2225123GN03641999/200064propproppropProposition 1999/2000:64PropositionPropositionJustitiedepartementet6402000-02-17 00:00:002025-12-19 14:05:492000-01-01 00:00:00Polissamarbete m.m. med anledning av Sveriges anslutning till Schengen digitaliseradhtmlskarvenhttps://data.riksdagen.se/dokument/GN0364/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GN0364https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GN0364
<h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition</h1>
<h1>1999/2000:64</h1>
<h2>Polissamarbete m.m. med anledning av Sveriges<br>anslutning till Schengen</h2>
<p>Prop.</p>
<p>1999/2000:64</p>
<p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p>
<p>Stockholm den 17 februari 2000</p>
<p>Göran Persson</p>
<p>Laila Freivalds</p>
<p>(Justitiedepartementet)</p>
<h2>Propositionens huvudsakliga innehåll</h2>
<p>I propositionen behandlas dels lagforslag för att genomföra Schengen-<br>konventionens regler om polisiärt samarbete, gränskontroller, Schengens<br>informationssystem samt en bestämmelse om rätt att medföra narkotiska<br>läkemedel vid utlandsresa, dels lagförslag för att genomföra avtalet av<br>den 6 oktober 1999 mellan Sverige och Danmark om polisiärt samarbete<br>i Öresundsregionen.</p>
<p>I propositionen föreslås</p>
<p>• en ny lag om internationellt polisiärt samarbete, som bl.a. medger att<br>polismän från andra Schengenstater utför vissa gränsöverskridande<br>arbetsuppgifter i Sverige samt i anslutning till det dels nya<br>bestämmelser i brottsbalken om svensk jurisdiktion över svenska<br>tjänstemän som utför sådana uppgifter i andra Schengenstater, dels<br>en ändring i vapenlagen (1996:67) för att göra det möjligt att låta de<br>utländska tjänstemännen medföra sina tjänstevapen till Sverige,</p>
<p>• en ny lag om Schengens informationssystem (SIS), vilket huvud-<br>sakligen är ett spanings- och efterlysningsregister, samt i anslutning<br>till det dels en ny bestämmelse i sekretesslagen (1980:100) om<br>sekretess för vissa uppgifter till skydd för enskilda, dels ändringar i<br>polisdatalagen (1998:622) som medför att denna inte skall vara<br>tillämplig på SIS, samt</p>
<p>• ändringar i passlagen (1978:302), lagen (1982:395) om Kust-<br>bevakningens medverkan vid polisiär övervakning och utlännings-<br>lagen (1989:529) om rätt till inresa och vistelse i Sverige och om<br>kontroller inom Sverige.</p>
<p>1 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 64</p>
<p>Rättelse: S. 6 före rad 1 nedifrån Tillkommit: Bilaga 11</p>
<h2>Innehållsförteckning</h2>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................7</p>
<p>2 Lagtext..............................................................................................8</p>
<p>2.1 Förslag till lag om internationellt polisiärt samarbete........8</p>
<p>2.2 Förslag till lag om Schengens informationssystem..........13</p>
<p>2.3 Förslag till lag om ändring i brottsbalken.........................17</p>
<p>2.4 Förslag till lag om ändring i passlagen (1978:302).......... 19</p>
<p>2.5 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).. 21</p>
<p>2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:395) om</p>
<p>Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning.. 23</p>
<p>2.7 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) 24</p>
<p>2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:435) med vissa</p>
<p>bestämmelser om internationellt samarbete på<br>brottmålsområdet..............................................................27</p>
<p>2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll</p>
<p>av narkotika......................................................................28</p>
<p>2.10 Förslag till lag om ändring i vapenlagen (1996:67).........29</p>
<p>2.11 Förslag till lag om ändring i polisdatalagen (1998:622).. 30</p>
<p>3 Ärendet och dess beredning............................................................32</p>
<p>4 Schengensamarbetet i huvuddrag....................................................33</p>
<p>4.1 Schengensamarbetets bakgrund........................................33</p>
<p>4.2 De nordiska ländernas väg till medlemskap i Schengen.. 34</p>
<p>4.2.1 Schengenavtalet och Schengenkonventionen. 35</p>
<p>4.2.2 Förberedelsearbete i Sverige..........................35</p>
<p>4.3 Schengensamarbetet och andra internationella åtaganden 35</p>
<p>4.3.1 Europei ska uni onen (EU)...............................35</p>
<p>4.3.2 Den nordiska passunionen..............................37</p>
<p>4.4 Schengensamarbetets huvudsakliga innehåll....................38</p>
<p>4.4.1 Schengensamarbetets grundtankar.................38</p>
<p>4.4.2 Fri rörlighet for personer................................38</p>
<p>4.4.3 Yttre gränskontroll.........................................39</p>
<p>4.4.4 Polisiärt och rättsligt samarbete.....................39</p>
<p>4.4.5 Schengenregel verket......................................41</p>
<p>5 Avtal mellan Sverige och Danmark om polisiärt samarbete i</p>
<p>Öresundsregionen............................................................................41</p>
<p>5.1 Polisiärt samarbete i Öresundsregionen...........................41</p>
<p>5.2 Informationsutbyte............................................................42</p>
<p>5.3 Gränsöverskridande samarbete.........................................43</p>
<p>5.3.1 Gränsöverskridande samarbete på</p>
<p>Öresundsförbindelsen.....................................43</p>
<p>5.3.2 Gränsöverskridande förföljande utanför</p>
<p>Öresundsförbindelsen.....................................44</p>
<p>5.3.3 Gränsöverskridande övervakning...................45</p>
<p>5.3.4 Ledningsansvar och disciplinfrågor...............45</p>
<p>5.3.5 Straff och skadestånd......................................46</p>
<p>5.3.6 Tjänstevapen och uniformer...........................46</p>
<p>5.3.7 Utvärdering inom fem år................................47</p>
<p>5.3.8 Övriga bestämmelser......................................47</p>
<p>5.4 Sveriges tillträde till avtalet..............................................48</p>
<p>6 Schengens gränser...........................................................................49</p>
<p>6.1 Kontroll vid de yttre gränserna.........................................49</p>
<p>6.1.1 Schengenkonventionens regler.......................49</p>
<p>6.1.2 Gällande rätt...................................................51</p>
<p>6.1.3 Överväganden och förslag avseende</p>
<p>dokumentkontroll...........................................54</p>
<p>6.1.4 Överväganden och bedömning avseende</p>
<p>fysisk kontroll.................................................56</p>
<p>6.2 Tillfällig personkontroll vid inre Schengengräns.............60</p>
<p>6.2.1 Schengenkonventionens regler.......................60</p>
<p>6.2.2 Övervägande och bedömning.........................60</p>
<p>6.3 Inre utlänningskontroll.....................................................61</p>
<p>6.3.1 Kustbevakningens medverkan vid den inre</p>
<p>utlänningskontrollen.......................................61</p>
<p>6.3.2 Överväganden och förslag..............................63</p>
<p>6.3.3 Formerna för den inre utlänningskontrollen... 66</p>
<p>6.3.4 Överväganden och förslag..............................68</p>
<p>6.4 Ny formell grund för avvisning (artikel 5).......................69</p>
<p>6.4.1 Schengenkonventionens regler.......................69</p>
<p>6.4.2 Gällande rätt...................................................69</p>
<p>6.4.3 Överväganden och förslag..............................70</p>
<p>6.5 Utfärdande av visering i vissa fall (artikel 10).................72</p>
<p>6.5.1 Schengenkonventionens regler.......................72</p>
<p>6.5.2 Gällande rätt...................................................73</p>
<p>6.5.3 Överväganden och förslag..............................73</p>
<p>6.6 Återkallande av uppehållstillstånd (artikel 25).................75</p>
<p>6.6.1 Schengenkonventionens regler.......................75</p>
<p>6.6.2 Gällande rätt...................................................75</p>
<p>6.6.3 Överväganden och förslag..............................76</p>
<p>6.7 Vissa ändringar i utlänningslagens straffbestämmelser.... 78</p>
<p>6.7.1 Schengenkonventionen...................................78</p>
<p>6.7.2 Gällande rätt...................................................78</p>
<p>6.7.3 Överväganden och förslag..............................79</p>
<p>7 Polisiärt samarbete..........................................................................80</p>
<p>7.1 Polisiärt samarbete inom Schengen..................................80</p>
<p>7.2 Polisiärt samarbete i Öresundsregionen...........................82</p>
<p>7.3 Ny lag om internationellt polisiärt samarbete...................82</p>
<p>7.3.1 Schengenkonventionens och det svensk-</p>
<p>danska polissamarbetsavtalets regler..............82</p>
<p>7.3.2 Gällande rätt...................................................83</p>
<p>7.3.3 Överväganden och förslag..............................83</p>
<p>7.4 Förutsättningar för gränsöverskridande arbete.................85</p>
<p>7.4.1 Schengenkonventionens regler.......................85</p>
<p>7.4.2 Polisiärt samarbete i Öresundsregionen.........87</p>
<p>7.4.3 Gällande rätt...................................................89</p>
<p>7.4.4 Överväganden och förslag..............................90</p>
<p>7.5 Utländska tjänstemäns befogenheter och skyldigheter.....94</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>7.5.1 Schengenkonventionens och det svensk-danska</p>
<p>polissamarbetsavtalets regler..........................94</p>
<p>7.5.2 Gällande rätt...................................................95</p>
<p>7.5.3 Överväganden och förslag..............................97</p>
<p>7.6 Frihetsberövande i avvaktan på provisoriskt anhållande 100</p>
<p>7.6.1 Schengenkonventionens och det svensk-<br>danska polissamarbetsavtalets regler............100</p>
<p>7.6.2 Gällande rätt.................................................102</p>
<p>7.6.3 Överväganden och förslag............................104</p>
<p>7.7 Straff och skadestånd......................................................110</p>
<p>7.7.1 S chengenkonventionens och det svensk-<br>danska polissamarbetsavtalets regler............110</p>
<p>7.7.2 Gällande rätt.................................................110</p>
<p>7.7.3 Överväganden och förslag............................111</p>
<p>7.8 Samtycke till gränsöverskridande övervakning och</p>
<p>förföljande.................,....................................................114</p>
<p>7.8.1 Schengenkonventionens regler.....................114</p>
<p>7.8.2 Gällande rätt.................................................114</p>
<p>7.8.3 Överväganden och förslag............................115</p>
<p>7.9 Utländska tjänstemäns tjänstevapen...............................117</p>
<p>7.9.1 Schengenkonventionens och det svensk-<br>danska polissamarbetsavtalets regler............117</p>
<p>7.9.2 Gällande rätt.................................................118</p>
<p>7.9.3 Överväganden och förslag............................118</p>
<p>7.10 Svensk jurisdiktion för brott som begås av svenska</p>
<p>tjänstemän vid gränsöverskridande polissamarbete.......119</p>
<p>7.10.1 S chengenkonventionen och det svensk-<br>danska polissamarbetsavtalet .......................119</p>
<p>7.10.2 Gällande rätt.................................................119</p>
<p>7.10.3 Överväganden och förslag............................120</p>
<p>8 Schengens informationssystem.....................................................121</p>
<p>8.1 Översiktligt om SIS........................................................121</p>
<p>8.2 Nationell rätt styr............................................................124</p>
<p>8.3 Ny lag om Schengens informationssystem.....................124</p>
<p>8.3.1 Några utgångspunkter..................................124</p>
<p>8.3.2 Uppgifter i SIS (artiklarna 94-100)............. 128</p>
<p>8.3.3 Överväganden och förslag............................133</p>
<p>8.4 Tillgång till uppgifter i SIS och sekretess (artiklarna 101,</p>
<p>109 och 114)...................................................................137</p>
<p>8.4.1 Schengenkonventionens regler.....................137</p>
<p>8.4.2 Gällande rätt.................................................138</p>
<p>8.4.3 Överväganden och förslag............................140</p>
<p>8.5 Skyddsnivå och säkerhet för personuppgifter i SIS</p>
<p>(artiklarna 117-118).......................................................147</p>
<p>8.5.1 Schengenkonventionens regler.....................147</p>
<p>8.5.2 Gällande rätt.................................................147</p>
<p>8.5.3 Överväganden och bedömning.....................148</p>
<p>8.6 Begränsad användning av uppgifter i SIS (artikel 102). 148</p>
<p>8.6.1 Schengenkonventionens regler.....................148</p>
<p>8.6.2 Gällande rätt.................................................148</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>8.6.3 Överväganden och förslag............................149 Prop. 1999/2000:64</p>
<p>8.7 Rättelse och skadestånd (artiklarna 106, 109-111</p>
<p>och 116)..........................................................................150</p>
<p>8.7.1 Schengenkonventionens regler.....................150</p>
<p>8.7.2 Gällande rätt.................................................151</p>
<p>8.7.3 Överväganden och förslag............................151</p>
<p>8.8 Gallring (artiklarna 112-113).........................................153</p>
<p>8.8.1 Schengenkonventionens regler.....................153</p>
<p>8.8.2 Gällande rätt.................................................153</p>
<p>8.8.3 Överväganden och förslag............................153</p>
<p>8.9 Tillsyn (artiklarna 114-115)...........................................154</p>
<p>8.9.1 Schengenkonventionens regler.....................154</p>
<p>8.9.2 Gällande rätt.................................................154</p>
<p>8.9.3 Överväganden och bedömning.....................155</p>
<p>8.10 Förbud mot registrering av känsliga uppgifter</p>
<p>(artikel 94)............. 156</p>
<p>8.10.1 Schengenkonventionens regler.....................156</p>
<p>8.10.2 Gällanderätt.................................................156</p>
<p>8.10.3 Överväganden och forslag............................156</p>
<p>9 Övriga frågor......................... 157</p>
<p>9.1 Skadestånd vid behandling av personuppgifter som inte</p>
<p>sker i SIS................ 157</p>
<p>9.1.1 Schengenkonventionens regler</p>
<p>(artiklarna 126-127)..................................... 157</p>
<p>9.1.2 Gällanderätt.................................................158</p>
<p>9.1.3 Överväganden och förslag............................158</p>
<p>9.2 Begränsningar i rätten att använda upplysningar...........158</p>
<p>9.2.1 Klausuler om användningsbegränsning i det</p>
<p>internationella.samarbetet i allmänhet..........158</p>
<p>9.2.2 Schengenkonventionens regler om<br>begränsningar i rätten att använda uppgifter<br>som behandlas utom SIS</p>
<p>(artiklarna 126-127)..................................... 159</p>
<p>9.2.3 Gällanderätt.................................................159</p>
<p>9.2.4 Överväganden och förslag............................160</p>
<p>9.3 Schengen och narkotiska läkemedel...............................162</p>
<p>9.3.1 Schengenkonventionens regler om narkotika</p>
<p>och narkotiska läkemedel.............................162</p>
<p>9.3.2 Gällande svenska bestämmelser om narkotika</p>
<p>och narkotiska läkemedel.............................162</p>
<p>9.3.3 Resandes rätt till införsel och utförsel av</p>
<p>narkotiska läkemedel....................................164</p>
<p>9.4 Kostnader................. 166</p>
<p>9.5 Ikraftträdanden...............................................................166</p>
<p>10 Författningskommentar.................................................................167</p>
<p>10.1 Förslaget till lag om internationellt polisiärt samarbete. 167</p>
<p>10.2 Förslaget till lag om Schengens informationssystem.....172</p>
<p>10.3 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken....................175</p>
<p>10.4 Förslaget till lag om ändring i passlagen (1978:302)..... 176</p>
<p>10.5 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen</p>
<p>(1980:100)...................................................................... 176</p>
<p>10.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:395) om<br>Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning 177</p>
<p>10.7 Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen</p>
<p>(1989:529)...................................................................... 177</p>
<p>10.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:435) med</p>
<p>vissa bestämmelser om internationellt samarbete på<br>brottmålsområdet............................................................181</p>
<p>10.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:860) om</p>
<p>kontroll av narkotika.......................................................181</p>
<p>10.10 Förslaget till lag om ändring i vapenlagen (1996:67).... 181</p>
<p>10.11 Förslaget till lag om ändring i polisdatalagen</p>
<p>(1998:622)...................................................................... 182</p>
<p>Bilaga 1 Avtal mellan Konungariket Sveriges regering och</p>
<p>Konungariket Danmarks regering om polisiärt samarbete i</p>
<p>Öresundsregionen................................................................183</p>
<p>Bilaga 2 Sammanfattning av Ds 1999:31 Polissamarbete m.m. med</p>
<p>anledning av Schengen........................................................193</p>
<p>Bilaga 3 Lagförslag Ds 1999:31........................................................ 195</p>
<p>Bilaga 4 Förteckning över remissinstanser Ds 1999:31....................213</p>
<p>Bilaga 5 Förteckning över remissinstanser över betänkandet Ökad</p>
<p>rättssäkerhet i asylärenden (SOU 1999:16) och betänkandet<br>Uppehållstillstånd på grund av anknytning</p>
<p>(SOU 1997:152)..................................................................214</p>
<p>Bilaga 6 Förteckning över remissinstanser SOU (1997:128)</p>
<p>Verkställighet och kontroll i utlänningsärenden.................216</p>
<p>Bilaga 7 Sammanfattning av promemorian Avtal mellan Sverige och</p>
<p>Danmark om polisiärt samarbete i Öresundsregionen</p>
<p>(Jul 999/4715/PÅ)...............................................................217</p>
<p>Bilaga 8 Lagförslag Ju 1999/4715/PÅ...............................................218</p>
<p>Bilaga 9 Förteckning över remissinstanser Jul 999/4715/PÅ............221</p>
<p>Bilaga 10 Lagrådsremissens lagförslag...............................................222</p>
<p>Bilaga 11 Lagrådets yttrande...............................................................246</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 februari 2000 252</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<h2>1 Förslag till riksdagsbeslut</h2>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>dels godkänner</p>
<p>1. avtalet av den 6 oktober 1999 mellan Konungariket Sveriges<br>regering och Konungariket Danmarks regering om polisiärt samarbete i<br>Öresundsregionen (avsnitt 5.4, bilaga 7), och</p>
<p>2. regeringens förklaring avseende artiklarna 6 och 8 i avtalet av den 6<br>oktober 1999 mellan Konungariket Sveriges regering och Konungariket<br>Danmarks regering om polisiärt samarbete i Öresundsregionen (avsnitt<br>5.4, bilaga 7),</p>
<p>dels antar regeringens förslag till</p>
<p>3. lag om internationellt polisiärt samarbete,</p>
<p>4. lag om Schengens informationssystem,</p>
<p>5. lag om ändring i brottsbalken,</p>
<p>6. lag om ändring i passlagen (1978:302),</p>
<p>7. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),</p>
<p>8. lag om ändring i lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan<br>vid polisiär övervakning,</p>
<p>9. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),</p>
<p>10. lag om ändring i lagen (1991:435) med vissa bestämmelser om<br>internationellt samarbete på brottmålsområdet,</p>
<p>11. lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika,</p>
<p>12. lag om ändring i vapenlagen (1996:67), och</p>
<p>13. lag om ändring i polisdatalagen (1998:622).</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>2</p>
<p>2.1</p>
<p>Lagtext <sup>Pr0</sup>P- 1999/2000:64</p>
<h3>Förslag till lag om internationellt polisiärt samarbete</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<h4>Lagens tillämpningsområde</h4>
<p>1 § Denna lag tillämpas på polisiärt samarbete mellan Sverige och andra<br>medlemsstater i Europeiska unionen samt Norge och Island, i den mån<br>Sverige i en internationell överenskommelse har gjort sådana åtaganden<br>som avses i denna lag.</p>
<p>Föreskrifterna i 3 § gäller även i förhållande till andra stater än dem<br>som anges i första stycket.</p>
<h4>Definitioner</h4>
<p>2 § I denna lag avses med</p>
<p>- utländska tjänstemän: utländska polismän och andra utländska tjänste-<br>män som har anmälts vara behöriga att utföra sådant gränsöverskridande<br>arbete som avses i artikel 40 och 41 i konventionen om tillämpning av<br>Schengenavtalet av den 14 juni 1985 (Schengenkonventionen),</p>
<p>- förföljande tjänstemän: utländska tjänstemän som förföljer en person<br>på svenskt territorium enligt denna lag,</p>
<p>- svenska tjänstemän: svenska polismän, tulltjänstemän eller kust-<br>be vakningstjänstemän när de enligt lag eller annan författning har<br>polisiära befogenheter, samt</p>
<p>- Öresundsförbindelsen: den fasta förbindelsen över Öresund som den<br>definieras i artikel 2 i avtalet av den 6 oktober 1999 mellan Konungariket<br>Sveriges regering och Konungariket Danmarks regering om polisiärt<br>samarbete i Öresundsregionen.</p>
<h4>Användning av uppgifter från andra stater</h4>
<p>3 § Har en svensk myndighet fått upplysningar eller bevismaterial från en<br>annan stat för att användas i underrättelseverksamhet om brott eller vid<br>utredning av brott och gäller på grund av en överenskommelse med den<br>andra staten villkor som begränsar möjligheten att utnyttja materialet,<br>skall svenska myndigheter följa villkoren oavsett vad som annars är<br>föreskrivet i lag eller annan författning.</p>
<p>Bestämmelserna i första stycket gäller också i fråga om överens-<br>kommelser med mellanfolkliga organisationer.</p>
<h4>Schengensamarbetet</h4>
<p>Gränsöverskridande övervakning</p>
<p>4 § Om det i en stat som avses med bestämmelsen i 1 § första stycket<br>pågår en utredning om ett brott som kan föranleda utlämning, får</p>
<p>utländska tjänstemän fortsätta en i sin stat påbörjad övervakning av en<br>misstänkt gärningsman in på svenskt territorium, om en behörig svensk<br>myndighet samtycker till det.</p>
<p>Övervakningen far ske utan föregående samtycke, om saken är så<br>brådskande att samtycke inte kan inhämtas i förväg och den utländska<br>utredningen avser misstanke om sådana brott som sägs i artikel 40.7 i<br>Schengenkonventionen, nämligen mord, dråp, våldtäkt, mordbrand,<br>penningförfalskning, grov stöld och grovt häleri, utpressning, människo-<br>rov och tagande av gisslan, olaglig människohandel, olaglig handel med<br>narkotika och psykotropa ämnen, brott mot lagbestämmelser angående<br>vapen och sprängämnen, ödeläggelse genom användande av spräng-<br>ämnen samt olaglig transport av giftigt och skadligt avfall. För att över-<br>vakningen skall få ske utan föregående samtycke krävs också att över-<br>skridandet av gränsen i samband med övervakningen anmäls till en<br>behörig svensk myndighet så snart det kan ske, och att den utländska<br>myndigheten utan dröjsmål begär bistånd i utredningen.</p>
<p>Övervakningen skall genast upphöra om en behörig svensk myndighet<br>begär det. Övervakning som sägs i andra stycket skall även upphöra om<br>samtycke inte har lämnats inom fem timmar från gränsöverskridandet.</p>
<p>Gränsöverskridande förföljande</p>
<p>5 § Om en person har upptäckts på bar gärning i fard med att begå ett<br>brott som kan föranleda utlämning, eller om någon som är häktad eller<br>som avtjänar frihetsstraff har rymt, får utländska tjänstemän fortsätta ett i<br>sin stat påbörjat förföljande av personen över en landgräns in på svenskt<br>territorium, om en behörig svensk myndighet samtycker till det.</p>
<p>Förföljandet far ske utan föregående samtycke om det på grund av<br>sakens brådskande natur inte har varit möjligt att underrätta en behörig<br>svensk myndighet i förväg, eller om svenska tjänstemän inte har kunnat<br>ta över förföljandet i tid. De förföljande tjänstemännen skall anhålla om<br>bistånd av en behörig svensk myndighet senast vid tidpunkten för<br>gränsöverskridandet.</p>
<p>Förföljandet skall genast upphöra om en behörig svensk myndighet<br>begär det.</p>
<p>6 § Om förföljande tjänstemän begär det, skall svenska polismän<br>omhänderta den flyende.</p>
<p>Förföljande tjänstemän får stoppa och omhänderta den flyende tills<br>svenska polismän kan överta omhändertagandet eller identifiera den<br>flyende.</p>
<p>7 § När en person omhändertas enligt 6 § andra stycket får utländska<br>tjänstemän</p>
<p>1. kroppsvisitera den som har omhändertagits, om det sker av<br>säkerhetsskäl eller för att söka efter föremål som anges i 2,</p>
<p>2. omhänderta föremål som kan förverkas enligt 36 kap. 3 § 2 brotts-<br>balken eller kan antas ha betydelse för utredning om brott eller ha<br>avhänts någon genom brott, samt</p>
<p>3. belägga den som har omhändertagits med handfangsel.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Föremål som har omhändertagits enligt första stycket 2 skall så snart<br>det kan ske överlämnas till en svensk polisman för prövning av fråga om<br>beslag enligt 8 § andra stycket.</p>
<p>8 § En person som har omhändertagits enligt 6 § får tas i förvar av en<br>svensk polismyndighet under högst sex timmar, tid mellan midnatt och<br>klockan nio på morgonen oräknad. Därefter skall personen omedelbart<br>friges, om det inte har kommit in en begäran om en åtgärd som avses i</p>
<p>1.23 § lagen (1957:668) om utlämning för brott,</p>
<p>2. 17 § lagen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland,<br>Island och Norge,</p>
<p>3. 25 c eller 25 d § lagen (1972:260) om internationellt samarbete<br>rörande verkställighet av brottmålsdom,</p>
<p>4. 5 a eller 5 b § lagen (1963:196) om samarbete med Danmark,<br>Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m., eller</p>
<p>5. 8 § lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island<br>eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling, om<br>framställningen kommer från en dansk myndighet.</p>
<p>En svensk polisman får, i avvaktan på en framställning om en åtgärd<br>enligt 2 § lagen (1975:295) om användning av vissa tvångsmedel på<br>begäran av främmande stat, ta i beslag föremål som har omhändertagits<br>enligt 7 § enligt de förutsättningar som gäller för en motsvarande åtgärd<br>enligt rättegångsbalken eller annan lag eller författning.</p>
<h4>Polisiärt samarbete i Öresundsregionen</h4>
<p>9 § Danska polismän har på svenskt territorium på Öresundsförbindelsen<br>samma befogenheter att ingripa mot hot mot den allmänna ordningen och<br>säkerheten som svenska polismän har enligt lag eller annan författning.</p>
<p>Om en dansk polisman vidtar en åtgärd enligt första stycket, skall<br>svensk polismyndighet på orten omedelbart underrättas. Åtgärden får<br>pågå tills en behörig svensk myndighet övertar genomförandet eller begär<br>att den skall avbrytas.</p>
<p>10 § Danska polismän får på svenskt territorium, i enlighet med de<br>villkor som i övrigt framgår av 5 § och med de befogenheter som framgår<br>av 6 och 7 §§, fortsätta ett i Danmark påbörjat förföljande av en person<br>för varje gärning som hör under allmänt åtal enligt svensk och dansk rätt.<br>Utöver vad som anges i 5 § får förföljande ske av en person som har<br>avvikit från varje form av frihetsberövande på grund av brott. Sådant<br>förföljande får också ske av en person som har avvikit från annat frihets-<br>berövande i den mån utlämning till Danmark kan komma i fråga enligt<br>lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge<br>för verkställighet av beslut om vård eller behandling.</p>
<p>På svenskt territorium på Öresundsförbindelsen får danska polismän<br>även inleda ett förföljande som avses i första stycket. De skall i ett sådant<br>fall omedelbart anhålla om bistånd av en behörig svensk myndighet.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>10</p>
<h4>Gemensamma bestämmelser</h4>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Skyldigheter</p>
<p>11 § Utländska tjänstemän skall, när de utövar befogenheter enligt denna<br>lag, följa svensk lag och annan författning samt instruktioner som med-<br>delas av behöriga svenska polismyndigheter. Under gränsöverskridande<br>förföljande eller övervakning får de inte beträda bostäder eller andra<br>platser som inte är öppna för allmänheten. Tjänstevapen far bara<br>användas i nödvämssituationer. Utländska tjänstemän skall alltid kunna<br>styrka sin behörighet och identitet.</p>
<p>Att undantag kan göras från vapenlagens (1996:67) bestämmelser, i<br>fråga om rätt för företrädare för främmande stats myndighet att medföra<br>skjutvapen och ammunition vid tillfällig tjänstgöring i Sverige, följer av</p>
<p>11 kap. 1. § f sagda lag.</p>
<p>Straffrättsligt ansvar och skydd</p>
<p>12 § Utländska tjänstemän som utövar myndighet enligt denna lag i<br>Sverige skall vara skyddade enligt 17 kap. 1, 2 och 4 §§ brottsbalken på<br>motsvarande sätt som om det varit fråga om svensk myndighetsutövning.</p>
<p>Utländska tjänstemän som utövar myndighet enligt denna lag i Sverige<br>skall vara ansvariga för tjänstefel enligt 20 kap. 1 § brottsbalken på mot-<br>svarande sätt som om det varit fråga om svensk myndighetsutövning.</p>
<p>Skadestånd</p>
<p>13 § Om utländska tjänstemän utför uppgifter enligt denna lag i Sverige,<br>skall svenska staten i stället för den utländska myndigheten eller tjänste-<br>mannen ersätta skada som uppkommer i samband med förföljandet, över-<br>vakningen eller ingripandet i övrigt och för vilken den utländska<br>myndigheten eller tjänstemannen skulle ha varit skadeståndsskyldig om<br>svensk lag varit tillämplig på dem. Svenska staten skall dock inte ersätta<br>skada som uppkommer hos den utländska myndigheten eller tjänste-<br>mannen.</p>
<p>14 § Bestämmelser om svenska statens skyldighet att ersätta skador som<br>svenska tjänstemän vållar skall inte vara tillämpliga när skadorna vållas i<br>en annan stat i samband med gränsöverskridande förföljande eller över-<br>vakning.</p>
<p>Behöriga svenska myndigheter</p>
<p>15 § Rikspolisstyrelsen, eller den polismyndighet som Rikspolisstyrelsen<br>i det enskilda fallet bestämmer, beslutar om gränsöverskridande över-<br>vakning in på svenskt territorium. Rikspolisstyrelsen får i ett enskilt fall<br>överlämna ett sådant ärende till Kustbevakningen. Närmast berörd<br>polismyndighet beslutar om gränsöverskridande förföljande in på svenskt<br>territorium.</p>
<p>11</p>
<p>Framställning eller anmälan från en utländsk myndighet om gräns-<br>överskridande övervakning in på svenskt territorium skall göras hos<br>Rikspolisstyrelsen. Andra kontakter med anledning av gränsöver-<br>skridande övervakning eller förföljande in på svenskt territorium skall<br>ske direkt mellan de utländska tjänstemännen och berörda svenska<br>polismyndigheter. När Rikspolisstyrelsen har överlämnat ett ärende om<br>gränsöverskridande övervakning till Kustbevakningen, ansvarar Kust-<br>bevakningen även för andra kontakter med anledning av ärendet.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.</p>
<p>12</p>
<h3>2.2 Förslag till lag om Schengens informationssystem</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<h4>En svensk enhet av Schengens informationssystem</h4>
<p>1 § Rikspolisstyrelsen skall med hjälp av automatiserad behandling föra<br>ett register som skall vara den svenska nationella enheten i Schengens<br>informationssystem (SIS). Registret skall vara anslutet till den centrala<br>enheten i SIS. Rikspolisstyrelsen är personuppgiftsansvarig för behand-<br>lingen av personuppgifterna i registret.</p>
<h4>Ändamål</h4>
<p>2 § Registret skall vara ett hjälpmedel för de stater som sägs i andra<br>stycket att göra de framställningar som avses i 3 §, för att främja<br>samarbete som avser polisiära och rättsliga frågor samt frågor om inresa<br>och uppehållstillstånd.</p>
<p>Det samarbete som avses i första stycket bedrivs mellan de stater<br>(Schengenstaterna) som har tillträtt eller anslutit sig till konventionen om<br>tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985, som har slutit avtal<br>om samarbete enligt konventionen med dessa stater eller med<br>Europeiska unionens råd, eller som efter beslut av Europeiska unionens<br>råd helt eller delvis tillämpar konventionens bestämmelser.</p>
<h4>Innehåll</h4>
<p>Framställningar som får föras in i registret</p>
<p>3 § Registret skall innehålla framställningar om</p>
<p>1. omhändertagande av en person som efterlysts för utlämning,</p>
<p>2. att en person skall nekas tillträde till eller uppehållstillstånd i<br>Schengenstaterna (spärrlista),</p>
<p>3. lämnande av uppgift om uppehållsort för en person som har anmälts<br>försvunnen,</p>
<p>4. tillfälligt omhändertagande av en person med hänsyn till dennes eller<br>någon annans säkerhet,</p>
<p>5. lämnande av uppgift om uppehållsort för en person som har förelagts<br>att inställa sig för att höras vid domstolsförhandling i brottmål, eller som<br>skall dömas till påföljd för brott eller som skall inställa sig för verk-<br>ställighet av frihetsberövande,</p>
<p>6. dold övervakning eller särskilda kontrollåtgärder, och</p>
<p>7. omhändertagande eller annan åtgärd beträffande fordon eller föremål<br>som har efterlysts för att tas i beslag eller för att användas som<br>bevismaterial vid en rättegång i brottmål.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>13</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Personuppgifter som får föras in i registret</p>
<p>4 § I registret får endast förekomma följande personuppgifter:</p>
<p>1. efternamn och tilltalsnamn samt separat registrering av annat namn<br>som personen använder,</p>
<p>2. särskilda bestående fysiska kännetecken,</p>
<p>3. andra förnamns initialbokstav,</p>
<p>4. födelsedatum och födelseort,</p>
<p>5. kön,</p>
<p>6. medborgarskap,</p>
<p>7. om personen är beväpnad,</p>
<p>8. om personen kan tillgripa våld,</p>
<p>9. syftet med framställningen, samt</p>
<p>10. begärd åtgärd.</p>
<p>Därutöver får det i registret förekomma uppgifter om verkställighets-<br>förbud i Sverige med anledning av framställningar från andra Schengen-<br>stater.</p>
<p>Tillåten behandling</p>
<p>5 § Registret skall endast innehålla uppgifter som har behandlats av<br>behöriga myndigheter i Schengenstaterna, i enlighet med respektive stats<br>nationella lagstiftning.</p>
<p>Rikspolisstyrelsen får registrera uppgifter i SIS endast om behandling<br>av motsvarande slag av uppgifter är tillåten enligt personuppgiftslagen<br>(1998:204), polisdatalagen (1998:622) eller annan svensk författning.</p>
<p>6 § Rikspolisstyrelsen får registrera uppgifter endast om det är<br>nödvändigt för att vidta de åtgärder som anges i 3 § och endast i ärenden<br>som är av sådan vikt att registreringen framstår som berättigad.</p>
<p>Förbud mot registrering av känsliga uppgifter</p>
<p>1 § Rikspolisstyrelsen far inte registrera uppgifter i SIS som avslöjar<br>etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse,<br>medlemskap i fackförening, eller uppgifter som rör hälsa eller sexualliv.</p>
<h4>Sekretess</h4>
<p>8 § Att uppgifter i registret kan omfattas av sekretess följer av sekretess-<br>lagen (1980:100).</p>
<p>14</p>
<h4>Rätt att få uppgifter ur registret</h4>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>9 § Uppgifter ur registret skall lämnas ut om det begärs av</p>
<p>1. polismyndigheter, Tullverket, Kustbevakningen och<br>Migrationsverket när de utför gränskontroller eller bistår i sådan verk-<br>samhet,</p>
<p>2. åklagarmyndigheter, polismyndigheter, Tullverket och Kustbevak-<br>ningen när de utför undersökningar och andra kontroller än gräns-<br>kontroller i sin verksamhet för att förebygga och utreda brott, samt</p>
<p>3. polismyndigheter i deras verksamhet för att upprätthålla allmän<br>ordning och säkerhet.</p>
<p>Regeringen får meddela föreskrifter om att myndigheter som prövar<br>ansökningar om visering och uppehållstillstånd skall ha tillgång till<br>uppgifter enligt 3 § 2 (spärrlista), och att myndigheter får ha direkt-<br>åtkomst till registret.</p>
<h4>Användning av uppgifter i registret</h4>
<p>10 § En svensk myndighet får inte utnyttja en uppgift i registret för något<br>annat syfte än det som den registrerande staten har angett vid<br>registreringen. Om den registrerande staten har lämnat sitt samtycke, får<br>dock en svensk myndighet använda uppgiften för något annat ändamål<br>som avses i 3 §.</p>
<h4>Gallring</h4>
<p>11 § Gallring i registret skall ske av uppgifter som har registrerats av<br>Rikspolisstyrelsen, om de</p>
<p>1. avser en personefterlysning enligt 3 § 6, senast ett år efter<br>registreringen,</p>
<p>2. avser en personefterlysning i annat fall än som avses i 1, senast tre år<br>efter registreringen,</p>
<p>3. avser motorfordon, släpvagnar eller husvagnar, senast tre år efter<br>registreringen,</p>
<p>4. avser utfärdade legitimationshandlingar eller registrerade sedlar,<br>senast fem år efter registreringen, samt</p>
<p>5. är av annat slag än de som sägs i 1-4, senast tio år efter<br>registreringen.</p>
<p>Rikspolisstyrelsen får dock beträffande uppgifter enligt första stycket 1<br>och 2, innan den tid som sägs i första stycket har löpt ut, besluta att efter-<br>lysningen skall stå kvar i registret om det är nödvändigt för syftet med<br>registreringen.</p>
<p>15</p>
<h4>Rättelse</h4>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>12 § Rikspolisstyrelsen är skyldig att på begäran av den registrerade, eller<br>om det annars finns anledning till det, snarast rätta, blockera eller utplåna<br>en personuppgift som styrelsen har registrerat, om uppgiften är rättsligt<br>eller sakligt felaktig.</p>
<h4>Skadestånd</h4>
<p>13 § Vid behandling av personuppgifter enligt denna lag eller enligt<br>föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen gäller i fråga om<br>skadestånd 48 § första stycket personuppgiftslagen (1998:204).</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p>16</p>
<p>2.3</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i brottsbalken</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 och 5 §§ brottsbalken skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h4>2 kap.</h4>
<p>3 §’</p>
<p>För brott som begåtts utom riket dömes även i annat fall än som avses i<br>2 § efter svensk lag och vid svensk domstol,</p>
<p>1. om brottet förövats å svenskt fartyg eller luftfartyg, så ock eljest om<br>det begåtts i tjänsten av befälhavaren eller någon som tillhörde<br>besättningen å sådant fartyg,</p>
<p>2. om brottet begåtts av någon som tillhör Försvarsmakten på ett<br>område där en avdelning av Försvarsmakten befann sig eller om det<br>begåtts av någon annan på ett sådant område och avdelningen befann sig<br>där för annat ändamål än övning,</p>
<p>3. om brottet begåtts vid tjänstgöring utom riket av någon som är<br>anställd i utlandsstyrkan inom Försvarsmakten eller som tillhör Polisens</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>utlandsstyrka,</p>
<p>4. om brottet förövats mot<br>Sverige, svensk kommun eller<br>annan menighet eller svensk<br>allmän inrättning,</p>
<p>5. om brottet begåtts inom<br>område som ej tillhör någon stat<br>och förövats mot svensk med-<br>borgare, svensk sammanslutning<br>eller enskild inrättning eller mot<br>utlänning med hemvist i Sverige,</p>
<p>6. om brottet är kapning, sjö-<br>eller luftfartssabotage, flygplats-<br>sabotage, försök till sådana brott,<br>folkrättsbrott, olovlig befattning<br>med kemiska vapen, olovlig<br>befattning med minor eller osann<br>eller ovarsam utsaga inför en<br>internationell domstol, eller</p>
<p>7. om det lindrigaste straff som i<br>svensk lag är stadgat för brottet är<br>fängelse i fyra år eller däröver.</p>
<p>4. om brottet har begåtts i<br>tjänsten utom riket av en polisman,<br>tulltjänsteman eller tjänsteman vid<br>Kustbevakningen, som utför<br>gränsöverskridande arbetsupp-<br>gifter enligt en internationell<br>överenskommelse som Sverige har<br>tillträtt,</p>
<p>5. om brottet förövats mot<br>Sverige, svensk kommun eller<br>annan menighet eller svensk<br>allmän inrättning,</p>
<p>6. om brottet begåtts inom<br>område som ej tillhör någon stat<br>och förövats mot svensk med-<br>borgare, svensk sammanslutning<br>eller enskild inrättning eller mot<br>utlänning med hemvist i Sverige,</p>
<p>7. om brottet är kapning, sjö-<br>eller luftfartssabotage, flygplats-<br>sabotage, försök till sådana brott,<br>folkrättsbrott, olovlig befattning<br>med kemiska vapen, olovlig<br>befattning med minor eller osann<br>eller ovarsam utsaga inför en<br>internationell domstol, eller</p>
<p>8. om det lindrigaste straff som i</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1999:1154</p>
<p>17</p>
<p>svensk lag är stadgat för brottet är Prop. 1999/2000:64<br>fängelse i fyra år eller däröver.</p>
<p>5§<sup>2</sup></p>
<p>Åtal för brott, som inom riket begåtts å utländskt fartyg eller luftfartyg<br>av utlänning som var befälhavare eller tillhörde besättningen å fartyget<br>eller eljest medföljde detsamma mot sådan utlänning eller mot utländskt<br>intresse, må ej väckas utan att förordnande därom meddelas av<br>regeringen eller den regeringen bemyndigat därtill.</p>
<p>Åtal för brott, som förövats utom riket, får väckas endast efter<br>förordnande enligt första stycket. Åtal får dock väckas utan ett sådant<br>förordnande, om brottet är osann eller ovarsam utsaga inför en<br>internationell domstol eller om brottet begåtts</p>
<p>1. å svenskt fartyg eller luftfartyg eller i tjänsten av befälhavaren eller<br>någon som tillhörde besättningen å sådant fartyg,</p>
<p>2. av någon som tillhör försvarsmakten på ett område där en avdelning<br>av försvarsmakten befann sig,</p>
<p>3. vid tjänstgöring utom riket av någon som är anställd i utlandsstyrkan</p>
<p>mom försvarsmakten eller som tillh</p>
<p>4. i Danmark, Finland, Island<br>eller Norge eller på fartyg eller<br>luftfartyg i reguljär trafik mellan<br>orter belägna i Sverige eller någon<br>av nämnda stater, eller</p>
<p>5. av svensk, dansk, finsk,<br>isländsk eller norsk medborgare<br>mot svenskt intresse.</p>
<p>Polisens utlandsstyrka,</p>
<p>4. i tjänsten utom riket av en<br>polisman, tulltjänsteman eller<br>tjänsteman vid Kustbevakningen<br>som utför gränsöverskridande<br>arbetsuppgifter enligt en inter-<br>nationell överenskommelse som<br>Sverige har tillträtt,</p>
<p>5. i Danmark, Finland, Island<br>eller Norge eller på fartyg eller<br>luftfartyg i reguljär trafik mellan<br>orter belägna i Sverige eller någon<br>av nämnda stater, eller</p>
<p>6. av svensk, dansk, finsk,<br>isländsk eller norsk medborgare<br>mot svenskt intresse.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1999:1154.</p>
<p>18</p>
<h3>2.4 Förslag till lag om ändring i passlagen (1978:302) Prop. 1999/2000:64</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 5 § passlagen (1978:302) skall ha följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>5 §'</p>
<p>Svensk medborgare får ej resa ut ur riket utan att medföra giltigt pass.<br>Vad som nu sagts gäller dock ej</p>
<p>1. på fartyg mönstrat sjöfolk under tjänstgöring ombord på fartyget<br>eller fiskare under yrkesutövning,</p>
<p>2. medlem av besättning på luftfartyg under tjänstgöring ombord på<br>luftfartyget, om han har luftfartscertifikat eller därmed jämförlig<br>handling,</p>
<p>3. den som är medborgare även i annat land än Sverige och som<br>medför av myndighet i det landet utfärdad legitimationshandling, vilken<br>gäller som pass,</p>
<p>4. den som reser till Danmark, 4. den som reser till någon av de</p>
<p>Finland, Island eller Norge, stater som har tillträtt eller</p>
<p>anslutit sig till konventionen om<br>tillämpning av Schengenavtalet av<br>den 14 juni 1985 eller som har<br>slutit avtal om samarbete enligt<br>konventionen med konventions-<br>staterna,</p>
<p>5. passagerare på fartyg som efter utresan med återvändande tur anlöper<br>svensk hamn, om passageraren enligt de villkor som gäller för resan inte<br>tillåts stiga i land i främmande stat och medför särskilt passerkort för</p>
<p>resan.</p>
<p>Det ankommer på polisen att<br>övervaka efterlevnaden av bestäm-<br>melserna i första stycket. Den som<br>enligt första stycket skall medföra<br>pass vid utresa ur riket är skyldig<br>att på begäran visa upp sitt pass för<br>polisman eller annan pass-<br>kontrollant. Motsvarande skyldig-<br>het föreligger vid inresa från utom-<br>nordiskt land, om det svenska<br>medborgarskapet inte styrks på<br>annat sätt.</p>
<p>Det ankommer på polisen att<br>övervaka efterlevnaden av<br>bestämmelserna i första stycket.<br>Den som enligt första stycket<br>skall medföra pass vid utresa ur<br>riket är skyldig att på begäran<br>visa upp sitt pass för polisman,<br>särskilt förordnad pass-<br>kontrollant, tulltjänsteman eller<br>tjänsteman vid Kustbevakningen<br>eller vid Migrationsverket.<br>Motsvarande skyldighet före-<br>ligger vid inresa från en stat som<br>inte har tillträtt eller anslutit sig<br>till konventionen om tillämpning<br>av Schengenavtalet av den 14<br>juni 1985 och inte heller har<br>slutit avtal om samarbete enligt</p>
<p>Senaste lydelse 1981:1308</p>
<p>19</p>
<p>konventionen med konventions-<br>staterna, om det svenska med-<br>borgarskapet inte styrks på annat<br>sätt.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p>20</p>
<h3>2.5 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen<br>(1980:100)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)<br>dels att 1 kap. 4 § skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 7 kap. 41 §, av följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h4>1 kap.</h4>
<p>4 §'</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Gäller förbud enligt denna lag mot att röja uppgift, får uppgiften inte<br>heller i övrigt utnyttjas utanför den verksamhet i vilken sekretess gäller<br>för uppgiften.</p>
<p>I insiderlagen (1990:1342) finns bestämmelser om förbud att utnyttja<br>vissa uppgifter som är ägnade att väsentligt påverka kursen på finansiella</p>
<p>instrument.</p>
<p>I lagen (1991:435) med vissa<br>bestämmelser om internationellt<br>samarbete på brottmålsområdet<br>finns bestämmelser som begränsar<br>möjligheten att utnyttja vissa upp-<br>gifter som en svensk myndighet<br>har fått från en främmande stat.</p>
<p>Bestämmelser som begränsar<br>möjligheten att utnyttja vissa upp-<br>gifter som en svensk myndighet<br>har fått från en myndighet i en<br>annan stat finns i lagen<br>(1991:435) med vissa bestäm-<br>melser om internationellt sam-<br>arbete på brottmålsområdet, lagen<br>(2000:000) om internationellt<br>polisiärt samarbete samt lagen<br>(2000:000) om Schengens infor-<br>mationssystem.</p>
<h4>7 kap.</h4>
<p>47 £</p>
<p>Sekretess gäller hos polis-<br>myndighet och åklagarmyndighet,<br>samt hos Rikspolisstyrelsen, Tull-<br>verket, Kustbevakningen och<br>Migrationsverket, för uppgift om<br>enskilds personliga förhållanden i<br>en angelägenhet som avser en<br>framställning enligt 3 § lagen<br>(2000:000) om Schengens<br>informationssystem</p>
<p>1. om omhändertagande av en<br>person som har efterlysts för<br>utlämning,</p>
<p>2. om att en person skall nekas</p>
<p>Senaste lydelse 1996:1017.<br></p>
<p>21</p>
<p>tillträde till eller uppehållstillstånd<br>i Schengenstaterna (spärrlista),</p>
<p>3. om tillfälligt omhänder-<br>tagande av en person med hänsyn<br>till dennes eller någon annans<br>säkerhet, samt</p>
<p>4. om dold övervakning eller<br>särskilda kontrollåtgärder,</p>
<p>om det inte står klart att uppgiften<br>kan lämnas ut utan att den<br>enskilde eller någon honom när-<br>stående lider men.</p>
<p>Sekretess gäller hos myndighet<br>som prövar ansökningar om<br>visering och uppehållstillstånd för<br>uppgift om enskilds personliga<br>förhållanden i en angelägenhet<br>som avser en sådan framställning<br>som avses i första stycket 2 under<br>samma förutsättningar som anges i<br>första stycket.</p>
<p>Utan hinder av sekretessen får<br>uppgift lämnas ut enligt vad som<br>föreskrivs i polisdatalagen<br>(1998:622) och lagen (2000:000)<br>om Schengens informationssystem.</p>
<p>I fråga om uppgift i allmän<br>handling gäller sekretessen i högst<br>sjuttio år.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.</p>
<p>22</p>
<h3>2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:395) om<br>Kustbevakningens medverkan vid polisiär över-<br>vakning</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1982:395) om Kustbevakningens<br>medverkan vid polisiär övervakning<sup>1</sup> skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>1 §<sup>2</sup></p>
<p>Denna lag tillämpas när Kustbevakningen bedriver övervakning till<br>havs och i kustvattnen samt i Vänern och Mälaren för att hindra brott mot<br>föreskrifter i lagar och andra författningar som gäller</p>
<p>1. skyddsobjekt och militära skyddsområden,</p>
<p>2. jakt,</p>
<p>3. fiske,</p>
<p>4. bevarande av den marina miljön och annan naturvård,</p>
<p>5. trafikregler och säkerhetsanordningar för sjötrafiken,</p>
<p>6. åtgärder mot vattenföroreningar från fartyg,</p>
<p>7. dumpning av avfall i vatten,</p>
<p>8. kontinentalsockeln,</p>
<p>9. fornminnen och sjöfynd,</p>
<p>10. fartygs registrering och identifiering,</p>
<p>11. skydd för den marina miljön mot andra förorenande åtgärder än<br>sådana som avses i 6 och 7,</p>
<p>12. märkning och användning av oljeprodukter,</p>
<p>13. utlänningars inresa till och 13. utlänningars inresa till och</p>
<p>utresa från Sverige, utresa från eller vistelse i Sverige,</p>
<p>14. åtgärder beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter.</p>
<p>Lagen tillämpas i fråga om övervakning enligt punkterna 2-8, 10-12<br>och 14 även inom Sveriges ekonomiska zon.</p>
<p>Lagen tillämpas även när Kustbevakningen till havs och i kustvattnen, i<br>Vänern och Mälaren samt inom den ekonomiska zonen bedriver<br>övervakning för att hindra brott mot lagen (1992:1140) om Sveriges<br>ekonomiska zon eller föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse av lagens rubrik 1988:445.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1997:342.</p>
<p>23</p>
<h3>2.7</h3>
<h3>Förslag till lag om ändring i utlänningslagen<br>(1989:529)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (1989:529)'</p>
<p>dels att 4 kap. 1 §, 5 kap. 6 § och 10 kap. 2 § skall ha följande lydelse,<br>dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 2 kap. 7 a och 10 §§<br>samt 10 kap. 3 a §, av följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<h4>2 kap.</h4>
<p>7a§</p>
<p>En enhetlig visering, som har<br>utfärdats av en behörig myndighet<br>i någon av de stater som har<br>tillträtt eller anslutit sig till<br>konventionen om tillämpning av<br>Schengenavtalet av den 14 juni<br>1985 eller som har slutit avtal om<br>samarbete enligt konventionen<br>med konventionsstaterna, gäller i<br>Sverige.</p>
<p>Regeringen får ingå överens-<br>kommelse med en stat som sägs i<br>första stycket om att den statens<br>behöriga myndigheter får meddela<br>beslut om visering.</p>
<p>10 §<sup>2</sup></p>
<p>Uppehållstillstånd får åter-<br>kallas, om utlänningen har<br>registrerats på spärrlista som<br>avses i 3 § 2 lagen (2000:000) om<br>Schengens informationssystem och<br>om det finns tillräckliga skäl för en<br>återkallelse.</p>
<h4>4 kap.</h4>
<p>1 §</p>
<p>En utlänning får avvisas</p>
<p>1. om han saknar pass när pass krävs för inresa eller vistelse i Sverige,</p>
<p>2. om han saknar visering, uppehållstillstånd eller annat tillstånd som<br>krävs för inresa, vistelse eller arbete i Sverige,</p>
<p>3. om det vid hans ankomst till 3. om det vid hans ankomst till</p>
<p>Sverige framkommer att han<br>tänker besöka något annat nordiskt<br>land men saknar erforderligt<br></p>
<p>Sverige framkommer att han<br>tänker besöka något annat nordiskt<br>land men saknar erforderligt</p>
<p><sup>1</sup> Lagen omtryckt 1994:515.</p>
<p><sup>2</sup> Tidigare 2 kap. 10 § upphävd genom 1997:1224.</p>
<p>24</p>
<p>tillstånd att resa in dit, eller</p>
<p>4. om han vid inresan antingen<br>undviker att lämna polismyndig-<br>heten begärda uppgifter eller till<br>polismyndigheten medvetet lämnar<br>oriktiga uppgifter som är av<br>betydelse för rätten att resa in i<br>Sverige eller medvetet förtiger<br>någon sådan omständighet.</p>
<p>tillstånd att resa in dit,</p>
<p>4. om han vid inresan antingen<br>undviker att lämna polismyndig-<br>heten begärda uppgifter eller till<br>polismyndigheten medvetet lämnar<br>oriktiga uppgifter som är av<br>betydelse för rätten att resa in i<br>Sverige eller medvetet förtiger<br>någon sådan omständighet, eller</p>
<p>5. om utlänningen inte uppfyller<br>de krav för inresa som föreskrivs i<br>artikel 5 i konventionen om</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>tillämpning av Schengenavtalet av<br>den 14 juni 1985.</p>
<p>Avvisning enligt första stycket far inte ske av den som vid ankomsten<br>till Sverige hade eller som därefter, under en tid, har haft ett<br>uppehållstillstånd som har upphört att gälla.</p>
<p>5 kap.</p>
<h4>6§<sup>3</sup></h4>
<p>En utlänning som vistas i Sverige är skyldig att på begäran av en<br>polisman visa upp sitt pass eller andra handlingar som visar att han har<br>rätt att uppehålla sig i Sverige. Han är också skyldig att efter kallelse av<br>Migrationsverket eller polismyndigheten komma till verket eller<br>myndigheten och lämna uppgifter om sin vistelse här. Om utlänningen<br>inte gör det, får han hämtas genom polismyndighetens försorg. Om det<br>med hänsyn till utlänningens personliga förhållanden eller av annan<br>anledning kan antas att han inte skulle följa kallelsen, får han hämtas utan</p>
<p>föregående kallelse.</p>
<p>Kontrollåtgärder enligt första<br>stycket får vidtas endast om det<br>finns anledning att anta att<br>utlänningen saknar rätt att<br>uppehålla sig här eller om det<br>annars finns särskild anledning till<br>kontroll.</p>
<p>Kustbevakningen skall medverka<br>i polisens kontrollverksamhet som<br>sägs i första stycket genom att<br>utöva kontroll av och i anslutning<br>till sjötrafiken. Om kontrollen<br>utövas av Kustbevakningen, skall<br>pass eller andra handlingar<br>uppvisas för tjänstemannen vid<br>Kustbevakningen.</p>
<p>Kontrollåtgärder enligt första<br>och andra stycket får vidtas endast<br>om det finns anledning att anta att<br>utlänningen saknar rätt att<br>uppehålla sig här eller om det<br>annars finns särskild anledning till<br>kontroll.</p>
<p><sup>3</sup> Lydelse enligt prop. 1999/2000:43.</p>
<p>25</p>
<h4>10 kap.</h4>
<p>2§</p>
<p>Till böter, eller när omständigheterna är försvårande, fängelse i högst<br>sex månader döms</p>
<p>1. en utlänning som, i annat avseende än beträffande skyldighet att ha<br>pass, visering, uppehållstillstånd eller arbetstillstånd, överträder</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>bestämmelser i denna lag eller vad<br>lagen,</p>
<p>2. den som inte gör anmälan som<br>utfärdats med stöd av denna lag,</p>
<p>3. den som i en anmälan eller ett<br>ansökningsärende enligt denna lag<br>eller enligt en författning som har<br>utfärdats med stöd av denna lag<br>medvetet lämnar oriktig uppgift<br>eller medvetet underlåter att tala<br>om något förhållande av betydelse.<br></p>
<p>som har föreskrivits med stöd av</p>
<p>föreskrivs i en författning som har</p>
<p>3. den som i en anmälan eller ett<br>ansökningsärende enligt denna lag<br>eller enligt en författning som har<br>utfärdats med stöd av denna lag<br>medvetet lämnar oriktig uppgift<br>eller medvetet underlåter att tala<br>om något förhållande av betydelse,</p>
<p>4. en utlänning som på ett<br>otillåtet sätt passerar en yttre<br>gräns enligt Schengenkonven-<br>tionen.</p>
<p>3a§</p>
<p>Vad som sägs i 2 a §, om<br>gärningen har skett i vinstsyfte,<br>eller i 3 §, äger motsvarande<br>tillämpning om gärningen riktat<br>sig mot någon av de stater som har<br>tillträtt eller anslutit sig till<br>konventionen om tillämpning av<br>Schengenavtalet av den 14 juni<br>1985 eller som har slutit avtal om<br>samarbete enligt konventionen<br>med konventionsstaterna.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p>26</p>
<h3>2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:435) med Prop. 1999/2000:64<br>vissa bestämmelser om internationellt samarbete på<br>brottmålsområdet</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1991:435) med vissa bestäm-</p>
<p>melser om internationellt samarbete på brottmålsområdet skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Har en svensk myndighet fått<br>upplysningar eller bevismaterial<br>från en främmande stat för att<br>användas i underrättelseverk-<br>samhet om brott, vid utredning av<br>brott eller i ett rättsligt förfarande<br>med anledning av brott och gäller<br>på grund av överenskommelse<br>med den främmande staten villkor<br>som begränsar möjligheten att<br>utnyttja materialet, skall svenska<br>myndigheter följa villkoren oavsett<br>vad som annars är föreskrivet i lag<br>eller annan författning.</p>
<p>Bestämmelserna i första stycket<br>kommelse med mellanfolklig organis</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>§'</p>
<p>Har en svensk myndighet fått<br>upplysningar eller bevismaterial<br>från en annan stat för att användas<br>vid utredning av brott eller i ett<br>rättsligt förfarande med anledning<br>av brott och gäller på grund av en<br>överenskommelse med den andra<br>staten villkor som begränsar<br>möjligheten att utnyttja materialet,<br>skall svenska myndigheter följa<br>villkoren oavsett vad som annars<br>är föreskrivet i lag eller annan<br>författning.</p>
<p>gäller också i fråga om överens-</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.</p>
<p>Senaste lydelse 1997:897.</p>
<p>27</p>
<p>2.9</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i lagen (1992:860) om<br>kontroll av narkotika</h3>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1992:860) om kontroll av<br>narkotika skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>3§</p>
<p>Narkotika får importeras eller exporteras endast av den som har<br>tillstånd till det.</p>
<p>Om inte regeringen eller, efter<br>regeringens bemyndigande, Läke-<br>medelsverket föreskriver något<br>annat, får dock resande utan till-<br>stånd föra in narkotiska läkemedel<br>i Sverige, om de är avsedda för<br>medicinskt ändamål och den<br>resandes personliga bruk.</p>
<p>Narkotika får inte tas om hand<br>på det sätt som avses i 8 § första<br>stycket 2 tullagen (1987:1065).<br>Narkotika får inte heller utan<br>tillstånd sändas genom tull-<br>området, åter föras ut eller för-<br>varas i tullager som inrättats för<br>förvaring av proviantartiklar och<br>liknande. I övrigt gäller lagen<br>(1973:980) om transport, förvaring<br>och förstöring av införselreglerade<br>varor, m.m.</p>
<p>Om inte regeringen eller, efter<br>regeringens bemyndigande, Läke-<br>medelsverket föreskriver något<br>annat, får dock resande utan till-<br>stånd föra in narkotiska läkemedel<br>i Sverige och föra ut sådana<br>läkemedel från landet, om de är<br>avsedda för medicinskt ändamål<br>och den resandes personliga bruk.</p>
<p>Narkotika får inte utan tillstånd<br>sändas genom landet eller, i annat<br>fall än som avses i andra stycket,<br>föras ut ur landet. I övrigt gäller<br>lagen (1973:980) om transport,<br>förvaring och förstöring av in-<br>förselreglerade varor, m.m.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p>28</p>
<h3>2.10 Förslag till lag om ändring i vapenlagen (1996:67)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 11 kap. 1 § vapenlagen (1996:67) skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<h4>11 kap.</h4>
<p>1 §'</p>
<p>Regeringen får meddela föreskrifter om att</p>
<p>a) denna lag eller vissa föreskrifter i lagen skall tillämpas även i fråga<br>om andra föremål än sådana som anges i 1 kap. 2 och 3 §§, om föremålen<br>är särskilt ägnade att användas vid brott mot någons liv, hälsa eller<br>personliga säkerhet,</p>
<p>b) anslagsenergin eller utgångshastigheten hos en projektil från ett<br>skjutvapen skall understiga ett visst värde för att vapnet skall anses vara<br>effektbegränsat enligt 2 kap. 1 §,</p>
<p>c) bestämmelserna om tillstånd i 2 kap. 1 § inte skall gälla innehav av<br>skjutvapen som lämnats över från staten till</p>
<p>- statliga tjänstemän eller personer som tillhör det militära försvaret,<br>räddningstjänsten eller polisväsendet,</p>
<p>- den som för statens räkning tillverkar krigsmateriel,</p>
<p>- frivilliga försvarsorganisationer,</p>
<p>d) tillstånd skall krävas för<br>överföring av skjutvapen eller<br>ammunition från Sverige till ett<br>annat land; och</p>
<p>e) den som avser att föra ut ett<br>skjutvapen från Sverige eller lånar<br>ut ett skjutvapen till någon som är<br>fast bosatt i ett annat land och inte<br>skall använda vapnet endast i<br>Sverige, skall anmäla detta till<br>polismyndigheten.</p>
<p>d) tillstånd skall krävas för<br>överföring av skjutvapen eller<br>ammunition från Sverige till ett<br>annat land,</p>
<p>e) den som avser att föra ut ett<br>skjutvapen från Sverige eller lånar<br>ut ett skjutvapen till någon som är<br>fast bosatt i ett annat land och inte<br>skall använda vapnet endast i<br>Sverige, skall anmäla detta till<br>polismyndigheten, och om att</p>
<p>f) denna lag inte skall gälla i<br>fråga om skjutvapen och<br>ammunition som en företrädare för<br>en annan stats myndighet medför<br>vid tillfällig tjänstgöring i Sverige.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.</p>
<p>Lydelse enligt prop. 1999/2000:27</p>
<p>29</p>
<h3>2.11 Förslag till lag om ändring i polisdatalagen<br>(1998:622)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 1, 9 och 36 §§ samt rubriken närmast före 36<br>§ polisdatalagen (1998:622) skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>1 §</p>
<p>Denna lag gäller utöver personuppgiftslagen (1998:204) vid<br>behandling av personuppgifter i polisens verksamhet för att</p>
<p>1. förebygga brott och andra störningar av den allmänna ordningen och<br>säkerheten,</p>
<p>2. övervaka den allmänna ordningen och säkerheten, hindra störningar<br>därav samt ingripa när sådana har inträffat eller</p>
<p>3. bedriva spaning och utredning i fråga om brott som hör under</p>
<p>allmänt åtal.</p>
<p>Lagen gäller också behandling av<br>26§§.</p>
<p>Lagen gäller inte för behandling<br>av personuppgifter som företas<br>med stöd av lagen (1998:620) om<br>belastningsregister eller lagen<br>(1998:621) om misstankeregister.<br></p>
<p>sådana uppgifter som avses i 25 och</p>
<p>Lagen gäller inte för behandling<br>av personuppgifter som företas<br>med stöd av lagen (1998:620) om<br>belastningsregister, lagen</p>
<p>(1998:621) om misstankeregister<br>eller lagen (2000:000) om<br>Schengens informationssystem.</p>
<p>?§</p>
<p>Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om rättelse och<br>skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt denna lag<br>eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.</p>
<p>Bestämmelsen i 48 § andra<br>stycket personuppgiftslagen</p>
<p>(1998:204) gäller dock inte vid<br>behandling av personuppgifter<br>enligt konventionen om tillämp-<br>ning av Schengenavtalet av den 14<br>juni 1985.</p>
<p>Belastningsregister och miss- Belastningsregister, misstanke-<br>tankeregister register och Schengens</p>
<p>informationssystem</p>
<p>Om skyldigheten för Rikspolis-<br>styrelsen att föra belastnings- och<br>misstankeregister finns bestäm-<br>melser i lagen (1998:620) om<br>belastningsregister och i lagen<br>(1998:621) om misstankeregister.</p>
<p>36 §</p>
<p>Om skyldigheten för Rikspolis-<br>styrelsen att föra belastnings- och<br>misstankeregister och ett nationellt<br>register som är anslutet till<br>Schengens informationssystem<br>finns bestämmelser i lagen</p>
<p>30</p>
<p>(1998:620) om belastningsregister, Prop. 1999/2000:64<br>lagen (1998:621) om misstanke-</p>
<p>register och lagen (2000:000) om</p>
<p>Schengens informationssystem.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p>31</p>
<h2>Ärendet och dess beredning</h2>
<p>I december 1997 lade regeringen fram en proposition med förslag om<br>Sveriges anslutning till det s.k. Schengensamarbetet (prop. 1997/98:42).<br>Förslaget - som i korthet innebär godkännande av avtalet om Sveriges<br>anslutning till Schengenkonventionen jämte protokoll, tilläggsprotokoll<br>och en svensk förklaring samt samarbetsavtalet mellan Schengenstaterna<br>å den ena sidan och å den andra Republiken Island och Konungariket<br>Norge - har godkänts av riksdagen (bet. 1997/98:JuU15, rskr.<br>1997/98:181). Schengenkonventionen jämte protokoll och förklaringar<br>har publicerats i SÖ 1998:49.</p>
<p>I Justitiedepartementets promemoria Polissamarbete m.m. med anled-<br>ning av Schengen, Ds 1999:31, (Schengenpromemoriari) lämnas förslag<br>till vissa lagstiftningsåtgärder för att genomföra Sveriges anslutning till<br>Schengenkonventionen. Promemorian har remissbehandlats. En samman-<br>fattning av promemorian finns i bilaga 2, promemorians lagförslag finns i<br>bilaga 3 och en förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. En<br>sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Justitiedepartementet<br>(Ju/1999/3036/PÅ).</p>
<p>I betänkandet Ökad rättssäkerhet i asylärenden (SOU 1999:16) lämnar<br>Kommittén om ny instans- och processordning i utlänningsärenden<br>(NIPU) bl.a. förslag till ändringar i utlänningslagens straffbestämmelser.<br>Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna<br>finns i bilaga 5 och en sammanställning över remissyttrandena finns<br>tillgänglig i Utrikesdepartementet (dnr UD 1999/310/MAP).</p>
<p>Vidare lämnas i betänkandet Verkställighet och kontroll i utlännings-<br>ärenden (SOU 1997:128) förslag angående s.k. inre utlänningskontroll.<br>Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna<br>finns i bilaga 6 och en sammanställning över remissyttrandena finns till-<br>gänglig på i Utrikesdepartementet (dnr UD/97/1508/MAP).</p>
<p>Andra förslag för att genomföra Sveriges anslutning till Schengen-<br>konventionen, som har aviserats i prop. 1997/98:42, lämnas i prop.<br>1999/2000:45, Överförande av straffverkställighet utan den dömdes sam-<br>tycke, och Justitiedepartementets promemorior Ömsesidig rättslig hjälp i<br>brottmål, Ds 1999:56, och Sveriges tillträde till 1996 års EU-konvention<br>om utlämning, Ds 2000:3. Dessa förslag har inte beretts i detta ärende.<br>Regeringen har den 7 februari 2000 till Lagrådet remitterat lagförslag<br>som bygger på förslagen i promemorian Ds 1999:56.</p>
<p>Den 6 oktober 1999 undertecknades ett avtal mellan Sverige och<br>Danmark om polisiärt samarbete i Öresundsregionen (bilaga 1). Justitie-<br>departementet har i promemorian Avtal om polisiärt samarbete i Öre-<br>sundsregionen, Ju 1999/4715/PÅ, (den danska promemorian) föreslagit<br>att avtalet skall godkännas och lämnat vissa lagförslag för att genomföra<br>avtalet. Promemorian har remissbehandlats. En sammanfattning av<br>promemorian finns i bilaga 7, promemorians lagförslag finns i bilaga 8<br>och förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 9. En samman-<br>ställning av remissvaren finns tillgänglig i Justitiedepartementet<br>(Jul999/4715/PÅ).</p>
<p>Vissa förslag är nya i förhållande till dem som har presenterats för<br>remissinstanserna. Synpunkter på de ändrade eller nya förslagen har</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>32</p>
<p>inhämtats under hand från Justitiekanslem, Riksåklagaren, Rikspolis-<br>styrelsen, Datainspektionen, Statens invandrarverk, Kustbevakningen<br>samt Tullverket. Förslagen gäller</p>
<p>• 8 § andra stycket och 14 § förslaget till lag om internationellt polisiärt<br>samarbete,</p>
<p>• forslaget till lag om ändring i brottsbalken,</p>
<p>• 7 kap. 41 § i förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)</p>
<p>• 2 kap. 7 a § andra stycket, 5 kap. 6 § tredje stycket och 10 kap. 3 a § i<br>förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),</p>
<p>• förslaget till lag om ändring i lagen (1982:395) om Kustbevakningens<br>medverkan vid polisiär övervakning.</p>
<p>Lagrådet</p>
<p>Regeringen beslutade den 16 december 1999 att inhämta Lagrådets<br>yttrande över de förslag som finns i bilaga 10. Lagrådet har föreslagit<br>vissa ändringar i det remitterade förslaget. Regeringen har följt Lagrådets<br>synpunkter. Därutöver har vissa redaktionella ändringar gjorts.<br>Regeringen återkommer till Lagrådets synpunkter i avsnitt 6.3.4, 7.4.4,<br>7.7.3 och 7.8.3 samt i författningskommentaren.</p>
<h2>4 Schengensamarbetet i huvuddrag</h2>
<h3>4.1 Schengensamarbetets bakgrund</h3>
<p>Den fria rörligheten för personer är en av grundstenarna i EG:s regelverk<br>för den inre marknaden, tillsammans med den fria rörligheten för varor,<br>tjänster och kapital. Den fria rörligheten för personer har i huvudsak<br>förverkligats vad gäller den gemensamma arbetsmarknaden, fri<br>etableringsrätt, erkännande av utbildningar m.m. Däremot har kontrollen<br>av personer vid gränserna inte avskaffats och EU har således ännu inte<br>blivit "ett område utan gränser", med fri rörlighet för personer, som den<br>skulle ha blivit enligt ändringar i EG-fördraget som gjordes genom<br>Europeiska enhetsakten 1986.</p>
<p>En viktig orsak till att den fria rörligheten för personer inte har för-<br>verkligats helt är att EU:s medlemsstater inte har kunnat enas om en<br>gemensam tolkning av den relevanta artikeln i EG-fördraget som numera<br>har beteckningen artikel 14. Det gäller framför allt regler för en enhetlig<br>kontroll av de gemensamma yttre gränserna.</p>
<p>I syfte att påskynda förverkligandet av den fria rörligheten för personer<br>i Romfördragets anda ingick Frankrike, Tyskland och Beneluxstatema<br>1985 ett avtal om att successivt avveckla personkontrollerna vid de<br>gemensamma gränserna och att utveckla det polisiära och rättsliga sam-<br>arbetet mellan staterna. Avtalet, som är ett separat mellanstatligt avtal<br>utanför EG, ingicks i gränsstaden Schengen i Luxemburg och benämns<br>därför Schengenavtalet.</p>
<p>År 1990 undertecknades tillämpningskonventionen till Schengen-<br>avtalet, med bestämmelser om praktiska åtgärder för att genomföra</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>33</p>
<p>2 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 64<br></p>
<p>avvecklingen av gränskontrollerna vid de inre gränserna samt övriga<br>samarbetsåtgärder. Det är denna tillämpningskonvention, i fortsättningen<br>kallad Schengenkonventionen, som innehåller de viktigaste reglerna för<br>samarbetet. Schengenkonventionen började tillämpas och gräns-<br>kontrollerna upphörde den 26 mars 1995 mellan sju av de EU-länder som<br>då hade anslutit sig till Schengenavtalet. Dessa var förutom grundar-<br>statema även Spanien och Portugal. I december 1996 ingick Sverige,<br>Finland och Danmark avtal om att ansluta sig till Schengensamarbetet.<br>Samtidigt undertecknade Norge och Island omfattande samarbetsavtal.<br>Under 1997 och 1998 anslöt sig Italien och Österrike fullt ut till det<br>praktiska Schengensamarbetet. Även Grekland kommer under januari till<br>mars år 2000 att ansluta sig till Schengensamarbetet fullt ut.</p>
<p>EG:s regelverk har bitvis tagit över Schengenkonventionens bestäm-<br>melser, det gäller exempelvis fri rörlighet för varor. Det ligger i linje med<br>Schengenkonventionens regel om att dess bestämmelser endast skall<br>tillämpas i den mån de är förenliga med gemenskapsrätten.</p>
<p>I samband med Amsterdamfördragets ikraftträdande har Schengen-<br>samarbetet införlivats i EU. Detta har skett i enlighet med de bestäm-<br>melser som anges i det s.k. Schengenprotokollet som finns fogat till<br>Amsterdamfördraget. Se vidare avsnitt 4.3.1, under rubriken Amsterdam-<br>fördraget.</p>
<h3>4.2 De nordiska ländernas väg till medlemskap i<br>Schengen</h3>
<p>Varje stat som är medlem i EU har rätt att delta i Schengensamarbetet.<br>Sverige har tillsammans med de övriga nordiska EU-ländema Danmark<br>och Finland sedan i december 1996, då vi undertecknande anslutnings-<br>avtalen, deltagit i Schengensamarbetets berednings- och beslutande<br>organ. Island och Norge, som inte är medlemmar i EU och därför<br>formellt inte kan fullt ut ansluta sig till Schengenregelverket, har träffat<br>ett särskilt samarbetsavtal för att anknyta sig till Schengensamarbetet. I<br>samband med Schengensamarbetets integrering i EU har detta samarbets-<br>avtal kompletterats med ett associationsavtal med EU, med bestämmelser<br>om bl.a. förfaranden samt rättigheter och skyldigheter mellan å ena sidan<br>Storbritannien och Irland och å andra sidan Island och Norge. Island och<br>Norge deltar på grundval av detta avtal fullt ut i beredningsprocessen,<br>men deltar inte själva i besluten utan godkänner dessa först i efterhand.</p>
<p>Tillträde till Schengensamarbetet kan sägas vara indelat i olika skeden.<br>Sedan anslutningsavtalet undertecknats, deltar Sverige fullt ut i<br>beredningsprocessen och besluten. För att Sverige slutligen skall kunna<br>delta praktiskt och operativt i samarbetet krävs att vårt anslutningsavtal -<br>för Norges och Islands del gäller detta samarbetsavtalet - har ratificerats.<br>Vidare krävs att rådet - tidigare den s.k. Verkställande kommittén - har<br>fattat ett särskilt beslut om att avskaffa personkontrollerna vid de inre<br>gränserna mot Sverige och att vi kan delta i det operativa samarbetet. De<br>viktigaste förutsättningarna för ett sådant beslut är</p>
<p>• att den yttre gränskontrollen är anordnad i enlighet med Schengen-<br>konventionens krav,</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>34</p>
<p>• att systemet för persontrafiken på flygplatserna uppfyller Schengen-<br>konventionens krav,</p>
<p>• att Schengenkonventionens bestämmelser om narkotika iakttas,</p>
<p>• att Schengens informationssystem (SIS) är infört samt</p>
<p>• att bestämmelserna i fråga om skydd för personuppgifter iakttas.</p>
<h4>4.2.1 Schengenavtalet och Schengenkonventionen</h4>
<p>I Schengenavtalet uttalar staterna sin avsikt att avskaffa personkontroller<br>vid de gemensamma gränserna. Avtalet innehåller bestämmelser om åt-<br>gärder som på kort och på lång sikt skall främja den fria rörligheten för<br>personer mellan Schengenstaterna.</p>
<p>Schengenkonventionens artiklar innehåller, som nämnts, bestämmelser<br>om praktiska åtgärder för att fullt ut uppnå Schengenavtalets syfte.<br>Bestämmelserna gäller bl.a. polissamarbete och rättsligt samarbete, data-<br>skydd, samarbete om narkotikabekämpning, harmoniserad viserings-<br>politik och enhetliga yttre gränskontroller. Till konventionen är även<br>kopplad en slutakt, ett protokoll och en gemensam förklaring av ministrar<br>och statssekreterare.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<h4>4.2.2 Förberedelsearbete i Sverige</h4>
<p>Sedan riksdagen har godkänt Sveriges anslutning till Schengensamarbetet<br>(prop. 1997/98:42, bet. 1997/98:JuU15, rskr. 181), kan övriga nöd-<br>vändiga förberedelseåtgärder påbörjas. Dessa innefattar främst nöd-<br>vändiga lagstiftningsåtgärder, ombyggnader av flygplatser och åtgärder<br>med avseende på gränskontrollen. Förberedelsearbetet har redan hunnit<br>långt, bl.a. har en upphandling gjorts för uppbyggnaden av SIS, och en<br>nationell handlingsplan för nödvändiga förändringar av gränskontrollen<br>och andra praktiska åtgärder för att genomföra konventionsåtagandena<br>håller på att utarbetas.</p>
<p>Målsättningen är att samtliga åtgärder skall vara slutförda i sådan tid<br>att beslut om att alla konventionskrav är uppfyllda och att Sverige kan<br>inträda fullt ut i samarbetet kan fattas under hösten år 2000. En annan<br>viktig målsättning är att alla nordiska länder skall kunna inträda samtidigt<br>som operativa medlemmar.</p>
<h3>4.3 Schengensamarbetet och andra internationella</h3>
<h3>åtaganden</h3>
<h4>4.3.1 Europeiska unionen (EU)</h4>
<p>Den fria rörligheten för personer är, som nämnts, en av grundstenarna i<br>EG:s regelverk för den inre marknaden. I och med att Unionsfördraget<br>ingicks i Maastricht fördes samarbetet mellan medlemsstaterna i rättsliga<br>och inrikes frågor in under fördragets avdelning om rättsliga och inrikes<br>frågor (avdelning VI), den s.k. tredje pelaren</p>
<p>35</p>
<p>Samarbetet inom tredje pelaren är mellanstatligt och ligger alltså<br>utanför gemenskapsrätten och det överstatliga beslutsfattandet. Syftet<br>med tredjepelarsamarbetet är att främja EU:s mål och framför allt den fria<br>rörligheten for personer och skapa ett område byggt på säkerhet och<br>frihet. Tredjepelarsamarbetet bygger till stor del på mellanstatliga<br>konventioner. En av de viktigaste är Europolkonventionen. Medlems-<br>staterna kan, i de konventioner som antas inom ramen för tredje pelaren,<br>komma överens om att EG-domstolen skall vara behörig att tolka<br>konventionernas bestämmelser och avgöra tvister om deras tillämpning.</p>
<p>Vissa frågor som hittills har sorterat under tredje pelaren, fors i och<br>med AmsterdamfÖrdragets ikraftträdande över till första pelaren, se<br>nedan.</p>
<p>1 samband med förhandlingarna om medlemskap i EU förklarade<br>Sverige sig berett att acceptera regelverket om personers fria rörlighet<br>och UnionsfÖrdragets artiklar om samarbete i rättsliga och inrikes frågor.<br>Vi förklarade också att vi önskar medverka till att förverkliga den fria<br>rörligheten för personer enligt EG-fÖrdragets dåvarande artikel 7 a.<br>Samtidigt gjordes två förbehåll; personkontrollerna vid de inre gränserna<br>kan avvecklas först när samarbetet i rättsliga och inrikes frågor är på plats<br>och då endast på villkor att den nordiska passunionen kan bevaras.</p>
<h4>Amsterdamfordraget</h4>
<p>Genom Amsterdamfordraget, som trädde i kraft den 1 maj 1999, för-<br>ändras strukturen för samarbetet inom EU. De frågor som fördes över<br>från tredje till första pelaren är bl.a. bestämmelser om yttre gränskontroll,<br>fri rörlighet för personer, asyl och invandring. Utlänningsrättsliga frågor<br>kommer således till stor del att omfattas av EG-rätten. Inom det mellan-<br>statliga samarbetet inom EU:s tredje pelare har arbetet med invandrings-<br>och asylfrågor dock redan lett fram till överenskommelser vars innehåll<br>delvis motsvarar de åtgärder som avses i Amsterdamfordraget.</p>
<p>Kvar i tredje pelaren är straffrättsligt samarbete och polissamarbete, för<br>förebyggande och bekämpning av brott. Inom ramen för tredje pelar-<br>arbetet skall EU:s medlemsstater också förebygga och bekämpa rasism<br>och främlingsfientlighet.</p>
<p>Vidare har, enligt ett särskilt protokoll som genom Amsterdam-<br>fördraget fogas till Unionsfördraget och EG-fördraget, Schengensam-<br>arbetet införlivats med EU. Det innebär att detta samarbete nu äger rum i<br>den vanliga EU-strukturen, dvs. under medverkan av alla EU:s<br>institutioner enligt de regler som gäller för den tredje pelaren, vad gäller<br>det polisiära och rättsliga samarbetet. I frågor om asyl, invandring och<br>gränskontroll gäller gemenskapsrättsliga regler.</p>
<p>Tekniskt införlivas Schengenregelverket med EU genom att protokollet<br>medger att de nuvarande Schengenstaterna fortsätter sitt samarbete på de<br>områden som Schengenregelverket omfattar i form av ett s.k. närmare<br>samarbete inom EU:s institutionella och rättsliga ramar. Rådet, i en<br>sammansättning av representanter för Schengenstatemas regeringar,<br>ersätter Verkställande kommittén. Det är alltså denna rådskonstellation<br>som enhälligt beslutar om när en medlemsstat fullt ut skall få delta i det<br>operativa samarbetet. Rådet beslutar också om var inom EU:s rättsliga<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>36</p>
<p>struktur olika delar av Schengenregelverket hör hemma, dvs. vilka Prop. 1999/2000:64<br>bestämmelser i Schengenregelverket som skall hänföras till första<br>respektive tredje pelaren. Vid dessa beslut deltar även Storbritannien och<br>Irland, som inte deltar i Schengensamarbetet. Däremot deltar inte Island<br>och Norge i dessa beslut.</p>
<p>Protokollet innehåller vidare bestämmelser som, tillsammans med vissa<br>bestämmelser i ett särskilt protokoll om Danmarks ställning, gör det<br>möjligt att säkerställa att den nordiska passfriheten kan bibehållas inom<br>ramen för det bredare europeiska samarbetet. Detta noterades särskilt och<br>med uppskattning av Europeiska rådet i slutsatserna från Amsterdam-<br>mötet.</p>
<p>Bestämmelserna innebär i korthet följande. Danmark har ställt sig<br>utanför den överföring av samarbetsområden från tredje till första pelaren<br>som Amsterdamfordraget innebär. Danmark behåller därför samma<br>rättigheter och skyldigheter i förhållande till övriga Schengenstater som<br>tidigare när det gäller de delar av Schengenregelverket som förs över till<br>första pelaren. Det betyder att Danmark i dessa delar behåller den mellan-<br>statliga relation som Schengensamarbetet innebär. När det gäller nya<br>beslut inom ramen för Schengensamarbetet som medlemsstaterna kom-<br>mer att anta inom första pelaren skall Danmark inom sex månader besluta<br>huruvida man skall genomföra dem i sin nationella lagstiftning.</p>
<p>Storbritannien och Irland har enligt Schengenprotokollet rätt att delta i<br>endast delar av Schengenregelverket. Rådet skall efter ansökan från<br>Storbritannien och Irland besluta hur detta samarbete närmare skall<br>utformas.</p>
<p>Med Norge och Island har ett samarbetsavtal på grundval av de<br>nuvarande samarbetsavtalen med Schengenstaterna förhandlats fram och<br>undertecknats. I det nya samarbetsavtalet regleras i allt väsentligt<br>samarbetet mellan EU och Norge och Island på samma sätt i samarbets-<br>avtalet med Schengenstaterna. Norge och Island far sålunda delta i alla<br>förberedelser för beslut på alla nivåer, inklusive Coreper och minister-<br>rådet, men ej delta i själva beslutet. De far i efterhand godta beslutet för<br>egen del.</p>
<p>För en närmare presentation av Amsterdamfordraget hänvisas till<br>proposition 1997/98:58, Amsterdamfordraget.</p>
<h4>4.3.2 Den nordiska passunionen</h4>
<p>Mellan de nordiska länderna uppnåddes fri rörlighet för personer redan<br>för drygt fyrtio år sedan. Danmark, Finland, Norge och Sverige under-<br>tecknade 1954 ett protokoll om att inte längre ställa upp krav på pass och<br>uppehållstillstånd för medborgare i dessa länder vid vistelse i annat<br>nordiskt land än hemlandet. År 1957 ingick staterna den nordiska pass-<br>kontrollöverenskommelsen (PÖK). Island anslöt sig till 1954 års<br>protokoll år 1955 och till PÖK år 1965. Dessa avtal utgör den nordiska<br>passunionen, som bl.a. innebär att nordiska medborgare kan resa fritt<br>mellan de nordiska länderna utan att behöva medföra pass vid passage av<br>inre gräns. Uppehållstillstånd krävs inte heller för nordiska medborgare<br>vid stadigvarande vistelse i ett annat nordiskt land.</p>
<p>37</p>
<p>Icke-nordiska medborgare behöver i princip inte visa upp pass vid<br>passage av en gräns mellan nordiska länder, men är skyldiga att medföra<br>pass eller annan reselegitimation. Stickprovskontroller får utföras vid de<br>inre nordiska gränserna.</p>
<p>Samtliga nordiska länder är angelägna om att slå vakt om den nordiska<br>passfriheten. Att inte samtliga nordiska länder är medlemmar i EU inne-<br>bär en komplikation i förhållande till Schengensamarbetet, eftersom detta<br>är utformat för EU-länder. Danmark har, i anslutning till förhandlingarna<br>om EU:s yttre gränskonvention, gjort en förklaring som innebär att ingen<br>yttre gräns i konventionens mening far upprättas mellan de nordiska<br>länderna, dvs. att den nordiska passunionen måste bestå även om inte<br>samtliga nordiska länder skulle ansluta sig till EG. Sverige och Finland<br>gjorde motsvarande förklaringar i samband med förhandlingar om<br>medlemskap i EU. Norge och Island har, som nämnts, slutit särskilda<br>samarbetsavtal med Schengenstaterna för att anknyta sig till Schengen-<br>samarbetet, för att den nordiska passfriheten skall bevaras.</p>
<h3>4.4 Schengensamarbetets huvudsakliga innehåll</h3>
<h4>4.4.1 Schengensamarbetets grundtankar</h4>
<p>Schengensamarbetet kan sägas innefatta två grundtankar, som är starkt<br>sammanlänkade med varandra. Den första är den fria rörligheten för<br>personer, i den betydelsen att personkontrollerna vid nationsgränserna<br>mellan Schengenstater - inre gräns - skall upphöra. Den andra grund-<br>tanken, som delvis aktualiseras av den fria rörligheten för personer, är att<br>kampen skall stärkas mot internationell kriminalitet och mot sådan<br>invandring som är illegal.</p>
<p>För att den fria rörligheten för personer inte som en oönskad bieffekt<br>skall bli till hjälp för den internationella brottsligheten innefattar<br>Schengensamarbetet ett antal olika s.k. kompensatoriska åtgärder i form<br>av yttre gränskontroll samt polisiärt och rättsligt samarbete. Ett hjälp-<br>medel i dessa sammanhang är dataregistret Schengens informations-<br>system, SIS.</p>
<p>I detta avsnitt ges en översiktlig presentation av Schengensamarbetets<br>innebörd. Reglerna om yttre gränskontroll presenteras i avsnitt 6,<br>reglerna om polisiärt samarbete i avnitt 7, SIS i avsnitt 8. I avsnitt 9<br>diskuteras ett antal skilda frågor avseende medförande av narkotiska<br>läkemedel, skadestånd vid behandling av personuppgifter som inte sker i<br>SIS samt begränsad användning av vissa upplysningar.</p>
<h4>4.4.2 Fri rörlighet för personer</h4>
<p>En av grundstenarna i EG:s regelverk är den fria rörligheten för personer.<br>Schengensamarbetet innebär att Schengenstaterna har infört gemen-<br>samma regler som syftar till att medge fri rörlighet för personer inom<br>Schengenområdet på det sätt som är målsättningen inom EG. I<br>konventionens inledning slås den grundläggande principen fast, att de<br>inre gränserna får passeras överallt utan att någon personkontroll genom-</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>38</p>
<p>förs. Med inre gräns avses Schengenstatemas gemensamma landgränser<br>samt deras flygplatser respektive hamnar för reguljära farjeförbindelser,<br>när det sker trafik till och från andra Schengenländer. För såväl<br>medborgare i Schengenstaterna och övriga EU-stater som för tredjelands-<br>medborgare gäller att de, väl inne på Schengenstatemas territorium, fritt<br>kan röra sig inom Schengenområdet. För en tredjelandsmedborgare<br>innebär det rätt att röra sig fritt inom Schengenområdet under högst tre<br>månader under en tidsperiod om sex månader eller, om vederbörande är<br>viseringspliktig, under den tid hans eller hennes visering gäller.<br>Schengenkonventionen behandlar inte frågor som rör möjligheterna för<br>en medborgare i en Schengenstat eller en annan stat att bosätta sig och<br>arbeta i en annan Schengenstat. Inom dessa områden gäller EG-rätten,<br>EES-avtalet och nationella bestämmelser.</p>
<p>I Schengenkonventionen finns bestämmelser som behandlar av-<br>skaffandet av personkontroller vid de inre gränserna och personers<br>rörlighet, särskilda bestämmelser som reglerar passerandet av inre och<br>yttre gränser, viseringar, villkor för utlänningars rörelsefrihet, gemen-<br>samma bestämmelser om visering samt bestämmelser om inresa.</p>
<h4>4.4.3 Yttre gränskontroll</h4>
<p>Yttre gränser i Schengenkonventionens mening är alla Schengenstaters<br>land- och sjögränser samt flygplatser och hamnar som enligt konven-<br>tionen inte räknas som inre gräns. Frågor om passerande av de yttre<br>gränserna regleras i artikel 3-8 i Schengenkonventionen.</p>
<p>De yttre gränserna far i princip passeras endast vid särskilda gräns-<br>övergångsställen och under fastställda öppettider. Schengenstaterna har<br>åtagit sig att införa påföljder mot otillåtet passerande av yttre gräns. Vid<br>yttre gräns skall vissa kontroller genomföras, både vid inresa och vid<br>utresa. Dessa regler presenteras utförligt i avsnitt 6.</p>
<p>Därutöver skall Schengenstaterna bevaka de yttre gränserna mellan<br>gränsövergångsställena med rörliga enheter, vilket för svenskt vid-<br>kommande till stor del blir till sjöss.</p>
<h4>4.4.4 Polisiärt och rättsligt samarbete</h4>
<p>Det polisiära och rättsliga samarbetet är en del av de s.k. kompensa-<br>toriska åtgärder som syftar till att personkontrollen vid de inre gränserna<br>skall kunna avskaffas. Samarbetet har emellertid också ett egenvärde i det<br>att samarbetet mellan medlemsländernas myndigheter fördjupas och för-<br>stärks. Schengenkonventionens bestämmelser om polissamarbetet är<br>inriktat på att förebygga och utreda brott och avser såväl informations-<br>utbyte som operativ samverkan. Polissamarbetet i de delar som avser<br>operativt samarbete behandlas närmare i avsnitt 7.</p>
<p>När det gäller informationsutbyte kan nämnas att det vardagliga<br>bilaterala informationsutbyte som förutses i artiklarna 39 och 46 i<br>Schengenkonventionen, utgår ifrån att varje stat skall handla inom ramen<br>för sin gällande rätt.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>39</p>
<p>Det rättsliga samarbetet omfattar frågor om inbördes rättshjälp i brott-<br>mål, tillämpningen av principen "non bis in idem" (inte två gånger för<br>samma sak), utlämning, överförande av verkställighet av brottmålsdom<br>samt bekämpande av brottslighet som avser narkotika och vapen. Här<br>berörs endast några frågor om utlämning och överförande av straff-<br>verkställighet som är av betydelse för vissa nu aktuella förslag.</p>
<p>Schengens informationssystem, SIS, är ett efterlysnings- och spanings-<br>register. SIS är ett hjälpmedel i det polisiära samarbetet, och i någon mån<br>även det rättsliga samarbetet. Se vidare avsnitt 8.</p>
<h4>Utlämning</h4>
<p>Schengenkonventionens bestämmelser om utlämning avser att<br>komplettera och underlätta tillämpningen av den europeiska utlämnings-<br>konventionen från den 13 september 1957 samt vissa regler i Benelux-<br>avtalet som inte rör Sverige.</p>
<p>I Schengenkonventionen förbinder sig staterna bl.a. att till varandra<br>utlämna personer som är åtalade eller mot vilka straff skall verkställas för<br>brott mot bestämmelser om punkt- och mervärdesskatter samt tull-<br>avgifter. Där finns vidare bestämmelser om preskription, om ett förenklat<br>utlämningsförfarande vid samtycke m.m.</p>
<p>Liksom på andra områden gäller även beträffande utlämning, att<br>Schengenstaterna är oförhindrade att tillämpa bilaterala avtal som innebär<br>ett mer omfattande samarbete än det som föreskrivs i Schengenkonven-<br>tionen.</p>
<p>En registrering i Schengens informationssystem (SIS, se avsnitt 8) med<br>uppgifter angående en person som har efterlysts för utlämning har, enligt<br>artikel 64 i Schengenkonventionen, samma verkan som en begäran om<br>provisoriskt anhållande i enlighet med 1957 års konvention. I svensk rätt<br>finns en regel om s.k. provisoriskt anhållande i ett utlämningsärende i 23<br>§ lagen (1957:668) om utlämning för brott. När det gäller utlämning<br>mellan de nordiska länderna finns motsvarande regel i 17 § lagen<br>(1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och<br>Norge.</p>
<h4>Överförande av straffverkställighet</h4>
<p>Schengenkonventionen innehåller även bestämmelser om överförande av<br>verkställighet av frihetsstraff i artiklarna 67-69. Dessa avser att<br>komplettera 1983 års europeiska konvention om överförande av dömda<br>personer (överförandekonventionen).</p>
<p>Schengenkonventionens bestämmelser om överförande av straff-<br>verkställighet kan, enligt artikel 68.1, tillämpas när en medborgare i en<br>Schengenstat, som genom lagakraftägande dom dömts till en<br>frihetsberövande påföljd i en annan Schengenstat, genom att fly till sitt<br>hemland undandrar sig verkställighet av straffet. Om den dömde påträffas<br>i hemlandet kan den stat där lagföringen har ägt rum göra en<br>framställning till den andra staten om att verkställigheten av straffet</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>40</p>
<p>överförs dit. Då kan överförandet, enligt artikel 69, ske utan den dömdes<br>samtycke.</p>
<p>Vidare medför bestämmelsen i artikel 68.2 i Schengenkonventionen att<br>den stat där lagföringen ägt rum kan begära av den andra staten att den<br>frihetsberövar den dömde eller på annat sätt säkerställer dennes närvaro<br>till dess framställningen om överförande har prövats.</p>
<h4>4.4.5 Schengenregelverket</h4>
<p>Schengenregelverket består av det ursprungliga Schengenavtalet,<br>Schengenkonventionen samt senare anslutna staters anslutningsavtal<br>respektive samarbetsavtal för Island och Norge som inte är medlemmar i<br>EU. Därtill kommer beslut och deklarationer av Verkställande kommittén<br>samt beslut fattade av Centralgruppen. Tillämpningsföreskrifter till<br>konventionen beslutas efter Amsterdamfördragets ikraftträdande av rådet.<br>Det är här fråga om föreskrifter som reglerar den rent praktiska<br>hanteringen, dvs. bestämmelser vilkas motsvarighet i svensk rätt i regel<br>ligger på myndighetsnivå.</p>
<p>Schengenregelverket har till övervägande del, i samband med<br>Amsterdamfördragets ikraftträdande, givits rättslig grund i fördragen om<br>Europeiska gemenskaperna respektive Europeiska unionen.</p>
<p>Exempel på tillämpningsföreskrifter till Schengenkonventionen är<br>besluten om för vilka länders medborgare det skall gälla viseringsplikt.<br>Men för att dessa tillämpningsföreskrifter ska få genomslag nationellt<br>måste de omsättas i interna regler i varje medlemsstat, för svensk del<br>genom förordning utfärdad av regeringen. För att genomföra övriga<br>beslut kommer det hos oss i de flesta fall att vara tillräckligt med<br>myndighetsföreskrifter. Som exempel kan nämnas detalj föreskrifter om<br>hur uppgifter skall lagras i SIS. Vilka uppgifter som får finnas i systemet<br>är däremot uttömmande reglerat i konventionen.</p>
<h2>5 Avtal mellan Sverige och Danmark om<br>polisiärt samarbete i Öresundsregionen</h2>
<h3>5.1 Polisiärt samarbete i Öresundsregionen</h3>
<p>Den svenska och den danska polisen har redan i dag ett omfattande sam-<br>arbete, främst genom informationsutbyte. När Öresundsförbindelsen<br>öppnas för trafik den 1 juli 2000 ökar behovet av samarbete, även på<br>operativ nivå. Detta är också ett naturligt led i den integration i Öresunds-<br>regionen som eftersträvas enligt avtalet av den 23 mars 1991 mellan<br>Danmarks och Sveriges regeringar om en fast förbindelse över Öresund.</p>
<p>I avtalet av den 6 oktober 1999 mellan Konungariket Sveriges regering<br>och Konungariket Danmarks regering om polisiärt samarbete i Öresunds-<br>regionen (avtalet) bekräftar regeringarna inledningsvis sin vilja att stärka<br>samarbetet i Öresundsregionen och att bekämpa gränsöverskridande<br>brottslighet m.m. Avtalet syftar vidare till att komplettera Schengen-<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>41</p>
<p>konventionen, dvs. konventionen av den 19 juni 1990 om tillämpning av<br>Schengenavtalet av den 14 juni 1985. Regeringarna framhåller slutligen<br>att inget i avtalet far tolkas som en begränsning av det redan pågående<br>samarbetet.</p>
<p>När Sverige och Danmark deltar fullt ut i Schengensamarbetet finns<br>det enligt Schengenkonventionen vissa möjligheter att tillfälligt återuppta<br>personkontroller vid gränsen. Enligt artikel 1 i avtalet skall samarbetet i<br>Öresundsregionen bestå även vid ett sådant tillfälligt återupptagande av<br>personkontroller. I artikeln föreskrivs vidare att samarbetet äger rum på<br>grundval av och i enlighet med nationell rätt, Schengenkonventionen och<br>andra folkrättsliga överenskommelser mellan parterna.</p>
<p>Öresundsförbindelsen definieras i artikel 2. Förbindelsen ges dels en<br>särskild avgränsning när det gäller tågtrafiken, dels en avgränsning for<br>övriga situationer. Bakom dessa avgränsningar ligger överväganden om<br>vad som är praktiskt användbart och möjligt att genomfora. För<br>tågtrafiken avgränsas Öresundsförbindelsen enligt artikel 2.2 som<br>sträckan mellan järnvägsstationen vid Köpenhamns flygplats i Kastrup på<br>danskt territorium och den sista påstigningsmöjligheten respektive den<br>första avstigningsmöjligheten på svenskt territorium.</p>
<p>I övrigt avgränsas Öresundsförbindelsen i artikel 2.3 som området<br>mellan den sista påfartsmöjligheten respektive den första avfarts-<br>möjligheten på danskt territorium och betalstationen vid Lernacken på<br>svenskt territorium.</p>
<p>De myndigheter som omfattas av avtalet finns uppräknade i artikel 3.<br>Dessa är enligt artikel 3.1 i Danmark Rigspolitichefen och övriga danska<br>polismyndigheter, enligt artikel 3.2 i Sverige Rikspolisstyrelsen och<br>svenska polismyndigheter samt, enligt artikel 3.3, de polismän som finns<br>uppräknade i Sveriges respektive Danmarks avtal om anslutning till<br>Schengenkonventionen. Det innebär for Sveriges del polismän som är<br>anställda vid svenska polismyndigheter, tulltjänstemän som är anställda<br>vid svenska Tullverket i de fall de har polisiära befogenheter samt<br>svenska kustbevakningstjänstemän i samband med övervakning till sjöss.</p>
<h3>5.2 Informationsutbyte</h3>
<p>Informationsutbyte i form av utväxling av uppgifter behandlas i artikel</p>
<p>4.1 och 4.2. Där anges i huvudsak att myndigheterna skall säkerställa<br>informationsutbyte for att förebygga och beivra brott.</p>
<p>I artikel 4.3 åtar sig Sverige och Danmark att intensifiera samarbetet i<br>samband med ingripanden och utredningar for att förebygga och beivra<br>brott genom viss gemensam verksamhet eller genom att polismän från det<br>ena landet deltar i utredningar o.d. hos det andra landet som observatörer,<br>utbytestjänstemän eller som utstationerade sambandsmän. I artikel 5<br>anges att myndigheterna far träffa de avtal som behövs for att genomföra<br>detta.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>42</p>
<h3>5.3 Gränsöverskridande samarbete</h3>
<h4>5.3.1 Gränsöverskridande samarbete på Öresundsförbindelsen</h4>
<p>På Öresundsförbindelsen saknas det i princip möjlighet att vända ett<br>fordon for att återvända till det land som man har kommit från.<br>Inledningsvis anges därför i artikel 6.1 att det är tillåtet för de polismän<br>som nämns i artikel 2.3 att fardas på den andra statens territoriella del av<br>Öresundsförbindelsen och fram till närmaste möjlighet att vända for att<br>återvända till sitt eget territorium, i den omfattning det är nödvändigt av<br>trafikmässiga skäl.</p>
<p>Vidare har den som färdas på förbindelsen rätt att förvänta sig samma<br>service och ingripanden från polisen som om de hade befunnit sig på<br>svenskt eller danskt landterritorium. Det har därför också varit<br>nödvändigt att göra det möjligt for den polis som finns närmast till hands<br>att ingripa på förbindelsen, oavsett om han eller hon befinner sig på sin<br>egen stats territorium eller den andra statens. Artikel 6.2 ger därför<br>befogenhet för den ena statens polismän som befinner sig på den andra<br>statens territorium på Öresundsförbindelsen, att vid behov vidta de<br>polisiära åtgärder som behövs för att trygga den allmänna ordningen och<br>säkerheten. En sådan åtgärd skall vidtas i överensstämmelse med<br>gällande rätt i den andra staten och far endast pågå tills den andra statens<br>myndigheter övertar genomförandet eller kräver att åtgärden skall<br>avbrytas.</p>
<p>Enligt artikel 6.3 får den ena statens polismän som befinner sig på den<br>andra statens territorium på Öresundsförbindelsen inleda eller fortsätta ett<br>förföljande enligt artikel 41 i Schengenkonventionen, med iakttagande av<br>de nationella förklaringar som har avgivits med anledning av avtalet eller<br>i enlighet med artikel 41.9. Därutöver far förföljande enligt artikel 6.3 ske<br>av personer som har avvikit från varje form av frihetsberövande på grund<br>av brott samt av personer som har avvikit från annat frihetsberövande i<br>den mån utlämning för verkställighet av beslut om vård eller behandling<br>kan komma i fråga.</p>
<p>Fortsatt förföljande enligt artikel 41 i Schengenkonventionen far ske<br>om en person har upptäckts på bar gärning med att begå vissa brott eller<br>vid medhjälp till sådana brott, eller om någon som är häktad eller som<br>avtjänar frihetsstraff har rymt. De nationella förklaringar som artikel 6.3<br>hänvisar till innebär i här aktuella avseenden att förföljande på Öresunds-<br>förbindelsen far ske avseende varje straffbar gärning som hör under<br>allmänt åtal enligt nationell rätt i Sverige och Danmark. Vidare innebär<br>förklaringarna att den ena statens polismän på Öresundsförbindelsen får<br>beröva den flyende friheten tills polismän från den stat där efterföljandet<br>har ägt rum kan fastställa den flyendes identitet eller gripa honom eller<br>henne - allt förutsatt att den senare staten inte begärt att efterföljandet<br>skall avbrytas eller dess lokala myndigheter inte kan ingripa inom rimlig<br>tid.</p>
<p>Befogenheterna gäller enligt artikel 6.1 de polismän som nämns i<br>artikel 3.3, dvs. för svensk del främst polismän som är anställda vid<br>svenska polismyndigheter och tulltjänstemän som är anställda vid<br>svenska Tullverket i de fall de har polisiära befogenheter. Även svenska<br>tulltjänstemän kan alltså i dessa fall vara att anse som polismän enligt</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>43</p>
<p>avtalet. Från dansk sida omfattas för närvarande polismän hos lokala<br>polismyndigheter i Danmark och hos Rigspolitichefen. I den mån<br>Danmark har ingått bilaterala avtal om det kan även tulltjänstemän<br>komma att omfattas. Sverige har i dag inget avtal med Danmark som<br>innebär att danska tulltjänstemän ges rätt att utöva polisiära befogenheter<br>här.</p>
<p>Artikel 6.4 behandlar gemensam patrullering på Öresundsförbindelsen.<br>Sådan patrullering skall genomföras i enlighet med nationell rätt i den<br>stat där patrulleringen äger rum och under ledning av den statens<br>myndigheter.</p>
<h4>5.3.2 Gränsöverskridande förföljande utanför Öresunds-<br>förbindelsen</h4>
<p>Utanför Öresundsförbindelsen ger avtalet mindre långtgående befogen-<br>heter för poliser som befinner sig på den andra statens territorium att följa<br>efter personer. Enligt artikel 8.1 far gränsöverskridande efterföljande<br>utanför förbindelsen ske i enlighet med artikel 41 i Schengenkonven-<br>tionen och de nationella förklaringar som staterna har avgivit med<br>anledning av avtalet eller enligt artikel 41.9. Därutöver tillåter artikel 8.1<br>gränsöverskridande efterföljande utanför Öresundsförbindelsen av per-<br>soner som har avvikit från varje form av frihetsberövande på grund av<br>brott samt av personer som har avvikit från annat frihetsberövande i den<br>mån utlämning för verkställighet av vård eller behandling kan komma i<br>fråga.</p>
<p>Fortsatt förföljande enligt artikel 41 i Schengenkonventionen far, som<br>nämnts, ske om en person har upptäckts på bar gärning med att begå<br>vissa brott eller vid medhjälp till sådana brott, eller om någon som är<br>häktad eller som avtjänar frihetsstraff har rymt. De nationella förklaringar<br>som artikel 8.1 hänvisar till har i här aktuella avseenden olika innebörd<br>beroende på om det är svensk polis som agerar på danskt territorium eller<br>dansk polis som agerar på svenskt territorium.</p>
<p>Den svenska förklaringen innebär att</p>
<p>• danska polismän har rätt att fortsätta ett pågående efterföljande in på<br>svenskt territorium utanför Öresundsförbindelsen utan begränsning i<br>tid eller rum,</p>
<p>• danska polismän vid efterföljande på svenskt territorium utanför<br>Öresundsförbindelsen har rätt att beröva den flyende friheten,</p>
<p>• efterföljande in på svenskt territorium utanför Öresundsförbindelsen<br>får ske av personer som har avslöjats på bar gärning med att begå brott<br>som är underkastade allmänt åtal enligt nationell rätt i Sverige och<br>Danmark.</p>
<p>Den danska förklaringen innebär att</p>
<p>• svenska myndigheter har rätt att fortsätta ett pågående efterföljande in<br>på danskt territorium upp till 25 km från Öresundsförbindelsens slut,</p>
<p>• svenska myndigheter har vid efterföljande på danskt territorium utan-<br>för Öresundsförbindelsen inte rätt att beröva den efterföljde friheten,</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>44</p>
<p>• efterföljande in på danskt territorium utanför Öresundsförbindelsen får<br>ske för de brott som anges i artikel 41.4 b) i Schengenkonventionen,<br>dvs. brott som kan leda till utlämning.</p>
<h4>5.3.3 Gränsöverskridande övervakning</h4>
<p>Gränsöverskridande övervakning skall enligt artikel 7 ske helt i enlighet<br>med bestämmelserna i Schengenkonventionens artikel 40. För en närmare<br>presentation av dessa bestämmelser hänvisas till avsnitt 7.4.1.</p>
<h4>5.3.4 Ledningsansvar och disciplinfrågor</h4>
<p>Ledningsansvar</p>
<p>Enligt artikel 9 i avtalet skall polismän som utför uppgifter på den andra<br>statens territorium följa den statens nationella rätt samt följa instruktioner<br>från dess behöriga myndigheter. Den stat på vars territorium en åtgärd<br>utförs är ansvarig för att fatta nödvändiga ledningsbeslut om åtgärden<br>från den tidpunkt då en verkställd åtgärd anmäls enligt artikel 6 eller en<br>framställning om bistånd görs enligt artikel 41 i Schengenkonventionen.</p>
<p>Det ligger i sakens natur att polismän är skyldiga att följa nationell rätt<br>och instruktioner från myndigheterna i den stat på vars territorium de<br>befinner sig. Det ligger också i sakens natur att det operativa lednings-<br>ansvaret för hur polisarbete utförs placeras på den myndighet inom vars<br>distrikt arbetet utförs. Det är emellertid inte rimligt att lägga detta ansvar<br>på en myndighet innan den ens har kännedom om att den inom sitt<br>distrikt har den andra statens polispatrull, vilket kan hända i fall som<br>avses i artikel 6. Ansvaret övergår i dessa fall i och med att den utländska<br>polispatrullen kontaktar myndigheten för att anmäla att en åtgärd har<br>vidtagits enligt artikel 6.2 eller för att begära bistånd enligt artikel 41 i<br>Schengenkonventionen. Det bör nämnas att i det senare fallet skall den<br>utländska polispatrullen enligt huvudregeln kontakta myndigheten senast<br>i samband med gränsöverskridandet. I de fall kontakt tas före gränsöver-<br>skridandet övergår naturligtvis ledningsansvaret först när territorial-<br>gränsen passeras. För tydlighetens skull bör även framhållas att myndig-<br>hetens rätt att lämna instruktioner inte förutsätter en föregående kontakt<br>från den utländska polispatrullen, polismännens skyldighet att följa<br>sådana instruktioner inträder så snart de befinner sig inom myndighetens<br>distrikt.</p>
<p>Disciplinansvar</p>
<p>Disciplinansvar och därmed sammanhängande procedurfrågor regleras i<br>artikel 10. Enligt artikel 10.1 fattas beslut som rör disciplinansvar, när det<br>gäller en polismans utförande av uppgifter inom ramen för avtalet, av<br>behörig myndighet i den stat där polismannen är anställd.</p>
<p>Om en anmälan som kan föranleda ett beslut som rör disciplinansvar<br>görs till en myndighet i den stat där polismannen inte är anställd, skall<br>enligt artikel 10.2 anmälan vidarebefordras till behörig myndighet i den</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>45</p>
<p>stat där polismannen är anställd. Myndigheterna i den stat där anmälan<br>har tagits emot skall bistå myndigheterna i den stat där ett beslut som rör<br>disciplinansvar skall fattas med nödvändiga upplysningar.</p>
<h4>5.3.5 Straff och skadestånd</h4>
<p>Enligt artikel 11 skall en polisman som utför ett uppdrag enligt artiklarna<br>6 och 8 i avtalet på den andra statens territorium jämställas med den<br>statens polismän om han eller hon utsätts för eller begår brott.</p>
<p>Artikel 12 behandlar frågan om skadeståndsskyldighet om en polisman<br>från den ena staten orsakar skador i samband med uppdrag på den andra<br>statens territorium. Enligt artikel 12.1 är den stat vars polisman har vållat<br>en skada på den andra statens territorium ersättningsskyldig i enlighet<br>med den senare statens nationella rätt. Artikel 12.2 föreskriver att den stat<br>på vars territorium skadan har uppkommit skall ersätta den skadelidande<br>på samma sätt som om skadan hade vållats av en av dess egna polismän.<br>Slutligen skall den stat vars polisman har vållat skadan på den andra<br>statens territorium ersätta alla de belopp som den senare har utbetalt i<br>skadeersättning, artikel 12.3.</p>
<p>Enligt artikel 13 skall staterna sträva efter att inom ramarna för<br>nationell rätt ge den andra statens polismän samma skydd och hjälp under<br>tjänsteutövningen som de ger sina egna polismän. Därmed avses bl.a.<br>samma rätt till läkarvård som den statens polismän har samt stöd från den<br>mottagande statens myndigheter.</p>
<h4>5.3.6 Tjänstevapen och uniformer</h4>
<p>Artikel 14 behandlar frågor om rätt för en avtalsparts polismän att bära<br>uniform, tjänstevapen o.d. på den andra avtalspartens territorium. Enligt<br>artikel 14.1 lar en avtalsparts polismän, när de befinner sig på den andra<br>avtalspartens territorium enligt artiklarna 6 eller 8 i avtalet samt enligt<br>artiklarna 40 eller 41 i Schengenkonventionen, bära sin nationella tjänste-<br>uniform eller andra synliga kännetecken. I dessa situationer får en<br>polisman även, enligt artikel 14.2, bära sådana tjänstevapen som är<br>tillåtna enligt nationell rätt i den stat där han eller hon är anställd, i den<br>mån det inte gäller särskilda begränsningar enligt förklaringar som<br>avtalsparterna har avgivit i samband med anslutningen till Schengen-<br>samarbetet. När det gäller gränsöverskridande övervakning har Danmark<br>avgivit en förklaring som innebär att rätten att bära vapen vid sådan<br>gränsöverskridande övervakning som sker utan föregående samtycke från<br>danska myndigheter, i princip är begränsad till sådan gränsöverskridande<br>övervakning som sker över landgräns.</p>
<p>När det gäller bärande av nationell tjänsteuniform eller andra synliga<br>kännetecken, skiljer sig ordalydelsen i avtalet något från den i Schengen-<br>konventionen i följande avseenden. Artikel 41.5 b i Schengenkonven-<br>tionen föreskriver att poliser som utför gränsöverskridande efterföljande<br>skall vara lätt identifierbara, antingen genom att de bär uniform eller<br>armbindel eller genom extra anordningar placerade på fordonet. Poliser<br>som utför gränsöverskridande övervakning skall enligt artikel 41.3 d i</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>46</p>
<p>Schengenkonventionen hela tiden kunna styrka sin officiella behörighet<br>men är inte skyldiga att bära uniform eller andra kännetecken. Enligt<br>artikel 14.1 i avtalet far polismän, som uppehåller sig på den andra<br>statens territorium i de fall som avses i artiklarna 40 och 41 i Schengen-<br>konventionen samt artiklarna 6 och 8 i avtalet, bära sin nationella<br>uniform. Den mer generella ordalydelsen som valts i artikel 14.1 i avtalet<br>syftar emellertid inte till att uppnå någon skillnad i sak, utan fortfarande<br>gäller att den polisman som utför gränsöverskridande efterföljande eller<br>patrullerar på den andra statens område skall bära uniform eller andra<br>synliga kännetecken, medan detta inte är obligatoriskt för den polisman<br>som utför gränsöverskridande övervakning.</p>
<p>Artikel 14.3 ger avtalsparterna möjlighet att i särskilda fall göra<br>invändning mot att den andra avtalspartens polismän bär sin uniform eller<br>andra synliga kännetecken enligt artikel 14.1 och 14.2, varvid polis-<br>männen skall avstå för att bära dessa.</p>
<p>Vidare får enligt artikel 14.4 en avtalsparts polismän, som i andra fall<br>än som avses i 14.1 befinner sig på den andra avtalspartens territorium,<br>bära sin nationella uniform eller andra synliga kännetecken efter särskilt<br>beslut av behörig myndighet i den mottagande staten.</p>
<p>Avtalsparternas behöriga myndigheter skall, enligt artikel 14.5, under-<br>rätta varandra om vilka tjänstevapen som vid varje tidpunkt är tillåtna i<br>respektive stat.</p>
<p>Slutligen fastslås i artikel 14.6 att användning av tjänstevapen på den<br>andra avtalspartens territorium endast är tillåten i nödvärn.</p>
<h4>5.3.7 Utvärdering inom fem år</h4>
<p>Inom fem år från det att avtalet träder i kraft skall enligt artikel 18 en<br>utvärdering ske av hur avtalet har genomförts och tillämpats. I samband<br>med utvärderingen skall avtalsparterna även överväga om det finns behov<br>av att ändra avtalet eller de avgivna förklaringarna.</p>
<h4>5.3.8 Övriga bestämmelser</h4>
<p>Enligt artikel 16 kan avtalsparternas behöriga myndigheter inom ramen<br>för avtalet träffa ytterligare avtal om avtalets administrativa och praktiska<br>genomförande.</p>
<p>Om en stat anser att en begäran inom ramen för samarbetet inte kan<br>uppfyllas eller en åtgärd inte kan genomföras utan att det kan skada den<br>egna suveräniteten, den egna säkerheten eller andra väsentliga nationella<br>intressen eller att den står i strid med nationell rätt, kan staten i det<br>avseendet helt eller delvis vägra att samarbeta eller göra samarbetet<br>beroende av särskilda villkor. Det framgår av artikel 15.</p>
<p>Avtalet träder enligt artikel 17.1 i kraft den första dagen i månaden<br>efter det att den sista av de notifikationer, i vilka avtalspartem meddelar<br>varandra att formaliteterna för ikraftträdandet är uppfyllda, har mottagits<br>av den andra avtalsparten. Det gäller på obestämd tid samt kan sägas upp<br>med sex månaders varsel, artikel 17.2. Enligt artikel 17.3 kan avtalet på<br>begäran av endera parten ändras genom ömsesidigt samtycke. Även<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>47</p>
<p>sådana ändringar träder i kraft den första dagen i månaden efter att den Prop. 1999/2000:64<br>sista notifikationen har mottagits av den andra avtalsparten.</p>
<h3>5.4 Sveriges tillträde till avtalet</h3>
<p>Regeringens förslag: Riksdagen godkänner</p>
<p>• det av regeringen undertecknade avtalet om polisiärt samarbete i<br>Öresundsregionen av den 6 oktober 1999, och</p>
<p>• regeringens förklaring avseende artiklarna 6 och 8.</p>
<p>Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan<br>erinran, med undantag för Folkrörelsen Nej till EU som har motsatt sig<br>förslaget med hänvisning till att de har tagit ställning mot EU och<br>Schengensamarbetet.</p>
<h4>Skälen för regeringens förslag</h4>
<p>Integrationen i Öresundsregionen och den ökade fria rörlighet för per-<br>soner som följer av Schengenkonventionen nödvändiggör ett utökat<br>samarbete mellan svensk och dansk polis. Därtill kommer behovet av att<br>upprätthålla allmän ordning och säkerhet på Öresundsförbindelsen. Dessa<br>behov tillgodoses genom avtalet mellan Sverige och Danmark om<br>polisiärt samarbete i Öresundsregionen.</p>
<p>Integration och ökad rörlighet för personer</p>
<p>Den integration som eftersträvas i Öresundsregionen medför generellt<br>sett ett behov av utökat samarbete mellan svensk och dansk polis. Detta<br>blir särskilt tydligt med den ökade rörlighet för personer som följer av att<br>Öresundsförbindelsen gör det möjligt att färdas fort och enkelt mellan<br>Malmö och Köpenhamn. Den ökade rörligheten för personer över för-<br>bindelsen gäller inte enbart för laglydiga medborgare. Även brottslingar<br>kommer att kunna förflytta sig mellan Sverige och Danmark betydligt<br>fortare, enklare och även mer anonymt än tidigare, när det inte längre<br>finns några "flaskhalsar" i form av avgångstider för färjor och svävare<br>samt försäljning och kontroll av biljetter. När Sverige och Danmark blir<br>operativa medlemmar i Schengensamarbetet upphör vidare de stickprovs-<br>kontroller vid gränsen som i dag utförs inom ramen för den nordiska<br>passöverenskommelsen. Det är därför av stor vikt att det polisiära<br>samarbetet i regionen utökas och fördjupas, vad gäller både informations-<br>utbyte och mer operativt inriktat samarbete.</p>
<p>Allmän ordning och säkerhet på Öresundsförbindelsen</p>
<p>Öresundsförbindelsen är, som redan nämnts, uppbyggd på ett sätt som<br>gör att det i princip saknas möjlighet att vända ett fordon på förbindelsen.</p>
<p>48</p>
<p>Likväl måste allmänheten ha rätt att ställa samma anspråk på polisen när<br>det gäller bevarandet av den allmänna ordningen och säkerheten på<br>förbindelsen som på andra platser. Det medför att svensk polis, för att<br>bevara och vaka över den allmänna ordningen och säkerheten på<br>förbindelsen, kommer att fara över på danskt landterritorium och vända.<br>På motsvarande sätt måste dansk polis vända på svenskt landterritorium.<br>Den polispatrull som först anländer till en olycksplats e.d. på<br>förbindelsen bör kunna vidta nödvändiga åtgärder, oavsett om polis-<br>männen befinner sig på den egna eller den andra statens territorium.<br>Detta förutsätter en särskild reglering.</p>
<p>Avtalet mellan Sverige och Danmark om polisiärt samarbetet i Öresunds-<br>regionen och den svenska förklaringen bör godkännas</p>
<p>I avtalet ges svenska och danska polismän befogenhet att ingripa mot<br>ordningsstömingar på Öresundsförbindelsen, oavsett om de befinner sig<br>på sin egen eller den andra statens territorium. De ges vidare möjlighet<br>att inom vissa ramar såväl uppta som fortsätta ett förföljande av dömda<br>eller misstänkta brottslingar på den andra statens territorium. Även<br>personer som är tvångsomhändertagna för vård eller behandling och har<br>rymt får i vissa fall efterföljas. Vidare höjs ambitionsnivån när det gäller<br>informationsutbyte mellan ländernas polismyndigheter. Avtalet ger<br>således svensk och dansk polis betydligt förbättrade förutsättningar att i<br>samverkan bekämpa hot mot vår gemensamma ordning och säkerhet.<br>Avtalet bör därför godkännas.</p>
<p>Den svenska förklaringen med avseende på artiklarna 6 och 8 i avtalet<br>innebär i huvudsak att danska poliser far fortsätta ett förföljande över<br>Öresundsförbindelsen in i Sverige utan begränsning i tid och eller till<br>någon geografisk zon samt att de i samband därmed har rätt att<br>omhänderta den flyende. Se vidare avsnitt 5.3.2. Syftet med detta har<br>varit att finna en avgränsning som är tydlig att tillämpa och som därmed<br>leder till ett så effektivt samarbete som möjligt mellan svensk och dansk<br>polis. Vidare medför förklaringen att polismän från Danmark så långt<br>som det är möjligt ges samma befogenheter på svenskt territorium som<br>polismän från Finland och Norge har givits enligt Sveriges förklaring<br>enligt artikel 41.9 i Schengenkonventionen. Förklaringen bör därför<br>godkännas.</p>
<h2>6 Schengens gränser</h2>
<h3>6.1 Kontroll vid de yttre gränserna</h3>
<h4>6.1.1 Schengenkonventionens regler</h4>
<p>Kontrollen vid de yttre gränserna har tre huvudinriktningar. Den första är<br>den traditionella gränskontrollen, dvs. kontroll av att den inresande har<br>erforderliga handlingar och uppfyller övriga villkor för inresa i<br>Schengenområdet. Den andra är kontrollen av att den inresande inte är en<br>brottsling eller efterlyst för brott. Slutligen har den yttre gränskontrollen</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>49</p>
<p>också till syfte att vara ett verktyg för att avvärja hot mot allmän ordning<br>och säkerhet. Vid utresa skall nödvändig kontroll ske för att fånga upp<br>t.ex. efterlysta personer. Utresekontrollen är också i övrigt ett verktyg för<br>polisens spaningsverksamhet.</p>
<p>Artikel 6 i Schengenkonventionen reglerar denna kontroll närmare. I<br>artikeln föreskrivs att gränstrafiken vid de yttre gränserna skall<br>kontrolleras av behöriga myndigheter och att denna kontroll skall utföras<br>enligt gemensamma principer. Kontrollen skall utföras inom ramen för<br>varje Schengenstats egna befogenheter och lagstiftning, och den skall ta<br>hänsyn till alla Schengenstaters intresse (artikel 6.1).</p>
<p>Alla personer som passerar den yttre gränsen skall åtminstone visa upp<br>sina resedokument vid en identitetskontroll (artikel 6.2).</p>
<p>Kontrollen vid de yttre gränserna kan delas in i två skeden. Det första<br>består av dokumentgranskning och i vissa fall registerslagning. När det<br>bedöms nödvändigt utförs i ett andra skede även fysisk kontroll, dvs.<br>kroppsvisitering samt kontroll av fordon och föremål. All kontroll enligt<br>Schengenkonventionen skall, enligt tillämpningsföreskrifter i Schengens<br>gemensamma handbok, utföras på ett sådant sätt att de inte är mer<br>ingripande eller omfattande än vad som krävs för att kontrollen skall<br>tjäna sitt syfte (proportionalitetsprincipen).</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<h4>Dokumentkontroll m.m.</h4>
<p>Den rutinmässiga identitetskontrollen innebär att de resedokument som<br>företes snabbt kontrolleras beträffande giltighet och tecken på för-<br>falskning. Sådan kontroll skall genomföras både vid in- och utresa.<br>Kontrollen riktar sig inte enbart mot utlänningar utan även mot<br>medborgare i EU eller i Schengenstater som inte är anslutna till EU, men<br>kontrollen av utlänningar skall vara mera noggrann (artikel 6.2 c). En<br>medborgare i en EU- eller Schengenstat skall kontrolleras noggrannare<br>vid in- eller utresa i sådana särskilda fall där det föreligger tecken på att<br>denne kan utgöra ett hot mot allmän ordning, nationell säkerhet eller<br>allmän hälsa. EU-medborgaren kan i sådana fall, med stöd av<br>bestämmelserna i direktiv 1964/221/EEC, nekas inresa i en annan EU-<br>stat.</p>
<p>Utlänningar i konventionens mening, dvs. alla som inte är medborgare<br>i en EU-stat eller i en Schengenstat som inte är medlem i EU, skall i<br>princip kontrolleras noggrannare. Denna mera noggranna kontroll<br>innebär, förutom den rutinmässiga kontrollen, en närmare kontroll av<br>handlingars giltighet, äkthet och i förekommande fall av att erforderliga<br>viseringar finns och att andra villkor för inresa är uppfyllda. Kontrollen<br>omfattar vidare en direkt sökning av uppgifter om personer eller föremål<br>i SIS och i nationella sökregister.</p>
<p>50</p>
<h4>Fysisk kontroll</h4>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Schengenkonventionen förutsätter, som framgått, inte enbart dokument-<br>och registerkontroller vid de yttre gränserna. De gemensamma prin-<br>ciperna i artikel 6.1 innebär bl.a. att personkontrollen, utöver granskning<br>av resedokument och andra villkor för inresa m.m., även skall avse<br>efterspaning av misstänkta brottslingar och förhindrande av hot mot<br>Schengenstatemas inre säkerhet och allmänna ordning. Dessutom skall<br>fordon och föremål som medförs av personer som passerar gränsen<br>kontrolleras av alla Schengenstater. Dessa kontroller skall ske i enlighet<br>med respektive lands lagstiftning. Schengenkonventionens bestämmelser<br>innehåller således, när det gäller personkontrollen vid de yttre gränserna,<br>ett i vid mening brottsförebyggande element.</p>
<h4>6.1.2 Gällande rätt</h4>
<p>Den svenska gränskontrollen utförs av polisen, Tullverket och Kust-<br>bevakningen. När det gäller personkontrollen är det polisen som har<br>huvudansvaret, men polisen kan biträdas av övriga myndigheter och<br>Statens invandrarverk. Ett undantag finns dock; Kustbevakningen har ett<br>självständigt ansvar och självständiga befogenheter när det gäller person-<br>kontrollen till sjöss.</p>
<h4>Dokumentkontroll</h4>
<p>I 5 kap. utlänningslagen (1989:529), UtlL, finns bestämmelser om<br>kontroll- och tvångsåtgärder. I 1 § föreskrivs att en utlänning är skyldig<br>att visa upp sitt pass för polismyndigheten vid in- eller utresa. I lagen har<br>regeringen bemyndigats att meddela närmare föreskrifter om kontrollen.<br>Regeringen har med stöd härav föreskrivit att alla utlänningar som reser<br>in i landet från ett utomnordiskt land skall visa upp sitt pass. Vid inresa<br>från ett annat nordiskt land skall utlänningar som är medborgare i ett<br>icke-nordiskt land visa upp sitt pass på begäran av polismyndigheten (5<br>kap. 4-5 §§ utlänningsförordningen [1989:547], UtlF). Utlänningen skall<br>också lämna polisen de upplysningar och visa upp de handlingar som är<br>av betydelse för bedömningen av hans eller hennes rätt till inresa och<br>vistelse i landet.</p>
<p>Beträffande utresekontroll föreskrivs i 5 kap. 7 § UtlF, att polismyn-<br>digheten i vissa fall får kräva av en utlänning som reser ut ur landet, att<br>denne visar upp sitt pass. Detta far ske om det behövs för att förebygga<br>eller beivra brott eller annars för att upprätthålla allmän ordning och<br>säkerhet samt i den utsträckning det i övrigt behövs för att genomföra<br>utlänningslagens bestämmelser om kontroll av utlänningar. Utrese-<br>kontroll far inte ske beträffande nordiska medborgare som reser till ett<br>annat nordiskt land.</p>
<p>Dokumentkontroll avseende svenska medborgare regleras i passlagen<br>(1978:302). Enligt 5 § passlagen får en svensk medborgare inte resa ut ur<br>landet utan att medföra ett giltigt pass. Vissa undantag gäller från den<br>skyldigheten, bl.a. för besättningsmän på fartyg och luftfartyg samt för<br>resor mellan de nordiska länderna. Den som skall medföra pass är, enligt</p>
<p>51</p>
<p>andra stycket, skyldig att på begäran visa upp passet för polisman eller<br>annan passkontrollant. En överträdelse av bestämmelserna om skyldig-<br>heten att medföra pass är inte straffsanktionerad, men anses enligt<br>motiven inrymma en skyldighet och en befogenhet för polisen att hindra<br>utresa för den som inte har ett giltigt pass. En motsvarande skyldighet<br>gäller, enligt andra stycket, vid inresa från ett utomnordiskt land om inte<br>det svenska medborgarskapet styrks på annat sätt. Bestämmelsen har sin<br>bakgrund i utlänningskontrollen. En svensk medborgare har dock (enligt<br>2 kap. 7 § regeringsformen, RF) alltid en ovillkorlig rätt till inresa.</p>
<h4>Fysisk kontroll</h4>
<p>I 5 kap. 2 § UtlL regleras när kroppsvisitation och undersökning av<br>bagage m.m. far äga rum som utlänningsrättslig åtgärd. Sådana under-<br>sökningar far ske för att utröna utlänningens identitet eller resväg till<br>Sverige, om detta är relevant i fråga om utlänningens rätt att resa in i och<br>vistas i landet. Polisen ges vidare en möjlighet att undersöka bagage-<br>utrymmen och övriga slutna utrymmen i bilar och andra transportmedel<br>för att förhindra att utlänningar reser in i Sverige i strid med utlännings-<br>lagstiftningen. Tullverket och Kustbevakningen har samma befogenhet.<br>Bestämmelsen om rätt att undersöka bagageutrymmen och övriga slutna<br>utrymmen i bilar och andra transportmedel är tillämplig avseende såväl<br>utlänningar som svenska medborgare som reser in i landet. Åtgärderna<br>far endast företas i samband med inresekontrollen och endast om det<br>finns anledning till det. Därmed avses inte att polisen vid inrese-<br>kontrollen rutinmässigt skall undersöka fordon, utan det förutsätts<br>normalt att det finns en rimlig anledning därtill, ett förhållande som följer<br>redan av bestämmelsens syfte. Så kan exempelvis vara fallet när polisen<br>har skäl att misstänka att utlänningar vid en viss tidpunkt och vid ett visst<br>gränsavsnitt försöker att illegalt ta sig in i landet, t.ex genom att gömma<br>sig i fordon (prop. 1981/82:146 s. 67).</p>
<p>I 28 kap. rättegångsbalken (RB) finns regler om husrannsakan och<br>kroppsvisitation. Om det finns anledning anta att ett brott har begåtts på<br>vilket det kan följa fängelse, får polisen utföra kroppsvisitation på den<br>som skäligen kan misstänkas för brottet för att söka efter föremål som<br>kan tas i beslag eller om det annars är av betydelse för utredningen om<br>brottet (28 kap. 11 § RB). Med kroppsvisitation avses undersökning av<br>en persons kläder och annat som någon bär på sig, men också<br>undersökning av föremål som i övrigt någon har med sig. Det spelar här<br>inte någon roll om föremålet är öppet, stängt utan att vara låst eller låst<br>och inte heller på vilket sätt det medförs. Till exempel kan väskor, paket<br>och plånböcker undersökas. Föremål som kan undersökas är endast<br>sådana som en person kan föra med sig. Större föremål, som exempelvis<br>bilar och andra fordon, kan inte undersökas med stöd av bestämmelsen<br>om kroppsvisitation, utan detta faller under bestämelsema om hus-<br>rannsakan. Husrannsakan får företas om det finns anledning att anta att<br>ett brott som det kan följa fängelse på har begåtts, för att polisen skall<br>söka efter föremål för beslag eller annars för att undersöka omständlig-<br>heter som kan ha betydelse för utredning om brottet (28 kap. 1 § RB).<br>Husrannsakan hos annan än den som är skäligen misstänkt för brottet får</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>52</p>
<p>endast företas i vissa undantagssituationer, bl.a. om den misstänkte<br>gripits där. En polisman får utan beslut av undersökningsledare eller<br>annan företa kroppsvisitation eller husrannsakan endast om det är fara i<br>dröjsmål.</p>
<p>I 19 § polislagen (1984:387) finns ytterligare bestämmelser om kropps-<br>visitation. Paragrafens första stycke reglerar polisens rätt att utföra<br>kroppsvisitation i samband med att någon berövas friheten eller av-<br>lägsnas. En polisman som med laga stöd griper eller annars omhändertar<br>eller avlägsnar någon får kroppsvisitera denne i den utsträckning som är<br>nödvändig dels av säkerhetsskäl för att vapen eller andra farliga föremål<br>skall kunna tas om hand, dels för att identiteten på den som visiteras skall<br>kunna fastställas. En polisman får vidare, enligt andra stycket, utföra<br>kroppsvisitation för att söka efter vapen eller andra farliga föremål som är<br>ägnade att användas vid brott mot liv eller hälsa om dessa föremål med<br>hänsyn till omständigheterna kan antas bli förverkade enligt 36 kap. 3 §<br>brottsbalken.</p>
<p>Vidare innehåller polislagen bestämmelser om särskilda befogenheter<br>att utföra husrannsakan och liknande åtgärder samt om särskilda<br>befogenheter i polisens verksamhet att bereda allmänheten skydd mot<br>brott och att förebygga brott (20-22 respektive 23-24 § §).</p>
<p>I detta sammanhang bör även nämnas lagen (1970:926) om särskild<br>kontroll på flygplats. Lagen innehåller bestämmelser om säkerhets-<br>kontroll. Syftet med lagen är att förebygga brott som hotar säkerheten vid<br>luftfart (1 §). Vid kontrollen får vapen eller andra föremål som är ägnade<br>att användas vid sådana brott eftersökas (3 §).</p>
<h4>Tullverkets befogenheter att utföra kontroller i sin verksamhet</h4>
<p>Tullverket får utföra långtgående kontroller avseende varor, i syfte att se<br>till att införselavgifter betalas med rätt belopp och att införsel- och<br>utförselrestriktioner (såsom t.ex. förbud mot införsel av narkotika och<br>tillståndskrav avseende vapen och ammunition) efterlevs. Merparten av<br>dessa befogenheter tillkommer även Polisen och Kustbevakningen, när<br>myndigheterna biträder Tullverket i dess kontrollverksamhet.</p>
<p>Tullverkets befogenheter att utföra kontroller är mer begränsade vid<br>gräns mot EU-land än vad som gäller vid gräns mot tredje land. Reglerna<br>för Tullverkets kontrollverksamhet vid yttre gräns finns huvudsakligen i<br>tullkodexen (rådets förordning EEG nr 2913/92) vilken kompletteras av<br>tullagen (1994:1550), medan kontrollverksamheten vid inre gräns<br>regleras i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges<br>gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen. Enkelt uttryckt får<br>tullen vid gräns mot tredje land utföra stickprovskontroller, medan<br>kontroller vid inre EU-gräns inte får utföras stickprovsvis och endast får<br>syfta till att undersöka eventuella oegentligheter avseende vissa<br>uppräknade varutyper. Att kontroller inte får utföras stickprovsvis<br>(slumpmässigt) innebär att kontroller får göras dels när det finns en<br>brottsmisstanke, dels efter ett selektivt urval när det inte finns någon<br>brottsmisstanke. Detta kan grundas på exempelvis en särskild riskprofil<br>eller på att en tulltjänsteman genom att använda sin intuition eller<br>erfarenhet finner att ett objekt bör kontrolleras, men underlaget är alltför</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>53</p>
<p>vagt, motsägelsefullt eller ofullständigt för att ge upphov till brotts-<br>misstanke. (Se vidare prop. 1995/96:166, Tullens befogenheter vid den<br>inre gränsen, sid. 55-61.)</p>
<p>Vid brottsmisstanke tillkommer ytterligare befogenheter enligt lagen<br>(1960:418) om straff för varusmuggling, såsom kroppsvisitation och hus-<br>rannsakan.</p>
<h4>Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning och tullkontroll</h4>
<p>Lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär över-<br>vakning är tillämplig när Kustbevakningen bedriver övervakning till havs<br>och i kustvattnen samt i Vänern och Mälaren, för att hindra brott mot<br>föreskrifter i lagar och andra författningar som gäller bl.a. utlänningars<br>inresa till och utresa från Sverige. Om anledning förekommer att ett<br>sådant brott har begåtts, har tjänstemän vid Kustbevakningen samma<br>befogenhet som tillkommer polismän att bl.a. gripa någon med stöd av 24<br>kap. 7 § första stycket rättegångsbalken samt att företa husrannsakan med<br>stöd av 28 kap. 5 § samma balk, om syftet med åtgärden är att söka efter<br>den som skall gripas eller att verkställa beslag.</p>
<p>Kustbevakningen har vidare - på motsvarande sätt som gäller vid<br>personkontroll - ett självständigt ansvar för tullkontroll av sjötrafiken.<br>De befogenheter som kustbevakningstjänstemännen far utöva i varu-<br>kontrollen framgår av tull- och varusmugglingslagstiftningen. Kust-<br>bevakningen har därigenom ett samlat ansvar för gränskontroll till sjöss<br>avseende såväl personer som varor.</p>
<h4>6.1.3 Överväganden och förslag avseende dokumentkontroll</h4>
<p>Regeringens förslag: Föreskrifterna i 5 § passlagen (1978:302) om<br>undantag från skyldigheten för svenska medborgare att medföra pass vid<br>resa till ett annat nordiskt land utvidgas till att gälla resor till Schengen-<br>ländema. Samtidigt förtydligas bestämmelsen i fråga om vilka tjänstemän<br>som är behöriga att utföra passkontroll.</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. I<br>promemorian presenterades även förslag till två nya bestämmelser i<br>polislagen (1984:387), se nedan under rubrik Fysisk kontroll.</p>
<p>Remissinstanserna har tillstyrkt eller avstått från att yttra sig över för-<br>slaget till ändring i passlagen. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering<br>(DO) har anfört att även 5 kap. 1 § utlänningslagen (1989:529), enligt<br>vilken en utlänning vid inresa eller utresa skall visa upp sitt pass för<br>polismyndigheten, bör ändras.</p>
<h4>Skälen för regeringens förslag</h4>
<p>Svenska medborgare bör inte vara skyldiga att medföra pass för att resa<br>ut från Sverige till ett annat Schengenland. Detta ligger i linje med den<br>fria rörlighet för personer som är Schengensamarbetets syfte.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>54</p>
<p>Utlänningars fria rörlighet över de inre gränserna i Schengenområdet<br>bör, som DO har påpekat, naturligtvis också föranleda författnings-<br>ändringar. Den nordiska passunionens undantag, för nordiska med-<br>borgare, från skyldigheten att visa pass regleras i dag i utlänningsförord-<br>ningen. Motsvarande undantag för Schengensamarbetets vidkommande<br>kommer att regleras på samma sätt.</p>
<p>Den inresekontroll som avses i Schengenkonventionen skall ses mot<br>bakgrund av de syften med kontrollen som närmare beskrivits ovan, dvs.<br>att endast de som är berättigade att resa in på Schengenområdet skall<br>släppas in, att förebygga hot mot allmän ordning och inre säkerhet samt<br>att utgöra ett spaningshjälpmedel. Utresekontrollen är i praktiken främst<br>ett spaningsverktyg för att förhindra att personer som efterlysts för brott<br>undandrar sig lagföring och straff. Den har också innebörden av "migra-<br>tionskontroll", genom att utresekontrollen gör det möjligt att se om t.ex.<br>en person som rest in i Sverige, med giltig visering, efter viseringstidens<br>utgång har lämnat landet eller om vederbörande alltjämt finns kvar här.</p>
<p>En utgångspunkt är att Schengenkonventionens regler om in- och ut-<br>resekontroll inte enbart gäller utlänningar i konventionens mening, utan<br>alla personer som passerar en yttre gräns (se avsnitt 6.1.1).</p>
<p>Dokumentkontroll m.m</p>
<p>Utlänningslagen</p>
<p>Dokumentkontroll och kontroll, i samband med inresa, av att en<br>inresande har tillräckliga medel för sitt uppehälle o.d., utförs redan i dag<br>enligt utlänningslagen beträffande utländska medborgare. De undantag<br>som finns grundas på den nordiska passunionen. Beträffande utresa finns<br>möjlighet att utan lagändringar införa en sådan kontroll av utlänningar.<br>Utlänningslagens regler svarar således mot Schengenkonventionens<br>regler om dokumentkontroll, utom såvitt avser svenska medborgare som i<br>stället kontrolleras enligt passlagens bestämmelser.</p>
<p>Passlagen</p>
<p>Det enligt passlagen gällande undantaget från skyldigheten för svenska<br>medborgare att i princip kunna visa upp sitt pass i samband med inresa<br>till eller utresa från ett nordiskt land, har berörts ovan i avsnitt 6.1.2. När<br>gränskontrollerna vid de inre gränserna upphör, när Sverige fullt ut deltar<br>i Schengensamarbetet, bör det nämnda undantaget gälla inresa till eller<br>utresa från en Schengenstat. Undantaget från svenska medborgares<br>skyldighet att medföra pass vid utresa från Sverige enligt 5 § passlagen,<br>bör således utvidgas till att avse utresa till Schengenstaterna.</p>
<p>I övrigt svarar passlagen mot Schengenkonventionens regler om<br>dokumentkontroll såvitt avser svenska medborgare.</p>
<p>När det gäller frågan om kontrollerande myndighet, dvs. för vilka<br>tjänstemän den svenske medborgaren är skyldig att på begäran visa upp<br>sitt pass, bör dock 5 § passlagen förtydligas. In- och utresekontroll enligt<br>utlänningslagstiftningen utförs av polisen, som är huvudansvarig, samt<br>därutöver av Tullverket, Statens invandrarverk (se prop. 1998/99:81,<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>55</p>
<p>Statens invandrarverk och gränskontroll, bet. 1998/99:SfUll, rskr. Prop. 1999/2000:64<br>1998/99:236) och Kustbevakningen. Kustbevakningen har även ett själv-<br>ständigt ansvar och självständiga befogenheter när det gäller person-<br>kontroll till sjöss.</p>
<p>På motsvarande sätt som gäller enligt utlänningslagen bör Tullverket,<br>Invandrarverket (framdeles Migrationsverket) och Kustbevakningen ha<br>möjlighet att utföra kontroll enligt 5 § passlagen. För att tydliggöra detta,<br>anser regeringen att dessa myndigheters tjänstemän liksom även särskilt<br>förordnade passkontrollanter, bör anges uttryckligen i 5 § jämte polisen.</p>
<p>Register</p>
<p>När det gäller registerkontroll föreslås i avsnitt 8 en särskild lag om<br>Schengens informationssystem. Enligt den lagen ges polisen och andra<br>myndigheter som utför eller bistår vid gränskontrollverksamheten<br>tillgång till SIS för gränskontrollverksamheten. Enligt Schengens gemen-<br>samma handbok, som är en del av Schengenregelverket, skall SIS<br>konsulteras beträffande EU- och Schengenmedborgare om man kan<br>befara att en person utgör ett hot. Utlänningar skall i princip alltid<br>kontrolleras mot SIS.</p>
<p>Om en slagning i SIS eller ett nationellt polisregister ger upphov till<br>misstanke om att den person som begär att fa resa in i Sverige och<br>därmed i Schengenområdet utgör ett hot mot Schengens inre säkerhet och<br>ordning, kan det enligt den gemensamma handboken finnas skäl att vidta<br>ytterligare åtgärder i form av fysisk kontroll.</p>
<h4>6.1.4 Överväganden och bedömning avseende fysisk kontroll</h4>
<p>Regeringens bedömning: Det krävs ytterligare överväganden i frågan<br>om införande av nya eller utökade befogenheter för myndigheter som<br>utför personkontroll vid Sveriges gränser att använda straffprocessuella<br>tvångsmedel.</p>
<p>Promemorians förslag: I departementspromemorian Polissamarbete<br>m.m. med anledning av Schengen, Ds 1999:31, presenterades ett förslag<br>av innebörd att polisen ges befogenhet att utföra kroppsvisitation och<br>husrannsakan i samband med att en person reser in till Schengenområdet<br>via Sverige för att söka efter förmål och utröna omständigheter i den<br>utsträckning som behövs för att uppdaga eller förebygga brott som kan<br>leda till mer än ett års fängelse.</p>
<p>Remissinstanserna har ställt sig kritiska till promemorians förslag.<br>Riksdagens ombudsmän (JO), Ombudsmannen mot etnisk diskriminering<br>(DO), Sveriges Advokatsamfund och Sveriges Industriförbund har<br>avstyrkt förslaget. Rikspolisstyrelsen (RPS) har tillstyrkt förslaget samt<br>framfört att motsvarande befogenheter behövs i samband med utresa.<br>Kustbevakningen har tillstyrkt förslaget i den delen.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Bestämmelsen i artikel 6.2 a i<br>Schengenkonventionen - att fordon och föremål som medförs av<br>personer som passerar den yttre gränsen skall kontrolleras med avseende<br></p>
<p>56</p>
<p>på förhållanden som kan påverka Schengenstatemas inre ordning och<br>säkerhet - anger uttryckligen att kontrollerna skall verkställas i enlighet<br>med respektive Schengenstats nationella rätt. Den bestämmelsen kan<br>således inte ses som ett formellt åtagande att införa nya kontroll-<br>befogenheter. Däremot har Sverige genom sin anslutning till Schengen-<br>samarbetet gjort ett allmänt åtagande att beakta Schengenstatemas inre<br>ordning och säkerhet; detta kan sägas ”ligga i Schengenkonventionens<br>natur”.</p>
<p>Svenska regler om olika former av fysisk kontroll har presenterats ovan<br>i avsnitt 6.1.2. Som framgått finns det vissa bestämmelser som ger<br>myndigheter varierande befogenheter i skilda syften i samband med att en<br>person passerar gränsen.</p>
<p>Polisen - eller Tullverket, när myndigheten biträder polisen och Kust-<br>bevakningen när myndigheten utövar kontroll av sjötrafiken eller annars<br>biträder polisen - får utföra kroppsvisitation eller undersöka bagage<br>m.m. när en utlänning kommer till gränsen, för att utröna utlänningens<br>identitet eller resväg till Sverige om det är relevant i fråga om veder-<br>börandes rätt att resa in i och vistas i Sverige. Myndigheterna får även<br>undersöka bagageutrymmen och övriga slutna utrymmen i bilar och andra<br>transportfordon - avseende såväl svenska medborgare som utlänningar -<br>för att förhindra att utlänningar reser in i Sverige i strid med utlännings-<br>lagstiftningen. Åtgärderna får vidtas endast i samband med inrese-<br>kontrollen och endast om det finns anledning till det<sup>1</sup>. Detta följer av 5<br>kap. 2 § UtlL.</p>
<p>Tullverket - eller Kustbevakningen, när myndigheten utövar tull-<br>kontroll över sjötrafiken eller annars biträder Tullverket - får utföra<br>kontroller i syfte att se till att införselavgifter betalas med rätt belopp och<br>att införsel- och utförselrestriktioner (exempelvis avseende narkotika och<br>vapen) efterlevs. Befogenheten avser undersökning av transportmedel,<br>containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan förvaras vid införsel<br>från eller utförsel till ett annat EU-land, samt handresgods och<br>handväskor och liknande som medförs av en resande vid inresa från eller<br>utresa till ett annat EU-land. Kontrollerna får inte utformas på sådant sätt<br>att urvalet av vem som kontrolleras sker stickprovsvis (slumpmässigt)<sup>2</sup>.<br>Detta följer av lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid<br>Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen. Tullagen<br>(1994:1550), som avser kontroller vid yttre EU-gräns, tillåter även<br>slumpmässiga kontroller.</p>
<p>Gränskontrollmyndighetema har således förhållandevis långtgående<br>befogenheter när det gäller utlänningsrättsliga kontroller och varu-<br>kontroller.</p>
<p>I departementspromemorian Polissamarbete m.m. med anledning av<br>Schengen, Ds 1999:31, presenterades ett förslag av innebörd att polisen</p>
<p><sup>1</sup> Därmed avses att polisen vid inresekontrollen inte rutinmässigt skall undersöka fordon,<br>utan det förutsätts normalt att det finns en rimlig anledning därtill, ett förhållande som följer<br>redan av bestämmelsens syfte. Så kan exempelvis vara fallet när polisen har fått skäl att<br>misstänka att utlänningar vid en viss tidpunkt och vid ett visst gränsavsnitt försöker att<br>illegalt ta sig in i landet, t.ex. genom att gömma sig i fordon ( prop. 1981/82:146 s. 67).</p>
<p><sup>2</sup> Därmed avses, som nämnts, enligt motivuttalanden att det inte krävs en brottsmisstanke<br>men väl att det görs ett selektivt urval. Se vidare avsnitt 6.2.1.<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>57</p>
<p>ges befogenhet att utföra kroppsvisitation och husrannsakan i samband<br>med att en person reser in till Schengenområdet via Sverige, för att söka<br>efter föremål och utröna omständigheter i den utsträckning som behövs<br>för att uppdaga eller förebygga brott som kan leda till mer än ett års<br>fängelse.</p>
<p>Promemorians förslag har mött kritik från Riksdagens ombudsmän<br>(JO), Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO), Sveriges<br>Advokatsamfund och Sveriges Industriförbund. JO, DO, Advokatsam-<br>fundet och Industriförbundet har avstyrkt förslaget och ifrågasatt om<br>nyttan med den föreslagna regeln uppväger det intrång som befogenheten<br>skulle innebära i det grundlagsreglerade skyddet mot tvångsingripanden<br>mot enskilda. JO har därutöver anfört att en sådan bestämmelse skulle<br>öppna för tvångsmedelsanvändning i allmänt brottsspaningssyfte eller i<br>brottspreventivt syfte, vilket står i strid med grundläggande principer i<br>vår rättsordning och därför tillåts endast i mycket särpräglade situationer.</p>
<p>Rikspolisstyrelsen och Kustbevakningen har tillstyrkt förslaget; Riks-<br>polisstyrelsen har vidare anfört att den föreslagna bestämmelsen bör vara<br>tillämplig även vid utresa.</p>
<p>I Blekinge län pågår för närvarande försöksverksamhet med gräns-<br>kontroll enligt Schengenkonventionens bestämmelser, så långt detta är<br>möjligt inom ramen för dagens regelverk. I försöksverksamheten<br>samverkar myndigheten med Tullverket, Kustbevakningen och Statens<br>invandrarverk.</p>
<p>Den hittillsvarande erfarenheten ur polisiär synvinkel från försöks-<br>verksamheten - som ännu inte är slutredovisad eller slutligen utvärderad<br>- visar att man vid kontroller både vid in- och utresa ur landet gör<br>åtskilliga fynd av både stöldgods och brottsverktyg. Erfarenheterna visar<br>också att det främst är Tullverket som i samband med sina kontroller vid<br>den yttre gränsen har gjort dessa fynd, förutom att man uppdagat försök<br>att föra in eller ut varor som varit belagda med restriktioner för införsel<br>eller utförsel. Tullverkets personal har då rapporterat sina iakttagelser för<br>polisen som vidtagit åtgärder för lagföring eller avvisning av de ifråga-<br>varande personerna. En annan slutsats som kan synas vara möjlig att dra<br>redan nu av försöksverksamheten är att det största antalet fynd före-<br>kommer i samband med kontrollerna vid utresa ur riket.</p>
<p>Polisens erfarenheter från gränskontrollen pekar på samma förhållande<br>som promemorian lagt till grund för sitt förslag, nämligen att det finns ett<br>behov för polisen att i viss utsträckning kunna genomföra kropps-<br>visitation och husrannsakan i samband med gränskontrollen på en lägre<br>misstankenivå än den som följer av rättegångsbalkens regler. Till skillnad<br>från promemorians utgångspunkt synes dock det operativa behovet av<br>vissa utökade tvångsmedelsbefogenheter vara störst vid genomförande av<br>utresekontrollen, ett förhållande som avspeglas bl.a. i Rikspolisstyrelsens<br>remissvar. I dag finns det emellertid inte ett fullt tillräckligt underlag för<br>att bedöma behovet vid utresekontrollen och att väga detta behov mot<br>bl.a. de intressen av skydd för den personliga integriteten som främst<br>påtalats av JO men även av andra remissinstanser. I viss mån gäller detta<br>även ifråga om inresekontrollen.</p>
<p>Beaktas bör att straffprocessuella tvångsmedel i brottsspaningssyfte<br>reser vissa principiella invändningar. Införandet av sådana regler måste<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>58</p>
<p>således motiveras av ett klarlagt operativt behov som klart överväger det<br>intrång som åtgärden innebär. Av legalitetsskäl bör vidare avgränsningen<br>vara mycket klar. Det sagda leder regeringen till slutsatsen att frågan om<br>införande av en tvångsmedelsreglering av det slag som föreslogs i<br>departementspromemorian fordrar fortsatta överväganden.</p>
<p>Regeringen väljer därför att inte nu lägga fram något förslag på<br>området. Regeringens förslag om nya regler som har avseende på gräns-<br>kontrollen inskränker sig i detta lagstiftningsärende till de regler som<br>bedöms vara strikt nödvändiga för att uppfylla konventionsåtagandena.<br>Det bör emellertid göras en översyn av bl.a. polisens behov av tvångs-<br>medel i samband med gränskontrollverksamheten som tar hänsyn till<br>erfarenheterna av tillämpningen av Schengenregelverket och som sätter<br>in gränskontrollverksamheten i ett större brottsförebyggande och<br>brottsbekämpande sammanhang. Där bör också beaktas de eventuella<br>behov av regelanpassningar som den utökade myndighetssamverkan, som<br>blir följden av en gränskontroll i Schengensamarbetets anda, kan föra<br>med sig.</p>
<p>Rikspolisstyrelsen har i sitt remissvar också pekat på behovet av ett<br>klargörande om huruvida den befogenhet till husrannsakan som polisen<br>enligt 5 kap. 2 § UtlL har i samband med inresekontrollen för att uppdaga<br>försök att illegalt föra in utlänningar i landet, kan tillämpas även vid<br>eventuell genomsökning av handelsfartyg efter personer som göms för att<br>illegalt föras in i landet. För det fall befogenheten inte gäller för<br>genomsökning av handelsfartyg, har Rikspolisstyrelsen begärt att regeln<br>ändras så att sådana befogenheter kan ges polisen i samband med inrese-<br>kontroll.</p>
<p>5 kap. 2 § UtlL medger, som nämnts, bl.a. undersökning av bagage-<br>utrymmen och övriga slutna utrymmen i bilar och andra transportmedel i<br>syfte att förhindra att utlänningar reser in i Sverige i strid med bestäm-<br>melserna i UtlL eller i författningar som har stöd i UtlL. I 5 kap 2 § UtlL<br>ges som tidigare har sagts möjlighet till kroppsvisitation av en resande i<br>samband med inresekontroll för att eftersöka fardhandlingar eller utröna<br>dennes resväg. Denna befogenhet kan användas i samband med<br>ombordkontroll på fartyg. Bestämmelsen ger också i vissa fall möjlighet<br>till husrannsakan i bagageutrymmen och andra slutna utrymmen i<br>transportmedel utan att någon konkret brottsmisstanke föreligger. I<br>motiven finns inga uttalanden om huruvida bestämmelsen kan tillämpas i<br>samband med kontroller av fartyg. Att införa en reglering av frågan i<br>enlighet med RPS önskemål i remissvaret kräver dock grundliga<br>överväganden, inte minst vad gäller avgränsningen mot fartygets bostads-<br>och kontorsutrymmen. Frågan om att utöka polisens befogenheter enligt<br>5 kap. 2 § UtlL till husrannsakan vid kontroll av handelsfartyg, måste<br>bedömas utifrån det praktiska behovet av sådana befogenheter. Ett<br>tillräckligt säkert underlag för en sådan bedömning finns inte för när-<br>varande. Vidare måste ett sådant behov vägas mot bl.a. regeringsformens<br>skydd mot husrannsakan och liknande intrång. Administrativ kontroll<br>mot passagerarlistor m.m., ombordkontroll av resehandlingar och andra<br>dokument och ombordkontroll av besättning och passagerare torde upp-<br>fylla Schengenkonventionens krav på inresekontroll även utan att möjlig-<br>heterna att genomföra husrannsakan i fartygsutrymmena har reglerats i 5</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>59</p>
<p>kap. 2 § UtlL. Frågan om vilka befogenheter polisen, mot bakgrund av de<br>befogenheter de redan har, lämpligen bör tilldelas ifråga om husrann-<br>sakan i samband med inresekontroller på fartyg bör dock göras till före-<br>mål för närmare överväganden i den ovan aviserade utredningen.</p>
<h3>6.2 Tillfällig personkontroll vid inre Schengengräns</h3>
<h4>6.2.1 Schengenkonventionens regler</h4>
<p>I Schengenkonventionen artikel 2.2 stadgas ett undantag från den<br>grundläggande principen, att de inre gränserna får passeras överallt utan<br>att någon personkontroll genomförs. I den nämnda artikeln ges<br>Schengenstaterna en rätt att tillfälligt återinföra gränskontroller vid en<br>inre gräns mot en eller flera andra Schengenstater. Om den allmänna<br>ordningen eller statens säkerhet så kräver får, efter samråd med övriga<br>Schengenstater, nationella gränskontroller genomföras. Kontrollerna får<br>ske under en begränsad tidsperiod och skall vara anpassade till det<br>aktuella läget. Om ett omedelbart återinförande av gränskontrollen krävs<br>med hänsyn till den nationella ordningen eller statens säkerhet kan den<br>berörda staten vidta nödvändiga åtgärder och snarast möjligt underrätta<br>övriga Schengenstater.</p>
<h4>6.2.2 Övervägande och bedömning</h4>
<p>Bedömning: Schengekonventionens bestämmelse om tillfälligt åter-<br>upptagande av inre gränskontroll föranleder inte lagstiftning.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Promemorians bedömning: Promemorian behandlade inte fråge-<br>ställningen.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: De situationer när artikel 2.2 kan<br>komma att tillämpas är av vitt skilda slag. Det kan som en ytterlighet vara<br>fråga om en omvälvande inre situation i ett annat land som kan ge ett<br>upphov till ett starkt behov att kunna kontrollera vilka personer som<br>passerar över gränserna. Det kan å andra sidan vara fråga om ett större<br>idrotts- eller nöjesarrangemang där det kan förväntas att personer som<br>kan befaras störa den allmänna ordningen kommer att resa in. Artikel 2.2<br>föreskriver att Schengenstaten i fråga skall vidta åtgärder som är<br>anpassade till det aktuella läget, och det är uppenbart att de åtgärder som<br>vidtas blir helt olika i dessa bägge ytterlighetsfall. Det är dock i samtliga<br>fall fråga om att göra bedömningar av känslig politisk natur. Det är därför<br>naturligt att regeringen, som har det yttersta ansvaret för rikets gränser<br>och för utrikespolitiken, fattar beslut i dessa situationer. Regeringen kan<br>redan i dag med stöd av bemyndigandet i 5 kap. 1 § UtlL meddela<br>föreskrifter om kontroll vid inresa och utresa. Någon lagändring erfordras<br>inte.</p>
<p>60</p>
<h3>6.3</h3>
<h3>Inre utlänningskontroll</h3>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>6.3.1 Kustbevakningens medverkan vid den inre<br>utlänningskontrollen</p>
<h4>Gällande rätt</h4>
<p>Gränskontroll</p>
<p>Tullverket och Kustbevakningen är, enligt 5 kap. 1 § andra stycket UtlL,<br>skyldiga att bistå polisen vid kontrollen av utlänningars inresa och utresa<br>enligt utlänningslagen. En sådan medverkan förutsätter en begäran om<br>bistånd från polisen och kan gälla för ett enskilt tillfälle eller generellt för<br>en viss verksamhet. Kustbevakningen har dessutom ett självständigt<br>ansvar och befogenheter för personkontrollen till sjöss genom att utöva<br>kontroll av sjötrafiken. Den sjöbuma kontrollen genomförs självständigt i<br>den meningen att det inte erfordras någon begäran om bistånd från<br>polisen eller någon annan myndighet. Verksamheten bedrivs dock i nära<br>samband med polisen och Tullverket, som är huvudansvariga för<br>gränskontrollen avseende personer respektive varor. Enligt en lagändring<br>som trädde i kraft den 1 juli 1999 (SFS 1999:456) får vidare Statens<br>invandrarverk efter överenskommelse med polismyndigheten bistå denna<br>vid gränskontrollen.</p>
<p>Enligt paragrafen skall en utlänning visa upp sitt pass för<br>polismyndigheten, om inte regeringen föreskrivit annat. Utlänningen<br>skall också lämna polismyndigheten de upplysningar och visa upp de<br>handlingar som är av betydelse för bedömningen av utlänningens rätt till<br>inresa och vistelse i Sverige. I 5 kap. 2 § första stycket UtlL anges vilka<br>ytterligare kontrollåtgärder som får vidtas i samband med kontroll vid<br>inresa. Om kontrollen sker under medverkan av Kustbevakningen, har en<br>tjänsteman vid Kustbevakningen samma befogenheter som tillkommer en<br>polisman (5 kap. 2 § andra stycket). Inresa till sjöss torde ske så snart ett<br>fartyg passerar territorialgränsen (jfr. prop. 1988/89:86 s. 57). För<br>utlänningar som kommer med fartyg behöver kontrollen inte genomföras<br>förrän utlänningen kommer i land. Om en utlänning har kommit till<br>Sverige som besättningsman eller passagerare på ett fartyg tillämpas<br>bestämmelserna i utlänningslagen om utlänningars inresa först när<br>utlänningen lämnar fartyget (7 kap. 5 § UtlF). Bestämmelsen att<br>kontrollen far äga rum först i land har inte minst en rent praktisk<br>förklaring. Det skulle vara mycket svårt och resurskrävande att<br>genomföra en regelmässig passkontroll ute till havs. Att genomföra en<br>systematisk kontroll ute till havs skulle vidare kunna strida mot<br>havsrättens bestämmelser om s.k. oskadlig genomfart.</p>
<p>Havsrättskonventionen</p>
<p>I regeringens proposition 1997/98:42, Schengensamarbetet berördes<br>något de särskilda förutsättningar som gäller för bevakningen av den<br>svenska sjögränsen. I propositionen konstateras (s. 45) att Sverige har ett<br>av Schengenområdets - och EU:s — längsta sjögränsavsnitt (både runt<br>Gotland och längs hela kusten). Det anges vidare att vårt lands</p>
<p>61</p>
<p>geografiska och demografiska förhållanden inverkar på hur vår yttre<br>gränskontroll bör bedrivas samt att övervakningen skall ske på sådant sätt<br>att man inte kommer i konflikt med reglerna om oskadlig genomfart i<br>Förenta nationernas havsrättskonvention från 1982 eller andra<br>folkrättsliga regler.</p>
<p>Enligt folkrätten har en stat suveränitet över sitt land-, sjö- och<br>luftterritorium. Sjöterritoriet, som omfattas av inre vatten innanför<br>baslinjerna och territorialhav utanför dessa, sträcker sig ut till<br>territorialhavets yttre gräns, territorialgränsen. Detaljerade regler för en<br>stats suveränitet över sitt territorialhav återfinns i FN:s<br>havsrättskonvention från år 1982. Konventionen trädde i kraft år 1994<br>och ratificerades av Sverige den 25 juni 1996. Suveräniteten över<br>territorialhavet genombryts av rätten för alla kategorier av fartyg till<br>oskadlig genomfart av en stats territorialhav. Denna rätt gäller däremot<br>inte i en stats inre vatten eller för luftfartyg i luftterritoriet. I stort kan<br>sägas att rätten till oskadlig genomfart kommit till för att balansera<br>kuststaternas rätt till suveränitet över territoriet och världssamfundets<br>gemensamma intresse av att främja och upprätthålla en så fri sjöfart som<br>möjligt. En bärande tanke i havsrättskonventionen är att oskadlig<br>genomfart inte far hindras.</p>
<p>I havsrättskonventionens artikel 18 anges den huvudsakliga innebörden<br>av begreppet genomfart som en rätt att passera genom territorialhavet<br>utan att inlöpa till inre vatten, liksom att inlöpa till eller gå till havs från<br>inre vatten respektive att anlöpa en redd eller hamnanläggning utanför<br>inre vatten. Genomfarten skall vara oavbruten och skyndsam.</p>
<p>Artikel 19 beskriver den närmare innebörden av begreppet oskadlig<br>genomfart. Definitionsmässigt är genomfarten oskadlig om den inte stör<br>kuststatens lugn, ordning eller säkerhet. Artikeln föreskriver att en rad<br>handlingar anses bryta oskadlighetskriteriet, bl.a. anges "ombordtagning<br>eller avlämning av handelsvaror, kontanta penningmedel eller personer i<br>strid med kuststatens lagar och andra författningar rörande tullar, skatter,<br>invandring eller hälsovård" (se artikel 19 g). Ett fartyg som under<br>genomfart av territorialhavet tar ombord eller lämnar av utlänningar kan<br>således inte längre åberopa oskadlig genomfart. I sådana fall är<br>kuststatens möjligheter att ingripa mot fartyget väsentligt större.</p>
<p>Genom bl.a. artiklarna 21, 25 och 27, begränsas kuststatens<br>lagstiftningsrätt och verkställighetsrätt gentemot fartyg som utövar rätten<br>till oskadlig genomfart. Enligt artikel 21 far kuststaten anta författningar<br>som även gäller för fartyg i oskadlig genomfart, och konventionen pekar<br>ut vissa specifika områden där sådan lagstiftning är tillåten. Ett fartyg i<br>oskadlig genomfart omfattas alltså inte av kuststatens lagstiftning på<br>områden som inte är särskilt uppräknade i artikeln. I artikel 21 h) anges<br>"förhindrande av överträdelser av kuststatens lagar och andra<br>författningar rörande tullar, skatter, invandring eller hälsovård" som<br>områden där ett fartyg under oskadlig genomfart omfattas av en kuststats<br>bestämmelser på området. Detta innebär att ett främmande fartyg som<br>utövar rätt till oskadlig genomfart i svenskt territorialhav har att iaktta<br>bl.a. svensk tull- och utlänningslagstiftning. Enligt artikel 25.1 får<br>kuststaten inom sitt territorialhav vidta nödvändiga åtgärder för att hindra<br>sådan genomfart som inte är oskadlig. Vid en jämförelse med artikel 19</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>62</p>
<p>g) skulle ett ingripande mot överträdelser riktade mot svensk tull- eller<br>utlänningslagstiftning endast få ske i fall av ombordtagning eller<br>avlämning av utlänningar. Emellertid stadgar artikel 27 att kuststatens<br>straffrättsliga jurisdiktion far utövas ombord på ett fartyg under<br>genomfart av territorialhavet, om brottets följder sträcker sig till<br>kuststaten eller om brottet är av sådant slag att det stör lugnet i landet<br>eller ordningen på territorialhavet (se artikel 27.1 a och b).</p>
<p>Med beaktande av kuststatens lagstiftningsrätt i artikel 21 skulle det<br>vara tillåtet enligt havsrättskonventionen att undersöka fartyg i<br>territorialhavet som misstänks bryta mot kuststatens bestämmelser i sådan<br>lagstiftning som anges i artikeln, exempelvis tull- eller utlännings-<br>lagstiftningen. Kuststatens möjligheter att utöva rutinkontroll på<br>territorialhavet då det inte finns någon som helst brottsmisstanke är<br>däremot starkt begränsade. Sådan kontroll skulle kunna hindra den<br>oskadliga genomfarten på ett otillbörligt sätt och därmed stå i strid med<br>havsrättskonventionen. På inre vatten däremot innebär havsrätten inte<br>något hinder mot att utföra denna typ av kontroll.</p>
<p>Sammantaget garanterar havsrättskonventionen å ena sidan den fria<br>sjöfarten, men öppnar å andra sidan möjligheten för en kuststat att ingripa<br>mot överträdelser av kuststatens tull- eller utlänningslagstiftning.<br>Havsrättsliga regler kan därmed inte anses utgöra något principiellt<br>hinder mot att genomföra personkontroll till sjöss, men kuststatens<br>myndighetsutövning i territorialhavet måste anpassas till de särskilda<br>folkrättsliga förutsättningar som gäller.</p>
<h4>6.3.2 Överväganden och förslag</h4>
<p>Regeringens förslag: Kustbevakningen skall medverka vid den inre<br>utlänningskontrollen genom att utöva kontroll av och i anslutning till<br>sjötrafiken. En sådan bestämmelse förs in i 5 kap. 6 § utlänningslagen<br>(1989:529).</p>
<p>Kustbevakningen ges motsvarande befogenheter när det gäller att<br>hindra brott avseende utlänningars vistelse i Sverige som vid<br>misstanke om annat brott som anges i lagen (1982:395) om<br>Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Promemorian berörde inte denna fråga.</p>
<p>Kustbevakningen och Rikspolisstyrelsen har tagit upp frågan i sina<br>remissvar och föreslår att Kustbevakningen genom en ändring i<br>utlänningslagen ges rätt att medverka vid den inre utlänningskontrollen<br>genom att utöva kontroll av sjötrafiken. Kustbevakningen har vidare<br>pekat på betydelsen av havsrättens och andra folkrättsliga bestämmelser.<br>Förslaget i denna del har beretts vidare under hand med berörda<br>myndigheter.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Polisen är i dag den myndighet som<br>har ansvaret för och utför inre utlänningskontroll. Kustbevakningens<br>deltagande vad gäller kontrollen av utlänningar är begränsat till den<br>kontroll av sjötrafiken som sker i samband med inresa och utresa. Den<br>kontrollen kan antingen - som huvudregel - ske vid ett fast<br>gränskontrollställe i samband med att ett fartyg anlöper hamn eller till<br></p>
<p>63</p>
<p>sjöss. Bestämmelsen i 7 kap. 5 § UtlF torde inte innebära att kontroll av<br>ett fartyg inte far ske till havs, utan mera att den myndighet som skall<br>genomfora kontrollen har möjlighet att avvakta med denna till dess<br>fartyget anlöpt en hamn. Det ankommer på Kustbevakningen att i det<br>enskilda fallet bedöma om fartyget skall kontrolleras till sjöss, vid ett<br>gränskontrollställe eller på annat sätt. För att Kustbevakningen skall<br>kunna genomföra kontroll när fartyget ligger i hamn måste tjänstemannen<br>kunna vara säker på att kontrollen kan anses utgöra inrese- eller<br>utresekontroll. När det gäller större fartyg torde detta inte medföra någon<br>svårighet att avgöra om fartyget redan tidigare anlöpt hamnen.<br>Annorlunda ställer det sig i fråga om trafik med mindre fartyg och med<br>småbåtstrafiken. Där finns det ofta inte någon övervakning eller<br>dokumentation av färdvägen och inte heller finns det möjlighet att hålla<br>uppsikt över alla mindre fartyg och båtar. Kustbevakningen kan inte<br>heller med stöd av bestämmelserna i utlänningslagen kontrollera ett<br>fartyg eller en båt som exempelvis ankrat upp inne på svenskt vatten eller<br>lagt till vid någon ö, om det är osäkert huruvida kontrollen kan hänföras<br>till in- eller utresekontroll. Kustbevakningen utför en stor del av sin<br>ordinarie övervakningsverksamhet genom att patrullera de svenska<br>farvattnen. För det fall Kustbevakningen i en sådan situation skulle<br>upptäcka ett fartyg som man bedömer behöver kontrolleras, kan<br>Kustbevakningen inte göra detta, om det inte är klart att kontrollen kan<br>sättas i samband med fartygets in- eller utpasserande över den svenska<br>territorialgränsen. Med den uppdelning som i dag finns av respektive<br>myndighets ansvarsområde kan Kustbevakningen, som svarar för<br>personkontrollen i samband med inresa och utresa till sjöss, inte<br>genomföra sådan kontroll som avses i 5 kap. 6 § UtlL. Om det inte<br>föreligger någon misstanke om brott är Kustbevakningen hänvisad att<br>tillkalla polisen för att utföra kontrollen. Inte minst med hänsyn till de<br>särskilda förhållanden som råder till sjöss är detta enligt regeringens<br>mening inte en lämplig och rationell ordning.</p>
<p>I propositionen 1995/96:159, Effektivare gränskontroll, lade<br>regeringen fram förslag med innehåll dels att Kustbevakningen skulle<br>vara skyldig att bistå polisen vid kontroll av utlänningars inresa till och<br>utresa från Sverige, dels att Kustbevakningen skulle få i uppgift att<br>självständigt utöva sådan kontroll i fråga om sjötrafiken. Ett<br>grundläggande skäl till förslagen var att stärka samverkan och förbättra<br>effektiviteten vid gränskontrollen inom befintlig organisation och med<br>befintliga resurser. Riksdagen godtog regeringens förslag (bet.<br>1995/96:FöU5, rskr. 1995/96:238). Dessa resonemang tog sikte på de<br>förändringar som betingades av Sveriges medlemskap i Europeiska<br>unionen (EU), men har giltighet även i dag i förhållande till de krav på<br>kontrollförmåga som aktualiseras av det svenska operativa inträdet i<br>Schengensamarbetet.</p>
<p>Enligt 1 § förordningen (1988:256) med instruktion för Kust-<br>bevakningen har myndigheten till uppgift att i enlighet med särskilda<br>föreskrifter utföra sjöövervakning och annan kontroll- och tillsyns-<br>verksamhet samt miljöräddningstjänst till sjöss. Kustbevakningen är i dag<br>den enda civila myndighet som ständigt patrullerar och övervakar</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>64</p>
<p>Sveriges gränser till sjöss och dess personal har möjlighet att ingripa med<br>polisiära och tullnära befogenheter.</p>
<p>Mot bakgrund av betydelsen att kunna kontrollera de yttre gränserna,<br>som for svenskt vidkommande främst är de långa sjögränsema, och som<br>följer med ett operativt inträde i Schengensamarbetet, måste Sverige, inte<br>minst av resurs- och effektivitetsskäl, i varje situation utnyttja givna<br>resurser på bästa sätt. Det framstår därför som en rimlig lösning att även<br>Kustbevakningen ges rätt att - inom ramen för vad havsrättens<br>bestämmelser medger och när omständigheterna så kräver - utöva inre<br>utlänningskontroll genom att utöva kontroll av sjötrafiken. Regeringen<br>föreslår att en bestämmelse med den innebörden förs in i utlänningslagen.</p>
<p>Kustbevakningen har pekat på nödvändigheten av att den föreslagna<br>kontrollverksamheten far utföras också på stränder, öar och andra<br>områden i direkt anslutning till övervakningsområdet till sjöss och som<br>ett led i övervakningen där. I samband med införandet av lagen<br>(1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning,<br>LKP, framhöll regeringen (prop. 1981/82:114, s. 19) bl.a. att avsikten<br>med den där föreslagna regleringen var att skapa förutsättningar för ett<br>rationellt system där kustbevakningstjänstemän utrustas med<br>befogenheter att ingripa i situationer där polis inte finns till hands. Även<br>den nu föreslagna ändringen skall ses mot samma bakgrund. Regeringen<br>instämmer i Kustbevakningens bedömning att kontrollen inte kan<br>begränsas enbart till den egentliga sjötrafiken. Det framstår inte som<br>rationellt att Kustbevakningen, om det finns anledning till kontroll, inte<br>skulle kunna genomföra denna också på kobbar och skär eller i<br>anslutning till en hamn utan att åtgärden direkt kan hänföras till en<br>kontroll av sjötrafiken. Det saknas en enhetlig definition av uttrycket<br>sjötrafik, men begreppet torde syfta främst på det direkta framförandet av<br>ett fartyg eller någon annan farkost på vatten. Den föreslagna kontrollen<br>av utlänningars vistelse skall därför kunna utövas av Kustbevakningen<br>även i anslutning till sjötrafiken. Med det valda uttryckssättet tydliggörs<br>att Kustbevakningens kontroll kan avse såväl personer i sjötrafiken som<br>andra personer som befinner sig i ett nära och naturligt samband till<br>sjötrafiken.</p>
<p>Regeringen vill i detta sammanhang särskilt poängtera att den utökade<br>roll vid kontrollen av utlänningar som Kustbevakningen föreslås fa inte<br>medför att något nytt element av kontroll införs. Den föreslagna<br>ändringen innebär endast att Kustbevakningen vid sidan av polisen ges<br>rätt att självständigt men inom de i lagen givna ramarna utföra kontrollen.</p>
<p>Den ovan beskrivna ordningen, att Kustbevakningens kontroll även<br>skall ske i anslutning till sjötrafiken, avser endast den kontroll som<br>genomförs med stöd av 5 kap. 6 § UtlL. Kustbevakningens befogenheter<br>vid medverkan vid polisiär övervakning som syftar till att hindra brott,<br>däribland avseende utlänningars inresa till och utresa från Sverige,<br>regleras i lagen om Kustbevakningens medverkan vid polisiär<br>övervakning. Enligt bestämmelserna i den lagen har en<br>kustbevakningstjänstemän, om anledning förekommer att brott förövats<br>mot någon av de i lagen uppräknade föreskrifterna, i åtskilliga avseenden<br>samma befogenheter som en polisman. Det faller sig naturligt att<br>Kustbevakningen ges samma befogenheter vid brott mot lagar och andra</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>65</p>
<p>3 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 64</p>
<p>författningar som gäller utlänningars vistelse i Sverige som i fråga om<br>brott som gäller utlänningars inresa till och utresa från Sverige.<br>Regeringen föreslår därför att en sådan bestämmelse med avseende på<br>utlänningars vistelse i Sverige förs in i 1 § LKP. Regeringen vill i<br>sammanhanget peka på att de befogenheter som Kustbevakningen har<br>enligt denna lag skiljer sig från de befogenheter som följer av 5 kap. 6 §<br>UtlL samt att det geografiska tillämpningsområdet vad avser lagen om<br>Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning och 5 kap. 6 §<br>andra stycket UtlL inte är exakt detsamma. Bestämmelserna om<br>Kustbevakningens befogenheter i lagen om Kustbevakningens<br>medverkan vid polisiär övervakning gäller när Kustbevakningen bedriver<br>övervakning till havs och i kustvattnen samt i Vänern och Mälaren för att<br>hindra vissa angivna brott. Bestämmelsen om inre utlänningskontroll i<br>utlänningslagen gäller därutöver också stränder, öar och andra områden i<br>direkt anslutning till övervakningsområdet till sjöss. Befogenheterna<br>enligt lagen om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning<br>gäller alltså inte i anslutning till sjötrafiken på sätt som avses i 5 kap. 6 §<br>UtlL.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>6.3.3 Formerna för den inre utlänningskontrollen</p>
<h4>Gällande rätt</h4>
<p>Kontroll av utlänningars rätt att resa in i och att vistas här i landet kan ske<br>antingen vid gränsen i samband med att utlänningen reser in i Sverige<br>eller inne i landet efter inpasseringen. Kontroll av sistnämnda slag<br>benämns inre utlänningskontroll. Den syftar dels till att övervaka att<br>utlänningar inte uppehåller sig här i landet utan erforderliga tillstånd, dels<br>till att söka efter utlänningar som skall lämna landet enligt beslut om<br>avvisning eller utvisning. Polisen har huvudansvaret för denna kontroll.</p>
<p>Den inre utlänningskontrollen regleras i huvudsak av bestämmelserna i<br>5 kap. 6 § UtlL. En utlänning som vistas i Sverige är skyldig att på<br>begäran av en polisman visa upp sitt pass eller andra handlingar som<br>visar att han eller hon har rätt att uppehålla sig i landet. Utlänningen är<br>också skyldig att efter kallelse av Statens invandrarverk eller polis-<br>myndigheten komma till verket eller myndigheten och lämna uppgifter<br>om sin vistelse här. Om utlänningen inte gör det, far han eller hon hämtas<br>genom polismyndighetens försorg. Om det med hänsyn till utlänningens<br>personliga förhållanden eller av annan anledning kan antas att han eller<br>hon inte skulle följa kallelsen, far utlänningen hämtas utan föregående<br>kallelse. I motiven sägs att bestämmelsen om hämtning utan föregående<br>kallelse självfallet har tillämpning på situationer då en kallelse tvärtom<br>kan antas fa till följd att utlänningen håller sig undan. Det understryks att<br>hämtning utan föregående kallelse skall tillämpas restriktivt och att det<br>inte får ske slentrianmässigt utan endast när det bedöms behövligt (prop.<br>1981/82:146 s. 66).</p>
<p>Att en utlänning som reser in i eller vistas i Sverige skall ha pass<br>framgår av bestämmelsen i 1 kap. 2 § UtlF. Skyldigheten för utlänningen<br>att visa sitt pass innebär emellertid inte att han eller hon är tvungen att<br>bära passet på sig under vistelsen i Sverige. Den som inte har sitt pass</p>
<p>66</p>
<p>med sig får i stället uppmanas att senare inställa sig hos polis-<br>myndigheten eller Invandrarverket för att visa upp passet. Övriga<br>handlingar som utlänningen är skyldig att visa upp är exempelvis<br>visering, arbetstillstånd och andra identitetshandlingar än pass.</p>
<p>De nu angivna kontrollåtgärderna får, enligt 5 kap. 6 § andra stycket<br>UtlL, vidtas endast om det finns anledning anta att utlänningen saknar<br>rätt att uppehålla sig här i landet eller om det finns särskild anledning till<br>kontroll.</p>
<p>I 6 kap. UtlL regleras de tvångsåtgärder som tillsammans med<br>bestämmelserna i 5 kap. ansetts nödvändiga för utlänningskontrollen. Av<br>6 kap. 1 § UtlL följer att en utlänning är skyldig att stanna kvar för<br>utredning i samband med kallelse eller hämtning enligt ovan. Vägrar<br>utlänningen att fullgöra denna skyldighet får han eller hon hållas kvar.<br>Utlänningen är dock inte skyldig att stanna kvar längre än nödvändigt<br>och inte i något fall mer än sex timmar. Tiden räknas från det att<br>utlänningen inställde sig eller fördes in till myndigheten efter hämtning.<br>Ett längre kvarhållande kan bara ske efter beslut om att utlänningen skall<br>tas i förvar. I 6 kap. 11 § UtlL finns bestämmelser om omhändertagande<br>av en utlänning i avvaktan på polismyndighetens beslut om förvar.</p>
<p>Det saknas närmare föreskrifter om hur den inre utlänningskontrollen<br>skall gå till i praktiken. Som allmän utgångspunkt gäller, enligt den<br>inledande bestämmelsen i 1 kap. 1 § UtlL, att lagen skall tillämpas så att<br>utlänningars frihet inte begränsas mer än vad som är nödvändigt i varje<br>enskilt fall. Detta gäller självfallet även vid utövandet av den inre<br>utlänningskontrollen. I 8 § polislagen (1984:387) föreskrivs att en<br>polisman som har att verkställa en tjänsteuppgifl under iakttagande av<br>vad som föreskrivs i lag eller annan författning skall ingripa på ett sätt<br>som är försvarligt med hänsyn till åtgärdens syfte och övriga<br>omständigheter. Måste tvång tillgripas, skall det ske endast i den form<br>och den utsträckning som behövs för att det avsedda resultatet skall<br>uppnås.</p>
<p>I förarbetena till utlänningslagen uttalas bl.a. att en utlännings<br>uppträdande eller umgänge ibland kan ge anledning misstänka att han<br>inte har rätt att vistas här i landet. I sådana fall far kontrollåtgärder enligt<br>5 kap. 6 § UtlL företas (prop. 1988/89:86 s. 172 f.). Någon vidare<br>förklaring till hur stadgandet "om det annars finns särskild anledning”<br>skall tolkas lämnas dock inte i propositionen.</p>
<p>I Rikspolisstyrelsens föreskrifter för polisens befattning med den inre<br>utlänningskontrollen (RPS FS 1986:3) stadgas att en person inte får<br>kontrolleras enbart därför att han på grund av hudfärg, språk, namn,<br>beteende eller eljest kan antas vara utlänning. Bestämmelsen återspeglar<br>uttalanden av JO i ärenden om utlänningskontroll (dnr 762-1980 och<br>1377-1981) Det fordras sålunda att någon särskild omständighet ger<br>anledning anta att utlänningen saknar rätt att vistas i Sverige.</p>
<p>Arbetet med den inre utlänningskontrollen initieras bl.a. av olika<br>anmälningar rörande utlänningar som under sin vistelse i Sverige<br>kommer i kontakt med olika myndigheter. Av bestämmelserna i 6 kap. 1<br>och 2 §§ UtlF följer att bl.a. skattemyndighet och socialnämnd skall<br>underrätta polismyndigheten vid den första kontakten med en utlänning<br>som inte har eller visar att han har sökt uppehållstillstånd i Sverige och<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>67</p>
<p>som inte är undantagen från skyldigheten att ha sådant tillstånd. Prop. 1999/2000:64<br>Polismyndigheten skall med anledning av en sådan underrättelse se till att<br>utlänningen ansöker om uppehålls- eller arbetstillstånd hos Statens<br>invandrarverk eller vidta de andra åtgärder som underrättelsen ger<br>anledning till. Avsikten med dessa bestämmelser är att möjliggöra den<br>inre utlänningskontrollen. Förutom underrättelser från myndigheter får<br>polismyndigheterna inte sällan tips och uppgifter från allmänheten, såväl<br>från namngivna personer som från anonyma, om att utlänningar vistas<br>eller arbetar på uppgivna adresser utan att ha erforderliga tillstånd.</p>
<p>Inre utlänningskontroll bedrivs också i samband med andra åtgärder<br>som ingår i polisens verksamhet. Att utlänningar som vistas i Sverige har<br>erforderliga tillstånd kontrolleras ibland i samband med exempelvis<br>kontroller av arbetsplatser, näringsställen och klubblokaler, vid<br>trafikkontroller samt vid sedvanliga polisingripanden av olika slag. I<br>Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd m.m. for polisens<br>befattning med den inre utlänningskontrollen, omnämns bl.a. att<br>möjligheten att i samband med annan verksamhet inom polismyndigheten<br>kontrollera utlänningars rätt att vistas i landet bör beaktas. Enbart den<br>omständigheten att en utlänning är skyldig att på begäran av en polisman<br>visa upp sitt pass är inte liktydigt med att varje utlänning skall<br>kontrolleras.</p>
<h4>6.3.4 Överväganden och förslag</h4>
<p>Regeringens bedömning: Utformningen av bestämmelsen i<br>nuvarande 5 kap. 6 § andra stycket utlänningslagen (1989:529) ändras<br>inte.</p>
<p>Verkställighetsutredningens förslag innebär att inre utlännings-<br>kontroll skall fa vidtas om det finns anledning att anta att utlänningen<br>saknar rätt att uppehålla sig i landet eller om det annars framstår som<br>befogat att kontrollera utlänningen.</p>
<p>Remissinstanserna: Rikspolisstyrelsen tillstyrker forslaget. Kust-<br>bevakningen tillstyrker förslaget och efterfrågar en motsvarande utökning<br>av de egna befogenheterna till sjöss. Statens invandrarverk ifrågasätter<br>bl.a. om det valda uttryckssättet tillgodoser behovet av tydlighet.<br>Riksdagens ombudsmän (JO) anför att förslaget inte klargör i vilka fall<br>kontroll får ske. Sveriges advokatsamfund liksom flertalet organisationer<br>är kritiska mot förslaget och åberopar bl.a. integritetsaspekter.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Det till Lagrådet remitterade<br>förslaget innehöll i denna del förslag som i huvudsak överensstämde med<br>utredningens förslag.</p>
<p>Lagrådet har i sitt yttrande avstyrkt den förslagna ändringen och anfört<br>att denna kommer om inte formellt så dock i praktiken att strida mot<br>diskrimineringsförbudet i 2 kap. 15 § regeringsformen. Lagrådet anför<br>bl.a. att det får antas att en utlänningskontroll inte sällan skulle komma<br>till stånd på grund av personens ras, hudfärg eller främmande namn, som<br>antyder etnisk tillhörighet, när polismannen inte skulle finna en sådan</p>
<p>68<br></p>
<p>befogad ifall personen i fråga såg ut att tillhöra befolkningsmajoriteten.<br>Grunden för regeringens förslag var att om den inre utlänningskontrollen<br>framdeles skulle kunna ske i samband med rutinkontroller, vilka primärt<br>utförs i andra syften än att genomföra utlänningskontroll, borde<br>kontrollen som sådan komma att uppfattas som mindre integritets-<br>kränkande av den utlänning som är föremål för kontrollen. Regeringen<br>har dock förståelse för Lagrådets inställning. Förslaget fullföljs därför<br>inte i denna del.</p>
<h3>6.4 Ny formell grund för avvisning (artikel 5)</h3>
<h4>6.4.1 Schengenkonventionens regler</h4>
<p>Artikel 5 i Schengenkonventionen anger de villkor som alltid skall vara<br>uppfyllda för att en utlänning skall beviljas inresa till det gemensamma<br>Schengenterritoriet för en vistelse som inte överstiger tre månader. Dessa<br>villkor är att utlänningen skall inneha erforderliga resedokument och i<br>förekommande fall viseringar (artikel 5.1 a - b), att utlänningen kan visa<br>på ett legitimt syfte med vistelsen och innehar tillräckliga medel för sitt<br>uppehälle (artikel 5.1.c), att utlänningen inte finns registrerad på<br>spärrlista (artikel 5.1 .d), och att utlänningen inte kan anses utgöra en risk<br>för den allmänna ordningen, statens säkerhet eller någon av Schengen-<br>statemas internationella förbindelser (artikel 5.1 .e). För en utlänning som<br>inte uppfyller dessa villkor, exempelvis en utlänning som registrerats på<br>spärrlistan i Schengens informationssystem enligt artikel 96 i Schengen-<br>konventionen, gäller att Schengenstaterna inte skall tillåta utlänningen att<br>resa in till det gemensamma Schengenterritoriet (artikel 5.2.) En<br>Schengenstat får dock medge tillstånd till inresa i fall då staten finner det<br>nödvändigt av humanitära skäl, i eget intresse eller på grund av<br>internationella förpliktelser. Tillståndet skall då begränsas till det egna<br>territoriet. Den Schengenstat som medgett inresa för en sådan utlänning<br>som inte uppfyller inresevillkcren skall underrätta de övriga Schengen-<br>statema. Enligt artikel 5.2 andra stycket påverkar bestämmelserna om<br>inresa inte tillämpningen av de särskilda bestämmelserna om asyl eller<br>om viseringar för längre tid än tre månader enligt artikel 18. Artikel 5.3<br>gör vidare vissa undantag från inresebestämmelsema för utlänningar som<br>har uppehållstillstånd eller visering utfärdad av annan Schengenstat eller<br>visering för längre tid än tre månader.</p>
<h4>6.4.2 Gällande rätt</h4>
<p>Grunderna för att neka en utlänning inresa i Sverige finns i 4 kap. UtlL.<br>Avvisning innebär att ett beslut om avlägsnande fattas av en<br>administrativ myndighet i de fall där utlänningen inte har eller har haft<br>uppehållstillstånd efter ankomsten till landet.</p>
<p>I 4 kap. 1 § första stycket UtlL regleras de s.k. formella avvisnings-<br>grundema. Dessa omfattar sådana grunder för avvisning som har<br>samband med den generella utlänningskontrollen. En utlänning kan<br>sålunda avvisas om han eller hon saknar pass när detta erfordras (p. 1),<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>69</p>
<p>om utlänningen saknar visering, uppehållstillstånd eller annat tillstånd<br>som krävs for inresa, vistelse eller arbete i Sverige (p. 2), om det<br>framkommer att utlänningen tänker besöka något annat nordiskt land men<br>saknar tillstånd för detta (p. 3), eller om utlänningen inte lämnar begärda<br>uppgifter eller medvetet lämnar felaktiga uppgifter eller förtiger omstän-<br>digheter av betydelse för rätten att resa in i landet (p. 4). Avvisning på<br>formell grund får ske när som helst om utlänningen inte uppfyller de<br>formella kraven för inresa och vistelse. Enligt ordalydelsen "far"<br>utlänningen avvisas, dvs. någon absolut avvisningsskyldighet föreligger<br>inte. En utlänning som exempelvis ansöker om asyl har rätt att stanna i<br>landet under tiden som asylansökan prövas, trots att han eller hon<br>formellt kan avvisas direkt.</p>
<p>I 4 kap. 2 § första stycket UtlL finns de s.k. materiella avvisnings-<br>grundema samlade. Dessa syftar till att göra det möjligt att avlägsna en<br>utlänning ur landet som på grund av bristande försörjning, kriminalitet<br>eller någon annan omständighet hänförlig till utlänningens person gör att<br>denne inte anses önskvärd i landet. Inte heller beträffande de materiella<br>grunderna föreligger någon ovillkorlig skyldighet att avvisa utlänningen i<br>fråga. Det ankommer på de beslutande myndigheterna att avgöra om så<br>skall ske eller ej. Avvisning far enligt paragrafen ske, om det kan antas<br>att utlänningen saknar tillräckliga medel för sin vistelse i Sverige eller det<br>nordiska land som han eller hon tänker besöka samt för hemresan (p. 1),<br>om det kan antas att utlänningen under vistelsen i Sverige eller i något<br>annat nordiskt land inte kommer att försörja sig på ett ärligt sätt eller<br>bedriva verksamhet som kräver arbetstillstånd utan att ha sådant (p. 2),<br>om utlänningen på grund av tidigare ådömt fängelsestraff kan antas<br>komma att begå brott i Sverige eller annat nordiskt land (p. 3), om det<br>kan antas att utlänningen kommer att bedriva sabotage, spioneri eller<br>olovlig underrättelseverksamhet i Sverige eller annat nordiskt land (p. 4),<br>eller om det med stöd av lagen (1996:95) om vissa internationella<br>sanktioner har föreskrivits att avvisning kan ske (p. 5). Enligt andra<br>stycket kan en utlänning vidare avvisas om det har begärts av ett annat<br>nordiskt land och det kan antas att utlänningen beger sig till det landet.<br>Avvisning på materiell grund far - till skillnad från avvisning på formell<br>grund - inte ske senare än tre månader efter utlänningens ankomst till<br>landet, och inte heller om utlänningen innehar visering eller<br>uppehållstillstånd.</p>
<h4>6.4.3 Överväganden och förslag</h4>
<p>Regeringens förslag: En ny formell grund för avvisning, som motsvarar<br>inresevillkoren i artikel 5 i Schengenkonventionen, förs in i 4 kap. 1 §<br>utlänningslagen (1989:529).</p>
<p>Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) pekar på<br>möjligheten för en Schengenstat att tillåta inresa till det egna territoriet på<br>grund av internationella förpliktelser och betonar 1951 års konvention<br>angående flyktingars rättsliga ställning, (Genévekonventionen eller<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>70</p>
<p>flyktingkonventionen). EU-kritiska rådet anför att det inte föreligger<br>någon automatisk skyldighet för svenska myndigheter att avvisa en<br>person som upptagits på spärrlista. Remissinstanserna i övrigt har<br>tillstyrkt eller inte haft någon erinran mot förslagen i promemorian men<br>har inte berört denna fråga särskilt.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Av artikel 5 i Schengenkonventionen<br>följer att Sverige och övriga Schengenstater åtar sig en skyldighet att<br>vägra tillträde bl.a. för en utlänning som förts upp på spärrlistan, såvida<br>inte någon av de ovan beskrivna undantagssituationema föreligger då en<br>stat får medge utlänningen inresa som är begränsad till det egna<br>territoriet. Utlänningslagens regler om avvisning innehåller ett flertal<br>bestämmelser som tillåter att inte bara svenska intressen beaktas utan<br>även att motsvarande intressen hos de övriga nordiska länderna tas till<br>vara. Detta följer av det nordiska samarbetet och det gemensamma pass-<br>kontrollområdet. Det saknas dock i dag en möjlighet att ta motsvarande<br>hänsyn till de icke-nordiska Schengenstatemas intressen. De materiella<br>villkor som konventionen ställer upp för inresa, däribland inbegripet de<br>grunder som kan motivera att en utlänning förs upp på spärrlistan,<br>stämmer i huvudsak överens med de avvisningsgrunder som i dag finns<br>intagna i utlänningslagen. För att helt kunna svara mot konventionens<br>krav måste dock de nuvarande bestämmelserna i utlänningslagen ändras.<br>Regeringen föreslår att det sker genom att det till lagens formella<br>avvisningsbestämmelser fogas en ny bestämmelse som, i samtliga de fall<br>som avses i artikel 5.2, ger en motsvarande formell möjlighet att neka en<br>utlänning inresa till det gemensamma Schengenterritoriet och avvisa<br>honom eller henne från Sverige.</p>
<p>Bland de villkor för inresa som uppställs i artikel 5.1 kan särskilt<br>nämnas fall då utlänningen är registrerad på spärrlista, något som innebär<br>att den registrerande staten ansett utlänningen utgöra ett hot mot allmän<br>ordning eller säkerhet eller mot statens säkerhet, eller att utlänningen<br>varit föremål för en åtgärd som innebär avvisning eller motsvarande och<br>som medför förbud att resa in i det landet (artikel 96.2-3). I dessa fall<br>torde avvisning med stöd av utlänningslagens nuvarande bestämmelser<br>inte alltid vara möjlig. Som framgått ovan finns det dock möjlighet för<br>svenska myndigheter att tillåta en utlänning som har förts upp på<br>spärrlista att få resa in på svenskt territorium.</p>
<p>Artikel 5.2 i Schengenkonventionen föreskriver att inresa skall vägras<br>en utlänning som inte uppfyller inresevillkoren, om inte undantag görs<br>enligt fortsättningen i artikeln. Bestämmelsen i 4 kap. 1 § UtlL däremot<br>stadgar att en utlänning får avvisas enligt vad som anges i paragrafen. De<br>hänsyn som skall tas till följd av undantagen i artikel 5.2 skiljer sig inte i<br>sak från de hänsyn och det mått av handlingsfrihet i det enskilda fallet för<br>de tillämpande myndigheterna som följer av utlänningslagens<br>uttryckssätt. Regeringen anser därför inte att det strider mot<br>konventionens krav att bibehålla utlänningslagens uttryckssätt att en<br>utlänning far avvisas i angivna fall.</p>
<p>Avvisning sker dock inte i alla fall trots att förutsättningarna härför<br>finns. I 2 kap. 5 § UtlL anges i vilka fall som uppehållstillstånd får<br>bifallas efter inresan till Sverige. Så är bl.a. fallet om utlänningen har rätt<br>till asyl, är skyddsbehövande eller om det föreligger humanitära skäl.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>71</p>
<p>Enligt 3 kap. 3 § anses en utlänning som skyddsbehövande bl.a. om han<br>eller hon riskerar att utsättas för tortyr eller flyr på grund av en väpnad<br>konflikt. Om utlänningen söker asyl eller skydd här i landet har han eller<br>hon således normalt rätt att stanna i landet under den tid som ansökan<br>prövas. I vissa fall gäller detsamma när ansökan om uppehållstillstånd<br>grundas på familjeåterförening.</p>
<h3>6.5 Utfärdande av visering i vissa fall (artikel 10)</h3>
<h4>6.5.1 Schengenkonventionens regler</h4>
<p>Artikel 10.1 i Schengenkonventionen föreskriver att en enhetlig visering<br>skall införas och gälla för inresa till samtliga Schengenstaters territorium.<br>En sådan enhetlig visering får beviljas för vistelse som omfattar högst tre<br>månader. En Schengenvisering kan, enligt artikel 11.1.a, bl.a. vara en<br>inresevisering och gälla för en eller flera inresor, varvid varken tids-<br>längden för en oavbruten vistelse eller den totala tidslängden för flera på<br>varandra följande vistelser får överstiga tre månader per halvår räknat<br>från det första inresedatumet.</p>
<p>Det åligger den utlänning som söker visering att på begäran motivera<br>sin ansökan om inresa. För exempelvis resor av yrkesmässig karaktär kan<br>det krävas att den sökande visar upp inbjudan från företag eller<br>myndigheter och för resor i studie- eller annat utbildningssyfte att intyg<br>om registrering vid en läroanstalt kan uppvisas. För turistresor eller andra<br>privata resor kan erfordras en inbjudan, handlingar som styrker logi eller<br>bekräftelser av gruppresebokning eller returbiljetter. I samtliga fall gäller<br>dessutom att utlänningen skall ha tillräckliga medel för sitt uppehälle<br>under vistelsen samt för återresan.</p>
<p>I fråga om villkor för säkerhet föreskriver artikel 5.1.e att en utlänning<br>som vill resa in i Schengenterritoriet inte far utgöra ett hot mot den<br>allmänna ordningen, den nationella säkerheten eller någon av Schengen-<br>statemas internationella förbindelser - vare sig för egen del eller genom<br>något som han eller hon medför. Ett sådant hot kan föreligga exempelvis<br>om utlänningen har dömts för ett brott för vilket är föreskrivet fängelse<br>eller annan frihetsberövande påföljd i ett år eller mera, eller om det finns<br>grundad anledning anta att utlänningen har begått grova brott - däri<br>inbegripet narkotikabrott omnämnda i artikel 71. Ett annat exempel är att<br>utlänningen avser att begå någon sådan handling inom Schengen-<br>territoriet, eller om han eller hon har varit föremål för ett avlägsnande<br>som förenats med återreseförbud eller motsvarande. Detta korresponderar<br>med de kriterier som uppställs i artikel 96.2 och 96.3 om grund för<br>sådana beslut av domstol eller administrativ myndighet, som kan leda till<br>att en utlänning förs upp på spärrlista i Schengens informationssystem.</p>
<p>En Schengenvisering far, enligt artikel 15, i princip endast beviljas den<br>som uppfyller inresevillkoren som anges i artikel 5. För det fall en<br>Schengenstat trots detta vill bevilja visering kan detta, enligt artikel 16,<br>göras av samma skäl som sägs i artikel 5.2. Så kan vara fallet när en<br>Schengenstat av humanitära skäl, i eget intresse eller på grund av<br>internationella förpliktelser vill utfärda en visering trots att de villkor för<br>inresa som anges i artikel 5.1 inte är uppfyllda. Viseringen skall i sådana</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>72</p>
<p>fall, på motsvarande sätt som föreskrivs i artikel 5 beträffande inresa,<br>begränsas till den staten och övriga Schengenstater skall informeras. I<br>artikel 10.3 föreskrivs därför en möjlighet för den stat som utfärdar en<br>visering att begränsa viseringens territoriella giltighet. En visering med<br>begränsad territoriell giltighet är en nationell visering och berättigar inte<br>innehavaren att med stöd av artikel 19 i konventionen röra sig fritt inom<br>hela Schengenterritoriet.</p>
<p>EU har år 1995 beslutat om en enhetlig utformning av visumhandlingar<br>som skall gälla för samtliga medlemsstaters viseringar (rådets förordning<br>(EG) 1683/95 om en enhetlig utformning av visumhandlingar, EGT L<br>164, 14.7.1995, s. 1). Den enhetliga viseringen enligt artikel 10 beviljas<br>därför med användande av EU:s viseringsmärke.</p>
<h4>6.5.2 Gällande rätt</h4>
<p>Beslut om visering meddelas av Statens invandrarverk och i vissa fall av<br>Utrikesdepartementet. Regeringen och, efter regeringens bemyndigande,<br>Invandrarverket far ge andra myndigheter rätt att besluta om viseringar (2<br>kap. 7 § UtlL). Med stöd av denna bestämmelse har beslutanderätten i<br>stor utsträckning delegerats till svenska beskickningar och konsulat.</p>
<p>En utlänning som är medborgare i en icke-nordisk stat och som vistas i<br>Sverige i mer än tre månader skall ha uppehållstillstånd. Den som har en<br>giltig visering är dock undantagen från kravet på uppehållstillstånd.<br>Visering får beviljas för högst tre månader, om inte regeringen föreskrivit<br>annat (2 kap. 1 § UtlL). Av 2 kap. 9 § UtlF framgår att visering över-<br>stigande tre månader far beviljas för diplomatpersonal. I övrigt far<br>viseringar för längre tid än tre månader, dock högst ett år, beviljas om det<br>föreligger särskilda skäl (2 kap. 6 § UtlF).</p>
<p>6.5.3 Överväganden och förslag</p>
<h4>Regeringens förslag:</h4>
<p>• En bestämmelse som innebär att en s.k. enhetlig visering som har<br>utfärdats av en behörig myndighet i en Schengenstat gäller i Sverige<br>förs in i 2 kap. 7 a § utlänningslagen (1989:529).</p>
<p>• Regeringen ges möjlighet att ingå avtal med en annan Schengenstat<br>om att den staten skall representera Sverige vid beviljande av<br>viseringar.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens<br>förslag. Promemorians förslag nämnde dock inte särskilt rätten för en<br>myndighet i en annan Schengenstat att utfärda en svensk enhetsvisering.</p>
<p>Remissinstanserna: Folkrörelsen Nej till EU anför på ett generellt<br>plan att beslutanderätt och myndighetsutövning inte bör överlåtas till<br>utländska organ. Remissinstanserna i övrigt har tillstyrkt eller inte haft<br>någon erinran mot promemorians förslag men har inte berört frågan<br>särskilt.</p>
<p>73</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Artikel 10 i Schengenkonventionen<br>innebär att en Schengenvisering som utfärdats av behörig myndighet i en<br>Schengenstat skall gälla för inresa såväl i Sverige som i alla övriga<br>Schengenstater. Rent tekniskt skulle detta vara möjligt att genomföra på<br>så sätt att en utlänning som har en giltig visering utfärdad i en annan<br>Schengenstat undantas från viseringskravet vid inresa i Sverige. I ett<br>sådant fall förändras inte den grundläggande principen att det endast är<br>en svensk myndighet som har rätt att utfärda viseringar som är giltiga för<br>inresa i Sverige. En sådan lösning ligger dock inte i linje med de<br>intentioner som Schengensamarbetet vilar på.</p>
<p>Avsikten är att samtliga Schengenstater skall införa en enda enhetlig<br>visering och att denna skall gälla för inresa till samtliga staters<br>territorium. Det är därför nödvändigt att även myndigheter i andra<br>Schengenstater ges rätt att utfärda viseringar som har samma giltighet<br>vad gäller rätten till inresa och vistelse i Sverige som en visering som är<br>utfärdad av en svensk myndighet. En sådan rätt för andra Schengenstaters<br>myndigheter måste regleras i lag. Regeringen föreslår därför att det i 2<br>kap. 7 a § UtlL införs en ny bestämmelse som innebär att viseringar som<br>utfärdas med stöd av Schengenkonventionen av behöriga myndigheter i<br>en annan Schengenstat gäller även i Sverige. En utländsk myndighets<br>beslut om visering blir giltigt i Sverige inte bara i fall då en annan<br>Schengenstats myndighet utfärdar en egen enhetsvisering som kommer<br>att gälla i Sverige. Det kan i vissa fall också komma i fråga att en annan<br>Schengenstats myndigheter utfärdar en svensk enhetsvisering. En<br>Schengenvisering skall utfärdas av den stat som är resans huvudmål.<br>Sverige saknar diplomatisk representation i ett antal länder. I många av<br>dessa länder finns dock diplomatisk representation för någon eller några<br>andra Schengenstater. Sverige bör då kunna ingå en överenskommelse<br>med en annan Schengenstat om att den staten representerar Sverige i<br>landet. Regeringen föreslår att det i utlänningslagen förs in en<br>bestämmelse om att regeringen skall kunna ingå överenskommelse med<br>en annan Schengenstat om att en behörig myndighet i den staten far<br>bevilja svenska enhetsviseringar. På motsvarande sätt kommer Sverige att<br>ingå överenskommelser om att åta sig representation för andra<br>Schengenstater i länder där de inte har någon diplomatisk representation.</p>
<p>I och med detta är det inte längre en fråga enbart för svenska<br>myndigheter att ta ställning till vilka utlänningar som skall ges rätt att<br>resa in i landet. Detta innebär ett principiellt nytt synsätt för de svenska<br>myndigheter som beslutar om viseringar. På motsvarande sätt har de<br>utfärdande myndigheterna i andra Schengenstater skyldighet att beakta<br>svenska intressen när de beviljar viseringar som gäller i Sverige.</p>
<p>Överlämnande av myndighetsutövning</p>
<p>Beviljande av visering är ett beslut som innefattar myndighetsutövning.<br>Genom den föreslagna ändringen i utlänningslagen överlåts myndighets-<br>utövning till utländska organ, varför riksdagens beslut bör, som Lagrådet<br>påpekat, fattas med iakttagande av bestämmelserna i 10 kap. 5 § fjärde<br>stycket regeringsformen.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>74</p>
<h3>6.6 Återkallande av uppehållstillstånd (artikel 25)</h3>
<h4>6.6.1 Schengenkonventionens regler</h4>
<p>Artikel 25 i Schengenkonventionen behandlar frågor om uppehålls-<br>tillstånd för personer som är registrerade på den s.k. spärrlistan enligt<br>artikel 96. När en Schengenstat avser att utfärda ett uppehållstillstånd till<br>en utlänning som finns upptagen på spärrlista, skall den tillståndsgivande<br>staten forst rådgöra med den Schengenstat som gjort registreringen, den<br>rapporterande staten. Därvid skall hänsyn tas till den rapporterande<br>statens intressen. Uppehållstillstånd får meddelas om det finns starka skäl<br>for detta, t.ex. av humanitärt slag eller till följd av internationella<br>förpliktelser. Viktiga exempel på sådana internationella förpliktelser är<br>flyktingkonventionen, FN:s konvention mot tortyr och annan grym,<br>omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning samt den<br>Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de<br>grundläggande friheterna (Europakonventionen). Artikel 25 påverkar<br>alltså inte utländska medborgares rätt att vistas i Sverige om grunden för<br>vistelsen följer av en internationell förpliktelse. Vidare innehåller<br>utlänningslagen bestämmelser om rätt till vistelse på grund av humanitära<br>skäl eller som skyddsbehövande i övrigt. Detta innebär inte heller att<br>Schengenstatemas åtaganden enligt Dublinkonventionen förhindras.</p>
<p>I det motsatta fallet, då ett land rapporterar en person på spärrlistan<br>som redan har beviljats uppehållstillstånd i någon Schengenstat, skall den<br>stat som beviljat uppehållstillståndet ta ställning till om det finns skäl att<br>återkalla detta. Om så inte sker, skall den rapporterande staten vidta<br>åtgärder för att återkalla rapporten i Schengens informationssystem, men<br>far låta registrera utlänningen på en egen nationell spärrlista.</p>
<h4>6.6.2 Gällande rätt</h4>
<p>12 kap. 9 och 11-12 §§ UtlL anges i vilka fall visering, uppehållstillstånd<br>eller arbetstillstånd får återkallas. En viktig grund för återkallelse är att<br>utlänningen lämnat felaktiga uppgifter om sin identitet eller något annat<br>förhållande. Genom en lagändring som trädde i kraft den 1 februari 1998<br>(prop. 1997/98:36, bet. 1997/98:SfU7, rskr. 1997/98:114, SFS<br>1997:1224) har möjligheterna till återkallelse på grund av oriktiga<br>uppgifter ändrats. Återkallelse far enligt de nya reglerna ske, om<br>utlänningen lämnat oriktiga uppgifter eller förtigit uppgifter av betydelse<br>för att få tillståndet. Vidare har en bestämmelse införts som innebär att<br>återkallelse av ett uppehållstillstånd endast far ske om det föreligger<br>synnerliga skäl när utlänningen har vistats i landet mer än fyra år med<br>uppehållstillstånd då frågan om återkallelse väcks. Återkallelse är även<br>möjlig om det finns andra särskilda skäl, i fråga om uppehållstillstånd<br>dock endast om utlänningen ännu inte rest in i Sverige. Vid bedömningen<br>av om ett uppehållstillstånd bör återkallas skall hänsyn tas till<br>utlänningens anknytning till det svenska samhället och till om andra<br>humanitära skäl talar mot att tillståndet återkallas.</p>
<p>Ett uppehållstillstånd kan vidare återkallas på grund av utlänningens<br>bristande vandel, dock endast om frågan väckts innan utlänningen varit</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>75</p>
<p>bosatt i Sverige i tre år med uppehållstillstånd (2 kap. 11 § första stycket<br>2 UtlL). Syftet är att det under den första tiden av utlänningens<br>bosättning här skall vara möjligt att vägra tillstånd för fortsatt vistelse om<br>det finns allvarliga anmärkningar i fråga om utlänningens levnadssätt.<br>Det kan särskilt nämnas att ett uppehållstillstånd kan återkallas enligt 2<br>kap. 11 § första stycket 3 UtlL, inte bara om det kan antas att där avsedd<br>verksamhet riktas mot Sverige utan även om sådan verksamhet antas<br>riktas mot något annat nordiskt land. Ett permanent uppehållstillstånd<br>slutligen skall återkallas om utlänningens bosättning i Sverige upphör (2<br>kap. 12 § UtlL).</p>
<p>Frågor om återkallelse av uppehållstillstånd och arbetstillstånd beslutas<br>av Statens Invandrarverk. Återkallelse av visering beslutas av den<br>myndighet som meddelat viseringen eller av Invandrarverket. Invandrar-<br>verkets beslut om återkallelse av uppehållstillstånd kan överklagas till<br>Utlänningsnämnden. Beslut om återkallelse av arbetstillstånd kan<br>överklagas under förutsättning att frågan om tillstånd har behandlats i<br>samband med ett beslut om utvisning. I vissa situationer kan ett ärende<br>överlämnas till regeringen för avgörande. Ett uppehållstillstånd eller en<br>visering som meddelats av Utrikesdepartementet får endast återkallas av<br>departementet.</p>
<h4>6.6.3 Överväganden och förslag</h4>
<p>Regeringens förslag: En ny grund för återkallelse av uppehållstillstånd,<br>som innebär att återkallelse får ske i fall som avses i artikel 25 i<br>Schengenkonventionen - om utlänningen har rapporterats på spärrlista<br>enligt artikel 96 - förs in i 2 kap. 10 § utlänningslagen (1989:529).</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Sveriges advokatsamfund finner det anmärknings-<br>värt att ett starkt nationellt intresse i en annan Schengenstat, att en person<br>inte skall beviljas uppehållstillstånd i det landet skall vara tillräckligt för<br>att återkalla ett uppehållstillstånd i Sverige. EU-kritiska rådet betonar att<br>det klart skall framgå att svenska myndigheter självständigt bör kunna<br>granska grunden för att en person uppförts på spärrlistan. Remiss-<br>instanserna i övrigt har tillstyrkt eller inte haft någon erinran mot<br>förslagen i promemorian men har inte berört frågan särskilt.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt vad som utvecklas nedan<br>behöver utlänningslagen kompletteras med en regel om återkallelse av<br>uppehållstillstånd för den person som förts upp på spärrlistan i SIS. I och<br>med detta tillskapas en möjlighet att återkalla uppehållstillstånd enligt<br>artikel 25 i Schengenkonventionen, när det bedöms vara erforderligt med<br>beaktande av de bakomliggande skälen till att vederbörande förts upp på<br>spärrlista.</p>
<p>De svenska bestämmelserna om återkallelse av uppehållstillstånd är<br>huvudsakligen utformade från ett nationellt perspektiv. De syftar till att<br>göra det möjligt att hindra att utlänningar som förbrutit sig mot främst<br>viktiga svenska intressen fortsätter att vistas här i landet. Bestämmelserna<br>i artikel 25 i Schengenkonventionen skall däremot ses mot en delvis</p>
<p>76</p>
<p>annan bakgrund och de har ett annat syfte. Bestämmelserna avser att<br>tillgodose en stats intresse av att en icke önskvärd utlännings vistelse i<br>det landet förhindras, men de riktas i första hand inte mot utlänningens<br>vistelse i det land som inte önskar att utlänningen skall medges inresa,<br>utan mot utlänningens vistelse i en annan Schengenstat. En utlänning<br>som har uppehållstillstånd i en Schengenstat kan i princip röra sig fritt<br>inom hela Schengenterritoriet (jfr. art. 21.1). Därför kan en Schengenstat<br>ha intresse av att en utlänning som inte är önskvärd där inte heller tillåts<br>uppehålla sig i en annan Schengenstat. Det intresse som en Schengenstat<br>i första hand skall tillgodose, när den tillämpar artikel 25, är således inte<br>enbart det egna nationella intresset utan i stället intresset i den stat som<br>registrerat utlänningen på spärrlista och i övriga Schengenstater. Sett ur<br>svensk synvinkel innebär detta inte helt ett nytt synsätt. Liknande<br>hänsynstaganden görs i dag i forhållande till de nordiska länderna. För att<br>folja våra åtaganden enligt artikel 25 i Schengenkonventionen krävs<br>emellertid att utlänningslagens bestämmelser om återkallelse av<br>uppehållstillstånd ändras, så att en formell grund ges för återkallelse av<br>uppehållstillstånd i dessa fall. Regeringen föreslår därför att en<br>bestämmelse med detta innehåll förs in i utlänningslagen.</p>
<p>När Invandrarverket får information om att en utlänning som beviljats<br>uppehållstillstånd i Sverige forts upp på spärrlista av en annan<br>Schengenstat, skall verket ta ställning till om ett förfarande for att<br>återkalla uppehållstillståndet skall inledas. Situationen liknar den när<br>Invandrarverket i andra fall får information om en utlänning och skall ta<br>ställning till om någon åtgärd, exempelvis att inleda ett återkallelse-<br>forfarande, skall vidtas eller ej. Det är således inte fråga om att verket i<br>samtliga fall när det fatt information enligt artikel 25 skall ta upp frågan<br>om återkallelse av uppehållstillståndet. Däremot måste Invandrarverket<br>alltid underrätta den andra Schengenstaten om vilka åtgärder som<br>vidtagits med anledning av den erhållna informationen, dvs. om ett<br>återkallelseforfarande inletts och vad detta lett till eller om<br>Invandrarverket inte vidtar någon åtgärd. Om den svenska myndigheten<br>inte vidtar någon åtgärd far den andra Schengenstaten ta ställning till om<br>utlänningen skall foras upp på en nationell spärrlista, i enlighet med<br>förfarandet i artikel 25.</p>
<p>I de fall en utlänning har beviljats uppehållstillstånd i Sverige krävs det<br>mycket starka skäl for att återkalla detta. Sverige skall inte göra avkall på<br>denna grundläggande princip och inte heller på det skydd och den rätt till<br>bosättning som utlänningslagstiftningen ger. Schengensamarbetet innebär<br>dock en skyldighet att beakta även övriga Schengenstaters gemensamma<br>intressen. En lämplig avvägning mellan dessa bägge intressen måste<br>därför göras. För Sveriges del torde ett deltagande i Schengensamarbetet<br>i detta hänseende i praktiken innebära att endast ett mycket starkt<br>nationellt intresse i en annan Schengenstat att en utlännings uppehålls-<br>tillstånd här återkallas i vissa fall kan leda till att detta far ses som ett<br>tillräckligt starkt skäl även för Sveriges del att återkalla uppehålls-<br>tillståndet. De tillämpande myndigheterna har här att göra en bedömning<br>i varje enskilt fall om så skall ske eller ej. Det skall i sammanhanget<br>också noteras att Schengenkonventionen inte innebär någon skyldighet<br>att återkalla ett uppehållstillstånd. Den registrerande Schengenstatens<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>77</p>
<p>intressen kan enligt artikel 25 även tillgodoses genom att den staten<br>registrerar utlänningen på en nationell spärrlista. I sådant fall kan<br>utlänningen, enligt artikel 21, röra sig fritt i alla andra Schengenstater<br>utom den stat där han eller hon har registrerats på spärrlista.</p>
<h3>6.7 Vissa ändringar i utlänningslagens</h3>
<h3>straffbestämmelser</h3>
<h4>6.7.1 Schengenkonventionen</h4>
<p>Artikel 27.1 i Schengenkonventionen innehåller bl.a. en förpliktelse för<br>Schengenstaterna att i sina respektive nationella lagstiftningar införa<br>lämpliga sanktioner mot den som i vinstsyfte hjälper eller försöker hjälpa<br>utlänningar att resa in i eller vistas på en Schengenstats territorium i strid<br>med gällande bestämmelser rörande utlänningars inresa eller vistelse i<br>den berörda staten. Enligt artikel 27.2 skall en Schengenstat som far<br>kännedom om sådan verksamhet riktad mot en annan Schengenstat<br>underrätta sistnämnda stat om förhållandet. Anmodas en Schengenstat av<br>en annan Schengenstat att väcka åtal för gärningar på den senare statens<br>område skall, enligt artikel 27.3, överträdelsen av nationella<br>bestämmelser styrkas.</p>
<h4>6.7.2 Gällande rätt</h4>
<p>I 10 kap. 2 a § UtlL finns bestämmelser om straff för den som hjälper till<br>vid olovlig inresa samt försök och förberedelse till sådant brott. I<br>paragrafen föreskrivs att den som hjälper en utlänning att komma in i<br>Sverige i strid med föreskrifter i utlänningslagen eller en författning som<br>utfärdats med stöd av den lagen, döms till fängelse i högst sex månader<br>eller, när omständigheterna är mildrande, till böter. Är brottet grovt,<br>döms till fängelse i högst två år. Vid bedömande av om brottet är grovt<br>skall särskilt beaktas bl.a. om gärningen utförts mot ersättning. Även<br>försök eller förberedelse till sådant brott är straffbart enligt<br>bestämmelserna i 23 kap. brottsbalken. Enligt 10 kap. 3 §</p>
<p>utlänningslagen kan den som i vinstsyfte, genom att dölja en utlänning<br>eller genom någon annan sådan åtgärd, försöker att hindra verkställighet<br>av ett beslut om utvisning eller avvisning dömas till fängelse i högst ett år<br>eller, när omständigheterna är mildrande, till böter. Enligt 10 kap. 5 §<br>UtlL kan vidare den som i vinstsyfte planlägger eller organiserar<br>verksamhet som är inriktad på att främja att utlänningar reser till Sverige<br>utan pass eller de tillstånd som krävs för inresa i Sverige, dömas till<br>fängelse i högst fyra år eller, om brottet är mindre allvarligt, till böter<br>eller fängelse i högst sex månader. Även den som hjälper en utlänning att<br>resa till Sverige utan pass eller de tillstånd som krävs för inresa i Sverige<br>döms för medhjälp till brott om denne insåg eller hade skälig anledning<br>anta att resan anordnades i vinstsyfte genom sådan verksamhet som sägs<br>ovan.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>78</p>
<p>6.7.3</p>
<p>Överväganden och förslag</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<h4>Regeringens förslag:</h4>
<p>• En ny straffbestämmelse förs in i 10 kap. 2 § utlänningslagen<br>(1989:529) för en utlänning som på ett otillåtet sätt passerar en yttre<br>gräns.</p>
<p>• En ny straffbestämmelse förs in i 10 kap. 3 a § utlänningslagen så att<br>även sådana handlingar som avses i Schengenkonventionen artikel 27,<br>vilka är riktade mot en annan Schengenstat än Sverige, blir straffbara.</p>
<p>Utredningens och promemorians förslag: Utredningens förslag i till<br>ändring i 10 kap. 2 § UtlL överensstämmer med regeringens.<br>Promemorian innehöll inte något förslag i aktuellt hänseende.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt utredningens<br>förslag. Rikspolisstyrelsen har i sitt remissyttrande över promemorian<br>påpekat bristen att utlänningslagens nuvarande straffbestämmelser inte<br>omfattar handlingar enligt artikel 27 i Schengenkonventionen som är<br>riktade mot en annan Schengenstat.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I 5 kap. 1 § UtlF föreskrivs att en<br>utlänning, utan tillstånd av Statens invandrarverk, länsstyrelse eller<br>polismyndighet, inte får resa in eller ut från svenskt landterritorium via<br>andra orter än sådana där passkontroll är anordnad. Enligt 5 kap. 2 § UtlF<br>får en utlänning inte resa in på svenskt landterritorium från något av de<br>övriga nordiska länderna eller resa ut till något av dessa länder på annan<br>ort än en passkontrollort eller en sådan ort som har bestämts av<br>Rikspolisstyrelsen efter samråd med numera Tullverket, Statens<br>Invandrarverk och länsstyrelsen. Bestämmelser om passkontrollorter<br>finns i 5 kap. 3 § UtlF. Efter tillstånd av en polismyndighet eller Tull-<br>verket far en utlänning resa in från eller resa ut till Danmark, Finland<br>eller Norge även på annan ort. Enligt den nuvarande straffbestämmelsen i<br>10 kap. 2 § 1 UtlL döms en utlänning som, i annat avseende än<br>beträffande skyldighet att ha pass, visering, uppehållstillstånd eller<br>arbetstillstånd, överträder en bestämmelse i den lagen eller vad som har<br>föreskrivits med stöd av lagen. Det är i dag inte helt säkert vilka<br>gärningar som omfattas av den nämnda bestämmelsen i utlänningslagen<br>och om otillåtet passerande av den svenska gränsen därmed är straffbart.<br>Utredningen om ny instans- och processordning i utlänningsärenden<br>(NIPU) har pekat på de olägenheter som finns med tillämpningen av<br>stadgandet, och föreslagit att den nuvarande straffbestämmelsen i 10 kap.<br>2 § 1 UtlL ersätts med en straffbestämmelse som uttryckligen stadgar<br>straff för den som på ett otillåtet sätt passerar en yttre gräns. NIPU:s<br>förslag bereds för närvarande i Regeringskansliet. Det är i dag inte klart<br>när lagstiftning grundad på dess förslag kan träda i kraft.</p>
<p>I artikel 3.2 i Schengenkonventionen stadgas en skyldighet för<br>Schengenstaterna att införa påföljder mot den som på ett otillåtet sätt<br>passerar en yttre gräns. Sverige måste för att svara mot konventionens<br>krav införa en straffsanktionering av otillåten gränspassage. Det är därför<br>inte möjligt att avvakta den slutliga beredningen av NIPU:s förslag.<br>Regeringen föreslår därför, i avvaktan på den fortsatta beredningen av<br></p>
<p>79</p>
<p>NIPU:s förslag, att 10 kap. 2 § UtlL kompletteras med en ny bestäm-<br>melse angående otillåten gränspassage av det slag som NIPU förordat.</p>
<p>I utlänningslagen finns bestämmelser i 10 kap. 2 a och 3 §§ som vad<br>gäller beskrivningen av den straffbara gärningen svarar mot innehållet i<br>Schengenkonventionens artikel 27. Utlänningslagens bestämmelser<br>motsvarar därmed de krav som kan ställas på Sverige vad avser<br>kriminalisering av handlingar varigenom utlänningar olovligen reser in i<br>eller vistas i landet. Bestämmelserna i utlänningslagen omfattar dock<br>endast handlingar vilka är riktade mot Sverige och syftar till inresa i<br>landet i strid mot svenska bestämmelser. Artikel 27 innebär därutöver att<br>sanktionerna i fråga även skall kunna riktas mot personer vars<br>motsvarande verksamhet är riktad mot en annan Schengenstat. För att<br>Sverige, i enlighet med vad som krävs enligt konventionen, skall kunna<br>vidta sanktioner med anledning av handlingar som riktats mot en annan<br>Schengenstat, behöver utlänningslagens straffbestämmelser kompletteras<br>med en bestämmelse så att även handlingar riktade mot en annan<br>Schengenstat omfattas. Regeringen föreslår därför att en sådan<br>bestämmelse förs in i utlänningslagen. Den nya bestämmelsen innebär<br>inte någon förändring i sak av de handlingar som utgör det straffbara<br>handlandet. Det är endast fråga om att dessa handlingar, på motsvarande<br>sätt som i dag gäller i förhållande till Sverige, kan riktas även mot en<br>annan Schengenstat.</p>
<p>Artikel 27.3 föreskriver att, om en Schengenstat på grund av brott mot<br>sin egen lagstiftning, anmodar en annan Schengenstat att väcka åtal för<br>sådana handlingar som avses i artikel 27.1, skall den anmodande staten<br>genom en officiell anmälan eller genom intygande av behöriga<br>myndigheter styrka vilka lagbestämmelser som har överträtts. En<br>handling som avses i artikel 27.1 kommer, när alla Schengenstater infört<br>sådan lagstiftning, framdeles att vara straffbar i samtliga Schengenstater,<br>oavsett på vilken stats territorium den begåtts. I vissa fall kan det vara<br>lämpligast att lagföringen sker i den stat mot vilken gärningen riktats och<br>inte där gärningen begåtts. För Sveriges vidkommande innebär detta att<br>lagföring kan tänkas äga rum för gärningar som riktats mot Sverige men<br>som har begåtts utomlands i en annan Schengenstat. I sådana fall torde<br>det stå klart att brottet kan prövas i Sverige med stöd av 2 kap. 3 § 4<br>brottsbalken. Detta medför inte någon förändring mot vad som gäller i<br>dag.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<h2>7 Polisiärt samarbete</h2>
<h3>7.1 Polisiärt samarbete inom Schengen</h3>
<p>Det polisiära samarbetet är en del av de s.k. kompensatoriska åtgärder<br>som syftar till att göra det möjligt att avskaffa personkontrollen vid de<br>inre gränserna. Samarbetet har emellertid också ett egenvärde i det att<br>samarbetet och kontakterna mellan medlemsländernas myndigheter för-<br>djupas och förstärks. Schengenkonventionens bestämmelser om det</p>
<p>80</p>
<p>polisiära samarbetet är inriktade på att förebygga och utreda brott, och<br>avser såväl informationsutbyte som operativ samverkan.</p>
<p>Informationsutbytet skall som huvudregel ske mellan centrala organ,<br>för Sveriges del Rikspolisstyrelsen. I brådskande fall finns dock möjlig-<br>heter till direktkontakter mellan myndigheter. Det finns också möjlighet<br>att genom bilaterala avtal placera personal hos en annan stats myndig-<br>heter, s.k. sambandsmän. Dessa har stödjande och rådgivande uppgifter,<br>och far således inte utöva självständiga polisiära uppgifter.</p>
<p>Det direkta operativa polisiära samarbetet omfattar fortsatt förföljande<br>över gräns och fortsatt övervakning över gräns, fortsättningsvis benämnt<br>gränsöverskridande förföljande och övervakning. Vidare finns bestäm-<br>melser om hotellkontroll, vilket innebär att innehavare av hotell,<br>pensionat, campingplatser, marinor o.d. skall se till att alla utländska<br>gäster fyller i ett registreringskort och styrker sin identitet. Uppgifterna<br>skall kunna användas bl.a. för brottsutredningar eller för att spåra<br>efterlysta eller försvunna personer.</p>
<h4>Gränsöverskridande förföljande och övervakning</h4>
<p>Schengenkonventionens regler om gränsöverskridande övervakning och<br>förföljande - dvs. möjligheter för polismän och andra tjänstemän att<br>skugga eller följa efter en misstänkt brottsling som beger sig in i ett annat<br>Schengenland - finns i artiklarna 40-43.</p>
<p>Dessa regler gör det möjligt att mer heltäckande bekämpa den gräns-<br>överskridande brottsligheten, och kompletterar reglerna om ömsesidig<br>rättslig hjälp och utlämning genom att bl.a. bidra till att utlämning kan<br>komma till stånd. I några fall kan det i stället bli aktuellt att lagföring<br>eller verkställighet av ett utdömt straff förs över till en annan stat.</p>
<p>En förutsättning som i princip gäller för både gränsöverskridande<br>förföljande och gränsöverskridande övervakning, är att det brott som den<br>förföljde eller övervakade är misstänkt för kan föranleda utlämning. Det<br>betyder för Sveriges del i förhållande till de nordiska grannländerna att<br>det krävs brott på vilket fängelse finns i straffskalan i den ansökande<br>staten, och i förhållande till övriga länder för närvarande brott varpå<br>fängelse i mer än ett år finns i den svenska straffskalan. Det krävs alltså<br>inte en bedömning att utlämning skall komma till stånd i det enskilda<br>fallet, utan den lagstadgade straffskalan är avgörande. Det förhållandet att<br>de flesta stater i regel inte lämnar ut sina egna medborgare utgör<br>följaktligen inte hinder mot gränsöverskridande övervakning eller<br>förföljande. I det sammanhanget bör även nämnas att om en utlämning i<br>ett sådant fall inte kommer till stånd, kan det finnas vissa möjligheter för<br>den stat dit den flyende begett sig att överta lagföringen av en misstänkt<br>respektive verkställigheten av ett utdömt straff.</p>
<p>Gränsöverskridande övervakning aktualiseras om polisen i en<br>Schengenstat som ett led i en pågående utredning om brott övervakar<br>(skuggar) en person som är misstänkt för ett brott av viss svårhetsgrad,<br>och den personen ger sig in på en annan Schengenstats (mottagande stat)<br>territorium. Under de förutsättningar som anges i Schengenkonventionen<br>får de polismän och därmed jämställda tjänstemän som utför över-<br>vakningen fortsätta att göra det även på den mottagande statens område.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>81</p>
<p>Se vidare avsnitt 7.4.1. Det finns anledning att framhålla att arbets-<br>metoden med kontrollerade leveranser inte kommer att användas inom<br>ramen för gränsöverskridande övervakning, eftersom en kontrollerad<br>leverans alltid sker på den mottagande statens ansvar.</p>
<p>Gränsöverskridande förföljande är ett mer ingripande förfarande än<br>gränsöverskridande övervakning. En Schengenstats polismän får i vissa<br>fall följa efter en flyende över en landgräns in till en grannstat som är<br>ansluten till Schengensamarbetet. Det huvudsakliga syftet med för-<br>följandet skall vara att säkerställa ett utlämningsförfarande till den<br>Schengenstat varifrån förföljandet upptogs. Inom ramen för de artiklar<br>som reglerar gränsöverskridande förföljande och övervakning finns vissa<br>möjligheter för de enskilda staterna att välja hur den gränsöverskridande<br>verksamheten skall utformas på det egna territoriet. Sverige har i<br>samband med underteckandet av avtalet om Sveriges anslutning till<br>Schengenkonventionen avgett en förklaring som innebär att de utländska<br>tjänstemännen från Finland och Norge i samband med gränsöver-<br>skridande förföljande får frihetsberöva och kroppsvisitera den efterföljde<br>m.m. Se vidare avsnitt 7.4.1.</p>
<p>Slutligen kan nämnas att det i Schengenkonventionen föreskrivs att<br>utländska tjänstemän som utövar gränsöverskridande verksamhet alltid<br>skall följa dels nationell rätt i den stat de befinner sig dels lokala<br>myndigheters instruktioner. Se vidare avsnitt 7.5.1.</p>
<h3>7.2 Polisiärt samarbete i Öresundsregionen</h3>
<p>För att komplettera Schengenkonventionens bestämmelser och för att<br>möjiggöra ett smidigt samarbete när Öresundsförbindelsen öppnas för<br>trafik i juli 2000, har Sveriges och Danmarks regeringar ingått ett avtal<br>om polisiärt samarbete i Öresundsregionen.</p>
<p>Även det avtalet reglerar informationsutbyte och operativt samarbete.<br>Det senare går i vissa avseenden längre än Schengenkonventionens<br>regler, men principerna är desamma. Detta är i överensstämmelse med<br>Schengenkonventionen, som på flera områden tillåter längre gående<br>bilaterala avtal. Avtalet presenteras utförligt i avsnitt 5.</p>
<h3>7.3 Ny lag om internationellt polisiärt samarbete</h3>
<h4>7.3.1 Schengenkonventionens och det svensk-danska<br>polissamarbetsavtalets regler</h4>
<p>Både Schengenkonventionen och det svensk-danska polissamarbets-<br>avtalet innehåller regler om operativt samarbete, där polismän och andra<br>tjänstemän från en stat tillåts agera på en annan stats territorium. Inom<br>ramen för gränsöverskridande övervakning och förföljande tillåts andra<br>staters polismän att</p>
<p>• övervaka (skugga) misstänkta brottslingar (se avsnitt 7.4.1),</p>
<p>• följa efter misstänkta eller dömda brottslingar samt vissa andra<br>personer (se avsnitt 7.4.1),</p>
<p>• omhänderta förfölj da personer (se avsnitt 7.5.1),</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>82</p>
<p>• kroppsvisitera efterföljda personer (se avsnitt 7.5.1), samt</p>
<p>• omhänderta föremål (se avsnitt 7.5.1).</p>
<p>Det svensk-danska polissamarbetsavtalet tillåter därutöver att danska<br>polismän på det svenska territoriet på Öresundsförbindelsen ingriper för<br>att avvärja hot mot den allmänna ordningen och säkerheten (se avsnitt<br>7.4.2).</p>
<h4>7.3.2 Gällande rätt</h4>
<p>Svenska polismän i Sverige har befogenhet både att skugga misstänkta<br>brottslingar och att följa efter och gripa misstänkta eller dömda brotts-<br>lingar respektive att omhänderta personer i vissa fall (se avsnitt 7.5.2).<br>Däremot finns inga bestämmelser som ger utländska polismän möjlighet<br>att utföra dessa åtgärder i Sverige.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>7.3.3 Överväganden och förslag</p>
<h4>Regeringens förslag:</h4>
<p>• En särskild lag införs som reglerar det gränsöverskrindade samarbetet<br>i polisiära frågor, lagen om internationellt polisiärt samarbete.</p>
<p>• Den nya lagen reglerar dels samarbete med stater som deltar i<br>Schengensamarbetet och medlemsstater i EU som ansluter sig till<br>Schengen, dels annat internationellt konventionsbaserat polissam-<br>arbete (1 §).</p>
<p>• Den nya lagen utformas i huvudsak med utgångspunkt i Schengen-<br>konventionens och det svensk-danska polissamarbetsavtalets regler.</p>
<p>Promemoriornas förslag överensstämmer i sak med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget<br>eller lämnat det utan erinran. Folkrörelsen Nej till EU har motsatt sig att<br>utländska poliser tillåts agera på svenskt territorium.</p>
<h4>Skälen för regeringens förslag</h4>
<p>För att Sverige skall kunna uppfylla sina åtaganden att låta utländska<br>tjänstemän utföra de åtgärder som följer av bestämmelserna i Schengen-<br>konventionen och det svensk-danska polissamarbetsavtalet såvitt gäller<br>gränsöverskridande övervakning och förföljande, som kan komma att<br>innefatta myndighetsutövning, krävs lagreglering. Det krävs också lag-<br>reglering för att de utländska tjänstemännen i de avseenden som anges i<br>konventionen och avtalet skall likställas med svenska tjänstemän, t.ex.<br>vad gäller straffrättsligt ansvar och skydd samt skadeståndsfrågor.</p>
<p>En ny lag för det internationella polisiära samarbetet</p>
<p>De regler som behövs för att uppfylla Sveriges åtaganden enligt<br>Schengenkonventionen och det svensk-danska polissamarbetsavtalet<br>avser de utländska tjänstemännens rätt att verka i Sverige för att utföra</p>
<p>83</p>
<p>gränsöverskridande förföljande och övervakning, att i förekommande fall<br>kunna omhänderta den förföljde och i samband därmed utföra kropps-<br>visitation samt belägga vederbörande med handfangsel och omhänderta<br>föremål. Reglerna bör även ange de skyldigheter som åläggs de utländska<br>tjänstemännen samt behandla deras straffrättsliga ställning m.m.</p>
<p>Det är av flera skäl inte lämpligt att i berörda avseenden likställa<br>utländska tjänstemän med svenska, genom att utsträcka vissa regler i<br>rättegångsbalken och andra författningar som innehåller bestämmelser<br>om polisiära tvångsmedel till att gälla även för utländska tjänstemän. De<br>befogenheter som utländska tjänstemän skall ges enligt Schengen-<br>konventionen är begränsade till att gälla under vissa angivna förut-<br>sättningar. De är vidare begränsade vad gäller åtgärder. En allmän<br>reglering om att vissa bestämmelser skulle vara tillämpliga även på<br>utländska tjänstemän, skulle därför behöva kompletteras med detaljregler<br>om under vilka förutsättningar detta skulle gälla. En sådan detaljreglering<br>är inte lämplig i mer allmänt hållna regelverk som rättegångsbalken,<br>polislagen m.fl.</p>
<p>Regeringen anser att det därför är mer ändamålsenligt att använda en<br>specialreglering och alltså meddela reglerna om det operativa polisiära<br>gränsöverskridande samarbetet i en särskild lag. Därigenom kan förut-<br>sättningar och avgränsningar när det gäller de utländska tjänstemännens<br>befogenheter och skyldigheter tydligt ges i ett sammanhang. Följaktligen<br>bör en ny lag införas - lagen om internationellt polisiärt samarbete.</p>
<p>Lagens tillämpningsområde</p>
<p>Eftersom det huvudsakliga syftet med regleringen är att anpassa det<br>nuvarande regelverket till Schengenkonventionen, skall lagen i huvudsak<br>utformas med utgångspunkt i Schengenkonventionens regler. Hänsyn bör<br>emellertid också tas till att Schengensamarbetet har införlivats med EU<br>(se ovan avsnitt 4.3.1). Lagen skall därför lämna utrymme för samarbete<br>med, utöver dagens Schengenstater, alla medlemsstater i Europeiska<br>unionen som ansluter sig till Schengensamarbetet.</p>
<p>Samtidigt är det enligt regeringens uppfattning lämpligt att, när det<br>skapas en lag om polisiärt samarbete, i så stor utsträckning som möjligt<br>samla regler om internationellt polissamarbete i denna lag. (Se avsnitt<br>9.2.4.) Därtill kommer att det kan förutses att det polisiära samarbetet<br>inom EU kommer att utvecklas i framtiden. Den nya lagen skall således<br>göras tillämplig dels på stater som deltar i Schengensamarbetet och<br>medlemsstater i EU som ansluter sig till Schengensamarbetet, dels på<br>annat konventionsbaserat internationellt polissamarbete. Det bör dock<br>framhållas att inte allt polissamarbete skall regleras i den lagstiftning på<br>området som nu föreslås. Avsikten med den föreslagna lagen är således<br>inte att inskränka eller försvåra det redan pågående polisarbetet.</p>
<p>Vidare bör beaktas att konventionen om ömsesidigt bistånd och sam-<br>arbete mellan tullförvaltningar i EU (den s.k. Neapel Il-konventionen)<br>innehåller regler om gränsöverskridande operativt polisiärt samarbete.<br>Dessa regler liknar till sin tekniska uppbyggnad Schengenkonventionens.<br>De innehåller dock vissa materiella skillnader, nämligen att Neapel II-<br>konventionen enbart avser vissa typer av brott som har anknytning till</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>84</p>
<p>tullens verksamhetsområde och att Neapel Il-konventionen öppnar for<br>gränsöverskridande förföljande över alla slags gränser och inte, som<br>Schengenkonventionen, endast över landgräns. Lagtexten bör utformas så<br>att den lätt kan modifieras eller användas för hänvisningar vid Sveriges<br>tillträde till Neapel Il-konventionen. Regeringen bedömer att Sverige<br>kommer att kunna ratificera konventionen under år 2000. Konventionen<br>beräknas kunna träda i kraft tidigast under hösten år 2000.</p>
<p>Den nya lagen blir, med undantag för en bestämmelse (se avsnitt<br>9.2.4), en specialreglering för vissa bestämda situationer som anges i<br>Schengenkonventionen och det svensk-danska polissamarbetsavtalet.<br>Bestämmelserna om det gränsöverskridande samarbetet bör därför i stort<br>sett följa texterna i konventionen respektive avtalet.</p>
<h3>7.4 Förutsättningar för gränsöverskridande arbete</h3>
<p>7.4.1 Schengenkonventionens regler</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<h4>Gränsöverskridande övervakning</h4>
<p>De brott som kan aktualisera gränsöverskridande övervakning enligt<br>huvudregeln är, som nämnts, brott som kan föranleda utlämning (se<br>avsnitt 7.1).</p>
<p>Gränsöverskridande övervakning med föregående samtycke från den<br>mottagande staten får ske utan begränsning i tiden eller till någon<br>geografisk zon. Den mottagande staten kan dock när som helst begära att<br>övervakningen skall upphöra.</p>
<p>Vid fara i dröjsmål far övervakningen fortsätta över gränsen till mot-<br>tagande stat även utan föregående samtycke. I sådana fall skall den mot-<br>tagande staten kontaktas senast i samband med gränsöverskridandet. Om<br>tillstånd till övervakningen inte ges inom fem timmar skall övervak-<br>ningen avbrytas.</p>
<p>Gränsöverskridande övervakning utan föregående samtycke kan endast<br>bli aktuell beträffande vissa särskilt angivna brott, som finns uppräknade<br>i artikel 40.7. Dessa är mord, dråp, våldtäkt, mordbrand, penning-<br>förfalskning, grov stöld och grovt häleri, utpressning, människorov och<br>tagande av gisslan, människosmuggling, narkotikabrott, brott mot lag-<br>bestämmelser angående vapen och sprängämnen, ödeläggelse genom<br>användande av sprängämnen samt olaglig transport av giftigt och skadligt<br>avfall.</p>
<p>Gränsöverskridande övervakning kan ske vid överskridande av alla<br>typer av gräns. Häri skiljer sig institutet i ett väsentligt avseende från<br>gränsöverskridande förföljande som bara får ske över landgräns. Detta<br>innebär att polismän och i vissa fall tulltjänstemän från alla Schengen-<br>stater kan utöva övervakning här i landet, exempelvis genom att följa<br>efter en person som anländer hit med flyg.</p>
<p>Varje Schengenstat skall ange vilka av statens tjänstemän som har<br>behörighet att genomföra fortsatt övervakning in på en annan<br>Schengenstats territorium. För svensk del är det polismän, tulltjänstemän<br></p>
<p>85</p>
<p>i de fall de har polisiära befogenheter samt kustbevakningstjänstemän i<br>samband med övervakning till sjöss som kan komma i fråga. Dessa<br>kategorier tjänstemän finns angivna i det svenska anslutningsavtalet.</p>
<h4>Gränsöverskridande förföljande</h4>
<p>För att gränsöverskridande förföljande enligt Schengenkonventionen<br>skall bli aktuellt krävs att den flyende</p>
<p>• har tagits på bar gärning för något av vissa brott eller för medhjälp till<br>ett sådant brott, eller</p>
<p>• har rymt från avtjänande av ett fängelsestraff, eller är häktad och har<br>rymt.</p>
<p>Enligt huvudregeln far förföljande ske först efter samtycke från den<br>mottagande staten. Dock far det ske utan samtycke om de förföljande<br>tjänstemännen inte hinner eller inte kan inhämta föregående samtycke.<br>Gränsöverskridande förföljande far även ske om behöriga myndigheter i<br>den mottagande staten inte har kunnat bege sig till platsen i tid för att ta<br>upp förföljandet. Den mottagande staten skall underrättas om förföljandet<br>senast i samband med att gränsen passeras.</p>
<p>Gränsöverskridande förföljande får endast ske över landgräns. Det<br>innebär för Sveriges del att gränsöverskridande förföljande endast kan bli<br>aktuellt i förhållande till Finland och Norge samt, när Öresunds-<br>förbindelsen har öppnats för trafik, även i förhållande till Danmark.</p>
<p>En Schengenstat har vissa valmöjligheter när det gäller fortsatt för-<br>följande inom dess territorium. Sverige har avgivit en förklaring som<br>innebär att vi i förhållande till Finland och Norge</p>
<p>• tillåter förföljande för brott och medhjälp till brott som kan föranleda<br>utlämning,</p>
<p>• inte ställer upp några begränsningar i tid och rum för förföljandet,<br>samt</p>
<p>• tillåter att förföljande tjänstemän omhändertar den flyende (prop.<br>1997/98:42, bet. 1997/98:JuU15, rskr. 1997/98:181).</p>
<p>Norges och Finlands regeringar har avgivit förklaringar av samma<br>innebörd som Sveriges. När Öresundsbron har färdigställts kommer<br>Sverige att ha landgräns även mot Danmark (se avsnitt 7.4.2).</p>
<p>Gränsöverskridande förföljande in i Sverige kan således aktualiseras av<br>brott som kan föranleda utlämning. Det innebär i förhållande till våra<br>nordiska grannländer brott på vilket fängelse kan följa i den ansökande<br>staten. Reglerna innebär inte att utlämning skall antas komma till stånd i<br>det enskilda fallet, utan det är den lagstadgade straffskalan för det miss-<br>tänkta brottet som är avgörande för när gränsöverskridande förföljande är<br>tillåtet (se avsnitt 7.1). Som exempel kan nämnas att norska poliser som<br>följer efter en flyende person in i Sverige inte skall behöva förvissa sig<br>om att den flyende inte är svensk medborgare, vilket ofta utgör hinder<br>mot utlämning. Om det senare skulle visa sig att den förföljde är svensk<br>medborgare och att det föreligger hinder mot utlämning, kan det finnas<br>möjlighet för svenska myndigheter att inleda förundersökning och överta<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>86</p>
<p>lagföringen eller att verkställigheten av ett utdömt straff förs över till<br>Sverige.</p>
<p>De tjänstemän som Sverige har anmält som behöriga för att utföra<br>gränsöverskridande förföljande är polismän samt tulltjänstemän när de<br>har polisiära befogenheter.</p>
<h4>7.4.2 Polisiärt samarbete i Öresundsregionen</h4>
<p>Sveriges och Danmarks regeringar har, som redovisats i avsnitt 5, ingått<br>ett särskilt avtal om polisiärt samarbete som bl.a. har till syfte att<br>komplettera Schengenkonventionens bestämmelser, med anledning av att<br>Öresundsförbindelsen inom kort kommer att öppnas för trafik.</p>
<p>Såvitt gäller gränsöverskridande övervakning hänvisar avtalet till<br>Schengenkonventionens bestämmelser. Beträffande gränsöverskridande<br>förföljande däremot skiljer sig avtalet något från Schengenkonventionen<br>avseende de fall som kan aktualisera åtgärden. Vidare innehåller avtalet<br>en specialreglering av samarbetet på själva Öresundsförbindelsen.</p>
<h4>Gränsöverskridande förföljande utanför Öresundsförbindelsen</h4>
<p>Enligt artikel 8.1 får gränsöverskridande förföljande utanför förbindelsen<br>ske i enlighet med artikel 41 i Schengenkonventionen och de nationella<br>förklaringar som staterna har avgivit med anledning av avtalet eller enligt<br>artikel 41.9. Därutöver tillåter artikel 8.1 gränsöverskridande förföljande<br>utanför Öresundsförbindelsen av personer som har avvikit från varje form<br>av frihetsberövande på grund av brott samt av personer som har avvikit<br>från annat frihetsberövande i den mån utlämning för verkställighet av<br>vård eller behandling kan komma i fråga.</p>
<p>Fortsatt förföljande enligt artikel 41 i Schengenkonventionen far ske<br>om en person har upptäckts på bar gärning med att begå vissa brott eller<br>vid medhjälp till sådana brott, eller om någon som är häktad eller som<br>avtjänar frihetsstraff har rymt. De nationella förklaringar som artikel 8.1<br>hänvisar till har i här aktuella avseenden olika innebörd beroende på om<br>det är svensk polis som agerar på danskt territorium eller dansk polis som<br>agerar på svenskt territorium.</p>
<p>Den svenska förklaringen innebär att</p>
<p>• danska polismän har rätt att fortsätta ett pågående förföljande in på<br>svenskt territorium utanför Öresundsförbindelsen utan begränsning i<br>tid eller rum,</p>
<p>• danska polismän vid förföljande på svenskt territorium utanför<br>Öresundsförbindelsen har rätt att beröva den förföljde friheten, samt<br>att</p>
<p>• förföljande in på svenskt territorium utanför Öresundsförbindelsen får<br>ske av personer som har avslöjats på bar gärning med att begå brott<br>som är underkastade allmänt åtal enligt nationell rätt i Sverige och<br>Danmark.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>87</p>
<h4>Gränsöverskridande samarbete på Öresundsförbindelsen</h4>
<p>På Öresundsförbindelsen ger avtalet mer långtgående befogenheter för<br>dansk polis på svenskt territorium än Schengenkonventionen medger.<br>Bakgrunden är att den som färdas på förbindelsen har rätt att förvänta sig<br>samma service och ingripanden från polisen som om de befunnit sig på<br>svenskt eller danskt landterritorium. Av artikel 6.2 följer att danska<br>polismän som befinner sig på svenskt territorium på Öresunds-<br>förbindelsen, har befogenhet att vid behov vidta de polisiära åtgärder som<br>behövs för att trygga den allmänna ordningen och säkerheten. En sådan<br>åtgärd skall vidtas i överensstämmelse med gällande rätt i Sverige och far<br>endast pågå tills svenska myndigheter övertar genomförandet eller kräver<br>att åtgärden skall avbrytas.</p>
<p>Enligt artikel 6.3 får danska polismän som befinner sig på svenskt<br>territorium på Öresundsförbindelsen uppta eller fortsätta ett förföljande<br>enligt artikel 41 i Schengenkonventionen, med iakttagande av de<br>nationella förklaringar som har avgivits med anledning av avtalet eller i<br>enlighet med artikel 41.9. Därutöver far förföljande enligt artikel 6.3 ske<br>av personer som har avvikit från varje form av frihetsberövande på grund<br>av brott samt av personer som har avvikit från annat frihetsberövande i<br>den mån utlämning för verkställighet av beslut om vård eller behandling<br>kan komma i fråga.</p>
<p>Fortsatt förföljande enligt artikel 41 i Schengenkonventionen får, som<br>nämnts, ske om en person har upptäckts på bar gärning med att begå<br>vissa brott eller vid medhjälp till sådana brott, eller om någon som är<br>häktad eller som avtjänar frihetsstraff har rymt. De nationella förklaringar<br>som artikel 6.3 hänvisar till innebär i här aktuella avseenden att<br>förföljande på Öresundsförbindelsen får ske avseende varje straffbar<br>gärning som faller under allmänt åtal enligt nationell rätt i Sverige och<br>Danmark. Vidare innebär förklaringarna att danska polismän på Öre-<br>sundsförbindelsen far omhänderta den efterföljde tills polismän från<br>Sverige kan fastställa den förföljdes identitet eller frihetsberöva honom<br>eller henne - allt förutsatt att svenska myndigheter inte begärt att för-<br>följandet skall avbrytas och dess lokala myndigheter inte kan ingripa<br>inom rimlig tid.</p>
<p>Befogenheterna gäller enligt artikel 6.1 de polismän som nämns i<br>artikel 3.3. Av artikel 6.1 och 3.3 följer att befogenheterna gäller för<br>polismän hos lokala polismyndigheter i Danmark och hos Rigspoliti-<br>chefen. 1 den mån Danmark har ingått bilaterala avtal om det kan även<br>tulltjänstemän komma att omfattas. Sverige har i dag inget avtal med<br>Danmark som innebär att danska tulltjänstemän ges rätt att utöva<br>polisiära befogenheter här.</p>
<p>Artikel 6.4 behandlar gemensam patrullering på Öresundsförbindelsen.<br>Sådan patrullering skall genomföras i enlighet med nationell rätt i den<br>stat där patrulleringen äger rum och under ledning av den statens<br>myndigheter.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>88</p>
<p>7.4.3</p>
<p>Gällande rätt</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<h4>Utlämning för brott</h4>
<p>Svenska regler om utlämning finns i två lagar, dels lagen (1957:668) om<br>utlämning för brott, dels lagen (1959:254) om utlämning för brott till<br>Danmark, Finland, Island och Norge.</p>
<p>För att utlämning skall kunna ske från Sverige förutsätts att någon är<br>misstänkt, tilltalad eller dömd i en främmande stat för en gärning för<br>vilken det i Sverige är föreskrivet fängelse i mer än ett år - eller om<br>utlämning begärs av något av de nordiska länderna att det är stadgat<br>fängelse för brottet i det landet. Svenska medborgare får under vissa<br>angivna omständigheter utlämnas till de nordiska länderna men inte till<br>andra länder. Vidare finns en rad begränsningar när det gäller politisk<br>brottslighet m.m.</p>
<p>Den som kan bli föremål för utlämning får, om det finns en begäran om<br>det från den stat som begär utlämning eller om det finns en efterlysning,<br>omedelbart anhållas (s.k. provisoriskt anhållande) eller åläggas rese-<br>förbud eller anmälningsskyldighet av åklagare.</p>
<h4>Utlämning för verkställighet av beslut om vård eller behandling</h4>
<p>Bestämmelser om utlämning av personer för vård eller behandling finns i<br>lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge<br>för verkställighet av beslut om vård eller behandling. Här kan i korthet<br>nämnas att utlämning kan komma i fråga bl.a. om det finns ett beslut om<br>nykterhetsvård eller vård av narkotikamissbrukare, bama- och ungdoms-<br>vård eller vård av psykiskt sjuka. Vidare krävs bl.a. att den som begärs<br>utlämnad enligt beslutet skall intas eller hållas kvar på anstalt eller<br>uppehålla sig på särskilt anvisad plats (2 § i 1970 års lag). Beslut fattas<br>av polismyndighet eller länsrätt (5 §).</p>
<p>89</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<h4>7.4.4 Överväganden och förslag</h4>
<p>Regeringens förslag: I den nya lagen anges under vilka förutsättningar<br>gränsöverskridande övervakning respektive förföljande får äga rum,<br>nämligen huvudsakligen:</p>
<p>• gränsöverskridande övervakning om det i en Schengenstat pågår en<br>förundersökning e.d. avseende ett brott som kan föranleda utlämning,<br>som huvudregel efter samtycke från svensk myndighet. Övervak-<br>ningen skall genast upphöra om en svensk myndighet begär det eller<br>om samtycke inte har lämnats inom fem timmar från gränsöver-<br>skridandet (4 §),</p>
<p>• gränsöverskridande förföljande om en person har upptäckts på bar<br>gärning med att begå ett brott som kan föranleda utlämning eller om<br>någon som är häktad eller avtjänar frihetsstraff har rymt, allt under<br>förutsättning att förföljandet sker över landgräns och som huvudregel<br>att svensk myndighet har lämnat sitt samtycke. Förföljandet skall<br>genast upphöra om en svensk myndighet begär det (5 §), samt</p>
<p>• förföljande över Öresundsförbindelsen om en person har</p>
<p>- upptäckts på bar gärning med att begå ett brott som hör under allmänt<br>åtal i Sverige och Danmark,</p>
<p>- avvikit från varje slags frihetsberövande på grund av brott, eller</p>
<p>- avvikit från annat frihetsberövande i den mån utlämning för verk-<br>ställighet av beslut om vård eller behandling kan komma i fråga.</p>
<p>- Danska polismän far även inleda ett förföljande på svenskt territorium<br>på Öresundsförbindelsen. De skall i sådant fall omedelbart anhålla om<br>bistånd från en behörig svensk myndighet (10 §).</p>
<p>Promemoriornas förslag överensstämmer i huvudsak med<br>regeringens. Den danska promemorian innehöll dock inte en särskild<br>reglering av skyldigheten för danska polismän att omedelbart begära<br>bistånd i samband med inledande av ett förföljande på svenskt territorium<br>på Öresundsförbindelsen.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslagen i<br>sak eller lämnat dem utan erinran. Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen,<br>Datainspektionen, Statens invandrarverk, Tullverket och Kustbevak-<br>ningen har under hand beretts tillfälle att yttra sig över förslaget om<br>särskild reglering av skyldigheten för danska polismän att anmäla<br>respektive avbryta en åtgärd som har vidtagits på Öresundsförbindelsen.<br>De har inte framfört någon erinran mot förslaget.</p>
<h4>Skälen för regeringens förslag</h4>
<p>Förutsättningarna för när gränsöverskridande övervakning respektive<br>förföljande far äga rum regleras noggrant i Schengenkonventionen och i<br>den svenska förklaringen enligt artikel 41.9 Schengenkoventionen<br>respektive i artiklarna 6 och 8 i det svensk-danska polissamarbetsavtalet<br>jämte förklaringar. Som exempel kan nämnas att gränsöverskridande</p>
<p>90</p>
<p>förföljande och gränsöverskridande övervakning enligt Schengenkonven-<br>tionen i regel förutsätter att det är föreskrivet en sådan påföljd for brottet<br>att utlämning kan komma i fråga. Vidare erinras om att all gräns-<br>överskridande övervakning förutsätter att det i det land där över-<br>vakningen har påbörjats pågår en utredning om ett brott som den över-<br>vakade misstänks for samt att gränsöverskridande förföljande endast får<br>äga rum över landgräns.</p>
<p>De gränser for verksamheten som har dragits upp i Schengenkonven-<br>tionens respektive i det svensk-danska polissamarbetsavtalets artiklar och<br>i de förklaringar som Sverige har avgivit, bör enligt regeringens mening<br>återspeglas i lagen om internationellt polisiärt samarbete. Således bör lag-<br>texten ange när ett visst förfarande förutsätter ett brott som kan föranleda<br>utlämning, dubbel straffbarhet eller vissa bestämda brott.</p>
<p>Den nya lagen bör således reglera förutsättningarna för det gränsöver-<br>skridande samarbetet. Bestämmelserna bör meddelas i skilda lagrum för<br>gränsöverskridande övervakning respektive gränsöverskridande för-<br>följande. Gränsöverskridande förföljande enligt det svensk-danska polis-<br>samarbetsavtalet och de särskilda befogenheterna på Öresunds-<br>förbindelsen skall regleras separat.</p>
<p>Beträffande gränsöverskridande övervakning bör en bestämmelse<br>införas som innebär att sådan övervakning far ske om det pågår en brotts-<br>utredning i den andra staten dels efter svenskt samtycke avseende ett<br>brott som kan föranleda utlämning, dels utan föregående svenskt sam-<br>tycke för vissa i Schengenkonventionen angivna brott, under förutsätt-<br>ning att svensk myndighet kontaktas så snart det kan ske samt att för-<br>farandet omedelbart skall upphöra om en svensk myndighet begär det<br>eller om samtycke inte har lämnats inom fem timmar efter gränsöver-<br>skridandet.</p>
<p>Artikel 40.7 innehåller en uppräkning av de brott som kan föranleda<br>gränsöverskridande övervakning utan föregående samtycke. Det lag-<br>förslag som har presenterats i departementspromemorian Polissamarbete<br>m.m. med anledning av Schengen, Ds 1999:31, innebär i detta avseende<br>att en hänvisning sker direkt till konventionsbestämmelsen. Riks-<br>åklagaren har anfört att man skulle vinna i klarhet och lättöverskådlighet<br>om en uppräkning i stället gjordes i lagen. Även lagrådsremissens förslag<br>innehöll en bestämmelse med direkt hänvisning till konventions-<br>bestämmelsen. Som skäl anfördes att Riksåklagarens resonemang i<br>princip är riktigt, men att det finns skäl som i detta fall talar emot en<br>sådan ordning, bl.a. att konventionstextens uppräkning inte helt överens-<br>stämde med motsvarande svenska brottsbenämningar. Övervägande skäl<br>ansågs därför tala för att i lagen göra en direkt hänvisning till konven-<br>tionsbestämmelsen i stället för att återge konventionens ordalydelse i lag-<br>texten.</p>
<p>Lagrådet påpekar att en läsare för att förstå föreskriftens räckvidd och<br>innebörd måste ha tillgång till konventionstexten, vilken finns i publika-<br>tioner (t.ex. Sveriges överenskommelser med främmande makter [SÖ],<br>prop. 1997/98:42 och JuU 1997/98:15) som knappast är allmänt till-<br>gängliga ens hos myndigheter. Lagrådet framhåller vidare att föreskriften<br>är central i fråga om utländska tjänstemäns rätt att övervaka misstänkta<br>gärningsmän på svensk mark och därför i görligaste mån bör vara<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>91</p>
<p>formulerad så att förutsättningarnas hela innebörd framgår direkt av lag-<br>texten. Det anförde bl.a. att förhållandet att vissa av de brott som räknas<br>upp i artikeln inte riktigt har någon motsvarighet i svensk strafflag-<br>stiftning inte är skäl nog att i föreskriften endast ta in en hänvisning till<br>artikeln i fråga. Redan den enkla åtgärden att uppräkningen i artikeln<br>kom att ingå i den svenska lagtexten skulle enligt Lagrådet underlätta för<br>rättstillämparen och andra läsare att förstå innebörden av den föreslagna<br>föreskriften.</p>
<p>Alla för Sverige bindande internationella överenskommelser som har<br>ingåtts av regeringen skall publiceras i Sveriges internationella överens-<br>kommelser (SÖ). Det framgår av förordningen (1990:1070) om<br>publicering av Sveriges internationella överenskommelser m.m. Svenska<br>myndigheter skall ha tillgång till bestämmelser som de har att tillämpa.<br>Myndigheter bör därför prenumerera på SÖ när det är nödvändigt för att<br>de skall ha tillgång till relevanta bestämmelser. Det kan framhållas att<br>prenumeration på SÖ är kostnadsfri.</p>
<p>Det förhållandet att tillgängligheten till SÖ kan brista hos vissa<br>myndigheter som har att tillämpa svensk lag är därför enligt regeringens<br>uppfattning inte i sig skäl att överge tekniken att i lagtext hänvisa till<br>konventioner och andra internationella åtaganden. Med beaktande av den<br>knappa tid som ofta kommer att stå till buds för svenska myndigheter<br>som har att ta ställning till om en gränsöverskridande övervakning som<br>har inletts utan föregående samtycke skall avbrytas, eller vilka instruk-<br>tioner som skall lämnas, bör dock förutsättningarna i största möjliga mån<br>framgå direkt av lagtexten. Regeringen finner därför skäl att i detta fall<br>tillmötesgå Lagrådet och de remissinstanser som har givit uttryck för<br>samma uppfattning. Uppräkningen bör därför ingå i lagtexten på det sätt<br>som Lagrådet har föreslagit.</p>
<p>När det gäller fortsatt förföljande anser regeringen att en bestämmelse<br>bör införas av huvudsaklig innebörd att ett förföljande får fortsätta över<br>landgräns in i Sverige om en person har upptäckts på bar gärning i färd<br>med att begå ett brott som kan föranleda utlämning, eller om någon som<br>är häktad eller avtjänar frihetsstraff har rymt samt att förfarandet omedel-<br>bart skall upphöra om en svensk myndighet begär det.</p>
<p>Slutligen är det regeringens uppfattning att en särreglering bör ske av<br>förutsättningarna för när förföljande över Öresundsförbindelsen får äga<br>rum, nämligen avseende</p>
<p>• personer som har avslöjats på bar gärning med att begå ett brott som<br>kan bli föremål för allmänt åtal i Sverige och Danmark,</p>
<p>• personer som har avvikit från frihetsberövande p.g.a. brott, samt</p>
<p>• personer som har avvikit från frihetsberövande p.g.a beslut om vård<br>eller behandling när utlämning för verkställighet av beslutet kan<br>komma i fråga.</p>
<p>Av den bestämmelsen bör också framgå att danska polismän på själva<br>Öresundsförbindelsen även har befogenhet att inleda ett förföljande i<br>dessa fall. Som Lagrådet har påpekat bör bestämmelsen om gränsöver-<br>skridande förföljande som upptas på svenskt territorium på Öresunds-<br>förbindelsen kompletteras med en skyldighet för danska polismän att<br>omedelbart anhålla om bistånd av en behörig svensk myndighet.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>92</p>
<p>I promemoriorna, och även i det svensk-danska polissamarbetsavtalet,<br>har åtgärden benämnts gränsöverskridande efterföljande. Därefter har det<br>framkommit att termerna förföljande och efterföljande har en etablerad<br>innebörd inom polisarbetet, och att den åtgärd som avses i artikel 41 i<br>Schengenkonventionen samt artiklarna 6.3 och 8 i det svensk-danska<br>polissamarbetsavtalet motsvarar förföljande. För att undvika begrepps-<br>förvirring, anser regeringen därför att åtgärden bör benämnas gräns-<br>överskridande förföljande.</p>
<p>Överlämnande av myndighetsutövning</p>
<p>En fråga när det gäller det operativa polisiära samarbetet är i vilken<br>utsträckning andra Schengenstaters polismän och andra tjänstemän kan<br>komma att ägna sig åt myndighetsutövning i Sverige i samband med<br>gränsöverskridande övervakning och förföljande enligt artiklarna 40-41 i<br>Schengenkonventionen respektive artiklarna 6 och 8 i det svensk-danska<br>polissamarbetsavtalet j ämte förklaringar.</p>
<p>All tjänsteutövning av myndighetspersoner är inte samtidigt myndig-<br>hetsutövning. Utmärkande för myndighetsutövning brukar anges vara att<br>det rör sig om beslut eller andra åtgärder som ytterst är uttryck för sam-<br>hällets maktbefogenheter. Åtgärderna skall komma till stånd och få sina<br>rättsverkningar mot den enskilde i kraft av offentligrättsliga regler. En<br>åtgärd skall vidare beslutas ensidigt av det allmännas företrädare, och av<br>ett rättssubjekt som intar en monopolställning på så sätt att ingen enskild<br>kan vidta samma åtgärd med motsvarande verkan.</p>
<p>Syftet med gränsöverskridande förföljande av en person är att denne<br>skall berövas friheten, antingen av de förföljande tjänstemännen eller av<br>den mottagande statens tjänstemän. Ett frihetsberövande är en åtgärd som<br>innebär myndighetsutövning. Mot detta skulle kunna anföras att de<br>befogenheter som tillkommer en utländsk polisman vid förföljande enligt<br>artikel 41 i Schengenkonventionen respektive artiklarna 6 och 8 i det<br>svensk-danska polissamarbetsavtalet i stort sett sammanfaller med de<br>befogenheter som enligt 24 kap. 7 § andra stycket RB tillkommer envar<br>som påträffar en brottsling på bar gärning. Det kan emellertid knappast<br>hävdas att en polisman i tjänsten omfattas av den regeln. Det torde därför<br>enligt regeringens uppfattning stå klart att fortsatt förföljande enligt<br>artikel 41 i Schengenkonventionen respektive artiklarna 6 och 8 i det<br>svensk-danska polissamarbetsavtalet kan innefatta myndighetsutövning<br>här i landet.</p>
<p>När det däremot gäller gränsöverskridande övervakning enligt artikel<br>40 i Schengenkonventionen, är det inte lika klart att förfarandet innefattar<br>myndighetsutövning.</p>
<p>Gränsöverskridande övervakning sker inom ramen för en brotts-<br>utredning som pågår i den främmande staten, och riktar sig mot den som<br>misstänks för delaktighet i det brott som utredningen avser. Över-<br>vakningen kan således ses åtminstone som ett utflöde av myndighets-<br>utövning. Åtgärden kan därför ses som ett uttryck för samhällets makt-<br>befogenheter som kommer till stånd genom offentligrättsliga regler. I<br>sammanhanget är det också av betydelse att en utländsk tjänsteman som<br>fortsätter en övervakning eller ett förföljande över gränsen in i Sverige,</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>93</p>
<p>enligt artikel 42 i Schengenkonventionen skall likställas med svenska<br>polismän om han eller hon skulle utsättas för eller begå brottsliga<br>handlingar. Samma förhållande gäller enligt artikel 43 när det gäller att<br>kunna orsaka den svenska staten skadeståndsskyldighet. Övervägande<br>skäl talar därför enligt regeringens mening för att också gränsöver-<br>skridande övervakning kan komma att innefatta myndighetsutövning.</p>
<p>Svea hovrätt har väckt frågan om svenska polismäns befogenhet att<br>utöva myndighet i andra stater kräver stöd i någon form i svensk för-<br>fattning. Schengenkonventionens bestämmelser om gränsöverskridande<br>övervakning och förföljande innebär att Schengenstaterna har åtagit sig<br>att låta tjänstemän från andra Schengenstater utöva myndighet på sitt<br>territorium. De utländska tjänstemännens befogenheter härvidlag regleras<br>av det mottagande landets nationella bestämmelser. Enligt regeringens<br>uppfattning är det därför inte nödvändigt att i svensk lag reglera svenska<br>polismäns befogenhet att utöva myndighet i andra Schengenstater. Se<br>dock avsnitt 7.10.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<h3>7.5 Utländska tjänstemäns befogenheter och</h3>
<h3>skyldigheter</h3>
<p>7.5.1 Schengenkonventionens och det svensk-danska</p>
<p>polissamarbetsavtalets regler</p>
<p>Inom Schengensamarbetets ram skall den mottagande statens myndighet<br>på begäran av de förföljande polismännen frihetsberöva den flyende för<br>att hålla kvar vederbörande eller fastställa dennes identitet. En Schengen-<br>stat kan tillåta att utländska tjänstemän i samband med gränsöver-<br>skridande förföljande på dess territorium berövar den flyende friheten.<br>(Sverige har tillåtit detta med avseende på tjänstemän från Norge,<br>Finland och Danmark.)</p>
<p>I dessa fall är det enligt Schengenkonventionen tillåtet för de utländska<br>tjänstemännen att skyddsvisitera den frihetsberövade. Vidare får de<br>utländska tjänstemännen omhänderta föremål samt belägga den frihets-<br>berövade med handfangsel under transport. Den frihetsberövade skall<br>genast överlämnas till den mottagande statens myndigheter.</p>
<p>Både vid gränsöverskridande övervakning och vid gränsöverskridande<br>förföljande har den mottagande staten alltid rätt att när som helst beordra<br>att åtgärden på dess territorium avbryts. Den har även rätt att meddela<br>instruktioner som de övervakande eller förföljande tjänstemännen skall<br>lyda. Vidare skall allt förföljande in på ett annat lands territorium ske<br>med iakttagande av den mottagande statens lagar och de övriga villkor<br>som landets myndigheter ställer upp. De utländska tjänstemännen får<br>medföra sina tjänstevapen om inte den mottagande staten har förbjudit<br>det, men dessa vapen får bara användas i nödvärn. Sverige har, i samband<br>med undertecknandet och ratificeringen av avtalet om Sveriges<br>anslutning till Schengenkonventionen, inte ställt upp något förbud mot<br>medförande av tjänstevapen.</p>
<p>I förhållande till Danmark finns vidare en specialreglering av för-<br>hållandena på Öresundsförbindelsen i det svensk-danska polissamarbets-</p>
<p>94</p>
<p>avtalet. Enligt artikel 6.2 skall den ena statens polismän som befinner sig<br>på den andra statens territorium på Öresundsförbindelsen, ha samma<br>befogenheter som den senare (mottagande) statens polismän att när det är<br>nödvändigt vidta de polisiära åtgärder som behövs för att trygga den<br>allmänna ordningen och säkerheten. Den mottagande statens myndigheter<br>skall omedelbart underrättas om sådana åtgärder. En sådan åtgärd skall<br>vidare vidtas i överensstämmelse med gällande rätt i den mottagande<br>staten och får endast pågå tills den mottagande statens myndigheter<br>övertar genomförandet eller kräver att åtgärden skall avbrytas.</p>
<p>Inom ramen för gränsöverskridande övervakning får de utländska<br>tjänstemännen inte omhänderta den övervakade på den mottagande<br>statens område.</p>
<p>7.5.2 Gällande rätt</p>
<h4>Polisens befogenheter, m.m.</h4>
<p>Den svenska polisens befogenheter att i Sverige genomföra förföljande<br>och övervakning samt att använda tvångsmedel regleras i lag, huvud-<br>sakligen i rättegångsbalken (RB) och polislagen (1984:387).</p>
<p>I RB finns regler om polisens brottsutredande verksamhet i samband<br>med förundersökning. I 24 kap. 7 § RB finns regler om polisens rätt att<br>gripa en person som är misstänkt för brott, i 27 kap. 4 § finns regler om<br>beslag och i 28 kap. 11 § finns regler om kroppsvisitation. Om det finns<br>anledning anta att ett brott på vilket fängelse kan följa har begåtts, får<br>polisen utföra kroppsvisitation på den som skäligen kan misstänkas för<br>brottet för att söka efter föremål som kan tas i beslag eller om det annars<br>är av betydelse för utredningen om brottet (28 kap. 11 § RB). Med<br>kroppsvisitation avses undersökning av en persons kläder och annat som<br>personen bär på sig, men också undersökning av föremål i övrigt som<br>någon har med sig. Det spelar här inte någon roll om föremålet är öppet,<br>stängt utan att vara låst eller låst och inte heller på vilket sätt det medförs.<br>Till exempel kan väskor, paket och plånböcker undersökas. Föremål som<br>kan undersökas är endast sådana som en person kan föra med sig. Större<br>föremål, som exempelvis bilar och andra fordon, kan inte undersökas<br>med stöd av bestämmelsen om kroppsvisitation, utan detta faller under<br>bestämmelserna om husrannsakan. Husrannsakan får företas om det finns<br>anledning att anta att ett brott som det kan följa fängelse på har begåtts,<br>för eftersökande av föremål för beslag eller annars för att undersöka<br>omständigheter som kan ha betydelse för utredning om brottet (28 kap.<br>1§ RB). Husrannsakan hos annan än den som är skäligen misstänkt för<br>brottet får endast företas i vissa undantagssituationer, bl.a. om den<br>misstänkte gripits där. En polisman får utan beslut av undersöknings-<br>ledare eller annan företa kroppsvisitation eller husrannsakan endast om<br>det är fara i dröjsmål.</p>
<p>När det inte pågår en förundersökning är vissa allmänna regler i polis-<br>lagen tillämpliga. Där anges bl.a. att polisen skall bedriva spaning och<br>utredning i fråga om brott som hör under allmänt åtal (2 § 3) samt att en<br>polisman under vissa förutsättningar får omhänderta en person för<br>identifiering (14 §).</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>95</p>
<p>Av 10 § polislagen framgår att polisen far använda våld för att Prop. 1999/2000:64<br>genomföra åtgärder om någon sätter sig till motvärn mot ett lagligen<br>grundat frihetsberövande, om andra medel är otillräckliga och det är<br>försvarligt med hänsyn till omständigheterna. Av 19 § första stycket<br>polislagen framgår att då polisen med laga stöd griper eller omhändertar<br>någon får polisen kroppsvisitera denne av säkerhetsskäl, dvs. genomföra<br>en s.k. skyddsvisitation. Polisen får enligt samma lagrum också i vissa<br>fall kroppsvisitera den frihetsberövade för att kunna fastställa dennes<br>identitet. Enligt andra stycket i samma paragraf far en polisman även<br>annars utföra kroppsvisitation, i den utsträckning det behövs för att söka<br>efter vapen eller andra farliga föremål som är ägnade att användas vid<br>brott mot liv eller hälsa, om det med hänsyn till omständigheterna kan<br>antas att ett sådant föremål kan förklaras förverkat enligt 36 kap. 3 §<br>brottsbalken.</p>
<p>En polisman får vidare, enligt 22 § polislagen, stoppa ett fordon eller<br>annat transportmedel bl.a. om det finns anledning att anta att någon som<br>fardas i fordonet har gjort sig skyldig till brott (p. 1) eller om det av<br>någon annan anledning behövs för att med laga stöd ingripa mot någon<br>som färdas i fordonet, genom att beröva honom friheten, på annat sätt<br>inskränka hans rörelsefrihet eller underkasta honom bl.a. kroppsvisitation<br>(p. 2).</p>
<p>Polisens skyldighet att återföra den som avvikit från kriminalvårds-<br>anstalt framgår av 10 § lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m.<br>Enligt 11 § samma lag får den som avvikit under vissa omständigheter<br>tillfälligt förvaras i häkte eller polisarrest.</p>
<p>Den övervakning som avses i artikel 40 i Schengenkonventionen<br>förutsätter att det föreligger misstanke om ett konkret brott och att det är<br>den misstänkte gärningsmannen som övervakas. Utredningen befinner sig<br>då enligt svenskt synsätt på förundersökningsstadiet. Polisens verksamhet<br>regleras i sådana fall i 23 kap. RB.</p>
<h4>Tullverkets och Kustbevakningens befogenheter</h4>
<p>När det gäller Tullverkets och Kustbevakningens verksamhet för utred-<br>ning av brott finns det bestämmelser i lagen (1960:418) om straff för<br>varusmuggling (varusmugglingslagen, VSL) och lagen (1982:395) om<br>Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning. Tulltjänstemän<br>och kustbevakningstjänstemän har samma befogenhet som polismän har<br>enligt RB att gripa den som är misstänkt för brott enligt VSL (14 § andra<br>stycket), och har samma befogenhet som polismän enligt RB att ta<br>egendom i beslag när det gäller brott enligt VSL (15 §). De har också<br>befogenhet att utföra kroppsvisitation när det finns anledning att anta att<br>någon som anträffas vid gränsen har på sig gods som kan tas i beslag<br>enligt VSL (19 §). I den mån ifrågavarande åtgärd enligt RB förutsätter<br>beslut av undersökningsledare, åklagare eller rätten, gäller det naturligt-<br>vis även när åtgärden företas enligt VSL.</p>
<p>Vidare följer av 29 § polislagen att tulltjänstemän och kustbevaknings-<br>tjänstemän på samma sätt som polisen far använda befogat våld för att<br>genomföra ett lagligen grundat frihetsberövande.</p>
<p>96</p>
<p>Enligt lagen om Kustbevakningens medverkan vid polisiär över-<br>vakning, har Kustbevakningen vissa befogenheter att utföra husrann-<br>sakan. Lagen är tillämplig när Kustbevakningen bedriver övervakning till<br>havs och i kustvattnen samt i Vänern och Mälaren. Eftersom gräns-<br>överskridande förföljande endast får äga rum över landgräns, presenteras<br>dessa bestämmelser inte närmare i detta sammanhang. (Se avsnitt 6.1.2.)</p>
<p>7.5.3 Överväganden och förslag</p>
<h4>Regeringens förslag:</h4>
<p>• I den nya lagen anges vilka befogenheter de utländska tjänstemännen<br>har vid gränsöverskridande förföljande, dvs. att</p>
<p>- omhänderta den flyende tills svensk polis kan fastställa veder-<br>börandes identitet eller frihetsberöva honom eller henne (6 § andra<br>stycket),</p>
<p>- visitera en flyende som har omhändertagits, vilket omfattar såväl<br>rätt att skyddsvisitera den som har omhändertagits som att söka efter<br>föremål som kan tjäna som bevis i rättegång i brottmål eller kan ha<br>ffånhänts annan genom brott (7 § 1)</p>
<p>- omhänderta föremål i samband med frihetsberövande av en flyende,<br>såväl föremål som kan förverkas enligt 36 kap. 3 § 2 brottsbalken, som<br>föremål som kan antas ha betydelse för utredning om brott eller ha<br>avhänts någon genom brott (7 § 2), samt</p>
<p>- belägga den flyende som frihetsberövats med handfängsel (7 § 3).</p>
<p>• I den nya lagen införs en bestämmelse som innebär att</p>
<p>- en dansk polisman har samma befogenheter som en svensk polisman<br>att ingripa mot ordningsstömingar och hot mot den allmänna<br>säkerheten på det svenska territoriet på Öresundsförbindelsen, samt</p>
<p>- att åtgärden omedelbart skall anmälas till svensk myndighet och får<br>pågå endast tills en svensk myndighet övertar genomförandet eller<br>begär att den skall upphöra (9 §).</p>
<p>• En bestämmelse införs i den nya lagen som anger</p>
<p>- att de utländska tjänstemännen är skyldiga att följa svensk lag och<br>annan författning samt instruktioner som meddelas av svenska polis-<br>myndigheter, liksom att alltid kunna styrka sin behörighet och<br>identitet,</p>
<p>- att det är förbjudet för de utländska tjänstemännen att beträda<br>bostäder eller andra platser som inte är öppna för allmänheten, eller<br>använda tjänstevapen annat än i nödvärn (11 §).</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Promemoriornas förslag överensstämmer i huvudsak med<br>regeringens förslag. Den danska promemorian innehöll dock inte en<br>särskild reglering av skyldigheten för danska polismän att anmäla<br>respektive avbryta en åtgärd som har vidtagits på Öresundsförbindelsen.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget<br>eller lämnat det utan erinran.</p>
<p>97</p>
<p>4 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 64</p>
<h4>Skälen för regeringens förslag</h4>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bestämmelser om de befogenheter som de utländska tjänstemännen skall<br>ges enligt Schengenkonventionen och det svensk-danska polissamarbets-<br>avtalet bör meddelas i lag. De bestämmelser som begränsar eller annars<br>inverkar på den gränsöverskridande verksamheten bör meddelas i anslut-<br>ning till de bestämmelser där befogenheterna regleras, och följaktligen i<br>den nya lagen.</p>
<p>Utländska tjänstemäns befogenheter</p>
<p>Enligt Schengenkonventionen och Sveriges förklaring i anslutning till<br>undertecknandet av Sveriges anslutningsavtal, skall norska och finska<br>tjänstemän som utför gränsöverskridande förföljande in i Sverige fa<br>beröva den flyende friheten här samt visitera vederbörande och därvid<br>omhänderta föremål. Motsvarande gäller enligt det svensk-danska<br>polissamarbetsavtalet jämte förklaring. I det sistnämnda avtalet ges<br>danska polismän därutöver befogenhet att ingripa för att avvärja hot mot<br>den allmänna ordningen och säkerheten på Öresundsförbindelsen. Dessa<br>åtaganden innebär överlämnande av myndighetsutövning till främmande<br>stats myndigheter, och förutsätter således lagreglering.</p>
<p>Den befogenhet att beröva den flyende friheten som utländska tjänste-<br>män skall ges enligt Schengenkonventionen, avser endast ett tillfälligt<br>omhändertagande i avvaktan på att svensk polis kan fastställa personens<br>identitet, eller frihetsberöva honom eller henne. Det finns för närvarande<br>inte skäl för Sverige att ge de utländska tjänstemännen längre gående<br>befogenheter i det avseendet än som framgår av Schengenkonventionen.<br>Regeringen föreslår därför att en bestämmelse införs som innebär att de<br>utländska tjänstemännen får omhänderta den flyende tills svensk polis<br>kan fastställa vederbörandes identitet eller frihetsberöva honom eller<br>henne.</p>
<p>Här kan även nämnas att de utländska tjänstemännen, när de utövar<br>befogenheten att frihetsberöva den flyende, kan behöva använda visst<br>våld för att genomföra åtgärden. I den situationen är regeln i 29 § första<br>stycket, andra meningens första led i polislagen (1984:387) tillämplig.<br>Enligt den regeln får den som med laga stöd skall verkställa ett frihets-<br>berövande använda våld för att genomföra tjänsteåtgärden i den mån<br>andra medel är otillräckliga och det med hänsyn till omständigheterna är<br>försvarligt.</p>
<p>När det gäller de utländska tjänstemännens befogenheter att kropps-<br>visitera en flyende som har berövats friheten och att ta föremål i beslag,<br>anser regeringen att praktiska skäl talar för en tydligare reglering i svensk<br>rätt än den som finns i Schengenkonventionen.</p>
<p>I konventionen anges att utländska tjänstemän som har frihetsberövat<br>en flyende, får omhänderta föremål i samband med att den flyende<br>"kroppsvisiteras av säkerhetsskäl". De utländska tjänstemännens rätt att<br>visitera den frihetsberövade skulle således i konventionen begränsas till<br>att avse skyddsvisitering. När det gäller befogenheten att omhänderta<br>föremål, ger en tolkning mot bakgrund av sammanhanget vid handen att<br>endast vapen eller andra farliga föremål som kan förklaras förverkade<br></p>
<p>98</p>
<p>enligt 36 kap. 3 § 2 brottsbalken får omhändertas. Det skulle medföra att<br>förföljande tjänstemän skulle vara förhindrade att, i avvaktan på över-<br>lämnande till svensk polis, ta hand om exempelvis narkotika som en<br>narkotikabrottsling bär på sig eller ett rånbyte som en flyende rånare har<br>fört med sig. Detta framstår varken som rimligt eller lämpligt.</p>
<p>Enligt 29 § andra stycket polislagen far den som med laga stöd berövar<br>någon friheten i anslutning till ingripandet kroppsvisitera honom eller<br>henne. Kroppsvisitation får i det fallet endast ske i den utsträckning som<br>är nödvändig av säkerhetsskäl för att vapen eller andra farliga föremål<br>skall kunna tas om hand. För att i samband med gränsöverskridande<br>förföljande ge de utländska tjänstemännen längre gående befogenheter<br>bör en särskild regel med det syftet föras in i lagen om polissamarbete i<br>vissa fall.</p>
<p>De utländska tjänstemännen bör dock inte ges lika långtgående<br>befogenheter att söka efter och omhänderta föremål som svenska poliser<br>har. Utöver skyddsvisitering och omhändertagande av farliga föremål<br>som faller under 36 kap. 3 § 2 brottsbalken, som konventionen anger, bör<br>de utländska tjänstemännen ges befogenhet att söka efter och omhänderta<br>föremål som kan antas ha betydelse för utredning om brott. Som<br>Åklagarmyndigheten i Malmö har påpekat bör även föremål som kan ha<br>avhänts annan genom brott fa eftersökas och omhändertas. Detta ger de<br>utländska tjänstemännen tillräckliga möjligheter att i anslutning till ett<br>gränsöverskridande förföljande omhänderta föremål i avvaktan på att en<br>svensk myndighet kan ta föremålen i beslag. Behov av ytterligare<br>åtgärder far tillgodoses inom ramen för svenska polismäns befogenheter<br>enligt polislagen eller - i den mån förundersökning inleds - rättegångs-<br>balken eller den föreslagna lagen om ömsesidig rättshjälp i brottmål, Ds<br>1999:56. Förslaget innebär att utländska tjänstemän ges mindre långt-<br>gående befogenheter än svenska polismän. Att de ges mer långtgående<br>befogenheter än Schengenkonventionen föreskriver innebär enligt<br>regeringens mening inte en icke godtagbar inskränkning av det grund-<br>lagsreglerade skyddet mot tvångsmedel mot enskilda.</p>
<p>Sammanfattningsvis bör en bestämmelse införas av innebörd att de<br>utländska tjänstemännen far visitera en flyende som har omhändertagits,<br>såväl av säkerhetsskäl som för att söka efter föremål som kan antas ha<br>betydelse för utredning om brott eller kan ha avhänts annan genom brott.<br>Vidare bör de utländska tjänstemännen ges rätt att belägga den flyende<br>som frihetsberövats med handfängsel inom ramarna för vad svensk rätt<br>medger samt, för det tredje, i samband med frihetsberövandet omhänderta<br>föremål som kan förverkas enligt 36 kap. 3 § p. 2 brottsbalken och före-<br>mål som föremål som kan antas ha betydelse för utredning om brott eller<br>ha avhänts annan genom brott.</p>
<p>I samband med gränsöverskridande övervakning ger Schengenkonven-<br>tionen inte de utländska tjänstemännen några befogenheter att använda<br>tvångsmedel i den mottagande staten. Det finns inte heller några<br>praktiska skäl för Sverige att gå längre än konventionen i det avseendet.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>99</p>
<p>Utländska tjänstemäns skyldigheter</p>
<p>Schengenkonventionen och det svensk-danska polissamarbetsavtalet<br>innehåller regler som begränsar de utländska tjänstemännens rätt att<br>utöva den gränsöverskridande verksamheten. Bl.a. finns föreskrifter om<br>skyldighet för de utländska tjänstemännen att följa svensk lag och annan<br>författning samt att de alltid ska kunna styrka sin identitet. Vidare<br>innehåller konventionen och avtalet regler om förbud som inskränker de<br>utländska tjänstemännens befogenheter. Som exempel kan anges att<br>utländska tjänstemän i Sverige är förbjudna att beträda platser som inte är<br>öppna för allmänheten och att använda tjänstevapen annat än i nödväms-<br>situationer. (Se närmare avsnitt 7.5.1)</p>
<p>Enligt Schengenkonventionen skall utländska tjänstemän som utför<br>gränsöverskridande samarbete följa gällande lagar och andra författ-<br>ningar i den mottagande staten. Motsvarande gäller enligt det svensk-<br>danska polissamarbetsavtalet. Detta innebär att de skall följa samma<br>regler som sina svenska kolleger i motsvarande fall. Enligt svensk rätt<br>gäller undantag för polis, tull, räddningstjänst m.fl. i godkänt utryck-<br>ningsfordon, när det gäller vissa trafikregler. Som exempel kan anges<br>hastighetsbestämmelser och skyldighet att stanna för rött ljus. Dessa<br>bestämmelser finns i 11 kap. trafikförordningen (1998:1276). De<br>utländska tjänstemän som följer efter en flyende in i Sverige bör ges<br>samma möjligheter som svensk polis att följa efter den som exempelvis<br>kör mot rött ljus. Detta kan regleras i trafikförordningen.</p>
<p>Bestämmelser om de utländska tjänstemännens skyldigheter samt<br>avgränsningar av befogenheterna bör enligt regeringens mening ges i<br>anslutning till de bestämmelser där befogenheterna ges, och följaktligen<br>meddelas i lagen om internationellt polisiärt samarbete. En bestämmelse<br>bör alltså införas som innebär att de utländska tjänstemännen är skyldiga<br>att följa svensk lag och annan författning samt instruktioner som<br>meddelas av svenska polismyndigheter. Vidare skall de alltid kunna<br>styrka sin behörighet och identitet. De far aldrig beträda bostäder eller<br>andra platser som inte är öppna för allmänheten, men väl varuhus, banker<br>och liknande lokaler dit allmänheten har tillträde. Slutligen far de<br>utländska tjänstemännen inte heller använda sina tjänstevapen annat än i<br>nödvämssituationer.</p>
<p>Enligt det svensk-danska polissamarbetsavtalet skall danska polismän<br>som har vidtagit en åtgärd för att avvärja hot mot den allmänna ordningen<br>eller säkerheten på Öresundsförbindelsen, omedelbart anmäla detta till en<br>svensk myndighet. Även denna skyldighet bör, som Svea hovrätt har<br>påpekat, lämpligen regleras i detta sammanhang.</p>
<h3>7.6 Frihetsberövande i avvaktan på provisoriskt</h3>
<h3>anhållande</h3>
<p>7.6.1 Schengenkonventionens och det svensk-danska</p>
<p>polissamarbetsavtalets regler</p>
<p>Den som i anslutning till ett gränsöverskridande förföljande har berövats<br>friheten enligt de regler som berörts i avsnitt 7.5, far hållas kvar för<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>100</p>
<p>forhör av lokala myndigheter enligt nationell rätt. Utländska medborgare<br>skall dock frisläppas senast sex timmar efter gripandet, timmarna från<br>midnatt fram till klockan nio ej inräknade, såvida lokala myndigheter inte<br>tidigare mottagit en framställning om tillfälligt omhändertagande för<br>utlämning.</p>
<h4>Schengenkonventionen</h4>
<p>I samband med gränsöverskridande förföljande kommer utländska<br>tjänstemän under vissa förutsättningar att få frihetsberöva den flyende.<br>Detta följer av Schengenkonventionen och de förklaringar som Sverige,<br>Finland och Norge har avgivit i samband med att avtalen om anslutning<br>respektive samarbete undertecknades, samt av det svensk-danska polis-<br>samarbetsavtalet jämte förklaringar, se nedan. (Eftersom gränsöver-<br>skridande enligt Schengenkonventionen endast får äga rum över land-<br>gräns, berörs endast Danmark, Norge och Finland för Sveriges del. En<br>bestämmelse i den nya lagen som ger utländska tjänstemän befogenhet att<br>i dessa fall omhänderta den flyende, har föreslagits i avsnitt 7.5.3.)</p>
<p>En under sådana förutsättningar frihetsberövad person får enligt<br>konventionen hållas kvar av lokala myndigheter för förhör i enlighet med<br>nationella bestämmelser. Konventionen föreskriver vidare att utländska<br>medborgare skall frisläppas senast sex timmar efter ingripandet, tim-<br>marna från midnatt fram till klockan nio ej inräknade, såvida lokala<br>behöriga myndigheter inte tidigare har mottagit en framställning om till-<br>fälligt omhändertagande för utlämning i någon form, dvs. en begäran om<br>s.k. provisoriskt anhållande.</p>
<h4>Det svensk-danska polissamarbetsavtalet</h4>
<p>Även inom ramen för det svensk-danska polissamarbetsavtalet före-<br>kommer gränsöverskridande förföljande, som kan resultera i att den<br>flyende berövas friheten.</p>
<p>Förföljande enligt detta avtal följer något annorlunda regler än<br>Schengenkonventionen. Det svensk-danska avtalet förutsätter nämligen<br>dubbel straffbarhet när det gäller förföljande av personer som har<br>avslöjats på bar gärning och går i övrigt längre än Schengenkonventionen<br>genom att tillåta förföljande dels av personer som har avvikit från alla<br>slags frihetsberövanden på grund av brott, dels av personer som har<br>avvikit från frihetsberövande i den mån utlämning för verkställighet av<br>beslut om vård eller behandling kan komma i fråga. Vidare får danska<br>polismän på det svenska territoriet på Öresundsförbindelsen inte enbart<br>fortsätta, utan även uppta ett förföljande i dessa fall.</p>
<p>Inom ramen för det svensk-danska polissamarbetsavtalet kommer<br>således det tillfälliga kvarhållandet att omfatta en delvis annan krets av<br>personer än enligt Schengenkonventionen. I övrigt gäller dock Schengen-<br>konventionens regel.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>101</p>
<p>7.6.2 Gällande rätt</p>
<h4>Kvarhållande för förhör</h4>
<p>Inom ramen för en pågående förundersökning finns regler om kvar-<br>hållande för förhör i 23 kap. rättegångsbalken. En person som inte är<br>anhållen eller häktad far hållas kvar för förhör i högst sex timmar, eller<br>om det är av synnerlig vikt att den som är misstänkt är tillgänglig för<br>fortsatt förhör ytterligare sex timmar. Det är också möjligt för polisen att<br>under vissa omständigheter ta en misstänkt person som skall förhöras i<br>förvar under den aktuella tiden. När förhöret är avslutat far den förhörde<br>omedelbart avlägsna sig, om inte åklagare beslutar att anhålla honom<br>eller henne.</p>
<p>Det sagda förutsätter, som nämnts, att det pågår en förundersökning.<br>Innan en förundersökning har inletts har polisen endast begränsade<br>möjligheter att hålla förhör. Reglerna om kvarhållande för förhör är då<br>inte tillämpliga.</p>
<h4>Utlämning för brott</h4>
<p>Svenska regler om utlämning för brott finns i två lagar, dels lagen<br>(1957:668) om utlämning för brott, dels lagen (1959:254) om utlämning<br>för brott till Danmark, Finland, Island och Norge.</p>
<p>För att utlämning skall kunna ske från Sverige förutsätts, som berörts,<br>att någon är misstänkt, tilltalad eller dömd i en annan stat föi en gärning<br>för vilken det i Sverige är föreskrivet fängelse i mer än ett år - eller om<br>utlämning begärs av något av de nordiska länderna att det är stadgat<br>fängelse för brottet i det landet. Svenska medborgare far under vissa<br>angivna omständigheter utlämnas till de nordiska länderna men inte till<br>andra länder. Vidare finns en rad begränsningar när det gäller politisk<br>brottslighet m.m.</p>
<p>Den som kan bli föremål för utlämning får, om det finns en begäran om<br>det från den stat som begär utlämning eller om det finns en efterlysning<br>som har utfärdats i den andra staten, omedelbart anhållas (s.k. provi-<br>soriskt anhållande) eller åläggas reseförbud eller anmälningsskyldighet<br>av åklagare.</p>
<h4>Överförande av straffverkställighet</h4>
<p>Bestämmelser om överförande av straffverkställighet finns i lagen<br>(1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brott-<br>målsdom, internationella verkställighetslagen, och lagen (1963:193) om<br>samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verk-<br>ställighet av straff, nordiska verkställighetslagen.</p>
<p>Den nordiska verkställighetslagen bygger på en enhetlig lagstiftning i<br>de nordiska länderna om verkställighet av straff i annat nordiskt land. Ett<br>i ett annat nordiskt land utdömt frihetsstraff kan verkställas i Sverige om<br>den dömde är svensk medborgare eller har hemvist här. Även i de fall då<br>den dömde enbart uppehåller sig i riket kan verkställighet av frihetsstraff<br>ske här om det med hänsyn till omständigheterna är lämpligast. Något<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>102</p>
<p>samtycke från den dömde behövs inte för att verkställighet skall kunna<br>ske i Sverige.</p>
<p>Om en person som har dömts till ett frihetsberövande straff i ett annat<br>nordiskt land och flyr till Sverige innan påföljden har verkställts, finns<br>inga bestämmelser i den nordiska verkställighetslagen om tvångsåtgärder<br>i avvaktan på en prövning enligt denna lag (jfr 17 § nordiska utlämnings-<br>lagen).</p>
<p>Överförande av verkställighet enligt den internationella verkställighets-<br>lagen bygger i huvudsak på internationella överenskommelser som<br>Sverige har träffat med andra stater. I de flesta fallen är det Europarådets<br>konvention från 1983 om överförande av dömda personer som tillämpas.<br>Under vissa förutsättningar, t.ex. om den dömde är svensk medborgare<br>och har samtyckt till överförandet, kan överförande ske. Några möjlig-<br>heter att tillgripa tvångsmedel finns inte.</p>
<p>Schengenkonventionen innehåller bestämmelser om att överförande av<br>straffverkställighet skall kunna ske i ett visst fall utan den dömdes<br>samtycke och att möjligheter skall finnas att tillgripa tvångsåtgärder. I<br>prop. 1999/2000:45 Överförande av straffverkställighet utan den dömdes<br>samtycke föreslås ändringar i internationella verkställighetslagen och<br>nordiska verkställighetslagen för att anpassa lagstiftningen till Schengen-<br>konventionens bestämmelser i detta avseende.</p>
<h4>Utlämning för verkställighet av beslut om vård eller behandling</h4>
<p>Bestämmelser om utlämning av personer för vård eller behandling finns i<br>lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge<br>för verkställighet av beslut om vård eller behandling. Här kan i korthet<br>nämnas att utlämning från Sverige kan komma i fråga bl.a. om det finns<br>ett beslut om nykterhetsvård eller vård av narkotikamissbrukare, bama-<br>och ungdomsvård eller vård av psykiskt sjuka. Vidare krävs bl.a. att den<br>som begärs utlämnad enligt beslutet skall intas eller hållas kvar på anstalt<br>eller uppehålla sig på särskilt anvisad plats (2 § i 1970 års lag). Beslut<br>fattas av polismyndighet eller länsrätt (5 §). Om det skäligen kan befaras<br>att den som begärs utlämnad avviker eller på annat sätt undandrar sig<br>utlämning, får myndigheten meddela honom eller henne reseförbud eller<br>besluta att omhänderta vederbörande (8 §). Omhändertagande eller<br>reseförbud kan också komma i fråga beträffande den som är efterlyst med<br>anledning av ett beslut som kan föranleda utlämning (9 §).</p>
<h4>Beslag</h4>
<p>Lagen (1975:295) om användning av vissa tvångsmedel på begäran av<br>främmande stat innehåller bl.a. regler om husrannsakan och beslag på<br>begäran av främmande stat där avsikten är att den beslagtagna egen-<br>domen skall överlämnas till den främmande staten; det gäller egendom<br>som skäligen kan antas ha betydelse för utredning om brott, vara från-<br>händ någon genom brott eller vara förverkad på grund av brott. Nordiska<br>framställningar om sådana åtgärder kan sändas direkt till lokal åklagare<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>103</p>
<p>för åtgärd och det är domstol som prövar om egendomen kan överlämnas<br>till den ansökande staten.</p>
<p>Det finns en koppling mellan tvångsmedelslagen och utlämningslag-<br>stiftningen: beslagtagen egendom får inte överlämnas till en annan stat<br>om hinder mot utlämning skulle ha förelegat enligt vissa bestämmelser i<br>utlämningslagstiftningen. I fråga om nordiska ansökningar gäller, enligt<br>lagen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island<br>och Norge, att egendomen inte får överlämnas om det för gärningen<br>endast kan dömas till böter i den ansökande staten eller om dom har med-<br>delats eller åtalsunderlåtelse har beslutats i Sverige beträffande<br>gärningen. I departementspromemorian Ömsesidig rättslig hjälp i brott-<br>mål, Ds 1999:56, föreslås att bestämmelsen förs över till en ny lag om<br>ömsesidig rättslig hjälp i brottmål.</p>
<p>7.6.3 Överväganden och förslag</p>
<h4>Regeringens förslag:</h4>
<p>• I den nya lagen införs en bestämmelse som avser frihetsberövande för<br>kortare tid av en person i avvaktan på en begäran om s.k. provisoriskt<br>anhållande inför utlämning för brott eller annat omhändertagande inför<br>utlämning för vård eller behandling (8 § första stycket).</p>
<p>• Den nya lagen ger också den svenska polisen stöd för att ta egendom i<br>beslag i avvaktan på en begäran om bistånd enligt 1975 års tvångs-<br>medelslag (8 § andra stycket).</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Promemoriornas förslag överensstämmer i sak med regeringens vad<br>gäller den nya frihetsberövanderegeln. Förslaget till bestämmelse om<br>beslag i avvaktan på en ansökan om bistånd enligt 1975 års tvångs-<br>medelslag är nytt.</p>
<p>Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget till ny bestämmelse om<br>frihetsberövande eller lämnat det utan erinran. Rikåklagaren, Riks-<br>polisstyrelsen, Datainspektionen, Statens invandrarverk, Tullverket och<br>Kustbevakningen har beretts tillfälle att yttra sig över förslaget till<br>bestämmelser om beslag. De har inte framfört någon erinran mot det.</p>
<h4>Skälen för regeringens förslag</h4>
<p>Svensk rätt behöver kompletteras med en regel om frihetsberövande i den<br>särskilda situation som kan föreligga efter ett gränsöverskridande<br>förföljande, för att Sverige skall kunna uppfylla sina åtaganden enligt<br>Schengenkonventionen och det svensk-danska polissamarbetsavtalet att<br>hålla kvar den flyende under en viss tid i avvaktan på en begäran om<br>provisoriskt anhållande eller någon annan tvångsåtgärd för utlämning.<br>Detta tillfälliga omhändertagande regleras för Sveriges del i 23 § utläm-<br>ningslagen, 17 § nordiska utlämningslagen och 8 § i lagen (1970:375) om<br>utlämning till Danmark, Finland, Island, eller Norge för vård eller<br>behandling. Vidare bereds förslag om liknande möjligheter till frihets-<br>berövanden inför överföring av straffverkställighet.</p>
<p>104</p>
<p>Överlämnandet bör inte jämställas med en begäran enligt 23 §<br>utlämningslagen eller 17 § nordiska utlämningslagen</p>
<p>Enligt svensk rätt kan den som är misstänkt, tilltalad eller dömd för ett<br>brott som kan föranleda utlämning, bli föremål för s.k. provisoriskt<br>anhållande eller någon annan tvångsåtgärd om det begärs av en polis-<br>eller åklagarmyndighet i en annan stat eller om det finns en där utfärdad<br>efterlysning. Det framgår av 23 § lagen (1957:668) om utlämning för<br>brott respektive 17 § lagen (1959:254) om utlämning för brott till<br>Danmark, Finland, Island och Norge (den nordiska utlämningslagen). I<br>de fall det finns en sådan begäran eller efterlysning, kan Sverige alltså<br>uppfylla sina åtaganden enligt Schengenkonventionen, och frihets-<br>berövande kan ske av den förföljde med stöd av bestämmelserna i 23 §<br>utlämningslagen eller 17 § nordiska utlämningslagen.</p>
<p>Det kan emellertid antas att gränsöverskridande förföljande i flertalet<br>fall kommer att ske i omedelbar anslutning till ett brott eller en rymning<br>(se avsnitt 7.1) och följaktligen innan någon sådan efterlysning eller<br>begäran som avses i 23 § utlämningslagen och 17 § nordiska utlämnings-<br>lagen föreligger. I dessa fall är det, som framgår av det följande, inte lika<br>klart om svenska myndigheter kan hålla den flyende frihetsberövad.</p>
<p>Bestämmelserna om kvarhållande för förhör är inte tillräckliga</p>
<p>När det gäller den modell som Schengenkonventionen anvisar, nämligen<br>användande av nationella regler om kvarhållande för förhör, kan följande<br>överväganden göras. Svenska regler medger, som nämnts, inom ramen<br>för en förundersökning att en person som inte är anhållen eller häktad<br>hålls kvar för förhör i högst sex timmar, eller om det är av synnerlig vikt<br>att den som är misstänkt är tillgänglig för fortsatt förhör ytterligare sex<br>timmar. Det är vidare möjligt för polisen att ta en misstänkt som skall<br>förhöras i förvar under den aktuella tiden. När förhöret är avslutat far den<br>förhörde omedelbart avlägsna sig, om inte åklagare beslutar att anhålla<br>honom eller henne. Innan förundersökning har inletts är dock reglerna<br>om kvarhållande för förhör inte tillämpliga.</p>
<p>I de fall där den flyende har avslöjats på bar gärning vid utförande av<br>ett brott, eller är häktad och har rymt, är det oftast möjligt att inleda<br>förundersökning i Sverige. Svensk domstol är nämligen behörig enligt 2<br>kap 2 § första stycket brottsbalken om den flyende är svensk medborgare<br>eller har hemvist i Sverige, eller om det gäller en utlänning och det<br>aktuella brottet kan föranleda fängelse i mer än sex månader. Om för-<br>undersökning inleds blir, utöver reglerna om kvarhållande för förhör,<br>även reglerna om frihetsberövande enligt 24 kap. rättegångsbalken<br>tillämpliga.</p>
<p>Det är dock inte möjligt att inleda förundersökning i alla fall där gräns-<br>överskridande förföljande kan komma i fråga. Förundersökning kan t.ex.<br>inte inledas i de fall där den förföljde är en icke-nordisk medborgare utan<br>hemvist i Sverige och det straff som är föreskrivet för brottet är högst sex<br>månaders fängelse (2 kap. 2 § första stycket 3 BrB). Förundersökning kan<br>inte heller inledas när den efterföljde har rymt från avtjänande av ett<br>fängelsestraff och således redan är dömd, eller har avvikit från ett</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>105</p>
<p>frihetsberövande för verkställighet av ett beslut om vård eller behandling.<br>Vidare är det, i de fall där reglerna om kvarhållande for förhör skulle bli<br>tillämpliga vid inledning av en förundersökning, tveksamt om det är<br>lämpligt att använda sig av dessa i samband med gränsöverskridande<br>förföljande. Syftet med Schengenkonventionens bestämmelse och<br>frihetsberövandets längd, synes i första hand vara att bereda möjlighet att<br>hålla den flyende i förvar till dess att den stat han eller hon har flytt från<br>hinner göra en framställning om s.k. provisoriskt anhållande eller någon<br>annan tvångsåtgärd. De svenska reglerna om kvarhållande för förhör<br>däremot syftar till att säkerställa att ett förhör kan genomföras, varefter<br>den förhörde har rätt att avlägsna sig.</p>
<p>I regel kan förhör genomföras och avslutas redan innan tidsfristen för<br>kvarhållande för förhör har gått ut. Enligt gällande svensk rätt är myndig-<br>heten då, som framgått, förhindrad att hålla kvar den flyende med mindre<br>åklagaren beslutar att anhålla vederbörande. De svenska reglerna om<br>kvarhållande för förhör synes därför inte räcka till för att uppfylla<br>Sveriges åtagande enligt Schengenkonventionen att hålla kvar den<br>flyende i avvaktan på en begäran om s.k. provisoriskt anhållande eller<br>annan tvångsåtgärd. Att försöka uppfylla det aktuella åtagandet enligt<br>Schengenkonventionen med stöd av dessa regler vore därför att öppna för<br>en användning av reglerna om kvarhållande för förhör som går utöver<br>deras syfte.</p>
<p>Inom ramen för en pågående förundersökning är det vidare möjligt att<br>hålla kvar den flyende med stöd av reglerna i 24 kap. RB om frihets-<br>berövande, när det finns förutsättningar för det. Inte heller dessa regler<br>ger emellertid Sverige möjlighet att fullt ut leva upp till åtagandet,<br>eftersom de inte blir tillämpliga i anslutning till varje form av gräns-<br>överskridande förföljande.</p>
<p>En ny bestämmelse om frihetsberövande behövs</p>
<p>För att Sverige skall kunna leva upp till sitt åtagande i de fall när varken<br>RB:s eller någon av de bägge utlämningslagamas regler är tillämpliga,<br>anser regeringen att en särskild regel bör införas i den nya lagen. Regeln<br>bör ge den svenska polisen möjlighet att under en kortare tid hålla kvar<br>en person som omhändertagits i samband med ett gränsöverskridande<br>förföljande, i avvaktan på begäran om s.k. provisoriskt anhållande eller<br>annan tvångsåtgärd. Den nya bestämmelsen bör följa den princip i<br>Schengenkonventionen som gäller för utländska medborgare, nämligen<br>att frisläppande skall ske senast sex timmar efter frihetsberövandet,<br>timmarna mellan midnatt och klockan nio på morgonen ej inräknade, om<br>inte en svensk myndighet dessförinnan har mottagit en framställning om<br>tillfälligt omhändertagande för utlämning. Regeln bör gälla också för<br>svenska medborgare.</p>
<p>Vidare finns anledning att beröra situationen när dansk polis över<br>Öresundsförbindelsen har följt efter en person som har avvikit från ett<br>frihetsberövande för verkställighet av beslut om vård eller behandling.<br>Om en person är efterlyst i Sverige, med anledning av ett beslut om sådan<br>vård eller behandling som kan föranleda utlämning enligt 1970 års lag,<br>kan polismyndigheten i den ort där personen uppehåller sig omhänderta<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>106</p>
<p>vederbörande eller meddela reseförbud i avvaktan på en begäran om<br>utlämning (9 §). Om personen som har följts efter över Öresundsför-<br>bindelsen ännu inte har hunnit efterlysas, finns ingen grund för svenska<br>myndigheter att hålla kvar vederbörande. Även den situationen bör enligt<br>regeringens mening omfattas av den nya bestämmelsen om frihets-<br>berövande för kortare tid, för att möjliggöra ett kvarhållande i avvaktan<br>på en begäran om utlämning enligt 1970 års lag. Den nya bestämmelsen<br>bör således såvitt avser Danmark även hänvisa till 8 § i lagen (1970:375)<br>om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet<br>av beslut om vård eller behandling, enligt vilken bestämmelse den som<br>begärs utlämnad kan bli föremål för omhändertagande eller reseförbud<br>(se avsnitt 7.6.2).</p>
<p>Regeringen anser således att en bestämmelse bör införas som innebär<br>att en person som danska, norska eller finska poliser har följt efter in i<br>Sverige och som har omhändertagits här, far frihetsberövas för kortare<br>tid.</p>
<p>När det gäller svenska medborgare bör följande beaktas. När den<br>utländske tjänstemannen påbörjar ett gränsöverskridande förföljande<br>skall han eller hon, som nämnts, inte behöva ta ställning till om en<br>utlämning kan komma att bli aktuell i det enskilda fallet (avsnitt 7.1 och<br>7.4). Däremot finns det, i det skede när den flyende har omhändertagits<br>av den utländske tjänstemannen och svensk polis har att ta ställning till<br>frågan om att hålla kvar personen, anledning att göra en bedömning av<br>om utlämning kan komma att ske. I detta sammanhang bör alltså beaktas<br>exempelvis om den omhändertagne är svensk medborgare, vilket ofta<br>utesluter utlämning även till de nordiska länderna. Det kan då ofta bli<br>aktuellt att överväga att inleda en svensk förundersökning.</p>
<p>Ytterligare några situationer bör beaktas. Den första gäller om en<br>svensk medborgare som har dömts för ett brott flyr till Sverige från en<br>annan nordisk stat för att undgå avtjänande av ett där ådömt frihetsstraff.<br>En näraliggande situation är den då en svensk medborgare har dömts i en<br>icke nordisk Schengenstat och senare flytt till en nordisk stat där han eller<br>hon har häktats i avvaktan på utlämning. Därefter flyr personen till<br>Sverige. En tredje situation avser personer som har följts efter över<br>Öresundsförbindelsen, efter att ha avvikit från ett frihetsberövande för<br>verkställighet av beslut om vård eller behandling.</p>
<p>Om en dömd person, som är svensk medborgare, flyr till Sverige från<br>en annan nordisk stat för att undgå avtjänande av ett där ådömt<br>frihetsstraff kan situationen uppstå att personen inte kan utlämnas. Det<br>andra landet kan då komma att begära att Sverige övertar verkställigheten<br>av frihetsstraffet.</p>
<p>Som tidigare nämnts finns det inga bestämmelser i internationella<br>verkställighetslagen eller nordiska verkställighetslagen som ger den<br>svenska polisen befogenhet att i nu aktuella fall hålla kvar den dömde<br>(avsnitt 7.6.2). Detta gäller oavsett om en begäran om att Sverige skall<br>överta verkställigheten har gjorts eller inte. Schengenkonventionens<br>bestämmelser om gränsöverskridande förföljande medför inte heller<br>någon skyldighet att hålla kvar den dömde som flytt, i avvaktan på en<br>begäran om att denne skall frihetsberövas eller att hans eller hennes</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>107</p>
<p>närvaro på annat sätt skall säkerställas till dess en framställning om<br>överförande prövats (artikel 68.2 i Schengenkonventionen).</p>
<p>En situation som innebär att svensk polis, på grund av att utlämning<br>inte kan komma i fråga, skulle sakna befogenheter att frihetsberöva en<br>dömd person som flytt från avtjänande av ett utdömt frihetsstraff och<br>efter gränsöverskridande förföjande har omhändertagits av utländska<br>tjänstemän, är dock enligt regeringens mening inte rimlig. I en sådan<br>situation är risken stor att den dömde avviker eller på annat sätt<br>undandrar sig verkställighet av straffet.</p>
<p>I prop. 1999/2000:45 Överförande av straffverkställighet utan den<br>dömdes samtycke, föreslås ändringar i internationella verkställighets-<br>lagen och nordiska verkställighetslagen för att Sverige skall leva upp till<br>sitt åtagande enligt Schengenkonventionens artikel 68 (se avsnitt 7.6.2).<br>En dömd person som flyr till Sverige från ett annat Schengenland<br>kommer enligt förslagen under vissa förutsättningar att kunna anhållas<br>och häktas. De föreslagna ändringarna innebär att svensk polis, efter det<br>att den andra nordiska staten har gjort en begäran enligt artikel 68.2 i<br>Schengenkonventionen, kan gripa den person som flytt. Förslagen<br>innebär inte att svensk polis far befogenhet att hålla kvar den dömde<br>innan en sådan begäran har gjorts.</p>
<p>För att undvika att den dömde hinner avvika innan den andra staten har<br>hunnit göra en framställning om överförande av straffverkställighet och<br>kvarhållande av den dömde, anser regeringen att den nya regeln i lagen<br>om internationellt polisiärt samarbete även bör hänvisa till de nämnda<br>föreslagna reglerna i internationella verkställighetslagen och nordiska<br>verkställighetslagen.</p>
<p>Den nya bestämmelsen är en förvarsregel</p>
<p>Riksåklagaren och Sveriges advokatsamfund har i sina remissyttranden<br>på olika sätt berört frågan vilka följder det föreslagna frihetsberövandet<br>får, om den andra staten i stället för att begära utlämning begär att<br>Sverige skall överta lagföringen, eller om förundersökning av andra skäl<br>inleds i Sverige.</p>
<p>När en svensk förundersökning väl har inletts, blir rättegångsbalkens<br>regler naturligtvis tillämpliga och samma rutiner torde kunna tillämpas<br>som i dag när en person som är efterlyst grips och en begäran om utläm-<br>ning görs till svenska myndigheter, men en svensk myndighet av något<br>skäl i stället inleder förundersökning. Så kan exempelvis ske därför att<br>det är tydligt att en utlämning inte kan komma i fråga.</p>
<p>I skedet innan en sådan begäran har inkommit är det ännu oklart om<br>personen kommer att begäras utlämnad. Om svenska myndigheter i det<br>skedet håller förhör med den omhändertagne - som är en person som har<br>avslöjats på bar gärning med att begå ett brott i det andra landet - kan<br>man utgå från att det ofta uppkommer fråga om att delge personen<br>misstanke om brott, och att en förundersökning inleds. Det torde därför<br>inte vara lämpligt att förhör hålls med den frihetsberövade i detta skede.</p>
<p>Om däremot en förundersökning inleds i Sverige blir, som sagts, rätte-<br>gångsbalkens bestämmelser tillämpliga; däribland i förekommande fall<br>bestämmelsen i 24 kap 13 § andra stycket, som föreskriver att häktnings-</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>108</p>
<p>förhandling aldrig får hållas senare än fyra dygn efter det att den miss-<br>tänkte greps eller anhållningsbeslutet verkställdes. Frågan uppkommer då<br>om frihetsberövande enligt den nya bestämmelsen är ett sådant straff-<br>processuellt frihetsberövande som skall beaktas vid beräkning av denna<br>frist.</p>
<p>I motiven till 24 kap. 13 § andra stycket RB har bl.a. uttalats att de<br>grundläggande förutsättningarna for att det skall föreligga ett frihets-<br>berövande enligt artikel 5 (1) ( c ) i den europeiska konventionen<br>angående skydd for de mänskliga rättigheterna och de grundläggande<br>friheterna, är att det föreligger ett syfte att ställa den frihetsberövade infor<br>domstol och att han är skäligen misstänkt for brott. De frihetsberövanden<br>som anges i lagrummet är gripande respektive verkställande av ett<br>anhållningsbeslut. Det omfattar även s.k. envarsgripande enligt 24 kap 7<br>§ rättegångsbalken. Däremot uttalas att ett frihetsberövande som har<br>påbörjats i utlandet infor utlämning till Sverige beaktas först från den<br>tidpunkt då den misstänkte anländer till Sverige, vilket är den tidpunkt då<br>hindret för den misstänktes närvaro vid rätten har upphört. Lagrådet har i<br>sitt yttrande uttryckt viss tveksamhet vad gäller de fall där någon med<br>stöd av 23 kap. 9 § första stycket rättegångsbalken har hållits kvar för<br>förhör på grund av brottsmisstanke i mer än sex timmar. I dessa fall<br>kunde det, anför Lagrådet, ligga nära till hands att räkna in hela eller del<br>av kvarhållandetiden i fristen för domstolsprövningen. Lagrådet föreslog<br>dock inte någon regel om detta samt yttrade att frågan med hänsyn till de<br>korta tider det rör sig om har liten praktisk betydelse. Justitieutskottet<br>anslöt sig till slutsatserna i dessa delar. (Prop. 1987/87:112 sid. 38 ff, 93<br>ff, bet. JuU1987/88:7 sid 31 f.)</p>
<p>Det nu aktuella frihetsberövandet gäller en person som har blivit<br>avslöjad på bar gärning med att begå ett brott, och följaktligen i regel<br>torde vara att anse som skäligen misstänkt för brottet. I den mån det före-<br>ligger ett syfte att ställa den frihetsberövade inför domstol, bör frihets-<br>berövandet således i regel beaktas vid beräkning av senaste tid för<br>häktningsförhandling enligt 24 kap. 13 § andra stycket RB. Det är<br>emellertid tveksamt om det kan anses stå klart att syftet med frihets-<br>berövandet är det angivna, innan en svensk förundersökning har inletts.<br>Därför är det i regel först i det skede då det står klart att den stat som<br>personen har flytt ifrån inte begär ett s.k. provisoriskt anhållande av<br>personen, och om en svensk myndighet då inleder förundersökning som<br>frihetsbrövandet kan anses syfta till att personen skall föras inför<br>domstol.Vidare handlar det även i detta fall om endast kortare tiders<br>frihetsberövanden. Det nu föreslagna frihetsberövandet bör således inte<br>räknas in i fristen enligt 24 kap. 13 § andra stycket RB.</p>
<p>En ny bestämmelse om beslag behövs</p>
<p>På motsvarande sätt som har beskrivits ovan vad gäller en flyende som<br>har omhändertagits av de utländska tjänstemännen och överlämnats till<br>svensk polis, saknar den svenska polisen befogenhet att ta omhänder-<br>tagen egendomen i beslag om det inte inleds en förundersökning.<br>Bestämmelserna i 1975 års tvångsmedelslag förutsätter nämligen, som<br>framgått, att den andra staten har gjort en ansökan om bistånd.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>109</p>
<p>Att i detta skede, när det ännu är ovisst om den andra staten kommer<br>att göra en framställning om sådant bistånd, inleda en förundersökning<br>främst för att kunna verkställa beslag, är dels inte alltid möjligt och dels<br>normalt sett inte lämpligt. För de fall där det inte är möjligt och lämpligt<br>att inleda en svensk förundersökning bör en ny bestämmelse införas, som<br>gör det möjligt för polisen att ta egendomen i beslag i avvaktan på en<br>framställning om bistånd enligt 1975 års tvångsmedelslag (framdeles den<br>föreslagna lagen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål, Ds 1999:56). För<br>dessa fall bör vanliga regler gälla om upprättande av beslagsprotokoll etc.</p>
<h3>7.7 Straff och skadestånd</h3>
<h4>7.7.1 Schengenkonventionens och det svensk-danska<br>polissamarbetsavtalets regler</h4>
<p>De tjänstemän som befinner sig på en annan stats territorium för att<br>genomföra gränsöverskridande övervakning eller förföljande skall lik-<br>ställas med mottagande stats tjänstemän om de begår brott eller utsätts för<br>brott (artikel 42 i Schengenkonventionen respektive artikel 11 i det<br>svensk-danska polissamarbetsavtalet).</p>
<p>För skador som har uppkommit i samband med utförande av gräns-<br>överskridande övervakning eller förföljande finns särskilda regler om<br>skadestånd m.m. i artikel 43 i Schengenkonventionen och i artikel 12 i<br>det svensk-danska polissamarbetsavtalet. Dessa innebär att den<br>Schengenstat på vars territorium skador uppkommer till följd av gräns-<br>överskridande förföljande eller övervakning eller ingripande i övrigt,<br>skall ersätta skadorna enligt nationell rätt. Därutöver finns regler om det<br>inbördes ansvarsförhållandet mellan de berörda staterna.</p>
<p>7.7.2 Gällande rätt</p>
<h4>Polismäns straffrättsliga ställning</h4>
<p>Svenska polismän åtnjuter i myndighetsutövning särskilt strafffättsligt<br>skydd enligt 17 kap. brottsbalken samt är vid myndighetsutövning under-<br>kastade särskilt straffrättsligt ansvar enligt 20 kap. brottsbalken. Där-<br>utöver omfattas svenska polismän av bestämmelsen om olaga diskrimi-<br>nering enligt 16 kap. 9 § andra stycket brottsbalken.</p>
<h4>Skadestånd</h4>
<p>Enligt den grundläggande regeln om det allmännas skadeståndsansvar i 3<br>kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207), har den som vållats skada genom<br>fel eller försummelse vid myndighetsutövning rätt till ersättning. Om en<br>svensk polis genom fel eller försummelse i myndighetsutövning orsakar<br>personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada är det staten som blir<br>skadeståndsskyldig. Vidare innebär det s.k. principalansvaret enligt 3<br>kap. 1 § skadeståndslagen, att staten i sin egenskap av arbetsgivare</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>110</p>
<p>ersätter person- eller sakskador som en polisman vållar genom fel eller<br>försummelse i tjänsten.</p>
<p>Den allmänna regleringen i skadeståndslagen kompletteras på vissa<br>områden med särskilda regler. Sedan den 1 januari 1999 ersätter lagen<br>(1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder<br>den tidigare gällande lagen (1974:515) om ersättning vid frihetskränk-<br>ning.</p>
<p>När det gäller skador som orsakats av utländska tjänstemän i Sverige<br>finns två specialregleringar. Beträffande utländska fysiska eller juridiska<br>personer utan hemvist i Sverige som har medverkat i en räddningsinsats<br>här, finns en särskild regel i räddningstjänstlagen (1986:1102) som säger<br>att svenska staten i stället for den utländska personen skall ersätta skada<br>som uppkommer i samband med räddningsinsatsen för vilken den<br>utländska personen annars skulle ha varit skadeståndsskyldig enligt<br>svensk lag. En motsvarande regel finns i lagen (1994:588) om utbildning<br>för fredsbefrämjande verksamhet.</p>
<p>7.7.3 Överväganden och förslag</p>
<h4>Regeringens förslag:</h4>
<p>• Brottsbalkens regler om tjänstemäns straffrättsliga skydd och ansvar<br>görs tillämpliga på utländska tjänstemän genom hänvisningar i den<br>nya lagen (12 §).</p>
<p>• En regel om skadeståndsskyldighet for svenska staten, med förebild i<br>70 § räddningstjänstlagen (1986:1102) och 4 § lagen (1994:588) om<br>utbildning för fredsbefrämjande verksamhet, fors in i den nya lagen<br>(13 §)•</p>
<p>• Svenska staten ersätter inte skadelidande för skada som har vållats av<br>svenska poliser vid gränsöverskridande förföljande och övervakning i<br>utlandet (14 §).</p>
<p>Promemoriornas förslag överensstämmer i huvudsak med<br>regeringens. Den föreslagna bestämmelsen som begränsar svenska statens<br>ersättningsskyldighet vad gäller skador som har vållats av svenska<br>tjänstemän i andra Schengenstater saknar dock motsvarighet i pro-<br>memoriorna.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslagen<br>till reglering av straffrättsligt skydd och ansvar samt skadestånd,<br>Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) med tillägget att även 16<br>kap. 9 § andra stycket brottsbalken bör göras tillämpligt på utländska<br>tjänstemän för att dessa skall jämställas med svenska poliser. Folk-<br>rörelsen Nej till EU har motsatt sig att de svenska bestämmelserna om<br>tjänstemäns straffrättsliga ansvar och skydd skall omfatta utländska<br>tjänstemän samt att skadeståndsskyldighet som har uppkommit till följd<br>av utländska tjänstemäns handlande skall ersättas av Sverige. Justitie-<br>kanslern (JK) har väckt frågor om huruvida utländska tjänstemäns<br>myndighetsutövning i Sverige bör ställas under JO:s och eller JK:s tillsyn<br>samt huruvida en person som till följd av svenska tjänstemäns agerande<br>vid gränsöverskridande samarbete i ett annat land, skall ha rätt till<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>111</p>
<p>ersättning både från Sverige och från den stat där skadan har upp- Prop. 1999/2000:64<br>kommit. JK, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Datainspektionen,</p>
<p>Statens invandrarverk, Tullverket och Kustbevakningen har under hand<br>beretts tillfälle att yttra sig över förslaget till bestämmelse som gäller<br>svenska statens ersättningsskyldighet vad gäller skador som har vållats av<br>svenska tjänstemän i andra Schengenstater. De har inte framfört någon<br>erinran.</p>
<h4>Skälen för regeringens förslag</h4>
<p>Enligt Schengenkonventionen och det svensk-danska polissamarbets-<br>avtalet skall utländska tjänstemän vara likställda med svenska poliser när<br>det gäller straffrättsligt skydd och ansvar samt skadestånd. Detta förut-<br>sätter lagstiftning.</p>
<p>Straffrättsligt ansvar och skydd</p>
<p>Svenska regler om straffrättsligt ansvar och skydd täcker fel eller för-<br>summelse som har begåtts vid respektive i myndighetsutövning. En hän-<br>visning i den nya lagen till dessa regler är tillräcklig for att jämställa<br>utländska tjänstemän med svenska när det gäller straffrättsligt skydd och<br>ansvar. Därutöver finns bestämmelser i 20 kap. 2 och 3 §§ brottsbalken,<br>som inte förutsätter att gärningen har begåtts vid myndighetsutövning<br>och följaktligen inte kräver särskild reglering for att bli tillämpliga på de<br>utländska tjänstemännen. Såvitt avser straffrättsligt ansvar bör således 20<br>kap. 1 § brottsbalken göras tillämplig på utländska tjänstemän som utfor<br>gränsöverskridande arbetsuppgifter enligt lagen om internationellt<br>polisiärt samarbete, genom en hänvisning i 12 § andra stycket sistnämnda<br>lag. Ansvar enligt exempelvis 20 kap. 2 och 3 §§ brottsbalken förutsätter<br>inte myndighetsutövning, varför bestämmelserna är tillämpliga på de<br>utländska tjänstemännen utan särskild hänvisning.</p>
<p>Denna metod har använts tidigare beträffande straffrättsligt skydd, i<br>lagen (1959:590) om gränstullsamarbete med annan stat. En bestämmelse<br>bör således införas varigenom brottsbalkens regler om tjänstemäns<br>straffrättsliga skydd görs tillämpliga på utländska tjänstemän. Som<br>Lagrådet har framhållit är det - mot bakgrund av att lagen avses kunna<br>användas generellt i fråga om polisiärt samarbete - naturligt att likställa<br>utländsk myndighetsutövning med svensk och beträffande skydd för<br>utländska tjänstemän tillämpa samma lagrum som i fråga om svenska<br>tjänstemän. Bestämmelsen bör enligt regeringens mening utformas i<br>enlighet med Lagrådets förslag.</p>
<p>DO har anfört att förbudet mot olaga diskriminering enligt 16 kap. 9 §<br>andra stycket brottsbalken bör vara tillämpligt även på de utländska<br>tjänstemän som utfor uppgifter enligt den nya lagen. Den förpliktelse som<br>följer av Schengenkonventionen att likställa de utländska tjänstemännen<br>med svenska poliser, talar i och for sig för en sådan reglering. Det är<br>emellertid svårt att se någon situation där regleringen skulle fylla en<br>funktion. Bestämmelsen i 16 kap. 9 § brottsbalken andra stycket avser<br>tjänstemän i allmän tjänst eller allmänt uppdrag som har att tillhandagå</p>
<p>112</p>
<p>personer ur allmänheten i olika avseenden. I dessa situationer får tjänste-<br>männen inte diskriminera någon på grund av ras, hudfärg, nationellt eller<br>etniskt ursprung eller trosbekännelse, genom att inte gå honom till handa<br>på de villkor som tillämpas i verksamheten i förhållande till andra.</p>
<p>De utländska tjänstemännens uppgifter i Sverige är begränsade till<br>gränsöverskridande övervakning och förföljande samt - såvitt avser<br>danska polismän - åtgärder för att avvärja hot mot den allmänna ord-<br>ningen och säkerheten. När de utländska tjänstemännen utför sådana<br>uppgifter kan de inte anses i något avseende ha att tillhandagå personer ur<br>allmänheten på det sätt som avses i 16 kap. 9 § andra stycket brotts-<br>balken. Regeringen anser det därför inte motiverat att göra bestämmelsen<br>om olaga diskriminering tillämplig på utländska tjänstemän.</p>
<p>Tillsyn över utländska tjänstemäns tjänstgöring i Sverige</p>
<p>JK har väckt frågan om de utländska tjänstemännen - på samma sätt som<br>svenska polismän och andra som utövar myndighet - bör omfattas av<br>JK:s eller JO:s tillsyn och åtalsrätt. Regeringen vill med anledning av den<br>väckta frågan göra följande förtydligande. Schengenkonventionens<br>bestämmelser om gränsöverskridande övervakning och förföljande<br>innebär att Schengenstaterna har åtagit sig att låta tjänstemän från andra<br>Schengenstater utöva myndighet på sitt territorium. Då tjänstemän från<br>en annan Schengenstat utövar myndighet i Sverige är det således det<br>andra landets myndighet som utövas här. De utländska tjänstemännens<br>befogenheter när de befinner sig på svenskt territorium begränsas dock av<br>bestämmelserna i den nu föreslagna lagen om internationellt polisiärt<br>samarbete. De utländska tjänstemännen står - på samma sätt som svenska<br>polismän som utövar svensk myndighet i en annan Schengenstat är<br>underkastade JK:s och JO:s tillsyn - under tillsyn av myndigheterna i<br>sina respektive hemländer när de befinner sig i Sverige. Lagen om<br>internationellt polisiärt samarbete bör därför inte föranleda några<br>ändringar i reglerna om JK:s och JO:s tillsyn.</p>
<p>Skadestånd</p>
<p>Sverige har genom sin anslutning till Schengenkonventionen och i det<br>svensk-danska polissamarbetsavtalet, åtagit sig att ersätta den som här i<br>landet vållats skada av utländska tjänstemän som utför gränsöver-<br>skridande förföljande och övervakning här. Ersättning skall utgå i den<br>utsträckning skadan skulle ersättas om den vållats av en svensk polisman.<br>De regler som här blir aktuella att tillämpa är t.ex. skadeståndslagen eller<br>lagen om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder. För<br>att genomföra detta åtagande, är det enligt regeringens mening lämpligt<br>att använda samma metod som i 70 § räddningstjänstlagen (1986:1102)<br>och 4 § lagen (1994:588) om utbildning för fredsbefrämjande verksam-<br>het. En särskild bestämmelse bör således införas i lagen om<br>internationellt polisiärt samarbete. Detta ger också en samlad bild av vad<br>som gäller i just dessa samarbetsfall.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>113</p>
<p>Schengenkonventionen och det svenska-danska polissamarbetsavtalet<br>innebär vidare att skador som någon har åsamkats av svenska tjänstemän<br>i utlandet skall ersättas av den stat där övervakningen eller förföljandet<br>sker. Som Justitiekanslem (JK) påpekar i sitt remissyttrande kan dock<br>knappast de svenska ersättningsbestämmelserna - t.ex. i skadestånds-<br>lagen eller lagen om ersättning vid frihetsberövande och andra tvångs-<br>åtgärder - tolkas så att de enbart är tillämpliga vid myndighetsutövning<br>inom landets gränser. Därmed skulle en skadelidande kunna rikta sitt<br>anspråk både mot svenska staten och mot den mottagande staten. JK<br>ifrågasätter om det verkligen skall finnas en sådan dubbel ersättnings-<br>möjlighet. Regeringen instämmer i JK:s bedömning i denna del.<br>Schengenkonventionen och det svensk-danska polissamarbetsavtalet<br>innebär att den mottagande staten åtar sig att ersätta den skadelidande<br>som om skadan orsakats av dess egna tjänstemän. En ordning där en<br>skadelidande kan ersättas av båda de inblandade staterna skulle kunna<br>leda till tillämpningssvårigheter eftersom förutsättningarna för skade-<br>ståndsansvar liksom ersättningsnivåer kan variera kraftigt. Det skulle<br>också kunna leda till höga administrationskostnader och missbruk.<br>Lagförslaget bör därför kompletteras med en bestämmelse som utesluter<br>att svenska staten blir skadeståndsskyldig enligt svenska skadestånds-<br>rättsliga regler i de fall skador orsakats av svenska tjänstemän i ett<br>mottagande land.</p>
<h3>7.8 Samtycke till gränsöverskridande övervakning och</h3>
<h3>förföljande</h3>
<h4>7.8.1 Schengenkonventionens regler</h4>
<p>Enligt huvudregeln i artikel 40.1 i Schengenkonventionen skall samtycke<br>till fortsatt övervakning in på en annan stats territorium inhämtas i<br>förväg, dvs. innan gränsen överskrids. (Se vidare avsnitt 7.1 och 7.2.)<br>Begäran skall ställas till en av varje land särskilt utsedd central-<br>myndighet. Sverige har i samband med undertecknandet av avtalet om<br>Sveriges anslutning till Schengenkonventionen anvisat Rikspolisstyrelsen<br>som sådan centralmyndighet.</p>
<p>När det gäller gränsöverskridande förföljande innehåller Schengen-<br>konventionen inte någon bestämmelse om utseende av myndighet i den<br>mottagande staten som skall fungera som kontaktpunkt för de utländska<br>tjänstemännen. Däremot innehåller det svensk-danska polissamarbets-<br>avtalet en bestämmelse i artikel 8.3 som innebär att danska polismän vid<br>förföljande över Öresundsförbindelsen skall kontakta polismyndigheten i<br>Skåne.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<h4>7.8.2 Gällande rätt</h4>
<p>Sverige har i dag inte några regler om det slags gränsöverskridande polis-<br>samarbete som det nu aktuella. Inte heller på tullens område finns någon<br>reglering av denna typ.</p>
<p>114</p>
<p>7.8.3</p>
<p>Överväganden och förslag</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<h4>Regeringens förslag:</h4>
<p>• Rikspolisstyrelsen beviljar eller vidarebefordrar framställningar om<br>gränsöverskridande övervakning (15 § ).</p>
<p>• Lokal polismyndighet beslutar om gränsöverskridande förföljande (15<br>§ första stycket).</p>
<p>• Kontakter som avser instruktioner för verksamheten, begäran om att<br>denna skall upphöra o.d. handhas på svensk sida av lokala polis-<br>myndigheter (15 § andra stycket).</p>
<p>• Rikspolisstyrelsen kan överlämna ärenden om övervakning till sjöss<br>till Kustbevakningen för handläggning (15 § första och andra<br>styckena).</p>
<p>Promemoriornas förslag överensstämmer i huvudsak med<br>regeringens. Förslaget att Rikspolisstyrelsen skall kunna överlämna vissa<br>ärenden till Kustbevakningen för handläggning saknar dock motsvarighet<br>i promemoriorna. Vidare föreslogs i Schengenpromemorian ett<br>bemyndigande för regeringen att meddela tillämpningsföreskrifter eller<br>att bemyndiga Rikspolisstyrelsen att göra detta; någon sådan bestäm-<br>melse föreslås inte nu.</p>
<p>Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan<br>erinran; Rikspolisstyrelsen med tillägget att utländska tjänstemän i<br>samband med gränsöverskridande förföljande, om de inte kan fa kontakt<br>med den lokala polismyndigheten bör kunna kontakta styrelsen. Kust-<br>bevakningen har tillagt att även Kustbevakningen bör ges i uppgift att<br>godkänna gränsöverskridande övervakning.</p>
<p>Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Datainspektionen, Statens<br>invandrarverk, Tullverket och Kustbevakningen har under hand beretts<br>tillfälle att yttra sig över förslaget att Rikspolisstyrelsen skall kunna<br>överlämna vissa ärenden till Kustbevakningen. De har inte framställt<br>någon erinran mot förslaget.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Gränsöverskridande övervakning och<br>förföljande förutsätter kontakter mellan de utländska tjänstemännen och<br>svenska myndigheter på olika nivåer i skilda situationer.</p>
<p>När det gäller gränsöverskridande övervakning har Sverige anmält<br>Rikspolisstyrelsen som behörig myndighet att ta ställning till eller vidare-<br>befordra framställningar om föregående samtycke. Rikspolisstyrelsen bör<br>vidare ges i uppdrag att ta emot anmälningar och framställningar om<br>bistånd vid gränsöverskridande övervakning utan föregående samtycke.</p>
<p>Såvitt avser gränsöverskridande förföljande finns ingen regel i<br>Schengenkonventionen angående kontakter med en central myndighet i<br>den mottagande staten. När någon som har avslöjats på bar gärning i fard<br>med att begå ett brott, eller avtjänar fängelsestraff eller är häktad och har<br>rymt, ligger det i sakens natur att det ofta är mycket bråttom. Därför bör<br>de kontakter som skall föregå ett gränsöverskridande förföljande tas med<br>den lokala polismyndighet som annars skulle ha att bege sig till platsen i<br>tid för att ta upp förföljandet. Den lokala polismyndigheten är också den<br>som skall meddela föreskrifter och som far beordra att förföljandet upp-<br>hör. Detta överensstämmer också med vad som föreskrivs i det svensk-<br></p>
<p>115</p>
<p>danska polissamarbetsavtalet, nämligen att danska polismän när det gäller<br>förföljande över Öresundsförbindelsen skall kontakta Polismyndigheten i<br>Skåne (artikel 8.3).</p>
<p>Rikspolisstyrelsen har föreslagit att de utländska tjänstemännen, om de<br>av någon anledning inte kan fa kontakt med den berörda polismyndig-<br>heten, i stället bör kunna vända sig till Rikspolisstyrelsen med begäran<br>om godkännande av gränsöverskridande förföljande. Det är ett riktigt och<br>logiskt resonemang, eftersom gränsöverskridande förföljande som huvud-<br>regel skall godkännas på förhand. Den brådska som i de allra flesta fall<br>kan förväntas råda i samband med ett gränsöverskridande förföljande,<br>talar emellertid emot att ålägga de utländska tjänstemännen att i det läget<br>behöva ringa runt till flera myndigheter. I en situation som innebär att de<br>utländska tjänstemännen inte kan få kontakt med polismyndigheten i det<br>distrikt dit de ankommer, torde de utländska tjänstemännen ha godtagbar<br>anledning att fortsätta ett förföljande in i Sverige utan föregående<br>samtycke.</p>
<p>Rikspolisstyrelsen behöver kunna ha en helhetsbild av polisiär<br>verksamhet med utländska inslag som bedrivs i Sverige. Även om de<br>direkta kontakterna av praktiska och operativa skäl måste ske mellan de<br>utländska och svenska lokala polismyndigheterna, bör ett internt system<br>införas i Sverige för att hålla Rikspolisstyrelsen omedelbart informerad<br>om påbörjade operationer av detta slag.</p>
<p>Också när det gäller andra frågor, såsom att meddela instruktioner för<br>verksamheten, ge order om att denna skall upphöra o.d. bör kontakterna<br>tas mellan lokala svenska polismyndigheter och de utländska tjänste-<br>männen.</p>
<p>Kustbevakningen har anfört att även Kustbevakningen bör kunna ges i<br>uppgift att godkänna gränsöverskridande övervakning och eventuella<br>förföljanden över sjögräns om sådana blir möjliga i framtiden. Enligt 4 §<br>tillträdesförordningen (1992:118) krävs tillstånd för att utländska stats-<br>fartyg skall få tillträde till svenskt territorium, utom för oavbruten och<br>skyndsam genomfart av svenskt territorialhav. Med statsfartyg avses<br>örlogsfartyg, forskningsfartyg samt andra fartyg och svävare som ägs<br>eller brukas av en stat och nyttjas i icke-kommersiellt syfte (2 § 2).<br>Tillstånd får meddelas av Försvarsmakten såvitt avser andra utländska<br>statsfartyg än örlogsfartyg och statsfartyg som nyttjas för arbete med<br>sjösäkerhetsanordningar på begäran av Kustbevakningen (5 §). I andra<br>fall än som sägs i 5 § meddelar regeringen tillstånd. Vidare är det Kust-<br>bevakningen som bör ha det operativa ledningsansvaret för hur<br>gränsöverskridande övervakning in på svenskt territorium som äger rum<br>till sjöss utförs, och att den avbryts när det är påkallat. Detta talar för att<br>ge Kustbevakningen i uppgift att ta ställning till framställningar om<br>gränsöverskridande övervakning i vissa fall.</p>
<p>I många fall kommer emellertid utländska tjänstemän som ankommer<br>till Sverige över sjögräns att resa med passagerarfärja eller flyg. Vidare<br>innebär det förhållandet att utändska tjänstemän kommer hit med ett<br>utländskt statsfartyg inte med nödvändighet att övervakningen kommer<br>att avse förhållanden till sjöss. Mot den bakgrunden bör Rikspolis-<br>styrelsen vara den som tar emot alla framställningar om gränsöver-<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>116</p>
<p>skridande övervakningar, men med möjlighet att vidarebefordra vissa till<br>Kustbevakningen för vidare handläggning.</p>
<p>För en sådan ordning talar även det förhållandet att Rikspolisstyrelsen<br>är den myndighet som, i anslutning till en framställning om gränsöver-<br>skridande övervakning, genom kontroll i misstankeregistret kan förvissa<br>sig om att den begärda övervakningen inte riskerar att skada en pågående<br>svensk förundersökning. I de fall det kan finnas risk för det, skall Riks-<br>polisstyrelsen samråda med den svenska förundersökningsledaren eller få<br>till stånd samråd mellan denne och den utländska förundersöknings-<br>ledaren innan styrelsen tar ställning till om samtycke skall lämnas. Alla<br>framställningar om gränsöverskridande övervakning in i Sverige bör<br>således i vart fall inledningsvis handläggas av Rikspolisstyrelsen. Vid<br>gränsöverskridande förföljande är dessa skäl sällan lika tungt vägande<br>som den brådska som nämnts ovan. Däremot kan naturligtvis även den<br>lokala polismyndighet som tar emot framställningar om gräns-<br>överskridande förföljande ha anledning att utföra kontroller i miss-<br>tankeregistret m.m.</p>
<p>Sammanfattningsvis anser regeringen att den nya lagen bör innehålla<br>en bestämmelse som innebär att Rikspolisstyrelsen beviljar eller vidare-<br>befordrar framställningar om gränsöverskridande övervakning. Vidare<br>bör föreskrivas att lokal polismyndighet beslutar om gränsöverskridande<br>förföljande samt att kontakter som avser instruktioner för verksamheten,<br>begäran om att denna skall upphöra o.d. på svensk sida skall handhas av<br>lokala polismyndigheter. Slutligen bör Rikspolisstyrelsen fa överlämna<br>ett ärende om gränsöverskridande övervakning till Kustbevakningen, som<br>därefter har att svara för handläggningen.</p>
<p>I lagrådsremissen föreslogs ett bemyndigande av innebörd att närmare<br>föreskrifter i ovan angivna delar och andra detaljfrågor med anledning av<br>Schengenkonventionens regler bör meddelas av regeringen eller, efter<br>dess bemyndigande, av Rikspolisstyrelsen. Lagrådet har påpekat att det<br>föreslagna bemyndigandet inte fyller någon funktion. Regeringen kan<br>ansluta sig till Lagrådets bedömning, varför någon bestämmelse inte<br>föreslås.</p>
<p>I detta sammanhang kan även nämnas att när det inom ramen för en<br>svensk förundersökning uppkommer fråga om att sända svenska tjänste-<br>män att utföra gränsöverskridande övervakning i ett annat Schengenland,<br>faller det på förundersökningsledaren att besluta om en sådan åtgärd.<br>Detta behöver emellertid inte regleras särskilt.</p>
<h3>7.9 Utländska tjänstemäns tjänstevapen</h3>
<p>7.9.1 Schengenkonventionens och det svensk-danska</p>
<p>polissamarbetsavtalets regler</p>
<p>Såväl enligt Schengenkonventionen (artiklarna 40.3 d och 41.5 e) som<br>enligt det svensk-danska polissamarbetsavtalet (artikel 14.2) är det som<br>huvudregel tillåtet för utländska tjänstemän som utför gränsöver-<br>skridande övervakning eller förföljande att föra med sig tjänstevapen in<br>på svenskt territorium. Tjänstevapnet får dock endast användas i nödvärn.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>117</p>
<p>När det gäller gränsöverskridande förföljande finns det en möjlighet att<br>uttryckligen förbjuda medförande av tjänstevapen. Riksdagen har god-<br>känt avtalet om Sveriges anslutning till Schengenkonventionen jämte<br>protokoll, förklaringar m.m. utan något sådant beslut (prop. 1997/98:42,<br>bet. 1997/98:JuU 15, rskr. 1997/98:181).</p>
<h4>7.9.2 Gällande rätt</h4>
<p>Enligt 2 kap. 1 § vapenlagen (1996:67) krävs tillstånd för att inneha<br>skjutvapen eller ammunition, liksom för att införa skjutvapen eller<br>ammunition till Sverige. Enligt 1 kap. 8 § vapenlagen gäller vapenlagen<br>inte skjutvapen och ammunition som innehas av svenska staten. Undan-<br>taget gäller inte andra stater.</p>
<h4>7.9.3 Överväganden och förslag</h4>
<p>Regeringens förslag: En regel förs in i vapenlagen (1996:67) som gör<br>det möjligt för regeringen att förordna att lagen inte skall gälla i fråga om<br>skjutvapen och ammunition som en företrädare för en främmande stats<br>myndighet medför vid tillfällig tjänstgöring i Sverige (11 kap. 1 § f).</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Schengenpromemorians förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna har i huvudsak tillstyrkt förslaget, Stockholms<br>tingsrätt, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering och Tullverket med<br>vissa förslag till preciseringar. Folkrörelsen Nej till EU har i yttrande<br>över den danska promemorian motsatt sig att en utländsk polisman i<br>Sverige far möjlighet att bära tjänstevapen som är tillåtna enligt nationell<br>rätt i den stat där han eller hon är anställd.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: De svenska regler som föranleds av<br>åtagandet enligt artiklarna 40 och 41 i Schengenkonventionen och artikel<br>14 i det svensk-danska polissamarbetsavtalet vad gäller vapen, hör<br>systematiskt inte hemma i den nya lagen om internationellt polisiärt sam-<br>arbete. Denna fråga bör i stället regleras i vapenlagen (1996:67) i form av<br>en rambestämmelse som kan ligga till grund för mer preciserade för-<br>ordningsbestämmelser, såväl inom ramen för nu aktuellt polissamarbete<br>eller samarbete mellan tullförvaltningar enligt den s.k. Neapel II-<br>konventionen som inom ramarna för framtida liknande samarbetsavtal.<br>Således bör regeringen i 11 kap. 1 § f vapenlagen, bemyndigas att<br>förordna att lagen inte skall gälla i fråga om skjutvapen och ammunition<br>som en företrädare för en främmande stats myndighet medför vid tillfällig<br>tjänstgöring i Sverige</p>
<p>Det behov av att medföra tjänstevapen som svenska tjänstemän kan<br>tänkas komma att ha med anledning av fortsatt övervakning och fortsatt<br>förföljande in på andra staters områden, torde kunna tillgodoses inom<br>ramen för gällande lag.</p>
<p>118</p>
<h3>7.10 Svensk jurisdiktion för brott som begås av svenska<br>tjänstemän vid gränsöverskridande polissamarbete</h3>
<h4>7.10.1 Schengenkonventionen och det svensk-danska<br>polissamarbetsavtalet</h4>
<p>Enligt artikel 42 i Schengenkonventionen åtar sig medlemsstaterna att i<br>samband med gränsöverskridande övervakning och förföljande likställa<br>utländska polismän med sina egna polismän i händelse av att de skulle<br>begå brottsliga handlingar. En motsvarande regel finns i artikel 11 i det<br>svensk-danska polissamarbetsavtalet.</p>
<h4>7.10.2 Gällande rätt</h4>
<p>Svenska polismän är vid myndighetsutövning underkastade särskilt<br>straffrättsligt ansvar för tjänstefel enligt 20 kap. 1 § brottsbalken (BrB).<br>Därutöver är svenska poliser underkastade ansvar för bl.a. mutbrott enligt<br>20 kap. 2 § samt brott mot tystnadsplikt enligt 20 kap. 3 § brottsbalken,<br>utan att det är en förutsättning att de handlar vid myndighetsutövning.</p>
<p>För brott som har begåtts utomlands skall dömas efter svensk lag och<br>vid svensk domstol om gärningsmannen är svensk eller har hemvist här<br>eller är utlänning som inte har hemvist här, men som efter brottet har<br>blivit svensk medborgare eller har tagit hemvist i riket. Samma sak gäller<br>för medborgare i ett annat nordiskt land som finns här i riket eller för<br>annan utlänning som finns här om det på brottet kan följa fängelse i mer<br>än sex månader enligt svensk lag. Det nu sagda är förknippat med<br>villkoret att gärningen i princip skall vara straffbar på gämingsorten och<br>att strängare påföljd inte kan utdömas här än vad som följer av<br>gämingsortens lag. Detta följer av 2 kap. 2 § brottsbalken. För vissa<br>särskilda brottsplatser, personkategorier eller gämingstyper eller om<br>brottet har riktat sig mot särskilt angivna svenska intressen eller är<br>särskilt grovt kan dock, enligt 2 kap. 3 § brottsbalken, dömas enligt<br>svensk lag även om kravet på straffbarhet på gämingsorten inte är<br>uppfyllt eller dömas till en strängare påföljd än vad gämingsortens lag<br>föreskriver. Ett exempel på det är när ett brott har begåtts av någon som<br>tillhör försvarsmakten när en avdelning har befunnit sig utomlands.</p>
<p>Bestämmelsen i 2 kap. 3 § brottsbalken gäller också om brottet har<br>begåtts vid tjänstgöring utomlands av någon som är anställd i utlands-<br>styrkan inom Försvarsmakten. Riksdagen har nyligen godkänt<br>regeringens förslag att motsvarande skall gälla också om brottet har<br>begåtts utom riket av en person som tillhör Polisens utlandsstyrka (prop.<br>1999/2000:1, utg. omr 4, bet. 1999/2000:JuUl, rskr. 1999/2000:78).</p>
<p>Vidare föreskrivs i 2 kap. 5 § andra stycket brottsbalken att det krävs<br>ett särskilt förordnande från regeringen eller myndighet som regeringen<br>har bestämt för att åtal skall få väckas för ett brott som har begåtts utom-<br>lands (åtalsförordnande). I vissa speciella fall far dock åtal väckas utan<br>åtalsförordnande. Det gäller bl.a. om brottet har begåtts vid tjänstgöring<br>utomlands av någon som är anställd i utlandsstyrkan inom Försvars-<br>makten. Riksdagen har nyligen godkänt regeringens förslag att mot-<br>svarande skall gälla också om brottet har begåtts utom riket av en person<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>119</p>
<p>som tillhör Polisens utlandsstyrka (prop. 1999/2000:1, utg. omr 4, bet. Prop. 1999/2000:64<br>1999/2000:JuUl, rskr. 1999/2000:78).</p>
<h4>7.10.3 Överväganden och förslag</h4>
<p>Regeringens förslag: Svensk domstol skall vara oinskränkt behörig att<br>pröva åtal om brott som har begåtts i tjänsten utom riket av någon som<br>utför gränsöverskridande arbetsuppgifter enligt en internationell överens-<br>kommelse som Sverige har träffat. Vidare skall åtal kunna väckas här<br>utan föregående åtalsförordnande.</p>
<p>Promemoriornas förslag: Promemoriorna innehåller inte något<br>förslag som motsvarar regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Datainspek-<br>tionen, Statens invandrarverk, Tullverket och Kustbevakningen har<br>beretts tillfälle att yttra sig under hand. De har inte framfört någon<br>erinran mot förslaget.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Schengenkonventionen och det<br>svensk-danska polissamarbetsavtalet förutsätter att den stat som tar emot<br>tjänstemän från en annan stat, jämställer den andra statens tjänstemän<br>med sina egna polismän vad gäller straffrättsligt ansvar. Något åtagande<br>att oinskränkt kunna åtala och döma sina egna tjänstemän för gärningar i<br>samband med att dessa utför uppgifter i den andra staten finns inte. Mot<br>bakgrund av att Sverige i princip inte lämnar ut svenska medborgare, och<br>att 1972 års konvention om överförande av lagföring i brottmål är<br>tillämplig endast i förhållande till ett fåtal av Schengenstaterna, bör en<br>sådan anpassning ändå ske.</p>
<p>De gärningar som är straffbelagda i 20 kap. 1 § brottsbalken är straff-<br>bara enligt svensk lag oavsett var de begås. Med myndighetsutövning<br>torde emellertid avses endast utövning av svensk myndighet. Gärningarna<br>kommer därför alltid, med tillämpning av 2 kap. 3 § 4, att vara brott mot<br>Sverige, varav följer att det i 2 kap. 2 § brottsbalken uppställda kravet på<br>dubbel straffbarhet inte gäller. (Brottsbalken En kommentar, 1998, s.<br>20:32.) Vidare torde brott som avses i 20 kap. 1 § brottsbalken som har<br>begåtts av svenska poliser, tulltjänstemän och kustbevakningstjänstemän<br>ofta omfattas av undantaget från kravet på åtalsförordnande, eftersom<br>dessa tjänster ofta förutsätter svenskt medborgarskap (2 kap. 5 § andra<br>stycket 5 brottsbalken). En svensk polis, tulltjänsteman eller kust-<br>bevakningstjänsteman kan således ofta utan åtalsförordnande åtalas och<br>dömas i Sverige för ett tjänstefel eller grovt tjänstefel som han eller hon<br>har begått i utlandet. Det kan emellertid förekomma fall där dessa<br>undantagsbestämmelser inte är tillämpliga, därför att den svenska tjänste-<br>mannen inte är medborgare i Sverige eller någon av de andra stater som<br>räknas upp i 2 kap. 5 § andra stycket 5 brottsbalken.</p>
<p>När det gäller andra brott - enligt 20 kap. brottsbalken, eller t.ex.<br>misshandel (3 kap. 5 § BrB) eller vållande till annans död (3 kap. 7 §<br>BrB) - som en svensk tjänsteman har begått i tjänsten i samband med<br>gränsöverskridande arbetsuppgifter i en annan Schengenstat finns ett krav<br>på dubbel straffbarhet enligt huvudregeln i 2 kap. 2 § brottsbalken. De<br></p>
<p>120</p>
<p>brott som en svensk tjänsteman kan göra sig skyldig till i tjänsten i Prop. 1999/2000:64<br>samband med gränsöverskridande arbetsuppgifter, torde i regel vara<br>straffbara i de flesta stater. Det kan emellertid inte uteslutas att kravet på<br>dubbel straffbarhet någon gång kan medföra att svensk domstol inte är<br>behörig att döma. Vidare skulle det i vissa sådana fall, även i den mån<br>svensk domstol är behörig, komma att krävas åtalsförordnande.</p>
<p>Situationer där svenska polismän undgår lagföring för brottsliga<br>gärningar som de har begått utomlands i tjänsten - om än undantagsvisa<br>- måste undvikas. En anpassning skall därför ske av de nu aktuella<br>lagbestämmelserna.</p>
<p>Brott som har begåtts vid tjänstgöring utom riket av någon som är<br>anställd i utlandsstyrkan inom försvarsmakten eller i polisens utlands-<br>styrka omfattas inte, som framgått i avsnitt 7.10.2, av kravet på dubbel<br>straffbarhet och åtalsförordnande (2 kap. 3 § 3 respektive 5 § 3 BrB).<br>Alla typer av brott kan därför bli föremål för lagföring i Sverige utan<br>föregående åtalsförordnande. Det hänger samman med att dessa tjänste-<br>män är placerade i den främmande staten under en längre tid och att de i<br>enlighet med internationella åtaganden åtnjuter immunitiet där. De<br>svenska tjänstemän som utför gränsöverskridande arbetsuppgifter enligt<br>Schengenkonventionen eller det svensk-danska polissamarbetsavtalet i<br>andra stater, kommer däremot att göra det endast under en kortare tid, i<br>samband med ett visst uppdrag, för att därefter återvända till Sverige.<br>Svensk domstols behörighet att döma och undantaget från kravet på<br>åtalsförordnande, bör därför begränsas till att avse gärningar som har<br>begåtts i tjänsten.</p>
<h2>8 Schengens informationssystem</h2>
<h3>8.1 Översiktligt om SIS</h3>
<p>Schengens informationssystem (SIS), är ett datasystem som är uppbyggt<br>som ett spanings- och efterlysningshjälpmedel. Datasystemet SIS skall<br>bestå av dels en nationell enhet, som är ett nationellt register, för varje<br>Schengenstat (det s.k. N.SIS), dels en central teknisk stödfunktion (det<br>s.k. C.SIS). Med hjälp av C.SIS kommer varje Schengenstats nationella<br>register att innehålla uppgifter som är identiska med uppgifterna i de<br>andra staternas nationella register. Varje Schengenstat använder sedan<br>sitt nationella register för de sökningar som Schengenkonventionen<br>reglerar. Detta framgår av artiklarna 92-93 i Schengenkonventionen.</p>
<p>SIS utgör ett medel för att genomföra många av de kompensatoriska<br>åtgärder som Schengenkonventionen förutsätter och ett medel för att i<br>praktiken underlätta det internationella samarbetet, exempelvis vad gäller<br>ömsesidig rättslig hjälp och utlämning. I SIS kan varje Schengenstat föra<br>in uppgifter om personer, fordon eller föremål som är efterlysta eller på<br>annat sätt eftersökta, med en begäran om att någon särskild åtgärd som<br>anges i Schengenkonventionen skall vidtas med personen i fråga om han<br>eller hon påträffas, vid en gränskontroll eller inom ett Schengenland. En</p>
<p>121<br></p>
<p>sådan begäran kallas i Schengenkonventionen för rapport, och den Prop. 1999/2000:64<br>begärande staten rapporterande stat.</p>
<p>Schengenkonventionens bestämmelser reglerar vilka åtgärder man kan<br>begära genom SIS. Däremot ålägger den inte medlemsstaterna att utföra<br>sådana åtgärder åt varandra. Vilka åtgärder som far utföras avgörs enligt<br>varje Schengenstats nationella rätt.</p>
<p>Här följer en kort presentation av de åtgärder som far begäras i SIS och<br>de svenska regler som svarar mot åtgärderna. (En utförlig presentation av<br>de åtgärder som får begäras i SIS och de svenska reglerna om registrering<br>finns i avsnitt 8.3.1.)</p>
<h4>Efterlysning för förvarstagande för utlämning</h4>
<p>Enligt artikel 95 får en efterlysning med begäran om att den efterlyste<br>personen skall tas i förvar för utlämning registreras i SIS. Verkställighet<br>av en sådan begäran styrs i svensk rätt av reglerna om s.k. provisoriskt<br>anhållande i lagen (1957:668) om utlämning för brott och lagen<br>(1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och<br>Norge.</p>
<h4>Spärrlista</h4>
<p>I SIS-registret finns en spärrlista över personer som den rapporterande<br>staten begär skall nekas tillträde till eller uppehållstillstånd inom<br>Schengenområdet (artikel 96). Registrering på spärrlistan är en av de<br>avvisningsgrunder som Schengenkonventionen anger i artikel 5. Någon<br>motsvarande avvisningsgrund finns inte i dag. I avsnitt 6.3.3 finns ett<br>förslag om en ändring i 4 kap. 1 § utlänningslagen för att anpassa lagstift-<br>ningen till artikel 5. Därigenom blir även registrering på spärrlistan<br>formellt grund för avvisning. Det bör dock framhållas att avvisning inte<br>föreslås bli obligatorisk, utan det ankommer på de tillämpande myndig-<br>heterna att avgöra om utlänningen skall avvisas med stöd av bestämmel-<br>sen eller inte.</p>
<h4>Försvunna personer m.m.</h4>
<p>Det finns vidare möjlighet att begära uppgifter om uppehållsort eller<br>hemvist beträffande försvunna personer (artikel 97) samt vittnen, åtalade<br>som ålagts att infinna sig vid domstolsförhandling eller personer som<br>skall dömas till påföljd för brott eller inställa sig för att avtjäna ett<br>frihetsstraff (artikel 98). Uppgifter om uppehållsort eller hemvist är i<br>regel offentliga enligt svensk rätt, varför det normalt sett inte finns några<br>hinder att lämna ut dem till andra stater.</p>
<h4>Tillfälligt omhändertagande</h4>
<p>Enligt artikel 97 är det möjligt att begära tillfälligt omhändertagande av<br>en person med hänsyn till dennes eller annans säkerhet. I Sverige kan<br>sådana framställningar endast i begränsad utsträckning verkställas. Enligt<br></p>
<p>122</p>
<p>polislagen (1984:387) får polisen omhänderta den som kan antas vara<br>under 18 år som anträffas under förhållanden som uppenbart innebär<br>överhängande allvarlig risk för den unges hälsa eller utveckling (12 §)<br>samt omhänderta en okänd person om det finns anledning att anta att han<br>eller hon är efterspanad eller efterlyst och med stöd av lag skall berövas<br>friheten, exempelvis för att vederbörande avvikit från ett sjukhus för<br>psykiatrisk tvångsvård (14 §). Däremot saknas det enligt svensk rätt i dag<br>möjlighet att omhänderta exempelvis den som är under 18 år och efterlyst<br>som försvunnen. I ett sådant fall kan en begäran om omhändertagande<br>således inte verkställas.</p>
<h4>Dold övervakning</h4>
<p>En begäran om dold övervakning och särskild kontroll av personer och<br>fordon får enligt artikel 99 i Schengenkonventionen göras under vissa<br>angivna omständigheter i syfte att bekämpa brottslighet och förebygga<br>hot mot den allmänna säkerheten, eller avvärja fara för statens inre och<br>yttre säkerhet.</p>
<p>En begäran om dold övervakning går ut på att vissa uppgifter -<br>påträffande av personen eller fordonet samt omständigheter kring<br>påträffandet, plats m.m. för undersökningen, resväg och mål för resan,<br>personer i sällskapet, fordon, transporterade föremål - skall inhämtas och<br>översändas till den rapporterande staten. Dessa uppgifter torde ofta<br>motsvara uppgifter som får behandlas enligt polisdatalagens (1998:622)<br>regler om kriminalunderrättelseverksamhet (se avsnitt 8.3.2). Sådana<br>uppgifter får lämnas ut till utländska myndigheter eller mellanfolkliga<br>organisationer om det följer av en internationell överenskommelse som<br>Sverige efter riksdagens godkännande har tillträtt.</p>
<p>Särskild kontroll enligt artikel 99 torde i svensk rätt närmast motsvara<br>husrannsakan och kroppsvisitation i rättegångsbalken (RB) samt regeln<br>om kroppsvisitation i 19 § andra stycket polislagen (1984:387). Reglerna<br>i RB om husrannsakan och kroppsvisitation förutsätter bl.a. att det finns<br>en konkret brottsmisstanke. Beslut om sådana tvångsåtgärder fattas i<br>regel av en åklagare. När det gäller en utländsk begäran om en sådan<br>åtgärd förutsätts dessutom en framställning om internationell rättslig<br>hjälp. I praktiken kommer särskild kontroll enligt artikel 99 i Schengen-<br>konventionen därför inte att kunna verkställas i Sverige. En sådan<br>begäran kommer i stället att behandlas som en begäran om dold<br>övervakning, i enlighet med artikel 99.5.</p>
<h4>Efterlysning av föremål</h4>
<p>Fordon eller föremål som får efterlysas med begäran om att de skall tas i<br>beslag eller kunna användas som bevismaterial i rättegång i brottmål<br>(artikel 100), kan omhändertas m.m. inom ramen för lagen (1975:295)<br>om användning av tvångsmedel på begäran av främmande stat. De<br>bestämmelserna föreslås bli överförda till en ny lag om ömsesidig rättslig<br>hjälp i brottmål (Ds 1999:56).</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>123</p>
<h4>SIRENE-kontorens roll</h4>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>När en polis, tulltjänsteman eller en kustbevakningstjänstemän vid<br>sökning i SIS i samband med en kontroll finner att det finns en fram-<br>ställning beträffande en person, ett fordon eller ett föremål skall den<br>rapporterande staten i regel underrättas om detta. Det kan också före-<br>komma att handläggningen förutsätter att kompletterande upplysningar<br>översänds till den anmodade staten. Det kan exempelvis röra sig om<br>fotografier, fingeravtryck och annan information som faller under det<br>informationsutbyte inom det polisiära samarbete som far ske enligt<br>artiklarna 39 och 46. Vid sådana kompletterande underrättelser m.m. tas<br>kontakter direkt mellan de s.k. SIRENE-kontoren i de två berörda<br>staterna via telefax, e-post eller annat kommunikationsmedel;<br>informationen förmedlas alltså inte via SIS. (SIRENE är en förkortning<br>för Supplementary Information Requested at the National Entry.)</p>
<p>SIRENE-kontoren, som regleras i artikel 108 är den myndighet i varje<br>Schengenstat som har huvudansvaret för det nationella SIS-registret. Det<br>är SIRENE-kontoret som registrerar statens rapporter i SIS. Varje<br>Schengenstats SIRENE-kontor är vidare den statens enda kontaktpunkt<br>vad gäller SIS.</p>
<h3>8.2 Nationell rätt styr</h3>
<p>Nationell rätt styr registrering i SIS på så sätt att en rapport far registreras<br>endast om det är förenligt med nationell rätt i den rapporterande staten.<br>Den rapporterande Schengenstaten ansvarar för uppgiftens riktighet och<br>aktualitet samt för att den lagligen kan registreras.</p>
<p>Också när det gäller verkställighet av en begärd åtgärd styr nationell<br>rätt. En rapport i SIS utgör inte någon självständig grund för att utföra en<br>åtgärd som begärs. Som framgått får en sådan åtgärd verkställas endast<br>om det är förenligt med nationell rätt i den Schengenstat där personen,<br>fordonet eller föremålet påträffas.</p>
<p>Om en stat bedömer att en begäran enligt artikel 95 (förvarstagande för<br>utlämning), artikel 97 (begäran om omhändertagande eller uppgift om<br>vistelseort) eller artikel 99 (hemlig övervakning eller särskild kontroll) är<br>oförenlig med dess nationella rätt kan den låta rapporten i det nationella<br>registret åtföljas av ett påpekande om att det begärda förfarandet inte<br>kommer att verkställas på dess territorium. Staten har dessutom möjlighet<br>att i sitt nationella register låta en rapport följas av ett förbud mot<br>verkställighet, en s.k. flagga. Det far till följd att polismannen, tulltjänste-<br>mannen osv., som utför kontrollen i SIS, inte kommer att kunna se dessa<br>uppgifter i registret.</p>
<h3>8.3 Ny lag om Schengens informationssystem</h3>
<h4>8.3.1 Några utgångspunkter</h4>
<p>En medverkan i Schengensamarbetet såvitt gäller SIS kräver att det<br>byggs upp en sådan nationell enhet som anges i artikel 92 i Schengen-<br></p>
<p>124</p>
<p>konventionen, dvs. ett nationellt register. Det kommer att innehålla upp- Prop. 1999/2000:64<br>gifter om personer, fordon och vissa föremål.</p>
<p>Inledningsvis ges här en översiktlig presentation av den svenska lag-<br>stiftningen avseende behandling av personuppgifter. I avsnitt 8.3.2 följer<br>en genomgång av de olika slag av uppgifter som får registreras i SIS och<br>de svenska regler som gäller för respektive uppgiftskategori. Eftersom<br>Schengenkonventionen föreskriver att nationell rätt styr vad som får<br>registreras i SIS, är de nationella svenska reglerna av betydelse för vad<br>Sverige får registrera. Däremot är Sverige skyldigt att ta emot uppgifter i<br>det svenska SIS-registret som har registrerats av en annan Schengenstat, i<br>enlighet med dess nationella rätt, även om det inte är tillåtet att registrera<br>uppgifterna enligt svensk rätt.</p>
<p>Behandlingen av personuppgifter - såvitt är relevant i detta sam-<br>manhang - regleras i personuppgiftslagen (1998:204), polisdatalagen<br>(1998:622), lagen (1998:620) om belastningsregister och lagen<br>(1998:621) om misstankeregister (prop. 1997/98:44, bet.l997/98:KU18,<br>rskr. 1997/98:180 samt prop. 1997/98:97, bet. 1997/98:JuU20 rskr.<br>1997/98:276).</p>
<p>Personuppgiftslagen innehåller allmänna regler för behandling av<br>personuppgifter och gäller om det inte finns avvikande bestämmelser i<br>någon annan lag. För behandling av personuppgifter i polisens verksam-<br>het finns därutöver regler i polisdatalagen, lagen om belastningsregister<br>och lagen om misstankeregister.</p>
<p>Vidare regleras tullens möjlighet att samla och bearbeta uppgifter i<br>dataregister i vissa avseenden i lagen (1997:1058) om register i Tull-<br>verkets brottsbekämpande verksamhet. Den lagen överensstämmer i allt<br>väsentligt i relevanta delar med polisdatalagen och berörs inte vidare<br>nedan.</p>
<h4>Personuppgiftslagen</h4>
<p>I personuppgiftslagen (1998:204) genomförs Europaparlamentets och<br>rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda<br>personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria<br>flödet av sådana uppgifter. Syftet med direktivet är att det skall skapas en<br>gemensam hög nivå på integritetsskyddet, vilket i sin tur skall leda till att<br>personuppgifter skall kunna flöda fritt mellan EU:s medlemsstater. Dessa<br>får inom den ram som anges i direktivet närmare precisera villkoren för<br>när behandling av personuppgifter får förekomma. Sådana preciseringar<br>får dock inte hindra det fria flödet av personuppgifter inom unionen.</p>
<p>Direktivet är inte tillämpligt på sådan behandling av personuppgifter<br>som faller utanför gemenskapsrätten (exempelvis den som gäller allmän<br>säkerhet, statens säkerhet eller statens verksamhet på straffrättens<br>område). Den svenska personuppgiftslagen är dock generellt tillämplig<br>och omfattar även sådant som faller utanför gemenskapsrätten, i den mån<br>det inte finns särreglering i andra författningar. Lagen innehåller de<br>generella regler som följer av EG-direktivet i fråga om vilka krav som<br>ställs vid behandling av personuppgifter, när sådan behandling är tillåten,<br>information till den registrerade, korrigering av personuppgifter, säker-<br>heten vid behandlingen m.m.</p>
<p>125</p>
<p>Personuppgiftslagen innehåller generella riktlinjer for all behandling<br>av personuppgifter. Begreppet behandling av personuppgifter omfattar i<br>stort sett allt man kan göra med sådana uppgifter, exempelvis samla in,<br>söka, bevara och sprida uppgifter. Lagen omfattar behandling av person-<br>uppgifter som är helt eller delvis automatiserad, dvs. i första hand<br>datoriserad. Även manuell behandling av sådana uppgifter kan dock<br>omfattas av lagen, nämligen om uppgifterna skall ingå i en strukturerad<br>samling av personuppgifter vilka är tillgängliga för sökning eller<br>sammanställning enligt särskilda kriterier.</p>
<p>En personuppgiftsansvarig skall se till att personuppgifter behandlas<br>bara om det är lagligt och alltid behandlas på ett korrekt sätt och i<br>enlighet med god sed, att personuppgifter samlas in bara för särskilda,<br>uttryckligt angivna och berättigade ändamål samt inte behandlas för<br>något ändamål som är oförenligt med det för vilket de samlades in, att de<br>personuppgifter som behandlas är adekvata och relevanta i förhållande<br>till ändamålen med behandlingen, att inte fler personuppgifter behandlas<br>än som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen med behandlingen, att<br>de personuppgifter som behandlas är riktiga och om nödvändigt aktuella,<br>att alla rimliga åtgärder vidtas för att rätta, blockera eller utplåna sådana<br>personuppgifter som är felaktiga eller ofullständiga med hänsyn till ända-<br>målen med behandlingen samt att personuppgifter inte bevaras under<br>längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen med<br>behandlingen.</p>
<p>Vidare reglerar personuppgiftslagen, som nämnts, när behandling av<br>uppgifter är tillåten. Detta är i princip fallet när den registrerade har<br>lämnat sitt samtycke eller när behandlingen är nödvändig av olika<br>angivna skäl, bl.a. för att den personuppgiftsansvarige skall kunna full-<br>göra en rättslig skyldighet, för att en arbetsuppgift av allmänt intresse<br>skall kunna utföras eller den personuppgiftsansvarige eller tredje man till<br>vilken personuppgifter lämnas skall kunna utföra en arbetsuppgift i sam-<br>band med myndighetsutövning.</p>
<p>Slutligen bör nämnas att det enligt personuppgiftslagen är förbjudet för<br>andra än myndigheter att behandla personuppgifter om lagöverträdelser<br>som innefattar brott, domar i brottmål, straffprocessuella tvångsmedel<br>eller administrativa frihetsberövanden. Det finns dock ett bemyndigande<br>för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att med-<br>dela föreskrifter om undantag från det förbudet.</p>
<h4>Polisdatalagen</h4>
<p>Polisdatalagen (1998:622), PDL, utgår från personuppgiftslagen och<br>innehåller endast de särbestämmelser som är nödvändiga för polisens<br>verksamhet. Polisdatalagen innehåller både allmänna regler om behand-<br>ling av personuppgifter i polisiärt arbete och regler om vissa särskilda<br>register. För sådan behandling av personuppgifter som sker med stöd av<br>lagen om belastningsregister eller lagen om misstankeregister, gäller inte<br>polisdatalagen.</p>
<p>Polisdatalagen gäller vid behandling av personuppgifter i polisens<br>verksamhet för att förebygga brott och andra störningar av den allmänna<br>ordningen och säkerheten, övervaka den allmänna ordningen och säker-</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>126</p>
<p>heten, hindra störningar därav samt ingripa när något sådant inträffat eller<br>bedriva spaning och utredning i fråga om brott som hör under allmänt<br>åtal. Den innehåller även särskilda regler om behandling av uppgifter i<br>kriminalunderrättelseverksamhet.</p>
<p>Slutligen innehåller polisdatalagen också särskilda bestämmelser om<br>vissa register som förs med hjälp av automatiserad behandling, dvs.<br>dataregister. Dessa register är kriminalunderrättelseregister, register med<br>uppgifter om DNA-analyser i brottmål, fingeravtrycks- och signalements-<br>register samt SÄPO-registret.</p>
<h4>Lagen om belastningsregister</h4>
<p>Enligt lagen (1998:620) om belastningsregister, BRL, skall Rikspolis-<br>styrelsen föra ett rikstäckande belastningsregister. Ändamålet med<br>belastningsregistret skall vara att ge information om sådana belastnings-<br>uppgifter som behövs i verksamhet hos polis- och tullmyndigheter för att<br>förebygga, upptäcka och utreda brott, hos åklagarmyndigheter för beslut<br>om förundersökning och åtal och vid utfärdande av strafförelägganden<br>samt hos allmänna domstolar för val av påföljd och straffmätning.<br>Uppgifter i registret skall också fa användas av polismyndigheter och<br>andra myndigheter vid sådan lämplighetsprövning, tillståndsprövning och<br>annan prövning som anges i lag eller förordning samt av enskilda om det<br>är av särskild betydelse i den enskildes verksamhet. I lagen om belast-<br>ningsregister bemyndigas regeringen att föreskriva att en myndighet får<br>ha direktåtkomst till belastningsregistret.</p>
<p>Alla påföljder för brott skall registreras i belastningsregistret. Belast-<br>ningsregistret skall vidare innehålla uppgifter om den som har ålagts<br>förvandlingsstraff för böter, den som med tillämpning av 30 kap. 6 §<br>brottsbalken har förklarats fri från påföljd, den som skall utvisas eller<br>utlämnas samt om den som har meddelats besöksförbud. Vissa uppgifter<br>om den som är dömd i utlandet skall också registeras. Respekten för den<br>personliga integriteten kommer till uttryck i begränsningar när det gäller<br>utlämnande av uppgifter ur belastningsregistret. För registret gäller enligt<br>7 kap. 17 § sekretesslagen (1980:100) absolut sekretess, dvs. uppgifter<br>far endast lämnas ut enligt vad som är särskilt föreskrivet.</p>
<p>Regeringen bemyndigas i lagen om belastningsregister att utfärda före-<br>skrifter om registrets närmare innehåll. Det kan bl.a. gälla uppgifter om<br>utvisning, intagning i eller utskrivning från sjukvårdsinrättning av den<br>som av domstol överlämnats till psykiatrisk vård samt uppgifter om<br>resning.</p>
<h4>Lagen om misstankeregister</h4>
<p>Enligt lagen (1998:621) om misstankeregister (MRL) skall Rikspolis-<br>styrelsen föra ett rikstäckande register med uppgifter om dem som är<br>skäligen misstänkta för brott. Misstankeregistret skall föras för att<br>underlätta tillgången till sådana uppgifter om skälig misstanke om brott<br>som behövs i verksamhet hos polis- och tullmyndigheter för att samordna<br>förundersökningar mot en misstänkt person och för att förebygga, upp-</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>127</p>
<p>täcka och utreda brott samt hos åklagarmyndigheter för beslut om för-<br>undersökning och åtal. Registret får även användas av andra myndigheter<br>som har att utföra lämplighetsprövning, tillståndsprövning eller annan<br>prövning som anges i författning. Slutligen får registret användas för att<br>- i den utsträckning regeringen föreskriver - till enskild lämna uppgift<br>som är av särskild betydelse i dennes verksamhet.</p>
<h4>8.3.2 Uppgifter i SIS (artiklarna 94-100)</h4>
<p>SIS får endast innehålla vissa angivna typer av uppgifter, nämligen upp-<br>gifter om personer, föremål och fordon, som är nödvändiga för vissa sär-<br>skilda ändamål. Ändamålen är förvarstagande för utlämning, införande<br>på spärrlista, omhändertagande av personer, uppgift om uppehållsort eller<br>hemvist, hemlig övervakning eller särskild kontroll samt efterlysning av<br>fordon eller andra föremål.</p>
<h4>Personuppgifter</h4>
<p>Schengenkonventionen (artikel 94)</p>
<p>När det gäller personer får endast vissa angivna uppgifter registreras.<br>Dessa är uppgifter om namn och andra identitetsuppgifter - alias, sär-<br>skilda yttre och oföränderliga kännemärken, födelsedatum och födelseort,<br>kön och nationalitet - samt uppgift om huruvida personen är beväpnad<br>eller kan befaras tillgripa våld. Vidare skall uppgifter finnas om syftet<br>med registreringen samt den åtgärd som den rapporterande staten begär.<br>Artikeln anger uttryckligen att anmärkningar av annat slag inte är tillåtna;<br>det gäller särskilt de uppgifter som nämns i första meningen i artikel 6 i<br>Europarådets konvention av den 28 januari 1981 om skydd för enskilda<br>vid automatisk databehandling av personuppgifter, dvs. personuppgifter<br>som avslöjar rasursprung eller politiska åsikter eller som rör hälsa eller<br>sexualliv.</p>
<p>En Schengenstat som bedömer att en begäran inte är förenlig med dess<br>nationella lagstiftning, internationella förpliktelser eller viktiga nationella<br>intressen kan i vissa fall begära att rapporten i SIS åtföljs av ett<br>meddelande om att verkställighet inte kommer att ske inom dess<br>territorium, en s.k. flagga. De fall när en sådan flagga kan läggas in i<br>registret är omhändertagande av personer enligt artiklarna 95 och 97 samt<br>hemlig övervakning och särskild kontroll enligt artikel 99.</p>
<p>Personuppgifter i SIS i förhållande till nationella regler</p>
<p>När det först gäller vilka personuppgifter som kommer att flyta in i SIS,<br>kan konstateras att Schengenkonventionen inte innehåller några bestäm-<br>melser som ålägger staterna att registrera vissa uppgifter. Detta hänger<br>samman med att införande av en rapport i SIS innebär en begäran om att<br>övriga stater skall vidta en viss åtgärd med avseende på en efterspanad<br>person. Varje Schengenstat råder naturligtvis själv över vilka åtgärder<br>den i varje särskilt fall vill begära och därigenom vilka uppgifter den</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>128</p>
<p>lägger in i SIS. De rapporter som Sverige kommer att registrera i SIS,<br>kommer således endast att innehålla personuppgifter som får registreras<br>enligt svensk rätt.</p>
<p>Därutöver kommer emellertid de personuppgifter m.m. som omfattas<br>av rapporter från andra Schengenländer, att flyta in till det svenska<br>registret genom formedling av C.SIS. Beslutanderätten över vilka dessa<br>uppgifter är ligger hos den rapporterande staten eftersom registerinne-<br>hållet i hela SIS skall vara enhetligt. Dessa uppgifter kan Sverige således<br>inte råda över. De flesta slag av uppgifter som kommer att flyta in genom<br>andra Schengenstaters rapporter finns redan i dag i befintliga svenska<br>register, men det kan inte uteslutas att vissa uppgifter som kan omfattas<br>av rapporterna inte motsvaras av något befintligt svenskt register.</p>
<p>Det nämnda förbudet mot att registrera andra anmärkningar än de<br>uppgifter som har räknats upp i artikel 94 innebär exempelvis att de fyra<br>sista siffrorna i våra svenska personnummer inte far förekomma i SIS.</p>
<h4>Efterlysning för förvarstagande för utlämning</h4>
<p>Schengenkonventionen (artikel 95)</p>
<p>Enligt artikel 95 far en efterlysning med begäran om att den efterlyste<br>personen skall tas i forvar för utlämning registreras i SIS. Schengen-<br>statema har åtagit sig att verkställa det begärda förfarandet i enlighet med<br>gällande konventioner om utlämning och nationell rätt. En stat vars<br>nationella rätt inte tillåter att en framställning verkställs kan begära en<br>markering i sitt nationella SIS om verkställighetsförbud, dvs. att verk-<br>ställighet inte får ske i den staten. Därför skall en Schengenstat, innan<br>den gör en framställning enligt artikel 95, undersöka om det begärda<br>förvarstagandet kan ske i överensstämmelse med de andra Schengen-<br>statemas nationella lagstiftning.</p>
<p>En markering om verkställighetsförbud (en s.k. flagga) medför att<br>registreringen inte kommer att synas i det nationella registret i den stat<br>där verkställighetsförbud gäller. De andra Schengenstaterna skall ändå<br>verkställa det begärda förfarandet.</p>
<p>När en Schengenstat gör en rapport i SIS, skall den utan dröjsmål<br>sända de andra berörda staterna vissa uppgifter som är av betydelse för<br>verkställighet av den begärda utlämningen. Dessa uppgifter befordras via<br>SIRENE-kontoren (se avsnitt 8.1) och registreras således inte i SIS.</p>
<p>Svensk rätt</p>
<p>Enligt efterlysningskungörelsen (1969:293) far en polismyndighet efter-<br>lysa en person genom att föra in uppgifter om vederbörande i det<br>nationella efterlysningsregistret. Beslut om efterlysning fattas av Riks-<br>polisstyrelsen, polismyndighet, åklagarmyndighet eller Kriminalvårds-<br>styrelsen. Andra myndigheter kan göra framställningar om efterlysning<br>hos en polismyndighet. Rikspolisstyrelsen beslutar om efterlysning skall<br>ske utomlands. Det kan i dag exempelvis ske via Interpol.</p>
<p>Uppgift om att någon skall utlämnas för brott antecknas i belastnings-<br>registret enligt 3 § 5 lagen om belastningsregister.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>129</p>
<p>5 Riksdagen 1999/2000. 1 samt. Nr 64</p>
<h4>Spärrlista</h4>
<p>Schengenkonventionen (artikel 96)</p>
<p>En utlänning - varmed avses en person som inte är medborgare i någon<br>av EU:s medlemsstater eller i någon annan av de stater som deltar i<br>Schengensamarbetet - far registreras på spärrlista förutsatt att det finns<br>ett beslut om det av en nationell myndighet eller domstol i enlighet med<br>nationell lagstiftning, grundat på att utlänningen utgör ett hot mot allmän<br>ordning och säkerhet eller på att vederbörande har avvisats eller utvisats.<br>Den åtgärd som begärs genom införande på spärrlistan är att personen i<br>fråga skall vägras inresa till eller uppehållstillstånd inom Schengen-<br>området.</p>
<p>I detta sammanhang kan nämnas att en Schengenstat ändå kan medge<br>inresa, begränsad till egna territoriet, om staten finner det nödvändigt av<br>humanitära skäl, i eget intresse eller på grund av internationella för-<br>pliktelser (artikel 5.2).</p>
<p>Svensk rätt</p>
<p>Uppgifter om personer som utvisats ur Sverige enligt 4 kap. 7 § ut-<br>länningslagen (1989:529) skall registreras i belastningsregistret.</p>
<p>Vidare registreras både utvisningsbeslut och avvisningsbeslut som<br>kombinerats med återreseförbud i den s.k. U-boken, som förs med<br>tillstånd från Datainspektionen.</p>
<h4>Uppgift om uppehållsort eller omhändertagande</h4>
<p>Schengenkonventionen (artiklarna 97-98)</p>
<p>För en rapport enligt artikel 97 med begäran om uppgift om uppehållsort<br>eller omhändertagande av personer som är försvunna eller som bör<br>omhändertas med hänsyn till sin egen säkerhet eller i syfte att förebygga<br>hot, far personuppgifter registreras om det finns en begäran från en<br>behörig myndighet hos den rapporterande staten. De polisiära myndig-<br>heterna i den Schengenstat där personen påträffas skall, om detta inte<br>strider mot nationell lag, underrätta den rapporterande staten om<br>personens uppehållsort eller omhänderta personen för att hindra fortsatt<br>resa.</p>
<p>Framställning om uppehållsort eller hemvist enligt artikel 98 kan göras<br>beträffande vittnen eller åtalade som skall inställa sig vid domstol eller<br>beträffande personer som skall avtjäna straff.</p>
<p>Svensk rätt</p>
<p>I det under artikel 95 ovan nämnda efterlysningsregistret antecknas upp-<br>gifter om åtalade, vittnen och andra som efterlysts för att inställa sig vid<br>förhandling i domstol.</p>
<p>Vidare antecknas signalementsuppgifter beträffande försvunna per-<br>soner i ett särskilt register som förs av Rikspolisstyrelsen och lokala<br>polismyndigheter.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>130</p>
<h4>Dold övervakning eller särskild kontroll</h4>
<p>Schengenkonventionen (artikel 99)</p>
<p>En rapport om dold övervakning eller särskild kontroll av personer eller<br>fordon får göras i syfte att bekämpa brottslighet och förebygga hot mot<br>den allmänna säkerheten. Det far endast ske under vissa förutsättningar.<br>Det första fallet är om det finns sannolika skäl att misstänka att personen<br>avser att begå, eller redan begår, ett stort antal synnerligen grova brott.<br>Det andra fallet som får föranleda en sådan rapport är om den allmänna<br>uppfattningen om personen, särskilt på grundval av redan begångna brott,<br>leder till misstanke om att han även i fortsättningen kommer att begå<br>synnerligen grova brott.</p>
<p>Det finns vidare särskilda regler om begäran om dold övervakning eller<br>särskild kontroll av personer som misstänks hota statens säkerhet, när det<br>finns synnerliga skäl till misstanke att de uppgifter som inhämtas och<br>översänds till den rapporterande staten är nödvändiga för att man skall<br>kunna vidta skyddsåtgärder för att avvärja den allvarliga fara som någon<br>utgör eller någon annan allvarlig fara för statens inre eller yttre säkerhet.<br>I dessa fall är den rapporterande Schengenstaten skyldig att rådgöra med<br>de andra Schengenstaterna före registrering.</p>
<p>Vid dold övervakning kan vissa uppgifter inhämtas och översändas till<br>den rapporterande myndigheten om påträffande av den person eller det<br>fordon som rapporterats. Dessa uppgifter är</p>
<p>• att den person eller det fordon som rapporterats har påträffats,</p>
<p>• plats, tidpunkt eller skäl för påträffandet,</p>
<p>• den övervakades resväg och målet för resan,</p>
<p>• personer i den övervakades sällskap eller passagerare i det över-<br>vakade fordonet,</p>
<p>• medförda föremål samt</p>
<p>• omständigheter kring påträffandet av personen eller fordonet.</p>
<p>Sådan information översänds bilateralt från SIRENE-kontoret i den stat<br>som har gjort iakttagelserna till den rapporterande statens SIRENE-<br>kontor (se avsnitt 8.1). Uppgifterna registreras alltså inte i SIS.</p>
<p>Inom ramen för särskild kontroll far personer kroppsvisiteras samt<br>fordon och medförda föremål genomsökas i enlighet med nationell lag-<br>stiftning. Om en anmodad stats lagar inte tillåter den begärda kontrollen<br>skall den ändras till hemlig övervakning. En stat som inte alls tillåter vad<br>som begärs i framställningen kan begära en markering om verk-<br>ställighetsförbud.</p>
<p>Svensk rätt</p>
<p>Registrering av misstänkta styrs av lagen om misstankeregister samt av<br>polisdatalagens regler om kriminalunderrättelseregister och SÄPO-<br>registret.</p>
<p>Misstankeregistret skall föras för att underlätta tillgången till sådana<br>uppgifter om skälig misstanke om brott, som behövs i verksamhet hos<br>polis- och tullmyndigheter för att samordna förundersökningar mot en</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>131</p>
<p>misstänkt person och för att förebygga, upptäcka och utreda brott samt<br>hos åklagarmyndigheter för beslut om förundersökning och åtal.</p>
<p>Kriminalunderrättelseregister far föras av Rikspolisstyrelsen eller en<br>polismyndighet, endast för att ge underlag för beslut om särskilda under-<br>sökningar avseende allvarlig brottslig verksamhet eller underlätta till-<br>gången till allmänna uppgifter med anknytning till underrättelse-<br>verksamhet. En särskild undersökning är en undersökning i kriminal-<br>underrättelseverksamhet som innebär insamling, bearbetning och analys<br>av uppgifter för att ge underlag för beslut om förundersökning eller om<br>särskilda åtgärder för att förebygga, förhindra eller upptäcka brott. Med<br>allvarlig brottslig verksamhet avses brottslighet för vilken är föreskrivet<br>fängelse i två år eller längre.</p>
<p>Kriminalunderrättelseregister får innehålla uppgifter som kan hänföras<br>till en enskild person endast om uppgifterna ger anledning att anta att<br>allvarlig brottslighet har utövats eller kan komma att utövas och den som<br>avses med uppgifterna skäligen kan misstänkas för att ha utövat eller<br>komma att utöva den allvarliga brottsligheten. Uppgifter om transport-<br>medel eller varor som kan antas ha samband med allvarlig brottslighet<br>eller om hjälpmedel som kan antas ha använts i sådan verksamhet, får<br>registreras även om uppgifterna kan hänföras till en enskild person som<br>det inte finns någon misstanke mot. Sådana uppgifter skall dock alltid<br>förses med upplysning om att det inte finns någon misstanke mot den<br>personen.</p>
<p>Ett kriminalunderrättelseregister far endast innehålla vissa särskilt<br>angivna uppgifter. Dessa är upplysningar om varifrån den registrerade<br>uppgiften kommer och om uppgiftslämnarens trovärdighet, identifierings-<br>uppgifter, uppgifter om särskilda bestående fysiska kännemärken, de<br>omständigheter och händelser som ger anledning att anta att den<br>registrerade har utövat eller kan komma att utöva allvarlig brottslig verk-<br>samhet, uppgifter om varor, brottshjälpmedel och transportmedel, uppgift<br>om ärendenummer samt hänvisning till en särskild undersökning där<br>uppgifter om den registrerade behandlas och till register som förs av<br>polis- eller tullmyndighet i vilket uppgifter om den registrerade före-<br>kommer.</p>
<p>SÄPO-registrets ändamål är att underlätta spaning i syfte att förebygga<br>och avslöja brott mot rikets säkerhet, att underlätta spaning i syfte att<br>bekämpa terrorism samt att utgöra underlag för registerkontroll enligt<br>säkerhetsskyddslagen.</p>
<p>SÄPO-registret får innehålla uppgifter som kan hänföras till en enskild<br>person endast om personen som uppgifterna gäller kan misstänkas för att<br>ha utövat eller komma att utöva brottslig verksamhet som innefattar hot<br>mot rikets säkerhet eller terrorism, om personen har undergått register-<br>kontroll enligt säkerhetsskyddslagen eller om det med hänsyn till<br>registrets ändamål annars finns särskilda skäl till det. SÄPO-registret far<br>endast innehålla identifieringsuppgifter, uppgifter om grunden för<br>registrering och hänvisning till de ärenden där uppgifter om den<br>registrerade behandlas.</p>
<p>I detta sammanhang bör anmärkas att polisdatalagen i huvudsak gäller<br>även för Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter samt att några</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>132</p>
<p>särskilda bestämmelser om behandling av uppgifter i Säkerhetspolisens Prop. 1999/2000:64<br>underrättelseverksamhet inte har ansetts behövas.</p>
<h4>Efterlysning av föremål</h4>
<p>Schengenkonventionen (artikel 100)</p>
<p>Slutligen kan i SIS registreras uppgifter om vissa kategorier av föremål<br>som har efterlysts för beslag eller för att användas som bevismedel vid<br>rättegång i brottmål (artikel 100). Om ett rapporterat föremål påträffas<br>skall den myndighet som har observerat rapporten i SIS kontakta den<br>rapporterande för att komma överens om vilka åtgärder som skall vidtas.<br>De föremål som avses är vissa angivna stulna, bortförda eller försvunna<br>motorfordon, släpvagnar, husvagnar, skjutvapen, blankodokument, legiti-<br>mationshandlingar samt sedlar.</p>
<p>Svensk rätt</p>
<p>Enligt personuppgiftslagen är all slags information som direkt eller in-<br>direkt kan hänföras till en fysisk person som är i livet att anse som<br>personuppgifter. Det innebär att de flesta uppgiftsslag som får registreras<br>i SIS enligt artikel 100 är att anse som personuppgifter och således faller<br>under personuppgiftslagens tillämpningsområde. Det får bl.a. till följd att<br>uppgifterna får behandlas bara om det är lagligt samt far samlas in bara<br>för särskilda, uttryckligt angivna, ändamål. Se avsnitt 8.3.1.</p>
<p>Registrering av efterlysta försvunna eller stulna fordon m.m. är tillåtet<br>enligt svensk rätt. Som exempel kan anges att polisdatalagen tillåter<br>behandling av personuppgifter för bedrivande av spaning och utredning<br>om brott som hör under allmänt åtal.</p>
<p>8.3.3 Överväganden och förslag</p>
<h4>Regeringens förslag:</h4>
<p>• Behandling av personuppgifter i det svenska SIS-registret regleras i<br>en särskild lag, lagen om Schengens informationssystem.</p>
<p>• Rikspolisstyrelsen är personuppgiftsansvarig för SIS-registret (1 §).</p>
<p>• Registret är ett hjälpmedel för Schengenstaterna där de kan registrera<br>framställningar om åtgärder enligt Schengenkonventionen (2 §).</p>
<p>• Registret skall innehålla framställningar om vissa angivna åtgärder</p>
<p>(3 §)•</p>
<p>• Bara vissa identifieringsuppgifter, uppgift om huruvida den rappor-<br>terade personen är beväpnad eller kan befaras tillgripa våld samt uppgift<br>om verkställighetsförbud får enligt lagen förekomma i SIS (4 §) och<br>endast om motsvarande slag av uppgifter får behandlas enligt den<br>registrerande statens nationella rätt (5 §).</p>
<p>• Rikspolisstyrelsen får registrera uppgifter i SIS bara om det är<br>nödvändigt för de åtgärder som får begäras, och bara i angelägenheter<br>som är av vikt (6 §).</p>
<p>133</p>
<p>Promemorians förslag: överensstämmer i sak med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna har tillstyrkt förslagen eller lämnat dem utan<br>erinran, med undantag för Uppsala universitet som har ifrågasatt lämplig-<br>heten av en ny reglering av polisregister.</p>
<h4>Skälen för regeringens förslag</h4>
<p>Det svenska SIS-registret avviker till sin konstruktion från de gällande<br>svenska polisregistren, både tekniskt och juridiskt, i sådan grad att det<br>bör regleras i en särskild lag. Lagen bör återspegla Schengenkonven-<br>tionens regler om behandling av personuppgifter m.m.</p>
<p>En särskild lag om inrättandet av det nationella registret</p>
<p>En medverkan i Schengensamarbetet såvitt gäller SIS kräver, som fram-<br>gått, att det byggs upp en sådan nationell enhet av Schengens informa-<br>tionssystem i Sverige som anges i konventionen, dvs. ett nationellt<br>register.</p>
<p>SIS är ett efterlysnings- och spaningsregister, som har till syfte att<br>främja samarbetet avseende polisiära och rättsliga frågor samt frågor om<br>inresa och uppehållstillstånd mellan Schengenstaterna. De personupp-<br>gifter som far registreras i SIS är i huvudsak sådana polisiära uppgifter<br>som enligt personuppgiftslagen endast far registreras av myndigheter.</p>
<p>Uppgifterna i SIS är typiskt sett sådana som förekommer i polis-<br>register. En författningsreglering av det svenska SIS-registret måste<br>därför utgå från de lagar och andra författningar som reglerar behandling<br>av personuppgifter i polisens verksamhet, dvs. främst personuppgifts-<br>lagen (1998:204), polisdatalagen (1998:622), PDL, lagen (1998:620) om<br>belastningsregister, BRL, och lagen (1998:621) om misstankeregister,<br>MRL. Det innebär att Sverige får registrera uppgifter i SIS endast i den<br>utsträckning som behandling av motsvarande slag av uppgifter är tillåten<br>enligt dessa lagar eller annan författning.</p>
<p>Emellertid kommer inte endast svenska rapporter, utan även andra<br>Schengenstaters rapporter att flyta in i det svenska SIS-registret via den<br>tekniska stödfunktionen C.SIS. Andra Schengenstater får registrera<br>uppgifter i SIS, i enlighet med sina respektive nationella lagstiftningar,<br>förutsatt att det är tillåtet enligt Schengenkonventionen. I den mån en<br>annan Schengenstats lagstiftning tillåter behandling av personuppgifter<br>som inte är tillåten enligt svensk rätt, är Sverige enligt Schengen-<br>konventionen ändå skyldigt att ta emot sådana uppgifter i det svenska<br>SIS-registret. I det svenska registret kan det alltså komma att föras in<br>vissa uppgifter som enligt våra interna regler inte far behandlas. Denna<br>juridiska och tekniska konstruktion förekommer inte på något annat håll i<br>svensk rätt. De svenska reglerna behöver därför kompletteras med en<br>särskild reglering om SIS för att Sverige skall kunna leva upp till sina<br>åtaganden i förhållande till Schengenstaterna att ta emot uppgifter enligt<br>Schengenkonventionen. Mot bakgrund av att det svenska SIS-registret<br>blir ett rikstäckande register som bl.a. kommer att kunna innehålla upp-<br>gifter om domar i brottmål (exempelvis i samband med framställningar<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>134</p>
<p>om förvarstagande för utlämning), bör dessa regler meddelas i lag, lagen<br>om Schengens informationssystem.</p>
<p>Den nya lagen skall dock inte reglera varje fråga som kan bli aktuell i<br>sammanhanget. I den mån det redan finns en bestämmelse i person-<br>uppgiftslagen, som är det grundläggande regelverket i svensk rätt för<br>behandling av personuppgifter, och i den mån den bestämmelsen bör<br>gälla även för SIS, bör dubbelreglering undvikas. Den nya lagen om det<br>svenska SIS-registret bör således, på samma sätt som lagen om<br>belastningsregister och lagen om misstankeregister, gälla jämte person-<br>uppgiftslagen. SIS-registret bör vidare, i likhet med belastnings- och<br>misstankeregistren, undantas från polisdatalagens tillämpningsområde.</p>
<p>Den nya lagen bör tillåta behandling av uppgifter i SIS i den mån det är<br>tillåtet enligt Schengenkonventionen, dvs. de uppgifter som anges i<br>Schengenkonventionen far förekomma i den mån registreringen är<br>förenlig med gällande rätt i den registrerande staten. En reglering med<br>denna innebörd är nödvändig för att Sverige skall kunna uppfylla sitt<br>åtagande enligt Schengenkonventionen att ta emot andra Schengenstaters<br>rapporter. Av begränsningen att registreringen skall vara förenlig med<br>gällande rätt i den registrerande staten följer att Sverige, som nämnts, far<br>registrera uppgifter i SIS endast i den utsträckning en behandling av<br>motsvarande slag av uppgifter är tillåten enligt personuppgiftslagen,<br>PDL, BRL, MRL och andra författningar. Detta bör för tydlighets skull<br>anges uttryckligen i lagtexten. En typ av uppgift som far behandlas i<br>exempelvis belastningsregistret eller i ett kriminalunderrättelseregister får<br>Rikspolisstyrelsen således behandla även i SIS, om övriga förutsättningar<br>som Schengenkonventionen ställer upp är uppfyllda. Däremot krävs inte<br>att alla förutsättningar som BRL eller PDL ställer upp är uppfyllda. Det<br>förhållandet att exempelvis PDL inte är tillämplig på svenska<br>registreringar i SIS hindrar alltså inte att en registrering i SIS kan vara<br>tillåten på grund av att en uppgift av samma slag far behandlas enligt<br>polisdatalagen.</p>
<p>Det svenska SIS-registret kommer, som framgått, att innehålla både<br>svenska och utländska registreringar. Vissa regler i lagen kommer enbart<br>att avse svenska registreringar. En tänkbar modell är därför att dela in<br>lagen i en del som gäller enbart för de svenska registreringarna och en del<br>som gäller för de utländska. Det skulle emellertid leda till omfattande<br>dubbleringar, eftersom huvuddelen av regelverket kommer att gälla för<br>båda slagen av registreringar. I stället föreslås att det tydligt anges vilka<br>regler som endast avser svenska registreringar. Som ett exempel kan<br>pekas på att gallringsreglema kan rikta sig till Sverige endast vad gäller<br>svenska registreringar.</p>
<p>För att uppnå överskådlighet bör den särskilda lagen följa samma<br>disposition som lagen om belastningsregister och lagen om misstanke-<br>register. De enskilda lagrummen däremot bör, mot bakgrund av registrets<br>särskilda konstruktion och konventionsreglemas lydelse, så nära som<br>möjligt följa Schengenkonventionens lydelse.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>135</p>
<p>RPS skall vara personuppgiftsansvarig för SIS-registret</p>
<p>Schengenkonventionen förutsätter att varje stat utser en myndighet som<br>är huvudansvarig för det nationella SIS-registret. Det är genom den<br>myndigheten som staten skall göra sina rapporter i SIS.</p>
<p>För Sveriges del bör Rikspolisstyrelsen utses till personuppgifts-<br>ansvarig, i den betydelse som avses i personuppgiftslagen. Rikspolis-<br>styrelsens ställning som personuppgiftsansvarig innebär bl.a. att det blir<br>styrelsens uppgift att ta ställning till om uppgifter i registret skall lämnas<br>ut. Att Rikspolisstyrelsen utses till personuppgiftsansvarig utesluter dock<br>inte att Rikspolisstyrelsen utser en annan myndighet som personuppgifts-<br>biträde som registrerar vissa rapporter, ansvarar för rättelser o.s.v., enligt<br>de regler för personuppgiftsbiträde som finns i personuppgiftslagen.</p>
<p>Rikspolisstyrelsen skall således i den nya lagen ges i uppgift att föra<br>det svenska SIS-registret. Ändamålet med registret skall vara att utgöra<br>ett hjälpmedel där Schengenstaterna kan göra framställningar om de<br>särskilda åtgärder som får begäras i SIS samt därigenom främja sam-<br>arbete mellan Schengenstaterna vad gäller polisiära och rättsliga frågor<br>samt frågor om inresa och uppehållstillstånd.</p>
<p>Tillåtna ändamål för behandling av personuppgifter i SIS</p>
<p>En registrering i SIS är, som framgått, en begäran om att den Schengen-<br>stat som påträffar den registrerade personen, fordonet eller föremålet<br>skall vidta en viss åtgärd som får begäras enligt Schengenkonventionen,<br>exempelvis att en person skall tas i förvar för att lämnas ut till den<br>rapporterande staten (se närmare avsnitt 8.1 och 8.3.2).</p>
<p>Registrering av en person i SIS far ske endast på den grunden att någon<br>av de åtgärder som anges i Schengenkonventionen begärs, dvs. efter-<br>lysning för förvarstagande för utlämning, införande på spärrlista,<br>omhändertagande av personer för egen eller annans säkerhet, upplysning<br>om hemvist eller uppehållsort avseende försvunna personer eller personer<br>som har förelagts att inställa sig vid domstol i vissa fall, dold över-<br>vakning eller särskild kontroll samt efterlysning av föremål som efterlysts<br>för beslag eller för att användas som bevismaterial vid rättegång i<br>brottmål. Av den nya lagen bör således framgå att behandling av person-<br>uppgifter i SIS får ske enbart på den grunden att någon av de särskilda<br>angivna åtgärderna begärs. Lagen bör vidare återspegla Schengen-<br>konventionens regel att en prövning bör ske i varje fall av om uppgifterna<br>är nödvändiga för den begärda åtgärden och om ärendet är av sådan vikt<br>att registrering i SIS är berättigad. Denna regel bör i den svenska lagen<br>rikta sig till Rikspolisstyrelsen såsom personuppgiftsansvarig för de<br>svenska registreringarna i SIS.</p>
<p>Personuppgifter som får registreras i SIS m.m.</p>
<p>Schengenkonventionen reglerar uttömmande vilka personuppgifter som<br>får registreras när någon av åtgärderna begärs, nämligen vissa identi-<br>fieringsuppgifter samt uppgift om huruvida personen är beväpnad eller<br>kan befaras tillgripa våld. Sådana bestämmelser brukar i svensk rätt<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>136</p>
<p>vanligen meddelas i förordning eller myndighets föreskrifter. Prop. 1999/2000:64<br>Registrering av personuppgifter i kriminalunderrättelseregister eller i<br>SÄPO-registret har emellertid ansetts så känsligt att reglerna om vilka<br>personuppgifter som far förekomma i dessa register har meddelats i lag<br>(prop. 1997/98:97, bet. 1997/98:JuU20, rskr 1997/98:276).</p>
<p>SIS är ett omfattande register. Där registrerar inte bara Sverige upp-<br>gifter enligt svensk nationell rätt, utan även andra europeiska stater<br>registrerar uppgifter enligt sina nationella rättsordningar. Vidare är det ett<br>stort antal myndigheter i många länder som har tillgång till uppgifter i<br>SIS. Därtill kommer att registret innehåller uppgifter om såväl dömda<br>som misstänkta brottslingar och även andra personer. Det framstår därför<br>som lämpligt att meddela även bestämmelserna om vilka personuppgifter<br>som far registreras i SIS i lag. Lagen bör således ange vilka person-<br>uppgifter som far behandlas i SIS och därför innehålla den uppräkning av<br>personuppgifter som finns i artikel 94.3 första stycket i Schengen-<br>konventionen. Som några remissinstanser har påpekat finns dock<br>anledning att i vissa avseenden frångå den svenska översättningen av<br>konventionstexten. (Beträffande förbudet i artikel 94.3 andra stycket mot<br>behandling av känsliga uppgifter, se avsnitt 8.10.3).</p>
<p>Vidare innehåller Schengenkonventionen regler om verkställighets-<br>förbud, s.k. flaggor. Enligt dessa regler får Sverige i vissa fall begära att<br>rapporten i SIS åtföljs av ett meddelande om att verkställighet inte<br>kommer att ske på svenskt territorium (se avsnitt 8.2). Reglerna om<br>verkställighetsförbud är delvis mycket detaljerade och - särskilt när det<br>gäller regelverket kring hur de s.k. flaggorna skall hanteras - av rent<br>teknisk natur. Dessa bestämmelser bör därför inte tas in i den särskilda<br>lagen om SIS. I lagen bör dock anges att verkställighetsförbud får<br>registreras. Särskilt bemyndigande till regeringen att utfärda bestäm-<br>melser i detta avseende bedöms inte nödvändigt.</p>
<h3>8.4 Tillgång till uppgifter i SIS och sekretess (artiklarna<br>101, 109 och 114)</h3>
<h4>8.4.1 Schengenkonventionens regler</h4>
<p>Uppgifter som finns registrerade i SIS är, enligt artikel 101, tillgängliga<br>endast for myndigheter som har behörighet att utföra gränskontroller eller<br>undersökningar inom landet som verkställs av polis eller tull samt<br>samordning av sådana undersökningar. Uppgifter från spärrlista (artikel<br>96) är även tillgängliga för vissa myndigheter som handlägger ärenden<br>om viseringar, uppehållstillstånd, m.m. Därtill kommer att den nationella<br>tillsynsmyndighet som varje Schengenstat är skyldig att utse skall ha<br>tillträde till registret (artikel 114, se vidare nedan i avsnitt 8.9).</p>
<p>Enskildas rätt att ta del av uppgifter i SIS skall följa nationell rätt<br>(artikel 109). Vissa begränsningar skall dock gälla, oavsett den nationella<br>lagstiftningens innehåll. En Schengenstat som inte har registrerat den<br>aktuella rapporten i SIS får endast lämna ut information om sådana upp-<br>gifter efter det att den rapporterande staten har fatt tillfälle att yttra sig.<br>En begäran om utlämnande av uppgifter till den berörde skall vidare</p>
<p>137<br></p>
<p>avslås om det kan skada verkställigheten av den åtgärd som rapporten<br>avser, eller någon annan persons rätt eller frihet måste skyddas. Slutligen<br>får uppgifter inte lämnas ut under en pågående dold övervakning.</p>
<p>8.4.2 Gällande rätt</p>
<p>Sekretesslagen</p>
<p>Rätten att fa del av allmänna handlingar följer av reglerna om handlings-<br>offentlighet i 2 kap. tryckfrihetsförordningen. Handlingsoffentligheten<br>begränsas genom regler i sekretesslagen (1980:100) eller lag eller för-<br>ordning till vilken sekretesslagen hänvisar. I sekretesslagen finns bl.a.<br>regler till skydd för enskilda och till skydd för det allmänna.</p>
<p>De uppgifter som förekommer i register i polisens verksamhet är ofta<br>av en sådan natur att de av olika skäl inte far lämnas ut. En pågående<br>förundersökning kan skadas om uppgifter ur den kommer ut. Vidare<br>anses uppgifter ur belastningsregister kunna skada den som är dömd för<br>ett brott i sin återanpassning i samhället. Därför är uppgifter i dessa<br>register sekretessbelagda.</p>
<p>För uppgifter i belastningsregister råder det, enligt 7 kap. 17 §<br>sekretesslagen, absolut sekretess. Den absoluta sekretessen innebär att<br>uppgifter endast får lämnas ut när det föreskrivs i lagen (1998:620) om<br>belastningsregister, BRL och säkerhetsskyddslagen (1996:627) samt i<br>förordningar som har stöd i dessa lagar.</p>
<p>För uppgifter om enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden i<br>register som förs av Rikspolisstyrelsen enligt polisdatalagen (1998:622)<br>eller uppgifter som annars behandlas med stöd av polisdatalagen, gäller<br>sekretess (9 kap. 17 § första stycket 6 sekretesslagen). Exempel på sådana<br>register är kriminalunderrättelseregister och SÄPO-registret. Också för<br>uppgifter i misstankeregister gäller sekretess (9 kap. 17 § första stycket<br>7). Sekretess gäller för uppgift i de nämnda registren om det inte står<br>klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom<br>närstående lider skada eller men. Om utlämnande av sådana uppgifter<br>gäller vad som är föreskrivet i lagen (1998:621) om misstankeregister,<br>MRL och polisdatalagen (1998:622), PDL, samt förordningar som har<br>stöd i dessa lagar.</p>
<p>Av intresse är även ett register som Rikspolisstyrelsen för över de<br>personer som har utvisats ur Sverige och över motsvarande uppgifter som<br>har kommit in från de övriga nordiska länderna eller Interpol (2 § 5 samt<br>7 § polisregisterkungörelsen [1969:38]), det s.k. Personefterlysnings- och<br>U-boksregistret. I en del, den s.k. U-boken, är registret ett polisregister<br>som förs med stöd av lagen (1965:94) om polisregister m.m. Uppgifter i<br>U-boken omfattas av absolut sekretess (7 kap. 17 § första stycket<br>sekretesslagen samt p. 2 i övergångsbestämmelserna till lagen (1998:624)<br>om ändring i sekretesslagen (1980:100).</p>
<p>Sekretess gäller vidare för uppgift om enskilds personliga eller<br>ekonomiska förhållanden bl.a. i förundersökning i brottmål och i åklagar-<br>myndighets, polismyndighets, skattemyndighets, Statens kriminal-<br>tekniska laboratoriums, Tullverkets eller Kustbevakningens verksamhet i<br>övrigt för att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott, om det inte<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>138</p>
<p>står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom<br>närstående lider skada eller men (9 kap. 17 § första stycket 1 och 4<br>sekretesslagen). I sådan verksamhet gäller sekretess också för anmälan<br>eller utsaga från enskild, om det kan antas uppkomma fara för att någon<br>utsätts för våld eller allvarligt men om uppgiften röjs (9 kap. 17 § andra<br>stycket sekretesslagen).</p>
<p>Uppgift som hänför sig till förundersökning i brottmål, angelägenhet<br>som avser användning av tvångsmedel i brottmål eller i annan verksam-<br>het för att förebygga brott samt åklagarmyndighets, polismyndighets m.fl.<br>verksamhet i övrigt för att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott<br>m.m. far inte lämnas ut om det kan antas att syftet med beslutade eller<br>förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas<br>om uppgiften röjs. Det framgår av 5 kap. 1 § första stycket sekretess-<br>lagen, och brukar benämnas förundersökningssekretess.</p>
<p>Vidare far en uppgift inte lämnas ut som hänför sig till polisens<br>underrättelseverksamhet eller som hänför sig till Säkerhetspolisens<br>verksamhet för att avslöja brott mot rikets säkerhet eller förebygga<br>terrorism, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att syftet med<br>beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller framtida verksamhet<br>skadas (5 kap. 1 § andra stycket sekretesslagen).</p>
<p>Bestämmelser om utlänningssekretess finns i 7 kap. 14 § sekretess-<br>lagen. Som exempel kan nämnas att i verksamhet för kontroll över<br>utlänningar gäller sekretess för uppgift om enskilds förhållanden, om det<br>inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon<br>honom närstående lider skada eller men. Beträffande beslut i sådant<br>ärende gäller sekretessen dock endast för uppgifter i skälen.</p>
<p>Slutligen bör nämnas att utrikessekretess, enligt 2 kap. 1 § sekretess-<br>lagen, gäller för uppgift som angår Sveriges förbindelser med annan stat<br>eller i övrigt rör annan stat, mellanfolklig organisation, myndighet,<br>medborgare eller juridisk person i annan stat, om det kan antas att det stör<br>Sveriges mellanfolkliga förbindelser eller på annat sätt skadar landet om<br>uppgiften röjs.</p>
<h4>Särskilda regler om behandling av personuppgifter i polisens<br>verksamhet</h4>
<p>Uppgifter i belastningsregistret och i misstankeregistret är tillgängliga för<br>de myndigheter och i den verksamhet för vilka de förs, dvs. i huvudsak<br>polismyndigheter och Tullverket för att förebygga, upptäcka och utreda<br>brott, åklagarmyndigheter för beslut om förundersökning och åtal samt<br>polismyndigheter och andra myndigheter för viss lämplighets- eller<br>tillståndsprövning o.d.</p>
<p>Både lagen om belastningsregister och lagen om misstankeregister<br>innehåller bestämmelser av innebörd att uppgifter på begäran skall<br>lämnas ut till polismyndighet, Tullverket och åklagarmyndighet samt till<br>myndighet i övrigt i den utsträckning regeringen för vissa slag av ärenden<br>föreskriver eller för ett särskilt fall ger tillstånd till det (6 § BRL, 5 §<br>MRL). Från belastningsregistret, som omfattas av absolut sekretess, får<br>uppgifter även lämnas till Riksdagens ombudsmän (JO), Justitiekanslem<br>(JK) samt Datainspektionen för deras tillsynsverksamhet samt i vissa fall<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>139</p>
<p>till förvaltningsdomstol. När en myndighet begär uppgifter ur misstanke- Prop. 1999/2000:64<br>registret skall behovs- och proportionalitetsprincipema gälla. Det innebär<br>att en myndighet som har rätt att få uppgifter ur ett register i varje särskilt<br>fall noga skall pröva behovet av informationen. En begäran om att få ta<br>del av uppgifter får göras endast om skälen till det uppväger den<br>olägenhet det innebär for den det berör (7 § BRL, 6 § MRL).</p>
<p>Uppgifter i belastningsregistret och misstankeregistret får även lämnas<br>ut till utländska myndigheter eller mellanfolkliga organisationer om det<br>följer av internationella överenskommelser som Sverige efter riksdagens<br>godkännande har tillträtt (11 § BRL, 9 § MRL).</p>
<p>Polisdatalagen innehåller inga bestämmelser om utlämnande av upp-<br>gifter till den registrerade. Bestämmelsen i 14 kap. 4 § sekretesslagen<br>innebär dock att den registrerade i regel har rätt att få ut uppgifter om sig<br>själv trots att sekretess råder för uppgiften.</p>
<p>Eftersom 14 kap. sekretesslagen inte är tillämpligt på uppgifter i<br>belastningsregistret, innehåller lagen om belastningsregister särskilda<br>bestämmelser om utlämnande av uppgifter bl.a. till den registrerade (9 §).<br>Den registrerade skall alltid ha rätt att fa ut de uppgifter som finns<br>registrerade om honom eller henne. Regeringen bemyndigas att före-<br>skriva att ett registerutdrag som en enskild behöver för ett särskilt ända-<br>mål får begränsas. Vidare finns det i lagen om belastningsregister även<br>regler om utlämnande till annan enskild än den registrerade (10 §), bl.a.<br>om det behövs för att pröva en fråga om en anställning eller ett uppdrag i<br>en verksamhet som avser vård.</p>
<p>8.4.3 Överväganden och förslag</p>
<h4>Regeringens förslag:</h4>
<p>• Åklagarmyndigheter, polismyndigheter, Tullverket, Statens<br>invandrarverk (framdeles Migrationsverket) och Kustbevakningen<br>ges tillgång till uppgifterna i det svenska SIS-registret (9 §, första<br>stycket 1-3).</p>
<p>• Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om</p>
<p>- att myndigheter som handlägger ärenden om visering och<br>uppehållstillstånd skall ha tillgång till det svenska SIS-registret<br>som avser den s.k. spärrlistan (9 § andra stycket), samt</p>
<p>- vilka myndigheter som ska ha direktåtkomst till registret (9 §<br>andra stycket).</p>
<p>• I sekretesslagen införs en ny bestämmelse som innebär att vissa<br>uppgifter i SIS-registret och kompletterande information på<br>SIRENE-kontoret om enskildas personliga förhållanden omfattas<br>av sekretess, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att<br>den enskilde eller någon honom närstående lider men (7 kap. 41 §).</p>
<p>• En bestämmelse införs i den nya lagen som upplyser om sekretess-<br>lagens bestämmelser (8 §).</p>
<p>Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. I<br>promemorians förslag gavs dock åklagarmyndigheterna inte tillgång till<br></p>
<p>140</p>
<p>uppgifter i SIS samt Kustbevakningen tillgång till sådana uppgifter<br>endast för gränskontrollverksamheten. Vidare innehöll promemorian ett<br>forslag till bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om att<br>myndigheter som utför uppgifter som har direkt anknytning till polisens<br>brottsbekämpande arbete skall ha tillgång till uppgifter om fordon och<br>föremål som har efterlysts. Någont sådant bemyndigande föreslås inte<br>här.</p>
<p>Remissinstanserna har med vissa förslag om tillägg tillstyrkt<br>förslagen eller lämnat dem utan erinran. Riksåklagaren och Kust-<br>bevakningen har påpekat att de bör ges tillgång till uppgifter i SIS, såvitt<br>avser Kustbevakningen i vidare mån än vad som föreslagits i pro-<br>memorian. Rikspolisstyrelsen har lämnat ett eget förslag till bestämmelse<br>om sekretess för uppgift i myndighets verksamhet för åtgärd på begäran<br>av främmande stat i åklagarmyndighets, polismyndighets, skatte-<br>myndighets, Tullverkets eller Kustbevakningens verksamhet i övrigt för<br>att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott, om det kan antas att<br>åtgärden begärts under förutsättning att uppgiften inte röjs samt för<br>framställning om sådan åtgärd. Förslaget kommer att beredas gemensamt<br>med förslagen i departementspromemorian Ömsesidig rättslig hjälp i<br>brottmål, Ds 1999:56.</p>
<h4>Skälen för regeringens förslag</h4>
<p>I konsekvens med vad som gäller för andra polisregister, bör<br>bestämmelser om vilka myndigheter som skall ges tillgång till uppgifter i<br>SIS i princip tas in i lagen om Schengens informationssystem. I vissa<br>avseenden skall myndigheter dock ha tillgång endast till begränsade<br>uppgifter i SIS. I den delen bör regeringen bemyndigas att meddela<br>föreskrifter. Regeringen bör även bemyndigas att bestämma vilka<br>myndigheter som ges direktåtkomst till registret. Vidare bör person-<br>uppgifter i SIS och kompletterande information på SIRENE-kontoret<br>omfattas av sekretess till skydd för den enskilde som i princip motsvarar<br>den som gäller i andra sammanhang där uppgifter av samma slag före-<br>kommer. Dessa frågor utvecklas nedan.</p>
<p>Svenska myndigheters tillgång till uppgifter i SIS</p>
<p>Syftet med SIS är, som nämnts, att främja samarbetet mellan Schengen-<br>statema avseende polisiära och rättsliga frågor samt frågor om inresa och<br>vistelse i Schengenområdet.</p>
<p>För att detta syfte skall uppfyllas, skall uppgifterna i SIS vara till-<br>gängliga för de myndigheter som berörs. Dessa är för det första, enligt<br>artikel 101.1 a, myndigheter som har behörighet för gränskontroller, dvs.<br>för svensk del polisen, Tullverket, Statens invandrarverk (jämför prop.<br>1998/99:81, bet. 1998/99:SfUl 1, rskr. 1998/99:236) och Kustbevak-<br>ningen, som följaktligen bör ges tillgång till uppgifter i SIS för gräns-<br>kontrollverksamheten.</p>
<p>För det andra skall, enligt artikel 101.1 b, myndigheter som har<br>behörighet för andra undersökningar inom landet som verkställs av polis-<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>141</p>
<p>eller tullmyndigheter och for samordning av sådana undersökningar ha<br>tillgång till information i SIS. Detta far även anses avse undersökningar i<br>brottsförebyggande syfte, vilket bl.a. omfattar kriminalunderrättelse-<br>verksamhet. Enligt svensk rätt utförs vissa utredningar som faller inom<br>polisens respektive Tullverkets områden av Kustbevakningen. Även<br>Kustbevakningen bör således ges tillgång till uppgifter i SIS för detta<br>syfte. Vidare leds och samordnas de aktuella undersökningarna i Sverige<br>i princip av åklagare. Också åklagarmyndigheter, vari Ekobrotts-<br>myndigheten inkluderas, bör således ges tillgång till uppgifter i SIS.</p>
<p>För det tredje föreskriver artikel 101.2 att uppgifterna i den s.k. spärr-<br>listan skall vara tillgängliga för myndigheter med behörighet att utfärda<br>viseringar, centrala myndigheter med behörighet att granska viserings-<br>ansökningar samt myndigheter med behörighet att bevilja uppehålls-<br>tillstånd, viseringar och handha utlänningsärenden inom ramen för<br>tillämpningen av Schengenkonventionens bestämmelser om rörlighet för<br>personer. Beslut om visering och uppehållstillstånd meddelas, enligt 2<br>kap. 7 § utlänningslagen (1989:529), av Statens invandrarverk eller Ut-<br>rikesdepartementet. Vidare får regeringen och, i den utsträckning<br>regeringen föreskriver, Invandrarverket ge andra myndigheter rätt att<br>besluta om sådana tillstånd. Regeringen far även ge ett organ som är<br>knutet till Sveriges exportråd rätt att besluta om sådant tillstånd. För<br>närvarande har en rad myndigheter bemyndigats att fatta sådana beslut.<br>Också regeringen eller Utlänningsnämnden kan i vissa fall besluta om<br>tillstånd. Mot bakgrund av det sagda, och då detta endast gäller vissa<br>uppgifter i registret, anser regeringen att närmare bestämmelser om vilka<br>myndigheter som ges tillgång till spärrlistan lämpligen bör meddelas i<br>förordning, samt att regeringen följaktligen bör bemyndigas att meddela<br>föreskrifter i denna del.</p>
<p>I promemorian har även föreslagits att regeringen skall bemyndigas att<br>meddela föreskrifter om att andra myndigheter som utför uppgifter som<br>har direkt anknytning till polisens brottsbekämpande verksamhet skall<br>ges tillgång till uppgifter om efterlysta fordon och föremål. Avsikten med<br>en sådan bestämmelse skulle vara att ge Vägverket - som för polisens<br>räkning för register över stulna fordon samt i brottsförebyggande syfte<br>utför kontroller mot detta register i samband med registrering av t.ex.<br>uppgifter om ny ägare - tillgång till motsvarande uppgifter i SIS för att<br>kunna utföra sina uppgifter korrekt. Datainspektionen har ifrågasatt om<br>Schengenkonventionen medger att en myndighet ges tillgång till SIS för<br>detta ändamål.</p>
<p>Tillgång till uppgifter i SIS får, enligt artikel 101.1 b, ges till bl.a.<br>myndigheter som har behörighet för undersökningar inom landet som<br>verkställs av polis- och tullmyndigheter. Mot bakgrund av att Vägverket<br>för det svenska registret över stulna fordon och utför de nämnda<br>kontrollerna för polisens räkning, finns det enligt regeringens mening ett<br>visst utrymme för att ge Vägverket tillgång till de aktuella uppgifterna.<br>Det bör emellertid också beaktas att rapporter om stulna fordon enligt<br>artikel 100 syftar till att fordonet skall tas i beslag eller kunna användas<br>som bevismaterial vid rättegång i brottmål. Vägverket har inte befogen-<br>het att verkställa denna typ av åtgärder. Vidare får uppgifter i SIS, enligt<br>artikel 102.1, endast utnyttjas för det ändamål som har angivits för<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>142</p>
<p>rapporten (eller med tillstånd av den registrerande staten, för ett syfte<br>som faller under ett annat slag av rapport enligt konventionen, i vissa fall<br>som saknar relevans i detta sammanhang). Det är därför delvis osäkert<br>om ett förfarande med kontroller mot SIS i samband med registrering av<br>uppgifter om ny ägare o.d. är förenligt med Schengenkonventionen.<br>Sammanfattningsvis finner regeringen för närvarande inte skäl att förorda<br>ett bemyndigande som det som föreslagits i promemorian. En annan sak<br>är att Rikspolisstyrelsen, om styrelsen finner det lämpligt, har möjlighet<br>att anlita Vägverket som personuppgiftsbiträde för registrering i SIS av<br>uppgifter om stulna fordon, rättelser, raderingar m.m.</p>
<p>I lagen bör sammanfattningsvis införas en bestämmelse av innebörd att<br>vissa angivna myndigheter ges tillgång till uppgifter i hela SIS-registret<br>samt att regeringen bemyndigas att ge myndigheter tillgång till spärr-<br>listan. Även frågan om vilka myndigheter som bör ha direktåtkomst till<br>registret bör, i enlighet med vad som gäller för register i polisens verk-<br>samhet, överlämnas till regeringen att bestämma.</p>
<p>Myndigheter som har att utöva tillsyn bör givetvis också få tillgång till<br>uppgifter i SIS, i den utsträckning som behövs för tillsynsverksamheten.<br>Detta kräver dock inte särskild reglering i den nya lagen, utan följer av 14<br>kap. 1 § andra meningen samt 2 § första stycket 3 sekretesslagen och av<br>uppdraget att utöva tillsyn (se t.ex. lag [1975:1339] om Justitiekanslems<br>tillsyn samt lag [1986:765] med instruktion för Riksdagens ombudsmän).<br>Den myndighet som enligt artikel 114 i Schengenkonventionen skall<br>utses att, med beaktande av svensk rätt, utöva tillsyn över det svenska<br>SIS-registret samt kontrollera behandling och utnyttjande av uppgifter i<br>SIS, skall således enligt 43 § personuppgiftslagen (1998: 204) ges<br>tillgång till personuppgifter som behandlas i SIS m.m.. Behandling av<br>personuppgifter omfattar, enligt 3 § personuppgiftslagen, varje åtgärd<br>eller serie av åtgärder som vidtas i fråga om personuppgifter, och som<br>exempel anges bl.a. insamling, registrering, lagring, ändring, användning,<br>blockering, utplåning samt förstöring av uppgifter. (I avsnitt 8.9.3 görs<br>bedömningen att Datainspektionen bör utses till svensk tillsyns-<br>myndighet.)</p>
<p>Enskildas rätt att ta del av uppgifter</p>
<p>När det gäller enskildas rätt att ta del av uppgifter om sig själva i SIS,<br>skall nationell rätt gälla enligt Schengenkonventionen. Det innebär att<br>personuppgiftslagens regler om informationsskyldighet blir tillämpliga,<br>om inte annat föreskrivs. Datainspektionen har anfört att det bör framgå<br>direkt av lagen om Schengens informationssystem vad som gäller i detta<br>avseende. I den mån det finns skäl att i något avseende frångå person-<br>uppgiftslagens bestämmelser om informationsskyldighet skall det själv-<br>fallet regleras i den särskilda registerlagen; så har exempelvis skett 8 §<br>lagen (1998:621) om misstankeregister. När det gäller uppgifter i SIS<br>framgår det, som nämnts, av konventionen att nationell rätt skall gälla.<br>Regeringen föreslår inte att personuppgiftslagens bestämmelser skall<br>frångås. Därför behövs inget särskilt påpekande i den nya lagen.</p>
<p>För en utförlig presentation av personuppgiftslagens bestämmelser om<br>informationsskyldighet hänvisas till prop. 1997/98:44, Personuppgiftslag,<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>143</p>
<p>bet. 1997/98:KU18, rskr. 1997/98:180. Det finns dock anledning att här<br>påpeka att bestämmelsen i 24 § personuppgiftslagen, att information skall<br>lämnas självmant till den registrerade, enligt paragrafens andra stycke<br>inte blir tillämplig när det gäller SIS-registret eftersom det finns<br>bestämmelser om registrerandet i lag. När det gäller information till den<br>enskilde som skall lämnas efter ansökan, enligt 26 §, kan det ofta finnas<br>sekretessbestämmelser som medför att uppgifter enligt 27 § inte far<br>lämnas ut. Prövning av en begäran om utlämnande kommer att ske enligt<br>sekretesslagens regler; de bestämmelser som främst kan komma att bli<br>aktuella är de regler som gäller utrikessekretess, förundersöknings-<br>sekretess, utlänningssekretess samt sekretess för enskildas personliga<br>förhållanden. (Dessa bestämmelser berörs i korthet nedan.) Sekretess till<br>skydd för enskilda gäller dock inte i förhållande till den enskilde själv, 14<br>kap. 4 § sekretesslagen.</p>
<p>Schengenkonventionens bestämmelse i artikel 109 om vissa begräns-<br>ningar när det gäller utlämnande av uppgifter samt att den stat som har<br>registrerat en rapport i SIS skall ges tillfälle till ställningstagande innan<br>en annan Schengenstat beslutar att lämna ut uppgifter ur rapporten, bör<br>inte tolkas så att svenska myndigheter skulle vara bundna av vad myndig-<br>heterna i den främmande staten har för uppfattning i frågan. Emellertid<br>kan den främmande statens uppfattning komma att spela roll vid den<br>skadeprövning som skall göras enligt bestämmelsen om utrikessekretess.<br>Utrikessekretessen innebär ett förbud mot röjande av uppgifter om det<br>kan antas att det stör Sveriges mellanfolkliga förbindelser eller på annat<br>sätt skadar landet. Skadebegreppet skall inte ges en alltför vid innebörd.<br>"Det måste röra sig om någon olägenhet för landet för att skada ska anses<br>föreligga. Motsvarande gäller i fråga om störningar av de mellanfolkliga<br>förbindelserna. Att mindre störningar eller irritationer inom ett lands<br>ledning inte kan uteslutas, om uppgifter lämnas ut, skall således i regel<br>inte föranleda sekretess." (Sekretesslagen En kommentar, Regner m.fl.<br>1998, sid 2:4.)</p>
<p>Sekretess till skydd för det allmännas intresse gäller bl.a. för uppgifter<br>som hänför sig till förundersökning i brottmål och i åklagarmyndighets,<br>polismyndighets, skattemyndighets, Statens kriminaltekniska labora-<br>toriums, Tullverkets eller Kustbevakningens verksamhet i övrigt för att<br>förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott (5 kap. 1 § 1 och 4<br>sekretesslagen). För sådana uppgifter gäller sekretess om det kan antas att<br>syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den fram-<br>tida verksamheten skadas om uppgiften röjs.</p>
<p>Sekretess till skydd för den enskilde</p>
<p>En annan fråga som är av intresse för den enskilde är i vilken utsträck-<br>ning sekretess gäller till skydd för uppgifter om hans eller hennes<br>personliga förhållanden i SIS, eller på SIRENE-kontoret. På SIRENE-<br>kontoret finns kompletterande information om de rapporter som Riks-<br>polisstyrelsen har registrerat i SIS, och bilateralt översänd komp-<br>letterande information om andra Schengenstaters rapporter i SIS.</p>
<p>Schengenkonventionen innehåller inte någon uttrycklig bestämmelse<br>till skydd för enskildas personliga förhållanden. Konventionens strikta<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>144</p>
<p>begränsningar när det gäller vilka myndigheter som skall ha tillgång till<br>registret samt dess regler om användningsbegränsning, torde dock ha till<br>syfte även att skydda uppgifter av hänsyn till den personliga integriteten.<br>Enligt regeringens mening bör i princip samma sekretesskydd gälla för<br>uppgifter i SIS och på SIRENE-kontoret, som när uppgifter av samma<br>slag förekommer i andra sammanhang.</p>
<p>Enligt svensk rätt gäller sekretess till skydd för enskilds intresse för<br>uppgifter om personliga eller ekonomiska förhållanden i utredningar<br>enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål samt i åklagarmyn-<br>dighets, polismyndighets, skattemyndighets, Statens kriminaltekniska<br>laboratoriums, Tullverkets eller Kustbevakningens verksamhet i övrigt<br>för att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott (9 kap. 17 § första<br>stycket 1 och 4). För en sådan uppgift gäller sekretess om det inte står<br>klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom<br>närstående lider skada eller men. Vidare gäller sekretess för uppgifter om<br>personliga och ekonomiska förhållanden i register som förs av<br>Rikspolisstyrelsen enligt polisdatalagen (1999:622) eller som annars<br>behandlas där med stöd av samma lag samt i register som förs med stöd<br>av lagen (1999:621) om misstankeregister, om det inte står klart att<br>upgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående<br>lider men (9 kap. 17 § första stycket 6-7). Mycket talar för att sekretess<br>till skydd för enskilda redan gäller för uppgifter i de centrala register som<br>förs av Rikspolisstyrelsen (9 kap. 17 § första stycket 4). Det finns dock<br>utrymme för en viss osäkerhet mot bakgrund av att Rikspolisstyrelsen för<br>dessa register i sin egenskap av central förvaltningsmyndighet och inte i<br>sin egenskap av polismyndighet (jämför SOU 1997:65 sid. 337). Här bör<br>även nämnas att absolut sekretess gäller för uppgift i belastningsregister<br>(7 kap. 17 § första stycket).</p>
<p>Vidare bör nämnas att sekretess gäller hos polismyndighet för sådan<br>uppgift om enskilds personliga förhållanden som hänför sig till ärende<br>om omhändertagande eller handräckning enligt lagstiftningen om<br>psykiatrisk tvångsvård eller rättspsykiatrisk vård eller om vård av miss-<br>brukare utan samtycke inom socialtjänsten, om det kan antas att den<br>enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs;<br>sekretessen gäller dock inte beslut i ärendet (7 kap. 19 § första stycket 2).<br>Också inom hälso- och sjukvården är själva beslutet enligt lagstiftningen<br>om psykiatrisk tvångsvård eller rättspsykiatrisk vård undantaget från<br>sekretess, om beslutet avser frihetsberövande åtgärd (7 kap. 2 § första<br>stycket 1). Undantaget från sekretess gäller även de skäl som har intagits<br>i beslutet, men däremot inte för uppgifter i de bakomliggande<br>handlingarna (prop. 1991/92:59, sid 30).</p>
<p>Rapporter i SIS och kompletterande information på SIRENE-kontoret i<br>angelägenheter som avser begäran om omhändertagande av en person<br>som har efterlysts för utlämning (artikel 95), om att en person skall nekas<br>tillträde till eller uppehållstillstånd inom Schengenområdet (artikel 96)<br>samt om dold övervakning eller särskild kontroll (artikel 99), kan<br>innehålla uppgifter av samma slag som kan förekomma i svenska polis-<br>register eller i polisens m.fl. myndigheter brottsbekämpande verksamhet.<br>Om en uppgift av sådant slag skulle förekomma i ett sådant annat<br>sammanhang som nyss nämnts, skulle den omfattas av sekretess om det</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>145</p>
<p>inte står klart att uppgiften kan lämnas ut utan att den enskilde eller<br>någon honom närstående lider skada, med undantag för uppgifter i<br>belastningsregister som omfattas av absolut sekretess. (I den mån SIS-<br>registret innehåller belastningsuppgifter, är det dock fråga om en belast-<br>ningsuppgift som ligger till grund för en viss begäran, inte som i<br>belastningsregistret en sammanställning av belastningspunkter som avser<br>en person.) Uppgifter i angelägenheter som avses i artiklarna 95, 96 och<br>99 bör därför enligt regeringens mening omfattas av sekretess om det inte<br>står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom<br>närstående lider skada eller men. I promemorian föreslogs sekretessen<br>omfatta uppgifter om enskildas personliga och ekonomiska förhållanden.<br>Uppgifter om ekonomiska förhållanden finns emellertid inte uppräknade<br>bland de uppgifter som får registreras i SIS enligt Schengenkonventionen<br>och den föreslagna nya lagen om Schengens informationssystem. Vidare<br>torde uppgifter om ekonomiska förhållanden knappast få betydelse som<br>kompletterande information för att en stat skall kunna ta ställning till om<br>en begäran i SIS kan efterkommas. Mot bakgrund därav anser regeringen<br>att sekretessen enbart bör omfatta uppgifter om enskildas personliga för-<br>hållanden.</p>
<p>När det gäller en rapport i SIS med begäran om att någon skall om-<br>händertas med hänsyn till egen eller annans säkerhet (artikel 97), framstår<br>det som naturligt att jämföra med sekretessen enligt 7 kap. 19 § första<br>stycket 2, avseende ärende om omhändertagande eller handräckning<br>enligt viss lagstiftning om tvångsomhändertaganden. Uppgifter i dessa<br>ärenden omfattas, som nämnts, av sekretess om det kan antas att den<br>enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs, dock<br>omfattas inte uppgift som har tagits in i beslut i sådana ärenden. Det<br>sistnämnda kan synas tala emot en bestämmelse om sekretess för de<br>aktuella uppgifterna när de förekommer i SIS. Det kan emellertid inte<br>uteslutas att andra Schengenstaters rapporter i SIS någon gång kan<br>komma att innehålla uppgifter som normalt inte skulle ha tagits in i<br>skälen i ett beslut om omhändertagande i Sverige, t.ex. vad gäller syftet<br>med rapporten. Vidare skiljer sig situationen med uppgifter i SIS från den<br>som avses i 7 kap. 19 § första stycket 2 i ett väsentligt avseende,<br>nämligen det att uppgifterna i det förra fallet finns i ett register där de är<br>tillängliga för många myndigheter. Slutligen finns det anledning att<br>betona att det beträffande den kompletterande information som utväxlas<br>bilateralt mellan SIRENE-kontor inte finns några begränsningar<br>motsvarande de som gäller för rapporter i SIS. För den kompletterande<br>informationen finns det således än starkare skäl för sekretess till skydd<br>för den enskilde. Det är därför regeringens uppfattning att även uppgifter<br>om enskildas förhållanden i angelägenheter som avser framställningar<br>enligt artikel 97, bör omfattas av sekretess. Samma styrka på sekretessen<br>bör gälla för dessa uppgifter som för de tidigare nämnda, dvs. sekretess<br>skall gälla om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den<br>enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men.</p>
<p>Slutligen bör nämnas att Schengenkonventionens regel till skydd för<br>rätt eller frihet för annan person än den registrerade täcks av sekretess-<br>lagens regel i 9 kap. 17 § andra stycket om sekretess för anmälan eller</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>146</p>
<p>annan utsaga från enskild. Någon lagändring behövs således inte i den<br>delen.</p>
<h3>8.5 Skyddsnivå och säkerhet för personuppgifter i SIS</h3>
<h3>(artiklarna 117-118)</h3>
<h4>8.5.1 Schengenkonventionens regler</h4>
<p>Schengenkonventionen ställer upp vissa grundläggande krav på<br>Schengenstatemas regler om säkerhet och skyddsnivå för de person-<br>uppgifter som förs in i systemet. Dessa finns i artiklarna 117-118.<br>Schengenstaterna är till att börja med skyldiga att ha en skyddsnivå för<br>personuppgifter i sina nationella SIS-enheter som motsvarar principerna i<br>Europarådets dataskyddskonvention av den 28 januari 1981 och som tar<br>hänsyn till Europarådets ministerkommittés rekommendation R (87) 15<br>av den 17 september 1987 avseende reglering av utnyttjandet av person-<br>uppgifter inom den polisiära sektom. Någon överföring av personupp-<br>gifter far inte ske förrän erforderliga föreskrifter om skydd för person-<br>uppgifter har trätt i kraft i de stater som berörs av överföringen.</p>
<p>Vidare bör här nämnas att Schengenstaterna är skyldiga att vidta vissa<br>säkerhetsåtgärder vad gäller den nationella enheten i SIS, exempelvis<br>åtgärder för att hindra obehöriga från att fa tillträde till de anläggningar<br>som används för databehandling av personuppgifter. Slutligen får endast<br>särskilt kvalificerade personer, som har genomgått säkerhetskontroll,<br>utses till att arbeta med databehandling.</p>
<h4>8.5.2 Gällande rätt</h4>
<p>De allmänna skyddsreglema i personuppgiftslagen innebär i huvudsak att<br>en personuppgiftsansvarig skall se till att personuppgifter behandlas bara<br>om det är lagligt och alltid behandlas på ett korrekt sätt, att personupp-<br>gifter samlas in bara för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade<br>ändamål, att de inte behandlas för något ändamål som är oförenligt med<br>det för vilket de samlades in, samt att rimliga åtgärder vidtas för att rätta,<br>blockera eller utplåna uppgifter som är felaktiga eller ofullständiga i för-<br>hållande till ändamålen. Se vidare avsnitt 8.3.1.</p>
<p>När det gäller säkerhetsåtgärder finns särskilda regler i 31 § person-<br>uppgiftslagen. Den personuppgiftsansvarige skall vidta lämpliga tekniska<br>och organisatoriska åtgärder för att skydda de personuppgifter som<br>behandlas. Åtgärderna skall åstadkomma en säkerhetsnivå som är lämplig<br>med beaktande av de tekniska möjligheter som finns, vad det skulle kosta<br>att genomföra åtgärderna, de särskilda risker som finns med behand-<br>lingen av personuppgifterna samt hur pass känsliga de behandlade<br>personuppgifterna är. Avsikten är att regeringen eller den myndighet som<br>regeringen bestämmer skall meddela de närmare föreskrifter som behövs<br>om säkerhetsåtgärder.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>147</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<h4>8.5.3 Överväganden och bedömning</h4>
<p>Regeringens bedömning: Genom de allmänna skyddsreglema i person-<br>uppgiftslagen uppfyller Sverige Schengenkonventionens krav på skydds-<br>lagstiftning. Schengenkonventionens bestämmelser om skyddsnivå och<br>säkerhet for personuppgifter i SIS föranleder inte lagstiftning.</p>
<p>Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot promemorians<br>bedömning.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: När det gäller att bl.a. hindra<br>obehöriga från att få tillträde till de anläggningar som används för det<br>svenska SIS-registret, bedöms de grundläggande kraven i personuppgifts-<br>lagen på åtgärder för att åstadkomma en lämplig säkerhetsnivå och de<br>möjligheter som finns att meddela kompletterande föreskrifter i förord-<br>ning eller myndighetsföreskrifter vara tillräckliga för att Sverige ska leva<br>upp till gjorda åtaganden i Schengenkonventionen.</p>
<p>Dessa delar föranleder således inga lagstiftningsåtgärder.</p>
<h3>8.6 Begränsad användning av uppgifter i SIS (artikel</h3>
<h3>102)</h3>
<h4>8.6.1 Schengenkonventionens regler</h4>
<p>För uppgifter som registrerats i SIS finns begränsningar i rätten till<br>användning. Uppgifter som en Schengenstat fört in i SIS i samband med<br>rapporter - om förvarstagande för utlämning, införande på spärrlista,<br>omhändertagande av personer, uppgift om uppehållsort eller hemvist,<br>hemlig övervakning eller särskild kontroll samt efterlysning av fordon<br>och föremål - får de andra Schengenstaterna utnyttja endast för det<br>ändamål som gäller för den aktuella rapporten.</p>
<p>I undantagsfall kan dock en mottagande stat fa utnyttja uppgifterna för<br>ett annat sådant ändamål. Det kan bli aktuellt om det finns grundad<br>anledning att avvärja en omedelbart förestående allvarlig fara för den<br>allmänna ordningen och säkerheten eller en stor risk antingen för statens<br>säkerhet eller för grovt brott. Det förutsätter vidare alltid att den stat som<br>har gjort framställningen har gett sitt tillstånd.</p>
<h4>8.6.2 Gällande rätt</h4>
<p>Bestämmelser om att uppgifter som en stat lämnar till en annan stat inte<br>far användas för annat än vissa ändamål, är vanliga i internationella<br>överenskommelser. Enligt svensk rätt är dock myndigheternas möjlig-<br>heter att använda uppgifter i allmänhet inte begränsade på detta sätt. För<br>att uppnå sådana begränsningar krävs särskild lagstiftning.</p>
<p>Ett exempel på sådan lagstiftning utgör lagen (1991:435) med vissa<br>bestämmelser om internationellt samarbete på brottmålsområdet. Av 1 § i</p>
<p>148</p>
<p>den lagen framgår att om en svensk myndighet har fått upplysningar eller<br>bevismaterial från en främmande stat för att användas i underrättelse-<br>verksamhet om brott, vid utredning av brott eller i ett rättsligt förfarande<br>med anledning av brott och om det på grund av en överenskommelse med<br>den främmande staten gäller villkor som begränsar möjligheten att<br>utnyttja materialet, skall den svenska myndigheten följa villkoren. I 1<br>kap. 4 § sekretesslagen finns en hänvisning till denna lag.</p>
<p>Andra exempel är lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i<br>skatteärenden och lagen (1973:431) om utredning angående brott mot<br>utländsk tullag.</p>
<p>8.6.3 Överväganden och förslag</p>
<h4>Regeringens förslag:</h4>
<p>• En bestämmelse införs i den nya lagen som förbjuder annan<br>användning av uppgifter i SIS än den som har begärts i rapporten, om<br>inte den rapporterande staten har lämnat sitt samtycke (10 §).</p>
<p>• En hänvisning till den nya bestämmelsen införs i 1 kap. 4 § tredje<br>stycket sekretesslagen (1980:100).</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig<br>har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran. Datainspektionen och<br>Sveriges industriförbund har ifrågasatt om det inte av bestämmelsen bör<br>framgå fler förutsättningar för det undantag då annan användning än den<br>begärda kan bli aktuell.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: De uppgifter som svenska myndig-<br>heter kommer att kunna motta från andra stater genom SIS bedöms i stor<br>utsträckning komma att omfattas av 1 § lagen (1991:435)' med vissa<br>bestämmelser om internationellt samarbete på brottmålsområdet och på<br>det polisiära området av den bestämmelse med motsvarande innebörd<br>som föreslås i lagen om internationellt polisiärt samarbete som föreslås i<br>avsnitt 9.2.4. Emellertid kan uppgifter enligt Schengenkonventionen<br>överlämnas i helt andra syften än som anges i dessa lagrum. Hit hör<br>uppgifter om personer som skall införas på spärrlista (artikel 96) samt<br>uppgifter om försvunna personer och personer som med hänsyn till sin<br>egen säkerhet bör tillfälligt omhändertas (artikel 97). Det är även tänkbart<br>att uppgifter om vissa föremål som efterlyses (artikel 100) i några fall kan<br>falla utanför tillämpningsområdet för ovan nämnda bestämmelse. Efter-<br>som de angivna uppgifterna enligt konventionen som huvudregel endast<br>får användas för de syften som avses med framställningen (rapporten)<br>från den andra Schengenstaten, krävs en lagregel som förhindrar att upp-<br>gifterna används av svenska myndigheter för andra syften.</p>
<p>En regel om begränsning av användning av uppgifter som registreras i<br>SIS, hör lämpligen hemma i den nya lag som reglerar det nationella SIS-<br>registret. Den nya lagen bör således innehålla en bestämmelse som inne-</p>
<p><sup>1</sup>1 departementspromemorian Ömsesidig rättslig hjälp i brottmål, Ds 1999:56, föreslås att<br>bestämmelsen såvitt avser det rättsliga samarbetet förs över till en ny lag om ömsesidig<br>rättslig hjälp i brottmål. Förslaget är under beredning inom Justitiedepartementet.<br></p>
<p>149</p>
<p>bär att en uppgift som har registrerats i SIS endast efter samtycke från<br>den stat som har registrerat uppgiften far användas for ett annat ändamål<br>än det som avsetts med registreringen.</p>
<p>Datainspektionen och Sveriges industriförbund har ifrågasatt om inte<br>samtliga förutsättningar, för att undantaget skall bli tillämpligt och annan<br>användning än den begärda tillåten, bör framgå av den nya bestäm-<br>melsen. Av artikel 102.3 i Schengenkonventionen framgår dels att varje<br>avvikelse från huvudregeln förutsätter att det finns grundad anledning att<br>avvärja en omedelbart förestående allvarlig fara för det allmänna ord-<br>ningen och säkerheten, en stor risk för statens säkerhet eller grovt brott,<br>dels att tillstånd för detta ändamål skall ges i förväg av den rapporterande<br>staten. Det är således den rapporterande staten som, i samband med att<br>den tar ställning till om tillstånd skall lämnas till annan användning, har<br>att beakta de aktuella förutsättningarna. Regeringen anser därför att<br>bestämmelsen bör ange såväl förbudet mot annan användning än den som<br>avses med rapporten, som undantagsfallet när annan användning tillåts av<br>den rapporterande staten, men däremot inte de förutsättningar som den<br>rapporterande staten har att beakta.</p>
<p>Som en följd av den nya paragrafen bör en hänvisning dit införas i 1<br>kap. 4 § tredje stycket sekretesslagen.</p>
<h3>8.7 Rättelse och skadestånd (artiklarna 106, 109-111</h3>
<h3>och 116)</h3>
<h4>8.7.1 Schengenkonventionens regler</h4>
<p>Ett viktigt område när det gäller integritetsskydd och säkerhet för upp-<br>gifter är de regler som gäller för ändring av uppgifter m.m. Enligt<br>Schengenkonventionen är det endast den Schengenstat som har<br>registrerat en framställning i SIS som har rätt att ändra, komplettera,<br>korrigera och radera uppgifter. Om en annan Schengenstat, som har tagit<br>emot uppgifterna, misstänker att dessa är felaktiga skall den omedelbart<br>underrätta den rapporterande staten, som är skyldig att kontrollera och<br>rätta eller radera uppgifterna.</p>
<p>Det är inte bara stater som kan initiera ett sådant förfarande, utan vem<br>som helst kan begära rättelse eller radering av en felaktig uppgift som<br>berör honom eller henne. (Enskilda personers rätt att få tillgång till de<br>uppgifter som finns registrerade om honom eller henne i SIS har<br>behandlats ovan i avnitt 8.4.3.)</p>
<p>Schengenkonventionen reglerar även staternas skadeståndsansvar<br>gentemot enskilda. Varje Schengenstat är ansvarig för skada som till-<br>fogas enskilda personer genom utnyttjande av det nationella registret i<br>SIS, i enlighet med sin nationella lagstiftning. En stat är skadestånds-<br>skyldig även om skadan orsakats av felaktiga uppgifter i en rapport från<br>en annan Schengenstat. Till skydd för den enskilde föreligger det alltså<br>ett strikt skadeståndsansvar för den stat där skadan uppkommit. I sådant<br>fall har dock den Schengenstat som betalt ut skadestånd i allmänhet<br>regressrätt gentemot den rapporterande staten.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>150</p>
<p>För att säkerställa enskildas rätt när det gäller rättelse o.d., skall en<br>enskild ha rätt att vända sig till domstol eller annan behörig myndighet i<br>varje medlemsstat för att få upplysningar eller för att begära rättelse,<br>radering eller skadestånd med anledning av registrering som berör honom<br>eller henne. Schengenstaterna är skyldiga att verkställa ett sådant beslut.</p>
<h4>8.7.2 Gällande rätt</h4>
<p>Ett grundläggande krav på behandling av personuppgifter som ställs i<br>personuppgiftslagen är att alla rimliga åtgärder skall vidtas för att rätta,<br>blockera eller utplåna sådana personuppgifter som är felaktiga eller<br>ofullständiga med hänsyn till ändamålet med behandlingen.</p>
<p>Vidare är den personuppgiftsansvarige enligt personuppgiftslagen<br>skyldig att på begäran av den registrerade snarast rätta, blockera eller<br>utplåna sådana personuppgifter som inte har behandlats i enlighet med<br>personuppgiftslagen.</p>
<p>Personuppgiftslagen innehåller även regler om skadestånd. Den per-<br>sonuppgiftsansvarige skall ersätta den registrerade för skada och kränk-<br>ning av den personliga integriteten som en behandling av personuppgifter<br>i strid med lagen har orsakat, dock med viss möjlighet till jämkning om<br>den personuppgiftsansvarige visar att felet inte berodde på honom eller<br>henne.</p>
<p>När det gäller information, rättelse samt skadestånd hänvisar polisdata-<br>lagen till personuppgiftslagens regler.</p>
<p>8.7.3 Överväganden och förslag</p>
<h4>Regeringens förslag:</h4>
<p>• Rikspolisstyrelsens skyldighet att rätta uppgifter i SIS begränsas i<br>lagen till att avse endast sådana uppgifter som styrelsen har registrerat<br>(12§).</p>
<p>• Personuppgiftslagens huvudregel när det gäller skadestånd görs<br>tillämplig på SIS-förhållanden. Det innebär ett strikt skadestånds-<br>ansvar för staten för skada och kränkning av den personliga<br>integriteten som en enskild orsakats genom en behandling av<br>personuppgifter i strid med lagen (13 §).</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna har tillstyrkt förslagen eller lämnat dem utan<br>erinran; Sveriges industriförbund anser dock att även enskildas rätt att<br>begära att Rikspolisstyrelsen undersöker om registrerade uppgifter är<br>riktiga bör regleras.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Rättelse och skadestånd när det gäller<br>behandling av personuppgifter i SIS specialregleras i lagen om<br>Schengens informationssystem för att svara mot Schengenkonventionens<br>bestämmelser om placering och avgränsning av ansvaret för rättelse<br>respektive skadestånd.</p>
<p>151</p>
<p>Rättelse av felaktiga uppgifter</p>
<p>Personuppgiftslagens regel om rättelse är endast tillämplig på behandling<br>av personuppgifter enligt den lagen. Eftersom Rikspolisstyrelsen, som är<br>personuppgiftsansvarig, enligt Schengenkonventionen endast far rätta<br>uppgifter som har registrerats av styrelsen bör personuppgiftslagens regel<br>inte heller göras tillämplig på registrering av personuppgifter i SIS. I<br>stället bör den nya lagen om det svenska SIS-registret innehålla en<br>särskild bestämmelse som begränsar den personuppgiftsansvariges, dvs.<br>Rikspolisstyrelsen, skyldighet till att rätta endast sådana uppgifter som<br>styrelsen själv har registrerat.</p>
<p>Om det finns misstanke om att en uppgift som har registrerats av en<br>annan Schengenstat är felaktig, är Rikspolisstyrelsen enligt Schengen-<br>konventionen skyldig att underrätta den rapporterande staten om den<br>misstänkt felaktiga uppgiften. Detta faller under den allmänna skyldig-<br>heten enligt 9 § första stycket h. personuppgiftslagen att vidta alla rimliga<br>åtgärder for att rätta felaktiga uppgifter m.m. Någon ytterligare reglering<br>bedöms inte nödvändig.</p>
<p>I den nya lagen bör således inforas en bestämmelse som innebär att<br>Rikspolisstyrelsen är skyldig att rätta felaktiga uppgifter som styrelsen<br>registrerat.</p>
<p>I den nämnda skyldigheten enligt 9 § första stycket h. personuppgifts-<br>lagen, att vidta alla rimliga åtgärder för att rätta felaktiga uppgifter m.m.,<br>ligger även en skyldighet för den personuppgiftsansvarige att när det<br>finns skäl till det undersöka om registrerade uppgifter är riktiga o.d. I<br>detta ligger i sin tur också en skyldighet att på begäran av en enskild<br>person göra en sådan undersökning. Enskildas rätt enligt Schengen-<br>konventionen att begära undersökning och rättelse av uppgifter torde där-<br>för tillgodoses genom detta. Personuppgiftslagen är tillämplig på<br>behandling av personuppgifter i den mån inte annat föreskrivs. Den<br>nämnda principen gäller således även för personuppgifter i SIS.<br>Regeringen finner därför inte skäl att föreslå en särskild reglering av<br>dessa frågor i den nya lagen.</p>
<p>Skadestånd</p>
<p>Schengenkonventionens skadeståndsregel överensstämmer med huvud-<br>regeln i personuppgiftslagen, att den personuppgiftsansvarige skall<br>ersätta den registrerade för skada och kränkning av den personliga<br>integriteten som en behandling i strid med personuppgiftslagen har<br>orsakat. Däremot saknas i Schengenkonventionen motsvarighet till<br>personuppgiftslagens möjlighet till jämkning i fall då den personuppgifts-<br>ansvarige visar att felet inte berodde på honom eller henne.</p>
<p>Personuppgiftslagens skadeståndsregel är på grund av sin konstruktion<br>direkt tillämplig endast på behandling av personuppgifter enligt person-<br>uppgiftslagen. För att svensk rätt skall överensstämma med Schengen-<br>konventionens regler i detta avseende, bör huvudregeln i personuppgifts-<br>lagen om strikt ansvar för den personuppgiftsansvarige göras tillämplig<br>på det svenska SIS-registret. Regeringen anser således att en bestäm-<br>melse bör införas i den nya lagen som innebär att personuppgiftslagens<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>152</p>
<p>huvudregel blir tillämplig på det svenska SIS-registret. Detta bör ske Prop. 1999/2000:64<br>genom en hänvisning från den nya lagen till 48 § första stycket person-<br>uppgiftslagen.</p>
<h3>8.8 Gallring (artiklarna 112-113)</h3>
<h4>8.8.1 Schengenkonventionens regler</h4>
<p>Uppgifter för personefterlysning skall inte bevaras längre än vad som är<br>nödvändigt för det syfte i vilket de har lämnats. Senast tre år efter<br>registreringen bör den stat som har registrerat en rapport undersöka om<br>uppgifterna måste bevaras. För uppgifter om särskilda åtgärder eller<br>hemlig övervakning enligt artikel 99 gäller i stället en tid av ett år. Men<br>en Schengenstat kan i enlighet med sin nationella lagstiftning ha kortare<br>tidsfrister.</p>
<p>Den rapporterande Schengenstaten kan, inom tidsfristen för undersök-<br>ningen, besluta att rapporten skall kvarstå om det är nödvändigt för<br>rapportens syfte.</p>
<p>För andra registrerade uppgifter än sådana som avser personefter-<br>lysning finns regler om att gallring måste ske efter viss angiven tid - tre,<br>fem eller tio år. Uppgifter som har raderats skall bevaras under ytterligare<br>ett år vid den tekniska stödfunktionen, C.SIS, för att man i efterhand skall<br>kunna kontrollera uppgifternas riktighet m.m.</p>
<p>Det är den rapporterande Schengenstaten som ansvarar för gallring av<br>sina uppgifter.</p>
<h4>8.8.2 Gällande rätt</h4>
<p>Andra uppgifter än sådana som behandlas i en förundersökning skall,<br>enligt 13 § polisdatalagen, gallras när de inte längre behövs för sitt<br>ändamål.</p>
<p>För vissa register som regleras i polisdatalagen anges dock en särskild<br>gallringstid. Gallring i SÄPO-registret skall som huvudregel ske senast<br>tio år efter registrering av den senaste anteckningen i registret.</p>
<p>Uppgifter i belastningsregistret skall gallras när förutsättningarna för<br>registrering inte längre föreligger, exempelvis om den registrerade fri-<br>känns efter överklagande. Generellt skall uppgifter i belastningsregistret<br>gallras när viss tid har förflutit, i regel tio år.</p>
<p>Uppgifter i misstankeregistret skall gallras om en förundersökning har<br>avslutats utan att åtal har väckts med anledning av misstanken, om åtal<br>har lagts ned eller om dom eller beslut har vunnit laga kraft.</p>
<h4>8.8.3 Överväganden och förslag</h4>
<p>Regeringens förslag: Frågor om gallring regleras särskilt i lagen om det<br>svenska SIS-registret (11 §).</p>
<p>Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>153</p>
<p>Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan<br>erinran.</p>
<p>Skälen for regeringens förslag: De gallringsfrister som Schengen-<br>konventionen föreskriver för uppgifter i SIS är, som nyss framgått, i regel<br>snävare tilltagna än de svenska reglerna om gallring i olika polisregister.<br>Den nya lagen om det svenska SIS-registret bör därför innehålla särregler<br>för gallring, som överensstämmer med artiklarna 112.1 och 113.1.</p>
<p>I vissa delar saknar dock gallringsreglema för uppgifter i de svenska<br>registren till synes direkt motsvarande regel i Schengenkonventionen.<br>Lagen om belastningsregister innehåller vissa specificerade regler om<br>gallring bl.a. när en person har frikänts av överrätt eller avlidit. Även<br>lagen om misstankeregister innehåller gallringsregler som inte har någon<br>motsvarighet i Schengenkonventionen; bl.a. skall gallring ske efter<br>lagakraftvunnen dom eller beslut, eller sedan den misstänkte godkänt ett<br>strafföreläggande. I dessa delar framstår alltså de nationella reglerna som<br>snävare. De aktuella situationerna torde emellertid omfattas av den<br>allmänna regeln i Schengenkonventionen att uppgifter inte skall bevaras<br>längre än som är nödvändigt för syftet med registreringen. Den regeln<br>återfinns redan i svensk rätt som ett av de grundläggande krav på<br>behandling av personuppgifter som ställs upp i personuppgiftslagen,<br>nämligen att personuppgifter inte skall bevaras under en längre tid än vad<br>som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen med behandlingen.</p>
<p>Den nya lagen bör således innehålla en bestämmelse som innebär att<br>Rikspolisstyrelsen skall gallra uppgifter som styrelsen har registrerat i det<br>svenska SIS-registret senast vid de tidpunkter som motsvarar Schengen-<br>konventionens gallringsbestämmelser, med undantag för det i Schengen-<br>konventionen stipulerade fallet att Rikspolisstyrelsen innan gallrings-<br>fristen har löpt ut beslutar att efterlysningen skall stå kvar.</p>
<h3>8.9 Tillsyn (artiklarna 114-115)</h3>
<h4>8.9.1 Schengenkonventionens regler</h4>
<p>Vaije Schengenstat skall utse en nationell tillsynsmyndighet till vilken<br>enskilda skall kunna vända sig med begäran om att myndigheten skall<br>granska registrerade uppgifter om honom eller henne i SIS och hur de<br>används. Den nationella tillsynsmyndigheten skall självständigt och utan<br>begäran från enskilda utöva tillsyn över den nationella delen av SIS.<br>Denna tillsyn skall utföras med beaktande av nationell rätt. För sin<br>tillsynsverksamhet skall den nationella tillsynsmyndigheten ha tillträde<br>till det nationella registret.</p>
<p>Schengenstaterna skall även ha en gemensam tillsynsmyndighet för att<br>bl.a. utöva tillsyn över den tekniska stödfunktionen i SIS.</p>
<h4>8.9.2 Gällande rätt</h4>
<p>Enligt 1995 års EG-direktiv om dataskydd (se avsnitt 8.3.1) skall en eller<br>flera tillsynsmyndigheter utses med uppgift att oberoende övervaka<br>tillämpningen av de bestämmelser som staterna antagit till följd av<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>154</p>
<p>direktivet. I den svenska personuppgiftslagen är tillsynsmyndigheten den<br>myndighet som regeringen utser för att utöva tillsyn. Tillsynsmyndig-<br>heten ges vissa befogenheter, nämligen rätt att för sin tillsyn på begäran<br>få tillgång till de personuppgifter som behandlas, upplysningar om och<br>dokumentation av behandlingen och säkerheten vid denna samt tillträde<br>till lokaler som har anknytning till behandlingen. Tillsynsmyndigheten<br>har vidare möjlighet att bl.a. förelägga vite och att ansöka hos länsrätten<br>om att personuppgifter som har behandlats på ett olagligt sätt skall<br>utplånas.</p>
<p>Datainspektionen har utsetts till tillsynsmyndighet i personuppgifts-<br>förordningen (1998:1191).</p>
<h4>8.9.3 Överväganden och bedömning</h4>
<p>Regeringens bedömning: Datainspektionen bör bli tillsynsmyndighet<br>för det svenska SIS-registret. Detta kräver inte lagreglering.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna har, med ett undantag, lämnat bedömningen utan<br>erinran. EU-kritiska rådet har anfört att det visserligen är helt logiskt att<br>Datainspektionen bör bli tillsynsmyndighet för den svenska delen av SIS-<br>registret, men anser att något parlamentariskt organ bör skapas för insyn<br>och kontroll över hur SIS/SIRENE-registren används.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Sverige skall utse en nationell<br>tillsynsmyndighet att utöva tillsyn över det svenska SIS-registret, m.m.</p>
<p>Datainspektionen är tillsynsmyndighet för polisregister i allmänhet.<br>Det är därför naturligt att Datainspektionen blir tillsynsmyndighet även<br>när det gäller det nationella SIS-registret.</p>
<p>För att kunna fullgöra sin uppgift som nationell tillsynsmyndighet,<br>behöver Datainspektionen ha tillgång till uppgifter som har registrerats i<br>SIS. Sådan tillgång till personuppgifter i SIS för Datainspektionen följer<br>av personuppgiftslagen och 14 kap. sekretesslagen i och med att Data-<br>inspektionen utses till tillsynsmyndighet (se avsnitt 8.4.3). Någon särskild<br>lagreglering är därför inte nödvändig.</p>
<p>Inom personuppgiftslagens område har regeringen i personuppgifts-<br>förordningen (1998:1191) meddelat de närmare föreskrifter som gäller<br>vilka närmare uppgifter m.m. som tillsynsmyndigheten skall ha. Före-<br>skrifter om närmare uppgifter för tillsyn över SIS bör också meddelas i<br>förordning.</p>
<p>Datainspektionen har bl.a. anfört att utrikessekretessen enligt 2 kap. 1<br>§ sekretesslagen enligt inspektionens mening inte i tillräcklig utsträck-<br>ning skyddar uppgifter om enskilda som kommer fram när inspektionen<br>deltar i den gemensamma tillsynsmyndigheten. I det nu aktuella ärendet<br>finns inte underlag för att bedöma huruvida det föreligger ett behov av<br>ändrade sekretessregler och i så fall i vilka avseenden. Regeringen tar<br>därför inte ställning till frågan i detta sammanhang.</p>
<p>155</p>
<h3>8.10 Förbud mot registrering av känsliga uppgifter (artikel Prop. 1999/2000:64<br>94)</h3>
<h4>8.10.1 Schengenkonventionens regler</h4>
<p>Schengenkonventionen förbjuder registrering i SIS av s.k. känsliga upp-<br>gifter. Konventionen hänvisar i denna del till första meningen i artikel 6 i<br>Europarådets konvention av den 28 januari 1981 om skydd för enskilda<br>vid automatisk databehandling av personuppgifter, vilken utpekar person-<br>uppgifter som avslöjar rasursprung, politiska åsikter liksom personupp-<br>gifter som rör hälsa eller sexualliv.</p>
<h4>8.10.2 Gällande rätt</h4>
<p>Personuppgiftslagen förbjuder behandling av personuppgifter som av-<br>slöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk<br>övertygelse, eller medlemskap i fackförening. Den förbjuder också<br>behandling av sådana personuppgifter som rör hälsa eller sexualliv. Från<br>förbudet finns dock vissa undantag i personuppgiftslagen.</p>
<p>Polisdatalagen innehåller en särreglering när det gäller behandling av<br>s.k. känsliga personuppgifter, dvs. personuppgifter om etniskt ursprung,<br>politiska eller religiösa åsikter m.m. Sådana personuppgifter skall få<br>behandlas, om det är oundgängligen nödvändigt för syftet med behand-<br>lingen och uppgifter om personen redan behandlas på annan grund.</p>
<h4>8.10.3 Överväganden och förslag</h4>
<p>Regeringens förslag: Ett förbud mot registrering av känsliga uppgifter<br>förs in i lagen om det svenska SIS-registret (7 §).</p>
<p>Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan<br>erinran, Åklagarmyndigheten i Malmö med ett tillägg av innebörd det bör<br>framgå tydligare av ordalydelsen att paragrafen avser svenska registre-<br>ringar.</p>
<p>Skälen för förslaget: Både Schengenkonventionen och personupp-<br>giftslagen innehåller förbud mot behandling av känsliga uppgifter.<br>Reglerna är emellertid inte exakt likalydande, vilket hänger samman med<br>att Schengenkonventionen hänvisar till 1981 års Europarådskonvention,<br>medan personuppgiftslagens förbud grundar sig på 1995 års dataskydds-<br>direktiv (se avsnitt 8.3.1). Dataskyddsdirektivets förbud mot behandling<br>av känsliga uppgifter omfattar, utöver de som avses i Europa-<br>konventionen, även uppgifter om religiös övertygelse och medlemskap i<br>fackförening, och är således mer långtgående än Europakonventionens.</p>
<p>En ytterligare saklig skillnad är att personuppgiftslagen innehåller<br>undantagsregler som reglerar när behandling av känsliga uppgifter i vissa<br>specifika situationer ändå är tillåtna. Schengenkonventionen däremot<br>lämnar inte utrymme för några undantagsfall när det skulle vara tillåtet att</p>
<p>156</p>
<p>registrera sådana känsliga uppgifter i SIS. Personuppgiftslagens undan-<br>tagsregler kan alltså inte tillämpas på det nationella SIS-registret.</p>
<p>Mot bakgrund av att personuppgiftslagens undantagsregler inte skall<br>gälla för det nationella SIS-registret, bör den nya lagen om det svenska<br>SIS-registret innehålla en egen reglering av forbudet mot behandling av<br>känsliga uppgifter.</p>
<p>En möjlighet skulle kunna vara att i den nya lagen infora en<br>bestämmelse som innebär att ingen av de känsliga uppgifter som räknas<br>upp i 1981 års Europarådskonvention far förekomma i SIS. Detta skulle<br>helt överensstämma med Schengenkonventionens förbud mot behandling<br>av känsliga uppgifter.</p>
<p>En grundläggande regel i Schengenkonventionen för all behandling av<br>personuppgifter i SIS är emellertid att behandlingen skall vara förenlig<br>med nationell rätt (se avsnitt 8.2 och 8.3.3). Både personuppgiftslagen<br>och polisdatalagen utgår ifrån 1995 års dataskyddsdirektiv vad avser<br>förbud mot känsliga uppgifter. Den nya lagens förbud mot behandling av<br>känsliga uppgifter bör i konsekvens därmed innebära ett förbud för<br>Rikspolisstyrelsen att behandla sådana känsliga uppgifter som avses i<br>personuppgiftslagens huvudregel. Som Åklagarmyndigheten i Malmö har<br>påpekat finns det anledning att tydligare än i promemorians förslag till<br>bestämmelsen klargöra att den avser svenska registreringar.</p>
<p>När det däremot gäller uppgifter som har registrerats av andra<br>Schengenstater, och som flyter in i det svenska registret via den tekniska<br>stödfunktionen, gäller det förbud mot behandling av känsliga uppgifter<br>som följer av Schengenkonventionen.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<h2>9 Övriga frågor</h2>
<h3>9.1 Skadestånd vid behandling av personuppgifter som<br>inte sker i SIS</h3>
<h4>9.1.1 Schengenkonventionens regler (artiklarna 126-127)</h4>
<p>Inom ramen för Schengensamarbetet förekommer informationsutbyte<br>både i Schengens informationssystem (SIS) och vid sidan av SIS. Det<br>senare avser exempelvis allt informationsutbyte av uppgifter som sker<br>bilateralt mellan SIRENE-kontor med anledning av en rapport i SIS. Om<br>en person har tillfogats skada till följd av användning av en felaktig upp-<br>gift, som behandlats på detta sätt, är den stat där skadan uppkommit<br>skadeståndsskyldig gentemot den enskilde även om den felaktiga upp-<br>giften har lämnats av en annan stat (artiklarna 126.3 d och 127.2).</p>
<p>Den stat som har betalt ut ersättning till en enskild skadelidande har,<br>enligt samma bestämmelser i konventionen, regressrätt mot den stat som<br>har lämnat den felaktiga uppgiften.</p>
<p>157</p>
<h4>9.1.2</h4>
<h4>Gällande rätt</h4>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Det informationsutbyte som sker utom SIS faller under de allmänna<br>reglerna i personuppgiftslagen (1998:204) och polisdatalagen<br>(1998:622). Enligt personuppgiftslagen skall den personuppgifts-<br>ansvarige ersätta en person för skada eller kränkning av den personliga<br>integriteten som en behandling av personuppgifter i strid med lagen har<br>orsakat. Vidare finns en regel om jämkning av skadeståndsskyldigheten<br>om den personuppgiftsansvarige visar att felet inte berodde på honom<br>eller henne. Personuppgiftslagens bestämmelse är, genom en hänvisning i<br>polisdatalagen, även tillämplig vid behandling av personuppgifter som<br>faller under polisdatalagen.</p>
<h4>9.1.3 Överväganden och förslag</h4>
<p>Regeringens förslag: Schengenkonventionens bestämmelse om strikt<br>skadeståndsansvar vid behandling av personuppgifter utom SIS genom-<br>förs genom att en ny bestämmelse införs i 9 § andra stycket polisdata-<br>lagen (1998:622) med innebörd att bestämmelsen i 48 § andra stycket<br>personuppgiftslagen (1998:204) inte skall vara tillämplig vid behandling<br>av personuppgifter enligt Schengenkonventionen.</p>
<p>I promemorian bedömdes Schengenkonventionens bestämmelse om<br>strikt skadeståndsansvar vid behandling av personuppgifter utom SIS inte<br>föranleda någon lagstiftningsåtgärd.</p>
<p>Remissinstansserna har inte framfört någon erinran mot promemirians<br>bedömning. Justitiekanslern och Rikspolisstyrelsen har hörts under hand<br>om en bestämmelse med innebörd som den nu föreslagna. De har inte<br>framfört någon erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Schengenkonventionen föreskriver<br>som framgått ett strikt skadeståndsansvar vid behandling av person-<br>uppgifter, medan personuppgiftslagen och följaktligen polisdatalagen<br>medger jämkning i vissa fall. För att genomföra Schengenkonventionens<br>bestämmelse om strikt skadeståndsansvar vid behandling av person-<br>uppgifter utom SIS, föreslår regeringen en ny bestämmelse i polisdata-<br>lagen som innebär att att jämkningsbestämmelsen i personuppgiftslagen<br>inte skall vara tillämplig vid behandling av personuppgifter enligt<br>Schengenkonventionen.</p>
<h3>9.2 Begränsningar i rätten att använda upplysningar</h3>
<h4>9.2.1 Klausuler om användningsbegränsning i det<br>internationella samarbetet i allmänhet</h4>
<p>Klausuler om begränsad användning av upplysningar m.m. förekommer i<br>olika sammanhang i det internationella samarbetet. Det gäller t.ex. för<br>många avtal om informationsutbyte på skatteområdet och enligt Dublin-<br>konventionen för uppgifter om asylsökande.</p>
<p>158</p>
<p>På polissamarbetsområdet kan som exempel nämnas Europolkonven-<br>tionen inom EU. Europolkonventionens bestämmelse omfattar såväl upp-<br>lysningar och information som lämnats för att användas vid utredning av<br>brott eller i ett rättsligt förfarande med anledning av brott, som informa-<br>tion som lämnats för att användas i underrättelseverksamhet om brott.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>9.2.2 Schengenkonventionens regler om begränsningar i rätten<br>att använda uppgifter som behandlas utom SIS<br>(artiklarna 126-127)</p>
<p>Artiklarna 126 och 127 i Schengenkonventionen innehåller regler om<br>skydd av personuppgifter som behandlas utan att behandling sker i SIS.<br>Artikel 126.3 föreskriver bl.a. att den mottagande Schengenstaten enligt<br>huvudregeln inte far använda uppgifter som förmedlats med hjälp av<br>ADB för andra ändamål än de som föreskrivs i konventionen. Använd-<br>ning för andra ändamål far dock ske, om den stat som överför uppgifterna<br>ger sitt tillstånd till detta. Enligt artikel 127 gäller motsvarande regel för<br>manuellt överförda uppgifter.</p>
<p>Dessa bestämmelser avser bl.a. sådan kompletterande information som<br>utbyts bilateralt med anledning av en rapport i SIS. Vidare avses upp-<br>gifter som utbyts bilateralt med anledning av ärenden om begränsade<br>viseringar (artikel 16) eller om återkallande av uppehållstillstånd (artikel<br>25), se avsnitt 6.6.1. (För uppgifter som registrerats i SIS finns en<br>motsvarande regel i artikel 102, se avsnitt 8.6.1.)</p>
<h4>9.2.3 Gällande rätt</h4>
<p>Bestämmelser om att uppgifter som en stat lämnar till en annan stat inte<br>får användas för annat än vissa ändamål, är vanliga i internationella<br>överenskommelser. Enligt svensk rätt är dock myndigheternas möjlig-<br>heter att använda uppgifter i regel inte begränsade på detta sätt. För att<br>uppnå sådana begränsningar krävs särskild lagstiftning.</p>
<p>Ett exempel på sådan lagstiftning, som även nämnts tidigare, är lagen<br>(1991:435) med vissa bestämmelser om internationellt samarbete på<br>brottmålsområdet. Av 1 § i den lagen framgår att om en svensk myndig-<br>het har fatt upplysningar eller bevismaterial från en främmande stat för<br>att användas i underrättelseverksamhet om brott, vid utredning av brott<br>eller i ett rättsligt förfarande med anledning av brott och om det på grund<br>av en överenskommelse med den främmande staten gäller villkor som<br>begränsar möjligheten att utnyttja materialet, skall den svenska myndig-<br>heten följa villkoren. Senast ändrades bestämmelsen den 1 januari 1998<br>för att omfatta även regeln i Europolkonventionen om begränsad använd-<br>ning av upplysningar och information som lämnats för att användas i<br>underrättelseverksamhet om brott. I 1 kap. 4 § sekretesslagen finns en<br>hänvisning till denna lag .</p>
<p>Andra exempel är lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i<br>skatteärenden och lagen (1973:431) om utredning angående brott mot<br>utländsk tullag.</p>
<p>159</p>
<p>Även i Dublinkonventionen finns bestämmelser med motsvarande<br>innehåll som reglerna i Schengenkonventionens artiklar 102.4 samt 126—<br>127. Artikel 15.5 i Dublinkonventionen föreskriver att information som<br>utväxlas med stöd av den konventionen bara far användas för de ändamål<br>som anges i konventionen. I samband med Sveriges tillträde till Dublin-<br>konventionen infördes mot bakgrund därav en bestämmelse i 7 kap. 14 §<br>fjärde stycket sekretesslagen (prop. 1996/97:87, bet. 1996:97:248, rskr.<br>1996/97:248, SFS 1997:433). Tillägget utformades med tidigare<br>ändringar i sekretesslagen som förebild, vilka avsåg andra internationella<br>avtal med motsvarande begränsningar i rätten att utnyttja överförd infor-<br>mation. Genom den nya regeln gäller en absolut sekretess för sådana upp-<br>gifter som avses i paragrafens första eller andra stycke om en myndighet<br>fatt uppgifterna enligt ett avtal med främmande stat eller mellanfolklig<br>organisation om riksdagen har godkänt avtalet. Den information som<br>avses är uppgifter som rör utlänning (första stycket) eller uppgifter om<br>enskilds personliga förhållanden i verksamhet för kontroll över utlän-<br>ningar och i ärenden om svenskt medborgarskap (andra stycket).</p>
<p>Det förhållandet att uppgifter är sekretessbelagda enligt 7 kap. 14 §<br>hindrar inte en svensk myndighet från att lämna ut uppgifterna med stöd<br>av 14 kap. 1-3 §§. Därför kompletteras reglerna med en bestämmelse om<br>att sådana uppgifter som en svensk myndighet fatt med stöd av ett avtal<br>med främmande stat eller mellanfolklig organisation därför inte far<br>lämnas ut i strid med bestämmelserna i avtalet om riksdagen har godkänt<br>avtalet.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>9.2.4 Överväganden och förslag</p>
<h4>Regeringens förslag:</h4>
<p>• Bestämmelsen i 1 § lagen (1991:435) med vissa bestämmelser om<br>internationellt samarbete på brottmålsområdet förs över till lagen om<br>internationellt polisiärt samarbete, i de delar som avser det inter-<br>nationella polissamarbetet (3 §).</p>
<p>• En hänvisning till den nya bestämmelsen införs i 1 kap. 4 § tredje<br>stycket sekretesslagen (1980:100).</p>
<p>Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan<br>erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: För information som utväxlas inom<br>ramen för det polisiära samarbetet bör det finnas en särskild reglering om<br>begränsad användning, i lagen om internationellt polisiärt samarbete.<br>Några helt nya regler bedöms bedöms dock inte behövas för att tillgodose<br>motsvarande begränsning när det gäller informationsutbyte som avser<br>begränsad visering samt uppehållstillstånd i vissa fall.</p>
<p>Informationsutbyte inom det polisiära samarbetet</p>
<p>Regeln att mottagna uppgifter inte får användas för andra ändamål än<br>som anges i Schengenkonventionen torde i huvudsak uppfyllas genom</p>
<p>160</p>
<p>den särskilda lagen med vissa bestämmelser om internationellt samarbete<br>på brottmålsområdet. Denna lag reglerar i första hand ömsesidig rättslig<br>hjälp i brottmål. I departementspromemorian Ömsesidig rättslig hjälp i<br>brottmål, Ds 1999:56, föreslås att bestämmelsen såvitt avser ömsesidig<br>rättslig hjälp i brottmål förs över till en ny lag om ömsesidig rättslig hjälp<br>i brottmål. Förslaget är efter remissbehandling under beredning inom<br>Justitiedepartementet.</p>
<p>I de delar regeln i 1 § gäller polisiärt samarbete, är det emellertid mer<br>naturligt att den placeras i den föreslagna lagen om internationellt<br>polisiärt samarbete. Den lagen bör således innehålla en bestämmelse som<br>motsvarar 1 § i 1991 års lag såvitt avser polisiärt samarbete. Det bör dock<br>framhållas att avsikten inte är att utvidga regelns tillämpningsområde<br>utöver de konventionsåtaganden Sverige har gjort. Vad som eftersträvas<br>är en renodling som innebär att 1991 års lag reglerar ömsesidig rättslig<br>hjälp i brottmål, medan regler om polisiärt samarbete finns i den nya<br>lagen.</p>
<p>Med överförandet till lagen om internationellt polisiärt samarbete av de<br>delar av regeln i 1 § i 1991 års lag som avser det polisiära samarbetet,<br>följer vissa ändringar i den sistnämnda paragrafen. Vidare bör 1 kap. 4 §<br>tredje stycket sekretesslagen (1980:100) hänvisa till den nya paragrafen.</p>
<p>Informationsutbyte inom utlandsmyndigheternas verksamhet</p>
<p>När det gäller begränsning för användning av uppgifter om meddelande<br>av begränsade viseringar (artikel 16) samt uppehållstillstånd för utlänning<br>som finns upptagen på spärrlista (artikel 25), görs följande bedömning.</p>
<p>Den ordning som beskrivits i avsnitt 6.5, om återkallelse av uppe-<br>hållstillstånd på grund av att en utlänning förekommer på spärrlista,<br>förutsätter att de svenska myndigheter som har att ta ställning till<br>frågorna far del dels av informationen i SIS om att en utlänning som<br>beviljats ett svenskt uppehållstillstånd har registrerats på spärrlista av ett<br>annat Schengenland, dels av bilateralt utväxlad information om skälen till<br>registreringen. På motsvarande sätt förutsätter avvisning på grund av att<br>utlänningen förekommer på spärrlista att denna information finns till-<br>gänglig för den beslutande myndigheten (se avsnitt 6.3). Även i fråga om<br>beviljande av territoriellt begränsad visering enligt artikel 16 gäller att<br>detta sker på grundval av information som erhållits med stöd av<br>konventionen (se avsnitt 6.5).</p>
<p>Den information som svenska myndigheter mottar med stöd av artikel<br>16 och 25 i Schengenkonventionen är sådan information som avses i 7<br>kap. 14 § första eller andra stycket sekretesslagen. För sådan information<br>gäller således enligt den nya bestämmelsen i 7 kap 14 § fjärde stycket<br>sekretesslagen redan en absolut sekretess.</p>
<p>Sammanfattningsvis föranleder den nu diskuterade regeln i artiklarna<br>126-127 inte lagstiftning.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>161</p>
<p>6 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 64</p>
<p>Informationsutbyte om vapen</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>I prop. 1997/98:42, Schengensamarbetet, gjordes bedömningen att<br>Schengenkonventionens regel om begränsad användning av uppgifter<br>skulle kunna omfatta även informationsutbyte om vapen. Dessa uppgifter<br>torde i huvudsak omfattas av det s.k. Vapendirektivet (Rådets direktiv av<br>den 18 juni 1991 om kontroll av förvärv och innehav av vapen<br>91/477/EEG), med påföljd att Schengenkonventionens regler inte längre<br>skall tillämpas.</p>
<h3>9.3 Schengen och narkotiska läkemedel</h3>
<h4>9.3.1 Schengenkonventionens regler om narkotika och<br>narkotiska läkemedel</h4>
<p>Schengenkonventionen lägger stor vikt vid bekämpningen av all<br>narkotikarelaterad brottslighet. Schengenstaterna har åtagit sig att i<br>enlighet med FN:s konventioner på narkotikaområdet vidta alla erforder-<br>liga åtgärder för att förebygga och bekämpa olaglig handel med narkotika<br>och narkotiska läkemedel samt att därutöver särskilt bevaka de platser<br>som är kända för narkotikahandel för att minska spridningen av<br>narkotiska preparat till nya missbrukargrupper. De har vidare åtagit sig<br>att i enlighet med sin konstitution och nationella lagstiftning tillåta s.k.<br>kontrollerade leveranser på sina territorier, att förstärka sin kontroll över<br>person- och varutrafiken samt av transportmedel vid de yttre gränserna i<br>syfte att förhindra olaglig införsel av narkotika och narkotiska läkemedel<br>samt att garantera att gällande lagstiftning medger beslag och för-<br>verkande av tillgångar som härrör från illegal handel med narkotika.</p>
<p>Schengenkonventionen innehåller också särskilda regler om rätt att<br>medföra narkotiska läkemedel vid resa till ett annat Schengenland.</p>
<p>En resande får medföra narkotiska läkemedel för medicinsk behandling<br>under förutsättning att en behörig myndighet i hemlandet har utfärdat ett<br>särskilt intyg, artikel 75.1. Intyget skall utformas på visst fastställt sätt<br>och innehålla bl.a. uppgift om förskrivande läkare, artikel 75.2. Mängden<br>läkemedel skall stå i relation till resans längd och får omfatta maximalt<br>30 dagars behandling. Den behöriga myndigheten skall utfärda intyget på<br>grundval av läkares ordination. För varje narkotikaklassat läkemedel som<br>ordineras skall utfärdas ett separat intyg och den behöriga myndigheten<br>skall spara en kopia av intyget.</p>
<h4>9.3.2 Gällande svenska bestämmelser om narkotika och<br>narkotiska läkemedel</h4>
<p>De författningar som reglerar hanteringen av narkotika är i huvudsak<br>narkotikastrafflagen (1968:64), läkemedelslagen (1992:859), lagen<br>(1992:860) om kontroll av narkotika och lagen (1960:418) om straff för<br>varusmuggling (varusmugglingslagen). Till dessa ansluter bl.a. före-<br>skrifter i förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika samt vissa<br>detalj föreskrifter som Läkemedelsverket meddelat.</p>
<p>162</p>
<p>Begreppet narkotika definieras i narkotikastrafflagen. Med narkotika<br>forstås läkemedel eller hälsofarliga varor med beroendeffamkallande<br>egenskaper eller euforiserande effekter eller varor som med lätthet kan<br>omvandlas till varor med sådana egenskaper eller effekter och som<br>antingen på sådan grund är föremål för kontroll enligt en internationell<br>överenskommelse som Sverige har biträtt, eller av regeringen har<br>förklarats vara att anse som narkotika.</p>
<p>Läkemedelslagen innehåller de grundläggande bestämmelserna om<br>hanteringen av läkemedel. Läkemedelslagen gäller även för läkemedel<br>som innehåller narkotika i den mån lagens bestämmelser inte strider mot<br>vad som är särskilt föreskrivet om narkotika. I lagen om kontroll av<br>narkotika finns bestämmelser bl.a. om handel, tillverkning, import,<br>export och innehav av narkotika, vilka således har företräde framför<br>läkemedelslagens bestämmelser.</p>
<p>Enligt 2 § lagen om kontroll av narkotika far befattning med narkotika<br>tas endast för medicinskt, vetenskapligt eller annat samhällsnyttigt<br>ändamål som är särskilt angeläget. Vidare kräver i princip all befattning<br>med narkotika tillstånd för att vara laglig. Särskilt tillstånd krävs för att<br>importera och exportera narkotika, se 3 § första stycket lagen om kontroll<br>av narkotika. En enskild resande behöver dock i princip inte ha tillstånd<br>för att fa införa narkotikaklassade läkemedel för medicinskt ändamål och<br>personligt bruk. Rätten till införsel begränsas emellertid i praktiken<br>genom Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS 1997:11), se 3 § andra<br>stycket lagen om kontroll av narkotika jämförd med 5 § förordningen om<br>kontroll av narkotika.</p>
<p>Narkotikaklassade läkemedel som är upptagna i förteckning I i<br>Läkemedelsverkets föreskrifter om förteckningar över narkotika (LVFS<br>1997:12 med senare tillägg) far överhuvudtaget inte införas utan tillstånd,<br>och sådant tillstånd kan meddelas endast om varorna skall användas för<br>medicinsk eller vetenskaplig forskning.</p>
<p>Medel som tas upp i förteckning II eller III far - förutsatt att medlen är<br>avsedda för medicinskt ändamål och den resandes personliga bruk - vid<br>varje enskild inresa utan tillstånd medföras i en mängd som vid varje<br>tillfälle motsvarar högst fem dagars förbrukning. Rör det sig om medel<br>upptagna i förteckning IV eller V gäller en gräns om högst tre veckors<br>förbrukning. Är resanden bosatt utomlands och skall han eller hon endast<br>tillfälligt upehålla sig i Sverige är det dock, beträffande medel som<br>återfinns i förteckning IV eller V, tillåtet att införa en mängd mot-<br>svarande behovet under tre månader.</p>
<p>Den som vill föra med sig ett narkotiskt läkemedel in i landet har att<br>styrka att det är för medicinskt ändamål och personligt bruk. Detta kan<br>ske genom att skriftligt intyg från läkare visas upp eller genom att<br>läkemedlet är försett med apoteksetikett som upptar namnet på den som<br>för in läkemedlet och namnet på den läkare som förskrivit läkemedlet.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>163</p>
<p>9.3.3</p>
<h4>Resandes rätt till införsel och utförsel av narkotiska<br>läkemedel</h4>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Regeringens förslag: Genom en ändring i lagen (1992:860) om kontroll<br>av narkotika ges resande laglig möjlighet att föra ut narkotiska läkemedel<br>från Sverige, om läkemedlen är avsedda för medicinskt ändamål och den<br>resandes personliga bruk. Vidare görs en följdändring i lagen till följd av<br>EU-anpassad tullagstiftning.</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens<br>förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Riksåklagaren pekar på att rätten för resande att<br>medföra narkotikaklassade läkemedel i huvudsak regleras i föreskrifter<br>från Läkemedelverket och ifrågasätter om inte anpassningen av det<br>svenska regelverket till Schengensamarbetet i stället bör komma till<br>uttryck i lag eller förordning. Socialstyrelsen, Läkemedelsverket och<br>Folkhälsoinstitutet framhåller att Schengenkonventionens särskilda regler<br>om rätt att medföra narkotikaklassade läkemedel vid resa till ett annat<br>Schengenland ger bättre kontrollmöjligheter än idag och att reglerna<br>också ger möjlighet till fri rörlighet även för svårt sjuka människor.<br>Tullverket för i sammanhanget fram behovet av en ändring av nu gällande<br>regler om omhändertagande av narkotika innan förtullning är avslutad.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Nuvarande svenska bestämmelser<br>beträffande införsel av resande av legalt förskrivna narkotiska läkemedel<br>är strängare än motsvarande regler inom Schengensamarbetet. Sverige<br>har, i och med anslutningen till Schengensamarbetet, åtagit sig att<br>godkänna sådana intyg som avses i artikel 75 i Schengenkonventionen<br>och som utfärdas av andra Schengenländers behöriga myndigheter för en<br>maximal period om 30 dagar. Sverige måste således, om sådant intyg<br>utfärdats, tillåta en resenär från ett annat Schengenland att införa<br>narkotiska läkemedel inom ramen för en medicinsk behandling. De<br>svenska reglerna måste följaktligen ändras i enlighet härmed. Det bör i<br>sammanhanget uppmärksammas att Schengenreglema inte medger någon<br>sådan uppdelning av narkotika i olika förteckningar som finns i<br>Läkemedelsverkets föreskrifter. Det bör också uppmärksammas att<br>Schengenreglema inte reglerar det fall att en person bosatt i ett<br>Schengenland får narkotiska läkemedel förskrivna i ett annat Schengen-<br>land.</p>
<p>Riksdagen har i anledning av propositionen om Schengensamarbetet<br>givit regeringen till känna att de ifrågavarande regeländringarna måste<br>betraktas som en tillfällig lösning (prop. 1997/98:42, bet. 1997/98:JuU15,<br>rskr. 1997/98:181). Riksdagen har framhållit att i såväl Schengen-<br>samarbetet som i alla andra internationella sammanhang måste allt göras<br>för att inte på något sätt underlätta spridningen av narkotika. Även<br>regeringen vill framhålla vikten av att Sverige i alla internationella<br>sammanhang motarbetar åtgärder som kan underlätta spridningen av<br>narkotika och tvärtom aktivt verkar för en restriktiv narkotikapolitik.</p>
<p>Regeringen menar dock att den utvidgning av rätten till införsel av<br>narkotiska läkemedel som följer av Schengenanslutningen, genom det<br>uttalade kravet på intyg från en behörig myndighet, innebär en bättre</p>
<p>164</p>
<p>kontroll av förskrivande läkare, patienter och preparat än vad som är<br>fallet idag. Denna uppfattning framförs också av såväl Socialstyrelsen<br>som Läkemedelsverket. Folkhälsoinstitutet framhåller att det inte ser<br>någon grund för att betrakta regleringen inom Schengen endast som en<br>tillfällig lösning. Det bör också framhållas att det krav som följer av<br>Schengenanslutningen innebär en möjlighet till fri rörlighet även för svårt<br>sjuka människor, inte minst cancerpatienter, och inte någon eftergift för<br>en mindre restriktiv narkotikapolitik. Det handlar här hela tiden om legal<br>förskrivning av läkemedel till sjuka människor för personligt bruk.</p>
<p>Regeringen anser att en i Sverige bosatt person skall ges motsvarande<br>lagliga möjlighet som andra Schengenmedborgare att medföra narkotiska<br>läkemedel inom ramen för en medicinsk behandling vid resa till annat<br>Schengenland. För att utförsel av narkotikaklassade läkemedel lagligen<br>skall kunna äga rum i ett sådant fall krävs en ändring i 3 § lagen<br>(1992:860) om kontroll av narkotika, som i sitt första stycke föreskriver<br>att narkotika far importeras eller exporteras endast av den som har<br>tillstånd till det. I paragrafens andra stycke meddelas regler endast om<br>införsel i vissa fall av narkotiska läkemedel för medicinskt bruk.<br>Regeringen föreslår därför att det i paragrafen föreskrivs att resande<br>också utan särskilt tillstånd far föra ut narkotiska läkemedel från Sverige<br>om läkemedlen är avsedda för medicinskt ändamål och den resandes<br>personliga bruk, jämför 1 § lagen (1960:418) om straff för varu-<br>smuggling.</p>
<p>Det saknas enligt regeringen anledning till ändringar av reglerna om<br>införsel av narkotiska läkemedel i förhållande till länder som står utanför<br>Schengensamarbetet. För resenärer från andra länder än Schengenländer<br>bör således nuvarande föreskrifter fortsätta att gälla, se föregående<br>avsnitt. Detta förhållande bör, som Riksåklagaren framhållit i sitt<br>remissvar, klargöras genom reglering i förordning.</p>
<p>Läkemedelsverket är central förvaltningsmyndighet för kontroll och<br>tillsyn av läkemedel och skall enligt sin instruktion särskilt svara för<br>kontrollen och tillsynen enligt bl.a. läkemedelslagen och lagen om<br>kontroll av narkotika. Verket har också givits en omfattande före-<br>skriftsrätt på området. Läkemedelsverket bör mot bakgrund härav också<br>ges uppgiften och befogenheten att utfärda sådana intyg som avses i<br>artikel 75 i Schengenkonventionen såvitt avser svenska resenärer. Varken<br>detta eller godkännandet av de intyg som utfärdats av andra<br>Schengenländers behöriga myndigheter kräver någon lagstiftningsåtgärd.<br>Läkemedelsverkets befogenhet att utfärda intyg bör föreskrivas i<br>förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika.</p>
<p>Enligt 3 § tredje stycket lagen om kontroll av narkotika far narkotika<br>inte tas om hand på det sätt som avses i 8 § första stycket 2 tullagen<br>(1987:1065). Narkotika far inte heller utan tillstånd sändas genom<br>tullområdet, åter föras ut eller förvaras i tullager som inrättats för<br>förvaring av proviantartiklar och liknande. I övrigt gäller lagen<br>(1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade<br>varor, m.m. (transportlagen).</p>
<p>Vid EU-inträdet upphörde möjligheten att ta hand om en vara som är<br>belagd med någon form av införselrestriktion innan förtullningen är<br>avslutad. Däremot finns det fortfarande en möjlighet enligt transportlagen</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>165</p>
<p>att transitera sådana varor genom landet eller förvara dem på någon form<br>av tullager eller att förstöra eller återutföra dem. Inte heller finns det nu<br>längre några tullager som har inrättats för förvaring av proviantartiklar<br>och liknande. Den inledande meningen i 3 § tredje stycket lagen om<br>kontroll av narkotika liksom den senare delen i påföljande mening kan<br>därför, som Tullverket framhållit, tas bort.</p>
<h3>9.4 Kostnader</h3>
<p>De lagförslag som läggs fram i denna proposition innebär i sig inga<br>ökade kostnader för myndigheterna eller för samhället i övrigt.<br>Regeringen avser dock att i 2000 års ekonomiska vårproposition åter-<br>komma till riksdagen när det gäller vilka ytterligare resursförstärkningar<br>som behövs för att kunna fullfölja statsmakternas intentioner i fråga om<br>utvecklingen av rättsväsendet.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<h3>9.5 Ikraftträdanden</h3>
<p>De nya eller ändrade lagbestämmelserna föreslås i huvudsak träda i kraft<br>den dag regeringen bestämmer. Det beror på att de nya eller ändrade lag-<br>bestämmelserna syftar till att anpassa den svenska lagstiftningen till<br>Schengenkonventionens regler. Sverige räknar med att vara redo att delta<br>fullt ut i Schengensamarbetet från hösten år 2000. Det fulla deltagandet i<br>Schengensamarbetet förutsätter bl.a. att de andra Schengenstaterna god-<br>känner Sverige som operativ medlem och i och med detta beslutar att<br>avstå från personkontroller vid gränserna mot Sverige och att sätta de<br>övriga bestämmelserna i Schengenkonventionen i kraft i förhållande till<br>Sverige. Det kan inte med säkerhet förutsägas exakt när det kommer att<br>ske. Sammanfattningsvis är det således inte möjligt att nu ta ställning till<br>när de nya eller ändrade lagbestämmelserna bör träda i kraft. Det bör<br>därför överlämnas till regeringen att besluta om ikraftträdandet.</p>
<p>Lagen om internationellt polisiärt samarbete, lagen om ändring i<br>brottsbalken, lagen om ändring i sekretesslagen, lagen om ändring i lagen<br>med vissa bestämmelser om internationellt samarbete på brottmåls-<br>området och lagen om ändring i vapenlagen föreslås dock träda i kraft<br>den 1 juli 2000. Lagen om internationellt polisiärt samarbete, lagen om<br>ändring i brottsbalken, lagen om ändring i lagen med vissa bestämmelser<br>om internationellt samarbete på brottmålsområdet och lagen om ändring i<br>vapenlagen bör kunna tillämpas i förhållande till Danmark när Öresunds-<br>förbindelsen öppnas för trafik i juli 2000. När det gäller sekretesslagen<br>och lagen med vissa bestämmelser om internationellt samarbete på brott-<br>målsområdet, framstår det som olämpligt att låta ändringar avvakta på<br>obestämd tid, eftersom dessa kan förväntas beröras även av andra<br>lagförslag. Sekretesslagen kommer enligt förslagen att hänvisa till lagen<br>om Schengens informationssystem innan denna har trätt i kraft, men det<br>har i den situationen ingen faktisk innebörd. På motsvarande sätt kommer<br>hänvisningen i 8 § första stycket 3 och 4 i lagen om internationellt<br></p>
<p>166</p>
<p>polisiärt samarbete att under en tid hänvisa till bestämmelser i lagen 25 c<br>och 25 d §§ i (1972:260) om internationellt samarbete rörande verk-<br>ställighet av brottmålsdom respektive 5 a och 5 b §§ i lagen (1963:196)<br>om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge för verkställighet<br>av straff m.m. som ännu inte har trätt i kraft.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<h2>10 Författningskommentar</h2>
<h3>10.1 Förslaget till lag om internationellt polisiärt sam-</h3>
<h3>arbete</h3>
<p>1§</p>
<p>I paragrafen anges lagens tillämpningsområde.</p>
<p>Lagen görs, enligt andra stycket, tillämplig på polisiärt samarbete<br>mellan Sverige och alla andra stater. Endast 3 § gäller dock i förhållande<br>till alla stater, övriga bestämmelser reglerar, enligt första stycket, polisiärt<br>samarbete med andra medlemsstater i Europeiska unionen samt Norge<br>och Island. Skälen för avgränsningen är redovisade i avsnitt 7.3.3.</p>
<p>Lagens bestämmelser påverkar inte ansvarsfördelningen mellan polis<br>och åklagare när det gäller ledning av förundersökningar inom landet.</p>
<p>2§</p>
<p>I denna paragraf definieras några begrepp som är centrala för lagen.</p>
<p>3§</p>
<p>I paragrafen ges svenska myndigheter lagstöd för att följa villkor i över-<br>enskommelser med andra stater eller mellanfolkliga organisationer som<br>innebär att uppgifter som har lämnats till en svensk myndighet för ett<br>ändamål inte får användas för ett annat. Denna bestämmelse om polisiärt<br>samarbete har flyttats över från 1 § lagen (1991:435) med vissa bestäm-<br>melser om internationellt samarbete på brottmålsområdet. Någon ändring<br>i sak är inte avsedd. Skälen för förslaget beskrivs närmare i avsnitt 9.2.4.</p>
<p>4§</p>
<p>Paragrafen anger förutsättningarna för gränsöverskridande övervakning.<br>Enligt huvudregeln, i första stycket, far utländska polismän från en annan<br>Schengenstat fortsätta en pågående övervakning in i Sverige om det i<br>deras hemstat pågår en utredning om ett brott som kan föranleda ut-<br>lämning och en behörig svensk myndighet samtycker till det. Behörig<br>svensk myndighet att lämna samtycke är, enligt 15 § första stycket, Riks-<br>polisstyrelsen eller den polismyndighet som styrelsen i det enskilda fallet<br>beslutar; Rikspolisstyrelsen kan i enskilda fall som avser övervakning till<br>sjöss överlämna ärenden till Kustbevakningen.</p>
<p>Att den utländska utredningen skall avse ett brott som kan föranleda<br>utlämning innebär inte att det krävs en bedömning att utlämning skall<br>komma till stånd i det enskilda fallet, utan den lagstadgade straffskalan är<br>avgörande. Detta utveckas i avsnitt 7.1.</p>
<p>167</p>
<p>I brådskande fall får gränsöverskridande övervakning, enligt undan-<br>tagsregeln i andra stycket, ske utan föregående svenskt samtycke under<br>vissa angivna förutsättningar. Enligt Schengenkonventionen får över-<br>vakning utan föregående samtycke ske för vissa uppräknade brott. Dessa<br>överensstämmer inte i alla delar med svenska brottsbenämningar. Det<br>finns därför anledning att påpeka att även i dessa fall förutsätts att brottet<br>kan föranleda utlämning.</p>
<p>I tredje stycket regleras de utländska tjänstemännens skyldighet att av-<br>bryta en övervakning i Sverige.</p>
<p>Skälen redovisas i avsnitt 7.4.4.</p>
<p>5§</p>
<p>I denna paragraf anges förutsättningarna för gränsöverskridande för-<br>följande. Utländska tjänstemän från en annan Schengenstat får, under<br>vissa förutsättningar, fortsätta ett pågående förföljande av en person över<br>landgräns in i Sverige. Gränsöverskridande förföljande enligt denna<br>paragraf kan bli aktuellt i förhållande till Norge och Finland. Gränsöver-<br>skridande förföljande i förhållande till Danmark specialregleras i 10 §.</p>
<p>Gränsöverskridande förföljande får, enligt första stycket, ske i två slags<br>situationer. Den första är när en person har avslöjats på bar gärning med<br>att begå ett brott som kan föranleda utlämning. Det måste vara klart att<br>det är den avslöjade gärningsmannen som förföljs. Att brottet kan föran-<br>leda utlämning innebär inte att det krävs en bedömning att utlämning<br>skall komma till stånd i det enskilda fallet, utan den lagstadgade straff-<br>skalan är avgörande. Detta utvecklas i avsnitt 7.1. Det andra fallet när<br>gränsöverskridande förföljande får ske in i Sverige är när en person som<br>är häktad eller avtjänar ett fängelsestraff har rymt.</p>
<p>Enligt huvudregeln krävs det samtycke från en behörig svensk myn-<br>dighet. Det följer av 15 § första stycket andra meningen att behörig myn-<br>dighet är polismyndigheten i det distrikt dit de utländska tjänstemännen<br>först kommer i Sverige.</p>
<p>Enligt andra stycket får gränsöverskridande förföljande ske utan före-<br>gående samtycke dels i brådskande fall, dels när svenska tjänstemän inte<br>har kunnat ta över förföljandet från den utländska tjänstemannen vid<br>gränsen. I dessa fall skall den utländska tjänstemännen begära bistånd<br>från en svensk myndighet, dvs. polismyndigheten i det distrikt dit de ut-<br>ländska tjänstemännen först kommer i Sverige, enligt 15 § andra stycket.</p>
<p>I tredje stycket regleras de utländska tjänstemännens skyldighet att av-<br>bryta ett förföljande i Sverige.</p>
<p>Skälen redovisas i avsnitt 7.4.4.</p>
<p>6§</p>
<p>Paragrafen behandlar gränserna för utländska tjänstemäns befogenhet att<br>omhänderta en person i samband med gränsöverskridande förföljande.<br>Svenska polismän är enligt första stycket skyldiga att, på begäran av ut-<br>ländska tjänstemän som utför ett gränsöverskridande förföljande in i<br>Sverige, omhänderta den flyende. Svenska polismän får inte neka att till-<br>mötesgå en begäran från de utländska tjänstemännen att omhänderta den<br>flyende i detta skede, i synnerhet inte när det är fråga om ett förföljande<br>enligt 5 § första stycket, som den svenska myndigheten har lämnat sitt</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>168</p>
<p>samtycke till, eller inte har krävt skall avbrytas. Det kan dock vara till-<br>räckligt att svensk polis fastställer den flyendes identitet. Förutsätt-<br>ningarna för att hålla den flyende frihetsberövad anges i 8 §.</p>
<p>I avvaktan på att den svenska polisen omhändertar den flyende far de<br>utländska tjänstemännen enligt andra stycket stoppa och omhänderta den<br>flyende. I uttrycket stoppa och omhänderta ligger såväl befogenheten att<br>stoppa personen som att stoppa ett fordon där personen färdas, för att<br>kunna genomföra ett omhändertagande. Skälen redovisas i avsnitt 7.5.3.</p>
<p>7§</p>
<p>I paragrafens första stycke anges vilka befogenheter de utländska<br>tjänstemännen har när de har omhändertagit den flyende enligt 6 §, innan<br>denne kan överlämnas till svensk polis. Skälen för avgränsningen redo-<br>visas i avsnitt 7.5.3.</p>
<p>Det kan noteras att dessa befogenheter avgränsas ytterligare av<br>bestämmelsen i 11 § som ålägger de utländska tjänstemännen att följa<br>svensk lag och annan författning samt instruktioner som meddelas av<br>svenska polismyndigheter. Det får till följd att t.ex. befogenheten att<br>belägga den som har omhändertagits med handfängsel omfattas av<br>samma begränsningar som gäller för svensk polis.</p>
<p>Befogenheten för utländska tjänstemän att omhänderta föremål skall<br>ses som ett sätt att biträda den svenska polisen, genom att tillfälligt<br>omhänderta föremålen. Enligt andra stycket skall föremål som har<br>omhändertagits så snart det kan ske överlämnas till svensk polis. Det blir<br>sedan, enligt 8 § andra stycket, de svenska polismännens uppgift verk-<br>ställa eventuella beslag av föremål.</p>
<p>8§</p>
<p>I skedet efter det att de utländska tjänstemännen har omhändertagit den<br>flyende enligt 6 §, eller föremål enligt 7 §, skall svensk polis ta över<br>åtgärden. Enligt första stycket får svensk polis ta personen i förvar under<br>en kortare tid i avvaktan på en framställning om utlämning eller över-<br>förande av straff. Detta är, som Lagrådet har påpekat, en special-<br>bestämmelse som till allmänna bestämmelser lägger ytterligare en möjlig-<br>het att beröva den omhändertagne friheten. Skälen redovisas närmare i<br>avsnitt 7.6.3.</p>
<p>Regeln behandlar svenska och utländska medborgare lika vad gäller<br>den tid som en person får hållas i förvar. I de fall där utlämning av en<br>svensk medborgare inte kan komma i fråga, aktualiseras i stället frågor<br>om förundersökning kan inledas i Sverige, eller om verkställighet av ett<br>utdömt straff kan överföras hit.</p>
<p>Enligt andra stycket får svensk polis verkställa beslag, enligt vanligt<br>förfarande, i avvaktan på en ansökan från den andra staten om bistånd<br>enligt 2 § lagen (1975:295) om användning av vissa tvångsmedel på<br>begäran av främmande stat. (I departementspromemorian Ömsesidig<br>rättslig hjälp i brottmål, Ds 1999:56, föreslås att 2 § i 1975 års lag skall<br>föras över till 35 § i en ny lag om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål.) När<br>det gäller föremål som har omhändertagits enligt 7 § första stycket 2 och<br>som kan förverkas enligt 36 kap. 3 § 2 BrB, är avsikten att allmänna</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>169</p>
<p>svenska regler om beslag och om talan om förverkande skall bli Prop. 1999/2000:64<br>tillämpliga. Skälen för bestämmelsen redovisas i avsnitt 7.6.3.</p>
<p>9§</p>
<p>Denna paragraf är tillämplig när danska polismän som befinner sig på<br>svenskt territorium på Öresundsförbindelsen, utan att det pågår gräns-<br>överskridande övervakning eller förföljande, ställs inför en situation där<br>det finns ett behov av att vidta åtgärder för att avvärja hot mot den all-<br>männa ordningen eller säkerheten. Detta kan främst bli aktuellt när dansk<br>polis kommer till platsen för en incident före svensk polis.</p>
<p>I paragrafens första stycke behandlas danska polismäns befogenheter<br>på Öresundsförbindelsen. Där ges danska poliser samma befogenheter<br>som svenska poliser att ingripa mot ordningsstömingar och hot mot den<br>allmänna säkerheten. Däremot kan danska polismän inte med stöd av<br>bestämmelsen genomföra exempelvis rutinkontroller på förbindelsen. De<br>närmare skälen för bestämmelsen redovisas i avsnitt 7.5.3.</p>
<p>Enligt andra stycket är en dansk polisman som har vidtagit en åtgärd<br>enligt första stycket skyldig att omedelbart underrätta en svensk polis-<br>myndighet på orten. Det hänger samman med att den svenska myndig-<br>heten, som i dessa fall normalt inte har kännedom om att de danska<br>polismännen befinner sig på svenskt territorium, skall ha det operativa<br>ledningsansvaret för hur åtgärden utförs (se vidare 11 §). Att under-<br>rättelsen skall ske omedelbart innebär att den skall äga rum så fort det är<br>möjligt utan att riskera åtgärden.</p>
<p>Skyldigheten för de danska polismännen att omedelbart underrätta en<br>svensk myndighet hänger också samman med att en åtgärd som en dansk<br>polisman har vidtagit får pågå tills en svensk myndighet övertar genom-<br>förandet eller begär att åtgärden skall avbrytas. Att en svensk myndighet<br>övertar genomförandet av en åtgärd innebär att svenska polismän som<br>kommer till platsen övertar inte bara ansvaret för hur en åtgärd utförs,<br>utan också i praktiken utför åtgärden i alla delar. Man kan följaktligen<br>tänka sig situationer där den svenska polisen inte har möjlighet att fullt ut<br>överta en pågående åtgärd. I dessa fall far de danska polismännen fort-<br>sätta en pågående åtgärd, naturligtvis med skyldighet att följa den<br>svenska polisens instruktioner enligt 11 §.</p>
<p>10 §</p>
<p>Paragrafen är en specialreglering av gränsöverskridande förföljande som<br>utförs av danska polismän över Öresundsförbindelsen in i Sverige.<br>Sådant förföljande får ske i delvis andra fall än förföljande från Norge<br>och Finland.</p>
<p>Enligt första stycket får danska polismän utföra gränsöverskridande<br>förföljande när en person har avslöjats på bar gärning med att begå ett<br>brott som hör under allmänt åtal i både Sverige och Danmark samt när en<br>person har avvikit från någon form av straffprocessuellt frihetsberövande<br>eller från ett frihetsberövande som kan föranleda utlämning enligt lagen<br>(1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för<br>verkställighet av beslut om vård eller behandling.</p>
<p>I de fall ett förföljande får ske enligt denna paragraf, har de danska<br>polismännen alla de befogenheter som anges i 6-7 §§, dvs. att om-<br></p>
<p>170</p>
<p>händerta personen, kroppsvisitera, omhänderta föremål samt belägga den<br>omhändertagne med handfangsel.</p>
<p>Av andra stycket framgår att ett förföljande även får inledas av danska<br>polismän på det svenska territoriet av förbindelsen under samma förut-<br>sättningar som i övrigt gäller enligt första stycket. De skall i sådana fall<br>omedelbart anhålla om svenskt bistånd.</p>
<p>Frågorna har behandlats i avsnitt 7.4.4.</p>
<p>11 §</p>
<p>När utländska tjänstemän som utför uppgifter enligt denna lag i Sverige<br>utövar sina befogenheter är de, enligt första stycket, skyldiga att följa<br>svensk lag och annan författning samt instruktioner som meddelas av<br>svenska polismyndigheter. De befogenheter som avses är de som framgår<br>av 6 § andra stycket samt 7 och 9 §§.</p>
<p>Att de utländska tjänstemännen även när de inte utför uppgifter enligt<br>denna lag, liksom under vistelsen i Sverige i övrigt, är skyldiga att följa<br>svensk rätt har inte ansetts nödvändigt att ange i lag.</p>
<p>Skyldigheten för utländska tjänstemän att följa instruktioner som med-<br>delas av svenska polismyndigheter medför också att den polismyndighet<br>som samtycker till övervakningen eller förföljandet har det operativa led-<br>ningsansvaret för verksamheten.</p>
<p>Skälen redovisas i avsnitt 7.5.3.</p>
<p>12 §</p>
<p>I paragrafen behandlas frågor om straffrättsligt ansvar och skydd för de<br>utländska tjänstemännen. Avsikten är att de utländska tjänstemännen i<br>dessa avseenden skall jämställas med svenska polismän.</p>
<p>I andra stycket har en särskild hänvisning gjorts till 20 kap. 1 § brotts-<br>balken, eftersom ansvar enligt detta lagrum förutsätter svensk myndig-<br>hetsutövning. Ansvar enligt exempelvis 20 kap. 2 och 3 §§ brottsbalken<br>däremot följer utan särskild reglering.</p>
<p>De närmare skälen för bestämmelsen redovisas i avsnitt 7.7.3.</p>
<p>13 §</p>
<p>Bestämmelsen innebär att svenska staten är skyldig att ersätta personer<br>som har orsakats skada i Sverige av en utländsk polisman i samband med<br>att han eller hon har utfört en uppgift enligt denna lag. Avsikten är att den<br>enskilde i Sverige skall befinna sig i samma position som om skadan<br>hade orsakats av en svensk polisman. De närmare skälen för bestämmel-<br>sen redovisas i avsnitt 7.7.3.</p>
<p>14 §</p>
<p>De skadeståndsrättsliga bestämmelser - t.ex. skadeståndslagen och lagen<br>om ersättning vid frihetsberövande och andra tvångsåtgärder - som<br>reglerar statens skadeståndsskyldighet, är i och för sig inte begränsade till<br>att gälla myndighetsutövning i Sverige. I denna paragraf föreskrivs därför<br>att svenska staten inte skall ersätta skador som svenska tjänstemän har<br>vållat i andra Schengenstater i samband med gränsöverskridande för-<br>följande eller övervakning. Skälen för bestämmelsen redovisas närmare i<br>avsnitt 7.7.3.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>171</p>
<p>15 §</p>
<p>I paragrafen behandlas frågor om vilken myndighet som är behörig att ta<br>emot och bevilja framställningar om samt meddela instruktioner för<br>gränsöverskridande övervakning och förföljande. Närmare skäl för<br>bestämmelsen redovisas i avsnitt 7.8.3.</p>
<h3>10.2 Förslaget till lag om Schengens informationssystem</h3>
<p>1 §</p>
<p>Bestämmelsen innebär en skyldighet för Rikspolisstyrelsen att med hjälp<br>av automatiserad behandling föra ett register som skall vara den svenska<br>enheten i Schengens informationssystem (SIS). Rikspolisstyrelsen skall<br>vara personuppgiftsansvarig, men kan anlita personuppgiftsbiträde enligt<br>bestämmelserna därom i personuppgiftslagen (1998:204). Skälen finns i<br>avsnitt 8.3.3.</p>
<p>Av 1 § polisdatalagen (1999:622) framgår att den lagen inte är tillämp-<br>lig på SIS. Lagen om Schengens informationssystem kommer således, på<br>motsvarande sätt som gäller för lagen (1998:620) om belastningsregister<br>och lagen (1998:621) om misstankeregister, att gälla utöver person-<br>uppgiftslagen (1998:204). Detta utvecklas i avsnitt 8.3.3.</p>
<p>2§</p>
<p>I paragrafen beskrivs registrets ändamål. Schengens informationssystem i<br>dess helhet är ett efterlysnings- och spaningsregister, och som sådant ett<br>verktyg för Schengenstaterna i kampen mot brottslighet inom ramen för<br>polisiära och rättsliga frågor samt i frågor om inresa och uppehålls-<br>tillstånd. Schengens informationssystem beskrivs närmare i avsnitt 8.1.</p>
<p>3§</p>
<p>I paragrafen anges vilka kategorier av efterlysningar m.m. som skall<br>finnas i registret, eller vilka åtgärder som får begäras. Dessa överens-<br>stämmer med de s.k. rapporter som skall finnas i SIS enligt Schengen-<br>konventionen och redovisas i avsnitt 8.1 och 8.3.2. Skälen utvecklas i<br>avsnitt 8.3.3.</p>
<p>4§</p>
<p>Av paragrafen framgår att endast vissa angivna personuppgifter m.m. far<br>registreras i SIS. Dessa överensstämmer med Schengenkonventionen och<br>redovisas i avsnitt 8.3.2. En närmare beskrivning av skälen finns i avsnitt<br>8.3.3.</p>
<p>5§</p>
<p>Av paragrafen framgår att en registrering i SIS måste vara laglig i den<br>Schengenstat där registreringen sker. Uppgifter som en Schengenstat har<br>registrerat är Rikspolisstyrelsen skyldig att tillåta i det svenska SIS-<br>registret, förutsatt att registreringen där är laglig.</p>
<p>Andra stycket är ett förtydligande av första stycket. Enligt bestämmel-<br>sen får Rikspolisstyrelsen endast registrera uppgifter om motsvarande<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>172</p>
<p>slag av uppgifter får behandlas enligt personuppgiftslagen (1998:204),<br>polisdatalagen (1998:622) eller annan svensk lag eller forfattning. Det<br>medför att polisdatalagen, trots att den inte är direkt tillämplig på regist-<br>reringar i SIS, ändå får en styrande effekt på de uppgifter som Rikspolis-<br>styrelsen får registrera, eftersom en uppgiftstyp som inte får behandlas<br>enligt polisdatalagen inte heller får föras in i SIS enligt svenska regler.<br>Därutöver finns de begränsningar som följer av lagen om Schengens<br>informationssystem, vilket innebär att vissa känsliga uppgifter enligt 7 §<br>aldrig får registreras i SIS samt att registreringen enligt 6 § skall vara<br>nödvändig m.m.</p>
<p>Skälen redovisas närmare i avsnitt 8.3.3.</p>
<p>6§</p>
<p>Paragrafen innehåller ytterligare begränsningar av Rikspolisstyrelsens<br>rätt att registrera uppgifter i SIS. Endast sådana uppgifter får registreras<br>som är nödvändiga för att en enligt 3 § tillåten åtgärd som begärs skall<br>kunna vidtas, och endast i ärenden som är av sådan vikt att behandlingen<br>framstår som berättigad. Detta överensstämmer med Schengen-<br>konventionen, vilket framgår i avsnitt 8.3.3.</p>
<p>7§</p>
<p>I paragrafen finns ett absolut förbud mot registrering av vissa känsliga<br>uppgifter i SIS.</p>
<p>Schengenkonventionens förbud mot behandling av känsliga uppgifter<br>utgår från Europarådets konvention av den 28 januari 1982 om skydd för<br>enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter (dataskydds-<br>konventionen). Personuppgiftslagens förbud grundas på Europa-<br>parlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om<br>skydd för enskilda personer med avseende på behandling av person-<br>uppgifter och det fria flödet av sådana uppgifter (dataskyddsdirektivet).</p>
<p>Dataskyddsdirektivet är inte generellt tillämpligt på behandling av<br>personppgifter inom polisens område. Det medför att Sverige inte kan<br>kräva av de andra Schengenstaterna, vilkas registrerade uppgifter kom-<br>mer att flyta in i det svenska SIS-registret, att de skall följa även data-<br>skyddsdirektivet när det gäller registrering i SIS.</p>
<p>Vidare innehåller Schengenkonventionen inte någon undantags-<br>situation när det är tillåtet att behandla känsliga4 uppgifter. De allmänna<br>undantagsreglerna i personuppgiftslagen eller polisdatalagen blir således<br>inte tillämpliga. Lagen om Schengens informationssystem innehåller<br>därför en egen regel om förbud mot registrering av känsliga uppgifter,<br>som inte är förenad med några undantag. De svenska lagar som reglerar<br>behandling av personuppgifter utgår från dataskyddsdirektivets förbud.<br>Även Rikspolisstyrelsens registreringar i SIS bör därför följa denna<br>begränsning.</p>
<p>Skälen redovisas i avsnitt 8.10.3.</p>
<p>8§</p>
<p>Paragrafen upplyser om att sekretesslagen (1980:100) innehåller bestäm-<br>melser som kan vara tillämpliga på uppgifter i SIS. De regler i sekretess-<br>lagen som i första hand kan komma att bli aktuella att tillämpa för upp-<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>173</p>
<p>gifter i SIS, är reglerna om utrikessekretess i 2 kap. 1 §, förunder-<br>sökningssekretess i 5 kap. 1 §, samt utlänningssekretess i 7 kap. 14 §.<br>Vidare kan det bli aktuellt att tillämpa en ny bestämmelse i 7 kap. 41 §<br>om sekretess for vissa uppgifter i SIS om den enskildes personliga för-<br>hållanden.</p>
<p>Skälen utvecklas i avsnitt 8.4.3.</p>
<p>9§</p>
<p>I paragrafen behandlas vilka svenska myndigheter som skall ha tillgång<br>till uppgifter i SIS. Gränskontrollerande och brottsbekämpande myndig-<br>heter skall, enligt första stycket, ha tillgång till alla slags s.k. rapporter<br>(dvs. efterlysningar m.m.) i SIS, i enlighet med Schengenkonventionen.</p>
<p>Vidare skall de myndigheter som prövar ansökningar om visering och<br>uppehållstillstånd ha tillgång till den s.k. spärrlistan, som innehåller<br>framställningar om att personer inte skall tillåtas att resa in eller ges<br>uppehållstillstånd i Schengenstaterna. I andra stycket bemyndigas rege-<br>ringen att meddela föreskrifter i dessa delar. Andra stycket innehåller<br>även ett bemyndigande för regeringen att föreskriva att en myndighet får<br>ha direktåtkomst till registret.</p>
<p>Skälen för bestämmelserna har utvecklats i avsnitt 8.4.3.</p>
<p>10 §</p>
<p>Paragrafen innehåller en bestämmelse som begränsar möjligheten att<br>använda uppgifter i SIS för andra ändamål än det som har begärts i det<br>enskilda fallet. Denna regel innebär en dubbel reglering i de situationer<br>som även omfattas av den föreslagna generella regeln i 3 § lagen om<br>internationellt polisiärt samarbete (se avsnitt 9.2.4). Alternativet att låta<br>bestämmelsen i lagen om Schengens informationssystem avse endast<br>vissa uppgifter i SIS, skulle emellertid kunna leda till missförstånd.<br>Regeln i denna lag gäller därför alla uppgifter i SIS. Av bestämmelsen<br>framgår även att annan användning kan få äga rum om den registrerande<br>staten har samtyckt till det.</p>
<p>Skälen redovisas i avsnitt 8.6.3.</p>
<p>H §</p>
<p>I paragrafen finns bestämmelser om skyldighet för Rikspolisstyrelsen att<br>gallra uppgifter som styrelsen har registrerat i SIS. Att uppgifterna skall<br>gallras senast vid en viss tid innebär att om det dessförinnan står klart att<br>uppgiften inte längre behövs i registret för ändamålet med registreringen,<br>skall gallring ske vid den tidigare tidpunkten enligt den allmänna<br>bestämmelsen i 9 § första stycket i) i personuppgiftslagen (1998:204).</p>
<p>Skälen presenteras i avsnitt 8.8.3.</p>
<p>12 §</p>
<p>Paragrafen behandlar Rikspolisstyrelsens skyldighet att vidta rättelser<br>m.m. avseende uppgifter som styrelsen har registrerat. Begreppet<br>blockera uppgifter har samma innebörd som i personuppgiftslagen<br>(1998:204), dvs. en åtgärd som vidtas för att personuppgifterna skall vara<br>förknippade med information om att de är spärrade och om anledningen<br>till spärren och för att personuppgifterna inte skall lämnas ut till tredje</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>174</p>
<p>man annat än med stöd av 2 kap. tryckfrihetsförordningen (3 § person-<br>uppgiftslagen).</p>
<p>Att Rikspolisstyrelsen därutöver har en skyldighet att undersöka om<br>det finns fel i registrerade uppgifter samt att, när sådana misstankar finns<br>beträffande uppgifter som har registrerats av en annat Schengenstat,<br>meddela denna följer av den allmänna skyldigheten enligt 9 § första<br>stycket h) personuppgiftslagen (1998:204) att se till att alla rimliga åt-<br>gärder vidtas för att rätta, blockera eller utplåna sådan personuppgifter<br>som är felaktiga eller ofullständiga med hänsyn till ändamålen med<br>behandlingen.</p>
<p>Skälen redovisas i avsnitt 8.7.3.</p>
<p>13 §</p>
<p>I paragrafen anges att personuppgiftslagens huvudregel, i 48 § första<br>stycket, om skadeståndsskyldighet vid behandling av personuppgifter i<br>strid med lagen gäller även beträffande denna lag. Av skäl som framgår i<br>avsnitt 8.7.3 gäller alltså inte undantagsregeln i personuppgiftslagen om<br>möjlighet i vissa fall till jämkning av skadeståndsskydligheten.</p>
<h3>10.3 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken</h3>
<p>De föreslagna ändringarna i 2 kap. 3 och 5 §§ syftar till att göra bestäm-<br>melserna tillämpliga när brott begås i tjänsten av svenska polismän,<br>tulltjänstemän och kustbevakningstjänstemän som utför gränsöver-<br>skridande arbetsuppgifter enligt en internationell överenskommelse som<br>Sverige har tillträtt.</p>
<p>De arbetsuppgifter som avses är i första hand gränsöverskridande<br>övervakning och gränsöverskridande förföljande. Gränsöverskridande<br>övervakning innebär att en svensk polisman, tulltjänsteman eller kust-<br>bevakningstjänsteman inom ramen för en svensk förundersökning<br>skuggar en misstänkt gärningsman över gränsen in i ett annat land.<br>Gränsöverskridande förföljande innebär att de svenska tjänstemännen i<br>fråga fortsätter ett pågående förföljande in i ett annat land av en misstänkt<br>eller dömd brottsling, eller i vissa fall personer som har rymt från tvångs-<br>vård eller tvångsbehandling.</p>
<p>Internationella överenskommelser med bestämmelser om åtgärder av<br>dessa slag har Sverige för närvarande med de europeiska stater som på<br>olika sätt är knutna till konventionen om tillämpning av Schengenavtalet<br>av den 14 juni 1985 och med Danmark enligt ett avtal av den 6 oktober<br>1999 om polisiärt samarbete i Öresundsregionen. Vidare kan Sverige<br>komma att omfattas av sådana bestämmelser i förhållande till de<br>medlemsstater i Europeiska unionen som ansluter sig till konventionen<br>om ömsesidigt bistånd och samarbete mellan tullförvaltningar i EU.</p>
<p>Skälen redovisas i avsnitt 7.10.3.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>175</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<h3>10.4 Förslaget till lag om ändring i passlagen (1978:302)</h3>
<p>5§</p>
<p>I paragrafens första stycket har en ny p. 4 lagts till, varigenom svenska<br>medborgare som reser till andra Schengenstater undantas från skyldig-<br>heten att medföra giltigt pass.</p>
<p>Av andra stycket framgår att skyldigheten att visa upp sitt pass, vid ut<br>och inresa över en yttre Schengengräns, gäller inte bara i förhållande till<br>poliser och särskilt förordnade passkontrollanter, utan även i förhållande<br>till tulltjänstemän samt kustbevakningstjänstemän och tjänstemän vid<br>Migrationsverket.</p>
<p>Skälen till ändringarna redovisas i avsnitt 6.1.3.</p>
<h3>10.5 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen<br>(1980:100)</h3>
<p>1 kap.</p>
<p>4§</p>
<p>Paragrafen har kompletterats med hänvisningar i tredje stycket till lagen<br>om internationellt polisiärt samarbete och lagen om Schengens informa-<br>tionssystem. Med de nya hänvisningarna till dessa lagar har tredje stycket<br>formulerats om, utan att någon saklig ändring avses.</p>
<p>7 kap.</p>
<p>41 §</p>
<p>Paragrafen är ny. Genom bestämmelsen i första stycket skyddas upp-<br>gifter om enskildas personliga förhållanden om det inte står klart att de<br>kan lämnas ut utan att den enskilde eller någon honom närstående lider<br>men. Uppgifterna skyddas hos åklagarmyndigheter, Rikspolisstyrelsen,<br>polismyndigheter, Tullverket, Kustbevakningen och Migrationsverket i<br>angelägenheter som avser framställningar enligt 3 § i lagen om<br>Schengens informationssystem. Avsikten är att den enskilde skall<br>skyddas av sekretess hos de myndigheter som tar befattning med fram-<br>ställningar om sådana åtgärder som avses i 3 § lagen om Schengens<br>informationssystem. Därmed avses framför allt SIRENE-kontorets regist-<br>reringar av svenska framställningar i SIS och förande av akter med<br>kompletterande information till dessa framställningar, SIRENE-kontorets<br>handhavande av kompletterande information från andra Schengenstater<br>med anledning av deras framställningar i SIS, svenska myndigheters<br>kontroller av personer i SIS i samband med gränskontroller och inre ut-<br>länningskontroller, andra kontroller i den brottsutredande och brotts-<br>förebyggande verksamheten, samt svenska myndigheters inhämtande av<br>kompletterande information via det svenska SIRENE-kontoret när en i<br>Sverige kontrollerad person förekommer i SIS, för prövning av om en<br>begäran enligt 3 § lagen om Schengens informationssystem skall efter-<br>kommas. De åtgärder som får begäras i SIS presenteras i avsnitt 8.1 och<br>8.3.2.</p>
<p>176</p>
<p>Vidare skyddas, enligt andra stycket, uppgifter om personers enskilda<br>forhållanden i den s.k. spärrlistan hos myndigheter som prövar ansök-<br>ningar om visering och uppehållstillstånd, och i samband därmed utfor<br>kontroller i SIS.</p>
<p>De myndigheter där sekretess gäller for uppgifter i SIS är desamma<br>som ges tillgång till uppgifterna enligt 9 § lagen och Schengens informa-<br>tionssystem, se avsnitt 8.4.3.</p>
<p>Hänvisningen i tredje stycket till polisdatalagen (1998:622), PDL, gör<br>det möjligt for det svenska SIRENE-kontoret att lämna uppgifter till<br>andra Schengenstaters SIS-register och SIRENE-kontor (7 §), och att<br>lämna ut kompletterande uppgifter från andra Schengenstater till berörda<br>svenska myndigheter, i den utsträckning regeringen meddelar föreskrifter<br>därom (8 § PDL). Hänvisningen till lagen om Schengens informations-<br>system medför att uppgifter i SIS-registret far lämnas till där angivna<br>svenska myndigheter (9 §).</p>
<p>Skälen till den nya bestämmelsen redovisas i avsnitt 8.4.3.</p>
<h3>10.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:395) om<br>Kustbevakningens medverkan vid polisiär<br>övervakning</h3>
<p>1 §</p>
<p>1 1 § första stycket 13 anges i dag att lagen tillämpas när Kust-<br>bevakningen bedriver övervakning för att hindra brott mot föreskrifter i<br>lagar och andra författningar som gäller bl.a. utlänningars inresa till och<br>utresa från Sverige. I punkten 13 läggs nu till att lagen på motsvarande<br>sätt tillämpas beträffande övervakning rörande utlänningars vistelse i<br>Sverige. De befogenheter som tillkommer en tjänsteman vid Kust-<br>bevakningen anges i de paragrafer som följer efter 1 § och är desamma<br>som gäller för all verksamhet som omfattas av lagen.</p>
<h3>10.7 Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen<br>(1989:529)</h3>
<p>2 kap.</p>
<p>7a§</p>
<p>Paragrafen, som är ny, har utformats med beaktande av Lagrådets förslag.<br>I första stycket av paragrafen föreskrivs att en enhetlig visering som<br>utfärdats av en behörig myndighet i en annan Schengenstat gäller i<br>Sverige. Med uttrycket enhetlig visering avses en sådan visering som<br>sägs i artikel 10.1 i Schengenkonventionen, dvs. en visering som ger rätt<br>till inresa och vistelse inom Schengenterritoriet i högst tre månader.<br>Andra typer av viseringar som utfärdas av en annan Schengenstat gäller,<br>liksom är fallet i dag, inte i Sverige.</p>
<p>I andra stycket ges vidare regeringen möjlighet att ingå överens-<br>kommelse med en annan Schengenstat om att denna stat skall<br>representera Sverige vid utfärdande av viseringar i länder där svenska<br>myndigheter inte finns på plats. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.5.3.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>177</p>
<p>10 §</p>
<p>Paragrafen, som är ny, har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.<br>Schengenkonventionens bestämmelser om återkallelse av uppehålls-<br>tillstånd i vissa fall finns i artikel 25.2. Enligt konventionen skall två<br>förutsättningar vara för handen för att återkallelse skall ske. Dels skall<br>utlänningen ha registrerats på en sådan spärrlista som avses i 3 § 2 lagen<br>(2000:000) om Schengens informationssystem (jfr. avsn. 8.1 och 8.3.2),<br>dels skall det föreligga tillräckliga skäl för återkallelse. Båda dessa<br>förutsättningar framgår av paragrafen.</p>
<p>Den Schengenstat som registrerat en utlänning på spärrlista, vilken har<br>ett giltigt uppehållstillstånd i Sverige, kan ha gjort detta av olika<br>anledningar. Enligt artikel 96 i Schengenkonventionen kan registrering<br>ske såväl på grund av att utlänningen gjort sig skyldig till allvarlig<br>brottslighet som att denne varit föremål för en åtgärd som inneburit<br>avvisning eller liknande förfarande. Detta innebär att enbart den<br>omständigheten att en registrering på spärrlista skett, inte i sig kan vara<br>ett tillräckligt skäl för att återkallelse av ett svenskt uppehållstillstånd<br>skall komma i fråga. Den omständighet som legat till grund för<br>registreringen på spärrlista, exempelvis en viss typ av brottslighet, kan å<br>andra sidan vara av sådan art som avses i 2 kap. 11 § första stycket 2<br>UtlL. Likaså kan det förekomma fall där utlänningen i en annan<br>Schengenstat registrerats på spärrlista för att där ha bedrivit sådan<br>verksamhet som avses i 2 kap. 11 § första stycket 3 UtlL. I dessa fall<br>föreligger inte någon avgörande skillnad i sak hänförlig till utlänningen i<br>förhållande till vad som kunnat ligga till grund för återkallelse enligt nu<br>gällande bestämmelser. Skillnaden ligger enbart i det förhållandet att<br>utlänningens handlande varit riktat mot ett annat land än Sverige eller ett<br>annat nordiskt land. I dessa situationer kan det i något fall tänkas bli<br>aktuellt att återkalla ett svenskt uppehållstillstånd. Det förhållande som<br>föranlett registrering på spärrlistan kan å andra sidan vara av mindre<br>allvarlig art. I sist avsedda fall torde återkallelse normalt inte behöva ske.<br>Den registrerande Schengenstatens intressen torde här i flertalet fall<br>kunna tillgodoses genom att utlänningen förs upp på den registrerande<br>statens nationella spärrlista. Utlänningen kan då resa in i alla andra<br>Schengenstater utom den stat som gjort registreringen.</p>
<p>I avsnitt 6.6.1 har nämnts ett antal fall där Sveriges internationella<br>förpliktelser hindrar att återkallelse sker. Det kan till exempel inte<br>komma i fråga att återkalla ett uppehållstillstånd för en utlänning som har<br>fatt asyl i Sverige och inte heller beträffande en utlänning där det<br>föreligger hinder enligt utlänningslagen mot verkställighet av ett beslut<br>om utvisning (jfr. 4 kap. 6 § UtlL).</p>
<p>Se även avsnitt 6.4.3.</p>
<p>4 kap.</p>
<p>1 §</p>
<p>I paragrafen har en ny femte punkt lagts till i det första stycket. Enligt<br>den nya bestämmelsen kan en utlänning avvisas om han eller hon inte<br>uppfyller de krav för inresa till Schengenterritoriet som uppställs i artikel</p>
<p>5 i Schengenkonventionen. Liksom beträffande punkterna 1^1 är avvis-<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>178</p>
<p>ning inte obligatorisk, utan det ankommer på de tillämpande Prop. 1999/2000:64<br>myndigheterna att avgöra om utlänningen skall avvisas med stöd av<br>bestämmelsen eller ej. Därigenom lämnas utrymme för att tillämpa de<br>undantagssituationer som avses i artikel 5.2 och medge utlänningen rätt<br>till inresa i Sverige. Så kan exempelvis vara fallet om utlänningen<br>tidigare avvisats från en annan Schengenstat och på nytt ansöker om asyl<br>i Sverige och det kan finnas skäl anta att han eller hon kan komma att<br>anses som skyddsbehövande enligt bestämmelserna i 3 kap. utlännings-<br>lagen. I sådant fall kan utlänningen beviljas inresa i Sverige under den tid<br>som ansökan prövas.</p>
<p>Se även avsnitt 6.4.3.</p>
<p>5 kap.<br>6§<br>I det nya andra stycket har tagits in en skyldighet för Kustbevakningen<br>att medverka vid den kontroll som avses i paragrafen, dvs. den inre<br>utlänningskontrollen. Polisen är liksom tidigare den myndighet som har<br>huvudansvaret för den inre utlänningskontrollen. Detta framgår av första<br>stycket. På motsvarande sätt som är fallet i fråga om tull- och varu-<br>smugglingslagstiftningen samt den yttre gränskontrollen enligt 5 kap. 1 §<br>UtlL, bör Kustbevakningens deltagande bygga på ett självständigt ansvar<br>som inte förutsätter någon uttrycklig begäran om bistånd från polisen.<br>Genom den nya bestämmelsen far Kustbevakningen ett ansvar för den<br>inre utlänningskontrollen som motsvarar dess deltagande i kontrollen av<br>utlänningars in- och utresa.</p>
<p>I första ledet föreskrivs vidare att Kustbevakningen skall utöva kontroll<br>av och i anslutning till sjötrafiken. Som beskrivits i avsn. 6.3.2 skulle det<br>leda till en mindre lämplig begränsning av syftet med Kustbevakningens<br>medverkan om kontrollen inskränks till att endast avse kontroll av vad<br>som direkt kan anses omfattas av begreppet sjötrafiken. I paragrafen<br>föreskrivs därför att Kustbevakningens kontroll skall utövas även i<br>anslutning till sjötrafiken. På sätt som framhållits i avsnitt 6.3.2 åsyftas<br>med detta att kontrollen kan avse inte bara personer i sjötrafiken, utan<br>även personer vilka befinner sig i närhet till de vatten som<br>Kustbevakningen skall övervaka under sådana omständigheter att de<br>typiskt sett har samband med sjötrafiken. Det måste dock alltid vara fråga<br>om tillfallen där det framstår som mer naturligt att Kustbevakningen<br>agerar som ett led i sin övervakning av sjötrafiken än att polisen skall<br>tillkallas för att genomföra kontrollen. Kustbevakningens ansvar är i<br>första hand att utföra kontroll till sjöss. Det framstår då som mest<br>naturligt att Kustbevakningen även genomför kontroller på de platser till<br>vilka man enbart kan fardas till sjöss eller som endast med svårighet kan<br>nås landvägen. Kontroller i andra fall ankommer på polisen att<br>genomföra. Som exempel kan nämnas att kontrollen även skall kunna<br>omfatta sådana situationer som där en båt påträffas för ankar utan att<br>denna framförts i anslutning till kontrollen eller där den eller de personer<br>som avses kontrolleras befinner sig i land på en ö, kanske utan annan<br>förbindelse dit än sjövägen. Det kan även vara fråga om kontroller som<br>skall utföras i en hamn eller liknande situationer av personer som vistas<br>ombord på ett fartyg eller en båt eller i direkt anslutning till denna.</p>
<p>179</p>
<p>I andra ledet föreskrivs att den skyldighet som gäller för en utlänning<br>att visa upp pass och andra handlingar gäller i förhållande till en<br>kustbevakningstjänstemän när Kustbevakningen utför kontrollen. När det<br>gäller de allmänna förutsättningar under vilka kontrollen får utövas gäller<br>samma regler för Kustbevakningen som för polisen. Denna fråga<br>behandlas närmare i avsn. 6.3.2.</p>
<p>I sak motsvarar tredje stycket helt paragrafens nuvarande andra stycke.<br>En hänvisning till den kontroll som utövas av Kustbevakningen har lagts<br>till.</p>
<p>10 kap.</p>
<p>2§</p>
<p>I paragrafen har som en ny punkt 4 lagts till en bestämmelse, utformad<br>enligt Lagrådets förslag, som möjliggör att en utlänning som på ett<br>otillåtet sätt passerar en yttre gräns kan dömas till påföljd. Bestämmelsen<br>har behandlats i avsnitt 6.7.3.</p>
<p>Yttre gräns definieras i Schengenkonventionen artikel 1 som de<br>avtalsslutande parternas land- och sjögränser samt flygplatser och<br>hamnar, såvida de inte räknas som inre gränser. Med inre gräns avses<br>enligt samma artikel de avtalsslutande parternas gemensamma land-<br>gränser samt deras flygplatser för inrikes flyg och deras hamnar för<br>reguljära farjeförbindelser endast vad gäller ankommande eller avgående<br>trafik till andra flygplatser eller hamnar på de avtalsslutande parternas<br>territorium utan angöring av hamnar eller mellanlandning på flygplatser<br>utanför deras territorium.</p>
<p>Såväl Danmark som Finland och Norge deltar i Schengensamarbetet.<br>Sveriges landgräns och den fasta förbindelsen över Öresund räknas<br>därmed som en inre gräns. Den yttre gräns som Sverige har är således<br>sjögränsen samt flygplatser och färjeterminaler när det sker trafik till och<br>från länder utanför Schengenområdet.</p>
<p>3a§</p>
<p>Bestämmelsen är ny och har utformats enligt Lagrådets förslag. I<br>paragrafen anges att bestämmelserna i 10 kap. 2 a § i vissa fall och 3 §<br>skall äga motsvarande tillämpning om den brottsliga gärningen riktats<br>mot en annan Schengenstat än Sverige. Bakgrunden till bestämmelsen<br>har behandlats i avsnitt 6.7.3. I 10 kap. 2 a § UtlL uppställs inte något<br>krav på att gärningen skall ha skett i vinstsyfte. Detta innebär att såväl<br>gärningar som företas i vinstsyfte som gärningar utan detta syfte omfattas<br>av 2 a §. Av artikel 27 i Schengenkonventionen följer att Sverige endast<br>är skyldigt att införa sanktioner mot handlingar som företas i vinstsyfte. I<br>den nya bestämmelsen anges därför att gärningar som omfattas av<br>gämingsbeskrivningen i 2 a § och som riktas mot en annan Schengenstat<br>kan straffas endast om de företas i vinstsyfte. Därmed utsträcks<br>kriminaliseringen inte längre än vad som är nödvändigt till följd av<br>Sveriges åtaganden enligt konventionen.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>180</p>
<h3>10.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:435) med<br>vissa bestämmelser om internationellt samarbete på<br>brottmålsområdet</h3>
<p>1§</p>
<p>Paragrafen har renodlats till att avse enbart ömsesidig rättslig hjälp i<br>brottmål. Motsvarande regel för det polisära samarbetet har förts över till<br>3 § lagen om internationellt polisiärt samarbete.</p>
<p>Skälen till ändringen redovisas i avsnitt 9.2.4.</p>
<h3>10.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:860) om<br>kontroll av narkotika</h3>
<p>3§</p>
<p>Den närmare bakgrunden till ändringarna i andra och tredje stycket fram-<br>går av avsnitt 9.3.3. Utöver vad som där anförs kan tilläggas följande<br>avseende resandes rätt till införsel och utförsel av narkotiska läkemedel. I</p>
<p>I § lagen (1960:418) om straff för varusmuggling föreskrivs ansvar för<br>bl.a. den som utan att ge det till känna hos vederbörlig myndighet till<br>riket inför eller från riket utför gods som enligt stadgande i lag eller för-<br>fattning inte far införas eller utföras. I 3 § första stycket lagen om<br>kontroll av narkotika föreskrivs att narkotika får importeras eller exporte-<br>ras endast av den som har tillstånd till det. Av paragrafens andra stycke<br>följer, om inte regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Läke-<br>medelsverket föreskriver något annat, att narkotiska läkemedel far föras<br>in utan tillstånd av resande, om läkemedlen är avsedda för medicinskt<br>ändamål och den resandes personliga bruk. Främst för att ge en i Sverige<br>bosatt person motsvarande lagliga möjlighet som andra Schengen-<br>medborgare att medföra narkotiska läkemedel inom ramen för en<br>medicinsk behandling vid resa till annat Schengenland föreskrivs i para-<br>grafen att resande utan särskilt tillstånd får föra ut narkotiska läkemedel<br>från Sverige om läkemedlen är avsedda för medicinskt ändamål och den<br>resandes personliga bruk.</p>
<h3>10.10 Förslaget till lag om ändring i vapenlagen (1996:67)</h3>
<p>II kap.</p>
<p>1§</p>
<p>I första stycket f) införs ett bemyndigande för regeringen att meddela<br>föreskrifter med undantag från lagens tillämpningsområde så att ut-<br>ländska tjänstemän kan få rätt att föra med sig sina tjänstevapen till<br>Sverige t.ex. i samband med gränsöverskridande samarbete enligt lagen<br>om internationellt polisärt samarbete.</p>
<p>Skälen utvecklas i avsnitt 7.9.3.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>181</p>
<h3>10.11 Förslaget till lag om ändring i polisdatalagen<br>(1998:622)</h3>
<p>1 §</p>
<p>I paragrafens andra stycke har en hänvisning inforts till lagen om<br>Schengens informationssystem, vilket medför att polisdatalagen inte skall<br>tillämpas på behandling av personuppgifter som sker i SIS. Annan<br>behandling av personuppgifter, t.ex. kompletterande information som<br>utväxlas bilateralt mellan SIRENE-kontor med anledning av framställ-<br>ningarna i SIS, faller dock under polisdatalagens bestämmelser.</p>
<p>Skälen redovisas i avsnitt 8.3.3.</p>
<p>9§</p>
<p>Genom ett nytt andra stycke undantas jämkningsbestämmelsen i 48 §<br>andra stycket personuppgiftslagen från tillämpning när det gäller<br>behandling av personuppgifter enligt Schengenkonventionen. Ett<br>exempel är informationsutbyte som sker bilateralt mellan SIRENE-<br>kontor med anledning av en framställning i Schengens informations-<br>system, SIS. Skälen är redovisade i avsnitt 9.1.3.</p>
<p>För uppgifter som behandlas i SIS finns motsvarande bestämmelse i<br>lagen om Schengens informationssystem. Systemet med framställningar i<br>SIS och kompletterande information som utväxlas bilateralt mellan<br>SIRENE-kontor finns beskrivet i avsnitt 8.1.</p>
<p>36 §</p>
<p>Paragrafen upplyser, efter ändringen, om att det finns särskilda bestäm-<br>melser om Rikspolisstyrelsens skyldighet att föra SIS-registret.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>182</p>
<h2>Avtal mellan Konungariket Sveriges regering och<br>Konungariket Danmarks regering om polisiärt<br>samarbete i Öresundsregionen</h2>
<p>Konungariket Sveriges regering och Konungariket Danmarks regering,</p>
<p>som bekräftar sin vilja att stärka samarbetet mellan myndigheter med<br>polisiära uppgifter i Öresundsregionen,</p>
<p>som lägger vikt vid att detta avtal skall komplettera det redan existerande<br>samarbetet mellan svenska och danska myndigheter med polisiära<br>uppgifter och vid att inget i avtalet får tolkas som en begränsning i<br>forhållande till det existerande svensk-danska samarbetet eller det inter-<br>nationella samarbetet i kampen mot brottslighet,</p>
<p>som strävar efter att bekämpa illegal invandring och gränsöverskridande<br>brottslighet, att trygga den allmänna ordningen och säkerheten samt att<br>upprätthålla en effektiv brottsbekämpning,</p>
<p>som hänvisar till avtalet av den 23 mars 1991 mellan Sveriges regering<br>och Danmarks regering om en fast förbindelse över Öresund, i synnerhet<br>avtalets artikel 18 enligt vilken regeringarna i Sverige och Danmark kan<br>ingå särskilda avtal om svensk och dansk myndighetsutövning i andra<br>frågor som rör den fasta förbindelsen över Öresund, hädanefter kallad<br>Öresundsförbindelsen,</p>
<p>som avser att komplettera konventionen av den 19 juni 1990 om<br>tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 (hädanefter kallad<br>Schengenkonventionen) och de med anledning därav utfärdade bestäm-<br>melserna for genomförandet,</p>
<p>som betraktar Öresundsregionen som ett område, där det krävs ett<br>effektivt samarbete mellan myndigheterna för att bekämpa brottslighet<br>och trygga allmän ordning och säkerhet,</p>
<p>har av dessa skäl avtalat följande:</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>183</p>
<h4>Artikel 1</h4>
<p>1. Avtalsparterna bedriver samarbete i Öresundsregionen. Syftet med<br>avtalet är att stärka samarbetet mellan myndigheter som har polisiära<br>uppgifter och därigenom avvärja hot mot den allmänna ordningen och<br>säkerheten samt att förebygga och beivra brott. Samarbetet består även<br>for det fall att någon av avtalsparterna, i enlighet med artikel 2.2 i<br>Schengenkonventionen, tillfälligt återupptar personkontroller vid gränsen<br>mot den andra avtalsparten.</p>
<p>2. Samarbetet sker på grundval av och i enlighet med nationell rätt,<br>Schengenkonventionen och folkrättsliga överenskommelser mellan<br>avtalsparterna, utan att beröra avtalsparternas gemenskapsrättsliga<br>förpliktelser.</p>
<h4>Artikel 2</h4>
<p>1. Med Öresundsförbindelsen avses i detta avtal och därtill hörande för-<br>klaringar den fasta förbindelsen över Öresund, såsom den avgränsas i 2<br>och 3 jämte eventuella nationella förklaringar.</p>
<p>2. För tågtrafiken avgränsas Öresundsförbindelsen som sträckan mellan<br>järnvägsstationen vid Köpenhamns flygplats Kastrup på danskt<br>territorium och den sista påstigningsmöjligheten respektive den första<br>avstigningsmöjligheten på svenskt territorium.</p>
<p>3.1 övrigt avgränsas Öresundsförbindelsen som området mellan den sista<br>påfartsmöjligheten respektive den första avfartsmöjligheten på danskt<br>territorium och på- och avfartsmöjligheten vid betalstationen vid<br>Lernacken på svenskt territorium.</p>
<h4>Artikel 3</h4>
<p>1.1 Konungariket Danmark omfattas följande myndigheter av avtalet:<br>Rigspolitichefen samt övriga danska polismyndigheter.</p>
<p>2.1 Konungariket Sverige omfattas följande myndigheter av avtalet:<br>Rikspolisstyrelsen samt svenska polismyndigheter.</p>
<p>3. Av artikel 2 och artikel 3 i avtalet om Konungariket Sveriges<br>anslutning till Schengenkonventionen respektive artikel 2 och artikel 3 i<br>avtalet om Konungariket Danmarks anslutning till Schengenkonven-<br>tionen framgår vilka polismän som omfattas av artikel 40.4 och artikel<br>41.7 i Schengenkonventionen.</p>
<h4>Artikel 4</h4>
<p>1. De myndigheter som nämns i artikel 3 skall omgående vidta alla<br>lämpliga åtgärder för att genomföra avtalet. De skall omedelbart under-<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>184</p>
<p>rätta varandra om omständigheter som rör brottslighet av betydelse i<br>Öresundsregionen.</p>
<p>2. Myndigheterna skall därvid bl.a. säkerställa ett fortsatt nära utbyte av<br>information och en fortsatt utveckling av kommunikationsstrukturerna<br>inom polissamarbetet i enlighet med avsnitt III i Schengenkonventionen,<br>genom att de i överensstämmelse med nationell lagstiftning</p>
<p>- i enskilda ärenden utbyter upplysningar om sakförhållanden och<br>personer</p>
<p>- så snart som möjligt tar direktkontakt och underrättar varandra om<br>omständigheter av polisiär betydelse samt lämnar upplysningar i enskilda<br>fall i så god tid, att mottagaren hinner vidta nödvändiga åtgärder för att<br>avvärja hot mot den allmänna ordningen och säkerheten,</p>
<p>3. Myndigheterna skall därvid vidare säkerställa en intensifiering av sam-<br>arbetet i samband med ingripanden och utredningar i syfte att förebygga<br>och beivra brott, genom att de</p>
<p>- när så är nödvändigt samarbetar i fråga om kontroll-, övervaknings- och<br>utredningsåtgärder, varvid den ena avtalspartens anställda inom ramen<br>för sin nationella behörighet handhar informations- och rådgivnings-<br>uppgifter vid ingripanden på den andra avtalspartens territorium efter<br>närmare överenskommelse mellan behöriga myndigheter och under<br>ledning av den avtalsparts myndigheter på vars territorium uppgiften<br>utförs,</p>
<p>- deltar i gränsöverskridande eftersökningsaktioner enligt fastlagda<br>planer,</p>
<p>- vid behov kan planera och genomföra gemensamma initiativ rörande<br>brottsförebyggande arbete,</p>
<h4>Artikel 5</h4>
<p>De i artikel 3.1 och 3.2 nämnda myndigheterna far ingå avtal om att<br>representanter för den ena avtalsparten deltar som observatörer i den<br>andra avtalspartens polisiära verksamhet och om utbyte av anställda, utan<br>att dessa härigenom själva har myndighetsutövande befogenheter, samt<br>om utstationering av sambandsmän i enlighet med Schengenkonven-<br>tionens artikel 47.</p>
<h4>Artikel 6</h4>
<p>1.1 den omfattning det är nödvändigt av trafikmässiga skäl, är det tillåtet<br>för de polismän som nämns i artikel 3.3 att färdas på den andra avtals-<br>partens territoriella del av Öresundsförbindelsen såsom den anges i</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>185</p>
<p>artikel 2 och fram till närmaste möjlighet att vända för att återvända till Prop. 1999/2000:64<br>eget territorium. Bilaga 1</p>
<p>2. I fall som avses i 1. får den ena avtalspartens polismän på den andra<br>avtalspartens territoriella del av Öresundsförbindelsen om det är nöd-<br>vändigt vidta de polisiära åtgärder som behövs för att trygga den all-<br>männa ordningen och säkerheten. Åtgärderna skall vidtas i överens-<br>stämmelse med den andra avtalspartens lagstiftning och andra bestäm-<br>melser samt far pågå endast till dess att den andra avtalspartens<br>myndigheter övertar genomförandet eller kräver att åtgärderna skall<br>avbrytas. Den andra avtalspartens myndigheter skall omedelbart under-<br>rättas om vidtagna åtgärder.</p>
<p>3. I fall som avses i 1. far den ena avtalspartens polismän på den andra<br>avtalspartens territoriella del av Öresundsförbindelsen uppta efterföljande<br>i enlighet med artikel 41 i Schengenkonventionen och de med anledning<br>därav antagna bestämmelserna för genomförandet samt med beaktande av<br>de nationella förklaringar som avgivits med anledning av detta avtal eller<br>enligt artikel 41.9 i Schengenkonventionen. Efterföljande får även ske<br>dels av personer som har avvikit från varje slags frihetsberövande på<br>grund av brott, dels av personer som har avvikit från annat frihets-<br>berövande i den mån utlämning för verkställighet av beslut om vård eller<br>behandling kan komma i fråga.</p>
<p>4. De i artikel 3.1 och 3.2 nämnda myndigheterna får genomföra<br>gemensam patrullering på hela Öresundsförbindelsen. Patrulleringen<br>skall genomföras i enlighet med avtalspartens nationella lagstiftning och<br>under ledning av den avtalsparts myndigheter på vars territorium<br>patrullering äger rum.</p>
<h4>Artikel 7</h4>
<p>Gränsöverskridande övervakning sker i enlighet med de i artikel 40 i<br>Schengenkonventionen nämnda villkoren.</p>
<h4>Artikel 8</h4>
<p>1. Gränsöverskridande efterföljande sker i enlighet med de i artikel 41 i<br>Schengenkonventionen nämnda villkoren och de med anledning därav<br>antagna bestämmelserna för genomförandet samt med beaktande av de<br>nationella förklaringar som avgivits med anledning av detta avtal eller<br>enligt artikel 41.9 i Schengenkonventionen. Gränsöverskridande efter-<br>följande får även ske dels av personer som har avvikit från varje slags<br>frihetsberövande på grund av brott, dels av personer som har avvikit från<br>annat frihetsberövande i den mån utlämning för verkställighet av beslut<br>om vård eller behandling kan komma i fråga.</p>
<p>2. Vid gränsöverskridande efterföljande i Konungariket Danmark skall<br>meddelande tillställas följande myndighet:</p>
<p>186</p>
<p>Kobenhavns Politi.</p>
<p>3. Vid gränsöverskridande efterföljande i Konungariket Sverige skall<br>meddelande tillställas följande myndighet:</p>
<p>Polismyndigheten i Skåne.</p>
<h4>Artikel 9</h4>
<p>Polismän som utför uppgifter på den andra avtalspartens territorium skall<br>följa den senare statens nationella rätt samt följa instruktioner från dess<br>behöriga myndigheter. Den andra avtalspartens behöriga myndigheter är<br>ansvariga för att fatta nödvändiga ledningsbeslut avseende åtgärder som<br>vidtas på denna avtalsparts territorium, från den tidpunkt då en verkställd<br>åtgärd anmäls enligt artikel 6 eller en framställning om bistånd görs<br>enligt artikel 41 i Schengenkonventionen.</p>
<h4>Artikel 10</h4>
<p>1. Beslut som rör disciplinansvar, avseende en polismans utförande av<br>uppgifter inom ramen för detta avtal, fattas av behörig myndighet hos den<br>avtalspart där polismannen är anställd.</p>
<p>2. Om någon gör en anmälan som kan föranleda ett beslut som avses i 1.<br>till en myndighet i den stat där polismannen inte är anställd skall anmälan<br>vidarebefordras till behörig myndighet hos den avtalspart där polis-<br>mannen är anställd. Myndigheterna hos den förstnämnda staten skall, i<br>enlighet med nationell rätt och bestämmelserna i artiklarna 40.3.g) och<br>41.5.g) i Schengenkonventionen, bistå myndigheterna i den stat där<br>polismannen är anställd med nödvändiga upplysningar för de beslut eller<br>andra åtgärder som avses i 1.</p>
<p>3. Denna artikel avser inte utredningar om polismäns straffrättsliga<br>ansvar.</p>
<h4>Artikel 11</h4>
<p>Polismän som utför uppgifter på den andra avtalspartens teritorium i<br>enlighet med artiklarna 6 och 8 skall jämställas med denna stats egna<br>polismän om de begår eller utsätts för brott.</p>
<h4>Artikel 12</h4>
<p>1. När en avtalsparts polismän inom ramen för detta avtal befinner sig på<br>den andra avtalspartens territorium, är den förstnämnda avtalsparten<br>ansvarig i enlighet med den andra avtalspartens nationella rätt för den<br>skada som polismännen kan komma att vålla då de utför sina uppdrag.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>187</p>
<p>2. Den avtalspart, på vars territorium den i 1. nämnda skadan uppstår,<br>skall ersätta skadan enligt de villkor som gäller for ersättning av skador<br>som vållats av dess egna polismän.</p>
<p>3. Den avtalspart, vars polismän har vållat skadan på den andra<br>avtalspartens område, skall ersätta hela det belopp som den senare har<br>utbetalat i skadeersättning.</p>
<h4>Artikel 13</h4>
<p>Avtalsparterna strävar i övrigt efter att, inom ramen for nationell rätt, ge<br>den andra avtalspartens polismän samma skydd och hjälp under tjänste-<br>utövningen som de ger sina egna polismän.</p>
<h4>Artikel 14</h4>
<p>1. En avtalsparts polismän som uppehåller sig på den andra avtalspartens<br>territorium får, i de fall som avses i artiklarna 40 och 41 i Schengen-<br>konventionen samt i artiklarna 6 och 8 i detta avtal, bära sin nationella<br>tjänsteuniform eller andra synliga kännetecken.</p>
<p>2. I de situationer som avses i 1. far en polisman även bära sådana<br>tjänstevapen som är tillåtna enligt nationell rätt i den stat där han eller<br>hon är anställd. I de fall som avses i artikel 40 i Schengenkonventionen<br>kan dock rätten att bära tjänstevapen vara begränsad om det följer av<br>förklaringar som avtalsparterna har avgivit i samband med ingåendet av<br>sina respektive avtal om anslutning till Schengenkonventionen.</p>
<p>3. I särskilda fall kan en avtalspart göra invändning mot att den andra<br>avtalspartens polismän bär sin nationella tjänsteuniform eller andra<br>synliga kännetecken enligt 1. samt tjänstevapen enligt 2. I sådana fall<br>skall polismännen avstå från att bära dessa.</p>
<p>4. En avtalsparts polismän, som i andra fall än som avses i 1. befinner sig<br>på den andra avtalspartens territorium, får bära sin nationella tjänste-<br>uniform eller andra synliga kännetecken efter särskilt beslut av behörig<br>myndighet i den andra staten.</p>
<p>5. Avtalsparternas behöriga myndigheter skall underrätta varandra om<br>vilka tjänstevapen som vid varje tidpunkt är tillåtna i respektive stat.</p>
<p>6. Användning av tjänstevapen på den andra avtalspartens territorium är<br>endast tillåten i nödvärn.</p>
<h4>Artikel 15</h4>
<p>Är en avtalspart av uppfattningen att en begäran inom ramen för sam-<br>arbetet inte kan uppfyllas eller en åtgärd inte kan genomforas utan att<br>vara till skada den egna suveräniteten, den egna säkerheten eller andra<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>188</p>
<p>väsentliga nationella intressen eller att den står i strid med avtalspartens<br>nationella rätt, kan avtalsparten i det enskilda fallet helt eller delvis vägra<br>att samarbeta eller göra samarbetet beroende av särskilda villkor.</p>
<h4>Artikel 16</h4>
<p>De myndigheter som avses i artikel 3.1. och 3.2 far på grundval av och<br>inom ramen för detta avtal träffa ytterligare avtal, som tar sikte på det<br>administrativa genomförandet och de praktiska tillvägagångssätten för<br>samarbetets genomförande.</p>
<h4>Artikel 17</h4>
<p>1. Detta avtal träder i kraft den första dagen i månaden efter det att den<br>sista av de notifikationer, vari avtalsparterna meddelar varandra att<br>formaliteterna för ikraftträdandet är uppfyllda, har mottagits av den andra<br>avtalsparten.</p>
<p>2. Detta avtal har ingåtts på obestämd tid. Det kan sägas upp av endera<br>avtalsparten genom notifikation. Uppsägningen träder i kraft sex månader<br>efter den tidpunkt, vid vilken notifikation mottas av den andra avtals-<br>parten.</p>
<p>3. En avtalspart kan när som helst ensidigt ändra uppgiften om egna<br>myndigheter enligt artikel 8. Varje ändring skall meddelas den andra<br>avtalsparten genom notifikation.</p>
<p>4. Övriga bestämmelser i detta avtal kan på begäran av endera<br>avtalsparten när som helst ändras genom ömsesidigt samtycke. Ändringar<br>träder ikraft den första dagen i andra månaden efter det att den sista av de<br>notifikationer, vari avtalsparterna meddelar varandra att formaliteterna<br>för ikraftträdandet är uppfyllda, har mottagits av den andra avtalsparten.</p>
<h4>Artikel 18</h4>
<p>Avtalsparterna skall senast inom fem år från det att detta avtal träder i<br>kraft utvärdera dess genomförande och tillämpning samt därvid även<br>överväga om det finns behov av att ändra avtalet eller de förklaringar<br>som parterna har avgivit med anledning av avtalet eller enligt artikel 41.9<br>i Schengenkonventionen.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>189</p>
<p>Utfärdat på Öresundsförbindelsen den 6 oktober 1999<br></p>
<p>i två exemplar, vart och ett på svenska och danska språken, vilka båda<br>texter har lika giltighet.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 1</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>För Konungariket Sveriges regering</p></td><td>
<p>För Konungariket</p>
<p>Danmarks regering</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Laila Freivalds</p></td><td>
<p>Frank Jensen</p></td></tr>
</table>
<p>190</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Konungariket Sveriges förklaring avseende artiklarna 6 och 8 i avtalet<br>mellan Konungariket Sveriges regering och Konungariket Danmarks<br>regering om polisiärt samarbete i Öresundsregionen</p>
<p>Med hänvisning till avtalet av den 6 oktober 1999 om polisiärt samarbete<br>i Öresundsregionen och efter samråd med Konungariket Danmark med<br>anledning av det förestående öppnandet av den fasta förbindelsen över<br>Öresund den 1 juli 2000, gäller följande för utförande av efterföljande på<br>svenskt territorium för polismän från Danmark.</p>
<p>- Danska polismän far utföra efterföljande enligt artiklarna 6 och 8 i<br>Sverige beträffande personer som har avslöjats på bar gärning med att<br>begå brott som är underkastade allmänt åtal enligt nationell rätt i Sverige<br>och Danmark.</p>
<p>- Danska polismän som utför ett efterföljande får frihetsberöva den<br>efterföljde personen på de villkor som följer av artikel 41.2 b) i<br>Schengenkonventionen.</p>
<p>- Det skall inte finnas någon tids- eller områdesbegränsning för<br>utförandet av åtgärden.</p>
<p>191</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Konungariket Danmarks förklaring med avseende på artikel 41.9 i</p>
<p>S chengenkonventionen</p>
<p>Förutom de villkor m.m. som är fastställda i artikel 41.5 och 7 i<br>Schengenkonventionen, förklarar Konungariket Danmarks regering att<br>efterföljande in i Danmark över gränsen till Sverige sker på följande<br>villkor:</p>
<p>- Svenska myndigheter har rätt att fortsätta ett pågående efterföljande på<br>danskt territorium på hela Öresundsförbindelsen.</p>
<p>- Svenska myndigheter har rätt att frihetsberöva personer på hela Öre-<br>sundsförbindelsen i enlighet med Schengenkonventionens artikel 41.2 b).</p>
<p>- Efterföljande på Öresundsförbindelsen kan ske vid varje straffbar<br>gärning som är underkastad allmänt åtal enligt nationell lagstiftning i<br>Danmark och Sverige.</p>
<p>- Svenska myndigheter har rätt att fortsätta ett pågående efterföljande in<br>på danskt territorium upp till 25 km från Öresundsförbindelsens slut.</p>
<p>- Svenska myndigheter har vid efterföljande på danskt territorium utan-<br>för Öresundsförbindelsen inte rätt att beröva den efterföljde friheten.</p>
<p>- Efterföljande utanför Öresundsförbindelsen far ske för de brott som<br>anges i artikel 41.4 b) i Schengenkonventionen.</p>
<p>192</p>
<h2>Sammanfattning av Ds 1999:31 Polissamarbete m.m.<br>med anledning av Schengen</h2>
<p>Riksdagen har i april 1998 har godkänt regeringens förslag om Sveriges<br>anslutning till Schengensamarbetet (prop. 1997/98:42, bet.<br>1997/98:JuU15, rskr. 1997/98:181). I promemorian behandlas frågor om<br>lagstiftning för att genomföra Schengenkonventionens bestämmelser i<br>svensk rätt, i de delar som konventionen avser passerandet av de yttre<br>gränserna, viseringar, uppehållstillstånd i vissa fall, polisiärt samarbete,<br>medförande av narkotiska läkemedel vid resor mellan Schengenstaterna,<br>Schengens informationssystem samt skydd av personuppgifter.</p>
<p>I ett förslag till en ny lag om internationellt polisiärt samarbete, ges<br>poliser och andra tjänstemän i andra Schengenstater befogenhet att fort-<br>sätta en pågående övervakning av en misstänkt brottsling över gränsen in<br>i Sverige respektive att fortsätta ett pågående efterföljande av en miss-<br>tänkt eller dömd brottsling över landgräns in i Sverige och här omhänder-<br>ta personen för att överlämna honom eller henne till svensk polis. Svensk<br>polis får hålla kvar personen under en kortare tid, i avvaktan på en fram-<br>ställning om utlämning. De utländska tjänstemännen skall alltid följa<br>svensk lag eller annan författning och instruktioner som meddelas av<br>svenska myndigheter samt jämställs med svenska poliser vad gäller<br>straffrättsligt ansvar och skydd. Svenska staten blir skadeståndsskyldig i<br>förhållande till enskilda skadelidande för skador här som utländska<br>tjänstemän har vållat, som om skadorna hade vållats av svenska<br>polismän. Till lagen om internationellt polisiärt samarbete förs även den<br>allmänna bestämmelsen i 1 § lagen (1991:435) med vissa bestämmelser<br>om internationellt samarbete på brottmålsområdet, i de delar bestäm-<br>melsen avser polisiärt samarbete. Mot bakgrund av att utländska tjänste-<br>män, enligt Sveriges åtagande i förhållande till Schengenstaterna, har rätt<br>att medföra sina tjänstevapen till Sverige när de utför gränsöverskridande<br>övervakning eller efterföljande, föreslås en ändring i vapenlagen<br>(1996:67).</p>
<p>Vidare föreslås en ny lag om Schengens informationssystem.<br>Schengens informationssystem, SIS, är ett efterlysnings- och spanings-<br>register där Schengenstaterna kan registrera efterlysningar m.m. med<br>begäran om att en viss åtgärd skall vidtas med en angiven person om<br>denne träffas på i en annan Schengenstat. Rikspolisstyrelsen ges i uppgift<br>att föra den svenska enheten av Schengens informationssystem, med<br>skyldighet att i registret föra in andra Schengenstaters framställningar<br>enligt Schengenkonventionen och rätt att föra in svenska framställningar<br>i enlighet med gällande rätt. Bara de åtgärder som anges i Schengen-<br>konventionen får begäras i SIS, och endast de begränsade uppgifter som<br>konventionen tillåter får registreras. I lagen regleras vilka myndigheter<br>som ges tillgång till uppgifter i hela SIS. Därutöver föreslås ett<br>bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om tillgång till<br>vissa kategorier av uppgifter i SIS. Lagen innehåller också bestämmelser<br>om begränsad rätt att använda uppgifter i SIS, gallring, rättelse och<br>skadestånd. Polisdatalagen (1998:622), PDL, skall inte gälla för</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>193</p>
<p>7 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 64<br></p>
<p>behandling av personuppgifter med stöd av lagen om Schengens<br>informationssystem, varför några smärre ändringar därom föreslås i PDL.</p>
<p>I passlagen (1978:302) föreslås en ändring som undantar svenska<br>medborgare från kravet på att medföra pass vid resor till andra Schengen-<br>stater.</p>
<p>I sekretesslagen (1980) föreslås en ändring i 9 kap. 17 § första stycket,<br>till skydd för uppgifter i SIS om enskildas personliga och ekonomiska<br>förhållanden.</p>
<p>Nya bestämmelser föreslås i polislagen (1984:387), om befogenhet för<br>polismän att utföra kroppsvisitation och husrannsakan på personer som<br>reser in i Sverige över en yttre Schengengräns, för att söka efter föremål<br>och utröna omständigheter i den utsträckning det behövs för att uppdaga<br>eller förebygga brott som kan leda till mer än ett års fängelse.</p>
<p>I utlänningslagen (1989:529) föreslås en ändring för att godkänna<br>viseringar som har utfärdats av andra Schengenstater. Vidare föreslås nya<br>formella grunder för avvisning och återkallelse av uppehållstillstånd när<br>någon är registrerad på SIS spärrlista.</p>
<p>I lagen (1992:860) om kontroll av narkotika föreslås en ändring som<br>ger resande laglig möjlighet att föra ut narkotiska läkemedel från Sverige,<br>om läkemedlen är avsedda för medicinskt ändamål och den resandes<br>personliga bruk.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>194</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 3</p>
<h2>Lagförslag Ds 1999:31</h2>
<h3>Förslag till lag om internationellt polisiärt samarbete</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<h4>Lagens tillämpningsområde</h4>
<p>1 § Denna lag tillämpas på polisiärt samarbete mellan Sverige och</p>
<p>1. en annan stat (3 §), samt</p>
<p>2. en annan medlemsstat i Europeiska unionen samt Norge och Island,<br>om det följer av en internationell överenskommelse som Sverige efter<br>riksdagens godkännande har tillträtt (4-13 §§).</p>
<h4>Definitioner</h4>
<p>2 § I denna lag avses med</p>
<p>- utländska tjänstemän polismän och andra tjänstemän som anmälts<br>vara behöriga att utföra sådant gränsöverskridande arbete som avses i<br>artikel 40 och 41 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av<br>den 14 juni 1985,</p>
<p>- efterföljande tjänstemän utländska tjänstemän som följer efter en<br>person på svenskt område enligt denna lag,</p>
<p>- övervakande tjänstemän utländska tjänstemän som övervakar en<br>person på svenskt område enligt denna lag, samt</p>
<p>- svenska tjänstemän polismän samt tjänstemän vid Tullverket eller<br>Kustbevakningen när de enligt lag eller annan författning har polisiära<br>befogenheter.</p>
<h4>Användning av uppgifter från andra stater</h4>
<p>3 § Har en svensk myndighet fatt upplysningar eller bevismaterial från en<br>främmande stat för att användas i underrättelseverksamhet om brott eller<br>vid utredning av brott och gäller på grund av en överenskommelse med<br>den främmande staten villkor som begränsar möjligheten att utnyttja<br>materialet, skall svenska myndigheter följa villkoren, oavsett vad som<br>annars är föreskrivet i lag eller annan författning.</p>
<p>Bestämmelserna i första stycket gäller också ifråga om överens-<br>kommelser med mellanfolkliga organisationer.</p>
<h4>Schengensamarbetet</h4>
<p>Gränsöverskridande övervakning</p>
<p>4 § Om det i en stat som sägs i 1 § 2 p pågår en utredning om brott<br>avseende ett brott som kan medföra utlämning, far utländska tjänstemän<br>fortsätta en i den staten pågående övervakning av en misstänkt gämings-</p>
<p>195</p>
<p>man in på svenskt område, om en behörig svensk myndighet samtycker<br>till det.</p>
<p>Övervakningen far ske utan föregående samtycke om saken är så<br>brådskande att samtycke inte kan inhämtas i förväg, under förutsättning<br>att den utländska utredningen avser misstanke om sådana brott som avses<br>i artikel 40.7 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den<br>14 juni 1985. För att övervakning utan föregående samtycke skall få äga<br>rum krävs också att överskridande av gränsen i samband med över-<br>vakningen så snart det kan ske anmäls till svensk behörig myndighet, och<br>att framställning om bistånd i utredningen överlämnas utan dröjsmål.</p>
<p>Övervakning som sägs i andra stycket skall genast upphöra om svensk<br>behörig myndighet begär det, eller om samtycke inte har lämnats inom<br>fem timmar efter gränsöverskridandet.</p>
<p>Gränsöverskridande efterföljande</p>
<p>5 § Om en person har upptäckts på bar gärning med att begå ett brott som<br>kan föranleda utlämning eller vid medhjälp till sådant brott, eller om<br>någon som är häktad eller som avtjänar frihetsstraff har rymt, får<br>utländska tjänstemän fortsätta ett i sin stat påbörjat efterföljande av<br>personen över en landgräns in på svenskt område, om en behörig svensk<br>myndighet samtycker till det.</p>
<p>Om det på grund av sakens brådskande natur inte har varit möjligt att<br>underrätta någon svensk myndighet i förväg, eller om inte någon svensk<br>tjänsteman har kunnat ta upp efterföljandet i tid, får gränsöverskridande<br>efterföljande ske utan föregående samtycke från svensk myndighet. De<br>efterföljande tjänstemännen skall anhålla om bistånd av svensk myndig-<br>het senast vid tidpunkten för gränsöverskridandet.</p>
<p>Efterföljandet skall genast upphöra om svensk myndighet begär det.</p>
<p>6 § Om efterföljande tjänstemän begär det, skall en svensk polisman<br>gripa eller omhänderta den efterföljde.</p>
<p>Efterföljande tjänstemän får omhänderta den flyende tills veder-<br>börandes identitet kan fastställas av en svensk tjänsteman eller ett<br>gripande kan ske.</p>
<p>7 § I samband med omhändertagande enligt 6 § andra stycket får<br>utländska tjänstemän</p>
<p>1. kroppsvisitera den som berövats friheten, av säkerhetsskäl eller för<br>att söka efter föremål som anges i p 3,</p>
<p>2. omhänderta föremål som kan förverkas enligt 36 kap. 3 § p 2 brotts-<br>balken eller tjäna som bevis i rättegång i brottmål, samt</p>
<p>3. belägga den frihetsberövade med handfångsel.</p>
<p>8 § En person som har omhändertagits eller gripits enligt 6 § far tas i<br>förvar av svensk polismyndighet under högst sex timmar, tid mellan<br>midnatt och klockan nio på morgonen oräknad. Har inte dessförinnan<br>beslut fattats om en åtgärd som avses i 23 § lagen (1957:668) om<br>utlämning för brott eller 17 § lagen (1959:254) om utlämning för brott till<br>Danmark, Finland, Island och Norge, skall personen omedelbart friges.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>196</p>
<p>Gemensamma bestämmelser</p>
<p>9 § Utländska tjänstemän skall, när de utövar befogenheter enligt denna<br>lag, följa svensk lag och annan författning samt instruktioner som<br>meddelas av svenska polismyndigheter. Under gränsöverskridande över-<br>vakning får de inte beträda bostäder eller andra platser som inte är öppna<br>för allmänheten. Tjänstevapen far bara användas i nödvämssituationer.<br>Utländska tjänstemän skall alltid kunna styrka sin behörighet och<br>identitet.</p>
<p>Att utländska tjänstemän, som utför gränsöverskridande arbete enligt<br>denna lag, kan undantas från vapenlagens (1996:67) bestämmelser<br>framgår av 11 kap. 1 § g sagda lag.</p>
<p>10 § En utländsk tjänsteman skall, när det gäller gränsöverskridande<br>arbete enligt denna lag i Sverige, åtnjuta skydd enligt 17 kap. 5 §<br>brottsbalken.</p>
<p>En utländsk tjänsteman, som utövar myndighet enligt denna lag i<br>Sverige, skall vara underkastad ansvar för tjänstefel enligt 20 kap. 1 §<br>brottsbalken på motsvarande sätt som om det varit fråga om svensk<br>myndighetsutövning.</p>
<p>11 § Om utländska tjänstemän i Sverige medverkar i gränsöverskridande<br>samarbete, skall staten i stället för den utländska myndigheten eller<br>tjänstemannen ersätta skada som uppkommer i samband med efter-<br>följandet eller övervakningen och för vilken den utländska myndigheten<br>eller tjänstemannen skulle ha varit skadeståndsskyldig om svensk lag<br>varit tillämplig på dem. Staten skall dock inte ersätta skada som<br>uppkommer hos den utländska myndigheten eller tjänstemannen.</p>
<p>Behöriga svenska myndigheter</p>
<p>12 § Rikspolisstyrelsen, eller den polismyndighet som Rikspolisstyrelsen<br>i det enskilda fallet bestämmer, beslutar om gränsöverskridande över-<br>vakning. Lokal polismyndighet beslutar om gränsöverskridande efter-<br>följande.</p>
<p>Framställning eller underrättelse om gränsöverskridande övervakning<br>skall göras hos Rikspolisstyrelsen. Andra kontakter med anledning av<br>gränsöverskridande övervakning eller efterföljande skall ske direkt<br>mellan de utländska tjänstemännen och lokala svenska polismyndigheter.</p>
<p>Bemyndigande</p>
<p>13 § Regeringen, eller efter dess bemyndigande Rikspolisstyrelsen, får<br>meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för tillämpningen av<br>denna lag och bestämmelserna i Schengenkonventionen om gränsöver-<br>skridande övervakning och efterföljande.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p>197</p>
<h3>Förslag till lag om Schengens informationssystem</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<h4>En svensk enhet av Schengens informationssystem</h4>
<p>1 § Rikspolisstyrelsen skall med hjälp av automatiserad behandling föra<br>ett register som skall vara den svenska nationella enheten av Schengens<br>informationssystem. Registret skall vara anslutet till den centrala enheten<br>av Schengens informationssystem. Rikspolisstyrelsen är personuppgifts-<br>ansvarig för behandlingen av personuppgifterna i registret.</p>
<h4>Ändamål</h4>
<p>2 § Registret skall föras för att befrämja samarbete, som avser polisiära<br>och rättsliga frågor samt frågor om inresa och uppehållstillstånd, mellan<br>de stater som är anslutna till konventionen om tillämpning av Schengen-<br>avtalet av den 14 juni 1985 eller som slutit avtal om samarbete enligt<br>konventionen med dessa stater (Schengenstaterna) i avsikt att genomföra<br>de åtgärder som sägs i 3 §.</p>
<h4>Innehåll</h4>
<p>3 § Registret skall innehålla uppgifter om</p>
<p>1. begäran om omhändertagande av en person som efterlysts för<br>utlämning,</p>
<p>2. begäran om att en person skall nekas tillträde till eller uppehålls-<br>tillstånd inom Schengenområdet (spärrlista),</p>
<p>3. begäran om uppgift om uppehållsort beträffande en person som har<br>anmälts försvunnen,</p>
<p>4. begäran om tillfälligt omhändertagande av en person med hänsyn till<br>dennes eller annans säkerhet,</p>
<p>5. begäran om uppgift om uppehållsort beräffande en person som har<br>förelagts att inställa sig för att höras vid domstolsförhandling i brottmål,<br>eller som skall dömas till påföljd för brott eller som skall inställa sig för<br>verkställighet av frihetsberövande,</p>
<p>6. begäran om dold övervakning eller särskilda kontrollåtgärder, och</p>
<p>7. begäran om omhändertagande eller annan åtgärd beträffande fordon<br>eller föremål som har efterlysts för att tas i beslag eller för att användas<br>som bevismaterial vid rättegång i brottmål.</p>
<p>4 § Registret skall endast innehålla uppgifter som har behandlats av<br>behöriga myndigheter i Schengenstaterna, i enlighet med respektive stats<br>nationella lagstiftning.</p>
<p>Rikspolisstyrelsen far registrera uppgifter i SIS endast om behandling<br>av motsvarande slag av uppgifter är tillåten enligt personuppgiftslagen<br>(1998:204), polisdatalagen (1998:622) eller annan svensk lag eller annan<br>författning.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>198</p>
<p>5 § Rikspolisstyrelsen får behandla uppgifter endast om det är nödvändigt<br>för att vidta de åtgärder som anges i 3 § och endast i ärenden som är av<br>sådan vikt att behandling framstår som berättigad.</p>
<p>Uppgifter som får föras in i registret</p>
<p>6 § I registret far endast förekomma följande uppgifter om personer</p>
<p>1. efternamn och förnamn samt separat registrering av annat namn som<br>personen använder,</p>
<p>2. särskilda bestående fysiska kännetecken,</p>
<p>3. andra förnamnets initialbokstav,</p>
<p>4. födelsedatum och födelseort,</p>
<p>5. kön,</p>
<p>6. nationalitet,</p>
<p>7. uppgift om huruvida personen är beväpnad,</p>
<p>8. uppgift om huruvida personen kan tillgripa våld,</p>
<p>9. syftet med behandlingen, samt</p>
<p>10. begärt förfarande.</p>
<p>Därutöver får det förekomma uppgifter om verkställighetsförbud i<br>Sverige med anledning av åtgärder som har begärts av andra Schengen-<br>stater.</p>
<p>Förbud mot behandling av känsliga uppgifter</p>
<p>7 § Registret får inte innehålla uppgifter som avslöjar etniskt ursprung,<br>politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fack-<br>förening, eller uppgifter som rör hälsa eller sexualliv.</p>
<h4>Sekretess</h4>
<p>8 § Att uppgifter i registret kan omfattas av sekretess följer bl.a. av</p>
<p>1. 2 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100),</p>
<p>2. 5 kap. 1 § sekretesslagen 1980:100),</p>
<p>3. 7 kap. 14 § sekretesslagen (1980:100), samt</p>
<p>4. 9 kap. 17 § första stycket p. 9 sekretesslagen (1980:100).</p>
<h4>Rätt att få uppgifter ur registret</h4>
<p>Svenska myndigheter</p>
<p>9 § Personuppgifter ur registret skall lämnas ut om det begärs av</p>
<p>1. polismyndigheter, Tullverket, Kustbevakningen och Statens<br>invandrarverk när de utför gränskontroller, samt</p>
<p>2. polismyndigheter och Tullverket när de utför undersökningar och<br>andra kontroller än gränskontroller i sin verksamhet för att förebygga och<br>utreda brott samt polismyndigheter också i sin verksamhet för att<br>upprätthålla allmän säkerhet och ordning.</p>
<p>Regeringen får meddela föreskrifter om att</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>199</p>
<p>1. myndigheter som prövar ansökningar om visering och uppehålls-<br>tillstånd skall ha tillgång till uppgifter enligt 3 § 2 (spärrlista),</p>
<p>2. myndigheter som utfor uppgifter som har direkt anknytning till<br>polisens brottsbekämpande arbete skall ha tillgång till uppgifter enligt 3 §<br>7, samt</p>
<p>3. en myndighet får ha direktåtkomst till registret.</p>
<h4>Användning av uppgifter i registret</h4>
<p>10 § En uppgift som förekommer i registret far endast efter samtycke från<br>den stat som har registrerat uppgiften utnyttjas av svensk myndighet för<br>något annat ändamål som avses i 3 § än det som angetts av den<br>främmande staten vid registreringen.</p>
<h4>Gallring</h4>
<p>11 § Gallring i registret skall ske av uppgifter som registrerats av Riks-<br>polisstyrelsen</p>
<p>1. som avser personefterlysning enligt 3 § 6, senast ett år efter<br>registreringen,</p>
<p>2. som avser personefterlysning i annat fall än som avses i 1, senast tre<br>år efter registreringen,</p>
<p>3. som avser motorfordon, släpvagnar eller husvagnar, senast tre år<br>efter registreringen,</p>
<p>4. som avser utfärdade legitimationshandlingar eller registrerade<br>sedlar, senast fem år efter registreringen, samt</p>
<p>5. av andra uppgifter än de som sägs i 1^1, senast tio år efter<br>registreringen.</p>
<p>Rikspolisstyrelsen får dock beträffande uppgifter enligt första stycket<br>1-2, innan den tid som sägs i första stycket har löpt ut, besluta att<br>efterlysningen skall stå kvar i registret om det är nödvändigt för syftet<br>med registreringen.</p>
<h4>Rättelse och skadestånd</h4>
<p>12 § Rikspolisstyrelsen är skyldig att på begäran av den registrerade eller<br>om anledning annars förekommer snarast rätta, blockera eller utplåna en<br>personuppgift som är rättsligt eller sakligt felaktig, som styrelsen har<br>registrerat.</p>
<p>13 § Vid behandling av personuppgifter enligt denna lag eller enligt<br>föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, gäller 48 § första<br>stycket personuppgiftslagen (1998:204) såvitt avser skadestånd.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p>200</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i passlagen (1978:302)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 5 § passlagen (1978:302)' skall ha följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>5§</p>
<p>Svensk medborgare får ej resa ut ur riket utan att medföra giltigt pass.<br>Vad som nu sagts gäller dock ej</p>
<p>1. på fartyg mönstrat sjöfolk under tjänstgöring ombord på fartyget<br>eller fiskare under yrkesutövning,</p>
<p>2. medlem av besättning på luftfartyg under tjänstgöring ombord på<br>luftfartyget, om han har luftfartscertifikat eller därmed jämförlig hand-<br>ling,</p>
<p>3. den som är medborgare även i annat land än Sverige och som<br>medför av myndighet i det landet utfärdad legitimationshandling, vilken<br>gäller som pass,</p>
<p>4. den som reser till Danmark, 4. den som reser till en stat som</p>
<p>Finland, Island eller Norge är ansluten till konventionen om</p>
<p>tillämpning av Schengenavtalet av<br>den 14 juni 1985 eller som har<br>slutit avtal om samarbete enligt<br>konventionen med de anslutna</p>
<p>staterna.</p>
<p>5. passagerare på fartyg som efter utresan med återvändande tur<br>anlöper svensk hamn, om passageraren enligt de villkor som gäller för<br>resan inte tillåts stiga i land<br>passerkort för resan.</p>
<p>Det ankommer på polisen<br>övervaka efterlevnaden</p>
<p>i främmande stat och medför särskilt</p>
<p>att</p>
<p>av</p>
<p>Det ankommer på polisen att<br>övervaka efterlevnaden av</p>
<p>bestämmelserna i första stycket.<br>Den som enligt första stycket skall<br>medföra pass vid utresa ur riket är<br>skyldig att på begäran visa upp sitt<br>pass för polisman eller annan pass-<br>kontrollant. Motsvarande skyldig-<br>het föreligger vid inresa från utom-<br>nordiskt land, om det svenska<br>medborgarskapet inte styrks på<br>armat sätt.</p>
<p>bestämmelserna i första stycket.<br>Den som enligt första stycket skall<br>medföra pass vid utresa ur riket är<br>skyldig att på begäran visa upp sitt<br>pass för polisman, tulltjänsteman<br>eller tjänsteman vid Statens<br>invandrarverk eller vid Kust-<br>bevakningen, eller en särskilt för-<br>ordnad passkontrollant. Mot-<br>svarande skyldighet föreligger vid<br>inresa från en stat som inte är<br>ansluten till konventionen om<br>tillämpning av Schengenavtalet av<br>den 14 juni 1985 eller har slutit<br>avtal om samarbete enligt<br>konventionen med de anslutna</p>
<p>Senaste lydelse 1981:1308</p>
<p>201</p>
<p>staterna, om det svenska med- Prop. 1999/2000:64<br>borgarskapet inte styrks på annat Bilaga 3<br>sätt.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p>202</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 § och 9 kap. 17 § sekretesslagen<br>(1980:100) skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 3</p>
<h4>1 kap</h4>
<p>4 §'</p>
<p>Gäller förbud enligt denna lag mot att röja uppgift, får uppgiften inte<br>heller i övrigt utnyttjas utanför den verksamhet i vilken sekretess gäller<br>för uppgiften.</p>
<p>I insiderlagen (1990:1342) finns bestämmelser om förbud att utnyttja<br>vissa uppgifter som är ägnade att väsentligt påverka kursen på finansiella</p>
<p>instrument.</p>
<p>I lagen (1991:435) med vissa<br>bestämmelser om internationellt<br>samarbete på brottmålsområdet<br>finns bestämmelser som begränsar<br>möjligheten att utnyttja vissa upp-<br>gifter som en svensk myndighet<br>har fått från en främmande stat</p>
<p>Bestämmelser som begränsar<br>möjligheten att utnyttja vissa<br>uppgifter som en svensk myndighet<br>har fått från en myndighet i en<br>främmande stat finns i lagen<br>(1991:435) med vissa bestäm-<br>melser om internationellt sam-<br>arbete på brottmålsområdet, lagen<br>(1999:000) om internationellt<br>polisiärt samarbete samt lagen<br>(1999:000) om Schengens<br>informationssystem.</p>
<h4>9 kap</h4>
<p>17 §<sup>2</sup></p>
<p>Sekretess gäller för uppgift om enskilds personliga och ekonomiska<br>förhållanden, om inte annat följer av 18 §</p>
<p>1. i utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål,</p>
<p>2. i angelägenhet, som avser användning av tvångsmedel i sådant mål<br>eller i annan verksamhet för att förebygga brott,</p>
<p>3. i angelägenhet som avser registerkontroll och särskild person-<br>utredning enligt säkerhetsskyddslagen (1996:627),</p>
<p>4. i åklagarmyndighets, polismyndighets, skattemyndighets, Statens<br>kriminaltekniska laboratoriums, tullmyndighets eller kustbevakningens<br>verksamhet i övrigt för att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott,</p>
<p>5. i Statens biografbyrås verksamhet att biträda Justitiekanslem, allmän<br>åklagare eller polismyndighet i brottmål,</p>
<p>6. i register som förs av Rikspolisstyrelsen enligt polisdatalagen<br>(1998:622) eller som annars behandlas där med stöd av samma lag,</p>
<p>7. i register som förs enligt lagen (1998:621) om misstankeregister,</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1996:1017</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1999:94</p>
<p>203</p>
<p>8. i register som förs av Riksskatteverket enligt lagen (1999:90) om<br>behandling av personuppgifter vid skattemyndigheters medverkan i<br>brottsutredningar eller som annars behandlas där med stöd av samma lag,</p>
<p>9. i register som förs enligt<br>lagen (1999:000) om Schengens<br>informationssystem, avseende<br>begäran</p>
<p>a) om omhändertagande av en<br>person som har efterlysts för<br>utlämning,</p>
<p>b) om att en person skall nekas<br>tillträde till eller uppehållstillstånd<br>inom Schengenområdet (spärr-<br>lista), samt</p>
<p>c) om dold övervakning eller<br>särskilda kontrollåtgärder,</p>
<p>om det inte står klart att uppgifter kan röjas utan att den enskilde eller<br>någon honom närstående lider skada eller men.</p>
<p>Sekretess gäller i verksamhet, som avses i första stycket, för anmälan<br>eller utsaga från enskild, om det kan antas att fara uppkommer för att<br>någon utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs.</p>
<p>Utan hinder av sekretessen får Utan hinder av sekretessen får</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>uppgift lämnas till enskild enligt<br>vad som föreskrivs i den särskilda</p>
<p>uppgift lämnas till enskild enligt<br>vad som föreskrivs i den särskilda</p>
<p>lagstiftningen om unga lagöver-<br>trädare och i säkerhetsskyddslagen<br>(1996:627) samt i förordning som<br>har stöd i denna lag. Utan hinder<br>av sekretessen får uppgift vidare<br>lämnas ut enligt vad som före-<br>skrivs i lagen (1998:621) om<br>misstankeregister och polisdata-<br>lagen (1998:622), lagen (1999:90)<br>om behandling av personuppgifter<br>vid skattemyndigheters medverkan<br>i brottsutredningar samt i förord-<br>ningar som har stöd i dessa lagar.</p>
<p>I fråga om uppgift i allmän hane<br>år.</p>
<p>lagstiftningen om unga lagöver-<br>trädare och i säkerhetsskyddslagen<br>(1996:627) samt i förordning som<br>har stöd i denna lag. Utan hinder<br>av sekretessen får uppgift vidare<br>lämnas ut enligt vad som före-<br>skrivs i lagen (1998:621) om<br>misstankeregister, polisdatalagen<br>(1998:622), lagen (1999:90) om<br>behandling av personuppgifter vid<br>skattemyndigheternas medverkan i<br>brottsutredningar och lagen<br>(1999:000) om Schengens<br>informationssystem samt i förord-<br>ningar som har stöd i dessa lagar,<br>ig gäller sekretessen i högst sjuttio</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.</p>
<p>204</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i polislagen (1984:387)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att det i polislagen (1984:387) skall införas två<br>nya paragrafer, 24 a § samt 29 a §, av följande lydelse.</p>
<p>24 af</p>
<p>En polisman får utföra<br>kroppsvisitation på en person som<br>reser in till Sverige för att söka<br>efter föremål och utröna<br>omständigheter, i den utsträckning<br>som det behövs för att uppdaga<br>eller förebygga brott som kan leda<br>till mer än ett års fängelse. Under<br>samma förutsättningar får hus-<br>rannsakan göras i ett transport-<br>medel som den resande färdas i<br>eller annars medför.</p>
<p>Första stycket gäller inte vid<br>inresa till Sverige från en stat som<br>är ansluten till konventionen om<br>tillämpning av Schengenavtalet av<br>den 14 juni 1985 eller som har<br>slutit avtal om samarbete enligt<br>konventionen med de anslutna<br>staterna (en Schengenstat).</p>
<p>Åtgärder enligt första stycket får<br>dock utföras vid inresa från en<br>Schengenstat, om Sverige tillfälligt<br>har återupptagit gränskontrollen<br>enligt artikel 2.2 i konventionen.</p>
<p>Kroppsvisitation som är av mer<br>väsentlig omfattning skall verk-<br>ställas inomhus i avskilt rum eller i<br>lämpligt utrymme i fartyg samt,<br>om undersökningsman eller den<br>undersökte begär det och det kan<br>ske utan större omgång, i vittnens<br>närvaro. Kroppsvisitation</p>
<p>beträffande kvinnor får inte<br>verkställas eller bevittnas av<br>annan än kvinna, läkare eller<br>legitimerad sjuksköterska.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>29 a §</p>
<p>Rikspolisstyrelsen får förordna<br>tulltjänsteman eller tjänsteman vid<br>Kustbevakningen att utföra<br>kroppsvisitation eller husrann-<br>sakan enligt 24 a §.</p>
<p>205</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>206</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (1989:529)' dels att 4<br>kap. 1 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas två nya<br>paragrafer, 2 kap. 7 a och 10 §§, av följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<h4>2 kap</h4>
<p>En visering som, enligt artikel<br>10 i konventionen om tillämpning<br>av Schengenavtalet av den 14 juni<br>1985, har utfärdats av en behörig<br>myndighet i en stat som är<br>ansluten till konventionen eller har<br>slutit avtal om samarbete enligt<br>konventionen med de anslutna<br>staterna gäller i Sverige</p>
<p>10 §<sup>2</sup></p>
<p>Återkallelse av uppehålls-<br>tillstånd får ske i fall som avses i<br>artikel 25 i konventionen om<br>tillämpning av Schengenavtalet av<br>den 14 juni 1985, om utlänningen<br>har registrerats på spärrlista.</p>
<h4>4 kap</h4>
<p>1 §</p>
<p>En utlänning får avvisas</p>
<p>1. om han saknar pass när pass krävs för inresa eller vistelse i Sverige,</p>
<p>2. om han saknar visering, uppehållstillstånd eller annat tillstånd som<br>krävs för inresa, vistelse eller arbete i Sverige,</p>
<p>3. om det vid hans ankomst till 3. om det vid hans ankomst till</p>
<p>Sverige framkommer att han<br>tänker besöka något annat nordiskt<br>land men saknar erforderligt till-<br>stånd att resa in dit, eller</p>
<p>4. om han vid inresan antingen<br>undviker att lämna polis-<br>myndigheten begärda uppgifter<br>eller till polismyndigheten med-<br>vetet lämnar oriktiga uppgifter<br>som är av betydelse för rätten att<br>resa in i Sverige eller medvetet<br>förtiger någon sådan omständighet.</p>
<p>Sverige framkommer att han<br>tänker besöka något annat nordiskt<br>land men saknar erforderligt till-<br>stånd att resa in dit,</p>
<p>4. om han vid inresan antingen<br>undviker att lämna polis-<br>myndigheten begärda uppgifter<br>eller till polismyndigheten med-<br>vetet lämnar oriktiga uppgifter<br>som är av betydelse för rätten att<br>resa in i Sverige eller medvetet<br>förtiger någon sådan omständighet,</p>
<p>Lagen omtryckt 1994:515</p>
<p><sup>2</sup> Tidigare 10 § upphävd genom 1997:1224</p>
<p>207</p>
<p>eller</p>
<p>5. om utlänningen inte uppfyller<br>de krav för inresa som föreskrivs i<br>artikel 5 i konventionen om<br>tillämpning av Schengenavtalet av<br>den 14 juni 1985</p>
<p>Avvisning enligt första stycket far inte ske av den som vid ankomsten<br>till Sverige hade eller som därefter, under en tid, har haft ett<br>uppehållstillstånd som har upphört att gälla.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer</p>
<p>208</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i lagen (1991:435) med vissa<br>bestämmelser om internationellt samarbete på<br>brottmålsområdet</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 1 § första stycket lagen (1991:435)* med<br>vissa bestämmelser om internationellt samarbete på brottmålsområdet<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Har en svensk myndighet fatt<br>upplysningar eller bevismaterial<br>från en främmande stat för att<br>användas z underrättelseverksam-<br>het om brott, vid utredning av brott<br>eller i ett rättsligt förfarande med<br>anledning av brott och gäller på<br>grund av överenskommelse med<br>den främmande staten villkor som<br>begränsar möjligheten att utnyttja<br>materialet, skall svenska myndig-<br>heter följa villkoren oavsett vad<br>som annars är föreskrivet i lag<br>eller annan författning.</p>
<p>Bestämmelserna i första stycket<br>kommelse med mellanfolklig organis</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>§</p>
<p>Har en svensk myndighet fatt<br>upplysningar eller bevismaterial<br>från en främmande stat för att<br>användas vid utredning av brott<br>eller i ett rättsligt förfarande med<br>anledning av brott och gäller<br>pågrund av överenskommelse med<br>den främmande staten villkor som<br>begränsar möjligheten att utnyttja<br>materialet, skall svenska myndig-<br>heter följa villkoren oavsett vad<br>som annars är föreskrivet i lag<br>eller annan författning.</p>
<p>gäller också ifråga om överens-</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p>Senaste lydelse 1997:897</p>
<p>209</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll av<br>narkotika</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1992:860) om kontroll av<br>narkotika skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Narkotika far importeras eller</p>
<p>tillstånd till det.</p>
<p>Om inte regeringen eller, efter<br>regeringens bemyndigande, Läke-<br>medelsverket föreskriver något<br>annat, får dock resande utan till-<br>stånd föra in narkotiska läkemedel<br>i Sverige, om de är avsedda för<br>medicinskt ändamål och den<br>resandes personliga bruk.</p>
<p>Narkotika får inte tas om hand<br>på det sätt som avses i 8 § första<br>stycket 2 tullagen (1987:1065).<br>Narkotika får inte heller utan<br>tillstånd sändas genom tull-<br>området, åter föras ut eller förvaras<br>i tullager som inrättats för för-<br>varing av proviantartiklar och<br>liknande. I övrigt gäller lagen<br>(1973:980) om transport, förvaring<br>och förstöring av införselreglerade<br>varor.</p>
<p>3§</p>
<p>exporteras endast av den som har</p>
<p>Om inte regeringen eller, efter<br>regeringens bemyndigande, Läke-<br>medelsverket föreskriver något<br>annat, får dock resande utan till-<br>stånd föra in narkotiska läkemedel<br>i Sverige eller föra ut sådana<br>läkemedel från Sverige, om de är<br>avsedda för medicinskt ändamål<br>och den resandes personliga bruk.</p>
<p>Narkotika får inte tas om hand<br>på det sätt som avses i 7 £ första<br>stycket tullagen (1994:1550).<br>Narkotika får inte heller utan<br>tillstånd sändas genom tull-<br>området, åter föras ut eller förvaras<br>i tullager som inrättats för för-<br>varing av proviantartiklar och<br>liknande. I övrigt gäller lagen<br>(1973:980) om transport, förvaring<br>och förstöring av införselreglerade<br>varor.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p>210</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i vapenlagen (1996:67)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 11 kap. 1 § vapenlagen (1996:67) skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h4>11 kap. Bemyndiganden</h4>
<p>1 §</p>
<p>Regeringen får meddela föreskrifter om att</p>
<p>a) denna lag eller vissa föreskrifter i lagen skall tillämpas även i fråga<br>om andra föremål än sådana som anges i 1 kap. 2 och 3 §§, om föremålen<br>är särskilt ägnade att användas vid brott mot någons liv, hälsa eller<br>personliga säkerhet,</p>
<p>b) anslagsenergin eller utgångshastigheten hos en projektil från ett<br>skjutv4apen skall understiga ett visst värde för att vapnet skall anses vara<br>effektbegränsat enligt 2 kap. 1 §,</p>
<p>c) bestämmelserna om tillstånd i 2 kap. 1 § inte skall gälla innehav av<br>skjutvapen som lämnats över från staten till statliga tjänstemän eller<br>personer som tillhör det militära försvaret, räddningstjänsten eller polis-<br>väsendet, den som för statens räkning tillverkar krigsmateriel, eller<br>skyttesammanslutningar,</p>
<p>d) andra sammanslutningar än skyttesammanslutningar får ges tillstånd<br>att inneha skjutvapen,</p>
<p>e) tillstånd skall krävas för överföring av skjutvapen eller ammunition<br>från Sverige till ett annat land; och</p>
<p>f) den som avser att föra ut ett skjutvapen från Sverige eller lånar ut ett<br>skjutvapen till någon som är fast bosatt i ett annat land och inte skall<br>använda vapnet endast i Sverige, skall anmäla detta till polis-<br>myndigheten.</p>
<p>g) denna lag inte skall gälla<br>beträffande företrädare för en<br>främmande stats myndighet vid<br>tillfällig tjänstgöring i Sverige</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p>211</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i polisdatalagen (1998:622)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 1 och 36 §§ samt rubriken före 36 §<br>polisdatalagen (1999:622) skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>1 §</p>
<p>Denna lag gäller utöver personuppgiftslagen (1998:204) vid<br>behandling av personuppgifter i polisens verksamhet för att</p>
<p>1. förebygga brott och andra störningar av den allmänna ordningen och<br>säkerheten,</p>
<p>2. övervaka den allmänna ordningen och säkerheten, hindra störningar<br>därav samt ingripa när sådana har inträffat eller</p>
<p>3. bedriva spaning och utredning i fråga om brott som hör under<br>allmänt åtal.</p>
<p>Lagen gäller också behandling av sådana uppgifter som avses i 25 och</p>
<p>26§§.</p>
<p>Lagen gäller inte för behandling<br>av personuppgifter som företas<br>med stöd av lagen (1998:620) om<br>belastningsregister eller lagen<br>(1998:621) om misstankeregister</p>
<p>Lagen gäller inte för behandling<br>av personuppgifter som företas<br>med stöd av lagen (1998:620) om<br>belastningsregister, lagen</p>
<p>(1998:621) om misstankeregister<br>eller lagen (1999:000) om<br>Schengens informationssystem.</p>
<h4>Belastningsregister, misstankeregister och Schengens<br>informationssystem</h4>
<p>36 S</p>
<p>Om skyldigheten för Rikspolis-<br>styrelsen att föra belastnings och<br>misstankeregister finns bestäm-<br>melser i lagen (1998:620) om<br>belastningsregister och i lagen<br>(1998:621) om misstankeregister.</p>
<p>Om skyldigheten för Rikspolis-<br>styrelsen att föra belastnings- och<br>misstankeregister samt om<br>Schengens informationssystem<br>finns bestämmelser i lagen (1988:<br>620) om belastningsregister, lagen<br>(1998:621) om misstankeregister<br>och lagen (1999: 000) om</p>
<p>Schengens informationssystem.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p>212</p>
<h2>Förteckning över remissinstanser Ds 1999:31</h2>
<p>Följande remissinstanser har inkommit med yttrande.</p>
<p>Riksdagens ombudsmän, Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, Kammar-<br>rätten i Göteborg, Justitiekanslem, Domstolsverket, Riksåklagaren, Riks-<br>polisstyrelsen, Kriminalvårdsstyrelsen, Datainspektionen, Länsstyrelsen i<br>Stockholms län, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Västra Göta-<br>land, Uppsala universitet, Lunds universitet, Statens invandrarverk,<br>Utlänningsnämnden, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Kust-<br>bevakningen, Folkhälsoinstitutet, Läkemedelsverket, Socialstyrelsen,<br>Luftfartsverket, Sjöfartsverket, Tullverket, ST Polisväsende, Svenska<br>Kommunförbundet, UNHCR, Sveriges Advokatsamfund, Statens Järn-<br>vägar, Tjänstemännens Centralorganisation och Tull-Kust, Sveriges<br>Industriförbund, Sveriges Redareförening, samt Folkrörelsen Nej till EU,<br>EU-kritiska rådet</p>
<p>Landsorganisationen, Rädda Barnen, Sveriges Akademikers Central-<br>organisation, Sveriges Hamnar och Sveriges Kristna Råd har meddelat att<br>de avstår från att lämna yttrande.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>213</p>
<p>Förteckning över remissinstanser över betänkandet<br>Ökad rättssäkerhet i asylärenden (SOU 1999:16) och<br>betänkandet Uppehållstillstånd på grund av<br>anknytning (SOU 1997:152)</p>
<p>Följande myndigheter och organisationer har varit remissinstanser.<br>Remissinstanser vars namn satts inom parentes har inte kommit in med<br>något yttrande.</p>
<p>1. Riksdagens ombudsmän</p>
<p>2. (Högsta domstolen)</p>
<p>3. Hovrätten för Västra Sverige</p>
<p>4. Stockholms tingsrätt</p>
<p>5. Göteborgs tingsrätt</p>
<p>6. Regeringsrätten</p>
<p>7. Kammarrätten i Stockholm</p>
<p>8. Kammarrätten i Jönköping</p>
<p>9. Länsrätten i Stockholms län</p>
<p>10. Länsrätten i Göteborg</p>
<p>11. Länsrätten i Skåne län</p>
<p>12. Justitiekanslem</p>
<p>13. Domstolsverket</p>
<p>14. Rikspolisstyrelsen</p>
<p>15. (Socialstyrelsen)</p>
<p>16. Barnombudsmannen, BO</p>
<p>17. Statskontoret</p>
<p>18. Riksrevisionsverket</p>
<p>19. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, DO</p>
<p>20. Statens invandrarverk</p>
<p>21. Utlänningsnämnden</p>
<p>22. Integrationsverket</p>
<p>23. Juridiska fakulteten vid Lunds universitet</p>
<p>24. Stockholms stad</p>
<p>25. (Göteborgs kommun)</p>
<p>26. Malmö kommun</p>
<p>27. Svenska Kommunförbundet</p>
<p>28. Landstingsförbundet</p>
<p>29. Sveriges advokatsamfund</p>
<p>30. Tjänstemännens Centralorganisation, TCO</p>
<p>31. Sveriges Akademikers Centralorganisation, SACO</p>
<p>32. (Landsorganisationen i Sverige, LO)</p>
<p>33. Svenska Arbetsgivareföreningen, SAF</p>
<p>34. Nämndemännens Riksförbund</p>
<p>35. Sveriges Psykologförbund</p>
<p>36. (Bamläkarföreningen)</p>
<p>37. Svenska Röda Korset</p>
<p>38. Rädda Barnens riksförbund</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>214</p>
<p>39. Amnesty International, Svenska sektionen</p>
<p>40. Caritas</p>
<p>41. Flyktinggruppernas och asylkommittéemas Riksråd, FARR</p>
<p>42. Länderkommittén för f.d. Jugoslavien</p>
<p>43. Svenska flyktingrådet</p>
<p>44. Sveriges Kristna Råd</p>
<p>45. Svenska Avdelningen av Internationella Juristkommissionen</p>
<p>46. Svenska Helsingforskommittén för Mänskliga Rättigheter</p>
<p>47. Riksförbundet för personal vid invandrarbyråer, flyktingmottagningar<br>tolkförmedlingar, RIB</p>
<p>48. (Samarbetsorgan för invandrarorganisationer i Sverige, SIOS)</p>
<p>49. (Kurdiska riksförbundet)</p>
<p>50. (Bosnisk-Hercegovinska riksförbundet)</p>
<p>51. (Somaliska riksförbundet)</p>
<p>52. (Sveriges muslimska förbund)</p>
<p>53. (Förenade islamiska församlingar i Sverige)</p>
<p>54. Föreningen Återföreningen</p>
<p>55. (Kvinnoforum)</p>
<p>56. Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige, ROKS</p>
<p>57. Riksförbundet internationella föreningar för invandrarkvinnor, RIFFI</p>
<p>58. (Internationella kvinnoförbundet för Fred och Frihet)</p>
<p>59. Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, RFSL</p>
<p>Caritas, Rådgivningsbyrån, Rädda Barnen, Svenska kyrkans församlings-<br>nämnd och Sveriges Kristna Råd har kommit in med ett gemensamt<br>yttrande, i remissammanställningen betecknat som Caritas m.fl.</p>
<p>Yttranden har dessutom kommit in från</p>
<p>Umeå Nämndemannaförening</p>
<p>Solidaritetskommittén för flyktingar i Umeå - SKFU</p>
<p>Riksdagens ombudsmän, Landstingsförbundet och Svenska Arbetsgivare-<br>föreningen har förklarat att de avstår från att yttra sig över betänkandena.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>215</p>
<h2>Förteckning över remissinstanser SOU (1997:128)</h2>
<h2>Verkställighet och kontroll i utlänningsärenden</h2>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>Remissinstanser</p>
<p>Nedanstående 30 myndigheter och organisationer har varit remiss-<br>instanser</p>
<p>1. Riksdagens ombudsmän</p>
<p>2. Justitiekanslem</p>
<p>3. Göta hovrätt</p>
<p>4. Länsrätten i Stockholms län</p>
<p>5. Kammarrätten i Jönköping</p>
<p>6. Kriminalvårdsstyrelsen</p>
<p>7. Rikspolisstyrelsen</p>
<p>8. Kustbevakningen</p>
<p>9. Barnombudsmannen</p>
<p>10. Socialstyrelsen</p>
<p>11. Luftfartsverket</p>
<p>12. Riksrevisionsverket</p>
<p>13. Statskontoret</p>
<p>14. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering</p>
<p>15. Statens invandrarverk</p>
<p>16. Utlänningsnämnden</p>
<p>17. Landsorganisationen i Sverige</p>
<p>18. Tjänstemännens Centralorganisation</p>
<p>19. Svenska Akademikers Centralorganisation</p>
<p>20. Svenska Arbetsgivareföreningen</p>
<p>21. Sveriges Advokatsamfund</p>
<p>22. Svenska Röda Korset</p>
<p>23. Rädda Barnens Riksförbund</p>
<p>24. Sveriges kristna råd</p>
<p>25. Amnesty International, Svenska sektionen</p>
<p>26. Svenska flyktingrådet</p>
<p>27. Caritas</p>
<p>28. Diakonia</p>
<p>29. Riksförbundet för personal vid invandrarbyråer och flykting-<br>mottagningar</p>
<p>30. Flyktingruppemas och Asylkommittémas Riksråd (FARR)</p>
<p>216</p>
<h2>Sammanfattning av promemorian Avtal mellan<br>Sverige och Danmark om polisiärt samarbete i<br>Öresundsregionen (Ju 1999/4715/PÅ)</h2>
<p>Sveriges och Danmarks regeringar har den 6 oktober 1999 undertecknat<br>ett avtal om polisiärt samarbete i Öresundsregionen. Avtalet syftar bl.a.<br>till att komplettera Schengenkonventionens bestämmelser om polisiärt<br>samarbete. I promemorian föreslås att riksdagen skall godkänna avtalet<br>samt besluta om det lagstiftningsåtgärder som avtalet föranleder.</p>
<p>I departementspromemorian Polissamarbete m.m. med anledning av<br>Schengen, har ett forslag presenterats till lag om internationellt polisiärt<br>samarbete. I denna promemoria föreslås vissa kompletteringar i för-<br>hållande till det tidigare presenterade förslaget.</p>
<p>De kompletterande bestämmelserna avser inledninsvis rätt för danska<br>polismän att utföra gränsöverskridande efterföljande över Öresunds-<br>förbindelsen in i Sverige, i en något vidare krets av fall än som gäller<br>enligt Schengenkonventionen. Vidare föreslås danska polismän fa uppta<br>ett sådant efterföljande på svenskt territorium på Öresundsförbindelsen.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>217</p>
<h2>Lagförslag Ju 1999/4715/PÅ</h2>
<p>I lagen (1999:000) om internationellt polisiärt föreslås dels nya lydelser<br>av 2, 8 och 13 §§, dels två nya paragrafer under en ny rubrik, Polisiärt<br>samarbete i Öresundsregionen, i anslutning till 8 § i det förslag som<br>presenterats i departementspromemorian Polissamarbete m.m. med</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>anledning av Schengen, Ds 1999:31.</p>
<p>Tidigare föreslagen lydelse</p>
<p>I denna lag avses med</p>
<p>- utländska tjänstemän polismän<br>och andra tjänstemän som anmälts<br>vara behöriga att utföra sådant<br>gränsöverskridande arbete som<br>avses i artikel 40 och 41 i<br>konventionen om tillämpning av<br>Schengenavtalet av den 14 juni<br>1985,</p>
<p>- efterföljande tjänstemän<br>utländska tjänstemän som följer<br>efter en person på svenskt område<br>enligt denna lag,</p>
<p>- övervakande tjänstemän<br>utländska tjänstemän som över-<br>vakar en person på svenskt område<br>enligt denna lag, samt</p>
<p>- svenska tjänstemän polismän<br>samt tjänstemän vid Tullverket<br>eller Kustbevakningen när de<br>enligt lag eller annan författning<br>har polisiära befogenheter.</p>
<p>En person som har omhänder-<br>tagits eller gripits enligt 6 § får tas<br>i förvar av svensk polismyndighet<br>under högst sex timmar, tid mellan<br>midnatt och klockan nio på<br>morgonen oräknad. Har inte</p>
<p>Nu föreslagen lydelse</p>
<p>§</p>
<p>I denna lag avses med</p>
<p>- utländska tjänstemän polismän<br>och andra tjänstemän som anmälts<br>vara behöriga att utföra sådant<br>gränsöverskridande arbete som<br>avses i artikel 40 och 41 i<br>konventionen om tillämpning av<br>Schengenavtalet av den 14 juni<br>1985,</p>
<p>- efterföljande tjänstemän<br>utländska tjänstemän som följer<br>efter en person på svenskt område<br>enligt denna lag,</p>
<p>- övervakande tjänstemän<br>utländska tjänstemän som över-<br>vakar en person på svenskt område<br>enligt denna lag,</p>
<p>- svenska tjänstemän polismän<br>samt tjänstemän vid Tullverket<br>eller Kustbevakningen när de<br>enligt lag eller annan författning<br>har polisiära befogenheter, samt</p>
<p>- Öresundsförbindelsen, förbin-<br>delsen som den definieras i artikel<br>2 i avtalet av den 6 oktober 1999<br>mellan Konungariket Sveriges<br>regering och Konungariket<br>Danmarks regering om polisiärt<br>samarbete i Öresundsregionen.</p>
<p>§</p>
<p>En person som har omhänder-<br>tagits eller gripits enligt 6 § far tas<br>i förvar av svensk polismyndighet<br>under högst sex timmar, tid mellan<br>midnatt och klockan nio på<br>morgonen oräknad. Har inte</p>
<p>218</p>
<p>dessförinnan beslut fattats om en<br>åtgärd som avses i 23 § lagen<br>(1957:668) om utlämning för brott<br>eller 17 § lagen (1959:254) om<br>utlämning för brott till Danmark,<br>Finland, Island och Norge, skall<br>personen omedelbart friges.</p>
<p>dessförinnan beslut fattats om en Prop. 1999/2000:64<br>åtgärd som avses i 23 § lagen Bilaga 8<br>(1957:668) om utlämning för brott,</p>
<p>17 § lagen (1959:254) om</p>
<p>utlämning för brott till Danmark,<br>Finland, Island och Norge, eller i<br>förhållande till Danmark en<br>åtgärd som avses i 8 § lagen<br>(1970:375) om utlämning till<br>Danmark, Finland, Island eller<br>Norge om vård eller behandling,<br>skall personen omedelbart friges</p>
<p>Polisiärt samarbete i Öresundsregionen</p>
<p>8a§</p>
<p>En dansk polisman har på<br>svenskt territorium på Öresunds-<br>förbindelsen samma befogenheter<br>att ingripa mot hot mot den all-<br>männa ordningen och säkerheten<br>som en svensk polisman har enligt<br>lag och annan författning.</p>
<p>8b§</p>
<p>En dansk polisman får på<br>svenskt territorium fortsätta ett på-<br>gående efterföljande av en person<br>enligt 5 § för varje gärning som är<br>föremål för allmänt åtal enligt<br>svensk och dansk rätt. Utöver vad<br>som anges i 5 § får efterföljande<br>ske avseende personer som har<br>avvikit från varje form av frihets-<br>berövande på grund av brott.<br>Sådant efterföljande får också ske<br>avseende personer som har avvikit<br>från annat frihetsberövande i den<br>mån utlämning till Danmark kan<br>komma i fråga enligt lagen<br>(1970:375) om utlämning till<br>Danmark, Finland, Island eller<br>Norge för verkställighet av beslut<br>om vård eller behandling.</p>
<p>På svenskt territorium på<br>Öresundsförbindelsen får en dansk<br>polisman även uppta ett efter-<br>följande som avses i första stycket.</p>
<p>219</p>
<p>Regeringen, eller efter dess<br>bemyndigande Rikspolisstyrelsen,<br>får meddela ytterligare föreskrifter<br>som behövs för tillämpningen av<br>denna lag och bestämmelserna i<br>Schengenkonventionen om gräns-<br>överskridande övervakning och<br>efterföljande.</p>
<p>13 § Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Regeringen, eller efter dess Bilaga 8<br>bemyndigande Rikspolisstyrelsen,<br>får meddela ytterligare föreskrifter<br>som behövs för tillämpningen av<br>denna lag, bestämmelserna i<br>Schengenkonventionen om gräns-<br>överskridande övervakning och<br>efterföljande samt avtalet mellan<br>Konungariket Sveriges regering<br>och Konungariket Danmarks<br>regering om polisiärt samarbete i<br>Öresundsregionen.</p>
<p>220</p>
<h2>Förteckning över remissinstanser Ju 1999/4715/PÅ</h2>
<p>Följande remissinstanser har inkommit med yttrande.</p>
<p>Riksdagens ombudsmän, Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, Kammar-<br>rätten i Göteborg, Länsrätten i Skåne län, Justitiekanslem, Domstols-<br>verket, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Kriminalvårdsstyrelsen, Data-<br>inspektionen, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Skåne län,<br>Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Uppsala universitet, Lunds<br>universitet, Statens invandrarverk, Utlänningsnämnden, Ombudsmannen<br>mot etnisk diskriminering, Kustbevakningen, Tullverket, Sveriges<br>Advokatsamfund, Tull-Kust samt Folkrörelsen Nej till EU.</p>
<p>Svenska Röda Korset har meddelat att man från att yttra sig.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 9</p>
<p>221</p>
<h2>Lagrådsremissens lagförslag</h2>
<h2>Lagtext</h2>
<h3>Förslag till lag om internationellt polisiärt samarbete</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<h4>Lagens tillämpningsområde</h4>
<p>1 § Denna lag tillämpas på polisiärt samarbete mellan Sverige och andra<br>medlemsstater i Europeiska unionen samt Norge och Island, i den mån<br>Sverige i en internationell överenskommelse har gjort sådana åtaganden<br>som avses i denna lag.</p>
<p>Föreskrifterna i 3 § gäller även i förhållande till andra stater än de som<br>anges i första stycket.</p>
<h4>Definitioner</h4>
<p>2 § I denna lag avses med</p>
<p>- utländska tjänstemän utländska polismän och andra utländska tjänste-<br>män som har anmälts vara behöriga att utföra sådant gränsöverskridande<br>arbete som avses i artikel 40 och 41 i konventionen om tillämpning av<br>Schengenavtalet av den 14 juni 1985 (Schengenkonventionen),<br>-förföljande tjänstemän utländska tjänstemän som förföljer en person på<br>svenskt territorium enligt denna lag,</p>
<p>- övervakande tjänstemän utländska tjänstemän som övervakar en person<br>på svenskt territorium enligt denna lag, samt</p>
<p>- svenska tjänstemän svenska polismän, tulltjänstemän eller kust-<br>bevakningstjänstemän när de enligt lag eller annan författning har<br>polisiära befogenheter,</p>
<p>- Öresundsförbindelsen förbindelsen som den definieras i artikel 2 i<br>avtalet av den 6 oktober 1999 mellan Konungariket Sveriges regering<br>och Konungariket Danmarks regering om polisiärt samarbete i Öresunds-<br>regionen.</p>
<h4>Användning av uppgifter från andra stater</h4>
<p>3 § Har en svensk myndighet fatt upplysningar eller bevismaterial från en<br>annan stat för att användas i underrättelseverksamhet om brott eller vid<br>utredning av brott och gäller på grund av en överenskommelse med den<br>andra staten villkor som begränsar möjligheten att utnyttja materialet,<br>skall svenska myndigheter följa villkoren oavsett vad som annars är<br>föreskrivet i lag eller annan författning.</p>
<p>Bestämmelserna i första stycket gäller också i fråga om överens-<br>kommelser med mellanfolkliga organisationer.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 10</p>
<p>222</p>
<h4>Schengensamarbetet</h4>
<p>Gränsöverskridande övervakning</p>
<p>4 § Om det i en stat som sägs i 1 § första stycket pågår en utredning om<br>ett brott som kan föranleda utlämning, får utländska tjänstemän fortsätta<br>en i sin stat påbörjad övervakning av en misstänkt gärningsman in på<br>svenskt territorium, om en behörig svensk myndighet samtycker till det.</p>
<p>Övervakningen får ske utan föregående samtycke, om saken är så<br>brådskande att samtycke inte kan inhämtas i förväg och den utländska<br>utredningen avser misstanke om sådana brott som sägs i artikel 40.7 i<br>Schengenkonventionen. För att övervakningen skall få ske utan före-<br>gående samtycke krävs också att överskridandet av gränsen i samband<br>med övervakningen så snart det kan ske anmäls till svensk behörig<br>myndighet, och att den utländska myndigheten utan dröjsmål begär<br>bistånd i utredningen.</p>
<p>Övervakningen skall genast upphöra om en svensk behörig myndighet<br>begär det. Övervakning som sägs i andra stycket skall även upphöra om<br>samtycke inte har lämnats inom fem timmar från gränsöverskridandet.</p>
<p>Gränsöverskridande förföljande</p>
<p>5 § Om en person har upptäckts på bar gärning med att begå ett brott som<br>kan föranleda utlämning, eller om någon som är häktad eller som avtjänar<br>frihetsstraff har rymt, får utländska tjänstemän fortsätta ett i sin stat<br>påbörjat förföljande av personen över en landgräns in på svenskt<br>territorium, om en behörig svensk myndighet samtycker till det.</p>
<p>Förföljandet får ske utan föregående samtycke om det på grund av<br>sakens brådskande natur inte har varit möjligt att underrätta någon svensk<br>myndighet i förväg, eller om svenska tjänstemän inte har kunnat ta över<br>förföljandet i tid. De förföljande tjänstemännen skall anhålla om bistånd<br>av en behörig svensk myndighet senast vid tidpunkten för gränsöver-<br>skridandet.</p>
<p>Förföljandet skall genast upphöra om en behörig svensk myndighet<br>begär det.</p>
<p>6 § Om förföljande tjänstemän begär det, skall svenska polismän<br>omhänderta den flyende.</p>
<p>Förföljande tjänstemän får stoppa och omhänderta den flyende tills<br>svenska polismän kan överta omhändertagandet eller identifiera den<br>flyende.</p>
<p>7 § När en person omhändertas enligt 6 § andra stycket får utländska<br>tjänstemän</p>
<p>1. kroppsvisitera den som har omhändertagits, av säkerhetsskäl eller<br>för att söka efter föremål som anges i 2,</p>
<p>2. omhänderta föremål som kan förverkas enligt 36 kap. 3 § 2 brotts-<br>balken eller kan antas ha betydelse för utredning om brott eller ha<br>avhänts någon genom brott, samt</p>
<p>3. belägga den som har omhändertagits med handfångsel.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 10</p>
<p>223</p>
<p>Föremål som har omhändertagits enligt första stycket 2 skall så snart det<br>kan ske överlämnas till en svensk polisman för prövning av fråga om<br>beslag enligt 8 § andra stycket.</p>
<p>8 § En person som har omhändertagits enligt 6 § far tas i förvar av en<br>svensk polismyndighet under högst sex timmar, tid mellan midnatt och<br>klockan nio på morgonen oräknad. Därefter skall personen omedelbart<br>friges, om det inte har kommit in en begäran om en åtgärd som avses i</p>
<p>1. 23 § lagen (1957:668) om utlämning för brott,</p>
<p>2. 17 § lagen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland,<br>Island och Norge, eller</p>
<p>3. 8 § lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island<br>eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling, om<br>framställningen kommer från en dansk myndighet.</p>
<p>En svensk polisman far, i avvaktan på en framställning om en åtgärd<br>enligt 2 § lagen (1975:295) om användning av vissa tvångsmedel på<br>begäran av främmande stat, ta i beslag föremål som har omhändertagits<br>enligt 7 § enligt de förutsättningar som gäller för en motsvarande åtgärd<br>enligt rättegångsbalken eller annan lag eller författning.</p>
<h4>Polisiärt samarbete i Öresundsregionen</h4>
<p>9 § Danska polismän har på svenskt territorium på Öresundsförbindelsen<br>samma befogenheter att ingripa mot hot mot den allmänna ordningen och<br>säkerheten som svenska polismän har enligt lag eller annan författning.</p>
<p>Om en dansk polisman vidtar en åtgärd enligt första stycket, skall<br>svensk polismyndighet på orten omedelbart underrättas. Åtgärden får<br>pågå tills en behörig svensk myndighet övertar genomförandet eller begär<br>att den skall avbrytas.</p>
<p>10 § Danska polismän får på svenskt territorium, i enlighet med de<br>villkor som i övrigt framgår av 5 § och med de befogenheter som framgår<br>av 6 och 7 §§, fortsätta ett i Danmark påbörjat förföljande av en person<br>för varje gärning som hör under allmänt åtal enligt svensk och dansk rätt.<br>Utöver vad som anges i 5 § far förföljande ske av en person som har<br>avvikit från varje form av frihetsberövande på grund av brott. Sådant<br>förföljande får också ske av en person som har avvikit från annat frihets-<br>berövande i den mån utlämning till Danmark kan komma i fråga enligt<br>lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge<br>för verkställighet av beslut om vård eller behandling.</p>
<p>På svenskt territorium på Öresundsförbindelsen får danska polismän<br>även uppta ett förföljande som avses i första stycket.</p>
<h4>Gemensamma bestämmelser</h4>
<p>Skyldigheter</p>
<p>11 § Utländska tjänstemän skall, när de utövar befogenheter enligt denna<br>lag, följa svensk lag och annan författning samt instruktioner som med-<br>delas av behöriga svenska polismyndigheter. Under gränsöverskridande</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 10</p>
<p>224</p>
<p>samarbete far de inte beträda bostäder eller andra platser som inte är<br>öppna för allmänheten. Tjänstevapen far bara användas i nödväms-<br>situationer. Utländska tjänstemän skall alltid kunna styrka sin behörighet<br>och identitet.</p>
<p>Att undantag kan göras från vapenlagens (1996:67) bestämmelser, i<br>fråga om rätt för företrädare för främmande stats myndighet att medföra<br>skjutvapen och ammunition vid tillfällig tjänstgöring i Sverige, följer av</p>
<p>11 kap. 1 § f sagda lag.</p>
<p>Straffrättsligt ansvar och skydd</p>
<p>12 § Utländska tjänstemän som utför uppgifter enligt denna lag i Sverige,<br>skall vara skyddade enligt 17 kap. 5 § brottsbalken.</p>
<p>Utländska tjänstemän som utövar myndighet enligt denna lag i Sverige,<br>skall vara ansvariga för tjänstefel enligt 20 kap. 1 § brottsbalken på mot-<br>svarande sätt som om det varit fråga om svensk myndighetsutövning.</p>
<p>Skadestånd</p>
<p>13 § Om utländska tjänstemän i Sverige utför uppgifter enligt denna lag,<br>skall svenska staten i stället för den utländska myndigheten eller tjänste-<br>mannen ersätta skada som uppkommer i samband med förföljandet, över-<br>vakningen eller ingripandet i övrigt och för vilken den utländska<br>myndigheten eller tjänstemannen skulle ha varit skadeståndsskyldig om<br>svensk lag varit tillämplig på dem. Svenska staten skall dock inte ersätta<br>skada som uppkommer hos den utländska myndigheten eller tjänste-<br>mannen.</p>
<p>14 § Bestämmelser om svenska statens skyldighet att ersätta skador som<br>svenska tjänstemän vållar, skall inte vara tillämpliga när skadorna vållas i<br>en annan stat i samband med gränsöverskridande förföljande eller över-<br>vakning.</p>
<p>Behöriga svenska myndigheter</p>
<p>15 § Rikspolisstyrelsen, eller den polismyndighet som Rikspolisstyrelsen<br>i det enskilda fallet bestämmer, beslutar om gränsöverskridande över-<br>vakning in på svenskt territorium. Rikspolisstyrelsen får även i ett enskilt<br>fall överlämna ett sådant ärende till Kustbevakningen. Närmast berörd<br>polismyndighet beslutar om gränsöverskridande förföljande in på svenskt<br>territorium.</p>
<p>Framställning eller anmälan från en utländsk myndighet om gräns-<br>överskridande övervakning in på svenskt territorium skall göras hos<br>Rikspolisstyrelsen. Andra kontakter med anledning av gränsöver-<br>skridande övervakning eller förföljande in på svenskt territorium skall<br>ske direkt mellan de utländska tjänstemännen och berörda svenska<br>polismyndigheter. När Rikspolisstyrelsen har överlämnat ett ärende om<br>gränsöverskridande övervakning till Kustbevakningen, ansvarar Kust-<br>bevakningen även för andra kontakter med anledning av ärendet.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 10</p>
<p>225</p>
<p>8 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 64</p>
<p>Bemyndigande</p>
<p>16 § Regeringen, eller efter regeringens bemyndigande Rikspolis-<br>styrelsen, far meddela de ytterligare föreskrifter som behövs for tillämp-<br>ningen av denna lag och bestämmelserna i Schengenkonventionen om<br>gränsöverskridande övervakning och förföljande samt avtalet mellan<br>Konungariket Sveriges regering och Konungariket Danmarks regering<br>om polisiärt samarbete i Öresundsregionen.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 10</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.</p>
<p>226</p>
<h3>Förslag till lag om Schengens informationssystem</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 10</p>
<h4>En svensk enhet av Schengens informationssystem</h4>
<p>1 § Rikspolisstyrelsen skall med hjälp av automatiserad behandling föra<br>ett register som skall vara den svenska nationella enheten i Schengens<br>informationssystem (SIS). Registret skall vara anslutet till den centrala<br>enheten i SIS. Rikspolisstyrelsen är personuppgiftsansvarig för behand-<br>lingen av personuppgifterna i registret.</p>
<h4>Ändamål</h4>
<p>2 § Registret skall vara ett hjälpmedel för de stater som sägs i andra<br>stycket att göra framställningar om de åtgärder som avses i 3 §, för att<br>främja samarbete som avser polisiära och rättsliga frågor samt frågor om<br>inresa och uppehållstillstånd.</p>
<p>Det samarbete som avses i första stycket bedrivs mellan de stater<br>(Schengenstaterna) som har tillträtt eller anslutit sig till konventionen om<br>tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985, som har slutit avtal<br>om samarbete enligt konventionen med dessa stater eller med<br>Europeiska unionens råd, eller som efter beslut av Europeiska unionens<br>råd helt eller delvis tillämpar konventionens bestämmelser.</p>
<h4>Innehåll</h4>
<p>Framställningar om åtgärder som får föras in i registret</p>
<p>3 § Registret skall innehålla framställningar om följande åtgärder</p>
<p>1. omhändertagande av en person som efterlysts för utlämning,</p>
<p>2. att en person skall nekas tillträde till eller uppehållstillstånd i<br>Schengenstaterna (spärrlista),</p>
<p>3. lämnande av uppgift om uppehållsort för en person som har anmälts<br>försvunnen,</p>
<p>4. tillfälligt omhändertagande av en person med hänsyn till dennes eller<br>någon annans säkerhet,</p>
<p>5. lämnande av uppgift om uppehållsort för en person som har förelagts<br>att inställa sig för att höras vid domstolsförhandling i brottmål, eller som<br>skall dömas till påföljd för brott eller som skall inställa sig för verk-<br>ställighet av frihetsberövande,</p>
<p>6. dold övervakning eller särskilda kontrollåtgärder, och</p>
<p>7. omhändertagande eller annan åtgärd beträffande fordon eller föremål<br>som har efterlysts för att tas i beslag eller för att användas som<br>bevismaterial vid en rättegång i brottmål.</p>
<p>Personuppgifter som får föras in i registret</p>
<p>4 § I registret får endast förekomma följande uppgifter om personer:</p>
<p>227</p>
<p>1. efternamn och tilltalsnamn samt separat registrering av annat namn<br>som personen använder,</p>
<p>2. särskilda bestående fysiska kännetecken,</p>
<p>3. andra förnamns initialbokstav,</p>
<p>4. födelsedatum och födelseort,</p>
<p>5. kön,</p>
<p>6. medborgarskap,</p>
<p>7. om personen är beväpnad,</p>
<p>8. om personen kan tillgripa våld,</p>
<p>9. syftet med behandlingen, samt</p>
<p>10. begärd åtgärd.</p>
<p>Därutöver får det i registret förekomma uppgifter om verkställighets-<br>förbud i Sverige med anledning av åtgärder som har begärts av andra<br>Schengenstater.</p>
<p>Tillåten behandling</p>
<p>5 § Registret skall endast innehålla uppgifter som har behandlats av<br>behöriga myndigheter i Schengenstaterna, i enlighet med respektive stats<br>nationella lagstiftning.</p>
<p>Rikspolisstyrelsen får registrera uppgifter i SIS endast om behandling<br>av motsvarande slag av uppgifter är tillåten enligt personuppgiftslagen<br>(1998:204), polisdatalagen (1998:622), annan svensk lag eller för-<br>fattning.</p>
<p>6 § Rikspolisstyrelsen far behandla uppgifter endast om det är nödvändigt<br>för att vidta de åtgärder som anges i 3 § och endast i ärenden som är av<br>sådan vikt att behandlingen framstår som berättigad.</p>
<p>Förbud mot behandling av känsliga uppgifter</p>
<p>7 § Rikspolisstyrelsen far inte registrera uppgifter i SIS som avslöjar<br>etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse,<br>medlemskap i fackförening, eller uppgifter som rör hälsa eller sexualliv.</p>
<h4>Sekretess</h4>
<p>8 § Att uppgifter i registret kan omfattas av sekretess följer av sekretess-<br>lagen (1980:100).</p>
<h4>Rätt att få uppgifter ur registret</h4>
<p>Svenska myndigheter</p>
<p>9 § Personuppgifter ur registret skall lämnas ut om det begärs av</p>
<p>1. polismyndigheter, Tullverket, Kustbevakningen och Statens<br>invandrarverk när de utför gränskontroller eller bistår i sådan<br>verksamhet,</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 10</p>
<p>228</p>
<p>2. åklagarmyndigheter, polismyndigheter, Tullverket och Kustbevak-<br>ningen när de utfor undersökningar och andra kontroller än gräns-<br>kontroller i sin verksamhet för att förebygga och utreda brott, samt</p>
<p>3. polismyndigheter i sin verksamhet för att upprätthålla allmän<br>säkerhet och ordning.</p>
<p>Regeringen far meddela föreskrifter om att myndigheter som prövar<br>ansökningar om visering och uppehållstillstånd skall ha tillgång till<br>uppgifter enligt 3 § 2 (spärrlista), och att myndigheter far ha direkt-<br>åtkomst till registret.</p>
<h4>Användning av uppgifter i registret</h4>
<p>10 § En svensk myndighet far inte utnyttja en uppgift i registret för något<br>annan ändamål än det som den registrerande staten har angett vid<br>registreringen. Om den registrerande staten hr lämnat sitt samtycke, får<br>dock en svensk myndighet använda uppgiften för ett annat ändamål som<br>avses i 3 §.</p>
<h4>Gallring</h4>
<p>11 § Gallring i registret skall ske av uppgifter som har registrerats av<br>Rikspolisstyrelsen</p>
<p>1. som avser en personefterlysning enligt 3 § 6, senast ett år efter<br>registreringen,</p>
<p>2. som avser en personefterlysning i annat fall än som avses i 1, senast<br>tre år efter registreringen,</p>
<p>3. som avser motorfordon, släpvagnar eller husvagnar, senast tre år<br>efter registreringen,</p>
<p>4. som avser utfärdade legitimationshandlingar eller registrerade<br>sedlar, senast fem år efter registreringen, samt</p>
<p>5. om uppgifterna är av annat slag än de som sägs i 1—4, senast tio år<br>efter registreringen.</p>
<p>Rikspolisstyrelsen får dock beträffande uppgifter enligt första stycket 1<br>och 2, innan den tid som sägs i första stycket har löpt ut, besluta att efter-<br>lysningen skall stå kvar i registret om det är nödvändigt för syftet med<br>registreringen.</p>
<h4>Rättelse</h4>
<p>12 § Rikspolisstyrelsen är skyldig att på begäran av den registrerade, eller<br>om det annars finns anledning till det, snarast rätta, blockera eller utplåna<br>en personuppgift som styrelsen har registrerat, om uppgiften är rättsligt<br>eller sakligt felaktig.</p>
<h4>Skadestånd</h4>
<p>13 § Vid behandling av personuppgifter enligt denna lag eller enligt<br>föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, gäller 48 § första<br>stycket personuppgiftslagen (1998:204) i fråga om skadestånd.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 10</p>
<p>229</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 10</p>
<p>230</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i brottsbalken</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 och 5 §§ brottsbalken skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 10</p>
<h4>2 kap.</h4>
<p>3 §'</p>
<p>För brott som begåtts utom riket dömes även i annat fall än som avses i<br>2 § efter svensk lag och vid svensk domstol,</p>
<p>1. om brottet förövats å svenskt fartyg eller luftfartyg, så ock eljest om<br>det begåtts i tjänsten av befälhavaren eller någon som tillhörde<br>besättningen å sådant fartyg,</p>
<p>2. om brottet begåtts av någon som tillhör Försvarsmakten på ett<br>område där en avdelning av Försvarsmakten befann sig eller om det<br>begåtts av någon annan på ett sådant område och avdelningen befann sig<br>där för annat ändamål än övning,</p>
<p>3. om brottet begåtts vid tjänstgöring utom riket av någon som är<br>anställd i utlandsstyrkan inom Försvarsmakten eller som tillhör Polisens<br>utlandsstyrka,</p>
<p>4. om brottet förövats mot Sverige, svensk kommun eller annan<br>menighet eller svensk allmän inrättning,</p>
<p>5. om brottet begåtts inom område som ej tillhör någon stat och<br>förövats mot svensk medborgare, svensk sammanslutning eller enskild<br>inrättning eller mot utlänning med hemvist i Sverige,</p>
<p>6. om brottet är kapning, sjö-<br>eller luftfartssabotage, flygplats-<br>sabotage, försök till sådana brott,<br>folkrättsbrott, olovlig befattning<br>med kemiska vapen, olovlig<br>befattning med minor eller osann<br>eller ovarsam utsaga inför en<br>internationell domstol, eller</p>
<p>7. om det lindrigaste straff som i<br>svensk lag är stadgat för brottet är<br>fängelse i fyra år eller däröver.</p>
<p>6. om brottet är kapning, sjö-<br>eller luftfartssabotage, flygplats-<br>sabotage, försök till sådana brott,<br>folkrättsbrott, olovlig befattning<br>med kemiska vapen, olovlig<br>befattning med minor eller osann<br>eller ovarsam utsaga inför en<br>internationell domstol,</p>
<p>7. om det lindrigaste straff som i<br>svensk lag är stadgat för brottet är<br>fängelse i fyra år eller däröver,<br>eller</p>
<p>8. om brottet har begåtts i<br>tjänsten utom riket av en polisman,<br>tulltjänsteman eller tjänsteman vid<br>Kustbevakningen, som utfor<br>gränsöverskridande arbetsupp-<br>gifter enligt en internationell<br>överenskommelse som Sverige har<br>tillträtt.</p>
<p>Senaste lydelse 1999:1154</p>
<p>231</p>
<p>5§<sup>2</sup></p>
<p>Åtal för brott, som inom riket begåtts å utländskt fartyg eller luftfartyg<br>av utlänning som var befälhavare eller tillhörde besättningen å fartyget<br>eller eljest medföljde detsamma mot sådan utlänning eller mot utländskt<br>intresse, må ej väckas utan att förordnande därom meddelas av<br>regeringen eller den regeringen bemyndigat därtill.</p>
<p>Åtal for brott, som förövats utom riket, får väckas endast efter<br>förordnande enligt första stycket. Åtal får dock väckas utan ett sådant<br>förordnande, om brottet är osann eller ovarsam utsaga infor en<br>internationell domstol eller om brottet begåtts</p>
<p>1. å svenskt fartyg eller luftfartyg eller i tjänsten av befälhavaren eller<br>någon som tillhörde besättningen å sådant fartyg,</p>
<p>2. av någon som tillhör försvarsmakten på ett område där en avdelning<br>av försvarsmakten befann sig,</p>
<p>3. vid tjänstgöring utom riket av någon som är anställd i utlandsstyrkan</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 10</p>
<p>inom försvarsmakten eller som tillh</p>
<p>4. i Danmark, Finland, Island<br>eller Norge eller på fartyg eller<br>luftfartyg i reguljär trafik mellan<br>orter belägna i Sverige eller någon<br>av nämnda stater, eller</p>
<p>5. av svensk, dansk, finsk,<br>isländsk eller norsk medborgare<br>mot svenskt intresse.</p>
<p>Polisens utlandsstyrka,</p>
<p>4. i Danmark, Finland, Island<br>eller Norge eller på fartyg eller<br>luftfartyg i reguljär trafik mellan<br>orter belägna i Sverige eller någon<br>av nämnda stater,</p>
<p>5. av svensk, dansk, finsk,<br>isländsk eller norsk medborgare<br>mot svenskt intresse, eller</p>
<p>6. i tjänsten utom riket av en<br>polisman, tulltjänsteman eller<br>tjänsteman vid Kustbevakningen<br>som utför gränsöverskridande<br>arbetsuppgifter enligt en inter-<br>nationell överenskommelse som<br>Sverige har tillträtt.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1999:1154.</p>
<p>232</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i passlagen (1978:302)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 5 § passlagen (1978:302) skall ha följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 10</p>
<p>5§‘</p>
<p>Svensk medborgare får ej resa ut ur riket utan att medföra giltigt pass.<br>Vad som nu sagts gäller dock ej</p>
<p>1. på fartyg mönstrat sjöfolk under tjänstgöring ombord på fartyget eller<br>fiskare under yrkesutövning,</p>
<p>2. medlem av besättning på luftfartyg under tjänstgöring ombord på luft-<br>fartyget, om han har luftfartscertifikat eller därmed jämförlig handling,</p>
<p>3. den som är medborgare även i annat land än Sverige och som medför<br>av myndighet i det landet utfärdad legitimationshandling, vilken gäller<br>som pass,</p>
<p>4. den som reser till Danmark, 4. den som reser till en stat som<br>Finland, Island eller Norge, är ansluten till konventionen om</p>
<p>tillämpning av Schengenavtalet av<br>den 14 juni 1985 eller som har<br>slutit avtal om samarbete enligt<br>konventionen med de anslutna<br>staterna,</p>
<p>5. passagerare på fartyg som efter utresan med återvändande tur anlöper<br>svensk hamn, om passageraren enligt de villkor som gäller för resan inte<br>tillåts stiga i land i främmande stat och medför särskilt passerkort för</p>
<p>resan.</p>
<p>Det ankommer på polisen att<br>övervaka efterlevnaden av bestäm-<br>melserna i första stycket. Den som<br>enligt första stycket skall medföra<br>pass vid utresa ur riket är skyldig<br>att på begäran visa upp sitt pass för<br>polisman eller annan pass-<br>kontrollant. Motsvarande skyldig-<br>het föreligger vid inresa från utom-<br>nordiskt land, om det svenska<br>medborgarskapet inte styrks på<br>annat sätt.</p>
<p>Det ankommer på polisen att<br>övervaka efterlevnaden av<br>bestämmelserna i första stycket.<br>Den som enligt första stycket<br>skall medföra pass vid utresa ur<br>riket är skyldig att på begäran<br>visa upp sitt pass för polisman,<br>särskilt förordnad pass-<br>kontrollant, tulltjänsteman eller<br>tjänsteman vid Kustbevakningen<br>eller vid Statens invandrarverk.<br>Motsvarande skyldighet före-<br>ligger vid inresa från en stat som<br>inte har tillträtt eller anslutit sig<br>till konventionen om tillämpning<br>av Schengenavtalet av den 14<br>juni 1985 eller har slutit avtal<br>om samarbete enligt konven-<br>tionen med de anslutna staterna,<br>om det svenska medborgarskapet</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1981:1308</p>
<p>9 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 64<br>Omtryckt</p>
<p>233</p>
<p>inte styrks på annat sätt.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 10</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p>234</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)<br>dels att 1 kap. 4 § skall ha följande lydelse,<br>dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 7 kap. 41 § av följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h4>1 kap.</h4>
<p>4§'</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 10</p>
<p>Gäller förbud enligt denna lag mot att röja uppgift, får uppgiften inte<br>heller i övrigt utnyttjas utanför den verksamhet i vilken sekretess gäller<br>för uppgiften.</p>
<p>I insiderlagen (1990:1342) finns bestämmelser om förbud att utnyttja<br>vissa uppgifter som är ägnade att väsentligt påverka kursen på finansiella</p>
<p>instrument.</p>
<p>I lagen (1991:435) med vissa<br>bestämmelser om internationellt<br>samarbete på brottmålsområdet<br>finns bestämmelser som begränsar<br>möjligheten att utnyttja vissa upp-<br>gifter som en svensk myndighet<br>har fått från en främmande stat.</p>
<p>Bestämmelser som begränsar<br>möjligheten att utnyttja vissa upp-<br>gifter som en svensk myndighet<br>har fått från en myndighet i en<br>annan stat finns i lagen<br>(1991:435) med vissa bestäm-<br>melser om internationellt sam-<br>arbete på brottmålsområdet, lagen<br>(2000:000) om internationellt<br>polisiärt samarbete samt lagen<br>(2000:000) om Schengens infor-<br>mationssystem.</p>
<h4>7 kap.</h4>
<p>Sekretess gäller hos polis-<br>myndighet och åklagarmyndighet,<br>samt hos Rikspolisstyrelsen, Tull-<br>verket, Kustbevakningen och<br>Statens invandrarverk, för uppgift<br>om enskilds personliga för-<br>hållanden i en angelägenhet som<br>avser en framställning enligt 3 §<br>lagen (2000:000) om Schengens<br>informationssystem</p>
<p>1. om ett omhändertagande av<br>en person som har efterlysts för<br>utlämning,</p>
<p>2. om att en person skall nekas<br>tillträde till eller uppehållstillstånd</p>
<p>Senaste lydelse 1996:1017.</p>
<p>235</p>
<p>inom Schengenområdet (spärr- Prop. 1999/2000:64<br>lista), Bilaga 10</p>
<p>3. om dold övervakning eller<br>särskilda kontrollåtgärder, samt</p>
<p>4. om ett tillfälligt omhänder-<br>tagande av en person med hänsyn<br>till dennes eller någon annans<br>säkerhet,</p>
<p>om det inte står klart att uppgiften<br>kan lämnas ut utan att den<br>enskilde eller någon honom när-<br>stående lider men.</p>
<p>Sekretess gäller hos myndighet<br>som prövar ansökningar om<br>visering och uppehållstillstånd för<br>uppgift om enskilds personliga<br>förhållanden i en angelägenhet<br>som avser en sådan framställning<br>som avses i första stycket 2 under<br>samma förutsättningar som anges i<br>första stycket.</p>
<p>Utan hinder av sekretessen får<br>uppgift lämnas ut enligt vad som<br>föreskrivs i polisdatalagen<br>(1998:622) och lagen (2000:000)<br>om Schengens informationssystem.</p>
<p>I fråga om uppgift i allmän<br>handling gäller sekretessen i högst<br>sjuttio år.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.</p>
<p>236</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i lagen (1982:395) om<br>Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1982:395) om Kustbevakningens<br>medverkan vid polisiär övervakning<sup>1</sup> skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>1 §<sup>2</sup></p>
<p>Denna lag tillämpas när Kustbevakningen bedriver övervakning till<br>havs och i kustvattnen samt i Vänern och Mälaren för att hindra brott mot<br>föreskrifter i lagar och andra författningar som gäller</p>
<p>1. skyddsobjekt och militära skyddsområden,</p>
<p>2. jakt,</p>
<p>3. fiske,</p>
<p>4. bevarande av den marina miljön och annan naturvård,</p>
<p>5. trafikregler och säkerhetsanordningar för sjötrafiken,</p>
<p>6. åtgärder mot vattenföroreningar från fartyg,</p>
<p>7. dumpning av avfall i vatten,</p>
<p>8. kontinentalsockeln,</p>
<p>9. fornminnen och sjöfynd,</p>
<p>10. fartygs registrering och identifiering,</p>
<p>11. skydd för den marina miljön mot andra förorenande åtgärder än<br>sådana som avses i 6 och 7,</p>
<p>12. märkning och användning av oljeprodukter,</p>
<p>13. utlänningars inresa till och 13. utlänningars inresa till och</p>
<p>utresa från Sverige, utresa från eller vistelse i Sverige,</p>
<p>14. åtgärder beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter.</p>
<p>Lagen tillämpas i fråga om övervakning enligt punkterna 2-8, 10-12<br>och 14 även inom Sveriges ekonomiska zon.</p>
<p>Lagen tillämpas även när Kustbevakningen till havs och i kustvattnen, i<br>Vänern och Mälaren samt inom den ekonomiska zonen bedriver<br>övervakning för att hindra brott mot lagen (1992:1140) om Sveriges<br>ekonomiska zon eller föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 10</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse av lagens rubrik 1988:445.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1997:342.</p>
<p>10 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 64<br>Rättelse: S. 246 Tillkommit: Bilaga 11.</p>
<p>237</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (1989:529)’</p>
<p>dels att 4 kap. 1 §, 5 kap. 6 § och 10 kap. 2 § skall ha följande lydelse,<br>dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 2 kap. 7 a och 10 §§<br>samt 10 kap. 3 a §, av följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 10</p>
<h4>2 kap.</h4>
<p>En visering som, enligt artikel<br>10 i konventionen om tillämpning<br>av Schengenavtalet av den 14 juni<br>1985, har utfärdats av en behörig<br>myndighet i en stat som är<br>ansluten till konventionen eller<br>som har slutit avtal om samarbete<br>enligt konventionen med de<br>anslutna staterna, gäller i Sverige.</p>
<p>Regeringen får ingå överens-<br>kommelse med en stat som sägs i<br>första stycket om att den statens<br>behöriga myndigheter får meddela<br>beslut om visering.</p>
<p>10 §<sup>2</sup></p>
<p>Uppehållstillstånd får återkallas<br>i fall som avses i artikel 25 i<br>konventionen om tillämpning av<br>Schengenavtalet av den 14 juni<br>1985, om utlänningen har<br>registrerats på spärrlista.</p>
<h4>4 kap.</h4>
<p>1 §</p>
<p>En utlänning får avvisas</p>
<p>1. om han saknar pass när pass krävs för inresa eller vistelse i Sverige,</p>
<p>2. om han saknar visering, uppehållstillstånd eller annat tillstånd som</p>
<p>krävs för inresa, vistelse eller arbete</p>
<p>3. om det vid hans ankomst till<br>Sverige framkommer att han<br>tänker besöka något annat nordiskt<br>land men saknar erforderligt<br>tillstånd att resa in dit, eller</p>
<p>4. om han vid inresan antingen<br>undviker att lämna polismyndig-</p>
<p>Sverige,</p>
<p>3. om det vid hans ankomst till<br>Sverige framkommer att han<br>tänker besöka något annat nordiskt<br>land men saknar erforderligt<br>tillstånd att resa in dit,</p>
<p>4. om han vid inresan antingen<br>undviker att lämna polismyndig-</p>
<p>Lagen omtryckt 1994:515.</p>
<p><sup>2</sup> Tidigare 10 § upphävd genom 1997:1224.</p>
<p>238</p>
<p>heten begärda uppgifter eller till<br>polismyndigheten medvetet lämnar<br>oriktiga uppgifter som är av<br>betydelse för rätten att resa in i<br>Sverige eller medvetet förtiger<br>någon sådan omständighet.</p>
<p>heten begärda uppgifter eller till<br>polismyndigheten medvetet lämnar<br>oriktiga uppgifter som är av<br>betydelse för rätten att resa in i<br>Sverige eller medvetet förtiger<br>någon sådan omständighet, eller</p>
<p>5. om utlänningen inte uppfyller<br>de krav för inresa som föreskrivs i<br>artikel 5 i konventionen om</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 10</p>
<p>tillämpning av Schengenavtalet av<br>den 14 juni 1985.</p>
<p>Avvisning enligt första stycket får inte ske av den som vid ankomsten<br>till Sverige hade eller som därefter, under en tid, har haft ett<br>uppehållstillstånd som har upphört att gälla.</p>
<h4>5 kap.</h4>
<p>6§</p>
<p>En utlänning som vistas i Sverige är skyldig att på begäran av en<br>polisman visa upp sitt pass eller andra handlingar som visar att han har<br>rätt att uppehålla sig i Sverige. Han är också skyldig att efter kallelse av<br>Statens invandrarverk eller polismyndigheten komma till verket eller<br>myndigheten och lämna uppgifter om sin vistelse här. Om utlänningen<br>inte gör det, får han hämtas genom polismyndighetens försorg. Om det<br>med hänsyn till utlänningens personliga förhållanden eller av annan<br>anledning kan antas att han inte skulle följa kallelsen, får han hämtas utan</p>
<p>föregående kallelse.</p>
<p>Kontrollåtgärder enligt första<br>stycket far vidtas endast om det<br>finns anledning att anta att<br>utlänningen saknar rätt att<br>uppehålla sig här eller om det<br>annars finns särskild anledning till<br>kontroll.</p>
<p>Kustbevakningen skall medverka<br>i polisens kontrollverksamhet som<br>sägs i första stycket genom att<br>utöva kontroll av och i anslutning<br>till sjötrafiken. Om kontrollen sker<br>under medverkan av</p>
<p>Kustbevakningen, skall pass eller<br>andra handlingar uppvisas för<br>tjänstemannen vid Kust-<br>bevakningen.</p>
<p>Kontrollåtgärder enligt första<br>och andra stycket får vidtas endast<br>om det finns anledning att anta att<br>utlänningen saknar rätt att<br>uppehålla sig här eller om det<br>annars framstår som befogat att<br>kontrollera utlänningen.</p>
<h4>10 kap.</h4>
<p>2§</p>
<p>Till böter, eller när omständigheterna är försvårande, fängelse i högst<br>sex månader döms</p>
<p>1. en utlänning som, i annat avseende än beträffande skyldighet att ha<br>pass, visering, uppehållstillstånd eller arbetstillstånd, överträder<br></p>
<p>239</p>
<p>bestämmelser i denna lag eller vad som har föreskrivits med stöd av<br>lagen,</p>
<p>2. den som inte gör anmälan som föreskrivs i en författning som har<br>utfärdats med stöd av denna lag,</p>
<p>3. den som i en anmälan eller ett ansökningsärende enligt denna lag<br>eller enligt en författning som har utfärdats med stöd av denna lag<br>medvetet lämnar oriktig uppgift eller medvetet underlåter att tala om<br>något förhållande av betydelse</p>
<p>4. en utlänning som på ett<br>otillåtet sätt passerar en gräns<br>som inte utgör gräns mot en annan<br>stat som är ansluten till<br>konventionen om tillämpning av<br>Schengenavtalet av den 14 juni<br>1985 eller som har slutit avtal om<br>samarbete enligt konventionen<br>med de anslutna staterna.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 10</p>
<p>3a§</p>
<p>Vad som sägs i 2 a §, om<br>gärningen har skett i vinstsyfte,<br>eller i 3 §, äger motsvarande<br>tillämpning om gärningen riktat<br>sig mot en annan stat som är<br>ansluten till konventionen om<br>tillämpning av Schengenavtalet av<br>den 14 juni 1985 eller som har<br>slutit avtal om samarbete enligt<br>konventionen med de anslutna<br>staterna.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p>240</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i lagen (1991:435) med vissa<br>bestämmelser om internationellt samarbete på<br>brottmål sområdet</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 1 § första (1991:435) med vissa bestäm-<br>melser om internationellt samarbete på brottmålsområdet skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Har en svensk myndighet fått<br>upplysningar eller bevismaterial<br>från en främmande stat för att<br>användas i underrättelseverk-<br>samhet om brott, vid utredning av<br>brott eller i ett rättsligt förfarande<br>med anledning av brott och gäller<br>på grund av överenskommelse<br>med den främmande staten villkor<br>som begränsar möjligheten att<br>utnyttja materialet, skall svenska<br>myndigheter följa villkoren oavsett<br>vad som annars är föreskrivet i lag<br>eller annan författning.</p>
<p>Bestämmelserna i första stycket<br>kommelse med mellanfolklig organi:</p>
<p>§i</p>
<p>Har en svensk myndighet fått<br>upplysningar eller bevismaterial<br>från en annan stat för att användas<br>vid utredning av brott eller i ett<br>rättsligt förfarande med anledning<br>av brott och gäller på grund av en<br>överenskommelse med den andra<br>staten villkor som begränsar<br>möjligheten att utnyttja materialet,<br>skall svenska myndigheter följa<br>villkoren oavsett vad som annars<br>är föreskrivet i lag eller annan<br>författning.</p>
<p>gäller också i fråga om överens-</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 10</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.</p>
<p>Senaste lydelse 1997:897.</p>
<p>241</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll av<br>narkotika</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1992:860) om kontroll av<br>narkotika skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>3§</p>
<p>Narkotika får importeras eller exporteras endast av den som har</p>
<p>tillstånd till det.</p>
<p>Om inte regeringen eller, efter<br>regeringens bemyndigande, Läke-<br>medelsverket föreskriver något<br>annat, får dock resande utan till-<br>stånd fora in narkotiska läkemedel<br>i Sverige, om de är avsedda for<br>medicinskt ändamål och den<br>resandes personliga bruk.</p>
<p>Narkotika får inte tas om hand<br>på det sätt som avses i 8 § första<br>stycket 2 tullagen (1987:1065).<br>Narkotika får inte heller utan<br>tillstånd sändas genom tull-<br>området, åter föras ut eller för-<br>varas i tullager som inrättats för<br>förvaring av proviantartiklar och<br>liknande. I övrigt gäller lagen<br>(1973:980) om transport, förvaring<br>och förstöring av införselreglerade<br>varor, m.m.</p>
<p>Om inte regeringen eller, efter<br>regeringens bemyndigande, Läke-<br>medelsverket föreskriver något<br>annat, får dock resande utan till-<br>stånd föra in narkotiska läkemedel<br>i Sverige eller föra ut sådana<br>läkemedel från landet, om de är<br>avsedda för medicinskt ändamål<br>och den resandes personliga bruk.</p>
<p>Narkotika får inte utan tillstånd<br>sändas genom landet eller åter<br>föras ut ur landet. I övrigt gäller<br>lagen (1973:980) om transport,<br>förvaring och förstöring av in-<br>förselreglerade varor, m.m.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 10</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p>242</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i vapenlagen (1996:67)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 11 kap. 1 § vapenlagen (1996:67) skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 10</p>
<h4>11 kap.</h4>
<p>1 §'</p>
<p>Regeringen får meddela föreskrifter om att</p>
<p>a) denna lag eller vissa föreskrifter i lagen skall tillämpas även i fråga<br>om andra föremål än sådana som anges i 1 kap. 2 och 3 §§, om föremålen<br>är särskilt ägnade att användas vid brott mot någons liv, hälsa eller<br>personliga säkerhet,</p>
<p>b) anslagsenergin eller utgångshastigheten hos en projektil från ett<br>skjutvapen skall understiga ett visst värde för att vapnet skall anses vara<br>effektbegränsat enligt 2 kap. 1 §,</p>
<p>c) bestämmelserna om tillstånd i 2 kap. 1 § inte skall gälla innehav av<br>skjutvapen som lämnats över från staten till</p>
<p>- statliga tjänstemän eller personer som tillhör det militära försvaret,<br>räddningstjänsten eller polisväsendet,</p>
<p>- den som för statens räkning tillverkar krigsmateriel,</p>
<p>- frivilliga försvarsorganisationer,</p>
<p>d) tillstånd skall krävas för<br>överföring av skjutvapen eller<br>ammunition från Sverige till ett<br>annat land; och</p>
<p>e) den som avser att föra ut ett<br>skjutvapen från Sverige eller lånar<br>ut ett skjutvapen till någon som är<br>fast bosatt i ett annat land och inte<br>skall använda vapnet endast i<br>Sverige, skall anmäla detta till<br>polismyndigheten.</p>
<p>d) tillstånd skall krävas för<br>överföring av skjutvapen eller<br>ammunition från Sverige till ett<br>annat land,</p>
<p>e) den som avser att föra ut ett<br>skjutvapen från Sverige eller lånar<br>ut ett skjutvapen till någon som är<br>fast bosatt i ett annat land och inte<br>skall använda vapnet endast i<br>Sverige, skall anmäla detta till<br>polismyndigheten, och</p>
<p>f denna lag inte skall gälla i<br>fråga om skjutvapen och<br>ammunition som en företrädare för<br>en annan stats myndighet medför<br>vid tillfällig tjänstgöring i Sverige.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.</p>
<p>Senaste lydelse prop. 1999/2000:27</p>
<p>243</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i polisdatalagen (1998:622)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 1,9 och 36 §§ samt rubriken närmast före 36<br>§ polisdatalagen (1998:622) skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 10</p>
<p>1 §</p>
<p>Denna lag gäller utöver personuppgiftslagen (1998:204) vid<br>behandling av personuppgifter i polisens verksamhet för att</p>
<p>1. förebygga brott och andra störningar av den allmänna ordningen och<br>säkerheten,</p>
<p>2. övervaka den allmänna ordningen och säkerheten, hindra störningar<br>därav samt ingripa när sådana har inträffat eller</p>
<p>3. bedriva spaning och utredning i fråga om brott som hör under allmänt<br>åtal.</p>
<p>Lagen gäller också behandling av sadana uppgifter som avses i 25 och</p>
<p>26 §§.</p>
<p>Lagen gäller inte för behandling<br>av personuppgifter som företas<br>med stöd av lagen (1998:620) om<br>belastningsregister eller lagen<br>(1998:621) om misstankeregister.</p>
<p>Lagen gäller inte för behandling<br>av personuppgifter som företas<br>med stöd av lagen (1998:620) om<br>belastningsregister, lagen</p>
<p>(1998:621) om misstankeregister<br>eller lagen (2000:000) om<br>Schengens informationssystem.</p>
<p>9§</p>
<p>Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om rättelse och<br>skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt denna lag<br>eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.</p>
<p>Bestämmelsen i 48 § andra<br>stycket personuppgiftslagen</p>
<p>(1998:204) gäller dock inte vid<br>behandling av personuppgifter<br>enligt konventionen om tillämp-<br>ning av Schengenavtalet av den 14<br>juni 1985.</p>
<h4>Belastningsregister, misstankeregister och Schengens informations-<br>system</h4>
<p>Om skyldigheten för Rikspolis-<br>styrelsen att föra belastnings- och<br>misstankeregister finns bestäm-<br>melser i lagen (1998:620) om<br>belastningsregister och z lagen<br>(1998:621) om misstankeregister.</p>
<p>36 §</p>
<p>Om skyldigheten för Rikspolis-<br>styrelsen att föra belastnings- och<br>misstankeregister samt om ett<br>nationellt register som är anslutet<br>till Schengens informationssystem<br>finns bestämmelser i lagen<br>(1998:620) om belastningsregister,<br>lagen (1998:621) om misstanke-</p>
<p>244</p>
<p>register och i lagen (2000:000) om Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Schengens informationssystem. Bilaga 10</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p>245</p>
<h2>Lagrådets yttrande</h2>
<h4>LAGRÅDET</h4>
<p>Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2000-01-20</p>
<p>Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Leif<br>Thorsson, regeringsrådet Rune Lavin.</p>
<p>Enligt en lagrådsremiss den 16 december 1999 (Justitiedepartementet)<br>har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till</p>
<p>1. lag om internationellt polisiärt samarbete,</p>
<p>2. lag om Schengens informationssystem,</p>
<p>3. lag om ändring i brottsbalken,</p>
<p>4. lag om ändring i passlagen (1978:302),</p>
<p>5. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),</p>
<p>6. lag om ändring i lagen (1982:395) om Kustbevakningens med-<br>verkan vid polisiär övervakning,</p>
<p>7. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),</p>
<p>8. lag om ändring i lagen (1991:435) med vissa bestämmelser om<br>internationellt samarbete på brottmålsområdet,</p>
<p>9. lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika,</p>
<p>10. lag om ändring i vapenlagen (1996:67),</p>
<p>11. lag om ändring i polisdatalagen (1998:622).</p>
<p>Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Katarina<br>Delin, hovrättsassessorn Lars Nilsson och kanslirådet Christian Groth.</p>
<p>Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:</p>
<p>Vissa av föreskrifterna i förslagen innebär att myndighetsutövning<br>överlåts till annan stat. Detta gäller dels vissa föreskrifter rörande<br>gränsöverskridande förföljande i förslaget till lag om internationellt<br>polisiärt samarbete, dels föreskriften om visering genom annan stats<br>behöriga myndigheter i 2 kap. 7 a § andra stycket förslaget till lag om<br>ändring i utlänningslagen. Lagrådet erinrar om att bestämmelserna i 10<br>kap. 5 § fjärde stycket tredje och fjärde meningarna regeringsformen<br>gäller beträffande sådant överlåtande av myndighetsutövning som avses i<br>nämnda föreskrifter.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 11</p>
<p>246</p>
<p>Förslaget till lag om internationellt polisiärt samarbete</p>
<p>4§</p>
<p>I andra stycket föreslås att gränsöverskridande övervakning skall få ske<br>utan föregående samtycke enligt första stycket, om saken är så<br>brådskande att samtycke inte kan inhämtas i förväg och den utländska<br>utredningen avser misstanke om sådana brott som sägs i artikel 40.7 i<br>Schengenkonventionen. För att förstå föreskriftens räckvidd och innebörd<br>måste en läsare således ha tillgång till konventionstexten, vilken finns i<br>publikationer (t.ex. Sveriges överenskommelser med främmande makter,<br>prop. 1997/98:12 och JuU 1997/98:15) som knappast är allmänt<br>tillgängliga ens hos myndigheter.</p>
<p>Föreskriften är av central betydelse i fråga om utländska tjänstemäns<br>rätt att övervaka misstänkta gärningsmän på svensk mark och bör därför i<br>görligaste mån vara formulerad så att förutsättningarnas hela innebörd<br>framgår direkt av lagtexten. I lagrådsremissen sägs att vissa av de brott<br>som räknas upp i artikeln inte riktigt har någon motsvarighet i svensk<br>strafflagstiftning. Detta kan emellertid inte vara skäl nog att i föreskriften<br>endast ta in en hänvisning till artikeln i fråga.</p>
<p>Redan den enkla åtgärden att uppräkningen i artikeln kom att ingå i<br>den svenska lagtexten skulle underlätta för rättstillämparen och annan<br>läsare att förstå innebörden av den föreslagna föreskriften. Det enklaste<br>sättet att åstadkomma detta på torde vara att göra följande justering av<br>lagtexten: ”... avser misstanke om sådana brott som anges i artikel 40.7 i<br>Schengenkonventionen, nämligen mord, dråp, våldtäkt, mordbrand,<br>penningförfalskning, grov stöld och grovt häleri, utpressning,<br>människorov och tagande av gisslan, olaglig människohandel, olaglig<br>handel med narkotika och psykotropa ämnen, brott mot lagbestämmelser<br>angående vapen och sprängämnen, ödeläggelse genom användande av<br>sprängämnen samt olaglig transport av giftigt och skadligt avfall.”</p>
<p>8§</p>
<p>Enligt andra stycket får en svensk polisman ta i beslag föremål som har<br>omhändertagits enligt 7 § i avvaktan på en framställning om en åtgärd<br>enligt 2 § lagen om användning av vissa tvångsmedel på begäran av<br>främmande stat. Sistnämnda bestämmelse handlar om beslag av egendom<br>som skäligen kan antas ha betydelse för utredningen om gärningen eller<br>vara frånhänd någon genom denna. I 7 § talas även om omhändertagande<br>av föremål som kan förverkas enligt 36 kap. 3 § 2 brottsbalken, dvs.<br>föremål som är ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller<br>hälsa och som har påträffats under omständigheter som gav anledning att<br>befara att de skulle komma till sådan användning. Avsikten synes vara<br>att i ett sådant fall allmänna svenska regler om beslag och om talan<br>angående förverkande skall bli tillämpliga. Om detta är riktigt uppfattat<br>har Lagrådet inte någon erinran mot utformningen av bestämmelsen i<br>andra stycket av förevarande paragraf; den är då att förstå som en<br>specialbestämmelse som lägger ytterligare en möjlighet att ta föremål i<br>beslag till dem som redan finns enligt mer generella föreskrifter.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 11</p>
<p>247</p>
<p>Av motiveringen torde framgå att första stycket på motsvarande sätt är<br>en specialbestämmelse som till allmänna bestämmelser - främst i<br>rättegångsbalken om gripande och i utlänningslagstiftningen om tagande<br>i förvar - lägger ytterligare en möjlighet att beröva den omhändertagne<br>friheten.</p>
<p>10 §</p>
<p>Enligt andra stycket får danska polismän på svenskt territorium på<br>Öresundsförbindelsen även inleda ett förföljande som avses i första<br>stycket. Enligt 5 §, vartill hänvisas i första stycket, förutsätter ett<br>förföljande utan föregående samtycke att de förföljande tjänstemännen<br>anhåller om bistånd av en behörig svensk myndighet senast vid<br>tidpunkten för gränsöverskridandet. Så kan naturligtvis inte ske i<br>förevarande fall. I andra stycket bör därför infogas en ny andra mening av<br>följande lydelse: "De skall i ett sådant fall omedelbart anhålla om bistånd<br>av en behörig svensk myndighet."</p>
<p>12 §</p>
<p>Enligt första stycket skall utländska tjänstemän som utför uppgifter enligt<br>lagen i Sverige vara skyddade enligt 17 kap. 5 § brottsbalken. Nämnda<br>paragraf hänvisar i sin tur till 17 kap. 1, 2 och 4 §§. Den är en<br>samlingsbestämmelse, som kan vara svårtydd eftersom den ger skydd åt<br>olika typer av verksamheter, från väktares, vilkas åtgärder i vissa fall kan<br>vara svåra att jämföra med myndighetsutövning, till utländska<br>tulltjänstemän vilka vidtar åtgärder som är klart hänförliga till<br>myndighetsutövning ehuru utländsk sådan; sistnämnda förhållande synes<br>vara orsaken till att de givits skydd enligt 17 kap. 5 §.</p>
<p>Enligt motiven avses lagen skola i framtiden kunna användas generellt<br>i fråga om polisiärt samarbete och dessutom samarbete rörande brott som<br>har anknytning till tullens verksamhetsområde. Det synes i sådant fall<br>naturligt att likställa utländsk myndighetsutövning med svensk och<br>beträffande skydd för utländska tjänstemän tillämpa samma lagrum som<br>i fråga om svenska tjänstemän. Så görs i andra stycket i fråga om<br>tjänstemännens ansvar för tjänstefel. Lagrådet finner att det stycket har<br>fatt en lämplig utformning. Första stycket bör utformas på motsvarande<br>sätt och därför ges följande lydelse: "Utländska tjänstemän som utövar<br>myndighet enligt denna lag i Sverige skall vara skyddade enligt 17 kap.<br>1, 2 och 4 §§ brottsbalken på motsvarande sätt som om det varit fråga om<br>svensk myndighetsutövning."</p>
<p>Skulle utländska tjänstemän inte anses omfattade av skydd enligt 17<br>kap. brottsbalken, därför att deras handlande har alltför litet samband<br>med myndighetsutövning (se Lena Holmqvist m.fl., Brottsbalken, En<br>kommentar, Kap. 13-24, s. 17:7 f) är de på samma sätt som svenska<br>polismän skyddade av brottsbalkens allmänna bestämmelser.</p>
<p>De bestämmelser som ger utländska tulltjänstemän skydd enligt 17<br>kap. 5 § brottsbalken kan lämpligen ändras i samband med Sveriges<br>tillträde till Neapel Il-konventionen.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 11</p>
<p>248</p>
<p>16 §</p>
<p>Bemyndigandet i 16 § har getts en sådan formulering att det kan antagas<br>vara fråga om enbart verkställighetsföreskrifter till bl.a. lagen. Under alla<br>förhållanden regleras i lagen andra ämnen än dem som är delegeringsbara<br>enligt 8 kap. 7 § regeringsformen.</p>
<p>Regeringen får redan med stöd av 8 kap. 13 § 1 regeringsformen besluta<br>föreskrifter om verkställighet av lag. Ett uttryckligt bemyndigande i detta<br>hänseende framstår därför Som överflödigt.</p>
<p>Av det föreslagna bemyndigandet framgår vidare att regeringens rätt<br>att besluta verkställighetsföreskrifter skulle avse även bestämmelserna i<br>Schengenkonventionen om gränsöverskridande övervakning och<br>förföljande samt avtalet mellan Sverige och Danmark om polisiärt<br>samarbete i Öresundsregionen. Ingendera överenskommelse har<br>inkorporerats i svensk rätt och är således att räkna som svensk lag.<br>Regeringen saknar därför rätt att meddela föreskrifter om verkställigheten<br>av konventionen eller avtalet. Vad gäller tillämpningen av de båda<br>överenskommelserna kan regeringen dock besluta föreskrifter inom<br>ramen för sin s.k. restkompetens i 8 kap. 13 § 2 regeringsformen, vilket<br>här kan komma att främst gälla interna förvaltningsföreskrifter och<br>förfaranderegler. Regeringens rätt att besluta dylika föreskrifter följer<br>direkt av den sistnämnda regeln i regeringsformen och behöver därför<br>inte komma till uttryck i någon särskild lagparagraf.</p>
<p>Vad ovan sagts innebär att det i 16 § intagna bemyndigandet inte fyller<br>någon funktion och att paragrafen därför kan utgå.</p>
<p>Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen</p>
<p>2 kap. 7 a §</p>
<p>Hänvisningar till artiklar i konventioner, som formellt inte utgör svensk<br>lag, bör endast förekomma som en del av den rättsliga regleringen, när<br>det är absolut nödvändigt och det möter lagstiftningstekniska hinder att<br>inarbeta artiklarnas innehåll i den svenska lagtexten. I första stycket av<br>den föreslagna paragrafen sägs bl.a.: "En visering som, enligt artikel 10 i<br>konventionen om tillämpningen av Schengenavtalet av den 14 juni 1985,<br>har utfärdats av en behörig myndighet ...". Artikel 10 reglerar emellertid<br>inte myndigheters rätt att besluta om viseringar utan de avtalsslutande<br>parternas skyldighet att erkänna vissa principer för visering. Regeln i<br>artikel 10.1 att en visering får avse vistelse om högst tre månader har<br>redan en uttrycklig motsvarighet i 2 kap. 1 § andra stycket</p>
<p>utlänningslagen. Hänvisningen till artikel 10 i konventionen framstår som<br>onödig.</p>
<p>Lagrådet föreslår att regeln i 2 kap. 7 a § första stycket ges följande<br>lydelse: "En visering, som har utfärdats av en behörig myndighet i någon<br>av de stater som har tillträtt eller anslutit sig till konventionen om<br>tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 eller som har slutit<br>avtal om samarbete enligt konventionen med konventionsstaterna, gäller i<br>Sverige."</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 11</p>
<p>249</p>
<p>2 kap. 10 §</p>
<p>Återkallelse av uppehållstillstånd är en ingripande åtgärd för den som<br>drabbas. För att tillgodose rättssäkerhetens krav bör samtliga<br>återkallelsegrunder vara angivna i lagen. I den föreslagna paragrafen sägs<br>att återkallelse får ske i fall som avses i artikel 25 i konventionen.<br>Återkallelsefallet regleras i 25.2. Det framgår där att förutom att<br>utlänningen skall ha registrerats på spärrlista det skall finnas tillräckliga<br>skäl för en återkallelse. Båda dessa förutsättningar bör ingå i den svenska<br>lagtexten. Paragrafen bör därför förslagsvis få följande lydelse:<br>"Uppehållstillstånd får återkallas, om utlänningen har registrerats på<br>spärrlista som avses i 3 § 2 lagen (2000:000) om Schengens<br>informationssystem och om det finns tillräckliga skäl för en återkallelse."</p>
<p>5 kap. 6 §</p>
<p>Enligt den föreslagna ändringen i paragrafens tredje stycke får polisen<br>(och Kustbevakningen) begära att en utlänning visar upp sitt pass eller<br>andra handlingar som visar att han har rätt att uppehålla sig i Sverige, om<br>det finns anledning att anta att utlänningen saknar rätt att uppehålla sig<br>här eller "om det annars framstår som befogat att kontrollera<br>utlänningen".</p>
<p>En sådan formulering inger föreställningen att det av något skäl<br>liknande ett antagande om att utlänningen saknar rätt att uppehålla sig här<br>(ehuru det naturligtvis är svårt att föreställa sig vad det skulle kunna<br>vara) finns anledning att kontrollera honom. Så är emellertid inte fallet.<br>Det framgår av motiveringen att kontroller skall utföras tämligen<br>rutinmässigt bl.a. när den kontrollerande myndigheten av annan<br>anledning har kontakt med utlänningen. Kontrollen skall kunna ske i stort<br>sett utan restriktioner; kontroll skall underlåtas i undantagsfall snarare än<br>ske endast när det är påkallat av någon särskild anledning.</p>
<p>Ett mera träffande sätt att återge avsikten med förslaget vore att medge<br>kontroll när det i annat fall (än när det föreligger anledning till antagande<br>att utlänningen saknar rätt att uppehålla sig här) ändå inte framstår som<br>omotiverat att kontrollera utlänningen. Vi skulle då få ett system,<br>liknande exempelvis det franska, där utlänningar tvingas gå med sina<br>"papper" på sig, ständigt beredda att bli kontrollerade av polisen.</p>
<p>Av särskilt intresse är förslagets förhållande till diskriminerings-<br>förbudet i 2 kap. 15 § regeringsformen, som enligt 2 kap. 22 § 7 omfattar<br>bl.a. utlänning här i riket. Enligt 2 kap. 15 § får lag eller annan föreskrift<br>inte innebära att någon medborgare missgynnas därför att han med<br>hänsyn till ras, hudfärg eller etniskt ursprung tillhör en minoritet.<br>Förbudet tar inte sikte på gruppens nationalitet och förevarande förslag,<br>som avser kontroll av utlänningar, bryter därför formellt inte mot<br>förbudet. En polisman kan emellertid i regel inte ha någon omedelbar<br>uppfattning om en persons nationalitet, eftersom denna inte framgår av<br>körkort eller ID-kort. Det far därför antas att en utlänningskontroll inte<br>sällan skulle komma till stånd på grund av personens ras, hudfärg eller<br>främmande namn, som antyder etnisk tillhörighet, när polismannen inte<br>skulle finna en sådan befogad ifall personen i fråga såg ut att tillhöra<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 11</p>
<p>250</p>
<p>befolkningsmajoriteten. Det föreslagna arrangemanget kommer då om<br>också inte formellt så dock i praktiken att strida mot diskriminerings-<br>förbudet.</p>
<p>På grund av det anförda avstyrker Lagrådet den föreslagna ändringen<br>såsom icke väl förenlig med regeringsformen.</p>
<p>10 kap. 2 §</p>
<p>I punkten 4 föreslås straffansvar för en utlänning som på ett otillåtet sätt<br>passerar en gräns som inte utgör gräns mot en - på visst sätt angiven -<br>Schengenstat. Schengenkonventionen talar om inre och yttre gränser.<br>Även i svensk lagtext synes uttrycket "yttre gräns" kunna användas med<br>fördel. Lagrådet förordar att punkten 4 ges följande lydelse: "en utlänning<br>som på ett otillåtet sätt passerar en yttre gräns enligt Schengen-<br>konventionen,".</p>
<p>Övriga lagförslag</p>
<p>Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<p>Bilaga 11</p>
<p>251</p>
<p>Prop. 1999/2000:64</p>
<h2>Justitiedepartementet</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 februari 2000</p>
<p>Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-<br>Wallén, Freivalds, Thalén, Winberg, Ulvskog, Sahlin, von Sydow,<br>Klingvall, Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson, Wärnersson, Lejon,<br>Lövdén, Ringholm</p>
<p>Föredragande: statsrådet Freivalds</p>
<p>Regeringen beslutar proposition 1999/2000:64 Polissamarbete m.m. med<br>anledning av Sveriges anslutning till Schengen</p>
<p>Eländers Gotab 59814, Stockholm 1999</p>
<p>252</p>
11att riksdagen godkänner avtalet av den 6 oktober 1999 mellan Konungariket Sveriges regering och Konungariket Danmarks regering om polisiärt samarbete i Öresundsregionen (avsnitt 5.4, bilaga 1)?11att riksdagen godkänner avtalet av den 6 oktober 1999 mellan Konungariket Sveriges regering och Konungariket Danmarks regering om polisiärt samarbete i Öresundsregionen (avsnitt 5.4, bilaga 1)bifall=utskottet1999/2000:JuU17?22att riksdagen godkänner regeringens förklaring avseende artiklarna 6 och 8 i avtalet av den 6 oktober 1999 mellan Konungariket Sveriges regering och Konungariket Danmarks regering om polisiärt samarbete i Öresundsregionen (avsnitt 5.4, bilaga 1)bifall=utskottet1999/2000:JuU17?22att riksdagen godkänner regeringens förklaring avseende artiklarna 6 och 8 i avtalet av den 6 oktober 1999 mellan Konungariket Sveriges regering och Konungariket Danmarks regering om polisiärt samarbete i Öresundsregionen (avsnitt 5.4, bilaga 1)?33att riksdagen antar regeringens förslag till?33att riksdagen antar regeringens förslag tillbifall=utskottet1999/2000:JuU17?INLInlämning2000-02-23 00:00:00inträffat60hanteringINLInlämning2000-02-24 00:00:00planerat60hanteringBBordläggning2000-02-25 00:00:00inträffat2hanvisningHÄNHänvisning2000-03-06 00:00:00inträffat3hanvisningMOTMotionstid slutar2000-03-13 00:00:00inträffat4hanvisninginlamnatavInlämnat avJustitiedepartementet2014-11-24 05:16:26statustextstatustextÄrendet är avslutatGN03642019-05-22 17:20:15tilldelatTilldelatJustitieutskottet2014-11-24 05:16:26behandlas_i1999/2000:JuU17GN01JuU17bet1999/2000JuU17Polissamarbete m.m. inom SchengenBetänkandeföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:64<br/>
Polissamarbete m.m. med anledning av Sveriges anslutning till SchengenGN02Ju16mot1999/2000Ju16med anledning av prop. 1999/2000:64 Polissamarbete m.m. med anledning av Sveriges anslutning till SchengenMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:64<br/>
Polissamarbete m.m. med anledning av Sveriges anslutning till SchengenGN02Ju17mot1999/2000Ju17med anledning av prop. 1999/2000:64 Polissamarbete m.m. med anledning av Sveriges anslutning till SchengenMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:64<br/>
Polissamarbete m.m. med anledning av Sveriges anslutning till SchengenGN02Ju18mot1999/2000Ju18med anledning av prop. 1999/2000:64 Polissamarbete m.m. med anledning av Sveriges anslutning till SchengenMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:64<br/>
Polissamarbete m.m. med anledning av Sveriges anslutning till SchengenGN02Ju19mot1999/2000Ju19med anledning av prop. 1999/2000:64 Polissamarbete m.m. med anledning av Sveriges anslutning till SchengenMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:64<br/>
Polissamarbete m.m. med anledning av Sveriges anslutning till SchengenGN02Ju20mot1999/2000Ju20med anledning av prop. 1999/2000:64 Polissamarbete m.m. med anledning av Sveriges anslutning till SchengenMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:64<br/>
Polissamarbete m.m. med anledning av Sveriges anslutning till SchengenGN02Ju21mot1999/2000Ju21med anledning av prop. 1999/2000:64 Polissamarbete m.m. med anledning av Sveriges anslutning till SchengenMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:64<br/>
Polissamarbete m.m. med anledning av Sveriges anslutning till SchengenGN02Ju22mot1999/2000Ju22med anledning av prop. 1999/2000:64 Polissamarbete m.m. med anledning av Sveriges anslutning till SchengenMotionföljdmotionav Alice Åström m.fl. (V)<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:64<br/>
Polissamarbete m.m. med anledning av Sveriges anslutning till SchengenGN02Ju18mot1999/2000Ju18med anledning av prop. 1999/2000:64 Polissamarbete m.m. med anledning av Sveriges anslutning till Schengenav Alice Åström m.fl. (V)Motionföljdmotionav Gun Hellsvik m.fl. (M)<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:64<br/>
Polissamarbete m.m. med anledning av Sveriges anslutning till SchengenGN02Ju17mot1999/2000Ju17med anledning av prop. 1999/2000:64 Polissamarbete m.m. med anledning av Sveriges anslutning till Schengenav Gun Hellsvik m.fl. (M)Motionföljdmotionav Kia Andreasson m.fl. (MP)<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:64<br/>
Polissamarbete m.m. med anledning av Sveriges anslutning till SchengenGN02Ju21mot1999/2000Ju21med anledning av prop. 1999/2000:64 Polissamarbete m.m. med anledning av Sveriges anslutning till Schengenav Kia Andreasson m.fl. (MP)Motionföljdmotionav Margit Gennser (M)<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:64<br/>
Polissamarbete m.m. med anledning av Sveriges anslutning till SchengenGN02Ju20mot1999/2000Ju20med anledning av prop. 1999/2000:64 Polissamarbete m.m. med anledning av Sveriges anslutning till Schengenav Margit Gennser (M)Motionföljdmotionav Siw Persson och Johan Pehrson (FP)<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:64<br/>
Polissamarbete m.m. med anledning av Sveriges anslutning till SchengenGN02Ju22mot1999/2000Ju22med anledning av prop. 1999/2000:64 Polissamarbete m.m. med anledning av Sveriges anslutning till Schengenav Siw Persson och Johan Pehrson (FP)Motionföljdmotionav Tom Heyman (M)<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:64<br/>
Polissamarbete m.m. med anledning av Sveriges anslutning till SchengenGN02Ju16mot1999/2000Ju16med anledning av prop. 1999/2000:64 Polissamarbete m.m. med anledning av Sveriges anslutning till Schengenav Tom Heyman (M)Motionföljdmotionav Tomas Högström (M)<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:64<br/>
Polissamarbete m.m. med anledning av Sveriges anslutning till SchengenGN02Ju19mot1999/2000Ju19med anledning av prop. 1999/2000:64 Polissamarbete m.m. med anledning av Sveriges anslutning till Schengenav Tomas Högström (M)Motion