<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2289979</hangar_id>
 <dok_id>GN0340</dok_id>
 <rm>1999/2000</rm>
 <beteckning>40</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1999/2000:40</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Finansdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>40</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>2000-01-20 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:05:39</systemdatum>
 <publicerad>2000-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Obeställd reklam m.m.</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GN0340/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GN0340</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GN0340</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1999/2000:40&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Obeställd reklam m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 20 januari 2000&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lars-Erik Lövdén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(F inansdepartementet)&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN0340/prop_19992000__40-1.png" style="width:41pt;height:70pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen framläggs förslag som avser att genomföra EG-&lt;br&gt;bestämmelser om s.k. obeställd reklam som finns dels i direktivet&lt;br&gt;97/66/EG om behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet&lt;br&gt;inom telekommunikationsområdet, dels i direktivet 97/7/EG om konsu-&lt;br&gt;mentskydd vid distansavtal. Genom ändringar i marknadsföringslagen&lt;br&gt;föreslås att reklam skall få sändas via telefax och helautomatiska&lt;br&gt;uppringningsanordningar bara om konsumenten har gett sitt medgivande&lt;br&gt;på förhand. Andra marknadsföringsmetoder får användas om inte&lt;br&gt;konsumenten tydligt motsatt sig att metoden används.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrådsremissen föreslås också att marknadsföringslagen skall&lt;br&gt;kompletteras med uttryckliga bestämmelser om jämförande reklam.&lt;br&gt;Genom tillägget genomförs i svensk rätt direktivet 97/55/EG om ändring&lt;br&gt;av direktivet 84/450/EEG om vilseledande reklam så att detta omfattar&lt;br&gt;jämförande reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslås att EG-direktivet 98/6/EG om konsumentskydd i&lt;br&gt;samband med prismärkning av varor som erbjuds konsumenter genom-&lt;br&gt;förs genom vissa ändringar och förtydliganden i prisinformationslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 maj 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 40&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut..................................................................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext...............................................................................................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1995:450)...........................................................................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i prisinformationslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1991:601)...........................................................................8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning............................................................10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Obeställd reklam..............................................................................11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Personuppgiftslagen..........................................................11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Marknadsföringslagen......................................................12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Att avböja direktreklam....................................................13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Genomförandet av direktiven...........................................14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Teledataskyddsdirektivet................................14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Distansavtalsdirektivet....................................15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Spärregisters funktion.......................................................17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Överväganden och förslag................................................18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Jämförande reklam..........................................................................23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund...........................................................................23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Direktivet om j ämförande reklam.....................................24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Nordiska förhållanden.......................................................25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Genomförandet i svensk lagstiftning................................26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Aggressiva marknadsföringsmetoder..............................................30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ändringar i prisinformationslagen..................................................32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Tillsyn och sanktioner.....................................................................37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ekonomiska konsekvenser......................................  39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 &amp;nbsp;F örfattningskommentar...................................................................40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i marknadsföringslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1995:450).........................................................................40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i prisinformationslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1991:601).........................................................................42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 &amp;nbsp;Förteckning över remissinstanser..........................................43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;Sammanfattning av promemoriorna Ändringar i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;marknadsföringslagen, Ds 1999:35 och Ändringar i&lt;br&gt;prisinformationslagen, Ds 1999:40.......................................44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag.................................................46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;Lagrådets yttrande.................................................................50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 &amp;nbsp;Teledataskyddsdirektivet.......................................................56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6 &amp;nbsp;Distansavtalsdirektivet..........................................................70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7 &amp;nbsp;Direktivet om jämförande reklam.........................................85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8 &amp;nbsp;Direktivet om vilseledande reklam........................................94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9 Prisinformationsdirektivet...................................................100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 januari 2000.... 108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsdatablad.........................................................................................109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i marknadsföringslagen (1995:450),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i prisinformationslagen (1991:601).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1995:450)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om marknadsföringslagen (1995:450)&lt;br&gt;dels att 29 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 8 a och 13 a §§,&lt;br&gt;samt närmast före 8 a och 13 a §§ nya rubriker av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämförande reklam&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En näringsidkare får i sin&lt;br&gt;reklam direkt eller indirekt peka&lt;br&gt;ut en annan näringsidkare eller&lt;br&gt;dennes produkter, bara om&lt;br&gt;jämförelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. inte är vilseledande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. avser produkter som svarar&lt;br&gt;mot samma behov eller är avsedda&lt;br&gt;för samma ändamål,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. på ett objektivt sätt avser&lt;br&gt;väsentliga, relevanta, kontroller-&lt;br&gt;bara och utmärkande egenskaper&lt;br&gt;hos produkterna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. inte medför förväxling mellan&lt;br&gt;näringsidkaren och en annan&lt;br&gt;näringsidkare eller mellan deras&lt;br&gt;produkter, varumärken, firmor&lt;br&gt;eller andra kännetecken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. inte misskrediterar eller är&lt;br&gt;nedsättande för en annan närings-&lt;br&gt;idkares verksamhet, förhållanden,&lt;br&gt;produkter, varumärken, firma eller&lt;br&gt;andra kännetecken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;i fråga om varor med&lt;br&gt;ursprungsbeteckning alltid avser&lt;br&gt;varor med samma beteckning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. inte drar otillbörlig fördel av&lt;br&gt;en annan näringsidkares varu-&lt;br&gt;märkes, firmas eller andra känne-&lt;br&gt;teckens renommé eller varas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen eller av&lt;br&gt;oaktsamhet bryter mot ett förbud&lt;br&gt;eller ett åläggande som har med-&lt;br&gt;delats med stöd av 14 eller 15 §&lt;br&gt;eller mot en föreskrift i 5-13 §§,&lt;br&gt;skall ersätta den skada som&lt;br&gt;därigenom uppkommer för en&lt;br&gt;konsument eller någon annan&lt;br&gt;näringsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ursprungsbeteckning, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. inte framställer en produkt&lt;br&gt;som en imitation eller kopia av en&lt;br&gt;produkt som har ett skyddat&lt;br&gt;varumärke eller firma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en jämförelse som avser ett&lt;br&gt;särskilt erbjudande skall det på ett&lt;br&gt;klart och entydigt sätt framgå när&lt;br&gt;erbjudandet upphör att gälla eller,&lt;br&gt;om det särskilda erbjudandet är&lt;br&gt;beroende av tillgången på&lt;br&gt;produkten, de begränsningar som&lt;br&gt;då gäller för det. Om det särskilda&lt;br&gt;erbjudandet ännu inte har börjat&lt;br&gt;gälla, skall det klart och entydigt&lt;br&gt;också framgå när specialpriset&lt;br&gt;eller de andra särskilda villkoren&lt;br&gt;börjar gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Obeställd reklam&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En näringsidkare får vid mark-&lt;br&gt;nadsföring till en fysisk person&lt;br&gt;använda telefax eller sådana upp-&lt;br&gt;ringnings automater eller andra&lt;br&gt;liknande automatiska system för&lt;br&gt;individuell kommunikation som&lt;br&gt;inte betjänas av någon enskild,&lt;br&gt;bara om den fysiska personen har&lt;br&gt;samtyckt till det på förhand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringsidkaren får använda&lt;br&gt;andra metoder för individuell&lt;br&gt;kommunikation på distans om inte&lt;br&gt;den fysiska personen tydligt&lt;br&gt;motsatt sig att metoden används.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen eller av&lt;br&gt;oaktsamhet bryter mot ett förbud&lt;br&gt;eller ett åläggande som har med-&lt;br&gt;delats med stöd av 14 eller 15 §&lt;br&gt;eller mot en föreskrift i 5-13a §§,&lt;br&gt;skall ersätta den skada som&lt;br&gt;därigenom uppkommer för en&lt;br&gt;konsument eller någon annan&lt;br&gt;näringsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bestämmande av ersättningen till näringsidkare får hänsyn tas även Prop. 1999/2000:40&lt;br&gt;till omständigheter av annan än ekonomisk art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 maj 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i prisinformationslagen&lt;br&gt;(1991:601)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 4-7 samt 9 och 10 §§ prisinformationslagen&lt;br&gt;(1991:601) skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prisinformation skall lämnas när en näringsidkare marknadsför&lt;br&gt;bestämda varor eller tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller dock inte, Första stycket gäller dock inte&lt;br&gt;om särskilda omständigheter &amp;nbsp;&amp;nbsp;vid försäljningpå auktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hindrar att prisinformation lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Priset för varor och tjänster skall anges korrekt och tydligt. Priset skall&lt;br&gt;anges skriftligen, om konsumenten inte kan få upplysning om det på&lt;br&gt;något annat likvärdigt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Priset skall inbegripa mervärde-&lt;br&gt;skatt. Om det kan tillkomma&lt;br&gt;avgifter och andra kostnader skall&lt;br&gt;detta anges särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Priset för en vara skall anges per&lt;br&gt;förpackning eller någon annan&lt;br&gt;jämförlig enhet av varan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För varor som tillhandahålls i&lt;br&gt;varierande kvantiteter, skall priset&lt;br&gt;avse den mängd eller måttenhet&lt;br&gt;som varan vanligen utbjuds i.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Priset skall inbegripa mer-&lt;br&gt;värdesskatt och andra skatter. Om&lt;br&gt;det kan tillkomma avgifter och&lt;br&gt;andra kostnader skall detta anges&lt;br&gt;särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Priset för en vara skall anges&lt;br&gt;dels per förpackning eller annan&lt;br&gt;enhet i vilken varan utbjuds till&lt;br&gt;försäljning (försäljningspris), dels&lt;br&gt;per kilogram, liter, meter eller&lt;br&gt;annat vanligen använt mått för&lt;br&gt;varan (jämförpris).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;försäljningspriset&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behöver anges om det på grund av&lt;br&gt;varans karaktär eller ändamål kan&lt;br&gt;antas att en angivelse av&lt;br&gt;jämförpris skulle sakna betydelse&lt;br&gt;eller om en sådan angivelse skulle&lt;br&gt;kunna skapa förvirring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast jämförpriset behöver&lt;br&gt;anges för en vara som inte är&lt;br&gt;färdigpackad och som mäts upp i&lt;br&gt;kundens närvaro.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgift om pris per måttenhet Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;(jämförpris) skall dessutom lämnas som regeringen bestämmer får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för sådana varuslag som det finns&lt;br&gt;särskilda beräkningsgrunder för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda beräkningsgrunder får&lt;br&gt;fastställas av regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet som regeringen bestäm-&lt;br&gt;mer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;meddela närmare föreskrifter om&lt;br&gt;skyldigheten att ange jämförpris&lt;br&gt;och de beräkningsgrunder som&lt;br&gt;därvid skall tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Priset och jämforpriset skall&lt;br&gt;anges så att det framgår klart för&lt;br&gt;konsumenten vilken vara eller&lt;br&gt;tjänst som informationen avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Priset skall anges så att det&lt;br&gt;framgår klart för konsumenten&lt;br&gt;vilken vara eller tjänst som&lt;br&gt;informationen avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en bestämd vara utbjuds i en&lt;br&gt;försäljningslokal, i ett skyltfönster&lt;br&gt;eller skyltskåp eller i omedelbar&lt;br&gt;anslutning till sälj stället, skall&lt;br&gt;priset för varan och jämförpriset&lt;br&gt;anges&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. på varan eller dess förpack-&lt;br&gt;ning, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. i varans omedelbara närhet,&lt;br&gt;på en hyllkantsetikett eller skylt, så&lt;br&gt;att risk inte föreligger för för-&lt;br&gt;växling med pris på andra varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns praktiska hinder&lt;br&gt;mot att priset och jämförpriset&lt;br&gt;anges enligt första stycket 1 eller&lt;br&gt;2, får det anges i en prislista,&lt;br&gt;prisfrågeterminal eller liknande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en bestämd vara utbjuds i en&lt;br&gt;försäljningslokal, i ett skyltfönster&lt;br&gt;eller skyltskåp eller i omedelbar&lt;br&gt;anslutning till säljstället, skall&lt;br&gt;priset för varan anges&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. på varan eller dess förpack-&lt;br&gt;ning, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. i varans omedelbara närhet,&lt;br&gt;på en hyllkantsetikett eller skylt, så&lt;br&gt;att risk inte föreligger för för-&lt;br&gt;växling med pris på andra varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns praktiska hinder&lt;br&gt;mot att priset anges enligt första&lt;br&gt;stycket 1 eller 2, får det anges i en&lt;br&gt;prislista, prisfrågeterminal eller&lt;br&gt;liknande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 maj 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen behandlas dels frågor om ändringar i marknads-&lt;br&gt;föringslagen (1995:450) avseende obeställd reklam, jämförande reklam&lt;br&gt;och aggressiv marknadsföring, dels frågor om ändringar i pris-&lt;br&gt;informationslagen (1991:601). Ändringarna syftar i huvudsak till att&lt;br&gt;genomföra EG-direktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom Finansdepartementet har upprättats två promemorior, Ändringar i&lt;br&gt;marknadsföringslagen (1995:450), Ds 1999:35, och Ändringar i pris-&lt;br&gt;informationslagen (1991:601), Ds 1999:40. Promemoriorna har remiss-&lt;br&gt;behandlats. I bilaga 1 finns förteckningar över de remissinstanser som&lt;br&gt;har yttrat sig. Remissyttrandena finns tillgängliga i Finansdepartementet&lt;br&gt;(dnr Fi 1999/2485 och 1999/2480). I bilaga 2 finns en sammanfattning av&lt;br&gt;promemoriorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 16 december 1999 att inhämta Lagrådets&lt;br&gt;yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 3. Lagrådets yttrande finns&lt;br&gt;i bilaga 4. Regeringen återkommer i berörda avsnitt till Lagrådets&lt;br&gt;synpunkter. Regeringen har följt Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Obeställd reklam&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Med obeställd reklam avses reklam eller annan marknadsföring som förs&lt;br&gt;vidare till mottagaren utan att denne varit aktiv för att fa reklamen eller&lt;br&gt;utan att denne genom sitt tidigare uppträdande far anses ha visat något&lt;br&gt;intresse för att fa reklamen. Obeställd reklam ger upphov till ett antal&lt;br&gt;frågor som bl. a. berör den enskildes integritet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Personuppgiftslagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den som vill rikta direkt marknadsföring och direktreklam till enskilda&lt;br&gt;personer har alltid att göra med personuppgifter. Bestämmelser som&lt;br&gt;reglerar frågor om integritetsskydd och behandling av personuppgifter&lt;br&gt;finns huvudsakligen i personuppgiftslagen (1998:204). Lagen, som&lt;br&gt;trädde i kraft den 24 oktober 1998, har som syfte att skydda människor&lt;br&gt;mot att deras personliga integritet kränks genom behandling av&lt;br&gt;personuppgifter. Med personuppgifter avses all slags information som&lt;br&gt;direkt eller indirekt kan hänföras till en fysisk person som är i livet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personuppgiftslagen innehåller bestämmelser om bl.a. grundläggande&lt;br&gt;krav på behandling av personuppgifter och när behandling av person-&lt;br&gt;uppgifter är tillåten. Lagen genomför i svensk rätt Europaparlamentets&lt;br&gt;och rådets direktiv 95/46/EG om skydd för enskilda personer med&lt;br&gt;avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av&lt;br&gt;sådana uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personuppgifter far behandlas endast om den registrerade har lämnat&lt;br&gt;sitt samtycke till behandlingen (10 §). Lagens definition av samtycke&lt;br&gt;enligt 3 § innebär att samtycket måste vara en otvetydig viljeyttring som&lt;br&gt;är frivillig, gjord särskilt och lämnad efter det att information om&lt;br&gt;behandlingen getts. Lagen medger dock avsteg från kravet på samtycke i&lt;br&gt;vissa fall. Ett sådant undantag gäller när behandlingen av personuppgifter&lt;br&gt;är nödvändig för att ett ändamål skall kunna tillgodoses som rör ett&lt;br&gt;berättigat intresse hos den personuppgiftsansvarige eller hos en sådan&lt;br&gt;tredje man till vilken personuppgifterna lämnas ut, om detta intresse&lt;br&gt;väger tyngre än den registrerades intresse av skydd mot kränkning av den&lt;br&gt;personliga integriteten (10 § f). Om behandling av personuppgifter för&lt;br&gt;ändamål som rör direktmarknadsföring tillåts efter en sådan intresse-&lt;br&gt;avvägning som görs enligt 10 § f, far uppgifterna också användas för&lt;br&gt;detta ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 11 § far personuppgifter inte behandlas för ändamål som rör&lt;br&gt;direkt marknadsföring, om den registrerade hos den personuppgifts-&lt;br&gt;ansvarige skriftligen har anmält att han eller hon motsätter sig sådan&lt;br&gt;behandling. Om marknadsföringen sker via vanlig post, elektronisk post,&lt;br&gt;telefon eller telefax saknar betydelse. Marknadsföring i såväl&lt;br&gt;kommersiellt som ideellt syfte omfattas. Bestämmelsen i 11 § är&lt;br&gt;självständig i förhållande till 10 § f. Den ger den enskilde rätt att när som&lt;br&gt;helst avböja personuppgiftsbehandling för detta ändamål genom en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skriftlig viljeförklaring. Det gäller även om den enskilde tidigare&lt;br&gt;samtyckt till behandlingen. Det finns däremot inte någon generell rätt för&lt;br&gt;den registrerade att bli tillfrågad innan hans eller hennes personuppgifter&lt;br&gt;lämnas ut eller används för ändamål som rör direkt marknadsföring&lt;br&gt;(prop. 1997/98:44 s. 67). Lagstiftningen tar sikte på att skydda den&lt;br&gt;personliga integriteten mot kränkningar som kan uppkomma vid&lt;br&gt;behandling av personuppgifter för t.ex. direktmarknadsföringsändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om obeställd reklam kan en integritetskränkning sägas bestå av&lt;br&gt;två intimt förknippade led som var för sig kan ses som en integritets-&lt;br&gt;kränkande handling. Först behandlas själva personuppgiften på något&lt;br&gt;eller några av alla de tänkbara sätt som kännetecknar begreppet&lt;br&gt;behandling enligt personuppgiftslagen. Behandling i strid mot lagen kan&lt;br&gt;orsaka kränkning av den personliga integriteten. Därefter används&lt;br&gt;personuppgiften vid direktmarknadsföring i form av t.ex. telefon-&lt;br&gt;försäljning. Själva telefonpåringningen kan då uppfattas som en&lt;br&gt;inskränkning av möjligheterna till ett ostört privatliv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personuppgiftslagen innehåller bestämmelser om tillsyn och sank-&lt;br&gt;tioner. Bl.a. finns en bestämmelse om skadestånd (48 §), enligt vilken&lt;br&gt;den personuppgiftsansvarige är skyldig att ersätta den registrerade för&lt;br&gt;skada och kränkning av den personliga integriteten som en behandling av&lt;br&gt;personuppgifter i strid mot lagen har orsakat.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Marknadsföringslagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföringslagen (1995:450) är tillämplig på all marknadsföring&lt;br&gt;som helt eller delvis är inriktad på den svenska marknaden. Lagen&lt;br&gt;omfattar endast sådan marknadsföring som sker i näringsverksamhet.&lt;br&gt;Med marknadsföring avses reklam och andra åtgärder i närings-&lt;br&gt;verksamhet som är ägnade att främja avsättningen av och tillgången till&lt;br&gt;produkter, oavsett i vilket medium eller i vilken form marknadsföringen&lt;br&gt;uppträder. Marknadsföring i ideellt syfte omfattas inte av lagen. Med&lt;br&gt;produkter avses varor, tjänster, fast egendom, arbetstillfällen och andra&lt;br&gt;nyttigheter. Marknadsföring skall stämma överens med god&lt;br&gt;marknadsföringssed och även i övrigt vara tillbörlig mot konsumenter&lt;br&gt;och näringsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med god marknadsföringssed avses normer som syftar till att skydda&lt;br&gt;konsumenter och näringsidkare vid marknadsföring. Det är fråga om&lt;br&gt;både rättsliga regler och andra förhållningskrav. Regler om god affärssed&lt;br&gt;som syftar till att skydda mot osund marknadsföring är en viktig&lt;br&gt;normgrupp. Hit hör bl.a. Internationella Handelskammarens grundregler&lt;br&gt;för reklam. Vidare är Marknadsdomstolens praxis en annan viktig&lt;br&gt;normkälla för vad som är god marknadsföringssed. En betydelsefull&lt;br&gt;princip som domstolen slagit fast är den s.k. lagstridighetsprincipen. Den&lt;br&gt;innebär att en marknadsföringsåtgärd är oförenlig med kraven på god&lt;br&gt;affärssed och därmed otillbörlig, om den strider mot annan lagstiftning,&lt;br&gt;t.ex. personuppgiftslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;All marknadsföring skall utformas och presenteras så att det tydligt&lt;br&gt;framgår att det är fråga om marknadsföring, vilket innebär ett krav på&lt;br&gt;reklamidentifiering. Det innebär att det redan vid en flyktig kontakt skall&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vara möjligt att utan tvekan skilja reklammeddelanden från övrig Prop. 1999/2000:40&lt;br&gt;information. Det anses vara ett väsentligt konsumentintresse att reklam&lt;br&gt;inte ger intryck av att vara information fri från kommersiella syften utan&lt;br&gt;öppet framträder som det partsbudskap det är. Brister i reklamens&lt;br&gt;identifierbarhet medför som regel ett vilseledande om budskapets&lt;br&gt;karaktär. Det skall också tydligt framgå vem som svarar för mark-&lt;br&gt;nadsföringen, och läsaren bör genast kunna fastställa vem marknads-&lt;br&gt;föraren är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföringslagen saknar bestämmelser som särskilt avser direkt-&lt;br&gt;reklam. Enligt ett avgörande av Marknadsdomstolen far direktreklam inte&lt;br&gt;sändas till barn under 16 år (MD 1983:16).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom området för direktreklam finns den av näringslivet etablerade&lt;br&gt;Nämnden för direktmarknadsföring, som bl.a. har till syfte att följa&lt;br&gt;direktmarknadsföringens utveckling, påtala oacceptabla former av&lt;br&gt;direktmarknadsföring och bidra till normbildning för framtida&lt;br&gt;marknadsåtgärder. Nämnden prövar ärenden som anmäls dit och&lt;br&gt;meddelar beslut eller yttranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella Handelskammaren har utfärdat regler för direkt-&lt;br&gt;marknadsföring, som omfattar direktreklam samt marknadsföring genom&lt;br&gt;andra kommunikationsåtgärder som inbegriper telekommunikation. Som&lt;br&gt;grundläggande princip gäller att all direktmarknadsföring skall vara&lt;br&gt;förenlig med gällande rätt och med vad som allmänt uppfattas som god&lt;br&gt;affärssed inom näringslivet. Handelskammaren har också utfärdat&lt;br&gt;riktlinjer för marknadsföring via Internet. Enligt dessa riktlinjer skall&lt;br&gt;annonsörer och marknadsförare bl.a. inte sända obeställd reklam på nätet&lt;br&gt;till användare som har angett att de inte önskar mottaga sådan reklam.&lt;br&gt;Annonsörer och marknadsförare skall tillhandahålla en pånätfunktion,&lt;br&gt;som gör det möjligt för användare att meddela annonsörema och&lt;br&gt;marknadsförarna att de fortsättningsvis inte önskar bli kontaktade. Det&lt;br&gt;skall tydligt framgå av ej begärda reklam- och marknadsförings-&lt;br&gt;meddelanden att de är av kommersiell natur och vem annonsören eller&lt;br&gt;marknadsföraren är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nordiska konsumentombudsmännen har i februari 1999 utfärdat en&lt;br&gt;gemensam ståndpunkt om handel och marknadsföring på Internet.&lt;br&gt;Ombudsmännen har bl.a. uttalat att näringsidkare endast bör sända&lt;br&gt;marknadsföringsmaterial via e-post och liknande, om konsumenten har&lt;br&gt;lämnat sitt samtycke till detta. Marknadsföringsmaterial till en konsument&lt;br&gt;bör tydligt markeras som sådant. Ett minimikrav bör vara att det framgår&lt;br&gt;av titeln/överskriften.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Att avböja direktreklam&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Direktreklam är antingen adresserad eller oadresserad. Den direktreklam&lt;br&gt;som har en adresserad personuppgift grundar sig vanligtvis på ett&lt;br&gt;personregister som köpts från exempelvis statens personadressregister&lt;br&gt;(SPAR). Addressuppgifter kan även köpas från företag som har ett&lt;br&gt;kundregister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan år 1993 gäller en överenskommelse mellan Konsumentverket,&lt;br&gt;Posten och SWEDMA (Swedish Direct Marketing Association) om att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konsumenter som så önskar skall slippa få oadresserad reklam i sin&lt;br&gt;brevlåda. Förutsättningen är att de på brevlådan anger att de inte vill ha&lt;br&gt;någon reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som inte vill fa direktadresserad reklam kan vända sig till SPAR-&lt;br&gt;nämnden, som gör en markering om detta i sitt register.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som motsätter sig att personuppgift behandlas för ändamål som rör&lt;br&gt;direkt marknadsföring måste skriftligen anmäla detta hos den&lt;br&gt;personuppgiftsansvarige. För anmälans giltighet far förutsättas att den&lt;br&gt;enskilde är registrerad hos den personuppgiftsskyldige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan anmälan kommit in till den personuppgiftsansvarige, far denne&lt;br&gt;inte längre behandla personuppgifter rörande anmälaren för ändamål som&lt;br&gt;avser direkt marknadsföring. Det gäller även om anmälaren tidigare har&lt;br&gt;gett sitt samtycke till behandling för sådana ändamål. Skulle den som&lt;br&gt;gjort en anmälan senare lämna sitt samtycke till behandling för ändamål&lt;br&gt;som rör direkt marknadsföring, far anmälan i motsvarande grad anses&lt;br&gt;återkallad och utan verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har den personuppgiftsansvarige offentliggjort att anmälan också kan&lt;br&gt;ske på något annat vis än direkt hos denne, t. ex. via någon organisation&lt;br&gt;eller till något visst register, torde anmälan enligt 11 § person-&lt;br&gt;uppgiftslagen också kunna ske på det sättet. Bestämmelsen hindrar i vart&lt;br&gt;fall inte att det inrättas ett nationellt s.k. spärregister till vilket enskilda&lt;br&gt;kan anmäla att de inte önskar bli utsatta för direkt marknadsföring&lt;br&gt;generellt eller bara i vissa fall (prop. 1997/98:44 s. 66).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av lagen (1998:527) om det statliga personadressregistret framgår att&lt;br&gt;SPAR far användas av myndigheter och enskilda för att aktualisera,&lt;br&gt;komplettera och kontrollera personuppgifter samt för att ta ut uppgifter&lt;br&gt;om namn och adress genom s.k. urvalsdragning för direktreklam,&lt;br&gt;opinionsbildning eller samhällsinformation eller annan därmed jämförlig&lt;br&gt;verksamhet. Av lagen framgår vidare att det på begäran av en registrerad&lt;br&gt;skall anges i SPAR att uppgifter om den registrerade inte far behandlas&lt;br&gt;vid urvalsdragning för direktreklam.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.4 Genomförandet av direktiven&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Europaparlamentet och rådet har år 1997 beslutat om två direktiv&lt;br&gt;(97/66/EG och 97/7/EG) som bl. a. behandlar frågan under vilka&lt;br&gt;förutsättningar obeställd reklam får distribueras. Direktiven skall nu,&lt;br&gt;såvitt avser frågor om obeställd reklam, genomförs i svensk rätt.&lt;br&gt;Direktiven finns som bilagorna 5 och 6.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.4.1 Teledataskyddsdirektivet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Syftet med direktiv 97/66 om behandling av personuppgifter och skydd&lt;br&gt;för privatlivet inom telekommunikationsområdet (teledataskyddsdirek-&lt;br&gt;tivet) är att genom en harmonisering av medlemsstaternas bestämmelser&lt;br&gt;om behandling av personuppgifter säkerställa en likvärdig nivå på&lt;br&gt;integritetsskyddet. Direktivet skall vidare säkerställa fri rörlighet inom&lt;br&gt;gemenskapen för personuppgifter inom telekommunikationsområdet och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för teleutrustning och teletjänster. Bestämmelserna är avsedda att Prop. 1999/2000:40&lt;br&gt;precisera och komplettera dataskyddsdirektivet (95/46/EG). Till skillnad&lt;br&gt;från det direktivet är bestämmelserna i teledataskyddsdirektivet avsedda&lt;br&gt;att skydda berättigade intressen även hos abonnenter som är juridiska&lt;br&gt;personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Teledataskyddsdirektivet innehåller en bestämmelse (artikel 11) om&lt;br&gt;personuppgifter i tryckta eller elektroniska kataloger. Enligt bestäm-&lt;br&gt;melsen skall abonnenten kostnadsfritt ha rätt att på begäran bl.a. bli&lt;br&gt;struken i en tryckt eller elektronisk katalog eller att ange att hans eller&lt;br&gt;hennes personuppgifter inte får användas för direkt marknadsföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I direktivets artikel 12 föreskrivs att användning av automatiska&lt;br&gt;uppringningssystem utan mänsklig medverkan och telefax för direkt&lt;br&gt;marknadsföring kan tillåtas bara i fråga om abonnenter som i förväg har&lt;br&gt;gett sitt samtycke. När det gäller användning av andra teletjänster för&lt;br&gt;direkt marknadsföring ger direktivet medlemsstaterna en valmöjlighet.&lt;br&gt;Enligt den ena lösningen är sådan marknadsföring inte tillåten, om&lt;br&gt;abonnenten har motsatt sig denna (s.k. opt-out). Den andra lösningen&lt;br&gt;innebär att marknadsföringen är tillåten endast om abonnenten har gett&lt;br&gt;sitt samtycke i förväg (s.k. opt-in). Den senare lösningen innebär en&lt;br&gt;högre skyddsnivå. De teletjänster det huvudsakligen är fråga om är&lt;br&gt;telefoni och elektronisk post.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt direktivet gäller rättigheterna abonnenter som är fysiska&lt;br&gt;personer. Direktivet ålägger dessutom medlemsstaterna, inom ramen för&lt;br&gt;gemenskapslagstiftningen och tillämplig lagstiftning, att säkerställa att&lt;br&gt;berättigade intressen för abonnenter som inte är fysiska personer är&lt;br&gt;tillräckligt skyddade när det gäller icke begärda samtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande frågor som rör rättslig prövning, ansvar och sanktioner&lt;br&gt;(inbegripet skadeståndssanktioner) hänvisas i direktivet (artikel 14 punkt&lt;br&gt;2) till dataskyddsdirektivets bestämmelser, vilka skall tillämpas också&lt;br&gt;beträffande teledataskyddsdirektivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de delar teledataskyddsdirektivet inte berör frågor om obeställd&lt;br&gt;reklam har direktivet genomförts genom lagstiftning som främst berör&lt;br&gt;telelagen (1993:597) och som trätt i kraft den 1 juli 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande lagstiftning avseende obeställd reklam har det ansetts att&lt;br&gt;sådan lagstiftning bör samordnas med det nationella genomförandet av&lt;br&gt;distansavtalsdirektivet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.4.2 Distansavtalsdirektivet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Direktivet 97/7/EG om konsumentskydd vid distansavtal (distans-&lt;br&gt;avtalsdirektivet) syftar till en tillnärmning av medlemsstaternas lagar och&lt;br&gt;andra författningar om distansavtal mellan konsumenter och närings-&lt;br&gt;idkare. Med distansavtal avses avtal om varor eller tjänster som ingås&lt;br&gt;mellan en leverantör och en konsument inom ramen för ett system för&lt;br&gt;distansförsäljning eller erbjudande av tjänster på distans, organiserat av&lt;br&gt;leverantören, vid vilket avtal endast en eller flera tekniker för kom-&lt;br&gt;munikation uteslutande på distans (distanskommunikation) används.&lt;br&gt;Tekniker för distanskommunikation preciseras utgöra varje teknik som,&lt;br&gt;utan att leverantören och konsumenten samtidigt är fysiskt närvarande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan användas för ingående av ett avtal mellan konsumenten och leveran-&lt;br&gt;tören. I en bilaga till direktivet finns en vägledande förteckning över de&lt;br&gt;tekniker som omfattas av direktivet. Förteckningen innehåller följande&lt;br&gt;tekniker: oadresserad trycksak, adresserad trycksak, standardbrev,&lt;br&gt;tidningsannons med beställningskupong, katalog, telefon med mänsklig&lt;br&gt;betjäning, telefon utan mänsklig betjäning (uppringningsautomater,&lt;br&gt;audiotext), radio, bildtelefon (telefon med bildskärm), videotext&lt;br&gt;(mikrodator med TV-ruta) med tangentbord eller beröringsskärm,&lt;br&gt;elektronisk post, telefax och television (teleshopping).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett distansavtal i den mening direktivet ger uttryck för kan ingås&lt;br&gt;exempelvis genom uppfordran till anbud från leverantören i form av&lt;br&gt;oadresserad trycksak, varefter konsumenten svarar via ett vanligt brev&lt;br&gt;eller genom uppfordran till anbud per radio som möts med en beställning&lt;br&gt;via telefon. Samma teknik behöver alltså inte användas för alla moment i&lt;br&gt;avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I direktivets artikel 10 finns bestämmelser om begränsningar i använd-&lt;br&gt;ningen av vissa tekniker för distanskommunikation. Enligt artikelns&lt;br&gt;punkt 1 förutsätter en leverantörs användning av automatiska uppring-&lt;br&gt;ningssystem utan mänsklig betjäning (uppringningsautomater) och&lt;br&gt;telefax att konsumenten gett sitt samtycke på förhand. Enligt punkten 2&lt;br&gt;skall medlemsstaterna säkerställa att sådana andra tekniker för&lt;br&gt;distanskommunikation än de som anges i punkt 1 och som möjliggör&lt;br&gt;metoder för kommunikation mellan enskilda parter (individuell&lt;br&gt;kommunikation) endast får användas när konsumenten inte klart&lt;br&gt;motsätter sig detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkten 1 är uttryck för en oavvislig opt-in-lösning medan punkten 2&lt;br&gt;anvisar en opt-out-lösning. Punkten 1 anger vissa former för distans-&lt;br&gt;kommunikation som med hänsyn till deras påträngande natur ansetts&lt;br&gt;kräva mer omfattande åtgärder från näringsidkamas sida för att till-&lt;br&gt;försäkra konsumenterna ett tillfredsställande skydd mot obeställd reklam&lt;br&gt;med användning av dessa metoder. För de former av distanskom-&lt;br&gt;munikation som angetts i punkten 2 har den lösning som där ges ansetts&lt;br&gt;tillräcklig. Eftersom direktivet är ett minimidirektiv, är medlemsstaterna&lt;br&gt;oförhindrade att införa strängare konsumentskyddskrav och följaktligen&lt;br&gt;föreskriva en opt-in-lösning helt eller delvis beträffande de andra&lt;br&gt;teknikerna enligt punkten 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inskränkningen av bestämmelsen i punkten 2 till sådana distans-&lt;br&gt;kommunikationstekniker som &amp;quot;möjliggör individuell kommunikation&amp;quot;&lt;br&gt;innebär att konsumenten skall ha möjlighet att kunna anmäla att han eller&lt;br&gt;hon inte vill få erbjudanden via telefonsamtal, bildtelefonsamtal,&lt;br&gt;videotext, elektronisk post eller liknande. Det betyder samtidigt naturligt&lt;br&gt;nog att konsumenten inte skall kunna ange att han eller hon inte önskar få&lt;br&gt;erbjudanden via radio, television och tidningsannonser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lagstiftning som genomför distansavtalsdirektivet i andra&lt;br&gt;delar än de som rör obeställd reklam kom under sommaren 1999 i form&lt;br&gt;av departementspromemorian Distansavtalslag (Ds 1999:45). Förslaget&lt;br&gt;bereds för närvarande i Justitiedepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Spärregisters funktion&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Enligt 12 § personuppgiftsförordningen (1998:1191) skall Data-&lt;br&gt;inspektionen på begäran av en organisation som företräder en väsentlig&lt;br&gt;del av de personuppgiftsansvariga inom en viss bransch eller inom ett&lt;br&gt;visst område avge yttrande över förslag till överenskommelser vad avser&lt;br&gt;behandling av personuppgifter inom branschen eller området (bransch-&lt;br&gt;överenskommelse). Ett sådant yttrande skall avse branschöverenskom-&lt;br&gt;melsens förenlighet med personuppgiftslagen och andra författningar som&lt;br&gt;reglerar den behandling av personuppgifter det är fråga om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En branschöverenskommelse av detta slag har gemensamt tagits fram&lt;br&gt;av Annonsörföreningen, Direkthandelsföretagens Förening, Frivillig-&lt;br&gt;organisationernas Insamlingsråd, Näringslivets Delegation för Marknads-&lt;br&gt;rätt, Industriförbundet, Svenska Postorderföreningen, Sveriges Reklam-&lt;br&gt;förbund, SWEDMA, Tidningsutgivarna, Posten AB och Telia Info&lt;br&gt;Media. Dessa branschorganisationer och företag har genom SWEDMA i&lt;br&gt;en skrivelse till Datainspektionen i december 1998 hemställt om inspek-&lt;br&gt;tionens bedömning och yttrande enligt 12 § personuppgiftsförordningen&lt;br&gt;beträffande ett förslag till branschregler angående användningen av&lt;br&gt;personuppgifter för direktmarknadsföringsändamål. Datainspektionen har&lt;br&gt;ännu inte avgett sitt yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överenskommelsen avser att vara tillämplig vid alla typer av&lt;br&gt;direktmarknadsföring och vid all behandling av personuppgifter för&lt;br&gt;sådant ändamål. Begreppen &amp;quot;marknadsföring&amp;quot; och &amp;quot;direktmarknads-&lt;br&gt;föring&amp;quot; ges en mycket vid betydelse och innefattar också exempelvis&lt;br&gt;verksamhet för insamling till välgörande ändamål, vilken verksamhet i&lt;br&gt;många fall inte utgör marknadsföring i rättslig mening. Enligt en&lt;br&gt;huvudregel i branschöverenskommelsen måste vid all insamling och&lt;br&gt;annan behandling av personuppgifter för direktmarknadsföringsändamål&lt;br&gt;den personuppgiftsansvariges intresse av att fa behandla uppgifterna för&lt;br&gt;sådant ändamål alltid vägas mot risken av att de registrerade kan uppleva&lt;br&gt;användningen av uppgifterna som ett otillbörligt intrång i sin personliga&lt;br&gt;integritet. Detta gäller både i fråga om vilka personuppgifter som kan&lt;br&gt;användas och i fråga om hur uppgifterna kan användas för det aktuella&lt;br&gt;direktmarknadsföringsändamålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland regler med begränsningar för användningen av personuppgifter&lt;br&gt;finns i branschöverenskommelsen normer som närmast är uttryck för god&lt;br&gt;etik i direktmarknadsföring. Till dessa normer hör regler som behandlar&lt;br&gt;de marknadsföringsetiska aspektema av hur ett telefonsamtal med&lt;br&gt;marknadsföring läggs upp och utformas. I övrigt behandlas i bransch-&lt;br&gt;överenskommelsen frågor som gäller dels villkor för insamling och annan&lt;br&gt;behandling av personuppgifter, dels inhämtande av adressuppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I skrivelsen till Datainspektionen förordas ett införande av en opt-out-&lt;br&gt;lösning vid obeställd reklam. Som en komplettering till en sådan lösning&lt;br&gt;förespråkar branschen som arbetar med direktmarknadsföring ett system&lt;br&gt;som innebär att mottagaren av reklamen genom en central anmälan till ett&lt;br&gt;register kan tacka nej till direktadresserade reklam- och försälj nings-&lt;br&gt;erbjudanden respektive telefonförsäljning från företag med vilka de inte&lt;br&gt;har något kundförhållande. För att uppfylla branschens åtagande enligt&lt;br&gt;överenskommelsen, anförs det vidare i skrivelsen, pågår under ledning av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SWEDMA ett arbete med s.k. NlX-reklam och s.k. NlX-tele (NIX-&lt;br&gt;samtal). Genom dessa system uppges bli tillskapat en enkel och praktisk&lt;br&gt;möjlighet för den som inte önskar adresserad direktreklam respektive&lt;br&gt;erbjudanden per telefon att slippa ifrån det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett NlX-reklamregister finns inrättat dit enskilda kan anmäla att de inte&lt;br&gt;önskar fa direktadresserad reklam. Registret är under fortsatt utveckling&lt;br&gt;men används redan av många företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 1 oktober 1999 bildades Föreningen för konsumentskydd vid&lt;br&gt;marknadsföring per telefon. Föreningen är avsedd att vara branschens&lt;br&gt;huvudman för det spärregister, NlX-tele, som branschen inrättat såsom en&lt;br&gt;egenåtgärd. Till registret skall de konsumenter kunna ringa som vill&lt;br&gt;slippa erbjudanden om obeställd reklam per telefon. Föreningen har ställt&lt;br&gt;upp regler för hur marknadsföringen skall gå till och Konsumentverket&lt;br&gt;har i november 1999 godkänt reglerna.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.6 Överväganden och förslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Genomförandet av teledataskyddsdirektivet och&lt;br&gt;distansavtalsdirektivet, såvitt avser obeställd reklam, görs genom nya&lt;br&gt;bestämmelser i marknadsföringslagen. Reglerna innebär att reklam via&lt;br&gt;telefax och helautomatiska uppringningssystem inte far sändas utan att&lt;br&gt;den fysiska personen gett sitt medgivande på förhand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra metoder för distanskommunikation som möjliggör kommu-&lt;br&gt;nikation mellan enskilda parter far inte användas, om den fysiska&lt;br&gt;personen klart tillkännagett att han eller hon motsätter sig användning av&lt;br&gt;metoden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag utom såvitt avser e-postreklam. I promemorian föreslogs att&lt;br&gt;reklam skulle fa sändas genom elektronisk post endast om den enskilde&lt;br&gt;lämnat samtycke på förhand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna avstyrker en&lt;br&gt;opt-in-lösning såvitt avser reklamerbjudanden via telefon och e-post&lt;br&gt;medan i princip samtliga instanser tillstyrker en sådan lösning vad avser&lt;br&gt;automatiska uppringningssystem och telefax.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Vad först gäller frågan om vem som&lt;br&gt;skall skyddas av reglerna i de båda direktiven anges det i artiklarna 11&lt;br&gt;och 12 i teledataskyddsdirektivet att artiklarna avser abonnenter som är&lt;br&gt;fysiska personer. I distansavtalsdirektivet talas det om konsumenter.&lt;br&gt;Begreppet konsument innefattas i begreppet fysisk person. Enligt&lt;br&gt;regeringens uppfattning kan inte teledataskyddsdirektivet anses fullt&lt;br&gt;genomfört om inte alla fysiska personer omfattas. Det innebär att även&lt;br&gt;fysiska personer som har enskild firma och som är mottagare av reklam i&lt;br&gt;deras egenskap av näringsidkare bör omfattas av de nya bestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Telefax och automatiska uppringningssystem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller marknadsföring via telefax och automatiska uppringnings-&lt;br&gt;system föreskriver de båda direktiven samma lösning, nämligen att den&lt;br&gt;fysiska personen på förhand skall ha gett sitt samtycke till marknads-&lt;br&gt;föringen. Den opt-in-lösning som anges i direktiven kan inte frångås i&lt;br&gt;nationell lagstiftning, varför marknadsföring via telefax och automatiska&lt;br&gt;uppringningssystem utan mänsklig betjäning kräver ett godkännande på&lt;br&gt;förhand. De fall då t. ex. en automatisk uppringning sker varefter en&lt;br&gt;telefonist tar över samtalet när signalerna går fram eller någon svarar,&lt;br&gt;skall inte omfattas av kravet på förhandsgodkännande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Telefon&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktiven innehåller inga krav på förhandsgodkännande om mark-&lt;br&gt;nadsföring via telefon. I promemorian lämnas också öppet för om det&lt;br&gt;skall vara en opt-in- eller en opt-out-lösning. De remissinstanser som&lt;br&gt;berört frågan om inrättandet av ett särskilt register dit fysiska personer&lt;br&gt;kan vända sig har uttalat sig positivt till en opt-out-lösning under förut-&lt;br&gt;sättning att ett fungerande register verkligen kommer till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid remissbehandlingen har det framkommit att resurser nu finns för&lt;br&gt;att bygga upp ett register som har utsikter att kunna fungera på ett&lt;br&gt;tillfredsställande sätt. Under en tid har det också förts förhandlingar&lt;br&gt;mellan företrädare för branschorganisationerna och Konsumentverket om&lt;br&gt;hur och på vilket sätt ett register skulle kunna bli användarvänligt. Den&lt;br&gt;nyligen bildade Föreningen för konsumentskydd vid marknadsföring per&lt;br&gt;telefon skall administrera och driva det spärregister, NlX-tele, till vilket&lt;br&gt;man skall kunna meddela att man inte önskar någon eller endast viss&lt;br&gt;reklam. Förhandlingarna mellan föreningen och Konsumentverket har lett&lt;br&gt;till en samsyn i frågan om registrets uppbyggnad och de regler som skall&lt;br&gt;gälla för verksamheten. Överenskommelsen kommer att dokumenteras&lt;br&gt;före utgången av år 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid angivna förhållanden far de krav på lämpliga åtgärder för att&lt;br&gt;tillgodose intresset av ett väl fungerande system anses uppfyllt. Genom&lt;br&gt;överenskommelsen finns det i detta lagstiftningsärende inte någon anled-&lt;br&gt;ning att gå närmare in på frågor om t.ex. vad som utgör ett&lt;br&gt;kundförhållande, vilket skulle kunna motivera att telefonmarknads-&lt;br&gt;föringen inte anses obeställd. Denna typ av frågor far dock lösas vid&lt;br&gt;tillämpningen av de regler som finns för NlX-teles verksamhet.&lt;br&gt;Regeringen kommer att noga följa registrets utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elektronisk post&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Obeställd reklam som sänds via elektronisk post eller genom text-&lt;br&gt;meddelanden som tas emot i mobiltelefon samt liknande system har en&lt;br&gt;väsentligt mera internationell prägel än t. ex. marknadsföring via telefon.&lt;br&gt;Åtminstone gäller detta s.k. spam, d.v.s. utskick av mestadels&lt;br&gt;”skräpreklam”. Denna typ av reklam kommer nästan uteslutande från&lt;br&gt;USA. En annan form av elektronisk marknadsföring som inte är lika&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;internationell är direktadresserad e-postreklam som är specialdesignad&lt;br&gt;för och specialdestinerad till vissa grupper av användare. Denna typ av&lt;br&gt;marknadsföring ökar markant, framför allt nationellt. Regeringen&lt;br&gt;bedömer att utvecklingen allt mer kommer att inrikta sig mot s. k. one-to-&lt;br&gt;one marketing, vilket innebär att en personlig kontakt etableras med den&lt;br&gt;tilltänkte kunden. Näringsidkare har genom flera nya informations-&lt;br&gt;tekniker möjlighet att i nära samarbete med den enskilde konsumenten&lt;br&gt;bygga upp en profil över konsumentens specifika intressen så att&lt;br&gt;reklamen skräddarsys utifrån konsumentens önskemål och behov.&lt;br&gt;Sannolikt kommer e-postadresser att fa allt större betydelse som&lt;br&gt;kommunikationsinstrument för riktade reklamkampanjer. E-postreklam&lt;br&gt;blir också mer specialdestinerad till speciella länder eller regioner,&lt;br&gt;eftersom ett sådant förfarande sannolikt är eller kommer att visa sig vara&lt;br&gt;mer effektivt än när e-postreklam används som ett led i masskom-&lt;br&gt;munikation. Den internationella prägeln på e-postreklam, främst när det&lt;br&gt;gäller s. k. spam, gör att det är svårare att hitta ett system som verkligen&lt;br&gt;ger det skydd mot i första hand den gränsöverskridande e-postreklamen&lt;br&gt;som mottagaren behöver. Ett flertal remissinstanser har också framfört&lt;br&gt;synpunkten att ett nationellt krav på förhandsgodkännande skulle bli&lt;br&gt;verkningslöst. Inte desto mindre har Tyskland, Italien, Österrike och&lt;br&gt;Finland valt en opt-in-lösning. Ett flertal länder har ännu inte tagit&lt;br&gt;ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den alternativa lösningen till opt-in, nämligen opt-out, bygger på&lt;br&gt;grundtanken att det måste finnas elektroniska spärregister dit användare&lt;br&gt;kan anmäla att de inte vill ha e-postreklam. Sådana register saknas för&lt;br&gt;närvarande både internationellt och i de flesta länder nationellt. I Sverige&lt;br&gt;finns för närvarande inget register som kan knytas till e-postreklamen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att införa en opt-in-lösning skulle inte bli särskilt verkningsfullt.&lt;br&gt;Dessutom skulle det sannolikt innebära konkurrensfördelar för utländska&lt;br&gt;företag gentemot svenska. Det finns också risk att en opt-in-lösning&lt;br&gt;skulle hämma den fortsatta tekniska utvecklingen på ett expansivt&lt;br&gt;område. Regeringen har i andra sammanhang, bl.a. regeringens skrivelse&lt;br&gt;1997/98:190 om elektronisk handel, pekat på vikten av att marknaden&lt;br&gt;själv i möjligaste mån utvecklar egenåtgärder för att komma till rätta med&lt;br&gt;problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare redovisats har näringslivet genom egenåtgärder initierat&lt;br&gt;och byggt upp ett nationellt spärregister i anslutning till marknadsföring&lt;br&gt;per telefon, vilket är en av anledningarna till att regeringen förordar ett&lt;br&gt;opt-out-förfarande för telefonmarknadsföring. Det rådande synsättet inom&lt;br&gt;EU, inte bara när det gäller obeställd e-postreklam, är att en opt-out-&lt;br&gt;lösning i linje med strävandena att erbjuda ett högt konsumentskydd&lt;br&gt;förutsätter förekomst av eller säkerställande av ett framtida spärregister&lt;br&gt;dit konsumenter skall kunna anmäla att de antingen inte önskar&lt;br&gt;direktreklam över huvud taget eller önskar sådan reklam men bara inom&lt;br&gt;vissa speciella intresseområden. Teledataskydds- och distansavtals-&lt;br&gt;direktiven uppbärs av intressena att värna den enskildes integritet och&lt;br&gt;skydd som konsument. När det gäller obeställd e-postreklam är det&lt;br&gt;följaktligen inte förenligt med konsumenternas intressen att konsumenten&lt;br&gt;utan tillgång till ett smidigt förfarande att avböja sådan reklam skall&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tvingas lägga ned tid och pengar på att i varje enskilt fall ta direktkontakt&lt;br&gt;med varje reklamavsändare i avsikt att avböja fortsatt reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund kan det i och för sig inte anses vara förenligt med&lt;br&gt;främst en aktiv konsumentpolitik att lämna frågan oreglerad, vilket i&lt;br&gt;praktiken blir följden vid en ren opt-out-lösning. Å andra sidan är&lt;br&gt;problemen med obeställd e-postreklam inte så påtagliga inom Europa att&lt;br&gt;det kan anses vara nödvändigt att ta till mera ingripande lagstift-&lt;br&gt;ningsåtgärder. Det kan sålunda knappast göras gällande att det för&lt;br&gt;närvarande föreligger en situation med klara, visade problem eller en&lt;br&gt;situation då allvarliga problem kan förutses och lagstiftning genomförs&lt;br&gt;närmast i preventivt syfte. Härtill kommer att det kan finnas ett värde i att&lt;br&gt;följa utvecklingen inom Europa när det gäller lagstiftning mot obeställd&lt;br&gt;e-postreklam innan betydande ingrepp görs i vår lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens uppfattning talar övervägande skäl för att en opt-&lt;br&gt;out-lösning bör genomföras beträffande obeställd e-postreklam. Den bör&lt;br&gt;dock i praktiken villkoras av att ett nationellt spärregister kan byggas upp&lt;br&gt;och bli etablerat. I takt med att den obeställda e-postreklamen ökar och&lt;br&gt;kan antas bli mer påtagligt besvärande för enskilda mottagare växer&lt;br&gt;kraven på att konsumenterna skall kunna anmäla hos ett nationellt&lt;br&gt;register att de inte önskar motta fortsatt sådan reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att ge Konsumentverket i uppdrag att efter&lt;br&gt;diskussioner med berörda företrädare för näringslivet utreda förut-&lt;br&gt;sättningarna och möjligheterna för ett av näringslivet upprättat och&lt;br&gt;administrerat spärregister dit fysiska personer skall kunna anmäla att de&lt;br&gt;önskar avböja e-postreklam. Det förutnämnda registret NlX-tele skulle&lt;br&gt;kunna tjäna som förebild för ett sådant nytt register.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kommer att noga följa utvecklingen på området. Skulle det&lt;br&gt;visa sig att utvecklingen går i riktning mot följder som är negativa för&lt;br&gt;konsumenterna eller att det förutskickade spärregister, som närmare skall&lt;br&gt;utredas, bedöms sakna utsikter att bli genomfört på ett effektivt och&lt;br&gt;ändamålsenligt sätt är regeringen beredd att initiera de lagstiftnings-&lt;br&gt;åtgärder som kan anses nödvändiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktreklam&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller oadresserad tryckt direktreklam innebär nuvarande ordning&lt;br&gt;att konsumenten slipper ifrån reklamen genom att sätta upp ett&lt;br&gt;meddelande på brevlådan eller brevnedkastet om att han eller hon inte&lt;br&gt;vill ha någon reklam. Detta förfaringssätt bygger på en överenskommelse&lt;br&gt;mellan Konsumentverket, Posten och SWEDMA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den person som inte önskar direktadresserad reklam kan vända sig till&lt;br&gt;SPAR eller något annat företag som för adressregister och begära att&lt;br&gt;personuppgiften inte skall lämnas ut. Därtill är ett NlX-reklamregister&lt;br&gt;under uppbyggnad dit enskilda kan vända sig för att slippa fa&lt;br&gt;direktadresserad reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens uppfattning saknas det anledning att frångå den&lt;br&gt;praxis som utbildats i fråga om både oadresserad och adresserad&lt;br&gt;direktreklam. Förfarandena uppfyller kravet på en opt-out-lösning enligt&lt;br&gt;distansavtalsdirektivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya reglerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya reglerna är av marknadsrättslig natur och hör därför hemma i&lt;br&gt;någon typ av marknadsrättslig lagstiftning. Vid överträdelse av regler i&lt;br&gt;t. ex. marknadsföringslagen finns det sanktioner i form av vitesförbud&lt;br&gt;och skadeståndsskyldighet. Regeringen kan därför inte finna att det finns&lt;br&gt;något direkt behov av att knyta civilrättsliga regler till de nu föreslagna&lt;br&gt;marknadsrättsliga reglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad avser frågan om var i den marknadsrättsliga lagstiftningen som de&lt;br&gt;nya reglerna bör placeras har Juridiska fakulteten vid Stockholms&lt;br&gt;universitet ställt sig tveksam till att ta in de nya bestämmelserna i&lt;br&gt;marknadsföringslagen och i stället förordat att de införs i en särskild lag.&lt;br&gt;Fakulteten menar att marknadsföringslagen endast innehåller de grund-&lt;br&gt;läggande och generella bestämmelserna om kraven på marknadsföringen&lt;br&gt;och att mera speciella former av marknadsföring, till vilken grupp de nu&lt;br&gt;aktuella reglerna bör föras, regleras genom särskilda regler. Det gäller t.&lt;br&gt;ex. för radio- och TV-reklam och vid hemförsäljning. Enligt fakultetens&lt;br&gt;uppfattning saknar de nu föreslagna reglerna den generalitet som bör&lt;br&gt;krävas för att införas i marknadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen är av den uppfattningen att den nya regeln om obeställd&lt;br&gt;reklam har en förhållandevis stor generalitet. Den tar sikte på obeställd&lt;br&gt;reklam som distribueras på en mängd olika sätt och inte endast på ett sätt&lt;br&gt;som det är fråga om vid t. ex. hemförsäljning. Det rör sig inte heller om&lt;br&gt;någon specifik produkt eller tjänsterelaterad marknadsföring. Något&lt;br&gt;systemmässigt hinder mot att införa den nya regeln i marknadsförings-&lt;br&gt;lagen kan därför inte anses föreligga. De nya reglerna skiljer sig från&lt;br&gt;marknadsföringslagens 5-13 §§ främst på så sätt att de inte tar sikte på att&lt;br&gt;motverka någon form av vilseledande. Överträdelse av nämnda&lt;br&gt;bestämmelser möjliggör utdömande av marknadsstömingsavgift. En&lt;br&gt;sådan rättsföljd framstår dock som väl kraftig beträffande obeställd&lt;br&gt;reklam varför någon sådan rättsföljd inte föreslås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Jämförande reklam&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om jämförande reklam finns i Europaparlamentets och&lt;br&gt;rådet direktiv (97/5 5/EG) om ändring av direktiv 84/450/EEG om&lt;br&gt;vilseledande reklam så att detta omfattar jämförande reklam. Direktiven&lt;br&gt;finns som bilagorna 7 och 8.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.1 Bakgrund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Direktivet om vilseledande reklam införlivades i svensk rätt genom&lt;br&gt;ändringar i den dåvarande marknadsföringslagen (1992:1361). Ändring-&lt;br&gt;arna i marknadsföringslagen innebar att generalklausulen om otillbörlig&lt;br&gt;marknadsföring blev tillämplig inte bara på avsättningsfrämjande&lt;br&gt;marknadsföring utan också på sådan marknadsföring som syftar till att&lt;br&gt;främja anskaffningen av varor m. m. I den nuvarande marknads-&lt;br&gt;föringslagen (1995:450) finns i 6 § ett uttryckligt förbud mot vilse-&lt;br&gt;ledande framställningar vid marknadsföring av produkter. Exempli-&lt;br&gt;fieringen i 6 § ansluter mycket nära till reglerna i direktivet om&lt;br&gt;vilseledande reklam. Genom tillägget ”någon annan näringsidkares&lt;br&gt;näringsverksamhet” gäller lagen även jämförande reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet om vilseledande reklam är den mest heltäckande EG-&lt;br&gt;rättsliga regleringen på marknadsföringsområdet och syftar till att skydda&lt;br&gt;konsumenter och näringsidkare mot vilseledande reklam. Reklam&lt;br&gt;definieras i artikel 2 som varje form av framställning i samband med&lt;br&gt;näringsverksamhet som främjar tillhandahållandet av varor eller tjänster.&lt;br&gt;Vilseledande reklam definieras i samma artikel som all reklam som på&lt;br&gt;något sätt vilseleder eller sannolikt kommer att vilseleda och som&lt;br&gt;sannolikt kommer att påverka konsumenters ekonomiska beteende eller&lt;br&gt;som skadar eller sannolikt kommer att skada en konkurrent. När man&lt;br&gt;avgör om reklam är vilseledande skall man enligt artikel 3 ta hänsyn till&lt;br&gt;alla inslagen i reklamen. I artikel 3 finns exempel på sådan information i&lt;br&gt;reklamen som man vid bedömningen skall ta särskild hänsyn till. I&lt;br&gt;enlighet med artikel 4 skall medlemsstaterna säkerställa att det finns&lt;br&gt;lämpliga och effektiva metoder för kontroll av vilseledande reklam. Detta&lt;br&gt;innefattar bestämmelser om att rättsliga åtgärder skall kunna vidtas mot&lt;br&gt;vilseledande reklam. I artikel 4.2 föreskrivs att medlemsstaterna skall ge&lt;br&gt;domstolar eller förvaltningsmyndigheter olika typer av befogenheter att&lt;br&gt;ingripa mot vilseledande reklam. I enlighet med artikel 6 skall medlems-&lt;br&gt;staterna även ge domstolar eller förvaltningsmyndigheter befogenhet att&lt;br&gt;kräva att annonsören lägger fram bevis för riktigheten av påståenden i&lt;br&gt;reklamen. Av artikel 5 framgår att direktivet inte utesluter frivillig&lt;br&gt;kontroll genom självreglerande organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Direktivet om jämförande reklam&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I oktober 1997 antogs direktiv 97/55EG om ändring av direktiv&lt;br&gt;84/450/EEG om vilseledande reklam så att detta omfattar även&lt;br&gt;jämförande reklam. Medlemsstaterna skall ha genomfört direktivet senast&lt;br&gt;den 23 april 2 000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till att kommissionen tog initiativ till detta ändrings-&lt;br&gt;direktiv är att det i vissa medlemsstater är tillåtet med jämförande reklam&lt;br&gt;medan det i andra medlemsstater är förbjudet. Det råder även stora&lt;br&gt;skillnader mellan medlemsstaterna vad gäller den praxis som utvecklats&lt;br&gt;avseende bedömningen av jämförande reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet om vilseledande reklam hindrar inte medlemsstaterna från&lt;br&gt;att behålla eller anta bestämmelser som avser att tillförsäkra konsu-&lt;br&gt;menter, näringsidkarna och allmänheten ett mera omfattande skydd mot&lt;br&gt;vilseledande reklam. Vad gäller jämförande reklam skall dock direktivet&lt;br&gt;genomföras. Man vill härigenom undvika att vissa medlemsstater&lt;br&gt;inskränker möjligheterna till jämförande reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet om jämförande reklam innehåller fyra artiklar. Artikel 1&lt;br&gt;anger ändringarna av direktivet om vilseledande reklam. Artikel 2&lt;br&gt;behandlar frågan om gränsöverskridande klagomål avseende jämförande&lt;br&gt;reklam. Artiklarna 3—4 innehåller bestämmelser om ikraftträdande-&lt;br&gt;tidpunkt, om medlemsstaternas underrättelseskyldighet och om medlems-&lt;br&gt;staterna som direktivets adressater. Här kommer endast artikel 1 att&lt;br&gt;beskrivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den ändrade artikel 1 är avsikten med direktivet om vilseledande&lt;br&gt;och jämförande reklam i korthet att skydda konsumenter och&lt;br&gt;näringsidkare mot vilseledande reklam samt att ange under vilka&lt;br&gt;förutsättningar jämförande reklam är tillåten. I en ny artikel 2a återfinns&lt;br&gt;en definition av jämförande reklam. Förutsättningarna för att jämförande&lt;br&gt;reklam skall vara tillåten anges i en ny artikel 3a.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt innehåller artikel 1 följande ändringar av direktivet om&lt;br&gt;vilseledande reklam, nämligen bestämmelser om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- medlemsstaternas skyldighet att säkerställa att det finns lämpliga och&lt;br&gt;effektiva metoder för att bekämpa vilseledande reklam och för att se&lt;br&gt;till att bestämmelserna om jämförande reklam följs (ersätter första&lt;br&gt;och andra styckena i artikel 4.1),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- medlemsstaternas möjlighet att ge domstolar och förvaltnings-&lt;br&gt;myndigheter befogenheter att på olika sätt ingripa mot vilseledande&lt;br&gt;eller otillåten jämförande reklam (ersätter strecksatserna i första&lt;br&gt;stycket i artikel 4.2),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- frivillig kontroll av vilseledande eller jämförande reklam genom&lt;br&gt;självreglerande organ (ersätter artikel 5),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- under vilka förutsättningar annonsören skall kunna presentera bevis&lt;br&gt;för att kunna styrka sina påståenden i reklamen (ersätter artikel 6a),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att medlemsstaterna vad gäller jämförande reklam, såvitt avser själva&lt;br&gt;jämförelsen, inte ,såsom gäller för direktivet beträffande vilseledande&lt;br&gt;reklam, får beibehålla eller införa bestämmelser som avser att&lt;br&gt;tillförsäkra konsumenterna, näringsidkarna och allmänheten ett mera&lt;br&gt;omfattande skydd (ny artikel 7.2),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att de nya bestämmelserna om jämförande reklam inte skall påverka&lt;br&gt;tillämpningen av redan existerande gemenskapsbestämmelser&lt;br&gt;avseende särskilda produkter och/eller tjänster; bestämmelserna om&lt;br&gt;jämförande reklam far inte heller påverka tillämpningen av&lt;br&gt;gemenskapsbestämmelser om inskränkningar av eller förbud mot&lt;br&gt;reklam i särskilda medier (ny artikel 7.3),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att de nya bestämmelserna inte skall ålägga medlemsstaterna att ta&lt;br&gt;bort eventuella förbud mot reklam inom vissa yrkesgrenar, som t.ex.&lt;br&gt;hantverksyrken och fria yrken, för att göra jämförande reklam tillåten&lt;br&gt;även för varor och tjänster inom dessa yrkeskårer (ny artikel 7.4),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att direktivet om jämförande reklam inte skall hindra medlems-&lt;br&gt;staterna från att &amp;quot;bibehålla eller införa förbud eller begränsningar för&lt;br&gt;bruket av jämförelser i reklam för tjänster i samband med&lt;br&gt;yrkesutövning&amp;quot; (ny artikel 7.5).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.3 Nordiska förhållanden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I de nordiska ländernas lagstiftning på marknadsföringsområdet finns&lt;br&gt;inga särskilda regler om jämförande reklam. Den jämförande reklamen&lt;br&gt;bedöms i stället enligt generalklausuler eller allmänna regler om&lt;br&gt;vilseledande reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudregeln i de nordiska länderna är att jämförelser i reklam är&lt;br&gt;tillåtna. Det gäller både systemjämförelser mellan olika typer av&lt;br&gt;produkter och direkta jämförelser med konkurrerande produkter eller&lt;br&gt;företag. Vid jämförelser far man i reklamen även namnge konkurrenters&lt;br&gt;företagsnamn eller varumärken utan samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I praxis från de nordiska länderna uppställs ett strängt krav på&lt;br&gt;vederhäftighet. I kravet på vederhäftighet ligger att jämförelsen skall vara&lt;br&gt;korrekt. Det är marknadsföraren som skall styrka att jämförelsen är&lt;br&gt;korrekt. För att jämförelsen skall anses som vederhäftig krävs också att&lt;br&gt;jämförelsen är representativ, dvs. ger en rättvisande helhetsbild av det&lt;br&gt;jämförda. Som en följd av detta måste tillåtna jämförelser fylla höga krav&lt;br&gt;på precision. Det innebär bl.a. att man i reklamen inte får uppförstora&lt;br&gt;existerande skillnader mellan produkter. I kravet på vederhäftighet ligger&lt;br&gt;vidare att jämförelsen måste vara aktuell. En näringsidkare far t.ex. inte&lt;br&gt;jämföra sin egen aktuella modell med konkurrenters äldre modeller. Det&lt;br&gt;ligger dessutom i kravet på vederhäftighet att jämförelsen normalt skall&lt;br&gt;avse det egna landets marknad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med den praxis som finns anses det som tillåtet att begränsa&lt;br&gt;jämförelsen till vissa aspekter. Det gäller under förutsättning att det klart&lt;br&gt;framgår att jämförelsen innehåller en sådan begränsning. Det anses vara&lt;br&gt;av särskild betydelse att prisjämförelser är tillåtna. I bl.a. avgöranden från&lt;br&gt;svenska Marknadsdomstolen (MD 1982:14 och MD 1990:26) fastslås det&lt;br&gt;att prisjämförelser i sig är värdefull konsumentinformation. Vad gäller&lt;br&gt;utformningen av prisjämförelser gäller allmänt att de måste avse priser&lt;br&gt;som verkligen används och som är av motsvarande karaktär. Det&lt;br&gt;uppställs särskilt stränga krav på vederhäftighet när jämförelser görs&lt;br&gt;mellan olika affärers prisnivå. Vid sådana jämförelser krävs att priserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är aktuella och det jämförda urvalet av varor är representativt och riktigt&lt;br&gt;värderat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämförelser i reklam skall även i övrigt ha en utformning som överens-&lt;br&gt;stämmer med god sed i marknadsföring. Bl.a. måste näringsidkaren vid&lt;br&gt;jämförelser följa de principer som utvecklats angående åberopandet av&lt;br&gt;tester och intyg i reklam. Näringsidkaren far vidare inte utforma den&lt;br&gt;jämförande reklamen så att den på ett onödigt sätt misskrediterar&lt;br&gt;konkurrenter eller andra företag. Inte heller far man vid jämförelser ha&lt;br&gt;som huvudsyfte att dra fördel av andra företags renommé.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I augusti 1997 fick professor Ulf Bemitz i uppdrag av Juridiska&lt;br&gt;styrgruppen inom Nordiska Ämbetsmannakommittén för Konsu-ment-&lt;br&gt;frågor att utarbeta en rapport om förhållandet mellan direktivet om&lt;br&gt;jämförande reklam och de nordiska ländernas marknadsförings-&lt;br&gt;lagstifining. En huvudfråga var att undersöka om direktivet kunde&lt;br&gt;medföra några försämringar från konsumentsynpunkt jämfört med den&lt;br&gt;gällande ordningen. I uppdraget låg också att analysera frågan om&lt;br&gt;införlivande av direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den rapport som Bemitz presenterade i juli 1998 föreslår han att&lt;br&gt;direktivets materiella bestämmelser om definitionen av jämförande&lt;br&gt;reklam och kraven på sådan reklam uttryckligen genomförs i de nordiska&lt;br&gt;marknadsföringslagarna genom en eller flera särskilda bestämmelser.&lt;br&gt;Han framhöll också att det tydligt bör framgå av lagtexten att den nya&lt;br&gt;bestämmelsen alternativt de nya bestämmelserna utgör en särskild&lt;br&gt;reglering för jämförande reklam och att marknadsföringslagstiftningens&lt;br&gt;övriga regler är tillämpliga också på jämförande reklam såvitt avser annat&lt;br&gt;än själva jämförelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genomförandet av direktivet om jämförande reklam har diskuterats vid&lt;br&gt;nordiska sammanträden under första halvåret 1998. Syftet med&lt;br&gt;sammanträdena har varit att samordna genomförandet av direktivet i de&lt;br&gt;nordiska länderna och om möjligt fa till stånd likartade regler avseende&lt;br&gt;jämförande reklam. På det sista nordiska mötet uppnåddes samsyn om&lt;br&gt;hur genomförandet av flera av artiklarna bör gå till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i de andra nordiska länderna förbereds för närvarande&lt;br&gt;lagstiftning för genomförande av direktivet. Det är endast i Island som&lt;br&gt;man gör bedömningen att den nationella lagstiftningen inte behöver&lt;br&gt;ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.4 Genomförandet i svensk lagstiftning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Direktivet om jämförande reklam genomförs i&lt;br&gt;svensk rätt genom en ny bestämmelse i marknadsföringslagen. Den&lt;br&gt;nya bestämmelsen innebär i huvudsak att nuvarande praxis kommer&lt;br&gt;till uttryck i lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har tillstyrkt förslaget&lt;br&gt;eller inte haft någon erinran mot dess huvudprinciper. Marknadsdom-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stolen har dock påpekat att direktivet möjligen ställer strängare krav vid&lt;br&gt;förväxling än vad den svenska lagstiftningen gör. Vidare har bl.a.&lt;br&gt;SWEDMA påpekat att förslaget innebär att överträdelser av&lt;br&gt;bestämmelserna om misskreditering och s.k. renommésnyltning kan leda&lt;br&gt;till att marknadsstömingsavgift skall utgå, även om det inte är fråga om&lt;br&gt;ett vilseledande. En sådan lösning avvisades vid tillkomsten av&lt;br&gt;nuvarande marknadsföringslagen. I övrigt har remissinstanserna i&lt;br&gt;huvudsak endast haft synpunkter av lagteknisk karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens förslag: Medlemsstaterna har att genomföra&lt;br&gt;direktiv 97/55/EG om ändring av direktiv 84/450/EEC vad gäller&lt;br&gt;jämförande reklam. Direktivet 97/55/EG innehåller i huvudsak två&lt;br&gt;väsentliga förändringar, vilka består av en definition av jämförande&lt;br&gt;reklam och de krav som skall ställas på sådan reklam samt en förpliktelse&lt;br&gt;för medlemsstaterna att harmonisera bestämmelserna om jämförande&lt;br&gt;reklam. Inte minst det sistnämnda innebär, som framhållits i&lt;br&gt;promemorian, att genomförandet bör ske utan alltför stora avvikelser från&lt;br&gt;direktivtexten och genom uttryckliga bestämmelser i den nationella&lt;br&gt;lagstiftningen. Även i de fall rådande praxis står i överensstämmelse med&lt;br&gt;direktivets bestämmelser finns det således anledning att genomföra&lt;br&gt;direktivet genom uttryckliga bestämmelser. Detta kan dock leda till,&lt;br&gt;vilket några remissinstanser också påpekat, att lagtexten i vissa fall&lt;br&gt;kommer att vara mera detaljerad än vad som i övrigt är vanligt i&lt;br&gt;marknadsföringslagen. Regeringen gör dock den bedömningen att&lt;br&gt;fördelarna med en utformning av lagen som nära ansluter till direktivet&lt;br&gt;överväger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar den uppfattning som framförs i promemorian om att&lt;br&gt;begreppet jämförande reklam skall ges en mycket vid tolkning. De nu&lt;br&gt;aktuella bestämmelserna om jämförande reklam är specialbestämmelser&lt;br&gt;och marknadsföringslagens övriga bestämmelser är tillämpliga på&lt;br&gt;jämförande reklam såvitt avser annat än själva jämförelsen. Bakgrunden&lt;br&gt;till det är följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av det nya tillägget till direktivet beträffande jämförande reklam&lt;br&gt;framgår att bestämmelsen endast tar sikte på jämförelsen som sådan. Det&lt;br&gt;har sin grund i att den nya bestämmelsen inte skall hindra en medlemsstat&lt;br&gt;från att ha en mera restriktiv reglering vid sidan av den som gäller&lt;br&gt;jämförande reklam. Detta innebär att det särskilda skydd mot bl.a.&lt;br&gt;alkohol- och tobaksreklam och direktreklam till barn under 16 år som&lt;br&gt;Sverige har och som är mer långtgående än i flertalet andra stater inte&lt;br&gt;berörs av den nya bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivets krav och gällande svensk rätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivets krav på jämförande reklam framgår av den nya artikel 3a&lt;br&gt;punkten 1. Av punkten 11 i ingressen framgår att dessa krav är&lt;br&gt;kumulativa och att de skall iakttas i sin helhet. Nedan följer en jämförelse&lt;br&gt;mellan direktivets krav och gällande svensk rätt för att utröna om&lt;br&gt;direktivets regler i några väsentliga avseenden avviker från nu gällande&lt;br&gt;svensk rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet mot jämförande vilseledande reklam i artikel 3a punkt la&lt;br&gt;motsvaras fullt ut av att sådan reklam inte är tillåten enligt 6 §&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;marknadsföringslagen. Det kan ifrågasättas om någon ny lagtext Prop. 1999/2000:40&lt;br&gt;egentligen behövs. För tydlighetens skull bör dock förhållandet klart&lt;br&gt;framgå av lagtexten i den nya paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3 a punkt lb innebär att jämförelsen skall avse samma slags&lt;br&gt;produkter. I svensk rätt ställs det höga krav på att jämförelsen skall vara&lt;br&gt;vederhäftig och representativ. Jämförelser som inte svarar mot samma&lt;br&gt;behov eller är avsedda för samma ändamål torde i princip vara att se som&lt;br&gt;ägnade att vilseleda. Detta kommer till uttryck i bl.a. Marknads-&lt;br&gt;domstolens avgörande MD 1987:10. Regeringen anser att gällande&lt;br&gt;svensk praxis motsvarar de krav som direktivet ställer i denna del, men&lt;br&gt;att detta bör komma till uttryck i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare ställs det krav på jämförelsens utformning i artikel 3a punkt lc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I svensk rätt ställs höga krav på att jämförelsen skall avse relevanta&lt;br&gt;egenskaper, vilket har kommit till uttryck i bl. a. MD 1993:8 och MD&lt;br&gt;1987:17. Det är inte tillåtet att överdriva eller generalisera negativa sidor&lt;br&gt;hos den andra produkten, vilket fastslagits i bl. a. MD 1985:20. En viktig&lt;br&gt;egenskap är prisjämförelsen där ett påstående om att en produkt är&lt;br&gt;billigast måste vara riktigt för att inte anses vilseledande (jfr bl. a. MD&lt;br&gt;1975:18 och 1986:6). I det fall då det i prisjämförelsen inte anges någon&lt;br&gt;konkurrent har det i promemorian ifrågasatts om bestämmelserna om&lt;br&gt;jämförande reklam verkligen är tillämpbara. Om det skulle vara på så sätt&lt;br&gt;kan, som angetts ovan, förfarandet i vart fall angripas med stöd av 6 §.&lt;br&gt;Enligt regeringens uppfattning är det en tillfredsställande ordning.&lt;br&gt;Sammantaget anser regeringen att nuvarande svenska reglering uppfyller&lt;br&gt;direktivets krav i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 3 a punkten ld far jämförande reklam inte medföra&lt;br&gt;förväxling i vissa hänseenden. Härvid har några remissinstanser tagit&lt;br&gt;fasta på att man i svensk rätt anser att en överträdelse kan ske redan när&lt;br&gt;det föreligger en risk för förväxling medan man i direktivet, enligt&lt;br&gt;uppgift från kommissionen, kräver att det skall vara en konstaterad&lt;br&gt;förväxling. Direktivet skulle därmed ge större utrymme för att tillåta&lt;br&gt;jämförande reklam som kan leda till förväxling än vad den nuvarande&lt;br&gt;svenska ordningen ger. Eftersom direktivet kräver full harmonisering&lt;br&gt;måste den svenska bestämmelsen om förväxling utformas så att&lt;br&gt;direktivets syn kommer till uttryck i svensk rätt. Den närmare uttolk-&lt;br&gt;ningen far ske i rättspraxis. Direktivets bestämmelse bör komma till&lt;br&gt;uttryck i lagtext i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 3a punkten le anges att jämförande reklam inte för vara&lt;br&gt;misskrediterande. I svensk rätt har misskrediterande reklam ansetts som&lt;br&gt;otillbörlig och kunnat förbjudas med stöd av generalklausulen i 4 § (jfr&lt;br&gt;prop. 1994/95:123 s. 74 ff. samt bl. a. MD 1984:8, MD 1989:2 och MD&lt;br&gt;1990:5). Den svenska lagstiftningen står således i överensstämmelse med&lt;br&gt;direktivet på denna punkt men en uttrycklig bestämmelse bör ändå&lt;br&gt;införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivbestämmelsen om ursprungsbeteckningar, artikel 3 a punkten&lt;br&gt;lf, har, som påpekas i promemorian, ingen svensk motsvarighet. Med&lt;br&gt;bestämmelsen avses att skydda sådana varor som t.ex. Champagne och&lt;br&gt;Camembert där ursprunget anses utgöra en kvalitetsstämpel för varan. En&lt;br&gt;uttrycklig bestämmelse bör införas i svensk lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3a punkten lg i direktivet är en bestämmelse om s.k. Prop. 1999/2000:40&lt;br&gt;renommésnyltning. Även i svensk rätt är det förbjudet att utan tillåtelse&lt;br&gt;dra fördel av annans goda anseende. Ett sådant förfarande anses inte&lt;br&gt;förenligt med god marknadsföringssed. Detta synsätt har också Mark-&lt;br&gt;nadsdomstolen gett uttryck för i bl. a. MD 1988:19 och MD 1993:9. Skäl&lt;br&gt;finns för att även här genomföra direktivet genom en uttrycklig&lt;br&gt;bestämmelse i svensk lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 3a punkten lh anges något om imitationer i jämförande&lt;br&gt;reklam. I svensk rätt bedöms uppgifter i marknadsföring om att en&lt;br&gt;imitation eller exakt kopia av en annan produkt, som säljs under särskilt&lt;br&gt;kännetecken, som varumärkesintrång eller varumärkesförfalskning. Det&lt;br&gt;är svårt att avgöra om direktivets bestämmelse innebär en skärpning av&lt;br&gt;den svenska lagstiftningen, eftersom bestämmelsen innebär ett absolut&lt;br&gt;förbud. Frågan far avgöras i rättstillämpningen. Även denna omständlig-&lt;br&gt;het vid jämförelsen bör komma till uttryck i svensk lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har påpekat att reglerna om utförsäljningar (9 och 10 §§) och&lt;br&gt;om realisationer (11 §) inte innehåller några krav beträffande information&lt;br&gt;och att det är tveksamt om bestämmelsen om förmånserbjudanden (13 §)&lt;br&gt;till alla delar motsvarar direktivets krav i fråga om vad som skall anges&lt;br&gt;vid en jämförelse som avser ett särskilt erbjudande. Det bör i enlighet&lt;br&gt;med vad Lagrådet förordat föras in en bestämmelse i svensk lag om att&lt;br&gt;det vid jämförelse som avser ett särskilt erbjudande skall anges när&lt;br&gt;erbjudandet upphör att gälla och i förekommande fall, att erbjudandet är&lt;br&gt;beroende av tillgången på varan eller tjänsten och, om erbjudandet ännu&lt;br&gt;inte har börjat gälla, när specialpriset eller andra särskilda villkor börjar&lt;br&gt;gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad slutligen gäller förhandsingripande mot vilseledande och otillåten&lt;br&gt;jämförande reklam i artikel 4.2 andra strecksatsen, delar regeringen&lt;br&gt;promemorians uppfattning att ett förhandsingripande skulle strida mot&lt;br&gt;förbudet för censur i 1 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 3 §&lt;br&gt;yttrandefrihetsgrundlagen. I det tidigare lagstiftningsärende som innebar&lt;br&gt;en anpassning av dåvarande marknadsföringslagen till EES-avtalet (jfr&lt;br&gt;SOU 1992:49 s. 45 och prop. 1992/93:110) framhölls att det inte&lt;br&gt;föreligger någon skyldighet för en stat att ha regler om ingripande mot&lt;br&gt;viss reklam redan före publicering. Denna bedömning har samma&lt;br&gt;relevans vad gäller den nya direktivtexten om jämförande reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Aggressiva marknadsföringsmetoder&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det saknas för närvarande tillräckliga skäl&lt;br&gt;för att införa en särbestämmelse om aggressiv marknadsföring i&lt;br&gt;marknadsföringslagen. Det behov av skydd som finns på detta område&lt;br&gt;kan tillgodoses genom den nuvarande lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Promemorians förslag innebär att det skall&lt;br&gt;göras ett tillägg till 4 § marknadsföringslagen med det innehållet att man&lt;br&gt;vid bedömningen av om marknadsföringen är tillbörlig särskilt skall&lt;br&gt;lägga vikt vid om den innehåller inslag som är särskilt påträngande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En majoritet av de remissinstanser som har yttrat&lt;br&gt;sig avstyrker förslaget. Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet&lt;br&gt;menar att en fördel med förslaget är att man gör en markering som i och&lt;br&gt;för sig är lämplig men nackdelen är att det finns andra omständigheter&lt;br&gt;som på liknande sätt bör tillmätas särskild betydelse. Marknadsdomstolen&lt;br&gt;menar att det starkt kan sättas ifråga om en av många omständigheter&lt;br&gt;skall anges särskilt. Flera remissinstanser, bl. a. Hovrätten över Skåne&lt;br&gt;och Blekinge och SWEDMA, menar att en generalklausul inte bör tyngas&lt;br&gt;med detaljer och att det problem man vill komma åt redan kan åtgärdas&lt;br&gt;genom den nuvarande lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till regeringens bedömning: Begreppen aggressiv&lt;br&gt;säljmetod och aggressiv marknadsföringsmetod kan ses som synonyma&lt;br&gt;när man karakteriserar vad som kännetecknar metoderna. Marknads-&lt;br&gt;domstolen har i ett flertal fall bedömt situationer som innehåller aggres-&lt;br&gt;siva marknadsföringsmetoder med stöd av 4 § marknadsföringslagen,&lt;br&gt;d.v.s. generalklausulen om otillbörlig marknadsföring (jfr bl. a. MD&lt;br&gt;1973:3, 1976:1 och 1993:2). I samband med införandet av den nuvarande&lt;br&gt;marknadsföringslagen år 1996 föreslog Marknadsföringsutredningen i sitt&lt;br&gt;slutbetänkande (SOU 1993:59) att en särskild bestämmelse om aggres-&lt;br&gt;siva säljmetoder skulle tas med i lagen. Förslaget hade som utgångspunkt&lt;br&gt;Marknadsdomstolens praxis. I den efterföljande propositionen&lt;br&gt;(1994/95:123, s. 77 ff.) ansågs dock den föreslagna bestämmelsen vara&lt;br&gt;alltför oprecis, i all synnerhet för att kunna tas in i lagen som en&lt;br&gt;avgiftssanktionerad katalogbestämmelse. Man hänvisade i stället till att&lt;br&gt;problemen kunde angripas med stöd av 4 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en rapport från Konsumentverket i januari 1997 benämnd&lt;br&gt;”Aggressiva marknadsföringsmetoder” (Rapport 1997:3) har verket&lt;br&gt;redovisat ett regeringsuppdrag genom att beskriva utvecklingen av&lt;br&gt;aggressiva marknadsföringsmetoder och eventuellt föreslå åtgärder. Tids-&lt;br&gt;studien avsåg perioden 1972-1996. Till grund för sina slutsatser låg vissa&lt;br&gt;undersökningar av konsumenters attityder. De undersökningarna visar att&lt;br&gt;många konsumenter upplever hem- och telefonförsäljning som&lt;br&gt;påträngande och störande metoder och att många upplever telefon-&lt;br&gt;försäljning som lika påträngande som hemförsäljning. Konsumentverket&lt;br&gt;konstaterar vidare att antalet anmälningar angående hem- och&lt;br&gt;telefonförsäljning samt försäljning vid s.k. home-party minskade under&lt;br&gt;perioden. Konsumentverket föreslog att marknadsföringslagen skulle&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fortydligas genom ett tillägg. Bestämmelsen skulle enligt förslaget Prop. 1999/2000:40&lt;br&gt;placeras i 4 § och inte bland de s.k. katalogbestämmelsema som&lt;br&gt;MarknadsfÖringsutredningen föreslog. Som skäl angav Konsumentverket&lt;br&gt;att användandet av aggressiva marknadsföringsmetoder försätter&lt;br&gt;konsumenten i en pressad situation. Det gäller särskilt i de fall där&lt;br&gt;försäljningsmetodema redan i sig är påträngande. Konsumentverket&lt;br&gt;anförde även att en preciserad bestämmelse om aggressiv marknadsföring&lt;br&gt;finns i schweizisk och norsk lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Det är viktigt att det inom&lt;br&gt;marknadsrätten finns ett bra skydd mot olika avarter av marknadsföring.&lt;br&gt;Det finns därvid flera typer av marknadsföring som inte kan betecknas&lt;br&gt;som annat än otillbörliga. Av dessa typer utgör aggressiv marknadsföring&lt;br&gt;en kategori. Gällande praxis innebär att man inte godtagit marknads-&lt;br&gt;föringsmetoder som är påträngande och därigenom aggressiva. Det finns&lt;br&gt;således redan idag verktyg for att åtgärda aggressiva marknads-&lt;br&gt;föringsmetoder, vilket sker med stöd av generalklausulen i 4 §. Bestäm-&lt;br&gt;melsen är allmänt hållen och pekar inte ut vissa yttringar av otillbörlig&lt;br&gt;marknadsföring. En uppenbar risk med att ange en kategori av marknads-&lt;br&gt;föring, som man skall lägga särskilt stor vikt vid när man bedömer om&lt;br&gt;marknadsföringen är otillbörlig, är att andra kategorier uppfattas som&lt;br&gt;mindre viktiga. Man kan ifrågasätta om man t. ex inte bör lägga särskild&lt;br&gt;vikt vid om marknadsföringen riktar sig mot äldre och sjuka eller barn.&lt;br&gt;Sammantaget anser regeringen att det finns ett gott skydd med nuvarande&lt;br&gt;lagstiftning. Ett tillägg i lagen om förbud mot aggressiva marknads-&lt;br&gt;föringsmetoder skulle således inte tillföra något i sak. Det finns också&lt;br&gt;skäl att inte i onödan tynga en väl fungerande generalklausul med detaljer&lt;br&gt;som kan riskera att misstolkas. Regeringen anser därför att den nuvarande&lt;br&gt;ordningen bör bestå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Ändringar i prisinformationslagen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Direktivet om prisinformation genomfors i&lt;br&gt;svensk rätt genom att vissa ändringar görs i prisinformationslagen.&lt;br&gt;Ändringarna innebär bl. a. ett förtydligande av gällande bestämmelser&lt;br&gt;om prisinformation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag. I promemorian föreslogs att prisinformationslagen skulle omfatta&lt;br&gt;produkter. Produkter definierades i promemorian som varor, tjänster, fast&lt;br&gt;egendom och andra nyttigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: I princip samtliga remissinstanser tillstyrker det&lt;br&gt;huvudsakliga innehållet i förslaget eller har ingen erinran mot det. Några&lt;br&gt;instanser, bl. a. Servicehandlarnas Riksförbund, har anfört att pris-&lt;br&gt;informationslagen generellt är svårtolkad och att de nya bestämmelserna&lt;br&gt;är otydliga. Sveriges Marknadsförbund menar att det är svårt att avgränsa&lt;br&gt;undantaget i 4 § andra stycket gällande auktioner. Frågan ställs om vad&lt;br&gt;som skall gälla för t. ex. fast egendom eller bostadsrätter som säljs under&lt;br&gt;auktionsliknande förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bakgrunden till regeringens förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Direktiv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I februari 1998 antogs Europaparlamentets och Europeiska unionens råds&lt;br&gt;direktiv (98/6/EG) om konsumentskydd i samband med prismärkning av&lt;br&gt;varor som erbjuds konsumenter. Medlemsstaterna skall ha genomfört&lt;br&gt;direktivet senast den 18 mars 2000. Direktivet finns som bilaga 9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan tidigare finns regler om prismärkning i direktiv (79/5 81/EEG)&lt;br&gt;om konsumentskydd i samband med prismärkning av livsmedel och i&lt;br&gt;direktiv (88/314/EEG) om konsumentskydd i samband med prismärkning&lt;br&gt;av andra varor än livsmedel. Bakgrunden till att kommissionen tog&lt;br&gt;initiativ till ett generellt minimidirektiv om prisinformation var bl.a. att&lt;br&gt;man ville förbättra informationen till konsumenterna och förenkla&lt;br&gt;förfarandet för att lämna sådan information. Direktivet består av 14&lt;br&gt;artiklar där artikel 1 anger direktivets huvudsakliga syfte och artiklarna&lt;br&gt;2-6 innehåller de materiella reglerna. I artiklarna 7-14 regleras bl. a.&lt;br&gt;frågor om överträdelser, genomförandetider och rättsföljder av att&lt;br&gt;direktivet är ett s. k. minimidirektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföringslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 4 § andra stycket marknadsföringslagen skall näringsidkaren vid&lt;br&gt;marknadsföringen lämna sådan information som är av särskild betydelse&lt;br&gt;från konsumentsynpunkt. Enligt 15 § samma lag far en näringsidkare som&lt;br&gt;vid sin marknadsföring låter bli att lämna information av särskild&lt;br&gt;betydelse från konsumentsynpunkt åläggas att lämna sådan information. I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fall som inte är av större vikt far Konsumentombudsmannen meddela&lt;br&gt;informationsföreläggande. Föreläggandet skall förenas med vite. Talan&lt;br&gt;om åläggande att lämna information väcks vid Marknadsdomstolen på&lt;br&gt;talan av Konsumentombudsmannen, en näringsidkare som berörs av&lt;br&gt;marknadsföringen eller av en sammanslutning av konsumenter, närings-&lt;br&gt;idkare eller löntagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prisinformationslagen m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i prisinformationslagen (1991:601) kompletterar&lt;br&gt;bestämmelserna i marknadsföringslagen. Prisinformationslagen är i stor&lt;br&gt;utsträckning en kodifiering av praxis enligt marknadsföringslagen, men&lt;br&gt;den innehåller också preciseringar och mer långtgående krav. Lagen&lt;br&gt;syftar till att näringsidkare i detaljhandelsledet skall lämna god pris-&lt;br&gt;information till konsumenterna. Den tillämpas på näringsidkare som i sin&lt;br&gt;yrkesmässiga verksamhet tillhandahåller varor och tjänster till konsu-&lt;br&gt;menter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 4 § prisinformationslagen skall prisinformation lämnas när en&lt;br&gt;näringsidkare marknadsför bestämda varor eller tjänster. Kravet på god&lt;br&gt;prisinformation gäller alla sorters marknadsföring, t.ex. annonsering,&lt;br&gt;varuexponering i butik och muntlig prisinformation. En vara eller tjänst&lt;br&gt;är &amp;quot;bestämd&amp;quot; om den är så detaljerat beskriven i reklamen att konsu-&lt;br&gt;menterna kan identifiera den och särskilja den från andra varor eller&lt;br&gt;tjänster. För nya varor räcker det i princip att reklamen anger varuslag,&lt;br&gt;fabrikat, modell och liknande för att varan skall anses som bestämd. För&lt;br&gt;begagnade varor krävs mer detaljerade uppgifter för att konsumenterna&lt;br&gt;skall anses kunna identifiera dem. Vad gäller tjänster är dessa inte så&lt;br&gt;standardiserat utformade som varor, vilket innebär att man inte kan&lt;br&gt;tillämpa prisinformationslagen på tjänster i samma utsträckning som på&lt;br&gt;varor. Är däremot tjänsten bestämd skall priset anges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 4 § andra stycket behöver prisinformation inte lämnas, om&lt;br&gt;särskilda omständigheter förhindrar detta. En särskild omständighet kan&lt;br&gt;vara att priserna varierar från dag till dag. I sådana fall behöver pris inte&lt;br&gt;anges i reklammeddelanden som skall gälla för en längre tid. Även i vissa&lt;br&gt;försäljningssituationer, t.ex. vid auktioner eller liknande, kan undantag&lt;br&gt;göras från lagens krav, eftersom priset i dessa situationer inte kan&lt;br&gt;bestämmas i förväg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 5 § framgår att priset för varor och tjänster skall anges korrekt och&lt;br&gt;tydligt. Huvudregeln är att priset skall anges skriftligt. Enligt samma&lt;br&gt;paragraf skall priset inbegripa mervärdesskatt. Om det kan tillkomma&lt;br&gt;avgifter och andra kostnader skall detta anges särskilt. Om varan består&lt;br&gt;av flera delar, t.ex. ett uppslagsverk, skall konsumenten få information&lt;br&gt;om det totala priset.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Priset för en vara skall enligt 6 § anges per förpackning eller någon&lt;br&gt;annan jämförlig enhet. Enligt andra stycket samma paragraf skall priset,&lt;br&gt;för varor som tillhandahålls i varierande kvantiteter, avse den mängd&lt;br&gt;eller måttenhet som varan vanligen utbjuds i. Prisuppgifter för flera olika&lt;br&gt;varor i samma annons kan anses som vilseledande, om uppgifterna avser&lt;br&gt;olika mängder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 7 § framgår att uppgift om jämförpris också skall lämnas för sådana&lt;br&gt;varuslag som det finns särskilda beräkningsgrunder för. I Konsument-&lt;br&gt;verkets föreskrifter om jämförpriser (KOVFS 1993:1) finns en bestäm-&lt;br&gt;melse om hur jämförpriset skall beräknas för vissa varuslag med särskilda&lt;br&gt;beräkningsgrunder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller tjänster skall näringsidkaren, om det slutliga priset för en&lt;br&gt;bestämd tjänst inte kan anges, i stället ange grunderna för hur priset&lt;br&gt;bestäms. Näringsidkaren kan exempelvis ange arbetskostnad per timme,&lt;br&gt;materialkostnad per enhet och åtgång av arbetstid och material.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 9-13 §§ finns bestämmelser om var skriftlig prisinformation skall&lt;br&gt;anges. Det allmänna kravet är att priset och jämförpriset skall anges så att&lt;br&gt;det framgår klart för konsumenten vilken vara eller tjänst som informa-&lt;br&gt;tionen avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en vara utbjuds till försäljning i t.ex. en försäljningslokal är&lt;br&gt;huvudregeln enligt 10 § punkterna 1 och 2 att priset för varan och&lt;br&gt;jämförpriset skall anges på varan eller dess förpackning, eller i varans&lt;br&gt;omedelbara närhet. Marknadsdomstolen har i domarna MD 1993:4 och&lt;br&gt;1994:19 slagit fast att priser skall sättas ut i skyltfönster. Om det finns&lt;br&gt;praktiska hinder mot att priset anges enligt huvudregeln, far priset och&lt;br&gt;jämförpriset anges i en prislista, prisfrågeterminal eller liknande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;II § innehåller bestämmelser om dagligvaror som marknadsförs&lt;br&gt;genom självbetjäning. Priset skall enligt samma paragraf anges på varan&lt;br&gt;eller dess förpackning under förutsättning att det inte föreligger praktiska&lt;br&gt;hinder mot detta. Priset behöver inte heller anges på varan eller dess&lt;br&gt;förpackning, om ett prisinformationssystem gör det möjligt för konsu-&lt;br&gt;menten att dels beräkna den sammanlagda kostnaden för varorna, dels&lt;br&gt;kontrollera att det pris som tas ut stämmer med prisangivelsen. I&lt;br&gt;Konsumentverkets föreskrifter om prisinformation (KOVFS 1992:1)&lt;br&gt;finns en uppräkning av de varuslag för vilka det anses föreligga praktiska&lt;br&gt;hinder mot att lämna prisinformation på varan eller dess förpackning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information om priset för en bestämd tjänst eller om grunderna för hur&lt;br&gt;priset bestäms skall enligt 13 § lämnas lätt tillgänglig på eller i omedelbar&lt;br&gt;anslutning till den plats där näringsidkaren bedriver sin rörelse eller&lt;br&gt;annars marknadsför sina tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 14 § framgår att marknadsföringslagens sanktioner skall tillämpas&lt;br&gt;om näringsidkare inte iakttar bestämmelserna i prisinformationslagen.&lt;br&gt;Prisinformation skall anses vara sådan information av särskild betydelse&lt;br&gt;från konsumentsynpunkt som avses i 4 § andra stycket marknads-&lt;br&gt;föringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förordningen (1994:276) om jämförpriser på andra varor än livsmedel&lt;br&gt;finns bestämmelser bl. a. om hur jämförpris enligt 7 § prisinformations-&lt;br&gt;lagen skall beräknas för andra varor än livsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverkets har gett ut föreskrifter om dels prisinformation&lt;br&gt;(KOVFS 1992:1), dels jämförpriser (KOVFS 1993:1). I föreskrifterna&lt;br&gt;anges de undantag som skall gälla från prisinformationslagen i olika&lt;br&gt;avseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Det nya direktivet innebär&lt;br&gt;förbättringar för konsumenterna när det gäller prisinformation. För-&lt;br&gt;farandet för att lämna sådan information förenklas också. Några större&lt;br&gt;ändringar i det svenska regelverket behöver dock inte göras med anled-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning av direktivet. Det är dock viktigt att prisinformationslagen far en så&lt;br&gt;klar och tydlig lydelse som möjligt samtidigt som ändringarna inte bör&lt;br&gt;innebära att strukturen i lagen ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller definitionerna i artikel 2 kan regeringen konstatera att de&lt;br&gt;redan idag har sina motsvarigheter i prisinformationslagen. Det finns&lt;br&gt;dock anledning att förtydliga definitionerna enligt det mönster som&lt;br&gt;uppställs i direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad avser promemorians förslag om att prisinformationslagen skall&lt;br&gt;utvidgas till att, liksom marknadsföringslagen, avse produkter anser&lt;br&gt;regeringen att en sådan utvidgning visserligen skulle ligga i linje med en&lt;br&gt;hög konsumentskyddsnivå, och medföra att räckvidden av marknads-&lt;br&gt;föringslagen och prisinformationslagen skulle bli i huvudsak samman-&lt;br&gt;fallande. Med produkter avses enligt 3 § marknadsföringslagen varor,&lt;br&gt;tjänster, fast egendom, arbetstillfällen och andra nyttigheter. Att låta&lt;br&gt;prisinformationslagen omfatta arbetstillfällen skulle inte vara menings-&lt;br&gt;fullt. I detta avseende skulle, såsom Lagrådet också pekat på,&lt;br&gt;definitionen i de båda lagarna inte helt sammanfalla. Vidare har det under&lt;br&gt;beredningen av ärendet framkommit att de föreslagna ändringarna i&lt;br&gt;prisinformationslagen vad avser införandet av begreppet produkt medför&lt;br&gt;att det behöver göras ytterligare ändringar i prisinformationslagen.&lt;br&gt;Konsekvenserna av sådana ändringar är emellertid svåra att överblicka.&lt;br&gt;Ändringarna föreslås därför anstå till ett senare tillfälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med promemorians förslag skulle jämförpriser lämnas för tjänster&lt;br&gt;&amp;quot;som det finns särskilda beräkningsgrunder för&amp;quot;, vilket skulle innebära&lt;br&gt;åtminstone en formell utvidgning av gällande rätt. Omfattningen av vilka&lt;br&gt;tjänster som skulle kunna vara föremål för jämförpris skulle nämligen&lt;br&gt;betingas av i vilken utsträckning sådana beräkningsgrunder kan tas fram.&lt;br&gt;Lagrådet har påpekat att gällande 8 § i prisinformationslagen i vissa fall&lt;br&gt;redan fyller det krav på information som kan ställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vilka närmare övriga fall praktiska och adekvata beräkningsgrunder&lt;br&gt;kan användas för att bestämma jämförpris för tjänster behöver enligt&lt;br&gt;regeringens mening närmare undersökas. Detsamma gäller för sådana&lt;br&gt;viktiga nyttigheter för konsumenter som t.ex. elektrisk kraft. Regeringen&lt;br&gt;avser att låta utreda frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 3 anges att försäljningspris och jämförpris skall anges på alla&lt;br&gt;varor som erbjuds konsumenten. Där anges också i vilka tre specifika fall&lt;br&gt;medlemsstaterna far göra undantag, nämligen när varor erbjuds i&lt;br&gt;samband med tillhandahållande av tjänster, försäljning på auktion och vid&lt;br&gt;försäljning av konst och antikviteter. Detta skall ställas mot 4 § i den&lt;br&gt;nuvarande prisinformationslagen där det i andra stycket ges en generellt&lt;br&gt;hållen möjlighet till undantag från kravet på när prisinformation skall&lt;br&gt;lämnas, nämligen i de fall då särskilda omständigheter förhindrar det. En&lt;br&gt;sådan ordning, som nuvarande lag är uttryck för, är knappast förenlig&lt;br&gt;med direktivets krav, varför det generella undantaget i 4 § bör ersättas&lt;br&gt;med specificerade undantag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt gällande svensk rätt ges det utrymme för undantag från kravet&lt;br&gt;på skriftlig prisinformation när varor och tjänster erbjuds i samband med&lt;br&gt;tillhandahållandet av en tjänst. Priset måste i sådana fall kunna anges&lt;br&gt;t.ex. muntligen. Undantaget skulle kunna användas t.ex. när en frisör&lt;br&gt;säljer ur ett begränsat sortiment av hårvårdsprodukter i samband med&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utförande av frisörtjänster. Något skäl att generellt göra undantag från&lt;br&gt;skyldigheten att ge prisinformation i sådana situationer finns enligt&lt;br&gt;regeringens uppfattning inte. Inte heller finns det skäl att göra undantag&lt;br&gt;for konst och antikviteter. När det gäller auktionsförsäljningar finns det&lt;br&gt;redan ett sådant undantag från kravet på prisinformation som avses i 4 §&lt;br&gt;andra stycket. Undantaget för auktionsförsäljning bör dock komma till&lt;br&gt;uttryck i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 4 anges att försäljningspris och jämförpris skall vara entydiga,&lt;br&gt;tydligt läsbara och lätta att känna igen. Artikeln motsvarar i allt väsentligt&lt;br&gt;vad som anges i 5 § prisinformationslagen. Huvudregeln är att informa-&lt;br&gt;tionen skall ges skriftligen. I förarbetena till prisinformationslagen för-&lt;br&gt;ordas en mycket restriktiv användning av enbart muntlig prisinformation&lt;br&gt;(prop. 1990/91:171 s. 26 f.). Några hinder att ha en sådan ordning även&lt;br&gt;fortsättningsvis finns inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 5 första punkten anges under vilka förutsättningar undantag&lt;br&gt;från skyldigheten att ange jämförpriser för varor far meddelas. Det gäller&lt;br&gt;dels undantag när angivande av jämförpris inte skulle vara av betydelse&lt;br&gt;på grund av varornas karaktär eller ändamål, dels om en sådan angivelse&lt;br&gt;skulle kunna vara förvirrande. Dessa undantag bör återges i lagen.&lt;br&gt;Konstruktionen bör vara sådan att regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer far föreskriva när undantag far göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller möjligheten enligt artikel 6 att medge undantag från&lt;br&gt;kravet på jämförpris under en övergångstid för små detaljistföretag, anser&lt;br&gt;regeringen - i likhet med vad som anförs i promemorian och som inte har&lt;br&gt;mött några invändningar i remissförfarandet - att det är viktigt att&lt;br&gt;jämförpriser finns i såväl små som stora butiker. Konsumenternas behov&lt;br&gt;av jämförpriser är inte mindre i glesbygden än i större tätorter.&lt;br&gt;Regeringens uppfattning är att sedan prisinformationslagen trädde i kraft&lt;br&gt;år 1991 fungerar kravet på prisinformation tillfredsställande även i&lt;br&gt;mindre butiker i glesbygden. Det saknas därför skäl att nu införa ett&lt;br&gt;undantag för dessa typer av butiker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Tillsyn och sanktioner&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Frågor om tillsyn och sanktioner i förhållande&lt;br&gt;till de nya bestämmelserna regleras enligt marknadsföringslagens&lt;br&gt;system.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens&lt;br&gt;förslag. I promemorian föreslås också ett tillägg till skadeståndsbestäm-&lt;br&gt;melsen i marknadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig i denna del har&lt;br&gt;kommenterat det föreslagna tillägget till skadeståndsbestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Marknadsföringslagen innehåller&lt;br&gt;bestämmelser om bl.a. skadestånd och marknadsstömingsavgift. Den sist&lt;br&gt;nämnda sanktionen kan dömas ut vid överträdelse av 5-13 §§ i marknads-&lt;br&gt;föringslagen. Den nya bestämmelsen om obeställd reklam, 13a §, är&lt;br&gt;placerad efter dessa och omfattas således inte av bestämmelserna om&lt;br&gt;marknadsstömingsavgift. Däremot kan en överträdelse av bestäm-&lt;br&gt;melserna om obeställd reklam medföra ett vitesförbud samt skadestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt teledataskyddsdirektivets artikel 14 punkten 2 skall bestäm-&lt;br&gt;melserna i kapitel III om rättslig prövning, ansvar och sanktioner i direk-&lt;br&gt;tiv 95/46/EG (dataskyddsdirektivet) gälla för nationella bestämmelser&lt;br&gt;som antas i enlighet med teledataskyddsdirektivet och för de individuella&lt;br&gt;rättigheter som kan härledas från det direktivet. I svensk rätt har den&lt;br&gt;nämnda artikeln i teledataskyddsdirektivet genomförts utom såvitt avser&lt;br&gt;rätten till skadestånd till följd av skada och kränkning av den personliga&lt;br&gt;integriteten vid personuppgiftsbehandling i samband med åtgärder som&lt;br&gt;avser icke begärda samtal enligt artikel 12 i direktivet. Genom att&lt;br&gt;regeringen nu föreslår att den sistnämnda bestämmelsen skall genomföras&lt;br&gt;inom ramen för marknadsföringslagstiftningen, måste man även&lt;br&gt;säkerställa att direktivets skadeståndsregler far en motsvarighet i den&lt;br&gt;svenska lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dataskyddsdirektivets skadeståndsbestämmelse har införlivats i&lt;br&gt;personuppgiftslagen genom dess 48 §. Denna bestämmelse innebär att&lt;br&gt;den personuppgiftsansvarige skall ersätta den registrerade för skada och&lt;br&gt;kränkning av den personliga integriteten som en behandling av person-&lt;br&gt;uppgifter i strid med lagen har orsakat. Ersättningsskyldigheten kan dock&lt;br&gt;i den utsträckning det är skäligt jämkas, om den personuppgiftsansvarige&lt;br&gt;visar att felet inte berodde på honom eller henne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadeståndsbestämmelsen i personuppgiftslagen har ett innehåll som i&lt;br&gt;allt väsentligt motsvarar den tidigare datalagens. Av motiven till&lt;br&gt;personuppgiftslagen framgår att orsaken till att den nya skadestånds-&lt;br&gt;bestämmelsen även uttryckligen omfattar skadestånd vid kränkning&lt;br&gt;närmast är att den nya skadeståndsregeln inte bör ha en annan omfattning&lt;br&gt;än den gamla (prop. 1997/98:44 s. 106). I propositionen görs vidare&lt;br&gt;uttalandet att ”det kan inte anses oförenligt med EG-direktivet att införa&lt;br&gt;en skyldighet att betala ersättning även för kränkningen” (a. prop. s. 106).&lt;br&gt;Av detta följer att det inte föreligger något krav på att nationellt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;genomfora några regler om skadestånd på grund av kränkning av den&lt;br&gt;personliga integriteten, utan att det är en möjlighet som kan finnas vid&lt;br&gt;verksamhet där det integritetsstörande momentet är extra stort.&lt;br&gt;Regeringen anser i och för sig att en överträdelse av bestämmelserna om&lt;br&gt;obeställd reklam är allvarlig. Det kan dock inte anses motiverat att i detta&lt;br&gt;sammanhang införa en särskild reglering om ersättning för kränkning av&lt;br&gt;den personliga integriteten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det i annan lag eller i en förordning finns bestämmelser som&lt;br&gt;avviker från personuppgiftslagens, skall de bestämmelserna gälla (2 §&lt;br&gt;pesonuppgiftslagen). I den mån marknadsföringslagens bestämmelser om&lt;br&gt;skadestånd kolliderar med personuppgiftslagens bestämmelser om&lt;br&gt;skadestånd skall alltså den förra lagens bestämmelser tillämpas. Enligt&lt;br&gt;vad som sagts i det föregående föreslås inte att det skall införas bestäm-&lt;br&gt;melser om kränkningsersättning i marknadsföringslagen. Vid tillämpning&lt;br&gt;av marknadsföringslagens skadeståndsbestämmelser kan det uppkomma&lt;br&gt;situationer där kränkningsersättning inte far dömas ut, trots att sådan&lt;br&gt;ersättning vid tillämpning av personuppgiftslagen hade kunnat dömas ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya regleringen om jämförande reklam har placerats bland&lt;br&gt;bestämmelserna i 5-13 §§. Således gäller genom hänvisningarna i 22 och&lt;br&gt;29 §§ vid överträdelse av regleringen om jämförande reklam samma&lt;br&gt;sanktioner som för de andra bestämmelserna i dessa paragrafer. Vid&lt;br&gt;remissbehandlingen ansåg Konsumentverket att det inte är motiverat att&lt;br&gt;ge möjlighet att döma ut markandsstömingsavgift i de fall då det rör sig&lt;br&gt;om överträdelse som tar sikte på andra krav på jämförande reklam än det&lt;br&gt;som anger att den jämförande reklamen inte far vara vilseledande. Även&lt;br&gt;Lagrådet har ifrågasatt om det verkligen finns ett behov av att kunna&lt;br&gt;använda marknadsstömingsavgift mot andra överträdelser av bestäm-&lt;br&gt;melserna än sådana som är vilseledande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera av punkterna i paragrafen återspeglar förfamaden som i dag faller&lt;br&gt;under 6 § marknadsföringslagen och där marknadsstömingsavgift alltså&lt;br&gt;redan i dag kan dömas ut. Det torde knappast förekomma många fall där&lt;br&gt;en jämförelse, som anses bryta mot någon av de i den föreslagna 8 a §&lt;br&gt;första stycket angivna punkterna, inte innehåller något moment av&lt;br&gt;vilseledande. Regeringen anser därför att det även framgent skall vara&lt;br&gt;möjligt att använda marknadsstömingsavgift vid dessa förfaranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 14 § prisinformationslagen skall marknadsföringslagen til-&lt;br&gt;lämpas, om en näringsidkare inte lämnar prisinformation enligt pris-&lt;br&gt;informationslagen. Prisinformation enligt prisinformationslagen skall&lt;br&gt;därvid anses vara sådan information av särskild betydelse från&lt;br&gt;konsumentsynpunkt som avses i 4 § andra stycket marknadsföringslagen.&lt;br&gt;De föreslagna ändringarna i prisinformationslagen föranleder ingen&lt;br&gt;ändring i rådande ordning vad gäller tillsyn och sanktioner. Nuvarande&lt;br&gt;ordning uppfyller nämligen helt direktivets krav i dessa hänseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Ekonomiska konsekvenser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföringslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om eventuellt ökade kostnader med anledning av de&lt;br&gt;nya bestämmelserna om obeställd reklam så kommer företagens&lt;br&gt;kostnader sannolikt att bli något högre både i de fall där samtycke måste&lt;br&gt;inhämtas på förhand och i de fall där man har en opt-out-lösning som&lt;br&gt;kräver att branschen inrättar ett register. Konsumentverkets tillsyn&lt;br&gt;kommer inte att behöva utökas i någon väsentlig mån. Tillsynen över de&lt;br&gt;nya bestämmelserna om såväl obeställd reklam som jämförande reklam&lt;br&gt;bedöms därför inte innebära några andra än obetydliga merkostnader för&lt;br&gt;Konsumentverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prisinformationslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i prisinformationslagen bedöms inte medföra några mer&lt;br&gt;väsentliga extrakostnader vare sig för näringsidkare, stat eller kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;F örfattningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;10.1 Förslaget till lag om ändring i marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1995:450)&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;8a§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I första stycket anges de fall då jämförande reklam skall vara tillåten. Av&lt;br&gt;bestämmelsen framgår också att det är endast själva jämförelsen som&lt;br&gt;regleras. För annat än själva jämförelsen i marknadsföringen gäller&lt;br&gt;övriga bestämmelser i lagen. Att så är fallet har inte ansetts behöva anges&lt;br&gt;i lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av artikel 3 a i direktivet om jämförande reklam framgår bl. a. att&lt;br&gt;jämförelsen inte far vara vilseledande. En bestämmelse som införlivar&lt;br&gt;direktivet i denna del finns i denna paragrafs första punkt, trots att det av&lt;br&gt;6 § följer att jämförande reklam som är vilseledande inte är tillåten. Som&lt;br&gt;har behandlats i avsnitt 5.4 finns det dock skäl att i paragrafen ange alla&lt;br&gt;de förhållanden som skall påverka bedömningen av huruvida jämförande&lt;br&gt;reklam skall vara tillåten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 5.4 kommenteras även övriga punkter i paragrafen. Där finns&lt;br&gt;en utförlig jämförelse mellan nuvarande svenska ordning och direktivets&lt;br&gt;krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket innebär att tidsangivelser måste finnas i reklam som&lt;br&gt;avser ett särskilt erbjudande. Begreppet särskilda erbjudanden kommen-&lt;br&gt;teras i avsnitt 5.4.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;13 a §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen föreskriver i första stycket en opt-in-lösning för vissa typer av&lt;br&gt;kommunikationsmedel som uteslutande används på distans. När det&lt;br&gt;gäller andra metoder för kommunikation uteslutande på distans föreskrivs&lt;br&gt;i andra stycket en opt-out-lösning. I båda alternativen gäller skyddet för&lt;br&gt;fysiska personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i första stycket tar sikte på de tekniker för kom-&lt;br&gt;munikation uteslutande på distans som särskilt räknas upp i distans-&lt;br&gt;avtalsdirektivets artikel 10 punkten 1. De andra tekniker som andra&lt;br&gt;stycket är tillämpligt på har inte angetts särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Obeställd reklam är sådan reklam eller marknadsföring som förs vidare&lt;br&gt;till mottagaren utan att denne varit aktiv för att få reklamen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket anges att en näringsidkare inte får använda telefax, eller&lt;br&gt;uppringningsautomater och liknande automatiska system utan mänsklig&lt;br&gt;betjäning för meddelanden, om inte den fysiska personen har lämnat&lt;br&gt;samtycke till det på förhand. Ett sådant samtycke skall vara uttryck för en&lt;br&gt;otvetydig viljeyttring. Ett s.k. hypotetiskt samtycke anses inte kunna&lt;br&gt;godtas, hur välgrundad gissningen om den enskildes inställning till&lt;br&gt;behandlingen än är. Inte heller kan ett s.k. tyst samtycke godtas. Med&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;detta avses t. ex. att den enskilde informeras om en tilltänkt behandling&lt;br&gt;och ges en viss frist for att motsätta sig behandlingen men inte hör av sig&lt;br&gt;innan fristens utgång. Däremot torde s.k. konkludent handlande kunna&lt;br&gt;konstituera ett samtycke, t.ex. när den enskilde lämnar efterfrågade upp-&lt;br&gt;gifter efter att ha fatt information om den tilltänkta behandlingen av dessa&lt;br&gt;och om att det är frivilligt att lämna uppgifter och att ett uppgifts-&lt;br&gt;lämnande betraktas som ett samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ovan anförda innebär att ett samtycke i förväg till obeställd reklam&lt;br&gt;exempelvis skall kunna ske genom skriftligt uppgiftsinhämtande, där&lt;br&gt;konsumenten pekar ut vissa tydligt avgränsade intresseområden för&lt;br&gt;reklam som han eller hon önskar fa sig tillsänt eller inte motsätter sig&lt;br&gt;detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket får en näringsidkare vid marknadsföringen till en&lt;br&gt;fysisk person inte heller använda andra metoder för distanskom-&lt;br&gt;munikation än de som anges i första stycket, om metoden möjliggör&lt;br&gt;kommunikation mellan enskilda parter och om personen klart har&lt;br&gt;tillkännagett att han eller hon motsätter sig användning av metoden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De metoder som avses här är bl.a. tryckt direktreklam och e-&lt;br&gt;postreklam. Däremot gäller bestämmelsen inte erbjudanden via radio,&lt;br&gt;television eller annonser i tidningar. Sådana metoder möjliggör normalt&lt;br&gt;inte individualiserad kommunikation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall som det finns ett spärregister kan den fysiska personen göra en&lt;br&gt;anmälan dit, t. ex när det gäller NlX-tele. Samma sak gäller&lt;br&gt;direktadresserad reklam via post då personen kan vända sig till SPAR&lt;br&gt;eller något annat register. I fråga om oadresserad direktreklam bör det&lt;br&gt;som hittills vara tillräckligt att det på brevlådan eller i omedelbar&lt;br&gt;anslutning till brevinkastet anges att den enskilde inte önskar någon&lt;br&gt;reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;29 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Av paragrafens första stycke framgår, genom ett tillägg för 13 a §, att&lt;br&gt;skadestånd kan utdömas även vid överträdelser av den nya bestämmelsen&lt;br&gt;om hur obeställd reklam skall vara utformad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande möjligheten till skadestånd i samband med jämförande&lt;br&gt;reklam gäller lagens bestämmelse om skadestånd i samma omfattning&lt;br&gt;som vid andra överträdelser än de som avser överträdelse av någon eller&lt;br&gt;några av bestämmelserna i 5-13 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.2 Förslaget till lag om ändring i prisinformationslagen&lt;br&gt;(1991:601)&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket ersätts det allmänt hållna undantaget med ett preciserat&lt;br&gt;undantag för auktion. Bestämmelsen beskrivs närmare i avsnitt 7.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket görs tillägget att priset skall inbegripa inte bara&lt;br&gt;mervärdesskatt utan också andra skatter.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket anges vad som menas med försäljningspris och&lt;br&gt;jämförpris. Av stycket framgår huvudregeln att försäljningspris och&lt;br&gt;jämförpris alltid skall anges för en vara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket anges undantagen när jämförpris inte behöver anges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket anges undantag för när försäljningspris inte behöver&lt;br&gt;anges.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har ändrats på förslag av Lagrådet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9 och 10 §§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna har ändrats på grund av ändringen i 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande instanser har yttrat sig över promemorian Ändringar i&lt;br&gt;marknadsföringslagen, (Ds 1999:35). Justitiekanslem, Hovrätten över&lt;br&gt;Skåne och Blekinge, Kammarrätten i Göteborg, Marknadsdomstolen,&lt;br&gt;Stockholms tingsrätt, Rikspolisstyrelsen, Riksrevisionsverket, Kom-&lt;br&gt;munikationsforskningsberedningen, IT-kommissionen, Data-inspek-&lt;br&gt;tionen, Statskontoret, Post- och telestyrelsen, Konkurrensverket,&lt;br&gt;Konsument-verket/KO, Delegationen för utländska investeringar i&lt;br&gt;Sverige, Kommers-kollegium, Juridiska fakulteten vid Stockholms&lt;br&gt;universitet, Svenska IT-företagens organisation, Swedish Direct&lt;br&gt;Marketing Associa-tion, Direkthandelsföretagens förening, Svenska&lt;br&gt;postorderföreningen, Försäkringsförbundet, Sveriges Reklamförbund,&lt;br&gt;Annonsörföreningen, Svenska tidningsutgivareföreningen, Näringslivets&lt;br&gt;delegation för marknads-rätt, Sveriges Marknadsförbund, Sveriges&lt;br&gt;Industriförbund, Svensk Handel, Svenska Handelskammareförbundet,&lt;br&gt;Posten AB, Euro-politan AB, Sema Group InfoDataAB, Telenordia AB,&lt;br&gt;Tele 2 AB, Telia AB, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens&lt;br&gt;centralorganisation, Sveriges Akademikers centralorganisation, Svenska&lt;br&gt;Arbets-givare-föreningen, Sveriges Konsumentråd, Konsumenter i&lt;br&gt;Samverkan, Konsu-mentvägledamas förening, Frivilligorganisationemas&lt;br&gt;insamlingsråd, Fond-bolagens förening, Svenska Bankföreningen,&lt;br&gt;Bonnier Förlag, Branschföreningen för innehålls- och tjänsteleverantörer&lt;br&gt;på online-marknaden i Sverige (BiroS), Internationella Handels-&lt;br&gt;kammaren, ICC och Svenska Fondhandlareföreningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande instanser har yttrat sig över promemorian Ändringar i&lt;br&gt;prisinformationslagen (Ds 1999:40). Hovrätten för västra Sverige,&lt;br&gt;Kammarrätten i Jönköping, Stockholms tingsrätt, Marknadsdomstolen,&lt;br&gt;Riksrevisionsverket, Konsumentverket/KO, Konkurrensverket, Energi-&lt;br&gt;myndigheten, D &amp;amp; D Dagligvaror, Fondbolagens förening, Ica Hand-&lt;br&gt;larnas AB, Konsumenter i samverkan/Riksförbundet Hem och Samhälle,&lt;br&gt;Konsumentvägledamas förening, Kooperativa Förbundet, Näringslivets&lt;br&gt;delegation för marknadsrätt, Servicehandelns riksförbund, Svensk&lt;br&gt;handel, Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska bankföreningen,&lt;br&gt;Svenska livsmedelshandlareförbundet, Sveriges akademikers central-&lt;br&gt;organisation, Sveriges elleverantörer, Sveriges industriförbund, Sveriges&lt;br&gt;konsumentråd, Sveriges marknadsförbund och Tjänstemännens central-&lt;br&gt;organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av promemoriorna Ändringar i&lt;br&gt;marknadsföringslagen, Ds 1999:35 och Ändringar i&lt;br&gt;prisinformationslagen, Ds 1999:40&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Ds 1999:35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian innehåller förslag som syftar till att genomföra EG-&lt;br&gt;bestämmelser om s.k. obeställd reklam som finns dels i direktivet&lt;br&gt;(97/66/EG) om behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet&lt;br&gt;inom telekommunikationsområdet, dels i direktivet (97/7EG) om&lt;br&gt;konsument-skydd vid distansavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås att det införs en ny paragraf i marknads-&lt;br&gt;föringslagen (1995:450) om obeställd reklam. Den nya bestämmelsen&lt;br&gt;innebär enligt dess första stycke att en näringsidkare vid marknads-&lt;br&gt;föringen till en konsument inte far använda telefax, elektronisk post,&lt;br&gt;uppringningsautomater eller andra sådana automatiska system för&lt;br&gt;meddelanden, om inte konsumenten har medgett detta på förhand. Det&lt;br&gt;föreskrivs vidare enligt förslaget att en näringsidkare vid marknads-&lt;br&gt;föringen till en konsument inte heller får använda andra metoder för&lt;br&gt;distanskommunikation än de som anges i första stycket, om metoden&lt;br&gt;möjliggör individualiserad kommunikation och om konsumenten klart&lt;br&gt;har tillkännagett att han eller hon motsätter sig användning av metoden.&lt;br&gt;Skillnaden mellan de båda alternativen kan i korthet och förenklat&lt;br&gt;beskrivas så att användning av telefax, elektronisk post eller&lt;br&gt;uppringningsautomater för reklam förutsätter konsumentens godkän-&lt;br&gt;nande i förväg medan det andra alternativet öppnar möjlighet för&lt;br&gt;konsumenterna att t.ex. till ett centralt register anmäla att de exempelvis&lt;br&gt;inte önskar fa direktadresserad tryckt reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande telefonmarknadsföring pågår uppbyggnad av ett centralt&lt;br&gt;register dit konsumenter skall kunna vända sig och bli registrerade som&lt;br&gt;abonnenter som inte önskar bli uppringda när samtalet avser reklam och&lt;br&gt;försäljning. Vid tiden för publiceringen av promemorian gick det inte&lt;br&gt;klart att att bedöma om registret gick att bygga upp i en sådan omfattning&lt;br&gt;att det har goda utsikter att kunna fungera tillfredsställande. Det är också&lt;br&gt;oklart om ett sådant register kan bli tillfredsställande användarvänligt.&lt;br&gt;Man hoppades på att fa klarhet i den saken under remissbehandlingen av&lt;br&gt;promemorian. Med hänsyn till det lämnar promemorian i princip öppet&lt;br&gt;vilket alternativ som är det lämpligaste; och det slutliga bör regeringen&lt;br&gt;kunna ta senare i samband med propositionens avlämnande till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås vidare att marknadsföringslagen kompletteras&lt;br&gt;med uttryckliga bestämmelser om jämförande reklam till följd av EG-&lt;br&gt;direktivet (97/55/EG) om ändring av direktivet (84/450/EEG) om&lt;br&gt;vilseledande reklam, som innebär att detta direktiv även innehåller&lt;br&gt;bestämmelser om jämförande reklam. Det materiella innehållet i de&lt;br&gt;föreslagna nya bestämmelserna motsvarar i allt väsentligt vad som redan&lt;br&gt;är gällande rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grundval främst av en rapport av Konsumentverket om aggressiva&lt;br&gt;marknadsföringsmetoder föreslås slutligen ett tillägg till generalklausulen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i marknadsföringslagen om god marknadsföringssed, som går ut på att&lt;br&gt;man för bedömningen av om en marknadsföring är tillbörlig eller ej skall&lt;br&gt;lägga särskild vikt vid om den innehåller inslag som är särskilt&lt;br&gt;påträngande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ds 1999:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian innehåller förslag som syftar till att genomföra ett EG-&lt;br&gt;direktiv (98/6/EG) om konsumentskydd i samband med prismärkning av&lt;br&gt;varor som erbjuds konsumenter. Direktivet skall vara genomfört senast&lt;br&gt;den 18 mars 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet motsvarar i allt väsentligt gällande svensk rätt. Det är av&lt;br&gt;minimikaraktär, dvs. medlemsstaterna får, inom de ramar som ges av&lt;br&gt;Romfördraget, behålla och införa regler som är förmånligare för&lt;br&gt;konsumenten än direktivets regler. I promemorian föreslås vissa&lt;br&gt;ändringar i prisinformationslagen (1991:601) som bedöms vara nöd-&lt;br&gt;vändiga för att direktivet skall anses vara korrekt införlivat i svensk rätt. I&lt;br&gt;övrigt lämnas lagens bestämmelser oförändrade. Det föreslås dock en&lt;br&gt;begränsad utvidgning av lagens tillämpningsområde som innebär att&lt;br&gt;&amp;quot;produkter&amp;quot; omfattas. Därmed omfattas, förutom varor och tjänster, även&lt;br&gt;andra nyttigheter som t.ex. elektricitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagförslaget finns bestämmelser som bl.a. slår fast skyldigheten att&lt;br&gt;ange försäljningspris och jämförpris på alla varor samt hur prisangivelser&lt;br&gt;tydligt skall anges. Förslag till vissa undantag från denna skyldighet&lt;br&gt;behandlas också. Det gäller bl.a. när varor erbjuds i samband med&lt;br&gt;tillhandahållande av tjänster samt försäljning på auktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian innehåller också synpunkter på i vilka fall man kan tänka&lt;br&gt;sig mer generella undantag från kravet på att lämna jämförpris. Det gäller&lt;br&gt;situationer när det i linje med vad som anges i direktivet föreligger&lt;br&gt;omständigheter som skulle göra ett lämnade av jämförpris utan betydelse&lt;br&gt;på grund av varornas karaktär eller ändamål eller därför att en sådant&lt;br&gt;lämnande skulle kunna skapa förvirring. När det gäller undantag från&lt;br&gt;kravet på lämnande av jämförpris på grund av varornas karaktär eller&lt;br&gt;ändamål finns redan idag bestämmelser i Sverige som berör detta.&lt;br&gt;Beträffande lämnande av jämförpris kan man behöva överväga om det i&lt;br&gt;några fall skulle vara lämpligt med vissa ytterligare undantag. I&lt;br&gt;promemorian redovisas vissa synpunkter i denna fråga. Det föreslås att&lt;br&gt;riksdagen bemyndigar regeringen eller den myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer att i en författning föreskriva om sådana ytterligare undantag.&lt;br&gt;Direktivet medger under en övergångsperiod att medlemsstaterna på&lt;br&gt;vissa grunder kan tillåta vissa små detaljistföretag att underlåta att lämna&lt;br&gt;jämförpriser. I promemorian föreslås att Sverige inte utnyttjar det&lt;br&gt;medgivandet, eftersom detalj handelsbutiker på ett tillfredsställande sätt&lt;br&gt;synes efterleva kraven enligt prisinformationslagen på att lämna jämför-&lt;br&gt;priser, oberoende av hur stor butiken är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen (1995:450)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om marknadsföringslagen (1995:450)&lt;br&gt;dels att 29 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 8 a och 13 a §§,&lt;br&gt;samt närmast före 8 a och 13 a §§ nya rubriker av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämförande reklam&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En näringsidkare får i sin reklam&lt;br&gt;direkt eller indirekt peka ut en&lt;br&gt;annan näringsidkare eller dennes&lt;br&gt;produkter, bara om jämförelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. inte är vilseledande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. avser produkter som svarar&lt;br&gt;mot samma behov eller är avsedda&lt;br&gt;för samma ändamål,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. på ett objektivt sätt avser&lt;br&gt;väsentliga, relevanta, kontroller-&lt;br&gt;bara och utmärkande egenskaper&lt;br&gt;hos produkterna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. inte medför förväxling mellan&lt;br&gt;näringsidkaren och en annan&lt;br&gt;näringsidkare eller mellan deras&lt;br&gt;produkter, varumärken, firmor&lt;br&gt;eller andra kännetecken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. varken misskrediterar eller&lt;br&gt;utformas nedsättande om en annan&lt;br&gt;näringsidkares verksamhet, förhål-&lt;br&gt;landen, produkter, varumärken,&lt;br&gt;firma eller andra kännetecken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;i fråga om varor med&lt;br&gt;ursprungsbeteckning alltid avser&lt;br&gt;varor med samma beteckning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. inte drar otillbörlig fördel av&lt;br&gt;en annan näringsidkares varu-&lt;br&gt;märkes, firmas eller andra känne-&lt;br&gt;teckens renommé eller varas&lt;br&gt;ursprungsbeteckning, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. inte framställer en produkt&lt;br&gt;som en imitation av eller ersätt-&lt;br&gt;ning för en produkt som har ett&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skyddat varumärke eller firma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Obeställd reklam&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En näringsidkare får vid mark-&lt;br&gt;nadsföring till en fysisk person&lt;br&gt;artvända telefax eller sådana upp-&lt;br&gt;ringningsautomater eller andra&lt;br&gt;liknande automatiska system för&lt;br&gt;individuell kommunikation som&lt;br&gt;inte betjänas av någon enskild,&lt;br&gt;bara om den fysiska personen har&lt;br&gt;samtyckt till det på forhand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En näringsidkare får vid&lt;br&gt;marknadsföring till en fysisk&lt;br&gt;person använda andra metoder for&lt;br&gt;individuell kommunikation på&lt;br&gt;distans än de som anges i första&lt;br&gt;stycket, om inte den fysiska&lt;br&gt;personen tydligt har motsatt sig&lt;br&gt;metoden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen eller av&lt;br&gt;oaktsamhet bryter mot ett förbud&lt;br&gt;eller ett åläggande som har med-&lt;br&gt;delats med stöd av 14 eller 15 §&lt;br&gt;eller mot en föreskrift i 5-13 §§,&lt;br&gt;skall ersätta den skada som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen eller av&lt;br&gt;oaktsamhet bryter mot ett förbud&lt;br&gt;eller ett åläggande som har med-&lt;br&gt;delats med stöd av 14 eller 15 §&lt;br&gt;eller mot en föreskrift i 5-13a §§,&lt;br&gt;skall ersätta den skada som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;därigenom uppkommer för en&lt;br&gt;konsument eller någon annan&lt;br&gt;näringsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;därigenom uppkommer för en&lt;br&gt;konsument eller någon annan&lt;br&gt;näringsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bestämmande av ersättningen till näringsidkare far hänsyn tas även&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till omständigheter av annan än ekonomisk art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 maj 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i prisinformationslagen (1991:601)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om prisinformationslagen (1991:601)&lt;br&gt;dels att nuvarande 6 och 7 §§ skall betecknas 7 respektive 6 §,&lt;br&gt;dels att 1-5, den nya 6 och 9 §§ skall ha följande lydelse,&lt;br&gt;dels att rubriken närmast före 6 § skall sättas närmast före den nya 7 §,&lt;br&gt;dels att det närmast före 3 § skall införas en ny rubrik av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag har till ändamål att&lt;br&gt;främja en god prisinformation till&lt;br&gt;konsumenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen tillämpas på sådana&lt;br&gt;näringsidkare som i sin yrkes-&lt;br&gt;mässiga verksamhet tillhanda-&lt;br&gt;håller varor och tjänster till konsu-&lt;br&gt;meter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda föreskrifter om informa-&lt;br&gt;tion till konsumenter finns i&lt;br&gt;konsumentkreditlagen (1992:830),&lt;br&gt;konsumentförsäkringslagen&lt;br&gt;(1980:38) och valutaväxlingslagen&lt;br&gt;(1996:1006) och lagen (1999:268)&lt;br&gt;om betalningsöverföringar inom&lt;br&gt;Europeiska ekonomiska sam-&lt;br&gt;arbetsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prisinformation skall lämnas när&lt;br&gt;en näringsidkare marknadsför&lt;br&gt;bestämda varor eller tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller dock inte,&lt;br&gt;om särskilda omständigheter&lt;br&gt;hindrar att prisinformation lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag har till ändamål att&lt;br&gt;främja en god prisinformation till&lt;br&gt;konsumenter och att underlätta&lt;br&gt;prisjämförelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen tillämpas på sådana&lt;br&gt;näringsidkare som i sin yrkes-&lt;br&gt;mässiga verksamhet tillhanda-&lt;br&gt;håller produkter till konsumenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definitioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna lag avses med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;produkter: varor, tjänster, fast&lt;br&gt;egendom och andra nyttigheter,&lt;br&gt;pris: det slutliga priset på en enhet&lt;br&gt;eller en bestämd mängd av en&lt;br&gt;produkt, och&lt;br&gt;jämförpris: det slutliga priset på&lt;br&gt;ett kilogram, en liter, en meter, en&lt;br&gt;kvadratmeter, en kubikmeter eller&lt;br&gt;en annan av myndighet fastställd&lt;br&gt;mängdenhet av en produkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prisinformation skall lämnas när&lt;br&gt;en näringsidkare marknadsför&lt;br&gt;bestämda produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller dock inte&lt;br&gt;för produkter som säljs på auktion&lt;br&gt;eller vid auktionsliknande förfar-&lt;br&gt;anden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Priset för varor och tjänster skall&lt;br&gt;anges korrekt och tydligt. Priset&lt;br&gt;skall anges skriftligen, om&lt;br&gt;konsumenten inte kan fa upp-&lt;br&gt;lysning om det på något annat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Priset för produkter skall anges&lt;br&gt;korrekt och tydligt. Priset skall&lt;br&gt;anges skriftligen, om konsumenten&lt;br&gt;inte kan få upplysning om det på&lt;br&gt;något annat likvärdigt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;likvärdigt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Priset skall inbegripa mervärdesskatt. Om det kan tillkomma avgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och andra kostnader skall detta anges särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7#&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgift om pris per måttenhet&lt;br&gt;(jämförpris) skall dessutom&lt;br&gt;lämnas för sådana varuslag som&lt;br&gt;det finns särskilda beräknings-&lt;br&gt;grunder för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda beräkningsgrunder får&lt;br&gt;fastställas av regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet som regeringen bestäm-&lt;br&gt;mer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Priset och jämförpriset skall anges&lt;br&gt;så att det framgår klart för&lt;br&gt;konsumenten vilken vara eller&lt;br&gt;tjänst som informationen avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämförpris skall dessutom anges&lt;br&gt;för sådana produkter som det finns&lt;br&gt;särskilda beräkningsgrunder för.&lt;br&gt;Detta gäller dock inte om det&lt;br&gt;skulle kunna vara förvirrande för&lt;br&gt;konsumenten att jämförpris anges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om särskilda&lt;br&gt;beräkningsgrunder och undantag&lt;br&gt;från kravet att ange jämförpris.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Priset och jämförpriset skall anges&lt;br&gt;så att det framgår klart för konsu-&lt;br&gt;menten vilken produkt som&lt;br&gt;informationen avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 maj 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådets yttrande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2000-01-19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet&lt;br&gt;Gustaf Sandström, justitierådet Dag Victor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 16 december 1999 (Finansdepartementet) har&lt;br&gt;regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i marknadsföringslagen (1995:450),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i prisinformationslagen (1991:601).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Gun&lt;br&gt;Lombach.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen (1995:450)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I direktiv 97/55/EG, om ändring av direktiv 84/450/EG om vilseledande&lt;br&gt;reklam så att detta omfattar jämförande reklam, ges vissa bestämmelser&lt;br&gt;om jämförelser som avser särskilda erbjudanden. Vad som krävs i sådana&lt;br&gt;fall är att det på ett klart och entydigt sätt anges när erbjudandet upphör&lt;br&gt;att gälla, eller i förekommande fall, att det särskilda erbjudandet är&lt;br&gt;beroende på tillgången på varor eller tjänster. Om det särskilda&lt;br&gt;erbjudandet ännu inte börjat gälla skall också anges när specialpriset eller&lt;br&gt;andra särskilda villkor börjar gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I remissen konstateras helt kortfattat att nämnda punkt i direktiven&lt;br&gt;uppfylls genom marknadsföringslagens bestämmelser i 9-11 och 13 §§&lt;br&gt;om utförsäljning, realisation och förmånserbjudande. Vid föredragningen&lt;br&gt;inför Lagrådet har i detta sammanhang också hänvisats till 6 § andra&lt;br&gt;stycket punkt 4 samma lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet konstaterar till en början att varken reglerna om utförsäljningar&lt;br&gt;(9 och 10 §§) eller om realisationer (11 §) innehåller några krav&lt;br&gt;beträffande information. Det är vidare tveksamt om vad som sägs därom i&lt;br&gt;bestämmelsen om förmånserbjudanden (13 §) till alla delar motsvarar&lt;br&gt;direktivens krav i fråga om vad som skall anges vid en jämförelse som&lt;br&gt;avser ett särskilt erbjudande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grund av det anförda förordar Lagrådet att behovet av en&lt;br&gt;kompletterande föreskrift beträffande särskilda erbjudanden övervägs&lt;br&gt;under det fortsatta lagstiftningsarbetet. En tänkbar lösning är därvid att de&lt;br&gt;krav beträffande information som direktivet i berörd del innefattar förs&lt;br&gt;samman i ett andra stycke i den föreslagna 8 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överträdelser av de föreslagna bestämmelserna om jämförande reklam&lt;br&gt;kommer enligt förslaget att kunna föranleda inte endast ett&lt;br&gt;vitessanktionerat förbud (14 och 19 §§) och skadestånd (29 §) utan även&lt;br&gt;marknadsstömingsavgift (22 - 28 §§).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget att överträdelse av bestämmelserna skall kunna sanktioneras&lt;br&gt;med marknadsstömingsavgift innebär en nyhet endast beträffande sådan&lt;br&gt;jämförande reklam som inte är vilseledande. Vilseledande jämförande&lt;br&gt;reklam kan redan nu sanktioneras med marknadsstömingsavgift med stöd&lt;br&gt;av 6 §. Någon skyldighet att föreskriva marknadsstömingsavgift eller&lt;br&gt;någon annan liknande sanktion för andra former av jämförande reklam&lt;br&gt;som strider mot de föreslagna bestämmelserna följer inte av direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av remissvaren på den promemoria som ligger till grund för förslaget&lt;br&gt;framgår bl a att Konsumentverket inte ansett det motiverat att andra&lt;br&gt;överträdelser än de som är vilseledande skall kunna föranleda utdömande&lt;br&gt;av marknadsstömingsavgift. Enligt verket är sådana överträdelser inte av&lt;br&gt;den svårhetsgraden som utmärker överträdelser av de s.k. katalog-&lt;br&gt;bestämmelserna. I lagrådsremissen har frågan inte berörts närmare. Vad&lt;br&gt;som anförs ger närmast intrycket att möjligheten att ålägga&lt;br&gt;marknadsstömingsavgift skulle vara en följd av var i lagen som&lt;br&gt;bestämmelsen placerats. Lagrådet finner för sin del att det finns&lt;br&gt;anledning att ifrågasätta om det verkligen finns ett behov av kunna&lt;br&gt;använda marknadsstömingsavgift mot andra överträdelser av&lt;br&gt;bestämmelserna än sådana som är vilseledande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett syfte med den föreslagna paragrafen är att i svensk rätt genomföra de&lt;br&gt;bestämmelser om obeställd reklam som finns i artikel 12 i EG-direktivet&lt;br&gt;97/66/EG om behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet&lt;br&gt;inom telekommunikationsområdet. Avsikten med bestämmelserna i detta&lt;br&gt;direktiv är att precisera och komplettera bestämmelserna i EG-direktivet&lt;br&gt;95/46/EG om skydd för enskilda personer med avseende på behandling&lt;br&gt;av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter. I det&lt;br&gt;direktivet finns bl a bestämmelser om behandling av personuppgifter för&lt;br&gt;ändamål som rör direkt marknadsföring i artikel 14. Dessa bestämmelser&lt;br&gt;har i svensk rätt genomförts genom bestämmelser i personuppgiftslagen&lt;br&gt;(1998:204). Enligt 11 § i den lagen gäller bl a att personuppgifter inte far&lt;br&gt;behandlas för ändamål som rör direkt marknadsföring, om den&lt;br&gt;registrerade hos den personuppgiftsansvarige skriftligen anmält att han&lt;br&gt;eller hon motsätter sig en sådan behandling. Vid överträdelse av&lt;br&gt;bestämmelsen skall enligt 48 § den personuppgiftsansvarige ersätta den&lt;br&gt;registrerade för skada och kränkning av den personliga integriteten som&lt;br&gt;behandlingen har orsakat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det framstår som uppenbart att överträdelser av den nu föreslagna&lt;br&gt;bestämmelsen i marknadsföringslagen i vart fall ofta även kommer att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;innefatta en överträdelse av bestämmelserna i personuppgiftslagen.&lt;br&gt;Samtidigt skiljer sig sanktionsmöjlighetema for överträdelser av de olika&lt;br&gt;lagarna bl a genom att någon ersättning for kränkning inte är föreskriven&lt;br&gt;för överträdelser av marknadsföringslagen. Det kan sättas i fråga om den&lt;br&gt;föreslagna lagstiftningstekniken för att i svensk rätt genomföra berörda&lt;br&gt;direktivbestämmelser är lämplig. I vart fall framstår det som angeläget att&lt;br&gt;lagstiftaren klargör vilket förhållande som är avsett att råda mellan de&lt;br&gt;aktuella bestämmelserna i personuppgiftslagen och marknadsföringslagen&lt;br&gt;och de därtill anknutna sanktionsbestämmelsema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådets mening kan andra stycket i den föreslagna paragrafen&lt;br&gt;med fordel ges följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Näringsidkaren far använda andra metoder for individuell&lt;br&gt;kommunikation på distans om inte den fysiska personen tydligt motsatt&lt;br&gt;sig att metoden används&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lag om ändring i prisinformationslagen (1991:601)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett flertal föreslagna ändringar i nuvarande bestämmelser består däri att&lt;br&gt;beskrivningen &amp;quot;varor och tjänster&amp;quot; ersätts med ordet &amp;quot;produkter&amp;quot;.&lt;br&gt;Förslagen är i denna del inte föranledda av det aktuella direktivet&lt;br&gt;98/6/EG om konsumentskydd i samband med prismärkning av varor som&lt;br&gt;erbjuds konsumenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I remissen konstateras att ifrågavarande terminologiska ändringar innebär&lt;br&gt;en viss utvidgning av lagens tillämpningsområde. Att så sker sägs ligga i&lt;br&gt;linje med en hög konsumentskyddsnivå. Det framhålls vidare att&lt;br&gt;ändringarna också medför att räckvidden av marknadsföringslagen och&lt;br&gt;prisinformationslagen blir sammanfallande, vilket anges vara&lt;br&gt;betydelsefullt med tanke på lagarnas gemensamma syften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en i 3 § föreslagen definition skall med produkter avses: &amp;quot;varor,&lt;br&gt;tjänster, fast egendom och andra nyttigheter&amp;quot;. I den definition av samma&lt;br&gt;uttryck som finns intagen i 3 § marknadsföringslagen ingår emellertid&lt;br&gt;även &amp;quot;arbetstillfällen&amp;quot;. Påståendet att de berörda lagarnas&lt;br&gt;tillämpningsområden kommer att sammanfalla är alltså inte helt korrekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till vad nu sagts kommer att införandet av de nya begreppen &amp;quot;fast&lt;br&gt;egendom och andra nyttigheter&amp;quot; i prisinformationslagen ger upphov till&lt;br&gt;vissa lagtekniska problem som inte synes ha uppmärksammats under&lt;br&gt;ärendets beredning. Den nuvarande regleringen av &amp;quot;Hur prisinformation&lt;br&gt;skall lämnas&amp;quot; i 5-8 §§ och &amp;quot;Var skriftlig prisinformation skall anges&amp;quot; i 9-&lt;br&gt;13 §§ är således indelad under rubrikerna &amp;quot;Allmänt&amp;quot;, &amp;quot;Varor&amp;quot; och&lt;br&gt;&amp;quot;Tjänster&amp;quot;. Fråga uppkommer då till vilken eller vilka av dessa&lt;br&gt;underrubriker som fast egendom respektive &amp;quot;andra nyttigheter&amp;quot; skall&lt;br&gt;hänföras. Remissen ger här ingen vägledning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av vad sålunda anförts och med beaktande särskilt av att&lt;br&gt;den tänkta utvidgningen av lagens tillämpningsområde mer synes vara&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;motiverad av en allmän målsättning än av konstaterade, praktiska behov&lt;br&gt;avstyrker Lagrådet att begreppen varor och tjänster nu byts ut mot&lt;br&gt;&amp;quot;produkter&amp;quot; med den föreslagna definitionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I prisinformationslagen anges för närvarande under rubriken &amp;quot;Hur&lt;br&gt;prisinformation skall lämnas&amp;quot; dels vissa allmänna regler som är&lt;br&gt;gemensamma för varor och tjänster (5 §), dels särskilda bestämmelser för&lt;br&gt;varor (6 och 7 §§) och för tjänster (8 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För såväl varor som tjänster gäller att priset skall anges klart och tydligt&lt;br&gt;(5 §). För varor gäller att priset skall anges per förpackning eller någon&lt;br&gt;annan jämförlig enhet av varan (6 § första stycket). För varor som&lt;br&gt;tillhandahålls i varierande kvantiteter skall priset avse den mängd eller&lt;br&gt;måttenhet som varan vanligen utbjuds i (6 § andra stycket). Dessutom&lt;br&gt;skall pris per måttenhet (jämförpris) anges för sådana varuslag som det&lt;br&gt;finns särskilda beräkningsgrunder för (7 § första stycket). Sådana&lt;br&gt;beräkningsgrunder fastställs av regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer (7 § andra stycket). För tjänster skall grunderna&lt;br&gt;för hur priset bestäms anges i de fall då det slutliga priset för tjänsten inte&lt;br&gt;kan anges (8 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En skyldighet att ange jämförpris för varor finns således endast vid&lt;br&gt;lösviktsförsäljning och motsvarande och då detta följer av sådana&lt;br&gt;föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt direktivet gäller som huvudregel att såväl en varas försäljningspris&lt;br&gt;som dess jämförpris skall anges (artikel 3.1). Medlemsstaterna har&lt;br&gt;emellertid möjlighet att göra undantag från regeln att jämförpris skall&lt;br&gt;anges bl.a. om en angivelse av jämförpris inte skulle vara av betydelse på&lt;br&gt;grund av varornas karaktär eller ändamål eller om angivelsen skulle&lt;br&gt;kunna skapa förvirring (artikel 5.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den enligt lagförslaget grundläggande bestämmelsen om skyldigheten att&lt;br&gt;ange jämförpris har tagits upp i 6 § första stycket Q fr nuvarande 7 §&lt;br&gt;första stycket). Där sägs att jämförpris skall anges för sådana produkter&lt;br&gt;som det finns särskilda beräkningsgrunder för. Enligt andra stycket far&lt;br&gt;regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela&lt;br&gt;föreskrifter om särskilda beräkningsgrunder. Med den utformning som&lt;br&gt;förslaget fatt synes det ligga närmast till hands att, i likhet med enligt&lt;br&gt;gällande rätt, tolka bestämmelserna så att en skyldighet att ange&lt;br&gt;jämförpris endast föreligger om detta följer av särskilda föreskrifter (eller&lt;br&gt;av förslagets 7 § andra stycket; nuvarande 6 § andra stycket). Lagrådet&lt;br&gt;vill för sin del förorda att bestämmelserna ges en utformning enligt vilken&lt;br&gt;det klart framgår att det som huvudregel gäller att såväl försäljningspris&lt;br&gt;som jämförpris skall anges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som nu anförts innebär sammanfattningsvis att Lagrådet avstyrker&lt;br&gt;att prisinformationslagen nu utvidgas genom att begreppen varor och&lt;br&gt;tjänster byts ut mot &amp;quot;produkter&amp;quot; samt förordar att lagen, i&lt;br&gt;överensstämmelse med direktivet, utformas så att det klart framgår att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;huvudregeln är att såväl försäljningspris som jämförpris skall anges för&lt;br&gt;alla varor som konsumenter erbjuds av näringsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utifrån dessa utgångspunkter anser Lagrådet att det saknas anledning att&lt;br&gt;nu göra några ändringar i 1 - 3 §§ och 4 § första stycket. Undantaget från&lt;br&gt;skyldigheten att lämna prisinformation i 4 § andra stycket bör, i&lt;br&gt;anslutning till direktivet (artikel 3.2), begränsas till varor eller tjänster&lt;br&gt;som säljs på auktion. I 5 § andra stycket bör föreskrivas att priset förutom&lt;br&gt;mervärdesskatt skall inbegripa även andra skatter (jfr artikel 2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad därefter angår 6 § vill Lagrådet framhålla följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen skall enligt förslaget tas upp under rubriken Allmänt och&lt;br&gt;kommer därför att omfatta både bestämda varor och bestämda tjänster.&lt;br&gt;Direktivets föreskrift om att såväl försäljningspris som jämförpris skall&lt;br&gt;anges avser däremot endast varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådets mening lämpar sig föreskriften mindre väl för att föras&lt;br&gt;över till de särskilda förhållanden som gäller för tjänster. Beräknings-&lt;br&gt;grunden för ett &amp;quot;jämförpris&amp;quot; för tjänster torde i allmänhet bli priset per&lt;br&gt;viss tidsenhet (eller i fråga om transporttjänster viss sträcka). I de fall då&lt;br&gt;näringsidkaren erbjuder en tjänst till ett slutligt pris är poängen ofta att&lt;br&gt;detta pris gäller oberoende av t.ex. den tid som näringsidkaren kan&lt;br&gt;komma att behöva för att utföra tjänsten. Något &amp;quot;jämförpris&amp;quot; kan då inte&lt;br&gt;anges. I de fall tjänsten skall utföras under viss tid behövs ofta inget&lt;br&gt;jämförpris (jfr artikel 3.1 sista meningen). Om näringsidkaren erbjuder&lt;br&gt;sig att utföra en tjänst mot viss ersättning per tidsenhet, men tidsåtgången&lt;br&gt;inte kan anges, fyller 8 § det krav på information som kan ställas.&lt;br&gt;Regleringen i den paragrafen torde också vara ändamålsenlig om priset&lt;br&gt;för tjänsten anses innefatta även förbrukat material.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet förordar mot denna bakgrund att de nu aktuella bestämmelserna&lt;br&gt;om försäljningspris och jämförpris, i överensstämmelse med direktivet,&lt;br&gt;begränsas till att avse varor. I vad mån den i 8 § upptagna bestämmelsen&lt;br&gt;om priset för bestämda tjänster oberoende härav bör kompletteras med en&lt;br&gt;möjlighet att meddela föreskrifter angående grunderna för hur priset av&lt;br&gt;en tjänst skall bestämmas i de fall då det slutliga priset inte kan anges&lt;br&gt;anser sig Lagrådet inte ha underlag för att bedöma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utifrån nu angivna utgångspunkter saknas det anledning att byta plats&lt;br&gt;mellan nuvarande 6 och 7 §§ samt att flytta rubriken närmast före 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 6 § bör lämpligen i anslutning till artikel 3.1 i direktivet inledningsvis&lt;br&gt;anges att som huvudregel gäller att såväl försäljningspris som jämförpris&lt;br&gt;skall anges för varor. På motsvarande sätt som nu är fallet beträffande&lt;br&gt;jämförpris i 7 § bör bägge dessa prisbegrepp definieras i lagen.&lt;br&gt;Definitionerna bör utformas i anslutning till föreskrifterna i direktivet&lt;br&gt;(artikel 2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett andra stycke bör i anslutning till artikel 5.1 anges att undantag i&lt;br&gt;vissa fall gäller från skyldigheten att ange jämförpris. Det i artikel 3.1&lt;br&gt;andra meningen upptagna undantaget synes däremot inte behöva komma&lt;br&gt;till direkt uttryck i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett tredje stycke bör därefter anges att undantag gäller från skyldigheten&lt;br&gt;att ange försäljningspris vid lösviktsförsäljning (artikel 3.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet förordar således att 6 § ges följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Priset for en vara skall anges dels per forpackning eller annan enhet i&lt;br&gt;vilken varan utbjuds till försäljning (försäljningspris), dels per kilogram,&lt;br&gt;liter, meter eller annat vanligen använt mått for varan (jämförpris).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast försäljningspriset behöver anges om det på grund av varans&lt;br&gt;karaktär eller ändamål kan antas att en angivelse av jämförpris skulle&lt;br&gt;sakna betydelse eller om en sådan angivelse skulle kunna skapa&lt;br&gt;förvirring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast jämförpriset behöver anges för en vara som inte är fardigpackad&lt;br&gt;och som mäts upp i konsumentens närvaro.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 7 § bör ett bemyndigande lämnas for regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer att meddela närmare föreskrifter om&lt;br&gt;skyldigheten att ange jämförpris och de beräkningsgrunder som därvid&lt;br&gt;skall tillämpas. Sådana föreskrifter kommer då att kunna avse såväl&lt;br&gt;skyldigheten att ange jämförpris som sådana undantag från denna&lt;br&gt;skyldighet som kan anses ligga inom ramen for 6 § andra stycket. För att&lt;br&gt;det skall vara möjligt att meddela andra undantag som är tillåtna enligt&lt;br&gt;direktivet (se artikel 3.2 — varor som erbjuds i samband med&lt;br&gt;tillhandahållande av tjänster samt konst och antikviteter — och artikel 6 —&lt;br&gt;små detalj istforetag) krävs däremot ytterligare författningsstöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Lagrådets förslag följs bör härutöver vissa följdändringar göras i 9&lt;br&gt;och 10 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Teledataskyddsdirektivet&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Europaparlamentets och rådets direktiv 97/66/EG&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;av den 15 december 1997&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;om behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet&lt;br&gt;inom telekommunikationsområdet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:4C&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD&lt;br&gt;HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemen-&lt;br&gt;skapen, särskilt artikel 100a i detta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av kommissionens förslag&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i enlighet med det i artikel 189b i fördraget angivna förfarandet&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;, mot&lt;br&gt;bakgrund av det gemensamma utkast som godkänts av förliknings-&lt;br&gt;kommittén den 6 november 1997, och med beaktande av följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1) Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24&lt;br&gt;oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på&lt;br&gt;behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana&lt;br&gt;uppgifter&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; skall medlemsstaterna säkerställa fysiska personers fri-&lt;br&gt;och rättigheter i samband med behandling av personuppgifter,&lt;br&gt;särskilt deras rätt till privatliv, för att säkerställa det fria flödet av&lt;br&gt;personuppgifter inom gemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(2) Telehemligheten vid kommunikation garanteras i enlighet med&lt;br&gt;internationella instrument för mänskliga rättigheter (särskilt den&lt;br&gt;europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättig-&lt;br&gt;heterna och de grundläggande friheterna) och genom medlems-&lt;br&gt;staternas konstitutioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(3) I gemenskapen införs för närvarande ny och avancerad digital teknik i&lt;br&gt;de allmänt tillgängliga telenäten, vilket leder till särskilda krav på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;‘EGT C 200, 22.7.1994, s. 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;EGTC 159, 17.6.1991, s. 38.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Europaparlamentets yttrande av den 11 mars 1992 (EGT C 94, 13.4.1992, s. 198), rådets&lt;br&gt;gemensamma ståndpunkt av den 12 september 1996 (EGT C 315, 24.10.1996, s. 30) och&lt;br&gt;Europaparlamentets beslut av den 16 januari 1997 (EGT C 33, 3.2.1997, s. 78).&lt;br&gt;Europaparlamentets beslut av den 20 november 1997 (EGT C 371, 8.12.1997). Rådets&lt;br&gt;beslut av den 1 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skydd av personuppgifter och användarnas privatliv. Utvecklingen av&lt;br&gt;informationssamhället kännetecknas av att nya teletjänster infors. En&lt;br&gt;framgångsrik gränsöverskridande utveckling av dessa tjänster, t.ex.&lt;br&gt;video på beställning och interaktiv TV, är delvis avhängig av att&lt;br&gt;användarna kan förlita sig på att deras privatliv inte kränks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(4) Detta gäller särskilt i fråga om införandet av det digitala&lt;br&gt;flertjänstnätet (ISDN) och digitala mobila nät.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(5) I sin resolution av den 30 juni 1988 om utvecklingen av den&lt;br&gt;gemensamma marknaden för teletjänster och teleutrustning fram till&lt;br&gt;1992&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; efterlyste rådet åtgärder för att skydda personuppgifter i syfte&lt;br&gt;att skapa en lämplig miljö för den framtida utvecklingen av&lt;br&gt;telekommunikationer inom gemenskapen. I sin resolution av den 18&lt;br&gt;juli 1989 om förstärkning av samordningen vid införandet av det&lt;br&gt;digitala flertjänstnätet (ISDN) i Europeiska gemenskapen&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; betonade&lt;br&gt;rådet åter vikten av att personuppgifter och privatliv skyddas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(6) Europaparlamentet har understrukit vikten av att personuppgifter och&lt;br&gt;privatliv skyddas inom telenäten, särskilt med hänsyn till införandet&lt;br&gt;av det digitala flertjänstnätet (ISDN).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(7) När det gäller allmänt tillgängliga telenät måste särskilda rättsliga och&lt;br&gt;tekniska bestämmelser antas för att skydda fysiska personers&lt;br&gt;grundläggande fri- och rättigheter samt juridiska personers berät-&lt;br&gt;tigade intressen, särskilt med hänsyn till att riskerna ökar i samband&lt;br&gt;med automatisk lagring och behandling av uppgifter om abonnenter&lt;br&gt;och användare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(8) Rättsliga och tekniska bestämmelser som medlemsstaterna har antagit&lt;br&gt;på telekommunikationsområdet för att skydda personuppgifter,&lt;br&gt;privatliv och juridiska personers berättigade intressen måste&lt;br&gt;harmoniseras för att undvika hinder för den inre marknaden för&lt;br&gt;telekommunikation i enlighet med det mål som uppställs i artikel 7a i&lt;br&gt;fördraget. Harmoniseringen skall begränsas till vad som är&lt;br&gt;nödvändigt för att säkerställa att främjandet och utvecklingen av nya&lt;br&gt;teletjänster och -nät mellan medlemsstaterna inte hindras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9) Medlemsstaterna, tillhandahållama av tjänster och användarna samt de&lt;br&gt;behöriga myndigheterna bör samarbeta för att fastställa och utveckla&lt;br&gt;den relevanta tekniken när detta är nödvändigt för att tillämpa de&lt;br&gt;garantier som avses i bestämmelserna i detta direktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(10) Dessa nya tjänster omfattar interaktiv TV och video på beställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(11) På telekommunikationsområdet är direktiv 95/46/EG tillämpligt,&lt;br&gt;särskilt såvitt avser alla frågor som rör skydd av grundläggande fri-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; EGT C 257, 4.10.1988, s. 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; EGT C 196, 1.8.1989, s. 4.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och rättigheter som inte särskilt omfattas av bestämmelserna i det här Prop. 1999/2000:40&lt;br&gt;direktivet, inbegripet den registeransvariges skyldigheter och Bilaga 5&lt;br&gt;enskilda personers rättigheter. Direktiv 95/46/EG är tillämpligt på&lt;br&gt;teletjänster som inte är allmänt tillgängliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(12) I likhet med bestämmelserna i artikel 3 i direktiv95/46/EG gäller det&lt;br&gt;här direktivet inte sådana frågor om skydd av grundläggande fri- och&lt;br&gt;rättigheter som rör verksamhet som inte omfattas av&lt;br&gt;gemenskapsrätten. Det åligger medlemsstaterna att vidta sådana&lt;br&gt;åtgärder som de anser nödvändiga for skydd av allmän säkerhet,&lt;br&gt;försvaret, statens säkerhet (inbegripet statens ekonomiska välfärd när&lt;br&gt;verksamheten rör statens säkerhet) och upprätthållande av&lt;br&gt;straffrätten. Det här direktivet påverkar inte medlemsstaternas&lt;br&gt;möjlighet att utföra laglig avlyssning av kommunikationer för något&lt;br&gt;av dessa ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(13) Abonnenter av allmänt tillgängliga teletjänster kan vara antingen&lt;br&gt;fysiska eller juridiska personer. Bestämmelserna i det här direktivet&lt;br&gt;avser att, som ett komplement till direktiv 95/46/EG, skydda fysiska&lt;br&gt;personers grundläggande rättigheter, särskilt deras rätt till privatliv,&lt;br&gt;och juridiska personers berättigade intressen. Dessa bestämmelser far&lt;br&gt;inte i något fall medföra en skyldighet för medlemsstaterna att&lt;br&gt;utvidga tillämpningsområdet för direktiv 95/46/EG till att omfatta&lt;br&gt;skydd av juridiska personers berättigade intressen. Detta skydd&lt;br&gt;säkerställs inom ramen för tillämplig gemenskapslagstiftning och&lt;br&gt;nationell lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(14) Tillämpningen av vissa krav som hänför sig till presentation och&lt;br&gt;skydd när det gäller identifiering av det anropande och uppkopplade&lt;br&gt;numret och till automatisk omstyming till abonnentledningar, som är&lt;br&gt;anslutna till analoga stationer, far inte göras tvingande i särskilda fall&lt;br&gt;om en sådan tillämpning visar sig tekniskt omöjligt eller skulle kräva&lt;br&gt;en oproportionerligt stor ekonomisk insats; det är viktigt att de&lt;br&gt;berörda partema informeras om sådana fall och medlemsstaterna bör&lt;br&gt;därför anmäla dessa till kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(15) Den som tillhandahåller tjänster måste vidta lämpliga åtgärder för att&lt;br&gt;garantera säkerheten i dessa tjänster, om nödvändigt tillsammans&lt;br&gt;med den som tillhandahåller nätet, och underrätta abonnenterna om&lt;br&gt;alla särskilda risker för brott mot nätsäkerheten; säkerheten bedöms&lt;br&gt;mot bakgrund av bestämmelsen i artikel 17 i direktiv 95/46/EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(16) Åtgärder måste vidtas för att förhindra obehörig åtkomst av&lt;br&gt;meddelanden för att skydda telehemligheten vid kommunikation via&lt;br&gt;allmänt tillgängliga telenät och allmänt tillgängliga teletjänster. Den&lt;br&gt;nationella lagstiftningen i vissa medlemsstater förbjuder endast&lt;br&gt;obehörig åtkomst av meddelanden, om detta sker avsiktligen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(17) De abonnentuppgifter som behandlas i samband med att samtal&lt;br&gt;kopplas innehåller upplysningar om fysiska personers privatliv och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rör rätten till skydd for deras korrespondens eller juridiska personers&lt;br&gt;berättigade intressen. Sådana uppgifter far endast lagras i den&lt;br&gt;utsträckning det är nödvändigt for att tillhandahålla tjänsten, för&lt;br&gt;fakturering och for betalning av samtrafikavgifter och endast under&lt;br&gt;en begränsad tid. Om den som tillhandahåller den allmänt&lt;br&gt;tillgängliga teletjänsten vill låta sådana uppgifter undergå ytterligare&lt;br&gt;behandling för att marknadsföra sina egna teletjänster, får detta&lt;br&gt;endast ske om abonnenten givit sitt samtycke till detta efter att ha fatt&lt;br&gt;korrekt och fullständig information av den som tillhandahåller den&lt;br&gt;allmänt tillgängliga teletjänsten om den ytterligare behandling som&lt;br&gt;denne avser att företa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(18) Införandet av specificerade räkningar har förbättrat abonnentens&lt;br&gt;möjligheter att kontrollera riktigheten av de avgifter som den som&lt;br&gt;tillhandahåller tjänsten tar ut. Detta kan samtidigt utgöra ett hot mot&lt;br&gt;privatlivet för den som använder allmänt tillgängliga teletjänster. För&lt;br&gt;att skydda användarens privatliv måste medlemsstaterna därför&lt;br&gt;främja utvecklingen av valmöjligheter inom området för teletjänster,&lt;br&gt;såsom alternativa betalningsmöjligheter som ger anonym eller strängt&lt;br&gt;privat tillgång till allmänt tillgängliga teletjänster, t.ex. telebetalkort&lt;br&gt;eller betalning med kreditkort. I samma syfte kan medlemsstaterna&lt;br&gt;kräva att vissa av siffrorna i de uppringda numren stryks i de&lt;br&gt;specificerade räkningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(19) I fråga om nummerpresentation är det nödvändigt att skydda den&lt;br&gt;uppringande partens rätt att förhindra identifiering av det nummer&lt;br&gt;från vilket samtalet görs och den uppringda partens rätt att avvisa&lt;br&gt;samtal från oidentifierade nummer. Det är i särskilda fall berättigat&lt;br&gt;att förhindra att skydd mot nummerpresentation används. Det ligger i&lt;br&gt;vissa abonnenters intresse, i synnerhet hjälporganisationer och&lt;br&gt;liknande organisationer, att garantera de uppringandes anonymitet. I&lt;br&gt;fråga om presentation av uppkopplat nummer är det nödvändigt att&lt;br&gt;skydda den uppringda partens rätt och berättigade intresse att&lt;br&gt;förhindra identifiering av det nummer till vilket den uppringande&lt;br&gt;faktiskt är uppkopplad, särskilt vid omstyrda samtal. Den som&lt;br&gt;tillhandahåller allmänt tillgängliga teletjänster måste upplysa sina&lt;br&gt;abonnenter om de möjligheter till nummerpresentation och&lt;br&gt;presentation av uppkopplat nummer som finns i nätet och om alla&lt;br&gt;andra tjänster som erbjuds på grundval av nummerpresentation och&lt;br&gt;presentation av uppkopplat nummer liksom om de möjligheter som&lt;br&gt;finns till skydd av privatlivet. Detta gör det möjligt för abonnenterna&lt;br&gt;att, med kännedom om möjligheterna, välja det skydd av privatlivet&lt;br&gt;de önskar tillgå. De möjligheter till skydd av privatlivet som erbjuds&lt;br&gt;permanent per abonnentledning behöver inte nödvändigtvis&lt;br&gt;tillhandahållas som en automatiskt teletjänst, utan bör kunna erhållas&lt;br&gt;genom en enkel begäran till den som tillhandahåller den allmänt&lt;br&gt;tillgängliga teletjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20) Åtgärder måste vidtas för att skydda abonnenter mot de störningar&lt;br&gt;som automatisk omstyming kan förorsaka som företas av andra.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Abonnenten måste i sådana fall ha möjlighet att genom en enkel&lt;br&gt;begäran till den som tillhandahåller den allmänt tillgängliga&lt;br&gt;teletjänsten förhindra att samtal omstyrs till hans terminal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(21) Kataloger distribueras i stora upplagor och är allmänt tillgängliga.&lt;br&gt;Fysiska personers rätt till privatliv och juridiska personers&lt;br&gt;berättigade intressen kräver att abonnenterna kan avgöra i vilken&lt;br&gt;utsträckning deras personuppgifter publiceras i en katalog. Medlems-&lt;br&gt;staterna kan begränsa tillämpningen av denna bestämmelse till abon-&lt;br&gt;nenter som är fysiska personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(22) Åtgärder måste vidtas för att skydda abonnenterna mot intrång i&lt;br&gt;privatlivet i form av icke begärda samtal och telefaxmeddelanden.&lt;br&gt;Medlemsstaterna kan begränsa tillämpningen av denna bestämmelse&lt;br&gt;till abonnenter som är fysiska personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(23) Det är nödvändigt att säkerställa att införandet av tekniska&lt;br&gt;funktioner i teleutrustningen för ändamål som gäller dataskydd&lt;br&gt;harmoniseras för att inte strida mot genomförandet av den inre&lt;br&gt;marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(24) I likhet med bestämmelserna i artikel 13 i direktiv 95/46/EG kan&lt;br&gt;medlemsstaterna under vissa förutsättningar begränsa omfattningen&lt;br&gt;av abonnenternas skyldigheter och rättigheter, t.ex. genom att se till&lt;br&gt;att den som tillhandahåller en allmänt tillgänglig teletjänst i enlighet&lt;br&gt;med nationell lagstiftning far förhindra att skydd mot nummer-&lt;br&gt;presentation används i syfte att förebygga eller avslöja brott eller&lt;br&gt;med hänsyn till statens säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(25) Om användarnas och abonnenternas rättigheter inte respekteras,&lt;br&gt;måste det i nationell lagstiftning finnas medel för att åtgärda detta på&lt;br&gt;rättslig väg. Om någon underlåter att följa de nationella&lt;br&gt;bestämmelser som antas med stöd av detta direktiv bör sanktioner&lt;br&gt;vidtas gentemot denna person, oavsett om personen omfattas av&lt;br&gt;privaträttslig eller offentligrättslig lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(26) Vid tillämpningen av detta direktiv är det lämpligt att utnyttja de&lt;br&gt;erfarenheter som gjorts i den arbetsgrupp för skydd av enskilda med&lt;br&gt;avseende på behandling av personuppgifter som inrättades genom&lt;br&gt;artikel 29 i direktiv 95/46/EG och som är sammansatt av företrädare&lt;br&gt;för medlemsstaternas tillsynsmyndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(27) Med hänsyn till den tekniska utvecklingen på telekommunikations-&lt;br&gt;området och den därav följande utvecklingen av tjänsteutbudet&lt;br&gt;kommer det att vara nödvändigt att tekniskt specificera de kategorier&lt;br&gt;av data som förtecknas i bilagan till detta direktiv för tillämpningen&lt;br&gt;av artikel 6 i detta direktiv med bistånd av den kommitté,&lt;br&gt;sammansatt av företrädare för medlemsstaterna, som inrättades&lt;br&gt;genom artikel 31 i direktiv 95/46/EG i syfte att säkerställa en&lt;br&gt;enhetlig tillämpning av kraven i det här direktivet och oavsett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tekniska förändringar. Detta förfarande är endast tillämpligt på&lt;br&gt;specifikationer som är nödvändiga för att anpassa bilagan till ny&lt;br&gt;teknisk utveckling varvid hänsyn skall tas till förändringar i&lt;br&gt;marknadens och konsumenternas efterfrågan. Kommissionen skall på&lt;br&gt;vederbörligt sätt informera Europaparlamentet om sin avsikt att&lt;br&gt;tillämpa detta förfarande, i annat fall skall förfarandet i artikel 100a i&lt;br&gt;fördraget tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(28) För att underlätta att bestämmelserna i detta direktiv efterlevs finns&lt;br&gt;det behov av vissa särskilda ordningar för behandling av data som&lt;br&gt;redan pågår vid den tidpunkt då nationell lagstiftning för&lt;br&gt;genomförande av detta direktiv träder i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Syfte och tillämpningsområde&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. Genom detta direktiv föreskrivs en harmonisering av medlemsstaternas&lt;br&gt;bestämmelser för att säkerställa en likvärdig nivå på skyddet för de&lt;br&gt;grundläggande fri- och rättigheterna, i synnerhet rätten till privatliv, med&lt;br&gt;avseende på behandling av personuppgifter inom telekommunikations-&lt;br&gt;området samt för att säkerställa fri rörlighet för sådana uppgifter och av&lt;br&gt;teleutrustning och teletjänster inom gemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Bestämmelserna i detta direktiv är avsedda att precisera och&lt;br&gt;komplettera direktiv 95/46/EG för de ändamål som avses i punkt 1.&lt;br&gt;Bestämmelserna är vidare avsedda att skydda berättigade intressen hos de&lt;br&gt;abonnenter som är juridiska personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Detta direktiv skall inte tillämpas på de verksamheter som faller&lt;br&gt;utanför gemenskapsrättens tillämpningsområde, t.ex. de som anges i&lt;br&gt;avdelningarna V och VI i Fördraget om Europeiska unionen, och inte i&lt;br&gt;något fall på de verksamheter som avser allmän säkerhet, försvaret,&lt;br&gt;statens säkerhet (inbegripet statens ekonomiska välfärd när verksamheten&lt;br&gt;rör statens säkerhet) och statlig verksamhet inom straffrättsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Definitioner&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utöver de definitioner som finns angivna i direktiv 95/46/EG avses i&lt;br&gt;detta direktiv med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) abonnent-, en fysisk eller juridisk person som har ingått ett avtal med&lt;br&gt;den som tillhandahåller allmänt tillgängliga teletjänster om tillhanda-&lt;br&gt;hållande av sådana tjänster,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) användare-, en fysisk person som använder en allmänt tillgänglig&lt;br&gt;teletjänst för privat eller affärsmässigt bruk, utan att nödvändigtvis ha&lt;br&gt;abonnerat på denna tjänst,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) allmänt tillgängligt telenät: transmissionssystem och, i förekommande&lt;br&gt;fall, kopplingsutrustning och annan utrustning som möjliggör&lt;br&gt;överföring av signaler mellan bestämda nätanslutningspunkter via&lt;br&gt;tråd, via radio, på optisk väg eller via andra elektromagnetiska media,&lt;br&gt;som uttnyttjas, helt eller delvis, för att tillhandahålla allmänt&lt;br&gt;tillgängliga teletjänster,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) teletjänster: tjänster vars tillhandahållande helt eller delvis består av&lt;br&gt;överföring och dirigering av signaler i telenätet, med undantag av&lt;br&gt;radio- och TV-sändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Berörda tjänster&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. Detta direktiv skall tillämpas på behandling av personuppgifter i&lt;br&gt;samband med tillhandahållande av allmänt tillgängliga teletjänster inom&lt;br&gt;allmänt tillgängliga telenät inom gemenskapen, särskilt via det digitala&lt;br&gt;flertjänstnätet (ISDN) och allmänt tillgängliga digitala mobila nät.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Artiklarna 8, 9 och 10 skall tillämpas på abonnentledningar anslutna&lt;br&gt;till digitala stationer och, där det är tekniskt möjligt och inte krävs en&lt;br&gt;oproportionerligt stor ekonomisk insats, på abonnentledningar anslutna&lt;br&gt;till analoga stationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om sådana fall där det&lt;br&gt;skulle vara tekniskt omöjligt eller krävas en oproportionerligt stor&lt;br&gt;investering att upfylla kraven i artiklarna 8, 9 och 10.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Säkerhet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. Den som tillhandahåller en allmänt tillgänglig teletjänst skall vidta&lt;br&gt;lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att säkerställa&lt;br&gt;säkerheten i sina tjänster, om nödvändigt tillsammans med den som&lt;br&gt;tillhandahåller det allmänt tillgängliga telenätet vad avser nätsäkerhet.&lt;br&gt;Dessa åtgärder skall säkerställa en säkerhetsnivå som är anpassad till den&lt;br&gt;risk som föreligger, med beaktande av dagens tillgängliga teknik och&lt;br&gt;kostnaderna för att genomföra åtgärderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om det föreligger särskilda risker för brott mot nätsäkerheten, skall&lt;br&gt;den som tillhandahåller en allmänt tillgänglig teletjänst informera&lt;br&gt;abonnenterna om sådana risker och hur de kan avhjälpas, inbegripet de&lt;br&gt;kostnader som detta kan medföra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Telehemlighet vid kommunikation&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. Medlemsstaterna skall genom nationella regler säkra telehemligheten&lt;br&gt;vid kommunikation via allmänt tillgängliga telenät och allmänt&lt;br&gt;tillgängliga teletjänster. De skall särskilt förbjuda avlyssning,&lt;br&gt;uppfångande med tekniskt hjälpmedel, lagring eller andra sätt på vilka&lt;br&gt;kommunikationen kan fångas upp eller övervakas av andra än&lt;br&gt;användarna utan de berörda användarnas samtycke, utom när sådana&lt;br&gt;åtgärder är lagligen tillåtna, i enlighet med artikel 14.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Punkt 1 påverkar inte inspelning som är tillåten enligt lag av&lt;br&gt;kommunikation i samband med bedrivande av laglig affärsverksamhet för&lt;br&gt;att tillhandahålla bevis om en affärstransaktion eller annan affärs-&lt;br&gt;kommunikation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Trafik- och faktureringsdata&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. Trafikdata om abonnenter och användare som behandlas för att koppla&lt;br&gt;upp samtal och som lagras av den som tillhandahåller ett allmänt&lt;br&gt;tillgängligt telenät och/eller allmänt tillgängliga teletjänster skall utplånas&lt;br&gt;eller avidentifieras vid samtalets slut utan att det påverkar tillämpningen&lt;br&gt;av bestämmelserna i punkterna 2, 3 och 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. För abonnentfakturering och betalning av samtrafikavgifter får sådana&lt;br&gt;data som anges i bilagan behandlas. Sådan behandling är tillåten endast&lt;br&gt;fram till utgången av den period under vilken det lagligen går att göra&lt;br&gt;invändningar mot fakturan eller kräva betalning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;I syfte att marknadsföra sina egna teletjänster får den som&lt;br&gt;tillhandahåller en allmänt tillgänglig teletjänst behandla de data som&lt;br&gt;avses i punkt 2, om abonnenten samtycker till detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Behandling av trafik- och faktureringsdata skall begränsas till sådana&lt;br&gt;personer som, med bemyndigande av den som tillhandahåller allmänt&lt;br&gt;tillgängliga telenät och/eller allmänt tillgängliga teletjänster, sköter&lt;br&gt;fakturering eller trafikstyrning, kundförfrågningar, spåming av&lt;br&gt;bedrägerier och marknadsföring av egna teletjänster, och den skall&lt;br&gt;begränsas till sådant som är nödvändigt för dessa verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Punkterna 1, 2, 3 och 4 skall gälla utan att det påverkar behöriga&lt;br&gt;myndigheters möjlighet att få information om fakturerings- eller&lt;br&gt;trafikdata i enlighet med tillämplig lagstiftning i syfte att avgöra tvister,&lt;br&gt;särskilt tvister som gäller samtrafik och fakturering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Specificerade räkningar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. Abonnenter skall ha rätt att fa ospecificerade räkningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Medlemsstaterna skall tillämpa nationella bestämmelser för att jämka&lt;br&gt;samman rätten för de abonnenter som far specificerade räkningar med&lt;br&gt;uppringande användares och uppringda abonnenters rätt till privatliv,&lt;br&gt;t.ex. genom att säkerställa att tillräckliga alternativa möjligheter till&lt;br&gt;kommunikation eller betalningar finns tillgängliga för sådana användare&lt;br&gt;och abonnenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Presentation och skydd när det gäller identifiering av det anropande&lt;br&gt;och uppkopplade numret&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. Om nummerpresentation erbjuds, skall den användare som ringer upp&lt;br&gt;ha möjlighet att på ett enkelt sätt och kostnadsfritt förhindra&lt;br&gt;presentationer per samtal. Den abonnent som ringer upp skall ha denna&lt;br&gt;möjlighet permanent för alla samtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om nummerpresentation erbjuds, skall den uppringde abonnenten ha&lt;br&gt;möjlighet att på ett enkelt sätt samt kostnadsfritt, så länge det är fråga om&lt;br&gt;rimlig användning av denna funktion, förhindra nummerpresentationen&lt;br&gt;vid inkommande samtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om nummerpresentation erbjuds och numret visas innan samtalet&lt;br&gt;etableras, skall den uppringde abonnenten ha möjlighet att på ett enkelt&lt;br&gt;sätt avvisa inkommande samtal om skydd mot nummerpresentationen&lt;br&gt;används av uppringande användare eller abonnent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Om presentation av det uppkopplade numret erbjuds, skall den&lt;br&gt;uppringde abonnenten ha möjlighet att på ett enkelt sätt och kostnadsfritt&lt;br&gt;stänga av presentationen av det uppkopplade numret för den uppringande&lt;br&gt;användaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Bestämmelserna i punkt 1 skall också gälla för samtal från&lt;br&gt;gemenskapen till tredje land; bestämmelserna i punkterna 2, 3 och 4&lt;br&gt;skall också gälla för inkommande samtal från tredje land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Om nummerpresentation och/eller presentation av det uppkopplade&lt;br&gt;numret erbjuds skall medlemsstaterna säkerställa att den som&lt;br&gt;tillhandahåller allmänt tillgängliga teletjänster informerar allmänheten&lt;br&gt;om detta och om de möjligheter som avses i punkterna 1, 2, 3 och 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Undantag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall säkerställa att det finns öppna förfaranden som&lt;br&gt;reglerar det sätt på vilket den som tillhandahåller ett allmänt tillgängligt&lt;br&gt;telenät och/eller allmänt tillgängliga teletjänster har möjlighet att åsido-&lt;br&gt;sätta skydd mot nummerpresentation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) temporärt, om en abonnent begär spåming av okynnessamtal eller&lt;br&gt;störande samtal; i detta fall skall, i enlighet med nationell lagstiftning,&lt;br&gt;de uppgifter som identifierar den uppringande abonnenten lagras och&lt;br&gt;hållas tillgängliga av den som tillhandahåller ett allmänt tillgängligt&lt;br&gt;telenät och/eller allmänt tillgängliga teletjänster,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) permanent, för organisationer som handhar nödsamtal och som av en&lt;br&gt;medlemsstat erkänts som en sådan organisation, inbegripet rätts-&lt;br&gt;vårdande myndigheter, ambulanscentraler och brandkårer, for att ta&lt;br&gt;emot sådana samtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 10&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Automatisk omstyrning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall säkerställa att alla abonnenter har möjlighet att&lt;br&gt;kostnadsfritt och på ett enkelt sätt stoppa automatisk omstyming som&lt;br&gt;görs av tredje part till abonnentens terminal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 11&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Kataloger&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Personuppgifter i tryckta eller elektroniska kataloger som är&lt;br&gt;tillgängliga för allmänheten eller som kan erhållas genom nummer-&lt;br&gt;upplysningen skall begränsas till vad som krävs for att identifiera en&lt;br&gt;särskild abonnent, såvida inte abonnenten givit sitt uttryckliga samtycke&lt;br&gt;till att kompletterande personuppgifter publiceras. Abonnenten skall&lt;br&gt;kostnadsfritt ha rätt att på begäran bli struken i en tryckt eller elektronisk&lt;br&gt;katalog, att ange att hans eller hennes personuppgifter inte får användas&lt;br&gt;för direkt marknadsföring, att få sin adress delvis utelämnad och, när&lt;br&gt;detta är ändamålsenligt ur språklig synvinkel, att inte låta sådana&lt;br&gt;uppgifter ingå som anger hans eller hennes kön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Utan hinder av punkt 1 kan medlemsstaterna tillåta att operatörerna&lt;br&gt;kräver betalning från de abonnenter som önskar förvissa sig om att inga&lt;br&gt;personliga uppgifter finns med i en katalog, förutsatt att avgiften för detta&lt;br&gt;inte avhåller någon från att utöva denna rätt, och att avgiften, med&lt;br&gt;beaktande av de allmänna katalogernas kvalitetskrav mot bakgrund av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den allmänna tjänsten, i varje fall inte far överstiga operatörens faktiska&lt;br&gt;kostnader för bearbetning och uppdatering av den förteckning som&lt;br&gt;innehåller abonnenter som inte skall ingå i allmänna kataloger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Rättigheter som tilldelats enligt punkt 1 skall gälla för abonnenter som&lt;br&gt;är fysiska personer. Medlemsstaterna skall också, inom ramen för&lt;br&gt;gemenskapslagstiftningen och tillämplig nationell lagstiftning, säkerställa&lt;br&gt;att berättigade intressen för abonnenter som inte är fysiska personer är&lt;br&gt;tillräckligt skyddade när det gäller deras införande i allmänna kataloger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 12&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Icke begärda samtal&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. Användningen av automatiska uppringningssystem utan mänsklig&lt;br&gt;medverkan (automatisk uppringningsutrustning) eller telefaxapparater&lt;br&gt;(fax) för direkt marknadsföring kan bara tillåtas i fråga om abonnenter&lt;br&gt;som i förväg har gett sitt samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Medlemsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att kostnadsfritt&lt;br&gt;säkerställa att icke begärda samtal för direkt marknadsföring som sker på&lt;br&gt;andra sätt än de som anges i punkt 1 inte tillåts utan den berörda&lt;br&gt;abonnentens samtycke eller med avseende på abonnenter som inte önskar&lt;br&gt;fa sådana samtal; vilken av dessa möjligheter som väljs skall avgöras&lt;br&gt;genom nationell lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Rättigheter som tilldelats enligt punkterna 1 och 2 skall gälla för&lt;br&gt;abonnenter som är fysiska personer. Medlemsstaterna skall också, inom&lt;br&gt;ramen för gemenskapslagstiftningen och tillämplig lagstiftning,&lt;br&gt;säkerställa att berättigade intressen för abonnenter som inte är fysiska&lt;br&gt;personer är tillräckligt skyddade när det gäller icke begärda samtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 13&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tekniska egenskaper och standardisering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. Vid genomförandet av bestämmelserna i detta direktiv skall&lt;br&gt;medlemsstaterna i enlighet med punkterna 2 och 3 säkerställa att inga&lt;br&gt;sådana tvingande krav för specifika tekniska egenskaper ställs för&lt;br&gt;terminalutrustning eller annan teleutrustning som skulle kunna hindra att&lt;br&gt;utrustningen släpps ut på marknaden och hindra den fria rörligheten för&lt;br&gt;sådan utrustning inom och mellan medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. När bestämmelserna i detta direktiv kan genomföras endast genom att&lt;br&gt;särskilda tekniska egenskaper krävs, skall medlemsstaterna informera&lt;br&gt;kommissionen enligt förfarandena i direktiv 83/189/EEG&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt; avseende ett&lt;br&gt;informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EGT L 109, 26.4.1983, s; 8. Direktivet senast ändrat genom direktiv 94/10/EG (EGT L&lt;br&gt;100,19.4.1994, s. 30).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. När så krävs skall kommissionen säkerställa att gemensamma&lt;br&gt;Europeiska standarder för genomförandet av särskilda tekniska&lt;br&gt;egenskaper utarbetas i enlighet med gemenskapslagstiftningen om&lt;br&gt;tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om teleterminalutrustning,&lt;br&gt;inbegripet ömsesidigt erkännande av överensstämmelsen hos sådan&lt;br&gt;utrustning, samt enligt rådets beslut 87/95/EEG av den 22 december 1986&lt;br&gt;om standardisering inom området informationsteknologi och telekom-&lt;br&gt;munikation&lt;sup&gt;8&lt;/sup&gt;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Utvidgning av tillämpningsområdet for vissa bestämmelser i direktiv&lt;br&gt;95/46/EG&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. Medlemsstaterna får genom lagstiftning vidta åtgärder för att begränsa&lt;br&gt;omfattningen av de skyldigheter och rättigheter som anges i artiklarna 5,&lt;br&gt;6, 8.1, 8.2, 8.3 och 8.4 när en sådan begränsning är en nödvändig åtgärd&lt;br&gt;med hänsyn till statens säkerhet, försvaret och allmän säkerhet samt för&lt;br&gt;förebyggande, undersökning, avslöjande av och åtal för brott eller vid&lt;br&gt;obehörig användning av ett telekommunikationssystem enligt artikel 13.1&lt;br&gt;i direktiv 95/46/EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Bestämmelserna i kapitel III om rättslig prövning, ansvar och&lt;br&gt;sanktioner i direktiv 95/46/EG skall gälla för nationella bestämmelser&lt;br&gt;som antas i enlighet med det här direktivet och för de individuella&lt;br&gt;rättigheter som kan härledas från detta direktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Den arbetsgrupp för skydd av enskilda med avseende på behandling av&lt;br&gt;personuppgifter som inrättades genom artikel 29 i direktiv 95/46/EG&lt;br&gt;skall utföra de uppgifter som avses i artikel 30 i det ovannämnda&lt;br&gt;direktivet även med avseende på skyddet av de grundläggande fri- och&lt;br&gt;rättigheterna samt av de berättigade intressen inom telekommunikations-&lt;br&gt;området, som behandlas i det här direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Kommissionen, biträdd av den kommitté som inrättades genom artikel&lt;br&gt;31 i direktiv 95/46/EG, skall tekniskt specificera bilagan enligt det&lt;br&gt;förfarande som nämns i den artikeln. Kommittén skall sammankallas&lt;br&gt;särskilt för att behandla de frågor som omfattas av det här direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 15&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Genomförande av detta direktiv&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som&lt;br&gt;är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 24 oktober 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;8&lt;/sup&gt; EGT L 36, 7.2.1987, s. 31. Beslutet senast ändrat genom 1994 års anslutningsakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med avvikelse från första stycket skall medlemsstaterna sätta i kraft de Prop. 1999/2000:40&lt;br&gt;lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artikel 5 i Bilaga 5&lt;br&gt;detta direktiv senast den 24 oktober 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en&lt;br&gt;hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de&lt;br&gt;offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall&lt;br&gt;varje medlemsstat själv utfärda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Utan hinder av vad som sägs i artikel 6.3 krävs inget samtycke för&lt;br&gt;sådan behandling som redan pågår den dag då de nationella bestämmelser&lt;br&gt;som antagits i enlighet med detta direktiv träder i kraft. I sådana fall skall&lt;br&gt;abonnenterna informeras om denna behandling, och om de inte uttrycker&lt;br&gt;en annan mening inom en tidsfrist som skall fastställas av medlemsstaten&lt;br&gt;skall de anses ha givit sitt samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Artikel 11 skall inte tillämpas på sådana upplagor av kataloger som&lt;br&gt;givits ut innan de nationella bestämmelser som antagits i enlighet med&lt;br&gt;detta direktiv träder i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till de&lt;br&gt;bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som&lt;br&gt;omfattas av detta direktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 16&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Mottagare&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utfärdat i Bryssel den 15 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På Europaparlamentets vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På rådets vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;J. M. GIL-ROBLES&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;J.-C. JUNCKER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BILAGA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förteckning över data&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Följande data kan behandlas för det ändamål som avses i artikel 6.2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Data som innehåller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;abonnentutrustningens nummer eller identifiering av utrustningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- abonnentens adress och typ av utrustning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;det totala antalet enheter som skall debiteras för redovisnings-&lt;br&gt;perioden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- det uppringda abonnentnumret,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;samtalens art, starttidpunkt och varaktighet och/eller den överförda&lt;br&gt;datamängden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;datum för uppringningen/tjänsten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- annan information om betalningen, såsom förskottsbetalning, av-&lt;br&gt;betalning, avstängning och påminnelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Distansavtalsdirektivet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV&lt;br&gt;97/7/EG&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;av den 20 maj 1997&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;om konsumentskydd vid distansavtal&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD&lt;br&gt;HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska&lt;br&gt;gemenskapen, särskilt artikel 100 a i detta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av kommissionens förslag&lt;sup&gt;9&lt;/sup&gt;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande &lt;sup&gt;10&lt;/sup&gt;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i enlighet med det i artikel 189 b i fördraget angivna förfarandet&lt;sup&gt;11&lt;/sup&gt;, och&lt;br&gt;mot bakgrund av det gemensamma utkastet godkänt av förliknings-&lt;br&gt;kommittén den 27 november 1996, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Åtgärder bör vidtas för att inom ramen för genomförandet av den inre&lt;br&gt;marknadens målsättningar gradvis befasta den inre marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Den fria rörligheten för varor och tjänster rör inte enbart affärs-&lt;br&gt;verksamhet, utan även privatpersoner. Den innebär att konsumenterna&lt;br&gt;bör fa tillgång till annan medlemsstats varor och tjänster på samma&lt;br&gt;villkor som befolkningen i den staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Distansförsäljning över gränserna skulle för konsumenterna kunna&lt;br&gt;vara ett av de främsta konkreta resultaten av den inre marknadens&lt;br&gt;slutförande, vilket bl. a. har konstaterats i kommissionens meddelande till&lt;br&gt;rådet med titeln &amp;quot;Mot en inre marknad på distributionens område&amp;quot;. För att&lt;br&gt;den inre marknaden skall fungera väl är det absolut nödvändigt att&lt;br&gt;konsumenterna kan vända sig till ett företag utanför sitt eget land, även&lt;br&gt;om detta företag har ett dotterbolag i det land där konsumenten är bosatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;9&lt;/sup&gt; EGT nr C 156, 23.6.1992, s. 14, och EGT nr C 308, 15.11.1993, s. 18.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;10&lt;/sup&gt; EGT nr C 19,25.1.1993, s. 111.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;11&lt;/sup&gt; Europaparlamentets yttrande av den 26 maj 1993 (EGT nr C 176, 28.6.1993, s. 95),&lt;br&gt;rådets gemensamma ståndpunkt av den 29 juni 1995 (EGT nr C 288, 30.10.1995, s. 1) och&lt;br&gt;Europaparlamentets beslut av den 13 december 1995 (EGT nr C 17, 22.1.1996, s. 51).&lt;br&gt;Europaparlamentets beslut av den 16 januari 1997 och rådets beslut av den 20 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Införandet av nya tekniker medför en mångdubbling av de medel som&lt;br&gt;står till konsumenternas förfogande for att få kännedom om erbjudanden&lt;br&gt;överallt inom gemenskapen och for att göra sina beställningar. Vissa&lt;br&gt;medlemsstater har redan vidtagit olika eller avvikande åtgärder for att&lt;br&gt;skydda konsumenterna vid distansförsäljning, vilket har negativa&lt;br&gt;återverkningar på konkurrensen mellan företagen på den inre marknaden.&lt;br&gt;Det är följaktligen nödvändigt att på gemenskapsnivå införa ett minimum&lt;br&gt;av gemensamma regler på detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Punkterna 18 och 19 i bilagan till rådets resolution av den 14 april&lt;br&gt;1975 om ett preliminärt program for Europeiska ekonomiska&lt;br&gt;gemenskapens politik rörande konsumentskydd och konsumentinforma-&lt;br&gt;tion&lt;sup&gt;12&lt;/sup&gt; visar på behovet att skydda köparna av varor och tjänster mot krav&lt;br&gt;på betalning för icke beställda varor och mot aggressiva försäljnings-&lt;br&gt;metoder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. I kommissionens meddelande till rådet med titeln &amp;quot;En ny impuls för&lt;br&gt;konsumentskyddspolitiken&amp;quot;, som godkändes i rådets resolution av den 23&lt;br&gt;juni 1986&lt;sup&gt;13&lt;/sup&gt;, anges i punkt 33 att kommissionen kommer att lägga fram&lt;br&gt;förslag om användningen av nya informationstekniker som gör det&lt;br&gt;möjligt för konsumenterna att från hemmet beställa från en leverantör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 rådets resolution av den 9 november 1989 om framtida prioriteringar&lt;br&gt;för att återge konsumentskyddspolitiken&lt;sup&gt;14&lt;/sup&gt; dess vikt uppmanas kommis-&lt;br&gt;sionen att i första hand prioritera de områden som anges i bilagan till den&lt;br&gt;resolutionen. I denna bilaga nämns nya tekniker som inbegriper TV-köp.&lt;br&gt;Kommissionen har följt resolutionen genom att anta en treårig&lt;br&gt;handlingsplan for konsumentskyddspolitiken inom Europeiska ekono-&lt;br&gt;miska gemenskapen (1990-1992) och i denna plan föreskrivs att det skall&lt;br&gt;antas ett direktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. Frågan och vilka språk som skall användas i samband med distansavtal&lt;br&gt;är en fråga for medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. Ett distansavtal inbegriper användandet av en eller flera tekniker for&lt;br&gt;distanskommunikation. De olika kommunikationsteknikerna används&lt;br&gt;inom ramen för ett organiserat system för försäljning eller&lt;br&gt;tillhandahållande av tjänster på distans utan att leverantören och&lt;br&gt;konsumenten är samtidigt närvarande. Den ständiga utvecklingen av&lt;br&gt;dessa kommunikationstekniker gör att det inte går att göra upp en&lt;br&gt;uttömmande förteckning över dem, utan det krävs att principer som är&lt;br&gt;giltiga även för sådana tekniker som ännu inte används annat än i&lt;br&gt;begränsad utsträckning fastställs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. En transaktion som omfattar på varandra följande handlingar eller en&lt;br&gt;serie separata handlingar under en viss tid kan ge upphov till olika&lt;br&gt;rättsliga rubriceringar beroende på lagstiftningen i medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;12&lt;/sup&gt; EGT nr C 92, 25.4.1975, s. 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;13&lt;/sup&gt;EGTnrC 167, 5.7.1986, s. 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;14&lt;/sup&gt; EGT nr C 294, 22.11.1989, s. 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i detta direktiv far inte tillämpas på olika sätt till följd av&lt;br&gt;lagstiftningen i medlemsstaterna, med förbehåll för medlemsstaternas&lt;br&gt;användning av artikel 14. Det finns således anledning till att det&lt;br&gt;åtminstone måste föreligga överensstämmelse med bestämmelserna i&lt;br&gt;detta direktiv vid den första handlingen i en serie av på varandra följande&lt;br&gt;handlingar eller vid den första handlingen i en serie separata handlingar&lt;br&gt;under en viss tid vilka kan anses utgöra en helhet vare sig denna handling&lt;br&gt;eller serie av handlingar ingår i ett enda avtal eller i på varandra följande&lt;br&gt;separata avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. Användning av tekniker för distanskommunikation far inte leda till&lt;br&gt;någon minskning av den information som tillhandahålls konsumenten.&lt;br&gt;Det är därför nödvändigt att slå fast vilken information som måste&lt;br&gt;skickas till konsumenten oavsett vilken kommunikationsteknik som&lt;br&gt;används. Den lämnade informationen måste dessutom vara utformad i&lt;br&gt;enlighet med andra tillämpliga gemenskapsregler och i synnerhet med&lt;br&gt;dem i rådets direktiv 84/450/EEG av den 10 september 1984 om&lt;br&gt;tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om&lt;br&gt;vilseledande reklam&lt;sup&gt;ls&lt;/sup&gt;. Om det finns undantag från skyldigheten att&lt;br&gt;tillhandhålla information är det konsumenten som, efter egen bedömning,&lt;br&gt;far begära viss grundläggande information såsom leverantörens identitet,&lt;br&gt;varans eller tjänstens väsentliga egenskaper och dess pris.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. Vid telefonkommunikation är det lämpligt att konsumenten får&lt;br&gt;tillräckligt mycket information i början av samtalet för att kunna besluta&lt;br&gt;om han skall fortsätta samtalet eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. Den information som sprids med hjälp av viss elektronisk teknik är&lt;br&gt;ofta kortlivad eftersom den inte tas emot på ett varaktigt medium.&lt;br&gt;Konsumenten måste därför i god tid fa ett skriftligt meddelande om den&lt;br&gt;information som är nödvändig för att avtalet skall kunna fullgöras på&lt;br&gt;riktigt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. Konsumenten har ingen faktisk möjlighet att se varan eller få närmare&lt;br&gt;kännedom om tjänstens särdrag före avtalets ingående. Därför bör, om&lt;br&gt;inte annat sägs i detta direktiv, bestämmelser om ångerrätt fastställas. För&lt;br&gt;att denna ångerrätt inte enbart skall vara formell måste konsumentens&lt;br&gt;kostnader, om det finns några sådana, för att utnyttja ångerrätten&lt;br&gt;begränsas till direkta kostnader för att skicka tillbaka varan. Denna&lt;br&gt;ångerrätt far inte påverka konsumentens rättigheter enligt nationell&lt;br&gt;lagstiftning, särskilt när det gäller mottagandet av skadade varor eller&lt;br&gt;bristfälliga tjänster eller av varor och tjänster som inte överensstämmer&lt;br&gt;med varu- eller tjänstebeskrivningen i erbjudandet. Det åligger&lt;br&gt;medlemsstaterna att bestämma de övriga villkoren och konsekvenserna&lt;br&gt;av utnyttjande av ångerrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. Det är även nödvändigt att föreskriva en frist för fullgörande av&lt;br&gt;avtalet om en sådan inte har bestämts vid beställningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;15&lt;/sup&gt; EGT nr L 250, 19.9.1984, s. 17.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16. Den sälj främjande teknik som inbegriper att sända konsumenten en&lt;br&gt;produkt eller utföra en tjänst åt denne mot betalning, utan föregående&lt;br&gt;beställning eller uttryckligt samtycke från dennes sida, kan inte tillåtas -&lt;br&gt;om det inte rör sig om en ersättningsleverans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17. Principerna som anges i artiklarna 8 och 10 i Europakonventionen om&lt;br&gt;skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna av&lt;br&gt;den 4 november 1950 är tillämpliga. Konsumenten bör tillerkännas en&lt;br&gt;rätt till skydd för privatlivet, särskilt såvitt avser skydd gentemot vissa&lt;br&gt;särskilt påträngande kommunikationstekniker, och följaktligen bör&lt;br&gt;tydliga gränser för användningen av sådana tekniker fastställas. Med-&lt;br&gt;lemsstaterna bör vidta lämpliga åtgärder för att effektivt skydda de&lt;br&gt;konsumenter som inte önskar bli kontaktade genom vissa kommunika-&lt;br&gt;tionsmedel från att bli kontaktade på detta sätt. Detta påverkar inte&lt;br&gt;tillämpningen av det särskilda skydd som konsumenten åtnjuter enligt&lt;br&gt;gemenskapslagstiftningen om skydd av personuppgifter och privatlivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18. Det är viktigt att de tvingande minimireglerna i detta direktiv vid&lt;br&gt;behov kompletteras med frivilliga åtgärder från näringsidkamas sida i&lt;br&gt;enlighet med kommissionens rekommendation 92/295/EEG av den 7&lt;br&gt;april 1992 om handlingsregler för skydd av konsumenterna vid&lt;br&gt;distansavtal&lt;sup&gt;16&lt;/sup&gt;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19. För bästa möjliga konsumentskydd är det viktigt att konsumenterna&lt;br&gt;på ett tillfredsställande sätt informeras om bestämmelserna i detta&lt;br&gt;direktiv samt om eventuella uppförandekoder som finns på detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20. Bristande efterlevnad av bestämmelserna i detta direktiv kan skada&lt;br&gt;inte endast konsumenten, utan också konkurrenterna. Det bör därför&lt;br&gt;fastställas bestämmelser som gör det möjligt för offentliga organ eller&lt;br&gt;företrädare för dem eller konsumentorganisationer, vilka enligt nationell&lt;br&gt;lagstiftning har ett legitimt intresse av att skydda konsumenterna, eller&lt;br&gt;företagar- och arbetstagarorganisationer som har ett legitimt intresse av&lt;br&gt;att vidta åtgärder, att övervaka deras tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21. Med hänsyn till konsumentskyddet är det av vikt att behandla frågan&lt;br&gt;om gränsöverskridande reklamationer så snart som detta låter sig göras.&lt;br&gt;Kommissionen offentliggjorde den 14 februari 1996 en handlingsplan för&lt;br&gt;tvistelösning på konsumentområdet inom den inre marknaden. Den&lt;br&gt;handlingsplanen omfattar särskilda initiativ för att främja utomrättsliga&lt;br&gt;förfaranden. Objektiva kriterier (bilaga II) föreslås för att säkerställa att&lt;br&gt;dessa förfaranden blir tillförlitliga och möjligheter skapas för användande&lt;br&gt;av standardiserade reklamationsformulär (bilaga III).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22. Vid användning av nya tekniker behärskar konsumenten inte de&lt;br&gt;använda kommunikationsteknikerna. Det är därför nödvändigt att före-&lt;br&gt;skriva att bevisbördan far vila på leverantören.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;16&lt;/sup&gt; EGT nr L 156, 10.6.1992, s. 21.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23. Det finns en risk att konsumenten, i vissa fall, berövas det skydd som&lt;br&gt;ges genom detta direktiv genom att ett tredje lands rätt väljs som&lt;br&gt;tillämplig rätt med avseende på avtalet. Följaktligen bör i detta direktiv&lt;br&gt;antas bestämmelser som syftar till att undvika denna risk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24. En medlemsstat far, med hänsyn till allmänintresset, förbjuda&lt;br&gt;saluförande med hjälp av distansavtal av vissa varor och tjänster på sitt&lt;br&gt;territorium. Detta förbud måste följa gemenskapsreglema. Det finns&lt;br&gt;redan bestämmelser med sådana förbud, särskilt i fråga om läkemedel&lt;br&gt;enligt rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning&lt;br&gt;av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra&lt;br&gt;författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television&lt;sup&gt;17&lt;/sup&gt; och&lt;br&gt;rådets direktiv 92/28/EEG av den 31 mars 1992 om marknadsföring av&lt;br&gt;humanläkemedel&lt;sup&gt;18&lt;/sup&gt;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Syfte&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Syftet med detta direktiv är en tillnärmning av medlemsstaternas lagar&lt;br&gt;och andra författningar om distansavtal mellan konsumenter och leveran-&lt;br&gt;törer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Definitioner&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I detta direktiv avses med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. distansavtal-, avtal om varor eller tjänster som ingås mellan en&lt;br&gt;leverantör och en konsument inom ramen för ett system för&lt;br&gt;distansförsäljning eller erbjudande av tjänster på distans, organiserat&lt;br&gt;av leverantören, vid vilket avtal, ända fram till avtalets ingående,&lt;br&gt;inbegripet ingåendet av själva avtalet, endast en eller flera tekniker för&lt;br&gt;distanskommunikation används,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. konsument: en fysisk person som, med avseende på avtal som omfattas&lt;br&gt;av detta direktiv, handlar för ändamål som ligger utanför hans&lt;br&gt;näringsverksamhet, affärsverksamhet eller yrke,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. leverantör: en fysisk eller juridisk person som, med avseende på avtal&lt;br&gt;som omfattas av detta direktiv, handlar för ändamål som ligger inom&lt;br&gt;ramen för hans handels- eller yrkesverksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;17&lt;/sup&gt; EGT nr L 298, 17.10.1989, s. 23.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;18&lt;/sup&gt;EGTnrL 113, 30.4.1992, s. 13.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. tekniker för distanskommunikation: varje teknik som, utan att Prop. 1999/2000:40&lt;br&gt;leverantören och konsumenten samtidigt är fysiskt närvarande, kan Bilaga 6&lt;br&gt;användas for ingående av ett avtal mellan dessa parter. En vägledande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förteckning över de tekniker som omfattas av detta direktiv finns i&lt;br&gt;bilaga I,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. distributör av kommunikationsteknik: varje offentlig eller privat fysisk&lt;br&gt;eller juridisk person, vars näringsverksamhet, affärsverksamhet eller&lt;br&gt;yrke innefattar att ställa en eller flera tekniker för distans-&lt;br&gt;kommunikation till leverantörernas förfogande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Undantag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. Detta direktiv skall inte tillämpas på avtal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- som avser finansiella tjänster över vilka en icke uttömmande&lt;br&gt;förteckning finns i bilaga II, affärslokaler,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- som ingås med distributörer av telekommunikationer genom använd-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning av offentliga telefonautomater,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- som ingås för uppförande och försäljning av fast egendom eller som&lt;br&gt;avser andra rättigheter som är knutna till fast egendom, med undantag&lt;br&gt;av hyresavtal,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;som ingås vid auktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Artiklarna 4, 5, 6 och artikel 7.1 skall inte tillämpas på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;avtal om leverans av livsmedel, drycker eller andra varor för daglig&lt;br&gt;konsumtion, vilka levereras till en konsuments bostad eller arbetsplats&lt;br&gt;av distributörer genom regelbunden utköming,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;avtal om tillhandahållande av tjänster som avser inkvartering, trans-&lt;br&gt;port, serveringsverksamhet eller fritidsaktiviteter, om leverantören, när&lt;br&gt;avtalet ingås, åtar sig att tillhandahålla dessa tjänster en bestämd dag&lt;br&gt;eller under en angiven tidsperiod. I undantagsfall kan leverantören, vid&lt;br&gt;fritidsevenemang som äger rum utomhus, förbehålla sig rätten att&lt;br&gt;under särskilda omständigheter inte tillämpa artikel 7.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förhandsinformation&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1.1 god tid innan ett distansavtal ingås skall konsumenten fa information&lt;br&gt;om följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Leverantörens identitet, och när det gäller avtal där förskottsbetalning&lt;br&gt;krävs, dennes adress.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Varans eller tjänstens väsentliga egenskaper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) Varans eller tjänstens pris, inbegripet alla skatter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) Eventuella leveranskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) Sättet för betalning, leverans eller fullgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) Ångerrätt, utom i de fall som avses i artikel 6.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;g) Kostnaden för att använda tekniker för distanskommunikation, när&lt;br&gt;kostnaden inte är beräknad efter normaltaxa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;h) Den tid under vilken erbjudandet eller priset gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) I tillämpliga fall, avtalens minsta löptid när det gäller avtal för leverans&lt;br&gt;av varor eller utförande av tjänster som fullgörs ständigt eller&lt;br&gt;regelbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Den information som anges i punkt 1 och vars kommersiella syfte klart&lt;br&gt;skall framgå, skall ges på ett klart och begripligt sätt i någon form som är&lt;br&gt;lämplig för den teknik för distanskommunikation som används, under&lt;br&gt;särskilt hänsynstagande till principerna om god sed i affärstransaktioner&lt;br&gt;och om skydd för personer som enligt den nationella lagstiftningen inte&lt;br&gt;kan ge ett giltigt samtycke, exempelvis underåriga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. När det gäller telefonkommunikation skall dessutom leverantörens&lt;br&gt;identitet och samtalets kommersiella syfte uttryckligen göras klart för&lt;br&gt;konsumenten vid början av varje samtal med konsumenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skriftlig bekräftelse av informationen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. Konsumenten skall, på ett tidigt stadium i samband med fullgörandet&lt;br&gt;av avtalet och, såvitt avser varor som inte är avsedda att levereras till&lt;br&gt;tredje man, senast vid leveranstillfallet fa skriftlig bekräftelse i annan&lt;br&gt;varaktig form som är tillgänglig för honom på den information som&lt;br&gt;nämns i artikel 4.1 a-f, om inte denna information redan innan avtalet&lt;br&gt;ingicks har lämnats honom skriftligen eller i annan varaktig form som är&lt;br&gt;tillgänglig för honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under alla omständigheter måste följande information ges:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Skriftlig information om villkoren och förfarandet för att utnyttja&lt;br&gt;ångerrätten enligt artikel 6, inbegripet i de fall som avses i artikel 6.3&lt;br&gt;första strecksatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den geografiska adress till leverantörens företag som konsumenten&lt;br&gt;kan vända sig till för reklamation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Information om service efter köpet och om existerande garantier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Villkoren för att säga upp avtalet när dess varaktighet är obestämd&lt;br&gt;eller längre än ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Punkt 1 är inte tillämplig på tjänster, där själva fullgörandet sker med&lt;br&gt;hjälp av en teknik för distanskommunikation, när dessa tjänster tillhanda-&lt;br&gt;hålls vid ett enda tillfälle och faktureras av distributören av kommunika-&lt;br&gt;tionstekniken. Konsumenten skall dock under alla omständigheter&lt;br&gt;kunna fa kännedom om den geografiska adress till leverantörens företag&lt;br&gt;som han kan vända sig till för reklamation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ångerrätt&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. Vid varje distansavtal skall konsumenten ha rätt till en frist på minst&lt;br&gt;sju arbetsdagar för att frånträda avtalet, utan påföljd och utan att ange&lt;br&gt;några skäl. Den enda kostnad som får läggas på konsumenten på grund av&lt;br&gt;att han utövar sin ångerrätt är den direkta kostnaden för att skicka tillbaka&lt;br&gt;varan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För utövande av denna rätt löper fristen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- för varor från och med den dag då konsumenten mottar dem, när&lt;br&gt;skyldigheterna i artikel 5 har uppfyllts,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- för tjänster från och med den dag då avtalet ingås eller, om&lt;br&gt;skyldigheterna i artikel 5 har uppfyllts efter avtalets ingående, från och&lt;br&gt;med den dag då skyldigheterna i artikel 5 uppfylldes, under&lt;br&gt;förutsättning att den frist på tre månader som anges i följande stycke&lt;br&gt;inte överskrids.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om leverantören inte uppfyller de skyldigheter som anges i artikel 5, är&lt;br&gt;fristen tre månader. Denna frist löper&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- för varor från och med den dag då konsumenten mottar dem,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;för tjänster från och med den dag då avtalet ingås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den information som avses i artikel 5 lämnas inom den nämnda&lt;br&gt;tremånadersfristen, börjar den i första stycket nämnda fristen på minst sju&lt;br&gt;arbetsdagar vid den tidpunkten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. När konsumenten utövar sin ångerrätt i enlighet med den här artikeln,&lt;br&gt;skall leverantören kostnadsfritt återbetala de belopp som konsumenten&lt;br&gt;har betalat. Den enda kostnad som får läggas på konsumenten på grund&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av att han utövar sin ångerrätt är den direkta kostnaden för att skicka Prop. 1999/2000:40&lt;br&gt;tillbaka varan. Denna återbetalning skall göras snarast möjligt och i varje Bilaga 6&lt;br&gt;fall inom 30 dagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om inte parterna har kommit överens om annat, far konsumenten inte&lt;br&gt;utöva ångerrätten enligt punkt 1 vid avtal om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- tillhandahållande av tjänster, fullgörandet av vilka har påbörjats med&lt;br&gt;konsumentens samtycke före utgången av den i punkt 1 angivna fristen&lt;br&gt;på sju arbetsdagar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;tillhandahållande av varor eller tjänster, vilkas pris beror på&lt;br&gt;fluktuationer på finansmarknaden som leverantören inte kan&lt;br&gt;kontrollera,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- tillhandahållande av varor som har tillverkats enligt konsumentens&lt;br&gt;anvisningar eller som har fatt en tydlig personlig prägel eller som på&lt;br&gt;grund av sin beskaffenhet inte kan återlämnas eller som snabbt kan&lt;br&gt;försämras eller bli för gamla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- tillhandahållande av ljud- eller bildinspelningar eller datorprogram&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vars plombering brutits av konsumenten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;tillhandahållande av tidningar och tidskrifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;tips- och lotteri tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Medlemsstaterna skall i sin lagstiftning tillförsäkra att kreditavtalet&lt;br&gt;skall återgå utan påföljd om konsumenten utövar sin ångerrätt i enlighet&lt;br&gt;med punkt 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- om priset på en vara eller tjänst helt eller delvis betalas med en kredit&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som leverantören lämnat, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- om priset helt eller delvis betalas med en kredit som beviljats&lt;br&gt;konsumenten av tredje man på grundval av ett avtal mellan tredje man&lt;br&gt;och leverantören.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall bestämma om de detaljerade bestämmelserna för&lt;br&gt;återgång av kreditavtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Fullgörande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. Om inte parterna har kommit överens om annat, skall leverantören&lt;br&gt;utföra beställningen senast inom 30 dagar från den dag då konsumenten&lt;br&gt;lämnade sin beställning till leverantören.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om leverantören underlåter att fullgöra sin del av avtalet på grund av Prop. 1999/2000:40&lt;br&gt;att den beställda varan eller tjänsten inte är tillgängliga, skall Bilaga 6&lt;br&gt;konsumenten informeras om detta och skall snarast möjligt, och i varje&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fall inom 30 dagar, få tillbaka de belopp som han har betalat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Medlemsstaterna far emellertid föreskriva att leverantören får&lt;br&gt;tillhandahålla konsumenten med en vara eller tjänst av likvärdig kvalitet&lt;br&gt;och till likvärdigt pris, under förutsättning att denna möjlighet&lt;br&gt;överenskommits före avtalets ingående eller i avtalet. Konsumenten skall&lt;br&gt;informeras om denna möjlighet på ett klart och begripligt sätt.&lt;br&gt;Kostnaderna för att skicka tillbaka varan vid utövande av ångerrätten&lt;br&gt;åvilar i detta fall leverantören och konsumenten skall informeras om&lt;br&gt;detta. I sådana fall kan leverans av en vara eller utförande av en tjänst&lt;br&gt;inte anses innebära leverans utan föregående beställning enligt artikel 9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Betalning med kort&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall säkerställa att det finns lämpliga åtgärder som gör&lt;br&gt;det möjligt för en konsument att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- begära annulering av en betalning vid bedräglig användning av hans&lt;br&gt;betalkort inom ramen för ett distansavtal som omfattas av detta&lt;br&gt;direktiv,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;vid bedräglig användning återkrediteras de utbetalda beloppen eller fa&lt;br&gt;dem återbetalade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 9&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Leverans utan föregående beställning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;förbjuda leverans av varor eller utförande av tjänster till en konsument&lt;br&gt;utan att denne har beställt dem, när leveransen eller tillhandahållandet&lt;br&gt;innefattar ett krav på betalning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- befria konsumenten från fullgörande av motprestation vid leverans&lt;br&gt;utan föregående beställning eftersom ett uteblivet svar inte är liktydigt&lt;br&gt;med samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 10&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Begränsningar i användningen av vissa tekniker för distans-&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;kommunikation&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. En leverantörs användning av följande tekniker förutsätter att&lt;br&gt;konsumenten givit samtycke på förhand:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Automatiska uppringningssystem utan mänsklig betjäning (upp-&lt;br&gt;ringningsautomat).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Telefax.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Medlemsstaterna skall säkerställa att sådana andra tekniker för&lt;br&gt;distanskommunikation än de som anges i punkt 1, och som möjliggör&lt;br&gt;individuell kommunikation endast får användas när konsumenten inte&lt;br&gt;klart motsätter sig detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 11&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Rättelse&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. Medlemsstaterna skall säkerställa att det i konsumenternas intresse&lt;br&gt;finns tillräckliga och effektiva medel för att säkerställa efterlevnaden av&lt;br&gt;bestämmelserna i detta direktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. De medel som avses i punkt 1 skall omfatta bestämmelser varigenom&lt;br&gt;ett eller flera av följande organ, såsom de definierats i nationell lag, enligt&lt;br&gt;den nationella lagen får väcka talan inför domstol eller behöriga&lt;br&gt;förvaltningsmyndigheter för att säkerställa att de nationella bestäm-&lt;br&gt;melserna för genomförandet av dessa direktiv tillämpas av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) offentliga organ eller deras företrädare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) konsumentorganisationer som har ett legitimt intresse av att skydda&lt;br&gt;konsumenter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) företagar- och arbetstagarorganisationer som har ett legitimt intresse&lt;br&gt;av att vidta åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 a) Medlemsstaterna får föreskriva att skyldigheten att bevisa att&lt;br&gt;förhandsinformation eller skriftlig bekräftelse har lämnats eller att&lt;br&gt;tidsfristerna följts eller att konsumenten givit sitt samtycke kan&lt;br&gt;åläggas leverantören.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa&lt;br&gt;att leverantörer och distributörer av kommunikationstekniker, när&lt;br&gt;det är möjligt, upphör att använda metoder som inte är i&lt;br&gt;överensstämmelse med åtgärder som antagits i enlighet med&lt;br&gt;direktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Medlemsstaterna får föreskriva att den frivilliga kontroll av&lt;br&gt;efterlevnaden av bestämmelserna i detta direktiv som anförtros&lt;br&gt;självständiga organ och möjligheterna att vända sig till sådana organ för&lt;br&gt;lösande av tvister fogas till de medel som medlemsstaterna måste&lt;br&gt;tillhandahålla för att säkerställa efterlevnaden av bestämmelserna i detta&lt;br&gt;direktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 12&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bestämmelsernas bindande karaktär&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. Konsumenten kan inte avstå från de rättigheter som han får genom att&lt;br&gt;detta direktiv införlivas med nationell lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att&lt;br&gt;konsumenten inte berövas det skydd som ges i detta direktiv genom att&lt;br&gt;ett tredje lands lag väljs som tillämplig rätt med avseende på avtalet om&lt;br&gt;avtalet har nära anknytning till en eller flera medlemsstaters territorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 13&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Gemenskapsregler&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. Bestämmelserna i detta direktiv skall tillämpas i den utsträckning det&lt;br&gt;inte finns särskilda gemenskapsregler som reglerar vissa typer av distans-&lt;br&gt;avtal i deras helhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. När särskilda gemenskapsregler innehåller bestämmelser som endast&lt;br&gt;reglerar vissa aspekter av tillhandahållande av varor eller utförande av&lt;br&gt;tjänster skall dessa bestämmelser snarare än bestämmelserna i detta&lt;br&gt;direktiv tillämpas på dessa särskilda aspekter av distansavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Minimiklausul&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna får, för att säkerställa en högre skyddsnivå för&lt;br&gt;konsumenten på det område som omfattas av detta direktiv, anta eller&lt;br&gt;behålla strängare bestämmelser som är förenliga med fördraget. Dessa&lt;br&gt;bestämmelser skall, i förekommande fall och med hänsyn till allmän-&lt;br&gt;intresset, inbegripa ett förbud mot saluförande genom distansavtal på&lt;br&gt;deras territorier av vissa varor och tjänster, i synnerhet läkemedel, med&lt;br&gt;vederbörlig hänsyn tagen till fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 15&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Genomförande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som&lt;br&gt;är nödvändiga för att följa detta direktiv senast tre år efter det att&lt;br&gt;direktivet trätt i kraft. De skall genast underrätta kommissionen om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. När en medlemsstat antar de bestämmelser som anges i punkt 1 skall&lt;br&gt;de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan&lt;br&gt;hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur denna&lt;br&gt;hänvisning skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texten till de&lt;br&gt;nationella bestämmelser som de antar inom det område som omfattas av&lt;br&gt;detta direktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Senast fyra år efter ikraftträdandet av detta direktiv skall kommis-&lt;br&gt;sionen lägga fram en rapport for Europaparlamentet och rådet om&lt;br&gt;genomförandet av detta direktiv, vid behov åtföljd av ett förslag till&lt;br&gt;revidering av detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 16&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Konsumentinformation&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall tillhandahålla lämpliga åtgärder för att informera&lt;br&gt;konsumenten om den nationella lag i vilken detta direktiv införlivas och&lt;br&gt;skall, där så är lämpligt, uppmuntra företagar- och arbetstagarorganisa-&lt;br&gt;tioner att informera konsumenter om deras uppförandekoder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 17&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Reklamationssystem&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;(...) Kommissionen skall undersöka möjligheten att upprättaeffektiva&lt;br&gt;medel för att behandla reklamationer från konsumenterna avseende&lt;br&gt;distansköp. Inom två år efter det att detta direktiv trätt i kraft skall&lt;br&gt;kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om&lt;br&gt;resultatet av undersökningarna, åtföljda, om det är lämpligt, av förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i&lt;br&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utfärdat i Bryssel den 20 maj 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På Europaparlamentets vägnar &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;På rådets vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;J. M. GIL-ROBLES &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;J. VAN AARTSEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ordförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BILAGA I&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Kommunikationstekniker som avses i artikel 2.4&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;- Oadresserad trycksak&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Adresserad trycksak&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Standardbrev&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Tidningsannons med beställningskupong&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Katalog&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Telefon med mänsklig betjäning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Telefon utan mänsklig betjäning (uppringningsautomater, audiotext)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Radio&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Bildtelefon (telefon med bildskärm)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Videotext (mikrodator och TV-ruta) med tangentbord eller berörings-&lt;br&gt;skärm&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Elektronisk post&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Telefax&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Television (teleshopping).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BILAGA II&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Finansiella tjänster som avses i artikel 3.1&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;- Investeringstjänster&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Försäkrings- och återförsäkringstjänster&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Banktjänster&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Tjänster som rör pensionsfonder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Tjänster i samband med termins- eller optionsaffarer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa tjänster omfattar i synnerhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- de investeringstjänster som avses i bilagan till direktiv 93/22/EEG&lt;sup&gt;19&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samt kollektiva investeringsinstituts tjänster,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- tjänster i samband med verksamhet som omfattas av ömsesidigt&lt;br&gt;erkännande och som anges i bilagan till direktiv 89/646/EEG&lt;sup&gt;20&lt;/sup&gt;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- tjänster i samband med den försäkrings- och återförsäkringsverksamhet&lt;br&gt;som anges i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- artikel 1 i direktiv 73/239/EEG&lt;sup&gt;21&lt;/sup&gt;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- bilagan till direktiv 79/267/EEG&lt;sup&gt;22&lt;/sup&gt;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- direktiv 64/225/EEG&lt;sup&gt;23&lt;/sup&gt;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- direktiven 92/49/EEG&lt;sup&gt;24&lt;/sup&gt; och 92/96/EEG&lt;sup&gt;25&lt;/sup&gt;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;19&lt;/sup&gt; EGT nr L 141, 11.6.1993, s. 27.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;20&lt;/sup&gt; EGT nr L 386, 30.12.1989, s. 1. Direktivet ändrat genom direktiv 92/30/EEG (EGT nr L&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110,28.4.1992, s. 52).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;21&lt;/sup&gt; EGT nr L 228, 16.8.1973, s. 3. Direktivet senast ändrat genom direktiv 92/49/EEG (EGT&lt;br&gt;nrL228,11.8.1992, s. 1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;22&lt;/sup&gt; EGT nr L 63, 13.3.1979, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 90/619/EEG (EGT&lt;br&gt;nr L 330,29.11.1990, s. 50).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;23&lt;/sup&gt; EGT nr 56,4.4.1964, s. 878/64. Direktivet ändrat genom 1973 års anslutningsakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;24&lt;/sup&gt;EGTnrL228, 11.8.1992, s. 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;25&lt;/sup&gt; EGT nrL 360,9.12.1992, s. 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Direktivet om jämförande reklam&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV&lt;br&gt;97/55/EG&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;av den 6 oktober 1997&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;om ändring av direktiv 84/450/EEG om vilseledande reklam så att&lt;br&gt;detta omfattar jämförande reklam&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD&lt;br&gt;HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemen-&lt;br&gt;skapen, särskilt artikel 100 a i detta, med beaktande av kommissionens&lt;br&gt;förslag&lt;sup&gt;26&lt;/sup&gt;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande&lt;sup&gt;27&lt;/sup&gt;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i enlighet med det i artikel 189 b i fördraget angivna förfarandet&lt;sup&gt;28&lt;/sup&gt;, och&lt;br&gt;mot bakgrund av det gemensamma utkastet som godkändes av&lt;br&gt;förlikningskommittén den 25 juni 1997, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Ett av gemenskapens viktigaste mål är att fullborda den inre&lt;br&gt;marknaden. För att säkerställa att den nämnda marknaden fungerar väl&lt;br&gt;måste åtgärder vidtas stegvis. Den inre marknaden är ett område utan&lt;br&gt;inre gränser där varor, personer, tjänster och kapital kan röra sig fritt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Den inre marknadens fullbordan kommer att medföra alltfler&lt;br&gt;urvalsmöjligheter. Konsumenterna kan och måste på bästa sätt utnyttja&lt;br&gt;den inre marknaden och reklamen är ett betydelsefullt sätt att&lt;br&gt;frambringa verkliga avsättningsmöjligheter i hela gemenskapen för&lt;br&gt;alla varor och tjänster. De grundläggande bestämmelserna om&lt;br&gt;utformningen av och innehållet i jämförande reklam bör vara enhetliga&lt;br&gt;och förutsättningarna för användning av jämförande reklam i&lt;br&gt;medlemsstaterna bör harmoniseras. Om dessa villkor uppfylls kommer&lt;br&gt;det att bli lättare att på ett objektivt sätt visa fördelarna med olika&lt;br&gt;jämförbara produkter. Jämförande reklam kan också till konsumentens&lt;br&gt;fördel stimulera konkurrensen mellan leverantören av varor och&lt;br&gt;tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;26&lt;/sup&gt; EGT C 180, 11.7.1991, s. 14, och EGT C 136, 19.5.1994, s. 4,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;27&lt;/sup&gt; EGT C 49, 24.2.1992, s. 35.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;28&lt;/sup&gt; Europaparlamentets yttrande av den 18 november 1992 (EGT C 337, 21.12.1992, s. 142),&lt;br&gt;rådets gemensamma ståndpunkt av den 19 mars 1996 (EGT C 219,27.7.1996, s. 14) och&lt;br&gt;Europaparlamentets beslut av den 23 oktober 1996 (EGT C 347, 16.11.1996, s. 69).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europaparlamentets beslut av den 16 september 1997 och rådets beslut av den 15 september&lt;br&gt;1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. De enskilda medlemsstaternas lagar och andra författningar om&lt;br&gt;jämförande reklam skiljer sig avsevärt åt. Reklamen når ut över&lt;br&gt;gränserna och tas emot på andra medlemsstaters områden. Olika&lt;br&gt;nationella lagstiftningars tillåtande av eller inte tillåtande av&lt;br&gt;jämförande reklam kan leda till att den fria rörligheten av varor och&lt;br&gt;tjänster hindras och till snedvridning av konkurrensen. I synnerhet kan&lt;br&gt;företag utsättas för en typ av reklam från konkurrenterna som de inte&lt;br&gt;kan bemöta på samma sätt. Friheten att tillhandahålla tjänster som&lt;br&gt;avser jämförande reklam bör säkerställas. Gemenskapen uppmanas att&lt;br&gt;avhjälpa situationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 det sjätte stycket i ingressen, beaktandemeningen oräknad, till rådets&lt;br&gt;direktiv 84/450/EEG av den 10 september 1984 om tillnärmning av&lt;br&gt;medlemsstaternas lagar och andra författningar om vilseledande&lt;br&gt;reklam (4) anges att man sedan de nationella bestämmelserna om&lt;br&gt;vilseledande reklam har harmoniserats, &amp;quot;i ett andra skede... i&lt;br&gt;nödvändig utsträckning&amp;quot; &amp;quot;kan... behandla jämförande reklam på&lt;br&gt;grundval av lämpliga förslag från kommissionen.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Rådets resolution av den 14 april 1975 om Europeiska ekonomiska&lt;br&gt;gemenskapens preliminära konsumentpolitiska program (5) innehåller&lt;br&gt;i punkt 3 d i bilagan, bland konsumenternas grundläggande rättigheter,&lt;br&gt;rätten till information. Denna rättighet har bekräftats genom rådets&lt;br&gt;resolution av den 19 maj 1981 om Europeiska ekonomiska&lt;br&gt;gemenskapens andra konsumentpolitiska program (6), punkt 40 i&lt;br&gt;bilagan, där rätten till information särskilt behandlas. Jämförande&lt;br&gt;reklam som jämför väsentliga, relevanta, kontrollerbara och&lt;br&gt;utmärkande egenskaper och som inte är vilseledande, kan vara ett&lt;br&gt;berättigat sätt att informera konsumenterna om deras fördelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Det är önskvärt att begreppet jämförande reklam ges en vid innebörd&lt;br&gt;som kan omfatta alla typer av jämförande reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Villkor för tillåten jämförande reklam, bör såvitt avser själva&lt;br&gt;jämförelsen för att kunna avgöra vilka metoder för jämförande reklam&lt;br&gt;som kan snedvrida konkurrensen, skada en konkurrent och negativt&lt;br&gt;påverka konsumenternas valmöjligheter. Dessa villkor för tillåten&lt;br&gt;reklam bör inbegripa kriterier för objektiv jämförelse av varors och&lt;br&gt;tjänsters egenskaper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. Jämförelse av enbart priset på varor och tjänster bör vara möjlig om&lt;br&gt;denna jämförelse uppfyller vissa villkor, framför allt att den inte är&lt;br&gt;vilseledande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. För att hindra att jämförande reklam används på ett illojalt sätt som&lt;br&gt;hindrar den fria konkurrensen bör endast jämförelser mellan&lt;br&gt;konkurrerande varor och tjänster som svarar mot samma behov eller är&lt;br&gt;avsedda för samma ändamål tillåtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. De internationella konventionerna om upphovsrätt och nationella&lt;br&gt;bestämmelser om kontrakträttslig och utomobligatoriskt ansvar skall&lt;br&gt;tillämpas när man i jämförande reklam hänvisar till eller mångfaldigar&lt;br&gt;resultaten av jämförande tester som utförts av tredje part.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. Villkoren för jämförande reklam bör vara kumulativa och iakttas i sin&lt;br&gt;helhet. I enlighet med fördraget skall valet av form och tillväga-&lt;br&gt;gångssätt för tillämpningen av dessa villkor överlämnas till&lt;br&gt;medlemsstaterna, såvitt dessa former och tillvägagångssätt inte redan&lt;br&gt;fastställts genom detta direktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. Dessa villkor bör i synnerhet inbegripa beaktande av bestämmelserna&lt;br&gt;i rådets förordning (EEG) nr 2081/92 av den 14 juli 1992 om skydd&lt;br&gt;för geografiska och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och&lt;br&gt;livsmedel (7), särskilt artikel 13 i denna, och övriga gemenskaps-&lt;br&gt;bestämmelser som antagits på jordbruksområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. Genom artikel 5 i rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21&lt;br&gt;december 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas varumärkeslagar&lt;br&gt;(8) ges innehavaren av ett registrerat varumärke ensamrätt, däribland&lt;br&gt;rätt att hindra tredje man från att i näringsverksamhet använda ett&lt;br&gt;tecken som är identiskt med eller liknar varumärket med avseende på&lt;br&gt;identiska varor eller tjänster samt, i förekommande fall, även med&lt;br&gt;avseende på andra varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. För att jämförande reklam skall vara verkningsfull kan det emellertid&lt;br&gt;vara absolut nödvändigt att peka ut i en konkurrens varor eller tjänster&lt;br&gt;genom att hänvisas till ett varumärke eller ett firmanamn som tillhör&lt;br&gt;konkurrenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. En sådan användning av en annans varumärke, firmanamn eller andra&lt;br&gt;särskiljande märken utgör det inte något intrång i ensamrätten i fall då&lt;br&gt;villkoren i detta direktiv är uppfyllda eftersom det avsedda syftet&lt;br&gt;endast är att särskilja dem och därigenom framhäva skillnader på ett&lt;br&gt;objektivt sätt. 16. Bestämmelser måste antas så att de rättsliga&lt;br&gt;och/eller administrativa metoder som anges i artiklarna 4-5 i direktiv&lt;br&gt;84/450/EEG också kan användas för kontroll av jämförande reklam&lt;br&gt;som inte uppfyller villkoren i detta direktiv. Enligt stycke&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 i ingressen, beaktandemeningen oräknad, i det direktivet kan en&lt;br&gt;frivillig kontroll av vilseledande reklam genom självreglerande organ&lt;br&gt;bidra till att administrativa eller rättsliga åtgärder kan undvikas, varför&lt;br&gt;en sådan kontroll bör uppmuntras. På samma sätt är artikel 6 tillämplig&lt;br&gt;på otillåten jämförande reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17. Nationella självreglerande organ får samordna sitt arbete genom&lt;br&gt;sammanslutningar eller organisationer som har inrättats på gemen-&lt;br&gt;skapsnivå och får bland annat behandla gränsöverskridande klagomål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18. I enlighet med artikel 7 i direktiv 84/450/EEG får medlemsstaterna&lt;br&gt;bibehålla eller anta bestämmelser som syftar till att tillförsäkra&lt;br&gt;konsumenterna, näringsidkarna och allmänheten ett mer omfattande&lt;br&gt;skydd, och den bestämmelsen bör inte vara tillämplig på jämförande&lt;br&gt;reklam eftersom ändringen av detta direktiv är avsedd att fastställa på&lt;br&gt;vilka villkor jämförande reklam är tillåten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19. En jämförelse som framställer en vara eller en tjänst som en imitation&lt;br&gt;eller en exakt kopia av en vara eller en tjänst som har ett skyddat&lt;br&gt;varumärke eller firmanamn anses inte uppfylla villkoren för tillåten&lt;br&gt;jämförande reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20. Detta direktiv påverkar inte på något sätt tillämpningen av gemen-&lt;br&gt;skapsbestämmelser om reklam för specifika produkter och/eller&lt;br&gt;tjänster eller om inskränkningar av eller förbud mot reklam i särskilda&lt;br&gt;medier. 21. En medlemsstat som i enlighet med bestämmelserna i&lt;br&gt;fördraget förbjuder reklam för vissa varor eller tjänster, direkt eller via&lt;br&gt;ett organ eller en organisation som enligt medlemsstatens lagstiftning&lt;br&gt;ansvarar för att reglera närings- och affärsverksamhet och verksamhet&lt;br&gt;inom hantverk och fria yrken, far även förbjuda jämförande reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22. Medlemsstaterna är inte skyldiga att tillåta jämförande reklam för&lt;br&gt;varor eller tjänster mot vilka de upprätthåller eller inför förbud i&lt;br&gt;enlighet med bestämmelserna i fördraget inklusive förbud mot&lt;br&gt;marknadsföringsmetoder eller reklam som riktar sig till utsatta&lt;br&gt;konsumentgrupper. Medlemsstaterna far i enlighet med bestäm-&lt;br&gt;melserna i fördraget bibehålla eller införa förbud eller begränsningar&lt;br&gt;för bruket av jämförelser i reklam för tjänster i samband med&lt;br&gt;yrkesutövning, oavsett om dessa bestämmelser fastställts direkt eller&lt;br&gt;genom ett organ eller en organisation som, i enlighet med medlems-&lt;br&gt;statens lagstiftning, ansvarar för att reglera viss yrkesutövande&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23. För att den inre marknaden skall fungera väl är det nödvändigt att&lt;br&gt;reglera jämförande reklam enligt de villkor som anges i detta direktiv&lt;br&gt;och det krävs därför att åtgärder vidtas på gemenskapsnivå. Det är&lt;br&gt;lämpligt att detta sker i form av ett direktiv eftersom ett sådant anger&lt;br&gt;enhetliga allmänna principer samtidigt som medlemsstaterna har&lt;br&gt;möjlighet att välja hur och på vilket sätt de vill uppnå dessa syften.&lt;br&gt;Detta är i enlighet med subsidiaritetsprincipen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktiv 84/450/EEG ändras på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) Titeln skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Rådets direktiv av den 10 september 1984 om vilseledande och&lt;br&gt;jämförande reklam&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) Artikel 1 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten med detta direktiv är att skydda konsumenterna, dem som&lt;br&gt;bedriver närings- eller affärsverksamhet eller utövar hantverk eller ett&lt;br&gt;fritt yrke och allmänheten mot vilseledande reklam och de otillbörliga&lt;br&gt;följderna av denna samt att ange under vilka förutsättningar&lt;br&gt;jämförande reklam är tillåten.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3) Följande punkt skall föras in i artikel 2:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;2a jämförande reklam: all reklam som uttryckligen eller indirekt&lt;br&gt;pekar ut en konkurrent eller varor eller tjänster som tillhandahålls av&lt;br&gt;en konkurrent.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4) Följande artikel skall läggas till:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Artikel 3a&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Jämförande reklam skall, såvitt avser själva jämförelsen, vara tillåten&lt;br&gt;under förutsättning att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) den inte är vilseledande enligt artiklarna 2.2, 3 och 7.1,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) den jämför varor eller tjänster som svarar mot samma behov eller är&lt;br&gt;avsedda för samma ändamål,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) den på ett objektivt sätt jämför en eller flera väsentliga, relevanta,&lt;br&gt;kontrollerbara och utmärkande egenskaper hos dessa varor och&lt;br&gt;tjänster, vilket även kan inbegripa priset,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) den inte medför förväxling på marknaden mellan annonsören och en&lt;br&gt;konkurrent eller mellan annonsörens och en konkurrents varumärken,&lt;br&gt;firmanamn eller andra kännetecken, varor eller tjänster,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) den varken misskrediterar eller uttrycker sig nedsättande om en&lt;br&gt;konkurrents varumärken, firmanamn eller andra kännetecken, varor,&lt;br&gt;tjänster, verksamhet eller förhållanden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) den i fråga om produkter med ursprungsbeteckning alltid avser&lt;br&gt;produkter med samma beteckning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;g) den inte drar otillbörlig fördel av en konkurrents varumärkes,&lt;br&gt;firmanamns eller andra känneteckens renommé eller av en&lt;br&gt;konkurrerande produkts ursprungsbeteckning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;h) den inte framställer en vara eller en tjänst som en imitation eller&lt;br&gt;ersättning för en vara eller tjänst som har ett skyddat varumärke eller&lt;br&gt;firmanamn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Varje jämförelse som avser ett särskilt erbjudande skall på et klart och&lt;br&gt;entydigt sätt ange när erbjudandet upphör att gälla eller, i förekommande&lt;br&gt;fall, att det särskilda erbjudandet är beroende av tillgången på varan eller&lt;br&gt;tjänsten och, om det särskilda erbjudandet ännu inte har börjat gälla, när&lt;br&gt;specialpriset eller andra särskilda villkor börjar gälla.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5) Första och andra styckena i artikel 4.1 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;1. Medlemsstaterna skall i konsumenternas liksom även i konkur-&lt;br&gt;renternas och den stora allmänhetens intresse säkerställa att det finns&lt;br&gt;lämpliga och effektiva metoder för att bekämpa vilseledande reklam&lt;br&gt;och för att se till att bestämmelserna om jämförande reklam följs.&lt;br&gt;Sådana metoder skall innefatta rättsliga bestämmelser enligt vilka&lt;br&gt;personer eller organisationer som enligt den nationella lagstiftningen&lt;br&gt;anses ha ett rättmätigt intresse av att vilseledande reklam förbjuds eller&lt;br&gt;att jämförande reklam regleras, kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) vidta rättsliga åtgärder mot sådan reklam, och/eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) anmäla sådan reklam till en förvaltningsmyndighet som är behörig&lt;br&gt;antingen att fatta beslut rörande klagomål eller att inleda lämpliga&lt;br&gt;rättsliga förfaranden.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6) Artikel 4.2 ändras enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Strecksatserna i första stycket skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att besluta att den vilseledande eller otillåtna jämförande&lt;br&gt;reklamen skall upphöra, eller att besluta om lämpligt rättsligt&lt;br&gt;förfarande för att fa fram ett sådant beslut, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- om den vilseledande eller otillåtna jämförande reklamen ännu inte&lt;br&gt;publicerats men publiceringen är nära förestående, att besluta om&lt;br&gt;förbud mot sådan publicering, eller inleda ett lämpligt rättsligt&lt;br&gt;förfarande för att få fram ett sådant beslut.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) De inledande orden i tredje stycket skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Med hänsyn till de fortsatta följdverkningarna av vilseledande eller&lt;br&gt;otillåten jämförande reklam, som skall upphöra enligt ett slutgiltig&lt;br&gt;beslut, kan medlemsstaterna vidare tilldela domstolarna och&lt;br&gt;förvaltningsmyndigheterna befogenhet.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7) Artikel 5 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Artikel 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta direktiv utesluter inte en frivillig kontroll, som medlemsstaterna&lt;br&gt;kan uppmuntra, av vilseledande eller jämförande reklam genom&lt;br&gt;självreglerande organ, och inte heller att sådana organ anlitas av de&lt;br&gt;personer eller organisationer som avses i artikel 4, om sådana organs&lt;br&gt;förfarande är tillgängligt utöver det rättsliga förfarande eller&lt;br&gt;förvaltningsförfarande som omfattas av den artikeln.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8) Artikel 6 a skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;a) Att kräva annonsören att han lägger fram bevis för riktigheten av&lt;br&gt;de faktiska påståenden han framför i sin reklam. Detta under&lt;br&gt;förutsättning att ett sådant krav förefaller lämpligt på grund av&lt;br&gt;omständigheterna i det särskilda fallet däribland de rättmätiga&lt;br&gt;intressena hos annonsören och varje annan part i förfarandet och att&lt;br&gt;när det gäller jämförande reklam kräva av annonsören att han inom&lt;br&gt;en kort tid lägger fram sådana bevis.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9) Artikel 7 skall ersättas med följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Artikel 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Detta direktiv skall inte hindra medlemsstaterna från att bibehålla&lt;br&gt;eller anta bestämmelser soma avser att tillförsäkra konsumenterna,&lt;br&gt;näringsidkarna och allmänheten ett mera omfattande skydd mot&lt;br&gt;vilseledande reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Punkt 1 skall inte tillämpas på jämförande reklam såvitt avser själva&lt;br&gt;jämförelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Bestämmelserna i detta direktiv skall gälla utan att det påverkar&lt;br&gt;tillämpningen av gemenskapsbestämmelser om reklam för särskilda&lt;br&gt;produkter och/eller tjänster eller av inskränkningar av eller förbud mot&lt;br&gt;reklam i särskilda medier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Bestämmelserna i detta direktiv om jämförande reklam skall inte&lt;br&gt;tvinga de medlemsstater som i enlighet med bestämmelserna i&lt;br&gt;fördraget upprätthåller eller inför förbud mot reklam för vissa varor&lt;br&gt;eller tjänster, direkt eller via ett organ eller en organisation som enligt&lt;br&gt;medlemsstaternas lagstiftning ansvarar för att reglera närings- och&lt;br&gt;affärsverksamhet och verksamhet inom hantverk och fria yrken, att&lt;br&gt;tillåta jämförande reklam för dessa varor eller tjänster. Om dessa&lt;br&gt;förbud begränsas till särskilda medier skall direktivet gälla de medier,&lt;br&gt;som inte omfattas av dessa förbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Inget i detta direktiv skall hindra medlemsstaterna från att, i enlighet&lt;br&gt;med bestämmelserna i fördraget, bibehålla eller införa förbud eller&lt;br&gt;begränsningar för bruket av jämförelser i reklam för tjänster i samband&lt;br&gt;med yrkesutövning, oavsett om dessa bestämmelser fastställs direkt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller genom ett organ eller organisation som, i enlighet med medlems- Prop. 1999/2000:40&lt;br&gt;staternas lagstiftning, ansvarar for att reglera viss yrkesutövande Bilaga 7&lt;br&gt;verksamhet.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Reklamationssystem&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen skall undersöka möjligheten att upprätta effektiva medel&lt;br&gt;för att behandla gränsöverskridande klagomål avseende jämförande&lt;br&gt;reklam. Inom två år efter det att detta direktiv trätt i kraft skall&lt;br&gt;kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om&lt;br&gt;resultatet av undersökningarna, åtföljda, om det är lämpligt, av förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som&lt;br&gt;är nödvändiga för att följa detta direktiv senast 30 månader efter att det&lt;br&gt;offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. De skall&lt;br&gt;genast underrätta kommissionen om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en&lt;br&gt;hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de&lt;br&gt;offentliggörs. Närmare förskrifter om hur hänvisningarna skall göras&lt;br&gt;skall varje medlemsstat själv utfärda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till de&lt;br&gt;centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det&lt;br&gt;område som omfattas av detta direktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utfärdat i Bryssel den 6 oktober 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På Europaparlamentets vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På rådets vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;J. M. GIL-ROBLES&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;J. POOS&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionens förklaring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen förklarar att den har som avsikt att lägga fram en&lt;br&gt;rapport om reklamationssystem, som artikel 2 i detta direktiv hänvisar&lt;br&gt;till, och om det är möjligt samtidigt med den rapport som föreskrivs i&lt;br&gt;artikel 17 i direktiv 97/7/EG om konsumentskydd vid distansavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Direktivet om vilseledande reklam&lt;/h2&gt;
&lt;h4&gt;RÅDETS DIREKTIV&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;av den 10 september 1984&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om&lt;br&gt;vilseledande reklam&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;(84/450/EEG)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA&lt;br&gt;DIREKTIV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska&lt;br&gt;gemenskapen, särskilt artikel 100 i detta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av kommissionens förslag&lt;sup&gt;29&lt;/sup&gt;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Europaparlamentets yttrande&lt;sup&gt;30&lt;/sup&gt;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande&lt;sup&gt;31&lt;/sup&gt;, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nu gällande lagar mot vilseledande reklam i medlemsstaterna skiljer sig&lt;br&gt;åt på väsentliga punkter. Eftersom reklam når ut över de enskilda&lt;br&gt;medlemsstaternas gränser, inverkar den direkt på upprättandet av en väl&lt;br&gt;fungerande gemensam marknad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilseledande reklam kan leda till en snedvridning av konkurrensen inom&lt;br&gt;den gemensamma marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reklam, vare sig den leder till ett avtal eller inte, påverkar konsu-&lt;br&gt;menternas ekonomiska välfärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilseledande reklam kan fa till följd att en konsument fattar beslut som är&lt;br&gt;till förfång för honom i samband med att han skaffar sig varor eller annan&lt;br&gt;egendom eller utnyttjar tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skillnaden mellan lagarna i medlemsstaterna leder i många fall inte bara&lt;br&gt;till otillräckligt konsumentskydd utan hindrar också genomförandet av&lt;br&gt;annonskampanjer utanför ett lands gränser och påverkar på så sätt det fria&lt;br&gt;utbytet av varor och tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;29&lt;/sup&gt; EGT nr C 70, 21.3.1978, s. 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;30&lt;/sup&gt; EGT nr C 140, 5.6.1979, s.23.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;31&lt;/sup&gt; EGT nr C 171, 9.7.1979, s.43.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapens andra konsumentpolitiska program&lt;sup&gt;32&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;föreskriver lämpliga åtgärder mot vilseledande och otillbörlig reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rent allmänt ligger det i den stora allmänhetens intresse liksom det även&lt;br&gt;är till fördel för konsumenterna och alla näringsidkare som i konkurrens&lt;br&gt;med andra är verksamma inom den gemensamma marknaden att i första&lt;br&gt;hand harmonisera de nationella bestämmelserna mot vilseledande reklam.&lt;br&gt;I ett andra skede kan man behandla otillbörlig och i nödvändig&lt;br&gt;utsträckning jämförande reklam på grundval av lämpliga förslag från&lt;br&gt;kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Objektiva minimikriterier bör i detta syfte fastställas för att man skall&lt;br&gt;kunna avgöra om viss reklam är vilseledande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De lagar som medlemsstaterna antar mot vilseledande reklam måste vara&lt;br&gt;ändamålsenliga och effektiva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personer eller organisationer, som enligt nationell lagstiftning anses ha&lt;br&gt;ett rättmätigt intresse i saken, måste ha möjligheter att inleda förfaranden&lt;br&gt;mot vilseledande reklam, antingen inför domstol eller inför en&lt;br&gt;förvaltningsmyndighet som är behörig att behandla klagomål eller att&lt;br&gt;inleda lämpliga, rättsliga förfaranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör stå varje medlemsstat fritt att besluta om huruvida de skall ge&lt;br&gt;domstolarna och förvaltningsmyndigheterna befogenhet att kräva att&lt;br&gt;andra vedertagna metoder först tillgrips för att behandla klagomålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolarna eller förvaltningsmyndigheterna måste ha befogenheter att&lt;br&gt;påbjuda eller åstadkomma att vilseledande reklam upphör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan i vissa fall kan vara önskvärt att förbjuda vilseledande reklam,&lt;br&gt;till och med innan den publiceras. Men detta innebär inte på något sätt att&lt;br&gt;medlemsstaterna är tvingade att införa regler som kräver systematisk&lt;br&gt;förhandsgransking av reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bestämmelse skall antas om ett snabbförfarande, som gör det möjligt&lt;br&gt;att vidta åtgärder med tillfällig eller slutgiltig verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan vara önskvärt att beordra offentliggörande av beslut som fattats&lt;br&gt;av domstolar eller förvaltningsmyndigheter eller av beriktigande&lt;br&gt;förklaringar för att undanröja alla fortsatta verkningar av vilseledande&lt;br&gt;reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltningsmyndigheterna måste vara opartiska, och deras&lt;br&gt;myndighetsutövning måste kunna bli föremål för rättslig prövning. Den&lt;br&gt;frivilliga kontroll som självreglerande organ utför för att undanröja&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EGTnrC 133,3.6.1981, s. 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vilseledande reklam kan leda till att man slipper tillgripa administrativa&lt;br&gt;eller rättsliga åtgärder, och den bör därför uppmuntras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annonsören skall på lämpligt sätt kunna bevisa riktigheten av de faktiska&lt;br&gt;påståenden han framför i sin reklam, och i vissa fall kan domstolen eller&lt;br&gt;en förvaltningsmyndighet besluta om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta direktiv far inte hindra en medlemsstat från att bibehålla eller anta&lt;br&gt;bestämmelser i avsikt att försäkra sig om ett mera omfattande skydd för&lt;br&gt;konsumenter, näringsidkare och den stora allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten med detta direktiv är att skydda konsumenterna, dem som&lt;br&gt;bedriver närings- eller affärsverksamhet eller som utövar hantverk eller&lt;br&gt;ett fritt yrke och den stora allmänheten mot vilseledande reklam och de&lt;br&gt;otillbörliga följderna av denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta direktiv avses med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;reklam: varje form av framställning i samband med närings- eller&lt;br&gt;affärsverksamhet, hantverk eller yrkesöutövning för att främja&lt;br&gt;tillhandahållandet av varor eller tjänster, däribland fast egendom,&lt;br&gt;rättigheter och skyldigheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;vilseledande reklam-, all reklam som på något sätt, däribland genom&lt;br&gt;sin presentation, vilseleder eller sannolikt kommer att vilseleda de&lt;br&gt;personer den riktar sig till eller dem som nås av den, och som&lt;br&gt;genom sin vilseledande karaktär sannolikt kommer att påverka&lt;br&gt;deras ekonomiska beteende, eller som av dessa skäl skadar eller&lt;br&gt;sannolikt kommer att skada en konkurrent,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;person: varje fysisk eller juridisk person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När man skall avgöra om viss reklam är vilseledande skall hänsyn tas till&lt;br&gt;alla inslagen i reklamen och särskilt till sådan information som reklamen&lt;br&gt;innehåller om följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) De utmärkande egenskaperna för varor eller tjänster, som t.ex.&lt;br&gt;tillgänglighet, beskaffenhet, utförande, sammansättning, till-&lt;br&gt;verkningsmetod och tillverknings- eller leveransdatum, ändamåls-&lt;br&gt;enlighet, användningsområden, kvantitet, specifikation, geografiskt&lt;br&gt;eller kommersiellt ursprung eller det resultat man kan förvänta sig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av användningen, eller resultat från provningar och undersökningar Prop. 1999/2000:40&lt;br&gt;som utförts på varorna eller tjänsterna ifråga. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Priset eller hur priset beräknas och leveransvillkoren for varorna&lt;br&gt;eller utförandet av tjänsterna ifråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Annonsörens status, hans näringskännetecken och rättigheter, t.ex.&lt;br&gt;hans identitet och finansiella tillgångar, hans meriter och de&lt;br&gt;industriella, kommersiella eller immateriella rättigheter som han&lt;br&gt;innehar, eller de priser och belöningar som han tilldelats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Medlemsstaterna skall i konsumenternas liksom även i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konkurrenternas och den stora allmänhetens intresse säkerställa att&lt;br&gt;det finns lämpliga och effektiva metoder för kontroll av&lt;br&gt;vilseledande reklam. Sådana metoder skall innefatta rättsliga&lt;br&gt;bestämmelser enligt vilka personer eller organisationer, som enligt&lt;br&gt;den nationella lagstiftningen anses ha ett rättmätigt intresse av att&lt;br&gt;vilseledande reklam förbjuds, kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) vidta rättsliga åtgärder mot sådan reklam, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) anmäla sådan reklam till en förvaltningsmyndighet som är&lt;br&gt;behörig antingen att besluta i klagomål eller att inleda lämpliga&lt;br&gt;rättsliga förfaranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skall ankomma på varje enskild medlemsstat att avgöra vilken av&lt;br&gt;dessa möjligheter som skall tillämpas, och om domstolarna och&lt;br&gt;förvaltningsmyndigheterna skall få rätt att kräva att andra etablerade&lt;br&gt;medel först skall tillgripas för att behandla klagomålet, däribland de som&lt;br&gt;nämns i artikel 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Genom de bestämmelser som anges i punkt 1 skall medlemsstaterna i&lt;br&gt;de fall de anser sådana åtgärder nödvändiga med hänsyn till alla&lt;br&gt;inblandades och särskilt det allmännas intressen ge domstolarna eller&lt;br&gt;förvaltningsmyndigheterna befogenheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att besluta att den vilseledande reklamen skall upphöra, eller att&lt;br&gt;besluta om lämpligt rättsligt förfarande för att få fram ett sådant&lt;br&gt;beslut, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;om den vilseledande reklamen ännu inte publicerats men&lt;br&gt;publiceringen är nära förestående, att besluta om förbud mot sådan&lt;br&gt;publicering, eller inleda ett lämpligt rättsligt förfarande för att fa&lt;br&gt;fram ett sådant beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådana åtgärder kan vidtas även om det inte finns bevis för faktisk förlust&lt;br&gt;eller skada eller för uppsåt eller vårdslöshet från annonsörens sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 40&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall också ombesörja att de åtgärder som avses i första&lt;br&gt;stycket, vidtas skyndsamt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;antingen med tillfällig verkan, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;med slutgiltig verkan, varvid varje enskild medlemsstat har att&lt;br&gt;avgöra vilket av de två alternativen som skall väljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till att de fortsatta följdverkningarna av vilseledande&lt;br&gt;reklam, som skall upphöra enligt ett slutgiltigt beslut, kan medlems-&lt;br&gt;staterna vidare tilldela domstolarna och förvaltningsmyndigheterna&lt;br&gt;befogenhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;att kräva hel eller delvis publicering av detta beslut och i sådan&lt;br&gt;form de bedömer lämplig,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;att dessutom kräva publicering av beriktigande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. I fråga om förvaltningsmyndigheterna som avses i punkt 1 gäller&lt;br&gt;följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) De måste vara så sammansatta att det inte finns anledning att tvivla&lt;br&gt;på deras opartiskhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) De måste, när de behandlar ett klagomål, få full befogenhet att&lt;br&gt;övervaka och genomdriva att deras beslut efterlevs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) De måste som regel motivera sina beslut. När de befogenheter som&lt;br&gt;anges i punkt 2 utövas uteslutande av en förvaltningsmyndighet,&lt;br&gt;skall skälen till besluten alltid anges. Vidare måste det i detta fall&lt;br&gt;fastställas ett förfarande så att varje otillbörlig eller oskälig&lt;br&gt;myndighetsutövning eller underlåtenhet att utöva dessa&lt;br&gt;befogenheter kan bli föremål för rättslig prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta direktiv utesluter inte en frivillig kontroll av vilseledande reklam&lt;br&gt;genom självreglerande organ, och inte heller att sådana organ anlitas av&lt;br&gt;de personer och organisationer som avses i artikel 4, om sådana organs&lt;br&gt;förfarande är tillgängligt utöver det rättsliga eller förvaltningsförfarande&lt;br&gt;som omfattas av den artikeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall tilldela domstolarna eller förvaltningsmyndig-&lt;br&gt;heterna befogenheter som i domstolsförfarandet eller förvaltnings-&lt;br&gt;förfarandet enligt artikel 4 ger dem följande befogenheter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Att kräva av annonsören att han lägger fram bevis för riktigheten av de&lt;br&gt;faktiska påståenden han framför i sin reklam. Detta under förutsättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att ett sådant krav förefaller lämpligt på grund av omständigheterna i&lt;br&gt;det särskilda fallet däribland de rättmätiga intressena hos annonsören&lt;br&gt;och varje annan part i förfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Att betrakta de faktiska påståendena som oriktiga, om bevisen som&lt;br&gt;begärts in enligt a inte läggs fram eller bedöms otillräckliga av&lt;br&gt;domstolen eller förvaltningsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta direktiv skall inte hindra medlemsstaterna från att bibehålla eller&lt;br&gt;anta bestämmelser som avser att tillförsäkra konsumenterna,&lt;br&gt;näringsidkarna och den stora allmänheten ett mera omfattande skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser som är nödvändiga&lt;br&gt;för att följa detta direktiv före den 1 oktober 1986 och skall genast&lt;br&gt;underrätta kommissionen om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall till kommmissionen överlämna texterna till alla&lt;br&gt;bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som&lt;br&gt;omfattas av detta direktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utfardat i Bryssel den 10 september 1984.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På rådets vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;P. OTOOLE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Prisinformationsdirektivet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98/6/EG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av den 16 februari 1998&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;om konsumentskydd i samband med prismärkning av varor som&lt;br&gt;erbjuds konsumenter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD&lt;br&gt;HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska&lt;br&gt;gemenskapen, särskilt artikel 129a.2 i detta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av kommissionens förslag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande&lt;sup&gt;34&lt;/sup&gt;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i enlighet med det i artikel 189b i Fördraget om upprättandet av&lt;br&gt;Europeiska gemenskapens angivna förfarandet&lt;sup&gt;35&lt;/sup&gt; och mot bakgrund av det&lt;br&gt;gemensamma utkastet som godkändes av förlikningskommittén den 9&lt;br&gt;december 1997, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. En öppet fungerande marknad och korrekt information främjar&lt;br&gt;konsumentskyddet och en sund konkurrens mellan företag och varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Konsumenter måste garanteras en hög skyddsnivå. Gemenskapen bör&lt;br&gt;bidra till detta genom särskilda åtgärder som stöder och kompletterar&lt;br&gt;medlemsstaternas politik för exakt, klar och otvetydig information till&lt;br&gt;konsumenterna om priserna på de varor som erbjuds dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Enligt rådets resolution av den 14 april 1975 om Europeiska&lt;br&gt;ekonomiska gemenskapens preliminära program för konsumentskydd&lt;br&gt;och informationspolitik&lt;sup&gt;36&lt;/sup&gt; och rådets resolution av den 19 maj 1981 om&lt;br&gt;Europeiska ekonomiska gemenskapens andra program för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;33&lt;/sup&gt; EGT C 260, 5.10.1995, s. 5 och EGT C 249,27.8.1996, s. 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;34&lt;/sup&gt; EGT C 82,19.3.1996, s. 32.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;35&lt;/sup&gt; Europaparlamentets yttrande avgivet den 18 april 1996, (EGT C 141, 13.5.1996, s. 191),&lt;br&gt;rådets gemensamma ståndpunkt av den 27 september 1996 (EGT C 333, 7.11.1996, s. 7.)&lt;br&gt;och Europaparlamentets beslut av den 18 februari 1997 (EGT C 85, 17.3.1997, s. 26).&lt;br&gt;Europaparlamentets beslut av den 16 december 1997 och rådets beslut av den 18 december&lt;br&gt;1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;36&lt;/sup&gt; EGT C 92,25.4.1975, s. 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konsumentskydd och informationspolitik&lt;sup&gt;37&lt;/sup&gt; bör gemensamma principer&lt;br&gt;för prismärkning utarbetas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Dessa principer har uppställts genom direktiv 79/581/EEG&lt;sup&gt;38&lt;/sup&gt; om&lt;br&gt;konsumentskydd i samband med prismärkning av livsmedel och i&lt;br&gt;direktiv 88/314/EEG&lt;sup&gt;39&lt;/sup&gt; om konsumentskydd i samband med pris-&lt;br&gt;märkning av andra varor än livsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Sambandet mellan jämförprismärkning och förpaketerade varor med i&lt;br&gt;förväg bestämda mängder eller volymer som motsvarar värdena på de&lt;br&gt;mängdserier som har fastställts på gemenskapsnivå har visat sig vara&lt;br&gt;överdrivet svårt att tillämpa. Det är följaktligen nödvändigt att i&lt;br&gt;konsumentens intresse överge detta samband till förmån för en ny&lt;br&gt;förenklad mekanism, utan att det påverkar reglerna om standardisering&lt;br&gt;av förpackningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Skyldigheten att ange försäljningspris och jämförpris bidrar avsevärt&lt;br&gt;till att förbättra konsumentinformationen, eftersom detta är det&lt;br&gt;enklaste sättet att ge konsumenterna optimala möjligheter att utvärdera&lt;br&gt;och jämföra varors pris och därmed göra välgrundade val utifrån enkla&lt;br&gt;jämförelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Det bör följaktligen vara en allmän skyldighet att samtidigt ange varors&lt;br&gt;försäljningspris och jämförpris för alla varor utom för varor som säljs i&lt;br&gt;lös vikt, för vilka försäljningspriset inte kan bestämmas förrän&lt;br&gt;konsumenten anger hur mycket av varan som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. Det är nödvändigt att beakta att vissa varor vanligen säljs i andra&lt;br&gt;mängder än ett kilo, en liter, en meter, en kvadratmeter eller en kubik-&lt;br&gt;meter. Det är därför lämpligt att medlemsstaterna far tillåta att&lt;br&gt;jämförpriset hänför till en arman mängdenhet med beaktande av varans&lt;br&gt;karaktär och de kvantiteter i vilka den normalt säljs i den berörda&lt;br&gt;medlemsstaten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. Skyldigheten att ange jämförpris kan under vissa omständigheter&lt;br&gt;utgöra en alltför tung börda för vissa små detaljistföretag och&lt;br&gt;medlemsstaterna bör därför ha rätt att avstå från att tillämpa denna&lt;br&gt;skyldighet under en lämplig övergångsperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. Medlemsstaterna bör också ha möjlighet att medge undantag från&lt;br&gt;skyldigheten att ange jämförpriset för varor för vilka denna&lt;br&gt;prismärkning inte skulle vara av betydelse eller riskera att skapa&lt;br&gt;förvirring, till exempel när mängdangivelsen inte är relevant för&lt;br&gt;prisjämförelsen eller när olika varor saluförs i samman förpackning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;37&lt;/sup&gt; EGT L 158,26.6.1979, s. 19. Direktivet senast ändrat genom direktiv 95/58/EG (EGT L&lt;br&gt;299, 12.12.1995, s. 11).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;38&lt;/sup&gt;) EGT L 142, 9.6.1988, s. 19. Direktivet senast ändrat genom direktiv 95/58/EG (EGT L&lt;br&gt;299, 12.12.1995, s. 11).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;39&lt;/sup&gt; EGT L 299, 12.12.1995, s. 11.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. Medlemsstaterna får for att underlätta tillämpningen av den införda&lt;br&gt;mekanismen, när det gäller andra varor än livsmedel, upprätta en&lt;br&gt;förteckning över de varor eller varukategorier för vilka kravet på&lt;br&gt;jämförprismärkning fortsatt skall gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. Regler på gemenskapsnivå gör det möjligt att säkerställa enhetlig och&lt;br&gt;tydlig information till nytta för alla konsumenter på den inre&lt;br&gt;marknaden. Det nya förenklade tillvägagångssättet är både nödvändigt&lt;br&gt;och tillräckligt för att uppnå detta mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. Medlemsstaterna måste se till att systemet är effektivt. Systemets&lt;br&gt;öppenhet bör också behållas när euron införs. För detta ändamål bör&lt;br&gt;det högsta antalet prisangivelser begränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. Särskild uppmärksamhet bör ägnas små detaljistföretag. Kommis-&lt;br&gt;sionen bör därför i sin rapport om tillämpningen av det här direktivet,&lt;br&gt;vilken skall läggas fram senast tre år efter den dag som anges i artikel&lt;br&gt;11.1, särskilt beakta de små detaljistföretagens erfarenheter av&lt;br&gt;tillämpningen av det här direktivet, bland annat av teknisk utveckling&lt;br&gt;och införandet av en gemensam valuta. Rapporten, som skall beakta&lt;br&gt;den övergångsperiod som anges i artikel 6, bör åtföljas av förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med detta direktiv är att föreskriva att försäljningspris och&lt;br&gt;jämförpris skall anges på alla varor som konsumenter erbjuds av&lt;br&gt;näringsidkare, för att förbättra informationen till konsumenterna och&lt;br&gt;underlätta prisjämförelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta direktiv avses med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) försäljningspris: det slutliga priset på en enhet eller en bestämd mängd&lt;br&gt;av en vara, inklusive mervärdeskatt och alla övriga skatter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) jämförpris: det slutliga priset, inklusive mervärdeskatt och alla övriga&lt;br&gt;skatter, på ett kilo, en liter, en meter, en kvadratmeter eller en&lt;br&gt;kubikmeter av en vara eller en annan mängdenhet som i den berörda&lt;br&gt;medlemsstaterna i stor utsträckning och traditionellt används vid&lt;br&gt;försäljning av vissa varor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) var som säljs i lös vikt: en vara som inte är fardigförpackad och som&lt;br&gt;mäts upp i konsumentens närvaro,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) näringsidkare: en fysisk eller juridisk person som säljer eller erbjuder&lt;br&gt;till försäljning varor som ingår i dennes handelsverksamhet eller&lt;br&gt;yrkesmässiga verksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) konsument-, en fysisk person som köper en vara av skäl som inte faller&lt;br&gt;inom ramen för dennes kommersiella eller yrkesmässiga verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Försäljningspriset och jämförpriset skall anges för alla varor som avses&lt;br&gt;i artikel 1, dock så att angivandet av jämförpris omfattas av artikel 5.&lt;br&gt;Jämförpriset behöver inte anges om det är identiskt med försäljnings-&lt;br&gt;priset.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Medlemsstaterna far besluta att inte tillämpa punkt 1 på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- varor som erbjuds i samband med tillhandahållandet av tjänster,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;försäljning på auktion och försäljning av konst och antikviteter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. När varan säljs i lös vikt behöver bara jämförpriset anges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. I reklam där försäljningspriset på varor som avses i artikel 1 nämns&lt;br&gt;skall även jämförpriset anges, om inte annat följer av artikel 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Försäljningspriset och jämförpriset skall vara entydiga, lätta att känna&lt;br&gt;igen och tydligt läsbara. Medlemsstaterna far föreskriva att det högsta&lt;br&gt;antalet prisangivelser begränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Jämförpriset skall hänföra sig till en mängd som anges i enlighet med&lt;br&gt;nationella bestämmelser och gemenskapsbestämmelser. Om nettovikten&lt;br&gt;och avrunnen vikt enligt nationella bestämmelser och gemenskaps-&lt;br&gt;bestämmelser skall anges för vissa färdigförpackade varor, skall det räcka&lt;br&gt;med att jämförpriset för den avrunna vikten anges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Medlemsstaterna far medge undantag från skyldigheten att ange&lt;br&gt;jämförpriset för varor för vilka en sådan angivelse inte skulle vara av&lt;br&gt;betydelse på grund av varornas karaktär eller ändamål, eller om en sådan&lt;br&gt;angivelse skulle kunna skapa förvirring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Medlemsstaterna får, vid genomförandet av punkt 1, när det gäller&lt;br&gt;andra varor än livsmedel, upprätta en förteckning över de varor eller&lt;br&gt;varukategorier för vilka kravet på angivelse av jämförpriset alltjämt skall&lt;br&gt;gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om skyldigheten att ange jämförpriset skulle medföra en alltför tung&lt;br&gt;börda för visse små detaljistföretag på grund av det antal varor som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;erbjuds till försäljning, försäljningsytan, försäljningsplatsens karaktär,&lt;br&gt;specifika försäljningsforhållanden ifall varan då inte direkt är tillgänglig&lt;br&gt;för konsumenten eller vissa former av affärsverksamhet, till exempel&lt;br&gt;vissa typer av ambulerande försäljning, får medlemsstaterna under en&lt;br&gt;övergångsperiod med början från den dag som anges i artikel 11.1&lt;br&gt;föreskriva att skyldigheten att ange jämförpriset på andra varor än dem&lt;br&gt;som säljs i lös vikt och som säljs av sådana företag inte skall gälla, med&lt;br&gt;förbehåll av artikel 12.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder for att informera alla&lt;br&gt;personer som berörs om den nationella lagstiftning i vilken det här&lt;br&gt;direktivet överförs i.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall fastställa påföljderna vid överträdelse av de&lt;br&gt;nationella bestämmelser som antas för tillämpningen av detta direktiv och&lt;br&gt;vidta alla nödvändiga åtgärder for att säkerställa att dessa genomfors.&lt;br&gt;Dessa påföljder måste vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I. &amp;nbsp;Den övergångsperiod på nio år som anges i artikel 1 i&lt;br&gt;Europaparlamentets och rådets direktiv 95/58/EG av den 29 november&lt;br&gt;1995 om ändring av direktiv 79/5 81/EEG om konsumentskydd i samband&lt;br&gt;med prismärkning av livsmedel och i direktiv 88/314/EEG om&lt;br&gt;konsumentskydd i samband med prismärkning av andra varor än&lt;br&gt;livsmedel (8) skall förlängas till och med den dag som avses i artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;II. 1. 2. Direktiven 79/581/EEG och 88/314/EEG skall upphöra att gälla&lt;br&gt;från och med den dag som avses i artikel 11.1 i det här direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det här direktivet skall inte förhindra medlemsstater från att anta eller&lt;br&gt;behålla bestämmelse som är mer gynnsamma när det gäller information&lt;br&gt;till konsumenterna och prisjämförelser, utan att det påverkar&lt;br&gt;medlemsstaternas skyldigheter enligt fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som&lt;br&gt;är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 18 mars 2000. De&lt;br&gt;skall genast underrätta kommissionen om detta. De bestämmelser som&lt;br&gt;antas skall vara tillämpliga från och med den dagen. När en medlemsstat&lt;br&gt;antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta&lt;br&gt;direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs.&lt;br&gt;Närmare föreskrifter om hur denna hänvisning skall göras skall varje&lt;br&gt;medlemsstat själv utfärda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till de&lt;br&gt;bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som&lt;br&gt;omfattas av detta direktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Medlemsstaterna skall överlämna sina bestämmelser som föreskrivs i&lt;br&gt;artikel 8 samt alla senare ändringar av dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senast tre år efter den dag som avses i artikel 11.1 skall kommissionen&lt;br&gt;till Europaparlamentet och rådet överlämna en omfattande rapport om&lt;br&gt;tillämpningen av detta direktiv, i synnerhet om tillämpningen av artikel 6,&lt;br&gt;åtföljt av ett forslag. Europaparlamentet och rådet skall på grundval av&lt;br&gt;detta se över bestämmelserna i artikel 6 och agera, i enlighet med&lt;br&gt;fördraget, inom tre år från kommissionens överlämnande av det förslag&lt;br&gt;som anges i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta direktiv träder i kraft på dagen för dess offentliggörande i&lt;br&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utfärdat i Bryssel den 16 februari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På Europaparlamentets vägnar &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;På rådets vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;J. M. GIL-ROBLES &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;J. CUNNINGHAM&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ordförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Kommissionens förklaring&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Tillägg till artikel 2 b&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Kommissionen anser att ordalydelsen i artikel 2 b &amp;quot;på ett kilo, en liter,&lt;br&gt;en meter, en kvadratmeter eller en kubikmeter av en vara eller en annan&lt;br&gt;mängdenhet&amp;quot;, också kan tillämpas på varor som säljs individuellt eller&lt;br&gt;styckevis&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Kommissionens förklaring&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillägg till artikel 12.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen anser att artikel 12.1 i detta direktiv inte skall tolkas som&lt;br&gt;att den bestrider dess initiativrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;F inansdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 januari 2000&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-&lt;br&gt;Wallén, Freivalds, Thalén, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow,&lt;br&gt;Klingvall, Pagrotsky, Östros, Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson,&lt;br&gt;Wämersson, Lejon, Lövdén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: Lars-Erik Lövdén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition Obeställd reklam m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Rättsdatablad&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Författningsrubrik &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelser som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;infor, ändrar, upp-&lt;br&gt;häver eller upprepar&lt;br&gt;ett normgivnings-&lt;br&gt;bemyndigande&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Celexnummer för&lt;br&gt;bakomliggande EG-&lt;br&gt;regler&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföringslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1995:450)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Celex 397L0007&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Celex 397L0055&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Celex 397L0066&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prisuppgifitslagen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1991:601)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Celex 398L0006&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eländers Gotab 59724, Stockholm 2000&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1999/2000:LU13</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1899-01-01 00:00:00</datum>
<status>planerat</status>
<ordning>60</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>2000-01-25 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>2000-01-25 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>2000-01-26 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>2000-02-09 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Finansdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 00:56:35</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GN0340</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:20:12</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Lagutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 00:56:35</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1999/2000:LU13</uppgift>
<ref_dok_id>GN01LU13</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>LU13</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Obeställd reklam m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:40&lt;br/&gt;
Obeställd reklam m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GN02L14</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L14</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:40 Obeställd reklam m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:40&lt;br/&gt;
Obeställd reklam m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GN02L15</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L15</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:40 Obeställd reklam m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:40&lt;br/&gt;
Obeställd reklam m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GN02L16</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L16</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:40 Obeställd reklam m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Barbro Feltzing  m.fl. (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:40&lt;br/&gt;
Obeställd reklam m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GN02L16</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L16</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:40 Obeställd reklam m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Barbro Feltzing  m.fl. (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Stig Rindborg  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:40&lt;br/&gt;
Obeställd reklam m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GN02L15</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L15</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:40 Obeställd reklam m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Stig Rindborg  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Tanja Linderborg  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:40&lt;br/&gt;
Obeställd reklam m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GN02L14</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L14</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:40 Obeställd reklam m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Tanja Linderborg  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>