2242178GN03721999/200072propproppropProposition 1999/2000:72PropositionPropositionNäringsdepartementet7202000-03-30 00:00:002025-12-19 14:05:492000-01-01 00:00:00Ny naturgaslagdigitaliseradhtmlskarvenhttps://data.riksdagen.se/dokument/GN0372/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GN0372https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GN0372
<h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition<br>1999/2000:72</h1>
<h2>Ny naturgaslag</h2><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN0372/prop_19992000__72-1.png" style="width:37pt;height:48pt;"/>
<p>Prop.</p>
<p>1999/2000:72</p>
<p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p>
<p>Stockholm den 30 mars 2000</p>
<p>Göran Persson</p>
<p>Björn Rosengren</p>
<p>(N äringsdepartementet)</p>
<h2>Propositionens huvudsakliga innehåll</h2>
<p>I propositionen föreslås att en ny lagstiftning infors på naturgasområdet.<br>Bestämmelserna i lagen (1978:160) om vissa rörledningar föreslås över-<br>föras till en ny naturgaslag som är avsedd att genomföra Europaparla-<br>mentets och rådets direktiv 98/30/EG av den 22 juni 1998 om gemen-<br>samma regler för den inre marknaden för naturgas<br>(gasmarknadsdirektivet).</p>
<p>Den nya naturgaslagen föreslås i huvudsak reglera verksamheter av-<br>seende koncession, ledningsägares skyldigheter, särredovisning och till-<br>syn.</p>
<p>De föreslagna bestämmelserna innebär att innehavare av naturgasled-<br>ningar blir skyldiga att, på skäliga villkor, ansluta naturgasföretag och<br>berättigade kunder till sina ledningar och att för naturgasföretags och<br>berättigade kunders räkning transportera naturgas.</p>
<p>Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 augusti 2000.</p>
<p>1 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 72</p>
<h2>Innehållsförteckning</h2>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................4</p>
<p>2 Lagtext...............................................................................................5</p>
<p>2.1 Förslag till naturgaslag.......................................................5</p>
<p>2.2 Förslag till lag om ändring i miljöbalken.........................15</p>
<p>2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa</p>
<p>rörledningar......................................................................17</p>
<p>2.4 Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857).............. 18</p>
<p>3 Ärendet och dess beredning............................................................20</p>
<p>4 Huvuddragen i EG:s naturgasmarknadsdirektiv.............................20</p>
<p>4.1 Direktivets ingress............................................................20</p>
<p>4.2 Direktivets sakinnehåll.....................................................21</p>
<p>4.2.1 Kapitel 1..........................................................21</p>
<p>4.2.2 Kapitel II.........................................................22</p>
<p>4.2.3 Kapitel III.......................................................23</p>
<p>4.2.4 Kapitel IV.......................................................23</p>
<p>4.2.5 Kapitel V........................................................23</p>
<p>4.2.6 Kapitel VI.......................................................24</p>
<p>4.2.7 Kapitel VII......................................................27</p>
<p>5 En ny naturgaslagstiftning...............................................................28</p>
<p>5.1 Behovet av en ny lagstiftning...........................................28</p>
<p>5.2 Lagstiftningens omfattning och huvudsakliga innehåll.... 28</p>
<p>6 Bestämmelser om koncession.........................................................30</p>
<p>6.1 Koncessionsplikt...............................................................30</p>
<p>6.2 Undantag från koncession.................................................30</p>
<p>6.3 Förutsättningar for koncession.........................................32</p>
<p>6.4 Villkor för koncession......................................................34</p>
<p>6.5 Tidsbegränsad koncession eller koncession tills vidare... 35</p>
<p>6.6 Förlängning av giltighetstid..............................................36</p>
<p>6.7 Naturgasledning inom trafikled........................................37</p>
<p>6.8 Överlåtelse av koncession.................................................38</p>
<p>6.9 Upphörande av koncession...............................................39</p>
<p>6.10 Borttagande av naturgasledning, återställning m.m.........40</p>
<p>7 Ledningsäg arens skyldigheter.........................................................42</p>
<p>7.1 Utgångspunkter.................................................................42</p>
<p>7.2 Tillträde till naturgasledning............................................43</p>
<p>7.3 Anslutning till naturgasledningar.....................................44</p>
<p>7.4 Transport av naturgas för annans räkning........................46</p>
<p>7.5 Berättigade kunder............................................................47</p>
<p>7.6 Undantag...........................................................................51</p>
<p>7.6.1 Geografiskt avgränsat område........................51</p>
<p>7.6.2 Take or pay-kontrakt......................................52</p>
<p>7.6.3 Reciprocitet.....................................................53</p>
<p>7.7 Transporttariffer................................................................55</p>
<p>7.7.1 Allmänt om transporttariffer...........................55</p>
<p>7.7.2 Offentliggörande av tariffer............................57</p>
<p>7.73 Mätning och avläsning...................................58</p>
<p>8 Ekonomisk redovisning...................................................................58</p>
<p>8.1 Särredovisning..................................................................58</p>
<p>8.2 Revision............................................................................60</p>
<p>9 Kommunala naturgasföretag...........................................................61</p>
<p>9.1 Lokaliseringsprincipen.....................................................61</p>
<p>9.2 Likställighets- och självkostnadsprincipema....................62</p>
<p>10 Tillsyn m.m.....................................................................................63</p>
<p>10.1 Tillsyn...............................................................................63</p>
<p>10.2 Förseningsavgift...............................................................65</p>
<p>10.3 F inansiering......................................................................66</p>
<p>10.4 Organisation av myndigheten...........................................68</p>
<p>11 Övriga frågor...................................................................................71</p>
<p>11.1 Systemansvar - ansvar for att teknisk balans upprätthålls i</p>
<p>landets naturgassystem.....................................................71</p>
<p>11.2 Allmännyttiga tjänster......................................................73</p>
<p>11.3 Företagens behandling av kommersiellt känsliga uppgifter74</p>
<p>12 Övriga bestämmelser.......................................................................76</p>
<p>12.1 Ansvar...............................................................................76</p>
<p>12.2 Överklagande m.m............................................................76</p>
<p>12.3 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser....................77</p>
<p>13 F örfattningskommentar...................................................................77</p>
<p>13.1 Förslaget till naturgaslag..................................................77</p>
<p>13.2 Förslaget till lag om ändring i ellagen (1997:857)......... 113</p>
<p>Bilaga 1 Sammanställning av remissyttranden över Värme- och<br>gasmarknadsutredningens slutbetänkande Handel med gas i</p>
<p>konkurrens (SOU 1999:115)............................................... 114</p>
<p>Bilaga 2 Sammanfattning av slutbetänkandet Handel med gas i<br>konkurrens (SOU 1999:115)............................................... 128</p>
<p>Bilagq, 3 Lagrådsremissens lagförslag...............................................144</p>
<p>Bilaga 4 Lagrådets yttrande...............................................................159</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 mars 2000....... 164</p>
<p>Rättsdatablad.........................................................................................165</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<h2>1 Förslag till riksdagsbeslut</h2>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till</p>
<p>1. naturgaslag</p>
<p>2. lag om ändring i miljöbalken</p>
<p>3. lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa rörledningar</p>
<p>4. lag om ändring i ellagen (1997:857)</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<h2>Lagtext</h2>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Regeringen har följande förslag till lagtext.</p>
<h3>2.1 Förslag till naturgaslag</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<h4>1 kap. Inledande bestämmelser</h4>
<p>Lagens tillämpningsområde</p>
<p>1 § I denna lag ges föreskrifter om naturgasledningar och naturgaslager<br>samt om handel med naturgas i vissa fall.</p>
<p>Definitioner</p>
<p>2 § Med naturgasledning avses rörledning, mät- och reglerstation, linje-<br>ventilstation, rensdonsstation och kompressorstation.</p>
<p>3 § Med överföring av naturgas avses överföring genom såväl över-<br>föringsledningar som distributionsledningar till naturgasföretag eller för-<br>brukare av naturgas.</p>
<p>4 § Med naturgasföretag avses den som överför eller säljer naturgas samt<br>den som lagrar naturgas för annans räkning.</p>
<p>5 § Med berättigad kund avses</p>
<p>1. förbrukare som har naturgaseldad kraftproduktion, och</p>
<p>2. övriga förbrukare som enligt ingångna inköpsavtal kommer att för-<br>bruka mer än 25 miljoner kubikmeter naturgas per år på minst ett för-<br>brukningsställe.</p>
<p>6 § Med transport av naturgas avses överföring av naturgas till anslut-<br>ningspunkten hos ett naturgasföretag eller en berättigad kund som inne-<br>havaren av en naturgasledning gör för ett annat naturgasföretags räkning.</p>
<p>7 § Med transporttariff avses avgifter och övriga villkor för transport av<br>naturgas.</p>
<p>8 § Med anslutning av en naturgasledning avses också återinkoppling av<br>en befintlig naturgasledning, ändring av den avtalade kapaciteten i an-<br>slutningspunkten samt ändring av tidpunkt för överföringen.</p>
<h4>2 kap. Koncession</h4>
<p>Allmänt om koncession</p>
<p>1 § En naturgasledning far inte byggas eller användas utan tillstånd<br>(koncession) av regeringen. Åtgärder för att bereda plats för en natur-<br>gasledning, såsom sprängning, schaktning, skogsavverkning, markbered-<br>ning eller liknande åtgärder, far inte vidtas innan koncession har med-<br>delats.</p>
<p>Koncession krävs inte för en naturgasledning som</p>
<p>1. är belägen efter en mät- och reglerstation, eller</p>
<p>2. uteslutande skall användas inom hamn- eller industriområde.</p>
<p>Regeringen far föreskriva undantag från kravet på koncession enligt<br>första stycket i fråga om vissa slag av naturgasledningar eller vissa slag<br>av åtgärder med naturgasledningar.</p>
<p>2 § Ett naturgaslager får inte byggas eller användas utan tillstånd<br>(koncession) av regeringen.</p>
<p>Koncession krävs inte för ett naturgaslager som skall anslutas till en<br>naturgasledning för vilken det inte krävs koncession.</p>
<p>3 § Om regeringen har meddelat koncession för en naturgasledning eller<br>ett naturgaslager far förbud inte meddelas med stöd av miljöbalken mot<br>att bygga och använda naturgasledningen eller naturgaslagret.</p>
<p>Förutsättningar för meddelande av koncession</p>
<p>4 § Koncession far meddelas endast om anläggningen är lämplig från<br>allmän synpunkt.</p>
<p>5 § Koncession får inte strida mot en detaljplan eller mot områdesbe-<br>stämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas,<br>får dock mindre avvikelser göras.</p>
<p>6 § Vid prövning av frågor om meddelande av koncession skall be-<br>stämmelserna i 2-4 kap., 5 kap. 3§ och 16 kap. 5§ miljöbalken till-<br>lämpas.</p>
<p>En miljökonsekvensbeskrivning skall ingå i en ansökan om konces-<br>sion. När det gäller förfarandet, kraven på miljökonsekvensbeskriv-<br>ningen samt planer och planeringsunderlag gäller 6 kap. miljöbalken.<br>Vad som där sägs om tillståndsmyndighet skall gälla regeringen eller den<br>myndighet som regeringen bestämmer.</p>
<p>7 § En koncession får beviljas endast den som från allmän synpunkt är<br>lämplig att utöva den verksamhet som avses med koncessionen. Härvid<br>skall särskilt beaktas om sökanden kan antas ha vilja och förmåga att dels<br>utöva den verksamhet som avses med koncessionen, dels utöva verksam-<br>heten enligt de föreskrifter och villkor som kommer att gälla för verk-<br>samheten.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Koncessionsvillkor</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>8 § En koncession för en naturgasledning skall ange rörledningens<br>huvudsakliga sträckning.</p>
<p>En koncession för en naturgasledning eller ett naturgaslager skall för-<br>enas med de villkor som behövs för att skydda allmänna intressen och<br>enskild rätt. Den skall också förenas med de villkor för anläggningens<br>utförande och nyttjande som behövs av säkerhetsskäl eller som behövs<br>för att i övrigt skydda människors hälsa och miljön mot skador och<br>olägenheter och främja en långsiktigt god hushållning med mark och<br>vatten och andra resurser eller som av annat skäl behövs från allmän syn-<br>punkt.</p>
<p>Det far anges som villkor för en koncession att naturgasledningen eller<br>naturgaslagret skall vara färdigställt inom en viss tid. Om det finns sär-<br>skilda skäl kan den angivna tiden förlängas. Ansökan om förlängning<br>skall göras före utgången av den angivna tiden.</p>
<p>9 § En koncession far för sin giltighet göras beroende av att den som<br>innehar koncessionen ställer säkerhet för kostnaderna för att ta bort natur-<br>gasledningen eller naturgaslagret och att vidta andra åtgärder för åter-<br>ställning. Staten, kommuner, landsting och kommunalförbund behöver<br>inte ställa säkerhet.</p>
<p>Om det kan antas att den ställda säkerheten inte längre är tillräcklig, far<br>regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer besluta om<br>ytterligare säkerhet.</p>
<p>I fråga om säkerhetens beskaffenhet gäller 2 kap. 25 § utsöknings-<br>balken. Säkerheten skall prövas av regeringen eller den myndighet som<br>regeringen bestämmer och förvaras av länsstyrelsen i det län där verk-<br>samheten bedrivs.</p>
<p>Koncessionens giltighetstid</p>
<p>10 § En koncession skall meddelas för fyrtio år. Om det finns särskilda<br>skäl eller om sökanden begär det, far dock kortare tid bestämmas.</p>
<p>Förlängning av giltighetstiden</p>
<p>11 § Koncessionens giltighetstid far på ansökan av koncessionshavaren<br>förlängas med fyrtio år i taget. Om det finns särskilda skäl eller om<br>sökanden begär det, far dock kortare tid bestämmas.</p>
<p>I ett ärende om förlängning av giltighetstiden skall 4-8 §§ tillämpas.</p>
<p>Ansökan om förlängning av giltighetstiden bör göras senast två år före<br>koncessionstidens utgång. Koncessionen gäller till dess att ansökningen<br>har prövats slutligt.</p>
<p>Överlåtelse av koncession</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>12 § En koncession far inte överlåtas utan tillstånd av regeringen eller<br>den myndighet som regeringen bestämmer. Vid prövning av en ansökan<br>om överlåtelse av koncession skall 7 § tillämpas.</p>
<p>Återkallelse av koncession</p>
<p>13 § En koncession far återkallas helt eller delvis</p>
<p>1. om en naturgasledning eller ett naturgaslager inte har använts under<br>tre år i följd och inte längre behövs för en säker energiförsörjning, eller</p>
<p>2. om koncessionshavaren i väsentlig mån inte fullgör sina skyldig-<br>heter enligt denna lag, enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av<br>lagen, enligt villkoren i koncessionen eller enligt de säkerhetsföreskrifter<br>som gäller för naturgasledningens eller naturgaslagrets drift.</p>
<p>Frågor om återkallelse av koncession prövas av regeringen.</p>
<p>Återställning</p>
<p>14 § Om en koncession upphör att gälla, är den som senast haft kon-<br>cessionen skyldig att ta bort naturgasledningen eller naturgaslagret samt<br>vidta andra åtgärder för återställning, om det behövs från allmän eller<br>enskild synpunkt.</p>
<p>I samband med att koncessionen upphör skall regeringen eller den<br>myndighet som regeringen bestämmer fastställa koncessionshavarens<br>skyldigheter enligt första stycket.</p>
<p>Om den som senast har haft koncessionen inte fullgör sina skyldig-<br>heter enligt första stycket, far den myndighet som regeringen bestämmer<br>förelägga honom vid vite att fullgöra skyldigheterna eller besluta att åt-<br>gärderna skall vidtas på hans bekostnad. Ett beslut om att åtgärderna skall<br>vidtas på den tidigare koncessionshavarens bekostnad får verkställas.</p>
<p>15 § Om en naturgasledning eller ett naturgaslager har byggts utan kon-<br>cession där sådan behövs, får den myndighet som regeringen bestämmer<br>förelägga ledningens eller lagrets innehavare att ta bort anläggningen och<br>att vidta andra åtgärder för återställning, om det behövs från allmän eller<br>enskild synpunkt.</p>
<p>Om naturgasledningens eller naturgaslagrets innehavare inte fullgör<br>sina skyldigheter enligt första stycket, får den myndighet som regeringen<br>bestämmer förelägga honom vid vite att fullgöra skyldigheterna eller be-<br>sluta att åtgärderna skall vidtas på hans bekostnad. Ett beslut om att åt-<br>gärderna skall vidtas på innehavarens bekostnad får verkställas.</p>
<p>16 § Om någon annans mark behöver tas i anspråk för återställning får<br>den myndighet som regeringen bestämmer besluta att tillträde till marken<br>skall lämnas under viss tid.</p>
<p>Återställningen skall utföras så, att minsta skada och intrång vållas.<br>Byggnader får uppföras eller vägar byggas endast om markens ägare och<br>den som har nyttjanderätt eller servitut avseende marken samtyckt till det<br>eller om den myndighet som regeringen bestämmer lämnat tillstånd till</p>
<p>åtgärden. Tillstånd far lämnas endast om åtgärden är oundgängligen nöd-<br>vändig för att återställningen skall kunna utföras.</p>
<p>Om återställningen föranleder skada eller intrång, skall ersättning för<br>detta lämnas. Talan om ersättning väcks vid den fastighetsdomstol inom<br>vars område marken eller större delen av denna ligger.</p>
<p>Naturgasledning inom område för trafikled</p>
<p>17 § Innehavaren av en naturgasledning som har byggts inom området<br>för en befintlig allmän väg, enskild väg som hålls öppen för trafik, järn-<br>väg, tunnelbana eller spårväg eller kanal eller annan sådan vattentrafikled<br>(trafikled), är skyldig att, om trafikleden skall ändras, vidta och bekosta<br>de åtgärder med naturgasledningen som behövs för att ändringen skall<br>kunna genomföras.</p>
<p>Om åtgärden vidtas med en naturgasledning där denna korsar en<br>trafikled skall dock den som förvaltar trafikleden ersätta innehavaren av<br>ledningen för kostnaden för åtgärden.</p>
<p>18 § Om en naturgasledning som har byggts inom området för en befint-<br>lig trafikled medför ökade kostnader för trafikledens underhåll, skall<br>innehavaren av ledningen ersätta dessa ökade kostnader.</p>
<p>19 § Om arbete på en naturgasledning, som har byggts inom området för<br>någon annan trafikled än allmän väg, kan inverka på trafiksäkerheten<br>eller om arbetet medför större ingrepp i trafikleden, skall det utföras efter<br>anvisningar av den som förvaltar trafikleden eller genom hans försorg.<br>Innehavaren av ledningen skall svara för kostnaden för arbetet.</p>
<p>Om en naturgasledning blivit skadad och dröjsmål med reparationen<br>skulle orsaka avsevärd olägenhet får ledningsinnehavaren påbörja repa-<br>rationen även om han inte hunnit anmäla skadan till trafikledens för-<br>valtare. Ledningsinnehavaren skall dock snarast underrätta trafikledens<br>förvaltare om det påbörjade arbetet.</p>
<p>I fråga om arbete med naturgasledning inom område för allmän väg<br>gäller'44 § väglagen (1971:948).</p>
<h4>3 kap. Skyldigheter för den som innehar en naturgasledning</h4>
<p>Anslutning av naturgasledning</p>
<p>1 § Den som innehar en naturgasledning är skyldig att på skäliga villkor<br>ansluta en annan naturgasledning som innehas av ett naturgasföretag eller<br>en berättigad kund till sin naturgasledning.</p>
<p>Skyldighet föreligger inte om ledningen saknar kapacitet för den be-<br>gärda anslutningen eller om det annars finns särskilda skäl.</p>
<p>Skyldigheten gäller inte den som innehar en sådan naturgasledning<br>som uteslutande används inom hamn- eller industriområde.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Transport av naturgas</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>2 § Den som innehar en naturgasledning är skyldig att på skäliga villkor<br>transportera naturgas.</p>
<p>Skyldigheten gäller inte den som innehar en sådan naturgasledning<br>som uteslutande används inom hamn- eller industriområde.</p>
<p>3 § Innehavaren av en naturgasledning som har gjort inköpsåtaganden i<br>avtal om köp av naturgas far, efter ansökan, av regeringen beviljas ett<br>tillfälligt undantag från skyldigheten enligt 2 § första stycket. Ett sådant<br>undantag far beviljas bara om ledningsinnehavaren far eller kan antas fa<br>allvarliga ekonomiska och finansiella svårigheter till följd av skyldig-<br>heten enligt 2 § första stycket.</p>
<p>Ett undantag skall avse transporten av en viss mängd naturgas under<br>viss angiven tid från en viss angiven leverantör till en eller flera angivna<br>förbrukare.</p>
<p>Ansökan skall göras utan dröjsmål om ledningsinnehavaren redan har<br>vägrat att utföra en viss transport.</p>
<p>Om ett tillfälligt undantag medges skall det i beslutet anges att det kan<br>komma att ändras eller upphävas.</p>
<p>Ett beviljat undantag skall av regeringen utan dröjsmål anmälas till<br>Europeiska gemenskapernas kommission.</p>
<p>Mätning av transporterad naturgas</p>
<p>4 § Den som innehar en naturgasledning är skyldig att utföra mätning av<br>transporterad naturgas och att rapportera resultaten av dessa mätningar i<br>enlighet med de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller<br>den myndighet som regeringen bestämmer.</p>
<p>Kostnaden för den mätning och rapportering som avser transporterad<br>naturgas skall av ledningsinnehavaren debiteras den som mottar natur-<br>gasen.</p>
<p>Anslutningsavgifter</p>
<p>5 § Avgifter och övriga villkor för anslutning av ett naturgasföretag eller<br>en berättigad kund till en naturgasledning skall vara skäliga och ut-<br>formade på sakliga grunder. Vid bedömningen av en avgifts skälighet<br>skall det beaktas att ledningsinnehavaren får en rimlig avkastning av<br>verksamheten.</p>
<p>Den som innehar en naturgasledning skall vid begäran om ny anslut-<br>ning inom skälig tid lämna skriftlig uppgift om avgiften och övriga vill-<br>kor för anslutningen.</p>
<p>Transporttariffer</p>
<p>6 § Transporttariffer skall vara skäliga och utformade på sakliga grunder.<br>Vid bedömningen av en tariffs skälighet skall det beaktas att lednings-<br>innehavaren får en rimlig avkastning av verksamheten.</p>
<p>10</p>
<p>Transporttariffer skall utformas så, att den avgift ett naturgasföretag Prop. 1999/2000:72<br>eller en berättigad kund betalar för transporten till sin anslutningspunkt<br>innefattar avgift för transporten i samtliga rörledningar, genom vilka<br>transporten sker.</p>
<p>7 § Den som innehar en naturgasledning skall offentliggöra sin trans-<br>porttariff samt på begäran utan dröjsmål lämna skriftlig uppgift om ta-<br>riffen.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far med-<br>dela närmare föreskrifter om offentliggörande av transporttariff.</p>
<h4>4 kap. Redovisning och revision</h4>
<p>Redovisning av överföring och lagring av naturgas</p>
<p>1 § Verksamhet som rör överföring av naturgas och lagring av naturgas<br>för annans räkning skall ekonomiskt redovisas var för sig och skilt från<br>annan verksamhet.</p>
<p>Redovisning av överföringsverksamhet som omfattas av samma trans-<br>porttariff skall ske samlat.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far med-<br>dela ytterligare föreskrifter om redovisning av verksamhet som rör över-<br>föring av naturgas och lagring av naturgas för annans räkning samt om<br>skyldighet att ge in redovisningshandlingar till den myndighet som rege-<br>ringen bestämmer.</p>
<p>Revision</p>
<p>2 § Revisor i ett naturgasföretag som bedriver överföring av naturgas<br>eller lagring av naturgas för annans räkning skall göra en särskild<br>granskning av redovisningen av denna verksamhet.</p>
<p>Revisorn skall årligen i ett särskilt intyg avge ett utlåtande i frågan om<br>redovisningen av verksamheten skett enligt gällande bestämmelser.<br>Företaget skall lämna in intyget till den myndighet som regeringen be-<br>stämmer.</p>
<p>Regeringen far meddela närmare föreskrifter om revisionen.</p>
<h4>5 kap. Kommunala naturgasföretag</h4>
<p>1 § Ett sådant kommunalt företag som avses i 3 kap. 16-18 §§ kom-<br>munallagen (1991:900) far, utan hinder av bestämmelsen i 2 kap. 1 §<br>kommunallagen om anknytning till kommunens område eller dess med-<br>lemmar, utanför kommunens område bedriva</p>
<p>1. handel med naturgas samt därmed sammanhängande verksamhet,</p>
<p>eller</p>
<p>2. överföring av naturgas i geografisk närhet till företagets över-<br>föringsverksamhet inom kommunen i syfte att uppnå en ändamålsenlig<br>överföringsverksamhet.</p>
<p>11</p>
<p>2 § Om ett sådant kommunalt foretag som avses i 3 kap. 16-18 §§ kom-<br>munallagen (1991:900) bedriver handel med naturgas samt därmed sam-<br>manhängande verksamhet, skall verksamheten drivas på affärsmässig<br>grund och redovisas särskilt. Om företaget även bedriver sådan verksam-<br>het som avses i 7 kap. 2 § ellagen (1997:857) far företaget redovisa båda<br>verksamheterna tillsammans.</p>
<h4>6 kap. Tillsyn m.m.</h4>
<p>Tillsyn</p>
<p>1 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter eller<br>villkor som har meddelats med stöd av lagen utövas av den myndighet<br>som regeringen bestämmer.</p>
<p>2 § Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran fa de upplysningar och ta<br>del av de handlingar som behövs för tillsynen. En begäran far förenas<br>med vite.</p>
<p>3 § Tillsynsmyndigheten far meddela de förelägganden som behövs för<br>att trygga efterlevnaden av de föreskrifter och villkor som omfattas av<br>tillsynen. Ett föreläggande far förenas med vite.</p>
<p>Avgifter</p>
<p>4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far med-<br>dela föreskrifter om avgifter för att finansiera de uppgifter en myndighet<br>har enligt denna lag och enligt föreskrifter som har meddelats med stöd<br>av lagen.</p>
<p>Förseningsavgift</p>
<p>5 § Om ett naturgasföretag som bedriver överföring av naturgas eller<br>lagring av naturgas för annans räkning inte lämnar in de handlingar som<br>krävs enligt föreskrifter meddelade med stöd av 4 kap. 1 § tredje stycket<br>skall företaget betala förseningsavgift till staten enligt 6 §. Detsamma<br>gäller om ett sådant naturgasföretag inte lämnar in ett revisorsintyg enligt<br>föreskrifter meddelade med stöd av 4 kap. 2 § tredje stycket.</p>
<p>Beslut om förseningsavgift fattas av den myndighet som regeringen be-<br>stämmer.</p>
<p>6 § Ett naturgasföretag som bedriver överföring av naturgas eller lagring<br>av naturgas för annans räkning skall betala en förseningsavgift om de<br>handlingar som anges i 5 § inte har kommit in till den myndighet som<br>regeringen bestämmer inom sju månader från räkenskapsårets utgång.<br>Om företaget har beslutat om fortsatt bolagsstämma enligt 9 kap. 9 §<br>aktiebolagslagen (1975:1385) eller om fortsatt föreningsstämma enligt</p>
<p>7 kap. 4§ tredje stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,<br>skall dock företaget betala förseningsavgift först om handlingarna inte</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>12</p>
<p>har kommit in inom nio månader från räkenskapsårets utgång. Avgiften<br>skall uppgå till 10 000 kr.</p>
<p>Om de handlingar som anges i 5 § inte har kommit in inom två måna-<br>der från det att underrättelse avsändes till företaget om ett beslut om för-<br>seningsavgift enligt första stycket, skall företaget betala en ny försenings-<br>avgift. Den nya avgiften skall uppgå till 10 000 kr.</p>
<p>Om de handlingar som anges i 5 § inte har kommit in inom två måna-<br>der från det att underrättelse avsändes till företaget om ett beslut om för-<br>seningsavgift enligt andra stycket, skall företaget betala en ny försenings-<br>avgift. Den nya avgiften skall uppgå till 20 000 kr.</p>
<p>7 § Om registrering har skett av ett beslut om att företaget försatts i<br>konkurs eller trätt i likvidation, far beslut om förseningsavgift inte med-<br>delas.</p>
<p>8 § Har företaget inom föreskriven tid lämnat in de handlingar som<br>anges i 5 §, men har handlingarna någon brist som lätt kan avhjälpas, far<br>myndigheten meddela beslut om förseningsavgift endast om företaget har<br>underrättats om bristen och fatt tillfälle att avhjälpa den men inte gjort det<br>inom den tid som angetts i underrättelsen. En sådan underrättelse far sän-<br>das med posten till den postadress som företaget senast har anmält hos<br>myndigheten.</p>
<p>9 § En förseningsavgift skall efterges, om underlåtenheten att ge in<br>handlingen framstår som ursäktlig med hänsyn till omständigheter som<br>företaget inte har kunnat råda över. Avgiften skall också efterges om det<br>framstår som uppenbart oskäligt att ta ut den.</p>
<p>Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om något yrkande om<br>detta inte har framställts, om det föranleds av vad som har förekommit i<br>ärendet.</p>
<p>10 § Om en förseningsavgift inte har betalats efter betalningsupp-<br>maning, skall avgiften lämnas for indrivning. Regeringen far föreskriva<br>att indrivning inte behöver begäras för ringa belopp.</p>
<p>Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av<br>statliga fordringar m.m. Vid indrivning far verkställighet enligt utsök-<br>ningsbalken ske.</p>
<p>11 § Ett beslut om förseningsavgift far verkställas även om det inte har<br>vunnit laga kraft.</p>
<p>Om ett företag har rätt att fa tillbaka betald förseningsavgift på grund<br>av en domstols beslut, skall ränta betalas på den återbetalda försenings-<br>avgiften från och med månaden efter den då förseningsavgiften betalades<br>in till och med den månad då återbetalning görs. I fråga om räntans<br>storlek tillämpas 19 kap. 14 § skattebetalningslagen (1997:483).</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>13</p>
<h4>7 kap. Övriga bestämmelser</h4>
<p>A nsvar sbestämmelser</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>1 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller<br>av oaktsamhet</p>
<p>1. bryter mot 2 kap. 1 eller 2 §, eller</p>
<p>2. bryter mot villkor som meddelats med stöd av 2 kap. 8 § andra<br>stycket.</p>
<p>I ringa fall döms inte till ansvar.</p>
<p>2 § Till ansvar enligt denna lag döms inte om gärningen är belagd med<br>straff enligt brottsbalken.</p>
<p>3 § Den som har åsidosatt ett vitesföreläggande döms inte till ansvar<br>enligt denna lag för en gärning som omfattas av föreläggandet.</p>
<p>Överklagande</p>
<p>4 § Beslut av en myndighet enligt 2 kap. 14 och 15 §§ samt 6 kap. 3, 6<br>och 9 §§ far överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstill-<br>stånd krävs vid överklagande till kammarrätten.</p>
<p>Regeringen far meddela föreskrifter om överklagande av andra beslut<br>enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av<br>lagen.</p>
<h4>Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser</h4>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2000.</p>
<p>2. Denna lag tillämpas även på koncessioner som har meddelats enligt<br>lagen (1978:160) om vissa rörledningar och som avser rörledning för<br>transport av naturgas eller produkt av naturgas med följande undantag.</p>
<p>a) 1 § andra stycket 1 lagen om vissa rörledningar tillämpas alltjämt på<br>ledningar som har börjat byggas före ikraftträdandet.</p>
<p>b) Ett undantag som har medgivits med stöd av 1 § tredje stycket lagen<br>om vissa rörledningar skall alltjämt gälla.</p>
<p>c) Bestämmelsen om giltighetstid i en koncession som har meddelats<br>enligt lagen om vissa rörledningar skall alltjämt gälla.</p>
<p>d) Ett villkor för en koncession som har meddelats enligt 6 § andra<br>stycket lagen om vissa rörledningar skall alltjämt gälla.</p>
<p>e) 14 § lagen om vissa rörledningar tillämpas på anmälningar som<br>gjorts före ikraftträdandet.</p>
<p>3. Föreskrifterna i 4 kap. 1 och 2 §§ tillämpas första gången för det<br>första räkenskapsår som påbörjas efter den 31 juli 2000.</p>
<p>14</p>
<p>2.2</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i miljöbalken</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 och 7 §§ samt 11 kap. 23 § miljöbalken<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<h4>1 kap.</h4>
<p>Bestämmelserna i 3 och 4 kap.<br>skall tillämpas endast vid prövning<br>av frågor enligt 7 kap., till-<br>ståndsprövning av sådan verksam-<br>het som är tillståndspliktig enligt<br>9, 11 och 12 kap. och vid rege-<br>ringens tillåtlighetsprövning enligt<br>17 kap. samt enligt vad som är<br>föreskrivet i luftfartslagen<br>(1957:297), lagen (1966:314) om<br>kontinentalsockeln, väglagen<br>(1971:948), lagen (1978:160) om<br>vissa rörledningar, lagen<br>(1983:293) om inrättande, utvidg-<br>ning och avlysning av allmän far-<br>led och allmän hamn, lagen<br>(1985:620) om vissa torvfyndig-<br>heter, plan- och bygglagen<br>(1987:10), minerallagen</p>
<p>(1991:45), lagen (1992:1140) om<br>Sveriges ekonomiska zon, lagen<br>(1995:1649) om byggande av<br>järnväg och ellagen (1997:857).</p>
<h4>2§</h4>
<p>Bestämmelserna i 3 och 4 kap.<br>skall tillämpas endast vid prövning<br>av frågor enligt 7 kap., till-<br>ståndsprövning av sådan verksam-<br>het som är tillståndspliktig enligt<br>9, 11 och 12 kap. och vid rege-<br>ringens tillåtlighetsprövning enligt<br>17 kap. samt enligt vad som är<br>föreskrivet i luftfartslagen<br>(1957:297), lagen (1966:314) om<br>kontinentalsockeln, väglagen<br>(1971:948), lagen (1978:160) om<br>vissa rörledningar, lagen<br>(1983:293) om inrättande, utvidg-<br>ning och avlysning av allmän far-<br>led och allmän hamn, lagen<br>(1985:620) om vissa torvfyndig-<br>heter, plan- och bygglagen<br>(1987:10), minerallagen</p>
<p>(1991:45), lagen (1992:1140) om<br>Sveriges ekonomiska zon, lagen<br>(1995:1649) om byggande av<br>järnväg, ellagen (1997:857) och<br>naturgaslagen (2000:000).</p>
<h4>7§</h4>
<p>I fråga om renhållning inom vissa vägområden och angränsande om-<br>råden gäller 26 § väglagen (1971:948).</p>
<p>I fråga om framförande av luftfartyg i överljudsfart och luftfartygs<br>miljövärdighet gäller 1 kap. 2 a § och 3 kap. 1 § luftfartslagen</p>
<p>(1957:297).</p>
<p>I fråga om framdragande och<br>begagnande av rörledning gäller i<br>vissa fall 23 § lagen (1978:160)<br>om vissa rörledningar.</p>
<p>I fråga om framdragande och<br>begagnande av rörledning gäller i<br>vissa fall 23 § lagen (1978:160)<br>om vissa rörledningar. I fråga om<br>byggande av naturgasledning<br>gäller 2 kap. 3 § naturgaslagen<br>(2000:000).</p>
<p>15</p>
<p>11 kap.</p>
<p>23</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Tillstånd skall lämnas till föl-<br>jande vatten verksamhet, om inte<br>något annat följer av 2 kap. 9 §:</p>
<p>1. vattenverksamhet som vid<br>prövning av annan verksamhet<br>enligt 17 kap. 1 eller 3 §§ har<br>angetts som ett villkor för verk-<br>samhetens utövande,</p>
<p>2. anläggande av broar och<br>annan vattenverksamhet för väg,<br>järnväg, tunnelbana eller spårväg<br>vars anläggande har prövats i sär-<br>skild ordning,</p>
<p>3. anläggande av rörledningar i<br>vatten som koncession har med-<br>delats för enligt lagen (1978:160)<br>om vissa rörledningar,</p>
<p>4. verksamhet som bearbet-<br>ningskoncession har meddelats för<br>enligt lagen (1985:620) om vissa<br>torv fyndigheter.</p>
<h4>§</h4>
<p>Tillstånd skall lämnas till föl-<br>jande vatten verksamhet, om inte<br>något annat följer av 2 kap. 9 §:</p>
<p>1. vattenverksamhet som vid<br>prövning av annan verksamhet<br>enligt 17 kap. 1 eller 3§ har<br>angetts som ett villkor för verk-<br>samhetens utövande,</p>
<p>2. anläggande av broar och<br>annan vattenverksamhet för väg,<br>järnväg, tunnelbana eller spårväg<br>vars anläggande har prövats i sär-<br>skild ordning,</p>
<p>3. anläggande av rörledningar i<br>vatten som koncession har med-<br>delats för enligt lagen (1978:160)<br>om vissa rörledningar,</p>
<p>4. verksamhet som bearbet-<br>ningskoncession har meddelats för<br>enligt lagen (1985:620) om vissa<br>torvfyndigheter,</p>
<p>5. anläggande av naturgasled-<br>ningar i vatten som koncession har<br>meddelats för enligt naturgaslagen<br>(2000:000).</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2000.</p>
<p>16</p>
<h3>2.3</h3>
<h3>Förslag till lag om ändring i lagen (1978:160) om<br>vissa rörledningar</h3>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 1 §<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>lagen (1978:160) om vissa rörledningar</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Rörledning för transport<br>fjärrvärme eller av råolja, naturgas<br>eller produkt av råolja eller natur-<br>gas eller av annan vätska eller gas<br>som är ägnad att användas som<br>bränsle far ej utan särskilt tillstånd<br>(koncession) framdragas eller be-<br>gagnas.</p>
<p>av</p>
<h4>1§</h4>
<p>Rörledning för transport av<br>fjärrvärme eller av råolja eller pro-<br>dukt av råolja eller av annan<br>vätska eller gas som är ägnad att<br>användas som bränsle far ej utan<br>särskilt tillstånd (koncession)<br>framdragas eller begagnas. Be-<br>stämmelser om naturgasledningar<br>finns i naturgaslagen (2000:000).</p>
<p>Koncession krävs icke för ledning som</p>
<p>1. har eller avses fa en längd av högst 20 kilometer,</p>
<p>2. huvudsakligen skall nyttjas för tillgodoseende av enskilda hushålls<br>behov eller</p>
<p>3. uteslutande skall nyttjas inom hamn eller industriområde.<br>Regeringen far i visst fall medge undantag från koncessionsplikt.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2000.</p>
<p>17</p>
<p>2.4</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 7 kap. 2 §, 9 kap. 2 § och 10 kap. 1 § ellagen<br>(1997:857) skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<h4>7 kap.</h4>
<p>Om ett sådant kommunalt före-<br>tag som avses i 3 kap. 16-18 §§<br>kommunallagen (1991:900) be-<br>driver sådan verksamhet som avses<br>i 1 § 1 eller distribution av</p>
<p>fjärrvärme eller naturgas, skall<br>verksamheten drivas på affärs-<br>mässig grund och redovisas sär-<br>skilt. Detta gäller dock inte före-<br>tag som bedriver distribution av<br>fjärrvärme eller naturgas i ett om-<br>råde där nätmyndigheten har<br>meddelat ett förbud enligt punkten<br>4 i övergångsbestämmelserna till<br>lagen (1994:617) om ändring i<br>lagen (1902:71 s. 1), innefattande<br>vissa bestämmelser om elektriska<br>anläggningar i deras lydelse enligt<br>lagen (1994:1801) om ändring i<br>nämnda lag.</p>
<h4>2§</h4>
<p>Om ett sådant kommunalt före-<br>tag som avses i 3 kap. 16—18 §§<br>kommunallagen (1991:900) be-<br>driver sådan verksamhet som avses<br>i 1 § 1 eller distribution av</p>
<p>fjärrvärme, skall verksamheten<br>drivas på affärsmässig grund och<br>redovisas särskilt.</p>
<p>9 kap.</p>
<h4>2§</h4>
<p>Om en elektrisk anläggning genom inverkan på en redan befintlig<br>sådan ^an läggning kan vålla person- eller sakskada eller störning i driften,<br>svarar innehavaren av den förstnämnda anläggningen för de åtgärder som<br>behövs vid hans anläggning för att förebygga sådan skada eller störning.</p>
<p>Vad som sägs i första stycket<br>gäller också då en elektrisk an-<br>läggning kan vålla sakskada<br>genom inverkan på en redan be-<br>fintlig rörledning för transport av<br>naturgas, för vilken det krävs kon-<br>cession enligt lagen (1978:160)<br>om vissa rörledningar.</p>
<p>Vad som sägs i första stycket<br>gäller också då en elektrisk an-<br>läggning kan vålla sakskada<br>genom inverkan på en redan be-<br>fintlig naturgasledning, för vilken<br>det krävs koncession enligt natur-<br>gaslagen (2000:000).</p>
<p>18</p>
<h4>10 kap.<br>1§</h4>
<p>Har någon tillfogats person- eller sakskada genom inverkan av el från<br>en starkströmsanläggning, skall skadan, även om det inte följer av<br>allmänna skadeståndsbestämmelser, ersättas av innehavaren av den<br>starkströmsanläggning från vilken elen senast kommit.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Ansvar enligt första stycket<br>gäller inte</p>
<p>1. den som innehar en stark-<br>strömsanläggning för produktion<br>av el där generatorn har en mär-<br>keffekt om högst 50 kilovolt-<br>ampere,</p>
<p>2. den som innehar en stark-<br>strömsanläggning som är avsedd<br>för användning av el och som till-<br>förs el med en spänning av högst<br>250 volt mellan en ledare och jord<br>eller, vid icke direkt jordat system,<br>mellan två ledare,</p>
<p>3. om skadan skett på en annan<br>elektrisk anläggning eller en rör-<br>ledning för transport av naturgas,<br>för vilken det krävs koncession<br>enligt lagen (1978:160) om vissa<br>rörledningar, eller</p>
<p>4. om den elektriska anlägg-<br>ningen utgörs av en inrättning för<br>godsbefordran eller är avsedd för<br>en sådan inrättnings behov och<br>skada uppkommit på egendom<br>som har blivit mottagen för sådan<br>befordran.</p>
<p>Ansvar enligt första stycket<br>gäller inte</p>
<p>1. den som innehar en stark-<br>strömsanläggning för produktion<br>av el där generatorn har en märk-<br>effekt om högst 50 kilovoltampere,</p>
<p>2. den som innehar en stark-<br>strömsanläggning som är avsedd<br>för användning av el och som till-<br>förs el med en spänning av högst<br>250 volt mellan en ledare och jord<br>eller, vid icke direkt jordat system,<br>mellan två ledare,</p>
<p>3. om skadan skett på en annan<br>elektrisk anläggning eller en<br>naturgasledning, för vilken det<br>krävs koncession enligt natur-<br>gaslagen (2000:000), eller</p>
<p>4. om den elektriska anlägg-<br>ningen utgörs av en inrättning för<br>godsbefordran eller är avsedd för<br>en sådan inrättnings behov och<br>skada uppkommit på egendom<br>som har blivit mottagen för sådan<br>befordran.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2000.</p>
<p>19</p>
<h2>Ärendet och dess beredning</h2>
<p>Den 22 juni 1998 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv<br>98/30/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas.<br>Direktivet syftar till att öka konkurrensen på gasmarknaden och skapa en<br>inre marknad för naturgas. För att uppnå detta innehåller direktivet bl.a.<br>bestämmelser om att ägare av gasnät skall göra det möjligt för andra<br>aktörer att utnyttja dessa. Direktivet är betydligt mer långtgående och<br>omfattande än den nuvarande svenska lagstiftningen på naturgasområdet.</p>
<p>Regeringen beslutade i juni 1998 att tillkalla en utredare, f.d. riksdags-<br>ledamoten Birgitta Johansson, med uppgift att se över den lagstiftning<br>som reglerar handel, transporter och distribution av naturgas och annan<br>rörbunden energi (dir. 1998:41) och lämna ett förslag till naturgaslag-<br>stiftning som tillgodoser det nya direktivets krav. Utredningen antog<br>namnet Värme- och gasmarknadsutredningen. I januari 1999 redovisade<br>utredningen sitt delbetänkande Effektiva värme- och miljölösningar<br>(SOU 1999:5). Betänkandet har remissbehandlats. Regeringen avser att<br>senare ta ställning i de frågor som behandlats i delbetänkandet. I oktober<br>1999 redovisade Värme- och gasmarknadsutredningen sitt slutbetänkande<br>Handel med gas i konkurrens (SOU 1999:115). Utredningens slutbe-<br>tänkande har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena<br>finns i bilaga 1. En sammanfattning av slutbetänkandet finns i bilaga 2.</p>
<p>Lagrådet</p>
<p>Regeringen beslutade den 2 mars 2000 att inhämta Lagrådets yttrande<br>över de lagförslag som finns i bilaga 3.</p>
<p>Lagrådets yttrande finns i bilaga 4. Regeringen har i huvudsak följt<br>Lagrådets förslag. Dessutom har vissa redaktionella ändringar gjorts i<br>lagtexten</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<h2>4 Huvuddragen i EG:s naturgasmarknads-</h2>
<h2>direktiv</h2>
<h3>4.1 Direktivets ingress</h3>
<p>Europaparlamentets och rådets direktiv 98/30/EG av den 22 juni 1998<br>om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas<br>(gasmarknadsdirektivet) anger i ingressen ett antal mål, däribland<br>följande.</p>
<p>Upprättandet av en konkurrensutsatt marknad för naturgas är ett viktigt<br>inslag i fullbordandet av den inre marknaden för energi (punkt 3).</p>
<p>Den inre marknaden för naturgas måste upprättas gradvis för att in-<br>dustrin på ett flexibelt och planerat sätt skall kunna anpassa sig till sin<br>nya miljö och för att beakta att marknadsstrukturerna skiljer sig åt mellan<br>medlemsstaterna (punkt 7).</p>
<p>20</p>
<p>Ett visst antal gemensamma regler bör fastställas för naturgassektoms<br>organisation och funktion. I enlighet med subsidiaritetsprincipen är dessa<br>regler endast allmänna principer som anger ramarna, medan det närmare<br>genomförandet av dem bör överlåtas på medlemsstaterna, vilket ger varje<br>medlemsstat möjlighet att behålla eller välja den ordning som bäst mot-<br>svarar en viss situation, särskilt med avseende på tillståndsgivning och<br>övervakning av leveransavtal (punkt 9).</p>
<p>Grundläggande kriterier och förfaranden bör fastställas för de tillstånd<br>som medlemsstaterna far bevilja för uppförande eller drift av berörda<br>anläggningar enligt de nationella systemen. Dessa bestämmelser bör inte<br>påverka tillämpliga regler i den nationella lagstiftningen som uppställer<br>krav på tillstånd för uppförande och drift av berörda anläggningar. Ett<br>sådant krav bör emellertid inte medföra att konkurrensen mellan före-<br>tagen i sektorn begränsas (punkt 17).</p>
<p>Grundläggande regler måste fastställas i fråga om överförings-, lag-<br>rings- och kondenserad naturgasföretag samt distributionsföretag och<br>leverantörer (punkt 20).</p>
<p>Det är nödvändigt att ge de behöriga myndigheterna tillgång till före-<br>tagens interna bokföring med vederbörlig hänsyn till konfidentialiteten<br>(punkt 21).</p>
<p>Tillträdet till systemet måste vara öppet, i enlighet med detta direktiv<br>och detta måste leda till en tillräcklig, och där så är lämpligt, jämförbar<br>grad av öppnande av marknaderna i de olika medlemsstaterna, samtidigt<br>far inte öppnandet av marknaderna leda till onödig obalans i företagens<br>konkurrenssituation i olika medlemsstater (punkt 23).</p>
<p>Till följd av de strukturella olikheterna och systemens speciella egen-<br>skaper i medlemsstaterna bör det finnas olika förfaranden för tillträde till<br>systemen som används i enlighet med objektiva, klara och tydliga samt<br>icke-diskriminerande kriterier (punkt 24).</p>
<p>Eftersom vissa medlemsstater riskerar särskilda svårigheter vid an-<br>passningen av sina system, bör bestämmelser om tillfälliga undantag ut-<br>formas (punkt 29).</p>
<h3>4.2 Direktivets sakinnehåll</h3>
<h4>4.2.1 Kapitel I</h4>
<p>Kapitel I Räckvidd och definitioner innehåller två artiklar.</p>
<p>Artikel 1 anger direktivets räckvidd. Där sägs att det i direktivet fast-<br>ställs gemensamma regler för överföring, distribution, leverans och lag-<br>ring av naturgas. Vidare fastställs regler om naturgassektoms organisa-<br>tion och funktion, inbegripet kondenserad naturgas (LNG), tillträde till<br>marknaden, drift av systemen samt de kriterier och förfaranden som skall<br>tillämpas vid beviljande av tillstånd för överföring, distribution, leverans<br>och lagring av naturgas.</p>
<p>Artikel 2 innehåller definitioner.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>21</p>
<p>4.2.2</p>
<p>Kapitel II Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Kapitel II Allmänna regler för sektorns organisering innehåller artiklarna</p>
<p>3-5.</p>
<p>Artikel 3 innehåller i första punkten de grundläggande bestämmelserna<br>att medlemsstaterna skall säkerställa att naturgasföretag drivs enligt prin-<br>ciperna i direktivet så att en konkurrensutsatt naturgasmarknad kan upp-<br>nås och att medlemsstaterna inte far diskriminera naturgasföretag då det<br>gäller rättigheter och skyldigheter.</p>
<p>Artikelns andra punkt innehåller en av de viktigare bestämmelserna i<br>direktivet. Enligt denna punkt kan medlemsstaterna i det allmänna eko-<br>nomiska intresset ålägga naturgasföretag att tillhandahålla allmännyttiga<br>tjänster. Sådana tjänster kan avse säkerhet - inbegripet försörj-<br>ningstrygghet - regelbundna leveranser, kvalitet och pris på leveranser<br>samt miljöskydd. Om naturgasföretag åläggs sådana tjänster måste det<br>ske med fullt beaktande av EG-fördragets bestämmelser, särskilt artikel<br>86 (f.d. artikel 90). Allmännyttiga tjänster skall anmälas till Europeiska<br>kommissionen.</p>
<p>Enligt artikelns tredje punkt far en medlemsstat besluta att inte tillämpa<br>bestämmelserna i artikel 4 i direktivet i fråga om distribution i den ut-<br>sträckning som tillämpningen av dessa bestämmelser rättsligt eller i<br>praktiken skulle hindra naturgasföretagen från att fullgöra de allmän-<br>nyttiga tjänster som de har blivit ålagda.</p>
<p>En förutsättning för att en medlemsstat skall få använda denna möjlig-<br>het är att handelns utveckling inte påverkas i en sådan utsträckning att det<br>strider mot gemenskapens intressen, vartill räknas bl.a. konkurrens när<br>det gäller berättigade kunder, dvs. de kunder som får utnyttja den fria<br>naturgasmarknaden, samt artikel 86 (f.d. artikel 90) i EG-fördraget.</p>
<p>Artikel 4 reglerar frågor om tillstånd att uppföra eller driva naturgas-<br>anläggningar.</p>
<p>I första punkten anges att om en medlemsstat uppställer krav på till-<br>stånd för att uppföra och/eller driva naturgasanläggningar skall sådant<br>tillstånd beviljas i enlighet med punkterna 2-4 i artikeln.</p>
<p>I andra punkten anges att, om en medlemsstat uppställer krav på till-<br>stånd for att uppföra och/eller driva naturgasanläggningar, medlemsstaten<br>skall fastställa och offentliggöra objektiva och icke-diskriminerande<br>kriterier som skall tillämpas vid tillståndsprövningen.</p>
<p>I tredje punkten anges bl.a. att en sökande som fått avslag på sin an-<br>sökan skall underrättas om skälen för avslaget, vilka skall vara objektiva<br>och icke-diskriminerande, samt ha möjlighet att överklaga och att kom-<br>missionen skall informeras om skälen för ett avslag.</p>
<p>Fjärde punkten innehåller en möjlighet för en medlemsstat att avslå an-<br>sökningar om tillstånd att få anlägga nya distributionsledningar inom ett<br>visst område som redan har eller som föreslås få viss kapacitet vad gäller<br>rörledningar för distribution. Syftet med denna möjlighet är dels att om-<br>råden som just har börjat bli försörjda med naturgas skall kunna utveck-<br>las, dels en effektiv drift i allmänhet.</p>
<p>Artikel 5 föreskriver att medlemsstaterna skall säkerställa att tekniska<br>föreskrifter utarbetas och offentliggörs och som anger lägsta tekniska<br>konstruktions- och driftkrav för anslutning till systemet av LNG-anlägg-<br></p>
<p>22<br></p>
<p>ningar, lagringsanläggningar, andra överförings- eller distributionssystem Prop. 1999/2000:72<br>och direktledningar. Kraven skall anmälas till kommissionen.</p>
<h4>4.2.3 Kapitel III</h4>
<p>Kapitel III Överföring, lagring och LNG innehåller artiklarna 6-8.</p>
<p>I artikel 6 anges att medlemsstaterna skall säkerställa att vissa angivna<br>naturgasföretag, nämligen överförings-, lagrings- och LNG-företag<br>handlar i enlighet med artiklarna 7 och 8.</p>
<p>I artikel 7 anges bl.a att berörda företag skall se till att deras anlägg-<br>ningar är säkra, tillförlitliga och effektiva och att de drivs med vederbör-<br>lig hänsyn till miljön, att företagen inte far diskriminera mellan olika<br>systemanvändare eller mellan olika kategorier av systemanvändare och<br>att företagen skall förse varandra med sådan information som krävs för en<br>säker och effektiv drift av det sammankopplade systemet.</p>
<p>Artikel 8 innehåller bestämmelser om skyldighet för berörda företag att<br>behandla kommersiellt känsliga uppgifter som de erhållit från andra<br>företag konfidentiellt och att inte missbruka sådana uppgifter.</p>
<h4>4.2.4 Kapitel IV</h4>
<p>Kapitel IV Distribution och Försörjning innehåller artiklarna 9-11.</p>
<p>I artikel 9 anges bl.a. att medlemsstaterna skall säkerställa att distribu-<br>tionsföretag handlar i enlighet med artiklarna 10 och 11.</p>
<p>I artikel 10 anges bl.a att distributionsföretag skall se till att deras an-<br>läggningar är säkra, tillförlitliga och effektiva och att de drivs med<br>vederbörlig hänsyn till miljön, att företagen inte får diskriminera mellan<br>olika systemanvändare eller mellan olika kategorier av systemanvändare<br>och att företagen skall förse andra naturgasföretag med sådan information<br>som krävs för en säker och effektiv drift av det sammankopplade syste-<br>met.</p>
<p>Artikel 11 innehåller bestämmelser om skyldighet för distributions-<br>företag att behandla kommersiellt känsliga uppgifter som de erhållit från<br>andra företag konfidentiellt och att inte missbruka sådana uppgifter.</p>
<h4>4.2.5 Kapitel V</h4>
<p>Kapitel V Särredovisning samt insyn och öppenhet i bokföringen inne-<br>håller artiklarna 12 och 13.</p>
<p>I artikel 12 anges att medlemsstaterna, eller de behöriga myndigheter<br>de utser, däribland de tvistlösningsmyndigheter som avses i artiklarna<br>21.2 och 23.3, skall ha tillgång till naturgasföretagens bokföring enligt<br>artikel 13 i den omfattning de behöver för att kunna utföra sina uppgifter.<br>Vidare sägs att medlemsstaterna och de utsedda behöriga myndigheterna<br>skall behandla kommersiellt känsliga uppgifter konfidentiellt. Medlems-<br>staterna får dock medge undantag från principen om konfidentialitet om<br>det är nödvändigt för att de behöriga myndigheterna skall kunna utföra<br>sina uppgifter.</p>
<p>23</p>
<p>Artikel 13 anger i första punkten att medlemsstaterna skall vidta nöd-<br>vändiga åtgärder för att säkerställa att naturgasföretagens bokföring sker i<br>enlighet med punkterna 2-5 i artikeln.</p>
<p>I andra punkten föreskrivs att naturgasföretag, oberoende av ägartyp<br>eller juridisk form, skall upprätta, låta revidera och offentliggöra sina<br>årsredovisningar enligt de bestämmelser i nationell rätt som avser års-<br>räkenskaper i aktiebolag och som har fastställts i enlighet med rådets<br>ijärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978, grundat på artikel 54.3 g<br>i fördraget om årsbokslut i vissa typer av bolag. Företag som inte enligt<br>lag är skyldiga att offentliggöra sin årsredovisning skall hålla en kopia av<br>denna tillgänglig för allmänheten.</p>
<p>Tredje punkten föreskriver att integrerade naturgasföretag skall sär-<br>redovisa verksamhetsgrenarna överföring, distribution och lagring av<br>naturgas. Där artikel 16 (reglerat tillträde till systemet) skall tillämpas<br>och tillträde till systemet lämnas mot betalning av ett enda belopp för<br>både överföring och distribution, kan dock bokföringen för överföring<br>och distribution kombineras.</p>
<p>Enligt fjärde punkten skall företagen i sin interna bokföring ange de<br>regler för fördelningen av tillgångar och skulder, utgifter och inkomster<br>samt för avskrivningar som de följer vid upprättandet av särredovis-<br>ningen. Detta skall ske utan att nationellt tillämpliga bestämmelser om<br>bokföring åsidosätts.</p>
<p>I femte punkten föreskrivs att vissa transaktioner med vissa anknutna<br>företag skall anges i noter till årsredovisningen.</p>
<h4>4.2.6 Kapitel VI</h4>
<p>Kapitel VI Tillträde till systemet innehåller artiklarna 14-23.</p>
<p>I artikel 14 föreskrivs att då medlemsstaterna skall organisera tillträde<br>till systemet kan de välja mellan två olika förfaranden, vilka regleras i<br>artiklarna 15 och 16. Man kan också kombinera de två förfarandena.</p>
<p>Artikel 15 reglerar det första förfarandet, ”förhandlat tillträde”. För-<br>farandet beskrivs i första punkten. Det innebär i korthet att naturgasföre-<br>tag och berättigade kunder skall kunna förhandla om tillträde till systemet<br>med avsikt att ingå leveransavtal med varandra.</p>
<p>Artikel 16 reglerar det andra förfarandet, ”reglerat tillträde”. Detta<br>förfarande ger naturgasföretag och berättigade kunder rätt till tillträde till<br>systemet på grundval av offentliggjorda tariffer och/eller andra villkor<br>och skyldigheter för att utnyttja systemet.</p>
<p>Artikel 17 reglerar rätten för naturgasföretag att vägra tillträde till sys-<br>temet. Denna rätt föreligger, enligt första punkten, om det föreligger<br>bristande kapacitet, om tillträde till systemet skulle hindra naturgasföre-<br>taget att utföra de allmännyttiga tjänster som har ålagts företaget enligt<br>artikel 3.2 eller om naturgasföretaget drabbas av allvarliga ekonomiska<br>och finansiella problem till följd av take-or-pay-avtal som företaget har<br>ingått.</p>
<p>I andra punkten sägs att medlemsstaterna far vidta nödvändiga åtgärder<br>för att säkerställa att ett naturgasföretag, som vägrar tillträde till systemet<br>på grund av bristande kapacitet eller otillräcklig anslutning, genomför<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>24</p>
<p>nödvändiga förbättringar av systemet. Naturgasföretaget är dock bara<br>skyldig att genomföra sådana förbättringar så långt det är ekonomiskt<br>försvarbart eller då en potentiell kund är villig att betala för förbättrings-<br>åtgärderna.</p>
<p>I artikel 18 ges föreskrifter om en viss minsta del av en medlemsstats<br>naturgasmarknad som måste öppnas enligt förfarandena i artiklarna 15<br>och 16.</p>
<p>Öppningen av marknaden sker, enligt första punkten, genom att en<br>medlemsstat anger vilka kunder som skall komma i åtnjutande av de<br>rättigheter som anges i artiklarna 15 och 16. Dessa kunder benämns be-<br>rättigade kunder. Därvid måste vissa kundkategorier anges som berätti-<br>gade kunder. Dessa kundkategorier anges i andra punkten.</p>
<p>I andra punkten anges sålunda två kundkategorier. Den första är kunder<br>som har gaseldad kraftproduktion, oavsett årlig förbrukningsnivå och den<br>andra är övriga slutförbrukare som förbrukar mer än 25 miljoner kubik-<br>meter gas per år per förbrukningsställe.</p>
<p>I tredje punkten anges att medlemsstaterna skall se till att ange så<br>många berättigade kunder enligt bestämmelsen i första punkten att mark-<br>nadsöppningen motsvarar minst 20 procent av den totala årliga gasför-<br>brukningen på den nationella gasmarknaden.</p>
<p>Fjärde punkten innehåller bestämmelser om ytterligare marknadsöpp-<br>ningar i framtiden. Där stadgas att minsta marknadsöppningen skall ökas<br>från 20 till 28 procent av den totala årliga gasförbrukningen på den<br>nationella gasmarknaden fem år efter det att direktivet har trätt i kraft,<br>dvs. den 10 augusti 2003, och till 33 procent tio år efter det att direktivet<br>har trätt i kraft, dvs. den 10 augusti 2008.</p>
<p>I femte punkten finns en bestämmelse som ger medlemsstaterna rätt att<br>i en viss situation sänka graden av marknadsöppning. Bestämmelsen blir<br>aktuell om angivandet av berättigade kunder leder till en marknadsöpp-<br>ning som överstiger 30 procent av den totala årliga gasförbrukningen på<br>den nationella gasmarknaden. Den situationen kan uppstå om de kund-<br>kategorier som nämns i andra punkten och som alltid måste anges som<br>berättigade kunder har en stor sammanlagd förbrukning. Om den situa-<br>tionen uppstår far medlemsstaten anpassa angivandet av berättigade<br>kunder så att marknadsöppningen sänks till lägst 30 procent av den totala<br>årliga gasförbrukningen på den nationella gasmarknaden.</p>
<p>Sjätte punkten innehåller en bestämmelse som skall garantera att öpp-<br>ningsnivån hos medlemsstaternas gasmarknader ökar under en tioårs-<br>period. Enligt bestämmelsen skall, fem år efter det att direktivet har trätt i<br>kraft, dvs. den 10 augusti 2003, dels tröskelvärdet i andra punkten för<br>andra slutförbrukare än de som har gaseldad kraftproduktion sänkas från<br>25 miljoner till 15 miljoner kubikmeter per år och förbrukningsställe,<br>dels tröskelvärdet i femte punkten höjas från 30 till 38 procent av den<br>totala årliga gasförbrukningen på den nationella gasmarknaden.</p>
<p>Vidare skall tio år efter det att direktivet har trätt i kraft, dvs. den<br>10 augusti 2008, dels tröskelvärdet i andra punkten för andra slutför-<br>brukare än de som har gaseldad kraftproduktion sänkas från 15 miljoner<br>till 5 miljoner kubikmeter per år och förbrukningsställe, dels tröskel-<br>värdet i femte punkten höjas från 38 till 43 procent av den totala årliga<br>gasförbrukningen på den nationella gasmarknaden.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>25</p>
<p>Sjunde punkten ger vissa bestämmelser om s.k. framväxande mark-<br>nader. Sverige uppfyller dock inte kriterierna för att anses som en fram-<br>växande marknad.</p>
<p>Åttonde punkten reglerar den situationen att distributionsföretag inte<br>anses som berättigade kunder.</p>
<p>Kriterierna för definitionen av berättigade kunder skall, enligt nionde<br>punkten, offentliggöras. Kommissionen skall ha del av informationen.<br>Även övrig information som visar att marknaden har öppnats skall läm-<br>nas till kommissionen. Kommissionen kan, under vissa förutsättningar,<br>begära att en medlemsstat ändrar angivelserna om dessa hindrar att<br>direktivet tillämpas korrekt. Åtföljs inte begäran inom viss tid skall<br>kommissionen fatta ett slutligt beslut.</p>
<p>Artikel 19 innehåller den s.k. reciprocitetsklausulen. Syftet med denna<br>är att undvika bristande jämvikt i öppnandet av naturgasmarknadema<br>under de första tio åren efter direktivets ikraftträdande. Klausulen är in-<br>delad i två punkter, a och b. I punkt a anges att leveransavtal med en be-<br>rättigad kund inom en annan medlemsstats system inte far förbjudas om<br>kunden anses som berättigad i båda medlemsstaterna. Av punkt b framgår<br>att om en transaktion vägras på grund av att kunden endast anses berätti-<br>gad i det ena av de två systemen så kan kommissionen, under vissa förut-<br>sättningar, ålägga den vägrande parten att verkställa den begärda gasleve-<br>ransen. Ett agerade från kommissionens sida förutsätter dock att den be-<br>rättigade kundens medlemsstat begär det.</p>
<p>Artikel 20 innehåller bestämmelser om s.k. direktledning. Med detta<br>avses, enligt definitionen i artikel 2 punkten 14, en naturgasrörledning<br>som kompletterar det sammankopplade systemet.</p>
<p>Artikel 21 anger i första punkten att medlemsstaterna skall säkerställa<br>att parterna förhandlar om tillträde till systemet i god anda och att ingen<br>av dem missbrukar sin förhandlingsposition till att förhindra ett fram-<br>gångsrikt resultat av sådana förhandlingar.</p>
<p>I andra punkten anges att medlemsstaterna skall utse en behörig myn-<br>dighet för lösning av tvister i samband med de förhandlingar som nämns i<br>första punkten. Myndigheten skall särskilt lösa tvister om förhandlingar<br>och vägrat tillträde inom direktivets ram. Myndigheten skall meddela<br>beslut utan dröjsmål eller, om möjligt, inom tolv veckor från det tvisten<br>anhänggjordes hos myndigheten. Tvister skall kunna anhänggöras hos<br>myndigheten utan att det påverkar rätten att överklaga enligt gemen-<br>skapsrätten.</p>
<p>I tredje punkten anges att vid gränsöverskridande tvister skall rätt<br>tvistlösningsmyndighet vara den myndighet som täcker systemet för det<br>naturgasföretag som vägrar användning av eller tillträde till systemet.</p>
<p>Artikel 22 anger att medlemsstaterna skall skapa instrument för tillsyn<br>av gasmarknaden.</p>
<p>Artikel 23 behandlar ”tidigare led i rörledningssystemet”. Med detta<br>avses, enligt definitionen i artikel 2 punkten 2, en rörledning eller ett nät<br>av rörledningar, vilka antingen byggs och/eller drivs som en del av en<br>anläggning för olje- eller gasproduktion eller som används för att över-<br>föra naturgas från en eller flera sådana produktionsanläggningar till en<br>behandlingsanläggning eller terminal eller slutlig landningsterminal vid<br>kusten. Enligt bestämmelserna i artikeln skall naturgasföretag och be-<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>26</p>
<p>rättigade kunder på visst angivet sätt fa tillträde till tidigare led i rörled- Prop. 1999/2000:72<br>ningssystemet.</p>
<h4>4.2.7 Kapitel VII</h4>
<p>Kapitel VII Slutbestämmelser innehåller artiklarna 24-31.</p>
<p>Artikel 24 reglerar rätten att vidta skyddsåtgärder vid vissa angivna<br>krissituationer. Vilka åtgärder som vidtagits skall anmälas till övriga<br>medlemsstater och kommissionen.</p>
<p>I artikel 25 regleras frågan om tillfälliga undantag från artikel 15<br>och/eller artikel 16.</p>
<p>Enligt första punkten kan ett naturgasforetag som, på grund av s.k. ta-<br>ke-or-pay-åtaganden, råkat i allvarliga ekonomiska och finansiella svå-<br>righeter av medlemsstaten medges tillfälligt undantag från krav på tillträ-<br>de till systemet.</p>
<p>Av andra punkten framgår att ett beslut om undantag skall anmälas till<br>kommissionen. Kommissionen kan begära att beslutet om undantag skall<br>ändras eller upphävas. Kommersiellt känsliga uppgifter skall behandlas<br>konfidentiellt.</p>
<p>I tredje punkten anges de kriterier som skall beaktas vid prövning av en<br>begäran om undantag.</p>
<p>I ljärde punkten föreskrivs att de naturgasföretag som inte har be-<br>viljats undantag enligt första punkten inte skall kunna vägra tillträde till<br>systemet på grund av take-or-pay-åtaganden som har godkänts i ett avtal<br>om köp av gas.</p>
<p>I artikel 26 finns bestämmelser som gör det möjligt för en medlemsstat<br>att fa undantag från vissa av direktivets bestämmelser.</p>
<p>I första punkten finns en sådan undantagsbestämmelse som gäller de<br>medlemsstater som inte är direkt anslutna till det sammankopplade sys-<br>temet i någon annan medlemsstat och som endast har en extern huvud-<br>leverantör. Sverige är direkt anslutet till det sammankopplade systemet i<br>Danmark varför bestämmelsen inte är tillämplig på Sverige.</p>
<p>I andra punkten finns en undantagsbestämmelse som gäller de med-<br>lemsstater som uppfyller villkoren för att betecknas som en framväxande<br>marknad. En framväxande marknad är, enligt definitionen i artikel 2.24,<br>en medlemsstat i vilken den första kommersiella leveransen enligt det<br>första långsiktiga avtalet för naturgasleveranser genomfördes för inte mer<br>än tio år sedan.</p>
<p>Till Sverige skedde den angivna leveransen för mer än tio år sedan,<br>varför bestämmelsen inte är tillämplig på Sverige.</p>
<p>I tredje-femte punkterna regleras framväxande regioner. Om genom-<br>förandet av direktivet kan orsaka allvarliga problem inom ett visst geo-<br>grafiskt område kan, enligt tredje punkten, medlemsstaterna ansöka om<br>tillfälligt undantag från vissa regler hos kommissionen. Fjärde punkten<br>anger de kriterier som skall beaktas då kommissionen prövar en begäran<br>om undantag. Femte punkten riktar sig till kommissionen.</p>
<p>Artiklarna 27 och 28 riktar sig till kommissionen och gäller viss ut-<br>värdering och rapportering.</p>
<p>27</p>
<p>Artiklarna 29-31 innehåller främst ordningsfrågor, däribland bestäm-<br>melsen att de lagar och andra författningar som krävs för att genomföra<br>direktivet skall träda i kraft senast den 10 augusti 2000.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<h2>5 En ny naturgaslagstiftning</h2>
<h3>5.1 Behovet av en ny lagstiftning</h3>
<p>Regeringens förslag: En ny naturgaslag skall införas för att genom-<br>föra EG:s direktiv 98/30/EG av den 22 juni 1998 om gemensamma<br>regler för den inre marknaden för naturgas.</p>
<p>Värme- och gasmarknadsutredningens förslag: Överensstämmer<br>med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Ingen remissinstans ifrågasätter utredningens för-<br>slag.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Lagstiftningen inom naturgasområdet<br>berör främst framdragande och drift av gasledningar. Särskilda bestäm-<br>melser för framdragande och begagnande av rörledningar för bl.a. natur-<br>gas finns i lagen (1978:160) om vissa rörledningar (rörledningslagen).<br>Rörledningslagen innehåller i huvudsak bestämmelser om koncession för<br>att dra fram eller använda rörledningar för transport av naturgas. Utöver<br>denna lag måste den som vill dra fram och använda en rörledning även ta<br>hänsyn till en rad andra lagar, såsom plan- och bygglagen (1987:10),<br>lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. och miljöbalken.</p>
<p>Det finns ingen lagstiftning i Sverige som reglerar t.ex. handel och<br>transport av naturgas. Av rörledningslagen framgår endast att konces-<br>sionshavaren är skyldig att mot ersättning ombesörja transport genom<br>ledningen åt annan, om det kan ske utan väsentligt förfång för konces-<br>sionshavaren. EG:s direktiv ger naturgasföretag och berättigade kunder<br>en rätt att transportera gas i andras rörledningar. Direktivet är således<br>betydfigt mer långtgående och omfattande än den gällande svenska lag-<br>stiftningen på området. Mot denna bakgrund bör det införas en ny lag-<br>stiftning på naturgasområdet. Lagen har utarbetats med ellagen<br>(1997:857) och rörledningslagen (1978:160) som förebilder. Den nya<br>lagstiftningen tillgodoser enligt regeringens bedömning naturgasmark-<br>nadsdirektivets krav.</p>
<h3>5.2 Lagstiftningens omfattning och huvudsakliga inne -<br>håll</h3>
<p>Regeringens förslag: En ny naturgaslag införs. Den nya lagen regle-<br>rar bl.a. koncession, ledningsägarens skyldigheter, särredovisning och<br>tillsyn.</p>
<p>28</p>
<p>Värme- och gasmarknadsutredningens förslag: Överensstämmer Prop. 1999/2000:72<br>med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens<br>förslag att införa en ny naturgaslag. Hovrätten för västra Sverige ifråga-<br>sätter om det finns någon vinst med att flytta över bestämmelserna om<br>koncession i rörledningslagen till den nya lagen. Risken är då att regle-<br>ringarna av rörledningar splittras i två parallella system och där både<br>systemen kommer att vara tillämpliga på rörledningar för transport av<br>naturgas.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I rörledningslagen (1978:160) före-<br>skrivs att en rörledning för transport av naturgas inte far dras fram och<br>användas utan koncession. Övriga bestämmelser handlar nästan ute-<br>slutande om beviljande av koncession och om villkor för samt överlåtelse<br>och upphörande av koncession. Huvudvikten hos lagens bestämmelser<br>ligger alltså på anläggande och drift av själva rörledningarna. Den nu<br>föreslagna lagstiftningen har ett vidare syfte än rörledningslagen. Euro-<br>paparlamentets och rådets direktiv 98/30/EG om gemensamma regler för<br>den inre marknaden för naturgas, som skall genomföras i svensk rätt,<br>innehåller bl.a. bestämmelser som syftar till att öppna och öka tillträdet<br>till systemen för naturgas och därmed öka konkurrensen. I direktivet<br>finns regler för överföring, distribution, leverans och lagring av naturgas.<br>Där fastställs regler för särredovisning samt insyn och öppenhet i bok-<br>föringen. Vidare finns där regler för tillträde till marknaden, graden av<br>marknadsöppning samt ett antal undantagsregler. Den nu föreslagna lag-<br>stiftningen har alltså ett vidare syfte än rörledningslagen och det har<br>därför bedömts ändamålsenligt att samla alla de bestämmelser som be-<br>hövs för att genomföra gasmarknadsirektivet i en ny lag med namnet<br>naturgaslag.</p>
<p>Naturgaslagen har disponerats i sju kapitel.</p>
<p>Bestämmelser om lagens tillämpningsområde m.m. finns i 1 kap.</p>
<p>I 2 kap. finns regler om koncession. I den nya lagen behålls i huvudsak<br>den ordning som gäller enligt den nuvarande rörledningslagen.</p>
<p>Bestämmelser om ledningsägarens skyldigheter finns i 3 kap. Där<br>anges <le bärande principerna för att fa till stånd en ökad konkurrens på<br>naturgasmarknaden. Det gäller framför allt centrala bestämmelser om<br>tillträde och anslutning till naturgasledningar samt vilka som skall anses<br>som s.k. berättigade kunder.</p>
<p>I 4 kap. finns regler om redovisning.</p>
<p>5 kap. innehåller bestämmelser om kommunala naturgasföretag.</p>
<p>6 kap. innehåller regler om tillsyn m.m. Bestämmelserna avser myn-<br>dighetsuppgifter, myndighetens befogenheter och frågor om finansiering.</p>
<p>I 7 kap. finns bestämmelser om ansvar, överklagande, m.m.</p>
<p>29</p>
<h2>Bestämmelser om koncession</h2>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<h3>6.1 Koncessionsplikt</h3>
<p>Regeringens förslag: Koncession krävs för att bygga och använda<br>naturgasledningar och naturgaslager. Frågan om koncession prövas av<br>regeringen.</p>
<p>Värme- och gasmarknadsutredningens förslag: Överensstämmer<br>med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna instämmer med utredningens<br>förslag eller lämnar det utan erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Framdragande av en naturgasledning<br>och uppförande av ett naturgaslager kan komma i konflikt med andra<br>intressen t.ex. natur- och miljövård. En naturgasledning och ett natur-<br>gaslager kan även ha betydelse på andra områden t.ex. för Försvarsmak-<br>ten. Det är därför viktigt att uppnå en ur samhällssynpunkt ändamålsenlig<br>infrastruktur. Det bör exempelvis inte vara tillåtet att dra fram en natur-<br>gasledning där det redan finns en sådan och denna har tillräcklig kapa-<br>citet. Inte heller bör naturgasledningar fa dras fram eller naturgaslager<br>byggas på ett sådant sätt att tredje man tillfogas onödigt stor skada.</p>
<p>Innehav och drift av en naturgasledning och ett naturgaslager medför<br>förpliktelser av olika slag. Det är därför viktigt att ägaren har de resurser<br>som krävs för att bl.a. kunna garantera en kontinuerlig drift.</p>
<p>Mot denna bakgrund anser regeringen att det bör krävas koncession för<br>att dra fram och använda en naturgasledning samt för att uppföra och<br>använda ett naturgaslager. Regeringen bör pröva frågan om koncession,<br>men det är lämpligt att en annan myndighet än regeringen bereder ären-<br>det. Regeringen bör därför utse lämplig myndighet att bereda ärendet.<br>Myndigheten bör efter avslutad handläggning överlämna ärendet till<br>regeringen för beslut.</p>
<h3>6.2 Undantag från koncession</h3>
<p>Regeringens förslag: Koncession krävs inte för naturgasledning som</p>
<p>1. är belägen efter mät- och reglerstation, eller</p>
<p>2. uteslutande skall användas inom hamn- eller industriområde.<br>Regeringen får föreskriva undantag från kravet på koncession när det<br>gäller vissa slag av naturgasledningar eller vissa slag av åtgärder med<br>naturgasledningar. Koncession krävs inte heller för naturgaslager an-<br>slutna till sådana ledningar.</p>
<p>Värme- och gasmarknadsutredningens förslag: Överensstämmer<br>med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Helsingborgs Energi, Vattenfall Naturgas, Lunds<br>Energi, Göteborg Energi, Sydgas, Fortum Oil & Gas och Svenska Gas-<br>föreningen anser att det skall firmas möjlighet till undantag från konces-<br></p>
<p>30</p>
<p>sion även för nybyggnation av mät- och reglerstation, linjeventilstation, Prop. 1999/2000:72<br>rensdonsstation och kompressorstation. Motivet för detta är att ett sådant<br>undantag underlättar att den koncessionspliktiga ledningen utnyttjas<br>effektivt.</p>
<p>Sveriges Fastighetsägareförbund anser att frågan om icke konces-<br>sionspliktiga nät inom fastighet för leverans till hushåll bör utredas<br>vidare.</p>
<p>Kommerskollegium anser att lösningen med att undanta vissa nät från<br>koncession är ändamålsenlig innan naturgasnätet är utbyggt, men påpekar<br>att sådana icke-koncessionspliktiga områden på sikt kan bli betydande<br>användare av naturgas och att det då finns skäl att se över frågan om<br>undantag från koncession.</p>
<p>Länsstyrelsen i västra Götaland anser att kravet på koncession även<br>skall gälla anslutningar till enskilda hushåll och företag och för ledningar<br>som används inom hamn- eller industriområde. Orsaken till det utökade<br>koncessionskravet är att framdragandet av naturgasledningar kan inne-<br>bära betydande miljökonsekvenser.</p>
<p>Stor-Stockholms Energi AB (Stoseb) påpekar att rörledningslagen även<br>innehåller ett undantag för koncession för ledning som är kortare än 20<br>kilometer och föreslår att detta undantag även införs i naturgaslagen.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt rörledningslagen (1978:160) är<br>naturgasledningar som huvudsakligen används för att tillgodose enskilda<br>hushålls behov inte koncessionspliktiga. Av förarbetena (prop.<br>1977/78:86 s. 86) framgår att undantaget inte utesluter att ledningen även<br>kan förse t.ex. företag med naturgas. I praktiken har undantaget kommit<br>att innebära att naturgasledningar efter en mät- och reglerstation inte är<br>koncessionspliktiga. Såvitt regeringen känner till fungerar systemet bra.<br>Ett annat skäl för att inte kräva koncession för denna typ av naturgasled-<br>ningar, är att dessa dras fram och används efter hand som distributions-<br>bolag träffar överenskommelse med enskilda fastighetsägare om att<br>leverera naturgas till dessas respektive fastigheter. Regeringen anser<br>därför att naturgasledningar som huvudsakligen skall användas för att<br>tillgodose enskilda hushålls och företags behov tills vidare bör undantas<br>från koncessionsplikt. Eftersom naturgasledningar inom hamn- eller in-<br>dustriområde inte har någon påtaglig betydelse från allmän synpunkt, bör<br>även naturgasledningar inom sådana områden tills vidare undantas från<br>koncessionsplikt. I konsekvens med detta bör inte heller koncession krä-<br>vas för naturgaslager anslutet till icke koncessionspliktig naturgasled-<br>ning. Den omständighet att koncession inte krävs för vissa naturgasled-<br>ningar innebär att samhället inte kan vidta de sanktioner som gäller för<br>koncessionspliktiga naturgasledningar. Det kan därför diskuteras om det<br>bör krävas någon annan form av koncession för dessa ledningar inom ett<br>visst område. Denna typ av koncession finns inom ellagstiftningen. Mot<br>bakgrund av att den nuvarande ordningen fungerar bra anser regeringen<br>dock att några sådana regler inte behövs. Om utvecklingen skulle visa att<br>det finns behov av reglering, far frågan behandlas på nytt.</p>
<p>Vad gäller Stosebs förslag om att även ledningar som understiger 20<br>kilometer skall undantas från koncession, vill regeringen anföra följande.<br>Rörledningslagens undantag från kravet på koncession beträffande led-<br>ningar under 20 kilometer har aldrig tillämpats vad gäller naturgasled-<br></p>
<p>31</p>
<p>ningar. Skälet till detta är att det aldrig byggs naturgasledningar som är<br>under 20 kilometer eftersom alla ledningar ingår i ett sammanhängande<br>ledningsnät. Det finns alltså ingen anledning att infora ett sådant undan-<br>tag i naturgaslagen.</p>
<h3>6.3 Förutsättningar för koncession</h3>
<p>Regeringens förslag: Koncession far beviljas endast om naturgasled-<br>ningen är lämplig från allmän synpunkt. Samma krav på lämplighet<br>gäller även för naturgaslager. Endast den som är lämplig att utöva så-<br>dan verksamhet som avses med koncessionen får beviljas koncession.<br>En koncession far inte meddelas i strid mot detaljplan eller områdes-<br>bestämmelser. Vid prövning av koncession skall vissa bestämmelser i<br>miljöbalken tillämpas. Meddelas koncession för en naturgasledning<br>eller ett naturgaslager, kan ledningen eller lagret därefter inte för-<br>bjudas med stöd av miljöbalken.</p>
<p>Värme- och gasmarknadsutredningens förslag: Överensstämmer<br>delvis med regeringens förslag. Utredningen föreslår att den kommunala<br>vetorätten avseende anläggning för lagring av minst 50 miljoner normal-<br>kubikmeter naturgas bör upphävas.</p>
<p>Remissinstanserna: Statskontoret, Svenska kommunförbundet, Läns-<br>styrelsen i Hallands län, Malmö Stad, Sveriges Bioenergiförening och<br>LRF anser att upphävandet av den kommunala vetorätten avseende an-<br>läggning för lagring av minst 50 miljoner normalkubikmeter inte bör<br>genomföras eller att frågan bör utredas ytterligare.</p>
<p>Boverket, Sydgas, Svenska Gasföreningen, Fortum Oil & Gas, Vatten-<br>fall Naturgas och Helsingborgs Energi tillstyrker att den kommunala<br>vetorätten avseende anläggning för lagring av minst 50 miljoner normal-<br>kubikmeter naturgas upphävs.</p>
<p>LRF anser att det vid koncessionsansökan skall åligga den sökande att<br>visa att ledningen inte leder till ökade koldioxidutsläpp. Svenska Bio-<br>energiföreningen anser att det skall åligga den sökande att visa att en ny<br>gasledning leder till sänkta utsläpp av växthusgaser.</p>
<p>Svenska Gasföreningen, Sydgas, Göteborg Energi, Fortum Oil & Gas<br>och Vattenfall Naturgas tillstyrker att förslaget att framdragandet eller<br>användning av en naturgasledning som tillåtits i en koncession enligt<br>naturgaslagen inte ska kunna förbjudas med stöd av miljöbalken. De an-<br>ser att detta är av stor vikt för att undvika osäkerhet i samband med in-<br>vesteringar i ny infrastruktur för naturgas.</p>
<p>Flera remissinstanser vill att man närmare definierar ”lämplig från all-<br>män synpunkt”, då detta uttryck anses vara vagt.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Vid koncessionsprövningen bör en<br>ingående prövning göras av de olika intressen som gör sig gällande i<br>sammanhanget. Sålunda bör bl.a. miljö- och näringspolitiska synpunkter<br>liksom vikten av en ändamålsenlig infrastruktur beaktas. Endast om det<br>är lämpligt från allmän synpunkt bör koncession fa beviljas för en natur-<br>gasledning eller ett naturgaslager. Regeringen anser att det på förhand är</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>32</p>
<p>mycket svårt att närmare ange hur en naturgaslednings respektive ett<br>naturgaslagers lämplighet från allmän synpunkt bör bedömas. I stället är<br>det omständigheterna i det enskilda fallet som bör bli avgörande. Av be-<br>tydelse härvidlag bl.a. ledningens sträckning, dess kapacitet och avsedda<br>användningsområde. Utredningen har gett exempel på olika allmänna<br>intressen som ofta torde komma att aktualiseras vid prövningen av en<br>rörledning. Andra omständigheter som kan kräva beaktande är t.ex. indu-<br>stri- och energipolitiska forhållanden samt faktorer av regional- och<br>lokaliseringspolitisk natur. Det är därför angeläget att varje större rörled-<br>ningsprojekt prövas också med hänsyn till sådana faktorer.</p>
<p>Ofta torde det vara möjligt att tillgodose de allmänna intressena genom<br>att ledningen ges en annan sträckning eller därigenom att koncessionen<br>förenas med villkor. Samhällsekonomiskt onödiga naturgasledningar och<br>naturgaslager bör dock inte fa byggas. Naturgasledningar och naturgas-<br>lager bör inte heller fa dras fram eller byggas på ett sådant sätt att de<br>medför onödigt stort intrång till skada for tredje man.</p>
<p>En naturgasledning och ett naturgaslager har betydelse från många<br>synpunkter och medför ekonomiska förpliktelser och följder av olika<br>slag. Det är därför viktigt att koncessionshavaren har de resurser, bl.a.<br>tekniska och ekonomiska, som kan krävas för att fullgöra dessa förplik-<br>telser. I den prövning som görs i ett koncessionsärende skall därför tillses<br>att endast den som har förutsättningar och möjligheter att fullgöra alla de<br>förpliktelser som är en följd av naturgasledningens och naturgaslagrets<br>framdragande respektive uppförande och drift far koncession. I ansökan<br>om koncession bör därför de ekonomiska kalkylerna, såsom anläggnings-<br>kostnader och finansiering av dessa, för naturgasledningen och natur-<br>gaslagret redovisas.</p>
<p>En annan aspekt som har betydelse i sammanhanget är att en naturgas-<br>ledning kan fa inverkan på existerande och framtida bebyggelse. Be-<br>byggelsen kring en naturgasledning påverkas av säkerhetsföreskrifternas<br>regler om zonindelning och skyddsavstånd. Reglerna innebär bl.a. att det<br>inom minst 25 meter på ömse sidor om naturgasledningen inte far finnas<br>några byggnader och att byggrätten är inskränkt inom 200 meter på ömse<br>sidor om naturgasledningen. Koncession bör därför inte fa meddelas i<br>strid med detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen<br>eller bestämmelserna inte motverkas bör dock mindre avvikelser fa göras.</p>
<p>Arbetet med att dra fram en naturgasledning och att uppföra ett natur-<br>gaslager påverkar miljön. Vid prövningen av koncession bör därför de<br>allmänna hänsynsreglema i 2 kap. miljöbalken tillämpas liksom bestäm-<br>melserna i 3 och 4 kap. miljöbalken. Hänsynsreglema är tillämpliga på all<br>verksamhet och alla åtgärder av betydelse för miljöbalkens mål och inne-<br>bär bl.a. att vid prövning av frågor om tillstånd för naturgasledningar och<br>naturgaslager skall den som bedriver verksamhet ha bevisbördan för att<br>kapitlets bestämmelser tillämpas. Bestämmelserna i 3 och 4 kap. anger<br>vilken hänsyn som ska visas olika allmänna intressen när en myndighet<br>fattar beslut om tillstånd eller dylikt till en verksamhet som innebär änd-<br>rad markanvändning. Vidare berörs hushållning med mark- och vatten-<br>områden och vilka områden som är av riksintresse med hänsyn till de<br>natur- och kulturvärden som finns i området. Dessutom bör 5 kap. 3 §<br>miljöbalken beaktas vid prövningen. Enligt denna bestämmelse skall bl.a.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>33</p>
<p>2 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 72<br></p>
<p>myndigheter vid tillståndsprövning säkerställa att miljökvalitetsnormer<br>uppfylls. Även bestämmelsen i 16 kap. 5 § miljöbalken, dvs. att tillstånd<br>etc. inte får meddelas för en ny verksamhet som medverkar till att en<br>miljökvalitetsnorm överträds, bör tillämpas vid koncessionsprövningen.<br>För att belysa de miljömässiga effekterna av en naturgasledning och ett<br>naturgaslager bör en miljökonsekvensbeskrivning bifogas ansökan. För<br>konsekvensbeskrivningen gäller bestämmelserna i 6 kap. miljöbalken vad<br>avser förfarandet, kravet (enl. 2 kap. 6 § den föreslagna lagen) på miljö-<br>konsekvensbeskrivningen samt planer och planeringsunderlag.</p>
<p>En rörlednings framdragande eller användning bör inte förbjudas med<br>stöd av miljöbalken om rörledningen har tillåtits i en koncession enligt<br>naturgaslagen. Motivet härför är att regeringen vid sin koncessionspröv-<br>ning skall beakta de frågeställningar som skall prövas enligt miljöbalken.<br>Efter det att koncession beviljats bör det alltså inte vara möjligt att för-<br>bjuda rörledningen. Motsvarande bestämmelse som gäller för koncessio-<br>ner enligt rörledningslagen bör därför gälla även för en koncession med-<br>delad med stöd av naturgaslagen. Vidare anser regeringen att detta är av<br>stor vikt för de naturgasföretag som ämnar investera i rörledningar för att<br>undvika osäkerhet i samband med investeringar i ny infrastruktur för<br>naturgas. När koncession är beviljad skall miljöhänsynen vara tillgodo-<br>sedda och det skulle därför vara onödigt att pröva koncessionen en gång<br>till. Det skall i detta sammanhang nämnas att även om koncession har<br>beviljats kan tillstånd erfordras enligt annan lagstiftning, t.ex. tillstånd till<br>ingrepp i fast fomlämning enligt 2 kap. lagen (1988:950) om kultur-<br>minnen m.m.</p>
<p>Utredningen föreslår att den kommunala vetorätten vad avser anlägg-<br>ning för lagring av minst 50 miljoner normalkubikmeter naturgas bör<br>upphävas. Regeringen anser dock, liksom ett flertal remissinstanser, att<br>frågan inte är tillräckligt utredd och avstår därför från att lägga ett sådant<br>förslag.</p>
<h3>6.4 Villkor för koncession</h3>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Regeringens förslag: Koncession skall avse naturgasledning med en i<br>huvudsak bestämd sträckning.</p>
<p>En koncession för naturgasledning eller naturgaslager får förenas<br>med villkor för att bl.a. skydda miljön.</p>
<p>En koncession får göras beroende av att sökanden ställer säkerhet<br>för kostnaderna för återställning.</p>
<p>Värme- och gasmarknadsutredningens förslag: Överensstämmer<br>med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Utredningens förslag lämnas utan erinran av<br>remissinstanserna. Sydgas motsätter sig dock kravet på att göra konces-<br>sionen beroende av att sökanden ställer säkerhet för återställning. Detta<br>skapar en administration som fördyrar transporten och därigenom för-<br>svagar naturgasens konkurrenskraft.</p>
<p>34</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I koncessionsärendet bör prövas<br>vilken inverkan naturgasledningen har på motstående intressen, t.ex.<br>möjligheten att uppföra byggnader. För att en sådan prövning skall vara<br>möjlig måste naturgasledningens sträckning i vart fall i huvudsak vara<br>bestämd.</p>
<p>För att tillgodose allmänna intressen och enskild rätt bör det vara möj-<br>ligt att förena en koncession för en naturgasledning eller för ett natur-<br>gaslager med villkor. Sådana villkor kan behövas för att tillgodose krav<br>på t.ex. säkerhet och till skydd för bland annat miljö-, natur- och kultur-<br>värden.</p>
<p>I beslutet om koncession bör det vara möjligt att föreskriva att natur-<br>gasledningen skall vara färdigställd inom en viss tid för att undvika att<br>allt för lång tid passerar utan att sökanden förverkligar anläggningen. Vid<br>bestämmande av tidsfristens längd bör arbetets omfattning beaktas. Om<br>arbetet på grund av särskilda förhållanden förhindras eller avsevärt för-<br>svåras bör tidsfristen kunna förlängas.</p>
<p>Det kan bli aktuellt att ta bort en naturgasledning eller ett naturgas-<br>lager. I sådana fall kan det finnas behov av att återställa omgivningen.<br>För att öka förutsättningarna för att återställningen blir av, bör regeringen<br>ha möjlighet att göra koncessionen beroende av att sökanden ställer<br>säkerhet för fullgörandet av sådana åtgärder. Regeringen anser att det är<br>viktigt att säkerställa att återställningsåtgärdema blir uppfyllda och vill<br>därför kunna ålägga naturgasföretag att ställa säkerheter. Om den ställda<br>säkerheten inte är tillräcklig bör ytterligare säkerhet kunna krävas.</p>
<h3>6.5 Tidsbegränsad koncession eller koncession tills<br>vidare</h3>
<p>Regeringens förslag: Koncession beviljas för 40 år. Om särskilda<br>skäl finns, eller om sökanden begär det, kan kortare giltighetstid be-<br>stämmas.</p>
<p>Värme- och gasmarknadsutredningens förslag: Överensstämmer<br>med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Ingen remissinstans ifrågasätter utredningens be-<br>dömning om att 40 år är en lämplig koncessionstid. Flera remissinstanser<br>tycker att koncessionstiden alltid skall vara 40 år och att kortare giltig-<br>hetstid inte bör tillämpas.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: En koncessionspliktig naturgasled-<br>ning och naturgaslager innebär en stor investering som kan fa konsekven-<br>ser på en rad områden. Frågan är om koncessionen skall gälla tills vidare<br>eller om den skall vara tidsbegränsad.</p>
<p>Ett skäl för att tidsbegränsa koncessionen är att samhället ständigt för-<br>ändras. För koncessionshavaren är frågeställningen tveeggad. Å ena sidan<br>innebär en tidsbegränsad koncession en viss garanti för att koncessionen<br>gäller oförändrad under angiven tid. Å andra sidan måste gjorda investe-<br>ringar betala sig och därför kan en icke tidsbegränsad koncession vara att<br>föredra för koncessionshavaren. Vid en tidsobegränsad koncession torde<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>35</p>
<p>dessutom koncessionshavarens ställning bli mycket starkare i förhållande Prop. 1999/2000:72<br>till allmänna intressen.</p>
<p>Om koncessionen skall gälla tills vidare måste det, enligt regeringens<br>mening, finnas möjlighet till omprövning, t.ex. om förhållandena ändras<br>väsentligt. Prövningen skulle i sådana fall kunna koncentreras till fall där<br>problem har aktualiserats. Detta förutsätter dock att fallen kan avgränsas<br>på ett lämpligt sätt. Ett förfarande med omprövning skulle dock medföra<br>en kraftig förstärkning av koncessionshavarens ställning i förhållande till<br>allmänna intressen. Troligen blir det då svårare att göra de allmänna in-<br>tressena gällande. Regeringen anser därför inte att detta är en lämplig<br>lösning.</p>
<p>I stället bör, för att den övriga samhällsutvecklingen skall kunna beak-<br>tas i tillräcklig omfattning, koncessionen vara tidsbegränsad. Konces-<br>sionshavarens intressen bör kunna tillgodoses genom en lång konces-<br>sionstid. Längden på denna är en fråga om avvägning mellan å ena sidan<br>det allmännas intresse av att kunna pröva frågan om koncession på nytt,<br>och å andra sidan koncessionshavarens behov av att få betalt för gjorda<br>investeringar. Enligt regeringens mening bör koncession beviljas för 40<br>år.</p>
<p>Det får anses betydelsefullt att sökanden kan räkna med att regeringen i<br>sitt koncessionsbeslut meddelar koncession för den tid som sökts för, när<br>det inte finns starka skäl som talar emot det. Därför bör det i lagen anges<br>att koncession skall beviljas för 40 år, om det inte föreligger särskilda<br>skäl eller om sökanden begär en kortare giltighetstid för koncessionen.<br>Det kan exempelvis finnas behov av att anpassa giltighetstiden till den<br>som gäller för intilliggande ledningar. I sådana fall kan det vara motiverat<br>med kortare giltighetstid. På så sätt kan koncession för ledningarna i ett<br>senare skede omprövas i ett sammanhang. Huvudregeln bör dock vara att<br>koncession beviljas för 40 år.</p>
<h3>6.6 Förlängning av giltighetstid</h3>
<p>Regéringens förslag: Koncession får förlängas med 40 år åt gången.<br>Vid prövning av ansökan om förlängning ställs samma krav som vid<br>prövning av ny ansökan. En ansökan om förlängning bör lämnas in<br>två år före koncessionstidens utgång. Giltighetstiden för den tidigare<br>beviljade koncessionen förlängs till dess ansökan om förlängning har<br>prövats slutligt.</p>
<p>Värme- och gasmarknadsutredningens förslag: Överensstämmer<br>med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Utredningens förslag lämnas utan invändning av<br>remissinstanserna.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Om naturgasledningen och naturgas-<br>lagret inte har vållat olägenhet, bör såväl koncessionshavaren som sam-<br>hället vara intresserade av att driften fortsätter även efter det att konces-<br>sionstiden har gått ut. Därför bör det finnas möjlighet att förlänga kon-<br>cessionstiden. Det kan diskuteras om kraven vid en förlängning av kon-<br></p>
<p>36</p>
<p>cessionstiden kan ställas lägre än vid en ny ansökan. Om lägre krav<br>skulle ställas innebär detta i realiteten att koncessionen inte är tidsbegrän-<br>sad. Enligt regeringens mening bör därför, och för att samhällets in-<br>tressen skall kunna beaktas, samma krav gälla vid förlängning som vid en<br>ny ansökan. Prövningen av en förlängning av giltighetstiden bör ske i god<br>tid före koncessionstidens utgång. Det bör anges i lagen vid vilken tid-<br>punkt ansökan om förlängning skall lämnas in. Tidpunkten bör bestäm-<br>mas med hänsyn till koncessionshavarens och myndigheternas planering.<br>Ansökan bör därför lämnas in senast två år före koncessionstidens ut-<br>gång. När ansökan om förlängning har getts in bör giltighetstiden för den<br>tidigare beviljade koncessionen förlängas till dess ansökan om för-<br>längning har prövats slutligt.</p>
<h3>6.7 Naturgasledning inom trafikled</h3>
<p>Regeringens förslag: Om en naturgasledning har dragits fram inom<br>område för befintlig allmän väg, järnväg etc. (trafikled) och trafik-<br>leden ändras, är koncessionshavaren skyldig att vidta och bekosta de<br>åtgärder med naturgasledningen som behövs för att genomföra änd-<br>ringen.</p>
<p>Om naturgasledningen korsar trafikleden skall väghållaren ersätta<br>koncessionshavaren för hans utgifter för åtgärden med naturgasled-<br>ningen där denna korsar trafikleden och som har orsakats av änd-<br>ringen av trafikleden.</p>
<p>Koncessionshavaren skall betala ersättning för de merkostnader för<br>underhåll av trafikled som en naturgasledning som har dragits fram<br>inom en trafikled kan medföra.</p>
<p>Om arbete med naturgasledningar som utförs inom trafikledsområde<br>medför större ingrepp i trafiken skall, om arbetet utförs inom område<br>för annan trafikled än allmän väg, trafikledens förvaltare ha möjlighet<br>att anvisa hur arbetet skall utföras eller själv utföra arbetet. I bägge<br>fallen skall koncessionshavaren stå för kostnaderna. För arbete med<br>natufgasledning inom område för allmän väg gäller reglerna i 44 8<br>väglagen (1971:948).</p>
<p>Värme- och gasmarknadsutredningens förslag: Överensstämmer<br>med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Vägverket anser att koncessionshavaren i samtliga<br>fall skall bekosta erforderliga åtgärder, oavsett om ledningen korsar<br>vägen eller ej, dels eftersom detta är rimligt och dels för att man riskerar<br>svåra tolkningsfrågor, vilka kan föranleda tvister. Banverket tillstyrker<br>förslaget till kostnadsdelning och anser att när en naturgasledning dras<br>fram längs ett järnvägsspår bör samlokaliseringen av naturgasledning och<br>järnvägsspår prövas särskilt. Banverkets och berörd jämvägsinnehavares<br>synpunkter bör därvid inhämtas. Lämpligen bör en oberoende riskanalys<br>genomföras i varje enskilt fall.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Naturgasledningar dras ofta inom<br>områden för t.ex. befintliga allmänna vägar. Emellanåt fattas beslut om<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>37</p>
<p>att ändra vägars sträckning. Naturgasledningar kan i sådana fall komina<br>att utgöra ett hinder för ändringen. Frågan blir då vilket intresse som skall<br>ha företräde. Vägverket har föreslagit att koncessionshavaren alltid skall<br>bekosta erforderliga åtgärder. Regeringen anser att frågan kan lösas<br>genom en tillämpning av den s.k. prioritetsprincipen. Denna innebär att<br>den senare tillkomna anläggningen far vika för den tidigare tillkomna.<br>Om naturgasledningen har dragits fram inom områden för befintliga all-<br>männa vägar, bör därför koncessionshavaren åläggas att göra de änd-<br>ringar beträffande naturgasledningen som behövs för att trafiklederna<br>skall kunna ändras.</p>
<p>Nästa fråga är vem som skall betala kostnaderna för de åtgärder som<br>behöver vidtas avseende naturgasledningen. Drar koncessionshavaren<br>fram naturgasledningen längs ett järnvägsspår har ett befintligt trafik-<br>ledsområde utnyttjats. Därigenom bör arbetena vid ledningsdragningen<br>ha underlättats och kostnaderna rimligen ha blivit lägre än vad som skulle<br>ha blivit fallet om naturgasledningen hade dragits t.ex. genom en skog.<br>Det är därför rimligt att koncessionshavaren åläggs att bekosta de änd-<br>ringar av naturgasledningen som föranleds av att trafikleden ändras.<br>Gäller det däremot korsningar mellan naturgasledningar och trafikleder<br>kommer saken i ett annat läge. I denna situation är det snarare en nackdel<br>för koncessionshavaren att ha en naturgasledning inom ett trafikledsom-<br>råde. Därför bör väghållaren, i detta fall, ersätta koncessionshavaren för<br>de kostnader denne haft för åtgärder avseende naturgasledningen där<br>denna korsar trafikleden och som har föranletts av att trafikleden ändrats.</p>
<p>En naturgasledning som har dragits fram inom ett område för befintlig<br>trafikled kan orsaka att kostnaderna för underhållet av trafikleden blir<br>högre. Eventuell merkostnad bör därför bäras av koncessionshavaren.</p>
<p>Arbete med naturgasledningar, t.ex. framdragning och underhåll, utförs<br>även inom trafikledsområden. I vissa fall kan sådana arbeten medföra<br>större ingrepp i trafikleden och kan även påverka trafiksäkerheten. I så-<br>dana fall bör, om arbetet utförs inom ett område för annan trafikled än<br>allmän väg, trafikledens förvaltare ha möjlighet att antingen ge konces-<br>sionshavaren anvisningar för hur arbetet skall utföras eller att utföra ar-<br>betet genom egen försorg. Kostnaderna för arbetet bör i bägge fallen be-<br>stridas av koncessionshavaren. Utförs arbetet med naturgasledning inom<br>område för allmän väg bör reglerna i 44 § väglagen (1971:948) tillämpas.<br>44 § väglagen reglerar inom vilka vägområden man inte utan väghåll-<br>ningsmyndighetens tillstånd far dra elektriska ledningar, vattenledningar,<br>andra ledningar eller utföra arbeten på en redan dragen ledning.</p>
<h3>6.8 Överlåtelse av koncession</h3>
<p>Regeringens förslag: Överlåtelse av koncession kräver särskilt till-<br>stånd. Ny innehavares lämplighet prövas på samma sätt som vid an-<br>sökan om ny koncession.</p>
<p>Värme- och gasmarknadsutredningens förslag: Överensstämmer<br>med regeringens förslag.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>38</p>
<p>Remissinstanserna: Utredningens förslag lämnas utan invändning av<br>remissinstanserna.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Endast den som har förutsättningarna<br>och möjligheterna att fullgöra alla de förpliktelser som är förenade med<br>naturgasledningens och naturgaslagrets framdragande respektive upp-<br>förande och drift bör fa koncession. Den som fatt koncession kan emel-<br>lertid av olika anledningar vilja överlåta den på annan. Frågan är då om<br>det allmänna bör ha något inflytande vid en överlåtelse. Regeringen anser<br>att det skall krävas särskilt tillstånd för att överlåta en koncession samt att<br>kraven på den nye innehavarens lämplighet skall prövas på samma sätt<br>som vid en ansökan om ny koncession. Den nye innehavaren bör även<br>överta ansvaret för att övriga villkor för koncessionen följs.</p>
<h3>6.9 Upphörande av koncession</h3>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Regeringens förslag: Koncession får återkallas om naturgasledningen<br>eller naturgaslagret inte längre används och inte heller behövs för att<br>säkra energiförsörjningen. Den får också återkallas om koncessions-<br>havaren missköter sig.</p>
<p>Värme- och gasmarknadsutredningens förslag: Överensstämmer<br>med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Utredningens förslag lämnas utan invändning av<br>remissinstanserna.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Under vissa omständigheter kan det<br>finnas skäl att överväga om koncessionen skall bestå. En sådan omstän-<br>dighet kan vara att naturgasledningen samt naturgaslagret inte längre an-<br>vänds, och inte heller kommer att användas inom överskådlig framtid och<br>att ledningarna heller inte behövs för att säkra energiförsörjningen och<br>därför definitivt kan tas ur bruk. I sådana fall bör det vara möjligt att<br>återkalla koncessionen.</p>
<p>Möjligheten att återkalla koncession kan även behöva övervägas i<br>andra sammanhang, t.ex. om koncessionshavaren missköter sig. Vid<br>eventuell försummelse bör naturligtvis mindre ingripande åtgärder vidtas<br>först. Sådana åtgärder kan bestå av förelägganden, eventuellt förenade<br>med vite. Om åtgärderna inte har avsedd effekt bör, som en sista utväg,<br>koncessionen kunna återkallas. Frågan om återkallelse bör aktualiseras<br>om för koncessionen gällande villkor eller för naturgasledningens och<br>naturgaslagrets drift gällande säkerhetsbestämmelser inte följs eller om<br>koncessionshavaren inte fullgör sina skyldigheter enligt naturgaslagen.</p>
<p>39</p>
<h3>6.10 Borttagande av naturgasledning, återställning m.m. Prop. 1999/2000:72</h3>
<p>Regeringens förslag: När en koncession upphör är den som senast<br>innehaft koncessionen skyldig att ta bort naturgasledningen och natur-<br>gaslagret samt att vidta åtgärder for återställning. Koncessionshava-<br>rens skyldighet när det gäller återställning skall fastställas av den<br>myndighet som regeringen bestämmer. Denna myndighet far före-<br>lägga koncessionshavaren vid vite att fullgöra sina skyldigheter. Myn-<br>digheten kan även besluta att åtgärder skall vidtas på koncessions-<br>havarens bekostnad.</p>
<p>Den myndighet som regeringen bestämmer far förelägga den som<br>har byggt en naturgasledning eller ett naturgaslager utan att ha till-<br>stånd, där sådant krävs, att ta bort anläggningarna samt att återställa<br>marken om det behövs från allmän eller enskild synpunkt. Ett före-<br>läggande far förenas med vite. Den myndighet som regeringen be-<br>stämmer får även besluta att åtgärderna skall vidtas på innehavarens<br>bekostnad.</p>
<p>Den myndighet som regeringen bestämmer får besluta att annans<br>mark skall tas i anspråk för att återställning skall kunna genomföras.<br>Åtgärderna med att återställa skall genomföras på ett sådant sätt att<br>minsta möjliga skada och intrång vållas. Vägar får byggas eller bygg-<br>nader uppföras endast om markägaren eller den som har nyttjanderätt<br>eller servitut avseende marken samtycker eller om den myndighet som<br>regeringen bestämmer lämnar tillstånd. Ersättning skall lämnas om<br>återställning medför skada eller intrång.</p>
<p>Värme- och gasmarknadsutredningens förslag: Överensstämmer<br>med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Lantmäterimyndigheten anser att bland de arbeten<br>för återställning som tillsynsmyndigheten bör besluta om, bör ingå att<br>tillse att de rättsliga belastningar som gäller på berörda fastigheter tas<br>bort. Då ledningsrättshavaren har ledningsrätt bör denne åläggas att be-<br>gära omprövningsförrättning (33 § ledningsrättslagen) för att lednings-<br>rätten skall upphävas. Enligt Lantmäterimyndigheten uppfattning är det<br>irrationellt att två olika myndigheter skall engageras, när det gäller<br>markfrågor i samband med återställning. För att effektivisera förfarandet<br>föreslås att Lantmäterimyndigheten ges de uppgifter som tillsynsmyndig-<br>heten enligt 2 kap. 18 § föreslås få. Dessa frågor är ju av samma karaktär<br>som de Lantmäterimyndigheten hanterar då ledningsrätt skall upplåtas för<br>ny ledning. Motsvarande ändring bör i så fall införas också i 2 kap. 21 §<br>ellagen.</p>
<p>Sydgas anser att texten i författningsförslaget 2 kap. 18 § ”Byggnader<br>får uppföras eller vägar byggas endast om markens ägare och den som<br>har nyttjanderätt eller servitut...” bör ändras och få en lydelse enligt<br>följande: ”Byggnader får uppföras eller vägar byggas endast om markens<br>ägare och den som har nyttjanderätt, ledningsrätt eller servitut...” Fortum<br>Oil & Gas finner också det angeläget att även de som har ledningsrätt för<br>eventuellt intilliggande ledningar i detta avseende ges samma status som<br>den som har utnyttjanderätt eller servitut till marken.</p>
<p>40</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Koncession skall kunna upphöra an-<br>tingen genom att den återkallas eller genom att koncessionstiden löper ut.<br>Frågan är vad som skall hända med naturgasledningar och naturgaslager<br>om koncessionen upphör. En möjlighet är att låta naturgasledningama<br>och naturgaslagren finnas kvar. En annan möjlighet är att ta bort dem<br>och, i den mån det går, återställa marken i samma skick som före natur-<br>gasledningens respektive naturgaslagrets tillkomst. Enligt utredningens<br>mening bör den som senast innehaft koncessionen vara skyldig att ta bort<br>naturgasledningama och naturgaslagren, samt vidta de återställningar<br>som behövs för att tillgodose ett allmänt eller enskilt intresse av någon<br>betydelse. Vilka åtgärder som behöver vidtas far bedömas från fall till<br>fall. Exempelvis bör en naturgasledning av stål tas bort eftersom denna,<br>om den inte används och inte heller underhålls, kommer att rosta sönder.<br>Troligen är det först när koncessionen upphör som det kan avgöras vilka<br>åtgärder som behöver vidtas. När koncessionen upphör bör därför den<br>myndighet som regeringen bestämmer fastställa vilka skyldigheter kon-<br>cessionshavaren har att ta bort naturgasledningar och naturgaslager samt<br>att vidta återställningar. Om koncessionshavaren inte följer myndighetens<br>beslut bör det vara möjligt att förelägga honom eller henne att vid vite<br>fullgöra sina skyldigheter eller att besluta att åtgärderna skall vidtas på<br>koncessionshavarens bekostnad.</p>
<p>En annan fråga som bör behandlas i detta sammanhang är vad som<br>skall gälla om någon drar fram en naturgasledning eller uppför ett natur-<br>gaslager utan att ha koncession, där sådan behövs, eller bryter mot med-<br>delade villkor på ett betydande sätt, t.ex. genom att dra fram naturgas-<br>ledningen på annan plats än vad som har angetts i beslutet. Sådana fall<br>bör kunna lösas genom att den myndighet som regeringen bestämmer ges<br>rätt att förelägga den som dragit fram naturgasledningen att dels ta bort<br>den, dels återställa platsen i ursprungligt skick. Ett sådant föreläggande<br>bör kunna meddelas om det behövs från allmän eller enskild synpunkt.<br>Det bör även vara möjligt att förena föreläggandet med vite. Möjlighet<br>bör även finnas att besluta att åtgärderna skall vidtas på innehavarens<br>bekostnad.</p>
<p>Fönatt kunna återställa marken krävs i de flesta fall tillgång till annans<br>mark. Om markägare, innehavare av nyttjanderätt och servitut av marken<br>och koncessionshavare inte kan komma överens om tillträde till marken,<br>bör det vara möjligt för den myndighet som regeringen bestämmer att<br>besluta om att tillträde till marken skall fa ske under viss tid. Återställ-<br>ning bör utföras på ett sådant sätt att minsta möjliga skada och intrång<br>vållas. Om koncessionshavaren avser att anlägga väg eller uppföra bygg-<br>nad bör markägare och den som har nyttjanderätt eller servitut avseende<br>marken ha lämnat sitt samtycke. Om samtycke inte ges bör det även i<br>detta fall krävas tillstånd av den myndighet som regeringen bestämmer.<br>Sådant tillstånd bör meddelas endast om åtgärden oundgängligen krävs<br>för att återställning skall kunna utföras. Orsakar återställning skada eller<br>intrång bör markägare och innehavare av nyttjanderätt och servitut av-<br>seende marken ha ersättning för detta. Den fastighetsdomstol inom vars<br>område marken eller större delen av denna ligger bör pröva eventuella<br>tvister rörande ersättningen.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>41</p>
<p>Lantmäterimyndigheten anser att de är den mest lämpade myndigheten<br>för att tillse att återställningsarbeten görs, då dessa frågor har samma<br>karaktär som frågorna om ledningsrätt. Regeringen anser att beviljandet<br>av ledningsrätt och utförande av återställning berör olika intressen. Det är<br>därför mer lämpligt att den myndighet som meddelar koncession och<br>eventuella villkor till denna även tillser att återställning utförs på ett rik-<br>tigt sätt.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<h2>7 Ledningsägarens skyldigheter</h2>
<h3>7.1 Utgångspunkter</h3>
<p>Den svenska naturgasmarknaden präglas av betydande inslag av mono-<br>pol, vilket ger kunder små eller inga möjligheter att välja leverantör.<br>Varje kund är i praktiken hänvisad till en leverantör och har därmed små<br>möjligheter att söka uppnå bättre villkor genom avtal med någon annan<br>leverantör.</p>
<p>Enligt regeringens uppfattning är det viktigt att naturgasmarknaden i<br>Sverige öppnas för konkurrens. En naturgasmarknad som möjliggör in-<br>hemsk och internationell handel med naturgas leder bl.a. till att produk-<br>tionsresurserna kan utnyttjas bättre. På sikt bör ökade inslag av kon-<br>kurrens leda till en annan och effektivare prissättning på naturgasmark-<br>naden som gynnar konsumenterna och far därför ses som ett angeläget<br>allmänt intresse.</p>
<p>Regeringen anser således att naturgasmarknaden på sikt bör vara helt<br>öppen för alla aktörer. Det är dock angeläget att öppningstakten anpassas<br>till rådande förhållanden på marknaden. Dagens naturgasmarknad är till<br>stora delar uppbyggd på långsiktiga s.k. take or pay-kontrakt. Dessa avtal<br>tillkom under en tidsperiod då naturgasmarknaden i princip var en mono-<br>polmarknad. Leverantörer och köpare har ingått avtalen under andra för-<br>utsättningar än de som införs i och med genomförandet av gasmarknads-<br>direktjyet. Det vore därför inte konkurrensneutralt att ändra marknads-<br>förutsättningarna med risk för att missgynna ena avtalsparten.</p>
<p>I följande avsnitt beskrivs närmare regeringens förslag till strategi för<br>marknadsöppningen. Sammanfattningsvis föreslår regeringen att mark-<br>naden under en övergångsperiod, initialt till år 2003, endast i begränsad<br>utsträckning skall öppnas för konkurrens. Enbart de största kunderna bör<br>fa möjlighet att fritt välja gasleverantör under de första åren. Under åren<br>2000-2003 kommer dock en stor del av de långa, inlåsande, take or pay-<br>kontrakten att löpa ut. Utredningen har föreslagit att marknaden öppnas<br>för samtliga kunder år 2006, men regeringen utesluter inte att hela mark-<br>naden kan avregleras fortare än så. Effekterna av den initiala öppningen<br>bör därför analyseras noggrant och öppningstakten omprövas år 2003.</p>
<p>42</p>
<h3>Tillträde till naturgasledning</h3>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Regeringens förslag: Tillträde till naturgasledningar skall baseras på<br>ett reglerat förfarande.</p>
<h4>Värme- och gasmarknadsutredningens förslag: Överensstämmer<br>med regeringens förslag.</h4>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar<br>förslaget utan erinran. Vattenfall Naturgas AB föreslår att reglerat till-<br>träde skall tillämpas efter en kortare övergångsperiod med förhandlat<br>tillträde. Fortum Oil & Gas AB anser att förhandlat nättillträde är den<br>lämpligaste tillträdesformen, som i vart fall borde tillämpas under en<br>övergångsperiod. Svenska Gasföreningen, Göteborg Energi AB och<br>Fortum Oil & Gas AB anför att om ett reglerat tillträde väljs så bör det<br>utformas så att ansvaret för prissättning liksom utformningen av allmänna<br>leveransvillkor och tariffer åläggs naturgasföretagen själva. Statskontoret<br>och Konkurrensverket anser att utvecklingen måste följas noggrant och<br>regelverket ses över och skärpas vid behov.</p>
<h4>Skälen för regeringens förslag:</h4>
<p>Transport av naturgas genom naturgasledningar kan som tidigare<br>framgått betraktas som ett s.k. naturligt monopol. Förekomsten av stor-<br>driftsfördelar har medfört att ett enda företag kommit att dominera inom<br>sitt område, och i praktiken är det omöjligt för något annat företag att<br>etablera överföringsverksamhet inom detta område. Utvecklingen har<br>emellertid visat att det även när gäller naturliga monopol finns alternativa<br>lösningar. Huvudprincipen är att separera handel och transport av natur-<br>gas. Det är ofta i transporten (överföring och/eller distribution) till kun-<br>derna som kostnadsfördelarna med ett överföringsföretag är störst, medan<br>handeln inte uppvisar motsvarande kostnadsegenskaper, dvs. inte är för-<br>knippad med stordriftsfördelar. Genom att separera handel från transport<br>kan man tillgodogöra sig de fördelar som följer av konkurrens i handelsl-<br>edet samtidigt som man tillvaratar kostnadsfördelarna med ett över-<br>föring.sforetag. Försäljning av naturgas bör således ske i konkurrens,<br>medan transportverksamheten som är ett naturligt monopol bör regleras<br>på ett särskilt sätt.</p>
<p>Naturgasmarknadsdirektivets bestämmelser om tillträde till systemet är<br>enligt regeringens uppfattning de centrala verktygen för att åstadkomma<br>ökad konkurrens på naturgasmarknaden. Bestämmelserna medger olika<br>förfaranden för tillträde till naturgasledningama. Det är möjligt att välja<br>förhandlat och reglerat tillträde eller båda dessa förfaranden. Ett reglerat<br>tillträde innebär en laglig rätt att mot avgift utnyttja ledningarna, medan<br>ett förhandlat tillträde innebär en rätt att förhandla om tillträde till led-<br>ningarna.</p>
<p>En utgångspunkt för regeringens bedömning är att ett reglerat tillträde<br>kan innebära olika former och grader av ingrepp. Ett reglerat tillträde kan<br>innebära att priser, leveransvillkor, tariffstrukturer etc. regleras av en<br>regleringsmyndighet. Så behöver dock inte vara fallet. I Sverige har reg-<br>lerande ingrepp i t.ex. priser och tariffstrukturer traditionellt sett varit av<br>begränsad omfattning. På t.ex. den svenska elmarknaden utgår regle-<br></p>
<p>43</p>
<p>ringen av nättarifferna från vissa mål om skälighet och likabehandling.<br>Tariffernas struktur regleras dock inte och det sker ingen prövning i för-<br>väg av nätbolagens tariffer och övriga kommersiella villkor.</p>
<p>I den meningen är skillnaden mellan ett förhandlat och ett reglerat till-<br>träde mindre tydlig. Det finns dock även ur detta perspektiv två väsent-<br>liga skillnader mellan de båda tillträdesformema. I jämförelse med ett<br>förhandlat tillträde innebär ett reglerat tillträde för det första att det är<br>möjligt att fa tariffer och övriga villkor för transporttjänster prövade av<br>en regleringsmyndighet. Tariffer och/eller andra villkor och skyldigheter<br>måste för det andra offentliggöras.</p>
<p>Det är sannolikt att kravet på prövning och offentliggörande av tariffer<br>vid ett reglerat tillträde i någon utsträckning begränsar ledningsägamas<br>handlingsutrymme jämfört med vad som är fallet vid ett förhandlat till-<br>träde. Ett förhandlat tillträde ger ledningsägare vissa möjligheter att på-<br>verka konkurrensförhållandena i försörjningsledet. Det är därmed troligt<br>att incitamenten att investera i infrastruktur för naturgas är starkare vid<br>ett förhandlat tillträde än vid ett reglerat. De ekonomiska förutsättning-<br>arna för utbyggnad av infrastruktur för naturgas kan emellertid påverkas<br>även med traditionella energipolitiska styrmedel som skatter och andra<br>regler. Dessa medel kan utformas just för att främja investeringar i in-<br>frastruktur och torde därför vara effektivare i detta avseende än ett regel-<br>verk som främst skall skapa konkurrens på marknaden.</p>
<p>Enligt regeringens bedömning är det troligt att ett förhandlat tillträde<br>blir mer resurskrävande och förenat med större osäkerhet för potentiella<br>nyttjare av ledningarna än en ordning med reglerat tillträde. Detta hänger<br>samman med att det vid ett reglerat tillträde, som framgått ovan, är möj-<br>ligt att fa tariffer och villkor prövade samt att tarifferna är offentlig-<br>gjorda. Därmed reduceras vissa nackdelar som är förknippade med för-<br>handlingar. Förhandlingar tar alltid tid och resurser, vilket kan verka av-<br>skräckande för aktörer som planerar att etablera sig på marknaden. Det<br>råder också alltid i förväg en osäkerhet om utfallet av en förhandling om<br>tillträdesvillkor och priser. Osäkerheten kan innebära att aktörer har små<br>incitament att vidta åtgärder i form av t.ex. investeringar eller marknads-<br>analyser för att träda in på marknaden. Ett förhandlat tillträde kan t.ex.<br>innebära att kunder inte likabehandlas och medföra att kunder utestängs<br>från marknaden.</p>
<p>Sammanfattningsvis uppfyller, enligt regeringens bedömning, ett reg-<br>lerat tillträde i högre utsträckning än ett förhandlat tillträde de formella<br>förutsättningarna för att fa till stånd en ökad konkurrens.</p>
<h3>7.3 Anslutning till naturgas ledningar</h3>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Regeringens förslag: Den som äger naturgasledning är, om inte sär-<br>skilda skäl föranleder något annat, skyldig att på skäliga villkor an-<br>sluta naturgasföretags och berättigade kunders naturgasledningar.<br>Skyldigheten att ansluta gäller endast om det finns ledig kapacitet.</p>
<p>44</p>
<p>Värme- och gasmarknadsutredningens förslag: Överensstämmer<br>med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Förslaget lämnas utan erinran av flertalet remiss-<br>instanser. Sydgas AB och Helsingborg Energi AB understryker dock att<br>det är väsentligt att en anslutning som en gång accepterats inte med<br>automatik innebär att uttagsrätten är obegränsad.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: För att åstadkomma en naturgas-<br>marknad i konkurrens är det enligt regeringens mening inte tillräckligt att<br>enbart låta naturgasledningama bli tillgängliga för de berättigade kun-<br>derna. En förutsättning for att kunna leverera och ta emot naturgas är<br>dessutom att kunden måste vara ansluten till en naturgasledning. Någon<br>skyldighet att ansluta andras ledningar föreligger inte i dag. Därför bör<br>ledningsägaren vara skyldig att ansluta naturgasledningar. Denna skyl-<br>dighet införs som nämnts för att öka konkurrensen och skydda angelägna<br>allmänna intressen. Den kan alltså inte anses stå i strid med bestämmel-<br>serna om rätt att driva näring i 2 kap. 20 § regeringsformen eller Europa-<br>konventionens regler om egendomsskyddet.</p>
<p>Skyldigheten att ansluta annans ledning bör inledningsvis enbart gälla<br>vissa större berättigade kunder. Från och med den 1 januari 2006 anses<br>alla kunder som berättigade.</p>
<p>I huvudsak är det två kategorier av berättigade kunder som i praktiken<br>kan begära anslutning till en naturgasledning. Den ena kategorin är en<br>naturgaskonsument som vill ta ut naturgas från en ledning. Den andra<br>kategorin är ledningsägare som vill ansluta sin ledning till annan ledning.</p>
<p>Med anslutning avses inte bara nyanslutning, utan också återinkoppling<br>av befintlig naturgasledning och höjning av avtalad kapacitet.</p>
<p>Ledningsägare far en betydelsefull roll genom att de skall genomföra<br>en transport av naturgas som har avtalats mellan säljare och köpare.<br>Skäligheten i ledningsägarens villkor och tjänster får därför stor be-<br>tydelse för konkurrensen inom naturgashandeln. Det är därför viktigt att<br>precisera innebörden i vad som skall anses som skäligt.</p>
<p>Huvudregeln är, som framgått ovan, att ledningsägare är skyldiga att på<br>skäliga villkor ansluta berättigade kunders naturgasledningar.</p>
<p>Skyldigheten att ansluta en berättigad kund bör gälla endast om det<br>finns ledig kapacitet. Om det inte finns ledig kapacitet bör därför led-<br>ningsägaren befrias från sina skyldigheter i nödvändig utsträckning.</p>
<p>I samband med att ledningsägaren prövar en begäran om anslutning tar<br>denne ställning till om naturgasledningen har kapacitet att klara de trans-<br>porter som blir möjliga med den begärda anslutningen. När en anslutning<br>väl har accepterats av ledningsägaren kan denne inte därefter hävda<br>kapacitetsproblem till följd av anslutningen.</p>
<p>Om anslutning medges avtalar parterna samtidigt om kapacitet i den<br>aktuella anslutningspunkten och om den tid under vilken transporten<br>skall ske. Den som redan är ansluten till en ledning kan begära att kapa-<br>citeten i hans anslutningspunkt skall ändras. Således ingår begäran om<br>ändrad kapacitet i anslutningspunkten i begreppet anslutning.</p>
<p>De ökade möjligheterna att fritt välja leverantör medför inte i sig att<br>nya kapacitetsproblem uppstår. Enbart byte av leverantör bör därför inte<br>kunna åberopas som skäl för att vägra en begärd anslutning. Frågan om<br>det finns ledig kapacitet är således aktuell främst vid anslutningstillfallet.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>45</p>
<p>Undantag från anslutningsskyldigheten bör, om det finns särskilda skäl<br>såsom t.ex. tekniska orsaker eller kapacitetsbrist, kunna beviljas av den<br>myndighet som regeringen bestämmer. En sådan prövning kan avse<br>skäligheten i ledningsägarens vägran eller villkor för att utföra den be-<br>gärda tjänsten.</p>
<p>De tekniska förutsättningarna vid anslutningen är en annan viktig orsak<br>till undantag från anslutningsskyldigheten. Den naturgasledning som<br>skall anslutas måste tekniskt vara anpassad till det befintliga systemet.<br>Det kan inte vara en uppgift för ledningsägaren att göra extraordinära<br>investeringar för att en kund skall kunna anslutas till hans ledning.</p>
<p>Det är inte endast skyldigheten att ansluta naturgasledningar som bör<br>prövas av den myndighet som regeringen bestämmer. Villkoren för an-<br>slutning skall vara skäliga. Sådana villkor kan gälla anslutningsavgiftens<br>storlek, men också andra krav som ledningsägaren ställer för att ansluta<br>en berättigad kund.</p>
<h3>7.4 Transport av naturgas för annans räkning</h3>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Regeringens förslag: Den som innehar naturgasledning skall vara<br>skyldig att på skäliga villkor transportera naturgas för naturgasföre-<br>tags och berättigade kunders räkning.</p>
<p>Värme- och gasmarknadsutredningens förslag: Överensstämmer<br>med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Utredningens förslag lämnas utan invändning av<br>remissinstanserna.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Det reglerade tillträdet förutsätter att<br>säljare och köpare far tillgång till de naturgasledningar som behövs för<br>leveranserna. Därför skall den som äger naturgasledning (i fortsättningen<br>benämnd ledningsägare) vara skyldig att på skäliga villkor transportera<br>naturgas för berättigade kunders räkning. Skyldigheten att transportera<br>naturgas för annans räkning är en bärande princip för att fa ökad kon-<br>kurrens på naturgasmarknaden. Med transport avses transport av naturgas<br>för berättigade kunders räkning från införselpunkten i Sverige till slut-<br>kund. Transporter sker i överförings- och distributionsledningar. Med<br>överföringsledning avses naturgasledning belägen fram till mät- och<br>reglerstation (MR-station). Med distributionsledning avses naturgasled-<br>ning belägen från och med MR-station.</p>
<p>Skyldigheten att transportera naturgas för annans räkning gäller inled-<br>ningsvis enbart för vissa större berättigade kunder. Dessa berättigade<br>kunder definieras i avsnitt 7.5. Från och med den 1 januari 2006 anses<br>alla kunder som berättigade och alla kunder kan därmed fritt välja leve-<br>rantör.</p>
<p>Transporten av naturgas skall ske på skäliga villkor. Som exempel på<br>villkor kan nämnas pris och betalningsvillkor, avtalstid och uppsägning,<br>avbrott och avstängning. Frågor om transporttariffers skälighet behandlas<br>närmare i avsnitt 7.7.1.</p>
<p>46</p>
<h3>Berättigade kunder</h3>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Regeringens forslag: Följande kundkategorier skall vara berättigade<br>kunder.</p>
<p>1. Kunder som har naturgaseldad kraftproduktion.</p>
<p>2. Övriga slutförbrukare som förbrukar mer än tjugofem miljoner<br>kubikmeter naturgas per år på minst ett förbrukningsställe.</p>
<p>Från och med den 1 januari 2006 anses alla kunder som berättigade.</p>
<p>Värme- och gasmarknadsutredningens förslag: Överensstämmer<br>delvis med regeringens förslag. Utredningen föreslår under punkt 2 att<br>övriga slutförbrukare som förbrukar mer än fem miljoner kubikmeter<br>naturgas per år och förbrukningsställe skall anses vara berättigade kun-<br>der. Vidare föreslår utredningen att den som äger naturgasledning och<br>som transporterar eller försäljer naturgas till fler än en kund skall anses<br>vara en berättigad kund.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar<br>förslaget utan erinran. Statens energimyndighet anser att marknaden initi-<br>alt bör öppnas för kunder med en förbrukning på 25 miljoner kubikmeter<br>per år och att en fullständig öppning bör ske år 2006 i enlighet med ut-<br>redningens förslag. Svenska Gasföreningen anser att öppningstakten för<br>den svenska naturgasmarknaden bör anpassas till löptiderna hos nu<br>gällande take or pay-kontrakt. Konkurrensverket, TCO och Villaägarnas<br>Riksförbund anser att en fullständig öppning av marknaden bör ske tidi-<br>gare än vad utredningen har föreslagit. Vattenfall Naturgas AB anser att<br>den föreslagna initiala öppningstakten är väl balanserad men att den fort-<br>satta öppningstakten bör prövas år 2003. Sveriges Elleverantörer saknar<br>en diskussion om varför gränsen skall läggas just på den föreslagna nivån<br>fem miljoner kubikmeter. Några remissinstanser anser att begreppet<br>kraftvärme tydligare bör definieras, exempelvis genom att lägsta tillåtna<br>kvot mellan producerad el och värme anges. Statens Jordbruksverk samt<br>länsstyrelserna i Hallands och Västra Götalands län anser att det bör<br>övervägas om regelverket även bör omfatta biogas.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Utredningen har föreslagit att be-<br>greppet berättigade kunder skall omfatta tre kategorier, nämligen den<br>som äger naturgasledning och som transporterar eller säljer naturgas till<br>fler än en kund, dvs. naturgasföretag, kunder som har naturgaseldad<br>kraftproduktion och övriga slutförbrukare med viss minsta förbrukning.</p>
<p>Gasmarknadsdirektivet har en något annorlunda uppbyggnad. Den<br>marknadsöppning som eftersträvas skall åstadkommas genom att vissa<br>kundkategorier ges tillträde till systemet, det samlade rörledningsnätet.<br>Enligt artiklarna 15 och 16, som reglerar tillträdet till systemet, skall<br>naturgasföretag och berättigade kunder ges tillträde. Härav framgår att<br>naturgasföretag inte ingår i kategorien berättigade kunder.</p>
<p>Detta framgår också av bestämmelserna i artikel 18 där det i första<br>stycket anges att medlemsstaterna skall ange vilka de berättigade<br>kunderna är, dvs. de kunder som har behörighet att ingå avtal om eller att<br>köpa naturgas enligt artiklarna 15 och 16. I andra stycket anges de kate-</p>
<p>47</p>
<p>gorier som alltid måste anges som berättigade kunder. Bland dessa anges<br>inte naturgasföretag.</p>
<p>Direktivet bygger på principen att de berättigade kunderna skall ha<br>möjlighet att fritt välja leverantör. En förutsättning för att uppnå detta<br>syfte är att samtliga leverantörer, dvs. naturgasföretag, har tillträde till<br>systemet.</p>
<p>Förslaget till lagstiftning bygger på samma principer som direktivet,<br>dvs. naturgasföretag inbegrips inte i begreppet berättigade kunder.</p>
<p>De naturgaskunder som har naturgaseldad kraftproduktion bör, i enlig-<br>het med direktivet och utredningens förslag, anses vara berättigade kun-<br>der. Det innebär att, oavsett årlig produktionsvolym, alla kunder med en<br>naturgasbaserad elkraftproduktion kommer att vara berättigade kunder.<br>De på detta sätt berättigade kunderna blir samtidigt berättigade till till-<br>träde för hela sin naturgasanvändning, dvs. både för el och värmeproduk-<br>tion. Detta kan få konsekvenser för dagens leverantörer som ofta inte har<br>samma typ av kontrakt med sina kunder som de har med sin naturgas-<br>leverantör, vilket kan leda till att dagens leverantör riskerar att inte få<br>avsättning för sina kontrakterade naturgasinköp. Av EG:s naturgasmark-<br>nadsdirektiv framgår att en medlemsstat, för att värna om jämvikten på<br>elmarknaden, får införa ett tröskelvärde som inte får överstiga det som<br>anges för andra slutförbrukare, för att kraftvärmeproducenter skall anses<br>vara berättigade kunder. Den el som produceras i naturgaseldade kraft-<br>värmeanläggningar uppgår dock endast till mindre än en procent av den<br>totala elproduktionen, varför det knappast föreligger någon risk för att<br>naturgasbaserad kraft skulle störa jämvikten på den svenska elmarkna-<br>den.</p>
<p>Regeringen anser inte att det finns skäl att, i enlighet med några<br>remissinstansers förslag, närmare definiera begreppet kraftvärme.</p>
<p>Huvudmotivet för den nya lagstiftningen är att förutsättningar skall<br>skapas för en effektiv konkurrens på naturgasmarknaden. Från kon-<br>sumentsynpunkt är det därför naturligt att marknaden öppnas så snabbt<br>som möjligt, men det föreligger en risk för att en för snabb mark-<br>nadsöppning leder till snedvridningar och konkurrensbegränsningar.</p>
<p>Den andra gruppen berättigade kunder skall enligt direktivet vara<br>slutförbrukare som förbrukar mer än en viss mängd naturgas per år och<br>förbrukningsställe. Värme- och gasmarknadsutredningen har föreslagit<br>att denna gräns skall läggas på fem miljoner kubikmeter naturgas per år<br>och förbrukningsställe. Någon motivering till att frångå direktivets mini-<br>miöppning om 25 miljoner kubikmeter naturgas per år har utredningen<br>inte presenterat.</p>
<p>Regeringen anser att marknaden skall öppnas så fort det är praktiskt<br>möjligt med hänsyn till de avtalsbindningar som finns på naturgasmark-<br>naden i Sverige. En gradvis öppning av marknaden har den fördelen att<br>man kan omhänderta de civilrättsliga avtal som ingåtts under en period<br>med monopolliknande förhållanden på naturgasmarknaden. För att mark-<br>naden skall kunna utvecklas på ett konkurrensneutralt sätt bör öppnings-<br>takten anpassas till befintliga avtal.</p>
<p>Sverige har inte några naturgastillgångar, utan köper all naturgas från<br>Danmark. Idag importeras all naturgas av Vattenfall Naturgas, som till-<br>förhandlat sig en rätt att transportera naturgas i det danska naturgasnätet.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>48</p>
<p>Det är troligt att Vattenfall Naturgas kommer att ha en stor andel av den<br>importerade gasen till Sverige, även efter naturgasdirektivets genom-<br>förande. Det finns inga juridiska hinder för konkurrerande naturgasföre-<br>tag att köpa gas från Tyskland eller Danmark, men initialt kommer troli-<br>gen de nya avreglerade marknaderna i Danmark och Tyskland att vara<br>svårtillgängliga. Det är därför inte troligt att några andra importörer av<br>naturgas än Vattenfall Naturgas kommer att finnas på kort sikt.</p>
<p>Ett flertal naturgasföretag, som idag fungerar som distributörer på den<br>svenska marknaden, är idag bundna av traditionella och långsiktiga leve-<br>ransavtal, s.k. take or pay-kontrakt. Take or pay-kontrakten innebär att de<br>svenska distributörerna är skyldiga att köpa en viss mängd naturgas eller<br>åtminstone betala för gasen under kontraktstiden och dessa kontrakt löper<br>ut under åren 2001-2005.</p>
<p>När distributörernas långsiktiga leveransavtal ingicks var naturgas-<br>marknaden i praktiken en monopolmarknad och distributörerna gjorde<br>investeringar och kalkylerade med att kunna sälja den gas de köpte inom<br>sina distributionsområden. De långa avtalen innebar att risken för in-<br>vesteringarna reducerades och avtalen var sannolikt vid den tidpunkten<br>en förutsättning för att erhålla finansiering av den inffastrukturella ut-<br>byggnaden. Grundtanken i take or pay-kontrakt är att företagen i de tidi-<br>gare leden i naturgaskedjan inte skall konkurrera med de senare leden i<br>kedjan, förrän kostnaderna för byggandet av infrastrukturen är betald.</p>
<p>Distributörernas avtal med slutkonsumenterna är ofta ett- eller tvååriga.<br>Om marknadsöppningen skulle leda till att kunder som köper gas för ned<br>till 5 miljoner kubikmeter blir berättigade, kommer distributörernas kun-<br>der att kunna köpa naturgas från annan leverantör. Beslutar sig distribu-<br>törernas kunder för att köpa gas direkt från en producent eller annan leve-<br>rantör, och har möjlighet att göra detta enligt gällande avtal, så minskar<br>distributörernas försäljningsvolymer långt innan deras take or pay-kon-<br>trakt går ut. Detta kan leda till allvarliga ekonomiska konsekvenser för<br>distributörerna. Regeringen anser det viktigt att marknadsöppningen inte<br>leder till problem för de företag som ingått take or pay-kontrakt och som<br>fortfarande är bundna av dessa.</p>
<p>Skulle Sverige välja att öppna marknaden för kunder som köper ned till<br>5 miljoner kubikmeter naturgas redan i augusti 2000 kommer de berätti-<br>gade kunderna att kortsiktigt kunna pressa priset på naturgas, då de<br>kommer att kunna köpa direkt från annan leverantör. Vattenfall Naturgas<br>marknadsandel på slutkundsmarknaden kommer förmodligen att öka och<br>om kundunderlaget försämras för distributionsföretagen, föreligger en<br>risk för att dessa slås ut från naturgasmarknaden. Regeringen ser en risk i<br>att konkurrensen på naturgasmarknaden på lång sikt kan komma att<br>hämmas, då distributörerna har svårt att utnyttja den avreglerade markna-<br>den innan take or pay-kontrakten löper ut. När väl naturgasmarknaden<br>öppnas helt för konkurrens år 2006, innebär detta att de företag som<br>redan från början kan sälja fritt på marknaden far en mycket stark ställ-<br>ning och övriga företag kan vara utslagna från marknaden. Detta gör att<br>kunderna kan få färre leverantörer att välja mellan och detta gynnar var-<br>ken konkurrensen eller kunderna på lång sikt.</p>
<p>Det krävs en viss tid för att utveckla tariffer, tillsyn över nätkostnader,<br>administration av tillsynsmyndigheten och dess funktion som tvistlösare.<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>49</p>
<p>Eftersom nya och outvecklade marknader behöver tid på sig, innan reg-<br>lerna blir transparenta och funktionella anser regeringen det vara lämpligt<br>i detta fall att initialt öppna marknaden mindre än vad utredningen före-<br>slagit.</p>
<p>Regeringen delar därför Statens energimyndighets bedömning att<br>marknaden inledningsvis skall öppnas för kunder med en årlig förbruk-<br>ning på lägst 25 miljoner kubikmeter naturgas per år, så att de långsiktiga<br>kontrakten på den svenska naturgasmarknaden hinner löpa ut. Öppnas<br>marknaden redan år 2000 för kunder med en lägsta förbrukning på fem<br>miljoner kubikmeter naturgas per år, finns det även en risk för att distri-<br>butionsföretagen kommer att ansöka om undantag från tillträde till sys-<br>temet. Den osäkerhet på marknaden som en sådan utveckling skulle<br>kunna leda till är otillfredsställande och skulle kunna innebära allvarliga<br>störningar vid utvecklingen av en konkurrensutsatt marknad.</p>
<p>Regeringen föreslår därför att slutförbrukare som förbrukar mer än<br>25 miljoner kubikmeter naturgas per år och förbrukningsställe skall anses<br>vara berättigade kunder. Denna nivå överensstämmer med det i natur-<br>gasmarknadsdirektivet angivna högsta tillåtna tröskelvärdet. Av värme-<br>och gasmarknadsutredningen framgår att denna nivå leder till en mark-<br>nadsöppning i Sverige på 47 procent, vilket med god marginal överstiger<br>lägsta tillåtna marknadsöppning på 20 procent.</p>
<p>Den tröskel på 25 miljoner kubikmeter naturgas per år som föreslås för<br>andra berättigade kunder än de som har gaseldad kraftproduktion skall,<br>enligt direktivet, sänkas till 15 miljoner kubikmeter naturgas per år senast<br>fem år efter det att direktivet trätt i kraft, dvs. år 2003. En del av de lång-<br>siktiga take or pay-kontrakten löper ut under åren 2000-2003. Markna-<br>den kommer därför att öppnas upp och det kommer att finnas större möj-<br>ligheter till importkonkurrens och nya kontraktsformer. Det är därför<br>viktigt att effekterna av marknadsöppningen analyseras och att öpp-<br>ningstakten omprövas år 2003. Regeringen kan redan nu förutse att<br>gränsen för de kunder som blir berättigade att köpa gas på marknaden<br>kommer att sänkas till åtminstone 15 miljoner kubikmeter och att gränsen<br>kan bli ännu lägre om förhållandena medger detta. Regeringen avser<br>därför »att i god tid före detta datum återkomma till riksdagen med förslag<br>till ändring i lagen med denna innebörd.</p>
<p>Den 1 januari 2006 bör marknaden öppnas för samtliga kunder. Detta<br>innebär en mer långtgående öppning än vad som krävs i direktivet, enligt<br>vilket marknaden skall vara öppen för kunder som köper 5 miljoner<br>kubikmeter naturgas per år först år 2008. Den totala marknadsöppningen<br>år 2006 innebär att ledningsägare skall vara skyldiga att på skäliga villkor<br>ansluta andras naturgasledningar och transportera naturgas för samtliga<br>kunders räkning.</p>
<p>Frågan huruvida lagstiftningen skall omfatta även biogas har inte be-<br>handlats av utredningen. EG:s naturgasmarknadsdirektiv omfattar endast<br>naturgas. Regeringen har därför inte funnit anledning att pröva frågan om<br>huruvida lagstiftningen även skall omfatta biogas. Inte heller så kallad<br>stadsgas omfattas av lagstiftningen.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>50</p>
<h3>7.6</h3>
<h4>7.6.1</h4>
<h3>Undantag</h3>
<h4>Geografiskt avgränsat område</h4>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Regeringens bedömning: Om införandet av naturgaslagen skulle<br>orsaka allvarliga problem inom ett geografiskt begränsat område, i<br>synnerhet när det gäller att utveckla infrastrukturen för överföring och<br>underlätta investeringar i infrastrukturen, bör regeringen eller den<br>myndighet som regeringen bestämmer ansöka hos Europeiska gemen-<br>skapernas kommission om ett tillfälligt undantag från reglerna om<br>marknadsöppning.</p>
<p>Värme- och gasmarknadsutredningens bedömning: Överens-<br>stämmer med regeringens bedömning.</p>
<p>Remissinstanserna: Flera gasföretag understryker vikten av att<br>undantag medges för att möjliggöra nya investeringar i naturgasin-<br>frastruktur. Vattenfall Naturgas AB efterlyser ett förtydligande av lag-<br>texten på denna punkt. Svenska Bioenergiföreningen anser att möjlighet<br>till undantag från bestämmelserna om att tillåta tredje part inte bör finnas.<br>Lantbrukarnas Riksförbund föreslår att undantag från marknadsöppning<br>inte skall kunna beviljas för längre tid än fem år.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: I avsnitt 7.1 har regeringen upp-<br>märksammat att investeringsbenägenheten skulle kunna komma att på-<br>verkas negativt om marknaden öppnas. Stora nya investeringar i natur-<br>gasinfrastruktur riskerar att inte bli lönsamma om marknaden öppnas<br>alltför snabbt. För att uppmuntra nya investeringar i områden som inte<br>tidigare varit försörjda med naturgas innehåller naturgasmarknadsdirek-<br>tivet därför ett undantag från reglerna om marknadsöppning. Enligt rege-<br>ringens bedömning är det väsentligt att denna möjlighet finns.</p>
<p>Av naturgasmarknadsdirektivet framgår att Europeiska gemenskaper-<br>nas kommission kan bevilja undantag med beaktande särskilt av följande<br>kriterier:</p>
<p>• Behovet av investeringar i infrastrukturen som inte skulle vara eko-<br>nofhiskt lönsamma att genomföra på en konkurrensutsatt marknad.</p>
<p>• Nivån på och avkastningsmöjlighetema för de investeringar som<br>krävs.</p>
<p>• Gassystemets storlek och utvecklingsnivå i det berörda området.</p>
<p>• Utsikterna för den berörda gasmarknaden.</p>
<p>• Det berörda områdets eller den berörda geografiska regionens utbred-<br>ning och beskaffenhet.</p>
<p>• Socioekonomiska och demografiska faktorer.</p>
<p>Enligt direktivet får undantag endast medges om ingen infrastruktur för<br>gas har anlagts i detta område, eller om sådan har anlagts för mindre än<br>tio år sedan. Det tillfälliga undantaget far inte utsträckas längre än tio år<br>efter det att naturgas först levererades till området.</p>
<p>Enligt regeringens bedömning finns det dock skäl att analysera effek-<br>terna av ett undantag innan ett sådant begärs. Det kan vara motiverat att<br>genom t.ex. informationsinsatser eller andra medel motverka kontrakts-<br>former som innebär att kunder binds av mycket långsiktiga åtaganden.<br></p>
<p>51</p>
<p>Det finns annars en risk för att den tillfälliga undantagsregeln leder till att<br>den svenska naturgasmarknaden, vid en eventuell utbyggnad, under lång<br>tid kommer att bestå av ett antal regionala monopolmarknader.</p>
<p>Det är dock mycket viktigt att möjligheten till undantag för ett geo-<br>grafiskt avgränsat område finns. Det kan bidra till att marknaden utveck-<br>las, vilket kan vara en förutsättning för att uppnå en ökad konkurrens.</p>
<p>Regeringen finner inte anledning att i lagen reglera möjligheten till<br>undantag för geografiskt avgränsat område. Av naturgasmarknadsdirek-<br>tivet framgår att denna undantagsmöjlighet inte förutsätter lagstiftning.<br>Om frågan blir aktuell kan regeringen ansöka hos Europeiska gemen-<br>skapernas kommission om tillfälligt undantag från reglerna om mark-<br>nadsöppning. Regeringen avser att i dessa fall förelägga frågan för riks-<br>dagen.</p>
<h4>7.6.2 Take or pay-kontrakt</h4>
<p>Regeringens förslag: Ett naturgasföretag som far, eller kan antas få,<br>allvarliga ekonomiska och finansiella svårigheter på grund av lång-<br>siktiga åtaganden som har godkänts i ett eller flera avtal om köp av<br>naturgas, kan ansöka hos regeringen om ett tillfälligt undantag från<br>transportskyldigheten.</p>
<p>Ansökan skall göras utan dröjsmål senast efter det att transport av<br>naturgas har vägrats.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Värme- och gasmarknadsutredningens förslag: Överensstämmer<br>med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser lämnar förslaget utan<br>erinran. Svenska Gasföreningen påtalar risken för att möjligheten till<br>undantag p.g.a. långsiktiga take or pay-kontrakt leder till att problem<br>byggs in i den nya svenska naturgasmarknaden. Föreningen anser att man<br>i stället bör beakta strukturen hos naturgastillförseln till Sverige och an-<br>passa öppningstakten av den svenska naturgasmarknaden till löptiden hos<br>nu gäflande take or pay-kontrakt.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Naturgasföretagen på den svenska<br>naturgasmarknaden är bundna av traditionella och långsiktiga s.k. take or<br>pay-kontrakt. Sådana kontrakt innebär att kunden förbinder sig att betala<br>för en minsta volym och säljaren att leverera en maximal volym. Den<br>återstående löptiden på dessa kontrakt är visserligen relativt begränsad.<br>Vattenfall Naturgas AB:s importavtal med DONG Naturgas A/S löper<br>exempelvis ut 2003, 2006 och 2010. Sydgas AB:s kontrakt med Vatten-<br>fall Naturgas AB löper ut under perioden 2001-2005. Trots den begrän-<br>sade återstående löptiden kan dock sådana åtaganden leda till stora för-<br>luster om ledningarna öppnas för tillträde. För att undvika att naturgas-<br>företag råkar ut för allvarliga ekonomiska och finansiella svårigheter ger<br>naturgasmarknadsdirektivet därför en möjlighet att ansöka om ett till-<br>fälligt undantag från reglerna om tillträde till ledningarna.</p>
<p>Om rimliga alternativa lösningar inte är tillgängliga, och med beak-<br>tande av bestämmelserna i naturgasmarknadsdirektivets artikel 25.3 får</p>
<p>52</p>
<p>regeringen besluta att medge undantag. Beslut om att bevilja undantag<br>skall utan dröjsmål anmälas till kommissionen. Inom fyra veckor efter<br>mottagandet av denna anmälan kan Europeiska gemenskapernas kom-<br>mission begära att beslutet om undantag skall ändras eller upphävas.</p>
<p>Vid beslut om undantag skall medlemsstaten eller den utsedda be-<br>höriga myndigheten samt kommissionen särskilt ta hänsyn till följande<br>kriterier:</p>
<p>• Målet att uppnå en konkurrensutsatt gasmarknad.</p>
<p>• Behovet av att fullgöra allmännyttiga tjänster och att säkerställa för-<br>sörjningstryggheten.</p>
<p>• Naturgasföretagets ställning på gasmarknaden och det faktiska kon-<br>kurrensläget på denna marknad.</p>
<p>• Hur allvarliga ekonomiska och finansiella svårigheter naturgas- och<br>överföringsföretagen eller berättigade kunder råkar ut för.</p>
<p>• Datum för undertecknande och villkor i det aktuella avtalet, eller de<br>aktuella avtalen, inbegripet i vilken utsträckning förändringar på<br>marknaden beaktas.</p>
<p>• De ansträngningar som gjorts för att lösa problemet.</p>
<p>• I vilken mån företaget, när det godtog take or pay-åtagandena i fråga,<br>rimligen kunde ha förutsett att allvarliga problem troligen skulle upp-<br>stå med anledning av bestämmelserna i detta direktiv.</p>
<p>• I hur hög grad systemet är anslutet till andra system samt i vilken mån<br>dessa system är driftkompatibla.</p>
<p>• De effekter ett beviljande av ett undantag skulle fa på den korrekta<br>tillämpningen av detta direktiv avseende en väl fungerande inre mark-<br>nad för naturgas.</p>
<p>Av naturgasmarknadsdirektivet framgår att ett beslut om ansökan om<br>undantag för take or pay-avtal som ingåtts innan direktivet trädde i kraft<br>inte bör leda till en situation där det är omöjligt att finna alternativ eko-<br>nomiskt lönsam avsättning. Allvarliga problem skall i vilket fall som<br>helst inte anses föreligga om försäljningen av naturgas inte faller under<br>nivån för minimiköpgarantiema i take or pay-avtal om köp av naturgas,<br>eller om det ifrågavarande take or pay-avtalet kan anpassas, eller om<br>naturgasföretaget kan finna alternativa avsättningsmöjligheter.</p>
<p>Frågan om hur öppningstakten påverkar behovet av undantag har be-<br>handlats i avsnitt 7.5.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<h4>7.6.3 Reciprocitet</h4>
<p>Regeringens bedömning: Det bör uppdras åt en myndighet att fort-<br>löpande rapportera om konkurrensen på naturgasmarknaden och att<br>om så bedöms nödvändigt lämna förslag om tillägg till lagstiftningen<br>för att undanröja bristande jämvikt i utlandshandeln.</p>
<p>Värme- och gasmarknadsutredningens bedömning: Överensstäm-<br>mer med regeringens bedömning.</p>
<p>Remissinstanserna: Helsingborgs Energi AB (HEAB) och Sydgas AB<br>har haft synpunkter på frågan om reciprocitet. De framhåller att reci-</p>
<p>53</p>
<p>procitet är en del av EG:s grundpelare och väsentligt för att uppnå jäm-<br>vikt mellan olika länder. Därför anser HEAB och Sydgas att det är själv-<br>klart att Sverige skall ha möjligheter att använda sig av en sådan klausul.<br>Företagen anser att det bör införas tydliga regler som kan användas mot<br>länder med en procentuellt mindre marknadsöppning än Sveriges och att<br>detta är särskilt viktigt om Sverige använder reglerat tillträde och när-<br>liggande länder väljer ett förhandlat tillträde.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Regeringen har i det föregående<br>pekat på vissa konkurrensproblem som kan uppstå om Sverige väljer ett<br>annat system för tillträde än andra länder och om naturgasföretag åläggs<br>att tillhandahålla allmännyttiga tjänster. Ett liknande problem är att<br>graden av marknadsöppning kan förmodas variera mellan medlems-<br>staterna. I extrema fall kan två medlemsstater som gränsar till varandra<br>ha naturgasmarknader som är öppna till 100 % resp. 20 %. Detta innebär<br>att naturgasföretag i medlemsstaten med den mindre marknadsöppningen<br>skulle kunna agera fullt ut i den andra medlemsstaten och där konkurrera<br>på lika villkor med andra naturgasaktörer. Naturgasföretag i medlems-<br>staten med den större marknadsöppningen skulle däremot inte kunna<br>agera fullt ut i den andra medlemsstaten och därmed inte heller kunna<br>konkurrera på lika villkor med den andra statens naturgasaktörer. Dessa<br>förhållanden kan medföra bristande jämvikt vad gäller rättigheter och<br>skyldigheter mellan naturgasföretag i olika medlemsstater.</p>
<p>Naturgasmarknadsdirektivet innehåller emellertid en s.k. reciprocitets-<br>klausul som har till syfte att hindra bristande jämvikt i öppnandet av<br>naturgasmarknadema under den närmaste tioårsperioden efter direktivets<br>ikraftträdande, dvs. fram till den 22 juni 2008. Klausulen finns intagen i<br>artikel 19 och innebär att leveransavtal om naturgas med en berättigad<br>kund inom en annan medlemsstats system inte far förbjudas om kunden<br>anses berättigad i båda systemen. Det framgår vidare att EG-kommissio-<br>nen med beaktande av situationen på marknaden och det gemensamma<br>intresset, och om kunden anses berättigad endast i det ena av de två sys-<br>temen, kan ålägga den vägrande parten att verkställa den begärda natur-<br>gasleveransen på begäran av den medlemsstat där den berättigade kunden<br>befinner sig.</p>
<p>Europeiska gemenskapernas kommission har inte redovisat hur reci-<br>procitetsklausulen skall tolkas. Elmarknadsdirektivet innehåller samma<br>bestämmelser om reciprocitet som naturgasmarknadsdirektivet. Som<br>framgick av regeringens proposition om Genomförande av Europaparla-<br>mentets och rådets direktiv om gemensamma regler för den inre markna-<br>den för el, m.m. (prop. 1997/98:159) har EG-kommissionen redovisat<br>följande tolkning av reciprocitetsklausulen i elmarknadsdirektivet.</p>
<p>Två förutsättningar måste vara uppfyllda for att en medlemsstat skall kunna<br>vägra leverans av el från leverantör i en annan medlemsstat till en berättigad<br>kund i egna medlemsstaten. För det första måste den medlemsstat som vill<br>utnyttja denna möjlighet ha öppnat sin elmarknad till en större procentuell<br>öppningsgrad än som krävs enligt direktivet, eftersom någon bristande jäm-<br>vikt till den medlemsstatens nackdel annars inte kan uppstå. För det andra<br>krävs det att den berättigade kund som har ingått leveransavtalet anses som<br>berättigad i den egna medlemsstaten men inte i leverantörens medlemsstat.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>54</p>
<p>Det är ju bara i den situationen som bristande jämvikt uppstår eftersom leve- Prop. 1999/2000:72<br>ranser till en viss kategori av kunder endast kan ske i en riktning.</p>
<p>Enligt regeringens förslag till marknadsöppning kommer inledningsvis<br>enbart större naturgaskunder att få tillträde till naturgasledningama och<br>därmed bli berättigade kunder. Från och med den 1 januari 2006 anses<br>alla kunder som berättigade. Enligt förslaget har vidare såväl inhemska<br>som utländska leverantörer tillträde till marknaden, vilket också är fallet<br>enligt den nuvarande rörledningslagen.</p>
<p>Det bör naturligtvis vara ett övergripande mål att naturgasmarknaden<br>organiseras så att svenska naturgaskunder kan dra nytta av de fördelar<br>som ges av naturgashandel med andra länder. Samtidigt bör svenska<br>naturgaskunder skyddas från t.ex. prishöjande influenser från länder med<br>bristande marknadsfunktioner, dvs. där ömsesidigheten är dålig med av-<br>seende på naturgasmarknadens öppenhet. Möjliga obalanser i relationen<br>till andra naturgasmarknader i Europa som skulle kunna uppkomma<br>under en omställningstid och som då kan hanteras i enlighet med natur-<br>gasmarknadsdirektivet bör kunna omhändertas. Enligt regeringens be-<br>dömning bör därför reciprocitetsklausulen kunna användas mot länder<br>med en procentuellt sett mindre marknadsöppning än Sveriges och om<br>öppningen uppenbart orsakar ett snedvridande av konkurrensen. I det<br>längre tidsperspektivet kan möjligheten att utnyttja reciprocitetsklausulen<br>innebära att följsamheten mellan länderna ökar.</p>
<p>Den närmare utformningen av en bestämmelse i den svenska natur-<br>gaslagen som ger möjlighet att vägra leveranser i enlighet med reci-<br>procitetsklausulen, måste dock göras under beaktande av de särskilda<br>konkurrensvillkor som föranleder utnyttjandet. Enligt klausulen får led-<br>ningsinnehavare rätt att vägra transportera gas från leverantör i ett visst<br>land till en viss typ av berättigad kund i Sverige. Det är således inte möj-<br>ligt att införa en generell bestämmelse i lagen. Det är viktigt att bevaka<br>konkurrenssituationen på naturgasmarknaden. Regeringen kommer att<br>följa frågan noga och om så bedöms nödvändigt föreslå riksdagen ett till-<br>lägg till lagstiftningen för att undanröja bristande jämvikt i utlands-<br>handejn.</p>
<h3>7.7 Transporttariffer</h3>
<h4>7.7.1 Allmänt om transporttariffer</h4>
<p>Regeringens förslag: Transporttariffer för transport av naturgas skall<br>vara skäliga och utformade på sakliga grunder.</p>
<p>Transporttariffer för transport av naturgas skall utformas så, att den<br>avgift ett naturgasföretag eller en berättigad kund betalar för trans-<br>porten till sin anslutningspunkt innefattar avgift för transporten i<br>samtliga rörledningar, genom vilka transporten sker.</p>
<p>Värme- och gasmarknadsutredningens förslag: Överensstämmer<br>med regeringens förslag.</p>
<p>55</p>
<p>Remissinstanserna: Utredningens förslag lämnas utan invändning.<br>Konkurrensverket framhåller dock att det är angeläget att regelverket ses<br>över och skärps när gasmarknaden nått ett stadium där sådan skärpt reg-<br>lering inte motverkar tillväxten på ett negativt sätt, mot bakgrund av er-<br>farenheterna från motsvarande regler i ellagen. Konkurrensverket under-<br>stryker att såväl Nätmyndigheten som domstolarna haft betydande svå-<br>righeter att tillämpa skälighetsregeln i ellagen och menar att såväl pro-<br>blemen med korssubventionering som problemen med tillämpning av<br>reglerna om skäliga tariffer synes utgöra bakgrunden till att man nyligen<br>givit direktiv till en utredning om översyn av ellagens (1997:857) be-<br>stämmelser.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Ökad konkurrens på naturgasmark-<br>naden kommer sannolikt att leda till att handeln med naturgas förändras<br>jämfört med i dag. Möjligheten för berättigade kunder att kunna teckna<br>kontrakt med annan än den som äger naturgasledningar kommer att<br>medföra stora förändringar för köpare och säljare på naturgasmarknaden.<br>Andra typer av aktörer än dagens, t.ex. mäklare, kommer sannolikt att<br>träda in på marknaden. Nya kontraktsformer förutses växa fram som bl.a.<br>möjliggör vidareförsäljning av naturgas. Ett tariffsystem måste mot denna<br>bakgrund utformas så att det uppfyller de krav som ställs på en kon-<br>kurrensutsatt naturgasmarknad med kontraktsfrihet. En viktig förutsätt-<br>ning är att det skall vara enkelt att köpa och sälja naturgas med olika<br>typer av kontrakt och att olika aktörer skall ha denna möjlighet. Det skall<br>därför räcka för en berättigad kund att vara ansluten till en punkt på led-<br>ningen för att man skall ha rätt att mot offentliggjord tariff använda<br>andras naturgasledningar.</p>
<p>En berättigad kund som är ansluten till en distributionsledning betalar<br>sin transporttariff till ägaren av distributionsledningen. I den del av ta-<br>riffen som avser avgift för transport av naturgas bör ingå hela kostnaden<br>för transporten inom landet. Den berättigade slutkunden betalar således<br>hela transportkostnaden för den beställda naturgasvolymen.</p>
<p>Väl fungerande tariffsystem kan vara mycket komplicerade att kon-<br>struera och effekterna är i många fall svåra att bedöma. Det är mot denna<br>bakgrund vanligt att det enbart ställs vissa generella krav på tariffernas<br>utformning och att den närmare konstruktionen blir en uppgift för mark-<br>naden, såsom fallet är med t.ex. ellagen.</p>
<p>Regeringen förordar denna princip för tariffernas utformning och anser<br>att det inte är en uppgift för statsmakterna att meddela detaljerade före-<br>skrifter om vilka tariffer som skall tillämpas av naturgasföretagen. Den<br>närmare utformningen av tarifferna är en fråga för ledningsföretagen.</p>
<p>Det är dock lämpligt att statsmakterna anger vissa allmänna riktlinjer<br>för utformningen av tariffsystem.</p>
<p>Enligt regeringens bedömning bör det i naturgaslagen föreskrivas att<br>transporttariffer skall vara skäliga och utformas på sakliga grunder. Till-<br>synsmyndigheten kommer att fa i uppgift att i sin tillsyn bedöma om<br>transporttariffer och övriga villkor för transporttjänster är skäliga och<br>utformade på sakliga grunder. Begreppet saklig grund innebär att trans-<br>porttariffema skall vara objektiva och icke-diskriminerande. Kunder bör<br>dock få indelas i grupper efter kostnadsbild. Kunder inom samma kund-<br>kategori skall däremot ha samma principutformning av transporttariffen.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>56</p>
<p>När det gäller skäligheten är konsumentintresset den viktigaste faktorn<br>vid bedömningen enligt ellagen (prop. 1996/97:136, sid. 14). Härmed<br>avses elanvändarnas intresse av låga och stabila nättariffer. Under nor-<br>mala förhållanden kan det ofta bli den enda faktorn som beaktas. Vid mer<br>speciella förhållanden måste dock även andra omständigheter tillåtas in-<br>verka på skälighetsbedömningen. En sådan faktor är kravet på en rimlig<br>avkastning i nätverksamheten. Omständigheterna i det enskilda fallet far<br>då avgöra vilken tyngd dessa faktorer skall få vid skälighetsbedöm-<br>ningen.</p>
<p>Gassektom är jämfört med elsektorn en ung näringsgren. Naturgasnätet<br>i Sverige är fortfarande under uppbyggnad. Enligt regeringens uppfatt-<br>ning bör överförings- och distributionsföretagens avkastning ges stor be-<br>tydelse vid en skälighetsbedömning av anslutningsavgifter och trans-<br>porttariffer. Transporttariffema bör ge sådana intäkter att verksamheten<br>ger en rimlig avkastning på den del som avser transporttjänster. Rege-<br>ringen är medveten om att det är svårt att fastställa vad som är en rimlig<br>eller normal vinst och att det är svårt att förena avkastnings- och incita-<br>mentskrav. De metoder och analyser som Statens energimyndighet till-<br>lämpar på elområdet bör dock vara användbara även på naturgasmarkna-<br>den. En viktig aspekt är att analysera kostnadsutvecklingen och vilka<br>kostnader som ingår i verksamheten. En annan viktig aspekt är att trans-<br>portverksamheten inte utnyttjas för att subventionera annan verksamhet,<br>s.k. korssubventionering. Regeringen kommer att noga följa utvecklingen<br>av avgifterna och kontinuerligt överväga behoven av en eventuell skärp-<br>ning av tillsynen. Tillsynsmyndigheten kommer att få i uppdrag att ana-<br>lysera om det krävs en annan skälighetsbedömning när alla kunder blir<br>berättigade den 1 januari 2006.</p>
<h4>7.7.2 Offentliggörande av tariffer</h4>
<p>Regeringens förslag: Ledningsinnehavare skall vara skyldiga att<br>offentliggöra sina transporttariffer och andra villkor för att utnyttja<br>systamet.</p>
<p>Ledningsinnehavare skall på begäran utan dröjsmål lämna skriftliga<br>uppgifter om sin transporttariff.</p>
<p>Närmare föreskrifter om offentliggörande av transporttariffer med-<br>delas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Värme- och gasmarknadsutredningens förslag: Överensstämmer<br>med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Utredningens förslag lämnas utan invändning av<br>remissinstanserna.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt direktiv 98/30/EG<br>(gasmarknadsdirektivet) är ledningsinnehavama skyldiga att ge de be-<br>rättigade kunderna, enligt det reglerade tillträdet, tillträde till naturgas-<br>ledningar på grundval av offentliggjorda tariffer och andra villkor för att<br>utnyttja systemet. Regeringen föreslår därför att ledningsägare skall vara</p>
<p>57</p>
<p>skyldiga att offentliggöra sin transporttariff och andra villkor för att ut-<br>nyttja systemet.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör be-<br>myndigas meddela närmare föreskrifter om offentliggörande av tariffer.</p>
<h4>7.7.3 Mätning och avläsning</h4>
<p>Regeringens förslag: Ledningsinnehavare skall vara skyldiga att<br>mäta mängden transporterad naturgas och att rapportera mätresultatet.<br>Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall ut-<br>färda föreskrifter om hur mätning skall ske.</p>
<p>Kostnaden för mätning och rapportering för en berättigad kunds<br>räkning skall debiteras denne.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Värme- och gasmarknadsutredningens förslag: Överensstämmer<br>med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Förslaget lämnas utan invändning.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Regler för mätning och avläsning av<br>naturgasleveranser finns preciserade i avtal.</p>
<p>Formellt är det överförings- och distributionsföretag som står för kost-<br>naderna för mättjänster. I praktiken bärs dessa kostnader för mättjänster<br>kollektivt av alla kunder hos dessa företag.</p>
<p>En öppen naturgasmarknad kommer att öka kraven på mätning och<br>rapportering av mätresultat. Fler aktörer än i dag kommer att vara ägare<br>till den naturgas som transporteras i naturgasledningama. När naturgas-<br>ledningama öppnas måste det fastslås vem som skall ha ansvaret för att<br>mätning sker, samt för att korrekta mätdata samlas in och görs tillgäng-<br>liga för berörda leverantörer, ledningsägare och kunder. En öppning av<br>marknaden kommer att öka kraven på objektivitet och kontroll i mät-<br>ningen. Ansvaret för dessa uppgifter bör ligga på ledningsägaren. Rege-<br>ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall utfärda före-<br>skrifter om hur bl.a. mätning skall utföras.</p>
<p>Kostnaden för mättjänster bör inte bäras kollektivt av alla kunder hos<br>ledningsägaren. En ledningsägare skall debitera och rapportera mottaga-<br>ren av gasen för hela kostnaden för mätning och rapportering.</p>
<h2>8 Ekonomisk redovisning</h2>
<h3>8.1 Särredovisning</h3>
<p>Regeringens förslag: Överföring av naturgas och lagring av naturgas<br>för annans räkning skall redovisas för sig i bokföringen. Särredovis-<br>ning av verksamheterna överföring av naturgas och lagring av natur-<br>gas för annans räkning skall ske som särskilda rörelsegrenar.</p>
<p>58</p>
<p>De särskilda redovisningarna för verksamheterna överföring av<br>naturgas och lagring av naturgas för annans räkning (årsrapporter)<br>skall årligen sändas in till den myndighet som regeringen bestämmer.</p>
<p>Redovisning av överföringsverksamhet som omfattas av samma<br>transporttariff skall ske samlat.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far<br>meddela närmare föreskrifter om de redovisningskrav som lämpligen<br>bör ställas på nämnda verksamheter.</p>
<p>Regeringens bedömning: Något krav på att verksamheten med<br>överföring av naturgas och lagring av naturgas bedrivs i skilda juri-<br>diska personer bör inte ställas upp.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Värme- och gasmarknadsutredningens förslag: Överensstämmer<br>delvis med regeringens förslag. Utredningen föreslår att särredovisning<br>skall ske för respektive verksamhetsgrenarna överföring, distribution och<br>lagring av naturgas.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna stödjer i huvudsak förslaget<br>om särredovisning för respektive verksamhetsgren. Bokföringsnämnden<br>anser dock att det kan vara förenat med betydande svårigheter att upp-<br>rätta en särredovisning av god kvalitet i de fall då en och samma juridiska<br>person bedriver olika verksamheter. Nämnden erinrar om vikten att rege-<br>ringen och ansvarig myndighet kan utfärda föreskrifter för naturgasmark-<br>naden som är jämförbara med vad som gäller inom elmarknadsområdet.<br>Statskontoret anför att särredovisning ställer höga krav på såväl regelverk<br>som tillsynsmyndighet för att tillsynen skall vara effektiv vad gäller att<br>bevaka att villkoren för kunderna är skäliga och utformade på sakliga<br>grunder. Vidare framhåller Statskontoret att det ligger på tillsynsmyndig-<br>hetens ansvar, om tillsynen visar att lagstiftningen inte följs, att dels<br>agera gentemot det aktuella företaget, dels överväga om regelverket bör<br>skärpas för att motverka korssubventionering.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag och bedömning: För en effektiv reg-<br>lering av ett naturligt monopol krävs att den reglerande myndigheten kan<br>kontrollera verksamheternas ekonomiska resultat. Under förutsättning att<br>ett nåturgasföretag bedriver såväl monopolverksamhet som kon-<br>kurrensutsatt verksamhet föreligger en uppenbar risk för kon-<br>kurrensproblem genom att ett ekonomiskt överskott från monopolverk-<br>samhet kan användas för att subventionera konkurrensutsatt verksamhet,<br>s.k. korssubventionering. Det är som regel också mycket svårt att fast-<br>ställa om överskott från monopolverksamhet används för att subventio-<br>nera den konkurrensutsatta verksamheten.</p>
<p>Genom en långtgående särredovisning ökas förutsättningarna för att<br>skapa en effektiv tillsyn och riskerna för t.ex. korssubventionering mins-<br>kar. I naturgasföretag bör därför verksamheterna överföring av naturgas<br>och lagring av naturgas för annans räkning redovisas skilt från annan<br>verksamhet. Vad gäller överföring av naturgas bör följande uppmärk-<br>sammas. Redovisningen av överföring avser all överföring, alltså dels<br>den som ledningsinnehavaren utför för egen räkning till de kunder som<br>han säljer gas till, dels den överföring som han utför för ett annat företags<br>räkning när detta företag säljer gas till berättigade kunder. Den senare<br></p>
<p>59</p>
<p>formen av överföring definieras i 1 kap. 7 § som transport av naturgas.<br>Det är endast tariffen för sådan transport som är reglerad i 3 kap. 6 §. Det<br>torde dock vara ogörligt att redovisa dessa två former av överföring se-<br>parat. Enligt regeringens bedömning krävs tydliga och klara riktlinjer för<br>redovisningarna och att dessa redovisningar följs upp av tillsynsmyndig-<br>heten på ett aktivt sätt.</p>
<p>De särskilda redovisningarna för verksamheterna överföring av natur-<br>gas och lagring av naturgas för annans räkning skall årligen sändas in till<br>den myndighet som regeringen bestämmer.</p>
<h3>8.2 Revision</h3>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Regeringens förslag: En revisor hos ett företag som bedriver sådan<br>verksamhet som skall särredovisas skall göra en särskild granskning<br>av denna redovisning.</p>
<p>Revisorn skall årligen i ett särskilt intyg avge ett utlåtande i fråga<br>om redovisningen skett enligt gällande bestämmelser. Företaget skall<br>ge in intyget till den myndighet som regeringen bestämmer.</p>
<p>Regeringen bemyndigas att meddela närmare föreskrifter om revi-<br>sion av den verksamhet som skall särredovisas.</p>
<p>Värme- och gasmarknadsutredningens förslag: Överensstämmer<br>med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Utredningens förslag lämnas utan invändning av<br>remissinstanserna.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Särredovisningen bör upprättas på ett<br>otvetydigt sätt och följa fastställda riktlinjer. Naturgasföretagens ordi-<br>narie revisorer är de som är bäst skickade att kontinuerligt granska att<br>kraven efterlevs.</p>
<p>Revisorerna bör därför åläggas att årligen i ett särskilt intyg, som fogas<br>till årsrapporten, aktivt uttala sig om hur redovisningen har upprättats<br>med utgångspunkt från gällande föreskrifter.</p>
<p>Detta intyg bör av naturgasföretaget tillsammans med årsrapporten och<br>eventuellt annan relevant information årligen sändas in till den myndig-<br>het som regeringen bestämmer. Myndigheten kan med dessa handlingar<br>som grund följa hur kraven på redovisning av överförings- och lagrings-<br>verksamheten efterlevs.</p>
<p>Naturgasverksamhet kan bedrivas av den som inte enligt andra regler<br>har skyldighet att ha en auktoriserad eller godkänd revisor, exempelvis en<br>kommun. Regeringen bör därför bemyndigas att utfärda föreskrifter om<br>revision av naturgas företagens överförings- och lagrings verksamhet. För<br>elmarknaden har regeringen meddelat föreskrifter i nu nämnda hänseen-<br>den i förordningen (1995:1145) om redovisning av nätverksamhet. Dessa<br>föreskrifter bör kunna ligga till grund för regeringen när motsvarande<br>föreskrifter skall meddelas för naturgasmarknaden.</p>
<p>60</p>
<h2>9 Kommunala naturgasföretag <sup>Pro</sup>P-1999/2000:72</h2>
<h3>9.1 Lokaliseringsprincipen</h3>
<p>Regeringens förslag: Ett sådant kommunalt foretag som avses i<br>3 kap. 16-18 §§ kommunallagen (1991:900) och som bedriver natur-<br>gasverksamhet i den egna kommunen far bedriva sådan verksamhet<br>även utanför kommungränsen.</p>
<p>För handel med naturgas och därmed sammanhängande verksamhet<br>skall ingen begränsning göras från undantaget från kommunallagens<br>lokaliseringsprincip.</p>
<p>För överföring av naturgas skall dock undantaget från kommunal-<br>lagens lokaliseringsprincip gälla endast om syftet är att uppnå en<br>ändamålsenlig verksamhet. Överföringsverksamheten far därvid en-<br>dast bedrivas i geografisk närhet till företagets överföringsverksamhet<br>i den egna kommunen. Detta innebär inte att de ifrågavarande om-<br>rådena under alla omständigheter måste gränsa direkt till varandra.<br>Däremot skall det inte vara tillåtet för ett kommunalt naturgasföretag<br>att bedriva överföringsverksamhet i skilda delar av landet.</p>
<p>Värme- och gasmarknadsutredningens förslag: Överensstämmer<br>med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Statskontoret anför att lokaliseringsprincipen är<br>en av flera grundläggande principer för kommunal verksamhet, som det<br>är angeläget att värna om. Undantag från denna princip måste vara<br>mycket väl underbyggda, där syftet med undantaget noggrant måste ana-<br>lyseras i förhållande till syftet med lokaliseringsprincipen. Statskontoret<br>anser inte att utredningens förslag uppfyller de krav som bör ställas på ett<br>beslutsunderlag i denna fråga. Länsstyrelsen Västra Götaland anser att<br>kommunala naturgasföretag i princip inte bör undantas från kommunal-<br>lagens lokaliseringsprincip då kommunala bolag som verkar utanför den<br>egna kommunen i konkurrens med det privata näringslivet skapar kon-<br>kurrensproblem. Länsstyrelsen anser dock att det faktum att undantag<br>från kommunallagens lokalisering-, likställighets- och självkostnadsprin-<br>cip idag råder för kommunala bolag verksamma inom energiområdet<br>torde dock tala för att undantag även bör gälla naturgasföretag. Malmö<br>stad, Svenska Kommunförbundet, Svenska Fjärrvärmeföreningen,<br>Svenska Gasföreningen, Lunds Energi AB, Helsingborg Energi AB och<br>Göteborg Energi AB anser att kommunerna bör tillåtas bedriva naturgas-<br>verksamhet på en konkurrensutsatt marknad, utan geografisk inskränk-<br>ning av lokaliseringsprincipen.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Inom energiområdet gäller undantag<br>från lokaliserings-, likställighets- och självkostnadsprincipema för pro-<br>duktion av och handel med el. För elnätverksamhet gäller undantag från<br>lokaliseringsprincipen för verksamhet i geografisk närhet till företagets<br>nätverksamhet inom kommunen i syfte att uppnå en ändamålsenlig nät-<br>verksamhet. Vidare har undantag gjorts från likställighets- och själv-<br>kostnadsprincipema för distribution av fjärrvärme och naturgas.</p>
<p>61</p>
<p>Regeringens ställningstagande avser frågan om motsvarande undantag<br>från kommunallagens lokaliseringsprincip även skall gälla för kom-<br>munala naturgasföretag. När det gäller elnätverksamhet har undantag från<br>lokaliseringsprincipen begränsats så att verksamhet far bedrivas utanför<br>den egna kommunens gränser enbart om verksamheten bedrivs i geo-<br>grafisk närhet till företagets verksamhet inom kommunen. Syftet är att<br>uppnå en bra infrastruktur och en ändamålsenlig verksamhet. Regeringen<br>anser inte att det finns anledning att göra en annan bedömning för natur-<br>gasnätet.</p>
<h3>9.2 Likställighets- och självkostnadsprincipema</h3>
<p>Regeringens förslag: Ett sådant kommunalt företag som avses i<br>3 kap. 16—18 §§ kommunallagen (1991:900) och som bedriver handel<br>med naturgas skall driva den delen av verksamheten på affärsmässiga<br>grunder samt redovisa den särskilt.</p>
<p>Värme- och gasmarknadsutredningens förslag: Överensstämmer<br>med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Utredningens förslag lämnas utan invändning av<br>remissinstanserna. Sydgas AB finner det självklart att de kommunägda<br>naturgasföretagen skall bedriva sin handelsverksamhet enligt affärs-<br>mässiga principer. I annat fall riskerar den svenska naturgasmarknaden<br>att snedvridas. När det gäller transportverksamheten kommer denna att<br>regleras för såväl kommunägda som icke kommunägda naturgasföretag<br>av reglerna om skäliga villkor för berättigade kunders tillträde till natur-<br>gasledningama och därigenom kommer inte heller här att uppstå någon<br>snedvridning av konkurrensen. Sydgas AB delar således utredningens<br>förslag i denna del.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I 7 kap. 2 § ellagen (1997:857) anges<br>bland annat att om ett sådant kommunalt företag som avses i 3 kap. 16-<br>18 §§ kommunallagen (1991:900) bedriver distribution av naturgas, skall<br>verksamheten drivas på affärsmässig grund och redovisas särskilt. Så-<br>ledes föreligger i dag undantag från de kommunalrättsliga likställighets<br>och självkostnadsprincipema för framför allt kommunala aktiebolag, som<br>bedriver naturgasverksamhet.</p>
<p>För närvarande görs ingen skillnad i lagstiftningen mellan överförings-<br>verksamhet och handelsverksamhet vad avser naturgas. När naturgas-<br>lagen träder i kraft kommer dock en åtskillnad att göras mellan dessa två<br>verksamheter på motsvarande sätt som tidigare gjorts inom ellagstift-<br>ningen.</p>
<p>Likställighetsprincipen är reglerad i 2 kap. 2 § kommunallagen. Själv-<br>kostnadsprincipen är lagfäst i 8 kap. 3 c § samma lag. Dessa principer har<br>behandlats i utredningens delbetänkande SOU 1999:5.</p>
<p>Inom ellagstiftningen har undantag gjorts för elverksamheten, dvs. för<br>produktion av och handel med el. Motiven för dessa undantag har redo-<br>visats i ellagstiftningsutredningens delbetänkande Elkonkurrens med<br>nätmonopol (SOU 1993:68). Det främsta motivet för att elverksamhet<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>62</p>
<p>skulle bedrivas på affärsmässig grund var att kommunala företag, som Prop. 1999/2000:72<br>dittills haft monopol på leveranser till kunder inom ett koncessionsom-<br>råde, skulle komma att utsättas för konkurrens genom avregleringen av<br>elmarknaden. Om de kommunala företagen skulle kunna hävda sig på<br>den marknaden måste de agera på samma villkor som andra aktörer.</p>
<p>Regeringen anser att det vad gäller handel med naturgas föreligger<br>motsvarande motiv som angetts ovan för att krav skall ställas på att verk-<br>samheten skall drivas på affärsmässiga grunder. Handelsverksamhet med<br>naturgas är en konkurrensutsatt verksamhet och därför bör ett kommunalt<br>naturgasföretag agera på samma villkor som andra aktörer.</p>
<p>För såväl kommunal elnätverksamhet som kommunala naturgasföre-<br>tags överföringsverksamhet finns krav på dessa verksamheter genom el-<br>lagens respektive naturgaslagens bestämmelser om skäliga villkor för<br>kunders (i naturgaslagens fall berättigade) tillträde till nätet respektive<br>ledningarna.</p>
<p>Den bestämmelse för kommunal handelsverksamhet med naturgas som<br>föreslås innebär undantag från grundläggande kommunala principer. Det<br>skall inte vara möjligt att i denna verksamhet räkna in verksamheter från<br>andra icke konkurrensutsatta områden. Det är också viktigt att kon-<br>kurrensutsatt verksamhet hålls klart åtskild från annan kommunal verk-<br>samhet så att konkurrenssnedvridande effekter undviks. Med hänsyn till<br>detta skall den verksamhet som bedrivs med ett uttryckligt undantag från<br>självkostnads- och likställighetsprincipema redovisas särskilt. I 7 kap. 2 §<br>ellagen (1997:857) ställs krav på att verksamheterna handel med och<br>produktion av el samt distribution av fjärrvärme och naturgas skall redo-<br>visas särskilt. Om ett företag bedriver flera av dessa verksamheter sam-<br>tidigt tillåter lagen att verksamheterna redovisas tillsammans. Regeringen<br>anser att någon ändring i denna del inte behövs. Detta skulle innebära att<br>om ett kommunalt företag bedriver handel med och produktion av el,<br>fjärrvärmeverksamhet samt handel med naturgas, kan dessa verksamheter<br>redovisas tillsammans.</p>
<p>För att tillgodose de ovan beskrivna kraven på insyn i verksamheten<br>och skapa bättre förutsättningar för särredovisning, föreslår regeringen att<br>undantagen från likställighets- och självkostnadsprincipen endast skall<br>gälla då verksamheten bedrivs i form av ett sådant företag som avses i<br>3 kap. 16-18 §§ kommunallagen, dvs. normalt ett aktiebolag.</p>
<h2>10 Tillsyn m.m.</h2>
<h3>10.1 Tillsyn</h3>
<p>Regeringens förslag: Den myndighet som regeringen bestämmer<br>skall utöva tillsyn över efterlevnaden av naturgaslagen, av föreskrifter<br>som utfärdats med stöd av naturgaslagen och av villkor som meddelats<br>med stöd av naturgaslagen. Myndigheten skall också utfärda före-<br>skrifter och allmänna råd med stöd av naturgaslagen, bereda konces-<br>sionsärenden, lämna information och råd samt i övrigt bevaka natur-<br>gasmarknaden såväl nationellt som internationellt.</p>
<p>Myndigheten skall vidare ansvara för hanteringen av frågor enligt<br>rådets direktiv av den 31 maj 1991 om transitering av naturgas genom<br>gasledningsnät (91/296/EEG).</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Värme- och gasmarknadsutredningens förslag: Överensstämmer<br>med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: De remissinstanser som nämner utredningens för-<br>slag om att tillsyn över efterlevnaden av den föreslagna naturgaslagen<br>skall utövas av den myndighet som regeringen bestämmer delar samtliga<br>utredarens förslag. Banverket saknar dock ett uttalat ansvar för den före-<br>slagna myndigheten att utöva tillsyn över drift och underhåll så att detta<br>inte eftersätts på ett sådant sätt att säkerheten äventyras och att till-<br>synsmyndigheten bör ges rätten att stänga driften av anläggningen i dessa<br>fall.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Det är viktigt att naturgaslagens reg-<br>ler och de föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av denna<br>följs. Tillsynen skall avse efterlevnaden inte bara av vad som föreskrivits<br>om framdragande och användande av naturgasledningar, inklusive olika<br>naturgasanläggningar m.m., utan även reglerna om återställning.</p>
<p>Tillsynen skall även omfatta kontroll av skäligheten av villkoren för<br>transport av naturgas för annans räkning samt för anslutning till natur-<br>gasledningar. I tillsynen ingår också att bestämma vem som inledningsvis<br>skall betraktas som s.k. berättigad kund. Vidare skall tillsynen innefatta<br>granskning av överförings-, distributions- och lagringsföretagens års-<br>rapporter och revisorsintyg.</p>
<p>För att kunna utöva tillsynen skall tillsynsmyndigheten ha rätt att in-<br>fordra de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.</p>
<p>För att åstadkomma rättelse av felaktiga beteenden skall myndigheten<br>ha befogenhet att meddela förelägganden. Dessa skall, för att öka styrkan<br>av påbuden och för att vara ett effektivt påtryckningsmedel, kunna för-<br>enas med vite. Vite skall kunna föreläggas såväl vid konstaterad obe-<br>nägenhet att rätta sig efter tidigare föreläggande, som redan vid ett första<br>föreläggande om det finns anledning att anta att det behövs för att uppnå<br>rättelse inom angiven tid. Vad gäller utformning av vitesföreläggande,<br>storleken på vitesbelopp, utdömande av vitet m.m. skall bestämmelserna i<br>lagen (1985:206) om viten tillämpas. I vissa situationer skall myndig-<br>heten även ha befogenhet att besluta att en åtgärd skall vidtas på konces-<br>sionshavarens bekostnad.</p>
<p>I myndighetens övriga uppgifter ingår att utfarda föreskrifter och råd<br>samt att bereda koncessionsärenden. Därutöver skall myndigheten lämna<br>information och råd samt bedriva allmän uppföljnings- och bevaknings-<br>verksamhet.</p>
<p>Myndigheten skall meddela föreskrifter och ge ut s.k. allmänna råd.<br>Med allmänna råd avses i författningssamlingsförordningen (1976:725)<br>sådana generella rekommendationer om tillämpningen av en författning<br>som anger hur någon kan eller bör handla i ett visst hänseende.</p>
<p>Slutligen kan konstateras att myndigheten även skall lämna råd och<br>information till kunder, naturgasföretag, organisationer och andra myn-<br>digheter. Särskilt i ett inledningsskede kan denna uppgift bli förhållande-</p>
<p>64</p>
<p>vis omfattande. Därutöver skall myndigheten rent allmänt bevaka både<br>den nationella och den internationella naturgasmarknaden. I detta bevak-<br>ningsåtagande ingår att utifrån ett konsumentperspektiv bevaka natur-<br>gasföretagens beteende och villkor gentemot den enskilda konsumenten.<br>Detta innebär att även icke berättigade kunders intressen skall tillgodo-<br>ses.</p>
<p>Den 9 juni 1994 uppdrog regeringen åt NUTEK att vara den myndig-<br>het som hanterar transitering av naturgas i enlighet med rådets direktiv<br>91/296/EEG av den 31 maj 1991 om transitering av naturgas genom<br>gasledningsnät. Regeringen kommer att uppdra åt den myndighet som<br>regeringen bestämmer skall utöva tillsyn över efterlevnaden av natur-<br>gaslagen att även ansvara for hanteringen av frågor enligt transiterings-<br>direktivet.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<h3>10.2 Förseningsavgift</h3>
<p>Regeringens förslag: Naturgasföretagen skall årligen inom viss tid<br>lämna in rapporter jämte revisorsintyg när det gäller den särskilda<br>redovisningen av verksamheterna överföring och lagring av naturgas<br>för annans räkning. Handlingarna skall lämnas till den myndighet som<br>regeringen bestämmer. Om så inte sker skall myndigheten ha rätt att ta<br>ut viss till beloppet i förväg bestämd förseningsavgift av naturgas-<br>företaget.</p>
<p>Värme- och gasmarknadsutredningens förslag: Överensstämmer<br>med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Förslaget lämnas utan invändning av remissin-<br>stanserna.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Regeringen har föreslagit att över-<br>förings- och lagringsverksamhet skall särredovisas, samt att en årsrapport<br>jämte ett revisorsintyg beträffande särredovisningen årligen skall sändas<br>in till den myndighet som regeringen bestämmer. För att förmå natur-<br>gasföretagen att i rätt tid och med riktiga uppgifter sända in dessa hand-<br>lingar skall en sanktion kunna meddelas för det fall att ett företag inte<br>uppfyller kraven.</p>
<p>1 12 kap. 7 § ellagen (1997:857) har från och med den 1 januari 1999<br>införts bestämmelser som i huvuddrag innebär att den årsrapport jämte<br>revisorsintyg som ett elnätsföretag skall sända in till nätmyndigheten en-<br>ligt ellagen, skall ha inkommit inom sju månader från räkenskapsårets<br>utgång. Om en årsrapport jämte revisorsintyget inte inkommit i rätt tid<br>eller med de uppgifter som föreskrivits enligt förordningen (1995:1145)<br>om redovisning av nätverksamhet samt enligt Energimyndighetens före-<br>skrifter och allmänna råd om redovisning av nätverksamhet (NUTFS<br>1998:1) kommer nätmyndigheten som huvudregel att meddela beslut om<br>att företaget skall betala 10 000 kr. Om naturgasföretaget därefter brister<br>på nytt kommer ytterligare avgifter att tas ut.</p>
<p>De refererade bestämmelserna har sitt ursprung i aktiebolagslagens<br>(1975:1385) och sedermera årsredovisningslagens (1995:1554) bestäm-</p>
<p>65</p>
<p>3 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 72<br></p>
<p>melser om aktiebolags skyldighet att till Patent- och registreringsverket<br>inom sju månader från räkenskapsårets utgång sända in en bestyrkt kopia<br>av årsredovisningen och revisionsberättelsen med äventyr att annars en<br>förseningsavgift påförs. Regeringen konstaterade i prop. 1997/98:159 att<br>erfarenheterna av detta system har varit goda. Regeringen föreslog då att,<br>i syfte att öka efterlevnaden av bestämmelserna om redovisning av nät-<br>verksamheten, en motsvarande avgift borde införas för elnätföretag som<br>sänder in årsrapporten för sent eller felaktigt sammanställd.</p>
<p>Regeringen föreslår att motsvarande regelsystem införs för de natur-<br>gasföretag som skall upprätta särredovisningar. Sanktionen skall alltså<br>vara en i förväg till beloppet bestämd förseningsavgift. Regeringen har i<br>förordningen (1995:1145) om redovisning av nätverksamhet, samt<br>Statens energimyndighet genom föreskrifter och allmänna råd om redo-<br>visning av nätverksamhet (NUTFS 1998:1) bestämt vad elnätföretagens<br>årsrapporter jämte revisorsintyg skall innehålla. På samma sätt skall rege-<br>ringen samt den myndighet som regeringen bestämmer meddela mot-<br>svarande bestämmelser för naturgasföretagen.</p>
<h3>10.3 Finansiering</h3>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Regeringens förslag: Myndighetens verksamhet skall finansieras ge-<br>nom en årlig avgift, som betalas av de naturgasföretag som skall sända<br>in särredovisningar enligt naturgaslagen.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far<br>meddela föreskrifter om avgifter för myndighets verksamhet som sker<br>med stöd av naturgaslagen.</p>
<p>Värme- och gasmarknadsutredningens förslag: Överensstämmer<br>med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har lämnat utredningens<br>förslag utan invändning. Sydgas AB och Helsingborg Energi AB har för-<br>ståelse för att myndighetens verksamhet bör finansieras genom avgifter<br>som betalas av verksamheten. Sydgas AB vill dock påpeka att det, i varje<br>fall inledningsvis, enbart är sju företag som kommer att finansiera verk-<br>samheten och med den föreslagna metoden för avgiftsuttag är det till<br>största delen Sydgas AB och Vattenfall Naturgas AB som kommer att<br>vara finansiärer. Sydgas AB anser därför att med hänsyn till att naturgas-<br>verksamheten är så pass liten och under utveckling kan den inte bära<br>ytterligare kostnader. Helsingborg Energi AB anser att det är av vikt att<br>tillsynsmyndighetens verksamhet inte tillåts expandera så att avgifterna<br>blir orimligt stora.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Den myndighet som kommer att ha<br>tillsyn över efterlevnaden av naturgaslagen samt i övrigt ha de uppgifter<br>som framgår av tidigare avsnitt kommer att ha behov av vissa person-<br>resurser och andra resurser. Regeringen bedömer att behovet av sådana<br>resurser är begränsat. En förutsättning är dock att myndighetens uppgifter<br>samordnas med motsvarande tillsyns- och arbetsuppgifter enligt ellagen.</p>
<p>66</p>
<p>Såsom bl.a. har redovisats i elmyndighetsutredningens betänkande<br>(SOU 1993:105) kan en myndighets verksamhet finansieras på olika sätt.<br>Elmyndighetsutredningen fastnade slutligen för att föreslå att nätmyndig-<br>hetens kostnader skulle finansieras via en allmän avgift och att denna<br>avgift skulle vara differentierad, så att avgiften i det enskilda fallet skulle<br>motsvara en rimlig kostnadsandel och betalas årligen. Regeringen före-<br>slog i prop. 1994/95:222 att avgiften skulle grundas på antalet lågspän-<br>nings- respektive högspänningsabonnenter. Regeringen har, efter bemyn-<br>digande i ellagen, i förordning (1995:1296) om vissa avgifter på elom-<br>rådet, meddelat att nätinnehavare årligen skall betala en s.k. nätövervak-<br>ningsavgift baserad på antalet lågspännings- respektive högspännings-<br>abonnenter.</p>
<p>Även den verksamhet som en myndighet bedriver enligt naturgaslagen<br>bör, på motsvarande sätt som vad gäller tillsynen över ellagen, finansie-<br>ras via en allmän avgift. Denna avgift bör tas ut av de aktörer på markna-<br>den som myndigheten utövar tillsyn över, dvs. naturgasföretagen.</p>
<p>Naturgasföretag kan enligt naturgasmarknadsdirektivets definition vara<br>varje fysisk eller juridisk person, med undantag för slutförbrukare, som<br>bedriver åtminstone en av följande verksamheter: produktion, överföring,<br>distribution, försörjning, köp eller lagring av naturgas och som svarar för<br>kommersiella och tekniska arbetsuppgifter och/eller underhåll i samband<br>med dessa verksamheter. Av dessa företag är det framför allt verksam-<br>heterna överföring och lagring av naturgas som myndigheten kommer att<br>utöva tillsyn över genom kontroll av dessa verksamheters särredovis-<br>ningar. Därutöver kommer tillsyn att ske så att villkoren för anslutning<br>till och transport av naturgas genom naturgasledningama blir skäliga.<br>Med hänsyn till detta är det naturligt att dessa verksamheter även far bära<br>myndighetens kostnader.</p>
<p>Som angetts ovan grundas nätövervakningsavgiften på elområdet på<br>antalet högspännings- respektive lågspänningsabonnenter. Motsvarande<br>beräkningsgrund på naturgasområdet är knappast möjlig eftersom ett<br>överföringsföretag och ett lagringsföretag inte har denna typ av kunder,<br>samt att karaktären på distributionsföretagens kunder är så olika att det<br>kan vara svårt att bestämma en generell avgift. I stället anser regeringen<br>att avgifter bör grundas på gasverksamhetens omfattning.</p>
<p>Den avgift som regeringen föreslår är en s.k. offentligrättslig avgift<br>eftersom den kommmer att tvångsmässigt tas ut av naturgasföretagen.</p>
<p>Med hänsyn till detta skall det i naturgaslagen införas en bestämmelse<br>som innebär att regeringen eller den myndighet som regeringen be-<br>stämmer, far meddela föreskrifter om avgifter för myndighets verksamhet<br>som sker med stöd av naturgaslagen.</p>
<p>Myndigheten kommer enligt naturgaslagen eller enligt föreskrifter som<br>kommer att meddelas med stöd av naturgaslagen att hantera följande<br>uppgifter.</p>
<p>- Beredning av koncessionsärenden,</p>
<p>- granskning av naturgasföretagens särredovisning av överföringsverk-<br>samhet och lagringsverksamhet samt</p>
<p>- tillsyn när det gäller naturgasföretagens skyldigheter.</p>
<p>De viktigaste bland dessa skyldigheter är anslutnings- och överförings-<br>skyldighetema.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>67</p>
<p>Samtliga åtgärder innebär myndighetsutövning och samtliga naturgas-<br>företag kommer att bli föremål för dessa åtgärder. Myndigheten kommer<br>inte att ha några andra uppgifter än de nu nämnda. Avgiften kommer<br>alltså uteslutande att finansiera uppgifter som kan betecknas som en<br>kollektiv motprestation gentemot de avgiftsskyldiga. Därmed är, enligt<br>regeringens uppfattning, avgiften att betrakta som en offentligrättslig<br>avgift och inte en skatt.</p>
<p>Regeringen vill för övrigt påpeka att motsvarande konstruktion före-<br>kommer på vissa andra områden. Som exempel kan nämnas de avgifter<br>som utgår enligt förordningen (1995:1296) om vissa avgifter på elom-<br>rådet. Avgifterna finansierar den statliga elsäkerhetsverksamheten, verk-<br>samheten vid nätmyndigheten samt åtgärder och verksamhet enligt el-<br>beredskapslagen (1997:288).</p>
<p>Bemyndigande beträffande de två första avgifterna finns i 12 kap. 6 §<br>ellagen (1997:857) och beträffande den sista avgiften i 15 § sista stycket<br>elberedskapslagen.</p>
<h3>10.4 Organisation av myndigheten</h3>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Regeringens förslag: Tillstånds- och tillsynsärenden samt normgiv-<br>ning när det gäller både ellagen och naturgaslagen skall handhas av<br>den myndighet som regeringen bestämmer.</p>
<p>Värme- och gasmarknadsutredningens förslag: Överensstämmer<br>delvis med regeringens förslag. Utredningen föreslår att regeringen bör<br>låta utreda huruvida tillstånds- och tillsynsärenden samt normgivning<br>avseende både ellagen och naturgaslagen skall handhas av en självständig<br>myndighet.</p>
<p>Remissinstanserna: Statskontoret anser att tillsynsmyndigheten har en<br>viktig roll i genomförandet av den nya naturgaslagen och denna verk-<br>samhet kan komma igång senast när den nya lagen träder i kraft den 1<br>augusti 2000. Statskontoret anser att tillsynsverksamheten i ett inled-<br>ningsskede bör ligga på Statens energimyndighet men att det finns skäl<br>att som en mer långsiktig lösning, som utredningen föreslår, utreda om<br>nätmyndigheten och tillsynsmyndigheten för gasmarknaden bör föras<br>samman i en från Energimyndigheten fristående myndighet. Riksrevi-<br>sionsverket tar inte ställning till om tillsynen över både ellagen och<br>naturgaslagen bör utövas av en och samma myndighet men instämmer i<br>utredningens förslag att en samordning bör föregås av en utredning om<br>inrättandet av en självständig myndighet. Statens energimyndighet anser<br>inte att frågan om huruvida tillstånds- och tillsynsärenden samt normgiv-<br>ning avseende både ellagen och naturgaslagen skall handhas av en själv-<br>ständig myndighet behöver utredas ytterligare. Frågan om de myndig-<br>hetsuppgifter som avser ellagen skall handhas av en självständig myndig-<br>het eller ej har utretts och analyserats grundligt vid två tillfallen, dels in-<br>för inrättandet av Nätmyndigheten vid Närings- och teknikutvecklings-<br>verket 1995, dels inför inrättandet av Energimyndigheten 1998. Vid båda<br>dessa tillfallen ansågs övervägande skäl tala för att uppgifterna inte skulle<br></p>
<p>68</p>
<p>handhas av en självständig myndighet. Enligt Statens energimyndighets<br>uppfattning har inte några nya omständigheter framkommit som kan<br>medföra att dessa ställningstaganden bör ändras och därmed inga skäl att<br>än en gång utreda organisationsfrågan avseende tillsynen enligt ellagen<br>och en kommande naturgaslag. Sveriges elleverantörer anser att till-<br>stånds- och tillsynsärenden samt normgivning avseende både ellagen och<br>naturgaslagen bör handhas av en självständig myndighet. Sveriges elleve-<br>rantörer anser vidare att det är viktigt att en sådan myndighet har kom-<br>petens och kan arbeta självständigt och effektivt inom sitt verksamhets-<br>område. Risken för intressekonflikter om dessa frågor förläggs till en<br>existerande myndighet är en annan viktig faktor som talar för en själv-<br>ständig myndighet. Sydgas AB delar utredningens uppfattning att samma<br>myndighet bör hantera både ellagen och naturgaslagen. Sydgas AB vill<br>dock påpeka att en sådan självständig myndighet inte onödigtvis tillåts<br>expandera utan istället administrativt och till viss del kompetensmässigt<br>tar hjälp av andra myndigheter så att eventuella skalfördelar utnyttjas.<br>Sydgas AB anser vidare att det mest effektiva är att Statens energimyn-<br>dighet är tillsynsmyndighet samt att detta medför att samordningsfördelar<br>kan uppnås med annan verksamhet som hantering av koncessionsären-<br>den. Helsingborg Energi AB uppfattar utredningen som att den anser att<br>en särskild tillsynsmyndighet bör inrättas gemensamt för tillsyn av el-<br>lagens och naturgaslagens bestämmelser. Helsingborg Energi AB delar<br>den uppfattningen, men självklart bör de administrativa kostnaderna<br>minimeras.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Närings- och teknikutvecklingsverket<br>(NUTEK) inrättades den 1 juli 1991 (prop. 1990/91:87, bet.<br>1990/91:NU38, rskr. 1990/91:318). Till NUTEK fördes i huvudsak verk-<br>samheten i de tidigare myndigheterna Statens energiverk, Statens in-<br>dustriverk och Styrelsen för teknisk utveckling. Före 1998 fanns inom<br>NUTEK en myndighet, Nätmyndigheten, organiserad. Nätmyndigheten<br>hade en särställning inom NUTEK genom sin organisatoriska och<br>resursmässiga självständighet. Detta motiverades i prop. 1994/95:222<br>enligt följande:</p>
<p>NUTEK:s verksamhet som nätmyndighet omfattar främst normgivning och<br>tillsyn och skiljer sig i viktiga hänseenden från NUTEK:s övriga verksam-<br>hetsområden. Mot bakgrund av riktlinjerna i myndigheternas ledningsformer<br>och regeringens övervägande i prop. 1994/95:150 kan konstateras att<br>NUTEK:s styrelse inte bör ges några beslutsbefogenheter när det gäller<br>NUTEK:s verksamhet som nätmyndighet enligt ellagen. I sammanhanget<br>kan noteras att NUTEK:s verksamhet som nätmyndighet utgör ett särskilt<br>verksamhetsområde, vilket är en viktig förutsättning för nätmyndighetens<br>självständighet. Regeringen avser att tillsätta ett s.k. insynsråd vid nätmyn-<br>digheten för att bl.a. ge konsumenterna insyn i nätmyndighetens arbete.</p>
<p>Statens energimyndighet inrättades den 1 januari 1998 (prop. 1996/97:84,<br>bet. 1996/97:NU12, rskr. 272). Statens energimyndighet bildades av de<br>delar av NUTEK som hade energin som sitt ansvarsområde. Motive-<br>ringen till utbrytningen var att myndighetsfunktionen inom energiom-<br>rådet borde tydliggöras och förstärkas, och då särskilt med hänsyn till de<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>69</p>
<p>omställningsåtgärder som skall vidtas och samordnas med anledning av<br>1997 års energipolitiska överenskommelse.</p>
<p>Inför inrättandet av Statens energimyndighet tillsatte regeringen en sär-<br>skild utredning som bl.a. hade som uppgift att utarbeta förslag till organi-<br>sation och uppgifter för myndigheten (Utredningen om en ny energimyn-<br>dighet, N 1997:03). I detta uppdrag låg också att överväga nätmyndig-<br>hetens dåvarande relativa självständighet i förhållande till övriga delar av<br>myndigheten. I den då gällande instruktionen för NUTEK hade<br>NUTEK: s organisationsfrihet begränsats vad gällde nätmyndighetens<br>verksamhet på så sätt att det i instruktionen särskilt hade pekats ut att en<br>”enhet för elmarknad och nätverksamhet” skulle finnas. Även i andra<br>delar hade nätmyndigheten en särställning, exempelvis i frågan om vem<br>som hade rätt att fatta beslut om föreskrifter och övriga ärenden enligt<br>ellagen samt hur verksamheten skulle finansieras. Genom sin organisato-<br>riska särställning hade nätmyndigheten också vissa egna specialistresur-<br>ser, vilka inte delades med övriga NUTEK. Utredningen kom fram till att<br>framför allt den särställning i organisatoriskt och resursmässigt hän-<br>seende som tillkom nätmyndigheten borde begränsas.</p>
<p>I den nu gällande förordningen (1997:868) med instruktion för Statens<br>energimyndighet har nätmyndigheten inte en organisatorisk särställning.<br>Vissa specialistresurser används numera också av andra delar av Statens<br>energimyndighet. Dock föreligger även nu en viss särställning vad gäller<br>beslutsfrågor, eftersom det i instruktionen anges att det är chefen för den<br>enhet som fullgör myndighetens uppgifter som nätmyndighet enligt el-<br>lagen (1997:857) som skall besluta om föreskrifter och ärenden enligt<br>ellagen, med undantag av de ärenden som anges i 2 § elförordningen<br>(1994:1250). Vid myndigheten skall det dock enligt instruktionen finnas<br>ett insynsråd som har till uppgift att bl.a. bevaka konsumenternas in-<br>tresse.</p>
<p>Vidare kan noteras att nätmyndighetens verksamhet fortfarande<br>finansieras genom en särskild nätövervakningsavgift, se förordning<br>(1995:1296) om vissa avgifter på elområdet.</p>
<p>I dag är Statens energimyndighet organiserad i avdelningar där nätav-<br>delningen är en avdelning med underenheterna Struktur- och företagsen-<br>heten samt Tillsyns- och villkorsenheten. Energimyndighetens verksam-<br>het är reglerad genom förordningen (1997:868) med instruktion för<br>Statens energimyndighet.</p>
<p>Regeringen anser i likhet med Statskontoret att tillsynsmyndigheten har<br>en viktig roll i genomförandet av den nya naturgaslagen och att denna<br>verksamhet skall vara igång senast när den nya lagen träder i kraft den 1<br>augusti 2000. Regeringen ser därför ingen anledning att nu åter utreda om<br>nätmyndigheten och tillsynsmyndigheten för gasmarknaden bör föras<br>samman i en fristående myndighet. Tillsynsverksamheten bör i ett inled-<br>ningsskede således ligga på Energimyndigheten och där ges samma ställ-<br>ning som tillsynsverksamheten enligt ellagen.. Däremot instämmer rege-<br>ringen i framförda åsikter om att frågan om en självständig myndighet<br>bör föregås av en utredning.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>70</p>
<h2>11 Övriga frågor</h2>
<h3>11.1 Systemansvar - ansvar för att teknisk balans upprätt-<br>hålls i landets naturgassystem</h3>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Regeringens bedömning: Det behövs ingen särskild myndighets-<br>funktion för att upprätthålla systemansvaret, dvs. den tekniska balan-<br>sen i landets naturgassystem. Ansvaret bör i stället, på avtalsmässiga<br>grunder mellan naturgasmarknadens aktörer, åvila de naturgasföretag<br>som bedriver handel med naturgas.</p>
<p>Värme- och gasmarknadsutredningens bedömning: Överensstäm-<br>mer med regeringens bedömning.</p>
<p>Remissinstanserna: Svenska kraftnät vill i detta sammanhang särskilt<br>framhålla vikten av en tydlig ansvars- och rollfördelning mellan markna-<br>dens aktörer. Erfarenheter från andra avreglerade områden visar att detta<br>bäst åstadkoms genom en klar boskillnad mellan den konkurrensutsatta<br>verksamheten och monopolverksamheten. På elmarknaden har stamnätet<br>och utlandsförbindelserna avskiljts och hanteras av ett särskilt företag,<br>Svenska kraftnät, med uppgift att svara för denna infrastruktur. Detta är<br>en allmänt accepterad ordning som har visat sig fungera väl. Enligt<br>Svenska kraftnät bör erfarenheterna från elmarknaden tas till vara när den<br>svenska naturgasmarknaden avregleras. Utredningen har inte redovisat<br>några skäl som talar för att naturgasmarknaden inte borde organiseras på<br>samma sätt som elmarknaden. Man bör således skapa ett stamnätsbolag<br>som är oberoende av de kommersiella aktörerna. Detta bolag bör hantera<br>såväl de större ledningarna i landet som ledningarna till andra länder.<br>Bolagets främsta uppgift skulle vara att säkerställa tillgången till ledning-<br>arna på icke-diskriminerande villkor för samtliga kommersiella aktörer.<br>Svenska kraftnät konstaterar att det finns klara synergieffekter att integ-<br>rera hanteringen av ett stamnät för gas med stamnätet för el som bl.a.<br>gäller planering, tillståndsfrågor, upphandling, underhåll och övervak-<br>ning. ”Svenska gasföreningen anser att balansansvaret bäst hanteras<br>genom att det fördelas mellan såväl nätdelen som handelsdelen samt att<br>detta bör överlämnas till naturgasmarknadens aktörer att lösa. Säkerhets-<br>kraven ligger på nätägaren och därför måste även denne omfattas av<br>balansansvaret. Även Vattenfall Naturgas AB, Lunds Energi AB och<br>Göteborg Energi AB anser att upprätthållandet av den tekniska balansen i<br>landets naturgassystem är en skyldighet som, inte minst av säkerhetsskäl,<br>skall hanteras av ägarna till naturgasnäten. Det fysiska ansvaret för natur-<br>gasledningama måste kopplas till äganderätten via en kontraktskedja<br>mellan olika nätägare där det ekonomiska ansvaret vidare fördelas på<br>samtliga aktörer. Bolagen anser detta vara en förutsättning för att natur-<br>gasnäten ska kunna utnyttjas såväl säkert som optimalt. Sydgas AB och<br>Helsingborg Energi AB delar utredningens uppfattning att det för när-<br>varande inte föreligger behov av en särskild myndighetsfunktion för att<br>upprätthålla balansen i det svenska naturgassystemet. Huruvida ansvaret<br>för balansens upprätthållande skall åvila naturgasföretagens handelsverk-</p>
<p>71</p>
<p>samhet eller annat naturgasföretag bör dock lösas av naturgasmarknadens<br>aktörer på rent affärsmässiga grunder.</p>
<p>Skälen for regeringens bedömning: Naturgassystemet skiljer sig<br>ifrån elsystemet vad gäller behov av momentan balans mellan tillförsel<br>och användning. Kraftsystemet måste alltid momentant vara i balans,<br>medan naturgassystemet är ett trögt system och systemets line-pack<br>(fyllnadsgraden eller mängden naturgas i ledningsnätet) hjälper till att<br>balansera intag och uttag.</p>
<p>Inom elområdet är Svenska Kraftnät systemansvarig myndighet.<br>Ansvaret innebär bl.a. att säkerställa landets kortsiktiga elbalans, dvs. att<br>se till att balans råder mellan tillförsel av el (inhemsk produktion och<br>import) och uttag (inhemsk användning och export).</p>
<p>För elsystemet skall för samtliga elanvändares uttagspunkter från el-<br>kraftnätet finnas balansansvariga. Endast de som ingått avtal med<br>Svenska Kraftnät kan vara balansansvariga. I dag är drygt 40 energiföre-<br>tag balansansvariga.</p>
<p>De balansansvariga ansvarar ekonomiskt för att elsystemet tillförs lika<br>mycket el som tas ut av de kunder den balansansvarige har balansansvar<br>för. Ansvaret regleras tillsammans med övriga villkor i ett avtal mellan<br>den balansansvarige och Svenska Kraftnät.</p>
<p>Den balansansvarige måste timvis planera sin balans mellan tillförsel<br>och uttag av el och alltså vidta åtgärder för att balansen mellan tillförsel<br>och uttag så långt möjligt upprätthålls.</p>
<p>Svenska Kraftnät utför balansavräkning baserat på det underlag som<br>erhålles från de balansansvariga och elnätägama. Svenska Kraftnät är den<br>balansansvariges motpart vid köp och försäljning av regler- och balans-<br>kraft.</p>
<p>För naturgas erfordras ett balansansvar av samma typ som för el-<br>systemet. Naturgasledningssystemet i sig är ett korttidslager. Det svenska<br>naturgasledningama har en lagerkapacitet på ett par dagar. Det finns<br>ingen annan lagerkapacitet i Sverige än vad som finns i naturgasled-<br>ningama. Lagerkapacitet finns dock i Danmark, men något särskilt åta-<br>gande från dansk sida föreligger inte för att upprätthålla en viss lagemivå.</p>
<p>En del av naturgasen säljs på s.k. swing basis. Det innebär att en kund<br>har erhållit rätt att begära av producenten att denne skall öka eller minska<br>sin produktion för att anpassa leveransen efter kundens uttag.</p>
<p>Balansen i ett naturgassystem, dvs. att lika mycket naturgas tillförs<br>systemet som tas ut från systemet, åstadkommes i huvudsak på fyra olika<br>sätt.</p>
<p>• Genom att anpassa naturgasleveransen från producenten eller leve-<br>rantören.</p>
<p>• Genom att ha avbrytbara leveranser med kunder, som enkelt kan byta<br>till annat bränsle eller tillfälligt avstå från naturgasförsörjning.</p>
<p>• Genom att göra uttag från naturgaslager.</p>
<p>• Genom att utnyttja naturgassystemets korttidssystem, s.k. line-pack.</p>
<p>De svenska naturgasföretagen svarar själva för att de har tillräckligt<br>med naturgas för att försörja sina kunder och att tillräcklig transportkapa-<br>citet finns. Det finns redan i dag ett väl utbyggt och fungerande system<br>för mätning av naturgasvolymer hos såväl producenter, naturgasleveran-<br>törer som kunder. Det är också regeringens bedömning att det inte erford-<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>72</p>
<p>ras någon överordnad myndighetsfunktion för att tillse att naturgasaktö- Prop. 1999/2000:72<br>rema fullgör sina skyldigheter i avsett förhållande.</p>
<h3>11.2 Allmännyttiga tj änster</h3>
<p>Regeringens bedömning: Naturgasföretag bör inte åläggas att till-<br>handahålla allmännyttiga tjänster. Regeringen eller den myndighet<br>som regeringen bestämmer bör följa upp utvecklingen och behovet av<br>allmännyttiga tjänster och konsekvenserna av sådana tjänster.</p>
<p>Värme- och gasmarknadsutredningens bedömning: Överensstäm-<br>mer med regeringens bedömning.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna lämnar utredningens<br>förslag utan invändning. Sydgas AB och Helsingborg Energi AB anför att<br>inte bara nationellt utan även internationellt är det viktigt att konkurren-<br>sen inte snedvrids, med hänsyn till de signaler som har erhållits från<br>andra länder om införande av allmännyttiga tjänster är det viktigt att den<br>svenska myndigheten är mycket uppmärksam på dessa förhållanden så att<br>svenska naturgasföretag inte drabbas negativt. Helsingborg Energi AB<br>anser att man inte har kunnat visa att det föreligger något behov av s.k.<br>allmännyttiga tjänster, varför denna fråga kan avföras från diskussionen.<br>Sydgas AB föreslår att det omedelbart tillsätts en utredning som far i<br>uppdrag att följa utvecklingen och behovet av allmännyttiga tjänster och<br>vilka konsekvenser ett tillämpande av sådana kan fa.</p>
<p>Skälen till regeringens bedömning: Förfarandet med allmännyttiga<br>tjänster kan bl.a. påverka möjligheten för andra företag att fa tillträde till<br>systemet och därmed möjligheten att fa till stånd en effektiv konkurrens.<br>Enligt naturgasmarknadsdirektivets artikel 17 far naturgasföretag vägra<br>tillträde till systemet om detta skulle hindra dem från att utföra de all-<br>männyttiga tjänster som åläggs dem.</p>
<p>För närvarande föreligger inte uppgifter om huruvida, och i vilken<br>grad, (indra medlemsstater kommer att ålägga naturgasföretag att tillhan-<br>dahålla allmännyttiga tjänster. Det är dock uppenbart att sådana åläggan-<br>den inskränker konkurrensen och kan förhindra t.ex. svenska naturgas-<br>företag att agera på andra länders marknader. Andra länder kan dock<br>agera på den svenska marknaden när det, som ovan framgått, inte föreslås<br>tillhandahållande av allmännyttiga tjänster.</p>
<p>Även om det för närvarande inte är aktuellt att föreslå tillhandahållan-<br>de av allmännyttiga tjänster kan det bli aktuellt i framtiden. Ett problem i<br>sammanhanget är att begreppet allmännyttiga tjänster inte är klart defini-<br>erat. Medlemsstaterna har själva frihet att definiera vad som är tjänster av<br>allmänt intresse och den närmare organisationen av dessa. Detta kan leda<br>till konkurrenssnedvridningar och andra obalanser. Regeringen bedömer<br>därför att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer<br>kommer att följa utvecklingen och behovet av allmännyttiga tjänster och<br>vilka konsekvenser ett tillämpande av sådana kan fa.</p>
<p>73</p>
<h3>11.3 Företagens behandling av kommersiellt känsliga<br>uppgifter</h3>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Regeringens bedömning: Några regler om tystnadsplikt för företag<br>på naturgasmarknaden bör inte införas.</p>
<p>Värme- och gasmarknadsutredningens bedömning: Överensstäm-<br>mer med regeringens bedömning.</p>
<p>Remissinstanserna: Utredningens bedömning lämnas utan invändning<br>av remissinstanserna.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Enligt artiklarna 8 och 11 i<br>naturgasmarknadsdirektivet skall överförings-, lagrings- och distribu-<br>tionsföretag - utan att det påverkar tillämpningen av artikel 12 eller nå-<br>gon annan laglig skyldighet att lämna uppgifter - behandla kommersiellt<br>känsliga uppgifter som det erhåller under bedrivandet av sin affärsverk-<br>samhet konfidentiellt.</p>
<p>Bland aktörerna på den svenska naturgasmarknaden finns såväl ett<br>halvstatligt aktiebolag (Vattenfall Naturgas AB, vilket till 51 procent ägs<br>av Vattenfall AB), som kommunala och privata företag.</p>
<p>Bestämmelser om sekretess finns i sekretesslagen (1980:100). Med<br>sekretess avses förbud att röja uppgift, vare sig det sker muntligt<br>(tystnadsplikt) eller genom att allmän handling lämnas ut<br>(handlingssekretess) eller på annat sätt. Med handling avses en framställ-<br>ning i skrift eller bild, eller en upptagning som kan läsas, avlyssnas eller<br>uppfattas på annat sätt endast med hjälp av något tekniskt hjälpmedel (TF<br>2 kap. 3 §). Handlingen är allmän om den förvaras hos en myndighet och<br>enligt särskilda regler anses inkommen dit eller upprättad där. Sekretes-<br>sen gäller mot enskilda personer (1 kap. 2 § sekretesslagen) och myndig-<br>heter (1 kap. 3 § sekretesslagen).</p>
<p>f 1 kap. 9 § sekretesslagen anges att aktiebolag, handelsbolag, ekono-<br>miska föreningar och stiftelser i vilka kommun, landsting eller kom-<br>munalförbund har ett rättsligt bestämmande inflytande, jämställs med<br>myndighet vid tillämpningen av sekretesslagen. Även bestämmelserna i<br>2 kap. TF om rätt att ta del av handlingar hos myndighet gäller i tillämp-<br>liga delar också handlingar hos dessa företag. Ett rättsligt bestämmande<br>inflytande har kommuner och landsting, vad gäller aktiebolag, om de<br>ensamma eller tillsammans äger aktier med mer än hälften av samtliga<br>röster i bolaget eller annars förfogar över så många röster i detta. Sådant<br>inflytande föreligger också om de har rätt att utse eller avsätta mer än<br>hälften av ledamöterna i styrelsen. Samma kriterier gäller för ekonomiska<br>föreningar. Beträffande handelsbolag föreligger ett kommunalt rättsligt<br>bestämmande inflytande om samtliga obegränsat ansvariga bolagsmän är<br>kommuner eller landsting. Vad gäller stiftelser gäller ett sådant inflytande<br>om kommuner eller landsting på grund av stiftelseförordnandet har rätt<br>att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i styrelsen för en stif-<br>telse.</p>
<p>I 6 kap. 1-3 §§ och i 8 kap. 10 § sekretesslagen finns regler om affärs-<br>sekretess. Bestämmelserna i kapitel 6 tar sikte på att skydda det allmän-<br>nas (exempelvis det kommunala företagets) intressen medan kapitel 8<br></p>
<p>74</p>
<p>främst avser skydd för enskilds (myndighetens eller det kommunala<br>företagets motparts) ekonomiska förhållanden.</p>
<p>Sekretess gäller, enligt 6 kap. 1 § sekretesslagen, i myndighets affärs-<br>verksamhet för uppgift om myndighetens affärs- eller driftsförhållanden,<br>om det kan antas att någon som driver likartad rörelse gynnas på myn-<br>dighetens bekostnad om uppgiften röjs. Enligt 6 kap. 2 § sekretesslagen<br>gäller sekretess för uppgift som hänför sig till ärende angående förvärv,<br>överlåtelse eller användning av bl.a. egendom, om det kan antas att det<br>allmänna lider skada om uppgiften röjs. Av 6 kap. 3 § sekretesslagen<br>framgår att sekretess gäller för uppgift som hänför sig till myndighetens<br>verksamhet för upplåning om det kan antas att det allmännas ställning<br>som låntagare försämras om uppgiften röjs.</p>
<p>Enligt 8 kap. 10 § sekretesslagen gäller sekretess hos myndighet för<br>uppgift om affärs- eller driftsförhållanden för enskild som har trätt i<br>affärsförbindelse med myndigheten, om det av särskild anledning kan<br>antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs.</p>
<p>För sådant kommunalt företag som uppfyller kraven i 1 kap. 9 § sek-<br>retesslagen gäller med andra ord sekretess i dess affärsverksamhet för<br>uppgifter om affärs- eller driftsförhållanden, dvs. kommersiella uppgifter.<br>Sekretessen gäller dock endast om det kommunala företaget kan peka på<br>och konkretisera den skada som anges i de ovannämnda reglerna om<br>affärssekretess (vid upphandling gäller dock absolut sekretess). Detta far<br>dock anses förenligt med kraven i artiklarna 8 och 11 i naturgasmark-<br>nadsdirektivet, eftersom där endast anges att företag skall behandla<br>kommersiellt känsliga uppgifter konfidentiellt. Med kommersiellt käns-<br>liga uppgifter bör, enligt regeringens mening, avses sådana uppgifter vars<br>röjande kan antas skada bl.a. den enskilde.</p>
<p>Statliga aktiebolag och enskilda företag omfattas inte av sekretess-<br>lagen. Frågan är om de, på grund av artiklarna 8 och 11 i direktivet, skall<br>åläggas att behandla kommersiellt känsliga uppgifter konfidentiellt. Det<br>mest ingripande vore att införa regler om tystnadsplikt.</p>
<p>Bestämmelser om tystnadsplikt finns, förutom i sekretesslagen, även i<br>en rad andra författningar t.ex. lag (1998:531) om yrkesverksamhet på<br>hälso-och sjukvårdens område och i rättegångsbalken. Det främsta moti-<br>vet till att exempelvis privat anställd sjukvårdspersonal har tystnadsplikt<br>är hänsynen till enskilds, dvs. patientens, personliga integritet. Det ter sig<br>därför något främmande för den svenska rättsordningen att införa tyst-<br>nadsplikt i bl.a. enskild verksamhet för kommersiella uppgifter. Därför<br>bör, enligt regeringens mening, en sådan tystnadsplikt inte införas. Rege-<br>ringen är medveten om att medlemsstaterna, enligt artiklarna 6 och 9 i<br>direktivet skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att överför-<br>ings-, lagrings- och distributionsföretagen handlar i enlighet med artik-<br>larna 8 och 11, dvs. behandlar kommersiellt känsliga uppgifter kon-<br>fidentiellt. Medlemsstaterna avgör dock själva hur detta mål skall uppnås.<br>Det ligger i det enskilda företagets eget intresse att kommersiellt känsliga<br>uppgifter inte lämnas ut.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>75</p>
<h2>12 Övriga bestämmelser</h2>
<h3>12.1 Ansvar</h3>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Regeringens förslag: Den som med uppsåt eller av oaktsamhet<br>bygger eller använder naturgasledning eller naturgaslager utan till-<br>stånd där sådant krävs, eller som bryter mot villkor som meddelats i<br>koncessionen till skydd för allmänna intressen och enskild rätt, skall<br>kunna dömas till ansvar.</p>
<p>Värme- och gasmarknadsutredningens förslag: Överensstämmer<br>med regeringens förslag med den skillnaden att utredningen inte före-<br>slagit att det i ringa fall inte skall dömas till ansvar.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna har lämnat utredningens för-<br>slag utan invändning.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Regeringen anser att det är viktigt att<br>de villkor som har meddelats i koncessionen till skydd för allmänna in-<br>tressen och enskild rätt följs. Det bör därför införas regler om ansvar i<br>naturgaslagen. Den som med uppsåt eller av oaktsamhet drar fram och<br>använder naturgasledning utan tillstånd där sådant krävs samt den som<br>uppför och använder naturgaslager utan tillstånd eller som bryter mot<br>villkor som meddelats i koncessionen till skydd för allmänna intressen<br>och enskild rätt, skall kunna dömas till ansvar.</p>
<h3>12.2 Överklagande m.m.</h3>
<p>Regeringens förslag: Beslut av en myndighet enligt 2 kap. 14 och<br>15 §§ samt 6 kap. 2, 3, 6 och 9 §§ far överklagas hos allmän förvalt-<br>ningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammar-<br>rätten.</p>
<p>Värme- och gasmarknadsutredningens förslag: Överensstämmer<br>med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Utredningens förslag lämnas utan invändning av<br>remissinstanserna.</p>
<p>Skäl för regeringens förslag: Beslut enligt 2 kap. 14 och 15 §§ samt<br>6 kap. 2, 3, 6 och 9 §§ bör kunna överklagas. Med hänsyn till målens<br>karaktär bör prövningen ske hos allmän förvaltningsdomstol. Vem som<br>lar överklaga beslut framgår av 22 § förvaltningslagen (1986:223).</p>
<p>Enligt det till Lagrådet remitterade förslaget skulle tvister mellan en<br>ledningsinnehavare och ett naturgasföretag eller en berättigad kund i<br>vissa angivna frågor prövas av en myndighet, vars beslut skulle kunna<br>överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Lagrådet har i sitt yttrande i<br>anslutning till 3 kap. 1, 2 och 4 §§ riktat kritik mot förslaget och också<br>framfört ett förslag till reglering av frågan. Enligt regeringens uppfattning<br>uppfyller Lagrådets förslag kraven i artikel 21.2 i gasmarknadsdirektivet</p>
<p>76</p>
<p>som uppställler krav på en tvistlösningsmyndighet. Regeringen har därför Prop. 1999/2000:72<br>valt att utforma sitt förslag i enlighet med Lagrådets förslag.</p>
<p>Konsekvenser för domstols- och åklagarväsendet</p>
<p>Det i lagrådsremissen framlagda lagförslaget innebär att redan befintlig<br>lagstiftning överförs till en ny lag och att den nya lagen även skall tillgo-<br>dose naturgasmarknadsdirektivets bestämmelser om handel och över-<br>föring av naturgas. Tillkommande beslut av myndighet som regeringen<br>föreslår far överklagas hos allmän förvaltningsdomstol gäller i allt<br>väsentligt tvister om skäliga anslutnings- och överföringsvillkor samt<br>mätnings- och rapporteringsskyldighet. Med hänsyn till att lagförslaget<br>under flera år innebär en begränsning av det redan låga antalet aktörer på<br>den svenska naturgasmarknaden förväntas det inte medföra någon nämn-<br>värd ökning av antalet ärenden som överklagas till allmän förvaltnings-<br>domstol. Det förväntas inte heller öka ärendemängden vid åklagarmyn-<br>digheter och allmänna domstolar. Lagförslaget väntas inte medföra något<br>merarbete för domstolarna och åklagarmyndigheterna. Eventuella mer-<br>kostnader bör därför kunna rymmas inom befintliga ramar.</p>
<h3>12.3 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser</h3>
<p>Regeringens förslag: Naturgaslagen skall träda i kraft den 1 augusti<br>2000. De nya reglerna skall tillämpas även på koncession för natur-<br>gasledning meddelad enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar.</p>
<p>Värme- och gasmarknadsutredningens förslag: Överensstämmer<br>med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Utredningens förslag lämnas utan invändning av<br>remissinstanserna.</p>
<p>Skäl för regeringens bedömning: Naturgasmarknadsdirektivet skall<br>vara genomfört i medlemsstaternas lagstiftning senast den 10 augusti<br>2000. Naturgaslagen bör träda i kraft den 1 augusti 2000. De nya reglerna<br>skall tillämpas även på koncession meddelad enligt lagen (1978:160) om<br>vissa rörledningar.</p>
<h2>13 F örfattningskommentar</h2>
<h3>13.1 Förslaget till naturgaslag</h3>
<p>Föreskrifter om rörledningar för transport av naturgas finns idag i lagen<br>(1978:160) om vissa rörledningar (rörledningslagen). I den lagen före-<br>skrivs som huvudregel att en rörledning för transport av naturgas inte far<br>dras fram och användas utan koncession. Övriga bestämmelser handlar<br>nästan uteslutande om beviljande av koncession och om villkor för samt<br>överlåtelse och upphörande av koncession. Huvudvikten hos lagens be-<br></p>
<p>77</p>
<p>stämmelser ligger alltså på anläggande och drift av själva rörledningarna.<br>I linje med detta ligger också att lagen är tillämplig på rörledningar for<br>transport av även annat än naturgas, nämligen fjärrvärme, råolja och an-<br>nan vätska och gas som är ägnad att användas som bränsle.</p>
<p>Den nu föreslagna lagstiftningen har ett vidare syfte än rörledningsla-<br>gen. Den nya lagstiftningen är avsedd att genomfora Europaparlamentets<br>och rådets direktiv 98/30/EG av den 22 juni 1998 om gemensamma reg-<br>ler för den inre marknaden för naturgas (gasmarknadsdirektivet), vars<br>primära syfte är att skapa en inre marknad för naturgas. Det främsta<br>medlet för att uppnå detta syfte är att öppna medlemsstaternas naturgas-<br>marknader, och däribland alltså också den svenska, för konkurrens.</p>
<p>Denna marknadsöppning skall främst uppnås genom att naturgasföre-<br>tag och så kallade berättigade kunder ges tillträde till systemet, dvs. det<br>samlade rörledningsnätet, så att de kan ingå leveransavtal med varandra.</p>
<p>Det har bedömts vara mest ändamålsenligt att samla alla de bestäm-<br>melser som behövs för att genomföra gasmarknadsdirektivet i en ny lag<br>med namnet naturgaslag. Huvuddelen av rörledningslagens bestämmelser<br>om koncession såvitt avser transport av naturgas förs därvid över till den<br>nya naturgaslagen.</p>
<p>Gasmarknadsdirektivet har en struktur som starkt påminner om EG:s<br>s.k. elmarknadsdirektiv, vilket har genomförts i svensk lagstiftning ge-<br>nom ellagen (1997:857). Den nya naturgaslagen har därför i stor ut-<br>sträckning utformats efter mönster från ellagen, både vad gäller struktur<br>och enskilda bestämmelser.</p>
<h4>1 kap. Inledande bestämmelser</h4>
<p>Lagens tillämpningsområde</p>
<h4>1 § I denna lag ges föreskrifter om naturgasledningar och natur-<br>gaslager samt om handel med naturgas i vissa fall.</h4>
<p>Paragrafen anger lagens tillämpningsområde. Beträffande naturgasled-<br>ningaj finns föreskrifter i 2 kap. Koncession, 3 kap. Skyldigheter för den<br>som innehar en naturgasledning och i 4 kap. Redovisning och revision.</p>
<p>Föreskrifter om naturgaslager finns i 2 kap. Koncession och i 4 kap.<br>Redovisning och revision.</p>
<p>Föreskrifter om handel med naturgas i vissa fall finns i 5 kap. Kommu-<br>nala naturgasföretag.</p>
<p>Begreppet naturgasledning definieras i 2 §.</p>
<p>Av paragrafen framgår även att lagen endast tillämpas på naturgas.<br>Utanför tillämpningsområdet faller andra former av gas, såsom stadsgas<br>och gasol.</p>
<p>Definitioner</p>
<h4>2 § Med naturgasledning avses rörledning, mät- och reglerstation,<br>linjeventilstation, rensdonsstation och kompressorstation.</h4>
<p>Paragrafen motsvarar i huvudsak 2 § rörledningslagen.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>78</p>
<p>I paragrafen definieras begreppet naturgasledning. Detta begrepp an-<br>vänds som ett samlande namn på den infrastruktur som används vid<br>överföring och distribution av naturgas. I paragrafen anges de olika kom-<br>ponenter som används vid sådan överföring och distribution och som<br>alltså sammanfattas i begreppet naturgasledning.</p>
<p>Huvuddelen av infrastrukturen utgörs av de rörledningar som används<br>för själva överföringen och distributionen av naturgasen. Dessa rörled-<br>ningar är i allmänhet nedgrävda under markytan. Rörledningarna har oli-<br>ka diameter och är tillverkade av olika material beroende på det tryck<br>som råder i rörledningen.</p>
<p>Rörledningar indelas i två huvudgrupper, överföringsledningar och<br>distributionsledningar.</p>
<p>Överföringsledningar används för att överföra naturgasen över längre<br>sträckor. De indelas i två grupper, stamledningar och grenledningar.</p>
<p>I Sverige finns endast en stamledning, vilken börjar i Dragör utanför<br>Köpenhamn, där den är ansluten till det danska ledningsnätet. Sverige har<br>ingen egen produktion av naturgas utan all naturgas som används i Sveri-<br>ge importeras från Danmark och förs alltså i Dragör in i den svenska<br>stamledningen. Denna ledning går under Öresund till Klagshamn utanför<br>Malmö, där gasen tas emot i en mottagningsstation. Från denna station<br>fortsätter stamledningen längs Västkusten till Göteborg, där det svenska<br>ledningsnätet slutar.</p>
<p>Från olika punkter på denna stamledning går grenledningar till de sam-<br>hällen där gasen distribueras.</p>
<p>Överföringsledningama är av stål och dimensionerade för ett tryck på<br>80 bar. Stamledningen har en diameter på 500-600 millimeter medan<br>grenledningamas diameter varierar mellan 100 och 400 millimeter.</p>
<p>Distributionsledningar är indelade i fördelningsledningar, distribu-<br>tionsledningar och servisledningar.</p>
<p>Fördelningsledningar tillverkas i stål eller polyetenplast och har en di-<br>ameter på 50-250 millimeter. Trycket i dessa ledningar uppgår till 4 bar.<br>Vissa fördelningsledningar leder direkt till större förbrukare men de<br>flesta fördelningsledningama leder till ett system med distributionsled-<br>ningar^ i vilka gasen distribueras till förbrukare. Distributionsledningama<br>är tillverkade av plast. Trycket i dessa ledningar är 0,1 bar. Sista biten av<br>en distributionsledning kallas servisledning. Denna ledning slutar i för-<br>brukarens abonnentcentral.</p>
<p>Längs ledningsnätet finns olika typer av stationer. I slutet av en gren-<br>ledning finns en mät- och reglerstation, även kallad MR-station. Där<br>mäts den överförda gasmängden och där sänks trycket från grenledning-<br>ens 80 bar till 4 bar varefter gasen förs vidare i fördelningsledningar.<br>Som nämnts tidigare leder vissa fördelningsledningar direkt till en större<br>förbrukare. Övriga fördelningsledningar slutar i en reglerstation, där<br>trycket reduceras från 4 bar till 0,1 bar varefter gasen förs vidare i distri-<br>butionsledningar.</p>
<p>En annan typ av stationer är linjeventilstationer, som finns med jämna<br>mellanrum längs stamledningen och längs större grenledningar. Med<br>hjälp av ventilerna i dessa stationer kan gasflödet stängas av. Man kan<br>också tömma systemet genom att leda ut gasen genom s.k. tömningsrör<br>som mynnar ovan mark. Detta blir aktuellt vid läckage och i samband</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>79</p>
<p>med reparationer. Även vid grenledningamas anslutning till stamledning-<br>en finns ventiler, s.k. grenventiler.</p>
<p>Rensdonsstationer finns längs stamledningen och de större grenled-<br>ningama. I dessa stationer finns rensdon med vilka man kan rengöra led-<br>ningarna invändigt utan att ledningssystemet behöver tas ur drift.</p>
<p>Kompressorstationer byggs längs en ledning för att göra det möjligt att<br>öka trycket i ledningen och därmed öka överföringskapaciteten. Några<br>sådana stationer finns dock ännu inte i Sverige.</p>
<p>Enligt 2 kap. 1 § krävs koncession för att bygga och använda en natur-<br>gasledning. Koncessionskravet omfattar alltså inte bara rörledningar utan<br>också övriga komponenter som ingår i begreppet naturgasledning. Distri-<br>butionsledningar är dock undantagna från kravet på koncession varför<br>bara överföringsledningar omfattas av detta krav.</p>
<p>3 § Med överföring av naturgas avses överföring genom såväl över-<br>föringsledningar som distributionsledningar till naturgasföretag eller<br>förbrukare av naturgas.</p>
<p>Paragrafen, som saknar motsvarighet i utredningens förslag, har ut-<br>formats i enlighet med Lagrådets förslag, vilket innebär att andra stycket<br>i det till Lagrådet remitterade förslaget har strukits. Den fråga som regle-<br>rades i det stycket behandlas nu i författningskommentaren till 4 kap. 1 §.<br>Motsvarande bestämmelser beträffande naturgaslager fanns i 4 § i det<br>förslag som remitterades till Lagrådet. Även den paragrafen har strukits.</p>
<p>I gasmarknadsdirektivet definieras såväl överföring som distribution av<br>naturgas, vilket sker genom överförings- respektive distributionsled-<br>ningar. Regleringen i direktivet skiljer sig endast marginellt mellan<br>överföring och distribution. Dessa skillnader saknar relevans för den<br>svenska gasmarknaden, varför någon åtskillnad mellan överföring och<br>distribution inte görs i lagen. Därför används bara termen överföring,<br>oavsett om det gäller överförings- eller distributionsledningar.</p>
<p>För att anses som överföring enligt paragrafens definition måste över-<br>föringen gå till antingen ett naturgasföretag eller en förbrukare. Natur-<br>gasfÖKtag definieras i följande paragraf. Kort uttryckt gäller det företag<br>som innehar en naturgasledning eller naturgaslager eller ett företag som<br>säljer naturgas utan att ha ledningar eller lager.</p>
<p>Utanför definitionen av överföring faller därmed sådan överföring som<br>sker i s.k. interna rörledningsnät. Sådana nät används inom hamn- och<br>industriområden och används uteslutande för att distribuera gasen inom<br>ledningsinnehavarens eget område och därmed för hans eget behov.</p>
<p>I gasmarknadsdirektivet finns i kapitel VI bestämmelser om rätt till<br>tillträde till systemet för naturgasföretag och berättigade kunder. Med<br>systemet avses naturgasledningar. Dessa bestämmelser genomförs i<br>naturgaslagen genom att ledningsinnehavare blir skyldiga att överföra gas<br>för andra naturgasföretags och berättigade kunders räkning. Sådan över-<br>föring definieras i 6 § som transport av naturgas.</p>
<p>Med systemet avses, som nämnts, naturgasledningar men inte natur-<br>gaslager. Därför innehåller inte naturgaslagen någon uttrycklig föreskrift<br>om skyldighet att lagra naturgas för annans räkning.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>80</p>
<p>För naturgaslager gäller däremot de mer allmänt hållna bestämmel-<br>serna i kapitel III i direktivet. Där föreskrivs bl.a. att lagringsföretag inte<br>får diskriminera mellan systemanvändare eller kategorier av systeman-<br>vändare, i synnerhet inte till förmån för sina anknutna företag, dvs. främst<br>företag i samma koncern. Föreskriften finns i artikel 7.2.</p>
<p>Någon uttrycklig föreskrift som genomför denna bestämmelse införs<br>inte i naturgaslagen. Denna skyldighet för lagringsföretagen regleras ge-<br>nom konkurrensrättens bestämmelser om förbud mot missbruk av domi-<br>nerande ställning.</p>
<p>Naturgaslager är naturliga monopol. För att kunna bedöma om ett lag-<br>ringsföretag missbrukar sin dominerande ställning genom att exempelvis<br>ställa upp oskäliga ersättningsvillkor för upplåtelse av utrymme i lagret<br>krävs en korrekt redovisning av verksamhetens intäkter och kostnader.<br>Därför föreskrivs i 4 kap. 1 § att lagringsverksamhet skall redovisas sär-<br>skilt.</p>
<h4>4 § Med naturgasföretag avses den som överför eller säljer naturgas<br>samt den som lagrar naturgas för annans räkning.</h4>
<p>Paragrafen saknar motsvarighet i utredningens förslag.</p>
<p>Enligt gasmarknadsdirektivet skall gasmarknaden öppnas för konkur-<br>rens bl.a. genom att naturgasföretag och berättigade kunder ges tillträde<br>till systemet, dvs. ledningsnätet, så att de kan ingå leveransavtal med<br>varandra. I förevarande paragraf definieras begreppet naturgasföretag.</p>
<p>Definitionen utgår från den som finns i artikel 2.1 i gasmarknads-<br>direktivet. Där definieras naturgasföretag som varje fysisk eller juridisk<br>person, med undantag för slutförbrukare, som bedriver åtminstone en av<br>följande verksamheter: produktion, överföring, distribution, försörjning,<br>köp eller lagring av naturgas.</p>
<p>Någon produktion, dvs. utvinning av naturgas förekommer inte i Sve-<br>rige och någon sådan kan heller inte förutses för närvarande. Produk-<br>tionsföretag har därför lämnats utanför definitionen.</p>
<p>Överföring av naturgas definieras i 3 §. Överföringsföretag är i prak-<br>tiken de företag som innehar naturgasledningar, med undantag för interna<br>nät.</p>
<p>Vidare nämns i gasmarknadsdirektivets definition företag som ägnar<br>sig åt köp och försörjning beträffande naturgas. Med försörjning avses<br>leverans och/eller försäljning av naturgas. På dagens monopoliserade<br>marknad har ingen aktör tillträde till någon annans naturgasledning.<br>Detta innebär att alla företag som innehar naturgasledningar köper och<br>säljer all naturgas som de överför genom sina ledningar. På en avregle-<br>rad, konkurrensutsatt gasmarknad är det sannolikt att även återförsäljare<br>av gas kommer att etablera sig på marknaden. De kommer alltså att yr-<br>kesmässigt köpa och sälja naturgas men de kommer inte att inneha natur-<br>gasledningar. Även denna kategori kommer att omfattas av definitionen i<br>förevarande paragraf.</p>
<p>I gasmarknadsdirektivets definition av naturgasföretag ingår också fö-<br>retag som lagrar naturgas. Även vad gäller naturgaslager finns det s.k.<br>interna lager. Sådana lager används av ledningsinnehavaren uteslutande<br>för internt bruk, dvs. för att hantera variationer i den egna överföringen.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>81</p>
<p>De har så liten kapacitet att det inte finns utrymme for upplåtelse av ka-<br>pacitet till andra. Man kan säga att dessa lager endast används för själva<br>driften av rörledningssystemet. Innehavare av sådana lager har i para-<br>grafen lämnats utanför definitionen av naturgasföretag.</p>
<p>Den som innehar ett internt lager innehar emellertid alltid en naturgas-<br>ledning, i vilken överföring av naturgas sker. Företaget är därmed ett na-<br>turgasföretag enligt definitionen i förevarande paragraf.</p>
<p>Definitionen i paragrafen anger bara företag som lagrar naturgas för<br>annans räkning. Sådan lagring sker alltid i lager av större omfattning än<br>de interna lagren. För närvarande finns inget sådant naturgaslager i Sve-<br>rige men ett första större lager är under uppförande i södra Halland. Om<br>gassystemet byggs ut kommer det antagligen att behövas fler större lager<br>i Sverige. Man kan se dessa gaslager som komplement till rörlednings-<br>systemet med uppgift att hantera variationer under året i större förbruka-<br>res gasförbrukning.</p>
<p>Som nämnts i inledningen till denna kommentar skall naturgasföretag<br>ges tillträde till ledningsnätet så att de kan ingå leveransavtal med berät-<br>tigade kunder. Detta uppnås i lagen genom föreskrifterna i 3 kap. 1 och<br>2§§-</p>
<p>I 3 kap. 1 § föreskrivs att innehavaren av en naturgasledning är skyldig<br>att ansluta en naturgasledning som innehas av ett naturgasföretag. I prak-<br>tiken innebär det en skyldighet att ansluta dels naturgasledningar som<br>innehas av andra företag, dels naturgaslager som innehas av andra före-<br>tag. Någon anslutning av återförsäljare blir inte aktuell eftersom dessa<br>inte har vare sig ledningar eller lager.</p>
<p>I 3 kap. 2 § föreskrivs att innehavaren av en naturgasledning är skyldig<br>att överföra naturgas för ett naturgasföretags räkning. I praktiken innebär<br>det att ledningsinnehavaren är skyldig att i sin ledning överföra naturgas<br>som ett annat naturgas företag köper eller säljer.</p>
<p>5 § Med berättigad kund avses</p>
<p>1. förbrukare som har naturgaseldad kraftproduktion, och</p>
<p>2. övriga förbrukare som enligt ingångna inköpsavtal kommer att<br>förbruka mer än 25 miljoner kubikmeter naturgas per år på minst<br>ett förbrukningsställe.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 3 § i utredningens förslag.</p>
<p>I kommentaren till 4 § nämns att gasmarknaden skall öppnas för kon-<br>kurrens bl.a. genom att naturgasföretag och berättigade kunder ges till-<br>träde till systemet, dvs. ledningsnätet, så att de kan ingå leveransavtal<br>med varandra. I 4 § definieras den första kategorien, naturgasföretag,<br>medan i förevarande paragraf den andra kategorien, berättigade kunder,<br>definieras.</p>
<p>I gasmarknadsdirektivet anges i artikel 18 punkten 1 att medlemssta-<br>terna skall ange vilka kundkategorier som är berättigade kunder, dvs.<br>kunder som har rätt till tillträde till systemet. Som berättigade kunder<br>måste därvid, enligt punkten 2, två kundkategorier anges.</p>
<p>Den första kategorien är kunder som har naturgaseldad kraftproduk-<br>tion, dvs. elproduktion, oavsett förbrukningsnivå. Den kundkategorien<br>anges i paragrafens första punkt. För att räknas som berättigad kund en-<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>82</p>
<p>ligt denna punkt krävs inte att all inköpt naturgas används till elproduk-<br>tion, det räcker att en viss del av inköpen används för detta ändamål.<br>Kunden är berättigad för hela sin gasförbrukning, alltså inte bara för den<br>del som används för elproduktion.</p>
<p>Den andra kategorien är övriga förbrukare som enligt ingångna in-<br>köpsavtal kommer att förbruka mer än 25 miljoner kubikmeter gas per år<br>och förbrukningsställe. Den kategorien anges i paragrafens andra punkt.</p>
<p>I de flesta fall kommer det antagligen inte att uppstå tvist mellan led-<br>ningsinnehavaren och förbrukaren huruvida förbrukaren är en berättigad<br>kund eller inte. Om en sådan tvist trots allt uppstår är det förbrukaren<br>som måste visa att han uppfyller kriterierna för att räknas som berättigad<br>kund. Därvid skall följande beaktas.</p>
<p>Det avgörande är inte om förbrukarens faktiska förbrukning har över-<br>stigit gränsvärdet efter ett år utan det avgörande är om han har ingått av-<br>tal om köp av gas för en årlig förbrukning över gränsvärdet. Förbrukaren<br>har alltså uppfyllt kriterierna för berättigad kund om han kan förete in-<br>gångna inköpsavtal som överstiger gränsvärdet. Någon kontroll i efter-<br>hand av förbrukningens omfattning skall alltså inte ske.</p>
<p>Med år avses inte kalenderår utan en period om ett år framåt. Om en<br>förbrukare har visat att han uppfyller kriterierna för att räknas som be-<br>rättigad kund har han de rättigheter som följer av detta under ett år<br>framåt. Därefter måste han på nytt visa att han uppfyller kriterierna.</p>
<p>Med förbrukningsställe avses ställe i fysisk bemärkelse, t.ex. en verk-<br>stad, en fabrik eller ett kontor som ligger på en viss plats. För att ett fö-<br>retag som förbrukar naturgas på skilda ställen skall bli klassificerat som<br>berättigad kund krävs att detta företags förbrukning av naturgas uppgår<br>till minst 25 miljoner kubikmeter naturgas per år på minst ett av dessa<br>förbrukningsställen.</p>
<p>De förbrukare som uppfyller definitionen för berättigade kunder har<br>rätt att dels, enligt 3 kap. 1 §, fa bli anslutna till en naturgasledning, dels,<br>enligt 3 kap. 2 §, fa naturgas, som de köpt av ett annat naturgasföretag än<br>ledningsinnehavaren, överförd genom den sistnämndes naturgasledning.</p>
<p>6 § Med transport av naturgas avses överföring av naturgas till an-<br>slutningspunkten hos ett naturgasforetag eller en berättigad kund<br>som innehavaren av en naturgasledning gör för ett annat naturgas-<br>företags räkning.</p>
<p>Paragrafen saknar motsvarighet i utredningens förslag.</p>
<p>Det är endast sådan överföring som faller under paragrafens definition<br>av transport som regleras i naturgaslagen. Annan överföring är i lagen<br>oreglerad. Det senare gäller överföring som ledningsinnehavaren gör för<br>egen räkning, dvs. naturgas som ledningsinnehavaren själv köper och<br>säljer, oavsett om leveransen går till förbrukare som är berättigade<br>kunder eller ej.</p>
<p>De viktigaste föreskrifterna om transport av naturgas finns i 3 kap. 2 §<br>där transportskyldigheten regleras och i 3 kap. 6 §, där föreskrifter ges<br>om de villkor som skall tillämpas vid transport av naturgas.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>83</p>
<p>Beträffande den närmare innebörden av paragrafens reglering kan<br>följande nämnas. För att anses som transport måste överföringen alltid<br>ske för ett annat naturgasföretags räkning. Det är detta naturgasföretag<br>som säljer gasen. Det kan vara både ett naturgasföretag som överför<br>naturgas, dvs. ett företag som innehar ledningar, och ett naturgasföretag<br>som säljer naturgas, dvs. en återförsäljare, som alltså inte innehar led-<br>ningar. Därutöver måste överföringen ske till anslutningspunkten hos ett<br>naturgasföretag eller en berättigad kund.</p>
<p>För de naturgasföretag som innehar distributionsledningar, s.k. distri-<br>butionsföretag innebär regleringen följande. Utgångspunkten är därvid att<br>en ledningsinnehavare, enligt 3 kap. 2 §, är skyldig att transportera natur-<br>gas. Avgörande för omfattningen av denna skyldighet blir därmed defini-<br>tionen av transport i förevarande paragraf.</p>
<p>Då ett distributionsföretag köper naturgas har de rätt att fa den inköpta<br>gasen transporterad till sin anslutningspunkt, vilket framgår av para-<br>grafens ordalydelse. Det saknar därvid betydelse till vilka kunder distri-<br>butionsföretaget säljer gasen vidare. Ett distributionsföretag har alltså rätt<br>till transport av all den naturgas som det säljer till de kunder, vilka är<br>anslutna till distributionsföretagets ledningsnät, oavsett om kunderna är<br>berättigade eller icke-berättigade kunder.</p>
<p>Då ett distributionsföretag säljer naturgas blir situationen något mer<br>komplicerad. Då försäljningen sker till de kunder som är anslutna till<br>distributionsföretagets eget ledningsnät saknar frågan om transport rele-<br>vans eftersom distributionsföretaget då överför gasen för egen räkning<br>oavsett om överföringen går till berättigade eller icke-berättigade kunder.<br>Om ett distributionsföretag däremot uppträder som återförsäljare gente-<br>mot kunder som är anslutna till ett annat distributionsföretags nät kan det<br>förstnämnda företaget bara sälja till berättigade kunder. Överföringen går<br>då till anslutningspunkten hos en berättigad kund och utgör därmed<br>transport enligt paragrafens definition. Däremot kan distributionsföre-<br>taget inte sälja till icke-berättigade kunder. I det fallet går överföringen<br>varken till anslutningspunkten hos distributionsföretaget eller hos en be-<br>rättigad punkt utan till anslutningspunkten hos en icke-berättigad kund.<br>En sådan överföring utgör inte transport enligt paragrafens definition.</p>
<h4>7 § Med transporttariff avses avgifter och övriga villkor för trans-<br>port av naturgas.</h4>
<p>Paragrafen, som delvis motsvarar 4 § i utredningens förslag, har ut-<br>formats i enlighet med Lagrådets förslag. Detta innebär i förhållande till<br>det remitterade förslaget att ”avgifter och övriga villkor för att ansluta<br>naturgasföretag och berättigade kunder till en naturgasledning” inte<br>längre omfattas av definitionen.</p>
<p>Med transporttariff avses avgifter och övriga villkor för transport av<br>naturgas.</p>
<p>Avgifter och övriga villkor för sådan överföring som faller utanför de-<br>finitionen av transport är oreglerade. Det gäller sådan överföring som<br>ledningsinnehavaren gör för egen räkning, oavsett om överföringen görs<br>till berättigade eller icke-berättigade kunder.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>84</p>
<p>Föreskrifter om transporttariffer enligt definitionen finns i 3 kap. 6—<br>7§§.</p>
<p>8 § Med anslutning av en naturgasledning avses också återinkopp-<br>ling av en befintlig naturgasledning, ändring av den avtalade kapa-<br>citeten i anslutningspunkten samt ändring av tidpunkt för över-<br>föringen.</p>
<p>Paragrafen saknar motsvarighet i utredningens betänkande.</p>
<p>Som framgår av kommentaren till 3 kap. 1 § måste innehavaren av en<br>naturgasledning, när han far en begäran att ansluta någon annans natur-<br>gasledning, avgöra om han har tillräcklig kapacitet i sin egen ledning för<br>att klara den ökade överföring som blir följden om han ansluter den nya<br>ledningen.</p>
<p>Denna bedömning måste inte bara göras då det gäller en ny anslutning.<br>Även i det fallet att en ansluten ledning, som varit bortkopplad, skall<br>återanslutas ökar behovet av överföringskapacitet i huvudledningen.</p>
<p>Samma situation uppstår i ytterligare ett fall. Då någon begär att för<br>första gången bli ansluten till en naturgasledning måste han uppge hur<br>mycket naturgas per tidsenhet som skall överföras till den anslutna led-<br>ningen och under vilken tid denna transport skall ske. Utifrån den upp-<br>giften prövar innehavaren av huvudledningen om han har tillräcklig ka-<br>pacitet för den begärda överföringen. Om anslutning medges avtalar par-<br>tema samtidigt om kapacitet i den aktuella anslutningspunkten och om<br>den tid under vilken överföringen skall ske.</p>
<p>Den som redan är ansluten till en ledning kan begära att kapaciteten i<br>hans anslutningspunkt skall ändras eller att överföringen skall ske under<br>annan tid än den avtalade. I en sådan situation måste innehavaren av hu-<br>vudledningen göra en förnyad kapacitetsprövning. Därför ingår begäran<br>om ändrad kapacitet i anslutningspunkten eller om ändrad tidpunkt för<br>överföringen i begreppet anslutning.</p>
<h4>2 kap. Koncession</h4>
<p>Allmänt om koncession</p>
<p>1 § En naturgasledning får inte byggas eller användas utan tillstånd<br>(koncession) av regeringen. Åtgärder för att bereda plats för en<br>naturgasledning, såsom sprängning, schaktning, skogsavverkning,<br>markberedning eller liknande åtgärder, får inte vidtas innan kon-<br>cession har meddelats.</p>
<p>Koncession krävs inte för en naturgasledning som</p>
<p>1. är belägen efter en mät- och reglerstation, eller</p>
<p>2. uteslutande skall användas inom hamn- eller industriområde.</p>
<p>Regeringen får föreskriva undantag från kravet på koncession en-<br>ligt första stycket i fråga om vissa slag av naturgasledningar eller<br>vissa slag av åtgärder med naturgasledningar.</p>
<p>Paragrafen, som i huvudsak motsvarar 1 och 3 §§ rörledningslagen, har<br>med en mindre ändring utformats i enlighet med Lagrådets förslag.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>85</p>
<p>Paragrafen behandlar frågor om koncession for att bygga och använda Prop. 1999/2000:72<br>en naturgasledning.</p>
<p>Huvudregeln finns i första stycket och anger att det krävs koncession<br>för att fa bygga och använda en naturgasledning. Regeringen prövar frå-<br>gor om koncession. Begreppet naturgasledning definieras i 1 kap. 2 §, där<br>det anges att begreppet omfattar såväl själva rörledningen, i vilken gasen<br>överförs eller distribueras, samt ett antal typer av stationer som krävs för<br>att ledningsnätet skall kunna drivas på ett effektivt och säkert sätt. Kon-<br>cessionskravet omfattar alltså även dessa stationer.</p>
<p>Innan byggandet av en naturgasledning påbörjas vidtas vissa förbere-<br>dande åtgärder enligt följande. Då en naturgasledning skall byggas be-<br>stäms först ledningssträckningen. Då detta gjorts röjs marken längs<br>sträckningen genom skogsavverkning, bortsprängning av bergspartier etc.<br>Arbetsvägar för arbetsmaskiner dras fram till ledningssträckningen. Slut-<br>ligen schaktas den rörgrav i vilken rörledningen sedan placeras. Rör-<br>graven fylls därefter igen med schaktmassorna. Sådana förberedande åt-<br>gärder far inte vidtas innan koncession har meddelats vilket framgår av<br>andra meningen i första stycket.</p>
<p>De stationer som också kräver koncession består i allmänhet av mindre<br>byggnader i anslutning till rörledningen. Byggnaderna brukar vara inhäg-<br>nade. Även byggandet av stationerna kräver för det mesta såväl röjnings-<br>och schaktningsarbeten som anläggande av arbetsvägar.</p>
<p>De nu beskrivna förberedelsearbetena far alltså inte påbörjas förrän<br>koncession har meddelats.</p>
<p>Som framgår av 8 § skall en koncession förenas med vissa villkor. Ut-<br>över dessa villkor gäller för koncessionshavaren en rad skyldigheter som<br>regleras i 3 kap. Främst bland dessa kan nämnas anslutnings- och trans-<br>portskyldigheten. De skyldigheter som framgår av lagtexten anges alltså<br>inte i koncessionsbeslutet.</p>
<p>I andra stycket anges två undantag från kravet på koncession. I punk-<br>ten 1 anges naturgasledning som är belägen efter en mät- och reglersta-<br>tion. I praktiken avses härmed distributionsledningar. Skillnaden mellan<br>överföringsledningar, som alltså kräver koncession, och distributionsled-<br>ninga? har beskrivits i kommentaren till 1 kap. 2 §. Av beskrivningen<br>framgår bl.a. att det vid anslutningen mellan en överföringsledning och<br>en distributionsledning alltid finns en mät- och reglerstation, där den<br>transporterade gasen mäts och trycket i rörledningen sänks.</p>
<p>I rörledningslagen gäller motsvarande undantag från kravet på konces-<br>sion ledningar ”som huvudsakligen skall nyttjas för tillgodoseende av<br>enskilda hushålls behov”. Härmed avses distributionsledningar och så har<br>bestämmelsen också tillämpats. Den definition som anges i naturgaslagen<br>beskriver bättre vad som avses. Någon ändring i sak innebär alltså inte<br>den ändrade skrivningen.</p>
<p>I punkten 2 anges naturgasledningar som uteslutande används inom<br>hamn- eller industriområde. De omfattas i och för sig av definitionen i<br>punkten 1. För tydlighets skull anges de dock i en separat punkt. Skälet<br>härtill är att innehavare av distributionsledningar har anslutnings- och<br>transportskyldighet enligt föreskrifterna i 3 kap., vilket innehavare av<br>interna ledningsnät inte har.</p>
<p>86</p>
<p>Enligt tredje stycket får regeringen föreskriva undantag från kravet på<br>koncession. Dessa undantag kommer att avse dels vissa slag av stationer<br>som är av mindre omfattning, dels vissa enklare ombyggnadsåtgärder<br>beträffande naturgasledningar.</p>
<p>2 § Ett naturgaslager får inte byggas eller användas utan tillstånd<br>(koncession) av regeringen.</p>
<p>Koncession krävs inte för ett naturgaslager som skall anslutas till<br>en naturgasledning för vilken det inte krävs koncession.</p>
<p>För närvarande finns inget större naturgaslager i Sverige. Det beror på att<br>det svenska ledningsnätet har så begränsad omfattning att ett lager hittills<br>inte har behövts. Det i sin tur beror på att ledningsnätet i sig själv funge-<br>rar som ett korttidslager. Den mängd gas som kontinuerligt finns i led-<br>ningsnätet räcker för något dygns förbrukning.</p>
<p>Den lagring som krävs för variationerna i förbrukningen under året<br>sker i s.k. säsongslager. Sådana finns i Danmark och täcker det svenska<br>behovet av långtidslagring.</p>
<p>Som har nämnts i kommentaren till 1 kap. 4 § uppförs för närvarande<br>ett första större lager i södra Halland. Om det svenska ledningsnätet<br>byggs ut kommer det förmodligen att krävas fler större naturgaslager i<br>Sverige. Sådana större lager kommer enligt förevarande paragraf att krä-<br>va koncession i likhet med naturgasledningar. En föreskrift om detta<br>finns i paragrafens första stycke.</p>
<p>I andra stycket föreskrivs om undantag från kravet på koncession. Un-<br>dantaget gäller sådana naturgaslager som avses bli anslutna till en natur-<br>gasledning, vilken, enligt 1 § andra stycket, är undantagen från kravet på<br>koncession. Det gäller alltså lager som skall anslutas antingen till en dist-<br>ributionsledning eller till en intern ledning. Sådana lager har så liten<br>omfattning att det inte är befogat att kräva koncession för dem.</p>
<p>Koncessionskravet för naturgaslager gäller alltså i praktiken lager som<br>skall anslutas till en överföringsledning, oavsett om lagret endast skall<br>disponeras av ledningsinnehavaren för eget bruk eller om det är ett lager<br>som skall användas för yrkesmässig lagringsverksamhet, dvs. som kom-<br>mer att upplåtas till andra naturgasföretag och berättigade kunder.</p>
<p>3 § Om regeringen har meddelat koncession för en naturgasledning<br>eller ett naturgaslager får förbud inte meddelas med stöd av miljö-<br>balken mot att bygga och använda naturgasledningen eller natur-<br>gaslagret.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 19 § i utredningens förslag och 23 § rörlednings-<br>lagen.</p>
<p>När ett koncessionsärende prövas av regeringen tillämpas ett antal be-<br>stämmelser i miljöbalken, vilket framgår av 2 kap. 6 §. Att dessa be-<br>stämmelser tillämpas syftar till att säkerställa att miljöbalkens krav är<br>uppfyllda beträffande den verksamhet som koncessionen avser.</p>
<p>Möjligtvis skulle en naturgasledning eller naturgaslager kunna kräva<br>tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken som avser vattenverksamhet. Om</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>87</p>
<p>detta blir fallet får inte ledningen eller lagret förbjudas i det tillståndsä-<br>rendet.</p>
<p>Enligt 26 kap. 9 § miljöbalken far en tillsynsmyndighet under vissa<br>förutsättningar meddela förbud i enskilda fall. Enligt förevarande para-<br>graf far dock inte ett sådant förbud meddelas beträffande en naturgasled-<br>ning eller ett naturgaslager, för vilket koncession har meddelats av rege-<br>ringen. Ett sådant förbud skulle kunna få omfattande konsekvenser. Om<br>förbud meddelas mot fortsatt användande av en viss naturgasledning<br>skulle detta kunna omöjliggöra överföring i en betydande del av det<br>samlade naturgasnätet.</p>
<p>Förutsättningar för meddelande av koncession</p>
<h4>4 § Koncession får meddelas endast om anläggningen är lämplig<br>från allmän synpunkt.</h4>
<p>Paragrafen motsvarar delvis 4 § första stycket rörledningslagen.</p>
<p>Paragrafen är tillämplig på koncession för såväl naturgasledning som<br>naturgaslager. Lämplighetsprövningen syftar främst till att hindra att<br>samhällsekonomiskt onödiga anläggningar byggs, dvs. att anläggningar<br>byggs där det redan finns tillräcklig överförings-, distributions- eller lag-<br>ringskapacitet. Strävan är alltså att åstadkomma en lämplig infrastruktur<br>på naturgasområdet. Även andra omständigheter kan inverka på bedöm-<br>ningen av en anläggnings lämplighet från allmän synpunkt. Den frågan<br>berörs närmare i avsnitt 6.3.</p>
<p>5 § Koncession får inte strida mot en detaljplan eller mot områdes-<br>bestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte mot-<br>verkas, får dock mindre avvikelser göras.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 4 § andra stycket rörledningslagen.</p>
<p>Med stöd av 41 § förordningen (1988:1145) om brandfarliga och ex-<br>plosiva varor har Sprängämnesinspektionen meddelat föreskrifter som är<br>tillämpliga på naturgasledningar och naturgaslager där trycket är minst 4<br>bar. Dessa föreskrifter, Sprängämnesinspektionens naturgasföreskrifter<br>och allmänna råd till föreskrifterna (SÄIFS 1996:8), innehåller bl.a. ett<br>antal bestämmelser om säkerhetsavstånd både längs rörledningar och<br>kring stationer. Dessa bestämmelser om säkerhetsavstånd måste beaktas<br>vid tillämpning av denna paragraf eftersom bestämmelserna hindrar be-<br>byggelse inom säkerhetsavstånden.</p>
<p>6 § Vid prövning av frågor om meddelande av koncession skall be-<br>stämmelserna i 2-4 kap., 5 kap. 3 § och 16 kap. 5 § miljöbalken till-<br>lämpas.</p>
<p>En miljökonsekvensbeskrivning skall ingå i en ansökan om konces-<br>sion. När det gäller förfarandet, kraven på miljökonsekvensbeskriv-<br>ningen samt planer och planeringsunderlag gäller 6 kap. miljöbal-<br>ken. Vad som där sägs om tillståndsmyndighet skall gälla regeringen<br>eller den myndighet som regeringen bestämmer.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>88</p>
<p>Paragrafen motsvarar 4 § tredje och fjärde styckena rörledningslagen.</p>
<p>I paragrafens första stycke anges de bestämmelser i miljöbalken som<br>skall tillämpas då frågan om meddelande av koncession för en naturgas-<br>ledning eller ett naturgaslager prövas.</p>
<p>Först anges de allmänna hänsynsreglema i 2 kap. Här bör först upp-<br>märksammas den s.k. bevisbörderegeln i 1 § som innebär att den som<br>avser att bedriva en verksamhet, i det här fallet den som ansöker om kon-<br>cession, skall kunna visa att de förpliktelser som följer av bestämmelser-<br>na i 2 kap. har iakttagits. Vidare bör uppmärksammas den s.k. stoppre-<br>geln i 9 § som handlar om verksamheter, i det här fallet den verksamhet<br>som en sökt koncession avser, som kan befaras föranleda skada eller olä-<br>genhet av väsentlig betydelse för människors hälsa eller miljön även om<br>de skyddsåtgärder och försiktighetsmått som kan krävas enligt miljöbal-<br>ken vidtas. Sådana verksamheter far bedrivas endast om det föreligger<br>särskilda skäl. Koncession för en sådan verksamhet far alltså meddelas<br>endast om det föreligger särskilda skäl.</p>
<p>Endast regeringen far tillåta en sådan verksamhet som avses i 9 §.<br>Detta framgår indirekt av 19 kap. 2 § där det föreskrivs att en förvalt-<br>ningsmyndighet, som finner att en verksamhet endast kan tillåtas enligt<br>2 kap. 9 § första stycket, skall överlämna frågan till regeringens av-<br>görande. Då regeringen prövar huruvida särskilda skäl föreligger eller ej<br>skall en avvägning ske mellan samhällsnyttan av verksamheten och dess<br>olägenheter.</p>
<p>I 9 § andra stycket finns en begränsningsregel som föreskriver att en<br>verksamhet som avses i första stycket inte far bedrivas, även om det fö-<br>religger särskilda skäl, om verksamheten medför risk för att ett stort antal<br>människor far sina levnadsförhållanden väsentligt försämrade eller miljön<br>försämras avsevärt.</p>
<p>En möjlighet till undantag från bestämmelsen i 9 § andra stycket före-<br>skrivs i 10 § första stycket. Där föreskrivs att en sådan verksamhet som<br>avses i 9 § andra stycket kan tillåtas av regeringen om verksamheten är<br>av synnerlig betydelse från allmän synpunkt. Även här finns det en be-<br>gränsningsregel som föreskriver att en verksamhet inte far tillåtas med<br>stöd a# 10 § första stycket om verksamheten kan befaras försämra det<br>allmänna hälsotillståndet.</p>
<p>Vid koncessionsprövningen skall dessutom de grundläggande bestäm-<br>melserna för hushållning med mark- och vattenområden i 3 kap. och de<br>särskilda bestämmelserna för hushållning med mark och vatten för vissa<br>områden i landet i 4 kap. miljöbalken tillämpas.</p>
<p>Vidare skall bestämmelsen i 5 kap. 3 § miljöbalken tillämpas vid kon-<br>cessionsprövningen. Det är en allmän bestämmelse som föreskriver att<br>myndigheter skall säkerställa att de miljökvalitetsnormer som har med-<br>delats enligt 5 kap. 1 § uppfylls, bl.a när myndigheterna prövar frågor om<br>tillstånd.</p>
<p>Slutligen skall 16 kap. 5 § miljöbalken tillämpas vid koncessionspröv-<br>ningen. Där föreskrivs som huvudregel att tillstånd inte far lämnas till en<br>ny verksamhet som medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds.</p>
<p>I paragrafens andra stycke föreskrivs att en miljökonsekvensbeskriv-<br>ning skall ingå i en koncessionsansökan. Dessutom hänvisas till 6 kap.<br>miljöbalken där närmare föreskrifter om miljökonsekvensbeskrivningar</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>89</p>
<p>finns. Bland dessa föreskrifter finns i 9 § en bestämmelse att den myn-<br>dighet som prövar ett ärende, i vilket det krävs en miljökonsekvensbe-<br>skrivning också skall pröva om beskrivningen uppfyller kraven i 6 kap.<br>miljöbalken. Detta innebär att regeringen, som prövar koncessionsären-<br>den enligt naturgaslagen, i dessa ärenden också skall pröva om miljökon-<br>sekvensbeskrivningen uppfyller nämnda krav. Emellertid finns i sista<br>meningen i förevarande paragraf en bestämmelse som medför att rege-<br>ringen kan delegera denna prövning till en myndighet. Med stöd av detta<br>bemyndigande avser regeringen att till den myndighet som skall bereda<br>koncessionsärenden enligt naturgaslagen jämväl delegera uppgiften att<br>bereda ärendet om miljökonsekvensbeskrivningen och att till regeringen<br>yttra sig över frågan om beskrivningen uppfyller ställda krav.</p>
<p>7 § En koncession får beviljas endast den som från allmän synpunkt<br>är lämplig att utöva den verksamhet som avses med koncessionen.<br>Härvid skall särskilt beaktas om sökanden kan antas ha vilja och<br>förmåga att dels utöva den verksamhet som avses med koncessionen,<br>dels utöva verksamheten enligt de föreskrifter och villkor som kom-<br>mer att gälla för verksamheten.</p>
<p>Paragrafen motsvarar delvis 4 § rörledningslagen.</p>
<p>Enligt paragrafen far koncession beviljas endast den som bedöms<br>lämplig från allmän synpunkt att bedriva den verksamhet som avses med<br>koncessionen. I andra meningen anges vad som främst skall beaktas vid<br>denna lämplighetsprövning. Vid prövningen görs en bedömning av<br>sökandens tekniska och ekonomiska resurser att bedriva den verksamhet<br>som avses med ansökan. Dessutom görs en bedömning av sökandens<br>vilja och förmåga att uppfylla de förpliktelser som följer av koncessio-<br>nen, dvs. de villkor som angetts i koncessionsbeslutet och de bestämmel-<br>ser som ges i det följande i naturgaslagen.</p>
<p>Koncessionsvillkor</p>
<p>8 § Eh koncession för en naturgasledning skall ange rörledningens<br>huvudsakliga sträckning.</p>
<p>En koncession för en naturgasledning eller ett naturgaslager skall<br>förenas med de villkor som behövs för att skydda allmänna intressen<br>och enskild rätt. Den skall också förenas med de villkor för anlägg-<br>ningens utförande och nyttjande som behövs av säkerhetsskäl eller<br>som behövs för att i övrigt skydda människors hälsa och miljön mot<br>skador och olägenheter och främja en långsiktigt god hushållning<br>med mark och vatten och andra resurser eller som av annat skäl be-<br>hövs från allmän synpunkt.</p>
<p>Det får anges som villkor för en koncession att naturgasledningen<br>eller naturgaslagret skall vara färdigställt inom en viss tid. Om det<br>finns särskilda skäl kan den angivna tiden förlängas. Ansökan om<br>förlängning skall göras före utgången av den angivna tiden.</p>
<p>I första stycket, som delvis motsvarar 5 § första stycket rörledningslagen,<br>föreskrivs att i en koncession som gäller för en naturgas ledning skall</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>90</p>
<p>rörledningens huvudsakliga sträckning anges. Den exakta sträckningen<br>av rörledningen anges alltså inte i koncessionsbeslutet utan detta görs<br>först då rörledningen skall dras fram. Då krävs att koncessionshavaren<br>träffar överenskommelser med berörda markägare. I sådana överens-<br>kommelser bestäms rörledningens exakta sträckning över fastigheten.<br>Om sådan överenskommelse inte kan träffas fastställs den exakta sträck-<br>ningen vid en förrättning enligt ledningsrättslagen (1973:1144).</p>
<p>I andra stycket, som motsvarar 6 § första stycket rörledningslagen,<br>finns bestämmelser om att en koncession skall förenas med vissa typer av<br>villkor, vilka anges i lagtexten. Vad gäller villkor till skydd för männi-<br>skors hälsa och miljön syftar de till att säkerställa att de allmänna hän-<br>synsreglema i 2 kap. miljöbalken iakttas. Villkor som behövs av säker-<br>hetsskäl fastställs efter samråd med Sprängämnesinspektionen.</p>
<p>Enligt tredje stycket, som motsvarar 6 § tredje stycket rörlednings-<br>lagen, far som villkor i ett beslut om koncession föreskrivas att naturgas-<br>ledningen eller naturgaslagret skall vara färdigställt inom en viss tid.<br>Skälet till detta är att ett bebyggelseförbud inom visst avstånd från an-<br>läggningen träder i kraft när koncession meddelas. Om koncessionshava-<br>ren avstår från att utnyttja sin rätt enligt koncessionen kan ett onödigt<br>bebyggelseförbud bli gällande under lång tid.</p>
<p>När tidsfristen bestäms skall bl.a. arbetets omfattning beaktas. Om ar-<br>betet på grund av särskilda förhållanden, t.ex. arbetsnedläggelse, förhind-<br>ras eller avsevärt försvåras kan tidsfristen förlängas. Ansökan om för-<br>längning skall lämnas in före tidsperiodens utgång. Om naturgasledning-<br>en inte är färdig inom föreskriven tid och ansökan om förlängning inte<br>har lämnats in eller beviljats kan koncessionen återkallas enligt 13 § 2.</p>
<p>9 § En koncession får för sin giltighet göras beroende av att den som<br>innehar koncessionen ställer säkerhet för kostnaderna för att ta bort<br>naturgasledningen eller naturgaslagret och att vidta andra åtgärder<br>för återställning. Staten, kommuner, landsting och kommunalför-<br>bund behöver inte ställa säkerhet.</p>
<p>Om det kan antas att den ställda säkerheten inte längre är till-<br>räcklig, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm-<br>mer besluta om ytterligare säkerhet.</p>
<p>I fråga om säkerhetens beskaffenhet gäller 2 kap. 25 § utsöknings-<br>balken. Säkerheten skall prövas av regeringen eller den myndighet<br>som regeringen bestämmer och förvaras av länsstyrelsen i det län<br>där verksamheten bedrivs.</p>
<p>I paragrafen, som motsvarar 6 a § rörledningslagen, regleras skyldigheten<br>att ställa säkerhet för återställningsåtgärder.</p>
<p>Av första stycket framgår bl.a. att ställande av säkerhet inte är obligato-<br>riskt. Frågan om säkerhet skall ställas eller inte avgörs av regeringen i<br>samband med att själva koncessionsfrågan prövas. Om säkerhet skall<br>ställas skall den täcka alla kostnader som kan beräknas uppstå till följd av<br>återställningsåtgärdema. Skyldigheten att vidta sådana åtgärder regleras i<br>14 §. Av den paragrafens tredje stycke framgår bl.a. att, om koncessions-<br>havaren inte fullgör sina skyldigheter, en myndighet kan besluta att åt-<br>gärderna skall vidtas på koncessionshavarens bekostnad. I den situatio-<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>91</p>
<p>nen kan säkerheten tas i anspråk för att täcka kostnaderna för återställ-<br>ningen.</p>
<p>I andra stycket föreskrivs en möjlighet att kräva ytterligare säkerhet om<br>den ursprungliga säkerheten visar sig otillräcklig.</p>
<p>Tredje stycket anger hur säkerheten skall vara beskaffad genom en<br>hänvisning till 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Av sistnämnda bestämmelse<br>framgår att säkerheten skall bestå av pant eller borgen. En prövning av<br>den ställda säkerheten skall göras av regeringen eller den myndighet som<br>regeringen bestämmer. Denna bestämmelse gäller även en kompletteran-<br>de säkerhet enligt andra stycket.</p>
<p>Koncessionens giltighetstid</p>
<p>10 § En koncession skall meddelas för fyrtio år. Om det finns sär-<br>skilda skäl eller om sökanden begär det, får dock kortare tid be-<br>stämmas.</p>
<p>Paragrafen motsvarar delvis 5 § rörledningslagen.</p>
<p>Huvudregeln i paragrafen är att en koncession skall meddelas för fyrtio<br>år. Kortare tid kan bestämmas om sökanden begär det eller om det finns<br>särskilda skäl. Sistnämnda möjlighet bör utnyttjas restriktivt eftersom en<br>lång koncessionstid har stor betydelse för koncessionshavaren på grund<br>av de stora investeringar som görs inom den verksamhet som en konces-<br>sion avser. Ett exempel på när särskilda skäl kan anses föreligga är att en<br>anläggning, för vilken koncession begärs, utgör en mindre del av ett stör-<br>re naturgassystem och det finns behov att samordna koncessionstidema<br>för de olika delarna av systemet.</p>
<p>Förlängning av giltighetstiden</p>
<p>11 § Koncessionens giltighetstid får på ansökan av koncessionshava-<br>ren förlängas med fyrtio år i taget. Om det finns särskilda skäl eller<br>om sökanden begär det, får dock kortare tid bestämmas.</p>
<p>I ett ärende om förlängning av giltighetstiden skall 4-8 §§ tilläm-<br>pas.</p>
<p>Ansökan om förlängning av giltighetstiden bör göras senast två år<br>före koncessionstidens utgång. Koncessionen gäller till dess att an-<br>sökningen har prövats slutligt.</p>
<p>I första stycket anges att koncessionstiden kan förlängas efter ansökan av<br>koncessionshavaren. Om ansökan beviljas skall giltighetstiden, enligt<br>huvudregeln, förlängas med 40 år. Om det finns särskilda skäl eller om<br>sökanden begär det kan kortare tid bestämmas för förlängningen. Över-<br>vägs kortare tid i ett förlängningsärende bör samma bedömning göras<br>som då koncession meddelas första gången enligt 10 §.</p>
<p>Vid prövning av en ansökan om förlängning skall, enligt andra stycket,<br>ett antal angivna paragrafer tillämpas, vilket innebär att en ansökan om<br>förlängning i princip skall prövas som en ansökan om en ny koncession.<br>Detta kan bl.a. medföra att koncessionshavaren, enligt 5 §, blir tvungen<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>92</p>
<p>att ändra rörledningens sträckning eller flytta andra typer av anläggning-<br>ar. Under koncessionens giltighetstid kan nämligen kommunen ha antagit<br>nya eller ändrade detaljplaner, som inte medger hittillsvarande placering<br>av naturgasanläggningama. En flyttning av anläggningarna kan också bli<br>aktuell till följd av bestämmelserna i 6 §. Av tekniska skäl torde det inte<br>vara möjligt att flytta ett naturgaslager för vilket det krävs koncession.<br>Sådana lager är nämligen ofta nedsprängda i bergrum. Slutligen kan kon-<br>cessionen förenas med nya eller ändrade villkor med stöd av 8 § andra<br>stycket.</p>
<p>I tredje stycket föreskrivs att ansökan om förlängning av giltighetstiden<br>bör göras senast två år före koncessionstidens utgång. Bestämmelsen är<br>inte sanktionerad men det är viktigt att tidsgränsen hålls så att regeringen<br>far den tid som behövs för att behandla ärendet.</p>
<p>Överlåtelse av koncession</p>
<p>12 § En koncession får inte överlåtas utan tillstånd av regeringen<br>eller den myndighet som regeringen bestämmer. Vid prövning av en<br>ansökan om överlåtelse av koncession skall 7 § tillämpas.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 14 § i utredningens förslag.</p>
<p>I paragrafen, som i huvudsak motsvarar 13 § rörledningslagen, före-<br>skrivs att en koncession inte far överlåtas utan tillstånd. Den nye inne-<br>havarens lämplighet skall prövas på samma sätt som vid en ansökan om<br>ny koncession varför en hänvisning till 7 § görs. Däremot skall inte öv-<br>riga villkor för koncessionen prövas på nytt. Den nye koncessionshavaren<br>övertar ansvaret för att följa de villkor som är förenade med koncessio-<br>nen. Någon ny koncessionstid fastställs inte heller utan koncessionen<br>övertas för återstoden av innevarande koncessionstid.</p>
<p>Återkallelse av koncession</p>
<p>13 § En koncession får återkallas helt eller delvis</p>
<p>1. om en naturgasledning eller ett naturgaslager inte har använts<br>under tre år i följd och inte längre behövs för en säker energiförsörj-<br>ning, eller</p>
<p>2. om koncessionshavaren i väsentlig mån inte fullgör sina skyldig-<br>heter enligt denna lag, enligt föreskrifter som har meddelats med<br>stöd av lagen, enligt villkoren i koncessionen eller enligt de säker-<br>hetsföreskrifter som gäller för naturgasledningens eller naturgaslag-<br>rets drift.</p>
<p>Frågor om återkallelse av koncession prövas av regeringen.</p>
<p>Paragrafen motsvarar i huvudsak 15 § i utredningens förslag och 15 §<br>rörledningslagen.</p>
<p>I första stycket anges de fall i vilka återkallelse av koncession far äga<br>rum.</p>
<p>Tidsgränsen, som anges i första punkten, har bestämts med beaktande<br>av att naturgasledningar av denna typ tillverkas av stål och att dessa ros-</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>93</p>
<p>tar så snart de inte längre används och blir underhållna. Även naturgasla-<br>ger, ovan eller i mark, förfaller om de inte underhålls.</p>
<p>Återkallelse far enligt andra punkten även ske vid misskötsamhet. De<br>säkerhetsföreskrifter som gäller för naturgasledningens eller naturgaslag-<br>rets drift är de föreskrifter som har meddelats i eller med stöd av lagen<br>(1988:868) om brandfarliga och explosiva varor.</p>
<p>I andra stycket anges att frågor om återkallelse av koncession prövas<br>av regeringen.</p>
<p>Om koncessionen återkallas med stöd av första stycket första punkten<br>blir koncessionshavaren, enligt 14 §, skyldig att ta bort ledningen och<br>vidta övriga återställningsåtgärder.</p>
<p>Återställning</p>
<p>14 § Om en koncession upphör att gälla, är den som senast haft kon-<br>cessionen skyldig att ta bort naturgasledningen eller naturgaslagret<br>samt vidta andra åtgärder för återställning, om det behövs från all-<br>män eller enskild synpunkt.</p>
<p>I samband med att koncessionen upphör skall regeringen eller den<br>myndighet som regeringen bestämmer fastställa koncessionshava-<br>rens skyldigheter enligt första stycket.</p>
<p>Om den som senast har haft koncessionen inte fullgör sina skyldig-<br>heter enligt första stycket, får den myndighet som regeringen be-<br>stämmer förelägga honom vid vite att fullgöra skyldigheterna eller<br>besluta att åtgärderna skall vidtas på hans bekostnad. Ett beslut om<br>att åtgärderna skall vidtas på den tidigare koncessionshavarens be-<br>kostnad får verkställas.</p>
<p>Paragrafen, som motsvarar 16 § i utredningens förslag och 16 § rörled-<br>ningslagen, är tillämplig då en koncession upphör att gälla. Detta blir<br>fallet om tiden för koncessionen går ut och koncessionshavaren inte<br>överlåter koncessionen till någon annan. Så blir också fallet om konces-<br>sionen återkallas enligt 13 § första stycket första punkten. I båda dessa<br>situationer upphör koncessionen därför att det inte längre finns något be-<br>hov av den anläggning som omfattas av koncessionen. I praktiken torde<br>däremot inte paragrafen bli tillämplig då koncessionen återkallas enligt<br>13 § första stycket andra punkten, dvs. på grund av misskötsamhet. I<br>detta fall föreligger alltjämt behov av den anläggning som omfattas av<br>koncessionen. Därför torde en återkallelse inte bli aktuell förrän det står<br>klart att anläggningen kan drivas vidare av en annan koncessionshavare.</p>
<p>Enligt första stycket är den som senast innehaft koncessionen skyldig<br>att ta bort naturgasledningen eller naturgaslagret och att vidta andra åt-<br>gärder för återställning om det behövs från allmän eller enskild synpunkt.<br>Behovet av återställningsåtgärder prövas i varje särskilt fall.</p>
<p>Prövningen av vilka åtgärder som behöver vidtas skall, enligt andra<br>stycket, göras i samband med att koncessionen upphör att gälla.</p>
<p>Enligt tredje stycket far prövningsmyndigheten antingen förelägga den<br>tredskande att fullgöra sina skyldigheter vid vite eller besluta att åtgär-<br>derna skall utföras på den tredskandes bekostnad. Ett beslut om att åtgär-<br>derna skall vidtas på den tredskandes bekostnad far verkställas, vilket<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>94</p>
<p>innebär att beslutet utgör en exekutionstitel enligt 3 kap. 1 § sjätte punk-<br>ten utsökningsbalken. Verkställighet sker enligt bestämmelserna i 16 kap.<br>utsökningsbalken.</p>
<p>15 § Om en naturgasledning eller ett naturgaslager har byggts utan<br>koncession där sådan behövs, får den myndighet som regeringen be-<br>stämmer förelägga ledningens eller lagrets innehavare att ta bort<br>anläggningen och att vidta andra åtgärder för återställning, om det<br>behövs från allmän eller enskild synpunkt.</p>
<p>Om naturgasledningens eller naturgaslagrets innehavare inte full-<br>gör sina skyldigheter enligt första stycket, får den myndighet som<br>regeringen bestämmer förelägga honom vid vite att fullgöra skyldig-<br>heterna eller besluta att åtgärderna skall vidtas på hans bekostnad.<br>Ett beslut om att åtgärderna skall vidtas på innehavarens bekostnad<br>får verkställas.</p>
<p>Paragrafen, som motsvarar 17 § i utredningens förslag och 17 § rörled-<br>ningslagen, innehåller samma reglering som 14 §, men blir tillämplig då<br>någon har byggt en naturgasledning eller ett naturgaslager utan att ha rätt<br>till det.</p>
<p>16 § Om någon annans mark behöver tas i anspråk för återställning<br>får den myndighet som regeringen bestämmer besluta att tillträde<br>till marken skall lämnas under viss tid.</p>
<p>Återställningen skall utföras så, att minsta skada och intrång<br>vållas. Byggnader får uppföras eller vägar byggas endast om<br>markens ägare och den som har nyttjanderätt eller servitut avseende<br>marken samtyckt till det eller om den myndighet som regeringen be-<br>stämmer lämnat tillstånd till åtgärden. Tillstånd får lämnas endast<br>om åtgärden är oundgängligen nödvändig för att återställningen<br>skall kunna utföras.</p>
<p>Om återställningen föranleder skada eller intrång, skall ersättning<br>för detta lämnas. Talan om ersättning väcks vid den fastighetsdom-<br>stol inom vars område marken eller större delen av denna ligger.<br>Paragrafen motsvarar 18 § i utredningens förslag och 18 § rörlednings-<br>lagen.</p>
<p>Då återställningsåtgärder enligt 14 och 15 §§ skall vidtas bör led-<br>ningsinnehavaren i första hand försöka träffa frivilliga överenskommelser<br>med berörda sakägare om tillträde till marken. Om detta misslyckas får<br>föreskrifterna i förevarande paragraf i stället utnyttjas.</p>
<p>Naturgasledning inom område för trafikled</p>
<p>17 § Innehavaren av en naturgasledning som har byggts inom om-<br>rådet för en befintlig allmän väg, enskild väg som hålls öppen för<br>trafik, järnväg, tunnelbana eller spårväg eller kanal eller annan så-<br>dan vattentrafikled (trafikled), är skyldig att, om trafikleden skall<br>ändras, vidta och bekosta de åtgärder med naturgasledningen som<br>behövs för att ändringen skall kunna genomföras.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>95</p>
<p>Om åtgärden vidtas med en naturgasledning där denna korsar en<br>trafikled skall dock den som förvaltar trafikleden ersätta innehava-<br>ren av ledningen för kostnaden för åtgärden.</p>
<p>Paragrafen, som motsvarar 11 § i utredningens förslag och 10 § rörled-<br>ningslagen, är tillämplig på alla naturgasledningar, oavsett om de till-<br>kommit med stöd av koncession eller ej. I praktiken torde bestämmelsen<br>främst beröra rörledningar medan stationer sällan torde byggas inom ett<br>område för en trafikled.</p>
<p>Paragrafen är bara tillämplig om ledningen har byggts inom området<br>för en befintlig trafikled. I det helt övervägande antalet fall torde denna<br>situation vara för handen, eftersom det mycket sällan förekommer att en<br>trafikled råkar dras fram längs en redan befintlig ledning.</p>
<p>Bestämmelsen i första stycket är bara tillämplig när ledningen har<br>byggts inom området för trafikleden. Om ledningen har byggts längs med<br>trafikleden är den i allmänhet placerad inom trafikområdet. I denna si-<br>tuation blir ledningens innehavare skyldig att dels flytta sin ledning, dels<br>svara för kostnaden för denna åtgärd.</p>
<p>Beträffande vägar definieras vägområde i 2 och 3§§ väglagen<br>(1971:948). Motsvarande bestämmelser beträffande järnväg, tunnelbana<br>och spårväg finns i 2 § jämvägssäkerhetslagen (1990:1157).</p>
<p>Skyldigheterna enligt denna paragraf åvilar ledningens innehavare,<br>oavsett om innehavet grundar sig på äganderätt eller nyttjanderätt.</p>
<p>Regleringen av flyttningsskyldigheten i denna paragraf baserar sig på<br>prioritetsprincipen, dvs. den senare tillkomna anläggningen far vika för<br>den tidigare tillkomna anläggningen.</p>
<p>Skälet till att ledningens innehavare åläggs kostnadsansvaret för nöd-<br>vändiga flyttningsåtgärder är att det innebär avsevärda fördelar att bygga<br>ledningen längs en trafikled i stället för i obruten terräng. Det underlättar<br>både själva byggandet av ledningen och det senare underhållet av den.<br>Däremot medför det knappast några fördelar för trafikleden.</p>
<p>Om ledningen däremot korsar trafikleden är detta snarast till nackdel<br>för ledningens innehavare. Som framgår av andra stycket blir då trafikle-<br>dens förvaltare ansvarig för de kostnader som uppstår till följd av att led-<br>ningen måste flyttas i samband med en omläggning av trafikleden. An-<br>svaret för att ledningen flyttas ligger dock kvar på ledningens innehavare.</p>
<p>18 § Om en naturgasledning som har byggts inom området for en<br>befintlig trafikled medför ökade kostnader för trafikledens under-<br>håll, skall innehavaren av ledningen ersätta dessa ökade kostnader.</p>
<p>Paragrafen, som motsvarar 12 § i utredningens förslag och 11 § rörled-<br>ningslagen, bygger, liksom föregående paragraf, på prioritetsprincipen.</p>
<p>19 § Om arbete på en naturgasledning, som är belägen inom områ-<br>det för någon annan trafikled än allmän väg, kan inverka på trafik-<br>säkerheten eller om arbetet medför större ingrepp i trafikleden, skall<br>det utföras efter anvisningar av den som förvaltar trafikleden eller<br>genom hans försorg. Innehavaren av ledningen skall svara för kost-<br>naden för arbetet.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>96</p>
<p>Om en naturgasledning blivit skadad och dröjsmål med reparatio-<br>nen skulle orsaka avsevärd olägenhet får ledningsinnehavaren på-<br>börja reparationen även om han inte hunnit anmäla skadan till<br>trafikledens förvaltare. Ledningsinnehavaren skall dock snarast<br>underrätta trafikledens förvaltare om det påbörjade arbetet.</p>
<p>I fråga om arbete med naturgasledning inom område för allmän<br>väg gäller 44 § väglagen (1971:948).</p>
<p>Paragrafen motsvarar 13 § i utredningens förslag och 12 § rörlednings-<br>lagen.</p>
<p>Bestämmelsen i första stycket avser alla slags arbeten på en naturgas-<br>ledning, dvs. framdragande, ändring och underhåll. Förvaltaren av tra-<br>fikleden far välja mellan att ge anvisningar för arbetets utförande och att<br>utföra arbetet genom egen försorg. Innehavaren av ledningen svarar för<br>kostnaderna för såväl sitt eget arbete som det arbete som har utförts ge-<br>nom trafikledens förvaltares försorg.</p>
<p>I andra stycket ges en ledningsinnehavare rätt att påbörja reparations-<br>arbeten om dröjsmål med reparationen skulle orsaka allvarlig olägenhet.<br>Han skall dock snarast underrätta trafikledens förvaltare så att denne kan<br>ge anvisningar för det fortsatta arbetet eller utföra arbetet genom egen<br>försorg.</p>
<p>I tredje stycket anges att för arbete med naturgasledning inom område<br>för allmän väg gäller 44 § väglagen.</p>
<h4>3 kap. Skyldigheter för den som innehar en naturgasledning</h4>
<p>Anslutning av naturgasledning</p>
<p>1 § Den som innehar en naturgasledning är skyldig att på skäliga<br>villkor ansluta en annan naturgasledning som innehas av ett natur-<br>gasföretag eller en berättigad kund till sin naturgasledning.</p>
<p>Skyldighet föreligger inte om ledningen saknar kapacitet för den<br>begärda anslutningen eller om det annars finns särskilda skäl.</p>
<p>Skyldigheten gäller inte den som innehar en sådan naturgasled-<br>ning som uteslutande används inom hamn- eller industriområde.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 3 § i utredningens förslag.</p>
<p>I första stycket regleras anslutningsskyldigheten för den som innehar<br>en naturgasledning. Skyldigheten gäller för innehavare av naturgasled-<br>ning oavsett om ledningen innehas med eller utan stöd av koncession,<br>dvs. skyldigheten gäller för innehavare av såväl överförings- som distri-<br>butionsledningar. Däremot är innehavare av interna ledningar undantagna<br>från anslutningsskyldigheten, vilket framgår av tredje stycket. Skyldig-<br>heten åvilar ledningens innehavare oavsett om innehavet grundas på<br>äganderätt eller nyttjanderätt.</p>
<p>Enligt huvudregeln är en ledningsinnehavare skyldig att till sin egen<br>ledning ansluta andra naturgasledningar om dessa innehas av ett natur-<br>gasföretag eller en berättigad kund. Dessa kundbegrepp definieras i<br>1 kap. 4 respektive 5 §. Här bör uppmärksammas att innehavare av in-<br>terna nät inte omfattas av definitionen av naturgasföretag, varför anslut-</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>97</p>
<p>4 Riksdagen 1999/2000. 1 samt. Nr 72<br></p>
<p>ningsskyldighet gentemot sådana ledningsinnehavare inte föreligger på<br>denna grund. Däremot kan innehavaren av ett internt nät ha så stor för-<br>brukning att han uppfyller definitionen av berättigad kund, varvid anslut-<br>ningsskyldighet föreligger.</p>
<p>Om anslutning medges skall den ske på skäliga villkor. Föreskrifter om<br>sådana villkor finns i 5 §.</p>
<p>Undantag från anslutningsskyldigheten föreligger, enligt andra stycket,<br>om naturgasledningen saknar kapacitet för den begärda anslutningen.<br>Naturgasledningen måste nämligen fysiskt, utöver befintlig överföring,<br>kunna klara den ökade överföring som blir följden av en ny anslutning.<br>Härvid måste bedömas inte bara den tillkommande mängden naturgas<br>som skall överföras utan också den tid under vilken överföringen skall<br>ske. Överföring av naturgas varierar nämligen till sin omfattning under<br>året. Den är större under vinterhalvåret och mindre under sommarhalv-<br>året.</p>
<p>Om det inte finns ledig kapacitet föreligger inte anslutningsskyldighet.<br>I sådana fall har redan anslutna kunder företräde.</p>
<p>En innehavare av en naturgasledning far inte särbehandla sig själv eller<br>den koncern där han eventuellt ingår. Innehavaren far alltså inte med<br>hänvisning till sina eller koncernens framtida behov av överföringskapa-<br>citet vägra att ansluta andra kunder. Å andra sidan behöver innehavaren<br>inte inskränka sin egen pågående överföring för att frigöra kapacitet åt<br>andra kunder. Som nyss nämnts har ju redan pågående överföring före-<br>träde.</p>
<p>Anslutningsskyldighet föreligger inte heller om det finns särskilda skäl<br>i övrigt. Som exempel kan nämnas situationer då det med fog kan befaras<br>bli svårt att fa betalt av motparten. Det kan också, i vissa fall, vara skäligt<br>att kräva garantier eller säkerhet som förutsättning för anslutning.</p>
<p>Dessutom måste den ledning som skall anslutas ha en sådan teknisk<br>konstruktion att den kan anslutas. Man kan alltså inte kräva att innehava-<br>ren av huvudledningen skall bygga om sin ledning för att kunna ansluta<br>andra ledningar.</p>
<p>Vad gäller ledningars kapacitet bör också följande uppmärksammas.<br>När en ledningsinnehavare far en begäran från en berättigad kund att bli<br>ansluten till hans ledning måste han, som nyss nämnts, pröva om hans<br>ledning har tillräcklig kapacitet för att klara den utökade överföringen.<br>Om han finner att så är fallet måste han därutöver kontakta innehavaren<br>av den s.k. över'iggande naturgasledningen, dvs. den ledning genom vil-<br>ken gasen överförs till hans egen ledning. Det finns alltid en överens-<br>kommelse mellan innehavarna av två anknutna naturgasledningar angå-<br>ende kapaciteter i anslutningspunkten mellan de två ledningarna. Om en<br>ledningsinnehavare avser att öka överföringen i sin ledning måste han<br>kontrollera att den överliggande ledningen har kapacitet att klara den ut-<br>ökade överföringen till anslutningspunkten.</p>
<p>Till följd av dessa förhållanden vet en berättigad kund, som blir anslu-<br>ten till en ledning, att det finns kapacitet för just hans överföring, inte<br>bara i den aktuella ledningen utan också i de överliggande ledningarna.<br>Innebörden av detta är att den berättigade kunden därmed har tillgång till<br>hela det svenska gasnätet och att han därmed kan köpa gas från vilken<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>98</p>
<p>aktör som helst på den svenska gasmarknaden. Detta i sin tur leder till att<br>handeln på den avreglerade naturgasmarknaden underlättas.</p>
<p>För tydlighets skull bör påpekas att anslutningsskyldighet aldrig före-<br>ligger gentemot kunder som inte är naturgasföretag eller berättigade kun-<br>der</p>
<p>I tredje stycket anges ett undantag från anslutningsskyldigheten enligt<br>första stycket. Det gäller innehavare av s.k. interna ledningsnät inom<br>hamn- eller industriområden som alltså inte är skyldiga att ansluta natur-<br>gasföretag eller berättigade kunder till sitt ledningsnät.</p>
<p>Transport av naturgas</p>
<p>2 § Den som innehar en naturgasledning är skyldig att på skäliga<br>villkor transportera naturgas.</p>
<p>Skyldigheten gäller inte den som innehar en sådan naturgasled-<br>ning som uteslutande används inom hamn- eller industriområde.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 1 § i utredningens förslag.</p>
<p>Bestämmelsen i första stycket är en av de bärande principerna på den<br>avreglerade naturgasmarknaden. Det är denna transportskyldighet för<br>ledningsinnehavama som möjliggör den handel på marknaden mellan<br>naturgasföretagen och de berättigade kundema.som eftersträvas.</p>
<p>Skyldigheten avser transport av naturgas. Av definitionen i 1 kap. 6 §<br>framgår att med transport av naturgas avses överföring av naturgas för ett<br>annat naturgasföretags räkning till ett naturgasföretag eller en berättigad<br>kund. Andra former av överföring omfattas alltså inte av skyldigheten<br>enligt första stycket.</p>
<p>Ledningsinnehavaren har, med undantag för den situation som regleras<br>i 3 §, ingen möjlighet att vägra utföra en transport. Frågan om lednings-<br>nätet har den kapacitet som krävs för att transporten skall kunna genom-<br>föras skall, som nämnts i kommentaren till 1 §, prövas i samband med att<br>naturgasföretag eller berättigade kunder begär anslutning till ledningsnä-<br>tet. Sedan anslutning väl skett kan alltså ledningsinnehavaren inte, under<br>åberopande av bristande kapacitet, vägra utföra en transport.</p>
<p>I andra stycket anges ett undantag från transportskyldigheten enligt<br>första stycket. Det gäller innehavare av s.k. interna ledningsnät inom<br>hamn- och industriområden, som alltså inte är skyldiga att transportera<br>naturgas. Detta är en naturlig följd av att de inte har någon anslut-<br>ningskyldighet enligt 1 §.</p>
<p>3 § Innehavaren av en naturgasledning som har gjort inköpsåtagan-<br>den i avtal om köp av naturgas får, efter ansökan, av regeringen be-<br>viljas ett tillfälligt undantag från skyldigheten enligt 2 § första<br>stycket. Ett sådant undantag får beviljas bara om ledningsinne-<br>havaren får eller kan antas få allvarliga ekonomiska och finansiella<br>svårigheter till följd av skyldigheten enligt 2 § första stycket.</p>
<p>Ett undantag skall avse transporten av en viss mängd naturgas<br>under viss angiven tid från en viss angiven leverantör till en eller<br>flera angivna förbrukare.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>99</p>
<p>Ansökan skall göras utan dröjsmål om ledningsinnehavaren redan<br>har vägrat att utföra en viss transport.</p>
<p>Om ett tillfälligt undantag medges skall det i beslutet anges att det<br>kan komma att ändras eller upphävas.</p>
<p>Ett beviljat undantag skall av regeringen utan dröjsmål anmälas<br>till Europeiska gemenskapernas kommission.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 4 § i utredningens förslag.</p>
<p>Bestämmelsen i denna paragraf grundar sig på artikel 25.1 i gasmark-<br>nadsdirektivet. Bakgrunden till bestämmelsen är följande. På den nuva-<br>rande, monopoliserade marknaden är det vanligt att ledningsinnehavaren<br>gör s.k. take-or-pay-åtaganden i inköpsavtal. Detta innebär att led-<br>ningsinnehavaren åtar sig att under en angiven tid, som brukar vara lång,<br>betala för en viss mängd naturgas oavsett om han senare begär att fa hela<br>denna mängd levererad eller ej från leverantören. Eftersom ledningsinne-<br>havaren på den monopoliserade marknaden inte behöver öppna sina led-<br>ningar för andra leverantörer kan han alltid vara tämligen säker på att fa<br>avsättning för den avtalade gasmängden.</p>
<p>När nu gasmarknaden öppnas för konkurrens genom att ledningsinne-<br>havama blir skyldiga att transportera gas för annans räkning kan detta<br>medföra problem för de ledningsinnehavare som är bundna av take-or-<br>pay-åtaganden. De är fortfarande tvungna att, kanske under lång tid, be-<br>tala för en viss mängd gas. Men numera har de inga garantier för att fa<br>avsättning för hela gasmängden eftersom andra gasleverantörer kan ingå<br>leveransavtal med förbrukare som tidigare var tvungna att köpa sin gas<br>från ledningsinnehavaren.</p>
<p>Innebörden av bestämmelsen i paragrafens första stycke är att led-<br>ningsinnehavaren kan ansöka om ett tillfälligt undantag från skyldigheten<br>att transportera gas för annans räkning. Där anges också de kriterier som<br>måste vara uppfyllda för att ett undantag skall kunna beviljas. Vid pröv-<br>ning huruvida kriterierna är uppfyllda kommer de kriterier som anges i<br>artikel 25.1 andra stycket och artikel 25.3 i gasmarknadsdirektivet att<br>vara vägledande.</p>
<p>Av andra stycket framgår vad ett undantag skall avse och därmed in-<br>direkt omfattningen av de möjligheter ledningshavaren har att vägra att<br>transportera gas för annans räkning. Först bör det konstateras att led-<br>ningsinnehavaren inte kan generellt vägra att transportera gas för annans<br>räkning. Han kan inte heller generellt vägra att transportera gas för en<br>viss leverantörs räkning eller för vissa förbrukares räkning.</p>
<p>När en viss leverantör begär att en ledningsinnehavare skall transporte-<br>ra gas för hans räkning måste han ange till vilka förbrukare transporten<br>skall ske, hur stor mängd gas per tidsenhet som transporten avser och hur<br>lång tid denna transport skall pågå. Det är en på detta sätt specificerad<br>transport som ledningsinnehavaren kan vägra att utföra. Han kan natur-<br>ligtvis vägra att utföra flera olika transporter men dessa måste då vara<br>specificerade på det sätt som nu nämnts.</p>
<p>Det bör här anmärkas att en ledningsinnehavare inte får vägra anslut-<br>ning av en naturgasledning som innehas av ett naturgasföretag eller en<br>berättigad kund med stöd av bestämmelserna i denna paragraf.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>100</p>
<p>I tredje stycket föreskrivs att en ledningsinnehavare som redan har väg- Prop. 1999/2000:72<br>rat att utföra en viss transport måste ansöka om undantag utan dröjsmål.<br>Av bestämmelsen framgår att ledningsinnehavaren kan vägra att utföra en<br>transport redan innan han ens har ansökt om ett undantag enligt första<br>stycket. Vidare framgår att en ansökan om undantag kan göras såväl in-<br>nan som efter det att ledningsinnehavaren har vägrat utföra en transport.</p>
<p>En begäran om att fa en viss transport utförd bör av praktiska skäl<br>framställas någon tid innan den skall börja utföras. Om ledningsinneha-<br>varen, då han mottagit framställningen, överväger att vägra utföra trans-<br>porten kan han alltså välja mellan att omedelbart ansöka om undantag<br>och att dröja med sin ansökan till senast då han just har underrättat trans-<br>portören att han vägrar utföra transporten. En sådan underrättelse bör<br>naturligtvis lämnas så snart som möjligt.</p>
<p>I fjärde stycket föreskrivs att ett beslut om undantag skall innehålla en<br>underrättelse att det kan komma att ändras eller upphävas. Skälet för<br>detta är att ett beviljat undantag, enligt femte stycket, skall anmälas till<br>Europeiska kommissionen, vilket även framgår av artikel 25.2 i gasmark-<br>nadsdirektivet. Av artikeln framgår också att kommissionen på visst sätt<br>kan begära att undantaget skall ändras eller upphävas, vilket kan komma<br>att medges av regeringen.</p>
<p>Mätning av transporterad naturgas</p>
<p>4 § Den som innehar en naturgasledning är skyldig att utföra mät-<br>ning av transporterad naturgas och att rapportera resultaten av des-<br>sa mätningar i enlighet med de närmare föreskrifter som meddelas<br>av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.</p>
<p>Kostnaden för den mätning och rapportering som avser transpor-<br>terad naturgas skall av ledningsinnehavaren debiteras den som mot-<br>tar naturgasen.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 2 § i utredningens förslag.</p>
<p>Kraven på mätning och rapportering av mängden överförd naturgas<br>ökar på den avreglerade marknaden. Hittills har denna fråga bara berört<br>förhållandet dels mellan ledningsinnehavaren och de förbrukare som varit<br>anslutna till hans ledningsnät, dels mellan innehavarna av ledningar som<br>ansluter till varandra. Dessa frågor har därför reglerats i avtal mellan be-<br>rörda parter.</p>
<p>På den avreglerade gasmarknaden kommer ledningsinnehavaren att bli<br>tvungen att mäta och rapportera också för andra aktörers räkning, aktörer<br>med vilka han inte har något avtalsförhållande. Därför måste föreskrifter<br>meddelas om denna mätning och rapportering. Detta föreskrivs i första<br>stycket. Dessa föreskrifter kommer bara att gälla mätning och rapporte-<br>ring av transporterad naturgas. Därmed avses naturgas som ledningsin-<br>nehavaren transporterar för en annan leverantörs räkning till ett natur-<br>gasföretag eller en berättigad kund. Detta följer av definitionen av trans-<br>port av naturgas i 1 kap. 6 §. Mätning och rapportering av annan överfö-<br>ring av naturgas lämnas, som hittills, oreglerad.</p>
<p>I andra stycket regleras kostnaden för den mätning och rapportering<br>som avser transporterad naturgas. Kostnaden skall debiteras den som tar</p>
<p>101</p>
<p>emot gasen. Kostnaden far alltså inte ingå i den gemensamma transport-<br>tariffen. Mottagaren kan vara ett naturgasföretag vars ledning är ansluten<br>till den ledning genom vilken transporten sker. Mätningen sker då i an-<br>slutningspunkten mellan de två ledningarna. Mottagaren kan också vara<br>en berättigad kund. Mätningen sker då i den berättigade kundens anslut-<br>ningspunkt.</p>
<p>A nsl utningsavgifter</p>
<p>5 § Avgifter och övriga villkor för anslutning av ett naturgasföretag<br>eller en berättigad kund till en naturgasledning skall vara skäliga<br>och utformade på sakliga grunder. Vid bedömningen av en avgifts<br>skälighet skall det beaktas att ledningsinnehavaren får en rimlig av-<br>kastning av verksamheten.</p>
<p>Den som innehar en naturgasledning skall vid begäran om ny an-<br>slutning inom skälig tid lämna skriftlig uppgift om avgiften och öv-<br>riga villkor för anslutningen.</p>
<p>Enligt 1 § är innehavaren av en naturgasledning skyldig att på skäliga<br>villkor ansluta en annan naturgasledning som innehas av ett naturgas-<br>företag eller en berättigad kund till sin ledning.</p>
<p>I första stycket preciseras innebörden av begreppet skäliga villkor. Med<br>detta avses att avgifter och övriga villkor för en anslutning skall vara dels<br>skäliga, dels utformade på sakliga grunder. Med det sista menas att av-<br>gifter och övriga villkor skall vara objektiva och icke-diskriminerande.</p>
<p>Hur skäligheten skall bedömas regleras i andra meningen. Vid denna<br>bedömning skall företagets krav på en rimlig avkastning av verksamheten<br>beaktas. Anslutning är dock inte en kontinuerligt pågående verksamhet.<br>Priset för en anslutning måste bedömas från fall till fall. Detta beror på att<br>kostnaden för anslutningar varierar beroende på avståndet mellan den<br>befintliga ledningen och den som skall anslutas samt terrängförhållande-<br>na på platsen. Skälighetsbedömningen av avgiften för en anslutning får<br>därför baseras på kostnaden för anslutningen samt ett rimligt vinstpåslag.</p>
<p>Enlfgt andra stycket skall ledningsinnehavaren lämna skriftlig uppgift<br>om avgifter och övriga villkor för en begärd anslutning. Eftersom kost-<br>naden för en anslutning varierar från fall till fall måste ledningsinnehava-<br>ren få rimlig tid att beräkna dessa kostnader. Därför krävs bara att upp-<br>giften lämnas inom skälig tid.</p>
<p>Transporttariffer</p>
<p>6 § Transporttariffer skall vara skäliga och utformade på sakliga<br>grunder. Vid bedömningen av en tariffs skälighet skall det beaktas<br>att ledningsinnehavaren får en rimlig avkastning av verksamheten.</p>
<p>Transporttariffer skall utformas så, att den avgift ett naturgasföre-<br>tag eller en berättigad kund betalar för transporten till sin anslut-<br>ningspunkt innefattar avgift för transporten i samtliga rörledningar,<br>genom vilka transporten sker.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>102</p>
<p>Begreppet transporttariff finns definierat i 1 kap. 7 §. Därav framgår att Prop. 1999/2000:72<br>med transporttariff avses avgifter och övriga villkor for transport av<br>naturgas. Begreppet transport av naturgas definieras i 1 kap. 6 §. Till<br>följd av den definitionen avser transporttariff endast avgifter och villkor<br>som tillämpas gentemot naturgasföretag och berättigade kunder. Utanför<br>definitionen faller alltså de avgifter och villkor som tillämpas gentemot<br>förbrukare som inte är berättigade kunder. Vad gäller överföring betalar<br>dessa kunder ett samlat pris som innefattar priset för såväl den levererade<br>gasen som överföringen till anslutningspunkten. Någon separat tariff för<br>själva överföringen finns alltså inte.</p>
<p>I första stycket anges att transporttariffema skall vara skäliga och ut-<br>formade på sakliga grunder. Att transporttariffema skall vara skäliga<br>framgår redan av 2 §, där det föreskrivs att ledningsinnehavaren är skyl-<br>dig att på skäliga villkor transportera naturgas. Hur skäligheten skall be-<br>dömas regleras i andra meningen. Vid bedömning av en transporttariffs<br>skälighet skall företagets krav på en rimlig avkastning av verksamheten<br>beaktas. Vad gäller transport utgör den verksamheten ett naturligt mono-<br>pol. Denna verksamhet bedrivs på ett affärsmässigt sätt, vilket bl.a. inne-<br>bär att den skall ge en rimlig avkastning. Däremot far inte ledningsinne-<br>havama utnyttja sin monopolställning genom att ta ut oskäliga monopol-<br>vinster. Regleringen i andra meningen syftar till att förhindra det. Det<br>låter sig inte göras att nu närmare ange hur denna fråga skall regleras.<br>Skälen är främst att gassektom i sin helhet är förhållandevis ung, att den<br>hittills varit helt monopoliserad och att den tillämpat s.k. altemativpris-<br>sättning, dvs. att priserna har fastställts utifrån priset på andra energislag<br>och inte baserats på förhållandena inom gassektom. Priset har alltid in-<br>kluderat såväl priset för själva gasen som priset för överföringen.</p>
<p>Innebörden av att tarifferna skall vara utformade på sakliga grander är<br>att de skall vara objektiva och icke-diskriminerande. Kunder far delas in i<br>grupper efter kostnadsbild. Inom samma kundkategori skall dock den<br>principiella utformningen av transporttariffen vara likadan för alla kun-<br>der.</p>
<p>En berättigad kund är i allmänhet ansluten till en distributionsledning.<br>Den transporterade gasen mäts i kundens anslutningspunkt. På grundval<br>av mätresultatet betalar kunden för transporten till ledningsinnehavaren i<br>enlighet med dennes transporttariff. Enligt andra stycket skall transport-<br>tariffen inkludera de kostnader som ledningsinnehavaren har för att fa<br>gasen överförd till sin rörledning genom s.k. överliggande rörledningsnät.<br>Det rör sig i praktiken om den avgift innehavaren av distributions-<br>ledningen betalar till innehavaren av stamledningen enligt dennes trans-<br>porttariff.</p>
<p>Med denna utformning av transporttariffen har en berättigad kund, när<br>han har betalat till innehavaren av den ledning till vilken han är ansluten,<br>därmed också betalat för transport genom alla rörledningar som krävs för<br>att han skall få naturgas till sin anslutningspunkt. Därmed kan den berät-<br>tigade kunden köpa gas från vilken aktör som helst på den svenska gas-<br>marknaden utan att hans transportkostnader påverkas. Detta i sin tur leder<br>till att handeln på den avreglerade gasmarknaden underlättas.</p>
<p>103</p>
<p>7 § Den som innehar en naturgasledning skall offentliggöra sin Prop. 1999/2000:72<br>transporttariff samt på begäran utan dröjsmål lämna skriftlig upp-<br>gift om tariffen.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får<br>meddela närmare föreskrifter om offentliggörande av transport-<br>tariff.</p>
<p>I första stycket föreskrivs till en början att ledningsinnehavaren är skyldig<br>att offentliggöra sin transporttariff. Syftet med bestämmelsen är att<br>kunder inom EU skall kunna fa kännedom om tariffen utan att kontakta<br>ledningsinnehavaren. Vidare föreskrivs att transporttariffer skall finnas i<br>skriftlig form och att de skall lämnas ut utan dröjsmål.</p>
<p>I andra stycket bemyndigas regeringen eller den myndighet regeringen<br>bestämmer att meddela närmare föreskrifter om offentliggörande av<br>transporttariffer.</p>
<h4>4 kap. Redovisning och revision</h4>
<p>Redovisning av överföring och lagring av naturgas</p>
<p>1 § Verksamhet som rör överföring av naturgas och lagring av<br>naturgas för annans räkning skall ekonomiskt redovisas var för sig<br>och skilda från annan verksamhet.</p>
<p>Redovisning av överföringsverksamhet som omfattas av samma<br>transporttariff skall ske samlat.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får<br>meddela ytterligare föreskrifter om redovisning av verksamhet som<br>rör överföring av naturgas och lagring av naturgas för annans räk-<br>ning samt om skyldighet att ge in redovisningshandlingar till den<br>myndighet som regeringen bestämmer.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 1 och 2 §§ i utredningens förslag.</p>
<p>Bestämmelser om naturgasföretags redovisning finns i artikel 13 i<br>gasmarknadsdirektivet. Enligt artikel 13.2 skall naturgasföretag upprätta,<br>låta revidera och offentliggöra sin årsredovisning enligt de bestämmelser<br>i nationell rätt som avser årsräkenskaper i aktiebolag.</p>
<p>Naturgasföretag är underkastade sedvanliga regler om redovisning av<br>verksamheten. Viktigast i detta hänseende är bokföringslagen<br>(1999:1078) och årsredovisningslagen (1995:1554).</p>
<p>De företagsformer som kan bli aktuella för naturgasföretag är aktiebo-<br>lag, ekonomiska föreningar och kommunala verk.</p>
<p>Juridiska personer, däribland aktiebolag och ekonomiska föreningar,<br>är, med vissa undantag som i det här sammanhanget saknar betydelse,<br>bokföringsskyldiga enligt bokföringslagen, vilket framgår av 2 kap. 1 §.<br>Kommuner är däremot inte bokföringsskyldiga enligt bokföringslagen,<br>vilket föreskrivs i 2 kap. 5 §. Föreskrifter om kommuners bokförings-<br>skyldighet finns i 8 kap. kommunallagen (1991:900) och i 2 kap. lagen<br>(1997:614) om kommunal redovisning.</p>
<p>Vad gäller årsredovisning är aktiebolag och ekonomiska föreningar<br>skyldiga att upprätta och offentliggöra en årsredovisning enligt årsredo-<br></p>
<p>104</p>
<p>visningslagen, vilket föreskrivs i 1 kap. 1 § årsredovisningslagen och Prop. 1999/2000:72<br>6 kap. 1 § bokföringslagen.</p>
<p>Föreskrifter om kommuners skyldighet att upprätta årsredovisning<br>finns i 8 kap. kommunallagen och 3-8 kap. lagen om kommunal redovis-<br>ning.</p>
<p>Enligt artikel 13.3 skall integrerade naturgasföretag i sin interna bok-<br>föring särredovisa verksamhetsgrenarna överföring, distribution och lag-<br>ring av naturgas.</p>
<p>I paragrafen ges vissa föreskrifter som syftar till att genomföra denna<br>bestämmelse. Föreskrifterna kommer alltså att gälla utöver föreskrifterna<br>i årsredovisningslagen och bokföringslagen.</p>
<p>I första stycket stadgas att verksamhet som rör överföring av naturgas<br>och lagring av naturgas för annans räkning skall redovisas skilt från<br>annan verksamhet.</p>
<p>Vad gäller överföring av naturgas bör följande uppmärksammas. Re-<br>dovisningen av överföringsverksamhet avser all överföring, alltså dels<br>den som ledningsinnehavaren utför för egen räkning till de kunder som<br>han säljer gas till, dels den överföring som han utför för ett annat företags<br>räkning när detta företag säljer gas till berättigade kunder. Den senare<br>formen av överföring definieras i 1 kap. 6 § som transport av naturgas.<br>Det är endast tariffen för sådan transport som är reglerad i 3 kap. 6 §. Det<br>torde dock vara ogörligt att redovisa dessa två former av överföring sepa-<br>rat.</p>
<p>Vid bedömningen av skäligheten i transporttariffen far man kontrollera<br>hur stor del av de totala överföringskostnadema som ligger till grund för<br>transporttariffen. Om denna andel ter sig orimligt stor kan man misstänka<br>att företaget korssubventionerar sin egen verksamhet och att transportta-<br>riffen därmed är för hög.</p>
<p>Som nyss nämnts skall överföring och distribution av naturgas redo-<br>visas skilda från varandra. Naturgaslagen gör dock ingen åtskillnad<br>mellan dessa två begrepp. I andra stycket föreskrivs att den del av en<br>överföringsverksamhet som omfattas av samma transporttariff skall<br>redovisas samlat, dvs. bedömas som en och samma verksamhet. Därav<br>följer »att de delar av en överföringsverksamhet som omfattas av olika<br>tariffer skall redovisas åtskilt. Det förekommer aldrig att transporttariffen<br>på en överföringsledning är densamma som tariffen på en distributions-<br>ledning, varför överföring och distribution alltid kommer att redovisas<br>åtskilt.</p>
<p>I tredje stycket bemyndigas regeringen eller den myndighet som rege-<br>ringen bestämmer att meddela närmare föreskrifter om redovisning av<br>verksamhet som rör överföring av naturgas och lagring av naturgas för<br>annans räkning. Dessa föreskrifter kommer att gälla oavsett om nämnda<br>verksamheter särredovisas eller ej i ett naturgasföretag. Föreskrifterna<br>kommer alltså att gälla utöver sedvanliga redovisningsregler. Dessutom<br>kommer också att föreskrivas en skyldighet för berörda företag att till en<br>myndighet ge in redovisningshandlingar.</p>
<p>I redovisningen skall bl.a. anges alla kostnader och intäkter som är<br>hänförliga till den redovisade verksamheten. Vad gäller själva anlägg-<br>ningarna, dvs. naturgasledningar och naturgaslager, ingår bland kostna-<br>derna inte bara kostnaden för att bygga anläggningen utan också kostna-<br></p>
<p>105</p>
<p>derna för alla förberedande åtgärder som varit nödvändiga för själva Prop. 1999/2000:72<br>byggandet.</p>
<p>Revision</p>
<p>2 § Revisor i ett naturgasföretag som bedriver överföring av natur-<br>gas eller lagring av naturgas för annans räkning skall göra en sär-<br>skild granskning av redovisningen av denna verksamhet.</p>
<p>Revisorn skall årligen i ett särskilt intyg avge ett utlåtande i frågan<br>om redovisningen av verksamheten skett enligt gällande bestämmel-<br>ser. Företaget skall lämna in intyget till den myndighet som rege-<br>ringen bestämmer.</p>
<p>Regeringen får meddela närmare föreskrifter om revisionen.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 3 § i utredningens förslag.</p>
<p>I första stycket anges att revisorn i ett naturgasföretag som bedriver<br>överföring av naturgas eller lagring av naturgas för annans räkning skall<br>granska den särskilda redovisningen av dessa verksamheter. Den särskil-<br>da granskningen syftar till att kontrollera att redovisningen har skett i<br>överensstämmelse med föreskrifterna i 1 § eller i överensstämmelse med<br>föreskrifter som har meddelats med stöd av 1 §.</p>
<p>Enligt andra stycket skall revisorn upprätta ett särskilt intyg som skall<br>innehålla ett utlåtande i frågan om redovisningen skett i överensstämmel-<br>se med nämnda föreskrifter. Detta intyg skall företaget årligen lämna in<br>till den myndighet som regeringen bestämmer.</p>
<p>I tredje stycket finns ett bemyndigande för regeringen att meddela när-<br>mare föreskrifter om revision av överföring av naturgas och lagring av<br>naturgas för annans räkning.</p>
<p>5 kap. Kommunala naturgasföretag</p>
<p>1 § Ett sådant kommunalt företag som avses i 3 kap. 16-18 §§ kom-<br>munallagen (1991:900) får, utan hinder av bestämmelsen i 2 kap. 1 §<br>kommunallagen om anknytning till kommunens område eller dess<br>medlemmar, utanför kommunens område bedriva</p>
<p>1. handel med naturgas samt därmed sammanhängande verksam-<br>het, eller</p>
<p>2. överföring av naturgas i geografisk närhet till företagets över-<br>föringsverksamhet inom kommunen i syfte att uppnå en ändamåls-<br>enlig överföringsverksamhet.</p>
<p>I paragrafen avhandlas undantag från den kommunala lokaliseringsprin-<br>cipen. Sådant undantag blir tillåtet i två fall.</p>
<p>Det första fallet omfattar handel med naturgas och därmed samman-<br>hängande verksamhet. Med därmed sammanhängande verksamhet för-<br>stås exempelvis konsultverksamhet och entreprenadverksamhet med<br>anknytning till naturgasförsäljning. Någon geografisk begränsning av<br>undantaget från lokaliseringsprincipen gäller inte. Detta innebär således</p>
<p>106<br></p>
<p>att ett kommunalt naturgasföretag har rätt att bedriva handel med natur-<br>gas i hela landet.</p>
<p>Det andra fallet omfattar överföring av naturgas. Detta undantag far ba-<br>ra utnyttjas i syfte att uppnå en ändamålsenlig överföringsverksamhet.<br>Härmed förstås att fa en lämplig utformning av infrastrukturen, dvs.<br>kommunens rörledningsnät. Därför gäller undantaget bara i geografisk<br>närhet till kommunens rörledningsnät.</p>
<p>En förutsättning för att undantag från lokaliseringsprincipen skall vara<br>tillåten är i båda fallen att verksamheten bedrivs i en egen juridisk per-<br>son. Det är alltså inte tillåtet att i de här fallen bedriva verksamheten i ett<br>kommunalt verk.</p>
<p>2 § Om ett sådant kommunalt företag som avses i 3 kap. 16-18 §§<br>kommunallagen (1991:900) bedriver handel med naturgas samt<br>därmed sammanhängande verksamhet, skall verksamheten drivas på<br>affärsmässig grund och redovisas särskilt. Om företaget även be-<br>driver sådan verksamhet som avses i 7 kap. 2 § ellagen (1997:857) får<br>företaget redovisa båda verksamheterna tillsammans.</p>
<p>En kommun som bedriver handel med naturgas kan välja att bedriva<br>verksamheten i ett kommunalt verk eller i en fristående juridisk person,<br>vanligen ett aktiebolag. Om den förstnämnda formen väljs skall verk-<br>samheten bedrivas med iakttagande av sedvanliga kommunalrättsliga<br>principer. Om kommunen däremot väljer bolagsformen far verksamheten<br>drivas med undantag från lokaliseringsprincipen, vilket framgår av 1 §.</p>
<p>Om kommunen väljer bolagsformen för sin handel med naturgas måste<br>verksamheten, enligt förevarande paragraf, drivas på affärsmässig grund.<br>Detta innebär att likställighets- och självkostnadsprincipema inte far till-<br>lämpas.</p>
<p>Att verksamheten skall drivas på affärsmässig grund innebär främst att<br>företaget skall ha ett affärsmässigt beteende och tillämpa en korrekt pris-<br>sättning. En viss vinstmarginal bör normalt räknas in i priset. De villkor<br>som gäller för det privata näringslivets affärsdrivande verksamhet skall<br>alltså normalt vara vägledande.</p>
<p>Den verksamhet som skall drivas på affärsmässig grund skall redovi-<br>sas särskilt. Det förekommer att kommuner samlar all sin energirelate-<br>rade verksamhet i ett företag. Ett sådant företag kan då också bedriva<br>produktion av och handel med el och/eller distribution av fjärrvärme.<br>Dessa verksamheter skall också, enligt 7 kap. 2§ ellagen (1997:857),<br>drivas på affärsmässig grund och redovisas särskilt. I denna situation far<br>företaget tillsammans redovisa all verksamhet som skall drivas på<br>affärsmässig grund.</p>
<h4>6 kap. Tillsyn m.m.</h4>
<p>Tillsyn</p>
<p>1 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter<br>eller villkor som har meddelats med stöd av lagen utövas av den<br>myndighet som regeringen bestämmer.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>107</p>
<p>Paragrafen motsvarar 19 § första stycket rörledningslagen. Den viktigaste<br>delen i tillsynen kommer till en början att gälla de nya regler som syftar<br>till att öppna gasmarknaden för konkurrens, nämligen naturgasföretagens<br>anslutnings- och transportskyldighet, skyldigheten att ha skäliga trans-<br>porttariffer och redovisningsskyldigheten. Dessutom kommer tillsynen att<br>omfatta de föreskrifter och villkor som gäller inom ramen för koncessio-<br>nerna.</p>
<p>Det inte bara de företag, vars ledningar kräver koncession, som kom-<br>mer att stå under tillsyn. Även de företag, vars ledningar inte kräver kon-<br>cession, men där innehavaren har anslutnings- och transportskyldighet<br>kommer att omfattas av tillsynen. Det gäller i praktiken de företag som<br>innehar distributionsledningar. Däremot faller företag som endast innehar<br>interna ledningar utanför tillsynens omfattning.</p>
<p>Som framgår av 2 kap. 8 § andra stycket skall en koncession förses<br>med de villkor som behövs bl.a. av säkerhetsskäl. I kommentaren nämns<br>att dessa villkor fastställs efter samråd med Sprängämnesinspektionen.</p>
<p>Vad gäller tillsynen beträffande dessa villkor sker den inte inom ramen<br>för naturgaslagen. Naturgas är en brandfarlig gas och omfattas därmed av<br>bestämmelserna i lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor.<br>Enligt 16 § den lagen utövas den centrala tillsynen av Sprängämnesin-<br>spektionen och den lokala tillsynen av den eller de kommunala nämnder<br>som svarar för räddningstjänsten.</p>
<p>2 § Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar<br>och ta del av de handlingar som behövs för tillsynen. En begäran får<br>förenas med vite.</p>
<p>I paragrafen, som delvis motsvarar 19 § andra stycket rörledningslagen,<br>regleras tillsynsmyndighetens befogenheter närmare.</p>
<p>3 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs<br>för att trygga efterlevnaden av de föreskrifter och villkor som omfat-<br>tas av tillsynen. Ett föreläggande får förenas med vite.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 4 § i utredningens förslag och 20 § första stycket<br>rörledningslagen.</p>
<p>Paragrafen anger tillsynsmyndighetens grundläggande befogenhet för<br>att åstadkomma rättelse, nämligen förelägganden. Förelägganden far all-<br>tid förenas med vite. Bestämmelser om viten finns i lagen (1985:206) om<br>viten.</p>
<p>Befogenheten att utfärda föreläggande, eventuellt i förening med vite,<br>omfattar även den situation som regleras i 5 §. Ett företag som inte läm-<br>nar in föreskrivna redovisningshandlingar eller revisorsintyg skall enligt<br>nämnda paragraf betala förseningsavgift. Närmare föreskrifter om förse-<br>ningsavgift ges i 6-11 §§. Om ett företag inte har uppfyllt sina<br>skyldigheter sedan möjligheterna att besluta om förseningsavgift har ut-<br>tömts har alltså tillsynsmyndigheten möjlighet att förelägga företaget,<br>eventuellt i förening med vite, att fullgöra sina skyldigheter.</p>
<p>Dessa skyldigheter är grundläggande för gasmarknadens funktion,<br>varför tillsynsmyndigheten måste kunna använda alla möjligheter att<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>108</p>
<p>åstadkomma rättelse. Om inte ett vitesföreläggande kan åstadkomma<br>rättelse återstår bara att återkalla koncessionen. Denna sista möjlighet<br>gäller dock bara gentemot innehavare av överföringsledningar, eftersom<br>distributionsledningar inte omfattas av koncessionskravet.</p>
<p>Avgifter</p>
<p>4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får<br>meddela föreskrifter om avgifter för att finansiera de uppgifter en<br>myndighet har enligt denna lag och enligt föreskrifter som har med-<br>delats med stöd av lagen.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 5 § i utredningens förslag.</p>
<p>Med stöd av bemyndigandet i denna paragraf kommer regeringen eller<br>en myndighet att meddela föreskrifter om vissa avgifter. Avgiften syftar<br>till att finansiera alla de uppgifter en myndighet kommer att fa enligt la-<br>gen. Samtliga uppgifter kommer att läggas på en och samma myndighet.<br>De viktigaste uppgifterna är att bereda koncessionsärenden, granska<br>naturgasföretagens redovisning samt att utöva tillsyn. De viktigaste till-<br>synsuppgiftema kommer att bli övervakning av att naturgasföretagen<br>tillämpar skäliga anslutnings- och transportvillkor. Avgiften kommer att<br>tas ut från alla företag som omfattas av tillsynen.</p>
<p>Förseningsavgift</p>
<p>Bestämmelserna i detta avsnitt har utformats efter mönster från motsva-<br>rande föreskrifter i 12 kap. 7-13 §§ ellagen (1997:857). Dessa föreskrif-<br>ter i sin tur har utformats efter mönster från 8 kap. 5-11 §§ årsredovis-<br>ningslagen (1995:1554). Kommentarer till dessa bestämmelser finns i<br>Regeringens proposition (prop. 1995/96:10) Års- och koncernredovisning<br>Del II s. 262 ff.</p>
<p>5-11 §§ motsvarar 6-12 §§ i utredningens förslag.</p>
<p>5 § Om ett naturgasföretag som bedriver överföring av naturgas<br>eller lagring av naturgas för annans räkning inte lämnar in de hand-<br>lingar som krävs enligt föreskrifter meddelade med stöd av 4 kap. 1 §<br>tredje stycket skall företaget betala förseningsavgift till staten enligt</p>
<p>6 §. Detsamma gäller om ett sådant naturgasföretag inte lämnar in<br>ett revisorsintyg enligt föreskrifter meddelade med stöd av 4 kap. 2 §<br>tredje stycket.</p>
<p>Beslut om förseningsavgift fattas av den myndighet som regeringen<br>bestämmer.</p>
<p>6 § Ett naturgasföretag som bedriver överföring av naturgas eller<br>lagring av naturgas för annans räkning skall betala en förseningsav-<br>gift om de handlingar som anges i 5 § inte har kommit in till den<br>myndighet som regeringen bestämmer inom sju månader från rä-<br>kenskapsårets utgång. Om företaget har beslutat om fortsatt bolags-<br>stämma enligt 9 kap. 9 § aktiebolagslagen (1975:1385) eller om fort-<br>satt föreningsstämma enligt 7 kap. 4 § tredje stycket lagen (1987:667)<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>109</p>
<p>om ekonomiska föreningar, skall dock företaget betala förseningsav-<br>gift först om handlingarna inte har kommit in inom nio månader<br>från räkenskapsårets utgång. Avgiften skall uppgå till 10 000 kr.</p>
<p>Om de handlingar som anges i 5 § inte har kommit in inom två<br>månader från det att underrättelse avsändes till företaget om ett be-<br>slut om förseningsavgift enligt första stycket, skall företaget betala en<br>ny förseningsavgift. Den nya avgiften skall uppgå till 10 000 kr.</p>
<p>Om de handlingar som anges i 5 § inte har kommit in inom två<br>månader från det att underrättelse avsändes till företaget om ett be-<br>slut om förseningsavgift enligt andra stycket, skall företaget betala<br>en ny förseningsavgift. Den nya avgiften skall uppgå till 20 000 kr.</p>
<p>Föreskrifterna i första stycket avviker något från motsvarande föreskrifter<br>i årsredovisningslagen. För det första gäller föreskrifterna om försenings-<br>avgift i den lagen bara aktiebolag medan förevarande bestämmelser gäller<br>alla företag oavsett företagsform.</p>
<p>I motsvarande bestämmelse i årsredovisningslagen föreskrivs att aktie-<br>bolaget skall betala förseningsavgift först om handlingarna inte har<br>kommit in inom nio månader i stället för sju månader från räkenskapsår-<br>ets utgång om aktiebolaget bl.a. har gjort anmälan till registreringsmyn-<br>digheten om fortsatt bolagsstämma enligt 9 kap. 9 § tredje stycket aktie-<br>bolagslagen. Registreringsmyndighet är Patent- och registreringsverket<br>(PRV), som också beslutar om förseningsavgift. När frågan om beslut om<br>förseningsavgift blir aktuell har alltså PRV kännedom om huruvida ett<br>aktiebolag har gjort anmälan eller inte.</p>
<p>När det gäller förseningsavgift enligt naturgaslagen är dock situationen<br>annorlunda, eftersom någon anmälningsskyldighet gentemot tillsynsmyn-<br>digheten vad gäller fortsatt bolagsstämma eller föreningsstämma inte fö-<br>religger. Tillsynsmyndigheten har alltså inte motsvarande kännedom som<br>PRV när frågan om beslut om förseningsavgift blir aktuell. Därför har<br>föreskriften fatt den utformning som framgår av lagtexten.</p>
<p>Detta innebär att tillsynsmyndigheten måste ta reda på om ett företag<br>har fattat beslut om fortsatt bolagsstämma eller föreningsstämma om<br>myndigheten överväger att fatta beslut om förseningsavgift inom nio må-<br>nader från räkenskapsårets utgång.</p>
<p>7 § Om registrering har skett av ett beslut om att företaget försatts i<br>konkurs eller trätt i likvidation, får beslut om förseningsavgift inte<br>meddelas.</p>
<p>8 § Har företaget inom föreskriven tid lämnat in de handlingar som<br>anges i 5 §, men har handlingarna någon brist som lätt kan avhjäl-<br>pas, får myndigheten meddela beslut om förseningsavgift endast om<br>företaget har underrättats om bristen och fått tillfälle att avhjälpa<br>den men inte gjort det inom den tid som angetts i underrättelsen. En<br>sådan underrättelse får sändas med posten till den postadress som<br>företaget senast har anmält hos myndigheten.</p>
<p>9 § En förseningsavgift skall efterges, om underlåtenheten att ge in<br>handlingen framstår som ursäktlig med hänsyn till omständigheter<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>110</p>
<p>som företaget inte har kunnat råda över. Avgiften skall också efter-<br>ges om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut den.</p>
<p>Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om något yrkande<br>om detta inte har framställts, om det föranleds av vad som har före-<br>kommit i ärendet.</p>
<p>10 § Om en förseningsavgift inte har betalats efter betalningsupp-<br>maning, skall avgiften lämnas för indrivning. Regeringen får före-<br>skriva att indrivning inte behöver begäras för ringa belopp.</p>
<p>Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indriv-<br>ning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet<br>enligt utsökningsbalken ske.</p>
<p>11 § Ett beslut om förseningsavgift får verkställas även om det inte<br>har vunnit laga kraft.</p>
<p>Om ett företag har rätt att få tillbaka betald förseningsavgift på<br>grund av en domstols beslut, skall ränta betalas på den återbetalda<br>förseningsavgiften från och med månaden efter den då förseningsav-<br>giften betalades in till och med den månad då återbetalning görs. I<br>fråga om räntans storlek tillämpas 19 kap. 14 § skattebetalningsla-<br>gen (1997:483).</p>
<p>7 kap. Övriga bestämmelser</p>
<p>Ansvarsbestämmelser</p>
<p>1 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen<br>eller av oaktamhet</p>
<p>1. bryter mot 2 kap. 1 eller 2 §, eller</p>
<p>2. bryter mot villkor som meddelats med stöd av 2 kap. 8 § andra<br>stycket.</p>
<p>I ringa fall döms inte till ansvar.</p>
<p>Paragrafen motsvarar delvis 22 § rörledningslagen.</p>
<p>Enligt paragrafen inträder straffansvar för den som bygger eller an-<br>vänder en naturgasledning eller ett naturgaslager utan koncession när<br>sådan krävs. Dessutom inträder straffansvar för den koncessionshavare<br>som bryter mot de villkor som har meddelats i koncessionsbeslutet.</p>
<p>2 § Till ansvar enligt denna lag döms inte om gärningen är belagd<br>med straff enligt brottsbalken.</p>
<p>3 § Den som har åsidosatt ett vitesföreläggande döms inte till ansvar<br>enligt denna lag för en gärning som omfattas av föreläggandet.</p>
<p>Överklagande</p>
<p>4 § Beslut av en myndighet enligt 2 kap. 14 och 15 §§ samt 6 kap. 2,<br>3, 6 och 9 §§ får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Pröv-<br>ningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>111</p>
<p>Regeringen får meddela föreskrifter om överklagande av andra Prop. 1999/2000:72<br>beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med<br>stöd av lagen.</p>
<p>I första stycket anges de beslut som får överklagas. Det gäller beslut en-<br>ligt 2 kap. 14 och 15 §§ om återställningsåtgärder då en naturgasledning<br>eller ett naturgaslager skall tas bort. Dessutom får vissa beslut av till-<br>synsmyndigheten överklagas, nämligen förelägganden enligt 6 kap. 3 §<br>för att åstadkomma rättelse, beslut om förseningsavgift enligt 6 kap. 6 §<br>och beslut om eftergift av förseningsavgift enligt 6 kap. 9 §.</p>
<p>Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2000.</p>
<p>2. Denna lag tillämpas även på koncessioner som har meddelats<br>enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar och som avser rörled-<br>ning för transport av naturgas eller produkt av naturgas med föl-<br>jande undantag.</p>
<p>a) 1 § andra stycket 1 lagen om vissa rörledningar tillämpas allt-<br>jämt på ledningar som har börjat byggas före ikraftträdandet.</p>
<p>b) Ett undantag som har medgivits med stöd av 1 § tredje stycket<br>lagen om vissa rörledningar skall alltjämt gälla.</p>
<p>c) Bestämmelsen om giltighetstid i en koncession som har medde-<br>lats enligt lagen om vissa rörledningar skall alltjämt gälla.</p>
<p>d) Ett villkor för en koncession som har meddelats enligt 6 § andra<br>stycket lagen om vissa rörledningar skall alltjämt gälla.</p>
<p>e) 14 § lagen om vissa rörledningar tillämpas på anmälningar som<br>gjorts före ikraftträdandet.</p>
<h4>3. Föreskrifterna i 4 kap. 1 och 2 §§ tillämpas första gången for det<br>första räkenskapsår som påbörjas efter den 31 juli 2000.</h4>
<p>Gasmarknadsdirektivet skall vara genomfört i nationell lagstiftning senast<br>den 10 augusti 2000. I punkten 1 föreskrivs att lagen träder i kraft den<br>1 augasti 2000.</p>
<p>I punkten 2 föreskrivs att den nya lagen skall tillämpas på koncessioner<br>som har meddelats enligt rörledningslagen och som avser rörledningar<br>för transport av naturgas eller produkt av naturgas. Samtliga koncessioner<br>som avser det svenska naturgasnätet har meddelats enligt rörledningsla-<br>gen. Föreskriften i denna punkt är nödvändig för att den nya lagen och<br>därmed gasmarknadsdirektivet skall få genomslag på den svenska natur-<br>gasmarknaden. De viktigaste föreskrifterna i den nya lagen som blir till-<br>lämpliga på de befintliga koncessionerna är anslutnings- och transport-<br>skyldigheten, skyldigheten att mäta och rapportera transporterad naturgas<br>samt redovisningsskyldigheten.</p>
<p>Vissa bestämmelser i rörledningslagen skall dock alltjämt tillämpas på<br>befintliga rörledningar och koncessioner. Dessa undantag anges i punk-<br>terna a-e.</p>
<p>Ledningar som har eller avses få en längd av högst 20 kilometer är icke<br>koncessionspliktiga enligt rörledningslagen. Föreskriften i punkten a in-<br>nebär att sådana ledningar alltjämt får byggas och användas utan konces-</p>
<p>112</p>
<p>sion. En förutsättning för detta är att de har börjat byggas innan den nya<br>lagen träder i kraft.</p>
<p>Enligt rörledningslagen far regeringen i ett visst fall medge undantag<br>från koncessionsplikt. Enligt punkten b skall ett sådant medgivet undan-<br>tag alltjämt gälla.</p>
<p>Koncession enligt naturgaslagen skall enligt huvudregeln i 2 kap. 10 §<br>meddelas för fyrtio år. Enligt rörledningslagen skall dock giltighetstiden<br>för en koncession bestämmas till längst trettio år. Enligt punkten c skall<br>den giltighetstid som har meddelats i en koncession enligt rörledningsla-<br>gen alltjämt gälla.</p>
<p>Enligt rörledningslagen kan som villkor för en koncession bestämmas<br>att staten skall ha rätt att delta i verksamheten eller att koncessionshava-<br>ren skall utge en särskild avgift till staten eller iaktta något annat liknande<br>villkor. Den bestämmelsen har inte förts över till den nya naturgaslagen. I<br>punkten d föreskrivs att sådana villkor som har meddelats enligt rörled-<br>ningslagen alltjämt skall gälla.</p>
<p>Enligt rörledningslagen har koncessionshavaren rätt att frånträda sin<br>koncession om han gör anmälan om det sex månader i förväg. Den rätten<br>har inte förts över till naturgaslagen. I punkten e föreskrivs att denna rätt<br>kvarstår för den som har gjort anmälan innan den nya lagen träder i kraft.</p>
<p>Någon övergångsbestämmelse beträffande ansökningar om koncession<br>som har gjorts men inte avgjorts innan den nya lagen träder i kraft införs<br>inte. Det innebär att sådana ansökningar skall avgöras enligt den nya na-<br>turgaslagen. Det medför knappast några problem eftersom prövningskri-<br>teriema i de båda lagarna är i stort sett desamma.</p>
<p>Att dessa ansökningar kommer att prövas enligt den nya naturgaslagen<br>innebär följande förändringar. Koncession kommer att meddelas för fyr-<br>tio år i stället för längst trettio år. Staten kan inte som villkor föreskriva<br>om statligt deltagande i koncessionen eller om en särskild avgift till sta-<br>ten eller annat sådant villkor.</p>
<p>14 kap. 1 och 2 §§ föreskrivs om skyldighet att upprätta särredovisning<br>och om revisorsintyg. De flesta naturgasföretag torde ha kalenderår eller<br>två kalenderhalvår som räkenskapsår. Man kan inte kräva att särredovis-<br>ning skall påbörjas under löpande räkenskapsår. Därför förekrivs i punk-<br>ten 3 att dessa föreskrifter skall tillämpas första gången för det första rä-<br>kenskapsår som börjar efter det att lagen har trätt i kraft.</p>
<h3>13.2 Förslaget till lag om ändring i ellagen (1997:857)</h3>
<p>Här föreslås bl.a. vissa ändringar i 7 kap. 2 §. Med ett mindre undantag<br>föranleds dessa ändringar inte av genomförandet av gasmarknadsdirek-<br>tivet. Tidigare fanns en möjlighet för nätmyndigheten att meddela förbud<br>av visst angivet innehåll. Ett sådant förbud gällde dock bara till utgången<br>av år 1998. Den föreskrift i förevarande paragraf som hade anknytning<br>till sådana förbud har nu tagits bort.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>113</p>
<h2>Sammanställning av remissyttranden över Värme-<br>och gasmarknadsutredningens slutbetänkande Handel<br>med gas i konkurrens (SOU 1999:115)</h2>
<h4>Remissinstanserna</h4>
<p>Värme- och gasmarknadsutredningens betänkande Handel med gas i<br>konkurrens (SOU 1999:115) har tillställts totalt 65 remissinstanser. Efter<br>remiss har yttranden avgetts av följande remissinstanser.</p>
<p>Hovrätten för västra Sverige, Kammarrätten i Göteborg, Justitie-<br>kanslem, Domstolsverket, Statskontoret, Kommerskollegium, Försvars-<br>makten, Överstyrelsen för civil beredskap, Sprängämnesinspektionen,<br>Statens fastighetsverk, Riksrevisionsverket, Bokföringsnämnden, Mark-<br>nadsdomstolen, Universitetet i Lund, Statens jordbruksverk, Riksantik-<br>varieämbetet, Naturvårdsverket, Boverket, Lantmäteriverket, Banverket,<br>Vägverket, Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Kon-<br>kurrensverket, Affärsverket svenska kraftnät (Svenska Kraftnät) Skogs-<br>styrelsen, Statens energimyndighet, Telia AB, Länsstyrelsen i Skåne och<br>Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Malmö kommun, Svenska kom-<br>munförbundet, Landstingsförbundet, Sveriges industriförbund, Lant-<br>brukarnas Riksförbund (LRF), Svenska Kraftverksföreningen, Sveriges<br>Elleverantörer, Svenska Fjärrvärmeföreningen, Föreningen Auktorisera-<br>de Revisorer (FAR), Tjänstemännens Centralorganisation, Sveriges Aka-<br>demikers Centralorganisation (SACO), Landsorganisationen i Sverige<br>(LO), Svenska Arbetsgivareföreningen, HSB Riksförbund, Hyresgäster-<br>nas Riksförbund, Svensk Industriförening, Sveriges Allmännyttiga Bo-<br>stadsföretag (SABO), Svenska Bioenergiföreningen, Svenska Gasföre-<br>ningen, Sveriges fastighetsägareförbund, Villaägarnas Riksförbund,<br>Vattenfall Naturgas AB, Sydgas AB, Lunds Energi AB, Helsingborg<br>Energi AB, Varberg Energi AB, Göteborg Energi AB.</p>
<p>Dessutom har skrivelser kommit in från Sydsvenska Industri- och<br>Handelskammaren, Sydkraft, Vattenfall AB, Fortum Oil & Gas AB och<br>Höganäs AB.</p>
<h4>En ny naturgaslagstiftning</h4>
<p>Behovet av en ny lagstiftning</p>
<p>Utredningen föreslår att en ny naturgaslag införs. Utredningens förslag<br>lämnas utan erinran av remissinstanserna.</p>
<p>Lagstiftningens omfattning och huvudsakliga innehåll</p>
<p>Utredningen föreslår att den nya naturgaslagen skall innehålla bl.a. regler<br>för koncession, ledningsägarens skyldigheter, särredovisning och tillsyn.<br>Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag. Hovrätten för<br>västra Sverige ifrågasätter om det finns någon vinst med att flytta över</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>114</p>
<p>bestämmelserna i rörledningslagen om koncession till den nya lagen.<br>Risken är då att regleringarna av rörledningar splittras i två parallella<br>system och där både systemen kommer att vara tillämpliga på rörledning<br>for transport av naturgas.</p>
<h4>Bestämmelser om koncession</h4>
<p>Koncessionspl ikt</p>
<p>Utredningen föreslår att det skall krävas koncession för att få dra fram<br>och använda naturgasledningar och naturgaslager. Remissinstanserna<br>instämmer med utredningens förslag.</p>
<p>Undantag från koncession</p>
<p>Utredningen föreslår att vissa naturgasledningar skall vara undantagna<br>från koncessionsplikt.</p>
<p>Helsingborgs Energi, Vattenfall Naturgas, Lunds Energi, Göteborg<br>Energi, Sydgas, Fortum Oil & Gas och Svenska Gasföreningen anser att<br>det även skall finnas möjlighet till undantag från koncession för nybygg-<br>nation av mät- och reglerstation, linjeventilstation, rensdonsstation och<br>kompressorstation. Orsaken till detta är att ett sådant undantag underlättar<br>att den koncessionspliktiga ledningen utnyttjas effektivt.</p>
<p>Sveriges Fastighetsägareförbund vill att frågan om icke-koncessions-<br>pliktiga nät inom fastighet för leverans till hushåll bör utredas vidare.</p>
<p>Kommerskollegium anser att lösningen med att undanta vissa nät från<br>koncession är ändamålsenlig innan naturgasnätet är utbyggt, men påpekar<br>att sådana icke-koncessionspliktiga områden på sikt kan bli betydande<br>användare av naturgas och att det då finns skäl att se över frågan om<br>undantag från koncession.</p>
<p>Länsstyrelsen västra Götaland anser att kravet på koncession även<br>skall gälla anslutningar till enskilda hushåll och företag och för ledningar<br>som används inom hamn- eller industriområde. Orsaken till det utökade<br>koncessionskravet är att framdragandet av naturgasledningar kan inne-<br>bära betydande miljökonsekvenser.</p>
<p>Storstockholm Energi AB påpekar att rörledningslagen även innehåller<br>ett undantag för koncession för ledning som är kortare än 20 meter och<br>föreslår att detta undantag även införs i naturgaslagen.</p>
<p>Förutsättningar för koncession</p>
<p>Statskontoret, Svenska Kommunförbundet, Länsstyrelsen Halland,<br>Malmö Stad, Svenska Bioenergiföreningen och LRF anser att utred-<br>ningens förslag om ett upphävandet av den kommunala vetorätten av-<br>seende anläggning för lagring av minst 50 miljoner normalkubikmeter<br>inte bör genomföras eller att frågan bör utredas ytterligare.</p>
<p>Boverket, Sydgas, Svenska Gasföreningen, Fortum Oil & Gas Vatten-<br>fall Naturgas och Helsingborgs Energi tillstyrker att den kommunala<br>vetorätten avseende anläggning för lagring av minst 50 miljoner normal-<br>kubikmeter naturgas upphävs.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>115</p>
<p>LRF vill att det vid koncessionsansökan skall åligga den sökande att<br>visa att ledningen inte leder till ökade koldioxidutsläpp. Svenska Bio-<br>energiföreningen vill att det skall åligga den sökande att visa att en ny<br>gasledning innebär sänkta utsläpp av växthusgaser.</p>
<p>Svenska Gasföreningen, Sydgas, Göteborg Energi, Fortum Oil & Gas<br>och Vattenfall Naturgas tillstyrker att framdragandet eller användning av<br>en naturgasledning som tillåtits i en koncession enligt naturgaslagen inte<br>ska kunna förbjudas med stöd av miljöbalken. De anser att detta är av<br>stor vikt för att undvika osäkerhet i samband med investeringar i ny in-<br>frastruktur för naturgas.</p>
<p>Ett flertal remissinstanser vill att man närmare definierar ”lämplig från<br>allmän synpunkt”, då detta uttryck uppfattas som vagt.</p>
<p>Villkor för koncession</p>
<p>Utredningen anser att man för att tillgodose allmänna intressen och en-<br>skild rätt bör kunna förena en koncession för en naturgasledning eller för<br>ett naturgaslager med villkor. Utredningens förslag lämnas utan invänd-<br>ning av remissinstanserna. Sydgas motsätter sig kravet på att göra kon-<br>cessionen beroende av att sökanden ställer säkerhet för fullgörande av<br>återställningsåtgärder. Detta skapar en administration som fördyrar trans-<br>porten och därigenom försvagar naturgasens konkurrenskraft.</p>
<p>Tidsbegränsad koncession</p>
<p>Ingen remissinstans ifrågasätter utredningens bedömning om att 40 år är<br>en lämplig koncessionstid. Flera remissinstanser tycker dock att konces-<br>sionstiden alltid skall vara 40 år och att kortare giltighetstid inte bör till-<br>lämpas.</p>
<p>Förlängning av giltighetstid</p>
<p>Utredningen föreslår att koncession far förlängas med 40 år åt gången<br>och att det vid förlängning skall ställas samma krav som vid en prövning<br>av en ny ansökan. Utredningens förslag lämnas utan invändning från<br>remissinstanserna.</p>
<p>Naturgasledning inom trafikled</p>
<p>I förslaget föreslås att koncessionshavare vars ledning dragits fram inom<br>område för befintlig allmän väg själv skall bekosta de åtgärder med led-<br>ningen som behövs för att en ändring av vägen ska kunna genomföras.<br>Om däremot naturgasledningen endast korsar en väg får väghållaren er-<br>sätta koncessionshavaren för hans åtgärder när vägen ändras. Vägverket<br>anser att koncessionshavaren i samtliga fall skall bekosta erforderliga<br>åtgärder, oavsett om ledningen korsar vägen eller ej, eftersom detta dels<br>är rimligt och dels för att man riskerar svåra tolkningsfrågor, vilka kan<br>föranleda tvister. Banverket tillstyrker förslaget till kostnadsdelning och<br>att när en naturgasledning dras fram längs ett järnvägsspår bör samlokali-<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>116</p>
<p>seringen av naturgasledning och järnvägsspår prövas särskilt. Banverkets<br>samt berörd järn vägsinnehavares synpunkter bör därvid inhämtas. Lämp-<br>ligen bör en oberoende riskanalys genomföras i varje enskilt fall.</p>
<p>Överlåtelse av koncession</p>
<p>Utredningen föreslår att en överlåtelse av koncession kräver särskilt till-<br>stånd och att ny innehavares lämplighet prövas på samma sätt som vid<br>ansökan om ny koncession. Utredningens förslag lämnas utan invändning<br>från remissinstanserna.</p>
<p>Upphörande av koncession</p>
<p>Utredningen föreslår att koncession far återkallas om naturgasledningen<br>eller naturgaslagret inte längre används och inte heller behövs för att<br>säkra energiförsörjningen eller om koncessionshavaren missköter sig.<br>Utredningens förslag lämnas utan invändning av remissinstanserna.</p>
<p>Borttagande av naturgasledning, återställning m.m.</p>
<p>Utredningen föreslår att vid upphörande av koncession är den som senast<br>innehaft koncession skyldig att ta bort naturgasledningen och naturgas-<br>lagret samt att vidta åtgärder för återställning. Lantmäterimyndigheten<br>anser att bland de återställningsarbeten som tillsynsmyndigheten bör be-<br>sluta om, bör ingå att tillse att de rättsliga belastningar som gäller på be-<br>rörda fastigheter tas bort. Då ledningsrättshavaren har ledningsrätt bör<br>denne åläggas att begära omprövningsförrättning (33 § ledningsrätts-<br>lagen) för att ledningsrätten skall upphävas. Enligt Lantmäterimyndig-<br>heten uppfattning är det orationellt att två olika myndigheter skall enga-<br>geras, då det gäller markfrågor i samband med återställningsarbeten. För<br>att effektivisera förfarandet föreslås att Lantmäterimyndigheten ges de<br>uppgifter som tillsynsmyndigheten enligt 2 kap. 18 § föreslås fa. Dessa<br>frågor.är ju av samma karaktär som de Lantmäterimyndigheten hanterar<br>då ledningsrätt skall upplåtas för ny ledning. Motsvarande ändring bör i<br>så fall införas också i 2 kap. 21 § ellagen.</p>
<p>Sydgas anser att texten i författningsförslaget 2 Kap. 18 § ”Byggnader<br>far uppföras eller vägar byggas endast om markens ägare och den som<br>har nyttjanderätt eller servitut...” bör ändras och fa en lydelse enligt<br>följande: ”Byggnader far uppföras eller vägar byggas endast om markens<br>ägare och den som har nyttjanderätt, ledningsrätt eller servitut...” Fortum<br>Oil & Gas finner också det angeläget att även de som har ledningsrätt för<br>eventuellt intilliggande ledningar, i detta avseende ges samma status som<br>den som har utnyttjanderätt eller servitut till marken.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>117</p>
<h4>Ledningsägarens skyldigheter</h4>
<p>Tillträde till naturgasledningar</p>
<p>Utredningen föreslår att tillträde till naturgasledningar skall baseras på ett<br>reglerat förfarande med offentliggjorda tariffer. Flertalet remissinstanser<br>lämnar förslaget utan erinran. Statskontoret, Konkurrensverket, läns-<br>styrelsen i Västra Götalands län, Svenska Kommunförbundet, Lant-<br>brukarnas Riksförbund, Fjärrvärmeföreningen, Villaägarnas Riksför-<br>bund, Lunds Energi och Stor-Stockholms Energi AB tillstyrker förslaget.<br>Vattenfall Naturgas AB anser att reglerat tillträde till naturgasnäten bör<br>tillämpas efter en kortare övergångsperiod med förhandlat tillträde. När<br>reglerat tillträde tillämpas bör ansvaret för prissättning av transport-<br>tjänster åvila naturgasföretagen.</p>
<p>Fortum Oil & Gas AB anser att förhandlat nättillträde är den lämp-<br>ligaste tillträdesformen, som åtminstone borde tillämpas så länge som<br>Danmark tillämpar förhandlat tillträde till det danska naturgasnätet, och i<br>vart fall under en övergångsperiod. Svenska Gasföreningen, Göteborg<br>Energi AB och Fortum Oil & Gas AB anför att om reglerat tillträde väljs<br>så bör det utformas så att ansvaret för prissättning liksom utformningen<br>av allmänna leveransvillkor och tariffer åläggs naturgasföretagen själva.<br>Statskontoret framhåller att utvecklingen behöver följas noggrant för att<br>uppmärksamma om intentionerna i lagen inte nås. Konkurrensverket an-<br>för att de föreslagna reglerna om anslutningsvillkorens skälighet synes<br>vara formulerade med samma inbyggda brister som motsvarande regler i<br>ellagen. Enligt verket har såväl Nätmyndigheten som domstolarna haft<br>betydande svårigheter att tillämpa denna skälighetsregel. Verket anser att<br>det är angeläget att regelverket ses över och skärps när gasmarknaden<br>nått ett stadium där en sådan skärpt reglering inte motverkar tillväxten på<br>ett negativt sätt.</p>
<p>Anslutning till naturgasledningar</p>
<p>Utredningen föreslår att den som äger en naturgasledning skall vara skyl-<br>dig aft på skäliga villkor ansluta berättigade kunders naturgasledningar.<br>Förslaget lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser.</p>
<p>Sydgas och Helsingborg Energi AB anser att det är väsentligt att en an-<br>slutning som en gång accepterats inte med automatik innebär att uttags-<br>rätten är obegränsad.</p>
<p>Transport av naturgas för annans räkning</p>
<p>Utredningen föreslår att en ledningsägare skall vara skyldig att på skäliga<br>villkor transportera naturgas för berättigade kunder. Förslaget lämnas<br>utan erinran av remissinstanserna.</p>
<p>Berättigade kunder</p>
<p>Utredningen föreslår att berättigade kunder inledningsvis skall vara kun-<br>der som har naturgaseldad kraftproduktion och övriga slutförbrukare som<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>118</p>
<p>förbrukar mer än fem miljoner kubikmeter naturgas per år och förbruk-<br>ningsställe. Från och med den 1 januari 2006 skall alla kunder anses som<br>berättigade.</p>
<p>Flertalet remissinstanser lämnar förslaget utan erinran.</p>
<p>Fjärrvärmeföreningen tillstyrker förslaget. Statens energimyndighet<br>anser att marknaden den 10 augusti 2000 bör öppnas för kunder med en<br>förbrukning på 25 miljoner kubikmeter per år. Den 1 januari 2006 bör<br>marknaden öppnas för samtliga kunder. Svenska Gasföreningen anser att<br>öppningstakten för den svenska naturgasmarknaden bör anpassas till löp-<br>tiderna hos nu gällande take or pay-kontrakt. Konkurrensverket, TCO och<br>Villaägarnas Riksförbund anser att en fullständig öppning av marknaden<br>bör ske tidigare än vad utredningen föreslagit. Konkurrensverket fram-<br>håller dock att den grad av marknadsöppning som föreslås ske i ett första<br>steg är väl motiverad. Vattenfall Naturgas AB anser att den föreslagna<br>initiala öppningstakten av den svenska naturgasmarknaden är balanserad<br>och förstärker naturgasens konkurrensmöjlighet hos industriella an-<br>vändare. Den fortsatta öppningstakten bör dock prövas vid kontroll-<br>stationen 2003 och därvid skall hänsyn tas till såväl naturgastillförseln till<br>Sverige som till befintliga take- or-pay-åtaganden.</p>
<p>Elleverantörerna saknar en diskussion om varför gränsen skall läggas<br>på just fem miljoner kubikmeter och inte på någon annan högre eller<br>lägre nivå.</p>
<p>Länsstyrelsen i Skåne län, Fjärrvärmeföreningen, Svenska Gasföre-<br>ningen, Lunds Energi och Göteborg Energi AB anser att begreppet kraft-<br>värme tydligare bör definieras, exempelvis genom att lägsta tillåtna kvot<br>mellan producerad el och värme anges. Sydgas AB, Lunds Energi och<br>Göteborg Energi AB understryker vikten av att en ledningsägare inte utan<br>vidare skall kunna bedriva t.ex. distribution av naturgas; verksamheten<br>måste även fortsättningsvis ske i överensstämmelse med bl.a. de före-<br>skrifter som utfärdas av sprängämnesinspektionen. Statens jordbruksverk<br>samt länsstyrelserna i Hallands och Västra Götalands län anser att det<br>bör övervägas om regelverket även bör omfatta biogas.</p>
<p>Undantag</p>
<p>Geografiskt avgränsat område</p>
<p>Utredningen föreslår att om införandet av naturgaslagen skulle orsaka<br>allvarliga problem inom ett geografiskt begränsat område kan regeringen<br>eller den myndighet som regeringen bestämmer ansöka hos Europeiska<br>gemenskapens kommission om ett tillfälligt undantag från reglerna om<br>marknadsöppning. Helsingborgs kommun, Svenska Gasföreningen,<br>Vattenfall Naturgas, Sydgas, Helsingborg Energi AB, Lunds Energi,<br>Göteborg Energi AB och Fortum Oil & Gas AB understryker vikten av<br>att ett undantag medges för geografiskt begränsat område för att möjlig-<br>göra nya investeringar i naturgasinfrastruktur. Vattenfall naturgas AB<br>anser att utredningens förslag till lagtext i detta avseende bör förtydligas.<br>Svebio anser att möjlighet till undantag från bestämmelserna om att tillåta<br>tredje part utnyttja gasnäten inte bör finnas. Lantbrukarnas Riksförbund<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>119</p>
<p>föreslår att undantag från marknadsöppning ej skall kunna beviljas for<br>längre tid än fem år.</p>
<p>Take or pay-kontrakt</p>
<p>Utredningen föreslår att de naturgasföretag som far allvarliga ekono-<br>miska svårigheter på grund av långsiktiga åtaganden om köp av naturgas,<br>kan ansöka hos regeringen eller den myndighet som regeringen be-<br>stämmer om ett tillfälligt undantag från anslutnings- och transportskyl-<br>digheten. Flertalet remissinstanser lämnar förslaget utan erinran. Svenska<br>Gasföreningen påtalar risken för att möjligheten till undantag p.g.a. lång-<br>siktiga take-or-pay-åtaganden leder till att problem byggs in i den nya<br>svenska naturgasmarknaden. Föreningen anser att man i stället bör beakta<br>strukturen hos naturgastillförseln till Sverige och anpassa öppningstakten<br>av den svenska naturgasmarknaden till löptiden hos nu gällande take-or-<br>pay-kontrakt.</p>
<p>Transporttariffer</p>
<p>Allmänt om transporttariffer</p>
<p>Utredningen föreslår att transporttariffer för transport av naturgas skall<br>vara skäliga och utformade på sakliga grunder. Transporttariffer for<br>transport av naturgas skall utformas så, att den avgift ett naturgasföretag<br>eller en berättigad kund betalar for transporten till sin anslutningspunkt<br>innefattar avgift för transporten i samtliga rörledningar, genom vilken<br>transporten sker.</p>
<p>Utredningens förslag lämnas utan invändning. Konkurrensverket fram-<br>håller dock att det är angeläget att regelverket ses över och skärps när<br>gasmarknaden nått ett stadium där sådan skärpt reglering inte motverkar<br>tillväxten på ett negativt sätt, mot bakgrund av erfarenheterna från mot-<br>svarande regler i ellagen. Konkurrensverket understryker att såväl Nät-<br>myndigheten som domstolarna haft betydande svårigheter att tillämpa<br>skälighetsregeln i ellagen och menar att såväl problemen med korssub-<br>ventionering som problemen med tillämpning av reglerna om skäliga<br>tariffer synes utgöra bakgrunden till att regeringen nyligen givit direktiv<br>till en utredning om översyn av ellagens bestämmelser (1997:857).</p>
<p>Offentliggörande av tariffer</p>
<p>Utredningen föreslår att ledningsägare skall vara skyldiga att offentlig-<br>göra sina transporttariffer och andra villkor för att utnyttja systemet. Ut-<br>redningens förslag lämnas utan invändning av remissinstanserna.</p>
<p>Mätning och avläsning</p>
<p>Ledningsägare skall vara skyldig att mängden transporterad naturgas och<br>rapportera mätresultatet. Utredningens förslag lämnas utan invändning av<br>remissinstanserna.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>120</p>
<p>Reciprocitet</p>
<p>Naturgasmarknadsdirektivet innehåller en s.k. reciprocitetsklausul, som<br>har till uppgift att hindra bristande jämvikt i öppnandet av naturgasmark-<br>nadema. Utredningen anser att reciprocitetsklausulen bör kunna användas<br>mot länder med en procentuellt sett mindre marknadsöppning än Sveriges<br>och om öppningen uppenbart orsakar ett snedvridande av konkurrensen.</p>
<p>Den närmare utformningen av en bestämmelse i den svenska natur-<br>gaslagen, där möjligheten att vägra leveranser utnyttjas i enlighet med<br>reciprocitetsklausulen, måste dock enligt utredningen göras under beak-<br>tande av de särskilda konkurrensvillkor som föranleder utnyttjandet. En-<br>ligt klausulen far ledningsinnehavare rätt att vägra transportera gas från<br>leverantör i ett visst land till en viss typ av berättigad kund i Sverige. Ut-<br>redningen framhåller att det således inte är möjligt att införa en generell<br>bestämmelse i lagen och att det därför är viktigt att regeringen bevakar<br>konkurrenssituationen på naturgasmarknaden, och om så bedöms nöd-<br>vändigt, lämnar förslag om tillägg till lagstiftningen för att undanröja<br>bristande jämvikt i utlandshandeln.</p>
<p>Helsingborgs Energi AB (HEAB) samt Sydgas AB har haft synpunkter<br>på frågan om reciprocitet. De framhåller att reciprocitet är en del av EG:s<br>grundpelare och väsentligt för att uppnå jämvikt mellan olika länder.<br>Därför anser HEAB och Sydgas att det är självklart att Sverige skall ha<br>möjlighet att använda sig av en sådan klausul. Företagen anser att det bör<br>införas tydliga regler som kan användas mot länder med en procentuellt<br>mindre marknadsöppning än Sveriges, och att detta är särskilt viktigt om<br>Sverige använder reglerat tillträde medan närliggande länder väljer ett<br>förhandlat tillträde.</p>
<p>Import av naturgas till Sverige</p>
<p>Utredningen har berört frågan om eventuella importproblem av naturgas<br>till Sverige, men föreslår inte någon åtgärd. Statskontoret, Länsstyrelsen i<br>Skåne, Malmö kommun, Helsingborgs stad, Svenska Kommunförbundet,<br>Industriförbundet, Fjärrvärmeföreningen, HSB Riksförbund, Hyres-<br>gästernas Riksförbund, Svensk Industriförening, SABO, Svenska Gas-<br>föreningen, Vattenfall AB, Sydgas, Varbergs Energi, Göteborg Energi<br>AB, Sydsvenska Industri- och Handelskammaren, Sydkraft AB och<br>Höganäs AB har kommenterat Vattenfall Naturgas transportavtal med<br>DONG. Flera av remissinstanser är oroliga för att transportavtalet kom-<br>mer att hindra företag i Sverige från att köpa naturgas via Danmark.</p>
<h4>Ekonomisk särredovisning</h4>
<p>Särredovisning</p>
<p>Utredningen föreslår att särredovisning skall ske för respektive verksam-<br>hetsgrenarna överföring, distribution och lagring av naturgas. För en<br>effektiv reglering av ett naturligt monopol krävs att den reglerande myn-<br>digheten kan kontrollera verksamheternas ekonomiska resultat. Under<br>förutsättning att ett naturgasföretag bedriver såväl monopolverksamhet</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>121</p>
<p>som konkurrensutsatt verksamhet föreligger enligt utredningen en upp-<br>enbar risk för konkurrensproblem genom att ett ekonomiskt överskott<br>från monopolverksamhet kan användas för att subventionera kon-<br>kurrensutsatt verksamhet, s.k. korssubventionering.</p>
<p>Remissinstanserna stödjer i huvudsak förslaget om särredovisning för<br>respektive verksamhetsgren. Bokföringsnämnden anser dock att det kan<br>vara förenat med betydande svårigheter att upprätta en särredovisning av<br>god kvalitet i de fall då en och samma juridisk person bedriver olika<br>verksamheter. Nämnden erinrar om vikten att regeringen och ansvarig<br>myndighet kan utfärda föreskrifter för naturgasmarknaden som är jäm-<br>förbara med vad som gäller inom elmarknadsområdet. Statskontoret anför<br>att särredovisning ställer höga krav på såväl regelverk som tillsynsmyn-<br>dighet för att tillsynen skall vara effektiv vad gäller att bevaka att vill-<br>koren för kunderna är skäliga och utformade på sakliga grunder. Vidare<br>framhåller Statskontoret att det ligger på tillsynsmyndighetens ansvar, om<br>tillsynen visar att lagstiftningen inte följs, att dels agera gentemot det<br>aktuella företaget, dels överväga om regelverket bör skärpas för att mot-<br>verka korssubventionering.</p>
<p>Revision</p>
<p>Utredningen föreslår att en revisor skall särskilt granska särredovisningen<br>av verksamheterna och årligen avge ett utlåtande i form av ett särskilt<br>intyg.</p>
<p>Utredningens förslag lämnas utan invändning av remissinstanserna.</p>
<h4>Kommunala naturgasföretag</h4>
<p>Lokaliseringsprincipen</p>
<p>Utredningen föreslår att för transport av naturgas skall undantaget från<br>kommunallagens lokaliseringsprincip gälla endast om syftet är att uppnå<br>en ändamålsenlig naturgasverksamhet samt att transportverksamheten<br>därvid endast far bedrivas i geografisk närhet till företagets transport-<br>verksamhet i den egna kommunen.</p>
<p>Statskontoret anför att lokaliseringsprincipen är en av flera grund-<br>läggande principer för kommunal verksamhet, som det är angeläget att<br>värna om. Undantag från denna princip måste vara mycket väl under-<br>byggda, där syftet med undantaget noggrant måste analyseras i för-<br>hållande till syftet med lokaliseringsprincipen. Statskontoret anser inte att<br>utredningens förslag uppfyller de krav som bör ställas på ett besluts-<br>underlag i denna fråga. Länsstyrelsen Västra Götaland anser att kom-<br>munala naturgasföretag i princip inte bör undantas från kommunallagens<br>lokaliseringsprincip då kommunala bolag som verkar utanför den egna<br>kommunen i konkurrens med det privata näringslivet skapar kon-<br>kurrensproblem. Länsstyrelsen anser dock att det faktum att undantag<br>från kommunallagens lokalisering-, likställighets- och självkostnads-<br>princip idag råder för kommunala bolag verksamma inom energiområdet<br>torde dock tala för att undantag även bör gälla naturgasföretag. Malmö<br>stad, Svenska Kommunförbundet, Svenska Fjärrvärmeföreningen,</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>122</p>
<p>Svenska Gasföreningen, Lunds Energi AB, Helsingborg Energi AB och<br>Göteborg Energi AB anser att kommunerna bör tillåtas bedriva naturgas-<br>verksamhet på en konkurrensutsatt marknad, utan geografisk<br>inskränkning av lokaliseringsprincipen.</p>
<p>Likställighets- och självkostnadsprincipema</p>
<p>Utredningen föreslår att ett sådant företag som avses i 3 kap. 16-18 §§<br>kommunallagen (1991:900) och som bedriver handel med naturgas skall<br>driva den delen av verksamheten på affärsmässiga grunder samt redovisa<br>den särskilt.</p>
<p>Sydgas AB finner det självklart att de kommunägda naturgasföretagen<br>skall bedriva sin handelsverksamhet enligt affärsmässiga principer. 1<br>annat fall riskerar den svenska naturgasmarknaden att snedvridas. När det<br>gäller transportverksamheten kommer denna att regleras för såväl kom-<br>munägda som icke kommunägda naturgasföretag av reglerna om skäliga<br>villkor för berättigade kunders tillträde till naturgasledningama och däri-<br>genom kommer inte heller här att uppstå någon snedvridning av kon-<br>kurrensen. Sydgas AB delar således utredningens förslag i denna del.</p>
<h4>Tillsyn</h4>
<p>Tillsyn m.m.</p>
<p>Utredningen föreslår att den myndighet som regeringen bestämmer skall<br>utöva tillsyn över efterlevnaden av naturgaslagen.</p>
<p>De remissinstanser som nämnder utredningens förslag om att tillsyn<br>över efterlevnaden av den föreslagna naturgaslagen skall utövas av den<br>myndighet som regeringen bestämmer delar samtliga utredarens förslag.<br>Banverket saknar dock ett uttalat ansvar för den föreslagna myndigheten<br>att utöva tillsyn över drift och underhåll så att detta inte eftersätts på ett<br>sådant sätt att säkerheten äventyras och att tillsynsmyndigheten bör ges<br>rätten att stänga driften av anläggningen i dessa fall.</p>
<p>Förseningsavgift</p>
<p>Utredningen föreslår att överförings- och lagringsverksamhet skall sär-<br>redovisas, samt att en årsrapport jämte ett revisorsintyg beträffande sär-<br>redovisningen årligen skall sändas in till den myndighet som regeringen<br>bestämmer. För att förmå naturgasföretagen i rätt tid och med riktiga<br>uppgifter sända in dessa handlingar skall en sanktion kunna meddelas för<br>det fall att ett företag inte uppfyller kraven. Utredningens förslag lämnas<br>utan invändning av remissinstanserna.</p>
<p>Finansiering</p>
<p>Utredningen föreslår att tillsynsmyndighetens verksamhet skall finansie-<br>ras genom en årlig avgift, som betalas av de naturgasföretag som skall<br>sända in särredovisningar enligt naturgaslagen.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>123</p>
<p>Sydgas AB och Helsingborg AB har förståelse för att myndighetens<br>verksamhet bör finansieras genom avgifter som betalas av verksamheten.<br>Sydgas AB vill dock påpeka att det, i varje fall inledningsvis, enbart är<br>sju företag som kommer att finansiera verksamheten och med den före-<br>slagna metoden för avgiftsuttag är det till största delen Sydgas AB och<br>Vattenfall Naturgas AB som kommer satt vara finansiärer. Sydgas AB<br>anser därför att med hänsyn till att naturgasverksamheten är så pass liten<br>och under utveckling kan den inte bära ytterligare kostnader. Helsingborg<br>AB anser att det är av vikt att tillsynsmyndighetens verksamhet inte tillåts<br>expandera så att avgifterna blir orimligt stora.</p>
<p>Organisation av myndigheten</p>
<p>Utredningen föreslår att regeringen bör låta utreda huruvida tillstånds-<br>och tillsynsärenden samt normgivning avseende både ellagen och natur-<br>gaslagen skall handhas av en självständig myndighet.</p>
<p>Statskontoret anser att tillsynsmyndigheten har en viktig roll i genom-<br>förandet av den nya naturgaslagen och denna verksamhet kan komma<br>igång senast när den nya lagen träder i kraft den 1 augusti 2000.<br>Statskontoret anser att tillsynsverksamheten i ett inledningsskede bör<br>ligga på Statens energimyndighet men att det finns skäl att som en mer<br>långsiktig lösning, som utredningen föreslår, utreda om nätmyndigheten<br>och tillsynsmyndigheten för gasmarknaden bör föras samman i en från<br>Energimyndigheten fristående myndighet. Riksrevisionsverket tar inte<br>ställning till om tillsynen över både ellagen och naturgaslagen bör utövas<br>av en och samma myndighet men instämmer i utredningens förslag att en<br>samordning bör föregås av en utredning om inrättandet av en självständig<br>myndighet. Statens energimyndighet anser inte att frågan om huruvida<br>tillstånds- och tillsynsärenden samt normgivning avseende både ellagen<br>och naturgaslagen skall handhas av en självständig myndighet behöver<br>utredas ytterligare. Frågan om de myndighetsuppgifter som avser ellagen<br>skall handhas av en självständig myndighet eller ej har uttretts och ana-<br>lyserats grundligt vid två tillfällen, dels inför inrättandet av Nätmyndig-<br>heten Vid Närings- och teknikutvecklingsverket 1995, dels inför inrättan-<br>det av Energimyndigheten 1998. Vid båda dessa tillfällen ansågs över-<br>vägande skäl tala för att uppgifterna inte skulle handhas av en självstän-<br>dig myndighet. Enligt Statens energimyndighets uppfattning har inte<br>några nya omständigheter framkommit som kan medföra att dessa ställ-<br>ningstaganden bör ändras och därmed inga skäl att än en gång utreda<br>organisationsfrågan avseende tillsynen enligt ellagen och en kommande<br>naturgaslag. Sveriges elleverantörer anser att tillstånds- och tillsyns-<br>ärenden samt normgivning avseende både ellagen och naturgaslagen bör<br>handhas av en självständig myndighet. Sveriges elleverantörer anser<br>vidare att det är viktigt att en sådan myndighet har kompetens och kan<br>arbeta självständigt och effektivt inom sitt verksamhetsområde. Risken<br>för intressekonflikter om dessa frågor förläggs till en existerande myn-<br>dighet är en annan viktig faktor som talar för en självständig myndighet.<br>Sydgas AB delar utredningens uppfattning att samma myndighet bör<br>hantera både ellagen och naturgaslagen. Sydgas AB vill dock påpeka att<br>en sådan självständig myndighet inte onödigtvis tillåts expandera utan</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>124</p>
<p>istället administrativt och till viss del kompetensmässigt tar hjälp av<br>andra myndigheter så att eventuella skalfördelar utnyttjas. Sydgas AB<br>anser vidare att det mest effektiva är att Statens energimyndighet är till-<br>synsmyndighet samt att detta medför att samordningsfördelar kan uppnås<br>med annan verksamhet som hantering av koncessionsärenden. Helsing-<br>borg Energi AB uppfattar utredningen som att den anser att en särskild<br>tillsynsmyndighet bör inrättas gemensamt för tillsyn av ellagens och<br>naturgaslagens bestämmelser. Helsingborg Energi AB delar den uppfatt-<br>ningen, men självklart bör de administrativa kostnaderna minimeras.</p>
<h4>Övriga frågor</h4>
<p>Systemansvar - ansvar för att teknisk balans upprätthålls i landets natur-<br>gassystem</p>
<p>Utredningen bedömer att ansvaret, på avtalsmässiga grunder mellan<br>naturgasmarknadens aktörer, bör åvila de naturgasföretag som bedriver<br>handel med naturgas.</p>
<p>Svenska kraftnät framhåller vikten av en tydlig ansvars- och rollfördel-<br>ning mellan marknadens. aktörer. Erfarenheter från andra avreglerade<br>områden visar att detta bäst åstadkoms genom en klar boskillnad mellan<br>den konkurrensutsatta verksamheten och monopolverksamheten. På el-<br>marknaden har stamnätet och utlandsförbindelserna avskiljts och hanteras<br>av ett särskilt företag, Svenska kraftnät, med uppgift att svara för denna<br>infrastruktur. Detta är en allmänt accepterad ordning som har visat sig<br>fungera väl. Enligt Svenska kraftnät bör erfarenheterna från elmarknaden<br>tas till vara när den svenska naturgasmarknaden avregleras. Utredningen<br>har inte redovisat några skäl som talar för att naturgasmarknaden inte<br>borde organiseras på samma sätt som elmarknaden. Man bör således<br>skapa ett stamnätsbolag som är oberoende av de kommersiella aktörerna.<br>Detta bolag bör hantera såväl de större ledningarna i landet som ledning-<br>arna till andra länder. Bolagets främsta uppgift skulle vara att säkerställa<br>tillgången till ledningarna på icke-diskriminerande villkor för samtliga<br>kommersiella aktörer. Svenska kraftnät konstaterar att det finns klara</p>
<p>♦</p>
<p>synergieffekter att integrera hanteringen av ett stamnät för gas med stam-<br>nätet för el som bl.a. gäller planering, tillståndsfrågor, upphandling,<br>underhåll och övervakning. Svenska gasföreningen motsätter sig utred-<br>ningens övervägande om att balansansvaret enbart bör åvila handelsdelen<br>hos respektive naturgasföretag. Svenska gasföreningen anser att balans-<br>ansvaret bäst hanteras genom att det fördelas mellan såväl nätdelen som<br>handelsdelen samt att detta bör överlämnas till naturgasmarknadens ak-<br>törer att lösa. Säkerhetskraven ligger på nätägaren och därför måste även<br>denne omfattas av balansansvaret. Även Vattenfall Naturgas AB, Lunds<br>Energi AB och Göteborg Energi AB motsätter sig utredningens förslag.<br>Att upprätthålla den tekniska balansen i landets naturgassystem anser<br>bolagen vara en skyldighet som, inte minst av säkerhetsskäl, bör hanteras<br>av ägarna till naturgasnäten. Det fysiska ansvaret för naturgasledningama<br>måste kopplas till äganderätten via en kontraktskedja mellan olika nät-<br>ägare där det ekonomiska ansvaret vidare fördelas på samtliga aktörer.<br>Bolagen anser detta vara en förutsättning för att naturgasnäten ska kunna</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>125</p>
<p>utnyttjas såväl säkert som optimalt. Sydgas AB och Helsingborg Energi<br>AB delar utredningens uppfattning att det för närvarande inte föreligger<br>behov av en särskild myndighetsfunktion för att upprätthålla balansen i<br>det svenska naturgassystemet. Huruvida ansvaret för balansens upprätt-<br>hållande skall åvila naturgasföretagens handelsverksamhet eller annat<br>naturgasföretag bör dock lösas av naturgasmarknadens aktörer på rent<br>affärsmässiga grunder.</p>
<p>Allmännyttiga tjänster</p>
<p>Utredningen bedömer att naturgasföretag inte skall åläggas att tillhanda-<br>hålla allmännyttiga tjänster.</p>
<p>Länsstyrelsen Västra Götaland anser att naturgasnätet bör kunna an-<br>vändas för distribution av biogas och att även biogasleverantörer betrak-<br>tas som berättigade kunder från och med den föreslagna naturgaslagstift-<br>ningens ikraftträdande. Länsstyrelsen anser att en sådan bestämmelse kan<br>anses vara i linje med bestämmelserna i EG:s naturgasdirektiv som ger<br>medlemsländerna rätt att ålägga naturgasföretag att tillhandahålla all-<br>männyttiga tjänster för att säkerställa en god miljö och att det således bör<br>betraktas som en allmännyttig tjänst att tillhandahålla biogas i natur-<br>gasnätet. Sydgas AB och Helsingborg Energi AB anför att inte bara<br>nationellt utan även internationellt är det viktigt att konkurrensen inte<br>snedvrids, med hänsyn till de signaler som har erhållits från andra länder<br>om införande av allmännyttiga tjänster är det viktigt att den svenska<br>myndigheten är mycket uppmärksam på dessa förhållanden så att svenska<br>naturgasföretag inte drabbas negativt. Helsingborg Energi AB anser att<br>man inte har kunnat visa att det föreligger något behov av s.k. allmän-<br>nyttiga tjänster, varför denna fråga kan avföras från diskussionen. Sydgas<br>AB föreslår att det omedelbart tillsätts en utredning som far i uppdrag att<br>följa utvecklingen och behovet av allmännyttiga tjänster och vilka kon-<br>sekvenser ett tillämpande av sådana kan fa.</p>
<p>Företagens behandling av kommersiellt känsliga uppgifter</p>
<p>Överförings- lagrings- och distributionsföretag är skyldiga att behandla<br>kommersiellt känsliga uppgifter konfidentiellt. Utredningens bedömning<br>lämnas utan invändning av remissinstanserna.</p>
<p>Sydgas AB delar utredningens uppfattning att, såvitt avser privatägda<br>naturgasföretag, dessa i eget intresse behandlar kommersiellt känsliga<br>uppgifter konfidentiellt och att det därför inte är nödvändigt att införa<br>särskilda regler kring detta.</p>
<h4>Övriga bestämmelser</h4>
<p>Ansvar</p>
<p>Utredningen föreslår att den som med uppsåt eller av oaktsamhet drar<br>fram och använder en naturgasledning utan tillstånd eller som uppför och<br>använder naturgaslager utan tillstånd, skall kunna dömas till ansvar. Ut-<br>redningens förslag lämnas utan invändning av remissinstanserna.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>126</p>
<p>Överklagande</p>
<p>Utredningen föreslår att beslut enligt 6 kap. 7 och 10 §§ skall kunna<br>överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Utredningens förslag lämnas<br>utan invändning av remissinstanserna.</p>
<p>Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser</p>
<p>Utredningen föreslår att naturgaslagen skall träda i kraft den 10 augusti<br>2000. De nya reglerna skall tillämpas även på koncession för naturgas-<br>ledning meddelad enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar. Utred-<br>ningens förslag lämnas utan invändning av remissinstanserna.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>127</p>
<h2>Sammanfattning av slutbetänkandet Handel med gas i<br>konkurrens (SOU 1999:115)</h2>
<p>Den 22 juni 1998 antog Europaparlamentet och rådet direktivet 98/30/EG<br>om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas (kapitel 7).<br>Det s.k. naturgasmarknadsdirektivet syftar till att öka konkurrensen på<br>gasmarknaden och skapa en inre marknad för naturgas. För att uppnå<br>detta innehåller direktivet bl.a. bestämmelser om att ägare av över-<br>förings- och distributionsnät skall göra det möjligt för andra aktörer att<br>utnyttja dessa. Direktivet är betydligt mer långtgående och omfattande än<br>den nuvarande svenska lagstiftningen på naturgasområdet (kapitel 6).</p>
<p>Utredningens huvuduppgift är att lämna ett förslag till naturgaslagstift-<br>ning som tillgodoser det nya direktivets krav. Arbetet med den nya lag-<br>stiftningen bör enligt kommittédirektiven syfta till att regelverket skall<br>vara grunden för en samhällsekonomiskt effektiv marknad. Det bör dock<br>samtidigt beaktas att den svenska naturgasmarknaden är mindre utveck-<br>lad än marknaderna i flertalet andra europeiska länder och att en bristan-<br>de jämvikt i öppnandet av gasmarknadema bör undvikas. Pågående inter-<br>nationella överväganden rörande naturgasnätet i Norden och Östersjöom-<br>rådet skall också beaktas. I kapitel 1 redogörs närmare för utgångspunk-<br>ter för och genomförande av utredningens arbete.</p>
<p>Betänkandet är disponerat i form av tre huvuddelar, en bakgrundsdel,<br>en del med utgångspunkter och en förslagsdel.</p>
<h3>Bakgrund</h3>
<p>I kapitel 2 görs en genomgång av några grundläggande aspekter på<br>naturgasen. Det gäller t.ex. egenskaper, användningsområden och utbud<br>och efterfrågan på naturgas.</p>
<p>Naturgas består av gasformiga kolväten med metan som huvud-<br>beståndsdel. Gasen innehåller små mängder kväve och icke mätbara<br>mängder tungmetaller samt ger vid förbränning upphov till mindre<br>mängder koldioxid än vad andra fossila bränslen gör.</p>
<p>Transporter av naturgas sker till övervägande del i markförlagda led-<br>ningar. Ett ledningssystem består i huvudsak av överförings- och distri-<br>butionsledningar. Gasen transporteras i många fall genom självtryck. Om<br>det finns behov av större överföringskapacitet byggs efter hand kom-<br>pressorstationer för att kunna öka trycket på gasen och därmed ledning-<br>arnas överföringskapacitet. I mät- och reglerstationer (MR-stationer)<br>mäts gasleveransen och trycket reduceras. Anläggandet av en ledning<br>kräver ett visst markutrymme. Detta utrymme är störst under anlägg-<br>ningsskedet som bl.a. består av röjning, avverkning, anläggandet av<br>transportvägar och schaktning av rörgrav. När anläggningsarbetet är fär-<br>digt kan marken åter användas för jordbruk. Markpåverkan kan dock<br>uppkomma, det kan t.ex. gälla skördebortfall under byggnadsåret. I<br>skogsterräng krävs en ledningsgata på sju meter när arbetet är färdigställt.<br>Den bestående inverkan på skogsbruket av en gasledning är främst ett<br>produktionsbortfall i ledningsgatan.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>128</p>
<p>Världens kända reserver av naturgas förväntas räcka i drygt 65 år med Prop. 1999/2000:72<br>nuvarande utvinningstakt (i ca 185 år om möjliga eller sannolika reserver Bilaga 2<br>räknas in). I Europa är reserverna koncentrerade till Norge, Nederlän-<br>derna och Storbritannien. En stor del av världens gasreserver ligger<br>emellertid i Europas närhet, i t.ex. Ryssland, Algeriet och Iran. Europa<br>svarar för ungefar 13 procent av världsproduktionen av naturgas, men ca<br>20 procent av konsumtionen. Detta innebär ett betydande importbero-<br>ende. Importen kommer i huvudsak från Ryssland och Algeriet. De<br>absolut största gasproducentema i Europa är Storbritannien, Neder-<br>länderna och Norge.</p>
<p>I Europa är naturgasens betydelse som energikälla av relativt sent<br>datum. Gasens andel av den primära energiförbrukningen har dock stigit<br>från ca 7 procent 1970 till drygt 20 procent 1997. I huvudsak har detta<br>skett på bekostnad av olja och kol. Inom EU är numera naturgas den<br>största energikällan näst efter olja. EU räknar med att konsumtionen av<br>naturgas kommer att öka med 45-70 procent fram till 2020.</p>
<p>Naturgasens egenskaper har gjort att den har ett flertal användningsom-<br>råden. Den används i varierande omfattning inom sektorer som el- och<br>värmeproduktion, industri, småhus och fastigheter, och transporter.</p>
<p>Naturgasnätet i Europa är väl utbyggt. Större delen av Europa<br>(inklusive Sverige) är sammanlänkat i ett naturgasnät. Stora delar av för-<br>sörjningen sker från källor i Nordsjön, Nordafrika och Ryssland, som<br>således också är sammanlänkat med systemet i Europa.</p>
<p>Kapitel 3 innehåller en analys av gasmarknadens struktur. Naturgas-<br>marknaden kan sägas avvika från gängse marknader på ett antal områden<br>och syftet med kapitlet är främst att redovisa de särdrag som karakteri-<br>serar gasmarknaden.</p>
<p>Utvinning/produktion, transport och försäljning av naturgas kan be-<br>traktas som en s.k. nätverksindustri. Det som kännetecknar en nätverks-<br>industri är ett starkt beroende av en infrastruktur i form av ett nätverk<br>som binder samman produktionen av branschens basprodukter och de<br>slutliga konsumenterna av dessa produkter.</p>
<p>Det finns två förhållanden som gör att förutsättningarna för konkurrens<br>och marknadsbestämd prisbildning och kapacitetsutbyggnad skiljer sig<br>mellan nätverksindustrier och ”vanliga” branscher. Det första är att det i<br>allmänhet finns betydande skalfördelar i utbyggnad och drift av nät-<br>verksindustriemas infrastruktur (”transportnät”). Skalfördelar innebär att<br>kostnaden för att hålla en viss transportkapacitet är lägre i ett relativt<br>storskaligt transportnät än i två eller fler parallella transportnät som till-<br>sammans har samma kapacitet. Om dessa skalfördelar är betydande är<br>”produktionen” av transporttjänster ett s.k. naturligt monopol.</p>
<p>Det andra förhållandet av betydelse för förutsättningarna för kon-<br>kurrens och marknadsbestämd prisbildning och kapacitetsutbyggnad är<br>att det i nätverksindustrier ofta finns vertikala integrationsvinster, dvs. att<br>kostnaderna för att producera och leverera en viss mängd av basproduk-<br>ten blir lägre om utnyttjandet av produktionsanläggningar och transport-<br>infrastruktur koordineras inom ramen för en integrerad verksamhet.</p>
<p>Ett annat kännetecken för naturgasmarknaden är att de investeringar<br>som krävs för att bygga en från energiförsörjningssynpunkt betydande<br>infrastruktur för naturgas inte bara är stora utan även i allt väsentligt irre-</p>
<p>5 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 72</p>
<p>versibla; det aktuella rörledningsnätet har i huvudsak ingen alternativ<br>användning. Dessutom har rörledningar och andra delar av den aktuella<br>infrastrukturen en mycket lång livslängd. Kombinationen av storskalig-<br>het, irreversibilitet och långsiktighet gör att denna typ av investeringar i<br>allmänhet är förenade med en betydande ekonomisk risk. Hur stor denna<br>risk är beror på kapacitetsutnyttjandet och nätanvändamas betalnings-<br>förmåga under anläggningens livstid. Dessa förhållanden beror i sin tur<br>på hur mycket naturgas slutkunderna efterfrågar och vad de är villiga att<br>betala för denna. De priser nätägama kan ta ut beror också på import-<br>priserna och beskattningen av naturgas. Den traditionella metoden att<br>reducera nätägamas ekonomiska risker har varit vertikal integration av<br>transport och försörjning i kombination med långsiktiga kontrakt med<br>kunderna.</p>
<p>Traditionellt har all västeuropeisk naturgasförsörjning varit baserad på<br>långsiktiga kontrakt. Omfattande och långa kontrakt har ansetts utgöra en<br>viktig förutsättning för att garantera avkastning på de stora investering-<br>arna i produktionen. Dessa kontrakt har också tryggat utnyttjandet av<br>transportnäten och ökat försörjningstryggheten. De långsiktiga avtalen är<br>i allmänhet uppbyggda som s.k. take or pay-avtal. Vid sådana avtal för-<br>binder sig kunden att mottaga en minsta volym och säljaren att leverera<br>en maximal volym. Kunden far betala för minimivolymen även om kun-<br>dens naturgasanvändning inte nått upp till den kontrakterade minimi-<br>nivån.</p>
<p>De prissättningsprinciper som tillämpas på naturgasmarknaden avviker<br>från de principer som tillämpas på gängse marknader. Naturgaspriset<br>baseras i allmänhet på kundens altemativkostnad, i normalfallet olja. På<br>gasmarknader som öppnats för konkurrens, t.ex. Storbritanniens, sker<br>prissättningen i stället mot andra leverantörers gaspris, dvs. gasen har fatt<br>ett ”eget” pris.</p>
<p>Gasmarknaden i Västeuropa har karakteriserats av starka monopolis-<br>tiska inslag. Kombinationen av skalfördelar i transportnätet och vertikala<br>integrationsvinster mellan produktion och transport, är den viktigaste<br>orsaken till att det i de flesta nätverksindustrier i flertalet länder under<br>lång tid har funnits ett dominerande, vertikalt integrerat, ofta statligt,<br>företag. Vanligen har det dominerande företaget också ansvarat för upp-<br>byggnaden av infrastrukturen. Efterfrågetillväxt och teknisk utveckling<br>har emellertid med tiden skapat nya förutsättningar som gör att den tradi-<br>tionella strukturen inte längre är den bästa för att främja effektivitet och<br>låga priser. Speciellt har ny teknik reducerat vinsterna av vertikal inte-<br>gration mellan produktion och transport. Sammantaget har denna utveck-<br>ling skapat förutsättningar för en branschstruktur där infrastrukturen<br>drivs som ett naturligt monopol, medan produktion/import och försälj-<br>ning till slutförbrukare sker i konkurrens och under fri prisbildning.<br>Under senare år har det också skett betydelsefulla förändringar för att öka<br>konkurrensen. Detta gäller främst Storbritannien som numera har en full-<br>ständigt avreglerad gasmarknad, dvs. alla kunder har rätt att välja leve-<br>rantör.</p>
<p>I kapitel 4 beskrivs den svenska naturgasmarknaden i aspekter av t.ex.<br>utbredning, aktörer, avtal, volymer och användning.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>130</p>
<p>Sverige är en liten aktör på naturgasmarknaden och vi har varken<br>reserver eller någon produktion av naturgas. Vi köper sedan 1985 natur-<br>gas från danska fyndigheter.</p>
<p>Uppbyggnaden av gasnätet har skett stegvis och omfattar nu ett 25-tal<br>kommuner i sydligaste Sverige och på Västkusten. Överföringsledningen<br>sträcker sig mellan Malmö och Göteborg, och till den är kopplat grenled-<br>ningar och distributionsledningar. Överföringsledningen har en kapacitet<br>på 2 miljarder m3 naturgas per år, vilket motsvarar 22 TWh. Med kom-<br>pressorer kan kapaciteten öka till ca 30 TWh.</p>
<p>Den nationella marknaden i Sverige karakteriseras av ett fatal aktörer<br>med starka inslag av monopol. All import av naturgas sker av Vattenfall<br>Naturgas AB. Bolaget säljer naturgas till lokala och regionala distribu-<br>tionsbolag, till kraft- och värmeproducenter samt till slutanvändare.<br>Vattenfall Naturgas AB äger och driver vidare den svenska överförings-<br>ledningen. På de enskilda lokala marknaderna är enskilda distributörer i<br>princip monopolister. Bland distributörerna är Sydgas AB störst och<br>levererar ca 75 procent av gasen i Sverige. I vissa områden säljer Sydgas<br>AB naturgas till lokala underdistributörer som byggt upp lokala distribu-<br>tionsnät.</p>
<p>Avtalen och prissättningen på den svenska naturgasmarknaden följer i<br>princip den uppbyggnad som redovisats i kapitel 3. Vattenfall Naturgas<br>AB:s kontrakt med den danske leverantören DONG Naturgas A/S är av<br>take or pay-karaktär och har en längd på ca 20 år. De löper ut 2003, 2006<br>och 2010. Avtalen med distributörerna är av liknande karaktär som im-<br>portavtalen.</p>
<p>Naturgasen står för mindre än 2 procent av den totala energitillförseln i<br>Sverige. I de områden där naturgas har introducerats står den dock för ca<br>20 procent av energitillförseln, dvs. på ungefar samma nivå som i<br>Europa. Naturgasen har främst ersatt olja inom industrin samt i kraft-<br>värme- och värmeverk. Av den totala volymen i Sverige används drygt<br>42 procent för kraft- och värmeproduktion, ca 40 procent inom industrin<br>och ca 17 procent för hushåll, fastigheter och mindre industrier. Hus-<br>hållens användning av naturgas för uppvärmning svarar endast för 3-<br>4 procent av den totala konsumtionen.</p>
<p>Det finns, högt räknat, en total potential på ca 1,5 miljarder m3 natur-<br>gas i anslutning till det nuvarande ledningsnätet. En eventuell volymök-<br>ning är i första hand aktuell för kraftvärmeproduktion, men utbyggnaden<br>av kraftvärme anses dock hämmas av skattesystemets utformning och ett<br>lågt elpris. En mycket stor del av industrierna i befintligt område är i dag<br>anslutna till gassystemet. Hushållssektom har däremot en relativt låg an-<br>slutningsgrad, vilket till stor del förklaras av att fjärrvärmen är väl ut-<br>byggd inom området.</p>
<p>Kapitel 5 innehåller en genomgång av naturgasfrågan i Sverige, när-<br>området och Europa.</p>
<p>Naturgas har fatt en allt större betydelse för energiförsörjningen i<br>Östersjöregionen. Samstämmiga bedömningar tyder på att marknaden för<br>naturgas under de närmaste åren kommer att öka avsevärt. Finland och de<br>baltiska staterna (och även många östeuropeiska länder) som är anknutna<br>endast till det ryska försörjningsnätet strävar efter alternativa tillförsel-<br>vägar och leverantörer. En sammanbindning av naturgasnäten i Östersjö-</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>131</p>
<p>området och en koppling till det västeuropeiska gasnätet skulle innebära<br>att tillförselmöjligheter, försörjningstrygghet och konkurrens ökar i hela<br>regionen. Det innebär också en möjlighet till en starkt utökad lagrings-<br>kapacitet.</p>
<p>För konsumentländema i Västeuropa är också nya tillförselvägar<br>genom Östersjöområdet av stort intresse. Fler och säkrare leveransvägar<br>från Ryssland ökar leveranssäkerheten och konkurrensen på den europe-<br>iska gasmarknaden. Eftersom importberoendet kommer att öka efter-<br>strävas också ökad import och nya tillförselvägar från t.ex. Norge och<br>Algeriet. Norge har, av naturliga skäl, ett stort intresse av fler tillforsel-<br>vägar till den europeiska marknaden.</p>
<p>I norra Europa har det ökade intresset för naturgas tagits upp i det<br>mellanstatliga energisamarbetet. Det är ett viktigt inslag i den omfattande<br>verksamhet på energiområdet som är inriktad på ett utvidgat Östersjö-<br>samarbete.</p>
<p>I Sverige antog riksdagen 1988 riktlinjer for naturgasanvändningen.<br>Enligt dessa skall inköp av naturgas ske efter strikt kommersiella prin-<br>ciper. Gasen måste av egen kraft kunna konkurrera på den svenska<br>energimarknaden. De kommersiella förhandlingarna skall genomföras på<br>företagsnivå. Den samhälleliga bedömningen av ett naturgasprojekt skall<br>vidare göras i samband med tillståndsprövningen enligt den s.k. rörled-<br>ningslagen. Tillförseln måste slutligen ske i överensstämmelse med de<br>energipolitiska riktlinjerna. Således måste de samhälleliga målen an-<br>gående leveranssäkerhet, beredskapslagring och miljö kunna nås.</p>
<p>Ett flertal studier avseende naturgasens utbyggnad i Sverige har gjorts<br>under senare tid. Studien Nordic Gas Grid undersöker möjligheten för ett<br>nordiskt naturgasnät, där gasen kommer från reserverna i Norge och<br>Ryssland, f en studie utförd av North Transgas Oy utreds möjligheten av<br>att anlägga en rörledning för naturgas från Ryssland till Västeuropa. Vid<br>en utbyggnad överförs naturgas från Ryssland, eventuellt via Finland och<br>Sverige, vidare till Västeuropa. En utredning planeras genomföras angå-<br>ende ytterligare en transportväg för naturgas mellan Tyskland, Sverige<br>och Danmark, den s.k. The Baltic Gas Interconnector. Avsikten med ut-<br>redningen är att undersöka möjligheten att via nya tillförselvägar knyta<br>samman de befintliga gasledningama i södra Skandinavien med det kon-<br>tinentala systemet och därmed bl.a. öka konkurrens och leveranssäkerhet.</p>
<h3>Utgångspunkter</h3>
<p>I kapitel 6 redovisas de lagar som reglerar anläggande och drift av gas-<br>ledningar. Dessutom ges en kortfattad beskrivning av de möjligheter som<br>finns för att fa tillgång till den mark som behövs för en gasledning.</p>
<p>Den centrala lagstiftningen återfinns i lagen (1978:160) om vissa rör-<br>ledningar (rörledningslagen) som främst behandlar frågor om koncession<br>(tillstånd). Enligt lagen krävs koncession för att dra fram eller använda<br>rörledning för transport av naturgas (tillstånd behövs dock inte för t.ex.<br>distributionsledningar). Frågan om koncession prövas av regeringen, men<br>ansökan ges in till Statens energimyndighet. Koncession far meddelas<br>endast om det från allmän synpunkt är lämpligt att ledningen dras fram<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>132</p>
<p>och används och om sökanden anses vara lämplig att utöva verksamhet<br>som avses med koncessionen. Koncession far inte strida mot detaljplan<br>eller områdesbestämmelser. Vid koncessionsprövningen skall miljö-<br>balken tillämpas. Koncessionsprövningen innebär att rörledningsföretaget<br>blir föremål för en samlad bedömning i alla de avseenden där samhälls-<br>intressen gör sig gällande.</p>
<p>Rörledningslagen (liksom annan lagstiftning inom området) saknar<br>detaljerade bestämmelser om handel och transport av naturgas. Det fram-<br>går endast att koncessionshavaren är skyldig att mot ersättning ombesörja<br>transport genom ledningen åt annan, om det kan ske utan väsentligt för-<br>fång för koncessionshavaren.</p>
<p>I övrigt skall ett antal andra lagar beaktas. Det gäller bl.a. plan- och<br>bygglagen som innehåller bestämmelser om planläggning av mark och<br>vatten och om byggande. I miljöbalken, som trädde i kraft den 1 januari<br>1999, regleras de grundläggande miljöbestämmelserna. Miljöbalkens mål<br>är att främja en hållbar utveckling och på så sätt tillförsäkra nuvarande<br>och kommande generationer en hälsosam och god livsmiljö. Andra lagar<br>är väglagen, lagen om kulturminnen, lagen om kontinentalsockeln och<br>lagen om brandfarliga och explosiva varor.</p>
<p>Det finns även detaljerade säkerhetsföreskrifter. Sprängämnesinspek-<br>tionen har bl.a. utfärdat Sprängämnesinspektionens naturgasföreskrifter<br>och allmänna råd till föreskrifterna. Föreskrifterna gäller utformning,<br>anläggande och drift av ledningssystem för naturgas.</p>
<p>Rätt att använda mark för gasledningar regleras genom ledningsrätts-<br>lagen och expropriationslagen.</p>
<p>Kapitel 7 innehåller en redovisning av EG:s naturgasmarknadsdirektiv.<br>Syftet med direktivet är främst att skapa en konkurrensutsatt marknad för<br>naturgas. I direktivet finns gemensamma regler för bl.a. tillträde till<br>systemet, överföring, distribution, leverans och lagring av naturgas.</p>
<p>Direktivets centrala bestämmelser för att öka konkurrensen finns i<br>kapitel VI som reglerar tillträde till systemet. Huvudsyftet är att ge tredje<br>part tillträde till systemet, dvs. att ge kunden möjlighet att välja gasleve-<br>rantör. Direktivet medger olika förfaranden för tillträde till lednings-<br>näten.«Det är möjligt att välja mellan förhandlat och reglerat tillträde eller<br>båda av dessa förfaranden. Ett reglerat tillträde innebär en laglig rätt att<br>mot offentliggjorda tariffer och/eller andra villkor och skyldigheter ut-<br>nyttja näten. Ett förhandlat tillträde däremot innebär en rätt att förhandla<br>om villkoren för tillträde till näten.</p>
<p>Medlemsstaterna skall ange vilka kunder inom respektive land som<br>skall kunna fa tillträde till systemet i avsikt att ingå avtal om eller köpa<br>naturgas. Definitionen av sådana s.k. berättigade kunder skall leda till en<br>öppning av marknaden som motsvarar 20 procent av den totala årliga<br>gasförbrukningen på den nationella marknaden. Denna andel skall öka till<br>28 procent fem år efter det att direktivet har trätt i kraft och till 33<br>procent efter tio år.</p>
<p>Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att<br>åtminstone kunder som har gaseldad kraftproduktion (med vissa undan-<br>tag) och övriga slutförbrukare som förbrukar mer än 25 miljoner m3 gas<br>per år och förbrukningsställe anges som berättigade kunder. För gruppen</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>133</p>
<p>övriga slutförbrukare skall tröskeln sänkas till 15 miljoner m3 fem år<br>efter det att direktivet trätt i kraft och till 5 miljoner m3 efter tio år.</p>
<p>Ett annat viktigt moment i direktivet är dess bestämmelser om särredo-<br>visning (kapitel V). Ett centralt inslag är att undvika diskriminering, kors-<br>subventionering och snedvridning av konkurrensen. Integrerade natur-<br>gasföretag skall därför i sin interna bokföring särredovisa verksamhets-<br>grenarna överföring, distribution och lagring av naturgas, och där så är<br>lämpligt, upprätta en samlad redovisning för aktiviteter utanför gas-<br>sektom, på det sätt som skulle ha krävts av dem om de aktuella aktivite-<br>terna bedrivits i separata företag.</p>
<p>Andra huvudpunkter i direktivet är bl.a. kapitel II som behandlar all-<br>männa regler för sektorns organisering. Där framgår bl.a. att medlems-<br>staterna i det allmänna ekonomiska intresset kan ålägga naturgasföretag<br>att tillhandahålla allmännyttiga tjänster. Dessa kan avse säkerhet, inbe-<br>gripet försöijningstrygghet, regelbundna leveranser, kvalitet och pris på<br>leveranser samt miljöskydd. Sådana tjänster skall vara klart definierade,<br>öppna, icke diskriminerande och kontrollerbara. Under hänvisning till<br>allmännyttiga tjänster är det möjligt att avstå från att tillämpa vissa artik-<br>lar i direktivet. Kapitlet behandlar vidare tillstånd för att bygga eller driva<br>naturgas anläggningar.</p>
<p>Kapitel III reglerar vissa frågor rörande överförings-, lagrings-<br>och/eller LNG-företag. Företagen skall på ekonomiska villkor driva,<br>underhålla och utveckla säkra, tillförlitliga och effektiva överförings-,<br>lagrings- och/eller LNG-anläggningar, med vederbörlig hänsyn till mil-<br>jön. Företagen far inte i något fall diskriminera mellan systemanvändare<br>eller kategorier av systemanvändare, i synnerhet inte till förmån för sina<br>anknutna företag. Företagen åläggs även viss informationsskyldighet. Om<br>informationen är kommersiellt känslig så skall den behandlas konfi-<br>dentiellt. Kapitel IV innehåller i stort sett motsvarande bestämmelser för<br>distributionsföretag. Enda skillnaden är att medlemsstaterna kan ålägga<br>distributionsföretag och/eller försörj ningsföretag leveransskyldighet<br>gentemot kunder inom ett visst område och/eller i en viss kategori.</p>
<p>Naturgasmarknadsdirektivet kan vidare medge olika former av undan-<br>tag från reglerna om bl.a. marknadsöppning och tillträde till systemet.<br>För svensk del är det möjligt att ansöka hos kommissionen om ett till-<br>fälligt undantag (högst tio år) om direktivet skulle orsaka allvarliga pro-<br>blem inom ett geografiskt begränsat område, i synnerhet när det gäller att<br>utveckla infrastrukturen för överföring, och när syftet är att uppmuntra<br>investeringar. Ett naturgasföretag kan vidare ansöka om ett tillfälligt un-<br>dantag från reglerna om tillträde till systemet om företaget råkar ut för,<br>eller befarar att råka ut för, allvarliga ekonomiska och finansiella svårig-<br>heter på grund av take or pay-åtaganden.</p>
<p>Reglerna i naturgasmarknadsdirektivet anger de mål som skall uppnås,<br>medan medlemsstaterna själva kan välja på vilket sätt de skall uppnås.<br>Utformningen ger således varje medlemsstat viss frihet att välja den ord-<br>ning som bäst motsvarar en viss situation. I kapitel 8 analyseras olika sätt<br>att uppnå målen och vilka effekter som kan tänkas uppstå om det ena<br>eller det andra alternativet väljs.</p>
<p>Valet av tillträdesform till gasledningsnäten, som är den centrala delen<br>av analysen i kapitlet, kan antas påverka gasmarknaden och dess aktörer</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>134</p>
<p>på olika sätt. Två viktiga områden är hur konkurrens och investeringsbe-<br>nägenhet påverkas. Naturgasmarknadsdirektivet syftar till att öka kon-<br>kurrensen på gasmarknaden, men samtidigt är en väl utbyggd infrastruk-<br>tur for naturgas en (av flera) förutsättning för att fa en fungerande mark-<br>nad. Det föreligger således i viss mening en konfliktsituation mellan<br>målet om en effektiv konkurrens på naturgasmarknaden och de ekono-<br>miska incitamenten att bygga ut infrastrukturen för naturgas. Investe-<br>ringar i infrastruktur är i allmänhet förenade med betydande ekonomisk<br>risk. Den traditionella metoden att reducera nätägamas ekonomiska risker<br>har varit vertikal integration av överföring och försörjning i kombination<br>med långsiktiga kontrakt med kunderna. Detta har i hög grad begränsat<br>tillträdet till näten för tredje part och reducerat konkurrensen. Konkur-<br>rensaspekter och benägenheten att investera i infrastruktur måste därför<br>vägas mot varandra. En central fråga blir därför hur de bägge tillträdes-<br>formema påverkar investeringsbenägenheten i infrastruktur. En konkret<br>bedömning som måste göras i detta sammanhang är huruvida ett reglerat<br>tillträde försvagar incitamenten i en sådan utsträckning att ett förhandlat<br>tillträde bör föredras framför ett reglerat.</p>
<p>Analysen pekar på att kravet på prövning och offentliggörande av<br>tariffer vid ett reglerat tillträde i någon utsträckning begränsar nätägamas<br>handlingsutrymme jämfört med vad som är fallet vid ett förhandlat till-<br>träde. Ett förhandlat tillträde ger nätägare vissa möjligheter att påverka<br>konkurrensförhållandena i försörjningsledet. Det är därmed troligt att<br>incitamenten att investera i infrastruktur för naturgas är starkare vid ett<br>förhandlat tillträde än vid ett reglerat. De ekonomiska förutsättningarna<br>för utbyggnad av infrastruktur kan emellertid påverkas även med tradi-<br>tionella energipolitiska styrmedel som skatter och andra regler. Dessa<br>medel kan utformas just för att främja investeringar i infrastruktur och<br>kan därför vara effektivare i detta avseende än ett regelverk som främst<br>skall skapa konkurrens på marknaden. Kreditmarknaden har vidare änd-<br>rat karaktär sedan merparten av gassystemen byggdes upp, vilket medför<br>att behovet av långsiktiga bindningar minskar.</p>
<p>Det är samtidigt troligt att en ordning med förhandlat tillträde är mer<br>resurskrävande och innebär större osäkerhet för potentiella nyttjare av<br>överförings- och distributionsnät än en ordning med reglerat tillträde. Det<br>betyder att det vid ett förhandlat tillträde är förenat med högre kostnader<br>och större osäkerhet att etablera sig på naturgasmarknaden än vad som är<br>fallet vid reglerat tillträde, vilket begränsar konkurrensen.</p>
<p>I kapitlet analyseras också graden av marknadsöppning i Sverige.<br>Naturgasmarknadsdirektivets definition av vad som åtminstone skall be-<br>traktas som berättigade kunder leder till en öppning av den svenska<br>marknaden med ca 45 procent när direktivet genomförs. Efter fem år ökar<br>marknadsöppningen till 50 procent och efter tio år till ca 60 procent.<br>Även om marknadsöppningen blir förhållandevis stor, så är det endast<br>25-30 slutkunder som blir berättigade kunder. Distributionsföretag ingår<br>inte i direktivets bestämmelser av vad som åtminstone skall betraktas som<br>berättigade kunder. Studier pekar dock på att den ekonomiska effektivi-<br>teten är låg i många europeiska distributionsföretag. En väg att öka<br>effektiviteten är att betrakta dessa som berättigade kunder och ge dem<br>tillträde till överföringsnäten.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>135</p>
<p>Det går dock att diskutera hur stor andel av kunderna som i praktiken<br>kan fa tillträde till systemen. Vattenfall Naturgas AB har transporträtten<br>för 2 miljarder m3 naturgas per år i det danska systemet, varför viss<br>osäkerhet föreligger. Ett annat osäkerhetsmoment ligger i valet av till-<br>trädesform i Danmark och i att den danska produktionskapaciteten<br>successivt minskar. Det kommer att bli viktigt att fa tillgång till bl.a. det<br>danska transportsystemet för att kunna utnyttja andra importaltemativ.</p>
<p>Analysen pekar också på att direktivets bestämmelser om berättigade<br>kunder kan komma att ge incitament till korssubventionering och för-<br>ändrat prisbeteende. Det är i princip enbart större kunder som kan ut-<br>nyttja den ökade konkurrensen för att fa lägre priser, medan t.ex. hus-<br>hållssektom ställs utanför. I ett sådant läge är risken för korssubventione-<br>ring större vid försäljning av naturgas till stora kunder än vid försäljning<br>till t.ex. hushållen, beroende på en betydligt hårdare konkurrens i det<br>förstnämnda fallet än i det sistnämnda. Detta kan också innebära en press<br>uppåt av priserna för de konsumentgrupper som inte i praktiken kan köpa<br>naturgas i konkurrens mellan olika leverantörer.</p>
<p>För att undvika inslag av diskriminering, korssubventionering och<br>snedvridning av konkurrensen innehåller naturgasmarknadsdirektivet<br>bestämmelser om särredovisning. Integrerade naturgasföretag skall i sin<br>interna bokföring särredovisa verksamhetsgrenarna överföring, distribu-<br>tion och lagring av naturgas. Syftet är att ekonomiska överskott från<br>monopolverksamheten (t.ex. överföring) inte skall användas för att sub-<br>ventionera konkurrensutsatt verksamhet, t.ex. handel med naturgas.<br>Direktivets krav är minimibestämmelser. Andra alternativ skulle kunna<br>vara att nätverksamhet och annan verksamhet bedrivs i skilda bolag.<br>Dessa skilda bolag skulle också kunna ha skilda ägare.</p>
<p>De analyser som presenteras i kapitlet pekar på att det kan vara relativt<br>komplicerat att förhindra eller försvåra korssubventionering via särredo-<br>visning. Även om krav ställs på att monopolverksamhet och kon-<br>kurrensutsatt verksamhet skall bedrivas i skilda bolag är det komplicerat<br>att fa till stånd ett regelverk som förhindrar korssubventionering. Inom<br>t.ex. den svenska elmarknaden visar studier att korssubventionering kan<br>förekemma. Detta trots att en juridisk person som bedriver nätverksamhet<br>inte far bedriva produktion av eller handel med el. Det är inte möjligt att i<br>detalj ange vilka förutsättningar som skall vara uppfyllda för att särredo-<br>visning skall fungera. För att det skall fungera acceptabelt krävs sannolikt<br>att de funktioner som skall tillhöra överföringsverksamheten kan preci-<br>seras väl. Det ställs också krav på redovisningsprinciper, kostnadsverifie-<br>ring och en väl fungerande tillsynsmyndighet. Om sådana förhållanden är<br>uppfyllda, och givet att nätverksamhet och konkurrensutsatt verksamhet<br>kan hållas isär, finns det från konkurrenssynpunkt sannolikt ingen<br>väsentlig skillnad mellan gasmarknadsdirektivets krav på särredovisning<br>och skilda bolag. Ett annat alternativ är att ställa krav på skilda bolag som<br>också skall ha skilda ägare. Det finns dock en risk för att en så långtgå-<br>ende separation kan vara ett hinder för utvecklingen av en naturgasmark-<br>nad.</p>
<p>En viktig aspekt är om Sverige skall utnyttja möjligheten att ålägga<br>naturgasföretag att tillhandahålla allmännyttiga tjänster. Begreppet all-<br>männyttiga tjänster är inte entydigt definierat, men för vissa kunder kan</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>136</p>
<p>t.ex. marknadspriserna för vissa tjänster uppfattas som oöverstigligt höga.<br>Ett annat exempel är att olika krav från myndigheter kan medföra extra<br>kostnader som inte kan övervältras på vissa kundkategorier. För att kunna<br>göra de aktuella tjänsterna tillgängliga för alla måste något eller några<br>gasföretag åläggas att tillhandahålla tjänsterna. Sådana krav måste dock<br>kombineras med en möjlighet för företagen att täcka de extra kostnader<br>som uppstår. Detta kan t.ex. ske genom att företagen skyddas från kon-<br>kurrens inom vissa marknadssegment. Huvudsyftet med EG:s naturgas-<br>marknadsdirektiv är dock att öka konkurrensen och på sikt uppnå effekti-<br>vitetsvinster. Det bör därför kunna visas att vinsterna av sådana ingrepp<br>överstiger kostnaderna, dvs. att effektivitetsförlusterna av allmännyttiga<br>tjänster är lägre än vinsterna av ett ökat tillträde till näten. Det bör också<br>analyseras om inte konventionella ekonomisk-politiska åtgärder har en<br>större fördelningspolitisk träffsäkerhet än en lagstiftning på naturgas-<br>området.</p>
<p>Naturgasmarknadsdirektivet innehåller tre olika former av undantag<br>från reglerna om tillträde till systemen och/eller marknadsöppning. För<br>svensk del är det endast aktuellt med ett undantag om genomförandet av<br>direktivet skulle orsaka allvarliga problem inom ett geografiskt begränsat<br>område, i synnerhet när det gäller att utveckla infrastrukturen för över-<br>föring, och när syftet är att uppmuntra investeringar. Ett sådant undantag<br>beslutas av EU-kommissionen.</p>
<p>Stora nya investeringar i gasinfrastruktur riskerar att inte bli lönsamma<br>i den typ av konkurrensutsatt marknad som kan tänkas uppstå när gas-<br>marknadsdirektivet genomförs. Det är mot denna bakgrund som undan-<br>taget har införts i direktivet, dvs. för att uppmuntra nya investeringar i<br>områden som inte tidigare varit försörjda med naturgas. Som framgått av<br>kapitel 5 analyseras ett antal sådana investeringar i Sverige.</p>
<p>Undantaget leder till en temporär begränsning av konkurrensen på<br>naturgasmarknaden och syftar till att minska den ekonomiska risken i<br>uppbyggnaden av infrastruktur för naturgas. Den aktuella risken kan dock<br>också hänga samman med osäkerhet beträffande efterfrågan på naturgas i<br>området i fråga. Osäkerheten om den framtida efterfrågan på naturgas<br>kan dock också i hög grad bero på osäkerhet om den framtida beskatt-<br>ningen av naturgas jämfört med beskattningen av andra energislag (jfr<br>kapitel 3). Undantagsregeln kan vidare gynna vertikalt integrerade natur-<br>gasföretag till nackdel för företag med en annan struktur på sin verksam-<br>het. Nätverksindustrier har traditionellt byggts upp av vertikalt integre-<br>rade statliga företag. Det har emellertid skett under tider då kapitalmark-<br>naden varit betydligt mindre utvecklad än vad den är i dag. Den välut-<br>vecklade kapitalmarknaden gör att det i dag kan finnas andra möjligheter<br>att bygga upp separata infrastrukturföretag. Om undantagsregeln skulle<br>tillämpas finns det skäl att analysera effekterna av den. Det kan t.ex. vara<br>motiverat att motverka kontraktsformer som gör att många kunder efter<br>tioårsperioden är uppbundna av mycket långsiktiga åtaganden. Det finns<br>annars en risk för att den tillfälliga undantagsregeln, vid en eventuell ut-<br>byggnad, under lång tid kommer att bestå av ett antal regionala mono-<br>polmarknader.</p>
<p>En annan form av undantagsregel än de som diskuterats ovan, är att ett<br>naturgasföretag som råkar ut för, eller befarar att råka ut för, allvarliga</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>137</p>
<p>6 Riksdagen 1999/2000. 1 samt. Nr 72</p>
<p>ekonomiska och finansiella svårigheter på grund av take or pay-åtagan-<br>den kan ansöka om ett tillfälligt undantag från reglerna om tillträde.<br>Gasföretagen på den svenska gasmarknaden är uppbundna av traditio-<br>nella och långsiktiga take or pay-åtaganden. Vattenfall Naturgas AB:s<br>importavtal med DONG Naturgas A/S löper exempelvis ut 2003, 2006<br>och 2010. Sådana åtaganden kan leda till stora förluster om näten öppnas<br>för tillträde. En analys av kontrakt och hur dessa påverkar incitaments-<br>strukturer indikerar att avtalstidpunkten kan ha betydelse. Om undantag<br>skulle kunna fas för avtal som ingåtts efter det att EG:s naturgasmark-<br>nadsdirektiv blivit känt kan det leda till att marknadens aktörer i prak-<br>tiken far en möjlighet att styra över det regelverk som reglerar markna-<br>den. För avtal som slöts innan EG-direktivet var känt, kan regelföränd-<br>ringar som i efterhand ändrar förutsättningarna för kommersiella avtal<br>medföra att marknadens aktörer blir ovilliga att ingå avtal med långsiktig<br>verkan. Det är dock viktigt att eventuella undantag som beviljas är tids-<br>mässigt bestämda så att marknadens aktörer ges klarhet om vilka spel-<br>regler som kommer att gälla.</p>
<p>Kapitel 9 innehåller en genomgång av hur arbetet med att införa natur-<br>gasmarknadsdirektivet utvecklas i våra grannländer och i länder som kan<br>anses ha särskild betydelse för den svenska gasmarknaden. De länder<br>som analyseras är Danmark, Finland, Norge, Storbritannien och Tysk-<br>land.</p>
<p>I flertalet av dessa länder har dock arbetet inte slutförts, utan det pågår<br>ett arbete för att anpassa lagstiftningen på naturgasområdet till direktivet.<br>Mot bakgrund av detta är det för närvarande i de flesta fall inte möjligt att<br>redovisa vilka explicita ställningstaganden som gjorts. Det är emellertid<br>möjligt att redovisa mer allmänna synpunkter.</p>
<p>I Danmark finns det mycket som tyder på att ett förhandlat tillträde<br>kommer att väljas. Det finns också mycket som tyder på att mark-<br>nadsöppningen initialt begränsas till 30 procent och att distributionsföre-<br>tag inte blir berättigade kunder. I Finland har en arbetsgrupp föreslagit<br>reglerat tillträde. Eftersom landet inte är anslutet till det europeiska sam-<br>mankopplade systemet saknar tillträdesformen i grund och botten be-<br>tydelse. Det reglerade tillträdet innebär dock viss begränsad handel<br>mellan större kunder. Norge har en mycket begränsad inhemsk marknad<br>och har ännu inte redovisat tillträdesform. Storbritannien har sedan maj<br>1998 en fullständigt liberaliserad gasmarknad med ett reglerat tillträde<br>där alla kunder fritt kan välja gasleverantör. I Tyskland pågår ett arbete<br>med utformningen av naturgaslagstiftningen. Tyskland är emellertid i<br>dagsläget inriktat på ett förhandlat tillträde samt att alla kunder skall vara<br>berättigade.</p>
<h3>Överväganden och förslag</h3>
<p>Utredningen föreslår att en ny lagstiftning införs på naturgasområdet.<br>Motivet till detta är att EG:s naturgasmarknadsdirektiv, som skall<br>genomföras i svensk lagstiftning, är betydligt mer långtgående och om-<br>fattande än den nuvarande svenska lagstiftningen på naturgasområdet<br>som i huvudsak innehåller bestämmelser om koncession. Den nya natur-</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>138</p>
<p>gaslagen reglerar i huvudsak verksamheter avseende koncession, led-<br>ningsägarens skyldigheter, särredovisning och tillsyn.</p>
<h4>Koncession</h4>
<p>Tillkomsten av en större naturgasledning är en komplicerad process som<br>kan innebära avsevärd påverkan på omgivningen. Genom den nuvarande<br>rörledningslagen har samhället möjlighet att pröva tillkomsten och för-<br>läggningen av vissa rörledningar för transport av bl.a. naturgas. Enligt<br>vår bedömning har rörledningslagen fungerat tillfredsställande och därför<br>behålls huvuddragen av gällande koncessionssystem. Vårt förslag är<br>följande.</p>
<p>• Det bör krävas koncession för att dels dra fram och använda en natur-<br>gasledning, dels för att uppföra och använda ett naturgaslager. Rege-<br>ringen bör pröva frågan om koncession. Naturgasledningar som<br>huvudsakligen skall användas för att tillgodose enskilda hushålls och<br>företags behov eller uteslutande skall användas inom hamn- eller in-<br>dustriområde bör dock undantas från koncessionsplikt.</p>
<p>• Koncession får meddelas endast under vissa förutsättningar. Natur-<br>gasledningen skall vara lämplig ur allmän synpunkt. Sökanden skall<br>från allmän synpunkt vara lämplig att utöva verksamhet som avses<br>med koncessionen. Koncessionen far inte strida mot detaljplan eller<br>områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller områdesbestäm-<br>melsen inte motverkas far dock mindre avvikelse göras. Vid pröv-<br>ningen skall vissa bestämmelser i miljöbalken tillämpas. En miljökon-<br>sekvensbeskrivning skall ingå i en ansökan om koncession. Syftet med<br>lämplighetsprövningen är främst att hindra att samhällsekonomiskt<br>onödiga naturgasledningar dras fram, eller att naturgasledningar dras<br>fram på ett sådant sätt att de medför onödigt stort intrång till skada för<br>tredje man.</p>
<p>• Koncession skall avse naturgasledning med en i huvudsak bestämd<br>sträckning. En koncession far förenas med villkor för att bl.a. skydda<br>miljön.</p>
<p>• En koncession meddelas för fyrtio år. Koncessionens giltighetstid får<br>på ansökan av koncessionshavare förlängas med fyrtio år åt gången.</p>
<p>• Överlåtelse av koncession kräver särskilt tillstånd. Ny innehavares<br>lämplighet prövas på samma sätt som vid ansökan om ny koncession.</p>
<p>• Koncession far återkallas om naturgasledningen inte längre används<br>och inte heller behövs för att säkra energiförsörjningen, eller om kon-<br>cessionshavaren missköter sig.</p>
<p>• Om en koncession upphör att gälla är den som senast haft koncession<br>skyldig att ta bort naturgasledningen och vidta andra åtgärder för åter-<br>ställning, om det behövs från allmän eller enskild synpunkt.</p>
<h4>Ledningsägarens skyldigheter</h4>
<p>I kapitlet redovisas de bärande principerna för att fa till stånd en ökad<br>konkurrens på gasmarknaden. Enligt utredningens uppfattning är det vik-<br>tigt att naturgasmarknaden i Sverige öppnas för konkurrens. För att<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>139</p>
<p>uppnå ökad konkurrens inom naturgashandeln måste köpare och säljare<br>på naturgasmarknaden ges möjlighet att utnyttja naturgasledningama.<br>Naturgasmarknadsdirektivets bestämmelser om tillträde till systemet är,<br>enligt vår uppfattning, de centrala verktygen för att åstadkomma ökad<br>konkurrens på naturgasmarknaden. Det är möjligt att välja förhandlat och<br>reglerat tillträde, eller båda dessa förfaranden.</p>
<h4>Tillträde och anslutning</h4>
<p>Utredningen föreslår att tillträde till naturgasledningama skall baseras på<br>ett reglerat förfarande med offentliggjorda tariffer. Det främsta motivet<br>för vårt förslag är att ett reglerat tillträde är förenat med lägre kostnader<br>och mindre osäkerhet än ett förhandlat tillträde och därför medför mindre<br>hinder för marknadstillträde. Det har därmed de mest positiva effekterna<br>på konkurrensen och i förlängningen på konsumentintresset.</p>
<p>Det reglerade tillträdet förutsätter att säljare och köpare far tillgång till<br>de naturgasledningar som behövs för leveranserna. En ledningsägare<br>skall därmed vara skyldig att på skäliga villkor transportera naturgas för<br>berättigade kunder.</p>
<p>För att åstadkomma en naturgasmarknad i konkurrens är det inte till-<br>räckligt att enbart öppna ledningarna för de berättigade kunderna. En<br>förutsättning för att kunna leverera och ta emot naturgas är dessutom att<br>kunden måste vara ansluten till en naturgasledning. Vi föreslår därför att<br>ledningsägaren blir skyldig att ansluta berättigade kunders naturgasled-<br>ningar.</p>
<p>Skyldigheten att ansluta naturgasledningar och transportera naturgas<br>gäller endast mot s.k. berättigade kunder. Dessa är inledningsvis led-<br>ningsägare, kunder som har naturgaseldad kraftproduktion och vissa<br>större slutförbrukare. Från och med den 1 januari 2006 anses alla som<br>berättigade kunder, dvs. naturgasmarknaden öppnas fullständigt. Den<br>relativt snabba och kraftiga marknadsöppningen kan dock på grund av<br>take or pay-åtaganden leda till ekonomiska förluster för ledningsägama.<br>Den myndighet som regeringen bestämmer bör därför under 2003 ana-<br>lysera effekterna av den föreslagna marknadsöppningen och lämna för-<br>slag till om öppningstakten bör förändras.</p>
<h4>Undantag</h4>
<p>Ett osäkerhetsmoment i vår bedömning är att Sverige har en begränsad<br>infrastruktur på naturgasområdet och att en utveckling av denna in-<br>frastruktur skulle förbättra marknadens funktionssätt. Det går inte att<br>bortse från att vårt förslag till reglerat tillträde kan komma att påverka<br>investeringsbenägenheten negativt. Det finns en risk för att stora nya in-<br>vesteringar i naturgasinfrastruktur inte blir lönsamma i den typ av kon-<br>kurrensutsatt marknad som kan tänkas uppstå när gasmarknadsdirektivet<br>genomförs. I direktivet och i vårt förslag till lagstiftning finns emellertid<br>ett undantag som införts för att uppmuntra investeringar i geografiskt<br>begränsade områden som inte tidigare varit försörjda med naturgas. Inne-<br>börden är att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>140</p>
<p>kan ansöka hos EU-kommissionen om ett tillfälligt undantag från reg-<br>lerna om marknadsöppning.</p>
<p>Ett annat osäkerhetsmoment är hur naturgasföretags lönsamhet kan<br>komma att påverkas genom att de är uppbundna av långsiktiga take or<br>pay-åtaganden. Sådana åtaganden kan leda till stora förluster om ledning-<br>arna öppnas för tillträde. Samtidigt har det framgått att det under vissa<br>premisser är möjligt att omförhandla kontrakten. Det är också sannolikt<br>att det växer fram andra typer av kontraktsformer vid en mer kon-<br>kurrensutsatt marknad. Utredningen är dock medveten om att ett tillträde<br>till ledningarna kan åsamka företag förluster på grund av take or pay-<br>åtaganden. Vi föreslår därför, i enlighet med direktivet, att naturgasföre-<br>tag i sådana fall, efter ansökan hos berörd myndighet, kan fa ett tillfälligt<br>undantag från att ge tillträde till ledningarna.</p>
<h4>T ransporttariffer</h4>
<p>Tariffer för transporter av naturgas måste utformas så att de uppfyller de<br>krav som ställs på en konkurrensutsatt gasmarknad med kontraktsfrihet.<br>Det skall vara enkelt att köpa och sälja naturgas med olika typer av kon-<br>trakt, och olika aktörer skall ha denna möjlighet. Det skall därför räcka<br>för en berättigad kund att vara ansluten till en punkt på naturgasledningen<br>för att man skall ha rätt att använda alla andra ledningar som är anslutna<br>till det svenska naturgasledningsnätet.</p>
<p>Det är inte en uppgift för statsmakterna att meddela detaljerade före-<br>skrifter om vilka tariffer som skall tillämpas av gasföretagen. Den när-<br>mare utformningen av tarifferna är en fråga för ledningsföretagen. Det<br>bör dock föreskrivas i naturgaslagen att transporttariffer skall vara<br>skäliga och utformas på sakliga grunder. Tillsynsmyndigheten bör få i<br>uppdrag att i sin tillsyn bedöma om transporttariffer och övriga villkor är<br>skäliga och utformade på sakliga grunder.</p>
<p>Ledningsägare bör, i enlighet med naturgasmarknadsdirektivet, vara<br>skyldiga att offentliggöra sin transporttariff och andra villkor och skyl-<br>digheter för att utnyttja systemet.</p>
<h3>Särredovisning</h3>
<p>För en effektiv reglering av ett naturligt monopol krävs att den reglerande<br>myndigheten kan kontrollera verksamheternas ekonomiska resultat.<br>Motivet till detta är bl.a. att ett monopolföretag kan försöka hindra till-<br>träde genom att ta ut för höga priser. Företaget kan t.ex. också försöka<br>påverka konkurrensen inom andra verksamhetsområden. Under förutsätt-<br>ning att ett naturgasföretag bedriver såväl monopolverksamhet som kon-<br>kurrensutsatt verksamhet föreligger en uppenbar risk för kon-<br>kurrensproblem genom att ett ekonomiskt överskott från monopolverk-<br>samhet kan användas för att subventionera konkurrensutsatt verksamhet,<br>s.k. korssubventionering. I en sådan integrerad verksamhet är det kompli-<br>cerat att analysera prissättningen på de olika nyttighetema. Det är som<br>regel också mycket svårt att fastställa om överskott från monopolverk-</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>141</p>
<p>samhet används för att subventionera den konkurrensutsatta verksam-<br>heten.</p>
<p>Genom en långtgående särredovisning ökas förutsättningarna för att<br>skapa en effektiv tillsyn och riskerna för t.ex. korssubventionering mins-<br>kar. Vi föreslår därför (med vissa undantag) att den verksamhet som be-<br>drivs i integrerade naturgasföretag skall särredovisas för verksamhets-<br>grenarna överföring, distribution och lagring av naturgas. Särredovisning<br>av dessa verksamheter skall ske som särskilda rörelsegrenar. Om mono-<br>polverksamheten och den konkurrensutsatta verksamheten kan hållas isär<br>finns det, enligt vår bedömning, från konkurrenssynpunkt, ingen väsent-<br>lig skillnad mellan krav på särredovisning i den interna bokföringen och<br>längre gående krav som t.ex. skilda juridiska personer. Erfarenheterna<br>från ellagstiftningsområdet i Sverige talar dock för att det kan krävas<br>detaljerade bestämmelser och kontroll. Enligt utredningens bedömning<br>krävs således tydliga och klara riktlinjer för redovisningarna och att dessa<br>redovisningar följs upp av tillsynsmyndigheten på ett aktivt sätt.</p>
<p>De särskilda redovisningarna för verksamheterna överföring, distribu-<br>tion och lagring av naturgas skall årligen sändas in till den myndighet<br>som regeringen bestämmer.</p>
<p>Revisor hos ett företag som bedriver överföring, distribution eller lag-<br>ring av naturgas skall granska den särskilda redovisningen av dessa verk-<br>samheter. Revisor skall även uttala om redovisningen skett enligt<br>gällande bestämmelser.</p>
<h3>Kommunala naturgasföretag</h3>
<p>När handel med naturgas skall ske i konkurrens uppstår frågan om nu-<br>varande kommunalrättsliga regler är ändamålsenliga för de kommunala<br>företag som agerar på naturgasmarknaden. De kommunalrättsliga regler<br>som i huvudsak är aktuella är lokaliseringsprincipen, likställighetsprin-<br>cipen och självkostnadsprincipen.</p>
<p>Kommunala företag som bedriver distribution av naturgas är för när-<br>varande undantagna från likställighets- och självkostnadsprincipema, och<br>verksamheten skall därmed bedrivas på affärsmässiga grunder. Företagen<br>är dock inte undantagna från lokaliseringsprincipen och verksamheten<br>skall därför vara knuten till kommunens område eller dess innevånare.</p>
<p>För närvarande görs ingen skillnad i lagstiftningen mellan transport-<br>eller ledningsverksamhet och handelsverksamhet vad avser naturgas. Då<br>naturgaslagen träder i kraft kommer dock en åtskillnad att göras mellan<br>dessa två verksamheter.</p>
<p>En principiell fråga är om kommunernas möjligheter att bedriva<br>näringsverksamhet bör underlättas ytterligare. När det gäller naturgas<br>finns det, enligt vår bedömning, mycket som pekar på att ett undantag<br>från lokaliseringsprincipen kan vara motiverat för kommunala företag<br>som bedriver handel med naturgas.</p>
<p>Även de kommunala företag som bedriver transport av naturgas i den<br>egna kommunen bör fa bedriva sådan verksamhet utanför kommun-<br>gränsen. Undantaget från kommunallagens lokaliseringsprincip gäller<br>dock endast om syftet är att uppnå en ändamålsenlig naturgasverksamhet.<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>142</p>
<p>Verksamheten far därför endast bedrivas i geografisk närhet till företagets<br>naturgasverksamhet i den egna kommunen.</p>
<p>Kommunal handelsverksamhet med naturgas är en konkurrensutsatt<br>verksamhet och därför bör ett kommunalt naturgasföretag kunna agera på<br>samma villkor som andra aktörer. Sådan verksamhet bör därför bedrivas<br>på affärsmässiga grunder.</p>
<p>För ett kommunalt naturgasföretags transportverksamhet kommer<br>naturgaslagens bestämmelser om skäliga villkor för kunders tillträde till<br>naturgasledningama att gälla.</p>
<h3>Tillsyn</h3>
<p>Det är viktigt att naturgaslagens regler, och de föreskrifter och villkor<br>som har meddelats med stöd av denna, följs. Därför bör det finnas regler<br>om tillsyn. Tillsynen bör avse efterlevnaden inte bara av vad som före-<br>skrivits om framdragande och användande av naturgasledningar, in-<br>klusive olika naturgasanläggningar, utan även reglerna om återställning.<br>Tillsynen bör vidare omfatta kontroll av skäligheten av villkoren för<br>transport av naturgas för annans räkning samt för anslutning till natur-<br>gasledningar. I denna tillsyn ingår också att bestämma vem som inled-<br>ningsvis skall betraktas som en s.k. berättigad kund.</p>
<p>För att kunna utöva tillsynen bör tillsynsmyndigheten ha rätt att in-<br>fordra de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. Myn-<br>digheten bör ha befogenhet att meddela förelägganden för att åstad-<br>komma rättelse av felaktiga beteenden.</p>
<p>I myndighetens övriga uppgifter ingår att utfärda föreskrifter och råd<br>samt att bereda koncessionsärenden. Därutöver bör myndigheten lämna<br>information och råd samt bedriva allmän uppföljnings- och bevaknings-<br>verksamhet.</p>
<p>Tillsynsmyndighetens verksamhet skall finansieras genom en årlig av-<br>gift, som betalas av de naturgasföretag som skall sända in särredovis-<br>ningar enligt naturgaslagen.</p>
<p>Det. föreligger många likheter vad gäller tillsynen enligt ellagen och<br>naturgaslagen. Enligt utredningens uppfattning är det viktigt att till-<br>synsverksamheten enligt både naturgaslagen och ellagen har den styrka<br>och självständighet som krävs för att fortsätta att driva avregleringen av<br>naturgas- och elmarknaden på ett effektivt sätt. Vi föreslår att regeringen<br>låter utreda huruvida tillstånds- och tillsynsärenden samt normgivning<br>avseende både ellagen och naturgaslagen skall handhas av en självständig<br>myndighet.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>143</p>
<h2>Lagrådsremissens lagförslag</h2>
<h3>Förslag till naturgaslag</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<h4>1 kap. Inledande bestämmelser</h4>
<p>Lagens tillämpningsområde</p>
<p>1 § I denna lag ges föreskrifter om naturgasledningar och naturgaslager<br>samt om handel med naturgas i vissa fall.</p>
<p>Definitioner</p>
<p>2 § Med naturgasledning avses rörledning, mät- och reglerstation, linje-<br>ventilstation, rensdonsstation och kompressorstation.</p>
<p>3 § Med överföring av naturgas avses överföring genom såväl över-<br>föringsledningar som distributionsledningar till naturgasföretag eller för-<br>brukare av naturgas.</p>
<p>Till överföring av naturgas hör också projektering, byggande och<br>underhåll av naturgasledningar och arman verksamhet som behövs för att<br>överföra naturgas.</p>
<p>4 § Till lagring av naturgas för annans räkning hör också projektering,<br>byggande och underhåll av naturgaslager och annan verksamhet som be-<br>hövs för att lagra naturgas.</p>
<p>5 § Med naturgasföretag avses den som överför eller säljer naturgas samt<br>den som lagrar naturgas för annans räkning.</p>
<p>6 § Med berättigad kund avses</p>
<p>1. forbrukare som har naturgaseldad kraftproduktion, och</p>
<p>2. övriga förbrukare som enligt ingångna inköpsavtal kommer att för-<br>bruka mer än 25 miljoner kubikmeter naturgas per år och förbruknings-<br>ställe.</p>
<p>7 § Med transport av naturgas avses överföring av naturgas som inne-<br>havaren av en naturgasledning gör för ett annat naturgasföretags räkning<br>till ett naturgasföretag eller en berättigad kund.</p>
<p>8 § Med transporttariff avses avgifter och övriga villkor för transport av<br>naturgas samt för att ansluta naturgasföretag och berättigade kunder till<br>en naturgasledning.</p>
<p>9 § Med anslutning av en naturgasledning avses också återinkoppling av<br>en befintlig naturgasledning, ändring av den avtalade kapaciteten i an-<br>slutningspunkten samt ändring av tidpunkt för överföringen.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>144</p>
<h4>2 kap. Koncession</h4>
<p>Allmänt om koncession</p>
<p>1 § En naturgasledning far inte byggas eller användas utan tillstånd<br>(koncession) av regeringen. Till byggandet av en naturgasledning räknas<br>också sprängning, schaktning, skogsavverkning, markberedning eller<br>liknande åtgärder för att bereda plats för ledningen.</p>
<p>Koncession krävs inte för en naturgasledning som</p>
<p>1. är belägen efter en mät- och reglerstation, eller</p>
<p>2. uteslutande skall användas inom hamn- eller industriområde.</p>
<p>Regeringen far föreskriva undantag från kravet på koncession enligt<br>första stycket i fråga om vissa slag av naturgasledningar eller vissa slag<br>av åtgärder med naturgasledningar.</p>
<p>2 § Ett naturgaslager far inte byggas eller användas utan tillstånd<br>(koncession) av regeringen.</p>
<p>Koncession krävs inte för ett naturgaslager som skall anslutas till en<br>naturgasledning för vilken det inte krävs koncession.</p>
<p>3 § Om regeringen har meddelat koncession för en naturgasledning eller<br>ett naturgaslager far förbud inte meddelas med stöd av miljöbalken mot<br>att</p>
<p>1. dra fram och använda naturgasledningen eller</p>
<p>2. bygga och använda naturgaslagret.</p>
<p>Förutsättningar för meddelande av koncession</p>
<p>4 § Koncession far meddelas endast om anläggningen är lämplig från<br>allmän synpunkt.</p>
<p>5 § Koncession far inte strida mot en detaljplan eller mot områdesbe-<br>stämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas,<br>far dock mindre avvikelser göras.</p>
<p>6 § Vid prövning av frågor om meddelande av koncession skall be-<br>stämmelserna i 2^1 kap., 5 kap. 3§ och 16 kap. 5§ miljöbalken till-<br>lämpas.</p>
<p>En miljökonsekvensbeskrivning skall ingå i en ansökan om konces-<br>sion. När det gäller förfarandet, kraven på miljökonsekvensbeskriv-<br>ningen samt planer och planeringsunderlag gäller 6 kap. miljöbalken.<br>Vad som där sägs om tillståndsmyndighet skall gälla regeringen eller den<br>myndighet som regeringen bestämmer.</p>
<p>7 § En koncession far beviljas endast den som från allmän synpunkt är<br>lämplig att utöva den verksamhet som avses med koncessionen. Elärvid<br>skall särskilt beaktas om sökanden kan antas ha vilja och förmåga att dels<br>utöva den verksamhet som avses med koncessionen, dels utöva verksam-<br>heten enligt de föreskrifter och villkor som kommer att gälla för verk-<br>samheten.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>145</p>
<p>Villkor för koncession</p>
<p>8 § En koncession för en naturgasledning skall ange rörledningens<br>huvudsakliga sträckning.</p>
<p>En koncession för en naturgasledning eller ett naturgaslager skall för-<br>enas med de villkor som behövs för att skydda allmänna intressen och<br>enskild rätt. Den skall också förenas med de villkor för anläggningens<br>utförande och nyttjande som behövs av säkerhetsskäl eller som behövs<br>för att i övrigt skydda människors hälsa och miljön mot skador och<br>olägenheter och främja en långsiktigt god hushållning med mark och<br>vatten och andra resurser eller som av annat skäl behövs från allmän syn-<br>punkt.</p>
<p>Det far anges som villkor för en koncession att naturgasledningen eller<br>naturgaslagret skall vara färdigställt inom en viss tid. Om det finns sär-<br>skilda skäl kan den angivna tiden förlängas. Ansökan om förlängning<br>skall göras före utgången av den angivna tiden.</p>
<p>9 § En koncession far för sin giltighet göras beroende av att den som<br>innehar koncessionen ställer säkerhet för kostnaderna att ta bort natur-<br>gasledningen eller naturgaslagret och att vidta andra åtgärder för åter-<br>ställning. Staten, kommuner, landsting och kommunalförbund behöver<br>inte ställa säkerhet.</p>
<p>Om det kan antas att den ställda säkerheten inte längre är tillräcklig, far<br>regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer besluta om<br>ytterligare säkerhet.</p>
<p>I fråga om säkerhetens beskaffenhet gäller 2 kap. 25 § utsöknings-<br>balken. Säkerheten skall prövas av regeringen eller den myndighet som<br>regeringen bestämmer och förvaras av länsstyrelsen i det län där verk-<br>samheten bedrivs.</p>
<p>Koncessionens giltighetstid</p>
<p>10 § En koncession skall meddelas för fyrtio år. Om det finns särskilda<br>skäl eller om sökanden begär det, far dock kortare tid bestämmas.</p>
<p>Förlängning av giltighetstiden</p>
<p>11 § Koncessionens giltighetstid far på ansökan av koncessionshavaren<br>förlängas med fyrtio år i taget. Om det finns särskilda skäl eller om<br>sökanden begär det, far dock kortare tid bestämmas.</p>
<p>I ett ärende om förlängning av giltighetstiden skall 4-8 §§ tillämpas.</p>
<p>Ansökan om förlängning av giltighetstiden skall göras senast två år<br>före koncessionstidens utgång. Koncessionen gäller till dess att ansök-<br>ningen har prövats slutligt.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>146</p>
<p>Överlåtelse och upphörande av koncession</p>
<p>12 § En koncession far inte överlåtas utan tillstånd av regeringen eller<br>den myndighet som regeringen bestämmer. Vid prövning av en ansökan<br>om överlåtelse av koncession skall 7 § tillämpas.</p>
<p>13 § En koncession far återkallas helt eller delvis</p>
<p>1. om en naturgasledning eller ett naturgaslager inte har använts under<br>tre år i följd och inte längre behövs för en säker energiförsörjning, eller</p>
<p>2. om koncessionshavaren i väsentlig mån inte fullgör sina skyldig-<br>heter enligt denna lag, enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av<br>lagen, enligt villkoren i koncessionen eller enligt de säkerhetsföreskrifter<br>som gäller för naturgasledningens eller naturgaslagrets drift.</p>
<p>Frågor om återkallelse av koncession prövas av regeringen.</p>
<p>Återställning</p>
<p>14 § Om en koncession upphör att gälla, är den som senast haft kon-<br>cessionen skyldig att ta bort naturgasledningen eller naturgaslagret samt<br>vidta andra åtgärder för återställning, om det behövs från allmän eller<br>enskild synpunkt.</p>
<p>I samband med att koncessionen upphör skall regeringen eller den<br>myndighet som regeringen bestämmer fastställa koncessionshavarens<br>skyldigheter enligt första stycket.</p>
<p>Om den som senast har haft koncessionen inte fullgör sina skyldig-<br>heter enligt första stycket, far den myndighet som regeringen bestämmer<br>förelägga honom vid vite att fullgöra skyldigheterna eller besluta att åt-<br>gärderna skall vidtas på hans bekostnad. Ett beslut om att åtgärderna skall<br>vidtas på den tidigare koncessionshavarens bekostnad far verkställas.</p>
<p>15 § Om en naturgasledning eller ett naturgaslager har byggts utan kon-<br>cession där sådan behövs, far den myndighet som regeringen bestämmer<br>förelägga ledningens eller lagrets innehavare att ta bort anläggningen och<br>att vidta andra åtgärder för återställning, om det behövs från allmän eller<br>enskild synpunkt.</p>
<p>Om naturgasledningens eller naturgaslagrets innehavare inte fullgör<br>sina skyldigheter enligt första stycket, far den myndighet som regeringen<br>bestämmer förelägga honom vid vite att fullgöra skyldigheterna eller be-<br>sluta att åtgärderna skall vidtas på hans bekostnad. Ett beslut om att åt-<br>gärderna skall vidtas på innehavarens bekostnad far verkställas.</p>
<p>16 § Om någon annans mark behöver tas i anspråk för återställning far<br>den myndighet som regeringen bestämmer besluta att tillträde till marken<br>skall lämnas under viss tid.</p>
<p>Återställningen skall utföras så, att minsta skada och intrång vållas.<br>Byggnader far uppföras eller vägar byggas endast om markens ägare och<br>den som har nyttjanderätt eller servitut avseende marken samtyckt till det<br>eller om den myndighet som regeringen bestämmer lämnat tillstånd till<br>åtgärden. Tillstånd far lämnas endast om åtgärden är oundgängligen nöd-<br>vändig för att återställningen skall kunna vidtas.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>147</p>
<p>Om återställningen föranleder skada eller intrång, skall ersättning för<br>detta lämnas. Talan om ersättning väcks vid den fastighetsdomstol inom<br>vars område marken eller större delen av denna ligger.</p>
<p>Naturgasledning inom område för trafikled</p>
<p>17 § Innehavaren av en naturgasledning som har dragits fram inom om-<br>rådet för en befintlig allmän väg, enskild väg som hålls öppen för trafik,<br>järnväg, tunnelbana eller spårväg eller kanal eller annan sådan vatten-<br>trafikled (trafikled), är skyldig att, om trafikleden skall ändras, vidta och<br>bekosta de åtgärder med naturgasledningen som behövs för att ändringen<br>skall kunna genomföras.</p>
<p>Om åtgärden vidtas med en naturgasledning där denna korsar en<br>trafikled skall dock den som förvaltar trafikleden ersätta innehavaren av<br>ledningen för kostnaden för åtgärden.</p>
<p>18 § Om en naturgasledning som har dragits fram inom området för en<br>befintlig trafikled medför ökade kostnader för trafikledens underhåll,<br>skall innehavaren av ledningen ersätta dessa ökade kostnader.</p>
<p>19 § Om arbete på en naturgasledning, som är belägen inom området för<br>någon annan trafikled än allmän väg, kan inverka på trafiksäkerheten<br>eller om arbetet medför större ingrepp i trafikleden, skall det utföras efter<br>anvisningar av den som förvaltar trafikleden eller genom hans försorg.<br>Innehavaren av ledningen skall svara för kostnaden för arbetet.</p>
<p>Om en naturgasledning blivit skadad och dröjsmål med reparationen<br>skulle orsaka avsevärd olägenhet far ledningsinnehavaren påbörja repa-<br>rationen även om han inte hunnit anmäla skadan till trafikledens för-<br>valtare. Ledningsinnehavaren skall dock snarast underrätta trafikledens<br>förvaltare om det påbörjade arbetet.</p>
<p>I fråga om arbete med naturgasledning inom område för allmän väg<br>gäller 44 § väglagen (1971:948).</p>
<h4>3 kap. Skyldigheter för den som innehar en naturgasledning</h4>
<p>Anslutning av naturgasledning</p>
<p>1 § Den som innehar en naturgasledning är skyldig att på skäliga villkor<br>ansluta en annan naturgasledning som innehas av ett naturgasföretag eller<br>en berättigad kund till sin naturgasledning.</p>
<p>Skyldighet föreligger inte om ledningen saknar kapacitet för den be-<br>gärda anslutningen eller om det annars finns särskilda skäl.</p>
<p>Skyldigheten gäller inte den som innehar en sådan naturgasledning<br>som uteslutande används inom hamn- eller industriområde.</p>
<p>Tvister om skyldigheter enligt första stycket för den som innehar en<br>naturgasledning prövas av den myndighet som regeringen bestämmer.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>148</p>
<p>Transport av naturgas</p>
<p>2 § Den som innehar en naturgasledning är skyldig att på skäliga villkor<br>transportera naturgas.</p>
<p>Skyldigheten gäller inte den som innehar en sådan naturgasledning<br>som uteslutande används inom hamn- eller industriområde.</p>
<p>Tvister om skyldigheter enligt första stycket för den som innehar en<br>naturgasledning prövas av den myndighet som regeringen bestämmer.</p>
<p>3 § Innehavaren av en naturgasledning som har gjort inköpsåtaganden i<br>avtal om köp av naturgas far, efter ansökan, av regeringen beviljas ett<br>tillfälligt undantag från skyldigheten enligt 2 § första stycket. Ett sådant<br>undantag far beviljas bara om ledningsinnehavaren far eller kan antas fa<br>allvarliga ekonomiska och finansiella svårigheter till följd av skyldig-<br>heten enligt 2 § första stycket.</p>
<p>Ett undantag skall avse transporten av en viss mängd naturgas under<br>viss angiven tid från en viss angiven leverantör till en eller flera angivna<br>förbrukare.</p>
<p>Ansökan skall göras utan dröjsmål om ledningsinnehavaren redan har<br>vägrat att utföra en viss transport.</p>
<p>Om ett tillfälligt undantag medges skall det i beslutet anges att det kan<br>komma att ändras eller upphävas.</p>
<p>Ett beviljat undantag skall av regeringen utan dröjsmål anmälas till<br>Europeiska gemenskapernas kommission.</p>
<p>Mätning av transporterad naturgas</p>
<p>4 § Den som innehar en naturgasledning är skyldig att utföra mätning av<br>transporterad naturgas och att rapportera resultaten av dessa mätningar i<br>enlighet med de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller<br>den myndighet som regeringen bestämmer.</p>
<p>Kostnaden för den mätning och rapportering som avser transporterad<br>naturgas skall av ledningsinnehavaren debiteras den som mottar natur-<br>gasen.</p>
<p>Tvister om skyldigheter enligt första och andra styckena för den som<br>innehar en naturgasledning prövas av den myndighet som regeringen<br>bestämmer.</p>
<p>Transporttariffer</p>
<p>5 § Transporttariffer skall vara skäliga och utformade på sakliga grunder.<br>Vid bedömning av en transporttariffs skälighet skall det beaktas att</p>
<p>ledningsinnehavaren far en rimlig avkastning av verksamheten.</p>
<p>6 § Transporttariffer för transport av naturgas skall utformas så, att den<br>avgift ett naturgasföretag eller en berättigad kund betalar för transporten<br>till sin anslutningspunkt innefattar avgift för transporten i samtliga rör-<br>ledningar, genom vilka transporten sker.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>149</p>
<p>7 § Den som innehar en naturgasledning skall på begäran utan dröjsmål<br>lämna skriftlig uppgift om sin transporttariff. Uppgiften skall innehålla en<br>upplysning om möjligheten att begära prövning enligt sista stycket.</p>
<p>Vid begäran om ny anslutning skall uppgifter enligt första stycket läm-<br>nas inom skälig tid.</p>
<p>Den som innehar en naturgasledning skall offentliggöra sin trans-<br>porttariff till den del den avser avgifter och övriga villkor for transport av<br>naturgas.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far<br>meddela närmare föreskrifter om offentliggörande av transporttariff.</p>
<p>Tvister om skyldigheter för ledningsinnehavare enligt första och andra<br>styckena prövas av den myndighet som regeringen bestämmer.</p>
<h4>4 kap. Redovisning och revision</h4>
<p>Redovisning av överföring och lagring av naturgas</p>
<p>1 § Verksamhet som rör överföring av naturgas och lagring av naturgas<br>för annans räkning skall ekonomiskt redovisas var för sig och skilt från<br>annan verksamhet.</p>
<p>Redovisning av överföringsverksamhet som omfattas av samma trans-<br>porttariff skall ske samlat.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far med-<br>dela ytterligare föreskrifter om redovisning av verksamhet som rör över-<br>föring av naturgas och lagring av naturgas för annans räkning samt om<br>skyldighet att ge in redovisningshandlingar till den myndighet som rege-<br>ringen bestämmer.</p>
<p>Revision</p>
<p>2 § Revisor i ett naturgasféretag som bedriver överföring av naturgas<br>eller lagring av naturgas för annans räkning skall göra en särskild<br>granskning av redovisningen av denna verksamhet.</p>
<p>Revisorn skall årligen i ett särskilt intyg avge ett utlåtande i frågan om<br>redovisningen av verksamheten skett enligt gällande bestämmelser.<br>Företaget skall lämna in intyget till den myndighet som regeringen be-<br>stämmer.</p>
<p>Regeringen far meddela närmare föreskrifter om revisionen.</p>
<h4>5 kap. Kommunala naturgasföretag</h4>
<p>1 § Ett sådant kommunalt företag som avses i 3 kap. 16-18 §§ kom-<br>munallagen (1991:900) far, utan hinder av bestämmelsen i 2 kap. 1 §<br>kommunallagen om anknytning till kommunens område eller dess med-<br>lemmar, utanför kommunens område bedriva</p>
<p>1. handel med naturgas samt därmed sammanhängande verksamhet,<br>eller</p>
<p>2. överföring av naturgas i geografisk närhet till företagets verksamhet<br>inom kommunen i syfte att uppnå en ändamålsenlig överföringsverk-<br>samhet.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>150</p>
<p>2 § Om ett sådant kommunalt foretag som avses i 3 kap. 16-18 §§ kom-<br>munallagen (1991:900) bedriver handel med naturgas samt därmed sam-<br>manhängande verksamhet, skall verksamheten drivas på affärsmässig<br>grund och redovisas särskilt. Om företaget även bedriver sådan verksam-<br>het som avses i 7 kap. 2 § ellagen (1997:857) far företaget redovisa båda<br>verksamheterna tillsammans.</p>
<h4>6 kap. Tillsyn m.m.</h4>
<p>Tillsyn</p>
<p>1 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter eller<br>villkor som har meddelats med stöd av lagen utövas av den myndighet<br>som regeringen bestämmer.</p>
<p>2 § Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran fa de upplysningar och ta<br>del av de handlingar som behövs för tillsynen. En begäran far förenas<br>med vite.</p>
<p>3 § Tillsynsmyndigheten far meddela de förelägganden som behövs för<br>att trygga efterlevnaden av de föreskrifter och villkor som omfattas av<br>tillsynen. Ett föreläggande far förenas med vite.</p>
<p>Tvgi/ter</p>
<p>4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far<br>meddela föreskrifter om avgifter för att finansiera de uppgifter en myn-<br>dighet har enligt denna lag och enligt föreskrifter som har meddelats med<br>stöd av lagen.</p>
<p>Förseningsavgift</p>
<p>5 § Om ett naturgasföretag som bedriver överföring av naturgas eller<br>lagring av naturgas för annans räkning inte lämnar in de handlingar som<br>krävs enligt föreskrifter meddelade med stöd av 4 kap. 1 § tredje stycket<br>skall företaget betala förseningsavgift till staten enligt 6 §. Detsamma<br>gäller om ett sådant naturgasföretag inte lämnar in ett revisorsintyg enligt<br>föreskrifter meddelade med stöd av 4 kap. 2 § tredje stycket.</p>
<p>Beslut om förseningsavgift fattas av den myndighet som regeringen be-<br>stämmer.</p>
<p>6 § Ett naturgas företag som bedriver överföring av naturgas eller lagring<br>av naturgas för annans räkning skall betala en förseningsavgift om de<br>handlingar som anges i 5 § inte har kommit in till den myndighet som<br>regeringen bestämmer inom sju månader från räkenskapsårets utgång.<br>Om företaget har beslutat om fortsatt bolagsstämma enligt 9 kap. 9 §<br>aktiebolagslagen (1975:1385) eller om fortsatt föreningsstämma enligt</p>
<p>7 kap. 4§ tredje stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,<br>skall dock företaget betala förseningsavgift först om handlingarna inte<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>151</p>
<p>har kommit in inom nio månader från räkenskapsårets utgång. Avgiften<br>skall uppgå till 10 000 kr.</p>
<p>Om de handlingar som anges i 5 § inte har kommit in inom två måna-<br>der från det att underrättelse avsändes till företaget om ett beslut om för-<br>seningsavgift enligt första stycket, skall företaget betala en ny försenings-<br>avgift. Den nya avgiften skall uppgå till 10 000 kr.</p>
<p>Om de handlingar som anges i 5 § inte har kommit in inom två måna-<br>der från det att underrättelse avsändes till företaget om ett beslut om för-<br>seningsavgift enligt andra stycket, skall företaget betala en ny försenings-<br>avgift. Den nya avgiften skall uppgå till 20 000 kr.</p>
<p>7 § Om registrering har skett av ett beslut om att företaget försatts i<br>konkurs eller trätt i likvidation, far beslut om förseningsavgift inte med-<br>delas.</p>
<p>8 § Har företaget inom föreskriven tid lämnat in de handlingar som an-<br>ges i 5 §, men har handlingarna någon brist som lätt kan avhjälpas, far<br>myndigheten meddela beslut om förseningsavgift endast om företaget har<br>underrättats om bristen och fatt tillfälle att avhjälpa den men inte gjort det<br>inom den tid som angetts i underrättelsen. En sådan underrättelse far sän-<br>das med posten till den postadress som företaget senast har anmält hos<br>myndigheten.</p>
<p>9 § En förseningsavgift skall efterges, om underlåtenheten att ge in<br>handlingen framstår som ursäktlig med hänsyn till omständigheter som<br>företaget inte har kunnat råda över. Avgiften skall också efterges om det<br>framstår som uppenbart oskäligt att ta ut den.</p>
<p>Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om något yrkande om<br>detta inte har framställts, om det föranleds av vad som har förekommit i<br>ärendet.</p>
<p>10 § Om en förseningsavgift inte har betalats efter betalningsupp-<br>maning, skall avgiften lämnas för indrivning. Regeringen far föreskriva<br>att indrivning inte behöver begäras för ringa belopp.</p>
<p>Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av<br>statliga fordringar m.m. Vid indrivning far verkställighet enligt utsök-<br>ningsbalken ske.</p>
<p>11 § Ett beslut om förseningsavgift far verkställas även om det inte har<br>vunnit laga kraft.</p>
<p>Om ett företag har rätt att fa tillbaka betald förseningsavgift på grund<br>av en domstols beslut, skall ränta betalas på den återbetalda försenings-<br>avgiften från och med månaden efter den då förseningsavgiften betalades<br>in till och med den månad då återbetalning görs. I fråga om räntans<br>storlek tillämpas 19 kap. 14 § skattebetalningslagen (1997:483).</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>152</p>
<h4>7 kap. Övriga bestämmelser</h4>
<p>Ansvarsbestämmelser</p>
<p>1 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller<br>av oaktamhet</p>
<p>1. bryter mot 2 kap. 1 eller 2 §, eller</p>
<p>2. bryter mot villkor som meddelats med stöd av 2 kap. 7 § andra<br>stycket.</p>
<p>I ringa fall döms inte till ansvar.</p>
<p>2 § Till ansvar enligt denna lag döms inte om gärningen är belagd med<br>straff enligt brottsbalken.</p>
<p>3 § Den som har åsidosatt ett vitesföreläggande döms inte till ansvar<br>enligt denna lag för en gärning som omfattas av föreläggandet.</p>
<p>Överklagande</p>
<p>4 § Beslut av en myndighet enligt 2 kap. 13 och 14 §§, 3 kap. 1 § tredje<br>stycket, 2 § tredje stycket och 4 § tredje stycket samt 6 kap. 2, 3, 6 och<br>9 §§ far överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd<br>krävs vid överklagande till kammarrätten.</p>
<h4>Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser</h4>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2000.</p>
<p>2. Denna lag tillämpas även på koncessioner som har meddelats enligt<br>lagen (1978:160) om vissa rörledningar och som avser rörledning för<br>transport av naturgas eller produkt av naturgas med följande undantag.</p>
<p>a) 1 § 1 lagen om vissa rörledningar tillämpas alltjämt på ledningar<br>som har börjat byggas före ikraftträdandet.</p>
<p>b) Ett undantag som har medgivits med stöd av 1 § tredje stycket lagen<br>om vissa rörledningar skall alltjämt gälla.</p>
<p>c) Bestämmelsen om giltighetstid i en koncession som har meddelats<br>enligt lagen om vissa rörledningar skall alltjämt gälla.</p>
<p>d) Ett villkor för en koncession som har meddelats enligt 6 § andra<br>stycket lagen om vissa rörledningar skall alltjämt gälla.</p>
<p>e) 14 § lagen om vissa rörledningar tillämpas på anmälningar som<br>gjorts före ikraftträdandet.</p>
<p>3. Föreskrifterna i 4 kap. 1 och 2 §§ tillämpas första gången för det<br>första räkenskapsår som påbörjas efter den 31 juli 2000.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>153</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i miljöbalken</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 och 7 §§ samt 11 kap. 23 § miljöbalken<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Bilaga 3</p>
<h4>1 kap.</h4>
<p>Bestämmelserna i 3 och 4 kap.<br>skall tillämpas endast vid prövning<br>av frågor enligt 7 kap., till-<br>ståndsprövning av sådan verksam-<br>het som är tillståndspliktig enligt<br>9, 11 och 12 kap. och vid rege-<br>ringens tillåtlighetsprövning enligt<br>17 kap. samt enligt vad som är<br>föreskrivet i luftfartslagen<br>(1957:297), lagen (1966:314) om<br>kontinentalsockeln, väglagen<br>(1971:948), lagen (1978:160) om<br>vissa rörledningar, lagen<br>(1983:293) om inrättande, utvidg-<br>ning och avlysning av allmän far-<br>led och allmän hamn, lagen<br>(1985:620) om vissa torvfyndig-<br>heter, plan- och bygglagen<br>(1987:10), minerallagen</p>
<p>(1991:45), lagen (1992:1140) om<br>Sveriges ekonomiska zon, lagen<br>(1995:1649) om byggande av<br>järnväg och ellagen (1997:857).</p>
<h4>2§</h4>
<p>Bestämmelserna i 3 och 4 kap.<br>skall tillämpas endast vid prövning<br>av frågor enligt 7 kap., till-<br>ståndsprövning av sådan verksam-<br>het som är tillståndspliktig enligt<br>9, 11 och 12 kap. och vid rege-<br>ringens tillåtlighetsprövning enligt<br>17 kap. samt enligt vad som är<br>föreskrivet i luftfartslagen<br>(1957:297), lagen (1966:314) om<br>kontinentalsockeln, väglagen<br>(1971:948), lagen (1978:160) om<br>vissa rörledningar, lagen<br>(1983:293) om inrättande, utvidg-<br>ning och avlysning av allmän far-<br>led och allmän hamn, lagen<br>(1985:620) om vissa torvfyndig-<br>heter, plan- och bygglagen<br>(1987:10), minerallagen</p>
<p>(1991:45), lagen (1992:1140) om<br>Sveriges ekonomiska zon, lagen<br>(1995:1649) om byggande av<br>järnväg, ellagen (1997:857) och<br>naturgaslagen (2000:000).</p>
<p>1 kap.</p>
<h4>7§</h4>
<p>I fråga om renhållning inom vissa vägområden och angränsande områden<br>gäller 26 § väglagen (1971:948).</p>
<p>I fråga om framförande av luftfartyg i överljudsfart och luftfartygs</p>
<p>miljövärdighet gäller 1 kap. 2 a<br>(1957:297).</p>
<p>I fråga om framdragande och<br>begagnande av rörledning gäller i<br>vissa fall 23 § lagen (1978:160)<br>om vissa rörledningar.</p>
<p>§ och 3 kap. 1 § luftfartslagen</p>
<p>I fråga om framdragande och<br>begagnande av rörledning gäller i<br>vissa fall 23 § lagen (1978:160)<br>om vissa rörledningar och 2 kap.<br>19 § naturgaslagen (2000:000).</p>
<p>154</p>
<h4>11 kap.</h4>
<p>Tillstånd skall lämnas till följande<br>vattenverksamhet, om inte något<br>annat följer av 2 kap. 9 §:</p>
<p>1. vattenverksamhet som vid<br>prövning av annan verksamhet<br>enligt 17 kap. 1 eller 3 §§ har<br>angetts som ett villkor för verk-<br>samhetens utövande,</p>
<p>2. anläggande av broar och<br>annan vattenverksamhet för väg,<br>järnväg, tunnelbana eller spårväg<br>vars anläggande har prövats i sär-<br>skild ordning,</p>
<p>3. anläggande av rörledningar i<br>vatten som koncession har med-<br>delats för enligt lagen (1978:160)<br>om vissa rörledningar,</p>
<p>4. verksamhet som bearbet-<br>ningskoncession har meddelats för<br>enligt lagen (1985:620) om vissa<br>torvfyndigheter.</p>
<h4>23 §</h4>
<p>Tillstånd skall lämnas till följande<br>vattenverksamhet, om inte något<br>annat följer av 2 kap. 9 §:</p>
<p>1. Vatten verksamhet som vid<br>prövning av annan verksamhet<br>enligt 17 kap. 1 eller 3 §§ har<br>angetts som ett villkor för verk-<br>samhetens utövande,</p>
<p>2. anläggande av broar och<br>annan vattenverksamhet för väg,<br>järnväg, tunnelbana eller spårväg<br>vars anläggande har prövats i sär-<br>skild ordning,</p>
<p>3. anläggande av rörledningar i<br>vatten som koncession har med-<br>delats för enligt lagen (1978:160)<br>om vissa rörledningar,</p>
<p>4. verksamhet som bearbet-<br>ningskoncession har meddelats för<br>enligt lagen (1985:620) om vissa<br>torvfyndigheter,</p>
<p>5. anläggande av naturgasled-<br>ningar i vatten som koncession har<br>meddelats för enligt naturgaslagen<br>(2000:000).</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2000.</p>
<p>155</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa<br>rörledningar</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1978:160) om vissa rörledningar<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Rörledning för transport av<br>fjärrvärme eller av råolja, naturgas<br>eller produkt av råolja eller natur-<br>gas eller av annan vätska eller gas<br>som är ägnad att användas som<br>bränsle far ej utan särskilt tillstånd<br>(koncession) framdragas eller be-</p>
<h4>1§</h4>
<p>Rörledning för transport av<br>fjärrvärme eller av råolja eller pro-<br>dukt av råolja eller av annan<br>vätska eller gas som är ägnad att<br>användas som bränsle far ej utan<br>särskilt tillstånd (koncession)<br>framdragas eller begagnas.</p>
<p>gagnas.</p>
<p>Koncession krävs icke för ledning som</p>
<p>1. har eller avses fa en längd av högst 20 kilometer,</p>
<p>2. huvudsakligen skall nyttjas för tillgodoseende av enskilda hushålls<br>behov eller</p>
<p>3. uteslutande skall nyttjas inom hamn eller industriområde.</p>
<p>Regeringen far i visst fall medge undantag från koncessionsplikt.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2000.</p>
<p>156</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857)</h3>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 7 kap. 2 §, 9 kap. 2 § och 10 kap. 1 § ellagen<br>(1997:857) skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h4>7 kap.</h4>
<p>Om ett sådant kommunalt företag<br>som avses i 3 kap. 16-18 §§ kom-<br>munallagen (1991:900) bedriver<br>sådan verksamhet som avses i 1 §<br>1 eller distribution av fjärrvärme<br>eller naturgas, skall verksamheten<br>drivas på affärsmässig grund och<br>redovisas särskilt. Detta gäller<br>dock inte företag som bedriver<br>distribution av fjärrvärme eller<br>naturgas i ett område där nät-<br>myndigheten har meddelat ett för-<br>bud enligt punkten 4 i övergångs-<br>bestämmelserna till lagen<br>(1994:617) om ändring i lagen<br>(1902:71 s. 1), innefattande vissa<br>bestämmelser om elektriska an-<br>läggningar i deras lydelse enligt<br>lagen (1994:1801) om ändring i<br>nämnda lag.</p>
<h4>2§</h4>
<p>Om ett sådant kommunalt företag<br>som avses i 3 kap. 16-18 §§ kom-<br>munallagen (1991:900) bedriver<br>sådan verksamhet som avses i 1 §<br>1 eller distribution av fjärrvärme,<br>skall verksamheten drivas på<br>affärsmässig grund och redovisas<br>särskilt.</p>
<p>9 kap.</p>
<h4>2§</h4>
<p>Om eo elektrisk anläggning genom inverkan på en redan befintlig sådan<br>anläggning kan vålla person- eller sakskada eller störning i driften, svarar<br>innehavaren av den förstnämnda anläggningen för de åtgärder som be-<br>hövs vid hans anläggning för att förebygga sådan skada eller störning.</p>
<p>Vad som sägs i första stycket<br>gäller också då en elektrisk an-<br>läggning kan vålla sakskada<br>genom inverkan på en redan be-<br>fintlig rörledning för transport av<br>naturgas, för vilken det krävs kon-<br>cession enligt lagen (1978:160)<br>om vissa rörledningar.</p>
<p>Vad som sägs i första stycket<br>gäller också då en elektrisk an-<br>läggning kan vålla sakskada<br>genom inverkan på en redan be-<br>fintlig naturgasledning, för vilken<br>det krävs koncession enligt natur-<br>gaslagen (2000:000).</p>
<p>157</p>
<p>10 kap.</p>
<h4>1§</h4>
<p>Har någon tillfogats person- eller sakskada genom inverkan av el från en<br>starkströmsanläggning, skall skadan, även om det inte följer av allmänna<br>skadeståndsbestämmelser, ersättas av innehavaren av den starkströmsan-<br>läggning från vilken elen senast kommit.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Ansvar enligt första stycket<br>gäller inte</p>
<p>1. den som innehar en stark-<br>strömsanläggning för produktion<br>av el där generatorn har en mär-<br>keffekt om högst 50 kilovolt-<br>ampere,</p>
<p>2. den som innehar en stark-<br>strömsanläggning som är avsedd<br>för användning av el och som till-<br>förs el med en spänning av högst<br>250 volt mellan en ledare och jord<br>eller, vid icke direkt jordat system,<br>mellan två ledare,</p>
<p>3. om skadan skett på en annan<br>elektrisk anläggning eller en rör-<br>ledning för transport av naturgas,<br>för vilken det krävs koncession<br>enligt lagen (1978:160) om vissa<br>rörledningar, eller</p>
<p>4. om den elektriska anlägg-<br>ningen utgörs av en inrättning för<br>godsbefordran eller är avsedd för<br>en sådan inrättnings behov och<br>skada uppkommit på egendom<br>som har blivit mottagen för sådan<br>befordran.</p>
<p>Ansvar enligt första stycket<br>gäller inte</p>
<p>1. den som innehar en stark-<br>strömsanläggning för produktion<br>av el där generatorn har en märk-<br>effekt om högst 50 kilovoltampere,</p>
<p>2. den som innehar en stark-<br>strömsanläggning som är avsedd<br>för användning av el och som till-<br>förs el med en spänning av högst<br>250 volt mellan en ledare och jord<br>eller, vid icke direkt jordat system,<br>mellan två ledare,</p>
<p>3. om skadan skett på en annan<br>elektrisk anläggning eller en<br>naturgasledning, för vilken det<br>krävs koncession enligt natur-<br>gaslagen (2000:000), eller</p>
<p>4. om den elektriska anlägg-<br>ningen utgörs av en inrättning för<br>godsbefordran eller är avsedd för<br>en sådan inrättnings behov och<br>skada uppkommit på egendom<br>som har blivit mottagen för sådan<br>befordran.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2000.</p>
<p>158</p>
<h2>Lagrådets yttrande</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2000-03-20</p>
<p>Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Leif<br>Thorsson, regeringsrådet Rune Lavin.</p>
<p>Enligt en lagrådsremiss den 2 mars 2000 (Näringsdepartementet) har<br>regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till</p>
<p>1. naturgaslag,</p>
<p>2. lag om ändring i miljöbalken,</p>
<p>3. lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa rörledningar,</p>
<p>4. lag om ändring i ellagen (1997:857).</p>
<p>Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Bengt Agartz.</p>
<p>Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:</p>
<p>Förslaget till naturgaslag</p>
<p>1 kap. 3 §</p>
<p>I den föreslagna paragrafens andra stycke utvidgas definitionen av över-<br>föring av naturgas till att avse bl.a. byggande och underhåll av gasled-<br>ningar. Bestämningens funktion är, enligt vad som framkommit under<br>föredragningen inför Lagrådet, endast att ange att kostnaderna för sådan<br>verksamhet far beaktas när tariffers och anslutningsavgifters skälighet<br>skall bedömas enligt bestämmelserna i 3 kap. Utvidgningen av definitio-<br>nen överensstämmer inte med vanligt språkbruk och den avsedda effek-<br>ten torde kunna nås redan genom att ett påpekande görs i författnings-<br>kommentaren till 3 kap. 5 §, varvid andra stycket i förevarande paragraf<br>bör utgå.</p>
<p>1 kap. 6 §</p>
<p>Lagråäet vill endast anmärka att det gränsvärde, 25 miljoner kubikmeter<br>naturgas, som gäller för att någon skall anses som berättigad kund med<br>rätt till transport genom andras naturgasledningar, synes ha mindre be-<br>tydelse än vad man i förstone kan tro. Ett naturgasföretag har enligt vad<br>som följer av 3 kap. 1 och 2 §§ rätt till sådan transport oavsett vilken<br>mängd naturgas det är fråga om. Ett naturgasföretag kan vara den som<br>innehar en distributionsledning och säljer gas från denna. Intet hindrar<br>naturgasföretaget att träffa avtal med slutkunder om gasleverans, även<br>om den samfällda förbrukningen hos slutkunderna vida understiger det i<br>lagtexten angivna gränsvärdet.</p>
<p>1 kap. 8 §</p>
<p>Definitionen av transporttariff avses omfatta även avgifter för anslutning<br>av naturgasföretag och kunder till en naturgasledning. Dessa avgifter<br>skall, enligt vad som framgår av författningskommentaren till 3 kap. 5 §,<br>bestämmas från fall till fall beroende på den varierande kostnaden för den</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>159</p>
<p>enskilda anslutningen. Redan härigenom ter det sig inte naturligt att be-<br>teckna anslutningsavgiften som en tariff, och Lagrådet förordar att orden<br>”samt för att ansluta naturgasföretag och berättigade kunder till en natur-<br>gasledning” far utgå. Förslaget föranleder följdändringar i 3 kap.</p>
<p>2 kap. 1 §</p>
<p>Enligt första stycket andra meningen räknas till byggandet av en natur-<br>gasledning också sprängning, schaktning, skogsavverkning, markbered-<br>ning eller liknande åtgärder for att bereda plats för ledningen. Detta synes<br>mindre väl förenligt med vanligt språkbruk. I stället bör det föreskrivas<br>förbud mot sådana åtgärder innan koncession meddelats. Lagrådet före-<br>slår att meningen ges följande lydelse: ”Åtgärder for att bereda plats för<br>en naturgasledning, såsom sprängning, schaktning, skogsavverkning eller<br>markberedning, far inte vidtas innan koncession meddelats.”</p>
<p>2 kap. 11 §</p>
<p>I sista stycket sägs att ansökan om förlängning av giltighetstiden skall<br>göras senast två år före koncessionstidens utgång. Användandet av ordet<br>”skall” ger intrycket att endast ansökningar som gjorts senast vid den<br>angivna tidpunkten kommer att tas upp till saklig prövning. Av den all-<br>männa motiveringen framgår emellertid att vad som avses är att ansök-<br>ningen bör göras inom den angivna tiden. Ordet ”skall” bör därför bytas<br>ut mot ”bör”.</p>
<p>3 kap. 1 §</p>
<p>Enligt sista stycket skall ”tvister” om skyldigheter enligt paragrafen for<br>den som innehar en naturgasledning prövas av den myndighet som rege-<br>ringen bestämmer. Ordet ”tvister” for närmast tankarna till att det skulle<br>vara fråga om sådana tvistemål som i normala fall handläggs av allmän<br>domstol. Mot bakgrund av den övriga regleringen i lagen torde rättsför-<br>hållandet dock i själva verket vara forvaltningsrättsligt med den skillna-<br>den att här talas om tvister, vilket inte tillhör vanligheten inom forvalt-<br>ningsforfarandet.</p>
<p>Omrinnehavaren av en naturgasledning och den som vill fa sin ledning<br>ansluten inte kommer överens, kan den sistnämnde anmäla den andre hos<br>tillsynsmyndigheten, dvs. den ”tvistelösande” myndigheten, med på-<br>stående om att denne inte fullgör sina skyldigheter enligt paragrafen.<br>Förhållanden av denna art finns på många ställen i förvaltningsrätten. Om<br>t.ex. en hyresvärd och en hyresgäst inte kommer överens i en fråga om<br>hyresvärdens skyldighet att avhjälpa påstådda sanitära brister i lägen-<br>heten, kan hyresgästen hos den kommunala nämnd som handhar hälso-<br>vårdsffågor påkalla ingripande for avhjälpande av olägenheterna. Likaså<br>kan en fastighetsägare med åberopande av plan- och bygglagen begära att<br>en byggnadsnämnd ingriper mot byggnadsåtgärder på en grannfastighet<br>och meddelar beslut i saken.</p>
<p>Det framgår inte av lagrådsremissen vilket slags rättsmedel som skall<br>användas for att göra tillsynsmyndigheten uppmärksam på den uppkomna<br>”tvisten”. Utan uttryckliga regler kommer, liksom i fråga om hälso-<br>skydds- eller byggnadsärenden, en anmälan att bli det naturliga medlet.<br>Tidigare har inom förvaltningsrätten en anmälare inte ansetts förvärva</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>160</p>
<p>partsställning i ärendet hos tillsynsmyndigheten; ärendet har nämligen<br>ansetts angå endast en fråga mellan myndigheten och den som anmälts.<br>Utvecklingen har emellertid gått dithän att partsställning numera tiller-<br>känns en anmälare i allt större utsträckning, vilket särskilt kunnat märkas<br>på byggnadsrättens område. Se t.ex. rättsfallen RÄ 1963 ref. 20 och 1966<br>ref. 17 samt uttalanden i SOU 1968:27 s. 86 och JO 1980/81 s. 468,<br>1990/91 s. 337. Den som med stöd av paragrafen begär ingripande av<br>tillsynsmyndigheten bör därför kunna räkna med att fa partsställning hos<br>myndigheten.</p>
<p>Den myndighet som avses i sista stycket kommer att intaga den ställ-<br>ning som tillsynsmyndigheten brukar i förvaltningsrättslig lagstiftning.<br>Den kommer att kunna vidtaga åtgärder med anledning av enskilds an-<br>mälan eller ex officio. Vidare kommer den med stöd av bestämmelserna i<br>6 kap. 3 § att kunna meddela förelägganden mot tredskande innehavare<br>av naturgasledningar. Tillsynsmyndigheten blir med andra ord en normal<br>förvaltningsmyndighet, vars beslut i vanlig ordning är överklagbara hos<br>allmän förvaltningsdomstol.</p>
<p>Vad nu sagts hade också blivit resultatet om sista stycket över huvud<br>taget inte funnits. De regler om myndighetens tillsynsbefogenheter som<br>föreslås skola tas in i 6 kap. 1-3 §§ är i princip tillräckliga för att tillgo-<br>dose enskilds intressen i det ifrågavarande fallet. Enligt Lagrådets<br>mening kan sista stycket således utgå. En anledning av helt och hållet<br>formell art till att behålla sista stycket skulle möjligen vara att det i den<br>svenska versionen av EU:s direktiv (artikel 21.2) talas om ”tvister” och<br>en behörig myndighet för att lösa dessa.</p>
<p>3 kap. 2 §</p>
<p>Vad ovan sagts om sista stycket i 3 kap. 1 § har motsvarande tillämpning<br>på sista stycket här.</p>
<p>3 kap. 4 §</p>
<p>Vad ovan sagts om sista stycket i 3 kap. 1 § har motsvarande tillämpning<br>på sista stycket här.</p>
<p>3 kap. 5-7 §§</p>
<p>Godtas Lagrådets förslag avseende definitionen av transporttariff i 1 kap.<br>8 §, bör bestämmelserna i 3 kap. 5-7 §§ disponeras om med hänsyn här-<br>till. Förslagsvis behandlas anslutningsavgifter i 5 § och transporttariffer i<br>6 och 7 §§. Godtas Lagrådets förslag avseende definitionen av överföring<br>av naturgas i 1 kap. 3 §, bör författningskommentaren till 5 och 6 §§<br>kompletteras med vad som i remissen föreslagits bli reglerat i andra<br>stycket av 1 kap. 3 §.</p>
<p>3 kap. 7 §</p>
<p>I första och andra styckena föreskrivs sådana åligganden för innehavaren<br>av naturgasledning, som bäst skulle kunna utkrävas genom förelägganden<br>inom ramen för myndighetens tillsynsverksamhet. Av denna anledning<br>bör sista stycket utgå, liksom andra meningen i första stycket.</p>
<p>Lagtexten i 3 kap. 5-7 §§ skulle därmed kunna ges följande lydelse:</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>161</p>
<p>”Anslutningsavgifter</p>
<p>5 § Avgifter och övriga villkor for anslutning av ett naturgasföretag eller<br>en berättigad kund till en naturgasledning skall vara skäliga och ut-<br>formade på sakliga grunder. Vid bedömningen av en avgifts skälighet<br>skall det beaktas att ledningsinnehavaren far en rimlig avkastning av<br>verksamheten.</p>
<p>Den som innehar en naturgasledning skall vid begäran om ny anslut-<br>ning inom skälig tid lämna skriftlig uppgift om avgiften och övriga vill-<br>kor för anslutningen.</p>
<p>Transporttariffer</p>
<p>6 § Transporttariffer skall vara skäliga och utformade på sakliga grunder.<br>Vid bedömningen av en tariffs skälighet skall det beaktas att lednings-<br>innehavaren far en rimlig avkastning av verksamheten.</p>
<p>Transporttariffer skall utformas så, att den avgift ett naturgasföretag<br>eller en berättigad kund betalar för transporten till sin anslutningspunkt<br>innefattar avgift för transporten i samtliga rörledningar genom vilka<br>transporten sker.</p>
<p>7 § Den som innehar en naturgasledning skall offentliggöra sin trans-<br>porttariff samt på begäran utan dröjsmål lämna skriftlig uppgift om<br>tariffen.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far<br>meddela närmare föreskrifter om offentliggörande av transporttariff.”</p>
<p>4 kap. 1 §</p>
<p>Enligt första stycket i paragrafen skall redovisning ske separat för över-<br>föring av naturgas och lagring av naturgas. Enligt artikel 13.3 i natur-<br>gasmarknadsdirektivet däremot skall verksamhetsgrenarna överföring,<br>”distribution” och lagring av naturgas särredovisas. Med överföring avses<br>i direktivet (något förkortat) transport av naturgas genom ett nät av hög-<br>trycksjedningar, medan med distribution avses transport av naturgas<br>genom lokala eller regionala rörledningsnät för leverans till kunder. Be-<br>greppet ”överföring” i lagförslaget omfattar enligt 1 kap. 3 § båda dess<br>kategorier av tjänster. En sådan uppdelning mellan överföring och distri-<br>bution som föreskrivs i direktivet synes vara av betydelse för att för-<br>hindra korssubventionering mellan transport av naturgas för annans räk-<br>ning och försäljning av naturgas till slutkunder. Syftet att undvika kors-<br>subventionering anges i direktivet som ett motiv för den föreskrivna sär-<br>redovisningen. Såvitt Lagrådet förstår skall särredovisningen enligt det<br>remitterade förslaget - till skillnad från direktivet (artikel 13.3) - ingå i<br>företagets årsredovisning och blir därmed offentlig, medan sådan redo-<br>visning som sker till tillsynsmyndigheten kan bli föremål för sekretess<br>enligt 8 kap. 6 § sekretesslagen och bilagan till sekretessförordningen.</p>
<p>Lagrådet inser svårigheterna att särredovisa kostnader för transport<br>respektive distribution av naturgas men måste konstatera att den före-<br>slagna lagtexten inte överensstämmer med direktivet. Möjligen kan be-<br>stämmelsen i andra stycket, att redovisning av överföringsverksamhet<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>162</p>
<p>som omfattas av samma transporttariff skall ske samlat i förening med det<br>förhållandet att tarifferna är offentliga, bidra till att problemet inte blir så<br>stort.</p>
<p>6 kap. 3 §</p>
<p>Med stöd av denna paragraf kommer tillsynsmyndigheten att få meddela<br>de vitesförelägganden som behövs för att trygga efterlevnaden av de<br>föreskrifter och villkor som omfattas av tillsynen. Något undantag görs<br>inte för det fall att förseningsavgift enligt 6 kap. 5 § kan tas ut för den<br>ifrågavarande förseelsen. Om avsikten är att båda påföljderna skall kunna<br>tillämpas på en och samma förseelse bör detta klargöras, åtminstone i<br>motiveringen. Annars bör en uttrycklig regel som motverkar kumulation<br>av påföljderna tas in i paragrafen. Förutsättningen att föreläggandet skall<br>vara behövligt för att få meddelas är i detta hänseende inte tillräckligt.</p>
<p>6 kap. 4 §</p>
<p>Enligt paragrafen får regeringen eller den myndighet som regeringen be-<br>stämmer meddela föreskrifter om avgifter för att finansiera de uppgifter<br>en myndighet har enligt lagen och enligt föreskrifter som har meddelats<br>med stöd av lagen. Lagrådet har inte tagit del av något förslag till före-<br>skrifter men förutsätter att avgifterna grundas på myndigheternas själv-<br>kostnader för verksamheten; i annat fall utgör avgifterna skatt och kan<br>inte meddelas annat än genom lag. Lagrådet inser svårigheterna att för-<br>dela kostnaderna på enskilda företag och kan godta att fördelningen så-<br>som förutskickas i motiveringen sker med hänsyn till verksamheternas<br>omslutning i de delar som skall särredovisas.</p>
<p>7 kap. 4 §</p>
<p>Enligt 2 kap. 12 § får en koncession inte överlåtas utan tillstånd av rege-<br>ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Om en av rege-<br>ringen utsedd myndighet skulle avslå en tillståndsansökan, bör beslutet<br>kunna överklagas hos regeringen. Vid föredragningen inför Lagrådet<br>upplystes att detta också var avsikten men att själva regeln härom skulle<br>tas in» i en kommande förordning. Enligt Lagrådets mening bör det av<br>förevarande paragraf framgå att överklaganderegler också kan finnas på<br>annat ställe i de berörda författningarna. Efter förebild av 13 kap. 5 §<br>andra stycket ellagen kan ett nytt andra stycke ges följande lydelse:<br>”Regeringen får meddela föreskrifter om överklagande av andra beslut<br>enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av<br>lagen.”</p>
<p>Om Lagrådets förslag under 3 kap. 1, 2 och 4 §§ godtas, bör hänvis-<br>ningarna till nämnda paragrafer utgå ur förevarande paragraf.</p>
<p>Övriga lagförslag</p>
<p>Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>163</p>
<h2>Näringsdepartementet</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 mars 2000.</p>
<p>Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-<br>Wallén, Freivalds, Thalén, Winberg, Lindh, Sahlin, von Sydow,<br>Klingvall, Pagrotsky, Östros, Messing, Engqvist, Rosengren,<br>Wämersson, Lejon, Lövdén, Ringholm.</p>
<p>Föredragande: statsrådet Rosengren.</p>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<p>Regeringen beslutar proposition 1999/2000:72 Ny naturgaslag.</p>
<p>164</p>
<h2>Rättsdatablad</h2>
<p>Prop. 1999/2000:72</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Författningsrubrik</p></td><td>
<p>Bestämmelser som Celexnummer för bak-<br>inför, ändrar, upp- omliggande EG-regler</p>
<p>häver eller upprepar<br>ett normgivningsbe-<br>myndigande</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Naturgaslagen</p>
<p>(2000:000)</p></td><td>
<p>2 kap. 1 §, 3 kap. 4 och 398L0030</p>
<p>7 §§, 4 kap. 1 och 2 §§,</p>
<p>6 kap. 4 och 10 §§,</p>
<p>7 kap. 4 §</p></td></tr>
</table>
<p>165</p>
<p>Eländers Gotab 59920, Stockholm 2000</p>
11att riksdagen antar regeringens förslag till naturgaslag?11att riksdagen antar regeringens förslag till naturgaslagbifall=utskottet1999/2000:NU12?22att riksdagen antar regeringens förslag tillbifall=utskottet1999/2000:NU12?22att riksdagen antar regeringens förslag till?33Att riksdagen antar regeringens förslag till?33Att riksdagen antar regeringens förslag tillbifall=utskottet1999/2000:NU12?44att riksdagen antar regeringens förslag tillbifall=utskottet1999/2000:NU12?44att riksdagen antar regeringens förslag till?INLInlämning2000-03-16 00:00:00planerat60hanteringBBordläggning2000-03-30 00:00:00inträffat2hanvisningINLInlämning2000-03-30 00:00:00inträffat60hanteringHÄNHänvisning2000-04-03 00:00:00inträffat3hanvisningMOTMotionstid slutar2000-04-14 00:00:00inträffat4hanvisninginlamnatavInlämnat avNäringsdepartementet2014-11-23 15:48:25statustextstatustextÄrendet är avslutatGN03722019-05-22 17:20:16tilldelatTilldelatNäringsutskottet2014-11-23 15:48:25behandlas_i1999/2000:NU12GN01NU12bet1999/2000NU12Ny naturgaslagBetänkandeföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:72<br/>
Ny naturgaslagGN02N38mot1999/2000N38med anledning av prop. 1999/2000:72 Ny naturgaslagMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:72<br/>
Ny naturgaslagGN02N39mot1999/2000N39med anledning av prop. 1999/2000:72 Ny naturgaslagMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:72<br/>
Ny naturgaslagGN02N40mot1999/2000N40med anledning av prop. 1999/2000:72 Ny naturgaslagMotionföljdmotionav Ewa Thalén Finné och Lars Lindblad (M)<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:72<br/>
Ny naturgaslagGN02N40mot1999/2000N40med anledning av prop. 1999/2000:72 Ny naturgaslagav Ewa Thalén Finné och Lars Lindblad (M)Motionföljdmotionav Inger Strömbom m.fl. (KD)<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:72<br/>
Ny naturgaslagGN02N38mot1999/2000N38med anledning av prop. 1999/2000:72 Ny naturgaslagav Inger Strömbom m.fl. (KD)Motionföljdmotionav Per Westerberg m.fl. (M)<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:72<br/>
Ny naturgaslagGN02N39mot1999/2000N39med anledning av prop. 1999/2000:72 Ny naturgaslagav Per Westerberg m.fl. (M)Motion