<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2262718</hangar_id>
 <dok_id>GN0332</dok_id>
 <rm>1999/2000</rm>
 <beteckning>32</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1999/2000:32</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Näringsdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>32</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1999-12-02 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:05:39</systemdatum>
 <publicerad>2000-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Lönebildning för full sysselsättning Prop. 1999/2000:32</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GN0332/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GN0332</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GN0332</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1999/2000:32&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Lönebildning för full sysselsättning&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN0332/prop_19992000__32-1.png" style="width:37pt;height:21pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 2 december 1999&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mona Sahlin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Näringsdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås ändringar i lagen (1976:580) om medbestäm-&lt;br&gt;mande i arbetslivet och sekretesslagen (1980:100). Vidare föreslås inrät-&lt;br&gt;tandet av en ny myndighet, Medlingsinstitutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen syftar till att främja en lönebildning i samhällsekonomisk&lt;br&gt;balans som tål de påfrestningar en långvarigt ökad arbetskraftsefterfrågan&lt;br&gt;medför och därmed gör det möjligt att kombinera höjda reallöner med låg&lt;br&gt;arbetslöshet och stabila priser. Förslagen innebär dock ingen begränsning&lt;br&gt;i arbetsmarknadens parters möjligheter och ansvar för hur avtalslösningar&lt;br&gt;utformas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlingsinstitutet skall enligt förslaget ha i uppgift att medla i arbets-&lt;br&gt;tvister och verka för en väl fungerande lönebildning. I uppgiften att verka&lt;br&gt;för en väl fungerande lönebildning ingår att agera tidigt och Medlingsin-&lt;br&gt;stitutet skall bland annat kalla parter till överläggningar eller på annat sätt&lt;br&gt;informera sig om kommande eller pågående avtalsförhandlingar. Med-&lt;br&gt;lingsinstitutet bör svara för att det årligen publiceras en rapport om lö-&lt;br&gt;neutvecklingen medan Konjunkturinstitutet bör ansvara för att en årlig&lt;br&gt;rapport om de samhällsekonomiska förutsättningarna för löneförhand-&lt;br&gt;lingar tas fram. Medlingsinstitutet föreslås bli statistikansvarig myndighet&lt;br&gt;för den officiella lönestatistiken från den 1 januari 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter samtycke från parter som förhandlar om kollektivavtal kan Med-&lt;br&gt;lingsinstitutet utse en eller flera förhandlingsledare eller medlare. Om det&lt;br&gt;föreligger risk för stridsåtgärder eller om stridsåtgärder redan har påbör-&lt;br&gt;jats föreslås institutet ha rätt att utse medlare även utan parternas sam-&lt;br&gt;tycke. Detta gäller dock inte om parterna är bundna av ett registrerat avtal&lt;br&gt;om förhandlingsordning med regler om bl.a. medling liknande det så&lt;br&gt;kallade Industriavtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varseltiden förlängs från sju dagar till sju arbetsdagar. Den part som&lt;br&gt;underlåter att varsla Medlingsinstitutet kan bli skyldig att betala en var-&lt;br&gt;selavgift till staten om minst 30 000 kronor och högst 100 000 kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det främjar en god lösning av tvisten far Medlingsinstitutet på&lt;br&gt;medlarens begäran besluta om att en part skall skjuta upp varslade&lt;br&gt;stridsåtgärder i högst 14 dagar. Beslut om uppskjutande far meddelas en&lt;br&gt;gång för varje medlingsuppdrag. Den som vidtar en stridsåtgärd i strid&lt;br&gt;mot institutets beslut kan bli skyldig att betala en förhöjd varselavgift till&lt;br&gt;staten om minst 300 000 kronor och högst 1 000 000 kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juni 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut..................................................................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext...............................................................................................6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1976:580) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medbestämmande i arbetslivet............................................6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) ...12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet&amp;nbsp;och dess beredning.............................................................14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Behovet&amp;nbsp;av en förbättrad lönebildning............................................14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utgångspunkter.................................................................14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;De höga sysselsättningsambitionema förutsätter en väl&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fungerande lönebildning....................................................17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Statens roll i lönebildningen..............................................18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Syfte..................................................................................21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förutsättningarna för lönebildningen..............................................21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förändrade ekonomiska restriktioner för lönebildningen .21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lönekostnadsutvecklingen i Sverige och omvärlden........26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Betydelsen av&amp;nbsp;ett ökat samförstånd...................................28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Internationella konventioner............................................................30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Europarådet.......................................................................30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Europakonventionen.......................................30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sociala stadgan................................................30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ILO....................................................................................32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Gällande rätt.....................................................................................33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Reglering i lag och&amp;nbsp;avtal...................................................33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Medbestämmandelagen...................................34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Särreglering i lag och avtal inom den offentliga sektorn ..38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagen om offentlig anställning.......................38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Tillfälliga tvångsingripanden............................................39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Medlingsinstitutet............................................................................40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Medlingsinstitutet inrättas.................................................40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Medlingsinstitutets uppgift................................................42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Medla i arbetstvister och verka för en väl&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fungerande lönebildning.................................42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Tidigt agerande för en förbättrad lönebild-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning .................................................................44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Externa medlare................................................................53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lönestatistik......................................................................55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Statistikansvarig myndighet för den officiella&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lönestatistiken..................................................55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förbättrad lönestatistik....................................59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rapporter om löneutveckling och samhällsekonomi samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utskottsutfr ågningar...........................................................63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Jämställdhet och diskriminering........................................68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Regler vid avtalsförhandlingar och konflikt....................................70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Medling.............................................................................70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förhandlingsledare och medlare.....................70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Tvångsmedling................................................71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Medlarens uppgift och förhandlingsskyldighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vid vite............................................................73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förlikningskommission och särskild&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förlikningsman................................................75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Varselregler och möjlighet att skjuta upp varslad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stridsåtgärd........................................................................76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Varseltid..........................................................76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Varselavgift.....................................................79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rätt för Medlingsinstitutet att besluta om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppskjutande av en varslad stridsåtgärd..........81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förhöjd varselavgift........................................85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Avbrytande av icke varslade stridsåtgärder&amp;nbsp;....85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Skiljeförfarande och skiljenämnd......................................87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Stridsåtgärder mot enmans- och familjeföretag................88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Stridsåtgärders proportionalitet.........................................90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 &amp;nbsp;Konsekvenser...................................................................................91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ikraftträdande...................................................................................92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 &amp;nbsp;Författningskommentar....................................................................92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:580) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medbestämmande i arbetslivet..........................................92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) 97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Sammanfattning av utredningens&amp;nbsp;förslag..............................99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Betänkandets lagförslag.......................................................101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;Förteckning över remissinstanserna....................................111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;B ilaga 4 &amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag................................................114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 &amp;nbsp;Lagrådets yttrande...............................................................122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 december 1999.. 127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetsli-&lt;br&gt;vet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:580) om&lt;br&gt;medbestämmande i arbetslivet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:580) om medbestämmande&lt;br&gt;i arbetslivet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 52 § skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att nuvarande 49 § skall betecknas 52 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 45^18, 50, 51, nya 52 och 63 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas fem nya paragrafer, 47 a, 47 b, 49, 53&lt;br&gt;och 62 a §§, och närmast före 45 och 62 a §§ nya rubriker av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivarorganisation eller&lt;br&gt;arbetsgivare och arbetstagarorga-&lt;br&gt;nisation är sinsemellan skyldiga&lt;br&gt;att, om giltigt hinder ej möter,&lt;br&gt;skriftligen varsla motparten minst&lt;br&gt;sju dagar i förväg, när de avser att&lt;br&gt;vidtaga stridsåtgärd eller att ut-&lt;br&gt;vidga pågående stridsåtgärd.&lt;br&gt;Omfattar stridsåtgärd från arbets-&lt;br&gt;givarsidan även arbetstagare som&lt;br&gt;ej är medlemmar i berörd arbetsta-&lt;br&gt;garorganisation, bör de varslas&lt;br&gt;genom allmänt synliga anslag på&lt;br&gt;arbetsplatsen eller på annat lämp-&lt;br&gt;ligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varsel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en arbetsgivarorganisation,&lt;br&gt;arbetsgivare eller arbetstagarorga-&lt;br&gt;nisation avser att vidta en stridsåt-&lt;br&gt;gärd eller att utvidga en pågående&lt;br&gt;stridsåtgärd, skall den skriftligen&lt;br&gt;varsla motparten och Medlingsin-&lt;br&gt;stitutet minst sju arbetsdagar i&lt;br&gt;förväg. Som arbetsdag räknas&lt;br&gt;varje dag utom lördag, söndag,&lt;br&gt;annan allmän helgdag, midsom-&lt;br&gt;marafton, julafton och nyårsafton.&lt;br&gt;Tidsfristen skall räknas från sam-&lt;br&gt;ma tidpunkt på dagen som den då&lt;br&gt;stridsåtgärden skall inledas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omfattar en stridsåtgärd från ar-&lt;br&gt;betsgivarsidan även arbetstagare&lt;br&gt;som inte är medlemmar i berörd&lt;br&gt;arbetstagarorganisation, bör de&lt;br&gt;varslas genom allmänt synliga an-&lt;br&gt;slag på arbetsplatsen eller på annat&lt;br&gt;lämpligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varselskyldigheten gäller inte&lt;br&gt;om det finns giltigt hinder mot att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1993:1498.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varsel enligt första stycket skall&lt;br&gt;innehålla uppgift om anledningen&lt;br&gt;till stridsåtgärden och om stridsåt-&lt;br&gt;gärdens omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldighet att varsla finns inte i&lt;br&gt;fråga om stridsåtgärd som avses i&lt;br&gt;41 § tredje stycket.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;varsla. Skyldighet att varsla finns&lt;br&gt;inte i fråga om stridsåtgärd som&lt;br&gt;avses i 41 § tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varsel enligt första och andra&lt;br&gt;styckena skall innehålla uppgift&lt;br&gt;om anledningen till stridsåtgärden&lt;br&gt;och om stridsåtgärdens omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För medling i arbetstvister mel-&lt;br&gt;lan å ena sidan arbetsgivare eller&lt;br&gt;arbetsgivarorganisation och å and-&lt;br&gt;ra sidan arbetstagare eller arbets-&lt;br&gt;tagarorganisation finns en statens&lt;br&gt;förlikningsmannaexpedition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Expeditionen skall följa förhål-&lt;br&gt;landena på arbetsmarknaden. Har&lt;br&gt;den fått kännedom om arbetstvist&lt;br&gt;som hotar att medföra eller redan&lt;br&gt;har medfört stridsåtgärd, skall den&lt;br&gt;utse förlikningsman att medla i&lt;br&gt;tvisten, när medverkan av förlik-&lt;br&gt;ningsman kan anses ägnad att&lt;br&gt;främja en lösning av denna. För-&lt;br&gt;likningsmannen skall kalla parter-&lt;br&gt;na till förhandling eller vidtaga&lt;br&gt;annan lämplig åtgärd samt verka&lt;br&gt;för att part uppskjuter eller in-&lt;br&gt;ställer stridsåtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt expeditionens bestäm-&lt;br&gt;mande skall förlikningsman på&lt;br&gt;begäran gå parter på arbetsmark-&lt;br&gt;naden till handa med råd och&lt;br&gt;upplysningar rörande förhand-&lt;br&gt;lingar och kollektivavtal samt leda&lt;br&gt;förhandlingar mellan parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För medling i arbetstvister mel-&lt;br&gt;lan å ena sidan arbetsgivare eller&lt;br&gt;arbetsgivarorganisation och å and-&lt;br&gt;ra sidan arbetstagare eller arbets-&lt;br&gt;tagarorganisation finns Med-&lt;br&gt;lingsinstitutet. Institutet skall ver-&lt;br&gt;ka för en väl fungerande lönebild-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är någon enligt 45 § skyldig att&lt;br&gt;lämna varsel skall han inom tid&lt;br&gt;och på sätt som där anges göra&lt;br&gt;detta även till forlikningsman-&lt;br&gt;naexpeditionen. Den som bryter&lt;br&gt;häremot döms till penningböter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlingsinstitutet skall genom&lt;br&gt;överläggningar med parter eller&lt;br&gt;på annat sätt informera sig om&lt;br&gt;kommande eller pågående avtals-&lt;br&gt;förhandlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institutet skall också ge råd och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:306.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;upplysningar till parterna på ar- Prop. 1999/2000:32&lt;br&gt;betsmarknaden om förhandlingar&lt;br&gt;och kollektivavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En part som träffat kollektivav-&lt;br&gt;tal om löner och allmänna anställ-&lt;br&gt;ningsvillkor skall på begäran ge in&lt;br&gt;en kopia av avtalet till Medlingsin-&lt;br&gt;stitutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter samtycke från parter som&lt;br&gt;förhandlar om kollektivavtal kan&lt;br&gt;Medlingsinstitutet utse en eller&lt;br&gt;flera förhandlingsledare eller&lt;br&gt;medlare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47b§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Medlingsinstitutet bedömer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att det i en tvist finns risk för&lt;br&gt;stridsåtgärder eller om stridsåt-&lt;br&gt;gärder redan har påbörjats, får&lt;br&gt;institutet även utan samtycke från&lt;br&gt;parterna utse en eller flera medla-&lt;br&gt;re för att medla i tvisten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlingsinstitutets beslut enligt&lt;br&gt;första stycket får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Parter som är ense om att de är&lt;br&gt;bundna av ett avtal om förhand-&lt;br&gt;lingsordning som innehåller tids-&lt;br&gt;planer för förhandlingar, tidsra-&lt;br&gt;mar och regler för tillsättning av&lt;br&gt;medlare, regler om medlarens be-&lt;br&gt;fogenheter och regler om uppsäg-&lt;br&gt;ning av avtalet kan anmäla avtalet&lt;br&gt;till Medlingsinstitutet för registre-&lt;br&gt;ring. När avtalet har registrerats,&lt;br&gt;får under dess giltighetstid medla-&lt;br&gt;re inte utses utan samtycke från&lt;br&gt;parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid förhandling enligt 46 § skall&lt;br&gt;förlikningsman söka få till stånd&lt;br&gt;överenskommelse mellan parterna&lt;br&gt;på grundval av förslag som kom-&lt;br&gt;mer från dem själva. Förliknings-&lt;br&gt;mannen är dock oförhindrad att&lt;br&gt;föreslå jämkningar och medgivan-&lt;br&gt;den för att främja en god lösning&lt;br&gt;av tvisten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En medlare som utsetts av Med-&lt;br&gt;lingsinstitutet skall försöka få till&lt;br&gt;stånd en överenskommelse mellan&lt;br&gt;parterna. Medlaren skall för det&lt;br&gt;ändamålet kalla parterna till för-&lt;br&gt;handling eller vidta annan lämplig&lt;br&gt;åtgärd. För att främja en god lös-&lt;br&gt;ning av tvisten, kan medlaren läg-&lt;br&gt;ga fram egna förslag till överens-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en part som enligt 10 § är&lt;br&gt;förhandlingsskyldig kallats till&lt;br&gt;förhandling inför förlikningsman&lt;br&gt;och försummar parten att inställa&lt;br&gt;sig eller underlåter han annars att&lt;br&gt;fullgöra vad som åligger honom&lt;br&gt;enligt 15 §, kan förlikningsmannen&lt;br&gt;på begäran av motpart anmäla&lt;br&gt;förhållandet hos arbetsdomstolen.&lt;br&gt;Denna kan förelägga parten vid&lt;br&gt;vite att fullgöra sin förhandlings-&lt;br&gt;skyldighet och kan på anmälan av&lt;br&gt;förlikningsmannen utdöma vitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Parts skyldighet enligt 18 § att&lt;br&gt;vid förhandling hålla skriftlig&lt;br&gt;handling tillgänglig för motparten&lt;br&gt;gäller även i förhållande till förlik-&lt;br&gt;ningsman som medverkar vid för-&lt;br&gt;handlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppnås icke enighet mellan&lt;br&gt;parterna vid förhandling inför&lt;br&gt;förlikningsman, kan han föreslå&lt;br&gt;dem att låta tvisten avgöras av&lt;br&gt;skiljemän. Han kan också medver-&lt;br&gt;ka vid utseende av skiljemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förlikningsman far ej åtaga sig&lt;br&gt;skiljemannauppdrag i arbetstvist,&lt;br&gt;om icke förlikningsmannaexpedi-&lt;br&gt;tionen i särskilt fall medger det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I arbetstvist av större betydenhet&lt;br&gt;kan regeringen utse förliknings-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlaren skall också verka för&lt;br&gt;att en part uppskjuter eller instäl-&lt;br&gt;ler en stridsåtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det främjar en god lösning&lt;br&gt;av tvisten, får Medlingsinstitutet&lt;br&gt;på medlarens begäran besluta att&lt;br&gt;en part skall skjuta upp varslade&lt;br&gt;stridsåtgärder under en samman-&lt;br&gt;hängande tid av högst 14 dagar&lt;br&gt;för varje stridsåtgärd eller utvidg-&lt;br&gt;ning av en stridsåtgärd. Ett sådant&lt;br&gt;beslut får meddelas endast en&lt;br&gt;gång för varje medlingsuppdrag.&lt;br&gt;Tidsfristen skall räknas från den&lt;br&gt;dag då åtgärden enligt varselmed-&lt;br&gt;delandet skall påbörjas eller ut-&lt;br&gt;vidgas. Beslutet skall om möjligt&lt;br&gt;föregås av samråd med parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlingsinstitutets beslut enligt&lt;br&gt;första stycket får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En parts skyldighet enligt 18 §&lt;br&gt;att vid förhandling hålla skriftlig&lt;br&gt;handling tillgänglig för motparten&lt;br&gt;gäller även i förhållande till en&lt;br&gt;medlare som medverkar vid för-&lt;br&gt;handlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En medlare kan föreslå parterna&lt;br&gt;att låta en tvist avgöras genom&lt;br&gt;skiljeförfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlingsinstitutet kan medverka&lt;br&gt;vid utseende av skiljemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om stridsåtgärder har påbör-&lt;br&gt;jats, kan Medlingsinstitutet upp-&lt;br&gt;mana parterna att låta tvisten av-&lt;br&gt;göras genom skiljeförfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En medlare får inte åta sig skil-&lt;br&gt;jemannauppdrag i arbetstvist, om&lt;br&gt;inte Medlingsinstitutet i särskilt&lt;br&gt;fall medger det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en part har kallats till en&lt;br&gt;överläggning enligt 47 § första&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommission att medla i tvisten.&lt;br&gt;Åven enskild person kan av rege-&lt;br&gt;ringen utses att som särskild för-&lt;br&gt;likningsman medla i sådan tvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i 49 och 50 §§&lt;br&gt;äger motsvarande tillämpning vid&lt;br&gt;medling av förlikningskommission&lt;br&gt;eller särskild förlikningsman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stycket och inte infinner sig, kan Prop. 1999/2000:32&lt;br&gt;Medlingsinstitutet förelägga par-&lt;br&gt;ten vid vite att komma till en&lt;br&gt;överläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en part, som enligt 10 § är&lt;br&gt;förhandlingsskyldig, har kallats&lt;br&gt;till en förhandling inför medlare&lt;br&gt;men inte infinner sig eller om&lt;br&gt;parten på annat sätt underlåter att&lt;br&gt;fullgöra sina skyldigheter enligt&lt;br&gt;15 § första stycket, kan Med-&lt;br&gt;lingsinstitutet på begäran av&lt;br&gt;medlaren förelägga parten vid vite&lt;br&gt;att fullgöra sin förhandlingsskyl-&lt;br&gt;dighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlingsinstitutets beslut enligt&lt;br&gt;första och andra styckena får inte&lt;br&gt;överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om utdömande av vite&lt;br&gt;förs av Medlingsinstitutet vid Ar-&lt;br&gt;betsdomstolen. I mål om utdöman-&lt;br&gt;de av vite får Arbetsdomstolen&lt;br&gt;bedöma även vitets lämplighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en part underlåter att full-&lt;br&gt;göra sin skyldighet enligt 47 §&lt;br&gt;tredje stycket att ge in en kopia av&lt;br&gt;ett kollektivavtal, kan Medlingsin-&lt;br&gt;stitutet förelägga parten vid vite&lt;br&gt;att ge in kopian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlingsinstitutets beslut enligt&lt;br&gt;första stycket får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om utdömande av vite&lt;br&gt;förs av Medlingsinstitutet vid Ar-&lt;br&gt;betsdomstolen. I mål om utdöman-&lt;br&gt;de av vite får Arbetsdomstolen&lt;br&gt;bedöma även vitets lämplighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varselavgift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som underlåter att varsla&lt;br&gt;Medlingsinstitutet enligt 45 § skall&lt;br&gt;åläggas att betala en varselavgift&lt;br&gt;till staten. Varselavgiften skall&lt;br&gt;bestämmas till lägst 30 000 kr och&lt;br&gt;högst 100 000 kr. Om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl kan varselavgiften&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Tidigare 53 § upphävd genom 1980:238.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmas till ett lägre belopp Prop. 1999/2000:32&lt;br&gt;eller helt falla bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som vidtar en stridsåtgärd i&lt;br&gt;strid mot Medlingsinstitutets beslut&lt;br&gt;enligt 49 § att en varslad stridsåt-&lt;br&gt;gärd skall skjutas upp skall åläg-&lt;br&gt;gas att betala en förhöjd varselav-&lt;br&gt;gift om minst 300 000 kr och högst&lt;br&gt;1 000 000 kr till staten. Om det&lt;br&gt;finns särskilda skäl kan varselav-&lt;br&gt;giften bestämmas till ett lägre be-&lt;br&gt;lopp eller helt falla bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varselavgiften åläggs av tings-&lt;br&gt;rätt på talan av Medlingsinstitutet.&lt;br&gt;Talan skall väckas inom ett år från&lt;br&gt;den dag varsel skulle ha lämnats&lt;br&gt;eller, när det gäller förhöjd var-&lt;br&gt;selavgift enligt andra stycket, den&lt;br&gt;dag då stridsåtgärden vidtogs.&lt;br&gt;Försummas det får talan inte&lt;br&gt;väckas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål, vari denna lag skall till-&lt;br&gt;lämpas, gäller lagen (1974:371)&lt;br&gt;om rättegången i arbetstvister. År&lt;br&gt;fråga om överträdelse av 47 eller&lt;br&gt;53 §, gäller dock vad som är före-&lt;br&gt;skrivet om rättegång i allmänhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål, vari denna lag skall till-&lt;br&gt;lämpas, gäller lagen (1974:371)&lt;br&gt;om rättegången i arbetstvister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;/ fråga om mål enligt 62 a § till-&lt;br&gt;lämpas för rättegången vad som är&lt;br&gt;föreskrivet om tvistemål där för-&lt;br&gt;likning om saken inte är tillåten.&lt;br&gt;Överklagande av tingsrättens av-&lt;br&gt;görande sker till Arbetsdomstolen.&lt;br&gt;I sådant fall tillämpas lagen om&lt;br&gt;rättegången i arbetstvister med&lt;br&gt;beaktande av första meningen i&lt;br&gt;detta stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om mål om utdömande&lt;br&gt;av vite enligt 52 § tredje stycket&lt;br&gt;och 53 § andra stycket gäller vad&lt;br&gt;som i 8 § lagen (1985:206) om&lt;br&gt;viten föreskrivs om allmän dom-&lt;br&gt;stols handläggning av mål om vi-&lt;br&gt;tets utdömande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juni 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen&lt;br&gt;(1980:100)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)’ att 8 kap.&lt;br&gt;15 § och 16 kap. 1 § skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller för uppgift som&lt;br&gt;part i arbetstvist har lämnat till&lt;br&gt;förlikningsman, särskild förlik-&lt;br&gt;ningsman eller förlikningskommis-&lt;br&gt;sion, om uppgiftslämnaren har&lt;br&gt;gjort förbehåll därom.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller för uppgift som&lt;br&gt;en part i en arbetstvist har lämnat&lt;br&gt;till en medlare eller till Med-&lt;br&gt;lingsinstitutet, om uppgiftslämna-&lt;br&gt;ren har gjort förbehåll om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller hos Medlingsin-&lt;br&gt;stitutet även för uppgift i ett kol-&lt;br&gt;lektivavtal om en parts affärs- el-&lt;br&gt;ler driftförhållanden eller en an-&lt;br&gt;nan enskilds personliga eller eko-&lt;br&gt;nomiska förhållanden, om det kan&lt;br&gt;antas att parten eller den enskilde&lt;br&gt;lider skada eller men om uppgiften&lt;br&gt;röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;16 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §&lt;br&gt;yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa&lt;br&gt;fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1-8&lt;br&gt;samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första stycket&lt;br&gt;samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall av upp-&lt;br&gt;såtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt 7 kap. 3&lt;br&gt;§ första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap. 1 §&lt;br&gt;första stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefrihetsgrundlagen i övrigt&lt;br&gt;är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. denna lag enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen omtryckt 1992:1474.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1999:575.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 8 § andra stycket &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;såvitt avser uppgift som hänför&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sig till myndighets affärsmässiga&lt;br&gt;utlåningsverksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 9 §, 12 § första stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § eller 15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift om enskilds&lt;br&gt;personliga forhållanden vars rö-&lt;br&gt;jande kan vålla allvarligt men&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §&lt;br&gt;yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa&lt;br&gt;fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1-8&lt;br&gt;samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första stycket&lt;br&gt;samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall av upp-&lt;br&gt;såtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt 7 kap. 3&lt;br&gt;§ första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap. 1 §&lt;br&gt;första stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefrihetsgrundlagen i övrigt&lt;br&gt;är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. denna lag enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 8 § andra stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 9 §, 12 § första stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § eller 15 § första stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift som hänför&lt;br&gt;sig till myndighets affärsmässiga&lt;br&gt;utlåningsverksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift om enskilds&lt;br&gt;personliga förhållanden vars rö-&lt;br&gt;jande kan vålla allvarligt men&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juni 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Genom ett beslut den 24 april 1997 bemyndigade regeringen statsrådet&lt;br&gt;Messing att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att lämna förslag&lt;br&gt;till ett förstärkt förlikningsmannainstitut. Utredningen om ett förstärkt&lt;br&gt;förlikningsmannainstitut lämnade i november 1997 i delbetänkandet&lt;br&gt;Medlingsinstitut och lönestatistik (SOU 1997:164) förslag om ett nytt&lt;br&gt;medlingsinstitut och en förbättrad lönestatistik. I november 1998 lämna-&lt;br&gt;de utredningen i slutbetänkandet Medling och lönebildning (SOU&lt;br&gt;1998:141) förslag om ändringar i medbestämmandelagens regler om&lt;br&gt;fredsplikt och medling samt i övrigt om medlingsinstitutets befogenheter&lt;br&gt;och uppgifter. En sammanfattning av utredningens förslag finns i bila-&lt;br&gt;ga 1 och utredningens lagförslag finns i bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl delbetänkandet som slutbetänkandet har remissbehandlats. En&lt;br&gt;förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. Som bilaga till utred-&lt;br&gt;ningens slutbetänkande finns en sammanställning av remissyttrandena&lt;br&gt;avseende förslagen i delbetänkandet. En sammanställning av remissytt-&lt;br&gt;randena över förslagen i slutbetänkandet finns tillgänglig i Näringsde-&lt;br&gt;partementet (dnrN1999/1818/ARM).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gav den 21 januari 1999 förre statsministern Ingvar Carls-&lt;br&gt;son och generaldirektören Svante Öberg i uppdrag att utreda möjligheter-&lt;br&gt;na för arbetsmarknadens parter att komma överens om spelreglerna kring&lt;br&gt;lönebildningen. Ingvar Carlsson och Svante Öberg redovisade sitt upp-&lt;br&gt;drag i en rapport till regeringen i mars 1999 (dnr NI999/5784/ARM).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 4 november 1999 att inhämta Lagrådets ytt-&lt;br&gt;rande över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i&lt;br&gt;bilaga 5. Regeringen har i huvudsak följt Lagrådets förslag. Lagrådets&lt;br&gt;synpunkter behandlas i avsnitt 8.2.2, 9.1.2, 9.1.3, 9.2.1 och 9.2.3 samt i&lt;br&gt;författningskommentaren. I propositionens lagförslag har också vissa&lt;br&gt;redaktionella ändringar gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Behovet av en förbättrad lönebildning&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utgångspunkter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utsikterna för svensk ekonomi ser just nu bättre ut än på mycket länge.&lt;br&gt;Mycket talar för att vi i Sverige har framför oss några år med stark till-&lt;br&gt;växt och stabila priser. Goda förutsättningar har skapats för en växande&lt;br&gt;sysselsättning och reallöneökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Saneringen av de offentliga finanserna har berett vägen för en låg rän-&lt;br&gt;tenivå. Målet om ett överskott i de offentliga finanserna på två procent&lt;br&gt;över en konjunkturcykel innebär att statsskulden betalas tillbaka i en takt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som påtagligt minskar sårbarheten för den offentliga ekonomin och väl-&lt;br&gt;färden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens politik är inriktad på rättvisa, full sysselsättning och ökat&lt;br&gt;välstånd genom en god och uthållig tillväxt. En viktig förutsättning för&lt;br&gt;att nå dessa mål är att lönebildningen fungerar väl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lönebildningen avgör inte bara löneutvecklingen och fördelningen av&lt;br&gt;inkomster mellan individer, grupper och olika sektorer i ekonomin. Den&lt;br&gt;har också avgörande betydelse för tillväxt, sysselsättning och konkur-&lt;br&gt;renskraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lönebildningen bestämmer i stor utsträckning pris- och kostnadsut-&lt;br&gt;vecklingen för det svenska näringslivet och den offentliga sektorn och&lt;br&gt;påverkar därmed också hur snabbt sysselsättningen kan öka i Sverige.&lt;br&gt;Möjligheterna för långtidsarbetslösa och andra grupper som står utanför&lt;br&gt;arbetsmarknaden att få jobb avgörs av hur väl lönebildningen fungerar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudansvaret för lönebildningen vilar på arbetsmarknadens parter.&lt;br&gt;Men staten har ett övergripande samhällsekonomiskt ansvar, liksom ett&lt;br&gt;ansvar att företräda intressena för de grupper som står utanför arbets-&lt;br&gt;marknaden. Lönebildningsprocessen som helhet får inte leda till ohållba-&lt;br&gt;ra resultat som försämrar förutsättningarna att skapa nya jobb.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Både sett ur ett samhällsperspektiv och ur den enskilde löntagarens&lt;br&gt;synvinkel har lönebildningen i Sverige under flera decennier inte funge-&lt;br&gt;rat tillfredsställande. Kombinationen av ett allt sämre samspel mellan&lt;br&gt;olika delar av arbetsmarknaden i avtalsförhandlingarna, ett svagt institu-&lt;br&gt;tionellt ramverk för lönebildningen och upprepade stabiliseringspolitiska&lt;br&gt;misslyckanden har på olika sätt bidragit till att samhällsintresset av en&lt;br&gt;löneutveckling som på lång sikt överensstämmer med produktivitetsut-&lt;br&gt;vecklingen inte tillgodosetts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högre nominella löneökningar än i vår omvärld har drivit upp inflatio-&lt;br&gt;nen och urholkat reallönerna. Trots löneökningar på sammanlagt i stor-&lt;br&gt;leksordningen 150 procent steg reallönerna inte alls mellan 1980 och&lt;br&gt;1995. För att rädda sysselsättningen tvingades Sverige till devalveringar,&lt;br&gt;som i sin tur drev upp inflationstakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige försöker inte längre upprätthålla en fast växelkurs för kronan.&lt;br&gt;Däremot har riksdagen i bred politisk enighet slagit fast att inflationsmå-&lt;br&gt;let inte får överskridas. I en ekonomi med stabila priser är lönebildningen&lt;br&gt;en viktig förutsättning för möjligheterna att klara sysselsättningsmålet.&lt;br&gt;Högre löneökningar än vad samhällsekonomin tål slår direkt mot syssel-&lt;br&gt;sättningen och drabbar i första hand de grupper som har en svag ställning&lt;br&gt;på arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningarna har också i övrigt ändrats. Globaliseringen har ökat&lt;br&gt;omvandlingstakten i näringslivet. Beslut i den ekonomiska politiken i&lt;br&gt;enskilda länder framkallar omedelbara räntereaktioner på den internatio-&lt;br&gt;nella finansmarknaden. Sammantaget har marginalen för misstag krympt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill trygga en fortsatt bra utveckling av den svenska eko-&lt;br&gt;nomin. Med stärkta spelregler för lönebildningen får parterna på arbets-&lt;br&gt;marknaden ett bättre stöd att träffa avtal som leder till fler jobb, goda&lt;br&gt;reallöner och en stärkt välfärd. Styrkan och tydligheten i spelreglerna&lt;br&gt;skall bidra till att hävda de svagares ställning på arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har sedan lång tid tillbaka en ordning där parterna på arbets-&lt;br&gt;marknaden själva tar ansvaret för träffade avtal, utan inblandning av re-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;geringen och riksdagen. Den fria förhandlingsrätten är en grundsten på&lt;br&gt;svensk arbetsmarknad. Löntagarnas strejkrätt och arbetsgivarnas rätt till&lt;br&gt;lockout finns inskriven i grundlagen. Denna grundläggande förutsättning&lt;br&gt;för lönebildningen ligger även i fortsättningen fast. Ansvaret för löne-&lt;br&gt;bildningen ligger fortsatt kvar på arbetsmarknadens parter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten skall vara neutral mellan parterna. Löneökningarnas storlek och&lt;br&gt;fördelningen mellan olika löntagargrupper skall avgöras i förhandlingar-&lt;br&gt;na. Men även samhällsintresset måste tillgodoses i lönebildningen. Lön-&lt;br&gt;tagarna skall ha rätt till kamp för sina relativa lönepositioner och arbets-&lt;br&gt;givarna skall ha rätt att driva sin uppfattning om hur lönesättningen bör&lt;br&gt;ske - men summan far inte bli löneinflation och färre jobb. Kollektiv-&lt;br&gt;avtalen skall respekteras dock under den självklara förutsättningen att de&lt;br&gt;inte bryter mot den lagstiftning som finns om bland annat förbud mot&lt;br&gt;lönediskriminering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mycket av inspirationen till de stärkta spelregler som regeringen före-&lt;br&gt;slår har hämtats från de samarbetsavtal som finns på delar av arbetsmark-&lt;br&gt;naden, bland annat på industrins område. De nya spelreglerna kan för-&lt;br&gt;hoppningsvis bidra till att andan av konstruktiv samsyn växer och så&lt;br&gt;småningom utsträcks till hela arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheten visar att osäkerhet och bristande information om andra&lt;br&gt;gruppers avtalsresultat kan bidra till att försvåra en väl fungerande löne-&lt;br&gt;bildning. Regeringens förslag innebär att informationen inför förhand-&lt;br&gt;lingarna förbättras. Alla parter skall kunna utgå från samma faktaunder-&lt;br&gt;lag vad gäller lönestrukturer och löneutveckling. För att undvika att kon-&lt;br&gt;kurrens mellan löntagarorganisationerna driver upp inflationen skall öp-&lt;br&gt;penheten och informationsutbytet mellan förhandlingarna på olika områ-&lt;br&gt;den förbättras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag innebär inte någon begränsning av konflikträtten.&lt;br&gt;Däremot innebär inrättandet av ett starkt medlingsinstitut att förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för ett förbättrat samspel i avtalsrörelserna främjas. Något för-&lt;br&gt;längda varseltider och rätt för medlare att i undantagsfall begära att en&lt;br&gt;konflikt skall skjutas upp syftar till att främja ett konstruktivt förhand-&lt;br&gt;lings- och medlingsarbete för att nå en lösning. Genom debatt och norm-&lt;br&gt;bildning skall allmänintresset stärkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 1999 har uppgången i den svenska ekonomin blivit allt mer&lt;br&gt;markant. Den starka efterfrågan förväntas bestå ytterligare något år fram i&lt;br&gt;tiden. Samtidigt tar avtalsrörelsen sin början. Lönebildningen ställs då&lt;br&gt;inför ett avgörande prov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den starka tillväxten och förbättringen av sysselsättningsläget gör att&lt;br&gt;lönebildningen kommer att utsättas för starka påfrestningar. En förstärk-&lt;br&gt;ning av spelreglerna för lönebildningen kommer att underlätta att nå fram&lt;br&gt;till ett resultat som ger löntagarna bra reallöner samtidigt som det lång-&lt;br&gt;siktiga samhällsintresset av en fortsatt god sysselsättningsutveckling till-&lt;br&gt;godoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 De höga sysselsättningsambitionema förutsätter en&lt;br&gt;väl fungerande lönebildning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den ekonomiska politiken är inriktad på att uppnå full sysselsättning.&lt;br&gt;Riksdagen har ställt upp två mål. Den öppna arbetslösheten skall halveras&lt;br&gt;från 8 procent år 1997 till 4 procent år 2000 och 80 procent av befolk-&lt;br&gt;ningen i åldern 20-64 år skall år 2004 vara sysselsatta. Staten och ar-&lt;br&gt;betsmarknadens parter har ett gemensamt intresse av att verka för att&lt;br&gt;målen uppnås. Om målen uppfylls breddas skattebasen samtidigt som&lt;br&gt;utgifterna för arbetslösheten minskas, vilket skapar utrymme för en god&lt;br&gt;välståndsutveckling för alla grupper i samhället. Sveriges starka interna-&lt;br&gt;tionella konkurrenskraft i kombination med stabilt låga inflationsförvänt-&lt;br&gt;ningar och starka offentliga finanser har skapat en god grund för den ök-&lt;br&gt;ning av efterfrågan på arbetskraft som behövs för att de mål för syssel-&lt;br&gt;sättningsutvecklingen som satts upp skall kunna uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig förutsättning för att den ökade efterfrågan på arbetskraft skall&lt;br&gt;kunna resultera i en fortsatt god sysselsättningsutveckling är att löneök-&lt;br&gt;ningstakten hålls inom en samhällsekonomisk hållbar ram också vid en&lt;br&gt;lägre arbetslöshet och en betydligt högre sysselsättningsnivå än i dag.&lt;br&gt;Svensk lönebildning har under andra hälften av 1990-talet, trots en för&lt;br&gt;svenska förhållanden hög arbetslöshet, fortsatt att generera något högre&lt;br&gt;genomsnittliga ökningar av arbetskraftskostnaderna än i våra viktigare&lt;br&gt;konkurrentländer, vilket inger farhågor om problem vid en starkare ef-&lt;br&gt;terfrågan på arbetskraft. Den utveckling som på allvar inleddes under&lt;br&gt;1998 års avtalsrörelse, med en anpassning av löneökningstakten till den i&lt;br&gt;våra viktigare konkurrentländer, måste därför fortsätta. Därmed motver-&lt;br&gt;kas det tryck uppåt på den nominella löneökningstakten som stigande&lt;br&gt;efterfrågan på arbetskraft erfarenhetsmässigt tenderar att ge upphov till.&lt;br&gt;Om detta mönster skulle resultera i ökad inflation, riskeras en penning-&lt;br&gt;politisk åtstramning. En sådan utveckling skulle återigen försämra syssel-&lt;br&gt;sättningsutvecklingen vilket i första hand slår mycket hårt mot de grupper&lt;br&gt;i samhället som av olika skäl står utanför arbetsmarknaden eller som ris-&lt;br&gt;kerar att hamna utanför. Staten har ett ansvar för att försvara de arbetslö-&lt;br&gt;sas och andra ekonomiskt utsatta gruppers intressen gentemot de grupper&lt;br&gt;som har låg risk för arbetslöshet och därför kan tänkas vilja premiera en&lt;br&gt;snabb löneutveckling framför en fortsatt god sysselsättningsutveckling.&lt;br&gt;Staten har härmed ett övergripande ansvar för att lönebildningen fungerar&lt;br&gt;väl i ett större perspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om lönebildningen inte klarar att hantera den snabba ökningen av ef-&lt;br&gt;terfrågan på arbetskraft, kommer den goda sysselsättningsutvecklingen&lt;br&gt;snabbt att bromsas upp. Bristen pä arbetskraft inom vissa områden kan&lt;br&gt;komma att driva upp löneökningarna för specifika grupper vilket sedan i&lt;br&gt;avtalsrörelsen riskerar att sprida sig till andra grupper. De ökningar av&lt;br&gt;arbetskraftskostnaderna som detta leder till far till följd att företagens&lt;br&gt;produktionskostnader ökar. Möjligheterna att vältra över ökade kostnader&lt;br&gt;på produktpriserna är samtidigt små på grund av en hårdnande internatio-&lt;br&gt;nell konkurrens som pressar priserna och en penningpolitik som syftar till&lt;br&gt;prisstabilitet. I stället skulle ökade arbetskraftskostnader leda till att ar-&lt;br&gt;betslösheten åter drivs upp. Det finns därför numera ett mer direkt sam-&lt;br&gt;band mellan löneökningarnas storlek och sysselsättningsutvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska lönebildningen fungerar i flera andra avseenden väl. I ett&lt;br&gt;internationellt perspektiv har under de senaste åren fa arbetsdagar gått&lt;br&gt;förlorade på grund av konflikter. Flera områden på den svenska arbets-&lt;br&gt;marknaden kännetecknas av en bred samsyn mellan parterna om vilka&lt;br&gt;krav som ställs på en gynnsam verksamhetsutveckling. Större utrymme&lt;br&gt;har skapats för att anpassa kollektivavtalens innehåll till de skiftande lo-&lt;br&gt;kala förhållandena. Arbetsmarknadens parter har vid flera tillfällen under&lt;br&gt;1990-talet visat god förmåga att ta hänsyn till de samhällsekonomiska&lt;br&gt;förutsättningarna vid förhandlingar om kollektivavtalens innehåll och&lt;br&gt;samsynen på den lokala nivån är ofta mycket god.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt är kraven på flexibilitet och förnyelse stora på arbetsmark-&lt;br&gt;naden. Sverige är i dag en låginflationsekonomi som utsätts för en hård-&lt;br&gt;nande internationell konkurrens och ett allt starkare omvandlingstryck.&lt;br&gt;Kampen om resursernas fördelning i samhället har därmed delvis föränd-&lt;br&gt;rats. Tidigare handlade lönebildningen till stor del om fördelningen av&lt;br&gt;det samlade produktionsresultatet mellan arbete och kapital. I dag handlar&lt;br&gt;det dessutom i större utsträckning än tidigare om fördelningen mellan&lt;br&gt;olika grupper av löntagare. Denna process har flera dimensioner. En di-&lt;br&gt;mension är den mellan privat och offentlig verksamhet, en annan är den&lt;br&gt;mellan den konkurrensutsatta sektorn och verksamheter som inte utsätts&lt;br&gt;för internationell konkurrens. En tredje dimension är den mellan kvinno-&lt;br&gt;och mansdominerade yrken och en fjärde är den mellan låg- och högin-&lt;br&gt;komsttagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avkastningskravet på kapital har i allt högre utsträckning blivit inter-&lt;br&gt;nationellt givet. Om löntagarorganisationerna i ett enskilt land pressar&lt;br&gt;upp löneökningstakten till en betydligt högre nivå än i andra länder leder&lt;br&gt;det till att investeringarna och sysselsättningen minskar i det landet.&lt;br&gt;Samtidigt har även olika förhållanden som påverkar produktivitetsut-&lt;br&gt;vecklingen och resursutnyttjandet betydelse för avkastningen på kapital.&lt;br&gt;Även en lönebildning som stimulerar produktivitetstillväxten och match-&lt;br&gt;ningen på arbetsmarknaden kan därför på sikt medverka till att syssel-&lt;br&gt;sättningen ökar. Det far dock inte i förlängningen leda till att de genom-&lt;br&gt;snittliga kostnadsökningarna stiger till en nivå som är oförenlig med en&lt;br&gt;fortsatt god sysselsättningsutveckling. Givet produktivitetsutvecklings-&lt;br&gt;takten kan vi inte ha snabbare löneökningar än i våra konkurrentländer&lt;br&gt;utan att det påverkar sysselsättningen negativt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lönebildningen måste medverka till att Sveriges internationella kon-&lt;br&gt;kurrenskraft bibehålls även i tider med hög aktivitet i ekonomin och en&lt;br&gt;större efterfrågan på arbetskraft. Sverige skall dock inte nå hög syssel-&lt;br&gt;sättning och låg arbetslöshet genom låglönekonkurrens. Allmänt goda&lt;br&gt;förutsättningar bör därför skapas för en fortsatt stark produktivitetsut-&lt;br&gt;veckling som ger utrymme för att kombinera en fortsatt god sysselsätt-&lt;br&gt;ningsutveckling med en god reallöneutveckling.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Statens roll i lönebildningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;En viktig utgångspunkt för utformningen av regelverket för lönebild-&lt;br&gt;ningen är att arbetsmarknadens parter har en självklar rätt att hävda sina&lt;br&gt;intressen. Detta tar sig bland annat uttryck i att förenings- och förhand-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lingsrätten är fri samt att arbetstagarnas strejkrätt och arbetsgivarnas rätt Prop. 1999/2000:32&lt;br&gt;till lockout är skyddad i grundlagen. Arbetsgivarna har legitima vinstkrav&lt;br&gt;för sin verksamhet samtidigt som arbetstagarna för en legitim kamp för&lt;br&gt;sin andel av det samlade produktionsresultatet och för sitt relativa lönelä-&lt;br&gt;ge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Formerna för lönebildningen är enligt regeringens mening i första hand&lt;br&gt;en fråga för arbetsmarknadens parter. Avtalslösningar för förhandlings-&lt;br&gt;ordningar och begränsningar av rätten att vidta stridsåtgärder är att före-&lt;br&gt;dra framför lagstiftning. Regler som utformats av parterna i samförstånd&lt;br&gt;far ofta hög stabilitet och legitimitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det behövs dock samtidigt ett starkt och tydligt nationellt ramverk in-&lt;br&gt;om vilket partema kan agera och som reglerar områden där avtalslös-&lt;br&gt;ningar inte kunnat nås. Detta är viktigt inte minst för att tillgodose det&lt;br&gt;legitima intresse av en väl fungerande lönebildning som de grupper har&lt;br&gt;som inte i första hand representeras av partema på arbetsmarknaden, ex-&lt;br&gt;empelvis arbetslösa och personer utanför arbetskraften som studerande,&lt;br&gt;förtidspensionärer och ålderspensionärer. Det nationella ramverket far&lt;br&gt;emellertid inte utformas på ett sätt som stör de avtalslösningar som redan&lt;br&gt;uppnåtts eller hindrar uppkomsten av avtalslösningar på andra områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det nuvarande ramverket finns brister som riskerar att medföra att det&lt;br&gt;långsiktiga gemensamma samhällsintresset av en fortsatt god sysselsätt-&lt;br&gt;ningsutveckling inte i tillräckligt hög grad kommer att beaktas när nya&lt;br&gt;avtal om löner och anställningsvillkor skall förhandlas fram. Öppenheten,&lt;br&gt;samsynen och den ömsesidiga respekten måste förbättras på ett sätt som&lt;br&gt;innebär att den sammantagna effekten av de lönekrav som reses på olika&lt;br&gt;delar av arbetsmarknaden i högre grad svarar mot det samhällsekonomis-&lt;br&gt;ka utrymme för löneökningar som skapats. Ramarna för lönebildningen&lt;br&gt;måste därför ändras. Det är väsentligt att ramverket utformas på ett sätt&lt;br&gt;som har ett brett stöd i samhället. Samtidigt måste olika intressen vägas&lt;br&gt;mot varandra vid utformningen av ramverket vilket gör att alla grupper&lt;br&gt;inte kan få alla krav tillgodosedda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten har ett övergripande samhällsansvar för att lönebildningen fun-&lt;br&gt;gerar på ett sådant sätt att den inte leder till ökad arbetslöshet och därmed&lt;br&gt;hotar den långsiktiga välfärdsutvecklingen för landets medborgare. De&lt;br&gt;instrument som staten i första hand kan använda sig av är de traditionella&lt;br&gt;stabiliseringspolitiska instrumenten. En balanserad ekonomisk utveckling&lt;br&gt;via en väl avvägd finans- och penningpolitik understödd av en effektiv&lt;br&gt;arbetsmarknads- och utbildningspolitik utgör en första viktig förutsätt-&lt;br&gt;ning för att lönebildningen skall fungera väl. Riksdagen och regeringen&lt;br&gt;har därutöver ett intresse att bevaka att den genomsnittliga löneöknings-&lt;br&gt;takten i ekonomin inte utvecklas på ett destabiliserande sätt och att nya&lt;br&gt;avtal kan träffas utan allvarliga konflikter på arbetsmarknaden. Regering-&lt;br&gt;ens förslag inriktas därför på att begränsa risken för att lönebildningspro-&lt;br&gt;cessen i sin helhet leder till ohållbara resultat. Detta kan uttryckas som att&lt;br&gt;lönekostnadsutvecklingen i Sverige vid en given produktivitetstillväxt&lt;br&gt;inte bör överstiga den i våra viktigare konkurrentländer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om utvecklingen av relativlöner för olika grupper samt löneni-&lt;br&gt;våer och allmänna anställningsvillkor för enskilda grupper eller individer&lt;br&gt;är frågor för vilka arbetsmarknadens parter har det fulla ansvaret. Riks-&lt;br&gt;dagen och regeringen påverkar emellertid indirekt förutsättningarna för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hur dessa frågor kan lösas genom utformningen av den ekonomiska poli-&lt;br&gt;tiken, utbildningssystemet, lagstiftningen om stridsåtgärder och medling,&lt;br&gt;arbetslöshetsförsäkringen samt skyddslagstiftningen för arbetstagarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det innebär också att staten och arbetsmarknadens parter i mer allmän-&lt;br&gt;na termer har ett gemensamt ansvar for att en tillräcklig snabb och stabil&lt;br&gt;tillväxt av det totala reallöneutrymmet i ekonomin kommer till stånd. I&lt;br&gt;första hand är det grupper med en svagare position på arbetsmarknaden&lt;br&gt;som genom ökad arbetslöshet far betala priset av en för låg och för insta-&lt;br&gt;bil tillväxt. Staten kan inte förhålla sig neutral till en sådan utveckling&lt;br&gt;utan måste på olika sätt verka for en snabb och stabil tillväxt som leder&lt;br&gt;till att arbetsmarknaden vidgas och att fler personer kan få arbete. Där-&lt;br&gt;emot är det parterna som på egen hand ansvarar for fördelningen av det&lt;br&gt;reallöneutrymme som skapas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten förhåller sig vidare i detta sammanhang neutral till om arbets-&lt;br&gt;marknadens parter väljer att förlägga förhandlingar på central nivå, för-&lt;br&gt;bundsnivå, lokal nivå eller individuellt mellan arbetstagare och arbetsgi-&lt;br&gt;vare. Endast arbetsmarknadens parter har tillräcklig kunskap för att&lt;br&gt;åstadkomma en lönebildning som är effektiv i den meningen att den kan&lt;br&gt;bidra till en ökning av välfärden genom att locka arbetstagare till yrken&lt;br&gt;där efterfrågan på arbetskraft är stor och premiera goda arbetsinsatser&lt;br&gt;samtidigt som den uppfattas som rimlig och rättvis. På samma sätt kan&lt;br&gt;endast arbetsmarknadens parter utveckla löneformer och anställningsvill-&lt;br&gt;kor som är anpassade till dagens och morgondagens arbetsmarknad med&lt;br&gt;dess snabba omvandlingstakt och allt större variation i arbetsorganisa-&lt;br&gt;tion, anställningsformer och arbetstid. Den låga inflationen gör också att&lt;br&gt;nya krav ställs på flexibilitet i de nominella arbetskraftskostnaderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av stor betydelse är även andra avtalsfrågor än de direkta lönefrågor-&lt;br&gt;na, exempelvis arbetsmiljö, arbetstid, arbetsorganisation och kompe-&lt;br&gt;tensutveckling i vid mening. Kostnadseffekten av förändringar inom des-&lt;br&gt;sa områden är ofta svår att mäta. Beroende på hur överenskommelserna&lt;br&gt;ser ut kan de dock bidra till att produktivitetstillväxten såväl ökar som&lt;br&gt;minskar och därmed på samma sätt som löneavtalen såväl dämpa som&lt;br&gt;öka utvecklingen av arbetskraftskostnaderna. När lönebildningen diskute-&lt;br&gt;ras är det väsentligt att fånga in den totala arbetskraftskostnaden inklusi-&lt;br&gt;ve effekten av den påverkan lönerna kan ha på produktivitetsutveckling-&lt;br&gt;en.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lönebildning är ett vitt begrepp som kan beskrivas på många sätt. Det&lt;br&gt;lönebildningsbegrepp som avses här är den samlade arbetskraftskost-&lt;br&gt;nadsutvecklingen for arbetsmarknaden i dess helhet. En väl fungerande&lt;br&gt;lönebildning kännetecknas av att den dels förmår kombinera en god re-&lt;br&gt;allöneutveckling med långsiktigt hållbar sysselsättningstillväxt genom att&lt;br&gt;generera en kostnadsutveckling som givet produktivitetsutvecklingstak-&lt;br&gt;ten inte överstiger den i våra viktigare konkurrentländer, dels i så liten&lt;br&gt;utsträckning som möjligt ger upphov till arbetsmarknadskonflikter som&lt;br&gt;orsakar kostnader eller andra negativa effekter för tredje man.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.4&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Syfte&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med regeringens förslag är att främja en lönebildning i samhälls-&lt;br&gt;ekonomisk balans som tål de påfrestningar en långvarigt ökad arbets-&lt;br&gt;kraftsefterffågan medför. Förslagen innebär dock ingen begränsning i&lt;br&gt;parternas möjligheter och ansvar för hur avtalslösningar utformas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen syftar bland annat till följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Utvecklingen av arbetskraftskostnaderna och dess konsekvenser för&lt;br&gt;den samhällsekonomiska utvecklingen lyfts fram tydligare genom för-&lt;br&gt;bättrad lönestatistik och mer regelbundet genomförda analyser av hur&lt;br&gt;lönebildningen fungerar. Genom att informationen förbättras på detta&lt;br&gt;sätt motverkas risken för att olika grupper på arbetsmarknaden i kon-&lt;br&gt;kurrens med varandra driver upp löneökningarna på ett sätt som i&lt;br&gt;slutändan skapar ett sämre utfall för alla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Ansvarsfördelningen mellan arbetsmarknadens parter och staten tyd-&lt;br&gt;liggörs. Arbetsmarknadens parter har huvudansvaret för lönebildning-&lt;br&gt;en medan staten har ett övergripande samhällsekonomiskt ansvar som&lt;br&gt;går utöver det ansvar som parterna har för lönebildningen. I detta&lt;br&gt;övergripande samhällsekonomiska ansvar ingår bland annat att tillva-&lt;br&gt;rata alla samhällsmedborgares legitima intresse av en väl fungerande&lt;br&gt;lönebildning. Inga principiella förändringar i ansvarsfördelningen&lt;br&gt;mellan arbetsmarknadens parter och staten föreslås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Fördelen med avtal för reglering av förhandlingsordningar och vidta-&lt;br&gt;gande av stridsåtgärder framhålls. För de fall där avtalslösningar inte&lt;br&gt;kan nås förstärks lagstiftningen genom att vägen till konflikt görs trö-&lt;br&gt;gare och att ett kraftfullare konfliktlösningssystem tillhandahålls.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förutsättningarna för lönebildningen&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förändrade ekonomiska restriktioner for lönebild-&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;ningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De instrument som riksdagen och regeringen använt sig av för att ta det&lt;br&gt;övergripande samhällsekonomiska ansvaret inom lönebildningens områ-&lt;br&gt;de har varierat över tiden. Metoderna som använts för detta ansvarsta-&lt;br&gt;gande skiljer sig också åt mellan olika länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På 1950- och 1960-talen, när produktivitetstillväxten var hög och det&lt;br&gt;fanns ett stort samförstånd mellan arbetsmarknadens parter på central&lt;br&gt;nivå, som på den tiden hade en dominerande ställning på arbetsmarkna-&lt;br&gt;den, var behovet av statligt agerande begränsat. När den genomsnittliga&lt;br&gt;löneökningstakten från mitten av 1970-talet steg och produktivitetstill-&lt;br&gt;växten i ekonomin avtog, ökade behovet av ett mer aktivt agerande från&lt;br&gt;statens sida. Från mitten av 1970-talet till början av 1980-talet genomför-&lt;br&gt;des såväl i Sverige som i flera andra länder flera devalveringar i syfte att&lt;br&gt;motverka de negativa effekter som de höga löneökningarna riskerade att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medföra for sysselsättningen och därmed även övriga samhällsmedborga-&lt;br&gt;res välståndsutveckling. Via devalveringarna korrigerade staten i efter-&lt;br&gt;hand storleken på de genomsnittliga reala lönekostnadsökningama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det blev dock efterhand uppenbart att de återkommande devalvering-&lt;br&gt;arna inte var någon långsiktigt hållbar strategi utifrån vilken riksdagen&lt;br&gt;och regeringen kunde ta ett övergripande ansvar for den samhällsekono-&lt;br&gt;miska utvecklingen. Flera länder övergav devalveringspolitiken redan i&lt;br&gt;början av 1980-talet och gick i stället mer aktivt in för att bekämpa infla-&lt;br&gt;tionen. Vissa länder genomförde en genomgripande avreglering av ar-&lt;br&gt;betsmarknaden, ofta i stark konfrontation mot löntagarorganisationerna.&lt;br&gt;Andra länder satsade i stället på ett bredare samförstånd där staten ibland&lt;br&gt;tilläts komma in som en tredje part i förhandlingarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige dröjde det ända till början av 1990-talet innan ett definitivt&lt;br&gt;beslut togs om att på allvar försöka bryta inflationsutvecklingen. Som ett&lt;br&gt;led i denna politik tog regeringen 1991 initiativ till en större samordning&lt;br&gt;av avtalsrörelsen. Detta skedde via medlare som agerade aktivare än tidi-&lt;br&gt;gare för att uppnå en samsyn om betydelsen av att stabilisera kostnadsut-&lt;br&gt;vecklingen, bland den mångfald av förbund på den privata och offentliga&lt;br&gt;sidan, som efterhand vuxit sig allt starkare. Stabiliseringsavtalet 1991—&lt;br&gt;1992 bidrog till en påtaglig nedväxling av den nominella löneöknings-&lt;br&gt;takten men även till en hård styrning av avtalens innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dämpningen av den nominella löneökningstakten och inflationen var&lt;br&gt;en nödvändig anpassning till den allt lägre inflationstakten som efterhand&lt;br&gt;uppnåtts i alla för Sverige viktiga konkurrentländer. Men den hårda styr-&lt;br&gt;ningen av avtalens innehåll var i längden svår att förena med den process&lt;br&gt;mot ett större lokalt och branschvist inflytande över lönebildningen, som&lt;br&gt;präglat den svenska arbetsmarknaden sedan början av 1980-talet. Efter&lt;br&gt;1992 har staten till skillnad från tidsperioden 1976-1992 avstått från att&lt;br&gt;vidta direkta åtgärder i syfte att påverka de genomsnittliga reala löne-&lt;br&gt;kostnadsökningama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den snabba lönekostnadsökningen som följde på 1995 års avtal gav&lt;br&gt;dock, inte minst mot bakgrund av den för svenska förhållanden mycket&lt;br&gt;höga arbetslösheten, anledning till förnyad oro över lönebildningen. Vå-&lt;br&gt;ren 1996 inbjöd därför regeringen partema på arbetsmarknaden att till&lt;br&gt;mars 1997 gemensamt formulera nödvändiga förändringar av lönebild-&lt;br&gt;ningssystemet för att säkerställa en bättre fungerande lönebildning. På&lt;br&gt;central nivå lyckades inte partema nå någon överenskommelse. Däremot&lt;br&gt;inkom förslag från enskilda organisationer och i vissa fall från flera orga-&lt;br&gt;nisationer gemensamt. Förslagen skilde sig åt i såväl omfattning som in-&lt;br&gt;riktning. En bred samsyn framkom emellertid om betydelsen av en bättre&lt;br&gt;fungerande lönebildning. Samtliga svarande sade sig vara beredda att på&lt;br&gt;olika sätt bidra till en förbättring av lönebildningen. Flera framhöll också&lt;br&gt;behovet av en översyn av förlikningsmannainstitutionens verksamhet.&lt;br&gt;Utredningen har därefter analyserat konsekvenserna av de inkomna för-&lt;br&gt;slagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom industrin lyckades partema i mars 1997 komma överens om ett&lt;br&gt;fördjupat samarbete genom sitt samarbetsavtal om industriell utveckling&lt;br&gt;och lönebildning (Industriavtalet), som bland annat omfattar regler vid&lt;br&gt;förhandling och konflikt. Ett samarbetsavtal med delvis liknande innehåll&lt;br&gt;har sedan ingåtts mellan arbetsgivarna och tjänstemännen inom handels-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och tjänstesektorn. Industriavtalet spelade en betydelsefull roll för den&lt;br&gt;minskning av den nominella löneökningstakten som kom till stånd i 1998&lt;br&gt;års avtalsrörelse. Överenskommelsen hade troligen även stor betydelse&lt;br&gt;för att avtalsrörelsen i stort sett blev konfliktfri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Diskussioner om framtida förhandlingsordningar och konfliktregler&lt;br&gt;pågår även inom andra delar av arbetsmarknaden. På stora delar av ar-&lt;br&gt;betsmarknaden saknas dock fortfarande avtalsreglerade ordningar för&lt;br&gt;förhandling och konflikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De diskussioner som fördes mellan parterna under hösten 1998 om en&lt;br&gt;tänkt allians för tillväxt, vilken även skulle innefatta spelreglerna för lö-&lt;br&gt;nebildningen, resulterade inte i någon överenskommelse. Regeringen gav&lt;br&gt;därför i januari 1999 förre statsministern Ingvar Carlsson och generaldi-&lt;br&gt;rektören Svante Öberg i uppdrag att i egenskap av samsynsmän utreda&lt;br&gt;möjligheterna för parterna att komma överens om spelreglerna för löne-&lt;br&gt;bildningen. Samsynsmännens rapport som lämnades i mars 1999 visade&lt;br&gt;att det finns betydande motsättningar mellan parterna om hur spelreglerna&lt;br&gt;bör utformas men att en samsyn finns om vissa principer för lönebild-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen under de senaste åren skall ses i ljuset av att de grund-&lt;br&gt;läggande förutsättningarna för den svenska lönebildningen påtagligt för-&lt;br&gt;ändrats under 1990-talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationellt låg inflation och låga nominella löneökningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl inflationstakten som den nominella löneökningstakten har under&lt;br&gt;1990-talet sjunkit i hela OECD-området och skillnaden i inflations- och&lt;br&gt;löneökningstakt mellan länderna har minskat. I EU har processen på-&lt;br&gt;skyndats av de krav som ställts för medlemskap i den ekonomiska och&lt;br&gt;monetära unionen (EMU) enligt de så kallade konvergenskriterierna.&lt;br&gt;Skillnaden är i detta avseende betydande jämfört med 1970- och 1980-&lt;br&gt;talen då den nominella löneökningstakten var betydligt högre och skill-&lt;br&gt;naden i ökningstakt mellan olika länder var stor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den penning- och valutapolitiska regimen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges övergång från fast till flytande växelkurs, införandet av ett pre-&lt;br&gt;ciserat inflationsmål samt de institutionella förändringar som i enlighet&lt;br&gt;med riksdagens beslut har genomförts i syfte att öka Riksbankens obero-&lt;br&gt;ende i ansvaret för penningpolitiken har förändrat karaktären på de pen-&lt;br&gt;ning- och valutapolitiska restriktionerna på lönebildningen. Fast växel-&lt;br&gt;kurs ställer krav på att de nominella produktionskostnaderna inom den&lt;br&gt;konkurrensutsatta sektorn utvecklas i takt med produktionskostnaderna&lt;br&gt;hos de viktigaste utländska konkurrenterna. Även en för snabb löneök-&lt;br&gt;ningstakt inom den inhemskt orienterade delen av ekonomin kan på sikt&lt;br&gt;försvaga industrins internationella konkurrenskraft eftersom den tenderar&lt;br&gt;att sprida sig även till den konkurrensutsatta delen av ekonomin. För att&lt;br&gt;minska denna risk har bl.a. i de nordiska länderna modeller för lönebild-&lt;br&gt;ningen utvecklats där stark betoning ges till den konkurrensutsatta indu-&lt;br&gt;strins lönenormerande roll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid flytande växelkurs och med en penningpolitik som styrs av ett in-&lt;br&gt;flationsmål, är det i stället inflationsmålet som sätter en gräns for hur&lt;br&gt;snabbt de nominella produktionskostnaderna kan öka, utan att negativa&lt;br&gt;effekter på sysselsättningen uppkommer. Ett uttalat inflationsmål innebär&lt;br&gt;därför att en direktare restriktion finns för löneökningstakten även inom&lt;br&gt;den inhemskt orienterade delen av ekonomin. Vid flytande växelkurs&lt;br&gt;finns det ingen direkt koppling till de nominella produktionskostnadsök-&lt;br&gt;ningama i andra länder. I praktiken är det dock för Sveriges del ingen&lt;br&gt;skillnad på de krav som ställdes på följsamhet med omvärlden när vi ha-&lt;br&gt;de fast växelkurs och de krav som ställs nu när vi har flytande växelkurs.&lt;br&gt;Detta gäller eftersom penningpolitiken i alla för oss viktiga konkurrent-&lt;br&gt;länder styrs utifrån en ambition att hålla inflationen på samma låga nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande svenska penningpolitiken styrs i praktiken av de pro-&lt;br&gt;gnoser för inflationen på ett till två års sikt som Riksbanken löpande gör.&lt;br&gt;Anledningen till detta är att det i allmänhet dröjer ett till två år innan en&lt;br&gt;höjning av Riksbankens styrränta får full effekt på efterfrågan i ekono-&lt;br&gt;min. Om de genomsnittliga nominella lönekostnadsökningama tenderar&lt;br&gt;att bli för höga finns en uppenbar risk för att den framtida inflationen kan&lt;br&gt;komma att överstiga det mål som satts upp om en inflation på två procent&lt;br&gt;plus/minus en procentenhet. Riksbanken kommer i ett sådant läge att&lt;br&gt;strama åt penningpolitiken genom räntehöjningar. På motsvarande sätt&lt;br&gt;har Riksbanken till uppgift att via räntesänkningar stimulera den inhems-&lt;br&gt;ka efterfrågan om en återhållsam lönebildning skulle visa sig leda till en&lt;br&gt;för svag efterfrågan i ekonomin och en inflation som på sikt tenderar att&lt;br&gt;understiga inflationsmålet. Oavsett vad som händer med löneutveckling-&lt;br&gt;en och arbetslösheten är det därför rimligt att förvänta sig att den genom-&lt;br&gt;snittliga inflationstakten över en längre tidsperiod kommer att ligga runt&lt;br&gt;två procent. De analyser av inflationsförväntningarna som regelbundet&lt;br&gt;genomförs visar också att förtroendet för att Riksbanken skall lyckas med&lt;br&gt;sin ambition att på medellång sikt stabilisera inflationen runt två procent&lt;br&gt;stärkts påtagligt under senare år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På kort sikt finns dock ett utbytesförhållande mellan arbetslöshet och&lt;br&gt;inflation. För att de insatser som görs för att minska arbetslösheten skall&lt;br&gt;fa ett bestående genomslag på sysselsättningen ställs stora krav på en väl&lt;br&gt;fungerande lönebildning. Det gäller oavsett om Sverige ansluter sig till&lt;br&gt;EMU eller ej, givet inflationsmålet. Om Sverige skulle välja att ansluta&lt;br&gt;sig till den europeiska monetära unionen är det inte möjligt att med en&lt;br&gt;ändring av den svenska penningpolitiken påverka inflationen i Sverige.&lt;br&gt;Högre löneökningar än i våra viktigare konkurrentländer kommer då att&lt;br&gt;undergräva vår konkurrenskraft utan att det ens i teorin skulle finnas nå-&lt;br&gt;gon möjlighet att med penning- eller valutapolitik korrigera misstagen.&lt;br&gt;De krav som måste ställas på lönebildningen vid ett eventuellt EMU-&lt;br&gt;medlemskap kommer därför att bli minst lika hårda som i dag. På längre&lt;br&gt;sikt är det heller inte rimligt att förvänta sig att produktivitetsökningarna i&lt;br&gt;Sverige skulle vara högre än i andra länder och att vi av den anledningen&lt;br&gt;skulle kunna ha en något högre löneökningstakt än i andra länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansiella restriktioner inom den offentliga sektorn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 1990-talet har ett antal institutionella förändringar genomförts,&lt;br&gt;vilka innebär att de ekonomiska restriktionerna på lönebildningen inom&lt;br&gt;den offentliga sektorn har blivit tydligare. Samtidigt har förändringarna&lt;br&gt;förbättrat förutsättningarna för att tillgodose sektoms rekryteringsbehov&lt;br&gt;genom konkurrenskraftiga löner. Vid sidan av de omfattande besparings-&lt;br&gt;programmen inom den offentliga sektorn har även förändringar i budget-&lt;br&gt;processen genomförts och balanskrav införts i syfte att öka de offentliga&lt;br&gt;finansernas stabilitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den statliga budgetprocessen har förändrats. Ett tak för utgifterna inom&lt;br&gt;den statliga sektom och socialförsäkringssektorn har införts. Varje vår&lt;br&gt;fattar riksdagen beslut om dels den maximala nivån för de nominella ut-&lt;br&gt;gifterna under de tre kommande budgetåren, dels preliminära budgetra-&lt;br&gt;mar för 26 olika utgiftsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även utrymmet för kostnadsökningar, inklusive löneökningar, inom de&lt;br&gt;statliga myndigheterna styrs via en rambudgetprocess.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den andel av de statliga myndigheternas ramanslag för förvaltnings-&lt;br&gt;kostnader som används till löner justeras årligen med utgångspunkt i ett&lt;br&gt;index som beräknas av Statistiska centralbyrån avseende arbetskostnads-&lt;br&gt;utvecklingen i tillverkningsindustrin. Därigenom skapas förutsättningar&lt;br&gt;för de statliga myndigheterna att klara sin kompetensförsörjning genom&lt;br&gt;konkurrenskraftiga löner. En grundförutsättning är emellertid att löneut-&lt;br&gt;vecklingen inom det statliga avtalsområdet inte inverkar negativt på den&lt;br&gt;konkurrensutsatta sektorns konkurrenskraft. Eftersom det nominella lö-&lt;br&gt;neökningsutrymmet inom industrin till en del skapas genom produktivi-&lt;br&gt;tetsförbättringar måste även en del av löneökningsutrymmet inom staten&lt;br&gt;skapas genom produktivitetsökningar. Om de statliga lönekostnaderna&lt;br&gt;ökade lika mycket som inom tillverkningsindustrin utan krav på produk-&lt;br&gt;tivitetsökningar skulle annars kostnaden för detta behöva finansieras ge-&lt;br&gt;nom ökade statliga skatter, vilket skulle öka den konkurrensutsatta sek-&lt;br&gt;toms kostnader och försämra dess konkurrenskraft. Vid den årliga om-&lt;br&gt;räkningen av myndigheternas anslag reduceras därför arbetskostnadsin-&lt;br&gt;dexet med ett produktivitetskrav, motsvarande ett genomsnitt av produk-&lt;br&gt;tivitetsutvecklingen i den privata tjänstesektorn under de senaste tio åren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om utgifterna för de anställdas löner inom en statlig myndighet ökar&lt;br&gt;mer än den årliga löneomräkningen av anslagen måste myndigheten via&lt;br&gt;omprioriteringar på egen hand finansiera mellanskillnaden. Myndighe-&lt;br&gt;terna kompenseras alltså inte för sådana kostnadsökningar som föranleds&lt;br&gt;av löneavtal inom den statliga sektom på det sätt som gällde innan ra-&lt;br&gt;manslagssystemet infördes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institutionella förändringar har även genomförts inom den kommunala&lt;br&gt;sektom, som påverkar utrymmet för löneökningarna inom den kommu-&lt;br&gt;nala och landstingskommunala verksamheten. Riksdagen har beslutat om&lt;br&gt;ett lagreglerat balanskrav för kommuner och landsting från år 2000. Ba-&lt;br&gt;lanskravet innebär att budgeten varje år skall upprättas så, att intäkterna&lt;br&gt;överstiger kostnaderna. Ett eventuellt negativt resultat skall återställas&lt;br&gt;inom två år. Även den successiva övergången till ett fonderat pensions-&lt;br&gt;system för de kommunala avtalspensionerna skall rymmas inom balans-&lt;br&gt;kravet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den höga arbetslösheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den för svenska förhållanden mycket höga arbetslösheten under 1990-&lt;br&gt;talet har förändrat förutsättningarna för lönebildningen. En hög arbets-&lt;br&gt;löshet verkar återhållande på löneökningarna. Den höga arbetslösheten&lt;br&gt;innebär såväl ett kraftigt slöseri med mänskliga resurser som ett betydan-&lt;br&gt;de produktionsbortfall. Det tar sig bl.a. uttryck i stora påfrestningar på de&lt;br&gt;offentliga finanserna. Därtill kommer kommunernas sociala utgifter för&lt;br&gt;arbetslösa kommunmedborgare och de lägre skatteintäkter som arbetslös-&lt;br&gt;heten ger upphov till. En återhållsam nominell löneutveckling, som ska-&lt;br&gt;par förutsättningar för en reducering av arbetslösheten, kan därför för-&lt;br&gt;väntas ha stor betydelse inte enbart för den framtida ekonomiska ställ-&lt;br&gt;ningen bland dem som i dag är arbetslösa utan även för en allmänt positiv&lt;br&gt;utveckling av löntagarnas disponibla inkomster.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Lönekostnadsutvecklingen i Sverige och omvärlden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den nominella löneökningstakten har dämpats under 1990-talet. Detta&lt;br&gt;har skett under en period som inleddes med en djup lågkonjunktur, en&lt;br&gt;stigande och därefter kvardröjande hög arbetslöshet och med en penning-&lt;br&gt;politik som bedrivits med stark inriktning på prisstabilitet. Tiden efter det&lt;br&gt;så kallade stabiliseringsavtalet 1992 har samtidigt kännetecknats av en&lt;br&gt;ökad förståelse bland arbetsmarknadens parter för behovet av att ta hän-&lt;br&gt;syn till den samhällsekonomiska utvecklingen i lönebildningen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tabell 1. Genomsnittlig timlöneutveckling i Sverige&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Procent&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1997&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1998&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1999&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Avtal&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Löneglidning m.m.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Totalt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Källa: Proposition 1999/2000:1 Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anm: Skillnaden mellan å ena sidan summan av avtal och löneglidning och å andra sidan totalen för år 1999 har&lt;br&gt;uppkommit som en följd av avrundningen av ökningstalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den politik för ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet som rege-&lt;br&gt;ringen presenterade i budgetpropositionen för år 2000 bygger på anta-&lt;br&gt;gandet att de svenska timlönerna i genomsnitt ökar med 3,5 procent per&lt;br&gt;år under åren 1998-2000. Jämfört med perioden 1995-1997 skulle detta&lt;br&gt;innebära en betydande minskning av den årliga löneökningstakten även&lt;br&gt;om lönekostnaderna i Sverige fortfarande ökar i något snabbare takt än i&lt;br&gt;våra viktigare konkurrentländer. Mycket talar för att de svenska löneök-&lt;br&gt;ningarna under 1999 kommer att bli måttliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett mått som vanligen används vid internationella jämförelser av löne-&lt;br&gt;kostnadsutvecklingen är löner inklusive kollektiva avgifter per anställd i&lt;br&gt;näringslivet. Näringslivets lönekostnader i EU-området beräknas ha ökat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med 2,6 procent mellan 1997 och 1998. I de länder som deltar i EMU Prop. 1999/2000:32&lt;br&gt;från start var ökningen mindre och uppgick till knappt 2 procent. De&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svenska lönekostnaderna steg samtidigt med drygt 4 procent.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tabell 2. Lönekostnadsökningar inklusive kollektiva avgifter per an-&lt;br&gt;ställd i näringslivet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Procent per år&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1990-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1997&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1994-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1997&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1997—&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2000&lt;sup&gt;oecd&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1997—&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2000&lt;sup&gt;eu&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sverige&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Hela nuvarande EU&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande EMU-länder&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;OECD&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OECD:s prognos juni 1999&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU-kommissionens prognos maj 1999&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Källor: OECD, Economic Outlook, juli 1999 och EU-kommissionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under perioden 1990-1997 steg EU-ländemas lönekostnader med 4,2&lt;br&gt;procent per år och Sveriges med 4,5 procent per år. Skillnaden i genom-&lt;br&gt;snittlig årlig kostnadsutveckling under denna period är relativt liten. En&lt;br&gt;viktig förklaring till det är den låga svenska löneökningstakten krisåren&lt;br&gt;1992-1993. Dessutom har även flera andra EU-länder liksom Sverige&lt;br&gt;tvingats att depreciera sin valuta efter alltför snabba kostnadsstegringar.&lt;br&gt;Jämför man Sverige med de länder som deltar i EMU blir skillnaden i&lt;br&gt;kostnadsutveckling för perioden 1990-1997 större. De svenska löneök-&lt;br&gt;ningarna var i genomsnitt 0,6 procentenhet högre per år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under perioden 1994-1997 översteg de svenska lönekostnadsökning-&lt;br&gt;ama dem i EMU-ländema med över 1 procentenhet vilket inverkade ne-&lt;br&gt;gativt på den svenska sysselsättningsutvecklingen. De höga svenska lö-&lt;br&gt;neökningarna som följde av 1995 års avtalsrörelse orsakades av att den&lt;br&gt;vid tillfället försvagade svenska kronan skapade förväntningar om ökade&lt;br&gt;exportvinster vilket till synes gav ett utrymme för löneökningar inom&lt;br&gt;exportberoende verksamheter samtidigt som inflationsförväntningarna&lt;br&gt;var höga. Löneökningstalen i de först tecknade avtalen blev riktmärke för&lt;br&gt;övriga delar av arbetsmarknaden. Detta skedde trots att dessa löneök-&lt;br&gt;ningar översteg vad som var förenligt med samhällsekonomisk balans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt bedömningar från såväl OECD som EU-kommissionen kommer&lt;br&gt;motsvarande marginal för perioden 1997-2000 att öka till cirka 2 pro-&lt;br&gt;centenheter per år, detta framför allt till följd av den kraftiga ökningen av&lt;br&gt;arbetskraftsefterfrågan i Sverige. Den svenska löneökningstakten före-&lt;br&gt;faller därför fortfarande vara långt ifrån fullt anpassad till utvecklingen i&lt;br&gt;våra viktigare konkurrentländer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.3&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Betydelsen av ett ökat samförstånd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har vid flera tillfallen framhållit att det är parterna på arbets-&lt;br&gt;marknaden som har huvudansvaret för lönebildningen. Såväl legitimitets-&lt;br&gt;som effektivitetsskäl kan anföras för att ansvaret i första hand skall ligga&lt;br&gt;på partema själva. Legitimiteten för de överenskommelser som träffas&lt;br&gt;blir betydligt större om de förhandlas fram utan någon inblandning från&lt;br&gt;statens sida. Ett avtal företräds på arbetsplatsen av båda partema och ett&lt;br&gt;samförstånd mellan partema skapar stabilitet över mandatperioderna. Det&lt;br&gt;är dessutom partema själva som har bäst kunskap om hur förhållandena&lt;br&gt;ser ut inom det egna avtalsområdet. Avtal ger en bättre möjlighet än lag-&lt;br&gt;stiftning till lösningar som är anpassade till olika branschers särskilda&lt;br&gt;villkor, samtidigt som det ger möjlighet för partema att själva utveckla&lt;br&gt;sitt samarbete utifrån gemensamma erfarenheter och nya förutsättningar.&lt;br&gt;Förutsättningarna för att hitta smidiga och effektiva lösningar på de pro-&lt;br&gt;blem som diskuteras är därför större om partema kan komma överens på&lt;br&gt;egen hand. Avtal är bättre än lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen och regeringen har ett starkt intresse av att relationerna&lt;br&gt;mellan arbetsmarknadens parter är goda. Det gäller på såväl lokal nivå&lt;br&gt;och förbundsnivå som på central nivå. Goda relationer mellan partema på&lt;br&gt;arbetsmarknaden förbättrar förutsättningarna för en god ekonomisk ut-&lt;br&gt;veckling och har en positiv inverkan på samhällsklimatet i stort. Det finns&lt;br&gt;därför starka motiv för staten att på olika sätt bistå partema i deras strä-&lt;br&gt;vanden att upprätthålla goda relationer och att hjälpa partema att lösa de&lt;br&gt;konflikter som uppkommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen och regeringen har ett övergripande samhällsekonomiskt&lt;br&gt;ansvar som går utöver det ansvar partema har för lönebildningen. Det&lt;br&gt;sammanhänger framför allt med att en dåligt fungerande lönebildning&lt;br&gt;påverkar välfärden för alla samhällsmedborgare, även dem som inte re-&lt;br&gt;presenteras av partema på arbetsmarknaden. Det är i första hand via den&lt;br&gt;allmänna demokratiska processen och det inflytande som regering och&lt;br&gt;riksdag har över förutsättningarna för lönebildningen som dessa gruppers&lt;br&gt;legitima intressen av en väl fungerande lönebildning kan bevakas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sett enbart utifrån de enskilda organisationernas intressen kan det&lt;br&gt;ibland vara rationellt att kräva mycket höga löneökningar. Om arbetsgi-&lt;br&gt;varna kan kompensera sig genom prishöjningar kan en del av kostnader-&lt;br&gt;na och andra konsekvenser av löneökningarna övervältras på andra aktö-&lt;br&gt;rer i samhället. Om dessa i sin tur inte lyckas kompensera sig, kan köp-&lt;br&gt;krafisförbättringen för medlemmarna i den organisation som först fick&lt;br&gt;sina krav tillgodosedda bli mycket stor. Om däremot de andra aktörerna&lt;br&gt;lyckas kompensera sig fördelas de höga samhällsekonomiska kostnader-&lt;br&gt;na, som i ett sådant läge kan uppstå t.ex. i form av hög inflation eller hög&lt;br&gt;arbetslöshet, över många samhällsmedborgare. Vinsterna för den organi-&lt;br&gt;sation som kräver höga löneökningar kan därför ibland bli mycket stor i&lt;br&gt;förhållande till den förlust som uppkommer för organisationens med-&lt;br&gt;lemmar om strategin misslyckas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För löntagarkollektivet i sin helhet ser dock förhållandet mellan den&lt;br&gt;potentiella vinsten av för högt ställda lönekrav och kostnaderna för dessa&lt;br&gt;oftast helt annorlunda ut. De vinster som höga nominella löneökningar&lt;br&gt;kan ge är små, och på sikt obefintliga, i förhållande till de kostnader som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan uppkomma. Under 1970- och 1980-talen resulterade de höga nomi-&lt;br&gt;nella löneökningarna i höga prisökningar vilket fick till följd att reallö-&lt;br&gt;neutvecklingen för löntagarkollektivet i sin helhet blev mycket dålig.&lt;br&gt;Numera ger alltför höga löneökningar framför allt upphov till kostnader i&lt;br&gt;form av högre arbetslöshet och en svagare sysselsättningsutveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olika former av koordinering av avtalsförhandlingarna har i såväl Sve-&lt;br&gt;rige som många andra länder spelat en viktig roll för att söka överbrygga&lt;br&gt;de motsättningar som på så sätt kan finnas mellan kollektivets och de&lt;br&gt;enskilda organisationernas intressen. I den senaste avtalsrörelsen på den&lt;br&gt;svenska arbetsmarknaden tilläts industrin spela en ledande roll. Förhand-&lt;br&gt;lingar bedrevs där utifrån det för hela sektorn gemensamma samar-&lt;br&gt;betsavtalet om industriell utveckling och lönebildning och den nya för-&lt;br&gt;handlingsordningen. För den statliga sektorn underlättas anpassningen av&lt;br&gt;avtalsförhandlingarna till industrins uppgörelser genom den s.k. rambud-&lt;br&gt;getmodellen som innebär att exportindustrins löneutveckling skall vara&lt;br&gt;anslagsnormerande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att övervältra kostnaderna av höga löneökningar på andra&lt;br&gt;ekonomiska aktörer varierar mellan olika branscher och sektorer och har&lt;br&gt;dessutom förändrats över tiden. Exportindustrin brukar ofta nämnas som&lt;br&gt;ett exempel på en sektor där möjligheterna till övervältring av kostnader-&lt;br&gt;na är små, givet prisstabilitet och en stabil växelkurs. Konkurrensen på&lt;br&gt;världsmarknaden är ofta hård och priserna till stor del givna. Inom den&lt;br&gt;inhemska privata marknaden finns ofta större möjligheter att övervältra&lt;br&gt;kostnader i form av högre priser på såväl insatsvaror som den slutliga&lt;br&gt;konsumtionen. Möjligheterna har dock begränsats till följd av det infla-&lt;br&gt;tionsmål som numera är styrande för penningpolitiken. Olika inhemska&lt;br&gt;verksamheter har också olika möjligheter att övervältra kostnader bero-&lt;br&gt;ende på hur konkurrensförhållandena ser ut och om verksamheten är an-&lt;br&gt;slagsfinansierad eller ej.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige, liksom i många andra starkt exportberoende länder, finns det&lt;br&gt;en bred uppslutning kring synsättet att den konkurrensutsatta sektorn bör&lt;br&gt;ha en lönenormerande roll. Den konkurrensutsatta sektorn ger via sina&lt;br&gt;avtal en möjlighet för andra sektorer att bedöma vilken löneökningstakt&lt;br&gt;som är möjlig att uppnå. Lönenormering avser inte relativlönenivåer för&lt;br&gt;olika grupper utan endast löneökningstakten. I praktiken är det ofta de&lt;br&gt;avtal som först tecknas i en avtalsrörelse som blir lönenormerande. Efter-&lt;br&gt;som möjligheterna att övervältra kostnader på andra är minst inom områ-&lt;br&gt;den med tydlig konkurrens, som exportindustrin, är förutsättningarna för&lt;br&gt;en framgångsrik utveckling störst om sådana områden tecknar nya avtal&lt;br&gt;före andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den viktigaste uppgiften för ett medlingsinstitut under de närmast&lt;br&gt;kommande åren blir att verka för att parterna agerar på ett sådant sätt att&lt;br&gt;utvecklingen mot en anpassning av löneutvecklingstakten till den i våra&lt;br&gt;konkurrentländer fortsätter med oförminskad styrka. Regeringen kan&lt;br&gt;därigenom begränsa sig till att agera utifrån de förhållanden som indirekt&lt;br&gt;påverkar förutsättningarna för lönebildningen. Det gäller bland annat den&lt;br&gt;makroekonomiska stabiliteten, arbetsmarknads- och utbildningspolitiken,&lt;br&gt;konkurrensfrågor och socialpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Internationella konventioner&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förenings- och förhandlingsrätten samt rätten att vidta stridsåtgärder är&lt;br&gt;garanterad i ett antal konventioner som Sverige har ratificerat. Bestäm-&lt;br&gt;melserna i konventionerna sätter således en gräns för åtgärder som kan&lt;br&gt;vidtas av regering och riksdag t.ex. genom lagstiftning. Arbetsgivar- och&lt;br&gt;arbetstagarorganisationer kan dock i kollektivavtal med giltig verkan för-&lt;br&gt;binda sig att avstå från att utnyttja rättigheter som de har på grund av&lt;br&gt;konventionsåtaganden om förhandlingsrätt och strejkrätt. Här följer en&lt;br&gt;redovisning av konventioner som har arbetats fram inom Europarådet och&lt;br&gt;ILO och som ratificerats av Sverige. Utöver dessa har Sverige förbundit&lt;br&gt;sig att iaktta kraven på föreningsrätt och rätt till stridsåtgärder i FN:s uni-&lt;br&gt;versella förklaring om de mänskliga rättigheterna (artikel 23:4), FN-&lt;br&gt;konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (artikel&lt;br&gt;8) och FN-konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter&lt;br&gt;(artikel 22).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Europarådet&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;6.1.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Europakonventionen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den europeiska konventionen från 1950 angående skydd för de mänskli-&lt;br&gt;ga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen)&lt;br&gt;ratificerades av Sverige år 1952 och trädde i kraft 1953. Sedan den 1 ja-&lt;br&gt;nuari 1995 gäller den som lag i Sverige (SFS 1994:1219). Kontrollen av&lt;br&gt;att staterna iakttar konventionen sker genom att talan mot en stat kan&lt;br&gt;väckas vid domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen).&lt;br&gt;Såväl enskilda personer som medlemsstater kan påtala brott mot konven-&lt;br&gt;tionen. Europarådets ministerkommitté har till uppgift att övervaka att&lt;br&gt;länderna följer Europadomstolens domar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europakonventionen innehåller inte någon regel om fackliga stridsåt-&lt;br&gt;gärder. Det hindrar inte att stridsåtgärder som vidtas i Sverige kan kom-&lt;br&gt;ma att prövas mot bakgrund av konventionen, se bl.a. fallet Torgny Gus-&lt;br&gt;tafsson ./. Sverige, 1996. Enligt artikel 11 i Europakonventionen har var&lt;br&gt;och en rätt till frihet att delta i fredliga sammankomster samt till före-&lt;br&gt;ningsfrihet, inbegripet rätten att bilda och ansluta sig till fackföreningar&lt;br&gt;för att skydda sina intressen. I Europadomstolens tillämpning har skyddet&lt;br&gt;kommit att omfatta även den negativa föreningsrätten, dvs. rätten att stå&lt;br&gt;utanför en organisation.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.1.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sociala stadgan&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Väsentliga rättigheter på det sociala och arbetsrättsliga området har blivit&lt;br&gt;föremål för en annan konvention inom Europarådet, nämligen den euro-&lt;br&gt;peiska sociala stadgan (Europarådets sociala stadga) från 1961. I den&lt;br&gt;finns bestämmelser om förenings- och förhandlingsrätt och strejkrätt.&lt;br&gt;Stadgan ratificerades av Sverige 1962. En reviderad stadga, som 1998&lt;br&gt;ratificerats av Sverige, trädde i kraft den 1 juli 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningen av stadgan övervakas genom att de fordragsslutande&lt;br&gt;länderna kontinuerligt avger rapporter om ändringar i sin nationella lag-&lt;br&gt;stiftning m.m. Rapporterna granskas av en kommitté av oberoende ex-&lt;br&gt;perter som kan ifrågasätta eller rikta kritik mot tillämpningen. Enligt ett&lt;br&gt;särskilt förfarande, som infördes 1993, har en annan kommitté bestående&lt;br&gt;av representanter for ländernas regeringar till uppgift att, på grundval av&lt;br&gt;expertkommitténs kritik, föreslå fall som skall bli föremål for s.k. re-&lt;br&gt;kommendation, dvs. en uppmaning till landet att vidta åtgärder så att&lt;br&gt;stadgan efterlevs. Europarådets ministerkommitté beslutar slutligt i frå-&lt;br&gt;gan om en rekommendation skall avges. Utöver det nu redovisade förfa-&lt;br&gt;randet har ett klagomålsforfarande för organisationer införts 1998. Sveri-&lt;br&gt;ge har inte fatt någon rekommendation såvitt gäller här berörda åtagan-&lt;br&gt;den i stadgan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättigheter och principer i artiklarna far inte inskränkas eller begränsas&lt;br&gt;annat än med stöd av artikel G i reviderade stadgan (artikel 31 i sociala&lt;br&gt;stadgan). Där medges undantag som är föreskrivna i lag och som är nöd-&lt;br&gt;vändiga i ett demokratiskt samhälle som garanti för annans fri- och rät-&lt;br&gt;tigheter eller som skydd för samhällets intresse, nationell säkerhet, all-&lt;br&gt;män hälsa eller moral.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 5 i stadgan far de fordragsslutande staterna inte utforma&lt;br&gt;eller tillämpa sin nationella lagstiftning så att föreningsrätten kränks.&lt;br&gt;Rätten skall omfatta alla arbetstagare. Vissa undantag far göras for poli-&lt;br&gt;ser och militärer. Expertkommittén har haft åtskilliga frågor att bedöma&lt;br&gt;när det gäller den närmare tillämpningen av artikeln. Enligt kommittén&lt;br&gt;omfattar skyddet även den negativa föreningsrätten. Kommittén har vida-&lt;br&gt;re uttalat att artikel 5 innefattar ett skydd mot statlig inblandning i fackli-&lt;br&gt;ga organisationers sätt att utforma sin interna verksamhet. Bestämmelser&lt;br&gt;enligt vilka fackliga stridsåtgärder skall föregås av hemlig medlemsom-&lt;br&gt;röstning i den fackliga organisationen har dock inte ansetts vara oförenli-&lt;br&gt;ga med stadgan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6, som handlar om den kollektiva förhandlingsrätten, innehåller&lt;br&gt;i korthet följande åtaganden:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att främja gemensamt samråd mellan arbetstagare och arbetsgivare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att främja förfarande för frivilliga kollektivavtalsförhandlingar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. att främja förfarande för förlikning och frivillig skiljedom i arbets-&lt;br&gt;tvister, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. att erkänna arbetstagarnas och arbetsgivarnas rätt att vidta kollektiva&lt;br&gt;åtgärder i händelse av intressekonflikter, däri inbegripet strejk, om inte&lt;br&gt;annat följer av förpliktelser enligt gällande kollektivavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller åtagandet i artikel 6:2 finns en omfattande praxis be-&lt;br&gt;träffande statliga ingrepp i kollektivavtalsförhandlingar. Sådana har före-&lt;br&gt;kommit exempelvis genom att medlemsländer infört ett obligatoriskt&lt;br&gt;skiljeförfarande med resultat som är bindande för parterna. Begränsning-&lt;br&gt;ar av den fria förhandlingsrätten har endast ansetts godtagbara om de är&lt;br&gt;nödvändiga ur ett allmänt intresse för att komma till rätta med ekonomis-&lt;br&gt;ka och sociala problem. De måste alltid föregås av uttömmande samråd&lt;br&gt;med alla berörda parter på arbetsmarknaden. Det skall röra sig om un-&lt;br&gt;dantagsåtgärder under begränsad tid i situationer då det har visats att det&lt;br&gt;inte går att uppnå samma mål med mindre ingripande metoder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtagandet i artikel 6:4 har ett nära samband med det nyss redovisade Prop. 1999/2000:32&lt;br&gt;åtagandet i artikel 6:2. Vad som redan har sagts om otillåtna begräns-&lt;br&gt;ningar i förhandlingsrätten gäller även för begränsningar i strejkrätten.&lt;br&gt;Expertkommittén har uttalat att det är tillåtet att inskränka strejkrätten&lt;br&gt;under en ”nedkylningsperiod”, som anges i lag, då förhandlingar eller&lt;br&gt;medling pågår. Genom undantagsmöjligheten i artikel G kan det vara&lt;br&gt;tillåtet att inskränka strejkrätten för vissa kategorier av offentliganställda.&lt;br&gt;Politiska strejker omfattas inte av förpliktelsen i artikel 6:4. Rätten till&lt;br&gt;sådana strejker kan således inskränkas utan hinder av stadgan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även EU skall beakta Europarådets sociala stadga enligt den nya mål-&lt;br&gt;sättningsartikeln om socialpolitik i Amsterdamfördraget (artikel 136).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.2 ILO&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Inom Internationella arbetsorganisationen (ILO) är det främst fyra kon-&lt;br&gt;ventioner som har beröring med frågor som regeringen behandlar. Det är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• konvention (nr 87) angående föreningsfrihet och skydd för organisa-&lt;br&gt;tionsrätten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• konvention (nr 98) angående tillämpningen av principerna för organi-&lt;br&gt;sationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• konvention (nr 151) om skydd för organisationsrätten och om förfa-&lt;br&gt;rande för fastställande av anställningsvillkor i offentlig tjänst samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• konvention (nr 154) om främjande av kollektiva förhandlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtliga har ratificerats av Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övervakning av tillämpningen sker genom regelbunden rapportering&lt;br&gt;från de konventionsanslutna ländernas regeringar. Rapporterna granskas&lt;br&gt;av oberoende jurister i ILO:s expertkommitté. En rapport från den kom-&lt;br&gt;mittén tillställs Internationella arbetskonferensens trepartiska utskott för&lt;br&gt;konventionstillämpning med företrädare för regeringarna och arbets-&lt;br&gt;marknadens parter. Inför detta utskott står regeringarna till svars vid&lt;br&gt;överträdelser. Genom ett särskilt förfarande kan också arbetsgivar- och&lt;br&gt;arbetstagarorganisationer framföra klagomål beträffande tillämpningen&lt;br&gt;av konventioner till ILO. Klagomålen prövas i ILO:s styrelse som ibland&lt;br&gt;tillsätter en särskild granskningskommitté. Klagomål som gäller konven-&lt;br&gt;tionerna nr 87 och 98 behandlas först i den permanent inrättade kommit-&lt;br&gt;tén för föreningsfrihet och därefter i ILO:s styrelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten att vidta stridsåtgärder nämns inte uttryckligen i någon av ILO-&lt;br&gt;konventionema, men strejkrätt har i övervakningsorganens praxis ansetts&lt;br&gt;följa av den föreningsfrihet, som skall garanteras enligt konvention nr 87.&lt;br&gt;Inskränkningar i strejkrätten anses godtagbara endast i situationer då ett&lt;br&gt;land befinner sig i akut kris. Även obligatoriska skiljeförfaranden vars&lt;br&gt;resultat inte kan frångås av parterna är i princip oförenliga med konven-&lt;br&gt;tionen. Strejkrätten skall med vissa undantag gälla även för offentligan-&lt;br&gt;ställda. Det är dock möjligt att inskränka den för strejk som berör myn-&lt;br&gt;dighetsutövning eller väsentliga samhällsfunktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid politiska strejker och sympatiåtgärder riktas inte de strejkandes&lt;br&gt;krav mot den egna arbetsgivaren. Rätt till strejk i rent politiskt syfte om-&lt;br&gt;fattas inte av skydd enligt konvention nr 87. Sådana strejker kan alltså&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förbjudas. Sympatistrejk skall däremot vara tillåten så länge den stridsåt- Prop. 1999/2000:32&lt;br&gt;gärd som den vidtas till förmån för inte är olaglig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Obligatorisk medling före konfliktåtgärd ligger i linje med de tankar&lt;br&gt;om fredligt förhandlingssamarbete, som har legat till grund för konven-&lt;br&gt;tionerna. Proceduren får dock inte bli onödigt långdragen. En obligato-&lt;br&gt;risk varselperiod eller annan påtvingad väntetid godtas som medel att&lt;br&gt;åstadkomma ytterligare förhandlingar. Tidsperioden skall dock vara rela-&lt;br&gt;tivt kort, i synnerhet om medling redan har ägt rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt konvention nr 98 skall ett konventionsanslutet land uppmuntra&lt;br&gt;och främja frivilliga förhandlingar mellan arbetsgivar- och arbetstagaror-&lt;br&gt;ganisationer för att åstadkomma reglering av anställningsvillkor i kollek-&lt;br&gt;tivavtal. Bestämmelser om att kollektivavtal inte blir giltiga förrän de&lt;br&gt;godtagits av en myndighet eller en domstol har i princip ansetts oförenli-&lt;br&gt;ga med konventionen. Obligatoriskt skiljeförfarande som påbörjas på&lt;br&gt;begäran av en av parterna tillåts inte annat än undantagsvis. Det kan an-&lt;br&gt;ses godtagbart som medel att uppnå ett första kollektivavtal eftersom er-&lt;br&gt;farenheten visar att det bidrar till att åstadkomma en bestående avtalsre-&lt;br&gt;lation som fungerar. Skiljeförfarande utan att någon part har begärt det&lt;br&gt;anses inte ligga i linje med tankarna bakom konventionen men kan inte&lt;br&gt;helt uteslutas som metod för att lösa en förhandlingsffåga när läget är&lt;br&gt;låst. En uppgörelse skall alltid komma till stånd på frivillig väg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förekommer att medlemsstater gör ingripanden i kollektivavtals-&lt;br&gt;förhandlingama för att stabilisera det ekonomiska läget i landet. Detta&lt;br&gt;gäller särskilt för offentliganställda. Endast kortvariga regleringar i akuta&lt;br&gt;krislägen under omständigheter som inte far långtgående konsekvenser&lt;br&gt;när det gäller levnadsstandarden för de berörda arbetstagarna, har ansetts&lt;br&gt;vara förenliga med konvention nr 98.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7 i konvention nr 151 tillåter en viss flexibilitet när det gäller&lt;br&gt;metoderna för att besluta anställningsvillkoren i offentlig sektor. Enligt&lt;br&gt;konventionen nr 98 undantas tjänstemän i allmän tjänst (public servants&lt;br&gt;engaged in the administration of the State) från konventionen. Andra of-&lt;br&gt;fentliganställda skall dock ha samma förhandlingsrätt som privatanställ-&lt;br&gt;da. Tjänstemän i allmän tjänst skall kunna vara fackligt anslutna. Deras&lt;br&gt;organisationer skall också ha möjlighet att påverka deras förhållanden&lt;br&gt;även om inskränkningar i förhandlingsrätten far förekomma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konvention nr 154 innehåller inte några bestämmelser som inte före-&lt;br&gt;kommer i de tidigare nämnda konventionerna.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Gällande rätt&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;7.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Reglering i lag och avtal&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Vissa grundläggande regler om rätten att vidta stridsåtgärder och före-&lt;br&gt;ningsrätt finns i regeringsformen. Den närmare regleringen finns framför&lt;br&gt;allt i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, som innehåller&lt;br&gt;bestämmelser om föreningsrätt, förhandlingsrätt, kollektivavtal, freds-&lt;br&gt;plikt och medling. De lagregler som behandlas här är tvingande. Det be-&lt;br&gt;tyder att rättigheter och skyldigheter enligt reglerna inte far upphävas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller inskränkas genom avtal. I kollektivavtal far det dock föreskrivas en&lt;br&gt;längre gående fredsplikt eller ett längre gående skadeståndsansvar än vad&lt;br&gt;som följer av lagen. För en närmare redogörelse för gällande rätt och för&lt;br&gt;de kollektivavtal som finns på området, hänvisas till utredningens betän-&lt;br&gt;kande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.1.1 Medbestämmandelagen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Förhandi ingsrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Parterna på arbetsmarknaden har rätt till avtalsförhandling i frågor som&lt;br&gt;rör förhållandet mellan arbetstagare och arbetsgivare (10 §). I lagen an-&lt;br&gt;ges vad som krävs för att en part skall anses ha fullgjort sin förhandlings-&lt;br&gt;skyldighet (15 §). Parten skall själv eller genom ombud inställa sig vid&lt;br&gt;förhandlingssammanträde. Om det behövs skall parten också lägga fram&lt;br&gt;ett motiverat förslag till lösning av den fråga som förhandlingen avser.&lt;br&gt;Enligt Arbetsdomstolens praxis krävs en aktiv medverkan vid förhand-&lt;br&gt;lingen. Parten skall bidra till att föra förhandlingen framåt genom att klart&lt;br&gt;ange sin ståndpunkt i sak och gå in i saklig överläggning med motparten i&lt;br&gt;förhandlingsffågan. Det innebär att parten skall lämna besked om grun-&lt;br&gt;den för sitt ställningstagande och uppge vad som styrker påståenden som&lt;br&gt;motparten inte vill godta. En part som åberopar skriftlig handling vid&lt;br&gt;förhandlingen är skyldig att hålla handlingen tillgänglig för motparten,&lt;br&gt;om denne begär det (18 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns också regler i medbestämmandelagen om ordningen för att&lt;br&gt;påkalla och hålla en förhandling (16 §). Den som vill förhandla skall göra&lt;br&gt;en förhandlingsframställning hos motparten. Det skall enligt praxis vara&lt;br&gt;en tydlig framställning där ämnet för förhandlingen skall anges. Om inte&lt;br&gt;parterna är överens om något annat skall förhandlingen hållas inom två&lt;br&gt;(eller i vissa fall tre) veckor från det att motparten fick framställningen.&lt;br&gt;Förhandlingen skall bedrivas skyndsamt. Det skall, om en part begär det,&lt;br&gt;föras ett protokoll som justeras av båda parter. En förhandling skall, om&lt;br&gt;inte parterna kommer överens om annat, anses avslutad när en part som&lt;br&gt;fullgjort sin förhandlingsskyldighet har gett motparten skriftligt besked&lt;br&gt;om att han frånträder förhandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en part inte går med på att förhandla anvisar lagen en metod för att&lt;br&gt;ändå fa förhandling till stånd. Den part som inte kan fa den andra parten&lt;br&gt;att komma till förhandlingsbordet kan vända sig till förlikningsman och&lt;br&gt;begära att motparten kallas till förhandling inför förlikningsmannen. Om&lt;br&gt;motparten inte heller efter en sådan kallelse fullgör sin förhandlingsskyl-&lt;br&gt;dighet kan förlikningsmannen anmäla det hos Arbetsdomstolen. Dom-&lt;br&gt;stolen kan förelägga parten vid vite att fullgöra förhandlingsskyldigheten&lt;br&gt;och kan på anmälan av förlikningsmannen döma ut vitet (49 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som vägrar att medverka vid förhandling kan åläggas att betala&lt;br&gt;skadestånd till motparten för sin vägran (54 och 55 §§).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fredsplikt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten till fackliga stridsåtgärder är grundlagsskyddad. Enligt 2 kap. 17 §&lt;br&gt;regeringsformen har förening av arbetstagare samt arbetsgivare och före-&lt;br&gt;ning av arbetsgivare rätt att vidta fackliga stridsåtgärder, om inte annat&lt;br&gt;följer av lag eller avtal. Av bestämmelsen följer att regeringen inte ge-&lt;br&gt;nom eget beslut kan inskränka rätten till stridsåtgärder. En sådan be-&lt;br&gt;stämmelse kan endast utfördas efter beslut av riksdagen som ensam stiftar&lt;br&gt;lag. Lagregler om fredsplikt finns i medbestämmandelagen. Därutöver&lt;br&gt;finns det vissa bestämmelser i sjölagen och i lagen om skydd mot vräk-&lt;br&gt;ning i arbetskonflikter, som det saknas anledning att gå in på i detta&lt;br&gt;sammanhang. Särskilda bestämmelser för den offentliga sektorn redovi-&lt;br&gt;sas längre fram i avsnittet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fredspliktsreglema i 41 § medbestämmandelagen innebär inskränk-&lt;br&gt;ningar i stridsrätten. Enligt dessa bestämmelser är det i vissa fall förbju-&lt;br&gt;det att vidta eller delta i arbetsinställelse (lockout eller strejk), blockad,&lt;br&gt;bojkott eller annan därmed jämförlig stridsåtgärd. Förbudet gäller arbets-&lt;br&gt;givare och arbetstagare som är bundna av kollektivavtal. Fredsplikten&lt;br&gt;omfattar tre situationer. Stridsåtgärd får inte vidtas:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. utan behörigt beslut av den organisation (på den angripande sidan)&lt;br&gt;som har ingått kollektivavtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om den strider mot ett kollektivavtal som innehåller en längre gåen-&lt;br&gt;de fredsplikt än lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om åtgärden har till ändamål att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) utöva påtryckning i en rättstvist som gäller ett kollektivavtal,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) åstadkomma ändring i avtalet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) genomföra bestämmelse som skall tillämpas sedan avtalet upphört&lt;br&gt;att gälla, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) vidta sympatiåtgärd när den som skall stödjas genom åtgärden inte&lt;br&gt;själv får vidta en stridsåtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Indrivningsblockad, dvs. en blockad som har till syfte att utverka be-&lt;br&gt;talning av en klar och förfallen fordran på lön eller annan ersättning för&lt;br&gt;utfört arbete, räknas inte som en olovlig stridsåtgärd. En sådan blockad är&lt;br&gt;tillåten om den har beslutats av en facklig organisation i behörig ordning.&lt;br&gt;Det finns inte något krav på att en stridsåtgärd skall vara riktad mot mot-&lt;br&gt;parten. Stridsåtgärd riktad mot tredje man är tillåten även i fall då tredje&lt;br&gt;man inte på något sätt har med tvisten att göra eller har givit uttryck för&lt;br&gt;lojalitet med motparten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns inte några regler i medbestämmandelagen om förbud mot&lt;br&gt;stridsåtgärd som berör samhällsviktiga funktioner. Frågan om s.k. sam-&lt;br&gt;hällsfarliga stridsåtgärder har varit föremål för flera utredningar men har&lt;br&gt;enbart lösts genom avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Organisationer och medlemmar som är bundna av fredsplikt kan ändå&lt;br&gt;delta i tillåtna sympatiåtgärder. Sympatiåtgärder är tillåtna när de vidtas&lt;br&gt;till förmån för någon som vidtar en lovlig stridsåtgärd. När det gäller ut-&lt;br&gt;ländska konflikter finns ett vidare utrymme för tillåtna sympatiåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetsgivare får inte som stridsåtgärd eller som ett led i en stridsåt-&lt;br&gt;gärd hålla inne lön eller annan ersättning för utfört arbete, som har för-&lt;br&gt;fallit till betalning (41 a §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation far inte anordna eller på&lt;br&gt;annat sätt föranleda en olovlig stridsåtgärd. Den får inte heller under-&lt;br&gt;stödja eller medverka till en sådan åtgärd. Det gäller även om organisa-&lt;br&gt;tionen inte är bunden av kollektivavtal. En organisation som själv är&lt;br&gt;bunden av kollektivavtal är skyldig att försöka hindra åtgärden eller ver-&lt;br&gt;ka för att den upphör (42 §). Vid olovlig stridsåtgärd är arbetsgivaren och&lt;br&gt;den berörda arbetstagarorganisationen skyldiga att omedelbart ta upp&lt;br&gt;överläggningar och verka för att stridsåtgärden skall upphöra (43 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen ger en part rätt att i ett specialfall vidta stridsåtgärder för egna&lt;br&gt;syften även om fredsplikt gäller i övriga frågor. Det brukar kallas kvarle-&lt;br&gt;vande stridsrätt (44 §). Den kvarlevande stridsrätten far endast användas&lt;br&gt;för att driva krav om medbestämmandeavtal. En förutsättning är att en&lt;br&gt;part vid kollektivavtalsförhandlingar har begärt att medbestämmandeav-&lt;br&gt;tal skall träffas och att något sådant avtal inte har kommit till stånd när&lt;br&gt;avtal ingåtts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En part är skyldig att varsla motparten minst sju dagar i förväg om en&lt;br&gt;förestående stridsåtgärd (45 §). Detta gäller dock inte om giltigt hinder&lt;br&gt;föreligger, t.ex. om det är fråga om blockad mot lossning av en båt, som&lt;br&gt;skall avgå inom kort. Varselskyldigheten omfattar alla typer av stridsåt-&lt;br&gt;gärder utom indrivningsblockad. Även sympatiåtgärder måste varslas.&lt;br&gt;Varsel skall vara skriftligt och skall lämnas minst sju dagar i förväg.&lt;br&gt;Skyldigheten att varsla gäller både när avsikten är att påbörja en ny&lt;br&gt;stridsåtgärd och när den är att utvidga en redan pågående stridsåtgärd.&lt;br&gt;Det går bra att i ett och samma varselbesked varsla både om inledande&lt;br&gt;stridsåtgärder och om utvidgning av åtgärderna vid en senare tidpunkt.&lt;br&gt;Om en part på begäran av förlikningsmannen har gått med på att skjuta&lt;br&gt;upp varslade stridsåtgärder så länge förhandlingar pågår, kan åtgärderna&lt;br&gt;verkställas utan nytt varsel så snart förhandlingarna har strandat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en arbetsgivare tänker vidta en stridsåtgärd som skall omfatta även&lt;br&gt;arbetstagare som inte är medlemmar i den berörda arbetstagarorganisa-&lt;br&gt;tionen, bör dessa varslas om åtgärden genom allmänt synliga anslag på&lt;br&gt;arbetsplatsen. Varsel skall innehålla uppgift om anledningen till stridsåt-&lt;br&gt;gärden och om stridsåtgärdens omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som vidtar en olovlig stridsåtgärd kan bli skyldig att betala eko-&lt;br&gt;nomiskt och allmänt skadestånd (54 och 55 §§). Det finns särskilda regler&lt;br&gt;om jämkning av skadestånd. Vidare gäller en begränsning av skade-&lt;br&gt;ståndsansvaret för enskilda arbetstagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även försumlighet att iaktta varselregeln är ett brott mot lagen och kan&lt;br&gt;leda till skyldighet att betala allmänt skadestånd till motparten. Uteblivet&lt;br&gt;varsel medför emellertid inte att stridsåtgärden anses olovlig och kan&lt;br&gt;därför inte heller leda till skyldighet att betala skadestånd för ekonomisk&lt;br&gt;skada som motparten har orsakats genom stridsåtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt medbestämmandelagen har Statens förlikningsmannaexpedition&lt;br&gt;till uppgift att följa förhållandena på arbetsmarknaden. Om expeditionen&lt;br&gt;får kännedom om en arbetstvist, som hotar att medföra eller redan har&lt;br&gt;medfört stridsåtgärd skall den utse en förlikningsman för att medla i&lt;br&gt;tvisten om medverkan av förlikningsman kan anses ägnad att främja en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lösning av konflikten (46 §). Bedömningen av om det är meningsfullt att&lt;br&gt;tillsätta en förlikningsman görs mot bakgrund av hur det förhåller sig i&lt;br&gt;det enskilda fallet. Statens förlikningsmannaexpedition tillämpar numera&lt;br&gt;bestämmelsen så att den kan utse mer än en förlikningsman för en och&lt;br&gt;samma tvist. Särskilt förordnande meddelas för varje medlingsuppdrag.&lt;br&gt;Vidare förordnas med stöd av förordningen (1976:826) om medling i&lt;br&gt;arbetstvister ett antal (högst åtta) förlikningsmän för ett år i taget med&lt;br&gt;bestämda verksamhetsområden spridda över landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är skyldig att varsla om en förestående stridsåtgärd är också&lt;br&gt;skyldig att lämna varsel till förlikningsmannaexpeditionen (47 §). Un-&lt;br&gt;derlåtenhet att göra det kan leda till åtal. Påföljden för brott mot bestäm-&lt;br&gt;melsen är penningböter, för närvarande lägst 100 och högst 2 000 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förlikningsman skall kalla parterna till förhandling eller vidta annan&lt;br&gt;lämplig åtgärd. Förlikningsmannen kan inte själv gripa in och hindra,&lt;br&gt;uppskjuta eller avstyra varslade stridsåtgärder. Enligt lagen skall förlik-&lt;br&gt;ningsmannen dock verka för att stridsåtgärder uppskjuts eller ställs in.&lt;br&gt;Vidare skall förlikningsmannen, på begäran, hjälpa parterna på arbets-&lt;br&gt;marknaden med råd och upplysningar om förhandlingar och kollektivav-&lt;br&gt;tal samt leda förhandlingar mellan parterna (46 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagtexten ges vissa övergripande riktlinjer för hur medlingsuppdraget&lt;br&gt;skall hanteras. Förlikningsmannen skall försöka fa till stånd en överens-&lt;br&gt;kommelse mellan partema på grundval av förslag som kommer från dem&lt;br&gt;själva. Vidare anges att förlikningsmannen är oförhindrad att föreslå&lt;br&gt;jämkningar och medgivanden för att främja en god lösning av tvisten&lt;br&gt;(48 §). Är situationen den att en part inte vill förhandla ger lagen möjlig-&lt;br&gt;het för förlikningsmannen att på motpartens begäran tvinga fram en för-&lt;br&gt;handling genom att anmäla förhållandet hos Arbetsdomstolen. Domstolen&lt;br&gt;kan därefter förelägga parten vid vite att fullgöra förhandlingsskyldighe-&lt;br&gt;ten och kan på anmälan av förlikningsmannen döma ut vitet (49 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om enighet inte uppnås vid förhandling inför förlikningsmannen kan&lt;br&gt;förlikningsmannen föreslå parterna att låta tvisten avgöras av skiljemän.&lt;br&gt;Han kan också medverka till utseende av skiljemän. Förlikningsmannen&lt;br&gt;själv far inte åta sig skiljemannauppdrag i arbetstvist om inte förlik-&lt;br&gt;ningsmannaexpeditionen i särskilt fall medger det (51 §). Hur skiljeförfa-&lt;br&gt;randet i övrigt skall gå till är inte lagreglerat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förlikningsmans behörighet att agera vid en arbetstvist enligt 46 §&lt;br&gt;gäller även om den arbetstagarorganisation som är part i konflikten inte&lt;br&gt;har några medlemmar hos arbetsgivaren. Det kan t.ex. vara fallet vid or-&lt;br&gt;ganisationstvister. Även då förhandlingsskyldighet saknas kan en förlik-&lt;br&gt;ningsman således vidta åtgärder. Har t.ex. varsel utfärdats om stridsåt-&lt;br&gt;gärd mot någon som inte har velat förhandla om kollektivavtal, kan det&lt;br&gt;enligt förarbetena vara lämpligt med underhandskontakter för att söka fa&lt;br&gt;förhandlingar till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För tvister av större betydelse finns det möjlighet för regeringen att in-&lt;br&gt;gripa och utse en förlikningskommission eller en särskild förlikningsman&lt;br&gt;att medla i tvisten (52 §). Efter 1987 har någon förlikningskommission&lt;br&gt;inte utsetts av regeringen. I stället har det blivit vanligt att förliknings-&lt;br&gt;mannaexpeditionen utser mer än en person för att medla i en tvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 8 kap 15 § sekretesslagen har förlikningsman, särskild förlik-&lt;br&gt;ningsman och förlikningskommission tystnadsplikt i fråga om uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som har lämnats av en part i en arbetstvist, om uppgiftslämnaren har gjort&lt;br&gt;förbehåll om sekretess. Den som bryter mot tystnadsplikten kan dömas&lt;br&gt;till böter eller fängelse samt förpliktas att betala skadestånd enligt de all-&lt;br&gt;männa reglerna om skadestånd i skadeståndslagen. Den tidigare redovi-&lt;br&gt;sade skyldigheten att hålla skriftlig handling tillgänglig för motparten vid&lt;br&gt;förhandling gäller även i förhållande till förlikningsman som medverkar&lt;br&gt;vid förhandlingen (50 §).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.2 Särreglering i lag och avtal inom den offentliga sek-&lt;br&gt;torn&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De offentligt anställda i Sverige har en långtgående förhandlings- och&lt;br&gt;konflikträtt. Medbestämmandelagen gäller även för den offentliga sek-&lt;br&gt;tom. Parallellt med den lagen infördes dock en särskild lagstiftning, lagen&lt;br&gt;om offentlig anställning, som innebar vissa inskränkningar i medbe-&lt;br&gt;stämmande- och konflikträtten inom den offentliga sektom. Den ersattes&lt;br&gt;av en ny lag om offentlig anställning 1994. Det särskilda huvudavtalet&lt;br&gt;hanterar frågor om kollektivavtal och den politiska demokratin och till-&lt;br&gt;kom på initiativ av staten i samband med 1976 års arbetsrättsreform. De&lt;br&gt;nu gällande huvudavtalen inom den offentliga sektom innebär också vis-&lt;br&gt;sa regleringar av konflikträtten enligt medbestämmandelagen. För en&lt;br&gt;närmare redogörelse om gällande rätt samt om kollektivavtal, hänvisas&lt;br&gt;till utredningens betänkande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.2.1 Lagen om offentlig anställning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I lagen (1994:260) om offentlig anställning finns särskilda bestämmelser&lt;br&gt;om arbetskonflikter (23-29 §§). Reglerna är av tvingande karaktär och&lt;br&gt;kan alltså inte sättas ur spel genom kollektivavtal. Lagen är tillämplig vid&lt;br&gt;statliga myndigheter under regeringen liksom riksdagen och dess myn-&lt;br&gt;digheter. De särskilda bestämmelserna om arbetskonflikter gäller emel-&lt;br&gt;lertid även arbetstagare hos kommuner och landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om offentlig anställning begränsar stridsåtgärdema vid myndig-&lt;br&gt;hetsutövning. I arbeten som består av myndighetsutövning eller som är&lt;br&gt;oundgängligen nödvändiga för att genomföra myndighetsutövning far&lt;br&gt;stridsåtgärder genomföras bara i form av lockout, strejk, övertidsvägran&lt;br&gt;eller nyanställningsblockad (23 § första stycket). Andra stridsåtgärder,&lt;br&gt;t.ex. partiella åtgärder, sittstrejk, maskning, resevägran m.m. är otillåtna i&lt;br&gt;sådana arbeten. Lagen skiljer alltså mellan myndighetsutövning och an-&lt;br&gt;nan verksamhet. I fråga om annan offentlig verksamhet än myndighets-&lt;br&gt;utövning är medbestämmandelagens regler om stridsåtgärder tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För arbeten som avser myndighetsutövning finns ytterligare begräns-&lt;br&gt;ningar av konfliktåtgärderna (23 § andra stycket). Stridsåtgärder far inte&lt;br&gt;genomföras på grund av något annat än förhållandet mellan arbetsgivare&lt;br&gt;och de arbetstagare som omfattas av lagen. Det innebär att sympatiåtgär-&lt;br&gt;der inte far vidtas till stöd för parter på den privata arbetsmarknaden. Vi-&lt;br&gt;dare är det otillåtet med stridsåtgärder som syftar till att påverka inhems-&lt;br&gt;ka politiska förhållanden (23 § tredje stycket). Det gäller både myndig-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hetsutövning och annan offentlig verksamhet. Åtgärder som tar sikte på&lt;br&gt;politiska förhållanden i utlandet kan på grund av det nyss nämnda förbu-&lt;br&gt;det (23 § andra stycket) inte förekomma i arbete som avser myndighets-&lt;br&gt;utövning. Detsamma gäller sympatiåtgärder med bakgrund i utländska&lt;br&gt;förhållanden. Inom annan offentlig verksamhet gäller samma regler för&lt;br&gt;stridsåtgärder med sådant syfte som på den privata delen av arbetsmark-&lt;br&gt;naden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det uppkommer tvist om huruvida en viss stridsåtgärd är tillåten&lt;br&gt;enligt lagen om offentlig anställning far åtgärden inte genomföras förrän&lt;br&gt;tvisten har avgjorts slutligt (24 §). Lagstiftaren har på så sätt velat hindra&lt;br&gt;att en otillåten stridsåtgärd kommer till stånd till följd av en felaktig&lt;br&gt;uppfattning om rättsläget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetstagare far enligt lagen delta i en stridsåtgärd bara efter beslut&lt;br&gt;av den arbetstagarorganisation som har anordnat stridsåtgärden (25 §).&lt;br&gt;Flertalet fall av stridsåtgärder som vidtas utan beslut av arbetstagarorga-&lt;br&gt;nisation är olovliga redan på grund av regler i medbestämmandelagen&lt;br&gt;och kan leda till skadestånd för de arbetstagare som deltar. Återstående&lt;br&gt;fall täcks in av den här bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetstagarorganisation far inte anordna eller på något annat sätt&lt;br&gt;föranleda stridsåtgärder som är otillåtna enligt de nyss redovisade be-&lt;br&gt;stämmelserna (26 §). En sådan organisation far inte heller genom under-&lt;br&gt;stöd eller på något annat sätt medverka vid otillåtna stridsåtgärder. Om en&lt;br&gt;arbetstagare som tillhör en arbetstagarorganisation planerar att inleda&lt;br&gt;eller har inlett en otillåten stridsåtgärd, är organisationen skyldig att för-&lt;br&gt;söka hindra åtgärden eller verka för dess upphörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns vidare en överläggningsskyldighet för organisationerna i&lt;br&gt;händelse av otillåten konflikt. Om en arbetstagare som tillhör en arbets-&lt;br&gt;tagarorganisation har inlett en stridsåtgärd utan behörigt beslut av organi-&lt;br&gt;sationen skall arbetsgivaren och organisationen omedelbart ta upp över-&lt;br&gt;läggning med anledning av stridsåtgärden och gemensamt verka för att&lt;br&gt;den upphör (27 §). Skyldigheten gäller den lokala arbetstagarorganisatio-&lt;br&gt;nen om annat inte har föreskrivits i kollektivavtal. Bestämmelsen skiljer&lt;br&gt;sig från motsvarande bestämmelse i medbestämmandelagen på det sättet&lt;br&gt;att den gäller även om arbetstagaren i fråga inte är bunden av kollekti-&lt;br&gt;vavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns i lagen om offentlig anställning vidare särskilda bestämmel-&lt;br&gt;ser om skadestånd på grund av brott mot de ovan redovisade bestämmel-&lt;br&gt;serna (28 och 29 §§).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.3 Tillfälliga tvångsingripanden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftning för att lösa konflikter på arbetsmarknaden är mycket ovan-&lt;br&gt;ligt i Sverige. Endast vid fem tillfällen under de senaste drygt 50 åren har&lt;br&gt;regeringen gått till riksdagen med förslag till ingrepp i lönerörelsen. En-&lt;br&gt;dast två gånger har riksdagen behövt ta ställning till förslagen och vid det&lt;br&gt;ena av dessa båda tillfallen kom lagen aldrig att tillämpas. En uppräkning&lt;br&gt;av de fall som varit aktuella finns i utredningens betänkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Medlingsinstitutet&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;8.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Medlingsinstitutet inrättas&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En myndighet med namnet Medlingsinstitutet&lt;br&gt;inrättas den 1 juni 2000. I samband därmed avvecklas Statens förlik-&lt;br&gt;ningsmannaexpedition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningens förslag överensstämmer i huvud-&lt;br&gt;sak med regeringens. Utredningen föreslår dock att Medlingsinstitutet&lt;br&gt;inrättas senast den 1 januari 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissopinionen är delad angående inrättandet&lt;br&gt;av ett medlingsinstitut. Omkring hälften av remissinstanserna ställer sig&lt;br&gt;positiva till inrättandet, däribland Landsorganisationen i Sverige (LO),&lt;br&gt;Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU), Arbetsgivaral-&lt;br&gt;liansen, Arbetslivsinstitutet, Kooperationens Förhandlingsorganisation&lt;br&gt;(KFO), Svenska Kommunförbundet (Kommunförbundet), Sveriges Verk-&lt;br&gt;stadsindustrier (VI), Arbetsgivarverket, Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS),&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Stockholms län, Bankinstitutens Arbetsgivareorganisation&lt;br&gt;(BAO), Riksskatteverket (RSV) och Uppsala universitet. Vissa menar&lt;br&gt;dock att Medlingsinstitutet bör ges ett mer begränsat uppdrag än vad ut-&lt;br&gt;redningen förslår. Förslaget avvisas av Statens förlikningsmannaexpedi-&lt;br&gt;tion (Förlikningsmannaexpeditionen), Svenska Arbetsgivareföreningen&lt;br&gt;(SAF), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Tjänstemän-&lt;br&gt;nens centralorganisation (TCO), Stockholms tingsrätt, Tidningsutgivarna&lt;br&gt;och Företagarnas Riksorganisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SAF anser att det finns en uppenbar risk för statlig inkomstpolitik med&lt;br&gt;den föreslagna inriktningen av institutets uppgifter och menar att vad som&lt;br&gt;främst behövs för en bättre fungerande lönebildning är konkreta föränd-&lt;br&gt;ringar i konfliktreglerna för att åstadkomma en bättre balans mellan de&lt;br&gt;förhandlande parterna. Förlikningsmannaexpeditionen anser att Med-&lt;br&gt;lingsinstitutets föreslagna befogenheter att tidigt gå in och ta ett starkt&lt;br&gt;grepp om avtalsförhandlingarna inger farhågor om att institutet blir ett&lt;br&gt;organ för statlig inkomstpolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett gemensamt yttrande menar SACO och TCO tillsammans med Pri-&lt;br&gt;vattjänstemannakartellen (PTK), Offentliganställdas Förhandlingsråd&lt;br&gt;(OFR), Sveriges akademikers centralorganisation - Statliga sektorn&lt;br&gt;(SACO-S) samt Lärarförbundets och Lärarnas Riksförbunds Samver-&lt;br&gt;kansråd, nedan benämnt SACO och TCO med flera, att Medlingsinstitu-&lt;br&gt;tets föreslagna roll motverkar en fri och decentraliserad lönebildning och&lt;br&gt;leder till att staten tar över parternas befogenheter och ansvar. Vidare&lt;br&gt;menar man att de avtal som slutits på senare år motsäger att lönebild-&lt;br&gt;ningen skulle utgöra ett hot mot sysselsättning och välfärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetslivsinstitutet stöder inrättandet av Medlingsinstitutet och gör be-&lt;br&gt;dömningen att ett förstärkt medlingsinstitut kan spela en positiv roll för&lt;br&gt;att hålla nere de nominella löneökningarna i Sverige under förutsättning&lt;br&gt;att det inte innebär att steg tas mot en statlig inkomstpolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt regeringens mening finns det&lt;br&gt;starka motiv för att vidta åtgärder som syftar till bättre förutsättningar för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en långsiktigt väl fungerande lönebildning. Grunderna för detta har ut-&lt;br&gt;vecklats närmare i avsnitt 4 och 5. Genom inrättandet av ett medlingsin-&lt;br&gt;stitut skapas bättre förutsättningar för att tillvarata samhällsintresset i&lt;br&gt;lönebildningen samtidigt som de avtalsslutande parternas ansvar betonas&lt;br&gt;och resurserna för konfliktlösning stärks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den bedömning som de så kallade samsynsmännen Ingvar Carls-&lt;br&gt;son och Svante Öberg gjorde i sin rapport till regeringen i mars 1999&lt;br&gt;finns en bred samsyn bland arbetsmarknadens parter om behovet av ett&lt;br&gt;medlingsinstitut med utökade resurser. Den kritik som riktats mot inrät-&lt;br&gt;tandet av det av utredningen föreslagna medlingsinstitutet avser främst&lt;br&gt;farhågor om en otillbörlig statlig inblandning i förhandlingsprocessen&lt;br&gt;samt uppfattningen att utvecklingen under 1990-talet visar att svensk&lt;br&gt;lönebildning fungerar tillfredsställande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av regeringens övriga förslag kommer inrättandet av ett&lt;br&gt;medlingsinstitut inte att innebära något ökat inslag av statlig inkomstpo-&lt;br&gt;litik. I stället tydliggörs parternas och statens respektive ansvarsområden.&lt;br&gt;Ett huvudsyfte med de föreslagna förändringarna är att lönebildningen&lt;br&gt;skall kunna fungera väl inte bara när arbetslösheten är hög, som den varit&lt;br&gt;under 1990-talet, utan också under tider när lönebildningen utsätts för&lt;br&gt;hårda påfrestningar till följd av stark tillväxt, en kraftig ökning av efter-&lt;br&gt;frågan på arbetskraft och betydligt högre sysselsättning än i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens bedömning är det lämpligast att en ny myndighet in-&lt;br&gt;rättas för att utföra uppgifterna att verka för en väl fungerande lönebild-&lt;br&gt;ning och medla i arbetstvister. Den nya myndigheten kommer att fa en&lt;br&gt;vidare uppgift för sin verksamhet än Förlikningsmannaexpeditionen och&lt;br&gt;de anställda bör ha kompetens inom områdena samhällsekonomi, löne-&lt;br&gt;bildning, avtalsförhandlingar, arbetsrätt, lönestatistik, avtalstolkning och&lt;br&gt;jämställdhet. Därutöver kommer den nya myndigheten ha möjlighet att i&lt;br&gt;vissa fall anlita extern expertis för utrednings-, analys- och forsknings-&lt;br&gt;uppdrag. Vidare avser regeringen att ge myndigheten i uppgift att inrätta&lt;br&gt;expertråd med representanter för arbetsmarknadens parter inom område-&lt;br&gt;na samhällsekonomi, lönestatistik och avtalsförhandlingar. Myndigheten&lt;br&gt;ges ekonomiska resurser dimensionerade för ett tiotal anställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När den nya myndigheten inrättas avvecklas Förlikningsmannaexpedi-&lt;br&gt;tionen. De uppgifter som i dag ligger på Förlikningsmannaexpeditionen&lt;br&gt;enligt medbestämmandelagen skall fortsättningsvis ingå i den nya myn-&lt;br&gt;dighetens uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalen på stora delar av arbetsmarknaden löper ut under första halv-&lt;br&gt;året 2001. Regeringen anser att det är väsentligt att den nya myndigheten&lt;br&gt;inrättas i sådan tid att den aktivt kan verka redan under nästa avtalsrörel-&lt;br&gt;se. Ett tidigare inrättande än den 1 juni 2000 är dock inte praktiskt möj-&lt;br&gt;ligt att genomföra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen instämmer i utredningens förslag att den nya myndigheten&lt;br&gt;skall ges namnet Medlingsinstitutet i stället för benämningen förliknings-&lt;br&gt;mannainstitut som användes i utredningsdirektiven. Namnet på den nya&lt;br&gt;myndigheten skall vara enkelt och könsneutralt vilket gör namnet Med-&lt;br&gt;lingsinstitutet lämpligt. Av samma skäl instämmer regeringen i utred-&lt;br&gt;ningens bedömning att begreppet medlare i arbetstvister skall användas&lt;br&gt;istället för förlikningsman liksom att begreppet medling, som används i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dagligt tal, skall användas istället för det mindre vanliga begreppet för-&lt;br&gt;likning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.2 Medlingsinstitutets uppgift&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;8.2.1 Medla i arbetstvister och verka för en väl fungerande lö-&lt;br&gt;nebildning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Medlingsinstitutets uppgift skall vara att medla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i arbetstvister och verka för en väl fungerande lönebildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens forslag: Utredningens förslag överensstämmer med re-&lt;br&gt;geringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: LO, Kommunförbundet, BAO, KFO, AMS, RSV,&lt;br&gt;Uppsala universitet och Riksrevisionsverket (RR V) stöder förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget avvisas av SACO och TCO med flera, Förlikningsmannaex-&lt;br&gt;peditionen, SAF, Företagarnas Riksorganisation, Handelsanställdas för-&lt;br&gt;bund, Civilekonomernas riksförbund, Forskningsrådsnämnden, Facken&lt;br&gt;inom industrin och Ledarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringen instämmer i utredningens&lt;br&gt;förslag att Medlingsinstitutet bör ha till uppgift att medla i arbetstvister&lt;br&gt;och verka för en väl fungerande lönebildning samt att detta bör framgå av&lt;br&gt;medbestämmandelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även med beaktande av att en stridsåtgärd är ett legitimt sätt att verk-&lt;br&gt;ningsfullt påverka en arbetstvist är det av stor betydelse för samtliga&lt;br&gt;medborgare i samhället att de konflikter som bryter ut mellan parterna på&lt;br&gt;arbetsmarknaden far en snabb lösning. Medlingsinstitutet skall därför&lt;br&gt;aktivt medverka till att lösa sådana arbetstvister och dessutom söka med-&lt;br&gt;verka till att parterna kan lösa tvister utan att stridsåtgärder kommer till&lt;br&gt;stånd. Det skall vara Medlingsinstitutets uppgift att säkerställa tillgången&lt;br&gt;på kompetenta medlare, skiljemän och andra utomstående personer som&lt;br&gt;kan medverka till lösning av intressetvister. Institutet skall ha en god&lt;br&gt;överblick över förhållanden på arbetsmarknaden, sammanställa och tolka&lt;br&gt;statistik, sammanställa och analysera träffade kollektivavtal, följa förhål-&lt;br&gt;landena på arbetsmarknaden i Sverige och i omvärlden, särskilt i Europa,&lt;br&gt;och ha erforderlig kompetens i jämställdhetsfrågor och diskriminerings-&lt;br&gt;ffågor i allmänhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att det skall vara möjligt att skapa fortsatt goda förutsättningar för&lt;br&gt;en hög sysselsättningstillväxt är det väsentligt att Medlingsinstitutet inte&lt;br&gt;enbart har i uppgift att medla utan även på andra sätt verkar för en väl&lt;br&gt;fungerande lönebildning. Även om de nominella löneökningarna har&lt;br&gt;dämpats och antalet konflikter är lågt ligger den svenska genomsnittliga&lt;br&gt;löneökningstakten något över de viktigare konkurrentländernas. En fort-&lt;br&gt;satt låg inflation och hög sysselsättningstillväxt är nödvändig om rege-&lt;br&gt;ringens sysselsättningsmål skall uppnås. En reformering av lönebildning-&lt;br&gt;en bidrar till en framtida utveckling där reallöneökningar förenas med&lt;br&gt;ökad sysselsättning. I syfte att befrämja en sådan sysselsättningsutveck-&lt;br&gt;ling är det enligt regeringens uppfattning viktigt att det uppdrag som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlingsinstitutet tilldelas är mer långtgående än det uppdrag som För-&lt;br&gt;likningsmannaexpeditionen haft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser framfor farhågor om ett ökat inslag av statlig in-&lt;br&gt;komstpolitik. Det som remissinstanserna framfor allt stödjer sina farhågor&lt;br&gt;på är att det i utredningens definition av begreppet ”en väl fungerande&lt;br&gt;lönebildning” ingår formuleringar om att institutet bland annat skall ver-&lt;br&gt;ka för samordning av förhandlingar och avtalens innehåll. Exempelvis&lt;br&gt;avvisar Arbetsgivarverket utredningens precisering av begreppet med&lt;br&gt;motiveringen att det i huvudsak kommer att innebära att Medlingsinsti-&lt;br&gt;tutet verkar för samordning av avtalsförhandlingarna och avtalsperioder.&lt;br&gt;Arbetsgivarverket föreslår därför att formuleringen ”en väl fungerande&lt;br&gt;lönebildning” endera utgår eller alternativt formuleras i termer av löne-&lt;br&gt;bildningens samhällsekonomiska konsekvenser. Facken inom industrin&lt;br&gt;anser att Medlingsinstitutets huvuduppgift skall vara att medla i arbet-&lt;br&gt;stvister och varnar för att utredningens förslag skulle leda till att parter-&lt;br&gt;nas ansvar i lönebildningen minskar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen är angelägen om att förtroendet för Medlingsinstitutets&lt;br&gt;verksamhet är stort på arbetsmarknaden. Det är därför viktigt att tydlig-&lt;br&gt;göra innebörden av Medlingsinstitutets uppgifter och vad som därmed&lt;br&gt;avses med att verka för en väl fungerande lönebildning. Regeringen delar&lt;br&gt;utredningens bedömning att det bör ingå i Medlingsinstitutets uppgift att&lt;br&gt;agera så att det underlättar för parterna att ta samhällsekonomiska hän-&lt;br&gt;syn. Det bör ske till exempel genom att institutet på ett tidigt stadium&lt;br&gt;överlägger med parterna om de samhällsekonomiska förutsättningarna&lt;br&gt;inför kommande förhandlingar. Däremot anser inte regeringen att Med-&lt;br&gt;lingsinstitutets bör verka för samordning av avtalens materiella innehåll.&lt;br&gt;Att parterna tar samhällsekonomiska hänsyn innebär enligt regeringens&lt;br&gt;mening att de i sina förhandlingar med respektive motparter agerar på ett&lt;br&gt;sätt som inte är till nackdel vare sig för medlemmar eller utanförstående.&lt;br&gt;Det kan till exempel gälla högt ställda lönekrav som försämrar sysselsätt-&lt;br&gt;ningsutsiktema inte enbart inom det egna avtalsområdet utan även indi-&lt;br&gt;rekt inom andra områden. Medlingsinstitutet skall skaffa information och&lt;br&gt;åstadkomma öppenhet, jämförbarhet mellan avtal och avtalsområden,&lt;br&gt;transparens, informationsutbyte och samsyn genom en väl avvägd kom-&lt;br&gt;bination av överläggningar och informella kontakter. Hur denna avväg-&lt;br&gt;ning skall ske bör avgöras av Medlingsinstitutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlingsinstitutet bör också söka förebygga och bidra till att lösa de&lt;br&gt;konflikter som kan uppkomma till följd av att en parts agerande påverkar&lt;br&gt;de ekonomiska förutsättningarna för andra aktörer. Även på andra sätt&lt;br&gt;bör Medlingsinstitutet underlätta en aktiv dialog mellan alla parter på&lt;br&gt;arbetsmarknaden i syfte att hitta lösningar på olika konflikter som inne-&lt;br&gt;bär att utfallet för löntagarkollektivet som helhet blir så bra som möjligt.&lt;br&gt;Erfarenheten från flera andra länder visar att ett brett samförstånd mellan&lt;br&gt;arbetsmarknadens parter kan ge upphov till betydande ekonomiska fram-&lt;br&gt;gångar. Medlingsinstitutet skall i detta sammanhang utgå från att parter&lt;br&gt;som omfattas av avtal med förhandlingsordning inte skall behöva föra&lt;br&gt;parallella förhandlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunförbundet anser att begreppet ”en väl fungerande lönebild-&lt;br&gt;ning” bör tolkas på ett sätt som innebär att Medlingsinstitutet inte enbart&lt;br&gt;far i uppgift att verka för att den samlade löneökningstakten inte översti-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ger ökningstakten i våra viktigaste konkurrentländer utan även att löne-&lt;br&gt;relationerna mellan olika branscher och yrken speglar tillgång och efter-&lt;br&gt;frågan på arbetskraft. Regeringen delar inte Kommunförbundets uppfatt-&lt;br&gt;ning. Det är i första hand via utbildningspolitiken och den aktiva arbets-&lt;br&gt;marknadspolitiken som staten kan se till att tillgången på arbetskraft in-&lt;br&gt;om olika branscher och yrken svarar mot den efterfrågan som finns. Om&lt;br&gt;lönebildningen skall fungera väl är det också av betydelse att fördel-&lt;br&gt;ningspolitiken fungerar på ett bra sätt. Kommunförbundet har rätt i att&lt;br&gt;även förändringar av lönerelationerna kan spela en viktig roll for att åter-&lt;br&gt;ställa balansen mellan tillgång och efterfrågan på arbetskraft men den&lt;br&gt;takt med vilken lönerelationerna skall anpassas är parternas sak att själva&lt;br&gt;bestämma. Om parterna så önskar har dock Medlingsinstitutet möjlighet&lt;br&gt;att medverka till att befrämja diskussioner om sådana frågor parterna&lt;br&gt;emellan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlingsinstitutet måste självfallet agera på ett sådant sätt att institutet&lt;br&gt;far respekt hos de avtalsslutande parterna. Det går inte att på förhand an-&lt;br&gt;ge hur Medlingsinstitutet skall agera for att fullgöra detta uppdrag. Som&lt;br&gt;framgår av lagtexten kan det ske genom att kalla parterna till överlägg-&lt;br&gt;ningar eller på annat sätt. Medlingsinstitutet bör ha stor frihet att välja&lt;br&gt;sina arbetsformer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlingsinstitutet bör dessutom, både inom ramen for sin rapporte-&lt;br&gt;ringsskyldighet och for vad som allmänt gäller for myndigheter (jämför&lt;br&gt;verksförordningen [1995:1322]), löpande bedöma sina möjligheter att&lt;br&gt;agera. Medlingsinstitutets verksamhet bör utvärderas efter tre år.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8.2.2 Tidigt agerande for en förbättrad lönebildning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Medlingsinstitutet skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- genom överläggningar eller på annat sätt informera sig om kom-&lt;br&gt;mande eller pågående avtalsförhandlingar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- vid vite kunna förelägga en part att komma till en överläggning&lt;br&gt;samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ge parterna på arbetsmarknaden råd och upplysningar om för-&lt;br&gt;handlingar och kollektivavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En part som träffat kollektivavtal skall på begäran och ytterst vid&lt;br&gt;vite tillställa Medlingsinstitutet en kopia av träffat kollektivavtal om&lt;br&gt;löner och allmänna anställningsvillkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Medlingsinstitutet bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- verka för att parterna upprättar tidsplaner for avtalsförhandlingar&lt;br&gt;som syftar till att nya avtal sluts innan föregående avtalsperiod löper&lt;br&gt;ut och att tidsplanerna även kan samordnas när så är lämpligt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- samråda med parterna om de samhällsekonomiska förutsättning-&lt;br&gt;arna för förhandlingarna samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- tillvarata och upprätthålla den breda samsyn som finns på arbets-&lt;br&gt;marknaden om den konkurrensutsatta sektorns lönenormerande roll&lt;br&gt;och, när så är lämpligt, verka for giltighetsperioder for kollektivavta-&lt;br&gt;len som befrämjar en väl fungerande lönebildning och att förhandling-&lt;br&gt;ar inom internationellt konkurrensutsatta avtalsområden avslutas först&lt;br&gt;om det förs i tiden parallella förhandlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningens förslag överensstämmer i stora&lt;br&gt;delar med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Utredningens förslag om tidigt agerande genom&lt;br&gt;överläggningar har ett brett stöd. LO, SAF, KFO, RR V, AMS, Facket för&lt;br&gt;service och kommunikation (SEKO), Uppsala universitet, Facken inom&lt;br&gt;industrin, RSV, RRV, Statskontoret, Kommunförbundet, Arbetsgivarver-&lt;br&gt;ket, SACO och TCO med flera, Landstingsförbundet och Förliknings-&lt;br&gt;mannaexpeditionen stöder förslaget. Förslaget avstyrks av Tidningsutgi-&lt;br&gt;varna och Ledarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag om befogenhet att verka för en samordning av&lt;br&gt;tidsplaner för kollektivavtalsförhandlingar samt giltighetsperioder för&lt;br&gt;kollektivavtal stöds av LO, SEKO, Uppsala universitet och AMS. Försla-&lt;br&gt;get om befogenhet att verka för en samordning av förhandlingar om löner&lt;br&gt;och allmänna anställningsvillkor stöds av samma remissinstanser samt&lt;br&gt;RRV. Förslagen om befogenhet att verka för en samordning av tidsplaner&lt;br&gt;för kollektivavtalsförhandlingar, giltighetsperioder för kollektivavtal&lt;br&gt;samt samordning av förhandlingar om löner och allmänna anställnings-&lt;br&gt;villkor avstyrks av SAF, SACO och TCO med flera, Arbetsgivarverket,&lt;br&gt;Ledarna, BAO, Förlikningsmannaexpeditionen, VI, Tidningsutgivarna,&lt;br&gt;Facken inom industrin, Arbetslivsinstitutet och RSV. Samordning av tids-&lt;br&gt;planer för kollektivavtalsförhandlingar samt giltighetsperioder för kol-&lt;br&gt;lektivavtal avstyrks även av Landstingsförbundet, Sveriges Riksbank,&lt;br&gt;Lunds universitet, IFAU och Kommunförbundet. Samordning av för-&lt;br&gt;handlingar om löner och allmänna anställningsvillkor avstyrks även av&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Stockholms län och Kommunförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens förslag och bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Behov av ett tidigt agerande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen konstaterar att det krävs noggranna överväganden för att av-&lt;br&gt;göra vilka uppgifter och befogenheter Medlingsinstitutet bör tilldelas.&lt;br&gt;Utgångspunkten för regeringens ställningstagande är den ansvarsfördel-&lt;br&gt;ning mellan parterna och staten som diskuteras i avsnitt 4 och 5. Det är&lt;br&gt;av stor vikt att en statlig myndighet inte ges uppgifter på områden där det&lt;br&gt;är parternas ansvar att fälla avgöranden och där det inte är sannolikt att&lt;br&gt;allmänintresset skulle gagnas av ett statligt agerande. Förbättrad öppen-&lt;br&gt;het och informationsutbyte mellan olika delar av arbetsmarknaden är,&lt;br&gt;enligt regeringens bedömning, emellertid väsentligt för en bättre funge-&lt;br&gt;rande lönebildning. Härmed minskar risken för att situationer skall upp-&lt;br&gt;komma där avtal på olika avtalsområden - som isolerat ter sig rationella&lt;br&gt;- leder till ohållbara sammantagna utfall med alltför snabba kostnadsök-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De resurser staten bör tillhandahålla är i första hand förbättrad infor-&lt;br&gt;mation och fördjupade analyser vilket ger ökad transparens i lönebild-&lt;br&gt;ningen och en ”säkrare spelplan”. Genom förbättrad lönestatistik och&lt;br&gt;fördjupade analyser ges parterna ett bättre beslutsunderlag som tydliggör&lt;br&gt;konsekvenserna av för snabba lönekostnadsökningar. Därutöver behöver&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medlarnas befogenhet att verka för att parterna i större utsträckning be- Prop. 1999/2000:32&lt;br&gt;aktar helheten förtydligas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland remissinstanserna finns en utbredd uppfattning om att det är av&lt;br&gt;värde om ett medlingsinstitut kan agera tidigt. SAF menar att ett tidigt&lt;br&gt;agerande är ägnat att öka kvaliteten i förhandlingarna och minska kon-&lt;br&gt;fliktrisken. Facken inom industrin konstaterar att det är förenligt med ett&lt;br&gt;nytt medlingsinstituts roll att på ett tidigt stadium bilda sig en uppfattning&lt;br&gt;om förutsättningarna inför en stundande avtalsrörelse och föra samtal&lt;br&gt;med parterna om avtalsrörelsens tänkbara förlopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den nu gällande bestämmelsen i 46 § medbestämmandelagen&lt;br&gt;skall Förlikningsmannaexpeditionen följa utvecklingen på arbetsmarkna-&lt;br&gt;den. Om expeditionen har fått kännedom om en arbetstvist, som hotar&lt;br&gt;eller redan har medfört stridsåtgärd, skall den utse förlikningsman att&lt;br&gt;medla i tvisten, när medverkan av förlikningsman kan anses ägnad att&lt;br&gt;främja en lösning av denna. Däremot finns det inte stöd i medbestäm-&lt;br&gt;mandelagen för att Förlikningsmannaexpeditionen på ett mer aktivt sätt&lt;br&gt;skulle kunna verka på ett tidigt stadium för att underlätta eller medverka i&lt;br&gt;avtalsförhandlingarna, exempelvis på det sätt som de opartiska ordföran-&lt;br&gt;dena inom industrins område gjorde i 1998 års avtalsförhandlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen menar att det finns goda skäl för att ge Medlingsinstitutet i&lt;br&gt;uppdrag att agera tidigare och på fler sätt än vad som ligger inom Förlik-&lt;br&gt;ningsmannaexpeditionens uppgifter. Medlingsinstitutet bör därför som&lt;br&gt;utredningen föreslagit ges i uppdrag att genom överläggningar eller på&lt;br&gt;annat sätt informera sig om kommande eller pågående avtalsförhandling-&lt;br&gt;ar. Om en part inte kommer till överläggningen bör Medlingsinstitutet&lt;br&gt;ges rätten att vid vite kalla parten till överläggning. På samma sätt som&lt;br&gt;tidigare skall även Medlingsinstitutet ge parterna på arbetsmarknaden råd&lt;br&gt;och upplysningar om förhandlingar och kollektivavtal. Regeringen anser,&lt;br&gt;som utredningen, att en kollektivavtalspart på begäran skall tillställa&lt;br&gt;Medlingsinstitutet kopia av träffat kollektivavtal om löner och allmänna&lt;br&gt;anställningsvillkor. Även en sådan begäran anser regeringen bör kunna&lt;br&gt;vitessanktioneras. Beslutet om vitesföreläggande bör inte kunna överkla-&lt;br&gt;gas. Talan om utdömande av vite skall föras av Medlingsinstitutet vid&lt;br&gt;Arbetsdomstolen. Som Lagrådet anfört, bör Arbetsdomstolen vid utdö-&lt;br&gt;mandet av vite kunna bedöma även vitets lämplighet (se vidare avsnitt&lt;br&gt;9.1.3). Det nu nämnda anser regeringen skall regleras i medbestämman-&lt;br&gt;delagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett kollektivavtal som inkommit till Medlingsinstitutet på begäran eller&lt;br&gt;på annat sätt är allmän handling och offentlig. Utredningen har föreslagit&lt;br&gt;att sekretess skall gälla om uppgiftslämnaren gjort förbehåll om det. Re-&lt;br&gt;geringen anser dock inte att det finns skäl att sådan sekretess som huvud-&lt;br&gt;regel skall gälla för uppgifter i kollektivavtal hos Medlingsinstitutet.&lt;br&gt;Dock bör sekretess gälla för det fall avtalet innehåller uppgift om en parts&lt;br&gt;affärs- eller driftförhållanden eller uppgift om en annan enskilds person-&lt;br&gt;liga eller ekonomiska förhållanden och det kan antas att parten eller per-&lt;br&gt;sonen kan lida skada eller men om uppgiften röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlingsinstitutet bör också verka för att parterna upprättar tidsplaner&lt;br&gt;för avtalsförhandlingar som syftar till att nya avtal sluts innan föregående&lt;br&gt;avtalsperiod löper ut och att tidsplanerna även kan samordnas när så är&lt;br&gt;lämpligt, samråda med parterna om de samhällsekonomiska förutsätt-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningama för förhandlingarna samt tillvarata och upprätthålla den breda&lt;br&gt;samsyn som finns på arbetsmarknaden om den konkurrensutsatta sektorns&lt;br&gt;lönenormerande roll och, när så är lämpligt, verka för att giltighetsperio-&lt;br&gt;der för kollektivavtalen befrämjar en väl fungerande lönebildning och att&lt;br&gt;förhandlingar inom internationellt konkurrensutsatta avtalsområden av-&lt;br&gt;slutas först om det förs i tiden parallella förhandlingar. Medlingsinstitutet&lt;br&gt;bör också kunna begära att fa kopior av tillgänglig lönestatistik. Dessa&lt;br&gt;uppgifter avser regeringen att återkomma till i Medlingsinstitutets in-&lt;br&gt;struktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tidigt agerande kan bidra till att skapa realistiska förväntningar om&lt;br&gt;utfall i kommande avtalsförhandlingar och en samsyn om vilka avtalslös-&lt;br&gt;ningar som är förenliga med ökade reallöner och de samhällsekonomiska&lt;br&gt;målen om god ekonomisk tillväxt och ökande sysselsättning. Det kan&lt;br&gt;också bidra till att parterna fastställer tidsplaner för förhandlingarna som&lt;br&gt;gagnar ett rimligt utfall. Slutligen kan Medlingsinstitutet genom att tidigt&lt;br&gt;ta kontakt med parterna inom ett avtalsområde bidra till att lösa besvärli-&lt;br&gt;ga tvistefrågor, till exempel genom att erbjuda förhandlingsledare, medla-&lt;br&gt;re eller annan expertmedverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överläggningar för information om tidsplaner och yrkanden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlingsinstitutet skall således ha rätt att på ett tidigt stadium kalla ar-&lt;br&gt;betsmarknadens parter till överläggningar, bland annat för att informera&lt;br&gt;sig om tidsplaner och yrkanden inför kommande eller pågående avtals-&lt;br&gt;förhandlingar. Härigenom stimuleras parterna att komma i gång med sina&lt;br&gt;förhandlingar i så god tid att nya avtal kan träffas innan de gamla har löpt&lt;br&gt;ut, vilket diskuteras närmare nedan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivarverket menar att befogenheten att kalla till sig parterna inte&lt;br&gt;bör gälla områden med förhandlingsordningsavtal. SACO och TCO med&lt;br&gt;flera, Landstingsförbundet och Förlikningsmannaexpeditionen anser att&lt;br&gt;informationsutbytet mellan parterna och medlingsinstitutet bör ske på&lt;br&gt;frivillig grund. Landstingsförbundet menar att en befogenhet som kan&lt;br&gt;användas mot parternas vilja inte gagnar förhandlingsprocessen. SACO&lt;br&gt;och TCO med flera argumenterar för att samtal ändå kommer att föras&lt;br&gt;där tidig information lämnas om parterna har förtroende för institutets&lt;br&gt;opartiskhet och kompetens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens bedömning är det väsentligt att kallelse till dessa&lt;br&gt;överläggningar kan avse parter inom alla avtalsområden, även där avtal&lt;br&gt;om förhandlingsordning gäller. Medlingsinstitutet behöver ha en över-&lt;br&gt;blick över förhandlingarna på hela arbetsmarknaden för att kunna utföra&lt;br&gt;sin uppgift med framgång, exempelvis för att kunna göra bedömningar&lt;br&gt;om det kommande behovet av förhandlingsledare och medlare. Det är&lt;br&gt;viktigt att det råder en stor öppenhet i informationsutbytet mellan Med-&lt;br&gt;lingsinstitutet och parterna på arbetsmarknaden. Regeringen vill fram-&lt;br&gt;hålla att Medlingsinstitutets uppgift i denna del avser ett tidigt agerande.&lt;br&gt;Överläggningarna syftar till att utbyta information om och tydliggöra&lt;br&gt;yrkanden och tidsplaner. Ju närmare reella förhandlingar man kommer i&lt;br&gt;tiden, desto större försiktighet bör Medlingsinstitutet visa när det gäller&lt;br&gt;befogenheten att kalla till överläggningar. Det bör inte komma i fråga att&lt;br&gt;utan parternas medgivande kalla till överläggningar samtidigt som av-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;talsförhandlingar pågår. Detta är av särskild vikt när det gäller parter som Prop. 1999/2000:32&lt;br&gt;är bundna av avtal om förhandlingsordning där det har etablerats en egen&lt;br&gt;ordning för tidsplaner för förhandlingar, tidsramar, regler för tillsättande&lt;br&gt;av medlare och regler om medlarens befogenheter. Medlingsinstitutet&lt;br&gt;skall inte använda överläggningar på ett sådant sätt att det uppstår paral-&lt;br&gt;lella ordningar för överläggningar eller förhandlingar, dvs. dubbla pro-&lt;br&gt;cesser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Befogenheten att kalla parterna till överläggningar bör givetvis tilläm-&lt;br&gt;pas med urskillning. Alla avtalsområden behöver inte täckas och ibland&lt;br&gt;finns det bättre sätt att informera sig. Det är också viktigt att Medlingsin-&lt;br&gt;stitutet respekterar parternas bedömning av vad de anser sig kunna in-&lt;br&gt;formera om på olika stadier inför och i förhandlingar. Parterna avgör&lt;br&gt;själva vilken information de är beredda att lämna vid överläggningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RSV menar att man bör överväga en skyldighet för parterna att under-&lt;br&gt;rätta Medlingsinstitutet när parterna bedömer att det föreligger en uppen-&lt;br&gt;bar risk för strandning. Regeringen menar emellertid att en sådan skyl-&lt;br&gt;dighet inte är nödvändig eftersom befogenheten att kalla parterna till&lt;br&gt;överläggningar ger Medlingsinstitutet möjlighet att informera sig om för-&lt;br&gt;handlingsläget. Medlingsinstitutet skall ju genom överläggningar eller på&lt;br&gt;annat sätt informera sig om kommande eller pågående avtalsförhandling-&lt;br&gt;ar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidsplaner som syftar till nya avtal innan föregående avtalsperiods slut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att Medlingsinstitutet skall verka för att parterna upp-&lt;br&gt;rättar tidsplaner för avtalsförhandlingar som syftar till att nya avtal sluts&lt;br&gt;innan föregående avtalsperiod löper ut. Enligt den bedömning som sam-&lt;br&gt;synsmännen Ingvar Carlsson och Svante Öberg gjorde i sin rapport till&lt;br&gt;regeringen i mars 1999 finns en bred samsyn bland arbetsmarknadens&lt;br&gt;parter om att det är bra med ordningar som främjar att nya avtal sluts in-&lt;br&gt;nan de gamla löpt ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om avtalsförhandlingar effektivt förs på ett sådant sätt att nya avtal&lt;br&gt;huvudsakligen kan träda i kraft när de gamla löper ut undviks långa peri-&lt;br&gt;oder av osäkerhet om vilka villkor som skall komma att gälla. Det skall&lt;br&gt;finnas tid för noggrann analys och genomgång av faktaunderlag och par-&lt;br&gt;ternas ståndpunkter. En viktig del av förhandlingen sker på detta sätt un-&lt;br&gt;der fredsplikt. Därmed minskar risken för onödiga stridsåtgärder. Rege-&lt;br&gt;ringen menar därför att den föreslagna uppgiften för Medlingsinstitutet&lt;br&gt;kommer att påverka lönebildningen i positiv riktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom sin befogenhet att agera tidigt och kalla parterna till överlägg-&lt;br&gt;ningar har Medlingsinstitutet en möjlighet att bidra till att få igång för-&lt;br&gt;handlingarna på ett tidigt skede genom att fråga efter tidsplaner och par-&lt;br&gt;ternas yrkanden. Det kan i vissa fall vara svårt för parterna att på egen&lt;br&gt;hand skapa tillräckligt tryck i förhandlingarna, när det är lång tid kvar till&lt;br&gt;dess att det går att sätta kraft bakom yrkandena genom att varsla om&lt;br&gt;stridsåtgärder. Genom att tidsplaner och yrkanden läggs på bordet mins-&lt;br&gt;kar osäkerheten i förhandlingarna avseende exempelvis hur olika sektorer&lt;br&gt;kommer att agera, vilket också underlättar för parterna att komma fram&lt;br&gt;till avtal. På områden som saknar förhandlingsordningsavtal med regler&lt;br&gt;om tidsplaner kan Medlingsinstitutet på detta sätt komma att få en lik-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nande funktion som Industriavtalets opartiske ordförande som träder in&lt;br&gt;på ett tidigt stadium och aktivt verkar för en fredlig uppgörelse. Om det&lt;br&gt;på ett avtalsområde finns förhandlingsordningsavtal om tidsplaner, skall&lt;br&gt;Medlingsinstitutet inte söka påverka dessa tidsplaner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Industriavtalets regler skall förhandlingarna inledas tre månader&lt;br&gt;innan de tidigare avtalen löper ut genom att parterna framställer sina&lt;br&gt;krav. En månad innan avtalen löper ut skall parterna biträdas av en opar-&lt;br&gt;tisk ordförande, som på eget initiativ skall inträda i förhandlingarna och&lt;br&gt;efter egen bedömning inom förhandlingsavtalets ram vidta de åtgärder&lt;br&gt;som behövs för att slutföra förhandlingarna i rätt tid. Facken inom indust-&lt;br&gt;rin skriver i sitt remissvar att en grundläggande tanke när Industrins för-&lt;br&gt;handlingsavtal utformades var att parternas förhandlingsarbete skulle&lt;br&gt;komma igång med bra kvalitet. Av Facken inom industrins egen utvärde-&lt;br&gt;ring av 1998 års avtalsrörelse framgår, skriver man, att den tidsplan som&lt;br&gt;parterna hade att hålla sig till var av stort värde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samråd med parterna om de samhällsekonomiska förutsättningarna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlingsinstitutet skall inte ha i uppdrag att verka för en samordning av&lt;br&gt;avtalens materiella innehåll. Däremot bör institutet ha till uppgift att sam-&lt;br&gt;råda med parterna i syfte att skapa samsyn om de samhällsekonomiska&lt;br&gt;förutsättningarna för förhandlingarna. I uppgiften bör också ingå att föra&lt;br&gt;diskussioner med partema om de samhällsekonomiska konsekvenserna&lt;br&gt;av olika tänkbara avtalsutfall. Härigenom skapas förutsättningar för ett&lt;br&gt;bättre samspel mellan olika avtalsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att agera tidigt kan Medlingsinstitutet påverka de beslutsun-&lt;br&gt;derlag som kommer att ligga till grund för partemas yrkanden i komman-&lt;br&gt;de förhandlingar. Förväntningar om den samhällsekonomiska utveckling-&lt;br&gt;en spelar en väsentlig roll när partema fastställer sina yrkanden. Rege-&lt;br&gt;ringen menar därför att en samsyn i dessa frågor underlättar förhandling-&lt;br&gt;arna och skapar förutsättningar för överenskommelser som är förenliga&lt;br&gt;med fortsatt god ekonomisk tillväxt och sysselsättningsutveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett underlag för institutets diskussioner med partema är de rapporter&lt;br&gt;om löneutveckling m.m. och samhällsekonomi som regeringen anser bör&lt;br&gt;publiceras årligen, vilket utvecklas i avsnitt 8.5. Här kan exempelvis ingå&lt;br&gt;känslighetsberäkningar av konsekvenserna för sysselsättningen vid olika&lt;br&gt;antaganden om arbetskraftskostnadsutvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I uppgifter som berör normbildning bör de tre expertråd involveras&lt;br&gt;som regeringen har för avsikt att ge institutet i uppgift att inrätta. Expert-&lt;br&gt;rådet för lönestatistik bör ha till uppgift att bedöma utfallet av föregående&lt;br&gt;avtalsrörelse och löneutvecklingen på arbetsmarknaden som helhet. Hit&lt;br&gt;kan exempelvis höra avtalens utfall, förändrade lönestrukturer, chefslöne-&lt;br&gt;sättning, jämställdhetsfrågor och andra diskrimineringsffågor. Expertrå-&lt;br&gt;det för samhällsekonomi bör ha till uppgift att diskutera de samhällseko-&lt;br&gt;nomiska rapporterna. Härvid bör lönebildningsproblem kopplat till re-&lt;br&gt;kryteringsproblem, kompetensbrister, höga övertidsuttag och andra teck-&lt;br&gt;en på flaskhalsar och överhettning uppmärksammas. Expertrådet för av-&lt;br&gt;talsförhandlingar bör ha till uppgift att utvärdera föregående avtalsrörelse&lt;br&gt;och diskutera vilka slutsatser, som bör dras för de kommande förhand-&lt;br&gt;lingarna mot bakgrund av bedömningar av utvecklingen av samhällseko-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nomin, utvecklingen på arbetsmarknaden i Sverige och omvärlden och&lt;br&gt;annat, som kan vara av betydelse för förhandlingarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SACO och TCO med flera har i sitt gemensamma remissvar framfört att&lt;br&gt;det inte bör vara en uppgift för Medlingsinstitutet att samråda med par-&lt;br&gt;terna om de samhällsekonomiska förutsättningarna för förhandlingarna.&lt;br&gt;Om parterna har förtroende för institutets opartiskhet och kompetens me-&lt;br&gt;nar man att sådana samtal ändå kommer att föras. Som framgår av reso-&lt;br&gt;nemanget ovan ser dock regeringen ett stort värde i att Medlingsinstitutet&lt;br&gt;har denna uppgift. Parternas uppfattning att det är av värde om en samsyn&lt;br&gt;kan nås om de samhällsekonomiska förutsättningarna har också bekräf-&lt;br&gt;tats genom den så kallade Europanormen som utarbetades på parternas&lt;br&gt;initiativ. Europanormen formulerades som att arbetskostnaderna per&lt;br&gt;timme, i genomsnitt för samtliga löntagare i Sverige, inklusive uppkom-&lt;br&gt;men löneglidning i alla former, på medellång sikt får öka i samma takt&lt;br&gt;som de västeuropeiska arbetskraftskostnaderna per timme.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att Medlingsinstitutet, utöver uppgiften att samrå-&lt;br&gt;da om de samhällsekonomiska förutsättningarna, också bör ha i uppgift&lt;br&gt;att när det är lämpligt verka för en samordning av avtalens materiella&lt;br&gt;innehåll vad gäller löner och allmänna anställningsvillkor. Uppgiften&lt;br&gt;skulle syfta till att uppnå en lönebildning i balans med de samhällseko-&lt;br&gt;nomiska förutsättningarna. Utredningen anser att övervägande skäl talar&lt;br&gt;för en högre grad av samordning av avtalsinnehållet i förhandlingar om&lt;br&gt;löner och allmänna avtalsvillkor och att Medlingsinstitutet bör ha i upp-&lt;br&gt;gift att verka för en sådan samordning. Detta är emellertid - som utred-&lt;br&gt;ningen själv konstaterar - ingen självklar slutsats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen hänvisar till en samhällsekonomisk studie av Calmfors&lt;br&gt;och Driffill som tyder på att det är en fördel att antingen gå mot mer&lt;br&gt;samordnade avtalsförhandlingar eller mot mer lokal lönebildning. Före-&lt;br&gt;tagsvisa avtal respektive samordnade centrala avtal ger enligt studien det&lt;br&gt;bästa resultatet i bemärkelsen att låg arbetslöshet har kunnat kombineras&lt;br&gt;med låg inflation. Motsatt gäller att okoordinerade branschvisa förhand-&lt;br&gt;lingar tenderar att ge högre arbetslöshet. Senare skattningar har inte visat&lt;br&gt;stabila resultat men utredningen menar att det i samordnade förhandling-&lt;br&gt;ar finns bättre förutsättningar att utforma avtalen så, att de tar hänsyn till&lt;br&gt;sysselsättningen på arbetsmarknaden i stort. Utredningen hänvisar också&lt;br&gt;till goda resultat av samordnade förhandlingar i Finland och Irland, där&lt;br&gt;system med nationella inkomstpolitiska uppgörelser tillämpas, samt i&lt;br&gt;Danmark och Norge, där samordning sker genom medlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sin samlade bedömning skriver utredningen att det finns både teore-&lt;br&gt;tiska argument och erfarenheter från andra länder, som talar för att en&lt;br&gt;högre grad av samordning kan ge ett bättre resultat än okoordinerade&lt;br&gt;branschvisa löneförhandlingar. Alternativet att övergå till en lokal löne-&lt;br&gt;bildning, skriver utredningen, skulle troligen också ge ett bättre resultat,&lt;br&gt;men torde inte vara möjligt att genomföra på grund av den höga organi -&lt;br&gt;sationsgraden och den internationellt sett starka inriktningen på relativt&lt;br&gt;små inkomstskillnader i det svenska samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett stort antal remissinstanser avvisar utredningens förslag i denna del.&lt;br&gt;Arbetslivsinstitutet skriver att det bakomliggande antagandet för en sam-&lt;br&gt;ordning tycks vara att mer centraliserade avtalsförhandlingar skapar för-&lt;br&gt;utsättning för en lugnare löneutveckling. Några definitiva bevis för detta&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreligger inte enligt Arbetslivsinstitutet, som menar att olikheterna mel-&lt;br&gt;lan olika länder är så stora att det är mycket vanskligt att dra några slut-&lt;br&gt;satser av komparativ prägel. Arbetslivsinstitutet skriver vidare det är osä-&lt;br&gt;kert vilka reaktioner från partemas sida som starka påtryckningar för att&lt;br&gt;öka samordningen kommer att mötas av. Av historiska skäl är det, enligt&lt;br&gt;Arbetslivsinstitutet, inte omöjligt att sådana påtryckningar kommer att&lt;br&gt;motverka sitt syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SAF avstyrker förslaget med motivet att det riskerar att leda till statlig&lt;br&gt;inkomstpolitik. Det är en brist, skriver SAF, att utredningens förslag inte&lt;br&gt;beaktar lönebildningen på den lokala nivån eftersom en betydande del av&lt;br&gt;lönebildningen sker lokalt. Ledarna för ett likartat resonemang. SACO&lt;br&gt;och TCO med flera menar att det är fel att söka befästa en centralt styrd&lt;br&gt;normbildning eftersom det leder till minskad flexibilitet och ökad kon-&lt;br&gt;frontation mellan normer och marknadsmässigt initierade löneökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Facken inom industrin stöder enligt sitt yttrande en utveckling där&lt;br&gt;samordningen av kommande avtalsrörelser ökar, antingen genom att&lt;br&gt;partema kommer överens om formerna för förhandlingarna, eller genom&lt;br&gt;att de processregler som utredningen föreslår kan komma att gälla för&lt;br&gt;övriga parter på arbetsmarknaden. Enligt Facken inom industrin är det&lt;br&gt;däremot principiellt felaktigt att detta, såsom utredningen anger, exem-&lt;br&gt;pelvis kan ske genom ett förfarande där Medlingsinstitutet kan ge en&lt;br&gt;medlare en instruktion, som binder medlaren till att lägga ett avtalsför-&lt;br&gt;slag med en viss inriktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivarverket menar att varje sektor måste kunna ha löne- och an-&lt;br&gt;ställningsvillkor som passar de egna behoven och att systemen lätt skall&lt;br&gt;kunna anpassas till förändringar i den egna sektorns verksamhet. Det&lt;br&gt;finns enligt Arbetsgivarverket risk för att detta försvåras om Medlingsin-&lt;br&gt;stitutet far den diskuterade befogenheten och att en samordning skulle&lt;br&gt;leda till sämre lösningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör bedömningen att ett uppdrag till Medlingsinstitutet att&lt;br&gt;verka för samordning av avtalens materiella innehåll inte är förenligt med&lt;br&gt;de principer om ansvarsfördelning mellan parterna och staten som disku-&lt;br&gt;teras i avsnitt 4 och 5. För utvecklingen av relativlöner för olika grupper&lt;br&gt;har arbetsmarknadens parter det fulla ansvaret. Utvecklingen avseende&lt;br&gt;större eller mindre grad av likhet i avtalsinnehållet mellan olika av-&lt;br&gt;talsområden är inte en fråga riksdagen och regeringen har att ta ställning&lt;br&gt;till. Det legitima intresse staten har är att verka för att de samlade arbets-&lt;br&gt;kraftskostnaderna utvecklas på ett sådant sätt som är förenligt med en god&lt;br&gt;ekonomisk tillväxt och sysselsättningsutveckling. Genom att tillhanda-&lt;br&gt;hålla statistik och analyser kan staten genom att skapa ökad öppenhet&lt;br&gt;underlätta ett bättre samspel mellan olika avtalsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samsyn om den konkurrensutsatta sektorns lönenormerande roll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlingsinstitutet bör enligt regeringen ha i uppgift att tillvarata och&lt;br&gt;upprätthålla den breda samsyn som finns på arbetsmarknaden om den&lt;br&gt;konkurrensutsatta sektorns lönenormerande roll och ha möjlighet att, när&lt;br&gt;så är lämpligt, verka för giltighetsperioder för kollektivavtalen som be-&lt;br&gt;främjar en väl fungerande lönebildning och att förhandlingar inom inter-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nationellt konkurrensutsatta avtalsområden avslutas först om det förs i Prop. 1999/2000:32&lt;br&gt;tiden parallella förhandlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den bedömning som Ingvar Carlsson och Svante Öberg gjorde i&lt;br&gt;sin rapport till regeringen i mars 1999 finns en bred samsyn bland ar-&lt;br&gt;betsmarknadens parter om att det är bra om förhandlingar inom interna-&lt;br&gt;tionellt konkurrensutsatta avtalsområden avslutas först om det förs i tiden&lt;br&gt;parallella förhandlingar. Den konkurrensutsatta sektorn har små möjlig-&lt;br&gt;heter att övervältra sina produktionskostnader på andra aktörer, vilket&lt;br&gt;diskuteras närmare i avsnitt 4 och 5. Konkurrensen på världsmarknaden&lt;br&gt;är ofta hård och priserna till stor del givna. Möjligheterna till en väl fun-&lt;br&gt;gerande lönebildning över hela arbetsmarknaden är därför störst om ex-&lt;br&gt;portberoende verksamheter tecknar nya avtal före andra avtalsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser anser att en tidsmässig samordning försämrar&lt;br&gt;möjligheterna att hitta lösningar på branschspecifika problem och att ta&lt;br&gt;hänsyn till branschers olika bärkraft. Landstingsförbundet menar att för-&lt;br&gt;bundets förhandlingar med Vårdförbundet 1995 antagligen inte hade&lt;br&gt;kunnat lösas om en tidsmässig samordning med övriga varit nödvändig.&lt;br&gt;Kommunförbundet framhåller att avtalsförhandlingar inte bara handlar&lt;br&gt;om löner utan att en överenskommelse kan innebära att parterna löser&lt;br&gt;flera frågor. Ibland är kopplingen till löneavtalet den enda möjligheten att&lt;br&gt;komma fram till en överenskommelse, menar Kommunförbundet, som&lt;br&gt;anser att sådana överenskommelser mycket väl kan motivera en avvikan-&lt;br&gt;de avtalsperiod i förhållande till andra avtalsområden. BAO för ett lik-&lt;br&gt;nande resonemang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidningsutgivarna menar att en samordning av tidsplaner som har till&lt;br&gt;syfte att underlätta för parterna att komma överens om avtal som är för-&lt;br&gt;enliga med de samhällsekonomiska målsättningarna inte tar hänsyn till de&lt;br&gt;avsevärt olika branschförutsättningar som kan finnas. Resultatet av en&lt;br&gt;sådan samordning kan enligt Tidningsutgivarna bli att vissa branscher far&lt;br&gt;högre avtal än de egentligen kan bära.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lunds universitet anser att en risk med samordning är att felaktiga be-&lt;br&gt;dömningar far stora konsekvenser genom att alla gör samma misstag.&lt;br&gt;Riksbanken för fram liknande argument. IFA U menar att avtalsperioder-&lt;br&gt;nas längd kan vara svåra, och knappast önskvärda, att samordna på en&lt;br&gt;heterogen arbetsmarknad eftersom det riskerar att skapa onödiga flask-&lt;br&gt;halsproblem i en situation där relativlöner mellan yrken och sektorer kan&lt;br&gt;behöva förändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att en utifrån påtvingad samordning av avtalsperio-&lt;br&gt;derna inte är önskvärd. Däremot kan det vara av stort värde att Med-&lt;br&gt;lingsinstitutet för diskussioner med parterna om hur de olika kollektiv-&lt;br&gt;avtalens giltighetstider och slutdatum bör utformas. Det kan i vissa lägen&lt;br&gt;vara en fördel att mer komplicerade förhandlingar slutförs först när fler-&lt;br&gt;talet övriga avtalsområden redan är klara. Vidare konstaterar regeringen&lt;br&gt;att frågan om vilket materiellt innehåll parterna kan enas om i hög grad&lt;br&gt;påverkas av vilken tidsrymd avtalet avser. Genomgripande arbetsorgani-&lt;br&gt;satoriska förändringar inom ett avtalsområde kan kräva en längre avtal-&lt;br&gt;speriod än vad som är vanligt förekommande på arbetsmarknaden. Sam-&lt;br&gt;rådet i denna del syftar därför inte till att alla förhandlingar skall föras&lt;br&gt;parallellt, eller att alla avtalsperioder bör vara lika långa och löpa ut på&lt;br&gt;samma datum. Syftet är i stället att genom ökad öppenhet och bättre sam-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;spel mellan olika avtalsområden bidra till att de olika intressemotsätt-&lt;br&gt;ningar som finns på arbetsmarknaden kan lösas på ett så smidigt och för&lt;br&gt;den samhällsekonomiska utvecklingen fördelaktigt sätt som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är inte heller här meningen att skapa parallella ordningar för över-&lt;br&gt;läggningar eller förhandlingar för de parter som har avtal om förhand-&lt;br&gt;lingsordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om det råder samsyn om den konkurrensutsatta sektorns löne-&lt;br&gt;normerande roll måste Medlingsinstitutet i sin verksamhet beakta andra&lt;br&gt;sektorers behov av att uppnå balanserade lönestrukturer exempelvis i&lt;br&gt;syfte att motverka rekryteringsproblem och lönediskriminering.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.3 Externa medlare&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Den direkta medlingsverksamheten bör&lt;br&gt;även i framtiden huvudsakligen bedrivas av externa medlare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Enligt utredningens förslag bör Medlingsinsti-&lt;br&gt;tutet ha tre medlare anställda, varav en också är Medlingsinstitutets chef.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: &amp;nbsp;LO, Svenska Kommunalarbetareförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(SKAF), Arbetsgivarverket, Tidningsutgivarna och Svenska Träindustri-&lt;br&gt;arbetarförbundet stöder eller har inget att invända mot förslaget om an-&lt;br&gt;ställda medlare vid Medlingsinstitutet. Förslaget avvisas av SACO och&lt;br&gt;TCO med flera, Förlikningsmannaexpeditionen, Arbetslivsinstitutet,&lt;br&gt;Forskningsrådsnämnden och KFO.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Utredningen menar att dess för-&lt;br&gt;slag till uppgifter och befogenheter för Medlingsinstitutet förutsätter an-&lt;br&gt;ställda medlare. Medlarnas arbetssätt förändras enligt utredningens för-&lt;br&gt;slag vilket skulle innebära att de måste kunna verka lång tid innan avtalen&lt;br&gt;löper ut och i ett tidigt skede av förhandlingarna. De ökade befogenheter&lt;br&gt;för medlarna som utredningen föreslår förutsätter också enligt utredning-&lt;br&gt;en en organisatorisk stabilitet, som inte har varit nödvändig tidigare. Ut-&lt;br&gt;redningen framhåller vidare att det är vanligt med anställda medlare i&lt;br&gt;andra länder med statliga medlingsinstitut som Norge och Finland. Ett&lt;br&gt;alternativ är enligt utredningens mening emellertid att endast en medlare&lt;br&gt;anställs inledningsvis eftersom behovet av statliga medlare är svårbe-&lt;br&gt;dömt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen lyfter fram en rad osäkerhetsfaktorer avseende behovet av&lt;br&gt;statliga medlare. En fråga gäller om större delar av arbetsmarknaden&lt;br&gt;kommer att omfattas av avtal om egna ordningar för konfliktlösning och&lt;br&gt;om dessa kommer att göra att parterna inte behöver anlita medlare från&lt;br&gt;Medlingsinstitutet. En annan fråga är i hur stor utsträckning parterna&lt;br&gt;kommer att vilja att Medlingsinstitutet erbjuder förhandlingsledare. Det&lt;br&gt;är vidare oklart om antalet svårlösta intressetvister på arbetsmarknaden&lt;br&gt;kommer att öka eller minska samt hur många medlare som kommer att&lt;br&gt;behövas om flera medlingar pågår parallellt. Ytterligare en fråga är om,&lt;br&gt;och i så fall i vilken takt och utsträckning, lönebildningen blir mer lokal,&lt;br&gt;vilket skulle kunna komma att kräva större insatser ifrån Medlingsinsti-&lt;br&gt;tutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om anställda medlare kritiseras av flera remissinstanser. Som&lt;br&gt;skäl for att avvisa förslaget framförs bland annat medlingens karaktär av&lt;br&gt;förtroendeuppdrag och den stora variationen över tiden i behovet av&lt;br&gt;medlarinsatser. Flexibiliteten som finns i dagens system skulle enligt des-&lt;br&gt;sa remissinstanser inte heller vara möjlig att åstadkomma i det system&lt;br&gt;utredningen föreslår. Även flera av de remissinstanser som stöder försla-&lt;br&gt;get om anställda medlare menar att möjligheterna att anlita externa med-&lt;br&gt;lare bör utökas i förhållande till utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SACO och TCO med flera anser att medlare, liksom hittills, bör väljas&lt;br&gt;ur en krets av personer som parterna har stort förtroende för. Medlings-&lt;br&gt;funktionens roll inom Medlingsinstitutet bör, skriver man vidare, begrän-&lt;br&gt;sas till att intressera lämpliga personer för medlaruppgiften och svara för&lt;br&gt;utbildning av och information till medlare. Arbetslivsinstitutet framhåller&lt;br&gt;att det råder stor konsensus bland arbetsmarknadens parter om att olika&lt;br&gt;medlare skall kunna användas vid olika tillfällen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förlikningsmannaexpeditionen menar att nuvarande system med sin&lt;br&gt;stora flexibilitet gör det möjligt att rekrytera de för medlingsuppgifter vid&lt;br&gt;varje tillfälle bäst lämpade personerna med avseende på kunskaper, erfa-&lt;br&gt;renheter och personliga egenskaper. En grundförutsättning för att kunna&lt;br&gt;utföra uppdraget är enligt Förlikningsmannaexpeditionen att medlaren&lt;br&gt;har parternas förtroende. När en medlare skall förordnas inhämtas därför&lt;br&gt;regelmässigt parternas synpunkter. Denna möjlighet för parterna att på-&lt;br&gt;verka valet av medlare har alltid ansetts grundläggande i det svenska&lt;br&gt;medlingsförfarandet skriver expeditionen. Det är därför enligt expeditio-&lt;br&gt;nen av stort värde att ha stor frihet i valet av medlare och inte vara bun-&lt;br&gt;den vid ett fatal. Erfarenheterna av den nuvarande ordningen, som grun-&lt;br&gt;dar sig på en 90-årig tidsperiod, är enligt Förlikningsmannaexpeditionen&lt;br&gt;mycket goda och utredningen har enligt expeditionen inte redovisat några&lt;br&gt;skäl till varför den skulle frångås. Förlikningsmannaexpeditionen menar&lt;br&gt;också att de nuvarande fasta förlikningsmännens verksamhet inte utretts&lt;br&gt;tillräckligt och att det därför inte finns grund för att avveckla systemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en samlad bedömning av utredningens argument och de synpunk-&lt;br&gt;ter som framförts av remissinstanserna finner regeringen att det inte finns&lt;br&gt;skäl att införa ett system där medlingsverksamheten i huvudsak skall be-&lt;br&gt;drivas av medlare som är anställda vid Medlingsinstitutet. Det främsta&lt;br&gt;skälet för regeringens bedömning är medlarfunktionens karaktär av för-&lt;br&gt;troendeuppdrag. För en framgångsrik medling är det av stor vikt att&lt;br&gt;medlaren har båda parters förtroende. En viktig grund för förtroende är&lt;br&gt;att partema vet att medlaren är fristående och inte agerar på någon annans&lt;br&gt;uppdrag. Det är troligt att ett litet antal anställda medlare genom ett&lt;br&gt;välavvägt agerande faktiskt skulle kunna bygga upp ett sådant förtroende&lt;br&gt;på stora delar av arbetsmarknaden. De nackdelar som skulle uppkomma&lt;br&gt;om detta misslyckas är emellertid omfattande. Regeringen ser därför be-&lt;br&gt;tydande fördelar med ett system där ett större antal medlare finns att till-&lt;br&gt;gå. Ingenting hindrar emellertid att parter som så önskar anlitar en person&lt;br&gt;som är anställd vid Medlingsinstitutet för medlingsuppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De mer kontinuerliga arbetsuppgifterna för medlarna som utredningen&lt;br&gt;beskriver kan enligt regeringens bedömning med fördel utföras av Med-&lt;br&gt;lingsinstitutets personal. Kontakterna mellan medlarna och Medlingsin-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stitutet bör vara regelbundna och medlarna kan väntas ha stor nytta av det&lt;br&gt;underlag Medlingsinstitutet kan tillhandahålla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens bedömning bör Medlingsinstitutet knyta till sig en&lt;br&gt;grupp externa medlare som består av ett tillräckligt stort antal personer&lt;br&gt;för att parterna skall ha möjlighet att välja mellan olika medlare även&lt;br&gt;under en anhopning av parallella konflikter på arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är Medlingsinstitutets ansvar att det finns en sådan grupp personer&lt;br&gt;som är förberedda av institutet för att med kort varsel kunna åta sig ett&lt;br&gt;medlingsuppdrag samt att återväxten av nya medlare säkras. Detta fordrar&lt;br&gt;att institutet regelbundet har konferenser och utbildning för personer som&lt;br&gt;är aktuella för medlingsuppdrag. Särskilt bör tid avsättas för att vidareut-&lt;br&gt;veckla konfliktlösningsmetoder, utbyta erfarenheter med andra personer&lt;br&gt;som har medlingsuppdrag och med medlare i andra länder samt att ge-&lt;br&gt;nomföra övningar och förhandlingsspel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den praxis Förlikningsmannaexpeditionen tillämpat sedan flera år där&lt;br&gt;två medlare förordnas i flertalet tvister torde vara värd att arbeta vidare&lt;br&gt;med. Metoden syftar till att introducera nya medlare för parterna samti-&lt;br&gt;digt som det ger mindre erfarna medlare en möjlighet att pröva uppgiften&lt;br&gt;som medlare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare förutsätts att institutet för diskussioner med medlarna om ut-&lt;br&gt;vecklingen på arbetsmarknaden och redovisar institutets bedömningar&lt;br&gt;inför kommande avtalsförhandlingar samt att medlarna deltar i utvärde-&lt;br&gt;ringar av genomförda avtalsrörelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Systemet med så kallade fasta förlikningsmän vid lokala konflikter bör&lt;br&gt;enligt regeringens uppfattning bibehållas. I dag finns det sex fasta förlik-&lt;br&gt;ningsmän som i form av bisyssla medlar i lokala ärenden. Medlingsinsti-&lt;br&gt;tutet bör emellertid utvärdera systemet och föreslå sådana eventuella för-&lt;br&gt;ändringar som är till gagn för lösandet av lokala konflikter.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lönestatistik&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;8.4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Statistikansvarig myndighet för den officiella lönestatisti-&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;ken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Medlingsinstitutet blir statistikansvarig myn-&lt;br&gt;dighet för den officiella lönestatistiken från den 1 januari 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Samrådsförfarandet med andra statisti-&lt;br&gt;kanvändare bör fördjupas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningens förslag överensstämmer med rege-&lt;br&gt;ringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: LO, Handelsanställdas förbund, Kommunalar-&lt;br&gt;betareförbundet, KFO, Facken inom industrin, RRV, RSV, BAO och&lt;br&gt;Kommunförbundet stöder förslaget. Några anger vissa förutsättningar för&lt;br&gt;sitt stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget avvisas av Förlikningsmannaexpeditionen, Arbetsgivaralli-&lt;br&gt;ansen, SAF, VI, SACO och TCO med flera, SCB, Socialvetenskapliga&lt;br&gt;forskningsrådet, IFAU, Näringslivets Nämnd för Regelgranskning (NNR),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidningsutgivarna, Uppsala universitet och Arbetsgivarverket. Arbetsgi-&lt;br&gt;varverket menar att Konjunkturinstitutet i stället bör ha statistikansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Principer för statistikansvaret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissopinionen är delad i frågan om var statistikansvaret för lönestatis-&lt;br&gt;tiken bör ligga. Bland de remissinstanser som förordar Medlingsinstitutet&lt;br&gt;som statistikansvarig myndighet finns LO och RSV som menar att försla-&lt;br&gt;gen ligger väl i linje med den mer aktiva och normbildande roll som&lt;br&gt;Medlingsinstitutet ges enligt utredningens förslag. Flera remissinstanser,&lt;br&gt;även sådana som anser att SCB bör kvarstå som statistikansvarig myn-&lt;br&gt;dighet, menar att användarnas inflytande över statistiken behöver förstär-&lt;br&gt;kas. Exempelvis skriver SACO och TCO med flera i sitt gemensamma&lt;br&gt;remissvar att olika intressenters inflytande över statistiken bör förstärkas&lt;br&gt;genom en tydligare beställar- och utförarrelation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen som anges av de remissinstanser som avvisar förslaget varierar.&lt;br&gt;SAF anser att en statlig myndighet inte samtidigt skall svara för en allmän&lt;br&gt;medlingsfunktion och vara statistikansvarig eftersom en sammanbland-&lt;br&gt;ning av rollerna kan leda till en centralism och likformighet som försvå-&lt;br&gt;rar och skadar lönebildningsprocessen. Andra menar att det faktum att&lt;br&gt;statistiken har en bred användarkrets talar för SCB som statistikansvarig&lt;br&gt;myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SCB hävdar att Medlingsinstitutets intresse gäller statistik som under-&lt;br&gt;lag för förhandlingar och att Medlingsinstitutet därför inte har något en-&lt;br&gt;tydigt stort intresse för lönestatistik. Institutets behov av den officiella&lt;br&gt;lönestatistiken kommer enligt SCB:s bedömning huvudsakligen att vara&lt;br&gt;av mer övergripande art såsom underlag för samhällsekonomiska analy-&lt;br&gt;ser. Med den inriktning som institutet föreslås fa menar SCB att stora&lt;br&gt;delar av den löne- och sysselsättningsstatistik som produceras vid SCB&lt;br&gt;kommer att ligga utanför institutets intresseområde. Det finns vidare en-&lt;br&gt;ligt SCB:s uppfattning starka motiv för en produktionsmässig samord-&lt;br&gt;ning av hela lönestatistiken. Det omfattande arbetet gentemot Eurostat&lt;br&gt;ställer enligt SCB mycket höga krav på samordning både inom och utom&lt;br&gt;SCB. En flyttning av statistikansvaret till det nya Medlingsinstitutet&lt;br&gt;skulle enligt SCB också skapa problem med den samordning av den eko-&lt;br&gt;nomiska statistiken som görs inom SCB. SCB menar vidare att man re-&lt;br&gt;dan i dag har ett gott samarbete med arbetsmarknadens parter avseende&lt;br&gt;lönestatistikens utformning och i den löpande statistikproduktionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa remissinstanser har framfört farhågor om att Medlingsinstitutet&lt;br&gt;inte skulle vara ett tillräckligt obundet organ för att kunna verka för en&lt;br&gt;neutral lönestatistik. Farhågor finns både för att Medlingsinstitutet i syfte&lt;br&gt;att upprätthålla en god relation med parterna skulle komma att vilja redo-&lt;br&gt;visa en mer dämpad löneutveckling än vad som är fallet och att Med-&lt;br&gt;lingsinstitutet i form av ett slags ”lönepolis” skulle vilja överdriva lö-&lt;br&gt;neutvecklingen i samhället. Regeringen konstaterar att båda dessa upp-&lt;br&gt;fattningar baseras på missuppfattningar om Medlingsinstitutets roll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är väsentligt att påpeka att Medlingsinstitutet med sin analysfunk-&lt;br&gt;tion inte är parternas organ utan en myndighet som bland annat har att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bevaka statens övergripande samhällsekonomiska ansvar på lönebild-&lt;br&gt;ningsområdet. Medlingsinstitutet har alltså inte något intresse av att sta-&lt;br&gt;tistiken förvanskas i enlighet med ett resonemang om att parterna i ohelig&lt;br&gt;allians skulle vilja redovisa en långsammare löneutveckling än vad som&lt;br&gt;är fallet. Inte heller finns incitament för Medlingsinstitutet att överdriva&lt;br&gt;löneutvecklingen. För att Medlingsinstitutet med någon framgång skall&lt;br&gt;kunna referera till statistiken i sina diskussioner med parterna krävs att&lt;br&gt;den är så välunderbyggd att parterna inte kan negligera den med argu-&lt;br&gt;mentet att den inte ger en rättvisande bild. I stället har Medlingsinstitutet&lt;br&gt;intresse av att den lönestatistik som produceras är så rättvisande och av så&lt;br&gt;god kvalitet som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen konstaterar också att Medlingsinstitutets intresse för den&lt;br&gt;officiella lönestatistiken inte påverkas av huruvida parterna själva i sina&lt;br&gt;förhandlingar använder sig av den som underlag. Viljan att överhuvudta-&lt;br&gt;get referera till lönestatistik i förhandlingar varierar påtagligt mellan oli-&lt;br&gt;ka organisationer på arbetsmarknaden medan Medlingsinstitutets intresse&lt;br&gt;har sin grund i uppgiften att bevaka att samhällsintresset tillvaratas i lö-&lt;br&gt;nebildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens bedömning skulle det inte inverka negativt på för-&lt;br&gt;troendet för den officiella lönestatistiken om Medlingsinstitutet görs till&lt;br&gt;statistikansvarig myndighet. Tvärtom kommer den sakkunskap och goda&lt;br&gt;beställarkompetens som Medlingsinstitutets anställda representerar att,&lt;br&gt;enligt regeringens bedömning, resultera i ett stärkt förtroende för statisti-&lt;br&gt;ken. En kritik som ofta framförts mot den officiella lönestatistiken är&lt;br&gt;nämligen att SCB saknar tillräcklig kunskap för att kunna tolka statisti-&lt;br&gt;ken tillräckligt väl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett skäl till att SCB i dag är statistikansvarig myndighet är att det hit-&lt;br&gt;tills inte gått att peka ut en entydig huvudanvändare av statistiken. Riks-&lt;br&gt;dagen har tidigare fastlagt principer för ansvaret och finansieringen av&lt;br&gt;den statliga statistiken. Enligt principerna skall SCB ansvara för officiell&lt;br&gt;statistik som griper över flera sektorer, som saknar en entydig huvudan-&lt;br&gt;vändare eller där det påtagligt gagnar förtroendet för statistiken. Enligt&lt;br&gt;regeringens mening uppfylls inte dessa kriterier för lönestatistiken när&lt;br&gt;Medlingsinstitutet inrättats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inrättandet av Medlingsinstitutet innebär att ett samlat ansvar för att&lt;br&gt;följa och analysera svensk lönebildning kommer att finnas vid en och&lt;br&gt;samma myndighet. Analysarbetet kommer att bedrivas utifrån olika per-&lt;br&gt;spektiv där en viktig del är att tolka den uppmätta löneutvecklingen.&lt;br&gt;Medlingsinstitutet skall också publicera månadsvisa och årsvisa rapporter&lt;br&gt;om lönebildning och löneutveckling. Den funktion Medlingsinstitutet&lt;br&gt;föreslås fa motsvaras inte av verksamheten vid någon i dag existerande&lt;br&gt;statlig myndighet. Medlingsinstitutet framstår därmed som en huvudan-&lt;br&gt;vändare av lönestatistiken. Regeringen anser därför att statistikansvaret&lt;br&gt;bör föras över från Statistiska centralbyrån, som i dag har detta ansvar,&lt;br&gt;till Medlingsinstitutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De anställda vid Medlingsinstitutet kommer med sin kompetens inom&lt;br&gt;bland annat områdena samhällsekonomi, lönebildning, lönestatistik, av-&lt;br&gt;talsförhandlingar och avtalstolkning att ha en mycket god kunskap om&lt;br&gt;vad som krävs för utformningen av en användbar lönestatistik. Därför&lt;br&gt;kommer Medlingsinstitutet att besitta en god beställarkompetens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlingsinstitutets statistikansvar bör avse både den månadsvisa lö-&lt;br&gt;nestatistiken, ibland benämnd konjunkturstatistiken, och den årsvisa lö-&lt;br&gt;nestatistiken, ibland benämnd strukturstatistiken. Statistikansvaret bör&lt;br&gt;inte omfatta den kvartalsvisa sysselsättningsstatistiken som numera är&lt;br&gt;separerad från lönestatistiken. Vidare bör statistikansvaret inte heller&lt;br&gt;omfatta Arbetskraftsundersökningama (AKU) och annan statistik som&lt;br&gt;inte produktionstekniskt är kopplad till den månadsvisa lönestatistiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överföringen av ansvaret bör enligt regeringens mening ske så snart&lt;br&gt;som är möjligt med beaktande av att Medlingsinstitutet inrättas den 1 juni&lt;br&gt;2000. Det är väsentlig att Medlingsinstitutet ges tid att hinna bygga upp&lt;br&gt;en tillräcklig kompetens inom myndigheten dessförinnan. Enligt rege-&lt;br&gt;ringens bedömning framstår den 1 januari 2001 som en lämplig tidpunkt&lt;br&gt;för överföringen av statistikansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen instämmer vidare i remissynpunkten från SACO och TCO&lt;br&gt;med flera att det är av värde om beställarrollen och utförarrollen skiljs åt&lt;br&gt;för framtagandet av lönestatistiken. Detta skulle stärka såväl kvalitetskra-&lt;br&gt;ven som kostnadsmedvetandet och effektivitetskraven i statistikproduk-&lt;br&gt;tionen. Det är därmed väsentligt att Medlingsinstitutet i sin beställarroll&lt;br&gt;beaktar de produktionstekniska vinster och kostnadsmässiga besparingar&lt;br&gt;som kan åstadkommas om lönestatistikproduktionen samordnas med an-&lt;br&gt;gränsande statistik. Enligt den bedömning utredningen gjorde kommer&lt;br&gt;huvuddelen av den officiella lönestatistiken att produceras av Statistiska&lt;br&gt;centralbyrån även om statistikansvaret tas över av Medlingsinstitutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fördjupat samrådsförfarande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt som Medlingsinstitutet kan utpekas som en huvudanvändare av&lt;br&gt;lönestatistik är det av högsta vikt att andra användares statistikbehov till-&lt;br&gt;godoses samt att samrådet med dessa sker regelbundet och i fasta former.&lt;br&gt;De väsentligaste övriga användningsområdena for den officiella lönesta-&lt;br&gt;tistiken är konjunkturbedömning, samhällsvetenskaplig forskning, jäm-&lt;br&gt;ställdhetsarbete och allmäninformation. Vidare används den av arbetsgi-&lt;br&gt;vare som underlag för lönesättning. Ytterligare användningsområden är,&lt;br&gt;som SCB lyfter fram i sitt remissvar, underlag i annan statistikproduktion&lt;br&gt;som nationalräkenskaperna samt internationell rapportering till Eurostat,&lt;br&gt;ILO och OECD.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En allmänt förekommande fråga som tas upp av remissinstanserna är&lt;br&gt;behovet av större inflytande över statistikens utformning. BAO, Facken&lt;br&gt;inom industrin, Kommunförbundet, Uppsala universitet och IF AU fram-&lt;br&gt;för sådan synpunkter. Regeringen avser att ge Medlingsinstitutet i uppgift&lt;br&gt;att inrätta ett expertråd för lönestatistik som bland annat skall fungera&lt;br&gt;som ett organ for att tillvarata andra intressenters behov i utformningen&lt;br&gt;av lönestatistiken. Det kan ske genom att olika intressenter kan påverka&lt;br&gt;uppläggningen på ett tidigt stadium och får möjlighet att gemensamt tol-&lt;br&gt;ka utfall, ingångna avtals effekter m.m. Rådet bör alltid sammankallas&lt;br&gt;som förberedelse till beslut som påverkar statistikproduktionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rådet bör enligt regeringen företrädare för arbetsmarknadens parter&lt;br&gt;ingå. Enligt utredningens förslag bör därutöver Konjunkturinstitutet och&lt;br&gt;SCB adjungeras till rådet. Regeringen instämmer i utredningens bedöm-&lt;br&gt;ning men menar att även representanter for den samhällsvetenskapliga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;forskningen bör adjungeras till rådet samt att Medlingsinstitutet också&lt;br&gt;regelbundet bör samråda med andra intressenter som Jämställdhetsom-&lt;br&gt;budsmannen och Ombudsmannen mot etnisk diskriminering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konjunkturinstitutet och andra organ på konjunkturbedömningens om-&lt;br&gt;råde är starkt beroende av främst den månadsvisa lönestatistiken. Kon-&lt;br&gt;junkturinstitutet måste därför genom ett välutvecklat samrådsförfarande&lt;br&gt;tillförsäkras ett stort inflytande på statistikproduktionen i för konjunktur-&lt;br&gt;bedömningen relevanta avseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är vidare väsentligt att samråd sker med SCB i frågor som gäller&lt;br&gt;behov av allmäninformativ statistik, inbegripet statistik som belyser jäm-&lt;br&gt;ställdhetsffågor, samt när det gäller krav från Eurostat och andra interna-&lt;br&gt;tionella organ. Särskilt väsentligt är att samordningen med den ekono-&lt;br&gt;miska statistiken och de krav som följer av att även lönestatistiken och&lt;br&gt;dess bakomliggande register bör utgöra en integrerad del av statistiksys-&lt;br&gt;temet beaktas väl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;IF AU framför i sitt remissvar farhågor om att ett byte av huvudman&lt;br&gt;riskerar att medföra brott i de statistiska tidsserierna vilket försvårar&lt;br&gt;forskningens arbete. Regeringen menar att sådana frågor bör hanteras i&lt;br&gt;det fördjupade samrådet. Det faktum att Medlingsinstitutet blir en hu-&lt;br&gt;vudanvändare av lönestatistik far enligt regeringen inte innebära att andra&lt;br&gt;användares intressen åsidosätts. Den utformning av samrådsförfarandet&lt;br&gt;som regeringen föreslår syftar till att på ett bättre sätt än i dag tillgodose&lt;br&gt;statistikanvändamas synpunkter. Skulle det som vissa remissinstanser&lt;br&gt;befarar ändå uppstå en situation där viktiga användares intressen åsido-&lt;br&gt;sätts är regeringen beredd att ompröva förslaget om förläggningen av&lt;br&gt;ansvaret för den officiella lönestatistiken. Regeringen har därför för av-&lt;br&gt;sikt att låta utvärdera konsekvenserna av förändringen när det nya syste-&lt;br&gt;met verkat en tid. Vidare avser regeringen att uppdra åt Medlingsinstitu-&lt;br&gt;tet att redovisa hur man avser att säkerställa att kraven på den officiella&lt;br&gt;statistiken tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8.4.2 Förbättrad lönestatistik&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Regeringen avser att ge Statistiska central-&lt;br&gt;byrån i uppdrag att under år 2000 vidta åtgärder som kommer att för-&lt;br&gt;bättra lönestatistiken. Den månadsvisa statistiken bör förbättras genom&lt;br&gt;en utförligare redovisning av retroaktiva löneutbetalningar. Den årsvi-&lt;br&gt;sa lönestatistiken bör utvidgas genom att statistik redovisas för ett 50-&lt;br&gt;tal branscher, med fördelning på kön och på arbetare och tjänstemän.&lt;br&gt;Statistiken bör vidare redovisas snabbare än i dag varför produktionen&lt;br&gt;bör effektiviseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningens förslag överensstämmer med re-&lt;br&gt;geringens. Därutöver föreslår utredningen vissa förbättringar som SCB&lt;br&gt;redan genomfört eller för närvarande genomför avseende månadsvis sta-&lt;br&gt;tistik även för staten samt full täckning av kommun- och landstingssekto-&lt;br&gt;rerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Arbetstagarorganisationerna är allmänt positiva&lt;br&gt;till förslagen om en förbättrad lönestatistik medan flera arbetsgivarorga-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nisationer är kritiska. En majoritet av övriga remissinstanser förespråkar Prop. 1999/2000:32&lt;br&gt;en förbättrad lönestatistik.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Månadsvis lönestatistik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SCB har från och med år 1999 tagit över produktionen av den månadsvi-&lt;br&gt;sa lönestatistiken avseende kommuner och landsting från Kommunför-&lt;br&gt;bundet och Landstingsförbundet. Den SCB-producerade statistiken täcker&lt;br&gt;samtliga kommuner och landsting. SCB har vidare börjat producera den&lt;br&gt;statliga statistiken månadsvis under 1999. Statistiken planeras att publice-&lt;br&gt;ras från och med nästa år. Regeringen anser att månadsvis lönestatistik&lt;br&gt;bör produceras för alla sektorer i ekonomin eftersom en enhetlig periodi-&lt;br&gt;citet möjliggör beräkningar för den totala ekonomin. Det är därför till-&lt;br&gt;fredsställande att sådan statistik kan redovisas avseende samtliga sektorer&lt;br&gt;från och med år 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är enligt regeringens mening också viktigt att redovisningen av ret-&lt;br&gt;roaktiva löneutbetalningar förbättras i syfte att snabbt erhålla en så god&lt;br&gt;bild som möjligt av den faktiska löneutvecklingen. Enligt SCB pågår&lt;br&gt;arbete med en bättre redovisning av retroaktiva löneutbetalningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgifter om retroaktiva betalningar samlas in löpande, och fördelas i&lt;br&gt;efterhand på de månader betalningarna avser. Revideringar görs således&lt;br&gt;bakåt i tiden. I vissa fall dröjer SCB med att publicera sådana revidering-&lt;br&gt;ar i avvaktan på ytterligare kompletterande information. Det är emellertid&lt;br&gt;enligt regeringen önskvärt att revideringar med hänsyn till retroaktiva&lt;br&gt;betalningar görs så snabbt som möjligt, även om det blir fråga om preli-&lt;br&gt;minära revideringar. Vidare bör precisionen i nivåförändringar redovisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlingsinstitutet bör utarbeta rutiner för att göra skattningar av löne-&lt;br&gt;utfallet för hela arbetsmarknaden när endast en del av de uppgiftsläm-&lt;br&gt;nande företagen vid en viss tidpunkt har haft möjlighet att ange retroakti-&lt;br&gt;va betalningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare bör Medlingsinstitutet svara för att en samlad månadsvis publi-&lt;br&gt;cering sker av statistiken. I publikationen bör även procentuella ök-&lt;br&gt;ningstal för hela ekonomin och de stora sektorerna anges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Årsvis lönestatistik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen instämmer i utredningens förslag om förbättringar av den&lt;br&gt;årliga lönestatistiken. För att kunna följa löneutvecklingen för kvinnor&lt;br&gt;och män på områden som relativt väl ansluter till de löneavtal som träf-&lt;br&gt;fas, krävs en lönestatistik som är detaljerad och fördelad både på kön och&lt;br&gt;i förekommande fall på arbetare och tjänstemän. Regeringen instämmer i&lt;br&gt;utredningens bedömning att det krävs en redovisning på cirka 50 områ-&lt;br&gt;den eller branscher samt att det kan krävas utökade urval för att erhålla&lt;br&gt;tillräcklig kvalitet i statistiken exempelvis vid uppdelning på kön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO och flera LO-förbund har i sina remissvar framfört synpunkter om&lt;br&gt;att statistiken bör redovisas per avtalsområde. Regeringen instämmer i&lt;br&gt;utredningens bedömning och slutsats att mycket talar mot framtagandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av en sådan statistik. Utöver vad utredningen anfört anser regeringen&lt;br&gt;dessutom att det skulle innebära stora praktiska svårigheter och kostnader&lt;br&gt;att samla in en heltäckande avtalsområdesuppdelad statistik. Insamlandet&lt;br&gt;skulle exempelvis innebära en påtagligt ökad uppgiftslämnarbörda. Pro-&lt;br&gt;blemen förstoras av att avtalsområdena inte är givna en gång för alla,&lt;br&gt;utan kan delas upp eller slås samman från avtalsrörelse till avtalsrörelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Produktionstiden för statistiken bör enligt regeringens mening förkor-&lt;br&gt;tas för att uppnå en högre grad av aktualitet i statistiken. Strävan bör vara&lt;br&gt;att genom effektiviserande åtgärder redovisa statistiken i början av året&lt;br&gt;efter det år statistiken avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlingsinstitutet bör enligt regeringen svara för att årsstatistiken&lt;br&gt;publiceras i form av en årlig rapport, som även innefattar analyser samt&lt;br&gt;jämförelser med resultaten av konjunkturstatistiken. Rapporten diskuteras&lt;br&gt;närmare i avsnitt 8.5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlingsinstitutets behov av detaljerad statistik på avtalsområden, ex-&lt;br&gt;empelvis vid medling, förutsätts kunna tillgodoses genom att partsge-&lt;br&gt;mensam, eller av ena parten producerad, förhandlingsstatistik ställs till&lt;br&gt;institutets förfogande när så erfordras. Regeringen instämmer i utred-&lt;br&gt;ningens slutsats att det inte finns skäl att lagstifta om att parterna gemen-&lt;br&gt;samt skall producera lönestatistik. Tvångsmedel kan inte åstadkomma&lt;br&gt;den förtroendeskapande effekt som frivilliga statistikavtal kan ge. Att&lt;br&gt;lagstifta om att parterna gemensamt skall producera statistik skulle vara&lt;br&gt;ett främmande inslag i den svenska rättsordningen och innebära ett om-&lt;br&gt;fattande ingrepp i organisationernas självbestämmanderätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbättringen av såväl den årsvisa som den månadsvisa statistiken bör&lt;br&gt;genomföras redan år 2000. Ett viktigt skäl för detta är behovet av jämför-&lt;br&gt;bar statistik när nästa avtalsrörelse analyseras. Regeringen kommer att ge&lt;br&gt;Statistiska centralbyrån i uppdrag att under år 2000 vidta åtgärder som&lt;br&gt;kommer att förbättra lönestatistiken. Uppdraget omfattar förbättringar av&lt;br&gt;den månadsvisa statistiken genom en utförligare redovisning av retroak-&lt;br&gt;tiva löneutbetalningar samt av den årsvisa lönestatistiken genom att sta-&lt;br&gt;tistik redovisas för ett 50-tal branscher, med fördelning på kön och i fö-&lt;br&gt;rekommande fall arbetare och tjänstemän. SCB far också i uppdrag att&lt;br&gt;producera löpande statistik över vakanser och arbetskonflikter samt att&lt;br&gt;komplettera databasen LINDA enligt nedanstående riktlinjer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskningsdatabasen LINDA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskningen om lönebildningen och angränsande frågor har under senare&lt;br&gt;år alltmer fått en inriktning som kräver data för enskilda individer och att&lt;br&gt;individerna kan följas över tiden. Dessa behov tillgodoses inte automa-&lt;br&gt;tiskt av den officiella statistiken i dess nuvarande utformning. Exempel&lt;br&gt;på frågeställningar som i endast begränsad utsträckning kan analyseras&lt;br&gt;med den nuvarande lönestatistiken är arbetslöshetens inverkan på löneut-&lt;br&gt;vecklingen, olika slag av lönediskriminering och lönebildningens fördel-&lt;br&gt;ningseffekter. Det sistnämnda kan bland annat gälla löneutvecklingen för&lt;br&gt;individer med små ekonomiska resurser respektive för de mest välbe-&lt;br&gt;ställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar utredningens bedömningen att forskningens behov&lt;br&gt;bäst tillgodoses genom komplettering av individdatabasen LINDA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Longitudinal INdividual DAta for Sweden). Denna databas är under&lt;br&gt;utveckling som ett samarbetsprojekt mellan Uppsala Universitet, SCB,&lt;br&gt;Riksförsäkringsverket samt Regeringskansliet. I databasen ingår uppgif-&lt;br&gt;ter om omkring 300 000 individer samt deras familjemedlemmar. Data-&lt;br&gt;basen saknar ännu heltäckande data om individernas löner och arbetstid.&lt;br&gt;Sådana data skulle i hög grad öka databasens forskningsmässiga använd-&lt;br&gt;barhet. LINDA innehåller en lång tidsserie av uppgifter baserade på re-&lt;br&gt;gisterdata, vilket gör den både kostnadseffektiv och särskilt lämpad for&lt;br&gt;forskningen. SACO och TCO med flera, Socialvetenskapliga forsknings-&lt;br&gt;rådet, Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, SCB och LO har&lt;br&gt;i sina remissvar gett uttryck för att de stödjer utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LINDA innehåller redan i dag individuella uppgifter om årsvis in-&lt;br&gt;komst, hämtade från inkomstskatteregistren. Det är i detta material möj-&lt;br&gt;ligt att särskilja löneinkomster och andra inkomstslag. Av detta kan&lt;br&gt;emellertid inga slutsatser dras om lönenivåerna, eftersom man inte vet&lt;br&gt;vilken arbetstid individerna har haft, hur stor del av året de arbetat, hur&lt;br&gt;många arbetsgivare de haft m.m. En möjlighet är att fråga individerna&lt;br&gt;själva om deras löner och arbetstider, på likartat sätt som man nu samlar&lt;br&gt;in annan arbetsmarknadsinformation i Arbetskraftsundersökningama&lt;br&gt;(AKU). Detta förfarande anses emellertid ge osäkra resultat och är myck-&lt;br&gt;et kostsamt. Bättre precision till en förhållandevis låg extra kostnad kan&lt;br&gt;erhållas om man tillför LINDA-basen individinformation från SCB:s år-&lt;br&gt;svisa lönestatistik. En nackdel är att man härigenom inte kan fa fram lö-&lt;br&gt;nedata för alla individer i LINDA, även om de där har registrerats för&lt;br&gt;löneinkomst. Problem kan också uppstå när det gäller individer med flera&lt;br&gt;arbetsgivare, tillfälliga anställningar etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser, trots de svårigheter som kan finnas, att forsknings-&lt;br&gt;databasen LINDA bör kompletteras med heltäckande individuppgifter&lt;br&gt;om löner från SCB:s årsvisa lönestatistik. Det skulle avsevärt förbättra&lt;br&gt;forskningens möjligheter att studera lönebildningen. Det är dessutom av&lt;br&gt;speciell betydelse för forskningen om osaklig lönediskriminering på&lt;br&gt;grund av bland annat kön och etnicitet. För att erhålla ett representativt&lt;br&gt;urval av löner för hela arbetsmarknaden bör urvalet av små företag i&lt;br&gt;SCB:s årsvisa lönestatistik samordnas med det urval som finns i LINDA.&lt;br&gt;En kompletterande datainsamling kan också behöva göras för dem som&lt;br&gt;inte finns med i underlaget för SCB:s årsvisa lönestatistik. För att ta till&lt;br&gt;vara forskningens synpunkter och önskemål vad gäller lönestatistik bör&lt;br&gt;Medlingsinstitutet vidare upprätthålla regelbundna kontakter med forsk-&lt;br&gt;ningen på berörda områden. Det bör ankomma på Medlingsinstitutet&lt;br&gt;självt att bestämma om formerna för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.5 Rapporter om löneutveckling och samhällsekonomi&lt;br&gt;samt utskottsutfrågningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Konjunkturinstitutet bör svara för att en&lt;br&gt;årlig rapport om de samhällsekonomiska förutsättningarna för löne-&lt;br&gt;förhandlingar tas fram. Medlingsinstitutet bör svara för att det årligen&lt;br&gt;publiceras en rapport om löneutveckling m.m. Medlingsinstitutets&lt;br&gt;chef bör, om riksdagen finner det lämpligt, inför riksdagens finansut-&lt;br&gt;skott och arbetsmarknadsutskott årligen redogöra för utvecklingen in-&lt;br&gt;om lönebildningens område och det sätt på vilket institutet tagit sig an&lt;br&gt;sin uppgift att verka för en väl fungerande lönebildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningens förslag överensstämmer i stora&lt;br&gt;delar med regeringens bedömning avseende rapporter om samhällseko-&lt;br&gt;nomi och löneutveckling. Utredningen föreslog dock att Medlingsinsti-&lt;br&gt;tutet skulle svara för den årliga publiceringen av rapporten om de sam-&lt;br&gt;hällsekonomiska förutsättningarna. I utredningen framfördes inga förslag&lt;br&gt;om att institutets chef även bör avrapportera direkt till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Facken inom industrin, B AO, KFO, IF AU, AMS,&lt;br&gt;RSV och Statskontoret är positiva till förslaget. SACO och TCO med fle-&lt;br&gt;ra, Ledarna, SAF, Förlikningsmannaexpeditionen och Forskningsråds-&lt;br&gt;nämnden avvisar förslaget. Arbetsgivarverket föreslår att rapporterna i&lt;br&gt;stället bör utarbetas av Konjunkturinstitutet. Länsstyrelsen i Stockholms&lt;br&gt;län instämmer i Arbetsgivarverkets synpunkt och föreslår dessutom att&lt;br&gt;även RRV skulle kunna ges en roll i detta sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Rapport om de samhällsekonomiska förutsättningarna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konjunkturinstitutet bör svara för att en årlig rapport om de samhällseko-&lt;br&gt;nomiska förutsättningarna för löneförhandlingar utarbetas. Rapporten&lt;br&gt;skall vara ffamtidsinriktad och innehålla bedömningar av hur den eko-&lt;br&gt;nomiska utvecklingen kan förväntas se ut under de närmast kommande&lt;br&gt;åren i Sverige och omvärlden. Särskilt viktigt är det att beskriva den om-&lt;br&gt;värld, som Sverige har att verka i och konkurrera med. Beskrivningarna&lt;br&gt;bör vara mångfacetterade och inte försöka lägga fast en norm för löneök-&lt;br&gt;ningstakten i form av ett enda procenttal. Utgivningstidpunkten bör an-&lt;br&gt;passas till vad som är lämpligt med hänsyn till avtalsperiodernas löptider&lt;br&gt;på olika avtalsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett kvalificerat faktaunderlag från en oberoende instans underlättar för&lt;br&gt;såväl parterna som Medlingsinstitutet att kunna utgå från en likartad&lt;br&gt;verklighetsbild. Detta gynnar en konstruktiv förhandlingsprocess både&lt;br&gt;om parterna väljer att göra upp på egen hand eller ej. Möjligheterna till&lt;br&gt;samsyn kring de samhällsekonomiska förutsättningarna skall tillvaratas&lt;br&gt;även om det också måste understrykas att olika bedömningar legitimt kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;göras av forhandlingsutrymmet utifrån skilda teoretiska och värderings-&lt;br&gt;mässiga utgångspunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är dessutom viktigt att parterna på lokal nivå far tillgång till de&lt;br&gt;fakta och analyser, som har utgjort ett underlag för förhandlingarna på&lt;br&gt;central nivå. Lönebildningen sker i dag i betydande utsträckning på de&lt;br&gt;enskilda arbetsplatserna i samband med de lokala förhandlingarna. Ge-&lt;br&gt;nom att rapporter publiceras kan en intresserad allmänhet ta del av fakta&lt;br&gt;och analyser. Det är värdefullt att få till stånd en bred debatt om förut-&lt;br&gt;sättningarna för lönebildningen, eftersom det annars finns risk för att re-&lt;br&gt;sultatet av löneförhandlingarna inte uppfattas som legitimt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheterna från de länder där parterna samverkar kring rapporter&lt;br&gt;om samhällsekonomiska frågor är goda. Samverkan om analyser av de&lt;br&gt;samhällsekonomiska frågorna tycks ha en tendens att förbättra samför-&lt;br&gt;ståndsandan mellan parterna. Utredningen redovisar sådana erfarenheter&lt;br&gt;från Norge, Nederländerna, Irland och Österrike. Den gemensamma&lt;br&gt;analysen bidrar bland annat till att fokusera intresset på lönebildningens&lt;br&gt;roll för konkurrenskraften och sysselsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i Sverige finns det positiva erfarenheter från Rehnbergkommis-&lt;br&gt;sionen och framåt av rapporter om samhällsekonomiska förutsättningar&lt;br&gt;för avtalsförhandlingar, t.ex. den s.k. Edingruppens arbete. Det gäller&lt;br&gt;även i den senaste avtalsrörelsen, i vilken Industrins ekonomiska råd ha-&lt;br&gt;de denna funktion. De opartiska ordförandena tillmäter Industrins eko-&lt;br&gt;nomiska råd en utomordentlig vikt, i sin utvärdering av 1998 års för-&lt;br&gt;handlingar. Genom rådet har det varit möjligt att på ett effektivare sätt än&lt;br&gt;tidigare fa utlåtanden och rekommendationer i ekonomiska frågor och det&lt;br&gt;blev möjligt att integrera de ekonomiska bedömningarna direkt i avtalsrö-&lt;br&gt;relsens beslutsprocesser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SACO och TCO med flera har i sitt gemensamma remissvar framhållit&lt;br&gt;att utgivningen av rapporter i och för sig ryms i den renodlade roll som&lt;br&gt;de vill ge Medlingsinstitutet men att institutet inte bör fa ett explicit upp-&lt;br&gt;drag om detta av regering och riksdag. Det skulle enligt SACO och TCO&lt;br&gt;innebära att Medlingsinstitutet i lätt maskerad form tilldelas den norm-&lt;br&gt;bildande roll som de anser vara oförenlig med medlingsuppgiften. Även&lt;br&gt;SAF och BAO har i sina remissvar framfört farhågor om att rapporterna&lt;br&gt;kan ge upphov till en centralstyrning av lönebildningen som de inte vill&lt;br&gt;se.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen instämmer till viss del i dessa bedömningar. Enligt rege-&lt;br&gt;ringen är det därför att föredra att den samhällsekonomiska rapporten&lt;br&gt;utarbetas av Konjunkturinstitutet i stället för av Medlingsinstitutet. I öv-&lt;br&gt;rigt vill regeringen återigen framhålla att utredningens förslag innebär att&lt;br&gt;beskrivningarna i rapporten skall vara mångfacetterade och att man inte&lt;br&gt;bör sträva efter att lägga fast en norm för löneökningstakten i form av ett&lt;br&gt;enda procenttal. Regeringen delar dessutom det synsätt som IF AU gett&lt;br&gt;uttryck för att Medlingsinstitutet har en viktig pedagogisk roll i den me-&lt;br&gt;ning att det skall söka skapa samsyn hos parterna om de samhällsekono-&lt;br&gt;miska förutsättningarna för löneökningar men att de slutsatser som dras i&lt;br&gt;rapporterna inte kan lyftas fram som en etablerad sanning eftersom det&lt;br&gt;rör sig om frågor som rör vetenskapsområden som är ickeexakta till sin&lt;br&gt;natur. Regeringen har heller ingen anledning att söka påverka parterna i&lt;br&gt;valet mellan att bedriva förhandlingarna på central eller lokal nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill samtidigt starkt betona att arbetet med att söka uppnå&lt;br&gt;en bredare samsyn mellan parterna om det samhällsekonomiska förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för löneförhandlingarna inte far gå ut över parternas förtroende&lt;br&gt;för medlarnas verksamhet. Förutom TCO, SACO, SAF och BAO har även&lt;br&gt;Arbetsgivarverket framfört farhågor för att så skall ske. Rapporten om de&lt;br&gt;samhällsekonomiska förutsättningarna bör därför inte utarbetas av Med-&lt;br&gt;lingsinstitutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rapport om löneutvecklingen m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlingsinstitutet bör ges i uppdrag att årligen rapportera om löneut-&lt;br&gt;vecklingen och andra faktorer som har anknytning till lönebildningen. I&lt;br&gt;den årliga rapporten om löneutvecklingen m.m. bör en beskrivning ges av&lt;br&gt;betydelsefulla förändringar vad gäller löner, arbetskraftskostnader, pro-&lt;br&gt;duktivitetsutveckling, inkomstfördelning, inkomstutveckling, sysselsätt-&lt;br&gt;ning, avtalskonstruktioner, förhandlingssystem och arbetsmarknadslag-&lt;br&gt;stiffning i Sverige och i omvärlden. Lönebildningens strukturpåverkande&lt;br&gt;effekter skall också uppmärksammas. Avsikten är att rapporten skall in-&lt;br&gt;nehålla en fyllig redovisning av den senaste utvecklingen i Sverige och i&lt;br&gt;våra viktigaste konkurrentländer. Genom den ökade integrationen mellan&lt;br&gt;länderna finns behov av bättre kunskap om avtalssystem och arbetsrätt&lt;br&gt;för att bättre bedöma förändringen av konkurrenskraften för olika bran-&lt;br&gt;scher och yrkesgrupper. Lönestatistiken behöver också redovisas för&lt;br&gt;branscher, yrkesgrupper, uppdelning på kön etc och gärna med sprid-&lt;br&gt;ningsmått. För att göra en rättvisande beskrivning fordras dock ingående&lt;br&gt;kännedom om statistikkällor och tolkningsproblem. Det är därför av stort&lt;br&gt;värde att Medlingsinstitutet även har i uppgift att samla in och analysera&lt;br&gt;kollektivavtal om löner och allmänna anställningsvillkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rapporten bör inte enbart vara beskrivande till sin karaktär utan även&lt;br&gt;innehålla analyser om hur utvecklingen av arbetskraftskostnaderna på-&lt;br&gt;verkat den samhällsekonomiska utvecklingen och i synnerhet sysselsätt-&lt;br&gt;ningsutvecklingen. Regeringen har vid flera tillfällen framhållit att en väl&lt;br&gt;fungerande lönebildning är av avgörande betydelse för möjligheterna att&lt;br&gt;återgå till ett läge med full sysselsättning. Det måste vara möjligt att för-&lt;br&gt;ena en god reallöneutveckling med låg arbetslöshet och hög sysselsätt-&lt;br&gt;ning även med dagens ambitiösa inflationsmål. Även om utvecklingen&lt;br&gt;just nu tycks positiv finns en betydande osäkerhet om hur lönebildningen&lt;br&gt;kommer att fungera i detta avseende under de kommande årens fortsatt&lt;br&gt;starka tillväxt. Medlingsinstitutet kommer därför att få en viktig uppgift&lt;br&gt;vad gäller att förse riksdagen och regeringen med relevant beslutsunder-&lt;br&gt;lag för de ställningstaganden som i framtiden kan behöva göras för att de&lt;br&gt;höga sysselsättningsambitioner som finns skall kunna uppfyllas. Inom&lt;br&gt;ramen för den årliga rapporten är det dessutom viktigt att fördelningspo-&lt;br&gt;litiska analyser och väl genomarbetade beslutsunderlag vad gäller osaklig&lt;br&gt;lönediskriminering tas fram. Även jämställdhets- och integrationsfrågor&lt;br&gt;bör därför ges en central plats i rapporten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare anser regeringen att rapporten även bör innehålla en redovis-&lt;br&gt;ning och analys av de stridsåtgärder som arbetsmarknadens parter har&lt;br&gt;vidtagit under året. Som utredningen anför, har förhållandena på arbets-&lt;br&gt;marknaden förändrats under de senaste decennierna. Den tekniska ut-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 32&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vecklingen har gjort företagen mer sårbara. Risken har ökat för att ett Prop. 1999/2000:32&lt;br&gt;företag, som inte klarar att leverera enligt avtal, far problem att få nya&lt;br&gt;order. Produktionstekniken har samtidigt inneburit att fler arbetstagare&lt;br&gt;har nyckelpositioner i den meningen att de är så viktiga för verksamheten&lt;br&gt;att hela produktionen avbryts om de tas ut i strejk. Beroendet mellan oli-&lt;br&gt;ka led i produktionen har ökat. Det finns således stora möjligheter att&lt;br&gt;genom en stridsåtgärd som kostar mycket lite för den egna organisatio-&lt;br&gt;nen, orsaka motparten stora kostnader. En sådan typ av stridsåtgärder,&lt;br&gt;s.k. nålsticksåtgärder, är ofta även mycket kännbara för tredje man. Allt-&lt;br&gt;mer specialiserade arbetsuppgifter gör också att det finns en ökad risk för&lt;br&gt;att vissa arbetstagare bildar egna organisationer som för att slå sig in på&lt;br&gt;ett avtalsområde vidtar stridsåtgärder som lamslår en stor verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förändrade förhållandena på arbetsmarknaden har vidare inneburit&lt;br&gt;att de fackliga organisationerna har olika förhandlingsstyrka. Vissa för-&lt;br&gt;bund organiserar fler nyckelpersoner än andra och har då större möjlig-&lt;br&gt;heter att orsaka ett mycket stort produktionsbortfall till en liten kostnad&lt;br&gt;för den egna konfliktfonden. Det är nu fler aktörer än tidigare som fattar&lt;br&gt;beslut om stridsåtgärder och det sker mindre samordning inom huvudor-&lt;br&gt;ganisationerna. På många områden individualiseras också lönesättningen.&lt;br&gt;Antalet avtalsområden har ökat och samarbetet mellan förbund, som är&lt;br&gt;medlemmar i olika centralorganisationer har utvecklats. Uppdelningen av&lt;br&gt;arbetsmarknaden i allt fler avtalsområden har lett till att förhandlingarna&lt;br&gt;inom ett avtalsområde lättare får följdverkningar inom andra områden.&lt;br&gt;Den internationella konkurrensen gör också att enskilda företag ogärna&lt;br&gt;deltar i en lockout. I stället förekommer uttalanden om att produktionen i&lt;br&gt;ett företag kan flyttas till ett annat land. Sett ur ett samhällsekonomiskt&lt;br&gt;perspektiv och med målet att öka sysselsättningen och minska arbetslös-&lt;br&gt;heten i Sverige, är det en svarsåtgärd som inte gagnar utvecklingen i lan-&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt har den höga arbetslösheten och ett ökat antal tidsbegränsade&lt;br&gt;anställningar lett till en försvagad position för vissa arbetstagargrupper.&lt;br&gt;Den ökade internationella rörligheten för företagen har också stärkt ar-&lt;br&gt;betsgivarnas ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förhållandet, att få konflikter förekommit under de senaste åren,&lt;br&gt;tyder i och för sig på att parterna tar sitt ansvar. Det är därför viktigt att&lt;br&gt;Medlingsinstitutet i sin årliga rapport även uppmärksammar parternas&lt;br&gt;agerande i konflikter, till exempel när det gäller stridsåtgärder som i rea-&lt;br&gt;liteten snarare berör konflikter mellan olika arbetstagarorganisationer än&lt;br&gt;mellan arbetstagare och arbetsgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Breda och omsorgsfullt genomförda analyser kan även vara av stort&lt;br&gt;värde för de förhandlande parterna. Betydelsen av det faktaunderlag som&lt;br&gt;parterna har tillgång till har bland annat lyfts fram i den forskning som&lt;br&gt;bedrivits om förhandlingsprocesser. Det gäller inte enbart bedömningar&lt;br&gt;av de samhällsekonomiska förutsättningarna för avtalsförhandlingarna&lt;br&gt;utan även annat faktaunderlag. Om en större klarhet kan nås om de troli-&lt;br&gt;ga konsekvenserna av olika handlingsalternativ och båda parter har till-&lt;br&gt;gång till samma information ökar sannolikheten att parterna skall göra&lt;br&gt;upp i godo. Det faktaunderlag och de analyser som finns att tillgå påver-&lt;br&gt;kar även de förutsättningar som finns för parterna att få stöd bland den&lt;br&gt;allmänna opinionen i en konfliktsituation. Att alla för den samhällseko-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nomiska utvecklingen relevanta aspekterna på lönebildningen lyfts fram&lt;br&gt;och analyseras omsorgsfullt är dessutom av stor betydelse för den sam-&lt;br&gt;hällsekonomiska debatten. Det kan vara av speciellt stor betydelse för de&lt;br&gt;aktörer som ej är direkt berörda av förhandlingarna men for vilka de eko-&lt;br&gt;nomiska förhållandena ändå kan komma att förändras som en följd av&lt;br&gt;förhandlingsutfallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redogörelse inför finansutskottet och arbetsmarknadsutskottet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlingsinstitutets chef bör, om riksdagen finner detta lämpligt, årligen&lt;br&gt;inför riksdagens finansutskott och arbetsmarknadsutskott svara på frågor&lt;br&gt;och redogöra for sin syn på hur lönebildningen, arbetskraftskostnaderna&lt;br&gt;och sysselsättningen utvecklats, samt hur institutet tagit sig an sin uppgift&lt;br&gt;att verka för en väl fungerande lönebildning utan att frånta parterna deras&lt;br&gt;ansvar för lönebildningen. Chefen bör också på begäran redogöra för&lt;br&gt;vilka konflikter som förekommit på arbetsmarknaden och vilka konsek-&lt;br&gt;venser parternas stridsåtgärder har fatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har ett övergripande ansvar för att de institutionella förhål-&lt;br&gt;landena i samhället är utformade på ett sätt som ger goda förutsättningar-&lt;br&gt;na för en såväl snabb som välbalanserad samhällsekonomisk utveckling.&lt;br&gt;För att fullfölja denna uppgift bör riksdagen ha god information och till-&lt;br&gt;gång till kvalificerade bedömningar av utvecklingen inom en mängd oli-&lt;br&gt;ka områden. Det finns flera skäl till att lönebildningen bör lyftas fram&lt;br&gt;som ett i detta avseende viktigt område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lönebildningen tillhör tillsammans med finans- och penningpolitiken&lt;br&gt;de viktigaste faktorerna for den makroekonomiska balansens efterfråge-&lt;br&gt;sida. För att uppnå en snabb och välbalanserad samhällsekonomisk ut-&lt;br&gt;veckling är det viktigt att samspelet mellan dessa tre faktorer fungerar på&lt;br&gt;ett smidigt sätt. Beslut om den finanspolitiska inriktningen tas av riksda-&lt;br&gt;gen. Ansvaret for penningpolitiken är delegerat till Riksbanken som sor-&lt;br&gt;terar direkt under riksdagen. Riksbankschefen kallas regelbundet till&lt;br&gt;riksdagen for att inför finansutskottet redogöra för de bedömningar av&lt;br&gt;den makroekonomiska utvecklingen som Riksbanken gör och for att ut-&lt;br&gt;skottsledamötema skall ha möjlighet att ställa frågor om bl.a. den pen-&lt;br&gt;ningpolitik som bedrivs. Ansvaret for lönebildningen ligger hos parterna&lt;br&gt;på arbetsmarknaden. Det ansvar de har för lönebildningen kan inte liknas&lt;br&gt;vid det ansvar som Riksbanken har för penningpolitiken i den bemärkel-&lt;br&gt;sen att parterna agerar på uppdrag av de egna medlemmarna och inte på&lt;br&gt;uppdrag av riksdagen. Trots detta finns det ett egenvärde i att riksdagen&lt;br&gt;på motsvarande sätt kan fa tillgång till kvalificerade bedömningar av lö-&lt;br&gt;nernas och arbetskraftskostnadernas utveckling, samt vilken effekt det&lt;br&gt;kan tänkas ha på sysselsättningen. Medlingsinstitutets chef kan med stöd&lt;br&gt;av den kompetens och den samlade information som skall finnas vid in-&lt;br&gt;stitutet förse riksdagsmännen med en helhetsbedömning som de har svårt&lt;br&gt;att fa från annat håll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlingsinstitutet har vidare i uppgift att verka för en väl fungerade&lt;br&gt;lönebildning. Denna uppgift skall utföras utan att parterna fråntas sitt&lt;br&gt;ansvar för lönebildningen. Det kan i många fall vara en svår balansgång&lt;br&gt;men är inte desto mindre en mycket viktig uppgift. Institutets verksamhet&lt;br&gt;behöver därför regelbundet granskas. Utöver de organ som normalt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;granskar de statliga myndigheternas verksamhet, vore det enligt rege-&lt;br&gt;ringen av värde om en granskning också genomfördes direkt av riksda-&lt;br&gt;gen. Regelbundna utskottsförhör skulle kunna vara ett lämpligt forum för&lt;br&gt;en sådan granskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tredje skäl till att arrangera speciella utskottsutffågningar av insti-&lt;br&gt;tutets chef är att riksdagen behöver ett bra beslutsunderlag för att bedöma&lt;br&gt;i vilken grad det är möjligt att förbättra matchningen på arbetsmarknaden&lt;br&gt;med hjälp av arbetsmarknads- och utbildningspolitik och vilket bidrag&lt;br&gt;som lönebildningen kan lämna till en bättre fungerande matchning. Hur&lt;br&gt;balansen skall se ut mellan, å ena sidan arbetsmarknads- och utbildnings-&lt;br&gt;politikens, å andra sidan relativlöneförändringamas betydelse för match-&lt;br&gt;ningen är en svår avvägningsfråga där partsintressena kan vara starka.&lt;br&gt;Balansen förändras dessutom över tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En aktiv statlig politik påverkar arbetsmarknadens funktionssätt. Ar-&lt;br&gt;betsmarknadspolitiken har till exempel historiskt givit ett väsentligt bi-&lt;br&gt;drag till matchningen på arbetsmarknaden. Trots påskyndandet av struk-&lt;br&gt;turomvandlingen som drevs fram av den solidariska lönepolitiken förblev&lt;br&gt;den öppna arbetslösheten låg. Under den djupa lågkonjunkturen i början&lt;br&gt;av 1990-talet då arbetslösheten steg till rekordhöga nivåer lades emeller-&lt;br&gt;tid en alltför stor börda på den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Arbets-&lt;br&gt;marknadspolitiken kunde inte på egen hand klara det stora efterfrågefall&lt;br&gt;som drabbade den svenska arbetsmarknaden. I stället fick arbetsmark-&lt;br&gt;nadspolitiken frångå sin kärnuppgift och inriktas på att överbrygga och&lt;br&gt;behålla människor i arbetskraften. Den förbättrade konjunkturen gör att&lt;br&gt;arbetsmarknadspolitiken åter kan inriktas på att underlätta matchningen&lt;br&gt;på arbetsmarknaden. Närings- och regionalpolitik skall ge förutsättningar&lt;br&gt;för en god utveckling över hela landet. Integrations- och jämställdhets-&lt;br&gt;politiken är viktig för att alla skall bli delaktiga av sysselsättningsupp-&lt;br&gt;gången. Det är riksdagen som ytterst ansvarar för hur stor del av ansvaret&lt;br&gt;för att förbättra matchningen på arbetsmarknaden som arbetsmarknads-&lt;br&gt;och utbildningspolitiken kan stå för och hur stor del som måste överläm-&lt;br&gt;nas till parterna på arbetsmarknaden att hantera.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.6 Jämställdhet och diskriminering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: De förbättringar av den årsvisa lönestatis-&lt;br&gt;tiken och den komplettering av forskningsdatabasen LINDA som re-&lt;br&gt;geringen förordar kommer att förbättra möjligheten att följa och ana-&lt;br&gt;lysera löneutvecklingen för kvinnor och män. De årliga rapporter om&lt;br&gt;löneutveckling m.m. i Sverige och omvärlden som regeringen avser&lt;br&gt;att ge Medlingsinstitutet i uppgift att publicera bör innehålla ett sär-&lt;br&gt;skilt kapitel som analyserar löneutvecklingen ur ett jämställdhetspers-&lt;br&gt;pektiv. Medlingsinstitutet bör säkerställa att det har tillräcklig kom-&lt;br&gt;petens på jämställdhetsområdet. Medlingsinstitutet bör också följa&lt;br&gt;frågan om diskriminering i lönesättningen på andra grunder än kön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningens förslag överensstämmer med re-&lt;br&gt;geringens bedömning avseende jämställdhet men tar inte upp frågan om&lt;br&gt;diskriminering av andra orsaker än kön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna stöder utredningens&lt;br&gt;förslag eller har inget att invända mot dem. Förslaget stöds av Jämställd-&lt;br&gt;hetsombudsmannen (JämO), Landstingsförbundet, SACO och TCO med&lt;br&gt;flera, IFAU, Facken inom industrin, SEKO, RRV, BAO och Rådet för&lt;br&gt;arbetslivsforskning (RALF). Förslaget avvisas av Tidningsutgivarna, Ar-&lt;br&gt;betsgivarverket och Handelsanställdas Förbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Sakliga löner är en central del av&lt;br&gt;jämställdhetspolitiken. Förekomsten av osakliga löneskillnader mellan&lt;br&gt;kvinnor och män har getts särskild uppmärksamhet i jämställdhetslagen&lt;br&gt;och i Jämställdhetsombudsmannens arbete. En osaklig löneskillnad stri-&lt;br&gt;der mot jämställdhetslagens lönediskrimineringsförbud. Genom förslagen&lt;br&gt;i avsnitt 8.4 om förbättrad lönestatistik ökar möjligheten att följa och&lt;br&gt;analysera löneutvecklingen för kvinnor och män. Kompletteringen av&lt;br&gt;databasen LINDA med löneuppgifter som föreslås i samma avsnitt för-&lt;br&gt;bättrar möjligheterna att bedriva forskning om vad som har betydelse för&lt;br&gt;löneutvecklingen för kvinnor och män. Dessa förbättrade möjligheter&lt;br&gt;skall tas tillvara genom att Medlingsinstitutet i ett särskilt kapitel i den&lt;br&gt;rapport om löneutveckling m.m., som institutet ansvarar för att publicera,&lt;br&gt;analyserar löneutvecklingen ur ett jämställdhetsperspektiv. Vidare har&lt;br&gt;Medlingsinstitutet möjlighet att lägga ut särskilda forskningsuppdrag som&lt;br&gt;kan beröra jämställdhetsaspekter. Medlingsinstitutet bör därför säker-&lt;br&gt;ställa att det har tillräcklig kompetens på jämställdhetsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;JämO menar att det är troligt att framtida konflikter mellan parterna&lt;br&gt;kommer att handla om just jämställdheten mellan könen. Förbättringar av&lt;br&gt;jämställdheten i lönesättningen försvåras enligt JämO av att lönepotter är&lt;br&gt;knutna till avtalsområden och att vissa avtalsområden är kvinnodomine-&lt;br&gt;rade medan andra är mansdominerade. Sett ur arbetsgivarens synpunkt&lt;br&gt;innebär det, konstaterar JämO, att det är dyrt att göra justeringar av löne-&lt;br&gt;relationer mellan anställda som tillhör olika förbund eftersom arbetsgiva-&lt;br&gt;ren då behöver skjuta till extra pengar. Landstingsförbundet för i sitt ytt-&lt;br&gt;rande en liknande diskussion om en förbättring av de kvinnodominerade&lt;br&gt;vårdyrkenas löneläge. Regeringen instämmer i stora delar av JämO:s och&lt;br&gt;Landstingsförbundets synpunkter men konstaterar samtidigt att det är&lt;br&gt;arbetsmarknadens parters uppgift att värdera lönerna för olika yrkesgrup-&lt;br&gt;per och branscher mot varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivarverket menar att en seriös analys av om lönerna hos en ar-&lt;br&gt;betsgivare är sakligt motiverade kräver nära kännedom om de individu-&lt;br&gt;ella arbetsuppgifterna och prestationerna vilket gör att eventuell diskri-&lt;br&gt;minering måste åtgärdas på lokal nivå. Vidare menar Arbetsgivarverket&lt;br&gt;att en allmän uppvärdering av lönerna för kvinnligt dominerade yrkes-&lt;br&gt;grupper inom samhället i stort, kräver omfattande omfördelningar av&lt;br&gt;ekonomiska resurser mellan arbetsgivare eller omfattande omstrukture-&lt;br&gt;ringar av arbetslivet, vilket enligt Arbetsgivarverket är frågor som ligger&lt;br&gt;utanför Medlingsinstitutets ansvarsområde. Arbetsgivarverket drar därför&lt;br&gt;slutsatsen att det inte är ett uppdrag för Medlingsinstitutet att bevaka och&lt;br&gt;analysera löneutvecklingen ur ett jämställdhetsperspektiv, vare sig som&lt;br&gt;underlag för löneförhandlingar eller för mer allmänna politiska bedöm-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningar. Regeringen delar inte Arbetsgivarverkets slutsats. Enligt rege-&lt;br&gt;ringens bedömning kommer Medlingsinstitutets analyser av löneutveck-&lt;br&gt;lingen för kvinnor och män att förbättra parternas beslutsunderlag vilket&lt;br&gt;är av stort värde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handelsanställdas Förbund avvisar i sitt yttrande utredningens samla-&lt;br&gt;de förslag med motivet att de försvagar rättigheterna för de arbetstagare&lt;br&gt;som redan har en svag ställning på arbetsmarknaden, vilket enligt för-&lt;br&gt;bundets bedömning oftast är kvinnor. För att få en reell möjlighet att be-&lt;br&gt;döma vad som är likvärdiga arbeten och för att kunna jämföra löner i oli-&lt;br&gt;ka branscher krävs enligt Handelsanställdas förbund avtalsområdesvisa&lt;br&gt;uppdelningar av lönestatistik samt möjlighet för arbetstagarorganisatio-&lt;br&gt;nerna att jämföra löner på ett individuellt plan genom tillgång till primär-&lt;br&gt;data.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att de nu lagda förslagen förbättrar läget för grupper&lt;br&gt;som i dag har en svag ställning på arbetsmarknaden. Medlingsinstitutets&lt;br&gt;verksamhet syftar till en väl fungerande lönebildning som ger ökad sys-&lt;br&gt;selsättning och en god reallöneutveckling för alla grupper. Regeringens&lt;br&gt;skäl för att inte föreslå en lönestatistik som är fördelad på avtalsområden&lt;br&gt;redovisas i avsnitt 8.4. Tillgången till primärdata är en fråga som parterna&lt;br&gt;kan reglera genom statistikavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör bedömningen att Medlingsinstitutet även bör följa frå-&lt;br&gt;gan om diskriminering i lönesättningen på andra grunder än kön, exem-&lt;br&gt;pelvis etniskt ursprung. En central del i integrationspolitiken är, som&lt;br&gt;uppmärksammas i lagen mot etnisk diskriminering i arbetslivet och Dis-&lt;br&gt;krimineringsombudsmannens arbete, att motverka lönediskriminering på&lt;br&gt;etniska grunder. Medlingsinstitutet bör regelbundet samråda med Om-&lt;br&gt;budsmannen mot etnisk diskriminering, Handikappombudsmannen och&lt;br&gt;Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning och&lt;br&gt;uppmärksamma diskrimineringsffågor i den årliga rapporten om löneut-&lt;br&gt;veckling m.m. Regeringen ser emellertid för närvarande inte några möj-&lt;br&gt;ligheter att med hjälp av utökad lönestatistik underlätta bevakningen av&lt;br&gt;diskriminering i lönesättningen på andra grunder än kön. Däremot ger&lt;br&gt;kompletteringen av forskningsdatabasen LINDA med löneuppgifter, som&lt;br&gt;redovisas i avsnitt 8.4, möjlighet till analyser av diskriminering på grund&lt;br&gt;av etniskt ursprung. Parterna bör vidare se det som en viktig uppgift att&lt;br&gt;med lönestatistiken som grund se till att diskriminering inte förekommer.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Regler vid avtalsförhandlingar&amp;nbsp;och konflikt&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;9.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Medling&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;9.1.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förhandlingsledare och medlare&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Efter samtycke från parter som förhandlar om&lt;br&gt;kollektivavtal kan Medlingsinstitutet utse en eller flera förhandlings-&lt;br&gt;ledare eller medlare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av remissinstanserna i de fall Prop. 1999/2000:32&lt;br&gt;de yttrar sig över förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt 46 § medbestämmandelagen&lt;br&gt;skall Statens förlikningsmannaexpedition utse förlikningsman först om&lt;br&gt;stridsåtgärd hotar eller har påbörjats. Utredningen har föreslagit att Med-&lt;br&gt;lingsinstitutet bör ha till uppgift att erbjuda parter som så önskar förutom&lt;br&gt;medlare även en förhandlingsledare. Medlare föreslås kunna utses även&lt;br&gt;om stridsåtgärd inte hotar. Regeringen instämmer i detta. Genom att utse&lt;br&gt;förhandlingsledare tidigt eller en medlare även om stridsåtgärd inte hotar&lt;br&gt;kan Medlingsinstitutet effektivare bistå parterna i förhandlingsarbetet.&lt;br&gt;Därmed kan Medlingsinstitutet också stimulera parterna att intensifiera&lt;br&gt;förhandlingarna i god tid innan avtalen löper ut, vilket minskar risken för&lt;br&gt;konflikter. De personer som Medlingsinstitutet utser bör ha god kunskap&lt;br&gt;om alternativa avtalslösningar och kunna bidra med konstruktiva idéer&lt;br&gt;till att hitta lösningar på parternas problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med en förhandlingsledare avses en person, som parterna ger i uppdrag&lt;br&gt;att leda förhandlingarna, för att parterna i samförstånd skall söka lösning-&lt;br&gt;ar på frågor som är aktuella i förhandlingarna. Med en medlare avses en&lt;br&gt;person, som främst har till uppgift att söka överbrygga motsättningar&lt;br&gt;mellan parterna för att underlätta att få en överenskommelse till stånd&lt;br&gt;utan stridsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institutet bör kunna neka att utse förhandlingsledare eller medlare om&lt;br&gt;man anser att det inte är meningsfullt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att bistå parterna med en förhandlingsledare som opartisk&lt;br&gt;ordförande fanns enligt den lagstiftning som gällde före medbestämman-&lt;br&gt;delagen. Industriavtalet har givit ny aktualitet åt rollen som opartisk&lt;br&gt;ordförande. Erfarenheterna från tillämpningen av Industriavtalet visar att&lt;br&gt;de opartiska ordförandena spelar en viktig roll, varför det även inom ra-&lt;br&gt;men för medbestämmandelagens regler bör finnas möjlighet att utse för-&lt;br&gt;handlingsledare som alternativ till medlare. En viktig skillnad föreligger&lt;br&gt;dock. En opartisk ordförande inom Industriavtalet har långtgående befo-&lt;br&gt;genheter medan befogenheterna enligt lagen föreslås förbehållas medlar-&lt;br&gt;na och Medlingsinstitutet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9.1.2 Tvångsmedling&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Om Medlingsinstitutet bedömer att det i en tvist&lt;br&gt;finns risk för stridsåtgärder eller om stridsåtgärder redan har påbörjats,&lt;br&gt;får Medlingsinstitutet utse en eller flera medlare även utan samtycke&lt;br&gt;från parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Parter som är ense om att de är bundna av ett avtal om förhand-&lt;br&gt;lingsordning som innehåller tidsplaner för förhandlingar, tidsramar&lt;br&gt;och regler för tillsättning av medlare, regler om medlarens befogen-&lt;br&gt;heter och regler om uppsägning av avtalet kan anmäla det till Med-&lt;br&gt;lingsinstitutet för registrering. När avtalet har registrerats, får under&lt;br&gt;dess giltighetstid medlare inte utses utan parternas samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Stämmer i huvudsak överens med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget. LO,&lt;br&gt;SACO och TCO med flera, Svenska Transportarbetareförbundet&lt;br&gt;(Transportarbetareförbundet) och Handelsanställdas förbund avstyrker&lt;br&gt;förslaget om tvångsmedling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Utredningen har föreslagit att Med-&lt;br&gt;lingsinstitutet skall ha rätt att utse en eller flera medlare även utan parter-&lt;br&gt;nas samtycke. Utredningen konstaterar att det har varit oklart huruvida&lt;br&gt;förlikningsmannaexpeditionen kan utse medlare mot en parts eller parter-&lt;br&gt;nas vilja och att nuvarande bestämmelser har både tolkats och tillämpats&lt;br&gt;olika över åren. Enligt utredningen bör bestämmelserna därför förtydli-&lt;br&gt;gas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO, Transportarbetareförbundet och Handelsanställdas förbund anser&lt;br&gt;att förslaget innebär en allvarlig inskränkning i den fria förhandlings- och&lt;br&gt;strejkrätten. SACO och TCO med flera med undantag av facken inom&lt;br&gt;industrin, anser att tvångsmedling bör regleras i avtal. De anser att lag-&lt;br&gt;stiftning i frågan riskerar att hindra utvecklingen av samarbetsavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med utredningen anser dock regeringen att medlare bör kunna&lt;br&gt;utses även om endera eller båda parterna är negativt inställda till medling.&lt;br&gt;Därmed får Medlingsinstitutet också en starkare ställning. En stridsåtgärd&lt;br&gt;berör i regel inte bara de inblandade parterna utan far även konsekvenser&lt;br&gt;för tredje man. Samhället har därför en uppgift när det gäller att bevaka&lt;br&gt;följderna av sådana åtgärder. En part som har lämnat varsel har ett ansvar&lt;br&gt;för att tvisten löses. Befogenheten att tillsätta medlare mot parternas vilja&lt;br&gt;måste givetvis utövas på ett sådant sätt att medlingsuppdraget kan bedri-&lt;br&gt;vas så att en lösning av tvisten kan uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har föreslagit att tvångsmedlare inte skall kunna utses om&lt;br&gt;parterna är bundna av kollektivavtal med en förhandlingsordning, som&lt;br&gt;innefattar en samsyn om utvecklingen på området och innehåller regler&lt;br&gt;om tidsramar för förhandlingar och medling. Det är enligt utredningens&lt;br&gt;uppfattning allmänt sett bättre med avtalslösningar om medling än med&lt;br&gt;lagstiftning. Utredningen har även ansett att Medlingsinstitutet skall kun-&lt;br&gt;na ge förhandsbesked om ett avtal kan undantas från reglerna om obliga-&lt;br&gt;torisk medling och att avtalet i så fall skall kunna registreras hos institu-&lt;br&gt;tet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förlikningsmannaexpedition anser att kriterierna för att avtal med för-&lt;br&gt;handlingsordningar skall godkännas behöver anges tydligare i lagen och&lt;br&gt;att frågan om ett avtal är av sådan beskaffenhet bör avgöras av institutets&lt;br&gt;styrelse. Kommunförbundet anser att Medlingsinstitutets skyldighet att ge&lt;br&gt;förhandsbesked i frågan om ett avtal uppfyller kriterierna bör framgå av&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser, liksom utredningen, att parter som är bundna av så-&lt;br&gt;dana samarbetsavtal med förhandlingsordning om medling som t.ex. fö-&lt;br&gt;religger inom industrins område, inte bör kunna underkastas tvångsmed-&lt;br&gt;ling. Kriterierna för denna typ av förhandlingsordningsavtal bör dock,&lt;br&gt;som förlikningsmannaexpeditionen påpekat, anges tydligare. Avtalen bör&lt;br&gt;således innehålla tidsplaner för förhandlingar, tidsramar och regler för&lt;br&gt;tillsättning av medlare, regler om medlarens befogenheter och regler om&lt;br&gt;uppsägning av förhandlingsordningsavtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svea hovrätt konstaterar att Medlingsinstitutet kan hamna i situationen&lt;br&gt;att behöva tolka kollektivavtal. Om parterna är oense i frågan om en så-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dan förhandlingsordning finns som anges i medbestämmandelagen, påpe-&lt;br&gt;kar hovrätten att det ytterst är Arbetsdomstolen som har att avgöra saken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det är angeläget inför en kommande avtalsrörelse&lt;br&gt;att såväl kollektivavtalspartema som Medlingsinstitutet har klart för sig&lt;br&gt;vilka regler som kan bli tillämpliga. Utredningens förslag om att Med-&lt;br&gt;lingsinstitutet skall ge ett förhandsbesked till parterna om avtalet uppfyl-&lt;br&gt;ler de krav som ställs i lagen innebär, som Svea hovrätt konstaterat, att&lt;br&gt;institutet gör en tolkning av kollektivavtalet. Med hänsyn till att kollekti-&lt;br&gt;vavtalet kan underställas Arbetsdomstolens tolkning, varvid partsviljan&lt;br&gt;har betydelse, anser regeringen det mindre lämpligt att institutet genom&lt;br&gt;ett förhandsbesked gör en egen tolkning. Bestämmelsen bör därför ut-&lt;br&gt;formas på det sättet att om kollektivavtalspartema är ense om att de är&lt;br&gt;bundna av ett sådant avtal som anges i lagen, kan de anmäla avtalet för&lt;br&gt;registrering hos Medlingsinstitutet. Institutet har därvid en skyldighet att&lt;br&gt;registrera det. Regeringen utgår från att arbetsmarknadens parter tar ett&lt;br&gt;sådant ansvar som hittills kännetecknat den svenska arbetsmarknaden och&lt;br&gt;att det därför inte föreligger risk for att skenavtal upprättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När registrering skett, blir inte bestämmelsen om utseende av tvångs-&lt;br&gt;medlare tillämplig. Som Lagrådet påpekat, bör undantaget begränsas till&lt;br&gt;det registrerade avtalets giltighetstid.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9.1.3 Medlarens uppgift och förhandlingsskyldighet vid vite&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Medlare skall försöka fa till stånd en överens-&lt;br&gt;kommelse mellan partema. Medlaren skall for det ändamålet kalla&lt;br&gt;partema till förhandling eller vidta annan lämplig åtgärd. För att&lt;br&gt;främja en god lösning av tvisten, kan medlaren lägga fram egna för-&lt;br&gt;slag till överenskommelse. Medlaren skall också verka för att en part&lt;br&gt;uppskjuter eller inställer en stridsåtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlingsinstitutet kan på begäran av medlaren förelägga en part vid&lt;br&gt;vite att fullgöra sin förhandlingsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsdomstolen kan på talan av Medlingsinstitutet döma ut vitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Stämmer i huvudsak överens med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller yttrar sig&lt;br&gt;inte över förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Några remissinstanser har lämnat&lt;br&gt;synpunkter på vad som bör ingå i medlarens uppdrag. SAF och Fl anser&lt;br&gt;att uppgiften att medla bör innehålla en skyldighet att beakta såväl sam-&lt;br&gt;hällsekonomiska faktorer som konkurrenskraft, stabilt penningvärde,&lt;br&gt;ökad sysselsättning som företagsekonomiska faktorer såsom lönsamhet&lt;br&gt;och effektivitet och att detta bör framgå av Medlingsinstitutets instruk-&lt;br&gt;tion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det är väsentligt att medlaren agerar på uppdrag&lt;br&gt;av parterna eftersom det är avgörande för medlarens framgång att ha för-&lt;br&gt;troende hos båda parter. Det är därför inte lämpligt att ange vilka faktorer&lt;br&gt;medlaren skall ta hänsyn till i sitt arbete. Medlaren är fri att föra de reso-&lt;br&gt;nemang och ta upp de frågor han eller hon anser vara till gagn för lösan-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det av konflikten. Resultatet av det analysarbete Medlingsinstitutet bedri-&lt;br&gt;ver kommer dock att fungera som ett underlag for såväl medlaren som&lt;br&gt;parterna själva. Regeringen kan konstatera att samhällsekonomiska hän-&lt;br&gt;syn har fatt en större roll i medlingen under 1990-talet än tidigare. Det&lt;br&gt;nya arbetssättet utvecklades först i den s.k. Rehnberggruppen. I senare&lt;br&gt;avtalsrörelser under 1990-talet har de medlare, som har utsetts av förlik-&lt;br&gt;ningsmannaexpeditionen normalt strävat efter att fa parterna att ta sam-&lt;br&gt;hällsekonomiska hänsyn. I medlarnas förslag till avtal har ofta infogats&lt;br&gt;texter om det samhällsekonomiska läget. Att medlarna har infört ett så-&lt;br&gt;dant arbetssätt där de själva fört in texter som inte bygger på yrkanden&lt;br&gt;från parterna i förhandlingen har accepterats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 46 § medbestämmandelagen skall en förlikningsman kalla till&lt;br&gt;förhandling eller vidta annan lämplig åtgärd och enligt 48 § skall förlik-&lt;br&gt;ningsmannen därvid söka fa till stånd överenskommelse mellan parterna&lt;br&gt;på grundval av förslag som kommer från dem själva. Förlikningsmannen&lt;br&gt;är dock oförhindrad att föreslå jämkningar och medgivanden för att&lt;br&gt;främja en god lösning av tvisten. Medlarens uppdrag bör även fortsätt-&lt;br&gt;ningsvis vara det samma, dvs. medlaren bör ha i uppdrag att fa till stånd&lt;br&gt;en överenskommelse mellan parterna. För att främja en god lösning av&lt;br&gt;tvisten, bör medlaren kunna lägga fram egna förslag till överenskommel-&lt;br&gt;ser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nu gällande reglerna om hur en part vid vite kan förmås att fullgöra&lt;br&gt;sin förhandlingsskyldighet är enligt utredningen både omständliga och&lt;br&gt;tidsödande att tillämpa. Förlikningsmannaexpeditionen kan inte själv-&lt;br&gt;ständigt initiera ett vitesföreläggande. Det kan bara åstadkommas mot en&lt;br&gt;part på den andra partens begäran. Expeditionen har inte heller rätt att&lt;br&gt;utfärda föreläggande, utan kan bara göra en anmälan till Arbetsdomsto-&lt;br&gt;len. Det är Arbetsdomstolen som har rätt att förelägga parten vid vite att&lt;br&gt;fullgöra sin förhandlingsskyldighet. Enligt utredningen är reglerna i&lt;br&gt;praktiken så ineffektiva att de nästan aldrig har använts, trots att det&lt;br&gt;ibland har funnits behov av att utnyttja dem. Regeringen instämmer i ut-&lt;br&gt;redningens bedömning att regler, som ger Medlingsinstitutet rätt att vid&lt;br&gt;behov kalla en eller båda partema vid vite till förhandling, kan underlätta&lt;br&gt;för en part att återgå till förhandlingsbordet även om förhandlingarna har&lt;br&gt;kommit in i låsta lägen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlingsinstitutet bör alltså ha tvångsmedel till sitt förfogande för att&lt;br&gt;förmå parter att komma till förhandling när medlare kallar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningen bör Medlingsinstitutet ha rätt att på begäran av&lt;br&gt;medlaren utfärda vitesföreläggande till en part att komma till förhandling&lt;br&gt;för medling för det fall parten uteblir eller på annat sätt underlåter att&lt;br&gt;fullgöra sin förhandlingsskyldighet. Tidningsutgivarna anser att befogen-&lt;br&gt;heterna bör tillkomma de enskilda medlarna och inte institutet. Regering-&lt;br&gt;en delar utredningens bedömning att det är nödvändigt att Medlingsin-&lt;br&gt;stitutet på medlarens begäran kan förena kallelse till förhandling med&lt;br&gt;vitesföreläggande för det fall en part inte fullgör sin förhandlingsskyldig-&lt;br&gt;het. Eftersom detta innebär myndighetsutövning och medlarna inte före-&lt;br&gt;slås vara anställda av institutet, bör beslutet om vitesföreläggandet fattas&lt;br&gt;av institutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har efterlyst ett klarläggande beträffande möjligheten att fö-&lt;br&gt;relägga vite när en part underlåter att uppfylla förhandlingsskyldigheten&lt;br&gt;om annan form än sammanträde valts för förhandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att institutet bör ha möjlighet att utfärda vitesföreläg-&lt;br&gt;gande på medlarens begäran även i sådana fall då medlaren valt ett annat&lt;br&gt;sätt att förhandla än sammanträdesform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har också anfört att ett beslut försett med viteshot innehåller&lt;br&gt;så långtgående verkningar för adressaten att beslutet, om inget annat&lt;br&gt;sägs, kommer att bli överklagbart enligt allmänna förvaltningsrättsliga&lt;br&gt;principer. I praktiken skulle detta innebära enligt Lagrådet att beslutet&lt;br&gt;kan överklagas hos länsrätt enligt 22 a § förvaltningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det finns processekonomiska skäl för att beslutet&lt;br&gt;om vitesföreläggande inte bör kunna överklagas. Lagrådet har påpekat att&lt;br&gt;det av lagtexten bör framgå att beslutet inte får överklagas. Regeringen&lt;br&gt;anser att det i detta fall finns skäl att i lagtexten särskilt ange att vitesfö-&lt;br&gt;reläggandet inte far överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdömande av vitet bör på samma sätt som i dag ske av Arbetsdom-&lt;br&gt;stolen. Med hänsyn till att beslutet om vitesföreläggande inte är möjligt&lt;br&gt;att överklaga, bör Arbetsdomstolen, i enlighet med Lagrådets förslag,&lt;br&gt;också ha rätt att pröva vitet i dess helhet och således även frågan om vi-&lt;br&gt;tets lämplighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med de förtydligade och skärpta bestämmelserna är att befogen-&lt;br&gt;heterna skall få en preventiv betydelse genom att alla berörda känner till&lt;br&gt;att Medlingsinstitutet har en stark position och i ett allvarligt läge kan&lt;br&gt;åstadkomma medling även då parterna inte visar vilja att samarbeta.&lt;br&gt;Medlingsinstitutet bör emellertid i sin vanliga verksamhet så långt möj-&lt;br&gt;ligt undvika att utnyttja tvångsmedel. Det finns en lång och värdefull tra-&lt;br&gt;dition av ansvarstagande hos parterna på den svenska arbetsmarknaden&lt;br&gt;och den bör vidmakthållas även i framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9.1.4 Förlikningskommission och särskild förlikningsman&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Bestämmelsen enligt vilken regeringen har&lt;br&gt;möjlighet att utse förlikningskommission eller särskild förlikningsman&lt;br&gt;tas bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller yttrar sig inte&lt;br&gt;över förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Utredningen har föreslagit att den&lt;br&gt;nuvarande bestämmelsen i medbestämmandelagen, enligt vilken rege-&lt;br&gt;ringen i en arbetstvist av större betydenhet kan utse en förlikningskom-&lt;br&gt;mission eller en särskild förlikningsman bör tas bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen instämmer i utredningens förslag. Bestämmelsen har tidi-&lt;br&gt;gare givit upphov till problem, genom att det har rått osäkerhet i frågan&lt;br&gt;om det bör vara regeringen eller förlikningsmannaexpeditionen, som ut-&lt;br&gt;ser förlikningsman i tvister av stor betydelse. Den har därför inte tilläm-&lt;br&gt;pats under lång tid. Det nya Medlingsinstitutet bör ha tillräcklig kapacitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att hantera även arbetstvister av större betydelse. Det är mot denna bak-&lt;br&gt;grund inte meningsfullt att behålla den aktuella bestämmelsen i medbe-&lt;br&gt;stämmandelagen. Detta innebär dock inte att regeringen är förhindrad att&lt;br&gt;utse en förlikningskommission om den så skulle önska.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Varselregler och möjlighet att skjuta upp varslad&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;stridsåtgärd&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;9.2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Varseltid&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Varseltiden förlängs från sju dagar till sju ar-&lt;br&gt;betsdagar. Som arbetsdag räknas varje dag utom lördag, söndag, an-&lt;br&gt;nan allmän helgdag, midsommarafton, julafton och nyårsafton. Tids-&lt;br&gt;fristen skall räknas från samma tidpunkt på dagen som den då&lt;br&gt;stridsåtgärden skall inledas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att varseltiden för-&lt;br&gt;längs till 14 dagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget. LO,&lt;br&gt;Facken inom industrin, Transportarbetareförbundet, Handelsanställdas&lt;br&gt;förbund och SEKO -facketfor service och kommunikation avstyrker för-&lt;br&gt;slaget eftersom längre varseltider starkt minskar effekten av stridsåtgär-&lt;br&gt;den. SA CO och TCO med flera anser att frågan bör regleras i avtal och&lt;br&gt;inte i lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt 45 § medbestämmandelagen är&lt;br&gt;en part skyldig att skriftligen varsla motparten minst sju dagar i förväg&lt;br&gt;om en förestående stridsåtgärd. Det gäller dock inte om giltigt hinder&lt;br&gt;föreligger. Varselskyldigheten omfattar alla typer av stridsåtgärder utom&lt;br&gt;indrivningsblockad. Även sympatiåtgärder måste varslas. Skyldigheten&lt;br&gt;att varsla gäller både när avsikten är att påbörja en ny stridsåtgärd och när&lt;br&gt;den är att utvidga en redan pågående stridsåtgärd. Det möter inget hinder&lt;br&gt;att en part i ett och samma varselbesked varslar både om en inledande&lt;br&gt;stridsåtgärd och om en utvidgning av åtgärden vid en senare tidpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har föreslagit att varseltiden bör förlängas från sju till 14&lt;br&gt;dagar. Som skäl för förslaget har utredningen anfört att det är viktigt att&lt;br&gt;medlaren ges rimlig tid för sitt arbete. Om medlaren far möjlighet att&lt;br&gt;sätta sig in i problemställningarna och att samtala med parterna innan&lt;br&gt;stridsåtgärder bryter ut ökar förutsättningarna för en fredlig lösning av&lt;br&gt;konflikten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förlikningsmannaexpeditionen har i sitt yttrande över utredningens&lt;br&gt;delbetänkande pekat på problem med tillämpningen av nuvarande varsel-&lt;br&gt;regler. Under 1990-talet har medlingsarbetet, enligt expeditionens me-&lt;br&gt;ning, försvårats. Parterna har i ökande utsträckning motsatt sig medling&lt;br&gt;under varseltiden. Minst sju dagar behövs för medlingsarbete innan en&lt;br&gt;konflikt tillåts bryta ut. Expeditionen anför att under lång tid tillämpades&lt;br&gt;medlingsreglema så att en eller flera berörda parter kontaktade expedi-&lt;br&gt;tionen och begärde att medlare skulle utses. Med några fa undantag ville&lt;br&gt;parterna fa igång medling så snart som möjligt. Parterna respekterade&lt;br&gt;medlarnas behov av att fa åtminstone varseltiden till förfogande innan en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konflikt bröt ut. Under senare år har det enligt expeditionen hänt att var-&lt;br&gt;seltiden har utnyttjats som en del i förhandlingstaktiken och att parter på&lt;br&gt;olika sätt har försökt hindra att medling kommer igång. Ett sätt har varit&lt;br&gt;att lämna varsel sent på en fredag, vara oanträffbar under helgen och där-&lt;br&gt;efter ha svårt att finna tid för överläggningar om medling under de kom-&lt;br&gt;mande vardagarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om förlängd varseltid stöds även av flertalet arbetsgivarorga-&lt;br&gt;nisationer. Exempelvis menar SAF att en förlängd varseltid lämnar ut-&lt;br&gt;rymme för fortsatta förhandlingar och medling som kan leda fram till en&lt;br&gt;uppgörelse utan att stridsåtgärder bryter ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO och SEKO anser att det inte behövs en längre varseltid om Med-&lt;br&gt;lingsinstitutet och medlaren kommer in tidigt i förhandlingsprocessen och&lt;br&gt;har kontakter med parterna innan förhandlingarna leder till varsel. Fack-&lt;br&gt;en inom industrin och Handelsanställdas förbund menar att förslaget om&lt;br&gt;längre varseltid skall bedömas tillsammans med förslaget om Med-&lt;br&gt;lingsinstitutets rätt att skjuta upp en varslad stridsåtgärd. Den samman-&lt;br&gt;lagda tiden från varsel till konflikt blir enligt förbunden för lång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom utredningen, anser regeringen att det finns behov av en för-&lt;br&gt;längning av varseltiden. Förutsättningarna ökar därmed för att parterna&lt;br&gt;skall kunna komma fram till en avtalslösning utan att stridsåtgärdema&lt;br&gt;vidtas. Det ger mer tid för medlare att stämma av att alla möjligheter till&lt;br&gt;en förhandlingslösning är uttömda. Det är också en fördel att medlare far&lt;br&gt;längre tid för att utarbeta ett förslag till avtal. Risken för att det skall upp-&lt;br&gt;stå tolkningsproblem vid tillämpningen av avtalet torde vara mindre om&lt;br&gt;medlare slipper arbeta fram sina förslag under sträng tidspress. En längre&lt;br&gt;varseltid kan vidare öka förutsättningarna för att parterna gör en realistisk&lt;br&gt;bedömning av det sannolika utfallet i en konflikt. Det gör också att det&lt;br&gt;finns mer tid att klarlägga innebörden av ett varsel, och att klara ut vad en&lt;br&gt;varslad stridsåtgärd kan komma att leda till. Det förbättrar även möjlig-&lt;br&gt;heterna för den som varslet riktas mot att förbereda sig för att minska&lt;br&gt;skadeverkningarna av en stridsåtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar emellertid arbetstagarorganisationernas bedömning&lt;br&gt;att den varseltid utredningen föreslagit är alltför lång. En nackdel med&lt;br&gt;längre varseltid kan vara att det kan ta längre tid innan förhandlingarna&lt;br&gt;kommer igång på allvar. En annan nackdel kan vara att en längre varsel-&lt;br&gt;tid leder till fler varsel och till ett minskat ansvarstagande från parternas&lt;br&gt;sida. Det kan finnas risk för att parter i större utsträckning skulle varsla&lt;br&gt;”för säkerhets skull” eller på annat sätt för tidigt. Som LO och Handels-&lt;br&gt;anställdas förbund pekar på kan uppgörelser vanligtvis nås först när var-&lt;br&gt;seltiden löper mot sitt slut och risken för en öppen konflikt är överhäng-&lt;br&gt;ande. SACO och TCO med flera anför att långa varseltider ibland kan&lt;br&gt;vara till nackdel för berörda verksamheter. Som exempel kan nämnas&lt;br&gt;trafikflyget, där ett strejkvarsel kan medföra att passagerare bokar om till&lt;br&gt;andra bolag. Ett strejkvarsel kan då fa en effekt på arbetsgivarens eko-&lt;br&gt;nomi som liknar en skarp åtgärd. Förlängd varseltid kan således i vissa&lt;br&gt;fall skapa en icke avsedd obalans mellan parterna. Även SAF som till-&lt;br&gt;styrkt utredningens förslag har också påpekat att redan ett varsel kan&lt;br&gt;medföra stora skador för företagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att varseltiden bör bestämmas till sju arbetsdagar.&lt;br&gt;Som arbetsdagar räknas i detta sammanhang varje dag utom lördagar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;söndagar eller annan allmän helgdag, midsommarafton, julafton och ny-&lt;br&gt;årsafton. Problemen som enligt Förlikningsmannaexpeditionen uppstått&lt;br&gt;när varsel lämnats vid helger motverkas genom detta, samtidigt som par-&lt;br&gt;ternas möjligheter att vidta effektiva sympatiåtgärder inte begränsas i&lt;br&gt;något större avseende. Vissa remissinstanser har invänt att den samman-&lt;br&gt;lagda tiden innan stridsåtgärd far vidtas, dvs. varseltiden i förening med&lt;br&gt;Medlingsinstitutets möjlighet att skjuta på varslade stridsåtgärder i 14&lt;br&gt;dagar, blir for lång. Genom att varseltiden föreslås bli kortare än utred-&lt;br&gt;ningens forslag tillgodoses också delvis dessa synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varselreglema bör liksom i dag vara desamma för primäråtgärder och&lt;br&gt;sympatiåtgärder. Ett argument, som skulle kunna hävdas för att behålla&lt;br&gt;dagens varseltider för sympatiåtgärder, är att den förlängda varseltiden&lt;br&gt;inte skulle behövas till medling, eftersom medling mellan partema i se-&lt;br&gt;kundärkonflikten inte kan lösa den tvist, som har föranlett stridsåtgärder-&lt;br&gt;na. Det finns emellertid starka skäl, som talar för att det skall vara samma&lt;br&gt;förlängda varseltid för primäråtgärder och sympatiåtgärder. Ett skäl är att&lt;br&gt;varsel om sympatiåtgärder kan innebära en väsentlig upptrappning av&lt;br&gt;stridsåtgärdema och öka behovet av medlingsinsatser för att lösa primär-&lt;br&gt;konflikten. Ett annat skäl är att lagstiftningen inte bör ge incitament till&lt;br&gt;partema att vidta sympatiåtgärder i stället för primäråtgärder. Om man&lt;br&gt;skulle behålla en kortare tid för att varsla om sympatiåtgärd, skulle det&lt;br&gt;kunna motivera organisationerna att, vid en utvidgning av en konflikt,&lt;br&gt;välja att varsla om sympatiåtgärder, eller vädja till andra att göra det, i&lt;br&gt;stället för att utvidga primärkonflikten. Det kan vidare antas att olika ti-&lt;br&gt;der för primär- och sekundärkonflikter skulle leda till ett antal rättsliga&lt;br&gt;tvister om hur en stridsåtgärd skall betecknas, vilket bör undvikas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SACO och TCO med flera anser att det måste klarläggas att avtal med&lt;br&gt;regler om varsel och igångsättning av konflikter m.m. gäller före lagens&lt;br&gt;regler oberoende av om samtliga eller endast vissa av lagens regler om-&lt;br&gt;fattas av avtalet. En lagreglering som inte är dispositiv skulle enligt för-&lt;br&gt;bunden hindra utvecklingen av samarbetsavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar emellertid utredningens uppfattning att varselreglema&lt;br&gt;bör gälla även för områden med avtal om förhandlingsordningar liknande&lt;br&gt;Industriavtalets. Det är viktigt att Medlingsinstitutet är informerat om vad&lt;br&gt;som händer även på sådana områden, även om institutet inte är involverat&lt;br&gt;i medling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon förändring vad gäller undantagen från skyldigheten att varsla&lt;br&gt;föreslås inte. Liksom tidigare kan således en part ha giltigt hinder för att&lt;br&gt;varsla och varselskyldighet finns inte vid indrivningsblockad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har föreslagit att bestämmelsen om varselskyldighet skall&lt;br&gt;placeras efter bestämmelsen om att för medling i arbetstvister finns Med-&lt;br&gt;lingsinstitutet och att rubriken före dessa bestämmelser skall ges lydelsen&lt;br&gt;”Varsel och medling”. Ett annat alternativ kan enligt Lagrådet vara att&lt;br&gt;bestämmelsen om Medlingsinstitutet flyttas till avsnittet ”Inledande be-&lt;br&gt;stämmelser” som en ny 6 a §. Som skäl har Lagrådet anfört att det fram-&lt;br&gt;står som naturligare att - på samma sätt som i hittillsvarande lydelse av&lt;br&gt;45-47 §§ medbestämmandelagen - myndigheten omtalas innan parternas&lt;br&gt;skyldighet mot myndigheten regleras. Regeringen kan i och för sig in-&lt;br&gt;stämma i Lagrådets synpunkt. Ett annat sätt att lösa frågan vore att regle-&lt;br&gt;ra skyldigheten gentemot parter i en bestämmelse och gentemot Med-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lingsinstitutet i en annan bestämmelse. Regeringen anser dock att skyl-&lt;br&gt;digheten bör hållas samman i en och samma bestämmelse och att olägen-&lt;br&gt;heten att placera den innan Medlingsinstitutet presenteras är mindre än att&lt;br&gt;bestämmelsen placeras som den första därefter. Regeringen anser att den-&lt;br&gt;na lösning även är att föredra framför det andra alternativ Lagrådet före-&lt;br&gt;slagit. Presentationen av Medlingsinstitutet bör enligt regeringen finnas i&lt;br&gt;avsnittet om medling.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9.2.2 Varselavgift&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: I stället för penningböter kan den som underlå-&lt;br&gt;ter att varsla Medlingsinstitutet bli skyldig att betala en varselavgift&lt;br&gt;till staten. Varselavgiften skall bestämmas till lägst 30 000 kr och&lt;br&gt;högst 100 000 kr. Om det finns särskilda skäl kan avgiften bestämmas&lt;br&gt;till lägre belopp eller helt falla bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varselavgift åläggs av tingsrätt på talan av Medlingsinstitutet. Talan&lt;br&gt;skall väckas inom ett år från den dag varsel skulle ha lämnats. Avgö-&lt;br&gt;randet far överklagas till Arbetsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Stämmer i huvudsak överens med regeringens.&lt;br&gt;Utredningen har dock föreslagit en lägsta avgift om 10 000 kr och ingen&lt;br&gt;högsta avgift samt att Arbetsdomstolen som enda instans skall döma ut&lt;br&gt;avgiften på ansökan av Medlingsinstitutet om en part uppsåtligen eller av&lt;br&gt;grov oaktsamhet har underlåtit att varsla institutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inte&lt;br&gt;yttrat sig över förslaget. LO och SEKO avstyrker förslaget. Stockholms&lt;br&gt;tingsrätt och Svea hovrätt har vissa synpunkter på den tekniska utform-&lt;br&gt;ningen av förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Den som är skyldig att varsla mot-&lt;br&gt;parten om en förestående stridsåtgärd är enligt 47 § också skyldig att&lt;br&gt;lämna varsel till Förlikningsmannaexpeditionen. Den som underlåter att&lt;br&gt;varsla en motpart om stridsåtgärder kan bli skyldig att betala skadestånd.&lt;br&gt;För underlåtenhet att varsla Förlikningsmannaexpeditionen gäller en an-&lt;br&gt;nan sanktion, nämligen penningböter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har föreslagit att sanktionen bör skärpas och göras om så&lt;br&gt;att Medlingsinstitutet kan reagera mot försummelser att lämna varsel till&lt;br&gt;Medlingsinstitutet. Utredningen har föreslagit att det i stället för dagens&lt;br&gt;böter införs en varselavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen instämmer i utredningens förslag att en varselavgift bör&lt;br&gt;införas. De nu föreslagna vidgade befogenheterna för Medlingsinstitutet&lt;br&gt;och medlarna gör det än viktigare än tidigare att skyldigheten att varsla&lt;br&gt;institutet efterlevs. Böter är av flera skäl inte någon lämplig sanktion. De&lt;br&gt;som är varselskyldiga är arbetsgivarorganisationer eller arbetsgivare och&lt;br&gt;arbetstagarorganisationer. Det är alltså oftast juridiska personer som har&lt;br&gt;skyldighet att varsla och därmed kan bryta mot bestämmelsen. Juridiska&lt;br&gt;personer kan inte ställas till ansvar för brott. Endast fysiska personer kan&lt;br&gt;dömas till en straffrättslig påföljd. När den nu gällande bötessanktionen&lt;br&gt;skall tillämpas, måste en allmän åklagare väcka åtal mot en företrädare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för den organisation eller arbetsgivare, som hade skyldighet att varsla om Prop. 1999/2000:32&lt;br&gt;stridsåtgärden. Frågan prövas därefter i ett brottmål av allmän domstol.&lt;br&gt;Regeringen anser i likhet med utredningen att en sanktion för underlåten-&lt;br&gt;het att varsla bör riktas mot den organisation eller arbetsgivare som hade&lt;br&gt;skyldighet att varsla, och inte mot en enskild företrädare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varselavgiften bör uppgå till ett högre belopp än vad utredningen före-&lt;br&gt;slagit och bestämmas till lägst 30 000 och högst 100 000 kr. Liknande&lt;br&gt;avgifter förekommer i annan lagstiftning, t.ex. i lagen (1974:13) om an-&lt;br&gt;ställningsfrämjande åtgärder och arbetstidslagen (1982:673). Det högsta&lt;br&gt;bötesbelopp som kan utdömas med dagens regler är 2 000 kr. För att vara&lt;br&gt;effektiv bör avgiften vara större än böterna är i dag. Beloppets storlek bör&lt;br&gt;bestämmas mot bakgrund av omständigheterna i det enskilda fallet. Hän-&lt;br&gt;syn bör därvid tas till omfattningen och arten av den stridsåtgärd, som har&lt;br&gt;varslats eller inletts utan att Medlingsinstitutet har underrättats. Till skill-&lt;br&gt;nad från utredningen anser regeringen inte att det bör krävas att en part&lt;br&gt;uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåtit att varsla för att varselav-&lt;br&gt;gift skall kunna utgå. Om det finns särskilda skäl bör dock varselavgiften&lt;br&gt;kunna bestämmas till lägre belopp än 30 000 kr eller bortfalla helt. Möj-&lt;br&gt;ligheten att jämka varselavgiften bör komma i fråga endast i rena undan-&lt;br&gt;tagsfall. Avgiften bör tillfalla staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO anser att förslaget innebär stora risker för att institutet gör en&lt;br&gt;skönsmässig bedömning av om brott föreligger mot varselskyldigheten.&lt;br&gt;Enligt LO är det synnerligen ovanligt att en part underlåter att varsla och&lt;br&gt;tvister kring varsel gäller oftast varslets utformning. För att undvika&lt;br&gt;oklarheter bör enligt LO varselavgifter kunna utdömas endast i de fall en&lt;br&gt;part helt har försummat att varsla. Regeringen anser emellertid att varsel-&lt;br&gt;reglema i denna del inte bör ändras utan att varslet skall vara skriftligt&lt;br&gt;och innehålla uppgift om anledningen till stridsåtgärden och om stridsåt-&lt;br&gt;gärdens omfattning. Varselavgift bör därför kunna utgå även då en part&lt;br&gt;varslat men på ett otillräckligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt är tveksam till att ansökningsförfarande skall an-&lt;br&gt;vändas och påpekar att enligt lagen om anställningsffämjande åtgärder&lt;br&gt;skall talan väckas för att ett åläggande om varselavgift skall komma till&lt;br&gt;stånd. Svea hovrätt ifrågasätter förslaget att Arbetsdomstolen skall pröva&lt;br&gt;varselavgiften och anför att avgiften har närmast straffrättslig karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar Stockholms tingsrätts uppfattning att varselavgiften&lt;br&gt;bör utdömas på talan av Medlingsinstitutet. Ansökningsförfarande är&lt;br&gt;mindre lämpligt med hänsyn till den tvåpartsprocess det kommer att bli&lt;br&gt;fråga om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad mot utredningen anser regeringen att frågan bör prövas av&lt;br&gt;tingsrätt som första instans. Det är rimligt att en part har möjlighet att fa&lt;br&gt;saken prövad i två instanser. Mål om varselavgift kommer nämligen inte,&lt;br&gt;som arbetstvister i Arbetsdomstolen, att föregås av tvisteförhandlingar&lt;br&gt;mellan parterna. Tingsrättens avgörande bör kunna överklagas till Ar-&lt;br&gt;betsdomstolen. Tvister mellan parter på arbetsmarknaden om skadestånd&lt;br&gt;med anledning av uteblivet eller otillräckligt varsel prövas av Arbets-&lt;br&gt;domstolen. Det är därför lämpligt att domstolen även prövar frågan om&lt;br&gt;varselavgift när inte Medlingsinstitutet har varslats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett mål om varselavgift skiljer sig emellertid från andra tvistemål som&lt;br&gt;prövas i Arbetsdomstolen där arbetsgivare, arbetstagare eller deras orga-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nisationer står på vardera partssidan och där förlikning i målet är möjlig.&lt;br&gt;Med Medlingsinstitutet som kärandepart och varselavgiften som skall&lt;br&gt;tillfalla staten bör målet handläggas som ett indispositivt tvistemål. En&lt;br&gt;liknande instans- och processordning föreligger i mål om konkurrensska-&lt;br&gt;deavgift enligt konkurrenslagen (1993:20).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har föreslagit att institutet skall kunna ansöka om var-&lt;br&gt;selavgift inom en tid av ett år från den dag, då varsel skulle ha lämnats.&lt;br&gt;LO påpekar att en arbetsgivare har tre månaders preskriptionstid for att&lt;br&gt;kräva skadestånd. Samma preskriptionstid bör enligt LO gälla för var-&lt;br&gt;selavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det inte bör vara samma tidsgränser för Med-&lt;br&gt;lingsinstitutet att föra talan om varselavgift som för part som vill väcka&lt;br&gt;talan om skadestånd. Tidsfristen om tre månader löper från det att tvis-&lt;br&gt;teförhandlingar mellan arbetsgivaren och arbetstagarorganisationen av-&lt;br&gt;slutats. Några sådana tvisteförhandlingar förs inte med Medlingsinstitu-&lt;br&gt;tet. Enligt regeringen bör Medlingsinstitutet väcka talan om varselavgift&lt;br&gt;inom ett år från den dag då varsel skulle ha lämnats. Samma preskrip-&lt;br&gt;tionstid gäller för övrigt för varselavgift som utgår enligt lagen om an-&lt;br&gt;ställningsfrämjande åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9.2.3 Rätt för Medlingsinstitutet att besluta om uppskjutande&lt;br&gt;av en varslad stridsåtgärd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Om det främjar en god lösning av tvisten, far&lt;br&gt;Medlingsinstitutet på medlarens begäran meddela beslut om att en part&lt;br&gt;skall skjuta upp varslade stridsåtgärder under en sammanhängande tid&lt;br&gt;av högst 14 dagar för varje stridsåtgärd eller utvidgning av en&lt;br&gt;stridsåtgärd. Ett sådant beslut far meddelas endast en gång för varje&lt;br&gt;medlingsuppdrag. Tidsfristen skall räknas från den dag då åtgärden&lt;br&gt;enligt varselmeddelandet skall påbörjas eller utvidgas. Beslutet skall&lt;br&gt;om möjligt föregås av samråd med parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Stämmer i huvudsak överens med regeringens.&lt;br&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslagen.&lt;br&gt;Förlikningsmannaexpeditionen, LO, SACO och TCO med flera och Han-&lt;br&gt;delsanställdas förbund avstyrker förslagen, främst för att varseltiden blir&lt;br&gt;för lång och för att förtroendet för medlaren sätts i fara.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Behov av längre tid för medling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har föreslagit att Medlingsinstitutet skall fa befogenhet att&lt;br&gt;skjuta upp en varslad stridsåtgärd och har anfört följande. Stridsåtgärder&lt;br&gt;ställer till skada både för de direkt inblandade parterna och för tredje&lt;br&gt;man. Dagens produktionsförhållanden gör att skadorna kan bli mycket&lt;br&gt;stora redan vid en kortvarig konflikt. Den utsedde medlaren bör därför&lt;br&gt;verka för att parterna uttömmer alla möjligheter till förhandlingslösning&lt;br&gt;innan en konflikt bryter ut. I det sammanhanget är det en fördel om in-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stitutet har möjlighet att under en kortare tid skjuta upp en varslad Prop. 1999/2000:32&lt;br&gt;stridsåtgärd och fortsätta medlingsarbetet. Utredningen har också hänvi-&lt;br&gt;sat till att det föreslagna systemet är etablerat på en väsentlig del av den&lt;br&gt;svenska arbetsmarknaden genom det s.k. Industriavtalet. Vidare har ut-&lt;br&gt;redningen hänvisat till regleringen i andra nordiska länder. Bestämmelser&lt;br&gt;om temporär fredsplikt i samband med förlikningsförhandlingar har se-&lt;br&gt;dan länge funnits i lagstiftningen i Danmark, Finland och Norge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO, Facken inom industrin och Handelsanställdas förbund anser att&lt;br&gt;förslaget om Medlingsinstitutets rätt att skjuta upp varslade stridsåtgärder&lt;br&gt;kombinerat med förslaget om att varseltiden skall uppgå till 14 dagar in-&lt;br&gt;nebär en allvarlig inskränkning i den fria förhandlingsrätten och strejk-&lt;br&gt;rätten. Eftersom ett varsel under vissa förutsättningar kan vara en&lt;br&gt;stridsåtgärd i sig, kan det betyda att en utvidgning eller sympatiåtgärd&lt;br&gt;kan varslas först efter fyra veckor. En sådan sympatiåtgärd kan därför&lt;br&gt;inte vidtas förrän åtta veckor från det att den ursprungliga stridsåtgärden&lt;br&gt;varslats. Förslaget står enligt dessa remissinstanser i konflikt med en lång&lt;br&gt;svensk förhandlingstradition där parterna kan och måste ta ett långtgåen-&lt;br&gt;de ansvar mot de egna medlemmarna och mot övriga delar av samhället&lt;br&gt;för de egna uppgörelserna. Även SACO och TCO med flera anser att&lt;br&gt;uppgiften bör regleras i avtal och inte genom lagstiftning. Förliknings-&lt;br&gt;mannaexpeditionen anser att medlarens behov av att fa tillräcklig tid till&lt;br&gt;sitt förfogande tillgodoses genom att den ordinarie varseltiden förlängs&lt;br&gt;till 14 dagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar utredningens uppfattning att det är angeläget att ut-&lt;br&gt;tömma alla förhandlingsmöjligheter innan en stridsåtgärd bryter ut. Lik-&lt;br&gt;som utredningen anser regeringen att det kan finnas fall när medlaren&lt;br&gt;behöver ytterligare tid på sig, utöver de sju arbetsdagar som enligt rege-&lt;br&gt;ringens förslag skall utgöra den ordinarie varseltiden. Medlingsinstitutet&lt;br&gt;bör därför ges befogenhet att besluta om att en part skall skjuta på varsla-&lt;br&gt;de stridsåtgärder i upp till 14 dagar. Beslutet kan således omfatta alla de&lt;br&gt;varslade stridsåtgärder som föreligger vid den tidpunkten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att införa en möjlighet att skjuta upp en varslad stridsåtgärd skulle&lt;br&gt;kunna innebära ett otillåtet ingrepp i parternas rätt till stridsåtgärder. Lag-&lt;br&gt;rådet har påpekat att eftersom ett beslut om uppskjutande kan avse flera&lt;br&gt;skilda perioder, så kan den sammanlagda effekten tänkas bli så omfattan-&lt;br&gt;de att ingreppet i partemas rätt till stridsåtgärder inte framstår som väl&lt;br&gt;förenligt med den europeiska sociala stadgan och de olika ILO-&lt;br&gt;konventioner, som reglerar den kollektiva förhandlingsrätten och rätten&lt;br&gt;till fackliga stridsåtgärder. Detta måste enligt lagrådet beaktas av Med-&lt;br&gt;lingsinstitutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening är den tidsperiod som uppskjutandet kan&lt;br&gt;omfatta så kort att förslaget inte torde vara oförenligt med bestämmelser-&lt;br&gt;na i de internationella konventionerna. Även om ett beslut kan omfatta&lt;br&gt;flera varslade stridsåtgärder, kan ingen enskild stridsåtgärd skjutas upp&lt;br&gt;längre än 14 dagar. Som Lagrådet anför, måste dock Medlingsinstitutet ta&lt;br&gt;i beaktande att effekterna av ett beslut om uppskjutande inte strider mot&lt;br&gt;Sveriges internationella åtaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om uppskjutande om det främjar en god lösning av tvisten &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SEKO och Förlikningsmannaexpeditionen menar att det finns en risk att&lt;br&gt;medlare och Medlingsinstitut som skjuter upp en stridsåtgärd mot en&lt;br&gt;parts vilja inte kommer att betraktas som opartiska. De pekar också på,&lt;br&gt;liksom Handelsanställdas förbund, att förslagen kan leda till att förhand-&lt;br&gt;lingsprocessen fördröjs eftersom parterna vanligen inte gör upp förrän&lt;br&gt;tidpunkten för stridsåtgärdemas ikraftträdande närmar sig. IFA U anser att&lt;br&gt;det finns risk för att samtliga organisationer varslar om stridsåtgärd från&lt;br&gt;det datum avtalen löper ut. Svea hovrätt har påpekat att det inte framgår&lt;br&gt;av lagtexten vilka rekvisit Medlingsinstitutet har att beakta vid sin pröv-&lt;br&gt;ning. Med hänsyn till att det rör sig om inskränkningar i rätten att vidta&lt;br&gt;stridsåtgärder anser hovrätten att det även finns anledning att överväga&lt;br&gt;överprövningsmöj ligheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör följande bedömning. Medlingsinstitutet skall kunna&lt;br&gt;fatta beslut om uppskjutande om det främjar en god lösning av tvisten.&lt;br&gt;Detta bör också framgå av lagtexten. Det måste således framstå som me-&lt;br&gt;ningsfullt att skjuta upp stridsåtgärden. En sådan bedömning måste göras&lt;br&gt;i varje enskilt fall. Med hänsyn till att tiden under vilken stridsåtgärden&lt;br&gt;inte får vidtas skall användas till att nå en förhandlingslösning, är det&lt;br&gt;nödvändigt att parterna har att rätta sig efter Medlingsinstitutets beslut.&lt;br&gt;Det skulle därför inte vara lämpligt att ge en förhandlingspart möjlighet&lt;br&gt;att överklaga institutets beslut. Regeringen delar således utredningens&lt;br&gt;uppfattning att beslutet inte skall få överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlingsinstitutet bör kunna besluta om att en part skall skjuta upp en&lt;br&gt;stridsåtgärd inom alla avtalsområden och förhandlingsnivåer. Det saknas&lt;br&gt;anledning att begränsa befogenheten till vissa typer av avtalsförhandling-&lt;br&gt;ar eller till vissa typer av situationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill understryka att befogenheten att skjuta upp en varslad&lt;br&gt;stridsåtgärd inte skall användas slentrianmässigt utan endast i vissa fall.&lt;br&gt;Risken för att parterna kalkylerar med ett uppskjutande motverkas om&lt;br&gt;Medlingsinstitutet använder befogenheten selektivt. Genom att inte re-&lt;br&gt;gelmässigt besluta om uppskjutande och genom att variera uppskjutande-&lt;br&gt;tiden kan Medlingsinstitutet motverka att möjligheten blir ett led i en&lt;br&gt;förhandlingstaktik. Befogenheten för Medlingsinstitutet att meddela be-&lt;br&gt;slut, varigenom den eller de varslade åtgärderna skjuts upp, bör vidare&lt;br&gt;endast användas om institutet bedömer att det är meningsfullt för att upp-&lt;br&gt;nå en lösning av konflikten. Slentrianmässiga uppskjutningar för sällan&lt;br&gt;förhandlingarna framåt. De kan i stället leda till att det dröjer längre tid&lt;br&gt;innan ett avtal kommer till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad från utredningen anser emellertid regeringen dessutom att&lt;br&gt;möjligheten att skjuta upp en varslad stridsåtgärd bör kunna ske endast en&lt;br&gt;gång för varje medlingsuppdrag. En sådan konstruktion blir ett ytterligare&lt;br&gt;skydd för att beslut om uppskjutande inte fattas slentrianmässigt. Om det&lt;br&gt;bara finns en möjlighet att skjuta upp en varslad konflikt per medlings-&lt;br&gt;uppdrag, kan det antas att ett beslut inte meddelas förrän det är absolut&lt;br&gt;nödvändigt. Å andra sidan kommer ett sådant beslut sannolikt att då fa&lt;br&gt;stor effekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om t.ex. en stridsåtgärd varslas på så sätt att den skall bryta ut en dag&lt;br&gt;och utvidgas på visst sätt vid senare tidpunkter eller motåtgärd varslats,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan beslutet om uppskjutande omfatta både den första åtgärden och ut-&lt;br&gt;vidgningarna samt motåtgärder. Varje varslad åtgärd kan genom beslutet&lt;br&gt;skjutas upp från den dag stridsåtgärden skulle ha brutit ut och uppskovet&lt;br&gt;kan gälla högst 14 dagar från den dagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen förutsätter att Medlingsinstitutet kommer att eftersträva att&lt;br&gt;fa parternas förtroende och att institutet därför kommer att tillämpa befo-&lt;br&gt;genheten på ett väl avvägt sätt. Medlingsinstitutet bör normalt inte med-&lt;br&gt;dela beslut utan att först ha samrått med parterna angående frågan om&lt;br&gt;uppskjutande av stridsåtgärden. Medlingsinstitutet bör vid samrådet reda&lt;br&gt;ut vad tvisten gäller, vilka förutsättningarna är för en lösning av den samt&lt;br&gt;vilka följder de varslade stridsåtgärdema kommer att fa. Endast om det&lt;br&gt;inte är möjligt att få kontakt med en part bör beslut kunna meddelas utan&lt;br&gt;att partema på något sätt har hörts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör inte vara en förutsättning för uppskjutande att en part har be-&lt;br&gt;gärt det. Även i fall då partema på båda sidor anser att de har förhandlat&lt;br&gt;färdigt bör Medlingsinstitutet på medlarens begäran ha möjlighet att&lt;br&gt;skjuta på stridsåtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med utredningen anser regeringen att befogenheten att besluta&lt;br&gt;om uppskjutande bör vara förbehållen Medlingsinstitutet som ett led i&lt;br&gt;dess myndighetsutövning. Det gäller även efter det att en medlare har&lt;br&gt;utsetts. Förlikningsmannaexpeditionen är kritisk till att beslutet inte fattas&lt;br&gt;av medlaren utan centraliseras till institutet. Regeringen anser emellertid&lt;br&gt;att det är viktigt, inte minst med tanke på att möjligheten att skjuta upp&lt;br&gt;stridsåtgärden skall tillämpas restriktivt, att befogenheten tillkommer&lt;br&gt;Medlingsinstitutet efter begäran av den utsedde medlaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt har pekat på att det bör framgå av lagtexten att&lt;br&gt;Medlingsinstitutet inte skall ha möjlighet att skjuta upp en stridsåtgärd&lt;br&gt;om partema är bundna av förhandlingsavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med utredningen anser regeringen att möjligheten för Med-&lt;br&gt;lingsinstitutet att skjuta upp en varslad stridsåtgärd inte blir aktuell om&lt;br&gt;medling sker i enlighet med ett avtal om förhandlingsordning, vilket in-&lt;br&gt;nefattar bestämmelser om detta. En medlare har då inte utsetts enligt&lt;br&gt;medbestämmandelagen och det finns därför inte möjlighet för den medla-&lt;br&gt;re partema själva utsett, att begära uppskjutande hos Medlingsinstitutet.&lt;br&gt;För det fall parter med avtal om förhandlingsordning ändå har vänt sig till&lt;br&gt;Medlingsinstitutet för att fa en medlare och medlare har utsetts, bör&lt;br&gt;medlaren och institutet ha samma befogenheter som i vanliga fall, dvs.&lt;br&gt;även ha möjlighet att skjuta upp en varslad stridsåtgärd om detta främjar&lt;br&gt;en god lösning av tvisten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9.2.4 Förhöjd varselavgift&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den som vidtar en stridsåtgärd i strid mot&lt;br&gt;Medlingsinstitutets beslut om uppskjutande kan bli skyldig att betala&lt;br&gt;en förhöjd varselavgift till staten. Den förhöjda varselavgiften skall&lt;br&gt;bestämmas till minst 300 000 kr och högst 1 000 000 kr. Om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl kan avgiften bestämmas till lägre belopp eller helt falla&lt;br&gt;bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varselavgiften åläggs av tingsrätt på talan av Medlingsinstitutet.&lt;br&gt;Talan skall väckas inom ett år från den dag varsel skulle ha lämnats.&lt;br&gt;Avgörandet far överklagas till Arbetsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att stridsåtgärd som&lt;br&gt;vidtas i strid mot Medlingsinstitutets beslut om att skjuta upp stridsåtgär-&lt;br&gt;den skall anses olovlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker eller har inte&lt;br&gt;yttrat sig över förslaget. Förlikningsmannaexpeditionen, LO, SACO och&lt;br&gt;TCO med flera och Handelsanställdas förbund avstyrker förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Till skillnad från utredningen anser&lt;br&gt;regeringen att en vidtagen stridsåtgärd efter Medlingsinstitutets beslut&lt;br&gt;inte bör bli olovlig utan sanktioneras på annat sätt. Att göra stridsåtgär-&lt;br&gt;den olovlig far anses alltför ingripande med hänsyn till vad som skall&lt;br&gt;uppnås, nämligen att ge medlaren möjlighet att verka under en längre tid&lt;br&gt;än vad den vanliga varselperioden tillåter. Enligt regeringens mening kan&lt;br&gt;man utgå från att parterna kommer att respektera Medlingsinstitutets be-&lt;br&gt;slut att skjuta upp en varslad stridsåtgärd, även om beslutet inte far till&lt;br&gt;följd att en vidtagen stridsåtgärd blir olovlig. Som sanktion bör i stället&lt;br&gt;en varselavgift utgå, om betydligt större belopp än vad som kan utgå vid&lt;br&gt;underlåtenhet att varsla. Den förhöjda varselavgiften bör bestämmas till&lt;br&gt;minst 300 000 kr och högst 1 000 000 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i detta fall bör beloppet kunna jämkas om det föreligger särskilda&lt;br&gt;skäl. Möjligheten att jämka varselavgiften bör komma i fråga endast i&lt;br&gt;rena undantagsfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål om förhöjd varselavgift bör foras vid tingsrätt på talan av Med-&lt;br&gt;lingsinstitutet och kunna överklagas till Arbetsdomstolen på samma sätt&lt;br&gt;som föreslås beträffande varselavgift vid underlåtenhet att varsla, se av-&lt;br&gt;snitt 9.2.2.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9.2.5 Avbrytande av icke varslade stridsåtgärder&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Medlingsinstitutet bör inte ges rätt att av-&lt;br&gt;bryta en icke varslad stridsåtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att Medlingsinstitu-&lt;br&gt;tet skall ha rätt att avbryta icke varslade stridsåtgärder om inte giltigt hin-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;der funnits för parten att underlåta varsel. En stridsåtgärd som vidtas efter&lt;br&gt;Medlingsinstitutets beslut skall anses olovlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Uppsala universitet och Tidningsutgivarna till-&lt;br&gt;styrker förslaget. Arbetstagarorganisationerna avstyrker förslaget liksom&lt;br&gt;Arbetsdomstolen som anser att Medlingsinstitutet inte bör ha rätt att av-&lt;br&gt;bryta icke varslade stridsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Arbetsdomstolen anser att Med-&lt;br&gt;lingsinstitutets rättsliga bedömning i varselfrågan far avgörande betydelse&lt;br&gt;för frågan om stridsåtgärdens lovlighet för tiden efter beslutet. Reellt sett&lt;br&gt;far beslutet samma verkningar som ett interimistiskt beslut av Arbets-&lt;br&gt;domstolen. Att institutet gör bedömningar som det normalt ankommer på&lt;br&gt;domstol att göra och att beslutet inte är överklagbart är inte godtagbart&lt;br&gt;från rättsliga utgångspunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO och Handelsanställdas förbund anser att det är svårt för institutet&lt;br&gt;att avgöra när det funnits giltigt hinder mot varsel. SA CO och TCO med&lt;br&gt;flera anser att avbrytande av en stridsåtgärd med hänvisning till formella&lt;br&gt;brister i varslet riskerar att strida mot den konstitutionella rätten att vidta&lt;br&gt;stridsåtgärder och mot Sveriges internationella åtaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar Arbetsdomstolens bedömning att det inte är godtag-&lt;br&gt;bart från rättsliga utgångspunkter att ge Medlingsinstitutet befogenhet att&lt;br&gt;avbryta en icke varslad stridsåtgärd för det fall parten saknat giltigt hin-&lt;br&gt;der för att inte varsla. Ett möjligt alternativ är att Arbetsdomstolen skulle&lt;br&gt;kunna förklara en icke varslad stridsåtgärd olovlig. Detta skulle emeller-&lt;br&gt;tid innebära ett väsentligt ingrepp jämfört med nuvarande bestämmelser.&lt;br&gt;Reglerna om varsel utgör i dag formföreskrifter och sanktioneras genom&lt;br&gt;skadestånd och penningböter - inte genom att stridsåtgärden betraktas&lt;br&gt;som olovlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag har inte sin grund i någon bristande respekt från&lt;br&gt;parternas sida för varselreglema. Anledningen till att utredningen har&lt;br&gt;föreslagit att Medlingsinstitutet skall ha rätt att avbryta en icke varslad&lt;br&gt;stridsåtgärd hänger samman med utredningens förslag att institutet skall&lt;br&gt;ha rätt att skjuta upp en varslad stridsåtgärd och att stridsåtgärden efter&lt;br&gt;institutets beslut skall vara olovlig. En sådan rätt för institutet skulle en-&lt;br&gt;ligt utredningen göra det lockande för en part att strunta i att varsla en&lt;br&gt;stridsåtgärd. Utredningen föreslog därför att Medlingsinstitutet skulle fa&lt;br&gt;befogenheter att agera kraftfullt även mot en part som inte varslar en&lt;br&gt;stridsåtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av avsnittet ovan, anser regeringen att Medlingsinstitutet&lt;br&gt;bör fa rätt att skjuta upp en varslad stridsåtgärd men att överträdelse av&lt;br&gt;beslutet bör medföra att parten påförs en hög varselavgift. Även om den-&lt;br&gt;na sanktion far anses relativt ingripande, är den inte så långtgående som&lt;br&gt;att göra stridsåtgärden olovlig om den vidtas efter institutets beslut om&lt;br&gt;uppskjutande. Med hänsyn härtill och till att Medlingsinstitutets befo-&lt;br&gt;genhet att besluta om uppskjutande skall tillämpas restriktivt, bör risken&lt;br&gt;minska för att en part underlåter att varsla. Regeringen föreslår för övrigt&lt;br&gt;även skärpta sanktioner mot uteblivet varsel i form av varselavgift. Rege-&lt;br&gt;ringen anser därför att det inte är nödvändigt att införa regler om att en&lt;br&gt;icke varslad stridsåtgärd skall kunna avbrytas och att stridsåtgärden efter&lt;br&gt;ett sådant beslut skall vara olovlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.3&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Skiljeförfarande och skiljenämnd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En medlare skall, på samma sätt som i dag gäl-&lt;br&gt;ler för förlikningsman, kunna föreslå parterna att låta en tvist avgöras&lt;br&gt;genom skiljeförfarande. Medlingsinstitutet skall kunna medverka vid&lt;br&gt;utseende av skiljemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om stridsåtgärder har påbörjats, kan Medlingsinstitutet uppmana&lt;br&gt;parterna i en tvist att låta tvisten avgöras genom skiljeförfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det bör inte inrättas en fast skiljenämnd&lt;br&gt;som är knuten till Medlingsinstitutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Stämmer huvudsakligen överens med regering-&lt;br&gt;ens. Utredningen har föreslagit att det bör finnas en skiljenämnd som är&lt;br&gt;knuten till Medlingsinstitutet. Skiljenämnden skall enligt utredningen&lt;br&gt;kunna avgöra en tvist när alla möjligheter till medling är uttömda, om&lt;br&gt;nödvändigt efter ett särskilt beslut av riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Arbetsgivarorganisationerna tillstyrker förslagen.&lt;br&gt;Arbetstagarorganisationerna och Förlikningsmannaexpeditionen avstyr-&lt;br&gt;ker förslaget om fast skiljenämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag och bedömning: Enligt nu gällande&lt;br&gt;regler kan en förlikningsman föreslå parter, som inte kan enas om ett av-&lt;br&gt;tal, att låta tvisten avgöras av skiljemän. Förlikningsmannen kan också&lt;br&gt;medverka till utseende av skiljemän. Hur själva skiljeförfarandet skall gå&lt;br&gt;till är inte lagreglerat. I lagen 1999:116 om skiljeförfarande finns det&lt;br&gt;regler om skiljeförfarande, men de kan inte utan vidare tillämpas på in-&lt;br&gt;tressetvister utan är skrivna för rättstvister, dvs. tvister som kan lösas på&lt;br&gt;rättslig väg, i sista hand genom en rättegång. En förlikningsman kan inte&lt;br&gt;utan vidare åta sig skiljemannauppdrag i en arbetstvist. Det får bara ske&lt;br&gt;om förlikningsmannaexpeditionen i särskilt fall medger det. Bestämmel-&lt;br&gt;ser om tvångsskiljeförfarande har aldrig funnits i den svenska kollektiv-&lt;br&gt;avtalsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag är att det bör finnas en skiljenämnd knuten till&lt;br&gt;Medlingsinstitutet, vilken kan avgöra en tvist när alla möjligheter till&lt;br&gt;medling är uttömda. Det förslaget skall ses i ljuset av att utredningen inte&lt;br&gt;ansett det möjligt att föreslå att medlaren har rätt att lägga samman med-&lt;br&gt;larbud för flera olika arbetsområden till ett paket som alla berörda parter&lt;br&gt;måste ta ett samlat ställningstagande till. Sammanläggning fungerar i&lt;br&gt;Danmark som ett sätt att främja arbetsfred på hela huvudavtalsområdet. I&lt;br&gt;Norge uppnås en motsvarande effekt genom användning av obligatoriskt&lt;br&gt;skiljeförfarande. Utredningen har som skäl för förslaget anfört att man&lt;br&gt;bör utveckla en ordning, som gör att det sätts stark press på parterna att&lt;br&gt;själva nå fram till ett avtal och som samtidigt bygger på att ansvaret både&lt;br&gt;för stridsåtgärder och avtal skall ligga kvar på parterna själva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förlikningsmannaexpeditionen och flera av arbetstagarorganisationer-&lt;br&gt;na anför att skiljeförfarande på förslag av förlikningsman nästan aldrig&lt;br&gt;varit aktuellt i praktiken. De har anfört följande. Det finns inte på den&lt;br&gt;svenska arbetsmarknaden någon tradition av att använda skiljeförfarandet&lt;br&gt;som konfliktlösningsmetod i intressetvister. Den fasta skiljenämndens&lt;br&gt;roll enligt utredningsförslaget är mycket oklar i förhållande till medling-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en i situationer då förfarandet fortfarande är frivilligt. Något behov av en Prop. 1999/2000:32&lt;br&gt;fast skiljenämnd kan inte anses föreligga. Det är också väsentligt att rege-&lt;br&gt;ringen inte är bunden av ett visst handlingssätt om en situation uppkom-&lt;br&gt;mer när väsentliga samhällsintressen hotas av konfliktåtgärder. Förlik-&lt;br&gt;ningsmannaexpeditionen anser också att om ett system införs där&lt;br&gt;”slutsteget” alltid är tvångsskiljedom, innebär det en risk för att vissa&lt;br&gt;parter räknar med det som ett led i förhandlingarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO anför att skiljedom ger avtal med mycket låg legitimitet. En perma-&lt;br&gt;nent skiljenämnd ökar risken för att parterna avhänder sig ansvaret och&lt;br&gt;ökar risken för tvångslagstifining. Även SACO och TCO med flera av-&lt;br&gt;styrker förslaget att inrätta en fast skiljenämnd och anser att för det fall&lt;br&gt;ett skiljeförfarande blir aktuellt är det att föredra att skiljenämnden sätts&lt;br&gt;samman på ett sätt som passar den aktuella situationen och de berörda&lt;br&gt;parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör följande bedömning. Som Förlikningsmannaexpeditio-&lt;br&gt;nen påpekat, finns det ingen tradition på den svenska arbetsmarknaden att&lt;br&gt;innehållet i kollektivavtal bestäms genom skiljedom. Det är givetvis&lt;br&gt;önskvärt, att avtal kommer till stånd utan att konfliktåtgärder behöver&lt;br&gt;vidtas. Den idealiska situationen är dock att parterna själva når en över-&lt;br&gt;enskommelse. Regeringen vill inte utesluta att det kan vara lämpligt med&lt;br&gt;skiljedom i vissa fall, om parterna själva så önskar. Det kan emellertid&lt;br&gt;inte i sig vara en målsättning att skiljeförfarande skall användas i större&lt;br&gt;utsträckning än vad som sker i dag. Risken med en utökad användning av&lt;br&gt;skiljedom i intressetvister är att parterna avhänder sig en del av ansvaret&lt;br&gt;för kollektivavtalen. Regeringen delar den uppfattning som flera remiss-&lt;br&gt;instanser uttryckt, att om en fast skiljenämnd inrättas, pekas skiljedom ut&lt;br&gt;som ett sista steg i avtalsförhandlingarna. Det är inte någon önskvärd&lt;br&gt;utveckling. Regeringen anser därför att någon fast skiljenämnd som knyts&lt;br&gt;till Medlingsinstitutet inte bör inrättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av detta, anser regeringen att det liksom i dag bör ligga&lt;br&gt;i medlarens uppdrag att kunna föreslå parterna att låta en tvist avgöras&lt;br&gt;genom skiljeförfarande. Medlingsinstitutet bör kunna medverka vid utse-&lt;br&gt;ende av skiljemän. Om stridsåtgärder påbörjats och medlaren har uttömt&lt;br&gt;alla möjligheter till en lösning av tvisten, bör Medlingsinstitutet kunna&lt;br&gt;uppmana parterna att låta tvisten avgöras genom skiljeförfarande. Med-&lt;br&gt;lingsinstitutets möjlighet att uppmana parterna att låta tvisten avgöras&lt;br&gt;genom skiljeförfarande bör inte användas gentemot parter som är bundna&lt;br&gt;av ett förhandlingsordningsavtal som innehåller regler som ger möjlighet&lt;br&gt;att vidta åtgärder efter det att konflikt har utbrutit.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.4 Stridsåtgärder mot enmans- och familjeföretag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Stridsåtgärder mot enmans- eller familjefö-&lt;br&gt;retag bör inte förbjudas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att det förbud mot&lt;br&gt;stridsåtgärder mot enmans- eller familjeföretag som gällde 1994 återin-&lt;br&gt;förs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inga&lt;br&gt;synpunkter på förslaget. SAF och Företagarna anser att även anställ-&lt;br&gt;ningsblockader bör omfattas av förbudet. LO, Svenska Byggnadsarbeta-&lt;br&gt;reförbundet, Transportarbetareförbundet, Svenska Bleck- och Plåtslaga-&lt;br&gt;reförbundet, Svenska Elektrikerförbundet, Svenska Målareförbundet och&lt;br&gt;Handelsanställdas förbund avstyrker förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund: Frågan om stridsåtgärder mot enmans- och familjeföretag&lt;br&gt;har varit föremål för riksdagsbehandling vid ett flertal tillfällen under&lt;br&gt;1990-talet. Ett förslag om förbud mot sådana åtgärder lämnades av 1992&lt;br&gt;års arbetsrättskommitté. Regeringen föreslog riksdagen att införa ett för-&lt;br&gt;bud i enlighet med kommitténs förslag. Riksdagen antog förslaget och ett&lt;br&gt;sådant förbud infördes genom att en ny bestämmelse infördes i medbe-&lt;br&gt;stämmandelagen (prop. 1993/94:67, bet,1993/94:AU4). Förbudet gällde&lt;br&gt;under år 1994. Därefter upphävdes förbudet med motiveringen att det&lt;br&gt;inte hade påvisats några allvarliga olägenheter och att konflikträtten där-&lt;br&gt;för inte borde inskränkas på detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Inom LO-SAF-området ger avtal,&lt;br&gt;som har sin grund i Saltsjöbadsavtalet skydd mot stridsåtgärder riktade&lt;br&gt;mot enmans- och familjeföretag. Dessa bestämmelser täcker dock inte&lt;br&gt;hela LO-SAF-området. Svenska Byggnadsarbetareförbundet, Svenska&lt;br&gt;Målareförbundet, Svenska Transportarbetareförbundet och Grafiska&lt;br&gt;fackförbundet är exempel på organisationer som inte omfattas av dessa&lt;br&gt;bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har anfört att sedan förbudet upphävdes har det på nytt&lt;br&gt;vidtagits stridsåtgärder mot enmans- och familjeföretag. Sättet att använ-&lt;br&gt;da stridsåtgärder har väckt kritik och riskerar enligt utredningen att skada&lt;br&gt;förhandlingssystemets legitimitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De arbetstagarorganisationer som avstyrker förslaget anför att beman-&lt;br&gt;ningsbehovet inom vissa branscher varierar mycket snabbt och att det är&lt;br&gt;svårt att övervaka när ett enmans- eller familjeföretag anställer någon.&lt;br&gt;Förbunden påpekar att arbetstagaren då inte omfattas av ett kollektivavtal&lt;br&gt;och av det grundläggande sociala skydd för arbetstagare, som följer där-&lt;br&gt;av. Vidare anför förbunden att frågan om stridsåtgärder mot enmans- el-&lt;br&gt;ler familjeföretag inte har något samband med lönebildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att för det fall företagen anställer arbetstagare, är det&lt;br&gt;viktigt att dessa omedelbart kan omfattas av kollektivavtal och ett försäk-&lt;br&gt;ringsskydd. Detta gäller särskilt sådana branscher med små arbetsplatser&lt;br&gt;där det är svårt för arbetstagarorganisationerna att övervaka när en an-&lt;br&gt;ställning sker. Genom ett träffat kollektivavtal garanteras således att ny-&lt;br&gt;anställda redan från första anställningsdagen ges anställningsvillkor och&lt;br&gt;försäkringsskydd enligt kollektivavtalet. Förpliktelserna enligt avtalet&lt;br&gt;inträder alltså när arbetsgivaren anställer en arbetstagare. I och med det&lt;br&gt;träffade avtalet har dock arbetsgivare i vissa fall ålagts att betala vissa&lt;br&gt;avgifter även om arbetsgivaren inte haft några anställda. Skäligheten i&lt;br&gt;detta kan ifrågasättas. LO har nu emellertid rekommenderat de förbund&lt;br&gt;som står utanför Saltsjöbadsavtalet att ändra sina avtal, så att enmans-&lt;br&gt;och familjeföretag inte åläggs kostnader eller andra förpliktelser innan&lt;br&gt;det finns någon anställd. Regeringen bedömer att om enmans- och famil-&lt;br&gt;jeföretag inte åläggs kostnader eller andra förpliktelser innan det finns&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;någon anställd, bortfaller behovet av lagstiftning. Regeringen avser dock Prop. 1999/2000:32&lt;br&gt;att folja utvecklingen noga och är beredd att återkomma, om så krävs.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.5 Stridsåtgärders proportionalitet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Lagstiftning om att stridsåtgärder skall va-&lt;br&gt;ra proportionerliga bör inte införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att ett proportiona-&lt;br&gt;litetskrav infors för stridsåtgärder, som vidtas vid förhandlingar mellan&lt;br&gt;parter som är eller brukar vara bundna av kollektivavtal i förhållande till&lt;br&gt;varandra. En stridsåtgärd skall på yrkande av den part, mot vilken åtgär-&lt;br&gt;den riktas, kunna förklaras olovlig av Arbetsdomstolen i följande situa-&lt;br&gt;tioner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- När en stridsåtgärd, som är partiell eller på annat sätt begränsad, kan&lt;br&gt;förväntas leda till skada eller annan olägenhet, som står i uppenbart&lt;br&gt;missförhållande till åtgärdens omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- När en stridsåtgärd, som har varslats som svar på en annan stridsåt-&lt;br&gt;gärd, är väsentligt mer omfattande än vad som är rimligt med hänsyn till&lt;br&gt;den åtgärd, som har orsakat svarsåtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- När en sympatiåtgärd, som har varslats till stöd for en part i dennes&lt;br&gt;tvist om förnyande av kollektivavtal, kan förväntas leda till skada eller&lt;br&gt;annan olägenhet som står i ett uppenbart missförhållande till åtgärdens&lt;br&gt;eller primäråtgärdens omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknadens parter skall kunna avtala om avvikelse från de före-&lt;br&gt;slagna kraven på proportionalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Sveriges riksbank, Förlikningsmannaexpeditio-&lt;br&gt;nen, RSV, Uppsala universitet och arbetsgivarorganisationerna tillstyr-&lt;br&gt;ker förslaget. Flera av arbetsgivarorganisationerna anser dock att propor-&lt;br&gt;tionalitetskravet bör omfatta fler fall än dem utredningen föreslagit. Ar-&lt;br&gt;betstagarorganisationerna avstyrker förslaget. Arbetsdomstolen har in-&lt;br&gt;vändningar mot förslagets utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Utredningen har som skäl för sitt&lt;br&gt;förslag anfört att ett krav på proportionalitet i lagstiftningen skulle ge en&lt;br&gt;rimligare balans mellan parterna på arbetsmarknaden genom att det be-&lt;br&gt;gränsar möjligheten till åtgärder som kostar lite för den egna organisatio-&lt;br&gt;nen men orsakar stora kostnader for motparten eller tredje man. Utred-&lt;br&gt;ningen har pekat på att flera forskare stöder förslaget om att införa ett&lt;br&gt;lagstadgat krav på proportionalitet och att sådana krav finns i rättstradi-&lt;br&gt;tionen i flera länder i Kontinentaleuropa. Enligt utredningens uppfattning&lt;br&gt;är även ett lagstadgat krav på proportionalitet väsentligt för att fa ett brett&lt;br&gt;stöd för ett paket av åtgärder, som skulle kunna förbättra lönebildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO anför att utredningens definitioner av de stridsåtgärder som skulle&lt;br&gt;kunna anses oproportionerliga omfattar nästan alla stridsåtgärder som&lt;br&gt;används i praktiken. För att vara säker på att undgå att domstolen anser&lt;br&gt;stridsåtgärden oproportionerlig och därmed olovlig, skulle en facklig or-&lt;br&gt;ganisation tvingas ta ut samtliga arbetstagare på hela avtalsområdet i total&lt;br&gt;strejk. Reglerna om proportionalitet kommer enligt LO därmed att for-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svåra, fördyra och försena förhandlingsprocessen. LO anför vidare att&lt;br&gt;arbetsgivarsidan kommer att angripa varje stridsåtgärd som oproportio-&lt;br&gt;nerlig, varvid stor energi och stort engagemang kommer att behöva läg-&lt;br&gt;gas ned på juridisk formalia i stället på den bakomliggande tvisten. LO&lt;br&gt;anser även att lagstiftningens utformning strider både mot regeringsfor-&lt;br&gt;men och mot internationella konventioner. Även SACO och TCO med&lt;br&gt;flera ifrågasätter förslagets förenlighet med Europarådets sociala stadga.&lt;br&gt;Organisationerna anser det också mycket tveksamt att en domstol skall&lt;br&gt;göra lämplighetsprövningar av det slag förslaget innebär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett flertal remissinstanser, däribland Arbetsdomstolen, anser att regler&lt;br&gt;om proportionalitet blir svårtillämpade, i varje fall om reglerna inte i av-&lt;br&gt;sevärt större utsträckning än som skett förses med vägledande uttalanden&lt;br&gt;om hur man tänker sig att tillämpningen skall göras. Stockholms tingsrätt&lt;br&gt;menar att utredningens förslag om att även tredjemansintressen skall till-&lt;br&gt;varatas genom en proportionalitetsprincip passar dåligt in i medbestäm-&lt;br&gt;mandelagen, som endast reglerar förhållandet mellan arbetstagare och&lt;br&gt;arbetsgivare samt deras organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar de remissinstansers uppfattning som anser att det inte&lt;br&gt;finns skäl att lagstifta om stridsåtgärders proportionalitet. Med anledning&lt;br&gt;av vad som anförts under avsnitt 8.5 om nya förhållanden på arbetsmark-&lt;br&gt;naden och deras betydelse för stridsåtgärders effekter har regeringen för&lt;br&gt;avsikt att noga följa utvecklingen på området. För att underlätta denna&lt;br&gt;bedömning bör Medlingsinstitutet i sina rapporter om löneutvecklingen&lt;br&gt;och andra faktorer som har anknytning till lönebildningen även redogöra&lt;br&gt;för hur konflikter på arbetsmarknaden har genomförts och vilka konsek-&lt;br&gt;venser dessa har medfört.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Konsekvenser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Inrättandet av Medlingsinstitutet syftar till att säkerställa goda förutsätt-&lt;br&gt;ningar för en väl fungerande lönebildning som gynnar ekonomisk tillväxt&lt;br&gt;och ökad sysselsättning. Medlingsinstitutets verksamhet kan därmed&lt;br&gt;väntas leda till en minskad statsfinansiell belastning och en samhällseko-&lt;br&gt;nomisk vinst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att statistikansvaret för lönestatistiken förs över från SCB till&lt;br&gt;Medlingsinstitutet förbättras beställarkompetensen för statistiken vilket&lt;br&gt;leder till en högre kvalitet i statistiken vid given resursinsats. Den förbätt-&lt;br&gt;ring av statistiken regeringen därutöver föreslår syftar till att skapa ett&lt;br&gt;bättre beslutsunderlag för parterna i löneförhandlingarna. Även förbätt-&lt;br&gt;ringen av lönestatistiken kan därmed väntas ge en minskad statsfinansiell&lt;br&gt;belastning och en samhällsekonomisk vinst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansieringen av Medlingsinstitutets förvaltningskostnader samt Kon-&lt;br&gt;junkturinstitutets kostnader för den årliga rapporten om de samhällseko-&lt;br&gt;nomiska förutsättningarna för löneförhandlingar sker, som redovisats i&lt;br&gt;budgetpropositionen för 2000, genom en omfördelning av medel inom&lt;br&gt;utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv. Kostnaderna beräknas&lt;br&gt;totalt uppgå till cirka 15 miljoner kronor per år. Även de ökade resurser&lt;br&gt;för lönestatistik, statistik över vakanser och arbetskonflikter samt kom-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;plettering av forskningsdatabasen LINDA som regeringen föreslår bör Prop. 1999/2000:32&lt;br&gt;finansieras genom en omfördelning inom utgiftsområde 14.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon nämnvärd ytterligare arbetsbelastning för de allmänna domsto-&lt;br&gt;larna eller allmänna förvaltningsdomstolarna kan inte förväntas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt gör regeringen bedömningen att propositionens förslag ger vis-&lt;br&gt;sa positiva konsekvenser för jämställdheten genom att förbättringar av&lt;br&gt;den officiella lönestatistiken underlättar analyser av kvinnors och mäns&lt;br&gt;löneutveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbättringen av lönestatistiken kan leda till en viss ökning av upp-&lt;br&gt;giftslämnarbördan för företagen. Regeringen gör dock bedömningen att&lt;br&gt;denna ökning blir marginell.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Ikraftträdande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Lagändringarna skall träda i kraft den 1 juni&lt;br&gt;2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Det är viktigt att Medlingsinstitutet&lt;br&gt;inrättas i god tid före nästa avtalsrörelse. Huvuddelen av avtalen löper ut&lt;br&gt;i början av år 2001. Lagändringarna bör därför träda i kraft den 1 juni&lt;br&gt;2000.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;12 F örfattningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;12.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:580) om&lt;br&gt;medbestämmande i arbetslivet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;45 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 9.2.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom en ändring i första stycket förlängs varseltiden från minst sju&lt;br&gt;dagar till sju arbetsdagar. Med arbetsdag avses då inte lördag, söndag,&lt;br&gt;annan allmän helgdag, midsommarafton, julafton eller nyårsafton. Tiden&lt;br&gt;beräknas med utgångspunkt från den tidpunkt stridsåtgärden är avsedd att&lt;br&gt;påbörjas. Om en stridsåtgärd skall påbörjas t.ex. måndag kl. 15.00, skall&lt;br&gt;varsel läggas senast sju arbetsdagar i förväg, kl. 15.00. Första stycket&lt;br&gt;sista meningen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldigheten för en part att även varsla Medlingsinstitutet har förts in i&lt;br&gt;denna bestämmelse. Skyldigheten att varsla förlikningsmannaexpeditio-&lt;br&gt;nen reglerades tidigare i 47 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i andra stycket är endast redaktionell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till tredje stycket förs de bestämmelser som anger när en part inte är&lt;br&gt;skyldig att varsla, dvs. dels när det föreligger giltigt hinder mot att varsla,&lt;br&gt;dels när det är fråga om en s.k. indrivningsblockad. Även här är det fråga&lt;br&gt;om en redaktionell ändring. Vad som kan vara giltigt hinder har utveck-&lt;br&gt;lats i prop. 1975/76:105 sid. 410.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fjärde stycket har skett en konsekvensändring med anledning av att Prop. 1999/2000:32&lt;br&gt;bestämmelsen strukturerats om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens förlikningsmannaexpedition har ersatts av Medlingsinstitutet.&lt;br&gt;Innebörden av begreppet ”en väl fungerande lönebildning” har utvecklats&lt;br&gt;närmare i avsnittet 8.2.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehållet i bestämmelsen såvitt avser utseende av medlare återfinns&lt;br&gt;numera i 47 a § och 47 b §, såvitt avser medlarens uppgift i 48 § och så-&lt;br&gt;vitt avser att ge råd och upplysningar i 47 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 8.2.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket skall Medlingsinstitutet kalla parter till överlägg-&lt;br&gt;ningar eller på annat sätt informera sig om kommande eller pågående&lt;br&gt;avtalsförhandlingar. En närmare redogörelse för syftet med sådana över-&lt;br&gt;läggningar återfinns i det nämnda avsnittet. Bestämmelsen innebär ett&lt;br&gt;förtydligande och en mer uttalad möjlighet för institutet att agera jämfört&lt;br&gt;med vad som tidigare gällde för förlikningsmannaexpeditionen som&lt;br&gt;skulle ”följa förhållandena på arbetsmarknaden”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket skall institutet också ge råd och upplysningar till&lt;br&gt;parter på arbetsmarknaden rörande förhandlingar och kollektivavtal. Be-&lt;br&gt;stämmelsen motsvaras av 46 § tredje stycket i dess tidigare lydelse, med&lt;br&gt;den skillnaden att skyldigheten att ge råd och upplysningar enligt försla-&lt;br&gt;get skall ligga på Medlingsinstitutet och inte på förlikningsmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En regel om möjlighet att kalla part till överläggning vid vite finns i&lt;br&gt;52 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt tredje stycket skall en part på begäran tillställa Medlingsinstitu-&lt;br&gt;tet kopia av träffade kollektivavtal om löner och allmänna anställnings-&lt;br&gt;villkor. Bestämmelsen är ny. Sekretess för uppgifter som tillställs Med-&lt;br&gt;lingsinstitutet regleras i 8 kap. 15 § sekretesslagen (1980:100).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 9.1.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt bestämmelsen kan förhandlingsledare eller medlare utses. Att&lt;br&gt;förhandlingsledare kan utses är nytt. Att medlare kan utses innan stridsåt-&lt;br&gt;gärd hotar är också nytt. Utseende av förhandlingsledare är tänkt att kun-&lt;br&gt;na ske redan vid en tidpunkt när parterna ännu inte har klarlagt sina&lt;br&gt;ståndpunkter. Även när så har skett skall en förhandlingsledare kunna&lt;br&gt;utses för att underlätta kontakterna mellan parterna. Om parterna har&lt;br&gt;börjat tvista i förhandlingsfrågor kan det i stället vara dags att utse medla-&lt;br&gt;re. Medlare kan således tillsättas i ett något tidigare skede än vad som&lt;br&gt;angavs tidigare i 46 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47 b §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 9.1.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlingsinstitutet kan enligt första stycket utse en eller flera medlare&lt;br&gt;utan samtycke från parterna om institutet bedömer att det i en tvist finns&lt;br&gt;risk för stridsåtgärder eller om stridsåtgärder redan har inletts. Ett sådant&lt;br&gt;beslut får enligt andra stycket inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket undantas fall när parterna har låtit registrera ett avtal&lt;br&gt;om förhandlingsordning som de är ense om innehåller sådana bestämmel-&lt;br&gt;ser som anges i lagen. Registreringen sker hos Medlingsinstitutet efter&lt;br&gt;anmälan av samtliga parter som träffat det aktuella avtalet. Om en medla-&lt;br&gt;re hunnit utses innan parterna anmäler avtalet för registrering, far han&lt;br&gt;eller hon fortsätta sitt uppdrag utan hinder av att avtalet om förhandlings-&lt;br&gt;ordning registrerats. I enlighet med vad Lagrådet anfört, är det endast&lt;br&gt;under det registrerade avtalets giltighetstid som medlare inte kan utses&lt;br&gt;utan parternas samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 9.1.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av bestämmelsen framgår hur medlare skall gå till väga vid medlings-&lt;br&gt;arbetet. Bestämmelsen motsvarar delvis den tidigare regleringen i 46 §&lt;br&gt;andra stycket samt i 48 §. Medlaren är numera något friare i sin medling&lt;br&gt;och det anges inte längre uttryckligen att medlaren skall utgå från förslag&lt;br&gt;som kommer från parterna själva. I praktiken innebär den föreslagna be-&lt;br&gt;stämmelsen dock inte någon förändring i förhållande till hur förliknings-&lt;br&gt;mannen arbetar i dag. En självklar utgångspunkt i medlingen är parternas&lt;br&gt;förslag. Medlaren kan emellertid också själv lägga fram förslag till lös-&lt;br&gt;ningar. Bestämmelsen har utformats huvudsakligen i enlighet med Lag-&lt;br&gt;rådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att Medlingsinstitutet på begäran av medlare kan förena kallelse till&lt;br&gt;förhandling med vitesföreläggande framgår av 52 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen är ny och har behandlats i avsnitt 9.2.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket får Medlingsinstitutet på medlares begäran med-&lt;br&gt;dela beslut, varigenom varslade stridsåtgärder skjuts upp i högst 14 da-&lt;br&gt;gar. Förutsättningen är att det främjar en god lösning av tvisten att be-&lt;br&gt;sluta om uppskjutande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om uppskjutande, far meddelas endast en gång för varje&lt;br&gt;medlingsuppdrag. Med medlingsuppdrag avses det uppdrag den eller de&lt;br&gt;utsedda medlarna har i den aktuella tvisten. För det fall institutet en gång&lt;br&gt;meddelat beslut om uppskjutande på medlarnas begäran men någon över-&lt;br&gt;enskommelse inte kunnat nås och medlarna därför byts ut, har institutet&lt;br&gt;möjlighet att på de nya medlarnas begäran skjuta upp en varslad stridsåt-&lt;br&gt;gärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutet om uppskjutande far inte omfatta flera tidsperioder utan skall&lt;br&gt;avse en viss sammanhängande tid om högst 14 dagar per stridsåtgärd.&lt;br&gt;Om en stridsåtgärd varslas på så sätt att den skall bryta ut en dag och ut-&lt;br&gt;vidgas på visst sätt vid senare tidpunkter, eller om motåtgärd varslats,&lt;br&gt;kan beslutet om uppskjutande omfatta både den första åtgärden och ut-&lt;br&gt;vidgningarna samt motåtgärder. Tidsfristen skall räknas från den dag då&lt;br&gt;åtgärden enligt varselmeddelandet skall påbörjas eller utvidgas. Om möj-&lt;br&gt;ligt skall beslutet föregås av samråd med partema. Det kan finnas situa-&lt;br&gt;tioner då det inte går att nå en part inom rimlig tid och i sådana fall möter&lt;br&gt;det inget hinder att beslut fattas utan föregående samråd. En part som inte&lt;br&gt;följer Medlingsinstitutets beslut kan åläggas att betala varselavgift enligt&lt;br&gt;62 a §. Första stycket har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket framgår att ett beslut från Medlingsinstitutet enligt Prop. 1999/2000:32&lt;br&gt;första stycket inte får överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen är redaktionell och innebär att ordet förlikningsman ersätts av&lt;br&gt;ordet medlare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 9.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen reglerar medlarens och Medlingsinstitutets förhållnings-&lt;br&gt;sätt till skiljeförfarande. Enligt första stycket kan medlare föreslå parter&lt;br&gt;att låta en tvist avgöras genom skiljeförfarande. Enligt andra stycket kan&lt;br&gt;institutet medverka vid utseende av skiljemän. Förändringen i dessa delar&lt;br&gt;är i huvudsak redaktionell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt tredje stycket kan Medlingsinstitutet, om stridsåtgärder har på-&lt;br&gt;börjats, uppmana parterna i en tvist att låta tvisten avgöras genom skilje-&lt;br&gt;förfarande. Denna del av bestämmelsen är ny.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i fjärde stycket är redaktionell. För det fall en rättslig tvist&lt;br&gt;forlikts genom medling kan det som Lagrådet påpekat framstå som in-&lt;br&gt;vändningsfritt att medlaren utses till skiljeman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i första stycket har behandlats i avsnitt 9.1.3. Av första&lt;br&gt;stycket framgår att Medlingsinstitutet vid vite kan förelägga en part som&lt;br&gt;tidigare inte infunnit sig, att komma till en överläggning enligt 47 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket framgår att en part, som vägrar att delta i förhandling&lt;br&gt;inför medlare, kan tvingas att göra det genom vitesföreläggande. Be-&lt;br&gt;stämmelsen motsvarar regleringen i den tidigare 49 § med den skillnaden&lt;br&gt;att det är Medlingsinstitutet som på begäran av medlare kan vitesföreläg-&lt;br&gt;ga en part. Ett vitesföreläggande kan göras utan föregående samråd eller&lt;br&gt;samtycke från den andra parten i tvisten. Det möter heller inget formellt&lt;br&gt;hinder att båda parterna i en tvist kallas till förhandling genom vitesföre-&lt;br&gt;läggande. Vitesföreläggande kan även utfärdas om en part ålagts att&lt;br&gt;komma in med en skrift men underlåter att göra detta. En förutsättning&lt;br&gt;för vitesföreläggande är att en part är förhandlingsskyldig enligt 10 §&lt;br&gt;samt att parten har kallats till förhandling inför en medlare och inte in-&lt;br&gt;funnit sig eller på annat sätt underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt&lt;br&gt;15 §. Den paragrafen har den 1 januari 1995 tillförts två nya stycken som&lt;br&gt;inte har betydelse i sammanhanget. Hänvisning görs därför till 15 § första&lt;br&gt;stycket. En annan förutsättning för vitesföreläggande är att en utsedd&lt;br&gt;medlare har begärt att Medlingsinstitutet skall förelägga parten vid vite&lt;br&gt;att fullgöra sin förhandlingsskyldighet. Andra stycket har utformats i en-&lt;br&gt;lighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket har på Lagrådets förslag tagits in en bestämmelse om&lt;br&gt;att beslutet om vitesföreläggande inte kan överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt fjärde stycket kan Arbetsdomstolen på talan av Medlingsinsti-&lt;br&gt;tutet döma ut ett förelagt vite. Som Lagrådet föreslagit, kan Arbetsdom-&lt;br&gt;stolen då också pröva även lämpligheten av vitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tidigare bestämmelsen i 52 § om regeringens rätt att utse förlik-&lt;br&gt;ningskommission eller särskild förlikningsman samt vilka föreskrifter i&lt;br&gt;lagen som skall gälla för dessa har upphävts (se avsnitt 9.1.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53 §&lt;br&gt;Bestämmelsen är ny och har behandlats i avsnitt 8.2.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En part som träffat kollektivavtal skall enligt 47 § tredje stycket på be-&lt;br&gt;gäran tillställa Medlingsinstitutet en kopia av träffat kollektivavtal om&lt;br&gt;löner och allmänna anställningsvillkor. För det fall en part underlåter att&lt;br&gt;göra detta kan Medlingsinstitutet enligt första stycket förelägga parten att&lt;br&gt;vid vite inkomma med avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket finns på Lagrådets förslag en uttrycklig bestämmelse&lt;br&gt;att beslutet om vitesföreläggande inte kan överklagas. Enligt tredje styck-&lt;br&gt;et dömer Arbetsdomstolen ut vitet på talan av Medlingsinstitutet. I likhet&lt;br&gt;med vad som anges i 52 § kan Arbetsdomstolen då också pröva vitets&lt;br&gt;lämplighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen är ny och har behandlats i avsnitt 9.2.2 och 9.2.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som underlåter att varsla Medlingsinstitutet skall enligt första&lt;br&gt;stycket åläggas att betala en varselavgift till staten. Liknande regler finns&lt;br&gt;i lagen (1974:13) om anställningsffämjande åtgärder och i arbetstidslagen&lt;br&gt;(1982:673). Varselavgiften skall bestämmas till lägst 30 000 kr och högst&lt;br&gt;100 000 kr. Avgiftens storlek bör bero på omfattningen och arten av den&lt;br&gt;stridsåtgärd som varslats eller inletts utan att Medlingsinstitutet har un-&lt;br&gt;derrättats. Varselavgiften ersätter den sanktion i form av penningböter&lt;br&gt;som tidigare fanns i 47 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket regleras att den som vidtar en stridsåtgärd i strid mot&lt;br&gt;Medlingsinstitutets beslut att skjuta upp en varslad stridsåtgärd skall&lt;br&gt;åläggas en förhöjd varselavgift som uppgår till minst 300 000 kr och&lt;br&gt;högst 1 000 000 kr. Andra stycket har utformats i enlighet med Lagrådets&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första och andra styckena kan såväl varselavgift som förhöjd&lt;br&gt;varselavgift jämkas eller bortfalla helt under förutsättning att det förelig-&lt;br&gt;ger särskilda skäl. Beloppet bör kunna jämkas endast i undantagsfall om&lt;br&gt;t.ex. ren försummelse lett till att Medlingsinstitutet inte har varslats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlingsinstitutet har enligt tredje stycket inte självständigt befogen-&lt;br&gt;het att bestämma varselavgiften utan det skall göras av tingsrätt på talan&lt;br&gt;av Medlingsinstitutet. Talan måste väckas inom ett år från den dag varsel&lt;br&gt;skulle ha lämnats eller, såvitt det är fråga om talan enligt andra stycket,&lt;br&gt;inom ett år från den dag då stridsåtgärden vidtogs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 63 § framgår att ett mål om varselavgift kan överklagas till Arbets-&lt;br&gt;domstolen. Där anges även vilka bestämmelser som skall tillämpas vid&lt;br&gt;handläggningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förändringen i första stycket innebär att förutvarande andra meningen&lt;br&gt;tagits bort. I andra meningen reglerades två fall, då lagen om rättegången&lt;br&gt;i arbetstvister inte skulle gälla. Det ena var då någon enligt 47 § skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dömas till penningböter, vilket inte längre skall förekomma (se avsnitt&lt;br&gt;9.2.2). Det andra var vid tillämpning av 53 § som tidigare har upphävts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt det nya andra stycket handläggs mål om varselavgift som förs i&lt;br&gt;tingsrätt i enlighet med rättegångsbalkens bestämmelser om tvistemål där&lt;br&gt;förlikning om saken inte är tillåten. En motsvarande reglering finns i&lt;br&gt;konkurrenslagen (1993:20) beträffande konkurrensskadeavgift som prö-&lt;br&gt;vas av Stockholms tingsrätt på talan av Konkurrensverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål om varselavgift överklagas till Arbetsdomstolen och handläggs där&lt;br&gt;i enlighet med tillämpliga bestämmelser i lagen om rättegången i arbets-&lt;br&gt;tvister. I den mån arbetstvistlagens regler inte passar i ett indispositivt&lt;br&gt;tvistemål, skall rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av så-&lt;br&gt;dana mål till hovrätt tillämpas. Vad som sägs där om hovrätten skall i&lt;br&gt;stället gälla för Arbetsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket har tillkommit på förslag av Lagrådet. I bestämmelsen&lt;br&gt;görs en hänvisning till vad som sägs i lagen (1985:206) om viten om all-&lt;br&gt;män domstols handläggning av mål om vites utdömande. Viteslagens&lt;br&gt;bestämmelser innebär att målen handläggs som bötesmål. Samma be-&lt;br&gt;stämmelser om handläggningen skall tillämpas i Arbetsdomstolen i mål&lt;br&gt;om utdömande av vite. Det gäller dock inte processuella viten som kan&lt;br&gt;dömas ut inom ramen för en pågående process.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12.2 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen&lt;br&gt;(1980:100)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket anger att sekretess gäller för uppgifter som en part lämnat&lt;br&gt;till en medlare eller Medlingsinstitutet i en arbetstvist. Sekretess gäller&lt;br&gt;endast om parten gjort förbehåll därom. Nytt är att uppgifter i en arbet-&lt;br&gt;stvist kan komma att ges in till Medlingsinstitutet. I övrigt har begreppet&lt;br&gt;medlare ersatt förlikningsman. Eftersom bestämmelsen i 52 § medbe-&lt;br&gt;stämmandelagen om förlikningskommission och särskild förlikningsman&lt;br&gt;upphävs nämns sådana begrepp inte längre i paragrafen. Att meddelarfti-&lt;br&gt;heten är begränsad för denna typ av uppgifter framgår av 16 kap. 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det nya andra stycket införs en bestämmelse om sekretess för en upp-&lt;br&gt;gift i kollektivavtal som lämnats in till Medlingsinstitutet. Det första fal-&lt;br&gt;let gäller uppgift som rör en kollektivavtalsparts affärs- eller driftförhål-&lt;br&gt;landen. Om det kan antas att parten lider skada eller men om uppgiften&lt;br&gt;röjs, gäller sekretess. Sådana uppgifter kan t. ex. finnas i kollektivavtal&lt;br&gt;mellan enskilda företag och en arbetstagarorganisation. Det andra fallet&lt;br&gt;gäller uppgift om annan än kollektivavtalsparts personliga eller ekono-&lt;br&gt;miska förhållanden. Även här gäller sekretess om det kan antas att perso-&lt;br&gt;nen lider skada eller men om uppgiften röjs. Sekretess kan således vara&lt;br&gt;aktuellt om t. ex. enskilda arbetstagare pekas ut i kollektivavtalet och&lt;br&gt;dessa kan lida skada eller men av att uppgifter om deras personliga eller&lt;br&gt;ekonomiska förhållanden lämnas ut. För sådana uppgifter som anges i&lt;br&gt;detta stycke är meddelarfriheten inte begränsad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 8.2.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 kap. 1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regleringen i 16 kap 1 § sekretesslagen innebär att rätten enligt tryckfri-&lt;br&gt;hetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen att fritt meddela uppgif-&lt;br&gt;ter och underrättelser begränsas endast avseende uppgifter for vilka gäller&lt;br&gt;sekretess enligt 8 kap. 15 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av utredningens förslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utredningen om ett förstärkt förlikningsmannainstitut lämnar i delbetän-&lt;br&gt;kandet Medlingsinstitut och lönestatistik (SOU 1997:164) och slutbetän-&lt;br&gt;kandet Medling och lönebildning (SOU 1998:141) förslag på följande&lt;br&gt;områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) Medlingsinstitut. Utredningen föreslår att ett nytt och starkare Med-&lt;br&gt;lingsinstitut bör bildas senast den 1 januari 2000. Det bör ha två uppgif-&lt;br&gt;ter, att medla och att verka för en väl fungerande lönebildning. Med-&lt;br&gt;lingsinstitutet bör ha en ämbetsmannastyrelse på fem personer och tre&lt;br&gt;anställda medlare varav en - riksmedlaren - bör vara institutets chef.&lt;br&gt;Medlingsinstitutet bör ha ytterligare cirka tio anställda, bland annat med&lt;br&gt;kompetens inom samhällsekonomi, lönestatistik och juridik. Medlingsin-&lt;br&gt;stitutet bör knyta till sig tre expertråd i avtalsfrågor, samhällsekonomi&lt;br&gt;respektive lönestatistik för samverkan med arbetsmarknadens parter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) Utökade befogenheter. Utredningen föreslår att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Medlingsinstitutet bör fa befogenhet att agera tidigt och kalla parterna&lt;br&gt;till överläggningar bland annat för att informera sig om tidsplaner och&lt;br&gt;yrkanden inför kommande förhandlingar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Medlingsinstitutet bör verka för en samordning av tidsplaner för för-&lt;br&gt;handlingar och avtalsperioder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Medlingsinstitutet bör verka för en samordning av avtalsförhandlingar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• varseltiden för stridsåtgärder bör förlängas från 7 till 14 dagar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Medlingsinstitutet bör kunna skjuta upp varslade stridsåtgärder i högst&lt;br&gt;14 dagar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Medlingsinstitutet bör kunna uppmana parter att lösa en intressetvist&lt;br&gt;genom skiljeförfarande och att en fast skiljenämnd utses,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• parter bör vara skyldiga att infinna sig om Medlingsinstitutet kallar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• det inte bör vara möjligt att besluta om sammanläggning av medlings-&lt;br&gt;bud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3) Stärkt normbildning. Utredningen föreslår att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• den månadsvisa lönestatistiken bör förbättras genom att månadsvis&lt;br&gt;statistik tas fram även för staten, full täckning uppnås av kommun- och&lt;br&gt;landstingssektorerna samt att redovisningen av retroaktiva löneutbe-&lt;br&gt;talningar blir bättre,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• den årsvisa lönestatistiken bör publiceras snabbare och utvidgas ge-&lt;br&gt;nom att statistik redovisas för ett 50-tal branscher, med fördelning på&lt;br&gt;kön och i förekommande fall arbetare och tjänstemän,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• forskningsdatabasen LINDA bör kompletteras med individuella lö-&lt;br&gt;nestatistiska data,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Medlingsinstitutet bör vara beställare av den statliga lönestatistiken,&lt;br&gt;samt att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• en rapport om löneutveckling med mera i Sverige och omvärlden och&lt;br&gt;en rapport om de samhällsekonomiska förutsättningarna för löneför-&lt;br&gt;handlingarna bör utarbetas varje år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4) Stramare konfliktregler. Utredningen föreslår att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• rätten till sympatiåtgärder inte bör tas bort, men begränsas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• ett proportionalitetskrav bör inforas för att begränsa möjligheten till&lt;br&gt;stridsåtgärder som kostar lite för den egna organisationen, men orsakar&lt;br&gt;stora kostnader för motparten och tredje man,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• förbud mot stridsåtgärder mot enmans- eller familjeföretag bör åter-&lt;br&gt;införas, men att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• ett krav på medlemsomröstning före stridsåtgärder inte bör införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5) Jämställdhet. Utredningen föreslår att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• lönestatistiken bör förbättras vilket ökar möjligheterna att följa löneut-&lt;br&gt;vecklingen för kvinnor och män,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• underlaget för forskning om kvinnor och mäns löner förbättras genom&lt;br&gt;en komplettering av databasen LINDA med löneuppgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• de årliga rapporterna om löneutveckling med mera bör innehålla ett&lt;br&gt;särskilt kapitel om löneutvecklingen ur ett jämställdhetsperspektiv&lt;br&gt;samt att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Medlingsinstitutet tillförs erforderlig kompetens på jämställdhetsom-&lt;br&gt;rådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår slutligen att regeringen inrättar ett råd för regel-&lt;br&gt;bundna överläggningar med arbetsmarknadens parter för att åter stärka&lt;br&gt;samförstånd och samsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag är utformade på ett sådant sätt att de inte skall&lt;br&gt;störa förhandlingarna på områden med förhandlingsordningsavtal liknan-&lt;br&gt;de Industriavtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Betänkandets lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h4&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i&lt;br&gt;arbetslivet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett avtal är ogiltigt i den mån det innebär att rättighet eller skyldighet&lt;br&gt;enligt denna lag upphävs eller inskränks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom ett kollektivavtal far det Genom ett kollektivavtal får det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dock göras avvikelser från 11, 12,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14, 19-22 och 28 §§, 29 § tredje&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dock göras avvikelser från 11, 12,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14, 19-22 och 28 §§, 29 § tredje&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;meningen, 33-40 §§, 43 § andra&lt;br&gt;stycket samt 64 och 65 §§. Kol-&lt;br&gt;lektivavtalet får inte innebära att&lt;br&gt;mindre förmånliga regler skall&lt;br&gt;tillämpas för arbetstagarsidan än&lt;br&gt;som följer av EG-rådets direktiv&lt;br&gt;75/129/EEG av den 17 februari&lt;br&gt;1975, 77/187/EEG av den 14 feb-&lt;br&gt;ruari 1977 och 92/56/EEG av den&lt;br&gt;24 juni 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett kollektivavtal får det också&lt;br&gt;föreskrivas längre gående&lt;br&gt;fredsplikt än som anges i 41, 41 a&lt;br&gt;och 44 §§ eller ett längre gående&lt;br&gt;skadeståndsansvar än som följer av&lt;br&gt;denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41 a, 41 b och 44 §§ eller ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;meningen, 33—40 §§, 41 c §, 43 §&lt;br&gt;andra stycket samt 64 och 65 §§.&lt;br&gt;Kollektivavtalet får inte innebära&lt;br&gt;att mindre förmånliga regler skall&lt;br&gt;tillämpas för arbetstagarsidan än&lt;br&gt;som följer av EG-rådets direktiv&lt;br&gt;75/129/EEG av den 17 februari&lt;br&gt;1975, 77/187/EEG av den 14 feb-&lt;br&gt;ruari 1977 och 92/56/EEG av den&lt;br&gt;24 juni 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett kollektivavtal får det också&lt;br&gt;föreskrivas längre gående&lt;br&gt;fredsplikt än som anges i 41, 41 a,&lt;br&gt;41 b och 44 §§ eller ett längre gå-&lt;br&gt;ende skadeståndsansvar än som&lt;br&gt;följer av denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Fredsplikt&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;41 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivare och arbetstagare som är bundna av kollektivavtal får inte&lt;br&gt;vidta eller delta i arbetsinställelse (lockout eller strejk), blockad, bojkott&lt;br&gt;eller annan därmed jämförlig stridsåtgärd, om avtalet har ingåtts av en&lt;br&gt;organisation och denna organisation inte i behörig ordning har beslutat&lt;br&gt;åtgärden, om åtgärden strider mot en bestämmelse om fredsplikt i kollek-&lt;br&gt;tivavtal eller om åtgärden har till ändamål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att utöva påtryckning i en tvist om ett kollektivavtals giltighet, be-&lt;br&gt;stånd eller rätta innebörd eller i en tvist huruvida ett visst förfarande stri-&lt;br&gt;der mot avtalet eller mot denna lag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att åstadkomma ändring i avtalet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. att genomföra bestämmelse, som är avsedd att tillämpas sedan avta-&lt;br&gt;let har upphört att gälla, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. att stödja någon annan, när denne inte själv far vidta stridsåtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stridsåtgärder som har vidtagits Stridsåtgärder som har vidtagits&lt;br&gt;i strid mot första stycket betecknas i strid mot första stycket är olovli-&lt;br&gt;som olovliga. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ga. Åven stridsåtgärder som har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vidtagits i strid mot beslut som&lt;br&gt;Medlingsinstitutet har meddelat&lt;br&gt;med stöd av 45 § tredje stycket och&lt;br&gt;48 § är olovliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket hindrar inte arbetstagare att delta i en blockad som har&lt;br&gt;beslutats av en arbetstagarorganisation i behörig ordning och som har till&lt;br&gt;ändamål att utverka betalning av klar och förfallen fordran på lön eller på&lt;br&gt;någon annan ersättning för utfört arbete (indrivningsblockad). En sådan&lt;br&gt;stridsåtgärd är inte olovlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41 b §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetstagare får inte vidta&lt;br&gt;eller delta i en stridsåtgärd som&lt;br&gt;har till ändamål att kollektivavtal&lt;br&gt;skall träffas med ett företag som&lt;br&gt;inte har några arbetstagare eller&lt;br&gt;där bara företagaren eller företa-&lt;br&gt;garens familjemedlemmar är ar-&lt;br&gt;betstagare och ensamma ägare.&lt;br&gt;Detsamma gäller när en stridsåt-&lt;br&gt;gärd har till ändamål att stödja&lt;br&gt;någon som vill träffa kollektivavtal&lt;br&gt;med ett sådant företag. Vad som&lt;br&gt;nu sagts hindrar inte en arbetsta-&lt;br&gt;gare från att delta i en anställ-&lt;br&gt;ningsblockad som riktar sig mot&lt;br&gt;ett sådant företag och som har&lt;br&gt;beslutats i behörig ordning av en&lt;br&gt;arbetstagarorganisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stridsåtgärder som har vidtagits&lt;br&gt;i strid mot första stycket är att an-&lt;br&gt;se som olovliga. Förändringar i&lt;br&gt;anställnings- eller ägarförhållan-&lt;br&gt;den som har inträffat sedan en&lt;br&gt;stridsåtgärd har varslats eller in-&lt;br&gt;letts skall inte beaktas vid bedöm-&lt;br&gt;ningen av om en stridsåtgärd är&lt;br&gt;att anse som olovlig enligt första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41 c §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För stridsåtgärder som vidtas i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samband med avtalsförhandlingar Prop. 1999/2000:32&lt;br&gt;mellan parter som är eller brukar Bilaga 2&lt;br&gt;vara bundna av kollektivavtal i&lt;br&gt;förhållande till varandra skall&lt;br&gt;följande gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en part har varslat om en&lt;br&gt;stridsåtgärd som är partiell eller&lt;br&gt;på annat sätt begränsad och åt-&lt;br&gt;gärden kan förväntas leda till ska-&lt;br&gt;da eller annan olägenhet som står&lt;br&gt;i uppenbart missförhållande till&lt;br&gt;åtgärdens omfattning, kan åtgär-&lt;br&gt;den förklaras olovlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En stridsåtgärd som har varslats&lt;br&gt;som svar på en annan stridsåtgärd&lt;br&gt;kan också förklaras olovlig, om&lt;br&gt;den är väsentligt mer omfattande&lt;br&gt;än vad som är rimligt med hänsyn&lt;br&gt;till den åtgärd som orsakat svars-&lt;br&gt;åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åven en sympatiåtgärd som har&lt;br&gt;varslats till stöd för en part i en&lt;br&gt;tvist mellan parter, som är eller&lt;br&gt;brukar vara bundna av kollekti-&lt;br&gt;vavtal i förhållande till varandra&lt;br&gt;kan förklaras olovlig. Det kan ske&lt;br&gt;om den varslade sympatiåtgärden&lt;br&gt;kan förväntas leda till skada eller&lt;br&gt;annan olägenhet som står i ett up-&lt;br&gt;penbart missförhållande till åtgär-&lt;br&gt;dens eller primäråtgärdens om-&lt;br&gt;fattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om olovligförklaring en-&lt;br&gt;ligt andra, tredje och fjärde&lt;br&gt;styckena kan endast föras av den&lt;br&gt;arbetsgivare eller organisation&lt;br&gt;mot vilken åtgärden riktas Med&lt;br&gt;stöd av bestämmelserna i andra,&lt;br&gt;tredje eller fjärde stycket kan en&lt;br&gt;stridsåtgärd interimistiskt förkla-&lt;br&gt;ras olovlig för tiden fram till dess&lt;br&gt;ett slutligt avgörande föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yrkande om olovligförklaring&lt;br&gt;enligt andra, tredje eller fjärde&lt;br&gt;stycket och yrkande om interimis-&lt;br&gt;tisk prövning enligt femte stycket&lt;br&gt;skall framställas inom sju dagar&lt;br&gt;från den dag då varsel lämnades&lt;br&gt;till motparten enligt 45 § första&lt;br&gt;stycket. Försummas det får sådana&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;yrkanden inte framställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivarorganisation eller&lt;br&gt;arbetsgivare och arbetstagarorga-&lt;br&gt;nisation är sinsemellan skyldiga&lt;br&gt;att, om giltigt hinder ej möter,&lt;br&gt;skriftligen varsla motparten minst&lt;br&gt;sju dagar i förväg, när de avser att&lt;br&gt;vidtaga stridsåtgärd eller att utvid-&lt;br&gt;ga pågående stridsåtgärd. Omfattar&lt;br&gt;stridsåtgärd från arbetsgivarsidan&lt;br&gt;även arbetstagare som ej är med-&lt;br&gt;lemmar i berörd arbetstagarorgani-&lt;br&gt;sation, bör de varslas genom all-&lt;br&gt;mänt synliga anslag på arbetsplat-&lt;br&gt;sen eller på annat lämpligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivarorganisation&lt;br&gt;arbetsgivare och arbetstagarorga-&lt;br&gt;nisation är sinsemellan skyldiga&lt;br&gt;att, om giltigt hinder ej möter,&lt;br&gt;skriftligen varsla motparten och&lt;br&gt;Medlingsinstitutet minst 14 dagar i&lt;br&gt;förväg, när de avser att vidtaga&lt;br&gt;stridsåtgärd eller att utvidga pågå-&lt;br&gt;ende stridsåtgärd. Omfattar&lt;br&gt;stridsåtgärd från arbetsgivarsidan&lt;br&gt;även arbetstagare som ej är med-&lt;br&gt;lemmar i berörd arbetstagarorgani-&lt;br&gt;sation, bör de varslas genom all-&lt;br&gt;mänt synliga anslag på arbetsplat-&lt;br&gt;sen eller på annat lämpligt sätt.&lt;br&gt;Skyldighet att varsla finns inte i&lt;br&gt;fråga om stridsåtgärd som avses i&lt;br&gt;41 § tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varsel enligt första stycket skall innehålla uppgift om anledningen till&lt;br&gt;stridsåtgärden och om stridsåtgärdens omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldighet att varsla finns inte i Medlingsinstitutet får meddela&lt;br&gt;fråga om stridsåtgärd som avses i beslut, varigenom en part åläggs&lt;br&gt;41 § tredje stycket. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;att avbryta en stridsåtgärd som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har påbörjats utan att varsel har&lt;br&gt;lämnats 14 dagar i förväg till&lt;br&gt;Medlingsinstitutet. Ett sådant be-&lt;br&gt;slut skall inte meddelas om det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt 45 § första stycket har fun-&lt;br&gt;nits giltigt hinder mot varsel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut enligt föregående&lt;br&gt;stycke får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen eller av&lt;br&gt;grov vårdslöshet underlåter att&lt;br&gt;varsla Medlingsinstitutet skall&lt;br&gt;åläggas att betala en särskild var-&lt;br&gt;selavgift till staten. Varselavgiften&lt;br&gt;skall bestämmas till lägst 10 000&lt;br&gt;kr och högst 100 000 kr. Om det&lt;br&gt;finns särskilda skäl kan varselav-&lt;br&gt;giften bestämmas till lägre belopp&lt;br&gt;eller bortfalla helt. Varselavgift&lt;br&gt;åläggs av Arbetsdomstolen på an-&lt;br&gt;sökan av Medlingsinstitutet. Sådan&lt;br&gt;ansökan kan göras inom ett år från&lt;br&gt;den dag varsel skulle ha lämnats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försummas det far ansökan inte&lt;br&gt;göras. En part som enligt tredje&lt;br&gt;stycket har ålagts att avbryta en&lt;br&gt;stridsåtgärd får inte åläggas var-&lt;br&gt;selavgift för sin försummelse.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Medling&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För medling i arbetstvister mel-&lt;br&gt;lan å ena sidan arbetsgivare eller&lt;br&gt;arbetsgivarorganisation och å and-&lt;br&gt;ra sidan arbetstagare eller arbets-&lt;br&gt;tagarorganisation finns en statens&lt;br&gt;förlikningsmannaexpedition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Expeditionen skall följa förhål-&lt;br&gt;landena på arbetsmarknaden. Har&lt;br&gt;den fått kännedom om arbetstvist&lt;br&gt;som hotar att medföra eller redan&lt;br&gt;har medfört stridsåtgärd, skall den&lt;br&gt;utse förlikningsman att medla i&lt;br&gt;tvisten, när medverkan av förlik-&lt;br&gt;ningsman kan anses ägnad att&lt;br&gt;främja en lösning av denna. För-&lt;br&gt;likningsmannen skall kalla parter-&lt;br&gt;na till förhandling eller vidtaga&lt;br&gt;annan lämplig åtgärd samt verka&lt;br&gt;för att part uppskjuter eller in-&lt;br&gt;ställer stridsåtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt expeditionens bestäm-&lt;br&gt;mande skall förlikningsman på&lt;br&gt;begäran gå parter på arbetsmark-&lt;br&gt;naden till handa med råd och&lt;br&gt;upplysningar rörande förhand-&lt;br&gt;lingar och kollektivavtal samt leda&lt;br&gt;förhandlingar mellan parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För medling i arbetstvister mel-&lt;br&gt;lan å ena sidan arbetsgivare eller&lt;br&gt;arbetsgivarorganisation och å and-&lt;br&gt;ra sidan arbetstagare eller arbets-&lt;br&gt;tagarorganisation finns Med-&lt;br&gt;lingsinstitutet. Institutet skall ver-&lt;br&gt;ka för en väl fungerande lönebild-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlingsinstitutet skall, när det&lt;br&gt;är lämpligt, verka för samordning&lt;br&gt;av förhandlingar om löner och&lt;br&gt;allmänna anställningsvillkor samt&lt;br&gt;för en samordning av giltighetspe-&lt;br&gt;rioder för kollektivavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Parterna på arbetsmarknaden&lt;br&gt;skall på begäran tillställa Med-&lt;br&gt;lingsinstitutet kopior av träffade&lt;br&gt;kollektivavtal och tillgänglig lö-&lt;br&gt;nestatistik avseende det egna av-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;talsområdet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ar någon enligt 45 § skyldig att&lt;br&gt;lämna varsel skall han inom tid&lt;br&gt;och på sätt som där anges göra&lt;br&gt;detta även till förlikningsman-&lt;br&gt;naexpeditionen. Den som bryter&lt;br&gt;häremot döms till penningböter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlingsinstitutet kan kalla&lt;br&gt;parter till överläggningar och på&lt;br&gt;annat sätt informera sig om kom-&lt;br&gt;mande eller pågående avtalsför-&lt;br&gt;handlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter samtycke från parter som&lt;br&gt;för kollektivavtalsförhandlingar&lt;br&gt;kan Medlingsinstitutet ställa en&lt;br&gt;förhandlingsledare till parternas&lt;br&gt;förfogande eller utse medlare. In-&lt;br&gt;stitutet kan också ge råd och upp-&lt;br&gt;lysningar till parter på arbets-&lt;br&gt;marknaden rörande förhandlingar&lt;br&gt;och kollektivavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det enligt Medlingsinstitu-&lt;br&gt;tets bedömning föreligger risk för&lt;br&gt;stridsåtgärder, kan institutet utan&lt;br&gt;samtycke från parterna utse med-&lt;br&gt;lare för att medla i tvisten. Ett så-&lt;br&gt;dant beslut får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlare kan kalla parterna till&lt;br&gt;förhandling eller vidta annan&lt;br&gt;lämplig åtgärd och skall försöka få&lt;br&gt;till stånd en överenskommelse&lt;br&gt;mellan parterna. Om medlingen&lt;br&gt;inte leder till att parterna når en&lt;br&gt;överenskommelse får medlare,&lt;br&gt;efter samråd med parterna, lägga&lt;br&gt;fram förslag till lösning av tvisten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlare kan inte utses utan&lt;br&gt;samtycke från parterna i en tvist,&lt;br&gt;om de är bundna av ett kollekti-&lt;br&gt;vavtal med en förhandlingsord-&lt;br&gt;ning, som innefattar en samsyn om&lt;br&gt;utvecklingen på området och inne-&lt;br&gt;håller regler om tidsramar för för-&lt;br&gt;handlingar och medling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid förhandling enligt 46 § skall&lt;br&gt;förlikningsman söka få till stånd&lt;br&gt;överenskommelse mellan parterna&lt;br&gt;på grundval av förslag som kom-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlingsinstitutet får på medla-&lt;br&gt;res begäran meddela beslut, vari-&lt;br&gt;genom parterna åläggs att skjuta&lt;br&gt;upp en varslad men ännu inte på-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mer från dem själva. Förliknings-&lt;br&gt;mannen är dock oförhindrad att&lt;br&gt;föreslå jämkningar och medgivan-&lt;br&gt;den för att främja en god lösning&lt;br&gt;av tvisten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;börjad stridsåtgärd, en utvidgning&lt;br&gt;av en sådan åtgärd eller en åtgärd&lt;br&gt;till stöd för annan parts stridsåt-&lt;br&gt;gärd. Ett sådant beslut får med-&lt;br&gt;delas en gång för varje varslad&lt;br&gt;sådan åtgärd och för avse en viss&lt;br&gt;sammanhängande tid om högst 14&lt;br&gt;dagar. Tidsfristen skall räknas&lt;br&gt;från den dag då åtgärden enligt&lt;br&gt;varselmeddelandet skall påbörjas&lt;br&gt;eller utvidgas. Beslutet skall om&lt;br&gt;möjligt föregås av samråd med&lt;br&gt;parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut från Medlingsinstitu-&lt;br&gt;tet enligt föregående stycke kan&lt;br&gt;inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har part som enligt 10 § är för-&lt;br&gt;handlingsskyldig kallats till för-&lt;br&gt;handling inför förlikningsman och&lt;br&gt;försummar parten att inställa sig&lt;br&gt;eller underlåter han annars att&lt;br&gt;fullgöra vad som åligger honom&lt;br&gt;enligt 15 §, kan förlikningsmannen&lt;br&gt;på begäran av motpart anmäla&lt;br&gt;förhållandet hos arbetsdomstolen.&lt;br&gt;Denna kan förelägga parten vid&lt;br&gt;vite att fullgöra sin förhandlings-&lt;br&gt;skyldighet och kan på anmälan av&lt;br&gt;förlikningsman utdöma vitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en part som enligt 10 § är&lt;br&gt;förhandlingsskyldig kallats till&lt;br&gt;förhandling inför en medlare och&lt;br&gt;försummar parten att komma eller&lt;br&gt;underlåter parten på annat sätt att&lt;br&gt;fullgöra sina skyldigheter enligt&lt;br&gt;15 § första stycket, kan Medlings&lt;br&gt;institutet på begäran av en medla-&lt;br&gt;re förelägga parten vid vite att&lt;br&gt;fullgöra sin förhandlingsskyldig-&lt;br&gt;het. Medlingsinstitutet kan även&lt;br&gt;vid vite förelägga en part att&lt;br&gt;komma till en överläggning enligt&lt;br&gt;47 § första stycket. Arbetsdomsto-&lt;br&gt;len kan på anmälan av Medlingsin-&lt;br&gt;stitutet döma ut vitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Parts skyldighet enligt 18 § att&lt;br&gt;vid förhandling hålla skriftlig&lt;br&gt;handling tillgänglig för motparten&lt;br&gt;gäller även i förhållande till förlik-&lt;br&gt;ningsman som medverkar vid för-&lt;br&gt;handlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En parts skyldighet enligt 18 §&lt;br&gt;att vid förhandling hålla skriftlig&lt;br&gt;handling tillgänglig för motparten&lt;br&gt;gäller även i förhållande till med-&lt;br&gt;lare som medverkar vid förhand-&lt;br&gt;lingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppnås icke enighet mellan&lt;br&gt;parterna vid förhandling inför&lt;br&gt;förlikningsman, kan han föreslå&lt;br&gt;dem att låta tvisten avgöras av&lt;br&gt;skiljemän. Han kan också medver-&lt;br&gt;ka vid utseende av skiljemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlingsinstitutet kan föreslå&lt;br&gt;parter att låta en tvist avgöras&lt;br&gt;genom skiljeförfarande. Institutet&lt;br&gt;kan också ställa skiljemän till&lt;br&gt;parternas förfogande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om stridsåtgärder har påbör-&lt;br&gt;jats, kan Medlingsinstitutet upp-&lt;br&gt;mana parterna i en tvist att låta&lt;br&gt;tvisten avgöras genom skiljeförfa-&lt;br&gt;rande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En medlare får inte åta sig skil-&lt;br&gt;jemannauppdrag i arbetstvist, om&lt;br&gt;inte Medlingsinstitutet i särskilt&lt;br&gt;fåll medger det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förlikningsman får ej åtaga sig&lt;br&gt;skiljemannauppdrag i arbetstvist,&lt;br&gt;om icke förlikningsmannaexpedi-&lt;br&gt;tionen i särskilt fåll medger det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I arbetstvist av större betydenhet&lt;br&gt;kan regeringen utse förliknings-&lt;br&gt;kommission att medla i tvisten.&lt;br&gt;Å ven enskild person kan av rege-&lt;br&gt;ringen utses att som särskild för-&lt;br&gt;likningsman medla i sådan tvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i 49 och 50 §§&lt;br&gt;äger motsvarande tillämpning vid&lt;br&gt;medling av förlikningskommission&lt;br&gt;eller särskild förlikningsman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål, vari denna lag skall till-&lt;br&gt;lämpas, gäller lagen (1974:371)&lt;br&gt;om rättegången i arbetstvister. Är&lt;br&gt;fråga om överträdelse av 47 eller&lt;br&gt;53 §, gäller dock vad som är före-&lt;br&gt;skrivet om rättegång i allmänhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål, vari denna lag skall till-&lt;br&gt;lämpas, gäller lagen (1974:371)&lt;br&gt;om rättegången i arbetstvister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller för uppgift som&lt;br&gt;part i arbetstvist har lämnat till&lt;br&gt;förlikningsman, särskild förlik-&lt;br&gt;ningsman eller förlikningskommis-&lt;br&gt;sion om uppgiftslämnaren har gjort&lt;br&gt;förbehåll därom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller för uppgift som&lt;br&gt;part på arbetsmarknaden har läm-&lt;br&gt;nat till Medlingsinstitutet enligt 46&lt;br&gt;a § lagen (1976:580) om medbe-&lt;br&gt;stämmande i arbetslivet eller som&lt;br&gt;part i arbetstvist har lämnat till&lt;br&gt;medlare, om uppgiftslämnaren har&lt;br&gt;gjort förbehåll därom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1974: 371) om rättegången i ar-&lt;br&gt;betstvister&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Arbetsdomstolen skall som första domstol uppta och avgöra tvist som&lt;br&gt;väcks av arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation eller av arbetsgivare&lt;br&gt;som själv slutit kollektivavtal, om målet gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. tvist om kollektivavtal eller annan arbetstvist som avses i la-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gen(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. arbetstvist i övrigt under förutsättning att kollektivavtal gäller mel-&lt;br&gt;lan parterna eller att enskild arbetstagare som berörs av tvisten sysselsätts&lt;br&gt;i arbete som avses med kollektivavtal vilket arbetsgivaren är bunden av.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsdomstolen är behörig domstol enligt första stycket även när&lt;br&gt;kollektivavtal tillfälligt inte gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemensamt med arbetstvist enligt första eller andra stycket får hand-&lt;br&gt;läggas även annan arbetstvist mellan samma eller olika parter, om dom-&lt;br&gt;stolen med hänsyn till utredningen och övriga omständigheter finner så-&lt;br&gt;dan handläggning lämplig. När det föreligger skäl, kan domstolen åter&lt;br&gt;särskilja målen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsdomstolen är alltid be- Arbetsdomstolen är alltid be-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hörig att som första domstol uppta&lt;br&gt;och avgöra tvist om stridsåtgärd&lt;br&gt;som avses i 41 § lagen (1976:580)&lt;br&gt;om medbestämmande i arbetslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hörig att som första domstol ta upp&lt;br&gt;och avgöra en tvist om stridsåtgärd&lt;br&gt;som avses i 41, 41 b och 41 c §§&lt;br&gt;lagen (1976:580) om medbestäm-&lt;br&gt;mande i arbetslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanserna&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förteckning över remissinstanser som har lämnat skriftliga syn-&lt;br&gt;punkter över delbetänkandet Medlingsinstitut och lönestatistik (SOU&lt;br&gt;1997:164)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms Tingsrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialvetenskapliga forskningsrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statistiska centralbyrån&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksrevisionsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konjunkturinstitutet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivarverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Umeå universitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknadsstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetslivsinstitutet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet för arbetslivsforskning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsdomstolen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens förlikningsmannaexpedition&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämställdhetsombudsmannen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ombudsmannen mot etnisk diskriminering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Stockholms län&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaralliansen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Arbetsgivareföreningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidningsutgivarna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankinstitutens Arbetsgivareorganisation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Verkstadsindustrier&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Kommunförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingsförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landsorganisationen i Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handelsanställdas Förbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SEKO - Facket för Service och Kommunikation (I LO:s remissvar)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Kommunalarbetareförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Metallindustriarbetareförbundet (I Facken inom industrins re-&lt;br&gt;missvar)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänstemännens Centralorganisation (Gemensamt remissvar med SACO)&lt;br&gt;Svenska Industritjänstemannaförbundet (I Facken inom industrins re-&lt;br&gt;missvar)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdförbundet SHSTF (I Offentliganställdas Förhandlingsråds remiss-&lt;br&gt;svar)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentliganställdas Förhandlingsråd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Akademikers Centralorganisation (Gemensamt remissvar med&lt;br&gt;TCO)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SACO-S&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagens Uppgiftslämnardelegation (Bytt namn till Näringslivets&lt;br&gt;Nämnd för Regelgranskning)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Synpunkter har även på eget initiativ inkommit från:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kooperationens Förhandlingsorganisation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Träindustriarbetareförbundet (I LO:s remissvar)&lt;br&gt;Försäkringsanställdas förbund (I LO:s remissvar)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Byggnadsarbetareförbundet (I LO:s remissvar)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Facken inom Industrin (Svenska Pappersindustriarbetareförbundet, Indu-&lt;br&gt;strifacket, Civilinjenjörsförbundet, Svenska Skogsarbetareförbundet,&lt;br&gt;Svenska Träindustriarbetareförbundet, Svenska Livsmedelsarbetareför-&lt;br&gt;bundet, Svenska Industritjänstemannaförbundet och Svenska Metallin-&lt;br&gt;dustriarbetareförbundet)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förteckning över remissinstanser som har lämnat skriftliga syn-&lt;br&gt;punkter över slutbetänkandet Medling och lönebildning (SOU&lt;br&gt;1998:141)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svea Hovrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;S ocialvetenskapliga forskningsrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statistiska centralbyrån&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksrevisionsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksskatteverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförsäkringsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konj unkturinstitutet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivarverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lunds universitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Umeå universitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppsala universitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Stockholms län&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Riksbank&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Datainspektionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ombudsmannen mot etnisk diskriminering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;F orskningsrådsnämnden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknadsstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetslivsinstitutet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet för arbetslivsforskning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsdomstolen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens förlikningsmannaexpedition&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämställdhetsombudsmannen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ILO-kommittén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankinstitutens Arbetsgivareorganisation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentliganställdas Förhandlingsråd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagamas Riksorganisation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landsorganisationen i Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingsförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SEKO - Facket för Service och Kommunikation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Arbetsgivareföreningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Akademikers Centralorganisation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Verkstadsindustrier&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidningsutgivarna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänstemännens Centralorganisation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handelsanställdas Förbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Industritj änstemannaförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Kommunförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Metallindustriarbetareförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemensamma synpunkter har lämnats av:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers Cen-&lt;br&gt;tralorganisation (SACO), Privattjänstemannakartellen (PTK), Offentlig-&lt;br&gt;anställdas Förhandlingsråd (OFR) samt Lärarförbundets och Lärarnas&lt;br&gt;Riksförbunds Samverkansråd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Facken inom industrin som omfattar Svenska Industritjänstemannaför-&lt;br&gt;bundet, Svenska Metallindustriarbetareförbundet, Civilingenjörsförbun-&lt;br&gt;det, Industrifacket, Svenska Livsmedelsarbetareförbundet, Svenska Pap-&lt;br&gt;persarbetareförbundet samt Skogs- och Träfacket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Synpunkter har även på eget initiativ inkommit från:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kooperationens Förhandlingsorganisation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fastigo&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Civilekonomernas Riksförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledarna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Transportarbetareförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagradsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1976:580) om medbe-&lt;br&gt;stämmande i arbetslivet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:580) om medbestämmande&lt;br&gt;i arbetslivet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 52 § skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att nuvarande 49 § skall betecknas 52 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 45—48, 50, 51, nya 52 och 63 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas fem nya paragrafer, 47 a, 47 b, 49, 53&lt;br&gt;och 62 a §§, och närmast före 45 och 62 a §§ nya rubriker av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Varsel&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivarorganisation eller&lt;br&gt;arbetsgivare och arbetstagar-&lt;br&gt;organisation är sinsemellan skyl-&lt;br&gt;diga att, om giltigt hinder ej mö-&lt;br&gt;ter, skriftligen varsla motparten&lt;br&gt;minst sju dagar i förväg, när de&lt;br&gt;avser att vidtaga stridsåtgärd eller&lt;br&gt;att utvidga pågående stridsåtgärd.&lt;br&gt;Omfattar stridsåtgärd från arbets-&lt;br&gt;givarsidan även arbetstagare som&lt;br&gt;ej är medlemmar i berörd arbetsta-&lt;br&gt;garorganisation, bör de varslas&lt;br&gt;genom allmänt synliga anslag på&lt;br&gt;arbetsplatsen eller på annat lämp-&lt;br&gt;ligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en arbetsgivarorganisation,&lt;br&gt;arbetsgivare eller arbetstagar-&lt;br&gt;organisation avser att vidta en&lt;br&gt;stridsåtgärd eller att utvidga en&lt;br&gt;pågående stridsåtgärd, skall den&lt;br&gt;skriftligen varsla motparten och&lt;br&gt;Medlingsinstitutet minst sju hela&lt;br&gt;arbetsdagar i förväg. Som arbets-&lt;br&gt;dag räknas varje dag utom lördag,&lt;br&gt;söndag, annan allmän helgdag,&lt;br&gt;midsommarafton, julafton och ny-&lt;br&gt;årsafton.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omfattar en stridsåtgärd från ar-&lt;br&gt;betsgivarsidan även arbetstagare&lt;br&gt;som inte är medlemmar i berörd&lt;br&gt;arbetstagarorganisation, bör de&lt;br&gt;varslas genom allmänt synliga an-&lt;br&gt;slag på arbetsplatsen eller på annat&lt;br&gt;lämpligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varselskyldigheten gäller inte&lt;br&gt;om det finns giltigt hinder mot att&lt;br&gt;varsla. Skyldighet att varsla finns&lt;br&gt;inte i fråga om stridsåtgärd som&lt;br&gt;avses i 41 § tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1993:1498.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varsel enligt första stycket skall&lt;br&gt;innehålla uppgift om anledningen&lt;br&gt;till stridsåtgärden och om stridsåt-&lt;br&gt;gärdens omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldighet att varsla finns inte i&lt;br&gt;fråga om stridsåtgärd som avses i&lt;br&gt;41 § tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varsel enligt första och andra&lt;br&gt;stycket skall innehålla uppgift om&lt;br&gt;anledningen till stridsåtgärden och&lt;br&gt;om stridsåtgärdens omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För medling i arbetstvister mel-&lt;br&gt;lan å ena sidan arbetsgivare eller&lt;br&gt;arbetsgivarorganisation och å and-&lt;br&gt;ra sidan arbetstagare eller arbets-&lt;br&gt;tagarorganisation finns en statens&lt;br&gt;förlikningsmannaexpedition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Expeditionen skall följa förhål-&lt;br&gt;landena på arbetsmark-naden.&lt;br&gt;Har den fått kännedom om arbet-&lt;br&gt;stvist som hotar att medföra eller&lt;br&gt;redan har medfört strids-åtgärd,&lt;br&gt;skall den utse förliknings-man att&lt;br&gt;medla i tvisten, när medverkan av&lt;br&gt;förlikningsman kan anses ägnad&lt;br&gt;att främja en lösning av denna.&lt;br&gt;Förlikningsmannen skall kalla&lt;br&gt;parterna till förhandling eller&lt;br&gt;vidtaga annan lämplig åtgärd&lt;br&gt;samt verka för att part uppskjuter&lt;br&gt;eller inställer stridsåtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt expeditionens bestäm-&lt;br&gt;mande skall förlikningsman på&lt;br&gt;begäran gå parter på arbetsmark-&lt;br&gt;naden till handa med råd och&lt;br&gt;upplysningar rörande förhand-&lt;br&gt;lingar och kollektivavtal samt leda&lt;br&gt;förhandlingar mellan parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är någon enligt 45 § skyldig att&lt;br&gt;lämna varsel skall han inom tid&lt;br&gt;och på sätt som där anges göra&lt;br&gt;detta även till förlikningsmanna-&lt;br&gt;expeditionen. Den som bryter här-&lt;br&gt;emot döms till penningböter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För medling i arbetstvister mel-&lt;br&gt;lan å ena sidan arbetsgivare eller&lt;br&gt;arbetsgivarorganisation och å and-&lt;br&gt;ra sidan arbetstagare eller arbets-&lt;br&gt;tagarorganisation finns Med-&lt;br&gt;lingsinstitutet. Institutet skall ver-&lt;br&gt;ka för en väl fungerande lönebild-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlingsinstitutet skall kalla&lt;br&gt;parter till överläggningar eller på&lt;br&gt;annat sätt informera sig om kom-&lt;br&gt;mande eller pågående avtals-&lt;br&gt;förhandlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institutet skall också ge råd och&lt;br&gt;upplysningar till parterna på ar-&lt;br&gt;betsmarknaden om förhandlingar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:306.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och kollektivavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En part som träffat kollektivav-&lt;br&gt;tal om löner och allmänna anställ-&lt;br&gt;ningsvillkor skall på begäran ge in&lt;br&gt;en kopia av avtalet till Medlingsin-&lt;br&gt;stitutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter samtycke från parter som&lt;br&gt;förhandlar om kollektivavtal kan&lt;br&gt;Medlingsinstitutet utse en eller&lt;br&gt;flera förhandlingsledare eller&lt;br&gt;medlare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid förhandling enligt 46 § skall&lt;br&gt;förlikningsman söka fa till stånd&lt;br&gt;överenskommelse mellan parterna&lt;br&gt;på grundval av förslag som kom-&lt;br&gt;mer från dem själva. Förliknings-&lt;br&gt;mannen är dock oförhindrad att&lt;br&gt;föreslå jämkningar och medgivan-&lt;br&gt;den för att främja en god lösning&lt;br&gt;av tvisten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47b§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Medlingsinstitutet bedömer&lt;br&gt;att det i en tvist finns risk för&lt;br&gt;stridsåtgärder eller har stridsåt-&lt;br&gt;gärder redan påbörjats, får insti-&lt;br&gt;tutet utan samtycke från parterna&lt;br&gt;utse en eller flera medlare för att&lt;br&gt;medla i tvisten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlingsinstitutets beslut enligt&lt;br&gt;första stycket får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Parter som är ense om att de är&lt;br&gt;bundna av ett avtal om förhand-&lt;br&gt;lingsordning som innehåller tids-&lt;br&gt;planer för förhandlingar, tidsra-&lt;br&gt;mar och regler för tillsättning av&lt;br&gt;medlare, regler om medlarens be-&lt;br&gt;fogenheter och regler om uppsäg-&lt;br&gt;ning av avtalet kan anmäla det till&lt;br&gt;Medlingsinstitutet för registrering.&lt;br&gt;När avtalet har registrerats, får&lt;br&gt;medlare inte utses utan samtycke&lt;br&gt;från parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En medlare som utsetts av Med-&lt;br&gt;lingsinstitutet skall kalla parterna&lt;br&gt;till förhandling eller vidta annan&lt;br&gt;lämplig åtgärd. Medlaren skall&lt;br&gt;försöka få till stånd en överens-&lt;br&gt;kommelse mellan parterna. För att&lt;br&gt;främja en god lösning av tvisten,&lt;br&gt;kan medlaren föreslå jämkningar&lt;br&gt;och medgivanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlaren skall också verka for&lt;br&gt;att en part uppskjuter eller instäl-&lt;br&gt;ler en stridsåtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en part som enligt 10 § är&lt;br&gt;förhandlingsskyldig kallats till&lt;br&gt;förhandling inför förlikningsman&lt;br&gt;och försummar parten att inställa&lt;br&gt;sig eller underlåter han annars att&lt;br&gt;fullgöra vad som åligger honom&lt;br&gt;enligt 15 §, kan förlikningsmannen&lt;br&gt;på begäran av motpart anmäla&lt;br&gt;förhållandet hos arbetsdomstolen.&lt;br&gt;Denna kan förelägga parten vid&lt;br&gt;vite att fullgöra sin förhandlings-&lt;br&gt;skyldighet och kan på anmälan av&lt;br&gt;förlikningsmannen utdöma vitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Parts skyldighet enligt 18 § att&lt;br&gt;vid förhandling hålla skriftlig&lt;br&gt;handling tillgänglig for motparten&lt;br&gt;gäller även i förhållande till förlik-&lt;br&gt;ningsman som medverkar vid för-&lt;br&gt;handlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppnås icke enighet mellan&lt;br&gt;parterna vid förhandling inför&lt;br&gt;förlikningsman, kan han föreslå&lt;br&gt;dem att låta tvisten avgöras av&lt;br&gt;skiljemän. Han kan också medver-&lt;br&gt;ka vid utseende av skiljemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förlikningsman far ej åtaga sig&lt;br&gt;skiljemannauppdrag i arbetstvist,&lt;br&gt;om icke forlikningsmannaexpedi-&lt;br&gt;tionen i särskilt fall medger det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I arbetstvist av större betydenhet&lt;br&gt;kan regeringen utse förliknings-&lt;br&gt;kommission att medla i tvisten.&lt;br&gt;Å ven enskild person kan av rege-&lt;br&gt;ringen utses att som särskild för-&lt;br&gt;likningsman medla i sådan tvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i 49 och 50 §§&lt;br&gt;äger motsvarande tillämpning vid&lt;br&gt;medling av förlikningskommission&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det främjar en god lösning&lt;br&gt;av tvisten, far Medlingsinstitutet&lt;br&gt;på medlarens begäran besluta om&lt;br&gt;att skjuta upp varslade stridsåt-&lt;br&gt;gärder i högst 14 dagar. Ett så-&lt;br&gt;dant beslut får meddelas endast en&lt;br&gt;gång för varje medlingsuppdrag.&lt;br&gt;Tidsfristen skall räknas från den&lt;br&gt;dag då åtgärden enligt varselmed-&lt;br&gt;delandet skall påbörjas eller ut-&lt;br&gt;vidgas. Beslutet skall om möjligt&lt;br&gt;föregås av samråd med parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlingsinstitutets beslut enligt&lt;br&gt;första stycket får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En parts skyldighet enligt 18 §&lt;br&gt;att vid förhandling hålla skriftlig&lt;br&gt;handling tillgänglig för motparten&lt;br&gt;gäller även i förhållande till en&lt;br&gt;medlare som medverkar vid för-&lt;br&gt;handlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En medlare kan föreslå parterna&lt;br&gt;att låta en tvist avgöras genom&lt;br&gt;skiljeförfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlingsinstitutet kan medverka&lt;br&gt;vid utseende av skiljemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om stridsåtgärder har påbör-&lt;br&gt;jats, kan Medlingsinstitutet upp-&lt;br&gt;mana parterna att låta tvisten av-&lt;br&gt;göras genom skiljeförfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En medlare far inte åta sig skil-&lt;br&gt;jemannauppdrag i arbetstvist, om&lt;br&gt;inte Medlingsinstitutet i särskilt&lt;br&gt;fall medger det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en part har kallats till en&lt;br&gt;överläggning enligt 47 § första&lt;br&gt;stycket och inte infinner sig, kan&lt;br&gt;Medlingsinstitutet förelägga par-&lt;br&gt;ten vid vite att komma till en&lt;br&gt;överläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en part som enligt 10 § är&lt;br&gt;förhandlingsskyldig har kallats till&lt;br&gt;en förhandling inför medlare en-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller särskild förlikningsman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ligt 48 § och inte infinner sig eller&lt;br&gt;underlåter parten på annat sätt att&lt;br&gt;fullgöra sina skyldigheter enligt&lt;br&gt;15 § första stycket, kan Med-&lt;br&gt;lingsinstitutet på begäran av&lt;br&gt;medlaren förelägga parten vid vite&lt;br&gt;att fullgöra sin förhandlings-&lt;br&gt;skyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om utdömande av vite&lt;br&gt;förs av Medlingsinstitutet vid Ar-&lt;br&gt;betsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en part underlåter att full-&lt;br&gt;göra sin skyldighet enligt 47 §&lt;br&gt;tredje stycket att ge in en kopia av&lt;br&gt;ett kollektivavtal, kan Medlingsin-&lt;br&gt;stitutet förelägga parten vid vite&lt;br&gt;att ge in kopian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om utdömande av vite&lt;br&gt;förs av Medlingsinstitutet vid Ar-&lt;br&gt;betsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varselavgift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som underlåter att varsla&lt;br&gt;Medlingsinstitutet enligt 45 § skall&lt;br&gt;åläggas att betala en varselavgift&lt;br&gt;till staten. Varselavgiften skall&lt;br&gt;bestämmas till lägst 30 000 kr och&lt;br&gt;högst 100 000 kr. Om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl kan varselavgiften&lt;br&gt;bestämmas till ett lägre belopp&lt;br&gt;eller helt falla bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som vidtar en stridsåtgärd i&lt;br&gt;strid mot Medlingsinstitutets beslut&lt;br&gt;att skjuta upp en varslad stridsåt-&lt;br&gt;gärd enligt 49 § skall åläggas att&lt;br&gt;betala en förhöjd varselavgift om&lt;br&gt;minst 300 000 kr och högst&lt;br&gt;1 000 000 kr till staten. Om det&lt;br&gt;finns särskilda skäl kan varselav-&lt;br&gt;giften bestämmas till ett lägre be-&lt;br&gt;lopp eller helt falla bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varselavgiften åläggs av tings-&lt;br&gt;rätt på talan av Medlingsinstitutet.&lt;br&gt;Talan skall väckas inom ett år från&lt;br&gt;den dag varsel skulle ha lämnats,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Tidigare 53 § upphävd genom 1980:238.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller när det gäller förhöjd var-&lt;br&gt;selavgift enligt andra stycket, den&lt;br&gt;dag då stridsåtgärden vidtogs.&lt;br&gt;Försummas det får talan inte&lt;br&gt;väckas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål, vari denna lag skall till-&lt;br&gt;lämpas, gäller lagen (1974:371)&lt;br&gt;om rättegången i arbetstvister. Ar&lt;br&gt;fråga om överträdelse av 47 eller&lt;br&gt;53 §, gäller dock vad som är före-&lt;br&gt;skrivet om rättegång i allmänhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål, vari denna lag skall till-&lt;br&gt;lämpas, gäller lagen (1974:371)&lt;br&gt;om rättegången i arbetstvister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;/ fråga om mål enligt 62 a § till-&lt;br&gt;lämpas för rättegången vad som är&lt;br&gt;föreskrivet om tvistemål där för-&lt;br&gt;likning om saken inte är tillåten.&lt;br&gt;Överklagande av tingsrättens av-&lt;br&gt;görande sker till Arbetsdomstolen.&lt;br&gt;I sådant fall tillämpas lagen om&lt;br&gt;rättegången i arbetstvister med&lt;br&gt;beaktande av första meningen i&lt;br&gt;detta stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juni 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; att 8 kap.&lt;br&gt;15 § och 16 kap. 1 § skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller för uppgift som&lt;br&gt;part i arbetstvist har lämnat till&lt;br&gt;förlikningsman, särskild förlik-&lt;br&gt;ningsman eller förlikningskommis-&lt;br&gt;sion, om uppgiftslämnaren har&lt;br&gt;gjort förbehåll därom.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller för uppgift som&lt;br&gt;en part i en arbetstvist har lämnat&lt;br&gt;till en medlare eller till Med-&lt;br&gt;lingsinstitutet, om uppgiftslämna-&lt;br&gt;ren har gjort förbehåll om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller hos Medlingsin-&lt;br&gt;stitutet även för uppgift i ett kol-&lt;br&gt;lektivavtal om en parts affärs- el-&lt;br&gt;ler driftförhållanden eller en an-&lt;br&gt;nan enskilds personliga eller eko-&lt;br&gt;nomiska förhållanden om det kan&lt;br&gt;antas att parten eller den enskilde&lt;br&gt;lider skada eller men om uppgiften&lt;br&gt;röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;16 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §&lt;br&gt;yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa&lt;br&gt;fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1-8&lt;br&gt;samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första stycket&lt;br&gt;samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall av upp-&lt;br&gt;såtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt 7 kap. 3&lt;br&gt;§ första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap. 1 §&lt;br&gt;första stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefrihetsgrundlagen i övrigt&lt;br&gt;är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. denna lag enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1992:1474.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1999:575.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 8 § andra stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 9 §, 12 § första stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § eller 15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift som hänför&lt;br&gt;sig till myndighets affärsmässiga&lt;br&gt;utlåningsverksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift om enskilds&lt;br&gt;personliga förhållanden vars rö-&lt;br&gt;jande kan vålla allvarligt men&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §&lt;br&gt;yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa&lt;br&gt;fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1-8&lt;br&gt;samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första stycket&lt;br&gt;samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall av upp-&lt;br&gt;såtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt 7 kap. 3&lt;br&gt;§ första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap. 1 §&lt;br&gt;första stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefrihetsgrundlagen i övrigt&lt;br&gt;är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. denna lag enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 8 § andra stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 9 §, 12 § första stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § eller 15 § första stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift som hänför&lt;br&gt;sig till myndighets affärsmässiga&lt;br&gt;utlåningsverksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;såvitt avser uppgift om enskilds&lt;br&gt;personliga förhållanden vars rö-&lt;br&gt;jande kan vålla allvarligt men&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juni 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådets yttrande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1999-11-17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Leif Thors-&lt;br&gt;son, regeringsrådet Rune Lavin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 4 november 1999 (Näringsdepartementet)&lt;br&gt;har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetsli-&lt;br&gt;vet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Helena&lt;br&gt;Larsson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i lagen om medbestämmande i arbetslivet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45 och 46 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagets 45 § ålägger parter varselskyldighet gentemot varandra men&lt;br&gt;också mot det föreslagna Medlingsinstitutet. I följande paragraf anges&lt;br&gt;sedan att ett sådant institut finns samt föremålet för institutets verksam-&lt;br&gt;het. Det framstår som naturligare att - på samma sätt som i hittillsvarande&lt;br&gt;lydelse av 45 - 47 §§ medbestämmandelagen - myndigheten omtalas&lt;br&gt;innan parternas skyldighet mot myndigheten regleras. I enlighet härmed&lt;br&gt;skulle de föreslagna 45 och 46 §§ kunna byta plats och rubriken före 45 §&lt;br&gt;ges lydelsen ”Varsel och medling”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett alternativ kan vara att bestämmelsen i 46 § om Medlingsinstitutet&lt;br&gt;flyttas till avsnittet Inledande bestämmelser som 6 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget skall motparten och Medlingsinstitutet varslas minst sju&lt;br&gt;”hela” arbetsdagar i förväg. Enligt motiveringen skall detta innebära att&lt;br&gt;om stridsåtgärden skall börja exempelvis en måndag kl. 15, så skall var-&lt;br&gt;sel läggas senast sju arbetsdagar i förväg kl. 15, dvs i exemplet normalt&lt;br&gt;torsdagen i andra veckan före stridsåtgärden. En naturlig läsning av be-&lt;br&gt;stämmelsen leder emellertid till att sju hela arbetsdagar skall förflyta&lt;br&gt;mellan den dag då varslet läggs och den då stridsåtgärden skall vidtas. I&lt;br&gt;exemplet skulle varslet således läggas på onsdagen före arbetstidens slut.&lt;br&gt;Oavsett vilken läsart som är mest motiverad är lagtexten ägnad att skapa&lt;br&gt;missförstånd. I vart fall bör ordet ”hela” utgå. Full klarhet kan skapas&lt;br&gt;genom att till första stycket i paragrafen läggs en ny sista mening av föl-&lt;br&gt;jande lydelse: ”Tidsfristen skall räknas från samma tidpunkt på dagen&lt;br&gt;som den då stridsåtgärden skall inledas.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47 b §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningen för registrering av ett avtal om förhandlingsordning är att&lt;br&gt;parterna är ense om att de är bundna av det. En efterföljande oenighet om&lt;br&gt;huruvida parterna är eller förblir bundna av avtalet kan uppkomma i olika&lt;br&gt;sammanhang men kanske närmast i samband med förlängningar. Den&lt;br&gt;föreslagna effekten av registrering, nämligen att Medlingsinstitutet inte&lt;br&gt;far utse medlare utan parternas samtycke, bör rimligen begränsas till det&lt;br&gt;registrerade avtalets giltighetstid. Paragrafens sista mening kan därför ges&lt;br&gt;lydelsen ”När avtalet har registrerats, far under dess giltighetstid medlare&lt;br&gt;inte utses utan samtycke från parterna.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första och tredje meningarna i första stycket motsvarar bestämmelser&lt;br&gt;som återfinns i gällande lydelse men som har ryckts ur sitt sammanhang&lt;br&gt;och därmed blivit svårbegripliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första meningen skall en medlare kalla parterna till förhandling&lt;br&gt;eller vidta annan lämplig åtgärd. Läsaren frågar sig: lämplig för vad? Be-&lt;br&gt;stämmelsen skulle bli tydligare om första meningen antingen drogs sam-&lt;br&gt;man med andra meningen så, att innebörden blev att medlaren skulle&lt;br&gt;vidta annan lämplig åtgärd för att få överenskommelse till stånd, eller om&lt;br&gt;den fick byta plats med andra meningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje meningen i stycket innehåller att medlaren kan föreslå jämk-&lt;br&gt;ningar och medgivanden. Även här blir frågan: i och av vad? Motsvaran-&lt;br&gt;de bestämmelse i gällande lydelse anknyter till en föreskrift om att för-&lt;br&gt;likningsmannen skall försöka fa en överenskommelse till stånd på grund-&lt;br&gt;val av förslag som kommer från parterna själva. När denna föreskrift fö-&lt;br&gt;reslås utgå i avsikt att markera medlarens något friare ställning blir åter-&lt;br&gt;stoden meningslös. Det finns inte heller något behov av tredje meningen&lt;br&gt;eftersom det är självklart att en medlare måste kunna föreslå en part att&lt;br&gt;jämka sin egen ståndpunkt och lämna medgivanden. Tredje meningen bör&lt;br&gt;därför utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I så fall är det andra av de två ovan angivna alternativen att föredra.&lt;br&gt;Stycket föreslås lyda: ”En medlare som utsetts av Medlingsinstitutet skall&lt;br&gt;försöka fa till stånd en överenskommelse mellan parterna och därvid&lt;br&gt;främja en god lösning av tvisten. Medlaren skall för det ändamålet kalla&lt;br&gt;parterna till förhandling eller vidta annan lämplig åtgärd.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I motiveringen läggs två synpunkter på bestämmelsens innebörd som inte&lt;br&gt;framgår av lagtexten. Dels måste beslutet om uppskjutande av stridsåt-&lt;br&gt;gärder avse en viss sammanhängande tid, högst 14 dagar. Dels kan be-&lt;br&gt;slutet avse ett uppskjutande ”per stridsåtgärd”. Detta innebär exempelvis&lt;br&gt;att om en part varslar dels om inledande stridsåtgärder efter sju arbetsda-&lt;br&gt;gar, dels om en utvidgning av stridsåtgärdema en månad senare, så kan&lt;br&gt;Medlingsinstitutet besluta om uppskjutande av de inledande stridsåtgär-&lt;br&gt;dema under högst 14 dagar från den första tidpunkten och om uppskju-&lt;br&gt;tande av utvidgningen under ytterligare högst 14 dagar från den senare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tidpunkten. Kommer däremot varslet om utvidgningen efter det att Med-&lt;br&gt;lingsinstitutet meddelat sitt beslut om de inledande åtgärderna kan enligt&lt;br&gt;andra meningen institutet inte göra något åt utvidgningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan tilläggas att de torde vara parternas sak att uppskjuta stridsåt-&lt;br&gt;gärdema (jfr 48 § andra stycket) medan Medlingsinstitutet beslutar att så&lt;br&gt;skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ge bättre uttryck åt avsikten med bestämmelsen bör första me-&lt;br&gt;ningen i första stycket ges följande lydelse: ”Om det främjar en god lös-&lt;br&gt;ning av tvisten, far Medlingsinstitutet på medlarens begäran besluta att en&lt;br&gt;part skall uppskjuta varslade stridsåtgärder under en sammanhängande tid&lt;br&gt;av högst 14 dagar för varje stridsåtgärd eller utvidgning av en stridsåt-&lt;br&gt;gärd.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet fäster uppmärksamheten vid att, eftersom ett beslut om upp-&lt;br&gt;skjutande av stridsåtgärder enligt det sagda kan avse flera skilda perioder,&lt;br&gt;så kan den sammanlagda effekten tänkas bli så omfattande att ingreppet i&lt;br&gt;partemas rätt till stridsåtgärder inte framstår som väl förenligt med be-&lt;br&gt;stämmelserna i den europeiska sociala stadgan eller de olika ILO-&lt;br&gt;konventioner som reglerar rätten till stridsåtgärder. Detta måste beaktas&lt;br&gt;av Medlingsinstitutet vid tillämpning av den föreslagna bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anslutning till det föreslagna fjärde stycket kan som ett exempel på situ-&lt;br&gt;ationer när en medlare bör medges att vara skiljeman nämnas fallet att en&lt;br&gt;rättslig tvist förlikts genom medling, men partema önskar fa ett rättskraf-&lt;br&gt;tigt avgörande av tvisten. Att medlaren i den situationen kan utses till&lt;br&gt;skiljeman för att fastställa medlingsresultatet i en skiljedom framstår som&lt;br&gt;invändningsfritt och bör befrämja snabbhet och god ekonomi i avgöran-&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lydelsen av första meningen i andra stycket, som hämtats från 49 §, före-&lt;br&gt;slås ändrad så till vida att den första villkorssatsen inleds med ”Om” me-&lt;br&gt;dan följande villkorssatser är till sin konstruktion i huvudsak oförändra-&lt;br&gt;de. Det är oklart - en anmärkning som dock kan riktas redan mot gällan-&lt;br&gt;de lydelse - om de olika förutsättningarna skall kumuleras eller utgör&lt;br&gt;alternativ till varandra och närmare bestämt om det blir några påföljder&lt;br&gt;endast om en part har kallats till förhandling eller om vitesföreläggande&lt;br&gt;kan riktas även mot annan part som t.ex. inte kommer in med en skrift.&lt;br&gt;Hänvisningen till 15 § första stycket, som i andra meningen medger att&lt;br&gt;parterna för förhandling gemensamt väljer annan form än sammanträde,&lt;br&gt;talar närmast för att vite skall kunna föreläggas även för underlåtenhet att&lt;br&gt;vidta behövliga åtgärder under en sådan form av förhandling (jfr&lt;br&gt;Bergqvist - Lunning - Toijer, Medbestämmandelagen, 2 uppl. s. 467).&lt;br&gt;Innebörden bör klargöras. Det senare alternativet synes ha sakliga skäl&lt;br&gt;för sig. Väljs detta, kan meningen inledas på följande sätt: ”Om en part,&lt;br&gt;som enligt 10 § är förhandlingsskyldig, har kallats till en förhandling in-&lt;br&gt;för medlare men inte infinner sig eller om parten på annat sätt underlåter&lt;br&gt;att fullgöra sina skyldigheter enligt 15 § första stycket, kan ”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen sägs inte något om huruvida Medlingsinstitutets beslut,&lt;br&gt;som innehåller vitesföreläggande, är överklagbara eller inte. Ett beslut&lt;br&gt;försett med viteshot innehåller så långtgående verkningar för adressaten&lt;br&gt;att beslutet, om inte annat sägs, kommer att bli överklagbart enligt all-&lt;br&gt;männa förvaltningsrättsliga principer. - I praktiken skulle detta innebära&lt;br&gt;att beslutet kan överklagas hos länsrätt enligt 22 a § förvaltningslagen.&lt;br&gt;Vid föredragningen inför Lagrådet framkom dock att avsikten är att in-&lt;br&gt;stitutets beslut, vari vite utsatts, inte skall gå att överklaga. För att uppnå&lt;br&gt;detta syfte bör en uttrycklig föreskrift härom införas i ett tredje stycke av&lt;br&gt;paragrafen, varvid det föreslagna tredje stycket bör bli det fjärde. Före-&lt;br&gt;skriften kan förslagsvis ha följande lydelse: ”Medlingsinstitutets beslut&lt;br&gt;enligt första och andra styckena far inte överklagas.” Jfr förslagets 47 b §&lt;br&gt;andra stycket och 49 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om själva vitesföreläggandet inte är överklagbart, bör den myndighet&lt;br&gt;som skall döma ut vitet få rätt att ompröva föreläggandet i dess helhet i&lt;br&gt;målet om vitets utdömande. Jfr i detta avseende exempelvis 7 kap. 2 §&lt;br&gt;taxeringslagen och 4 kap. 5 § andra stycket lagen om självdeklaration och&lt;br&gt;kontrolluppgifter. I sista stycket av den föreslagna paragrafen bör därför&lt;br&gt;läggas till en mening av följande lydelse: ”1 mål om utdömande av vite&lt;br&gt;får Arbetsdomstolen bedöma även vitets lämplighet.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som ovan sagts under 52 § gäller på motsvarande sätt också denna&lt;br&gt;paragraf. Således bör ett nytt andra stycke införas med förslagsvis följan-&lt;br&gt;de lydelse: ”Medlingsinstitutets beslut enligt första stycket får inte över-&lt;br&gt;klagas.” Vidare bör andra stycket i förslaget bli det tredje och till detta&lt;br&gt;stycke bör läggas en mening av följande lydelse: ”1 mål om utdömande&lt;br&gt;av vite får Arbetsdomstolen bedöma även vitets lämplighet.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I konsekvens med vad som sägs under 49 § bör andra stycket inledas på&lt;br&gt;följande sätt: ”Den som vidtar en stridsåtgärd i strid mot Medlingsinsti-&lt;br&gt;tutets beslut enligt 49 § att en varslad stridsåtgärd skall uppskjutas skall&lt;br&gt;åläggas ”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av första stycket framgår att lagen om rättegången i arbetstvister skall&lt;br&gt;tillämpas på bl.a. mål om vites utdömande. De regler om viten som före-&lt;br&gt;slås i 52 och 53 §§ innebär att särskild talan om vitets utdömande skall&lt;br&gt;föras vid Arbetsdomstolen. Det är alltså inte fråga om processuella viten,&lt;br&gt;vilka normalt sett kan dömas ut inom ramen för en pågående process och&lt;br&gt;då ex officio av domstolen. Jfr 3 kap. 7 § 10 lagen om rättegången i ar-&lt;br&gt;betstvister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte lagen om rättegången i arbetstvister innehåller särskilda regler&lt;br&gt;gäller i tillämpliga delar vad som i rättegångsbalken eller annan författ-&lt;br&gt;ning är föreskrivet om rättegången i tvistemål, vari förlikning om saken&lt;br&gt;är tillåten (5 kap. 3 § lagen om rättegången i arbetstvister). När allmän&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;domstol prövar frågor om utdömande av viten efter särskild talan skall,&lt;br&gt;enligt en regel i 8 § lagen om viten som tidigare funnits i 18 § rätte-&lt;br&gt;gångsbalkens promulgationslag, målet handläggas som bötesmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan knappast komma ifråga att Arbetsdomstolen skall handlägga&lt;br&gt;en grupp av mål som dispositiva tvistemål, när allmän domstol handläg-&lt;br&gt;ger samma målgrupp som bötesmål. Lagrådet rekommenderar att i ett&lt;br&gt;sista stycke av den föreslagna paragrafen tas in en hänvisning till 8 § vi-&lt;br&gt;teslagen. En sådan hänvisning kan förslagsvis ha följande lydelse: ”1 frå-&lt;br&gt;ga om mål om utdömande av vite enligt 52 § tredje stycket och 53 § and-&lt;br&gt;ra stycket gäller vad som i 8 § lagen om viten föreskrivs om allmän dom-&lt;br&gt;stols handläggning av mål om vites utdömande.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Näringsdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 december 1999&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Thalén,&lt;br&gt;Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow, Messing, Engqvist, Ro-&lt;br&gt;sengren, Larsson, Wämersson, Lejon, Lövdén, Ringholm&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Sahlin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition Lönebildning för full sysselsättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eländers Gotab 59629, Stockholm 1999&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1999/2000:AU5</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1999/2000:AU5</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1999-11-30 00:00:00</datum>
<status>planerat</status>
<ordning>60</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1999-12-08 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1999-12-08 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1999-12-09 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>2000-01-21 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Näringsdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 17:40:30</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GN0332</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:20:11</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Arbetsmarknadsutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 17:40:30</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1999/2000:AU5</uppgift>
<ref_dok_id>GN01AU5</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>AU5</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Lönebildning och arbetsrätt</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:32&lt;br/&gt;
Lönebildning för full sysselsättning</uppgift>
<ref_dok_id>GN02A6</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A6</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:32 Lönebildning för full sysselsättning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:32&lt;br/&gt;
Lönebildning för full sysselsättning</uppgift>
<ref_dok_id>GN02A7</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A7</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:32 Lönebildning för full sysselsättning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:32&lt;br/&gt;
Lönebildning för full sysselsättning</uppgift>
<ref_dok_id>GN02A8</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A8</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:32 Lönebildning för full sysselsättning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:32&lt;br/&gt;
Lönebildning för full sysselsättning</uppgift>
<ref_dok_id>GN02A9</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A9</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:32 Lönebildning för full sysselsättning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:32&lt;br/&gt;
Lönebildning för full sysselsättning</uppgift>
<ref_dok_id>GN02A10</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A10</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:32 Lönebildning för full sysselsättning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Barbro Feltzing  m.fl. (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:32&lt;br/&gt;
Lönebildning för full sysselsättning</uppgift>
<ref_dok_id>GN02A7</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A7</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:32 Lönebildning för full sysselsättning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Barbro Feltzing  m.fl. (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lars Leijonborg  m.fl. (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:32&lt;br/&gt;
Lönebildning för full sysselsättning</uppgift>
<ref_dok_id>GN02A10</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A10</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:32 Lönebildning för full sysselsättning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lars Leijonborg  m.fl. (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Margareta Andersson  m.fl. (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:32&lt;br/&gt;
Lönebildning för full sysselsättning</uppgift>
<ref_dok_id>GN02A9</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A9</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:32 Lönebildning för full sysselsättning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Margareta Andersson  m.fl. (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Mikael Odenberg  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:32&lt;br/&gt;
Lönebildning för full sysselsättning</uppgift>
<ref_dok_id>GN02A6</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A6</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:32 Lönebildning för full sysselsättning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Mikael Odenberg  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Stefan Attefall  m.fl. (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:32&lt;br/&gt;
Lönebildning för full sysselsättning</uppgift>
<ref_dok_id>GN02A8</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A8</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:32 Lönebildning för full sysselsättning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Stefan Attefall  m.fl. (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>