<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2349594</hangar_id>
 <dok_id>GN0357</dok_id>
 <rm>1999/2000</rm>
 <beteckning>57</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1999/2000:57</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Näringsdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>57</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>2000-01-27 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:05:49</systemdatum>
 <publicerad>2000-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Ökad konkurrens på mobiltelemarknaden</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GN0357/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GN0357</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GN0357</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1999/2000:57&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Ökad konkurrens på mobiltelemarknaden&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN0357/prop_19992000__57-1.png" style="width:37pt;height:22pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1999/2000:57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 27 januari 2000&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Laila Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mona Sahlin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(N äringsdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör i propositionen bedömningen att konkurrensen på mark-&lt;br&gt;naden for mobil kommunikation behöver främjas ytterligare. I telelagen&lt;br&gt;(1993:597) infors därför en skyldighet för tillståndshavare som innehar&lt;br&gt;ett telenät för mobila teletjänster att, i den mån det finns tillgänglig kapa-&lt;br&gt;citet, på marknadsmässiga villkor upplåta nätkapacitet till andra. Upp-&lt;br&gt;låtelsen skall ske på villkor som är icke-diskriminerande i förhållande till&lt;br&gt;vad tillståndshavaren tillämpar för sin egen verksamhet. Om upplåtelsen&lt;br&gt;sker till flera skall villkoren vara konkurrensneutrala i förhållandet&lt;br&gt;mellan dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 57&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut..................................................................3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i telelagen&amp;nbsp;(1993:597)............................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning...............................................................7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Nuvarande ordning............................................................................8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Utvecklingen på mobiltelemarknaden...............................................9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Dagens mobiltelemarknad...................................................9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utvecklingen av framtidens system för mobil&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommunikation..................................................................11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Internationell utblick.........................................................13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Behov av konkurrensfrämjande åtgärder.........................................15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Konkurrenssituationen i dag.............................................15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Behövs ny lagstiftning?.....................................................20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;En skyldighet infors for nätoperatörer att upplåta nätkapacitet i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mobila nät........................................................................................24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmänt om forslaget och dess förenlighet med gällande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rätt.....................................................................................24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslagets närmare utformning.........................................30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Övriga frågor.....................................................................37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ekonomiska konsekvenser...............................................................41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;F örfattningskommentar....................................................................41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förteckning över remissinstanser..........................................45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag..................................................46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;Lagrådets yttrande.................................................................49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 januari 2000......55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsdatablad............................................................................................56&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om&lt;br&gt;ändring i telelagen (1993:597).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:57&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Förslag till lag om ändring i telelagen&lt;br&gt;(1993:597)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om telelagen (1993:597)’&lt;br&gt;dels att 11, 14, 15 och 63 §§ skall ha följande lydelse,&lt;br&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 23 a §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;11 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd skall gälla tills Ett tillstånd skall gälla tills&lt;br&gt;vidare. Tillstånd som avser till- vidare. Tillstånd som avser till-&lt;br&gt;handahållande av mobil teletjänst handahållande av mobil teletjänst&lt;br&gt;far dock tidsbegränsas. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;eller av nätkapacitet för sådan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verksamhet far dock tidsbegränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:57&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;14 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;När fråga uppkommer om att&lt;br&gt;meddela tillstånd att inom ett all-&lt;br&gt;mänt tillgängligt telenät tillhanda-&lt;br&gt;hålla nya eller väsentligt ändrade&lt;br&gt;mobila teletjänster och det kan an-&lt;br&gt;tas att det frekvensutrymme som&lt;br&gt;kan avsättas för verksamheten inte&lt;br&gt;är tillräckligt för att ge tillstånd åt&lt;br&gt;alla som vill driva sådan verksam-&lt;br&gt;het, skall prövningen ske efter ett&lt;br&gt;förfarande med allmän inbjudan till&lt;br&gt;ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När fråga uppkommer om att&lt;br&gt;meddela tillstånd att inom ett all-&lt;br&gt;mänt tillgängligt telenät tillhanda-&lt;br&gt;hålla nya eller väsentligt ändrade&lt;br&gt;mobila teletjänster eller nätkapa-&lt;br&gt;citet för sådan verksamhet och det&lt;br&gt;kan antas att det frekvensutrymme&lt;br&gt;som kan avsättas för verksamheten&lt;br&gt;inte är tillräckligt för att ge tillstånd&lt;br&gt;åt alla som vill driva sådan verk-&lt;br&gt;samhet, skall prövningen ske efter&lt;br&gt;ett förfarande med allmän inbjudan&lt;br&gt;till ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller när det fre- Detsamma gäller när det fre-&lt;br&gt;kvensutrymme som avsatts för en kvensutrymme som avsatts för&lt;br&gt;mobil teletjänst utökas eller på verksamheter enligt första stycket&lt;br&gt;annat sätt medger att ytterligare utökas eller på annat sätt medger att&lt;br&gt;tillstånd meddelas utan att pågående ytterligare tillstånd meddelas utan&lt;br&gt;användning begränsas. Inbjud- att pågående användning begränsas,&lt;br&gt;ningsförfarandet skall då avse en- Inbjudningsförfarandet skall då&lt;br&gt;dast det frekvensutrymme som avse endast det frekvensutrymme&lt;br&gt;härigenom blivit tillgängligt. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;som härigenom blivit tillgängligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten&lt;br&gt;far meddela föreskrifter om de sakliga grunder som skall tillämpas vid&lt;br&gt;prövning enligt denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;15 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd enligt 7 § att driva televerksamhet far förenas med villkor om&lt;br&gt;skyldighet för tillståndshavare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen omtryckt 1999:578.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1999:1197.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att på vissa villkor tillhandahålla telefoni tjänst till fast nätanslut-&lt;br&gt;ningspunkt åt var och en som efterfrågar denna tjänst,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att med beaktande av tillgäng- 2. att med beaktande av tillgäng-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lig kapacitet tillhandahålla nätkapa- lig kapacitet tillhandahålla annan&lt;br&gt;citet på vissa villkor åt den som nätkapacitet än för mobila tele-&lt;br&gt;efterfrågar sådan, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;tjänster på vissa villkor åt den som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;efterfrågar sådan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. att tillhandahålla information om verksamhetens ägare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. att bedriva verksamheten varaktigt och med god kapacitet, tillgäng-&lt;br&gt;lighet och kvalitet, och så att ett effektivt frekvensutnyttjande främjas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. att på ett visst sätt fullgöra vad som föreskrivs i 23 eller 34 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. att på skäliga villkor i egen telekatalog publicera uppgifter om en-&lt;br&gt;skildas teleabonnemang hos anmälningspliktig i den utsträckning de inte&lt;br&gt;omfattas av tystnadsplikt enligt lag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. att utan särskild ersättning upprätthålla telefonautomater i en om-&lt;br&gt;fattning som i fråga om antal och geografisk utbredning tillgodoser all-&lt;br&gt;mänhetens behov, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. att på skäliga villkor tillhandahålla telefonisttjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd enligt 7 § att driva viss televerksamhet skall förenas med vill-&lt;br&gt;kor att på ett visst sätt fullgöra vad som föreskrivs i 17 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten&lt;br&gt;meddelar närmare föreskrifter om det sätt på vilket tillståndsvillkoren&lt;br&gt;skall fullgöras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:57&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;23 a §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den som innehar ett telenät för&lt;br&gt;mobila teletjänster och som har&lt;br&gt;tillstånd att tillhandahålla mobila&lt;br&gt;teletjänster eller nätkapacitet skall&lt;br&gt;tillgodose en begäran om att på&lt;br&gt;marknadsmässiga villkor upplåta&lt;br&gt;nätkapacitet i nätet för tillhanda-&lt;br&gt;hållande av mobila teletjänster&lt;br&gt;inom ett allmänt tillgängligt telenät.&lt;br&gt;En sådan skyldighet föreligger dock&lt;br&gt;endast i den mån det finns tillgäng-&lt;br&gt;lig kapacitet i nätet och om det kan&lt;br&gt;ske utan att nätet eller dess använ-&lt;br&gt;dare skadas eller att nätets drift&lt;br&gt;störs. Skyldigheten gäller inte i för-&lt;br&gt;hållande till andra tillståndshavare&lt;br&gt;som innehar telenät för mobila&lt;br&gt;teletjänster. Framställs begäran av&lt;br&gt;flera och finns det inte tillgänglig&lt;br&gt;kapacitet för samtliga, avgör&lt;br&gt;tillståndshavaren vems eller vilkas&lt;br&gt;begäran som skall tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplåtelse enligt första stycket&lt;br&gt;skall ske på villkor som är icke-&lt;br&gt;diskriminerande i förhållande till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vad tillståndshavaren tillämpar för&lt;br&gt;sin egen verksamhet och, om upp-&lt;br&gt;låtelse sker till flera, är konkur-&lt;br&gt;rensneutrala i förhållandet mellan&lt;br&gt;dessa.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;63 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Förelägganden och förbud enligt denna lag far förenas med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon ålagts att betala kon-&lt;br&gt;kurrensskadeavgift enligt 26 § kon-&lt;br&gt;kurrenslagen (1993:20) eller dömts&lt;br&gt;att betala vite enligt 59 § samma&lt;br&gt;lag, får vite enligt denna lag inte&lt;br&gt;dömas ut för samma förfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Föreskrifterna i 23 a § tillämpas även på tillstånd som har beviljats&lt;br&gt;före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Post- och telestyrelsen har i en skrivelse den 2 mars 1999 föreslagit vissa&lt;br&gt;ändringar i telelagen (1993:597). Myndigheten kompletterade förslaget i&lt;br&gt;en skrivelse den 1 april 1999. Förslaget innebär att vissa tillståndshavare&lt;br&gt;genom tillståndsvillkor åläggs skyldighet att på rimlig begäran och till&lt;br&gt;marknadsmässiga villkor upplåta nätkapacitet i mobila telenät. Skrivel-&lt;br&gt;serna har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i&lt;br&gt;bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i augusti 1999 uppdragit dels åt Post- och telestyrelsen&lt;br&gt;att utreda vissa ytterligare frågor i anslutning till myndighetens förslag,&lt;br&gt;dels åt Centrum för transportekonomi vid Högskolan i Dalarna att utreda&lt;br&gt;frågan om vilka effekter förslaget kan få för teleföretagens vilja att in-&lt;br&gt;vestera i ny teleinfrastruktur. Uppdragen redovisades i början av oktober&lt;br&gt;1999. Skriftliga synpunkter på rapporterna har kommit in från en del&lt;br&gt;remissinstanser. Rapporterna togs vidare upp till behandling vid ett&lt;br&gt;remissmöte i Näringsdepartementet den 25 oktober 1999. En samman-&lt;br&gt;ställning av remissyttrandena med ett protokoll från remissmötet finns&lt;br&gt;tillgänglig i Näringsdepartementet (dnr N1999/5293/ITFoU).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i budgetpropositionen för år 2000 (prop. 1999/2000:1,&lt;br&gt;utg. omr. 22) förelagt riksdagen en av de lagändringar som Post- och&lt;br&gt;telestyrelsen föreslagit. Den gäller möjligheten för tillsynsmyndigheten&lt;br&gt;att genom tillståndsvillkor ålägga tillståndshavare krav på att verksam-&lt;br&gt;heten skall ha viss tillgänglighet och krav på att bedriva verksamheten så&lt;br&gt;att ett effektivt frekvensutnyttjande främjas. Riksdagen har antagit lagen&lt;br&gt;(1999/2000:TUl, rskr. 1999/2000:85).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Post- och telestyrelsen har föreslagit att det särskilda omfattningskrite-&lt;br&gt;riet i 7 § tas bort. En sådan ändring föreslog Post- och telestyrelsen även i&lt;br&gt;en skrivelse den 16 september 1999 (dnr N1999/10239/ITFoU) som i&lt;br&gt;övrigt innehåller förslag till ytterligare ändringar i telelagen för att få till-&lt;br&gt;gång till accessnät hos teleoperatörer med ett betydande inflytande på&lt;br&gt;marknaden. Regeringen avser att ta upp denna fråga vid behandlingen av&lt;br&gt;Post- och telestyrelsens sistnämnda skrivelse, som för närvarande bereds&lt;br&gt;i Regeringskansliet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen tar regeringen upp Post- och telestyrelsens övriga för-&lt;br&gt;slag i skrivelsen den 2 mars 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 9 december 1999 att inhämta Lagrådets ytt-&lt;br&gt;rande över de lagförslag som finns i bilaga 2. Lagrådets yttrande finns i&lt;br&gt;bilaga 3. Lagrådet kan inte tillstyrka den föreslagna lagstiftningen med&lt;br&gt;mindre den i lagrådsremissen föreslagna ändringen i 60 § om tvistlösning&lt;br&gt;stryks. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 7.3 och i anslutning till&lt;br&gt;författningskommentaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i allt väsentligt följt Lagrådets förslag. Dessutom har&lt;br&gt;vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:57&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Nuvarande ordning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Nu gällande telepolitiska mål fastställdes av riksdagen 1997 i samband&lt;br&gt;med en översyn av telelagen (prop. 1996/97:61, bet. 1996/97:TU5, rskr.&lt;br&gt;1996/97:201). Målen bygger på de mål som fastställdes dels i 1988 års&lt;br&gt;telepolitiska beslut (prop. 1987/88:118, bet. 1987/88:TU28, rskr.&lt;br&gt;1987/88:402), dels i samband med behandlingen av propositionen&lt;br&gt;Näringspolitik och tillväxt (prop. 1990/91:87, bet. 1990/91 :TU28, rskr.&lt;br&gt;1990/91:369), dels i samband med telelagens tillkomst (prop.&lt;br&gt;1992/93:200, bet. 1992/93:TU30, rskr. 1992/93:443).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det övergripande telepolitiska målet kommer till uttryck i 2§ tele-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i lagen syftar till att enskilda och myndigheter&lt;br&gt;skall få tillgång till ejfektiva telekommunikationer till lägsta möj-&lt;br&gt;liga samhällsekonomiska kostnad. Häri ligger bl.a.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att var och en skall få möjlighet att till ett rimligt pris från sin&lt;br&gt;stadigvarande bostad eller sitt fasta verksamhetsställe utnyttja&lt;br&gt;telefonitjänst inom ett allmänt tillgängligt telenät,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att alla skall få tillgång till teletjänster på likvärdiga villkor,&lt;br&gt;samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. att telekommunikationerna skall vara uthålliga och tillgängliga&lt;br&gt;under kriser och krig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det övergripande målet innebär att telekommunikationerna skall bidra&lt;br&gt;till regional balans, att de skall vara öppna och flexibla, att de skall bidra&lt;br&gt;till ett effektivt resursutnyttjande i samhället samt att de i sig skall vara&lt;br&gt;effektiva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande målet att det skall tillhandahållas effektiva telekommuni-&lt;br&gt;kationer anfördes i prop. 1992/93:200 (s. 76) att målet är betydligt mera&lt;br&gt;vidsträckt än att avse vissa specifika tjänster. Sett i ett övergripande per-&lt;br&gt;spektiv inbegriper denna inriktning varje form av telekommunikation av&lt;br&gt;betydelse från allmän synpunkt. Särskilt framhölls datakommunikation&lt;br&gt;med hög överföringskapacitet. Det anges vidare (s. 80) att ett av de vikti-&lt;br&gt;gaste medlen för att uppnå effektiva telekommunikationer innefattande&lt;br&gt;ett mångfacetterat utbud och låga priser är att se till att konkurrens kom-&lt;br&gt;mer att råda inom ett så brett fält av telemarknaden som möjligt. I lagen&lt;br&gt;(3 §) finns därför en föreskrift om att vid tillämpning av reglerna skall en&lt;br&gt;strävan vara att skapa utrymme för och upprätthålla en effektiv kon-&lt;br&gt;kurrens inom alla delar av telekommunikationsområdet för att därigenom&lt;br&gt;uppnå de grundläggande målen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Telelagen, som trädde i kraft den 1 juli 1993, innehåller bestämmelser&lt;br&gt;bl.a. om anmälnings- och tillståndsplikt, tillståndsprövning, tillståndsvill-&lt;br&gt;kor, taxor, samtrafik, nummerplanering och tillsyn. Fyra kategorier&lt;br&gt;tjänster far inom ett allmänt tillgängligt telenät tillhandahållas först efter&lt;br&gt;anmälan hos tillsynsmyndigheten: fast telefoni, mobil teletjänst, nätkapa-&lt;br&gt;citet samt annan teletjänst som kräver tilldelning av kapacitet ur num-&lt;br&gt;merplan (5 §). De tre förstnämnda kategorierna tjänster är dessutom till-&lt;br&gt;ståndspliktiga om verksamheten har en omfattning som är betydande&lt;br&gt;(7 §). Post- och telestyrelsen prövar frågor om tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd gäller tills vidare. Tillstånd som avser tillhandahållande av&lt;br&gt;mobila teletjänster far dock tidsbegränsas (11 §). När det blir fråga om att&lt;br&gt;meddela tillstånd att tillhandahålla nya mobila teletjänster och det sam-&lt;br&gt;tidigt kan antas att frekvensutrymmet inte räcker till alla som kan tänkas&lt;br&gt;vara intresserade att driva en sådan verksamhet föreskrivs i 14 § att till-&lt;br&gt;ståndsprövningen skall föregås av ett särskilt inbjudningsförfarande. Ett&lt;br&gt;tillstånd far förenas med vissa typer av villkor som anges i 15 §. Enligt&lt;br&gt;60 § skall Post- och telestyrelsen vid tvist om samtrafikvillkor och vissa&lt;br&gt;andra villkor enligt lagen på ansökan av en part besluta vad som skall&lt;br&gt;gälla mellan parterna i de frågor som tvisten gäller, i den mån detta är&lt;br&gt;nödvändigt för att lagen eller tillståndsvillkor eller föreskrifter som med-&lt;br&gt;delats med stöd av lagen skall efterlevas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Telekommunikationslagstiftningen är numera i hög grad harmoniserad&lt;br&gt;inom Europeiska unionen genom flera EG-direktiv. Exempel härpå är&lt;br&gt;villkor för samtrafik, hyrda förbindelser och tillhandahållandet av tele-&lt;br&gt;foni. Villkor för tillgång till kapacitet i telenäten ligger dock inte inom&lt;br&gt;det harmoniserade området. Inom ramen för den översyn av teledirek-&lt;br&gt;tiven som nu pågår förekommer emellertid diskussioner om huruvida&lt;br&gt;regler för tillgång till kapacitet i telenäten bör vara harmoniserade.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utvecklingen på mobiltelemarknaden&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Dagens mobiltelemarknad&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kraftig ökning av mobiltelemarknadens omfattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen på mobiltelemarknaden har karaktäriserats av en kraftig&lt;br&gt;tillväxt. Marknaden började utvecklas redan i mitten av 50-talet och det&lt;br&gt;första automatiska systemet för mobiltelefoni introducerades av Tele-&lt;br&gt;verket hösten 1981. Då togs det nordiska mobiltelefonsystemet (NMT&lt;br&gt;450) i drift. Detta kompletterades 1986 med NMT 900. Comvik AB hade&lt;br&gt;ett konkurrerande analogt nät redan under 80-talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det var emellertid inte förrän i samband med att de digitala GSM&lt;br&gt;(Global System för Mobile Communications) 900-näten öppnades för&lt;br&gt;trafik under hösten 1992 som det breda genomslaget för mobiltelefonin&lt;br&gt;kom. År 1990 fanns det ungefar 460 000 abonnenter i Sverige. Detta&lt;br&gt;motsvarar en mobiltelefontäthet på 5,5 abonnemang per 100 invånare. År&lt;br&gt;1996 hade dessa siffror stigit till 2,5 miljoner abonnenter och en mobil-&lt;br&gt;telefontäthet på 28 procent. Vid halvårsskiftet 1999 fanns det drygt 4,6&lt;br&gt;miljoner mobiltelefonabonnemang i Sverige. Detta motsvarar en mobil-&lt;br&gt;telefontäthet på över 50 procent av befolkningen. Även om olika studier&lt;br&gt;visar något olika värden vad gäller mobiltelefontätheten så står det fullt&lt;br&gt;klart att mobiltelefonin fatt ett mycket kraftigt genomslag i det svenska&lt;br&gt;samhället. En faktor som har haft stor betydelse för den fortsatt snabba&lt;br&gt;ökningen av användningen av mobiltelefoner är introduktionen av s.k.&lt;br&gt;kontantkort som genomfördes 1997. Kontantkort är förbetalda kort, dvs.&lt;br&gt;användaren betalar trafikavgifterna i förväg och samtalskostnaden räknas&lt;br&gt;av från vad man har registrerat på kortet. Därigenom behöver användaren&lt;br&gt;inte fakturera eller ens vara känd för operatören. I dag utgör kontant-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;korten ca 34 procent av det totala antalet abonnemang. Under 1998 ökade&lt;br&gt;det totala antalet abonnemang med ca 30 procent. Om man exkluderar&lt;br&gt;kontantkorten ökade emellertid antalet abonnemang med endast&lt;br&gt;5 procent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta innebär att Sverige är bland världens mest mobiltelefontäta län-&lt;br&gt;der. Enligt siffror från OECD från juni 1999 ligger Sverige på ljärde plats&lt;br&gt;efter Finland (ca 60 procent), Norge (ca 55 procent) och Island (ca 53&lt;br&gt;procent). OECD-genomsnittet har mellan 1990 och 1999 ökat från&lt;br&gt;1 procent till ca 27 procent, även om variationerna mellan olika OECD-&lt;br&gt;länder är mycket stora. Så har t.ex. Mexiko en mobiltelefontäthet på en-&lt;br&gt;dast 5 procent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsultföretaget Öhrlings Pricewaterhouse Coopers har för Post- och&lt;br&gt;telestyrelsens räkning i juni 1999 gjort en analys där man uppskattar att&lt;br&gt;värdet av den totala marknaden i Sverige för NMT och GSM mellan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1997 och 1998 ökade med 35 procent och 1998 uppgick till 11 349&lt;br&gt;miljoner kronor. Detta var en avsevärt snabbare tillväxt än mellan 1996&lt;br&gt;och 1997 då denna uppgick till 13 procent. Detta kan också jämföras med&lt;br&gt;tillväxten för fast telefoni som ökade med 7 procent mellan 1997 och&lt;br&gt;1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tre operatörer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns för närvarande tre mobiltelefonioperatörer på den svenska&lt;br&gt;marknaden: Telia Mobile AB, Europolitan AB och Tele2 AB. Vidare&lt;br&gt;disponerar Telenordia AB genom Tele8 Kontakt AB ett tillstånd för att&lt;br&gt;tillhandahålla mobila teletjänster. Bolaget har dock ännu inte påbörjat sin&lt;br&gt;verksamhet. Post- och telestyrelsen har den 21 december 1999 återkallat&lt;br&gt;detta tillstånd. Bolaget har överklagat beslutet. Endast Telia erbjuder&lt;br&gt;tjänster i NMT-näten. De tre aktörerna har varit verksamma sedan 1992.&lt;br&gt;Telias andel av det totala marknadsvärdet har under perioden 1994 till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1998 minskat från 87 till 63 procent. Europolitans andel ökade under&lt;br&gt;samma period från 6 till 20 procent och Tele2s andel ökade från 7 till 17&lt;br&gt;procent. Ser man till operatörernas andel av abonnemangen på markna-&lt;br&gt;den har Telia minskat sin andel under perioden 1994 till 1998 från 85 till&lt;br&gt;54 procent. Europolitans andel har ökat från 5 till 15 procent och Tele2s&lt;br&gt;andel av abonnemangen har ökat från 10 till 31 procent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Operatörernas infrastruktur är väl utbyggd över landet. Enligt en&lt;br&gt;undersökning som Öhrlings Pricewaterhouse Coopers gjorde hösten 1998&lt;br&gt;når Telia ca 99 procent av befolkningen. Europolitan och Tele2 når ca 96&lt;br&gt;procent var. Den geografiska täckningen var hösten 1998 för Telia 80-90&lt;br&gt;procent och för Europolitan och för Tele2 40-60 procent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Priser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Post- och telestyrelsen gör en jämförelse av listpriserna för privat-&lt;br&gt;abonnemang under perioden 1995 till 1999 som visar att priserna varit&lt;br&gt;mer eller mindre oförändrade sedan 1995. Post- och telestyrelsen kon-&lt;br&gt;staterar vidare att de olika priser som de tre operatörerna erbjuder är och&lt;br&gt;har varit tämligen likartade sedan den digitala mobiltelefonin introdu-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;cerades. Eurodata, som är en stiftelse som bl.a. genomfor studier av tele- Prop. 1999/2000:57&lt;br&gt;marknaden, har genomfort prisjämförelser som Post- och telestyrelsen&lt;br&gt;redovisar. Enligt denna undersökning ligger priserna i Sverige betydligt&lt;br&gt;högre än i andra nordiska länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På den svenska marknaden är det mycket vanligt att telefonerna sub-&lt;br&gt;ventioneras. I Eurodatas undersökning har man dock inte tagit hänsyn till&lt;br&gt;den effekt som dessa subventioner har för abonnenternas totalkostnad.&lt;br&gt;Den stora mängden abonnemangsformer gör det också svårt att jämföra&lt;br&gt;priser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europolitan AB har i sitt remissvar redovisat prisjämförelser som visar&lt;br&gt;att prisnivån i Sverige inte skiljer sig nämnvärt från den i andra jämför-&lt;br&gt;bara länder. Europolitan har vidare låtit analysera priserna för mobiltele-&lt;br&gt;foni i Norden. Analysen kan inte bekräfta de slutsatser som Eurodata drar&lt;br&gt;utan visar att de svenska operatörerna erbjuder priser som ligger i nivå&lt;br&gt;med övriga operatörer i Norden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en konsultrapport som tagits fram inom ramen för den pågående&lt;br&gt;översynen av gemenskapens telereglering visar man vidare att priserna&lt;br&gt;dels ligger lägre i Sverige än i andra europeiska länder, dels har sjunkit&lt;br&gt;under 1990-talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Således finns det studier som pekar på att priserna i Sverige är höga&lt;br&gt;och andra som pekar på motsatsen. Några entydiga slutsatser av hur pris-&lt;br&gt;utvecklingen på mobiltelemarknaden sett ut är därför svåra att dra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stort intresse från tjänsteleverantörer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intresset för att bedriva televerksamhet på den svenska marknaden är&lt;br&gt;fortsatt stort. I oktober 1999 hade ca 130 företag anmält verksamhet en-&lt;br&gt;ligt telelagen hos Post- och telestyrelsen. Vid utgången av 1998 var mot-&lt;br&gt;svarande siffra ca 80. Nyanmälningama avser såväl svenska som utländ-&lt;br&gt;ska företag. Endast ett fatal av dessa anmälningar gäller dock tillhanda-&lt;br&gt;hållandet av mobila teletjänster. Detta beror emellertid inte på att det&lt;br&gt;råder ett bristande intresse. Flera tjänsteleverantörer har försökt fa till&lt;br&gt;stånd avtal om att köpa nätkapacitet från någon av de tre mobiltelefon-&lt;br&gt;operatörerna för att kunna erbjuda mobila teletjänster till egna kunder.&lt;br&gt;Endast ett fatal sådana avtal har emellertid slutits. Vid det remissmöte&lt;br&gt;som hölls den 25 oktober 1999 framhölls bl.a. från flera teleoperatörer att&lt;br&gt;nuvarande nätoperatörer generellt inte varit intresserade av att sluta avtal&lt;br&gt;på frivillig väg.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Utvecklingen av framtidens system för mobil&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;kommunikation&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Datakommunikation tar över tal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ungefar fyra procent av den totala trafiken i de mobila näten utgörs för&lt;br&gt;närvarande av datakommunikation. Dagens överföringshastighet på 9,6&lt;br&gt;kbit/s innebär dock en begränsning för denna typ av kommunikation.&lt;br&gt;Trenden är emellertid att andelen datakommunikation i de mobila näten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ökar. På motsvarande sätt består i dag mer än hälften av trafiken i de fasta&lt;br&gt;näten av datatrafik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett intensivt arbete sker i världen med att utveckla framtidens system&lt;br&gt;for mobil kommunikation. Ofta talar man om tredje generationens system&lt;br&gt;för mobil kommunikation. I denna process är bredbandstjänster ett ledord&lt;br&gt;och överföringskapaciteter på upp till 2 Megabits per sekund (Mbit/s)&lt;br&gt;nämns ofta. Den Internationella teleunionen (ITU) har bedrivit arbetet&lt;br&gt;sedan slutet av 1980-talet. Utgångspunkten är att det nya systemet för&lt;br&gt;mobil kommunikation skäll vara globalt. Parallellt med ITU:s arbete sker&lt;br&gt;ett standardiseringsarbete i olika organisationer. Inom ITU används be-&lt;br&gt;teckningen IMT-2000 när man talar om tredje generationens mobiltele-&lt;br&gt;fonisystem. Inom EU är motsvarande beteckning UMTS, Universal&lt;br&gt;Mobile Telecommunications Systems (se vidare nedan).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utveckling av GSM-näten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man behöver emellertid inte invänta införandet av UMTS för att få till-&lt;br&gt;gång till snabbare överföringshastighet. Redan nu höjs kapaciteten i de&lt;br&gt;befintliga GSM-näten. De möjligheter som för närvarande förutses är&lt;br&gt;HSCSD (High Speed Circuit Switch Data Technology), GPRS (General&lt;br&gt;Packet Radio Service) och EDGE (Enhanced Data Rates for GSM Evo-&lt;br&gt;lution).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HSCSD är en ny teknik för att öka kapaciteten för kretskopplad över-&lt;br&gt;föring som innebär att man kan använda bandbredden i flera GSM-kana-&lt;br&gt;ler samtidigt vilket kan ge en överföringskapacitet på ungefär 64 kilobits&lt;br&gt;per sekund (kbit/s). Denna teknik introduceras på marknaden under&lt;br&gt;1999-2000. Tekniken är emellertid tämligen dyr för användaren p.g.a. att&lt;br&gt;man hela tiden har en uppkopplad förbindelse vilket kan jämföras med ett&lt;br&gt;pågående telefonsamtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;GPRS är i stället en s.k. paketförmedlande teknik som innebär ett mer&lt;br&gt;effektivt utnyttjande av radioresurser. Tekniken kan erbjuda överförings-&lt;br&gt;hastigheter på upp till 115 kbit/s. Denna teknik möjliggör en kontinuerlig&lt;br&gt;uppkoppling vilket gör att man t.ex. slipper långa uppkopplingstider och&lt;br&gt;inloggningsförfaranden. Kostnaden blir lägre och Intemet-tjänster kan&lt;br&gt;användas. Denna teknik kommer att introduceras under nästa år. T.ex. har&lt;br&gt;Europolitan i november 1999 offentliggjort att man kommer att bygga ett&lt;br&gt;komplett GPRS-nätverk med början i slutet av 1999. Bolaget räknar med&lt;br&gt;att uppdateringen kommer att vara klar under nästa år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EDGE kallas nästa utvecklingssteg som innebär att man för in en ny&lt;br&gt;form av modulation av radiosignalen. På så sätt kan överföringshastig-&lt;br&gt;heten flerdubblas för såväl krets- som paketkopplade tjänster och nå upp&lt;br&gt;till 384 kbit/s. EGDE förväntas införas 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad från utvecklingen av UMTS så bygger dock dessa olika&lt;br&gt;tekniker på en utveckling av GSM-näten. Vidare används t.ex. samma&lt;br&gt;frekvensband som dagens GSM och tjänsteutbudet kommer fortfarande&lt;br&gt;p.g.a. begränsningar vad gäller överföringshastighet att vara begränsat i&lt;br&gt;förhållande till de möjligheter till utveckling av tjänster som UMTS&lt;br&gt;medför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett samordnat införande av UMTS i EU&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europaparlamentet och rådet antog i december 1998 ett beslut om ett&lt;br&gt;samordnat införande av ett system för mobil- och trådlös kommunikation&lt;br&gt;(UMTS) av tredje generationen inom gemenskapen (nr 128/1999/EG).&lt;br&gt;Syftet med förslaget är att på gemenskapsnivå skapa förutsättningar för&lt;br&gt;särskilda åtgärder i medlemsstaterna rörande ett snabbt och samordnat&lt;br&gt;införande av UMTS. Enligt beslutet skall medlemsstaterna ha inrättat ett&lt;br&gt;auktorisationsförfarande för UMTS senast den 1 januari 2000 för att&lt;br&gt;möjliggöra ett samordnat och gradvist införande av UMTS-tjänstema på&lt;br&gt;sitt område senast den 1 januari 2002.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UMTS är inte ett enda system eller nät, utan ett koncept som innehåller&lt;br&gt;olika delar. Det kombinerar utvecklingen av olika befintliga tekniker,&lt;br&gt;såsom GSM, DECT (Digital European Cordless Telephone) och ISDN&lt;br&gt;(Integrated Services Digital NetWork), med nya tekniker för att kunna&lt;br&gt;erbjuda mobila multimediet) änster oavsett var användarna är lokalise-&lt;br&gt;rade, har för nätverk eller har för terminal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur kommer den framtida marknaden att gestalta sig?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknaden för mobil kommunikation växer kraftigt världen över. Det&lt;br&gt;finns inget som i dag tyder på att denna trend kommer att ändras. UMTS&lt;br&gt;Forum, en internationell intresseorganisation för operatörer, myndigheter&lt;br&gt;och tillverkare av mobiltelefoniutrustning, uppskattar att år 2000 finns&lt;br&gt;det 113 miljoner användare av mobil kommunikation och mobil multi-&lt;br&gt;media inom EU. År 2005 har denna siffra stigit till 200 miljoner och år&lt;br&gt;2010 till 260 miljoner. UMTS Forum uppskattar antalet årligen sålda&lt;br&gt;terminaler inom EU till 35 miljoner år 2000, 55 miljoner år 2005 och 90&lt;br&gt;miljoner år 2010. UMTS Forum tror att årsomsättningen för dessa tjäns-&lt;br&gt;ter kommer att stiga från drygt 60 miljarder ECU nästa år till 1000&lt;br&gt;miljarder år 2005. Det är inte osannolikt att världsmarknaden kommer att&lt;br&gt;växa ännu snabbare. Uppskattningar av omfattningen av den framtida&lt;br&gt;marknaden är dock oerhört svåra att göra. Prognoser på detta område har&lt;br&gt;hittills ofta underskattat den faktiska tillväxten. Å andra sidan kanske&lt;br&gt;dagens prognoser i skenet av detta blir allt för optimistiska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen mot högre överföringskapaciteter innebär att marknaden&lt;br&gt;förändras. Frågan är vilka tjänster som kommer utvecklas på den framtida&lt;br&gt;marknaden. Den ökade bandbredden möjliggör t.ex. surfning på Internet&lt;br&gt;och användning av olika typer av multimedietjänster. Utvecklingen bi-&lt;br&gt;drar också till att underlätta t.ex. distansutbildning och distansarbete. Det&lt;br&gt;är i dag svårt att förutse exakt hur den framtida marknaden kommer att&lt;br&gt;gestalta sig. EG-beslutet beskriver en marknad som utmärks av mångfald,&lt;br&gt;konkurrens och dynamik. Ett stort antal tjänsteleverantörer förefaller vara&lt;br&gt;en förutsättning för att detta skall realiseras.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.3 Internationell utblick&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Som påpekats ovan innebär UMTS-beslutet att medlemsstaterna skall ha&lt;br&gt;ett auktorisationsförfarande på plats senast den 1 januari 2000. Medlems-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;staterna har valt olika ansatser för att genomföra beslutet. Det rör t.ex.&lt;br&gt;antalet licenser som kommer att beviljas, hur urvalet kommer att ske och&lt;br&gt;vilka villkor som kommer att gälla för de nya licensinnehavama. Alla&lt;br&gt;medlemsstater har heller ännu inte slutligt avgjort alla detaljer i licensie-&lt;br&gt;ringsförfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige kommer preliminärt fyra tillstånd att fördelas genom allmän&lt;br&gt;inbjudan till ansökan, s.k. ”skönhetstävling”. Detta innebär att sakliga&lt;br&gt;grunder fastställs och de ansökande operatörerna bedöms därefter utifrån&lt;br&gt;uppfyllandet av dessa kriterier. Tillståndstidens längd är ännu inte slutligt&lt;br&gt;fastställd. Post- och telestyrelsen har i en intressentundersökning av-&lt;br&gt;seende tillståndsgivningen i februari 1999 föreslagit att tillståndstiden bör&lt;br&gt;ha en löptid på 15 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finland var först i världen med att utfärda UMTS-tillstånd. Detta&lt;br&gt;skedde i mars 1999 då man utfärdade fyra nationella tillstånd som löper&lt;br&gt;på 20 år. Urvalsprocessen skedde via s.k. ”skönhetstävling”. Såväl Dan-&lt;br&gt;mark som Norge kommer att utfärda fyra licenser genom&lt;br&gt;”skönhetstävling”. Vissa medlemsstater har valt att fördela licenserna&lt;br&gt;genom auktioner. Dessa stater är Storbritannien, Nederländerna, Öster-&lt;br&gt;rike och Tyskland. Storbritannien kommer att auktionera fem licenser,&lt;br&gt;Nederländerna fyra och Tyskland sex licenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om att införa en skyldighet för nätoperatörer att tillhandahålla&lt;br&gt;nätkapacitet diskuteras även i andra länder. Den har dock väckts relativt&lt;br&gt;tidigt i Sverige, vilket inte är så märkligt om man beaktar att den svenska&lt;br&gt;mobiltelemarknaden har utvecklats tämligen starkt. I Storbritannien har&lt;br&gt;regleringsmyndigheten Oftel beslutat att man kommer att kräva att inne-&lt;br&gt;havarna av UMTS-licensema ges möjlighet till s.k. nationell roaming på&lt;br&gt;GSM-näten under en övergångsperiod. (Roaming innebär att två opera-&lt;br&gt;törer avtalar om att respektive operatörs kunder skall fa möjlighet att&lt;br&gt;nyttja den andre operatörens nät när det egna nätet inte är tillgängligt. Se&lt;br&gt;vidare avsnitt 6.2.) Däremot har man beslutat att det i dagsläget inte finns&lt;br&gt;skäl att via regulatoriska åtgärder underlätta för s.k. virtuella mobil-&lt;br&gt;operatörer, dvs. mobiloperatörer utan eget nät, att fa tillträde till de&lt;br&gt;mobila näten. Finland har hittills avvisat tanken att införa en skyldighet&lt;br&gt;att tillhandahålla nätkapacitet då man hellre ser marknadsledda lösningar.&lt;br&gt;I Norge finns vissa bestämmelser om användning av annan operatörs all-&lt;br&gt;mänt tillgängliga mobilkommunikationsnät. En operatör, Sense, har&lt;br&gt;försökt utnyttja dessa bestämmelser för att inleda verksamhet som virtuell&lt;br&gt;mobiloperatör men fick inte tillgång till Telenors nät på önskat sätt.&lt;br&gt;Vidare arbete kring denna fråga sker för närvarande i Norge. I Danmark&lt;br&gt;finns i dagsläget en lagstadgad skyldighet att erbjuda nationell roaming&lt;br&gt;på kommersiella villkor till andra licenshavare. Man överväger nu att ut-&lt;br&gt;vidga rättigheten att sluta roamingavtal även till virtuella mobilopera-&lt;br&gt;törer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kommissionens meddelande Mot ett nytt regelverk för infrastruktur&lt;br&gt;för elektronisk kommunikation och tillhörande tjänster, KOM (1999)&lt;br&gt;539, har kommissionen intagit följande hållning. Regelverket bör främst&lt;br&gt;förlita sig på kommersiella förhandlingar. Alla skall ha rätt att begära&lt;br&gt;tillträde till infrastruktur, dvs. man bör inte begränsa denna rätt till&lt;br&gt;aktörer som innehar egen infrastruktur. Någon skyldighet att tillmötesgå&lt;br&gt;denna begäran skall emellertid inte föreligga i det fall ingen av aktörerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har betydande inflytande på marknaden. I det fall infrastrukturinne-&lt;br&gt;havaren har inflytande på marknaden föreslår kommissionen ett tvåstegs-&lt;br&gt;förfarande. Om aktören har betydande inflytande på marknaden&lt;br&gt;(vanligtvis ca 25 procent av den relevanta marknaden) så skall en skyl-&lt;br&gt;dighet att förhandla om tillträde föreligga. Om aktören har dominerande&lt;br&gt;ställning i enlighet med konkurrensrätten, föreslås en skyldighet att till-&lt;br&gt;mötesgå varje rimlig begäran om tillträde till infrastrukturen. Regle-&lt;br&gt;ringsmyndigheten skulle i samtliga fall ha möjlighet att ingripa på be-&lt;br&gt;gäran av någon part.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Behov av konkurrensfrämjande åtgärder&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;6.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Konkurrenssituationen i dag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Konkurrensen på marknaden för mobil&lt;br&gt;kommunikation behöver främjas ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Post- och telestyrelsens bedömning: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser instämmer i att kon-&lt;br&gt;kurrensen behöver främjas ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Sverige är i dag ett av världens&lt;br&gt;ledande länder vad gäller användningen av IT i allmänhet och av mobil&lt;br&gt;kommunikation i synnerhet. Ungefär hälften av alla svenskar använder&lt;br&gt;Internet och ungefar lika många använder mobiltelefon. IT-sektom är av&lt;br&gt;stor betydelse för den svenska ekonomin. IT-branschen omsatte 373&lt;br&gt;miljarder kronor år 1997. Detta var en ökning med 15 procent jämfört&lt;br&gt;med 1996. Sektorn sysselsatte nästan 190 000 personer 1997 vilket var en&lt;br&gt;ökning med 17 000 personer på ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att Sverige kan behålla en framskjuten position också&lt;br&gt;då den tredje generationen mobiltelefoni introduceras. Det finns mycket&lt;br&gt;som talar för att så också kommer att bli fallet. Svenska konsumenter är&lt;br&gt;generellt intresserade av, och villiga att ta till sig, ny teknik och nya&lt;br&gt;tjänster. Svenska företag är världsledande vad gäller att utveckla nya&lt;br&gt;produkter inom detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betydelsen av mobil kommunikation ökar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allt fler väljer att använda mobiltelefoner. Hittills har mobiltelefonen i&lt;br&gt;första hand varit ett komplement till det fasta abonnemanget. Det finns&lt;br&gt;emellertid redan idag tendenser till att en del väljer att inte ha något fast&lt;br&gt;abonnemang utan endast ett mobilt. Vissa väljer också att använda den&lt;br&gt;fasta förbindelsen för t.ex. uppringd intemetanslutning och den mobila&lt;br&gt;till telefoni. Mobiltelemarknaden utvecklas snabbt och nya tillämpningar&lt;br&gt;introduceras på marknaden. Med de ökade överföringskapaciteter som&lt;br&gt;inom kort finns tillgängliga blir nya tjänster som i dag kräver fast för-&lt;br&gt;bindelse tillgängliga också mobilt. Så kan mobiltelefonen användas för&lt;br&gt;att surfa på Internet, för elektronisk handel och för överföring av rörliga&lt;br&gt;bilder. Regeringen kan konstatera att det i samhället generellt blir allt mer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betydelsefullt att ha tillgång till olika former av mobil kommunikation.&lt;br&gt;Regeringen menar också att det är viktigt att inte försvåra integreringen&lt;br&gt;av fast och mobil kommunikation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brist på frekvensutrymme innebär oligopol på mobiltelemarknaden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknaden för mobiltelefoni skiljer sig på ett avgörande sätt från den&lt;br&gt;övriga telemarknaden. Det frekvensutrymme som finns tillgängligt är&lt;br&gt;begränsat vilket medför att endast ett litet antal nätoperatörer kan fa till-&lt;br&gt;fälle att bygga och driva mobiltelenät och även tillhandahålla mobila&lt;br&gt;teletjänster. Det är nätägaren som har meddelats tillstånd att tillhanda-&lt;br&gt;hålla sådana tjänster. Mobiltelefoniföretagen är vertikalt integrerade&lt;br&gt;vilket innebär att det i princip är endast de operatörer som äger näten som&lt;br&gt;också har möjlighet att erbjuda mobila teletjänster. I Sverige finns för&lt;br&gt;närvarande således endast tre mobilteleoperatörer som delar på&lt;br&gt;marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rena tjänsteleverantörer förefaller ha svårt att under det aktuella regel-&lt;br&gt;verket fa till stånd avtal om att få köpa nätkapacitet från operatörerna,&lt;br&gt;med endast några få undantag. Det är inte osannolikt att det beror på ett&lt;br&gt;begränsat intresse hos nuvarande GSM-operatörer att på frivillig väg av-&lt;br&gt;tala med nya aktörer om tillgång till GSM-näten och därigenom släppa in&lt;br&gt;potentiella konkurrenter på marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Emellertid återfinns inte motsvarande begränsning som finns på nät-&lt;br&gt;marknaden på tjänstemarknaden. Den begränsande faktorn är ju frekven-&lt;br&gt;ser som innebär att endast ett visst antal nät kan byggas. Den enda be-&lt;br&gt;gränsningen för tjänstetillhandahållande är kapaciteten i de nät i vilka&lt;br&gt;tjänsterna levereras, det finns inget som formellt eller tekniskt begränsar&lt;br&gt;antalet tjänsteleverantörer på denna marknad. Tjänsterna som levereras i&lt;br&gt;näten skulle kunna levereras från ett i princip obegränsat antal tjänste-&lt;br&gt;leverantörer. Situationen karaktäriseras således av det faktum att den be-&lt;br&gt;gränsning som finns på nätmarknaden p.g.a. bristen på frekvensutrymme&lt;br&gt;överförs till tjänstemarknaden. I praktiken begränsas därför konsumen-&lt;br&gt;ternas valfrihet till det utbud som de tre nätoperatörerna väljer att er-&lt;br&gt;bjuda. Givet den stora och ökande betydelsen i samhället av mobil kom-&lt;br&gt;munikation anser regeringen att detta är oroväckande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En dynamisk utveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen på mobiltelemarknaden sker mycket snabbt. Nya tjänster&lt;br&gt;introduceras och en allt större andel av befolkningen väljer att skaffa sig&lt;br&gt;mobiltelefon. Prisförändringar sker i stor utsträckning genom att nya&lt;br&gt;prisplaner introduceras. Vissa remissinstanser har, som nämnts ovan,&lt;br&gt;pekat på statistik som visar att prisutvecklingen inte varit sämre i Sverige&lt;br&gt;än i andra jämförbara länder. Trots bristen på egen nätkapacitet, ger sig&lt;br&gt;nya aktörer in på mobiltelemarknaden för att erbjuda tjänster. Tele 1&lt;br&gt;Europé AB har t.ex. ett avtal med Telia Mobile AB och erbjuder mobila&lt;br&gt;teletjänster. Sense Communications International AS har i november&lt;br&gt;1999 slutit ett avtal med Telia Mobile om att köpa mobila tjänster från&lt;br&gt;Telia för att tillhandahålla mobilkommunikationstjänster till egna kunder.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Telenordia AB lanserade i november 1999 en ny tjänst som innebär att&lt;br&gt;företaget kan erbjuda lägre priser på samtal från mobiltelefon i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I takt med att överföringskapaciteten i de mobila telenäten ökar är det&lt;br&gt;möjligt att fler tjänsteföretag far möjlighet att erbjuda sina tjänster. Vissa&lt;br&gt;remissinstanser har mot denna bakgrund ifrågasatt om ett ingrepp i enlig-&lt;br&gt;het med Post- och telestyrelsens förslag är nödvändigt för att främja kon-&lt;br&gt;kurrensen i syfte att uppfylla de telepolitiska målen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som kommer att framgå i det följande gör regeringen emellertid be-&lt;br&gt;dömningen att marknaden - utan några regulatoriska ingrepp - inte&lt;br&gt;kommer att leverera mångfald och valfrihet för användare i hela landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande struktur hindrar tjänsteleverantörer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man kan emellertid ifrågasätta om situationen att det i princip endast är&lt;br&gt;nätoperatörerna som har möjlighet att erbjuda mobila teletjänster är&lt;br&gt;önskvärd. Det finns redan i dag ett växande antal tjänsteleverantörer som&lt;br&gt;vill erbjuda sina tjänster till konsumenterna. Eftersom de allra flesta inte&lt;br&gt;har - och inte har möjlighet att fa (förutom den begränsade möjligheten&lt;br&gt;att få tillgång till ytterligare en licens) — tillgång till frekvensutrymme för&lt;br&gt;mobila teletjänster har de endast begränsade möjligheter att erbjuda&lt;br&gt;sådana tjänster. Ytterst blir givetvis användarna lidande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mobiltelemarknaden utvecklas för närvarande mot en marknad där&lt;br&gt;telefoni inte längre utgör det huvudsakliga användningsområdet. I stället&lt;br&gt;möjliggör den ökade överföringskapaciteten i näten att nya tjänster blir&lt;br&gt;tillgängliga eller utvecklas. EG-beslutet om UMTS beskriver en mark-&lt;br&gt;nadsvision där ett stort sortiment tjänster levereras av en stor skara leve-&lt;br&gt;rantörer. I takt med denna utveckling kommer sannolikt allt fler tjänste-&lt;br&gt;leverantörer vilja ha tillgång till mobilnäten. Man kan då tänka sig att&lt;br&gt;nätoperatörerna i vissa fall kommer att ge fler tjänsteleverantörer tillträde&lt;br&gt;till näten i jämförelse med idag, då nätoperatörerna sannolikt inte kan&lt;br&gt;utveckla alla typer av tjänster i den egna verksamheten. Även om detta&lt;br&gt;skulle ske kvarstår emellertid det faktum att dessa tjänsteleverantörer&lt;br&gt;under dagens regelverk står i en beroendeställning: är ingen av nät-&lt;br&gt;operatörerna - av skäl som dessa själva bestämmer - inte intresserad av&lt;br&gt;en speciell tjänst så kommer tjänsten heller inte att tillhandahållas mark-&lt;br&gt;naden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen av denna tjänstemarknad hämmas idag p.g.a. den struktur&lt;br&gt;som råder. Innovativiteten blir sannolikt lägre och utvecklingen av nya&lt;br&gt;tjänster hämmas eftersom avsättningen för de tjänster som utvecklas är&lt;br&gt;osäker, i jämförelse med vad som skulle varit fallet om företagen hade&lt;br&gt;bättre möjligheter att få tillgång till de mobila näten. Detta leder troligen&lt;br&gt;till att nya aktörer tvekar att ge sig in på denna marknad och att färre nya&lt;br&gt;företag bildas. Användare av mobila teletjänster riskerar därmed att gå&lt;br&gt;miste om nya tjänster och tillämpningar. Det finns emellertid inga andra&lt;br&gt;faktorer - förutom bristen på frekvenser - som indikerar varför denna&lt;br&gt;tjänstemarknad inte skulle kunna utvecklas till en mycket dynamisk&lt;br&gt;marknad. En marknad som bidrar dels till att skapa nya, innovativa&lt;br&gt;tjänster som ger användarna ett mervärde, dels till den ekonomiska till-&lt;br&gt;växten och genom detta också till sysselsättningen. Det är därför ange-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;läget att underlätta för såväl existerande som potentiella företag att fa&lt;br&gt;tillgång till de mobila telenäten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare en trend på telemarknaden är den s.k. konvergensen eller&lt;br&gt;sammansmältningen mellan fast och mobil telefoni. Det blir allt viktigare&lt;br&gt;för aktörerna på marknaden att kunna erbjuda integrerade tjänster. Utan&lt;br&gt;ett fullständigt produktutbud riskerar man att inte förbli konkurrenskraf-&lt;br&gt;tig på marknaden. Även denna utvecklingstrend riskerar att hämmas om&lt;br&gt;inte olika typer av operatörer har möjlighet att konkurrera på lika villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande situationen - där konkurrensen inte fungerar tillfreds-&lt;br&gt;ställande och där frekvensbristen gör att tjänsteutbudet i praktiken be-&lt;br&gt;gränsas till tre operatörers utbud - riskerar att förvärras i takt med att&lt;br&gt;marknaden för mobil kommunikation ökar i omfattning och betydelse.&lt;br&gt;Det förefaller därför rimligt att ifrågasätta varför denna expansiva mark-&lt;br&gt;nad i stora delar skall kontrolleras av för närvarande endast tre opera-&lt;br&gt;törer. Det finns en uppenbar risk att om så sker kommer konsumenterna&lt;br&gt;gå miste om välfärdsvinster i form av mångfald, valfrihet och lägre&lt;br&gt;priser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Risk för att nuvarande konkurrensbegränsningar permanentas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sker för närvarande stora investeringar för att uppgradera GSM-&lt;br&gt;näten. Genom högre överföringskapacitet kommer nya tjänster att kunna&lt;br&gt;erbjudas. Nätoperatörerna har dock fortfarande full kontroll över vilka&lt;br&gt;tjänster som tillhandahålls marknaden. Övergången till den tredje gene-&lt;br&gt;rationens mobiltelefoni kommer sannolikt att ske gradvis. I vissa regioner&lt;br&gt;kommer man till en början att få nöja sig med den kapacitet som de ut-&lt;br&gt;byggda GSM-näten erbjuder. I andra kommer man att tidigt få tillgång&lt;br&gt;till UMTS. De konkurrensbegränsningar som finns på dagens GSM-&lt;br&gt;marknad genom att mobiloperatörema kontrollerar marknaden för mobila&lt;br&gt;teletjänster kommer sannolikt att bli mer allvarliga i takt med att mark-&lt;br&gt;naden för mobil kommunikation utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En aspekt som också bör beaktas är det faktum att de befintliga GSM-&lt;br&gt;operatörema, som väljer att ansöka om och som också erhåller UMTS-&lt;br&gt;licenser, med sina redan utbyggda GSM-nät och sin starka ställning på&lt;br&gt;marknaden för mobil kommunikation, kommer att få ett försprång i för-&lt;br&gt;hållande till nytillkommande UMTS-operatörer. Preliminärt avser Post-&lt;br&gt;och telestyrelsen att fördela fyra tillstånd. Skulle endast ett tillstånd till-&lt;br&gt;falla en ny operatör, finns det risk att denna får svårt att göra en hållbar&lt;br&gt;kalkyl för de investeringar som är nödvändiga för att konkurrera med de&lt;br&gt;redan etablerade operatörerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen är av den uppfattningen att dagens konkurrensbegräns-&lt;br&gt;ningar riskerar att permanentas och också överföras till UMTS-markna-&lt;br&gt;den om inga regulatoriska ingrepp sker för att främja konkurrensen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrens: ett viktigt medel för att uppfylla de telepolitiska målen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det övergripande målet för den svenska telepolitiken är att enskilda och&lt;br&gt;myndigheter skall ha tillgång till effektiva telekommunikationer, se av-&lt;br&gt;snitt 4. Det övergripande målet innebär att telekommunikationerna skall&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bidra till regional balans och till ett effektivt resursutnyttjande. Vidare&lt;br&gt;skall telekommunikationerna vara öppna och flexibla samt främja mång-&lt;br&gt;fald och valfrihet för användarna. Slutligen innebär det övergripande&lt;br&gt;målet att telekommunikationerna i sig skall vara effektiva, vilket bl.a.&lt;br&gt;innebär att de skall främja samverkan mellan operatörer, samt att de skall&lt;br&gt;bidra till skapandet av nya, kostnadseffektiva och högkvalitativa tele-&lt;br&gt;tjänster. Konkurrensen utgör ett viktigt medel i uppfyllandet av de tele-&lt;br&gt;politiska målen. Dess roll är dels att bidra till mångfald och valfrihet för&lt;br&gt;användarna, dels att skapa kostnadseffektivitet i tillhandahållandet av&lt;br&gt;teletjänsterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens utgångspunkt är att utvecklingen på telemarknaden i&lt;br&gt;första hand skall vara marknadsledd. Regelverket syftar till att skapa&lt;br&gt;goda och konkurrensneutrala förutsättningar för olika aktörer på området.&lt;br&gt;För att balansera styrkeförhållandena ställs bl.a. vissa särskilda villkor på&lt;br&gt;de som har betydande inflytande på marknaden. Regleringen skall vara&lt;br&gt;enkel och tydlig utan att styra allt för mycket i detalj. Statliga ingrepp bör&lt;br&gt;främst ske då marknaden inte fungerar och då det finns en risk att de&lt;br&gt;telepolitiska målen inte uppfylls. Regeringens principiella inställning är&lt;br&gt;att telemarknaden i huvudsak skall regleras genom generell lagstiftning.&lt;br&gt;Den telespecifika regleringen bör följaktligen hållas på ett minimum.&lt;br&gt;Emellertid tar det många år innan en tidigare monopolmarknad övergått&lt;br&gt;till en väl fungerande konkurrensmarknad. Under denna period är det&lt;br&gt;nödvändigt med en särskild sektorsreglering, i vissa fall bestående av&lt;br&gt;tämligen kraftfulla ingrepp, för att bryta konkurrenshämmande beteenden&lt;br&gt;hos marknadsaktörerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensen behöver främjas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi befinner oss i ett skede där utvecklingen på mobiltelemarknaden går&lt;br&gt;mycket fort och nya tjänster utvecklas och blir tillgängliga i takt med att&lt;br&gt;överföringskapaciteten i näten ökar. Det är regeringens målsättning att&lt;br&gt;denna marknad skall karaktäriseras av mångfald, konkurrens och dyna-&lt;br&gt;mik i hela landet. Dagens mobiltelemarknad uppvisar emellertid tecken&lt;br&gt;på att konkurrensen inte fungerar tillfredsställande. Som redogjorts för i&lt;br&gt;avsnitt 5 är de priserbjudanden de tre aktiva operatörerna har - i synner-&lt;br&gt;het på privatmarknaden - tämligen lika och förefaller inte förändras&lt;br&gt;nämnvärt över tiden. Som nämnts är prisjämförelser generellt inte&lt;br&gt;okomplicerade. Det faktum att priserbjudandena är så lika och förefaller&lt;br&gt;vara trögrörliga anser regeringen dock ger anledning till oro.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har ovan också konstaterat att tjänsteleverantörer hittills&lt;br&gt;har haft mycket svårt att fa tillgång till nätkapacitet genom att sluta avtal&lt;br&gt;med nätoperatörerna på frivillig basis och att det inte är osannolikt att&lt;br&gt;detta delvis kan bero på att nätoperatörerna har ett begränsat intresse av&lt;br&gt;att släppa in potentiella konkurrenter på marknaden. Denna osäkerhet&lt;br&gt;kring vilken marknad som finns tillgänglig för avsättning av tjänsterna är&lt;br&gt;en faktor som företagen måste beakta vid investeringsbeslut. Osäker-&lt;br&gt;hetsfaktorn innebär med stor sannolikhet att tillväxten och innovativiteten&lt;br&gt;bland dessa företag hämmas. Vidare innebär svårigheterna att få tillgång&lt;br&gt;till nätkapacitet att integrationen av fast och mobil telefoni försvåras.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget innebär detta att användarna riskerar att gå miste om väl-&lt;br&gt;färdsvinster förknippade med mångfald, valfrihet och lägre priser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det är angeläget att kontinuerligt följa utveck-&lt;br&gt;lingen på marknaden. Tillgången till mobil kommunikation blir allt mer&lt;br&gt;betydelsefull i samhället. Sannolikt kommer denna trend att förstärkas&lt;br&gt;ytterligare i takt med att marknaden utvecklas. Det är regeringens upp-&lt;br&gt;fattning att den situation som råder i dagsläget där konkurrensen på&lt;br&gt;tjänstemarknaden begränsas riskerar att dels hämma den framtida ut-&lt;br&gt;vecklingen på denna marknad, dels försvåra uppfyllandet av de telepoli-&lt;br&gt;tiska målen. För att undvika detta krävs att fler tjänsteleverantörer far&lt;br&gt;tillträde till marknaden. Sammantaget leder detta till regeringens bedöm-&lt;br&gt;ning att konkurrensen behöver ytterligare främjas på såväl dagens som&lt;br&gt;morgondagens marknad för mobil kommunikation.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.2 Behövs ny lagstiftning?&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Nya lagregler med den innebörd Post- och&lt;br&gt;telestyrelsen föreslår behövs för att nå de telepolitiska målen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Post- och telestyrelsens bedömning: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Vissa remissinstanser, främst Konkurrensverket,&lt;br&gt;Nutek samt nätoperatörerna, anser att man bör överväga att använda&lt;br&gt;redan tillgängliga instrument såsom indirekt anslutning och ytterligare&lt;br&gt;tillstånd för att främja konkurrensen. Andra remissinstanser, t.ex. opera-&lt;br&gt;törer som i dag inte förfogar över ett eget mobiltelenät samt Konsument-&lt;br&gt;verket och IT-kommissionen, menar att åtgärder i enlighet med Post- och&lt;br&gt;telestyrelsens förslag är nödvändiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning: Regeringen har vid tidigare till-&lt;br&gt;fallen understrukit att utvecklingen på IT-området främst bör vara mark-&lt;br&gt;nadsledd, (prop. 1995/96:125, skr. 1998/99:2). Statens roll är generellt att&lt;br&gt;underlätta utvecklingen och främja användningen av den tillgängliga tek-&lt;br&gt;niken i alla delar av samhället. Staten har en viktig roll i att lägga fast&lt;br&gt;spelregler. Regelverken bör vara utformade på så sätt att de inte i onödan&lt;br&gt;hämmar utvecklingen utan i stället främjar tillväxten av denna dynamiska&lt;br&gt;marknad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som redogjorts för i föregående avsnitt gör regeringen bedömningen&lt;br&gt;att konkurrensen på mobilmarknaden behöver främjas ytterligare. Kon-&lt;br&gt;kurrensen utgör ett viktigt medel för att uppnå de telepolitiska målen om&lt;br&gt;bl.a. effektiva telekommunikationer, regional balans samt mångfald och&lt;br&gt;valfrihet för användarna. Utgångspunkten är att regelverket skall vara&lt;br&gt;stabilt. Om det finns en risk att de telepolitiska målen inte kommer att&lt;br&gt;uppfyllas är det dock viktigt att regelverket anpassas. På mobilmarknaden&lt;br&gt;råder brist på frekvenser vilket begränsar antalet nätoperatörer. Detta har&lt;br&gt;på den svenska marknaden i praktiken inneburit att även antalet tjänste-&lt;br&gt;leverantörer begränsas. Detta förhållande gör att regeringen är tveksam&lt;br&gt;till om marknaden kommer att utvecklas i den önskade riktningen. Därför&lt;br&gt;anser regeringen att det krävs regulatoriska åtgärder i syfte att främja&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konkurrensen och underlätta för ytterligare tjänsteleverantörer att erbjuda&lt;br&gt;tjänster på marknaden för mobil kommunikation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finns alternativa sätt att främja konkurrensen?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig utgångspunkt för lagstiftaren är att regelverk som utformas står&lt;br&gt;i proportion till de problem regleringen är tänkt att åtgärda. Inledningsvis&lt;br&gt;är det angeläget att se till vilka möjligheter dagens lagstiftning ger att&lt;br&gt;åtgärda problemet. Vidare har olika alternativ till Post- och telestyrelsens&lt;br&gt;förslag studerats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrenslagen (1999:20) innehåller allmänna regler av betydelse&lt;br&gt;också för telemarknaden. Den har till ändamål att undanröja och mot-&lt;br&gt;verka hinder för en effektiv konkurrens i fråga om bl.a. tjänsteproduk-&lt;br&gt;tion. Lagen ställer upp principiella förbud dels mot samarbete mellan&lt;br&gt;företag som har till syfte att begränsa konkurrensen på marknaden eller&lt;br&gt;som ger detta resultat (6 §), dels missbruk från ett eller flera företags sida&lt;br&gt;av en dominerande ställning på marknaden (19 §). Avtalsvillkor som&lt;br&gt;omfattas av förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete är ogiltiga.&lt;br&gt;Detsamma gäller rättsligt bindande beslut av sammanslutningar av före-&lt;br&gt;tag. Konkurrensverket far vid vite ålägga ett företag att upphöra med&lt;br&gt;överträdelser av förbuden i 6 eller 19 §. Ett företag är vidare skyldigt att&lt;br&gt;betala en konkurrensskadeavgift om det uppsåtligen eller av oaktsamhet&lt;br&gt;överträder förbuden. I sådana fall skall företaget också ersätta den skada&lt;br&gt;som uppkommer för ett annat företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensverket har således möjligheter att ingripa mot vissa för-&lt;br&gt;bjudna beteenden enligt lagen. Ett ingripande enligt 19 § förutsätter bl.a.&lt;br&gt;att ett företag bedöms ha en dominerande ställning på en relevant mark-&lt;br&gt;nad. Det far bedömas som osäkert om någon svensk mobilteleoperatör&lt;br&gt;har en sådan ställning på marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 15 § 2 telelagen finns en möjlighet för tillsynsmyndigheten att förena&lt;br&gt;ett tillstånd med villkor om skyldighet för tillståndshavaren att med be-&lt;br&gt;aktande av tillgänglig kapacitet tillhandahålla nätkapacitet på vissa vill-&lt;br&gt;kor åt den som efterfrågar detta. Som närmare beskrivs i avsnitt 7.3. har&lt;br&gt;denna skyldighet tillämpats endast på det fasta telenätet. I telelagens be-&lt;br&gt;stämmelser om samtrafik finns vidare i 34 § 1 en skyldighet för operatö-&lt;br&gt;rer med betydande inflytande på marknaden att tillgodose vaije rimlig&lt;br&gt;begäran om sammankoppling med telenät för samtrafik. Post- och tele-&lt;br&gt;styrelsen har prövat huruvida dessa bestämmelser medför en rätt för den&lt;br&gt;som tillhandahåller mobila teletjänster att fa tillgång till nätanslutnings-&lt;br&gt;punkter för sådana tjänster. Myndigheten har i beslut den 25 februari&lt;br&gt;1999 funnit att telelagens bestämmelser om samtrafik inte medger att en&lt;br&gt;sådan begäran kan tillmötesgås. Beslutet har vunnit laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alternativ till Post- och telestyrelsens förslag har studerats. Konkurren-&lt;br&gt;sen på tjänstemarknaden kan främjas genom införandet av nummerporta-&lt;br&gt;bilitet och indirekt anslutning via prefix eller förval av teleoperatör.&lt;br&gt;Genom tilldelning av ytterligare GSM-tillstånd kan konkurrensen på in-&lt;br&gt;frastrukturmarknaden stärkas. Nummerportabilitet innebär att abonnenten&lt;br&gt;kan behålla sitt telefonnummer vid byte av teleoperatör. Med indirekt&lt;br&gt;anslutning via prefix eller förval kan abonnenten genom att slå ett prefix&lt;br&gt;före telefonnumret vid ett enstaka samtal eller på permanent basis fa sina&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samtal kopplade via en vald operatörs nät. Vad gäller såväl nummer-&lt;br&gt;portabilitet som indirekt anslutning så finns det redan i dag stöd i tele-&lt;br&gt;lagen for att infora dessa även for digital mobiltelefoni. Regeringen anser&lt;br&gt;att det är angeläget att så också sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nummerportabilitet är emellertid behäftad med den svagheten att den&lt;br&gt;inte möjliggör för ytterligare aktörer att fa tillträde till marknaden. In-&lt;br&gt;förandet av nummerportabilitet kan endast bidra till att öka rörligheten&lt;br&gt;mellan redan existerande aktörer. Detta kan givetvis i sig ha en positiv&lt;br&gt;effekt på konkurrensen men bidrar alltså inte till att fler tjänstetillhanda-&lt;br&gt;hållare ges tillträde till marknaden. Indirekt anslutning via prefix eller&lt;br&gt;förval ger däremot i princip en möjlighet för nya aktörer att komma in på&lt;br&gt;marknaden. Det finns dock begränsningar som innebär att det inte är&lt;br&gt;möjligt för operatörerna att erbjuda tjänster direkt till sina kunder vilket&lt;br&gt;är möjligt för nätoperatörerna, utan de kan endast erbjuda tjänster till nät-&lt;br&gt;ägamas kunder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som redogjorts för tidigare anser regeringen att det är rimligt att&lt;br&gt;ifrågasätta den nuvarande strukturen där tre operatörer i praktiken be-&lt;br&gt;gränsar mångfalden och valfriheten. Såväl nummerportabilitet som in-&lt;br&gt;direkt anslutning utgör endast komplement till det förslag regeringen&lt;br&gt;lämnar här. Ensamma kan de endast ha en mindre effekt på den obalans&lt;br&gt;som råder på marknaden och är således inte tillräckliga för att lösa de&lt;br&gt;problem som tidigare konstaterats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller tilldelningen av ytterligare tillstånd så bedömer Post- och&lt;br&gt;telestyrelsen att ett inbjudningsförfarande för ytterligare ett tillstånd kan&lt;br&gt;genomföras under år 2000. Det handlar främst om ytterligare ett&lt;br&gt;frekvensband i 900 MHz-området (s.k. E-GSM) samt om vissa delar av&lt;br&gt;GSM i 1800-bandet som inte har delats ut tidigare. Myndigheten menar&lt;br&gt;dock att det är mycket osäkert hur stort intresse det finns att etablera ett&lt;br&gt;nytt GSM-nät på den svenska marknaden. Bl.a. kan framhållas att det&lt;br&gt;redan i dag finns en tillståndshavare som inte utnyttjar ett befintligt till-&lt;br&gt;stånd. Det mesta av det frekvensutrymme som kan komma att ställas till&lt;br&gt;förfogande har också vissa nackdelar i jämförelse med GSM 900. Vad&lt;br&gt;gäller det s.k. E-GSM-bandet krävs nya terminaler vilket kan försvåra en&lt;br&gt;ny etablering. Det är generellt sett dyrare att bygga i 1800-bandet. Det är&lt;br&gt;givetvis också svårt för en ny operatör att ta sig in på marknaden då de&lt;br&gt;nuvarande tre har en så stabil ställning. Det är vidare så att lanseringen av&lt;br&gt;UMTS torde dra det omedelbara intresset från ytterligare en GSM-etable-&lt;br&gt;ring hos operatörerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är rimligt att anta att ytterligare en GSM-operatör skulle påverka&lt;br&gt;konkurrenssituationen. I vilken utsträckning beror dock bl.a. på vilka&lt;br&gt;användargrupper den i första hand skulle vända sig till, vilka konkurrens-&lt;br&gt;medel den skulle använda och i hur stor utsträckning de nuvarande&lt;br&gt;operatörerna låst upp sina kunder. Man kan emellertid ifrågasätta om&lt;br&gt;ytterligare en operatör på marknaden kommer att underlätta tjänstetill-&lt;br&gt;handahållares tillgång till de mobila näten. För att detta ska ske måste ju&lt;br&gt;kapacitet i ökad omfattning komma ut på marknaden och villkoren för&lt;br&gt;tillgång till sådan kapacitet förbättras sett ur tjänstetillhandahållarens&lt;br&gt;synvinkel. Endast om dessa förutsättningar är uppfyllda kommer den&lt;br&gt;ökade kapaciteten via konkurrens i infrastrukturledet användarna till del i&lt;br&gt;form av ökat utbud och lägre priser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare en möjlighet är att infora regler om s.k. nationell roaming.&lt;br&gt;Roaming innebär att två operatörer avtalar om att respektive operatörs&lt;br&gt;kunder skall få möjlighet att nyttja den andre operatörens nät när det egna&lt;br&gt;nätet inte är tillgängligt. Mellan operatörer i olika länder finns ett mycket&lt;br&gt;stort antal sådana avtal och det får därför anses vara en välkänd lösning&lt;br&gt;ur såväl teknisk som andra synvinklar. En fördel med detta är att en ny-&lt;br&gt;etablerad operatör genom ett roamingavtal omedelbart kan erbjuda täck-&lt;br&gt;ning i samma geografiska område som partnern. Detta skulle dock endast&lt;br&gt;ha effekt på konkurrensen mellan nätoperatörerna och således inte vara&lt;br&gt;lika långtgående som det förslag regeringen här lämnar. Införandet av&lt;br&gt;obligatorisk nationell roaming skulle vidare kunna ifrågasättas med&lt;br&gt;samma argument och leda till samma principiella och praktiska över-&lt;br&gt;väganden som regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har framförts synpunkter på att det finns ett behov av nationell&lt;br&gt;roaming för att komplettera regeringens förslag. Enligt denna uppfattning&lt;br&gt;är det angeläget att en ny operatör - oavsett om det är på GSM- eller&lt;br&gt;UMTS-marknaden - genom nationell roaming snabbt kan etablera sig på&lt;br&gt;marknaden och överkomma den konkurrensnackdel det innebär att inte&lt;br&gt;omedelbart ha ett fullt utbyggt nät. Man kan konstatera att utformningen&lt;br&gt;av krav på nationell roaming kräver en del ytterligare överväganden.&lt;br&gt;Post- och telestyrelsen har i en skrivelse den 17 december 1999 föreslagit&lt;br&gt;vissa lagändringar i syfte att införa krav på nationell roaming. Rege-&lt;br&gt;ringen bereder för närvarande förslaget med avsikt att under våren&lt;br&gt;komma med ett ställningstagande i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa remissinstanser har framhållit att det vore mer lämpligt att&lt;br&gt;genomföra något eller några av de ovan nämnda förslagen, studera vilka&lt;br&gt;effekter dessa har på konkurrenssituationen och först därefter ta ställning&lt;br&gt;till om det förslag som Post- och telestyrelsen lämnat bör genomföras.&lt;br&gt;Som framgår ovan menar regeringen att de olika förslag som diskuterats&lt;br&gt;endast kan utgöra komplement till regeringens förslag och inte några&lt;br&gt;fullvärdiga alternativ. Regeringen har vidare understrukit att det är ange-&lt;br&gt;läget att agera skyndsamt för att förhindra att konkurrensbegränsningar&lt;br&gt;permanentas och förvärras. Att avvakta utvecklingen skulle innebära att&lt;br&gt;mer eller mindre passivt se om marknaden förändras på det sätt som för-&lt;br&gt;slaget syftar till. Som framgår ovan anser regeringen att det finns en upp-&lt;br&gt;enbar risk att detta inte kommer att ske utan regulatoriska ingrepp. Det är&lt;br&gt;också så att alternativet att genomföra, utvärdera och analysera effekterna&lt;br&gt;av alternativa åtgärder skulle ta flera år. Mot bakgrund av den bedömning&lt;br&gt;av marknadens utveckling som regeringen gjort torde detta inte vara ett&lt;br&gt;realistiskt alternativ. Om man valde denna ansats finns en uppenbar risk&lt;br&gt;att nuvarande marknadsstruktur permanentas och framdeles ställer krav&lt;br&gt;på ännu mer ingripande åtgärder för att tillgodose väsentliga samhälls-&lt;br&gt;intressen på teleområdet. Regeringen menar också att det är lämpligt med&lt;br&gt;hänsyn till att åstadkomma största möjliga förutsebarhet, att på förhand&lt;br&gt;klargöra de villkor som i detta hänseende kommer att gälla för UMTS-&lt;br&gt;banden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kan således konstatera att inget av de olika alternativ som&lt;br&gt;studerats kan i enskildhet eller sammantaget åstadkomma önskvärd&lt;br&gt;effekt, dvs. att främja konkurrensen genom att underlätta för tjänstetill-&lt;br&gt;handahållare att erbjuda mobila teletjänster. Regeringen vill emellertid&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;återigen understryka att det är angeläget att även andra åtgärder för att Prop. 1999/2000:57&lt;br&gt;främja konkurrensen vidtas parallellt.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 En skyldighet införs för nätoperatörer att&lt;br&gt;upplåta nätkapacitet i mobila nät&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;7.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmänt om förslaget och dess förenlighet med&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;gällande rätt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: I telelagen införs en skyldighet för tillstånds-&lt;br&gt;havare som innehar ett telenät för mobila teletjänster att upplåta kapa-&lt;br&gt;citet i nätet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Post- och telestyrelsens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens&lt;br&gt;förslag. Enligt myndighetens förslag skall tillståndshavaren åläggas skyl-&lt;br&gt;digheten genom tillståndsvillkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Följande remissinstanser stödjer i princip Post-&lt;br&gt;och telestyrelsens förslag eller har ingenting att erinra: Länsrätten i&lt;br&gt;Stockholm, Statskontoret, Konsumentverket, Affärsverket svenska kraft-&lt;br&gt;nät, IT-kommissionen, Näringslivets telekommitté, Sonera Sverige AB,&lt;br&gt;Telenordia AB, Sense Communications International AS, RSLCom&lt;br&gt;Sweden AB och icomera AB. Dessa remissinstanser anser generellt att det&lt;br&gt;är angeläget att genomföra åtgärder som förbättrar konkurrensen på&lt;br&gt;dagens mobiltelemarknad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande remissinstanser avvisar eller är tveksamma till förslaget: Kon-&lt;br&gt;kurrensverket, Banverket, Närings- och teknikutvecklingsverket (Nutek),&lt;br&gt;Kommunikationsforskningsberedningen (KFB), IT-foretagen, Industri-&lt;br&gt;förbundet, Telia AB, Europolitan AB, Tele2 AB och Allgon AB. Dessa&lt;br&gt;remissinstanser menar bl.a. att det finns andra, mindre ingripande, regu-&lt;br&gt;latoriska åtgärder för att främja konkurrensen och att genomförandet av&lt;br&gt;Post- och telestyrelsens förslag riskerar att hämma den långsiktiga in-&lt;br&gt;vesteringsviljan. Vissa remissinstanser har också ifrågasatt förslaget från&lt;br&gt;konstitutionella utgångspunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I det följande behandlar regeringen&lt;br&gt;först frågan om den föreslagna skyldigheten att upplåta nätkapacitet bör&lt;br&gt;regleras genom tillståndsvillkor eller direkt i lag. Härefter berörs för-&lt;br&gt;slagets förenlighet med gällande rätt och dess effekt på investerings-&lt;br&gt;viljan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglering i tillståndsvillkor eller direkt i lag?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett införande av en sådan reglering som nu föreslås kan ske antingen&lt;br&gt;direkt i lag eller genom tillståndsvillkor. Post- och telestyrelsen har valt&lt;br&gt;den senare lösningen. Skälen för den valda lösningen har myndigheten&lt;br&gt;utvecklat i den efterföljande skrivelsen den 1 april 1999. Vid en till-&lt;br&gt;ståndsgivning och vid den bedömning av vilka tillståndsvillkor som skall&lt;br&gt;knytas till tillståndet, har myndigheten möjlighet att ta hänsyn till förut-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sättningarna i det enskilda fallet och göra de avvägningar i ekonomiskt&lt;br&gt;och tekniskt hänseende som behövs för bedömningen av om krav på leve-&lt;br&gt;ransplikt bör ställas på den sökande. Tillståndsvillkor skall bestämmas&lt;br&gt;mot bakgrund av de syften lagen skall främja. I den mån tillståndsplikt&lt;br&gt;saknar betydelse härför, bör ett sådant villkor inte ställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid remissbehandlingen har endast Telenordia AB kommenterat&lt;br&gt;frågan. Båda alternativen bör övervägas enligt bolaget. Styrande för valet&lt;br&gt;bör vara tydligheten och möjligheten att säkerställa genomförandet. Sär-&lt;br&gt;skilt viktigt är att ersättningsfrågan tydligt fastställs genom lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En lösning med tillståndsvillkor förutsätter att det finns ett tillstånd att&lt;br&gt;knyta villkoret till. De befintliga tillstånden gäller emellertid endast till-&lt;br&gt;handahållande av mobila teletjänster. De som innehar den nätkapacitet&lt;br&gt;det är fråga om har inget tillstånd att tillhandahålla nätkapacitet. Post-&lt;br&gt;och telestyrelsen har därvid föreslagit att övergångsbestämmelserna bör&lt;br&gt;vara utformade så att de som i dag har tillstånd att bedriva verksamhet&lt;br&gt;avseende tjänster skall anses ha tillstånd att även tillhandahålla nätkapa-&lt;br&gt;citet för motsvarande tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget i denna del har fatt kritik vid remissbehandlingen. Villkor om&lt;br&gt;tillgång till kapacitet i telenäten berör det inbördes ekonomiska för-&lt;br&gt;hållandet mellan enskilda parter. Tillståndsvillkor ges visserligen genom&lt;br&gt;förvaltningsbeslut men är ofta generellt utformade och kan därmed sägas&lt;br&gt;ha drag av normgivning. De överväganden som ligger till grund för be-&lt;br&gt;stämmelserna i 8 kap. 2 § regeringsformen bör därför beaktas i detta&lt;br&gt;sammanhang. Regeringen anser därför att skyldigheten bör komma till&lt;br&gt;uttryck genom lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagets förenlighet med grundlag m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att den föreslagna förpliktelsen är avsedd att omfatta även nu-&lt;br&gt;varande tillstånd har Europolitan AB starkt ifrågasatt förslagets förenlig-&lt;br&gt;het med gällande rätt. Enligt bolaget har det alltsedan det inledde sin&lt;br&gt;verksamhet utgått från att en av de legala förutsättningarna för etablering&lt;br&gt;och bedrivande av mobil televerksamhet är att tillhandahållande av&lt;br&gt;mobila teletjänster erfordrar att operatören bygger upp och driver ett eget&lt;br&gt;radioaccessnät. Tillståndet har utgjort den legala grundval, som gett&lt;br&gt;bolaget möjlighet att göra mycket stora investeringar i verksamhetens&lt;br&gt;vidareutveckling. Investeringsbesluten har byggt på den grundläggande&lt;br&gt;förutsättningen att bolaget under tillståndstiden självt bestämmer över&lt;br&gt;utnyttjandet av det egna accessnätet. Europolitan anser sig således haft&lt;br&gt;berättigade förväntningar om att i vart fall under tillståndstiden kunna&lt;br&gt;nyttiggöra sina investeringar utan någon skyldighet att leverera nätkapa-&lt;br&gt;citet till andra tillhandahållare av mobila teletjänster. Bolaget gör också&lt;br&gt;gällande att de villkorsändringar som kan genomföras beträffande dess&lt;br&gt;tillstånd måste hållas inom ramen för nu gällande lagregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget strider enligt bolagets uppfattning i flera avseenden mot rege-&lt;br&gt;ringsformen (RF), bl.a. mot näringsfriheten enligt 2 kap. 20 § RF.&lt;br&gt;Huvudsyftet med förslaget är enligt bolaget att gynna vissa aktörer på&lt;br&gt;mobiltelemarknaden. Den begränsning som förslaget innebär för bolagets&lt;br&gt;näringsverksamhet uppvägs inte av ett angeläget allmänt intresse.&lt;br&gt;Förslaget är också oförenligt med skyddet för äganderätten i den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;europeiska konventionen angående skydd for de mänskliga rättigheterna&lt;br&gt;och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). Det görs vidare&lt;br&gt;gällande att forslaget står i strid med den förvaltningsrättsliga principen&lt;br&gt;om gynnande förvaltningsbesluts oåterkallelighet. Slutligen anförs att&lt;br&gt;förslaget strider mot vissa EG-rättsliga principer: skyddet för berättigade&lt;br&gt;förväntningar, förbud mot retroaktiv lagstiftning och rättssäkerhetsprin-&lt;br&gt;cipen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även Telia AB, Tele2 AB, IT-företagen och Industriförbundet har fört&lt;br&gt;fram liknande invändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna ändringen i telelagen skall alltså tillämpas även på till-&lt;br&gt;stånd som har meddelats före ikraftträdandet, se övergångsbestämmel-&lt;br&gt;serna. De tillstånd som nu omfattas av förslaget gäller rätten att till-&lt;br&gt;handahålla mobila teletjänster. Dessa meddelades av Post- och telestyrel-&lt;br&gt;sen i mitten av 1990-talet och är tidsbegränsade till utgången av 2004&lt;br&gt;respektive 2005. Sådana tillstånd kan tidsbegränsas med hänsyn till&lt;br&gt;strävandena rörande ett effektivt utnyttjande av radioffekvensspektrum.&lt;br&gt;Även giltighetstiden för tillståndsvillkoren kan tidsbegränsas och även&lt;br&gt;löpa ut tidigare än själva tillståndet. I förarbetena uttalades följande&lt;br&gt;härom (prop. 1992/93:200 s. 118f).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen på telekommunikationsmarknaden håller ett högt&lt;br&gt;tempo. Möjligheterna att tillhandahålla teletjänster kan antas&lt;br&gt;komma att utvidgas allteftersom nya tekniska lösningar introdu-&lt;br&gt;ceras. Nya aktörer kan förutses försöka komma in på marknaden.&lt;br&gt;Marknadsbilden kan till följd av bl.a. dessa förhållanden komma att&lt;br&gt;förändras redan en relativt kort tid efter det att de första tillstånds-&lt;br&gt;havarna har fått sina tillstånd och tillståndsvillkor fastställda.&lt;br&gt;Angivna omständigheter, vilka av naturliga skäl kan vara svåra att&lt;br&gt;förutse i detalj, nödvändiggör att det finns möjlighet att ändra&lt;br&gt;meddelade tillståndsvillkor. Även andra förhållanden, såsom att&lt;br&gt;riksdagen beslutar om en ändrad inriktning för telepolitiken och de&lt;br&gt;syften som skall gälla för telelagens tillämpning, gör att det bör&lt;br&gt;finnas möjlighet att ändra tillståndsvillkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den angivna bakgrunden borde enligt min mening tillstånds-&lt;br&gt;villkoren ha en bestämd giltighetstid, vilken i varje särskilt fall skall&lt;br&gt;fastställas av tillståndsmyndigheten. Innan den bestämda tiden har&lt;br&gt;löpt ut bör myndigheten ta upp frågan om nya och eventuellt änd-&lt;br&gt;rade villkor till behandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller bedömningen av villkorstidens längd framhölls i propo-&lt;br&gt;sitionen vikten av att tillståndshavama far rimliga förutsättningar att&lt;br&gt;planera sin verksamhet. Tiderna skall bestämmas så att utrymme ges för&lt;br&gt;vanliga affärsmässiga bedömningar av framtiden mot bakgrund av in-&lt;br&gt;vesteringsbehov, avkastningskrav etc. Å andra sidan bör beaktas att ut-&lt;br&gt;vecklingen på vissa delar av teleområdet är svår att förutse redan på så&lt;br&gt;kort sikt som tre till fem år. Detta förhållande gör att det inte är orimligt&lt;br&gt;att villkoren kan omprövas efter relativt korta tidsperioder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det däremot gäller fråga om ändring av tillståndsvillkor under&lt;br&gt;löpande villkorsperiod kan enligt 16 § telelagen sådan ske endast enligt&lt;br&gt;förbehåll i meddelade villkor eller efter medgivande av tillståndshavaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De villkor som är förenade med de aktuella tillstånden gäller till ut-&lt;br&gt;gången av 1999 och kan enligt tillståndsbesluten därefter omprövas. I&lt;br&gt;skälen till besluten hänvisar Post- och telestyrelsen till lagens förarbeten&lt;br&gt;och anger att det däri framgår att utvecklingen inom teleområdet är&lt;br&gt;mycket snabb i fråga om nya tekniska lösningar och nya tjänster samt att&lt;br&gt;den nuvarande telepolitiska inriktningen beslutats i en marknadssituation&lt;br&gt;som kommer att vara annorlunda inom några år. För att kunna tillgodose&lt;br&gt;de telepolitiska målsättningarna på ett ändamålsenligt sätt bör myndig-&lt;br&gt;heten enligt vad som anges i besluten därför ha en möjlighet att ompröva&lt;br&gt;villkoren senast vid utgången av år 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund måste det för tillståndshavama ha framstått som&lt;br&gt;alldeles klart redan när tillstånden meddelades att villkoren för tillstånden&lt;br&gt;skulle kunna omprövas för tiden efter utgången av 1999 med beaktande&lt;br&gt;av en marknadssituation som kunde vara väsentligt förändrad. Principen&lt;br&gt;om gynnande förvaltningsbesluts oåterkallelighet hindrar i sig inte att&lt;br&gt;senare tillkommen lagstiftning far effekt på löpande tillstånd. Tillstånds-&lt;br&gt;havama kunde därmed räkna med att en omprövning av villkoren skulle&lt;br&gt;ske inom ramen för den lagstiftning som gällde för verksamheten vid&lt;br&gt;tiden för omprövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 2 kap. 20 § första stycket RF föreskrivs att begränsningar i&lt;br&gt;rätten att driva näring eller utöva yrke får införas endast för att skydda&lt;br&gt;angelägna allmänna intressen och aldrig i syfte enbart att ekonomiskt&lt;br&gt;gynna vissa personer eller företag. Av förarbetena framgår att skyddet har&lt;br&gt;utformats med sikte på ett särskilt moment i närings- och yrkesfriheten,&lt;br&gt;nämligen den ekonomiska sidan av den s.k. likhetsprincipen (prop.&lt;br&gt;1993/94:117 s. 50 f). Denna innebär att alla regleringar på närings- och&lt;br&gt;yrkesfrihetens område måste vara generella i den meningen att alla skall&lt;br&gt;ha möjlighet att konkurrera på lika villkor under förutsättning att de i&lt;br&gt;övrigt uppfyller de krav som kan ställas upp för just det yrket eller&lt;br&gt;näringsgrenen. En inskränkning som införs måste således inte bara till-&lt;br&gt;godose ett angeläget allmänt intresse, den måste också vara generell och&lt;br&gt;far inte leda till att likhetsprincipen åsidosätts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förslag som regeringen nu lägger fram och som kommer att ut-&lt;br&gt;vecklas närmare i det följande innebär att den som har tillstånd att till-&lt;br&gt;handahålla nätkapacitet eller mobila teletjänster och som för verksam-&lt;br&gt;heten innehar ett telenät för sådana teletjänster är skyldig att på mark-&lt;br&gt;nadsmässiga villkor upplåta ledig kapacitet i nätet. Upplåtelsen skall&lt;br&gt;vidare erbjudas på konkurrensneutrala och icke-diskriminerande villkor.&lt;br&gt;Även om den föreslagna förpliktelsen går ut på att upplåta endast sådan&lt;br&gt;kapacitet i nätet som dess ägare i princip inte har behov av måste skyl-&lt;br&gt;digheten ändå sägas innebära en begränsning i närings- och yrkesfriheten.&lt;br&gt;Syftet med förslaget är dock att säkerställa de telepolitiska målen genom&lt;br&gt;att öka konkurrensen på mobiltelemarknaden. Enligt regeringens bedöm-&lt;br&gt;ning tillgodoser detta ett angeläget allmänt intresse och den föreslagna&lt;br&gt;begränsningen har dessutom ingalunda till syfte enbart att gynna vissa&lt;br&gt;personer eller företag. Den föreslagna lagen är generell till sin utform-&lt;br&gt;ning och innebär att var och en som vill tillhandahålla mobila teletjänster&lt;br&gt;har möjlighet att göra detta med upplåten kapacitet om förutsättningarna i&lt;br&gt;övrigt för en upplåtelse är uppfyllda. Förslaget strider därmed inte mot&lt;br&gt;2 kap. 20 § eller mot annan bestämmelse i RF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1 i första tilläggsprotokollet till Europakonventionen tillför- Prop. 1999/2000:57&lt;br&gt;säkrar varje fysisk och juridisk person rätt till respekt för sin egendom.&lt;br&gt;Ingen får berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse och&lt;br&gt;under de förutsättningar som anges i lag och i folkrättens allmänna&lt;br&gt;grundsatser. I ett andra stycke föreskrivs att bestämmelserna i första&lt;br&gt;stycket inte inskränker en stats rätt att genomföra sådan lagstiftning som&lt;br&gt;staten finner nödvändig för att reglera nyttjandet av egendom i överens-&lt;br&gt;stämmelse med det allmännas intresse eller för att säkerställa betalning av&lt;br&gt;skatter eller andra pålagor eller av böter och viten. I 2 kap. 23 § RF före-&lt;br&gt;skrivs att lag eller annan föreskrift inte far meddelas i strid med Sveriges&lt;br&gt;åtaganden på grund av Europakonventionen. Här är artikelns andra&lt;br&gt;stycke närmast av intresse. Där föreskrivs att det måste föreligga ett all-&lt;br&gt;mänt intresse till grund för en inskränkning i nyttjandet av egendom. Det&lt;br&gt;måste enligt Europadomstolens praxis även göras en avvägning mellan&lt;br&gt;detta allmänna intresse och den enskilde ägarens intresse. Om en rimlig&lt;br&gt;balans däremellan inte uppnås kan en inskränkning i rätten att utnyttja&lt;br&gt;egendom strida mot artikel 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämnts innebär förslaget att det bara är ledig kapacitet i nätet som&lt;br&gt;nätägaren är skyldig att upplåta för marknadsmässig ersättning. Det finns&lt;br&gt;enligt regeringens uppfattning därmed inte skäl att anta att förslaget lider&lt;br&gt;av en sådan bristande balans mellan hänsynen till allmänna och enskilda&lt;br&gt;intressen att Europakonventionens skydd för äganderätten blir åsidosatt.&lt;br&gt;Inte heller kan förslaget anses stå i strid med de EG-rättsliga principerna&lt;br&gt;om skydd för berättigade förväntningar och om förbud mot retroaktiv&lt;br&gt;lagstiftning. Förslaget uppfyller vidare enligt regeringens uppfattning de&lt;br&gt;grundläggande rättssäkerhetskrav för lagstiftning som följer av svensk&lt;br&gt;och europeisk rättstradition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Minskad investeringsvilja?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa remissinstanser, bland andra Telia AB, Tele2 AB, Europolitan AB&lt;br&gt;och Konkurrensverket, har framfört att ett genomförande av Post- och&lt;br&gt;telestyrelsens förslag innebär att viljan att investera i befintliga och nya&lt;br&gt;nät för mobil kommunikation kommer att minska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huruvida investeringsviljan riskerar hämmas eller inte om förslaget om&lt;br&gt;tillträde till mobila nät. genomförs har med anledning härav belysts i&lt;br&gt;expertrapporten Reglering av mobiltelemarknaden; ‘open access’ till nät-&lt;br&gt;kapacitet? från Centrum för transportekonomi. I rapporten framhålls att&lt;br&gt;ett problem med förslaget är att investerare kan få uppfattningen att spel-&lt;br&gt;reglerna inte är fasta. Detta skulle i så fall öka riskpremierna och leda till&lt;br&gt;minskad investeringsbenägenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta är dock enligt regeringens mening generellt giltigt för all lag-&lt;br&gt;stiftning. Ambitionen måste vara att skapa klara och tydliga spelregler för&lt;br&gt;alla aktörer på olika marknader. Men detta innebär inte att spelreglerna är&lt;br&gt;konstanta utan de måste utvecklas och förändras i takt med att marknaden&lt;br&gt;utvecklas och förändras. Det gäller att finna en balans mellan behovet av&lt;br&gt;stabila regler och rättssäkerhet å ena sidan och behovet att anpassa&lt;br&gt;regleringen i takt med att de aktiviteter som omfattas av regleringen&lt;br&gt;förändras å den andra. På telemarknaden med en mycket hög föränd-&lt;br&gt;ringstakt är det rimligt att anta att aktörerna tagit med i sina beräkningar&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att regelverket kan komma att ändras. Regeringen har i föregående av-&lt;br&gt;snitt utvecklat sin syn på frågan om möjligheterna att ändra tillstånds-&lt;br&gt;villkor under tillståndets giltighetstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Författarna för vidare ett resonemang om de två huvudsakliga formerna&lt;br&gt;att åstadkomma konkurrens på telemarknaden: dels s.k. anläggningsbase-&lt;br&gt;rad konkurrens (motsvarar vad som brukar kallas infrastrukturkonkur-&lt;br&gt;rens) dvs. konkurrens mellan olika alternativa anläggningar, dels s.k.&lt;br&gt;tjänstebaserad konkurrens, dvs. motsvarande vad som regeringen här&lt;br&gt;föreslår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rapporten dras slutsatsen att det förefaller som om regelsystem som&lt;br&gt;främjar anläggningsbaserad konkurrens ger goda incitament för investe-&lt;br&gt;ringar i nät hos både etablerade och nya företag. Av detta följer, menar&lt;br&gt;utredarna, att regleringar som ger möjligheter för tjänsteföretag att hyra&lt;br&gt;upplösta (”unbundled”) nätkomponenter har motsatt verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa remissinstanser, t.ex. Konkurrensverket, Europolitan AB, Tele2&lt;br&gt;AB, Telia AB, Nutek och KF B stödjer expertrapportens slutsatser. Andra,&lt;br&gt;t.ex. icomera AB och Sense Communications International AS är kritiska&lt;br&gt;och menar bl.a. att man i rapporten inte i tillräckligt hög grad beaktat&lt;br&gt;mobilmarknadens särskilda karaktäristika och att resonemanget är allt för&lt;br&gt;teoretiskt. Även Post- och telestyrelsen har lämnat synpunkter på&lt;br&gt;rapporten. Myndigheten instämmer inte i rapportens slutsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör bedömningen att risken att investeringsviljan hämmas&lt;br&gt;minimeras med den utformning av förslaget som regeringen förordar.&lt;br&gt;Förslagets utformning presenteras närmare i avsnitt 7.2. Regeringen vill&lt;br&gt;dock redan här poängtera vissa aspekter. Dels är det viktigt att under-&lt;br&gt;stryka att skyldigheten att upplåta nätkapacitet endast gäller om det finns&lt;br&gt;tillgänglig kapacitet. Det är endast överkapacitet som skall upplåtas till&lt;br&gt;andra. Således är nätoperatören inte skyldig att upplåta kapacitet som&lt;br&gt;behövs i den egna verksamheten. Dels vill regeringen framhäva att er-&lt;br&gt;sättningen föreslås grundas på marknadsmässiga villkor. Som redogörs&lt;br&gt;för i det följande kommer detta innebära att en skälig avkastning på&lt;br&gt;gjorda och kommande investeringar skall beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill också understryka att upplåtelse av nätkapacitet för&lt;br&gt;tillhandahållande av mobila teletjänster kan vara affärsmässigt motiverad&lt;br&gt;och i sig visa sig var en god intäktskälla. Detta talar för att genomföran-&lt;br&gt;det skulle kunna fa positiva effekter på investeringsviljan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Telia AB framhåller i sitt remissvar att en minskad investeringsvilja&lt;br&gt;särskilt kommer att drabba utbyggnaden av infrastruktur i glesbygd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vare sig nuvarande ordning eller den föreslagna kan ge en garanti för&lt;br&gt;att utbyggnad i olönsamma delar av landet sker. Täckningskrav kan dock&lt;br&gt;i båda fallen användas för att en del av överskottet inom lönsamma om-&lt;br&gt;råden skall användas för att (tidigare än annars) investera i nät i mindre&lt;br&gt;lönsamma delar av landet. På så sätt minimeras risken att stora delar av&lt;br&gt;landet står utan täckning. Alltför långtgående täckningskrav kan emeller-&lt;br&gt;tid leda till att färre eller ingen anser sig kunna åta sig dessa. En risk är då&lt;br&gt;att det därmed inte blir några fungerande nät alls. Det är således ange-&lt;br&gt;läget att finna en balans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som emellertid kan påverkas av om förslaget genomförs är under-&lt;br&gt;laget för en investering. Om en operatör har genomfört en nätinvestering&lt;br&gt;och bara erbjuder sina tjänster till de egna kunderna blir trafikunderlaget&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mindre än om alla användare, oavsett vilken operatör de anlitar, kan ut-&lt;br&gt;nyttja nätinvesteringen. Detta borde förbättra kalkylen för en given ut-&lt;br&gt;byggnad i ett område utan nät. Det leder också till att det kan vara mer&lt;br&gt;lönsamt att investera i ett område där det inte finns någon täckning än att&lt;br&gt;komma in som andra eller tredje nät i ett område där täckning redan&lt;br&gt;finns, om trafikunderlaget där är litet. Den som kombinerar kapacitet från&lt;br&gt;flera nät kan således dra nytta av den sammanlagda täckningen. Rege-&lt;br&gt;ringen menar därför att eftersom fler tjänstetillhandahållare kan fa till-&lt;br&gt;gång till näten kan konkurrensen öka också i områden med endast ett nät,&lt;br&gt;och också bidra till att främja investeringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller utvecklingen av GSM-näten finns det anledning att tro&lt;br&gt;att operatörerna sätter värde på att samma tjänsteutbud finns tillgängligt i&lt;br&gt;hela nätet. Uppgradering av GSM-näten i glesare befolkade områden kan&lt;br&gt;också fa draghjälp av att man vill kunna erbjuda ”UMTS-lika” tjänster&lt;br&gt;(dvs. tjänster som kräver högre överföringskapacitet) även där UMTS&lt;br&gt;(ännu) inte är utbyggt. Geografisk täckning anses allmänt vara av stort&lt;br&gt;värde för operatören. Att denne skulle välja att avstå från en faktiskt till-&lt;br&gt;gänglig täckning verkar inte troligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig utgångspunkt för regeringen är att telekommunikationerna&lt;br&gt;skall bidra till regional balans. Det är angeläget att hela landet far tillgång&lt;br&gt;till den framtida marknaden för mobila kommunikationer, även om ut-&lt;br&gt;byggnaden inte kommer att ske samtidigt i alla regioner. Regeringen&lt;br&gt;kommer noga att följa utvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.2 Förslagets närmare utformning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Vad skall tillhandahållas?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Nätkapacitet för mobila teletjänster skall upp-&lt;br&gt;låtas. All den kapacitet som nätoperatören använder i sin verksamhet&lt;br&gt;skall betraktas som nätkapacitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Post- och telestyrelsens förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte kommenterat&lt;br&gt;förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt regeringens förslag är det nät-&lt;br&gt;kapacitet för mobila teletjänster som skall upplåtas. Nätkapacitet ges en&lt;br&gt;vid definition i telelagen. Nätkapacitet är överföringskapacitet mellan&lt;br&gt;nätanslutningspunkter. Någon distinktion mellan nätanslutningspunkter i&lt;br&gt;det fasta eller mobila telenätet görs inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Telia AB anser i sitt remissvar att begreppet nätkapacitet måste definie-&lt;br&gt;ras och menar att begreppet bör likställas med trafikkapacitet. Bolaget&lt;br&gt;understryker att det inte bör föreligga någon skyldighet för nätinnehavare&lt;br&gt;att tillhandahålla tjänster som tillhandahålls till egna slutkunder även till&lt;br&gt;annan tjänstetillhandahållare. Vidare anser Telia att tillhandahållande av&lt;br&gt;internationell roaming inte kan ingå i definitionen av nätkapacitet då&lt;br&gt;leveransplikten rimligen endast kan omfatta Sverige. Telia framhåller&lt;br&gt;också att det inte är okomplicerat för nätinnehavare att tillhandahålla en&lt;br&gt;renodlad nätkapacitetstjänst. Anledningen är att flera av tjänsterna som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;erbjuds i GSM-näten är integrerade i nätet. Detta gör att det är svårt att&lt;br&gt;skilja tillhandahållandet av nätkapacitet från andra tjänster som finns in-&lt;br&gt;tegrerade i nätet. Telia menar att även begreppet nätanslutningspunkt&lt;br&gt;måste ges en vidare innebörd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen är av den uppfattningen att all den kapacitet som nät-&lt;br&gt;operatören använder i sin verksamhet skall betraktas som nätkapacitet&lt;br&gt;enligt forslaget. Detta motsvarar omfattningen av operatörens tillstånd.&lt;br&gt;Begreppet nätkapacitet är redan definierat i telelagen och regeringen ser&lt;br&gt;ingen anledning att ändra denna definition. Att infora ett nytt begrepp för&lt;br&gt;samma sak, t.ex. trafikkapacitet riskerar att skapa förvirring och rättso-&lt;br&gt;säkerhet. Regeringen finner inte heller någon anledning att i detta sam-&lt;br&gt;manhang närmare definiera begreppet nätanslutningspunkt. Vad som&lt;br&gt;skall tillhandahållas kommer i första hand att avgöras i förhandlingar&lt;br&gt;mellan parterna. Regeringen ser ingen anledning att i onödan standar-&lt;br&gt;disera detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänstetillhandahållaren är den som har avtal med å ena sidan konsu-&lt;br&gt;menterna och å andra sidan nätoperatören. Hur stor del av nätoperatörens&lt;br&gt;nät, t.ex. i fråga om nivå, geografi och tid, som den vill hyra in sig på&lt;br&gt;kommer med all sannolikhet att variera. Det är också avsikten att olika&lt;br&gt;önskemål i dessa avseenden skall kunna tillgodoses inom ramen för för-&lt;br&gt;handlingar mellan parterna. Därmed finns inget entydigt svar på vilka&lt;br&gt;nätelement eller andra funktioner som kommer att handhas av vem. Även&lt;br&gt;SIM-korten (Subscriber Identity Module) kan vara antingen i tjänste-&lt;br&gt;operatörens eget namn där olika nät kan kombineras eller knutet till ett&lt;br&gt;specifikt nät. Telia menar att det är nödvändigt att nätinnehavaren svarar&lt;br&gt;för tillhandahållandet av SIM-kort och HLR (Home Location Registry)&lt;br&gt;för att säkerställa kvaliteten i nätet. Vid roamingavtal accepteras emeller-&lt;br&gt;tid främmande SIM-kort och främmande HLR. Detta kan regleras i avtal&lt;br&gt;mellan parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som är kapacitet i nätet och vad som är en tjänst i nätet kan i vissa&lt;br&gt;fall vara svårt att bedöma. Det kan finnas tjänster som är integrerade i&lt;br&gt;nätet och det kan därför vara svårt att separera en tjänst från nätet. Sådana&lt;br&gt;gränsdragningsfrågor bör emellertid kunna lösas i avtal mellan parterna&lt;br&gt;och ytterst genom rättstillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den funktion som benämns roaming omfattas inte av regeringens för-&lt;br&gt;slag. Sådana avtal är vanliga mellan operatörer i olika länder, s.k. inter-&lt;br&gt;nationell roaming. Inget hindrar givetvis att roamingavtal träffas även&lt;br&gt;mellan operatörer inom samma land. Som redovisats i avsnitt 6.2 bereder&lt;br&gt;regeringen för närvarande Post- och telestyrelsens förslag till lagstiftning&lt;br&gt;om nationell roaming.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldighet att upplåta nätkapacitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den som innehar ett telenät för mobila tele-&lt;br&gt;tjänster och som har tillstånd att tillhandahålla mobila teletjänster eller&lt;br&gt;nätkapacitet skall omfattas av skyldigheten att upplåta nätkapacitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Post- och telestyrelsens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens&lt;br&gt;förslag. Myndigheten föreslår att skyldigheten skall införas genom till-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ståndsvillkor. Detta ger en möjlighet att ta hänsyn till förutsättningar i det&lt;br&gt;enskilda fallet och ställa olika krav på olika operatörer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inte närmare&lt;br&gt;kommenterat denna fråga. Nätoperatörerna anser dock att skyldigheten&lt;br&gt;inte bör gälla nuvarande tillståndshavare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringen anser att skyldigheten att&lt;br&gt;upplåta nätkapacitet för mobila teletjänster skall gälla den som innehar ett&lt;br&gt;telenät för mobila teletjänster och som har tillstånd att tillhandahålla&lt;br&gt;mobila teletjänster eller nätkapacitet. Detta innebär att samtliga till-&lt;br&gt;ståndshavare som agerar på NMT-, GSM- eller den kommande UMTS-&lt;br&gt;marknaden omfattas av skyldigheten. Det finns annars en risk att syftet&lt;br&gt;med förslaget äventyras om inte också befintliga tillståndshavare träffas&lt;br&gt;av förslaget. En orsak till detta är att övergången från GSM till UMTS&lt;br&gt;sannolikt kommer att ske gradvis. De konkurrensbegränsningar som&lt;br&gt;råder på dagens mobiltelemarknad riskerar att överföras till UMTS-&lt;br&gt;marknaden om inte nuvarande nätoperatörer också omfattas av skyldig-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man kan ställa sig frågan om skyldigheten bör begränsas till endast de&lt;br&gt;operatörer som bedöms ha ett betydande inflytande eller den som har en&lt;br&gt;dominerande ställning på den relevanta marknaden. Betydande inflytande&lt;br&gt;anses generellt en operatör ha som har en marknadsandel som överstiger&lt;br&gt;25 procent på den relevanta marknaden. I stor utsträckning har detta in-&lt;br&gt;neburit att det primärt är de före liberaliseringen nationella teleorganisa-&lt;br&gt;tionerna med dominerande ställning eller med monopol som har ansetts&lt;br&gt;ha betydande inflytande. Särskilda regler i telelagen gäller för den som&lt;br&gt;har ett sådant inflytande, bl.a. i fråga om ersättning för samtrafik. På&lt;br&gt;mobiltelemarknaden i Sverige är det för närvarande endast Telia Mobile&lt;br&gt;som har bedömts ha ett betydande inflytande. Med tanke på den mycket&lt;br&gt;snabba utvecklingen på denna marknad och mot bakgrund av de växande&lt;br&gt;marknadsandelar som såväl Tele2 som Europolitan har, kan denna situa-&lt;br&gt;tion komma att förändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet betydande inflytande är heller inte statiskt anknutet till en&lt;br&gt;viss marknadsandel utan kan tolkas olika beroende på marknadssituatio-&lt;br&gt;nen i övrigt. Så är t.ex. inte 25-procentsgränsen definitiv. En medlemsstat&lt;br&gt;kan välja att göra bedömningen att en operatör som har en marknads-&lt;br&gt;andel på mer än 25 procent inte har betydande inflytande eller att en&lt;br&gt;operatör med mindre än 25 procent har betydande inflytande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dominerande ställning är ett begrepp inom konkurrensrätten. En sådan&lt;br&gt;ställning kännetecknas enligt EG-domstolen av en stark ekonomisk ställ-&lt;br&gt;ning hos ett företag som gör det möjligt för företaget att hindra att effek-&lt;br&gt;tiv konkurrens upprätthålls på en relevant marknad genom att medge&lt;br&gt;företaget att i avsevärd utsträckning agera oberoende av sina konkurren-&lt;br&gt;ter och kunder och i sista hand konsumenterna. Motsvarande gäller enligt&lt;br&gt;konkurrenslagen. Frågan om dominerande ställning bedöms utifrån en&lt;br&gt;rad kriterier varav storleken på företagets marknadsandel är en. En annan&lt;br&gt;är storleken på konkurrenternas marknadsandelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Situationen i Sverige i dag är att det finns tre mobilteleoperatörer som&lt;br&gt;kan betraktas som någorlunda jämbördiga vad gäller inflytande på mark-&lt;br&gt;naden även om de har något olika marknadsandelar. Endast en av dessa&lt;br&gt;har bedömts ha betydande inflytande. Om denna operatör också skulle&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bedömas ha en dominerande ställning på en relevant marknad är osäkert.&lt;br&gt;Regeringen anser emellertid att skillnaden i fråga om storleken på mark-&lt;br&gt;nadsandelarna inte är tillräckligt stor för att motivera att olika krav ställs&lt;br&gt;på operatörerna i detta hänseende. Det är således rimligt att krav av&lt;br&gt;samma omfattning ställs på samtliga nätoperatörer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att tillsynsmyndigheten kan utöva en effektiv tillsyn.&lt;br&gt;För att underlätta myndighetens kontroll förordar Post- och telestyrelsen&lt;br&gt;att särredovisning av kostnader och intäkter av nätverksamheten skall&lt;br&gt;ske. En sådan redovisning kan myndigheten kräva med stöd av 23 §&lt;br&gt;första stycket 5 telelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringslivets telekommitté har föreslagit i stället att en strukturell sepa-&lt;br&gt;ration genomförs där tillstånd för att tillhandahålla nätkapacitet som tar i&lt;br&gt;anspråk frekvensutrymme inte ges till företag som tillhandahåller tele-&lt;br&gt;tjänster. Även om detta skulle underlätta myndighetens tillsynsarbete&lt;br&gt;bedömer regeringen att det i dagsläget är tillräckligt att kräva särredovis-&lt;br&gt;ning. Regeringen kan därvid inte dela Telia AB.s uppfattning att ett krav&lt;br&gt;på särredovisning är relevant endast i de fall som krav ställs på kostnads-&lt;br&gt;baserad prissättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt att få tillträde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Alla teleoperatörer utom andra tillståndshavare&lt;br&gt;som innehar telenät för mobila teletjänster har rätt att fa tillträde till&lt;br&gt;tillgänglig kapacitet i de mobila telenäten. Nätkapaciteten skall dock&lt;br&gt;användas för att tillhandahålla mobila teletjänster inom ett allmänt&lt;br&gt;tillgängligt telenät.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Post- och telestyrelsens förslag: Post- och telestyrelsen har inte lämnat&lt;br&gt;motsvarande förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte närmare kommenterat&lt;br&gt;frågan om vilka som skall ha rätt att begära tillträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringen anser att den nätkapacitet&lt;br&gt;som upplåts skall användas för tillhandahållande av mobila teletjänster.&lt;br&gt;Syftet med regeringens förslag är att konkurrensen på mobiltelemarkna-&lt;br&gt;den skall förbättras så att telepolitikens målsättning om att alla i sam-&lt;br&gt;hället skall kunna ta del av effektiva telekommunikationer till lägsta&lt;br&gt;möjliga samhällsekonomiska kostnad kan uppfyllas på ett bättre sätt. Det&lt;br&gt;övergripande telepolitiska målet innebär också att telekommunikatio-&lt;br&gt;nerna skall främja mångfald och valfrihet för användarna. Det är därför&lt;br&gt;rimligt att den nätkapacitet som upplåts används för att tillhandahålla&lt;br&gt;mobila teletjänster inom ett allmänt tillgängligt telenät. Karaktäristiskt&lt;br&gt;för ett allmänt tillgängligt telenät är att det står till allmänhetens för-&lt;br&gt;fogande vilket innebär att det skall vara öppet för en vid krets av an-&lt;br&gt;vändare att ansluta sig till nätet (prop. 1992/93:200 s.91). Syftet med för-&lt;br&gt;slaget är således inte att aktörer skall kunna få tillgång till nätkapacitet&lt;br&gt;och sedan använda denna för intern verksamhet som inte kommer en&lt;br&gt;bredare krets användare till del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man skulle därför kunna begränsa rätten att begära tillgång till endast&lt;br&gt;de som är anmälda att tillhandahålla mobila teletjänster. Emellertid inne-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 57&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bär detta att möjligheten att återförsälja nätkapacitet till aktörer som i sin&lt;br&gt;tur tillhandahåller mobila teletjänster begränsas eftersom återförsäljaren&lt;br&gt;själv inte kommer att tillhandahålla sådana tjänster. En utveckling där&lt;br&gt;t.ex. en marknad för återförsäljning av nätkapacitet uppkommer skulle&lt;br&gt;därmed försvåras. Det är emellertid så att användarna skulle kunna&lt;br&gt;gynnas av en sådan utveckling om denna leder till ett ökat utbud av&lt;br&gt;tjänster till lägre priser. Regeringen ser ingen anledning att hindra detta.&lt;br&gt;Upplåtelse skall därför kunna ske även till återförsäljare av nätkapacitet.&lt;br&gt;Syftet med upplåtelsen måste dock vara att nätkapaciteten i slutskedet&lt;br&gt;skall användas för att tillhandahålla mobila teletjänster till allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldigheten att upplåta tillgänglig kapacitet bör inte vara så om-&lt;br&gt;fattande att den skall gälla även i förhållande till den som redan har tele-&lt;br&gt;nät för mobila teletjänster. Dessa bör därför undantas från möjligheten att&lt;br&gt;begära upplåtelse av kapacitet med stöd av den nu föreslagna bestämmel-&lt;br&gt;sen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensneutrala och icke-diskriminerande villkor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Skyldigheten att upplåta nätkapacitet skall ske&lt;br&gt;på villkor som är konkurrensneutrala och icke-diskriminerande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Post- och telestyrelsens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens.&lt;br&gt;Myndigheten föreslår att skyldigheten skall ske på likvärdiga villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Länsrätten i Stockholm och Statskontoret anser&lt;br&gt;att innebörden av likvärdiga villkor bör förtydligas i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Det bör ankomma på varje nätinne-&lt;br&gt;havare att erbjuda villkor som är icke-diskriminerande i förhållande till&lt;br&gt;vad denne tillämpar för sin egen verksamhet och, om upplåtelse sker till&lt;br&gt;flera, är konkurrensneutrala i förhållandet mellan dessa. Detta innebär att&lt;br&gt;alla som efterfrågar nätkapacitet under likartade förhållanden skall er-&lt;br&gt;bjudas jämförbara priser och villkor. Skillnader i priser och villkor som&lt;br&gt;erbjuds olika marknadsaktörer kan vara försvarbara. De måste emellertid&lt;br&gt;kunna motiveras på objektiv grund. Detta kommer till klart uttryck i rege-&lt;br&gt;ringens förslag. Se vidare författningskommentaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillgänglig kapacitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Skyldigheten att upplåta nätkapacitet gäller bara&lt;br&gt;i den mån det finns tillgänglig kapacitet i nätet och om det kan ske&lt;br&gt;utan att nätet eller dess användare skadas eller att nätets drift störs.&lt;br&gt;Framställs begäran av flera och finns det inte tillgänglig kapacitet för&lt;br&gt;samtliga, avgör tillståndshavaren vems eller vilkas begäran som skall&lt;br&gt;tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Post- och telestyrelsens förslag: Enligt myndighetens förslag skall skyl-&lt;br&gt;digheten gälla endast då begäran är rimlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Banverket och Tele2 AB ifrågasätter om det finns&lt;br&gt;tillgänglig kapacitet i näten. Länsrätten i Stockholm anser att begreppet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rimlig begäran är otydligt och att det bör definieras i lagtexten. Telia AB&lt;br&gt;anser att det föreligger svårigheter att bedöma om begäran är rimlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Skyldigheten att upplåta nätkapacitet&lt;br&gt;kan bli långtgående. Syftet med regeringens förslag är inte att nätopera-&lt;br&gt;törerna skall avhända sig nätkapacitet som behövs för den egna verksam-&lt;br&gt;heten. Det är också angeläget att genomförandet av förslaget inte får till&lt;br&gt;effekt att benägenheten att investera i all televerksamhet, inklusive in-&lt;br&gt;vesteringar i infrastruktur hämmas. Det är därför viktigt att understryka&lt;br&gt;att skyldigheten att upplåta nätkapacitet bara gäller i den mån det finns&lt;br&gt;tillgänglig kapacitet. Det är således endast överkapacitet som nätopera-&lt;br&gt;törerna är skyldiga att upplåta till andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bedömningen av huruvida det finns tillgänglig kapacitet får göras uti-&lt;br&gt;från omständigheterna i det enskilda fallet. Det ger utrymme för skilda&lt;br&gt;lösningar för olika operatörer. Inledningsvis bör fastställas hur mycket&lt;br&gt;kapacitet det totalt finns i nätet. Därefter bör en bedömning göras av hur&lt;br&gt;mycket nätoperatören behöver i den egna verksamheten. Om nätopera-&lt;br&gt;tören gjort investeringar i nätet med avsikten att tillmötesgå ökad efter-&lt;br&gt;frågan från sina egna kunder är det inte rimligt att denna kapacitet skall&lt;br&gt;upplåtas till andra trots att överkapacitet sannolikt temporärt föreligger.&lt;br&gt;Detta innebär att också ett rimligt förväntat framtida behov av nätkapa-&lt;br&gt;citet måste beaktas. Slutligen måste en bedömning göras av det behov av&lt;br&gt;kapacitet som skall tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är vidare angeläget att telenätets driftssäkerhet inte äventyras. En-&lt;br&gt;ligt telelagen skall teleoperatören bl.a. se till att verksamheten uppfyller&lt;br&gt;rimliga krav på god funktion och teknisk säkerhet (18 §). Det behöver&lt;br&gt;knappast påpekas att upprätthållande av nätets kvalitet är en grund-&lt;br&gt;läggande förutsättning för att allmänheten skall få tillgång till effektiva&lt;br&gt;telekommunikationer. En begäran om tillträde till nätet kan därför vägras&lt;br&gt;om väsentliga krav i fråga om nätets driftssäkerhet inte kan uppfyllas, jfr&lt;br&gt;20 § i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa remissinstanser, bland andra Banverket och Tele2 AB, ifråga-&lt;br&gt;sätter om det över huvudtaget finns tillgänglig kapacitet. De menar att för&lt;br&gt;att det skall finnas tillgänglig kapacitet för annat än den egna verksam-&lt;br&gt;heten, krävs att investeringar i nät med allt för stor kapacitet har gjorts.&lt;br&gt;Man undrar om detta är möjligt och menar att det är mer rimligt att anta&lt;br&gt;att operatörerna dimensionerar näten efter egen tillväxt. Regeringen&lt;br&gt;menar emellertid att mobiltelenäten inte rimligen kan utnyttjas fullt hela&lt;br&gt;tiden utan utnyttjandegraden i näten varierar sannolikt över tid och plats.&lt;br&gt;Det är därför inte osannolikt att anta att det föreligger överkapacitet i&lt;br&gt;näten. Det faktum att det också har slutits några avtal om att få tillgång&lt;br&gt;till mobil nätkapacitet stödjer denna slutsats. De krav som kommer att&lt;br&gt;framställas till nätoperatörerna kommer sannolikt också att variera be-&lt;br&gt;roende på vilka typer av mobila teletjänster som tjänstetillhandahållaren&lt;br&gt;tänker sig erbjuda och vilken målgrupp man riktar sig till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Telia AB framhåller att svårigheter kan uppstå att bedöma om en be-&lt;br&gt;gäran är rimlig. Regeringen instämmer i att bedömningsffågor kan uppstå&lt;br&gt;i händelse av tvist. Med den utformning av skyldigheten att upplåta nät-&lt;br&gt;kapacitet som här föreslås menar dock regeringen att eventuella svårig-&lt;br&gt;heter är överkomliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Post- och telestyrelsen har i sin skrivelse den 1 april 1999 framhållit att&lt;br&gt;en nätägare eventuellt kan åläggas en skyldighet att dimensionera nätet så&lt;br&gt;att tillhandahållande av kapacitet blir möjlig. Denna situation kan upp-&lt;br&gt;komma då en bedömning görs att det inte finns kapacitet tillgänglig vid&lt;br&gt;tillfället för begäran men då man anser att det är rimligt att nätoperatören&lt;br&gt;åläggs viss skyldighet att inom en viss begränsad tid dimensionera nätet&lt;br&gt;så att begäran kan tillmötesgås. Regeringen vill därför framhålla att en&lt;br&gt;möjlighet att begära en viss dimensionering av nätet inte ingår i rätten att&lt;br&gt;fa disponera tillgänglig kapacitet. Regeringen anser heller inte att det är&lt;br&gt;lämpligt att införa en sådan dimensioneringsskyldighet. Det föreligger&lt;br&gt;emellertid inget hinder för parterna att avtala om en utbyggnad och vilka&lt;br&gt;villkor som skall gälla för denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan inträffa att en nätoperatör far ett flertal förfrågningar om till-&lt;br&gt;gång till nätkapacitet vid samma tillfälle och att någon möjlighet att till-&lt;br&gt;godose samtliga inte finns. En sådan situation får avgöras i förhandlingar&lt;br&gt;mellan parterna. Nätoperatören har en valfrihet att avgöra vilka förfråg-&lt;br&gt;ningar som skall tillgodoses. Ett krav är dock att villkoren är konkurrens-&lt;br&gt;neutrala och icke-diskriminerande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prissättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Priser och övriga villkor för upplåtelse av nät-&lt;br&gt;kapacitet skall bestämmas på marknadsmässig grund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Post- och telestyrelsens förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Telenordia AB anser att ersättningen bör baseras&lt;br&gt;på kostnaderna. Vissa remissinstanser har också framfört att begreppet&lt;br&gt;marknadsmässiga villkor inte är väl definierat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringens utgångspunkt är att avtal&lt;br&gt;om tillgång till nätkapacitet så långt möjligt bör ingås utan ingripande av&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten. Således är det parterna som på marknadsmässig&lt;br&gt;grund kommer överens om såväl prissättning som övriga villkor. En vik-&lt;br&gt;tig anledning till att regeringen föreslår marknadsmässiga villkor och inte&lt;br&gt;kostnadsbaserade villkor är att regeringen anser det vitalt att inte viljan&lt;br&gt;att investera i nya nät och tjänster hämmas. De investeringar i nät som&lt;br&gt;gjorts av nätoperatörerna är i huvudsak finansierade med riskkapital.&lt;br&gt;Marknadsmässiga villkor innebär att en skälig avkastning på gjorda och&lt;br&gt;framtida investeringar beaktas. Regeringens bedömning är att på så sätt&lt;br&gt;minimeras eventuella negativa effekter med avseende på investeringsin-&lt;br&gt;citamenten. Begreppet marknadsmässiga villkor är inte nytt. Samma kon-&lt;br&gt;struktion finns i 32 § telelagen beträffande viss samtrafik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Telenordia AB har i sitt remissyttrande framhållit att ersättningen bör&lt;br&gt;ske på kostnadsbaserade villkor, i synnerhet för den som bedöms ha be-&lt;br&gt;tydande inflytande på marknaden. Som redogjorts ovan anser emellertid&lt;br&gt;regeringen att viljan att investera i nät inte far riskeras och att det därför&lt;br&gt;är angeläget att upplåtelse skall ske på marknadsmässiga villkor. Av skäl&lt;br&gt;som har redovisats i det tidigare bör regleringen vara densamma för alla&lt;br&gt;nätoperatörer. En särskild reglering av ersättningen bör således inte in-&lt;br&gt;föras för operatörer med ett betydande inflytande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.3 Övriga frågor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Begränsning av tillståndstidens längd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En möjlighet att begränsa giltighetstiden för&lt;br&gt;tillstånd för tillhandahållande av nätkapacitet för mobila teletjänster&lt;br&gt;införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Post- och telestyrelsens förslag: Överensstämmer med regeringens för-&lt;br&gt;slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser har antingen&lt;br&gt;inte kommenterat förslaget eller lämnat det utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt 9 § gäller ett tillstånd enligt&lt;br&gt;telelagen tills vidare. Tillstånd som avser tillhandahållande av mobil&lt;br&gt;teletjänst far dock tidsbegränsas. Som har angetts i det föregående&lt;br&gt;(avsnitt 7.1) hänger det samman med strävandena rörande ett effektivt&lt;br&gt;utnyttjande av radioffekvensspektrum. I förarbetena till bestämmelsen&lt;br&gt;anförs bl.a. att tillståndstiden för innehav och användning av radioutrust-&lt;br&gt;ning är tidsbegränsad enligt lagen (1993:599) om radiokommunikation&lt;br&gt;(prop. 1992/93:200 s. 108f). Det skall finnas en möjlighet att efter ett&lt;br&gt;visst antal år se till att befintliga system görs mer spektrumeffektiva eller&lt;br&gt;att ändra användningen av ett frekvensutrymme så att nya och mer effek-&lt;br&gt;tiva system kan beredas plats. För mobila teletjänster, där abonnentan-&lt;br&gt;slutningen kräver frekvensutrymme, bör även tillstånd enligt telelagen&lt;br&gt;kunna tidsbegränsas. Då bör det eftersträvas att giltighetstiden för till-&lt;br&gt;ståndet enligt telelagen blir densamma som det frekvenstillstånd som ges&lt;br&gt;enligt lagen om radiokommunikation för den radioutrustning som behövs&lt;br&gt;för att tillhandahålla tjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De överväganden som gjordes vid telelagens tillkomst beträffande till-&lt;br&gt;ståndstid för mobila teletjänster är tillämpliga också vad gäller tillhanda-&lt;br&gt;hållande av nätkapacitet för mobila teletjänster. Även i dessa fall bör&lt;br&gt;alltså tillståndstiden kunna begränsas med hänsyn till ett effektivt utnytt-&lt;br&gt;jande av frekvensspektrum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inbjudningsförfarande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Det i 14 § föreskrivna inbjudningsförfarandet&lt;br&gt;skall användas även när fråga uppkommer om att meddela tillstånd för&lt;br&gt;tillhandahållande av nätkapacitet för mobila teletjänster om mot-&lt;br&gt;svarande frekvensbrist råder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Post- och telestyrelsens förslag: Överensstämmer med regeringens för-&lt;br&gt;slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser har antingen&lt;br&gt;inte kommenterat förslaget eller lämnat det utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt 14 § telelagen skall ett särskilt&lt;br&gt;inbjudningsförfarande tillgripas om frekvensutrymmet inte räcker till alla&lt;br&gt;som är intresserade av att driva en verksamhet som avser nya eller&lt;br&gt;väsentligt ändrade mobila teletjänster (se avsnitt 4). När mobila tele-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tjänster tillhandahålls är det i första hand inte vid tillhandahållandet av&lt;br&gt;själva teletjänsten som frekvensutrymmets begränsning gör sig gällande.&lt;br&gt;Det som tar frekvensutrymme i anspråk är i stället den nätkapacitet i form&lt;br&gt;av radiosändare och annan utrustning som är nödvändig för att tillhanda-&lt;br&gt;hålla teletjänsterna. Det kan därför övervägas om det inte vore mer&lt;br&gt;ändamålsenligt att i den situation som är förutsedd i 14 § i stället bjuda ut&lt;br&gt;tillstånd att tillhandahålla nätkapacitet. Det finns därför ett behov av att&lt;br&gt;kunna använda ett inbjudningsförfarande även i de fall då tillståndet en-&lt;br&gt;bart skall avse tillhandahållande av nätkapacitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 9 a § lagen om radiokommunikation finns bestämmelser om ett in-&lt;br&gt;bjudningsförfarande som skall tillämpas om det kan antas att det på grund&lt;br&gt;av frekvensbrist inte är möjligt att meddela tillstånd för innehav och an-&lt;br&gt;vändning av radiosändare för nya eller väsentligt ändrade radioanvänd-&lt;br&gt;ningar åt alla som vill driva verksamheten. Bestämmelsen skall inte till-&lt;br&gt;lämpas i vissa fall, bl.a. om radioanvändningen omfattas av 14 § tele-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ändring som regeringen nu föreslår i 14 § är avsedd att ge till-&lt;br&gt;synsmyndigheten möjlighet att välja ut vilka av flera sökande som skall&lt;br&gt;fa tillstånd att tillhandahålla nätkapacitet för nya eller väsentligt ändrade&lt;br&gt;mobila teletjänster när frekvensbrist kan antas. Urvalet bör i dessa fall&lt;br&gt;grundas på de bedömningar för tillståndsgivning som skall ske enligt&lt;br&gt;telelagen. Därför bör också bestämmelser om ett inbjudningsförfarande i&lt;br&gt;dessa fall finnas i den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvistlösning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Tillsynsmyndighetens befogenhet att i&lt;br&gt;vissa frågor på ansökan av en part besluta vad som skall gälla mellan&lt;br&gt;parterna skall inte omfatta tvister om villkor om upplåtelse enligt&lt;br&gt;23a§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Post- och telestyrelsens förslag: Tillsynsmyndigheten skall ha samma&lt;br&gt;befogenhet att avgöra tvister om upplåtelse av mobil nätkapaciet som&lt;br&gt;exempelvis i fråga om tvister om samtrafikvillkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser har antingen&lt;br&gt;inte kommenterat förslaget eller lämnat det utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning: Post- och telestyrelsen har före-&lt;br&gt;slagit att tillsynsmyndigheten i händelse av tvist ges befogenhet att på&lt;br&gt;ansökan av någon av parterna föreskriva vad som skall gälla mellan&lt;br&gt;parterna, i den utsträckning det behövs för att nätkapacitet enligt 23 a §&lt;br&gt;kan tillhandahållas enligt lagen. En sådan befogenhet har tillsynsmyn-&lt;br&gt;digheten redan nu vid tvist om ett flertal frågor enligt telelagen. Den in-&lt;br&gt;fördes från den 1 juli 1997 vid tvist om samtrafikvillkor. Regeringen ut-&lt;br&gt;talade i det sammanhanget att det mot bakgrund av samtrafikens be-&lt;br&gt;tydelse för säkerställandet av de övergripande telepolitiska målen är av&lt;br&gt;väsentlig betydelse att samtrafik ytterst kan framtvingas genom med-&lt;br&gt;verkan av myndighet (prop. 1996/97:61 s. 67). Tillsynsmyndigheten har&lt;br&gt;därefter tillagts denna befogenhet även i fråga om överlämnande av tele-&lt;br&gt;fonnummer (nummerportabilitet) och förval.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till den konkurrenssituation som råder på detta område&lt;br&gt;föreligger även här ett starkt samhällsintresse av en effektiv ordning för&lt;br&gt;tvistlösning för att kunna säkerställa de telepolitiska målen. Regeringen&lt;br&gt;delar således Post- och telestyrelsens bedömning att tillsynsmyndigheten&lt;br&gt;bör ha motsvarande befogenhet att lösa tvister som vid tvister om sam-&lt;br&gt;trafikvillkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har emellertid riktat allvarliga anmärkningar mot den ordning&lt;br&gt;för tvistlösning som regeringen föreslog i lagrådsremissen, se närmare&lt;br&gt;Lagrådets yttrande i bilaga 3. Lagrådet kan inte tillstyrka den föreslagna&lt;br&gt;lagstiftningen med mindre ändringen i 60 § om tvistlösning stryks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till den kritik som Lagrådet framfört går regeringen inte&lt;br&gt;vidare till riksdagen med lagförslaget i detta avseende. Regeringen avser&lt;br&gt;emellertid överväga frågan ytterligare och kan komma att återkomma till&lt;br&gt;Lagrådet med ett omarbetat förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ordning för tvistlösning som enligt telelagen erbjuds parterna vid&lt;br&gt;tvister om villkor för upplåtelse av nätkapacitet enligt den föreslagna&lt;br&gt;23 a § blir därmed tillsynsmyndighetens möjlighet att medla mellan&lt;br&gt;parterna och att yttra sig i tvisten på begäran av en part (58 § andra&lt;br&gt;stycket). Om tillsynsmyndigheten inte skulle lyckas ena parterna inom&lt;br&gt;ramen för sitt medlingsuppdrag, far tvisten som Lagrådet påpekat föras&lt;br&gt;till allmän domstol enligt reglerna om dispositiva tvistemål. Parterna har&lt;br&gt;också möjlighet att komma överens om att eventuella tvister skall lösas&lt;br&gt;genom skiljeförfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 58 § första stycket finns en bestämmelse som framhåller ett antal&lt;br&gt;frågor som tillsynsmyndigheten skall ägna särskild uppmärksamhet åt vid&lt;br&gt;sin tillsyn, bl.a. upplåtelse av nätkapacitet. Post- och telestyrelsen har&lt;br&gt;föreslagit att även den föreslagna skyldigheten enligt 23 a § uttryckligen&lt;br&gt;skall omfattas av paragrafen. Enligt regeringens bedömning omfattar ut-&lt;br&gt;trycket upplåtelse av nätkapacitet även i frågavarande skyldighet. Den av&lt;br&gt;myndigheten föreslagna kompletteringen synes därför inte erforderlig.&lt;br&gt;Det har framgått av tidigare avsnitt att regeringen anser att även dessa&lt;br&gt;frågor bör ägnas särskild uppmärksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplåtelse av nätkapacitet som tillståndsvillkor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Tillsynsmyndighetens möjlighet att meddela&lt;br&gt;tillståndsvillkor om skyldighet att tillhandahålla nätkapacitet omfattar&lt;br&gt;enligt sin lydelse alla former av nätkapacitet, såväl fast som mobil.&lt;br&gt;Eftersom upplåtelse av mobil nätkapacitet regleras särskilt i 23 a § bör&lt;br&gt;sådana villkor bara omfatta annan nätkapacitet än för mobila tele-&lt;br&gt;tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Post- och telestyrelsens förslag: Myndigheten behandlar inte frågan i&lt;br&gt;sitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte berört frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Vid telelagens tillkomst infördes till-&lt;br&gt;ståndsplikt för att tillhandahålla fasta teleförbindelser om verksamheten&lt;br&gt;hade en viss omfattning. Med begreppet avsågs överföringskapacitet i&lt;br&gt;telenätet. Trots sin benämning torde uttrycket omfatta även mobil kapa-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;citet (jfr prop. 1992/93:200 s. 95). Efter den 1 juli 1997 används i stället Prop. 1999/2000:57&lt;br&gt;begreppet nätkapacitet i lagen. Någon saklig ändring åsyftades inte (prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1996/97:61 s. 93). Tillståndsplikten motiverades med den stora betydelse&lt;br&gt;som tillhandahållandet av s.k. hyrda teleförbindelser har för att åstad-&lt;br&gt;komma ett effektivt telesystem i hela landet. Särskilt betonades betydel-&lt;br&gt;sen för olika former av regional utveckling (prop. 1992/93:200 s. 97).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att säkerställa att det tillhandahålls nätkapacitet som tillgodoser&lt;br&gt;telelagens mål om effektiva telekommunikationer genom konkurrens som&lt;br&gt;t.ex. i fråga om sådana hyrda förbindelser som avses i rådets direktiv&lt;br&gt;92/44/EEG om tillhandahållande av öppna nät för förhyrda förbindelser&lt;br&gt;(EGT L 165, 19.6 1992, s. 27) kan tillsynsmyndigheten enligt 15 § 2 för-&lt;br&gt;ena tillståndet med villkor om skyldighet för tillståndshavaren att med&lt;br&gt;beaktande av tillgänglig kapacitet tillhandahålla nätkapacitet på vissa&lt;br&gt;villkor åt den som efterfrågar denna tjänst. Denna skyldighet har enbart&lt;br&gt;kommit att tillämpas på kapacitet i det fasta telenätet. Med hänsyn till den&lt;br&gt;föreslagna skyldigheten i 23 a § att upplåta kapacitet i mobila telenät bör&lt;br&gt;omfattningen av 15 § 2 uttiyckligen inskränkas till att omfatta enbart&lt;br&gt;annan nätkapacitet än för mobila teletjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhållandet till konkurrenslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En bestämmelse införs i telelagen som syftar till&lt;br&gt;att i förhållande till konkurrenslagen förhindra dubbla sanktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Post- och telestyrelsens förslag: Myndigheten har inte behandlat frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte tagit upp förhållandet&lt;br&gt;till konkurrenslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I telelagen slås fast att konkurrensen&lt;br&gt;är ett viktigt medel att uppnå de telepolitiska målen. Vid den senaste&lt;br&gt;översynen av lagen uttalade regeringen att det vid sidan av generell regle-&lt;br&gt;ring, bl.a. konkurrenslagstiftningen, under en övergångstid finns behov&lt;br&gt;av en särskild sektorreglering inom teleområdet (prop. 1996/97:61 s. 34).&lt;br&gt;Detta medför att samma förfarande från ett företags sida kan bli föremål&lt;br&gt;för åtgärder enligt såväl konkurrenslagen som telelagen. Det bör därför i&lt;br&gt;telelagen införas en bestämmelse som syftar till att förhindra dubbla&lt;br&gt;sanktioner (se vidare författningskommentaren). En motsvarande be-&lt;br&gt;stämmelse för postområdet finns i 17 c § postlagen (1993:1684).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Ekonomiska konsekvenser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna ändringarna innebär att tillsynsmyndigheten far ytterligare&lt;br&gt;arbetsuppgifter. Myndighetens verksamhet finansieras genom de avgifter&lt;br&gt;som betalas av dem som är föremål för tillsyn. Avgifterna skall täcka&lt;br&gt;kostnaderna för verksamheten. Förslaget bör därför inte medföra några&lt;br&gt;ökade kostnader för staten i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget bör få positiva ekonomiska effekter för näringslivet. Som&lt;br&gt;redovisas för närmare i avsnitt 6.1 kommer förslaget att främja utveck-&lt;br&gt;lingen av en dynamisk tjänstesektor. Enligt regeringens bedömning&lt;br&gt;kommer nätoperatörernas investeringsvilja i vart fall inte att påverkas i en&lt;br&gt;negativ riktning. Detta behandlas närmare i avsnitt 7.1.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Författningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;n§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att tidsbegränsa tillstånd enligt lagen utvidgas till att omfatta&lt;br&gt;även tillstånd som avser tillhandahållande av nätkapacitet för mobila&lt;br&gt;teletjänster. Sådana tillstånd har inte tidigare meddelats men kan fram-&lt;br&gt;över komma att meddelas av tillsynsmyndigheten. Av skäl som redo-&lt;br&gt;visats i avsnitt 7.3 bör även sådana tillstånd kunna tidsbegränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har behandlats i avsnitt 7.3 och innebär att det i paragrafen&lt;br&gt;anvisade inbjudningsförfarandet skall användas även i det fall att tillstånd&lt;br&gt;skall meddelas för tillhandahållande av nätkapacitet för nya eller väsent-&lt;br&gt;ligt ändrade mobila teletjänster och det kan antas att det tillgängliga fre-&lt;br&gt;kvensutrymmet inte är tillräckligt för att ge tillstånd åt alla som vill driva&lt;br&gt;sådan verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som har anförts i avsnitt 7.3 omfattar tillsynsmyndighetens möjlighet&lt;br&gt;enligt andra punkten i förevarande bestämmelse att meddela tillstånds-&lt;br&gt;villkor om skyldighet att tillhandahålla nätkapacitet enligt sin lydelse alla&lt;br&gt;former av nätkapacitet, såväl fast som mobil. Eftersom upplåtelse av&lt;br&gt;mobil nätkapacitet regleras särskilt i 23 a § bör motsvarande inskränk-&lt;br&gt;ning göras här och omfatta annan nätkapacitet än för mobila teletjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förpliktelsen omfattar sådana teleoperatörer som innehar ett telenät för&lt;br&gt;mobila teletjänster och som har tillstånd att tillhandahålla mobila tele-&lt;br&gt;tjänster eller nätkapacitet. Således omfattas inte den som innehar ett så-&lt;br&gt;dant telenät enbart för eget behov eftersom något tillstånd enligt telelagen&lt;br&gt;inte krävs i ett sådant fall. Utanför tillämpningsområdet för bestämmelsen&lt;br&gt;faller även telenät för mobila teletjänster som en tillståndshavare innehar&lt;br&gt;i rörelsen men som inte används i den tillståndspliktiga verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med ett telenät avses enligt 1 § en anläggning som är avsedd för för-&lt;br&gt;medling av telemeddelanden. Ett telenät för mobila teletjänster består av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 57&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den fysiska infrastruktur, t.ex. master med radiosändare, som är nödvän-&lt;br&gt;dig för att förmedla mobila teletjänster. För att teletjänsten skall vara&lt;br&gt;mobil enligt lagen fordras att en abonnentanslutning tillhandahålls i en&lt;br&gt;mobil nätanslutningspunkt. Förpliktelsen omfattar därmed inte kapacitet i&lt;br&gt;sådana telenät där radiosändare visserligen kommer till användning, och&lt;br&gt;därigenom tar frekvensutrymme i anspråk, men där anslutningarna inte&lt;br&gt;sker i mobila nätanslutningspunkter. Exempel på sådan användning är&lt;br&gt;fast radio som en del av ett telenät (radiolänkstråk eller lokala accessnät)&lt;br&gt;eller radioanslutning med lokalt begränsad rörlighet liknande den rörlig-&lt;br&gt;het som uppnås med en sladdlös telefon. Det är i samband med tillhanda-&lt;br&gt;hållande av mobila teletjänster som det föreligger brist på frekvensut-&lt;br&gt;rymme.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utanför tillämpningsområdet faller vidare teleoperatörer som till-&lt;br&gt;handahåller mobila teletjänster utan att inneha ett eget telenät. Sådana&lt;br&gt;tjänstetillhandahållare tillhandahåller tjänsterna med nätkapacitet som&lt;br&gt;disponeras med stöd av avtal som ingåtts med nätoperatörerna. Syftet&lt;br&gt;med förevarande bestämmelse är just att få fler sådana tjänstetillhanda-&lt;br&gt;hållare på marknaden. Dessa är således inte förpliktade enligt denna&lt;br&gt;paragraf att vidareupplåta den kapacitet som de disponerar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nätinnehavaren är bara skyldig att upplåta nätkapacitet som är till-&lt;br&gt;gänglig. Med nätkapacitet avses enligt 1 § överföringskapacitet i tele-&lt;br&gt;nätet. Vad som i detta sammanhang närmare ingår i detta och vad som&lt;br&gt;avses med tillgänglig kapacitet har utförligt behandlats i avsnitt 7.2 Ut-&lt;br&gt;gångspunkten för bedömningen om det finns tillgänglig kapacitet är som&lt;br&gt;framhållits tidigare att det finns kapacitet i nätet som innehavaren inte&lt;br&gt;behöver i den egna verksamheten, f det ligger en bedömning inte bara av&lt;br&gt;det behov som omedelbart föreligger utan även en affärsmässig bedöm-&lt;br&gt;ning av en skälig avkastning på såväl gjorda som framtida planerade&lt;br&gt;investeringar mot bakgrund bl.a. av den förväntade utvecklingen av&lt;br&gt;trafikmängden i nätet. Skyldigheten att upplåta kapacitet i nätet föreligger&lt;br&gt;bara om det kan ske utan att väsentliga krav i fråga om driftssäkerhet inte&lt;br&gt;åsidosätts. På inrådan av Lagrådet kommer detta till klart uttryck i lag-&lt;br&gt;texten. Lydelsen har utformats i nära anslutning till hur motsvarande&lt;br&gt;väsentliga krav är formulerat i 20 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 7.2 framhålls att det är nätinnehavaren som avgör vems eller&lt;br&gt;vilkas begäran som skall tillgodoses om flera samtidigt framför anspråk&lt;br&gt;till denne och det inte finns tillgänglig kapacitet för samtliga. Även detta&lt;br&gt;bör, som Lagrådet påpekat, framgå av lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom det är nätinnehavaren som har den närmare kunskapen om&lt;br&gt;nätets struktur och kapacitet och också har kontrollen över nätet måste&lt;br&gt;det ankomma på denne att åtminstone göra sannolikt att det inte finns&lt;br&gt;någon tillgänglig kapacitet i nätet för upplåtelse till annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplåtelse skall ske på marknadsmässiga villkor. Ersättningsfrågan&lt;br&gt;behandlas närmare i avsnitt 7.2. Begreppet finns sedan tidigare i lagen.&lt;br&gt;För viss samtrafik enligt 32 § får nämligen marknadsmässiga villkor be-&lt;br&gt;stämmas. Föreskriften infördes på inrådan av Lagrådet som uttalade bl.a.&lt;br&gt;att en sådan föreskrift förhindrar krav på ersättning och andra villkor som&lt;br&gt;inte ter sig rimliga från marknadsmässiga utgångspunkter och ger därmed&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten en viss hållpunkt för medling (prop. 1996/97:61&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;s. 138). Detta uttalande kan tjäna som vägledning även vid bedömning av&lt;br&gt;vad som är marknadsmässiga villkor enligt denna bestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det grundläggande syftet med upplåtelsen skall vara att mobila tele-&lt;br&gt;tjänster tillhandahålls allmänheten. Detta kommer till uttryck genom att&lt;br&gt;den upplåtna kapaciteten skall användas for att tillhandahålla mobila tele-&lt;br&gt;tjänster inom ett allmänt tillgängligt telenät. Detta innebär inte att den&lt;br&gt;som erhåller nätkapacitet själv måste tillhandahålla teletjänsterna. Det är&lt;br&gt;tillräckligt att den begärda nätkapaciteten, exempelvis efter upplåtelse i&lt;br&gt;andra hand, slutligt kommer allmänheten till del i form av mobila tele-&lt;br&gt;tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen framgår av första stycket att skyldigheten inte gäller i för-&lt;br&gt;hållande till andra tillståndshavare som innehar telenät för mobila tele-&lt;br&gt;tjänster. Den som innehar ett telenät är således inte berättigad att fa&lt;br&gt;nätkapacitet upplåten enligt denna föreskrift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens andra stycke har intagits en bestämmelse om att upp-&lt;br&gt;låtelse skall ske på villkor som är icke-diskriminerande i förhållande till&lt;br&gt;vad tillståndshavaren tillämpar för sin egen verksamhet och, om upp-&lt;br&gt;låtelse sker till flera, är konkurrensneutrala i förhållandet mellan dessa.&lt;br&gt;Ett krav på konkurrensneutrala villkor innebär att tillståndshavaren inte&lt;br&gt;utan saklig grund far särbehandla vissa konkurrenter, dvs. gynna eller&lt;br&gt;missgynna någon konkurrent i förhållande till hur andra behandlas. Om&lt;br&gt;det sker utan objektivt godtagbara skäl kan detta komma att snedvrida&lt;br&gt;förutsättningarna för konkurrens mellan tjänsteleverantörema. Detta kan&lt;br&gt;vara fallet utan att den tillståndshavare som tillämpar de aktuella vill-&lt;br&gt;koren särskilt gynnas. Kravet på konkurrensneutralitet innebär att till-&lt;br&gt;ståndshavaren skall utforma sina villkor så, att upplåtelse av nätkapa-&lt;br&gt;citeten sker efter principer som är rättvist utformade och därmed objek-&lt;br&gt;tivt försvarbara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet förutsätter för sin tillämpning inte att avtal om upplåtelse har&lt;br&gt;träffats med flera tjänsteleverantörer. Ett åsidosättande av kravet kan ske&lt;br&gt;redan om tillståndshavaren erbjuder kapacitet till flera på villkor som inte&lt;br&gt;är konkurrensneutrala mellan dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare krävs att villkoren är icke-diskriminerande i förhållande till vad&lt;br&gt;tillståndshavaren tillämpar för sin egen verksamhet. Kravet på icke-dis-&lt;br&gt;kriminering i detta sammanhang innebär att tillgången till nätkapacitet&lt;br&gt;inte far behandlas som ett konkurrensmedel. Om konkurrenternas villkor&lt;br&gt;för att fa tillgång till kapaciteten till sin utformning eller tillämpning är&lt;br&gt;mindre fördelaktiga än vad nätinnehavaren tillämpar för sin egen verk-&lt;br&gt;samhet kan en diskriminering föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63 £&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En överträdelse av förbuden i 6 eller 19 § konkurrenslagen (1993:20) kan&lt;br&gt;leda till att ett företag drabbas av sanktioner enligt den lagen i form av att&lt;br&gt;företaget åläggs att betala konkurrensskadeavgift eller genom att det ut-&lt;br&gt;döms ett vite. En samordning bör ske så att ett förfarande som blivit&lt;br&gt;föremål för åtgärder enligt konkurrenslagen inte medför att sanktioner&lt;br&gt;påförs enligt denna lag. Av förevarande bestämmelse följer därför att den&lt;br&gt;som åläggs en sanktion enligt konkurrenslagen inte skall åläggas att be-&lt;br&gt;tala vite enligt denna lag för samma handlande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande och övergångsbestämmelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen föreslås träda i kraft den 1 april 2000. Föreskrifterna i 23 a § skall&lt;br&gt;tillämpas även på tillstånd som har beviljats före ikraftträdandet. Detta&lt;br&gt;har vid remissbehandlingen kritiserats från konstitutionella utgångs-&lt;br&gt;punkter. Frågan behandlas i avsnitt 7.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss av Post- och telestyrelsens forslag har yttranden inkommit&lt;br&gt;från Länsrätten i Stockholm, Banverket, Kommunikationsforsknings-&lt;br&gt;beredningen — KFB, Statskontoret, Konkurrensverket, Närings- och tek-&lt;br&gt;nikutvecklingsverket - Nutek, Konsumentverket, IT-kommissionen, AB&lt;br&gt;Stokab, Allgon AB, Europolitan AB, Näringslivets telekommitté, IT-&lt;br&gt;företagen, Affärsverket svenska kraftnät, Sveriges industriförbund, Tele-&lt;br&gt;nordia AB, Telia AB, Teracom AB, Tele2 AB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa frågor i anknytning till myndighetens förslag har belysts i två&lt;br&gt;rapporter. Vid ett remissmöte den 25 oktober 1999 då dessa rapporter&lt;br&gt;behandlades deltog Glocalnet AB, Telia AB, Europolitan AB, IT-före-&lt;br&gt;tagen, Sense Communications International AS, Statskontoret, Sonera&lt;br&gt;Sverige AB, Konkurrensverket, IT-kommissionen, Telitel AB, Tele2 AB,&lt;br&gt;AB Stokab, Näringslivets telekommitté, Industriförbundet, Telenordia&lt;br&gt;AB, MCI WorldCom AB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skriftliga yttranden över dessa rapporter har inkommit från Nutek, Kon-&lt;br&gt;kurrensverket, Affärsverket svenska kraftnät, KFB, Post- och telestyrel-&lt;br&gt;sen, Europolitan AB, Sense Communications International AS, Telia AB,&lt;br&gt;IT-företagen, Tele2 AB, Konsumentverket, icomera AB, RSL COM&lt;br&gt;Sweden AB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i telelagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om telelagen (1993:597)’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 11, 14, 15, 60 och 63 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 23 a §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;11 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd skall gälla tills Ett tillstånd skall gälla tills&lt;br&gt;vidare. Tillstånd som avser till- vidare. Tillstånd som avser till-&lt;br&gt;handahållande av mobil teletjänst handahållande av mobil teletjänst&lt;br&gt;får dock tidsbegränsas. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;eller av nätkapacitet för sådan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verksamhet får dock tidsbegränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När fråga uppkommer om att&lt;br&gt;meddela tillstånd att inom ett all-&lt;br&gt;mänt tillgängligt telenät tillhanda-&lt;br&gt;hålla nya eller väsentligt ändrade&lt;br&gt;mobila teletjänster och det kan an-&lt;br&gt;tas att det frekvensutrymme som&lt;br&gt;kan avsättas för verksamheten inte&lt;br&gt;är tillräckligt för att ge tillstånd åt&lt;br&gt;alla som vill driva sådan verksam-&lt;br&gt;het, skall prövningen ske efter ett&lt;br&gt;förfarande med allmän inbjudan till&lt;br&gt;ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När fråga uppkommer om att&lt;br&gt;meddela tillstånd att inom ett all-&lt;br&gt;mänt tillgängligt telenät tillhanda-&lt;br&gt;hålla nya eller väsentligt ändrade&lt;br&gt;mobila teletjänster eller nätkapa-&lt;br&gt;citet för sådan verksamhet och det&lt;br&gt;kan antas att det frekvensutrymme&lt;br&gt;som kan avsättas för verksamheten&lt;br&gt;inte är tillräckligt för att ge tillstånd&lt;br&gt;åt alla som vill driva sådan verk-&lt;br&gt;samhet, skall prövningen ske efter&lt;br&gt;ett förfarande med allmän inbjudan&lt;br&gt;till ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller när det fre- Detsamma gäller när det fre-&lt;br&gt;kvensutrymme som avsatts för en kvensutrymme som avsatts för&lt;br&gt;mobil teletjänst utökas eller på verksamheter enligt första stycket&lt;br&gt;annat sätt medger att ytterligare utökas eller på annat sätt medger att&lt;br&gt;tillstånd meddelas utan att pågående ytterligare tillstånd meddelas utan&lt;br&gt;användning begränsas. Inbjud- att pågående användning begränsas,&lt;br&gt;ningsförfarandet skall då avse en- Inbjudningsförfarandet skall då&lt;br&gt;dast det frekvensutrymme som avse endast det frekvensutrymme&lt;br&gt;härigenom blivit tillgängligt. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;som härigenom blivit tillgängligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten&lt;br&gt;får meddela föreskrifter om de sakliga grunder som skall tillämpas vid&lt;br&gt;prövning enligt denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen omtryckt 1999:578.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;15 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd enligt 7 § att driva televerksamhet far förenas med villkor om&lt;br&gt;skyldighet för viss tillståndshavare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att på vissa villkor tillhandahålla telefonitjänst till fast nätanslut-&lt;br&gt;ningspunkt åt var och en som efterfrågar denna tjänst,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att med beaktande av tillgäng-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lig kapacitet tillhandahålla nätkapa-&lt;br&gt;citet på vissa villkor åt den som&lt;br&gt;efterfrågar sådan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att med beaktande av tillgäng-&lt;br&gt;lig kapacitet tillhandahålla annan&lt;br&gt;nätkapacitet än som avses i 23 a §&lt;br&gt;på vissa villkor åt den som efter-&lt;br&gt;frågar sådan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. att tillhandahålla information om verksamhetens ägare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. att bedriva verksamheten varaktigt och med god kapacitet och kva-&lt;br&gt;litet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. att på ett visst sätt fullgöra vad som föreskrivs i 23 eller 34 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. att på skäliga villkor i egen telekatalog publicera uppgifter om en-&lt;br&gt;skildas teleabonnemang hos anmälningspliktig i den utsträckning de inte&lt;br&gt;omfattas av tystnadsplikt enligt lag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. att utan särskild ersättning upprätthålla telefonautomater i en om-&lt;br&gt;fattning som i fråga om antal och geografisk utbredning tillgodoser all-&lt;br&gt;mänhetens behov, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. att på skäliga villkor tillhandahålla telefonisttjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten&lt;br&gt;meddelare närmare föreskrifter om det sätt på vilket tillståndsvillkoren&lt;br&gt;skall fullgöras.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;23 a §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den som har tillstånd att till-&lt;br&gt;handahålla mobila teletjänster eller&lt;br&gt;nätkapacitet skall, om tillstånds-&lt;br&gt;havaren för verksamheten innehar&lt;br&gt;ett telenät för mobila teletjänster,&lt;br&gt;tillgodose en begäran om att på&lt;br&gt;marknadsmässiga villkor upplåta&lt;br&gt;nätkapacitet för tillhandahållande&lt;br&gt;av mobila teletjänster enligt 5 § 2 i&lt;br&gt;den utsträckning det finns tillgäng-&lt;br&gt;lig kapacitet i nätet. Skyldigheten&lt;br&gt;gäller inte i förhållande till andra&lt;br&gt;tillståndshavare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplåtelse enligt jorsta stycket&lt;br&gt;skall ske på villkor som är konkur-&lt;br&gt;rensneutrala och icke-diskrimine-&lt;br&gt;rande i förhållande till vad till-&lt;br&gt;ståndshavaren tillämpar för sin&lt;br&gt;egen verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;60 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud som&lt;br&gt;behövs för efterlevnaden av denna lag eller av tillståndsvillkor eller före-&lt;br&gt;skrifter som har meddelats med stöd av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tvist om samtrafikvillkor,&lt;br&gt;villkor för sammankoppling av nät-&lt;br&gt;kapacitet enligt 36 §, överlämnande&lt;br&gt;av telefonnummer enligt 39 § eller&lt;br&gt;förval enligt 40 § skall tillsynsmyn-&lt;br&gt;digheten på ansökan av en part be-&lt;br&gt;sluta vad som skall gälla mellan&lt;br&gt;parterna i de frågor som tvisten&lt;br&gt;gäller, i den mån detta är nödvän-&lt;br&gt;digt för att lagen eller tillståndsvill-&lt;br&gt;kor eller föreskrifter som meddelats&lt;br&gt;med stöd av lagen skall efterlevas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tvist om samtrafikvillkor,&lt;br&gt;upplåtelse av nätkapacitet enligt&lt;br&gt;23 a §, villkor för sammankoppling&lt;br&gt;av nätkapacitet enligt 36 §, över-&lt;br&gt;lämnande av telefonnummer enligt&lt;br&gt;39 § eller förval enligt 40 § skall&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten på ansökan av&lt;br&gt;en part besluta vad som skall gälla&lt;br&gt;mellan parterna i de frågor som&lt;br&gt;tvisten gäller, i den mån detta är&lt;br&gt;nödvändigt för att lagen eller till-&lt;br&gt;ståndsvillkor eller föreskrifter som&lt;br&gt;meddelats med stöd av lagen skall&lt;br&gt;efterlevas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;63 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Förelägganden och förbud enligt denna lag får förenas med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon ålagts att betala kon-&lt;br&gt;kurrensskadeavgift enligt 26 § kon-&lt;br&gt;kurrenslagen (1993:20) eller dömts&lt;br&gt;till att betala vite enligt 59 § samma&lt;br&gt;lag, får vite enligt denna lag inte&lt;br&gt;dömas ut för samma förfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Lagen tillämpas även på tillstånd som har beviljats före ikraftträdan-&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådets yttrande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2000-01-12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Leif&lt;br&gt;Thorsson, regeringsrådet Rune Lavin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 9 december 1999 (Näringsdepartementet) har&lt;br&gt;regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om&lt;br&gt;ändring i telelagen (1993:597).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Peter Holm.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet'.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den fråga som Lagrådet i första hand har att bedöma är förslagets fören-&lt;br&gt;lighet med regeringsformen och Europakonventionen. Under remissbe-&lt;br&gt;handlingen har gjorts gällande - utom annat - att förslaget strider mot&lt;br&gt;2 kap. 18 och 20 §§ regeringsformen. Enligt 18 § första stycket är varje&lt;br&gt;medborgares egendom tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin&lt;br&gt;egendom till det allmänna eller någon enskild genom expropriation eller&lt;br&gt;annat sådant förfogande eller tåla att det allmänna inskränker använd-&lt;br&gt;ningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose ange-&lt;br&gt;lägna allmänna intressen. Enligt 20 § första stycket får begränsningar i&lt;br&gt;rätten att driva näring eller utöva yrke införas endast för att skydda&lt;br&gt;angelägna allmänna intressen och aldrig enbart i syfte att ekonomiskt&lt;br&gt;gynna vissa personer eller företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är närmast bestämmelsen om skydd för närings- och yrkesfrihet&lt;br&gt;som skulle kunna vara tillämplig i förevarande sammanhang. Denna be-&lt;br&gt;stämmelse kom till genom 1994 års beslut om ändringar i 2 kap. rege-&lt;br&gt;ringsformen efter förslag av Fri- och rättighetsutredningen (SOU&lt;br&gt;1993:40). Som exempel på författningsbestämmelser som kan sägas be-&lt;br&gt;gränsa närings- och yrkesfriheten nämner utredningen (s. 115, 300) bl.a.&lt;br&gt;radiolagen (1966:755) som föreskriver att radiosändare far innehas endast&lt;br&gt;efter tillstånd. I förevarande fall kan erinras om att enligt 7 § telelagen&lt;br&gt;tillstånd krävs för den verksamhet som de nu aktuella nätinnehavama&lt;br&gt;utövar. Tvångsupplåtelser av nätkapacitet till andra operatörer bör må-&lt;br&gt;hända uppfattas som ytterligare begränsningar i deras näringsverksamhet;&lt;br&gt;det är så regeringen ser det i lagrådsremissen och Lagrådet har inte an-&lt;br&gt;ledning att inta någon annan ståndpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan begränsning på en redan hårt reglerad marknad bör kunna&lt;br&gt;godtas lättare än om det varit fråga om ett ingripande i en verksamhet&lt;br&gt;som tidigare var fri. Vad som fordras för att godta den angivna begräns-&lt;br&gt;ningen är att den krävs för att skydda angelägna allmänna intressen; det&lt;br&gt;kan inte sägas att den nu föreslagna begränsningen införs i syfte enbart&lt;br&gt;att ekonomiskt gynna vissa personer eller företag. Begreppet ”angelägna&lt;br&gt;allmänna intressen” infördes samtidigt i 2 kap. 18 § första stycket rege-&lt;br&gt;ringsformen som ett led i strävandena att anknyta egendomsskyddet till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europakonventionens principer. I fråga om begreppet anförde Fri- och Prop. 1999/2000:57&lt;br&gt;rättighetsutredningen (SOU 1993:40, Del A, s. 90) följande. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den närmare innebörden av begreppet angelägna allmänna intressen är&lt;br&gt;inte möjlig att precisera. Det är emellertid främst fråga om sådana in-&lt;br&gt;grepp som är motiverade med hänsyn till naturvårds- och miljöintressen.&lt;br&gt;Aven samhällets behov av mark för bostäder och gator och andra kom-&lt;br&gt;munikationsleder m.m. måste kunna tillgodoses. Det slutliga ställnings-&lt;br&gt;tagandet till vad som är ett angeläget allmänt intresse far göras från fall&lt;br&gt;till fall i den politiska beslutsprocessen i enlighet med vad som kan anses&lt;br&gt;vara acceptabelt i ett demokratiskt samhälle. Vi vill här framhålla att den&lt;br&gt;genomgång som vi har gjort av gällande författningar som tillåter ingrepp&lt;br&gt;i annans egendom inte har givit oss anledning att på något sätt sätta i&lt;br&gt;fråga denna lagstiftning utan denna är enligt vår uppfattning väl anpassad&lt;br&gt;till de allmänna intressen som gör sig gällande i detta sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs uttalanden på denna punkt stod sig i allt väsentligt under det&lt;br&gt;fortsatta lagstiftningsarbetet (se prop. 1993/94:117 s. 15 f, 48, KU24 s.&lt;br&gt;29). Det förtjänar anmärkas att i den fastighetsrättsliga lagstiftningen in-&lt;br&gt;går expropriationslagen, som medger expropriation för anläggning som&lt;br&gt;tillgodoser allmänt behov av samfärdsel, transport eller annan kommuni-&lt;br&gt;kation, samt ledningsrättslagen som medger bl.a. rätt att tvångsvis ta i&lt;br&gt;anspråk mark eller annat utrymme för teleledning som ingår i telekom-&lt;br&gt;munikationssystem för allmänt ändamål. Samma var förhållandet vid&lt;br&gt;grundlagsändringen 1994 (den återgivna formuleringen i ledningsrätts-&lt;br&gt;lagen tillkom dock först efter kommittébetänkandet). Ändamålen far&lt;br&gt;därför ses som exempel på vad som vid ändringen kunde anses utgöra&lt;br&gt;angelägna allmänna intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebörden av begreppet angelägna allmänna intressen har behandlats&lt;br&gt;utförligt i Bertil Bengtsson, Grundlagen och fastighetsrätten, 1996, fler-&lt;br&gt;städes, se särskilt s. 82. Se även NJA 1996 s. 110.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förevarande fall är enligt regeringen syftet med lagförslaget att öka&lt;br&gt;konkurrensen på mobiltelemarknaden. Detta får anses vara ett intresse&lt;br&gt;som mot bakgrund av marknadens karaktär av oligopol och de garantier&lt;br&gt;som ges nätinnehavama i form av krav på tillgänglig kapacitet och mark-&lt;br&gt;nadsmässig ersättning far godtas som ett angeläget allmänt sådant. Det är&lt;br&gt;här fråga om värderingar som är av politisk snarare än rättslig natur. En&lt;br&gt;annan fråga är - såsom kraftfullt ifrågasatts under remissförslaget - om&lt;br&gt;förslaget verkligen tillgodoser det angivna intresset. Detta är emellertid&lt;br&gt;en fråga som undandrar sig Lagrådets bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den i förslaget valda lösningen innebär att en ny förpliktelse för&lt;br&gt;nätoperatörerna införs genom lag, inte genom nya villkor som knyts till&lt;br&gt;de tillstånd som meddelas för verksamheten. Därmed kan formellt&lt;br&gt;frågorna undgås om i vilken utsträckning villkor för givna tillstånd kan&lt;br&gt;ändras under tillståndens giltighetstid, vare sig ändringen sker efter det&lt;br&gt;att en kortare giltighetstid för de uppställda villkoren löpt ut eller ej. Här-&lt;br&gt;vidlag kan emellertid noteras att de nu aktuella tillstånd på grund av vilka&lt;br&gt;tre operatörer tillhandahåller mobila teletjänster meddelades vid en tid då&lt;br&gt;enligt dåvarande 13 § telelagen tillstånd kunde förenas med villkor men&lt;br&gt;då lagen inte uttömmande reglerade vilka villkor som fick uppställas.&lt;br&gt;Tillståndshavarna har därför inte haft fog för några förväntningar om att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra villkor inte skulle kunna ställas upp, när villkoren efter utgången&lt;br&gt;av år 1999 kunde omprövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den sakliga innebörden av lagändringen är den samma som om&lt;br&gt;meddelade tillstånd givits en annan innebörd, och genom den föreslagna&lt;br&gt;övergångsbestämmelsen 2 skulle lagändringen tillämpas också på redan&lt;br&gt;beviljade tillstånd som inte eljest skulle kunna omprövas (annat än om så&lt;br&gt;sker enligt allmänna förvaltningsprocessuella grunder, jfr t.ex. RÅ&lt;br&gt;1995:10 på s. 61). Därmed innebär förslaget en retroaktiv lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl regeringsformen som Europakonventionen innehåller förbud mot&lt;br&gt;retroaktiv lagstiftning beträffande straff och andra brottspåföljder (2 kap.&lt;br&gt;10 § första stycket RF respektive artikel 7 Europakonventionen), rege-&lt;br&gt;ringsformen också förbud mot retroaktiv lagstiftning om skatter och stat-&lt;br&gt;liga avgifter (2 kap. 10 § andra stycket). När förbudet mot retroaktiv&lt;br&gt;strafflagstiftning år 1976 överfördes från 8 kap. till 2 kap. RF avvisades -&lt;br&gt;men med utgångspunkt i tanken att retroaktivitet skall undvikas - tanken&lt;br&gt;på ett generellt förbud mot retroaktiv lagstiftning på andra områden än&lt;br&gt;straffrättens (prop. 1975/76:209 s. 125 f, jfr bet. KU 1974:60).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna lagstiftningens retroaktiva effekter innebär i realiteten&lt;br&gt;en skärpning av villkoren för tillhandahållande av mobila teletjänster&lt;br&gt;under löpande tillståndsperiod, vilken inte föranleds av säkerhetskrav och&lt;br&gt;inte heller framtvingats av den tekniska utvecklingen utan som har när-&lt;br&gt;mast kommersiella motiv. Lagstiftningen kan ändå befinnas godtagbar&lt;br&gt;om tillståndsinnehavama garanteras ersättning för sin förlust. Ersätt-&lt;br&gt;ningen kommer enligt förslaget att utges av den som får tillgång till nät-&lt;br&gt;kapacitet i ett befintligt mobilt telenät, och den skall vara marknads-&lt;br&gt;mässig. Enligt vad som utvecklas i remissen skall, när ersättningen be-&lt;br&gt;stäms, säkerställas att tillståndshavaren får sådan avkastning på gjorda&lt;br&gt;och eventuella framtida nätinvesteringar som motiverar investeringen.&lt;br&gt;Ledning skall hämtas från redan slutna avtal. Vad som är marknads-&lt;br&gt;mässigt skall fastställas av marknadens aktörer, men tillståndsmyndig-&lt;br&gt;heten avses få ett visst utrymme för att förhindra krav på ersättning som&lt;br&gt;ter sig uppenbart oskäliga från marknadsmässiga utgångspunkter eller&lt;br&gt;som ställs i syfte att komma undan skyldigheten att upplåta nätkapacitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det anförda får anses innebära att nätinnehavaren vid upplåtelse med&lt;br&gt;stöd av den föreslagna bestämmelsen skall ha rätt till full ersättning för&lt;br&gt;den kapacitet han ställer till annans förfogande. En sådan ersättning får i&lt;br&gt;sig anses godtagbar och medför, tillsammans med reglerna om bedöm-&lt;br&gt;ning av huruvida nätkapacitet föreligger, vilka kort berörs nedan under&lt;br&gt;23 a §, att den föreslagna regleringen kan godtas i förhållande till regle-&lt;br&gt;ringen i regeringsformen och allmänna rättsgrundsatser rörande retro-&lt;br&gt;aktivitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad angår förhållandet till Europakonventionens egendomsskydd&lt;br&gt;bygger detta enligt artikel 1 i första tilläggsprotokollet på en avvägning&lt;br&gt;mellan allmänna och enskilda intressen av liknande slag som den rege-&lt;br&gt;ringsformen föreskriver. Såväl enligt sin ordalydelse som enligt Europa-&lt;br&gt;domstolens praxis vid tillämpningen av artikeln (se Hans Danelius,&lt;br&gt;Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 1997, s. 316 ff) synes denna ge&lt;br&gt;vidare utrymme för att tillgodose allmänna intressen än den svenska&lt;br&gt;regleringen. Hur nämnda praxis kan komma att utvecklas är naturligtvis&lt;br&gt;osäkert, men med hänsyn även i denna fråga till de garantier som för-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;slaget ger nätinnehavarna i form av krav på tillgänglig kapacitet och Prop. 1999/2000:57&lt;br&gt;marknadsmässig ersättning finner Lagrådet inte anledning antaga att för- Bilaga 3&lt;br&gt;slaget skulle strida mot Europakonventionens krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldigheten att upplåta nätkapacitet är beroende av om det finns till-&lt;br&gt;gänglig kapacitet i nätet. Bedömningen av huruvida så är fallet blir bero-&lt;br&gt;ende av flera faktorer, tekniska såväl som ekonomiska. Lagrådet vill all-&lt;br&gt;varligt ifrågasätta om det är möjligt för en myndighet att med någon grad&lt;br&gt;av säkerhet bedöma om det finns nätkapacitet tillgänglig i nätet. Det kan i&lt;br&gt;detta sammanhang noteras att det av remissens motiv framgår att till-&lt;br&gt;ståndshavaren inte behöver ställa någon nätkapacitet till förfogande redan&lt;br&gt;om han gjort sannolikt att någon överkapacitet inte är tillgänglig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen är inbyggda ett antal förutsättningar som inte fullt tydligt&lt;br&gt;framgår av lagtexten. En sådan är att den upplåtna nätkapaciteten skall&lt;br&gt;användas för tjänster riktade till allmänheten (detta får dock även ske via&lt;br&gt;någon som i sin tur upplåter kapaciteten vidare). En annan är att vid kon-&lt;br&gt;kurrens om tillgänglig nätkapacitet det är nätinnehavaren och inte myn-&lt;br&gt;digheten som avgör vem eller vilka sökande som skall prioriteras. En&lt;br&gt;tredje förutsättning är att väsentliga säkerhetskrav i fråga om nätets drift-&lt;br&gt;säkerhet skall vara tillgodosedda för att upplåtelse skall fa ske. Även&lt;br&gt;redaktionellt vidlåder olika brister den föreslagna lydelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet förordar att paragrafens första stycke ges följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Den som innehar ett telenät för mobila teletjänster och som har tillstånd&lt;br&gt;att i det nätet tillhandahålla mobila teletjänster eller nätkapacitet skall&lt;br&gt;tillgodose en begäran att på marknadsmässiga villkor upplåta nätkapacitet&lt;br&gt;för tillhandahållande av mobila teletjänster åt allmänheten. En sådan&lt;br&gt;skyldighet föreligger dock endast i den mån det finns tillgänglig kapacitet&lt;br&gt;i nätet och om det kan ske utan att nätet skadas eller nätets drift störs.&lt;br&gt;Framställs begäran av flera och finns det inte tillgänglig kapacitet för&lt;br&gt;samtliga, avgör tillståndshavaren vems eller vilkas begäran som skall&lt;br&gt;tillgodoses. Skyldigheten gäller inte i förhållande till andra tillstånds-&lt;br&gt;havare som innehar telenät för mobila teletjänster.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad angår det förhållandet, att en begäran om upplåtelse kan göras av&lt;br&gt;någon som i sin tur upplåter nätkapacitet till den som tillhandahåller all-&lt;br&gt;mänheten mobila teletjänster, far det anses tillräckligt att detta framgår av&lt;br&gt;författningskommentaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslagets andra stycke skall upplåtelse av nätkapacitet ske på&lt;br&gt;villkor som är konkurrensneutrala och icke-diskriminerande i förhållande&lt;br&gt;till vad upplåtaren tillämpar för sin egen verksamhet. Upplåtelsen till&lt;br&gt;annan skall enligt första stycket ske på marknadsmässiga villkor, och be-&lt;br&gt;stämmelsen i andra stycket skulle därför synas förutsätta att nätinnehava-&lt;br&gt;ren tillämpar marknadsmässiga villkor gentemot sig själv såsom operatör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrådsremissen framhålls emellertid att mobiltelefoniföretagen är&lt;br&gt;vertikalt integrerade, och någon marknadsmässighet torde därför knap-&lt;br&gt;past tillämpas internt inom företagen. Under föredragningen inför Lag-&lt;br&gt;rådet har också framkommit att avsikten inte varit att ställa krav på t.ex.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;marknadsmässig prissättning internt inom de tillståndshavande företagen&lt;br&gt;utan att kravet på icke-diskriminering syftar på bl.a. tekniska förhållan-&lt;br&gt;den. Detta bör tydliggöras i författningskommentaren. Där framhålls&lt;br&gt;redan att avsikten med kravet på konkurrensneutralitet är att nätinnehava-&lt;br&gt;ren vid upplåtelse av nätkapacitet till flera skall behandla dessa inbördes&lt;br&gt;lika. Lagtexten skulle förslagsvis därför kunna få följande lydelse:&lt;br&gt;”Upplåtelse enligt första stycket skall ske på villkor som är icke-diskri-&lt;br&gt;minerande i förhållande till vad tillståndshavaren tillämpar för sin egen&lt;br&gt;verksamhet och, om upplåtelse sker till flera, är konkurrensneutrala i för-&lt;br&gt;hållandet mellan dessa.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 60 § andra stycket skall vid tvist om upplåtelse av nätkapacitet&lt;br&gt;enligt 23 a § tillsynsmyndigheten på ansökan av en part besluta vad som&lt;br&gt;skall gälla mellan parterna i de frågor som tvisten gäller under vissa&lt;br&gt;angivna förutsättningar. Frågorna kan främst gälla i vilken utsträckning&lt;br&gt;som tillgänglig kapacitet finns i nätet och vilka villkor som skall ingå i&lt;br&gt;upplåtelsen. Av de redan befintliga reglerna i 64 § telelagen följer att&lt;br&gt;tillståndsmyndighetens beslut i en dylik tvist kommer att kunna över-&lt;br&gt;klagas hos länsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tvist som det är fråga om står mellan två enskilda parter. Rättsför-&lt;br&gt;hållandet dem emellan har kunnat regleras eller har reglerats genom av-&lt;br&gt;tal. De har till och med kunnat komma överens om att eventuella tvister&lt;br&gt;skall lösas genom skiljeförfarande. Tvistemål som är av dispositiv art&lt;br&gt;handläggs av allmän domstol enligt rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är en unik företeelse i svensk rätt att ett dispositivt tvistemål&lt;br&gt;mellan två enskilda parter skall prövas av en ordinär förvaltningsmyn-&lt;br&gt;dighet. Några särskilda handläggningsregler skall inte finnas, utan för-&lt;br&gt;valtningslagen blir tillämplig i fallet. Detta medför att officialprincipen,&lt;br&gt;vilken är fastlagd bl.a. i 4 § förvaltningslagen, kommer att gälla. Högst&lt;br&gt;sannolikt är att denna princip inte kommer att kunna samordnas med det&lt;br&gt;förhållandet att de enskilda parterna i själva verket får disponera över&lt;br&gt;processföremålet. Över huvud taget är förvaltningslagens regler inte av-&lt;br&gt;passade för tvåpartsprocess.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De riktigt svåra komplikationerna kan dock förutses uppkomma först&lt;br&gt;sedan tvisten hänskjutits till förvaltningsdomstols prövning. Förvalt-&lt;br&gt;ningsprocessen utgör i grunden en handläggningsform för avgörande av&lt;br&gt;tvister mellan det allmänna och en enskild. Beslutsmyndigheten blir&lt;br&gt;numera automatiskt part hos länsrätt, när målet anhängiggörs genom&lt;br&gt;överklagande av myndighetens beslut. I de mål varom är fråga här&lt;br&gt;kommer således att finnas minst tre parter. De enskilda parterna har de&lt;br&gt;motstridiga intressen som gett upphov till tvisten och är varandras mot-&lt;br&gt;parter. Men vilken roll kommer beslutsmyndigheten att spela? Är be-&lt;br&gt;slutsmyndigheten motpart till envar enskild part så att målet egentligen&lt;br&gt;består av tre olika tvister? Frågor, som också inställer sig, är om be-&lt;br&gt;slutsmyndigheten skall ha en egen klagorätt så snart myndighetens över-&lt;br&gt;klagade beslut inte fastställs och om myndighetens klagorätt kvarstår&lt;br&gt;även om de båda enskilda parterna förklarar sig nöjda med en förvalt-&lt;br&gt;ningsdom. I sammanhanget kan tilläggas att någon motsvarighet till&lt;br&gt;rättegångsbalkens interventionsinstitut inte finns i förvaltningsprocessen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 58 § andra stycket telelagen får tillsynsmyndigheten medla&lt;br&gt;mellan parterna i tvister som rör tillämpningen av lagen eller av före-&lt;br&gt;skrifter eller tillståndsvillkor som har meddelats med stöd av lagen.&lt;br&gt;Denna metod for tvistelösning är väl avpassad for de här avsedda tvis-&lt;br&gt;terna som enligt vad ovan sagts är av dispositiv natur. Tillsynsmyndig-&lt;br&gt;heten bör däremot inte kunna handlägga tvisterna som ordinära förvalt-&lt;br&gt;ningsärenden och fatta beslut som kan överklagas hos länsrätt. Om till-&lt;br&gt;synsmyndigheten inte skulle lyckas ena parterna inom ramen för sitt&lt;br&gt;medlingsuppdrag, far tvisten föras till allmän domstol för prövning enligt&lt;br&gt;reglerna om dispositiva tvistemål. Lagrådet föreslår därför att de i 60 §&lt;br&gt;föreslagna orden ”upplåtelse av nätkapacitet enligt 23 a §” stryks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av vad Lagrådet anfört framgår att förslaget i 23 a § är godtagbart med&lt;br&gt;hänsyn till regeringsformen, Europakonventionen och allmänna rätts-&lt;br&gt;grundsatser rörande retroaktivitet men endast under den uttryckliga förut-&lt;br&gt;sättningen att ersättning till nätinnehavama utgår enligt marknadsmässiga&lt;br&gt;grunder. Det förfarande för fastställande av villkor för upplåtelse av nät-&lt;br&gt;kapacitet enligt 23 a § som föreslås i lagrådsremissen är emellertid som&lt;br&gt;framgår av det förut anförda inte utformat på lämpligt sätt. Förfarandet&lt;br&gt;leder inte med någon grad av säkerhet till att den ersättning som fastställs&lt;br&gt;blir marknadsmässig. Lagrådet kan därför inte tillstyrka den föreslagna&lt;br&gt;lagstiftningen med mindre den av Lagrådet förordade ändringen i fråga&lt;br&gt;om förfarandet genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Näringsdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 januari 2000&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsrådet Freivalds, ordförande, och statsråden Thalén,&lt;br&gt;Winberg, Lindh, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Östros, Messing,&lt;br&gt;Engqvist, Rosengren, Wämersson, Lövdén och Ringholm.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Sahlin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1999/2000:57 Ökad konkurrens på&lt;br&gt;mobiltelemarknaden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Rättsdatablad&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:57&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Författningsrubrik&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser som &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Celexnummer för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inför, ändrar, upp- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;bakomliggande EG-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;häver eller upprepar &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett normgivnings-&lt;br&gt;bemyndigande&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lag om ändring i&lt;br&gt;telelagen (1993:597)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14, 15 §§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Eländers Gotab 59732, Stockholm 2000&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1999/2000:TU8</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1899-01-01 00:00:00</datum>
<status>planerat</status>
<ordning>60</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>2000-01-28 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>2000-01-28 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>2000-02-01 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>2000-02-14 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Näringsdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 07:18:51</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GN0357</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:20:14</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Trafikutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 07:18:51</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1999/2000:TU8</uppgift>
<ref_dok_id>GN01TU8</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>TU8</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Ökad konkurrens på mobiltelemarknaden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:57&lt;br/&gt;
Ökad konkurrens på mobiltelemarknaden</uppgift>
<ref_dok_id>GN02T6</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>T6</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:57 Ökad konkurrens på mobiltelemarknaden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:57&lt;br/&gt;
Ökad konkurrens på mobiltelemarknaden</uppgift>
<ref_dok_id>GN02T7</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>T7</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:57 Ökad konkurrens på mobiltelemarknaden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:57&lt;br/&gt;
Ökad konkurrens på mobiltelemarknaden</uppgift>
<ref_dok_id>GN02T8</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>T8</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:57 Ökad konkurrens på mobiltelemarknaden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:57&lt;br/&gt;
Ökad konkurrens på mobiltelemarknaden</uppgift>
<ref_dok_id>GN02T9</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>T9</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:57 Ökad konkurrens på mobiltelemarknaden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:57&lt;br/&gt;
Ökad konkurrens på mobiltelemarknaden</uppgift>
<ref_dok_id>GN02T10</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>T10</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:57 Ökad konkurrens på mobiltelemarknaden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Eskil Erlandsson  m.fl. (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:57&lt;br/&gt;
Ökad konkurrens på mobiltelemarknaden</uppgift>
<ref_dok_id>GN02T7</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>T7</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:57 Ökad konkurrens på mobiltelemarknaden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Eskil Erlandsson  m.fl. (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Johnny Gylling  och Tuve Skånberg  (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:57&lt;br/&gt;
Ökad konkurrens på mobiltelemarknaden</uppgift>
<ref_dok_id>GN02T6</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>T6</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:57 Ökad konkurrens på mobiltelemarknaden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Johnny Gylling  och Tuve Skånberg  (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Kenth Skårvik  m.fl. (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:57&lt;br/&gt;
Ökad konkurrens på mobiltelemarknaden</uppgift>
<ref_dok_id>GN02T9</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>T9</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:57 Ökad konkurrens på mobiltelemarknaden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Kenth Skårvik  m.fl. (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Monica Öhman  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:57&lt;br/&gt;
Ökad konkurrens på mobiltelemarknaden</uppgift>
<ref_dok_id>GN02T8</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>T8</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:57 Ökad konkurrens på mobiltelemarknaden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Monica Öhman  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Per-Richard Molén  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:57&lt;br/&gt;
Ökad konkurrens på mobiltelemarknaden</uppgift>
<ref_dok_id>GN02T10</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>T10</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:57 Ökad konkurrens på mobiltelemarknaden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Per-Richard Molén  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>