2305925GN03411999/200041propproppropProposition 1999/2000:41PropositionPropositionNäringsdepartementet4102000-01-13 00:00:002025-12-19 14:05:392000-01-01 00:00:00Marktjänster på flygplatserdigitaliseradhtmlskarvenhttps://data.riksdagen.se/dokument/GN0341/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GN0341https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GN0341
<h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition</h1>
<h1>1999/2000:41</h1>
<h2>Marktjänster på flygplatser</h2>
<p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p>
<p>Stockholm den 13 januari 2000</p>
<p>Göran Persson</p>
<p>Mona Sahlin</p>
<p>(Näringsdepartementet)</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN0341/prop_19992000__41-1.png" style="width:36pt;height:21pt;"/>
<p>Prop.</p>
<p>1999/2000:41</p>
<h2>Propositionens huvudsakliga innehåll</h2>
<p>Propositionen innehåller förslag till genomförande i den svenska lagstift-<br>ningen av rådets direktiv 96/67/EG av den 16 oktober 1996 om tillträde<br>till marknaden för marktjänster på flygplatserna inom gemenskapen.</p>
<p>Genomförandet föreslås ske genom en ny lag om marktjänster på flyg-<br>platser. För att slita vissa tvister m.m. föreslås att en ny myndighet, Flyg-<br>platsnämnden, tillskapas. Enligt förslaget skall tillträdet till marknaden<br>för marktjänster till tredje man och egenhantering i princip vara fritt på<br>de största flygplatserna. I lagen ges möjlighet för Flygplatsnämnden att<br>tillåta begränsningar av marknaden när sakliga skäl motiverar det. De<br>skäl som åsyftas är att hänföra till säkerhet, kapacitet eller tillgången på<br>utrymme på flygplatsen.</p>
<p>Lagen föreslås träda i kraft den 1 maj 2000.</p>
<p>1 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 41</p>
<h2>Innehål lsförteckning</h2>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>1 Förslag till riksdagsbeslut..................................................................4</p>
<p>2 Lagtext...............................................................................................5</p>
<p>3 Ärendet och dess beredning.............................................................14</p>
<p>3.1 Bakgrund och tidigare åtgärder.........................................14</p>
<p>3.2 Departementspromemorian (Ds 1999:59) Marktjänster</p>
<p>på flygplatser.....................................................................14</p>
<p>4 Justeringar med anledning av Amsterdamfördraget........................15</p>
<p>5 Marktjänstdirektivets huvudsakliga innehåll...................................16</p>
<p>5.1 Allmänt..............................................................................16</p>
<p>5.2 Särskilda bestämmelser om bokföring m.m......................17</p>
<p>5.3 Medlemsstaternas rätt att begränsa tillhandahållandet av</p>
<p>marktjänster och egenhantering m.m................................18</p>
<p>5.3.1 Inledning.........................................................18</p>
<p>5.3.2 Marktjänster till tredje man.............................18</p>
<p>5.3.3 Egenhantering.................................................18</p>
<p>5.3.4 Tillträde till anläggningar...............................19</p>
<p>5.3.5 Särskilda godkännanden.................................19</p>
<p>5.4 Användarkommittéer m.m................................................19</p>
<p>5.5 Överprövning....................................................................19</p>
<p>6 Gällande svensk reglering................................................................20</p>
<p>6.1 Inledning...........................................................................20</p>
<p>6.2 Luftfartsverkets policy angående marktjänsthantering.....21</p>
<p>6.3 Dagens situation på svenska flygplatser............................21</p>
<p>7 Konkurrensrättsliga frågor...............................................................22</p>
<p>7.1 Sammanfattning av avsnittet.............................................22</p>
<p>7.2 EG:s konkurrenslagstiftning..............................................22</p>
<p>7.2.1 EG:s konkurrensregler....................................22</p>
<p>7.2.2 Konkurrensreglernas tillämpning på</p>
<p>transportområdet.............................................23</p>
<p>7.2.3 Artikel 90 i EG-fördraget................................23</p>
<p>7.2.4 Marktjänstdirektivet och EG:s konkurrens-</p>
<p>regler ...............................................................25</p>
<p>7.2.5 Marktjänstdirektivet och konkurrenslagen</p>
<p>(1993:20).........................................................27</p>
<p>8 Lagen (1992:1528) om offentlig upphandling.................................28</p>
<p>9 Förslag till lag om marktjänster på flygplatser................................29</p>
<p>9.1 Val av författningsform.....................................................29</p>
<p>9.2 Lagens tillämpningsområde..............................................29</p>
<p>9.2.1 Allmän bedömning..........................................29</p>
<p>9.2.2 Närmare om lagens tillämpningsområde........30</p>
<p>9.3 Behovet av en fristående myndighet.................................31</p>
<p>9.3.1 Luftfartsverkets olika roller............................31</p>
<p>9.3.2 Inrättande av Flygplatsnämnden.....................32</p>
<p>9.4 Begränsningar och urval av leverantörer av marktjänster</p>
<p>samt av användare som skall fa utöva egenhantering.......33</p>
<p>9.5 Särskilda bestämmelser om bokföring m.m......................34</p>
<p>9.6 Överprövning av beslut.....................................................37</p>
<p>9.6.1 Direktivets krav på rätt att överklaga..............37</p>
<p>9.6.2 Val av domstol för överprövning....................37</p>
<p>10 Författningskommentar....................................................................38</p>
<p>11 Genomförande av marktjänstdirektivet artikel för artikel...............49</p>
<p>Bilaga 1 Rådets direktiv 96/67/EG av den 15 oktober 1996 om</p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>tillträde till marknaden för marktjänster på flygplatserna</p>
<p>inom gemenskapen................................................................52</p>
<p>Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser för departements<br>promemorian (Ds 1999:59) Marktjänster på flygplatser.......71</p>
<p>Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag..................................................72</p>
<p>Bilaga 4 Lagrådets yttrande.................................................................81</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 januari 2000......84</p>
<p>Rättsdatablad............................................................................................85</p>
<h2>1 Förslag till riksdagsbeslut</h2>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens forslag till<br>lag om marktjänster på flygplatser.</p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<h2>Lagtext</h2>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>Regeringen har följande förslag till lagtext.</p>
<h3>Lag om marktjänster på flygplatser</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande<sup>1</sup>.</p>
<h4>Inledande bestämmelse</h4>
<p>1 § Denna lag innehåller bestämmelser om tillträde till marknaden för<br>marktjänster på flygplatser som står öppna för kommersiell lufttrafik.</p>
<h4>Definitioner</h4>
<p>2 § I denna lag avses med</p>
<p>flygplats: varje markområde som är särskilt inrättat för landning, start<br>och manövrar av luftfartyg, samt de närliggande byggnader och anlägg-<br>ningar som kan behövas för luftfartygens markrörelser och för service till<br>luftfartygen och byggnader som behövs för de kommersiella luftfarts-<br>tjänstema,</p>
<p>flygplatssystem: två eller flera flygplatser som förts samman eftersom<br>de betjänar samma ort eller orter, enligt vad som framgår av bilaga II i<br>rådets förordning (EEG) nr 2408/92 av den 23 juli 1992 om EG-luft-<br>trafikföretags tillträde till flyglinjer inom gemenskapen<sup>2</sup>, ändrad genom<br>anslutningsakten för Österrike, Finland och Sverige,</p>
<p>ledningsenhet: den som tillsammans med eller självständigt från annan<br>verksamhet och i kraft av lagar och andra författningar har i uppdrag att<br>administrera flygplatsens infrastrukturer och samordna och kontrollera<br>den verksamhet som aktörer som befinner sig på berörd flygplats eller<br>berört flygplatssystem bedriver,</p>
<p>användare av en flygplats: varje fysisk eller juridisk person som med<br>flyg transporterar passagerare, post eller gods från eller till den berörda<br>flygplatsen,</p>
<p>marktjänst: en tjänst som utförs på en flygplats åt en användare av en<br>flygplats och finns upptagen i bilagan till denna lag,</p>
<p>egenhantering: en situation där en användare av en flygplats skaffar sig<br>en eller flera typer av marktjänster utan att ingå något som helst kontrakt<br>om detta med tredje man. Användare anses dock inte som tredje man, i<br>förhållande till varandra, om den ena innehar majoritet i den andra, eller<br>samma enhet innehar majoriteten i var och en av dem,</p>
<p>leverantör av marktjänster, varje fysisk eller juridisk person som till-<br>handahåller tredje man en eller flera typer av marktjänster.</p>
<p><sup>1</sup> Jfr rådets direktiv 96/67/EG av den 15 oktober 1996 om tillträde till marknaden för<br>marktjänster på flygplatserna inom gemenskapen (EGT L 272, 25.10.1996, s. 36, Celex<br>396L0067) med rättelse (EGT L 223, 24.8.1999, s. 32).</p>
<p><sup>2</sup> EGT L 240, 24.8.1992, s. 8 (Celex 392R2408).</p>
<p>3 § När ledningen och driften av en flygplats eller av ett flygplatssystem<br>sköts av flera olika enheter skall var och en av dessa anses utgöra en del<br>av ledningsenheten när det gäller tillämpningen av bestämmelserna i<br>denna lag.</p>
<p>Om endast en ledningsenhet har upprättats för flera flygplatser eller<br>flygplatssystem, skall var och en av dessa flygplatser eller flygplats-<br>system betraktas var för sig när det gäller tillämpningen av denna lag.</p>
<h4>Flygplatsnämnden</h4>
<p>4 § För att pröva vissa frågor enligt denna lag skall det finnas en särskild<br>nämnd, Flygplatsnämnden.</p>
<p>Flygplatsnämnden skall bestå av en ordförande och två andra leda-<br>möter. Nämndens ledamöter förordnas för viss tid av regeringen. Ord-<br>föranden och eventuell ersättare för honom eller henne skall vara jurist<br>och ha domarerfarenhet.</p>
<p>Kostnaderna för Flygplatsnämndens verksamhet skall tas ut av de be-<br>rörda flygplatserna och användarna av dessa flygplatser.</p>
<p>Regeringen meddelar föreskrifter om avgifterna för Flygplatsnämndens<br>verksamhet.</p>
<h4>Användarkommittéer</h4>
<p>5 § Ledningsenheten skall se till att det upprättas en användarkommitté<br>på flygplatsen.</p>
<p>Kommittén skall bestå av företrädare för användarna av flygplatsen.<br>Alla användare av en flygplats skall ha rätt att ingå i denna kommitté<br>eller låta sig företrädas av en organisation som han eller hon anförtror<br>detta uppdrag.</p>
<h4>Begränsningar i vissa bestämmelsers tillämpningsområde</h4>
<p>6 § Bestämmelserna i denna lag om marktjänster till tredje man skall<br>tillämpas på flygplatser med en årstrafik som är större än eller lika med<br>två miljoner passagerarrörelser eller 50 000 ton gods.</p>
<p>Bestämmelserna i denna lag om egenhantering av sådana tjänster som<br>räknas upp i 12 § tillämpas på flygplatser med en årstrafik som är större<br>än eller lika med en miljon passagerarrörelser eller 25 000 ton gods. Be-<br>stämmelserna i denna lag om egenhantering av andra tjänster skall till-<br>lämpas på alla flygplatser som står öppna för kommersiell lufttrafik.</p>
<p>Om årstrafiken på en flygplats uppgår till det tröskelvärde för gods<br>som anges i första eller andra stycket utan att samtidigt nå motsvarande<br>tröskelvärde för passagerare skall bestämmelserna som anges i denna<br>paragraf inte tillämpas på de slag av marktjänster som endast avser<br>passagerare.</p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<h4>Vissa allmänna regler</h4>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>7 § Tillträdet till marknaden för marktjänster skall vara fritt. Trots detta<br>far tillträdet begränsas enligt 8, 9, 12 och 13 §§, dock endast i den ut-<br>sträckning som säkerheten, kapaciteten eller utrymmet på flygplatsen<br>kräver det.</p>
<p>Vid tillämpningen av denna lag skall, med undantag för ärenden som<br>skall prövas med stöd av 23 §, beslut fattas och villkor uppställas utifrån<br>skäl som är relevanta, objektiva, genomblickbara och icke-diskrimine-<br>rande.</p>
<h4>Begränsning av marknaden för marktjänster till tredje man</h4>
<p>8 § På ansökan av en ledningsenhet far Flygplatsnämnden begränsa<br>antalet leverantörer av marktjänster som tillåts tillhandahålla</p>
<p>- bagagehantering,</p>
<p>- ramptjänster,</p>
<p>- påfyllning av bränsle och olja,</p>
<p>- gods- och posthantering såväl vid ankomst och avgång som i transit,<br>när det gäller den fysiska hanteringen av gods och post mellan terminal-<br>anläggningen och luftfartyget.</p>
<p>Antalet leverantörer far dock inte begränsas till färre än två för varje<br>typ av tjänst. Minst en av dessa leverantörer far inte stå under direkt eller<br>indirekt kontroll vare sig av flygplatsens ledningsenhet, av en användare<br>som har transporterat mer än 25 procent av passagerarna eller av det<br>registrerade godset på flygplatsen under det år som föregår det år då ur-<br>valet av tjänsteleverantörer sker, eller av någon som kontrollerar eller<br>direkt eller indirekt kontrolleras av denna ledningsenhet eller av sådan<br>användare.</p>
<p>9 § Om särskilda utrymmes- eller kapacitetsbegränsningar medför att det<br>är omöjligt att öppna marknaden i enlighet med vad som i övrigt före-<br>skrivs i denna lag, far Flygplatsnämnden på ansökan av en ledningsenhet</p>
<p>- för en tid av högst tre år begränsa antalet leverantörer som tillåts till-<br>handahålla andra tjänster än som avses i 8 § första stycket på hela eller<br>delar av flygplatsen, varvid 8 § andra stycket skall tillämpas, eller</p>
<p>- för en tid av högst två år reservera en eller flera typer av tjänster som<br>anges i 8 § första stycket för en enda leverantör av marktjänster.</p>
<p>I beslut enligt första stycket skall det anges vilka tjänster som avses<br>med beslutet, de specifika utrymmes- eller kapacitetsbegränsningar som<br>utgör skälen för beslutet samt de åtgärder som skall vidtas för att komma<br>till rätta med begränsningarna.</p>
<h4>Val av leverantörer av marktjänster till tredje man</h4>
<p>10 § Om antalet tjänsteleverantörer är begränsat enligt 8 eller 9 § skall<br>leverantörerna väljas efter en anbudsinfordran.</p>
<p>Beslut om urval av leverantörer av marktjänster fattas av ledningsen-<br>heten efter samråd med användarkommittén om ledningsenheten inte till-<br>handahåller liknande marktjänster, inte direkt eller indirekt kontrollerar</p>
<p>något företag som tillhandahåller sådana tjänster, och inte på annat sätt<br>har anknytning till ett sådant företag. I andra fall beslutar Flygplats-<br>nämnden efter samråd med användarkommittén och ledningsenheten om<br>urval av leverantörer.</p>
<p>Den som far fatta beslut om urval av leverantörer av marktjänster skall<br>upprätta en anbudsinfordran och se till att denna offentliggörs i Euro-<br>peiska gemenskapernas officiella tidning.</p>
<p>Beslut om urval far fattas för en tid av högst sju år.</p>
<p>Ledningsenheten skall informera användarkommittén om de beslut<br>som fattas enligt denna paragraf.</p>
<p>11 § Om antalet leverantörer av tjänster är begränsat enligt 8 eller 9 § far<br>ledningsenheten själv tillhandahålla marktjänster utan att vara under-<br>kastat det urvalsförfarande som föreskrivs i 10 §. Ledningsenheten far<br>också utan urvalsförfarande ge ett företag tillstånd att tillhandahålla<br>marktjänster på flygplatsen om enheten direkt eller indirekt kontrollerar<br>företaget eller om företaget direkt eller indirekt kontrollerar enheten.</p>
<p>Ledningsenheten skall informera användarkommittén om de beslut<br>som fattas enligt denna paragraf.</p>
<h4>Begränsning av marknaden för egenhantering</h4>
<p>12 § Flygplatsnämnden far på ansökan av en ledningsenhet begränsa<br>rätten till egenhantering för minst två användare i fråga om</p>
<p>- bagagehantering,</p>
<p>- ramp tjänster,</p>
<p>- påfyllning av bränsle eller olja, samt</p>
<p>- gods- och posthantering såväl vid ankomst och avgång som i transit,<br>när det gäller den fysiska hanteringen av gods och post mellan terminal-<br>anläggningen och luftfartyget.</p>
<p>13 § Om särskilda utrymmes- eller kapacitetsbegränsningar medför att<br>det är omöjligt att öppna marknaden i enlighet med vad som föreskrivs i<br>denna lag, far Flygplatsnämnden på ansökan av en ledningsenhet för en<br>tid av högst tre år begränsa antalet användare som far utöva egenhante-<br>ring för andra typer av tjänster än som anges i 12 §, eller för en tid av<br>högst tre år förbjuda egenhantering eller begränsa den till en enda använ-<br>dare för de typer av tjänster som anges i 12 §.</p>
<p>I beslutet skall det anges vilka tjänster som avses med beslutet, de<br>specifika utrymmes- eller kapacitetsbegränsningar som utgör skälen för<br>beslutet samt de åtgärder som skall vidtas för att komma till rätta med<br>begränsningarna.</p>
<h4>Urval av användare som får utöva egenhantering</h4>
<p>14 § Om antalet användare som får utöva egenhantering på en flygplats<br>är begränsat enligt 12 eller 13 § fattar Flygplatsnämnden beslut om urval<br>av användare.</p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<h4>Kontraktsvillkor och tekniska specifikationer</h4>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>15 § När ledningsenheten avser att uppställa kontraktsvillkor eller tek-<br>niska specifikationer som måste uppfyllas av leverantörer av marktjänster<br>eller av dem som önskar utöva egenhantering, skall dessa villkor eller<br>specifikationer fastställas efter samråd med användarkommittén på flyg-<br>platsen. Villkoren eller specifikationerna skall fastställas i särskilda be-<br>slut.</p>
<h4>Övriga tillstånd</h4>
<p>16 § Ett beslut att någon far utföra marktjänster till tredje man eller som<br>egenhantering befriar inte denne från skyldigheten att inneha sådana till-<br>stånd som föreskrivs med stöd av annan lagstiftning.</p>
<h4>Återkallelse av rätten att utföra marktjänster</h4>
<p>17 § När en leverantör av marktjänster eller ett företag som utför egen-<br>hantering inte längre utnyttjar sin rätt att bedriva verksamheten far denna<br>rätt återkallas av Flygplatsnämnden. Rätten att utföra marktjänster får<br>också återkallas från den som saknar nödvändiga tillstånd, eller från den<br>som på ett icke ringa sätt åsidosätter regler i denna lag eller andra be-<br>stämmelser, som syftar till att en flygplats skall fungera tillfredsställande.</p>
<p>Ledningsenheten vid berörd flygplats far hos Flygplatsnämnden ansöka<br>om återkallelse enligt första stycket.</p>
<h4>Särskilda bestämmelser om bokföring m.m.</h4>
<p>18 § När en ledningsenhet på en flygplats, en användare eller en leve-<br>rantör av marktjänster tillhandahåller marktjänster skall en strikt uppdel-<br>ning i bokföringen göras mellan den verksamhet som är knuten till till-<br>handahållandet av dessa tjänster och övrig verksamhet.</p>
<p>En flygplats far inte subventionera sin marktjänstverksamhet med in-<br>komster som härrör från dess uppdrag som flygplatsmyndighet.</p>
<p>19 § En myndighet eller ett företag på vilket 18 § är tillämplig skall<br>årligen upprätta en redogörelse om hur man gjort den föreskrivna upp-<br>delningen i bokföringen. Myndigheten eller företaget skall till Flygplats-<br>nämnden sända in ett intyg från den som reviderar myndigheten eller<br>företaget. Av intyget skall det framgå om bestämmelserna i 18 § har<br>följts.</p>
<h4>Om anläggningar för marktjänster och om tillträde till dessa</h4>
<p>20 § Leverantörer av marktjänster och användare som utövar egenhante-<br>ring skall ges tillträde till anläggningar i sådan omfattning och på sådant<br>sätt som är nödvändigt för att de skall kunna tillhandahålla tjänster till<br>tredje man eller utöva egenhantering.</p>
<p>Om det behövs för att bättre och effektivare kunna utnyttja tillgängliga Prop. 1999/2000:41<br>utrymmen och liknande, eller för att kunna bereda plats för tillkommande<br>leverantörer av marktjänster och användare som utövar egenhantering far<br>ledningsenheten efter att ha hört användarkommittén besluta om jämk-<br>ningar eller omfördelningar av utrymmen och liknande mellan alla som<br>utför eller står i begrepp att börja utföra marktjänster på flygplatsen.</p>
<p>Den som innehar anläggningar som används av leverantörer av<br>marktjänster eller användare som utövar egenhantering får ta ut en ersätt-<br>ning för utnyttjandet.</p>
<p>21 § Ledningsenheten far besluta att leverantörer av marktjänster och<br>användare som utövar egenhantering skall använda sig av centraliserade<br>anläggningar för bagagesortering, avisning, vattenrening, bränsledistri-<br>bution och liknande, om anläggningarna av tekniska, miljömässiga eller<br>lönsamhetsmässiga skäl är svåra att dela upp eller utöka.</p>
<h4>Samråd</h4>
<p>22 § Ledningsenheten skall minst en gång om året samråda med använ-<br>darkommittén och de företag som tillhandahåller marktjänster på flyg-<br>platsen om tillämpningen av denna lag och föreskrifter som meddelats<br>med stöd av lagen.</p>
<h4>Bristande ömsesidighet i förhållande till tredje land</h4>
<p>23 § Regeringen far besluta att bestämmelserna i denna lag om rätt till<br>marknadstillträde helt eller delvis inte skall tillämpas för leverantörer av<br>marktjänster och användare från ett land som inte är medlem i Europeiska<br>unionen om detta land</p>
<p>- rättsligt eller faktiskt inte behandlar leverantörer eller användare som<br>bedriver egenhantering på ett sätt som är jämförbart med medlemsstater-<br>nas behandling av leverantörer eller användare som bedriver egenhante-<br>ring, eller</p>
<p>- rättsligt eller faktiskt inte behandlar leverantörer av marktjänster eller<br>användare som bedriver egenhantering från en medlemsstat enligt landets<br>bestämmelser, eller</p>
<p>- behandlar leverantörer eller användare som bedriver egenhantering och<br>som kommer från ett land som inte är medlem i Europeiska unionen mer<br>förmånligt än leverantörer av marktjänster eller användare som bedriver<br>egenhantering och som kommer från en medlemsstat.</p>
<p>Vid tillämpningen av detta lagrum avses med uttrycken ”Europeiska<br>unionen” och ”medlemsstat” förutom Europeiska unionen och dess med-<br>lemsstater även annan stat som omfattas av bestämmelserna i rådets<br>direktiv 96/67/EG av den 15 oktober 1996 om tillträde till marknaden för<br>marktjänster på flygplatserna inom gemenskapen genom avtal som är<br>bindande för Sverige.</p>
<p>Europeiska gemenskapernas kommission skall underrättas om varje<br>beslut enligt första stycket.</p>
<p>10</p>
<h4>Överklagande</h4>
<p>24 § Flygplatsnämndens eller ledningsenhetens beslut enligt 8-15 och<br>17 §§, 20 § första och andra styckena och 21 § samt beslut om avgifter<br>enligt 4 § far överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstill-<br>stånd krävs vid överklagande till kammarrätt.</p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 maj 2000.</p>
<p>11</p>
<p>Bilaga Prop. 1999/2000:41</p>
<p>FÖRTECKNING ÖVER MARKTJÄNSTER SOM DET HÄNVISAS<br>TILL I 2 §</p>
<p>1. Administrativa marktjänster och övervakning omfattar</p>
<p>1.1 tjänster i samband med ställföreträdarskap och samverkan med de<br>lokala myndigheterna eller med varje annan person, utlägg gjorda för<br>användarens räkning och tillhandahållande av lokaler åt dennes före-<br>trädare,</p>
<p>1.2 kontroll av lastning, meddelanden och telekommunikationer,</p>
<p>1.3 behandling, förvaring, hantering och administration av lastenhetema,</p>
<p>1.4 varje annan övervakningstjänst före, under eller efter flygning, och<br>varje annan administrativ tjänst som begärs av användaren.</p>
<p>2. Passagerartjänster omfattar varje form av tjänst till passagerarna vid<br>avfärd, ankomst, transitering, i anslutning till eller utanför flygplatsen,<br>inbegripet kontroll av biljetter, resehandlingar, incheckning av bagage<br>och transport av bagage ända fram till sorteringssystemen.</p>
<p>3. Bagagehantering omfattar behandling av bagage i sorteringshallen,<br>sortering av bagage, förberedelse av bagage inför avfarden, lastning och<br>avlastning av bagage i de system som är avsedda att föra bagaget från<br>flygplanet till sorteringshallen och omvänt.</p>
<p>4. Fraktgods och posthantering omfattar</p>
<p>4.1 för fraktgods, både vid export och import eller transitering, den<br>fysiska hantering av fraktgodset, den handläggning av tillhörande doku-<br>ment, de tullformaliteter och andra skyddsåtgärder som överenskommits<br>mellan parterna eller som omständigheterna kräver,</p>
<p>4.2 för posten, både vid ankomst och avfärd, den fysiska hantering av<br>posten, den hantering av tillhörande dokument och andra skyddsåtgärder<br>som överenskommits mellan parterna eller som omständigheterna kräver.</p>
<p>5. Ramptjänster omfattar</p>
<p>5.1 lotsning av flygplanet vid ankomst och avgång, om dessa tjänster inte<br>utförs av flygtrafiktjänsten,</p>
<p>5.2 tjänster i samband med parkering av flygplanet och tillhandahållande<br>av lämpliga hjälpmedel, om dessa tjänster inte utförs av flygtrafik-<br>tjänsten,</p>
<p>5.3 upprättande av kommunikationer mellan marken och förarkabinen,<br>om dessa tjänster inte utförs av flygtrafiktjänsten,</p>
<p>5.4 lastning och avlastning av flygplanet och tillhandahållande av nöd-<br>vändiga hjälpmedel samt transport av besättning och passagerare mellan<br>flygplanet och flygterminalen,</p>
<p>5.5 tjänster i samband med start av flygplanet och tillhandahållande av<br>nödvändiga hjälpmedel,</p>
<p>5.6 förflyttning av flygplanet, både vid avgång och ankomst, tillhanda-<br>hållande och insättning av nödvändiga hjälpmedel,</p>
<p>12</p>
<p>5.7 transport av samt inlastning i och avlastning ur flygplanet av mat och Prop. 1999/2000:41<br>dryck.</p>
<p>6. Rengöring och skötsel av flygplanet omfattar</p>
<p>6.1 yttre och inre rengöring av flygplanet, skötsel av toaletter och vatten-<br>system,</p>
<p>6.2 luftkonditionering och uppvärmning av kabinen, borttagning av snö</p>
<p>och is från flygplanet, avisning av flygplanet,</p>
<p>6.3 inredning av kabinen med kabinutrustningar, förvaring av dessa ut-<br>rustningar.</p>
<p>7. Bränsle- och oljepåfyllning omfattar</p>
<p>7.1 organisering och verkställande av tankning och tömning av bränsle,<br>inbegripet lagring av bränslet, kontroll av levererad kvalitet och kvantitet,</p>
<p>7.2 påfyllning av olja och andra vätskor.</p>
<p>8. Normalt underhåll omfattar</p>
<p>8.1 de sedvanliga operationer som utförs före flygningen,</p>
<p>8.2 de särskilda operationer som användaren kräver,</p>
<p>8.3 tillhandahållande och administration av det material som krävs för<br>underhåll och av reservdelar,</p>
<p>8.4 tillhandahållande av parkeringsplats eller en hangar för att utföra<br>underhållet.</p>
<p>9. Flygoperationer och administration av besättningar omfattar</p>
<p>9.1 förberedelse av flygning vid avgångsflygplatsen eller vid varje annan<br>plats,</p>
<p>9.2 tjänster under flygning, i förekommande fall ändring av resvägen<br>under flygningen,</p>
<p>9.3 tjänster efter flygningen,</p>
<p>9.4 administration av besättningen.</p>
<p>10. Transport på marken omfattar</p>
<p>10.1 organisation och utförande av transport av passagerare, besättning,<br>bagage, gods och post mellan olika flygterminaler inom samma flygplats,<br>dock med undantag av alla transporter mellan flygplan och andra platser,</p>
<p>10.2 varje specialtransport som begärs av användaren.</p>
<p>11. Catering omfattar</p>
<p>11.1 samverkan med tjänsteleverantörer och med ledningsenheten,</p>
<p>11.2 lagring av mat, drycker och de tillbehör som krävs för beredningen,</p>
<p>11.3 rengöring av tillbehör,</p>
<p>11.4 beredning och leverans av material och livsmedel.</p>
<p>13</p>
<h2>3 Ärendet och dess beredning</h2>
<h3>3.1 Bakgrund och tidigare åtgärder</h3>
<p>Den 15 oktober 1996 antogs rådets direktiv 96/67/EG om tillträde till<br>marknaden för marktjänster på flygplatserna inom gemenskapen, i fort-<br>sättningen kallat marktjänstdirektivet. Medlemsstaterna skulle ha satt i<br>kraft de författningar som krävs för genomförandet senast den 25 oktober<br>1997. Sverige har inte lyckats göra detta. Den 29 april 1998 anmälde<br>dock Sverige till kommissionen att direktivet delvis har genomförts<br>genom Luftfartsverkets policybeslut, jfr avsnitt 6.2.</p>
<p>Under våren 1997 tog dåvarande Kommunikationsdepartementet kon-<br>takt med Luftfartsverket. Departementet önskade synpunkter på vilka<br>åtgärder direktivet kunde föranleda.</p>
<p>I anledning av departementets förfrågan utarbetades inom Luftfarts-<br>verket en promemoria. I promemorian lämnades förslag om hur direktivet<br>borde kunna genomföras i den svenska lagstiftningen. Någon mera djup-<br>gående analys av alla olika aspekter som direktivet kan ge upphov till<br>gjordes dock inte i promemorian.</p>
<p>Under våren 1998 sändes Luftfartsverkets promemoria ut på remiss.<br>Flera remissinstanser efterlyste närmare analyser av olika frågor och an-<br>såg inte att promemorian kunde bilda underlag för lagstiftning.</p>
<p>Ärendet har därefter genomgått ytterligare genomarbetning inom Rege-<br>ringskansliet.</p>
<p>Vid arbetet med genomförandet av direktivet har noterats att den<br>svenska versionen av direktivet innehåller flera felaktigheter, och rådet<br>har den 24 augusti 1999 efter påpekande från Näringsdepartementet pub-<br>licerat rättelser av de mest flagranta felen i Europeiska gemenskapernas<br>officiella tidning<sup>1</sup>.</p>
<p>En konsoliderad version av direktivet har gjorts inom Näringsdeparte-<br>mentet och finns med som bilaga 1 till denna proposition. Därvid skall<br>dock påpekas att det inte har varit möjligt att i denna version iaktta alla<br>former av grafiska anpassningar i form av spalter, indrag m.m. som<br>karakteriserar sedvanliga EG-rättsakter.</p>
<p>Behandling i EU-nämnden</p>
<p>Inför antagandet av marktjänstdirektivet har detta varit föremål för be-<br>handling i riksdagens EU-nämnd vid flera tillfällen, bl.a. inför transport-<br>ministrarnas möte den 7 och 8 december 1995.</p>
<h3>3.2 Departementspromemorian (Ds 1999:59)<br>Marktjänster på flygplatser</h3>
<p>I oktober 1999 förelåg promemorian (Ds 1999:59) Marktjänster på flyg-<br>platser. I promemorian föreslogs en lag som skulle gå längre än<br>marktjänstdirektivets minimikrav och som skulle bli tillämplig på de</p>
<p>EGT L 223, 24.8.1999, s. 32.<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>14</p>
<p>flesta flygplatserna här i landet. Den sändes ut på remiss till ett antal Prop. 1999/2000:41<br>remissinstanser som bereddes tillfälle att lämna synpunkter på förslagen i<br>promemorian vid ett remissmöte den 3 november 1999 eller inkomma<br>med skriftligt yttrande senast samma dag. En förteckning över remissin-<br>stanserna finns i bilaga 2. En kortfattad sammanställning av remissytt-<br>randena och ett protokoll från remissmötet finns tillgängliga i Närings-<br>departementet (dnr N1999/10725/RS).</p>
<p>I stark sammanfattning kan utfallet av remissen av departements-<br>promemorian beskrivas på följande sätt. De flesta remissinstanserna,<br>däribland Hovrätten för Västra Sverige, Kammarrätten i Stockholm,<br>Länsrätten i Stockholms län, Riksrevisionsverket, Juridiska fakulteten vid<br>Lunds universitet, Luftfartsverket, Konkurrensverket, Scandinavian Ai-<br>rlines System (SAS), Servisair AB, Svenska Transportarbetareförbundet<br>och Svenska Flygföretagens Riksförbund är positiva till förslaget i<br>huvudsak. Luftfartsverket och Svenska Kommunförbundet har dock<br>principiella invändningar mot att lagen föreslås bli tillämplig på alla<br>flygplatser som är öppna för kommersiell lufttrafik, och vill i stället att<br>lagen skall fa en tillämpning motsvarande marktjänstdirektivets minimi-<br>krav. Några remissinstanser har lämnat förslag till språkliga justeringar<br>och i vissa fall också smärre justeringar i sak. Flera instanser, däribland<br>Föreningen Svenskt Flyg, är missnöjda med att kostnaderna för Flyg-<br>platsnämndens verksamhet föreslås läggas på parterna och önskar i stället<br>att samhället står för dessa. Några andra instanser saknar en mera djup-<br>gående analys av vissa aspekter.</p>
<p>Under remisstiden har for marktjänstdirektivet ansvarig tjänsteman på<br>generaldirektoratet for transport inom kommissionen besökts av tjänste-<br>man från Näringsdepartementet. Vissa noteringar från detta besök åter-<br>finns i författningskommentarerna.</p>
<p>Lagrådet</p>
<p>Regeringen beslutade den 2 december 1999 att inhämta Lagrådets ytt-<br>rande över det lagförslag som finns i bilaga 3. Lagrådets yttrande finns i<br>bilaga 4. Lagrådets synpunkter behandlas i författningskommentarerna<br>under respektive lagrum. I propositionens lagförslag har också vissa<br>redaktionella ändringar gjorts.</p>
<h2>4 Justeringar med anledning av Amsterdam-<br>fördraget</h2>
<p>Den 1 maj 1999 trädde Amsterdamfördraget i kraft. Detta innebar bl.a. att<br>ett antal obsoleta artiklar utmönstrades ur EG-fÖrdraget och att hela för-<br>draget omnumrerades. I marktjänstdirektivet görs vissa hänvisningar till<br>EG-fÖrdraget i dess gamla lydelse. I denna proposition har därför valts att<br>i texten bara återge den gamla beteckningen av artikeln.</p>
<p>För korrekthetens skull lämnas här en jämförelsetabell över de artiklar<br>som omnämns och deras beteckning enligt Amsterdamfördraget.</p>
<p>15</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Gammal beteckning</p></td><td>
<p>Ny beteckning</p></td></tr>
<tr><td>
<p>3</p></td><td>
<p>3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>5</p></td><td>
<p>10</p></td></tr>
<tr><td>
<p>7a</p></td><td>
<p>14</p></td></tr>
<tr><td>
<p>59</p></td><td>
<p>49</p></td></tr>
<tr><td>
<p>61</p></td><td>
<p>51</p></td></tr>
<tr><td>
<p>84</p></td><td>
<p>80</p></td></tr>
<tr><td>
<p>85</p></td><td>
<p>81</p></td></tr>
<tr><td>
<p>86</p></td><td>
<p>82</p></td></tr>
<tr><td>
<p>87</p></td><td>
<p>83</p></td></tr>
<tr><td>
<p>88</p></td><td>
<p>84</p></td></tr>
<tr><td>
<p>89</p></td><td>
<p>85</p></td></tr>
<tr><td>
<p>90</p></td><td>
<p>86</p></td></tr>
<tr><td>
<p>189c</p></td><td>
<p>252</p></td></tr>
</table>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<h2>5 Marktjänstdirektivets huvudsakliga innehåll</h2>
<h3>5.1 Allmänt</h3>
<p>Marktjänstdirektivet innehåller bestämmelser om tillhandahållande av<br>marktjänster till tredje man och om egenhantering på flygplatser. Direk-<br>tivet syftar till att avveckla inskränkningar i friheten att tillhandahålla<br>marktjänster inom gemenskapen.</p>
<p>Med marktjänster på flygplatser avses det system av åtgärder och<br>tjänster som behövs för mottagande av ett luftfartyg efter en flygning<br>samt för rustande av det inför följande färd. Utöver själva luftfartyget och<br>dess utrustning gäller åtgärderna och tjänsterna också flygpassagerama<br>samt hanteringen av bagage och fraktgods. De marktjänster som omfattas<br>av direktivet räknas upp i en bilaga till direktivet.</p>
<p>Leverantör av marktjänster är varje fysisk eller juridisk person som<br>tillhandahåller tredje man en eller flera typer av marktjänster. Med egen-<br>hantering menas en situation där en användare själv ordnar mark-<br>tjänsterna eller en del av dem för eget bruk. En användare av en flygplats<br>är varje fysisk eller juridisk person som med flyg transporterar passa-<br>gerare, post eller gods från eller till den berörda flygplatsen.</p>
<p>Direktivet är inte lättillgängligt för läsaren. Det beror till stor del på att<br>direktivets huvudprinciper återfinns i artiklarna 6.1 och 7.1 medan resten<br>av direktivet till största delen består av regler om undantag från dessa<br>huvudprinciper.</p>
<p>Utbudet av konkurrerande marktjänster och möjligheterna till egen-<br>hantering ansågs begränsat i Europa. Begränsningar av marktjänstema<br>och egenhanteringen har motiverats med att verksamheten ställer sär-<br>skilda krav på yrkeskunskap och därför kräver tillsyn, att den landtrafik<br>som rör sig inom rampområdet måste hållas nere och övervakas effektivt<br>samt att de utrymmen och anordningar som reserverats för marktjänstema</p>
<p>16</p>
<p>är begränsade. Begränsningarna har också motiverats med sociala syn-<br>punkter, såsom att användningen av billig utländsk arbetskraft måste<br>förhindras och de anställdas lönenivå och sociala förmåner tryggas.</p>
<p>Flygtrafikantema och flygbolagen har å sin sida fäst uppmärksamhet på<br>att den avsaknad av konkurrens som begränsningarna medför leder till en<br>hög prisnivå som utgör en belastning for flygtrafiken och snedvrider<br>konkurrensen mellan trafikidkama, särskilt på internationella rutter.</p>
<p>Marknaden for marktjänster inom EU skall enligt marktjänstdirektivet<br>öppnas och tillträdet till marknaden bli fritt. I fråga om marktjänster till<br>tredje man trädde bestämmelserna i direktivet i kraft vid ingången av år<br>1999 på flygplatser som har en årstrafik på minst tre miljoner passagerar-<br>rörelser eller 75 000 ton gods eller vars trafik under ett halvår överskrider<br>två miljoner passagerarrörelser eller 50 000 ton gods. Från och med den 1<br>januari 2001 utsträcks tillämpningen av bestämmelserna gällande<br>marktjänster till tredje man till att omfatta varje flygplats inom gemen-<br>skapen som står öppen for kommersiell lufttrafik och som har en årstrafik<br>som uppgår till minst två miljoner passagerarrörelser eller 50 000 ton<br>gods.</p>
<p>Även utförandet av egenhantering skall tillåtas. Bestämmelserna i<br>direktivet om frisläppande av egenhanteringen trädde i kraft från och med<br>ingången av 1998. För tjänsterna bagagehantering, ramptjänster, bränsle-<br>och oljepåfyllning samt hanteringen av gods och post mellan terminalan-<br>läggningen och luftfartyget i samband med flygningarna (s.k. airside-<br>tjänster) tillämpas direktivets bestämmelser emellertid endast på flygplat-<br>ser som har en årstrafik som uppgår till minst en miljon passagerarrörel-<br>ser eller 25 000 ton gods. (I andra sammanhang har begreppet airside-<br>tjänster översatts med ramptjänster i Sverige, men direktivet har en<br>annan, något begränsad tolkning av ordet ramptjänster.)</p>
<p>Det sägs inte rakt ut i direktivet men dess regler innebär bl.a. att all<br>form av egenhantering måste bli fri på alla flygplatser inom gemenskapen<br>med möjlighet till undantag for ovan nämnda äzrszafe-tjänster.</p>
<p>Ytterligare en fråga bör nämnas i detta sammanhang. Begreppet ”tredje<br>man” används i direktivet på ett sätt som inte alltid överensstämmer med<br>den tradition som brukar tillämpas i den svenska juridiken. I direktivet<br>används begreppet generellt for varje enskild eller juridisk person som är<br>fristående från den som tillhandahåller marktjänster.</p>
<h3>5.2 Särskilda bestämmelser om bokföring m.m.</h3>
<p>Den som tillhandahåller marktjänster till tredje man skall i sin bokföring<br>särskilja marktjänsthanteringen från övrig verksamhet (artikel 4). Led-<br>ningsenheten för en flygplats far inte subventionera sitt eget tillhanda-<br>hållande av marktjänster med medel som anvisats för myndighetsverk-<br>samhet eller som inflyter från denna. Med ledningsenhet menas den som<br>administrerar flygplatsens infrastrukturer samt samordnar och kontrolle-<br>rar den verksamhet som olika aktörer bedriver på flygplatsen.</p>
<p>En oberoende kontrollant skall övervaka att bokföringen hålls åtskild.<br>Denne skall också kontrollera att det inte förekommer någon överföring<br>av medel mellan den verksamhet som ledningsenheten på en flygplats<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>17</p>
<p>bedriver i egenskap av flygplatsmyndighet och den verksamhet som den Prop. 1999/2000:41<br>bedriver i fråga om marktjänster.</p>
<h3>5.3 Medlemsstaternas rätt att begränsa tillhandahållandet</h3>
<h3>av marktjänster och egenhantering m.m.</h3>
<h4>5.3.1 Inledning</h4>
<p>Enligt marktjänstdirektivet kan både tillträdet till marktjänster och utöv-<br>andet av egenhantering möta restriktioner vad gäller säkerheten,<br>kapaciteten och tillgången till utrymme. Antalet leverantörer som tillåts<br>utföra dessa tjänster respektive användare som far utöva egenhantering<br>skall därför kunna begränsas. Kriterierna för sådana begränsningar måste<br>i så fall vara relevanta, objektiva, genomblickbara och icke-diskrimine-<br>rande.</p>
<h4>5.3.2 Marktjänster till tredje man</h4>
<p>Direktivet innehåller bestämmelser som gör det möjligt att begränsa<br>marknaden för marktjänster till tredje man. Medlemsstaterna far begränsa<br>antalet tjänsteleverantörer som tillåts tillhandahålla s.k. airside-tjänster<br>(artikel 6). Med mracfe-tjänster menas sådana tjänster som utförs på<br>”flygsidan” av flygplatsen såsom bagagehantering, ramptjänster, påfyll-<br>ning av bränsle och olja samt gods- och posthantering såväl vid ankomst<br>och avgång som i transit när det gäller den fysiska hanteringen av gods<br>och postgång mellan flygplatsterminalen och luftfartyget. Medlems-<br>staterna far dock inte begränsa antalet tjänsteleverantörer till färre än två<br>för varje typ av tjänst. En av tjänsteleverantörema måste dessutom vara<br>oberoende från flygplatsens ledningsenhet.</p>
<p>Om begränsningar införs skall leverantörerna väljas ut efter en offent-<br>lig anbudsinfordran (artikel 11). Urvalet skall ske efter relevanta, objek-<br>tiva, genomblickbara och icke-diskriminerande kriterier.</p>
<p>Under särskilda omständigheter far ytterligare, tidsbegränsade be-<br>gränsningar införas (artikel 9). Sådana begränsningar skall bli föremål för<br>särskild prövning av kommissionen.</p>
<h4>5.3.3 Egenhantering</h4>
<p>Också utövandet av egenhantering far, när det gäller amråte-tjänster, be-<br>gränsas till minst två användare (artikel 7).</p>
<p>Om utövandet av egenhantering begränsas, skall urvalet av användare<br>som far utöva egenhantering ske enligt relevanta, objektiva, genomblick-<br>bara och icke-diskriminerande kriterier. Något särskilt urvalsförfarande<br>liknande det som skall tillämpas för tjänsteleverantörer föreskrivs inte i<br>direktivet.</p>
<p>Under särskilda omständigheter far ytterligare, tidsbegränsade be-<br>gränsningar införas också när det gäller egenhantering (artikel 9).</p>
<p>18</p>
<h4>5.3.4 Tillträde till anläggningar</h4>
<p>Leverantörer av marktjänster och användare som bedriver egenhantering<br>skall garanteras tillträde till flygplatsanläggningama i den omfattning<br>som är nödvändig för att de skall kunna utöva den verksamhet de har till-<br>låtits bedriva (artikel 16). Om tillträdet till anläggningarna förenas med<br>avgifter eller andra villkor, skall avgifterna och övriga villkor bestämmas<br>på grunder som är relevanta, objektiva, genomblickbara och icke-diskri-<br>minerande.</p>
<p>De disponibla utrymmena skall fördelas mellan dem som utför<br>marktjänster, och när så erfordras måste tjänsteleverantörer och använ-<br>dare som bedriver egenhantering vara beredda på att avstå delar av tidi-<br>gare tilldelade utrymmen för att bereda plats åt tillkommande operatörer<br>eller att utrymmena far disponeras på annat sätt.</p>
<h4>5.3.5 Särskilda godkännanden</h4>
<p>Medlemsstaterna kan kräva att den verksamhet som utövas på en flyg-<br>plats av en tjänsteleverantör eller en användare som utövar egenhantering<br>skall vara godkänd av en i förhållande till ledningsenheten fristående<br>myndighet (artikel 14). Ett godkännande skall grundas på kriterier som<br>avser ett sunt finansiellt läge och ett tillräckligt försäkringsskydd, an-<br>läggningarnas, luftfartygens, utrustningens och människomas säkerhet<br>samt skyddet av miljön och relevant sociallagstiftning.</p>
<h3>5.4 Användarkommittéer m.m.</h3>
<p>En användarkommitté skall inrättas på varje flygplats som står öppen för<br>kommersiell trafik (artikel 5). Kommittén skall bestå av företrädare för<br>användarna eller av organisationer som företräder dessa användare. Alla<br>användare av flygplatsen, och även tillfälliga sådana, har rätt att ingå<br>eller låta sig företrädas i kommittén. Kommittén har inte någon beslutan-<br>derätt vad gäller marktjänstverksamhetens organisation och drift, utan<br>endast en samrådande roll.</p>
<p>Tillämpningen av direktivets bestämmelser skall bli föremål för obli-<br>gatoriskt samrådsförfarande mellan ledningsenheten, användarkommittén<br>och de företag som tillhandahåller tjänster (artikel 13). Samråd skall ske<br>minst en gång om året.</p>
<h3>5.5 Överprövning</h3>
<p>Den som har ett legitimt intresse skall kunna föra talan mot beslut och<br>åtgärder som har fattats eller vidtagits med stöd av vissa bestämmelser i<br>direktivet (artikel 21). De beslut och åtgärder som avses är bl.a.</p>
<p>— beslut och åtgärder i samband med att egenhantering av airside-t]änster<br>begränsas,</p>
<p>- beslut och åtgärder som rör val av tjänsteleverantörer i de fall dessa<br>begränsats,</p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>19</p>
<p>- beslut och åtgärder i strid mot bestämmelsen om samråd mellan led-<br>ningsenheten, användarkommittén och de foretag som tillhandahåller<br>tjänster,</p>
<p>- beslut och åtgärder i fråga om särskilda godkännanden av tjänsteleve-<br>rantörer och egenhanterare,</p>
<p>- beslut och åtgärder i anledning av tillträde till anläggningarna på flyg-<br>platsen.</p>
<p>Om en aktör inte följer uppställda regler kan en tjänsteleverantör eller<br>en användare förbjudas att utföra sin tjänst respektive bedriva egenhante-<br>ring (artikel 15). Även sådant beslut skall kunna överklagas.</p>
<h2>6 Gällande svensk reglering</h2>
<h3>6.1 Inledning</h3>
<p>Om man bortser från flygsäkerhetsaspekten saknas särskild reglering om<br>rätten att etablera marktjänstverksamhet på flygplatser i Sverige. Rätten<br>att tillåta etablering anses tillkomma flygplatsen. Denna rätt framgår<br>emellertid inte direkt vare sig av luftfartslagen (1957:297) eller av luft-<br>fartsförordningen (1986:171). Enligt 55 och 57 §§ luftfartsförordningen<br>meddelar Luftfartsverket föreskrifter om underhåll och drift av allmänna<br>flygplatser respektive om tillträde till och upprätthållande av ordningen<br>där. Enligt 61 § jämförd med 57 § luftfartsförordningen gäller bemyn-<br>digandet att meddela föreskrifter om tillträde till och upprätthållande av<br>ordning på flygplatser även godkända enskilda flygplatser.</p>
<p>I Lufträttsutredningens slutbetänkande (SOU 1999:42) Ny luftfartslag,<br>som har remissbehandlats och för närvarande är under beredning i Rege-<br>ringskansliet, föreslås bl.a. att begreppen allmänna och enskilda flygplat-<br>ser utmönstras. Där lämnas inga förslag som på allvarligt sätt påverkar<br>frågan om tillträdet till marknaden för marktjänster.</p>
<p>Enligt Luftfartsverkets föreskrifter Bestämmelser för civil luftfart<br>(BCL) är det flygplatsens innehavare som ansvarar för att stationstjänst<br>(marktjänst) organiseras på alla godkända flygplatser öppna för trafik<br>med flygplan vars högsta tillåtna startmassa är 10 000 kg eller högre eller<br>vars godkända kabinkonfiguration är inrättad för en befordran av 20 eller<br>fler passagerare. Stationstjänsten bedrivs antingen av flygplatsens inne-<br>havare eller av annan efter det att flygplatsens innehavare har överlåtit<br>delar av eller hela stationstjänsten till ett eller flera flygföretag eller<br>entreprenörer. För att tillgodose grundläggande krav på ordning och<br>säkerhet skall stationstjänstorganisationen vara operativt godkänd av<br>Luftfartsinspektionen. Utöver vad som betingas av flygsäkerheten saknas<br>alltså offentlig reglering om marktjänsthantering i luftfartslagstiftningen.</p>
<p>På Luftfartsverkets flygplatser regleras tillträdet till marknaden för<br>marktjänster i stället i avtal med marktjänstleverantörer och egenhante-<br>rare, s.k. verksamhetsavtal. Verksamhetsavtalen innehåller bl.a. bestäm-<br>melser till undvikande av konkurrensbegränsande samarbete, om miljö-<br>hänsyn och om ansvarsförhållanden. De innehåller också bestämmelser<br>om avtalstider och uppsägning. Operatörernas rätt att nyttja lokaler, mark<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>20</p>
<p>och anläggningar regleras dock inte i verksamhetsavtalen, utan i särskilda Prop. 1999/2000:41<br>avtal med Luftfartsverket.</p>
<h3>6.2 Luftfartsverkets policy angående</h3>
<h3>marktj änsthantering</h3>
<p>Inom Luftfartsverket finns en policy för verkets hantering av frågor om<br>etableringsrätten på de flygplatser som drivs av verket. Policyn ansluter<br>till de regler som antagits i marktjänstdirektivet.</p>
<p>Enligt policyn bör på flygplatser med en årlig trafikvolym som inte<br>understiger två miljoner passagerare eller 50 000 ton gods möjlighet till<br>konkurrens säkerställas genom att</p>
<p>- ramptjänst (toalett- och vattenservice, bagagesortering, last-<br>ning/lossning, uppställning, transporter, bogsering/pushback, startledare<br>och motorstart, hantering och lagring av bagagecontainrar för större flyg-<br>plan, säkerhetsåtgärder och posthantering) bedrivs av minst två operatö-<br>rer, och</p>
<p>- expeditionstjänst (cateringsamband, besättningsadministration, flight<br>preparation, incheckning, lastkontroll, meddelandeservice, lost and<br>found, flight operations, besättningstransporter, dokumentkontroll och<br>tjänster i samband med ombordstigning) bedrivs av minst två operatörer.</p>
<p>För varje kategori av tjänst bör minst en operatör vara oberoende, dvs.</p>
<p>stå fri från väsentligt inflytande från Luftfartsverket, varje flygföretag<br>som trafikerar flygplatsen eller organ som direkt eller indirekt kontrolle-<br>rar eller kontrolleras av Luftfartsverket eller flygföretag som trafikerar<br>flygplatsen.</p>
<p>Enligt policyn bör vidare varje flygföretag som så önskar, om de<br>fysiska förutsättningarna medger det, erbjudas möjlighet att utföra expe-<br>ditionstjänst för egen räkning (egenhantering). Policyn definierar här inte<br>särskilt vad det rör sig om för typ av tjänster, men enligt BCL-F 3.5<br>menas med expeditionstjänst sammanfattningsvis</p>
<p>• att expediera passagerare och bagage,</p>
<p>• att expediera utgående och inkommande frakt och post,</p>
<p>• att expediera fartygshandlingar,</p>
<p>• att omhänderta kommunikation, och</p>
<p>• att handlägga frågor angående felsänt eller förlorat bagage.</p>
<p>Policybeslutet för egenhantering är inte begränsad till flygplatser av<br>viss storlek.</p>
<h3>6.3 Dagens situation på svenska flygplatser</h3>
<p>I dag (juli 1999) finns det tre företag som tillhandahåller marktjänster till<br>tredje man på Stockholm-Arlanda och Göteborg-Landvetters flygplatser.<br>Det är Novia Sweden AB, som är delägt av Luftfartsverket, Servisair AB<br>och SAS. Dessa utför all ramptjänst och den mesta expeditionstjänsten.<br>De flygbolag som så önskar har rätt att utföra egen expeditionstjänst.</p>
<p>21</p>
<p>På Malmö-Sturups flygplats svarar Luftfartsverket för all ramphante-<br>ring och expeditionstjänstema handhas av SAS, Braathens Malmö Avia-<br>tion samt Luftfartsverket.</p>
<p>På de flesta andra flygplatserna som drivs av Luftfartsverket svarar<br>verket för ramptjänstema och bolagen själva för expeditionstjänstema.</p>
<p>En slutsats man kan dra av denna redogörelse är att det inte är särskilt<br>många som berörs av EG:s reglering av marktjänster här i landet.</p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<h2>7 Konkurrensrättsliga frågor</h2>
<h3>7.1 Sammanfattning av avsnittet</h3>
<p>EG:s generella konkurrensregler gäller också inom lufttransportområdet.<br>Marktjänstdirektivets förhållande till EG:s konkurrensrätt, såväl primär<br>som sekundär, torde vara att direktivet är avsett att existera vid sidan av<br>EG:s konkurrensrätt och att särskild uppmärksamhet bör riktas på om-<br>råden där särskilda eller exklusiva rättigheter att bedriva marktjänstverk-<br>samhet beviljas offentliga eller andra företag.</p>
<p>Den svenska konkurrenslagstiftningen bör gälla fullt ut vid sidan av en<br>ny lag om marktjänster på flygplatser.</p>
<h3>7.2 EG:s konkurrenslagstiftning</h3>
<h4>7.2.1 EG:s konkurrensregler</h4>
<p>Enligt marktjänstdirektivets ingress, punkt 28, påverkar direktivet inte<br>tillämpningen av bestämmelserna i EG-fördraget. Där sägs också att<br>kommissionen även i fortsättningen kommer att övervaka att bestämmel-<br>serna följs genom att vid behov använda sig av samtliga de befogenheter<br>som artikel 90 i fördraget tillerkänner den.</p>
<p>EG:s konkurrensregler har två huvudmålsättningar, dels ett integra-<br>tionsffämjande syfte, dels ett konkurrensfrämjande syfte.</p>
<p>EG:s konkurrensrätt är en integrerad del av EG-rätten som helhet.<br>Konkurrensrätten syftar till att säkerställa effekten av de övriga bestäm-<br>melserna i fördraget. Dessa bestämmelser har som mål att integrera de<br>nationella marknaderna genom upprättandet av en marknad med drag av<br>en nationell marknad för att skapa en djupare integrering mellan med-<br>lemsstaterna.</p>
<p>Det konkurrensfrämjande syftet kommer till uttryck främst i kon-<br>kurrensreglerna. Artiklarna 85 och 86 i fördraget syftar till att reglera<br>begränsningar i företags handlande.</p>
<p>EG:s konkurrensregler i EG-fördraget i riktar sig enligt kapitlets rubrik<br>till företag. De innehåller ett förbud mot konkurrensbegränsande avtal<br>mellan företag (artikel 85), ett förbud mot missbruk av dominerande<br>ställning (artikel 86) samt vissa regler för statliga företag (artikel 90).<br>Artikel 90.1 riktar sig dock till medlemsstaterna.</p>
<p>22</p>
<h4>7.2.2 Konkurrensreglernas tillämpning på transportområdet</h4>
<p>Förordning nr 17 Första förordningen om tillämpning av fördragets<br>artiklar 85 och 86<sup>2</sup> syftar till att ge stadga och substans åt tillämpningen<br>av dessa artiklar. Kommissionens kompetens att i begränsad omfattning<br>enligt fördragets artikel 89 tillämpa konkurrensreglerna ansågs otillräck-<br>lig. I och med ikraftträdandet av förordning nr 17 och andra tillämp-<br>ningsförordningar antagna med stöd av artikel 87 i fördraget förlorade<br>artiklarna 88 och 89 i betydelse. Artiklarna har dock kvar sitt värde inom<br>de områden som faller utanför tillämpningsförordningama.</p>
<p>Genom rådets förordning 141 om undantag från tillämpning av rådets<br>förordning nr 17 för transportområdet<sup>3</sup> undantogs vissa sektorer på<br>transportområdet från den senare förordningens tillämpningsområde. En-<br>ligt förordning nr 141 skall förordning nr 17 inte tillämpas på avtal, be-<br>slut och samordnande förfaranden inom transportområdet som har till<br>syfte eller resultat att fastställa transporttaxor, och -villkor, begränsa eller<br>kontrollera transportutbudet eller dela upp transportmarknader. Förord-<br>ning nr 141 anger särskilt att undantag från förordning nr 17 är motiverat<br>endast för sådana avtal, beslut och samordnande förfaranden som direkt<br>berör tillhandahållandet av transporttjänster. Det torde betyda att<br>marktjänster, som inte är transporttjänster i egentlig mening, inte om-<br>fattas av undantaget i förordning nr 141, vad gäller fördragets artikel 85,<br>utan i stället ligger kvar i tillämpningsområdet för förordning nr 17.</p>
<p>Förordning nr 17 skall heller inte tillämpas på sådant missbruk av en<br>dominerande ställning, som avses i fördragets artikel 86, inom transport-<br>marknaden. På de områden som omfattas av förordning nr 141 regleras<br>konkurrensbestämmelsema genom särskilda tillämpningsförordningar. År<br>1987 utfärdade rådet förordning (EEG) nr 3975/87 av den 14 december<br>1987 om förfarandet för tillämpning av konkurrensreglerna på företag<br>inom luftfartssektorn<sup>4</sup>. Den förordningen liknar i stora delar rådets för-<br>ordning nr 17.</p>
<p>Oavsett under vilken förordning marktjänstverksamheten faller, vad<br>gäller tillämpning av artiklarna 85 och 86 i fördraget, kan konstateras att<br>konkurrensreglerna i princip är tillämpliga, antingen med stöd av förord-<br>ning nr 17 eller med stöd av förordning (EEG) nr 3975/87. Det anges i<br>ingressen till sistnämnda förordning att förordningen inte inskränker till-<br>lämpningen av artikel 90 i fördraget.</p>
<p>Artiklarna 85 och 86 i EG-fördraget behandlas inte närmare i sak här.<br>Det bör dock pekas på att konkurrenslagen (1993:20) knyter nära an till<br>innehållet i dessa artiklar.</p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<h4>7.2.3 Artikel 90 i EG-fördraget</h4>
<p>1 artikel 90 föreskrivs att företag som av en medlemsstat har erhållit ett<br>legalt monopol att bedriva en viss verksamhet eller beviljats särskilda<br>rättigheter ändå måste följa konkurrensreglerna. Det gäller oavsett om</p>
<p><sup>2</sup> EGT 13, 21.2.1962, s. 204, Celex 362R0017, med senare ändringar.</p>
<p><sup>3</sup> EGT 124, 28.11.1962, s. 2751, Celex 362R0141.</p>
<p><sup>4</sup> EGT L 374, 31.12.1987, s. 1, Celex 387R3975.</p>
<p>23</p>
<p>företaget är offentligt eller privat. Huvudregeln är alltså att fördragets<br>konkurrensregler gäller for samtliga företag.</p>
<p>Om en myndighet erbjuder varor och tjänster mot ersättning, föreligger<br>ett offentligt företag. Det är inte nödvändigt att verksamheten bedrivs<br>från en från myndigheten självständig enhet. Om kommersiell verksam-<br>het bedrivs inom en myndighet, betraktas myndigheten som offentligt<br>företag i dessa sammanhang.</p>
<p>När Luftfartsverket bedriver marktjänstverksamhet är det ett offentligt<br>företag i stadgandets mening.</p>
<p>Den andra gruppen av företag som vid sidan om offentliga företag<br>nämns i artikel 90.1 är företag som beviljats särskilda eller exklusiva<br>rättigheter. Dessa företag kan vara både offentliga och privata. Offentliga<br>företag som beviljats särskilda eller exklusiva rättigheter faller dock inom<br>artikelns tillämpningsområde redan genom att vara offentliga.</p>
<p>I artikel 90.3 stadgas att kommissionen skall övervaka att bestämmel-<br>serna i artikeln tillämpas och i mån av behov utfärda lämpliga direktiv<br>eller beslut till medlemsstaterna.</p>
<p>Artikel 90 har på senare år fatt ökad uppmärksamhet, dels därför att<br>EG-domstolen har satt gränser for medlemsstaternas möjligheter att be-<br>vilja företag legala monopol, dels därför att artikel 90.3 har visat sig vara<br>ett effektivt verktyg i kommissionens händer for att tvinga fram avregle-<br>ring av tidigare reglerade branscher.</p>
<p>Med statlig intervention avses bl.a. att medlemsstaterna reglerar mark-<br>nadsförhållanden på ett sätt som gör att de allmänna konkurrensreglerna<br>inte längre råder på den aktuella marknaden. Medlemsstaterna intervene-<br>rar på marknader dels genom utfärdandet av generella regler om t.ex.<br>prissättning, produktionskvoter och liknande, dels genom skapandet av<br>legala monopol.</p>
<p>Artikel 90 specificerar medlemsstaternas skyldigheter vad gäller<br>offentliga företag for att hindra att medlemsstaterna gör dessa till redskap<br>för en mer nationellt inriktad ekonomisk politik, där förverkligandet av<br>den gemensamma marknaden kommer i skymundan.</p>
<p>Domstolens tolkningar av fördragets artiklar 3 g, 5, 85 och 86, vad<br>gäller generella marknadsregleringar, och en kombination av artiklarna<br>86 och 90.1 i fördraget, vad gäller legala monopol, har visat att medlems-<br>staternas rätt att reglera marknadsförhållandena är mer begränsad än vad<br>som tidigare antagits vara fallet. EG-domstolen har slagit fast att med-<br>lemsstaterna i sitt beslutsfattande om vilka regler som skall gälla för<br>näringsverksamhet på olika marknader inte far vidta åtgärder som be-<br>gränsar konkurrensreglernas effektivitet eller gör det möjligt for företag<br>att undkomma den inskränkning av företagens handlingsfrihet som för-<br>dragets konkurrensregler innebär.</p>
<p>Ett första syfte med artikel 90.1 är att säkerställa lika konkurrensvillkor<br>for privata och offentliga företag. EU:s medlemsstater far inte gynna<br>offentligt ägda eller på annat sätt offentligt kontrollerade företag på ett<br>sätt som skulle strida mot andra artiklar i fördraget. Medlemsstaterna far<br>alltså inte blanda ihop sina roller som å ena sidan marknadsreglerare och<br>å andra sidan marknadsaktör. Så länge medlemsstaterna inte beter sig<br>otillbörligt gynnande mot de offentliga företagen lägger fördraget dock</p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>24</p>
<p>inga hinder i vägen för att en viss verksamhet organiseras offentligt i en<br>medlemsstat.</p>
<p>Enligt artikel 90.1 får medlemsstaterna inte vidta eller bibehålla någon<br>åtgärd som strider mot fördraget. Fram till mål C-202/88 Frankrike mot<br>kommissionen<sup>5</sup> angående kommissionens terminaldirektiv var den all-<br>männa uppfattningen att ”åtgärd” inte syftade på den konstituerande åt-<br>gärden att bevilja företagen särskilda eller exklusiva rättigheter. Däremot<br>skulle alla senare åtgärder från medlemsstaternas sida gentemot de före-<br>tag som beviljats särskilda eller exklusiva rättigheter omfattas av artikel</p>
<p>90.1.1 målet fastslog EG-domstolen att varje åtgärd att bevilja exklusiva<br>eller särskilda rättigheter inte nödvändigtvis är förenlig med fördraget.<br>Domstolens uttalande innebär att medlemsstaterna inte har oinskränkt rätt<br>att bevilja exklusiva eller särskilda rättigheter till företag.</p>
<p>Under 1990-talet kan man säga att rättsläget klarnat något. När det<br>gäller medlemsstaternas befogenheter att bevilja företag exklusiva rättig-<br>heter måste man skilja ut de företag som utför en verksamhet utifrån ett<br>allmänt ekonomisk intresse. Statliga konkurrensbegränsningar på mark-<br>nader där sådana företag opererar skall bedömas enligt artikel 90.2. Om<br>företaget beviljats en exklusiv rättighet, men verksamheten inte är att<br>kvalificera som ett allmänt ekonomiskt intresse enligt artikel 90.2, skall<br>medlemsstatens ansvar för företagets eventuella brott mot konkurrens-<br>reglerna bedömas enligt artiklarna 90.1 och 86. Utgångspunkten är hela<br>tiden att företag som beviljats särskilda rättigheter av en medlemsstat,<br>men som inte är klassificerat som företag som omfattas av artikel 90.2,<br>inte får bryta mot fördragets konkurrensregler. Kombinationen av artik-<br>larna 86 och 90.1 har betydelse endast för medlemsstatens ansvar.</p>
<p>Sammanfattningsvis kan följande sägas om medlemsstaternas möjlig-<br>heter att bevilja företag exklusiva rättigheter. Själva beviljandet av exklu-<br>siva rättigheter i enlighet med artikel 90.1, som medför att företag kom-<br>mer att inneha en dominerande ställning, är inte i sig oförenlig med<br>artikel 86. En konflikt med fördraget föreligger om medlemsstaten med-<br>verkar till att företaget missbrukar sin dominerande ställning, t.ex. genom<br>att fastställa företagets prissättning. En konflikt föreligger också om den<br>exklusiva rättigheten för företaget är konstruerad på ett sådant sätt att<br>företaget inte kan undvika att bryta mot artikel 86.</p>
<h4>7.2.4 Marktjänstdirektivet och EG:s konkurrensregler</h4>
<p>Marktjänstdirektivet är inte utfärdat med stöd av någon konkurrensbe-<br>stämmelse utan med stöd av artikel 84.2 i EG-fördraget; en bestämmelse<br>som återfinns under avdelningen ”IV Transporter”. Kommissionen har<br>emellertid i anslutning till ett möte den 3 juni 1997 angående marktjänst-<br>direktivets genomförande hänvisat till konkurrensreglerna på ett par<br>ställen i ett dokument som togs fram till mötet. Dokumentet på engelska<br>återfinns som en bilaga i departementspromemorian (Ds 1999:59)<br>Marktjänster på flygplatser.</p>
<p>Vidare anför kommissionen i anslutning till artikel 6 i direktivet om<br>begränsning av tjänster till tredje man och det faktum att direktivet inte</p>
<p><sup>5</sup> Mål C-202/88 Frankrike mot kommissionen, REG I 1991, s. 1223.<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>25</p>
<p>ställer upp några särskilda villkor under vilka begränsning far ske, att Prop. 1999/2000:41<br>begränsningar av marknaden måste ske efter kriterier som inte är diskri-<br>minerande samt ses i ljuset av artikel 11 om urvalsförfarandet och av<br>konkurrensreglerna.</p>
<p>Uttalandena talar för att konkurrensreglerna skall tillämpas fullt ut på<br>förfaranden inom marktjänstdirektivets tillämpningsområde. Direktivet<br>kan inte anses modifiera tillämpningen av EG:s konkurrensregler på<br>något sätt. Det betyder för företagens del, inklusive Luftfartsverket i<br>egenskap av offentligt företag, att artiklarna 85 och 86 i EG-fördraget<br>gäller även inom direktivets verksamhetsområde.</p>
<p>Direktivet öppnar en möjlighet att begränsa marknaden till en enda ut-<br>övare, vilket torde vara att bevilja en exklusiv rättighet. Detta innebär en<br>särskild skadlig åtgärd från EG-rättslig konkurrenssynpunkt. Direktivet<br>sanktionerar medlemsländernas rätt till sådana åtgärder på marktjänstom-<br>rådet under förutsättning att allmänna konkurrensfrämjande principer<br>som saklighet, opartiskhet, genomblickbarhet och icke-diskriminering<br>tillämpas. Sådana begränsningsbeslut skall dock vara begränsade i tiden,<br>och kommissionen har dessutom ett särskilt inflytande vid beviljandet av<br>sådana exklusiva rättigheter (jfr artikel 9 i marktjänstdirektivet).</p>
<p>Hänvisningen i direktivet till artikel 90 i EG-fördraget torde främst<br>syfta till att erinra om kommissionens möjligheter att ingripa vid be-<br>viljandet av exklusiva eller särskilda rättigheter eller vid andra åtgärder i<br>samband med sådana be viljanden samt vid medlemsländernas behandling<br>av offentliga företag, om åtgärderna innefattar brott mot t.ex. konkurrens-<br>reglerna.</p>
<p>I sammanhanget bör noteras att Frankfurts flygplats den 14 januari<br>1998<sup>6</sup> fälldes för överträdelse av fördragets artikel 86 för missbruk av<br>dominerande ställning. Flygplatsen tillät varken flygbolag att utöva<br>egenhantering eller andra företag att bedriva tredjepartshantering. I be-<br>slutet fastslog kommissionen att direktiv 96/67/EG inte ”påverkar till-<br>lämpningen av bestämmelserna i fördraget, särskilt inte det faktum att<br>kommissionen även i fortsättningen kommer att övervaka att bestämmel-<br>serna följs genom att vid behov använda sig av samtliga de befogenheter<br>som artikel 90 i fördraget tillerkänner den”.</p>
<p>Om Sverige skulle tillämpa begränsningsmöjlighetema enligt direkti-<br>vet och på så sätt skapa en mer begränsad marknad än vad som gäller i<br>dag, torde kommissionen kunna ingripa med stöd av artikel 90 om åt-<br>gärderna innefattar brott mot konkurrensreglerna.</p>
<p>Jämför i detta sammanhang också artiklarna 59 och 61 i EG-fördraget,<br>till vilka det hänvisas i direktivet. Syftet med direktivet är att avveckla<br>inskränkningar i friheten att tillhandahålla tjänster inom gemenskapen.</p>
<p>Om marktjänster till tredje man och egenhantering begränsas på flyg-<br>platser som inte omfattas av direktivets tillämpningsområde gäller EG:s<br>konkurrensrättsliga regler på motsvarande sätt.</p>
<p>Eftersom direktivet genomsyras av principerna om saklighet, opartisk-<br>het, genomblickbarhet och icke-diskriminering till förmån för de enskilda<br>leverantörerna och användarna, är det svårt att förutse några andra för-</p>
<p><sup>6</sup> Kommissionens beslut 98/1890/EG av den 14 januari 1998 om ett förfarande för<br>tillämpning av artikel 86 i EG-fördraget (IV/34.801 FAG - Flughafen Frankfurt/Main AG),<br>EGT L 72, 11.3.1998, s. 30, Celex 398D0190.<br></p>
<p>26</p>
<p>faranden enligt marktjänstdirektivet, vars genomförande av medlems-<br>staten skulle kunna innebära att medlemsstaten överträder EG:s<br>konkurrensregler.</p>
<p>Särskilda godkännanden enligt marktjänstdirektivets artikel 14 kan an-<br>ses innebära brott mot EG:s konkurrensregler om de leder till kon-<br>kurrenssnedvridande följder. I stadgandet betonas därför att sådana god-<br>kännanden inte får rubba konkurrensen eller syftet med direktivet.</p>
<p>Marktjänstdirektivets förhållande till EG:s konkurrensrätt, såväl primär<br>som sekundär, torde sammanfattningsvis vara att direktivet är avsett att<br>existera vid sidan av EG:s konkurrensrätt och att särskild uppmärksamhet<br>bör riktas på områden där särskilda eller exklusiva rättigheter att bedriva<br>marktjänstverksamhet beviljas offentliga eller andra företag.</p>
<h4>7.2.5 Marktjänstdirektivet och konkurrenslagen (1993:20)</h4>
<p>I förgående avsnitt har konstaterats att gemenskapens konkurrensregler är<br>tillämpliga när Luftfartsverket och andra företag bedriver verksamhet på<br>marktjänstmarknaden. Det gäller även förfaranden som rör verksam-<br>hetsavtal för sådana tjänster.</p>
<p>Konkurrenslagen överensstämmer materiellt sett mycket nära med<br>EG:s konkurrensregler i artiklarna 85 och 86 i EG-fördraget. Kon-<br>kurrenslagens bestämmelser tar sikte på företags agerande i form av kon-<br>kurrensbegränsande avtal, beslut och samordnande förfaranden samt<br>företags missbruk av dominerande ställning. Marktjänstdirektivet reglerar<br>inte primärt företagens agerande, utan sätter upp ramarna för marktjänst-<br>verksamheten genom angivande bl.a. av miniminivå för konkurrensut-<br>sättning och av de krav som far ställas på företagen.</p>
<p>Andra allmänna intressen än rent konkurrenspolitiska skall inte beaktas<br>vid tillämpningen av konkurrenslagen (jfr prop. 1992/93:56 Ny kon-<br>kurrenslagstiftning, s. 70). Tillämpningen av lagen kan uteslutas genom<br>offentlig reglering i lagform som har beslutats av riksdagen. Om riks-<br>dagen efter avvägning mellan olika allmänna intressen genom lag be-<br>slutat om offentliga regleringar som medför konkurrenshämmande verk-<br>ningar kan den situationen alltså uppkomma att konkurrenslagen inte<br>skall tillämpas. Företagen kan då vara rättsligt förpliktade att handla på<br>visst sätt. Konkurrensbegränsande avtal eller avtalsvillkor vilka sålunda<br>inte ger uttryck för den fria partsviljan, utan är en direkt och avsedd<br>effekt av lagstiftningen eller en ofrånkomlig följd av denna, kan således<br>inte angripas med stöd av konkurrenslagen. Ett företag kan dock bli<br>föremål för granskning och åtgärder enligt konkurrenslagen om ett före-<br>tags agerande är ett uttryck för företagets fria vilja och inte en ofrånkom-<br>lig följd av den offentliga reglering som den nu föreslagna lagen utgör.<br>Det kan gälla exempelvis trohetsrabatter vid prissättning av tjänster till<br>tredje man och liknande.</p>
<p>Marktjänstdirektivets mål är att marknaden för egenhantering och<br>tjänster till tredje man skall öppnas. Marknaden kan dock begränsas av<br>skäl som har med säkerhet, kapacitet eller tillgång till utrymme att göra,<br>jfr ingressen punkt 11. Syftet är inte att åstadkomma någon konkurrens-<br>hämmande effekt, vare sig genom agerande av medlemsstaten eller av<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>27</p>
<p>något foretag. Syftet är inte att sätta konkurrensreglerna ur spel. I<br>punkten 28 i direktivets ingress påpekas att de fortfarande skall gälla och<br>hänvisning sker uttryckligen till artikel 90.</p>
<p>Det sagda innebär att den svenska konkurrenslagen bör gälla fullt ut<br>vid sidan av en ny lag om marktjänsthantering.</p>
<h2>8 Lagen (1992:1528) om offentlig upphandling</h2>
<p>I marktjänstdirektivet finns bestämmelser som for tanken till reglema om<br>offentlig upphandling, se till exempel artikel 11. Trots detta torde inte<br>bestämmelserna i lagen om offentlig upphandling vara direkt tillämpliga<br>på förfarandet att välja ut leverantörer för marktjänstverksamhet till<br>tredje man.</p>
<p>I 1 kap. 4 § lagen om offentlig upphandling anges att upphandling skall<br>göras med utnyttjande av de konkurrensmöjligheter som finns och även i<br>övrigt genomföras affärsmässigt. Anbudsgivare, anbudssökande och an-<br>bud skall behandlas utan ovidkommande hänsyn. I lagen ges bestämmel-<br>ser om bl.a. tidpunkter och former for annonsering av upphandlingar,<br>former for anbud och ansökningar om deltagande i anbudsgivning,<br>mottagande och öppnande av anbud samt prövning av anbud. I övrigt ges<br>särskilda bestämmelser för varuupphandling, byggentreprenader, upp-<br>handling inom de s.k. försörjningssektorerna och tjänster. De särskilda<br>reglema omfattar bl.a. bestämmelser om s.k. tröskelvärden, annonsering,<br>val av upphandlingsforfarande och tidsfrister.</p>
<p>Marktjänstdirektivet syftar visserligen, i likhet med lagen om offentlig<br>upphandling, till att åstadkomma en öppen och konkurrensutsatt marknad<br>baserad på icke-diskriminering och objektivitet. Lagen om offentlig upp-<br>handling innehåller emellertid detaljerade bestämmelser av formell<br>karaktär om upphandlingens olika skeden, något som direktivet inte alls<br>berör. Direktivet föreskriver endast att ett urvalsförfarande skall inrättas<br>samt anger vissa grundläggande förutsättningar och formregler for detta.</p>
<p>Bestämmelserna i lagen om offentlig upphandling gäller när en offent-<br>lig enhet är kund. En ledningsenhet skall enligt marktjänstdirektivet in-<br>fordra anbud avseende marktjänster från leverantörer av sådana. Av defi-<br>nitionen av leverantör framgår att en sådan anskaffning måste ske for<br>tredje persons räkning for att direktivet skall bli tillämpligt och alltså inte<br>for ledningsenhetens räkning. Lagen om offentlig upphandling är därför<br>inte direkt tillämplig.</p>
<p>Länsrätten i Stockholms län har i sitt remissvar på Luftfartsverkets<br>första promemoria sagt sig vara av den uppfattningen att det s.k. upp-<br>handlingsdirektivet<sup>7</sup> kan komma att bli tillämpligt på förfaranden som<br>avses i marktjänstdirektivet. Länsrätten anser därför att det finns skäl att<br>göra en upphandlingsbedömning och ha ämnet i beredskap inför en<br>framtida anpassning.</p>
<p><sup>7</sup> Jfr rådets direktiv 93/38/EEG av den 14 juni 1993 om samordning av upphandlingsförfarandet för enheter som<br>har verksamhet inom vatten-, energi-, transport- och telekommunikationssektorerna, EGT L 199, 9.8.1993, s. 84,<br>Celex 393L0038, senast ändrat genom direktiv 98/4/EG, EGT L 101, 1.4.1998, s. 1, Celex 398L0004.</p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>28</p>
<p>EG-kommissionen anser inte att de EG-rättsliga bestämmelserna om Prop. 1999/2000:41<br>offentlig upphandling är tillämpliga vid anbudsförfarandet (jfr s. 6 i<br>bilaga 2 i departementspromemorian Ds 1999:59). Om någon ändring i<br>detta synsätt avses bör initiativ till det i första hand tas på gemenskaps-<br>nivå.</p>
<p>På grund av det anförda är det enligt promemorians bedömning inte<br>lämpligt att i detta sammanhang utvidga tillämpningsområdet för lagen<br>om offentlig upphandling till att omfatta förfarandet att välja ut leveran-<br>törer som far bedriva marktjänstverksamhet till tredje man.</p>
<h2>9 Förslag till lag om marktjänster på flygplatser</h2>
<h3>9.1 Val av forfattningsform</h3>
<p>Regeringens förslag: Direktivet genomförs huvudsakligen i lagform.</p>
<p>I Luftfartsverkets promemoria föreslogs att direktivet skulle kunna<br>genomföras i en förordning. Detta skulle delvis låta sig göras, eftersom<br>reglema i direktivet till att börja med mest blir tillämpliga på de flygplat-<br>ser som drivs av staten genom Luftfartsverket. Men reglema som är neu-<br>trala i förhållande till ägaren/brukaren av en flygplats kan i framtiden bli<br>tillämpliga i större utsträckning också på flygplatser som ägs eller drivs<br>av annan än Luftfartsverket. Det rör sig således om regler om ekono-<br>miska förhållanden för enskild. Detta gör att direktivet, med hänvisning<br>till 8 kap. 3 § regeringsformen, huvudsakligen måste genomföras i lag-<br>form.</p>
<h3>9.2 Lagens tillämpningsområde</h3>
<h4>9.2.1 Allmän bedömning</h4>
<p>Regeringens förslag: Lagens regler skall vara tvingande endast för de<br>flygplatser som faller inom marktjänstdirektivets tillämpningsområde.</p>
<p>Departementspromemorians förslag: Regeringens förslag utgår till<br>skillnad från promemorians förslag från marktjänstdirektivets minimikrav<br>när det gäller på vilka flygplatser som reglema skall bli tvingande.</p>
<p>Remissinstanserna: Konkurrensverket, SAS, Servisair AB, Svenska<br>Transportarbetareförbundet och Svenska Flygföretagens Riksförbund är<br>positiva till ett regelverk som utgår från principen om en öppen marknad.<br>Luftfartsverket och Svenska Kommunförbundet är däremot kritiska och<br>vill att lagens regler inte skall gå längre än marktjänstdirektivets minimi-<br>krav. Man är rädd för att en allt för öppen marknad på de mindre flyg-<br>platserna skulle äventyra de ekonomiska förutsättningarna för flygplat-<br>sernas drift. Det är effektivare och mera ekonomiskt om man kan an-<br>vända samma personal för åtskilliga olika arbetsuppgifter som förekom-<br>mer på en mindre flygplats. Medan de flesta remissinstanserna anför att<br></p>
<p>29</p>
<p>de fria marknadskrafterna är den bästa regulatorn för att motverka en<br>oskälig överprissättning, dålig effektivitet m.m. anför Luftfartsverket att<br>konkurrenslagstiftningen innehåller erforderliga regler för att komma till<br>rätta med eventuella missförhållanden.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: De mindre flygplatserna omfattas inte<br>av marktjänstdirektivets bestämmelser i alla delar. Marknaden för<br>marktjänster till tredje man skall öppnas i första hand på de större flyg-<br>platserna, medan egenhantering skall tillåtas på alla flygplatser med<br>undantag för vissa s.k. airside-tjänster.</p>
<p>Det vore möjligt för Sverige att öppna marknaden för alla typer av<br>marktjänster på alla flygplatser inklusive de mindre flygplatser som inte<br>helt omfattas av direktivets tillämpningsbestämmelser. Samtidigt kan<br>man inte bortse från de synpunkter som förts fram av Luftfartsverket och<br>Svenska Kommunförbundet. Det är ju också dessa instanser som repre-<br>senterar flygplatshållama och som far ta de ekonomiska konsekvenserna<br>av den mindre rationella ordning med exempelvis ineffektivt utnyttjande<br>av viss personal, som skulle kunna uppkomma om marktjänstverksam-<br>heten på små flygplatser delades upp på flera aktörer. Någon grundlig<br>utredning av de ekonomiska konsekvenserna av det förslag som presente-<br>rades i departementspromemorian föreligger inte, vilket också påtalats av<br>Svenska Kommunförbundet. En tvingande lagreglering bör mot bakgrund<br>av det nu sagda bara genomföras i den utsträckning som följer av<br>marktjänstdirektivet.</p>
<p>Lagen blir tvingande framför allt för de största flygplatserna här i lan-<br>det. Detta innebär inte att Luftfartsverket eller andra flygplatshavare<br>måste använda sig av de möjligheter till begränsningar som lagen med-<br>ger. En generösare tillämpning är alltid möjlig på frivillighetens grund.</p>
<h4>9.2.2 Närmare om lagens tillämpningsområde</h4>
<p>Enligt marktjänstdirektivets artikel 1 gäller inte bestämmelserna om<br>egenhantering av azrszrfe-tjänster på flygplatser med en årstrafik som<br>understiger en miljon passagerarrörelser eller 25 000 ton gods. Däremot<br>gäller alla andra bestämmelser om egenhantering på alla flygplatser som<br>är öppna för kommersiell lufttrafik.</p>
<p>När det gäller marktjänster till tredje man innebär direktivets tillämp-<br>ningsbestämmelser att reglema inte tillämpas alls på flygplatser med års-<br>trafik som understiger två miljoner passagerarrörelser eller 50 000 ton<br>gods. Det innebär att det endast är Arlanda och Landvetter som i dag be-<br>rörs av direktivets bestämmelser om marktjänster till tredje man. Även<br>Sturup skulle, enligt Luftfartsverkets bedömning, inom överskådlig tid<br>kunna komma att passera tvåmiljonersgränsen, men knappast någon<br>annan flygplats.</p>
<p>Förslaget i Luftfartsverkets promemoria innebar att man undantog de<br>mindre flygplatserna från bestämmelsernas tillämpningsområde. Flera<br>remissinstanser kritiserade förslaget i denna del och menade att även<br>mindre flygplatser borde omfattas av principen om fritt tillträde till<br>marknaden för marktjänster. Ett genomförande av direktivet med de<br>möjligheter till begränsningar som ges i direktivet skulle innebära en be-<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>30</p>
<p>gränsning av rätten till egenhantering i jämförelse med vad som gäller i<br>dag. Detta har behandlats närmare i föregående avsnitt.</p>
<p>Direktivet är avsett att reglera miniminivån för konkurrensutsättning på<br>marknaden för marktjänster. Inget hindrar därför en flygplats från att<br>öppna marknaden för all form av hantering av alla typer av tjänster om<br>man så önskar.</p>
<p>Användarkommittéer skall enligt direktivet inrättas också på mindre<br>flygplatser. Leverantörer och användare där kommer därmed att fa ökad<br>insyn i frågor som rör flygplatsernas marktjänstverksamhet. Redan detta<br>förhållande kan förväntas sätta press på flygplatserna och leda till att<br>möjligheterna till marktjänstverksamhet och egenhantering på mindre<br>flygplatser ökar eller i varje fall inte försämras.</p>
<h3>9.3 Behovet av en fristående myndighet</h3>
<p>Regeringens förslag: En självständig nämnd, Flygplatsnämnden, in-<br>rättas för att behandla ett flertal ärenden som rör tillämpningen av<br>denna lag. Kostnaderna för Flygplatsnämnden skall inte belasta stats-<br>budgeten.</p>
<h4>9.3.1 Luftfartsverkets olika roller</h4>
<p>Luftfartsverkets olika roller aktualiseras vid genomförandet av<br>marktjänstdirektivet, särskilt rollerna som utövare av myndighetsfunktio-<br>ner och som kommersiell aktör i egenskap av innehavare och driftansva-<br>rig för flygplatser. Luftfartsverket utför också marktjänster åt tredje man<br>genom ett aktiebolag i vilket verket har ett betydande ägarinflytande.<br>Jävsliknande situationer kan uppstå om Luftfartsverket anförtros någon<br>eller några av de myndighetsroller som nämns i direktivet samtidigt som<br>Luftfartsverket har en roll som flygplatshållare. Om dessutom något<br>verksanknutet bolag bedriver marktjänstverksamhet på flygplatsen blir<br>problematiken ännu tydligare.</p>
<p>Direktivet placerar rättigheter och skyldigheter på flygplatsens led-<br>ningsenhet. Med ledningsenhet menas, som tidigare nämnts, en enhet<br>som tillsammans med eller självständigt från annan verksamhet och i<br>kraft av nationella lagar och författningar har i uppdrag att administrera<br>flygplatsernas infrastrukturer, samt samordna och kontrollera den verk-<br>samhet som aktörer som befinner sig på berörd flygplats eller berört flyg-<br>platssystem bedriver. På de flygplatser som drivs av Luftfartsverket kan<br>alltså en del av Luftfartsverket utgöra ledningsenhet samtidigt som en<br>annan del av verket far en myndighetsroll.</p>
<p>För att göra sina roller tydligare har Luftfartsverket samlat sina upp-<br>gifter i olika avdelningar. Luftfartsverket är ändå medvetet om att roll-<br>konflikter kan uppstå och att de kan medföra negativa effekter från kon-<br>kurrenssynpunkt. Verket har emellertid i den promemoria som man upp-<br>rättade föreslagit att verket skall hantera ärenden enligt marktjänstdirek-<br>tivet. Flera remissinstanser har noterat problematiken. Verket anser att en<br>del av olägenheterna bör kunna motverkas genom organisatoriska åt-<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>31</p>
<p>gärder inom verket. Flera remissinstanser anser emellertid inte att sådana<br>åtgärder är tillräckliga för att säkerställa konkurrensneutralitet.</p>
<p>Kritiken om Luftfartsverkets olika roller är befogad. Det torde inte vara<br>möjligt att låta Luftfartsverket vara den fristående myndighet som skall<br>hantera ärenden enligt marktjänstdirektivet.</p>
<h4>9.3.2 Inrättande av Fiygplatsnämnden</h4>
<p>Ett genomforande av direktivet förutsätter att en mängd beslut skall tas<br>av en instans som är fristående från berörda parter. Till största delen be-<br>rörs Luftfartsverkets flygplatser av direktivets bestämmelser, och redan<br>av den anledningen är det olämpligt att låta någon enhet inom Luftfarts-<br>verket fatta beslut. Det är också tveksamt om en sådan ordning skulle stå<br>sig vid en närmare granskning ur EG-rättsliga aspekter. Bland de myn-<br>digheter som skulle kunna komma i fråga som alternativa beslutsfattare<br>framträder Konkurrensverket som det lämpligaste alternativet. I Danmark<br>har man också lagt dessa uppgifter på den danska motsvarigheten, Kon-<br>kurrencestyrelsen. Konkurrensverket har dock i sitt remissvar på Luft-<br>fartsverkets promemoria med kraft avvisat dessa tankar, då man i så fall<br>skulle hamna i en ohållbar eller i varje fall olämplig situation om man<br>både skall vara den myndighet som beslutar och utser aktörer och därefter<br>skall utöva kontroll att dessa aktörer och andra agerar inom ramarna för<br>det konkurrensrättsliga regelverket. Det är svårt att hitta andra lämpliga<br>kandidater i den svenska myndighetsfloran.</p>
<p>Det enklaste sättet att lösa denna konflikt är att inrätta en liten själv-<br>ständig myndighet i form av Flygplatsnämnden. En förebild till denna<br>nämnd kan man hitta i Stängselnämnden som i dag sammanträder någon<br>eller några gånger per tiotal år, och då finns till hands för att lösa vissa<br>tvister enligt lagen (1945:119) om stängselskyldighet för järnväg m.m.<br>Stängselnämndens ledamöter förordnas av regeringen för viss tid. Dess<br>verksamhet skall bekostas till lika delar av partema. När det inte finns<br>några ärenden att handlägga så kan man säga att verksamheten vilar.</p>
<p>Med tanke på att Sverige i dag endast har ett fatal flygplatser med en så<br>pass stor trafik att lagens bestämmelser blir tillämpliga måste prognosen<br>för den arbetsbelastning som skall läggas på denna nya myndighet vara<br>att det kanske blir några enstaka ärenden under den första tiden. Att till-<br>skapa en helt fristående nämnd av nu skisserat slag bör dessutom till-<br>godose kraven på att en självständig instans prövar de flesta frågor enligt<br>direktivets krav.</p>
<p>Det har under en tid pågått ett fortlöpande arbete med att föra bort<br>olika förvaltningsärenden från regeringens arbetsuppgifter, och Flyg-<br>platsnämnden bör utpekas att hantera de flesta av de ärenden som kan<br>uppkomma vid tillämpningen av den lagstiftning som direktivet ger upp-<br>hov till.</p>
<p>Kostnaderna för denna nämnds arbetsuppgifter bör läggas på dem som<br>betjänas av nämndens verksamhet. Ledamöterna bör erhålla ett av rege-<br>ringen fastställt arvode för varje sammanträdestillfalle samt ersättas för<br>eventuella resekostnader och liknande. I ett ärende inför nämnden kan en<br>part tänkas anlita biträde av en advokat eller liknande. Sådana process-</p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>32</p>
<p>kostnader bör helt stanna på den part som anlitar biträdet. Några regler<br>om ersättning för ”rättegångskostnader” tas därför inte in i detta lagför-<br>slag.</p>
<p>Innan tillräcklig erfarenhet har erhållits om hur pass omfattande verk-<br>samheten blir bör en myndighet utpekas i förordning att tillhandahålla det<br>eventuella administrativa stöd som Flygplatsnämnden kan behöva. Det<br>stödet bör Luftfartsverket kunna stå för, tills vidare utan särskilda<br>kompensationsregler. Om det efter några år skulle visa sig att nämndens<br>arbetsuppgifter blir mera omfattande än som skisserats här bör regeringen<br>kunna verka för att erforderliga justeringar görs.</p>
<p>Det pågår diskussioner om att bryta ut flygplatserna från Luftfarts-<br>verket och bolagisera flygplatsverksamheten. Beroende på hur det arbetet<br>framskrider och genomförs kan eventuellt Luftfartsverket kunna ta över<br>Flygplatsnämndens arbetsuppgifter i framtiden.</p>
<h3>9.4 Begränsningar och urval av leverantörer av<br>marktjänster samt av användare som skall få utöva<br>egenhantering</h3>
<p>Regeringens förslag: För de flygplatser där lagens bestämmelser om<br>begränsningar av marknaden och urval av leverantörer av marktjänster<br>samt om vilka som skall fa utöva egenhantering skall tillämpas skall<br>de flesta beslut fattas av ledningsenheten eller Flygplatsnämnden.</p>
<p>Departementspromemorians förslag: Regeringens förslag överens-<br>stämmer med promemorians förslag, med undantag för vissa språkliga<br>justeringar.</p>
<p>Remissinstanserna: Luftfartsverket och Svenska Kommunförbundet<br>anser att det i det generella fallet skall vara flygplatsens ledningsenhet<br>som skall fatta beslut om urval av vilka som skall fa komma i fråga som<br>marktjänstleverantörer. Varje annat system för urval inkräktar på flyg-<br>platshållarens rådighet över flygplatsen.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt marktjänstdirektivets artikel 11<br>fattas beslut om urval av tjänsteleverantörer av ledningsenheten. I vissa<br>angivna jävsfall skall urvalsbesluten emellertid fattas av den behöriga<br>myndigheten. Genom tillskapandet av Flygplatsnämnden far man en in-<br>stans som kan göra en fristående prövning av nu aktuella ärenden. Som<br>verkligheten ser ut i dag, kommer jävsregeln att slå till i de allra flesta<br>fall och i praktiken torde samtliga ärenden att behöva handläggas av<br>nämnden och inte av flygplatsens ledningsenhet.</p>
<p>När det gäller urval av användare som skall fa utöva egenhantering<br>säger inte direktivet vem som skall fatta besluten om urval utan här far<br>medlemsstaterna besluta om hur urvalsprocessen skall gå till. Här bör<br>paralleller kunna dras till direktivets bestämmelser om urval av tjänste-<br>leverantörer. Några jävsfall som är att jämställa med dem som rör urval<br>av tjänsteleverantörer torde inte firmas när det gäller egenhantering på de<br>flygplatser som drivs av Luftfartsverket eller av kommuner då dessa inte<br>bedriver kommersiell luftfart. På enskilt drivna flygplatser kan man dock</p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>33</p>
<p>2 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 41<br></p>
<p>tänka sig att ett flygbolag kan ha eller komma att ha ekonomiska ägar- Prop. 1999/2000:41<br>intressen och att ledningsenheten därför inte kan behandla ett<br>urvalsförfarande på ett helt neutralt sätt. Det finns också en misstänksam-<br>het bland marknadens aktörer att andra parter inte alltid agerar på ett helt<br>neutralt sätt. För att motverka sådana tankar och för att även denna ur-<br>valsprocess bäst skall passa in i det övriga regelverket bör dock Flyg-<br>platsnämnden fatta också sådana beslut.</p>
<p>Beträffande Luftfartsverkets och Svenska Kommunförbundets invänd-<br>ning om att flygplatshållaren skall behålla sin rådighet över flygplatsen<br>kan följande anföras. Regelverket gäller bara flygplatser som är öppna för<br>kommersiell lufttrafik. Den som håller en privat flygplats som inte är<br>öppen för sådan trafik träffas inte av bestämmelserna. Däremot finns det<br>ett omfattande regelverk på både europeisk och svensk nivå som både ger<br>rättigheter, möjligheter och begränsningar till luftfartsverksamhet för<br>andra flygplatser. Många av bestämmelserna i det regelverket innebär<br>olika former av begränsningar i flygplatshållarens rådighet över flygplat-<br>sen. Den föreslagna lagstiftningen är snarast ett komplement till detta<br>regelverk, och bör kunna fördras av flygplatshållaren.</p>
<p>Det är sannolikt frågan om vilket eller vilka flygbolag som skall ha rätt<br>att utöva egenhantering som satts i fråga av Luftfartsverket och Svenska<br>Kommunförbundet. Därvid kan konstateras att det i dag bara är på tre<br>flygplatser som bolagen skall ha rätt att utföra egenhantering av airside-<br>tjänster. Dessa drivs alla av Luftfartsverket. Så länge det finns gott om<br>plats och utrymme för alla dem som vill utföra egenhantering och man<br>kan komma överens om villkoren, så bör man över huvud taget inte be-<br>höva koppla in Flygplatsnämnden. Problemen kommer först när man<br>börjar närma sig maximalt antal företag som rent fysiskt kan fa plats att<br>utföra egenhantering. Det gäller då att först få ett beslut om hur många<br>företag som skall kunna tillåtas, och därefter besluta om vilka kriterier<br>som skall gälla för urvalet av vilka som skall släppas in på marknaden i<br>en situation där vissa begränsningar måste råda. Slutligen skall en urvals-<br>process ske. I det läget — om det över huvud taget uppkommer — är det<br>lämpligast att en neutral instans fattar dessa beslut. När det gäller beslut<br>om leverantörer av marktjänster till tredje man finns det i dag ingen icke<br>statlig flygplats där reglema skall tillämpas. När och om reglema blir<br>tillämpliga där är det ledningsenheten som fattar beslut om ledningsen-<br>heten är helt fri från inblandning i marktjänstverksamhet i övrigt. I andra<br>fall skall Flygplatsnämnden fatta besluten. Detta följer av obligatoriska<br>regler i marktjänstdirektivet.</p>
<h3>9.5 Särskilda bestämmelser om bokföring m.m.</h3>
<p>Regeringens förslag: All marktjänstverksamhet skall redovisas sepa-<br>rat av dem som bedriver sådan verksamhet. Ett uttryckligt förbud mot<br>korssubventionering tas in i lagen. Den som utför sedvanlig revision<br>av en leverantör av marktjänster skall fa ett uppdrag att utfärda ett sär-<br>skilt intyg om lagens regler om bokföring har följts.</p>
<p>34</p>
<p>Departementspromemorians förslag: Regeringens förslag följer i<br>stort promemorians förslag, med undantag för att regeringen har beaktat<br>vad Riksrevisionsverket anfört.</p>
<p>Remissinstanserna: Riksrevisionsverket har i sitt yttrande pekat på att<br>vad som anförs i departementspromemorian i denna del delvis bygger på<br>ett missförstånd om vilken roll en revisor har. Man har på ett förtjänst-<br>fullt sätt lämnat ett förslag till hur man kan lösa problemet.</p>
<p>Regeringens bedömning: En ledningsenhet på en flygplats, en använ-<br>dare eller en leverantör som tillhandahåller marktjänster till tredje man<br>skall göra en bokföringsmässig uppdelning mellan den verksamhet som<br>är knuten till tillhandahållandet av marktjänster och övrig verksamhet.<br>Eftersom samma konkurrensmässiga villkor bör gälla på alla flygplatser<br>bör denna skyldighet omfatta alla, även mindre flygplatser där tredje-<br>manshantering förekommer.</p>
<p>En flygplats far inte subventionera sin marktjänstverksamhet med in-<br>komster som härrör från dess uppdrag som flygplatsmyndighet.</p>
<p>Enligt artikel 4.2 i marktjänstdirektivet skall medlemsstaten utse en<br>oberoende kontrollant som skall övervaka att den bokföringsmässiga<br>uppdelningen sker och att det inte förekommer någon överföring av<br>finansiella medel mellan den verksamhet som ledningsenheten bedriver i<br>egenskap av flygplatsmyndighet och den verksamhet som den bedriver i<br>fråga om marktjänster. Direktivet innehåller inte någon artikel som ut-<br>tryckligen förbjuder sådan överföring av medel, bara att kontrollanten<br>skall övervaka att så inte sker. I ingressen, punkt 20, sägs emellertid att<br>en flygplats inte far subventionera sin marktjänstverksamhet med inkomst<br>som härrör från dess uppdrag som flygplatsmyndighet.</p>
<p>Med en strikt tolkning av direktivets tillämpningsbestämmelser om-<br>fattar skyldigheten att hålla en bokföringsmässig åtskillnad endast flyg-<br>platser med en årstrafik som är högre än eller lika med två miljoner<br>passagerarrörelser eller 50 000 ton gods, eftersom reglema om<br>marktjänster till tredje man endast omfattar dessa större flygplatser.</p>
<p>Luftfartsverket har emellertid i sin promemoria ansett att det finns skäl<br>för bokföringsmässig separering även på mindre flygplatser där tredje-<br>partshantering utförs av flera leverantörer. Frågan är alltså om skyldig-<br>heten bör utsträckas till att gälla även på de mindre flygplatserna.</p>
<p>Eftersom samma konkurrensmässiga villkor bör gälla alla flygplatser,<br>även de mindre, och det i övrigt saknas skäl att särbehandla de mindre<br>flygplatserna i denna del bör skyldigheten att separera bokföringen om-<br>fatta även mindre flygplatser där tredjemanshantering förekommer.</p>
<p>Ett uttryckligt förbud mot korsvis subventionering bör tas in i lagen.</p>
<p>Det finns flera alternativa lösningar när det gäller vem som skall vara<br>kontrollant. Det kan vara en revisor, en befintlig myndighet, t.ex. Kom-<br>merskollegium eller Konkurrensverket, eller en nyinrättad myndighet.<br>Både Konkurrensverket och Kommerskollegium har dock motsatt sig att<br>de åläggs uppgiften att vara kontrollant. Man kan också tänka sig att<br>någon myndighet utser en lämplig kontrollant.</p>
<p>I Danmark skall en statsauktoriserad revisor utses av flygplatsen och<br>leverantörerna. Konkurrencestyrelsen granskar på grundval av revisions-<br>handlingama att räkenskapsmässig åtskillnad föreligger och huruvida<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>35</p>
<p>subventionering av medel har skett. Den danska lagstiftningen innehåller<br>inget uttryckligt förbud mot subventionering.</p>
<p>I Finland utser vederbörande ministerium en kontrollant som skall<br>granska företagens bokföring. Företagen skall till kontrollanten över-<br>lämna bokföringen och de uppgifter som behövs. Kontrollanten skall till<br>vederbörande ministerium lämna en berättelse med en redogörelse för hur<br>bokföringen genomförts. Berättelsen skall hemlighållas till den del den<br>innehåller uppgifter om affärs- eller yrkeshemligheter, om inte samtycke<br>lämnas till att uppgifterna offentliggörs. Vidare finns en bestämmelse om<br>tystnadsplikt för den som genomfört kontrollen. Det hänvisas till be-<br>stämmelser om straffansvar för den som överträder bestämmelser om<br>sekretess. Kontrollanten skall enligt den finska lagstiftningen också över-<br>vaka att inte de medel som anvisats för myndighetsuppgifter används till<br>att producera marktjänster eller till att subventionera de avgifter som<br>uppbärs för dessa. I propositionen till den finska lagen noteras att direk-<br>tivet inte innehåller någon bestämmelse om förbud mot korsvis subven-<br>tionering. I propositionen sägs också att bestämmelsen i direktivet om<br>övervakningsskyldighet kan anses innehålla ett ”indirekt förbud” mot<br>subventionering. De tillägg i den finska luftfartslagen som marktjänst-<br>direktivet föranlett innehåller inget uttryckligt förbud mot denna typ av<br>subventionering.</p>
<p>För svensk del kan man finna en lösning genom att snegla på hur<br>Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december<br>1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre<br>marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna<sup>8</sup>, i<br>fortsättningen benämnt postdirektivet, har genomförts i den svenska lag-<br>stiftningen. I detta direktiv finns nämligen krav på hur viss redovisning<br>skall ske och hur kontroll av denna skall göras (artiklarna 12-15). Dessa<br>särskilda redovisningskrav och kontrollen därav genomfördes genom<br>7a§ postlagen (1993:1684) genom en direkt hänvisning till postdirek-<br>tivets bestämmelser. Där ansåg man att den som reviderar postföretagen<br>också skall kontrollera att postdirektivets bestämmelser iakttagits.</p>
<p>Luftfartsverkets verksamhet revideras av Riksrevisionsverket och de<br>andra företag som är aktuella i marktjänstdirektivets sammanhang är<br>nästan undantagslöst sådana juridiska personer som skall bli föremål för<br>revision som utförs helt eller delvis av en auktoriserad eller godkänd<br>revisor, vilka alla uppfyller kravet på oberoende kontrollant. Av praktiska<br>och ekonomiska skäl framstår det därför som lämpligt att Sverige upp-<br>fyller direktivets krav genom att utpeka dem som utför den sedvanliga<br>revisionen av berörda företag att också utföra den kontroll som<br>marktjänstdirektivet föreskriver. För att tillgodose de synpunkter som<br>Riksrevisionsverket har framfört bör det i lagen införas regler om att<br>leverantörer av marktjänster skall till Flygplatsnämnden inkomma med<br>ett av revisorn utfärdat intyg över utförd granskning om leverantören av<br>marktjänster har följt den föreslagna lagstiftningen. Leverantören av<br>marktjänster bör till revisorn överlämna en redogörelse för hur man orga-<br>niserat sin bokföring så att kravet på åtskillnad blivit tillgodosett. Revi-<br>sorn skall sedan uttala sig i intyget om bokföringen uppfyller lagens krav.</p>
<p>EGTL 15, 21.1.1998, s. 14, Celex 397R0067.</p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>36</p>
<p>Intyget skall utformas i enlighet med god redovisningssed. Regeringen Prop. 1999/2000:41<br>bör meddela kompletterande föreskrifter om denna intygsverksamhet.</p>
<h3>9.6 Överprövning av beslut</h3>
<p>Regeringens förslag: De flesta beslut som meddelas med stöd av<br>lagen om marktjänster på flygplatser skall kunna överklagas hos all-<br>män förvaltningsdomstol.</p>
<h4>9.6.1 Direktivets krav på rätt att överklaga</h4>
<p>Marktjänstdirektivet anger i artikel 21 att beslut som fattats med tillämp-<br>ning av artikel 7.2 och artikel 11-16 skall kunna överklagas av varje part<br>som kan bevisa sitt legitima intresse. Vidare slås fast att sådan talan skall<br>kunna föras inför nationell domstol eller inför annan från flygplatsen fri-<br>stående myndighet. Direktivets regelverk är av typen minimikrav, och det<br>bör vara möjligt att låta möjligheterna att överklaga beslut även omfatta<br>beslut som fattats med tillämpning av andra artiklar än de angivna. Detta<br>gör det möjligt att låta flera beslut bli överklagbara när detta framstår<br>som överensstämmande med svensk förvaltningstradition. Med detta av-<br>ses här rätten för enskild att fa överklaga beslut som går honom eller<br>henne emot. Detta stämmer i varje fall när det är det allmänna som har<br>fattat det negativa beslutet. När det däremot är ett enskilt rättssubjekt som<br>meddelar ett negativt beslut är detta inte lika givet. Då brukar det nor-<br>mala vara att den missnöjde enskilde far väcka talan i allmän domstol.</p>
<h4>9.6.2 Val av domstol för överprövning</h4>
<p>Enligt det lagförslag som presenteras i denna proposition skall de flesta<br>beslut, som kan uppfattas som negativa eller att de går enskild emot,<br>fattas av den nya Flygplatsnämnden. Denna nämnd blir en del av det all-<br>männa och då blir det rätt naturligt att dess beslut skall kunna överklagas<br>till allmän förvaltningsdomstol.</p>
<p>Remissinstansernas synpunkter på de förslag som lämnades i Luftfarts-<br>verkets promemoria var splittrade. Vissa ansåg att det är olämpligt att ha<br>flera olika instansordningar vid överprövning av beslut och åtgärder en-<br>ligt ett och samma direktiv. Andra kunde tänka sig en sådan lösning.</p>
<p>I Lufträttsutredningens slutbetänkande (SOU 1999:42) Ny luftfartslag<br>föreslås att alla Luftfartsverkets beslut - med ett undantag - skall kunna<br>överklagas till allmän förvaltningsdomstol.</p>
<p>Det framstår som tilltalande om man kan samla de flesta ärenden och<br>beslut inom luftfartssektorn i ett och samma regelverk för överprövning.<br>De flesta beslut som kommer att fattas med tillämpning av detta lagför-<br>slag bör därför kunna överklagas till en och samma instans. Som det<br>svenska domstolsväsendet är uppbyggt, och med beaktande av det pågå-<br>ende arbetet att minska antalet specialdomstolar, ligger det närmast till<br>hands att låta allmän förvaltningsdomstol handlägga överklaganden en-<br></p>
<p>37</p>
<p>ligt denna lag. Allmän förvaltningsdomstol har redan i dag att pröva<br>ärenden enligt lagen om offentlig upphandling, och eftersom det finns<br>inslag i marktjänstdirektivet som har påtagliga likheter med sådan upp-<br>handling, bör denna tillkommande ärendegrupp inte bereda de allmänna<br>förvaltningsdomstolarna någon alltför stor tillkommande arbetsbörda. Då<br>har här också beaktats den bedömning på annat håll i denna proposition<br>om det sannolikt låga antalet ärenden som kommer att handläggas med<br>tillämpning av detta lagförslag.</p>
<p>Som lagförslaget är utformat kommer i princip alla beslut som går en-<br>skild emot samt beslut om avgifter som påförs med stöd 4 § att kunna<br>överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Ett undantag från denna<br>princip är beslut om begränsningar av tillträdet till marknaden m.m. som<br>grundar sig på bristande ömsesidighet i förhållande till tredje land. Här<br>gäller det beslut som har påtagliga inslag av politiska bedömningar som<br>därför är olämpliga för sedvanlig domstolsprövning. Sådana ärenden<br>skall också enligt lagförslaget i denna proposition prövas av regeringen.</p>
<p>Lagrådet har i sitt yttrande pekat på en oklarhet i det remitterade lag-<br>förslaget. Det gäller ersättningar som far tas ut med tillämpning av 20 §<br>tredje stycket när leverantörer av marktjänster och användare som utövar<br>egenhantering ges tillträde till anläggningar på en flygplats. Dessa an-<br>läggningar är ibland privatägda, och en eventuell tvist om ersättningarnas<br>storlek saknar all likhet med de processer som brukar föras i allmän för-<br>valtningsdomstol. Det är här som regel fråga om hyresersättningar,<br>leasingkostnader och dylikt. Processer om sådana ersättningar förs van-<br>ligtvis som vanliga tvistemål i allmän domstol, eller eventuellt i special-<br>domstol. För att undanröja den oklarhet som Lagrådet har uppmärksam-<br>mat ändras den föreslagna lagens sista paragraf på så sätt att tvister om<br>sådana ersättningar som har sin grund i 20 § tredje stycket inte längre<br>omfattas av överklagandebestämmelsema. Därigenom regleras inte er-<br>sättningar för detta slag av upplåtelser i den nu föreslagna lagen. För<br>tvister om sådana ersättningar kommer därför samma regler att gälla som<br>för andra civila tvistemål. Den allmänna regeln i 7 § andra stycket skall<br>däremot gälla även vid ersättningar som tas ut i nu aktuella fall, vilket är<br>ett krav enligt artikel 16.3 i marktjänstdirektivet.</p>
<h2>10 F örfattningskommentar</h2>
<p>I lagen skall enligt huvudregeln tillämpas på alla flygplatser som står<br>öppna för kommersiell lufttrafik. Med kommersiell lufttrafik menas trafik<br>där luftfartstjänster erbjuds mot betalning. Det innebär att taxiflyg och<br>charterverksamhet omfattas av begreppet kommersiell lufttrafik, men inte<br>flygningar där ett företag använder sina egna flygplan för att transportera<br>sin personal. Rent militära flygplatser faller också utanför tillämpnings-<br>området.</p>
<p>Definitionen av "commercial air transport operation" i bilaga 6 till<br>ICAO-konventionen är vägledande vid avgörande av vad som är att be-<br>trakta som kommersiell lufttrafik. Det är inte avgörande om det på flyg-</p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>38</p>
<p>platsen vid varje tillfälle bedrivs kommersiell lufttrafik, utan om flygplat-<br>sen allmänt sett står öppen for sådan trafik.</p>
<p>I upplysningssyfte ger kommissionen årligen ut en forteckning över de<br>flygplatser som avses i direktivet, senast i form av ett meddelande publi-<br>cerat i EGT C 61, 3.3.1999, s. 4.</p>
<p>2§</p>
<p>De uttryck som definieras i artikel 2 i marktjänstdirektivet är centrala,<br>och bör därför tas in i lagen.</p>
<p>Begreppet ledningsenhet är viktigt. Med begreppet åsyftas någon som<br>självständigt eller gemensamt med andra rent faktiskt fattar de beslut som<br>avses i direktivet, t.ex. om urval av tjänsteleverantörer eller användare<br>som skall fa utöva egenhantering. Avsikten är inte att Luftfartsverket som<br>verk betraktat skall vara ledningsenhet för de flygplatser som drivs av<br>verket, utan t.ex. flygplatschefen eller något annat flygplatsorgan.</p>
<p>Det är lämpligt att flygplatserna tydliggör vilken enhet som skall be-<br>traktas som flygplatsens ledningsenhet. Det saknas därvid betydelse vid<br>tillämpning av de materiella bestämmelserna i lagen om beslutanderätten<br>ligger hos någon urskiljbar juridisk person eller om den ligger hos en<br>eller flera fysiska personer. Denna uppgift att ange vem eller vilka som<br>skall betraktas som ledningsenhet på varje flygplats bör kunna tas in i en<br>föreskrift som utfärdas av Luftfartsverket.</p>
<p>Bilagan i direktivet tas in, med några språkliga justeringar efter på-<br>pekande från Lagrådet, som en bilaga till lagtexten. De tjänster som<br>nämns i bilagan är avgränsade så att de gäller endast tjänster som särskilt<br>ansluter till lufttrafik och flygresor. Det betyder att en stor del av de<br>tjänster som står till passagerarnas och den övriga allmänhetens för-<br>fogande på flygplatsen, såsom kioskförsäljning, cafeteria- och<br>restaurangverksamhet, valutaväxling, inkvartering, parkering och<br>marktransporter till och från flygplatsen faller utanför direktivets tillämp-<br>ningsområde.</p>
<p>Direktivets regler omfattar normalt underhåll av rutinkaraktär som ut-<br>förs inför varje flygning, inklusive tillhandahållande av det material som<br>krävs för underhåll och av reservdelar samt tillhandahållande av plats för<br>sådant underhåll. Reglema omfattar däremot inte sådant omfattande eller<br>grundläggande underhåll av flygplanet som kräver långvariga åtgärder.</p>
<p>Definitionen av begreppet egenhantering skall ses mot bakgrund av<br>önskemålet att undvika överenskommelser som möjliggör för användare<br>att snedvrida konkurrensen genom att erbjuda tjänster utan att genomgå<br>det offentliga anbudsförfarandet som gäller vid urval av leverantörer av<br>tjänster till tredje man.</p>
<p>Det är inte att anse som egenhantering om tjänster tillhandahålls av<br>specialiserade dotterföretag, ens om det till 100 procent ägs av trans-<br>portören, om inte dotterbolaget är en användare av flygplatsen, dvs. själv<br>transporterar passagerare, post eller gods till eller från flygplatsen.</p>
<p>I stadgandet ges ytterligare tolkningsanvisningar för tillämpning av be-<br>greppet ledningsenhet.</p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>39</p>
<p>4§</p>
<p>Här presenteras den nya nämnd som skall inrättas för att tillgodose direk-<br>tivets krav på att ett flertal beslut skall fattas av en från flygplatshållare<br>och flygbolag fristående instans. En förebild till denna nämnd är Stäng-<br>selnämnden enligt lagen (1945:119) om stängselskyldighet för järnväg<br>m.m. Nämnden föreslås få namnet Flygplatsnämnden. Den skall bestå av<br>tre ledamöter. Ordföranden skall vara en jurist med domarerfarenhet.<br>Detta är kravet på ordföranden i till exempel Revisorsnämnden och ett<br>liknande krav bör vara lämpligt även för denna nämnd. Han eller hon<br>skall biträdas av två personer som exempelvis föreslås av Luftfartsverket<br>respektive av användarkommittén vid en av Sveriges större flygplatser.<br>Därigenom öppnas möjligheterna för att fa frågor belysta från flera av<br>marknadens perspektiv. Detta får regleras närmare i den förordning som<br>skall komplettera detta lagförslag.</p>
<p>Tanken är vidare att kostnaderna för nämndens verksamhet inte skall<br>belasta statsbudgeten, utan betalas av dem som betjänas av nämnden.</p>
<p>Vid remissmötet diskuterades möjligheten att låta nämnden bestå av<br>fem ledamöter i stället för tre för att bredda basen och låta flera in-<br>tressenter bli representerade i nämnden. Den möjligheten väckte ingen<br>entusiasm bland de närvarande. SAS och Servisair AB har framfört tvivel<br>inför det lämpliga att en av nämndens ledamöter skall utses efter förslag<br>av Luftfartsverket. Bl.a. anför man att detta inte skulle vara i enlighet<br>med EG-fördragets konkurrensregler och man är också rädd för att denna<br>representant kommer att få ett alltför starkt inflytande i nämndens verk-<br>samhet. Till viss del liknar nämndens sammansättning en traditionell<br>skiljenämnd, och åtminstone inledningsvis bör ”båda sidorna” i ärenden<br>enligt detta lagförslag vara representerade i nämnden.</p>
<p>Lagrådet har påpekat i sitt yttrande att det bemyndigande som återfinns<br>i sista stycket enbart behövs för avgifterna för Flygplatsnämndens verk-<br>samhet, och inte för dess verksamhet i övrigt. Lagrummet har därför<br>justerats i enlighet med Lagrådets önskemål. Av samma skäl kan 24 § i<br>det till Lagrådet remitterade lagförslaget utgå.</p>
<p>5§</p>
<p>En användarkommitté skall inrättas på varje flygplats som omfattas av<br>lagen. Det gäller alltså även mindre flygplatser. Kommittén skall bestå av<br>företrädare för användare eller organisationer som företräder dessa an-<br>vändare. Alla användare har rätt att ingå i kommittén, även tillfälliga an-<br>vändare av flygplatsen. Med användare av en flygplats avses här den som<br>passar in på definitionen av begreppet i 2 §.</p>
<p>Kommittén har endast en rådgivande funktion. Att kommittén skall<br>rådfrågas framgår av andra stadganden, t.ex. av 10 §. Beträffande det<br>obligatoriska samrådsförfarandet enligt direktivets artikel 13, se nedan<br>under 22 §.</p>
<p>För att undvika att tillskapa onödig byråkrati bör det vara upp till an-<br>vändarkommittén vid varje enskild flygplats att utarbeta interna proce-<br>durer och rutiner för kommitténs sammanträden och beslutsfattande.</p>
<p>Den för marktjänstdirektivet ansvarige tjänstemannen vid kommissio-<br>nen har under hand påpekat att en leverantör av marktjänster inte är en</p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>40</p>
<p>lämplig organisation som kan eller bör företräda användare av en flyg-<br>plats i detta hänseende.</p>
<p>6-7 §§</p>
<p>I 6 § anges på vilka flygplatser lagens olika bestämmelser skall tillämpas.<br>Även om huvudprincipen är att när lagen är tillämplig skall tillträdet till<br>marknaden för marktjänster vara fritt, så finns det stora möjligheter till<br>begränsningar av detta fria tillträde. I 7 § anges närmare de skäl som skall<br>föreligga för att begränsningsbeslut skall fa meddelas. Det är endast<br>säkerhets-, kapacitets- eller utrymmesskäl som skall kunna motivera<br>inskränkningar i marknaderna för marktjänster till tredje man och egen-<br>hantering.</p>
<p>I andra stycket till 7 § anges en annan huvudprincip för lagens tillämp-<br>ning. Leverantörer och användare skall behandlas på ett affärsmässigt sätt<br>och beslut och liknande skall grunda sig på skäl som är relevanta, objek-<br>tiva, genomblickbara och icke-diskriminerande. Dessa fyra kriterier skall<br>i alla sammanhang vara vägledande för tillämpning av lagens bestämmel-<br>ser, t.ex. urvalsbestämmelsema. Ett undantag från denna huvudprincip<br>görs för beslut vid bristande ömsesidighet i förhållande till tredje land,<br>som regleras i 23 §. Länsrätten i Stockholms län har ifrågasatt om man<br>vid tillämpning av bestämmelserna i 23 § bara skall kunna bortse från<br>kravet på icke-diskriminering eller alla de fyra kriterier som anges i 7 §.<br>Troligen kommer beslut med tillämpning av 23 § att vara så pass politiskt<br>färgade att det kan vara svårt att klarlägga huruvida de övriga kriterierna<br>kan uppfyllas eller inte. Dessa politiskt färgade beslut bör kunna tas utan<br>allt för djupgående analys av skälen och någon ändring av lagförslaget<br>föreslås inte här.</p>
<p>Lagen föreslås träda i kraft den 1 maj 2000.1 marktjänstdirektivet finns<br>i artikel 1 tämligen invecklade övergångsregler för hur reglema<br>successivt skall bli tillämpliga på olika stora flygplatser. Enligt den<br>senaste förteckningen över flygplatser som kommissionen har publicerat<br>(EGT C 61, 3.3.1999, s. 4) framgår att Landvetter och Arlanda har sådan<br>trafik som gör att alla regler skall tillämpas direkt från lagens ikraft-<br>trädande. Sturup har en årstrafik mellan 1 och 2 miljoner passagerarrörel-<br>ser och/eller mellan 25 000 och 50 000 ton gods, och når alltså inte upp<br>till de gränsvärden som enligt marktjänstdirektivet skall gälla senast från<br>den 1 januari 2001. För svensk del kan man därför låta lagförslaget direkt<br>gälla de gränsvärden som skall tillämpas nio månader efter det att lagen<br>föreslås träda i kraft utan att någon skall behöva lida någon skada i för-<br>hållande till marktjänstdirektivets regelverk.</p>
<p>De mindre flygplatser vars årstrafik inte uppgår till de i 6 § angivna<br>volymerna omfattas alltså inte av bestämmelserna om marktjänster till<br>tredje man i 8-11 §§ eller av bestämmelserna om egenhantering av air-<br>szJe-tjänster i 12-14 §§. På dessa flygplatser gäller dock huvudregeln i<br>7 § för de tjänster som skall tillåtas på dessa flygplatser.</p>
<p>De mindre flygplatserna omfattas av lagens övriga bestämmelser, t.ex.<br>dem om anläggningar för marktjänster och tillträde till dessa samt av be-<br>stämmelserna om användarkommittéer och samråd.</p>
<p>Luftfartsverket bör en gång om året upprätta en förteckning över vilka<br>flygplatser som når upp till en sådan årstrafik som innebär att de har</p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>41</p>
<p>kvalificerat sig för tillämpning av lagens mer detaljerade begränsnings-<br>och urvalsbestämmelser. Det bör framgå av ett särskilt stadgande i den<br>förordning, som planeras komplettera lagförslaget.</p>
<p>Det är årstrafiken som avgör om en flygplats faller under tillämpnings-<br>området for 8-14 §§. Om en flygplats når upp till de i 6 § angivna<br>tröskelvärdena skall lagens bestämmelser i princip tillämpas, även om<br>flygplatsen inte har upptagits på den nationella listan eller den lista som<br>kommissionen ger ut. Det krävs emellertid viss tid for den aktuella flyg-<br>platsen att vidta åtgärder för att uppfylla lagens krav, t.ex. att organisera<br>ett urvalsförfarande vid urval av tjänsteleverantörer. Sådana åtgärder<br>skall enligt kommissionens uppfattning ha vidtagits före utgången av det<br>år då publicering skedde eller inom tolv månader från utgången av det år,<br>under vilket flygplatsen överskred tröskelvärdena. Detta torde vara en<br>rimlig tillämpning av bestämmelserna.</p>
<p>I 6 § tredje stycket återfinns en bestämmelse om lagens tillämplighet på<br>en flygplats som når upp till tröskelvärdena för gods men inte vad gäller<br>passagerare, jämför marktjänstdirektivets artikel 1.3. Någon motsvarande<br>möjlighet till begränsad tillämpning när man uppnår tröskelvärdena för<br>passagerare men inte gods finns inte.</p>
<p>8-9 §§</p>
<p>Bestämmelserna om begränsning av marknaden för marktjänster till<br>tredje man är till att börja med tillämpliga endast på flygplatser som når<br>upp till den i 6 § första stycket angivna årstrafiken. De reglerar förutsätt-<br>ningar och former för att begränsa marknaden för tredjemanshantering.<br>Utgångspunkten är dock att marknaden skall vara öppen så långt det är<br>möjligt.</p>
<p>8 § omfattar endast azrszz/e-tjänster. För andra typer av tjänster på de<br>flygplatser som uppgår till den i 6 § första stycket angivna årstrafiken<br>gäller den principiella huvudregeln i 7 §. Detta står i överensstämmelse<br>med direktivets tillämpningsbestämmelser.</p>
<p>I 8 § anges inte några närmare förutsättningar för att begränsningar<br>skall fa ske. Förutsättningarna härför framgår i stället av 7 §. Det skall<br>röra sig om skäl som är att hänföra till säkerheten, kapaciteten och ut-<br>rymmet på flygplatsen. Enligt kommissionens uppfattning är det inget<br>som hindrar att leverantörer som kan erbjuda sina tjänster till ett stort<br>antal användare ges företräde.</p>
<p>Antalet tjänsteleverantörer far enligt stadgandet inte begränsas till färre<br>än två för varje typ av tjänst. För varje typ av tjänst skall användarna all-<br>tid ha möjlighet att välja den av de tjänsteleverantörer som har rätt att<br>utöva verksamhet, vars tjänster han önskar använda sig av. Denna rätt<br>torde inte fa begränsas genom att det t.ex. bestäms att vissa tjänste-<br>leverantörer skall utöva sin verksamhet på vissa områden på flygplatsen,<br>såsom en viss terminal, så att den användare som använder terminalen<br>tvingas använda just denna leverantörs tjänster.</p>
<p>Vidare skall minst en av leverantörerna på en flygplats vara oberoende<br>från flygplatsens ledningsenhet och större användare av flygplatsen eller<br>från en enhet som kontrollerar eller kontrolleras av denna ledningsenhet<br>eller användare. Detta krav förhindrar uppkomsten av situationer i vilka<br>den som driver flygplatsen och flygplatsens största användare i syfte att</p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>42</p>
<p>undvika konkurrens i praktiken avgör marktjänstemas prisnivå genom att<br>dela upp marknaden mellan sig. Vad som avses med kontroll, direkt eller<br>indirekt, i detta sammanhang far avgöras med hänsyn till omständig-<br>heterna i det enskilda fallet.</p>
<p>Enligt marktjänstdirektivet gäller kravet på oberoende från den 1<br>januari 2001 medan föreliggande lagförslag innebär att detta krav införs<br>den 1 maj 2000 på de största flygplatserna, dvs. de som når upp till en<br>årstrafik på 2 miljoner passagerarrörelser eller 50 000 ton gods.</p>
<p>I 9 § anges förutsättningar för att utöver vad som framgår av 8 § be-<br>gränsa marknaden för tredjemanshantering. I direktivet betecknas dessa<br>fall som undantag (jfr artikel 9). Det skall föreligga särskilda utrymmes-<br>eller kapacitetsskäl för att marknaden skall fa begränsas enligt 9 §. Det<br>kan vara begränsningar, t.ex. till följd av trängsel och nyttjandegrad av<br>tillgängliga ytor som gör det omöjligt att öppna marknaden till den<br>miniminivå som anges i 8 § vad avser a/rat/e-tjänster eller i enlighet med<br>huvudprincipen om fritt tillträde i 7 §. Denna typ av begränsningar far<br>endast meddelas för vissa, i stadgandet angivna tider. För de typer av<br>tjänster som anges i 9 § första stycket första strecksatsen far antalet leve-<br>rantörer inte begränsas till färre än två. Det framgår av hänvisningen till<br>8 § andra stycket.</p>
<p>I beslut enligt 9 § skall anges vilka tjänster som avses med beslutet,<br>vilka skäl som motiverar begränsningen samt de åtgärder som skall vidtas<br>för att komma till rätta med de specifika utrymmes- eller kapacitetsbe-<br>gränsningama.</p>
<p>Meddelade undantag skall anmälas till EG-kommissionen. Kom-<br>missionen kan med stöd av artikel 9.3-9.5 i marktjänstdirektivet motsätta<br>sig beslutet eller godkänna det. Kommissionens insyn och befogenheter<br>att påverka medlemsländernas beslut enligt artikel 9 innebär att den far<br>större insyn i fall där länderna beviljar företag exklusiva eller särskilda<br>rättigheter. Kommissionen kan i förekommande fall ingripa med stöd av<br>artikel 90 i EG-fördraget. Angående EG-rättsliga konkurrensregler, se<br>ovan under avsnitt 6.</p>
<h2>/o-n #</h2>
<p>Om antalet leverantörer som skall få erbjuda tjänster till tredje man har<br>begränsats i enlighet med 8 eller 9 § skall urvalet av leverantörer ske<br>efter ett anbudsförfarande. Det är alltså endast urval av tjänsteleveran-<br>törer som avses, inte urval av användare som skall fa utöva egenhante-<br>ring.</p>
<p>En anbudsinfordran skall göras. Den skall offentliggöras i Europeiska<br>gemenskapernas officiella tidning, så att samtliga berörda leverantörer av<br>tjänster kan komma in med anbud. Leverantörerna skall väljas ut av led-<br>ningsenheten efter samråd med användarkommittén. Om ledningsenheten<br>själv tillhandahåller marktjänster eller kontrollerar en sådan tjänsteleve-<br>rantör eller på annat sätt har anknytning till ett sådant företag, skall Flyg-<br>platsnämnden utse leverantörerna. Ett påpekande från Lagrådet har be-<br>aktats i detta sammanhang.</p>
<p>Leverantörer skall vid urvalsförfarandet behandlas på ett affärsmässigt<br>sätt efter kriterier som är relevanta, objektiva, genomblickbara och icke-<br>diskriminerande. Det framgår av 7 §.</p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>43</p>
<p>Leverantörer av tjänster väljs ut för en tid av högst sju år. Om en leve-<br>rantör upphör med sin verksamhet före utgången av den period för vilken<br>han valts, skall en ersättare väljas enligt samma förfarande.</p>
<p>När antalet leverantörer är begränsat får ledningsenheten enligt 11 §<br>utan att iaktta urvalsförfarandet själv tillhandahålla marktjänster eller ge<br>ett företag tillstånd att tillhandahålla marktjänster på flygplatsen om en-<br>heten direkt eller indirekt kontrollerar företaget eller om företaget direkt<br>eller indirekt kontrollerar enheten.</p>
<p>Artikel 11 i direktivet gör det möjligt för medlemsstaterna att ställa upp<br>särskilda villkor för att en leverantör skall kunna komma i fråga för<br>marktjänstverksamhet till tredje man och att föreskriva om skyldighet att<br>tillhandahålla offentlig service (public service). Något behov av att införa<br>sådana villkor eller krav finns inte för närvarande.</p>
<p>12-14 §§<br>Bestämmelserna reglerar möjligheterna till begränsning av antalet an-<br>vändare som skall få utöva egenhantering och hur urval av sådana an-<br>vändare skall ske.</p>
<p>12-14 §§ är, som ovan nämnts, tillämpliga enbart på flygplatser som<br>har en årstrafik som är högre än eller lika med en miljon passagerarrörel-<br>ser eller 25 000 ton gods.</p>
<p>I 13 § ges möjlighet att besluta om mer långtgående, tidsbegränsade<br>begränsningar än vad som följer av 12 §. Förutsättningarna härför mot-<br>svarar dem som gäller vid begränsningar av marknaden för tredjemans-<br>hantering enligt 11 §. Liksom vid beslut enligt 9 § skall kommissionen<br>godkänna beslut enligt 13 § enligt det förfarande som anges i marktjänst-<br>direktivets artikel 9.3-9.5.</p>
<p>På de flygplatser som omfattas av bestämmelserna i denna del anges i</p>
<p>14 § att det är Flygplatsnämnden som väljer ut användare som skall få<br>utöva egenhantering i fall då dessa har begränsats till antalet. I stadgandet<br>anges inte några former för urvalsförfarandet. Av 7 §, som gäller alla<br>flygplatser, framgår emellertid att användare skall behandlas på ett<br>affärsmässigt sätt efter kriterier som är relevanta, objektiva, genomblick-<br>bara och icke-diskriminerande.</p>
<p>Från ett möte med den för marktjänstdirektivet ansvarige tjänste-<br>mannen i kommissionen kan noteras följande. Av erfarenheter från annat<br>håll inom EU kan man dra den slutsatsen att en flygplats, där man i dag<br>låter alla som så önskar utföra egenhantering, kan komma att uppnå en<br>maximal gräns för hur många som rent faktiskt kan utföra sådan verk-<br>samhet. Innan man har börjat närma sig denna gräns känner man kanske<br>inte något behov av att besluta om några begränsningar eller tidsbegränsa<br>möjligheterna till egenhantering. Det kan dock vara värt att notera att det<br>oftast är bra att redan från början tidsbegränsa sådana beslut, godkännan-<br>den eller liknande, så att man lättare kan vidta adekvata åtgärder när<br>maximigränsen börjar närma sig.</p>
<p>15 §</p>
<p>I denna paragraf anges att om ledningsenheten vill ställa upp villkor och<br>tekniska specifikationer som skall gälla en som vill utöva marktjänster, så<br>skall dessa villkor och specifikationer vara föremål för samråd med an-</p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>44</p>
<p>vändarkommittén innan de antas, jfr artikel 11.1 a. Även här gäller<br>principen om att villkoren och kraven skall vara relevanta, objektiva,<br>genomblickbara och icke-diskriminerande. Skälen för detta är naturligtvis<br>att en medlemsstat inte skall kunna begränsa sin egen marknad genom att<br>ställa upp en mängd ovidkommande krav. I jämförelse med departe-<br>mentspromemorians förslag har den sista meningen om att villkoren och<br>specifikationerna skall anges i särskilda beslut tillkommit för att det enk-<br>lare och tydligare skall framgå vad som skall kunna överklagas enligt<br>detta lagrum.</p>
<p>I detta lagrum tas bara in en erinran om att det kan behövas åtskilliga<br>andra tillstånd för att fa utöva marktjänster på en flygplats. Vissa sysslor<br>som utförs på flygsidan av en flygplats är säkerhetsklassade. Andra kan<br>kräva specialtillstånd, certifikat och liknande enligt föreskrifter i luft-<br>fartslagstiftningen eller i Luftfartsverkets Bestämmelser för civil luftfart.<br>Enligt marktjänstdirektivets artikel 14 är det möjligt att införa vissa krav<br>på godkännande av marktjänstutövare. Det är inte avsikten att här och nu<br>införa några nya former av tillstånd skall införas genom denna lag och<br>med stöd av detta lagrum. Utöver denna erinran bör det inte behövas<br>några ytterligare regler med innebörden att annan lagstiftning av arbets-<br>och milj orätts ligt slag m.m. även skall gälla vid marktjänstverksamhet.</p>
<p>Rikspolisstyrelsen har i sitt yttrande bl.a. uttalat att man saknar en<br>redovisning hur lagförslaget förhåller sig till lagstiftningen om säkerhets-<br>skydd och om skydd för samhällsviktiga anläggningar. Det förekommer<br>redan i dag att utomstående utför marktjänster på flygplatser som om-<br>fattas av nämnda författningsbestämmelser, och enligt regeringens be-<br>dömning skall inga förändringar i detta hänseende göras med anledning<br>av detta lagförslag. Några ytterligare överväganden ur denna aspekt torde<br>inte behöva göras för närvarande.</p>
<p>77f</p>
<p>Här lämnas regler om återkallande av rätten att utföra marktjänster. Så<br>bör få ske när marktjänstföretag har rätt att utöva sådan verksamhet men<br>inte gör det. Enligt direktivets artikel 15 skall man kunna förbjuda ett<br>marktjänstföretag att agera om det inte följer de regler som finns och som<br>syftar till att flygplatsen skall fungera tillfredsställande. Genom att införa<br>ett krav på att åsidosättandet av gällande regler skall ha skett på ett icke<br>ringa sätt avses att ett brott mot givna föreskrifter som beror på enstaka<br>slarv eller misstag inte i sig skall vara tillräckligt för en återkallelse.<br>Återkallelse bör också kunna komma i fråga för den som får för verk-<br>samheten nödvändiga tillstånd återkallade, eller att dessa upphör att gälla<br>av någon anledning.</p>
<p>När man på en flygplats inte har några formella begränsningar för ut-<br>övande av marktjänster kan flygplatsen och utövaren träffa erforderliga<br>avtal utan att koppla in Flygplatsnämnden eller liknande. På samma sätt<br>bör man formlöst kunna lämna marknaden på flygplatsen när de berörda<br>parterna är eniga. Reglema i denna paragraf riktar mera in sig på en situa-<br>tion när berörda parter inte är helt överens om vad skall inträffa fram-<br>över.</p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>45</p>
<p>Luftfartsverket har ifrågasatt behovet av detta lagrum. Främst åberopar Prop. 1999/2000:41<br>man de avtal som man träffar med berörda och som innehåller liknande<br>bestämmelser. Om detta är bara att säga att så länge det finns klara och<br>tydliga avtal om hur någon leverantör av marktjänster kan gå förlustig<br>denna sin rätt så bör regeln vara överflödig. Den finns mera till för den<br>händelse att avtalen saknar sådana regler eller att avtalen innehåller be-<br>stämmelser som inte är kompletta.</p>
<p>I andra stycket anges att det bara är ledningsenheten vid flygplatsen<br>som far ansöka om återkallelse. Därmed avses att minska risken för<br>bagatellingripande eller att mer eller mindre grundlösa processer inleds<br>av konkurrenter.</p>
<p>18-19 §§<br>Ledningsenheten på en flygplats, användaren eller den leverantör av<br>marktjänster som tillhandahåller marktjänster skall göra en strikt uppdel-<br>ning i bokföringen mellan den verksamhet som är knuten till tillhanda-<br>hållandet av dessa verksamheter och övrigt verksamhet. Bestämmelsen<br>gäller inte användare som utövar egenhantering. En användare som<br>producerat tjänster endast för eget eller ett dotterbolags bruk omfattas<br>alltså inte av skyldigheten, jfr definitionen av egenhantering i 2 §.</p>
<p>Lagen föreskriver inte närmare hur bokföringen skall ske. För svensk<br>del brukar ”god redovisningssed” vara vägledande i de flesta samman-<br>hang, och bör kunna vara det även vid tillämpningen av denna lag. Det är<br>upp till respektive användare att avgöra så länge det av bokföringen<br>framgår vilka bokföringsåtgärder som gäller tillhandahållandet av<br>marktjänster till tredje man.</p>
<p>En flygplats far inte subventionera sin marktjänstverksamhet med in-<br>komster som härrör från dess uppdrag som flygplatsmyndighet. Andra<br>subventioneringsformer är tillåtna, så länge förfarandena inte bryter mot<br>andra bestämmelser, t.ex. i konkurrenslagen.</p>
<p>Den som skall revidera det aktuella företaget eller Luftfartsverket skall<br>kontrollera att den bokföringsmässiga uppdelningen sker. Denne skall<br>också kontrollera att det inte förekommer någon överföring av finansiella<br>medel mellan den verksamhet som ledningsenheten bedriver i egenskap<br>av flygplatsmyndighet och den verksamhet som den bedriver i fråga om<br>marktjänster. Lagtexten har i förhållande till departementspromemorian<br>justerats med hänsyn till ett påpekande från Riksrevisionsverket att revi-<br>sorns kontrollfunktion bör ha sin grund i att han eller hon far ett tilläggs-<br>uppdrag att utfärda ett särskilt intyg om bokföringen i det nu aktuella<br>hänseendet. Intyget utformas i enlighet med god revisionssed. Berört bo-<br>lag eller berörd myndighet skall själv upprätta en redogörelse i saken om<br>hur man följt lagens bestämmelser. Revisorns granskning skall avse tro-<br>värdigheten i denna redogörelse.</p>
<p>Enligt promemorians bedömning under avsnitt 9.5 skall skyldigheten<br>att hålla isär bokföringen gälla alla flygplatser där tredjemanshantering<br>förekommer.</p>
<p>46</p>
<p>20—21 §§ Prop. 1999/2000:41</p>
<p>I förhållande till departementspromemorian har 21 § fatt en justerad<br>lydelse för att tydliggöra att formella beslut behöver fattas för att över-<br>klagandereglema lättare skall kunna tillämpas.</p>
<p>Bestämmelserna syftar till att garantera att de operatörer som fatt till-<br>träde till marknaden för marktjänster till tredje man eller som far utöva<br>egenhantering behandlas rättvist när det gäller tillträdet till anläggning-<br>arna och fördelningen av dessa mellan operatörerna. Det ankommer på<br>ledningsenhetema att se till att leverantörer och användare får tillträde till<br>anläggningarna.</p>
<p>Av bestämmelserna följer inte några skyldigheter för ledningsenheten<br>att ordna nya utrymmen och anläggningar för leverantörerna av<br>marktjänster och utövarna av egenhantering. Den skall endast säkerställa<br>att de utrymmen och anläggningar som anvisats för marktjänster och<br>egenhantering står till allas förfogande eller fördelas mellan användarna<br>och leverantörerna på ett med hänsyn till konkurrensen neutralt sätt. Ett<br>inte oväsentligt inslag i artikel 16.2 i marktjänstdirektivet är att det också<br>föreskriver möjlighet att en ny tillkommande aktör kan tvinga fram om-<br>fördelningar och anpassningar av befintliga utrymmen.</p>
<p>För att flygplatserna skall fungera väl får ledningsenhetema anvisa<br>leverantörer och användare att använda sig av vissa centraliserade in-<br>frastrukturer. Gemensamt för centraliserade anläggningar är att dessa<br>anläggningar eller anläggningssystem tillhör flygplatsens grundstruktu-<br>rer, innebär ansenliga investeringar, kräver stort utrymme, placeras på<br>vissa ställen samt utgör enheter som kräver en relativt lång byggtid. Det<br>är inte möjligt att snabbt lägga till eller avlägsna sådana strukturer efter<br>behovet av marktjänster eller egenhantering. Utöver de anläggningar som<br>nämns i 21 § kan det röra sig om t.ex. passagerarterminaler eller incheck-<br>ningsutrymmen.</p>
<p>Att användarna kan åläggas att nyttja dessa anläggningar innebär att<br>det inte är tillåtet att använda egna, tillfälliga arrangemang eller medföra<br>egna strukturer. Obligatoriet innebär naturligtvis inte att en användare är<br>skyldig att använda anläggningar om han inte behöver det.</p>
<p>Om det på en flygplats finns t.ex. endast en anläggning för bränslepå-<br>fyllning så kan det vara att anse som en centraliserad anläggning, för vars<br>drift ett enda företag ansvarar. Flygplatsens användare kan under sådana<br>förhållanden hänvisas att använda sig av denna anläggning i samband<br>med påfyllning av bränsle. Samtidigt skall andra leverantörer av bränsle<br>ges möjlighet att använda anläggningen och bedriva sin verksamhet till-<br>sammans med det ansvariga företaget på affärsmässiga villkor.</p>
<p>Det skall vara möjligt att ta ut nyttjandeavgifter, hyror och liknande. I<br>så fall skall sådana ersättningar bestämmas på grunder som är relevanta,<br>objektiva, genomblickbara och icke-diskriminerande. Som närmare redo-<br>visats under avsnitt 9.6.2 bör tvister om nu aktuella ersättningar föras<br>som vanliga civilrättsliga tvister och inte som överklaganden till allmän<br>förvaltningsdomstol.</p>
<p>22 §</p>
<p>Artikel 13 i direktivet innehåller bestämmelser om ett obligatoriskt sam-<br>rådsförfarande minst en gång per år mellan flygplatsens ledningsenhet,<br></p>
<p>47</p>
<p>användarkommittén och de foretag som tillhandahåller marktjänster. Prop. 1999/2000:41<br>Skyldigheten att se till att samråd sker åvilar ledningsenheten. Samråd<br>skall enligt direktivet särskilt avse priserna på tjänster som varit föremål<br>för undantag enligt 9 § första stycket andra strecksatsen samt organisa-<br>tionen av hur dessa tjänster tillhandahålls.</p>
<p>Stadgandet är centralt, eftersom samrådsförfarandet är ägnat att ge<br>leverantörer och användare insyn i verksamheten och därigenom i någon<br>mån kontrollera att marktjänstverksamheten organiseras och bedrivs<br>under affärsmässiga former.</p>
<p>23 §</p>
<p>Enligt departementspromemorian skulle Flygplatsnämnden kunna med-<br>dela beslut om att reglema i lagen inte skall tillämpas på företag från<br>tredje land när det visar sig att detta tredje land diskriminerar<br>marktjänstutövare från EU. I vissa fall skulle nämnden kunna överlämna<br>frågan till regeringen för avgörande. Av hänsyn till principen att kostna-<br>derna för nämndens verksamhet skall fördelas på partema vid handlägg-<br>ning av ärenden och att det saknas sådana parter som kan eller vill betala<br>kostnaderna för ärenden enligt 23 §, bör regeringen vara den instans som<br>meddelar beslut enligt detta lagrum. Därigenom kan också den i departe-<br>mentspromemorian föreslagna 24 § utgå.</p>
<p>I andra stycket används en något omständlig förklaring om vad som<br>avses med Europeiska unionen och medlemsstat enligt denna paragraf.<br>Syftet är att täcka in dels EES-statema, dels de stater i centrala och östra<br>Europa med vilka det pågår förhandlingar om ett luftfartsavtal. När ett<br>sådant avtal träffas är tanken att man inte skall behöva belasta riksdagen<br>med ett förslag till ändring av denna lag.</p>
<p>En remissinstans har efterlyst regler om vem som skall kunna initiera<br>ärenden enligt detta lagrum. Sannolikt kommer den frågan att lösas i<br>praktiken av sig själv, och några sådana regler föreslås inte här och nu.</p>
<p>24 §</p>
<p>Här anges vilka beslut som skall vara möjliga att överklaga till allmän<br>förvaltningsdomstol. En form av beslut som inte bör kunna överklagas är<br>sådana beslut som grundar sig på bristande ömsesidighet i förhållande till<br>tredje land. Sådana beslut skall också enligt förslaget meddelas av rege-<br>ringen. Där far nya beslut fattas när den bristande ömsesidigheten be-<br>döms ha upphört eller när andra omständigheter ger vid handen att en<br>annan bedömning är aktuell.</p>
<p>Vissa beslut som fattas med stöd av den föreslagna lagen riktar sig till<br>en större obestämd krets i stället för några väl avgränsade parter. För att<br>besvärstid skall börja löpa och regler om överklagande skall bli tillämp-<br>liga bör regeringen i förordning ange att sådana beslut skall offentlig-<br>göras genom att sättas upp på lämplig anslagstavla, publiceras eller lik-<br>nande.</p>
<p>Som redan behandlats ovan i avsnitt 9.6.2 regleras inte i lagförslaget<br>hur tvister om ersättningar för utnyttjandet av vissa anläggningar på en<br>flygplats skall hanteras. När sådana ersättningar - som skall bestämmas<br>med hänsyn tagen till de allmänna reglema i 7 § andra stycket - tas ut far</p>
<p>48<br></p>
<p>eventuella tvister lösas på sedvanlig väg, sannolikt oftast i allmän dom- Prop. 1999/2000:41<br>stol som vanliga civila tvistemål.</p>
<p>Ikraftträdandebestämmelserna</p>
<p>Med hänsyn till att Sverige ligger efter med genomförande av direktivet,<br>bör lagen träda i kraft snarast möjligt, vilket beräknas kunna bli den 1<br>maj 2000.</p>
<p>Bilagan</p>
<p>Direktivets bilaga har i princip, med några smärre språkliga justeringar,<br>återgetts ordagrant i bilagan till lagen, och fordrar i sig inga närmare<br>kommentarer. Lagrådet har dock påtalat att några ord synes vara felaktigt<br>översatta, och regeringen delar uppfattningen att lagen bör justeras uti-<br>från vad som kan utläsas av den engelska och franska versionen av<br>marktj änstdirektivet.</p>
<p>Svenska Transportarbetareförbundet har framfört önskemål om att<br>förteckningen i bilagan kompletteras med ”falthållning”. Försvarsmakten<br>har särskilt begärt ett klargörande att vissa tjänster, som inte finns med i<br>bilagan, inte omfattas av lagens regler. Bilagans uppräkning får anses<br>vara komplett, och alla tjänster som inte finns med där faller utanför<br>lagens tillämpningsområde. Det torde inte heller vara lämpligt eller möj-<br>ligt att på nationell nivå införa andra tjänster i bilagan.</p>
<h2>11 Genomförande av marktjänstdirektivet artikel<br>för artikel</h2>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Artikel</p></td><td>
<p>lag</p></td><td>
<p>förordning</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1.1</p></td><td>
<p>lag 6 §</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>1.2</p></td><td>
<p>lag 6 §</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>1.3</p></td><td>
<p>lag 6 §</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>1.4</p></td><td></td><td>
<p>förordning</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1.5</p></td><td>
<p>behövs inte</p></td><td>
<p>behövs inte</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1.6</p></td><td>
<p>behövs inte</p></td><td>
<p>behövs inte</p></td></tr>
<tr><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>2</p></td><td>
<p>lag 2 §</p></td><td></td></tr>
<tr><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>3.1</p></td><td>
<p>lag 3 §</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>3.2</p></td><td>
<p>lag 3 §</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>3.3</p></td><td>
<p>1 kap. 1 § regerings-<br>formen</p></td><td></td></tr>
<tr><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>4.1</p></td><td>
<p>lag 18 §</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>4.2</p></td><td>
<p>lag 19 §</p></td><td></td></tr>
<tr><td></td><td></td><td></td></tr>
</table>
<p>49</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>5.1</p></td><td>
<p>lag 5 §</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>5.2</p></td><td>
<p>lag 5 §</p></td><td></td></tr>
<tr><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>6.1</p></td><td>
<p>lag 7 §</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>6.2</p></td><td>
<p>lag 8 §</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>6.3</p></td><td>
<p>lag 8 §</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>6.4</p></td><td>
<p>behövs inte</p></td><td>
<p>behövs inte</p></td></tr>
<tr><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>7.1</p></td><td>
<p>lag 7 §</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>7.2</p></td><td>
<p>lag 12 §</p></td><td></td></tr>
<tr><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>8.1</p></td><td>
<p>lag 21 §</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>8.2</p></td><td>
<p>lag 7 och 21 §§</p></td><td></td></tr>
<tr><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>9.1</p></td><td>
<p>lag 9 och 13 §§</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>9.2</p></td><td>
<p>lag 9 och 13 §§</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>9.3</p></td><td>
<p>behövs inte</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>9.4</p></td><td>
<p>behövs inte</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>9.5</p></td><td>
<p>behövs inte</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>9.6</p></td><td>
<p>lag 9 och 13 §§</p></td><td></td></tr>
<tr><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>10.1</p></td><td>
<p>behövs inte</p></td><td>
<p>behövs inte</p></td></tr>
<tr><td>
<p>10.2</p></td><td>
<p>behövs inte</p></td><td>
<p>behövs inte</p></td></tr>
<tr><td>
<p>10.3</p></td><td>
<p>behövs inte</p></td><td>
<p>behövs inte</p></td></tr>
<tr><td>
<p>10.4</p></td><td>
<p>behövs inte</p></td><td>
<p>behövs inte</p></td></tr>
<tr><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>11.1</p></td><td>
<p>lag 10 och 15 §§</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>11.2</p></td><td>
<p>lag 11 §</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>11.3</p></td><td>
<p>lag 10 och 11 §§</p></td><td></td></tr>
<tr><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>12</p></td><td>
<p>Sverige avstår</p></td><td>
<p>Sverige avstår</p></td></tr>
<tr><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>13</p></td><td>
<p>lag 22 §</p></td><td></td></tr>
<tr><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>14.1</p></td><td>
<p>lag 16 § i den mån det<br>behövs</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>14.2</p></td><td>
<p>lag 17 §</p></td><td></td></tr>
<tr><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>15</p></td><td>
<p>lag 17 §</p></td><td></td></tr>
<tr><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>16.1</p></td><td>
<p>lag 7 och 20 §§</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>16.2</p></td><td>
<p>lag 7 och 20 §§</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>16.3</p></td><td>
<p>lag 7 och 20 §§</p></td><td></td></tr>
<tr><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>17</p></td><td>
<p>lag 16§</p></td><td></td></tr>
<tr><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>18</p></td><td>
<p>lag 16 §</p></td><td></td></tr>
</table>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>50</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>19</p></td><td>
<p>lag 16 §</p></td><td></td></tr>
<tr><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>20.1</p></td><td>
<p>lag 23 §</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>20.2</p></td><td>
<p>lag 23 §</p></td><td></td></tr>
<tr><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>21</p></td><td>
<p>lag 24 §</p></td><td></td></tr>
<tr><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>22</p></td><td>
<p>kräver inte lagstiftning</p></td><td></td></tr>
<tr><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>23.1</p></td><td>
<p>fotnot 1 i lag; inget mer<br>krävs</p></td><td>
<p>fotnot i förordningen;<br>inget mer krävs</p></td></tr>
<tr><td>
<p>23.2</p></td><td>
<p>kräver inte lagstiftning</p></td><td></td></tr>
<tr><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>24</p></td><td>
<p>behövs inte</p></td><td>
<p>behövs inte</p></td></tr>
<tr><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>25</p></td><td>
<p>behövs inte</p></td><td>
<p>behövs inte</p></td></tr>
<tr><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Bilagan</p></td><td>
<p>Bilagan till lagen</p></td><td></td></tr>
</table>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>51</p>
<p>Konsoliderad version av marktjänstdirektivet med beaktande av rättelse<br>till direktivet införd i Europeiska gemenskapernas officiella tidning<br>L 223, 24.8.1999 s. 32. (Ändringar föranledda av rättelsen har under-<br>strukits här.)</p>
<h4>RÅDETS DIREKTIV 96/67/EG av den 15 oktober 1996 om tillträde<br>till marknaden for marktjänster på flygplatserna inom gemenskapen</h4>
<p>EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV</p>
<p>med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemen-<br>skapen, särskilt artikel 84.2 i detta,</p>
<p>med beaktande av kommissionens förslag<sup>1</sup>,</p>
<p>med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande<sup>2</sup>,</p>
<p>i enlighet med förfarandet i artikel 189c i fördraget<sup>3</sup>, och med beaktande<br>av följande:</p>
<p>1.1 enlighet med artikel 7a i fördraget och i syfte att varaktigt främja den<br>ekonomiska och sociala utvecklingen har gemenskapen gradvis infört en<br>gemensam luftfartspolitik för att förverkliga den inre marknaden.</p>
<p>2. Syftet med artikel 59 i fördraget är att avveckla inskränkningar i fri-<br>heten att tillhandahålla tjänster inom gemenskapen och i enlighet med<br>artikel 61 i fördraget bör samma syfte uppnås inom ramen för den<br>gemensamma transportpolitiken.</p>
<p>3. Rådet har uppnått detta syfte när det gäller luftfartstjänster i egentlig<br>mening genom sina förordningar (EEG) nr 2407/92<sup>4</sup>, (EEG) nr 2408/92<sup>5<br></sup>och (EEG) nr 2409/92<sup>6</sup>.</p>
<p>4. Marktjänstema är absolut nödvändiga för att denna slags trafik skall<br>fungera väl och de utgör ett väsentligt bidrag till en effektiv användning<br>av luftfartens infrastruktur.</p>
<p>5. Att ge tillträde till marknaden för marktjänster är en åtgärd som bör<br>bidra till lägre driftkostnader för flygbolagen och bättre service för an-<br>vändarna.</p>
<p><sup>1</sup> EGT nr C 142, 8.6.1995, s. 7, EGT nr C 124, 27.4.1996, s. 19.</p>
<p><sup>2</sup>EGTnrC301, 13.11.1995, s. 28.</p>
<p><sup>3</sup> Europaparlamentets yttrande av den 16 november 1995 (EGT nrC 323, 4.12.1995, s.<br>106), rådets gemensamma ståndpunkt av den 28 mars 1996 (EGT nr C 134, 6.5.1996, s. 30)<br>och Europaparlamentets beslut av den 16 juli 1996 (EGT nrC 261, 9.9.1996).</p>
<p><sup>4</sup> EGT nr L 240, 24.8.1992, s. 1.</p>
<p><sup>5</sup> EGT nr L 240, 24.8.1992, s. 8. Förordningen ändrad genom anslutningsakten av år 1994.</p>
<p><sup>6</sup> EGT nr L 240, 24.8.1992, s. 15.</p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>52</p>
<p>6. Mot bakgrund av subsidiaritetsprincipen är det absolut nödvändigt att<br>tillträdet till marknaden for marktjänster genomfors på gemenskapsnivå<br>samtidigt som medlemsstaterna ges möjlighet att beakta sektorns särart.</p>
<p>7. Kommissionen tillkännagav i sitt meddelande ”Europeiska civilflyget<br>mot bättre horisonter” i juni 1994 sin vilja att före utgången av 1994 ta<br>initiativ till att genomföra tillträde till marknaden för marktjänster på<br>flygplatserna inom gemenskapen, och rådet bekräftade i sin resolution av<br>den 24 oktober 1994 om situationen inom den civila luftfarten i Europa<sup>7<br></sup>att det är nödvändigt att beakta de stora krav som kommer att ställas på<br>flygplatserna när marknaden öppnas.</p>
<p>8. I en resolution av den 14 februari 1995 om den civila luftfarten i<br>Europa<sup>8</sup> erinrade Europaparlamentet om att det är angeläget att beakta<br>den inverkan på anställningsvillkor och säkerhet på flygplatserna inom<br>gemenskapen som följer av tillträdet till marknaden för marktjänster.</p>
<p>9. Fritt tillträde till marknaden för marktjänster är förenligt med väl-<br>fungerande flygplatser inom gemenskapen.</p>
<p>10. Det fria tillträdet till marknaden för marktjänster bör förverkligas<br>gradvis och på ett sätt som är anpassat till sektorns krav.</p>
<p>11. För vissa typer av tjänster kan både tillträdet till marknaden och ut-<br>övandet av egenhantering möta restriktioner vad gäller säkerheten, kapa-<br>citeten och tillgången till utrymme. Det är därför nödvändigt att antalet<br>godkända leverantörer som tillåts utföra dessa typer av tjänster kan be-<br>gränsas. På samma sätt bör utövandet av egenhantering kunna begränsas<br>och kriterierna för en sådan begränsning måste i så fall vara relevanta,<br>objektiva, genomblickbara och icke-diskriminerande.</p>
<p>12. Om antalet tjänsteleverantörer är begränsat, är det nödvändigt för en<br>effektiv konkurrens att på sikt minst en av tjänsteleverantörema är obero-<br>ende i förhållande till både flygplatsens ledningsenhet och den domine-<br>rande transportören.</p>
<p>13. För att flygplatserna skall fungera väl är det nödvändigt att de kan<br>förbehålla sig ansvaret för vissa infrastrukturer som är svåra att dela upp<br>eller utöka av orsaker som kan hänföras till teknik, lönsamhet eller in-<br>verkan på miljön. Att förvaltningen centraliseras far dock inte hindra<br>tjänsteleverantörer och användare som tillämpar egenhantering från att<br>använda sig av dessa infrastrukturer.</p>
<p>14. I vissa fall kan restriktionerna i fråga vara av sådan omfattning att<br>vissa begränsningar av tillträdet till marknaden eller till utövandet av<br>egenhantering kan vara berättigade under förutsättning av att begräns-</p>
<p>EGT nr C 309, 5.11.1994, s. 2.</p>
<p>EGT nr C 56, 6.3.1995, s. 28.<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>53</p>
<p>ningama är relevanta, objektiva, genomblickbara och icke-diskrimine-<br>rande.</p>
<p>15. Syftet med sådana undantag måste vara att göra det möjligt för flyg-<br>platsmyndighetema att upphäva eller åtminstone mildra dessa restriktio-<br>ner. Undantagen måste godkännas av kommissionen under medverkan av<br>en samrådskommitté och beviljas för en begränsad tidsperiod.</p>
<p>16. För att en effektiv och lojal konkurrens skall kunna upprätthållas när<br>antalet tjänsteleverantörer är begränsat krävs det att urvalet av dessa sker<br>på ett genomblickbart och opartiskt sätt. Användarna bör rådfrågas vid<br>denna urvalsprocess eftersom det är de som främst berörs av kvaliteten<br>och priset på de tjänster som de förväntas ta i anspråk.</p>
<p>17. Det är därför viktigt att organisera hur användarna skall representeras<br>och rådfrågas vid urvalet av godkända tjänsteleverantörer genom att in-<br>rätta en kommitté som består av representanter för dem.</p>
<p>18. I samband med urvalet av tjänsteleverantörer på en flygplats är det<br>möjligt att under vissa omständigheter och speciella förhållanden ut-<br>sträcka skyldigheten att tillhandahålla service åt allmänheten till andra<br>flygplatser inom samma geografiska område i den berörda medlems-<br>staten.</p>
<p>19. Flygplatsens ledningsenhet kan också tillhandahålla marktjänster och<br>genom sina beslut utöva ett betydande inflytande på konkurrensen mellan<br>leverantörerna. Det är därför, för att säkerställa fortsatt lojal konkurrens,<br>absolut nödvändigt att flygplatserna i sin bokföring åtskiljer verksam-<br>heten inom förvaltning och reglering av infrastrukturerna å ena sidan och<br>tillhandahållandet av marktjänster å den andra.</p>
<p>20. En flygplats far inte subventionera sin marktjänstverksamhet med<br>inkomster som härrör från dess uppdrag som flygplatsmyndighet.</p>
<p>21. Samma krav på genomblickbarhet måste gälla för alla tjänste-<br>leverantörer som önskar tillhandahålla marktjänster till tredje man.</p>
<p>22. För att göra det möjligt för flygplatserna att fullgöra sitt uppdrag att<br>förvalta infrastrukturerna och garantera säkerheten inom flygplatsom-<br>rådet, samt i avsikt att säkerställa skyddet av miljön och den gällande<br>sociallagstiftningen, måste medlemsstaterna kunna kräva att en leverantör<br>av marktjänster först erhåller ett godkännande. Kriterierna för detta god-<br>kännande måste vara objektiva, genomblickbara och icke-diskrimine-<br>rande.</p>
<p>23. Av samma skäl måste medlemsstaterna behålla rätten att utfärda och<br>tillämpa de regler som är nödvändiga för att flygplatsernas infrastrukturer<br>skall fungera väl. Dessa regler bör ha samband med det uppställda målet<br>och inte leda till att tillträdet till marknaden eller utövandet av egenhante-<br>ring i realiteten blir av mindre omfattning än vad som anges i detta<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>54</p>
<p>direktiv, och de måste respektera principerna om objektivitet, genom-<br>blickbarhet och icke-diskriminering.</p>
<p>24. Befogenheten att garantera socialt skydd i adekvat omfattning för<br>personalen i de foretag som tillhandahåller marktjänster bör kvarstanna<br>hos medlemsstaterna.</p>
<p>25. Tillträdet till flygplatsernas anläggningar måste säkerställas för de<br>tjänsteleverantörer som har tillstånd att tillhandahålla marktjänster och de<br>transportörer som har tillstånd att tillämpa egenhantering i den utsträck-<br>ning som är nödvändig för utövandet av deras rättigheter och för en<br>effektiv och lojal konkurrens, men tillträdet bör ändå kunna vara förenat<br>med att en avgift tas ut.</p>
<p>26. Det är berättigat att de rättigheter som anges i detta direktiv gäller för<br>leverantörer av tjänster och användare med ursprung i tredje land endast<br>om det råder strikt ömsesidighet. Skulle det inte finnas sådan ömsesidig-<br>het bör medlemsstaten kunna återkalla rättigheterna för dessa tjänste-<br>leverantörer och användare.</p>
<p>27. Den 2 december 1987 i London enades Spanien och Förenade kunga-<br>riket om en ordning för utvidgat samarbete i fråga om utnyttjandet av<br>flygplatsen i Gibraltar i en gemensam förklaring av de båda ländernas<br>utrikesministrar. Denna ordning har ännu inte börjat tillämpas.</p>
<p>28. Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av bestämmelserna i för-<br>draget, särskilt inte det faktum att kommissionen även i fortsättningen<br>kommer att övervaka att bestämmelserna följs genom att vid behov an-<br>vända sig av samtliga de befogenheter som artikel 90 i fördraget tiller-<br>känner den.</p>
<p>HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.</p>
<p>Artikel 1</p>
<p>Tillämpningsområde</p>
<p>1. Under följande förutsättningar skall detta direktiv tillämpas på varje<br>flygplats inom en medlemsstats territorium som lyder under fördragets<br>bestämmelser och som står öppen för kommersiell lufttrafik:</p>
<p>a) De bestämmelser i artikel 7.1 som gäller andra typer av tjänster än de<br>som anges i artikel 7.2 skall tillämpas på alla flygplatser oberoende av<br>deras trafikvolym från och med den 1 januari 1998.</p>
<p>b) Bestämmelserna om de typer av tjänster som anges i artikel 7.2 skall<br>tillämpas från och med den 1 januari 1998 när det gäller flygplatser som<br>har en årstrafik som är högre än eller lika med 1 miljon passagerarrörel-<br>ser eller 25 000 ton gods.</p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>55</p>
<p>c) Bestämmelserna om de typer av tjänster som anges i artikel 6 skall<br>tillämpas från och med den 1 januari 1999 när det gäller flygplatser</p>
<p>- som har en årstrafik som är högre än eller lika med 3 miljoner passa-<br>gerarrörelser eller 75 000 ton gods, eller</p>
<p>- som under en sexmånadersperiod närmast före den 1 april eller den 1<br>oktober föregående år registrerat en trafik som var högre än eller lika<br>med 2 miljoner passagerarrörelser eller 50 000 ton gods.</p>
<p>2. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i punkt 1 skall<br>bestämmelserna i detta direktiv tillämpas från och med den 1 januari<br>2001 på varje flygplats inom en medlemsstats territorium, som lyder<br>under fördragets bestämmelser, står öppen för kommersiell lufttransport<br>och som har en årstrafik som är högre än eller lika med 2 miljoner passa-<br>gerarrörelser eller 50 000 ton gods.</p>
<p>3. När en flygplats når någon av de trösklar för godstrafiken som anges i<br>denna artikel utan att samtidigt nå motsvarande tröskel för passagerar-<br>trafik, skall bestämmelserna i detta direktiv inte tillämpas på de slag av<br>marktjänster som endast avser passagerare.</p>
<p>4. Kommissionen skall i informationssyfte offentliggöra en förteckning<br>över de flygplatser som avses i denna artikel i Europeiska gemenskaper-<br>nas officiella tidning. Denna förteckning skall för första gången offent-<br>liggöras senast tre månader efter ikraftträdandet av detta direktiv och där-<br>efter en gång per år. Medlemsstaterna skall till kommissionen senast den<br>1 juli varje år översända de uppgifter som kommissionen behöver för att<br>sammanställa denna förteckning.</p>
<p>5. Detta direktivs tillämpning på flygplatsen i Gibraltar påverkar inte<br>Spaniens eller Förenade kungarikets rättsliga ställning med avseende på<br>tvisten om överhöghet över det territorium där flygplatsen är belägen.</p>
<p>6. Tillämpningen av bestämmelserna i detta direktiv på flygplatsen i<br>Gibraltar skall uppskjutas till dess att ordningen i den gemensamma för-<br>klaring som avgavs av Spaniens och Förenade kungarikets utrikes-<br>ministrar den 2 december 1987 har genomförts. När så sker, skall<br>Spaniens och Förenade kungarikets regeringar samma dag underrätta<br>rådet om detta.</p>
<p>Artikel 2</p>
<h4>Definitioner</h4>
<p>I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här<br>anges:</p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>56</p>
<p>a) flygplats: varje markområde som är särskilt inrättat för landning, start<br>och manövrar av luftfartyg, däribland de närliggande byggnader som kan<br>behövas för flygtrafiken och service till luftfartygen och byggnader som<br>behövs för de kommersiella luftfartstjänstema.</p>
<p>b) flygplatssystem: två eller flera flygplatser som förts samman eftersom<br>de betjänar samma ort eller orter, som framgår av bilaga II i rådets för-<br>ordning (EEG) nr 2408/92 av den 23 juli 1992 om EG-lufttrafikföretags<br>tillträde till flyglinjer inom gemenskapen.</p>
<p>c) ledningsenhet: en enhet som tillsammans med eller självständigt från<br>annan verksamhet och i kraft av nationella lagar och författningar har i<br>uppdrag att administrera flygplatsernas infrastrukturer, och samordna och<br>kontrollera den verksamhet som aktörer som befinner sig på berörd flyg-<br>plats eller berört flygplatssystem bedriver.</p>
<p>d) användare av en flygplats: varje fysisk eller juridisk person som med<br>flyg transporterar passagerare, post och/eller gods, från eller till den be-<br>rörda flygplatsen.</p>
<p>e) marktjänster: de tjänster som utförs på en flygplats åt en användare<br>enligt beskrivningen i bilagan.</p>
<p>f) egenhantering: situation i samband med marktjänster, där en användare<br>skaffar sig en eller flera typer av marktjänster utan att ingå något som<br>helst kontrakt med tredje man i syfte att tillhandahålla sådana tjänster.<br>Enligt denna definition anses inte användare som tredje man, i för-<br>hållande till varandra, om</p>
<p>- den ena innehar en majoritet av den andra, eller</p>
<p>- samma enhet innehar majoriteten i var och en av dem.</p>
<p>g) leverantör av marktjänster: varje fysisk eller juridisk person som till-<br>handahåller tredje person en eller flera typer av marktjänster.</p>
<p>Artikel 3</p>
<h4>Flygplatsens ledningsenhet</h4>
<p>1. När ledningen och driften av en flygplats eller av ett flygplatssystem<br>inte sköts av en enda enhet utan av flera olika enheter, skall var och en av<br>dessa anses utgöra en del av ledningsenheten när det gäller tillämpningen<br>av detta direktiv.</p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>2. Om endast en enda ledningsenhet har upprättats för flera flygplatser<br>eller flygplatssystem, skall var och en av dessa flygplatser eller flygplats-<br>system betraktas var för sig när det gäller tillämpningen av detta direktiv.</p>
<p>57</p>
<p>3. Om ledningsenheter är underställda en offentlig myndighets tillsyn<br>eller kontroll skall denna myndighet, inom ramen för sina lagstadgade<br>skyldigheter, se till att bestämmelserna i detta direktiv tillämpas.</p>
<p>Artikel 4</p>
<p>Uppdelning av verksamheterna</p>
<p>1. Ledningsenheten på en flygplats, användaren eller den leverantör av<br>marktjänster som tillhandahåller marktjänster skall göra en strikt bok-<br>föringsmässig uppdelning, enligt gällande handelspraxis, mellan den<br>verksamhet som är knuten till tillhandahållandet av dessa tjänster och<br>övrig verksamhet.</p>
<p>2. En oberoende kontrollant, utsedd av medlemsstaten, skall övervaka att<br>denna bokföringsmässiga uppdelning verkligen iakttas.</p>
<p>Denne skall även kontrollera att det inte förekommer någon överföring av<br>finansiella medel mellan den verksamhet som ledningsenheten bedriver i<br>egenskap av flygplatsmyndighet och den verksamhet som den bedriver i<br>fråga om marktjänster.</p>
<p>Artikel 5</p>
<h4>Användarkommittén</h4>
<p>1. Senast tolv månader efter ikraftträdandet av det här direktivet skall<br>medlemsstaterna försäkra sig om att en kommitté, som består av före-<br>trädare för användarna eller av organisationer som företräder dessa an-<br>vändare, inrättas för var och en av de angivna flygplatserna.</p>
<p>2. Alla användare har rätt att ingå i denna kommitté eller, om användaren<br>föredrar det, att låta sig företrädas av en organisation som han anförtror<br>detta uppdrag.</p>
<p>Artikel 6</p>
<p>Tjänster till tredje man</p>
<p>1. Medlemsstaterna skall i enlighet med artikel 1 vidta de åtgärder som<br>behövs för att garantera tredje man fritt tillträde till marknaden för<br>marktjänster.</p>
<p>Medlemsstaterna far kräva att leverantörerna av marktjänster är etable-<br>rade i gemenskapen.</p>
<p>2. Medlemsstaterna far begränsa antalet tjänsteleverantörer som tillåts<br>tillhandahålla följande typer av marktjänster:<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>- Bagagehantering.</p>
<p>58</p>
<p>- Ramptjänster.</p>
<p>- Påfyllning av bränsle och olja.</p>
<p>- Gods- och posthantering såväl vid ankomst och avgång som i transit när<br>det gäller den fysiska hanteringen av gods och postgång mellan flyg-<br>platsterminalen och luftfartyget.</p>
<p>De far dock inte begränsa detta antal till mindre än två för varje typ av<br>tjänst.</p>
<p>3. Dessutom far åtminstone en av dessa godkända leverantörer av tjänster<br>från och med den 1 januari 2001 inte stå under direkt eller indirekt kon-<br>troll varken av</p>
<p>- flygplatsens ledningsenhet,</p>
<p>- en användare som har transporterat mer än 25 % av passagerarna eller<br>av registrerat gods på flygplatsen under det år som föregår det år då ur-<br>valet av tjänsteleverantörer sker, eller av</p>
<p>- en enhet som kontrollerar eller direkt eller indirekt kontrolleras av<br>denna ledningsenhet eller av en sådan användare.</p>
<p>Senast den 1 juli 2000 far en medlemsstat dock begära att skyldigheten i<br>denna punkt skjuts upp till den 31 december 2002.</p>
<p>Kommissionen skall, biträdd av den kommitté som anges i artikel 10,<br>granska denna begäran och far med beaktande av utvecklingen inom<br>denna sektor och i synnerhet situationen vid flygplatser som är jämför-<br>bara vad beträffar trafikvolym och trafikmönster, besluta om att bevilja<br>ovan nämnda begäran.</p>
<p>4. När medlemsstaterna begränsar antalet godkända tjänsteleverantörer i<br>enlighet med punkt 2, far medlemsstaterna inte hindra en användare av en<br>flygplats - oberoende av vilken del av denna flygplats som användaren<br>tilldelats - att i fråga om var och en av de typer av marktjänst som kan bli<br>begränsade få möjlighet att göra ett verkligt val mellan åtminstone två<br>leverantörer av marktjänster, med de förutsättningar som anges i punk-<br>terna 2 och 3.</p>
<p>Artikel 7</p>
<p>Egenhantering</p>
<p>1. Medlemsstaterna skall, i enlighet med bestämmelserna i artikel 1, vidta<br>de åtgärder som behövs för att säkerställa att egenhanteringen kan utövas<br>fritt.</p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>59</p>
<p>2. Emellertid kan medlemsstaterna, vad gäller tjänsterna</p>
<p>- bagagehantering,</p>
<p>- ramptjänster,</p>
<p>- påfyllning av bränsle och olja,</p>
<p>- gods- och posthantering såväl vid landning och start som i transit när<br>det gäller den fysiska hanteringen av gods och post mellan terminalan-<br>läggningen och luftfartyget,</p>
<p>reservera utövandet av egenhantering for åtminstone två användare,<br>under förutsättning att dessa väljs efter relevanta, objektiva, genomblick-<br>bara och icke-diskriminerande kriterier.</p>
<p>Artikel 8</p>
<h4>Centraliserade infrastrukturer</h4>
<p>1. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 6 och 7 far medlems-<br>staterna för ledningsenheten eller för en annan enhet reservera den tek-<br>niska administrationen av centraliserade infrastrukturer såsom bagage-<br>sortering, avisning, vattenrening och bränsledistribution. De kan ålägga<br>leverantörerna av marktjänster och de användare som tillämpar egenhan-<br>tering att använda sig av dessa infrastrukturer.</p>
<p>2. Medlemsstaterna skall se till att administrationen av de infrastrukturer<br>som avses i punkt 1 säkerställs på ett genomblickbart, objektivt och icke-<br>diskriminerande sätt, särskilt så att den inte hindrar leverantörerna av<br>tjänster och de användare som tillämpar egenhantering att använda sig av<br>infrastrukturerna inom de gränser som fastställs i detta direktiv.</p>
<p>Artikel 9</p>
<h4>Undantag</h4>
<p>1. När specifika utrymmes- eller kapacitetsbegränsningar (särskilt sådana<br>som beror på trängsel och nyttjandegrad av tillgängliga ytor) vilket gör<br>det omöjligt att öppna marknaden och/eller utföra egenhantering i den<br>omfattning som föreskrivs genom detta direktiv, får den berörda med-<br>lemsstaten besluta följande:</p>
<p>a) Att begränsa antalet leverantörer av tjänster för en eller flera andra<br>typer av marktjänster än dem som avses i artikel 6.2 på hela eller delar av<br>flygplatsen; i detta fall skall bestämmelserna i artikel 6.2 och 6.3 gälla.</p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>b) Att reservera en eller flera typer av sådana tjänster som avses i artikel</p>
<p>6.2 för en enda leverantör av tjänster.</p>
<p>60</p>
<p>c) Att reservera utövandet av egenhanteringen för ett begränsat antal an-<br>vändare när det gäller andra typer av marktjänster än dem som avses i<br>artikel 7.2, på villkor att dessa användare väljs ut på relevanta, objektiva,<br>genomblickbara och icke-diskriminerande grunder.</p>
<p>d) Att förbjuda utövandet av egenhantering eller begränsa den till en enda<br>användare för de typer av marktjänster som avses i artikel 7.2.</p>
<p>2.1 varje beslut om undantag enligt punkt 1 skall</p>
<p>a) anges den eller de tjänstetyper för vilka undantag beviljas samt de<br>specifika utrymmes- och kapacitetsbegränsningar som berättigar till<br>undantag,</p>
<p>b) en plan bifogas för åtgärder som syftar till att komma till rätta med<br>dessa begränsningar. Vidare skall ett undantag inte</p>
<p>i) otillbörligen inverka menligt på syftet med detta direktiv,</p>
<p>ii) snedvrida konkurrensen mellan leverantörer av marktjänster och/eller<br>användare som tillämpar egenhantering,</p>
<p>iii) vara av större omfattning än nödvändigt.</p>
<p>3. Medlemsstaterna skall minst tre månader före ikraftträdandet anmäla<br>till kommissionen varje undantag som beviljats på grundval av punkt 1<br>samt de skäl som berättigar till undantaget.</p>
<p>Kommissionen skall offentliggöra en sammanfattning i Europeiska<br>gemenskapernas officiella tidning av de beslut som anmälts och anmoda<br>berörda parter att yttra sig.</p>
<p>4. Kommissionen skall ingående granska det beslut om undantag som<br>lämnats in av medlemsstaten. En detaljerad analys av situationen och ut-<br>redning av de åtgärder som medlemsstaten anser lämpliga ger kom-<br>missionen möjlighet att för ändamålet verifiera om de begränsningar som<br>åberopas föreligger och om det är omöjligt att bereda tillträde till mark-<br>naden och/eller utöva egenhantering i den omfattning som föreskrivs<br>genom direktiv.</p>
<p>5. Kommissionen kan efter utförd undersökning och samråd med den<br>berörda medlemsstaten antingen godkänna medlemsstatens beslut eller<br>motsätta sig det, om de åberopade begränsningarna inte anses föreligga<br>eller inte anses vara av sådan omfattning att de berättigar till undantag.<br>Efter samråd med den berörda medlemsstaten kan kommissionen också<br>kräva att medlemsstaten ändrar undantagets räckvidd eller begränsar det<br>till enbart vissa delar av en flygplats eller ett flygplatssystem där de åbe-<br>ropade begränsningarna verkligen kan påvisas.</p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>61</p>
<p>Kommissionens beslut skall föreligga senast tre månader efter anmälan<br>från medlemsstaten och offentliggöras i Europeiska gemenskapernas<br>officiella tidning.</p>
<p>6. De undantag som beviljas av medlemsstaterna enligt punkt 1 far inte<br>beviljas for längre tid än tre år, utom for undantag som beviljas enligt<br>punkt 1 b. Senast tre månader före utgången av denna period skall med-<br>lemsstaten fatta ett nytt beslut beträffande ansökan om undantag, vilken<br>också skall prövas i enlighet med det förfarande som föreskrivs i denna<br>artikel.</p>
<p>Undantag enligt punkt 1 b far inte beviljas for längre tid än två år. En<br>medlemsstat får dock på grundval av bestämmelserna i punkt 1 begära att<br>denna period en enda gång förlängs med ytterligare två år. Kommissio-<br>nen skall, biträdd av den kommitté som anges i artikel 10, besluta om en<br>sådan begäran.</p>
<p>Artikel 10</p>
<h4>Rådgivande kommitté</h4>
<p>1. Kommissionen skall biträdas av en rådgivande kommitté som skall<br>bestå av företrädare för medlemsstaterna och ha kommissionens före-<br>trädare som ordförande.</p>
<p>2. Kommittén skall bistå kommissionen med råd beträffande tillämp-<br>ningen av artikel 9.</p>
<p>3. Dessutom kan kommittén rådfrågas av kommissionen beträffande<br>samtliga frågor som rör tillämpningen av bestämmelserna i detta direktiv.</p>
<p>4. Kommittén skall själv fastställa sin arbetsordning.</p>
<p>Artikel 11</p>
<h4>Val av tjänsteleverantörer</h4>
<p>1. Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att ordna ett ur-<br>valsförfarande för de leverantörer av tjänster som har tillstånd att till-<br>handahålla marktjänster på en flygplats, när deras antal är begränsat så<br>som avses i artikel 6.2 eller i artikel 9. Detta förfarande skall ta hänsyn<br>till följande principer:</p>
<p>a) När medlemsstaterna avser att uppställa kontraktsvillkor eller tekniska<br>specifikationer som måste uppfyllas av dessa tjänsteleverantörer, skall<br>dessa villkor eller specifikationer fastställas efter förberedande samråd<br>med användarkommittén. De urvalskriterier som föreskrivs i dessa kon-<br>traktsvillkor eller de tekniska specifikationerna skall vara relevanta, ob-<br>jektiva, genomblickbara och icke-diskriminerande.</p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>62</p>
<p>Efter att ha underrättat kommissionen far den berörda medlemsstaten i<br>standardvillkoren eller i de tekniska specifikationer som tjänsteleveran-<br>törema har att rätta sig efter, skriva in skyldigheten att tillhandahålla<br>offentlig service för de flygplatser som betjänar perifera områden eller<br>utvecklingsregioner som ingår i medlemsstatens territorium, vilka saknar<br>kommersiellt intresse men som är av stor betydelse för den berörda med-<br>lemsstaten.</p>
<p>b) En anbudsinfordran skall göras, som skall offentliggöras i Europeiska<br>gemenskapernas officiella tidning, så att samtliga berörda leverantörer av<br>tjänster kan komma in med anbud.</p>
<p>c) Leverantörer av tjänster skall väljas ut</p>
<p>i) av ledningsenheten efter samråd med användarkommittén, om den<br>förra</p>
<p>- inte tillhandahåller liknande marktjänster,</p>
<p>- inte direkt eller indirekt kontrollerar något företag som tillhandahåller<br>sådana tjänster, och - inte är delägare i sådant företag;</p>
<p>ii) i övriga fall av medlemsstaternas behöriga myndigheter som är fristå-<br>ende från ledningsenhetema, men efter samråd med användarkommittén<br>och ledningsenhetema.</p>
<p>d) Leverantörerna av tjänster skall väljs ut för en tid av högst sju år.</p>
<p>e) När en leverantör av tjänster upphör med sin verksamhet före utgången<br>av den period för vilken han valts ut, skall en ersättare väljas ut enligt<br>samma förfarande.</p>
<p>2. När antalet leverantörer av tjänster är begränsat enligt artikel 6.2 eller<br>artikel 9, far ledningsenheten själv tillhandahålla marktjänster utan att<br>iaktta det urvalsförfarande som föreskrivs i punkt 1. Utan att iaktta<br>nämnda förfarande får ledningsenheten också ge ett företag som till-<br>handahåller tjänster tillstånd att tillhandahålla marktjänster på flygplatsen<br>i fråga,</p>
<p>- om enheten direkt eller indirekt kontrollerar företaget, eller</p>
<p>- om företaget direkt eller indirekt kontrollerar enheten.</p>
<p>3. Ledningsenheten skall informera användarkommittén om de beslut<br>som fattas enligt denna artikel.</p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>63</p>
<p>Artikel 12</p>
<p>Flygplatser belägna på öar</p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>I samband med valet av tjänsteleverantörer till en flygplats så som anges i<br>artikel 11, far en medlemsstat utvidga skyldigheten att tillhandahålla<br>offentlig service till att omfatta också andra flygplatser i medlemsstaten,<br>under förutsättning - att flygplatserna ligger på öar i samma geografiska<br>region,</p>
<p>- att dessa flygplatser har en trafikvolym som inte understiger 100 000<br>passagerarrörelser per år, och</p>
<p>- att en sådan utvidgning godkänns av kommissionen, biträdd av den<br>kommitté som avses i artikel 10.</p>
<p>Artikel 13</p>
<h4>Samråd</h4>
<p>Medlemsstaterna skall se till att tillämpningen av dessa bestämmelser blir<br>föremål för ett obligatoriskt samrådsförfarande mellan ledningsenheten,<br>användarkommittén och de företag som tillhandahåller tjänster. Samrådet<br>skall särskilt avse priserna på de tjänster som varit föremål för undantag i<br>enlighet med artikel 9.1 b samt organisationen av hur dessa tjänster till-<br>handahållits. Samråd skall äga rum minst en gång om året.</p>
<p>Artikel 14</p>
<h4>Godkännande</h4>
<p>1. Medlemsstaterna kan fordra att den verksamhet som på en flygplats<br>utövas av en tjänsteleverantör eller en användare som bedriver egen-<br>hantering, skall vara godkänd av en i förhållande till flygplatsens led-<br>ningsenhet fristående myndighet.</p>
<p>Detta godkännande skall grundas på kriterier som avser ett sunt finan-<br>siellt läge och ett tillräckligt försäkringsskydd, anläggningarnas, luft-<br>fartygens, utrustningens och människomas säkerhet samt skyddet av<br>miljön och relevant sociallagstiftning.</p>
<p>Kriterierna skall beakta följande principer:</p>
<p>a) Tillämpas på de olika leverantörerna och användarna på ett icke-<br>diskriminerande sätt.</p>
<p>b) Ha samband med det uppställda målet.</p>
<p>c) Får inte leda till att tillträdet till marknaden eller utövandet av egen-<br>hantering i realiteten blir mindre omfattande än vad som föreskrivs i detta<br>direktiv.</p>
<p>Dessa kriterier skall offentliggöras, och tjänsteleverantören eller använ- Prop. 1999/2000:41<br>daren som bedriver egenhantering skall i förväg informeras om förfaran- Bilaga 1<br>det för godkännande.</p>
<p>2. Godkännande far vägras eller återkallas endast om tjänsteleverantören<br>eller användaren som bedriver egenhantering, på grund av faktorer som<br>kan hänföras till honom, inte uppfyller de kriterier som anges i punkt 1.</p>
<p>Orsakerna till att godkännande vägrats eller återkallats skall delges den<br>berörda leverantören eller användaren och ledningsenheten.</p>
<p>Artikel 15</p>
<p>Förhållningsregler</p>
<p>På förslag från ledningsenheten kan en medlemsstat i förekommande fall</p>
<p>- förbjuda en tjänsteleverantör eller en användare att utföra sin tjänst<br>respektive bedriva egenhantering, om denne leverantör eller användare<br>inte följer de regler medlemsstaten föreskrivit och som syftar till att<br>garantera att flygplatsen fungerar tillfredsställande; dessa regler skall be-<br>akta principerna att</p>
<p>a) de skall tillämpas på de olika leverantörerna och användarna på ett<br>icke-diskriminerande sätt,</p>
<p>b) de skall ha samband med det uppställda målet,</p>
<p>c) de far inte leda till att tillträdet till marknaden eller utövandet av egen-<br>hantering i realiteten blir av mindre omfattning än vad som föreskrivs i<br>detta direktiv;</p>
<p>- ålägga i synnerhet de leverantörer som tillhandahåller marktjänster på<br>flygplatsen att på ett rättvist och icke-diskriminerande sätt medverka till<br>att uppfylla den skyldighet att utföra offentlig service som föreskrivs i<br>nationella lagar och förordningar, särskilt skyldigheten att säkerställa<br>tjänsternas kontinuitet.</p>
<p>Artikel 16</p>
<h4>Tillträde till anläggningarna</h4>
<p>1. Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att tjänste-<br>leverantörema respektive användarna som önskar tillämpa egenhantering<br>skall garanteras tillträde till flygplatsanläggningama, i den mån tillträde<br>är nödvändigt för utövandet av deras verksamheter. Om flygplatsens led-<br>ningsenhet eller i förekommande fall den statliga myndigheten eller<br>annan kontrollmyndighet uppställer villkor för tillträdet, skall dessa vara<br>relevanta, objektiva, genomblickbara och icke-diskriminerande.</p>
<p>3 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 41</p>
<p>2. De disponibla utrymmena för marktjänster på flygplatsen skall fördelas<br>mellan de olika leverantörerna av tjänster och mellan alla användare som<br>tillämpar egenhantering, inklusive nytillkomna, alltefter vad som behövs<br>för att bedriva verksamheten samt lämna utrymme för effektiv och lojal<br>konkurrens grundad på regler och kriterier som är relevanta, objektiva,<br>genomblickbara och icke-diskriminerande.</p>
<p>3. När tillträdet till flygplatsens anläggningar är förenat med att en avgift<br>tas ut, skall avgiften bestämmas på grunder som är relevanta, objektiva,<br>genomblickbara och icke-diskriminerande.</p>
<p>Artikel 17</p>
<h4>Säkerhet</h4>
<p>Bestämmelserna i detta direktiv påverkar inte i något avseende medlems-<br>staternas rättigheter och skyldigheter i fråga om allmän ordning och<br>säkerhet på flygplatserna.</p>
<p>Artikel 18</p>
<p>Socialt skyddsnät och miljövård</p>
<p>Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i detta direktiv<br>och med beaktande av gemenskapsrättens övriga bestämmelser kan<br>medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de an-<br>ställdas rättigheter skyddas samt att hänsyn tas till miljön.</p>
<p>Artikel 19</p>
<p>Hänsyn till nationella bestämmelser</p>
<p>En leverantör som i en medlemsstat bedriver marktjänstverksamheter på<br>en flygplats är skyldig att rätta sig efter de nationella föreskrifter som är<br>förenliga med gemenskapslagstiftningen.</p>
<p>Artikel 20</p>
<p>Ömsesidighet</p>
<p>1. Utan att det påverkar tillämpningen av gemenskapens internationella<br>åtaganden, kan, vad gäller tillträde till marktjänster eller egenhantering,<br>när det visar sig att ett tredje land</p>
<p>a) rättsligt eller faktiskt inte behandlar leverantörer och användare som<br>bedriver egenhantering på ett sätt som är jämförbart med medlemsstater-<br>nas behandling av leverantörer och användare som bedriver egenhante-<br>ring, eller</p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>66</p>
<p>b) rättsligt eller faktisk inte behandlar leverantörer av tjänster och använ-<br>dare från en medlemsstat som bedriver egenhantering enligt landets be-<br>stämmelser, eller</p>
<p>c) behandlar leverantörer och användare som bedriver egen hantering<br>vilka kommer från ett annat tredje land mer förmångligt än leverantörer<br>och användare som bedriver egenhantering vilka kommer från en med-<br>lemsstat,</p>
<p>en medlemsstat helt eller delvis upphäva de skyldigheter som följer av<br>detta direktiv för de leverantörer och användare från ifrågavarande tredje<br>land, i enlighet med gemenskapsrätten.</p>
<p>2. Medlemsstaten skall underrätta kommissionen om varje upphävande<br>eller tillbakadragande av rättigheter eller skyldigheter.</p>
<p>Artikel 21</p>
<h4>Rätt att överklaga</h4>
<p>Medlemsstaterna eller i förekommande fall ledningsenhetema, skall se<br>till att varje part som kan bevisa sitt legitima intresse kan föra talan mot<br>de beslut eller enskilda åtgärder som kommit till genom tillämpning av<br>artikel 7.2 och artikel 11-16.</p>
<p>Talan skall kunna föras inför en nationell domstol eller inför en annan<br>statlig myndighet än den berörda flygplatsens ledningsenhet och som, vid<br>behov, skall var fristående från den statliga myndighet som kontrollerar<br>flygplatsens ledningsenhet.</p>
<p>Artikel 22</p>
<h4>Informations- och översynsrapport</h4>
<p>Medlemsstaterna skall till kommissionen lämna den information som är<br>nödvändig för att upprätta kommissionens rapport om tillämpningen av<br>bestämmelserna i detta direktiv.</p>
<p>Rapporten, som skall åtföljas av eventuella förslag till översyn av direk-<br>tivet, skall upprättas senast den 31 december 2001.</p>
<p>Artikel 23</p>
<h4>Genomförande</h4>
<p>1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som<br>är nödvändiga för att detta direktiv skall kunna följas senast ett år efter<br>det att det har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tid-<br>ning och skall genast underrätta kommissionen om detta.</p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>67</p>
<p>När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hän-<br>visning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de<br>offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall<br>varje medlemsstat själv utfärda.</p>
<p>2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till<br>centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det om-<br>råde som omfattas av detta direktiv.</p>
<p>Artikel 24</p>
<h4>Ikraftträdande</h4>
<p>Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har<br>offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.</p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Artikel 25</p>
<h4>Mottagare</h4>
<p>Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.</p>
<p>Utfärdat i Luxemburg den 15 oktober 1996.</p>
<p>På rådets vägnar</p>
<p>B. HOWLIN</p>
<p>Ordförande</p>
<p>68</p>
<p>BILAGA</p>
<p>FÖRTECKNING ÖVER MARKTJÄNSTER</p>
<p>1. Administrativa marktjänster och övervakning omfattar</p>
<p>1.1 tjänster i samband med representation och samverkan med de lokala<br>myndigheterna eller med varje annan person, utlägg gjorda för använda-<br>rens räkning och tillhandahållande av lokaler åt dennes företrädare,</p>
<p>1.2 kontroll av lastning, meddelanden och telekommunikationer,</p>
<p>1.3 behandling, förvaring, hantering och administration av lastenhetema,</p>
<p>1.4 varje annan övervakningstjänst före, under eller efter flygning, och<br>varje annan administrativ tjänst som begärs av användaren.</p>
<p>2. Passagerartjänster omfattar varje form av tjänst till passagerarna vid<br>avfärd, ankomst, transitering, i anslutning till eller utanför flygplatsen,<br>inbegripet kontroll av biljetter, resehandlingar, incheckning av bagage<br>och transport av bagage ända fram till sorteringssystemen.</p>
<p>3. Bagagehantering omfattar behandling av bagage i sorteringshallen,<br>sortering av bagage, förberedelse av bagage inför avfärden, lastning och<br>avlastning av bagage i de system som är avsedda att föra bagaget från<br>flygplanet till sorteringshallen och omvänt.</p>
<p>4. Fraktgods och posthantering omfattar</p>
<p>4.1 för fraktgods, både vid export och import eller transitering, den<br>fysiska hantering av fraktgodset, den handläggning av tillhörande doku-<br>ment, de tullformaliteter och andra skyddsåtgärder som överenskommits<br>mellan parterna eller som omständigheterna kräver,</p>
<p>4.2 för posten, både vid ankomst och avfärd, den fysiska hantering av<br>posten, den hantering av tillhörande dokument och andra skyddsåtgärder<br>som överenskommits mellan partema eller som omständigheterna kräver.</p>
<p>5. Ramp tjänster omfattar</p>
<p>5.1 lotsning av flygplanet vid ankomst och avgång (1*),</p>
<p>5.2 tjänster i samband med parkering av flygplanet och tillhandahållande<br>av lämpliga hjälpmedel (2*),</p>
<p>5.3 upprättande av kommunikationer mellan marken och förarkabinen<br>(3*),</p>
<p>5.4 lastning och avlastning av flygplanet och tillhandahållande av nöd-<br>vändiga hjälpmedel samt transport av besättning och passagerare mellan<br>flygplanet och flygterminalen,</p>
<p>5.5 tjänster i samband med start av flygplanet och tillhandahållande av<br>nödvändiga hjälpmedel,</p>
<p>5.6 förflyttning av flygplanet, både vid avgång och ankomst, tillhanda-<br>hållande och insättning av nödvändiga hjälpmedel,</p>
<p>5.7 förflyttning av flygplanet, in- och avlastning av mat och dryck.</p>
<p>6. Rengöring och skötsel av flygplanet omfattar</p>
<p>6.1 yttre och inre rengöring av flygplanet, skötsel av toaletter och vatten-<br>system,</p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>6.2 luftkonditionering och uppvärmning av kabinen, borttagning av snö<br>och is från flygplanet, avisning av flygplanet,</p>
<p>6.3 inredning av kabinen med kabinutrustningar, förvaring av dessa ut-<br>rustningar.</p>
<p>7. Bränsle- och oljepåfyllning omfattar</p>
<p>7.1 organisering och verkställande av tankning och tömning av bränsle,<br>inbegripet lagring av bränslet, kontroll av levererad kvalitet och kvantitet,</p>
<p>7.2 påfyllning av olja och andra vätskor.</p>
<p>8. Normalt underhåll omfattar</p>
<p>8.1 de sedvanliga operationer som utförs före flygningen,</p>
<p>8.2 de särskilda operationer som användaren kräver,</p>
<p>8.3 tillhandahållande och administration av det material som krävs för<br>underhåll och av reservdelar,</p>
<p>8.4 tillhandahållande av parkeringsplats och/eller en hangar för att utföra<br>underhållet.</p>
<p>9. Flygoperationer och administration av besättningar omfattar</p>
<p>9.1 förberedelse av flygning vid avgångsflygplatsen eller vid varje annan<br>plats,</p>
<p>9.2 tjänster under flygning, i förekommande fall, ändring av resvägen<br>under flygningen,</p>
<p>9.3 tjänster efter flygningen,</p>
<p>9.4 administration av besättningen.</p>
<p>10. Transport på marken omfattar</p>
<p>10.1 organisation och utförande av transport av passagerare, besättning,<br>bagage, gods och post mellan olika flygterminaler inom samma flygplats,<br>dock med undantag av alla transporter mellan flygplan och andra platser,</p>
<p>10.2 varje specialtransport som begärs av användaren.</p>
<p>11. Catering omfattar</p>
<p>11.1 samverkan med tjänsteleverantörer och med ledningsenheten,</p>
<p>11.2 lagring av mat, drycker och de tillbehör som krävs för beredningen,</p>
<p>11.3 rengöring av tillbehör,</p>
<p>11.4 beredning och leverans av material och livsmedel.</p>
<p>(1*) Om dessa tjänster inte utförs av flygtrafiktjänsten.</p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>70</p>
<h2>Förteckning över remissinstanser för<br>departementspromemorian (Ds 1999:59) Marktjänster<br>på flygplatser</h2>
<p>Hovrätten for Västra Sverige</p>
<p>Kammarrätten i Stockholm</p>
<p>Länsrätten i Stockholms län</p>
<p>Rikspolisstyrelsen</p>
<p>Revisorsnämnden</p>
<p>Chefen för Försvarsmakten</p>
<p>Riksrevisionsverket</p>
<p>Lunds universitet, juridiska fakulteten</p>
<p>Luftfartsverket</p>
<p>Konkurrensverket</p>
<p>Svenska Kommunförbundet</p>
<p>Föreningen Auktoriserade Revisorer</p>
<p>Svenska Revisorsamfundet</p>
<p>Braathens Malmö Aviation</p>
<p>Scandinavian Airlines System</p>
<p>Föreningen Svenskt Flyg</p>
<p>Novia Sweden AB</p>
<p>Servisair AB</p>
<p>Flygarbetsgivama</p>
<p>Svenska Transportarbetareförbundet</p>
<p>Utöver remissinstanserna har yttrande inkommit från</p>
<p>Svenska Flygföretagens Riksförbund</p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>71</p>
<h2>Lagrådsremissens lagförslag</h2>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>Bilaga 3</p>
<h3>Lag om marktjänster på flygplatser</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande<sup>1</sup>.</p>
<h4>Inledande bestämmelse</h4>
<p>1 § Denna lag innehåller bestämmelser om tillträde till marknaden för<br>marktjänster på flygplatser som står öppna för kommersiell lufttrafik.</p>
<h4>Definitioner</h4>
<p>2 § I denna lag avses med</p>
<p>flygplats: varje markområde som är särskilt inrättat för landning, start<br>och manövrar av luftfartyg, samt de närliggande byggnader och anlägg-<br>ningar som kan behövas för luftfartygens markrörelser och för service till<br>luftfartygen och byggnader som behövs för de kommersiella luftfarts-<br>tjänstema,</p>
<p>flygplatssystem: två eller flera flygplatser som förts samman eftersom<br>de betjänar samma ort eller orter, enligt vad som framgår av bilaga II i<br>rådets förordning (EEG) nr 2408/92 av den 23 juli 1992 om EG-luft-<br>trafikföretags tillträde till flyglinjer inom gemenskapen<sup>2</sup>, ändrad genom<br>anslutningsakten för Österrike, Finland och Sverige,</p>
<p>ledningsenhet: en enhet som tillsammans med eller självständigt från<br>annan verksamhet och i kraft av lagar och andra författningar har i upp-<br>drag att administrera flygplatsens infrastrukturer och samordna och kon-<br>trollera den verksamhet som aktörer som befinner sig på berörd flygplats<br>eller berört flygplatssystem bedriver,</p>
<p>användare av en flygplats: varje fysisk eller juridisk person som med<br>flyg transporterar passagerare, post eller gods, från eller till den berörda<br>flygplatsen,</p>
<p>marktjänst: en tjänst som utförs på en flygplats åt en användare av en<br>flygplats och finns upptagen i bilagan till denna lag,</p>
<p>egenhantering: en situation där en användare av en flygplats skaffar sig<br>en eller flera typer av marktjänster utan att ingå något som helst kontrakt<br>om detta med tredje man. Användare anses dock inte som tredje man, i<br>förhållande till varandra, om den ena innehar majoritet i den andra, eller<br>samma enhet innehar majoriteten i var och en av dem,</p>
<p>leverantör av marktjänster: varje fysisk eller juridisk person som till-<br>handahåller tredje man en eller flera typer av marktjänster.</p>
<p><sup>1</sup> Jfr rådets direktiv 96/67/EG av den 15 oktober 1996 om tillträde till marknaden för<br>marktjänster på flygplatserna inom gemenskapen (EGT L 272, 25.10.1996, s. 36, Celex<br>396L0067) med rättelse (EGT L 223, 24.8.1999, s. 32).</p>
<p><sup>2</sup> EGT L 240, 24.8.1992, s. 8 (Celex 392R2408).</p>
<p>72</p>
<p>3 § När ledningen och driften av en flygplats eller av ett flygplatssystem Prop. 1999/2000:41<br>sköts av flera olika enheter skall var och en av dessa anses utgöra en del Bilaga 3</p>
<p>av ledningsenheten när det gäller tillämpningen av bestämmelserna i<br>denna lag.</p>
<p>Om endast en ledningsenhet har upprättats for flera flygplatser eller<br>flygplatssystem, skall var och en av dessa flygplatser eller flygplats-<br>system betraktas var for sig när det gäller tillämpningen av denna lag.</p>
<h4>Flygplatsnämnden</h4>
<p>4 § För att hantera vissa frågor enligt denna lag skall det finnas en sär-<br>skild nämnd, Flygplatsnämnden.</p>
<p>Flygplatsnämnden skall bestå av en ordförande och två andra leda-<br>möter. Nämndens ledamöter forordnas för viss tid av regeringen. Ord-<br>föranden och eventuell ersättare för honom eller henne skall vara jurist<br>och ha domarerfarenhet.</p>
<p>Kostnaderna for Flygplatsnämndens verksamhet skall tas ut av de be-<br>rörda flygplatserna och användarna av dessa flygplatser.</p>
<p>Regeringen meddelar närmare föreskrifter om Flygplatsnämnden, och<br>om avgifterna for dess verksamhet.</p>
<h4>Användarkommittéer</h4>
<p>5 § Ledningsenheten skall se till att det upprättas en användarkommitté<br>på flygplatsen.</p>
<p>Kommittén skall bestå av företrädare för användarna av flygplatsen.<br>Alla användare av en flygplats skall ha rätt att ingå i denna kommitté<br>eller låta sig företrädas av en organisation som han eller hon anförtror<br>detta uppdrag.</p>
<h4>Begränsningar i vissa bestämmelsers tillämpningsområde</h4>
<p>6 § Bestämmelserna i denna lag om marktjänster till tredje man skall<br>tillämpas på flygplatser med en årstrafik som är större än eller lika med<br>två miljoner passagerarrörelser eller 50 000 ton gods.</p>
<p>Bestämmelserna i denna lag om egenhantering av sådana tjänster som<br>räknas upp i 12 § tillämpas på flygplatser med en årstrafik som är större<br>än eller lika med en miljon passagerarrörelser eller 25 000 ton gods. Be-<br>stämmelserna i denna lag om egenhantering av andra tjänster skall till-<br>lämpas på alla flygplatser som står öppna för kommersiell lufttrafik.</p>
<p>Om årstrafiken på en flygplats uppgår till det tröskelvärde för gods<br>som anges i första eller andra stycket utan att samtidigt nå motsvarande<br>tröskelvärde för passagerare skall bestämmelserna som anges i denna<br>paragraf inte tillämpas på de slag av marktjänster som endast avser<br>passagerare.</p>
<p>4 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 41</p>
<h4>Vissa allmänna regler</h4>
<p>7 § Tillträdet till marknaden för marktjänster skall vara fritt. Trots detta<br>far tillträdet begränsas enligt 8, 9, 12 och 13 §§, dock endast i den ut-<br>sträckning som säkerheten, kapaciteten eller utrymmet på flygplatsen<br>kräver det.</p>
<p>Vid tillämpningen av denna lag skall, med undantag för ärenden som<br>skall prövas med stöd av 23 §, beslut fattas och villkor uppställas utifrån<br>skäl som är relevanta, objektiva, genomblickbara och icke-diskrimine-<br>rande.</p>
<h4>Begränsning av marknaden för marktjänster till tredje man</h4>
<p>8 § På ansökan av en ledningsenhet far Flygplatsnämnden begränsa<br>antalet leverantörer av marktjänster som tillåts tillhandahålla</p>
<p>- bagagehantering,</p>
<p>- ramptjänster,</p>
<p>- påfyllning av bränsle och olja,</p>
<p>- gods- och posthantering såväl vid ankomst och avgång som i transit,<br>när det gäller den fysiska hanteringen av gods och post mellan terminal-<br>anläggningen och luftfartyget.</p>
<p>Antalet leverantörer far dock inte begränsas till färre än två för varje<br>typ av tjänst. Minst en av dessa leverantörer far inte stå under direkt eller<br>indirekt kontroll vare sig av flygplatsens ledningsenhet, en användare<br>som har transporterat mer än 25 procent av passagerarna eller av det<br>registrerade godset på flygplatsen under det år som föregår det år då ur-<br>valet av tjänsteleverantörer sker, eller av en enhet som kontrollerar eller<br>direkt eller indirekt kontrolleras av denna ledningsenhet eller av sådan<br>användare.</p>
<p>9 § Om särskilda utrymmes- eller kapacitetsskäl medför att det är omöj-<br>ligt att öppna marknaden i enlighet med vad som i övrigt föreskrivs i<br>denna lag, far Flygplatsnämnden på ansökan av en ledningsenhet</p>
<p>- för en tid av högst tre år begränsa antalet leverantörer som tillåts till-<br>handahålla andra tjänster än som avses i 8 § första stycket på hela eller<br>delar av flygplatsen, varvid 8 § andra stycket skall tillämpas, eller</p>
<p>- för en tid av högst två år reservera en eller flera typer av tjänster som<br>anges i 8 § första stycket för en enda leverantör av marktjänster.</p>
<p>I beslut enligt första stycket skall det anges vilka tjänster som avses<br>med beslutet, de specifika utrymmes- eller kapacitetsbegränsningar som<br>utgör skälen för beslutet samt de åtgärder som skall vidtas för att komma<br>till rätta med begränsningarna.</p>
<h4>Val av leverantörer av marktjänster till tredje man</h4>
<p>10 § Om antalet tjänsteleverantörer är begränsat enligt 8 eller 9 § skall<br>leverantörerna väljas efter en anbudsinfordran.</p>
<p>Beslut om urval av leverantörer av marktjänster fattas av ledningsen-<br>heten efter samråd med användarkommittén om ledningsenheten inte till-<br>handahåller liknande marktjänster, inte direkt eller indirekt kontrollerar</p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>74</p>
<p>något foretag som tillhandahåller sådana tjänster, och inte är delägare i<br>sådant foretag. I andra fall beslutar Flygplatsnämnden efter samråd med<br>användarkommittén och ledningsenheten om urval av leverantörer.</p>
<p>Den som far fatta beslut om urval av leverantörer av marktjänster skall<br>upprätta en anbudsinfordran och se till att denna offentliggörs i Euro-<br>peiska gemenskapernas officiella tidning.</p>
<p>Beslut om urval far fattas for en tid av högst sju år.</p>
<p>Ledningsenheten skall informera användarkommittén om de beslut<br>som fattas enligt denna paragraf.</p>
<p>11 § Om antalet leverantörer av tjänster är begränsat enligt 8 eller 9 § far<br>ledningsenheten själv tillhandahålla marktjänster utan det urvalsförfaran-<br>de som föreskrivs i 10 §. Ledningsenheten far också ge ett företag till-<br>stånd att tillhandahålla marktjänster på flygplatsen om enheten direkt<br>eller indirekt kontrollerar företaget eller om företaget direkt eller indirekt<br>kontrollerar enheten.</p>
<p>Ledningsenheten skall informera användarkommittén om de beslut<br>som fattas enligt denna paragraf.</p>
<h4>Begränsning av marknaden för egenhantering</h4>
<p>12 § Flygplatsnämnden far på ansökan av en ledningsenhet reservera<br>marknaden för egenhantering för minst två användare för</p>
<p>- bagagehantering,</p>
<p>- ramptjänster,</p>
<p>- påfyllning av bränsle eller olja, samt</p>
<p>- gods- och posthantering såväl vid ankomst och avgång som i transit,<br>när det gäller den fysiska hanteringen av gods och post mellan terminal-<br>anläggningen och luftfartyget.</p>
<p>13 § Om särskilda utrymmes- eller kapacitetsbegränsningar medför att<br>det är omöjligt att öppna marknaden i enlighet med vad som föreskrivs i<br>denna lag, far Flygplatsnämnden på ansökan av en ledningsenhet för en<br>tid av högst tre år begränsa antalet användare som far utöva egenhante-<br>ring för andra typer av tjänster än som anges i 12 §, eller för en tid av<br>högst tre år förbjuda egenhantering eller begränsa den till en enda använ-<br>dare för de typer av tjänster som anges i 12 §.</p>
<p>I beslutet skall det anges vilka tjänster som avses med beslutet, de<br>specifika utrymmes- eller kapacitetsbegränsningar som utgör skälen för<br>beslutet samt de åtgärder som skall vidtas för att komma till rätta med<br>begränsningarna.</p>
<h4>Urval av användare som får utöva egenhantering</h4>
<p>14 § Om antalet användare som far utöva egenhantering på en flygplats<br>är begränsat enligt 12 eller 13 § fattar Flygplatsnämnden beslut om urval<br>av användare.</p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>75</p>
<h4>Kontraktsvillkor och tekniska specifikationer</h4>
<p>15 § När den som driver en flygplats avser att uppställa kontraktsvillkor<br>eller tekniska specifikationer som måste uppfyllas av leverantörer av<br>marktjänster eller av dem som önskar utöva egenhantering, skall dessa<br>villkor eller specifikationer fastställas efter samråd med användarkom-<br>mittén på flygplatsen. Villkoren eller specifikationerna skall fastställas i<br>särskilda beslut.</p>
<h4>Övriga tillstånd</h4>
<p>16 § Ett beslut att någon far utföra marktjänster till tredje man eller som<br>egenhantering befriar inte denne från skyldigheten att inneha sådana till-<br>stånd som föreskrivs med stöd av annan lagstiftning.</p>
<h4>Återkallelse av rätten att utföra marktjänster</h4>
<p>17 § När en leverantör av marktjänster eller ett företag som utför egen-<br>hantering inte längre utnyttjar sin rätt att bedriva verksamheten far denna<br>rätt återkallas av Flygplatsnämnden. Rätten att utföra marktjänster far<br>också återkallas från den som saknar andra nödvändiga tillstånd, eller<br>från den som på ett icke ringa sätt åsidosätter regler i denna lag eller<br>andra bestämmelser, som syftar till att en flygplats skall fungera tillfreds-<br>ställande.</p>
<p>Ledningsenheten vid berörd flygplats far hos Flygplatsnämnden ansöka<br>om återkallelse enligt första stycket.</p>
<h4>Särskilda bestämmelser om bokföring m.m.</h4>
<p>18 § Ledningsenheten på en flygplats, användaren eller den leverantör<br>som tillhandahåller marktjänster skall göra en strikt uppdelning i bok-<br>föringen mellan den verksamhet som är knuten till tillhandahållandet av<br>dessa tjänster och övrig verksamhet.</p>
<p>En flygplats far inte subventionera sin marktjänstverksamhet med in-<br>komster som härrör från dess uppdrag som flygplatsmyndighet.</p>
<p>19 § En myndighet eller ett företag på vilket 18 § är tillämplig skall<br>årligen upprätta en redogörelse om hur man gjort den föreskrivna upp-<br>delningen i bokföringen. Myndigheten eller företaget skall till Flygplats-<br>nämnden sända in ett intyg från den som reviderar myndigheten eller<br>företaget. Av intyget skall det framgå om bestämmelserna i 17 § har<br>följts.</p>
<h4>Om anläggningar för marktjänster och om tillträde till dessa</h4>
<p>20 § Leverantörer av marktjänster och användare som utövar egenhante-<br>ring skall ges tillträde till anläggningar i sådan omfattning och på sådant<br>sätt som är nödvändigt för att de skall kunna tillhandahålla tjänster till<br>tredje man eller utöva egenhantering.</p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>76</p>
<p>Om det behövs for att bättre och effektivare kunna utnyttja tillgängliga<br>utrymmen och liknande, eller för att kunna bereda plats för tillkommande<br>leverantörer av marktjänster och användare som utövar egenhantering far<br>ledningsenheten efter att ha hört användarkommittén besluta om jämk-<br>ningar eller omfördelningar av utrymmen och liknande mellan alla som<br>utför eller står i begrepp att börja utföra marktjänster på flygplatsen.</p>
<p>Den som innehar anläggningar som används av leverantörer av<br>marktjänster eller användare som utövar egenhantering får ta ut en avgift<br>för utnyttjandet.</p>
<p>21 § Ledningsenheten får besluta att leverantörer av marktjänster och<br>användare som utövar egenhantering skall använda sig av centraliserade<br>anläggningar för bagagesortering, avisning, vattenrening, bränsledistri-<br>bution och liknande om anläggningarna av tekniska, miljömässiga eller<br>lönsamhetsmässiga skäl är svåra att dela upp eller utöka.</p>
<h4>Samråd</h4>
<p>22 § Ledningsenheten skall minst en gång om året samråda med använ-<br>darkommittén och de företag som tillhandahåller marktjänster på flyg-<br>platsen om tillämpningen av denna lag och föreskrifter som meddelats<br>med stöd av lagen.</p>
<h4>Bristande ömsesidighet i förhållande till tredje land</h4>
<p>23 § Regeringen får besluta att bestämmelserna i denna lag om rätt till<br>marknadstillträde helt eller delvis inte skall tillämpas för leverantörer av<br>marktjänster och användare från ett land som inte är medlem i Europeiska<br>unionen om detta land</p>
<p>- rättsligt eller faktiskt inte behandlar leverantörer eller användare som<br>bedriver egenhantering på ett sätt som är jämförbart med medlemsstater-<br>nas behandling av leverantörer eller användare som bedriver egenhante-<br>ring, eller</p>
<p>- rättsligt eller faktiskt inte behandlar leverantörer av marktjänster eller<br>användare som bedriver egenhantering från en medlemsstat enligt landets<br>bestämmelser, eller</p>
<p>- behandlar leverantörer eller användare som bedriver egenhantering och<br>som kommer från ett land som inte är medlem i Europeiska unionen mer<br>förmånligt än leverantörer av marktjänster eller användare som bedriver<br>egenhantering och som kommer från en medlemsstat.</p>
<p>Vid tillämpningen av detta lagrum avses med uttrycken ”Europeiska<br>unionen” och ”medlemsstat” förutom Europeiska unionen och dess med-<br>lemsstater även annan stat som omfattas av bestämmelserna i rådets<br>direktiv 96/67/EG av den 15 oktober 1996 om tillträde till marknaden för<br>marktjänster på flygplatserna inom gemenskapen genom avtal som är<br>bindande för Sverige.</p>
<p>Europeiska gemenskapernas kommission skall underrättas om varje<br>beslut enligt första stycket.</p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>77</p>
<h4>Bemyndigande</h4>
<p>24 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får<br>meddela ytterligare föreskrifter för tillämpningen av denna lag.</p>
<h4>Överklagande</h4>
<p>25 § Flygplatsnämndens eller ledningsenhetens beslut enligt 8-15, 17,<br>20 och 21 §§ samt beslut om avgifter som tas ut med stöd av denna lag<br>far överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs<br>vid överklagande till kammarrätt.</p>
<p>Andra beslut enligt denna lag får inte överklagas.</p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 april 2000.</p>
<p>78</p>
<p>FÖRTECKNING ÖVER MARKTJÄNSTER SOM DET HÄNVISAS<br>TILL I 2 §</p>
<p>1. Administrativa marktjänster och övervakning omfattar</p>
<p>1.1 tjänster i samband med representation och samverkan med de lokala<br>myndigheterna eller med varje annan person, utlägg gjorda för använda-<br>rens räkning och tillhandahållande av lokaler åt dennes företrädare,</p>
<p>1.2 kontroll av lastning, meddelanden och telekommunikationer,</p>
<p>1.3 behandling, förvaring, hantering och administration av lastenhetema,</p>
<p>1.4 varje annan övervakningstjänst före, under eller efter flygning, och<br>varje annan administrativ tjänst som begärs av användaren.</p>
<p>2. Passagerartjänster omfattar varje form av tjänst till passagerarna vid<br>avfärd, ankomst, transitering, i anslutning till eller utanför flygplatsen,<br>inbegripet kontroll av biljetter, resehandlingar, incheckning av bagage<br>och transport av bagage ända fram till sorteringssystemen.</p>
<p>3. Bagagehantering omfattar behandling av bagage i sorteringshallen,<br>sortering av bagage, förberedelse av bagage inför avfärden, lastning och<br>avlastning av bagage i de system som är avsedda att föra bagaget från<br>flygplanet till sorteringshallen och omvänt.</p>
<p>4. Fraktgods och posthantering omfattar</p>
<p>4.1 för fraktgods, både vid export och import eller transitering, den<br>fysiska hantering av fraktgodset, den handläggning av tillhörande doku-<br>ment, de tullformaliteter och andra skyddsåtgärder som överenskommits<br>mellan parterna eller som omständigheterna kräver,</p>
<p>4.2 för posten, både vid ankomst och avfard, den fysiska hantering av<br>posten, den hantering av tillhörande dokument och andra skyddsåtgärder<br>som överenskommits mellan parterna eller som omständigheterna kräver.</p>
<p>5. Ramptjänster omfattar</p>
<p>5.1 lotsning av flygplanet vid ankomst och avgång, om dessa tjänster inte<br>utförs av flygtrafiktjänsten</p>
<p>5.2 tjänster i samband med parkering av flygplanet och tillhandahållande<br>av lämpliga hjälpmedel, om dessa tjänster inte utförs av flygtrafiktjänsten</p>
<p>5.3 upprättande av kommunikationer mellan marken och förarkabinen,<br>om dessa tjänster inte utförs av flygtrafiktjänsten</p>
<p>5.4 lastning och avlastning av flygplanet och tillhandahållande av nöd-<br>vändiga hjälpmedel samt transport av besättning och passagerare mellan<br>flygplanet och flygterminalen,</p>
<p>5.5 tjänster i samband med start av flygplanet och tillhandahållande av<br>nödvändiga hjälpmedel,</p>
<p>5.6 förflyttning av flygplanet, både vid avgång och ankomst, tillhanda-<br>hållande och insättning av nödvändiga hjälpmedel,</p>
<p>5.7 förflyttning av flygplanet, in- och avlastning av mat och dryck.</p>
<p>6. Rengöring och skötsel av flygplanet omfattar</p>
<p>6.1 yttre och inre rengöring av flygplanet, skötsel av toaletter och vatten-<br>system,</p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>6.2 luftkonditionering och uppvärmning av kabinen, borttagning av snö<br>och is från flygplanet, avisning av flygplanet,</p>
<p>6.3 inredning av kabinen med kabinutrustningar, förvaring av dessa ut-<br>rustningar.</p>
<p>7. Bränsle- och oljepåfyllning omfattar</p>
<p>7.1 organisering och verkställande av tankning och tömning av bränsle,<br>inbegripet lagring av bränslet, kontroll av levererad kvalitet och kvantitet,</p>
<p>7.2 påfyllning av olja och andra vätskor.</p>
<p>8. Normalt underhåll omfattar</p>
<p>8.1 de sedvanliga operationer som utförs före flygningen,</p>
<p>8.2 de särskilda operationer som användaren kräver,</p>
<p>8.3 tillhandahållande och administration av det material som krävs för<br>underhåll och av reservdelar,</p>
<p>8.4 tillhandahållande av parkeringsplats och/eller en hangar för att utföra<br>underhållet.</p>
<p>9. Flygoperationer och administration av besättningar omfattar</p>
<p>9.1 förberedelse av flygning vid avgångsflygplatsen eller vid varje annan<br>plats,</p>
<p>9.2 tjänster under flygning, i förekommande fall, ändring av resvägen<br>under flygningen,</p>
<p>9.3 tjänster efter flygningen,</p>
<p>9.4 administration av besättningen.</p>
<p>10. Transport på marken omfattar</p>
<p>10.1 organisation och utförande av transport av passagerare, besättning,<br>bagage, gods och post mellan olika flygterminaler inom samma flygplats,<br>dock med undantag av alla transporter mellan flygplan och andra platser,</p>
<p>10.2 varje specialtransport som begärs av användaren.</p>
<p>11. Catering omfattar</p>
<p>11.1 samverkan med tjänsteleverantörer och med ledningsenheten,</p>
<p>11.2 lagring av mat, drycker och de tillbehör som krävs för beredningen,</p>
<p>11.3 rengöring av tillbehör,</p>
<p>11.4 beredning och leverans av material och livsmedel.</p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>80</p>
<h2>Lagrådets yttrande</h2>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1999-12-13</p>
<p>Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Leif<br>Thorsson, regeringsrådet Rune Lavin.</p>
<p>Enligt en lagrådsremiss den 2 december 1999 (Näringsdepartementet) har<br>regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om<br>marktjänster på flygplatser.</p>
<p>Förslaget har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Olof Hedberg.</p>
<p>Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:</p>
<p>4§</p>
<p>I sista stycket föreslås ett bemyndigande för regeringen att meddela när-<br>mare föreskrifter om Flygplatsnämnden och om avgifterna för dess verk-<br>samhet. Föreskrifter om Flygplatsnämnden kan hänföras till föreskrifter<br>av sådan intern organisatorisk natur att de kan meddelas av regeringen<br>med stöd av 8 kap. 13 § första stycket 2 regeringsformen (den s.k. rest-<br>kompetensen). Ett bemyndigande i lagen i detta ämne framstår därför<br>som överflödigt. De avgifter som avses i den föreslagna regeln har där-<br>emot sådan tvångskaraktär att ett bemyndigande är erforderligt enligt<br>8 kap. 9 § andra stycket regeringsformen. Ett bemyndigande i sista<br>stycket av den föreslagna paragrafen kan förslagsvis ges följande lydelse:<br>”Regeringen meddelar föreskrifter om avgifterna för Flygplatsnämndens<br>verksamhet.”</p>
<p>/Of</p>
<p>Enligt andra stycket fattas efter en anbudsinfordran beslut om urval av<br>leverantörer av marktjänster till tredje man av ledningsenheten efter sam-<br>råd med användarkommittén, om ledningsenheten inte tillhandahåller<br>liknande marktjänster, inte direkt eller indirekt kontrollerar något företag<br>som tillhandahåller sådana tjänster och inte är delägare i sådant företag. I<br>andra fall fattas beslutet av Flygplatsnämnden efter visst samråd.</p>
<p>En ledningsenhet kan exempelvis vara en flygplatschef som är anställd<br>i Luftfartsverket (jfr definitionen i 2 §). Ett av Luftfartsverket delägt<br>företag tillhandahåller marktjänster till tredje man på de flygplatser där<br>sådana tjänster regleras av lagen. Det synes inte böra komma i fråga att<br>det är en anställd hos Luftfartsverket som avgör urvalet vid konkurrens<br>mellan ett av Luftfartsverket delägt företag och andra företag.</p>
<p>Det synes endast med svårighet kunna göras gällande att en flygplats-<br>chef som är anställd hos Luftfartsverket indirekt kontrollerar ett av verket<br>delägt dotterföretag. Vad angår uttrycket ”och inte är delägare i sådant<br>företag” används i de engelska och franska texterna orden ”has no in-<br>volvement in any such undertaking” respektive ”ne détient aucune parti-<br>cipation dans une telle entreprise”. I vart fall det engelska uttrycket synes<br></p>
<p>81</p>
<p>kunna avse även andra förbindelser mellan ledningsenheten och företaget<br>i fråga än ett delägarskap och vara ägnat att träffa sådana jävssituationer<br>som här antytts. Hur långt de angivna begränsningarna sträcker sig<br>undandrar sig emellertid Lagrådets bedömning. Frågan torde fa över-<br>vägas under det fortsatta beredningsarbetet i Regeringskansliet.</p>
<p>20 §</p>
<p>I sista stycket föreslås en regel med följande lydelse: ”Den som innehar<br>anläggningar som används av leverantörer av marktjänster eller använ-<br>dare som utövar egenhantering far ta ut en avgift för utnyttjandet.” Av<br>författningskommentaren framgår att avgiften kan vara ”nyttjandeavgift,<br>hyra eller liknande”. Det ligger nära till hands att anta att vad som åsyftas<br>är upplåtelser mot ersättning i ett privaträttsligt förhållande. Den som<br>innehar anläggningen kan också vara annan än Luftfartsverket, t.ex. ett<br>enskilt företag. Innehavaren, oavsett om det är Luftfartsverket eller någon<br>annan, kommer enligt den föreslagna regeln att bestämma den avgift som<br>skall tas ut för utnyttjandet. Om avgiften skulle vara att anse som privat-<br>rättslig, bör en tvist om avgiftens storlek m.m. kunna hänskjutas till all-<br>män domstols prövning.</p>
<p>Beslut om avgifter som tas ut med stöd av den föreslagna lagen skall<br>emellertid få överklagas hos allmän förvaltningsdomstol (förslagets<br>25 §). Denna regel tyder på att det slags avgift som avses i 20 § sista<br>stycket skulle vara av offentligrättslig art. Regeln i 20§ sista stycket<br>skulle då få den vidare betydelsen att en förvaltningsuppgift, som inne-<br>fattar myndighetsutövning, överlämnas till privaträttsliga subjekt (11 kap.<br>6 § sista stycket regeringsformen). Några regler om handläggningen av<br>de ifrågavarande avgiftsärendena finns inte i lagförslaget. Förvaltnings-<br>lagen gäller inte för enskilda subjekt, inte ens om myndighetsutövning<br>anförtrotts åt dem.</p>
<p>Lagrådet anser att det bör klargöras huruvida det slags avgift som avses<br>i sista stycket skall vara privaträttslig eller offentligrättslig. Om avgiften<br>skall vara offentligrättslig, bör vidare övervägas om inte ytterligare regler<br>är erforderliga, t.ex. om beräkningen av avgifternas storlek och avgifts-<br>ärendenas handläggning.</p>
<p>24 §</p>
<p>Det föreslagna bemyndigandet omfattar rätten att meddela ytterligare<br>föreskrifter för tillämpningen av denna lag. I författningskommentaren<br>sägs visserligen att det skulle vara fråga om ”kompletterande” föreskrif-<br>ter, men den föreslagna lagtexten, vilket vid föredragningen inför Lag-<br>rådet också bekräftades vara avsikten med regeln, gäller föreskrifter om<br>lagens verkställighet. Regeringen får emellertid med stöd av 8 kap. 13 §<br>första stycket 1 regeringsformen genom förordning besluta föreskrifter<br>om verkställighet av lag, och vidare får regeringen i en sådan förordning<br>överlåta åt myndighet under regeringen att meddela bestämmelser i äm-<br>net (8 kap. 13 § tredje stycket). Eftersom regeringen redan enligt rege-<br>ringsformen har rätt att meddela verkställighetsföreskrifter och att inom<br>ramen för denna rätt besluta subdelegation till underordnad myndighet,<br>kan den föreslagna paragrafen utgå såsom överflödig.</p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>82</p>
<p>Bilagan</p>
<p>I den svenska språkversionen av direktivet innehåller bilagan åtminstone<br>två punkter som är missvisande.</p>
<p>Som punkt 1.1 upptas ”tjänster i samband med representation och sam-<br>verkan med de lokala myndigheterna”. I den engelska versionen talas om<br>”representation and liaison services with local authorities”, i den franska<br>om ”les services de représentation et de liaison avec les autorités<br>locales”. I allmänt svenskt språkbruk för ordet ”representation” tankarna<br>till annat än vad som här synes vara avsett, nämligen ställföreträdarskap,<br>ombudsuppdrag eller liknande.</p>
<p>I punkterna 5.6 och 5.7 omtalas ”förflyttning av flygplanet”, i punkten</p>
<p>5.7 följt av ”in- och avlastning av mat och dryck”. I den engelska versio-<br>nen avser punkten 5.7 emellertid ”the transport, loading on to and<br>unloading from the aircraft of food and beverages”, i den franska ”le<br>transport, le chargement dans 1'avion et le déchargement de 1'avion de la<br>nourriture et des boissons”. Vad som synes vara avsett torde på svenska<br>bättre återges som ”transport av samt inlastning och avlastning av mat<br>och dryck” eller ”transport av samt inlastning i och avlastning ur flyg-<br>planet av mat och dryck”.</p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>83</p>
<h2>N äringsdepartementet</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 januari 2000.</p>
<p>Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-<br>Wallén, Freivalds, Thalén, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow,<br>Klingvall, Pagrotsky, Messing, Engqvist, Larsson, Wämersson, Lejon,<br>Lövdén och Ringholm.</p>
<p>Föredragande: Mona Sahlin</p>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<p>Regeringen beslutar proposition 1999/2000:41 Marktjänster på flyg-<br>platser</p>
<p>84</p>
<h2>Rättsdatablad</h2>
<p>Prop. 1999/2000:41</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Författningsrubrik</p></td><td>
<p>Bestämmelser som Celexnummer för</p>
<p>inför, ändrar, upp- bakomliggande EG-</p>
<p>häver eller upprepar regler</p>
<p>ett normgivnings-<br>bemyndigande</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Lag om marktjänster på<br>flygplatser</p></td><td>
<p>4 § 396L0067</p></td></tr>
</table>
<p>85</p>
<p>Eländers Gotab 59702, Stockholm 2000</p>
11att riksdagen antar regeringens förslag till?11att riksdagen antar regeringens förslag tilldelvis bifall=utskottet1999/2000:TU6?INLInlämning1999-12-19 00:00:00planerat60hanteringINLInlämning2000-01-19 00:00:00inträffat60hanteringBBordläggning2000-01-20 00:00:00inträffat2hanvisningHÄNHänvisning2000-01-21 00:00:00inträffat3hanvisningMOTMotionstid slutar2000-02-04 00:00:00inträffat4hanvisninginlamnatavInlämnat avNäringsdepartementet2014-11-24 01:32:02statustextstatustextÄrendet är avslutatGN03412019-05-22 17:20:12tilldelatTilldelatTrafikutskottet2014-11-24 01:32:02behandlas_i1999/2000:TU6GN01TU6bet1999/2000TU6Marktjänster på flygplatserBetänkandeföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:41<br/>
Marktjänster på flygplatserGN02T5mot1999/2000T5med anledning av prop. 1999/2000:41 Marktjänster på flygplatserMotionföljdmotionav Sylvia Lindgren (S)<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:41<br/>
Marktjänster på flygplatserGN02T5mot1999/2000T5med anledning av prop. 1999/2000:41 Marktjänster på flygplatserav Sylvia Lindgren (S)Motion