2223859 GN0343 1999/2000 43 prop prop prop Proposition 1999/2000:43 Proposition Proposition Utrikesdepartementet 43 0 2000-01-20 00:00:00 2025-12-19 14:05:39 2000-01-01 00:00:00 Uppehållstillstånd på grund av anknytning digitaliserad html skarven https://data.riksdagen.se/dokument/GN0343/text https://data.riksdagen.se/dokument/GN0343 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GN0343 <h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition</h1> <h1>1999/2000:43</h1> <h2>Uppehållstillstånd på grund av anknytning</h2><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN0343/prop_19992000__43-1.png" style="width:39pt;height:69pt;"/> <p>Prop.</p> <p>1999/2000:43</p> <p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p> <p>Stockholm den 20 januari 2000</p> <p>Göran Persson</p> <p>Maj-Inger Klingvall</p> <p>(Utrikesdepartementet)</p> <h2>Propositionens huvudsakliga innehåll</h2> <p>En utlänning som gifter sig eller inleder ett samboförhållande med någon<br>som bor här i landet skall ha en principiell rätt att bosätta sig här.<br>Samtidigt är det mycket viktigt att så långt möjligt söka förhindra att<br>uppehållstillstånd beviljas, när det kan misstänkas att någon av parterna i<br>forhållandet kommer att utsättas för våld eller allvarliga kränkningar.</p> <p>Utgångspunkten innan ett uppehållstillstånd beviljas på grund av<br>anknytning genom äktenskap/sammanboende bör vara att bedöma, om<br>det är fråga om ett seriöst förhållande eller inte. I normalfallet krävs det<br>att såväl sökanden som referenspersonen hörs muntligen. Om särskilda<br>skäl talar mot att tillstånd ges, skall ansökan kunna avslås, trots att<br>förhållandet i sig framstår som seriöst. Ett sådant skäl kan vara att det<br>finns en påtaglig risk för att sökanden kommer att utsättas för våld eller<br>allvarlig kränkning i förhållandet. För att någon riskbedömning skall<br>kunna göras, krävs det att kontrollen av framför allt referenspersonerna<br>ökar. Om det finns särskilda skäl till det, skall därför utdrag ur polisens<br>register kunna hämtas in om den i Sverige bosatta partnern.</p> <p>Ordningen med uppskjuten invandringsprövning, som innebär att<br>permanent uppehållstillstånd beviljas först efter ett eller flera<br>tidsbegränsade tillstånd, är en väsentlig del av regelsystemet för de<br>personer som söker uppehållstillstånd i Sverige på grund av en inte<br>tidigare etablerad anknytning till en här bosatt make, maka eller sambo.<br>Den ordningen skall behållas och till skillnad mot i dag framgå direkt av<br>utlänningslagen. Uppskjuten invandringsprövning bör i normalfallet<br>tillämpas under två år.</p> <p>Fortsatt uppehållstillstånd skall kunna beviljas trots att förhållandet<br>upphört inom tvåårstiden för den uppskjutna invandringsprövningen, om</p> <p>1 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 43</p> <p>sökanden eller sökandens barn utsatts för våld eller för handlingar som<br>innefattar allvarlig kränkning av sökandens eller barnets frihet eller frid.<br>Den regleringen skall framgå av utlänningslagen.</p> <p>En utgångspunkt skall vidare vara att Sverige även i fortsättningen<br>skall ha ett principiellt krav på att uppehållstillstånd för andra än<br>skyddsbehövande skall ha beviljats före inresan. Undantag skall dock<br>kunna göras om utlänningen har stark anknytning till en i Sverige bosatt<br>person och det skäligen inte kan krävas att utlänningen återvänder till ett<br>annat land för att ge in ansökan där.</p> <p>I propositionen föreslås vidare att den centrala utlänningsmyndigheten,<br>Statens invandrarverk, skall byta namn till Migrationsverket.</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <h2>Innehållsförteckning</h2> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <p>1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;Förslag till riksdagsbeslut..................................................................5</p> <p>2 &nbsp;&nbsp;Lagtext...............................................................................................6</p> <p>2.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) ...6</p> <p>2.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1950:382) om svenskt</p> <p>medborgarskap..................................................................10</p> <p>2.3 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1972:260) om</p> <p>internationellt samarbete rörande verkställighet av<br>brottmålsdom.....................................................................11</p> <p>2.4 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) ...12</p> <p>2.5 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1987:813) om</p> <p>homosexuella sambor........................................................13</p> <p>2.6 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild</p> <p>utlänningskontroll.............................................................15</p> <p>2.7 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1994:137) om</p> <p>mottagande av asylsökande och flyktingar m.fl................16</p> <p>2.8 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt</p> <p>försvar...............................................................................17</p> <p>3 &nbsp;&nbsp;Ärendet och dess beredning.............................................................18</p> <p>4 &nbsp;&nbsp;Nuvarande ordning..........................................................................19</p> <p>4.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Gällande rätt......................................................................19</p> <p>4.1.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Bakgrund.........................................................19</p> <p>4.1.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Särskilda regler for nordbor och EU-</p> <p>medborgare......................................................20</p> <p>4.1.3 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;EU:s resolution mot skenäktenskap................21</p> <p>4.1.4 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Internationella förhållanden i övrigt...............21</p> <p>4.1.5 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Den materiella prövningen..............................22</p> <p>4.1.6 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Uppskjuten invandringsprövning....................23</p> <p>4.1.7 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Krav på uppehållstillstånd före inresan...........24</p> <p>4.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Konsekvenserna av lagändringarna den 1 juli 1995 enligt</p> <p>Utlänningsnämndens utvärdering......................................28</p> <p>4.3 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Anknytningsutredningens undersökningar........................29</p> <p>4.3.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Genomgång av ärenden hos Invandrarverket..29</p> <p>4.3.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Genomgång av ärenden hos</p> <p>Utlänningsnämnden........................................30</p> <p>4.3.3 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;SCB:s undersökningar.....................................31</p> <p>5 &nbsp;&nbsp;Utgångspunkter för regeringens överväganden...............................32</p> <p>6 &nbsp;&nbsp;Prövning av ansökan........................................................................37</p> <p>6.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Seriositetsprövningen........................................................37</p> <p>6.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Arrangerade äktenskap......................................................39</p> <p>6.3 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Risk för våld eller kränkning i förhållandet......................41</p> <p>6.4 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Kontroll genom utredningar och registerutdrag................43</p> <p>6.5 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Information till sökanden om den i Sverige bosatta</p> <p>personen............................................................................46</p> <p>6.6 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Samhällsinformation till sökanden....................................48</p> <p>7 &nbsp;&nbsp;Uppehållstillstånd med uppskjuten invandringsprövning...............50</p> <p>8 &nbsp;&nbsp;Fortsatt uppehållstillstånd trots att förhållandet upphört.................52 &nbsp;Prop. 1999/2000:43</p> <p>9 &nbsp;&nbsp;Uppehållstillstånd efter inresan.......................................................55</p> <p>10 &nbsp;Namnbyte från Statens invandrarverk till Migrationsverket...........60</p> <p>11 &nbsp;Genomförande och ekonomiska konsekvenser................................61</p> <p>12 &nbsp;Författningskommentar....................................................................61</p> <p>Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Uppehållstillstånd på grund<br>av anknytning (SOU 1997:152).............................................67</p> <p>Bilaga 2 Lagförslag i relevanta delar i betänkandet Ökad rättssäkerhet</p> <p>i asylärenden (SOU 1999:16)................................................70</p> <p>Bilaga 3 Sammanfattning i relevanta delar av betänkandet Ökad<br>rättssäkerhet i asylärenden (SOU 1999:16)...........................74</p> <p>Bilaga 4 Lagförslag i relevanta delar i betänkandet Ökad rättssäkerhet</p> <p>i asylärenden (SOU 1999:16)................................................76</p> <p>Bilaga 5 Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över<br>betänkandet Uppehållstillstånd på grund av anknytning (SOU<br>1997:152) samt i sammanhanget relevanta delar av be-<br>tänkandet Ökad rättssäkerhet i asylärenden (SOU 1999:16).80</p> <p>Bilaga 6 &nbsp;Lagrådsremissens lagförslag..................................................81</p> <p>Bilaga 7 &nbsp;Lagrådets yttrande.................................................................84</p> <p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 januari 2000......86</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <h2>1 Förslag till riksdagsbeslut</h2> <p>Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till</p> <p>1. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),</p> <p>2. lag om ändring i lagen om svenskt medborgarskap (1950:382),</p> <p>3. lag om ändring i lagen (1972:260) om internationellt samarbete<br>rörande verkställighet av brottmålsdom,</p> <p>4. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),</p> <p>5. lag om ändring i lagen 1987:813) om homosexuella sambor,</p> <p>6. lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll,</p> <p>7. lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande och<br>flyktingar m.fl.,</p> <p>8. lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt försvar.</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <h2>2 Lagtext</h2> <h3>2.1 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen<br>(1989:529)</h3> <p>Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (1989:529)'</p> <p>dels att i 1 kap. 2 §, 2 kap. 7 och 13 §§, 3 kap, 6 och 7 §§, 4 kap. 4, 5,<br>12, 14 och 15 §§, 5 kap. I², 2³, 3⁴, 4, 5⁵, 6 och 7 §§, 6 kap. 9⁶, 16⁷, 17⁸,<br>19⁹, 22'° och 31&quot; §§, 7 kap. 2, 3¹², 4, 5, 6¹³, 7¹⁴, 7 a¹⁵, ll¹⁶, och 15 §§, 8<br>kap. 7¹⁷, 8¹⁸, 9, 10, ll¹⁹, 12²⁰, 13²¹ och 17²² §§ samt 11 kap. I²³ och 6 §§,<br>orden ”Statens invandrarverk” och ”Invandrarverket” skall bytas ut mot<br>”Migrationsverket,</p> <p>dels att 2 kap. 4 och 5 §§ skall ha följande lydelse,</p> <p>dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 2 kap. 4 d och 4 e<br>§§, av följande lydelse.</p> <p>Nuvarande lydelse &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Föreslagen lydelse</p> <h4>2 kap.</h4> <p>4§²⁴</p> <p>Uppehållstillstånd far ges till</p> <p>1. en utlänning som är gift med<br>eller sambo till någon som är<br>bosatt i Sverige eller har beviljats</p> <p>Uppehållstillstånd far ges till</p> <p>1. en utlänning som är gift med<br>eller sambo till någon som är<br>bosatt i Sverige eller har beviljats</p> <p>¹ Lagen omtryckt 1994:515.</p> <p>² Senaste lydelse 1999:456.</p> <p>³ Senaste lydelse 1999:456.</p> <p>⁴ Senaste lydelse 1998:1567.</p> <p>⁵ Senaste lydelse 1996:1379.</p> <p>⁶ Senaste lydelse 1998:1567.</p> <p>⁷ Senaste lydelse 1997:432.</p> <p>⁸ Senaste lydelse 1997:432.</p> <p>⁹ Senaste lydelse 1997:432.</p> <p>¹⁰ Senaste lydelse 1997:432.</p> <p>¹¹ Senaste lydelse 1997:432.</p> <p>¹² Senaste lydelse 1996:1379.</p> <p>¹³ Senaste lydelse 1995:74.</p> <p>¹⁴ Senaste lydelse 1995:74.</p> <p>¹⁵ Senaste lydelse 1997:432.</p> <p>¹⁶ Senaste lydelse 1996:1379.</p> <p>¹⁷ Senaste lydelse 1995:773.</p> <p>¹⁸ Senaste lydelse 1996:1379.</p> <p>¹⁹ Senaste lydelse 1998:1567.</p> <p>²⁰ Senaste lydelse 1998:1567.</p> <p>²¹ Senaste lydelse 1998:1567.</p> <p>²² Senaste lydelse 1998:1567.</p> <p>²³ Senaste lydelse 1996:1379.</p> <p>²⁴ Senaste lydelse 1996:1379.</p> <p>Nuvarande lydelse<br>uppehållstillstånd för bosättning<br>här,</p> <p>Föreslagen lydelse<br>uppehållstillstånd för bosättning<br>här, om makarna eller samborna<br>stadigvarande sammanbott utom-<br>lands,</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <p>2. en utlänning som är under 18 ar och ogift och som är eller har varit<br>hemmavarande barn till någon som är bosatt i Sverige eller som har<br>beviljats uppehållstillstånd för bosättning här,</p> <p>3. en utlänning som på något annat sätt än som avses under 1 och 2 är<br>nära anhörig till någon som är bosatt i Sverige eller som har beviljats<br>uppehållstillstånd för bosättning här och som ingått i samma hushåll som<br>den personen,</p> <p>4. en utlänning som annars har särskild anknytning till Sverige,</p> <p>5. en utlänning som av<br>humanitära skäl bör få bosätta sig i<br>Sverige, eller</p> <p>6. en utlänning som har fått<br>arbetstillstånd eller som har sin<br>försörjning ordnad på något annat<br>sätt.</p> <p>5. en utlänning som av<br>humanitära skäl bör få bosätta sig i<br>Sverige,</p> <p>6. en utlänning som har fått<br>arbetstillstånd eller som har sin<br>försörjning ordnad på något annat<br>sätt, och</p> <p>7. &nbsp;en utlänning som önskar<br>vistas här i landet för studier eller<br>besök.</p> <p>Uppehållstillstånd får också ges<br>till en utlänning som</p> <p>1. är gift med eller sambo till<br>någon som är bosatt i Sverige eller<br>har beviljats uppehållstillstånd för<br>bosättning här, utan att makarna<br>eller samborna stadigvarande<br>sammanbott utomlands, eller</p> <p>2. &nbsp;har för avsikt att ingå<br>äktenskap eller inleda ett<br>samboförhållande med en person<br>som är bosatt i Sverige eller som<br>har fått uppehållstillstånd för<br>bosättning här,</p> <p>om förhållandet framstår som<br>seriöst och särskilda skäl inte talar<br>mot att tillstånd ges.</p> <p>Vid prövningen av en ansökan om uppehållstillstånd enligt denna<br>paragraf skall beaktas om utlänningen kan förväntas föra en hederlig<br>vandel.</p> <p>4d§</p> <p>En utlänning som med stöd av 4 §<br>andra stycket beviljas<br>uppehållstillstånd på grund av<br>familjeanknytning skall vid första<br>beslutstillfället ges ett tids-</p> <p>Nuvarande lydelse</p> <p>Föreslagen lydelse<br>begränsat uppehållstillstånd.<br>Detsamma &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;gäller&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;när</p> <p>uppehållstillstånd &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;beviljas</p> <p>utlänningens barn under 18 år<br>med stöd av 4 § första stycket.</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <p>4e§</p> <p>En utlänning som med stöd av 4 d<br>§ har fått ett tidsbegränsat<br>uppehållstillstånd på grund av<br>familjeanknytning får ges ett nytt<br>tidsbegränsat eller permanent<br>uppehållstillstånd endast om<br>förhållandet består.</p> <p>En utlänning med familje-<br>anknytning enligt 4 § andra stycket<br>som har haft tidsbegränsat<br>uppehållstillstånd i två år får ges<br>ett permanent uppehållstillstånd.<br>Om det finns särskilda skäl, får<br>permanent uppehållstillstånd ges<br>före tvåårsperiodens slut.</p> <p>Har ett förhållande upphört, får<br>uppehållstillstånd ändå ges, om</p> <p>1. &nbsp;utlänningen har särskild<br>anknytning till Sverige,</p> <p>2. förhållandet har upphört<br>främst på grund av att i<br>förhållandet utlänningen, eller<br>utlänningens barn, utsatts för våld<br>eller för annan allvarlig kränkning<br>av sin frihet eller frid, eller</p> <p>3. andra starka skäl talar för att<br>utlänningen skall ges fortsatt<br>uppehållstillstånd.</p> <p>5§²⁵</p> <p>En utlänning som vill ha uppehållstillstånd i Sverige skall ha utverkat ett<br>sådant tillstånd före inresan i landet. En ansökan om uppehållstillstånd</p> <p>far inte bifallas efter inresan.</p> <p>Detta gäller dock inte om</p> <p>1. utlänningen har rätt till<br>uppehållstillstånd här enligt 3 kap.<br>4§,</p> <p>2. utlänningen av humanitära<br>skäl bör få bosätta sig här, eller</p> <p>1. utlänningen har rätt till<br>uppehållstillstånd här med stöd av<br>4 a § eller enligt 3 kap. 4 §,</p> <p>2. utlänningen av humanitära<br>skäl bör få bosätta sig här,</p> <p>3. en ansökan om</p> <p>²⁵ Senaste lydelse 1996:1379.</p> <p>Nuvarande lydelse</p> <p>3. det annars finns synnerliga<br>skäl.</p> <p>Föreslagen lydelse<br>uppehållstillstånd &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;avser</p> <p>förlängning av ett tidsbegränsat<br>uppehållstillstånd som getts en<br>utlänning med familjeanknytning<br>med stöd av 4 § andra stycket,<br>eller</p> <p>4. det annars finns synnerliga<br>skäl.</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <p>Vad som föreskrivs i första<br>stycket hindrar inte heller att<br>uppehållstillstånd beviljas med<br>stöd av 2 kap. 4 § första stycket 1-<br>4, om det är uppenbart att<br>utlänningen skulle ha fått tillstånd<br>om prövningen hade skett före<br>inresan i Sverige.</p> <p>En utlänning för beviljas<br>uppehållstillstånd trots vad som<br>sägs i första stycket</p> <p>— om utlänningen enligt 4 §<br>första stycket 1, 2, 3 eller 4 eller 4<br>§ andra stycket 1 eller 2 har stark<br>anknytning till en person som är<br>bosatt i Sverige, och</p> <p>— om det inte skäligen kan<br>krävas att utlänningen återvänder<br>till ett annat land för att ge in<br>ansökan där.</p> <p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <h3>2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1950:382) om<br>svenskt medborgarskap</h3> <p>Härigenom föreskrivs att i 6¹,9, 9 a², 11³, 12⁴ och 14 a⁵ §§ lagen<br>(1950:382)⁶ om svenskt medborgarskap orden ”Statens invandrarverk”<br>och ”Invandrarverket” skall bytas ut mot ”Migrationsverket”.</p> <p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.</p> <p>¹ Senaste lydelse 1998:1453.</p> <p>² Senaste lydelse 1991:1574.</p> <p>³ Senaste lydelse 1995:774.</p> <p>⁴ Senaste lydelse 1995:774.</p> <p>⁵ Senaste lydelse 1991:1574.</p> <p>⁶ Lagen omtryckt 1984:682.</p> <p>10</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <h3>2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:260) om<br>internationellt samarbete rörande verkställighet av<br>brottmålsdom</h3> <p>Härigenom föreskrivs att i 26 §’ lagen (1972:260) om internationellt<br>samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom orden ”Statens<br>invandrarverk” och ”Invandrarverket” skall bytas ut mot<br>”Migrations verket”.</p> <p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.</p> <p>Senaste lydelse 1993:205.</p> <p>11</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <h3>2.4 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen<br>(1980:100)</h3> <p>Härigenom föreskrivs att i 14 kap. 7 § ' sekretesslagen (1980:1 OO)² ordet<br>”Statens invandrarverk” skall bytas ut mot ”Migrationsverket”.</p> <p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.</p> <p>¹ Senaste lydelse 1997:454.</p> <p>² Lagen omtryckt 1992:1474.</p> <p>12</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <h3>2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:813) om<br>homosexuella sambor</h3> <p>Härigenom föreskrivs att lagen (1987:813)’ om homosexuella sambor<br>skall ha följande lydelse.</p> <p>Nuvarande lydelse &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Föreslagen lydelse</p> <p>Om två personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande,<br>skall vad som gäller i fråga om sambor enligt följande lagar<br>och bestämmelser tillämpas även på de homosexuella samborna:</p> <p>1. lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem,</p> <p>2. ärvdabalken,</p> <p>3. jordabalken,</p> <p>4. 10 kap. 9 § rättegångsbalken,</p> <p>5. 4 kap. 19 § första stycket utsökningsbalken,</p> <p>6. inkomstskattelagen (1999:1229),</p> <p>7. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,</p> <p>8. bostadsrättslagen (1991:614),</p> <p>9. lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer,</p> <p>10. 5 kap. 18 § tredje stycket fastighetsbildningslagen<br>(1970:988),</p> <p>11. 10 § insiderlagen (1990:1342),</p> <p>12. 14 kap. 3 §, 4 § tredje stycket och 8 § tredje stycket<br>vallagen (1997:157),</p> <p>13. 36 § första stycket lagen (1972:704) om<br>kyrkofullmäktigeval, m.m.,</p> <p>14. 4 § lagen (1997:159) om brevröstning i vissa fall,</p> <p>15. 10 kap. 18 §, 11 kap. 2, 15 och 16 §§, 12 kap. 7 och 8 §§<br>samt 16 kap. 7 och 9 §§ föräldrabalken,</p> <p>16. säkerhetsskyddslagen (1996:627),</p> <p>17. lagen (1996:1231) om skattereduktion för fastighetsskatt i<br>vissa fall vid 1997-2001 års taxeringar,</p> <p>18. lagen (1993:737) om bostadsbidrag,</p> <p>19. &nbsp;&nbsp;35&nbsp;&nbsp;&nbsp;§ andra stycket 19.&nbsp;&nbsp;&nbsp;35&nbsp;&nbsp;&nbsp;§ andra stycket</p> <p>socialtjänstlagen (1980:620), samt socialtjänstlagen (1980:620),</p> <p>20. 26 § tredje stycket hälso- och 20. 26 § tredje stycket hälso- och</p> <p>sjukvårdslagen (1982:763). &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;sjukvårdslagen (1982:763), samt</p> <p>21. 2 kap. 4 § utlänningslagen<br>(1989:529).</p> <p>Förutsätter dessa lagar eller bestämmelser att samborna skall<br>vara ogifta, gäller det också de homosexuella samborna.</p> <p>¹ Senaste lydelse 1999:1257.</p> <p>13</p> <p>1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.</p> <p>2. Föreskrifterna såvitt avser punkterna 6 och 15 i sin lydelse enligt lagen<br>(1998:1665) om ändring i lagen (1998:858) om ändring i lagen<br>(1987:813) om homosexuella sambor skall tillämpas till och med 2001<br>års taxering.</p> <p>3. Föreskrifterna såvitt avser punkten 6 skall tillämpas från och med 2002<br>års taxering.</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <p>14</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <h3>2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:572) om<br>särskild utlänningskontroll</h3> <p>Härigenom föreskrivs att i 2 och 3 &nbsp;§§ lagen om särskild</p> <p>utlänningskontroll (1991:572) ordet ”Statens invandrarverk” skall bytas<br>ut mot ”Migrationsverket”.</p> <p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.</p> <p>15</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <h3>2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:137) om<br>mottagande av asylsökande och flyktingar m.fl.</h3> <p>Härigenom föreskrivs att i 2, 3, 3 a¹ 4, 6, 15, 22² och 24³ §§ lagen<br>(1994:137) om mottagande av asylsökande och flyktingar m.fl. orden<br>”Statens invandrarverk” och ”Invandrarverket” skall bytas ut mot<br>”Migrationsverket”.</p> <p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.</p> <p>¹ Lydelse enligt prop. 1999/2000:42</p> <p>² Senaste lydelse 1997:1103.</p> <p>³ Senaste lydelse 1994:971.</p> <p>16</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <h3>2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1720) om<br>civilt försvar</h3> <p>Härigenom föreskrivs att i 8 kap. 13¹ § lagen (1994:1720) om civilt<br>försvar ordet ”Statens invandrarverk” skall bytas ut mot<br>”Migrationsverket”.</p> <p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.</p> <p>Senaste lydelse 1999:949.</p> <p>17</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <h2>3 Ärendet och dess beredning</h2> <p>Efter beslut av regeringen i februari 1996 tillkallade dåvarande statsrådet<br>Leif Blomberg nuvarande regeringsrådet Marianne Eliason som särskild<br>utredare med uppdrag att undersöka hur man kan undvika att utländska<br>medborgare söker sig till Sverige på grund av anknytning till en här<br>bosatt person, när risken bedöms som påtaglig att den utländska<br>medborgaren kommer att utsättas for misshandel eller annan kränkande<br>behandling av den här bosatta personen. Utredningen, som antog namnet<br>Anknytningsutredningen (A 1996:01), lade i november 1997 fram<br>betänkandet Uppehållstillstånd på grund av anknytning (SOU 1997:152).</p> <p>Efter beslut av regeringen förordnade dåvarande statsrådet Pierre<br>Schori i februari 1997 ordförande och ledamöter i en parlamentarisk<br>kommitté med uppdrag att bl.a. ta ställning till en ny instans- och<br>processordning vid tillämpning av utlännings- och<br>medborgarskapslagstiftningen samt viss översyn av utlänningslagen.<br>Kommittén antog namnet Kommittén om ny instans- och processordning<br>i utlänningsärenden, NIPU (UD 1997:04).</p> <p>Regeringen beslutade i februari 1998 att lämna över<br>Anknytningsutredningens betänkande till NIPU for beaktande. I beslutet<br>anförde regeringen att Anknytningsutredningens förslag hade ett nära<br>samband med den del av NIPU:s uppdrag som syftade till att ta ställning<br>till möjligheten att fa uppehållstillstånd efter inresan i de fall<br>familjeanknytning åberopas.</p> <p>NIPU lade i februari 1999 fram sitt slutbetänkande Ökad rättssäkerhet i<br>asylärenden (SOU 1999:16).</p> <p>En sammanfattning av Anknytningsutredningens betänkande och dess<br>lagförslag finns i bilagorna 1 och 2. En sammanfattning i relevanta delar<br>av NIPU:s betänkande och dess lagförslag finns i bilagorna 3 och 4.<br>Betänkandena har remissbehandlats. En förteckning över<br>remissinstanserna finns i bilaga 5. En sammanställning av<br>remissyttrandena finns tillgänglig i Utrikesdepartementet (dnr<br>UD 1999/310/MAP).</p> <p>Statens invandrarverk har i skrivelse den 8 oktober 1999 anhållit att<br>verkets namn skall ändras till Migrationsverket.</p> <p>Lagrådet</p> <p>Regeringen beslutade den 1 december 1999 att inhämta Lagrådets<br>yttrande över det lagförslag som finns i bilaga 6.</p> <p>Lagrådets yttrande finns i bilaga 7.</p> <p>Lagrådets synpunkter berörs i författningskommentaren.</p> <p>De förslag till lagändringar som föranleds av förslaget om namnbyte<br>för Statens invandrarverk har inte varit föremål for Lagrådets granskning.<br>Dessa ändringar är inte av den beskaffenheten att de bör granskas av<br>Lagrådet.</p> <p>18</p> <h2>Nuvarande ordning</h2> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <h3>4.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Gällande rätt</h3> <h4>4.1.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Bakgrund</h4> <p>Sedan lång tid tillbaka har den utomnordiska invandringen till Sverige<br>under de flesta år dominerats av personer som fatt tillstånd på grund av<br>anknytning genom äktenskap eller sammanboende eller som medföljande<br>minderåriga barn. Endast under år med särskilt allvarliga konflikter i<br>form av krig eller inbördeskrig har den asylrelaterade invandringen varit<br>större än anknytningsinvandringen, senast under några år under<br>1990-talet till följd av konflikterna i f.d. Jugoslavien.</p> <p>Invandringen av personer med skyddsbehov ligger utanför den reg-<br>lerade invandringen. Invandringsregleringen avser därför till stor del<br>make, maka och sambo samt minderåriga barn till personer som bor här i<br>Sverige.</p> <p>Man brukar säga att Sverige har haft en reglerad invandring sedan år<br>1968. Det var först då, genom prop. 1968:142 angående riktlinjer för<br>utlänningspolitiken, som principiella överväganden när det gäller<br>invandringen togs upp och riktlinjer lades fast för invandringspolitiken.<br>De principiella övervägandena i den propositionen styr i stort fortfarande<br>svensk invandringspolitik även om numera inte bara nordbor utan även<br>EU-medborgare omfattas av andra regler. I propositionen erinrades bl.a.<br>om Sveriges skyldighet att ta emot flyktingar. Vidare uttalades att<br>omfattningen av övrig invandring måste bestämmas också med hänsyn<br>till situationen på arbetsmarknaden och till våra möjligheter att erbjuda<br>bostäder, utbildning, sjuk- och hälsovård och social omvårdnad i övrigt.<br>Till invandringen av humanitära skäl hänfördes i propositionen också<br>invandringen av anhöriga till dem som redan bor här. Familjemedlemmar<br>borde således enligt 1968 års riktlinjer fa resa in och vistas här även om<br>de saknade bostad och försörjning.</p> <p>Huvuddelen av invandrarna vid slutet av 1960-talet utgjordes av<br>arbetskraflsinvandrare. Det är därför naturligt att de konkreta förslagen i<br>1968 års riktlinjer främst berörde arbetskraftsinvandrare. För denna<br>kategori infördes dels krav på att arbetstillstånd i princip skulle ha<br>beviljats före inresan (ett sådant principiellt krav hade visserligen införts<br>redan två år tidigare men utan att fa något större genomslag), dels en mer<br>strikt bedömning av behoven på arbetsmarknaden än tidigare. Det var<br>således fråga om försök att begränsa invandringen av denna kategori med<br>hjälp av såväl materiella som formella regler. Det dröjde dock ett par år<br>innan de nya begränsningarna av arbetskraftsinvandringen fick fullt<br>genomslag.</p> <p>Begränsningarna av arbetskraftsinvandringen ledde under början av<br>1970-talet till försök att på olika sätt kringgå de nya reglerna. Främst<br>skedde det genom skenäktenskap och skenförhållanden. Dåvarande regler<br>och praxis innebar nämligen att tillstånd regelmässigt beviljades för den<br>som var gift eller sambo med någon här bosatt och oavsett om ansökan<br>gjordes före eller efter inresan. Det innebar i sin tur att de flesta som ville<br>ha uppehållstillstånd i Sverige och som inte kunde fa det på annat sätt<br></p> <p>19</p> <p>reste in och därefter ansökte om uppehållstillstånd på grund av<br>anknytning.</p> <p>För att komma till rätta med problemen med skenäktenskap och<br>skenförhållanden vidtogs under de följande åren en rad olika åtgärder.</p> <h4>4.1.2 Särskilda regler för nordbor och EU-medborgare</h4> <p>År 1954 träffades en överenskommelse mellan Danmark, Finland, Norge<br>och Sverige om en gemensam nordisk arbetsmarknad. Samtidigt träffades<br>överenskommelse om befrielse för medborgare i dessa länder från kravet<br>på att ha pass, arbets- och uppehållstillstånd vid vistelse i de övriga<br>avtalsslutande länderna. Senare anslöt sig också Island till över-<br>enskommelsen.</p> <p>Den fria rörligheten inom EU innebär bl.a. att EU-medborgare har en<br>principiell rätt att flytta till ett annat EU-land under förutsättning att de<br>har sin försörjning tryggad i det landet - genom eget arbete eller på annat<br>sätt. Till skillnad från nordbor är EU-medborgare formellt endast<br>undantagna från skyldigheten att ha arbetstillstånd; om vistelsen i Sverige<br>överstiger tre månader måste de ha uppehållstillstånd. EU-reglema gäller<br>även för medborgare i de länder som är anslutna till EES-avtalet. Det<br>gäller emellertid för närvarande endast Island, Liechtenstein och Norge.<br>Medborgare i Island och Norge har som framgått i sin egenskap av<br>nordbor en mer långtgående rätt att flytta till Sverige än EU-medborgare.<br>Invandringen från Liechtenstein är försumbar. I denna proposition<br>används endast begreppen EU-regler och EU-medborgare även när de<br>länder som är anslutna till EES-avtalet berörs.</p> <p>Rätten att flytta till ett annat EU-land gäller även EU-medborgarens<br>nära anhöriga, oavsett medborgarskap. När det gäller anhöriga far EU-<br>reglema därför betydelse även när det gäller anhöriga till nordbor. En i<br>Sverige bosatt finsk medborgare har således en principiell rätt att få hit<br>sin make eller maka oavsett medborgarskap. Den rätten gäller oavsett om<br>ansökan görs före eller efter inresan i Sverige. EU-reglema gäller enligt<br>ordalydelsen bara dem som har ingått äktenskap. Eftersom Sverige<br>tillåter sambor till egna medborgare att bosätta sig här har emellertid<br>även sambor till EU-medborgare samma rätt. Medborgare i<br>medlemsstaterna får nämligen inte diskrimineras. Uppehållstillstånd<br>beviljas för fem år.</p> <p>Rätten till familjeåterförening enligt EU-reglema gäller enbart EU-<br>medborgare som flyttat till ett annat EU-land. EU-medborgare som bor<br>kvar i sitt hemland har således ingen på EU-rätten grundad rätt till<br>familjeåterförening. En i Sverige bosatt finsk medborgare har som<br>nämnts en principiell rätt att få hit sin make eller maka men den rätten<br>gäller således inte på samma sätt en i Sverige bosatt svensk medborgare.<br>Rätten för en svensk medborgare att få hit sin make eller maka regleras<br>enbart av den svenska utlänningslagstiftningen.</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <p>20</p> <h4>4.1.3 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;EU:s resolution mot skenäktenskap</h4> <p>Europeiska Unionens råd fattade den 4 december 1997 beslut om en<br>resolution om de åtgärder som bör vidtas för att bekämpa skenäktenskap<br>(EGT 97/C 382/01). Den gäller inte den som har anknytning till en EU-<br>medborgare och som enligt vad som anförts i föregående avsnitt har en<br>principiell rätt till familjeåterförening. I resolutionen konstateras att<br>skenäktenskap är ett sätt att kringgå bestämmelserna om inresa och<br>bosättning för medborgare i tredje land. Enligt resolutionen kan bl.a.<br>följande omständigheter tala för att det rör sig om ett skenäktenskap:</p> <p>- Parterna lever inte tillsammans.</p> <p>-Parterna tar inte på ett lämpligt sätt det ansvar som följer av äkten-<br>skapet.</p> <p>- Makarna har inte träffat varandra före äktenskapet.</p> <p>- Makarna misstar sig om varandras personuppgifter, de omständigheter<br>under vilka de lärde känna varandra eller andra viktiga förhållanden av<br>personlig karaktär.</p> <p>- Makarna har inget gemensamt språk.</p> <p>- Pengar har betalats för att äktenskapet skall ingås (med undantag för<br>hemgift där sådan normalt förekommer).</p> <p>Om det finns omständigheter som talar för att det rör sig om ett<br>skenäktenskap, skall uppehållstillstånd inte beviljas förrän behöriga<br>myndigheter kontrollerat att det inte är ett skenäktenskap. Om det efter<br>det att uppehållstillstånd beviljats kommer fram att det är fråga om ett<br>skenäktenskap, skall uppehållstillståndet vanligtvis dras in, återkallas<br>eller inte förnyas.</p> <p>Medborgare i tredje land skall ha möjlighet att i enlighet med nationell<br>lag hos en domstol eller en behörig administrativ myndighet överklaga<br>eller begära omprövning av ett beslut om att vägra, dra in, återkalla eller<br>vägra förnyat uppehållstillstånd.</p> <p>Medlemsstaterna skall beakta resolutionen vid alla förslag till ändring<br>av sina nationella lagar. Dessutom skall de sträva efter att anpassa sin<br>nationella lagstiftning till resolutionen före den 1 januari 1999.</p> <h4>4.1.4 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Internationella förhållanden i övrigt</h4> <p>Liksom i Sverige domineras invandringen till övriga EU-länder av<br>familjeanknytningsfall. I alla större invandringsländer upplever man<br>skenäktenskap som ett stort problem. I dessa länder har man också<br>vidtagit ungefär samma åtgärder som man gjort i Sverige för att försöka<br>motverka skenäktenskap. I de flesta europeiska länder liksom i de stora<br>transoceana invandringsländema (Australien, Canada och USA) har man<br>således krav på att uppehållstillstånd skall ha beviljats före inresan och<br>tillämpar olika system för uppskjuten invandringsprövning. I de flesta<br>länder har man dessutom - till skillnad från i Sverige - krav på att<br>bostadsfrågan skall vara löst och försörjningen vara tryggad, i vart fall<br>när det gäller anhöriga till andra än flyktingar. Det är också vanligt att<br>man måste ha varit bosatt i det land man invandrat till en viss minsta tid<br>för att kunna ansöka om familjeåterförening.</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <p>21</p> <p>En allmän trend är att kravet på uppehållstillstånd före inresan skärps. I<br>Danmark antogs således i juli 1998 ett lagförslag som innebär att<br>uppehållstillstånd efter inresan i princip inte kan beviljas på grund av<br>anknytning, om inte sökanden redan har uppehållstillstånd i Danmark på<br>annan grund, exempelvis ett uppehållstillstånd för en tidsbegränsad<br>vistelse. För uppehållstillstånd på grund av anknytning till andra än<br>infödda danskar, nordbor och EU-medborgare samt personer som<br>beviljats uppehållstillstånd som flyktingar eller sky ddsbehö vande krävs<br>också att partnern i Danmark åtar sig att svara för sökandens försörjning.</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <h4>4.1.5 Den materiella prövningen</h4> <p>Enligt 2 kap. 4 § första stycket 1 utlänningslagen (1989:529), UtlL, far<br>uppehållstillstånd ges till en utlänning som är gift med eller sambo till<br>någon som är bosatt i Sverige eller har beviljats uppehållstillstånd för<br>bosättning här. En utlänning som vill komma hit för att ingå äktenskap<br>eller inleda ett samboförhållande utan att parterna tidigare sammanlevt,<br>kan beviljas uppehållstillstånd med stöd av 2 kap. 4 § första stycket 4<br>UtlL. Enligt den punkten far uppehållstillstånd beviljas en utlänning som<br>annars har särskild anknytning till Sverige.</p> <p>2 kap. 4 § UtlL ändrades senast den 1 januari 1997, när kretsen av<br>anhöriga som kan komma i fråga för uppehållstillstånd närmare angavs<br>direkt i lagtexten. Regeringen framhöll i prop. 1996/97:25 Svensk<br>migrationspolitik i globalt perspektiv att rätten till familjeåterförening<br>måste vara en självklar och grundläggande del i vår invandringspolitik.<br>Denna rätt borde enligt regeringen utformas så att uppehållstillstånd får<br>beviljas för vissa anhöriga. Undantag skulle annars fa lov att göras i lag<br>för en rad situationer där det trots att det rör sig om medlemmar av<br>kärnfamiljen inte alltid är rimligt att tillstånd beviljas.</p> <p>I praxis gäller i dag följande. En förutsättning för att tillstånd skall<br>beviljas på grund av anknytning genom make, maka eller sambo i ett<br>förhållande som inte är etablerat sedan tidigare är att förhållandet bedöms<br>som seriöst. Vid den bedömningen beaktas bl.a. hur länge parterna känt<br>varandra, deras kontakter under den tiden och kunskap om varandra,<br>förmågan att kommunicera på ett gemensamt språk m.m. Hänsyn tas<br>också till kulturellt betingade traditioner i hemlandet. Homosexuella<br>förhållanden jämställs med heterosexuella. Presumtionen är att tillstånd<br>skall beviljas, om det inte finns omständigheter som talar emot det, t.ex.<br>att det framstår som sannolikt att det rör sig om ett skenförhållande.</p> <p>Månggifte accepteras inte och inte heller förhållanden mellan min-<br>deråriga. Tidigare krävdes endast att ett äktenskap skulle vara giltigt<br>enligt tillämplig lag och att ingen av parterna längre skulle vara<br>skolpliktig. Det innebar i många fall i praktiken en 16-årsgräns. Numera<br>krävs i princip att båda parterna skall ha uppnått svensk myndighetsålder<br>för att uppehållstillstånd skall beviljas på grund av äktenskap eller<br>sammanboende.</p> <p>Enligt 2 kap. 4 § UtlL skall vid prövningen av en ansökan om uppe-<br>hållstillstånd enligt paragrafen beaktas om utlänningen kan förväntas föra</p> <p>22</p> <p>en hederlig vandel. Även styrkta vandelsanmärkningar kan därför leda till<br>att en ansökan avslås. Hänsyn till rikets säkerhet kan också leda till<br>avslag trots att anknytningen i sig bedöms som seriös.</p> <p>Fram till mitten av 1970-talet accepterades den som ingått äktenskap<br>med någon här bosatt person som invandrare utan någon närmare<br>utredning om förhållandet. I mitten av 1970-talet utfärdade emellertid<br>Statens invandrarverk anvisningar till polisen om att båda parter skulle<br>höras vid ett och samma tillfälle men var för sig. Frågor skulle ställas om<br>var och när parterna träffats, var de bodde och arbetade m.m. Dessutom<br>ställdes ofta några frågor om exempelvis släktingar för att söka fa fram<br>vilken kännedom parterna hade om varandra, allt i syfte att underlätta<br>bedömningen av om det var fråga om ett seriöst förhållande.</p> <p>På senare tid har Invandrarverket övergett den tidigare ordningen där<br>båda parter hördes muntligen och var för sig vid den första ansökan. I<br>stället godtas en utredning som innebär att referenspersonen i Sverige<br>skriftligen far besvara ett antal frågor. Muntlig utredning med båda parter<br>förekommer normalt först i samband med förlängningsansökan.<br>Tyngdpunkten ligger därför inte längre på prövningen i samband med<br>den första ansökan.</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <h4>4.1.6 Uppskjuten invandringsprövning</h4> <p>Från att tidigare ha accepterat make eller maka till en här bosatt person<br>som invandrare redan i samband med första ansökan började Statens<br>invandrarverk under 1970-talets första år att ge tidsbegränsat tillstånd<br>under tre månader de första gångerna. Invandrarverkets styrelse uttalade i<br>mars 1975 att tillstånd borde ges för tre månader åt gången under nio<br>månader - ett år. Att det kunde vara nödvändigt att ge flera korta tillstånd<br>berodde enligt styrelsen på svårigheterna att utreda om det rörde sig om<br>ett seriöst förhållande eller en konstruktion. I juni 1977 beslöt<br>Invandrarverkets styrelse att den som beviljades tillstånd på grund av s.k.<br>snabb anknytning inte skulle accepteras som invandrare förrän efter två<br>års vistelse med tillstånd. Tillståndet skulle då tidsbegränsas till sex<br>månader de fyra första gångerna. Med anledning av flera motioner tog<br>arbetsmarknadsutskottet i bet. 1979/80:AU27 upp problemet med<br>skenäktenskap och uppskjuten invandringsprövning. Utskottet uttalade<br>att principen med uppskjuten invandringsprövning tillkommit för att<br>stävja det missbruk som förekommit och att man inte kunde avstå från att<br>behålla systemet med att under de första åren ge uppehållstillstånd för<br>endast kortare tid. Arbetsmarknadsutskottets betänkande godkändes av<br>riksdagen, som därmed sanktionerade den praxis som införts av<br>Invandrarverket.</p> <p>Invandrarpolitiska kommittén föreslog i sitt betänkande Invand-<br>ringspolitiken Förslag (SOU 1983:29) att systemet med uppskjuten<br>invandringsprövning borde behållas när det var fråga om s.k. snabba<br>anknytningar, dvs. fall där parterna känt varandra endast under en kortare<br>tid. Prövotiden borde enligt kommittén liksom tidigare vara två år. I prop.<br>1983/84:144 Invandrings- och flyktingpolitiken anförde föredragande<br>statsrådet med anledning av kommitténs förslag bl.a. följande (s. 73 f.):<br></p> <p>23</p> <p>Jag anser också, i likhet med kommittén, att en ordning med uppskjuten<br>invandringsprövning måste tillämpas även i fortsättningen när UT söks på grund av<br>en nyligen etablerad anknytning till en här bosatt person. Behovet av en sådan<br>ordning har också allmänt understrukits vid remissbehandlingen. Utan en sådan<br>möjlighet att pröva om det förhållande som åberopas som stöd för anknytningen är<br>seriöst, skulle det bli nödvändigt att inta en synnerligen restriktiv hållning till<br>invandring på denna grund, särskilt som stora svårigheter föreligger att redan före<br>inresan göra en tillfredsställande utredning rörande allvaret i parternas förhållande.<br>Från den utgångspunkten är ordningen alltså till förmån även för sökandena.</p> <p>Det är samtidigt uppenbart att ordningen med uppskjuten invandringsprövning<br>för den utlänning som berörs kan medföra allvarliga svårigheter i de fall då<br>förhållandet mellan parterna försämras eller bryts före tvåårstidens utgång. Den<br>utpressningsliknande situation som utlänningen då kan hamna i, liksom den risk som<br>kvinnor i vissa fall löper att bli socialt utstötta vid en utvisning till hemlandet, är<br>exempel på detta. 1 praxis tas emellertid avgörande hänsyn till sådana<br>omständigheter i det enskilda fallet, främst om utlänningen har misshandlats eller<br>annars blivit illa behandlad under sammanboendet, om det finns barn i förhållandet,<br>om sökanden riskerar att bli socialt utstött vid återkomsten till hemlandet och om han<br>eller hon har hunnit bli väl etablerad i arbetslivet. Det är självfallet angeläget att<br>undvika sådana beslut som framstår som stötande för den allmänna rättskänslan. Jag<br>anser vidare att det finns skäl att i något högre grad än nu låta utlänningen få stanna<br>kvar i Sverige när förhållandet har upphört före tvåårstidens utgång.</p> <p>Jag är emellertid inte för närvarande beredd att förorda en generell sänkning av<br>prövotiden från nuvarande två år. Ju närmare tvåårstiden äktenskapet eller<br>sammanboendet har kommit att vara, desto lägre krav bör dock kunna ställas på<br>tyngden av sådana tillkommande omständigheter av humanitär natur som talar för att<br>utlänningen skall tillåtas stanna kvar. Vad jag nu har sagt tar självfallet sikte på de<br>fall då förhållandet från början varit seriöst menat, i vart fall från sökandens sida.</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <p>Systemet med uppskjuten invandringsprövning har därefter vid många<br>tillfällen kritiserats såväl i den allmänna debatten som i motioner i<br>riksdagen. Kritiken har framfor allt inriktats på att särskilt kvinnor av<br>rädsla för att bli utvisade kan känna sig tvingade att stanna kvar i<br>förhållanden, där de blir misshandlade eller på annat sätt illa behandlade.<br>De ovan citerade motiven i prop. 1983/84:144 har dock varje gång<br>riksdagen behandlat frågan ansetts väga tyngst och någon ändring av<br>ordningen med uppskjuten invandringsprövning har inte skett. Den praxis<br>som lades fast genom uttalandena i propositionen tillämpas därför<br>fortfarande.</p> <p>Frågan behandlades senast av riksdagen i anslutning till propositionen<br>Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv (prop. 1996/97:25).<br>Regeringen uttalade där att nuvarande system med uppskjuten<br>invandringsprövning borde behållas när det gäller förhållanden där<br>parterna känt varandra endast en kortare tid. Socialförsäkringsutskottet<br>ansåg i sitt betänkande Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv (bet.<br>1996/97:SfU5) att något tillkännagivande till regeringen inte var påkallat<br>med anledning av ett antal motioner i frågan. Utskottet hänvisade till att<br>utredningen (A 1996:01) om möjligheterna att i anknytningsärenden<br>använda belastningsuppgifter om i Sverige bosatta personer skulle<br>komma att behandla också frågan om uppskjuten invandringsprövning.</p> <h4>4.1.7 Krav på uppehållstillstånd före inresan</h4> <p>Här behandlas endast förhållandena före lagakraftvunnet beslut i frågan<br>om uppehållstillstånd.</p> <p>Av 2 kap. 5 § UtlL följer att en utlänning som vill ha uppehållstillstånd<br>i Sverige i normalfallet skall ha utverkat ett sådant tillstånd före inresan i<br>landet. Från huvudregeln finns dock några undantag. I 2 kap. 5 § tredje</p> <p>24</p> <p>stycket UtlL stadgas således att uppehållstillstånd får beviljas efter<br>inresan med stöd av 2 kap. 4 § första stycket 1-4 UtlL, om det är<br>uppenbart att utlänningen skulle ha fått uppehållstillstånd om prövningen<br>hade skett före inresan i Sverige.</p> <p>12 kap. 4 § första stycket 1-4 anges att uppehållstillstånd far ges till</p> <p>1. en utlänning som är gift med eller sambo till någon som är bosatt i<br>Sverige eller har beviljats uppehållstillstånd för bosättning här,</p> <p>2. en utlänning som är under 18 år och ogift och som är eller har varit<br>hemmavarande barn till någon som är bosatt i Sverige eller som har<br>beviljats uppehållstillstånd för bosättning här,</p> <p>3. en utlänning som på något annat sätt än som avses under 1 och 2 är<br>nära anhörig till någon som är bosatt i Sverige eller som har beviljats<br>uppehållstillstånd för bosättning här och som ingått i samma hushåll som<br>den personen, eller</p> <p>4. en utlänning som annars har särskild anknytning till Sverige.</p> <p>I de flesta fall där undantagsregeln aktualiseras rör det sig om anhöriga<br>som avses i punkterna 1 eller 2 ovan och särskilt då anknytning genom<br>äktenskap eller sammanboende enligt punkten 1. Punkten 4 kan avse<br>såväl anknytning till Sverige genom tidigare vistelse här som anknytning<br>till en person, men där anknytningen inte helt fyller de krav som ställts<br>upp i punkterna 1-3 (se även föregående avsnitt, 4.1.5).</p> <p>Bakgrunden till de nuvarande bestämmelserna är följande. Ett<br>principiellt krav på att arbetstillstånd skulle vara ordnat före inresan i<br>landet hade som nämnts införts redan år 1966. Länge gällde dock att<br>uppehållstillstånd kunde beviljas även efter inresan. I sitt betänkande Ny<br>utlänningslag (SOU 1979:64) föreslog Utlänningslagkommittén att det<br>borde införas ett generellt krav på att även uppehållstillstånd skulle ha<br>beviljats före inresan i landet. Förslaget fick ett brett stöd bland<br>remissinstanserna. I prop. 1979/80:96 anslöt sig regeringen till<br>kommitténs ståndpunkt. Föredraganden anförde bl.a. följande i<br>propositionen (s. 32).</p> <p>Den nuvarande möjligheten att under vistelse här som turist få till stånd en<br>fullständig prövning av en ansökan om tillstånd att arbeta och bosätta sig här i<br>Sverige medverkar till att handläggningen av utlänningsärenden tar lång tid. Det är<br>ett allmänt omvittnat faktum att väntetiden för de berörda utlänningarna innebär en<br>betydande psykisk press, bl.a. med hänsyn till att de i stor utsträckning är hänvisade<br>till socialhjälp för sitt uppehälle och till sysslolöshet. Hotet om ett slutligt avslag på<br>ansökningen och återsändande till hemlandet upplevs alltmer pressande ju längre<br>vistelsen här har varat och ju starkare samhörigheten har blivit med Sverige genom<br>personliga anknytningar och på annat sätt. Verkställigheten av ett avlägsnandebeslut<br>blir på motsvarande sätt långt mer ingripande och svårare att uthärda än om<br>avgörandet hade kommit kort efter inresan.</p> <p>I propositionen framhölls vidare att vissa undantag måste göras från<br>denna huvudregel. Undantag måste således enligt föredraganden göras -<br>förutom för skyddsberättigade - för de klara familj esammanföringsfallen.<br>Härmed avsågs då främst den situationen att en make, maka eller<br>minderåriga barn kommer hit för att förena sig med den andra makan<br>eller maken respektive med föräldrarna.</p> <p>Bestämmelserna om att uppehållstillstånd i princip skall vara ordnat<br>före inresan i landet fördes i stort sett oförändrade över till 1989 års<br>utlänningslag. I prop. 1988/89:86 Ny utlänningslag m.m. gavs några<br>exempel på när särskilda skäl borde kunna anses föreligga för att bevilja<br></p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <p>25</p> <p>uppehållstillstånd efter inresan vid nyetablerade forhållanden. När det<br>gäller anknytning genom äktenskap eller sammanboende anförde<br>föredraganden (s. 149) att ansökan borde kunna beviljas om det kunde<br>antas att utlänningen skulle bli förhindrad att på nytt lämna sitt land om<br>han eller hon återvände dit. Vidare borde enligt föredraganden tillstånd<br>kunna beviljas en utlänning som ansökt om uppehållstillstånd på grund<br>av anknytning till en här i landet bosatt person, som han eller hon redan<br>hade eller väntade barn med.</p> <p>Den praxis som utvecklades innebar bl.a. att - när en anknytning<br>genom äktenskap eller sammanboende uppkommit efter inresan i Sverige<br>- det för att uppehållstillstånd skulle beviljas krävdes antingen att<br>parterna sammanbott cirka ett år eller att de hade eller väntade barn<br>tillsammans.</p> <p>Den lagreglering och praxis som redovisats ovan kom att kritiseras på<br>flera punkter i den allmänna debatten. Socialförsäkringutskottet tog också<br>vid ett par tillfällen upp frågan med anledning av motioner i ämnet. I bet.<br>1993/94:SfU27 ansåg utskottet att det fanns anledning för regeringen att<br>skyndsamt se över hur anknytningar som uppkommer under asyltid eller<br>därefter hanteras och att överväga förändringar. Detta gav riksdagen som<br>sin mening regeringen till känna.</p> <p>Regeringen tog därefter upp frågan i prop. 1994/95:179 Ändringar i<br>utlänningslagen m.m. Regeringen framhöll där (s. 42 f.) bl.a. följande:</p> <p>De skäl som tidigare anförts som motiv för att uppehållstillstånd i princip skall ha<br>beviljats före inresan i Sverige — är alltjämt giltiga. Kravet utgör ett viktigt led i<br>upprätthållandet av en reglerad invandring. Det framstår också som rimligt att den<br>som kommit hit för en kortare vistelse men som under besöket i Sverige träffar<br>någon som han eller hon vill dela sitt liv med återvänder hem för att från hemlandet<br>ge in en ansökan om tillstånd för bosättning här och där avvaktar svar på ansökan.<br>Det principiella kravet på att uppehållstillstånd skall ha beviljats före inresan i<br>Sverige bör därför finnas kvar.—</p> <p>Det är i och för sig riktigt att det vid rättstillämpningen kan uppstå en viss<br>skillnad beroende på om den utlänning som söker tillstånd åberopar anknytning till<br>en svensk medborgare eller till en medborgare i ett annat EES-land som vistas här<br>med tillstånd. I det senare fallet ger EU-medlemskapet eller EES-avtalet rätt till<br>uppehållstillstånd och denna rätt finns även när ansökan görs efter inresan.<br>Skillnaden kommer emellertid att minska genom de förslag som nu läggs fram om att<br>vidga möjligheterna till uppehållstillstånd efter inresan. Det måste också beaktas att<br>ett av syftena med Europeiska unionen och EES-avtalet är att underlätta<br>arbetskraftens fria rörlighet inom EU och EES-området. Att dessa regler i enstaka<br>fall får till följd att anhöriga tredjelandsmedborgare får en automatisk rätt till uppe-<br>hållstillstånd som inte är förenlig med de principer som i övrigt tillämpas för<br>invandringspolitiken är knappast skäl att ändra de senare reglerna. Syftet med<br>reglerna om att tillstånd skall sökas före inresan och den uppskjutna<br>invandringsprövningen är som framgått av den tidigare redogörelsen att undvika<br>kringgåendet av de principer som gäller.</p> <p>Regeringen anser dock att de undantagsbestämmelser i lagen som anger när<br>uppehållstillstånd får beviljas efter inresan har kommit att få en alltför snäv<br>utformning. Det gäller framför allt i de fall utlänningen söker asyl här men efter<br>någon tid också åberopar familjeanknytning som skäl för bosättning i Sverige. Det<br>framstår som stötande att någon som söker uppehållstillstånd efter inresan i landet,<br>och som uppenbart skulle ha beviljats tillstånd om prövningen gjorts före inresan,<br>skall tvingas återvända till ett kanske avlägset hemland för att därifrån ge in ansökan.</p> <p>Tillämpningen av undantagsbestämmelsen har på denna grund blivit föremål<br>för allvarlig kritik i den allmänna debatten. Att medborgare i EES-statema numera<br>generellt kan få en ansökan om uppehållstillstånd prövad efter inresan utgör vidare<br>ett skäl för att liberalisera bestämmelserna för medborgare även i andra stater.<br>Möjligheterna att fä uppehållstillstånd efter inresan i Sverige bör därför vidgas så att<br>de omfattar de fall där det är uppenbart att tillstånd skulle ha beviljats om<br>prövningen gjorts före inresan.</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <p>26</p> <p>Regeringen framhöll vidare i den nämnda propositionen att undantag<br>från huvudregeln även i fortsättningen borde göras i de fall som tidigare<br>angetts, således bl.a. när utlänningen efter inresan ingått äktenskap med<br>eller inlett ett samboförhållande med någon här bosatt eller parterna har<br>eller väntar barn tillsammans. Regeringen fortsatte sedan (s. 62):</p> <p>Till skillnad mot vad som tillämpas i dag bör i det senare fallet i fortsättningen något<br>krav inte ställas på att partema skall ha sammanbott viss tid. Det avgörande bör i<br>stället, som utredningen föreslagit, vara om förhållandet kan bedömas vara seriöst<br>och om det är uppenbart att tillstånd skulle ha beviljats om prövningen skett före<br>inresan i Sverige. Den omständigheten att parterna känt varandra endast en kort tid<br>kan dock givetvis medföra att anknytningen inte bedöms vara av sådan karaktär att<br>det framstår som uppenbart att uppehållstillstånd skulle ha beviljats om ansökan<br>gjorts före inresan. Tveksamhet när det gäller sökandens skötsamhet och hederlighet<br>kan också medföra att det inte är uppenbart att tillstånd skulle ha beviljats om<br>ansökan gjorts från ett annat land. Liksom hittills bör s.k. uppskjuten<br>invandringsprövning tillämpas när tillstånd beviljas på grund av ett äktenskap eller<br>sammanboende som varat endast en kortare tid.</p> <p>Socialförsäkringsutskottet godtog i bet. 1994/95:SfU16 förslaget i<br>propositionen på denna punkt. Utskottet påpekade att förslaget innebar att<br>prövningen skulle avse hur den anknytning som förelåg vid<br>beslutstillfallet skulle ha bedömts om prövningen avsett en utlänning som<br>inte vistades i Sverige. Utskottet framhöll vidare att huvudregeln att<br>uppehållstillstånd skall ha erhållits före inresan i Sverige var nödvändig<br>för en reglerad invandring. Det var enligt utskottet viktigt att de nya<br>undantagsreglerna inte missbrukades. Utskottet förutsatte därför att<br>regeringen noga skulle följa tillämpningen av den nya ordningen.</p> <p>Lagändringarna som innebar vidgade möjligheter att efter inresan fa<br>uppehållstillstånd på grund av anknytning trädde i kraft den 1 juli 1995.</p> <p>Praxis enligt Utlänningsnämndens utvärdering av lagändringarna den 1 juli<br>1995</p> <p>Regeringen gav i juni 1996 Utlänningsnämnden i uppdrag att i samråd<br>med Statens invandrarverk redovisa hur bestämmelserna om kravet på<br>uppehållstillstånd före inresan - såväl före som efter lagakraftvunnet<br>beslut - kommit att tillämpas efter de nämnda lagändringarna den 1 juli<br>1995. Utlänningsnämnden redovisade uppdraget den 31 oktober 1996.</p> <p>Ett första krav för att uppehållstillstånd skall beviljas efter inresan är<br>självfallet att det kan bedömas vara fråga om ett seriöst förhållande.<br>Utlänningsnämnden har i sin utvärdering angett de faktorer som<br>därutöver i praxis vägs in vid bedömningen av om det skall kunna anses<br>uppenbart att uppehållstillstånd skulle ha beviljats om ansökan gjorts före<br>inresan. Det gäller följande.</p> <p>Förhållandets varaktighet. Som framgått av redovisningen ovan skall<br>enligt prop. 1994/95:179 något krav inte ställas upp på att parterna skall<br>ha sammanbott viss tid. Som nämnden påpekar framgår det emellertid av<br>propositionen att ett mycket kortvarigt förhållande kan medföra att<br>anknytningen inte bedöms vara av den karaktären att det kan anses<br>uppenbart att uppehållstillstånd skulle ha beviljats om ansökan gjorts före<br>inresan.</p> <p>Sökandens skötsamhet. Som också redovisats ovan kan enligt den<br>nämnda propositionen tveksamhet när det gäller sökandens skötsamhet</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <p>27</p> <p>och hederlighet medföra att det inte är uppenbart att ansökan skulle ha<br>beviljats om den gjorts från ett annat land. Enligt Utlänningsnämnden har<br>denna faktor en avgörande betydelse för utgången i många ärenden.</p> <p>Sökandens identitet. Något uttalande i denna fråga finns inte i<br>förarbeten. Nämnden erinrar om att statsmakterna i många sammanhang<br>understrukit vikten av att en sökande kan styrka sin identitet. Enligt<br>nämnden kan en tillståndsfråga i princip inte vara uppenbar om<br>sökandens identitet är oklar. Denna faktor får enligt nämnden inte sällan<br>avgörande betydelse för utgången.</p> <p>Anknytning till hemlandet eller annat land. Några uttalanden i<br>förabeten finns inte i denna fråga. Nämnden påpekar att denna faktor i<br>praxis inte tillmäts någon betydelse vid prövningen av ansökningar som<br>görs från hemlandet. Annorlunda ställer det sig i praxis när ansökan görs<br>här i landet. Vanligen är det då fråga om en man som vid ankomsten till<br>Sverige uppgett sig ha hustru, sambo eller barn i hemlandet och som<br>senare under vistelsen här ansöker om uppehållstillstånd och åberopar<br>anknytning till en kvinna här i landet. Anknytningen till familjen i<br>hemlandet kan då medföra att det inte bedöms som uppenbart att ansökan<br>skulle ha beviljats om den gjorts från hemlandet. Det gäller framför allt<br>om sökanden inte kan visa att det tidigare förhållandet upphört,<br>exempelvis genom äktenskapsskillnad. Hur vårdnaden om barnen har<br>ordnats kan också vägas in.</p> <p>Illegal vistelse. Den omständigheten att en utlänning har vistats i<br>Sverige illegalt och under denna tid fått en anknytning som sökanden<br>åberopar kan enligt nämnden få betydelse för bedömningen av om det<br>skall kunna anses uppenbart att tillstånd skulle ha beviljats om ansökan<br>gjorts före inresan i landet.</p> <h3>4.2 Konsekvenserna av lagändringarna den 1 juli 1995<br>enligt Utlänningsnämndens utvärdering</h3> <p>Som framgått av föregående avsnitt gjorde Utlänningsnämnden i oktober<br>1996 en utvärdering av lagändringarna den 1 juli 1995. Här behandlas<br>endast den del av utvärderingen som avser förhållandena före<br>lagakraftvunnet beslut.</p> <p>Utlänningsnämnden konstaterar i sin redovisning att det av tillgänglig<br>statistik inte är möjligt att få fram underlag för att bedöma<br>konsekvenserna av lagändringen den 1 juli 1995. Nämnden har emellertid<br>gjort en manuell genomgång av ärenden där nämnden fattat beslut under<br>maj 1995 respektive maj 1996 och där frågan om anknytning genom<br>anhöriga i Sverige haft avgörande betydelse för utgången. Nämnden har<br>vidare sökt uppskatta hur utgången skulle ha blivit om ny lagstiftning<br>tillämpats på ärenden från maj 1995 och om äldre lagstiftning tillämpats<br>på ärenden från maj 1996. Nämnden har på detta sätt gått igenom<br>sammanlagt drygt 180 ärenden. Enligt genomgången fick 26 % fler<br>uppehållstillstånd i maj 1996 jämfört med om äldre lagstiftning i stället<br>tillämpats. Enligt nämnden har emellertid de nya reglerna i några fall<br>medfört att uppehållstillstånd vägrats där tillstånd tidigare skulle ha<br>beviljats. Det rör sig om fall där tillstånd tidigare skulle ha beviljats<br></p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <p>28</p> <p>därför att parterna bott tillsammans i minst ett år, men där tillstånd nu<br>vägrats därför att det inte bedömts som uppenbart att tillstånd skulle ha<br>beviljats om ansökan prövats före inresan.</p> <p>Utlänningsnämnden anser att den nya lagstiftningen i vissa avseenden<br>lett till oklarheter. Nämnden föreslår därför att 2 kap. 5 § UtlL skall<br>ändras.</p> <p>Utlänningsnämndens förslag innebär bl.a. att om utlänningen har stark<br>anknytning till Sverige, skall ansökan prövas enligt samma kriterier vare<br>sig ansökan görs före eller efter inresan i Sverige. Det innebär att<br>presumtionen är att tillstånd skall beviljas om det inte finns<br>omständigheter som talar emot det. Som inledningsvis anförts i<br>redogörelsen för gällande rätt kan sådana omständigheter vara att det<br>framstår som sannolikt att det rör sig om ett skenförhållande, att det finns<br>styrkta vandelsanmärkningar mot sökanden eller att hänsyn till rikets<br>säkerhet talar emot att tillstånd beviljas. Som tidigare framhållits<br>accepteras inte månggifte eller förhållanden mellan minderåriga.</p> <p>Enligt Utlänningsnämndens förslag skulle med &quot;stark anknytning&quot; i<br>första hand avses föräldrar eller minderåriga barn som önskar förenas i<br>Sverige. Stark anknytning till Sverige skulle också anses föreligga om en<br>utlänning har eller väntar barn med en här bosatt person som han eller<br>hon sammanlever med eller om en utlänning sedan minst ett år har varit<br>sammanboende med en i Sverige bosatt person.</p> <p>Förslaget innebär på denna punkt en återgång till förhållandena före<br>den 1 juli 1995. Som tidigare redovisats framhöll regeringen i prop.<br>1994/95:179 att något krav i fortsättningen inte borde ställas på att<br>parterna skall ha sammanbott viss tid. Det avgörande borde i stället enligt<br>regeringen vara om förhållandet kunde bedömas vara seriöst. Det är<br>också vad som gäller sedan den 1 juli 1995.</p> <p>Utlänningsnämndens förslag innebär vidare att uppehållstillstånd<br>skulle kunna beviljas efter inresan även om utlänningen inte har stark<br>anknytning till Sverige. Men i sådana fall måste det enligt förslaget<br>framstå som uppenbart att tillstånd skall beviljas. Om utgången är<br>beroende av en bedömning av en rad olika faktorer kan det enligt<br>nämnden vara svårt att uppfylla kravet på att det skall framstå som<br>uppenbart att tillstånd skall beviljas.</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <h3>4.3 Anknytningsutredningens undersökningar</h3> <h4>4.3.1 Genomgång av ärenden hos Invandrarverket</h4> <p>Anknytningsutredningen har låtit göra en närmare bearbetning av<br>ärenden hos Invandrarverket under år 1992 där tidsbegränsat<br>uppehållstillstånd på grund av familjeanknytning beviljades.<br>Undersökningen begränsades till sökande mellan 18 och 64 år. Avsikten<br>var att fa fram en redovisning av dem som fått uppehållstillstånd i<br>Sverige på grund av äktenskap eller ett samboförhållande med en här</p> <p>29</p> <p>bosatt person och där systemet med uppskjuten invandringsprövning<br>tillämpats. Det var dock inte möjligt att undvika att även några barn över<br>18 år och föräldrar under 65 år kom med i undersökningen. Dessa<br>anhöriga uppskattar utredningen till cirka 5% av de sökande i materialet.<br>En fördjupad genomgång har gjorts av samtliga ärenden där tidsbegränsat<br>uppehållstillstånd beviljats under år 1992 och där senare fråga om<br>utvisning aktualiserats.</p> <p>Utredningen har vidare hämtat in polisregisterutdrag beträffande 50<br>slumpmässigt utvald män bland 1992 års utvisningsärenden.</p> <p>Anknytningsutredningen sammanfattar resultatet av undersökningarna<br>av materialet hos Invandrarverket enligt följande.</p> <p>- Under år 1992 fick drygt 7 000 personer i åldrarna mellan 18 och 64<br>år tidsbegränsat uppehållstillstånd på grund av anknytning till en här<br>bosatt make, maka eller sambo. Av dessa var omkring 4 500 kvinnor och<br>2 500 män.</p> <p>- Av de totalt drygt 7 000 personerna beviljades nästan 6 000<br>permanent uppehållstillstånd före den 1 juli 1996.</p> <p>- Frågan om utvisning togs upp i 440 ärenden. 211 av de berörda<br>personerna var kvinnor och 229 män. Det innebär att frågan om utvisning<br>togs upp i 4,6% av alla ärenden med kvinnliga sökande och i 9,3% av alla<br>ärenden med manliga sökande.</p> <p>- De flesta personerna, 199, i utvisningsärendena hade anknytning till<br>en infödd svensk. 134 hade anknytning till en landsman och 53 till en<br>invandrare av annan nationalitet än den egna.</p> <p>- Det var vanligt förekommande i utvisningsärendena att kvinnorna<br>uppgav att de hade blivit lurade, kränkta eller utsatta för våld av sin<br>partner. Det förekom i drygt 40% av ärendena.</p> <p>- Nästan hälften av kvinnorna med anknytning till en landsman eller till<br>en invandrare av annan nationalitet än den egna uppgav att de farit illa i<br>förhållandet. Denna andel var något lägre bland kvinnorna med<br>anknytning till en infödd svensk.</p> <p>- Av de 84 kvinnor som uppgav att de farit illa i förhållandet fick drygt<br>50% permanent uppehållstillstånd medan omkring 35% blev utvisade.<br>Återstoden fick antingen förlängt tidsbegränsat uppehållstillstånd,<br>uppehållstillstånd på annan grund eller lämnade landet innan någon<br>prövning gjorts.</p> <p>Genomgången av polisregisterutdrag i 50 ärenden tyder enligt<br>utredningen på att även om polisregisterutdrag hade hämtats in i de<br>aktuella ärenden, skulle utdragen inte ha visat några uppgifter som<br>kunnat ge skäl att tro att det fanns någon mera påtaglig risk för att<br>sökanden skulle komma att utsättas för våld.</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <h4>4.3.2 Genomgång av ärenden hos Utlänningsnämnden</h4> <p>Anknytningsutredningen har gått igenom ett tjugotal ärenden hos<br>Utlänningsnämnden där ett anknytningsförhållande upphört efter det att<br>den utländska kvinnan utsatts för misshandel eller annan kränkande<br>behandling av den i Sverige bosatta partnern. Av den genomgången,</p> <p>30</p> <p>sammantaget med nämndens beslut i de ärenden hos Invandrarverket som<br>Anknytningsutredningen gått igenom, drar utredningen följande<br>slutsatser.</p> <p>Vid prövningen av om fortsatt uppehållstillstånd skall beviljas när en<br>sökande utsatts för våld i ett förhållande som upphört görs en samlad<br>bedömning av omständigheterna. Att den utländska personen har utsatts<br>för våld eller kränkningar i förhållandet är omständigheter som vanligtvis<br>beaktas. Att sökanden farit illa i förhållandet anses emellertid inte ensamt<br>vara tillräckligt för att uppehållstillstånd skall beviljas. För att fortsatt<br>uppehållstillstånd skall beviljas på grund av vad som förevarit under<br>sammanboendet krävs såväl att det är fråga om våld av viss svårhetsgrad<br>som att någon omständighet föreligger som förstärker de humanitära<br>skälen. Sådana omständigheter kan vara t.ex. dokumenterade psykiska<br>problem eller risk för social utstötning vid hemkomsten. Det kan också<br>vara fråga om omständigheter som medför att sökanden fått anknytning<br>till Sverige, t.ex. att sökanden etablerat sig i arbetslivet eller att<br>sökandens barn genom skolgång i Sverige anpassat sig här. Alltför kort<br>vistelse i Sverige innan förhållandet upphör eller innan frågan om<br>uppehållstillstånd avgörs har ansetts tala mot att uppehållstillstånd<br>beviljas. Dessutom vägs ofta omständigheterna som talar för<br>uppehållstillstånd mot sökandens anknytning till hemlandet. I de allra<br>flesta fall får därmed frågan om våld eller kränkning i förhållandet högst<br>begränsad betydelse för beslutet om fortsatt uppehållstillstånd när<br>förhållandet upphört</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <h4>4.3.3 SCB:s undersökningar</h4> <p>SCB har för Anknytningsutredningens räkning genomfört en<br>intervjuundersökning med utländska kvinnor som på grund av<br>anknytning till en här bosatt make eller sambo fick sitt första<br>uppehållstillstånd under år 1992 och som före den 1 juli 1996 fått<br>permanent uppehållstillstånd. Urvalet för undersökningen omfattade 930<br>personer. Av dessa föll 341 bort, de flesta (230) därför att de inte kunde<br>anträffas. Endast en mindre del (31) föll bort därför att de vägrade att<br>delta i undersökningen. Undersökningen kom att omfatta 589 personer.<br>Bortfallet och den omständigheten att flera av kvinnorna på grund av<br>språksvårigheter inte besvarat alla frågor gör enligt SCB att resultatet inte<br>kan säkerställas rent statistiskt beträffande hela rampopulationen.<br>Undersökningen ger emellertid ändå en uppfattning om de utländska<br>kvinnornas situation.</p> <p>Anknytningsutredningen gör följande sammanfattning av<br>undersökningens resultat.</p> <p>- Av kvinnorna i undersökningen hade 13% farit illa i förhållandet och<br>6% hade blivit utsatta för våld.</p> <p>- De vanligaste formerna av kränkning var att kvinnan getts fula<br>tillmålen, att hon kränkts ekonomiskt, att mannen hindrat hennes<br>kontakter med andra människor och att mannen fick kvinnan att känna<br>sig rädd för honom.</p> <p>31</p> <p>- Ju fler typer av kränkningar som kvinnorna utsattes för, desto större<br>var sannolikheten för att kvinnorna även utsattes för våld.</p> <p>- &nbsp;Kvinnorna från Polen, Thailand, Ryssland och Iran var<br>överrepresenterade bland kvinnorna som farit illa under sammanboendet.</p> <p>- Majoriteten av de drabbade hade sökt hjälp.</p> <p>- De flesta som hade sökt hjälp tyckte att hjälpen var bra.</p> <p>- Ungefar en fjärdedel av kvinnorna kände till minst en annan kvinna<br>som hade kommit till Sverige på grund av anknytning till en här bosatt<br>man och blivit illa behandlad i förhållandet.</p> <p>- I gruppen av kvinnor som råkat illa ut i förhållandet var<br>åldersskillnaden mellan partema större och andelen gifta par lägre och<br>partema hade i större utsträckning barn i förhållandet.</p> <p>- I de fall där kvinnorna uppgav att de farit illa i förhållandet hade<br>förhållandet i de flesta fall upphört. Relativt sett var det vanligast bland<br>kvinnor med anknytning till en invandrare av en annan nationalitet än<br>den egna och kvinnor med anknytning till en infödd svensk att de uppgav<br>att de farit illa i förhållandet.</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <h2>5 Utgångspunkter för regeringens<br>överväganden</h2> <p>Regeringens bedömning: Det är mycket viktigt att så långt som<br>möjligt förhindra att uppehållstillstånd beviljas, när det kan<br>misstänkas att någon av parterna i förhållandet efter bosättningen här<br>kommer att utsättas för våld eller allvarliga kränkningar. Det är vidare<br>angeläget att liksom i dag motverka att uppehållstillstånd beviljas på<br>grund av skenäktenskap och skenförhållanden. Regelsystemet far inte<br>heller leda till att möjligheterna att fa uppehållstillstånd försvåras för<br>de seriösa anknytningarna, som utgör merparten av alla anknytningar.</p> <p>Kommitténs bedömning överensstämmer med regeringens.</p> <p>Remissinstanserna: Kommitténs förslag har fått ett genomgående<br>mycket positivt mottagande av remissinstanserna. Det gäller såväl bland<br>myndigheter som frivilligorganisationer. Några av dem är dock<br>tveksamma till eller avstyrker förslagen såvitt avser möjligheterna att<br>hämta in utdrag ur polisens register rörande referensperson. Ett par är<br>också tveksamma till ordningen med uppskjuten invandringsprövning.<br>Regeringen återkommer i det följande till dessa frågor. De flesta<br>remissinstanserna tillstyrker dock eller lämnar utan erinran kommitténs<br>samtliga förslag.</p> <p>Endast ett par remissinstanser är mer uttalat kritiska.<br>Diskrimineringsombudsmannen, DO, anser att det ligger ett<br>grundläggande tankefel i direktivens, Ankytningsutredningens och<br>NIPU:s utgångspunkt, att förhållanden som hänför sig till den person som<br>bor här i Sverige skall avgöra om utlänningen skall fa uppehållstillstånd.<br>Förslagen ger enligt DO uttryck för en patemalistisk för att inte säga<br>patriarkalisk inställning till människors, särskilt kvinnors, förmåga att</p> <p>32</p> <p>fatta egna beslut. Föreningen Återföreningen framhåller att kommittén<br>inte lyft fram den svenska partens situation på ett tydligt sätt. Föreningen<br>anser det sorgligt att huvudinriktningen på kommitténs forslag enbart tar<br>sikte på situationen att en svensk man tar hit en kvinna från ett annat land<br>och sedan forskjuter henne. Man har inte tänkt igenom konsekvenserna<br>för övriga fall, som är många fler till antalet.</p> <p>Skälen for regeringens bedömning: Att en utlänning som gifter sig<br>eller inleder ett samboförhållande med någon som bor här i landet också<br>skall ha en principiell rätt att bosätta sig här är en självklar del av vår<br>invandringspolitik. Samtidigt måste beaktas att det är angeläget att så<br>långt som möjligt söka förhindra att uppehållstillstånd beviljas när det<br>kan misstänkas att det finns risk för våld eller allvarliga kränkningar i<br>förhållandet. Regeringen har i prop. 1997/98:55 (Kvinno-<br>fridspropositionen) framhållit att mäns våldsbrott mot kvinnor utgör ett<br>allvarligt samhällsproblem och att det är en prioriterad uppgift att<br>bekämpa denna brottslighet. Vidare är det angeläget att liksom i dag<br>motverka att uppehållstillstånd beviljas på grund av skenäktenskap och<br>skenförhållanden.</p> <p>De personer som kommer till Sverige på grund av äktenskap eller<br>samboförhållande till en här bosatt person utan att förhållandet<br>dessförinnan närmare har etablerats är inte någon enhetlig grupp. De<br>kommer från många olika länder och många olika sociala miljöer. Vissa<br>sökande är välutbildade medan andra saknar utbildning. En del kommer<br>från länder där de har haft goda möjligheter till försörjning medan andra i<br>sina hemländer levt under svåra förhållanden. Vissa sökande kommer<br>från samhällen där ett strängt patriarkaliskt synsätt råder medan andra<br>vuxit upp under förhållanden som präglas av en mer jämlik syn på män<br>och kvinnor.</p> <p>Bland kvinnorna finns det de som lurats och lockats hit, de som gifts<br>bort av sina föräldrar och de som söker möjlighet till en bättre tillvaro i<br>Sverige. Det stora flertalet har dock flyttat hit av egen uttalad vilja på<br>grund av en känslomässig bindning till mannen i Sverige och hoppas på<br>ett bra liv tillsammans med honom. Mannen i Sverige kan vara en infödd<br>svensk, en landsman eller en invandrare av annan nationalitet än den<br>egna.</p> <p>Det är viktigt att hålla i minnet att det stora flertalet<br>anknytningsförhållanden fungerar utan andra problem än sådana som<br>uppstår även i andra förhållanden. Enligt den undersökning som SCB<br>gjort för Anknytningsutredningens räkning är det i ca 14% av fallen som<br>det uppkommer problem. Det innebär emellertid samtidigt att kvinnor i<br>anknytningsförhållanden löper en större risk att utsättas för våld eller<br>kränkande behandling av sin make eller sambo än andra kvinnor. Som<br>Anknytningsutredningen har påpekat gör dock det osäkra statistiska<br>underlaget att det inte går att dra några slutsatser om storleken av denna<br>risk.</p> <p>Det är svårt att på ett nyanserat sätt beskriva de<br>anknytningsförhållanden där kvinnor far illa. I medierna används ofta<br>uttryck som att kvinnorna blivit hitlockade, utnyttjade och slagna. Detta<br>är dock endast en del av sanningen. Vissa kvinnor som kommer hit på<br>grund av anknytning till en här bosatt person har kommit till Sverige</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <p>33</p> <p>2 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 43<br></p> <p>genom familjernas arrangemang. Andra kvinnor har själva aktivt sökt en<br>man i Sverige och varit mycket angelägna om att komma hit. I dessa fall<br>har kvinnorna kanske inte varit tillräckligt uppmärksamma på sådana<br>omständigheter som kan ha tytt på att forhållandet skulle bli<br>problematiskt.</p> <p>Svårigheterna för kvinnorna varierar självfallet beroende på vilket<br>slags förhållande det är fråga om och från vilken miljö kvinnorna<br>kommer.</p> <p>De kvinnor som kommer hit för att gifta sig med en landsman kommer<br>i många fall från samhällen där kvinnans frihet är starkt begränsad. Av<br>såväl kulturella som praktiska skäl blir de ofta helt beroende av sina män.<br>En del kanske inte vill eller far gå på svenskundervisning och de blir<br>därmed lätt isolerade. Ofta har männen varit i Sverige några år och i viss<br>mån anpassat sig till svenska forhållanden. Det finns stor risk att<br>makarnas livsstil kolliderar. Vissa av de utländska männen upplever<br>svårigheter som invandrare. Äktenskapet med en kvinna från hemlandet<br>tros kanske vara ett sätt att förbättra den svåra situationen. Männens<br>svårigheter kan emellertid gå ut över kvinnan som kommer hit. På grund<br>av familjens inställning till frånskilda kvinnor eller frånskilda kvinnors<br>ställning i vissa länder, riskerar kvinnorna i dessa förhållanden dessutom<br>att drabbas av svårigheter vid ett återvändande till hemlandet efter det att<br>förhållandet upphört.</p> <p>De arrangerade förhållandena vållar särskilda problem. Eftersom<br>förhållandets seriositet bedöms mot bakgrund av seder och bruk i olika<br>länder och regioner, beviljas sökanden ofta uppehållstillstånd även om<br>parterna har dålig kännedom om varandra.</p> <p>De utländska kvinnor som gifter sig med svenska män eller med i<br>Sverige bosatta män av annan nationalitet än den egna kan möta problem<br>av annat slag. I dessa förhållanden kan kulturkonflikter orsaka problem.<br>Inte minst kan motsättningar i synen på sexualitet, samlevnad och<br>könsroller vara svåra att bemästra, särskilt om språksvårigheter hindrar<br>en bra kommunikation mellan parterna. Anknytningsutredningen har<br>genom sina undersökningar fått uppgifter om män som inlett förhållanden<br>med upp till sju - åtta utländska kvinnor. Utredningen anser dock att det<br>finns anledning att utgå från att de män som sätter i system att gång på<br>gång ta hit utländska kvinnor är mycket fa.</p> <p>Mot den bakgrund som skisserats ovan är det självfallet angeläget att<br>söka undvika att utländska medborgare söker sig till Sverige på grund av<br>anknytning till en här bosatt person, när risken bedöms som påtaglig att<br>den utländska medborgaren kommer att utsättas for våld eller annan<br>kränkande behandling. Anknytningsutredningens kartläggningar visar att<br>det nästan uteslutande är kvinnor och i förekommande fall barn som far<br>illa i anknytningsförhållanden. Det är dessutom främst kvinnor som med<br>hänsyn till de sociala och kulturella förhållandena i hemlandet kan få<br>svårigheter att återvända dit sedan förhållandet upphört. Det förekommer<br>emellertid att även män råkar illa ut. Det finns också kvinnliga<br>referenspersoner som på olika sätt utnyttjar regelsystemet. Regler som tar<br>sikte på att förhindra misshandel och andra allvarliga kränkningar i<br>anknytningsförhållanden måste därför vara könsneutrala.</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <p>34</p> <p>Vidare måste beaktas att en följd av den reglerade invandringen är att<br>den enda möjligheten för stora grupper av utlänningar att på ett lagligt<br>sätt få uppehållstillstånd i Sverige är att bilda familj här. Risken för att<br>förhållanden skall inledas för att kringgå invandringsbestämmelsema är<br>därmed stor. Det går inte att bortse från att det finns fåll där<br>anknytningsförhållanden mer beror på de ekonomiska, sociala eller<br>politiska förhållandena i utvandrings- respektive invandringslandet än på<br>en etablerad ömsesidig relation.</p> <p>Som framgått av redovisningen för gällande rätt i avsnitt 4 har genom<br>åren en rad olika åtgärder vidtagits i syfte att motverka skenäktenskap<br>och skenförhållanden. Det har inte varit möjligt att statistiskt visa vilken<br>effekt åtgärderna har haft. De begränsade undersökningar som gjorts<br>pekar dock entydigt på att de lett till att antalet uppehållstillstånd<br>grundade på s.k. snabb anknytning minskat. Man kan dock inte av detta<br>dra slutsatsen att det är skenförhållanden som undvikits.</p> <p>Vad först gäller de materiella förutsättningarna är det sannolikt att mer<br>ingående utredningar förhindrat att tillstånd beviljats i en del fall där det<br>varit fråga om skenäktenskap eller skenförhållanden. NIPU framhåller att<br>när polisen i mitten av 1970-talet började höra båda parter var för sig,<br>förekom det till att börja med några fall där parterna lämnade olika svar<br>på de flesta frågor, från när man träffats till var man nu bodde. Att den<br>typen av frågor skulle komma att ställas spreds dock mycket snabbt och<br>sådana uppenbara motsägelser förekom därför endast inledningsvis. Det<br>är dock sannolikt att vetskapen om att några frågor om förhållandet<br>skulle komma att ställas avhållit en del från att ge in någon ansökan.</p> <p>Uppskjuten invandringsprövning påverkar inte antalet tillstånd som<br>beviljas. Man kan då förledas att tro att effekten i stället skulle kunna<br>utläsas av antalet fall där förlängt uppehållstillstånd vägras därför att<br>förhållandet upphört. Men den omständigheten att ett förhållande upphör<br>inom tvåårstiden behöver inte innebära att det från början var fråga om<br>ett skenförhållande.</p> <p>Anknytningsutredningen redovisar att Invandrarpolitiska kommittén i<br>en inte publicerad undersökning år 1983 fann att det första tillståndet i ett<br>relativt stort antal fall inte förlängdes. Däremot fick man ingen klar<br>uppfattning om orsaken till detta. Värt att notera var dock att av män från<br>ett par länder i Sydeuropa som beviljats uppehållstillstånd sex månader<br>på grund av anknytning var det en majoritet som över huvud taget inte<br>ansökte om någon förlängning av det första tillståndet. Det kan<br>egentligen bara ha två förklaringar, att förhållandet upphört och mannen<br>flyttat tillbaka ensam eller att båda parter flyttat till mannens hemland.</p> <p>Statens invandrarverk gjorde år 1994 en studie av fall där permanent<br>uppehållstillstånd beviljats efter två års uppskjuten invandringsprövning.<br>Studien visade att en mycket stor andel när det gäller vissa nationaliteter<br>hade skilda adresser en tid efter det att permanent uppehållstillstånd<br>beviljats, vilket tyder på att förhållandet upphört. Någon säker slutsats<br>går det dock inte att dra heller av denna undersökning. En jämförelse<br>med skilsmässofrekvensen i den svenska populationen i motsvarande<br>åldersgrupper blir missvisande eftersom den inte tar hänsyn till att<br>påfrestningarna troligen ofta är större i ett förhållande där parterna har<br>olika etnisk och kulturell bakgrund.</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <p>35</p> <p>Kravet på uppehållstillstånd före inresan, som infördes i april 1981,<br>ledde inledningsvis till en kraftig minskning av antalet fall där tillstånd<br>beviljades på grund av s.k. snabb anknytning. Antalet ansökningar gjorda<br>efter inresan minskade också. Många av dem som ansökte efter inresan<br>och fick avslag på den grunden att ansökan skulle ha gjorts före inresan<br>återkom aldrig med någon ansökan från hemlandet, sedan de tvingats<br>återvända dit. Det visade en jämförelse som Invandrarpolitiska<br>kommittén gjorde mellan månaderna oktober 1978 och oktober 1981. På<br>grund av ändringar av en rad andra faktorer som invandringens<br>sammansättning i övrigt och viseringspolitiken skulle det inte vara<br>meningsfullt att göra någon ny sådan undersökning där förhållandena<br>före april 1981 jämförs med förhållandena i dag.</p> <p>Man måste räkna med att även i fortsättningen åtskilliga som önskar<br>bosätta sig i Sverige kommer att åberopa anknytning till en person som är<br>bosatt här, där förhållandet är en konstruktion som enbart kommit till för<br>att hjälpa någon att få uppehållstillstånd. Åtgärder för att motverka<br>tillstånd grundade på sådana skenanknytningar behövs därför också i<br>framtiden. Samtidigt är det angeläget att dessa åtgärder inte innebär<br>alltför stora problem för alla dem som söker tillstånd grundat på en seriös<br>anknytning.</p> <p>Det är inte möjligt att i förväg göra någon uppskattning av hur många<br>fler eller färre uppehållstillstånd som skulle bli följden av en uppluckring<br>respektive en skärpning av nuvarande regler för uppehållstillstånd<br>grundat på anknytning. Exempelvis ett mindre strikt krav på att<br>uppehållstillstånd skall ha beviljats före inresan kan heller inte ses<br>isolerat. Vilken effekt det skulle få hänger också samman med om det<br>sker någon ändring när det gäller uppskjuten invandringsprövning och av<br>utredningar och materiella krav för att tillstånd skall beviljas.</p> <p>Vid överväganden av reglerna för uppehållstillstånd på grund av<br>anknytning genom äktenskap eller sammanboende måste vidare EU-<br>regler beaktas. Här finns redan principen att make eller maka till en EU-<br>medborgare skall ha en principiell rätt att få uppehållstillstånd, oavsett<br>om ansökan prövas före eller efter inresan. Som tidigare nämnts gäller<br>principen dock inte för EU-medborgare som bor kvar i sitt hemland.<br>Inom EU pågår vidare ett arbete med att harmonisera medlemsstaternas<br>invandringspolitik. Resultatet av detta arbete är i dag inte möjligt att<br>närmare förutse och det ligger i vart fall delvis relativt långt fram i tiden.<br>En strävan vid utformningen av eventuella nya svenska bestämmelser<br>måste dock vara att inte lägga fram förslag som troligen måste ändras<br>inom kort.</p> <p>Amsterdamfördraget, som riksdagen godkände i april 1998, innebär<br>bl.a. att frågor om invandring har flyttats från den s.k. tredje pelaren till<br>första pelaren. Det innebär att dessa frågor i framtiden kommer att<br>regleras i EG-rätten.</p> <p>En fråga som uppmärksammats inom EU är den stora skillnad som i<br>dag finns när det gäller möjligheterna till familjeåterförening för å ena<br>sidan en EU-medborgare som flyttat till ett annat EU-land och å den<br>andra en EU-medborgare som bor kvar i sitt hemland. Den som ingår<br>äktenskap med en här i landet bosatt EU-medborgare har som tidigare<br>nämnts (se avsnittet om gällande rätt, 4.1.2) alltid rätt att få en ansökan<br></p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <p>36</p> <p>om uppehållstillstånd prövad efter inresan. Om samma regler skulle<br>komma att gälla även for en EU-medborgare som bor kvar i sitt hemland,<br>skulle det innebära att den som ingår äktenskap eller inleder ett<br>samboförhållande med en i Sverige bosatt svensk medborgare också<br>alltid skulle ha rätt att fa en ansökan om familjeåterförening prövad efter<br>inresan. Det skulle i sin tur innebära att det skulle bli svårt att<br>upprätthålla något krav på uppehållstillstånd före inresan. Ett sådant krav<br>skulle ju då i praktiken komma att gälla främst anhöriga till här i landet<br>bosatta utlänningar som inte är medborgare i ett EU-land och kravet<br>skulle därmed avse endast en mindre del av anhöriginvandringen.</p> <p>Regeringen anser att någon separat svensk lösning av denna fråga inte<br>är lämplig - i likhet med de bedömningar som gjorts i tidigare<br>ställningstaganden av regering och riksdag Qfr bl.a. prop. 1994/95:179, s.<br>42 f., och bet. 1994/95:SfU 16, s. 36). Inte heller frågan om krav på<br>bostad och försörjning kommer att behandlas i detta lagstiftningsärende.</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <h2>6 Prövning av ansökan</h2> <h3>6.1 Seriositetsprövningen</h3> <p>Regeringens bedömning: Utgångspunkten bör vara att med en bra<br>utredning som grund bedöma, om det är fråga om ett seriöst<br>förhållande eller inte. I normalfallet kräver det att såväl sökanden som<br>referenspersonen måste höras muntligt.</p> <p>Kommitténs bedömning överensstämmer i huvudsak med<br>regeringens.</p> <p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker kommitténs<br>förslag eller lämnar det utan erinran. De flesta remissinstanserna<br>understryker också vikten av att såväl sökanden som referenspersonen<br>hörs muntligt i ärendet. Statens invandrarverk föreslår dock att en<br>utvärdering av det skriftliga förfarande som nu används genomförs innan<br>kommitténs förslag om muntlig utredning blir huvudregel.</p> <p>Stockholms tingsrätt anför att det enligt utredningens förslag skall<br>krävas positiva indikationer på att ett förhållande är allvarligt menat. Det<br>vore enligt tingsrätten lämpligt att något klargöra förslaget i denna del.<br>Utlänningsnämnden framhåller att förslaget att uppehållstillstånd skall<br>beviljas, om det framstår som sannolikt att ett förhållande är seriöst,<br>innebär en skärpning jämfört med dagens regler. Det är viktigt med ett<br>klargörande av vad som avses med denna skärpning. RFSL ställer sig<br>tveksamt till vad utredningen anför om att det i princip är sökanden som<br>skall visa att ett förhållande är av sådan beskaffenhet att det ger rätt till<br>uppehållstillstånd. Om de krav som i detta sammanhang skall ställas på<br>sökanden inte preciseras bättre, finns det stor risk för godtycklighet och</p> <p>37</p> <p>att myndigheterna slentrianmässigt hänvisar till att sökanden inte kommit<br>in med tillräckligt starka bevis.</p> <p>DO anser att det finns principiella betänkligheter mot att strängare krav<br>skall ställas vid seriositetsbedömningen, om samhället inte skall påta sig<br>en förmyndarroll. DO anser vidare att syftet, att undvika att utländska<br>medborgare söker sig till Sverige på grund av anknytning, när risken<br>bedöms som påtaglig att personen kommer att utsättas för misshandel<br>eller annan kränkande behandling av den i Sverige bosatta personen, inte<br>kan väntas bli uppnått genom en skärpning av seriositetsbedömningen.<br>Sveriges Advokatsamfund avstyrker såväl grundligare utredningar som att<br>strängare krav än for närvarande skall ställas för att ett förhållande skall<br>anses seriöst. Grundligare utredningar kan enligt samfundet ifrågasättas<br>ur integritetssynpunkt. Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige<br>anser inte att någon seriositetsprövning bör göras.</p> <p>Skälen för regeringens bedömning: Med seriositetsprövning avser<br>Anknytningsutredningen en prövning av om det är fråga om ett seriöst<br>förhållande. Enligt utredningens förslag till lagtext i 2 kap. 4 § andra<br>stycket skall en förutsättning för att uppehållstillstånd skall fa beviljas<br>vara att det framstår som sannolikt att förhållandet är seriöst.</p> <p>Det förs ibland fram i den allmänna debatten att det skulle vara<br>omöjligt att från början avgöra om det rör sig om ett skenäktenskap eller<br>ett skenförhållande eller inte och att man därför i princip skulle godta<br>parternas egna uppgifter om äktenskap eller sammanboende vid det första<br>ansökningstillfället. Liknande tankegångar kommer fram i något<br>remissyttrande. Regeringen delar inte denna uppfattning. Självfallet far<br>ett avslagsbeslut inte grundas på någon form av subjektivt tyckande om<br>att det inte rör sig om ett seriöst förhållande. Men det finns objektiva<br>grunder som kan användas som stöd för bedömningen.</p> <p>I dag ställs krav på att förhållandet har varat en tid, att parterna har<br>träffats i viss utsträckning, att de har god kännedom om varandra och att<br>de har ett gemensamt språk att kommunicera på. Hänsyn tas också till om<br>parterna har eller väntar barn tillsammans. Hänsyn tas vidare till<br>sedvänjor inom andra kulturer (se följande avsnitt 6.2 om arrangerade<br>äktenskap). En god kännedom hos beslutsfattaren om andra kulturer kan<br>vara av värde också när det gäller att bedöma om en anknytning är seriös<br>eller inte. Sådana faktorer som nu nämnts och som i dag läggs till grund<br>för bedömningen av om det rör sig om ett seriöst förhållande eller inte<br>bör enligt regeringen beaktas även i fortsättningen. En sådan ordning<br>ligger också väl i linje med EU:s tidigare nämnda resolution mot<br>skenäktenskap (se avsnitt 4.1.3).</p> <p>Som Anknytningsutredningen framhållit kräver en seriositetsprövning<br>en bra och utförlig utredning. I normalfallet innebär det att såväl<br>sökanden som referenspersonen måste höras muntligt. Det är i regel<br>betydligt svårare att lämna oriktiga uppgifter vid en muntlig utredning än<br>att sätta sitt namn på ett papper som inte innehåller hela sanningen.<br>Endast en muntlig utredning ger vidare möjlighet till relevanta<br>följdfrågor. I undantagsfall kan dock förhållandena vara sådana att en<br>skriftlig utredning med ena parten kan vara tillfyllest.</p> <p>Utgångspunkten måste således enligt regeringen vara att med en bra<br>utredning som grund bedöma, om det är fråga om ett seriöst förhållande<br></p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <p>38</p> <p>eller inte. Med de bedömningsgrunder som angetts ovan bör en sådan<br>prövning inte leda till att sökande i ett seriöst förhållande far svårigheter<br>att komma hit. Den enda avslagsgrunden - utöver bestämmelsen i 2 kap.<br>4 § UtlL om att det skall beaktas om utlänningen kan förväntas föra en<br>hederlig vandel - som skulle kunna leda till ett sådant resultat är kravet på<br>att förhållandet skall ha varat en tid. Men i ett sådant fall kan sökanden<br>efter någon tid ge in ytterligare en ansökan som då kommer att beviljas<br>om förhållandet fortfarande består.</p> <p>Anknytningsutredningen har ansett att något strängare krav än för<br>närvarande skall ställas för att ett förhållande skall anses vara seriöst. Det<br>skall enligt utredningen finnas positiva indikationer på att förhållandet är<br>allvarligt menat från båda parternas sida. Det är emellertid enligt<br>regeringens bedömning i allmänhet inte möjligt att ställa upp krav på att<br>det skall föreligga några särskilda positiva indikationer på att förhållandet<br>är seriöst. I regel torde det fa bedömas som sannolikt att förhållandet är<br>seriöst, om det inte finns några indikationer på att det är fråga om ett<br>skenäktenskap eller skenförhållande och det inte heller i övrigt föreligger<br>några omständigheter som talar för att förhållandet inte är seriöst.<br>Regeringen har därför utformat lagtexten i sista satsen i 2 kap. 4 § andra<br>stycket så att uppehållstillstånd får beviljas ”om förhållandet framstår<br>som seriöst och särskilda skäl inte talar mot att tillstånd ges”.</p> <p>Grundligare utredningar kommer sannolikt att leda till att fler än i dag<br>kommer att få avslag på en ansökan om uppehållstillstånd som grundas<br>på anknytning genom äktenskap eller sammanboende med någon som är<br>bosatt i Sverige. Det innebär dock inte i sig någon strängare prövning<br>utan endast att det i fler fall efter grundlig utredning kan komma fram<br>omständigheter som talar mot att uppehållstillstånd beviljas.</p> <p>Utredningen och bedömningen bör vidare enligt regeringen och till<br>skillnad mot Anknytningsutredningens förslag i princip vara densamma<br>oavsett från vilket land sökanden kommer - självfallet med de undantag<br>som föranleds av de särskilda regler som gäller för nordbor och EU-<br>medborgare.</p> <h3>6.2 Arrangerade äktenskap</h3> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <p>Regeringens bedömning: När det är fråga om förhållanden som kan<br>konstateras ha sin bakgrund i ett traditionellt kulturmönster bör<br>uppehållstillstånd kunna beviljas, trots att parterna träffats i begränsad<br>omfattning och kanske saknar närmare kunskap om varandra. Det är i<br>sådana fall av vikt att särskilt grundliga muntliga utredningar görs.</p> <p>Kommitténs bedömning överensstämmer med regeringens.</p> <p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker kommitténs<br>förslag eller lämnar det utan erinran. Röda Korset delar kommitténs<br>bedömning när det gäller arrangerade äktenskap som parterna ingått i<br>enlighet med sitt hemlands tradition och där äktenskapet ingåtts med<br>parternas fria samtycke. Röda Korset pekar dock samtidigt på att det kan<br>förekomma att kvinnor kan känna sig tvingade att ingå äktenskap. För att<br></p> <p>39</p> <p>man skall kunna motverka att tvång förekommer, anser Röda Korset att<br>frågan måste utredas vidare. Flyktinggruppernas och asylkommittéernas<br>Riksråd, FARR, tillstyrker kommitténs förslag men vill samtidigt göra<br>lagstiftaren uppmärksam på problemet med tvångsvis arrangerade<br>äktenskap där parterna eller någon av dem vigts mot sin vilja.</p> <p>Sveriges Advokatsamfund och Svenska flyktingrådet anser inte att det<br>finns anledning att göra särskilt grundliga utredningar när det är fråga om<br>arrangerade äktenskap. Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige<br>delar inte uppfattningen att något undantag från regelverket bör göras för<br>arrangerade äktenskap. Detta traditionella kulturmönster bottnar enligt<br>organisationen i ett patriarkaliskt system som innebär att kvinnor tvingas<br>in i äktenskap mot sin vilja, vilket strider mot Sveriges grundlag.</p> <p>Skälen för regeringens bedömning: Kommittén har i likhet med<br>Anknytningsutredningen gjort den bedömningen att när det är fråga om<br>förhållanden som kan konstateras ha sin bakgrund i ett traditionellt<br>kulturmönster bör uppehållstillstånd beviljas, trots att parterna träffats i<br>begränsad omfattning och kanske saknar närmare kunskap om varandra.<br>Anknytningsutredningens egna undersökningar tyder dock på att det<br>finns kvinnor i de arrangerade äktenskapen som far mycket illa. Att<br>generellt vägra godta arrangerade äktenskap med bakgrund i ett<br>traditionellt kulturmönster skulle emellertid enligt regeringens<br>bedömning vara ett alltför stort ingrepp i människors liv. Samtidigt är det<br>självfallet angeläget att i möjligaste mån förhindra att någon mot sin vilja<br>tvingas in i ett äktenskap.</p> <p>För att förhindra att någon mot sin vilja tvingas in i ett äktenskap är det<br>enligt regeringens bedömning av stor vikt att särskilt grundliga muntliga<br>utredningar görs när det är fråga om arrangerade äktenskap. Vid den<br>utredningen är det mycket angeläget att den part som är bosatt i Sverige<br>hörs utan att någon släkting är närvarande och att en eventuellt<br>nödvändig tolk är opartisk. På så sätt torde man kunna fånga upp fall där<br>det kommer fram att kvinnan eller mannen känner sig tvingad att gå med<br>på äktenskap.</p> <p>Enbart sökandens motivering att äktenskapet grundar sig på en<br>traditionell sedvänja bör inte accepteras. Endast i de fall där förhållandet<br>verkligen kan konstateras ha sin bakgrund i ett traditionellt kulturmönster<br>och där äktenskapet ingåtts med parternas fria samtycke bör<br>uppehållstillstånd beviljas, trots att parterna träffats i mycket begränsad<br>omfattning och kanske saknar kunskap om varandra.</p> <p>Som framgått av redogörelsen för gällande rätt i avsnitt 4.1.5<br>accepteras inte månggifte och inte heller äktenskap mellan minderåriga.<br>Det gäller självfallet även om det skulle stå i överensstämmelse med ett<br>traditionellt kulturmönster.</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <p>40</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <h3>6.3 Risk för våld eller kränkning i förhållandet</h3> <p>Regeringens förslag: Om särskilda skäl talar mot att<br>uppehållstillstånd beviljas skall ansökan kunna avslås, trots att<br>förhållandet i sig framstår som seriöst. Ett sådant skäl kan vara att det<br>finns en påtaglig risk för att sökanden kommer att utsättas för våld<br>eller allvarlig kränkning i förhållandet. För att någon riskbedömning<br>skall kunna göras, krävs det att kontrollen av framför allt<br>referenspersonerna ökar.</p> <p>Kommitténs förslag överensstämmer med regeringens.</p> <p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget<br>eller lämnar det utan erinran. Statens invandrarverk framhåller dock att<br>det kommer att innebära svåra avvägningar. Verket påpekar också att<br>Anknytningsutredningens undersökningar visar att referenspersoner som<br>senare visat sig vara våldsamma sällan förekommer i brottsregister och<br>att förmodligen mycket fa ärenden därför kommer att avslås på denna<br>grund. Stockholms tingsrätt anser att det kan vara tveksamt att hindra ett<br>allvarligt menat förhållande utan att det konstateras föreligga en mycket<br>betydande risk för att utlänningen kommer att utsättas för våld eller<br>kränkande behandling. Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige<br>tillstyrker förslaget men anser att skrivningen ”risk för allvarlig<br>kränkning” bör ändras till ”risk för kränkning”.</p> <p>Några remissinstanser är mer uttalat kritiska till förslaget. DO anser att<br>även om det är en av samhällets viktiga uppgifter att motverka att<br>människor far illa, kan det inte vara utlänningsmyndighetemas uppgift att<br>avgöra om ett förhållande är lämpligt. Ur integritetssynpunkt och<br>rättssäkerhetssynpunkt är detta en självklarhet. Sveriges Advokatsamfund<br>avstyrker förslaget. Insatser måste enligt samfundet i stället riktas in på<br>att på olika sätt stödja kvinnor som kommer hit, bl.a. genom information.<br>Svenska flyktingrådet avstyrker också förslaget. Flyktingrådet anser att<br>det troligtvis kommer att ha ringa effekt att tala om för den part som<br>söker uppehållstillstånd att den i Sverige bosatta personen är<br>våldsbenägen. Parterna kommer endast att hävda att det denna gång<br>kommer att bli annorlunda.</p> <p>Skälen för regeringens förslag: Enligt Anknytningsutredningens<br>förslag till utformning av 4 kap. 2 § andra stycket skall en ansökan om<br>uppehållstillstånd kunna avslås om särskilda skäl talar mot att tillstånd<br>ges. Ett sådant skäl kan enligt utredningen vara att det finns en påtaglig<br>risk för att sökanden i förhållandet kommer att utsättas för våld eller<br>annan allvarlig kränkning.</p> <p>En myndighets möjlighet att i enskilda fall avgöra vad som är bäst för<br>den enskilde är oftast begränsad. Ingen myndighet kan hindra en person<br>som bor i Sverige och en person som bor utomlands att träffas och inleda<br>ett förhållande med varandra. När den part som bor utomlands bestämmer<br>sig för att ansöka om uppehållstillstånd i Sverige, är det i de flesta fall</p> <p>41</p> <p>fråga om ett ömsesidigt beslut om ett framtida liv tillsammans i Sverige.<br>Om prövningen vid detta tillfälle skulle ha utgångspunkt i någondera<br>partens moraliska och mänskliga kvaliteter skulle det med rätta kunna<br>uppfattas som en orättmätig diskriminering. Det är inte en uppgift for<br>någon myndighet att värdera det lämpliga i en viss relation. I likhet med<br>Anknytningsutredningen bedömer regeringen att det inte kan komma i<br>fråga att avslå en ansökan om uppehållstillstånd i Sverige enbart på grund<br>av att den i Sverige bosatta personen är kriminell, lika litet som ansökan<br>kan avslås på den grunden att den som bor i Sverige exempelvis har<br>missbruksproblem. Hur välmenande mot den utländska parten ett sådant<br>beslut än skulle kunna tyckas vara, skulle det innebära en otillbörlig<br>inblandning i parternas privatliv. Rättssäkerhetsskäl talar också mot en<br>sådan ordning eftersom det är ofrånkomligt att det skulle bli fråga om<br>subjektiva värderingar.</p> <p>Det är samtidigt inte möjligt att bortse från att det finns fall där den i<br>Sverige bosatta partens bakgrund kan läggas till grund for bedömningen<br>att det finns en påtaglig risk for att sökanden kommer att utsättas for våld<br>eller allvarliga kränkningar i förhållandet. Det skulle i sådana fall kunna<br>te sig stötande om myndigheterna med kännedom om dessa förhållanden<br>ändå skulle bevilja sökanden uppehållstillstånd. Det gäller då främst fall<br>där män upprepade gånger inlett förhållanden med utländska kvinnor<br>som de sedan kränkt eller misshandlat. Av Anknytningsutredningens<br>undersökningar framgår att sådana fall förekommer i dag. Det finns<br>starka skäl som talar för att myndigheterna bör ha möjlighet att beakta<br>uppgifter om att referenspersonen tidigare behandlat närstående illa.</p> <p>Som flera remissinstanser framhållit kan det emellertid även riktas<br>invändningar mot en ordning som innefattar att uppgifter om<br>referenspersonen i Sverige vägs in i bedömningen av om<br>uppehållstillstånd på grund av anknytning skall beviljas. Myndigheterna<br>saknar ofta uppgifter om omständigheter som är av betydelse för en sådan<br>riskbedömning som det skulle bli fråga om. Även om nya rutiner införs<br>och kontrollen av referenspersoner ökar kommer omständigheter som att<br>referenspersonen tidigare kan ha gjort sig skyldig till våldsbrott i stor<br>utsträckning att förbli okända, eftersom sådana brott ofta inte kommer till<br>myndigheternas kännedom genom polisanmälan och utredning. Av<br>Anknytningsutredningens undersökningar framgår också att det är ytterst<br>ovanligt att män som utsatt kvinnor för våld i förhållandet tidigare är<br>dömda för våldsbrott.</p> <p>Man måste också vara medveten om att det kan uppstå svårigheter för<br>en kvinna som vägras uppehållstillstånd för att förena sig med en man här<br>i Sverige. Om parterna redan ingått äktenskap kan det i vissa länder<br>innebära en mycket svår situation för kvinnan, om hon skulle få avslag på<br>en ansökan om uppehållstillstånd. Det kan också finnas en fara i att en<br>tillståndsprövning som innefattar en kontroll och bedömning av<br>referenspersonen i Sverige kan komma att uppfattas som någon form av<br>garanti för att sökanden skall slippa våld och kränkningar i förhållandet.</p> <p>Vid en avvägning mellan de skäl som talar för och emot att i ett ärende<br>om uppehållstillstånd beakta uppgifter om referenspersonen i Sverige,<br>finner regeringen att skälen som talar för en sådan ordning väger tyngst.<br>Regeringen anser att det är mycket angeläget att det vid</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <p>42</p> <p>tillståndsprövningen finns möjlighet att undvika att en sökande, som<br>annars med stor sannolikhet skulle komma att fara illa i ett förhållande,<br>lämnar sitt hemland for en osäker tillvaro i Sverige. Ett avslag på en<br>ansökan om uppehållstillstånd kan i vissa fall innebära ett skydd för den<br>sökande. Avslag bör dock komma i fråga endast när risken för att<br>sökanden skall fara illa är påtaglig.</p> <p>En påtaglig risk för att sökanden kommer att fara illa kan ofta bedömas<br>föreligga, om det kommer fram att referenspersonen tidigare gjort sig<br>skyldig exempelvis till våldsbrott mot närstående eller till sexualbrott.<br>Sådana uppgifter bör beaktas i ärendet om uppehållstillstånd. Vid<br>prövningen bör hänsyn tas till när i tiden de föreliggande<br>omständigheterna inträffat, vilken omfattning de haft och i vad mån de<br>kan innebära risk för att sökanden skall fara illa. Om förhållandet är<br>seriöst har i och för sig inte med risken för våld att göra. Det finns ändå<br>skäl att väga in också hur länge förhållandet varat. Om det rör sig om ett<br>etablerat förhållande där parterna måste ha fått en god kännedom om<br>varandra, bör det krävas starkare skäl för att avslå ansökan om<br>uppehållstillstånd än om det rör sig om ett nyligen etablerat förhållande. I<br>likhet med vad som anförts ovan måste också vägas in om ett avslag<br>skulle innebära att kvinnan hamnade i ett mycket svårt och utsatt läge i<br>hemlandet.</p> <p>För att någon riskbedömning skall kunna göras krävs att kontrollen av<br>framför allt referenspersoner ökar. Först och främst bör<br>referenspersonerna tillfrågas om omständigheter som kan vara av<br>betydelse vid riskbedömningen. Om det finns särskilda skäl till det, bör<br>också vissa uppgifter ur polisens register kunna hämtas in (se följande<br>avsnitt 6.4 om kontroll genom utredningar och registerutdrag).</p> <p>Sammanfattningsvis anser regeringen att det inom ramen för<br>tillståndsprövningen skall finnas utrymme att vid behov beakta att<br>sökanden kan komma att fara illa i ett anknytningsförhållande. Om risken<br>för våld eller allvarliga kränkningar bedöms vara påtaglig, skall det<br>finnas möjlighet att avslå ansökan om uppehållstillstånd även om<br>förhållandet i sig bedöms som seriöst. Det bör självfallet gälla oavsett om<br>sökanden vistas i Sverige eller inte.</p> <h3>6.4 Kontroll genom utredningar och registerutdrag</h3> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <p>Regeringens förslag: Referenspersoner i Sverige skall i samband med<br>utredningen alltid tillfrågas om tidigare äktenskap/samboförhållanden<br>och om eventuella domar för brott. Utdrag ur polisens register skall<br>kunna hämtas in rörande referenspersonen, om det finns särskilda skäl<br>till det. Utdrag bör dock endast avse påföljder för brott enligt 3, 4 eller<br>6 kap. brottsbalken, uppgift om besöksförbud samt i vissa fall<br>uppgifter ur misstankeregistret. Statens invandrarverk skall ha rätt till<br>terminalåtkomst till polisens register. Uppgifter om äktenskap skall<br>kontrolleras i det lokala folkbokföringsregistret, om det finns<br>anledning till det.</p> <p>43</p> <p>Anknytningsutredningens förslag stämmer i huvudsak överens med Prop. 1999/2000:43<br>regeringens. NIPU har föreslagit att utdrag ur polisens register skall<br>hämtas in mer regelmässigt och inte bara om det finns särskilda skäl till<br>det.</p> <p>Remissinstanserna: NIPU:s förslag godtas av en majoritet av<br>remissinstanserna men flera remissinstanser är också kritiska. Förutom de<br>remissinstanser som överhuvudtaget inte anser att det skall finnas någon<br>möjlighet att avslå en ansökan om uppehållstillstånd på grund av risk för<br>våld eller kränkning i förhållandet (se föregående avsnitt, 6.3) är<br>tingsrätterna i Stockholm och Göteborg kritiska till att<br>utlänningsmyndighetema skall kunna hämta in uppgifter rörande<br>referenspersoner ur polisens register. Tingsrätten i Göteborg avstyrker<br>bestämt att uppgifter rörande referenspersonen skall få hämtas in från<br>polisens register. Man måste enligt tingsrätten fråga sig hur många<br>presumtiva misshandlare som skulle kunna ringas in på detta sätt och hur<br>många av kvinnorna i dessa förhållanden som skulle ha avstått från att<br>flytta till Sverige, om de i förväg fatt kännedom om att det fanns en risk<br>för att de skulle komma att utsättas för misshandel eller annan kränkande<br>behandling. Sveriges Advokatsamfund framhåller att det inte finns något<br>statistiskt underlag för tanken att utdrag ur polisens register skulle kunna<br>hindra misshandel i anknytningsärenden.</p> <p>Ett par remissinstanser vill gå något längre än Anknytningsutredningen<br>och NIPU när det gäller möjligheterna att hämta in utdrag ur polisens<br>register. Länsrätten i Skåne län finner det tveksamt att begränsa de<br>uppgifter som skall hämtas in via polisregisterutdrag till att enbart gälla<br>brott enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken. Det finns enligt länsrätten andra<br>allvarliga brott som kan vara en indikation på att sökanden och eventuellt<br>medföljande barn kommer att fara illa. Länsrätten anser därför att det bör<br>övervägas om man inte rutinmässigt bör hämta in fullständiga<br>registerutdrag. Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige anser att<br>utdrag ur polisregister rörande referenspersoner alltid skall hämtas in och<br>att kontroll mot uppgifterna i folkbokföringsregister alltid skall göras.</p> <p>Skälen för regeringens förslag: Regeringen har i föregående avsnitt,<br>6.3, tagit ställning för att det inom ramen för tillståndsprövningen måste<br>finnas utrymme för att beakta risken för att sökanden skall fara illa i ett<br>anknytningsförhållande. Det skall alltså vara möjligt att vägra sökanden<br>uppehållstillstånd, trots att förhållandet i sig framstår som seriöst, om det<br>finns en påtaglig risk för våld eller allvarliga kränkningar i förhållandet.<br>Om det finns uppgifter i ett ärende som tyder på en sådan risk, är det<br>angeläget att det finns möjlighet för utlänningsmyndighetema att<br>kontrollera riktigheten av dessa uppgifter. Om risken grundar sig på<br>uppgifter om att referenspersonen är kriminellt belastad, bör det gå att<br>kontrollera den uppgiften. Det bör därför finnas möjlighet för<br>utlänningsmyndighetema att hämta in uppgifter rörande referenspersoner<br>ur polisens register.</p> <p>Riksdagen har år 1998 antagit nya lagar om register hos polisen,<br>nämligen lag (1998:620) om belastningsregister, lag (1998:621) om<br>misstankeregister och polisdatalag (1998:622). Polisdatalagen trädde i<br>kraft den 1 april 1999 och lagarna om belastningsregister och<br>misstankeregister den 1 januari 2000.</p> <p>44</p> <p>Enligt 7 § lagen om belastningsregister skall en myndighet som har rätt<br>att fa uppgifter ur registret i varje särskilt fall noga pröva behovet av<br>information. En begäran om att få ta del av uppgifter ur registret får göras<br>endast om skälet till det uppväger den olägenhet som det innebär för den<br>som berörs. Motsvarande bestämmelse finns i 6 § lagen om<br>misstankeregister. Bestämmelserna ger uttryck för att vad som kallas<br>behovs- och proportionalitetsprincipema skall tillämpas då uppgifter<br>begärs ur registret. Behovsprincipen innebär att en myndighet alltid skall<br>pröva om uppgifter om en persons kriminalitet behövs i det aktuella<br>ärendet eller om ärendet kanske kan avgöras ändå.<br>Proportionalitetsprincipen innebär att uppgifter inte skall hämtas in, om<br>det kommer att innebära ett med hänsyn till motstående intressen<br>oförsvarligt intrång i den personliga integriteten. Myndigheten skall med<br>andra ord pröva om de uppgifter som är nödvändiga kan hämtas in på<br>något annat sätt.</p> <p>Att hämta in utdrag ur polisens register rörande referenspersonen<br>innebär otvivelaktigt ett intrång i den personliga integriteten för en<br>person som själv inte är sökande i ärendet. Det är å andra sidan som<br>tidigare framhållits mycket angeläget att inom ramen för<br>tillståndsprövningen kunna beakta att det finns en påtaglig risk för att<br>sökanden kommer att fara illa i ett anknytningsförhållande. Om det finns<br>särskilda skäl till det bör därför, som Anknytningsutredningen föreslagit,<br>utdrag ur polisens register kunna hämtas in rörande referenspersoner. Av<br>integritetsskäl och med beaktande av de behovs- och<br>proportionalitetsprinciper som skrivits in i de nya registerlagarna, bör det<br>däremot inte komma i fråga att regelmässigt hämta in utdrag ur polisens<br>register rörande alla referenspersoner i anknytningsärenden.</p> <p>Ett särskilt skäl att hämta in utdrag ur polisens register kan vara att det<br>vid utredningen i ärendet kommit fram att referenspersonen är kriminellt<br>belastad. Det kan exempelvis komma fram genom uppgifter från någon<br>av parterna. Om referenspersonen inte är svensk medborgare, kan<br>uppgifter om brottslighet också framgå av Invandrarverkets akt i ärendet.</p> <p>För att minska risken för otillbörliga kränkningar av den personliga<br>integriteten, bör myndigheternas möjligheter att hämta in utdrag ur<br>polisens register rörande referenspersoner begränsas till uppgifter som<br>avser brott mot 3, 4 och 6 kap. brottsbalken, dvs. brott mot liv och hälsa,<br>brott mot frihet och frid samt sexualbrott. Utdrag bör också innehålla<br>uppgift om någon meddelats besöksförbud enligt lagen (1988:688) om<br>besöksförbud. Den omständigheten att referenspersonen gjort sig skyldig<br>till brott i allmänhet skall däremot inte ha någon betydelse vid<br>tillståndsprövningen. Det kan exempelvis inte komma i fråga att avslå en<br>ansökan om uppehållstillstånd på den grunden att referenspersonen i<br>Sverige gjort sig skyldig till förmögenhetsbrott eller trafikbrott.</p> <p>Utlänningsmyndighetema bör ha tillgång till uppgifter i såväl<br>belastningsregister som misstankeregister. Det vore otillfredsställande om<br>det inte skulle vara möjligt att beakta att referenspersonen är misstänkt<br>för ett mycket grovt våldsbrott. Att en person förekommer i<br>misstankeregistret som misstänkt för ett grovt våldsbrott bör dock<br>normalt sett inte medföra ett omedelbart avslag på en ansökan om<br>uppehållstillstånd — i vart fall inte innan åtal väckts. I allmänhet bör<br></p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <p>45</p> <p>självfallet utgången av en domstolsprövning avvaktas eller att åklagaren<br>fattar beslut om att inte väcka åtal.</p> <p>De nya registerlagarna innehåller till skillnad från nuvarande<br>lagstiftning endast mycket begränsade bestämmelser om vilka<br>myndigheter som skall ha rätt att fa ut uppgifter ur registren. I lagarna<br>anges i stället att myndigheter i övrigt skall ha rätt att få ut uppgifter i den<br>utsträckning regeringen för vissa slag av ärenden föreskriver. Genom<br>ändring i de förordningar som utfärdats i anslutning till de ovan angivna<br>registerlagarna har regeringen för avsikt att ange att de berörda<br>myndigheterna skall ha rätt att fa ut vissa uppgifter ur registren såvitt<br>avser dels sökande och dels, när det gäller bl.a. den som åberopar<br>anknytning genom äktenskap eller sammanboende, också någon annan än<br>den som ärendet gäller. Avsikten är också att Statens invandrarverk<br>genom förordningarna skall fa direktåtkomst till registren.</p> <p>Regeringen delar kommitténs uppfattning att den utredande<br>myndigheten alltid skall upplysa referenspersonen om att registerutdrag<br>kommer att hämtas in.</p> <p>Om det finns anledning till det bör vidare, som<br>Anknytningsutredningen föreslagit, kontroll göras av referenspersonens<br>uppgifter mot uppgifterna i det lokala folkbokföringsregistret. En sådan<br>anledning kan vara att det vid utredningen kommer fram att den i Sverige<br>bosatta personen vid flera tillfällen inlett förhållanden, som kommit att<br>vara endast en kort tid, med personer bosatta i andra länder. I<br>folkbokföringsregistret finns visserligen inte tidigare samboförhållanden<br>registrerade, endast äktenskap. Anknytningsutredningens undersökningar<br>visar emellertid att de flesta kvinnor som fatt sitt första uppehållstillstånd<br>på grund av anknytning till en i Sverige bosatt man senare ingått<br>äktenskap. De flesta förhållanden finns därför registrerade.</p> <p>Uppgifter om en persons tidigare äktenskap torde normalt inte vara<br>föremål för sekretess. Om det skulle vara så i något enskilt fall att<br>uppgiften omfattas av sekretess, torde det knappast finnas något hinder<br>för utlänningsmyndighetema att ändå fa ut uppgiften. Enligt 14 kap. 3 §<br>sekretesslagen (1980:100) far nämligen en sekretessbelagd uppgift<br>lämnas ut till en myndighet, om det är uppenbart att intresset av att<br>uppgiften lämnas ut har företräde framför det intresse som sekretessen<br>skall skydda.</p> <h3>6.5 Information till sökanden om den i Sverige bosatta<br>personen</h3> <p>Regeringens bedömning:. De nuvarande reglerna om partsinsyn och<br>kommunikation ger sammantaget sökandena ett tillfredsställande<br>skydd mot att det i ärendet förekommer uppgifter av betydelse för<br>tillståndsprövningen och som sökanden inte känner till. Någon<br>skyldighet för utlandsmyndigheterna att kommunicera material i<br>ärendena, exempelvis registerutdrag, bör inte införas. Sökandena bör i<br>stället på lämpligt sätt göras uppmärksamma på möjligheten att begära<br>att fa del av uppgifter och material i ärendet.</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <p>46</p> <p>Kommitténs bedömning överensstämmer med regeringens.</p> <p>Remissinstanserna: Endast ett fatal remissinstanser har berört denna<br>fråga. Utlänningsnämnden anser således att bestämmelsen i 11 kap. 2 §<br>UtlL om undantag från förvaltningslagens bestämmelser om partsinsyn<br>och kommunikation måste ses över. Invandrarverket framhåller att det<br>skulle innebära stora praktiska problem och ökade kostnader att tillämpa<br>förvaltningslagens och förvaltningsprocesslagens bestämmelser när det<br>gäller utlänningar som inte finns i Sverige. Skyldigheten att<br>kommunicera handlingar bör därför begränsas till ärenden där sökanden<br>finns i Sverige. Flera remissinstanser framhåller i annat sammanhang att<br>det är ett oeftergivligt krav att allt material som utgör eller kan komma att<br>utgöra beslutsunderlag kommuniceras med sökanden.</p> <p>Skälen för regeringens bedömning: Enligt 16 § förvaltningslagen<br>(1986:223) har en sökande, klagande eller annan part rätt att ta del av det<br>som tillförts ärendet, om detta avser myndighetsutövning mot någon<br>enskild. Den sekretess som kan gälla beträffande uppgifter som rör<br>referenspersonen hindrar inte detta (14 kap. 5 § sekretesslagen<br>/1980:100/). Om det av hänsyn till allmänt eller enskilt intresse är av<br>synnerlig vikt att uppgiften inte röjs, far dock uppgiften inte lämnas ut. I<br>sådana fall skall myndigheten på annat sätt lämna sökanden upplysning<br>om vad materialet innehåller i den mån det behövs för att sökanden skall<br>kunna tillvarata sin rätt och det kan ske utan allvarlig skada för det<br>intresse sekretessen skall skydda.</p> <p>Enligt 17 § förvaltningslagen skall i ett förvaltningsärende en part<br>underrättas om alla uppgifter som tillförs ärendet och få tillfälle att yttra<br>sig innan ärendet far avgöras.</p> <p>Enligt 11 kap. 2 § UtlL tillämpas bestämmelserna i 17 §<br>förvaltningslagen om parts rätt att fa del av uppgifter i ärenden om<br>visering, tidsbegränsat uppehållstillstånd, arbetstillstånd och återkallelse<br>av permanent uppehållstillstånd endast när utlänningen är bosatt eller<br>annars vistas i Sverige. I förarbeten till denna bestämmelse (Ds In<br>1971:5, prop. 1971:155) framgår skälen som legat till grund för den<br>ordningen. Det framhölls där bl.a. att de praktiska svårigheterna att delge<br>utlänningen utomlands skulle innebära avsevärd tidsutdräkt innan ärendet<br>kunde avgöras. Beträffande uppehålls- och arbetstillstånd framhölls att<br>utredningen ofta är ganska omfattande och ofta avser läget på bostads-<br>eller arbetsmarknaden, som utlänningen inte har någon större möjlighet<br>att yttra sig över. Samtidigt framhölls att bestämmelsen om undantag från<br>skyldigheten att kommunicera material inte innebar något förbud mot<br>kommunikation, om det var önskvärt t.ex. därför att personliga<br>förhållanden berördes.</p> <p>Regeringen anser att utlänningsmyndighetema inte bör hämta in<br>uppgifter ur olika belastningsregister enbart för att vidarebefordra dem<br>till en sökande som inte själv har möjlighet att komma åt dem. De<br>integritetsaspekter som ligger bakom de strikta bestämmelserna om<br>möjligheterna att fa ut uppgifter ur olika belastningsregister bör inte<br>sättas åt sidan, om inte mycket starka skäl talar för det. Invandrarverkets<br>uppgift är inte att värdera det lämpliga eller realistiska i ett<br>anknytningsförhållande. Invandrarverket skall därför heller inte hämta in</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <p>47</p> <p>material som inte skall ingå i beslutsunderlaget. Det skulle i så fall<br>innebära att verket skulle tvingas ta ställning till om uppgifterna borde<br>delges sökanden för att ge sökanden möjlighet att återkalla sin ansökan<br>om uppehållstillstånd. Som Anknytningsutredningen påpekat talar all<br>erfarenhet mot att kvinnor som bestämt sig för att flytta samman med en<br>man låter sig avskräckas av uppgifter om hans tidigare liv. De<br>varningssignaler som det skulle kunna innebära, om det t.ex. kom fram<br>att mannen tidigare behandlat någon partner illa, skulle i de flesta fall<br>förmodligen också vara lätta att bortse från för den som redan beslutat sig<br>för en framtid tillsammans med den i Sverige bosatta personen.</p> <p>Mot ovanstående bakgrund bedömer regeringen att ingen ändring bör<br>göras av reglerna om kommunikation i ärenden om uppehållstillstånd. I<br>ärenden om tidsbegränsat uppehållstillstånd skall det således inte heller i<br>fortsättningen finnas någon skyldighet att kommunicera material i andra<br>fall än när sökanden är bosatt eller annars vistas i Sverige. I likhet med<br>vad som gäller i dag finns det ingenting som hindrar att myndigheten i<br>det enskilda fallet bedömer att det behövs. Likaså har sökanden rätt att i<br>alla ärenden själv begära att fa ta del av samtliga handlingar. Den rätten<br>gäller även i fråga om registerutdrag. Den tillståndsgivande myndigheten<br>bör på lämpligt sätt underrätta sökanden om möjligheten att begära att fa<br>del av uppgifter och material i ärendet.</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <h3>6.6 Samhällsinformation till sökanden</h3> <p>Regeringens bedömning: Statens invandrarverk bör genom de<br>svenska utlandsmyndigheterna ge alla sökande skriftligt<br>informationsmaterial där ordningen med den uppskjutna<br>invandringsprövningen och dess konsekvenser beskrivs på ett utförligt<br>och lättförståeligt sätt. Den grundläggande samhällsinformation som<br>tillställs invandrare i samband med ankomsten till Sverige bör lämna<br>upplysning om vart den som utsätts för våld kan vända sig för att fa<br>stöd och hjälp.</p> <p>Kommitténs bedömning överensstämmer med regeringens.</p> <p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte yttrat sig<br>särskilt över denna fråga. Integrationsverket betonar vikten av<br>introduktionsplaner och samhällsinformation till alla nyanlända och säger<br>sig i fortsättningen komma att beakta att all samhällsinformation<br>innefattar information om vart man kan vända sig om man blir<br>misshandlad. Malmö kommun betonar vikten av att den<br>samhällsinformation som ges till invandrare innehåller upplysningar om<br>vart den som utsätts för våld kan vända sig för att få hjälp och stöd.<br>Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige anser att varje sökande<br>måste ges information om orsakerna till ett avslag och att lättfattlig och<br>utförlig information om vilka regler som gäller skall finnas på<br>utlandsmyndigheterna.</p> <p>48</p> <p>Skälen for regeringens bedömning: Statens invandrarverk ger i dag<br>genom de svenska utlandsmyndigheterna alla sökande information om<br>ordningen med uppskjuten invandringsprövning. Det är angeläget att<br>utlandsmyndigheterna redan när någon söker uppehållstillstånd ger en<br>utförlig information om vad uppehållstillstånd i Sverige innebär. Att<br>sökandena får en grundlig information måste anses vara betydelsefullt<br>även om sökandena av olika skäl, beroende på vilken situation de<br>befinner sig i, kanske inte är beredda att tillgodogöra sig information om<br>systemet med uppskjuten invandringsprövning och dess effekter. Den<br>information som lämnas bör främst vara skriftlig och bestå av en utförlig<br>beskrivning av den uppskjutna invandringsprövningen och dess<br>konsekvenser. Informationen bör vara enkel och lättfattlig. Det kan<br>visserligen vara känsligt att i detta sammanhang ta upp frågor av negativ<br>karaktär. Det måste dock vara betydelsefullt att sökandena får en konkret<br>bild av de bestämmelser som gäller.</p> <p>Alla utlänningar som bosätter sig i Sverige har möjlighet att få<br>information om det svenska samhället, oftast på sitt eget språk. Alla<br>invandrare över 16 år som saknar grundläggande kunskaper i svenska<br>språket har vidare rätt att delta i undervisning i svenska för invandrare.<br>Genom svenskundervisningen får invandrare inte bara tillgång till<br>svenska språket utan undervisas även om svenska normer, värderingar<br>och lagstiftning.</p> <p>De som flyttar till Sverige på grund av anknytning till en här bosatt<br>person och som av olika skäl inte deltar i svenskundervisningen kan få<br>svårigheter i olika sammanhang. För dem som far illa i<br>anknytningsförhållanden kan språksvårigheter och social isolering<br>förvärra en redan svår situation. En anledning till att utländska kvinnor<br>inte söker hjälp när de utsätts för våld i förhållandet är att de inte vet vart<br>de skall vända sig. För att förbättra möjligheterna för dessa kvinnor att<br>söka hjälp, bör den grundläggande samhällsinformationen till invandrare<br>beröra även dessa problem. Den informationen bör de få på ett så tidigt<br>stadium som möjligt efter ankomsten till Sverige. Integrationsverket har i<br>sitt remissyttrande förklarat att verket i fortsättningen kommer att beakta<br>att all samhällsinformation till invandrare innefattar information om vart<br>man kan vända sig om man blir misshandlad.</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <p>49</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <h2>7 Uppehållstillstånd med uppskjuten<br>invandringsprövning</h2> <p>Regeringens förslag: Nuvarande ordning som innebär att<br>uppehållstillstånd med uppskjuten invandringsprövning beviljas för<br>personer som ansöker om uppehållstillstånd på grund av en i Sverige<br>bosatt make, maka eller sambo eller blivande sådan när relationen<br>nyligen etablerats skall behållas. Såväl att uppehållstillstånd far<br>beviljas i sådana fall som att en ordning med uppskjuten<br>invandringsprövning då skall tillämpas skall framgå direkt av<br>utlänningslagen.</p> <p>Kommitténs förslag överensstämmer med regeringens.</p> <p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har tillstyrkt<br>kommitténs förslag eller lämnat det utan erinran.</p> <p>Statens invandrarverk påpekar att reglerna om uppskjuten<br>invandringsprövning också bör gälla minderåriga barn som följer med till<br>Sverige. DO ställer sig tveksam till om ordningen med uppskjuten<br>invandringsprövning skall behållas. Det vore mer tilltalande om systemet<br>i stället tillämpas så att utvisning inom tvåårsperioden endast kan komma<br>i fråga vid faktiska skenförhållanden. Om ordningen trots allt skall<br>behållas, tillstyrker DO kommitténs förslag att den skall framgå av<br>utlänningslagen. Stockholms stad framför att systemet med uppskjuten<br>invandringsprövning har skapat problem inte bara för misshandlade<br>kvinnor utan även för invandrad part i homosexuella förhållanden. Detta<br>bör beaktas vid lagöversynen. Sveriges Advokatsamfund tillstyrker att<br>systemet med uppskjuten invandringsprövning under två år behålls.<br>Samfundet föreslår dock en justering i kommitténs förslag till lagtext i 3<br>kap. 11 § så att ordet ”skall” byts ut mot ordet ”bör”.</p> <p>Integrationsverket anser att en strängare seriositetsprövning bör vara<br>en garanti för att det inte handlar om skenäktenskap och att ordningen<br>med uppskjuten invandringsprövning då kan avvaras. Svenska<br>flyktingrådet anser att permanent uppehållstillstånd skall beviljas från<br>början om det inte kommer fram något som gör att seriositeten kan<br>ifrågasättas. Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige avstyrker att<br>systemet med uppskjuten invandringsprövning behålls.</p> <p>Skälen för regeringens förslag: Som framgått av redogörelsen i<br>avsnitt 4.1.5 beviljas uppehållstillstånd med stöd av 2 kap. 4 § första<br>stycket 4 (dvs. ”särskild anknytning till Sverige”) för den som inte<br>tidigare är gift eller sammanboende med någon som bor här i landet och<br>som skall komma hit för att ingå ett äktenskap eller inleda ett<br>samboförhållande. Med hänsyn till att det rör sig om en stor grupp<br>utlänningar bör det direkt av utlänningslagen framgå att<br>uppehållstillstånd far beviljas i sådana fall.</p> <p>50</p> <p>Ordningen med den uppskjutna invandringsprövningen är en väsentlig<br>del av regelsystemet för de personer som söker uppehållstillstånd i<br>Sverige på grund av en inte tidigare etablerad anknytning till en här<br>bosatt make, maka eller sambo. Härigenom prövas anknytningens<br>seriositet och hållbarhet vid flera olika tillfållen innan ett permanent<br>uppehållstillstånd beviljas. Utan en sådan möjlighet att pröva om det<br>förhållande som åberopas som stöd för ansökningen är seriöst, skulle det<br>bli nödvändigt att göra en mycket strikt och restriktiv prövning av<br>ansökningar om uppehållstillstånd i dessa fall. Det är svårt att före<br>inresan göra en tillfredsställande utredning av allvaret i parternas<br>förhållande. Från den utgångspunkten är ordningen med uppskjuten<br>invandringsprövning till förmån även för sökandena.</p> <p>Ordningen med uppskjuten invandringsprövning är ett viktigt undantag<br>från huvudregeln att permanent uppehållstillstånd beviljas från början.<br>Principen har tillämpats sedan början av 1970-talet och vad som från<br>början utgjordes av Invandrarverkets praxis har blivit väl förankrat<br>genom motivuttalanden i propositioner och i utskottsbetänkanden som<br>godkänts av riksdagen. Trots att riksdagen har antagit riktlinjer om<br>tillämpning av principen framgår den inte på något sätt av vare sig<br>utlänningslagen eller utlänningsförordningen. Av såväl rättssäkerhetsskäl<br>som praktiska skäl bör denna centrala princip framgå direkt av lagen. Av<br>det totala antalet personer som kommer till Sverige som make, maka eller<br>sambo till en i Sverige bosatt person är det ungefär en tredjedel som får<br>uppehållstillstånd med uppskjuten invandringsprövning. Det är<br>otillfredsställande att en konsekvent tillämpad princip som är av stor<br>betydelse för den enskilde och som berör en stor grupp människor inte<br>går att utläsa av lagregleringen.</p> <p>Som kommittén föreslagit bör uppskjuten invandringsprövning i<br>normalfallet tillämpas under två år. I praxis ges i dag oftast två tillstånd<br>om vartdera ett år innan permanent uppehållstillstånd beviljas efter två år.<br>Regeringen vill stryka under att de tillämpande myndigheterna måste ha<br>frihet att välja att ge uppehållstillstånd även för andra tidsperioder<br>beroende på omständigheterna i det enskilda fallet. Endast huvudregeln<br>att permanent uppehållstillstånd i normalfallet far beviljas efter två år bör<br>- som kommittén föreslagit - läggas fast i lag.</p> <p>Regeringen vill vidare framhålla att permanent uppehållstillstånd enligt<br>lagförslaget får beviljas före tvåårsperiodens utgång om det finns<br>särskilda skäl till det. Ett sådant skäl kan exempelvis vara att partema har<br>gemensamt barn.</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <p>51</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <h2>8 Fortsatt uppehållstillstånd trots att<br>förhållandet upphört</h2> <p>Regeringens förslag: Fortsatt uppehållstillstånd skall kunna beviljas<br>trots att förhållandet upphört, om sökanden eller sökandens barn<br>utsatts för våld eller för handlingar som innefattar allvarlig kränkning<br>av sökandens eller barnets frihet eller frid. Denna reglering skall<br>framgå av utlänningslagen.</p> <p>I de fall det görs sannolikt att sökanden eller dennes barn utsatts för<br>övergrepp av allvarlig art under sammanboendet och förhållandet<br>upphört främst på grund av detta, skall uppehållstillstånd i regel<br>beviljas. Detta förutsätter dock dels att sammanboendet inte varit helt<br>kortvarigt, dels att det från början varit fråga om ett seriöst<br>förhållande.</p> <p>Kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.</p> <p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan<br>tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget att fortsatt uppehållstillstånd<br>under vissa förutsättningar skall kunna beviljas trots att förhållandet<br>upphört, om sökanden eller sökandens barn utsatts för våld eller annan<br>kränkning. Flera av remissinstanserna har dock synpunkter på hur<br>allvarliga kränkningar som skall krävas för fortsatt uppehållstillstånd och<br>vilket stöd som skall krävas för att ett påstående om våld eller kränkning<br>skall godtas.</p> <p>Göteborgs tingsrätt vill starkt ifrågasätta om en kvinna som kommer<br>från ett land dit hon utan vidare kan återvända skall beviljas permanent<br>uppehållstillstånd i Sverige enbart därför att hon utsatts för kränkande<br>behandling av en i Sverige bosatt man. Tingsrätten anser vidare i likhet<br>med Stockholms tingsrätt och Riksrevisionsverket att det bör krävas<br>polisanmälan för att ett påstående om våld eller annan allvarlig kränkning<br>skall godtas. Statens invandrarverk framhåller att hänsyn även bör tas till<br>faktorer som annan anknytning till Sverige eller till hemlandet.<br>Utlänningsnämnden framhåller att bedömningen bör utgå från en<br>sammantagen bild av förhållandena och att, eftersom svårigheter ofta<br>uppkommer vid sådana bedömningar, det är av största vikt att förarbetena<br>görs så tydliga och utförliga som möjligt.</p> <p>DO, Sveriges Advokatsamfund, FARR, Svenska flyktingrådet och<br>Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige anser att det inte skall<br>krävas att kränkningen är allvarlig för att fortsatt uppehållstillstånd skall<br>beviljas. De nämnda organisationerna anser vidare i likhet med Svenska<br>Kommunförbundet att övergrepp bör tillmätas samma betydelse oavsett<br>hur länge förhållandet bestått. DO anser att det heller inte bör krävas att<br>våld eller kränkning faktiskt inträffat. Även när det finns en befogad<br>fruktan för våld eller kränkning och ett förhållande därför upplöses, bör<br>uppehållstillstånd kunna beviljas. Riksorganisationen för kvinnojourer i</p> <p>52</p> <p>Sverige anser vidare att det inte bör krävas att det från början varit fråga<br>om ett seriöst forhållande. RFSL vill stryka under att också andra skäl än<br>misshandel eller annat våld skall beaktas vid bedömningen. Det kan<br>exempelvis röra sig om att sökanden riskerar att bli socialt utstött vid ett<br>återvändande.</p> <p>Skälen for regeringens förslag: Regeringen har i avsnitt 7 ovan<br>föreslagit att ordningen med uppskjuten invandringsprövning skall<br>behållas. Syftet med den uppskjutna invandringsprövningen är som<br>framhållits att förhindra missbruk av rätten till invandring. Det<br>förhållandet att det finns starka skäl för att behålla denna ordning far<br>dock inte hindra att åtgärder vidtas för att så långt det är möjligt förhindra<br>de negativa konsekvenserna av bestämmelsen, främst att kvinnor av<br>rädsla för utvisning stannar kvar i anknytningsförhållanden där de<br>misshandlas eller eljest utsätts för allvarliga kränkningar.</p> <p>När ett förhållande upphör innan tiden för den uppskjutna<br>invandringsprövningen gått ut, beaktas i praxis sådana omständigheter av<br>humanitär natur som talar för att fortsatt tillstånd skall beviljas trots att<br>förhållandet upphört. Vägledande vid den bedömningen är uttalanden i<br>prop. 1983/84:144 (s. 73). Där uttalas att hänsyn i det enskilda fallet bör<br>tas till samtliga omständigheter, främst till om utlänningen har<br>misshandlats eller annars blivit illa behandlad under sammanboendet, om<br>det finns barn i förhållandet, om sökanden riskerar att bli socialt utstött<br>vid återkomsten till hemlandet eller om han eller hon har hunnit bli väl<br>etablerad i arbetslivet. Ju närmare tvåårsgränsen äktenskapet eller<br>sammanboendet har kommit att vara, desto lägre krav bör enligt<br>propositionen kunna ställas på tyngden av sådana omständigheter av<br>humanitär natur som talar för att utlänningen skall tillåtas stanna kvar<br>trots att förhållandet har upphört. Enligt Anknytningsutredningen har<br>utredningens genomgång av Utlänningsnämndens praxis visat att det<br>ställs mycket stora krav på misshandelns svårighetsgrad och övriga skäl<br>för att fortsatt uppehållstillstånd skall beviljas när ett förhållande upphör<br>före tvåårstidens utgång. Särskilt höga var enligt utredningen kraven i de<br>fall där förhållandet varat endast en kort tid eller när sökandens<br>anknytning till hemlandet bedömdes vara starkare än anknytningen till<br>Sverige.</p> <p>Regeringen anser att det är angeläget — inte minst av<br>rättssäkerhetsskäl — att de principer som lades fast i den nämnda<br>propositionen, prop. 1983/84:144, kommer till uttryck i lag.</p> <p>Bestämmelsen bör först och främst gälla fall där utländska personer<br>eller deras barn i förhållandet utsatts för fysiskt våld eller för handlingar<br>som innefattar allvarliga kränkningar av deras frihet eller frid. Om varje<br>slag av våldshandling eller kränkning som sökanden eller sökandens barn<br>utsatts för skulle medföra en obetingad rätt till fortsatt uppehållstillstånd,<br>skulle regeln emellertid lätt kunna missbrukas för att kringgå<br>invandringsbestämmelsema. Regeringen anser därför att enstaka mindre<br>allvarliga våldshandlingar inte i sig bör medföra att sökanden beviljas<br>fortsatt uppehållstillstånd i Sverige. Regeringen delar däremot i likhet<br>med kommittén inte Anknytningsutredningens uppfattning att undantag<br>från huvudprincipen bör kunna göras bl.a. om kvinnan uppträtt<br>provocerande eller om hon redan före sammanboendet varit medveten om</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <p>53</p> <p>att mannen varit våldsbenägen. Övergreppen måste ses i sitt<br>sammanhang. I varje ärende bör således hänsyn tas till under vilka<br>omständigheter övergreppet har ägt rum, hur allvarligt det har varit och<br>om det rört sig om en enstaka episod eller om systematiska övergrepp.<br>För att det skall komma i fråga att bevilja fortsatt uppehållstillstånd på<br>grund av att det förekommit våld eller allvarliga kränkningar under<br>sammanboendet, bör omständigheterna också vara sådana att det kan<br>antas att förhållandet upphört huvudsakligen på grund härav.</p> <p>Avsikten är således att det är i de fall där allvarliga eller upprepade<br>övergrepp förekommit, vilket fatt till följd att förhållandet upphört, som<br>fortsatt uppehållstillstånd skall beviljas. Det bör vidare krävas dels att<br>sammanboendet inte varit helt kortvarigt, dels att det från början varit<br>fråga om ett seriöst förhållande. De två senare förutsättningarna är<br>nödvändiga för att förhindra missbruk av rätten till invandring.</p> <p>En samlad bedömning måste göras i varje enskilt fall, om fortsatt<br>uppehållstillstånd skall beviljas trots att ett förhållande upphört. Vid den<br>bedömningen måste självfallet liksom hittills beaktas, om det finns andra<br>starka skäl än våld eller allvarliga kränkningar som talar för att sökanden<br>bör tillåtas stanna här, exempelvis om sökanden riskerar att bli socialt<br>utstött vid ett återvändande eller om sökanden har stark anknytning hit.<br>Hänsyn bör också tas till om referenspersonen avlidit eller om sökanden<br>är allvarligt sjuk eller svårt handikappad. Även om sökanden inte utsatts<br>för så allvarliga kränkningar att uppehållstillstånd bör beviljas enbart på<br>denna grund, kan ändå vid en samlad bedömning omständigheterna<br>framstå som så ömmande att fortsatt uppehållstillstånd bör beviljas. Vid<br>en samlad bedömning bör också vägas in sökandens anknytning till<br>hemlandet och till vilka förhållanden där som sökanden har att återvända.</p> <p>Krav på bevis</p> <p>För att fortsatt uppehållstillstånd skall beviljas på den grunden att<br>sökanden utsatts för våld eller allvarliga kränkningar måste det finnas<br>omständigheter som stöder sökandens påståenden. Enbart att sökanden<br>uppger att så är fallet kan normalt inte anses vara tillräckligt. Regeringen<br>bedömer dock i likhet med kommittén att det skulle vara att ställa för<br>höga krav, om det skulle krävas att det vore styrkt att sökanden utsatts för<br>en brottslig gärning.</p> <p>För att hänsyn skall tas till våld eller handlingar som innefattar<br>allvarliga kränkningar i förhållandet bör det vara tillräckligt att det görs<br>sannolikt att sådana övergrepp förekommit. Det bör inte ställas upp några<br>formella krav på vilken dokumentation som skall föreligga.<br>Polisanmälningar, läkarintyg eller intyg från sociala myndigheter och<br>kvinnojourer bör kunna vara till ledning. Utlänningsmyndigheten måste i<br>varje enskilt fall bedöma, om den framlagda dokumentationen med<br>tillräcklig styrka talar för att våld eller allvarlig kränkning förekommit i<br>förhållandet. Även i denna situation bör det vidare vara möjligt för<br>myndigheterna att hämta in registerutdrag rörande referenspersonen.</p> <p>Om ett påstående om våld eller kränkning i förhållandet framställs först<br>i samband med att utvisningsbeslutet överklagas, bör det krävas en rimlig<br>förklaring av sökanden till varför omständigheterna inte framförts<br></p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <p>54</p> <p>tidigare för att påståendet skall bedömas som trovärdigt. Om det har Prop. 1999/2000:43<br>förflutit lång tid mellan händelsen och förhållandets upphörande, kan det</p> <p>tala för att förhållandet upphört av någon annan orsak.</p> <h2>9 Uppehållstillstånd efter inresan</h2> <p>Regeringens förslag: Uppehållstillstånd för andra än skydds-<br>berättigade skall i princip ha beviljats före inresan i landet. Undantag<br>skall dock kunna göras om utlänningen har stark anknytning till en i<br>Sverige bosatt person och det skäligen inte kan krävas att utlänningen<br>återvänder till ett annat land för att ge in ansökan där.</p> <p>Kommitténs förslag överensstämmer med regeringens.</p> <p>Remissinstanserna: &nbsp;&nbsp;Nästan samtliga remissinstanser delar</p> <p>bedömningen att det skall finnas ett principiellt krav på att<br>uppehållstillstånd för andra än skyddsberättigade skall ha beviljats före<br>inresan i Sverige. Statens invandrarverk anser att uttrycken ”stark<br>anknytning” och ”skäligen inte kan krävas” inte är tillräckligt tydliga och<br>att de därför kan innebära tolkningsproblem i framtiden med risk för att<br>huvudregeln försvagas. Utlänningsnämnden betonar att det i förarbeten<br>bör göras tydligt vad som avses med stark anknytning.</p> <p>DO delar inte kommitténs bedömning att en ansökan i regel bör avslås<br>om identiteten inte kan klarläggas när utlänningen inte har rätt till skydd<br>här. Det måste först utredas i vad mån sökanden har möjlighet att styrka<br>sin identitet. Sveriges Advokatsamfund och FARR ansluter sig till<br>reservanternas förslag som innebär att undantag från huvudregeln måste<br>kunna göras i något fler situationer än vad kommitténs majoritet föreslår.<br>Advokatsamfundet anser därutöver att en påtvingad väntetid om mer än<br>sex månader i hemlandet alltid skall anses vara tillräckligt lång för att<br>undantag från huvudregeln skall få göras. FARR pekar på den stora<br>skillnad när det gäller rätten till familjeåterförening som finns mellan å<br>ena sidan i Sverige bosatta EES-medborgare och å andra sidan svenska<br>medborgare och här bosatta utlänningar utanför EES-området och anser<br>det önskvärt att sådana skillnader i behandlingen upphör. RFSL förordar<br>att uppehållstillstånd skall kunna beviljas efter inresan, om det står klart<br>att sökanden skulle ha beviljats uppehållstillstånd om ansökan getts in i<br>sökandens hemland.</p> <p>Föreningen Återföreningen anser att ansökan om uppehållstillstånd på<br>grund av anknytning bör prövas efter samma kriterier vare sig ansökan<br>görs före eller efter inresan i Sverige.</p> <p>Skälen för regeringens förslag: Det nuvarande kravet på att<br>uppehållstillstånd för anhöriga i princip skall ha beviljats före inresan i<br>Sverige infördes, som framgått av redovisningen i avsnitt 4.1.6, som en<br>av åtgärderna för att söka minska möjligheterna att få uppehållstillstånd<br>på grund av skenäktenskap eller skenförhållanden. Regering och riksdag<br>har sedan vid flera tillfällen strukit under att kravet på uppehållstillstånd<br></p> <p>55</p> <p>före inresan är ett viktigt led i upprätthållandet av en reglerad invandring<br>(se senast prop. 1994/95:179 och bet. 1994/95:SfU16). De flesta länder i<br>vår omvärld har liksom Sverige ett principiellt krav på att<br>uppehållstillstånd skall ha beviljats före inresan i landet, ofta med en<br>mycket mera strikt tillämpning än här i landet.</p> <p>Regeringen anser att en utgångspunkt bör vara att Sverige även i<br>fortsättningen skall ha ett principiellt krav på att uppehållstillstånd för<br>andra än skyddsberättigade skall ha beviljats före inresan.</p> <p>Även om det principiella kravet på att uppehållstillstånd skall ha<br>beviljats före inresan i Sverige bör finnas kvar, kan det diskuteras om<br>någon ändring av nuvarande regler bör göras när det gäller sökande som<br>åberopar anknytning hit.</p> <p>Utlänningsnämnden har i sin utvärdering framfört att de ändringar i<br>lagstiftningen som trädde i kraft den 1 juli 1995 i vissa fall lett till<br>oklarheter. Nämnden har vidare pekat på att den nya lagstiftningen i<br>några fall lett till att uppehållstillstånd vägrats där tillstånd tidigare skulle<br>ha beviljats därför att parterna bott tillsammans minst ett år. Tillstånd har<br>nu vägrats eftersom det inte bedömts som uppenbart att tillstånd skulle ha<br>beviljats om ansökan prövats före inresan. Som framgått av<br>redovisningen i avsnitt 4.2 har nämnden vidare föreslagit en viss<br>justering av den nuvarande lagtexten. Den justeringen skulle innebära att<br>om utlänningen har stark anknytning till Sverige, skall ansökan prövas<br>efter samma kriterier vare sig ansökan görs före eller efter inresan i<br>Sverige. Utlänningsnämnden har dock inte fullföljt detta förslag i sitt<br>remissyttrande över betänkandena. Föreningen Återföreningen anser<br>likaså att en ansökan om uppehållstillstånd på grund av anknytning skall<br>prövas efter samma kriterier vare sig ansökan görs före eller efter inresan<br>i Sverige.</p> <p>Regeringens utgångspunkt är som tidigare framhållits att det<br>principiella kravet på att uppehållstillstånd skall ha beviljats före inresan i<br>Sverige bör finnas kvar och att det även bör gälla den som har en stark<br>anknytning hit. Regeringen kan därför inte ställa sig bakom förslag om<br>att införa ett generellt undantag från kravet på uppehållstillstånd före<br>inresan för den som har stark anknytning hit. Den kritik som förts fram<br>när det gäller det nuvarande regelsystemet har praktiskt taget uteslutande<br>gällt att personer, som finns här i Sverige och åberopar anknytning till<br>någon här i landet, skulle tvingas återvända till andra länder för att där ge<br>in ansökan, trots att de i det landet skulle riskera förföljelse eller att de<br>skulle ha svårigheter att där ge in en ansökan och att parterna därför<br>skulle tvingas leva åtskilda under lång tid. I den mån det här är fråga om<br>betydande problem bör de inte lösas genom att kravet på<br>uppehållstillstånd före inresan luckras upp generellt.</p> <p>Den kritik som riktats mot nuvarande reglering av frågan har som<br>nämnts nästan uteslutande riktat in sig på att personer tvingas återvända<br>till länder där de kan tänkas möta svårigheter av olika art när det gäller<br>att tämligen omgående ge in en ansökan därifrån. Kritiken har inte gällt<br>att någon tvingas återvända till ett närliggande land som Polen eller<br>någon av de baltiska staterna för att ge in ansökan där. Regeringens<br>slutsats blir att till skillnad mot i dag huvudvikten när det gäller undantag<br>från kravet på uppehållstillstånd före inresan bör läggas vid om det är<br></p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <p>56</p> <p>skäligt att kräva att utlänningen återvänder till ett annat land för att ge in Prop. 1999/2000:43<br>ansökan där och inte vid om det är uppenbart att tillstånd skulle ha<br>beviljats om prövningen gjorts före inresan.</p> <p>Det rör sig här inte sällan om fall där utlänningen åberopar såväl någon<br>form av politiska skäl som anknytning till någon här bosatt.<br>Myndigheterna kommer då att först pröva de politiska skälen. Ansökan<br>om uppehållstillstånd på grund av anknytning hit bör då inte beviljas<br>enbart därför att sökanden uppger att han eller hon vid en återkomst<br>skulle komma att bli utsatt för trakasserier eller förföljelse.<br>Utgångspunkten måste vara att myndigheten gör en riktig bedömning av<br>asylskälen.</p> <p>Fall kan dock tänkas där sökanden efter en hemkomst kan antas få<br>svårigheter att få pass eller utresetillstånd och att detta beror på någon<br>form av trakasserier från hemlandets myndigheter - utan att sådana<br>trakasserier kan bedömas utgöra tillräcklig grund för att bevilja sökanden<br>uppehållstillstånd som flykting eller skyddsbehövande i övrigt. De<br>befarade trakasserierna kan däremot utgöra skäl för att bevilja en ansökan<br>om uppehållstillstånd efter inresan.</p> <p>Enbart den omständigheten att sökanden kan antas få svårigheter att få<br>pass eller utresetillstånd bör dock inte automatiskt leda till att ansökan<br>beviljas här i landet. Om orsaken exempelvis är att sökanden gjort sig<br>skyldig till brott eller har obetald underhållsskyldighet i hemlandet, bör<br>ansökan inte beviljas efter inresan här i landet. Inte heller bör ansökan<br>regelmässigt beviljas, om det rör sig om en man som inte får resa ut på<br>nytt innan han gjort sin värnplikt. Förhållandena kan dock vara sådana på<br>grund av att det är fråga om mycket lång värnpliktstjänstgöring eller<br>tjänstgöring under osedvanligt stränga förhållanden, att det inte kan anses<br>skäligt att kräva att sökanden återvänder till hemlandet för att ge in en<br>ansökan där.</p> <p>Ovanstående är självfallet endast exempel på när det inte kan anses<br>skäligt att kräva att sökanden återvänder till hemlandet eller annat land<br>för att ge in ansökan där. Även andra situationer kan givetvis tänkas där<br>det står klart att en person under lång tid - på annan grund än svårigheter<br>att få pass - skulle vara förhindrad att utan större omgång lämna<br>hemlandet på nytt. Att sökanden exempelvis skulle tvingas avtjäna straff<br>för ett brott utan politiska förtecken kan dock regelmässigt inte utgöra<br>grund för att medge undantag från huvudregeln, såvida det inte handlar<br>om straff för gärningar som inte är straffbelagda i Sverige eller om ett<br>långvarigt fängelsestraff för en gärning som i Sverige har ett endast ringa<br>straffvärde.</p> <p>Även i andra fall kan omständigheterna vara sådana att det inte<br>framstår som skäligt att sökanden återvänder till ett annat land för att ge<br>in en ansökan om uppehållstillstånd därifrån. Det kan exempelvis vara<br>fråga om återvändande till ett land där det inte finns någon svensk<br>utlandsrepresentation och där det är förenat med stora praktiska<br>svårigheter och betydande kostnader att resa till något grannland för att<br>ge in ansökan där. I dessa fall är svårigheterna att ge in ansökan inte<br>sällan förenade med att det är fråga om ett avlägset land och därmed stora<br>kostnader för att återvända till Sverige sedan tillstånd beviljats.</p> <p>57</p> <p>När det gäller de materiella förutsättningarna för att bevilja tillstånd på<br>grund av anknytning efter inresan bör de i princip vara desamma som<br>före inresan, dvs. det måste självfallet vara fråga om ett förhållande som<br>kan bedömas vara seriöst. Den s.k. seriositetsprövningen har behandlats<br>närmare i avsnitt 6.1 ovan.</p> <p>När en ansökan prövas efter inresan i landet tillkommer emellertid<br>några omständigheter som kan inverka på bedömningen och som<br>knappast kan aktualiseras vid prövningen av ansökningar som görs före<br>inresan. Det gäller för det första vilken betydelse som skall fästas vid om<br>sökanden uppehållit sig i Sverige illegalt. Regeringen har uttalat sig i<br>denna fråga i några vägledande beslut i november 1997 (UD97/1015-<br>1017/MP) rörande personer som vistats här mycket lång tid utan att ge in<br>någon ansökan om uppehållstillstånd. Det rörde sig alltså om tid före<br>lagakraftvunnet beslut. Regeringen konstaterar i besluten att det inte är<br>ovanligt att någon som söker uppehållstillstånd på grund av anknytning<br>till en person som bor i Sverige har uppehållit sig illegalt i landet under<br>hela eller en del av den tid som är hänförlig till den åberopade<br>samlevnaden. Regeringen anför sedan bl.a. följande:</p> <p>Rent allmänt är givetvis en illegal vistelse något som bör motarbetas av<br>statsmakterna. Sverige deltar såväl inom EU som i andra internationella sammanhang<br>i samarbete som syftar till att komma tillrätta med detta problem. Det bör betonas att<br>det inte är endast sett från ett samhälleligt perspektiv som det finns anledning att<br>verka mot fenomenet som sådant. Ett annat synsätt skulle innebära att svenska<br>myndigheter godtar eller i vart fall stillatigande åser att vissa människor lever utanför<br>samhället med de risker for individen som detta medför, t.ex. att de berörda inte<br>vågar söka medicinsk hjälp eller ta nödvändiga kontakter med olika myndigheter.<br>Därtill kommer att det är stötande att det skall löna sig att bryta mot utlänningslagens<br>regler. En liknande aspekt är att beviljande av uppehållstillstånd under dessa<br>förutsättningar kan uppfattas som orättvist av de sökande som följer reglerna och<br>snarast ger sin anknytning till känna för myndigheterna vilket i vissa fall kan medföra<br>att de nödgas återvända till sitt hemland for att söka uppehållstillstånd därifrån.—<br>Utöver det som redan nämnts bör det noteras att det med den nuvarande ordningens<br>uppmjukade regler rörande möjligheterna att bevilja uppehållstillstånd på grund av<br>anknytning som uppkommer efter inresan är svårt att föreställa sig att det finns någon<br>rationell anledning för en utlänning som har ett seriöst förhållande att inte ansöka om<br>uppehållstillstånd eller åberopa anknytningen i en pågående process.</p> <p>Regeringen fortsätter sedan:</p> <p>Regeringen vill i detta sammanhang betona att ett undanhållande inte med automatik<br>skall medföra att en ansökan om uppehållstillstånd skall avslås. En bedömning måste<br>göras i varje enskilt fall av den anknytning som utlänningen har till Sverige. Därvid<br>skall beaktas bl.a. anknytaingens styrka och särskild hänsyn tas till eventuella barns<br>intressen och deras bästa. Regeringen vill härvid fasta uppmärksamheten vid den<br>portalparagraf beträffande hänsynen till barnens bästa som finns i 1 kap. 1 § andra<br>stycket utlänningslagen. Även de humanitära skäl i övrigt som finns i ett ärende, och<br>som talar for att uppehållstillstånd bör beviljas trots att utlänningen hållit sig undan,<br>bör beaktas.</p> <p>Regeringen anser att den syn på betydelsen av illegal vistelse som<br>utvecklats i de beslut för vilka ovan redogjorts alltjämt bör vara<br>vägledande för praxis. Regeringen vill stryka under att det är väsentligt<br>att utlänningar som vistas illegalt i landet inte kommer i ett bättre läge än<br>de som följer myndigheternas beslut och återvänder för att ansöka om<br>tillstånd från hemlandet.</p> <p>En annan omständighet som kan föreligga när en ansökan prövas efter<br>inresan men knappast när prövningen görs före inresan är att sökandens<br>identitet är oklar. Regeringen har i prop. 1997/98:36 (s. 14) anfört att en<br>lika självklar som viktig utgångspunkt är att asylsökandes identitet i så<br></p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <p>58</p> <p>stor utsträckning som möjligt skall klarläggas innan uppehållstillstånd<br>beviljas. Regeringen anser att detsamma måste gälla när grunden för<br>ansökan om uppehållstillstånd är annan än skyddsbehov. Om identiteten<br>inte kan klarläggas, bör ansökan i regel avslås, när utlänningen inte har<br>rätt till skydd här.</p> <p>Förhållandena kan dock undantagsvis vara sådana att det på grund av<br>utlänningens anknytning till någon i Sverige inte skäligen kan krävas att<br>sökanden skall återvända till något annat land för att ge in ansökan<br>därifrån, trots att sökanden inte kunnat styrka sin identitet på ett<br>tillfredsställande sätt.</p> <p>Ytterligare en omständighet som bör beaktas är sökandens anknytning<br>till hemlandet genom nära anhöriga där. Sådan anknytning kan i och för<br>sig finnas även när ansökan görs före inresan, men det tillhör de absoluta<br>undantagen att det kommer fram. Om en utlänning vid ankomsten till<br>Sverige uppger sig ha familj i hemlandet och senare åberopar en<br>anknytning här i landet och att familjen i hemlandet inte skall komma hit,<br>kan det finnas skäl att beakta anknytningen till hemlandet. Om sökanden<br>har stark familj eanknytning genom exempelvis minderåriga barn i<br>hemlandet, kan detta vara skäl att kräva att sökanden återvänder dit för<br>att ge in ansökan om uppehållstillstånd därifrån.</p> <p>Större tonvikt bör enligt regeringens bedömning i framtiden läggas vid<br>de svårigheter en sökande kan möta när det gäller att återvända till<br>hemlandet för att ge in ansökan därifrån. Det bör också komma till<br>uttryck genom en ändring av lagtexten. Det kan lämpligen ske genom att<br>undantagsregeln ändras från &quot;om det är uppenbart att utlänningen skulle<br>ha fatt uppehållstillstånd om prövningen skett före inresan&quot; till &quot;om<br>utlänningen har stark anknytning till en i Sverige bosatt person och det<br>inte skäligen kan krävas att utlänningen återvänder till ett annat land för<br>att ge in ansökan där&quot;.</p> <p>En ändring som nu föreslagits skulle också göra det tydligare att<br>uppehållstillstånd far beviljas efter inresan även i fall där anknytningen<br>avser anknytning genom släktskap men där kraven i nuvarande 2 kap. 4 §<br>första stycket 1-3 UtlL inte är helt uppfyllda. Det är i de nu angivna<br>punkterna inte fråga om någon fullständig uppräkning av de fall där<br>uppehållstillstånd far beviljas på grund av anknytning. Punkten 4 i det<br>nuvarande lagrummet, enligt vilken uppehållstillstånd får beviljas om<br>utlänningen annars har särskild anknytning till Sverige, är avsedd att bl.a.<br>täcka in ömmande fall som inte faller in under punkterna 1-3. Det kan<br>exempelvis vara fråga om föräldrar till minderåriga barn här i landet som<br>tidigare inte ingått i samma hushållsgemenskap, om minderåriga barn<br>som har nära släktingar här i landet eller i undantagsfall om anhöriga till<br>skyddsberättigade där det finns udda och ömmande omständigheter. Att<br>uppehållstillstånd även i sådana fall far beviljas efter inresan skulle<br>klarare framgå med den föreslagna ändringen av lagtexten.</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <p>59</p> <p>10</p> <h2>Namnbyte från Statens invandrarverk till<br>Migrationsverket</h2> <p>Regeringens förslag: Den centrala utlänningsmyndigheten, Statens<br>invandrarverk, skall byta namn till Migrationsverket</p> <p>Statens invandrarverk inrättades år 1969 sedan riksdagen fattat beslut om<br>att det statliga myndighetsansvaret för invandrings- och invandrar-<br>politiken borde samlas under en myndighet. Invandrarverket tog därmed<br>över tillståndsfrågorna från Statens utlänningskommission,<br>medborgarskapsfrågoma från Justitiedepartementet och de s.k.<br>anpassningsfrågoma från arbetsgruppen för invandrarfrågor, som år 1966<br>hade tillsatts inom Inrikesdepartementet.</p> <p>Invandrarverket arbetade vid denna tid företrädesvis med att ge<br>tillstånd till invandring samt med åtgärder för invandrare. Ett antal andra<br>myndigheter var, förutom Invandrarverket, ansvariga för olika delar i<br>invandringspolitiken. Polismyndigheterna hade exempelvis ansvar för att<br>ta emot ansökningar och att göra utredningar i både tillstånds- och<br>medborgarskapsärenden och Arbetsmarknadsstyrelsen drev fram till år<br>1985 förläggningsverksamheten för flyktingar.</p> <p>Under 1980-talet skedde stegvisa förändringar med inriktning på att<br>minska antalet inblandade myndigheter och att arbetet med<br>utlänningsärenden borde skötas av myndigheter som hade detta som sin<br>huvudsakliga och viktigaste uppgift.</p> <p>Med ett minskat behov av arbetskraft kom invandringen att ändra<br>karaktär. Efter 1970-talets första år minskade arbetskraftsinvandringen<br>kraftigt. I stället ökade antalet asylsökande. De som beviljats<br>uppehållstillstånd på någon form av politiska eller politisk/humanitära<br>skäl har därefter tillsammans med anhöriga dominerat invandringen till<br>Sverige.</p> <p>Under 1990-talet har ett omfattande reformarbete på det<br>invandringspolitiska området genomförts. Arbetet har varit en<br>fortsättning på den tidigare utvecklingen med att koncentrera ansvaret för<br>utlänningsfrågor till färre myndigheter. Genom propositionen Svensk<br>migrationspolitik i globalt perspektiv (prop. 1996/97:25) kom<br>invandringen att sättas i ett politiskt helhetsperspektiv som omfattar<br>flykting-, invandrings-, invandrar- och återvändandepolitiken. År 1998<br>kopplades invandrarfrågorna bort från Statens invandrarverk och lades i<br>stället på det nyinrättade Integrationsverket. Återvändandefrågor har<br>blivit en viktig uppgift för Invandrarverket och från den 1 januari 1999<br>har verket huvudansvaret för att avvisnings- och utvisningsbeslut<br>verkställs.</p> <p>Invandrarverket har föreslagit att myndigheten under år 2000 bör byta<br>namn till något som bättre återspeglar verkets nuvarande arbetsuppgifter.<br>Regeringen anser i likhet med Invandrarverket att verkets nuvarande<br>namn inte längre ger några associationer till verkets viktigaste<br>arbetsuppgifter. Ordet ”invandrare” leder tankarna närmast till<br>invandrarfrågorna, som Integrationsverket numera svarar för. Ett<br>namnbyte skulle därför utgöra en lämplig avslutning på de senaste årens<br></p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <p>60</p> <p>reformarbete. Det namn, den roll och det ansvar som Statens Prop. 1999/2000:43<br>invandrarverk fick för trettio år sedan stämmer inte överens med<br>myndighetens roll och ansvarsområde idag. Det är inte bara ett nationellt<br>reformarbete som lett till denna utveckling utan även en förändrad syn på<br>den internationella arenan där ordet ”migration” idag används som ett<br>samlingsbegrepp för bl. a frågeställningar som rör flyktingar och<br>invandring.</p> <p>Invandrarverket har lämnat ett förslag till regeringen om att<br>myndighetens namn skall vara &quot;Migrationsverket&quot;. I likhet med<br>Invandrarverket bedömer regeringen att det namnet bättre än det<br>nuvarande beskriver myndighetens arbetsuppgifter och de krav och<br>förväntningar som ställs på myndigheten. Regeringen föreslår därför att<br>myndighetens namn skall vara Migrationsverket. Det blir således namnet<br>på Sveriges centrala utlänningsmyndighet.</p> <h2>11 Genomförande och ekonomiska<br>konsekvenser</h2> <p>Regeringen bedömer att förslagen inte kommer att ge upphov till ökade<br>kostnader som föranleder förändringar av berörda anslag. Förslagen i<br>denna proposition skall således finansieras inom Statens invandrarverks<br>anslag.</p> <p>Förslagen bör kunna träda i kraft den 1 juli 2000. Några särskilda<br>övergångsbestämmelser föreslås inte förutom för ändringen i lagen<br>(1987:813) om homosexuella sambor.</p> <p>Lagen om homosexuella sambor ändrades senast genom lagen<br>(1999:1257) om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor.<br>Ändringen gjordes med anledning av den nya inkomstskattelagen<br>(1999:1229). Ikraftträdande- och övergångsbestämmelsen formulerades<br>då på följande sätt: ”Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och<br>tillämpas första gången vid 2002 års taxering.” Vad som sålunda angavs<br>om tidpunkten för tillämpningen var avsett endast för den punkt i lagen<br>som hänvisar till inkomstskattelagen. En övergångsbestämmelse behövs<br>också till den nu aktuella ändringen i lagen om homosexuella sambor.<br>Den bör dock utformas på ett tydligare sätt.</p> <h2>12 Författningskommentar</h2> <h3>Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)</h3> <p>2 kap.</p> <h4>4§</h4> <p>61</p> <p>Första stycket motsvarar i huvudsak nuvarande 2 kap. 4 § första stycket<br>UtlL. Uppräkningen av de fall där uppehållstillstånd far beviljas har dock<br>kompletterats med ytterligare en punkt (punkt 7).</p> <p>I punkten 1 har ett tillägg gjorts varav framgår att en förutsättning för<br>att uppehållstillstånd skall beviljas enligt denna punkt är att makarna eller<br>samborna stadigvarande har sammanbott utomlands. Det gäller enligt fast<br>praxis redan i dag.</p> <p>För att systemet med uppskjuten invandringsprövning klart skall<br>framgå av lagen, bör den kategori som skall beviljas tidsbegränsat<br>uppehållstillstånd på grund av anknytning också klart definieras. Genom<br>det nu föreslagna tillägget i första punkten görs en tydlig uppdelning<br>mellan de fall där sökanden enligt denna punkt bör ges uppehållstillstånd<br>på grund av familjeåterförening och de fall där en nyligen etablerad<br>anknytning till make, maka, sambo eller blivande sådan åberopas (jfr<br>andra stycket).</p> <p>Med &quot;sambo&quot; avses liksom tidigare personer som bor tillsammans i<br>såväl homosexuella som i heterosexuella förhållanden. Lagrådet har<br>framfört att en hänvisning till 2 kap. 4 § UtlL bör tas in i lagen<br>(1987:813) om homosexuella sambor, något som enligt Lagrådet för<br>övrigt bort ske tidigare. Regeringen delar Lagrådets uppfattning att det<br>hade varit lämpligt att redan tidigare föra in en sådan hänvisning i lagen<br>om homosexuella sambor. Hösten 1999 har Samboendekommittén lämnat<br>sitt betänkande Nya samboregler (SOU 1999:104). Remissbehandling av<br>betänkandet pågår för närvarande. I betänkandet föreslås bl.a. att lagen<br>om homosexuella sambor skall upphöra att gälla och att lagen (1987:232)<br>om sambors gemensamma hem, genom en ny definition av ”sambor”,<br>direkt skall gälla även homosexuella sambor. Vidare föreslås att någon<br>hänvisning i sambolagen inte skall göras till andra författningar där<br>uttrycket sambo förekommer. I stället föreslås att det av varje författning<br>eller författningsrum skall framgå vilka sambor som avses i författningen.<br>I förekommande fall skall således en hänvisning till sambolagen göras i<br>de författningar där uttrycket sambo förekommer, bl.a. skall enligt<br>förslaget en sådan hänvisning göras i 2 kap. 4 § UtlL. Det är oklart när<br>Samboendekommitténs förslag kan komma att bli föremål för<br>lagstiftning. I avvaktan på den vidare behandlingen av det förslaget bör,<br>som Lagrådet föreslagit, en hänvisning till 2 kap. 4 § UtlL göras i lagen<br>om homosexuella sambor.</p> <p>Att parten i Sverige skall ha beviljats uppehållstillstånd &quot;för<br>bosättning&quot; innebär att rätt till familjeåterförening i regel inte finns för<br>den som beviljats ett kortare uppehållstillstånd för tillfälligt besök.</p> <p>Punkten 7 är ny. Av 14 § första stycket 1 framgår att regeringen far<br>meddela närmare föreskrifter om uppehållstillstånd för studier eller<br>besök. Det bör dock redan av 4 § framgå att uppehållstillstånd far<br>beviljas för vistelse för studier eller besök.</p> <p>Andra stycket är nytt. Här anges vad som krävs för att<br>uppehållstillstånd skall beviljas när ansökan avser en s.k. snabb<br>anknytning, dvs. en anknytning som inte har bestått någon längre tid. Att<br>uppehållstillståndet första gången skall tidsbegränsas i sådana fall<br>framgår av 4 d §.</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <p>62</p> <p>Lagrådet har i sitt yttrande föreslagit att sista satsen i 2 kap. 4 § andra<br>stycket skall formuleras så: ”om det inte bedöms som sannolikt att<br>förhållandet inte är seriöst och om inte heller särskilda skäl talar emot att<br>tillstånd ges.” Avsikten enligt motiveringen till förslaget skulle därmed<br>enligt Lagrådet komma till bättre uttryck. Enligt regeringens mening<br>skulle emellertid ordet ”sannolikt” i detta sammanhang kunna tolkas som<br>en presumtion för att ett förhållande skall anses vara seriöst så länge<br>myndigheten inte kan visa att det finns omständigheter som talar mot att<br>tillstånd ges. Formuleringen skulle därmed också kunna tolkas som att<br>myndigheten närmast skulle ha en form av ”bevisbörda”. Enligt<br>regeringen kommer avsikten med förslaget till bättre uttryck om sista<br>satsen i 2 kap. 4 § andra stycket i stället formuleras så ”om förhållandet<br>framstår som seriöst och särskilda skäl inte talar mot att tillstånd ges.”</p> <p>Tredje stycket motsvarar helt nuvarande andra stycket i 4 §.</p> <h4>4d§</h4> <p>Paragrafen är ny men innebär i huvudsak att en fast praxis regleras i lag.<br>Ett förtydligande har tagits in i andra meningen, varav klart framgår att<br>tidsbegränsat uppehållstillstånd skall beviljas också när uppehållstillstånd<br>beviljas för sökandens barn under 18 år som skall följa med sökanden till<br>Sverige. Så sker i praxis redan i dag.</p> <p>Bestämmelsen innebär ett uttryckligt undantag från huvudregeln att<br>den som beviljas uppehållstillstånd för bosättning i Sverige normalt<br>beviljas ett permanent uppehållstillstånd.</p> <p>Bestämmelsen tar enligt ordalydelsen endast sikte på det första<br>beslutstillfället. Under vilka förutsättningar fortsatt uppehållstillstånd bör<br>beviljas behandlas i 4 e §.</p> <h4>4e§</h4> <p>Paragrafen är ny men innebär i huvudsak att en fast praxis regleras i lag.</p> <p>Enligt första stycket krävs således enligt huvudregeln att förhållandet<br>består för att den som fatt ett tidsbegränsat uppehållstillstånd med stöd av<br>4 d § skall fa ett nytt tidsbegränsat eller permanent uppehållstillstånd. Om<br>förhållandet upphört och utlänningen åberopar anknytning genom ett nytt<br>förhållande, kan tillstånd beviljas under de förutsättningar som anges i<br>andra och tredje styckena.</p> <p>Enligt andra stycket är huvudregeln att ett permanent uppehållstillstånd<br>för den som enligt 4 d § fått tidsbegränsat uppehållstillstånd far beviljas<br>när utlänningen haft tidsbegränsat uppehållstillstånd i två år. Det gäller<br>likaså enligt fast praxis redan i dag.</p> <p>Två år är ingen absolut tidsperiod utan ett riktmärke för hur lång tiden<br>för den uppskjutna invandringsprövningen bör vara. Liksom tidigare<br>skall permanent uppehållstillstånd kunna beviljas före tvåårsperiodens<br>utgång om omständigheterna talar för det. Så kan exempelvis vara fallet<br>när parterna har gemensamma barn. Tiden för den uppskjutna<br>invandringsprövningen kan också sättas längre än två år. Det kan vara<br>motiverat exempelvis när förhållandet är instabilt eller när det har<br>upphört och ytterligare tid krävs för att sökanden skall kunna etablera<br>umgänge med barn i Sverige. Om ett första förhållande har upphört och<br></p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <p>63</p> <p>sökanden därefter har inlett ett nytt forhållande, kan det också vara Prop. 1999/2000:43<br>motiverat att sätta den sammanlagda tiden for uppskjuten<br>invandringsprövning till längre än två år.</p> <p>I tredje stycket anges omständigheter som kan utgöra skäl för undantag<br>från huvudregeln i första stycket.</p> <p>Enligt punkt 1 i tredje stycket far uppehållstillstånd, trots att förhål-<br>landet upphört, liksom tidigare enligt praxis ges till en utlänning som har<br>särskild anknytning till Sverige. Under bestämmelsen ryms såväl<br>familj eanknytningsfall som fall där sökanden har anknytning till det<br>svenska samhället. Anknytning till det svenska samhället kan exempelvis<br>föreligga när sökanden kommit in på den svenska arbetsmarknaden. En<br>utlänning torde genom en anställning regelmässigt ha fatt anknytning till<br>svenska förhållanden genom kontakter med arbetskamrater och genom<br>ökad kunskap om svenska förhållanden. Vid bedömningen av om särskild<br>anknytning till Sverige skall anses föreligga görs i praxis alltid en samlad<br>bedömning av samtliga omständigheter i ärendet, där det exempelvis<br>också vägs in hur länge sökanden kommit att vistas här. Någon ändrad<br>praxis på denna punkt är inte avsedd.</p> <p>I punkt 2 anges att uppehållstillstånd far beviljas om förhållandet<br>upphört främst på grund av att utlänningen eller dennes barn utsatts for<br>våld eller kränkningar i förhållandet. I princip gäller detta enligt praxis<br>redan i dag. Regeln är inte absolut. Enstaka bagatellartade övergrepp<br>skall inte i sig kunna medföra att sökanden beviljas fortsatt<br>uppehållstillstånd i Sverige. Hänsyn skall tas till under vilka<br>omständigheter övergreppet ägt rum, hur allvarligt det varit och om det<br>rört sig om en enstaka episod eller upprepade övergrepp samt hur länge<br>förhållandet varat. Bestämmelsen behandlas närmare i den allmänna<br>motiveringen, avsnitt 8.</p> <p>Som framgår av avsnitt 8 är avsikten att uppehållstillstånd i regel skall<br>beviljas i de fall det görs sannolikt att sökanden eller sökandens barn<br>utsatts for övergrepp av allvarlig art under sammanboendet och<br>förhållandet upphört främst på grund av detta. Detta förutsätter dock dels<br>att sammanboendet inte varit helt kortvarigt, dels att det från början varit<br>fråga om ett seriöst förhållande. Lagrådet har utryckt farhågor för att<br>lagförslaget i denna del inte kommer att leda till den ändring i praxis som<br>förslaget synes åsyfta. Regeringen har förståelse for Lagrådets<br>synpunkter. Av Anknytningsutredningens undersökningar framgår<br>emellertid att det i dag i praxis ställs mycket stora krav på misshandelns<br>svårighetsgrad och övriga skäl för att fortsatt uppehållstillstånd skall<br>beviljas. Den praxis som redovisats synes enligt regeringens bedömning<br>vara mindre generös än vad som torde ha varit avsikten när uttalandena i<br>prop. 1983/84:144 gjordes om att hänsyn borde tas bl.a. till om<br>utlänningen misshandlats eller annars blivit illa behandlad. Det torde<br>främst förklaras av att dessa uttalanden inte tidigare lett till någon<br>lagstiftning och att principerna lagts fast i den allmänna motiveringen i<br>en proposition som nu är mer än femton år gammal. När dessa principer<br>nu får ett tydligare stöd i utlänningslagen kommer de att fa en helt annan<br>tyngd än tidigare. Det är därför regeringens bedömning att de också<br>kommer att leda till en ändring i praxis.</p> <p>64</p> <p>Enligt punkt 3 far uppehållstillstånd också ges om andra starka skäl<br>talar för att utlänningen skall ges fortsatt uppehållstillstånd. Det är också<br>här fråga om att i lagtexten föra in en fast praxis. Som framgår av den<br>allmänna motiveringen i avsnitt 8 är det här främst fråga om olika former<br>av humanitära skäl som att sökanden riskerar att bli socialt utstött vid ett<br>återvändande eller att sökanden är allvarligt sjuk eller svårt handikappad.</p> <h4>5§</h4> <p>Paragrafen motsvarar i huvudsak nuvarande 2 kap. 5 § UtlL. Här finns<br>bestämmelser om det principiella kravet på att uppehållstillstånd skall<br>vara beviljat före inresan i Sverige jämte vissa undantag från denna<br>huvudregel.</p> <p>Första stycket, som innehåller huvudregeln, motsvarar nuvarande 2<br>kap. 5 § första stycket UtlL. Någon materiell ändring har inte gjorts.</p> <p>I punkten 1 i andra stycket har på förslag av Lagrådet en hänvisning<br>gjorts även till 2 kap. 4 a § UtlL. Den som har rätt till uppehållstillstånd<br>som flykting eller som skyddsbehövande i övrigt är således undantagen<br>från huvudregeln oavsett om permanent eller tidsbegränsat<br>uppehållstillstånd beviljas.</p> <p>Punkten 2 motsvarar helt punkten 2 i 2 kap. 5 § andra stycket UtlL.</p> <p>Punkten 3 är ny. Det nya undantaget avser fall där ansökan om<br>förlängning av ett tidsbegränsat uppehållstillstånd på grund av<br>anknytning till en här bosatt make, maka eller sambo görs efter inresan.<br>Tillstånd i dessa fall har i praxis beviljats enligt 2 kap. 5 § andra stycket<br>punkten 3 UtlL, dvs. det har ansetts finnas synnerliga skäl att göra<br>undantag från huvudregeln. Det är otillfredsställande att den som<br>beviljats tidsbegränsat uppehållstillstånd på grund av anknytning till<br>make/maka eller sambo och som ansöker om förlängning av tillståndet i<br>Sverige endast kan tillåtas göra det enligt en undantagsregel som anger<br>synnerliga skäl som grund för undantag. Det rör sig om ett stort antal fall<br>årligen. Ett särskilt undantag från huvudregeln för dessa fall har därför<br>tagits in i lagen.</p> <p>Punkten 4 motsvarar nuvarande punkten 3. De allra flesta fall där det<br>finns skäl att göra undantag från huvudregeln kommer visserligen att<br>falla in under andra stycket 1, 2 eller 3. Det kommer dock att förekomma<br>flera olika fall som inte kan hänföras till något av de nämnda undantagen.<br>Det finns därför behov av att ha kvar en allmän regel som medger<br>undantag från huvudregeln. Det kan exempelvis vara fråga om<br>förlängning av tidsbegränsade uppehållstillstånd i andra fall än som avses<br>i punkten 3. Det gäller även om sökanden åberopar en ny grund för sin<br>ansökan om förlängning av det tidsbegränsade uppehållstillståndet.<br>Punkten 4 kan också i något enstaka fall tänkas komma att tillämpas i<br>ärenden som rör en person som av arbetsmarknadsskäl bör tillåtas bosätta<br>sig här. Beträffande förlängning av uppehållstillstånd för besök finns<br>särskilda bestämmelser i 5 a §.</p> <p>Innehållet i tredje stycket är nytt. Enligt huvudregeln i första stycket<br>skall uppehållstillstånd ha beviljats före inresan i landet. Tredje stycket<br>reglerar i vilka fall det kan finnas skäl att göra undantag från den<br>huvudregeln när utlänningen åberopar anknytning som avses i 4 § första<br>stycket 1, 2, 3 eller 4 eller andra stycket 1 eller 2. Till skillnad mot enligt</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <p>65</p> <p>3 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 43</p> <p>nuvarande bestämmelse läggs huvudvikten inte vid om det är uppenbart<br>att tillstånd skulle ha beviljats om prövningen gjorts före inresan utan vid<br>om det är skäligt att kräva att utlänningen återvänder till ett annat land för<br>att ge in ansökan där. Bestämmelsen behandlas närmare i den allmänna<br>motiveringen, avsnitt 9.</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <p>66</p> <h2>Sammanfattning av betänkandet Uppehållstillstånd på<br>grund av anknytning (SOU 1997:152)</h2> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <p>Bilaga 1</p> <h3>Utgångspunkter</h3> <p>Utredningens uppdrag har varit att undersöka hur man skall kunna<br>undvika att utländska medborgare söker sig till Sverige på grund av<br>anknytning till en här bosatt person, när risken bedöms som påtaglig att<br>den som ansöker om tillstånd kommer att utsättas för kränkande<br>behandling av den här bosatta personen.</p> <h3>Kartläggning</h3> <p>Utredningen har anordnat ett antal hearingar i vilka representanter för<br>olika kvinnojourer deltagit. Utredningen har också anordnat en hearing<br>med företrädare för socialtjänsten och olika samverkansgrupper inom<br>sjukvården.</p> <p>Utredningen har vidare gjort en fördjupad genomgång av samtliga<br>ärenden hos Statens invandrarverk under år 1992 i vilka tidsbegränsat<br>uppehållstillstånd med uppskjuten invandringsprövning beviljats och där<br>senare frågan om utvisning aktualiserats. Utredningen har också gått<br>igenom ett antal ärenden hos Utlänningsnämnden där ett<br>anknytningsförhållande upphört efter det att den utländska kvinnan<br>utsatts för misshandel eller annan kränkande behandling av den i Sverige<br>bosatta partnern.</p> <p>För utredningens räkning har SCB genomfört en intervjuundersökning<br>med 589 utländska kvinnor som under år 1992 fick sitt första<br>tidsbegränsade uppehållstillstånd på grund av anknytning till en här<br>bosatt man och som senare beviljats permanent uppehållstillstånd.</p> <p>Utredningen har fatt bekräftat att utländska kvinnor många gånger<br>känner sig tvingade att stanna kvar i förhållanden av rädsla för att de<br>annars skulle komma att utvisas. Utredningen anser sig med stöd av de<br>gjorda undersökningarna kunna dra slutsatsen att kvinnor i<br>anknytningsförhållanden löper en betydligt större risk att utsättas för våld<br>av sin make eller sambo än vad kvinnor i övriga förhållanden gör.<br>Underlaget är dock osäkert och utredningen anser det därför inte möjligt<br>att uttala något om hur stor överrisken är. Det är nästan uteslutande<br>kvinnor som far illa i anknytningsförhållanden. Det förekommer<br>emellertid att även män behandlas illa.</p> <h3>Prövningen av ansökan om uppehållstillstånd</h3> <p>Utredningen föreslår att prövningen av om ett förhållande är seriöst<br>skärps. Det skall till en början krävas att det vid en samlad bedömning<br>framstår som sannolikt att förhållandet är seriöst. I jämförelse med<br></p> <p>67</p> <p>nuvarande ordning innebär detta att större krav skall ställas på att<br>forhållandet visas vara allvarligt menat från båda parternas sida innan<br>uppehållstillstånd ges. Det skall inte vara tillräckligt att det saknas<br>omständigheter som talar mot att förhållandet är seriöst utan det skall<br>dessutom krävas att det finns positiva indikationer på att förhållandet är<br>allvarligt menat.</p> <p>Vid prövningen skall hänsyn tas till den kulturella sedvänja som finns i<br>vissa länder i fråga om ingående av äktenskap efter överenskommelser<br>mellan familjer. De ökade kraven på anknytningsförhållandenas seriositet<br>kommer dock att medföra en striktare bedömning även i dessa fall.<br>Endast när förhållandet verkligen kan konstateras ha sin bakgrund i ett<br>traditionellt kulturmönster, bör uppehållstillstånd beviljas trots att<br>parterna träffats i begränsad omfattning och kanske saknar kunskap om<br>varandra.</p> <p>Såväl sökanden som referenspersonen skall enligt utredningens förslag<br>bli föremål för en grundlig utredning inför bedömningen av om<br>förhållandet kan läggas till grund för ett uppehållstillstånd.</p> <p>Inom ramen för tillståndsprövningen skall det finnas utrymme att<br>beakta risken för att sökanden kommer att fara illa i förhållandet. Om det<br>finns en påtaglig risk för att sökanden kommer att utsättas för våld eller<br>andra allvarliga kränkningar i förhållandet, skall uppehållstillstånd kunna<br>vägras. En sådan risk kan föreligga om det kommer fram att<br>referenspersonen upprepade gånger inlett förhållanden med utländska<br>personer och sedan utsatt dem för våld eller kränkning liksom om<br>referenspersonen i något annat sammanhang gjort sig skyldig till<br>allvarliga våldsbrott mot kvinnor eller barn.</p> <p>För att utlänningsmyndighetema i sin bedömning skall kunna ta hänsyn<br>till risken för våld eller kränkningar i anknytningsförhållanden krävs att<br>de får tillgång till uppgifter ur polisregister. Även om det finns<br>integritetsskäl som talar emot att uppgifter ur polisregister hämtas in,<br>anser utredningen att Invandrarverket vid behov bör kunna kontrollera<br>uppgifter som finns i ärendet. Det skall dock inte vara fråga om något<br>rutinmässigt inhämtande av uppgifter. Endast när det finns särskild<br>anledning att befara att sökanden kommer att utsättas för våld eller<br>kränkning i förhållandet skall Invandrarverket utnyttja möjligheten.<br>Rätten att hämta in registeruppgifter skall dessutom begränsas till<br>uppgifter som är av betydelse såvitt gäller riskbedömningen, dvs. främst<br>uppgifter om misstankar eller påföljder för brott enligt 3, 4 och 6 kap.<br>brottsbalken.</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <p>Bilaga 1</p> <h3>Förlängning av uppehållstillstånd</h3> <p>Det skall vara möjligt att frångå tvåårsregeln om kvinnan eller hennes<br>barn utsatts för våld eller allvarliga kränkningar i förhållandet. Den<br>möjligheten skall regleras i utlänningslagen.</p> <p>En individuell prövning skall göras där hänsyn skall tas till under vilka<br>omständigheter övergreppet ägt rum, hur allvarligt det varit och om det<br></p> <p>68</p> <p>rört sig om en enstaka episod eller om systematiska övergrepp. Om det<br>görs sannolikt att sökanden eller sökandens barn utsatts för allvarliga<br>eller upprepade övergrepp under sammanboendet, och det kan antas bero<br>på övergreppen att förhållandet upphört, skall fortsatt uppehållstillstånd<br>beviljas.</p> <p>Det skall också framgå av utlänningslagen att uppehållstillstånd - trots<br>att förhållandet upphört - kan ges, om sökanden har särskild anknytning<br>till Sverige eller om andra starka skäl talar för det.</p> <p>Vid prövningen skall det göras en samlad bedömning av om tillräckligt<br>starka skäl talar för att sökanden skall få stanna i Sverige. Exempel på<br>situationer som kan medföra att uppehållstillstånd bör beviljas är om det<br>finns en påtaglig risk för att sökanden kommer att bli socialt utstött vid<br>återkomsten till hemlandet eller om utlänningen är allvarligt sjuk eller<br>svårt handikappad. Det finns också sökande som får illa i<br>anknytningsförhållanden utan att ha utsatts för så allvarliga övergrepp att<br>uppehållstillstånd bör beviljas enbart av den anledningen. Sammantaget<br>kan dock omständigheterna i det enskilda fallet framstå som så ömmande<br>att utvisning inte bör komma i fråga.</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <p>Bilaga 1</p> <p>69</p> <h2>Lagförslag i relevanta delar i betänkandet Ökad<br>rättssäkerhet i asylärenden (SOU 1999:16)</h2> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <p>Bilaga 2</p> <p>Utlänningslagen (1989:529)<br>Nuvarande lydelse</p> <p>2 kap.</p> <p>4§<br>Uppehållstillstånd far ges till</p> <p>1. en utlänning som är gift med<br>eller sambo till någon som är<br>bosatt i Sverige eller har beviljats<br>uppehållstillstånd för bosättning<br>här,</p> <p>2. en utlänning som är under 18</p> <p>år och ogift och som är eller har<br>varit hemmavarande barn till<br>någon som är bosatt i Sverige eller<br>som &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;har&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;beviljats</p> <p>uppehållstillstånd för bosättning<br>här,</p> <p>3. en utlänning som på något<br>annat sätt än som avses under 1<br>och 2 är nära anhörig till någon<br>som är bosatt i Sverige eller som<br>har beviljats uppehållstillstånd för<br>bosättning här och som ingått i<br>samma hushåll som den personen,</p> <p>4. en utlänning som annars har<br>särskild anknytning till Sverige,</p> <p>5. en utlänning som av<br>humanitära skäl bör få bosätta sig i<br>Sverige, eller</p> <p>6. en utlänning som har fått<br>arbetstillstånd eller som har sin<br>försörjning ordnad på något annat<br>sätt.</p> <p>Förslag till utlänningslag<br>Föreslagen lydelse</p> <p>3 kap.</p> <p>5§<br>Uppehållstillstånd får också ges till</p> <p>1. utlänningar som är make,<br>maka eller sambo till någon som är<br>bosatt i Sverige eller har fått<br>uppehållstillstånd för bosättning<br>här, om makarna eller samborna<br>stadigvarande sammanbott utom-<br>lands,</p> <p>2. barn som är ogifta samt är<br>eller har varit hemmavarande barn<br>till någon som är bosatt i Sverige<br>eller som har beviljats<br>uppehållstillstånd för bosättning<br>här,</p> <p>3. utlänningar som på något<br>annat sätt än som avses under 1<br>och 2 är nära anhöriga till någon<br>som är bosatt i Sverige eller som<br>har uppehållstillstånd för<br>bosättning här, om de har ingått i<br>samma hushåll som den personen,</p> <p>4. utlänningar som annars har<br>särskild anknytning till Sverige,</p> <p>5. utlänningar som av<br>humanitära skäl bör få bosätta sig i<br>Sverige,</p> <p>6. utlänningar som har fått<br>arbetstillstånd eller som har sin<br>försörjning ordnad på något annat<br>sätt, och</p> <p>7. utlänningar som önskar vistas<br>här i landet för studier eller besök.</p> <p>6§</p> <p>Uppehållstillstånd får också ges<br>till utlänningar som</p> <p>1. är make, maka eller sambo<br>till någon som är bosatt i Sverige<br>eller som har fått uppehålls-<br>tillstånd för bosättning här utan</p> <p>70</p> <p>Nuvarande lydelse</p> <p>(4 § andra stycket)</p> <p>Vid prövningen av en ansökan<br>om uppehållstillstånd enligt denna<br>paragraf skall beaktas om<br>utlänningen kan förväntas föra en<br>hederlig vandel.</p> <p>Föreslagen lydelse<br>att makarna eller samborna<br>stadigvarande sammanbott utom-<br>lands, eller</p> <p>2. har for avsikt att ingå<br>äktenskap eller inleda ett<br>samboförhållande med en person<br>som är bosatt i Sverige eller som<br>har fått uppehållstillstånd för<br>bosättning här, om det bedöms<br>som sannolikt att förhållandet är<br>seriöst och särskilda skäl inte talar<br>mot att tillstånd ges.</p> <p>9§</p> <p>När en ansökan om ett<br>uppehållstillstånd enligt 5-7 §§<br>prövas skall det beaktas, om det<br>finns skäl att inte bevilja<br>uppehållstillstånd på grund av<br>utlänningens brottslighet eller<br>brottslighet i förening med någon<br>annan omständighet som hänger<br>samman med utlänningen. Om det<br>finns sådana skäl skall de vägas<br>mot de skäl utlänningen anger som<br>grund för uppehållstillstånd.</p> <p>11 §</p> <p>Utlänningar som med stöd av 6<br>§ beviljas uppehållstillstånd på<br>grund av familjeanknytning skall<br>vid första beslutstillfället ges ett<br>tidsbegränsat uppehållstillstånd.</p> <p>15 §</p> <p>En utlänning som med stöd av 6 §<br>har fått ett tidsbegränsat uppe-<br>hållstillstånd på grund av<br>familjeanknytning får ges ett nytt<br>tidsbegränsat eller permanent<br>uppehållstillstånd endast om<br>förhållandet består.</p> <p>Utlänningar med familje-<br>anknytning enligt 6 § som har haft<br>tidsbegränsat uppehållstillstånd i<br>två år får ges ett permanent<br>uppehållstillstånd. Om det finns<br>särskilda skäl, får permanent</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <p>Bilaga 2</p> <p>71</p> <p>Nuvarande lydelse</p> <p>5§</p> <p>En utlänning som vill ha<br>uppehållstillstånd i Sverige skall<br>ha utverkat ett sådant tillstånd före<br>inresan i landet. En ansökan om<br>uppehållstillstånd får inte bifallas<br>efter inresan.</p> <p>Detta gäller dock inte om</p> <p>1. utlänningen har rätt till<br>uppehållstillstånd här enligt 3 kap.<br>4§,</p> <p>2. utlänningen av humanitära<br>skäl bör få bosätta sig här, eller</p> <p>Föreslagen lydelse<br>uppehållstillstånd ges före tvåårs-<br>periodens slut.</p> <p>Har ett förhållande upphört får<br>uppehållstillstånd ändå ges, om</p> <p>1. utlänningen&nbsp;&nbsp;&nbsp;har&nbsp;&nbsp;&nbsp;särskild</p> <p>anknytning till Sverige,</p> <p>2. förhållandet har upphört<br>främst på grund av att i<br>förhållandet utlänningen, eller<br>utlänningens barn, utsatts för våld<br>eller för annan allvarlig kränkning<br>av sin frihet eller frid, eller</p> <p>3. andra starka skäl talar för att<br>utlänningen skall ges fortsatt<br>uppehållstillstånd.</p> <p>16 §</p> <p>Utlänningar får inte beviljas<br>uppehållstillstånd i Sverige efter<br>inresan i landet.</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <p>3. det annars finns synnerliga<br>skäl.</p> <p>Vad som föreskrivs i första<br>stycket hindrar inte heller att<br>uppehållstillstånd beviljas med<br>stöd av 2 kap. 4 § första stycket 1-<br>4, om det är uppenbart att<br>utlänningen skulle ha fått tillstånd<br>om prövningen hade skett före<br>inresan i Sverige.</p> <p>Detta gäller dock inte om</p> <p>1. en utlänning som flykting<br>eller skyddsbehövande i övrigt har<br>rätt till uppehållstillstånd enligt 5<br>kap.,</p> <p>2. en utlänning av humanitära<br>skäl bör få bosätta sig här i landet,</p> <p>3. en&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;ansökan&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;om</p> <p>uppehållstillstånd &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;avser</p> <p>förlängning av ett tidsbegränsat<br>uppehållstillstånd som getts en<br>utlänning med familjeanknytning<br>med stöd av 6 §, eller</p> <p>4. det annars finns synnerliga<br>skäl.</p> <p>Utlänningar får beviljas<br>uppehållstillstånd trots vad som<br>sägs i första stycket</p> <p>— om de enligt 5 § 1, 2, 3 eller 4<br>har stark anknytning till en person<br>som är bosatt i Sverige, och</p> <p>- om det skäligen inte kan krävas<br>att de återvänder till ett annat land<br>för att ge in ansökan<br>där.</p> <p>72</p> <p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001, då utlänningslagen (1989:529)<br>skall upphöra att gälla.</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <p>Bilaga 2</p> <p>73</p> <p>4 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 43</p> <h2>Sammanfattning i relevanta delar av betänkandet<br>Ökad rättssäkerhet i asylärenden (SOU 1999:16)</h2> <p>Kommittén ställer sig bakom stora delar av förslagen i Anknytnings-<br>utredningens betänkande (SOU 1997:152) Uppehållstillstånd på grund av<br>anknytning. Kommittén betonar att förslagen inte får leda till att<br>möjligheterna att få uppehållstillstånd försvåras för de seriösa<br>anknytningarna, som utgör merparten av alla anknytningar.</p> <p>Kommittén instämmer i Anknytningsutredningens förslag att systemet<br>med uppskjuten invandringsprövning bör behållas och att en så central<br>princip skall framgå direkt av lagen.</p> <p>Utgångspunkten bör vara att med en bra utredning som grund bedöma,<br>om det är fråga om ett seriöst förhållande eller inte. I normalfallet kräver<br>det att såväl sökanden som referenspersonen måste höras muntligt.</p> <p>När det är fråga om förhållanden som kan konstateras ha sin bakgrund i<br>ett traditionellt kulturmönster bör uppehållstillstånd kunna beviljas, trots<br>att parterna träffats i mycket begränsad omfattning och kanske saknar<br>kunskap om varandra. Kommittén pekar dock på vikten av att särskilt<br>grundliga muntliga utredningar görs när det är fråga om sådana<br>arrangerade äktenskap.</p> <p>Endast om särskilda skäl talar mot att tillstånd ges skall ansökan avslås,<br>trots att förhållandet i sig framstår som seriöst. Ett sådant skäl kan vara<br>att det finns en påtaglig risk för att sökanden kommer att utsättas för våld<br>eller allvarlig kränkning i förhållandet. För att någon riskbedömning skall<br>kunna göras, krävs det att kontrollen av framför allt referenspersonerna<br>ökar.</p> <p>Referenspersoner i Sverige bör i samband med utredningen alltid<br>tillfrågas om tidigare äktenskap/samboförhållanden och om eventuella<br>domar för brott. Utdrag ur polisregister bör alltid kunna hämtas in<br>rörande referenspersonen. Statens invandrarverk bör få rätt till<br>terminalåtkomst till polisregister såvitt avser uppgiften om en person<br>förekommer i registret eller inte och om vederbörande dömts för brott<br>mot 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken.</p> <p>Fortsatt uppehållstillstånd skall kunna beviljas trots att förhållandet<br>upphört, om sökanden eller sökandens barn utsatts för våld av<br>referenspersonen eller för handlingar som innefattar allvarlig kränkning<br>av sökandens eller barnets frihet eller frid. Denna reglering skall framgå<br>av utlänningslagen.</p> <p>I de fall det görs sannolikt att sökanden eller dennes barn utsatts för<br>övergrepp av allvarlig art under sammanboendet och förhållandet upphört<br>främst på grund av detta, skall uppehållstillstånd i regel beviljas. Detta<br>förutsätter dock dels att sammanboendet inte varit helt kortvarigt, dels att<br>det från början varit fråga om ett seriöst förhållande.</p> <p>Gällande regler om partsinsyn och kommunikation ger sammantaget<br>sökandena ett tillfredsställande skydd mot att det i ärendet förekommer<br>uppgifter som är av betydelse för tillståndsprövningen och som<br>sökandena inte känner till.</p> <p>En utgångspunkt bör vara att Sverige även i fortsättningen skall ha ett<br>principiellt krav på att uppehållstillstånd för andra än skyddsberättigade</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <p>Bilaga 3</p> <p>74</p> <p>skall ha beviljats före inresan. Undantag skall dock kunna göras, om<br>utlänningen har stark anknytning till en i Sverige bosatt person och det<br>skäligen inte kan krävas att utlänningen återvänder till ett annat land för<br>att ge in ansökan där.</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <p>Bilaga 3</p> <p>75</p> <h2>Lagförslag i relevanta delar i betänkandet Ökad<br>rättssäkerhet i asylärenden (SOU 1999:16)</h2> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <p>Bilaga 4</p> <p>Utlänningslagen (1989:529)<br>Nuvarande lydelse</p> <p>2 kap.</p> <p>4§<br>Uppehållstillstånd får ges till</p> <p>1. en utlänning som är gift med<br>eller sambo till någon som är<br>bosatt i Sverige eller har beviljats<br>uppehållstillstånd för bosättning<br>här,</p> <p>2. en utlänning som är under 18</p> <p>år och ogift och som är eller har<br>varit hemmavarande barn till<br>någon som är bosatt i Sverige eller<br>som &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;har&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;beviljats</p> <p>uppehållstillstånd för bosättning<br>här,</p> <p>3. en utlänning som på något<br>annat sätt än som avses under 1<br>och 2 är nära anhörig till någon<br>som är bosatt i Sverige eller som<br>har beviljats uppehållstillstånd för<br>bosättning här och som ingått i<br>samma hushåll som den personen,</p> <p>4. en utlänning som annars har<br>särskild anknytning till Sverige,</p> <p>5. en utlänning som av<br>humanitära skäl bör fa bosätta sig i<br>Sverige, eller</p> <p>6. en utlänning som har fått<br>arbetstillstånd eller som har sin<br>försörjning ordnad på något annat<br>sätt.</p> <p>Förslag till utlänningslag<br>Föreslagen lydelse</p> <p>3 kap.</p> <p>^5§<br>Uppehållstillstånd far också ges till</p> <p>1. utlänningar som är make,<br>maka eller sambo till någon som är<br>bosatt i Sverige eller har fått<br>uppehållstillstånd för bosättning<br>här, om makarna eller samborna<br>stadigvarande sammanbott utom-<br>lands,</p> <p>2. barn som är ogifta samt är<br>eller har varit hemmavarande barn<br>till någon som är bosatt i Sverige<br>eller som har beviljats<br>uppehållstillstånd för bosättning<br>här,</p> <p>3. utlänningar som på något<br>annat sätt än som avses under 1<br>och 2 är nära anhöriga till någon<br>som är bosatt i Sverige eller som<br>har uppehållstillstånd för<br>bosättning här, om de har ingått i<br>samma hushåll som den personen,</p> <p>4. utlänningar som annars har<br>särskild anknytning till Sverige,</p> <p>5. utlänningar som av<br>humanitära skäl bör fa bosätta sig i<br>Sverige,</p> <p>6. utlänningar som har fått<br>arbetstillstånd eller som har sin<br>försörjning ordnad på något annat<br>sätt, och</p> <p>7. utlänningar som önskar vistas<br>här i landet för studier eller besök.</p> <p>6§</p> <p>Uppehållstillstånd får också ges<br>till utlänningar som</p> <p>1. är make, maka eller sambo<br>till någon som är bosatt i Sverige<br>eller som har fått uppehålls-<br>tillstånd för bosättning här utan<br>att makarna eller samborna</p> <p>76</p> <p>Nuvarande lydelse</p> <p>(4 § andra stycket)</p> <p>Vid prövningen av en ansökan<br>om uppehållstillstånd enligt denna<br>paragraf skall beaktas om<br>utlänningen kan förväntas föra en<br>hederlig vandel.</p> <p>Föreslagen lydelse<br>stadigvarande sammanbott utom-<br>lands, eller</p> <p>2. har för avsikt att ingå<br>äktenskap eller inleda ett<br>samboförhållande med en person<br>som är bosatt i Sverige eller som<br>har fått uppehållstillstånd för<br>bosättning här, om det bedöms<br>som sannolikt att förhållandet är<br>seriöst och särskilda skäl inte talar<br>mot att tillstånd ges.</p> <p>9§</p> <p>När en ansökan om ett<br>uppehållstillstånd enligt 5-7 §§<br>prövas skall det beaktas, om det<br>finns skäl att inte bevilja<br>uppehållstillstånd på grund av<br>utlänningens brottslighet eller<br>brottslighet i förening med någon<br>annan omständighet som hänger<br>samman med utlänningen. Om det<br>finns sådana skäl skall de vägas<br>mot de skäl utlänningen anger som<br>grund för uppehållstillstånd.</p> <p>H§</p> <p>Utlänningar som med stöd av 6<br>§ beviljas uppehållstillstånd på<br>grund av familjeanknytning skall<br>vid första beslutstillfället ges ett<br>tidsbegränsat uppehållstillstånd.</p> <p>15 §</p> <p>En utlänning som med stöd av 6 §<br>har fått ett tidsbegränsat uppe-<br>hållstillstånd på grund av<br>familjeanknytning får ges ett nytt<br>tidsbegränsat eller permanent<br>uppehållstillstånd endast om<br>förhållandet består.</p> <p>Utlänningar med familje-<br>anknytning enligt 6 § som har haft<br>tidsbegränsat uppehållstillstånd i<br>två år får ges ett permanent<br>uppehållstillstånd. Om det finns<br>särskilda skäl, får permanent<br>uppehållstillstånd ges före tvåårs-</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <p>Bilaga 4</p> <p>77</p> <p>Nuvarande lydelse</p> <p>5§</p> <p>En utlänning som vill ha<br>uppehållstillstånd i Sverige skall<br>ha utverkat ett sådant tillstånd före<br>inresan i landet. En ansökan om<br>uppehållstillstånd får inte bifallas<br>efter inresan.</p> <p>Detta gäller dock inte om</p> <p>1. utlänningen har rätt till<br>uppehållstillstånd här enligt 3 kap.<br>4§,</p> <p>2. utlänningen av humanitära<br>skäl bör fa bosätta sig här, eller</p> <p>Föreslagen lydelse<br>periodens slut.</p> <p>Har ett förhållande upphört får<br>uppehållstillstånd ändå ges, om</p> <p>1. utlänningen&nbsp;&nbsp;&nbsp;har&nbsp;&nbsp;&nbsp;särskild</p> <p>anknytning till Sverige,</p> <p>2. förhållandet har upphört<br>främst på grund av att i<br>förhållandet utlänningen, eller<br>utlänningens barn, utsatts för våld<br>eller för annan allvarlig kränkning<br>av sin frihet eller frid, eller</p> <p>3. andra starka skäl talar för att<br>utlänningen skall ges fortsatt<br>uppehållstillstånd.</p> <p>16 §</p> <p>Utlänningar får inte beviljas<br>uppehållstillstånd i Sverige efter<br>inresan i landet.</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <p>Bilaga 4</p> <p>3. det annars finns synnerliga<br>skäl.</p> <p>Vad som föreskrivs i första<br>stycket hindrar inte heller att<br>uppehållstillstånd beviljas med<br>stöd av 2 kap. 4 § första stycket 1-<br>4, om det är uppenbart att<br>utlänningen skulle ha fått tillstånd<br>om prövningen hade skett före<br>inresan i Sverige.</p> <p>Detta gäller dock inte om</p> <p>1. en utlänning som flykting<br>eller skyddsbehövande i övrigt har<br>rätt till uppehållstillstånd enligt 5<br>kap.,</p> <p>2. en utlänning av humanitära<br>skäl bör fa bosätta sig här i landet,</p> <p>3. en&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;ansökan&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;om</p> <p>uppehållstillstånd &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;avser</p> <p>förlängning av ett tidsbegränsat<br>uppehållstillstånd som getts en<br>utlänning med familjeanknytning<br>med stöd av 6 §, eller</p> <p>4. det annars finns synnerliga<br>skäl.</p> <p>Utlänningar får beviljas<br>uppehållstillstånd trots vad som<br>sägs i första stycket</p> <p>— om de enligt 5 § 1, 2, 3 eller 4<br>har stark anknytning till en person<br>som är bosatt i Sverige, och</p> <p>— om det skäligen inte kan<br>krävas att de återvänder till ett<br>annat land för att ge in ansökan<br>där.</p> <p>78</p> <p>_________ Prop. 1999/2000:43<br>Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001, då utlänningslagen (1989:529) Bilaga 4<br>skall upphöra att gälla.</p> <p>79</p> <p>Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande<br>över betänkandet Uppehållstillstånd på grund av<br>anknytning (SOU 1997:152) samt i sammanhanget<br>relevanta delar av betänkandet Ökad rättssäkerhet i<br>asylärenden (SOU 1999:16)</p> <p>Stockholms tingsrätt</p> <p>Göteborgs tingsrätt</p> <p>Kammarrätten i Jönköping</p> <p>Länsrätten i Skåne län</p> <p>Domstolsverket</p> <p>Rikspolisstyrelsen</p> <p>Riksrevisionsverket</p> <p>Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, DO</p> <p>Statens invandrarverk</p> <p>Utlänningsnämnden</p> <p>Integrationsverket</p> <p>Stockholms kommun</p> <p>Malmö kommun</p> <p>Svenska Kommunförbundet</p> <p>Svenska Röda Korset</p> <p>Rädda Barnens Riksförbund</p> <p>C aritas</p> <p>Flyktinggruppernas och asylkommittéemas Riksråd, FARR</p> <p>Svenska flyktingrådet</p> <p>Sveriges Kristna Råd</p> <p>Föreningen Återföreningen</p> <p>Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige, ROKS</p> <p>Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, RFSL<br>Rådgivningsbyrån</p> <p>Svenska kyrkans församlingsnämnd</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <p>Bilaga 5</p> <p>80</p> <h2>Lagrådsremissens lagförslag</h2> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <p>Bilaga 6</p> <h3>Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)</h3> <p>Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (1989:529)’<br>dels att 2 kap. 4 och 5 §§ skall ha följande lydelse,<br>dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 2 kap. 4 d och 4 e<br>§§, av följande lydelse.</p> <p>Nuvarande lydelse &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Föreslagen lydelse</p> <h4>2 kap.</h4> <p>4§²</p> <p>Uppehållstillstånd får ges till</p> <p>1. en utlänning som är gift med<br>eller sambo till någon som är<br>bosatt i Sverige eller har beviljats<br>uppehållstillstånd för bosättning<br>här,</p> <p>Uppehållstillstånd far ges till</p> <p>1. en utlänning som är gift med<br>eller sambo till någon som är<br>bosatt i Sverige eller har beviljats<br>uppehållstillstånd för bosättning<br>här, om makarna eller samborna<br>stadigvarande sammanbott utom-<br>lands,</p> <p>2. en utlänning som är under 18 år och ogift och som är eller har varit<br>hemmavarande barn till någon som är bosatt i Sverige eller som har<br>beviljats uppehållstillstånd för bosättning här,</p> <p>3. en utlänning som på något annat sätt än som avses under 1 och 2 är<br>nära anhörig till någon som är bosatt i Sverige eller som har beviljats<br>uppehållstillstånd för bosättning här och som ingått i samma hushåll som<br>den personen,</p> <p>4. en utlänning som annars har särskild anknytning till Sverige,</p> <p>5. &nbsp;&nbsp;en utlänning som av 5. en utlänning som av</p> <p>humanitära skäl bör få bosätta sig i<br>Sverige, eller</p> <p>6. en utlänning som har fatt</p> <p>arbetstillstånd eller som har sin</p> <p>humanitära skäl bör fa bosätta sig i<br>Sverige,</p> <p>6. en utlänning som har fatt</p> <p>arbetstillstånd eller som har sin</p> <p>försörjning ordnad på något annat<br>sätt.</p> <p>försörjning ordnad på något annat<br>sätt, och</p> <p>7. en utlänning som önskar<br>vistas här i landet för studier eller<br>besök.</p> <p>Uppehållstillstånd för också ges<br>till en utlänning som</p> <p>1. är gift med eller sambo till<br>någon som är bosatt i Sverige eller</p> <p>Lagen omtryckt 1994:515.</p> <p>Senaste lydelse 1996:1379.</p> <p>81</p> <p>Nuvarande lydelse &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Föreslagen lydelse</p> <p>har beviljats uppehållstillstånd för<br>bosättning här, utan att makarna<br>eller samborna stadigvarande<br>sammanbott utomlands, eller</p> <p>2. har för avsikt att ingå<br>äktenskap eller inleda ett<br>samboförhållande med en person<br>som är bosatt i Sverige eller som<br>har fött uppehållstillstånd för<br>bosättning här,</p> <p>om det bedöms som sannolikt att<br>förhållandet är seriöst och<br>särskilda skäl inte talar mot att<br>tillstånd ges.</p> <p>Vid prövning av en ansökan om uppehållstillstånd enligt denna paragraf<br>skall beaktas om utlänningen kan förväntas föra en hederlig vandel.</p> <p>En utlänning som med stöd av 4<br>§ andra stycket beviljas uppehålls-<br>tillstånd på grund av familje-<br>anknytning skall vid första<br>beslutstillfället ges ett tidsbegrän-<br>sat uppehållstillstånd. Detsamma<br>gäller när uppehållstillstånd bevil-<br>jas utlänningens barn under 18 år<br>med stöd av 4 § första stycket.</p> <p>4 e §</p> <p>En utlänning som med stöd av 4 d<br>§ har fått ett tidsbegränsat<br>uppehållstillstånd på grund av<br>familjeanknytning får ges ett nytt<br>tidsbegränsat eller permanent<br>uppehållstillstånd endast om<br>förhållandet består.</p> <p>En utlänning med familje-<br>anknytning enligt 4 § andra stycket<br>som har haft tidsbegränsat<br>uppehållstillstånd i två år får ges<br>ett permanent uppehållstillstånd.<br>Om det finns särskilda skäl, får<br>permanent uppehållstillstånd ges<br>före tvåårsperiodens slut.</p> <p>Har ett förhållande upphört får<br>uppehållstillstånd ändå ges, om</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <p>Bilaga 6</p> <p>82</p> <p>Nuvarande lydelse &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Föreslagen lydelse</p> <p>1. &nbsp;utlänningen har särskild<br>anknytning till Sverige,</p> <p>2. &nbsp;förhållandet har upphört<br>främst på grund av att i<br>förhållandet utlänningen, eller<br>utlänningens barn, utsatts för våld<br>eller för annan allvarlig kränkning<br>av sin frihet eller frid, eller</p> <p>3. andra starka skäl talar för att<br>utlänningen skall ges fortsatt<br>uppehållstillstånd.</p> <p>5§³</p> <p>En utlänning som vill ha uppehållstillstånd i Sverige skall ha utverkat ett<br>sådant tillstånd före inresan i landet. En ansökan om uppehållstillstånd får<br>inte bifallas efter inresan.</p> <p>Detta gäller dock inte om</p> <p>1. utlänningen har rätt till uppehållstillstånd här enligt 3 kap. 4 §,</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <p>Bilaga 6</p> <p>2. utlänningen av humanitära<br>skäl bör få bosätta sig här, eller</p> <p>3. det annars finns synnerliga<br>skäl.</p> <p>Vad som föreskrivs i första stycket<br>hindrar inte heller att<br>uppehållstillstånd beviljas med<br>stöd av 2 kap. 4 § första stycket 1-<br>4, om det är uppenbart att<br>utlänningen skulle ha fått tillstånd<br>om prövningen hade skett före<br>inresan i Sverige.</p> <p>2. utlänningen av humanitära<br>skäl bör få bosätta sig här,</p> <p>3. en ansökan om uppehålls-<br>tillstånd avser förlängning av ett<br>tidsbegränsat uppehållstillstånd<br>som getts en utlänning med<br>familjeanknytning med stöd av 4 §<br>andra stycket, eller</p> <p>4. det annars finns synnerliga<br>skäl.</p> <p>En utlänning får beviljas<br>uppehållstillstånd trots vad som<br>sägs i första stycket</p> <p>- om utlänningen enligt 4 §<br>första stycket 1, 2, 3 eller 4 eller 4<br>§ andra stycket 1 eller 2 har stark<br>anknytning till en person som är<br>bosatt i Sverige, och</p> <p>- om det skäligen inte kan<br>krävas att utlänningen återvänder<br>till ett annat land för att ge in<br>ansökan där.</p> <p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000</p> <p>³ Senaste lydelse 1996:1379.</p> <p>83</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <p>Bilaga 7</p> <h2>Lagrådets yttrande</h2> <p>LAGRÅDET</p> <p>Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1999-12-07</p> <p>Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Leif<br>Thorsson, regeringsrådet Rune Lavin.</p> <p>Enligt en lagrådsremiss den 1 december 1999 (Utrikesdepartementet)<br>har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag<br>om ändring i utlänningslagen (1989:529).</p> <p>Förslaget har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Bengt Ranland.</p> <p>Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:</p> <p>2 kap. 4 §</p> <p>Enligt det föreslagna andra stycket i paragrafen far uppehållstillstånd i<br>där angivna situationer ges till en utlänning, om det bedöms som<br>sannolikt att förhållandet - äktenskapet eller samboförhållandet - är<br>seriöst och särskilda skäl inte talar emot att tillstånd ges.</p> <p>Av motiveringen framgår att det inte krävs några särskilda positiva<br>indikationer på att förhållandet är seriöst utan att detta i regel far<br>bedömas som sannolikt om det inte finns några indikationer på<br>motsatsen. Denna avsikt synes komma till bättre uttryck om styckets sista<br>sats formuleras så: ”om det inte bedöms som sannolikt att förhållandet<br>inte är seriöst och om inte heller särskilda skäl talar emot att tillstånd<br>ges.”</p> <p>I motiveringen anges att uttrycket ”sambo” i paragrafen avser även<br>homosexuella sambor. Med den konstruktion som den svenska<br>lagstiftningen beträffande sambor har bör en hänvisning till paragrafen<br>tas in i lagen (1987:813) om homosexuella sambor, något som för övrigt<br>bort ske redan tidigare (jfr prop. 1996/97:25 s. 285). I annat fall borde<br>nyssnämnda lag upphävas, eftersom den inbjuder till ett motsatsslut när<br>en hänvisning saknas till en viss lag.</p> <p>2 kap. 4 e §</p> <p>Enligt det föreslagna tredje stycket ”far” uppehållstillstånd ges trots att<br>ett familjeförhållande upphört, om så skett främst på grund av att i<br>förhållandet utlänningen eller hennes barn utsatts för våld eller för annan<br>kränkning av sin frihet eller frid. Enligt Lagrådets mening är den<br>motivering som anförs för förslaget alltför ambivalent för att lagförslaget<br>skall väntas leda till den ändring i praxis som förslaget synes åsyfta.</p> <p>2 kap. 5 §</p> <p>Av en annan, samtidigt härmed behandlad, lagrådsremiss med förslag till<br>lag om ändring i utlänningslagen framgår att flyktingar i</p> <p>84</p> <p>massflyktssituationer inte skall behöva ha utverkat uppehållstillstånd före<br>inresan i landet. Att så är fallet bör framgå av förevarande paragraf.</p> <p>Möjligen är avsikten att det skall inrymmas under första stycket<br>punkten 1, som avser utlänningar med rätt till uppehållstillstånd enligt 3<br>kap. 4 §. Lagförslaget rörande flyktingar i massflyktssituationer avser<br>emellertid just att de inte skall fa uppehållstillstånd enligt 3 kap. 4 §.<br>Första stycket punkten 1 bör därför ges lydelsen: ”utlänningen har rätt till<br>uppehållstillstånd här med stöd av 4 a § i detta kapitel eller enligt 3 kap. 4<br>§,”•</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <p>Bilaga 7</p> <p>85</p> <h2>Utrikesdepartementet</h2> <p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 januari 2000</p> <p>Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-<br>Wallén, Freivalds, Thalén, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow,<br>Klingvall, Pagrotsky, Östros, Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson,<br>Wärnersson, Lejon, Lövdén</p> <p>Föredragande: statsrådet Klingvall</p> <p>Prop. 1999/2000:43</p> <p>Regeringen beslutar proposition 1999/2000:43 Uppehållstillstånd på<br>grund av anknytning</p> <p>86</p> <p>Eländers Gotab 59713, Stockholm 2000</p> 1 1 att riksdagen antar regeringens förslag till ? 1 1 att riksdagen antar regeringens förslag till Bifall = utskottet 1999/2000:SfU9 ? B Bordläggning 2000-01-25 00:00:00 inträffat 2 hanvisning INL Inlämning 2000-01-25 00:00:00 inträffat 60 hantering HÄN Hänvisning 2000-01-26 00:00:00 inträffat 3 hanvisning MOT Motionstid slutar 2000-02-09 00:00:00 inträffat 4 hanvisning inlamnatav Inlämnat av Utrikesdepartementet 2014-11-23 17:09:09 statustext statustext Ärendet är avslutat GN0343 2019-05-22 17:20:13 tilldelat Tilldelat Socialförsäkringsutskottet 2014-11-23 17:09:09 behandlas_i 1999/2000:SfU9 GN01SfU9 bet 1999/2000 SfU9 Uppehållstillstånd på grund av anknytning Betänkande följdmotion <br/> med anledning av prop. 1999/2000:43<br/> Uppehållstillstånd på grund av anknytning GN02Sf14 mot 1999/2000 Sf14 med anledning av prop. 1999/2000:43 Uppehållstillstånd på grund av anknytning Motion följdmotion <br/> med anledning av prop. 1999/2000:43<br/> Uppehållstillstånd på grund av anknytning GN02Sf15 mot 1999/2000 Sf15 med anledning av prop. 1999/2000:43 Uppehållstillstånd på grund av anknytning Motion följdmotion <br/> med anledning av prop. 1999/2000:43<br/> Uppehållstillstånd på grund av anknytning GN02Sf16 mot 1999/2000 Sf16 med anledning av prop. 1999/2000:43 Uppehållstillstånd på grund av anknytning Motion följdmotion <br/> med anledning av prop. 1999/2000:43<br/> Uppehållstillstånd på grund av anknytning GN02Sf17 mot 1999/2000 Sf17 med anledning av prop. 1999/2000:43 Uppehållstillstånd på grund av anknytning Motion följdmotion <br/> med anledning av prop. 1999/2000:43<br/> Uppehållstillstånd på grund av anknytning GN02Sf18 mot 1999/2000 Sf18 med anledning av prop. 1999/2000:43 Uppehållstillstånd på grund av anknytning Motion följdmotion av Birgitta Carlsson m.fl. (C)<br/> med anledning av prop. 1999/2000:43<br/> Uppehållstillstånd på grund av anknytning GN02Sf15 mot 1999/2000 Sf15 med anledning av prop. 1999/2000:43 Uppehållstillstånd på grund av anknytning av Birgitta Carlsson m.fl. (C) Motion följdmotion av Gudrun Schyman m.fl. (V)<br/> med anledning av prop. 1999/2000:43<br/> Uppehållstillstånd på grund av anknytning GN02Sf14 mot 1999/2000 Sf14 med anledning av prop. 1999/2000:43 Uppehållstillstånd på grund av anknytning av Gudrun Schyman m.fl. (V) Motion följdmotion av Helena Bargholtz m.fl. (FP)<br/> med anledning av prop. 1999/2000:43<br/> Uppehållstillstånd på grund av anknytning GN02Sf16 mot 1999/2000 Sf16 med anledning av prop. 1999/2000:43 Uppehållstillstånd på grund av anknytning av Helena Bargholtz m.fl. (FP) Motion följdmotion av Kerstin-Maria Stalin och Barbro Feltzing (MP)<br/> med anledning av prop. 1999/2000:43<br/> Uppehållstillstånd på grund av anknytning GN02Sf17 mot 1999/2000 Sf17 med anledning av prop. 1999/2000:43 Uppehållstillstånd på grund av anknytning av Kerstin-Maria Stalin och Barbro Feltzing (MP) Motion följdmotion av Magda Ayoub m.fl. (KD)<br/> med anledning av prop. 1999/2000:43<br/> Uppehållstillstånd på grund av anknytning GN02Sf18 mot 1999/2000 Sf18 med anledning av prop. 1999/2000:43 Uppehållstillstånd på grund av anknytning av Magda Ayoub m.fl. (KD) Motion