<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2287135</hangar_id>
 <dok_id>GN0350</dok_id>
 <rm>1999/2000</rm>
 <beteckning>50</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1999/2000:50</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Finansdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>50</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>2000-02-03 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:05:39</systemdatum>
 <publicerad>2000-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Ansvaret för fastställande av diskontot m.m.</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GN0350/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GN0350</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GN0350</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1999/2000:50&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Ansvaret för fastställande av diskontot m.m.&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN0350/prop_19992000__50-1.png" style="width:36pt;height:21pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1999/2000:50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 3 februari 2000&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bosse Ringholm&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Finansdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att Sveriges riksbank inte längre skall vara skyl-&lt;br&gt;dig att bestämma och offentliggöra diskontot. Diskontot är numera endast&lt;br&gt;en referensränta utan penningpolitisk betydelse och uppgiften att be-&lt;br&gt;stämma och publicera diskontot har kommit att bli främmande för Riks-&lt;br&gt;bankens verksamhet. Eftersom det emellertid finns ett stort behov av en&lt;br&gt;officiellt fastställd ränta som kan utgöra riktmärke för annan räntesättning&lt;br&gt;i samhället, föreslås att uppgiften att bestämma och offentliggöra dis-&lt;br&gt;kontot läggs på en annan myndighet. I propositionen föreslås att Riks-&lt;br&gt;gäldskontoret övertar denna uppgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslås mindre ändringar i ett antal lagar till följd av överflytt-&lt;br&gt;ningen av uppgiften att bestämma och offentliggöra diskontot. Samtidigt&lt;br&gt;knyts räntan på för mycket avräknad fordran vid återbetalning av skatter&lt;br&gt;och avgifter till räntebestämmelserna i skattebetalningslagen i stället för&lt;br&gt;till diskontot. Syftet är att uppnå en mer enhetlig ordning inom skatte-&lt;br&gt;området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår slutligen att Riksbanken får delta i finansiering in-&lt;br&gt;om ramen för Internationella valutafondens verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 50&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut..................................................................3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext...............................................................................................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges riksbank................................................................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag&amp;nbsp;om ändring&amp;nbsp;i jordabalken............................6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag&amp;nbsp;om ändring&amp;nbsp;i räntelagen (1975:635)............7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag&amp;nbsp;om ändring&amp;nbsp;i lagen (1980:1102) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;handelsbolag och enkla bolag.............................................8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1984:649) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;företagshypotek...................................................................9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1985:146) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter..........10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1992:72) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;koncessionsavgift på televisionens område.......................11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i sjölagen (1994:1009)...........12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;insättningsgaranti..............................................................13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning.............................................................14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund..........................................................................................15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Diskontot...........................................................................15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Internationella valutafonden (IMF)...................................15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ö verv äganden..................................................................................20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmandet av diskontot..............................................20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ränta på för mycket avräknad statlig fordran...................22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Övriga följdändringar........................................................22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Riksbankens medverkan i finansiering inom IMF............23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser...................................25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ekonomiska konsekvenser...............................................................26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Författningskommentar....................................................................27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1385) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges riksbank..............................................................27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:146) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter..........27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Övriga förslag till lagändringar.........................................27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Remissinstanser: departementspromemorian Diskontot som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;referensränta (Ds 1989:76)........................................28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 februari 2000.....29&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i jordabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i räntelagen (1975:635),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bo-&lt;br&gt;lag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i lagen (1984:649) om företagshypotek,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning&lt;br&gt;av skatter och avgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. lag om ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisio-&lt;br&gt;nens område,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. lag om ändring i sjölagen (1994:1009),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:50&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om&lt;br&gt;Sveriges riksbank&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 6 kap. 4 § och 7 kap. 4 § lagen (1988:1385)&lt;br&gt;om Sveriges riksbank&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken skall minst två gånger om året lämna en skriftlig redo-&lt;br&gt;görelse till riksdagens finansutskott om penningpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken skall löpande of-&lt;br&gt;fentliggöra statistiska uppgifter om&lt;br&gt;valuta- och kreditförhållanden.&lt;br&gt;Riksbanken skall även offentlig-&lt;br&gt;göra beslut om diskontoföränd-&lt;br&gt;ringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken skall löpande of-&lt;br&gt;fentliggöra statistiska uppgifter om&lt;br&gt;valuta- och kreditförhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I valutapolitiskt syfte får Riks-&lt;br&gt;banken ta upp utländsk kredit och&lt;br&gt;kredit i utländsk valuta, bevilja&lt;br&gt;kredit till annan centralbank och&lt;br&gt;till Internationella valutafonden,&lt;br&gt;bevilja kredit inom ramen för&lt;br&gt;verksamheten i Banken för inter-&lt;br&gt;nationell betalningsutjämning samt&lt;br&gt;bevilja kredit för Europeiska unio-&lt;br&gt;nens system för medelffistigt fi-&lt;br&gt;nansiellt stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I valutapolitiskt syfte får Riks-&lt;br&gt;banken ta upp utländsk kredit och&lt;br&gt;kredit i utländsk valuta, bevilja&lt;br&gt;kredit till annan centralbank, be-&lt;br&gt;vilja kredit inom ramen för verk-&lt;br&gt;samheten i Banken för internatio-&lt;br&gt;nell betalningsutjämning samt be-&lt;br&gt;vilja kredit för Europeiska unio-&lt;br&gt;nens system för medelfristigt fi-&lt;br&gt;nansiellt stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter medgivande av riksdagen far Riksbanken i valutapolitiskt syfte&lt;br&gt;bevilja kredit till andra internationella finansorgan som Sverige är med-&lt;br&gt;lem i och sluta avtal med annan än centralbank om långsiktiga internatio-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nella låneåtaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken får också efter med-&lt;br&gt;givande av riksdagen av egna me-&lt;br&gt;del tillskjuta insatskapital i Inter-&lt;br&gt;nationella valutafonden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken får efter medgivan-&lt;br&gt;de av riksdagen av egna medel&lt;br&gt;tillskjuta insatskapital i Internatio-&lt;br&gt;nella valutafonden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken får efter medgivande&lt;br&gt;av riksdagen också på annat sätt&lt;br&gt;än som anges i andra och tredje&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen omtryckt 1999:19.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;styckena delta i finansiering inom&lt;br&gt;ramen för Internationella valuta-&lt;br&gt;fondens verksamhet. Något med-&lt;br&gt;givande behövs dock inte om fi-&lt;br&gt;nansieringen har ett valutapo-&lt;br&gt;litiskt syfte eller om det finns sär-&lt;br&gt;skilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i jordabalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 6 kap. 3 § jordabalken&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande ly-&lt;br&gt;delse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en myndighet vid utsökning&lt;br&gt;eller i annat fall fördelar medel&lt;br&gt;mellan rättsägare i fastighet, har&lt;br&gt;borgenär rätt att för fordran, som&lt;br&gt;är förenad med panträtt i fastig-&lt;br&gt;heten, med den företrädesrätt in-&lt;br&gt;teckningen medför enligt lag få&lt;br&gt;betalning ur medlen intill pant-&lt;br&gt;brevets belopp. I den mån detta ej&lt;br&gt;förslår, erhåller borgenären betal-&lt;br&gt;ning ur medlen genom ett tillägg.&lt;br&gt;Detta får icke överstiga femton&lt;br&gt;procent av pantbrevets belopp&lt;br&gt;jämte ränta på detta belopp från&lt;br&gt;den dag då fastigheten utmättes,&lt;br&gt;konkursansökan gjordes eller de&lt;br&gt;medel nedsattes som eljest skall&lt;br&gt;fördelas. Räntan beräknas för år&lt;br&gt;enligt en räntefot som motsvarar&lt;br&gt;det av riksbanken fastställda, vid&lt;br&gt;varje tid gällande diskontot ökat&lt;br&gt;med fyra procentenheter. Föränd-&lt;br&gt;ringar i diskontot som inträffar&lt;br&gt;efter upprättandet av sakägarför-&lt;br&gt;teckning skall inte beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en myndighet vid utsökning&lt;br&gt;eller i annat fall fördelar medel&lt;br&gt;mellan rättsägare i fastighet, har&lt;br&gt;borgenär rätt att för fordran, som&lt;br&gt;är förenad med panträtt i fastig-&lt;br&gt;heten, med den företrädesrätt in-&lt;br&gt;teckningen medför enligt lag få&lt;br&gt;betalning ur medlen intill pant-&lt;br&gt;brevets belopp. I den mån detta ej&lt;br&gt;förslår, erhåller borgenären betal-&lt;br&gt;ning ur medlen genom ett tillägg.&lt;br&gt;Detta får icke överstiga femton&lt;br&gt;procent av pantbrevets belopp&lt;br&gt;jämte ränta på detta belopp från&lt;br&gt;den dag då fastigheten utmättes,&lt;br&gt;konkursansökan gjordes eller de&lt;br&gt;medel nedsattes som eljest skall&lt;br&gt;fördelas. Räntan beräknas för år&lt;br&gt;enligt en räntefot som motsvarar&lt;br&gt;det av Riksgäldskontoret fast-&lt;br&gt;ställda, vid varje tid gällande dis-&lt;br&gt;kontot ökat med fyra procent-&lt;br&gt;enheter. Förändringar i diskontot&lt;br&gt;som inträffar efter upprättandet av&lt;br&gt;sakägarförteckning skall inte be-&lt;br&gt;aktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har flera pantbrev överlämnats som pant för fordran och har inteck-&lt;br&gt;ningarna samma företrädesrätt eller gäller de omedelbart efter varandra,&lt;br&gt;skall bestämmelserna i första stycket om pantbrevets belopp avse pant-&lt;br&gt;brevens sammanlagda belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En borgenärs rätt till betalning omfattar inte tillägget, om pantbrevet&lt;br&gt;har utmätts på ansökan av borgenären eller om pantbrevet är pantförskri-&lt;br&gt;vet till honom i andra hand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Äldre föreskrifter gäller för be-&lt;br&gt;räkning av ränta som avser tid före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;B alken omtryckt 1971:1209.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1985:172.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i räntelagen (1975:635)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 5 och 6 §§ räntelagen (1975:635) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i 2 § andra&lt;br&gt;stycket beräknas ränta för år enligt&lt;br&gt;en räntefot som motsvarar det av&lt;br&gt;riksbanken fastställda, vid vaije tid&lt;br&gt;gällande diskontot med tillägg av&lt;br&gt;två procentenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i 3 eller 4 § be-&lt;br&gt;räknas ränta för år enligt en rän-&lt;br&gt;tefot som motsvarar det av riks-&lt;br&gt;banken fastställda, vid varje tid&lt;br&gt;gällande diskontot med tillägg av&lt;br&gt;åtta procentenheter. Om det vid&lt;br&gt;bestämmande av skadestånd med&lt;br&gt;anledning av personskada skall&lt;br&gt;avräknas förmåner som utgår en-&lt;br&gt;ligt 5 kap. 3 § 1 skadeståndslagen&lt;br&gt;(1972:207), utgör dock tillägget&lt;br&gt;till diskontot för tiden till dess att&lt;br&gt;det har slutligt avgjorts vilka såda-&lt;br&gt;na förmåner som utgår endast två&lt;br&gt;procentenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i 2 § andra&lt;br&gt;stycket beräknas ränta för år enligt&lt;br&gt;en räntefot som motsvarar det av&lt;br&gt;Riksgäldskontoret fastställda, vid&lt;br&gt;vaije tid gällande diskontot med&lt;br&gt;tillägg av två procentenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i 3 eller 4 § be-&lt;br&gt;räknas ränta för år enligt en rän-&lt;br&gt;tefot som motsvarar det av Riks-&lt;br&gt;gäldskontoret fastställda, vid varje&lt;br&gt;tid gällande diskontot med tillägg&lt;br&gt;av åtta procentenheter. Om det vid&lt;br&gt;bestämmande av skadestånd med&lt;br&gt;anledning av personskada skall&lt;br&gt;avräknas förmåner som utgår en-&lt;br&gt;ligt 5 kap. 3 § 1 skadeståndslagen&lt;br&gt;(1972:207), utgör dock tillägget&lt;br&gt;till diskontot för tiden till dess att&lt;br&gt;det har slutligt avgjorts vilka såda-&lt;br&gt;na förmåner som utgår endast två&lt;br&gt;procentenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Äldre föreskrifter gäller för be-&lt;br&gt;räkning av ränta som avser tid före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1984:291.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:1102) om&lt;br&gt;handelsbolag och enkla bolag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 kap. 6 § lagen (1980:1102) om handelsbo-&lt;br&gt;lag och enkla bolag skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vaije räkenskapsår skall en&lt;br&gt;bolagsman tillgodoräknas dels&lt;br&gt;ränta på den insats han hade kvar i&lt;br&gt;bolaget vid räkenskapsårets bör-&lt;br&gt;jan, dels ett skäligt arvode för sin&lt;br&gt;förvaltning av bolagets angelägen-&lt;br&gt;heter. Räntan skall beräknas enligt&lt;br&gt;den räntefot som motsvarar det av&lt;br&gt;riksbanken fastställda diskonto&lt;br&gt;som gällde vid räkenskapsårets&lt;br&gt;början med tillägg av två procen-&lt;br&gt;tenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För varje räkenskapsår skall en&lt;br&gt;bolagsman tillgodoräknas dels&lt;br&gt;ränta på den insats han hade kvar i&lt;br&gt;bolaget vid räkenskapsårets bör-&lt;br&gt;jan, dels ett skäligt arvode för sin&lt;br&gt;förvaltning av bolagets angelägen-&lt;br&gt;heter. Räntan skall beräknas enligt&lt;br&gt;den räntefot som motsvarar det av&lt;br&gt;Riksgäldskontoret fastställda dis-&lt;br&gt;konto som gällde vid räkenskaps-&lt;br&gt;årets början med tillägg av två&lt;br&gt;procentenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Äldre föreskrifter gäller för be-&lt;br&gt;räkning av ränta som avser tid före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:649) om&lt;br&gt;företagshypotek&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 kap. 5 § lagen (1984:649) om företagshy-&lt;br&gt;potek skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En borgenär som har företags-&lt;br&gt;hypotek till säkerhet för sin ford-&lt;br&gt;ran har rätt att vid utmätning eller i&lt;br&gt;konkurs, med den företrädesrätt&lt;br&gt;inteckningen medför enligt lag, få&lt;br&gt;betalt för fordringen ur egendom&lt;br&gt;som omfattas av hypoteket intill&lt;br&gt;företagshypoteksbrevets belopp. I&lt;br&gt;den mån detta inte förslår har bor-&lt;br&gt;genären rätt att få betalt ur egen-&lt;br&gt;domen genom ett tillägg. Tillägget&lt;br&gt;får inte överstiga femton procent&lt;br&gt;av hypoteksbrevets belopp jämte&lt;br&gt;ränta på detta belopp från den dag&lt;br&gt;då egendomen utmättes eller kon-&lt;br&gt;kursansökan gjordes. Räntan be-&lt;br&gt;räknas för år enligt en räntefot som&lt;br&gt;motsvarar det av riksbanken fast-&lt;br&gt;ställda, vid varje tid gällande dis-&lt;br&gt;kontot ökat med fyra procenten-&lt;br&gt;heter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En borgenär som har företags-&lt;br&gt;hypotek till säkerhet för sin ford-&lt;br&gt;ran har rätt att vid utmätning eller i&lt;br&gt;konkurs, med den företrädesrätt&lt;br&gt;inteckningen medför enligt lag, få&lt;br&gt;betalt för fordringen ur egendom&lt;br&gt;som omfattas av hypoteket intill&lt;br&gt;företagshypoteksbrevets belopp. I&lt;br&gt;den mån detta inte förslår har bor-&lt;br&gt;genären rätt att få betalt ur egen-&lt;br&gt;domen genom ett tillägg. Tillägget&lt;br&gt;får inte överstiga femton procent&lt;br&gt;av hypoteksbrevets belopp jämte&lt;br&gt;ränta på detta belopp från den dag&lt;br&gt;då egendomen utmättes eller kon-&lt;br&gt;kursansökan gjordes. Räntan be-&lt;br&gt;räknas för år enligt en räntefot som&lt;br&gt;motsvarar det av Riksgäldskonto-&lt;br&gt;ret fastställda, vid varje tid gällan-&lt;br&gt;de diskontot ökat med fyra pro-&lt;br&gt;centenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har flera hypoteksbrev överlämnats som säkerhet för fordran och har&lt;br&gt;inteckningarna samma företrädesrätt eller gäller de omedelbart efter var-&lt;br&gt;andra, skall bestämmelserna i första stycket om hypoteksbrevets belopp&lt;br&gt;avse hypoteksbrevens sammanlagda belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Borgenärens rätt till betalning ur egendomen gäller, även om ford-&lt;br&gt;ringen har preskriberats eller inte har anmälts av borgenären efter kallelse&lt;br&gt;på okända borgenärer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En borgenärs rätt till betalning omfattar inte tillägget, om hypoteks-&lt;br&gt;brevet utgör säkerhet för honom i andra hand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Äldre föreskrifter gäller för be-&lt;br&gt;räkning av ränta som avser tid före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1985:174.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 * Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 50&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:146) om&lt;br&gt;avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1985:146) om avräkning vid&lt;br&gt;återbetalning av skatter och avgifter skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finner kronofogdemyndigheten att för mycket tagits i anspråk genom&lt;br&gt;avräkning på grund av att en före avräkningen gjord betalning av det all-&lt;br&gt;männas fordran inte beaktats eller fordringen av annan orsak varit uppta-&lt;br&gt;gen till ett för stort belopp, skall kronofogdemyndigheten besluta om&lt;br&gt;rättelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som på grund av rättelsen&lt;br&gt;skall få tillbaka ett belopp skall&lt;br&gt;även erhålla ränta från utgången av&lt;br&gt;den månad då beloppet kom kro-&lt;br&gt;nofogdemyndigheten till handa till&lt;br&gt;och med den månad då beloppet&lt;br&gt;utbetalas. Räntan beräknas enligt&lt;br&gt;en räntesats som motsvarar det av&lt;br&gt;riksbanken fastställda, vid varje&lt;br&gt;tid gällande diskontot. Öretal som&lt;br&gt;uppkommer vid ränteberäkningen&lt;br&gt;bortfaller. Ränta som understiger&lt;br&gt;femtio kronor skall inte utbetalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbetalning med anledning av&lt;br&gt;myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som på grund av rättelsen&lt;br&gt;skall få tillbaka ett belopp skall&lt;br&gt;även erhålla ränta från utgången av&lt;br&gt;den månad då beloppet kom kro-&lt;br&gt;nofogdemyndigheten till handa till&lt;br&gt;och med den månad då beloppet&lt;br&gt;utbetalas. Räntan beräknas enligt&lt;br&gt;samma räntesats som gäller för&lt;br&gt;beräkning av intäktsränta enligt&lt;br&gt;19 kap. 14 § skattebetalnings-&lt;br&gt;lagen (1997:483). Öretal som upp-&lt;br&gt;kommer vid ränteberäkningen&lt;br&gt;bortfaller. Ränta som understiger&lt;br&gt;femtio kronor skall inte utbetalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättelse görs av kronofogde-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Äldre föreskrifter gäller för be-&lt;br&gt;räkning av ränta som avser tid före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:72) om&lt;br&gt;koncessionsavgift på televisionens område&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1992:72) om koncessionsavgift på&lt;br&gt;televisionens område skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lydelse enligt prop. 1999/2000:55 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det belopp som programföretaget har betalat för en viss period&lt;br&gt;överstiger vad företaget skall betala enligt 3 eller 4a § eller enligt beslut&lt;br&gt;av Radio- och TV-verket eller domstol, skall det överskjutande beloppet&lt;br&gt;betalas tillbaka till företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ränta skall betalas pa belopp&lt;br&gt;som återbetalas. Räntan beräknas&lt;br&gt;efter en räntesats motsvarande det&lt;br&gt;av riksbanken fastställda diskonto,&lt;br&gt;som gällde vid utgången av året&lt;br&gt;närmast före det år då åter-&lt;br&gt;betalningen äger rum. Radio- och&lt;br&gt;TV-verket beslutar om ränta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ränta skall betalas pa belopp&lt;br&gt;som återbetalas. Räntan beräknas&lt;br&gt;efter en räntesats motsvarande det&lt;br&gt;av Riksgäldskontoret fastställda&lt;br&gt;diskonto, som gällde vid utgången&lt;br&gt;av året närmast före det år då åter-&lt;br&gt;betalningen äger rum. Radio- och&lt;br&gt;TV-verket beslutar om ränta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Äldre föreskrifter gäller för be-&lt;br&gt;räkning av ränta som avser tid före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.8 Förslag till lag om ändring i sjölagen (1994:1009)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 3 kap. 4 § sjölagen (1994:1009) skall ha föl-&lt;br&gt;jande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en myndighet vid utsökning&lt;br&gt;eller i något annat fall fördelar&lt;br&gt;medel mellan rättsägare i ett skepp&lt;br&gt;eller skeppsbygge har en borgenär&lt;br&gt;rätt att för en fordran som är för-&lt;br&gt;enad med panträtt i egendomen,&lt;br&gt;med den företrädesrätt inteck-&lt;br&gt;ningen medför enligt denna eller&lt;br&gt;annan lag, få betalning ur medlen&lt;br&gt;intill pantbrevets belopp. I den&lt;br&gt;mån detta inte räcker får borgenä-&lt;br&gt;ren betalning ur medlen genom ett&lt;br&gt;tillägg. Detta får inte överstiga&lt;br&gt;femton procent av pantbrevets be-&lt;br&gt;lopp jämte räntan på detta belopp&lt;br&gt;från den dag då egendomen ut-&lt;br&gt;mättes, konkursansökan gjordes&lt;br&gt;eller de medel som av något annat&lt;br&gt;skäl skall fördelas sattes ned.&lt;br&gt;Räntan beräknas för år enligt en&lt;br&gt;räntefot som motsvarar det av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en myndighet vid utsökning&lt;br&gt;eller i något annat fall fördelar&lt;br&gt;medel mellan rättsägare i ett skepp&lt;br&gt;eller skeppsbygge har en borgenär&lt;br&gt;rätt att för en fordran som är för-&lt;br&gt;enad med panträtt i egendomen,&lt;br&gt;med den företrädesrätt inteck-&lt;br&gt;ningen medför enligt denna eller&lt;br&gt;annan lag, få betalning ur medlen&lt;br&gt;intill pantbrevets belopp. I den&lt;br&gt;mån detta inte räcker får borgenä-&lt;br&gt;ren betalning ur medlen genom ett&lt;br&gt;tillägg. Detta får inte överstiga&lt;br&gt;femton procent av pantbrevets be-&lt;br&gt;lopp jämte räntan på detta belopp&lt;br&gt;från den dag då egendomen ut-&lt;br&gt;mättes, konkursansökan gjordes&lt;br&gt;eller de medel som av något annat&lt;br&gt;skäl skall fördelas sattes ned.&lt;br&gt;Räntan beräknas för år enligt en&lt;br&gt;räntefot som motsvarar det av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskontoret fastställda, vid&lt;br&gt;varje tid gällande diskontot ökat&lt;br&gt;med fyra procentenheter. Föränd-&lt;br&gt;ringar i diskontot som inträffar&lt;br&gt;efter upprättandet av en sakägar-&lt;br&gt;förteckning skall inte beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken fastställda, vid varje&lt;br&gt;tid gällande diskontot ökat med&lt;br&gt;fyra procentenheter. Förändringar i&lt;br&gt;diskontot som inträffar efter upp-&lt;br&gt;rättandet av en sakägarförteckning&lt;br&gt;skall inte beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om flera pantbrev har överlämnats som pant för en fordran och inteck-&lt;br&gt;ningarna har samma företrädesrätt eller gäller omedelbart efter varandra,&lt;br&gt;skall bestämmelserna i första stycket om pantbrevets belopp avse pant-&lt;br&gt;brevens sammanlagda belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En borgenärs rätt till betalning omfattar inte tillägget, om pantbrevet&lt;br&gt;har utmätts på ansökan av borgenären eller om pantbrevet är pantförskri-&lt;br&gt;vet till borgenären i andra hand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Äldre föreskrifter gäller för be-&lt;br&gt;räkning av ränta som avser tid före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om&lt;br&gt;insättningsgaranti&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden skall årligen bestämma hur stort belopp varje institut skall&lt;br&gt;betala i avgift. Avgiften skall betalas inom en månad från dagen för be-&lt;br&gt;slutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiften skall motsvara summan av institutets insättningar till den del&lt;br&gt;de omfattas av garantin, multiplicerat med lägst 80 procent och högst 120&lt;br&gt;procent av det tal som tillämpas enligt 12 § andra eller tredje stycket.&lt;br&gt;Avgiften skall bestämmas med hänsyn till institutets kapitaltäcknings-&lt;br&gt;grad, beräknad enligt 2 kap. 1 § lagen (1994:2004) om kapitaltäckning&lt;br&gt;och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dröjsmålsränta skall tas ut på&lt;br&gt;avgifter som inte betalas i rätt tid,&lt;br&gt;om det inte finns särskilda skäl&lt;br&gt;mot det. Dröjsmålsränta skall be-&lt;br&gt;räknas för år enligt en räntefot som&lt;br&gt;motsvarar det av Riksbanken fast-&lt;br&gt;ställda, vid vaije tid gällande dis-&lt;br&gt;kontot med tillägg av åtta procen-&lt;br&gt;tenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dröjsmålsränta skall tas ut på&lt;br&gt;avgifter som inte betalas i rätt tid,&lt;br&gt;om det inte finns särskilda skäl&lt;br&gt;mot det. Dröjsmålsränta skall be-&lt;br&gt;räknas för år enligt en räntefot som&lt;br&gt;motsvarar det av Riksgäldskonto-&lt;br&gt;ret fastställda, vid varje tid gällan-&lt;br&gt;de diskontot med tillägg av åtta&lt;br&gt;procentenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Äldre föreskrifter gäller för be-&lt;br&gt;räkning av ränta som avser tid före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1997:119.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Sveriges riksbank anmälde 1988 till Finansdepartementet att banken av-&lt;br&gt;såg att avskaffa diskontot. Med anledning av detta utarbetades en pro-&lt;br&gt;memoria inom Finansdepartementet, Diskontot som referensränta (Ds&lt;br&gt;1989:76). I denna föreslogs att Riksbankens diskonto skulle finnas kvar,&lt;br&gt;men som referensränta i stället för ett penningpolitiskt instrument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian remissbehandlades. En förteckning över remissinstans-&lt;br&gt;erna finns i bilaga 1. Remissvaren finns tillgängliga i lagstiftningsärendet&lt;br&gt;(dnr Fi88/2141).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den dåvarande utformningen i 8 kap. regeringsformen av normgiv-&lt;br&gt;ningsreglema rörande riksdagens myndigheter innebar att ärendet kom att&lt;br&gt;fördröjas. Handläggningen inom departementet avvaktade den ändring av&lt;br&gt;grundlagen som kom att träda i kraft den 1 januari 1992 (bet.&lt;br&gt;1990/9l:KU20,rskr. 1990/91:101, bet. 1991/92:KU2, rskr. 1991/92:3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mars 1992 meddelade Riksbanken att den skulle komma att fastställa&lt;br&gt;diskontot helt på basis av ränteutvecklingen under senaste kvartalet och&lt;br&gt;att diskontot därmed skulle vara frikopplat från penningpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 1 januari 1999 trädde lagstiftning i kraft som innebar att Riksban-&lt;br&gt;kens arbetsuppgifter renodlades (prop. 1997/98:40, bet. 1997/98:KU15,&lt;br&gt;rskr. 1997/98:147, bet. 1998/99:KU2, rskr. 1998/99:6). Frågan om vem&lt;br&gt;som skall beräkna diskontot kom därmed att åter bli aktuell och bered-&lt;br&gt;ningen av detta ärende återupptogs i Regeringskansliet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen behandlas också ett ärende som har sitt ursprung i ett&lt;br&gt;av Internationella valutafonden (IMF) på senare tid framfört önskemål&lt;br&gt;om att Riksbanken skall delta i finansieringen av den utlåning som admi-&lt;br&gt;nistreras av IMF till förmån enbart för utvecklingsländerna (s.k. mjuka&lt;br&gt;lån).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken anser att den lagliga grunden för Riksbankens medverkan i&lt;br&gt;sådan finansiering är oklar. Riksbanken har därför i en skrivelse till rege-&lt;br&gt;ringen den 25 november 1999 (dnr Fil999/4605) hemställt att regeringen&lt;br&gt;lämnar ett förslag till riksdagen om ändring i 7 kap. 4 § lagen&lt;br&gt;(1988:1385) om Sveriges riksbank.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har, mot bakgrund av att Riksbanken är den enda berörda&lt;br&gt;myndigheten, ansett att det inte finns behov av att låta remissbehandla&lt;br&gt;skrivelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets yttrande över lagförslagen har inte inhämtats. Ändringarna i&lt;br&gt;lagen om Sveriges riksbank berör inte sådana föreskrifter som Lagrådet&lt;br&gt;skall granska. Flertalet av de övriga lagar som föreslås bli ändrade berör&lt;br&gt;visserligen ämnen som faller under Lagrådets granskningsområde men&lt;br&gt;ändringsförslagen innebär, med ett undantag, endast mindre justeringar.&lt;br&gt;Undantaget avser förslaget om ändring i lagen om avräkning vid återbe-&lt;br&gt;talning av skatter och avgifter. Denna ändring innebär dock endast en&lt;br&gt;justering av räntenivån på belopp som i vissa fall betalas från det allmän-&lt;br&gt;na till enskilda. Samtliga de föreslagna lagändringar som faller under&lt;br&gt;Lagrådets granskningsområde är därför av sådan beskaffenhet att Lag-&lt;br&gt;rådets hörande inte behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Diskontot&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Benämningen diskonto kommer från den tid då allmänheten kunde belåna&lt;br&gt;växlar i Riksbanken. Räntan kallades diskonto. Under efterkrigstiden&lt;br&gt;utgjorde diskontot den ränta som bankerna betalade för sina krediter i&lt;br&gt;Riksbanken. Krediter över ett visst belopp gavs dock till en högre ränta,&lt;br&gt;den s.k. straffräntan. Genom diskontot och straffräntan påverkade Riks-&lt;br&gt;banken bankernas in- och utlåningsräntor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Villkoren och formerna för bankernas upplåning i Riksbanken har för-&lt;br&gt;ändrats under åren. När ränteregleringen avskaffades 1985 försvann det&lt;br&gt;nära sambandet mellan Riksbankens nyckelräntor och marknadsräntorna.&lt;br&gt;Diskontot och straffräntan styrde emellertid fortfarande kostnaderna för&lt;br&gt;bankernas kortfristiga lån i Riksbanken. År 1986 ersattes dock dessa&lt;br&gt;räntesatser av en räntetrappa. Därmed upphörde diskontot att ha betydel-&lt;br&gt;se som penningpolitiskt instrument. En förändring av diskontot har där-&lt;br&gt;efter snarast utgjort en anpassning till rådande ränteläge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom åtskilliga lagar och avtal hänvisade till diskontot angavs i den&lt;br&gt;då nya lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank att Riksbanken måste&lt;br&gt;offentliggöra beslut om ändring av diskontot. År 1988 anmälde Riks-&lt;br&gt;banken emellertid till Finansdepartementet sin avsikt att avskaffa&lt;br&gt;diskontot. Av den departementspromemoria som därefter utarbetades -&lt;br&gt;Diskontot som referensränta, Ds 1989:76 - och av den efterföljande re-&lt;br&gt;missbehandlingen framgick att det var väl motiverat att avskaffa diskon-&lt;br&gt;tot som penningpolitiskt instrument. Det kom emellertid även fram att det&lt;br&gt;förelåg ett behov av en av ett offentligt organ fastställd ränta som rikt-&lt;br&gt;märke för annan räntesättning i samhället; en referensränta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En stor del av promemorians överväganden ägnades åt frågan hur en&lt;br&gt;referensränta skulle bestämmas. Även remissinstanserna lade vikt vid&lt;br&gt;frågan om beräkningen av referensräntan. Frågan hanterades under våren&lt;br&gt;1992 utan författningsändring på så sätt att Riksbanken fortsatte att be-&lt;br&gt;räkna och offentliggöra diskontot men på basis enbart av den senaste&lt;br&gt;ränteutvecklingen. Riksbanken meddelade att diskontot skulle fastställas&lt;br&gt;varje kvartal och beräknas som genomsnittet av de under närmast föregå-&lt;br&gt;ende kalenderkvartal dagligen noterade räntorna för sexmånaders&lt;br&gt;statsskuldväxlar och femåriga statsobligationer, minskat med två och en&lt;br&gt;halv procentenheter och avrundat till närmast hel eller halv procentenhet.&lt;br&gt;Detta motsvarar departementspromemorians förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian diskuterades även vem som skall beräkna referens-&lt;br&gt;räntan och hur den skall benämnas. Dessa frågor behandlas i denna pro-&lt;br&gt;position.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Internationella valutafonden (IMF)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Internationella valutafonden (IMF)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella valutafonden (IMF) bildades - liksom Världsbanken -&lt;br&gt;som ett resultat av Bretton Woods-avtalet år 1944. Fondens uppgift är att&lt;br&gt;verka för ett stabilt valutasystem och att ge medlemsländerna temporär&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finansiering vid betalningsbalansproblem, förutsatt att det berörda landet&lt;br&gt;genomför ekonomiska reformer. Därigenom skall länderna kunna korri-&lt;br&gt;gera sina problem utan att ta till åtgärder som är destruktiva för nationell&lt;br&gt;eller internationell välfärd. Det övergripande syftet är att främja interna-&lt;br&gt;tionell handel och tillväxt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;IMF:s roll har förändrats över tiden. Dess primära funktion var till en&lt;br&gt;början att upprätthålla ett fast växelkurssystem samt att främja ett multi-&lt;br&gt;lateralt betalningssystem. Fondens verksamhet förändrades gradvis till&lt;br&gt;följd av flytande växelkurser på 1970-talet (efter Bretton Woods-&lt;br&gt;systemets kollaps), en växande internationell kreditmarknad, skuldkrisen&lt;br&gt;på 1980-talet och ett utökat medlemsantal. Ett stort antal medlemmar är&lt;br&gt;utvecklingsländer. Deras betalningsbalansproblem är av mer bestående&lt;br&gt;natur och kräver mer strukturella reformer. År 1976 införde IMF en sär-&lt;br&gt;skild utlåningsform enbart för dessa länder, s.k. mjuk utlåning. Under&lt;br&gt;1980-talet utvidgades denna utlåningsform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;IMF:s allmänna resurser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;IMF:s allmänna resurser kan användas för utlåning till samtliga 182&lt;br&gt;medlemsländer. Primärt består dessa av medel som medlemsländerna&lt;br&gt;tillskjutit i form av insatskapital (s.k. ordinarie resurser). Dessa komplet-&lt;br&gt;teras av särskilda lånearrangemang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insatskapital'. Enligt fondens stadga måste varje medlemsland som in-&lt;br&gt;sats erlägga ett belopp som motsvarar en särskild kvot som bestäms med&lt;br&gt;hänsyn till bl.a. landets ekonomiska betydelse och storleken av dess utri-&lt;br&gt;keshandel. Av den totala kvoten är det endast 25 procent som betalas in&lt;br&gt;till IMF. Det inbetalade beloppet utgör den s.k. reservpositionen och in-&lt;br&gt;går som en del i Riksbankens valutareserv och är en likvid fordran på&lt;br&gt;IMF. Resten av kvoten utgörs av medlemslandets valuta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda lånearrangemang: Dessa utgörs av kreditlöften (lines of cre-&lt;br&gt;dit) som IMF vid behov kan ta i anspråk vid hot mot den internationella&lt;br&gt;monetära stabiliteten. General Arrangements to Borrow (GAB) är ett ar-&lt;br&gt;rangemang i vilket elva industriländer (den s.k. GlO-gruppen inklusive&lt;br&gt;Sverige) ingår. New Arrangements to Borrow (NAB) består av 25 med-&lt;br&gt;lemsländer (däribland Sverige). GAB- och NAB-arrangemangen innebär&lt;br&gt;ett sammanlagt resursutrymme för IMF på 34 miljarder särskilda drag-&lt;br&gt;ningsrätter (SDR), motsvarande 385,8 miljarder kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;IMF:s låneprogram till låginkomstländer (s.k. mjuk utlåning)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan av utlåning från de allmänna resurserna har som nämnts IMF&lt;br&gt;utvecklat låneformer avsedda enbart för IMF:s fattigaste medlemsländer&lt;br&gt;(ca 80 länder). Enligt IMF:s stadga skall denna s.k. mjuka utlåning ha&lt;br&gt;samma syfte som utlåningen från de allmänna resurserna. I övrigt regle-&lt;br&gt;ras den mjuka utlåningen inte i stadgan. Räntekostnaden för denna utlå-&lt;br&gt;ning är subventionerad genom särskilda bidrag från de rikare medlems-&lt;br&gt;länderna. Lånens löptider är långa för att länderna skall komma till rätta&lt;br&gt;med sina strukturproblem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlen för den mjuka utlåningen förs på särskilda konton som admi-&lt;br&gt;nistreras av IMF (administrativa konton). Medlen på de administrativa&lt;br&gt;kontona ingår inte i IMF:s allmänna resurser. Det första steget mot en&lt;br&gt;särskild låneform för utvecklingsländerna togs år 1976 genom etablering&lt;br&gt;av Trust Fund. Denna bildades av en del av vinsten när IMF sålde en&lt;br&gt;tredjedel av sitt guldinnehav. Lån från Trust Fund upphörde år 1981. Ar-&lt;br&gt;rangemanget följdes år 1986 av Structural Adjustment Facility (SAF),&lt;br&gt;som finansierades med återbetalningar av lån från Trust Fund. Enhanced&lt;br&gt;Structural Adjustment Facility (ESAF) bildades år 1987 och finansieras&lt;br&gt;med särskilda bilaterala lån och gåvor från vissa rikare länder samt åter-&lt;br&gt;betalningar av lån som lämnats inom ramen för SAF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;IMF har dessutom tillsammans med Världsbanken utvecklat ett gemen-&lt;br&gt;samt initiativ för skuldlättnad för de fattigaste och mest skuldtyngda&lt;br&gt;medlemsländerna. Detta s.k. HlPC-initiativ (HIPC - Heavily Indebted&lt;br&gt;Poor Countries) som etablerades år 1996 innebär att alla typer av långiva-&lt;br&gt;re, dvs. internationella organisationer samt bilaterala offentliga och pri-&lt;br&gt;vata långivare, skall bevilja skuldlättnad i en viss omfattning mot att det&lt;br&gt;aktuella landet genomför vissa ekonomiska reformer. IMF deltar i HIPC-&lt;br&gt;initiativet med gåvor från eller lån via ESAF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att skydda långivarna till huvudstolen inom ESAF finns ett särskilt&lt;br&gt;reservkonto som är uppbyggt av medel inom ramen för den mjuka utlå-&lt;br&gt;ningen. Reserven uppgick till ca 2,4 miljarder SDR (27,2 miljarder kro-&lt;br&gt;nor) i april 1999. Ett land som lånar till huvudstolen inom ESAF, kan&lt;br&gt;komma överens med IMF om att det vid problem med sin egen betal-&lt;br&gt;ningsbalans kan få tillbaka medlen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den utestående mjuka utlåningen uppgick vid slutet av budgetåret&lt;br&gt;1998/99 till ca 5,8 miljarder SDR (65,8 miljarder kronor). Motsvarande&lt;br&gt;siffra för den allmänna utlåningen var drygt 60 miljarder SDR (681 mil-&lt;br&gt;jarder kronor). Den mjuka utlåningen motsvarade alltså inte mer än drygt&lt;br&gt;9 procent av lånen från de allmänna resurserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken och IMF&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbankslagens regler om Riksbankens förhållande till IMF infördes i&lt;br&gt;samband med att lagen trädde i kraft år 1989 och innebar till stora delar&lt;br&gt;en kodifiering av den ordning som tillämpats. Dessutom överfördes ett&lt;br&gt;par bestämmelser från den gamla riksbankslagen om kreditgivning till&lt;br&gt;IMF och om IMF:s system med särskilda dragningsrätter till den nya la-&lt;br&gt;gen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De bestämmelser som nu är av intresse återfinns i 7 kap. 4 och 6 §§ Prop. 1999/2000:50&lt;br&gt;riksbankslagen i dess nuvarande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken som förbindelseorgan i förhållande till IMF&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 7 kap. 6 § får Riksbanken verka som förbindelseorgan i förhållan-&lt;br&gt;de till internationella finansorgan som Sverige är medlem i. Bestämmel-&lt;br&gt;sen grundas på artikel V, sektion 1 i IMF:s stadga enligt vilken ett med-&lt;br&gt;lemslands finansdepartement, centralbank eller annan likartad finansiell&lt;br&gt;institution skall fungera som förbindelseorgan mellan IMF och medlems-&lt;br&gt;landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inför riksdagens beslut år 1950 att ansluta Sverige till IMF föreslog&lt;br&gt;riksbanksfullmäktige att Riksbanken skulle uppträda som förbindelseor-&lt;br&gt;gan gentemot IMF. Det föredragande statsrådet uttalade i den proposition&lt;br&gt;som låg till grund för riksdagens beslut (prop. 1950:89) att han inte hade&lt;br&gt;någon erinran mot fullmäktiges förslag. Denna uppgift för Riksbanken&lt;br&gt;kom emellertid inte till uttryck i någon lagbestämmelse. Detta skedde&lt;br&gt;först i samband med att den nya riksbankslagen infördes (jfr SOU&lt;br&gt;1986:22 s. 119, 124 och 252 samt prop. 1986/87:143 s. 68). Enligt orda-&lt;br&gt;lydelsen får Riksbanken vara förbindelseorgan. Lagtexten utformades så&lt;br&gt;med tanke på att regeringen och eventuellt annan myndighet också skall&lt;br&gt;kunna verka som förbindelseorgan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbankens medverkan i IMF:s finansiering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om Riksbankens medverkan i IMF:s finansiering finns&lt;br&gt;numera i 7 kap. 4 § riksbankslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket får Riksbanken i valutapolitiskt syfte bevilja kredit&lt;br&gt;till bl. a. IMF. En motsvarighet till den bestämmelsen infördes i den&lt;br&gt;gamla riksbankslagen (15 §) i samband med att riksdagen år 1962 be-&lt;br&gt;myndigade Riksbanken att biträda GAB-arrangemanget. Syftet med den&lt;br&gt;äldre regeln var att generellt bemyndiga Riksbanken att träda in som part&lt;br&gt;i de kreditavtal som ingicks inom GAB-arrangemangets ram (jfr&lt;br&gt;SOU 1986:22 s. 119). När bestämmelsen fördes över till den nya riks-&lt;br&gt;bankslagen begränsades Riksbankens behörighet på så sätt att kreditgiv-&lt;br&gt;ningen måste ha ett valutapolitiskt syfte (jfr SOU 1986:22 s. 252 och&lt;br&gt;prop. 1986/87:143 s. 67).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket sägs bl. a. att Riksbanken efter medgivande av riksdagen&lt;br&gt;i valutapolitiskt syfte får sluta avtal om långsiktiga internationella låne-&lt;br&gt;åtaganden. Bestämmelsen infördes samtidigt som den nya riksbankslagen&lt;br&gt;och avsåg främst det tidigare nämnda GAB-avtalet från år 1962. Enligt&lt;br&gt;förarbetena borde riksdagen ge sitt godkännande eftersom det rörde sig&lt;br&gt;om betydande åtaganden (jfr SOU 1986:22 s. 119, 123 ff. samt&lt;br&gt;prop. 1986/87:143 s. 67). Sveriges anslutning till NAB-arrangemanget&lt;br&gt;skedde med stöd av den bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafens tredje stycke får Riksbanken tillskjuta insatskapital&lt;br&gt;i IMF efter medgivande av riksdagen. Bestämmelsen, som infördes i&lt;br&gt;samband med den nya riksbankslagen, är en kodifiering av den ordning&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som dittills hade tillämpats. I förarbetena till riksbankslagen uttalades att Prop. 1999/2000:50&lt;br&gt;tillskott av insatskapital inte kunde betecknas som en normal central-&lt;br&gt;banksuppgift och att ett medgivande, som hittills, borde ges av riksdagen&lt;br&gt;i varje särskilt fall. Det sades också att tillskott av insatskapital inte kun-&lt;br&gt;de anses vara en uppgift av valutapolitisk art (jfr SOU 1986:22 s. 124 f&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och 252 samt prop. 1986/87:143 s. 67).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Överväganden&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmandet av diskontot&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Det skall inte åligga Riksbanken att bestäm-&lt;br&gt;ma och offentliggöra beslut om diskontoförändringar. Dessa uppgifter&lt;br&gt;skall i stället tillkomma Riksgäldskontoret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag innebär att diskontot även i fortsättningen skall&lt;br&gt;offentliggöras av Riksbanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Två remissinstanser har yttrat sig i frågan. Riks-&lt;br&gt;banken tillstyrker promemorians förslag. Riksgäldskontoret uppger att&lt;br&gt;beräkningen och publiceringen av diskontot kan göras av Riksgälds-&lt;br&gt;kontoret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Riksbanken avsåg redan år 1988 att&lt;br&gt;avskaffa diskontot. Det fyllde inte längre någon funktion inom bankens&lt;br&gt;verksamhetsområde utan var snarare en belastning i verksamheten på så&lt;br&gt;sätt att det alltid förelåg en viss risk, särskilt i internationella samman-&lt;br&gt;hang, att en diskontoförändring uppfattades som en penningpolitisk styr-&lt;br&gt;signal. I sitt remissvar på den departementspromemoria som upprättades&lt;br&gt;med anledning av Riksbankens deklarerade avsikt att avskaffa diskontot&lt;br&gt;uppgav Riksbanken emellertid att risken för missförstånd i allt väsentligt&lt;br&gt;torde bli eliminerad genom den i departementspromemorian föreslagna&lt;br&gt;utformningen av beräkningsregeln. Riksbanken lade därvid särskild vikt&lt;br&gt;vid att diskontoförändringama skulle företas vid i förväg angivna, inte&lt;br&gt;alltför frekventa, tidpunkter. Banken godtog därför att även fortsättnings-&lt;br&gt;vis beräkna diskontot och meddelade att diskontot skulle bestämmas på&lt;br&gt;visst närmare angivet sätt, vilket var i enlighet med departementsprome-&lt;br&gt;morians förslag. Som angetts ovan vid redovisningen av ärendets bak-&lt;br&gt;grund innebär departementspromemorians förslag att diskontot skall fast-&lt;br&gt;ställas vid varje kvartal och beräknas som genomsnittet av de under de&lt;br&gt;senaste tre månaderna dagligen noterade räntorna för dels sexmånaders&lt;br&gt;statsskuldväxlar, dels femåriga statsobligationer, minskat med två och en&lt;br&gt;halv procentenheter och avrundat till närmast hel eller halv procentenhet.&lt;br&gt;Sedan 1992 har diskontot alltså beräknats på detta sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förhållande att diskontot, trots att det inte längre fyller någon pen-&lt;br&gt;ningpolitisk roll, fortfarande skulle kunna uppfattas som en penningpoli-&lt;br&gt;tisk signal kvarstår emellertid. Beräkningen och offentliggörandet av dis-&lt;br&gt;kontot passar därför mindre väl in i Riksbankens verksamhet. Detta&lt;br&gt;framträder än tydligare sedan den 1 januari 1999, då det genom lagstift-&lt;br&gt;ning klargjordes att penningpolitik är Riksbankens huvudsakliga uppgift&lt;br&gt;och bankens arbetsuppgifter renodlades i enlighet därmed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid remissbehandlingen av departementspromemorian uppgav Riks-&lt;br&gt;gäldskontoret att det, på grund av de åligganden kontoret redan hade,&lt;br&gt;besatt nödvändig kunskap för att beräkna diskontot. Riksgäldskontoret&lt;br&gt;anförde vidare att en överflyttning av uppgiften från Riksbanken till&lt;br&gt;Riksgäldskontoret borde övervägas. Riksgäldskontoret var alltså villigt&lt;br&gt;att ta på sig uppgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statslåneräntan och den lägsta räntesats som skall gälla för ungdoms-&lt;br&gt;bosparandet fastställs av Riksgäldskontoret. Dessutom skall kontoret bi-&lt;br&gt;träda Boverket vid fastställandet av subventionsräntan. Uppgiften att fast-&lt;br&gt;ställa diskontot har ett mer naturligt samband med Riksgäldskontorets&lt;br&gt;arbetsuppgifter än med Riksbankens. Regeringen föreslår därför att upp-&lt;br&gt;giften att fastställa diskontot flyttas över till Riksgäldskontoret. Risken&lt;br&gt;för att en diskontoändring uppfattas som en penningpolitisk styrsignal&lt;br&gt;blir på så sätt ännu mindre än i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Departementspromemorians förslag att låta Riksbanken fortsätta att an-&lt;br&gt;svara för publicering av diskontoförändringar hade sin grund i att konti-&lt;br&gt;nuiteten i diskontots roll som referensränta bedömdes ha ett egenvärde.&lt;br&gt;Det bedömdes bli svårt att hitta en räntebenämning som, utan att förlora&lt;br&gt;den unika prägel som diskontot har, skulle kunna ersätta diskontot. Det&lt;br&gt;antogs även att ett betydande antal lagändringar skulle krävas. Promemo-&lt;br&gt;rian utgick därvid från att diskontot helt skulle försvinna och ersättas av&lt;br&gt;någon annan referensränta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den lösning som regeringen nu föreslår innebär dock en enklare för-&lt;br&gt;ändring än den som diskuterades i promemorian. Regeringens förslag&lt;br&gt;innebär att benämningen diskonto inte ändras. Det finns starka skäl, inte&lt;br&gt;minst hänsynen till konsumentintresset, att behålla ett så välkänt och in-&lt;br&gt;arbetat begrepp som diskontot. Det är lätt att känna igen och har en offi-&lt;br&gt;ciell, allmängiltig prägel. Det är svårt att finna en ny benämning med den&lt;br&gt;särprägel som är önskvärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare år har statslåneräntan kommit att bli allt mer känd av&lt;br&gt;allmänheten som referensränta. Statslåneräntan har emellertid den stora&lt;br&gt;nackdelen att den fastställs en gång per vecka. Den är därmed mindre&lt;br&gt;lämplig att tillämpa på avtal där konsumenter är inblandade eftersom det&lt;br&gt;kan vara svårt för den enskilde att räkna ut vilken ränta man har rätt till&lt;br&gt;eller är skyldig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare gör regeringen den bedömningen att beräkningsmetoden för&lt;br&gt;diskontot för närvarande inte bör ändras. Som framgår av redogörelsen&lt;br&gt;för ärendets bakgrund är den ändring av beräkningsmetoden som diskute-&lt;br&gt;rades i promemorian redan genomförd, sedan Riksbanken år 1992 börja-&lt;br&gt;de fastställa diskontot på basis av den senaste ränteutvecklingen. En&lt;br&gt;översyn av den i dag tillämpade beräkningsmetoden kan dock komma att&lt;br&gt;ske i ett annat sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänvisningar till diskontot finns inte endast i författningar utan också i&lt;br&gt;många avtal, t.ex. i bestämmelser om dröjsmålsränta. Enligt regeringens&lt;br&gt;bedömning innebär den föreslagna ändringen emellertid inte att dessa&lt;br&gt;avtal påverkas på något sätt. Termen diskonto behålls och beräkningen av&lt;br&gt;nivån på diskontot skall fortsätta att ske enligt den metod som Riksban-&lt;br&gt;ken tillämpar i dag. Att Riksgäldskontoret övertar uppgiften att fastställa&lt;br&gt;och offentliggöra beslut om diskontoförändringar från Riksbanken har&lt;br&gt;inte några konsekvenser för avtal och andra liknande rättsliga instrument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Diskontots fastställande och offentliggörande regleras i författning en-&lt;br&gt;dast av bestämmelsen i 6 kap. 4 § lagen (1988:1385) om Sveriges riks-&lt;br&gt;bank. Denna bör upphävas och ersättas med bestämmelser i förordnings-&lt;br&gt;form om att Riksgäldskontoret skall fastställa och offentliggöra diskontot&lt;br&gt;enligt närmare angivna riktlinjer för beräkningsmetoden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Ränta på för mycket avräknad statlig fordran&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ränta pä för mycket avräknad statlig fordran&lt;br&gt;skall utgå enligt räntebestämmelse i skattebetalningslagen (1997:483).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Av lagen (1985:146) om avräkning&lt;br&gt;vid återbetalning av skatter och avgifter framgår att om någon har rätt till&lt;br&gt;återbetalning eller annan utbetalning på grund av bestämmelse i ett antal&lt;br&gt;skatteförfattningar skall i de flesta fall en eventuell fordran som det all-&lt;br&gt;männa har mot denna person avräknas från det belopp som skall återbe-&lt;br&gt;talas. Om för mycket avräknas, skall rättelse och utbetalning ske av det&lt;br&gt;felaktigt avräknade beloppet. På denna utbetalning skall enligt 10 § ränta&lt;br&gt;utgå med det av Riksbanken fastställda, vid varje tid gällande diskontot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till följd av den lagändring som föreslås i föregående avsnitt kommer&lt;br&gt;Riksgäldskontoret överta uppgiften att meddela diskontot. Bestämmelsen&lt;br&gt;i 10 § lagen om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter måste&lt;br&gt;därmed ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå en mer enhetlig ordning inom skatteområdet anser rege-&lt;br&gt;ringen dock att kopplingen till diskontot bör upphöra och att ränteberäk-&lt;br&gt;ningen i stället knytas till räntebestämmelserna i skattebetalningslagen&lt;br&gt;(1997:483). Enligt den lagen gäller att en skattskyldig tillgodoförs ränta&lt;br&gt;motsvarande 45 procent av den s.k. basräntan, dvs. den räntesats som&lt;br&gt;gäller för sexmånaders statsskuldväxlar fastställd till helt procenttal (19&lt;br&gt;kap. 3 och 14 §§ skattebetalningslagen). Historiskt sett har 45 procent av&lt;br&gt;basräntan varit en lägre räntesats än diskontot. För närvarande är dock&lt;br&gt;skillnaden försumbar.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.3 Övriga följdändringar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Hänvisning till det av Riksbanken fastställda&lt;br&gt;diskontot ersätts med hänvisning till det av Riksgäldskontoret fast-&lt;br&gt;ställda diskontot i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-jordabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- räntelagen (1975:635),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- lagen (1984:649) om företagshypotek,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisionens område,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- sjölagen (1994:1009),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- lagen (1995:1571) om insättningsgaranti.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I ett antal författningar förekommer&lt;br&gt;hänvisningar till det av Riksbanken fastställda diskontot. Till följd av den&lt;br&gt;lagändring som föreslås i avsnitt 5.1 kommer Riksbanken inte längre att&lt;br&gt;meddela något diskonto. Regeringen avser att i förordning ge Riksgälds-&lt;br&gt;kontoret i uppgift att fastställa och offentliggöra diskontot. Därför före-&lt;br&gt;slår regeringen att hänvisningarna i lag till det av Riksbanken fastställda&lt;br&gt;diskontot ersätts med hänvisning till det av Riksgäldskontoret fastställda&lt;br&gt;diskontot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.4&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Riksbankens medverkan i finansiering inom IMF&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Bestämmelserna i 7 kap. 4 § lagen (1988:1385)&lt;br&gt;om Sveriges riksbank ändras så att Riksbanken får delta i finansiering&lt;br&gt;inom ramen för IMF:s verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen skall lämna sitt medgivande beträffande de engagemang&lt;br&gt;som inte har något valutapolitiskt syfte. Något medgivande behövs&lt;br&gt;dock inte om det finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbankens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: IMF har svårigheter att finna finansi-&lt;br&gt;ering för den s.k. mjuka utlåningen, dvs. utlåning till de fattigaste och&lt;br&gt;mest skuldtyngda utvecklingsländerna. IMF försöker därför inom ramen&lt;br&gt;för fondens stadga arrangera olika finansieringslösningar. De arrange-&lt;br&gt;mang som hittills varit aktuella förutsätter godkännande eller någon form&lt;br&gt;av medverkan från berörda medlemsländer. I det följande ges exempel på&lt;br&gt;sådana arrangemang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I december 1998 beviljades Brasilien ett lån från IMF på 13 miljarder&lt;br&gt;SDR (147,5 miljarder kronor). Lånet var delvis finansierat genom ett&lt;br&gt;NAB-arrangemang. IMF föreslog att en del av ränteintäkterna från lånet&lt;br&gt;skulle användas för att finansiera den mjuka utlåningen. Den aktuella&lt;br&gt;delen av ränteintäkterna var ursprungligen avsedd för IMF:s allmänna&lt;br&gt;reserver, vilka skyddar fondens ordinarie resurser, dvs. insatskapital från&lt;br&gt;centralbankerna. En sådan överföring av ränteintäkterna till den mjuka&lt;br&gt;utlåningen förutsatte att de bakomliggande kreditgivarna - bland andra&lt;br&gt;Riksbanken - var eniga och medgav överföringen. I likhet med övriga&lt;br&gt;kreditgivare medgav Riksbanken överföringen. Riksbankens valutareserv&lt;br&gt;påverkades inte härav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat fall innebär att ett särskilt reservkonto skall användas för den&lt;br&gt;mjuka utlåningen. Det aktuella kontot, the Special Contingent Account-2&lt;br&gt;(SCA-2), skall skydda IMF mot eventuella förluster för särskilt riskfylld&lt;br&gt;utlåning av de allmänna resurserna till en begränsad grupp utvecklings-&lt;br&gt;länder. SCA-2 har byggts upp genom högre avgifter än de ordinarie för&lt;br&gt;låntagarländema och lägre intäkter än de normala för långivarländema.&lt;br&gt;Kontot, som omfattar 1 miljard SDR (11,3 miljarder kronor), behövs inte&lt;br&gt;längre. Då kontot upplöses får varje land avgöra om det vill ha tillbaka&lt;br&gt;sin andel eller låna ut medlen till IMF:s mjuka utlåning. Riksbankens&lt;br&gt;andel utgör ca 10,6 miljoner SDR (120 miljoner kronor).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är sannolikt att liknande arrangemang i framtiden kommer att initi-&lt;br&gt;eras av IMF. Frågan är vilken legal grund det finns enligt svensk rätt för&lt;br&gt;Riksbankens medverkan i sådana finansieringslösningar som nu beskri-&lt;br&gt;vits. Den frågan får bedömas i första hand med utgångspunkt i 7 kap. 4 §&lt;br&gt;första stycket riksbankslagen. Enligt den bestämmelsen får Riksbanken i&lt;br&gt;valutapolitiskt syfte bevilja kredit till bl.a. IMF. Det är av två skäl oklart&lt;br&gt;om den bestämmelsen är tillämplig på de nu aktuella arrangemangen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det första är det tveksamt om kravet på valutapolitiskt syfte är&lt;br&gt;uppfyllt. Den mjuka utlåningen går ju till utvecklingsländer där rubb-&lt;br&gt;ningar i betalningsbalansen och strukturproblem normalt sett inte är nå-&lt;br&gt;got hot mot den internationella monetära stabiliteten. Det kan därför häv-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;das att finansiering av mjuk utlåning inte är en åtgärd av valutapolitisk&lt;br&gt;art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det andra kan finansieringslösningarna innebära att medlemslän-&lt;br&gt;derna medverkar i annan form än genom kreditgivning. Ett exempel på&lt;br&gt;sådana engagemang är det tidigare nämnda fallet om överföring av rän-&lt;br&gt;teintäkter till IMF:s mjuka utlåning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sagda betyder att det är tveksamt om riksbankslagen ger stöd för&lt;br&gt;Riksbankens medverkan i sådana arrangemang som nu är aktuella.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det återstår då att bedöma om regeringsformens bestämmelser om in-&lt;br&gt;ternationella överenskommelser (10 kap. regeringsformen) i stället bör&lt;br&gt;tillämpas. De bestämmelserna innebär i huvudsak att regeringen, i vissa&lt;br&gt;fall efter riksdagens godkännande, ingår internationella överenskommel-&lt;br&gt;ser eller gör ett internationellt åtagande för Sverige. Ett godkännande från&lt;br&gt;riksdagen bör krävas t.ex. om en överenskommelse eller ett åtagande in-&lt;br&gt;nebär ett förfogande över valutareserven (jfr 9 kap. 8 § och 10 kap. 2 §&lt;br&gt;regeringsformen). Regeringen kan också uppdra åt en förvaltningsmyn-&lt;br&gt;dighet att ingå en internationell överenskommelse eller göra ett interna-&lt;br&gt;tionellt åtagande när riksdagens (eller utrikesnämndens) medverkan inte&lt;br&gt;behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Riksbankens mening passar regeringsformens bestämmelser om&lt;br&gt;internationella överenskommelser mindre väl för medverkan i sådana&lt;br&gt;arrangemang som nu är aktuella. Regeringen delar denna bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt IMF:s stadga skall alla medlemmar kunna låna från IMF. För att&lt;br&gt;utvecklingsländer även i praktiken skall ha denna möjlighet, bör det fin-&lt;br&gt;nas tillgång till utlåning på mjuka villkor. Sverige stöder IMF:s mjuka&lt;br&gt;utlåning. Den mjuka utlåningen har begränsad omfattning i förhållande&lt;br&gt;till IMF:s hela utlånings verksamhet. Det är därför naturligt att Riksban-&lt;br&gt;ken får möjlighet att finansiera även fondens mjuka utlåning och därmed&lt;br&gt;ge sitt stöd till hela fondens verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen instämmer med Riksbanken och anser mot denna bakgrund&lt;br&gt;att riksbankslagen bör ändras på så sätt att det blir klart att Riksbanken&lt;br&gt;har lagligt utrymme att medverka i sådana finansieringslösningar. För att&lt;br&gt;åstadkomma detta bör 7 kap. 4 § riksbankslagen ändras så att finansiering&lt;br&gt;av IMF:s verksamhet kan ske i även andra former än genom kreditgiv-&lt;br&gt;ning och utan att det föreligger något valutapolitiskt syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya bestämmelsen bör, i linje med de nuvarande reglerna i 7 kap.&lt;br&gt;4 § riksbankslagen, ge Riksbanken en möjlighet men ingen skyldighet att&lt;br&gt;medverka i finansiering inom ramen för IMF:s verksamhet. De transak-&lt;br&gt;tioner som aktualiserat detta ärende har typiskt sett inte något valutapoli-&lt;br&gt;tiskt syfte. En medverkan från Riksbankens sida ligger därför utanför en&lt;br&gt;centralbanks egentliga uppgifter. Riksbanken måste i varje enskilt fall&lt;br&gt;bedöma om det är lämpligt att delta i finansiering av IMF:s verksamhet.&lt;br&gt;Riksbankens engagemang måste naturligtvis hela tiden vara förenligt&lt;br&gt;med en ansvarsfull förvaltning av valutareserven. En förutsättning för&lt;br&gt;Riksbankens engagemang i den mjuka utlåningen bör också vara att Sve-&lt;br&gt;riges andel vid vaije tillfälle vilar på en rimlig bördefördelning mellan de&lt;br&gt;rikare medlemsländerna i IMF. Dessutom bör, i enlighet med de nuva-&lt;br&gt;rande bestämmelserna, riksdagen som huvudregel lämna sitt medgivande&lt;br&gt;beträffande de engagemang som inte har något valutapolitiskt syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna ändringarna bör träda i kraft den 1 juli 2000. För att klar-&lt;br&gt;göra att ränta som avser tid före ikraftträdandet av lagändringarna även&lt;br&gt;fortsättningsvis skall beräknas med utgångspunkt i det diskonto som&lt;br&gt;Riksbanken fastställde för den aktuella tidpunkten, bör en övergångsbe-&lt;br&gt;stämmelse införas i berörda lagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Ekonomiska konsekvenser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överflyttandet av bestämningen och offentliggörandet av diskontot från&lt;br&gt;Riksbanken till Riksgäldskontoret kommer inte att medföra några kost-&lt;br&gt;nader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbankens medverkan i finansiering inom ramen för IMF:s verksam-&lt;br&gt;het bedöms inte få några kostnadsmässiga effekter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Författningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:50&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1385) om&lt;br&gt;Sveriges riksbank&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;6 kap. 4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen, som behandlas i avsnitt 5.1, innebär att Riksbanken inte läng-&lt;br&gt;re har någon skyldighet att publicera beslut om diskontoförändringar.&lt;br&gt;Detta medför samtidigt att Riksbanken över huvud taget inte skall fatta&lt;br&gt;beslut som rör diskontot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna ändringarna, som behandlas i avsnitt 5.4, innebär att den&lt;br&gt;nuvarande bestämmelsen i första stycket om kreditgivning till IMF flyttas&lt;br&gt;till ett nytt fjärde stycke. Den föreslagna nya bestämmelsen omfattar inte&lt;br&gt;bara kreditgivning utan även andra finansieringsformer, utom långsiktiga&lt;br&gt;internationella låneåtaganden (som t.ex. GAB och NAB) och tillskott av&lt;br&gt;insatskapital, vilka regleras i andra respektive tredje styckena (se vidare&lt;br&gt;härom i avsnitt 4.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär att Riksbanken kan underlåta att inhämta riksdagens&lt;br&gt;medgivande vid finansieringsåtgärder som inte är av valutapolitisk art&lt;br&gt;under förutsättning att det finns särskilda skäl. Exempel på sådana skäl&lt;br&gt;kan vara att riksdagens medgivande inte hinner inhämtas innan en trans-&lt;br&gt;aktion för den mjuka utlåningen skall genomföras. Ett annat exempel bör&lt;br&gt;vara att det aktuella engagemanget är så obetydligt att det framstår som&lt;br&gt;obehövligt att vända sig till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:146) om&lt;br&gt;avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen, som behandlas i avsnitt 5.2, innebär att ränta på belopp som&lt;br&gt;skall betalas tillbaka skall beräknas på samma sätt som intäktsränta enligt&lt;br&gt;skattebetalningslagen, dvs. efter en räntesats som motsvarar 45 procent&lt;br&gt;av basräntan.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Övriga förslag till lagändringar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i de övriga lagar som omfattas av förslaget består i att ordet&lt;br&gt;Riksbanken byts ut mot Riksgäldskontoret. Frågan behandlas i avsnitt&lt;br&gt;5.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Remissinstanser: departementspromemorian&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Diskontot som referensränta (Ds 1989:76)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankinspektionen, Försäkringsinspektionen, Kommerskollegium, Kon-&lt;br&gt;sumentverket, Statens industriverk, Riksskatteverket, Riksrevisions-&lt;br&gt;verket, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Kammarrätten i Göteborg,&lt;br&gt;fullmäktige i Sveriges riksbank, Riksgäldskontoret, Svenska bank-&lt;br&gt;föreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sparbankernas bank, Sveriges&lt;br&gt;Föreningsbankers Förbund, Föreningsbankemas bank, Konungariket&lt;br&gt;Sveriges stadshypotekskassa, Sveriges allmänna hypoteksbank, Svenska&lt;br&gt;skeppshypotekskassan, Finansbolagens Förening, Svenska Fondhandlare-&lt;br&gt;föreningen, Föreningen svenska penningmarknadsmäklama, Närings-&lt;br&gt;frihetsombudsmannen, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens&lt;br&gt;Centralorganisation, Centralorganisationen SACO/SR, Svenska bank-&lt;br&gt;mannaförbundet, Svenska Arbetsgivareföreningen, Småföretagens Riks-&lt;br&gt;organisation, Företagareförbundet, Sveriges Industriförbund, Svensk In-&lt;br&gt;dustriförening, Svenska kommunförbundet, Svenska Försäkringsbolags&lt;br&gt;Riksförbund, Sveriges Köpmannaförbund, Svenska handelskammar-&lt;br&gt;förbundet, Sveriges Advokatsamfund, Föreningen Auktoriserade Reviso-&lt;br&gt;rer, Svenska revisorssamfundet, Grossistförbundet Svensk Handel, Ko-&lt;br&gt;operativa förbundet, HSB:s Riksförbund ekonomisk förening, Allmänna&lt;br&gt;pensionsfonden - första-tredje fondstyrelserna, Lantbrukarnas riksför-&lt;br&gt;bund, länstyrelsen i Kopparbergs län, länstyrelsen i Östergötlands län,&lt;br&gt;Föreningen Sveriges Kronofogdar, Lantmäteriverket, Stockholms Han-&lt;br&gt;delskammare och Sydsvenska Handelskammaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Finansdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 februari 2000&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden&lt;br&gt;Hjelm-Wallén, Freivalds, Thalén, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow,&lt;br&gt;Klingvall, Pagrotsky, Östros, Messing, Engqvist, Rosengren,&lt;br&gt;Larsson, Wämersson, Lejon, Lövdén, Ringholm&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Ringholm&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1999/2000:50 Ansvaret för fastställande&lt;br&gt;av diskontot m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eländers Gotab 59757, Stockholm 2000&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>2000-02-01 00:00:00</datum>
<status>planerat</status>
<ordning>60</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>2000-02-14 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>2000-02-15 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>2000-02-16 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>2000-03-01 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Finansdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 05:29:13</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GN0350</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:20:13</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Finansutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 05:29:13</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
</dokumentstatus>