2307715GN03671999/200067propproppropProposition 1999/2000:67PropositionPropositionJustitiedepartementet6702000-03-09 00:00:002025-12-19 14:05:492000-01-01 00:00:00Effektivare handläggning av strafförelägganden m.m. Prop. 1999/2000:67 digitaliseradhtmlskarvenhttps://data.riksdagen.se/dokument/GN0367/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GN0367https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GN0367
<h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition</h1>
<h1>1999/2000:67</h1>
<h2>Effektivare handläggning av strafförelägganden m.m.</h2>
<p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p>
<p>Stockholm den 9 mars 2000</p>
<p>Göran Persson</p>
<p>Laila Freivalds</p>
<p>(Justitiedepartementet)</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN0367/prop_19992000__67-1.png" style="width:39pt;height:32pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN0367/prop_19992000__67-2.png" style="width:38pt;height:21pt;"/>
<p>Prop.</p>
<p>1999/2000:67</p>
<h2>Propositionens huvudsakliga innehåll</h2>
<p>I propositionen föreslår regeringen ett antal ändringar i reglerna om<br>handläggning av strafföreläggande enligt 48 kap. rättegångsbalken.</p>
<p>- Strafförelägganden skall kunna sättas upp och utfärdas i form av ett<br>elektroniskt dokument.</p>
<p>- Möjligheterna att godkänna ett föreläggande genom betalning utökas<br>i viss mån.</p>
<p>- Reglerna när ett godkännande uteblir, dvs. när den misstänkte<br>bestrider eller när godkännandet kommer in efter det att åklagaren på nytt<br>har tagit upp frågan om ansvar, förenklas.</p>
<p>Vidare föreslås att åklagarmyndigheternas ärenderegister, Brådis, skall<br>sekretessregleras. Slutligen görs en ändring i sekretesslagen (1980:100)<br>för att klargöra att sekretessen för uppgifter i belastningsregistret endast<br>gäller i verksamhet som avser förande av eller uttag ur registret.</p>
<p>Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2000.</p>
<p>1 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 67</p>
<h2>Innehållsförteckning</h2>
<p>Prop. 1999/2000:67</p>
<p>1 Förslag till riksdagsbeslut..................................................................3</p>
<p>2 Lagtext...............................................................................................4</p>
<p>2.1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken....................4</p>
<p>2.2 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).....7</p>
<p>3 Ärendet och dess beredning............................................................10</p>
<p>4 Strafföreläggande............................................................................10</p>
<p>4.1 Nuvarande ordning...........................................................10</p>
<p>4.2 Underskrift av åklagare ersätts av elektronisk signatur</p>
<p>m.m...................................................................................11</p>
<p>4.3 Godkännande av strafföreläggande...................................14</p>
<p>4.3.1 Nuvarande ordning.........................................14</p>
<p>4.3.2 Godkännande genom betalning......................14</p>
<p>4.4 Handläggning vid uteblivna godkännanden.....................16</p>
<p>4.4.1 Nuvarande ordning.........................................16</p>
<p>4.4.2 Nya regler vid uteblivna godkännanden.........17</p>
<p>4.5 Rättelse av fel i strafföreläggande.....................................19</p>
<p>5 Sekretess för strafföreläggande och ärenderegistrering..................20</p>
<p>5.1 Nuvarande sekretessreglering för strafföreläggande........20</p>
<p>5.2 Nuvarande sekretessreglering för ärenderegistrering.......21</p>
<p>5.2.1 Ärenderegistret Brådis....................................21</p>
<p>5.2.2 Hur sekretessen beaktas..................................22</p>
<p>5.2.3 Särskild sekretessreglering av Brådis.............23</p>
<p>6 Sekretessen för uppgifter i belastningsregistret...............................25</p>
<p>7 Ekonomiska konsekvenser..............................................................26</p>
<p>8 Ikraftträdande..................................................................................27</p>
<p>9 F örfattningskommentar...................................................................27</p>
<p>9.1 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken...............27</p>
<p>9.2 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) 29</p>
<p>Bilagal Promemorians lagförslag.......................................................32</p>
<p>Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig över<br>promemorian ”Förslag till ändringar i rättegångsbalken m.fl.<br>författningar för en rationellare handläggning av<br>strafförelägganden”...............................................................37</p>
<p>Bilaga 3 Ekosekretessutredningens lagförslag....................................38</p>
<p>Bilaga 4 Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig över<br>Ekosekretessutredningens promemoria ”Vissa konsekvenser<br>av ändringar i sekretesslagen i samband med den nya<br>lagstiftningen om polisens register”......................................41</p>
<p>Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag.................................................42</p>
<p>Bilaga 6 Lagrådets yttrande.................................................................48</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 mars 2000...........49</p>
<h2>1 Förslag till riksdagsbeslut</h2>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till</p>
<p>1. lag om ändring i rättegångsbalken,</p>
<p>2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).</p>
<p>Prop. 1999/2000:67</p>
<h2>Lagtext</h2>
<p>Prop. 1999/2000:67</p>
<p>Regeringen har följande förslag till lagtext.</p>
<h3>2.1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 48 kap. 3, 6-9, 11, 12 och 17 §§ rättegångs-<br>balken skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h4>48 kap.</h4>
<p>Har föreläggande enligt detta<br>kapitel utfärdats till godkännande<br>inom viss tid, far fråga om ansvar<br>för brottet ej upptagas på nytt<br>förrän denna tid utgått.</p>
<p>Har föreläggande godkänts,<br>gäller det som dom vilken har<br>vunnit laga kraft.</p>
<p>Strafföreläggande avfattas<br>skriftligen och undertecknas av<br>åklagaren.</p>
<p>Föreläggandet skall innehålla<br>uppgift om</p>
<p>1. den misstänkte,</p>
<p>2. brottet med angivande av tid<br>och plats för dess begående samt<br>övriga omständigheter som behövs<br>för att känneteckna det,</p>
<p>3. den eller de bestämmelser<br>som är tillämpliga när det gäller<br>brottet,</p>
<p>4. det straff och den särskilda<br>rättsverkan, som föreläggs den<br>misstänkte,</p>
<p>5. det enskilda anspråk som<br>föreläggs den misstänkte med</p>
<p>3§*</p>
<p>Har ett föreläggande enligt detta<br>kapitel utfärdats till godkännande<br>inom viss tid, får frågan om ansvar<br>för brottet tas upp på nytt innan<br>denna tid har gått ut endast om<br>den misstänkte har förklarat att<br>han inte godkänner föreläggandet.</p>
<p>Har ett föreläggande godkänts,<br>gäller det som en dom som har<br>vunnit laga kraft.</p>
<p>6§<sup>2</sup></p>
<p>Ett strafföreläggande skall<br>innehålla uppgift om</p>
<p>1. den åklagare som har<br>utfärdat föreläggandet,</p>
<p>2. den misstänkte,</p>
<p>3. brottet med angivande av tid<br>och plats för dess begående samt<br>övriga omständigheter som behövs<br>för att känneteckna det,</p>
<p>4. den eller de bestämmelser<br>som är tillämpliga när det gäller<br>brottet,</p>
<p>5. det straff och den särskilda<br>rättsverkan, som föreläggs den</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1968:193.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1994:1412 (jfr 1995:1162).</p>
<p>uppgift om målsäganden och de misstänkte, och<br>omständigheter som anspråket</p>
<p>grundar sig på.</p>
<p>6. det enskilda anspråk som<br>föreläggs den misstänkte med<br>uppgift om målsäganden och de<br>omständigheter som anspråket<br>grundar sig på.</p>
<p>Prop. 1999/2000:67</p>
<p>Utfärdas strafföreläggande till<br>godkännande inom viss tid, skall<br>den misstänkte genom anteckning i<br>föreläggandet eller på annat sätt<br>givas</p>
<p>upplysning om sättet för<br>godkännande och om den tid som<br>fastställts härför,</p>
<p>upplysning att, om godkännande<br>ej sker, åtal kan äga rum efter<br>utgången av den fastställda tiden.</p>
<p>Strafföreläggande lämnas eller<br>sändes till den misstänkte.</p>
<p>§<sup>3</sup></p>
<p>Utfärdas ett strafföreläggande<br>till godkännande inom viss tid,<br>skall den misstänkte ges</p>
<p>1. upplysning om sättet för<br>godkännande och om den tid som<br>fastställts för detta, och</p>
<p>2. upplysning att, om<br>godkännande inte sker, åtal kan<br>äga rum efter utgången av den<br>fastställda tiden.</p>
<p>§<sup>4</sup></p>
<p>Ett skriftligt besked med<br>strajföreläggandets innehåll och<br>sådana upplysningar som anges i<br>7 § skall lämnas eller sändas till<br>den misstänkte.</p>
<p>Regeringen äger förordna att i<br>stället för föreläggandet för<br>lämnas eller sändas skriftligt<br>besked, som upptager före-<br>läggandets innehåll och sådana<br>upplysningar som anges i 7 §.</p>
<p>9§<sup>5</sup></p>
<p>Strafföreläggande godkänns genom att den misstänkte undertecknar<br>och tillställer behörig mottagare en förklaring, att han erkänner gärningen<br>och godtar det straff och den särskilda rättsverkan samt det enskilda<br>anspråk som upptagits i föreläggandet. Närmare bestämmelser om vem<br>som skall motta sådan förklaring meddelas av regeringen.</p>
<p>Godkännande, som tecknas på<br>annan handling än föreläggandet,<br>gäller endast om det klart framgår<br>vilket föreläggande som avses.</p>
<p>Senaste lydelse 1968:193.</p>
<p>Senaste lydelse 1974:573.</p>
<p>Senaste lydelse 1994:1412 (jfr 1995:1162).</p>
<p>Avser ett strafföreläggande inte<br>annat än böter eller böter och<br>avgift enligt lagen (1994:419) om<br>brottsofferfond och betalas hela<br>beloppet till myndighet, som<br>regeringen bestämmer, utan att<br>skriftligt godkännande skett, anses<br>betalningen som godkännande, om<br>det inte framgår att den misstänkte<br>inte har avsett att godkänna<br>föreläggandet.</p>
<p>Godkännande, som sker sedan<br>åklagaren utfärdat stämning eller<br>stämningsansökan, är utan verkan.</p>
<p>1 §<sup>6</sup></p>
<p>Ett strafföreläggande kan också<br>godkännas genom att hela<br>beloppet betalas till den myndighet<br>som regeringen bestämmer, utan<br>att ett skriftligt godkännande skett,<br>om föreläggandet avser endast<br>böter, eller böter och särskild<br>rättsverkan som innebär<br>betalningsskyldighet.</p>
<p>Betalning enligt första stycket<br>skall inte anses som ett<br>godkännande, om det framgår att<br>den misstänkte inte har avsett att<br>godkänna föreläggandet.</p>
<p>§<sup>7</sup></p>
<p>Ett godkännande är utan verkan<br>om det sker sedan åklagaren har</p>
<p>1. utfärdat stämning,<br>stämningsansökan eller ett nytt<br>strafföreläggande,</p>
<p>2. beslutat att inte väcka åtal för<br>brottet, eller</p>
<p>3. beslutat att lägga ned eller<br>inte inleda en förundersökning.</p>
<p>Prop. 1999/2000:67</p>
<p>Bestämmelserna i 6 § andra<br>stycket 1, 2 och 4 samt i 7, 9, 11<br>och 12 a §§ gäller även i fråga om<br>föreläggande av ordningsbot. Vad<br>som sägs om åklagare i 12 a §<br>skall därvid i stället avse polisman.</p>
<p>17 §<sup>8</sup></p>
<p>Bestämmelserna i 6 § 2, 3 och 5<br>samt i 7, 9, 11 och 12 a §§ gäller<br>även i fråga om föreläggande av<br>ordningsbot. Vad som sägs om<br>åklagare i 12 a § skall därvid i<br>stället avse polisman.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.1 fråga om strafförelägganden<br>och ordningsbot som utfärdats före ikraftträdandet tillämpas äldre<br>bestämmelser.</p>
<p><sup>6</sup> Senaste lydelse 1994:420.</p>
<p><sup>7</sup> Senaste lydelse 1968:193.</p>
<p><sup>8</sup> Senaste lydelse 1982:1123.</p>
<h3>2.2 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen<br>(1980:100)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 7 kap. 17 och 18 §§ samt 9 kap. 17 §<br>sekretesslagen (1980:100)’ skall ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1999/2000:67</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Sekretess gäller för uppgift som<br>har tillförts register som förs<br>enligt lagen (1998:620) om<br>belastningsregister. Om utläm-<br>nande av sådan uppgift gäller vad<br>som är föreskrivet i den lagen och<br>i säkerhetsskyddslagen (1996:627)<br>samt i förordningar som har stöd i<br>dessa lagar.</p>
<h4>7 kap.</h4>
<p>17 §<sup>2</sup></p>
<p>Sekretess gäller i verksamhet<br>som avser forande av eller uttag ur<br>register som förs enligt lagen<br>(1998:620) om belastningsregister<br>för uppgift i registret. Om<br>utlämnande av sådan uppgift gäller<br>vad som är föreskrivet i den lagen<br>och i säkerhetsskyddslagen<br>(1996:627) samt i förordningar<br>som har stöd i dessa lagar.</p>
<p>Sekretess gäller också i verksamhet som avser förande av eller uttag ur<br>register som förs enligt lagen (1997:1058) om register i Tullverkets<br>brottsbekämpande verksamhet. Om utlämnande av sådan uppgift gäller<br>vad som är föreskrivet i nämnda lag eller i förordning som har stöd i den<br>lagen.</p>
<p>I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen enligt första<br>stycket i högst sjuttio år.</p>
<p>Föreskrifterna i 14 kap. gäller inte i fråga om sekretessen enligt denna<br>paragraf.</p>
<p>1. för uppgift som har tillförts<br>särskilt register, som förs över<br>strafföreläggande och före-<br>läggande av ordningsbot,</p>
<p>18 §<sup>3</sup></p>
<p>I annat fall än som avses i 17 § eller 9 kap. 17 § första stycket 6 eller 7<br>gäller sekretess i verksamhet som avser förande av eller uttag ur register</p>
<p>1. för uppgift som har tillförts<br>särskilt register, som förs över<br>strafföreläggande och före-<br>läggande av ordningsbot, och inte<br>hänför sig till registrering som<br>avses i 15 kap. 1 §,</p>
<p>2. för annan uppgift hos Rikspolisstyrelsen, som angår brott eller den<br>som har misstänkts, åtalats eller dömts för brott, om uppgiften har<br>lämnats dit för databehandling inom rättsväsendets informationssystem i<br>annat register än som avses i 1,</p>
<p>3. för belastningsuppgift som har tillförts körkortsregistret,</p>
<p>4. för uppgift som har tillförts särskilt register som författningsenligt<br>förs hos myndighet angående brott eller tjänsteförseelser begångna av<br>personer som är eller har varit verksamma hos myndigheten.</p>
<p><sup>1</sup> Lagen omtryckt 1992:1474.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1998:624 G& 1999:77).</p>
<p><sup>3</sup> Senaste lydelse 1998:624 Qfr 1999:77).</p>
<p>Sekretessen enligt första stycket 1 gäller inte i ärende om<br>strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot.</p>
<p>Sekretess gäller hos Luftfartsverket i verksamhet, som avser förande av<br>eller uttag ur certifikatregistret, för uppgift som angår brott eller enskilds<br>hälsotillstånd, om det kan antas att den enskilde eller någon honom<br>närstående lider men om uppgiften röjs.</p>
<p>I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio<br>år.</p>
<p>Prop. 1999/2000:67</p>
<h4>9 kap.</h4>
<p>17 §<sup>4</sup></p>
<p>Sekretess gäller för uppgift om<br>enskilds personliga och<br>ekonomiska förhållanden, om inte<br>annat följer av 18 §,</p>
<p>Sekretess gäller för uppgift om<br>enskilds personliga och<br>ekonomiska förhållanden, om inte<br>annat följer av 18 §</p>
<p>1. i utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål,</p>
<p>2. i angelägenhet, som avser användning av tvångsmedel i sådant mål<br>eller i annan verksamhet för att förebygga brott,</p>
<p>3. i angelägenhet som avser registerkontroll och särskild<br>personutredning enligt säkerhetsskyddslagen (1996:627),</p>
<p>4. i åklagarmyndighets, polismyndighets, skattemyndighets, Statens<br>kriminaltekniska laboratoriums, Tullverkets eller Kustbevakningens<br>verksamhet i övrigt för att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott,</p>
<p>5. i Statens biografbyrås verksamhet att biträda Justitiekanslem, allmän<br>åklagare eller polismyndighet i brottmål,</p>
<p>6. i register som förs av Rikspolisstyrelsen enligt polisdatalagen<br>(1998:622) eller som annars behandlas där med stöd av samma lag,</p>
<p>7. i register som förs enligt lagen (1998:621) om misstankeregister,</p>
<p>8. i register som förs av Riksskatteverket enligt lagen (1999:90) om<br>behandling av personuppgifter vid skattemyndigheters medverkan i<br>brottsutredningar eller som annars behandlas där med stöd av samma lag,</p>
<p>9. i särskilt ärenderegister över<br>brottmål som förs av<br>åklagarmyndighet, om uppgiften<br>inte hänför sig till registrering som<br>avses i 15 kap. 1 §,</p>
<p>om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller<br>någon honom närstående lider skada eller men.</p>
<p>Sekretess gäller i verksamhet, som avses i första stycket, för anmälan<br>eller utsaga från enskild, om det kan antas att fara uppkommer för att<br>någon utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs.</p>
<p>Utan hinder av sekretessen far uppgift lämnas till enskild enligt vad<br>som föreskrivs i den särskilda lagstiftningen om unga lagöverträdare och<br>i säkerhetsskyddslagen (1996:627) samt i förordning som har stöd i<br>denna lag. Utan hinder av sekretessen får uppgift vidare lämnas ut enligt<br>vad som föreskrivs i lagen (1998:621) om misstankeregister,<br>polisdatalagen (1998:622) och lagen (1999:90) om behandling av</p>
<p>Senaste lydelse 1999:407.</p>
<p>personuppgifter vid skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar<br>samt i forordningar som har stöd i dessa lagar.</p>
<p>I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio<br>år.</p>
<p>Prop. 1999/2000:67</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.</p>
<h2>3 Ärendet och dess beredning</h2>
<p>Hösten år 1997 överlämnade Riksåklagaren till regeringen promemorian<br>Förslag till ändringar i rättegångsbalken m.fl. forfattningar för en<br>rationellare handläggning av strafföreläggande. Ett tillägg till<br>promemorian lämnades i mars 1998 (i fortsättningen avses med<br>promemorian även tillägget). Promemorian behandlar frågan om<br>elektroniska signaturer av strafförelägganden, ökad användning av<br>godkännande genom betalning samt vissa andra förenklingar vid<br>hanteringen av strafförelägganden. Promemorian tar också upp frågan om<br>sekretessreglering av åklagarnas ärenderegister, Brådis. Riksåklagaren<br>har i ett tidigare ärende (dnr Ju 95/2996) föreslagit ändringar i<br>möjligheten att rätta godkända strafförelägganden. Motsvarande förslag<br>finns i den nu aktuella promemorian.</p>
<p>Promemorians lagförslag finns i bilaga 1. Promemorian har<br>remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2.<br>Remissyttrandena finns tillgängliga i Justitiedepartementet (dnr Ju<br>97/2631). I lagrådsremissen behandlas promemorians förslag. Också det<br>tidigare förslaget har remissbehandlats. Remissyttrandena finns<br>tillgängliga i Justitiedepartementet (dnr Ju 95/2996).</p>
<p>Härutöver föreslår regeringen en ändring i sekretesslagen (1980:100)<br>såvitt avser sekretess för uppgifter som hänför sig till belastningsregistret.<br>Ändringen föranleds av att Ekosekretessutredningen överlämnat en<br>promemoria angående vissa konsekvenser av ändringar i sekretesslagen<br>m.m. i samband med den nya lagstiftningen om polisens register.<br>Promemorians lagförslag bifogas lagrådsremissen som bilaga 3.<br>Promemorian har remissbehandlats när det gäller sekretessfrågorna. En<br>förteckning av remissinstanserna finns i bilaga 4. Remissyttrandena finns<br>tillgängliga i Justitidepartementet (dnr Ju 99/813).</p>
<p>Lagrådet</p>
<p>Regeringen beslutade den 10 februari 2000 att inhämta Lagrådets<br>yttrande över det förslag som finns i bilaga 5. Lagrådet har lämnat<br>förslaget utan erinran. Lagrådets yttrande finns i bilaga 6. Vissa<br>redaktionella ändringar har gjorts i lagtexten.</p>
<p>Prop. 1999/2000:67</p>
<h2>4 Strafföreläggande</h2>
<h3>4.1 Nuvarande ordning</h3>
<p>Strafföreläggande är en summarisk process där åklagaren kan lagföra<br>brott som hör under allmänt åtal. Föreläggandet används för brott som<br>relativt sett är mindre allvarliga. Åklagaren förelägger den misstänkte att<br>godkänna ett bestämt bötesstraff eller en villkorlig dom, eventuellt<br>förenad med böter. Ett godkännande innebär att den misstänkte erkänner<br>gärningen och godtar straffet. Om föreläggandet godkänts gäller det som</p>
<p>10</p>
<p>en dom som har vunnit laga kraft. De grundläggande reglerna om<br>strafförelägganden finns i 48 kap. rättegångsbalken (RB).</p>
<p>Förutom böter eller villkorlig dom far ett föreläggande omfatta ett<br>enskilt anspråk som avser betalningsskyldighet, vissa former av särskild<br>rättsverkan, t.ex. egendoms förverkande och avgift enligt lagen<br>(1994:419) om brottsofferfond, samt kostnad för blodprovstagning m.m.</p>
<p>Ett strafföreläggande sätts upp på det sätt som Riksåklagaren har<br>bestämt och undertecknas av åklagaren. Vanligtvis skickas det sedan till<br>den misstänkte för att godkännas inom viss tid.</p>
<p>Om den misstänkte godkänner föreläggandet skall han underteckna en<br>förklaring att han erkänner gärningen och godtar det straff och den<br>särskilda rättsverkan samt det enskilda anspråk som tagits upp i<br>föreläggandet. Även betalning kan räknas som ett godkännande om<br>föreläggandet endast avser böter eller böter och avgift enligt lagen om<br>brottsofferfond. Om den misstänkte inte godkänner föreläggandet skall<br>åklagaren normalt väcka åtal. Ett godkännande som sker sedan åklagaren<br>utfärdat stämning eller stämningsansökan är utan verkan.</p>
<p>Om en åklagare sedan ett strafföreläggande har godkänts upptäcker att<br>det innehåller något uppenbart fel kan han under vissa förutsättningar<br>rätta det. Eftersom ett godkänt föreläggande gäller som en dom som har<br>vunnit laga kraft kan det inte överklagas. Det kan angripas bara genom<br>extraordinära rättsmedel. För strafförelägganden är dessa reglerna om<br>resning av brottmålsdom och klagan enligt de särskilda bestämmelser om<br>undanröjande av strafförelägganden som finns i 59 kap. 6-9 §§ RB.</p>
<h3>4.2 Underskrift av åklagare ersätts av elektronisk<br>signatur m.m.</h3>
<p>Regeringens förslag: Kravet i 48 kap. 6 § RB på att ett strafföreläggande<br>skall avfattas skriftligen och undertecknas av åklagaren tas bort för att det<br>skall kunna utfärdas i form av ett elektroniskt dokument. Föreläggandet<br>skall innehålla uppgift om vilken åklagare som utfärdat det. Huvudregeln<br>skall vara att den misstänkte skall fa ett skriftligt besked om<br>föreläggandets innehåll.</p>
<p>Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Alla remissinstanser utom Riksdagens<br>ombudsmän tillstyrker eller lämnar förslaget utan invändning.<br>Riksdagens ombudsmän ifrågasätter om det i straffrättsligt hänseende<br>finns godtagbara möjligheter att kontrollera äktheten av ett<br>strafföreläggande som har formen av ett elektroniskt dokument med en<br>digital signatur.</p>
<p>Ekobrottsmyndigheten föreslår att 48 kap. 8 § RB kompletteras med en<br>regel som säger att om den misstänkte har gett in en sådan fullmakt till<br>åklagaren som avses i 48 kap. 10 § RB skall handlingarna i stället skickas<br>till ombudet.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Strafföreläggande medger en snabb<br>och effektiv form för att bestämma straff när den misstänkte erkänner<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:67</p>
<p>11</p>
<p>gärningen, brottet är mindre allvarligt och det inte råder någon tvekan om Prop. 1999/2000:67<br>påföljden. Denna form av lagföring används i stor utsträckning av<br>åklagarmyndigheterna. Varje år utfördas omkring 70 000 förelägganden.<br>Vid en sådan masshantering är det förstås väsentligt att handläggningen<br>är så effektiv som möjligt utan att man gör avkall på rättssäkerheten.<br>Datatekniken har haft och har stor betydelse för att rationalisera<br>handläggningen. Tekniken används när förelägganden skickas ut till den<br>misstänkte, vid registrering när denne godkänner eller bestrider, vid<br>underrättelse till myndigheter som skall ha uppgift om godkända<br>förelägganden samt vid uppbörd av böter och avgifter.</p>
<p>Av formella skäl är det i dag däremot inte möjligt att utnyttja<br>datatekniken helt och hållet för att sätta upp och utförda ett<br>strafföreläggande. På motsvarande sätt som en dom skall nämligen ett<br>strafföreläggande enligt 48 kap. 6 § första stycket RB avfattas skriftligen<br>och undertecknas av åklagaren. Syftet med detta är förstås att man skall<br>kunna säkerställa att dokumentet är äkta genom att binda samman<br>dokumentets innehåll med den som skrivit under. För närvarande är det<br>alltså inte tillräckligt enligt lag att enbart på elektronisk väg binda<br>samman innehållet i ett strafföreläggande med en viss utställare.</p>
<p>Kravet på skriftlighet och undertecknande innebär att efter registrering<br>måste strafföreläggandena skrivas ut på papper, kontrolleras och skrivas<br>under av åklagaren. Därefter måste systemet uppdateras med uppgiften<br>att åklagaren undertecknat föreläggandet. Slutligen skall det<br>undertecknade föreläggandet arkiveras. Enligt regeringens mening skulle<br>detta förfarande kunna rationaliseras om föreläggandet sätts upp och<br>utfördas i form av ett elektroniskt dokument.</p>
<p>Med elektroniskt dokument avses en upptagning vars innehåll och<br>utställare kan verifieras genom ett visst tekniskt förfarande. Begreppet<br>finns bl.a. i 12 § tullagen (1994:1550). Enligt olika författningar på<br>skatte- och avgiftsområdet är det också möjligt att sätta upp beslut i form<br>av elektroniska dokument, se t.ex. 13 kap. 3 § andra stycket lagen<br>(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och 1 b § mer-<br>värdesskatteförordningen (1994:223).</p>
<p>Innehållet i ett dokument i en dator kan knytas (låsas) till en viss<br>utställare genom en elektronisk signatur. Principen för elektroniska<br>signaturer är att ett dokument som skall låsas behandlas med en<br>krypteringsalgoritm (en matematisk beräkningsregel) tillsammans med en<br>personlig nyckel, unik för den som skall signera. Man far därmed ett<br>kontrolltal som bara finns för just det signerade dokumentet. På så sätt<br>skapas förutsättningar för att kunna binda undertecknaren till<br>dokumentet. Vidare kan man låsa innehållet i det och därmed upptäcka<br>varje försök att ändra dokumentet. De nycklar som används är s.k. aktiva<br>kort som används tillsammans med en personlig kod.</p>
<p>När det gäller Riksdagens ombudsmäns invändning om möjligheten att<br>i straffrättsligt hänseende kunna kontrollera äktheten av ett<br>strafföreläggande vill regeringen framhålla följande. Elektroniska<br>signaturer anses kunna säkerställa att ett dokument är äkta på ett sätt som<br>kan likställas med möjligheten att kontrollera en namnunderskrift. En<br>svaghet i systemet är om någon obehörig kommer över det aktiva kortet<br>och koden och framställer elektroniska signaturer som är identiska med<br></p>
<p>12</p>
<p>sådana som är äkta. När det gäller utfärdande av strafförelägganden finns<br>det dock knappast något incitament för att framställa dokument med<br>falska signaturer. Kort och kod bör vidare kunna förvaras under sådana<br>former att detta inte sker.</p>
<p>Att vid hanteringen av strafförelägganden övergå från ett manuellt<br>system till ett elektroniskt innebär enligt regeringens mening att<br>handläggningen blir enklare och går fortare. I stället för det förfarande<br>som beskrivits ovan kan handläggningen rationaliseras så att den skulle<br>kunna gå till på följande sätt.</p>
<p>När föreläggandet registrerats, dvs. satts upp, av en handläggare<br>granskar åklagaren innehållet i föreläggandet direkt på bildskärmen och<br>beslutar därefter om det skall utfärdas. Föreläggandet utfärdas när<br>åklagaren undertecknar det genom sin elektroniska signatur. Originalet<br>av föreläggandet lagras elektroniskt och den elektroniska signaturen<br>säkerställer att det inte kan ändras utan upptäckt. Samtliga moment kan<br>utföras av åklagaren i ett sammanhang. Därefter produceras en utskrift av<br>ett besked om föreläggandets innehåll, en broschyr med upplysningar och<br>ett inbetalningskort, som skickas per post till den misstänkte.</p>
<p>En sådan ordning innebär en värdefull rationalisering av<br>handläggningen av strafförelägganden. Regeringen menar att systemet<br>med elektroniska signaturer erbjuder en tillräcklig grad av säkerhet. Det<br>besked om föreläggandet som den misstänkte får del av innebär inga<br>försämringar för dennes del. Den nya ordningen bör tvärtom kunna<br>innebära att beskeden utformas på ett tydligt och för mottagaren<br>lättbegripligt sätt. En övervägande majoritet av remissinstanserna är<br>också positiva till förslaget. Det bör därför genomföras.</p>
<p>Förslaget om elektroniska signaturer kräver vissa lagtekniska ändringar<br>i 48 kap. RB. Som framgått tidigare måste regeln om skriftlighet och<br>undertecknande i 48 kap. 6 § första stycket RB tas bort. Eftersom<br>tekniken utvecklas ständigt bör, för att man snabbt skall kunna ta till vara<br>framtida tekniska lösningar, formen för hur strafförelägganden skall<br>utfärdas regleras i förordning, dvs. i strafföreläggandekungörelsen<br>(1970:60). Genom att man tar bort bestämmelsen i rättegångsbalken om<br>skriftlighet och undertecknande, och alltså reglerar detta i förordning,<br>kommer huvudregeln vara att den misstänkte skall fa ett skriftligt besked<br>om föreläggandets innehåll i stället för själva föreläggandet. Det kan i<br>sammanhanget påpekas att det redan idag är möjligt att enligt en<br>undantagsregel sända eller lämna ett skriftligt besked (48 kap. 8 § andra<br>stycket RB).</p>
<p>Den föreslagna lösningen kräver ändringar i 48 kap. 7 och 8 §§ samt 9<br>§ andra stycket rättegångsbalken. Den misstänkte bör ges besked om vem<br>som har utfärdat strafföreläggandet. Det bör därför i 48 kap. 6 § RB<br>införas en ny punkt som föreskriver att ett föreläggande skall innehålla<br>uppgift om vilken åklagare det är som utfärdat föreläggandet.</p>
<p>Ekobrottsmyndigheten har påpekat att det vid en jämförelse mellan 48<br>kap. 8 § och 6 § strafföreläggandekungörelsen kan framstå som tveksamt<br>till vem beskedet skall skickas när den misstänkte har ombud. Det<br>framstår för de flesta fall som mest ändamålsenligt att beskedet i de nu<br>avsedda fallen skickas till ombudet. Att denne är behörig att ta emot<br>handlingar i saken på den misstänktes vägnar framgår också av 48 kap.</p>
<p>Prop. 1999/2000:67</p>
<p>13</p>
<p>10 § andra stycket RB. Att föreskriva att alla besked i dessa fall skall<br>sändas enbart till ombudet är emellertid mindre lämpligt, bl.a. av det<br>skälet att ett ombud inte är behörigt att godkänna strafförelägganden<br>avseende villkorlig dom. Regeringen anser därför att nuvarande mer<br>flexibla ordning bör bestå.</p>
<h3>4.3 Godkännande av strafföreläggande</h3>
<h4>4.3.1 Nuvarande ordning</h4>
<p>Ett strafföreläggande godkänns genom att den misstänkte undertecknar<br>och tillställer behörig mottagare en förklaring att han erkänner gärningen<br>och godtar det straff och den särskilda rättsverkan samt det enskilda<br>anspråk som upptagits i föreläggandet ( 48 kap. 9 § RB). Enligt<br>föreskrifter från Riksåklagaren är behörig mottagare normalt<br>åklagarmyndigheten i Umeå, närmare bestämt den lokala åklagaren i<br>Kiruna.</p>
<p>Strafföreläggandesystemet uppdateras manuellt med uppgiften om ett<br>skriftligt godkännande. Vid tveksamhet är det den åklagare som utfärdat<br>föreläggandet som prövar om godkännandet skall gälla eller inte.</p>
<p>Ett strafföreläggande kan också godkännas genom betalning om det<br>inte avser annat än böter och avgift enligt lagen (1994:419) om<br>brottsofferfond (48 kap. 11 § RB). Godkännande genom betalning<br>registreras automatiskt i strafföreläggandesystemet via postgirot. Det<br>innebär att någon försändelse från den misstänkte inte behöver granskas.<br>Systemet behöver heller inte uppdateras manuellt, om hela det förelagda<br>beloppet betalats och inga oklarheter framkommit. Ett godkännande<br>genom betalning har samma verkan som om den misstänkte skickat in ett<br>skriftligt godkännande.</p>
<h4>4.3.2 Godkännande genom betalning</h4>
<p>Regeringens förslag: Möjligheten att godkänna ett föreläggande genom<br>betalning utökas till att också omfatta annan särskild rättsverkan som<br>innebär betalningsskyldighet än avgift enligt lagen (1994:419) om<br>brottsofferfond.</p>
<p>Prop. 1999/2000:67</p>
<p>Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.<br>Riksåklagaren har dessutom föreslagit att också förelägganden som<br>upptar sakförverkanden, enskilt anspråk eller villkorlig dom skall kunna<br>godkännas genom betalning av böter och avgift enligt lagen (1994:419)<br>om brottsofferfond eller annan särskild rättsverkan som avser betalning.</p>
<p>Remissinstanserna: Nästan alla remissinstanser tillstyrker eller har<br>inget att invända mot förslaget. Åklagarmyndigheten i Västerås är<br>tveksam när det gäller att godkänna enskilda anspråk genom betalning av<br>böter m.m. men vill ändå inte avstyrka förslaget. Ekobrottsmyndigheten<br>motsätter sig förslaget utom när det gäller särskild rättsverkan som avser<br>betalningsskyldighet.</p>
<p>14</p>
<h4>Skälen för regeringens förslag</h4>
<p>Särskild rättsverkan som innebär betalningsskyldighet</p>
<p>När ett strafföreläggande utfärdas kan det, som tidigare nämnts, utöver ett<br>bötesbelopp även omfatta villkorlig dom, enskilt anspråk som avser<br>betalningsskyldighet eller särskild rättsverkan, t.ex. egendoms<br>förverkande, eller avgift enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond.<br>Även kostnad för blodprovstagning och blodundersökning som avser den<br>misstänkte och som har gjorts för utredning om brottet skall omfattas av<br>föreläggandet. När det gäller sådana kostnader tillämpas bestämmelserna<br>om särskild rättsverkan, se 48 kap. 2 § tredje stycket RB. Såväl<br>värdeförverkande, som kan åläggas med stöd av en rad olika<br>författningar, som annan särskild rättsverkan som innebär<br>betalningsskyldighet, omfattas av reglerna om uppbörd enligt<br>bötesverkställighetslagen (1979:189). Alla sådana belopp i ett enskilt<br>strafföreläggande läggs samman och anges på postgiroinbetalningskortet.<br>Om den misstänkte betalar in hela beloppet, torde man kunna utgå från<br>att han godtar föreläggandet i även dessa delar. Med en sådan regel blir<br>systemet också mer konsekvent eftersom alla former av<br>betalningsskyldighet som uppbärs av staten kan godkännas antingen<br>skriftligt eller genom betalning. Förslaget bör därför genomföras i den<br>delen.</p>
<p>Enskilt anspråk, villkorlig dom och sakförverkande</p>
<p>Enligt promemorian är godkännande genom betalning det effektivaste<br>sättet för godkännande, varför möjligheterna till detta bör utvidgas så<br>långt det går utan att rättssäkerheten minskas. Riksåklagaren har därför<br>föreslagit att betalning av böter och avgift till brottsofferfonden eller<br>annan särskild rättsverkan som innebär betalningsskyldighet skall ses<br>som ett godkännande av ett strafföreläggande som innefattar villkorlig<br>dom, enskilt anspråk och sakförverkande. Riksåklagaren har till stöd för<br>sitt förslag anfört att godkännandet alltid är odelbart oavsett om det sker<br>skriftligen eller genom betalning. Eftersom utgångspunkten är att ett<br>godkännande omfattar alla rättsverkningar av ett föreläggande, oavsett<br>om godkännandet sker skriftligen eller genom betalning, bör enligt<br>Riksåklagaren ett föreläggande kunna godkännas genom betalning också<br>i de nämnda fallen. Genom att det ges tydliga upplysningar i anslutning<br>till föreläggandet bör enligt Riksåklagaren den misstänkte kunna uppfatta<br>innebörden av att han godkänner föreläggandet och att konsekvensen blir<br>densamma, oavsett vilken form för godkännande som väljs.</p>
<p>Det är visserligen troligt att vissa resurser skulle kunna sparas om<br>möjligheten att godkänna genom betalning utökas på det sätt som föreslås<br>i promemorian. Enligt regeringens mening kan det dock ifrågasättas om<br>den föreslagna ordningen innefattar tillräckliga rättssäkerhetsgarantier.<br>Ekobrottsmyndigheten har påpekat att strafföreläggandet enbart grundas<br>på den misstänktes godkännande. Detta måste därför vara otvetydigt och<br>omfatta allt som förelagts den misstänkte. Regeringen delar den<br>uppfattningen. Det kan inte uteslutas att den misstänkte inte förstår<br>konsekvensen av betalningen när det gäller annat än det betalningen</p>
<p>Prop. 1999/2000:67</p>
<p>15</p>
<p>avser. Förslaget i promemorian kan därför sägas innebära att den<br>misstänkte i sådana fall anses ha godkänt föreläggandet delvis på grund<br>av sin passivitet. Godkännande genom betalning bör mot den bakgrunden<br>inte godtas om föreläggandet omfattar annat än just det betalningen avser.<br>Förslaget i denna del bör alltså inte genomföras.</p>
<h3>4.4 Handläggning vid uteblivna godkännanden</h3>
<h4>4.4.1 Nuvarande ordning</h4>
<p>Ett strafföreläggande kan utfärdas till omedelbart godkännande eller till<br>godkännande inom en angiven tidsfrist (48 kap. 2 § RB). Om en tidsfrist<br>angivits får frågan om ansvar för brottet inte tas upp på nytt förrän denna<br>tid har gått ut (48 kap. 3 § RB).</p>
<p>Ett föreläggande anses godkänt när det skriftliga godkännandet eller<br>betalningen inkommer till en behörig myndighet.</p>
<p>Om föreläggandet godkänns inom den utsatta tidsfristen är ärendet<br>avslutat. Detsamma gäller om godkännandet inkommer efter tidsfristens<br>utgång, om åklagaren inte redan utfärdat stämning eller<br>stämningsansökan. I det sistnämnda fallet är godkännandet utan verkan<br>enligt 48 kap. 12 § RB.</p>
<p>Mellan 15 och 20 procent av utfärdade förelägganden godkänns aldrig.<br>De flesta av dessa är bestridda eller helt obesvarade förelägganden. Ett<br>antal förelägganden återkallas av åklagare efter invändningar från den<br>misstänkte eller på grund av att felaktigheter upptäckts i föreläggandet.</p>
<p>Godkänns inte föreläggandet leder detta alltid till ett nytt beslut av<br>åklagaren. Den vanligaste situationen är att åtal väcks men det<br>förekommer också att åklagaren utfärdar ett nytt föreläggande. Så är t.ex.<br>fallet när den misstänkte bestritt en av flera gärningar och åklagaren<br>skriver av ärendet när det gäller den bestridda gärningen och utfärdar ett<br>nytt föreläggande för övriga brott. Ett nytt föreläggande kan också<br>utfärdas med en ändrad dagsbot, efter påpekande från den misstänkte att<br>inkomstuppgiften i förundersökningen var fel. Det kan också förekomma<br>att den misstänktes invändningar har sådan tyngd att åklagaren efter<br>förnyad åtalsprövning kommer fram till att det inte längre finns<br>tillräckliga skäl för åtal.</p>
<p>Till skillnad från ett beslut att utfärda stämning eller stämningsansökan<br>medför ett beslut att utfärda nytt föreläggande eller meddela<br>åtalsunderlåtelse eller ett beslut att inte väcka åtal inte automatiskt att ett<br>godkännande som kommer in därefter är utan verkan. För att förhindra att<br>godkännanden kommer in efter ett beslut att t.ex. utfärda ett nytt<br>föreläggande, återkallas vanligtvis det tidigare strafföreläggandet och den<br>misstänkte underättas om detta.</p>
<p>Vid bestridande eller annan invändning som bör leda till att ett nytt<br>strafföreläggande utfärdas samt om någon mindre felaktighet upptäckts,<br>tillämpas alltså i praktiken ordningen att det gamla föreläggandet<br>återkallas.</p>
<p>Rättegångsbalken saknar emellertid regler om i vilka situationer ett<br>utfärdat strafföreläggande far återkallas. Enligt praxis anses dock att de<br>kan återkallas i följande situationer:</p>
<p>Prop. 1999/2000:67</p>
<p>16</p>
<p>- föreläggandet innehåller fel p.g.a. skrivfel, räknefel eller annat<br>liknande förbiseende,</p>
<p>- föreläggandet innehåller ett materiellt fel som grundar sig på<br>omständigheter som var kända redan vid utfärdandet,</p>
<p>- nya omständigheter, som inte var kända vid utfärdandet, kan ha<br>tillkommit som medför att ett annat beslut bör fattas, t.ex. ett beslut att<br>väcka åtal, inte väcka åtal, meddela åtalsunderlåtelse eller utfärda nytt<br>strafföreläggande.</p>
<p>Den misstänkte måste, som nämnts, underrättas om åklagarens beslut<br>att återkalla föreläggandet. Ett godkännande som sker efter det att den<br>misstänkte fått del av underrättelsen anses vara utan verkan.</p>
<p>Om åklagaren i stället beslutar att lägga ned åtalet måste den<br>misstänkte underrättas särskilt om beslutet. Godkännande som sker efter<br>en sådan underrättelse anses vara utan verkan.</p>
<p>Prop. 1999/2000:67</p>
<h4>4.4.2 Nya regler vid uteblivna godkännanden</h4>
<p>Regeringens forslag: Om den misstänkte förklarat att han inte<br>godkänner föreläggandet skall åklagaren på nytt kunna ta upp frågan om<br>ansvar trots att tidsfristen för godkännande enligt 48 kap. 3 § RB inte har<br>gått ut.</p>
<p>Bestämmelsen i 48 kap. 12 § RB utvidgas så att godkännanden som<br>sker sedan åklagaren utfärdat ett nytt föreläggande eller beslutat att inte<br>väcka åtal for brottet blir utan verkan. Detsamma skall gälla om<br>åklagaren beslutat att lägga ned eller inte inleda förundersökning.</p>
<p>Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. I<br>promemorian berörs dock inte frågan om beslut att lägga ned eller inte<br>inleda en förundersökning.</p>
<p>Remissinstanserna: I fråga om möjligheten att fatta ett nytt beslut<br>innan tidsfristen gått ut godtar alla remissinstanser förslaget eller har<br>inget att invända mot det. Ekobrottsmyndigheten och Rikspolisstyrelsen<br>anser att 48 kap. 3 § RB dessutom skall innehålla en bestämmelse om att<br>ett föreläggande som innehåller fel skall kunna återkallas, varefter ett nytt<br>rättat föreläggande skall kunna utfärdas, trots att tidsfristen inte har gått<br>ut.</p>
<p>När det gäller godkännanden som föreslås bli utan verkan godtar<br>remissinstanserna förslaget eller har inget att invända mot det.<br>Ekobrottsmyndigheten anser dock att detsamma skall gälla om åklagaren<br>beslutar att lägga ned förundersökningen eller att inte inleda<br>förundersökning. Ekobrottsmyndigheten anser också att det i 48 kap. 12 §<br>RB bör införas en bestämmelse som säger att om ett godkännande sker<br>samma dag som åklagaren utfärdar stämning m.m. gäller inte<br>godkännandet.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Nuvarande ordning vad avser<br>avslutande av ett ärende om strafföreläggande på annat sätt än genom<br>godkännande eller utfärdande av stämning eller stämningsansökan<br>innebär vissa praktiska och rättsliga komplikationer.</p>
<p>17</p>
<p>2 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 67</p>
<p>Även om ett strafföreläggande har återkallats och ett nytt föreläggande Prop. 1999/2000:67<br>har utfärdats eller beslut fattats att inte väcka talan kan det tidigare<br>föreläggandet godkännas av den misstänkte med laga verkan ända till<br>dess åklagaren särskilt underrättar om återkallelsen eller beslutet att inte<br>väcka åtal. Åklagaren måste se till att den misstänkte far kännedom om<br>återkallelsen eller beslutet. Det uppstår problem om den misstänkte inte<br>far kännedom om återkallelsen eller beslutet eller om det inte gått att<br>utreda när han fick det. Ett godkännande av det återkallade föreläggandet<br>eller av ett föreläggande som upptar brottsmisstankar som åklagaren<br>skrivit av far ju laga verkan och kan endast upphävas genom undan-<br>röjande eller resning.</p>
<p>Handläggningen skulle underlättas betydligt om reglerna renodlades så<br>att ett godkännande som inkommer efter det att åklagaren fattat ett nytt<br>beslut om samma gärningar alltid är utan verkan. Som<br>Ekobrottsmyndigheten föreslagit bör, för fullständighetens skull, även<br>beslut om att lägga ned eller inte inleda förundersökning tas med.</p>
<p>Rätten för åklagaren att fatta beslut om ett nytt föreläggande eller att<br>fatta beslut i åtalsfrågan, är begränsade av bestämmelsen i 48 kap. 3 §<br>RB. Den innebär i praktiken ofta att åklagaren måste vänta hela den ut-<br>satta fristen innan han fattar ett nytt beslut. Detta medför att förfarandet<br>tar onödigt lång tid om den misstänkte bestrider tidigt under en frist som<br>bestämts till exempelvis två månader. Den ger också den misstänkte en<br>frist att ångra sig, vilket gör att ett bestritt ärende måste hållas öppet. Det<br>är visserligen teoretiskt möjligt att i dessa situationer återkalla<br>strafföreläggandet och därefter ta upp ansvarsfrågan på nytt (se Fitger,<br>Rättegångsbalken, 48:10), men detta är en onödig omgång i<br>sammanhanget. Åklagaren bör enligt regeringens mening kunna fatta ett<br>nytt beslut så snart den misstänkte uttryckligen förklarat att han inte vill<br>godkänna det utfärdade föreläggandet.</p>
<p>När det gäller Ekobrottsmyndighetens och Rikspolisstyrelsens förslag<br>om en uttrycklig bestämmelse i 48 kap. 3 § RB med innebörd att<br>felaktiga förelägganden skall kunna återkallas och ett nytt föreläggande<br>utfärdas är en sådan regel enligt regeringens uppfattning obehövlig. Det<br>förfarande som utbildats i praxis med återkallelse och underrättelse om<br>detta synes fungera utan problem och bör därför kunna tillämpas även i<br>framtiden utan någon uttrycklig reglering.</p>
<p>Ekobrottsmyndighetens förslag om att ett godkännande som kommer in<br>samma dag som åklagaren utfärdar stämningsansökan inte skall gälla, bör<br>inte heller leda till lagstiftning. Förslaget skulle innebära att man inte så<br>långt det är möjligt utnyttjar det förenklade förfarande som ett<br>godkännande innebär. Den nuvarande ordningen innebär ju att åklagaren<br>skall lägga ned åtalet om han en viss dag har utfärdat en ansökan om<br>stämning och sedan far veta att ett godkännande kommit in samma dag<br>men före beslutet. Med Ekobrottsmyndighetens förslag skulle detta alltså<br>inte gå utan åklagaren skulle vara tvungen att föra process om saken i<br>domstol utan att det finns några sakliga skäl för det.</p>
<p>18</p>
<h3>4.5</h3>
<h3>Rättelse av fel i strafföreläggande</h3>
<p>Prop. 1999/2000:67</p>
<p>Regeringens bedömning: Nuvarande ordning när det gäller rättelse av<br>godkända strafförelägganden bör inte ändras.</p>
<p>Promemorians förslag innebär att ett strafföreläggande skall kunna<br>rättas utan att den misstänkte ges tillfälle att yttra sig om det är uppenbart<br>att rättelsen saknar betydelse för honom. Riksåklagaren har även<br>föreslagit en regel av innebörd att rättelse inte far innebära att gärningen<br>hänförs under en strängare straffbestämmelse.</p>
<p>Remissinstanserna: Alla remissinstanser godtar förslaget i huvudsak.<br>Ekobrottsmyndigheten anser dock att förslaget om att gärningen inte far<br>hänföras under en strängare bestämmelse inte skall genomföras. Enligt<br>Ekobrottsmyndigheten kan den misstänkte knappast lida någon<br>rättsförlust för att man rättar ett felaktigt angivet lagrum även om det<br>riktiga har en strängare straffskala. Ekobrottsmyndigheten anser också att<br>det av lagrummet skall framgå att den misstänkte alltid skall underrättas<br>om en rättelse som gjorts utan hans godkännande.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Enligt 48 kap. 12 a § RB skall en<br>åklagaren rätta ett strafföreläggande som har godkänts om det innehåller<br>en uppenbar oriktighet till följd av någons skrivfel, räknefel eller<br>liknande förbiseende. Den som godkänt föreläggandet skall dock först<br>ges tillfälle att yttra sig. Föreläggandet far inte rättas om denne motsätter<br>sig det. Rättelsen far inte innebära att straffet höjs.</p>
<p>Ett misstag som kan inträffa är att åklagaren angivit fel lagrum eller<br>inte angivit något lagrum alls. Genom felen kan det uppstå viss osäkerhet<br>om hur föreläggandet skall hanteras eller bedömas, främst vid den<br>datoriserade bearbetning av innehållet i godkända strafföreläggande som<br>görs för registrering i person- och belastningsregistret för olika<br>underrättelser eller för statistik. I promemorian föreslås därför en regel<br>om att ett strafföreläggande skall kunna rättas utan att den som godkänt<br>föreläggandet ges tillfälle att yttra sig om det är uppenbart att rättelsen<br>saknar betydelse för honom.</p>
<p>När möjligheten till rättelse infördes föreslogs i lagrådsremissen en<br>bestämmelse som innebar att om den som godkänt föreläggandet motsatte<br>sig en rättelse skulle en sådan fa göras endast om det var uppenbart att<br>rättelsen saknade betydelse för honom (prop. 1982/83:41). Lagrådet<br>kritiserade förslaget med hänvisning till att det med en sådan ordning<br>måste finnas en möjlighet att på ordinär väg överklaga ett beslut om<br>rättelse. I propositionen gjordes bedömningen att det inte fanns skäl att<br>införa särskilda överklaganderegler. Någon möjlighet att rätta ett<br>strafföreläggande om den som godkänt föreläggandet motsatte sig det<br>infördes inte.</p>
<p>Promemorians förslag innebär att den som har godkänt ett<br>strafföreläggande inte skall ges tillfälle att yttra sig om det anses<br>uppenbart att rättelsen saknar betydelse för honom. Något tillfälle att<br>motsätta sig en rättelse ges alltså inte. Detta kan sägas vara mer<br>långtgående än det förslag Lagrådet kritiserade i ovan angivna ärende. Ett<br>godkänt strafföreläggande gäller som en lagakraftvunnen dom och<br>grundar sig enbart på godkännandet. Försiktighet måste därför iakttas när</p>
<p>19</p>
<p>det gäller ändringar av det som har godkänts. Enligt regeringens mening<br>finns det starka skäl som talar för att ett beslut om rättelse bör kunna<br>överklagas. Det saknas emellertid nu underlag för ett slutgiltigt<br>ställningstagande i den frågan, liksom för hur det skulle lösas lagtekniskt.<br>Mot denna bakgrund bör den nuvarande ordningen bestå.</p>
<h2>5 Sekretess för strafföreläggande och</h2>
<h2>ärenderegistrering</h2>
<h3>5.1 Nuvarande sekretessreglering för strafföreläggande</h3>
<p>Sekretesslagen (1980:100) innehåller flera regler som rör<br>strafföreläggande.</p>
<p>I 5 kap. finns det regler om sekretess främst med hänsyn till intresset<br>att förebygga eller beivra brott. Enligt 5 kap. 1 § gäller sekretess bl.a. för<br>uppgift som hänför sig till förundersökning i brottmål, om det kan antas<br>att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den<br>framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs.</p>
<p>I 7 kap. finns det regler om sekretess med hänsyn främst till skyddet<br>för enskildas personliga förhållanden. Enligt 7 kap. 18 § första stycket 1<br>gäller sekretess i verksamhet som avser förande av eller uttag ur register<br>bl.a. för uppgift som har tillförts det särskilda register som förs över<br>strafförelägganden. Sekretessen är absolut. Sekretessen gäller dock inte<br>för registrering som avses i 15 kap. 1 §, dvs. för diarieföringsuppgifter.<br>Av 7 kap. 18 § andra stycket följer att sekretess inte heller gäller för<br>uppgift i ärende om strafföreläggande. Bestämmelserna i 14 kap. om<br>utlämnande till andra myndigheter och enskild är dessutom tillämpliga.</p>
<p>I 9 kap. finns det regler om sekretess med hänsyn främst till skyddet<br>för enskilds förhållanden av såväl personlig som ekonomisk art. Enligt<br>9 kap. 17 § första stycket gäller sekretess för uppgift om enskilds<br>personliga och ekonomiska förhållanden, om inte annat följer av 18 §,<br>bl.a.</p>
<p>- i utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål,</p>
<p>- i angelägenhet som avser användning av tvångsmedel i sådant mål<br>eller i annan verksamhet för att förebygga brott,</p>
<p>- i åklagarmyndighets verksamhet i övrigt för att förebygga, uppdaga,<br>utreda eller beivra brott,</p>
<p>om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller<br>någon honom närstående lider men.</p>
<p>I 9 kap. 18 § finns det bestämmelser om undantag från sekretessen en-<br>ligt 9 kap. 17 § första stycket. Sekretess gäller således inte för bl.a.</p>
<p>- beslut huruvida åtal skall väckas, beslut om att förundersökning inte<br>skall inledas och beslut om att förundersökning skall läggas ned samt</p>
<p>- uppgift i ärende om strafföreläggande.</p>
<p>Vidare upphör sekretessen att gälla, om uppgiften lämnas till domstol<br>med anledning av åtal, om inte sekretess för uppgiften skall gälla hos<br>domstolen enligt 16 §, eller uppgiften uppenbarligen saknar betydelse i</p>
<p>Prop. 1999/2000:67</p>
<p>20</p>
<p>målet eller finns i handling som har erhållits från annan myndighet där Prop. 1999/2000:67<br>sekretess gäller för uppgiften.</p>
<h3>5.2 Nuvarande sekretessreglering för ärenderegistrering</h3>
<h4>5.2.1 Ärenderegistret Brådis</h4>
<p>Alla brottmålsärenden som handläggs inom åklagarväsendet registreras i<br>ett datoriserat ärenderegister, Brådis. I registret antecknas således även<br>ärenden som leder till att strafföreläggande utfärdas.</p>
<p>Brådis förs med stöd av förordningen (1995:1006) om registerföring<br>vid åklagarmyndigheterna. Enligt 2 § förordningen far registret användas<br>för framställning av bl.a. strafförelägganden. Med stöd av 4-6 §§<br>registreras bl.a. personnummer och namn på brottsmisstänkta.<br>Målsättningen är att registret skall ha ett sådant innehåll att det skall vara<br>möjligt att i huvudsak följa handläggningen av samtliga brottmålsärenden<br>utan att behöva ta del av handlingarna i dessa.</p>
<p>Registret är konstruerat så att varje ärende kan omfatta en eller flera<br>misstänkta. För vaije misstänkt i ett ärende läggs ett diarieblad upp. En<br>misstänkt person kan emellertid vara kopplad till ett eller flera diarieblad.</p>
<p>Ett diarieblad är uppdelat i tre delar, en övre del med i huvudsak<br>identitetsuppgifter om den misstänkte, en mellandel med uppgifter om<br>brottsmisstankarna samt en nedre del med dagboksanteckningar.<br>Dagboksdelen kan sägas utgöra själva brottmålsdiariet med alla viktigare<br>händelser registrerade i kronologisk ordning. Där registreras också vissa<br>uppgifter som inte utgör diarieföringsuppgifter enligt 15 kap. 1 och 2 §§<br>sekretesslagen. Som exempel kan nämnas olika beslut om tvångsmedel<br>som inte expedieras och tjänsteanteckningar. Mellandelen, eller<br>brottsmisstankedelen, innehåller uppgifter som återfinns i dagboksdelen,<br>men uppgifterna är strukturerade så att handläggningen för vaije<br>brottsmisstanke kan följas från brottsdatum, datum när brottsanmälan<br>eller förundersökningsprotokoll inkom till datum för beslut i åtalsfrågan.<br>Även här förekommer uppgifter som inte är diarieföringsuppgifter enligt<br>15 kap. 1 och 2 §§ sekretesslagen. Av bilderna nedan framgår först hur<br>ett diarieblad kan se ut när man går in i systemet med<br>handläggarbehörighet och sedan hur samma diarieblad ser ut för<br>allmänheten.</p>
<p>21</p>
<p>Prop. 1999/2000:67</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN0367/prop_19992000__67-3.png" style="width:324pt;height:186pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN0367/prop_19992000__67-4.png" style="width:325pt;height:199pt;"/>
<h4>5.2.2 Hur sekretessen beaktas</h4>
<p>Det finns inga särskilda sekretessregler för uppgifter i ärenderegistret<br>Brådis. Uppgifter i brottmålsärenden kan emellertid vara föremål för<br>sekretess, främst enligt 5 kap. 1 § och 9 kap. 17 § sekretesslagen. Sådan<br>sekretess gäller förstås även för de uppgifter som registrerats i Brådis<br>som inte utgör rena diarieföringsuppgifter. I 9 kap. 18 § sekretesslagen<br>finns det bestämmelser om undantag från sekretessen enligt 9 kap. 17 §</p>
<p>22</p>
<p>första stycket, bl.a. i fråga om beslut om åtal skall väckas, om förunder-<br>sökning inte skall inledas eller beslut att lägga ned en förundersökning.</p>
<p>Sekretessreglerna i 5 kap. 1 § och 9 kap. 17 § beaktas för närvarande i<br>Brådisregistret genom att identitetsuppgifter rörande misstänkta och<br>parter, dvs. de uppgifter som återfinns i diariebladets övre del, normalt är<br>sekretessmarkerade. Diarieföringsuppgifter, dvs. uppgifterna i<br>dagboksdelen och brottsmisstankedelen är i princip alltid offentliga. De<br>uppgifter i brottsmisstankedelen och dagboksdelen som inte utgör<br>diarieföringsuppgifter enligt 15 kap. 1 och 2 §§ sekretesslagen är normalt<br>neutraliserade genom att själva identitetsuppgiftema är sekretessbelagda.<br>Detta medför att även övriga uppgifter i brottsmisstankedelen och<br>dagboksdelen kan hållas offentliga.</p>
<p>Andra uppgifter i registret än uppgifterna i diariebladets övre del kan<br>vid behov sekretessbeläggas. Detta kan vara fallet när förhållandena är så<br>speciella vid ett visst brott att man redan genom t.ex. brottsrubricering<br>och datumangivelse förstår vem den misstänkte är.</p>
<h4>5.2.3 Särskild sekretessreglering av Brådis</h4>
<p>Regeringens förslag: Åklagarmyndigheternas ärenderegister för<br>brottmål, Brådis, skall regleras i sekretesslagen (1980:100). Sekretess<br>skall gälla för uppgifter i registret om enskildas personliga och<br>ekonomiska förhållanden om det inte står klart att uppgiften kan röjas<br>utan att den enskilde eller någon närstående lider skada eller men<br>(omvänt skaderekvisit). Sekretess skall inte gälla för de uppgifter som<br>hänför sig till registrering som avses i 15 kap. 1 § sekretesslagen, dvs.<br>diarieföringsuppgifter.</p>
<p>I 17 kap. 18 § första stycket 1 sekretesslagen slopas undantaget från<br>sekretess för diarieföringsuppgifter i särskilt register över<br>strafförelägganden. Undantaget skall i stället regleras genom<br>bestämmelserna om sekretess för Brådis.</p>
<p>Prop. 1999/2000:67</p>
<p>Promemorians förslag: I promemorian föreslås delvis en annan<br>sekretessreglering av uppgifterna i Brådis. Dessa delas upp i<br>personuppgifter, diarieföringsuppgifter och övriga uppgifter. För<br>personuppgifter föreslås sekretess med ett omvänt skaderekvisit gälla.<br>För övriga uppgifter, utom diarieföringsuppgifter, föreslås sekretess gälla<br>om det kan antas att den enskilde eller någon närstående lider men om<br>uppgiften röjs (rakt skaderekvisit).</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser utom Domstolsverket,<br>Datainspektionen och Ekobrottsmyndigheten godtar förslaget eller har<br>inget att invända mot det.</p>
<p>Domstolsverket avstyrker förslaget och anför att ett strafföreläggande<br>ersätter en dom, varför samma, starka intresse av offentlig insyn gäller<br>båda typer av ärenden. I en domstol, påpekar verket, är uppgiften om en<br>tilltalad i regel offentlig och sökbar i domstolens register tills den gallras.</p>
<p>Ekobrottsmyndigheten anser att absolut sekretess skall gälla för<br>samtliga uppgifter i Brådis utom för dem som hänför sig till registrering<br>som avses i 15 kap. 1 § sekretesslagen. Genom ändringen i 9 kap. 17 §</p>
<p>23</p>
<p>sekretesslagen från rakt till omvänt skaderekvisit (prop. 1997/98:97, bet.<br>1997/98:JuU20, rskr. 1997/98:276) måste, enligt Ekobrottsmyndigheten,<br>även avidentifierade uppgifter i Brådis handläggardelar sekretessbeläggas<br>och åklagaren göra en prövning vaije gång allmänheten vill titta i<br>registret. Ekobrottsmyndigheten anser att regleringen blir svårhanterlig.<br>Enligt Ekobrottsmyndigheten är det tillräckligt att allmänheten med<br>ledning av diariet kan begära att få ta del av handlingarna eller uppgifter i<br>dem och att åklagaren då far pröva om handlingarna kan lämnas ut.</p>
<p>Datainspektionen förespråkar enklare regler än de som föreslås av<br>Riksåklagaren.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Frågan om huruvida Brådis skall<br>sekretessregleras har samband med hur sekretessen reglerats för polisens<br>register. Riksdagens ståndpunkt när det gäller polisens register är att<br>absolut sekretess skall gälla för belastningsregistret medan sekretess med<br>ett omvänt skaderekvisit skall gälla för övriga register, bl.a.<br>misstankeregistret (prop. 1997/98:97, bet. 1997/98:JuU20, rskr.<br>1997/98:276).</p>
<p>Om Brådis inte sekretessregleras blir uppgifterna i ärenden som slutar<br>som strafförelägganden offentliga. Detta följer av 9 kap. 18 §<br>sekretesslagen. Till skillnad från uppgifter om domar i domstolarnas<br>register framgår det av uppgifterna i Brådis vilka brott det gäller när ett<br>strafföreläggande har utfärdats och godkänts. Det skulle alltså kunna<br>utnyttjas som ett belastningsregister i otillbörligt syfte. Enligt regeringens<br>mening bör det därför införas regler om sekretess för uppgifterna i<br>Brådis.</p>
<p>I promemorian föreslås som nämnts att sekretess skall gälla med<br>omvänt skaderekvisit för personuppgifter medan diarieföringsuppgifter<br>skall vara offentliga och övriga uppgifter omfattas av ett rakt<br>skaderekvisit. Genom att på detta sätt ha presumtion för offentlighet för<br>övriga uppgifter i brottsmisstanke- och dagboksdelen kan, enligt<br>promemorian, allmänheten följa handläggningen i ett ärende utan att den<br>misstänktes identitet avslöjas. Regeringen anser dock att det är osäkert<br>om en sådan uppdelning går att tillämpa.</p>
<p>För att en enskild person skall lida men krävs att uppgifterna kan<br>hänföras till en viss individ. Normalt kan man alltså lämna ut s.k.<br>avidentifierade uppgifter utan risk för men. I en handling som lämnas ut<br>kan man t.ex. stryka över namnet på en person som omnämns. Det kan<br>dock tänkas att en avidentifiering inte räcker för att hindra att sambandet<br>mellan individen och uppgiften kan spåras. Om det finns en sådan risk<br>eller inte får bedömas från fall till fall. Eftersom det är just kopplingen<br>mellan individen och uppgiften som är känslig är det olämpligt att ha<br>olika skaderekvisit för personuppgifter respektive övriga uppgifter, t.ex.<br>uppgifter om en brottsmisstanke. Om man har ett rakt skaderekvisit för<br>en uppgift om en brottsmisstanke, som lämnas ut, och det skulle visa sig<br>att en mottagare kan koppla ihop uppgifterna har man ju i praktiken<br>tillämpat ett rakt skaderekvisit också för personuppgiften. En uppgift om<br>en brottsmisstanke blir nämligen en personuppgift när den kan kopplas<br>ihop med en viss individ. Enligt regeringens mening bör uppgifterna<br>alltså inte delas upp i personuppgifter och övriga uppgifter. Om man inte<br>gör en sådan uppdelning kan uppgifterna regleras med samma form av<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:67</p>
<p>24</p>
<p>skaderekvisit. Detta innebär en betydligt enklare och mer överskådlig<br>reglering.</p>
<p>För uppgifter under förundersökningen gäller sekretess med ett omvänt<br>skaderekvisit enligt 9 kap. 17 § sekretesslagen. Normalt är det strängare<br>sekretess för uppgifter i ett register än för uppgifter i t.ex. en<br>förundersökning. Det är alltså inte lämpligt att ha den lindrigare formen<br>av sekretess, dvs. ett rakt skaderekvisit, för uppgifterna i Brådis.</p>
<p>Ekobrottsmyndigheten har pekat på problem när allmänheten vill titta i<br>registret och förespråkat absolut sekretess. Enligt regeringens mening kan<br>problemen med sekretessen vid hanteringen inte anses väga tyngre än<br>riksdagens ställningstagande att den absoluta sekretessen skall gälla bara<br>för belastningsregister. Brådis kan visserligen innehålla en del<br>belastningsuppgifter men är främst ett ärende- och misstankeregister.<br>Uppgifterna i Brådis bör därför i stället regleras med ett omvänt<br>skaderekvisit. Sekretess bör inte gälla för diarieföringsuppgifter.</p>
<p>Diarieföringsuppgifter i särskilt register över strafförelägganden är<br>undantagna från sekretess enligt 7 kap. 18 § första stycket 1<br>sekretesslagen. Strafförelägganden diarieförs emellertid inte längre i detta<br>register utan i Brådis, se 12 § förordningen (1997:902) om register över<br>strafförelägganden. Undantaget i nämnda lagparagraf kan därmed<br>upphävas.</p>
<h2>6 Sekretessen för uppgifter i belastnings-<br>registret</h2>
<p>Regeringens förslag: Sekretesslagen (1980:100) ändras så att det<br>klargörs att sekretessen för uppgift i belastningsregistret endast gäller i<br>verksamhet som avser förande av eller uttag ur registret.</p>
<p>Prop. 1999/2000:67</p>
<p>Ekosekretessutredningens förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna tillstyrker förslaget. Riksåklagaren framhåller<br>dock att man i och för sig kan diskutera huruvida bestämmelsens gällande<br>lydelse bör tolkas. Rikspolisstyrelsen framför liknande tankegångar och<br>anför att förarbetena till den nya polisregisterlagstiftningen inte entydigt<br>ger vid handen att bestämmelsen i 7 kap. 17 § sekretesslagen skall ges<br>den vida tolkning som Ekosekretessutredningen utgår från.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I samband med den nya lagstiftningen<br>om polisens register (prop 1997/98:97, bet. 1997/98:JuU20, rskr.<br>1997/98:276) gjordes vissa ändringar i sekretesslagen (SFS 1998:624).<br>Tidigare gällde sekretess i verksamhet som avsåg förande av eller uttag<br>ur kriminal- och polisregister för uppgift som tillförts registret.<br>Sekretessen var absolut, dvs. något skaderekvisit ställdes inte upp som<br>villkor för sekretessen. Uppgifter från ett kriminal- eller polisregister fick<br>endast lämnas ut enligt vad som var särskilt föreskrivet i kriminal- eller<br>polisregisterlagstiftningen. För registerutdragen gällde den sekretess som<br>gäller i allmänhet för verksamheten där utdragen förekommer. Endast i</p>
<p>25</p>
<p>de fall reglerna om överföring av sekretess i 13 kap. sekretesslagen var<br>tillämpliga följde sekretessen med uppgifterna.</p>
<p>De ändringar som gjordes i samband med lagstiftningen om polisens<br>register innebar att sekretessen lättades upp för uppgifter i polisregister.<br>Den absoluta sekretess som tidigare gällt för alla polisregister<br>avskaffades för alla register utom belastningsregistret.</p>
<p>Ekosekretessutredningen har påpekat att ändringarna i sekretesslagen<br>utformats på ett sätt som förmodligen inte varit avsett. Enligt utredningen<br>innebär nämligen ändringen i 7 kap. 17 § sekretesslagen, såsom<br>paragrafen utformats, att sekretessen för uppgift i belastningsregistret inte<br>längre är begränsad till verksamhet som avser förande av eller uttag ur<br>registret. Det skulle innebära att sekretessen följer uppgiften oavsett i<br>vilken verksamhet den förekommer, om det inte finns en<br>sekretessbrytande regel. Med utredningens synsätt bryts den absoluta<br>sekretessen endast hos domstol eftersom reglerna i 12 kap. 2 §<br>sekretesslagen innebär att viss sekretess, bl.a. enligt 7 kap. 17 §, inte<br>gäller vid domstol. Till skillnad från vad som tidigare gällt skulle alltså<br>den absoluta sekretessen för en uppgift som tillförts belastningsregistret<br>följa med uppgiften när den förekommer i t.ex. en förundersökning eller i<br>ett tillståndsärende. Det skulle innebära att förundersökningsmaterial som<br>innehåller någon uppgift från belastningsregistret måste selekteras. Det<br>skulle vidare fa konsekvensen att en tillståndsmyndighet som lägger en<br>uppgift som tillförts belastningsregistret som grund för sitt beslut inte<br>skulle kunna åberopa detta i skälen för beslutet.</p>
<p>Avsikten med de ändringar i sekretesslagstiftningen som gjordes i<br>samband med lagstiftningen om polisens register var inte att åstadkomma<br>någon förändring i fråga om sekretessens räckvidd. Även om man, som<br>Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen antyder, möjligen kan diskutera hur<br>gällande lydelse av 7 kap. 17 § sekretesslagen skall tolkas bör<br>bestämmelsen således ändras så att det klart framgår att den absoluta<br>sekretessen för uppgifter i belastningsregistret endast gäller i verksamhet<br>som avser förande av eller uttag ur registret.</p>
<p>Enligt 7 kap. 17 § sekretesslagen gäller sekretess för uppgift som<br>tillförs register. Av förarbetena till sekretesslagen framgår att det innebär<br>att sekretessen även gäller för uppgift som har avförts från ett register<br>(prop. 1979/80:2 Del A, s 213 f.). Tidigare avfördes vissa uppgifter från<br>polis- och kriminalregister efter viss tid och lagrades i stället på<br>magnetband. Förfarandet kallades avställning. Eftersom uppgifter i<br>fortsättningen skall gallras, dvs. förstöras efter viss tid, i stället för att<br>avföras från registret behöver sekretessen inte längre omfatta avförda<br>uppgifter. Sekretessen bör därför gälla för uppgift i registret och inte för<br>uppgift som tillförts registret.</p>
<p>Prop. 1999/2000:67</p>
<h2>7 Ekonomiska konsekvenser</h2>
<p>Förslagen syftar till effektivare handläggning i flera avseenden hos<br>åklagarmyndigheterna. De kommer därför att på sikt innebära<br>besparingar. För att kunna införa ett system med elektroniska signaturer<br></p>
<p>26</p>
<p>behöver de befintliga dataprogrammen utvecklas och nya program köpas Prop. 1999/2000:67<br>in. Kostnaderna för detta kan beräknas till högst 500 000 kr och kan<br>finansieras inom ramen för befintliga medel.</p>
<h2>8 Ikraftträdande</h2>
<p>Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2000. Äldre bestämmelser<br>bör tillämpas på strafförelägganden som utfardats före ikraftträdandet.</p>
<h2>9 Författningskommentar</h2>
<h3>9.1 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken</h3>
<p>48 kap.</p>
<p>3§</p>
<p>Har ett föreläggande enligt detta kapitel utfardats till godkännande inom<br>viss tid, för frågan om ansvar för brottet tas upp på nytt innan denna tid<br>har gått ut endast om den misstänkte har förklarat att han inte godkänner<br>föreläggandet.</p>
<p>Har ett föreläggande godkänts, gäller det som en dom som har vunnit<br>laga kraft.</p>
<p>Första stycket reglerar förhållandet när ett strafföreläggande, eller ett<br>föreläggande om ordningsbot, har utfärdats för att godkännas inom viss<br>tid. I stycket har det införts en ny regel som innebär att det inte blir<br>nödvändigt att vänta till dess tidsfristen har gått ut innan ett nytt beslut i<br>frågan om ansvar för brottet tas upp på nytt. Åklagaren kan t.ex. ansöka<br>om stämning omedelbart när ett bestridande kommer in.</p>
<p>6§</p>
<p>Ett strafföreläggande skall innehålla uppgift om</p>
<p>1. den åklagare som har utfärdat föreläggandet,</p>
<p>2. den misstänkte,</p>
<p>3. brottet med angivande av tid och plats för dess begående samt<br>övriga omständigheter som behövs för att känneteckna det,</p>
<p>4. den eller de bestämmelser som är tillämpliga när det gäller brottet,</p>
<p>5. det straff och den särskilda rättsverkan, som föreläggs den<br>misstänkte, och</p>
<p>6. det enskilda anspråk som föreläggs den misstänkte med uppgift om<br>målsäganden och de omständigheter som anspråket grundar sig på.</p>
<p>Av paragrafen framgår vilka uppgifter som skall finnas i ett<br>strafföreläggande. Kravet på skriftlighet och undertecknande i det<br>tidigare första stycket har tagits bort. I stället har en ny första punkt<br>införts som innebär att det skall framgå vem som har utfärdat<br>föreläggandet. Ändringarna har föranletts av att ett strafföreläggande</p>
<p>27<br></p>
<p>skall kunna sättas upp i form av ett elektroniskt dokument och behandlas<br>närmare i avsnitt 4.2.</p>
<p>7§</p>
<p>Utfardas ett strafföreläggande till godkännande inom viss tid, skall den<br>misstänkte ges</p>
<p>1. upplysning om sättet för godkännande och om den tid som fastställts<br>för detta, och</p>
<p>2. upplysning att, om godkännande inte sker, åtal kan äga rum efter<br>utgången av den fastställda tiden.</p>
<p>Paragrafen innehåller regler om vilka uppgifter som, utöver 6 §, skall<br>ingå i ett strafföreläggande när det utfärdats för godkännande inom viss<br>tid. I bestämmelsens inledning anges inte längre på vilket sätt<br>upplysningar skall lämnas till den misstänkte. Detta framgår i stället av<br>8 §. Ändringen har föranletts av att ett föreläggande skall kunna utfärdas<br>i form av ett elektroniskt dokument.</p>
<p>8§</p>
<p>Ett skriftligt besked med strafföreläggandets innehåll och sådana<br>upplysningar som anges i 7 § skall lämnas eller sändas till den<br>misstänkte.</p>
<p>Paragrafen har ändrats på det sättet att själva strafföreläggandet inte<br>behöver lämnas eller sändas till den misstänkte. När åklagaren har satt<br>upp föreläggandet i form av ett elektroniskt dokument är det tillräckligt<br>att ett skriftlig besked med strafföreläggandets innehåll m.m. lämnas eller<br>sänds. Att sända själva föreläggande kommer alltså bara i fråga när<br>åklagaren har satt upp föreläggandet på annat sätt än i form av ett<br>elektroniskt dokument.</p>
<p>9§</p>
<p>Strafföreläggande godkänns genom att den misstänkte undertecknar<br>och tillställer behörig mottagare en förklaring, att han erkänner gärningen<br>och godtar det straff och den särskilda rättsverkan samt det enskilda<br>anspråk som upptagits i föreläggandet. Närmare bestämmelser om vem<br>som skall motta sådan förklaring meddelas av regeringen.</p>
<p>I paragrafen ges bestämmelser om hur ett strafföreläggande godkänns.</p>
<p>Andra stycket innehöll tidigare en regel om att ett godkännande som<br>inte gjordes på själva föreläggandet endast var giltigt om det klart<br>framgick vilket föreläggande det avsåg. Denna regel har tagits bort<br>eftersom det normalt inte längre skall vara föreläggandet som skickas,<br>utan ett besked med föreläggandets innehåll. Att ett godkännande<br>otvetydigt måste avse ett visst föreläggande ligger i sakens natur.</p>
<p>H §</p>
<p>Ett strafföreläggande kan också godkännas genom att hela beloppet<br>betalas till den myndighet som regeringen bestämmer, utan att skriftligt</p>
<p>Prop. 1999/2000:67</p>
<p>28</p>
<p>godkännande skett, om föreläggandet avser endast böter eller böter och<br>särskild rättsverkan som innebär betalningsskyldighet.</p>
<p>Betalning enligt första stycket skall inte anses som ett godkännande,<br>om det framgår att den misstänkte inte har avsett att godkänna<br>föreläggandet.</p>
<p>Paragrafen innehåller regler om när ett strafföreläggande kan godkännas<br>genom betalning.</p>
<p>I första stycket har det inforts en ny regel som gör det möjligt att<br>godkänna ett föreläggande genom betalning även i fråga om annan<br>särskild rättsverkan som innebär betalningsskyldighet än avgift enligt<br>lagen om brottsofferfond. Paragrafen har i övrigt bearbetats redaktionellt.</p>
<p>12 §</p>
<p>Ett godkännande är utan verkan om det sker sedan åklagaren har</p>
<p>1. utfärdat stämning, stämningsansökan eller ett nytt<br>strafföreläggande,</p>
<p>2. beslutat att inte väcka åtal för brottet, eller</p>
<p>3. beslutat att lägga ned eller inte inleda en förundersökning.</p>
<p>Av paragrafen framgår att ett godkännande inte gäller om det inkommer<br>till behörig myndighet efter det att åklagaren på nytt har tagit upp frågan<br>om ansvar for brottet. Paragrafen har kompletterats så att ett<br>godkännande är utan verkan oavsett vilket slags beslut åklagaren har<br>fattat. Paragrafen har i övrigt bearbetats redaktionellt.</p>
<p>17 §</p>
<p>Bestämmelserna i 6 § 2, 3 och 5 samt i 7, 9, 11 och 12 a §§ gäller även<br>i fråga om föreläggande av ordningsbot. Vad som sägs om åklagare i 12 a<br>§ skall därvid i stället avse polisman.</p>
<p>Paragrafen gäller föreläggande av ordningsbot och har justerats på grund<br>av ändringen i 6 §.</p>
<h3>9.2 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen<br>(1980:100)</h3>
<p>7 kap.</p>
<p>17 §</p>
<p>Sekretess gäller i verksamhet som avser förande av eller uttag ur<br>register som fors enligt lagen (1998:620) om belastningsregister för<br>uppgift i registret. Om utlämnande av sådan uppgift gäller vad som är<br>föreskrivet i den lagen och i säkerhetsskyddslagen (1996:627) samt i<br>förordningar som har stöd i dessa lagar.</p>
<p>Sekretess gäller också i verksamhet som avser förande av eller uttag ur<br>register som fors enligt lagen (1997:1058) om register i Tullverkets<br>brottsbekämpande verksamhet. Om utlämnande av sådan uppgift gäller<br>vad som är föreskrivet i nämnda lag eller i förordning som har stöd i den<br>lagen.</p>
<p>Prop. 1999/2000:67</p>
<p>29</p>
<p>I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen enligt<br>första stycket i högst sjuttio år.</p>
<p>Föreskrifterna i 14 kap. gäller inte i fråga om sekretessen enligt denna<br>paragraf.</p>
<p>Ändringen behandlas i avsnitt 6 och innebär ett klargörande av att den<br>absoluta sekretessen som gäller för uppgifter i belastningsregistret endast<br>gäller i verksamhet som avser förande av eller uttag ur registret.</p>
<p>18 §</p>
<p>I annat fall än som avses i 17 § eller 9 kap. 17 § första stycket 6 eller 7<br>gäller sekretess i verksamhet som avser förande av eller uttag ur register</p>
<p>1. for uppgift som har tillförts särskilt register, som fors över<br>strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot,</p>
<p>2. för annan uppgift hos Rikspolisstyrelsen, som angår brott eller den<br>som har misstänkts, åtalats eller dömts for brott, om uppgiften har<br>lämnats dit for databehandling inom rättsväsendets informationssystem i<br>annat register än som avses i 1,</p>
<p>3. för belastningsuppgift som har tillförts körkortsregistret,</p>
<p>4. för uppgift som har tillförts särskilt register som författningsenligt<br>förs hos myndighet angående brott eller tjänsteförseelser begångna av<br>personer som är eller har varit verksamma hos myndigheten.</p>
<p>Sekretessen enligt första stycket 1 gäller inte i ärende om<br>strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot.</p>
<p>Sekretess gäller hos Luftfartsverket i verksamhet, som avser förande av<br>eller uttag ur certifikatregistret, for uppgift som angår brott eller enskilds<br>hälsotillstånd, om det kan antas att den enskilde eller någon honom<br>närstående lider men om uppgiften röjs.</p>
<p>I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst<br>sjuttio år.</p>
<p>Paragrafen reglerar sekretess i verksamhet som avser förande av eller<br>uttag ur vissa register angående brott m.m. Ändringen i första stycket 1<br>görs på grund av att de särskilda register som förs över strafföreläggande<br>enligt förordningen (1997:902) inte längre innehåller några<br>diarieföringsuppgifter. Dessa förs i stället i åklagarmyndighetens<br>ärenderegister, Brådis, enligt förordningen (1995:1006) om registerföring<br>vid åklagarmyndigheterna. Undantaget för uppgifterna som hänför sig till<br>registrering som avses i 15 kap. 1 § behövs därför inte.</p>
<p>9 kap.</p>
<p>17 §</p>
<p>Sekretess gäller för uppgift om enskilds personliga och ekonomiska<br>förhållanden, om inte annat följer av 18 §,</p>
<p>1. i utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål,</p>
<p>2. i angelägenhet, som avser användning av tvångsmedel i sådant mål<br>eller i annan verksamhet för att förebygga brott,</p>
<p>3. i angelägenhet som avser registerkontroll och särskild<br>personutredning enligt säkerhetsskyddslagen (1996:627),</p>
<p>Prop. 1999/2000:67</p>
<p>30</p>
<p>4. i åklagarmyndighets, polismyndighets, skattemyndighets, Statens<br>kriminaltekniska laboratoriums, Tullverkets eller Kustbevakningens<br>verksamhet i övrigt för att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott,</p>
<p>5. i Statens biografbyrås verksamhet att biträda Justitiekanslem, allmän<br>åklagare eller polismyndighet i brottmål,</p>
<p>6. i register som fors av Rikspolisstyrelsen enligt polisdatalagen<br>(1998:622) eller som annars behandlas där med stöd av samma lag,</p>
<p>7. i register som förs enligt lagen (1998:621) om misstankeregister,</p>
<p>8. i register som förs av Riksskatteverket enligt lagen (1999:90) om<br>behandling av personuppgifter vid skattemyndigheters medverkan i<br>brottsutredningar eller som annars behandlas där med stöd av samma lag,</p>
<p>9. i särskilt ärenderegister över brottmål som förs av<br>åklagarmyndighet, om uppgiften inte hänför sig till registrering som<br>avses i 15 kap. 1 §,</p>
<p>om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller<br>någon honom närstående lider skada eller men.</p>
<p>Sekretess gäller i verksamhet, som avses i första stycket, för anmälan<br>eller utsaga från enskild, om det kan antas att fara uppkommer för att<br>någon utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs.</p>
<p>Utan hinder av sekretessen far uppgift lämnas till enskild enligt vad<br>som föreskrivs i den särskilda lagstiftningen om unga lagöverträdare och<br>i säkerhetsskyddslagen (1996:627) samt i förordning som har stöd i<br>denna lag. Utan hinder av sekretessen far uppgift vidare lämnas ut enligt<br>vad som föreskrivs i lagen (1998:621) om misstankeregister,<br>polisdatalagen (1998:622) och lagen (1999:90) om behandling av<br>personuppgifter vid skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar<br>samt i förordningar som har stöd i dessa lagar.</p>
<p>I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio<br>år.</p>
<p>Paragrafen innehåller bestämmelser om sekretess för uppgifter i<br>förundersökningar och olika register m.m. till skydd för enskildas<br>intressen.</p>
<p>I första stycket har en ny punkt 9 införts. Den reglerar sekretessen för<br>åklagarmyndigheternas ärenderegister Brådis. Bestämmelsen har<br>motiverats i avsnitt 5.2.3.</p>
<p>Prop. 1999/2000:67</p>
<p>31</p>
<h2>Promemorians lagförslag</h2>
<p>Prop. 1999/2000:67</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h3>1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 48 kap 3, 6-9 samt 12 a §§ rättegångsbalken<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h4>48 kap.</h4>
<p>Har föreläggande enligt detta<br>kapitel utfardats till godkännande<br>inom viss tid, far frågan om ansvar<br>för brottet ej upptagas på nytt<br>förrän denna tid utgått.</p>
<p>Har föreläggande godkänts,<br>gäller det som dom vilken har<br>vunnit laga kraft.</p>
<p>Strafföreläggande avfattas<br>skriftligen och undertecknas av<br>åklagaren.</p>
<p>Föreläggandet skall innehålla<br>uppgift om</p>
<p>1. den misstänkte</p>
<p>2. brottet med angivande av tid<br>och plats för dess begående samt<br>övriga omständigheter som behövs<br>för att känneteckna det.</p>
<p>3. den eller de bestämmelser<br>som är tillämpliga när det gäller<br>brottet.</p>
<p>4. det straff och den särskilda<br>rättsverkan, som föreläggs den<br>misstänkte,</p>
<p>5. det enskilda anspråk, som<br>föreläggs den misstänkte med<br>uppgift om målsäganden och de<br>omständigheter som anspråket<br>grundar sig på.</p>
<p>3§</p>
<p>Har föreläggande enligt detta<br>kapitel utfärdats till godkännande<br>inom viss tid, får frågan om ansvar<br>för brottet inte upptas på nytt<br>förrän denna tid utgått, om inte den<br>misstänkte dessförinnan förklarat<br>att han inte godkänner<br>föreläggandet.</p>
<p>Har föreläggande godkänts,<br>gäller det som dom vilken har<br>vunnit laga kraft.</p>
<p>6§</p>
<p>Strafföreläggande skall</p>
<p>innehålla uppgift om</p>
<p>1. den åklagare som utfärdat<br>föreläggandet</p>
<p>2. den misstänkte</p>
<p>3. brottet med angivande av tid<br>och plats för dess begående samt<br>övriga omständigheter som behövs<br>för att känneteckna det.</p>
<p>4. den eller de bestämmelser<br>som är tillämpliga när det gäller<br>brottet.</p>
<p>5. det straff och den särskilda<br>rättsverkan, som föreläggs den<br>misstänkte,</p>
<p>6. det enskilda anspråk, som<br>föreläggs den misstänkte med<br>uppgift om målsäganden och de<br>omständigheter som anspråket<br>grundar sig på.</p>
<p>32</p>
<p>Utfärdas strafföreläggande till<br>godkännande inom viss tid, skall<br>den misstänkte genom anteckning i<br>föreläggandet eller på annat sätt</p>
<p>Utfärdas strafföreläggande till<br>godkännande inom viss tid, skall<br>den misstänkte ges</p>
<p>Prop. 1999/2000:67</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>givas</p>
<p>upplysning om sättet för godkännande och om den tid som fastställts<br>härför,</p>
<p>upplysning att, om godkännande ej sker, åtal kan äga rum efter<br>utgången av den fastställda tiden.</p>
<p>Strafföreläggande lämnas eller<br>sändes till den misstänkte.</p>
<p>8§</p>
<p>Skriftligt besked, som upptar<br>strafföreläggandets innehåll och<br>sådana upplysningar som anges i 7<br>§ skall lämnas eller sändas till den<br>misstänkte.</p>
<p>Regeringen äger förorda att i<br>stället för föreläggandet får<br>lämnas eller sändas skriftligt<br>besked, som upptager<br>föreläggandets innehåll och sådana<br>upplysningar som anges i 7 §.</p>
<p>9§</p>
<p>Strafföreläggande godkänns genom att den misstänkte undertecknar<br>och tillställer behörig mottagare en förklaring, att han erkänner gärningen<br>och godtar det straff och den särskilda rättsverkan samt det enskilda<br>anspråk som upptagits i föreläggandet. Närmare bestämmelser om vem<br>som skall motta en sådan förklaring meddelas av regeringen.</p>
<p>Godkännande, som tecknas på<br>annan handling än föreläggandet,<br>gäller endast om det klart framgår<br>vilket föreläggande som avses.</p>
<p>Avser ett strafföreläggande inte<br>annat än böter eller böter och<br>avgift enligt lagen (1994:419) om<br>brottsofferfond och betalas hela<br>beloppet till myndighet, som<br>regeringen bestämmer, utan att<br>skriftligt godkännande skett, anses<br>betalningen som godkännande, om<br>det inte framgår att den misstänkte<br>inte har avsett att godkänna<br>föreläggandet.</p>
<p>Godkännande</p>
<p>av</p>
<p>strafföreläggande kan, förutom på<br>sätt som anges i 9 §, ske genom att<br>den misstänkte betalar de belopp</p>
<p>som upptagits</p>
<p>ett</p>
<p>strafföreläggande i form av böter,<br>avgift enligt lagen (1994:419) om</p>
<p>brottsofferfond och<br>rättsverkan som<br>betalningsskyldighet,<br>myndighet som<br>bestämmer. Betalning</p>
<p>särskild<br>innebär<br>till<br>regeringen<br>skall dock</p>
<p>inte anses utgöra godkännande,<br>om det framgår att den misstänkte</p>
<p>inte har avsett att godkänna<br>föreläggandet.</p>
<p>33</p>
<p>3 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 67</p>
<p>12 §</p>
<p>Godkännande, som sker sedan<br>åklagaren utfärdat stämning eller<br>stämningsansökan, är utan verkan.</p>
<p>Godkännande, som sker sedan<br>åklagaren utfärdat stämning,<br>stämningsansökan eller nytt<br>strafföreläggande, eller beslutat<br>att inte väcka åtal för brottet, är<br>utan verkan.</p>
<p>Prop. 1999/2000:67</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Om åklagaren finner att ett<br>strafföreläggande, som har<br>godkänts, innehåller en uppenbar<br>oriktighet till följd av åklagarens<br>eller någon annans skrivfel,<br>räknefel eller liknande<br>förbiseende, skall han, sedan den<br>som har godkänt föreläggandet<br>har getts tillfälle att yttra sig,<br>besluta om rättelse av<br>föreläggandet</p>
<p>Rättelse far inte göras, om den<br>som har godkänt föreläggandet<br>motsätter sig det.</p>
<p>En rättelse far inte innebära att<br>straffet höjs.</p>
<p>12a§</p>
<p>Om åklagaren finner att ett<br>strafföreläggande, som har<br>godkänts, innehåller en uppenbar<br>oriktighet till följd av åklagarens<br>eller någon annans skrivfel,<br>räknefel eller liknande<br>förbiseende, skall han besluta om<br>rättelse av föreläggandet. Innan<br>rättelse får ske skall den som<br>godkänt föreläggandet ges tillfälle<br>att yttra sig, om det inte är<br>uppenbart att rättelsen saknar<br>betydelse för honom.</p>
<p>Rättelse far inte göras, om den<br>som har godkänt föreläggandet<br>motsätter sig det.</p>
<p>En rättelse far inte innebära att<br>straffet höjs eller att en gärning<br>hänförs under en strängare<br>straffbestämmelse.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den xxxx 1998.</p>
<p>34</p>
<h3>2 Förslag till lag om ändring i ändring i sekretesslagen<br>(1980:100)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 7 kap. 18 § sekretesslagen skall ha följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>I annat fall än som avses i 17 §<br>gäller sekretess i verksamhet som<br>avser förande av eller uttag ur<br>register</p>
<p>1. för uppgift som har tillförts</p>
<p>särskilt register över</p>
<p>strafföreläggande och</p>
<p>föreläggande av ordningsbot, och<br>inte hänför sig till registrering som<br>avses i 15 kap. 1 §,</p>
<p>2. för annan uppgift hos</p>
<p>Rikspolisstyrelsen som angår brott<br>eller den som har misstänkts,<br>åtalats eller dömts för brott, om<br>uppgiften har lämnats dit för<br>databehandling inom</p>
<p>rättsväsendets informationssystem<br>i annat register än som avses i 2-3.</p>
<p>3. för belastningsuppgift som<br>har tillförts körkortsregistret,</p>
<p>4. för uppgift som har tillförts</p>
<p>särskilt register som</p>
<p>författningsenligt förs hos<br>myndighet angående brott eller<br>tjänsteförseelser begångna av<br>personer som är eller har varit<br>verksamma hos myndigheten,<br>Sekretessen enligt första stycket 1.<br>gäller inte i ärende om<br>strafföreläggande eller</p>
<p>föreläggande av ordningsbot.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<h4>7 kap.</h4>
<p>18 §</p>
<p>I annat fall än som avses i 17 §<br>gäller sekretess i verksamhet som<br>avser förande av eller uttag ur<br>register</p>
<p>1. för uppgift som har tillförts</p>
<p>särskilt register över<br>strafföreläggande och</p>
<p>föreläggande av ordningsbot, om<br>det inte står klart att uppgiften kan<br>röjas utan att den enskilde eller<br>någon annan honom närstående<br>lider men om uppgiften röjs.</p>
<p>2. för annan uppgift hos</p>
<p>Rikspolisstyrelsen om angår brott<br>eller den som har misstänkts,<br>åtalats eller dömts för brott, om<br>uppgiften har lämnats dit för<br>databehandling inom</p>
<p>rättsväsendets informationssystem<br>i annat register än som avses i 2-3.</p>
<p>3. för belastningsuppgift som<br>har tillförts körkortsregistret,</p>
<p>4. för uppgift som har tillförts</p>
<p>särskilt register som</p>
<p>författningsenligt förs hos<br>myndighet angående brott eller<br>tjänsteförseelser begångna av<br>personer som är eller har varit<br>verksamma hos myndigheten,<br>Sekretessen enligt första stycket 1.<br>gäller inte i ärende om<br>strafföreläggande eller</p>
<p>föreläggande av ordningsbot.<br>Sekretess gäller hos</p>
<p>åklagarmyndigheterna för de<br>personuppgifter regeringen</p>
<p>föreskriver, som tillförts särskilt<br>ärenderegister över brottmål, om<br>det inte står klart att uppgiften kan</p>
<p>Prop. 1999/2000:67</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>35</p>
<p>Sekretess gäller hos<br>luftfartsverket i verksamhet, som<br>avser förande av eller uttag ur<br>certifikatregistret för uppgift som<br>angår brott eller enskilds<br>hälsotillstånd, om det kan antas att<br>den enskilde eller någon honom<br>närstående lider men om uppgiften<br>röjs.</p>
<p>röjas utan att den enskilde eller Prop. 1999/2000:67<br>någon honom närstående lider Bilaga 1<br>men om uppgiften röjs. Sekretess<br>gäller inte för uppgifter som<br>hänför sig till registrering som<br>avses i 15 kap. 1 §. Sekretess<br>gäller däremot för övriga<br>uppgifter, som tillförts särskilt<br>ärenderegister över brottmål, om<br>det kan antas att den enskilde eller<br>någon honom närstående lider<br>men om uppgiften röjs</p>
<p>Sekretess gäller hos<br>luftfartsverket i verksamhet, som<br>avser förande av eller uttag ur<br>certifikatregistret för uppgift som<br>angår brott eller enskilds<br>hälsotillstånd, om det kan antas att<br>den enskilde eller någon honom<br>närstående lider men om uppgiften<br>röjs.</p>
<p>36</p>
<p>Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig<br>över promemorian ”Förslag till ändringar i<br>rättegångsbalken m.fl. författningar för en rationellare<br>handläggning av strafförelägganden”</p>
<p>Prop. 1999/2000:67</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Remissyttranden har avgetts av Riksdagens ombudsmän (JO), Göteborgs<br>tingsrätt, Justitiekanslem, Domstolsverket, Åklagarmyndigheten i<br>Malmö, Åklagarmyndigheten i Linköping, Åklagarmyndigheten i Växjö,<br>Åklagarmyndigheten i Malmö, Åklagarmyndigheten i Stockholm,<br>Åklagarmyndigheten i Göteborg, Åklagarmyndigheten i Västerås,<br>Åklagarmyndigheten i Sundsvall och Umeå, Ekobrottsmyndigheten,<br>Rikspolisstyrelsen, Brottsförebyggande rådet, Datainspektionen,<br>Statskontoret, Generalltullstyrelsen, Riksskatteverket, Riksarkivet,<br>Sveriges Advokatsamfund.</p>
<p>37</p>
<p>4 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 67</p>
<h2>Ekosekretessutredningens lagförslag</h2>
<p>Prop. 1999/2000:67</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Sekretess gäller för uppgift som<br>har tillförts register som förs<br>enligt lagen (1998:620) om<br>belastningsregister. Om</p>
<p>utlämnande av sådan uppgift gäller<br>vad som är föreskrivet i den lagen<br>och i säkerhetsskyddslagen<br>(1996:627) samt i förordningar<br>som har stöd i dessa lagar.</p>
<h4>7 kap. sekretesslagen (1980:100)</h4>
<p>17 §</p>
<p>Sekretess gäller för verksamhet<br>som avser förande av eller uttag ur<br>register enligt lagen (1998:620)<br>om belastningsregisterför uppgift i<br>registret. Om utlämnande av sådan<br>uppgift gäller vad som är<br>föreskrivet i den lagen och i<br>säkerhetsskyddslagen (1996:627)<br>samt i förordningar som har stöd i<br>dessa lagar</p>
<p>Sekretess gäller också i verksamhet som avser förande av eller uttag ur<br>register som förs enligt lagen (1997:1058) om register i Tullverkets<br>brottsbekämpande verksamhet. Om utlämnande av sådan uppgift gäller<br>vad som är föreskrivet i nämnda lag eller i förordning som har stöd i den<br>lagen.</p>
<p>I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen enligt första<br>stycket i högst sjuttio år.</p>
<p>Föreskrifterna i 14 kap. gäller inte i fråga om sekretessen enligt denna<br>paragraf.</p>
<p>Kommentar Ändringen innebär att sekretessen för belastningsregistret<br>och uppgifter i detta regleras efter samma modell som andra<br>integritetskänsliga register och på i huvudsak samma sätt som före<br>lagändringen. Dock har den ändringen gjorts att sekretessen skall gälla<br>för de uppgifter som finns i registret, inte för alla uppgifter som har<br>tillförts detta. Motivet för detta framgår av Registerutredningens förslag<br>(s 334). Den absoluta sekretessen gäller också hos de myndigheter som<br>har direktåtkomst till registret, såvitt gäller verksamheten med uttag ur<br>registret. Däremot följer sekretessen inte med uppgiften sedan den lämnat<br>denna verksamhet. Då gäller i stället, liksom tidigare, de sekretessregler<br>som allmänt gäller för den verksamhet i vilken registeruppgiften<br>förekommer. För polisen, åklagarna, tullen och andra myndigheter som<br>har brottsutredande och brottsbeivrande uppgifter gäller sekretess med<br>omvänt skaderekvisit enligt 9 kap. 17 § sekretesslagen.</p>
<p>38</p>
<h4>Lagen (1998:620) om belastningsregister</h4>
<p>Belastningsregistret skall föras<br>för att ge information om sådana<br>belastningsuppgifter som behövs i<br>verksamhet hos</p>
<p>2§</p>
<p>Belastningsregistret skall föras<br>för att ge information om sådana<br>belastningsuppgifter som behövs i<br>verksamhet hos</p>
<p>Prop. 1999/2000:67</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>1. polis- och tullmyndigheter för<br>att förebygga, upptäcka och utreda<br>brott,</p>
<p>2. åklagarmyndigheter för beslut</p>
<p>om förundersökning och åtal samt<br>för utfärdande av</p>
<p>strafföreläggande,</p>
<p>3. allmänna domstolar för</p>
<p>1. polis- och tullmyndigheter för<br>att förebygga, upptäcka och utreda<br>brott,</p>
<p>2. åklagarmyndigheter för beslut<br>om förundersökning eller för<br>annan utredning enligt reglerna<br>om förundersökning i brottmål, för<br>talan vid domstol, samt för<br>utfärdande av strafföreläggande,</p>
<p>3. allmänna domstolar för</p>
<p>av påföljd</p>
<p>och</p>
<p>andra<br>sådan</p>
<p>annan</p>
<p>straffmätning och val</p>
<p>och</p>
<p>4. polismyndigheter<br>myndigheter vid<br>lämplighetsprövning,<br>tillståndsprövning eller</p>
<p>prövning som anges i författning.</p>
<p>av påföljd</p>
<p>och</p>
<p>andra<br>sådan</p>
<p>annan</p>
<p>straffmätning och val</p>
<p>och</p>
<p>4. polismyndigheter<br>myndigheter vid<br>lämplighetsprövning,<br>tillståndsprövning eller</p>
<p>prövning som anges i författning.</p>
<p>Registret far användas också för att till enskild lämna uppgifter som är<br>av särskild betydelse i dennes verksamhet.</p>
<p>Kommentar Ändringen innebär att åklagare kan få tillgång till<br>uppgifter ur belastningsregistret för alla typer av talan i domstol,<br>exempelvis talan om näringsförbud eller rådgivningsförbud som förs utan<br>samband med åtal, för talan om besöksförbud och för talan om ändring av<br>påföljd enligt 38 kap. brottsbalken. Vidare kan utdrag begäras i de fall det<br>ankommer på åklagare att göra utredning enligt reglerna om<br>förundersökning, t.ex. vid utlämning för brott.</p>
<p>39</p>
<h4>Lagen (1998:621) om misstankeregister</h4>
<p>Misstankeregistret skall foras för<br>att underlätta tillgången till sådana<br>uppgifter om skälig misstanke om<br>brott som behövs i verksamhet hos</p>
<p>1. polis- och tullmyndigheter för<br>att samordna förundersökningar<br>mot en person och för att<br>förebygga, upptäcka och utreda<br>brott</p>
<p>2. åklagarmyndigheter för beslut<br>om förundersökning och åtal och</p>
<p>2§</p>
<p>Misstankeregistret skall föras för<br>att underlätta tillgången till sådana<br>uppgifter om skälig misstanke om<br>brott som behövs i verksamhet hos</p>
<p>1. polis- och tullmyndigheter för<br>att samordna förundersökningar<br>mot en person och för att<br>förebygga, upptäcka och utreda<br>brott</p>
<p>2. åklagarmyndigheter för beslut<br>om förundersökning, eller för<br>annan utredning enligt reglerna<br>om förundersökning i brottmål, för<br>talan vid domstol och</p>
<p>Prop. 1999/2000:67</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>andra<br>sådan</p>
<p>annan</p>
<p>3. polismyndigheter och<br>myndigheter vid<br>lämplighetsprövning,<br>tillståndsprövning eller</p>
<p>prövning som anges i författning.</p>
<p>andra<br>sådan</p>
<p>annan</p>
<p>3. polismyndigheter och<br>myndigheter vid<br>lämplighetsprövning,<br>tillståndsprövning eller</p>
<p>prövning som anges i författning.</p>
<p>Registret får användas också för att enskild lämna uppgifter som är av<br>särskild betydelse i dennes verksamhet.</p>
<p>Kommentar Ändringen har kommenterats under förslaget till ändring i<br>lagen om belastningsregister. Utöver de ändamål som har nämnts där kan<br>åklagare behöva utdrag ur misstankeregister för vissa frågor om<br>internationell rättshjälp.</p>
<p>40</p>
<p>Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig<br>över Ekosekretessutredningens promemoria ”Vissa<br>konsekvenser av ändringar i sekretesslagen i samband<br>med den nya lagstiftningen om polisens register”</p>
<p>Remisyttranden har avgetts av Justitiekanslem, Kammarrätten i<br>Stockholm, Riksåklagaren, Ekobrottsmyndigheten, Rikspolisstyrelsen,<br>Datainspektionen, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Skåne<br>län, Uppsala universitet, Juridiska fakulteten.</p>
<p>Prop. 1999/2000:67</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>41</p>
<h2>Lagrådsremissens lagförslag</h2>
<h3>1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 48 kap. 3, 6-9, 11, 12 och 17 §§<br>rättegångsbalken skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1999/2000:67</p>
<p>Bilaga 5</p>
<h4>48 kap.</h4>
<p>Har föreläggande enligt detta<br>kapitel utfardats till godkännande<br>inom viss tid, far fråga om ansvar<br>för brottet ej upptagas på nytt<br>förrän denna tid utgått.</p>
<p>Har föreläggande godkänts,<br>gäller det som dom vilken har<br>vunnit laga kraft.</p>
<p>Strafföreläggande avfattas<br>skriftligen och undertecknas av<br>åklagaren.</p>
<p>Föreläggandet skall innehålla<br>uppgift om</p>
<p>1. den misstänkte,</p>
<p>2. brottet med angivande av tid<br>och plats för dess begående samt<br>övriga omständigheter som behövs<br>för att känneteckna det,</p>
<p>3. den eller de bestämmelser<br>som är tillämpliga när det gäller<br>brottet,</p>
<p>4. det straff och den särskilda<br>rättsverkan, som föreläggs den<br>misstänkte,</p>
<p>5. det enskilda anspråk som<br>föreläggs den misstänkte med<br>uppgift om målsäganden och de<br>omständigheter som anspråket<br>grundar sig på.</p>
<p>3§*</p>
<p>Har ett föreläggande enligt detta<br>kapitel utfärdats till godkännande<br>inom viss tid, far frågan om ansvar<br>för brottet tas upp på nytt innan<br>denna tid har gått ut endast om<br>den misstänkte har förklarat att<br>han inte godkänner föreläggandet.</p>
<p>Har ett föreläggande godkänts,<br>gäller det som en dom som har<br>vunnit laga kraft.</p>
<p>6§<sup>2</sup></p>
<p>Ett strafföreläggande skall<br>innehålla uppgift om</p>
<p>1. den åklagare som har utfärdat<br>föreläggandet,</p>
<p>2. den misstänkte,</p>
<p>3. brottet med angivande av tid<br>och plats för dess begående samt<br>övriga omständigheter som behövs<br>för att känneteckna det,</p>
<p>4. den eller de bestämmelser<br>som är tillämpliga när det gäller<br>brottet,</p>
<p>5. det straff och den särskilda<br>rättsverkan, som föreläggs den<br>misstänkte,</p>
<p>6. det enskilda anspråk som<br>föreläggs den misstänkte med<br>uppgift om målsäganden och de<br>omständigheter som anspråket<br>grundar sig på.</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1968:193.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1994:1412 (jfr 1995:1162).</p>
<p>42</p>
<p>Utfardas strafföreläggande till<br>godkännande inom viss tid, skall<br>den misstänkte genom anteckning i<br>föreläggandet eller på annat sätt<br>givas</p>
<p>upplysning om sättet för<br>godkännande och om den tid som<br>fastställts härför,</p>
<p>upplysning att, om</p>
<p>godkännande ej sker, åtal kan äga<br>rum efter utgången av den<br>fastställda tiden.</p>
<p>7 §<sup>3</sup> Prop. 1999/2000:67</p>
<p>Utfärdas ett strafföreläggande Bilaga 5<br>till godkännande inom viss tid,<br>skall den misstänkte ges</p>
<p>1. upplysning om sättet för<br>godkännande och om den tid som<br>fastställts för detta, och</p>
<p>2. upplysning att, om<br>godkännande inte sker, åtal kan<br>äga rum efter utgången av den<br>fastställda tiden.</p>
<p>Strafföreläggande lämnas eller<br>sändes till den misstänkte.</p>
<p>Regeringen äger förordna att i<br>stället för föreläggandet för<br>lämnas eller sändas skriftligt<br>besked, som upptager<br>föreläggandets innehåll och<br>sådana upplysningar som anges i<br>7§-</p>
<p>8§<sup>4</sup></p>
<p>Ett skriftligt besked med<br>strafföreläggandets innehåll och<br>sådana upplysningar som anges i<br>7 § skall lämnas eller sändas till<br>den misstänkte.</p>
<p>9§<sup>5</sup></p>
<p>Strafföreläggande godkänns genom att den misstänkte undertecknar<br>och tillställer behörig mottagare en förklaring, att han erkänner gärningen<br>och godtar det straff och den särskilda rättsverkan samt det enskilda<br>anspråk som upptagits i föreläggandet. Närmare bestämmelser om vem<br>som skall motta sådan förklaring meddelas av regeringen.</p>
<p>Godkännande, som tecknas på<br>annan handling än föreläggandet,<br>gäller endast om det klart framgår<br>vilket föreläggande som avses.</p>
<p>Avser ett strafföreläggande inte<br>annat än böter eller böter och<br>avgift enligt lagen (1994:419) om<br>brottsofferfond och betalas hela<br>beloppet till myndighet, som<br>regeringen bestämmer, utan att<br>skriftligt godkännande skett, anses<br>betalningen som godkännande, om<br>det inte framgår att den misstänkte</p>
<p>H §<sup>6</sup></p>
<p>Ett strafföreläggande kan också<br>godkännas genom att hela<br>beloppet betalas till den myndighet<br>som regeringen bestämmer, utan<br>att ett skriftligt godkännande skett,<br>om föreläggandet avser endast<br>böter, eller böter och särskild<br>rättsverkan som innebär<br>betalningsskyldighet.</p>
<p><sup>3</sup> Senaste lydelse 1968:193.</p>
<p><sup>4</sup> Senaste lydelse 1974:573.</p>
<p><sup>5</sup> Senaste lydelse 1994:1412 (jfr 1995:1162).</p>
<p><sup>6</sup> Senaste lydelse 1994:420.</p>
<p>43</p>
<p>inte har avsett att godkänna Betalning enligt första stycket<br>föreläggandet. skall inte anses som ett</p>
<p>godkännande, om det framgår att<br>den misstänkte inte har avsett att<br>godkänna föreläggandet.</p>
<p>Prop. 1999/2000:67</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>Godkännande, som sker sedan<br>åklagaren utfärdat stämning eller<br>stämningsansökan, är utan verkan.</p>
<p>12 §<sup>7</sup></p>
<p>Ett godkännande är utan verkan<br>om</p>
<p>1. det sker sedan åklagaren har</p>
<p>utfärdat stämning,</p>
<p>stämningsansökan eller ett nytt<br>strafföreläggande,</p>
<p>2. det sker sedan åklagaren har<br>beslutat att inte väcka åtal för<br>brottet, eller</p>
<p>3. åklagaren har beslutat att<br>lägga ned eller inte inleda en<br>förundersökning.</p>
<p>Bestämmelserna i 6 § andra<br>stycket 1, 2 och 4 samt i 7, 9, 11<br>och 12 a §§ gäller även i fråga om<br>föreläggande av ordningsbot. Vad<br>som sägs om åklagare i 12 a §<br>skall därvid i stället avse polisman.</p>
<p>17 §"</p>
<p>Bestämmelserna i 6 § 2, 3 och 5<br>samt i 7, 9, 11 och 12 a §§ gäller<br>även i fråga om föreläggande av<br>ordningsbot. Vad som sägs om<br>åklagare i 12 a § skall därvid i<br>stället avse polisman.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.1 fråga om strafförelägganden<br>och ordningsbot som utfärdats före ikraftträdandet tillämpas äldre<br>bestämmelser.</p>
<p>Senaste lydelse 1968:193.</p>
<p>Senaste lydelse 1982:1123.</p>
<p>44</p>
<h3>2 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 7 kap. 17 och 18 §§ samt 9 kap. 17 §<br>sekretesslagen (1980:100)’ skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1999/2000:67</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>Sekretess gäller för uppgift som<br>har tillförts register som förs<br>enligt lagen (1998:620) om<br>belastningsregister. Om</p>
<p>utlämnande av sådan uppgift gäller<br>vad som är föreskrivet i den lagen<br>och i säkerhetsskyddslagen<br>(1996:627) samt i förordningar<br>som har stöd i dessa lagar.</p>
<h4>7 kap.</h4>
<p>17 §<sup>2</sup></p>
<p>Sekretess gäller i verksamhet<br>som avser förande av eller uttag ur<br>register som förs enligt lagen<br>(1998:620) om belastningsregister<br>för uppgift i registret. Om<br>utlämnande av sådan uppgift gäller<br>vad som är föreskrivet i den lagen<br>och i säkerhetsskyddslagen<br>(1996:627) samt i förordningar<br>som har stöd i dessa lagar.</p>
<p>Sekretess gäller också i verksamhet som avser förande av eller uttag ur<br>register som förs enligt lagen (1997:1058) om register i Tullverkets<br>brottsbekämpande verksamhet. Om utlämnande av sådan uppgift gäller<br>vad som är föreskrivet i nämnda lag eller i förordning som har stöd i den<br>lagen.</p>
<p>I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen enligt första<br>stycket i högst sjuttio år.</p>
<p>Föreskrifterna i 14 kap. gäller inte i fråga om sekretessen enligt denna<br>paragraf.</p>
<p>18 §<sup>3</sup></p>
<p>I annat fall än som avses i 17 § eller 9 kap. 17 § första stycket 6 eller 7<br>gäller sekretess i verksamhet som avser förande av eller uttag ur register</p>
<p>1. för uppgift som har tillförts</p>
<p>särskilt register, som förs över<br>strafföreläggande och</p>
<p>föreläggande av ordningsbot, och<br>inte hänför sig till registrering som<br>avses i 15 kap. 1 §,</p>
<p>2. för annan uppgift hos Rikspolisstyrelsen, som angår brott eller den<br>som har misstänkts, åtalats eller dömts för brott, om uppgiften har<br>lämnats dit för databehandling inom rättsväsendets informationssystem i<br>annat register än som avses i 1,</p>
<p>3. för belastningsuppgift som har tillförts körkortsregistret,</p>
<p>4. för uppgift som har tillförts särskilt register som författningsenligt<br>förs hos myndighet angående brott eller tjänsteförseelser begångna av<br>personer som är eller har varit verksamma hos myndigheten.</p>
<p>1. för uppgift som har tillförts<br>särskilt register, som förs över<br>strafföreläggande och</p>
<p>föreläggande av ordningsbot,</p>
<p>Lagen omtryckt 1992:1474.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1998:624 (jfr 1999:77).</p>
<p><sup>3</sup> Senaste lydelse 1998:624 (jfr 1999:77).</p>
<p>45</p>
<p>Sekretessen enligt första stycket 1 gäller inte i ärende om<br>strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot.</p>
<p>Sekretess gäller hos Luftfartsverket i verksamhet, som avser förande av<br>eller uttag ur certifikatregistret, för uppgift som angår brott eller enskilds<br>hälsotillstånd, om det kan antas att den enskilde eller någon honom<br>närstående lider men om uppgiften röjs.</p>
<p>I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio<br>år.</p>
<h4>9 kap.</h4>
<p>17 §<sup>4</sup></p>
<p>Sekretess gäller för uppgift om enskilds personliga och ekonomiska<br>förhållanden, om inte annat följer av 18 §</p>
<p>1. i utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål,</p>
<p>2. i angelägenhet, som avser användning av tvångsmedel i sådant mål<br>eller i annan verksamhet för att förebygga brott,</p>
<p>3. i angelägenhet som avser registerkontroll och särskild<br>personutredning enligt säkerhetsskyddslagen (1996:627),</p>
<p>4. i åklagarmyndighets, polismyndighets, skattemyndighets, Statens<br>kriminaltekniska laboratoriums, Tullverkets eller Kustbevakningens<br>verksamhet i övrigt för att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott,</p>
<p>5. i Statens biografbyrås verksamhet att biträda Justitiekanslem, allmän<br>åklagare eller polismyndighet i brottmål,</p>
<p>6. i register som förs av Rikspolisstyrelsen enligt polisdatalagen<br>(1998:622) eller som annars behandlas där med stöd av samma lag,</p>
<p>7. i register som förs enligt lagen (1998:621) om misstankeregister,</p>
<p>8. i register som förs av Riksskatteverket enligt lagen (1999:90) om<br>behandling av personuppgifter vid skattemyndigheters medverkan i<br>brottsutredningar eller som annars behandlas där med stöd av samma lag,</p>
<p>9. i särskilt ärenderegister över<br>brottmål som förs av<br>åklagarmyndigheten, om uppgiften<br>inte hänför sig till registrering som<br>avses i 15 kap. 1 §,</p>
<p>om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller<br>någon honom närstående lider skada eller men.</p>
<p>Sekretess gäller i verksamhet, som avses i första stycket, för anmälan<br>eller utsaga från enskild, om det kan antas att fara uppkommer för att<br>någon utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs.</p>
<p>Utan hinder av sekretessen far uppgift lämnas till enskild enligt vad<br>som föreskrivs i den särskilda lagstiftningen om unga lagöverträdare och<br>i säkerhetsskyddslagen (1996:627) samt i förordning som har stöd i<br>denna lag. Utan hinder av sekretessen far uppgift vidare lämnas ut enligt<br>vad som föreskrivs i lagen (1998:621) om misstankeregister,<br>polisdatalagen (1998:622) och lagen (1999:90) om behandling av<br>personuppgifter vid skattemyndigheters medverkan i brottsutredningar<br>samt i förordningar som har stöd i dessa lagar.</p>
<p>I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio<br>år.</p>
<p>Prop. 1999/2000:67</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>Senaste lydelse 1999:407.</p>
<p>46</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.</p>
<p>Prop. 1999/2000:67</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>47</p>
<h2>Lagrådets yttrande</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2000-02-21</p>
<p>Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Leif<br>Thorsson, regeringsrådet Rune Lavin.</p>
<p>Enligt en lagrådsremiss den 10 februari 2000 (Justitiedepartementet) har<br>regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över forslag till</p>
<p>1. lag om ändring i rättegångsbalken,</p>
<p>2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).</p>
<p>Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Tore Gissin<br>och kanslirådet Annika Lowén.</p>
<p>Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.</p>
<p>Prop. 1999/2000:67</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>48</p>
<h2>Justitiedepartementet</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 mars 2000</p>
<p>Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Freivalds,<br>Thalén, Winberg, Lindh, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros,<br>Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson, Wämersson, Lövdén, Ringholm</p>
<p>Föredragande: Laila Freivalds</p>
<p>Prop. 1999/2000:67</p>
<p>Regeringen beslutar proposition 1999/2000:67 Effektivare handläggning<br>av strafförelägganden m.m.</p>
<p>49</p>
<p>Eländers Gotab 59857, Stockholm 2000</p>
11att riksdagen antar regeringens förslag till?11att riksdagen antar regeringens förslag tillbifall=utskottet1999/2000:JuU18?INLInlämning2000-03-15 00:00:00planerat60hanteringINLInlämning2000-03-16 00:00:00inträffat60hanteringBBordläggning2000-03-17 00:00:00inträffat2hanvisningHÄNHänvisning2000-03-21 00:00:00inträffat3hanvisningMOTMotionstid slutar2000-04-03 00:00:00inträffat4hanvisninginlamnatavInlämnat avJustitiedepartementet2014-11-23 14:11:23statustextstatustextÄrendet är avslutatGN03672019-05-22 17:20:15tilldelatTilldelatJustitieutskottet2014-11-23 14:11:23behandlas_i1999/2000:JuU18GN01JuU18bet1999/2000JuU18Handläggning av strafföreläggandeBetänkandeföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:67<br/>
Effektivare handläggning av strafförelägganden m.m.GN02Ju23mot1999/2000Ju23med anledning av prop. 1999/2000:67 Effektivare handläggning av strafförelägganden m.m.Motionföljdmotionav Siw Persson och Johan Pehrson (FP)<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:67<br/>
Effektivare handläggning av strafförelägganden m.m.GN02Ju23mot1999/2000Ju23med anledning av prop. 1999/2000:67 Effektivare handläggning av strafförelägganden m.m.av Siw Persson och Johan Pehrson (FP)Motion