<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2287207</hangar_id>
 <dok_id>GN0344</dok_id>
 <rm>1999/2000</rm>
 <beteckning>44</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1999/2000:44</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Socialdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>44</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>2000-01-20 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:05:39</systemdatum>
 <publicerad>2000-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GN0344/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GN0344</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GN0344</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1999/2000:44&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN0344/prop_19992000__44-1.png" style="width:40pt;height:31pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 20 januari 2000&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lars Engqvist&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Socialdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen lämnas förslag på förändringar av lagen (1991:1128) om&lt;br&gt;psykiatrisk tvångsvård (LPT), lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård&lt;br&gt;(LRV) samt lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar. Fler-&lt;br&gt;talet av förslagen syftar till att stärka rättssäkerheten, främst för patien-&lt;br&gt;terna men även för vårdpersonalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen innebär att ett tillstånd till vistelse utanför sjukvårdsinrätt-&lt;br&gt;ningen (permission) alltid skall tidsbestämmas. Permission skall kunna&lt;br&gt;ges för visst tillfälle, vissa återkommande tillfallen, eller när särskilda&lt;br&gt;skäl föreligger, för en längre period. För att permission skall kunna med-&lt;br&gt;ges ställs krav på att det står i överensstämmelse med vårdplanen. Den&lt;br&gt;tidigare möjligheten att ge permission till vårdtidens slut avskaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare lämnas, beträffande övergång från frivillig vård till tvångsvård&lt;br&gt;(konvertering), förslag om tvåläkarprövning samt skärpt domstolspröv-&lt;br&gt;ning. Detta innebär att samtliga beslut om konvertering skall prövas i sak&lt;br&gt;av allmän förvaltningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De tvångsåtgärder innan beslut om intagning som i dag vidtas med stöd&lt;br&gt;av allmänna regler om ansvarsfrihet i 24 kapitlet brottsbalken föreslås&lt;br&gt;regleras genom nya bestämmelser i LPT respektive LRV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller förutsättningarna för att besluta om tvångsvård med stöd&lt;br&gt;av LPT föreslås mindre förändringar avseende frågan om samtycke till&lt;br&gt;vård samt vissa språkliga justeringar. Några förändringar i sak förslås&lt;br&gt;dock inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det lämnas vidare förslag om att sakkunnig skall förordnas i förvalt-&lt;br&gt;ningsdomstol vid muntlig förhandling om det inte är uppenbart obehöv-&lt;br&gt;ligt. Slutligen lämnas förslag för att öka förekomsten av stödpersoner,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 44&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samt för att ett sådant förordnande skall kunna kvarstå fyra veckor efter Prop. 1999/2000:44&lt;br&gt;det att tvångsvården har upphört.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut......................................................................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Lagtext...................................................................................................6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tvångsvård....................................................................................6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1129) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättspsykiatrisk vård...................................................................18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förvaltningsdomstolar.................................................................29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Ärendet och dess beredning................................................................31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Nuvarande rättslig reglering................................................................32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;Nationella regler.........................................................................32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård............32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård................34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).........................36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Socialtjänstlagen (1980:620)........................................36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;Internationella förhållanden.......................................................36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Nordiska länder.............................................................36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vissa andra europeiska länder......................................38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Konventioner och rekommendationer..........................39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Etiska riktlinjer.............................................................41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Allmänna utgångspunkter....................................................................42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;Utvecklingen av tvångsvården...................................................42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 &amp;nbsp;Synpunkter på nuvarande lagstiftning........................................43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Patienterna....................................................................44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Anhöriga.......................................................................45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Polismyndigheterna......................................................45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Länsrätterna..................................................................46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Allmänna överväganden......................................................................47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 &amp;nbsp;Patientens rättssäkerhet..............................................................47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 &amp;nbsp;Psykiatrireformen.......................................................................49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3 &amp;nbsp;Samhällsskyddet i LRV..............................................................51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4 &amp;nbsp;Stärkt patientinflytande..............................................................52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.5 &amp;nbsp;Nationell översyn.......................................................................53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.6 &amp;nbsp;Bampsykiatrikommittén.............................................................55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Intagningsförfarandet..........................................................................57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 &amp;nbsp;Tvångsåtgärder före intagningsbeslut........................................57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Förutsättningar för tvångsvård............................................................60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1 &amp;nbsp;Allvarlig psykisk störning..........................................................60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2 &amp;nbsp;Heldygnsvård på sjukvårdsinrättning.........................................63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3 &amp;nbsp;Samtycke till vård.......................................................................64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Övergång från frivillig vård till tvångsvård (konvertering)................67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1 &amp;nbsp;Bakgrund och allmänna överväganden......................................67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2 &amp;nbsp;Tvåläkarprövning och skärpt domstolsprövning........................69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Stödpersoner......................................................................................72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Behandling under tvångsvård............................................................76 Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.1 Behandlingsplanering (vårdplan).............................................76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.2 Riktlinjer för tvångsbehandling och andra tvångs- och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kontrollåtgärder........................................................................80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Permission.........................................................................................85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.1 Intagna i kriminalvårdsanstalt eller särskilt ungdomshem.......97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.2 Häktade....................................................................................98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 Riskbedömning vid upphörande&amp;nbsp;av LRV-vård...............................100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.1 Verkställighet av beslut om utvisning, avvisning eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utlämning...............................................................................102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 Processuella frågor.........................................................................104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.1 Sakkunnigmedverkan.............................................................104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.2 Partsställning för chefsöverläkare..........................................105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.3 Åttadagarsregeln....................................................................107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 Vårdavgifter vid rättspsykiatrisk vård.............................................108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 Kostnadsansvar för rättspsykiatrisk vård av vissa utlänningar.......110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 Ekonomiska konsekvenser..............................................................112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 Författningskommentar...................................................................113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tvångsvård..............................................................................113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1129) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättspsykiatrisk vård...............................................................121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förvaltningsdomstolar............................................................127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Kommitténs sammanfattning av delbetänkandet&lt;br&gt;Vårdavgifter vid rättspsykiatrisk vård, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(SOU 1996:141)..................................................................128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;Kommitténs sammanfattning av slutbetänkandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättssäkerhet, vårdbehov och samhällsskydd vid&lt;br&gt;psykiatrisk tvångsvård (SOU 1998:32)...............................132&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;Förteckning över remissinstanser........................................144&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag................................................146&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 &amp;nbsp;Lagrådets yttrande...............................................................169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 januari 2000 ....178&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdom-&lt;br&gt;stolar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1128) om&lt;br&gt;psykiatrisk tvångsvård&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:1128) om psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 26 § skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att nuvarande 6 § skall betecknas 6 b §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 3,4, 11, 12, 14, 16-18, 23, 25, 29-33, 35-37, 39 och 48 §§ och&lt;br&gt;den nya 6 b § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas sex nya paragrafer, 2 a, 2 b, 6, 6 a, 25 a&lt;br&gt;och 31 a §§, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2a§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Tvångsåtgärder vid vård enligt&lt;br&gt;denna lag får användas endast om&lt;br&gt;de står i rimlig proportion till syf-&lt;br&gt;tet med åtgärden. År mindre ingri-&lt;br&gt;pande åtgärder tillräckliga, skall&lt;br&gt;de användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvång skall utövas så skonsamt&lt;br&gt;som möjligt och med största möj-&lt;br&gt;liga hänsyn till patienten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2b§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Tvångsåtgärder i syfte att ge-&lt;br&gt;nomfora vården får användas en-&lt;br&gt;dast om patienten inte genom en&lt;br&gt;individuellt anpassad information&lt;br&gt;kan förmås att frivilligt medverka&lt;br&gt;till vård. De får inte användas i&lt;br&gt;större omfattning än vad som är&lt;br&gt;nödvändigt för att förmå patienten&lt;br&gt;till detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&amp;gt;&lt;br&gt;Tvångsvård får ges endast om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. patienten lider av en allvarlig psykisk störning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. patienten på grund av sitt&lt;br&gt;psykiska tillstånd och sina person-&lt;br&gt;liga förhållanden i övrigt har ett&lt;br&gt;oundgängligt behov av psykiatrisk&lt;br&gt;vård, som inte kan tillgodoses på&lt;br&gt;annat sätt än genom att patienten&lt;br&gt;är intagen på en sjukvårdsinrätt-&lt;br&gt;ning för heldygnsvård, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. patienten motsätter sig sådan&lt;br&gt;vård som sägs i 2 eller till följd av&lt;br&gt;sitt psykiska tillstånd uppenbart&lt;br&gt;saknar förmåga att ge uttryck för&lt;br&gt;ett grundat ställningstagande i&lt;br&gt;frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. patienten på grund av sitt&lt;br&gt;psykiska tillstånd och sina person-&lt;br&gt;liga förhållanden i övrigt har ett&lt;br&gt;oundgängligt behov av psykiatrisk&lt;br&gt;vård, som inte kan tillgodoses på&lt;br&gt;annat sätt än genom att patienten&lt;br&gt;är intagen på en sjukvårdsinrätt-&lt;br&gt;ning för kvalificerad psykiatrisk&lt;br&gt;dygnetruntvård, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. patienten motsätter sig sådan&lt;br&gt;vård som sägs i 2 eller det till följd&lt;br&gt;av patientens psykiska tillstånd&lt;br&gt;finns grundad anledning att anta&lt;br&gt;att vården inte kan ges med hans&lt;br&gt;samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvångsvård far inte ges, om patientens psykiska störning enligt första&lt;br&gt;stycket 1 utgör enbart en utvecklingsstörning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömning av vårdbehovet enligt första stycket 2 skall även beak-&lt;br&gt;tas, om patienten till följd av sin psykiska störning är farlig för annans&lt;br&gt;personliga säkerhet eller fysiska eller psykiska hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om intagning på en sjukvårdsinrättning för tvångsvård far inte&lt;br&gt;fattas utan att ett läkarintyg (vårdintyg') har utfärdats, av vilket det fram-&lt;br&gt;går att det finns sannolika skäl för att förutsättningarna för tvångsvård av&lt;br&gt;patienten är uppfyllda. Vårdintyget skall grundas på en särskild läkarun-&lt;br&gt;dersökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En undersökning för vårdintyg får företas endast om det finns skälig&lt;br&gt;anledning till det. Undersökningen utförs av en legitimerad läkare. Om&lt;br&gt;undersökningen inte kan utföras med patientens samtycke, får patienten&lt;br&gt;tas om hand för undersökning. Beslut om sådant omhändertagande får&lt;br&gt;fattas endast av läkare i allmän tjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdintyg får inte utfärdas för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den som är intagen på en sjuk-&lt;br&gt;vårdsinrättning för frivillig psy-&lt;br&gt;kiatrisk vård.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;En patient får, sedan vårdintyg&lt;br&gt;har utfärdats, efter beslut av läka-&lt;br&gt;re hållas kvar på vårdinrättningen&lt;br&gt;tills frågan om intagning har av-&lt;br&gt;gjorts. Om andra åtgärder inte är&lt;br&gt;tillräckliga, får det tvång använ-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:399.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;das som är nödvändigt för att Prop. 1999/2000:44&lt;br&gt;hindra patienten att lämna den del&lt;br&gt;av vårdinrättningen där patienten&lt;br&gt;skall vistas, för att upprätthålla&lt;br&gt;ordningen på inrättningen eller för&lt;br&gt;att tillgodose säkerheten i vården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det är nödvändigt får pati-&lt;br&gt;enten, sedan beslut om att hålla&lt;br&gt;kvar denne har fattats, kroppsvi-&lt;br&gt;siteras eller ytligt kroppsbesiktigas&lt;br&gt;för kontroll av att denne inte bär&lt;br&gt;på sig egendom som anges i 21 §.&lt;br&gt;Föreskrifterna i 23 och 24 §§ skall&lt;br&gt;därvid tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6a§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I sådana fall som anges i 19 §&lt;br&gt;eller 20 § får en patient som hålls&lt;br&gt;kvar enligt 6 § kortvarigt spännas&lt;br&gt;fast med bälte eller liknande an-&lt;br&gt;ordning eller kortvarigt hållas&lt;br&gt;avskild från de andra patienterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En patient som hålls kvar enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § får, om det finns en överhäng-&lt;br&gt;ande fara för patientens liv eller&lt;br&gt;hälsa, ges nödvändig behandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut enligt denna paragraf&lt;br&gt;fattas av legitimerad läkare.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6b§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Frågan om intagning för tvångs-&lt;br&gt;vård skall avgöras skyndsamt efter&lt;br&gt;undersökning av patienten, senast&lt;br&gt;24 timmar efter patientens&lt;br&gt;ankomst till vårdinrättningen. Ett&lt;br&gt;beslut om intagning får inte grun-&lt;br&gt;das på ett vårdintyg som är äldre&lt;br&gt;än fyra dagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut i fråga om intagning fat-&lt;br&gt;tas av en chefsöverläkare vid en&lt;br&gt;enhet för psykiatrisk vård. Beslutet&lt;br&gt;får inte fattas av den läkare som&lt;br&gt;har utfärdat vårdintyget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en patient är intagen på en&lt;br&gt;sjukvårdsinrättning för frivillig&lt;br&gt;psykiatrisk vård, far chefsöver-&lt;br&gt;läkaren vid den enhet där patienten&lt;br&gt;vårdas, utan hinder av att vård-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en patient är intagen på en&lt;br&gt;sjukvårdsinrättning för frivillig&lt;br&gt;psykiatrisk vård, far chefsöver-&lt;br&gt;läkaren vid den enhet där patienten&lt;br&gt;vårdas besluta om tvångsvård när&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;intyg inte har utfärdats, besluta om&lt;br&gt;tvångsvård när&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. förutsättningarna enligt 3 §&lt;br&gt;föreligger och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. patienten till följd av sin psy-&lt;br&gt;kiska störning kan befaras komma&lt;br&gt;att allvarligt skada sig själv eller&lt;br&gt;någon annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i 6 § gäller inte i&lt;br&gt;fall som avses i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När beslut har fattats om&lt;br&gt;tvångsvård enligt 11 §, skall&lt;br&gt;chefsöverläkaren skyndsamt och&lt;br&gt;senast inom fyra dagar från dagen&lt;br&gt;för beslutet ansöka hos länsrätten&lt;br&gt;om medgivande till att tvångsvår-&lt;br&gt;den fortsätter. Föreskrifterna i 7 £&lt;br&gt;andra stycket skall därvid tilläm-&lt;br&gt;pas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. förutsättningarna enligt 3 § är&lt;br&gt;uppfyllda och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. patienten till följd av sin psy-&lt;br&gt;kiska störning kan befaras komma&lt;br&gt;att allvarligt skada sig själv eller&lt;br&gt;någon annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sådant beslut får inte fattas&lt;br&gt;utan att ett vårdintyg har utfärdats&lt;br&gt;av en annan läkare än chefsöver-&lt;br&gt;läkaren. I fråga om vårdintyg&lt;br&gt;gäller bestämmelserna i 4 § och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § första och andra styckena.&lt;br&gt;Beslut om vård enligt första&lt;br&gt;stycket skall fattas senast&lt;br&gt;24 timmar efter det att vårdintyg&lt;br&gt;har utfärdats. Det som sägs i 6 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 a §§ gäller också vid övergång&lt;br&gt;från frivillig vård till tvångsvård&lt;br&gt;enligt första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När beslut har fattats om&lt;br&gt;tvångsvård enligt 11 §, skall be-&lt;br&gt;slutet av chefsöverläkaren senast&lt;br&gt;dagen efter beslutet underställas&lt;br&gt;länsrättens prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anser chefsöverläkaren att&lt;br&gt;tvångsvården bör fortsätta skall&lt;br&gt;han senast inom fyra dagar från&lt;br&gt;dagen för beslutet om tvångsvård&lt;br&gt;ansöka hos länsrätten om medgiv-&lt;br&gt;ande till att tvångsvården fortsät-&lt;br&gt;ter. Det som sägs i 7 f andra&lt;br&gt;stycket skall därvid tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När rättspsykiatrisk vård skall upphöra i fall som avses i 15 § lagen&lt;br&gt;(1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, far chefsöverläkaren vid den enhet&lt;br&gt;där patienten vårdas, utan hinder av att vårdintyg inte har utfärdats, be-&lt;br&gt;sluta om tvångsvård enligt denna lag, om förutsättningarna enligt 3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i 6 § gäller inte i&lt;br&gt;fall som avses i första stycket. I&lt;br&gt;stället tillämpas föreskrifterna i&lt;br&gt;12 och 13 §§, varvid ett beslut&lt;br&gt;enligt denna paragraf jämställs&lt;br&gt;med ett beslut enligt 11 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i 6 b § gäller inte&lt;br&gt;i de fall som avses i första stycket.&lt;br&gt;I stället tillämpas föreskrifterna i&lt;br&gt;12 § andra stycket och 13 §, var-&lt;br&gt;vid ett beslut enligt denna paragraf&lt;br&gt;jämställs med beslut enligt 11 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En behandlingsplan skall upp-&lt;br&gt;rättas snarast efter det att patienten&lt;br&gt;har tagits in for tvångsvård. Så&lt;br&gt;långt möjligt skall planen upprät-&lt;br&gt;tas i samråd med patienten. När&lt;br&gt;det är lämpligt skall samråd ske&lt;br&gt;också med dennes närstående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samråd med patienten skall det&lt;br&gt;klarläggas om denne har behov av&lt;br&gt;stöd från socialtjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En vårdplan skall upprättas sna-&lt;br&gt;rast efter det att patienten har ta-&lt;br&gt;gits in för tvångsvård. Vårdplanen&lt;br&gt;skall ange de behandlingsåtgärder&lt;br&gt;och andra insatser som behövs för&lt;br&gt;att syftet med tvångsvården skall&lt;br&gt;uppnås och för att resultaten av&lt;br&gt;dessa insatser skall kunna bestå.&lt;br&gt;Så långt möjligt skall planen&lt;br&gt;upprättas i samråd med patienten.&lt;br&gt;Om det inte är olämpligt skall&lt;br&gt;samråd ske också med dennes när-&lt;br&gt;stående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefsöverläkaren skall under-&lt;br&gt;söka om patienten har behov av&lt;br&gt;stöd från socialtjänsten. Så långt&lt;br&gt;det är möjligt skall detta ske i&lt;br&gt;samråd med patienten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om behandlingen under&lt;br&gt;vårdtiden skall samråd äga rum&lt;br&gt;med patienten när det kan ske.&lt;br&gt;Samråd skall ske också med pati-&lt;br&gt;entens närstående när det är&lt;br&gt;lämpligt. Frågor om behandlingen&lt;br&gt;avgörs ytterst av chefsöverläkaren&lt;br&gt;vid den enhet där patienten vårdas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behandlingsåtgärdema skall anp:&lt;br&gt;syftet med tvångsvården enligt 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om behandlingen under&lt;br&gt;vårdtiden skall samråd äga rum&lt;br&gt;med patienten när det kan ske.&lt;br&gt;Samråd skall ske också med pati-&lt;br&gt;entens närstående, om det inte är&lt;br&gt;olämpligt. Frågor om behand-&lt;br&gt;lingen avgörs ytterst av&lt;br&gt;chefsöverläkaren vid den enhet där&lt;br&gt;patienten vårdas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;as till vad som krävs for att uppnå&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En patient far hindras att lämna vårdinrättningens område eller den del av&lt;br&gt;inrättningen där han skall vistas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om andra åtgärder inte är till-&lt;br&gt;räckliga, får det tvång användas&lt;br&gt;som är nödvändigt för att hindra&lt;br&gt;patienten att lämna vårdinrätt-&lt;br&gt;ningens område eller den del av&lt;br&gt;inrättningen där denne skall vis-&lt;br&gt;tas, för att upprätthålla ordningen&lt;br&gt;på vårdinrättningen eller för att&lt;br&gt;tillgodose säkerheten i vården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1996:982.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det är påkallat får en patient&lt;br&gt;kroppsvisiteras eller ytligt kropps-&lt;br&gt;besiktigas, när han kommer till&lt;br&gt;sjukvårdsinrättningen, för kontroll&lt;br&gt;av att han inte bär på sig egendom&lt;br&gt;som avses i 21 §. Detsamma gäller&lt;br&gt;om det under vistelsen på vårdin-&lt;br&gt;rättningen uppkommer misstanke&lt;br&gt;att sådan egendom skall påträffas&lt;br&gt;hos patienten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kroppsvisitation och ytlig&lt;br&gt;kroppsbesiktning får inte göras&lt;br&gt;mer ingående än vad ändamålet&lt;br&gt;med åtgärden kräver. All den hän-&lt;br&gt;syn som omständigheterna medger&lt;br&gt;skall iakttas. Om möjligt skall ett&lt;br&gt;vittne närvara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det är nödvändigt far en pa-&lt;br&gt;tient kroppsvisiteras eller ytligt&lt;br&gt;kroppsbesiktigas för kontroll av att&lt;br&gt;han inte bär på sig egendom som&lt;br&gt;avses i 21 §. Om möjligt skall ett&lt;br&gt;vittne närvara när åtgärden utförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefsöverläkaren beslutar om kroppsvisitation och ytlig kroppsbesikt-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefsöverläkaren får ge patien-&lt;br&gt;ten tillstånd att under en viss del&lt;br&gt;av vårdtiden vistas utanför sjuk-&lt;br&gt;vårdsinrättningens område. Till-&lt;br&gt;ståndet far ges för återstoden av&lt;br&gt;vårdtiden, om det finns skäl att&lt;br&gt;anta att åtgärden är angelägen för&lt;br&gt;att förbereda att tvångsvården&lt;br&gt;upphör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd att vistas utanför&lt;br&gt;vårdinrättningens område får för-&lt;br&gt;enas med särskilda villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefsöverläkaren får ge en pati-&lt;br&gt;ent tillstånd att under en viss del&lt;br&gt;av vårdtiden vistas utanför sjuk-&lt;br&gt;vårdsinrättningens område. Till-&lt;br&gt;ståndet får ges för visst tillfälle&lt;br&gt;eller for vissa återkommande till-&lt;br&gt;fällen. Tillståndet får också ges för&lt;br&gt;en längre period, om det finns sär-&lt;br&gt;skilda skäl att anta att åtgärden är&lt;br&gt;angelägen för att förbereda att&lt;br&gt;tvångsvården upphör. Tillstånd får&lt;br&gt;ges endast under förutsättning att&lt;br&gt;det står i överensstämmelse med&lt;br&gt;vårdplanen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefsöverläkaren får återkalla&lt;br&gt;ett tillstånd som avses i första&lt;br&gt;stycket om förhållandena kräver&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;25a§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd enligt 25 § att vistas&lt;br&gt;utanför vårdinrättningens område&lt;br&gt;får förenas med särskilda villkor.&lt;br&gt;Dessa får avse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— skyldighet att underkasta sig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medicinering eller annan vård Prop. 1999/2000:44&lt;br&gt;eller behandling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- skyldighet att hålla kontakt&lt;br&gt;med en viss person,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- skyldighet att vistas på ett hem&lt;br&gt;eller annan institution för vård&lt;br&gt;eller behandling eller att besöka&lt;br&gt;en vårdcentral eller anlita social-&lt;br&gt;tjänsten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- vistelseort, bostad, utbildning&lt;br&gt;eller arbete,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— förbud att använda berus-&lt;br&gt;ningsmedel, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— förbud att vistas på en viss&lt;br&gt;plats eller att ta kontakt med en&lt;br&gt;viss person,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— eller annat som är nödvändigt&lt;br&gt;eller följer av vårdplanen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har beträffande någon som vårdas enligt denna lag beslut meddelats&lt;br&gt;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. awisnmg eller utvisning enligt utlänningslagen (1989:529),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. utvisning enligt lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. utlämning enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. utlämning enligt lagen (1959:254) om utlämning för brott till Dan-&lt;br&gt;mark, Finland, Island och Norge, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. utlämning enligt lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Fin-&lt;br&gt;land, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller be-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;handling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall tvångsvården upphöra, om&lt;br&gt;det begärs av den myndighet som&lt;br&gt;skall verkställa beslutet och&lt;br&gt;chefsöverläkaren finner att pati-&lt;br&gt;entens tillstånd tillåter att detta&lt;br&gt;verkställs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;får utan hinder av tvångsvården&lt;br&gt;verkställighet av beslutet ske, om&lt;br&gt;det begärs av den myndighet som&lt;br&gt;skall verkställa beslutet och&lt;br&gt;chefsöverläkaren finner att pati-&lt;br&gt;entens tillstånd tillåter att beslutet&lt;br&gt;verkställs. Tvångsvården upphör i&lt;br&gt;sådant fall när beslutet har verk-&lt;br&gt;ställts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om en patient som är utlänning upphör tvångsvården vid verk-&lt;br&gt;ställighet av ett beslut om hemsändande som har meddelats med stöd av&lt;br&gt;12 kap. 3 § utlänningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefsöverläkaren skall se till att&lt;br&gt;en patient som vårdas enligt denna&lt;br&gt;lag, så snart patientens tillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1998:1663.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillåter, genom en individuellt an-&lt;br&gt;passad information upplyses om&lt;br&gt;sin rätt att få en stödperson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När patienten begär det, skall en stödperson utses. En stödperson kan&lt;br&gt;utses också i annat fall, om patienten inte motsätter sig det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stödpersonen skall bistå patien-&lt;br&gt;ten i personliga frågor så länge&lt;br&gt;denne ges tvångsvård. Stödper-&lt;br&gt;sonen har rätt att besöka patienten&lt;br&gt;på vårdinrättningen. Han far inte&lt;br&gt;obehörigen röja eller utnyttja vad&lt;br&gt;han under uppdraget har fått veta&lt;br&gt;om patientens hälsotillstånd eller&lt;br&gt;personliga förhållanden i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stödpersonen skall bistå patien-&lt;br&gt;ten i personliga frågor så länge&lt;br&gt;denne ges tvångsvård enligt denna&lt;br&gt;lag och, om patienten och stöd-&lt;br&gt;personen samtycker till det, även&lt;br&gt;under fyra veckor efter det att&lt;br&gt;tvångsvården har upphört. Stöd-&lt;br&gt;personen har rätt att besöka pati-&lt;br&gt;enten på vårdinrättningen. Han far&lt;br&gt;inte obehörigen röja eller utnyttja&lt;br&gt;vad han under uppdraget har fatt&lt;br&gt;veta om patientens hälsotillstånd&lt;br&gt;eller personliga förhållanden i öv-&lt;br&gt;rigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stödpersonen utses av en sådan nämnd som avses i lagen (1998:1656)&lt;br&gt;om patientnämndsverksamhet m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en nämnds handläggning av ärenden om stödpersoner gäller, ut-&lt;br&gt;över vad som i övrigt föreskrivs, följande bestämmelser i förvaltningslag-&lt;br&gt;en (1986:223), nämligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- 14 § om muntlig handläggning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- 15 § om anteckning av uppgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-16 och 17 §§ om parters rätt att få del av uppgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- 20 § om motivering av beslut,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- 21 § om underrättelse om beslut,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- 26 § om rättelse av skrivfel och liknande, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- 27 § om omprövning av beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefsöverläkaren vid den enhet där patienten vårdas skall anmäla till&lt;br&gt;en sådan nämnd som avses i 30 § när det kan finnas skäl att utse en stöd-&lt;br&gt;person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har stödperson för patienten inte redan utsetts, skall anmälan alltid gö-&lt;br&gt;ras när&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. chefsöverläkaren ansöker om medgivande till tvångsvård enligt 7, 12&lt;br&gt;eller 14 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. patienten överklagar chefs- 2. patienten överklagar chefs-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överläkarens beslut om intagning överläkarens beslut om intagning&lt;br&gt;enligt 6 §, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;enligt 6 b §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. patienten överklagar chefsöverläkarens beslut att avslå en begäran&lt;br&gt;att tvångsvården skall upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en sådan anmälan skall&lt;br&gt;chefsöverläkaren ange patientens&lt;br&gt;inställning till att få en stödperson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1992:564.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När tvångsvården av en patient,&lt;br&gt;för vilken stödperson utsetts, har&lt;br&gt;upphört, skall chefsöverläkaren&lt;br&gt;snarast möjligt underrätta en sådan&lt;br&gt;nämnd som avses i 30 § om detta.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden skall, om patienten inte&lt;br&gt;har uttryckt en klar uppfattning,&lt;br&gt;kontakta patienten eller vårdper-&lt;br&gt;sonal med kännedom om patienten&lt;br&gt;för att få besked om patienten vill&lt;br&gt;ha en stödperson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När tvångsvården av en patient,&lt;br&gt;för vilken stödperson utsetts, har&lt;br&gt;upphört, skall chefsöverläkaren&lt;br&gt;snarast möjligt underrätta nämn-&lt;br&gt;den om detta och om i fall stödper-&lt;br&gt;sonens uppdrag fortsätter därefter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;31 a§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Om en patient önskar att stöd-&lt;br&gt;personens uppdrag skall övergå&lt;br&gt;till ett uppdrag som kontaktperson&lt;br&gt;enligt 10 § socialtjänstlagen&lt;br&gt;(1980:620) när tvångsvården upp-&lt;br&gt;hört och stödpersonen samtycker&lt;br&gt;till det, skall den nämnd som avses&lt;br&gt;i 30 § underrätta socialnämnden i&lt;br&gt;den kommun där patienten är folk-&lt;br&gt;bokförd om patientens önskemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patienten får hos länsrätten&lt;br&gt;överklaga chefsöverläkarens beslut&lt;br&gt;om intagning för tvångsvård enligt&lt;br&gt;6, 11 eller 14 §. Ett sådant över-&lt;br&gt;klagande skall anses innefatta även&lt;br&gt;en begäran att tvångsvården skall&lt;br&gt;upphöra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan länsrätten prövar ett överklagande enligt första stycket, skall&lt;br&gt;rätten utan dröjsmål förelägga chefsöverläkaren att yttra sig i de hänseen-&lt;br&gt;den som anges i 7 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patienten får hos länsrätten&lt;br&gt;överklaga chefsöverläkarens beslut&lt;br&gt;om intagning för tvångsvård enligt&lt;br&gt;6 b, 11 eller 14 §. Ett sådant över-&lt;br&gt;klagande skall anses innefatta även&lt;br&gt;en begäran att tvångsvården skall&lt;br&gt;upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patienten får hos länsrätten överklaga ett annat beslut av chefsöverlä-&lt;br&gt;karen enligt denna lag som innebär&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. avslag på en begäran att tvångsvården skall upphöra,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förordnande enligt 24 § om förstöring eller försäljning av egendom,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. avslag på en begäran om till-&lt;br&gt;stånd enligt 25 § att vistas utanför&lt;br&gt;vårdinrättningens område eller&lt;br&gt;meddelande av villkor i samband&lt;br&gt;med en sådan vistelse, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. avslag på en begäran om till-&lt;br&gt;stånd enligt 25 § att vistas utanför&lt;br&gt;vårdinrättningens&lt;br&gt;meddelande av&lt;br&gt;25 a § i samband&lt;br&gt;vistelse, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. återkallelse enligt 25 § andra&lt;br&gt;stycket av tillstånd att vistas utan-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;område&lt;br&gt;villkor enligt&lt;br&gt;med en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. återkallelse enligt 26 § av till-&lt;br&gt;stånd att vistas utanför vårdinrätt-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningens område. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;for vårdinrättningens område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt far beslut av chefsöverläkaren enligt denna lag inte överklagas.&lt;br&gt;Chefsöverläkaren far inte överklaga rättens beslut enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ett beslut av chefsöverläka-&lt;br&gt;ren överklagas, skall skrivelsen&lt;br&gt;med överklagandet ges in till läns-&lt;br&gt;rätten. Länsrätten prövar om skri-&lt;br&gt;velsen har kommit in i rätt tid. Har&lt;br&gt;skrivelsen kommit in för sent, skall&lt;br&gt;länsrätten avvisa den, om förse-&lt;br&gt;ningen inte beror på att&lt;br&gt;chefsöverläkaren har lämnat pati-&lt;br&gt;enten en felaktig underrättelse om&lt;br&gt;hur man överklagar. Skrivelsen&lt;br&gt;skall inte avvisas, om den har&lt;br&gt;kommit in till chefsöverläkaren&lt;br&gt;innan tiden för överklagande har&lt;br&gt;gått ut. I ett sådant fall skall&lt;br&gt;chefsöverläkaren omedelbart vida-&lt;br&gt;rebefordra den till länsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ett beslut av chefsöverläka-&lt;br&gt;ren överklagas, skall överklagan-&lt;br&gt;det ges in till länsrätten. Länsrätten&lt;br&gt;prövar om överklagandet har&lt;br&gt;kommit in i rätt tid. Har överkla-&lt;br&gt;gandet kommit in för sent, skall&lt;br&gt;länsrätten avvisa det, om förse-&lt;br&gt;ningen inte beror på att&lt;br&gt;chefsöverläkaren har lämnat pati-&lt;br&gt;enten en felaktig underrättelse om&lt;br&gt;hur man överklagar. Överklagan-&lt;br&gt;det skall inte avvisas, om det har&lt;br&gt;kommit in till chefsöverläkaren&lt;br&gt;innan tiden för överklagande har&lt;br&gt;gått ut. I ett sådant fall skall&lt;br&gt;chefsöverläkaren omedelbart vida-&lt;br&gt;rebefordra överklagandet till läns-&lt;br&gt;rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål enligt denna lag skall handläggas skyndsamt. Så snart en ansökan&lt;br&gt;som avses i 28 § har kommit in till länsrätten, skall rätten pröva om ansö-&lt;br&gt;kan har kommit in i tid. Har ansökan kommit in för sent, skall rätten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skyndsamt underrätta chefsöverläkaren om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett mål hos en länsrätt skall tas&lt;br&gt;upp till avgörande inom åtta dagar&lt;br&gt;från den dag då ansökan eller skri-&lt;br&gt;velsen med överklagandet kom in&lt;br&gt;till länsrätten. Länsrätten far för-&lt;br&gt;länga denna tid, om det behövs&lt;br&gt;ytterligare utredning eller om nå-&lt;br&gt;gon annan särskild omständighet&lt;br&gt;gör det nödvändigt. Föreskrifterna&lt;br&gt;i första och andra meningen gäller&lt;br&gt;inte mål som avses i 33 § första&lt;br&gt;stycket 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätten far förlänga&lt;br&gt;tid, om det behövs ytter-&lt;br&gt;utredning eller om någon&lt;br&gt;särskild omständighet gör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett mål hos en länsrätt skall tas&lt;br&gt;upp till avgörande inom åtta dagar&lt;br&gt;från den dag då ansökan eller&lt;br&gt;överklagandet kom in till läns-&lt;br&gt;rätten,&lt;br&gt;denna&lt;br&gt;ligare&lt;br&gt;annan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det nödvändigt. Länsrätten får&lt;br&gt;även i fall som avses i 12 § första&lt;br&gt;stycket förlänga den tid inom vil-&lt;br&gt;ken prövningen skall ske, om&lt;br&gt;chefsöverläkaren gör en ansökan&lt;br&gt;enligt andra stycket i samma pa-&lt;br&gt;ragraf. Föreskrifterna i första och&lt;br&gt;andra meningen gäller inte mål&lt;br&gt;som avses i 33 § första stycket 2.&lt;br&gt;Länsrätten får förordna rörande saken i avvaktan på att målet avgörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett mål enligt denna lag skall&lt;br&gt;länsrätten hålla muntlig förhand-&lt;br&gt;ling, om det inte är uppenbart obe-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett mål enligt denna lag skall&lt;br&gt;länsrätten hålla muntlig förhand-&lt;br&gt;ling, om det inte är uppenbart obe-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hövligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hövligt. Vid prövning som avses i&lt;br&gt;12 § första stycket skall länsrätten&lt;br&gt;hålla muntlig förhandling endast&lt;br&gt;om patienten begär det eller om&lt;br&gt;länsrätten finner skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Muntlig förhandling hålls på sjukvårdsinrättningen, om inte särskilda&lt;br&gt;skäl talar för något annat. Patienten skall vara närvarande vid förhand-&lt;br&gt;lingen, om det är möjligt med hänsyn till hans psykiska tillstånd. Patien-&lt;br&gt;tens stödperson har rätt att närvara vid förhandlingen och skall om möj-&lt;br&gt;ligt underrättas om den. Chefsöverläkaren skall höras vid förhandlingen,&lt;br&gt;om det inte är uppenbart obehövligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs, skall länsrätten i&lt;br&gt;ett mål enligt denna lag höra&lt;br&gt;lämplig sakkunnig vid muntlig&lt;br&gt;förhandling. Vid förhandlingen får&lt;br&gt;den sakkunnige, i syfte att fa upp-&lt;br&gt;lysning rörande omständigheter&lt;br&gt;som är av betydelse för dennes&lt;br&gt;uppgift, ställa frågor till&lt;br&gt;chefsöverläkaren och patienten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte är uppenbart obe-&lt;br&gt;hövligt, skall länsrätten i ett mål&lt;br&gt;enligt denna lag höra lämplig sak-&lt;br&gt;kunnig vid muntlig förhandling.&lt;br&gt;Vid förhandlingen far den sakkun-&lt;br&gt;nige, i syfte att fa upplysning&lt;br&gt;rörande omständigheter som är av&lt;br&gt;betydelse för dennes uppgift, ställa&lt;br&gt;frågor till chefsöverläkaren och&lt;br&gt;patienten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en patient som har kallats vid vite att inställa sig personligen till en&lt;br&gt;förhandling uteblir, far rätten förordna att han skall hämtas till rätten an-&lt;br&gt;tingen omedelbart eller till en senare dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefsöverläkaren far uppdra åt en erfaren läkare vid sjukvårdsinrätt-&lt;br&gt;ningen med specialistkompetens inom någon gren av psykiatrin att full-&lt;br&gt;göra uppgifter som chefsöverläkaren har enligt denna lag. Om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl, far chefsöverläkaren lämna sådant uppdrag åt en annan&lt;br&gt;läkare vid sjukvårdsinrättningen, dock inte såvitt gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. beslut enligt 6 § om intag- 1. beslut enligt 6 b § om intag-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ansökan enligt 7, 9, 12 eller&lt;br&gt;14 § om medgivande till att&lt;br&gt;tvångsvården fortsätter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;beslut enligt 17 § första&lt;br&gt;stycket sista meningen om be-&lt;br&gt;handlingen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;beslut enligt 19 § andra&lt;br&gt;stycket om fastspänning, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;beslut enligt 20 § andra&lt;br&gt;stycket om avskiljande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. beslut enligt 11 § om över-&lt;br&gt;gång från frivillig vård till tvångs-&lt;br&gt;vård,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. ansökan enligt 7, 9, 12 eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § om medgivande till att&lt;br&gt;tvångsvården fortsätter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;beslut enligt 17 § första&lt;br&gt;stycket sista meningen om be-&lt;br&gt;handlingen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;beslut enligt 19 § andra&lt;br&gt;stycket om fastspänning, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;beslut enligt 20 § andra&lt;br&gt;stycket om avskiljande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48 §&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En patient som vårdas med stöd av denna lag skall så snart hans till-&lt;br&gt;stånd medger det genom chefsöverläkarens försorg upplysas om sin rätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att enligt 32 och 33 §§ överklaga vissa beslut,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att anlita ombud eller biträde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. att enligt 38 a § fa offentligt&lt;br&gt;biträde och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. att få hjälp av en stödperson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag skall finnas anslagen i&lt;br&gt;för patienterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att anlita ombud eller biträde&lt;br&gt;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. att enligt 38 a § fa offentligt&lt;br&gt;biträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;un sjukvårdsinrättningen väl synlig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Har ett vårdintyg utfärdats före den 1 juli 2000, far intagning beslu-&lt;br&gt;tas på grundval av det och enligt äldre föreskrifter senast den 4 juli 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Ett tillstånd att vistas utanför sjukvårdsinrättningens område under&lt;br&gt;återstoden av vårdtiden och som har meddelats enligt äldre föreskrifter&lt;br&gt;gäller längst till dess att länsrätten beslutat om fortsatt vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1996:1650.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1129) om&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk&lt;br&gt;vård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 4, 5, 9—10 a, 11, 18—21, 25, 26, och 30 §§ skall ha följande ly-&lt;br&gt;delse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas elva nya paragrafer, 2 a, 2 b, 10 b,&lt;br&gt;11 a-11 c, 21 a-21 c, 22 b och 26 a §§ av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2a§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Tvångsåtgärder vid vård enligt&lt;br&gt;denna lag får användas endast om&lt;br&gt;de står i rimlig proportion till syf-&lt;br&gt;tet med åtgärden. År mindre ingri-&lt;br&gt;pande åtgärder tillräckliga, skall&lt;br&gt;de användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvång skall utövas så skonsamt&lt;br&gt;som möjligt och med största möj-&lt;br&gt;liga hänsyn till patienten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2b§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Tvångsåtgärder i syfte att ge-&lt;br&gt;nomföra vården får användas en-&lt;br&gt;dast om patienten inte genom en&lt;br&gt;individuellt anpassad information&lt;br&gt;kan förmås att frivilligt medverka&lt;br&gt;till vård. De får inte användas i&lt;br&gt;större omfattning än vad som är&lt;br&gt;nödvändigt for att förmå patienten&lt;br&gt;till detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som avses i 1 § andra stycket 2, 3 eller 4 får ges rättspsykiatrisk&lt;br&gt;vård om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. han lider av en allvarlig psykisk störning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. han med hänsyn till sitt psykiska tillstånd och sina personliga för-&lt;br&gt;hållanden i övrigt har behov av psykiatrisk vård, som kan tillgodoses ge-&lt;br&gt;nom att han är intagen på en sjukvårdsinrättning, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. han motsätter sig sådan vård&lt;br&gt;eller till följd av sitt psykiska till-&lt;br&gt;stånd uppenbart saknar förmåga&lt;br&gt;att ge uttryck för ett grundat ställ-&lt;br&gt;ningstagande i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon som vårdas enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångs-&lt;br&gt;vård anhålls, häktas, tas in på en enhet för rättspsykiatrisk undersökning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. han motsätter sig sådan vård&lt;br&gt;eller det till följd av hans psykiska&lt;br&gt;tillstånd finns grundad anledning&lt;br&gt;att anta att vården inte kan ges&lt;br&gt;med hans samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1998:617.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller tas in i eller förpassas till kriminalvårdsanstalt, skall beslutet om Prop. 1999/2000:44&lt;br&gt;sådan vård anses som ett beslut om rättspsykiatrisk vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om intagning för rätts-&lt;br&gt;psykiatrisk vård enligt 4 § första&lt;br&gt;stycket fattas av en chefsöverlä-&lt;br&gt;kare vid en enhet som avses i 6 §&lt;br&gt;första stycket andra meningen eller&lt;br&gt;andra stycket. För ett sådant beslut&lt;br&gt;krävs att ett vårdintyg har utfärdats&lt;br&gt;av någon annan läkare. Beträf-&lt;br&gt;fande vårdintyg och undersökning&lt;br&gt;för vårdintyg gäller därvid be-&lt;br&gt;stämmelserna i 4 § första och&lt;br&gt;andra styckena, 5 § och 6 § första&lt;br&gt;stycket tredje meningen lagen&lt;br&gt;(1991:1128) om psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård i tillämpliga delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om intagning för rätts-&lt;br&gt;psykiatrisk vård enligt 4 § första&lt;br&gt;stycket fattas av en chefsöverlä-&lt;br&gt;kare vid en enhet som avses i 6 §&lt;br&gt;första stycket andra meningen eller&lt;br&gt;andra stycket. För ett sådant beslut&lt;br&gt;krävs att ett vårdintyg har utfärdats&lt;br&gt;av någon annan läkare. Beträf-&lt;br&gt;fande vårdintyg, undersökning för&lt;br&gt;vårdintyg samt fastspänning,&lt;br&gt;avskiljande och behandling gäller&lt;br&gt;därvid bestämmelserna i 4 §, 5 §,&lt;br&gt;6 a § och 6b § första stycket&lt;br&gt;andra meningen lagen&lt;br&gt;(1991:1128) om psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård i tillämpliga delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga om intagning för rättspsykiatrisk vård enligt 4 § första stycket&lt;br&gt;skall avgöras skyndsamt efter undersökning av patienten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rätten har fattat beslut om rättspsykiatrisk undersökning och den&lt;br&gt;misstänkte har tagits in på undersökningsenheten, krävs inte något vård-&lt;br&gt;intyg för beslut om rättspsykiatrisk vård. Detsamma gäller den som är&lt;br&gt;anhållen, häktad, intagen i eller skall förpassas till kriminalvårdsanstalt&lt;br&gt;eller som är intagen i eller skall förpassas till ett särskilt ungdomshem till&lt;br&gt;följd av en dom på sluten ungdomsvård enligt 31 kap. 1 a § brottsbalken&lt;br&gt;och som förts till en sådan sjukvårdsinrättning som avses i 6 § första&lt;br&gt;stycket andra meningen för frivillig psykiatrisk vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ifråga om vistelse utanför sjuk-&lt;br&gt;vårdsinrättningens område för den&lt;br&gt;som genomgår rättspsykiatrisk&lt;br&gt;vård på grund av beslut enligt&lt;br&gt;31 kap. 3 § brottsbalken av dom-&lt;br&gt;stol, utom i fall då vården har för-&lt;br&gt;enats med särskild utskriv-&lt;br&gt;ningsprövning, gäller bestämmel-&lt;br&gt;serna i 25 och 26 §§ lagen&lt;br&gt;(1991:1128) om psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefsöverläkaren får, utom i fall&lt;br&gt;då vården förenats med särskild&lt;br&gt;utskrivningsprövning, ge en pati-&lt;br&gt;ent som genomgår rättspsykiatrisk&lt;br&gt;vård på grund av beslut enligt&lt;br&gt;31 kap. 3 § brottsbalken av dom-&lt;br&gt;stol, tillstånd att under viss del av&lt;br&gt;vårdtiden vistas utanför sjukvårds-&lt;br&gt;inrättningens område. Tillståndet&lt;br&gt;får ges för visst tillfälle eller för&lt;br&gt;vissa återkommande tillfällen.&lt;br&gt;Tillståndet får också ges för en&lt;br&gt;längre period, om det finns sär-&lt;br&gt;skilda skäl att anta att åtgärden är&lt;br&gt;angelägen för att förbereda att&lt;br&gt;tvångsvården upphör. Tillstånd får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1998:617.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ges endast under förutsättning att&lt;br&gt;det står i överensstämmelse med&lt;br&gt;vårdplanen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd att vistas utanför&lt;br&gt;vårdinrättningens område får för-&lt;br&gt;enas med särskilda villkor. I fråga&lt;br&gt;om vilka villkor som får före-&lt;br&gt;skrivas gäller bestämmelserna i&lt;br&gt;25 a § lagen (1991:1128) om psy-&lt;br&gt;kiatrisk tvångsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefsöverläkaren får återkalla&lt;br&gt;ett tillstånd som avses i första&lt;br&gt;stycket om förhållandena kräver&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande den som genomgår rättspsykiatrisk vård efter beslut enligt&lt;br&gt;31 kap. 3 § brottsbalken om särskild utskrivningsprövning prövas frågan&lt;br&gt;om tillstånd att under en viss del av vårdtiden vistas utanför sjukvårdsin-&lt;br&gt;rättningens område av länsrätten efter ansökan av chefsöverläkaren eller&lt;br&gt;patienten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sin prövning skall rätten&lt;br&gt;särskilt beakta arten av den brotts-&lt;br&gt;lighet som föranlett beslutet om&lt;br&gt;särskild utskrivningsprövning,&lt;br&gt;risken för återfall i brottslighet och&lt;br&gt;verkan av den vård och behandling&lt;br&gt;som patienten genomgått. Till-&lt;br&gt;ståndet far ges för återstoden av&lt;br&gt;vårdtiden, om det finns skäl att&lt;br&gt;anta att åtgärden är angelägen för&lt;br&gt;att förbereda att den rättspsykiat-&lt;br&gt;riska vården upphör. Ett tillstånd&lt;br&gt;att vistas utanför vårdinrättning-&lt;br&gt;ens område får förenas med sär-&lt;br&gt;skilda villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sin prövning skall rätten&lt;br&gt;särskilt beakta arten av den brotts-&lt;br&gt;lighet som föranlett beslutet om&lt;br&gt;särskild utskrivningsprövning,&lt;br&gt;risken för återfall i brottslighet och&lt;br&gt;verkan av den vård och behandling&lt;br&gt;som patienten genomgått. Tillstån-&lt;br&gt;det får ges för visst tillfälle eller&lt;br&gt;för vissa återkommande tillfällen.&lt;br&gt;Tillståndet får också ges för en&lt;br&gt;längre period, om det finns sär-&lt;br&gt;skilda skäl att anta att åtgärden är&lt;br&gt;angelägen för att förbereda att den&lt;br&gt;rättspsykiatriska vården upphör.&lt;br&gt;Tillstånd får ges endast under för-&lt;br&gt;utsättning att det står i överens-&lt;br&gt;stämmelse med vårdplanen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd att vistas utanför&lt;br&gt;vårdinrättningens område får för-&lt;br&gt;enas med särskilda villkor. I fråga&lt;br&gt;om vilka villkor som får före-&lt;br&gt;skrivas gäller bestämmelserna i&lt;br&gt;25 a § lagen (1991:1128) om psy-&lt;br&gt;kiatrisk tvångsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätten far efter ansökan av chefsöverläkaren överlämna åt denne&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att beträffande viss patient besluta om tillstånd enligt första stycket. När&lt;br&gt;det finns skäl för det, får länsrätten återta denna befogenhet. Chefsöver-&lt;br&gt;läkaren får återkalla ett tillstånd att vistas utanför vårdinrättningens om-&lt;br&gt;råde, om förhållandena kräver det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande den som genomgår&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård efter beslut&lt;br&gt;enligt 31 kap. 3 § brottsbalken om&lt;br&gt;särskild utskrivningsprövning får&lt;br&gt;chefsöverläkaren ge tillstånd till&lt;br&gt;vistelse på egen hand utanför&lt;br&gt;vårdavdelningen men inom sjuk-&lt;br&gt;vårdsinrättningens område endast&lt;br&gt;om länsrätten har medgivit det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande den som genomgår&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård efter beslut&lt;br&gt;enligt 31 kap. 3 § brottsbalken om&lt;br&gt;särskild utskrivningsprövning får&lt;br&gt;chefsöverläkaren ge tillstånd till&lt;br&gt;vistelse utanför vårdavdelningen&lt;br&gt;men inom sjukvårdsinrättningens&lt;br&gt;område endast om länsrätten har&lt;br&gt;medgivit det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sin prövning av ansökan av chefsöverläkaren om sådant medgiv-&lt;br&gt;ande som avses i första stycket skall rätten särskilt beakta arten av den&lt;br&gt;brottslighet som föranlett beslutet om särskild utskrivningsprövning, risk-&lt;br&gt;en for återfall i brottslighet, verkan av den vård och behandling som pati-&lt;br&gt;enten genomgått och säkerhetsforhållandena vid sjukvårdsinrättningen.&lt;br&gt;Medgivandet får ges tills vidare eller för viss tid och får återkallas om&lt;br&gt;förhållandena föranleder det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefsöverläkaren skall underrätta länsrätten om förhållanden som är av&lt;br&gt;betydelse for frågan om ett lämnat medgivande skall bestå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefsöverläkaren får ge till-&lt;br&gt;stånd till den som genomgår&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård med stöd av&lt;br&gt;1 § 3 eller 4 att vistas på egen&lt;br&gt;hand utanför vårdavdelningen men&lt;br&gt;inom sjukvårdsinrättningens om-&lt;br&gt;råde endast om Kriminalvårds-&lt;br&gt;styrelsen respektive Statens insti-&lt;br&gt;tutionsstyrelse har medgivit det.&lt;br&gt;Chefsöverläkaren skall underrätta&lt;br&gt;Kriminalvårdsstyrelsen respektive&lt;br&gt;Statens institutionsstyrelse om för-&lt;br&gt;hållanden som är av betydelse för&lt;br&gt;frågan om ett lämnat medgivande&lt;br&gt;skall bestå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är intagen i kriminai-&lt;br&gt;vårdsanstalt eller i ett särskilt ung-&lt;br&gt;domshem till följd av en dom på&lt;br&gt;sluten ungdomsvård enligt 31 kap.&lt;br&gt;1 a § brottsbalken och som ge-&lt;br&gt;nomgår rättspsykiatrisk vård får&lt;br&gt;ges tillstånd att under en viss del&lt;br&gt;av vårdtiden vistas utanför sjuk-&lt;br&gt;vårdsinrättningens område. Därvid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11§&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är intagen i kriminal-&lt;br&gt;vårdsanstalt eller i ett särskilt ung-&lt;br&gt;domshem till följd av en dom på&lt;br&gt;sluten ungdomsvård enligt 31 kap.&lt;br&gt;1 a § brottsbalken och som ge-&lt;br&gt;nomgår rättspsykiatrisk vård får&lt;br&gt;ges tillstånd att under en viss del&lt;br&gt;av vårdtiden vistas utanför sjuk-&lt;br&gt;vårdsinrättningens område. Till-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1995:738.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1998:617.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gäller bestämmelserna i 25 §&lt;br&gt;första stycket andra meningen och&lt;br&gt;andra stycket lagen (1991:1128)&lt;br&gt;om psykiatrisk tvångsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga om tillstånd enligt&lt;br&gt;första stycket avgörs av Kriminal-&lt;br&gt;vårdsstyrelsen i fråga om den som&lt;br&gt;är intagen i kriminalvårdsanstalt&lt;br&gt;och av Statens institutionsstyrelse i&lt;br&gt;fråga om den som är intagen i ett&lt;br&gt;särskilt ungdomshem efter an-&lt;br&gt;sökan av chefsöverläkaren eller&lt;br&gt;patienten. Om ansökan har gjorts&lt;br&gt;av patienten, skall yttrande in-&lt;br&gt;hämtas från chefsöverläkaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;regeringen bestämmer får genom&lt;br&gt;föreskrifter eller beslut i särskilda&lt;br&gt;fall flytta över Kriminalvårdssty-&lt;br&gt;relsens befogenhet enligt andra&lt;br&gt;stycket till någon annan kriminal-&lt;br&gt;vårdsmyndighet än styrelsen eller&lt;br&gt;till tjänstemän inom kriminalvår-&lt;br&gt;den.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ståndet får ges för visst tillfälle&lt;br&gt;eller för vissa återkommande till-&lt;br&gt;fällen. Tillståndet får också ges för&lt;br&gt;en längre period, om det finns sär-&lt;br&gt;skilda skäl att anta att åtgärden är&lt;br&gt;angelägen för att förbereda att&lt;br&gt;tvångsvården upphör. Tillstånd får&lt;br&gt;ges endast under förutsättning att&lt;br&gt;det står i överensstämmelse med&lt;br&gt;vårdplanen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd enligt första stycket&lt;br&gt;får förenas med särskilda villkor. I&lt;br&gt;fråga om vilka villkor som får&lt;br&gt;föreskrivas gäller bestämmelserna&lt;br&gt;i 25 a § lagen (1991:1128) om&lt;br&gt;psykiatrisk tvångsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ua§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;En fråga om tillstånd enligt 11 §&lt;br&gt;första stycket prövas, efter an-&lt;br&gt;sökan av chefsöverläkaren eller&lt;br&gt;patienten, av Kriminalvårdssty-&lt;br&gt;relsen i fråga om den som är inta-&lt;br&gt;gen i kriminalvårdsanstalt och av&lt;br&gt;Statens institutionsstyrelse i fråga&lt;br&gt;om den som är intagen i ett sär-&lt;br&gt;skilt ungdomshem. Om ansökan&lt;br&gt;har gjorts av patienten, skall ytt-&lt;br&gt;rande inhämtas från chefsöver-&lt;br&gt;läkaren. Tillstånd skall inhämtas&lt;br&gt;även då patienten vid vistelsen&lt;br&gt;utanför sjukvårdsinrättningens&lt;br&gt;område skall vara åtföljd av sjuk-&lt;br&gt;vårdspersonal.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;11 b §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den som är häktad eller är inta-&lt;br&gt;gen på en enhet för rättspsykiat-&lt;br&gt;risk undersökning och genomgår&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård får ges till-&lt;br&gt;stånd att vistas utanför sjukvårds-&lt;br&gt;inrättningens respektive undersök-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningsenhetens område enbart för&lt;br&gt;att besöka en närstående som är&lt;br&gt;svårt sjuk, närvara vid en när-&lt;br&gt;ståendes begravning eller om det&lt;br&gt;annars finns synnerliga skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga om tillstånd enligt&lt;br&gt;första stycket prövas av Kriminal-&lt;br&gt;vårdsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;llc§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;regeringen bestämmer får genom&lt;br&gt;föreskrifter eller beslut i särskilda&lt;br&gt;fall flytta över Kriminalvårdssty-&lt;br&gt;relsens befogenhet enligt 10 b,&lt;br&gt;11a och 11 b §§ till någon annan&lt;br&gt;kriminalvårdsmyndighet än styrel-&lt;br&gt;sen eller till tjänstemän inom kri-&lt;br&gt;minalvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patienten far hos länsrätten överklaga ett beslut av chefsöverläkaren en-&lt;br&gt;ligt denna lag som innebär&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. intagning enligt 5 § för rättspsykiatrisk vård, varvid överklagandet&lt;br&gt;skall anses innefatta även en begäran att vården skall upphöra,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. avslag på en begäran att den rättspsykiatriska vården skall upphöra i&lt;br&gt;fall som avses i 12 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. avslag på en begäran om till-&lt;br&gt;stånd att vistas utanför vårdinrätt-&lt;br&gt;ningens område i fall som avses i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § eller 10 § tredje stycket första&lt;br&gt;meningen eller meddelande av&lt;br&gt;villkor i samband med en sådan&lt;br&gt;vistelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. återkallelse enligt 9 § eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § tredje stycket tredje me-&lt;br&gt;ningen av tillstånd att vistas utan-&lt;br&gt;för vårdinrättningens område, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. förordnande enligt 8 § jämförd med 24 § lagen (1991:1128) om psy-&lt;br&gt;kiatrisk tvångsvård om förstöring eller försäljning av egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt far beslut av chefsöverläkaren enligt denna lag inte överklagas.&lt;br&gt;Chefsöverläkaren far inte överklaga rättens beslut enligt denna lag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ett beslut av chefsöverläkar-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. avslag på en begäran om till-&lt;br&gt;stånd att vistas utanför vårdinrätt-&lt;br&gt;ningens område i fall som avses i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § eller 10 § fiärde stycket första&lt;br&gt;meningen eller meddelande av&lt;br&gt;villkor i samband med en sådan&lt;br&gt;vistelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. återkallelse enligt 9 § eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § fiärde stycket tredje me-&lt;br&gt;ningen av tillstånd att vistas utan-&lt;br&gt;för vårdinrättningens område, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ett beslut av chefsöverläkar-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en överklagas, skall skrivelsen med&lt;br&gt;överklagandet ges in till länsrätten.&lt;br&gt;Beträffande behandlingen av&lt;br&gt;skrivelsen gäller bestämmelserna i&lt;br&gt;33 &amp;nbsp;&amp;nbsp;§ tredje stycket lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1991:1128) om psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en överklagas, skall överklagandet&lt;br&gt;ges in till länsrätten. Länsrätten&lt;br&gt;prövar om överklagandet har&lt;br&gt;kommit in i rätt tid. Har överklag-&lt;br&gt;andet kommit in för sent, skall&lt;br&gt;länsrätten avvisa det, om förse-&lt;br&gt;ningen inte beror på att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsstyrelsens och&lt;br&gt;Statens institutionsstyrelses beslut&lt;br&gt;enligt 8 § andra stycket eller 11 §&lt;br&gt;andra stycket får överklagas av&lt;br&gt;patienten hos kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;chefsöverläkaren har lämnat pati-&lt;br&gt;enten en felaktig underrättelse om&lt;br&gt;hur man överklagar. Överklag-&lt;br&gt;andet skall inte avvisas, om det&lt;br&gt;har kommit in till chefsöverläkaren&lt;br&gt;innan tiden for överklagande har&lt;br&gt;gått ut. I ett sådant fall skall&lt;br&gt;chefsöverläkaren omedelbart vida-&lt;br&gt;rebefordra överklagandet till läns-&lt;br&gt;rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsstyrelsens respek-&lt;br&gt;tive Statens institutionsstyrelses&lt;br&gt;beslut enligt 8 § andra stycket,&lt;br&gt;10 b §, 11 a § och llb§, far&lt;br&gt;överklagas av patienten hos all-&lt;br&gt;män förvaltningsdomstol. Pröv-&lt;br&gt;ningstillstånd krävs vid överkla-&lt;br&gt;gande till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmän åklagare far överklaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. beslut enligt 10 § första stycket av länsrätten att patienten far vistas&lt;br&gt;utanför sjukvårdsinrättningens område,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. beslut enligt 10 § tredje&lt;br&gt;stycket första meningen av läns-&lt;br&gt;rätten att överlämna åt chefsöver-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. beslut enligt 10 § fiärde&lt;br&gt;stycket första meningen av läns-&lt;br&gt;rätten att överlämna åt chefsöver-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;läkaren att beträffande viss patient&lt;br&gt;besluta om tillstånd att vistas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;läkaren att beträffande viss patient&lt;br&gt;besluta om tillstånd att vistas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utanför sjukvårdsinrättningens om-&lt;br&gt;råde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utanför sjukvårdsinrättningens om-&lt;br&gt;råde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. beslut enligt 16 § att vården skall upphöra,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om åklagare före beslutet har anmält till rätten att beslutet kan komma&lt;br&gt;att överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har anmälan gjorts, får beslutet&lt;br&gt;inte verkställas förrän det har&lt;br&gt;vunnit laga kraft eller rätten&lt;br&gt;dessförinnan har underrättats om&lt;br&gt;att åklagaren inte kommer att&lt;br&gt;överklaga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggningen i domstol&lt;br&gt;av ett mål enligt denna lag gäller i&lt;br&gt;tillämpliga delar bestämmelserna i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor enligt denna lag vilka&lt;br&gt;skall prövas i en länsrätt hand-&lt;br&gt;läggs av den länsrätt inom vars&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1998:617.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1995:738.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34—38 §§ lagen (1991:1128) om&lt;br&gt;psykiatrisk tvångsvård. I ett mål&lt;br&gt;enligt 10 a § skall dock 35 § andra&lt;br&gt;stycket och 36 § nämnda lag inte&lt;br&gt;tillämpas. I ett mål enligt 18 §&lt;br&gt;första stycket 3 eller 4, i fall då&lt;br&gt;vården är förenad med särskild&lt;br&gt;utskrivningsprövning, skall nämn-&lt;br&gt;demän ingå i kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;domkrets sjukvårdsinrättningen är&lt;br&gt;belägen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;21 a§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mål enligt denna lag skall&lt;br&gt;handläggas skyndsamt. Så snart en&lt;br&gt;ansökan eller anmälan har kommit&lt;br&gt;in till länsrätten, skall rätten pröva&lt;br&gt;om den har kommit in i tid. Har&lt;br&gt;den kommit in för sent, skall rätten&lt;br&gt;skyndsamt underrätta chefsöver-&lt;br&gt;läkaren om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett mål hos en länsrätt skall tas&lt;br&gt;upp till avgörande inom åtta dagar&lt;br&gt;från den dag då ansökan, anmälan&lt;br&gt;eller överklagandet kom in till&lt;br&gt;länsrätten. Om målet gäller en&lt;br&gt;patient som genomgår rättspsy-&lt;br&gt;kiatrisk vård enligt 31 kap. 3 §&lt;br&gt;brottsbalken med beslut om sär-&lt;br&gt;skild utskrivningsprövning, skall&lt;br&gt;målet tas upp till avgörande inom&lt;br&gt;femton dagar från den dag då&lt;br&gt;målet anhängiggjordes vid läns-&lt;br&gt;rätten. Länsrätten får förlänga&lt;br&gt;tidsfristerna om det behövs ytter-&lt;br&gt;ligare utredning eller om någon&lt;br&gt;annan särskild omständighet gör&lt;br&gt;det nödvändigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i andra stycket&lt;br&gt;gäller inte mål om förstöring eller&lt;br&gt;försäljning av sådan egendom som&lt;br&gt;avses i 24 § lagen (1991:1128) om&lt;br&gt;psykiatrisk tvångsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätten får förordna rörande&lt;br&gt;saken i avvaktan på att målet av-&lt;br&gt;görs.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;21 b §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Z fråga om muntlig förhandling&lt;br&gt;gäller bestämmelserna i 36 och&lt;br&gt;37 §§ lagen (1991:1128) om psy-&lt;br&gt;kiatrisk tvångsvård. I fråga om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utom i fall som avses i 20 §&lt;br&gt;gäller beslut som meddelas enligt&lt;br&gt;denna lag omedelbart, om inte an-&lt;br&gt;nat forordnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mål enligt 10 a eller 10 b §§ skall&lt;br&gt;dock 36 § och 37 § andra stycket&lt;br&gt;nämnda lag inte tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;21 c §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggningen i kammar-&lt;br&gt;rätten skall nämndemän ingå i&lt;br&gt;rätten vid prövning av mål som&lt;br&gt;avses i 18 § första stycket 1 samt i&lt;br&gt;mål enligt 18 § första stycket 3&lt;br&gt;eller 4, i fall då vården är förenad&lt;br&gt;med särskild utskrivningsprövning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;22 b §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I fråga om den som genomgår&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård enligt 31 kap.&lt;br&gt;3 £ brottsbalken med beslut om&lt;br&gt;särskild utskrivningsprövning får&lt;br&gt;allmän åklagare ansöka om att&lt;br&gt;länsrätten upphäver beslut om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— tillstånd till vistelse utanför&lt;br&gt;vårdinrättningens område, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- överlämnande åt chefsöverlä-&lt;br&gt;karen att besluta om tillstånd till&lt;br&gt;vistelse utanför vårdinrättningens&lt;br&gt;område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett mål enligt första stycket&lt;br&gt;skall länsrätten inhämta yttrande&lt;br&gt;av chefsöverläkaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut som meddelas enligt&lt;br&gt;denna lag gäller omedelbart, om&lt;br&gt;inte annat förordnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om åklagaren före en länsrätts&lt;br&gt;beslut har anmält att beslutet kan&lt;br&gt;komma att överklagas, får läns-&lt;br&gt;rättens eller kammarrättens beslut&lt;br&gt;inte verkställas förrän det har&lt;br&gt;vunnit laga kraft eller rätten&lt;br&gt;dessförinnan har underrättats om&lt;br&gt;att beslutet inte kommer att över-&lt;br&gt;klagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;8&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefsöverläkaren skall se till att&lt;br&gt;en patient som vårdas enligt denna&lt;br&gt;lag, så snart patientens tillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1998:1614.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillåter, genom en individuellt an-&lt;br&gt;passad information upplyses om&lt;br&gt;sin rätt att få en stödperson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När rättspsykiatrisk vård i fall som avses i 1 § andra stycket 1 har på-&lt;br&gt;börjats eller upphört, skall chefsöverläkaren snarast underrätta vederbör-&lt;br&gt;ande nämnd enligt lagen (1998:1656) om patientnämndsverksamhet m.m.&lt;br&gt;om att så har skett. Nämnden skall i fall som avses i 4 § underrättas när&lt;br&gt;patienten enligt 18 § första stycket 2 har överklagat ett beslut av&lt;br&gt;chefsöverläkaren att den rättspsykiatriska vården inte skall upphöra, lik-&lt;br&gt;som när vården efter överklagandet har upphört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna om stödperson i&lt;br&gt;30 § lagen (1991:1128) om psyki-&lt;br&gt;atrisk tvångsvård tillämpas vid&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård som ges på en&lt;br&gt;sjukvårdsinrättning. Föreskriften i&lt;br&gt;andra stycket andra meningen&lt;br&gt;nämnda paragraf om rätt för stöd-&lt;br&gt;personen att besöka patienten på&lt;br&gt;vårdinrättningen gäller dock bara i&lt;br&gt;den mån det inte möter hinder på&lt;br&gt;grund av bestämmelserna i 8 §&lt;br&gt;tredje stycket denna lag eller 16 §&lt;br&gt;lagen (1976:371) om behandlingen&lt;br&gt;av häktade och anhållna m.fl. om&lt;br&gt;möjlighet att besluta om inskränk-&lt;br&gt;ningar i patientens rätt att ta emot&lt;br&gt;besök.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna om stödperson i&lt;br&gt;30—31 a §§ lagen (1991:1128) om&lt;br&gt;psykiatrisk tvångsvård gäller i till-&lt;br&gt;lämpliga delar vid rättspsykiatrisk&lt;br&gt;vård som ges på en sjukvårdsin-&lt;br&gt;rättning. Föreskriften i 30 § tredje&lt;br&gt;stycket andra meningen nämnda&lt;br&gt;lag om rätt för stödpersonen att&lt;br&gt;besöka patienten på vårdinrätt-&lt;br&gt;ningen gäller dock bara i den mån&lt;br&gt;det inte möter hinder på grund av&lt;br&gt;bestämmelserna i 8 § tredje stycket&lt;br&gt;denna lag eller 16 § lagen&lt;br&gt;(1976:371) om behandlingen av&lt;br&gt;häktade och anhållna m.fl. om&lt;br&gt;möjlighet att besluta om inskränk-&lt;br&gt;ningar i patientens rätt att ta emot&lt;br&gt;besök.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;26 a §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl med&lt;br&gt;hänsyn till en stödpersons säker-&lt;br&gt;het, skall chefsöverläkaren lämna&lt;br&gt;ut nödvändiga upplysningar om&lt;br&gt;patienten till stödpersonen eller&lt;br&gt;till den nämnd som avses i 26 §&lt;br&gt;andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 § &lt;sup&gt;9&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En patient som vårdas med stöd av denna lag skall så snart hans till-&lt;br&gt;stånd medger det genom chefsöverläkarens försorg upplysas om sin rätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att enligt 18 § överklaga vissa beslut,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att ansöka enligt 16 § andra stycket om att den rättspsykiatriska vår-&lt;br&gt;den skall upphöra,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. att ansöka enligt 10 eller 11 § om tillstånd att vistas utanför vårdin-&lt;br&gt;rättningens område,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. att anlita ombud eller biträde, 4. att anlita ombud eller biträde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1996:1651.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. att enligt 22 a § få offentligt 5. att enligt 22 a § få offentligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;biträde och &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;biträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. att få hjälp av en stödperson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag skall firmas anslagen inom sjukvårdsinrättningen eller un-&lt;br&gt;dersökningsenheten, väl synlig for patienterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Har ett vårdintyg utfärdats före den 1 juli 2000, får intagning be-&lt;br&gt;slutas på grundval av det och enligt äldre föreskrifter senast den&lt;br&gt;4 juli 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Ett tillstånd att vistas utanför sjukvårdsinrättningens område under&lt;br&gt;återstoden av vårdtiden och som har meddelats enligt äldre föreskrifter&lt;br&gt;gäller längst till dess att länsrätten beslutat om fortsatt vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om&lt;br&gt;allmänna förvaltningsdomstolar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1971:289) om allmänna förvalt-&lt;br&gt;ningsdomstolar skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätt är domför med en lagfaren domare ensam&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 .när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av annan&lt;br&gt;länsrätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller&lt;br&gt;annat uppenbart förbiseende,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av&lt;br&gt;fullsutten rätt, är länsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid be-&lt;br&gt;slut som inte innefattar prövning av målet i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder som avser endast beredandet av ett mål och som inte är av så-&lt;br&gt;dant slag att de bör förbehållas lagfarna domare får utföras av en annan&lt;br&gt;tjänsteman vid länsrätten som har tillräcklig kunskap och erfarenhet.&lt;br&gt;Närmare bestämmelser om detta meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande i sak av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. mål av enkel beskaffenhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. mål enligt lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskatt-&lt;br&gt;ningsförfarandet, enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skat-&lt;br&gt;ter, tullaroch avgifter, om besiktning enligt fastighetstaxeringslagen&lt;br&gt;(1979:1152), om handlings undantagande från taxeringsrevision, skatte-&lt;br&gt;revision eller annan granskning och om befrielse från skyldighet att&lt;br&gt;lämna upplysningar, visa upp handling eller lämna kontrolluppgift enligt&lt;br&gt;skatteförfattningama,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. mål om omedelbart omhän- 3. mål om omedelbart omhän-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dertagande enligt 6 § lagen&lt;br&gt;(1990:52) med särskilda bestäm-&lt;br&gt;melser om vård av unga, mål om&lt;br&gt;tillfälligt flyttningsförbud enligt&lt;br&gt;27 § samma lag, mål om omedel-&lt;br&gt;bart omhändertagande enligt 13 §&lt;br&gt;lagen (1988:870) om vård av&lt;br&gt;missbrukare i vissa fall, mål om&lt;br&gt;tillfälligt omhändertagande enligt&lt;br&gt;37 § &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;smittskyddslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1988:1472), mål enligt 33 § lagen&lt;br&gt;(1991:1128) om psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård, mål enligt 18 § första&lt;br&gt;stycket 1-A såvitt avser de fall då&lt;br&gt;vården inte har förenats med sär-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dertagande enligt 6 § lagen&lt;br&gt;(1990:52) med särskilda bestäm-&lt;br&gt;melser om vård av unga, mål om&lt;br&gt;tillfälligt flyttningsförbud enligt&lt;br&gt;27 § samma lag, mål om omedel-&lt;br&gt;bart omhändertagande enligt 13 §&lt;br&gt;lagen (1988:870) om vård av&lt;br&gt;missbrukare i vissa fall, mål om&lt;br&gt;tillfälligt omhändertagande enligt&lt;br&gt;37 § &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;smittskyddslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1988:1472), mål enligt 72 Jförsta&lt;br&gt;stycket och 33 § lagen (1991:1128)&lt;br&gt;om psykiatrisk tvångsvård, mål&lt;br&gt;enligt 18 § första stycket 2-4 såvitt&lt;br&gt;avser de fall då vården inte har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1997:516&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skild utskrivningsprövning eller 5&lt;br&gt;lagen (1991:1129) om rättspsykiat-&lt;br&gt;risk vård, mål om förvar och upp-&lt;br&gt;sikt enligt utlänningslagen&lt;br&gt;(1989:529), mål enligt lagen&lt;br&gt;(1974:202) om beräkning av&lt;br&gt;strafftid m.m., mål enligt lagen&lt;br&gt;(1974:203) om kriminalvård i an-&lt;br&gt;stalt samt mål enligt lagen&lt;br&gt;(1963:193) om samarbete med&lt;br&gt;Danmark, Finland, Island och&lt;br&gt;Norge angående verkställighet av&lt;br&gt;straff m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förenats med särskild utskriv- Prop. 1999/2000:44&lt;br&gt;ningsprövning eller 5 lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1991:1129) om rättspsykiatrisk&lt;br&gt;vård, mål om förvar och uppsikt&lt;br&gt;enligt utlänningslagen (1989:529),&lt;br&gt;mål enligt lagen (1974:202) om&lt;br&gt;beräkning av strafftid m.m., mål&lt;br&gt;enligt lagen (1974:203) om krimi-&lt;br&gt;nalvård i anstalt samt mål enligt&lt;br&gt;lagen (1963:193) om samarbete&lt;br&gt;med Danmark, Finland, Island och&lt;br&gt;Norge angående verkställighet av&lt;br&gt;straff m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. mål enligt folkbokföringsförfattningama, mål rörande preliminär&lt;br&gt;skatt eller om anstånd med att betala skatt eller avgifter enligt skatteför-&lt;br&gt;fattningama,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. mål enligt lagen (1992:1528) om offentlig upphandling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. mål som avser en fråga av betydelse för inkomstbeskattningen, dock&lt;br&gt;endast om värdet av vad som yrkas i målet uppenbart inte överstiger&lt;br&gt;hälften av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade chefen för Socialde-&lt;br&gt;partementet år 1995 en parlamentarisk kommitté för att utvärdera lagen&lt;br&gt;(1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT) och lagen (1991:1129) om&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård (LRV). I uppdraget ingick också att beskriva och&lt;br&gt;analysera de principer och regler som gäller patientens skyldighet att be-&lt;br&gt;tala patientavgift vid rättspsykiatrisk vård samt att behandla frågan om&lt;br&gt;kostnadsansvar för rättspsykiatrisk vård av asylsökande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén antog namnet Tvångspsykiatrikommittén. I oktober 1996&lt;br&gt;lade kommittén fram delbetänkandet Vårdavgifter vid rättspsykiatrisk&lt;br&gt;vård, m.m. (SOU 1996:141) där kommittén redovisar de delar av upp-&lt;br&gt;draget som rör patientens skyldighet att betala patientavgift vid rättspsy-&lt;br&gt;kiatrisk vård och kostnadsansvar för rättspsykiatrisk vård av asylsökande.&lt;br&gt;Kommitténs sammanfattning över innehållet finns i bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén lade i mars 1998 fram sitt slutbetänkande Rättssäkerhet,&lt;br&gt;vårdbehov och samhällsskydd vid psykiatrisk tvångsvård (SOU 1998:32).&lt;br&gt;I detta betänkande redovisar kommittén sin översyn av LPT och LRV.&lt;br&gt;Kommitténs sammanfattning av innehållet finns i bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl delbetänkandet som huvudbetänkandet har remissbehandlats.&lt;br&gt;Sammanställningar av remissyttrandena finns tillgängliga i Socialde-&lt;br&gt;partementet (S96/5900/S respektive S98/1544/HS).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under beredningen av slutbetänkandet har en promemoria med ett al-&lt;br&gt;ternativt förslag vad avser permissioner samt det kommunala betalnings-&lt;br&gt;ansvaret utarbetats inom Socialdepartementet. Promemorian har remiss-&lt;br&gt;behandlats. Promemorian och en sammanställning av remissyttrandena&lt;br&gt;finns tillgängliga i Socialdepartementet (S1999/8236/HS).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förteckning över remissinstanserna avseende såväl delbetänkande&lt;br&gt;som huvudbetänkande och promemoria finns i bilaga 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 9 december 1999 att inhämta Lagrådets ytt-&lt;br&gt;rande över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i&lt;br&gt;bilaga 5. Regeringen har huvudsakligen följt de förslag som Lagrådet&lt;br&gt;lämnat. Vi återkommer till Lagrådets synpunkter i avsnitt 8.3 och 12 samt&lt;br&gt;i författningskommentaren till de lagrum vilkas utformning Lagrådet&lt;br&gt;lämnat synpunkter på. Vissa redaktionella ändringar har gjorts i lagtex-&lt;br&gt;terna. Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna för-&lt;br&gt;valtningsdomstolar har tillkommit efter Lagrådets yttrande. Ändringen är&lt;br&gt;av enkel beskaffenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Nuvarande rättslig reglering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Nationella regler&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4.1.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den allmänna regleringen avseende psykiatrisk tvångsvård finns i lagen&lt;br&gt;(1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT) medan regleringen av&lt;br&gt;tvångsvården för psykiskt störda lagöverträdare finns i lagen (1991:1129)&lt;br&gt;om rättspsykiatrisk vård (LRV). De båda lagarna trädde i kraft den 1 ja-&lt;br&gt;nuari 1992 och ersatte då lagen (1966:293) om beredande av sluten psy-&lt;br&gt;kiatrisk vård i vissa fall (prop. 1990/91:58, bet. 1990/91 :SoU13,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:329).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen till LPT angavs att syftet med de regler som föreslogs&lt;br&gt;var att anpassa lagstiftningen på området till den utveckling mot starkt&lt;br&gt;begränsad användning av tvångsvård som ägt rum inom psykiatrin. Än-&lt;br&gt;damålet med tvångsvård skall vara att den som har ett oundgängligt be-&lt;br&gt;hov av psykiatrisk vård, som ges efter intagning på en sjukvårdsinrätt-&lt;br&gt;ning, blir i stånd att medverka till fortsatta stöd och behandlingsinsatser i&lt;br&gt;frivilliga former.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 3 § LPT anges vilka förutsättningar som skall vara uppfyllda för att&lt;br&gt;tvångsvård skall fa ges. Tre förutsättningar skall samtidigt vara uppfyllda.&lt;br&gt;En förutsättning är att patienten lider av en allvarlig psykisk störning.&lt;br&gt;Vidare krävs att patienten på grund av sitt psykiska tillstånd och sina per-&lt;br&gt;sonliga förhållanden i övrigt har ett oundgängligt behov av psykiatrisk&lt;br&gt;vård som inte kan tillgodoses på annat sätt än genom att patienten är in-&lt;br&gt;tagen på en sjukvårdsinrättning för heldygnsvård. Vid bedömningen av&lt;br&gt;patientens vårdbehov skall också beaktas om denne till följd av sin psy-&lt;br&gt;kiska störning är farlig för annans personliga säkerhet eller fysiska eller&lt;br&gt;psykiska hälsa. Slutligen krävs att patienten motsätter sig sjukhusvården&lt;br&gt;eller att hon eller han på grund av sitt psykiska tillstånd uppenbart saknar&lt;br&gt;förmåga att ge uttryck för ett grundat ställningstagande i fråga om beho-&lt;br&gt;vet av sådan vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 4-6 §§ reglerar förfarandet vid intagning för psykiat-&lt;br&gt;risk tvångsvård. I 4 § stadgas att ett beslut om intagning på en sjukvårds-&lt;br&gt;inrättning för tvångsvård inte får fattas utan att ett läkarintyg (vårdintyg)&lt;br&gt;har utfärdats, av vilket det skall framgå att det föreligger sannolika skäl&lt;br&gt;för tvångsvård av patienten. Ett beslut om intagning får inte grundas på&lt;br&gt;ett vårdintyg som är äldre än fyra dagar. Beslutet om intagning fattas av&lt;br&gt;chefsöverläkaren vid en enhet för psykiatrisk vård. Intagningsbeslutet får&lt;br&gt;inte fattas av samme läkare som har utfärdat vårdintyget (s.k. tvåläkar-&lt;br&gt;prövning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvångsvård som grundar sig på ett vårdintyg och en läkares intag-&lt;br&gt;ningsbeslut får pågå i högst fyra veckor från dagen för beslutet om intag-&lt;br&gt;ning. Bedöms det att en patient behöver ges vård under längre tid än fyra&lt;br&gt;veckor skall chefsöverläkaren enligt vad som föreskrivs i 7 § före ut-&lt;br&gt;gången av fyraveckorstiden skriftligen ansöka hos länsrätten om medgiv-&lt;br&gt;ande till sådan vård. I 8 § föreskrivs att rätten på ansökan av chefsöver-&lt;br&gt;läkaren får besluta i frågan om fortsatt tvångsvård. Om rätten bifaller an-&lt;br&gt;sökan, får vården pågå under högst fyra månader räknat från dagen för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;intagningen. Efter ansökan av chefsöverläkaren far rätten medge att&lt;br&gt;tvångsvården fortsätter utöver den längsta tiden enligt 8 §. Medgivande&lt;br&gt;får enligt 9 § lämnas for högst sex månader åt gången, räknat från pröv-&lt;br&gt;ningstillfället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 11-13 §§ regleras frågan om konvertering. Med konvertering avses&lt;br&gt;att en patient som är intagen på en sjukvårdsinrättning for psykiatrisk&lt;br&gt;vård i frivillig form överfors till psykiatrisk tvångsvård. Om en patient är&lt;br&gt;intagen på en sjukvårdsinrättning för frivillig psykiatrisk vård, får&lt;br&gt;chefsöverläkaren vid den enhet där patienten vårdas, utan hinder av att&lt;br&gt;vårdintyg inte har utfärdats, besluta om tvångsvård när vissa förutsätt-&lt;br&gt;ningar är uppfyllda. För att konvertering skall vara möjlig krävs, förutom&lt;br&gt;att förutsättningarna för att bereda tvångsvård enligt 3 § är uppfyllda, att&lt;br&gt;patienten till följd av sin psykiska störning kan befaras komma att allvar-&lt;br&gt;ligt skada sig själv eller någon annan. När beslut har fattats om tvångs-&lt;br&gt;vård enligt 11 §, skall chefsöverläkaren skyndsamt och senast inom fyra&lt;br&gt;dagar från dagen för beslutet ansöka hos länsrätten om medgivande till att&lt;br&gt;tvångsvården fortsätter. Om rätten medger att tvångsvård som har beslu-&lt;br&gt;tats enligt 11 § fortsätter får den pågå under högst fyra månader, räknat&lt;br&gt;från dagen för chefsöverläkarens beslut. Om det blir aktuellt med tvångs-&lt;br&gt;vård utöver denna tid tillämpas samma bestämmelser som vid fortsatt&lt;br&gt;tvångsvård enligt 9 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 15-23 §§ finns bestämmelser som avser innehållet i vården. Där finns&lt;br&gt;bl.a. bestämmelser om tvångsåtgärder (fastspänning och avskiljning) som&lt;br&gt;i vissa fall får tillgripas mot patienten, och bestämmelser om att en pati-&lt;br&gt;ent inte får inneha alkohol eller narkotika etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 25 § föreskrivs att chefsöverläkaren får ge patienten tillstånd att under&lt;br&gt;viss del av vårdtiden vistas utanför sjukvårdsinrättningens område. Till-&lt;br&gt;stånd får ges för återstoden av vårdtiden, om det finns skäl att anta att&lt;br&gt;åtgärden är angelägen för att förbereda att tvångsvården upphör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det inte längre finns förutsättningar för psykiatrisk tvångsvård&lt;br&gt;skall chefsöverläkaren vid den enhet där patienten vårdas genast besluta&lt;br&gt;att tvångsvården skall upphöra (27 §). Av 29 § följer att intagning för&lt;br&gt;psykiatrisk tvångsvård under vissa förutsättningar inte hindrar verkstäl-&lt;br&gt;ligheten av beslut om avvisning, utvisning eller utlämning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En stödperson skall enligt 30 § utses om patienten begär det och även i&lt;br&gt;vissa andra fall om patienten inte motsätter sig det. Stödpersonen skall&lt;br&gt;bistå patienten i personliga frågor så länge han ges tvångsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patienten får överklaga chefsöverläkarens beslut om intagning för&lt;br&gt;tvångsvård vilket framgår av 32 §. I 33 § anges vilka andra beslut av&lt;br&gt;chefsöverläkaren än de som nämnts i 32 § som får överklagas hos läns-&lt;br&gt;rätten. Det är som regel angeläget att få en fråga om psykiatrisk tvångs-&lt;br&gt;vård prövad skyndsamt. Stadgande härom finns i 35 § första stycket. I&lt;br&gt;andra stycket sägs att ett mål hos länsrätten skall tas upp till avgörande&lt;br&gt;inom åtta dagar från den dag då ansökan eller skrivelsen med överklag-&lt;br&gt;andet kom in till länsrätten. Denna tid får dock förlängas om det behövs&lt;br&gt;ytterligare utredning eller om någon annan särskild omständighet gör det&lt;br&gt;nödvändigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förvaltningsprocesslagen (1971:291) är förfarandet vid allmän&lt;br&gt;förvaltningsdomstol skriftligt. Med hänsyn till betydelsen av ett omhän-&lt;br&gt;dertagande för tvångsvård skall emellertid länsrättens prövning av förut-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sättningarna för psykiatrisk tvångsvård enligt 36 § som regel ske efter&lt;br&gt;muntlig förhandling. Vidare skall, om det behövs, länsrätten i ett mål en-&lt;br&gt;ligt denna lag höra lämplig sakkunnig vid muntlig förhandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 39^4-9 §§ finns övriga bestämmelser om bl.a. chefsöverläkarens dele-&lt;br&gt;gationsrätt, om möjlighet att ge dispens från kravet på legitimation för&lt;br&gt;läkare som utfärdar vårdintyg samt regler om rättens sammansättning vid&lt;br&gt;avgörande av mål enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.2 Lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler för den psykiatriska tvångsvården av lagöverträdare är intagna i&lt;br&gt;en särskild lag om rättspsykiatrisk vård (LRV). Flertalet regler i LPT är&lt;br&gt;genom hänvisningar i LRV tillämpliga även vid rättspsykiatrisk vård.&lt;br&gt;Lagen gäller bl.a. personer som ges psykiatrisk tvångsvård som brotts-&lt;br&gt;påföljd eller som är häktade eller är intagna i en kriminalvårdsanstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som lider av en allvarlig psykisk störning och som begått ett brott&lt;br&gt;för vilket påföljden inte bedöms kunna stanna vid böter kan överlämnas&lt;br&gt;till rättspsykiatrisk vård. En förutsättning är att det med hänsyn till den&lt;br&gt;tilltalades psykiska tillstånd och personliga förhållanden i övrigt är på-&lt;br&gt;kallat att han är intagen på en sjukvårdsinrättning för psykiatrisk vård&lt;br&gt;som är förenad med frihetsberövande och annat tvång (31 kap. 3 § första&lt;br&gt;stycket brottsbalken). Enligt andra stycket far tingsrätten besluta om sär-&lt;br&gt;skild utskrivningsprövning om det till följd av den psykiska störningen&lt;br&gt;finns risk för att lagöverträdaren återfaller i brottslighet, som är av all-&lt;br&gt;varligt slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 20 kap. 7 § rättegångsbalken kan åtalsunderlåtelse medges om&lt;br&gt;psykiatrisk vård eller insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och ser-&lt;br&gt;vice till vissa funktionshindrade kommer till stånd. Som förutsättning för&lt;br&gt;det gäller att något väsentligt allmänt eller enskilt intresse inte åsidosätts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare stadgas enligt 30 kap. 6 § brottsbalken att den som begått brott&lt;br&gt;under påverkan av en allvarlig psykisk störning inte far dömas till fäng-&lt;br&gt;else.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 4 § LRV sägs att den som är anhållen, häktad eller intagen på en en-&lt;br&gt;het för rättspsykiatrisk undersökning eller är intagen i eller skall förpas-&lt;br&gt;sas till kriminalvårdsanstalt eller ett särskilt ungdomshem till följd av en&lt;br&gt;dom på sluten ungdomsvård far ges rättspsykiatrisk vård om han 1) lider&lt;br&gt;av en allvarlig psykisk störning, 2) med hänsyn till sitt psykiska tillstånd&lt;br&gt;och sina personliga förhållanden i övrigt har behov av psykiatrisk vård&lt;br&gt;som kan tillgodoses genom att han är intagen på en sjukvårdsinrättning&lt;br&gt;och 3) motsätter sig sådan vård eller på grund av sitt psykiska tillstånd&lt;br&gt;uppenbart saknar förmåga att ge uttryck för ett grundat ställningstagande&lt;br&gt;i frågan. I huvudsak samma ordning bör enligt förarbetena gälla vid in-&lt;br&gt;tagning för psykiatrisk tvångsvård i de nu aktuella fallen som enligt den&lt;br&gt;allmänna regleringen av psykiatrisk tvångsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid rättspsykiatrisk vård gäller, som ovan nämnts, i tillämpliga delar&lt;br&gt;bestämmelserna angående vården i LPT (8 § LRV). I samma paragraf&lt;br&gt;finns vidare bestämmelser som innebär att Kriminalvårdsstyrelsen re-&lt;br&gt;spektive Statens Institutionsstyrelse samt i vissa fall regeringen får be-&lt;br&gt;sluta om vissa inskränkningar att ta emot eller skicka försändelser, att ta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;emot besök eller att samtala i telefon med utomstående. När det gäller&lt;br&gt;frågan om tillstånd att under viss del av vårdtiden vistas utanför sjuk-&lt;br&gt;vårdsinrättningen gäller bestämmelserna i LPT för den som genomgår&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård utan särskild utskrivningsprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande den som genomgår rättspsykiatrisk vård med särskild ut-&lt;br&gt;skrivningsprövning efter beslut av domstol prövas frågan om tillstånd att&lt;br&gt;under viss del av vårdtiden vistas utanför sjukvårdsinrättningens område&lt;br&gt;av länsrätten efter ansökan av chefsöverläkaren eller patienten (10 §).&lt;br&gt;Beträffande den som är intagen i kriminalvårdsanstalt eller särskilt ung-&lt;br&gt;domshem till följd av en dom på sluten ungdomsvård och som genomgår&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård avgör Kriminalvårdsstyrelsen respektive Statens&lt;br&gt;Institutionsstyrelse frågan om tillstånd att vistas utanför sjukvårdsinrätt-&lt;br&gt;ningens område efter ansökan av chefsöverläkaren eller patienten (11 §).&lt;br&gt;För vistelse utanför vårdavdelningen men inom sjukvårdsinrättningen&lt;br&gt;(s.k. frigång) för patienter med särskild utskrivningsprövning krävs att&lt;br&gt;chefsöverläkaren har fått medgivande av länsrätten att ge tillstånd till&lt;br&gt;sådan vistelse (10 a §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande den som genomgår rättspsykiatrisk vård som brottspåföljd&lt;br&gt;utan särskild utskrivningsprövning skall motsvarande förfarande gälla i&lt;br&gt;frågan om vårdens upphörande som enligt den allmänna regleringen av&lt;br&gt;psykiatrisk tvångsvård. Rättspsykiatrisk vård enligt 31 kap. 3 § brottsbal-&lt;br&gt;ken utan särskild utskrivningsprövning får pågå under högst fyra måna-&lt;br&gt;der räknat från den dag då domstolens beslut blev verkställbart (13 LRV).&lt;br&gt;Efter ansökan av chefsöverläkaren får länsrätten medge att den rättspsy-&lt;br&gt;kiatriska vården fortsätter utöver den nämnda längsta tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har vården förenats med särskild utskrivningsprövning gäller att vård-&lt;br&gt;en skall upphöra så snart det inte längre till följd av den psykiska stör-&lt;br&gt;ningen hos patienten, som föranlett beslutet om särskild utskriv-&lt;br&gt;ningsprövning, finns risk för att denne återfaller i brottslighet som är av&lt;br&gt;allvarligt slag och det inte heller annars med hänsyn till hans psykiska&lt;br&gt;tillstånd och personliga förhållanden i övrigt är påkallat att han är intagen&lt;br&gt;på en sjukvårdsinrättning för psykiatrisk vård, som är förenad med fri-&lt;br&gt;hetsberövande och annat tvång (16 §). Frågan om upphörande av&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård i de fall vården är förenad med särskild utskriv-&lt;br&gt;ningsprövning prövas av länsrätten efter anmälan av chefsöverläkaren&lt;br&gt;senast inom fyra månader räknat från den dag då domstolens beslut blivit&lt;br&gt;verkställbart. Därefter skall anmälan göras inom sex månader från den&lt;br&gt;dag då rätten senast meddelade beslut i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 18 § LRV räknas de beslut av chefsöverläkaren som patienten kan&lt;br&gt;överklaga upp, bl.a. beslut om intagning och avslag på en begäran att&lt;br&gt;vården skall upphöra. Patienten får även överklaga Kriminalvårdsstyrel-&lt;br&gt;sens respektive Statens Institutionsstyrelses beslut om inskränkningar i&lt;br&gt;bl.a. rätten att ta emot eller skicka försändelser och tillstånd att vistas&lt;br&gt;utanför sjukvårdsinrättningens område. Allmän åklagare får överklaga&lt;br&gt;beslut av länsrätten att patienten får vistas utanför sjukvårdsinrättningens&lt;br&gt;område, beslut av länsrätten att delegera beslutanderätten till chefsöver-&lt;br&gt;läkaren om patienten skall få vistas utanför sjukvårdsinrättningens om-&lt;br&gt;råde samt beslut om att vården skall upphöra (20 § LRV).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 21-30 §§ finns övriga bestämmelser. Bl.a. regleras frågor om patient-&lt;br&gt;nämnd, stödperson och handläggningen i domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje vårdgivare skall bedriva sin hälso- och sjukvård så att den uppfyl-&lt;br&gt;ler de krav på en god vård som anges i 2 a § Hälso- och sjukvårdslagen&lt;br&gt;(HSL). Av bestämmelsen framgår bl.a. att vården skall vara av god kva-&lt;br&gt;litet och tillgodose patientens behov av trygghet i vården. Vidare anges&lt;br&gt;att vården skall bygga på respekt för patientens självbestämmande och&lt;br&gt;integritet. Det fastslås att vården och behandlingen så långt det är möjligt&lt;br&gt;skall utformas och genomföras i samråd med patienten samt att patienten&lt;br&gt;om det inte är uppenbart obehövligt, snarast skall, ges en medicinsk be-&lt;br&gt;dömning av sitt hälsotillstånd. Patienten skall ges upplysningar om detta&lt;br&gt;tillstånd och om de behandlingsmetoder som står till buds. Om upplys-&lt;br&gt;ningar inte kan lämnas till patienten skall de i den mån hinder inte före-&lt;br&gt;ligger från sekretessynpunkt i stället lämnas till en närstående till patient-&lt;br&gt;en. De krav som anges för hälso- och sjukvården i HSL innebär således&lt;br&gt;att vården som huvudregel skall ges med patientens informerade sam-&lt;br&gt;tycke samt att vården skall ges i överensstämmelse med vetenskap och&lt;br&gt;beprövad erfarenhet och tillgodose hög patientsäkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Socialtjänstlagen (1980:620)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialtjänstlagen (SoL) är en ramlag som anger mål och riktlinjer för den&lt;br&gt;sociala omsorgen i sin helhet. Dessutom finns särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;vissa grupper, däribland psykiskt funktionshindrade. Av 3 § SoL framgår&lt;br&gt;det att det är kommunen som har det yttersta ansvaret för att de som vis-&lt;br&gt;tas i kommunen far det stöd och den hjälp som de behöver. Kommunens&lt;br&gt;insatser skall enligt 21 § SoL göra det möjligt för människor med funk-&lt;br&gt;tionshinder att så långt som möjligt leva som andra och tillsammans med&lt;br&gt;andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Internationella förhållanden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4.2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Nordiska länder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Danmark&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Danmark regleras tvångsvården i lagen om frihetsberövande och annat&lt;br&gt;tvång i psykiatrin från år 1989. Där föreskrivs bl.a. att användningen av&lt;br&gt;tvång skall begränsas så långt det är möjligt, och att om en mindre ingrip-&lt;br&gt;ande åtgärd är tillräcklig skall denna användas (4 §). Förutsättningarna&lt;br&gt;för tvångsvård är att patienten är sinnessjuk eller befinner sig i ett till-&lt;br&gt;stånd som kan jämställas med sinnessjukdom (5 §). Dessutom krävs att&lt;br&gt;det är oförsvarligt att inte frihetsberöva vederbörande för behandling be-&lt;br&gt;roende av att 1) utsikterna till tillfrisknande eller en betydlig förbättring&lt;br&gt;av tillståndet annars kommer att försvåras, eller 2) personen innebär en&lt;br&gt;väsentlig fara för sig själv eller annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med i svensk lagstiftning stadgas även ett krav på tvåläkar-&lt;br&gt;prövning och en möjlighet till konvertering. Vidare skall en patientråd-&lt;br&gt;givare utses för varje patient som blir tvångsintagen för psykiatrisk vård&lt;br&gt;(24 §). Enbart korta permissioner får förekomma. Det stadgas även att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överläkaren fortlöpande skall pröva om förutsättningarna för tvångsvård&lt;br&gt;fortfarande består. Överläkaren beslutar även om när utskrivning skall&lt;br&gt;ske. Tvångsintagningen prövas av domstol efter anmodan av patienten,&lt;br&gt;och behandlingen och tvångsåtgärder kan överklagas till Sundhetsvä-&lt;br&gt;sendets patientklagenämnd som är en motsvarighet till Hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vårdens ansvarsnämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande psykiskt störda lagöverträdare krävs utöver sinnessjukdom&lt;br&gt;eller liknande, att lagöverträdaren av detta skäl också är otillräknelig.&lt;br&gt;Den sinnessjuke kan då bli föremål för &amp;quot;särreaktioner&amp;quot;&lt;br&gt;(saerforanstaltningar) som t.ex. förvaring vid mycket allvarliga brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Norge&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den norska lagstiftningen på detta område är lagen om psykisk helsevem&lt;br&gt;från år 1961. Förutsättningar för tvångsvård är att patienten har en all-&lt;br&gt;varlig &amp;quot;sinnslidelse&amp;quot; samt att en intagning bedöms nödvändig med hänsyn&lt;br&gt;till den sjukes sinnestillstånd 1) för att förhindra att sjukdomstillståndet&lt;br&gt;försämras eller att utsikterna till väsentlig förbättring blir sämre, eller 2)&lt;br&gt;för att den sjuke utgör en väsentlig fara för sig själv eller annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överläkaren beslutar om utskrivning och patienten kan få beslut om&lt;br&gt;intagning och utskrivning överprövade av kontrollkommissionen. Vidare&lt;br&gt;är konvertering inte tillåten enligt norsk lagstiftning. Tvångsvården kan&lt;br&gt;ges antingen på sjukvårdsinrättning eller i öppen vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1998 lades fram ett förslag till lag om psykiatrisk vård utan sam-&lt;br&gt;tycke, som ännu ej har lett till lagstiftning men legat till grund för fortsatt&lt;br&gt;utredning om lagstiftning på detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En psykiskt störd lagöverträdare kan dömas till en särreaktion -&lt;br&gt;&amp;quot;sikring&amp;quot;, under förutsättning att det bedöms finnas risk för återfall i ny&lt;br&gt;brottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ny finsk mentalvårdslag trädde i kraft den 1 januari 1991. Förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för tvångsvård är 1) att det konstateras att patienten är mentalt&lt;br&gt;sjuk, 2) att patienten på grund av mentalsjukdom har sådant behov av&lt;br&gt;vård att hans mentalsjukdom väsentligt skulle äventyra hans eller andras&lt;br&gt;hälsa eller säkerhet om han inte far vård, och 3) att inga andra mental-&lt;br&gt;vårdstjänster är lämpliga eller att de är otillräckliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För utredning av om det finns förutsättningar för beslut om tvångsvård&lt;br&gt;kan patienten intas för observation under fyra dagar, under förutsättning&lt;br&gt;att det finns en observationsremiss utfärdad av sjukhusläkare vid en un-&lt;br&gt;dersökning utförd senast tre dagar tidigare. Efter observationstiden skall&lt;br&gt;ett utlåtande avges till grund för beslut i frågan om tvångsvård. Tvångs-&lt;br&gt;vården far pågå högst i tre månader. Om tvångsvården skall fortsätta där-&lt;br&gt;efter måste ett nytt observationsutlåtande utfärdas för att klarlägga om&lt;br&gt;förutsättningar för beslut om vård oberoende av patientens vilja fortfar-&lt;br&gt;ande föreligger. Med stöd av ett beslut om fortsatt tvångsvård far patient-&lt;br&gt;en vårdas högst sex månader. Ytterligare förlängning kan beslutas endast&lt;br&gt;efter en förnyad obeservationsundersökning. Beslut om intagning för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tvångsvård fattas av psykiatrisk överläkare. Ett beslut om fortsatt vård&lt;br&gt;skall genast underställas länsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.2 Vissa andra europeiska länder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Storbritannien&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den brittiska psykiatrilagen (Mental Health Act) är från år 1983. De för-&lt;br&gt;utsättningar som skall vara uppfyllda för tvångsintagning är att patienten&lt;br&gt;skall ha en psykisk störning, att det skall vara sannolikt att behandlingen&lt;br&gt;kommer att förbättra eller förhindra ytterligare försämring av patientens&lt;br&gt;tillstånd och att behandlingen skall vara nödvändig för patientens hälsa&lt;br&gt;eller säkerhet eller för skyddet av andra personer. Patienten far hållas&lt;br&gt;tvångsintagen i sex månader. Under de två sista månaderna skall ansvarig&lt;br&gt;läkare undersöka patienten och pröva om förutsättningarna för fortsatt&lt;br&gt;tvångsintagning är uppfyllda. Tvångsintagningen kan förlängas med sex&lt;br&gt;månader och därefter med ett år åt gången. Det pågår för närvarande en&lt;br&gt;översyn av Mental Health Act.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nederländerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nederländerna har sedan år 1994 en ny mentalvårdslag. Enligt neder-&lt;br&gt;ländsk rätt beslutar domstol om intagning för psykiatrisk tvångsvård efter&lt;br&gt;ansökan av statsadvokaten och på begäran av patientens närstående eller&lt;br&gt;kurator eller övervakare. Beslut om tvångsintagning far fattas under för-&lt;br&gt;utsättning att patientens psykiska störning utgör en fara och att denna fara&lt;br&gt;inte kan förhindras på annat sätt än genom tvångsintagning. Vidare finns&lt;br&gt;regler som klargör patientens rättigheter under tvångsvården, bl.a. regler&lt;br&gt;om rörelse och korrespondensfrihet och möjligheter att använda meka-&lt;br&gt;niska tvångsåtgärder såsom fastspänning. Dessutom finns regler om att en&lt;br&gt;vårdplan skall utarbetas för varje patient. Patienten kan fa en betrodd per-&lt;br&gt;son utsedd som bevakar hans eller hennes intressen under tvångsintag-&lt;br&gt;ningen. Denna person skall ge råd och vägledning till patienten särskilt&lt;br&gt;när det gäller att ta till vara patientens rättigheter enligt mentalvårdslag-&lt;br&gt;en.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frankrike&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den franska psykiatrilagstiftningen är från år 1990 och intagen i avdel-&lt;br&gt;ning IV i code de la santé publique, lag nr 90-527. Enligt denna kan läka-&lt;br&gt;re fatta beslut om tvångsintagning endast efter begäran av tredje man.&lt;br&gt;Sådant beslut far fattas om det till följd av den psykiska störningen inte är&lt;br&gt;möjligt för patienten att ge samtycke eller om patientens tillstånd nöd-&lt;br&gt;vändiggör akut behandling och vård med fortlöpande tillsyn på sjukhus.&lt;br&gt;Tvångsintagning far beslutas under förutsättning att patienten har en psy-&lt;br&gt;kisk störning som utgör en fara för offentlig ro och ordning eller andra&lt;br&gt;personers säkerhet. Behovet av tvångsintagning skall inom 24 timmar&lt;br&gt;efter intagningen bekräftas av ett nytt läkarutlåtande som fastslår patient-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ens psykiska tillstånd. Den som är tvångsintagen kan fa sin sak prövad av Prop. 1999/2000:44&lt;br&gt;domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Italien&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den italienska psykiatrilagstiftningen utgörs i huvudsak av lag 189/1978&lt;br&gt;om frivillig och tvingande medicinska undersökningar och behandlingar.&lt;br&gt;Tvång far användas beträffande personer med psykisk störning endast om&lt;br&gt;det föreligger en sådan psykisk störning att akut terapeutisk intervention&lt;br&gt;är nödvändig och under förutsättning att patienten inte accepterar denna&lt;br&gt;och att förhållandena och omständigheterna är sådana att lämplig och&lt;br&gt;adekvat medicinsk behandling inte kan ges utanför sjukhus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om tvångsintagning fattas av ordföranden i kommunen på för-&lt;br&gt;slag av läkare. Om tvångsintagningen skall vara längre än sju dagar fattas&lt;br&gt;beslutet av en särskilt utnämnd domare. Beslutet kan prövas av domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.3 Konventioner och rekommendationer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europakonventionen om mänskliga rättigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 3 i Europakonventionen fastslås att ingen far utsättas för tortyr&lt;br&gt;eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Artikel 3&lt;br&gt;förbjuder inte att tvång används med lagligt stöd, t.ex. för att genomföra&lt;br&gt;nödvändig psykiatrisk behandling. Regler för användning av tvångsåt-&lt;br&gt;gärder på sjukvårdsinrättning måste dock hållas inom den ram som anges&lt;br&gt;i artikel 3. Tvångsåtgärderna far således inte vara av den art eller använ-&lt;br&gt;das på sådant sätt eller under sådana omständigheter att de utgör en&lt;br&gt;omänsklig eller förnedrande behandling av patienten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 5:1 i Europakonventionen slås fast att var och en har rätt till&lt;br&gt;frihet och personlig säkerhet. Ingen far berövas sin frihet utom i de fall&lt;br&gt;som anges i artikeln och i den ordning som lagen föreskriver. Den som är&lt;br&gt;psykisk sjuk kan enligt artikel 5:1 e) berövas friheten med stöd av lag och&lt;br&gt;i den ordning som lagen föreskriver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av artikel 5:4 Europakonventionen framgår att var och en som berövas&lt;br&gt;friheten skall ha rätt att få sin sak prövad av domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europadomstolen har i ett mål (Johnson mot Storbritannien, dom den&lt;br&gt;24 oktober 1997) som rörde psykiatrisk tvångsvård framhållit bl.a. att&lt;br&gt;enligt dess praxis kan en person inte anses ha en &amp;quot;unsound mind&amp;quot; och bli&lt;br&gt;berövad sin frihet om inte tre minimikrav är uppfyllda. För det första&lt;br&gt;måste det tillförlitligen visas att patienten är psykiskt sjuk, för det andra&lt;br&gt;måste den psykiska störningen vara av sådan art och grad att det är på-&lt;br&gt;kallat med tvångsintagning och för det tredje måste ett fortsatt frihetsbe-&lt;br&gt;rövande motiveras av att störningen kvarstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 8:1 har var och en rätt till skydd för sitt privat- och famil-&lt;br&gt;jeliv, sitt hem och sin korrespondens. Tvångsmedicinering, avskiljning,&lt;br&gt;fastspänning och besöksförbud vid vård enligt LPT och LRV är exempel&lt;br&gt;på åtgärder som inskränker rätten till skydd för privatlivet. Inskränk-&lt;br&gt;ningar i det i artikel 8:1 föreskrivna skyddet kan enligt artikel 8:2 godtas&lt;br&gt;endast under förutsättning att de har stöd i lag och om de i ett demokra-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till statens säkerhet, den all-&lt;br&gt;männa säkerheten, landets ekonomiska välstånd eller till förebyggande av&lt;br&gt;oordning eller brott eller till skydd för hälsa eller moral eller för andra&lt;br&gt;personers fri- och rättigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europarådets rekommendationer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europarådets rekommendation för utformningen av regler om psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård, Recommendation No. R (1983) 2, innehåller bestämmelser&lt;br&gt;för skydd av personer med psykisk störning som intas för psykiatrisk&lt;br&gt;vård utan samtycke. Intagning för tvångsvård får enligt rekommendatio-&lt;br&gt;nen ske 1) om patienten till följd av sin psykiska störning utgör en all-&lt;br&gt;varlig fara för sig själv eller någon annan, eller 2) om patienten kan antas&lt;br&gt;fa sitt tillstånd avsevärt försämrat eller hindras att få den vård som han&lt;br&gt;behöver om intagning på vårdinrättningen inte kommer till stånd. Ett be-&lt;br&gt;slut om intagning för tvångsvård skall fattas av domstol eller annat be-&lt;br&gt;slutande organ som föreskrivs i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bärande princip i Europarådets rekommendation är att en tvångsin-&lt;br&gt;tagen patient skall ha rätt att bli behandlad under samma etiska och ve-&lt;br&gt;tenskapliga betingelser som andra sjuka personer. Enligt rekommenda-&lt;br&gt;tionen skall inskränkningar i den intagnes personliga frihet begränsas till&lt;br&gt;sådana som är nödvändiga med hänsyn till patientens hälsotillstånd och&lt;br&gt;för att behandlingen skall bli framgångsrik. Den intagnes rätt att kommu-&lt;br&gt;nicera med berörda myndigheter, med ett juridiskt biträde eller andra per-&lt;br&gt;soner som är behjälpliga vid prövning av intagningen får inte inskränkas.&lt;br&gt;Den intagne skall vidare ha rätt att sända brev utan föregående censur.&lt;br&gt;När Europarådets rekommendationen antogs av Ministerkommittén år&lt;br&gt;1983 reserverade sig Sverige mot bestämmelsen om förbud mot censur&lt;br&gt;av brev som en patient avsänder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europarådets parlamentariska församling har antagit och förelagt Mi-&lt;br&gt;nisterkommittén Recommendation 1235 (1994) on psychiatry and human&lt;br&gt;rights som föreslås ersätta Recommendation No. R (1983) 2. I den före-&lt;br&gt;slås bl.a. att psykokirurgiska ingrepp och ECT-behandling endast skall få&lt;br&gt;utföras om det finns skriftligt informerat samtycke av patienten eller&lt;br&gt;ställföreträdare och om beslutet har blivit bekräftat av &amp;quot;a select commit-&lt;br&gt;tee not composed exclusively of psychiatric experts&amp;quot;. I rekommendatio-&lt;br&gt;nen anges också att beslut om intagning för psykiatrisk tvångsvård skall&lt;br&gt;fattas av en domare och att det enligt lag måste finnas en rätt att över-&lt;br&gt;klaga beslutet. Arbete med den nya rekommendationen pågår inom en&lt;br&gt;expertkommitté under Europarådets Ministerkommitté. Denna har dock&lt;br&gt;ännu inte slutbehandlat förslaget utan väntas göra det tidigast under år&lt;br&gt;2000, varefter sedvanlig behandling i Ministerkommittén vidtar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FN-konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera av de centrala regler som finns införda i FN:s internationella kon-&lt;br&gt;vention om medborgerliga och politiska rättigheter från år 1966 motsva-&lt;br&gt;rar reglerna i Europakonventionen. T.ex. innehåller artikel 7 i FN-kon-&lt;br&gt;ventionen en regel som motsvarar förbudet mot tortyr eller omänsklig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller förnedrande behandling eller bestraffning enligt artikel 3 i Europa-&lt;br&gt;konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 9:1 fastslås att envar har rätt till frihet och personlig säkerhet&lt;br&gt;och att ingen far berövas sin frihet utom på sådana grunder och i sådan&lt;br&gt;ordning som föreskrivs i lag. Enligt artikel 9:4 skall var och en som berö-&lt;br&gt;vas friheten ha rätt att få lagligheten av frihetsberövandet prövad av dom-&lt;br&gt;stol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 10 innehåller bl.a. bestämmelser om behandlingen av personer&lt;br&gt;som är frihetsberövade. Det fastslås att ”envar som berövats sin frihet&lt;br&gt;skall behandlas humant och med aktning för människans inneboende&lt;br&gt;värde”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FN:s principer för skydd av personer med psykisk störning och&lt;br&gt;förbättring av psykiatrisk vård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FN:s generalförsamling antog år 1991 en resolution med 25 principer för&lt;br&gt;vården av personer med psykisk störning. Principerna anger vissa rättig-&lt;br&gt;heter som far inskränkas endast på grunder som föreskrivs i lag och om&lt;br&gt;det är nödvändigt med hänsyn till patientens eller någon annans hälsa&lt;br&gt;eller personliga säkerhet eller annars med hänsyn till samhällsskyddet&lt;br&gt;eller andras grundläggande fri- och rättigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvångsvård kan enligt resolutionen ges när det från medicinsk syn-&lt;br&gt;punkt anses oundgängligen nödvändigt för att förhindra omedelbar eller&lt;br&gt;överhängande fara för att patienten eller någon annan skall ta skada. Så-&lt;br&gt;väl behandling som omvårdnad av varje patient skall baseras på en indi-&lt;br&gt;viduellt anpassad plan. Vårdplanen skall upprättas i samråd med patien-&lt;br&gt;ten, utvärderas vid återkommande tillfällen, revideras vid behov och ge-&lt;br&gt;nomföras av kvalificerad hälso- och sjukvårdspersonal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.4 Etiska riktlinjer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den s.k. Hawaii-deklarationen som antogs av World Psychiatric Associ-&lt;br&gt;ation år 1977 och reviderades år 1983 är en internationell konvention&lt;br&gt;med etiska riktlinjer för behandlingen av personer med psykisk störning.&lt;br&gt;I deklarationen fastslås bl.a. att psykiaterns mål är att främja hälsa, per-&lt;br&gt;sonlig självständighet och utveckling. En patient skall behandlas med&lt;br&gt;omsorg och respekt för sin värdighet och rätt att bestämma över sitt eget&lt;br&gt;liv och sin hälsa. Enligt Hawaii-deklarationen far ingen åtgärd eller be-&lt;br&gt;handling företas mot patientens vilja, såvida inte patienten på grund av&lt;br&gt;psykisk sjukdom är ur stånd att avgöra sitt eget bästa och sannolika skäl&lt;br&gt;talar för att patienten eller någon annan kommer att åsamkas allvarligt&lt;br&gt;men om behandlingen uteblir. Så snart det inte längre finns förutsätt-&lt;br&gt;ningar för tvångsbehandling skall psykiatern häva tvånget i behand-&lt;br&gt;lingen. Psykiatern skall informera patienten och dennes närstående om&lt;br&gt;hur tvångsomhändertagandet kan överklagas, liksom om hur andra kla-&lt;br&gt;gomål som hänför sig till hans eller hennes välbefinnande kan framföras.&lt;br&gt;I deklarationen fastslås att en psykiater inte bör medverka i tvångsbe-&lt;br&gt;handling om det inte föreligger en psykisk störning och att han eller hon&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bör neka att samarbeta om det företas något som strider mot vetenskap-&lt;br&gt;liga eller etiska principer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hawaii-deklarationen har på nytt uppdaterats genom 1996 års s.k.&lt;br&gt;Madrid-deklaration. Madrid-deklarationen tar särskilt upp patientens rätt&lt;br&gt;att vara en likvärdig part i den terapeutiska processen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmänna utgångspunkter&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utvecklingen av tvångsvården&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Antalet vårdtillfällen per år minskade kraftigt då de nya lagarna infördes&lt;br&gt;den 1 januari 1992. Därefter har antalet vårdtillfällen långsamt ökat även&lt;br&gt;om den uppåtgående trenden nu ser ut att stagnera. Vårdtiderna har blivit&lt;br&gt;allt kortare vilket visar sig i att antalet LPT-vårdade minskat konstant&lt;br&gt;sedan år 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har för Tvångspsykiatrikommitténs räkning genomfört&lt;br&gt;en insamling av uppgifter om alla avslutade vårdtillfällen enligt LPT un-&lt;br&gt;der perioden den 1 oktober 1996 till den 31 mars 1997. Under perioden&lt;br&gt;rapporterades 3 896 avslutade vårdtillfällen, varav 3 347 vårdtillfällen&lt;br&gt;kunde utgöra undersökningsmaterial.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sjutton procent av vårdtillfällena hade konvertering enligt 11 § LPT&lt;br&gt;inlett tvångsvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trettiofem procent av vårdtillfällena avslutades inom fjorton dagar och&lt;br&gt;nästan två tredjedelar var kortare än fyra veckor trots att eventuell per-&lt;br&gt;mission räknades in. De regionala skillnaderna var dock påtagliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid flertalet vårdtillfällen uppgavs att behandlingsplan var upprättad.&lt;br&gt;Endast i tolv procent av vårdtillfällena var en stödperson utsedd men i de&lt;br&gt;fall vården pågick över 300 dagar hade tjugotre procent stödperson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avskiljning (isolering) skedde vid två procent av vårdtillfällena medan&lt;br&gt;tvångsmedicinering tillgreps vid trettio procent av vårdtillfällena, i syn-&lt;br&gt;nerhet i det inledande skedet. Depåinjektioner utgjorde fyrtiotvå procent&lt;br&gt;av all tvångsmedicinering. Fastspänning med bälte skedde i tio procent&lt;br&gt;av vårdtillfällena. I hälften av fallen handlade detta om ett enstaka till-&lt;br&gt;fälle i mindre än fyra timmar under inledningsfasen av vården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nitton procent av vårdtillfällena avslutades med permission till vård-&lt;br&gt;tidens slut. En tredjedel av permissionerna pågick mindre än två veckor.&lt;br&gt;Endast två procent av alla vårdtillfällen avslutades med permissioner som&lt;br&gt;var längre än tre månader medan fyrtiosex procent av vårdtillfällena&lt;br&gt;övergick i fortsatt frivillig sluten vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen genomförde även en inventering av alla de patienter&lt;br&gt;som hade permission i mer än 72 timmar den 30 september 1996 och som&lt;br&gt;var inskrivna enligt LPT eller LRV. Resultatet blev att mer än en fjärde-&lt;br&gt;del av alla vid denna tidpunkt inskrivna patienter som vårdades enligt&lt;br&gt;LRV var på permission vid inventeringstillfället (283 patienter). Av&lt;br&gt;LRV-patientema med särskild utskrivningsprövning (vilket inkluderar de&lt;br&gt;s.k. O-fallen) hade majoriteten (57 %) en vårdtid över tre år och nästan&lt;br&gt;hälften av dem med vårdtid över tre år hade haft permission i mer än ett&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För femton av LRV-patientema med särskild utskrivningsprövning an-&lt;br&gt;gavs samhällsskyddet utgöra huvudskälet for den fortsatta tvångsvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förhållandet att en så stor andel av de permitterade LRV-patien-&lt;br&gt;tema var permitterade till eget hem eller till enskilt vårdhem talar, enligt&lt;br&gt;Tvångspsykiatrikommittén, för att det alltjämt finns svårigheter att fa&lt;br&gt;stöd i ett kommunalt särskilt boende för LRV-patienter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvångspsykiatrikommittén har också genomfört en målundersökning i&lt;br&gt;samtliga länsrätter. Målundersökningen har avsett samtliga psykiatrimål&lt;br&gt;som avgjordes i länsrätterna fr.o.m. den 4 t.o.m. den 22 november 1996,&lt;br&gt;eller totalt 267 LPT-mål och 331 LRV-mål. Domstolsverket utförde en&lt;br&gt;motsvarande undersökning som omfattade 280 LPT-mål och 289 LRV-&lt;br&gt;mål under perioden den 8 till den 26 februari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det totala antalet psykiatrimål har minskat sedan Domstolsverkets ut-&lt;br&gt;värdering år 1993. Minskningen har skett för LPT-mål medan däremot&lt;br&gt;antalet LRV-mål har ökat något.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bifallsfrekvensen var hög i de mål som anhängiggjordes av chefsöver-&lt;br&gt;läkaren men relativt låg i de mål som anhängiggjordes av patienterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förekomsten av offentliga biträden hade ökat i LPT-målen sedan&lt;br&gt;år 1993 medan antalet offentliga biträden i LRV-mål var i stort detsamma&lt;br&gt;år 1996 som år 1993. I LPT-mål förordnades offentligt biträde i&lt;br&gt;92 procent av målen och 17 av de 24 länsrätterna hade förordnat offent-&lt;br&gt;ligt biträde i samtliga avgjorda LPT-mål. Endast fyra länsrätter hade för-&lt;br&gt;ordnat offentligt biträde i låg utsträckning och dessa länsrätter hade under&lt;br&gt;den undersökta perioden haft få mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gällde LRV-mål förekom offentligt biträde i betydligt lägre ut-&lt;br&gt;sträckning än i LPT-mål. Det fanns dock även när det gällde LRV-mål&lt;br&gt;skillnader mellan de olika länsrätterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Precis som vad gäller avseende LPT-mål hade de länsrätter som för-&lt;br&gt;ordnat offentligt biträde i låg utsträckning endast haft få mål och det kan&lt;br&gt;vara svårt att dra slutsatser av dessa. Utvärderingen har även visat att det&lt;br&gt;är vanligt förekommande att länsrätterna utser samma offentliga biträde&lt;br&gt;för samtliga patienter under en förhandlingsdag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller förekomsten av sakkunnig i målen förekom stora skill-&lt;br&gt;nader mellan länsrätterna. Vissa länsrätter förordnade i princip alltid sak-&lt;br&gt;kunnig medan andra länsrätter mycket sällan förordnade sakkunnig. Ut-&lt;br&gt;värderingen visade att den sakkunniges inställning i målet i hög grad&lt;br&gt;överensstämde med chefsöverläkarens inställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åklagarna yttrade sig i LRV-målen i högre utsträckning under år 1996&lt;br&gt;än under år 1993. Överenstämmelsen mellan åklagarnas inställning i&lt;br&gt;målen och chefsöverläkamas inställning i målen var relativt stor. Som&lt;br&gt;framkommer av de allmänna synpunkterna från länsrätterna är det dock&lt;br&gt;ett problem att få ett fylligt yttrande av åklagarna i LRV-mål på grund av&lt;br&gt;den korta tidsfristen i målen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Synpunkter på nuvarande lagstiftning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Tvångspsykiatrikommittén genomförde bland annat en hearing med pati-&lt;br&gt;enter och anhöriga varvid de fick tillfälle att redovisa sin syn på dagens&lt;br&gt;lagstiftning samt på den psykiatriska vården i allmänhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även polismyndigheterna och länsrätterna fick tillfälle att till kommit-&lt;br&gt;tén inkomma med synpunkter på lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande skall delar av dessa synpunkter redovisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.1 Patienterna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bemötandet inom vården är mycket viktigt, eftersom dåliga erfarenheter&lt;br&gt;vid ett tidigare vårdtillfälle kan leda till att patienter som insjuknar vid ett&lt;br&gt;senare tillfälle inte söker vård i tid. Många av patienterna är mycket kri-&lt;br&gt;tiska till vårdens innehåll. Det framförs bl.a. att avdelningarna ofta är&lt;br&gt;stora och att miljön ibland är så orolig att sjukdomstillståndet förvärras.&lt;br&gt;Patienterna upplever ofta ett stort ointresse från vårdpersonalens sida.&lt;br&gt;Flera patienter uppger att det är mycket svårt känslomässigt att tas in for&lt;br&gt;tvångsvård. Deras uppfattning är att beslut om tvångsvård ofta fattas utan&lt;br&gt;att den enskilde patienten först blir tillfrågad om han går med på frivillig&lt;br&gt;vård. Själva intagningsförfarandet upplevs som en grov kränkning av den&lt;br&gt;personliga integriteten, som i sig kan förvärra sjukdomstillståndet. Man&lt;br&gt;inser dock att det är ett svårt arbete för personalen inom den psykiatriska&lt;br&gt;vården. Klimatet mellan patienter och personal är stundtals mycket hårt.&lt;br&gt;Patienterna framför vidare att man från vårdpersonalens sida inte ger sig&lt;br&gt;tid att lyssna på patienter och anhöriga. Kravet på en vårdplan uppfylls&lt;br&gt;sällan. Inom allmänpsykiatrin har det dock skett en positiv utveckling,&lt;br&gt;men det är mer tveksamt om detsamma gäller inom rättspsykiatrin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medicinering och biverkningar av medicin är ett stort problem för&lt;br&gt;många patienter. Från patienthåll framförs att det brister i informationen&lt;br&gt;från vårdpersonalen när det gäller mediciner och biverkningar. Patien-&lt;br&gt;terna anser att man från läkarnas sida borde ta större hänsyn till den en-&lt;br&gt;skilde patientens inställning när det gäller medicinering. Informationen&lt;br&gt;till patienterna är över huvud taget mycket dålig och det är t.ex. vanligt&lt;br&gt;förekommande att patienterna inte far veta att de har skrivits ut från&lt;br&gt;tvångsvård till frivillig vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare anser man att nu gällande permissionsbestämmelser är ett bättre&lt;br&gt;system än det tidigare systemet med försöksutskrivningar och att det har&lt;br&gt;blivit större rättssäkerhet efter att LPT trätt i kraft samt att det är bra att få&lt;br&gt;ett offentligt biträde som hjälper till med de rättsliga angelägenheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patienterna tycker att det är mycket värdefullt med en stödperson som&lt;br&gt;är fristående från vårdorganisationen. Stödpersonen har stor betydelse&lt;br&gt;bl.a. för att han kan ta med patienten ut från vårdavdelningen och hitta på&lt;br&gt;saker tillsammans med patienten. Stödpersonen kan också hjälpa till med&lt;br&gt;att överklaga beslut till länsrätten och vara närvarande vid domstolsför-&lt;br&gt;handlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera patienter uppger att stödet efter utskrivning från tvångsvården är&lt;br&gt;alltför bristfälligt. Patienterna skrivs ut och kommer hem till en tom läg-&lt;br&gt;enhet. Ofta kvarstår problemen efter utskrivningen. De uppger också att&lt;br&gt;det är viktigt att en psykiskt sjuk person får hjälp i tid på frivillig väg när&lt;br&gt;symtomen på sjukdomen börjar göra sig gällande så att en tvångsintag-&lt;br&gt;ning kan förhindras. Det finns nämligen stor risk för att patienten &amp;quot;går ner&lt;br&gt;sig&amp;quot; vid en tvångsintagning och det är därför av största vikt med så få&lt;br&gt;vårdtillfällen som möjligt. Från patienterna betonas även att det för att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppfylla lagens högt ställda krav på rättssäkerhet är nödvändigt att till-&lt;br&gt;synsfunktionen fungerar, men att det här finns klara brister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Anhöriga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inställningen från de anhöriga är att vården så långt det är möjligt skall&lt;br&gt;ske på frivillig väg. Om det inte går att motivera patienten till frivillig&lt;br&gt;vård måste det dock, om så är nödvändigt, finnas en möjlighet till&lt;br&gt;tvångsintagning. De anhöriga framfor att det ofta kan vara svårt att fa&lt;br&gt;vård i tid. Om vård inte kommer till stånd kan detta leda till våld mot&lt;br&gt;anhöriga och att den psykiskt sjuke begår brott på grund av sitt sjuk-&lt;br&gt;domstillstånd. Erfarenheten hos de anhöriga visar emellertid att polis och&lt;br&gt;åklagare inte vidtar någon åtgärd när det rör sig om ett brott av en psy-&lt;br&gt;kiskt sjuk person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera anhöriga berättar om att när deras psykiskt sjuka anhöriga in-&lt;br&gt;sjuknat har det dröjt så lång tid till dess att ett beslut om tvångsvård fat-&lt;br&gt;tats att, när intagningen slutligen skedde, var de sjukas tillstånd så dåligt&lt;br&gt;att det var svårt att fa dem återställda igen. De är kritiska till vårdens in-&lt;br&gt;nehåll och anfor att den vård som bedrivs for psykiskt sjuka är dålig på&lt;br&gt;de flesta platser i Sverige. Vården består enbart i medicinering och ibland&lt;br&gt;deltagande i arbetsterapi. Någon samtalsterapi förekommer som regel&lt;br&gt;inte. Ibland framstår vistelsen som förvaring utan vårdinnehåll. Patient-&lt;br&gt;erna har ofta inget inflytande när det gäller sin medicinering. Även de&lt;br&gt;anhöriga har svårt att göra sin röst hörd när det gäller vårdens innehåll.&lt;br&gt;Det framförs att det vore bra om patienterna kunde ha någon form av&lt;br&gt;förtroendeläkare. En annan brist inom vården är att vårdplan ofta saknas.&lt;br&gt;Vidare uppges att kommunikationen mellan vårdpersonalen och de anhö-&lt;br&gt;riga är dålig. Så länge man som anhörig är positiv och kravlös blir man&lt;br&gt;bemött på ett bra sätt men om man som anhörig ställer krav vänder per-&lt;br&gt;sonalen sida och hänvisar till sekretessen. Största felet hos personalen är&lt;br&gt;bristen på empati. Personalen vill inte engagera sig och uppträder därför&lt;br&gt;avvisande. Det framförs att informationen till patienterna om deras rätt&lt;br&gt;till stödperson inte alltid fungerar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De anhöriga framför slutligen att det finns stora brister när det gäller&lt;br&gt;patienternas möjligheter till stöd och hjälp efter utskrivning. Ett bristfäl-&lt;br&gt;ligt stöd, där patienten kanske efter en lång vårdtid skrivs ut till en tom&lt;br&gt;lägenhet utan någon mat hemma eller något stöd från anhöriga, kan med-&lt;br&gt;verka till att patienten snabbt återinsjuknar och måste tas in på nytt. De&lt;br&gt;anhöriga betonar att det måste ha högsta prioritet att patienterna far stöd&lt;br&gt;och hjälp i samband med utskrivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Polismyndigheterna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polismyndigheternas uppgifter i samband med psykiatrisk tvångsvård&lt;br&gt;inskränker sig till att under vissa omständigheter vara behjälpliga med&lt;br&gt;transport eller omhändertagande av personer som kan bli aktuella för&lt;br&gt;tvångsomhändertagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla tillfrågade polismyndigheter uppger att en begäran om handräckning&lt;br&gt;bör vara skriftlig. I brådskande fall kan dock även en muntlig begäran&lt;br&gt;godtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begäran om handräckning prövas utifrån formella grunder. Prövningen&lt;br&gt;omfattar lagligheten, dvs. om den sökta åtgärden ryms inom den aktuella&lt;br&gt;bestämmelsen (47 § LPT) och om sökanden har befogenhet att ansöka&lt;br&gt;om handräckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polismyndigheterna anfor att polismännen så långt det är möjligt bär&lt;br&gt;civil klädsel vid genomförandet av handräckningen. Vid personalbrist&lt;br&gt;förekommer emellertid att personalen bär uniform. Det är mycket ovan-&lt;br&gt;ligt att sjukvårdspersonal följer med vid genomförandet av handräck-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta av polismyndigheterna anger att det är sällan förekommande&lt;br&gt;att biträde av polisen begärs utan att det framstår som nödvändigt. Polis-&lt;br&gt;myndigheten i Stockholms län har dock en annan erfarenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polismyndigheten i Stockholms län anfor vidare att det framgår av för-&lt;br&gt;arbetena att polishandräckning for en transport till en läkarmottagning&lt;br&gt;inte bör komma i fråga såvida inte starka skäl föreligger. Detta tillämpas&lt;br&gt;emellertid mycket sällan och förhållandet är i stället det att det i mycket&lt;br&gt;stor omfattning begärs hämtning av personer for transport till sjukhus.&lt;br&gt;Polismyndigheten anfor att man har svårt att frigöra sig från känslan att&lt;br&gt;begäran om handräckning många gånger styrs av ekonomiska bevekelse-&lt;br&gt;grunder från sjukhusens sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polisen stannar kvar på sjukvårdsinrättningen om ansvarig läkare begär&lt;br&gt;att de skall göra det. Tidsutdräkten kan i flera fall vara väsentlig vilket&lt;br&gt;kan vara svårt for polisen, eftersom det särskilt vid s.k. riskhelger kan&lt;br&gt;vara svårt att ställa resurser till förfogande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polismyndigheten i Malmöhus län redogör for att man vid några till-&lt;br&gt;fallen har varit med om att ansvarig läkare bett polis att omhänderta en&lt;br&gt;redan frivilligt inlagd patient och fora vederbörande runt kvarteret for att&lt;br&gt;sedan lämna av patienten vid akutmottagningen på baksidan av samma&lt;br&gt;fastighet. En annan läkare har därefter skrivit ett vårdintyg. Avdel-&lt;br&gt;ningsläkaren har tidigare bedömt att den frivilligt inlagda patienten är så&lt;br&gt;sjuk att tvångsvård är nödvändig men att konvertering inte kan tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.4 Länsrätterna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 3 § LPT är en av förutsättningarna for att tvångsvård skall få ges&lt;br&gt;att patienten motsätter sig sådan vård eller till följd av sitt psykiska till-&lt;br&gt;stånd uppenbart saknar förmåga att ge uttryck for ett grundat ställnings-&lt;br&gt;tagande i frågan. Från länsrättshåll har dock uppgetts att det förekommer&lt;br&gt;att patienter medger att tvångsvård ges, vilket i princip innebär att&lt;br&gt;tvångsvård inte får beslutas. Detta upplevs som ett problem av länsrät-&lt;br&gt;terna och anges som ett skäl till att samtyckesreglema borde ses över av&lt;br&gt;kommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan kritik som framförs mot 3 § LPT är kriteriet for tvångsvård&lt;br&gt;som uppställer kravet att patientens vårdbehov &amp;quot;inte kan tillgodoses på&lt;br&gt;annat sätt än att patienten är intagen på en sjukvårdsinrättning for&lt;br&gt;heldygnsvård&amp;quot;. Eftersom patienten under pågående LPT-vård kan ha&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;permission, ibland under lång tid, och därigenom vistas utanför sjuk-&lt;br&gt;vårdsinrättningen menar man från flera länsrätter att detta står i strid med&lt;br&gt;ordalydelsen i 3 § LPT.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från en länsrätt har även framförts frågeställningen om ett nytt permis-&lt;br&gt;sionsbeslut bör fattas, om rätten förlänger vårdtiden efter anmälan av&lt;br&gt;chefsöverläkaren i det fall där patienten har fått beviljat permission till&lt;br&gt;vårdtidens slut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 11 § LPT upplevs som ett problem av flera länsrätts-&lt;br&gt;domare. Man har framfört att det upplevs som ett svårt beslut att häva&lt;br&gt;tvångsvården för en person där förutsättningarna i 3 § LPT helt klart är&lt;br&gt;uppfyllda, men där farlighet vid konverteringstidpunkten inte kan anses&lt;br&gt;ha förelegat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett mål enligt LPT eller LRV tas upp till avgörande inom åtta dagar&lt;br&gt;från det att ansökan eller skrivelsen med överklagandet kom in till läns-&lt;br&gt;rätten, den s.k. åttadagarsregeln. Redan i Domstolsverkets utvärdering år&lt;br&gt;1993 var denna regel föremål för kritik från länsrätterna och även i den&lt;br&gt;nu föreliggande målundersökningen är denna regel den som det från flera&lt;br&gt;länsrätter framförs kritik mot. Kritiken innefattar att tidsfristen ofta och&lt;br&gt;främst i LRV-mål, då yttrande skall inhämtas från åklagaren, är alltför&lt;br&gt;kort. Även från åklagarhåll har framförts kritik mot denna regel. Ofta får&lt;br&gt;åklagaren endast någon dag på sig att avge ett yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 36 § LPT och 21 § LRV skall muntlig förhandling hållas i läns-&lt;br&gt;rätterna i mål enligt dessa lagar om det inte är uppenbart obehövligt.&lt;br&gt;Skrivningen i bestämmelsen innebär att muntlig förhandling i princip&lt;br&gt;alltid måste hållas. Från länsrättshåll har framförts att det bör övervägas&lt;br&gt;om kravet på muntlig förhandling bör vara så strikt. I vissa mål t.ex. när&lt;br&gt;det är fråga om överklagande av beslut som återkommer kort tid efter en&lt;br&gt;tidigare länsrättsprövning och där inget nytt har tillkommit bör muntlig&lt;br&gt;förhandling enligt de synpunkter som framförts kunna undvaras. En an-&lt;br&gt;nan typ av beslut där muntlig förhandling kan ifrågasättas är prövning av&lt;br&gt;intagningsbeslut efter det att patienten har skrivits ut. Även i ett sådant&lt;br&gt;fall uppställer lagen krav på muntlig förhandling. Detta kan i vissa fall&lt;br&gt;ställa till praktiska problem eftersom det inte alltför sällan är svårt att få&lt;br&gt;tag på patienten efter att utskrivning har skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från länsrättshåll har även framförts att chefsöverläkaren bör vara&lt;br&gt;motpart och ha rätt att överklaga beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmänna överväganden&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;6.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Patientens rättssäkerhet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Patientens rättssäkerhet måste vara av grundläggande betydelse vid ut-&lt;br&gt;formningen av psykiatrisk tvångsvårdslagstiftning. Det kan därför finnas&lt;br&gt;anledning att något analysera vad detta begrepp innebär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon direkt definition av begreppet rättssäkerhet finns inte i förarbe-&lt;br&gt;tena till nuvarande lagstiftning men där betonas att det både för patienten&lt;br&gt;och med hänsyn till allmänhetens förtroende är av största vikt att rätts-&lt;br&gt;säkerheten motsvarar högt ställda krav. Där sägs också att även om syftet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med tvånget uteslutande är att bistå patienten, innebär frihetsberövande&lt;br&gt;och behandling mot patientens vilja en inskränkning i skyddet for&lt;br&gt;individens integritet, vilket kräver att lagregleringen anger grunderna för&lt;br&gt;tvångsintagning och tvångsbehandling men också vilken ordning för&lt;br&gt;kontroll och rättslig prövning som skall gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den juridiska doktrinen brukar det väsentliga innehållet i rättssäker-&lt;br&gt;hetsbegreppet anses omfatta ett förutsägbarhetskrav. Rättsskipning och&lt;br&gt;myndighetsutövning i en demokratisk rättsstat måste vara förutsägbar&lt;br&gt;med stöd av rättsreglerna och att förutsägbarhetskravet är grundläggande&lt;br&gt;för den formella rättssäkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt har i Sveriges Domareförbunds&lt;br&gt;tidskrift 3/96 sammanfattat kärnan i rättssäkerhetsbegreppet på följande&lt;br&gt;sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- legalitetsprincipen (ingripande endast med stöd av klar och tydlig lag)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- fria och oavhängiga domstolar endast bundna av lag (maktdelning)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- likhetsprincipen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- rätt till domstolsprövning av ingripande åtgärder m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ej lagstiftning om enskilda fall eller enskilda personer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- förbud mot retroaktiv lag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- krav på full bevisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Filosofiprofessom Torbjörn Tännsjö konstaterar i sin bok &amp;quot;Tvång i vård-&lt;br&gt;en&amp;quot; att begreppet rättssäkerhet trotsar alla försök till precisa definitioner.&lt;br&gt;Han anger dock några villkor som skall vara uppfyllda för att en&lt;br&gt;tvångslag med fog skall sägas respektera idealet. Han anger att lagen bör&lt;br&gt;vara utformad i klara ordalag, att den bör kännetecknas av konsekvens,&lt;br&gt;att den skall ha en enhetlig utformning och att den skall göra det förut-&lt;br&gt;sägbart om i ett konkret fall tvångsåtgärder kan komma i fråga. Tännsjö&lt;br&gt;anger vidare att den rättsliga processen bör ge utrymme för prövning i en&lt;br&gt;opartisk domstol av tvångsbeslut, och prövningen skall komma till stånd&lt;br&gt;utan oskäligt dröjsmål. Den som blir föremål för tvånget skall ha rätt till&lt;br&gt;sakkunnigt ombud och ombudet skall ha tillgång till allt beslutsunderlag,&lt;br&gt;som rätten har att ta ställning till. Så långt skäliga sekretesshänsyn med-&lt;br&gt;ger det bör processen också vara öppen för offentlig insyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förekommer också att rättssäkerhet definieras utifrån delvis andra&lt;br&gt;utgångspunkter, såsom rätten för tredje man att slippa bli utsatt för brott&lt;br&gt;eller rätten för patienten att i sitt eget intresse erhålla tvångsvård mot sin&lt;br&gt;vilja.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen anför i sin utvärdering av den psykiatriska tvångsvård-&lt;br&gt;en (1994:2) bl.a. följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;När det gäller tvångsingripanden mot psykiskt störda personer aktualiseras&lt;br&gt;även frågor som rör rättssäkerheten beträffande den enskildes anspråk på skydd,&lt;br&gt;trygghet och effektiv vård och behandling enligt den allmänna hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdslagstiftningen. Rättssäkerheten avser även tredje mans krav på skydd&lt;br&gt;och trygghet. LPT och LRV ger lagligt stöd för att ge psykiatrisk vård under&lt;br&gt;administrativt eller straffrättsligt frihetsberövande. En lag som reglerar sådan&lt;br&gt;myndighetsutövning skall tillgodose tre grundläggande krav som ställts på&lt;br&gt;rättssäkerhet: Förutsägbarhet, rättslig kontroll och enhetlig rättstillämpning&lt;br&gt;(lika behandling). LPT och LRV innehåller materiella och processuella regler&lt;br&gt;som dels skall tillgodose dessa rättssäkerhetskrav, dels skall tillgodose den of-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fentliga tillsynen, dels skall tillgodose att den enskilde blir informerad om rät- Prop. 1999/2000:44&lt;br&gt;ten att överklaga beslut och på annat sätt föra sin talan.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller tvångsingripanden mot psykiskt störda personer finns det&lt;br&gt;enligt tvångspsykiatrikommittén anledning att se på rättssäkerheten i ett&lt;br&gt;vidare perspektiv än det rent juridiska. Kommittén anför vidare att till&lt;br&gt;rättssäkerhet i vid mening bör höra patientens anspråk på skydd, trygghet&lt;br&gt;samt en effektiv vård och behandling. Det ligger inte alltid i patientens&lt;br&gt;intresse att slippa tvång eller tvångsåtgärder; en tvångslagstiflning far&lt;br&gt;inte vara så snäv att den omöjliggör för en patient som saknar sjukdoms-&lt;br&gt;insikt att fa den vård och behandling han eller hon som behöver. Det kan&lt;br&gt;också sägas ligga i patientens intresse att genom tvångsvård hindras från&lt;br&gt;att begå gärningar som kan skada både honom själv, anhöriga eller andra.&lt;br&gt;Vid sådana överväganden måste dock givetvis patientens krav på självbe-&lt;br&gt;stämmande och integritet respekteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens uppfattning bör dock rättssäkerhetsbegreppet när&lt;br&gt;det gäller sådana kraftfulla ingrepp i den personliga integriteten som ett&lt;br&gt;tvångsomhändertagande ges den mer inskränkta betydelse som används i&lt;br&gt;tidigare nämnda definitioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att den vidare definitionen som bl.a. kommittén tillämpar däremot&lt;br&gt;självfallet måste beaktas vid den närmare utformningen av lagstiftningen&lt;br&gt;är en annan fråga som snarare ryms inom begreppet rättstrygghet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett av huvudsyftena med den nya lagstiftningen var att stärka patient-&lt;br&gt;ens rättssäkerhet. Enligt uppgifter från bl.a. RSMH upplever också pati-&lt;br&gt;enterna att deras rättssäkerhet har stärkts genom den nya lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.2 Psykiatrireformen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I maj 1999 överlämnade Socialstyrelsen Välfärd eller valfrihet? Slutrap-&lt;br&gt;port från utvärderingen av 1995 års psykiatrireform till regeringen. Re-&lt;br&gt;formen som endast delvis berör frågor om psykiatrisk tvångsvård har av&lt;br&gt;många ansetts symbolisera de senaste årens utveckling inom vård och&lt;br&gt;omsorg för psykiskt sjuka eller funktionshindrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av Socialstyrelsens rapport framgår bland annat följande. Reformen&lt;br&gt;syftar till att förbättra psykiskt funktionshindrade personers situation i&lt;br&gt;samhället genom att bland annat stimulera utbyggnaden av bostäder och&lt;br&gt;utveckla dagliga verksamheter. Genom ökad delaktighet, bättre vård och&lt;br&gt;socialt stöd skall levnadsförhållanden och livsvillkor förbättras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Psykiatrireformen innebär - benämningen till trots - ingen reformering&lt;br&gt;av den specialiserade psykiatrin utan är ett försök att förbättra livsvillkor-&lt;br&gt;en för de psykiskt funktionshindrade ute i samhället. Den målgrupp som&lt;br&gt;omfattas av reformen är en mindre del av psykiatrins patientpopulation.&lt;br&gt;De flesta patienter med psykiatrisk problematik söker sig till primärvård-&lt;br&gt;en. Av dem som den specialiserade psykiatrin har kontakt med utgör re-&lt;br&gt;formens målgrupp numerärt en minoritet. Men vården och omhänder-&lt;br&gt;tagandet av denna grupp har varit behäftad med så allvarliga brister att&lt;br&gt;regering och riksdag genom den s.k. psykiatrireformen skapade förutsätt-&lt;br&gt;ningar för att förbättra situationen för målgruppen. Reformen förutsätter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett forändringsarbete inte bara inom socialtjänsten utan också inom psy-&lt;br&gt;kiatrin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reformer av denna omfattning behöver tid för att slå igenom och sam-&lt;br&gt;lade effekter blir synliga först efter flera år. Det kan vara svårt att avgöra&lt;br&gt;vilka förändringar som är ett resultat av reformen och vilka som orsakats&lt;br&gt;av andra omvärldshändelser. Till exempel har socialtjänsten och psykiat-&lt;br&gt;rin de senaste åren fatt vidkännas stora besparingar. Utvärderingen visar&lt;br&gt;att psykiatrireformen har fått en god start men ännu inte &amp;quot;satt sig&amp;quot;. Till-&lt;br&gt;lämpningen av den ett år äldre LSS-lagstiftningen har inte heller fullt ut&lt;br&gt;funnit sina former. Det är därför viktigt att reformarbete kan fortsätta på&lt;br&gt;bred front både lokalt och nationellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1993:347) om stöd och service till vissa funktionshindrade har&lt;br&gt;funnits i drygt fem år, men trots det är antalet personer i målgruppen som&lt;br&gt;fått insatser enligt denna rättighetslag fortfarande mycket lågt. Det finns&lt;br&gt;enligt kommunernas egna bedömningar många som har behov av insatser&lt;br&gt;enligt LSS men som inte sökt eller inte fått sådana. Bristande kunskap om&lt;br&gt;det psykiatriska funktionshindret liksom behovet för många i målgruppen&lt;br&gt;att ha ett personligt stöd i ansökningsprocessen är några faktorer bakom&lt;br&gt;det aktuella förhållandet. Utvärderingen visar bland annat att tvångsvård&lt;br&gt;enligt LPT eller LRV ofta anses utgöra hinder för insatser enligt LSS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förekommer brister i planeringen och samverkan mellan främst so-&lt;br&gt;cialtjänst och psykiatri när individers vårdsituation förändras. Samverkan&lt;br&gt;mellan socialtjänsten och sjukvården fungerar mindre bra vad gäller t.ex.&lt;br&gt;unga nyinsjuknade, tvångsvårdade personer och äldre med psykiska pro-&lt;br&gt;blem. Bättre samverkan behövs inte bara mellan socialtjänst och psykiat-&lt;br&gt;risk slutenvård utan också mellan socialtjänst och psykiatrisk öppenvård.&lt;br&gt;Samverkansbrister beror ofta på avsaknad av ett gemensamt förhållnings-&lt;br&gt;sätt och en gemensam kunskapsbas. Gemensamma lokala överenskom-&lt;br&gt;melser som styr det praktiska samarbetet i bl.a. dessa situationer saknas&lt;br&gt;på många håll. Utvärderingen visar också att:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- huvudmännen bedömer att den s.k. tremånadersregeln som gäller för&lt;br&gt;det kommunala betalningsansvaret för medicinskt färdigbehandlade&lt;br&gt;inte längre fyller någon funktion i det praktiska arbetet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- in och utskrivningar i den psykiatriska slutenvården inte alltid föregås&lt;br&gt;av den planering och samverkan som förutsätts enligt Socialstyrelsens&lt;br&gt;föreskrifter och allmänna råd om informationsöverföring och samord-&lt;br&gt;nad vårdplanering (SOSFS 1996:32)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- samverkan vid tvångsvård inte alltid fungerar. Kommunernas ansvar&lt;br&gt;för personer som tvångsvårdas enligt LPT eller LRV uppfattas som&lt;br&gt;oklart t.ex. vid permissioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Både Socialstyrelsens regionala tillsyn över hälso- och sjukvården och&lt;br&gt;länsstyrelsernas tillsyn pekar på vissa problem som har sin grund i dels&lt;br&gt;de särskilda förutsättningar som råder i glesbygd när det gäller tillgång&lt;br&gt;till adekvata psykiatriska resurser dels tillståndsgivning för enskild verk-&lt;br&gt;samhet. Ett par gränsdragningsfrågor som varit aktuella för tillsynsverk-&lt;br&gt;samheterna har varit ansvaret för medicinskt färdigbehandlade personer&lt;br&gt;och ansvaret för sociala insatser vid psykiatrisk tvångsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När samverkan inte utvecklas blir konsekvensen negativ för den en-&lt;br&gt;skildes livssituation och det leder också till onödigt dyra och ineffektiva&lt;br&gt;insatser. Kärnan i psykiatrireformen är att samverkande myndigheter&lt;br&gt;bättre kan ta tillvara den psykiskt funktionshindrade personens egna re-&lt;br&gt;surser vilket både höjer livskvaliteten och ger bättre effekter av insat-&lt;br&gt;serna. I ekonomiska termer kan detta uttryckas som bättre resultat och&lt;br&gt;högre effektivitet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.3 Samhällsskyddet i LRV&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I propositionen till 1991 års reform uttalades att frågan hur systemet med&lt;br&gt;behandling av lagöverträdare med brister eller avvikelser i psykiskt hän-&lt;br&gt;seende bör utformas, är en av de svåraste, principiellt viktigaste och mest&lt;br&gt;kontroversiella problemen kring kriminalpolitiken. Enligt propositionen&lt;br&gt;består problemen i att finna en ordning som samtidigt tillgodoser de krav&lt;br&gt;på rättvisa, humanitet och samhällsskydd och andra hänsyn som gör sig&lt;br&gt;gällande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande regleringen av den rättspsykiatriska vården har under&lt;br&gt;årens lopp utsatts för kritik från olika utgångspunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Systemet med den särskilda utskrivningsprövningen tillkom för att i&lt;br&gt;ökad utsträckning tillgodose behovet av samhällsskydd. Domstolen kan, i&lt;br&gt;samband med överlämnande till rättspsykiatrisk vård, besluta att vården&lt;br&gt;skall vara förenad med särskild utskrivningsprövning, vilket innebär att&lt;br&gt;frågan om utevistelser, permissioner eller utskrivning prövas genom ett&lt;br&gt;särskilt förfarande i länsrätt. För att utskrivning i sådana fall skall kunna&lt;br&gt;ske krävs att det inte längre skall föreligga något behov av rättspsykiat-&lt;br&gt;risk vård samt att det inte längre till följd av den psykiska störning som&lt;br&gt;föranledde beslutet om särskild utskrivningsprövning finns risk för att&lt;br&gt;patienten återfaller i brottslighet som är av allvarligt slag. Det krävs inte&lt;br&gt;att den psykiska störningen alltjämt bedöms som allvarlig för att utskriv-&lt;br&gt;ning skall kunna nekas. I praktiken innebär utskrivningsprövningen en&lt;br&gt;farlighetsbedömning när det gäller psykiskt störda personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande ordningen har kritiserats för att den innebär att perso-&lt;br&gt;ner hålls kvar i sluten vård trots att den behandlande läkaren bedömer&lt;br&gt;sådan vård inte längre behöver fortgå av medicinska skäl. Kritiken går ut&lt;br&gt;på att psykiatrin måste ta på sig ett större ansvar för samhällsskyddet än&lt;br&gt;som är befogat och att reglerna ger upphov till etiska konflikter för läk-&lt;br&gt;arna. Enligt den s.k. Hawaii-deklarationen, se även avsnitt 4.2.4, som&lt;br&gt;innehåller grundläggande etiska regler för läkare inom psykiatrin, skall&lt;br&gt;en psykiater aldrig medverka i psykiatrisk tvångsvård av någon som inte&lt;br&gt;är psykiskt sjuk. En enkätundersökning som utförts under år 1995 visar&lt;br&gt;också att många läkare som kommer i kontakt med patienter som dömts&lt;br&gt;till rättspsykiatrisk vård upplever att den nuvarande ordningen ger upp-&lt;br&gt;hov till etiska konflikter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den särskilda utskrivningsprövningen har också medfört att vårdtid-&lt;br&gt;erna har blivit längre inom den rättspsykiatriska vården. En undersökning&lt;br&gt;som genomfördes år 1996 tyder på att frihetsberövandena är betydligt&lt;br&gt;längre inom den rättspsykiatriska vården än inom kriminalvården när det&lt;br&gt;gäller jämförbara brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt har det under senare tid uppmärksammats fall där personer&lt;br&gt;som begått allvarliga brott bedömts som allvarligt psykiskt störda och&lt;br&gt;överlämnats till rättspsykiatrisk vård varefter den behandlande läkaren&lt;br&gt;efter en relativt kort vårdtid gjort bedömningen att patienten inte har nå-&lt;br&gt;gon allvarlig psykisk störning och gjort en anmälan om att patienten skall&lt;br&gt;skrivas ut. Kritik har då riktats mot systemet på den grunden att de&lt;br&gt;straffrättsliga kraven på en adekvat reaktion på de begångna brotten inte&lt;br&gt;tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.4 Stärkt patientinflytande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har under år 1998 med utgångspunkt i betänkandet Patienten&lt;br&gt;har rätt (SOU 1997:154) avlämnat två propositioner med syfte att stärka&lt;br&gt;patientens ställning inom hälso- och sjukvården (prop.1997/98:189 och&lt;br&gt;1998/99:4). Riksdagen har antagit forslagen (rskr. 1998/99:54). Den nya&lt;br&gt;lagstiftningen trädde i kraft den 1 januari 1999. Förslagen i propositio-&lt;br&gt;nerna är naturligtvis även tillämpliga, och kanske särskilt angelägna just,&lt;br&gt;vid tvångsvård inom psykiatrin. De måste därför tjäna som en viktig ut-&lt;br&gt;gångspunkt även för arbetet med denna lagstiftning. Propositionerna&lt;br&gt;innehöll i huvudsak följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patientens ställning (prop. 1997/98:189)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ny lag (1998:1656) om patientnämndsverksamhet m.m. ersätter lag&lt;br&gt;(1992:563) om förtroendenämndsverksamhet inom hälso- och sjukvården&lt;br&gt;m.m. Nämndernas arbetsområde utvidgas till att omfatta all offentligt&lt;br&gt;finansierad hälso- och sjukvård samt vissa socialtjänstffågor inom äldre-&lt;br&gt;omsorgen. Nämndernas arbetsuppgifter preciseras i lagstiftningen. En&lt;br&gt;särskild bestämmelse i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) preciserar&lt;br&gt;vårdgivarnas skyldighet att ge patienten en individuellt anpassad infor-&lt;br&gt;mation om sitt hälsotillstånd och om de olika metoder för undersökning,&lt;br&gt;vård och behandling som finns. Genom en ny bestämmelse i hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdslagen blir vårdgivarna skyldiga att ta hänsyn till patientens val&lt;br&gt;av behandling där två eller flera alternativ är möjliga. Bestämmelsen in-&lt;br&gt;nebär också att vårdgivarna i vissa situationer skall vara skyldiga att&lt;br&gt;medverka till att patienten får möjlighet att diskutera sin sjukdom och&lt;br&gt;behandling med ytterligare en läkare (s.k. second opinion). Vårdgivarnas&lt;br&gt;skyldigheter motsvaras av bestämmelser i lagen (1998:531) om yrkes-&lt;br&gt;verksamhet på hälso- och sjukvårdens område som reglerar hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdspersonalens åligganden i dessa avseenden. Lämnad information,&lt;br&gt;val av behandlingsalternativ samt ett eventuellt ställningstagande angå-&lt;br&gt;ende en förnyad medicinsk bedömning skall dokumenteras i journalen i&lt;br&gt;enlighet med ett nytt stadgande i patientjoumallagen (1985:562).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stärkt patientinflytande (prop. 1998/99:4)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås vissa ändringar i hälso- och sjukvårdslagstift-&lt;br&gt;ningen i syfte att stärka patientens ställning i hälso- och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) skall förtydligas så att det framgår&lt;br&gt;att patientens rätt att välja en fast läkarkontakt i primärvården inte far&lt;br&gt;begränsas till ett visst geografiskt område inom landstinget. De nuvar-&lt;br&gt;ande remissreglema till specialistmottagningar ändras i syfte att öppna en&lt;br&gt;möjlighet för landstingen att ställa krav på remiss till sjukhusens specia-&lt;br&gt;listmottagningar utan att ha remisskrav för motsvarande specialistmot-&lt;br&gt;tagningar utanför sjukhusen. Regeringen avser att tillsätta en utredning&lt;br&gt;för att göra en samlad översyn av hälso- och sjukvårdslagstiftningen i&lt;br&gt;syfte att bl.a. åstadkomma en patientfokuserad och tydlig reglering av&lt;br&gt;patientens ställning. Regeringen har uppdragit åt Socialstyrelsen att be-&lt;br&gt;skriva och analysera förutsättningarna för och konsekvenserna av infö-&lt;br&gt;randet av en behandlingsgaranti. Utgångspunkten för Socialstyrelsens&lt;br&gt;arbete skall vara en allsidig belysning av frågan, som bl.a. innefattar ett&lt;br&gt;ekonomiskt, organisatoriskt, praktiskt och medicinskt perspektiv. I pro-&lt;br&gt;positionen slås vidare fast att de lagliga förutsättningarna för samverkan&lt;br&gt;mellan kommuner och landsting inom vårdområdet bör stärkas ytterliga-&lt;br&gt;re. Regeringen har i propositionen Nationell handlingsplan för äldrepoli-&lt;br&gt;tiken (prop. 1997/98:113) redovisat att man snarast avser att se över fråg-&lt;br&gt;an om gemensamma nämnder m.m. inom vårdområdet. I avvaktan på&lt;br&gt;denna översyn förlängs pågående försöksverksamhet med kommunal&lt;br&gt;primärvård. Vidare ges Malmö och Göteborgs kommuner övergångsvis&lt;br&gt;möjlighet att - efter överenskommelse med respektive landsting - svara&lt;br&gt;för driften av primärvården. Patientens möjligheter att fa hjälp och stöd&lt;br&gt;förbättras också genom den nya lagen om patientnämndsverksamhet&lt;br&gt;m.m. som ersätter lagen om förtroendenämndsverksamhet inom hälso-&lt;br&gt;och sjukvården m.m.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.5 Nationell översyn&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Psykiatriutredningen (SOU1984:64) konstaterade brister i den psykiat-&lt;br&gt;riska vården. I regeringens behandling av utredningens arbete fick&lt;br&gt;Socialstyrelsen i uppdrag att genomföra en nationell översyn och analys&lt;br&gt;av innehåll och kvalitet i den psykiatriska vården. Socialstyrelsens arbete&lt;br&gt;skulle avse innehållet i den specialiserade psykiatrin - främst den vård&lt;br&gt;som ges inom landstingen (och landstingsfria kommuner) och av personal&lt;br&gt;med särskild kompetens på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen redovisade uppdraget till regeringen i december 1997.&lt;br&gt;En samlad bedömning av psykiatrin vid den tidpunkten sådant den upp-&lt;br&gt;fattades av Socialstyrelsen, samt de slutsatser som Socialstyrelsen drog&lt;br&gt;av denna, redovisas i det följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De psykiskt sjukas ställning i samhället är fortfarande svag. Visserligen&lt;br&gt;har stora förbättringar skett från tidigare skedens starkt fördomsfulla in-&lt;br&gt;ställning, men omgivningens intolerans och bristande insikt har svåra&lt;br&gt;följder för dem som drabbas av psykisk störning och psykisk sjukdom.&lt;br&gt;De far ofta vård alltför sent som en följd av deras eget och den närmaste&lt;br&gt;omgivningens förhållande till psykisk sjukdom. Vården far inte det stöd i&lt;br&gt;det allmänna medvetandet som krävs för att dess kvalitet och resurser&lt;br&gt;skall utvecklas tillräckligt väl. Människor som lämnat det akuta skedet av&lt;br&gt;sin sjukdom bakom sig, möts av fördomar, misstro, okunniga reaktioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på sjukdomen och diskriminering, som utgör ett allvarligt hinder för de-&lt;br&gt;ras rehabilitering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ställs stora krav på dem som vårdar de psykiskt störda. Patienter-&lt;br&gt;nas ibland bristande vårdmotivation och kraven från anhöriga och sam-&lt;br&gt;hälle att vårda gör att situationen kan upplevas frustrerande av persona-&lt;br&gt;len. Anhöriga och närstående har också en svår situation genom att de ser&lt;br&gt;vårdbehovet men inte alltid kan påverka patienten att fa det tillgodosett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skilda synsätt inom psykiatrin med splittring och revirstrider har bi-&lt;br&gt;dragit till bilden av en verksamhet som inte funnit sina former. Denna&lt;br&gt;period har psykiatrin allt mer kunnat lägga bakom sig. Kunskapen om de&lt;br&gt;psykiska störningarna har ökat, diagnostiken har utvecklats och ökade&lt;br&gt;möjligheter har skapats för en tillgänglig, differentierad, evidensbaserad&lt;br&gt;och effektiv behandling som kan utvärderas med valida kriterier. Den&lt;br&gt;formella kompetensen hos personalen är god. Den pågående positiva ut-&lt;br&gt;vecklingen i dessa hänseenden behöver dock starkt fortsatt stöd - poli-&lt;br&gt;tiskt och ekonomiskt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet slutenvårdsplatser har minskat till förmån för behandling i&lt;br&gt;öppna vårdformer med inriktning mot att behandla patienten i dennes&lt;br&gt;ursprungliga miljö. Detta är på många sätt en positiv utveckling som på&lt;br&gt;sikt kan ge betydande resultat i form av minskade psykiska funktionshin-&lt;br&gt;der. Karakteristiskt är dock fortfarande att den specialiserade psykiatrins&lt;br&gt;arbete och arbetet hos vårdgrannama ofta sker utan tillräcklig samverkan&lt;br&gt;och ömsesidigt stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den positiva utvecklingen till trots har många personer med psykisk&lt;br&gt;störning fortfarande svårt att få sina vårdbehov tillgodosedda. De doku-&lt;br&gt;ment som är grundläggande för den psykiatriska hälso- och sjukvården är&lt;br&gt;förutom hälso- och sjukvårdslagen (HSL) även lagen om psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård (LPT) och lagen om rättspsykiatrisk vård (LRV). Vägledande&lt;br&gt;utöver dessa är den av Sverige stödda resolutionen i FN om principer för&lt;br&gt;skydd för psykiskt sjuka (1991). Samtliga reser krav på vården som den&lt;br&gt;inte helt lever upp till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några av hindren beror på kvarstående kunskapsluckor inom psykiatrin&lt;br&gt;som - trots framgångsrik forskning - begränsar möjligheterna att be-&lt;br&gt;handla den psykiska störningen. Till hindren måste emellertid också räk-&lt;br&gt;nas omgivningens syn på psykiatrin och på de psykiskt sjuka, otillräcklig&lt;br&gt;tillgång till vård, brister i kontinuitet och samverkan som gör att helhets-&lt;br&gt;synen på patienten kan gå förlorad. Psykiatrin bör öka sin kontaktyta mot&lt;br&gt;andra samhällsorgan och delta i samhällsdebatten för att medverka till att&lt;br&gt;acceptansen för de psykiskt störda i samhället ökar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till bristerna hör också att patienter, anhöriga och andra intressenter&lt;br&gt;har svårigheter att i rimlig omfattning påverka vården. Vidare är det epi-&lt;br&gt;demiologiska kunskapsläget för psykiatrin otillräckligt. Vi har långt&lt;br&gt;mindre kunskap om utbredning av och förändringarna över tid av psykisk&lt;br&gt;ohälsa, störning och sjukdom än när det gäller kroppsliga sjukdomar.&lt;br&gt;Däremot finns det gott om statistiska uppgifter om tvångsvårdslagamas&lt;br&gt;tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett uttryck för att bristerna på sina håll kan vara betydande, är att de&lt;br&gt;regionala skillnaderna i vårdresurser, vårdformer och vårdutnyttjande&lt;br&gt;måste anses långt större än vad som kan motiveras av skillnader i sjuk-&lt;br&gt;lighet. Skillnaderna kan i viss utsträckning förklaras av skillnader i geo-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grafiska och sociala förhållanden men möjligen även vara en följd av att Prop. 1999/2000:44&lt;br&gt;vården utvecklats på olika sätt. Epidemiologiska kartläggningar av före-&lt;br&gt;komsten av psykisk störning i befolkningen blir därför viktiga att ge-&lt;br&gt;nomföra liksom inventering av psykiatrins resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viktiga invändningar mot dagens psykiatri är också bristen på specia-&lt;br&gt;lister i psykiatri och bristen på differentierade vårdresurser. Den slutna&lt;br&gt;vården bedrivs fortfarande i stor utsträckning på allvårdsavdelningar,&lt;br&gt;vilket for vissa patienter innebär att vården blir onödigt betungande, in-&lt;br&gt;tegritetskränkande och skrämmande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett viktigt led i en fortsatt modernisering är att ställa upp konkreta och&lt;br&gt;uppfoljningsbara mål for vården. I detta sammanhang behöver man finna&lt;br&gt;bättre medel att dokumentera, följa upp och utvärdera vården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots att motsättningarna till stor del överbryggats är frånvaron av en&lt;br&gt;gemensam kunskapsbas, dels inom psykiatrin och dels när det gäller&lt;br&gt;samverkan mellan psykiatrin och dess vårdgrannar, framför allt social-&lt;br&gt;tjänsten, fortfarande ett problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontakterna med vårdgrannama måste förstärkas och en gemensam&lt;br&gt;syn på den enskilda patientens vårdbehov utformas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.6 Bampsykiatrikoinmittén&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bampsykiatrikommittén överlämnade i mars 1998 sitt slutbetänkande Det&lt;br&gt;gäller livet (SOU 1998:31) till regeringen. I betänkandet lämnades en stor&lt;br&gt;mängd synpunkter och förslag för att förbättra barns och ungdomars psy-&lt;br&gt;kiska hälsa. Ett område som kommittén tog upp rör tvångsomhändertag-&lt;br&gt;ande av barn och ungdomar som har psykiska problem. Kommittén an-&lt;br&gt;förde att det saknas fungerande regler inom tvångsvården för en grupp&lt;br&gt;ungdomar som på grund av sina psykiska problem behöver tvångsvård i&lt;br&gt;någon form. Det förekommer att ungdomar på grund av psykiska pro-&lt;br&gt;blem omhändertas med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestäm-&lt;br&gt;melser om vård av unga (LVU) för vård inom socialtjänsten, när lagen&lt;br&gt;(1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT) inte har ansetts tillämplig&lt;br&gt;av ansvarig psykiater, samtidigt som ett tvångsomhändertagande enligt&lt;br&gt;både läkare och socialsekreterare är nödvändigt för att hjälpa den unge.&lt;br&gt;Enligt kommittén verkar problemet främst gälla tonårsflickor som på&lt;br&gt;grund av sina psykiska problem är självdestruktiva, vilket t.ex. kan yttra&lt;br&gt;sig i ätstömingar och självmordsförsök.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1991:1128) om psykiatrisk vård (LPT)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förarbetena till LPT ges exempel på vad som kan anses utgöra allvarlig&lt;br&gt;psykisk störning. Till allvarlig psykisk störning bör i första hand räknas&lt;br&gt;tillstånd av psykotisk karaktär. Vidare ingår allvarliga depressioner med&lt;br&gt;självmordstankar, svårartade personlighetsstörningar, alkohol- och&lt;br&gt;drogpsykoser samt allvarliga förvirringstillstånd som kan drabba narkoti-&lt;br&gt;kamissbrukare eller svårartade abstinenstillstånd (prop. 1990/91:58). Be-&lt;br&gt;dömningen av om en psykisk störning är allvarlig måste ske utifrån både&lt;br&gt;störningens art och dess grad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LPT är tillämplig på barn och ungdomar under 18 år. Det är dock säll-&lt;br&gt;synt att psykiatrisk tvångsvård kommer till stånd för denna grupp, vilket&lt;br&gt;bl.a. framgår av Socialstyrelsens patientstatistik över avslutade vårdtill-&lt;br&gt;fällen ff.o.m. juli 1992 t.o.m. juni 1993. Totalt 52 ungdomar under arton&lt;br&gt;år vårdades med stöd av LPT under sagda tidsperiod (Socialstyrelsen&lt;br&gt;1996 b).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningarna för att bereda barn och unga tvångsvård inom social-&lt;br&gt;tjänsten ges i LVU. Tvångsvård far beredas den unge om någon av situa-&lt;br&gt;tionerna i 2 eller 3 § LVU föreligger och samtycke till frivillig vård sak-&lt;br&gt;nas. I 2 § regleras de fall där den unge löper en påtaglig risk att skada sin&lt;br&gt;hälsa eller utveckling på grund av brister i hemmiljön, de s.k. miljöfallen.&lt;br&gt;Vård skall också beslutas med stöd av 3 § om den unge utsätter sin hälsa&lt;br&gt;eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av bero-&lt;br&gt;endeffamkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt&lt;br&gt;nedbrytande beteende, de s.k. beteendefallen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den unges psykiska problem utgör i sig inte grund för vård med stöd&lt;br&gt;av 3 § LVU. Det är först när den unge som en följd av psykisk störning&lt;br&gt;missbrukar, begår brott eller har ett annat socialt nedbrytande beteende&lt;br&gt;som det kan finnas skäl att ingripa med ett omhändertagande med stöd av&lt;br&gt;LVU. Det måste emellertid avgöras från fall till fall vilken vård som är&lt;br&gt;lämpligast. I vissa fall kan den nödvändiga vården ges inom ramen för&lt;br&gt;socialtjänstens egna behandlingsresurser, i andra fall kan det vara lämp-&lt;br&gt;ligare att bereda den unge vård inom psykiatrin (prop. 1989/90:28). Det&lt;br&gt;tyder, enligt kommittén, dock på att det uppstår problem att erbjuda vissa&lt;br&gt;psykiskt störda ungdomar adekvat vård med stöd av de regler som finns i&lt;br&gt;dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Igränslandet mellan LVUoch LPT&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén konstaterade att det råder stor rättsosäkerhet för de ungdomar&lt;br&gt;som inte uppfyller förutsättningarna för att beredas vård inom social-&lt;br&gt;tjänsten på grund av sitt beteende, men som samtidigt inte heller uppfyl-&lt;br&gt;ler kravet på allvarlig psykisk störning enligt LPT. Många av dessa ung-&lt;br&gt;domar har ett stort vårdbehov. Psykiska problem utgör inte grund för ett&lt;br&gt;ingripande med stöd av 3 § LVU. Enligt uppgift tvingas därför social-&lt;br&gt;tjänsten ibland söka brister i den unges hemmiljö för att kunna bereda&lt;br&gt;den unge vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det vore, enligt kommittén, önskvärt om gränserna för när vård skall&lt;br&gt;beredas den unge med stöd av LVU eller LPT ses över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 3 juni 1999 att tillkalla en särskild utredare&lt;br&gt;med uppgift att göra en översyn av LVU och därmed sammanhängande&lt;br&gt;frågor. Frågan om gränsdragningsproblematiken finns i utredningens di-&lt;br&gt;rektiv. Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 31 augusti 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Intagningsförfarandet&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;7.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Tvångsåtgärder före intagningsbeslut&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Närmare regler skall införas om det fysiska&lt;br&gt;tvång som får användas för att hålla kvar patienter och upprätthålla&lt;br&gt;ordningen vid frihetsberövanden enligt lagen (1991:1128) om psykiat-&lt;br&gt;risk tvångsvård och lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård. Av&lt;br&gt;föreskrifterna skall det framgå vilka tvångsåtgärder som får vidtas när&lt;br&gt;en patient hålls kvar för prövning av frågan om intagning. Föreskrif-&lt;br&gt;terna skall säkerställa att tvångsbehandling och andra tvångsåtgärder&lt;br&gt;används restriktivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvångspsykiatrikommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak&lt;br&gt;med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna som yttrat sig i frå-&lt;br&gt;gan, bl.a. Kammarrätten i Stockholm, Sveriges advokatsamfund, Vård-&lt;br&gt;förbundet och Sveriges domareförbund, tillstyrker kommitténs förslag.&lt;br&gt;Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) är positiv medan Social-&lt;br&gt;styrelsen visserligen tillstyrker förslaget, men anser att rättssäkerheten&lt;br&gt;bör stärkas utöver vad kommittén föreslagit. Vidare påpekar styrelsen att&lt;br&gt;den medicinska behandlingen ofta kan vänta och sällan är akut indicerad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Psykiatriska föreningen anser att med en lämplig jourorgani-&lt;br&gt;sation och tillräcklig tillgång på specialistläkare borde frågan kunna lösas&lt;br&gt;utan den föreslagna lagändringen. Några instanser, bl.a. Riksförbundet för&lt;br&gt;social och mental hälsa (RSMH), är direkt kritiska till förslaget och me-&lt;br&gt;nar att det finns en risk att förslaget innebär en ökad möjlighet att an-&lt;br&gt;vända tvång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Användningen av tvångsåtgärder in-&lt;br&gt;nan beslut fattas om intagning för psykiatrisk tvångsvård har uppmärk-&lt;br&gt;sammats som ett problem, eftersom det vid vissa tillfållen har ansetts&lt;br&gt;oundgängligen nödvändigt att tillgripa sådana åtgärder, samtidigt som det&lt;br&gt;inte finns ett uttryckligt lagstöd i lagen (1991:1128) om psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård eller lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård för åtgär-&lt;br&gt;derna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande tillgrips tvångsåtgärder innan beslut om intagning för&lt;br&gt;tvångsvård har fattats med stöd av allmänna bestämmelser om ansvarsfri-&lt;br&gt;het i 24 kap. brottsbalken. I fall av påbörjat eller överhängande brottsligt&lt;br&gt;angrepp på person eller egendom föreligger rätt till nödvärn, t.ex. när den&lt;br&gt;som skall undersökas för vårdintyg utsätter läkaren för våld. I klara&lt;br&gt;nödsituationer är det därutöver möjligt att insätta medicinsk behandling&lt;br&gt;som är nödvändig med hänsyn till den undersöktes psykiska eller soma-&lt;br&gt;tiska tillstånd samt att tillgripa andra tvångsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en patient har kommit till en vårdinrättning med vårdintyg eller när&lt;br&gt;vårdintyg därefter har utfärdats får han enligt 6 § LPT, efter beslut av&lt;br&gt;tjänstgörande läkare, kvarhållas i högst 24 timmar räknat från ankomsten&lt;br&gt;för prövning av frågan om intagning för tvångsvård. Det finns då enligt&lt;br&gt;24 kap. 2 § brottsbalken laga befogenhet att använda tvång för att kvar-&lt;br&gt;hålla patienten och för att upprätthålla ordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under kvarhållningstiden får inga andra tvångsåtgärder vidtas än de&lt;br&gt;som är tillåtna enligt kvarhållningsrätten. Enligt forarbetena till LPT in-&lt;br&gt;nebär det att patienten får hindras att lämna vårdinrättningens område&lt;br&gt;eller den del av inrättningen där han vistas genom inlåsning eller på annat&lt;br&gt;sätt, tex. med hjälp av vårdpersonal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det inte tillåtet att under kvarhållningstiden begränsa patientens rörel-&lt;br&gt;sefrihet genom inlåsning i enbart det rum där patienten vistas, utan inlås-&lt;br&gt;ningen far enbart avse låsning av vårdinrättningens ytterdörrar eller dör-&lt;br&gt;rar mellan vårdenheter. Patienten får inte heller tvångsmedicineras eller&lt;br&gt;på något annat sätt tvingas genomgå behandling med stöd av kvarhåll-&lt;br&gt;ningsrätten. Om det finns behov av omedelbar medicinsk behandling som&lt;br&gt;patienten motsätter sig, måste en behörig läkare tillkallas och besluta om&lt;br&gt;intagning för tvångsvård innan behandlingsåtgärder vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsätter sig patienten behandling som är nödvändig med hänsyn till&lt;br&gt;patientens psykiska eller somatiska tillstånd kan det i sällsynta undan-&lt;br&gt;tagsfall ändå vara försvarligt att ge behandling. Tvångsbehandling far&lt;br&gt;dock endast ges i en klar nödsituation, dvs. när tillståndet är livshotande&lt;br&gt;eller innebär att en verkligt allvarlig och överhängande fara hotar patien-&lt;br&gt;tens hälsa. Av betydelse för ställningstagandet till om behandlingen kan&lt;br&gt;anses försvarlig är bl.a. patientens psykiska tillstånd, den somatiska sjuk-&lt;br&gt;domens art och den typ av åtgärd det gäller. För att kunna kvarhålla pati-&lt;br&gt;enter tills frågan om intagning har avgjorts kan särskilda tvångsåtgärder&lt;br&gt;behöva användas när personal tillgriper tvång med stöd av bestämmelsen&lt;br&gt;om laga befogenhet i 24 kap. 2 § brottsbalken. Det gäller t.ex. patienter&lt;br&gt;som är farliga för sig själva eller någon annan på grund av att de är&lt;br&gt;mycket aggressiva. Tillämpningen av ansvarsffihetsreglema i 24 kap.&lt;br&gt;brottsbalken innefattar uppenbara svårigheter, eftersom de endast anger&lt;br&gt;allmänna grunder för det tvång som får användas med laga befogenhet.&lt;br&gt;Av de granskningar som JO och Socialstyrelsen har gjort av psykiatrisk&lt;br&gt;verksamhet framkommer att tillämpningen av bestämmelsen om kvar-&lt;br&gt;hållningsrätten i 6 § LPT innefattar en uppenbar risk för att patienter ut-&lt;br&gt;sätts för kränkning av de grundlagsskyddade fri- och rättigheterna. Detta&lt;br&gt;beror framför allt på att det i LPT inte anges vilka tvångsåtgärder som far&lt;br&gt;användas för att hindra patienten att lämna vårdinrättningen och för att&lt;br&gt;upprätthålla ordningen och vilka förutsättningar som då skall vara upp-&lt;br&gt;fyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tvångspsykiatrikommitténs uppföljning av avslutade vårdtillfällen&lt;br&gt;enligt LPT år 1996/97 framkom att av 3 347 avslutade vårdtillfällen hade&lt;br&gt;någon form av tvångsåtgärd använts i femtio fall innan frågan om intag-&lt;br&gt;ning för tvångsvård hade avgjorts. Bälte hade använts i tjugofem fall och&lt;br&gt;tvångsinjektion i sexton fall innan beslutet om intagning för tvångsvård.&lt;br&gt;Både bälte och tvångsinjektion förekom i nio fall. Socialstyrelsen har i&lt;br&gt;några tillsynsärenden granskat tillämpningen av nödvärns- och nödbe-&lt;br&gt;stämmelsema inom psykiatrisk verksamhet. Vad som tidigare uppfattades&lt;br&gt;som rutinmässig användning av bältesläggning med hänvisning till att&lt;br&gt;åtgärden vidtagits i nödvärn eller nöd förekommer numera inte i de verk-&lt;br&gt;samheter som har granskats av Socialstyrelsen. Styrelsen har också&lt;br&gt;granskat användningen av tvångsmedicinering och fastspänning av pati-&lt;br&gt;enter som kvarhållits på akutmottagning i avvaktan på att frågan om in-&lt;br&gt;tagning avgjorts. Granskningen visar enligt Socialstyrelsen att bestäm-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;melsen i LPT inte är utformad med beaktande av de förutsättningar som&lt;br&gt;gäller inom psykiatrisk verksamhet och att tillämpningen av bestämmel-&lt;br&gt;sen därför innefattar sådana svårigheter att det finns en uppenbar risk för&lt;br&gt;att patienter utsätts för tvång som inte kan anses försvarligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är enligt regeringens uppfattning otillfredsställande att LPT och&lt;br&gt;LRV inte innehåller föreskrifter om när patienten t.ex. far ges behandling&lt;br&gt;eller spännas fast vid akuta faresituationer som uppstår innan beslut har&lt;br&gt;fattats om intagning och att hälso- och sjukvårdspersonalen i stället till-&lt;br&gt;griper tvångsåtgärder med stöd av nödvärns- eller nödrätten. Regeringen&lt;br&gt;anser därför att frågan om befogenheten att använda tvång för att kvar-&lt;br&gt;hålla patienter och för att upprätthålla ordningen bör regleras närmare i&lt;br&gt;LPT för att stärka rättssäkerheten. En sådan regel bör ge rätt att använda&lt;br&gt;tvång för att tillgodose säkerheten i vården. Den bör ange förutsättningar&lt;br&gt;inte bara för användningen av fysiskt tvång utan även för användningen&lt;br&gt;av andra tvångsåtgärder. En reglering av särskilda tvångsåtgärder, t.ex.&lt;br&gt;tvångsbehandling och fastspänning med bälte eller liknande anordning,&lt;br&gt;som far användas vid utövande av kvarhållningsrätten bör således också&lt;br&gt;ske i en sådan bestämmelse. Med beaktande av de höga rättssäkerhets-&lt;br&gt;krav som måste tillgodoses vid intagning för psykiatrisk tvångsvård anser&lt;br&gt;regeringen att tvångsbehandling och andra tvångsåtgärder i undantagsfall&lt;br&gt;skall fa vidtas med stöd av LPT och LRV i akuta situationer som uppstår&lt;br&gt;innan behörig läkare har fattat beslut om intagning. Tvångsåtgärder skall&lt;br&gt;dock fa vidtas med stöd av LPT och LRV först sedan patienten med laga&lt;br&gt;rätt hålls kvar på en sjukvårdsinrättning för prövning av frågan om intag-&lt;br&gt;ning för tvångsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill betona att sjukvårdshuvudmännen har ett vittgående&lt;br&gt;ansvar för att organisera hälso- och sjukvården på ett sådant sätt och att&lt;br&gt;ha sådana rutiner att intagningsbeslut kan fattas snarast efter det att&lt;br&gt;patienten har ankommit till sjukvårdsinrättningen. Såsom Svenska Psy-&lt;br&gt;kiatriska Föreningen påpekar medför också en lämpligt anpassad jouror-&lt;br&gt;ganisation att ett eventuellt intagningsbeslut bör kunna fattas innan frå-&lt;br&gt;gan om tvångsåtgärder skall behöva aktualiseras. Regeringen vill också&lt;br&gt;betona att de nu föreslagna förändringarna på intet sätt far uppfattas som&lt;br&gt;att området för tvångsåtgärder nu utvidgas. I stället är det endast en fråga&lt;br&gt;om att, i de enstaka undantagsfall som tvångsåtgärder innan beslut om&lt;br&gt;intagning kan bli aktuella, tillgodose rättssäkerhetskrav genom att ge&lt;br&gt;både patienter och vårdpersonal fasta riktlinjer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är också viktigt att särskilt överväga vilken åtgärd som är ound-&lt;br&gt;gängligen nödvändig att vidta. T.ex. är, som Socialstyrelsen påpekar,&lt;br&gt;tvångsmedicinering sällan akut indicerad, samtidigt som det från pati-&lt;br&gt;enthåll framförs att det uppfattas som en avsevärd kränkning att utsättas&lt;br&gt;för sådan behandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De krav som enligt 2 § och 2 a § Hälso och sjukvårdslagen (1982:763)&lt;br&gt;ställs på att den enskilda människans integritet och värdighet skall re-&lt;br&gt;spekteras i vården gäller givetvis även vid genomförande av undersök-&lt;br&gt;ningar för vårdintyg och intagning för tvångsvård. Vidare skall den all-&lt;br&gt;männa proportionalitetsregel som regeringen föreslår i avsnitt 11.2&lt;br&gt;självfallet tillämpas när det övervägs om en tvångsåtgärd måste vidtas&lt;br&gt;innan beslut om intagning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att säkerställa att de nu föreslagna bestämmelserna om tvångsåt-&lt;br&gt;gärder inte leder till resultatet att användningen av tvångsåtgärder ökar på&lt;br&gt;ett oönskat sätt är det av vikt att införa särskilda kontrollstationer i sys-&lt;br&gt;temet. Vad beträffar de tvångsåtgärder som vidtas efter beslut om intag-&lt;br&gt;ning med stöd av nuvarande lag skall en rapportering ske till Socialsty-&lt;br&gt;relsen enligt de närmare föreskrifter som styrelsen meddelat. Det är enligt&lt;br&gt;regeringens mening viktigt att även de tvångsåtgärder som företas innan&lt;br&gt;beslut om intagning rapporteras till Socialstyrelsen och regeringen förut-&lt;br&gt;sätter att Socialstyrelsen genom föreskrifter kommer att ålägga&lt;br&gt;chefsöverläkaren en sådan skyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att som Socialstyrelsen föreslår underställa domstol samtliga frihetsbe-&lt;br&gt;rövande åtgärder som föregått intagningsbeslutet skulle dock enligt rege-&lt;br&gt;ringens mening föra alltför långt. I stället bör Socialstyrelsen inom ramen&lt;br&gt;för sin ordinarie tillsynsverksamhet ägna frågan särskild uppmärksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förutsättningar för tvångsvård&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;8.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Allvarlig psykisk störning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Någon generell förändring av förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för tvångsvård bör inte göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för vård enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård bör liksom hittills vara att patienten lider av en allvarlig&lt;br&gt;psykisk störning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvångspsykiatrikommitténs bedömning: Överensstämmer med rege-&lt;br&gt;ringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Intresseförbundet för schizofreni (Riks-IFS) anser&lt;br&gt;att det i dag är alltför svårt att fa tvångsvård och att lagen hindrar patien-&lt;br&gt;ter att fa den vård de behöver. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd&lt;br&gt;(HSAN) anser att det rör sig om svåra gränsdragningsfrågor, men kon-&lt;br&gt;staterar att det inte har legat inom ramen för kommitténs uppdrag att&lt;br&gt;överväga en utvidgning av intagningsförutsättningama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Rättspsykiatriska föreningen påtalar att det är svårt att få vård&lt;br&gt;såväl med som utan tvång och menar att detta medför social utslagning,&lt;br&gt;kriminalisering och därigenom ett bristande samhällsskydd. Stockholms&lt;br&gt;läns landsting ifrågasätter om psykiskt sjuka i dag far vård vid alla till-&lt;br&gt;fällen som det är påkallat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätten i Stockholms län och Advokatsamfundet m.fl. tillstyrker ut-&lt;br&gt;redningens förslag att behålla begreppet &amp;quot;allvarlig psykisk störning&amp;quot; som&lt;br&gt;en förutsättning för tvångsvård. Länsrätten menar att begreppet är inar-&lt;br&gt;betat och att de tidigare kritiska uttalandena inte har besannats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: En grundläggande fråga vid ut-&lt;br&gt;formningen av psykiatrisk tvångsvårdslagstiftning är vilka psykiska till-&lt;br&gt;stånd som skall omfattas av lagstiftningen och hur dessa skall beskrivas&lt;br&gt;där. När LPT och LRV trädde i kraft år 1992 infördes den sammanfat-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tande beteckningen allvarlig psykisk störning som grund för ett tvångsin-&lt;br&gt;gripande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förarbetena (prop. 1990/91:58, s. 96) anförde dåvarande departe-&lt;br&gt;mentschefen bl.a. att syftet med tvångsvården skulle inriktas på&lt;br&gt;patientens eget behov av behandling och omvårdnad men däremot inte på&lt;br&gt;hur den psykiska störningen tog sig uttryck. Departementschefen anförde&lt;br&gt;vidare att det emellertid inte var möjligt att hävda en alldeles strikt gräns&lt;br&gt;mellan patientens vårdbehov och skyddet för närstående och andra, efter-&lt;br&gt;som det vid bestämmande av den psykiatriska tvångsvårdens ansvarsom-&lt;br&gt;råde inte kunde utelämnas situationer då psykiatriska stömingstillstånd&lt;br&gt;gav upphov till aggressivitet mot människor i omgivningen. Samhälls-&lt;br&gt;skyddet fick inte eftersättas utan krävde särskilt beaktande i den psykiat-&lt;br&gt;riska tvångsvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare måste bedömningen av om en psykisk störning är allvarlig ske&lt;br&gt;utifrån både störningens art och grad. Med art avses typen av störning&lt;br&gt;och med grad omfattningen av det ingrepp i personligheten som stör-&lt;br&gt;ningen förorsakar. Vissa psykiska störningar, t.ex. schizofreni, far alltid&lt;br&gt;anses allvarliga till sin art men behöver däremot inte vara allvarliga till&lt;br&gt;sin grad och kan ha ett tämligen lindrigt förlopp. Andra psykiska stör-&lt;br&gt;ningar såsom depressioner är inte lika allvarliga till sin art, utan här&lt;br&gt;måste bedömningen av graden på störningen vara av avgörande bety-&lt;br&gt;delse. I samband med prövningen av om allvarlig psykisk störning före-&lt;br&gt;ligger måste hänsyn tas till växlingar i tillståndet och risken för återfall,&lt;br&gt;om vården och behandlingen avbryts för tidigt. Den psykiska störningen&lt;br&gt;är att anse som allvarlig så länge påtaglig risk föreligger för att de psy-&lt;br&gt;kiska symtomen återkommer, om behandlingsinsatserna avbryts. I en-&lt;br&gt;staka undantagsfall kan detta innebära att den fortlöpande medicinska&lt;br&gt;bedömningen resulterar i att vården sträcker sig över avsevärd tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är framför allt risken för att patientens liv skall vara i fara eller för&lt;br&gt;att patientens hälsa allvarligt skall försämras som skall vara avgörande&lt;br&gt;när behovet av tvångsvård skall bedömas. Vid bedömningen av patien-&lt;br&gt;tens vårdbehov måste man sålunda pröva i vad mån risk föreligger för&lt;br&gt;hans eller hennes liv eller hälsa, om vård inte kommer till stånd på en&lt;br&gt;sjukvårdsinrättning där psykiatrisk tvångsvård far ges. Vårdbehovet skall&lt;br&gt;inte kunna tillgodoses på något alternativt sätt och vårdbehovets ound-&lt;br&gt;gänglighet skall prövas inte endast med utgångspunkt i det psykiska stör-&lt;br&gt;ningstillståndet utan också med hänsyn till patientens levnadsförhållan-&lt;br&gt;den och hans eller hennes relationer till omgivningen. Kan den allvarligt&lt;br&gt;psykiskt störde patienten fa tillräckligt stöd i sin egen hemmiljö med&lt;br&gt;hjälp av någon anhörig eller kommunens socialtjänst far tvångsvård inte&lt;br&gt;ges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvångspsykiatrikommittén har redovisat statistik från Socialstyrelsen&lt;br&gt;bl.a. när det gäller utvecklingen av antalet vårdtillfällen enligt LPT och&lt;br&gt;vårdtidernas längd. Av den framgår att en kraftig minskning av antalet&lt;br&gt;vårdtillfällen per år skedde under tiden närmast efter att LPT trätt i kraft.&lt;br&gt;Efter år 1993 har emellertid antalet vårdtillfällen ökat något för varje år.&lt;br&gt;Ett annat sätt att mäta tvångsvårdens omfattning är uppgifter från olika&lt;br&gt;inventeringar av antalet inneliggande patienter en viss dag. Vid en in-&lt;br&gt;ventering år 1988 var antalet inneliggande patienter enligt LPT drygt&lt;br&gt;2 000. Efter det att LPT trätt i kraft gick antalet inneliggande patienter&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ned till ca 1 100 patienter vid inventeringen år 1994, och vid den senaste&lt;br&gt;inventeringen år 1997 var antalet inneliggande patienter enligt LPT&lt;br&gt;ca 930. En betydande minskning kan således iakttas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av förklaringarna till att antalet vårdtillfällen har ökat sedan år&lt;br&gt;1993, medan samtidigt antalet inneliggande patienter har minskat, kan&lt;br&gt;vara att vårdtiderna har blivit allt kortare, vilket kan ha fått till följd att&lt;br&gt;samma patient står bakom mer än ett vårdtillfälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett av de grundläggande syftena med LPT var att användningen av&lt;br&gt;tvångsvård skulle minska. När det gäller bedömningen om tvångsvården&lt;br&gt;har minskat i avsedd utsträckning bör man beakta att merparten av den&lt;br&gt;kritik som har riktats mot lagen avser att lagens kriterier för att tvångs-&lt;br&gt;vård skall fa ske är alltför restriktiva. Exempelvis Riks-IFS har framfört&lt;br&gt;att enligt deras uppfattning ligger &amp;quot;ribban&amp;quot; för att det skall vara möjligt&lt;br&gt;med tvångsintagning av en patient för psykiatrisk vård för högt. Man&lt;br&gt;måste dock i detta sammanhang också väga in att de psykiskt sjuka själva&lt;br&gt;har uttryckt att de anser att deras rättssäkerhet har ökat efter LPT:s till-&lt;br&gt;komst. Vidare bör man beakta att gruppen psykiskt sjuka många gånger&lt;br&gt;inte har samma förmåga som andra grupper att framföra sina synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De problem med tillgången till vård som påtalats av bl.a. Svenska&lt;br&gt;Rättspsykiatriska föreningen hänför sig till såväl frivillig vård som vård&lt;br&gt;enligt LPT. Regeringen delar den oro som har förts fram men kan kon-&lt;br&gt;statera att det här i första hand rör sig om en resurs- och prioriterings-&lt;br&gt;fråga. Det är enligt regeringens mening angeläget att den frivilliga psyki-&lt;br&gt;atriska vården ges sådana förutsättningar att verka att intagningar med&lt;br&gt;tvång, på grund av att patientens tillstånd försämrats ytterligare, i möjli-&lt;br&gt;gaste mån kan undvikas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga uppkommer dock om man bör ge ökade möjligheter att ingripa&lt;br&gt;med psykiatrisk tvångsvård när den psykiska störningen tar sig uttryck i&lt;br&gt;t.ex. hot och trakasserier av anhöriga och andra i den sjukes omgivning. I&lt;br&gt;3 § sista stycket LPT föreskrivs att vid bedömning av patientens vårdbe-&lt;br&gt;hov skall även beaktas om patienten till följd av sin psykiska störning är&lt;br&gt;farlig för annans personliga säkerhet eller fysiska eller psykiska hälsa.&lt;br&gt;När det gäller de situationer då det har framförts att &amp;quot;ribban&amp;quot; för tvångs-&lt;br&gt;vård av en patient ligger för högt med avseende på patientens tillstånd,&lt;br&gt;även utan att det föreligger sådan farlighet som har diskuterats i ovanstå-&lt;br&gt;ende avsnitt, är bedömningen om tvångsingripande skall ske en avväg-&lt;br&gt;ning mellan patientens rätt till integritet och hans eller hennes behov av&lt;br&gt;vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utgångspunkt för den bedömningen måste enligt regeringens me-&lt;br&gt;ning vara att ett ingripande med tvång endast skall vara en yttersta åtgärd&lt;br&gt;för att bereda en sjuk person vård. Tvångspsykiatrikommittén har dock&lt;br&gt;pekat på problem som man inte kan bortse från. Regeringen anser inte att&lt;br&gt;tillräckliga skäl har framkommit för att, med inskränkande av patientens&lt;br&gt;integritet, för närvarande öka möjligheten till tvångsvård för den här ty-&lt;br&gt;pen av patienter. Regeringen avser dock att undersöka frågan ytterligare&lt;br&gt;och överväga möjliga åtgärder i ett bredare perspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.2&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Heldygnsvård på sjukvårdsinrättning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: När det gäller det rekvisit för tvångsvård som tar&lt;br&gt;sikte på vårdbehovet görs endast en begreppsmässig ändring, nämlig-&lt;br&gt;en till att patienten skall ha ett oundgängligt vårdbehov som inte kan&lt;br&gt;tillgodoses på annat sätt än genom att patienten ges kvalificerad psy-&lt;br&gt;kiatrisk dygnetruntvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvångspsykiatrikommitténs förslag: Överensstämmer med regering-&lt;br&gt;ens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta instanser som yttrat sig tillstyrker eller&lt;br&gt;lämnar förslaget utan erinran, bl.a. Kammarrätten i Stockholm, Region&lt;br&gt;Skåne och Sveriges domareförbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätten i Stockholms län och Länsrätten i Göteborg anser att änd-&lt;br&gt;ringen bör ske i lagen om kommunernas betalningsansvar i stället för i&lt;br&gt;tvångsvårdslagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Patientens vårdbehov skall enligt för-&lt;br&gt;arbetena vara sådant att det framstår som oundgängligt att intagning sker&lt;br&gt;på en sjukvårdsinrättning för heldygnsvård (prop. 1990/91:58 s. 234).&lt;br&gt;Det är framför allt risken för att patientens liv skall vara i fara eller för att&lt;br&gt;patientens hälsa allvarligt skall försämras som skall vara avgörande när&lt;br&gt;behovet av tvångsvård skall bedömas. Vid bedömning av patientens vård-&lt;br&gt;behov måste man sålunda pröva i vad mån risk föreligger för hans eller&lt;br&gt;hennes liv eller hälsa, om vård inte kommer till stånd på en sjukvårdsin-&lt;br&gt;rättning där psykiatrisk tvångsvård får ges. Vårdbehovet skall inte kunna&lt;br&gt;tillgodoses på något alternativt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdbehovets oundgänglighet skall prövas inte endast med utgångs-&lt;br&gt;punkt i det psykiska stömingstillståndet utan också med hänsyn till pati-&lt;br&gt;entens levnadsförhållanden och hans eller hennes relationer till om-&lt;br&gt;givningen. Kan den allvarligt psykiskt störde patienten fa tillräckligt stöd&lt;br&gt;i sin egen hemmiljö med hjälp av någon anhörig eller kommunens social-&lt;br&gt;tjänst far tvångsvård inte ges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriteriet att vården av en patient endast kan tillgodoses genom att pati-&lt;br&gt;enten är intagen på en sjukvårdsinrättning för heldygnsvård har kritiserats&lt;br&gt;för att vara missvisande när det är fråga om patienter som har permission.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller begreppet &amp;quot;intagen på en sjukvårdsinrättning för&lt;br&gt;heldygnsvård&amp;quot; kan konstateras att ett annat begrepp, nämligen&lt;br&gt;&amp;quot;kvalificerad psykiatrisk dygnetruntvård&amp;quot; används i lagen (1990:1404)&lt;br&gt;om kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård, när det&lt;br&gt;gäller kommunernas betalningsansvar för medicinskt färdigbehandlade&lt;br&gt;patienter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom redovisats i avsnitt 5.1 befinner sig cirka hälften av de patienter&lt;br&gt;som vårdas under längre tid med stöd av LRV på permission sedan över&lt;br&gt;ett år. Samtidigt förlängs tvångsvården halvårsvis varvid det anförs att de&lt;br&gt;har behov av att vara &amp;quot;intagen på en sjukvårdsinrättning för&lt;br&gt;heldygnsvård&amp;quot;. Uttryckssättet är ägnat att leda tanken fel och har orsakat&lt;br&gt;tillämpningssvårigheter. Detta särskilt eftersom, ovan nämnts, betalnings-&lt;br&gt;ansvarslagen använder en annan terminologi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är av stor vikt att man i lagstiftning så långt det är möjligt använ-&lt;br&gt;der enhetliga begrepp. Mot bakgrund härav och med tanke på vad som&lt;br&gt;ovan anförts anser regeringen att övervägande skäl talar for att den be-&lt;br&gt;stämmelse i LPT som reglerar patientens vårdbehov bör utformas så att&lt;br&gt;patienten på grund av sitt psykiska tillstånd och sina personliga förhål-&lt;br&gt;landen i övrigt skall ha ett oundgängligt behov av psykiatrisk vård, som&lt;br&gt;inte kan tillgodoses på annat sätt än genom att patienten ges kvalificerad&lt;br&gt;psykiatrisk dygnetruntvård. Förslaget innebär inte någon saklig föränd-&lt;br&gt;ring av det kriterium som gäller beträffande patientens vårdbehov.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.3 Samtycke till vård&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Samtyckesrekvisitet skall förändras på så sätt&lt;br&gt;att tvångsvård skall få ges endast om patienten motsätter sig vård eller&lt;br&gt;om det till följd av patientens psykiska tillstånd finns grundad anled-&lt;br&gt;ning att anta att nödvändig vård inte kan ges med patientens samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvångspsykiatrikommitténs förslag: Överensstämmer med regering-&lt;br&gt;ens med den skillnaden att kommitténs förslag inte innehåller rekvisiten&lt;br&gt;grundad anledning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Sju av elva svarande remissinstanser tillstyrker&lt;br&gt;förslaget eller har ingenting att erinra, bl.a. Kammarrätten i Stockholm,&lt;br&gt;Sveriges domareförbund, Region Skåne och Patientnämnden i Stock-&lt;br&gt;holms läns landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätten i Göteborg uppfattar den föreslagna förändringen som en&lt;br&gt;kraftig uppmjukning av bestämmelsen. Vårdförbundet och Riksförbundet&lt;br&gt;för social och mental hälsa (RSMH) avstyrker förslaget, eftersom de an-&lt;br&gt;ser att den föreslagna förändringen öppnar for godtyckliga ställningstag-&lt;br&gt;anden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Den tredje förutsättningen för att&lt;br&gt;tvångsvård skall få ges är att patienten motsätter sig behövlig vård på en&lt;br&gt;sjukvårdsinrättning eller att han till följd av sitt psykiska tillstånd uppen-&lt;br&gt;bart saknar förmåga att ge uttryck for ett grundat ställningstagande i frå-&lt;br&gt;gan. Enligt förarbetena är det i princip inte möjligt att tvångsvårda en&lt;br&gt;patient som samtycker till den vård som är nödvändig och det även om&lt;br&gt;beslutsfattaren på grund av tidigare erfarenheter av patienten eller dennes&lt;br&gt;tillstånd kan förutse att tvångsvård kan behöva tillgripas på ett senare&lt;br&gt;stadium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att lagen i det särskilda fallet skall bli tillämplig skall patienten så-&lt;br&gt;ledes enligt huvudregeln motsätta sig nödvändig vård. Patienten kan ge&lt;br&gt;uttryck for sin inställning på olika sätt, t.ex. verbalt. Han kan också ut-&lt;br&gt;trycka sin inställning genom att handla på ett visst sätt. Det händer att&lt;br&gt;patienten ger skilda besked om sin inställning och i sådana fall kan det&lt;br&gt;självfallet stundtals vara svårt att tolka patientens verkliga vilja. Den vård&lt;br&gt;som patienten skall ta ställning till är den oundgängligen behövliga psy-&lt;br&gt;kiatriska vård som ges i förening med intagning på en sjukvårdsinrätt-&lt;br&gt;ning. Accepterar patienten i och för sig intagning på inrättningen men&lt;br&gt;motsätter sig den psykiatriska vård som ges där kan det bli aktuellt att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;besluta om tvångsvård med stöd av lagen, om förutsättningarna i övrigt är&lt;br&gt;uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som exempel på situationer då patienten inte kan ge uttryck för något&lt;br&gt;grundat ställningstagande beträffande vården nämns i förarbetena att pa-&lt;br&gt;tienten på grund av sitt psykiska tillstånd är helt avskärmad från verk-&lt;br&gt;ligheten. Vidare avses fall då patienten så fullständigt saknar insikt om&lt;br&gt;sin allvarliga psykiska störning och behovet av psykiatrisk vård att det&lt;br&gt;framstår som uppenbart att han inte kan avge någon egentlig viljeförkla-&lt;br&gt;ring i fråga om vården. Det anses också som ofrånkomligt att en undan-&lt;br&gt;tagsreglering skall fa omfatta situationer då patienten säger sig gå med på&lt;br&gt;vården men detta inte kan sägas utgöra någon egentlig viljeyttring eller&lt;br&gt;när patienten inom kort tid ger skilda besked om sin inställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Domstolsverkets utvärdering av den nya psykiatriska tvångsvårdslag-&lt;br&gt;stiftningen angav åtskilliga domare att man ansåg att samtyckesrekvisitet&lt;br&gt;i LPT orsakade problem. Man ansåg att samtycke till vård över huvud&lt;br&gt;taget var vanskligt när samtycket avges av en psykiskt sjuk person, efter-&lt;br&gt;som vissa ändrar sig snabbt och det över huvud taget är svårt att bedöma&lt;br&gt;risken för att samtycket bryts. Framför allt ansåg man dock att det var&lt;br&gt;svårt att ta ställning till om en patient uppenbart saknar förmåga att avge&lt;br&gt;ett grundat ställningstagande. Även i kommitténs enkät till länsrätterna&lt;br&gt;har angetts att samtyckesrekvisitet är svårbedömt. Bl.a. har det sagts att&lt;br&gt;det förekommer att patienter medger att tvångsvård ges. Om patienten i&lt;br&gt;ett sådant läge bedöms kunna ge uttryck för ett grundat ställningstagande,&lt;br&gt;innebär patientens medgivande till tvångsvård i princip att tvångsvård&lt;br&gt;inte far beslutas. Det framhölls också från länsrättshåll att det förekom-&lt;br&gt;mer att man tänjer på begreppet &amp;quot;uppenbart saknar förmåga att ge uttryck&lt;br&gt;för ett grundat ställningstagande&amp;quot; i situationer då patientens samtycke till&lt;br&gt;vården framstår som ambivalent. Frågan om i vilken utsträckning en pati-&lt;br&gt;ent som inte har någon sjukdomsinsikt kan ge något grundat ställnings-&lt;br&gt;tagande är också omdiskuterad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om samtycke är utformade på olika sätt i de olika tvångslagar&lt;br&gt;som finns. Detta kan tyckas olyckligt men en samordning far givetvis inte&lt;br&gt;bli ett självändamål, eftersom de olika lagarna reglerar tvång i olika situa-&lt;br&gt;tioner. När det gäller den psykiatriska tvångsvården är det dessutom av&lt;br&gt;betydelse i vilken utsträckning lagen medger konvertering. Om lagen ger&lt;br&gt;stora möjligheter att bortse från ett lämnat samtycke minskar behovet av&lt;br&gt;att kunna konvertera eftersom det då finns möjlighet att besluta om&lt;br&gt;tvångsintagning. Är däremot samtyckesrekvisitet utformat så att det ger&lt;br&gt;ett mycket litet utrymme för att bortse från patientens samtycke, ökar&lt;br&gt;behovet av att kunna konvertera i syfte att garantera att patienten far den&lt;br&gt;vård som kan anses nödvändig. Konvertering behandlas i avsnitt 9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening bör kravet på att patienten skall motsätta sig&lt;br&gt;nödvändig vård för att ett beslut om tvångsvård skall fattas kvarstå. En&lt;br&gt;sådan huvudregel måste dock kompletteras med bestämmelser som möj-&lt;br&gt;liggör tvångsvård i vissa situationer när patienten inte direkt motsätter sig&lt;br&gt;vård. De skäl för en sådan undantagsbestämmelse som finns i förarbetena&lt;br&gt;till LPT gäller fortfarande. Frågan är dock om undantagsbestämmelsen&lt;br&gt;bör utformas på ett annat sätt än för närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande bestämmelsen knyter an till patientens tillstånd och in-&lt;br&gt;nebär att man kan bortse från patientens vilja vid särskilt svåra sjuk-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;domstillstånd. Man kan fråga sig om det är nödvändigt och lämpligt att&lt;br&gt;göra en sådan gradering av patienterna vid bedömningen av samtycket.&lt;br&gt;Ett konstaterande att patienten inte kan ge ett grundat ställningstagande&lt;br&gt;kan tolkas så att patienten hänförs till en särskild kategori av patienter,&lt;br&gt;vilkas samtycke inte kan godtas. Vad som är viktigast är att patienten far&lt;br&gt;nödvändig vård och om patientens samtycke vid bedömningstillfället in-&lt;br&gt;nebär att sådan vård kan ges. Det kan därför övervägas om inte den nuva-&lt;br&gt;rande regeln kan ersättas med en regel som knyter an till vårdbehovet. En&lt;br&gt;lämplig utformning av samtyckesregeln skulle således enligt regeringen&lt;br&gt;vara att tvångsvård far ges endast om patienten motsätter sig vård eller&lt;br&gt;lämnar ett samtycke som inte garanterar nödvändig vård. En sådan&lt;br&gt;ändring av bestämmelsen skulle inte medföra någon nämnvärd saklig&lt;br&gt;förändring. Det skulle dock bli möjligt att i enstaka undantagsfall under-&lt;br&gt;känna ett samtycke av en patient, om beslutsfattaren på grund av tidigare&lt;br&gt;erfarenheter av patienten eller dennes tillstånd kan förutse att patientens&lt;br&gt;samtycke inte är allvarligt menat och att därför nödvändig vård sannolikt&lt;br&gt;inte kan komma till stånd med patientens samtycke. Liksom hittills skall&lt;br&gt;naturligtvis tvångsvården upphöra så snart patienten kan ge ett samtycke&lt;br&gt;som bedöms kunna garantera nödvändig vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet nödvändig vård bör härvid enligt regeringens mening ges en&lt;br&gt;snäv innebörd. Det är således inte tillräckligt med att det föreligger ett&lt;br&gt;visst allmänt psykiatriskt vårdbehov utan det skall röra sig om vård som&lt;br&gt;är oundgängligen nödvändig för patienten. Det är också mest förenligt&lt;br&gt;med patientens integritet att tvångsvård bör fa ges endast om patienten på&lt;br&gt;grund av bristande samtycke riskerar att inte fa sådan vård som är nöd-&lt;br&gt;vändig för att han skall kunna leva ett värdigt liv. Kommittén föreslog&lt;br&gt;mot bakgrund härav att därför att patientens samtycke far ifrågasättas&lt;br&gt;endast om det på grund av patientens psykiska tillstånd kan antas att nöd-&lt;br&gt;vändig vård inte kan ges med patientens samtycke. På samma sätt som&lt;br&gt;gäller enligt nuvarande regler avses härmed även de patienter som till&lt;br&gt;följd av sin psykiska störning inte kan uttala någon uppfattning i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening kan kommitténs förslag, vilket har påtalats&lt;br&gt;av bl.a. Länsrätten i Göteborg, åtminstone uppfattas som en kraftig upp-&lt;br&gt;mjukning av regelverket rörande samtycke. Regeringen föreslog därför i&lt;br&gt;lagrådsremissen att det skulle vara sannolikt att nödvändig vård inte kan&lt;br&gt;ges med patientens samtycke. Lagrådet anförde att även denna formule-&lt;br&gt;ring riskerar att uppfattas som en inte obetydlig uppmjukning av be-&lt;br&gt;stämmelsen. Lagrådet föreslog att bestämmelsen skall utformas på så sätt&lt;br&gt;att tvångsvård far ges om det till följd av patientens psykiska tillstånd&lt;br&gt;finns grundad anledning att anta att nödvändig vård inte kan ges med&lt;br&gt;patientens samtycke. Regeringen ansluter sig till Lagrådets bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Övergång från frivillig vård till tvångsvård &lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P-1999/2000:44&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;(konvertering)&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Bakgrund och allmänna överväganden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Möjligheten att låta frivillig vård övergå&lt;br&gt;till tvångsvård (konvertering) bör behållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan bestämmelse bör dock ge garantier för att högt ställda&lt;br&gt;rättssäkerhetskrav tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvångspsykiatrikommitténs bedömning: Överensstämmer med rege-&lt;br&gt;ringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta instanser som har uttalat sig allmänt om&lt;br&gt;konvertering instämmer i att övervägande skäl talar för att behålla möj-&lt;br&gt;ligheten att omvandla frivillig vård till tvångsvård, bl.a. Kammarrätten i&lt;br&gt;Stockholm, Länsrätten i Södermanlands län och Patientnämnden i Stock-&lt;br&gt;holms läns landsting. Även Svenska Psykiatriska föreningen, Svenska&lt;br&gt;Rättspsykiatriska föreningen och Läkarförbundet tillstyrker förslaget och&lt;br&gt;anför vidare att det synes ge tillfredsställande rättssäkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförbundet för social och mental hälsa (RSMH) och Riksförbundet&lt;br&gt;för frivilliga samhällsarbetare (RFS) är kritiska till att behålla möjlighet-&lt;br&gt;en till konvertering, framför allt för att människors förtroende för den&lt;br&gt;psykiatriska vården inte skall undergrävas. RSMH menar också att kon-&lt;br&gt;vertering används som ett påtryckningsmedel, vilket leder till ett infor-&lt;br&gt;mellt tvång inom psykiatrin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Med konvertering menas att en&lt;br&gt;patient som är intagen på en sjukvårdsinrättning för psykiatrisk vård i&lt;br&gt;frivillig form förs över till psykiatrisk tvångsvård. Frågan behandlades&lt;br&gt;utförligt i förarbetena till nuvarande lagstiftning (prop. 1990/91:58, s.&lt;br&gt;124f.) Socialministern anförde därvid bl.a. följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Utrymmet för konvertering bör enligt min mening begränsas kraftigt i forhåll-&lt;br&gt;ande till nuläget så att åtgärden kan aktualiseras bara vid speciella behov. Be-&lt;br&gt;redningen har uppmärksammat de svåra situationer då patienten gör enträgna&lt;br&gt;och allvarliga försök att skada sig själv och t.o.m. gör självmordsförsök, samti-&lt;br&gt;digt som han avser att avbryta den frivilliga vården. Jag ser det som angeläget&lt;br&gt;att lagstiftningen säkerställer att patienten utan onödig omgång far behövlig&lt;br&gt;vård i dessa svårbemästrade fall. Det gäller situationer när det finns en påtaglig&lt;br&gt;fara for att patienten på grund av sin allvarliga psykiska störning kommer att&lt;br&gt;allvarligt skada sig själv eller någon annan om han lämnar sjukhuset eller un-&lt;br&gt;dandrar sig vården där på annat sätt. Jag menar att en konverteringsregel med&lt;br&gt;hänsyn till dessa situationer inte for närvarande kan undvaras. Jag har stannat&lt;br&gt;for att möjligheten till konvertering behålls enbart för de förutnämnda faresitua-&lt;br&gt;tionema, som dock inbegriper alla fall då patientens grava psykiska störning ger&lt;br&gt;upphov till fara för allvarlig fysisk eller psykisk skada hos patienten eller annan&lt;br&gt;person. Däremot kommer en patient som har tagits in för psykiatrisk vård på&lt;br&gt;egen begäran inte med den nu föreslagna ordningen kunna hållas kvar på&lt;br&gt;vårdinrättningen mot sin vilja eller tvingas att genomgå en viss behandling&lt;br&gt;annat än i de särskilda faresituationema. Genom att inskränka möjligheten till&lt;br&gt;konvertering på det sätt som jag föreslår minskar risken för att konverteringen&lt;br&gt;upplevs av patienterna som ett påtryckningsmedel för att få dem att gå med på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åtgärder, som de egentligen motsätter sig. Det är vidare sannolikt att man&lt;br&gt;undviker att sådana extrema situationer uppstår att den ansvarige läkaren&lt;br&gt;känner sig nödgad att ingripa med tvångsintagning så snart som en patient har&lt;br&gt;kommit utanför sjukhusets grindar.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns starka skäl såväl mot som för att tillåta konvertering. Som skäl&lt;br&gt;mot konvertering kan anföras att det är principiellt felaktigt att det för&lt;br&gt;den som har sökt frivillig vård senare skall kunna fattas beslut om&lt;br&gt;tvångsvård, vilket innebär att den enskilde inte har någon möjlighet att&lt;br&gt;lämna vårdinrättningen. Vetskapen för en psykiskt sjuk person att den&lt;br&gt;frivilliga vården kan övergå i tvångsvård kan befaras leda till att han eller&lt;br&gt;hon inte vågar söka hjälp av rädsla för att senare bli vårdad med tvång.&lt;br&gt;Man kan befara att en person som tidigare vårdats inom den psykiatriska&lt;br&gt;vården och som är missnöjd med denna vård kanske väntar med att söka&lt;br&gt;vård, om han vet att den frivilliga vården kan övergå i tvångsvård. Detta&lt;br&gt;kan då leda till att sjukdomen förvärras, vilket är mycket olyckligt. Det&lt;br&gt;sagda talar mot att konvertering skall tillåtas, eftersom det är av största&lt;br&gt;vikt att en person som anser sig vara i behov av psykiatrisk hjälp söker&lt;br&gt;denna hjälp i ett tidigt skede. Genom att förbättra kvaliteten vid psykiat-&lt;br&gt;risk tvångsvård bör man dock kunna minska de negativa känslor som&lt;br&gt;vissa patienter kan ha gentemot den psykiatriska vården och därigenom&lt;br&gt;också minska risken för att patienter undviker att söka vård på grund av&lt;br&gt;rädsla för att bli överförda till tvångsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som talar för att en konverteringsmöjlighet bör föreligga är att det&lt;br&gt;uppkommer svårigheter om en person som genomgår frivillig psykiatrisk&lt;br&gt;vård och är mycket svårt psykiskt sjuk beslutar sig för att lämna vårdin-&lt;br&gt;rättningen. Behandlande läkare blir då tvungen att skriva ut den svårt&lt;br&gt;psykiskt sjuke patienten till kanske helt oordnade förhållanden. Detta&lt;br&gt;kan, som påtalas av t.ex. Patientnämnden i Stockholm, få allvarliga följ-&lt;br&gt;der för patienten. Det är inte heller tillfredställande att skriva ut en patient&lt;br&gt;och när han lämnat sjukhusområdet på nytt omhänderta honom och se till&lt;br&gt;att vårdintyg skrivs, något som förekom innan det fanns någon möjlighet&lt;br&gt;till konvertering (jfr avsnitt 5.2). Detta förfaringssätt är kränkande för&lt;br&gt;patienterna och pekar på att det finns situationer där läkaren och vårdper-&lt;br&gt;sonalen anser att det är helt nödvändigt med fortsatt vård av patienten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser därför att vid en avvägning av de skäl som anförts för&lt;br&gt;och mot konvertering övervägande skäl talar för att en konverterings-&lt;br&gt;möjlighet bör föreligga. En bestämmelse om konvertering måste emeller-&lt;br&gt;tid ge garantier för högt ställda rättssäkerhetskrav och att största möjliga&lt;br&gt;hänsyn tas till patientens integritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.2&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Tvåläkarprövning och skärpt domstolsprövning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Beslut om konvertering skall fattas av&lt;br&gt;chefsöverläkaren sedan vårdintyg utfärdats av annan läkare på vårdin-&lt;br&gt;rättningen (tvåläkarprövning). Kravet på domstolsprövning skärps,&lt;br&gt;genom att ett konverteringsbeslut alltid skall underställas länsrättens&lt;br&gt;prövning och prövas i sak av länsrätten. Länsrätten skall vid sin pröv-&lt;br&gt;ning av konverteringsbeslutet i vissa fall kunna underlåta att hålla&lt;br&gt;muntlig förhandling. Övriga rekvisit for att tillåta konvertering kvar-&lt;br&gt;står oförändrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvångspsykiatrikommitténs förslag: Överensstämmer delvis med re-&lt;br&gt;geringens. Kommittén föreslår dock att det nu gällande särskilda farerek-&lt;br&gt;visitet skall utgå. Kommitén behandlade inte frågan om förfarande i läns-&lt;br&gt;rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta instanser som yttrar sig i frågan är posi-&lt;br&gt;tiva till förslaget om utfärdande av vårdintyg på vårdinrättningen och&lt;br&gt;tvåläkarprövning, bl.a. Länsrätten i Stockholms län, Stockholms läns&lt;br&gt;landsting, Region Skåne och Svenska Rättspsykiatriska föreningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande förslaget om domstolsprövning i samtliga fall av konverte-&lt;br&gt;ring är tre av de sex instanser som yttrat sig om denna fråga positiva, bl.a.&lt;br&gt;Stockholms stad och Vårdförbundet. Vårdförbundet föreslår dessutom att&lt;br&gt;beslut om konvertering omedelbart skall underställas domstolen. Läns-&lt;br&gt;rätten i Stockholms län, Stockholms tingsrätt och Länsrätten i Söder-&lt;br&gt;manlands län är kritiska till att länsrätten efter underställning skall sak-&lt;br&gt;pröva konverteringsbeslut där tvångsvården har upphört vid tidpunkten&lt;br&gt;för prövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fyra av de åtta instanser som uttalat sig om det särskilda farerekvisitet&lt;br&gt;tillstyrker kommitténs förslag; Svenska Rättspsykiatriska föreningen, Pa-&lt;br&gt;tientnämnden i Stockholms läns landsting, Landstinget Västernorrland&lt;br&gt;och Länsrätten i Göteborg. Länsrätten anser dock att det i sig är lämpligt&lt;br&gt;med en ytterligare grund vid konvertering, men menar att det kan vara&lt;br&gt;svårt att i efterhand bedöma om en patient varit farlig, och tillstyrker&lt;br&gt;därför att farerekvisitet slopas. Länsrätten i Stockholms län anfor att för-&lt;br&gt;slaget kan komma att innebära att konverteringama ökar i antal. Riksfö-&lt;br&gt;reningen frivilliga samhällsarbetare (RFS), Riksförbundet för social och&lt;br&gt;mental hälsa (RSMH) och Kommittén för mänskliga rättigheter (KMR)&lt;br&gt;avvisar utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Genom de skärpta reglerna för kon-&lt;br&gt;vertering som infördes vid LPT:s tillkomst år 1992 beräknades att antalet&lt;br&gt;konverteringar skulle minska avsevärt genom att farerekvisitet infördes&lt;br&gt;och att konverteringar då skulle koncentreras till särskilt angelägna fall.&lt;br&gt;Av uppgifter från Socialstyrelsen framgår att antalet konverteringar vis-&lt;br&gt;serligen har minskat men inte alls i den utsträckning som beräknat. Under&lt;br&gt;år 1984 uppgick antalet konverteringar till 1 833, vilket utgjorde ca&lt;br&gt;20 procent av alla intagningstillfällen och även under år 1988 uppgick&lt;br&gt;konverteringama till ca 20 procent. Statistik från rapporter över avslutade&lt;br&gt;vårdtillfällen enligt LPT under perioden den 1 oktober 1996 till den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 mars 1997 visar att det under detta halvår förekom totalt 557 konver- Prop. 1999/2000:44&lt;br&gt;teringar, vilket utgör 17 procent av antalet vårdtillfällen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av Socialstyrelsens rapport Psykiatrisk tvångsvård - Effekter av ny&lt;br&gt;lagstiftning (1994:2) framkommer att år 1992 blev 39 procent av samtliga&lt;br&gt;konverteringar aldrig prövade av länsrätt på grund av att chefsöverläka-&lt;br&gt;ren inte ansökte om medgivande till fortsatt tvångsvård trots att en sådan&lt;br&gt;skyldighet föreskrivs i 12 §. En förklaring till detta kan vara att tvångs-&lt;br&gt;vården i många fall omvandlats till frivillig vård innan domstolspröv-&lt;br&gt;ningen hinner äga rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om antalet konverteringar successivt har minskat, har inte&lt;br&gt;minskningen av konverteringar varit så stor som kunde förväntas efter att&lt;br&gt;LPT trätt i kraft. Ändrade förutsättningar för användning av konvertering&lt;br&gt;i LPT tycks således inte ha bidragit till att minska antalet konverteringar&lt;br&gt;på avsett vis. Många gånger framstår det som om man har tänjt på&lt;br&gt;farerekvisitet för att tillåta konvertering i tveksamma fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man kan alltså konstatera att nuvarande regelverk inte i alla delar fun-&lt;br&gt;gerar tillfredsställande och att en ändring av gällande regler måste över-&lt;br&gt;vägas. Frågan är då när konvertering bör kunna ske och hur patientens&lt;br&gt;vårdbehov och rättssäkerhet bäst tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kritik som har riktats mot konverteringsbestämmelsen har olika&lt;br&gt;infallsvinklar. Å ena sidan går kritiken ut på att frivilligt vårdade men&lt;br&gt;mycket svårt sjuka patienter måste skrivas ut från vården på egen begäran&lt;br&gt;om farerekvisitet inte är uppfyllt. Å andra sidan har det framförts att en&lt;br&gt;möjlighet till konvertering kan innebära ett påtryckningsmedel inom den&lt;br&gt;psykiatriska vården på så sätt att patienter som inte frivilligt vill ta viss&lt;br&gt;medicin far veta att om de inte följer vårdpersonalens ordination frivilligt&lt;br&gt;kommer den frivilliga vården att konverteras till tvångsvård. Även om&lt;br&gt;vårdpersonalen ställs inför svårigheter i vården av en patient när patien-&lt;br&gt;ten vägrar att ta emot vård, ofta i form av medicinering som kan göra&lt;br&gt;patienten bättre, får konverteringsmöjligheten självklart inte användas&lt;br&gt;som ett påtryckningsmedel. Det måste enligt regeringens mening vara på&lt;br&gt;det sättet att konvertering tillgrips bara när det är oundgängligen nödvän-&lt;br&gt;digt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det man vill uppnå med en eventuellt ny bestämmelse om konvertering&lt;br&gt;är således att konvertering endast får tillgripas i de situationer då det&lt;br&gt;framstår som helt nödvändigt att patienten stannar kvar på vårdinrätt-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är enligt regeringens mening av yttersta vikt att de människor som&lt;br&gt;på grund av en psykisk sjukdom eller störning söker hjälp hos sjukvården&lt;br&gt;i sin utsatta situation kan vara säkra på att bemötas med största möjliga&lt;br&gt;respekt för sin integritet och rätt till självbestämmande. De i föregående&lt;br&gt;avsnitt citerade uttalandena av dåvarande departementschefen har därvid&lt;br&gt;alltjämt stor aktualitet. En utgångspunkt måste också vara den inriktning&lt;br&gt;mot att stärka patientens ställning som ovan redovisats (avsnitt 6.4.3)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är mot bakgrund härav enligt regeringens mening inte lämpligt att&lt;br&gt;lägga fram förslag om förändringar som, enligt t.ex. Länsrätten i Stock-&lt;br&gt;holms län, kan medföra att antalet konverteringar kan komma att öka,&lt;br&gt;eller i vart fall uppfattas av många som att området för konvertering ökar.&lt;br&gt;Förslaget om avskaffande av det särskilda farerekvisitet bör därför enligt&lt;br&gt;regeringens mening inte genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser i stället att ytterligare stärka rättssäkerheten för pati-&lt;br&gt;enten genom att omgärda själva beslutsprocessen med starkare rättssä-&lt;br&gt;kerhetsgarantier. Det kan lämpligen ske genom att det införs en tvålä-&lt;br&gt;karprövning och krav på att den läkare som fattar intagningsbeslutet skall&lt;br&gt;ha specialistkompetens, samt genom att kravet på domstolsprövning&lt;br&gt;skärps. En regel om tvåläkarprövning skulle innebära att reglerna om&lt;br&gt;konvertering inte skulle skilja sig särskilt mycket från vad som gäller&lt;br&gt;enligt de allmänna förutsättningarna för tvångsvård, vilket i sig kan vara&lt;br&gt;av värde. Vad avser frågan om prövning av konverteringsbeslut i domstol&lt;br&gt;har som ovan framhållits många konverteringar aldrig varit föremål för&lt;br&gt;sådan prövning. Detta är enligt regeringens mening ett förhållande som&lt;br&gt;inte är förenligt med de mycket höga krav på rättssäkerhet som ett kon-&lt;br&gt;verteringsbeslut måste bygga på.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår därför att det införs en möjlighet att utfärda vård-&lt;br&gt;intyg på avdelningen. Vårdintyget bör skyndsamt prövas av specialist-&lt;br&gt;kompetent psykiater, varefter intagningsbeslutet senast påföljande dag&lt;br&gt;underställs länsrätten, som skall pröva detta beslut. Detta innebär att ett&lt;br&gt;konverteringsbeslut alltid skall underställas länsrättens prövning och prö-&lt;br&gt;vas i sak av länsrätten, således även i de fall då patienten vid tidpunkten&lt;br&gt;för länsrättens prövning vårdas frivilligt eller har skrivits ut från sjuk-&lt;br&gt;vårdsinrättningen. Därmed undviker man att domstolsprövning inte&lt;br&gt;kommer till stånd i sådana fall då patienten skrivs ut till frivillig vård&lt;br&gt;inom fyra dagar, vilket med nuvarande lagstiftning oftast innebär att be-&lt;br&gt;slutet inte kommer under länsrättens prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt finns det, som Lagrådet påtalat, en risk för att länsrättens&lt;br&gt;prövning i dessa fall kan bli mer omständlig än vad som är nödvändigt i&lt;br&gt;det enskilda fallet. För att möjliggöra en hantering som är väl anpassad&lt;br&gt;till det aktuella ärendet föreslår regeringen lättnader i reglerna om munt-&lt;br&gt;lig förhandling, handläggningstid och domförhet vid länsrättens prövning&lt;br&gt;av chefsöverläkarens underställning. Den närmare utformningen av be-&lt;br&gt;stämmelserna kommenteras i författningskommentaren till 12, 35 respek-&lt;br&gt;tive 36 §§ LPT samt 18 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltnings-&lt;br&gt;domstolar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall som chefsöverläkaren anser att det föreligger ett fortsatt behov&lt;br&gt;av tvångsvård skall han som ovan nämnts inom fyra dagar hos länsrätten&lt;br&gt;ansöka om fortsatt tvångsvård. Några förändringar av denna bestämmelse&lt;br&gt;föreslås inte. Detta innebär att chefsöverläkaren måste, dels inom en dag&lt;br&gt;från konverteringsbeslut underställa detta beslut länsrättens prövning,&lt;br&gt;dels inom fyra dagar ansöka om fortsatt tvångsvård. Så som t.ex. Läns-&lt;br&gt;rätten i Stockholm har påpekat kan detta, i kombination med de tidsfrister&lt;br&gt;som gäller för länsrättens handläggning, leda till vissa svårigheter.&lt;br&gt;Regeringen föreslår därför att om en ansökan om fortsatt vård lämnas in&lt;br&gt;ges länsrätten möjlighet att förlänga den tidsfrist inom vilken prövningen&lt;br&gt;av själva konverteringsbeslutet måste ske. Detta för att möjliggöra en ge-&lt;br&gt;mensam handläggning av målen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom relativt omfattande förändringar av bestämmelserna om kon-&lt;br&gt;vertering föreslås är det av stor vikt att noga följa vilka effekter dessa&lt;br&gt;förslag far. Regeringen avser därför att ge Socialstyrelsen ett sådant upp-&lt;br&gt;drag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Stödpersoner&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Socialstyrelsen bör se till att informationen till chefsöverläkama&lt;br&gt;ompatientens rätt till stödperson intensifieras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Landstingsförbundet bör se till att patientnämndema informeras om&lt;br&gt;vikten av att de olika nämnderna samordnar sina rutiner när det&lt;br&gt;gäller arbetet med att utse stödpersoner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Möjligheten för en patient som ges psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård att fa en stödperson skall ökas genom att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- chefsöverläkaren i samband med att han fullgör den obligatoriska&lt;br&gt;anmälningsskyldigheten till patientnämnden i anmälan även anger&lt;br&gt;patientens inställning i stödpersonsfrågan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- den obligatoriska anmälningsskyldigheten utökas till att även gälla&lt;br&gt;då chefsöverläkaren ansöker om permission för en längre tid, om&lt;br&gt;anmälan inte har skett dessförinnan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- patientnämnden efter att ha fatt in den obligatoriska anmälan av&lt;br&gt;chefsöverläkaren skall kontakta patienten eller dennes kontaktman&lt;br&gt;för att efterhöra om patienten önskar att en stödperson utses, om&lt;br&gt;detta inte klart framgår av anmälan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- chefsöverläkaren åläggs att i journalen föra in uppgift om&lt;br&gt;patientens inställning till att fa en stödperson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppdraget som stödperson skall kunna fortgå fyra veckor efter&lt;br&gt;vårdtidens avslutande, varefter patientnämnden, under förutsättning&lt;br&gt;att patienten och stödpersonen samtycker, skall ha en underrättelse-&lt;br&gt;skyldighet gentemot socialtjänsten. Socialtjänsten får därefter i samråd&lt;br&gt;med den enskilde och stödpersonen ta ställning till om stödpersonen&lt;br&gt;skall förordnas som kontaktperson enligt socialtjänstlagen (1980:620).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård införs en bestämmelse&lt;br&gt;med innebörden att chefsöverläkaren skall, utan hinder av sekretess,&lt;br&gt;lämna ut nödvändiga upplysningar om patienten till stödpersonen eller&lt;br&gt;patientnämnden, om det finns särskilda skäl med hänsyn till stödper-&lt;br&gt;sonens eller annans personliga säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvångspsykiatrikommitténs förslag: Överensstämmer i allt väsent-&lt;br&gt;ligt med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrat sig tillstyrker&lt;br&gt;förslagen eller lämnar dem utan erinran, bl.a. Svenska kommunförbundet,&lt;br&gt;Advokatsamfundet och Svenska psykiatriska föreningen. Socialstyrelsen&lt;br&gt;stödjer förslaget, men föreslår ändå liksom Riksförbundet för frivilliga&lt;br&gt;samhällsarbetare (RFS) och Riksförbundet för social och mental hälsa&lt;br&gt;(RSMH) att stödperson skall erbjudas obligatoriskt för alla tvångsvårdade&lt;br&gt;patienter. Tjänstemännens centralorganisation (TCO) påpekar att det rå-&lt;br&gt;der begreppsförvirring i de befintliga och föreslagna stödfunktionerna,&lt;br&gt;och förordar själva personligt ombud som en bättre stödfunktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller uppdrag efter tvångsvårdens avslutande är de flesta remiss-&lt;br&gt;instanser som yttrat sig positiva till förslaget, bl.a. Kammarrätten i Stock-&lt;br&gt;holm, Riksförbundet för frivilliga samhällsarbetare (RFS) och Svenska&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättspsykiatriska föreningen. Både Socialstyrelsen och Landstinget Väs- Prop. 1999/2000:44&lt;br&gt;terbotten nämner bristen på lämpliga och villiga stödpersoner som ett&lt;br&gt;eventuellt problem. Patientnämnden i Norrbottens läns landsting är posi-&lt;br&gt;tiv till förslaget men påpekar att vissa stödpersonsuppdrag inte kommer&lt;br&gt;att kunna fortsätta på grund av geografiska avstånd inom deras län. Kat-&lt;br&gt;rineholms kommun befarar att förslaget kommer att leda till ökade kost-&lt;br&gt;nader for kommunerna, eftersom det innebär ett ökat tryck på social-&lt;br&gt;tjänsten att forordna kontaktperson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De fa remissinstanser som yttrat sig i frågan om utlämnande av nöd-&lt;br&gt;vändiga upplysningar till stödperson tillstyrker förslaget, bl.a Kammar-&lt;br&gt;rätten i Stockholm, Patientnämnden i Stockholms läns landsting och&lt;br&gt;Svenska Psykiatriska föreningen. Föreningen föreslår dock vissa änd-&lt;br&gt;ringar i utformningen av bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag och bedömning: Patienter som är in-&lt;br&gt;tagna for vård enligt LPT eller LRV har enligt bestämmelser i dessa lagar&lt;br&gt;rätt att få en stödperson. Stödpersonens uppgift är att ge patienten per-&lt;br&gt;sonligt stöd. Enligt 30 § LPT skall stödperson utses när patienten begär&lt;br&gt;det. Patienten kan på grund av sitt psykiska tillstånd sakna förmåga att ta&lt;br&gt;initiativ till att få hjälp av en stödperson. Därför har det intagits en före-&lt;br&gt;skrift i andra meningen i nämnda paragraf att stödperson kan utses även&lt;br&gt;om patienten inte begär det, under förutsättning att han inte motsätter sig&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stödpersonen skall bistå patienten i personliga frågor så länge patien-&lt;br&gt;ten ges tvångsvård. En sådan nämnd som avses i lagen (1998:1656) om&lt;br&gt;patientnämnder utser stödpersoner. Stödpersonen har rätt att besöka pati-&lt;br&gt;enten på vårdinrättningen och har rätt att närvara vid muntlig förhandling&lt;br&gt;infor länsrätten och skall om möjligt underrättas om förhandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En stödperson far inte utan begränsning ta del av uppgifter om patien-&lt;br&gt;tens personliga förhållanden. Sådana uppgifter far enligt 7 kap. sekre-&lt;br&gt;tesslagen (1980:100) inte lämnas ut från hälso- och sjukvården, om inte&lt;br&gt;patienten har lämnat sitt medgivande eller det står klart att uppgiften kan&lt;br&gt;röjas utan att patienten eller hans närstående lider men. Enligt 30 § LPT&lt;br&gt;får inte stödpersonen obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon un-&lt;br&gt;der uppdraget har fatt veta om patientens hälsotillstånd eller personliga&lt;br&gt;förhållanden i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefsöverläkaren skall se till att en patient så snart hans tillstånd med-&lt;br&gt;ger det blir upplyst om sin rätt att få hjälp av en stödperson. Vidare ålig-&lt;br&gt;ger det chefsöverläkaren att anmäla till patientnämnden att stödperson&lt;br&gt;behöver utses, t.ex. när patienten på grund av sitt tillstånd saknar förmåga&lt;br&gt;att begära hjälp av en stödperson. Vid vissa tillfällen skall anmälan alltid&lt;br&gt;göras förutsatt att stödperson inte redan har utsetts. I stort gäller detta när&lt;br&gt;vård skall påbörjas eller avslutas eller om chefsöverläkarens beslut om&lt;br&gt;intagning eller beslut att avslå en begäran att tvångsvården skall upphöra&lt;br&gt;överklagas eller när vården efter överklagande upphör. I LRV föreskrivs&lt;br&gt;vidare att föreskrifterna om stödperson i LPT tillämpas vid rättspsykiat-&lt;br&gt;risk vård som ges på en sjukvårdsinrättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har i samarbete med tvångspsykiatrikommittén gjort en&lt;br&gt;undersökning som visar att det endast är en begränsad andel av de perso-&lt;br&gt;ner som vårdas med tvång som erhåller en stödperson. Det antal patienter&lt;br&gt;som inte har erbjudits stödperson har i och for sig minskat under 1990-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;talet. Fortfarande är det emellertid endast en liten andel av de tvångsvår-&lt;br&gt;dade patienterna som får stödperson. Att en stödperson spelar en mycket&lt;br&gt;viktig roll för den tvångsintagne patienten har vitsordats bl.a. vid en hea-&lt;br&gt;ring som tvångspsykiatrikommittén hade med anhöriga och patienter. Det&lt;br&gt;är därför viktigt att alla patienter som skulle kunna bli hjälpta av en stöd-&lt;br&gt;person verkligen erbjuds denna möjlighet. Mot bakgrund av att så få&lt;br&gt;patienter får stödperson finns det enligt regeringens bedömning anledning&lt;br&gt;att anta att alla patienter som skulle vilja ha en stödperson utsedd inte iår&lt;br&gt;denna möjlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nuvarande systemet bygger på att informationen om rätten till&lt;br&gt;stödperson går fram till patienterna. Som ovan nämnts har chefsöverläka-&lt;br&gt;ren en skyldighet att informera patienten om hans eller hennes rätt att få&lt;br&gt;en stödperson utsedd så snart patientens tillstånd tillåter detta och i vissa&lt;br&gt;situationer är chefsöverläkaren skyldig att göra en anmälan till patient-&lt;br&gt;nämnden. En enkätundersökning som omfattade samtliga patientnämnder&lt;br&gt;visade att en av orsakerna till att det förordnas så få stödpersoner är att&lt;br&gt;det brister i den information som enligt lag alltid skall lämnas till en&lt;br&gt;tvångsvårdad patient om hans rätt att få en stödperson. Samtidigt är det&lt;br&gt;inte lämpligt att i detalj reglera denna fråga i en författning. Regeringen&lt;br&gt;avser därför att ge Socialstyrelsen i uppdrag att intensifiera informationen&lt;br&gt;till chefsöverläkama om patienternas rätt till stödperson och om&lt;br&gt;chefsöverläkamas skyldigheter att informera patienterna samt patient-&lt;br&gt;nämnderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan är om ytterligare åtgärder krävs for att stärka patientens möjlig-&lt;br&gt;heter till att få en stödperson. Bland andra har Socialstyrelsen, RFS och&lt;br&gt;RSMH föreslagit att det bör vara obligatoriskt att förordna en stödperson i&lt;br&gt;alla fall av tvångsintagningar, om inte patienten avböjer att få en stöd-&lt;br&gt;person utsedd. Mot detta kan anföras att eftersom tvångsvården i sig in-&lt;br&gt;nebär att patienten inte har beslutanderätt i viktiga frågor är det särskilt&lt;br&gt;viktigt att det som skall vara ett stöd for patienten sker på dennes villkor&lt;br&gt;och att han eller hon själv bör få bestämma i denna fråga. Det har enligt&lt;br&gt;uppgifter från bl.a. Patientnämnden i Stockholms läns landsting visat sig&lt;br&gt;vara en negativ upplevelse för såväl stödpersonen, som känner sig oväl-&lt;br&gt;kommen, och patienten, som inte har bett om något stöd, i de fall där&lt;br&gt;stödpersoner förordnats då det har varit tveksamt om patienten önskat&lt;br&gt;detta stöd. En stödpersons arbete är mycket svårt och en förutsättning for&lt;br&gt;att stödpersonen skall orka är att han eller hon känner ett gensvar från&lt;br&gt;patientens sida och på det sättet känner att insatsen är meningsfull. Enligt&lt;br&gt;regeringens mening bör det därför inte vara obligatoriskt att förordna&lt;br&gt;stödperson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sätt på vilket patientnämndema rent praktiskt hanterar en anmälan&lt;br&gt;av chefsöverläkaren om stödperson, i de fall det är obligatoriskt att en&lt;br&gt;sådan anmälan skall göras, är en annan viktig fråga. I de fall där patienten&lt;br&gt;anmäler att han eller hon önskar en stödperson går man till väga på un-&lt;br&gt;gefär samma sätt på de olika patientnämndema. I de fall patientens öns-&lt;br&gt;kan inte framgår av anmälan varierar förfarandet. En del nämnder tar&lt;br&gt;kontakt med vårdavdelningen eller patienten för att ta reda på dennes&lt;br&gt;inställning medan andra nämnder inte vidtar några åtgärder. Detta inne-&lt;br&gt;bär att chefsöverläkarens sätt att informera kan spela en stor roll. Det kan&lt;br&gt;hända att en patient inte själv tar initiativet men vid en direkt förfrågan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skulle önska en stödperson. Om ärendet då handläggs hos en nämnd som&lt;br&gt;i oklara fall inte vidtar några åtgärder blir patientens önskan inte upp-&lt;br&gt;märksammad. Regeringen anser att patientnämndema, genom Lands-&lt;br&gt;tingsförbundets försorg, bör informeras om vikten av att de olika nämn-&lt;br&gt;derna samordnar sina rutiner när det gäller arbetet med att utse stödper-&lt;br&gt;soner. Vidare skall chefsöverläkaren i samband med att han fullgör den&lt;br&gt;obligatoriska anmälningsskyldigheten till patientnämnden i anmälan även&lt;br&gt;ange patientens inställning i frågan om stödperson. Informationsskyldig-&lt;br&gt;heten skall enligt regeringens mening kompletteras genom att patient-&lt;br&gt;nämndema ges skyldighet att efter att ha fatt in den obligatoriska anmä-&lt;br&gt;lan av chefsöverläkaren kontakta patienten eller vårdpersonal med kän-&lt;br&gt;nedom om patienten, exempelvis dennes kontaktperson, för att efterhöra&lt;br&gt;om patienten önskar att en stödperson utses, om detta inte klart framgår&lt;br&gt;av anmälan. Genom detta förfarande garanteras att patienten alltid ställs&lt;br&gt;inför ett erbjudande om stödperson som han aktivt far ta ställning till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefsöverläkaren är enligt förordningen (1991:1472) om psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård och rättspsykiatrisk vård skyldig att se till att journalen inne-&lt;br&gt;håller bl.a. uppgift om när patienten fatt upplysningar enligt 48 § första&lt;br&gt;stycket LPT (lagförslagets 30 § första stycke LPT) eller 30 § första&lt;br&gt;stycket LRV (lagförslagets 26 § första stycke LRV). Mot bakgrund av&lt;br&gt;ovanstående avser regeringen att ändra förordningen på så sätt att&lt;br&gt;chefsöverläkaren även skall ha skyldighet att i journalen anteckna vilken&lt;br&gt;inställning patienten har i frågan om stödperson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patienter, anhöriga, vårdpersonal och stödpersoner har framfört att för-&lt;br&gt;ordnandet av stödperson bör kunna förlängas till att omfatta även en tid&lt;br&gt;efter det att tvångsvården avslutats. Enligt nuvarande regler pågår upp-&lt;br&gt;draget så länge tvångsvården pågår. Om tvångsvården övergår i frivillig&lt;br&gt;vård eller patienten skrivs ut skall således stödpersonen entledigas från&lt;br&gt;sitt uppdrag. Det kan många gånger vara olyckligt för patienten om en&lt;br&gt;väl fungerande kontakt med en stödperson bryts i samband med att han&lt;br&gt;eller hon flyttar hem till eget boende efter en period av tvångsvård. Rege-&lt;br&gt;ringen anser därför att det i lag bör ges en möjlighet till att låta uppdraget&lt;br&gt;som stödperson fortgå en tid efter vårdens avslutande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 10 § socialtjänstlagen (1980:620) (SoL) kan socialtjänsten utse&lt;br&gt;en kontaktperson med uppgift att hjälpa den enskilde i personliga ange-&lt;br&gt;lägenheter, om den enskilde begär det eller samtycker till det. Det före-&lt;br&gt;kommer att en stödperson för en patient efter vårdens avslutande för-&lt;br&gt;ordnas att vara en kontaktperson för patienten. Då det är av stor vikt att&lt;br&gt;det stöd som ges en person med psykiska problem präglas av kontinuitet&lt;br&gt;och trygghet finns det ett intresse av att man bör skapa ett system där&lt;br&gt;samordning av de olika insatserna för den enskilde patienten förbättras.&lt;br&gt;Mot bakgrund av detta föreslår regeringen, som ovan nämnts, att uppdra-&lt;br&gt;get som stödperson skall kunna fortgå fyra veckor efter vårdtidens avslu-&lt;br&gt;tande, varefter patientnämnden, under förutsättning att patienten och&lt;br&gt;stödpersonen samtycker därtill, skall ha en underrättelseskyldighet gen-&lt;br&gt;temot socialnämnden. Nämnden far därefter i samråd med den enskilde&lt;br&gt;och stödpersonen ta ställning till om stödpersonen skall förordnas som&lt;br&gt;kontaktperson enligt SoL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvångspsykiatrikommittén föreslog att en bestämmelse skall införas i&lt;br&gt;LRV med innebörden att chefsöverläkaren skall lämna ut nödvändiga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;upplysningar om patienten till stödpersonen eller patientnämnden, om det&lt;br&gt;föreligger särskilda skäl med hänsyn till stödpersonens eller annans per-&lt;br&gt;sonliga säkerhet. Detta mot bakgrund av att det finns situationer då det är&lt;br&gt;viktigt att patienten får en stödperson men då det för stödpersonens sä-&lt;br&gt;kerhet kan finnas behov av att kunna lämna ut mer information om pati-&lt;br&gt;enten än vad som idag är möjligt på grund av bestämmelser om sekretess.&lt;br&gt;Vanligen löses problemet genom att patienten ger tillstånd till upp-&lt;br&gt;giftslämnandet. En del patienter vill dock inte att stödpersonen skall ha&lt;br&gt;vetskap om deras bakgrund. Även JO har uppmärksammat att det finns&lt;br&gt;situationer då stödpersonens säkerhet måste anses väga tyngre än patient-&lt;br&gt;ens integritet. Om denna möjlighet att lämna uppgifter till stödpersonen&lt;br&gt;infördes skulle patienten vid avvägningen om han vill ha en stödperson fa&lt;br&gt;ta med i beräkningen att stödpersonen kan fa ta del av sekretessbelagda&lt;br&gt;uppgifter om honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då syftet är att alla som vill, skall få en stödperson är det viktigt att inte&lt;br&gt;patienterna, på grund av att information om dem lämnas ut, blir tvek-&lt;br&gt;samma till att begära en stödperson som de egentligen behöver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av det tidigare nämnda anser dock regeringen att det bör&lt;br&gt;införas en möjlighet att utan hinder av sekretess lämna ut vissa upplys-&lt;br&gt;ningar om en patient till dennes stödperson eller till patientnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår således att chefsöverläkaren skall lämna ut nöd-&lt;br&gt;vändiga upplysningar om patienten till stödpersonen eller patientnämn-&lt;br&gt;den, om det föreligger särskilda skäl med hänsyn till stödpersonens eller&lt;br&gt;annans personliga säkerhet. Det är dock viktigt att betona att man först&lt;br&gt;skall tala med patienten och genom individuellt anpassad information&lt;br&gt;försöka att fa denne att själv lämna uppgifterna till stödpersonen, eller att&lt;br&gt;ge samtycke till att vårdpersonalen talar med stödpersonen. Vidare vill&lt;br&gt;regeringen erinra om att stödpersoner, enligt 30 § LPT, inte far röja eller&lt;br&gt;utnyttja vad han eller hon under uppdraget har fått veta om patientens&lt;br&gt;hälsotillstånd eller personliga förhållanden i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Behandling under tvångsvård&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;11.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Behandlingsplanering (vårdplan)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Uttrycket vårdplan skall användas i stället för&lt;br&gt;behandlingsplan. Vidare skall ändamålet med vårdplanen tydliggöras i&lt;br&gt;lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård och lagen (1991:1129)&lt;br&gt;om rättspsykiatrisk vård. Krav skall ställas på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att vårdplanen skall redovisa de behandlingsåtgärder och andra in-&lt;br&gt;satser som bedöms nödvändiga för att syftet med tvångsvården skall&lt;br&gt;uppnås och för att patienten skall kunna klara att leva ute i samhället&lt;br&gt;efter tvångsvårdens upphörande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att vårdplanen skall omprövas vid återkommande tillfällen och re-&lt;br&gt;videras när det behövs, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att patientens behov av insatser från socialtjänsten och den kom-&lt;br&gt;munala hälso- och sjukvården skall klarläggas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det visar sig att det finns behov av insatser från kommunen,&lt;br&gt;skall vårdplanen upprättas i samråd med socialtjänsten och den kom-&lt;br&gt;munala hälso- och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvångspsykiatrikommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak&lt;br&gt;med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: I stort sett alla instanser som yttrat sig över för-&lt;br&gt;slaget att begreppet vårdplan skall användas i stället för behandlingsplan&lt;br&gt;är positiva till förslaget eller lämnar det utan erinran, bl.a. Socialstyrel-&lt;br&gt;sen, Region Skåne, Vårdförbundet och Svenska Psykiatriska föreningen.&lt;br&gt;Patientnämnden i Norrbottens läns landsting anser att begreppet behand-&lt;br&gt;lingsplan är vedertaget och har en vidare innebörd än vårdplan. Patient-&lt;br&gt;nämnden anser att begreppet i stället bör utvidgas till behandlings- och&lt;br&gt;serviceplan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande frågan om hur vårdplanen skall utformas har flera instan-&lt;br&gt;ser haft synpunkter. Bl.a. anser Kammarrätten i Stockholm att utredning-&lt;br&gt;ens förslag om vårdplanens innehåll lägger alltför stor vikt vid formella&lt;br&gt;krav, som kan komma att tynga den praktiska hanteringen. Stockholms&lt;br&gt;läns landsting anser att det inte är självklart att den ansvarige för vård-&lt;br&gt;planen är en läkare, medan bl.a. Svenska Psykiatriska föreningen anser att&lt;br&gt;ansvaret bör ligga hos psykiatrin under tvångsvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätten i Stockholms län tillstyrker förslaget om att byta ut ordet&lt;br&gt;behandlingsplan mot vårdplan, men vill mana till försiktighet när det&lt;br&gt;gäller chefsöverläkarens kontakter med socialtjänsten över huvudet på&lt;br&gt;patienten och ifrågasätter både om det finns lagliga möjligheter, och om&lt;br&gt;det är lämpligt, att ge socialtjänsten tillgång till uppgifter utan patientens&lt;br&gt;medgivande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande lagstiftning skall en&lt;br&gt;behandlingsplan upprättas snarast efter det att patienten har tagits in för&lt;br&gt;tvångsvård. Så långt det är möjligt skall planen upprättas i samråd med&lt;br&gt;patienten. När det är lämpligt skall samråd ske också med dennes närstå-&lt;br&gt;ende. I samråd med patienten skall det klarläggas om denne har behov av&lt;br&gt;stöd från socialtjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter införandet av LPT och LRV har kravet på behandlingsplanering&lt;br&gt;inom hälso- och sjukvården allmänt förstärkts genom den i 31 § HSL&lt;br&gt;införda skyldigheten för alla vårdgivare att fortlöpande och systematiskt&lt;br&gt;utveckla och säkra kvaliteten i verksamheten. Användningen av behand-&lt;br&gt;lingsplaner utgör en del av det kvalitetsutvecklingsarbete som skall be-&lt;br&gt;drivas enligt Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS&lt;br&gt;1996:24) Kvalitetssystem i hälso- och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behandlingsplaneringen vid vård enligt LRV har belysts i samband&lt;br&gt;med att Socialstyrelsen på regeringens uppdrag gjort en nationell översyn&lt;br&gt;av innehåll och kvalitet i den specialiserade psykiatrin (jfr. avsnitt 6.5).&lt;br&gt;Sammanfattningsvis fann Socialstyrelsen att diskrepansen mellan vad&lt;br&gt;som föreskrivs i lagen att en behandlingsplan skall innehålla och vad den&lt;br&gt;visat sig innehålla var oacceptabelt stor och att det endast i ett fatal fall&lt;br&gt;framkom om patienten medverkat vid planens upprättande. Socialstyrel-&lt;br&gt;sen konstaterade att behandlingsplaner efter styrelsens begäran borde ha&lt;br&gt;insänts för samtliga tvångsvårdade patienter och att många av de insända&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behandlingsplanerna var upprättade just kring Socialstyrelsens invente-&lt;br&gt;ringsdatumet även om patienten hade en lång vårdtid bakom sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är enligt regeringens mening angeläget att vårdplaneringen inom&lt;br&gt;den psykiatriska tvångsvården utvecklas för att säkerställa att kvaliteten&lt;br&gt;och säkerheten i patientens vård och omhändertagande tillgodoses, att&lt;br&gt;samhällsskyddet tillgodoses vid rättspsykiatrisk vård och att syftet med&lt;br&gt;tvångsvården uppnås på kortast möjliga tid och med minsta möjliga an-&lt;br&gt;vändning av tvångsåtgärder. Vårdplaneringen bör också utvecklas för att&lt;br&gt;säkerställa att patienten informeras om sina rättigheter, främst enligt LPT&lt;br&gt;och LRV men även i ett vidare perspektiv de rättigheter som social-&lt;br&gt;tjänstlagen (1980:620) och lagen om stöd och service till vissa funktions-&lt;br&gt;hindrade (1993:387) ger, samt att förslag och klagomål från patienten kan&lt;br&gt;tas om hand och beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan utveckling ligger också i linje med FN:s principer för skydd&lt;br&gt;av personer med psykisk störning och för utveckling av psykiatrisk vård.&lt;br&gt;Enligt princip 9:2 skall vården av varje patient baseras på en individuellt&lt;br&gt;anpassad vårdplan. Vårdplanen skall upprättas i samråd med patienten,&lt;br&gt;utvärderas vid återkommande tillfallen, revideras vid behov och genom-&lt;br&gt;föras av kvalificerad hälso- och sjukvårdspersonal (se avsnitt 4.2)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdplanen skall möjliggöra att tvångsvården kan styras och säkras&lt;br&gt;mot de mål och delmål som anges för vården av en patient. Av vårdpla-&lt;br&gt;nen skall framgå inte bara patientens vård- och behandlingsbehov utan&lt;br&gt;även hans behov av bostad, stöd och service samt arbete, utbildning eller&lt;br&gt;annan sysselsättning. Om det visar sig att det finns behov av insatser från&lt;br&gt;kommunen, bör vårdplanen självfallet upprättas i samråd med social-&lt;br&gt;tjänsten och den kommunala hälso- och sjukvården. Om det inte är&lt;br&gt;olämpligt, eller det möter hinder på grund av sekretess bör samråd också&lt;br&gt;ske med patientens närstående. En sådan samordnad vårdplan bör klar-&lt;br&gt;göra behovet av och formerna för samarbete och samverkan mellan be-&lt;br&gt;rörda sjukvårdande och sociala instanser kring vård och omsorg.&lt;br&gt;Chefsöverläkaren bör därför liksom hittills vara skyldig att klarlägga om&lt;br&gt;patienten har behov av stöd från socialtjänsten. Ansträngningar bör där-&lt;br&gt;vid självklart göras för att ge patienten en individuellt anpassad infor-&lt;br&gt;mation som tillgodoser patientens delaktighet. Ytterst bör dock uppgifter&lt;br&gt;om en patient liksom hittills enligt den sekretessbrytande bestämmelse&lt;br&gt;som gäller vid psykiatrisk tvångsvård kunna lämnas ut utan hinder av&lt;br&gt;sekretessen inom socialtjänsten, om det behövs för att chefsöverläkaren&lt;br&gt;skall kunna fullgöra sitt ansvar. Såsom Länsrätten i Stockholm påpekat&lt;br&gt;medför dock inte denna bestämmelse att utlämnande av uppgifter kan ske&lt;br&gt;från hälso- och sjukvården utan prövning enligt normala regler i sekre-&lt;br&gt;tesslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid rättspsykiatrisk vård bör vårdplanen särskilt klargöra behovet av&lt;br&gt;insatser för att tillgodose samhällsskyddet, t.ex. konsultationsinsatser för&lt;br&gt;att kunna göra kvalificerade bedömningar av risken för återfall i allvarlig&lt;br&gt;brottslighet. Vårdplanen bör också klargöra behovet av eftervårdsinsatser&lt;br&gt;och formerna för uppföljning av medicinsk behandling och andra insat-&lt;br&gt;ser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund anser regeringen att ändamålet med vårdplanen&lt;br&gt;skall tydliggöras i LPT och LRV. Krav skall ställas på att det skall upp-&lt;br&gt;rättas en vårdplan som redovisar de behandlingsåtgärder och andra insat-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ser som bedöms nödvändiga under och efter vistelsen på vårdinrättningen&lt;br&gt;for att syftet med tvångsvården skall uppnås. Krav skall också ställas på&lt;br&gt;att en vårdplan skall omprövas vid återkommande tillfallen och revideras&lt;br&gt;när det behövs. Vårdplanen skall vid ansökan om fortsatt vård och an-&lt;br&gt;mälan till länsrätten vid rättspsykiatrisk vård med särskild utskriv-&lt;br&gt;ningsprövning ge rätten underlag for beslut om förlängning av vårdtiden.&lt;br&gt;Vårdplanen utgör också ett viktigt beslutsunderlag infor ett beslut om&lt;br&gt;permission (jfr avsnitt 12).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens uppfattning är det vidare nödvändigt att en vård-&lt;br&gt;plan, for att utgöra ett användbart instrument i vården, alltid innehåller&lt;br&gt;uppgifter om vissa förhållanden som är av grundläggande betydelse för&lt;br&gt;att tvångsvården skall kunna bedrivas, styras och säkras mot de mål och&lt;br&gt;delmål som anges för vården av en patient.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Preciserade krav på innehåll i vårdplanen är dock, såsom bl.a. Kam-&lt;br&gt;marrätten i Stockholm påpekat inte av den karaktär att de lämpligen bör&lt;br&gt;regleras i lag. Kraven på hur en vårdplan skall vara utformad bör kunna&lt;br&gt;anpassas till utvecklingen inom hälso- och sjukvården. Lagen bör av den&lt;br&gt;anledningen endast innehålla vissa grundläggande krav på vad en vård-&lt;br&gt;plan skall innehålla. Mer preciserade krav bör därför ställas i myndig-&lt;br&gt;hetsföreskrifter om så befinns nödvändigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan också finnas anledning att överväga om det tydligare bör anges&lt;br&gt;i lagen när en vårdplan skall upprättas. Vårdplanen skall enligt gällande&lt;br&gt;bestämmelser upprättas snarast efter det att patienten tagits in för tvångs-&lt;br&gt;vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens uppfattning är det inte lämpligt att ställa krav på att&lt;br&gt;vårdplanen skall upprättas inom en viss angiven tid. Det krävs viss tid för&lt;br&gt;nödvändiga utredningsåtgärder innan en vårdplan kan upprättas. Det&lt;br&gt;gäller i synnerhet när vårdplanen avser en patient som inte är känd sedan&lt;br&gt;tidigare. Eftersom vårdplanen skall ligga till grund för genomförandet av&lt;br&gt;vården, bör dock en preliminär vårdplan alltid upprättas i anslutning till&lt;br&gt;ett beslut om intagning för tvångsvård. Den preliminärt upprättade planen&lt;br&gt;skall ligga till grund för behandlingen i det akuta skedet efter intagningen&lt;br&gt;för tvångsvård och ange huvuddragen i planeringen av den fortsatta vård-&lt;br&gt;en. Den preliminärt upprättade vårdplanen skall revideras så snart som&lt;br&gt;det finns underlag för att fastställa den vårdplan som skall ligga till grund&lt;br&gt;för det fortsatta vård- och behandlingsarbetet. Regeringen anser vidare att&lt;br&gt;den person som upprättar vårdplanen bör ha sådan kompetens och erfa-&lt;br&gt;renhet från psykiatrisk verksamhet att kravet på att vårdplanen skall ut-&lt;br&gt;göra ett användbart instrument för vård- och behandlingsarbetet kan till-&lt;br&gt;godoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening tyder bristerna såväl i användningen av be-&lt;br&gt;handlingsplaner som i kvaliteten och dokumentationen av behandlings-&lt;br&gt;planeringen på att informations- och utbildningsinsatserna inte har varit&lt;br&gt;tillräckliga. Det finns också anledning anta att chefsöverläkama inte har&lt;br&gt;sett till att rutiner för behandlingsplanering utarbetas inom ramen för&lt;br&gt;verksamhetens kvalitetssystem. Regeringen vill därför understryka vikten&lt;br&gt;av att sjukvårdshuvudmännen tar ansvar för att lagstiftningen får genom-&lt;br&gt;slag i sjukvårdsorganisationen liksom för uppföljning av att reglerna&lt;br&gt;tillämpas på avsett sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom planeringen av psykiatrisk tvångsvård inte bara avser medi-&lt;br&gt;cinsk behandling utan även omfattar omvårdnad samt i många fall insat-&lt;br&gt;ser från socialtjänst är begreppet behandlingsplanering missvisande. Det&lt;br&gt;bör därför enligt regeringens mening ersättas av det vidare begreppet&lt;br&gt;vårdplan.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.2 Riktlinjer för tvångsbehandling och andra tvångs-&lt;br&gt;och kontrollåtgärder&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: I allmänna bestämmelser skall riktlinjer anges&lt;br&gt;för användningen av tvångs- och kontrollåtgärder vid vård enligt lag-&lt;br&gt;en (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård och lagen (1991:1129) om&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård. I dessa skall det fastslås att tvångsåtgärder i syfte&lt;br&gt;att genomföra vården far användas endast om patienten genom en in-&lt;br&gt;dividuellt anpassad information inte kan förmås att frivilligt medverka&lt;br&gt;till vård och att dessa tvångsåtgärder inte far användas i större omfatt-&lt;br&gt;ning än som är nödvändigt för att patienten skall förmås att medverka&lt;br&gt;till vård. Vidare föreslås att användningen av tvångsåtgärder skall stå i&lt;br&gt;rimlig proportion till syftet med åtgärden, att mindre ingripande åtgär-&lt;br&gt;der skall användas om dessa är tillräckliga, samt att tvång skall utövas&lt;br&gt;så skonsamt som möjligt och med största möjliga hänsynstagande till&lt;br&gt;patienten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvångspsykiatrikommitténs förslag: Överensstämmer i sak med re-&lt;br&gt;geringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet svarande instanser tillstyrker förslaget&lt;br&gt;eller lämnar det utan erinran, bl.a. Kammarrätten i Stockholm och Advo-&lt;br&gt;katsamfundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförbundet för social och mental hälsa (RSMH) är positivt, men&lt;br&gt;menar liksom Kommittén för mänskliga rättigheter (KMR) att ett andra&lt;br&gt;juridiskt steg bör krävas innan tvångsbehandling skall få ges under pågå-&lt;br&gt;ende tvångsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdförbundet anser att större hänsyn borde tagits till Europarådets&lt;br&gt;förslag till rekommendationer på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens ombudsmän (JO) kommenterar endast frågan om telefon-&lt;br&gt;förbud, och anser att ett sådant kan vara motiverat i vissa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Den medicinska behandlingen under&lt;br&gt;tvångsvården skall ges efter samma principer som gäller för frivillig psy-&lt;br&gt;kiatrisk vård. En tvångsintagen patient skall fa vård och behandling under&lt;br&gt;samma etiska och vetenskapliga betingelser som andra sjuka personer.&lt;br&gt;Det är därför viktigt att påpeka att ett beslut om intagning för psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård inte far medföra att patienten med någon slags automatik&lt;br&gt;också skall behandlas mot sin vilja. De grundläggande bestämmelserna i&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) om respekt för patientens självbe-&lt;br&gt;stämmande och integritet gäller självfallet också för den vård som sker&lt;br&gt;med tvång och hans eller hennes önskemål skall därför respekteras så&lt;br&gt;långt det är möjligt. Patientens utsatta ställning gör det särskilt viktigt att&lt;br&gt;vården och behandlingen sker i former som inkräktar så lite som möjligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på hans integritet och värdighet. Behandlingsåtgärdema far därför inte till&lt;br&gt;sin art, omfattning och varaktighet vara mera ingripande än vad som är&lt;br&gt;försvarbart med hänsyn till syftet med tvångsvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tvångsvård är samrådskravet dock inte ovillkorligt. Enligt 17 §&lt;br&gt;LPT ställs krav på samråd med patienten när det kan ske. Patientens psy-&lt;br&gt;kiska tillstånd avgör när ett samrådsförfarande får underlåtas. I fall då&lt;br&gt;patienten motsätter sig behandlingen träffas avgörandet av chefsöverläka-&lt;br&gt;ren eller en annan specialistkompetent psykiater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl den reglering som ges i grundlagen som de internationella över-&lt;br&gt;enskommelserna syftar till att ge ett grundläggande skydd för de mänsk-&lt;br&gt;liga rättigheterna för den som vårdas inom tvångsvården, (jfr. avsnitt&lt;br&gt;4.2). Dessa regelverk har i Sverige kompletterats och fyllts ut av regler&lt;br&gt;som återfinns främst i LPT och LRV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon form av tvångsåtgärd förekom vid tjugoåtta procent av alla&lt;br&gt;vårdtillfällen enligt LPT år 1992/93 mot tolv procent år 1988. Som tänk-&lt;br&gt;bara orsaker till denna ökning anförde Socialstyrelsen i sin utvärdering&lt;br&gt;att den ingående regleringen av användningen av tvångsåtgärder i den&lt;br&gt;nya lagstiftningen, i förening med den införda skyldigheten att anmäla&lt;br&gt;dessa till Socialstyrelsen, kan ha skärpt uppmärksamheten och därmed ha&lt;br&gt;medfört att flera fall registreras. En annan orsak till att användningen av&lt;br&gt;tvångsåtgärder syntes ha ökat kunde enligt Socialstyrelsen vara att ande-&lt;br&gt;len tvångsvårdade hade minskat mellan åren 1988 och 1993, vilket inne-&lt;br&gt;bär att de som tvångsvårdas enligt den nya lagstiftningen kan ha svårare&lt;br&gt;störningar och motsätter sig behandlingsinsatser. Detta leder till att en&lt;br&gt;större andel patienter blir föremål för tvångsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid uppföljningen av avslutade vårdtillfällen enligt LPT år 1996/97&lt;br&gt;framkom att någon form av tvångsåtgärd använts i trettiofyra procent av&lt;br&gt;fallen. Tvångsmedicinering förekom i trettio procent av fallen och då&lt;br&gt;vanligen i form av enstaka injektioner i början av vårdtiden. Upprepade&lt;br&gt;depåinjektioner gavs framför allt i fall med lång vårdtid. Fastspänning&lt;br&gt;med bälte hade förekommit i tio procent av fallen, vanligen i början av&lt;br&gt;vårdtiden. Avskiljning i någon form förekom i två procent av fallen (jfr&lt;br&gt;avsnitt 5.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är dock påfallande att många rapporter kommer från vissa vården-&lt;br&gt;heter medan andra enheter inte rapporterar ett enda tillfälle av fastspän-&lt;br&gt;ning eller avskiljning under längre tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den uppföljning som tvångspsykiatrikommittén gjort år 1996/97 tyder&lt;br&gt;på att användningen av tvångsåtgärder har ökat vid vård enligt LPT. Det&lt;br&gt;är främst tvångsmedicinering som används i betydligt större omfattning.&lt;br&gt;Socialstyrelsens uppföljning av innehåll och kvalitet i den specialiserade&lt;br&gt;psykiatrin tyder också på att användningen av tvångsåtgärder kan ha ökat&lt;br&gt;något vid vård enligt LRV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om dessa uppgifter inte utan vidare kan läggas till grund för an-&lt;br&gt;tagandet att tvångsåtgärder används i en alltför stor omfattning är det en-&lt;br&gt;ligt regeringens mening en oroande trend som inte ligger i linje med ut-&lt;br&gt;vecklingen inom hälso- och sjukvårdens område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har under senare år beslutat om ändringar i HSL som också&lt;br&gt;berör den psykiatriska tvångsvården. Det gäller bl.a. de i HSL införda&lt;br&gt;reglerna om att den enskilda människans värdighet skall respekteras i&lt;br&gt;vården och att patientens val av behandlingsmetod skall vara avgörande i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vissa fall (jfr. avsnitt 6.4). Dessa förändringar understryker enligt rege-&lt;br&gt;ringens mening vikten av att hänsyn skall tas till patientens upplevelser&lt;br&gt;och att tvångsåtgärder skall användas i minsta möjliga utsträckning. Det&lt;br&gt;gäller också den i 31 § HSL införda skyldigheten för alla vårdgivare att&lt;br&gt;systematiskt och fortlöpande utveckla och säkra kvaliteten i verksamhe-&lt;br&gt;ten. Denna skyldighet ställer enligt regeringens mening krav på att&lt;br&gt;tvångsvården och användningen av tvångsåtgärder vid sådan vård beaktas&lt;br&gt;särskilt vid utformningen av det kvalitetssystem som skall finnas i verk-&lt;br&gt;samheten enligt Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS&lt;br&gt;1996:24) Kvalitetssystem i hälso- och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är enligt regeringens mening av stor betydelse att den utveckling&lt;br&gt;mot ytterligare förstärkning av patientens ställning som skett under se-&lt;br&gt;nare år inom hälso- och sjukvården också genomförs i praktiken vid psy-&lt;br&gt;kiatrisk vård som är förenad med frihetsberövande och annat tvång. Re-&lt;br&gt;geringen anser det önskvärt att sjukvårdshuvudmännen internt genomför&lt;br&gt;revisioner av den psykiatriska verksamheten och med utgångspunkt i&lt;br&gt;dessa revisioner vidtar kvalitetshöjande åtgärder i syfte att minska an-&lt;br&gt;vändningen av tvångsåtgärder och vill särskilt understryka att sjukvårds-&lt;br&gt;huvudmannen bör se till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att ledningsorganisationen för berörda verksamheter tillgodoser kraven&lt;br&gt;på hög patientsäkerhet och god kvalitet av vården,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att berörda verksamheter har den personal, de lokaler och den utrust&lt;br&gt;ning som behövs för att god vård skall kunna ges,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att det finns sådana kvalitetssystem i verksamheten att vården är av&lt;br&gt;högsta möjliga kvalitet samt att rättssäkerhet och samhällsskydd&lt;br&gt;tillgodoses, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att chefsöverläkama har sådana rutiner att de fortlöpande kan följa ut&lt;br&gt;vecklingen inom tvångsvården och upprätthålla kvalitet, rättssäkerhet&lt;br&gt;och samhällsskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser vidare att - i syfte att minska användningen av&lt;br&gt;tvångsåtgärder och stärka patientens rättstrygghet - LPT och LRV skall&lt;br&gt;kompletteras med allmänna bestämmelser som anger riktlinjer för&lt;br&gt;tvångsbehandling och annan användning av tvång under tvångsvård.&lt;br&gt;Dessa bestämmelser bör utformas med beaktande av FN:s principer för&lt;br&gt;skydd av personer med psykisk störning och utveckling av psykiatrisk&lt;br&gt;vård samt Europarådets rekommendationer för utformningen av regler&lt;br&gt;om psykiatrisk tvångsvård (avsnitt 4.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de allmänna bestämmelserna skall framgå att tvång i syfte att ge-&lt;br&gt;nomföra vården endast får användas om patienten genom en individuellt&lt;br&gt;anpassad information inte kan förmås att frivilligt medverka. Härigenom&lt;br&gt;markeras att alla ansträngningar skall göras för att ge patienten en infor-&lt;br&gt;mation som tillgodoser patientens delaktighet. Det innebär att patienten&lt;br&gt;skall ges adekvat information om sitt hälsotillstånd och om de metoder&lt;br&gt;för undersökning, vård och behandling som står till buds och att informa-&lt;br&gt;tionen skall förklaras för patienten på ett sätt och med ett språk som pati-&lt;br&gt;enten förstår. Den som ger informationen måste förvissa sig om att pati-&lt;br&gt;enten har förstått innehållet i och innebörden av den information som&lt;br&gt;lämnats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare skall de allmänna bestämmelserna tillgodose att tvångs- och&lt;br&gt;kontrollåtgärderna till sin art, omfattning och varaktighet anpassas till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vad som är nödvändigt. De riktlinjer för tvångsbehandling som behandlas&lt;br&gt;i förarbetena till nuvarande tvångsvårdslagstifitning skall således komma&lt;br&gt;till uttryck i lagbestämmelser som gäller användningen av alla former av&lt;br&gt;tvångs- och kontrollåtgärder under tvångsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att tydliggöra att tvångsbehandling, fastspänning, isolering och&lt;br&gt;kontrollåtgärder skall användas endast i begränsad utsträckning anser&lt;br&gt;regeringen att det i allmänna bestämmelser också skall fastslås bl.a. att&lt;br&gt;användningen av tvångs- och kontrollåtgärder skall stå i rimlig propor-&lt;br&gt;tion till syftet med åtgärden och att mindre ingripande åtgärder skall an-&lt;br&gt;vändas om de är tillräckliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär att de proportionalitetsregler som för närvarande&lt;br&gt;finns intagna i bestämmelser om behandlingen under tvångsvård och om&lt;br&gt;kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning av patienter som tvångsvår-&lt;br&gt;das inte längre kommer att ha någon självständig betydelse och därför&lt;br&gt;kan utmönstras. Däremot skall de särskilda förutsättningar som gäller för&lt;br&gt;fastspänning och isolering av patienter som tvångsvårdas finnas kvar ef-&lt;br&gt;tersom de anger begränsningar i användningen av sådana åtgärder utöver&lt;br&gt;vad som framgår av de allmänna bestämmelser som vi föreslår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser således att det i allmänna bestämmelser bör fastslås&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att tvångsåtgärder i syfte att genomföra vården får användas endast om&lt;br&gt;patienten genom en individuellt anpassad information inte kan förmås&lt;br&gt;att frivilligt medverka till vård,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att tvångsåtgärder i syfte att genomföra vården inte far användas i&lt;br&gt;större omfattning än som är nödvändigt för att patienten skall förmås&lt;br&gt;att medverka till den,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att användningen av tvångsåtgärder skall stå i rimlig proportion till&lt;br&gt;vad som avses att uppnås med åtgärden och att mindre ingripande&lt;br&gt;åtgär-der skall användas om dessa är tillräckliga, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att tvångsåtgärder skall utövas så skonsamt som möjligt och med&lt;br&gt;största möjliga hänsynstagande till patienten, dvs. så att han eller hon&lt;br&gt;inte utsätts för onödig kränkning av sin integritet och värdighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av en framställning från Riksdagens ombudsmän (JO)&lt;br&gt;har särskilt övervägts om LPT och LRV bör ändras så att chefsöverläka-&lt;br&gt;ren ges en lagreglerad befogenhet att inskränka patientens rätt att telefo-&lt;br&gt;nera eller på annat sätt kommunicera via telenätet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det inte finns tillräckliga skäl att från behand-&lt;br&gt;lingssynpunkt kunna besluta om inskränkningar i denna rätt, eftersom&lt;br&gt;patientens behandlingssituation lika väl kan förbättras som försämras på&lt;br&gt;grund av ett telefonförbud. Skälen för en sådan åtgärd kan därför inte&lt;br&gt;anses uppväga det intrång eller men som åtgärden innebär för den en-&lt;br&gt;skilda människan. Detta gäller också möjligheten att med persondatorer&lt;br&gt;och andra tekniska hjälpmedel kommunicera via telenätet eller på annat&lt;br&gt;sätt. Det bör således inte införas någon generell befogenhet för&lt;br&gt;chefsöverläkaren att från behandlingssynpunkt kunna besluta om in-&lt;br&gt;skränkningar i patientens rätt att telefonera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patienters möjlighet att telefonera eller att med andra tekniska hjälp-&lt;br&gt;medel kommunicera över telenätet eller på annat sätt under tvångsvården,&lt;br&gt;t.ex. med egen mobiltelefon, bestäms i övrigt av de interna regler som&lt;br&gt;gäller vid vårdenheten av ordningsskäl. Sådana regler kan vara nödvän-&lt;br&gt;diga för att vården skall uppfylla de krav på en god vård som anges i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 a § HSL. Det har upplysts att Socialstyrelsen vid granskningar av psy-&lt;br&gt;kiatrisk verksamhet har konstaterat att det finns stora skillnader mellan&lt;br&gt;vårdinrättningar vad gäller användningen av sådana restriktioner i form&lt;br&gt;av lokala ordningsregler. Dessa skillnader finns också mellan rättspsy-&lt;br&gt;kiatriska regionvårdsenheter och andra vårdenheter inriktade på&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård. Mot den bakgrunden kan det enligt regeringens&lt;br&gt;bedömning antas att skillnaderna i användningen av restriktioner av detta&lt;br&gt;slag främst beror på olika kulturer, attityder och förhållningssätt i vården.&lt;br&gt;I sämsta fall far detta till följd att patienter utsätts för inskränkningar i&lt;br&gt;sina grundlagsskyddade fri- och rättigheter som inte är motiverade från&lt;br&gt;ordnings- eller säkerhetssynpunkt och som inte är godtagbara med hän-&lt;br&gt;syn till de krav som ställs på en god vård i HSL. Regeringen anser det&lt;br&gt;därför vara angeläget att sjukvårdshuvudmännen ger direktiv och säker-&lt;br&gt;ställer att de kvalitetssystem som skall finnas i verksamheter som bedri-&lt;br&gt;ver psykiatrisk tvångsvård tillgodoser att patienter i allmänhet har möj-&lt;br&gt;lighet att per telefon eller med andra tekniska hjälpmedel kontakta utom-&lt;br&gt;stående och att inskränkningar endast görs om det är nödvändigt för att&lt;br&gt;kunna bedriva en god vård. Regeringen förutsätter att Socialstyrelsen&lt;br&gt;kommer att uppmärksamma detta problem genom allmänna råd och inom&lt;br&gt;ramen för sin ordinarie tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga har också uppkommit huruvida andra former av fysiskt tvång&lt;br&gt;skall regleras genom särskilda bestämmelser. Enligt regeringens uppfatt-&lt;br&gt;ning bör en patients rörelsefrihet inte kunna inskränkas på annat sätt än&lt;br&gt;genom fastspänning med bälte eller liknande anordning. Det finns från&lt;br&gt;behandlingssynpunkt inte anledning att genom ändring i 19 § LPT möj-&lt;br&gt;liggöra att patienters rörelsefrihet skall kunna inskränkas på annat sätt,&lt;br&gt;t.ex. med s.k. tvångströja eller handfangsel. Samtidigt är det här fråga om&lt;br&gt;en kraftfull inskränkning av patientens integritet som inte utan mycket&lt;br&gt;starka skäl bör komma i fråga. Några förslag härom lämnas därför inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om lagreglering av vissa behandlingsformer eller behandling&lt;br&gt;med vissa preparat som kan medföra uttalade biverkningar eller av pati-&lt;br&gt;enten uppfattas som särskilt påfrestande övervägdes särskilt i förarbetena&lt;br&gt;till den nuvarande lagstiftningen om psykiatrisk tvångsvård&lt;br&gt;(prop. 1990/91:58, s. 138f.). Mot att införa förbud mot behandlingar som&lt;br&gt;i allmänhet kan upplevas som särskilt påfrestande eller integritetskrän-&lt;br&gt;kande kunde enligt departementschefen bl.a. anföras att tvångsvårdade&lt;br&gt;patienter därmed generellt inte skulle kunna komma i fråga för vissa ty-&lt;br&gt;per av behandlingar, som kan erbjudas i den frivilliga psykiatriska vår-&lt;br&gt;den. Departementschefen fann inte detta tillfredsställande, i synnerhet om&lt;br&gt;det inte finns någon annan behandlingsform att tillgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De riktlinjer för tvångsbehandling som regeringen nu föreslår innebär&lt;br&gt;att särskild vikt skall läggas vid patientens delaktighet vid planering och&lt;br&gt;genomförande av vård och behandling. När det finns flera behandlings-&lt;br&gt;alternativ som står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfa-&lt;br&gt;renhet och bedöms vara till nytta för patienten med hänsyn till hans psy-&lt;br&gt;kiska störning, bör därför patientens val vara avgörande. Vidare skall&lt;br&gt;särskild hänsyn tas till patientens upplevelser av viss behandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser dock inte att det nu finns tillräckliga skäl för att in-&lt;br&gt;föra särskilda bestämmelser om den medicinska behandlingen under&lt;br&gt;tvångsvård. För behandlingen under tvångsvård skall liksom hittills gälla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att den skall ske i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfa-&lt;br&gt;renhet. Som framhålls i förarbetena till nuvarande tvångsvårdslagstiftning&lt;br&gt;begränsar det utrymmet för de medicinska behandlingsåtgärder som far&lt;br&gt;vidtas. Regeringen vill särskilt framhålla att det bl.a. innebär att den me-&lt;br&gt;dicinska behandlingen under tvångsvård också skall ske med användning&lt;br&gt;av godkända läkemedel i rekommenderad dosering och med minsta möj-&lt;br&gt;liga biverkningar. Regeringen vill i detta sammanhang åter erinra om de&lt;br&gt;riktlinjer för stärkt patientinflytande som givits i prop. 1997/98:189 och&lt;br&gt;1998/99:4 (se avsnitt 6.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har särskilt övervägt huruvida elektrokonvulsiv behandling&lt;br&gt;(ECT-behandling) skall fa utföras under psykiatrisk tvångsvård. ECT-&lt;br&gt;behandling har bevisad god effekt vid depressioner och ger såvitt känt&lt;br&gt;inga bestående skador. Det finns därför inte enligt regeringens anledning&lt;br&gt;att generellt undanhålla tvångsvårdade patienter sådan behandling när det&lt;br&gt;finns medicinsk indikation. ECT-behandling kan dock av patienter upp-&lt;br&gt;levas som särskilt påfrestande eller integritetskränkande. Genom de all-&lt;br&gt;männa bestämmelser som vi föreslår för användningen av tvångsbehand-&lt;br&gt;ling och annan användning av tvång under tvångsvård skall i dessa fall&lt;br&gt;göras en bedömning huruvida behandlingen är mer ingripande än som är&lt;br&gt;försvarbart med hänsyn till syftet med åtgärden och till alternativa be-&lt;br&gt;handlingsåtgärder. Det innebär att mindre ingripande åtgärder skall an-&lt;br&gt;vändas om de är tillräckliga och att den enskilde patientens inställning&lt;br&gt;skall tillmätas stor betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill i sammanhanget erinra om den förändring av pati-&lt;br&gt;entjoumallagen som trädde i kraft den 1 januari 1999, med innebörden att&lt;br&gt;det av journalen skall framgå att patienten informerats om behandlingen,&lt;br&gt;patientens inställning till behandlingen och om patienten förstått vad be-&lt;br&gt;handlingen innebär och vilka effekter den far. Den information som ges&lt;br&gt;skall således vara individuellt anpassad. I journalen bör därför antecknas&lt;br&gt;vilken information som lämnats om behandlingen och eventuella alterna-&lt;br&gt;tiv till denna, vem som informerat patienten samt när och hur informatio-&lt;br&gt;nen lämnats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;12 Permission&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Möjligheten att ge en patient tillstånd att vistas&lt;br&gt;utanför sjukvårdsinrättningens område (permission) till vårdtidens slut&lt;br&gt;avskaffas. Permission skall fortsättningsvis kunna ges för visst tillfälle&lt;br&gt;eller vissa återkommande tillfällen. Permission far också ges för en&lt;br&gt;längre period, om det finns särskilda skäl att anta att åtgärden är an-&lt;br&gt;gelägen för att förbereda att tvångsvården upphör. Tillstånd till per-&lt;br&gt;mission får ges endast under förutsättning att det står i överensstäm-&lt;br&gt;melse med vårdplanen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvångspsykiatrikommitténs förslag: Möjligheten att ge patienten&lt;br&gt;tillstånd att på egen hand vistas utanför sjukvårdsinrättningens område&lt;br&gt;under viss del av vårdtiden skall finnas kvar men den nuvarande möjlig-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;heten att ge patienten sådant tillstånd för återstoden av vårdtiden avskaf-&lt;br&gt;fas. Patienter som ännu inte kan skrivas ut från tvångsvård men inte&lt;br&gt;längre har behov av psykiatrisk vård på sjukvårdsinrättning (kvalificerad&lt;br&gt;psykiatrisk dygnetruntvård) skall i stället kunna överföras till öppen vård&lt;br&gt;med särskilda villkor. Beslut om öppenvård med särskilda villkor skall&lt;br&gt;fattas av länsrätten efter ansökan av chefsöverläkaren och efter en nog-&lt;br&gt;grann och dokumenterad utredning. Krav ställs på en samordnad plane-&lt;br&gt;ring och uppföljning av landstingets och kommunens insatser. För det&lt;br&gt;ändamålet skall en samordnad vårdplan upprättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vård enligt LPT&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätten får beträffande patienter som vårdas med stöd av LPT besluta&lt;br&gt;om öppen vård med särskilda villkor när vissa förutsättningar är upp-&lt;br&gt;fyllda bl.a. att patienten har ett fortsatt behov av psykiatrisk vård som kan&lt;br&gt;tillgodoses på annat sätt än genom att han är intagen på en sjukvårdsin-&lt;br&gt;rättning och att det är nödvändigt att han iakttar särskilda villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återintagning vid vård enligt LPT&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återintagning får ske när patientens tillstånd och personliga förhållande i&lt;br&gt;övrigt har förändrats på ett sådant sätt att hans behov av psykiatrisk vård&lt;br&gt;inte längre kan tillgodoses utan att han får vård på sjukvårdsinrättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vård enligt LRV utan särskild utskrivningsprövning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patienter som ges rättspsykiatrisk vård utan särskild utskrivningspröv-&lt;br&gt;ning får överföras till öppen vård med särskilda villkor under följande&lt;br&gt;förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) &amp;nbsp;Patienten lider fortfarande av en allvarlig psykisk störning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) &amp;nbsp;Patienten har ett fortsatt behov av psykiatrisk vård som kan tillgodo-&lt;br&gt;ses på annat sätt än genom att han är intagen på en sjukvårdsinrätt-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3) &amp;nbsp;Det är med hänsyn till patientens psykiska tillstånd, hans personliga&lt;br&gt;förhållanden i övrigt eller till annans personliga säkerhet eller fysiska&lt;br&gt;eller psykiska hälsa nödvändigt att han iakttar särskilda villkor avse-&lt;br&gt;ende vård och behandling, boende, sysselsättning eller andra insatser&lt;br&gt;för att tillgodose hans behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vård enligt LRVmed särskild utskrivningsprövning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patienter som ges rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningspröv-&lt;br&gt;ning får överföras till öppen vård med särskilda villkor under följande&lt;br&gt;förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) &amp;nbsp;Patienten lider fortfarande av en psykisk störning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) &amp;nbsp;Patienten har ett fortsatt behov av psykiatrisk vård som kan tillgodo-&lt;br&gt;ses på annat sätt än genom att han är intagen på en sjukvårdsinrätt-&lt;br&gt;ning och det är inte heller påkallat att patienten är intagen på en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sjukvårdsinrättning med hänsyn till risken för återfall i brottslighet&lt;br&gt;som är av allvarligt slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3) Särskilda villkor är nödvändiga för att tillgodose samhällsskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återintagning vid vård enligt LR V&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återintagning på sjukvårdsinrättning kan ske när patientens tillstånd och&lt;br&gt;personliga förhållande i övrigt har förändrats på ett sådant sätt att hans&lt;br&gt;behov av psykiatrisk vård inte längre kan tillgodoses utanför sjukvårdsin-&lt;br&gt;rättningen. Beträffande patienter som vårdas med särskild utskriv-&lt;br&gt;ningsprövning skall återintagning ske när nyssnämnda förutsättningar är&lt;br&gt;uppfyllda. Återintagning skall också ske om patienten inte iakttar de vill-&lt;br&gt;kor som gäller och detta innebär att det finns en risk för att patienten till&lt;br&gt;följd av sin psykiska störning återfaller i brott som är av allvarligt slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Knappt hälften av de instanser som yttrat sig är&lt;br&gt;positiva eller har inget att erinra emot förslaget, bl.a. Kammarrätten i&lt;br&gt;Stockholm, Sveriges advokatsamfund, Intresseförbundet för schizofreni&lt;br&gt;(Riks-IFS), Landstingsförbundet och Riksåklagaren (några av dem har&lt;br&gt;dock synpunkter på utformningen av lagen). Socialstyrelsen är försiktigt&lt;br&gt;positiv, men föreslår en begränsning av denna vårdform så att den endast&lt;br&gt;skall fa ges vid ett tillfälle och under begränsad tid för LPT-patienter och&lt;br&gt;LRV-patienter utan särskild utskrivningsprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare några instanser, t.ex. Svenska psykiatriska föreningen och&lt;br&gt;Göta hovrätt, är positiva till förslaget vad gäller LRV-patienter men mer&lt;br&gt;kritiska till att tillämpa vårdformen för LPT-patienter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett antal remissinstanser är kritiska till förslaget, bl.a. Svenska kom-&lt;br&gt;munförbundet, Länsrätten i Göteborg och Riksförbundet för social och&lt;br&gt;mental hälsa (RSMH). Kommunförbundet uttalar bl.a. att det är ansvars-&lt;br&gt;löst att föreslå att än mer ansvar för allvarligt psykiskt störda läggs på&lt;br&gt;kommunerna och att kombinationen av frivilliga insatser och tvångsvård&lt;br&gt;i förslaget ställer mycket stora krav på personalen. Både Kommunför-&lt;br&gt;bundet och RSMH anser att en precisering och utveckling av permis-&lt;br&gt;sionsinstitutet hade varit att föredra framför inrättande av en helt ny&lt;br&gt;vårdform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser, såsom Riksåklagaren,&lt;br&gt;Svenska kommunförbundet, Svenska Psykiatriska Föreningen och Riks-&lt;br&gt;förbundet för Social och Mental Hälsa (RSMH) tillstyrker förslaget eller&lt;br&gt;lämnar det utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen lämnar förslag på ett antal kompletteringar som enligt&lt;br&gt;styrelsen behöver göras. Styrelsen påtalar också att det är stor skillnad&lt;br&gt;mellan patienter som vårdas med stöd av LPT eller LRV utan särskild&lt;br&gt;utskrivningsprövning och de patienter som vårdas med stöd av LRV med&lt;br&gt;särskild utskrivningsprövning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett antal remissinstanser, däribland Kammarrätten i Jönköping och&lt;br&gt;Svenska Rättspsykiatriska föreningen är mer kritiska till förslaget och&lt;br&gt;anför att det inte kommer att leda till de önskade effekterna. Dessa in-&lt;br&gt;stanser anser att de förslag som tvångspsykiatrikommittén lämnat på ett&lt;br&gt;bättre sätt motsvarar verksamhetens krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid psykiatrisk tvångsvård kan tillstånd för patienten att vistas utanför&lt;br&gt;sjukvårdsinrättningens område, s.k. permission, ges enligt 25 och 26 §§&lt;br&gt;LPT. Bestämmelserna gäller enligt 9 § LRV i tillämpliga delar för pati-&lt;br&gt;enter som ges rättspsykiatrisk vård utan särskild utskrivningsprövning&lt;br&gt;som brottspåföljd. 110 och 11 §§ LRV ges bestämmelser om permission i&lt;br&gt;de fall patienten genomgår rättspsykiatrisk vård med särskild utskriv-&lt;br&gt;ningsprövning eller är intagen i kriminalvårdsanstalt eller särskilt ung-&lt;br&gt;domshem till följd av dom på sluten ungdomsvård. Förordningen&lt;br&gt;(1991:1472) om psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård inne-&lt;br&gt;håller kompletterande föreskrifter om permission vid vård enligt LPT och&lt;br&gt;LRV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är intagen för psykiatrisk tvångsvård far enligt 25 § LPT ges&lt;br&gt;tillstånd att vistas utanför vårdinrättningens område en viss del av vård-&lt;br&gt;tiden. Tillståndet far ges för återstoden av vårdtiden, om det finns skäl att&lt;br&gt;anta att åtgärden är angelägen för att förbereda att tvångsvården upphör.&lt;br&gt;Beslut om permission fattas av chefsöverläkaren. Tillståndet far förenas&lt;br&gt;med särskilda villkor och kan enligt 26 § LPT återkallas, om för-&lt;br&gt;hållandena kräver det. Chefsöverläkarens beslut att avslå en begäran om&lt;br&gt;permission eller att meddela särskilda villkor för en permission eller att&lt;br&gt;återkalla en permission far överklagas av patienten hos länsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patientens möjligheter att vistas utanför vårdinrättningens område be-&lt;br&gt;stäms av patientens tillstånd, rutinerna vid inrättningen och omständig-&lt;br&gt;heterna i övrigt. Permission bör ses som en naturlig del av vården och ges&lt;br&gt;efter en överenskommelse med patienten av den läkare som har ansvaret&lt;br&gt;för vården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Permission för viss del av vårdtiden kan avse t.ex. en del av ett dygn&lt;br&gt;eller ett visst antal dygn i sträck, eller vissa återkommande tillfällen, t.ex.&lt;br&gt;under vissa helger. I dessa fall förutsätts att patienten skall återvända till&lt;br&gt;vårdinrättningen. Permission kan ges för att förbereda tvångsvårdens&lt;br&gt;upphörande, men även andra skäl kan motivera ett sådant beslut, t.ex.&lt;br&gt;läkarundersökning på annan vårdinrättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Permission för återstoden av vårdtiden får ges för att underlätta en&lt;br&gt;smidig övergång till fortsatt vård i frivilliga former och därmed för att&lt;br&gt;uppnå syftet med tvångsvården, dvs. att vården skall ges i frivilliga for-&lt;br&gt;mer. I författningskommentaren till 25 § LPT framhålls att avsikten inte&lt;br&gt;är att denna form av permission skall tillämpas rutinmässigt. Det anges&lt;br&gt;att den främst bör kunna utnyttjas i vissa fall då tvångsvårdstiden har bli-&lt;br&gt;vit förlängd vid ett eller flera tillfallen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det underströks av departementschefen i förarbetena till LPT att per-&lt;br&gt;mission under återstoden av vårdtiden inte skall användas som försöksut-&lt;br&gt;skrivning enligt tidigare lagstiftning, LSPV, dvs. i stor omfattning och&lt;br&gt;under lång tid. Enligt departementschefen var ett förfarande av dittillsva-&lt;br&gt;rande modell och tillämpning inte förenligt med de stränga rekvisit för&lt;br&gt;tvångsvård som hon föreslagit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De allmänna reglerna om att tvångsvården skall upphöra så snart den&lt;br&gt;inte är absolut nödvändig sätter enligt förarbetena till tvångsvårdslagstift-&lt;br&gt;ningen en yttersta gräns för hur länge en permission skall kunna pågå. I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anslutning härtill framhöll departementschefen att tvångsvården bör upp-&lt;br&gt;höra så snart patienten kan klara av att leva utanför vårdinrättningen och&lt;br&gt;att detta också gäller när patienten behöver stöd av t.ex. den öppna psyki-&lt;br&gt;atriska verksamheten eller socialtjänsten. Departementschefen underströk&lt;br&gt;angelägenheten av att möjligheterna till samverkan med socialtjänst, ar-&lt;br&gt;betsmarknadsmyndigheter m.fl. noga tas till vara för att underlätta att&lt;br&gt;tvångsvården kan upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns dock inte något hinder mot att förlänga tvångsvårdstiden när&lt;br&gt;en patient meddelats permission och det finns inte heller något uttryckligt&lt;br&gt;krav på att patienten i ett sådant fall åter skall vistas på vårdinrättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid rättspsykiatrisk vård som ges efter beslut av domstol far&lt;br&gt;chefsöverläkaren beträffande patienter som vårdas utan särskild utskriv-&lt;br&gt;ningsprövning enligt 9 § LRV besluta om permission enligt de förutsätt-&lt;br&gt;ningar som gäller vid vård enligt LPT.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning prövar&lt;br&gt;länsrätten enligt 10 och 22 §§ LRV frågan om permission efter ansökan&lt;br&gt;av chefsöverläkaren eller patienten. Vid prövningen skall länsrätten be-&lt;br&gt;akta arten av den brottslighet som föranlett beslutet om särskild utskriv-&lt;br&gt;ningsprövning, risken för återfall i brottslighet och verkan av den vård&lt;br&gt;och behandling som patienten genomgått. Tillståndet far ges för återsto-&lt;br&gt;den av vårdtiden, om det finns skäl att anta att åtgärden är angelägen för&lt;br&gt;att förbereda att den rättspsykiatriska vården upphör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt gäller även vid permission i dessa fall att möjligheten till vis-&lt;br&gt;telse utanför vårdinrättningen bestäms av patientens hälsotillstånd och&lt;br&gt;rutinerna vid inrättningen. De faktorer som länsrätten särskilt skall beakta&lt;br&gt;vid prövningen av en ansökan om permission skall tillgodose att en allsi-&lt;br&gt;dig prövning görs i dessa fall. Enligt förarbetena till tvångsvårdslagstift-&lt;br&gt;ningen är det vid denna prövning väsentligt att skyddsbehovet för närstå-&lt;br&gt;ende och omgivningen blir beaktat i tillräcklig utsträckning. Det anges&lt;br&gt;dock att det samtidigt är angeläget att patienten ges möjligheter att suc-&lt;br&gt;cessivt anpassa sig till ett liv utanför vårdinrättningen. Vid prövningen&lt;br&gt;bör, framhålls det, utöver de faktorer som anges i bestämmelsen särskilt&lt;br&gt;vägas in i vilka former permissionen är avsedd att ske, t.ex. vilka över-&lt;br&gt;vakningsarrangemang som är avsedda att vidtas för patienten under ute-&lt;br&gt;vistelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att vistas återstoden av vårdtiden utanför vårdinrättningen&lt;br&gt;har särskild betydelse för vårdens upphörande vid vård enligt LRV med&lt;br&gt;särskild utskrivningsprövning. Det är ofta nödvändigt att den definitiva&lt;br&gt;utskrivningen föregås av en period av permission för utslussning i sam-&lt;br&gt;hället, där sjukvården i samarbete med socialtjänsten kan ge stöd, efter-&lt;br&gt;som det vid prövningen av om vården skall upphöra är fråga om att be-&lt;br&gt;döma risken för att patienten till följd av sin psykiska störning återfaller i&lt;br&gt;brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med beslut om permission är det möjligt att meddela vissa&lt;br&gt;särskilda villkor som patienten har att följa. I 6 § förordningen&lt;br&gt;(1991:1472) om psykiatrisk tvångsvård anges vilka särskilda villkor som&lt;br&gt;far meddelas. Villkoren far avse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;skyldighet att underkasta sig medicinering eller annan vård eller be-&lt;br&gt;handling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;skyldighet att hålla kontakt med en viss person,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;skyldighet att vistas på ett hem eller annan institution för vård eller&lt;br&gt;behandling eller att besöka en vårdcentral eller anlita socialtjänsten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;vistelseort, bostad, utbildning eller arbete,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;förbud att använda berusningsmedel, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;förbud att vistas på en viss plats eller att ta kontakt med en viss per-&lt;br&gt;son.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringsrätten (RÅ 1992 ref. 98) har godtagit att tvångsvården för en&lt;br&gt;patient fortsatte trots att patienten sedan lång tid (mer än ett år) hade&lt;br&gt;permission eftersom det ansågs nödvändigt att den pågående medicine-&lt;br&gt;ringen inte avbröts. Enligt Regeringsrätten utgjorde den omständigheten&lt;br&gt;att patienten inte företedde några symtom på sin allvarliga psykiska stör-&lt;br&gt;ning inte tillräcklig grund för ett beslut om upphörande av vården. Därut-&lt;br&gt;över har krävts dels en bedömning att patienten kommer att sköta medi-&lt;br&gt;cineringen om vården skall upphöra, dels en bedömning att det inte på&lt;br&gt;annan grund finns risk för att patienten återfaller i brottslighet av allvar-&lt;br&gt;ligt slag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överväganden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Permission under återstoden av vårdtiden är en specifik företeelse för&lt;br&gt;psykiatrisk tvångsvård. Möjligheten till sådan permission har tillkommit&lt;br&gt;för att lagstiftningen i en del fall inte skall hindra en smidig övergång till&lt;br&gt;vård i frivilliga former. Utformningen av de aktuella bestämmelserna i&lt;br&gt;LPT och LRV stämmer dock illa överens med de bestämmelser som an-&lt;br&gt;ger vilka förutsättningar som skall vara uppfyllda för att någon skall få&lt;br&gt;ges tvångsvård. Särskilt när det gäller LPT kan det, om man utgår från&lt;br&gt;ordalydelsen, vara svårt att finna att någon form av permission över hu-&lt;br&gt;vud taget är förenlig med kravet i 3 § 2 LPT att patienten skall ha &amp;quot;ett&lt;br&gt;oundgängligt behov av psykiatrisk vård, som inte kan tillgodoses på an-&lt;br&gt;nat sätt än genom intagning på en sjukvårdsinrättning för heldygnsvård&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De uppgifter tvångspsykiatrikommittén inhämtat om användningen av&lt;br&gt;permission vid vård enligt LPT och LRV visar att permission används i&lt;br&gt;stor utsträckning. Antalet patienter på permission år 1996 är dock många&lt;br&gt;gånger färre än antalet försöksutskrivna från vård enligt LSPV år 1988.&lt;br&gt;Ett par hundra patienter hade permission längre än en månad medan flera&lt;br&gt;tusen patienter var försöksutskrivna under den tid LSPV gällde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en inventering år 1996 hade trettiofem procent av de permitterade&lt;br&gt;LPT-patientema varit på permission kortare tid än en månad. För tretton&lt;br&gt;procent (fyrtiotre patienter) av patienterna var permissionen längre än ett&lt;br&gt;år och för tolv patienter t.o.m. längre än tre år. Inom två landsting -&lt;br&gt;Malmöhus och Älvsborg - hade många patienter permission längre än ett&lt;br&gt;år. Dessa landsting hade också en stor andel av de inskrivna LPT-patien-&lt;br&gt;tema på permission. Det förefaller som det i dessa områden har utveck-&lt;br&gt;lats en tradition i användningen av permission under lång tid för LPT-&lt;br&gt;patienter som är annorlunda än vad som är vanligt i andra delar av landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De 283 LRV-patienter som hade permission vid inventeringstillfållet&lt;br&gt;utgjorde fler än en fjärdedel av de inskrivna LRV-patientema. Av LRV-&lt;br&gt;patientema med särskild utskrivningsprövning hade trettiofyra procent&lt;br&gt;(åttiofyra patienter) permission mer än ett år. Nästan hälften (sextiotvå&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;patienter) av dem med vårdtid över tre år hade haft permission i mer än&lt;br&gt;ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av dem med permission över ett år var fyrtiotvå procent placerade på&lt;br&gt;institutioner där de måste vistas enligt villkoren för permissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet LPT-patienter hade också behandling med depåneuroleptika&lt;br&gt;som villkor för permissionen. Majoriteten av dem som hade permission&lt;br&gt;mer än en månad hade diagnosen schizofreni och hade behandling med&lt;br&gt;depåneuroleptika som villkor för permissionen. Av LPT-patientema på&lt;br&gt;permission hade tjugotvå procent andra villkor för permissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland LRV-patienter med särskild utskrivningsprövning var missbruk&lt;br&gt;vanligt oberoende av diagnos. Mer än hälften av de permitterade LRV-&lt;br&gt;patientema hade behandling med depåneuroleptika. Flertalet hade detta&lt;br&gt;som villkor för permissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan ifrågasättas om tillämpningen av de aktuella bestämmelserna&lt;br&gt;innebär ett åsidosättande av förbudsregeln i 2 kap. 12 § andra stycket&lt;br&gt;regeringsformen och artikel 5:1 e) Europakonventionen. Av de bestäm-&lt;br&gt;melserna framgår att ett tvångsmedel inte far användas i något annat syfte&lt;br&gt;än det som framgår av regleringen på området (ändamålsprincipen). En-&lt;br&gt;ligt regeringens bedömning finns det skäl anta att permission under lång&lt;br&gt;tid primärt inte alltid används för att förbereda att tvångsvården upphör.&lt;br&gt;Den omfattande användningen av permission under lång tid tyder tvärtom&lt;br&gt;på att permission i en del fall inte används i överensstämmelse med än-&lt;br&gt;damålet med bestämmelserna i LPT och LRV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den relativt omfattande användningen av permission enligt LPT mer&lt;br&gt;än en månad tyder på att permission inte används undantagsvis som varit&lt;br&gt;avsikten enligt Riksdagens beslut. Beträffande patienter med längre per-&lt;br&gt;mission än 1 år har permission både enligt LPT och LRV kommit att an-&lt;br&gt;vändas på samma sätt som försöksutskrivning. Detta stämmer också väl&lt;br&gt;överens med vad chefsöverläkama uppgav vid Socialstyrelsens utvärde-&lt;br&gt;ring år 1992/93. En majoritet av chefsöverläkama (62%) uppgav att&lt;br&gt;permission används som en ersättning för försöksutskrivning, men som&lt;br&gt;en sämre form där möjligheten till preventiva insatser gått förlorad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvångspsykiatrikommitténs förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att möjligheten att ge permission till vårdtidens slut&lt;br&gt;avskaffas. Vidare skall en ny tvångsvårdsform inrättas, s.k. öppen vård&lt;br&gt;med särskilda villkor, som bl.a. avser att i viss mån ersätta de långa per-&lt;br&gt;missionerna. Särskilda förutsättningar bör gälla för att en patient skall&lt;br&gt;kunna överföras till sådan vård. Det betonas också av kommittén att öp-&lt;br&gt;pen vård med särskilda villkor inte skall användas av besparings- eller&lt;br&gt;rationaliseringsskäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den genomförda vårdplaneringen bör dokumenteras i en samordnad&lt;br&gt;vårdplan som klarlägger hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens an-&lt;br&gt;svar för vården och omsorgen av patienten, (jfr avsnitt 11.1). Den sam-&lt;br&gt;ordnade vårdplanen skall ligga till grund för prövningen av frågan om&lt;br&gt;vården på sjukvårdsinrättningen kan övergå till öppen vård med särskilda&lt;br&gt;villkor och skall således ges in till domstolen. Om en sådan vårdplan sak-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nas skall domstolen inte ta upp en fråga om öppen vård med särskilda Prop. 1999/2000:44&lt;br&gt;villkor till prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Öppen vård med särskilda villkor bör endast kunna komma i fråga om&lt;br&gt;det är nödvändigt med hänsyn till patientens hälsa eller till skyddet av&lt;br&gt;andra människors fri- och rättigheter. Syftet bör vara att patientens hälso-&lt;br&gt;och livskvalitetsrelaterade behov och samhällsskyddet på sikt skall kunna&lt;br&gt;tillgodoses utan särskilda villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De villkor som skall kunna komma i fråga bör som tidigare nämnts&lt;br&gt;kunna avse förutom medicinering eller andra sjukvårdsinsatser även bo-&lt;br&gt;ende, sysselsättning, stöd och service, social rehabilitering eller andra&lt;br&gt;insatser enligt socialtjänstlagen (1980:620) och lagen (1993:347) om stöd&lt;br&gt;och service till vissa funktionshindrade men också andra åtgärder som&lt;br&gt;bedöms vara nödvändiga för att en patient inte skall återinsjukna och&lt;br&gt;återfalla i ett socialt mönster som innebär risk för att patienten kommer&lt;br&gt;att begå brott av allvarligt slag. I varje enskilt fall bör därför noga prövas&lt;br&gt;om villkoren uppfyller dessa krav och syften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag innehåller inte någon yttersta tidsgräns för öppen&lt;br&gt;vård med särskilda villkor. För att tillgodose rättssäkerheten föreslås&lt;br&gt;därför att särskilda krav skall ställas även på en ansökan om fortsatt öp-&lt;br&gt;pen vård. Till ansökan bör fogas en redogörelse för vilken uppföljning&lt;br&gt;och revidering som gjorts av den samordnade vårdplan som låg till grund&lt;br&gt;för beslutet om öppen vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens slutsats&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under remissbehandlingen och den fortsatta beredningen har kritik riktats&lt;br&gt;mot kommitténs förslag från olika utgångspunkter. Vidare har många&lt;br&gt;uttryckt att förslaget i praktiken kommer att innebära en återgång till det&lt;br&gt;system med försöksutskrivningar som gällde enligt LSPV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om ett rättssäkert och ändamålsenligt användande av permis-&lt;br&gt;sionsinstituet är angelägen och som kommittén påtalat finns det anled-&lt;br&gt;ning att misstänka att permissioner i dag används på ett sätt som inte var&lt;br&gt;avsett vid införandet av de nya tvångsvårdslagama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mycket talar enligt regeringens mening i stället för att permissioner i&lt;br&gt;vissa fall kommit att användas på samma sätt som försöksutskrivningar&lt;br&gt;enligt tidigare lagstiftning. Inte minst det faktum att det förekommer stora&lt;br&gt;regionala variationer med vissa landsting som har ett flertal permissioner&lt;br&gt;från vård enligt LPT under längre tid än ett år är ett uttryck för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är således angeläget att denna fråga kan lösas. Kommitténs förslag&lt;br&gt;är dock omdiskuterat och har väckt kritik från olika håll. Särskilt när det&lt;br&gt;gäller vård som ges enligt LPT är flertalet remissinstanser kritiska och&lt;br&gt;anför bl.a. att förslaget bryter mot grundtanken i LPT med korta vårdti-&lt;br&gt;der. Vad gäller vård som ges enligt LRV är remissutfallet mer blandat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att ta hänsyn till den allmänna inriktning mot allt mindre&lt;br&gt;tvångsvård som är och varit rådande under flera decennier. Ett klart utta-&lt;br&gt;lat syfte med den nya tvångsvårdslagstiftningen år 1992 var att minska&lt;br&gt;tvångsvårdens omfattning. I direktiven till Tvångspsykiatrikommittén&lt;br&gt;ingick att kommittén särskilt skulle överväga möjligheterna att ytterligare&lt;br&gt;minska tvångsvårdens omfattning. Vidare måste i sammanhanget vägas&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;in den allmänna inriktningen mot ökat patientinflytande på hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdens område, som självfallet även innefattar vård som ges med&lt;br&gt;tvång, där riksdagen bl.a. beslutat om forslagen i propositionen om stärkt&lt;br&gt;patientinflytande (1998/99:4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen måste det beaktas att många remissinstanser har tillstyrkt för-&lt;br&gt;slaget om öppen vård med särskilda villkor främst på grund av möjlighe-&lt;br&gt;ten att förhindra att vissa personer kvarblir i tvångsvård på grund av ut-&lt;br&gt;skrivningsreglema i LRV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Noggranna överväganden måste således göras innan förslag om en ny&lt;br&gt;form av tvångsvård läggs fram. Regeringen tillsatte i våras en parlamen-&lt;br&gt;tarisk kommitté med uppgift att utreda frågor om ansvar och påföljder för&lt;br&gt;psykiskt störda lagöverträdare. Kommittén skall redovisa sitt uppdrag&lt;br&gt;senast vid utgången av 2001. Det är sannolikt att kommittén kommer att&lt;br&gt;lämna förslag till avsevärda förändringar vad avser vård som ges med&lt;br&gt;stöd av LRV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som Tvångspsykiatrikommittén redovisar är avsikten med den nya&lt;br&gt;tvångsvårdsformen bl.a. att stärka patientens rättssäkerhet. Samtidigt ut-&lt;br&gt;trycker ett flertal remissinstanser oro för att den nya tvångsvårdsformen&lt;br&gt;kan komma att tillämpas på ett slentrianmässigt och extensivt sätt och&lt;br&gt;därigenom i praktiken öka tvångsvårdens omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad avser det kommunala betalningsansvaret enligt betalnings-&lt;br&gt;ansvarslagen är detta som ovan redovisats en fråga som är vidare än bara&lt;br&gt;vid tvångsvård. Frågan är om de problem som har uppmärksammats med&lt;br&gt;permissioner är av den art och omfattning att de i sig motiverar införan-&lt;br&gt;det av en ny tvångsvårdsform. Ett alternativ till förslaget om öppen vård&lt;br&gt;med särskilda villkor är annars att i likhet med vad bl.a. RSMH och&lt;br&gt;Svenska kommunförbundet föreslår att skärpa regelverket kring permis-&lt;br&gt;sioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringsrätten har efter det att Tvångspsykiatrikommittén avlämnat&lt;br&gt;sitt betänkande meddelat en dom i mål rörande långvarig permission från&lt;br&gt;vård enligt LPT (RÅ 1998 refs 51). Ur domskälen kan följande läsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Hans-Bertil N. har alltså under drygt tre år varit under tvångsvård men har, ef-&lt;br&gt;ter inledande 2,5 månader på vårdinrättning, haft permission och vistats i sin bo-&lt;br&gt;stad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med införande av LPT var att anpassa lagstiftningen till den utveckling&lt;br&gt;mot starkt begränsad användning av tvångsvård som ägt rum inom psykiatrin. Än-&lt;br&gt;damålet med tvångsvård skall vara att den som har ett oundgängligt behov av psy-&lt;br&gt;kiatrisk vård, som ges efter intagning på en sjukvårdsinrättning, blir i stånd att&lt;br&gt;medverka till fortsatta stöd- och behandlingsinsatser i frivilliga former.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i LPT har inte avsetts förhindra beslut om förlängning av tvångs-&lt;br&gt;vård i sådana fall där patienten har beviljats permission i form av vistelse utanför&lt;br&gt;sjukvårdsinrättningens område under återstoden av en tvångsvårdsperiod. Vidare&lt;br&gt;finns det inte något uttryckligt krav på att patienten i en sådan situation, efter ett&lt;br&gt;beslut om förlängning av vården, åter skall vistas på sjukvårdsinrättningen innan&lt;br&gt;ett nytt beslut om vistelse utanför inrättningens område får fattas. Likväl framstår&lt;br&gt;det som ofrånkomligt med hänsyn till lagstiftningens bestämmelser, bl.a. de som&lt;br&gt;gäller tidsbegränsning av vårdperiodema och förutsättningarna för permission för&lt;br&gt;återstående del av en vårdperiod, att restriktivitet iakttas i fråga om förlängning av&lt;br&gt;tvångsvård i dessa situationer. Är det fråga om återkommande förlängningar av&lt;br&gt;tvångsvård bör det under sådana förhållanden som här åsyftas vara påkallat med&lt;br&gt;särskilt stor återhållsamhet vid prövningen av en ansökan om fortsatt tvångsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hans-Bertil N. har fått tvångsvården forlängd vid åtskilliga prövningstillfällen&lt;br&gt;under nästan tre års tid, vartill kommer att han haft tillstånd till vistelse utanför&lt;br&gt;sjukvårdsinrättningens område sedan december 1995. En allvarlig försämring&lt;br&gt;av Hans-Bertil N:s hälsotillstånd kan antas inträda om vården upphör, dock&lt;br&gt;först efter en tid som kan bli ungefär lika lång som den lagstadgade maximiti-&lt;br&gt;den för en vårdperiod. Vad som blivit upplyst om den behandling som planeras&lt;br&gt;för Hans-Bertil N. framöver tyder inte på att några påtagliga förändringar vän-&lt;br&gt;tas under överskådlig tid. Under dessa omständigheter får ytterligare medgi-&lt;br&gt;vande till fortsatt tvångsvård anses innebära att ett förfarande godtas som starkt&lt;br&gt;påminner om mycket långvarig försöksutskrivning enligt äldre modell och som&lt;br&gt;LPT inte är avsedd att ge utrymme för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringsrätten finner mot bakgrund av det anförda att kravet i 3 § första&lt;br&gt;stycket 2 LPT inte kan anses uppfyllt och att lagstiftningen således i sin nuva-&lt;br&gt;rande utformning inte medger att den för Hans-Bertil N. erforderliga behand-&lt;br&gt;lingen i hemmet fortsättningsvis genomdrivs med tvång. Överklagandet skall&lt;br&gt;därför bifallas.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringsrätten ändrade därvid kammarrättens dom och avslog ansökan&lt;br&gt;om fortsatt tvångsvård enligt LPT.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening bör utgångspunkten vara att förändringar i&lt;br&gt;permissionsinstitutet främst skall riktas mot den målgrupp som befinner&lt;br&gt;sig på mycket långa permissioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det synes lämpligt att utgå från att permissioner alltid far lämnas för&lt;br&gt;visst tillfälle eller vissa återkommande tillfallen, exempelvis helgpermis-&lt;br&gt;sion i likhet med vad som föreslagits av kommittén. I begreppet visst&lt;br&gt;tillfälle ligger att det rör sig om en kortare avgränsad tid. Därutöver bör&lt;br&gt;permissioner kunna ges för en längre period om det finns särskilda skäl&lt;br&gt;att anta att åtgärden är angelägen för att förbereda att tvångsvården upp-&lt;br&gt;hör. Detta innebär att alla permissioner skall tidsbestämmas. Det är där-&lt;br&gt;vid självfallet inte möjligt att bestämma tiden längre än vad som följer av&lt;br&gt;längsta tillåtna vårdtid enligt bestämmelserna i LPT och LRV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I normalfallet bör, särskilt vad gäller vård enligt LPT eller vård enligt&lt;br&gt;LRV utan särskild utskrivningsprövning, en längre period med permis-&lt;br&gt;sion följas av en definitiv utskrivning från tvångsvården. I undantagsfall&lt;br&gt;kan dock en förlängning av tvångsvården vara motiverad även om den&lt;br&gt;sker med en ytterligare permissionsperiod, dvs. utan att patienten först&lt;br&gt;återintas på sjukvårdsinrättningen. Om tvångsvården förlängs efter beslut&lt;br&gt;av rätten kan således permission beslutas under ytterligare en eller flera&lt;br&gt;perioder. I linje med vad regeringsrätten ovan anfört kan dock inte&lt;br&gt;komma i fråga att med stöd av denna reglering bevilja permissioner på&lt;br&gt;det vis som nu har varit vanligt förekommande. Regeringen vill i sam-&lt;br&gt;manhanget också understryka vikten av att aktiva samordnade åtgärder&lt;br&gt;vidtas av samtliga berörda huvudmän under permissionstiden. Dessa&lt;br&gt;åtgärder skall finnas dokumenterade i den vårdplan som skall vara upp-&lt;br&gt;rättad. (jfr avsnitt 11.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad avser patienter som ges vård enligt LRV med särskild utskriv-&lt;br&gt;ningsprövning är det vanligt med långa vårdtider. Det är också vanligt&lt;br&gt;med ett aktivt missbruk bland dessa patienter. Det är därför sannolikt att&lt;br&gt;det finns ett behov av en längre periods utslussning med viss social och&lt;br&gt;medicinsk kontroll genom permissioner med möjlighet att ställa villkor.&lt;br&gt;Som påtalas av bl.a Socialstyrelsen kommer därför en förlängning av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tvångsvården med ytterligare en permissionsperiod att vara en icke Prop. 1999/2000:44&lt;br&gt;onormal företeelse. Regeringen vill dock poängtera att det endast i un-&lt;br&gt;dantagsfall kan anses vara motiverat att låta permission under tvångsvård&lt;br&gt;kvarstå under längre tid än den period om ett år som t.ex. RSMH anfört&lt;br&gt;vara en rimlig tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening bör den behandlingskultur som många, t.ex.&lt;br&gt;Rättspsykiatriska föreningen, förespråkar i dessa fall innebära att patien-&lt;br&gt;ten skall ges adekvat stöd och hjälp genom t.ex. den psykiatriska öppen-&lt;br&gt;vården och primärvården. Det är också viktigt att på något sätt garantera&lt;br&gt;att de kommunala insatser enligt SoL och LSS, som i många fall är en&lt;br&gt;förutsättning för att permissionen skall innebära en positiv förändring för&lt;br&gt;patienten, kommer till stånd. Det bör därför införas en föreskrift om att&lt;br&gt;en permission skall stå i överensstämmelse med vårdplanen för att&lt;br&gt;komma till stånd. Som påtalats av Socialstyrelsen bör det vara ett krav att&lt;br&gt;det av vårdplanen framgår att den som skall ansvara för insatserna har&lt;br&gt;godkänt dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Likaledes bör en redogörelse för vidtagna och planerade åtgärder ges&lt;br&gt;in till länsrätten i de fall frågan om en förlängning av tvångsvården med&lt;br&gt;ytterligare en permissionsperiod uppkommer. Enligt regeringens mening&lt;br&gt;synes det därvid självklart att den upprättade vårdplanen, som påtalats av&lt;br&gt;Socialstyrelsen och RSMH, grundar sig på en särskild, tidsmässigt i nära&lt;br&gt;anslutning till inlämnandet av vårdplanen, företagen undersökning av&lt;br&gt;patienten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens bedömning kommer de föreslagna förändringarna&lt;br&gt;inte att innebära några betydande förändringar med avseende på antalet&lt;br&gt;patienter som genomgår tvångsvård. Genom de i vårdplanen angivna&lt;br&gt;samordnade insatserna från socialtjänst och psykiatri bör en definitiv ut-&lt;br&gt;skrivning av permitterade patienter i en del fall kunna komma i fråga på&lt;br&gt;ett tidigare stadium än vad som gäller i dag. Förslaget innebär dock att&lt;br&gt;permission för en längre period inte kan aktualiseras förrän det är sanno-&lt;br&gt;likt att patienten efter permissionsperioden kommer att kunna skrivas ut.&lt;br&gt;För ett fatal patienter kan detta komma att medföra att de far ges vård på&lt;br&gt;sjukvårdsinrättningen ytterligare en tid i avvaktan på att kunna fa tillstånd&lt;br&gt;att vistas utanför densamma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Permission far förenas med föreskrifter om särskilda villkor. Dessa kan&lt;br&gt;avse exempelvis viss medicinering eller förbud mot användning av alko-&lt;br&gt;hol. Dessa villkor återfinns i dag i 6 § förordningen (1991:1472) om psy-&lt;br&gt;kiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård. Lagrådet har i sitt yttrande&lt;br&gt;anfört att enligt Lagrådets mening är villkoren av en sådan betydelse att&lt;br&gt;de bör återfinnas i lagen och inte i förordningen. Regeringen delar Lag-&lt;br&gt;rådets uppfattning att dessa villkor är av stor betydelse och att de därför&lt;br&gt;bör återges i lagen och inte i förordningen. Av förarbetena till nuvarande&lt;br&gt;lagstiftning framgår dock bl.a. att paragrafen fick sin lydelse efter förslag&lt;br&gt;från Lagrådet (prop. 1990/91:58 s. 266 och 409). Regeringen anser att de&lt;br&gt;överväganden som därvid gjordes alltjämt äger giltighet och finner därför&lt;br&gt;att de särskilda villkoren även fortsättningsvis bör anges i förordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser, såsom bl.a. Kammarrätten i Jönköping, påtalar&lt;br&gt;vikten av att noga följa effekterna av den föreslagna lagstiftningen. Rege-&lt;br&gt;ringen delar den bedömningen och avser att ge Socialstyrelsen i uppdrag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att under en treårsperiod följa upp och utvärdera de förändringar i per-&lt;br&gt;missionsinstitutet som ovan redovisats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1990:1404) om kommunernas betalningsansvar för viss hälso-&lt;br&gt;och sjukvård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 6 § lagen (1990:1404) om kommunernas ansvar för viss hälso- och&lt;br&gt;sjukvård har en kommun betalningsansvar för medicinskt färdigbehand-&lt;br&gt;lade patienter som vårdats sammanhängande mer än tre månader i sluten&lt;br&gt;psykiatrisk vård. Medicinskt färdigbehandlad är enligt samma paragraf en&lt;br&gt;patient som kan fa sitt psykiatriska vårdbehov tillgodosett på annat sätt än&lt;br&gt;genom kvalificerad psykiatrisk dygnetruntvård. Frågan om en patient är&lt;br&gt;medicinskt färdigbehandlad avgörs av en läkare med specialistkompetens&lt;br&gt;i psykiatri. I för-fattningskommentaren till denna paragraf sägs bl.a. föl-&lt;br&gt;jande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Av andra stycket framgår att bedömningen av om patienten är medicinskt fär-&lt;br&gt;digbehandlad skall göras av en läkare med specialistkompetens i psykiatri. Be-&lt;br&gt;träffande den som genomgår rättspsykiatrisk vård enligt 31 kap. 3 § brottsbal-&lt;br&gt;ken med särskild utskrivningsprövning, stadgas i 16 § LRV att frågan om vår-&lt;br&gt;dens upphörande skall prövas av länsrätten efter anmälan av chefsöverläkaren&lt;br&gt;eller ansökan av patienten. För att en sådan patient skall kunna komma att om-&lt;br&gt;fattas av det kommunala betalningsansvaret krävs således dels att rätten finner&lt;br&gt;att förutsättningarna för tvångsvårdens upphörande är uppfyllda, dels att en lä-&lt;br&gt;kare bedömer patienten som medicinskt färdigbehandlad i den mening som av-&lt;br&gt;ses i denna lag. På motsvarande sätt förhåller det sig för de patienter som vår-&lt;br&gt;das med stöd av LPT eller med stöd av LRV utan beslut om särskild utskriv-&lt;br&gt;ningsprövning och där frågan om vårdens upphörande kommer under domstols&lt;br&gt;prövning. En grundläggande förutsättning för inträde av det kommunala betal-&lt;br&gt;ningsansvaret i de fall patienten genomgått tvångsvård är med andra ord att&lt;br&gt;chefsöverläkaren eller i förekommande fall domstolen genom en lagakraftvun-&lt;br&gt;nen dom funnit att förutsättningar för sådan vård inte längre föreligger. Detta&lt;br&gt;följer av innebörden av begreppet me-dicinskt färdigbehandlad och av de sär-&lt;br&gt;skilda förutsättningar som gäller för vård enligt LPT eller LRV och har inte an-&lt;br&gt;setts nödvändigt att ange särskilt i lagtexten.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta förarbetsuttalande synes vara anledningen till att kommunernas&lt;br&gt;socialnämnder ofta vägrar bistånd till patienter som har permission från&lt;br&gt;LRV-vård. Kommittén redovisar en dom från Kammarrätten i Göteborg&lt;br&gt;som behandlar denna fråga (Regeringsrätten gav ej prövningstillstånd).&lt;br&gt;Målet gällde ansökan om bistånd till vistelse på ett psykiatriskt behand-&lt;br&gt;lingshem under återstoden av vårdtiden för en patient som vårdades en-&lt;br&gt;ligt LRV. Kammarrätten anförde följande i sina domskäl:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som länsrätten angett är Eva L.. föremål för vård enligt LRV. Något hinder mot&lt;br&gt;att inom ramen för sådan vård ge en patient tillstånd att under viss del av vård-&lt;br&gt;tiden vistas utanför sjukvårdsinrättningens område (permission) föreligger inte.&lt;br&gt;Ett sådant beslut innebär emellertid inte att LRV-vården är avslutad. För inträde&lt;br&gt;av det kommunala betalningsansvaret krävs att LRV-vården är avslutad. Frågan&lt;br&gt;om upphörande av LRV-vård i ett fall som det förevarande med särskild ut-&lt;br&gt;skrivningsprövning avgörs av länsrätten efter anmälan av chefsöverläkaren eller&lt;br&gt;ansö-kan av patienten. Något sådant beslut av rätten föreligger inte. På grund&lt;br&gt;härav och på de skäl i övrigt som länsrätten angett kan kommunen inte förplik-&lt;br&gt;tas att svara för det sökta biståndet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Jönköping har prövat frågan om rätt till bostad med sär-&lt;br&gt;skild service enligt 9 § 9 LSS under pågående tvångsvård. I målet in-&lt;br&gt;hämtades yttrande från Socialstyrelsen. Kammarrätten fastställde läns-&lt;br&gt;rättens dom vilket innebar att stöd enligt LSS skulle beviljas. Domskälen&lt;br&gt;innehöll i huvudsak endast att sökanden ingick i personkretsen enligt&lt;br&gt;LSS och att han hade behov av den begärda insatsen. Regeringsrätten&lt;br&gt;beviljade inte heller i detta mål prövningstillstånd. Praxis avseende vilka&lt;br&gt;insatser kommunen är skyldig att tillhandahålla under pågående permis-&lt;br&gt;sion synes således präglas av viss osäkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunala insatser enligt SoL eller LSS i form av boende, sysselsätt-&lt;br&gt;ning (dagverksamhet), socialt stöd och social rehabilitering behöver&lt;br&gt;övervägas och ofta komma till stånd redan under pågående tvångsvård i&lt;br&gt;samband med permission for att forbereda att tvångsvården upphör. Vid&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning kan sådana insat-&lt;br&gt;ser vara en nödvändig forutsättning för att länsrätten vid prövningen en-&lt;br&gt;ligt 16 § LRV skall kunna besluta om tvångsvårdens upphörande. När det&lt;br&gt;gäller kravet i 16 § första stycket 2 LRV att tvångsvården skall upphöra&lt;br&gt;först när det inte längre med hänsyn till patientens psykiska tillstånd och&lt;br&gt;personliga förhållanden i övrigt är påkallat med sådan vård har kommu-&lt;br&gt;nernas socialtjänst en viktig roll. Både för patientens fortsatta rehabilite-&lt;br&gt;ring och med hänsyn till samhällsskyddsaspekten är det oerhört viktigt att&lt;br&gt;patientens personliga och sociala förhållanden är ordnade på ett accepta-&lt;br&gt;belt sätt innan han skrivs ut från sjukvårdsinrättningen. Någon anledning&lt;br&gt;att mildra de krav som uppställs i 16 § första stycket 2 LRV finns därför&lt;br&gt;enligt regeringens mening för närvarande inte (jfr. avsnitt 12). Vad det&lt;br&gt;gäller att förhindra är däremot att patienten hamnar mellan två stolar,&lt;br&gt;därför att olika myndigheter tvistar om betalningsansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen, som har erfarit att Svenska Kommunförbundet och Lands-&lt;br&gt;tingsförbundet inlett en diskussion och ett samarbete för att lösa de pro-&lt;br&gt;blem som kan finnas i samband med tillämpningen av betalnings-&lt;br&gt;ansvarslagen, avser att avvakta resultatet av detta samarbeta och lägger&lt;br&gt;därför för närvarande inte fram några förslag rörande denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12.1 Intagna i kriminalvårdsanstalt eller särskilt&lt;br&gt;ungdomshem&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Tillstånd till vistelse utanför sjukvårdsinrätt-&lt;br&gt;ningens område för patienter som är intagna i kriminalvårdsanstalt el-&lt;br&gt;ler i särskilt ungdomshem till följd av en dom på sluten ungdomsvård&lt;br&gt;och som genomgår rättspsykiatrisk vård skall beslutas av Kriminal-&lt;br&gt;vårdsstyrelsen respektive Statens Institutionsstyrelse. Detta gäller&lt;br&gt;även när vistelsen är beledsagad av personal. Kriminalvårdsstyrelsen&lt;br&gt;respektive Statens Institutionsstyrelse skall även fatta beslut om fri-&lt;br&gt;gång för dessa patienter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvångspsykiatrikommitténs förslag: Överensstämmer med regering-&lt;br&gt;ens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Kriminalvårdsstyrelsen anser att vissa förty dlig-&lt;br&gt;anden måste göras angående beslut om vistelse utanför sjukvårdsinrätt-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Den som är intagen i kriminalvårds-&lt;br&gt;anstalt eller särskilt ungdomshem och som genomgår rättspsykiatrisk&lt;br&gt;vård kan ges tillstånd att under en viss del av vårdtiden vistas utanför&lt;br&gt;sjukvårdsinrättningens område (11 § LRV). En fråga om sådant tillstånd&lt;br&gt;avgörs av Kriminalvårdsstyrelsen respektive Statens Institutionsstyrelse&lt;br&gt;efter ansökan av chefsöverläkaren eller patienten. Om ansökan har gjorts&lt;br&gt;av patienten, skall yttrande inhämtas av chefsöverläkaren. Kriminalvårds-&lt;br&gt;styrelsen har inför tvångspsykiatrikommittén pekat på ett gränsdrag-&lt;br&gt;ningsproblem när det gäller tillämpningen av 11 § LRV. Styrelsen har&lt;br&gt;anfört att för att förebygga risken för att missförstånd uppkommer i&lt;br&gt;vårdsamarbetet på grund av de olika förutsättningarna som gäller för&lt;br&gt;vistelser utanför sjukvårdens respektive kriminalvårdens inrättningar bör&lt;br&gt;det enligt styrelsens mening av lagstiftningen klart framgå att Kriminal-&lt;br&gt;vårdsstyrelsens tillstånd skall inhämtas oavsett i vilken form en utevis-&lt;br&gt;telse sker. Sådant tillstånd skall således enligt styrelsen inhämtas även när&lt;br&gt;situationen är sådan att patienten vistas utanför vårdinrättningen med&lt;br&gt;personal. På motsvarande sätt som gäller för patienter enligt 10 a § LRV&lt;br&gt;bör vidare ett tillägg enligt styrelsens mening göras till 11 § LRV av in-&lt;br&gt;nebörd att Kriminalvårdsstyrelsens tillstånd skall inhämtas för att en&lt;br&gt;patient skall kunna ges frigång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De konsekvenser av nu gällande regelsystem när det gäller tillstånd till&lt;br&gt;vistelse utanför vårdinrättningens område för den som är intagen i krimi-&lt;br&gt;nalvårdsanstalt och som genomgår rättspsykiatrisk vård som har påtalats&lt;br&gt;av Kriminalvårdsstyrelsen utgör enligt regeringens mening tillräckliga&lt;br&gt;skäl för att konstatera att en ändring av dessa regler bör ske. Det faller sig&lt;br&gt;enligt regeringens mening naturligt att det är Kriminalvårdsstyrelsen som&lt;br&gt;skall bevilja tillstånd till vistelse utanför vårdinrättningen för den som är&lt;br&gt;intagen i kriminalvårdsanstalt även när den intagne är åtföljd av personal.&lt;br&gt;Vad avser de som intagna i särskilda ungdomshem bör beslutanderätten&lt;br&gt;ligga hos den myndighet som har ansvaret för den vården, dvs. Statens&lt;br&gt;Institutionsstyrelse. Med hänsyn till det anförda bör en ändring av 11 §&lt;br&gt;LRV med denna innebörd ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller enligt regeringens mening vad avser s.k. frigång. En&lt;br&gt;lagändring bör således göras med innebörden att Kriminalvårdsstyrelsen&lt;br&gt;respektive Statens Institutionsstyrelse skall besluta om när frigång skall&lt;br&gt;meddelas för de här diskuterade patientkategoriema.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12.2 Häktade&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Häktade och intagna på en enhet för rättspsyki-&lt;br&gt;atrisk undersökning vilka genomgår rättspsykiatrisk vård skall kunna&lt;br&gt;fa tillstånd att tillfälligt vistas utanför sjukvårdsinrättningens respek-&lt;br&gt;tive undersökningsenhetens område om det finns synnerliga skäl för&lt;br&gt;detta. Sådant tillstånd skall beslutas av Kriminalvårdsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvångspsykiatrikommitténs förslag omfattade endast häktade. Över-&lt;br&gt;ensstämmer i övrigt med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Riksåklagaren menar att en hänvisning bör göras&lt;br&gt;i LRV till 16§ lag om behandling av häktade och anhållna. Kriminal-&lt;br&gt;vårdsstyrelsen anser att vissa förtydliganden måste göras angående beslut&lt;br&gt;om vistelse utanför sjukvårdsinrättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Om den som dömts till rättspsykiat-&lt;br&gt;risk vård är häktad, skall vården påbörjas även om beslutet inte har vun-&lt;br&gt;nit laga kraft, under förutsättning att den dömde och åklagaren medger att&lt;br&gt;så sker (7 § andra stycket LRV). Så länge beslutet om häktning gäller&lt;br&gt;skall därvid bestämmelserna om rättspsykiatrisk vård för den som är&lt;br&gt;häktad tillämpas utom såvitt avser förutsättningarna för sådan vård. Be-&lt;br&gt;stämmelserna om rättspsykiatrisk vård innefattar inte några möjligheter&lt;br&gt;för den som är häktad att fa tillstånd att vistas utanför vårdinrättningens&lt;br&gt;område. Av 7 § LRV och förarbetena till bestämmelsen följer således att&lt;br&gt;den som är häktad och är föremål för LRV-vård inte kan ges tillstånd att&lt;br&gt;vistas utanför vårdinrättningens område så länge häktningsbeslutet gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om den som är häktad och som genomgår&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård skall ha möjlighet att fa permission beviljad kan&lt;br&gt;jämförelser göras med vad som föreskrivs i 13 § lagen (1976:371) om&lt;br&gt;behandlingen av häktade och anhållna m.fl. I denna bestämmelse sägs att,&lt;br&gt;om missbruk ej kan befaras, kan häktad medges att besöka närstående&lt;br&gt;som är svårt sjuk, närvara vid närståendes begravning eller i annat fall, då&lt;br&gt;synnerliga skäl föreligger, lämna förvaringslokalen för viss kort tid. Un-&lt;br&gt;der vistelsen utom förvaringslokalen skall den häktade vara ställd under&lt;br&gt;bevakning, om ej sådan tillsyn av särskilda skäl kan antagas vara obe-&lt;br&gt;hövlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På samma sätt som gäller för häktade som inte är föremål för rättspsy-&lt;br&gt;kiatrisk vård bör enligt regeringens mening huvudregeln också när det&lt;br&gt;gäller dem som är häktade och genomgår rättspsykiatrisk vård vara att de&lt;br&gt;i princip inte skall kunna fa tillstånd att vistas utanför vårdinrättningens&lt;br&gt;område. Man kan emellertid överväga om det inte bör införas en möjlig-&lt;br&gt;het till permission i mycket speciella situationer. Som ovan anförts har&lt;br&gt;häktade som inte genomgår rättspsykiatrisk vård vissa möjligheter att få&lt;br&gt;permission om det föreligger synnerliga skäl. Det finns enligt regeringens&lt;br&gt;mening skäl för att införa samma restriktiva möjlighet till permission för&lt;br&gt;de som är häktade och som genomgår rättspsykiatrisk vård. En ny be-&lt;br&gt;stämmelse med denna innebörd bör därför intagas i LRV. Denna be-&lt;br&gt;stämmelse bör utformas med bestämmelsen i 13 § lagen om behandlade&lt;br&gt;av häktade och anhållna m.fl. som förebild. Den som genomgår rättspsy-&lt;br&gt;kiatrisk vård och som är häktad skall således kunna medges att besöka&lt;br&gt;närstående som är svårt sjuk, närvara vid närståendes begravning eller i&lt;br&gt;annat fall då synnerliga skäl föreligger fa tillstånd att lämna förvaringslo-&lt;br&gt;kalen under kort tid. Motsvarande överväganden gäller enligt regeringens&lt;br&gt;mening även för de som är intagna på enhet för rättspsykiatrisk under-&lt;br&gt;sökning och genomgår rättspsykiatrisk vård. Samma möjlighet skall infö-&lt;br&gt;ras för denna kategori.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom Kriminalvårdsstyrelsen påpekat är det av vikt att klargöra vem&lt;br&gt;som skall ha beslutanderätten avseende besluten om permission. Det är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;normalt Kriminalvårdsstyrelsen som beslutar om permission för häktade.&lt;br&gt;Regeringen har ovan föreslagit att Kriminalvårdsstyrelsen ges en utvid-&lt;br&gt;gad roll vad avser de som genomgår rättspsykiatrisk vård och är intagna i&lt;br&gt;kriminalvårdsanstalt. Starka skäl talar enligt regeringens mening för att&lt;br&gt;alla frågor av denna typ bör avgöras av samma myndighet. Regeringen&lt;br&gt;anser således att frågor om permission för häktade eller intagna på enhet&lt;br&gt;för rättspsykiatrisk undersökning och genomgår rättspsykiatrisk vård&lt;br&gt;skall avgöras av Kriminalvårdsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;13 Riskbedömning vid upphörande av&lt;br&gt;LRV-vård&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det bör för närvarande inte föreslås några&lt;br&gt;ändringar av riskbedömningen vid upphörande av vård enligt lagen&lt;br&gt;(1991:1129) om rättspsykiatrisk vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvångspsykiatrikommitténs bedömning: Kommittén föreslår inte&lt;br&gt;några förändringar av lagstiftningen beträffande upphörande av rättspsy-&lt;br&gt;kiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning, men det förs ett resone-&lt;br&gt;mang om hur bedömningen av risken för återfall i brottslighet av allvar-&lt;br&gt;ligt slag skall göras beträffande dessa patienter. En riskbedömning måste&lt;br&gt;finnas kvar men det inte får vara fråga om vilken obetydlig risk som&lt;br&gt;helst. Vidare öppnas i och med förslaget om den nya formen av vård, öp-&lt;br&gt;pen vård med särskilda villkor, en möjlighet att differentiera återfallsris-&lt;br&gt;ken beroende på vårdbehovet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Länsrätten i Stockholms län och Advokatsamfun-&lt;br&gt;det instämmer i kommitténs bedömning. Göta hovrätt anser att förslaget&lt;br&gt;om öppen vård kan fylla en funktion för patienter där endast samhälls-&lt;br&gt;skyddet medför att de inte kan bli utskrivna. Socialstyrelsen understryker&lt;br&gt;vikten av att beslutet om farlighet fattas av domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera instanser anser att kommittén borde föreslagit vissa förändringar i&lt;br&gt;lagstiftningen. Advokatsamfundet föreslår, trots att samfundet instämmer&lt;br&gt;i bedömningen, att återfallsrisken skall kvalificeras genom att t.ex. ut-&lt;br&gt;trycket &amp;quot;påtaglig risk&amp;quot; används. Även bl.a. Svenska Rättspsykiatriska fö-&lt;br&gt;reningen, Riksförbundet för social och mental hälsa (RSMH) och Kam-&lt;br&gt;marrätten i Stockholm anser att frågan borde fått en mer långtgående lös-&lt;br&gt;ning, t.ex. genom införande av en mer klart definierad återfallsrisk och&lt;br&gt;införande av ett krav på allvarlig psykisk störning för att kvarhålla pati-&lt;br&gt;enten i den psykiatriska vården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Region Skåne, SvenskaPpsykiatriska föreningen och Svenska Läkare-&lt;br&gt;sällskapet är kritiska till kommitténs förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De få instanser som yttrat sig tillstyrker förslaget&lt;br&gt;eller lämnar det utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Reglerna om upphörande av&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård utan beslut om särskild utskrivningsprövning finns i&lt;br&gt;12 § LRV. Beträffande en sådan patient skall chefsöverläkaren genast&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;besluta att vården skall upphöra om patienten inte längre lider av en all-&lt;br&gt;varlig psykisk störning eller om det inte längre med hänsyn till hans psy-&lt;br&gt;kiska tillstånd och personliga forhållanden i övrigt är påkallat att han är&lt;br&gt;intagen på en sjukvårdsinrättning för psykiatrisk vård, som är förenad&lt;br&gt;med frihetsberövande och annat tvång. I dessa fall är det således&lt;br&gt;chefsöverläkaren som, liksom när det gäller LPT-patienter, skall besluta&lt;br&gt;om vårdens upphörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande den som genomgår rättspsykiatrisk vård med särskild ut-&lt;br&gt;skrivningsprövning föreskrivs i 16 § LRV att vården skall upphöra när&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;det inte längre till följd av den psykiska störning som föranlett be-&lt;br&gt;slutet om särskild utskrivningsprövning finns risk för att patienten&lt;br&gt;återfaller i brottslighet som är av allvarligt slag och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;det inte heller annars med hänsyn till patientens psykiska tillstånd&lt;br&gt;och personliga förhållanden i övrigt är påkallat att han är intagen på&lt;br&gt;en sjukvårdsinrättning för psykiatrisk vård, som är förenad med fri-&lt;br&gt;hetsberövande och annat tvång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är beträffande dessa patienter länsrätten som beslutar om upphörande&lt;br&gt;om vården efter anmälan av chefsöverläkaren eller efter ansökan av pati-&lt;br&gt;enten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I författningskommentaren till 16 § LRV hänvisas till förutsättningarna&lt;br&gt;enligt 31 kap. 3 § BrB för beslutet i brottmålet att överlämna patienten till&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Det bör påpekas&lt;br&gt;att punkt 2 innebär att det kan anses vara påkallat att patienten fortfa-&lt;br&gt;rande skall vara intagen på en sjukvårdsinrättning för psykiatrisk vård,&lt;br&gt;även om återfallsrisk enligt vad som anges i punkt 1 inte bedöms före-&lt;br&gt;ligga. Inte heller här gäller något uttryckligt krav att vården skall upp-&lt;br&gt;höra, om patienten inte längre lider av en allvarlig psykisk störning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har, framför allt från läkarhåll, riktats stark kritik mot utskrivnings-&lt;br&gt;reglema i LRV. Kritiken har framför allt gått ut på att systemet med sär-&lt;br&gt;skild utskrivningsprövning innebär att brottet och inte vårdbehovet sätts i&lt;br&gt;centrum på ett sätt som strider flagrant mot den s.k. Hawaii-deklaratio-&lt;br&gt;nen. I denna etiska kodex sägs bl.a. att så snart de medicinska förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för tvångsmässig vård inte längre är uppfyllda måste patienten&lt;br&gt;skrivas ut såvida inte denne samtycker till fortsatt frivillig vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har vid sitt sammanträde den 20 maj 1999 fattat beslut om&lt;br&gt;att tillkalla en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag att&lt;br&gt;utreda frågor om ansvar och påföljder för psykiskt störda lagöverträdare&lt;br&gt;(dir. 1999:39). Kommittén skall lämna förslag till en reformerad regle-&lt;br&gt;ring av det straffrättsliga ansvaret samt formerna för ingripanden mot&lt;br&gt;denna grupp av lagöverträdare. Reformen skall syfta till att åstadkomma&lt;br&gt;en ordning som innebär att psykiskt störda personer som begår brott och&lt;br&gt;som är straffrättsligt ansvariga också kan dömas till en påföljd som till-&lt;br&gt;godoser kravet på ett rimligt ingripande med hänsyn till det begångna&lt;br&gt;brottet, samt att psykiatrin inte skall bära ett ansvar för straffrättsliga as-&lt;br&gt;pekter eller behovet av samhällsskydd under längre tid än som motiveras&lt;br&gt;av ett vårdbehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill därför inte nu lägga förslag i denna fråga utan avser att&lt;br&gt;återkomma vid ett senare tillfälle med förslag som tar sin utgångspunkt i&lt;br&gt;kommitténs betänkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13.1 Verkställighet av beslut om utvisning, avvisning&lt;br&gt;eller utlämning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens forslag: I tvångsvårdslagstiftningen skall det föreskrivas&lt;br&gt;att tvångsvården inte skall upphöra förrän utvisning, avvisning eller&lt;br&gt;utlämning har verkställts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvångspsykiatrikommitténs förslag: Överensstämmer med regering-&lt;br&gt;ens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: I denna fråga är det ett fatal remissinstanser som&lt;br&gt;har yttrat sig. Kammarrätten i Stockholm finner att förslaget för närvar-&lt;br&gt;ande är ändamålsenligt men anser att i framtiden bör man sträva mot att&lt;br&gt;frågan löses genom internationella överenskommelser. Rikspolisstyrelsen&lt;br&gt;yttrar att för att verkligen fa till stånd ett förtydligande så att det klart&lt;br&gt;framgår att inte vården skall upphöra förrän utvisningen har verkställts&lt;br&gt;måste 46 § LRV innehålla en hänvisning till 32 § andra stycket LPT. Vi-&lt;br&gt;dare anser Rikspolisstyrelsen att bestämmelsen måste förtydligas så att&lt;br&gt;det framgår att vården inte upphör förrän de beslut som nämns i be-&lt;br&gt;stämmelsen har verkställts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren (RÅ) anför att kommitténs förslag är otillräckliga och&lt;br&gt;anser att beslutanderätten enligt 17 § LRV skall överföras till länsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna om tvångsvårdens&lt;br&gt;upphörande i samband med avvisning, utvisning och utlämnande m.m. i&lt;br&gt;17 § LRV utgör undantag från regeln i 16 § LRV där det föreskrivs att&lt;br&gt;länsrätten beslutar om vårdens upphörande när det är fråga om rättspsy-&lt;br&gt;kiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Vid tillämpningen av&lt;br&gt;17 § LRV beslutar chefsöverläkaren när vården skall upphöra i samband&lt;br&gt;med att verkställighet av utvisning far ske. Chefsöverläkarens bedömning&lt;br&gt;tar endast sikte på om patienten är i sådant skick att han klarar resan vid&lt;br&gt;verkställigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 12 § förordningen (1991:1472) om psykiatrisk tvångsvård och&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård föreskrivs att på begäran av en patient kan hemsänd-&lt;br&gt;ande ske under förutsättning att denne kan tas emot i sitt hemland och&lt;br&gt;kan förväntas fa tillfredsställande vård där. Vidare finns möjlighet att&lt;br&gt;besluta om att verkställigheten av rättspsykiatrisk vård med särskild ut-&lt;br&gt;skrivningsprövning skall föras över till den dömdes hemland med stöd av&lt;br&gt;lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av&lt;br&gt;brottmålsdom i annan stat. Överförande kan dock emellertid endast ske&lt;br&gt;till de länder som tillträtt konventionen om möjlighet till överflyttning av&lt;br&gt;verkställighet av påföljd samt i de fall Sverige har träffat avtal med andra&lt;br&gt;länder om sådan möjlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europarådets ministerkommitté har antagit ett tilläggsprotokoll till&lt;br&gt;överförandekonventionen. Sverige har undertecknat protokollet som ännu&lt;br&gt;ej har börjat gälla. Tilläggsprotokollet kommer att möjliggöra att i vissa&lt;br&gt;fall överföra en person som är frihetsberövad genom dom utan att denne&lt;br&gt;lämnat sitt samtycke därtill. Även i dessa fall kommer det dock att krävas&lt;br&gt;att den mottagande, verkställande staten går med på överförandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 11 § förordningen (1991:1472) om psykiatrisk tvångsvård och&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård föreskrivs att på begäran av en utländsk medborgare,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall underrättelse lämnas till hans hemlands konsulat enligt lagen Prop. 1999/2000:44&lt;br&gt;(1989:152) om underrättelseskyldighet m.m. när utlänningar är berövade&lt;br&gt;friheten. Vidare gäller underrättelseskyldighet gentemot vissa länder en-&lt;br&gt;ligt särskilt tecknade konventioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invändningar kan resas mot att ingen hänsyn tas till samhällsskyddet&lt;br&gt;vid tillämpningen av 17 § LRV, något som förutsätts ske när allmän&lt;br&gt;domstol dömer till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningspröv-&lt;br&gt;ning. Det kan i sammanhanget noteras att vid fängelsestraff sker utvis-&lt;br&gt;ning först efter det att straffet avtjänats. Vidare har problem uppstått med&lt;br&gt;patienter där verkställighet av utvisning har skett utan att kontakter har&lt;br&gt;tagits med myndigheter i patientens hemland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som talar för att behålla nuvarande ordning är att vården syftar till&lt;br&gt;en återanpassning till ett normalt samhällsliv i Sverige. Det kan ifråga-&lt;br&gt;sättas om detta anpassningsarbete är meningsfullt när utvisning skall ske&lt;br&gt;så snart som vården är avslutad. Därtill är det, såvitt framkommit, endast&lt;br&gt;i några enstaka fall som problem har uppstått med att beslut om att den&lt;br&gt;rättspsykiatriska vården skall upphöra har tagits innan utvisningen har&lt;br&gt;verkställts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En möjlig lösning skulle kunna vara att, såsom RÅ föreslagit, länsrät-&lt;br&gt;ten far beslutanderätt angående när den rättspsykiatriska vården skall&lt;br&gt;upphöra i samband med verkställighet av utvisning men att länsrättens&lt;br&gt;prövning endast skall avse om patientens tillstånd är sådant att utvisning&lt;br&gt;kan ske. Fördelarna med en sådan lösning är att en domstolsprövning&lt;br&gt;sker, vilket det gör i övriga fall när någon dömts till rättspsykiatrisk vård&lt;br&gt;med särskild utskrivningsprövning. Mot en sådan lösning talar att läns-&lt;br&gt;rätten vid sin bedömning av patientens tillstånd till stor del måste förlita&lt;br&gt;sig på läkarens bedömning. Inför lagstiftningsarbetet med nu gällande&lt;br&gt;LRV föreslogs denna ordning men efter inrådan av Lagrådet beslutades&lt;br&gt;att beslutanderätten skulle ligga hos chefsöverläkaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser, mot bakgrund av vad som ovan anförts, inte att det&lt;br&gt;finns skäl att ändra dagens system. Av förarbetena till LRV framgår att&lt;br&gt;vården inte skall upphöra förrän avvisning, utvisning eller utlämnande&lt;br&gt;verkligen har verkställts. Lagtexten bör dock enligt regeringens mening&lt;br&gt;ytterligare förtydligas på så sätt att det klart framgår att vården inte skall&lt;br&gt;upphöra förrän utvisning m.m. har verkställts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att förebygga att problem uppkommer vid ankomsten till patientens&lt;br&gt;hemland föreslår regeringen att det skall införas en skyldighet för&lt;br&gt;chefsöverläkaren att underrätta patientens hemlands ambassad eller kon-&lt;br&gt;sulat att utvisning till hemlandet kommer att verkställas och att den&lt;br&gt;rättspsykiatriska vården kommer att upphöra. Regeringen avser därför att&lt;br&gt;göra en justering av förordningen (1991:1472) om psykiatrisk tvångsvård&lt;br&gt;och rättspsykiatrisk vård med denna innebörd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att i vissa fall överföra verkställigheten av en påföljd till&lt;br&gt;patientens hemland bör enligt regeringens mening ytterligare övervägas.&lt;br&gt;Regeringen avser att verka för att öka möjligheterna att överföra verk-&lt;br&gt;ställighet av påföljd till den dömdes hemland genom att medverka till&lt;br&gt;konventioner med denna innebörd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;14 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Processuella frågor&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;14.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sakkunnigmedverkan&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Sakkunnig skall förordnas i mål enligt lagen&lt;br&gt;(1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård eller lagen (1991:1129) om&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård om det inte är uppenbart obehövligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvångspsykiatrikommitténs förslag: Överensstämmer i sak med re-&lt;br&gt;geringens. Kommitténs formulering är att sakkunnig skall förordnas om&lt;br&gt;det inte är obehövligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna som har yttrat&lt;br&gt;sig i frågan tillstyrker förslaget, bl.a. Hälso- och sjukvårdens an-&lt;br&gt;svarsnämnd (HSAN), Sveriges domareförbund, Länsrätten i Stockholms&lt;br&gt;län, Riksförbundet för frivilliga samhällsarbetare(RFS) och Riksförbun-&lt;br&gt;det för social och mental hälsa (RSMH). Domareförbundet betonar vikten&lt;br&gt;av att det finns tillräckligt många sakkunniga att tillgå för domstolarna.&lt;br&gt;RSMH föreslår att det även skall vara möjligt att förordna en sakkunnig&lt;br&gt;patientföreträdare, medan Psykologförbundet anser att behovet av psy-&lt;br&gt;kologisk sakkunskap bör lyftas fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätten i Södermanlands län, Länsrätten i Göteborg och Kommittén&lt;br&gt;för mänskliga rättigheter (KMR) avvisar förslaget. Länsrätten i Söder-&lt;br&gt;manland anser att tillräckliga motiv har inte framförts för att ändra lag-&lt;br&gt;stiftningen och KMR anser att förslaget kommer att leda till mer psykia-&lt;br&gt;terstyrda domstolar, vilket KMR menar är patientfientligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt anför att om man vill fa någon förändring till&lt;br&gt;stånd bör formuleringen vara att sakkunniga skall förordnas &amp;quot;om det inte&lt;br&gt;är uppenbart obehövligt&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skäl för regeringens förslag: När LRV och LPT infördes förekom&lt;br&gt;olika uppfattningar huruvida en sakkunnig läkare skulle ingå i rätten vid&lt;br&gt;avgörandet. Lagrådet föreslog att länsrätten vid prövning av sådana mål&lt;br&gt;även skulle bestå av en sakkunnig ledamot dvs. en psykiater. Departe-&lt;br&gt;mentschefen ansåg dock att risken att målet tillfördes sakkunskap över&lt;br&gt;huvudet på parterna var avgörande och regeringen valde därför att avstå&lt;br&gt;från att föreslå medverkan av sakkunniga ledamöter i länsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dagsläget är det så att i de fall där behov av medicinsk expertis är&lt;br&gt;nödvändig har man möjlighet att förordna om sakkunnig läkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller förordnande av sakkunnig i psykiatrimål har det fram-&lt;br&gt;kommit att de olika länsrätterna förordnar om sakkunnig i mycket varier-&lt;br&gt;ande omfattning. Vidare har det framkommit att det ofta föreligger stor&lt;br&gt;överensstämmelse mellan chefsöverläkarens uppfattning och den sakkun-&lt;br&gt;niges uppfattning i målen. Det stora överensstämmelsen mellan&lt;br&gt;chefsöverläkarens uppfattning och den sakkunniges uppfattning i sakfrå-&lt;br&gt;gan kan leda till ett ifrågasättande av betydelsen av att en sakkunnig före-&lt;br&gt;kommer i psykiatrimålen. Det måste dock enligt regeringens mening vara&lt;br&gt;en rättssäkerhetsgaranti för den enskilde att en annan läkare än den som&lt;br&gt;har det yttersta behandlingsansvaret för honom eller henne far lämna sin&lt;br&gt;uppfattning i målet. Det kan också vara så att vetskapen om att ytterligare&lt;br&gt;en läkare kan komma att granska chefsöverläkarens ställningstagande i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;målet gör att chefsöverläkaren överväger sin uppfattning i målet mer&lt;br&gt;noggrant än om möjligheten att forordna om sakkunnig inte fanns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en samlad bedömning finns övervägande skäl för att huvudregeln&lt;br&gt;bör vara att sakkunnig skall förordnas i mål enligt LPT och LRV. Det&lt;br&gt;måste dock finnas undantag från huvudregeln att länsrätten skall förordna&lt;br&gt;sakkunnig. Länsrätten skall kunna underlåta att förordna sakkunnig om&lt;br&gt;det är obehövligt, t.ex. i de fall när länsrätten nyligen har prövat samma&lt;br&gt;fråga och inga nya omständigheter har tillkommit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill i sammanhanget notera att tillgång eller brist på lämp-&lt;br&gt;lig sakkunnig i princip inte kan anses vara ett sådant skäl som far avgöra&lt;br&gt;huruvida förordnande sker eller inte. Regeringen är dock medveten om&lt;br&gt;att problem inledningsvis kan komma att uppstå vid de domstolar som i&lt;br&gt;dag förordnar sakkunnig i ett fåtal mål eller där domsagan är mycke vid-&lt;br&gt;sträckt. Frågor om tillgång på sakkunniga faller inom Socialstyrelsens&lt;br&gt;ansvars område och regeringen utgår från att styrelsen kommer att ge&lt;br&gt;frågan nödvändig uppmärksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätten skall således även fortsättningsvis göra en bedömning i de&lt;br&gt;enskilda målet om sakkunnig skall förordnas. I dagsläget kan länsrätten&lt;br&gt;förordna om sakkunnig om det anses behövligt. Tvångspsykiatrikommit-&lt;br&gt;tén föreslog att en presumtion för att sakkunnig skall förordnas skulle&lt;br&gt;införas genom en bestämmelse om att sakkunnig skall förordnas om det&lt;br&gt;inte är obehövligt. Så som Stockholms tingsrätten anfört är det dock en-&lt;br&gt;ligt regeringens mening osäkert om den föreslagna formuleringen leder&lt;br&gt;till den åsyftade förändringen. För att säkerställa att förändringen kom-&lt;br&gt;mer till stånd skall i stället formuleringen vara den som Stockholms&lt;br&gt;tingsrätt föreslagit, dvs. att sakkunnig skall förordnas om det inte är up-&lt;br&gt;penbart obehövligt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.2 Partsställning för chefsöverläkare&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Chefsöverläkarens processuella ställning&lt;br&gt;bör inte förändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvångspsykiatrikommitténs förslag : Chefsöverläkaren skall få rätt&lt;br&gt;att överklaga domstolens beslut i mål enligt LPT och LRV. Vidare före-&lt;br&gt;slås att efter det att chefsöverläkaren anmält till länsrätten att beslutet kan&lt;br&gt;komma att överklagas, får läns- eller kammarrättens beslut inte verkstäl-&lt;br&gt;las förrän det vunnit laga kraft eller rätten underrättats om att chefsöver-&lt;br&gt;läkaren inte kommer att överklaga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Några remissinstanser tillstyrker kommitténs för-&lt;br&gt;slag i sin helhet, bl.a. Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i Göteborg&lt;br&gt;och Landstingsförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Majoriteten av instanserna, bl.a. Svenska Psykiatriska föreningen, Ad-&lt;br&gt;vokatsamfundet, Riksförbundet för social och mental hälsa (RSMH) och&lt;br&gt;Riksförbundet för frivilliga samhällsarbetare(RFS), är kritiska till försla-&lt;br&gt;get i sin helhet och pekar bl.a. på försämrade möjligheter till förtroende&lt;br&gt;mellan läkare och patient som en konsekvens av förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RSMH och RFS kritiserar särskilt förslaget om uppskjutande av verk-&lt;br&gt;ställighet av länsrättens dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätten i Stockholms län tillstyrker förslaget om överklaganderätt,&lt;br&gt;men avvisar förslaget om uppskjuten verkställighet av beslut. Länsrätten&lt;br&gt;menar att förslaget medför att man gör avkall på den grundläggande prin-&lt;br&gt;cipen att när tvångsvårdsförutsättningama brister i något avseende skall&lt;br&gt;tvångsvården upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Bestämmelserna i LPT och LRV&lt;br&gt;innebär att patienten kan överklaga vissa beslut av chefsöverläkaren men&lt;br&gt;att chefsöverläkaren inte far överklaga domstolens beslut. Att chefsöver-&lt;br&gt;läkaren inte har rätt att överklaga länsrättens beslut framgår av 33 § andra&lt;br&gt;stycket LPT.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 1 maj 1996 infördes en obligatorisk s.k. tvåpartsprocess i de all-&lt;br&gt;männa förvaltningsdomstolarna. Tvåpartsprocessen innebär att en för-&lt;br&gt;valtningsmyndighet är motpart om en enskild överklagar förvaltnings-&lt;br&gt;myndighetens beslut till allmän förvaltningsdomstol och att en förvalt-&lt;br&gt;ningsmyndighet vars beslut ändras av en förvaltningsdomstol som huvud-&lt;br&gt;regel kan överklaga domstolens beslut. Undantag från tvåpartsprocess&lt;br&gt;förekommer dock och det skall för de särskilda måltyper som är undan-&lt;br&gt;tagna finnas regler härom i den materiella speciallagstiftningen. Detta&lt;br&gt;gäller bl.a. mål enligt LPT och LRV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till Socialstyrelsens utredningsrapport till regeringen i december 1993&lt;br&gt;finns fogad en redogörelse för en enkätundersökning om chefsöverläkar-&lt;br&gt;nas uppfattning och erfarenheter av hur tillämpningen av LPT och LRV&lt;br&gt;fungerar i praktiken. En klar majoritet av chefsöverläkama uppgav att de&lt;br&gt;tar avstånd från att ges en motpartsroll i förhållande till patienten. Fyr-&lt;br&gt;tioen procent av chefsöverläkama ansåg det vara direkt olämpligt. Av&lt;br&gt;kommentarerna framkom att läkarna ansåg sig företräda patientens in-&lt;br&gt;tresse. Man ansåg att en motpartsroll skadar läkar-patientrelationen, hind-&lt;br&gt;rar en behandlingssträvan och är förvirrande för patienten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ge chefsöverläkaren överklaganderätt och fullt ut ställning av&lt;br&gt;motpart till patienten i processen talar att den allmänna utvecklingen i&lt;br&gt;domstolarna går mot att det skall vara en tvåpartsprocess och att detta&lt;br&gt;förhållande är en viktig beståndsdel i själva domstolsprocessen. En na-&lt;br&gt;turlig konsekvens av att frågor om psykiatrisk tvångsvård prövas och av-&lt;br&gt;görs av domstol är därför att chefsöverläkaren far ställning som motpart.&lt;br&gt;Ett led i en domstolsprövning är vidare möjligheten för båda parter att fa&lt;br&gt;överklaga ett beslut till högre instans. Detta är av vikt förutom för det&lt;br&gt;särskilda målet som är under prövning även för prejudikatbildningen.&lt;br&gt;Redan med nuvarande förfaranderegler har chefsöverläkaren dessutom&lt;br&gt;genom sin roll som sökande en partsställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som talar mot att chefsöverläkaren skall fa ställning som motpart&lt;br&gt;är att det är av största vikt att patienten och chefsöverläkaren har ett bra&lt;br&gt;förhållande till varandra. Chefsöverläkarens främsta uppgift är att försöka&lt;br&gt;fa patienten frisk så snart som möjligt och det är viktigt att patienten har&lt;br&gt;förtroende för honom. Det faktum att chefsöverläkaren inför domstolen&lt;br&gt;direkt framställs som patientens motpart kan skada förtroendet och sam-&lt;br&gt;arbetet dem emellan. Det vore enligt regeringens mening mycket olyck-&lt;br&gt;ligt om den förtroendefulla relationen mellan läkare och patient, som bl.a.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Psykiatriska Föreningen och RSMH talar om, ytterligare skulle&lt;br&gt;försvåras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis finner regeringen att de nackdelar med en över-&lt;br&gt;klaganderätt för chefsöverläkaren som ovan anförts klart överväger de&lt;br&gt;fördelar som skulle stå att vinna. Regeringen avvisar därför kommitténs&lt;br&gt;förslag i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen om förändringar vad avser verkställighet av länsrättens be-&lt;br&gt;slut blir således inte aktuella när det gäller chefsöverläkama.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.3 Åttadagarsregeln&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den tid inom vilken ett mål avseende en patient&lt;br&gt;som är dömd till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningspröv-&lt;br&gt;ning skall tas upp till avgörande i länsrätt skall förlängas till femton&lt;br&gt;dagar från den dag då ansökan eller skrivelsen med överklagandet&lt;br&gt;kom in till länsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvångspsykiatrikommitténs förslag: Överensstämmer med regering-&lt;br&gt;ens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De instanser som yttrat sig över denna fråga till-&lt;br&gt;styrker förslaget, eller lämnar det utan erinran, bl.a. Landstingsförbundet&lt;br&gt;och Riksåklagaren. Länsrätten i Stockholms län föreslår att förlängd&lt;br&gt;handläggningstid införs även i LPT-mål, och anser att tiden bör förlängas&lt;br&gt;till tio dagar i både LRV- och LPT-mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt 35 § andra stycket LPT skall&lt;br&gt;ett mål hos en länsrätt tas upp till avgörande inom åtta dagar från den dag&lt;br&gt;då ansökan eller skrivelsen med överklagandet kom in till länsrätten.&lt;br&gt;Länsrätten far förlänga denna tid, om det behövs ytterligare utredning&lt;br&gt;eller om någon annan särskild omständighet gör det nödvändigt. Denna&lt;br&gt;bestämmelse gäller med stöd av en hänvisning i 21 § LRV även mål en-&lt;br&gt;ligt LRV med undantag för mål om frigång. Vidare gäller enligt 22 §&lt;br&gt;andra stycket LRV att åklagaren, om det inte är uppenbart obehövligt,&lt;br&gt;skall beredas tillfälle att yttra sig i LRV-mål angående permission, fri-&lt;br&gt;gång och upphörande av vården beträffande den patientkategori som har&lt;br&gt;dömts till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regleringen har fatt mycket kritik såväl i den tidigare av Socialstyrel-&lt;br&gt;sen gjorda utvärderingen som i den av kommittén genomförda målunder-&lt;br&gt;sökningen eftersom regleringen ofta har lett till en mycket stor tidspress,&lt;br&gt;särskilt i LRV-mål där åklagaren skall höras. Samtidigt är en viktig prin-&lt;br&gt;cipiell utgångspunkt att mål som avser prövning av frågan om frihetsbe-&lt;br&gt;rövande måste prövas mycket skyndsamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns då skäl att diskutera olika alternativ till en annan utformning&lt;br&gt;av regelverket. Man kan tänka sig att ersätta kravet på avgörande inom&lt;br&gt;åtta dagar med ett krav på skyndsam handläggning i såväl LPT- som&lt;br&gt;LRV-mål i kombination med en åttadagarsregel i mål om permission och&lt;br&gt;konvertering. Ett annat sätt är att låta åttadagarsregeln kvarstå i nuvar-&lt;br&gt;ande omfattning i LPT-målen men begränsa kravet till skyndsam hand-&lt;br&gt;läggning i LRV-målen. Ett annat alternativ är att låta åttadagarsregeln&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gälla i LPT-målen och begränsas till vissa frågor angående permission i&lt;br&gt;LRV-målen samt att den allmänna regeln om skyndsam handläggning&lt;br&gt;tillämpas i övrigt. Vidare kan man tänka sig att ersätta åttadagarsregeln&lt;br&gt;med en regel som medger en längre frist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet LRV-mål gäller ansökan om permission eller prövning av en&lt;br&gt;anmälan om upphörande av vård. Vård med stöd av LRV ges generellt&lt;br&gt;sett under en längre period. I LRV-målen finns det därför ofta inte samma&lt;br&gt;behov av en lika snabb prövning som i LPT-målen. Det är som tidigare&lt;br&gt;har anförts också framfor allt när det gäller mål enligt LRV som åttada-&lt;br&gt;garsregeln innebär problem eftersom åklagaren inte har haft rimligt&lt;br&gt;rådrum, samt tid for att i förekommande fall informera målsäganden.&lt;br&gt;Detta innebär att det finns skäl som talar for att man skall ha olika regler i&lt;br&gt;LPT och LRV när det gäller handläggningstiden. Ett krav på skyndsam&lt;br&gt;handläggning skulle kunna tillämpas så att rätten i varje fall far ta ställ-&lt;br&gt;ning till hur snabbt ett avgörande måste fattas. Risken är emellertid att&lt;br&gt;tidsutdräkten innan ett avgörande fattas blir relativt lång när det inte från&lt;br&gt;början finns bestämt ett sista datum for avgörandet. Man bör därför enligt&lt;br&gt;regeringens mening inte använda sig enbart av ett krav på skyndsam&lt;br&gt;handläggning utan även fastställa en frist när målet skall vara avgjort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av ovanstående anser regeringen att övervägande skäl&lt;br&gt;talar for att åttadagarsregeln bör kvarstå när det gäller mål enligt LPT. En&lt;br&gt;mindre justering görs dock avseende mål rörande konvertering, vilket har&lt;br&gt;utvecklats i avsnitt 9.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller mål enligt LRV anser regeringen att en ny regel om&lt;br&gt;handläggningstiden bör införas. En regel med innebörden att handlägg-&lt;br&gt;ningen skall vara skyndsam är, som ovan anförts, alltför generell och man&lt;br&gt;bör i stället ha en regel med en angiven tidsfrist. För att möjliggöra att&lt;br&gt;åklagaren kan göra en utredning och i förekommande fall kontakta mål-&lt;br&gt;säganden innan han yttrar sig till länsrätten bör denna tidsfrist bestämmas&lt;br&gt;till femton dagar. Denna tidsfrist bör även gälla i mål om frigång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;15 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;V årdavgifter vid rättspsykiatrisk vård&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det finns för närvarande inte skäl att lämna&lt;br&gt;förslag om vårdavgifter vid rättspsykiatrisk vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvångspsykiatrikommitténs förslag: För varje dag som en försäkrad&lt;br&gt;bereds rättspsykiatrisk vård som brottspåföljd efter beslut av domstol,&lt;br&gt;skall sjukpenningen på begäran av den som svarar for vårdkostnaderna&lt;br&gt;minskas med 80 kr, dock högst med en tredjedel av sjukpenningens be-&lt;br&gt;lopp. Avgift for sjukhusvård enligt LRV far endast tas ut genom avdrag&lt;br&gt;från utgående pension, sjukbidrag eller sjukpenning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan&lt;br&gt;utom Riksförsäkringsverket (RFV), tillstyrker utredningens förslag. RFV&lt;br&gt;anför att verket inte finner skäl for att införa specialregler for den lilla&lt;br&gt;grupp som detta är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Enligt 26 § första stycket hälso-&lt;br&gt;och sjukvårdslagen (1982:763) får vårdavgifter tas ut av patienter enligt&lt;br&gt;grunder som landstinget eller kommunen bestämmer, i den mån inte an-&lt;br&gt;nat är särskilt föreskrivet. Någon inskränkande särreglering avseende&lt;br&gt;sluten psykiatrisk vård utan samtycker föreligger dock inte. Varken i&lt;br&gt;lagtext eller förarbeten anges hur stor avgiften skall vara. Varje sjuk-&lt;br&gt;vårdshuvudman har därför möjlighet att självständigt avgöra detta, vilket&lt;br&gt;medför vissa variationer över landet. Avgiften far dock uppgå till högst&lt;br&gt;80 kronor per vårddag. Detta innebär att avgiften självfallet inte kan an-&lt;br&gt;ses täcka kostnaderna för själva vården. I stället får den anses motsvara&lt;br&gt;kostnader för mat, hygien och andra kostnader som sparas in under sjuk-&lt;br&gt;husvistelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De som döms till fängelse betalar visserligen ingen avgift för kost och&lt;br&gt;logi. Någon avgift betalas inte heller av den som är intagen i kriminal-&lt;br&gt;vårdsanstalt och under den tiden erhåller rättspsykiatrisk vård. Det gäller&lt;br&gt;emellertid särskilda regler inom socialförsäkringen för dem som är häk-&lt;br&gt;tade eller intagna i kriminalvårdsanstalt. De får avdrag på sin pension och&lt;br&gt;är inte berättigade till sjukpenning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patienter som bereds psykiatrisk tvångsvård med stöd av LPT betalar&lt;br&gt;vårdavgift vid sjukhusvård precis som vid frivillig psykiatrisk vård enligt&lt;br&gt;HSL. Det är inte ovanligt att psykiatrisk tvångsvård övergår i frivillig&lt;br&gt;vård och det händer också att patienter därefter åter bereds tvångsvård&lt;br&gt;efter beslut om konvertering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En övervägande del av de som genomgår rättspsykiatrisk vård har in-&lt;br&gt;komster i form av pension, sjukbidrag eller sjukpenning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande de som uppbär sjukpenning har det genom en enkät som&lt;br&gt;tvångspsykiatrikommittén företagit framkommit att många patienter un-&lt;br&gt;der vårdtiden drar på sig stora vårdskulder eftersom de inte avsätter me-&lt;br&gt;del för att betala vårdavgiftema. Man har från sjukvårdsinrättningarna&lt;br&gt;framhållit att en bra lösning på problemet med stora vårdskulder skulle&lt;br&gt;vara att den vårdavgift som patienterna skall betala dras direkt från sjuk-&lt;br&gt;penningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett fåtal av dem som döms till rättspsykiatrisk vård saknar helt in-&lt;br&gt;komster eller har mycket små inkomster. Det förekommer härvid att&lt;br&gt;landstinget sätter ned vårdavgiften till 0 kr. Emellertid förekommer även&lt;br&gt;att landstingen debiterar vårdavgift, vilket leder till att den enskilde pati-&lt;br&gt;enten drar på sig stora vårdskulder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ovan angivna problem är enligt regeringens mening inte möjliga att&lt;br&gt;bortse från. Emellertid är det såsom påpekats av Riksförsäkringsverket av&lt;br&gt;vikt att i största möjliga utsträckning undvika att ha specialregler för&lt;br&gt;olika grupper av patienter. Socialförsäkringssystemet har vidare genom-&lt;br&gt;gått betydande förändringar efter det att kommittén avlämnat sitt delbe-&lt;br&gt;tänkande 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid regeringssammanträdet den 17 juni 1999 beslöt regeringen att en&lt;br&gt;särskild utredare skulle tillkallas för att göra en översyn av de bestäm-&lt;br&gt;melser inom socialförsäkringen som reglerar rätten till förmåner för tid&lt;br&gt;under vilken en försäkrad på det allmännas bekostnad vistas på en insti-&lt;br&gt;tution. I uppdraget ingår att kartlägga olika institutionsvistelsers inverkan&lt;br&gt;på de intagnas rätt till olika socialförsäkringsförmåner och de intagnas&lt;br&gt;skyldighet att betala avgift för uppehället. Utredaren skall också överväga&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vilka principer som skall ligga till grund för vad som bör gälla när en&lt;br&gt;person som har rätt till socialförsäkringsförmåner och som vistas på en&lt;br&gt;institution far sina levnadskostnader täckta av det allmänna utan att nå-&lt;br&gt;gon avgift debiteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget skall omfatta även de regler som behövs för att motverka att&lt;br&gt;intagna personer överkompenseras. Utredaren skall sträva efter att de&lt;br&gt;som har rätt till socialförsäkringsförmåner behandlas enhetligt i fråga om&lt;br&gt;inverkan av en institutionsvistelse på deras ekonomiska förhållanden.&lt;br&gt;Avsikten är emellertid inte att ändra sjukvårdshuvudmännens och kom-&lt;br&gt;munernas möjlighet att debitera en intagen avgift för uppehället vid vis-&lt;br&gt;telse på institution. Däremot kan utredaren överväga om det vore lämp-&lt;br&gt;ligt att i ökad utsträckning tillämpa avgiftsdebitering för att motverka&lt;br&gt;överkompensation vid institutionsvistelser på det allmännas bekostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I uppdraget ingår således att ta ställning till bl.a. den frågeställning som&lt;br&gt;ovan behandlats men i ett vidare sammanhang. Regeringen är därför inte&lt;br&gt;beredd att i dagsläget lämna några förslag utan avser att återkomma efter&lt;br&gt;det att utredaren redovisat sitt uppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;16 Kostnadsansvar för rättspsykiatrisk vård av&lt;br&gt;vissa utlänningar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Kostnadsansvaret för rättspsykiatrisk vård&lt;br&gt;bör tills vidare bli kvar hos sjukvårdshuvudmännen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvångspsykiatrikommitténs förslag: Landsting och kommuner skall&lt;br&gt;ha rätt till ersättning av staten för kostnader för rättspsykiatrisk vård av&lt;br&gt;utländska medborgare som vistas i Sverige utan att vara bosatta här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga instanser som yttrat sig tillstyrker utred-&lt;br&gt;ningens förslag. Statens Invandrarverk har dock vissa synpunkter på ruti-&lt;br&gt;nerna för utbetalning av ersättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Enligt 3, 3b och 4 §§ Hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdslagen 1982:763 är sjukvårdshuvudmännen skyldiga att vårda:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- svenska medborgare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- de som utan att vara svenska medborgare är bosatta i landet samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- de som faller inom rådets förordning (EEG nr 1408/71) om tillämp-&lt;br&gt;ningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller&lt;br&gt;deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen eller omfattas av&lt;br&gt;konventioner på området. Vidare är sjukvårdshuvudmännen skyldiga att&lt;br&gt;ge akut sjukvård åt alla som vistas i landet. Enligt 2 § lagen (1991:1129)&lt;br&gt;om rättspsykiatrisk vård skall reglerna om skyldighet att erbjuda hälso-&lt;br&gt;och sjukvård gälla även rättspsykiatrisk vård. Ersättning utges för hälso-&lt;br&gt;och sjukvård för den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän&lt;br&gt;försäkring, dvs. personer som är svenska medborgare och personer som&lt;br&gt;utan att vara svenska medborgare är bosatta i Sverige. Vidare följer av&lt;br&gt;EEG-förordningen och olika konventioner att ersättning för hälso- och&lt;br&gt;sjukvård utges till sjukvårdhuvudmännen för vissa utländska medborgare&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som vistas i Sverige. Ersättningen när det gäller senast nämnda utlän-&lt;br&gt;ningar avser emellertid i första hand endast akut sjukvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller utlänningar som omfattas av förordningen (1996:1357)&lt;br&gt;om statlig ersättning för hälso- och sjukvård till asylsökande ersätter sta-&lt;br&gt;ten enligt praxis landstingen för vårdkostnaderna för rättspsykiatrisk vård&lt;br&gt;trots att förordningen när det gäller personer över 18 år endast gäller akut&lt;br&gt;vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ovan sagda innebär att, i de fall då en person inte omfattas av&lt;br&gt;denna förordning far det enskilda landstinget stå för kostnaderna. Det far&lt;br&gt;vidare anses framgå av praxis att det är landstinget inom vars område ett&lt;br&gt;brott har begåtts av en utlänning som vistas i Sverige utan att vara bosatt&lt;br&gt;här och som överlämnas till rättspsykiatrisk vård som far bära kostnaden&lt;br&gt;för vården (Regeringens beslut den 7 december 1996, A95/136 IP).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När denna kategori utlänningar i stället döms till fängelse, och det där-&lt;br&gt;efter fattas beslut om att utlänningen skall beredas rättspsykiatrisk vård&lt;br&gt;står staten genom kriminalvården för vårdkostnaderna. Som ett argument&lt;br&gt;för att vederbörande sjukvårdshuvudman inte skall stå för vårdkostna-&lt;br&gt;derna vid rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning har&lt;br&gt;anförts att det inte är ansvarig läkare som avgör vårdtidens längd. Såväl&lt;br&gt;frågan om överlämnande till rättspsykiatrisk vård med särskild utskriv-&lt;br&gt;ningsprövning som frågan om vården skall upphöra i dessa fall beslutas i&lt;br&gt;stället av domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av en undersökning som utförts av tvångspsykiatrikommittén framgår&lt;br&gt;att det inte är någon vanlig företeelse att landstingen blir tvungna att stå&lt;br&gt;för vårdkostnaderna för rättspsykiatrisk vård av utlänningar som har&lt;br&gt;överlämnats till rättspsykiatrisk vård efter att ha begått brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare nämnts har regeringen tillsatt en kommitté med uppdrag&lt;br&gt;att utreda frågor om ansvar och påföljder för psykiskt störda lagöverträ-&lt;br&gt;dare. (dir 1999:39) Kommittén skall lämna förslag till en reformerad&lt;br&gt;reglering av det straffrättsliga ansvaret samt formerna för ingripanden&lt;br&gt;mot denna grupp av lagöverträdare. Reformen skall syfta till att åstad-&lt;br&gt;komma en ordning som innebär att psykiskt störda personer som begår&lt;br&gt;brott och som är straffrättsligt ansvariga också kan dömas till en påföljd&lt;br&gt;som tillgodoser kravet på ett rimligt ingripande med hänsyn till det be-&lt;br&gt;gångna brottet. Reformen syftar också till att psykiatrin inte skall bära ett&lt;br&gt;ansvar för straffrättsliga aspekter eller behovet av samhällsskydd under&lt;br&gt;längre tid än som motiveras av ett vårdbehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kommitténs uppdrag ligger att överväga såväl ansvarsfördelningen&lt;br&gt;för den rättspsykiatriska vården som att överväga dagens påföljdssystem&lt;br&gt;för psykiskt störda lagöverträdare. Regeringen vill därför inte nu lägga&lt;br&gt;förslag som innebär systemförändringar angående en mycket liten grupp,&lt;br&gt;mindre än tio personer årligen, utan avser att återkomma i denna fråga&lt;br&gt;genom ett mer samlat grepp med utgångspunkt från kommitténs betän-&lt;br&gt;kande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;17&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Ekonomiska konsekvenser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förslag som eventuellt kan komma att medföra något ökade offentliga&lt;br&gt;utgifter avser främst domstolarna, dels förslaget om att sakkunnig skall&lt;br&gt;förordnas om det inte är uppenbart obehövligt, dels prövningen av samt-&lt;br&gt;liga konverteringsbeslut. Vad avser sjukvårdshuvudmännen så kan för-&lt;br&gt;slaget om förlängning av förordnanden som stödperson till att gälla även&lt;br&gt;med fyra veckor efter det att tvångsvården upphört innebära en smärre&lt;br&gt;kostnadsökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller förslaget om sakkunniga kan regeringen konstatera att&lt;br&gt;det nu aktuella förslaget egentligen endast innebär en anpassning till hur&lt;br&gt;många länsrätter redan arbetar. Förslaget förväntas emellertid innebära&lt;br&gt;att kostnaderna för det samlade rättsväsendet ökar med ca 1 miljon kro-&lt;br&gt;nor per år. Regeringen avser därför att i budgetpropositionen för år 2001&lt;br&gt;överföra 1 miljon kronor från utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och&lt;br&gt;social omsorg till utgiftsområde 4 Rättsväsendet. Regeringen avser också&lt;br&gt;att på tilläggsbudget, i anslutning till budgetpropositionen, överföra 500&lt;br&gt;000 kronor från utgiftsområde 9 till utgiftsområde 4 för att på så sätt&lt;br&gt;täcka de ökade kostnader som förslaget beräknas åsamka rättsväsendet&lt;br&gt;under andra halvåret år 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad avser konverteringama är det i dagsläget svårbedömt vilken sam-&lt;br&gt;manlagd effekt som regeringens förslag kommer att ha på antalet mål i&lt;br&gt;länsrätten. De föreslagna reglerna torde innebära att antalet konverte-&lt;br&gt;ringar kommer att bli farre, eftersom regelverket runt konverteringama&lt;br&gt;ytterligare skärps. Samtidigt innebär förslaget att samtliga konverteringar&lt;br&gt;skall prövas av domstol. Huvudregeln kommer att vara att handlägg-&lt;br&gt;ningen skall vara skriftlig och att domstolen är domför med en lagfaren&lt;br&gt;domare i de fall endast konverteringsbeslutet underställs domstolens&lt;br&gt;prövning. Regeringens bedömning är att den sammanlagda effekten blir&lt;br&gt;marginell och avser att följa utvecklingen noga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande stödpersoner kan inledningsvis konstateras att de flesta&lt;br&gt;förslagen faller inom det lagstadgade ansvar som landstingen redan i dag&lt;br&gt;har. Förslaget om förlängning av förordanden som stödperson till att&lt;br&gt;gälla fyra veckor efter det att tvångsvården upphört kan medföra en viss&lt;br&gt;ökad kostnad. Regeringens bedömning är dock att denna kostnadsökning&lt;br&gt;är ytterst marginell och inte föranleder någon regleming.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;18&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;F örfattningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;18.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1128) om&lt;br&gt;psykiatrisk tvångsvård&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf är ny. Paragrafen, som utformats i enlighet med Lagrå-&lt;br&gt;dets förslag, innebär att det skall göras en rimlig avvägning mellan den&lt;br&gt;nytta som tvångsåtgärderna kan ha för patienten i förhållande till det in-&lt;br&gt;grepp i patientens självbestämmande och integritet som det innebär att&lt;br&gt;patienten mot sin vilja får genomgå en viss behandling. Framför allt bör&lt;br&gt;sådan medicinering undvikas som kan ge patienten bestående biverk-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket föreskrivs att tvånget måste utövas skonsamt och med&lt;br&gt;största möjliga hänsyn till patienten. Detta innebär bl.a. att stor hänsyn&lt;br&gt;skall tas till vilka biverkningar som patienten får av en viss medicin och&lt;br&gt;att det ibland kan vara lämpligt att välja en medicin med mindre biverk-&lt;br&gt;ningar även om den skulle ha mindre eller långsammare effekt på pati-&lt;br&gt;entens sjukdomstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid användning av tvångsåtgärder skall således en avvägning alltid gö-&lt;br&gt;ras i de avseenden som anges i denna paragraf. Bestämmelserna är till-&lt;br&gt;lämpliga vid all tvångsanvändning enligt lagen såsom t.ex. fastspänning,&lt;br&gt;avskiljning från övriga patienter, samt kroppsvisitation och ytlig kropps-&lt;br&gt;besiktning. Bestämmelsen är tillämplig inte bara under pågående tvångs-&lt;br&gt;vård utan också i de fall då åtgärder vidtas innan intagningsbeslut har&lt;br&gt;fattats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2b§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf är ny. Syftet med paragrafen, som har utformats i enlig-&lt;br&gt;het med Lagrådets förslag, är att betona att tvångsåtgärder far användas&lt;br&gt;endast om patienten inte kan förmås att frivilligt medverka till vård och&lt;br&gt;behandling. Det kan visserligen finnas situationer då patientens tillstånd&lt;br&gt;är sådant att tvångsåtgärder snabbt kan behöva tillgripas, men i de flesta&lt;br&gt;fall bör sådana åtgärder anstå till dess att patienten har fått sådan infor-&lt;br&gt;mation som han kan ta till sig och fått tillfälle att själv ha synpunkter på&lt;br&gt;den behandling som behövs. Detta förutsätter att patienten ges en indivi-&lt;br&gt;duellt anpassad information i frågan. Vad som avses med att informatio-&lt;br&gt;nen skall vara individuellt anpassad har utvecklats av regeringen i propo-&lt;br&gt;sitionen Stärkt patientinflytande (prop. 1998/99:4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid användning av tvångsåtgärder skall således en avvägning alltid gö-&lt;br&gt;ras i de avseenden som anges i denna paragraf. Bestämmelsen är tillämp-&lt;br&gt;lig vid sådana tvångsåtgärder som syftar till att genomföra vård eller vid&lt;br&gt;vårdåtgärder som genomförs med tvång. Frågan om användning av be-&lt;br&gt;handling som ger bestående allvarliga biverkningar t.ex. psykokirurgi,&lt;br&gt;eller behandling som kan upplevas som särskilt påfrestande eller integri-&lt;br&gt;tetskränkande, t.ex. elektrokonvulsiv behandling (ECT-behandling), har&lt;br&gt;utvecklats i den allmänna motiveringen, se avsnitt 11.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket 2 anges att patienten skall ha ett oundgängligt behov av&lt;br&gt;psykiatrisk vård som inte kan tillgodoses på annat sätt än att patienten är&lt;br&gt;intagen på en sjukvårdsinrättning för kvalificerad psykiatrisk dygnetrun-&lt;br&gt;tvård. Ändringen är inte avsedd att få till stånd en annan bedömning av&lt;br&gt;vårdbehovet än enligt nuvarande lag. Vårdbegreppet är detsamma som&lt;br&gt;används i lagen (1990:1404) om kommunernas betalningsansvar för viss&lt;br&gt;hälso- och sjukvård, och anledningen till ändringen är framför allt att&lt;br&gt;man i lagar som har anknytning till varandra bör använda sig av samma&lt;br&gt;begrepp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I punkten 3, som utformats i enlighet med Lagrådets förslag, anges att&lt;br&gt;som en förutsättning för tvångsvård skall gälla att patienten motsätter sig&lt;br&gt;vård eller det till följd av hans psykiska tillstånd finns grundad anledning&lt;br&gt;att anta att vården inte kan ges med hans samtycke. Lagrummet innebär&lt;br&gt;att det liksom hittills i vissa fall skall vara möjligt att besluta om tvångs-&lt;br&gt;vård även om patienten inte motsätter sig vård. På samma sätt som gäller&lt;br&gt;enligt nuvarande lag avses patienter som till följd av sin psykiska stör-&lt;br&gt;ning överhuvud taget inte kan uttala någon uppfattning i frågan. Vidare&lt;br&gt;patienter med allvarlig psykisk störning som vid upprepade tillfällen varit&lt;br&gt;intagna för tvångsvård på grund av att de inte frivilligt har kunnat sköta&lt;br&gt;sin behandling på ett tillfredsställande sätt. Finns det grundad anledning&lt;br&gt;att anta att en patient kort tid efter påbörjande av vården kommer att av-&lt;br&gt;bryta vården om den ges frivilligt kan man också besluta om tvångsvård.&lt;br&gt;Avsikten med lagändringen är således att ge ökade möjligheter att beakta&lt;br&gt;patientens tidigare agerande och därigenom uppnå att patienten får den&lt;br&gt;vård han behöver. Det skall dock understrykas att utgångspunkten&lt;br&gt;givetvis även i fortsättningen skall vara att man så långt det är möjligt&lt;br&gt;respekterar patientens inställning i vårdfrågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen innebär att tredje stycket upphävs. Ändringen är föranledd av&lt;br&gt;förändringarna rörande reglerna om övergång från frivillig vård till&lt;br&gt;tvångsvård (konvertering). Av kommentaren till 11 § framgår sålunda att&lt;br&gt;vårdintyg skall kunna utfärdas på vårdavdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första meningen motsvarar 6 § första stycket andra meningen i nuvar-&lt;br&gt;ande lag, i övrigt är paragrafen ny. Den reglerar när tvång får användas&lt;br&gt;innan beslut om intagning har fattats. För närvarande saknas sådana reg-&lt;br&gt;ler och vårdpersonalen måste då stödja sig på brottsbalkens regler om&lt;br&gt;straffrihet vid nöd, nödvärn och laga befogenhet när de tvingas tillgripa&lt;br&gt;tvång mot patienten. Bestämmelsen ger vårdpersonalen rätt att ingripa&lt;br&gt;med tvång om andra åtgärder inte är tillräckliga. Det kan gälla t.ex. att&lt;br&gt;med fysiskt tvång hålla fast en patient som vill lämna vårdinrättningen&lt;br&gt;eller som angriper personal eller medpatienter. Någon utvidgning av&lt;br&gt;möjligheten att använda tvång är inte avsedd. Avsikten är endast att i&lt;br&gt;LPT reglera personalens befogenheter när det gäller användning av tvång&lt;br&gt;i stället för att vara hänvisad till brottsbalkens regler om straffrihet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket klargörs att de regler om kroppsvisitering och ytlig&lt;br&gt;kroppsbesiktning som finns i LPT gäller så snart ett kvarhållningsbeslut&lt;br&gt;har fattats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf är ny. Den avser liksom föregående paragraf situationer&lt;br&gt;innan dess att ett intagningsbeslut har fattats och gäller fastspänning, av-&lt;br&gt;skiljande och tvångsbehandling. För att dessa tvångsåtgärder skall fa an-&lt;br&gt;vändas förutsätts i princip att ett beslut om intagning har fattats. Det är&lt;br&gt;emellertid inte ovanligt att det på en vårdinrättning uppkommer akuta&lt;br&gt;situationer efter det att ett kvarhållningsbeslut har fattats till dess att&lt;br&gt;chefsöverläkaren har beslutat om intagning. Under denna tid far vårdper-&lt;br&gt;sonalen endast hindra patienten att lämna vårdinrättningen men far därut-&lt;br&gt;över inte använda sig av något tvång mot patienten med stöd av LPT. Om&lt;br&gt;tvång utöver vad som är tillåtet enligt kvarhållningsrätten måste användas&lt;br&gt;är det brottsbalkens regler om straffrihet vid nöd och nödvärn som perso-&lt;br&gt;nalen kan stödja sig på. Den föreslagna bestämmelsen ger en legitimerad&lt;br&gt;läkare rätt att besluta om kortvarig fastspänning med bälte eller om att&lt;br&gt;patienten kortvarigt skall hållas avskild från övriga patienter enligt de&lt;br&gt;regler som gäller när patienten har tagits in för vård på sjukvårdsinrätt-&lt;br&gt;ning. Det kan vara fråga om en patient som uppträder mycket aggressivt&lt;br&gt;och som inte går att lugna genom samtal eller andra mindre ingripande&lt;br&gt;åtgärder. Vidare ger bestämmelsen personalen rätt att ge patienten be-&lt;br&gt;handling, om det finns en överhängande fara för patientens liv eller hälsa.&lt;br&gt;Det kan vara fråga om att t.ex. ge lugnande medel till en mycket orolig&lt;br&gt;patient eller insulin till en diabetessjuk patient. Genom att ange att det är&lt;br&gt;legitimerad läkare som kan fatta beslut om tvångsåtgärder enligt denna&lt;br&gt;paragraf undantas AT-läkare från den rätten. Skälet är att det är frågan&lt;br&gt;om mycket integritetskränkande åtgärder som endast läkare med legiti-&lt;br&gt;mation bör kunna besluta om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6b§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 6 § i den tidigare lydelsen, dock med det undanta-&lt;br&gt;get att första stycket andra meningen återfinns i 6 § i dess nu föreslagna&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf avser övergång från frivillig vård till tvångsvård&lt;br&gt;(konvertering). Det s.k. farerekvisitet finns kvar som en förutsättning för&lt;br&gt;konvertering. Vidare införs en tvåläkarprövning. En läkare på vårdinrätt-&lt;br&gt;ningen skall kunna skriva ett vårdintyg och därefter är det chefsöverläka-&lt;br&gt;ren som skall besluta om intagning av patienten. Enligt 39 § i lagförslaget&lt;br&gt;är chefsöverläkarens möjlighet att delegera sådana beslut begränsad.&lt;br&gt;Uppdrag far endast lämnas till en erfaren läkare med specialistkompetens&lt;br&gt;inom någon gren av psykiatrin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om tvångsvård skall enligt andra stycket fattas senast 24&lt;br&gt;timmar efter det att vårdintyg har utfärdats. Vidare anges att de regler om&lt;br&gt;användning av fysiskt tvång och andra tvångsåtgärder som gäller för ti-&lt;br&gt;den innan beslut om intagning enligt 3 § har fattats kan tillämpas när en&lt;br&gt;patient kvarhålls för prövning av frågan om konvertering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innebär att ett beslut om övergång från frivillig vård till&lt;br&gt;tvångsvård skall underställas länsrätten skyndsamt och senast dagen efter&lt;br&gt;beslutet. Detta innebär att ett konverteringsbeslut alltid skall underställas&lt;br&gt;länsrättens prövning och prövas i sak av länsrätten, således även i de fall&lt;br&gt;då patienten vid tidpunkten for länsrättens prövning vårdas frivilligt eller&lt;br&gt;har skrivits ut från sjukvårdsinrättningen. Anser chefsöverläkaren att vår-&lt;br&gt;den skall fortsätta skall han inom fyra dagar från konverteringsbeslutet&lt;br&gt;ansöka hos länsrätten om detta. Länsrätten skall alltid pröva själva kon-&lt;br&gt;verteringsbeslutet. Det gäller även om ansökan om fortsatt tvångsvård har&lt;br&gt;getts in. Inget hindrar dock att frågan om vården skall fortsätta prövas&lt;br&gt;samtidigt med konverteringsfrågan. Såsom framgår av forslaget till till-&lt;br&gt;lägg i 35 § finns möjligheter till undantag från åttadagarsregeln då läns-&lt;br&gt;rätten har att pröva både ett konverteringsbeslut och frågan om fortsatt&lt;br&gt;tvångsvård beträffande samma patient.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De justeringar som har gjorts i andra stycket följer av att bestämmelserna&lt;br&gt;om övergång från frivillig vård till tvångsvård enligt 11 och 12 §§ har&lt;br&gt;ändrats. Ändring, som utformats i enlighet med Lagrådets förslag, inne-&lt;br&gt;bär dock ingen ändring i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen föreskrivs att en vårdplan skall upprättas snarast efter att&lt;br&gt;patienten har tagits in for behandling. Att begreppet vårdplan används i&lt;br&gt;stället for behandlingsplan, som används i nuvarande lagreglering, inne-&lt;br&gt;bär ett tydliggörande av att planen skall omfatta inte bara den medicinska&lt;br&gt;behandlingen utan även omvårdnad samt i många fall insatser från social-&lt;br&gt;tjänsten. I vårdplanen skall redovisas de behandlingsåtgärder och andra&lt;br&gt;insatser som behövs for att syftet med tvångsvården skall uppnås och for&lt;br&gt;att behandlingsresultatet och de andra insatser som genomförts skall&lt;br&gt;kunna kvarstå efter vårdens upphörande. Liksom hittills skall samråd ske&lt;br&gt;med patienten. När det gäller samråd med närstående har den ändringen&lt;br&gt;gjorts i förhållande till nuvarande lag att presumtionen skall vara att sam-&lt;br&gt;råd skall ske med närstående. Endast om det är olämpligt kan samråd&lt;br&gt;med närstående underlåtas. Det måste avgöras från fall till fall när det är&lt;br&gt;olämpligt att samråda med närstående. En sådan situation kan vara att&lt;br&gt;patienten och de närstående är i konflikt med varandra eller att patienten&lt;br&gt;motsätter sig att kontakt tas med de närstående. Som Lagrådet påpekat&lt;br&gt;blir möjligheterna till samråd, på grund av bestämmelserna om sjuk-&lt;br&gt;vårdssekretess, inte så stora i de fall då samtycke inte kunnat erhållas från&lt;br&gt;patienten. I de fall då patienten saknar förmåga att ge uttryck for sin in-&lt;br&gt;ställning skall dock chefsöverläkaren pröva om sekretesslagens bestäm-&lt;br&gt;melser möter hinder mot att samråd sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid vilken tidpunkt en vårdplan skall upprättas, vad som bör framgå av&lt;br&gt;vårdplanen och hur ofta den bör följas upp och revideras m.m. har ut-&lt;br&gt;vecklats i den allmänna motiveringen, se avsnitt 11.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens andra stycke åläggs chefsöverläkaren en skyldighet att&lt;br&gt;undersöka om patienten har behov av stöd från socialtjänsten. Man kan&lt;br&gt;därvid utgå ifrån att kontakter kommer att behöva tas med socialtjänsten.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör noteras att det finns en sekretessbrytande bestämmelse i 43 § Prop. 1999/2000:44&lt;br&gt;denna lag som möjliggör att sådana kontakter sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande kravet på samråd med närstående har på motsvarande sätt&lt;br&gt;som i 16 § den ändringen gjorts, att presumtionen skall vara att samråd&lt;br&gt;skall ske med närstående och att samråd således endast kan underlåtas om&lt;br&gt;det är olämpligt. Vad gäller frågan om sekretess hänvisas det till kom-&lt;br&gt;mentaren till 16 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller ett förtydligande av vilka åtgärder som personalen&lt;br&gt;far vidta. Bestämmelsen ger således vårdpersonalen rätt att använda det&lt;br&gt;fysiska tvång som är nödvändigt för att hindra patienten att lämna vårdin-&lt;br&gt;rättningens område eller den del av vårdinrättningens område där han&lt;br&gt;skall vistas samt för att upprätthålla ordningen på vårdinrättningen eller&lt;br&gt;för att tillgodose säkerheten i vården. Det som föreskrivs i denna paragraf&lt;br&gt;motsvarar vad som enligt 6 § gäller innan intagningsbeslut har fattats. I&lt;br&gt;brottsbalken ges bestämmelser om straffrättsligt ansvar för den som an-&lt;br&gt;vänder mer tvång än vad som är medgivet med hänsyn till omständighe-&lt;br&gt;terna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen behandlar kroppsvisitering och kroppsbesiktning. I paragrafen&lt;br&gt;har tagits bort de bestämmelser som behandlar när sådana åtgärder får&lt;br&gt;ske. Anledningen härtill är att det i 6 § lagförslaget har tagits in en be-&lt;br&gt;stämmelse om att kroppsvisitering och kroppsbesiktning får ske redan&lt;br&gt;före intagningsbeslutet och nu ifrågavarande bestämmelse behandlar en-&lt;br&gt;dast dessa åtgärder under pågående tvångsvård. I förekommande fall kan&lt;br&gt;kroppsvisitering och kroppsbesiktning således ske när en patient kommer&lt;br&gt;till sjukvårdsinrättningen eller den del av vårdinrättningen där han skall&lt;br&gt;vistas eller när patienten återkommer dit efter permission eller annan&lt;br&gt;vistelse utanför vårdinrättningen eller under vistelsen på vårdinrätt-&lt;br&gt;ningen. Enligt sista meningen i andra stycket nuvarande lag skall ett&lt;br&gt;vittne om möjligt närvara vid kroppsbesiktning och kroppsvisitering.&lt;br&gt;Denna bestämmelse bör finnas kvar i denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket i gällande lag finns bestämmelser som avser att be-&lt;br&gt;gränsa den kränkning som kroppsbesiktning och kroppsvisitering inne-&lt;br&gt;bär. Dessa bestämmelser har i förslaget tagits bort, eftersom en allmän&lt;br&gt;regel om begränsning av tvång och hänsynstagande mot patienten vid&lt;br&gt;användande av tvång har tagits in i 2 a §, och denna bestämmelse är till-&lt;br&gt;lämplig även vid här diskuterade åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att ge patienten tillstånd till vistelse utanför sjukvårdsinrätt-&lt;br&gt;ningens område under en viss del av vårdtiden (permission) skall finnas&lt;br&gt;kvar. Förslaget innebär att permission kan ges för visst tillfälle eller för&lt;br&gt;vissa återkommande tillfällen. Tillståndet far också ges för en längre pe-&lt;br&gt;riod, om det finns särskilda skäl att anta att åtgärden är angelägen för att&lt;br&gt;förbereda att tvångsvården upphör. Det skall således inte längre vara&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;möjligt att ge tillstånd till vistelse utanför vårdinrättningens område till&lt;br&gt;vårdtidens slut. Däremot skall det firmas möjlighet till permission i fall&lt;br&gt;där en längre permission i slutet av vårdtiden är angelägen för att förbe-&lt;br&gt;reda att tvångsvården upphör. Genom att ange att särskilda skäl skall&lt;br&gt;föreligga markeras att det är fråga om situationer som avviker från det&lt;br&gt;normala. Förutsättningen för att kunna ge permission under längre tid i&lt;br&gt;slutet av tvångsvårdstiden är att det skall föreligga en rimligt förutsägbar&lt;br&gt;prognos att tvångsvården efter permissionstidens utgång kan upphöra. En&lt;br&gt;sådan prognos bör därför inte kunna ställas om tidsperspektivet är längre&lt;br&gt;än flera månader. Det kan dock tänkas uppstå situationer då en förläng-&lt;br&gt;ning av tvångsvården är oundgängligen nödvändig. I dessa fall kan också&lt;br&gt;permissionstiden förlängas utan att patienten först återintas på sjukvårds-&lt;br&gt;inrättningen. Det bör dock understrykas att nuvarande system med pati-&lt;br&gt;enter som ges permission till vårdtidens slut inte längre far förekomma.&lt;br&gt;Permission kan således ges för visst tillfälle och viss tid (timmar, dagar&lt;br&gt;eller veckor), dels för återkommande tillfällen och viss tid, t.ex. dag, natt-&lt;br&gt;eller helgpermission i samband med dag-, natt- resp, veckovård. Alla&lt;br&gt;permissioner skall tidsbestämmas. Att tidsbestämma permissionen så att&lt;br&gt;permissionstiden löper längre fram än vad som följer av bestämmelserna&lt;br&gt;om längsta tillåtna vårdtid är inte tillåtet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har haft synpunkter på utformning av lagtexten och föreslagit&lt;br&gt;att uttrycket ”en längre period” förslagsvis kunde bytas ut mot uttrycket&lt;br&gt;”en bestämd period”. Det av Lagrådet föreslagna uttrycket riskerar dock&lt;br&gt;att leda tanken fel då alla permissioner skall tidsbestämmas och uttrycker&lt;br&gt;inte att det faktiskt är fråga om permissioner under en längre period. Den&lt;br&gt;av Lagrådet föreslagna ändringen bör därför inte genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patienten bör kunna ges permission för att sköta om vissa personliga&lt;br&gt;angelägenheter och för att möjliggöra socialt rehabiliterande insatser som&lt;br&gt;är nödvändiga för att tvångsvården skall upphöra, t.ex. för att förbereda&lt;br&gt;ett särskilt boende. Permission bör också kunna medges för att patienten&lt;br&gt;successivt skall anpassa sig till ett liv utanför vårdinrättningen och möj-&lt;br&gt;liggöra bedömningar av patientens anpassningsförmåga i samhället. Som&lt;br&gt;ytterligare förutsättning för att chefsöverläkaren skall kunna fatta beslut&lt;br&gt;om permission har det uppställts ett krav på att det står i överensstäm-&lt;br&gt;melse med vårdplanen. Skälen härför har utvecklats i avsnitt 12, vartill&lt;br&gt;det hänvisas. Paragrafens andra stycke motsvarar innehållet i den nu upp-&lt;br&gt;hävda 26 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf är ny. Fösta stycket första meningen motsvarar 25 §&lt;br&gt;andra stycket i tidigare lydelse. I andra meningen finns angivet vilka sär-&lt;br&gt;skilda villkor som kan föreskrivas i samband med att permission ges.&lt;br&gt;Dessa villkor, förutom det sista, anges nu i 6 § förordningen (1991:1472)&lt;br&gt;om psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård. Som Lagrådet påpe-&lt;br&gt;kat är dock dessa villkor av en sådan betydelse att de bör återfinnas i&lt;br&gt;lagen och inte i förordningen. I sista strecksatsen anges att även annat&lt;br&gt;villkor som är nödvändigt eller följer av vårdplanen kan föreskrivas vid&lt;br&gt;permission. Exempel på sådana villkor skulle kunna vara att patienten är&lt;br&gt;skyldig att ta emot besök i bostaden av företrädare för hälso- och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sjukvården eller socialtjänsten, eller skyldighet att följa föreskrifter om&lt;br&gt;daglig sysselsättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen görs ett tillägg, som utformats i enlighet med Lagrådets för-&lt;br&gt;slag, i förhållande till de nuvarande reglerna som innebär att tvångsvår-&lt;br&gt;den upphör först när beslut om avvisning, utvisning eller utlämning har&lt;br&gt;verkställts. Tillägget är endast ett förtydligande och skall inte innebära&lt;br&gt;någon saklig förändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf behandlar patientens rätt till att fa en stödperson utsedd.&lt;br&gt;Chefsöverläkarens informationsskyldighet gentemot patienten om dennes&lt;br&gt;rätt till stödperson har flyttats från 48 §, vilken innehåller bestämmelser&lt;br&gt;om olika frågor som chefsöverläkaren skall informera om. Syftet är att&lt;br&gt;bestämmelserna om stödperson skall samlas på ett ställe.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens tredje stycke finns en nyhet i förhållande till nuvarande&lt;br&gt;lagstiftning, nämligen att uppdraget som stödperson skall kunna fortgå&lt;br&gt;under fyra veckor efter tvångsvårdens avslutande, om patienten och stöd-&lt;br&gt;personen samtycker till det. Såväl när tvångsvården avslutas direkt efter&lt;br&gt;vård på sjukvårdsinrättning som när vårdperioden avslutas med en tids&lt;br&gt;permission skall således stödpersonen kunna ha kvar sitt uppdrag fyra&lt;br&gt;veckor efter vårdens avslutande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket punkten 2 har justerats på grund av att nuvarande 6 § be-&lt;br&gt;tecknas som 6 b §. Tredje stycket, som är nytt, innebär att chefsöverläka-&lt;br&gt;ren vid sin anmälan till patientnämnden skall ange patientens inställning i&lt;br&gt;frågan om stödperson. Patientnämnden skall därefter om oklarhet fortfa-&lt;br&gt;rande råder om patientens inställning vara skyldig att kontakta patienten&lt;br&gt;eller patientens kontaktperson eller motsvarande på sjukhuset för att fa&lt;br&gt;veta patientens inställning i frågan om stödperson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf är ny. Paragrafen innebär att om patienten så önskar och&lt;br&gt;stödpersonen samtycker därtill skall socialnämnden i den kommun där&lt;br&gt;patienten är folkbokförd underrättas om att patienten önskar att stödper-&lt;br&gt;sonsuppdraget skall övergå till att vara ett uppdrag som kontaktperson&lt;br&gt;enligt socialtjänstlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den justering som har gjorts i första stycket följer av att nuvarande 6 §&lt;br&gt;betecknas som 6 b §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den justering som har gjorts i första stycket ljärde punkten följer av att&lt;br&gt;26 § upphävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens andra stycke har en ändring gjorts. Som framgår av den&lt;br&gt;föreslagna ändringen i 12 § infors ett krav på att konverteringsbeslut skall&lt;br&gt;underställas länsrättens prövning. I de situationer där, beträffande samma&lt;br&gt;patient, både ett konverteringsbeslut underställs länsrättens prövning och&lt;br&gt;en ansökan om medgivande till fortsatt tvångsvård ges in kan länsrätten&lt;br&gt;komma att, på grund av tidsfristen om åtta dagar, tvingas till att hålla två&lt;br&gt;förhandlingar inom några dagar. Detta synes omotiverat. Därför införs en&lt;br&gt;möjlighet till undantag från åttadagarsregeln så att länsrätten ges möjlig-&lt;br&gt;het att vid ett och samma tillfälle pröva bägge frågorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det tillägg som gjorts har tillkommit efter förslag från Lagrådet. I de fall&lt;br&gt;ett konverteringsbeslut enligt 12 § första stycket inte följs av en ansökan&lt;br&gt;om tillstånd till fortsatt vård skall länsrätten ha möjlighet att pröva målet&lt;br&gt;utan att behöva hålla muntlig förhandling. Om patienten däremot påkallar&lt;br&gt;muntlig förhandling måste länsrätten hålla en sådan eller om länsrätten i&lt;br&gt;annat fall finner skäl for det. Som framgår av förslaget till lag om ändring&lt;br&gt;i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar blir länsrätten&lt;br&gt;domfor med en lagfaren domare vid prövning av dessa mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens andra stycke har ändrats på det sättet att presumtionen skall&lt;br&gt;vara att länsrätten skall höra sakkunnig vid muntlig förhandling enligt&lt;br&gt;denna lag. Endast i de fall det är uppenbart obehövligt kan länsrätten un-&lt;br&gt;derlåta att forordna en sakkunnig. Länsrätten måste göra en bedömning i&lt;br&gt;det enskilda målet om det är uppenbart obehövligt att höra sakkunnig. I&lt;br&gt;de fall där länsrätten prövat samma fråga endast en kort tid tillbaka och&lt;br&gt;det inte har framkommit några nya omständigheter kan det som regel an-&lt;br&gt;ses som uppenbart obehövligt att höra sakkunnig i målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen behandlar chefsöverläkarens delegationsmöjligheter beträf-&lt;br&gt;fande uppgifter enligt lagen. De inskränkningar i dessa möjligheter som&lt;br&gt;finns enligt nuvarande lag har utökats till att avse även beslut enligt 11 § i&lt;br&gt;lagförslaget om övergång från frivillig vård till tvångsvård. Punkt 1 har&lt;br&gt;justerats på grund av att nuvarande 6 § betecknas som 6 b §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefsöverläkarens informationsskyldighet gentemot patienten om dennes&lt;br&gt;rätt till stödperson har flyttats till 30 § från 48 §, vilken innehåller be-&lt;br&gt;stämmelser om olika frågor som chefsöverläkaren skall informera om.&lt;br&gt;Syftet är att bestämmelserna om stödperson skall samlas på ett ställe.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna anges att lagen träder i kraft den 1 juli 2000. Principen är att de&lt;br&gt;nya föreskrifterna, med vissa undantag, skall tillämpas fullt ut såväl när&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fråga uppkommer efter ikraftträdandet om intagning på sjukvårdsinrätt-&lt;br&gt;ning för psykiatrisk tvångsvård som när det gäller patienter som vid&lt;br&gt;ikraftträdandet är föremål för vård enligt nu gällande föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelsen i denna punkt, som utformats i enlighet med&lt;br&gt;Lagrådets förslag, innebär att ett vårdintyg som har utfärdats enligt äldre&lt;br&gt;föreskrifter under vissa förutsättningar kan användas som underlag för ett&lt;br&gt;beslut om intagning på en sjukvårdsinrättning för psykiatrisk tvångsvård.&lt;br&gt;Ett intagningsbeslut kan således under förutsättning att vårdintyg&lt;br&gt;utfärdats den 30 juni 2000 fattas senast den 4 juli 2000 eftersom intyget&lt;br&gt;vid beslutsfattandet inte far vara äldre än fyra dagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett tillstånd avser vistelse utanför sjukvårdsinrättningens område un-&lt;br&gt;der återstoden av vårdtiden gäller som yttersta gräns för tillståndets gil-&lt;br&gt;tighetstid den enligt de äldre föreskrifterna längsta medgivna vårdtiden.&lt;br&gt;Ett beslut om permission under återstoden av vårdtiden kan således under&lt;br&gt;förutsättning att det fattats den 30 juni 2000 vara giltigt längst till och&lt;br&gt;med den 31 december 2000. För en patient som vid ikraftträdandet har&lt;br&gt;permission under återstoden av vårdtiden enligt de äldre föreskrifterna&lt;br&gt;förutsätts således att, om vården bör fortsätta efter den 31 december&lt;br&gt;2000, chefsöverläkaren ansöker hos länsrätten om fortsatt tvångsvård. I&lt;br&gt;annat fall skall tvångsvården upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;18.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1129) om&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf är ny. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets&lt;br&gt;förslag och har samma innebörd som den föreslagna nya 2 a § LPT, var-&lt;br&gt;till det hänvisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2b§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf är ny. Paragrafen har samma innebörd som den före-&lt;br&gt;slagna nya 2 b § LPT, vartill det hänvisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ändring som har gjorts i förhållande till nuvarande lag är att första&lt;br&gt;stycket punkten 3 på Lagrådets förslag har ändrats på motsvarande sätt&lt;br&gt;som 3 § förslaget till LPT vad gäller frågan om samtycke till vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ändring som har gjorts, och som utformats i enlighet med Lagrådets&lt;br&gt;förslag, är att det införts en hänvisning till bestämmelserna i LPT om&lt;br&gt;fastspänning, avskiljande och behandling innan beslut om intagning&lt;br&gt;fattats. I övrigt har endast redaktionella ändringar gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 §&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har motsvarande innehåll som i den föreslagna nya lydelsen&lt;br&gt;av 25 § LPT. I fråga om de särskilda villkor som kan uppställas vid vis-&lt;br&gt;telse utanför vårdinrättningen har en hänvisning gjorts till den nya 25 a §&lt;br&gt;LPT. De villkor som kan föreskrivas vid permission enligt 9 § LRV är&lt;br&gt;således samma som vid permission enligt bestämmelserna i LPT.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen ges bestämmelser om permission för de som genomgår&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård efter beslut enligt 31 kap. 3 § brottsbalken om sär-&lt;br&gt;skild utskrivningsprövning. Förslaget innebär att permission kan ges för&lt;br&gt;visst tillfälle eller för vissa återkommande tillfällen. Tillståndet far också&lt;br&gt;ges för en längre period, om det finns särskilda skäl att anta att åtgärden&lt;br&gt;är angelägen för att förbereda att tvångsvården upphör. Det skall således&lt;br&gt;inte längre vara möjligt att ge tillstånd till vistelse utanför vårdinrättning-&lt;br&gt;ens område till vårdtidens slut. Däremot skall det finnas möjlighet till&lt;br&gt;permission i fall där en längre permission i slutet av vårdtiden är angelä-&lt;br&gt;gen för att förbereda att tvångsvården upphör. Genom att ange att sär-&lt;br&gt;skilda skäl skall föreligga markeras att det är fråga om situationer som&lt;br&gt;avviker från det normala. Förutsättningen för att kunna ge permission&lt;br&gt;under längre tid i slutet av tvångsvårdstiden är att det skall föreligga en&lt;br&gt;rimligt förutsägbar prognos att tvångsvården efter permissionstidens ut-&lt;br&gt;gång kan upphöra. Vid vård enligt LRV med särskild utskrivningspröv-&lt;br&gt;ning torde permissioner i slutet av vårdtiden komma att förekomma i&lt;br&gt;större utsträckning än vid LPT-vård eller LRV-vård utan särskild ut-&lt;br&gt;skrivningsprövning. Permissionstiden torde också komma att bli längre.&lt;br&gt;Dessa patienter har många gånger mycket långa vårdtider. Detta i före-&lt;br&gt;ning med att många också har missbruksproblem samt att de ofta bedöms&lt;br&gt;som farliga gör att samhällsskyddet gör sig starkt gällande. Att permis-&lt;br&gt;sionerna torde komma att bli längre för denna patientgrupp än för övriga&lt;br&gt;beror således på att det kommer att krävas en tämligen lång uppföljning&lt;br&gt;för att man skall kunna avgöra om utskrivning kan ske. En längre permis-&lt;br&gt;sion vid det förväntade slutet av vårdtiden kan därför vara nödvändigt. På&lt;br&gt;samma sätt som avsikten är med permissionsreglema enligt LPT bör&lt;br&gt;dock prognosen vara att patienten kan skrivas ut vid permissionstidens&lt;br&gt;utgång. Det kan dock tänkas uppstå situationer då en förlängning av&lt;br&gt;tvångsvården och permissionstiden, utan att patienten först återintas på&lt;br&gt;sjukvårdsinrättnignen, utöver denna tid är oundgängligen nödvändig. Det&lt;br&gt;bör dock understrykas att nuvarande system med patienter som ges per-&lt;br&gt;mission till vårdtidens slut inte längre får förekomma. Avsikten är således&lt;br&gt;att permissioner huvudsakligen skall ges för vissa avgränsade tillfällen.&lt;br&gt;Permission bör således kunna ges för visst tillfälle och viss tid (timmar,&lt;br&gt;dagar eller veckor), dels för återkommande tillfällen och viss tid, t.ex.&lt;br&gt;dag-, natt- eller helgpermission i samband med dag-, natt- resp, vecko-&lt;br&gt;vård. Alla permissioner skall tidsbestämmas. Att tidsbestämma permis-&lt;br&gt;sionen så att permissionstiden löper längre fram än vad som följer av be-&lt;br&gt;stämmelserna om längsta tillåtna vårdtid är inte tillåtet. Patienten bör&lt;br&gt;kunna ges permission för att sköta om vissa personliga angelägenheter&lt;br&gt;och för att möjliggöra socialt rehabiliterande insatser som är nödvändiga&lt;br&gt;för att tvångsvården skall upphöra, t.ex. för att förbereda ett särskilt bo-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ende. Permission bör också kunna medges för att patienten successivt&lt;br&gt;skall anpassa sig till ett liv utanför vårdinrättningen och möjliggöra be-&lt;br&gt;dömningar av patientens anpassningsförmåga i samhället. Som ytterligare&lt;br&gt;förutsättning för att länsrätten skall kunna fatta beslut om permission har&lt;br&gt;det uppställts ett krav på att det står i överensstämmelse med vårdplanen.&lt;br&gt;Skälet härför har utvecklats i avsnitt 12, vartill det hänvisas. Ett beslut&lt;br&gt;om permission kan förenas med särskilda villkor som patienten skall vara&lt;br&gt;skyldig att iaktta. De villkor som kan föreskrivas framgår genom en hän-&lt;br&gt;visning till 25 a § LPT av den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den enda nyheten i förhållande till nuvarande lydelse av paragrafen är&lt;br&gt;uttrycket &amp;quot;på egen hand&amp;quot; i första stycket. Tillägget är inte avsett att fa&lt;br&gt;någon förändring till stånd, utan avsikten med tillägget är att markera att&lt;br&gt;när det är fråga om vistelse utanför vårdavdelningen i sällskap med per-&lt;br&gt;sonal krävs inget särskilt tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 b §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf är ny. Den är en motsvarighet till 10 a § när det gäller&lt;br&gt;patienter som är intagna i kriminalvårdsanstalt eller särskilt ungdomshem&lt;br&gt;till följd av en dom på sluten ungdomsvård enligt 31 kap. 1 a § brottsbal-&lt;br&gt;ken och som genomgår rättspsykiatrisk vård. Skillnaden mot 10 a § är att&lt;br&gt;förevarande bestämmelse föreskriver att det är Kriminalvårdsstyrelsen&lt;br&gt;respektive Statens institutionsstyrelse som skall lämna tillstånd till vis-&lt;br&gt;telse utanför vårdavdelningen men inom vårdinrättningens område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen avser permission för den som är intagen i kriminalvårds-&lt;br&gt;anstalt eller särskilt ungdomshem och motsvarar permissionsbestämmel-&lt;br&gt;sema i 25 § LPT, vartill det hänvisas. Beträffande frågan om vårdplan&lt;br&gt;hänvisas det till kommentaren till 10 § LRV och avsnitt 12.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lla§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 11 § andra stycket i den tidigare lydelsen. Sista&lt;br&gt;meningen är dock ny och är avsedd att klargöra att tillstånd behövs även&lt;br&gt;när vistelsen utanför sjukvårdsinrättningens område är åtföljd av perso-&lt;br&gt;nal. Syftet med tillägget är att, när det gäller i paragrafen avsedd patient-&lt;br&gt;kategori, skall reglerna för permission så långt det är möjligt vara de-&lt;br&gt;samma som när dessa patienter är intagna i kriminalvårdsanstalt. Enligt&lt;br&gt;32 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt kan en intagen i krimi-&lt;br&gt;nalvårdsanstalt beviljas tillstånd att för en viss kort tid lämna anstalten&lt;br&gt;(normalpermission). Av förarbetena till denna bestämmelse (prop.&lt;br&gt;1974:20 s.41) framgår att en intagen i vissa fall kan vara beledsagad av&lt;br&gt;personal. Detta hindrar dock inte att tillstånd för permissionen måste&lt;br&gt;inhämtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;llb§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf är ny och innebär en möjlighet att, om det föreligger syn-&lt;br&gt;nerliga skäl, ge tillstånd till vistelse utanför sjukvårdsinrättningens om-&lt;br&gt;råde för den som är häktad eller är intagen på en enhet för rättspsykiatrisk&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;undersökning och som genomgår rättspsykiatrisk vård. Kriminalvårdssty-&lt;br&gt;relsen fattar beslut om tillstånd. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 13 §&lt;br&gt;lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Il c §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar i princip 11 § tredje stycket i den tidigare lydelsen.&lt;br&gt;Ett tillägg har dock gjorts så att även de fall som avses i de nya bestäm-&lt;br&gt;melserna i 10 b och 11 b §§ skall omfattas av en delegationsmöjlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sista stycket innehåller en ändring på det sättet att en hänvisning till LPT&lt;br&gt;har tagits bort och i stället har bestämmelsen, med viss språklig justering,&lt;br&gt;skrivits ut. I övrigt har endast redaktionella ändringar gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna bestämmelse är ändrad på det sättet att överklagande skall ske till&lt;br&gt;allmän förvaltningsdomstol, dvs. till länsrätten i stället för till kammar-&lt;br&gt;rätten. Som en följd av den nya bestämmelsen i 10 b § har det i bestäm-&lt;br&gt;melsen lagts till att beslut av Kriminalvårdsstyrelsen och Statens institu-&lt;br&gt;tionsstyrelse om frigång liksom beslut enligt 11 a och 11 b §§ av Krimi-&lt;br&gt;nalvårdsstyrelsen om permission far överklagas till länsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den sakliga ändringen består i att sista stycket i paragrafen är flyttat till&lt;br&gt;25 §. I övrigt har endast en redaktionell ändring gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf innehåller en regel om vilken länsrätt som är behörig att&lt;br&gt;pröva frågor enligt lagen om rättspsykiatrisk vård. Den ersätter den del av&lt;br&gt;21 § i nuvarande lag som innehåller en hänvisning till vissa bestämmelser&lt;br&gt;i LPT.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf, som är ny, innehåller vissa handläggningsfrågor och er-&lt;br&gt;sätter 21 § i nuvarande lag i de delar som hänvisar till vissa bestämmelser&lt;br&gt;i LPT. I stället för att hänvisa till bestämmelser i LPT föreslås en regle-&lt;br&gt;ring i denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket har gjorts en ändring i förhållande till nuvarande lag,&lt;br&gt;nämligen att vid rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning&lt;br&gt;förlängs den tid inom vilken länsrätten skall ta upp ett mål till avgörande&lt;br&gt;till femton dagar från den dag då ansökan eller anmälan kom in till läns-&lt;br&gt;rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fjärde stycket överensstämmer med tredje stycket i 35 § LPT. Inne-&lt;br&gt;börden är att domstolen kan fatta interimistiska beslut i alla typer av mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 b §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första meningen i denna bestämmelse ersätter en hänvisning i 21 § i nu-&lt;br&gt;varande lag. I paragrafen hänvisas till bestämmelserna om muntlig för-&lt;br&gt;handling i 36 och 37 §§ LPT. Av nyss nämnda bestämmelser framgår att&lt;br&gt;muntlig förhandling i mål enligt denna lag skall hållas om det inte är up-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;penbart obehövligt. Muntlig forhandling skall hållas på sjukvårdsinrätt-&lt;br&gt;ningen om inte särskilda skäl talar för annat. Vidare föreskrivs i 37 § LPT&lt;br&gt;att länsrätten, om det inte är uppenbart obehövligt, skall höra lämplig&lt;br&gt;sakkunnig vid muntlig förhandling. När det är uppenbart obehövligt får&lt;br&gt;avgöras i det enskilda fallet. En faktor som kan tala för att det är uppen-&lt;br&gt;bart obehövligt är om rätten kort tid före den aktuella prövningen har&lt;br&gt;prövat samma fråga och att det under tiden inte har framkommit något&lt;br&gt;nytt om patienten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i andra meningen innebär att den särskilda bestämmel-&lt;br&gt;sen om muntlig förhandling i 36 § LPT samt bestämmelserna i 37 § LPT&lt;br&gt;om sakkunnig inte är tillämpliga när det gäller s.k. frigång för patienter&lt;br&gt;som ges rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning samt för&lt;br&gt;patienter som är intagna i eller skall förpassas till kriminalvårdsanstalt&lt;br&gt;eller särskilt ungdomshem men som ges rättspsykiatrisk vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 c §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf, som utformats i enlighet med Lagrådets förslag, avser&lt;br&gt;medverkan av nämndemän i kammarrätt och ersätter hänvisningen i 21 §&lt;br&gt;nuvarande lag till vissa bestämmelser i LPT. Den innebär endast ett för-&lt;br&gt;tydligande och ingen förändring i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22b§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf är ny. Paragrafen, som utformats i enlighet med Lag-&lt;br&gt;rådets förslag, innebär att vid rättspsykiatrisk vård med särskild utskriv-&lt;br&gt;ningsprövning skall åklagaren ha möjlighet att ansöka om att länsrätten&lt;br&gt;upphäver beslut om tillstånd respektive beslut om överlämnande åt&lt;br&gt;chefsöverläkaren att besluta om tillstånd till vistelse utanför sjukvårdsin-&lt;br&gt;rättningens område i olika former. Att en patient som ges rättspsykiatrisk&lt;br&gt;vård med särskild utskrivningsprövning på något sätt missköter sig så att&lt;br&gt;det blir aktuellt med återkallelse av tillstånd till vistelse utanför sjuk-&lt;br&gt;vårdsinrättningens område kan komma till åklagarens kännedom genom&lt;br&gt;att patienten misstänks för att ha gjort sig skyldig till nya brott. Detta kan&lt;br&gt;givetvis också komma till länsrättens kännedom som då har möjlighet att&lt;br&gt;ex officio pröva om ett tillstånd skall bestå. Om det är fråga om allvarliga&lt;br&gt;brott leder det naturligtvis till nytt åtal och ny dom men om det är fråga&lt;br&gt;om endast enstaka brott av mindre allvarlig natur meddelas i vissa fall&lt;br&gt;åtalsunderlåtelse. I första hand bör chefsöverläkaren kontaktas och in-&lt;br&gt;formeras om vad som har inträffat. Först om chefsöverläkaren inte vidtar&lt;br&gt;några åtgärder blir det aktuellt för åklagaren att agera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges att om åklagaren före länsrättens beslut har anmält att&lt;br&gt;beslutet kan komma att överklagas, får länsrättens eller kammarrättens&lt;br&gt;beslut inte verkställas förrän detta beslut har vunnit laga kraft eller rätten&lt;br&gt;dessförinnan har underrättats om att beslutet inte kommer att överklagas.&lt;br&gt;Bestämmelsen innebär också det förtydligandet att det är tillräckligt att&lt;br&gt;åklagaren anmäler till länsrätten att beslutet kommer att överklagas för att&lt;br&gt;verkställighetsförbud skall råda även i högre instans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 § &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ändring som har skett är att punkten 6 i 30 § nuvarande lag flyttats&lt;br&gt;till denna paragraf. I övrigt förekommer endast redaktionella ändringar av&lt;br&gt;paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf är ny. Paragrafen, som utformats i enlighet med Lag-&lt;br&gt;rådets förslag, innebär att chefsöverläkaren skall, om det föreligger sär-&lt;br&gt;skilda skäl med hänsyn till stödpersonens säkerhet, lämna ut nödvändiga&lt;br&gt;uppgifter om en patient till stödpersonen eller till en sådan nämnd som&lt;br&gt;avses i 26 § andra stycket LRV. Paragrafen skall tolkas restriktivt men&lt;br&gt;skall i de enstaka fall då det är behövligt ge en möjlighet att lämna ut&lt;br&gt;uppgifter även om patienten inte samtyckt till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den enda skillnaden mot nuvarande lydelse är att sista punkten som&lt;br&gt;handlar om stödperson har tagits bort, eftersom denna underrättelseskyl-&lt;br&gt;dighet har flyttats till 26 § i detta förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna anges att lagen träder i kraft den 1 juli 2000. Principen är att de&lt;br&gt;nya föreskrifterna, med vissa undantag, skall tillämpas fullt ut såväl när&lt;br&gt;fråga uppkommer efter ikraftträdandet om intagning på sjukvårdsinrätt-&lt;br&gt;ning för rättspsykiatrisk vård som när det gäller patienter som vid ikraft-&lt;br&gt;trädandet är föremål för vård enligt nu gällande föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelsen i denna punkt, som utformats i enlighet med&lt;br&gt;Lagrådets förslag, innebär att ett vårdintyg som har utfärdats enligt äldre&lt;br&gt;föreskrifter under vissa förutsättningar kan användas som underlag för ett&lt;br&gt;beslut om intagning på en sjukvårdsinrättning för rättspsykiatrisk vård.&lt;br&gt;Ett intagningsbeslut kan således under förutsättning att vårdintyg&lt;br&gt;utfärdats den 30 juni 2000 fattas senast den 4 juli 2000 eftersom intyget&lt;br&gt;vid beslutsfattandet inte får vara äldre än fyra dagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett tillstånd avser vistelse utanför sjukvårdsinrättningens område un-&lt;br&gt;der återstoden av vårdtiden gäller som yttersta gräns för tillståndets gil-&lt;br&gt;tighetstid den enligt de äldre föreskrifterna längsta medgivna vårdtiden.&lt;br&gt;Ett beslut om permission under återstoden av vårdtiden kan således under&lt;br&gt;förutsättning att det fattats den 30 juni 2000 vara giltigt längst till och&lt;br&gt;med den 31 december 2000. För en patient som vid ikraftträdandet har&lt;br&gt;permission under återstoden av vårdtiden enligt de äldre föreskrifterna&lt;br&gt;förutsätts således att, om vården bör fortsätta efter den 31 december&lt;br&gt;2000, chefsöverläkaren ansöker hos länsrätten om fortsatt tvångsvård. I&lt;br&gt;annat fall skall tvångsvården upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;18.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om&lt;br&gt;allmänna förvaltningsdomstolar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillägget har tillkommit efter forslag från Lagrådet. Innebörden av tilläg-&lt;br&gt;get är att i mål om konvertering enligt 12 § första stycket lagen&lt;br&gt;(1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård är länsrätten domför med en lag-&lt;br&gt;faren domare ensam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av Tvångspsykiatrikommitténs&lt;br&gt;delbetänkande (SOU 1996:141)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Tvångspsykiatrikommittén behandlar i detta delbetänkande dels frågor&lt;br&gt;som gäller skyldighet för patienten att betala patientavgift vid rättspsykia-&lt;br&gt;trisk vård, dels frågan om vilken huvudman som skall ha kostnads-&lt;br&gt;ansvaret för rättspsykiatrisk vård av utländska medborgare som vistas i&lt;br&gt;Sverige utan att vara bosatta här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdavgifter vid rättspsykiatrisk vård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 26 § första stycket HSL far vårdavgifter tas ut av patienter enligt&lt;br&gt;grunder som landstinget eller kommunen bestämmer, i den mån inte an-&lt;br&gt;nat är särskilt föreskrivet. Det finns inte någon särskild reglering när det&lt;br&gt;gäller rättspsykiatrisk vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingsförbundet och regeringen genom Socialdepartementet träffar&lt;br&gt;årligen överenskommelser, de s.k. Dagmaravtalen, där bl.a. en högsta&lt;br&gt;avgift i sluten vård för dem som uppbär sjuklön, sjuk- eller föräldrapen-&lt;br&gt;ning bestäms. Denna avgift är för närvarande 80 kr per vårddag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten står för kostnaderna för hälso och sjukvård för häktade och in-&lt;br&gt;tagna i kriminalvårdsanstalt. Detta medför att personer som bereds&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård enligt 1 § andra stycket 2 och 3 LRV (dvs. personer&lt;br&gt;som är anhållna, häktade eller intagna i kriminalvårdsanstalt) inte betalar&lt;br&gt;någon vårdavgift. Vårdavgift betalas inte heller av den som är intagen på&lt;br&gt;en enhet för rättspsykiatrisk undersökning. När det däremot gäller den&lt;br&gt;som bereds rättspsykiatrisk vård enligt 1 § andra stycket 1 LRV, dvs. den&lt;br&gt;som ges rättspsykiatrisk vård efter beslut av domstol, står landstinget&lt;br&gt;eller kommunen för vården och dessa patienter debiteras vårdavgift på&lt;br&gt;samma sätt som andra patienter i sluten vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns emellertid regler inom socialförsäkringen som medför att&lt;br&gt;skillnaderna i ekonomiskt hänseende mellan de olika kategorierna inte&lt;br&gt;blir så stora. Sålunda föreskrivs i 10 kap. 2 § AFL att det till en pensions-&lt;br&gt;berättigad som under en hel månad är intagen på en kriminalvårdsanstalt&lt;br&gt;eller är häktad inte far utbetalas högre månadsbelopp i folkpension än&lt;br&gt;regeringen bestämmer. I en särskild kungörelse har fastslagits att folk-&lt;br&gt;pension far utges med högst ett belopp som motsvarar 30 % av folkpen-&lt;br&gt;sionen för en ogift ålderspensionär jämte pensionstillskott. Vidare före-&lt;br&gt;skrivs i 3 kap. 15 § AFL att sjukpenning inte utgår för tid då den försäk-&lt;br&gt;rade är häktad eller är intagen i kriminalvårdsanstalt. Nu nämnda be-&lt;br&gt;stämmelser i AFL gäller även personer som bereds rättspsykiatrisk vård&lt;br&gt;enligt 1 § andra stycket 2 och 3 LRV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller sjukhusvård för pensionärer föreskrivs i 2 kap. 12 § AFL&lt;br&gt;att för varje dag då en pensionsberättigad far sådan vård skall försäk-&lt;br&gt;ringskassan ta ut en avgift. Denna avgift far för närvarande inte överstiga&lt;br&gt;80 kr per vårddag. Före den 1 januari 1992 tog försäkringskassan även ut&lt;br&gt;avgift vid sjukhusvård för den som uppbar sjukpenning, föräldrapenning&lt;br&gt;eller smittbärarpenning. Den 1 januari 1992 överfördes emellertid admi-&lt;br&gt;nistrationen av avgifterna för sjukhusvård till sjukvårdshuvudmännen.&lt;br&gt;När det gäller missbrukare som vistas på t.ex. behandlingshem skall dock&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sjukpenningen enligt 3 kap. 15 § AFL på begäran av den som svarar för&lt;br&gt;vårdkostnaden minskas med 80 kr, dock högst med en tredjedel av sjuk-&lt;br&gt;penningens belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ta reda på vilka ekonomiska förutsättningar som gäller för de&lt;br&gt;patienter som bereds rättspsykiatrisk vård har kommittén skickat ut en-&lt;br&gt;käter med frågor angående patienternas ekonomi till sjukvårdinrättningar&lt;br&gt;för rättspsykiatrisk vård. Enkäten omfattade 352 patienter. Av dessa vår-&lt;br&gt;dades 128 patienter på Karsuddens sjukhus. Nästan samtliga av dessa&lt;br&gt;patienter uppbar förtidspension eller sjukbidrag. Av de övriga 224 patien-&lt;br&gt;terna uppbar 176 någon form av pension eller sjukbidrag. 27 patienter&lt;br&gt;hade sjukpenning medan 21 patienter saknade inkomst eller uppbar&lt;br&gt;socialbidrag. En stor majoritet av patienterna uppbar således sjukbidrag&lt;br&gt;eller någon form av pension.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enkäten visade också att olika landsting hanterade frågan om vårdav-&lt;br&gt;gift för patienter som helt saknade inkomster på olika sätt. Samtliga sju&lt;br&gt;tillfrågade vårdenheter svarade att det förekom att patienter lämnade&lt;br&gt;vårdenheten med vårdskulder, som i vissa fall uppgick till höga belopp.&lt;br&gt;Vårdskulden uppstod dock mestadels som en följd av att patienten debi-&lt;br&gt;teras för avgifterna först efter två månaders vårdtid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan åberopas principiella skäl, framför allt att rättspsykiatrisk vård&lt;br&gt;är en brottspåföljd och att det ofta är fråga om långvarig vård, för att så-&lt;br&gt;dan vård skall vara helt gratis för den enskilde. Å andra sidan kräver rätt-&lt;br&gt;visan att bestämmelser om olika avgifter som den enskilde skall betala&lt;br&gt;bör vara desamma inom närliggande vårdområden. Inom såväl sjuk-&lt;br&gt;vården och socialtjänsten som kriminalvården åläggs den enskilde någon&lt;br&gt;form av kostnadsansvar för uppehället. Kommittén anser därför att det&lt;br&gt;inte finns något principiellt hinder mot att ålägga den enskilde ett kost-&lt;br&gt;nadsansvar avseende kostnader för mat och hygien m.m., som motsvarar&lt;br&gt;den inbesparing i levnadsomkostnader som den enskilde gör när han vår-&lt;br&gt;das på sjukhus. Detta förutsätter då att den enskilde uppbär någon in-&lt;br&gt;komst. Är så inte fallet bör däremot någon avgift inte tas ut, eftersom&lt;br&gt;vårdskulder skulle försvåra rehabiliteringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är också viktigt att det finns möjlighet att på ett smidigt sätt och i&lt;br&gt;anslutning till vården ta ut avgifter av dem som har en socialförsäkrings-&lt;br&gt;förmån så att det inte heller för dessa patienter uppkommer vårdskulder.&lt;br&gt;En sådan möjlighet finns för närvarande när det gäller den som har pen-&lt;br&gt;sion men numera inte när sjukpenning utges under sjukhusvård. Kom-&lt;br&gt;mittén föreslår därför att en ny bestämmelse införs i AFL, som innebär att&lt;br&gt;för varje dag då en försäkrad bereds rättspsykiatrisk vård enligt 1 § andra&lt;br&gt;stycket 1 LRV skall sjukpenningen på begäran av den som svarar för&lt;br&gt;vårdkostnaderna minskas med 80 kr, dock högst med en tredjedel av&lt;br&gt;sjukpenningens belopp. Detta motsvarar den möjlighet som redan finns&lt;br&gt;att minska sjukpenningen när en missbrukare vårdas på t.ex. ett behand-&lt;br&gt;lingshem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anser att frågan om när vårdavgift inte skall tas ut bör&lt;br&gt;kunna låsas genom förhandlingar mellan Landstingsförbundet och&lt;br&gt;Socialdepartementet. För den händelse detta inte skulle lyckas lägger&lt;br&gt;kommittén fram ett förslag till lagstiftning, som innebär att det i LRV&lt;br&gt;införs en bestämmelse av innebörd att avgift vid sjukhusvård beträffande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den som genomgår rättspsykiatrisk vård far tas ut endast genom avdrag Prop. 1999/2000:44&lt;br&gt;från formån enligt AFL. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnadsansvar för rättspsykiatrisk vård av vissa utlänningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns etablerade system för ersättning till landstingen när det gäller&lt;br&gt;vårdkostnader, förutom för svenska medborgare och de som är bosatta i&lt;br&gt;Sverige, även för dem som omfattas av EEG-förordning nr 1408/71 och&lt;br&gt;olika konventioner med andra länder. Ersättning enligt EEG-förord-&lt;br&gt;ningen och de olika konventionerna avser emellertid i första hand akut&lt;br&gt;somatisk sjukvård. När det gäller EEG-förordningen och de olika kon-&lt;br&gt;ventionerna är systemet med ersättning till sjukvårdshuvudmännen för&lt;br&gt;vårdkostnaderna konstruerat på så sätt att försäkringskassan ersätter sjuk-&lt;br&gt;vårdshuvudmännen för vårdkostnaderna för utlänningen, efter det att&lt;br&gt;ekonomiska medel har överförts från den utländska kassan. Det har dock&lt;br&gt;visat sig vara mycket svårt för landstingen att få ut ersättning från ut-&lt;br&gt;ländsk myndighet för rättspsykiatrisk vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller utlänningar som faller inom de kategorier som räknas&lt;br&gt;upp i förordningen (1990:927) om statlig ersättning för flyktingmottag-&lt;br&gt;ande m.m. ersätter staten enligt praxis landstingen för vårdkostnaderna&lt;br&gt;för rättspsykiatrisk vård trots att förordningen, när det gäller personer&lt;br&gt;över 18 år, gäller endast akut vård. Detta innebär att i de fall en person&lt;br&gt;faller utanför de kategorier som nämns i denna förordning och någon er-&lt;br&gt;sättning således inte utges från staten eller från svensk försäkringskassa&lt;br&gt;får det enskilda landstinget stå för vårdkostnaden. Av praxis får anses&lt;br&gt;framgå att det är det landsting inom vars område ett brott har begåtts,&lt;br&gt;som får bära kostnaden för rättspsykiatrisk vård av den utlänning som&lt;br&gt;begått ett brott och som vistas i Sverige utan att vara bosatt här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av en enkät som kommittén har gjort och av siffror som Landstings-&lt;br&gt;förbundet redovisat framgår visserligen att det inte är någon vanlig före-&lt;br&gt;teelse att landstingen blir tvungna att stå för vårdkostnaderna för&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård av utlänningar som har dömts till sådan vård efter att&lt;br&gt;ha begått brott. Eftersom vårdtiderna är obestämda och ofta långa, kan&lt;br&gt;det emellertid bli fråga om höga kostnader för ett enskilt landsting. Enligt&lt;br&gt;kommitténs mening talar övervägande skäl för att staten skall ta över an-&lt;br&gt;svaret för kostnaderna för rättspsykiatrisk vård av utlänningar som vistas&lt;br&gt;i Sverige utan att vara bosatta här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhandlingar mellan Landstingsförbundet och Arbetsmarknadsde-&lt;br&gt;partementet har nyligen avslutats angående förändringar i förordningen&lt;br&gt;om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m. av innebörd att lands-&lt;br&gt;tingen skall överta ansvaret för hälso och sjukvård för asylsökande och få&lt;br&gt;ersättning av staten för kostnaderna härför. Personkategorin kommer ef-&lt;br&gt;ter ändringsarbetet att vara densamma som i nu gällande förordning, vil-&lt;br&gt;ket innebär att de utlänningar som inte faller inom denna kategori inte&lt;br&gt;heller i framtiden kommer att omfattas av statens ersättningsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det hade varit önskvärt om även kostnadsansvaret för rättspsykiatrisk&lt;br&gt;vård av de utlänningar som vistas i Sverige utan att vara bosatta här hade&lt;br&gt;kunnat överlämnas till att lösas avtalsvägen mellan Landstingsförbundet&lt;br&gt;och Socialdepartementet. Då detta inte har kunnat ske måste frågan lösas&lt;br&gt;genom lagstiftning. Kommittén föreslår därför att det införs en särskild&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lag som föreskriver att det är staten som skall bära kostnadsansvaret för&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård av utländska patienter som vistas i Sverige utan att&lt;br&gt;vara bosatta här och som har dömts till rättspsykiatrisk vård. Utbetalning&lt;br&gt;av ersättning föreslås ske genom Kriminalvårdsverkets försorg när det&lt;br&gt;gäller personer som är häktade eller har dömts till fängelsestraff och får&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård samt genom Statens invandrarverks försorg när det&lt;br&gt;gäller personer som av domstol överlämnats till rättspsykiatrisk vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av Tvångspsykiatrikommitténs&lt;br&gt;slutbetänkande (SOU 1998:32)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Kommittén skall enligt sina direktiv i första hand behandla frågan om det&lt;br&gt;grundläggande syftet med lagstiftningen har uppnåtts, dvs. om använd-&lt;br&gt;ningen av tvångsvård, tvångsåtgärder samt konvertering har minskat i&lt;br&gt;avsedd utsträckning och om patientens rättssäkerhet har stärkts. Vidare&lt;br&gt;skall kommittén analysera och utvärdera nuvarande regler och tillämp-&lt;br&gt;ningen av dessa med avseende på samhällsskyddet, däribland reglerna i&lt;br&gt;LRV vid utskrivning, permission och s.k. frigång. Kommittén skall vi-&lt;br&gt;dare studera den konflikt som kan uppstå när åklagarens bedömning av&lt;br&gt;samhällsskyddet och chefsöverläkarens bedömning av vårdbehovet gör&lt;br&gt;att patienter som bedöms vara medicinskt färdigbehandlade inte kan&lt;br&gt;skrivas ut och vilka konsekvenser detta far för patienten. Kommittén skall&lt;br&gt;vidare uppmärksamma eventuella problem med tillämpningen av&lt;br&gt;lagstiftningen i vid mening, utreda hur informationslämnandet från för-&lt;br&gt;troendenämnder och hälso- och sjukvården i övrigt till stödpersonerna&lt;br&gt;skulle kunna förbättras samt genomföra en redaktionell översyn av lag-&lt;br&gt;stiftningen för att öka tydligheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen av tvångsvården&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har genomfört en målundersökning i samtliga länsrätter, av-&lt;br&gt;seende alla psykiatrimål som avgjordes i länsrätterna fr.o.m. den 4 t.o.m.&lt;br&gt;den 22 november 1996. Vidare har Socialstyrelsen för kommitténs räk-&lt;br&gt;ning genomfört dels en insamling av uppgifter om alla avslutade vårdtill-&lt;br&gt;fällen enligt LPT under tiden den 1 oktober 1996 - den 31 mars 1997,&lt;br&gt;dels genomfört en inventering av patienter med permission enligt LPT&lt;br&gt;och LRV den 30 september 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det totala antalet psykiatrimål som kommit in till länsrätterna har&lt;br&gt;minskat från 12 222 år 1993 till 11 589 år 1996. Det är endast LPT-målen&lt;br&gt;som har minskat, medan LRV-målen har ökat något. Mål-undersök-&lt;br&gt;ningen i länsrätterna har tagit sikte på vissa särskilda frågor såsom vilka&lt;br&gt;sakfrågor som behandlats, förekomsten av offentligt biträde och sakkun-&lt;br&gt;nig, bifallsfrekvens, utgången i målet och åklagarens roll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller antalet inneliggande LPT-patienter visar Socialstyrel-&lt;br&gt;sens inventeringar att detta antal har minskat kraftigt under den tid som&lt;br&gt;LPT har varit i kraft. Sålunda var detta antal 1 933 en viss dag år 1991,&lt;br&gt;1 114 en viss dag år 1994 och 931 en viss dag år 1997. Även antalet&lt;br&gt;vårdtillfällen enligt LPT minskade kraftigt mellan åren 1988 till 1993,&lt;br&gt;nämligen från 10 259 till 7 730. Därefter har det dock skett en viss ök-&lt;br&gt;ning. År 1996 var således antalet vårdtillfällen enligt LPT 8 771. Under&lt;br&gt;de första två kvartalen år 1997 tycks dock en viss minskning ha inträtt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även när det gäller LRV-patienter skedde en viss minskning av antalet&lt;br&gt;inneliggande patienter mellan åren 1991 och 1994, nämligen från 817 till&lt;br&gt;736. Därefter har dock en ökning skett och vid en inventering i mars&lt;br&gt;1997 fanns 770 inneliggande LRV-patienter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Effekter av den nya lagstiftningen - utgångspunkter för översynen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår uppfattning har tvångsvården sedan den nya lagstiftningen&lt;br&gt;trädde i kraft minskat i den utsträckning som i dagsläget är lämplig och&lt;br&gt;möjlig. En ytterligare minskning är i och för sig önskvärd. En förutsätt-&lt;br&gt;ning härför är dock att kvalitetshöj ande åtgärder inom den psykiatriska&lt;br&gt;vården i stort vidtas samt att den öppna psykiatriska vården och kommu-&lt;br&gt;nernas socialtjänst får resurser och möjligheter att på olika sätt hjälpa och&lt;br&gt;stödja personer med psykiska störningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har vid de kontakter vi haft fatt intrycket att man ganska allmänt an-&lt;br&gt;ser att rättssäkerheten har stärkts genom den nya lagstiftningen. Detta&lt;br&gt;hindrar inte att mer kan göras för att förbättra rättssäkerheten. Det gäller&lt;br&gt;särskilt de områden där effekterna av den nya lagstiftningen är små. Pati-&lt;br&gt;entens rättssäkerhet måste givetvis vara av avgörande betydelse vid ut-&lt;br&gt;formningen av den psykiatriska tvångslagstiftningen. Det är emellertid&lt;br&gt;också viktigt att en sådan lagstiftning innehåller regler som tillgodoser&lt;br&gt;samhällsskyddet. Reglerna i LRV om åklagarens roll och länsrättens&lt;br&gt;prövning av permissioner och utskrivning när det gäller domstolsöver-&lt;br&gt;lämnade patienter med särskild utskrivningsprövning har enligt vår me-&lt;br&gt;ning lett till att även samhällsskyddet har ökat. De regler som skall till-&lt;br&gt;godose samhällsskyddet kan emellertid komma i konflikt med patientens&lt;br&gt;rättssäkerhet och det är därför viktigt att en lämplig avvägning görs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är emellertid inte bara den juridiska eller formella rättssäkerheten&lt;br&gt;som är av betydelse. Möjligheten att få vård, innehållet i vården och det&lt;br&gt;bemötande som patienten får är också av mycket stor betydelse. I HSL&lt;br&gt;har det nyligen införts regler som ställer ökade krav på att vården skall&lt;br&gt;ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda män-&lt;br&gt;niskans värdighet. Över huvud taget har man inom hälso- och sjukvården&lt;br&gt;på senare tid alltmer betonat patientens rättssäkerhet och patientens ställ-&lt;br&gt;ning i vården. Vi vill understryka att dessa synpunkter givetvis gäller&lt;br&gt;även patienter inom den psykiatriska tvångsvården. Med hänsyn till dessa&lt;br&gt;patienters utsatta ställning är det särskilt viktigt att de får den hjälp och&lt;br&gt;det stöd de behöver både i personliga och i rättsliga sammanhang. De&lt;br&gt;tvångsvårdade patienternas situation måste därför beaktas särskilt vid&lt;br&gt;utformningen av kvalitetssystem och vårdprogram i psykiatrisk verksam-&lt;br&gt;het. Dessa patienters situation bör även uppmärksammas särskilt i Social-&lt;br&gt;styrelsens tillsynsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intagningsförfarandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I LPT och LRV finns inte något lagligt stöd för tvångsbehandling eller&lt;br&gt;användning av andra tvångsåtgärder innan beslut kan fattas om intagning&lt;br&gt;för tvångsvård. Tvångsåtgärder tillgrips i stället med hänvisning till&lt;br&gt;brottsbalkens bestämmelser om ansvarsfrihet när en handling som nor-&lt;br&gt;malt utgör ett brott utförs i nöd eller nödvärn. När beslut om kvarhållning&lt;br&gt;har fattats har dock personalen möjlighet att ingripa för att hindra pati-&lt;br&gt;enten att lämna sjukvårdsinrättningen eller den del av inrättningen där&lt;br&gt;patienten skall vistas. Någon reglering av vilka åtgärder som personalen&lt;br&gt;får vidta för att hindra patienten från att lämna vårdinrättningen finns&lt;br&gt;emellertid inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi är medvetna om att tvångsåtgärder ibland måste vidtas innan beslut&lt;br&gt;om intagning for tvångsvård har fattats. Det är otillfredsställande att så-&lt;br&gt;dana åtgärder endast kan vidtas med hänvisning till brottsbalkens be-&lt;br&gt;stämmelser om ansvarsfrihet vid brott. Vi anser därför att det i LPT bör&lt;br&gt;införas bestämmelser som medger att tvångsbehandling och andra&lt;br&gt;tvångsåtgärder far vidtas i akuta situationer som uppstår innan behörig&lt;br&gt;läkare har fattat beslut om intagning. Vi föreslår därför att de regler om&lt;br&gt;bältesläggning, isolering, kroppsvisitering och ytlig kroppsbesiktning&lt;br&gt;som gäller under pågående tvångsvård också skall gälla beträffande pati-&lt;br&gt;enter som kvarhålls i avvaktan på att beslut om intagning fattas och att&lt;br&gt;beslut då far fattas av tjänstgörande läkare. Självfallet måste stor restrik-&lt;br&gt;tivitet iakttas. Vi föreslår också att om det finns en överhängande fara för&lt;br&gt;patientens liv eller hälsa får också behandling ges före intagningsbeslutet.&lt;br&gt;Vi vill betona att de föreslagna reglerna inte innebär någon ökning av&lt;br&gt;möjligheterna att använda tvång utan endast ett klargörande av vad som&lt;br&gt;gäller för närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare anser vi att det så långt det är möjligt bör preciseras vilka åt-&lt;br&gt;gärder som far vidtas för att hindra patienten från att lämna vårdinrätt-&lt;br&gt;ningens område och föreslår att det i LPT skall införas en regel av inne-&lt;br&gt;börd att det tvång far användas som är försvarligt för att hindra patienten&lt;br&gt;från att lämna vårdinrättningens område eller nödvändigt för att upprätt-&lt;br&gt;hålla ordningen på inrättningen eller för att tillgodose säkerheten i vår-&lt;br&gt;den. Inte heller denna bestämmelse innebär någon utvidgning av möjlig-&lt;br&gt;heterna att använda tvång i vården utan endast ett klargörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl läkare i allmän tjänst som privat verksamma läkare får utfärda&lt;br&gt;vårdintyg. Privat verksamma läkare får dock utföra undersökning för&lt;br&gt;vårdintyg endast om den kan genomföras med patientens samtycke.&lt;br&gt;Läkare i allmän tjänst har däremot rätt att omhänderta patienten och få&lt;br&gt;biträde av polis om patienten inte samtycker till undersökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är numera ganska vanligt att sjukvårdshuvudmännen träffar avtal&lt;br&gt;med privata vårdgivare om att dessa skall svara för att befolkningen inom&lt;br&gt;ett geografiskt område erbjuds hälso- och sjukvård, t.ex. genom driften&lt;br&gt;av en vårdcentral eller en psykiatrisk öppenvårdsmottagning. Uppgifter&lt;br&gt;som innebär myndighetsutövning får för närvarande inte överlåtas till&lt;br&gt;privata vårdgivare. Om en undersökning för vårdintyg inte kan genomfö-&lt;br&gt;ras med patientens samtycke far således en privat verksam läkare anlita&lt;br&gt;hjälp av en läkare i allmän tjänst för att i sådana fall få till stånd en un-&lt;br&gt;dersökning eller fa biträde av polis. Vi anser att detta är otillfredsstäl-&lt;br&gt;lande och föreslår därför att legitimerade läkare som enligt avtal med en&lt;br&gt;sjukvårdshuvudman skall uföra undersökningar för vårdintyg också skall&lt;br&gt;fa besluta om omhändertagande för undersökning för vårdintyg och be-&lt;br&gt;gära biträde av polis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De allmänna förutsättningarna för tvångsvård enligt LPT&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framför allt anhöriga till psykiskt sjuka har framfört att enligt deras upp-&lt;br&gt;fattning ligger &amp;quot;ribban&amp;quot; för intagning för psykiatrisk tvångsvård för högt.&lt;br&gt;Vi anser emellertid att de problem som har redovisats till stor del hänför&lt;br&gt;sig till brister i tillämpningen av lagstiftningen och vill erinra om att det&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för de fall där det finns uttalade hot eller trakasserier mot anhöriga eller&lt;br&gt;andra redan enligt gällande lagstiftning finns en särskild bestämmelse&lt;br&gt;som gör det möjligt att besluta om tvångsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande begreppet allvarlig psykisk störning har det såvitt gäller&lt;br&gt;LPT inte framkommit några direkta tillämpningsproblem som har att&lt;br&gt;göra med den lagtekniska utformningen av detta begrepp. Någon anled-&lt;br&gt;ning att införa ett nytt sjukdomsbegrepp finns därför inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller begreppet &amp;quot;intagen på en sjukvårdsinrättning för hel-&lt;br&gt;dygnsvård&amp;quot; kan konstateras att ett annat begrepp, nämligen &amp;quot;kvalificerad&lt;br&gt;psykiatrisk dygnetruntvård&amp;quot; används i lagen om kommunernas betal-&lt;br&gt;ningsansvar för viss hälso- och sjukvård. Det är viktigt att man i lagstift-&lt;br&gt;ning så långt det är möjligt använder enhetliga begrepp om samma för-&lt;br&gt;hållanden. Vi anser bl.a. mot bakgrund härav att begreppet kvalificerad&lt;br&gt;psykiatrisk dygnetruntvård också skall användas i LPT.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriteriet att tvångsvård far ges endast om patienten motsätter sig vår-&lt;br&gt;den eller uppenbart saknar förmåga att ge ett grundat ställningstagande i&lt;br&gt;frågan har visat sig innebära problem vid rättstillämpningen. Det är fram-&lt;br&gt;för allt frågan om när patienten kan anses uppenbart sakna förmåga att ge&lt;br&gt;ett grundat ställningstagande som vållar problem och då främst i sådana&lt;br&gt;fall då patienten har en ambivalent inställning till vården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande bestämmelsen knyter således an till patientens tillstånd&lt;br&gt;och innebär att man kan bortse från patientens vilja vid särskilt svåra&lt;br&gt;sjukdomstillstånd. Man kan fråga sig om det är nödvändigt och lämpligt&lt;br&gt;att göra en sådan gradering av patienterna vid bedömningen av sam-&lt;br&gt;tycket. Vad som är viktigast är att patienten far nödvändig vård och om&lt;br&gt;patientens samtycke vid bedömningstillfället innebär att sådan vård kan&lt;br&gt;ges. För att kunna bedöma detta måste hänsyn kunna tas t.ex. till om pa-&lt;br&gt;tienten tidigare avbrutit vård och behandling. Vi föreslår därför att sam-&lt;br&gt;tyckesregeln utformas så att tvångsvård far ges om patienten motsätter sig&lt;br&gt;vården eller det till följd av hans psykiska tillstånd kan antas att vården&lt;br&gt;inte kan ges med hans samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergång från frivillig vård till tvångsvård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om övergång från frivillig vård till tvångsvård (konvertering) har&lt;br&gt;varit och är mycket omdiskuterad. Vid tillkomsten av LPT infördes ett&lt;br&gt;farerekvisit som förutsättning för att konvertering skall få ske. Således&lt;br&gt;krävs för konvertering - utöver övriga förutsättningar för tvångsvård - att&lt;br&gt;patienten till följd av sin psykiska störning kan befaras komma att&lt;br&gt;allvarligt skada sig själv eller någon annan. Något vårdintyg utfärdas inte&lt;br&gt;vid konvertering och det sker således inte någon tvåläkarprövning men&lt;br&gt;chefsöverläkaren skall inom fyra dagar hos länsrätten ansöka om med-&lt;br&gt;givande till fortsatt tvångsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nya farerekvisitet har inte inneburit att antalet konverteringar har&lt;br&gt;minskat i någon större utsträckning och det anses vara svårt att tillämpa.&lt;br&gt;Kritik har riktats såväl mot konverteringsmöjligheten som sådan som mot&lt;br&gt;den inskränkning i möjligheten att konvertera som farerekvisitet innebär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns starka skäl såväl mot som för konvertering. Som skäl mot&lt;br&gt;konvertering kan anföras att det är principiellt felaktigt att det för den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som har sökt frivillig vård senare skall kunna fattas beslut om tvångsvård.&lt;br&gt;Vetskapen om att den frivilliga vården kan övergå i tvångsvård kan också&lt;br&gt;befaras leda till att den psykiskt sjuke inte vågar söka hjälp av rädsla for&lt;br&gt;att senare bli vårdad med tvång. Å andra sidan är det av humanitära skäl&lt;br&gt;otillfredsställande att vara tvungen att skriva ut en frivilligt intagen&lt;br&gt;patient som är svårt sjuk och uppfyller de allmänna förutsättningarna för&lt;br&gt;tvångsvård till kanske helt oordnade förhållanden. Om det finns en&lt;br&gt;möjlighet till konvertering kan detta också underlätta handläggningen vid&lt;br&gt;beslut om intagning där det till följd av patientens vacklande inställning&lt;br&gt;är tveksamt om han är villig att motta behövlig vård. Finns det inte någon&lt;br&gt;möjlighet till konvertering kan det i sådana fall befaras att tvångsvård för&lt;br&gt;säkerhets skull beslutas redan i inledningsskedet i stället för att det först&lt;br&gt;prövas om vården kan ges på frivillig väg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser att övervägande skäl talar för att en konverteringsmöjlighet&lt;br&gt;bör föreligga. En bestämmelse om konvertering måste emellertid ge ga-&lt;br&gt;rantier för högt ställda rättssäkerhetskrav. Nuvarande lagregel som upp-&lt;br&gt;ställer ett farerekvisit för att konvertering skall tillåtas har visat sig ha&lt;br&gt;brister. En ändring av gällande regler är därför nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sätt att stärka rättssäkerheten och förhindra missbruk är att omgärda&lt;br&gt;själva beslutsprocessen med starkare rättssäkerhetsgarantier än för&lt;br&gt;närvarande. Det kan ske genom att man inför en tvåläkarprövning och&lt;br&gt;skärper kravet på domstolsprövning. Vi föreslår därför att det särskilda&lt;br&gt;farerekvisitet avskaffas och att det införs en möjlighet att utfarda vård-&lt;br&gt;intyg på sjukvårdsinrättningen. Vårdintyget bör skyndsamt prövas av&lt;br&gt;chefsöverläkaren, varefter intagningsbeslutet senast påföljande dag skall&lt;br&gt;underställas länsrättens prövning. Om chefsöverläkaren anser att skäl för&lt;br&gt;fortsatt tvångsvård föreligger skall han inom fyra dagar ansöka härom&lt;br&gt;hos länsrätten. Genom att beslutet omedelbart skall underställas länsrät-&lt;br&gt;tens prövning kommer alla konverteringar att prövas av domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stödperson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De patienter som kommer i fråga för psykiatrisk tvångsvård befinner sig i&lt;br&gt;en mycket utsatt situation och saknar ofta ett fungerande socialt kontakt-&lt;br&gt;nät. Det är därför mycket viktigt att de har tillgång till ett personligt stöd&lt;br&gt;som kan hjälpa dem med kontakterna med världen utanför sjukhuset. Det&lt;br&gt;är således angeläget att patienten erbjuds hjälp av en stödperson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resultatet av Socialstyrelsens senaste uppföljning av avslutade vård-&lt;br&gt;tillfällen visar att fortfarande erhåller endast en begränsad andel av de&lt;br&gt;personer som vårdas med tvång en stödperson. Det antal patienter som&lt;br&gt;inte har erbjudits stödperson har emellertid minskat betydligt sedan den&lt;br&gt;tidigare gjorda utvärderingen av Socialstyrelsen. Fortfarande är det dock&lt;br&gt;mycket fa patienter som får stödperson vid psykiatrisk tvångsvård. Detta&lt;br&gt;kan visserligen till en del bero på att många patienter vårdas under så kort&lt;br&gt;tid att de inte anser det vara meningsfullt med en stödperson eller att man&lt;br&gt;inte hinner förordna en sådan på kort tid. Enligt det material som finns&lt;br&gt;tillgängligt är det emellertid så få tvångsvårdade patienter som får&lt;br&gt;stödperson att det finns anledning anta att alla patienter som skulle vilja&lt;br&gt;ha en stödperson inte får denna möjlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår därför att informationen till chefsöverläkama om patientens&lt;br&gt;rätt till stödperson intensifieras genom Socialstyrelsens försorg. Vi har&lt;br&gt;vid våra kontakter med förtroendenämnderna funnit att deras rutiner när&lt;br&gt;det gäller att förordna stödperson varierar och vi föreslår därför att för-&lt;br&gt;troendenämnderna genom Landstingsförbundets försorg skall informeras&lt;br&gt;om vikten av att samordna sina rutiner när det gäller arbetet med att utse&lt;br&gt;stödpersoner. Chefsöverläkaren skall i samband med att han fullgör den&lt;br&gt;obligatoriska anmälningsskyldigheten till förtroendenämnden i sin an-&lt;br&gt;mälan även ange patientens inställning i stödpersonsfrågan. Patientens&lt;br&gt;inställning skall även antecknas i journalen. Om patientens inställning&lt;br&gt;inte har kunnat anges i anmälan till förtroendenämnden skall nämnden&lt;br&gt;kontakta patienten eller dennes kontaktman för att efterhöra patientens&lt;br&gt;inställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår också att uppdraget som stödperson skall kunna fortsätta en&lt;br&gt;månad efter vårdtidens slut, varefter förtroendenämnden, under förutsätt-&lt;br&gt;ning att patienten och stödpersonen samtycker, skall ha en underrättelse-&lt;br&gt;skyldighet till socialtjänsten. Socialtjänsten skall därefter i samråd med&lt;br&gt;patienten och stödpersonen ta ställning till om stödpersonen skall förord-&lt;br&gt;nas att vara kontaktperson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stödpersonen skall ha kvar sitt uppdrag även sedan vården på sjuk-&lt;br&gt;vårdsinrättning övergått till sådan öppen vård med särskilda villkor, som&lt;br&gt;vi föreslår i kap. 11.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår vidare att det i LRV skall införas en bestämmelse av inne-&lt;br&gt;börd att chefsöverläkaren om det föreligger särskilda skäl med hänsyn till&lt;br&gt;stödpersonens personliga säkerhet skall lämna ut nödvändiga upplys-&lt;br&gt;ningar till stödpersonen eller förtroendenämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behandlingen under tvångsvård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olika uppföljningar som gjorts visar på brister i behandlingsplaneringen&lt;br&gt;vid psykiatrisk tvångsvård. En behandlingsplan upprättas inte alltid som&lt;br&gt;föreskrivs i LPT. Vidare framkommer stora brister såväl i kvaliteten som&lt;br&gt;i dokumentationen av behandlingsplaneringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som nu kallas behandlingsplan bör enligt vår mening innehålla inte&lt;br&gt;bara rent medicinska behandlingsåtgärder utan också åtgärder som även&lt;br&gt;omfattar omvårdnad samt i många fall insatser från socialtjänsten. Vi&lt;br&gt;föreslår därför att uttrycket vårdplan används i stället för behandlings-&lt;br&gt;plan. Mot bakgrund av de brister som finns i dag föreslår vi att ändamålet&lt;br&gt;med vårdplanen bör tydliggöras i LPT och LRV. Krav bör ställas på att&lt;br&gt;det skall upprättas en vårdplan som redovisar de behandlingsåtgärder och&lt;br&gt;andra insatser som bedöms nödvändiga för att syftet med tvångsvården&lt;br&gt;skall uppnås och för att patienten skall kunna klara att leva ute i samhäl-&lt;br&gt;let efter tvångsvårdens upphörande. Krav bör också ställas på att en&lt;br&gt;vårdplan skall omprövas vid återkommande tillfällen och revideras när&lt;br&gt;det behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår mening bör lagen innehålla vissa grundläggande krav på vad&lt;br&gt;en vårdplan skall innehålla. Däremot är preciserade krav inte av den&lt;br&gt;karaktären att de lämpligen bör regleras i lag. Därför bör en reglering av&lt;br&gt;preciserade krav i stället ske i förordning eller myndighetsföreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;137&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsens uppföljning av avslutade vårdtillfällen år 1996/97 vi-&lt;br&gt;sar att användningen av tvångsåtgärder har ökat vid vård enligt LPT. Det&lt;br&gt;är främst tvångsmedicinering som används i en större andel av vårdtill-&lt;br&gt;fällena. Det är emellertid svårt att avgöra om uppgifterna visar på en fak-&lt;br&gt;tisk utveckling mot ökad användning av tvångsåtgärder eller om ök-&lt;br&gt;ningen beror på olika uppfattningar inom psykiatrin i frågan om vad som&lt;br&gt;skall rapporteras som tvångsmedicinering. Ökningen kan också förklaras&lt;br&gt;av olika kulturer, attityder och förhållningssätt inom psykiatrin till an-&lt;br&gt;vändningen av tvångsåtgärder men mycket talar också för att resursan-&lt;br&gt;vändningen, organisatoriska och andra förhållanden inom hälso- och&lt;br&gt;sjukvården i allmänhet har betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser inte att det finns skäl att i lag föreslå totalförbud mot någon&lt;br&gt;speciell behandlingsform. Det är också svårt att i lagen ytterligare preci-&lt;br&gt;sera när olika tvångsåtgärder far användas. Däremot anser vi att det i en&lt;br&gt;allmän bestämmelse bör fastslås&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att tvångsåtgärder får användas endast om patienten genom en indivi&lt;br&gt;duellt anpassad information inte kan förmås att frivilligt medverka,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att tvångsåtgärder inte får användas i större omfattning än som är&lt;br&gt;nödvändigt för att patienten frivilligt skall kunna medverka till vård&lt;br&gt;och behandling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att användningen av tvångsåtgärder skall stå i rimlig proportion till&lt;br&gt;vad som avses att uppnås med åtgärden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att mindre ingripande åtgärder skall användas om dessa är tillräckliga&lt;br&gt;samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att tvångsåtgärder skall utövas så skonsamt som möjligt och med&lt;br&gt;största möjliga hänsynstagande till patienten så att han inte utsätts för&lt;br&gt;onödig kränkning av sin värdighet och integritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser också att det finns anledning för sjukvårdshuvudmännen att&lt;br&gt;genomföra interna revisioner av den psykiatriska verksamheten och med&lt;br&gt;utgångspunkt i dessa revisioner vidta kvalitetshöjande åtgärder i syfte att&lt;br&gt;motverka användningen av tvångsvård och minska användningen av&lt;br&gt;tvångsåtgärder. Sjukvårdshuvudmännen bör tillse bl.a. att berörda verk-&lt;br&gt;samheter har den personal som behövs för att god vård skall kunna ges&lt;br&gt;samt att det finns sådana kvalitetssystem i verksamheten att vården är av&lt;br&gt;högsta möjliga kvalitet samt att rättssäkerhet och samhällsskydd tillgodo-&lt;br&gt;ses. Vidare anser vi att sjukvårdshuvudmännen bör tillse att vården av&lt;br&gt;personer med allvarlig psykisk störning ges med högsta prioritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen bör utarbeta nationella riktlinjer för en likvärdig, kun-&lt;br&gt;skapsbaserad vård av personer med allvarliga psykiska störningar och&lt;br&gt;aktivt verka för att det införs kvalitetssystem i den psykiatriska vården för&lt;br&gt;effektiv egenkontroll och utveckling av verksamheter som bedriver&lt;br&gt;psykiatrisk tvångsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Permission - öppen vård med särskilda villkor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Permission under återstoden av vårdtiden är en specifik företeelse för&lt;br&gt;psykiatrisk tvångsvård. Den formen av permission förekommer inte inom&lt;br&gt;annan hälso- och sjukvård. Möjligheten till sådan permission har till-&lt;br&gt;kommit för att åstadkomma en smidig övergång från tvångsvård till vård&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i frivilliga former. Bestämmelsen om permission till vårdtidens slut&lt;br&gt;stämmer dock illa överens med de bestämmelser som anger vilka förut-&lt;br&gt;sättningar som skall vara uppfyllda för att någon skall fa ges tvångsvård.&lt;br&gt;Särskilt gäller detta LPT där ett av kraven för tvångsvård är att patienten&lt;br&gt;skall ha ett oundgängligt behov av psykiatrisk vård som inte kan tillgo-&lt;br&gt;doses på annat sätt än genom intagning på en sjukvårdsinrättning för&lt;br&gt;heldygnsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgifter som vi har inhämtat om användningen av permission vid&lt;br&gt;vård enligt LPT och LRV visar att permission används i stor utsträck-&lt;br&gt;ning. Antalet patienter på permission år 1996 är dock många gånger färre&lt;br&gt;än antalet försöksutskrivna från vård enligt LSPV år 1988. Vid invente-&lt;br&gt;ringen kunde dock noteras att 13 % (43 patienter) av de LPT-patienter&lt;br&gt;som var på permission hade permission längre än ett år och att tolv pati-&lt;br&gt;enter hade permission längre än tre år. Av de LRV-patienter med särskild&lt;br&gt;utskrivningsprövning som var på permission hade 34 % (84 patienter)&lt;br&gt;permission mer än ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Permission enligt LPT och LRV har således kommit att användas i&lt;br&gt;större utsträckning eller under längre tid än som borde vara fallet och har&lt;br&gt;därigenom också kommit att avse andra ändamål än att fungera som en&lt;br&gt;förberedelse för övergång till frivillig vård. Samtidigt anser vi det nöd-&lt;br&gt;vändigt att lagen ger möjlighet till en kortare eller längre tids uppföljning&lt;br&gt;efter det att vården på sjukvårdsinrättning har avslutats, framför allt när&lt;br&gt;det gäller LRV-patienter. Det är mot den bakgrunden nödvändigt att göra&lt;br&gt;en översyn av bestämmelserna om permission.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår därför att möjligheten till permission under återstoden av&lt;br&gt;vårdtiden avskaffas. Permission under tvångsvård bör användas på&lt;br&gt;samma sätt som vid annan sluten hälso- eller sjukvård, dvs. permission&lt;br&gt;bör ges för visst tillfälle och viss tid. För de patienter som har behov av&lt;br&gt;en längre tids uppföljning efter det att vården på sjukvårdsinrättning har&lt;br&gt;upphört bör enligt vår mening införas en ny form av tvångsvård, näm-&lt;br&gt;ligen öppen vård med särskilda villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En överföring till öppen vård med särskilda villkor innebär att den&lt;br&gt;sjukhusbaserade vården ersätts med vård i det egna hemmet eller på annat&lt;br&gt;sätt utanför sjukvårdsinrättningen. Beträffande patienter som vårdats med&lt;br&gt;stöd av LPT förutsätter vi att öppen vård med särskilda villkor kommer&lt;br&gt;att bli aktuell endast i undantagsfall. Det gäller även LRV-patienter som&lt;br&gt;vårdas utan särskild utskrivningsprövning. När det gäller LRV-patienter&lt;br&gt;som vårdas med särskild utskrivningsprövning bör det däremot normalt&lt;br&gt;vara så att den sjukhusbaserade vården ersätts med en tids öppen vård&lt;br&gt;med särskilda villkor. LRV-patienter som inte av domstol överlämnats&lt;br&gt;till rättspsykiatrisk vård omfattas inte av reglerna om öppen vård. De&lt;br&gt;villkor som kan komma i fråga bör gälla vård och behandling, boende,&lt;br&gt;sysselsättning, förbud att använda berusningsmedel o.d. Även om&lt;br&gt;tvångsåtgärder inte skall kunna användas under öppen vård, förutsätter&lt;br&gt;införandet av en möjlighet till sådan vård noggranna överväganden med&lt;br&gt;hänsyn till den kränkning som villkoren innebär av de&lt;br&gt;grundlagsskyddade fri- och rättigheterna. För att tillgodose patientens&lt;br&gt;rättssäkerhet bör därför beslut om öppen vård med särskilda villkor fattas&lt;br&gt;av domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att den öppna vården skall bli meningsfull krävs det en noggrann&lt;br&gt;planering och utredning om vilka insatser som patienten behöver i öppen&lt;br&gt;vård och vilka villkor som måste ställas. Detta förutsätter att kommu-&lt;br&gt;nerna medverkar aktivt och ger insatser enligt SoL och LSS. Krav skall&lt;br&gt;ställas på en samordnad planering och uppföljning av landstingets och&lt;br&gt;kommunens insatser. För det ändamålet skall berörda verksamheter upp-&lt;br&gt;rätta en samordnad vårdplan. En särskild utredning skall göras för be-&lt;br&gt;dömning av risken för återfall i brott och vilka insatser som krävs med&lt;br&gt;avseende på samhällsskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår att länsrätten får besluta om öppen vård med särskilda vill-&lt;br&gt;kor beträffande LPT-patienter när följande förutsättningar är uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Patienten lider fortfarande av en allvarlig psykisk störning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Patienten har ett fortsatt behov av psykiatrisk vård som kan tillgodo-&lt;br&gt;ses på annat sätt än genom att han är intagen på en sjukvårdsinrättning&lt;br&gt;och det med hänsyn till patientens psykiska tillstånd, hans personliga&lt;br&gt;förhållanden i övrigt eller till annans personliga säkerhet eller fysiska&lt;br&gt;eller psykiska hälsa är nödvändigt att han iakttar särskilda villkor avse-&lt;br&gt;ende vård och behandling, boende, sysselsättning eller andra insatser&lt;br&gt;samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den vård och det stöd som patienten behöver kan inte genomföras&lt;br&gt;med hans samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande patienter som ges rättspsykiatrisk vård efter beslut av&lt;br&gt;domstol får länsrätten när vården ges utan särskild utskrivningsprövning&lt;br&gt;besluta om öppen vård med särskilda villkor under samma förutsättningar&lt;br&gt;som gäller beträffande patienter som vårdats med stöd av LPT. Någon&lt;br&gt;särskild bedömning av om samtycke föreligger behövs dock givetvis inte&lt;br&gt;beträffande patienter som är straffrättsligt ffihetsberövade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller patienter som ges rättspsykiatrisk vård med särskild ut-&lt;br&gt;skrivningsprövning måste med hänsyn till samhällsskyddet delvis andra&lt;br&gt;förutsättningar gälla. Det räcker i dessa fall att patienten fortfarande lider&lt;br&gt;av en psykisk störning. Man måste också beakta om patienten måste vara&lt;br&gt;intagen på en sjukvårdsinrättning med hänsyn till risken för återfall i&lt;br&gt;brottslighet av allvarligt slag. Endast om så inte är fallet bör beslut om&lt;br&gt;öppen vård kunna fattas. När det gäller patientens vårdbehov skall samma&lt;br&gt;regler gälla som beträffande övriga LRV-patienter. Särskilda villkor skall&lt;br&gt;även kunna föreskrivas för att tillgodose samhällsskyddet. Det är viktigt&lt;br&gt;att patientens brottsbenägenhet beaktas under den utredning som skall&lt;br&gt;göras innan öppen vård med särskilda villkor kan beslutas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om öppen vård med särskilda villkor skall gälla under sex&lt;br&gt;månader räknat från prövningstillfället. Om förutsättningarna för öppen&lt;br&gt;vård fortfarande är uppfyllda bör den öppna vården kunna förlängas med&lt;br&gt;sex månader åt gången. Särskilda krav skall ställas på ansökan om för-&lt;br&gt;längning av vården. När det inte längre finns förutsättningar för öppen&lt;br&gt;vård med särskilda villkor skall vården upphöra. Dessa bestämmelser&lt;br&gt;skall gälla öppen vård enligt både LPT och LRV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En återintagning för vård på sjukvårdsinrättning kan bli aktuell när&lt;br&gt;patientens behov av psykiatrisk vård inte längre kan tillgodoses i öppen&lt;br&gt;vård. När det gäller patienter som vårdas med stöd av LPT skall återin-&lt;br&gt;tagning kunna ske om patientens psykiska tillstånd och personliga för-&lt;br&gt;hållanden i övrigt har förändrats på ett sådant sätt att förutsättningarna för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vård på sjukvårdsinrättning föreligger. Chefsöverläkaren får då besluta&lt;br&gt;om återintagning. Något vårdintyg behöver inte utfärdas men&lt;br&gt;chefsöverläkaren skall skyndsamt och senast inom fyra dagar från be-&lt;br&gt;slutet hos länsrätten ansöka om medgivande till fortsatt vård på&lt;br&gt;sjukvårdsinrättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patienter som ges rättspsykiatrisk vård utan särskild utskrivnings-&lt;br&gt;prövning far återintas på sjukvårdsinrättning när patientens tillstånd och&lt;br&gt;personliga förhållanden i övrigt har förändrats på ett sådant sätt att hans&lt;br&gt;behov av psykiatrisk vård inte längre kan tillgodoses utanför sjukvårdsin-&lt;br&gt;rättningen. Beträffande patienter som vårdas med särskild utskriv-&lt;br&gt;ningsprövning skall återintagning ske när ovannämnda förutsättningar är&lt;br&gt;uppfyllda. Återintagning skall emellertid också ske om patienten inte&lt;br&gt;iakttar de villkor som gäller och detta innebär att det på grund av risken&lt;br&gt;för återfall i brottslighet av allvarligt slag är påkallat att patienten är int-&lt;br&gt;agen på en sjukvårdsinrätting. Samma förfaranderegler skall gälla som&lt;br&gt;beträffande patienter som vårdas med stöd av LPT. Åklagare skall dock&lt;br&gt;ha möjlighet att hos länsrätten ansöka om återintagning beträffande pati-&lt;br&gt;enter som genomgår rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningspröv-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår också vissa förändringar beträffande frigång och permis-&lt;br&gt;sion för intagna i kriminalvårdsanstalt m.fl. som vårdas enligt LRV. Så-&lt;br&gt;ledes föreslår vi att tillstånd till vistelse utanför sjukvårdsinrättningens&lt;br&gt;område för patienter som är intagna i kriminalvårdsanstalt och som ge-&lt;br&gt;nomgår rättspsykiatrisk vård skall beslutas av Kriminalvårdsstyrelsen,&lt;br&gt;även när vistelsen är beledsagad av personal. Vi föreslår vidare att Krinr-&lt;br&gt;nalvårdssfyrelsen skall fatta beslut om frigång för desssa patienter. Vi&lt;br&gt;föreslår också att häktade som genomgår rättspsykiatrisk vård skall kunna&lt;br&gt;fa tillstånd att tillfälligt vistas utanför sjukvårdsinrättningens område om&lt;br&gt;det föreligger synnerliga skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upphörande av LRV-vård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har i vårt arbete erfarit att viss kritik riktas mot reglerna om upphö-&lt;br&gt;rande av rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Denna&lt;br&gt;kritik går i huvudsak ut på att psykiatrin måste ta på sig ett större ansvar&lt;br&gt;för samhällsskyddet än som är befogat och att reglerna om utskrivning i&lt;br&gt;dessa fall leder till att patienter utan något egentligt vårdbehov kvarhålls&lt;br&gt;inom psykiatrin. Studerar man rättspraxis finner man att anledningen till&lt;br&gt;att en patient inte kan skrivas ut ofta är att domstolen anser att det fortfar-&lt;br&gt;ande finns en risk för att patienten på grund av den störning som föranlett&lt;br&gt;beslutet om särskild utskrivningsprövning återfaller i brottslighet av&lt;br&gt;allvarligt slag. En annan vanlig orsak till att patienten inte kan skrivas ut&lt;br&gt;är att patientens personliga förhållanden, t.ex. när det gäller boendet, inte&lt;br&gt;är ordnade på ett sådant sätt att utskrivning kan ske. Vissa kommuner har&lt;br&gt;i dessa fall med hänvisning till ett uttalande i förarbetena till betalnings-&lt;br&gt;ansvarslagen hävdat att de inte har något ansvar för insatser enligt SoL&lt;br&gt;och LSS så länge patienten genomgår rättspsykiatrisk vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att vi föreslår öppen vård med särskilda villkor där det ställs&lt;br&gt;krav på en genomtänkt och samordnad vårdplanering mellan landsting&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och kommuner räknar vi med att en del av de problem som finns i dag&lt;br&gt;elimineras. När en patient har överförts till öppen vård med särskilda&lt;br&gt;villkor och således inte längre vårdas på sjukvårdsinrättning har kom-&lt;br&gt;munerna enligt vår mening betalningsansvar för de insatser som krävs&lt;br&gt;under den öppna vården. Kommunernas betalningsansvar gäller även om&lt;br&gt;patienten trots beslut om öppen vård med särskilda villkor skulle bli kvar&lt;br&gt;på sjukvårdsinrättningen. Den samordnade vårdplaneringen kräver också&lt;br&gt;att kommunerna kopplas in under förberedelsearbetet inför överförande&lt;br&gt;till öppen vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att en patient som har överlämnats till rättspsykiatrisk vård med&lt;br&gt;särskild utskrivningsprövning skall kunna kvarhållas inom vården krävs&lt;br&gt;inte att han skall ha en allvarlig psykisk störning utan endast att en psy-&lt;br&gt;kisk störning föreligger. Vi har övervägt om reglerna angående upphör-&lt;br&gt;ande av rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning skulle&lt;br&gt;kunna ändras så att vården skall upphöra så snart patienten inte längre&lt;br&gt;lider av en allvarlig psykisk störning men kommit fram till att förutsätt-&lt;br&gt;ningar för en sådan ändring för närvarande inte föreligger. De patienter&lt;br&gt;som kan kvarhållas med stöd av gällande regler i LRV men som enligt&lt;br&gt;kritikerna borde skrivas ut är oftast patienter med personlighetsstör-&lt;br&gt;ningar, ofta av allvarligt slag, som vid tidpunkten för brottet t.ex. haft ett&lt;br&gt;impulsgenombrott av psykotisk karaktär men som efter en tid enbart har&lt;br&gt;kvar sin personlighetsstörning. Det är ofta fråga om patienter som begått&lt;br&gt;grova brott och där återfallsrisken är stor. Många gånger är återfallsrisken&lt;br&gt;större för dessa patienter än för dem som lider av en allvarlig psykisk&lt;br&gt;störning. Någon annan form av omhändertagande med tvång av dessa&lt;br&gt;patienter finns för närvarande inte. Kravet på att samhällsskyddet skall&lt;br&gt;kunna tillgodoses medför därför att någon ändring inte kan ske för&lt;br&gt;närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande lagstiftningen förutsätter vidare att det inte längre till&lt;br&gt;följd av den psykiska störning som föranlett beslutet om särskild utskriv-&lt;br&gt;ningsprövning skall finnas risk för att patienten återfaller i brottslighet av&lt;br&gt;allvarligt slag. Den risk som skall finnas har således inte på något sätt&lt;br&gt;kvalificerats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör enligt vår mening vara så att inte vilken obetydlig återfallsrisk&lt;br&gt;som helst kan innebära att en patient kvarhålls på en sjukvårdsinrättning&lt;br&gt;under lång tid. Detta torde inte heller ha varit lagstiftarens ursprungliga&lt;br&gt;mening. I praxis har dock i vissa fall en tämligen obetydlig risk ansetts&lt;br&gt;motivera att en patient kvarhålls inom den rättspyskiatriska vården. Vi&lt;br&gt;har därför övervägt om man på något sätt skulle kunna kvalificera den&lt;br&gt;risk som bör krävas men har stannat för att inte föreslå någon lagändring&lt;br&gt;på denna punkt, bl.a. därför att man i brottsbalkens regler om när någon&lt;br&gt;skall överlämnas till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningspröv-&lt;br&gt;ning enbart använder ordet risk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att vi nu föreslår två former av rättspsykiatrisk vård, nämligen&lt;br&gt;dels sådan vård på sjukvårdsinrättning, dels öppen vård med särskilda&lt;br&gt;villkor öppnas emellertid en möjlighet att differentiera återfallsrisken&lt;br&gt;beroende på vårdbehovet. En patient bör således inte kvarhållas på sjuk-&lt;br&gt;vårdsinrättning om återfallsrisken kan motverkas genom olika åtgärder i&lt;br&gt;öppen vård. Denna bedömning bör inte göras utifrån en lagteknisk grade-&lt;br&gt;ring av återfallsrisken utan mot bakgrund av olika konkreta faktorer som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har betydelse, t.ex. tidigare brottslighet, missbruksproblem eller annan Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;social problematik och resultatet av vården. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställighet av utvisningsbeslut beträffande personer som vårdas&lt;br&gt;enligt LRV med särskild utskrivningsprövning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I nuvarande lagstiftning föreskrivs att om beslut om avvisning, utvisning&lt;br&gt;eller utlämning har fattats beträffande någon som vårdas enligt LRV skall&lt;br&gt;tvångsvården upphöra om det begärs av den myndighet som skall verk-&lt;br&gt;ställa beslutet och chefsöverläkaren finner att patientens tillstånd tillåter&lt;br&gt;att beslutet verkställs. Det är således chefsöverläkaren och inte länsrätten&lt;br&gt;som beslutar att vården skall upphöra i dessa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har diskuterat om nuvarande handläggningsordning bör ändras men&lt;br&gt;kommit fram till att så inte bör ske. Vi föreslår dock att lagtexten förtyd-&lt;br&gt;ligas så att det klart framgår att tvångsvården inte skall upphöra förrän&lt;br&gt;utvisningen har verkställts. Vidare föreslår vi att det skall införas en&lt;br&gt;skyldighet att underrätta patientens hemlands ambassad eller konsulat om&lt;br&gt;att patienten kommer att utvisas till sitt hemland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Processuella frågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår inte någon ändring beträffande länsrätternas sammansättning i&lt;br&gt;psykiatrimål men anser att kravet på medverkan av sakkunnig bör skär-&lt;br&gt;pas. Enligt vår mening skall sakkkunnig förordnas om det inte är obe-&lt;br&gt;hövligt. Det innebär att det till skillnad mot vad som nu gäller i lagen&lt;br&gt;införs en presumtion för att sakkunnig skall förordnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 1 maj 1996 infördes en obligatorisk s.k. tvåpartsprocess i de all-&lt;br&gt;männa förvaltningsdomstolarna. Undantag härifrån förekommer dock när&lt;br&gt;det gäller LPT och LRV på det sättet att chefsöverläkaren inte far över-&lt;br&gt;klaga domstolens beslut. Vi anser att det inte längre är motiverat att&lt;br&gt;chefsöverläkaren inte skall ha rätt att överklaga domstolens beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett mål hos en länsrätt skall tas upp till avgörande inom åtta dagar från&lt;br&gt;den dag då ansökan eller skrivelsen med överklagandet kom in till läns-&lt;br&gt;rätten. Länsrätten far förlänga denna tid om det behövs ytterligare utred-&lt;br&gt;ning eller om någon annan särskild omständighet gör det nödvändigt.&lt;br&gt;Denna regel har vållat problem, särskilt i LRV-mål när åklagare skall&lt;br&gt;höras. Vi föreslår därför att den tid inom vilken länsrätt skall ta upp ett&lt;br&gt;mål till avgörande förlängs till 15 dagar såvitt gäller mål beträffande pa-&lt;br&gt;tienter som överlämnats till LRV-vård med särskild utskrivningspröv-&lt;br&gt;ning. I övrigt föreslår vi ingen förändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår därutöver vissa förtydliganden när det gäller åklagares&lt;br&gt;skyldighet att anmäla att domstolens beslut kan komma att överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslår vi att Kriminalvårdsstyrelsens beslut om permission&lt;br&gt;beträffande intagna i kriminalvårdsanstalt som genomgår rättspyskiatrisk&lt;br&gt;vård skall kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol, dvs. länsrätt&lt;br&gt;som första instans och att prövningstillstånd skall krävas vid&lt;br&gt;överklagande till kammarrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;143&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanser&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Tvångspsykiatrikommitténs delbetänkande (SOU 1996:141)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsstyrelsen, Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen, Rätts-&lt;br&gt;medicinalverket, Riksrevisionsverket, Statens Invandrarverk, Svenska&lt;br&gt;Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Malmö stad, Göteborgs stad,&lt;br&gt;Stockholms läns landsting, Sörmlands landsting, Landstinget Kristianstad&lt;br&gt;län och Landstinget Västernorrland&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Tvångspsykiatrikommitténs slutbetänkande (SOU 1998:32)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens ombudsmän (JO), Göta hovrätt, Stockholms tingsrätt, Udde-&lt;br&gt;valla tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm, Kammarrätten i Jönköping,&lt;br&gt;Länsrätten i Stockholms län, Länsrätten i Södermanlands län, Länsrätten&lt;br&gt;i Göteborg, Domstolsverket, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen,&lt;br&gt;Kriminalvårdsstyrelsen, Kriminalvårdsnämnden, Riksförsäkringsverket,&lt;br&gt;Socialstyrelsen, Läkemedelsverket, Rättsmedicinalverket, Hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN), Hälso- och sjukvårdens utveck-&lt;br&gt;lingsinstitut (Spri), Statens Institutionsstyrelse (SIS), Statskontoret, Riks-&lt;br&gt;revisionsverket (RRV), Högskoleverket, Statens Jordbruksverk, Arbets-&lt;br&gt;marknadsstyrelsen, Karlskrona kommun, Hörby kommun, Stockholms&lt;br&gt;läns landsting, Uppsala läns landsting, Östergötlands läns landsting,&lt;br&gt;Blekinge läns landsting, Region Skåne, Västemorrlands läns landsting,&lt;br&gt;Förtroendenämnden i Stockholms läns landsting, Förtroendenämnden i&lt;br&gt;Norrbottens läns landsting, Stockholms Stad, Göteborgs Stad,&lt;br&gt;Handikappförbundens samarbetsorganisation, Pensionärernas riks-&lt;br&gt;organisation, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska&lt;br&gt;Läkaresällskapet, Sveriges Advokatsamfund, Tjänstemännens centralor-&lt;br&gt;ganisation (TCO), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO),&lt;br&gt;Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska Arbetsgivareföreningen&lt;br&gt;(SAF), Svenska Kommunalarbetarförbundet (SKAF), Vårdförbundet,&lt;br&gt;Akademikerförbundet SSR, ALRO Alkoholproblematikers riksförbund,&lt;br&gt;Ersta sjukhus, Praktikertjänst AB, Svenska psykiatriska föreningen,&lt;br&gt;Intresseförbundet för Schizofreni (Riks-IFS), Riksförbundet Frivilliga&lt;br&gt;Samhällsarbetare (RFS), Riksförbundet för hjälp åt läkemedelsmiss-&lt;br&gt;brukare (RFHL), Riksförbundet för Social och Mental Hälsa (RSMH),&lt;br&gt;Riksförbundet för Utvecklingsstörda Barn, Ungdomar och Vuxna,&lt;br&gt;Rättspsykiatriska föreningen, Svenska föreningen för Barn- och ung-&lt;br&gt;domspsykiatri, Svenska Privatläkarföreningen, Sveriges domareförbund,&lt;br&gt;Sveriges Läkarförbund, Sveriges Psykologförbund, Övervakningsnämn-&lt;br&gt;den i Göteborg, Kommittén för mänskliga rättigheter (KMR), Katrine-&lt;br&gt;holms kommun, Håkan Svensson, Hudiksvall och Lars Bagge, Glans-&lt;br&gt;hammar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;144&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Socialdepartementets promemoria om permission&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Jönköping, Länsrätten i Stockholms län, Länsrätten i&lt;br&gt;Kronobergs län, Domstolsverket, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen,&lt;br&gt;Socialstyrelsen, Rättsmedicinalverket, Riksrevisionsverket, Svenska&lt;br&gt;kommunförbundet, Landstingsförbundet, Vårdförbundet, Svenska&lt;br&gt;Psykiatriska föreningen, Intresseförbundet for Schizofreni (Riks-IFS),&lt;br&gt;Riksförbunder för Social och Mental Hälsa (RSMH), Svenska Rättspsy-&lt;br&gt;kiatriska föreningen, Sveriges Läkarförbund, Sveriges Psykologförbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;145&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:1128) om psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 26 § skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att nuvarande 6 § skall betecknas 6 b §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 3, 4, 11, 12, 14, 16-18, 23, 25, 29-33, 37, 39 och 48 §§ och&lt;br&gt;den nya 6 b § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 2 a, 6, 6 a och&lt;br&gt;31 a §§ av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2a§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Tvångsåtgärder enligt denna lag&lt;br&gt;får användas endast om patienten&lt;br&gt;inte genom individuellt anpassad&lt;br&gt;information kan förmås att&lt;br&gt;frivilligt medverka till vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvångsåtgärder får inte använ-&lt;br&gt;das i större omfattning än vad som&lt;br&gt;är nödvändigt för att patienten&lt;br&gt;skall förmås att medverka till vård.&lt;br&gt;När tvångsåtgärder används skall&lt;br&gt;de stå i rimlig proportion till syftet&lt;br&gt;med åtgärden. År mindre&lt;br&gt;ingripande åtgärder tillräckliga,&lt;br&gt;skall de användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvånget skall användas så skon-&lt;br&gt;samt som möjligt och med största&lt;br&gt;möjliga hänsyn till patienten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvångsvård får ges endast om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. patienten lider av en allvarlig psykisk störning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. patienten på grund av sitt&lt;br&gt;psykiska tillstånd och sina person-&lt;br&gt;liga förhållanden i övrigt har ett&lt;br&gt;oundgängligt behov av psykiatrisk&lt;br&gt;vård, som inte kan tillgodoses på&lt;br&gt;annat sätt än genom att patienten&lt;br&gt;är intagen på en sjukvårdsinrätt-&lt;br&gt;ning för heldygnsvård, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. patienten på grund av sitt&lt;br&gt;psykiska tillstånd och sina person-&lt;br&gt;liga förhållanden i övrigt har ett&lt;br&gt;oundgängligt behov av psykiatrisk&lt;br&gt;vård, som inte kan tillgodoses på&lt;br&gt;annat sätt än genom att patienten&lt;br&gt;är intagen på en sjukvårdsinrätt-&lt;br&gt;ning för kvalificerad psykiatrisk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:399.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;146&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. patienten motsätter sig sådan&lt;br&gt;vård som sägs i 2 eller till följd av&lt;br&gt;sitt psykiska tillstånd uppenbart&lt;br&gt;saknar förmåga att ge uttryck för&lt;br&gt;ett grundat ställningstagande i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dygnetruntvård, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. patienten motsätter sig sådan&lt;br&gt;vård som sägs i 2 eller det till följd&lt;br&gt;av patientens psykiska tillstånd är&lt;br&gt;sannolikt att vården inte kan ges&lt;br&gt;med dennes samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvångsvård far inte ges, om patientens psykiska störning enligt första&lt;br&gt;stycket 1 utgör enbart en utvecklingsstörning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömning av vårdbehovet enligt första stycket 2 skall även beak-&lt;br&gt;tas, om patienten till följd av sin psykiska störning är farlig för annans&lt;br&gt;personliga säkerhet eller fysiska eller psykiska hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om intagning på en sjukvårdsinrättning för tvångsvård far&lt;br&gt;inte fattas utan att ett läkarintyg (vårdintyg) har utfärdats, av vilket det&lt;br&gt;framgår att det finns sannolika skäl för att förutsättningarna för tvångs-&lt;br&gt;vård av patienten är uppfyllda. Vårdintyget skall grundas på en särskild&lt;br&gt;läkarundersökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En undersökning för vårdintyg far företas endast om det finns skälig&lt;br&gt;anledning till det. Undersökningen utförs av en legitimerad läkare. Om&lt;br&gt;undersökningen inte kan utföras med patientens samtycke, far patienten&lt;br&gt;tas om hand för undersökning. Beslut om sådant omhändertagande far&lt;br&gt;fattas endast av läkare i allmän tjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdintyg får inte utfärdas för&lt;br&gt;den som är intagen på en sjuk-&lt;br&gt;vårdsinrättning för frivillig&lt;br&gt;psykiatrisk vård.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;En patient får, sedan vårdintyg&lt;br&gt;har utfärdats, efter beslut av&lt;br&gt;läkare hållas kvar på&lt;br&gt;vårdinrättningen tills frågan om&lt;br&gt;intagning har avgjorts. Om andra&lt;br&gt;åtgärder inte är tillräckliga, får&lt;br&gt;det tvång användas som är&lt;br&gt;försvarligt för att hindra patienten&lt;br&gt;att lämna den del av vårdinrätt-&lt;br&gt;ningen där patienten skall vistas,&lt;br&gt;för att upprätthålla ordningen på&lt;br&gt;inrättningen eller för att tillgodose&lt;br&gt;säkerheten i vården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det är nödvändigt får pati-&lt;br&gt;enten, sedan beslut om att hålla&lt;br&gt;kvar denne har fattats, kroppsvi-&lt;br&gt;siteras eller ytligt kroppsbesiktigas&lt;br&gt;för kontroll av att denne inte bär&lt;br&gt;på sig egendom som anges i 21 §.&lt;br&gt;Föreskrifterna i 23 § samt 24 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en patient är intagen på en&lt;br&gt;sjukvårdsinrättning för frivillig&lt;br&gt;psykiatrisk vård, far chefsöver-&lt;br&gt;läkaren vid den enhet där patienten&lt;br&gt;vårdas, utan hinder av att vård-&lt;br&gt;intyg inte har utfärdats, besluta om&lt;br&gt;tvångsvård när&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. förutsättningarna enligt 3 §&lt;br&gt;föreligger och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. patienten till följd av sin psy-&lt;br&gt;kiska störning kan befaras komma&lt;br&gt;att allvarligt skada sig själv eller&lt;br&gt;någon annan. Föreskrifterna i 6 §&lt;br&gt;gäller inte i fall som avses i första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall därvid tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6a§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Om de förutsättningar som gäl-&lt;br&gt;ler enligt 19 § respektive 20 § är&lt;br&gt;uppfyllda, får en patient som hålls&lt;br&gt;kvar enligt 6 § kortvarigt spännas&lt;br&gt;fast med bälte eller liknande an-&lt;br&gt;ordning eller kortvarigt hållas&lt;br&gt;avskild från de andra patienterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En patient som hålls kvar enligt&lt;br&gt;6 § får, om det finns en över-&lt;br&gt;hängande fara för patientens liv&lt;br&gt;eller hälsa, ges nödvändig behand-&lt;br&gt;ling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut enligt denna paragraf&lt;br&gt;fattas av legitimerad läkare.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6b§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Frågan om intagning för tvångs-&lt;br&gt;vård skall avgöras skyndsamt efter&lt;br&gt;undersökning av patienten, senast&lt;br&gt;24 timmar efter patientens an-&lt;br&gt;komst till vårdinrättningen. Ett be-&lt;br&gt;slut om intagning får inte grundas&lt;br&gt;på ett vårdintyg som är äldre än&lt;br&gt;fyra dagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut i fråga om intagning&lt;br&gt;fattas av en chefsöverläkare vid en&lt;br&gt;enhet för psykiatrisk vård. Beslutet&lt;br&gt;får inte fattas av den läkare som&lt;br&gt;har utfärdat vårdintyget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en patient är intagen på en&lt;br&gt;sjukvårdsinrättning för frivillig&lt;br&gt;psykiatrisk vård, far chefsöver-&lt;br&gt;läkaren vid den enhet där patienten&lt;br&gt;vårdas besluta om tvångsvård när&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. förutsättningarna enligt 3 § är&lt;br&gt;uppfyllda och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. patienten till följd av sin psy-&lt;br&gt;kiska störning kan befaras komma&lt;br&gt;att allvarligt skada sig själv eller&lt;br&gt;någon annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sådant beslut får inte fattas&lt;br&gt;utan att ett vårdintyg har utfärdats&lt;br&gt;av en annan läkare än chefsöver-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;läkaren. I fråga om vårdintyg Prop. 1999/2000:44&lt;br&gt;gäller bestämmelserna i 5 § första Bilaga 4&lt;br&gt;och andra styckena. Beslut om&lt;br&gt;vård enligt första stycket skall&lt;br&gt;fattas senast 24 timmar efter det&lt;br&gt;att vårdintyg har utfärdats. Det&lt;br&gt;som sägs i 6, 6 a och 8 §§ gäller&lt;br&gt;också vid övergång från frivillig&lt;br&gt;vård till tvångsvård enligt första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När beslut har fattats om&lt;br&gt;tvångsvård enligt 11 §, skall&lt;br&gt;chefsöverläkaren skyndsamt och&lt;br&gt;senast inom fyra dagar från dagen&lt;br&gt;for beslutet ansöka hos länsrätten&lt;br&gt;om medgivande till att tvångs-&lt;br&gt;vården fortsätter. Föreskrifterna i&lt;br&gt;7 § andra stycket skall därvid till-&lt;br&gt;lämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När beslut har fattats om&lt;br&gt;tvångsvård enligt 11 §, skall be-&lt;br&gt;slutet av chefsöverläkaren senast&lt;br&gt;dagen efter beslutet underställas&lt;br&gt;länsrättens prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anser chefsöverläkaren att&lt;br&gt;tvångsvården bör fortsätta skall&lt;br&gt;han senast inom fyra dagar från&lt;br&gt;dagen för beslutet om tvångsvård&lt;br&gt;ansöka hos länsrätten om med-&lt;br&gt;givande till att tvångsvården fort-&lt;br&gt;sätter. Det som sägs i 7 § andra&lt;br&gt;stycket skall därvid tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När rättspsykiatrisk vård skall upphöra i fall som avses i 15 § lagen&lt;br&gt;(1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, får chefsöverläkaren vid den enhet&lt;br&gt;där patienten vårdas, utan hinder av att vårdintyg inte har utfärdats, be-&lt;br&gt;sluta om tvångsvård enligt denna lag, om förutsättningarna enligt 3 §&lt;br&gt;föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i 6 § gäller inte i&lt;br&gt;fall som avses i första stycket. I&lt;br&gt;stället tillämpas föreskrifterna i 12&lt;br&gt;och 13 §§, varvid ett beslut enligt&lt;br&gt;denna paragraf jämställs med ett&lt;br&gt;beslut enligt 11 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i 6 b § gäller inte&lt;br&gt;i fall som avses i första stycket. I&lt;br&gt;stället skall chefsöverläkaren&lt;br&gt;senast fyra dagar från dagen för&lt;br&gt;beslutet hos länsrätten ansöka om&lt;br&gt;medgivande till fortsatt&lt;br&gt;tvångsvård. Ett beslut enligt denna&lt;br&gt;paragraf skall jämställas med ett&lt;br&gt;beslut om tvångsvård enligt 11 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En behandlingsplan skall upp-&lt;br&gt;rättas snarast efter det att patienten&lt;br&gt;har tagits in för tvångsvård. Så&lt;br&gt;långt möjligt skall planen upprät-&lt;br&gt;tas i samråd med patienten. När&lt;br&gt;det är lämpligt skall samråd ske&lt;br&gt;också med dennes närstående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En vårdplan skall upprättas sna-&lt;br&gt;rast efter det att patienten har ta-&lt;br&gt;gits in för tvångsvård. Vårdplanen&lt;br&gt;skall innehålla de behandlingsåt-&lt;br&gt;gärder och andra insatser som&lt;br&gt;behövs for att syftet med tvångs-&lt;br&gt;vården skall uppnås och för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samråd med patienten skall det&lt;br&gt;klarläggas om denne har behov av&lt;br&gt;stöd från socialtjänsten.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;resultaten av dessa insatser skall&lt;br&gt;kvarstå efter det att tvångsvården&lt;br&gt;har upphört. Så långt möjligt skall&lt;br&gt;planen upprättas i samråd med&lt;br&gt;patienten. Om det inte är olämpligt&lt;br&gt;skall samråd ske också med dennes&lt;br&gt;närstående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefsöverläkaren skall under-&lt;br&gt;söka om patienten har behov av&lt;br&gt;stöd från socialtjänsten. Så långt&lt;br&gt;det är möjligt skall detta ske i&lt;br&gt;samråd med patienten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om behandlingen under&lt;br&gt;vårdtiden skall samråd äga rum&lt;br&gt;med patienten när det kan ske.&lt;br&gt;Samråd skall ske också med pati-&lt;br&gt;entens närstående när det är&lt;br&gt;lämpligt. Frågor om behandlingen&lt;br&gt;avgörs ytterst av chefsöverläkaren&lt;br&gt;vid den enhet där patienten vårdas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behandlingsåtgärdema skall anpi&lt;br&gt;syftet med tvångsvården enligt 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om behandlingen under&lt;br&gt;vårdtiden skall samråd äga rum&lt;br&gt;med patienten när det kan ske.&lt;br&gt;Samråd skall ske också med pati-&lt;br&gt;entens närstående, om det inte är&lt;br&gt;olämpligt. Frågor om behand-&lt;br&gt;lingen avgörs ytterst av chefsöver-&lt;br&gt;läkaren vid den enhet där patienten&lt;br&gt;vårdas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;as till vad som krävs för att uppnå&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En patient far hindras att lämna vårdinrättningens område eller den del&lt;br&gt;av inrättningen där han skall vistas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om andra åtgärder inte är till-&lt;br&gt;räckliga, far det tvång användas&lt;br&gt;som är försvarligt för att hindra&lt;br&gt;patienten att lämna vårdinrätt-&lt;br&gt;ningens område eller den del av&lt;br&gt;inrättningen där denne skall vis-&lt;br&gt;tas, for att upprätthålla ordningen&lt;br&gt;på vårdinrättningen eller för att&lt;br&gt;tillgodose säkerheten i vården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det är påkallat far en patient&lt;br&gt;kroppsvisiteras eller ytligt kropps-&lt;br&gt;besiktigas, när han kommer till&lt;br&gt;sjukvårdsinrättningen, för kontroll&lt;br&gt;av att han inte bär på sig egendom&lt;br&gt;som avses i 21 §. Detsamma gäller&lt;br&gt;om det under vistelsen på vård-&lt;br&gt;inrättningen uppkommer misstanke&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det är nödvändigt får en pa-&lt;br&gt;tient kroppsvisiteras eller ytligt&lt;br&gt;kroppsbesiktigas för kontroll av att&lt;br&gt;han inte bär på sig egendom som&lt;br&gt;avses i 21 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1996:982.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;150&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att sådan egendom skall påträffas&lt;br&gt;hos patienten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kroppsvisitation och ytlig&lt;br&gt;kroppsbesiktning får inte göras&lt;br&gt;mer ingående än vad ändamålet&lt;br&gt;med åtgärden kräver. All den hän-&lt;br&gt;syn som omständigheterna medger&lt;br&gt;skall iakttas. Om möjligt skall ett&lt;br&gt;vittne närvara&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefsöverläkaren beslutar om&lt;br&gt;kroppsvisitation och ytlig kropps-&lt;br&gt;besiktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefsöverläkaren beslutar om&lt;br&gt;kroppsvisitation och ytlig kropps-&lt;br&gt;besiktning. Om möjligt skall ett&lt;br&gt;vittne närvara när åtgärden utförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefsöverläkaren får ge patien-&lt;br&gt;ten tillstånd att under en viss del&lt;br&gt;av vårdtiden vistas utanför sjuk-&lt;br&gt;vårdsinrättningens område. Till-&lt;br&gt;ståndet får ges för återstoden av&lt;br&gt;vårdtiden, om det finns skäl att&lt;br&gt;anta att åtgärden är angelägen för&lt;br&gt;att förbereda att tvångsvården&lt;br&gt;upphör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefsöverläkaren får ge en pati-&lt;br&gt;ent tillstånd att under en viss del&lt;br&gt;av vårdtiden vistas utanför sjuk-&lt;br&gt;vårdsinrättningens område. Till-&lt;br&gt;ståndet får ges för visst tillfälle&lt;br&gt;eller för vissa återkommande till-&lt;br&gt;fällen. Tillståndet får också ges för&lt;br&gt;en längre period, om det finns sär-&lt;br&gt;skilda skäl att anta att åtgärden är&lt;br&gt;angelägen för att förbereda att&lt;br&gt;tvångsvården upphör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd att vistas utanför vårdinrättningens område får förenas med&lt;br&gt;särskilda villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefsöverläkaren får återkalla&lt;br&gt;ett tillstånd som avses i första&lt;br&gt;stycket om förhållandena kräver&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har beträffande någon som vårdas enligt denna lag beslut meddelats&lt;br&gt;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. avvisning eller utvisning enligt utlänningslagen (1989:529),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. utvisning enligt lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. utlämning enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. utlämning enligt lagen (1959:254) om utlämning för brott till Dan-&lt;br&gt;mark, Finland, Island och Norge, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. utlämning enligt lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Fin-&lt;br&gt;land, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller be-&lt;br&gt;handling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall tvångsvården upphöra, om det begärs av den myndighet som skall&lt;br&gt;verkställa beslutet och chefsöverläkaren finner att patientens tillstånd&lt;br&gt;tillåter att detta verkställs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vård enligt denna lag upphör&lt;br&gt;när ett beslut om avvisning,&lt;br&gt;utvisning eller utlämning har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verkställts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om en patient som är utlänning upphör tvångsvården vid verk-&lt;br&gt;ställighet av ett beslut om hemsändande som har meddelats med stöd av&lt;br&gt;12 kap. 3 § utlänningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En patient som vårdas enligt&lt;br&gt;denna lag skall, så snart hans till-&lt;br&gt;stånd tillåter, genom en individu-&lt;br&gt;ellt anpassad information upplysas&lt;br&gt;av chefsöverläkaren om sin rätt att&lt;br&gt;få en stödperson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När patienten begär det, skall en stödperson utses. En stödperson kan&lt;br&gt;utses också i annat fall, om patienten inte motsätter sig det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stödpersonen skall bistå patien-&lt;br&gt;ten i personliga frågor så länge&lt;br&gt;denne ges tvångsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stödpersonen skall bistå patien-&lt;br&gt;ten i personliga frågor så länge&lt;br&gt;denne ges tvångsvård enligt denna&lt;br&gt;lag eller om patienten och stöd-&lt;br&gt;personen samtycker till det, även&lt;br&gt;under fyra veckor efter det att&lt;br&gt;tvångsvården har upphört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stödpersonen har rätt att besöka&lt;br&gt;patienten på vårdinrättningen. Han&lt;br&gt;far inte obehörigen röja eller ut-&lt;br&gt;nyttja vad han under uppdraget har&lt;br&gt;fatt veta om patientens hälsotill-&lt;br&gt;stånd eller personliga förhållanden&lt;br&gt;i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stödpersonen har rätt att besöka&lt;br&gt;patienten på vårdinrättningen. Han&lt;br&gt;far inte obehörigen röja eller ut-&lt;br&gt;nyttja vad han under uppdraget har&lt;br&gt;fatt veta om patientens hälsotill-&lt;br&gt;stånd eller personliga förhållanden&lt;br&gt;i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stödpersonen utses av en sådan nämnd som avses i lagen (1998:1656)&lt;br&gt;om patientnämndsverksamhet m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en nämnds handläggning av ärenden om stödpersoner gäller, ut-&lt;br&gt;över vad som i övrigt föreskrivs, följande bestämmelser i förvaltningsla-&lt;br&gt;gen (1986:223), nämligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- 14 § om muntlig handläggning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- 15 § om anteckning av uppgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- 16 och 17 §§ om parters rätt att få del av uppgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- 20 § om motivering av beslut,&lt;br&gt;-21 § om underrättelse om beslut,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- 26 § om rättelse av skrivfel och liknande, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- 27 § om omprövning av beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefsöverläkaren vid den enhet där patienten vårdas skall anmäla till&lt;br&gt;en sådan nämnd som avses i 30 § när det kan finnas skäl att utse en stöd-&lt;br&gt;person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har stödperson för patienten inte redan utsetts, skall anmälan alltid gö-&lt;br&gt;ras när&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1998:1663.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:564.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. chefsöverläkaren ansöker om medgivande till tvångsvård enligt 7, 12&lt;br&gt;eller 14 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;patienten överklagar 2. patienten överklagar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;chefsöverläkarens beslut om intag- chefsöverläkarens beslut om intag-&lt;br&gt;ning enligt 6 §, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ning enligt 6 b §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. patienten överklagar chefsöverläkarens beslut att avslå en begäran&lt;br&gt;att tvångsvården skall upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en sådan anmälan skall chefs-&lt;br&gt;överläkaren ange patientens in-&lt;br&gt;ställning till att få en stödperson.&lt;br&gt;Den nämnd som avses i 30 § skall,&lt;br&gt;om patienten inte har uttryckt en&lt;br&gt;klar uppfattning, kontakta patien-&lt;br&gt;ten eller vårdpersonal med känne-&lt;br&gt;dom om patienten för att få besked&lt;br&gt;om patienten vill ha en stödperson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När tvångsvården av en patient, för vilken stödperson utsetts, har upp-&lt;br&gt;hört, skall chefsöverläkaren snarast möjligt underrätta en sådan nämnd&lt;br&gt;som avses i 30 § om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;31 a §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Om en patient önskar att stöd-&lt;br&gt;personens uppdrag skall ersättas&lt;br&gt;av ett uppdrag som kontaktperson&lt;br&gt;enligt 10 § socialtjänstlagen&lt;br&gt;(1980:620) när tvångsvården upp-&lt;br&gt;hör och stödpersonen samtycker&lt;br&gt;till det, skall den nämnd som avses&lt;br&gt;i 30 § underrätta socialnämnden i&lt;br&gt;den kommun där patienten är&lt;br&gt;folkbokförd om patientens önske-&lt;br&gt;mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patienten far hos länsrätten&lt;br&gt;överklaga chefsöverläkarens beslut&lt;br&gt;om intagning för tvångsvård enligt&lt;br&gt;6, 11 eller 14 §. Ett sådant över-&lt;br&gt;klagande skall anses innefatta även&lt;br&gt;en begäran att tvångsvården skall&lt;br&gt;upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan länsrätten prövar ett överklagande enligt första stycket, skall&lt;br&gt;rätten utan dröjsmål förelägga chefsöverläkaren att yttra sig i de hänseen-&lt;br&gt;den som anges i 7 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patienten far hos länsrätten&lt;br&gt;överklaga chefsöverläkarens beslut&lt;br&gt;om intagning för tvångsvård enligt&lt;br&gt;6 b, 11 eller 14 §. Ett sådant över-&lt;br&gt;klagande skall anses innefatta även&lt;br&gt;en begäran att tvångsvården skall&lt;br&gt;upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patienten far hos länsrätten överklaga ett annat beslut av chefsöverlä-&lt;br&gt;karen enligt denna lag som innebär&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. avslag på en begäran att tvångsvården skall upphöra,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förordnande enligt 24 § om förstöring eller försäljning av egendom,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;153&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. avslag på en begäran om tillstånd enligt 25 § att vistas utanför vård-&lt;br&gt;inrättningens område eller meddelande av villkor i samband med en så-&lt;br&gt;dan vistelse, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. återkallelse enligt 26 § av till- 4. återkallelse enligt 25 § tredje&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stånd att vistas utanför vårdinrätt- stycket av tillstånd att vistas utan-&lt;br&gt;ningens område. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;för vårdinrättningens område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt far beslut av chefsöverläkaren enligt denna lag inte överklagas.&lt;br&gt;Chefsöverläkaren får inte överklaga rättens beslut enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ett beslut av chefsöverläkaren överklagas, skall skrivelsen med&lt;br&gt;överklagandet ges in till länsrätten. Länsrätten prövar om skrivelsen har&lt;br&gt;kommit in i rätt tid. Har skrivelsen kommit in för sent, skall länsrätten&lt;br&gt;avvisa den, om förseningen inte beror på att chefsöverläkaren har lämnat&lt;br&gt;patienten en felaktig underrättelse om hur man överklagar. Skrivelsen&lt;br&gt;skall inte avvisas, om den har kommit in till chefsöverläkaren innan tiden&lt;br&gt;för överklagande har gått ut. I ett sådant fall skall chefsöverläkaren ome-&lt;br&gt;delbart vidarebefordra den till länsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål enligt denna lag skall handläggas skyndsamt. Så snart en ansökan&lt;br&gt;som avses i 28 § har kommit in till länsrätten, skall rätten pröva om ansö-&lt;br&gt;kan har kommit in i tid. Har ansökan kommit in för sent, skall rätten&lt;br&gt;skyndsamt underrätta chefsöverläkaren om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett mål hos en länsrätt skall tas upp till avgörande inom åtta dagar från&lt;br&gt;den dag då ansökan eller skrivelsen med överklagandet kom in till läns-&lt;br&gt;rätten. Länsrätten får förlänga denna tid, om det behövs ytterligare utred-&lt;br&gt;ning eller om någon annan särskild omständighet gör det nödvändigt.&lt;br&gt;Föreskrifterna i första och andra meningen gäller inte mål som avses i&lt;br&gt;33 § första stycket 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av vad som sägs i&lt;br&gt;andra stycket får länsrätten i fall&lt;br&gt;som avses i 12 § första stycket&lt;br&gt;forlänga den tid inom vilken pröv-&lt;br&gt;ningen skall ske om chefsöverlä-&lt;br&gt;karen for samma patient ger in en&lt;br&gt;ansökan enligt 12 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätten får förordna rörande saken i avvaktan på att målet avgörs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Muntlig förhandling hålls på sjukvårdsinrättningen, om inte särskilda&lt;br&gt;skäl talar för något annat. Patienten skall vara närvarande vid förhand-&lt;br&gt;lingen, om det är möjligt med hänsyn till hans psykiska tillstånd. Patien-&lt;br&gt;tens stödperson har rätt att närvara vid förhandlingen och skall om möj-&lt;br&gt;ligt underrättas om den. Chefsöverläkaren skall höras vid förhandlingen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om det inte är uppenbart obehövligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs, skall länsrätten i&lt;br&gt;ett mål enligt denna lag höra&lt;br&gt;lämplig sakkunnig vid muntlig&lt;br&gt;förhandling. Vid förhandlingen får&lt;br&gt;den sakkunnige, i syfte att få upp-&lt;br&gt;lysning rörande omständigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte är obehövligt, skall&lt;br&gt;länsrätten i ett mål enligt denna lag&lt;br&gt;höra lämplig sakkunnig vid munt-&lt;br&gt;lig förhandling. Vid förhandlingen&lt;br&gt;får den sakkunnige, i syfte att få&lt;br&gt;upplysning rörande omständig-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som är av betydelse för dennes&lt;br&gt;uppgift, ställa frågor till&lt;br&gt;chefsöverläkaren och patienten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;heter som är av betydelse för den- Prop. 1999/2000:44&lt;br&gt;nes uppgift, ställa frågor till Bilaga 4&lt;br&gt;chefsöverläkaren och patienten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en patient som har kallats vid vite att inställa sig personligen till en&lt;br&gt;förhandling uteblir, får rätten förordna att han skall hämtas till rätten an-&lt;br&gt;tingen omedelbart eller till en senare dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefsöverläkaren far uppdra åt en erfaren läkare vid sjukvårdsinrätt-&lt;br&gt;ningen med specialistkompetens inom någon gren av psykiatrin att full-&lt;br&gt;göra uppgifter som chefsöverläkaren har enligt denna lag. Om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl, får chefsöverläkaren lämna sådant uppdrag åt en annan&lt;br&gt;läkare vid sjukvårdsinrättningen, dock inte såvitt gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. beslut enligt 6§ om intag-&lt;br&gt;ning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ansökan enligt 7, 9, 12 eller&lt;br&gt;14 § om medgivande till att&lt;br&gt;tvångsvården fortsätter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;beslut enligt 17 § första&lt;br&gt;stycket sista meningen om be-&lt;br&gt;handlingen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;beslut enligt 19 § andra&lt;br&gt;stycket om fastspänning, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;beslut enligt 20 § andra&lt;br&gt;stycket om avskiljande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. beslut enligt 6 b § om intag-&lt;br&gt;ning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. beslut enligt 11 § om över-&lt;br&gt;gång från frivillig vård till tvångs-&lt;br&gt;vård,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. ansökan enligt 7, 9, 12 eller&lt;br&gt;14 § om medgivande till att&lt;br&gt;tvångsvården fortsätter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;beslut enligt 17 § första&lt;br&gt;stycket sista meningen om behand-&lt;br&gt;lingen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;beslut enligt 19 § andra&lt;br&gt;stycket om fastspänning under&lt;br&gt;längre tid, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;beslut enligt 20 § andra&lt;br&gt;stycket om avskiljande under&lt;br&gt;längre tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En patient som vårdas med stöd&lt;br&gt;av denna lag skall så snart hans&lt;br&gt;tillstånd medger det genom&lt;br&gt;chefsöverläkarens försorg upplysas&lt;br&gt;om sin rätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att enligt 32 och 33 §§ över-&lt;br&gt;klaga vissa beslut,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att anlita ombud eller biträde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. att enligt 38 a § få offentligt&lt;br&gt;biträde och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. att få hjälp av en stödperson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48 §&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En patient som vårdas med stöd&lt;br&gt;av denna lag skall så snart hans&lt;br&gt;tillstånd medger det genom&lt;br&gt;chefsöverläkarens försorg upplysas&lt;br&gt;om sin rätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att enligt 32 och 33 §§ över-&lt;br&gt;klaga vissa beslut,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att anlita ombud eller biträde&lt;br&gt;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. att enligt 38 a § få offentligt&lt;br&gt;biträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag skall finnas anslagen inom sjukvårdsinrättningen väl synlig&lt;br&gt;för patienterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1996:1650.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Ett vårdintyg, som har utfärdats enligt äldre föreskrifter, far längst&lt;br&gt;t.o.m. den 4 juli 2000 godtas som underlag för ett beslut om intagning for&lt;br&gt;tvångsvård enligt de nya föreskrifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Ett tillstånd att vistas utanför sjukvårdsinrättningens område under&lt;br&gt;återstoden av vårdtiden och som har meddelats enligt äldre föreskrifter&lt;br&gt;skall anses gälla längst till dess att frågan om fortsatt vård enligt de nya&lt;br&gt;föreskrifterna skall prövas av länsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Om ett mål hos en länsrätt, en kammarrätt eller regeringsrätten inte&lt;br&gt;är slutligt avgjort av rätten vid utgången av juni 2000 skall rätten i stället&lt;br&gt;pröva målet enligt de nya föreskrifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;156&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändrmg i lagen (1991:1129) om&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk&lt;br&gt;vård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 4, 5, 9-10 a, 11, 15, 17-21, 25, 26, och 30 §§ skall ha följande&lt;br&gt;lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas nio nya paragrafer, 2 a, 10 b, 11a,&lt;br&gt;11b, 11 c, 21 a-21 c och 22 b §§ samt närmast före 9 § en ny rubrik av&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2a§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Tvångsåtgärder enligt denna lag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som avses i 1 § andra&lt;br&gt;stycket 2, 3 eller 4 får ges rätts-&lt;br&gt;psykiatrisk vård om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. han lider av en allvarlig psy-&lt;br&gt;kisk störning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. han med hänsyn till sitt psy-&lt;br&gt;kiska tillstånd och sina personliga&lt;br&gt;förhållanden i övrigt har behov av&lt;br&gt;psykiatrisk vård, som kan tillgodo-&lt;br&gt;ses genom att han är intagen på en&lt;br&gt;sjukvårdsinrättning, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. han motsätter sig sådan vård&lt;br&gt;eller till följd av sitt psykiska till-&lt;br&gt;stånd uppenbart saknar förmåga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;får användas endast om patienten&lt;br&gt;inte genom en individuellt anpas-&lt;br&gt;sad information kan förmås att&lt;br&gt;frivilligt medverka till vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvångsåtgärder får inte använ-&lt;br&gt;das i större omfattning än vad som&lt;br&gt;är nödvändigt för att patienten&lt;br&gt;skall förmås att medverka vid&lt;br&gt;vård. När tvångsåtgärder används&lt;br&gt;skall de stå i rimlig proportion till&lt;br&gt;syftet med åtgärden. År mindre&lt;br&gt;ingripande åtgärder tillräckliga,&lt;br&gt;skall de användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvånget skall utövas så skon-&lt;br&gt;samt som möjligt och med största&lt;br&gt;möjliga hänsynstagande till pa-&lt;br&gt;tienten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som avses i 1 § andra&lt;br&gt;stycket 2, 3 eller 4 får ges rätts-&lt;br&gt;psykiatrisk vård om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. han lider av en allvarlig psy-&lt;br&gt;kisk störning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. han med hänsyn till sitt psy-&lt;br&gt;kiska tillstånd och sina personliga&lt;br&gt;förhållanden i övrigt har behov av&lt;br&gt;psykiatrisk vård, som kan tillgodo-&lt;br&gt;ses genom att han är intagen på en&lt;br&gt;sjukvårdsinrättning, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. han motsätter sig sådan vård&lt;br&gt;eller det till följd av hans psykiska&lt;br&gt;tillstånd är sannolikt att vården&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1998:617.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;157&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att ge uttryck för ett grundat ställ- inte kan ges med hans samtycke,&lt;br&gt;ningstagande i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon som vårdas enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångs-&lt;br&gt;vård anhålls, häktas, tas in på en enhet för rättspsykiatrisk undersökning&lt;br&gt;eller tas in i eller förpassas till kriminalvårdsanstalt, skall beslutet om&lt;br&gt;sådan vård anses som ett beslut om rättspsykiatrisk vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om intagning för&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård enligt 4 §&lt;br&gt;första stycket fattas av en&lt;br&gt;chefsöverläkare vid en enhet som&lt;br&gt;avses i 6 § första stycket andra&lt;br&gt;meningen eller andra stycket. För&lt;br&gt;ett sådant beslut krävs att ett vård-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om intagning för&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård enligt 4 §&lt;br&gt;första stycket fattas av en&lt;br&gt;chefsöverläkare vid en enhet som&lt;br&gt;avses i 6 § första stycket andra&lt;br&gt;meningen eller andra stycket. För&lt;br&gt;ett sådant beslut krävs att ett vård-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;intyg har utfärdats av någon annan&lt;br&gt;läkare. Beträffande vårdintyg och&lt;br&gt;undersökning för vårdintyg gäller&lt;br&gt;därvid bestämmelserna i 4 § första&lt;br&gt;och andra styckena, 5 § och 6 §&lt;br&gt;första stycket tredje meningen lag-&lt;br&gt;en (1991:1128) om psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård i tillämpliga delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;intyg har utfärdats av någon annan&lt;br&gt;läkare. Beträffande vårdintyg,&lt;br&gt;undersökning för vårdintyg samt&lt;br&gt;bältesläggning och avskiljning&lt;br&gt;gäller därvid bestämmelserna i 4 §,&lt;br&gt;5 §, 6 a § första stycket och 6b §&lt;br&gt;första stycket andra meningen la-&lt;br&gt;gen (1991:1128) om psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård i tillämpliga delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga om intagning för rättspsykiatrisk vård enligt 4 § första stycket&lt;br&gt;skall avgöras skyndsamt efter undersökning av patienten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rätten har fattat beslut om rättspsykiatrisk undersökning och den&lt;br&gt;misstänkte har tagits in på undersökningsenheten, krävs inte något vård-&lt;br&gt;intyg för beslut om rättspsykiatrisk vård. Detsamma gäller den som är&lt;br&gt;anhållen, häktad eller intagen i eller skall förpassas till kriminalvårdsan-&lt;br&gt;stalt eller som är intagen i eller skall förpassas till ett särskilt ungdoms-&lt;br&gt;hem till följd av en dom på sluten ungdomsvård enligt 31 kap. 1 a§&lt;br&gt;brottsbalken och som förts till en sådan sjukvårdsinrättning som avses i&lt;br&gt;6 § första stycket andra meningen för frivillig psykiatrisk vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om vistelse utanför sjuk-&lt;br&gt;vårdsinrättningens område för den&lt;br&gt;som genomgår rättspsykiatrisk&lt;br&gt;vård på grund av beslut enligt&lt;br&gt;31 kap. 3 § brottsbalken av dom-&lt;br&gt;stol, utom i fall då vården har för-&lt;br&gt;enats med särskild utskriv-&lt;br&gt;ningsprövning, gäller bestämmel-&lt;br&gt;serna i 25 och 26 §§ lagen&lt;br&gt;(1991:1128) om psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Permissioner m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefsöverläkaren får ge en pati-&lt;br&gt;ent som genomgår rättspsykiatrisk&lt;br&gt;vård på grund av beslut enligt&lt;br&gt;31 kap. 3 § brottsbalken av dom-&lt;br&gt;stol, tillstånd att under viss del av&lt;br&gt;vårdtiden vistas utanför sjukvårds-&lt;br&gt;inrättningens område, utom i fall&lt;br&gt;då vården förenats med särskild&lt;br&gt;utskrivningsprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndet får ges för visst till-&lt;br&gt;fälle eller för vissa återkommande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1998:617.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillfällen. Tillståndet får också ges&lt;br&gt;för en längre period, om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl att anta att åtgärden&lt;br&gt;är angelägen för att förbereda att&lt;br&gt;tvångsvården upphör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd att vistas utanför&lt;br&gt;vårdinrättningens område får för-&lt;br&gt;enas med särskilda villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefsöverläkaren får återkalla&lt;br&gt;ett tillstånd som avses i första&lt;br&gt;stycket om förhållandena kräver&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande den som genomgår rättspsykiatrisk vård efter beslut enligt&lt;br&gt;31 kap. 3 § brottsbalken om särskild utskrivningsprövning prövas frågan&lt;br&gt;om tillstånd att under en viss del av vårdtiden vistas utanför sjukvårdsin-&lt;br&gt;rättningens område av länsrätten efter ansökan av chefsöverläkaren eller&lt;br&gt;patienten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sin prövning skall rätten&lt;br&gt;särskilt beakta arten av den brotts-&lt;br&gt;lighet som föranlett beslutet om&lt;br&gt;särskild utskrivningsprövning,&lt;br&gt;risken for återfall i brottslighet och&lt;br&gt;verkan av den vård och behandling&lt;br&gt;som patienten genomgått. Till-&lt;br&gt;ståndet får ges for återstoden av&lt;br&gt;vårdtiden, om det finns skäl att&lt;br&gt;anta att åtgärden är angelägen for&lt;br&gt;att forbereda att den rättspsykiat-&lt;br&gt;riska vården upphör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sin prövning skall rätten&lt;br&gt;särskilt beakta arten av den brotts-&lt;br&gt;lighet som föranlett beslutet om&lt;br&gt;särskild utskrivningsprövning,&lt;br&gt;risken for återfall i brottslighet och&lt;br&gt;verkan av den vård och behandling&lt;br&gt;som patienten genomgått. Till-&lt;br&gt;ståndet far ges för visst tillfälle&lt;br&gt;eller for vissa återkommande till-&lt;br&gt;fällen. Tillståndet får också ges för&lt;br&gt;en längre period, om det finns sär-&lt;br&gt;skilda skäl att anta att åtgärden är&lt;br&gt;angelägen för att förbereda att den&lt;br&gt;rättspsykiatriska vården upphör&lt;br&gt;och under förutsättning att det till&lt;br&gt;chefsöverläkarens ansökan har&lt;br&gt;fogats en vårdplan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd att vistas utanför vårdinrättningens område far förenas med&lt;br&gt;särskilda villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätten far efter ansökan av chefsöverläkaren överlämna åt denne&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att beträffande viss patient besluta om tillstånd enligt första stycket. När&lt;br&gt;det finns skäl för det, far länsrätten återta denna befogenhet. Chefsöver-&lt;br&gt;läkaren far återkalla ett tillstånd att vistas utanför vårdinrättningens om-&lt;br&gt;råde, om förhållandena kräver det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande den som genomgår&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård efter beslut&lt;br&gt;enligt 31 kap. 3 § brottsbalken om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a§&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande den som genomgår&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård efter beslut&lt;br&gt;enligt 31 kap. 3 § brottsbalken om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1995:738.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särskild utskrivningsprövning far&lt;br&gt;chefsöverläkaren ge tillstånd till&lt;br&gt;vistelse på egen hand utanför&lt;br&gt;vårdavdelningen men inom sjuk-&lt;br&gt;vårdsinrättningens område endast&lt;br&gt;om länsrätten har medgivit det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särskild utskrivningsprövning far&lt;br&gt;chefsöverläkaren ge tillstånd till&lt;br&gt;vistelse utanför vårdavdelningen&lt;br&gt;men inom sjukvårdsinrättningens&lt;br&gt;område endast om länsrätten har&lt;br&gt;medgivit det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sin prövning av ansökan av chefsöverläkaren om sådant medgi-&lt;br&gt;vande som avses i första stycket skall rätten särskilt beakta arten av den&lt;br&gt;brottslighet som föranlett beslutet om särskild utskrivningsprövning, ris-&lt;br&gt;ken för återfall i brottslighet, verkan av den vård och behandling som&lt;br&gt;patienten genomgått och säkerhetsförhållandena vid sjukvårdsinrätt-&lt;br&gt;ningen. Medgivandet far ges tills vidare eller för viss tid och far återkal-&lt;br&gt;las om förhållandena föranleder det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefsöverläkaren skall underrätta länsrätten om förhållanden som är av&lt;br&gt;betydelse för frågan om ett lämnat medgivande skall bestå.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10b§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Chefsöverläkaren får ge till-&lt;br&gt;stånd till den som genomgår&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård med stöd av&lt;br&gt;1 § 3 eller 4 att vistas på egen&lt;br&gt;hand utanför vårdavdelningen men&lt;br&gt;inom sjukvårdsinrättningens om-&lt;br&gt;råde endast om Kriminalvårdssty-&lt;br&gt;relsen respektive Statens institu-&lt;br&gt;tionsstyrelse har medgivit det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefsöverläkaren skall under-&lt;br&gt;rätta Kriminalvårdsstyrelsen re-&lt;br&gt;spektive Statens institutionsstyrelse&lt;br&gt;om förhållanden som är av bety-&lt;br&gt;delse för frågan om ett lämnat&lt;br&gt;medgivande skall bestå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är intagen i kriminal-&lt;br&gt;vårdsanstalt eller i ett särskilt ung-&lt;br&gt;domshem till följd av en dom på&lt;br&gt;sluten ungdomsvård enligt 31 kap.&lt;br&gt;1 a § brottsbalken och som ge-&lt;br&gt;nomgår rättspsykiatrisk vård får&lt;br&gt;ges tillstånd att under en viss del&lt;br&gt;av vårdtiden vistas utanför sjuk-&lt;br&gt;vårdsinrättningens område. Därvid&lt;br&gt;gäller bestämmelserna i 25 §&lt;br&gt;första stycket andra meningen och&lt;br&gt;andra stycket lagen (1991:1128)&lt;br&gt;om psykiatrisk tvångsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är intagen i kriminal-&lt;br&gt;vårdsanstalt eller i ett särskilt ung-&lt;br&gt;domshem till följd av en dom på&lt;br&gt;sluten ungdomsvård enligt 31 kap.&lt;br&gt;1 a § brottsbalken och som ge-&lt;br&gt;nomgår rättspsykiatrisk vård far&lt;br&gt;ges tillstånd att under en viss del&lt;br&gt;av vårdtiden vistas utanför sjuk-&lt;br&gt;vårdsinrättningens område. Till-&lt;br&gt;ståndet får ges för visst tillfälle&lt;br&gt;eller för vissa återkommande till-&lt;br&gt;fällen. Tillståndet får också ges för&lt;br&gt;en längre period, om det finns sär-&lt;br&gt;skilda skäl att anta att åtgärden är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1998:617.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;angelägen för att forbereda att Prop. 1999/2000:44&lt;br&gt;tvångsvården upphör och under Bilaga 4&lt;br&gt;förutsättning att det till chefsöver-&lt;br&gt;läkarens ansökan har fogats en&lt;br&gt;vårdplan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd enligt första stycket&lt;br&gt;får förenas med särskilda villkor.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ua§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;En fråga om tillstånd enligt 11 §&lt;br&gt;första stycket avgörs av Krimi-&lt;br&gt;nalvårdsstyrelsen i fråga om den&lt;br&gt;som är intagen i kriminalvårds-&lt;br&gt;anstalt och av Statens institutions-&lt;br&gt;styrelse i fråga om den som verk-&lt;br&gt;ställer sluten ungdomsvård efter&lt;br&gt;ansökan av chefsöverläkaren eller&lt;br&gt;patienten. Om ansökan har gjorts&lt;br&gt;av patienten, skall yttrande in-&lt;br&gt;hämtas från chefsöverläkaren.&lt;br&gt;Tillstånd skall inhämtas även då&lt;br&gt;patienten vid vistelsen utanför&lt;br&gt;sjukvårdsinrättningens område är&lt;br&gt;beledsagad av sjukvårdspersonal.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ub§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den som är häktad eller är inta-&lt;br&gt;gen på en enhet för rättspsykiat-&lt;br&gt;risk undersökning och genomgår&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård får ges till-&lt;br&gt;stånd att vistas utanför sjukvårds-&lt;br&gt;inrättningens respektive undersök-&lt;br&gt;ningsenhetens område enbart för&lt;br&gt;att besöka en närstående som är&lt;br&gt;svårt sjuk, närvara vid en närstå-&lt;br&gt;endes begravning eller om det på&lt;br&gt;annat sätt finns synnerliga skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga om tillstånd enligt&lt;br&gt;första stycket avgörs av Krimi-&lt;br&gt;nalvårdsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;llc§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;regeringen bestämmer får genom&lt;br&gt;föreskrifter eller beslut i särskilda&lt;br&gt;fall flytta över Kriminalvårds-&lt;br&gt;styrelsens befogenhet enligt 10 b,&lt;br&gt;11a och 11 b §§ till någon annan&lt;br&gt;kriminalvårdsmyndighet än styrel-&lt;br&gt;sen eller till tjänstemän inom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;161&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättspsykiatrisk vård enligt 4 §&lt;br&gt;skall upphöra senast&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. beträffande den som är an-&lt;br&gt;hållen eller häktad, när beslutet om&lt;br&gt;frihetsberövande upphört att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. beträffande den som är inta-&lt;br&gt;gen med stöd av 10 § lagen&lt;br&gt;(1991:1137) om rättspsykiatrisk&lt;br&gt;undersökning, när denne inte&lt;br&gt;längre får hållas kvar på under-&lt;br&gt;sökningsenheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. beträffande den som är inta-&lt;br&gt;gen i kriminalvårdsanstalt, när fri-&lt;br&gt;givning sker,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. beträffande den som är inta-&lt;br&gt;gen i ett särskilt ungdomshem till&lt;br&gt;följd av en dom på sluten ung-&lt;br&gt;domsvård enligt 31 kap. 1 a §&lt;br&gt;brottsbalken, vid verkställighetens&lt;br&gt;slut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kriminalvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättspsykiatrisk vård enligt 4 §&lt;br&gt;skall upphöra när det inte längre&lt;br&gt;finns sådana förutsättningar för&lt;br&gt;vård som anges där. Frågan om&lt;br&gt;vårdens upphörande skall fort-&lt;br&gt;löpande prövas. Vården skall dock&lt;br&gt;upphöra senast&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 for den som är anhållen eller&lt;br&gt;häktad, när beslutet om ffihetsbe-&lt;br&gt;rövande upphört att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. for den som är intagen med&lt;br&gt;stöd av 10 § lagen (1991:1137) om&lt;br&gt;rättspsykiatrisk undersökning, när&lt;br&gt;denne inte längre får hållas kvar på&lt;br&gt;undersökningsenheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. för den som är intagen i kri-&lt;br&gt;minalvårdsanstalt, när ffigivning&lt;br&gt;sker,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. för den som är intagen i ett&lt;br&gt;särskilt ungdomshem till följd av&lt;br&gt;en dom på sluten ungdomsvård&lt;br&gt;enligt 31 kap. 1 a § brottsbalken,&lt;br&gt;vid verkställighetens slut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelserna i&lt;br&gt;stycket lagen&lt;br&gt;om psykiatrisk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om upphörande av&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård i samband&lt;br&gt;med avvisning, utvisning och ut-&lt;br&gt;lämning gäller bestämmelserna i&lt;br&gt;29 § första och andra styckena&lt;br&gt;lagen (1991:1128) om psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om upphörande av&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård i samband&lt;br&gt;med avvisning, utvisning och ut-&lt;br&gt;lämning gäller&lt;br&gt;29 § första&lt;br&gt;(1991:1128)&lt;br&gt;tvångsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om en patient som är utlänning upphör den rättspsykiatriska&lt;br&gt;vården vid verkställighet av ett beslut om hemsändande som har medde-&lt;br&gt;lats med stöd av 12 kap. 3 § utlänningslagen (1989:529).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om beslut har meddelats att verkställigheten av en påföljd som innebär&lt;br&gt;överlämnande enligt 31 kap. 3 § brottsbalken till rättspsykiatrisk vård&lt;br&gt;skall föras över med stöd av lagen (1972:260) om internationellt samar-&lt;br&gt;bete rörande verkställighet av brottmålsdom till en annan stat, upphör den&lt;br&gt;rättspsykiatriska vården vid verkställighet av beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1998:617.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patienten far hos länsrätten överklaga ett beslut av chefsöverläkaren&lt;br&gt;enligt denna lag som innebär&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. intagning enligt 5 § för rättspsykiatrisk vård, varvid överklagandet&lt;br&gt;skall anses innefatta även en begäran att vården skall upphöra,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. avslag på en begäran att den rättspsykiatriska vården skall upphöra i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fall som avses i 12 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. avslag på en begäran om till-&lt;br&gt;stånd att vistas utanför vårdinrätt-&lt;br&gt;ningens område i fall som avses i&lt;br&gt;9 § eller 10 § tredje stycket första&lt;br&gt;meningen eller meddelande av&lt;br&gt;villkor i samband med en sådan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. avslag på en begäran om till-&lt;br&gt;stånd att vistas utanför vårdinrätt-&lt;br&gt;ningens område i fall som avses i&lt;br&gt;9 § eller 10 § fiärde stycket första&lt;br&gt;meningen eller meddelande av&lt;br&gt;villkor i samband med en sådan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vistelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. återkallelse enligt 9 § eller&lt;br&gt;10 § fiärde stycket tredje me-&lt;br&gt;ningen av tillstånd att vistas utan-&lt;br&gt;för vårdinrättningens område, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vistelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. återkallelse enligt 9 § eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § tredje stycket tredje me-&lt;br&gt;ningen av tillstånd att vistas utan-&lt;br&gt;för vårdinrättningens område, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. förordnande enligt 8 § jämförd med 24 § lagen (1991:1128) om psy-&lt;br&gt;kiatrisk tvångsvård om förstöring eller försäljning av egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt far beslut av chefsöverläkaren enligt denna lag inte överklagas.&lt;br&gt;Chefsöverläkaren får inte överklaga rättens beslut enligt denna lag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ett beslut av chefsöverläka-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ett beslut av chefsöverläka-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ren överklagas, skall skrivelsen&lt;br&gt;med överklagandet ges in till läns-&lt;br&gt;rätten. Beträffande behandlingen&lt;br&gt;av skrivelsen gäller bestämmel-&lt;br&gt;serna i 33 § tredje stycket lagen&lt;br&gt;(1991:1128) om psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ren överklagas, skall överklagan-&lt;br&gt;det ges in till länsrätten. Läns-&lt;br&gt;rätten prövar om överklagandet&lt;br&gt;har kommit in i rätt tid. Har över-&lt;br&gt;klagandet kommit in for sent, skall&lt;br&gt;länsrätten avvisa det, om förse-&lt;br&gt;ningen inte beror på att&lt;br&gt;chefsöverläkaren har lämnat pa-&lt;br&gt;tienten en felaktig underrättelse&lt;br&gt;om hur man överklagar. Över-&lt;br&gt;klagandet skall inte avvisas, om&lt;br&gt;det har kommit in till chefs-&lt;br&gt;överläkaren innan tiden för över-&lt;br&gt;klagande har gått ut. I ett sådant&lt;br&gt;fall skall chefsöverläkaren omedel-&lt;br&gt;bart vidarebefordra överklagandet&lt;br&gt;till länsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsstyrelsens och&lt;br&gt;Statens institutionsstyrelses beslut&lt;br&gt;enligt 8 § andra stycket eller 11 §&lt;br&gt;andra stycket far överklagas av&lt;br&gt;patienten hos kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;sup&gt;s&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsstyrelsens respek-&lt;br&gt;tive Statens institutionsstyrelses&lt;br&gt;beslut enligt 8 § andra stycket,&lt;br&gt;10 b §, 11 § andra stycket, 11 a §&lt;br&gt;och 11 b §, far överklagas av pati-&lt;br&gt;enten hos länsrätten. Prövnings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1998:617.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillstånd krävs vid överklagande Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till kammarrätt. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmän åklagare far överklaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. beslut enligt 10 § första stycket av länsrätten att patienten får vistas&lt;br&gt;utanför sjukvårdsinrättningens område,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;beslut enligt 10 § tredje&lt;br&gt;stycket första meningen av läns-&lt;br&gt;rätten att överlämna åt chefs-&lt;br&gt;överläkaren att&lt;br&gt;patient besluta&lt;br&gt;vistas utanför&lt;br&gt;ningens område,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. beslut enligt 16 § att vården skall upphöra, om åklagare före beslutet&lt;br&gt;har anmält till rätten att beslutet kan komma att överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har anmälan gjorts, får beslutet&lt;br&gt;inte verkställas förrän det har&lt;br&gt;vunnit laga kraft eller rätten&lt;br&gt;dessförinnan har underrättats om&lt;br&gt;att åklagaren inte kommer att&lt;br&gt;överklaga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beträffande viss&lt;br&gt;om tillstånd att&lt;br&gt;sjukvårdsinrätt-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. beslut enligt 10 § fjärde&lt;br&gt;stycket första meningen av läns-&lt;br&gt;rätten att överlämna åt chefs-&lt;br&gt;överläkaren att&lt;br&gt;patient besluta&lt;br&gt;vistas utanför&lt;br&gt;ningens område,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beträffande viss&lt;br&gt;om tillstånd att&lt;br&gt;sjukvårdsinrätt-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor som skall avgöras i läns-&lt;br&gt;rätten enligt denna lag prövas av&lt;br&gt;den länsrätt inom vars domkrets&lt;br&gt;sjukvårdsinrättningen är belägen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggningen i domstol&lt;br&gt;av ett mål enligt denna lag gäller i&lt;br&gt;tillämpliga delar bestämmelserna i&lt;br&gt;34-38 §§ lagen (1991:1128) om&lt;br&gt;psykiatrisk tvångsvård. I ett mål&lt;br&gt;enligt 10 a § skall dock 35 § andra&lt;br&gt;stycket och 36 § nämnda lag inte&lt;br&gt;tillämpas. I ett mål enligt 18 §&lt;br&gt;första stycket 3 eller 4, i fall då&lt;br&gt;vården är förenad med särskild&lt;br&gt;utskrivningsprövning, skall nämn-&lt;br&gt;demän ingå i kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;21 a §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mål enligt denna lag skall&lt;br&gt;handläggas skyndsamt. Så snart en&lt;br&gt;ansökan eller anmälan har kommit&lt;br&gt;in till länsrätten, skall rätten prö-&lt;br&gt;va om den har kommit in i tid. Har&lt;br&gt;den kommit in for sent, skall rätten&lt;br&gt;skyndsamt underrätta chefsöver-&lt;br&gt;läkaren om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett mål hos en länsrätt skall tas&lt;br&gt;upp till avgörande inom åtta dagar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1995:738.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;från den dag då ansökan, anmälan Prop. 1999/2000:44&lt;br&gt;eller överklagandet kom in till Bilaga 4&lt;br&gt;länsrätten. Om målet gäller en&lt;br&gt;patient som genomgår rättspsyki-&lt;br&gt;atrisk vård enligt 31 kap. 3 §&lt;br&gt;brottsbalken med beslut om sär-&lt;br&gt;skild utskrivningsprövning, skall&lt;br&gt;målet tas upp till avgörande inom&lt;br&gt;femton dagar från den dag då&lt;br&gt;målet anhängiggjordes vid läns-&lt;br&gt;rätten. Länsrätten får förlänga&lt;br&gt;tidsfristerna om det behövs ytter-&lt;br&gt;ligare utredning eller om någon&lt;br&gt;annan särskild omständighet gör&lt;br&gt;det nödvändigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i andra stycket&lt;br&gt;gäller inte mål om förstöring eller&lt;br&gt;försäljning av sådan egendom som&lt;br&gt;avses i 24 § lagen (1991:1128) om&lt;br&gt;psykiatrisk tvångsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätten får forordna rörande&lt;br&gt;saken i avvaktan på att målet av-&lt;br&gt;görs.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;21 b §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I fråga om muntlig förhandling&lt;br&gt;gäller bestämmelserna i 36 och&lt;br&gt;37 §§ lagen (1991:1128) om psyki-&lt;br&gt;atrisk tvångsvård. I fråga om mål&lt;br&gt;enligt 10 a och 10 b §§ skall dock&lt;br&gt;36 § och 37 § andra stycket&lt;br&gt;nämnda lag inte tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;21 c §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggningen i kammar-&lt;br&gt;rätt av mål enligt denna lag skall&lt;br&gt;nämndemän ingå i rätten. Detta&lt;br&gt;gäller dock inte mål som enbart&lt;br&gt;gäller en fråga som avses i 18 §&lt;br&gt;första stycket 2, 3, 4 och 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett mål enligt 18 § första&lt;br&gt;stycket 3 eller 4, i fall då vården är&lt;br&gt;förenad med särskild utskrivnings-&lt;br&gt;prövning, skall dock nämndemän&lt;br&gt;ingå i kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;22 b §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;För den som genomgår rätts-&lt;br&gt;psykiatrisk vård efter beslut enligt&lt;br&gt;31 kap. 3 $ brottsbalken om sär-&lt;br&gt;165&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 44&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;skild utskrivningsprövning får Prop. 1999/2000:44&lt;br&gt;åklagaren i det mål där beslutet Bilaga 4&lt;br&gt;om rättspsykiatrisk vård har med-&lt;br&gt;delats eller, när det finns särskilda&lt;br&gt;skäl, någon annan åklagare hos&lt;br&gt;länsrätten ansöka om att länsrät-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ten återkallar beslut om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— tillstånd till vistelse utanför&lt;br&gt;vårdinrättningens område&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— överlämnande åt chefsöverlä-&lt;br&gt;karen att besluta om tillstånd till&lt;br&gt;vistelse utanför vårdinrättningens&lt;br&gt;område eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— medgivande för chefsöverlä-&lt;br&gt;karen att ge tillstånd till vistelse&lt;br&gt;utanför vårdavdelningen men inom&lt;br&gt;sjukvårdsinrättningens område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett mål enligt första stycket&lt;br&gt;skall länsrätten inhämta yttrande&lt;br&gt;av chefsöverläkaren.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;25 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utom i fall som avses i 20 § Beslut som meddelas enligt&lt;br&gt;gäller beslut som meddelas enligt denna lag gäller omedelbart, om&lt;br&gt;denna lag omedelbart, om inte inte annat förordnas.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;annat förordnas.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Om åklagaren före länsrättens&lt;br&gt;beslut har anmält att beslutet kan&lt;br&gt;komma att överklagas, får läns-&lt;br&gt;rättens eller kammarrättens beslut&lt;br&gt;inte verkställas förrän det har&lt;br&gt;vunnit laga kraft eller rätten&lt;br&gt;dessförinnan har underrättats om&lt;br&gt;att beslutet inte kommer att över-&lt;br&gt;klagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 §&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En patient som vårdas enligt&lt;br&gt;denna lag skall så snart hans till-&lt;br&gt;stånd tillåter det genom en indivi-&lt;br&gt;duellt anpassad information av&lt;br&gt;chefsöverläkaren upplysas om sin&lt;br&gt;rätt att få en stödperson.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;När rättspsykiatrisk vård i fall som avses i 1 § andra stycket 1 har på-&lt;br&gt;börjats eller upphört, skall chefsöverläkaren snarast underrätta vederbör-&lt;br&gt;ande nämnd enligt lagen (1998:1656) om patientnämndsverksamhet m.m.&lt;br&gt;om att så har skett. Nämnden skall i fall som avses i 4 § underrättas när&lt;br&gt;patienten enligt 18 § första stycket 2 har överklagat ett beslut av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1998:1614.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;166&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;chefsöverläkaren att den rättspsykiatriska vården inte skall upphöra,&lt;br&gt;liksom när vården efter överklagandet har upphört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna om stödperson i&lt;br&gt;30 § lagen (1991:1128) om psyki-&lt;br&gt;atrisk tvångsvård tillämpas vid&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård som ges på en&lt;br&gt;sjukvårdsinrättning. Föreskriften i&lt;br&gt;andra stycket andra meningen&lt;br&gt;nämnda paragraf om rätt for stöd-&lt;br&gt;personen att besöka patienten på&lt;br&gt;vårdinrättningen gäller dock bara i&lt;br&gt;den mån det inte möter hinder på&lt;br&gt;grund av bestämmelserna i 8 §&lt;br&gt;tredje stycket denna lag eller 16 §&lt;br&gt;lagen (1976:371) om behandlingen&lt;br&gt;av häktade och anhållna m.fl. om&lt;br&gt;möjlighet att besluta om inskränk-&lt;br&gt;ningar i patientens rätt att ta emot&lt;br&gt;besök.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna om stödperson i&lt;br&gt;30-37 a §§ lagen (1991:1128) om&lt;br&gt;psykiatrisk tvångsvård gäller i&lt;br&gt;tillämpliga delar vid rättspsykiat-&lt;br&gt;risk vård som ges på en sjukvård-&lt;br&gt;sinrättning. Föreskriften i 30 §&lt;br&gt;tredje stycket andra meningen&lt;br&gt;nämnda lag om rätt för stödper-&lt;br&gt;sonen att besöka patienten på vård-&lt;br&gt;inrättningen gäller dock bara i den&lt;br&gt;mån det inte möter hinder på&lt;br&gt;grund av bestämmelserna i 8 §&lt;br&gt;tredje stycket denna lag eller 16 §&lt;br&gt;lagen (1976:371) om behandlingen&lt;br&gt;av häktade och anhållna m.fl. om&lt;br&gt;möjlighet att besluta om inskränk-&lt;br&gt;ningar i patientens rätt att ta emot&lt;br&gt;besök.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;26 a §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl med&lt;br&gt;hänsyn till en stödpersons säker-&lt;br&gt;het, får chefsöverläkaren lämna ut&lt;br&gt;nödvändiga upplysningar om pati-&lt;br&gt;enten till stödpersonen eller till en&lt;br&gt;sådan nämnd som avses i 30 §&lt;br&gt;lagen (1991:1128) om psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 §&lt;sup&gt;8&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En patient som vårdas med stöd&lt;br&gt;av denna lag skall så snart hans&lt;br&gt;tillstånd medger det genom&lt;br&gt;chefsöverläkarens försorg upplysas&lt;br&gt;om sin rätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att enligt 18 § överklaga vissa&lt;br&gt;beslut,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att ansöka enligt 16 § andra&lt;br&gt;stycket om att den rättspsykiatriska&lt;br&gt;vården skall upphöra,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. att ansöka enligt 10 eller 11 §&lt;br&gt;om tillstånd att vistas utanför vård-&lt;br&gt;inrättningens område,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. att anlita ombud eller biträde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. att enligt 22 a § fa offentligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En patient som vårdas med stöd&lt;br&gt;av denna lag skall så snart hans&lt;br&gt;tillstånd medger det genom&lt;br&gt;chefsöverläkarens försorg upplysas&lt;br&gt;om sin rätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att enligt 18 § överklaga vissa&lt;br&gt;beslut,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att ansöka enligt 16 § andra&lt;br&gt;stycket om att den rättspsykiatriska&lt;br&gt;vården skall upphöra,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. att ansöka enligt 10 eller 11 §&lt;br&gt;om tillstånd att vistas utanför vård-&lt;br&gt;inrättningens område,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. att anlita ombud eller biträde,&lt;br&gt;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. att enligt 22 a § få offentligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1996:1651.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;biträde och &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;biträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. att få hjälp av en stödperson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag skall finnas anslagen inom sjukvårdsinrättningen eller un-&lt;br&gt;dersökningsenheten, väl synlig for patienterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Ett vårdintyg, som uppfyller kraven enligt äldre föreskrifter, far&lt;br&gt;längst t.o.m. den 4 juli 2000 godtas som underlag för beslut om intagning&lt;br&gt;för tvångsvård enligt den nya föreskrifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Ett tillstånd att vistas utanför sjukvårdsinrättningens område under&lt;br&gt;återstoden av vårdtiden och som har meddelats enligt äldre föreskrifter&lt;br&gt;skall anses gälla längst till dess att frågan om fortsatt vård enligt de nya&lt;br&gt;föreskrifterna skall prövas av länsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Om ett mål hos en länsrätt, en kammarrätt eller regeringsrätten inte&lt;br&gt;är slutligt avgjort av rätten vid utgången av juni 2000 skall rätten i stället&lt;br&gt;pröva målet enligt de nya föreskrifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;168&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådets yttrande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1999-12-29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. justitierådet Lars Å. Beckman, regeringsrådet&lt;br&gt;Susanne Billum, justitierådet Göran Regner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 9 december 1999 (Socialdepartementet) har&lt;br&gt;regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn&lt;br&gt;Lars Hedengran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 paragrafen föreslås en ny bestämmelse med allmänna riktlinjer för an-&lt;br&gt;vändning av tvångs- och kontrollåtgärder under tvångsvård. Bestämmel-&lt;br&gt;sen sönderfaller i fyra delvis olika regler. Enligt första stycket far tvångs-&lt;br&gt;åtgärder enligt LPT användas endast om patienten inte genom individu-&lt;br&gt;ellt anpassad information kan förmås att frivilligt medverka till vård (1).&lt;br&gt;Enligt första meningen i andra stycket far tvångsåtgärder inte användas i&lt;br&gt;större omfattning än vad som är nödvändigt för att patienten skall förmås&lt;br&gt;att medverka till vård (2). Enligt andra och tredje meningarna i andra&lt;br&gt;stycket skall tvångsåtgärder, när sådana används, stå i rimlig proportion&lt;br&gt;till syftet med åtgärden och mindre ingripande åtgärder användas om de&lt;br&gt;är tillräckliga (3). Slutligen skall enligt tredje stycket tvånget användas så&lt;br&gt;skonsamt som möjligt och med största möjliga hänsyn till patienten (4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordalydelsen i paragrafen ger vid handen att den är avsedd att täcka alla&lt;br&gt;typer av tvångsåtgärder enligt lagen. Även om tvångsvård enligt LPT&lt;br&gt;syftar till att patienten skall bli i stånd att frivilligt medverka till vård (se&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § LPT), har emellertid inte alla i lagen reglerade tvångsåtgärder detta&lt;br&gt;som omedelbart syfte. Av olika bestämmelser, såväl i nuvarande lag som&lt;br&gt;i remissförslaget, framgår sålunda att tvång kan få utövas för att upprätt-&lt;br&gt;hålla ordningen på vårdinrättningen eller för att tillgodose säkerheten i&lt;br&gt;vården (se 6 och 18 §§ i förslaget samt 19 och 20 §§ LPT). Uttryckssättet&lt;br&gt;i reglerna 1 och 2 - att tvångsåtgärder begränsas till vad som krävs för att&lt;br&gt;förmå patienten att frivilligt medverka till vård - synes emellertid rele-&lt;br&gt;vant främst för sådana tvångsåtgärder som syftar till att genomföra vård&lt;br&gt;eller till vårdåtgärder som genomförs med tvång. Då reglerna anges gälla&lt;br&gt;&amp;quot;tvångsåtgärder enligt denna lag&amp;quot; uppkommer härvid en viss motsättning&lt;br&gt;till de ovannämnda bestämmelserna. Detta gäller dock inte reglerna 3 och&lt;br&gt;4, som synes böra vara tillämpliga vid all tvångsanvändning enligt lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådets mening bör paragrafen omarbetas något så att den ovan-&lt;br&gt;nämnda motsättningen till vissa andra regler undviks. Lagrådet föreslår&lt;br&gt;att bestämmelserna delas upp i två paragrafer av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;2a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvångsåtgärder vid vård enligt denna lag far användas endast om de står i&lt;br&gt;rimlig proportion till syftet med åtgärden. Är mindre ingripande åtgärder&lt;br&gt;tillräckliga, skall de användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvång skall utövas så skonsamt som möjligt och med största möjliga&lt;br&gt;hänsyn till patienten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2b§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvångsåtgärder i syfte att genomföra vården far användas endast om&lt;br&gt;patienten inte genom en individuellt anpassad information kan förmås att&lt;br&gt;frivilligt medverka till vård. De far inte användas i större omfattning än&lt;br&gt;vad som är nödvändigt för att förmå patienten till detta.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafens första stycke punkt 3 nuvarande lydelse är det en fö-&lt;br&gt;rutsättning för tvångsvård att patienten motsätter sig behövlig vård eller&lt;br&gt;till följd av sitt psykiska tillstånd &amp;quot;uppenbart saknar förmåga att ge ut-&lt;br&gt;tryck för ett grundat ställningstagande i frågan&amp;quot;. Undantaget från kravet&lt;br&gt;på vägrat samtycke som en förutsättning för tvångsvård har kritiserats.&lt;br&gt;Av motiven i lagrådsremissen framgår att det i den praktiska tillämp-&lt;br&gt;ningen visat sig svårt att ta ställning till om en patient uppenbart saknar&lt;br&gt;förmåga att avge ett grundat ställningstagande. Särskilt har detta varit&lt;br&gt;fallet i situationer då patientens samtycke till vården framstått som ambi-&lt;br&gt;valent. Mot bakgrund av kritiken föreslås i lagrådsremissen att undan-&lt;br&gt;tagsregeln ges följande lydelse: &amp;quot;det .... är sannolikt att vården inte kan&lt;br&gt;ges med dennes samtycke&amp;quot;. Enligt Lagrådets mening kommer emellertid&lt;br&gt;även sannolikhetsrekvisitet att medföra tillämpningssvårigheter. Därtill&lt;br&gt;kommer att förslaget kan uppfattas som en inte obetydlig uppmjukning&lt;br&gt;av kravet på vägrat samtycke för tvångsvård, något som inte är avsikten&lt;br&gt;med förslaget. Lagrådet förordar att punkten 3 i stället ges följande ly-&lt;br&gt;delse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;3. patienten motsätter sig sådan vård som sägs i 2 eller det till följd av&lt;br&gt;patientens psykiska tillstånd finns grundad anledning att anta att vården&lt;br&gt;inte kan ges med hans samtycke.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 och 37 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 12 § första stycket är intagen den nya regeln om skärpt domstolspröv-&lt;br&gt;ning i s.k. konverteringsfall. Enligt regeln skall ett beslut om konverte-&lt;br&gt;ring senast dagen efter beslutet underställas länsrättens prövning. I nuva-&lt;br&gt;rande reglering kan ett konverteringsbeslut prövas av länsrätten efter&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överklagande (32 § första stycket LPT). Denna överklagandemöjlighet&lt;br&gt;skall finnas kvar enligt förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns anledning att ifrågasätta om det fortfarande finns ett behov av&lt;br&gt;en sådan möjlighet att överklaga beslutet när detta alltid ändå skall un-&lt;br&gt;derställas länsrättens prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet anser emellertid att det är tveksamt om det är ändamålsenligt att&lt;br&gt;konverteringsbeslut alltid skall underställas länsrättens prövning. Det har&lt;br&gt;vid föredragningen i Lagrådet upplysts att cirka 40 % av konverte-&lt;br&gt;ringsfallen inte följs av en ansökan om fortsatt tvångsvård (se nuvarande&lt;br&gt;12 § LPT som motsvaras av 12 § andra stycket i lagförslaget). Tvångs-&lt;br&gt;vården pågår i dessa fall i högst fyra dagar. Om patienten vid länsrättens&lt;br&gt;prövning efter underställning av konverteringsbeslutet inte längre är&lt;br&gt;föremål för tvångsvård synes bestämmelserna i 36 och 37 §§ LPT, inte&lt;br&gt;minst efter föreslagen ändring i sistnämnda paragraf, vara mindre väl&lt;br&gt;utformade för förfarandet i länsrätten. Det framstår mot bakgrund av det&lt;br&gt;anförda som om länsrätterna enligt remissförslaget skulle fa ett inte obe-&lt;br&gt;tydligt antal mål, där förfarandet är förhållandevis omständligt och där&lt;br&gt;det ofta kanske inte finns något intresse hos patienten själv att fa konver-&lt;br&gt;teringsbeslutet omprövat, eftersom det inte längre ligger till grund för ett&lt;br&gt;frihetsberövande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En lösning av det problem som nu har diskuterats är att inte göra under-&lt;br&gt;ställning absolut obligatorisk utan vara beroende av patientens önskan&lt;br&gt;om en omprövning i domstol. En annan lösning är att införa nya hand-&lt;br&gt;läggningsregler för fall där ett konverteringsbeslut har underställts men&lt;br&gt;där ansökan om fortsatt tvångsvård inte görs. Sådana nya handläggnings-&lt;br&gt;regler kan t.ex. innebära skriftligt förfarande utan sakkunnig och med&lt;br&gt;endomarhandläggning som huvudprincip.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I remissen föreslås, förutom viss jämkning av hänvisningar till andra&lt;br&gt;paragrafer, viss redaktionell omarbetning av andra stycket. Enligt Lag-&lt;br&gt;rådets mening är den nuvarande utformningen att föredra. Lagrådet före-&lt;br&gt;slår att andra stycket ges följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Föreskrifterna i 6 b § gäller inte de fall som avses i första stycket. I&lt;br&gt;stället tillämpas föreskrifterna i 12 § andra stycket och 13 §, varvid ett&lt;br&gt;beslut enligt denna paragraf jämställs med ett beslut enligt 11 §.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 och 17 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 16 § behandlas vårdplaner för patienterna. Bl.a. skall enligt förslaget&lt;br&gt;sådana planer upprättas i samråd med patientens närstående, om det inte&lt;br&gt;är olämpligt. Enligt nuvarande lydelse skall samråd ske med de när-&lt;br&gt;stående när det är lämpligt. Ändringen innebär således ett skärpt krav på&lt;br&gt;sådant samråd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;171&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I remissen saknas emellertid en diskussion i vilken mån en sådan ändring&lt;br&gt;kan fa något genomslag i praktiken på grund av att sekretessen för&lt;br&gt;patientuppgiftema inte också ändras. I sådana fall där samtycke av pati-&lt;br&gt;enten inte finns, blir möjligheterna till samråd med dennes närstående&lt;br&gt;inte stort, eftersom sjukvårdssekretessen enligt 7 kap. 1 § sekretesslagen&lt;br&gt;gäller med ett s.k. omvänt skaderekvisit. De regler om begränsningar i&lt;br&gt;denna sekretess som finns i femte stycket av nämnda paragraf och i&lt;br&gt;14 kap. 1-3 §§ sekretesslagen är inte tillämpliga och knappast heller&lt;br&gt;1 kap. 5 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsvarande frågeställning gäller regeln i 17 § om samråd med patien-&lt;br&gt;tens närstående i fråga om behandlingen under vårdtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet anser att det anmärkta sekretessproblemet bör beaktas i det fort-&lt;br&gt;satta lagstiftningsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att avskaffa nuvarande möjlighet till permissioner för återstoden&lt;br&gt;av vårdtiden anges i första stycket att tillstånd till vistelse utanför vårdin-&lt;br&gt;rättningens område far ges för visst tillfälle eller för vissa återkommande&lt;br&gt;tillfallen. Tillstånd far emellertid också ges för &amp;quot;en längre period&amp;quot; under&lt;br&gt;vissa förutsättningar. Det synes tveksamt om sistnämnda fall har avgrän-&lt;br&gt;sats så att det inte kan avse återstoden av vårdtiden. Förslagsvis kan det&lt;br&gt;vara bättre att skriva &amp;quot;en bestämd period&amp;quot;. Motsvarande justering bör i så&lt;br&gt;fall göras i 9, 10 och 11 §§ LRV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket i paragrafen far ett tillstånd att vistas utanför vårdin-&lt;br&gt;rättningens område förenas med särskilda villkor. Vilka villkor som kan&lt;br&gt;föreskrivas anges inte i lagtexten. I stället anges i 6 § förordningen&lt;br&gt;(1991:1472) om psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård sex&lt;br&gt;olika slag av villkor som kan meddelas i samband med ett tillstånd att&lt;br&gt;vistas utanför vårdinrättningens område. Som exempel kan nämnas skyl-&lt;br&gt;dighet att underkasta sig medicinering och förbud att använda berus-&lt;br&gt;ningsmedel. Enligt Lagrådets mening är villkoren av sådan betydelse att&lt;br&gt;de bör återfinnas i lagen och inte i en förordning. Som en jämförelse kan&lt;br&gt;hänvisas till 32 och 34 §§ lagen om kriminalvård i anstalt. Enligt Lag-&lt;br&gt;rådets mening saknas anledning att inte i LPT ange vilka särskilda villkor&lt;br&gt;som far uppställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke finns bestämmelser om att tvångsvården skall&lt;br&gt;upphöra efter vissa beslut om avvisning, utvisning eller utlämning om det&lt;br&gt;begärs av den myndighet som skall verkställa beslutet och chefsöver-&lt;br&gt;läkaren finner att patientens tillstånd tillåter att detta verkställs. I re-&lt;br&gt;missen föreslås ett nytt andra stycke av innehåll att vård enligt LPT upp-&lt;br&gt;hör när en avvisning, utvisning eller utlämning har verkställts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av författningskommentaren framgår att det nya andra stycket endast är&lt;br&gt;avsett som ett förtydligande. Enligt Lagrådets mening uppkommer&lt;br&gt;emellertid en viss motsättning mellan den tidpunkt för vårdens upphö-&lt;br&gt;rande som synes följa av första stycket och den tidpunkt som anges i det&lt;br&gt;nya andra stycket. Om avsikten är att vården skall upphöra först sedan de&lt;br&gt;angivna besluten till fullo verkställts bör i tydlighetens intresse viss änd-&lt;br&gt;ring göras i slutet av det första stycket. Lagrådet föreslår att det nya andra&lt;br&gt;stycket utgår och att i stället slutet av det första stycket utformas enligt&lt;br&gt;följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;....får utan hinder av tvångsvården verkställighet av beslutet ske, om det&lt;br&gt;begärs av den myndighet som skall verkställa beslutet och chefsöver-&lt;br&gt;läkaren finner att patientens tillstånd tillåter att beslutet verkställs.&lt;br&gt;Tvångsvården upphör i sådant fall när beslutet har verkställts.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges vilka inskränkningar som gäller i chefsöverläkarens&lt;br&gt;möjligheter att delegera beslutanderätten. Punkterna 5 och 6 tar upp be-&lt;br&gt;slut enligt 19 § andra stycket om fastspänning respektive 20 § andra&lt;br&gt;stycket om avskiljande. I lagrådsremissen föreslås att lagtexten i båda&lt;br&gt;dessa punkter kompletteras med orden &amp;quot;under längre tid&amp;quot;. Syftet med för-&lt;br&gt;slagen är enligt författningskommentaren att tydliggöra att inskränk-&lt;br&gt;ningarna i delegationsmöjlighetema när det gäller fastspänning och iso-&lt;br&gt;lering endast gäller vid sådana åtgärder under längre tid. 19 § andra&lt;br&gt;stycket och 20 § andra stycket gäller emellertid fastspänning respektive&lt;br&gt;avskiljande under längre tid än som anges i första styckena i paragra-&lt;br&gt;ferna. Den föreslagna ändringen kan leda till missförstånd. Lagrådet före-&lt;br&gt;slår därför att punkterna 5 och 6 lämnas oändrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt punkt 2 får ett vårdintyg, som utfärdats enligt äldre föreskrifter,&lt;br&gt;längst till och med den 4 juli 2000 godtas som underlag för ett beslut om&lt;br&gt;intagning för tvångsvård enligt de nya föreskrifterna. Avsikten med be-&lt;br&gt;stämmelsen torde vara att de äldre föreskrifterna om grunder för tvångs-&lt;br&gt;vård skall tillämpas övergångsvis när det finns ett vårdintyg som utfär-&lt;br&gt;dats före den 1 juli 2000. Detta har inte kommit till riktigt uttryck i över-&lt;br&gt;gångsbestämmelsen. Denna bör förslagsvis lyda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Har ett vårdintyg utfärdats före den 1 juli 2000, får intagning beslutas på&lt;br&gt;grundval av det och enligt äldre föreskrifter senast den 4 juli 2000.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt punkt 4 skall, om mål hos en länsrätt, en kammarrätt eller Rege-&lt;br&gt;ringsrätten inte är slutligt avgjort av rätten vid utgången av juni 2000,&lt;br&gt;rätten i stället pröva målet enligt de nya föreskrifterna. Vad som föreslås i&lt;br&gt;punkt 4 gäller emellertid redan enligt allmänna processrättsliga principer.&lt;br&gt;Punkten 4 fyller således ingen funktion och kan vålla missförstånd vid&lt;br&gt;tillämpning av andra lagar som saknar en sådan övergångsbestämmelse.&lt;br&gt;Lagrådet förordar att punkten utgår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i lagen om rättspsykiatrisk vård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet föreslår att paragrafen omarbetas i enlighet med vad Lagrådet&lt;br&gt;anfört under 2 a § LPT.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Lagrådets förslag till lydelse av 3 § första stycket punkt 3 LPT följs&lt;br&gt;bör första stycket punkten 3 i förevarande paragraf ges följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;3. han motsätter sig sådan vård eller det till följd av hans psykiska till-&lt;br&gt;stånd finns grundad anledning att anta att vården inte kan ges med hans&lt;br&gt;samtycke.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke föreskrivs att det för beslut om intagning för&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård krävs att ett vårdintyg utfärdas av någon annan&lt;br&gt;läkare än beslutsfattaren. Vidare föreskrivs i samma stycke att be-&lt;br&gt;träffande vårdintyg och undersökning för vårdintyg gäller bestämmel-&lt;br&gt;serna i 4 § första och andra styckena, 5 § och 6 § första stycket tredje&lt;br&gt;meningen LPT. Det föreslås nu att i förevarande stycke införs en hän-&lt;br&gt;visning även till bestämmelserna i LPT om bältesläggning och avskilj-&lt;br&gt;ning innan beslut om intagning fattas (6 a § första stycket). Enligt Lag-&lt;br&gt;rådets mening bör det ske en hänvisning också till bestämmelsen i 6 a §&lt;br&gt;andra stycket om nödvändig behandling. Vidare bör användas termen&lt;br&gt;fastspänning i stället för bältesläggning (jfr 39 § LPT).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet föreslår att första stycket tredje meningen i förevarande paragraf&lt;br&gt;ges följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Beträffande vårdintyg, undersökning för vårdintyg samt fastspänning,&lt;br&gt;avskiljande och behandling gäller därvid bestämmelserna i 4 §, 5 §, 6 a §&lt;br&gt;och 6 b § första stycket andra meningen lagen (1991:1128) om psykiat-&lt;br&gt;risk tvångsvård i tillämpliga delar.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rubriken före 9 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I remissen föreslås att en ny rubrik, Permissioner m.m., införs omedel-&lt;br&gt;bart före 9 §. Rubriken kommer härmed att täcka 9-11 c §§, vari åter-&lt;br&gt;finns olika bestämmelser om förutsättningarna för att en patient skall&lt;br&gt;kunna få tillstånd att under viss del av vårdtiden vistas utanför vårdinrätt-&lt;br&gt;ningen eller utanför vårdavdelningen. Ordet &amp;quot;permission&amp;quot; förekommer&lt;br&gt;inte i dessa bestämmelser liksom inte heller i LPT eller i vårdlagar såsom&lt;br&gt;smittskyddslagen eller lagen om vård av missbrukare i vissa fall. Genom-&lt;br&gt;gående talas här om &amp;quot;vistelse/vistas utanför ...&amp;quot; Uttrycket permission&lt;br&gt;förekommer däremot i lagen om kriminalvård i anstalt, men då vid sidan&lt;br&gt;av regler om vistelse utanför anstalt (i 34 §). Enligt Lagrådets mening är&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;174&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det lämpligt att i rubriken hålla sig till uttryckssättet i de aktuella para-&lt;br&gt;graferna eller att, såsom i LPT, avstå från en särskild rubrik for dessa&lt;br&gt;bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 och 10 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje styckena i 9 och 10 §§ har motsvarande innehåll som i 25 § andra&lt;br&gt;stycket LPT. I fråga om intagande av de särskilda villkoren i lagen vill&lt;br&gt;Lagrådet hänvisa till vad Lagrådet anfört i anslutning till den paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I remissen föreslås tillägg av en ny regel om upphörande av rättspsykiat-&lt;br&gt;risk vård enligt 4 §, dvs. av häktade och vissa andra ffihetsberövade per-&lt;br&gt;soner, förutom i de fall då det angivna ffihetsberövandet upphör. Enligt&lt;br&gt;den föreslagna regeln skall vården upphöra när det inte längre finns så-&lt;br&gt;dana förutsättningar för vård som anges i 4 §. Vidare anges att frågan om&lt;br&gt;vårdens upphörande skall fortlöpande prövas. Bestämmelser av denna&lt;br&gt;innebörd finns emellertid redan i LRV (12 § andra och tredje me-&lt;br&gt;ningarna). Dessa föreslås inte ändrade. Det föreslagna tillägget till 15 §&lt;br&gt;synes därför inte fylla någon funktion. Lagrådet föreslår att tillägget ut-&lt;br&gt;går.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke finns bestämmelser om upphörande av&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård i samband med avvisning, utvisning och utlämning.&lt;br&gt;I denna del hänvisas i remissförslaget till 29 § första och andra styckena&lt;br&gt;LPT. Om Lagrådets förslag beträffande 29 § LPT följs erfordras ingen&lt;br&gt;ändring av 17 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 c §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna paragraf har tagits in bestämmelser om medverkan av nämnde-&lt;br&gt;män i kammarrätt. Paragrafen bör i tydlighetens intresse ges en annor-&lt;br&gt;lunda utformning. Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Vid handläggningen i kammarrätten skall nämndemän ingå i rätten vid&lt;br&gt;prövning av mål som avses i 18 § första stycket 1 samt i mål enligt 18 §&lt;br&gt;första stycket 3 eller 4, i fall då vården är förenad med särskild utskriv-&lt;br&gt;ningsprövning.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22b §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen, som är ny, föreslås regler om att vederbörande åklagare&lt;br&gt;skall kunna ansöka om att länsrätten återkallar vissa angivna beslut&lt;br&gt;rörande tillstånd till vistelse utanför sjukvårdsinrättningen m.m. såvitt&lt;br&gt;avser patienter som genomgår rättspsykiatrisk vård enligt 31 kap. 3 §&lt;br&gt;brottsbalken med beslut om särskild utskrivningsprövning. Som en kate-&lt;br&gt;gori av sådana beslut anges medgivande för chefsöverläkaren att ge till-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stånd till vistelse utanför vårdavdelningen men inom sjukvårdsinrätt-&lt;br&gt;ningens område. Vid en jämförelse med 20 §, vari regleras vilka beslut&lt;br&gt;enligt lagen som far överklagas av allmän åklagare, kan konstateras att&lt;br&gt;någon rätt för åklagaren att överklaga denna typ av beslut inte föreligger.&lt;br&gt;Någon ändring i denna del föreslås inte i remissen. Enligt Lagrådets&lt;br&gt;mening kan det emellertid leda till egendomliga konsekvenser om åkla-&lt;br&gt;garen, samtidigt som han inte har rätt att överklaga det ursprungliga be-&lt;br&gt;slutet av länsrätten, ges rätt att ansöka om återkallelse av beslutet (jfr&lt;br&gt;33 § förvaltningsprocesslagen). Lagrådet anser därför att åklagarens be-&lt;br&gt;fogenhet bör avgränsas på likartat sätt i de båda lagrummen. Detta kan&lt;br&gt;ske antingen genom att den angivna kategorin beslut utgår ur 22 b § eller&lt;br&gt;genom att en komplettering görs av 20 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet föreslår vidare att inledningen av paragrafen utformas enligt&lt;br&gt;följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;I fråga om den som genomgår rättspsykiatrisk vård enligt 31 kap. 3 §&lt;br&gt;brottsbalken med beslut om särskild utskrivningsprövning får allmän&lt;br&gt;åklagare ansöka om att länsrätten upphäver beslut om ...&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nu föreslagna lydelsen innebär att någon viss åklagare inte utpekas&lt;br&gt;som i första hand behörig att göra ansökan. Frågor om vilken åklagare&lt;br&gt;som skall vara behörig bör avgöras enligt allmänna principer samt före-&lt;br&gt;skrifter för åklagarväsendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen skall ge möjlighet för chefsöverläkaren att informera en&lt;br&gt;patients stödperson eller patientnämnden om förhållanden av betydelse&lt;br&gt;för stödpersonens säkerhet. I remissen behandlas inte frågan om hur&lt;br&gt;denna möjlighet till information förhåller sig till sekretesslagens be-&lt;br&gt;stämmelser om sjukvårdssekretessen enligt 7 kap. 1 § sekretesslagen. Det&lt;br&gt;kan konstateras att det i sista stycket av den paragrafen sägs att uppgifter&lt;br&gt;far lämnas till enskild enligt vad som föreskrivs i bl.a. LRV. Denna be-&lt;br&gt;stämmelse ger möjlighet för chefsöverläkaren att informera en stödperson&lt;br&gt;även utan patientens samtycke till uppgiftslämnandet. Däremot torde det&lt;br&gt;inte utan sådant samtycke vara lagligt att lämna uppgifter till patient-&lt;br&gt;nämnden som inte är någon enskild utan en myndighet (jfr 1 kap. 3 och&lt;br&gt;5 §§ och 14 kap. 1-3 §§ sekretesslagen). Det anmärkta problemet löses&lt;br&gt;om man i paragrafen byter &amp;quot;far&amp;quot; mot &amp;quot;skall&amp;quot;. Det föreligger i så fall en&lt;br&gt;sådan uppgiftsskyldighet enligt lag som till följd av 14 kap. 1 § sekre-&lt;br&gt;tesslagen ger stöd för uppgiftslämnandet. Rent materiellt sett synes en&lt;br&gt;sådan ändring också vara bra. Det torde inte böra förekomma att&lt;br&gt;chefsöverläkaren i avsedda situationer, där det är viktigt för en stödper-&lt;br&gt;sons säkerhet att denne far information om patienten, underlåter att lämna&lt;br&gt;uppgifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande punkterna 2 och 4 hänvisar Lagrådet till det som sagts om&lt;br&gt;motsvarande punkter i remissförslaget angående LPT.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;177&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Socialdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 januari 2000&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-&lt;br&gt;Wallén, Freivalds, Thalén, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow&lt;br&gt;Klingvall, Pagrotsky, Östros, Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson,&lt;br&gt;Wämersson, Lejon, Lövdén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Engqvist&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1998/99: 1999/2000:44 Psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård och rättspsykiatrisk vård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eländers Gotab 59717, Stockholm 2000&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1999/2000:SoU13</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>2000-01-25 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>2000-01-25 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>2000-01-26 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>2000-02-09 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Socialdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 07:47:08</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GN0344</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:20:13</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Socialutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 07:47:08</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1999/2000:SoU13</uppgift>
<ref_dok_id>GN01SoU13</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>SoU13</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:44&lt;br/&gt;
Psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård</uppgift>
<ref_dok_id>GN02So20</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So20</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:44 Psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:44&lt;br/&gt;
Psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård</uppgift>
<ref_dok_id>GN02So21</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So21</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:44 Psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Chris Heister  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:44&lt;br/&gt;
Psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård</uppgift>
<ref_dok_id>GN02So20</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So20</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:44 Psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Chris Heister  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Thomas Julin  m.fl. (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:44&lt;br/&gt;
Psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård</uppgift>
<ref_dok_id>GN02So21</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So21</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:44 Psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Thomas Julin  m.fl. (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>