2229415GN03271999/200027propproppropProposition 1999/2000:27PropositionPropositionJustitiedepartementet2701999-11-18 00:00:002025-12-19 14:05:292000-01-01 00:00:00En skärpt vapenlagstiftningdigitaliseradhtmlskarvenhttps://data.riksdagen.se/dokument/GN0327/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GN0327https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GN0327
<h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition</h1>
<h1>1999/2000:27</h1>
<h3>En skärpt vapenlagstiftning</h3>
<p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p>
<p>Stockholm den 18 november 1999</p>
<p>Ingela Thalén</p>
<p>Britta Lejon<br>(Justitiedepartementet)</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN0327/prop_19992000__27-1.png" style="width:39pt;height:31pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN0327/prop_19992000__27-2.png" style="width:36pt;height:21pt;"/>
<p>Prop.</p>
<p>1999/2000:27</p>
<h3>Propositionens huvudsakliga innehåll</h3>
<p>I propositionen föreslås vissa ändringar i vapenlagen (1996:67) och i<br>lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål<br>(knivförbudslagen) samt en ändring i sekretesslagen (1980:100).</p>
<p>Förslagen syftar till att ytterligare motverka att skjutvapen kommer till<br>användning vid våldsbrott eller på annat sätt missbrukas. Med hänsyn<br>härtill föreslås att sådana vapen skall förvaras i säkerhetsskåp eller i<br>annat lika säkert förvaringsutrymme. Möjligheterna att förvara<br>skjutvapen och ammunition hos någon annan än tillståndshavaren<br>utvidgas i viss mån. Kontroll av att forvaringsbestämmelsema följs skall<br>kunna göras hos alla som har tillstånd att inneha skjutvapen. Vidare<br>föreslås att det införs ett förbud mot att inneha skjutvapen på allmän<br>plats.</p>
<p>Tillstånd till innehav av enhandsvapen för flerskott och helautomatiska<br>skjutvapen föreslås bli tidsbegränsade till att gälla i högst fem år.<br>Tillstånd att inneha prydnads- och minnesvapen skall som huvudregel fa<br>ges endast om vapnet görs varaktigt obrukbart.</p>
<p>Den s.k. vapengarderoben behålls i princip oförändrad. Vid beviljande<br>av tillstånd att inneha fler än fyra jaktvapen skall dock en något mera<br>ingående prövning av behovet göras än vad som sker i dag.</p>
<p>Bestämmelserna om återkallelse av tillstånd till innehav av skjutvapen<br>och ammunition och omhändertagande av sådan egendom skärps.<br>Detsamma gäller bestämmelserna om återkallelse av tillstånd att driva<br>handel med skjutvapen och ammunition.</p>
<p>För att motverka att skjutvapen innehas av personer som till följd av<br>viss psykisk störning inte bör inneha sådana vapen föreslås att</p>
<p>1 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 27</p>
<p>anmälningsskyldigheten för läkare utvidgas till att omfatta även patienter<br>inom den öppna psykiatriska vården. För att förenkla tillämpningen av<br>dessa bestämmelser skall det som huvudregel inte behöva göras någon<br>bedömning av om patienten i fråga innehar skjutvapen.</p>
<p>Rikspolisstyrelsen föreslås fa en formell rapporteringsskyldighet i<br>förhållande till regeringen på området för civila skjutvapen.</p>
<p>I knivförbudslagen införs ett förbud mot att inneha knivar m.m. i<br>fordon på allmän plats. Vidare föreslås att en särskild skala för grovt<br>brott infors.</p>
<p>Uppgift i ärende enligt vapenlagen skall inte få lämnas ut om det inte<br>står klart att uppgiften kan röjas utan fara for att vapen eller ammunition<br>kommer till brottslig användning, oberoende av om uppgiften återfinns i<br>ett vapenregister eller inte.</p>
<p>Lagförslagen avses träda i kraft den 1 juli 2000.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<h3>Innehållsförteckning</h3>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................5</p>
<p>2 Lagtext...............................................................................................6</p>
<p>2.1 Förslag till lag om ändring i vapenlagen (1996:67)............6</p>
<p>2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:254) om förbud</p>
<p>beträffande knivar och andra farliga föremål...................19</p>
<p>2.3 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)... 20</p>
<p>3 Ärendet och dess beredning............................................................21</p>
<p>4 Skjutvapenlagstiftningen.................................................................22</p>
<p>4.1 Nuvarande ordning...........................................................22</p>
<p>4.2 Internationellt arbete.........................................................23</p>
<p>5 Bakgrund och allmänna utgångspunkter.........................................26</p>
<p>6 Vapentillstånd..................................................................................32</p>
<p>6.1 Allmänna förutsättningar för tillstånd m.m......................32</p>
<p>6.1.1 Behov eller giltigt skäl?..................................32</p>
<p>6.1.2 Skjutvapens lämplighet...................................33</p>
<p>6.1.3 Tidsbegränsade tillstånd.................................33</p>
<p>6.1.4 Skjutvapen med samlings-, prydnads- eller</p>
<p>särskilt affektionsvärde...................................36</p>
<p>6.1.5 V apengarderoben............................................38</p>
<p>6.1.6 Helautomatiska skjutvapen.............................40</p>
<p>6.1.7 Målskytte och kravet på skjutskicklighet.......41</p>
<p>6.1.8 Udda ändamål.................................................42</p>
<p>6.2 Sammanslutningars innehav.............................................43</p>
<p>7 Ammunitionstillstånd......................................................................45</p>
<p>8 Vapenhandelstill stånd.....................................................................46</p>
<p>9 Förvaring m.m. av skjutvapen.........................................................49</p>
<p>9.1 Förvaring av skjutvapen och ammunition........................49</p>
<p>9.2 Skjutvapen under uppsikt och transport av skjutvapen .... 51</p>
<p>9.3 Förvaring hos annan.........................................................51</p>
<p>9.4 Kontroll av att förvaringsbestämmelsema följs................53</p>
<p>10 Skjutvapen på allmän plats..............................................................55</p>
<p>11 Reparation, översyn och skrotning av skjutvapen...........................57</p>
<p>12 Utlåning av skjutvapen....................................................................58</p>
<p>13 Återkallelse av tillstånd...................................................................59</p>
<p>14 Omhändertagande av skjutvapen och ammunition.........................61</p>
<p>15 Information till tillståndsmyndighetema.........................................62</p>
<p>16 Påföljd vid brott m.m......................................................................67</p>
<p>17 V apenamnesti m.m..........................................................................71</p>
<p>18 Den systematiska översynen av vapenlagstiftningen m.m..............72</p>
<p>19 Sekretessfrågor................................................................................74</p>
<p>20 Illegal införsel av skjutvapen samt det europeiska</p>
<p>skjutvapenpasset..............................................................................75</p>
<p>21 Försvarets skjutvapen......................................................................77</p>
<p>22 Ett utökat ansvar för Rikspolisstyrelsen avseende vapenfrågoma.. 78</p>
<p>23 Knivförbudslagstiftningen...............................................................80</p>
<p>23.1 Nuvarande ordning...........................................................80</p>
<p>23.2 Utgångspunkterna för regeringens bedömning och</p>
<p>förslag...............................................................................80</p>
<p>24 Behovet av ändring i bestämmelserna om kroppsvisitation............81</p>
<p>25 Frågan om en utvidgning av knivförbudslagens</p>
<p>tillämpningsområde.........................................................................82</p>
<p>25.1 Fordon på allmän plats......................................................82</p>
<p>25.2 Sjukhus, myndighets lokaler och liknande.......................83</p>
<p>25.3 Frågan om ett utvidgat förbud mot innehav av knivar,</p>
<p>gatustridsvapen m.m. samt förbud mot innehav och<br>saluhållande av vapenattrapper och liknande föremål......84</p>
<p>26 Saluhållande och överlåtelse samt åldersgränsen i fråga om</p>
<p>springstiletter och springknivar.......................................................89</p>
<p>27 Straffskalor......................................................................................90</p>
<p>28 Kostnadskonsekvenser....................................................................91</p>
<p>29 Författningskommentar...................................................................94</p>
<p>29.1 Förslag till lag om ändring i vapenlagen (1996:67)..........94</p>
<p>29.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:254) om förbud</p>
<p>beträffande knivar och andra farliga föremål.................102</p>
<p>29.3 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100). 103</p>
<p>Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Förbud mot vapen på allmän<br>plats m.m. (SOU 1996:50).................................................. 104</p>
<p>Bilaga 2 Betänkandets lagförslag......................................................111</p>
<p>Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna....................................113</p>
<p>Bilaga 4 Sammanfattning av betänkandet En samlad vapenlagstiftning<br>(SOU 1998:44)....................................................................114</p>
<p>Bilaga 5 Betänkandets lagförslag......................................................121</p>
<p>Bilaga 6 Förteckning över remissinstanserna....................................135</p>
<p>Bilaga 7 Lagrådsremissens lagförslag...............................................136</p>
<p>Bilaga 8 Lagrådets yttrande...............................................................151</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde</p>
<p>den 18 november 1999..........................................................................159</p>
<p>Rättsdatablad.........................................................................................160</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<h3>Förslag till riksdagsbeslut</h3>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>antar regeringens förslag till</p>
<p>1. lag om ändring i vapenlagen (1996:67),</p>
<p>2. lag om ändring i lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och<br>andra farliga föremål,</p>
<p>3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<h3>2 Lagtext</h3>
<h4>2.1 Förslag till lag om ändring i vapenlagen (1996:67)</h4>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om vapenlagen (1996:67)</p>
<p>dels att 2 kap. 1, 3-6, 8, 10, 13, 14 och 16 §§, 3 kap. 3, 4, 6 och 8 §§,<br>4 kap. 3 §, 5 kap. §§, 6 kap. 1-4 och 6 §§, 9 kap. 2 och 3 §§ samt<br>11 kap. 1 och 2 §§ skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i lagen skall införas fem nya paragrafer, 2 kap. 5 a §,</p>
<p>5 kap. 6 och 7 §§, 6 kap. 4 a § samt 9 kap. 7 §, av följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<h5>2 kap.</h5>
<p>1 §</p>
<p>Tillstånd krävs för att</p>
<p>a) inneha skjutvapen eller ammunition,</p>
<p>b) driva handel med skjutvapen, b) driva handel med skjutvapen,</p>
<p>c) yrkesmässigt ta emot<br>skjutvapen för reparation eller<br>översyn,</p>
<p>c) föra in skjutvapen eller d) ta emot skjutvapen för</p>
<p>ammunition till Sverige. skrotning, eller</p>
<p>e) föra in skjutvapen eller<br>ammunition till Sverige.</p>
<p>Tillstånd krävs inte för den som har fyllt arton år, om vapnet är ett<br>kolsyre-, luft- eller fjädervapen som är avsett för målskjutning eller ett<br>harpunvapen och om det har en begränsad effekt i förhållande till andra<br>jämförliga skjutvapen (effektbegränsade vapen).</p>
<p>Tillstånd krävs inte heller för verksamhet som omfattas av tillstånd<br>enligt 3 eller 4 § lagen (1992:1300) om krigsmateriel.</p>
<p>3§</p>
<p>Tillstånd att inneha skjutvapen far meddelas</p>
<p>a) enskilda personer,</p>
<p>b) skytteförbund, skyttekretsar<br>eller skytteföreningar som tillhör<br>det frivilliga, statligt kontrollerade<br>skytteväsendet<br>(skyttesammanslutningar),</p>
<p>b) sammanslutningar för jakt<br>eller målskytte, som har en stabil<br>organisation och kontinuerlig<br>skytteverksamhet samt uppjyller<br>höga krav på säkerhet i fråga om<br>handhavande av vapen,</p>
<p>c) huvudmän för museer, om museet far statsbidrag enligt särskilda<br>föreskrifter eller om museet ägs av en kommun, ett landsting eller en</p>
<p>stiftelse som står under länsstyrelsens tillsyn: för vapen som skall ingå i<br>samlingarna, och</p>
<p>d) auktoriserade bevakningsföretag: för utlåning till väktare som har<br>meddelats tillstånd att som lån inneha ett sådant vapen.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>En enskild person far meddelas<br>tillstånd att inneha ett skjutvapen<br>endast om den enskilde behöver<br>vapnet. Tillstånd att inneha ett<br>skjutvapen som huvudsakligen har<br>samlarvärde, prydnadsvärde eller<br>särskilt affektionsvärde för<br>sökanden, far meddelas även för<br>andra ändamål än skjutning. I ett<br>sådant fall far vapnet inte utan<br>särskilt tillstånd användas för<br>skjutning.</p>
<p>4§</p>
<p>En enskild person får meddelas<br>tillstånd att inneha ett skjutvapen<br>endast om den enskilde behöver<br>vapnet för ett godtagbart<br>ändamål. Tillstånd att inneha ett<br>skjutvapen som huvudsakligen har<br>samlarvärde, prydnadsvärde eller<br>särskilt affektionsvärde för<br>sökanden, far meddelas även för<br>andra ändamål än skjutning. I ett<br>sådant fall får vapnet inte utan<br>särskilt tillstånd användas för<br>skjutning.</p>
<p>5§</p>
<p>Tillstånd att inneha skjutvapen får meddelas endast om det skäligen<br>kan antas att vapnet inte kommer att missbrukas.</p>
<p>Tillstånd får meddelas endast<br>för särskilt angivna ändamål.<br>Tillståndet får förenas med villkor<br>att vapnet skall förvaras på ett<br>visst sätt eller att vapnet skall<br>göras varaktigt obrukbart.<br>Tillståndet får tidsbegränsas, om<br>det med hänsyn till särskilda<br>omständigheter kan förutses att<br>vapnet inte kommer att behövas<br>varaktigt.</p>
<p>Tillstånd får meddelas endast<br>för särskilt angivna ändamål.<br>Tillstånd till innehav av skjutvapen<br>för skjutning får meddelas endast<br>om vapnet är lämpat för det<br>ändamål som tillståndet skall avse.<br>Tillståndet får förenas med villkor<br>att vapnet skall förvaras på ett<br>visst sätt eller att vapnet skall<br>göras varaktigt obrukbart.<br>Tillståndet får tidsbegränsas, om<br>det med hänsyn till särskilda<br>omständigheter kan förutses att<br>vapnet inte kommer att behövas<br>varaktigt.</p>
<p>5 a §</p>
<p>Tillstånd att inneha skjutvapen,<br>som huvudsakligen har prydnads-<br>eller särskilt affektionsvärde, för<br>andra ändamål än skjutning, får<br>meddelas endast om vapnet görs<br>varaktigt obrukbart. Trots detta<br>får tillstånd meddelas om det finns<br>särskilda skäl för att vapnet skall<br>få behållas i brukbart skick.</p>
<p>6§</p>
<p>Tillstånd att inneha helautomatiska vapen eller enhandsvapen far<br>meddelas endast om det finns synnerliga skäl. Detta gäller dock inte för<br>start- eller signalvapen.</p>
<p>Tillstånd för enskild att inneha<br>helautomatiska vapen eller<br>enhandsvapen för flerskott skall<br>tidsbegränsas till att gälla i högst<br>fem år om inte särskilda skäl talar<br>emot en sådan begränsning.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>8§</p>
<p>Den som har tillstånd eller rätt att inneha ett visst vapen för skjutning<br>far utan särskilt tillstånd inneha ammunition till vapnet, om</p>
<p>ammunitionen är avsedd för samma<br>till innehav av vapnet avser.</p>
<p>Tillstånd att i andra fall inneha<br>ammunition får meddelas enskilda<br>personer samt sådana<br>skyttesammanslutningar och</p>
<p>huvudmän för museer som får<br>meddelas tillstånd att inneha<br>skjutvapen, om det skäligen kan<br>antas att ammunitionen inte<br>kommer att missbrukas.</p>
<p>ändamål som tillståndet eller rätten</p>
<p>Tillstånd att i andra fall inneha<br>ammunition får meddelas enskilda<br>personer samt sådana<br>sammanslutningar och huvudmän<br>för museer som får meddelas<br>tillstånd att inneha skjutvapen, om<br>det skäligen kan antas att<br>ammunitionen inte kommer att<br>missbrukas.</p>
<p>10 §</p>
<p>Tillstånd att driva handel med skjutvapen får meddelas den som har<br>rätt att driva handel i allmänhet, har de kunskaper som behövs samt är<br>ordentlig och pålitlig. Tillstånd får meddelas endast för handel som skall</p>
<p>bedrivas yrkesmässigt.</p>
<p>Tillståndet medför rätt att<br>inneha skjutvapen. Tillståndet får<br>dock begränsas till att omfatta<br>vissa typer av skjutvapen eller ett<br>visst antal åt gången. Tillståndet<br>får förenas med villkor att vapnen<br>skall förvaras på ett visst sätt.</p>
<p>I tillståndet skall det anges vilka<br>typer av skjutvapen och vilket<br>antal av varje typ av skjutvapen<br>tillståndet avser. Tillståndet<br>medför rätt att inneha de<br>skjutvapen som anges där.<br>Tillståndet får förenas med villkor<br>om hur skjutvapnen skall förvaras.</p>
<p>Ett tillstånd enligt första stycket<br>medför inte rätt att inneha andra<br>helautomatiska skjutvapen än<br>sådana som tagits in för en viss<br>köpare.</p>
<p>13 §</p>
<p>Skjutvapen eller ammunition får föras in till Sverige utan särskilt<br>tillstånd i följande fall:</p>
<p>a) Enskilda personer får föra in a) Enskilda personer får föra in</p>
<p>de skjutvapen och den ammunition<br>som de i Sverige har rätt att inneha<br>för personligt bruk. Detta gäller<br>också sådana skyttesammanslut-<br>ningar, huvudmän för museer och<br>bevakningsföretag som kan<br>meddelas tillstånd att inneha</p>
<p>de skjutvapen och den ammunition<br>som de i Sverige har rätt att inneha<br>för personligt bruk. Detta gäller<br>också sådana sammanslutningar,<br>huvudmän för museer och<br>bevakningsföretag som får<br>meddelas tillstånd att inneha</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>skjutvapen. skjutvapen.</p>
<p>b) Enskilda personer som har permanent tillstånd från behörig<br>myndighet i Danmark, Finland eller Norge att där inneha jakt- eller<br>tävlingsskjutvapen för eget bruk, får medföra dessa vapen med<br>tillhörande ammunition till Sverige för tillfällig användning vid jakt eller<br>tävling i Sverige. Vapnen och ammunitionen får i ett sådant fall under<br>högst tre månader från dagen för införandet innehas utan tillstånd i<br>Sverige av den som har fört in egendomen.</p>
<p>Skjutvapen och ammunition får<br>inte förvaras på tullager eller i<br>frihamn utan medgivande av<br>länsstyrelsen. Endast den som har<br>tillstånd att föra in skjutvapen<br>eller ammunition får ta hand om<br>och i övrigt förfoga över sådan<br>egendom enligt 7 § första stycket<br>tullagen (1994:1550) utan att<br>egendomen har förtullats.</p>
<p>I övrigt gäller lagen<br>(1973:980) om transport,</p>
<p>förvaring och förstöring av<br>införselreglerade varor, m.m.</p>
<p>Den som har rätt att driva handel<br>med skjutvapen får meddelas<br>tillstånd att till Sverige föra in<br>sådana skjutvapen som omfattas<br>av handelstillståndet.</p>
<p>t§</p>
<p>Skjutvapen och ammunition får<br>inte förvaras på tullager eller i<br>frizon eller frilager utan<br>medgivande av polismyndigheten.</p>
<p>i§</p>
<p>Den som har rätt att driva handel<br>med skjutvapen får meddelas<br>tillstånd att till Sverige föra in<br>sådana skjutvapen som omfattas<br>av handelstillståndet. I fråga om<br>helautomatiska skjutvapen krävs<br>tillstånd för införsel i varje särskilt<br>fall.</p>
<h5>3 kap.</h5>
<p>3§</p>
<p>Ett skjutvapen får lånas ut till den som är under arton år endast om</p>
<p>a) vapnet skall användas vid en<br>övning eller tävling som äger rum<br>under uppsikt av en<br>skyttesammanslutning,</p>
<p>a) vapnet skall användas vid en<br>övning eller tävling som äger mm<br>under uppsikt av en sådan<br>sammanslutning som får meddelas</p>
<p>tillstånd att inneha skjutvapen,</p>
<p>b) låntagaren har fyllt femton år, vapnet skall innehas och användas<br>under långivarens uppsikt och det inte är fråga om ett enhandsvapen eller<br>helautomatiskt vapen,</p>
<p>c) utlåningen avser ett effektbegränsat vapen och vapnet skall innehas<br>och användas under långivarens uppsikt,</p>
<p>d) utlåningen avser start- eller signalvapen som skall användas vid<br>tävling eller övning, eller</p>
<p>e) låntagaren har tillstånd att inneha ett vapen av samma typ.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Enhandsvapen och helautoma-<br>tiska vapen far lånas ut endast för<br>användning under långivarens<br>uppsikt<br>tävling<br>uppsikt<br>ning.</p>
<p>eller för övning eller<br>som äger rum under<br>av en skyttesammanslut-</p>
<p>4§</p>
<p>Enhandsvapen och helautoma-<br>tiska vapen får lånas ut endast för<br>användning under långivarens<br>uppsikt eller för övning eller<br>tävling som äger rum under<br>uppsikt av en sådan sammanslut-<br>ning som får meddelas tillstånd att<br>inneha skjutvapen.</p>
<p>Detta gäller inte om låntagaren själv har rätt att inneha ett sådant vapen<br>eller i fråga om start- eller signalvapen.</p>
<p>Vapenhandlare far låna ut<br>skjutvapen till den som fyllt arton<br>år för sådan provskjutning på<br>skjutbana som äger rum under<br>uppsikt av en skyttesammanslut-<br>ning eller vapenhandlaren själv<br>eller någon annan person som har<br>godkänts av polismyndigheten att<br>närvara vid provskjutning.</p>
<p>6§</p>
<p>Vapenhandlare far låna ut<br>skjutvapen till den som fyllt arton<br>år för sådan provskjutning på<br>skjutbana som äger rum under<br>uppsikt av en sådan sammanslut-<br>ning som får meddelas tillstånd att<br>inneha skjutvapen eller av vapen-<br>handlaren själv eller någon annan<br>person som har godkänts av<br>polismyndigheten att närvara vid<br>provskjutning.</p>
<p>Kravet på uppsikt gäller inte om låntagaren själv har rätt att inneha ett<br>vapen av den typ som lånet avser eller i fråga om start- eller signalvapen.</p>
<p>Skjutvapen far inte lånas ut till<br>den som har fatt något skjutvapen<br>förklarat förverkat eller tillståndet<br>till innehav av skjutvapen<br>återkallat, om inte låntagaren ändå<br>är berättigad att inneha vapen av<br>den typ som lånet avser. Detta<br>hindrar dock inte att ett vapen efter<br>särskilt tillstånd av</p>
<p>polismyndigheten lånas ut för<br>övning eller tävling som äger rum</p>
<p>§</p>
<p>Skjutvapen far inte lånas ut till<br>den som har fatt något skjutvapen<br>förklarat förverkat eller tillståndet<br>till innehav av skjutvapen<br>återkallat, om inte låntagaren ändå<br>är berättigad att inneha vapen av<br>den typ som lånet avser. Detta<br>hindrar dock inte att ett vapen efter<br>särskilt tillstånd av</p>
<p>polismyndigheten lånas ut för<br>övning eller tävling som äger rum</p>
<p>10</p>
<p>under uppsikt av en skyttesamman- under uppsikt av en sådan Prop. 1999/2000:27<br>slutning. sammanslutning som får meddelas</p>
<p>tillstånd att inneha skjutvapen.</p>
<h5>4 kap.</h5>
<p>För reparation, översyn eller<br>skrotning far skjutvapen lämnas<br>till och tillfälligt innehas av den<br>som får driva handel med sådana<br>vapen eller den som av<br>polismyndigheten har godkänts att<br>ta emot vapen för sådana åtgärder.<br>För reparation eller översyn får ett<br>vapen också lämnas till den som<br>skulle ha rätt att låna och<br>självständigt handha vapnet.</p>
<p>3§</p>
<p>För reparation, översyn eller<br>skrotning får skjutvapen lämnas<br>till och tillfälligt innehas av den<br>som får driva handel med sådana<br>vapen eller den som har tillstånd<br>att ta emot vapen för sådana<br>åtgärder. För reparation eller<br>översyn får ett vapen också lämnas<br>till den som skulle ha rätt att låna<br>och självständigt handha vapnet.</p>
<h5>5 kap.</h5>
<p>Skjutvapen och ammunition<br>skall förvaras under säkert lås<br>eller på något annat lika<br>betryggande sätt.</p>
<p>Om ett vapen inte förvaras i<br>säkerhetsskåp eller i något annat<br>lika säkert förvaringsutrymme,<br>skall en vapendel tas bort från<br>vapnet så att det inte kan<br>användas. Detta gäller dock<br>endast om någon vapendel kan tas<br>bort utan avsevärd svårighet.<br>Vapen, vapendel och ammunition<br>skall förvaras var för sig.</p>
<p>Dessa krav på förvaring gäller<br>inte för start- och signalvapen.</p>
<p>En innehavare som inte kan ta<br>hand om sitt vapen eller sin<br>ammunition får lämna över vapnet<br>eller ammunitionen till någon<br>annan för förvaring under högst<br>tre år åt gången. En sådan åtgärd<br>får vidtas forst efter skriftlig<br>anmälan till polismyndigheten.<br>Vapnet eller ammunitionen får<br>dock inte förvaras hos en person<br>som är under arton år eller som</p>
<p>2§</p>
<p>När skjutvapen inte brukas,<br>skall de förvaras i säkerhetsskåp<br>eller i något annat lika säkert<br>förvaringsutrymme.</p>
<p>Trots vad som sägs i första<br>stycket får effektbegränsade<br>skjutvapen samt sådana föremål<br>som enligt 1 kap. 3 § jämställs<br>med skjutvapen förvaras på annat<br>betryggande sätt så att det inte<br>finns risk för att någon obehörig<br>kommer åt dem. Ammunition skall<br>förvaras under säkert lås eller på<br>något annat lika betryggande sätt.</p>
<p>3§</p>
<p>En innehavare får lämna över<br>sitt skjutvapen eller sin<br>ammunition till någon annan för<br>fijrvaring om han eller hon inte<br>själv kan ta hand om egendomen<br>eller om det annars finns särskilda<br>skäl. För sådan förvaring krävs<br>tillstånd om inte utlåning i<br>motsvarande fall är tillåten enligt<br>3 kap. Vid tillståndsprövningen<br>skall polismyndigheten särskilt</p>
<p>11</p>
<p>kan antas missbruka vapnet eller beakta möjligheten för mottagaren Prop. 1999/2000:27<br>ammunitionen. att erbjuda en säker förvaring.</p>
<p>Tillståndet skall tidsbegränsas.</p>
<p>Den hos vilken vapnet förvaras får använda vapnet endast om han eller<br>hon har tillstånd att inneha vapen av samma typ.</p>
<p>Den som skickar eller<br>transporterar ett skjutvapen eller<br>ammunition skall vidta<br>betryggande åtgärder för att<br>förhindra att någon obehörig<br>kommer åt vapnet eller<br>ammunitionen.</p>
<p>4§</p>
<p>Den som skickar eller<br>transporterar ett skjutvapen eller<br>ammunition skall vidta<br>betryggande åtgärder för att<br>förhindra att någon obehörig<br>kommer åt vapnet eller<br>ammunitionen. Vapnet skall vara<br>oladdat och, om det lämpligen kan<br>ske, isärtaget och nerpackat.</p>
<p>6§</p>
<p>Skjutvapen får medföras på<br>allmän plats endast om vapnet<br>enligt särskilda föreskrifter ingår i<br>utrustning för viss tjänst eller visst<br>uppdrag eller om det annars med<br>hänsyn till vapnets art, syftet med<br>innehavet och övriga</p>
<p>omständigheter är att anse som<br>befogat. Detsamma gäller i fråga<br>om skjutvapen inom skolområde,<br>där grundskole- eller</p>
<p>gymnasieundervisning bedrivs,<br>eller i fordon på allmän plats.</p>
<p>7§</p>
<p>Den som har tillstånd att inneha<br>skjutvapen är skyldig att låta<br>polismyndigheten få tillträde för<br>att kontrollera att</p>
<p>forvaringsbestämmelsema följs.</p>
<h5>6 kap.</h5>
<p>Ett tillstånd<br>skjutvapen eller<br>skjutvapen till<br>återkallas av polismyndigheten om</p>
<p>a) tillståndshavaren missbrukat</p>
<p>att inneha<br>att föra in<br>Sverige får</p>
<p>vapnet,</p>
<p>b) tillståndshavaren visat</p>
<p>oaktsamhet med vapnet,</p>
<p>1 §</p>
<p>Ett tillstånd att inneha<br>skjutvapen eller att föra in<br>skjutvapen till Sverige skall<br>återkallas av polismyndigheten om</p>
<p>a) tillståndshavaren visat sig<br>vara olämplig att inneha<br>skjutvapen,</p>
<p>b) tillståndshavaren utan</p>
<p>12</p>
<p>c) tillståndshavaren på annat<br>sätt visat sig vara olämplig att<br>inneha vapen,</p>
<p>d) förutsättningarna för till-<br>ståndet inte längre finns, eller</p>
<p>e) det annars finns någon skälig<br>anledning att återkalla tillståndet.</p>
<p>godtagbar anledning vägrat Prop. 1999/2000:27</p>
<p>polismyndigheten tillträde för att<br>kontrollera att</p>
<p>förvaringsbestämmelserna följs,</p>
<p>c) förutsättningarna för till-<br>ståndet inte längre finns, eller</p>
<p>d) det annars finns någon skälig<br>anledning att återkalla tillståndet.</p>
<p>Första stycket gäller också i<br>fråga om tillstånd att förvara<br>skjutvapen hos någon annan.</p>
<p>2§</p>
<p>Ett tillstånd att inneha Ett tillstånd att inneha<br>ammunition får återkallas av ammunition skall återkallas av<br>polismyndigheten om polismyndigheten om</p>
<p>■d) förutsättningarna för tillståndet inte längre finns,</p>
<p>b) tillståndshavaren har missbrukat sin ammunition, eller</p>
<p>c) om det annars finns någon skälig anledning att återkalla tillståndet.</p>
<p>Ett tillstånd att driva handel med<br>skjutvapen får återkallas av<br>polismyndigheten om</p>
<p>a) tillståndshavaren har</p>
<p>åsidosatt en bestämmelse i denna<br>lag eller en föreskrift eller ett<br>villkor som meddelats med stöd av<br>lagen,</p>
<p>b) tillståndshavaren inte längre<br>driver yrkesmässig handel,</p>
<p>c) förutsättningarna för</p>
<p>tillståndet inte längre finns, eller</p>
<p>d) det annars finns någon skälig<br>anledning att återkalla tillståndet.</p>
<p>3§</p>
<p>Ett tillstånd att driva handel med<br>skjutvapen skall återkallas av<br>polismyndigheten om</p>
<p>a) tillståndshavaren inte längre<br>driver yrkesmässig handel,<br>förutsättningarna för</p>
<p>tillståndet inte längre finns, eller</p>
<p>c) det annars finns någon skälig<br>anledning att återkalla tillståndet.</p>
<p>Tillståndet får också återkallas<br>om tillståndshavaren har åsidosatt<br>en bestämmelse i denna lag eller<br>en föreskrift eller ett villkor som<br>meddelats med stöd av lagen.</p>
<p>Första och andra styckena<br>gäller på motsvarande sätt i fråga<br>om tillstånd att ta emot skjutvapen<br>för reparation, översyn eller<br>skrotning.</p>
<p>Polismyndigheten får besluta att<br>ett vapen med tillhörande<br>ammunition skall tas om hand om</p>
<p>a) det finns risk att vapnet missbrukas, eller</p>
<p>b) det är sannolikt att tillståndet<br>att inneha vapnet kommer att<br>återkallas och det finns särskilda</p>
<p>§</p>
<p>Polismyndigheten skall besluta<br>att ett vapen med tillhörande<br>ammunition skall tas om hand om</p>
<p>b) det är sannolikt att tillståndet<br>att inneha vapnet kommer att<br>återkallas och särskilda<br></p>
<p>13</p>
<p>omständigheter som kräver ett<br>omhändertagande.</p>
<p>Om risken för missbruk är<br>överhängande, far vapen eller<br>ammunition tas om hand även utan<br>ett sådant beslut. En sådan åtgärd<br>får vidtas av polismän,<br>jakttillsynsmän som förordnats av<br>länsstyrelsen, personal vid Kustbe-<br>vakningen och Tullverket eller<br>särskilt förordnade tjänstemän vid<br>länsstyrelsen. Åtgärden skall<br>skyndsamt anmälas till<br>polismyndigheten, som</p>
<p>omedelbart skall pröva om<br>omhändertagandet skall bestå.</p>
<p>Om den som är intagen på<br>sjukvårdsinrättning för vård av en<br>psykisk störning innehar eller kan<br>tänkas inneha skjutvapen och det<br>kan antas att den intagne inte bör<br>inneha ett sådant vapen, skall den<br>läkare som är ansvarig för den<br>psykiatriska vården omedelbart<br>anmäla förhållandet till<br>polismyndigheten i den ort där<br>patienten är folkbokförd.<br></p>
<p>omständigheter inte talar emot ett<br>omhändertagande.</p>
<p>Om risken för missbruk är<br>överhängande, får vapen eller<br>ammunition tas om hand även utan<br>ett sådant beslut. En sådan åtgärd<br>får vidtas av polismän,<br>jakttillsynsmän som länsstyrelsen<br>förordnat, personal vid Kustbe-<br>vakningen och Tullverket eller<br>särskilt förordnade tjänstemän vid<br>länsstyrelsen. Åtgärden skall<br>skyndsamt anmälas till<br>polismyndigheten, som</p>
<p>omedelbart skall pröva om<br>omhändertagandet skall bestå.</p>
<p>a§</p>
<p>Medför någon ett skjutvapen<br>utan att kunna visa att han eller<br>hon har rätt att inneha vapnet, får<br>vapnet omhändertas. En sådan<br>åtgärd får vidtas av en polisman,<br>jakttillsynsman som länsstyrelsen<br>förordnat eller av personal vid<br>Kustbevakningen eller Tullverket.</p>
<p>Sedan en vecka förflutit efter<br>omhändertagandet skall vapnet<br>återställas, om det inte har tagits i<br>beslag eller det tillstånd som<br>medfört rätt att inneha vapnet har<br>återkallats. Detsamma gäller<br>dessförinnan, om den som<br>medförde vapnet kan styrka sin<br>rätt att ha detta med sig.</p>
<p>•§</p>
<p>Om den som vårdas för psykisk<br>störning bedöms vara olämplig att<br>inneha skjutvapen, skall den läkare<br>som är ansvarig för den<br>psykiatriska vården omedelbart<br>anmäla förhållandet till<br>polismyndigheten i den ort där<br>patienten är folkbokförd. Anmälan<br>behöver inte göras om det med<br>hänsyn till omständigheterna står<br>klart för läkaren att patienten inte<br>innehar tillstånd för skjutvapen.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>14</p>
<h5>9 kap.</h5>
<p>2§</p>
<p>Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen<br>eller av oaktsamhet</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>a) missbrukar rätten att inneha ett skjutvapen genom att använda det<br>för något annat ändamål än det som han eller hon är berättigad till,</p>
<p>b) bryter mot bestämmelsen om<br>användning vid förvaring i 5 kap.<br>3 § andra stycket eller om</p>
<p>transport i 5 kap. 4 § eller mot<br>föreskrifter eller villkor i fråga om<br>förvaring av vapen som meddelats<br>med stöd av denna lag,</p>
<p>c) bryter mot bestämmelserna<br>om förvaring i 5 kap. 1-3 §§ i<br>fråga om skjutvapen eller<br>ammunition som innehas av<br>skyttesammanslutningar,<br>huvudmän för museer eller</p>
<p>b) bryter mot bestämmelserna<br>om överlämnande till förvaring<br>hos någon annan i 5 kap. 3 §<br>första stycket eller om användning<br>vid sådan förvaring i 5 kap. 3 §<br>andra stycket eller om transport i<br>5 kap. 4 § eller mot föreskrifter<br>eller villkor i fråga om förvaring<br>av vapen som meddelats med stöd<br>av denna lag,</p>
<p>c) bryter mot bestämmelserna<br>om förvaring i 5 kap. 1-3 §§ i<br>fråga om skjutvapen eller<br>ammunition som innehas av<br>sammanslutningar, huvudmän för<br>museer eller auktoriserade</p>
<p>bevakningsföretag eller i fråga om<br>skjutvapen som innehas av<br>vapenhandlare,</p>
<p>auktoriserade bevakningsföretag<br>eller i fråga om skjutvapen som<br>innehas av vapenhandlare,</p>
<p>d) innehar ammunition utan att ha rätt till det eller inte följer ett beslut<br></p>
<p>att lämna över ammunition för inlösen,</p>
<p>e) överlåter ammunition till någon som inte har rätt att inneha<br>ammunitionen,</p>
<p>f) driver handel med skjutvapen utan tillstånd, eller</p>
<p>g) bryter mot föreskrifter som<br>har meddelats med stöd av 11 kap.<br>1 § e genom att olovligen överföra<br>vapen eller ammunition till ett<br>annat land.</p>
<p>g) bryter mot föreskrifter som<br>har meddelats med stöd av 11 kap.<br>1 § d genom att olovligen överföra<br>vapen eller ammunition till ett<br>annat land.</p>
<p>Ansvar för otillåtet innehav av ammunition skall inte dömas ut i ringa<br>fall.</p>
<p>Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet</p>
<p>a) bryter mot föreskrifter som<br>har meddelats med stöd av 11 kap.<br>1 § f genom att underlåta att på<br>föreskrivet sätt anmäla utförsel<br></p>
<p>a) bryter mot föreskrifter som<br>har meddelats med stöd av 11 kap.<br>1 § e genom att underlåta att på<br>föreskrivet sätt anmäla utförsel</p>
<p>eller utlåning av skjutvapen, eller eller utlåning av skjutvapen, eller</p>
<p>b) underlåter att inom en månad på föreskrivet sätt anmäla till<br>polismyndigheten att ett vapen lämnats till skrotning.</p>
<p>15</p>
<p>7§</p>
<p>Om någon frivilligt lämnar in<br>skjutvapen eller ammunition till en<br>polismyndighet, får åtal mot denne<br>för olovligt innehav av vapnet eller<br>ammunitionen väckas av<br>åklagaren endast om det är<br>motiverat från allmän synpunkt.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<h5>11 kap.</h5>
<p>1 §</p>
<p>Regeringen far meddela föreskrifter om att</p>
<p>a) denna lag eller vissa föreskrifter i lagen skall tillämpas även i fråga<br>om andra föremål än sådana som anges i 1 kap. 2 och 3 §§, om föremålen<br>är särskilt ägnade att användas vid brott mot någons liv, hälsa eller<br>personliga säkerhet,</p>
<p>b) anslagsenergin eller utgångshastigheten hos en projektil från ett<br>skjutvapen skall understiga ett visst värde för att vapnet skall anses vara</p>
<p>effektbegränsat enligt 2 kap. 1 §,</p>
<p>c) bestämmelserna om tillstånd i<br>2 kap. 1 § inte skall gälla innehav<br>av skjutvapen som lämnats över<br>från staten till</p>
<p>- statliga tjänstemän eller<br>personer som tillhör det militära<br>forsvaret, räddningstjänsten eller<br>polisväsendet,</p>
<p>-den som för statens räkning<br>tillverkar krigsmateriel, eller</p>
<p>- skyttesammanslutningar,</p>
<p>d) andra sammanslutningar än<br>skyttesammanslutningar får ges<br>tillstånd att inneha skjutvapen,</p>
<p>e) tillstånd skall krävas för<br>överföring av skjutvapen eller<br>ammunition från Sverige till ett<br>annat land; och</p>
<p>f) den som avser att föra ut ett<br>skjutvapen från Sverige eller lånar<br>ut ett skjutvapen till någon som är<br>fast bosatt i ett annat land och inte<br>skall använda vapnet endast i<br>Sverige, skall anmäla detta till<br>polismyndigheten.</p>
<p>c) bestämmelserna om tillstånd i<br>2 kap. 1 § inte skall gälla innehav<br>av skjutvapen som lämnats över<br>från staten till</p>
<p>- statliga tjänstemän eller<br>personer som tillhör det militära<br>försvaret, räddningstjänsten eller<br>polisväsendet,</p>
<p>-den som för statens räkning<br>tillverkar krigsmateriel, eller</p>
<p>-frivilliga<br>försvarsorganisationer,</p>
<p>d) tillstånd skall krävas för<br>överföring av skjutvapen eller<br>ammunition från Sverige till ett<br>annat land; och</p>
<p>e) den som avser att föra ut ett<br>skjutvapen från Sverige eller lånar<br>ut ett skjutvapen till någon som är<br>fast bosatt i ett annat land och inte<br>skall använda vapnet endast i<br>Sverige, skall anmäla detta till<br>polismyndigheten.</p>
<p>16</p>
<p>2 §'</p>
<p>Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer far meddela<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>föreskrifter om</p>
<p>a) undantag från kravet på tillstånd för att inneha start- eller<br>signalvapen,</p>
<p>b) krav på skjutskicklighet, utbildning, ålder och de förutsättningar i<br>övrigt som skall vara uppfyllda för tillstånd till innehav av skjutvapen,</p>
<p>c) krav på kunskap för att få tillstånd att driva handel med skjutvapen<br>och vad som i övrigt skall gälla vid sådan handel,</p>
<p>d) vad som skall iakttas utöver bestämmelserna i 4 kap. vid ändring,<br>reparation och skrotning av skjutvapen,</p>
<p>e) krav på vapenhandlares,<br>museers och skyttesammanslut-<br>ningars förvaring av andra vapen<br>än effektbegränsade vapen och<br>skyttesammanslutningars för-<br>varing av ammunition,</p>
<p>f) de förutsättningar i övrigt som skall vara uppfyllda för tillstånd<br>enligt denna lag,</p>
<p>g) utfärdande av europeiska skjutvapenpass till dem som har tillstånd<br>att inneha skjutvapen i Sverige,</p>
<p>h) förutsättningar för och förfaringssätt vid medgivande av att personer<br>bosatta i Sverige skall få tillstånd att förvärva skjutvapen i ett annat land,</p>
<p>i) krav på att den som har<br>förvärvat ett skjutvapen i Sverige<br>och som är bosatt i ett främmande<br>land skall underrätta den staten om</p>
<p>e) krav på vapenhandlares,<br>museers och sammanslutningars<br>förvaring av andra vapen än<br>effektbegränsade vapen och<br>sammanslutningars förvaring av<br>ammunition,</p>
<p>i) krav på att den som har<br>förvärvat ett skjutvapen i Sverige<br>och som är bosatt i ett främmande<br>land skall underrätta den staten om</p>
<p>förvärvet, och</p>
<p>j) förande av vapenregister<br>enligt 2 kap. 17-19 §§.</p>
<p>förvärvet,</p>
<p>j) förande av vapenregister<br>enligt 2 kap. 17-19 §§,</p>
<p>k) vilka sammanslutningar som<br>skall anses uppfylla kraven i<br>2 kap. 3 § b för att kunna<br>meddelas tillstånd att inneha<br>skjutvapen, och</p>
<p>l) vad som skall iakttas utöver<br>bestämmelserna i 5 kap. i fråga<br>om transport av skjutvapen och<br>ammunition.</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Bestämmelserna i 2 kap.</p>
<p>10 § tredje stycket och 5 kap. 7 § träder dock i kraft den 1 juli 2002.</p>
<p>2. Bestämmelserna i 2 kap. 5 a § om tillstånd att inneha vissa<br>skjutvapen för andra ändamål än skjutning tillämpas endast i fråga om<br>tillstånd som meddelas efter den 1 juli 2000. Detsamma gäller</p>
<p>Senaste lydelse 1999:74.<br></p>
<p>17</p>
<p>bestämmelserna i 2 kap. 6 § andra stycket om tidsbegränsning av tillstånd<br>att inneha helautomatiskt vapen eller enhandsvapen för flerskott.</p>
<p>3. Den som före den 1 juli 2000 av polismyndigheten har godkänts att<br>ta emot skjutvapen för reparation, översyn eller skrotning skall anses ha<br>tillstånd till det enligt denna lag.</p>
<p>4. Den som före den 1 juli 2000 hos polismyndigheten har gjort<br>anmälan om förvaring hos annan skall anses ha tillstånd till det enligt<br>denna lag till den 1 juli 2002.</p>
<p>5.1 fråga om förvaring av skjutvapen tillämpas äldre bestämmelser till<br>den 1 juli 2002, om tillstånd att inneha skjutvapnet meddelats före den 1<br>juli 2000.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>18</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<h4>2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:254) om<br>förbud beträffande knivar och andra farliga föremål</h4>
<p>Härigenom föreskrivs att 1 och 4 §§ lagen (1988:254) om förbud<br>beträffande knivar och andra föremål<sup>1</sup> skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Knivar, andra stick- och<br>skärvapen och andra föremål som<br>är ägnade att användas som vapen<br>vid brott mot liv eller hälsa far inte</p>
<p>1§<sup>2</sup></p>
<p>Knivar, andra stick- och<br>skärvapen och andra föremål som<br>är ägnade att användas som vapen<br>vid brott mot liv eller hälsa får inte</p>
<p>innehas på allmän plats eller inom<br>skolområde där grundskole- eller<br>gymnasieundervisning bedrivs.</p>
<p>innehas på allmän plats, inom<br>skolområde där grundskole- eller<br>gymnasieundervisning bedrivs,<br>eller i fordon på allmän plats.</p>
<p>Förbudet i första stycket gäller inte, om föremålet enligt särskilda<br>föreskrifter ingår i utrustning för viss tjänst eller visst uppdrag eller om<br>innehavet annars med hänsyn till föremålets art, innehavarens behov och<br>övriga omständigheter är att anse som befogat.</p>
<p>Stickvapen eller knivar som är konstruerade så att klingan eller bladet<br>snabbt kan fällas eller skjutas ut ur sitt skaft (springstiletter eller<br>springknivar) får inte innehas av personer under 21 år.</p>
<p>4§</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 1 eller 2 § skall<br>dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. I ringa fall döms inte<br>till ansvar.</p>
<p>Om brottet är grovt, döms till<br>fängelse i högst ett år.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse av lagens rubrik 1990:413.</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1990:413.</p>
<p>19</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<h4>2.3 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen<br>(1980:100)</h4>
<p>Härigenom föreskrivs att 5 kap. 5 § sekretesslagen (1980:100) skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h5>5 kap.</h5>
<p>Sekretess gäller hos<br>polismyndighet i verksamhet, som<br>avser förande av eller uttag ur<br>vapenregister, för uppgift som har<br>tillförts registret, om det inte står<br>klart att uppgiften kan röjas utan<br>fara för att vapen eller ammunition<br>kommer till brottslig användning.<br>Under samma förutsättning gäller<br>sekretess hos Rikspolisstyrelsen<br>för uppgift som hänför sig till<br>vapenregister.</p>
<p>5§‘</p>
<p>Sekretess gäller för uppgift i<br>ärende enligt vapenlagen<br>(1996:67) samt hos</p>
<p>polismyndighet i verksamhet, som<br>avser förande av eller uttag ur<br>vapenregister, för uppgift som har<br>tillförts registret, om det inte står<br>klart att uppgiften kan röjas utan<br>fara för att vapen eller ammunition<br>kommer till brottslig användning.<br>Under samma förutsättning gäller<br>sekretess hos Rikspolisstyrelsen<br>för uppgift som hänför sig till<br>vapenregister.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.</p>
<p>Senaste lydelse 1998:624.</p>
<p>20</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<h3>3 Ärendet och dess beredning</h3>
<p>Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade chefen för<br>Justitiedepartementet i maj 1995 en särskild utredare, hovrättslagmannen<br>Dan Femqvist, med uppdrag att göra en genomgripande översyn av<br>vapenlagstiftningen med inriktning på att förebygga våldsbrott.<br>Utredaren skulle med förtur ta sig an frågan om en utvärdering av lagen<br>(1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål<br>(knivförbudslagen) samt utformningen av ett förbud mot att medföra<br>skjutvapen på allmän plats. Utredningen antog namnet 1995 års<br>vapenutredning.</p>
<p>I april 1996 lade utredningen fram delbetänkandet Förbud mot vapen<br>på allmän plats m.m. (SOU 1996:50). Betänkandet innehåller bl.a.<br>förslag om förbud mot att inneha skjutvapen och s.k. vapenattrapper på<br>allmän plats samt införande av en särskild skala för grovt brott. En<br>sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1 och dess lagförslag i<br>bilaga 2. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En<br>sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i<br>Justitiedepartementet (dnr Ju 96/1414).</p>
<p>I mars 1998 lade utredningen fram slutbetänkandet En samlad<br>vapenlagstiftning (SOU 1998:44). Betänkandet innehåller en översyn av<br>vapenlagen i både materiellt och systematiskt avseende. På flera punkter<br>föreslår utredningen skärpningar av vapenlagstiftningen. Förslagen avser<br>bl.a. skärpta regler för förvaring av skjutvapen, begränsningar av den s.k.<br>vapengarderoben, införande av obligatoriskt tidsbegränsade tillstånd för<br>vissa vapentyper, skärpta regler för återkallelse av tillstånd och<br>omhändertagande av skjutvapen samt ökad information mellan den<br>psykiatriska vården och tillståndsmyndighetema. I systematiskt avseende<br>föreslås genomgripande förändringar. Utredningen föreslår bl.a. att en<br>helt ny vapenlag införs och att knivförbudslagen inarbetas i denna. En<br>sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 4 och dess lagförslag i<br>bilaga 5. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 6. En<br>sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i<br>Justitiedepartementet (dnr Ju 98/1272).</p>
<p>Lagrådet</p>
<p>Regeringen beslutade den 21 oktober 1999 att inhämta Lagrådets<br>yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 7. Lagrådets yttrande finns<br>i bilaga 8.</p>
<p>Lagrådet har föreslagit att några av bestämmelserna i den remitterade<br>lagtexten ändras, huvudsakligen av lagtekniska skäl. Regeringen följer i<br>propositionen i princip Lagrådets förslag såvitt de avser 2 kap. 1,4, 10<br>och 16 §§, 5 kap. 3,4 och 6 §§, 6 kap. 1-3 och 4 a §§ samt 9 kap. 1 och 2<br>§§. Därutöver har vi gjort vissa redaktionella ändringar. Vi återkommer<br>till Lagrådets synpunkter i berörda avsnitt samt i<br></p>
<p>21</p>
<p>författningskommentaren till de lagrum som Lagrådet lämnat synpunkter Prop. 1999/2000:27<br>på.</p>
<h3>4 Skjutvapenlagstiftningen</h3>
<h4>4.1 Nuvarande ordning</h4>
<p>Vapenlagen</p>
<p>Den nu gällande vapenlagen (1996:67) trädde i kraft år 1996<br>(prop.l995/96:52, bet. 1995/96:JuU12, rskr. 1995/96:146). Den ersatte<br>1973 års vapenlag (1973:1176). Genom den nya lagen gjordes<br>omfattande systematiska och språkliga förändringar i<br>vapenlagstiftningen. Vidare genomfördes vissa materiella förändringar<br>med anledning av Sveriges inträde i EU. Dessförinnan hade vapenlagen<br>varit föremål for ändringar vid ett stort antal tillfallen, senast år 1991<br>(prop. 1990/91:130, bet. 1990/91 :JuU33, rskr. 1990/91:300, SFS<br>1991:1181) då lagstiftningen skärptes i olika avseenden. Översynen<br>handlade då bl.a. om skärpningar av bestämmelserna om förvärv och<br>innehav av ammunition och om strängare krav på förvaringen av vapen.</p>
<p>1996 års vapenlag innehåller föreskrifter om enskildas och<br>organisationers m.fl. befattning med vapen och ammunition. Den är inte<br>tillämplig på staten. Regler om statliga skjutvapen finns i stället i<br>förordningen (1996:31) om statliga myndigheters skjutvapen m.m.<br>Vapenlagen kompletteras av vapenförordningen (1996:70) och av<br>föreskrifter och allmänna råd som utfärdats av Rikspolisstyrelsen. Vad<br>gäller tillverkning och utförsel av vissa skjutvapen och viss ammunition<br>finns bestämmelser i lagen (1992:1300) om krigsmateriel och i<br>förordningen (1992:1303) om krigsmateriel. Regler om hantering och<br>import av ammunition finns även i lagen (1988:868) om brandfarliga och<br>explosiva varor. Utanför vapenlagens tillämpningsområde faller knivar,<br>andra stick- och skärvapen samt vissa andra föremål som, utan att vara<br>skjutvapen, är ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller<br>hälsa. Bestämmelser om sådana föremål finns i lagen (1988:254) om<br>förbud beträffande knivar och andra farliga föremål (knivförbudslagen).</p>
<p>Vapenregister</p>
<p>Den 1 april 1999 trädde nya bestämmelser om vapenregister i kraft (prop.<br>1998/99:36, bet. 1998/99:JuU14, rskr. 1998/99:144). Vapenlagens<br>tidigare bestämmelser om vapenregister var begränsade till<br>polismyndigheternas lokala register över tillståndspliktiga vapeninnehav<br>och beslut enligt vapenlagen. Det fanns drygt hundra lokala<br></p>
<p>22</p>
<p>vapenregister. Det var endast möjligt för en person åt gången att arbeta i Prop. 1999/2000:27<br>respektive register och någon samordning mellan registren var inte<br>möjlig.</p>
<p>De nya bestämmelserna innebär att varje polismyndighet skall föra ett<br>lokalt vapenregister över tillståndspliktiga vapeninnehav och beslut<br>enligt vapenlagen med hjälp av automatiserad databehandling. Eftersom<br>det nu finns endast en polismyndighet i varje län blir antalet lokala<br>register väsentligt färre. Rikspolisstyrelsen skall vidare föra separata<br>centrala register över vapeninnehavare, registrerade skjutvapen och<br>vapenhandlare. Registren får inte samköras med varandra.<br>Bestämmelserna gäller även hemvämsmän som av Försvarsmakten har<br>tilldelats skjutvapen för förvaring i hemmet.</p>
<p>Det nya registersystemet beräknas kunna tas i bruk under år 2000.</p>
<h4>4.2 Internationellt arbete</h4>
<p>Frågor rörande regleringen av civila skjutvapen har under de senaste åren<br>aktualiserats i flera länder. Många länder har skärpt vapenlagstiftningen<br>och utvecklingen går mot ett utökat samarbete internationellt för att<br>komma till rätta med problemen med illegala vapen. Detta har visat sig<br>inte minst genom ett samarbete inom olika sammanslutningar av stater<br>eller poliskårer, där arbetsgrupper tillsatts och information om olika<br>länders vapenlagstiftningar inhämtas och bearbetas. En viktigt del i det<br>internationella arbetet är vidare åtgärder för att generellt minska<br>förekomsten av skjutvapen i världen.</p>
<p>Förenta nationerna</p>
<p>Vid den nionde FN-kongressen om förebyggande av brott och<br>behandlingen av gärningsmän, som hölls 1995, utarbetades och antogs en<br>resolution benämnd "Firearms regulation for purpose of crime prevention<br>and public safety". Innebörden i stort är att ett samarbete mellan<br>medlemsstater samt inomstatliga och andra organisationer bör upprättas<br>och vidmakthållas genom ett regelbundet informationsutbyte om<br>bestämmelser rörande skjutvapen samt att en studie beträffande frågor<br>relaterade till sådana bestämmelser bör genomföras. Som ett led i detta<br>arbete har en projektgrupp genomfört en enkät bland medlemsländerna.<br>Enkäten har sammanställts i en preliminär rapport med slutsatser och<br>vissa rekommendationer. På basis av den inhämtade informationen har<br>vidare en databas innehållande vapenbestämmelser upprättats. Av den<br>information som samlats in från olika länder (46 stycken) kan bl.a.<br>noteras att många stater på senare tid har funnit anledning att skärpa sin<br>vapenlagstiftning. Vidare har många stater rapporterat att det<br>förekommer illegal import av skjutvapen. Det framgår också att det finns<br>ett behov av utökat internationellt samarbete beträffande utredning av<br>brott där skjutvapen som importerats eller exporterats använts illegalt.<br>(Se också avsnitt 20.)</p>
<p>23</p>
<p>Inom FN bedrivs vidare ett arbete som är särskilt inriktat på ”light<br>weapons” (lätta vapen) och ”small arms” (handeldvapen). Den första<br>kategorin avser vapen som är avsedda att kunna förflyttas och användas<br>av ett par personer, medan den senare kategorin avser vapen som är<br>avsedda att bäras och användas av en enda person. Det huvudsakliga<br>syftet med detta arbete är att generellt minska förekomsten av dessa<br>vapentyper i världen.</p>
<p>Ett annat viktigt arbete som pågår inom FN är utarbetandet av en<br>konvention om internationell, gränsöverskridande organiserad<br>brottslighet och ett till denna hörande tilläggsprotokoll avseende illegal<br>tillverkning och handel med vapen m.m. Arbetet med protokollet<br>befinner sig fortfarande i ett relativt tidigt skede. Sverige har förklarat sig<br>välkomna initiativet och har en övergripande positiv inställning till<br>arbetet.</p>
<p>Europeiska unionen</p>
<p>Frågor som rör skjutvapen berör unionens samtliga tre pelare. Arbetet på<br>området inom respektive pelare har vidare flera beröringspunkter med<br>varandra.</p>
<p>Första pelaren</p>
<p>EG:s ministerråd utfärdade den 18 juni 1991 ett direktiv om kontroll av<br>forvärv och innehav av vapen (91/477/EEG) (i det följande kallat<br>vapendirektivet). Det trädde i kraft för medlemsstaterna den 1 januari<br>1993. Direktivet är genomfört i svensk rätt (jfr prop. 1995/96:52, bet.<br>1995/96:JuU12, rskr. 1995/96:146). Inledningsvis anges i<br>vapendirektivet bl.a. att avvecklingen av den systematiska<br>gränskontrollen mellan medlemsländerna nödvändiggör att effektiva<br>regler införs för att inom länderna kunna kontrollera förvärv och innehav<br>av skjutvapen och även överföring av sådana mellan medlemsländerna.<br>Beträffande överföring av vapen sägs det vidare i ingressen att det i<br>princip inte bör vara tillåtet att ta med skjutvapen mellan länderna, men<br>att detta kan medges om ett förfarande antas som ger staterna möjlighet<br>att få underrättelse om att skjutvapen förs in i respektive land. Smidigare<br>regler bör enligt direktivet dock antas för jakt och tävlingsskytte för att<br>inte inskränka den fria rörligheten mer än nödvändigt.</p>
<p>Vapendirektivet är ett s.k. minimidirektiv och anger de lägsta krav som<br>medlemsländernas lagstiftning skall uppfylla men tillåter dessa att hålla<br>en högre skyddsnivå. Den speciella procedur med europeiska<br>skjutvapenpass som avser jägare och tävlingsskyttar, som behandlas i<br>direktivets artikel 12, skall dock alltid kunna tillämpas med i artikeln<br>angivna begränsningar.</p>
<p>Enligt artikel 17 i direktivet skall kommissionen inom fem år efter<br>genomförandet till Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport<br>om den situation som tillämpningen av direktivet resulterat i, vid behov<br>åtföljd av förslag till åtgärder. Detta arbete har påböljats genom att<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>24</p>
<p>kommissionen i maj 1999 till medlemsstaterna skickade ut ett Prop. 1999/2000:27<br>frågeformulär avseende direktivet.</p>
<p>Andra pelaren</p>
<p>Inom ramen för det säkerhetspolitiska samarbetet arbetar man bl.a. för att<br>bekämpa och bidra till att få ett slut på den destabiliserande anhopningen<br>och spridningen av handeldvapen och lätta vapen. Den 17 december 1998<br>antog ministerrådet en gemensam åtgärd med detta syfte. I juni 1998<br>antogs inom EU en icke-rättsligt men politiskt bindande uppförandekod<br>för vapenexport. Denna är av stor betydelse vad gäller handeldvapen och<br>lätta vapen.</p>
<p>Tredje pelaren</p>
<p>Vapenfrågoma är aktuella även inom den tredje pelaren, bl.a. inom<br>ramen för arbetet med att bekämpa terrorism. Inom den s.k.<br>terroristsamarbetsgruppen har man bl.a. diskuterat ett förslag om en<br>gemensam åtgärd rörande utbyte av underrättelser om olaglig handel med<br>vapen. Då det fanns vissa invändningar mot förslaget har man i stället<br>tagit fram en tiopunktslista i vilken markeras medlemsstaternas<br>beslutsamhet att öka samarbetet på området.</p>
<p>Av intresse är vidare Europolkonventionen, som undertecknades den<br>26 juli 1995. Konventionen har ratificerats av samtliga EU:s<br>medlemsstater och trädde i kraft den 1 oktober 1998. Sverige tillträdde<br>konventionen den 29 april 1998. Europols verksamhet inleddes den 1 juli<br>1999.</p>
<p>Genom konventionen upprättas den europeiska polisbyrån, Europol,<br>vars främsta uppgift är att vara ett kriminalunderrättelseorgan för<br>medlemsstaterna i EU. Europol skall alltså verka inom ramen för det<br>mellanstatliga polisiära samarbetet i EU. Europol kan tas i anspråk när de<br>faktiska omständigheterna visar att det förekommer en brottslig<br>organisation eller struktur som påverkar två eller flera medlemsstater och<br>som med hänsyn till brottslighetens omfattning, svårhetsgrad och<br>konsekvenser gör det nödvändigt med ett gemensamt handlande från<br>medlemsstaternas sida. Europol är under dessa förutsättningar behörigt<br>att ägna sig åt informationsutbyte rörande vissa särskilt allvarliga brott.<br>Rådet kan härutöver ge Europol i uppgift att arbeta med andra former av<br>brottslighet bland dem som räknas upp i en bilaga till konventionen eller<br>särskilda former av denna typ av brottslighet. I bilagan omnämns olika<br>brott mot liv, hälsa eller frihet, brott mot enskild och offentlig egendom<br>samt bedrägeri och slutligen olaga handel och angrepp på miljön. I den<br>sistnämnda kategorin tas olaga handel med vapen, ammunition och<br>sprängämnen upp.</p>
<p>25</p>
<p>Schengensamarbetet</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Bestämmelser om skjutvapen finns även i Schengenkonventionen. Dessa<br>bestämmelser motsvaras i stor utsträckning av bestämmelserna i<br>vapendirektivet. Direktivets bestämmelser är dock mer omfattande och<br>mer detaljerade. För EU-ländemas del torde bestämmelserna i<br>konventionen vara i huvudsak överspelade i och med direktivet.</p>
<p>Inom ramen för Schengensamarbetet finns vidare en arbetsgrupp,<br>Vapen- och ammunitionsgruppen, för skjutvapen och ammunitionsfrågor.<br>I maj 1996 beslutades att ge denna i uppdrag att utarbeta en rapport om<br>illegalt innehav och användande av skjutvapen i de olika länderna och i<br>anslutning till detta framföra nödvändiga rekommendationer. Gruppen<br>arbetar nu med att samla in den information som skall ligga till grund för<br>rapporten. Man har hittills koncentrerat sig på fyra frågor, nämligen<br>omfattningen av den illegala trafiken med vapen, kvaliteten på dessa<br>vapen, vapnens ursprung och deras rutt.</p>
<p>Schengensamarbetet har vidare betydelse för vapenfrågan på så vis att<br>samarbetet innebär att personkontrollen vid nationsgränserna mellan<br>Schengenstater - inre gräns - skall upphöra och kontrollen mot yttre<br>gräns skärpas. Detta behandlas i avsnitt 20.</p>
<p>Nordiskt samarbete</p>
<p>Initiativ till ett nordiskt samarbete har tagits av det norska Justis- och<br>Politidepartementet. Representanter från de nordiska länderna har med<br>böijan hösten 1997 årligen sammanträffat för att diskutera olika<br>lagstiftnings- och tillämpningsfrågor beträffande vapenlagstiftningen,<br>som är likartad i de olika länderna.</p>
<h3>5 Bakgrund och allmänna utgångspunkter</h3>
<p>Regeringens bedömning: För att en generell minskning av antalet<br>vapenlicenser skall påverka våldsbrottsligheten skulle krävas stora<br>inskränkningar i möjligheterna att använda skjutvapen för lagliga<br>ändamål samt ett omfattande inlösenförfarande. Sannolikt skulle<br>effekten av en sådan åtgärd ändå bli marginell. Att minska det totala<br>antalet tillstånd för innehav av skjutvapen bör därför inte vara ett mål<br>i sig för en reform av vapenlagen. Vapenlagstiftningen bör däremot<br>vara så utformad att tillstånd inte beviljas för andra vapen än sådana<br>som innehavaren har behov av för ett godtagbart ändamål. Höga krav<br>måste också ställas på förvaring och övrig hantering av skjutvapen<br>och ammunition så att egendomen inte kommer i orätta händer eller<br>annars missbrukas. Arbetet med att motverka smuggling av<br>skjutvapen och att förhindra tillgrepp av militära skjutvapen skall<br>fortsätta.</p>
<p>26</p>
<p>Utredningens bedömning: Överensstämmer delvis med regeringens.<br>Utredningen anser att ett huvudsyfte med vapenlagstiftningen på sikt bör<br>vara att antalet skjutvapen reduceras.</p>
<p>Remissinstanserna: Vad gäller frågan om behovet av att minska det<br>totala antalet legala skjutvapen är meningarna bland remissinstanserna<br>delade. Bland dem som instämmer i utredningens bedömning härvidlag<br>återfinns Hovrätten över Skåne och Blekinge, Riksåklagaren,<br>Rikspolisstyrelsen, Riksrevisionsverket, Åklagarmyndigheten i Göteborg,<br>Åklagarmyndigheten i Västerås och Polismyndigheten i Skåne.<br>Avvisande eller tveksamma till utredningens uppfattning ställer sig bl.a.<br>Statens naturvårdsverk, Svenska Jägareförbundet, Sveriges<br>Militärsidrotts- och Mångkampsförbund, Svenska Svartkruts Skytte<br>Federationen, Sveriges Vapenhandlareförening och Samlarföreningen<br>Polcirkeln. Brottsförebyggande rådet anför att det sannolikt är så att<br>antalet legala vapen i samhället endast marginellt påverkar antalet brott<br>där vapen används och att det troligen skulle behövas relativt stora<br>förändringar i antalet legala skjutvapen för att detta skulle få mätbara<br>effekter på dessa typer av brott. Trots detta ansluter sig<br>Brottsförebyggande rådet till uppfattningen att antalet legala skjutvapen i<br>samhället borde reduceras.</p>
<h5>Skälen för regeringens bedömning</h5>
<p>Nuvarande situation</p>
<p>I Sverige finns det drygt 750 000 personer som har tillstånd enligt<br>vapenlagen att inneha skjutvapen. Det totala antalet tillståndsgivna civila<br>skjutvapen uppgår till drygt 2 miljoner. Jaktvapnen utgör med sina 75<br>procent den absolut största andelen av dessa vapen. Till detta kommer<br>statens skjutvapen, vilka uppgår till ca 930 000 stycken, av vilka den<br>allra största delen tillhör Försvarsmakten.</p>
<p>När det gäller brott som begås med hjälp av skjutvapen framgår det av<br>befintlig statistik att antalet fullbordade mord, dråp och misshandel med<br>dödlig utgång som begicks med hjälp av sådana vapen minskade under<br>perioden 1988 -1997. Detsamma gäller bankrån. Vissa andra brott,<br>såsom butiksrån och taxirån som begicks med hjälp av skjutvapen, ökade<br>däremot ganska markant under samma period. Antalet mord, dråp och<br>misshandel med dödlig utgång som begicks med hjälp av skjutvapen<br>uppgick under perioden till i genomsnitt 29 stycken per år, eller ca 18<br>procent av det totala antalet sådana brott.</p>
<p>Även om det händer att vapen som innehas legalt används i brottsliga<br>sammanhang, är det enligt regeringens bedömning främst de illegala<br>vapnen som utgör en särskild fara för vårt samhälle. (Med illegala vapen<br>avses här dels vapen som stulits från dess legale innehavare eller på annat<br>sätt kommit i besittning av någon som inte har rätt att inneha vapnet i<br>fråga, dels vapen för vilka tillstånd helt saknas.) Vidare torde det vara de<br>illegala civila skjutvapnen som - på grund av sitt stora antal - utgör den<br>största faran. Det är inte möjligt att säga något säkert om antalet illegala<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>27</p>
<p>civila skjutvapen. I en rapport från Försvarsdepartementet år 1995<br>uppgavs att polisen uppskattade antalet sådana vapen till ca 27 000<br>medan antalet illegala skjutvapen som härrörde från det militära försvaret<br>uppskattades till ca 3 000 (Ds 1995:38 s. 19).</p>
<p>Huvuddelen av de skjutvapen som illegalt cirkulerar i Sverige är vapen<br>för vilka tillstånd finns men som har stulits från deras rättmätiga<br>innehavare. Vidare är det sannolikt så att de flesta brott som begås med<br>vapen genomförs med vapen för vilka tillstånd en gång beviljats. Den<br>från allmänna samhälleliga utgångspunkter farligaste brottsligheten torde<br>å andra sidan begås av personer som sannolikt i hög utsträckning har<br>tillgång till vapen som inte härrör från någon legal innehavare. Det kan<br>bl.a. konstateras att de vapen som anträffats vid tillslag hos de s.k. mc-<br>gängen för det mesta inte torde kunna återfinnas i några register. Antalet<br>anträffade och beslagtagna skjutvapen som inte går att spåra till någon<br>svensk vapeninnehavare ökar kraftigt, vilket starkt talar för att allt fler<br>skjutvapen smugglas in i landet.</p>
<p>Även om det är de illegala vapnen som torde utgöra den största<br>samhällsfaran kan man inte helt bortse från den våldsbrottslighet där det<br>är den legale innehavaren som är gärningsman. Hur stor andel den<br>brottsligheten utgör av den totala våldsbrottsligheten där skjutvapen<br>kommer till användning är svårt att säga. Enligt en studie av Mikael<br>Rying vid Stockholms universitet avseende dödligt våld i Sverige med<br>skjutvapen under perioden 1990-1996 hade gärningsmannen själv<br>tillstånd för att inneha vapnet i fråga i 25 procent av fallen.</p>
<p>Ett särskilt problem som uppmärksammats på senare tid är personer<br>som på grund av psykisk störning inte är lämpliga att inneha skjutvapen.<br>Eftersom det ofta saknas utredning av om ett våldsbrott har orsakats av<br>en psykisk störning hos gärningsmannen är det inte möjligt att säga något<br>närmare om problemets omfattning. Det har dock förekommit att psykisk<br>störning hos tillståndsinnehavaren lett till att skjutvapen missbrukats med<br>tragiska konsekvenser som följd, varför det finns anledning att särskilt<br>uppmärksamma frågan.</p>
<p>Allmänna utgångspunkter for en reform</p>
<p>Av den tidigare redogörelsen framgår att Sverige är ett ganska vapentätt<br>land samtidigt som det kan konstateras att den del av det totala antalet<br>allvarliga våldsbrott som förövas med skjutvapen är relativt liten. Än<br>mindre är den andel av dessa brott som förövas av någon som har<br>tillstånd att inneha vapnet i fråga. Detta talar för att det kontrollsystem<br>som vapenlagstiftningen föreskriver avseende förutsättningarna för<br>innehav av skjutvapen m.m. fungerar förhållandevis väl. Den<br>omständigheten att tillstånd endast beviljas för vissa särskilt angivna<br>ändamål, där jakt och organiserat målskytte är de två största kategorierna,<br>samt att krav ställs på såväl kunskaper som lämplighet är säkerligen av<br>stor betydelse för att hålla antalet fall av brott med legala skjutvapen på<br>en låg nivå.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>28</p>
<p>Att genom en generell minskning av antalet legala skjutvapen<br>åstadkomma en annat än marginell minskning av våldsbrottsligheten<br>skulle sannolikt vara mycket svårt. För att minska antalet skjutvapen till<br>hälften skulle bl.a. krävas ett inlösenförfarande till en sannolik kostnad<br>på flera miljarder kronor. Ändå skulle mer än en miljon skjutvapen finnas<br>kvar ute i samhället. En annan svårighet med en sådan åtgärd är att<br>bestämma kriterierna för vilka skjutvapen som inte längre skulle fa<br>finnas kvar. Intresset för jakt i Sverige är stort och har ökat under senare<br>år. Tillgången till jaktmarker är förhållandevis god. Medan jakt som<br>fritidssysselsättning i många andra länder är förbehållet en liten grupp<br>välbeställda personer, utövas jakt i Sverige av alla samhällsklasser.<br>Särskilt mot denna bakgrund framstår det som ytterst tveksamt att göra<br>vapenlagstiftningen så restriktiv att inte alla som uppfyller nödvändiga<br>förutsättningar skulle fa möjlighet att jaga. Motsvarande synsätt kan<br>anläggas i fråga om målskytte, även om det i det sammanhanget kan<br>finnas skäl att vara mera restriktiv när det gäller särskilt farliga<br>skjutvapen.</p>
<p>Mot detta resonemang kan anföras att vaije vapen som finns ute i<br>samhället utgör en latent fara. Även om innehavaren uppfyller kraven på<br>kunskap och lämplighet och förvaring sker på ett korrekt sätt, kan det<br>aldrig uteslutas att vapnet kommer i orätta händer och därefter används<br>vid brott. När tragiska händelser med skjutvapen inträffar där människor<br>kommer till allvarlig skada väcks - oavsett vilken typ av skjutvapen som<br>använts - regelmässigt frågan om det är rimligt att lagstiftningen medger<br>att det finns ett så stort antal vapen ute i samhället som det faktiskt gör.<br>Från andra länder, bl.a. Storbritannien och Australien, finns exempel på<br>att tragiska vansinnesdåd med skjutvapen har lett fram till beslut om<br>mycket stora inskränkningar i möjligheten att inneha skjutvapen av vissa<br>slag. Även i övrigt har under senare tid många länder skärpt sin<br>vapenlagstiftning. Såsom tidigare redovisats pågår det också ett<br>omfattande internationellt samarbete med inriktning på att öka kontrollen<br>över skjutvapen i världen, både i brottsförebyggande syfte och för att<br>minska risken för väpnade konflikter. I detta sammanhang bör man dock<br>hålla i minnet att de flesta andra länder har haft en vapenlagstiftning som<br>varit betydligt liberalare än den svenska.</p>
<p>Enligt regeringens mening finns det för närvarande inte tillräckliga<br>skäl att genomföra en reform av vapenlagstiftningen med inriktningen att<br>generellt begränsa antalet vapen som innehas med stöd av tillstånd enligt<br>lagen. En sådan reform skulle behöva vara mycket långtgående för att fa<br>någon positiv effekt och skulle därmed leda till oproportionerliga<br>kostnader och inskränkningar av den enskildes möjligheter att utöva jakt<br>eller målskytte.</p>
<p>Detta ställningstagande kan emellertid försvaras endast om<br>vapenlagstiftningen kan sägas utgöra ett effektivt och trovärdigt<br>instrument för att hindra att vapen kommer till brottslig användning. Med<br>hänsyn härtill är det bl.a. viktigt att se till att vapenlagstiftningen förmår<br>upprätthålla principen att tillstånd till innehav av skjutvapen inte skall<br>beviljas annat än när det är motiverat med hänsyn till ändamålet och<br>sökandes behov av vapnet. Även i övrigt måste vapenlagstiftningen vara</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>29</p>
<p>ändamålsenlig och medverka till en hög säkerhetsnivå när det gäller<br>hanteringen av skjutvapen och ammunition.</p>
<p>1995 års vapenutredning har enligt regeringens bedömning på ett<br>förtjänstfullt sätt gått igenom vapenlagstiftningen och dess tillämpning<br>samt, i de hänseenden som genomgången gett skäl till det, lagt fram<br>förslag till förändringar.</p>
<p>Regeringen behandlar i det följande utredningens förslag, utifrån de<br>utgångspunkter som nu redovisats. Utredningen har t.ex. konstaterat att<br>så många som ca tio procent av alla vapentillstånd har beviljats på den<br>grunden att vapnet har prydnadsvärde eller särskilt affektionsvärde för<br>sökanden. Detta anser regeringen vara en orimligt avvägning mellan<br>skyddsintresset och den enskildes behov av skjutvapen. Regeringen<br>föreslår därför i avsnitt 6.1.4 att sådana skjutvapen såsom huvudregel<br>skall fa innehas endast om de görs varaktigt obrukbara.</p>
<p>De förslag som läggs fram av regeringen berör emellertid tillstånd<br>även för andra ändamål. Förslagen, som återfinns i avsnitt 6.1.3 och<br>6.1.5, innefattar bl.a. att tillstånd för vissa vapentyper skall tidsbegränsas<br>samt att en mer ingående behovsprövning skall göras innan någon<br>beviljas tillstånd för flera än fyra jaktvapen. Det övergripande syftet<br>bakom förslagen är att undvika att det skall föreligga tillstånd till andra<br>skjutvapen än sådana som det finns ett reellt behov av för ett godtagbart<br>ändamål. Behovet skall därvid bedömas utifrån lagstiftningens krav och<br>inte efter den enskildes uppfattning. Avsikten är att ändringarna i<br>praktiken inte skall innebära några begränsningar i möjligheten att<br>bedriva seriöst målskytte eller jakt. Förslagen inriktas i stället på att<br>utvidga tillståndsmyndighetens prövning så att tillstånd inte beviljas i de<br>fall behov av vapnet för dessa eller andra ändamål inte föreligger.</p>
<p>Bestämmelserna om förvaring och transport av skjutvapen är<br>betydelsefulla för att hindra att de skjutvapen som innehas med stöd av<br>tillstånd enligt lagen skall hamna i orätta händer. Även här finns skäl att<br>strama upp lagstiftningen. Förslag med denna innebörd återfinns i<br>avsnitten 9.1-4. Det är också viktigt att polisen far kännedom om sådana<br>förhållanden som kan föranleda att vapentillstånd återkallas eller att en<br>ansökan skall avslås. I avsnitt 15 föreslås en utvidgad<br>anmälningsskyldighet för läkare inom den psykiatriska vården<br>beträffande personer som är olämpliga att inneha skjutvapen.</p>
<p>En mindre del av de skjutvapen som innehas illegalt har stulits från<br>militären. Att förhindra sådana stölder är dock särskilt viktigt eftersom de<br>flesta militära skjutvapen har stor eldkraft och därför är synnerligen<br>farliga. Försvarsmaktens skjutvapen omfattas emellertid inte av<br>vapenlagen. Åtgärder för att höja säkerheten vid hanteringen av sådana<br>skjutvapen kan således vidtas utan att förslag till ändrad lagstiftning<br>läggs fram för riksdagen. I avsnitt 21 redovisas det arbete som bedrivs<br>med denna inriktning.</p>
<p>Mycket talar för att smugglingen av skjutvapen har ökat till Sverige<br>under senare år. Denna utveckling kan knappast stoppas genom att<br>vapenlagen skärps. Redan i dag är i princip all införsel av skjutvapen och<br>ammunition till Sverige underkastad krav på tillstånd. Kontrollen vid<br>våra gränser är därför betydelsefull. Genom deltagande i<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>30</p>
<p>Schengensamarbetet har vi påtagit oss ett ansvar för att skärpa kontrollen<br>vid våra yttre gränser. Förslag har också utarbetats for att ge bl.a. polisen<br>utökade befogenheter i detta hänseende. Med det stora antal personer och<br>den stora mängd gods som passerar våra gränser varje dag är det<br>emellertid knappast möjligt att genom tullkontroll helt förhindra att<br>vapen olovligen förs in i landet, särskilt inte om skjutvapen finns<br>lättillgängliga i vårt närområde. På sikt är det därför endast genom<br>internationellt samarbete i syfte att globalt skärpa kontrollen av<br>försäljning och innehav av handeldvapen som man kan nå resultat. Ett<br>sådant internationellt arbete pågår redan i flera olika fora där Sverige<br>aktivt deltar. Frågan om åtgärder mot smuggling av skjutvapen behandlas<br>i avsnitt 20.</p>
<p>Naturligtvis är det också viktigt att ingripa direkt mot olovligt innehav<br>av skjutvapen, särskilt när syftet med innehavet är att vapnen skall<br>användas för brottslig verksamhet. I detta avseende får hänvisas till det<br>omfattande arbete som pågår, både nationellt och inom ramen för det<br>internationella samarbetet, för att bekämpa grov och organiserad<br>brottslighet. Detta arbete avser bl.a. utvidgning av polisens befogenheter,<br>organisatoriska frågor och arbetsmetoder.</p>
<p>Slutligen bör framhållas att utformningen av vapenlagstiftningen<br>liksom all annan lagstiftning på det kriminalpolitiska området måste<br>anpassas till samhällsutvecklingen och till det hot som brottsligheten vid<br>varje tidpunkt utgör. Vapenlagstiftningen har också under åren varit<br>föremål för ett stort antal revisioner med denna inriktning. Polisen har en<br>viktig uppgift i att följa utvecklingen och ta fram underlag för<br>nödvändiga ändringar. Inrättandet av tre centrala vapenregister, varav ett<br>för stulna och förkomna skjutvapen, bidrar till polisens möjligheter att<br>fullgöra denna uppgift. Flera av de förslag som regeringen lägger fram i<br>det följande syftar också till att ge polisen genom Rikspolisstyrelsen ett<br>ökat ansvar för att regelsystemet hålls aktuellt. Dessutom föreslås att<br>Rikspolisstyrelsen årligen skall rapportera till regeringen om läget på<br>vapenområdet.</p>
<p>Sammantaget kan regeringens förslag sägas innebära att det hot som<br>illegalt innehav av skjutvapen utgör beaktas i större utsträckning i<br>lagstiftningen och i den polisiära verksamheten samtidigt som rimlig<br>hänsyn tas till intresset av att seriös verksamhet som innefattar<br>användning av skjutvapen skall kunna utövas även i framtiden.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>31</p>
<h3>Vapentillstånd</h3>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<h4>6.1 Allmänna förutsättningar för tillstånd m.m.</h4>
<h5>6.1.1 Behov eller giltigt skäl?</h5>
<p>Regeringens förslag: Begreppet behov bör vara kvar som ett<br>kriterium för tillstånd. I lagtexten görs ett tillägg om att vapnet skall<br>behövas för ett godtagbart ändamål.</p>
<p>Utredningens förslag: Begreppet behov ersätts med ett krav på att<br>sökanden skall ha giltigt skäl att inneha skjutvapen.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna har inte något att<br>erinra mot förslaget. Jägarnas Riksförbund/Landsbygdens Jägare och<br>Sveriges Vapenägares Förbund anser dock att det kan leda till<br>tolkningssvårigheter och avstyrker därför förslaget. Även Svenska<br>Jägareförbundet avstyrker förslaget och menar att begreppet giltigt skäl<br>synes ersätta både behov och ändamål.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Utredningen anför som skäl för sitt<br>förslag bl.a. att begreppet behov är ett subjektivt uttryck och att<br>begreppet giltigt skäl på ett bättre sätt markerar att det är samhället som<br>sätter gränserna för vad som skall anses vara ett befogat innehav.</p>
<p>Begreppet behov är sedan länge väl inarbetat i svensk<br>vapenlagstiftning och fyller en viktig avgränsande funktion vid<br>prövningen av tillstånd för vapen som skall användas till skjutning. En<br>person som inte har behov av ett sådant vapen bör inte heller kunna<br>beviljas tillstånd till detta. I tillämpningen torde begreppet ges ett<br>objektivt innehåll. Vid prövningen av om kriteriet är uppfyllt görs<br>således en bedömning utifrån de kriterier som uppställs i lagstiftningen.<br>Det är alltså inte den enskildes subjektiva uppfattning som är avgörande<br>för om behov kan anses föreligga eller inte.</p>
<p>Det har inte framkommit att användningen av begreppet leder till några<br>större tolknings- eller tillämpningsproblem. I lagrådsremissen anförde<br>emellertid regeringen att det kunde finnas skäl att i lagtexten klargöra att<br>behovet skall ta sikte på ett giltigt ändamål, vilket ligger i linje med<br>utredningens resonemang, och föreslog därför att det i lagtexten skulle<br>göras ett tillägg av den innebörden. Lagrådet har föreslagit att ”giltigt<br>ändamål” byts ut mot ”godtagbart ändamål” och har som skäl för detta<br>anfört att bestämmelsen därigenom blir mer lättolkad. Regeringen finner<br>inte skäl att avvika från Lagrådets förslag.</p>
<p>32</p>
<h5>6.1.2 Skjutvapens lämplighet</h5>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Regeringens förslag: Om ett tillstånd till innehav av skjutvapen<br>meddelas för skjutning skall vapnet vara lämpat för det ändamål som<br>tillståndet avser.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.<br>Utredningen har begränsat bestämmelsen till att avse skjutvapen avsedda<br>för jakt, målskytte och skydd. Rikspolisstyrelsen bemyndigas att meddela<br>föreskrifter om vilka typer av skjutvapen som skall anses lämpade för<br>olika ändamål.</p>
<p>Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av<br>flertalet av remissinstanserna. Sveriges Vapenägares Förbund anser sig<br>dock inte kunna acceptera förslaget och menar att det kommer att leda till<br>att utvecklingen av nya former av skytte försvåras. Även Frivilliga<br>skytterörelsen motsätter sig förslaget. Sprängämnesinspektionen anser att<br>kravet på lämplighet också borde gälla ammunition och anför att det av<br>lagtexten inte kan utläsas om detta är avsikten.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Vapenlagens bestämmelser om<br>tillstånd utgår från principen att tillstånd att inneha vapen beviljas för ett<br>visst bestämt ändamål. För att tillstånd skall beviljas för vapen som skall<br>användas till skjutning anser regeringen därför att en grundläggande<br>förutsättning bör vara att vapnet i sig är lämpligt för det ändamål det<br>skall nyttjas till och som tillståndet avser. Enligt tillståndsmyndighetema<br>och Svenska Jägareförbundet förekommer det emellertid att tillstånd ges<br>för skjutvapen som inte är lämpliga för det avsedda ändamålet. Som ex-<br>empel kan nämnas hagelgevär, vars utförande liknar militära helauto-<br>matiska vapen och med vilka det inte alls går att uppnå samma skott-<br>precision som med ordinära hagelgevär. Sådana vapen är naturligtvis inte<br>lämpliga i jaktsammanhang, där strävan bör vara att minimera risken för<br>skadeskjutning av viltet. Av dessa skäl anser regeringen att skjutvapen<br>som skall användas för skjutning skall vara lämpligt för det avsedda<br>ändamålet.</p>
<p>Rikspolisstyrelsen bör ha möjlighet att genom sina allmänna råd till<br>vapenlagstiftningen ge vägledning för bedömningen. Något<br>bemyndigande på området anser regeringen däremot inte vara<br>nödvändigt.</p>
<h5>6.1.3 Tidsbegränsade tillstånd</h5>
<p>Regeringens förslag: Tillstånd till innehav av enhandsvapen för<br>flerskott och helautomatiska skjutvapen skall tidsbegränsas till att<br>gälla i högst fem år om inte särskilda skäl talar emot det.</p>
<p>Utredningens förslag: Tillstånd till innehav av skjutvapen för<br>målskytte och skydd samt enhandsvapen för jakt skall tidsbegränsas till<br>att gälla i högst fem år.</p>
<p>33</p>
<p>2 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 27</p>
<p>Remissinstanserna: Förslaget far ett ganska blandat mottagande.<br>Bland dem som i princip tillstyrker förslaget återfinns Hovrätten över<br>Skåne och Blekinge, Länsrätten i Stockholms län, Åklagarmyndigheten i<br>Malmö, Åklagarmyndigheten i Göteborg, Polismyndigheten i Skåne,<br>Polismyndigheten i Västemorrlands län, Brottsförebyggande rådet,<br>Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, Länsstyrelsen i Stockholms<br>län och Statens naturvårdsverk. Statens naturvårdsverk anser dock att<br>bestämmelsen bör avse endast enhandsvapen för flerskott och<br>automatiska vapen. Rikspolisstyrelsen är av liknande uppfattning och<br>anser att tillstånden skall tidsbegränsas bara när det gäller särskilt farliga<br>vapen, såsom enhandsvapen och helautomatiska vapen.<br>Polismyndigheten i Skåne anser att tillstånd för enhandsvapen bör<br>begränsas till tre år. Polismyndigheten i Västemorrlands län anser att<br>även tillstånd till jaktvapen bör tidsbegränsas. Även<br>åklagarmyndigheterna i Malmö respektive Göteborg ifrågasätter om det<br>inte finns skäl att låta bestämmelsen om tidsbegränsning omfatta en<br>vidare kategori av vapen. Avstyrker förslaget gör Överåklagaren<br>(Åklagarmyndigheten i Stockholms län), Jägarnas<br>Riksförbund/Landsbygdens Jägare (vad avser jaktvapen), Svenska<br>Pistolskytteförbundet, Svenska Svartkruts Skytte Federationen, Svenska<br>Vapenstiftelsen och Samlarförbundet Nordstjärnan. Länsrätten i<br>Göteborg är tveksam till förslaget på den grunden att detta i vissa fall kan<br>leda till att aktiva målskyttar årligen, kanske flera gånger, får ansöka om<br>förnyade tillstånd. Även Svenska Pistolskytteförbundet uppmärksammar<br>detta problem och föreslår, för det fall att förslaget genomförs, att<br>kontrollen sker efter fem år beträffande alla de licenser som skytten då<br>har, oavsett när de har utfärdats. Skytterörelsens ungdomsorganisation<br>kan acceptera krav på tidsbegränsade tillstånd om de aktuella<br>vapenkategoriema avgränsas på annat sätt.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt gällande ordning far ett<br>tillstånd tidsbegränsas om det med hänsyn till särskilda omständigheter<br>kan förutses att vapnet inte kommer att behövas varaktigt (2 kap. 5 §<br>vapenlagen). Enligt Rikspolisstyrelsens allmänna råd tar bestämmelsen i<br>första hand sikte på tillstånd för enhandsvapen och helautomatiska vapen.<br>Vidare bör enligt de allmänna råden en tidsbegränsning alltid övervägas<br>när någon söker tillstånd att inneha vapen för skyddsändamål eller<br>tillstånd att inneha ett farligt vapen i tjänsten.</p>
<p>Teoretiskt sett vore det möjligt att införa en tidsbegränsning för alla<br>innehavstillstånd. En sådan ordning skulle kunna motiveras av det<br>generella kravet att det inte får finnas risk att ett vapen kan komma att<br>missbrukas, t.ex. genom att tillstånd beviljas någon som är direkt<br>olämplig att inneha skjutvapen. Detta skulle enligt regeringens mening<br>dock kräva en alltför resurskrävande administration. När det gäller vapen<br>som innehas av personer som inte längre uppfyller lämplighetskravet bör<br>resurserna i stället riktas in på sådana åtgärder som gör det möjligt att<br>ingripa omedelbart. Tidsbegränsade tillstånd för alla typer av skjutvapen<br>bör enligt regeringens mening därför inte komma i fråga.</p>
<p>Frågan är då om det finns vissa typer av skjutvapen för vilka det är<br>särskilt motiverat att tidsbegränsa tillstånden.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>34</p>
<p>En hel del skjutvapen innehas sannolikt utan att det föreligger ett<br>sådant behov av dem som tillståndet förutsätter. Detta är naturligtvis<br>otillfredsställande. Ett inte ovanligt exempel på skjutvapen som inte<br>aktivt används för avsett ändamål är målskyttevapen som innehas av<br>personer som numera slutat att träna och tävla med sina vapen och<br>således inte längre har behov av dessa för skjutning. Utredningen har mot<br>den bakgrunden föreslagit att man skall tidsbegränsa tillstånden för de<br>vapenkategorier för vilka tillstånden är beroende av omständigheter som<br>kan variera med tiden. Härigenom skulle samhället avseende en icke<br>obetydlig mängd skjutvapen fa en kontinuerlig kontroll av att<br>innehavaren fortfarande verkligen har behov av vapnet i fråga, vilket<br>naturligtvis är en god sak.</p>
<p>Det är emellertid viktigt att ytterligare skärpningar av<br>vapenlagstiftningen verkligen är motiverade och uppnår avsett syfte samt<br>inte onödigtvis försvårar vapenhanteringen för de seriösa<br>vapeninnehavama. Vad gäller tidsbegränsade tillstånd har flera<br>remissinstanser pekat på att utredningens förslag kan leda till vissa<br>praktiska olägenheter för vapeninnehavama, inte minst för dem som<br>praktiserar målskytte på högre nivå. Mot den bakgrunden anser<br>regeringen att i förhållande till utredningens förslag de vapenkategorier<br>för vilka tidsbegränsade tillstånd bör komma i fråga kan begränsas<br>ytterligare. En lämplig avgränsning är enligt regeringens bedömning att<br>låta tidsbegränsade tillstånd komma i fråga främst för sådana skjutvapen<br>som är särskilt stöldbegärliga eller särskilt farliga.</p>
<p>Av befintlig statistik framgår att enhandsvapen i förhållande till sitt<br>totala antal är mycket stöldbegärliga. Eftersom de är lätta att ta med sig<br>och gömma utgör de också en särskild fara. De torde vidare vara mycket<br>eftertraktade i kriminella kretsar. Att begränsa tillstånden för innehav av<br>sådana skjutvapen framstår därför som väl motiverat. Enhandsvapen som<br>inte kan avfyra mer än ett skott utan omladdning får dock bedömas som<br>generellt sett mindre farliga och bör därför kunna undantas.</p>
<p>Alla typer av helautomatiska skjutvapen utgör på grund av sin<br>eldkapacitet en särskild fara. Redan i dag tidsbegränsas ofta tillstånden<br>för innehav av sådana vapen. Med hänsyn till dessa vapens särskilda<br>farlighet anser regeringen att tillstånd att inneha helautomatiska<br>skjutvapen som huvudregel alltid skall tidsbegränsas. En sådan ordning<br>stämmer också väl överens med den restriktiva hållning som kommer till<br>uttryck i vapendirektivets bestämmelser vad gäller helautomatiska vapen.</p>
<p>Även jaktvapen, inte minst hagelgevär, är stöldbegärliga och används<br>inte sällan i samband med våldsbrottslighet. Vid prövning av tillstånd till<br>innehav av sådana vapen anses kravet på behov av vapnet normalt sett<br>uppfyllt i och med att den sökande har avlagt jägarexamen. En sådan<br>examen gäller utan begränsning i tiden. Således skulle det endast bli<br>fråga om en lämplighetskontroll vid en förnyad prövning i dessa fall.<br>Som vi tidigare påpekat bör kontrollen av en innehavares lämplighet ske<br>på andra sätt än genom att tillstånden tidsbegränsas. Av dessa skäl anser<br>regeringen att det inte bör komma i fråga att tidsbegränsa tillstånd för<br>innehav av jaktvapen. Detta gäller dock inte jaktvapen som är<br>enhandsvapen för flerskott, för vilka tillstånd kan beviljas för</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>35</p>
<p>yrkesmässigt bedriven jakt- eller viltvård eller annat kvalificerat behov.<br>Anledning att behandla sådana enhandsvapen annorlunda än övriga<br>enhandsvapen för flerskott föreligger enligt regeringens mening inte.<br>Således bör tillstånden tidsbegränsas även för dessa vapen.</p>
<p>Regeringen anser således att tillstånd att inneha enhandsvapen för<br>flerskott och helautomatiska skjutvapen, som skall användas till<br>skjutning, som huvudregel alltid skall tidsbegränsas. Det kan dock finnas<br>omständigheter som gör att det i undantagsfall inte är motiverat att<br>tidsbegränsa tillståndet. Det bör därför vara möjligt för<br>tillståndsmyndighetema att meddela tillstånd utan tidsbegränsning även<br>avseende dessa vapenkategorier om det finns särskilda skäl för det.</p>
<p>Härutöver kan det finnas anledning att även i andra fall tidsbegränsa ett<br>tillstånd, nämligen när det med hänsyn till särskilda omständigheter kan<br>förutses att vapnet inte kommer att behövas varaktigt. Nuvarande<br>reglering om detta bör därför finnas kvar oförändrad.</p>
<p>Länsrätten i Göteborg och Svenska Pistolskytteförbundet har pekat på<br>de olägenheter som det föreslagna systemet för tidsbegränsade tillstånd<br>skulle kunna leda till för i synnerhet aktiva målskyttar. Länsrätten anför<br>således att det inte är ovanligt att den som ägnar sig åt målskytte köper<br>minst ett vapen per år för att följa med i den tekniska utvecklingen. Det<br>system som utredningen föreslår skulle därför innebära att en aktiv<br>målskytt årligen skulle få ansöka om förnyelse. Ett par remissinstanser,<br>däribland Skytterörelsens ungdomsorganisation, har anfört att det för de<br>enskilda innehavarna vore mest ändamålsenligt att tidsbegränsade<br>tillstånd knöts till innehavaren och inte till det enskilda vapnet.</p>
<p>För att minska de praktiska olägenheter som ett system med<br>tidsbegränsade tillstånd således skulle kunna ge upphov till anser<br>regeringen att det bör införas en ordning enligt vilken den som har flera<br>vapen för samma ändamål, och för vilka tillstånden är tidsbegränsade,<br>skall kunna ansöka om förnyelse av tillstånden vid en och samma<br>tidpunkt. Detta bör vidare kunna ske till samma kostnad som för ett<br>vapen.</p>
<p>Eftersom bestämmelsen om tidsbegränsade tillstånd syftar till en<br>kontinuerlig uppföljning av att förutsättningarna för tillstånd är<br>uppfyllda, anser regeringen att tidsbegränsade tillstånd bör gälla högst<br>fem år i taget. Om tiden skall sättas kortare än fem år far avgöras genom<br>en bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet.</p>
<p>De nya bestämmelserna bör enligt regeringens mening gälla endast<br>tillstånd som meddelas efter ikraftträdandet. I enlighet med Lagrådets<br>förslag bör detta framgå av en särskild övergångsbestämmelse.</p>
<h5>6.1.4 Skjutvapen med samlings-, prydnads- eller särskilt<br>affektionsvärde</h5>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Regeringens förslag: Tillstånd till innehav av ett skjutvapen med<br>prydnads- eller särskilt affektionsvärde får meddelas endast om<br>vapnet görs varaktigt obrukbart. Detta gäller dock inte om det finns<br>särskilda skäl för att vapnet skall fa behållas i brukbart skick.</p>
<p>36</p>
<p>Utredningens förslag: Tillstånd till innehav av skjutvapen med<br>prydnads- eller särskilt affektionsvärde far meddelas endast om det finns<br>särskilda skäl och under förutsättning av att vapnet görs varaktigt<br>obrukbart.</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrat sig över<br>förslaget avstyrker eller är tveksamma till detsamma, med undantag för<br>Länsrätten i Stockholms län, Åklagarkammaren i Kalmar,<br>Rikspolisstyrelsen, Polismyndigheten i Stockohlms län och<br>Riksrevisionsverket. Remisskritiken går framför allt ut på att förslaget går<br>för långt och innebär onödig kapitalförstöring. Statens naturvårdsverk<br>framhåller, vad gäller minnesvapen, att det likt övriga skjutvapen måste<br>vara förvaringen som är avgörande för om vapnet skall göras varaktigt<br>obrukbart eller inte. Även Svenska Jägareförbundet och Jägarnas<br>Riksförbund/Landsbygdens Jägare pekar på den aspekten.<br>Rikspolisstyrelsen vill däremot gå längre än utredningen och menar att<br>vapentillstånd på grund av arv, gåva eller testamente bör beviljas endast<br>om sökanden har ett giltigt skäl att inneha vapnet, t.ex. för jakt-,<br>målskytte- eller samlingsändamål.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Skjutvapen med samlings-, prydnads-<br>eller särskilt affektionsvärde utgör hela 10-15 procent, eller mellan<br>200 000 och 350 000, av landets registrerade skjutvapen. Behovet av att<br>inneha skjutvapen till prydnad eller minne framstår enligt regeringens<br>uppfattning som mindre framträdande jämfört med de flesta andra<br>ändamål för vilka tillstånd kan beviljas, exempelvis jakt eller målskytte.<br>Mot den bakgrunden anser regeringen att det finns anledning att vara mer<br>restriktiv i fråga om tillstånd till innehav av prydnads- och minnesvapen<br>än vad som är fallet i dag.</p>
<p>Utredningen har föreslagit att det för tillstånd att inneha prydnads- och<br>minnesvapen skall krävas att det föreligger särskilda skäl och att vapnet<br>görs varaktigt obrukbart. Förslaget har utsatts för kritik av många<br>remissinstanser som menar att det leder till onödig kapitalförstöring.</p>
<p>Regeringen delar uppfattningen att det vore att gå för långt att kräva<br>både att det föreligger särskilda skäl och att vapnen alltid skall göras<br>varaktigt obrukbara. Redan i dag gäller att skjutvapen som innehas som<br>prydnads- eller minnesvapen inte utan särskilt tillstånd får användas för<br>skjutning. Regeringen anser därför att det för tillstånd att inneha ett<br>vapen för något av dessa ändamål som huvudregel bör krävas att vapnet<br>görs varaktigt obrukbart. Det kan dock finnas omständigheter i det<br>enskilda fallet som gör att ett sådant krav framstår som onödigt<br>betungande för den enskilde och som motiverar att vapnet far behållas i<br>brukbart skick. Så kan exempelvis vara fallet när det gäller mycket<br>värdefulla eller speciella vapen. En annan situation kan vara att<br>innehavaren av vapnet i en inte alltför avlägsen framtid avser att söka<br>tillstånd för att bruka vapnet till skytte. Om det föreligger sådana<br>särskilda skäl bör det därför inte krävas att vapnet görs varaktigt<br>obrukbart.</p>
<p>Det nu sagda gäller som framgått endast prydnads- och minnesvapen.<br>Vapen som är avsedda att ingå i en vapensamling berörs således inte av<br>den föreslagna regleringen.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>37</p>
<p>De nya bestämmelserna bör enligt regeringens mening gälla endast<br>tillstånd som meddelas efter ikraftträdandet. I enlighet med Lagrådets<br>förslag bör detta framgå av en särskild övergångsbestämmelse.</p>
<h5>6.1.5 Vapengarderoben</h5>
<p>Regeringens bedömning: Den s.k. vapengarderoben bör behållas<br>oförändrad. Vid beviljande av tillstånd att inneha fler än fyra<br>jaktvapen skall dock en något mera ingående prövning av behovet<br>göras än vad som sker i dag.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Utredningens förslag: Vapengarderoben begränsas till tre jaktvapen.</p>
<p>Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av Länsrätten i Stockholm,<br>Åklagarkammaren z Kalmar, Åklagarmyndigheten i Göteborg,<br>Rikspolisstyrelsen, Polismyndigheten i Västemorrlands län och<br>Inspektionen för strategiska produkter. Avstyrker förslaget gör Svenska<br>Jägareförbundet, Jägarnas Riksförbund/Landsbygdens Jägare, Svenska<br>Svartkruts Skytte Federationen, Svenska Vapenstiftelsen, Sveriges<br>Vapenägares Förbund, Sveriges Vapenhandlareförening och<br>Leverantörsföreningen för Sport- och Fritidsartiklar, sektion SPOFA-<br>VAPEN. Svenska Jägareförbundet påpekar bl.a. att den svenska jakten i<br>högsta grad är varierande och att detta motiverar att jägarna ges<br>möjlighet att inneha vapen av olika slag. Statens naturvårdsverk och<br>Brottsförebyggande rådet är tveksamma till forslaget och ifrågasätter den<br>brottsförebyggande effekten. I likhet med flera andra remissinstanser<br>poängterar vidare Statens naturvårdsverk att det är viktigt att rätt sorts<br>vapen används vid olika typer av jakt. Övriga remissinstanser har inget<br>att erinra mot förslaget.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: För att en enskild person skall<br>meddelas tillstånd att inneha skjutvapen för skjutning krävs som framgått<br>att personen i fråga behöver vapnet. Enligt 2 kap. 4 § fjärde stycket<br>vapenförordningen skall den som avlagt jägarexamen anses ha behov av<br>jaktvapen, om inte särskilda skäl föranleder annat. Av<br>Rikspolisstyrelsens allmänna råd följer att behovet skall anses omfatta<br>totalt högst sex skjutvapen. Dessa utgör den s.k. vapengarderoben. Denna<br>behöver dock inte bestå av olika typer av skjutvapen. Enhandsvapen och<br>salongsgevär räknas inte in i vapengarderoben. Inte heller extra pipor<br>räknas in i antalet vapen. Tillstånd till fler än sex vapen bör enligt de<br>allmänna råden medges endast om ett mycket kvalificerat behov<br>föreligger. I stället får jägaren anpassa sitt vapeninnehav till<br>vapengarderoben och den jakt som faktiskt bedrivs. (RPS FS 1996:6,<br>4.4-5 kap.) Den nuvarande ordningen kan alltså sägas innebära att det<br>råder en presumtion för att den som avlagt jägarexamen har behov av upp<br>till sex skjutvapen. Någon egentlig prövning av behovet förekommer<br>därför inte i det enskilda fallet så länge sökandens innehav stannar inom<br>denna ram. För att fa tillstånd till innehav av fler skjutvapen än sex krävs<br>däremot starka skäl.</p>
<p>38</p>
<p>Vapengarderoben har utformats i samarbete mellan Svenska Prop. 1999/2000:27<br>Jägareförbundet och Rikspolisstyrelsen för att underlätta en mer enhetlig<br>bedömning i tillståndsärenden för jaktvapen. Vapengarderoben har blivit<br>ett inarbetat begrepp och det råder alltså en presumtion för att en jägare<br>har behov av så många vapen som ingår i den. Som framgått uppgår<br>antalet för närvarande till sex stycken. I propositionen 1990/91:130 om<br>ändringar i vapenlagen (1973:1176) m.m. diskuterades en begränsning av<br>vapengarderoben. Bl.a. med hänsyn till den starka remisskritiken avstod<br>regeringen då från att lägga fram något förslag i frågan (a. prop. s. 26).</p>
<p>Enligt regeringens uppfattning finns det inte skäl att ifrågasätta vapen-<br>garderobens nuvarande omfattning i den bemärkelsen att det sannolikt<br>finns relativt många jägare vars verkliga behov uppgår till sex jaktvapen.<br>Vapengarderoben fyller också en viktig funktion såsom riktmärke vid<br>prövning av ansökningar om vapentillstånd. På samma gång kan man<br>inte bortse från den statistik som visar att de flesta jägare skaffar endast<br>ett mindre antal vapen. Av den undersökning som utredningen gjort<br>framgår att den genomsnittlige vapeninnehavaren innehar två till tre<br>skjutvapen. Vidare framgår av den specialgranskning som utredningen<br>gjort av samtliga tillståndsärenden i två län att omkring 90 procent av<br>dem som för första gången ansökte om tillstånd för jaktgevär endast<br>sökte för ett eller två vapen; vanligen ett kulgevär och ett hagelgevär.</p>
<p>Den som har tagit jägarexamen bör enligt regeringens mening även<br>fortsättningsvis anses ha behov av jaktvapen. Mot bakgrund av vad vi<br>nyss sagt framstår det emellertid inte som rimligt att enbart det<br>förhållandet att en person avlagt jägarexamen skall ge upphov till en<br>presumtion för att han eller hon har behov av så många som sex<br>jaktvapen. En sådan ordning stämmer mindre väl överens med den under<br>avsnitt 5 uttalade målsättningen att lagstiftningen inte bör medge att<br>tillstånd beviljas för fler skjutvapen än det verkligen föreligger behov av.<br>Enligt regeringens bedömning förefaller det därför motiverat att<br>beträffande jaktvapen i viss mån skärpa behovsprövningen.</p>
<p>Med hänsyn till vad som nu sagts och med beaktande av vad vissa<br>remissinstanser anfört anser regeringen att den nuvarande<br>vapengarderoben även fortsättningsvis bör utgöra ett riktmärke för<br>behovet av skjutvapen hos den som bedriver jakt i relativt stor skala.<br>Liksom i dag bör tillstånd till innehav av fler än sex skjutvapen för jakt<br>beviljas endast sökande som kan styrka ett mycket kvalificerat behov.</p>
<p>Som framgår av den tidigare redovisade statistiken torde emellertid de<br>flesta jägare vara i behov av ett mindre antal skjutvapen än sex för att<br>kunna utöva den jakt de faktiskt bedriver. Enbart det förhållandet att<br>någon avlagt jägarexamen bör därför inte medföra en presumtion om<br>behov av så många som sex skjutvapen. Enligt regeringens mening är det<br>med hänsyn till vad som tidigare redovisats rimligt att begränsa detta<br>antal till fyra. Vid ansökan om tillstånd till fler än fyra skjutvapen bör det<br>således åligga sökande att visa att behov föreligger. Så länge antalet<br>håller sig inom vapengarderobens ram bör emellertid kravet på den<br>enskilde inte ställas alltför högt i detta hänseende. I normala fall torde det<br>räcka med att sökanden på ett trovärdigt sätt kan motivera behovet med<br>utgångspunkt från sina jaktvanor och sammansättningen av sin</p>
<p>39</p>
<p>vapengarderob. Om det finns skäl att ifrågasätta någon uppgift bör<br>sökanden föreläggas att styrka denna genom att ge in relevanta<br>handlingar, såsom avtal om jakträtt, inbjudan till jakt, intyg från jaktlag<br>eller dylikt.</p>
<p>Tillsynsmyndigheten bör grunda prövningen på en helhetsbedömning<br>av sökandens behov, varvid det skall framstå som sannolikt att detta inte<br>kan tillgodoses med enbart fyra skjutvapen för att ansökan skall beviljas.<br>Därvid bör fastas särskilt avseende vid att sammansättningen av<br>sökandens vapeninnehav kommer att motsvara den jakt han eller hon<br>faktiskt bedriver. Det bör endast undantagsvis förekomma att tillstånd till<br>innehav av fler än fyra jaktvapen beviljas någon som helt nyligen har<br>tagit jägarexamen och som således ännu inte hunnit etablera några<br>jaktvanor.</p>
<p>Bestämmelserna om vapengarderoben och den utvidgade prövningen<br>inom ramen för denna som nu föreslagits bör tas in i vapenförordningen.</p>
<h5>6.1.6 Helautomatiska skjutvapen</h5>
<p>Regeringens bedömning: Ett förbud för civilpersoner att inneha<br>helautomatiska skjutvapen bör för närvarande inte införas. För<br>tillstånd att inneha helautomatiska skjutvapen bör, förutom de krav<br>som gäller i dag, i princip alltid krävas att sökanden är aktiv medlem i<br>en av Försvarsmakten godkänd skyttesammanslutning.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Utredningens bedömning och förslag: Överensstämmer i sak med<br>regeringens bedömning.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet av de remissistanser som uttalar sig i<br>frågan har inte något att erinra mot utredningens förslag.<br>Polismyndigheten i Stockholms län anser dock att civilpersoner<br>överhuvudtaget inte bör kunna meddelas tillstånd att inneha<br>automatvapen. Polismyndigheten i Skåne anser att endast organisationer<br>bör fa inneha helautomatiska vapen. Länsrätten i Stockholms län anser<br>att frågan om civilt skytte med helautomatiska skjutvapen i vart fall på<br>sikt bör utredas ytterligare. Sveriges Vapenägares Förbund menar<br>däremot att dagens krav för innehav av sådana vapen är tillräckliga.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Tillstånd att inneha<br>helautomatiska skjutvapen far meddelas endast om det finns synnerliga<br>skäl (2 kap. 6 § vapenlagen, jfr 2 kap. 3 § vapenförordningen). För<br>kulsprutepistol eller annat helautomatiskt vapen, utom enhandsvapen,<br>gäller att sökanden skall ha fyllt 20 år och vara ordinarie hemvämsman<br>inom det allmänna hemvärnet eller driftvämet eller aktiv medlem i<br>skytteförening, förening för frivillig befälsutbildning eller motsvarande<br>organisation samt ha automatvapenskyttemärke i guld. Undantag från<br>ålderskravet far göras om det finns särskilda skäl. Tillstånd kan också ges<br>om sökanden behöver vapnet i sin tjänst eller för sin tjänst behöver ett<br>annat vapen än tjänstevapen för att bibehålla eller utveckla sin<br>skjutskicklighet (2 kap. 3 § vapenförordningen). Det kan således</p>
<p>40</p>
<p>konstateras att det ställs höga krav för att civilpersoner skall meddelas<br>tillstånd till innehav av helautomatiska skjutvapen.</p>
<p>Regeringen delar utredningens uppfattning att civilt skytte med<br>helautomatiska skjutvapen i princip bör äga rum endast inom<br>sammanslutningar som godkänts av Försvarsmakten. Kraven för tillstånd<br>bör därför justeras i enlighet med detta. Eftersom regeringen anser att de<br>grundläggande systematiska förändringar i vapenlagstiftningen som<br>utredningen föreslagit inte skall genomföras, bör bestämmelsen tas in i<br>vapenförordningen och inte i lagen. Enligt regeringens mening bör det<br>emellertid finnas ett visst utrymme för att även i andra fall undantagsvis<br>meddela tillstånd för innehav av helautomatiska skjutvapen för vissa s.k.<br>udda ändamål. I enlighet med vad som sägs i avsnitt 6.1.8 bör tillstånd<br>för sådana ändamål fa meddelas endast om det föreligger synnerliga skäl<br>och först efter yttrande av Rikspolisstyrelsen.</p>
<p>Som utredningen har anfört kan det i och för sig sättas i fråga om det är<br>motiverat att civilpersoner överhuvudtaget tillåts inneha helautomatiska<br>skjutvapen. Samtidigt måste beaktas att, enligt riksdagens försvarsbeslut<br>för åren 1997-2001, de frivilliga försvarsorganisationerna, däribland<br>Frivilliga skytterörelsen, intar en viktig roll i vårt totalförsvar och att<br>helautomatiska vapen används inom dessa organisationers verksamhet.<br>Av dessa skäl finns det inte förutsättningar för att nu införa ett<br>totalförbud mot civilt innehav av helautomatiska skjutvapen. Regeringen<br>vill dock framhålla att det föreslagna kravet att en sökande, för att kunna<br>beviljas tillstånd till innehav av helautomatiska skjutvapen, skall tillhöra<br>en skytteorganisation som har godkänts av Försvarsmakten är ägnat att<br>begränsa civilt innehav av sådana vapen till de fall där innehavet är<br>motiverat av försvarsskal. En ytterligare skärpning utgör det tidigare<br>behandlade förslaget om generellt tidsbegränsade tillstånd för<br>helautomatiska skjutvapen.</p>
<p>Vi återkommer också i avsnitt 8 med förslag till inskränkningar i<br>möjligheterna att inneha helautomatiska skjutvapen för handel.</p>
<h5>6.1.7 Målskytte och kravet på skjutskicklighet</h5>
<p>Regeringens bedömning: Rikspolisstyrelsen bör ges bemyndigande<br>att utfärda föreskrifter om vad som krävs för att sökanden skall anses<br>ha visat prov på särskild skjutskicklighet.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft något att erinra<br>mot förslaget.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Kravet på skjutskicklighet<br>preciseras i dag i vapenförordningen, där det anges att kraven för vissa<br>skyttemärken eller motsvarande skall uppfyllas för att innehavstillstånd<br>skall fa meddelas. Skytteförbunden bestämmer i sin tur vad som gäller<br>för de olika skyttemärkena.</p>
<p>41</p>
<p>Regeringen delar utredningens uppfattning att bestämmelserna i<br>vapenförordningen om krav på olika skyttemärken eller motsvarande är<br>av så detaljerad natur att frågor av denna art i stället lämpligen bör<br>handläggas av Rikspolisstyrelsen, som har bättre möjligheter att<br>kontinuerligt följa utvecklingen på området och ha insyn i vad de olika<br>märkesfordringama innebär. Regeringen avser därför att ge<br>Rikspolisstyrelsen bemyndigande att meddela föreskrifter i ämnet. Någon<br>lagändring krävs inte eftersom bemyndigandet i 11 kap. 2 § b vapenlagen<br>redan ger regeringen en sådan möjlighet.</p>
<h5>6.1.8 Udda ändamål</h5>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Regeringens bedömning: Det bör vara möjligt att meddela tillstånd<br>till innehav av skjutvapen för s.k. udda ändamål. Tillstånd till innehav<br>av skjutvapen för sådana ändamål bör dock fa meddelas endast om det<br>föreligger synnerliga skäl och först efter yttrande av<br>Rikspolisstyrelsen.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning.<br>Utredningen föreslår dock att frågan regleras i lagen.</p>
<p>Remissinstanserna: Polismyndigheten i Västemorrlands län anser att<br>tillstånd för udda ändamål bör tidsbegränsas. Övriga remissinstanser har<br>inte haft något att erinra mot förslaget.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Enligt vapenlagen far tillstånd<br>att inneha vapen meddelas endast för särskilt angivna ändamål. I<br>vapenförordningen anges vidare vilka särskilda krav som gäller för olika<br>vapentyper. De ändamål som härvid regleras är jakt, målskytte,<br>samlings-, prydnads- och minnesändamål samt skyddsändamål i tjänsten<br>(2 kap. 3-5 §§ vapenlagen samt 2 kap. 3-5 §§ vapenförordningen).<br>Vapen kan emellertid brukas även till andra, mindre vanliga, ändamål.<br>Hos tillståndsmyndighetema kallas dessa ofta för "udda ändamål".<br>Ansökningar om tillstånd för sådana ändamål, och som ibland också<br>beviljas, kan avse</p>
<p>- räddningstjänsten: för att punktera gasbehållare vid eldsvåda</p>
<p>- företag: för att testa/utveckla produkter, t.ex. skottsäkra västar</p>
<p>- bönder och slakteripersonal: för att avliva tamboskap</p>
<p>- teater- och filmbolag: för användning vid föreställningar eller<br>inspelningar</p>
<p>- anordnare av utbildning i jägarexamen: för utlåning av vapen för<br>övning.</p>
<p>Det är naturligtvis otillfredsställande att det förekommer ändamål som<br>bör kunna godtas, och för vilka tillstånd således också beviljas i dag, men<br>som inte motsvaras av någon reglering i lagen eller i förordningen.<br>Regelverket bör enligt regeringens uppfattning därför kompletteras med<br>en uttrycklig bestämmelse om möjligheten att bevilja tillstånd för s.k.<br>udda ändamål.</p>
<p>42</p>
<p>I likhet med utredningen anser regeringen att tillstånd för udda<br>ändamål bör ges endast undantagsvis. Det bör således föreligga starka<br>skäl för att tillstånd skall beviljas. Inte bara bör ändamålet framstå som<br>klart legitimt, utan det bör i vaije enskilt fall även göras en bedömning av<br>om det finns några godtagbara alternativ till att använda skjutvapen.<br>Framstår ändamålet som legitimt, exempelvis vad gäller<br>räddningstjänstens bruk av skjutvapen för att kunna punktera<br>gasbehållare, och bruket av skjutvapen som nödvändigt, bör dock<br>tillstånd normalt kunna beviljas. Om verksamheten bedrivs av ett företag<br>eller ett kommunalt organ meddelas tillståndet lämpligen en person med<br>anknytning till detta. Enligt regeringens bedömning är det tillräckligt att<br>frågan regleras i vapenförordningen. Regeringen delar utredningens<br>uppfattning att Rikspolisstyrelsen bör höras i alla fall där det är aktuellt<br>att meddela tillstånd för s.k. udda ändamål. Rikspolisstyrelsens<br>uppfattning bör därvid tillmätas avsevärd tyngd. Frågan om tillståndet<br>bör tidsbegränsas far prövas mot de allmänna bestämmelserna i 2 kap. 5<br>och 6 §§ vapenlagen.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<h4>6.2 Sammanslutningars innehav</h4>
<p>Regeringens förslag: I lagen anges de grundläggande<br>förutsättningarna som skall föreligga för att en sammanslutning skall<br>fa meddelas tillstånd att inneha egna skjutvapen. En sådan<br>sammanslutning skall visa prov på en stabil organisation och en<br>kontinuerlig skytteverksamhet samt bedriva ett säkert skytte.</p>
<p>Regeringens bedömning: Rikspolisstyrelsen bör bemyndigas att<br>meddela föreskrifter om vilka sammanslutningar som skall anses<br>uppfylla kraven.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.<br>Utredningen har föreslagit att regeringen skall besluta i fråga om<br>sammanslutningars innehav av skjutvapen.</p>
<p>Remissinstanserna: Inte någon av remissinstanserna har något att<br>erinra mot förslagen i den här delen, utom Sveriges domareförbund och<br>Brottsförebyggande rådet som anser att beslutanderätten bör delegeras<br>till Rikspolisstyrelsen. Sveriges Militäridrotts- och Mångkampsförbund<br>anför att förbundet förutsätter att en sammanslutning, som organiserar<br>och utövar sporter vari skytte ingår, omfattas av den typ av<br>sammanslutningar som avses.</p>
<h5>Skälen för regeringens förslag och bedömning</h5>
<p>Vilka sammanslutningar skall ha rätt att inneha skjutvapen?</p>
<p>Det finns i dag inte i lagen, dess förarbeten eller förordningen angivet<br>vilka krav en sammanslutning bör uppfylla för att få tillstånd att inneha<br>skjutvapen. I stället anges i vapenförordningen endast vilka dessa<br></p>
<p>43</p>
<p>sammanslutningar/förbund är. I likhet med utredningen anser regeringen<br>att en lämpligare ordning vore att i lagen generellt ange vilka<br>sammanslutningar som kan komma i fråga för eget tillstånd.</p>
<p>Frågan är vilka kriterier som skall vara avgörande för att en<br>sammanslutning skall kunna få eget tillstånd. Enbart omfattningen eller<br>medlemsantalet kan inte ge lämplig vägledning. Som exempel kan<br>nämnas att Svenska skidskytteförbundet, som utgör en av de föreningar<br>som i dag anges i vapenförordningen, har endast 1 000 medlemmar.</p>
<p>Regeringen delar utredningens bedömning att tre grundläggande krav<br>bör vara uppfyllda för att en sammanslutning skall kunna ges tillstånd.<br>Dessa är att sammanslutningen kan uppvisa en stabil organisation och en<br>kontinuerlig skytteverksamhet samt att den bedriver ett skytte som<br>uppfyller godtagbara krav på säkerhet. Det bör av lagen vidare framgå att<br>sammanslutningar far meddelas tillstånd att inneha skjutvapen endast för<br>jakt eller målskytte. Av bestämmelsens utformning bör även följa att en<br>sammanslutning som organiserar och utövar idrott där skytte ingår som<br>ett delmoment, exempelvis skidskytte, kan komma i fråga för eget<br>tillstånd.</p>
<p>Vem skall besluta i frågan?</p>
<p>I dag beslutar regeringen vilka sammanslutningar som skall fa meddelas<br>tillstånd att inneha egna skjutvapen. Frågan är dock svårbedömd för<br>regeringen, inte minst på grund av att det inte finns någon kontinuerlig<br>uppföljning av verksamheten inom sammanslutningarna. Detta innebär<br>dels att det inte finns någon egentlig kontroll över att de<br>sammanslutningar som tagits upp i vapenförordningen fortfarande svarar<br>mot de krav som bör ställas för att de skall kunna betros med egna<br>skjutvapen, dels att sådana förbund som har starka skäl att vilja erhålla<br>ifrågavarande status har mycket svårt att få sin sak prövad. Enligt<br>regeringens bedömning bör däremot Rikspolisstyrelsen ha goda<br>möjligheter att kontinuerligt följa utvecklingen inom skytterörelsen.<br>Regeringen anser därför att Rikspolisstyrelsen bör göra den primära<br>bedömningen av vilka föreningar som kan komma i fråga för tillstånd.<br>Regeringen föreslår därför att regeringen ges bemyndigande att låta<br>Rikspolisstyrelsen meddela föreskrifter om vilka sammanslutningar som<br>skall anses uppfylla de aktuella kraven.</p>
<p>”Detfrivilliga, statligt kontrollerade skytteväsendet”</p>
<p>I 2 kap. 3 § b vapenlagen finns bestämmelsen om det frivilliga, statligt<br>kontrollerade skytteväsendet. Sannolikt har man tidigare med<br>bestämmelsen främst avsett den Frivilliga skytterörelsen, vilket skulle<br>förklara varför denna organisation inte tagits upp bland de<br>sammanslutningar som enligt 2 kap. 1 § 1 vapenförordningen far ges<br>tillstånd att inneha skjutvapen. Som utredningen funnit existerar numera<br>ingen frivillig, statligt kontrollerad skytteverksamhet. Vapenlagens<br>bestämmelse synes således inte fylla någon funktion och bör därför utgå.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>44</p>
<p>Av samma skäl bör begreppet skyttesammanslutning utmönstras ut<br>vapenlagen, eftersom en sådan enligt lagens nuvarande lydelse definieras<br>som ”skytteförbund, skyttekretsar eller skytteföreningar som tillhör det<br>frivilliga, statligt kontrollerade skytteväsendet”, och i förekommande fall<br>ersättas med sådana sammanslutningar som avses i den föreslagna<br>bestämmelsen i 2 kap. 3 § b vapenlagen. Detta bör dock inte gälla<br>bemyndigandet i 11 kap. 1 § c, där skyttesammanslutningar i stället bör<br>ersättas med frivilliga försvarsorganisationer.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<h3>7 Ammunitionstillstånd</h3>
<p>Regeringens bedömning: Lagens tillämpningsområde vad gäller<br>ammunition bör inte ändras.</p>
<p>Regeringens förslag: Tillstånd att inneha ammunition skall<br>återkallas om förutsättningarna härför är uppfyllda. Det fakultativa<br>momentet utgår således.</p>
<p>Utredningens förslag: Lagens tillämpningsområde utvidgas till att<br>gälla patroner och projektiler till skjutvapen som lagen tillämpas på.</p>
<p>Remissinstanserna: Sprängämnesinspektionen är tveksam till behovet<br>av att i vapenlagen jämställa tändhattar och andra tändmedel med färdig<br>ammunition.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning och förslag: Med ammunition<br>förstås enligt vapenlagen patroner och projektiler till handvapen som<br>lagen tillämpas på samt tändhattar och andra tändmedel till sådana<br>patroner och projektiler (1 kap. 5 § vapenlagen). Begreppet handvapen<br>torde omfatta skjutvapen som man kan bära med sig. Detta innebär att<br>lagens bestämmelser är tillämpliga på ammunition till alla typer av vapen<br>som normalt kan antas förekomma i kriminella sammanhang. Utanför<br>lagen faller ammunition till kanoner och liknande typer av vapen. Sådan<br>ammunition utgör krigsmateriel och torde inte vara föremål för allmän<br>omsättning. Utredningen har inte närmare motiverat sitt förslag att<br>utvidga lagens tillämpningsområde. Regeringen anser inte att det<br>framkommit tillräckliga skäl för att i detta sammanhang föreslå en<br>ändring.</p>
<p>Av samma skäl som framgår i avsnitt 13 i fråga om återkallelse av<br>tillstånd att inneha skjutvapen föreslår regeringen att återkallelse av<br>tillstånd att inneha ammunition skall vara obligatorisk om<br>förutsättningarna härför är uppfyllda. Det fakultativa momentet utgår<br>således.</p>
<p>45</p>
<h3>V apenhandelstillstånd</h3>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Regeringens förslag: I vapenlagen införs en bestämmelse enligt<br>vilken ett tillstånd till vapenhandel alltid skall begränsas till sin<br>omfattning.</p>
<p>I vapenlagen införs en bestämmelse enligt vilken en vapenhandlare<br>inte har rätt att inneha andra helautomatiska skjutvapen än sådana<br>som tagits in för en viss köpare.</p>
<p>För att få föra in helautomatiska skjutvapen till Sverige infors krav<br>på tillstånd vid vaije särskilt införseltillfälle.</p>
<p>Utredningens förslag: Rekvisitet att handlaren skall ha rätt att driva<br>handel i allmänhet tas bort. För att bli godkänd föreståndare enligt 5 kap.<br>3 § vapenförordningen skall krävas att man uppfyller de personliga<br>kvalifikationer som krävs för att fa vapenhandelstillstånd. Ett<br>godkännande som föreståndare för en handelsrörelse far återkallas om<br>denne inte längre uppfyller de personliga kvalifikationerna. Utredningen<br>har uppmärksammat frågan om lagerhållning av helautomatiska<br>skjutvapen men har inte lagt fram något förslag om saken.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna tillstyrker eller har<br>inget att erinra mot förslagen i denna del. Kammarrätten i Sundsvall<br>anser att de krav som ställs på en person som önskar erhålla tillstånd att<br>yrkesmässigt driva handel med skjutvapen så uttömmande och så konkret<br>som möjligt bör anges i vapenlagen och att bestämmelserna i 6 § första<br>stycket i den tidigare gällande yrkestrafiklagen (1988:263) eventuellt kan<br>tjäna som förebild. Leverantörsföreningen för Sport- och Fritidsartiklar,<br>sektion SPOFA-VAPEN, anser att nuvarande ordning inte är<br>tillfredsställande från kontrollsynpunkt och menar att det bör finnas<br>skilda tillstånd för försäljning av vapen till konsumenter respektive för<br>import och försäljning till återförsäljare.</p>
<h5>Skälen för regeringens förslag</h5>
<p>Tillståndets omfattning</p>
<p>De flesta handelstillstånd som lämnats de senaste åren specificerar tydligt<br>vad en handlare enligt tillståndet får lov att inneha. Det förekommer dock<br>ospecificerade eller otydliga tillstånd. Ett tillstånd som inte sätter en klar<br>gräns för hur många vapen och vilken typ av vapen som får innehas<br>öppnar möjlighet för en oseriös vapenhandlare att, inom ramen för sitt<br>handelstillstånd, bedriva en okontrollerad handel med exempelvis<br>helautomatiska skjutvapen och handel med föremål som det<br>överhuvudtaget inte finns någon laglig civil avsättning för, t.ex. rent<br>militär utrustning. Det finns därför skäl att inskärpa vikten av att det i<br>tillståndet anges vilka skjutvapen en handlare får inneha samt vilket antal<br>av dessa vapen som får innehas samtidigt. Detta görs lämpligen på sätt<br>som utredningen föreslagit, nämligen genom att vapenlagens och<br>förordningens bestämmelser bringas i överensstämmelse så att det redan<br></p>
<p>46</p>
<p>av lagtexten framgår att det i tillståndet skall anges vilka typer av Prop. 1999/2000:27<br>skjutvapen och vilket antal av vaije typ av skjutvapen det avser.</p>
<p>Särskilt om helautomatiska skjutvapen</p>
<p>I avsnitt 6.1.6 har vi föreslagit att målskytte med helautomatiska<br>skjutvapen skall fa förekomma endast för skytte som bedrivs inom<br>sammanslutningar som godkänts av Försvarsmakten. Även om det<br>således fortsättningsvis kommer att finnas en viss marknad för civila<br>helautomatiska skjutvapen blir denna till följd av regeringens förslag än<br>mer begränsad i förhållande till vad fallet är i dag. Enligt regeringens<br>mening kan det därför ifrågasättas om det finns behov för vapenhandlare<br>att i någon större utsträckning hålla helautomatiska skjutvapen i lager.</p>
<p>Av utredningens kartläggning framgår att hela 25 procent av alla de<br>vapenhandlare som har tillstånd att handla med helautomatiska<br>skjutvapen har rätt att inneha mer än 15 sådana vapen i lager. Regeringen<br>delar utredningens uppfattning att detta inte är rimligt. Tvärtom bör<br>åtgärder vidtas för att minimera risken för att helautomatiska skjutvapen<br>tillgrips vid inbrott hos vapenhandlare eller på annat sätt sprids illegalt.</p>
<p>Regeringen föreslår därför att en vapenhandlare inte skall ha rätt att<br>inneha andra helautomatiska skjutvapen än sådana som tagits in för en<br>viss köpare. Av detta följer att en vapenhandlare får införskaffa ett sådant<br>vapen först när det föreligger en beställning från någon som är behörig<br>att förvärva det.</p>
<p>Den som har rätt att driva handel med skjutvapen får meddelas tillstånd<br>att till Sverige föra in sådana skjutvapen som omfattas av<br>handelstillståndet (2 kap. 16 § vapenlagen). Tillståndet är generellt så till<br>vida att en handlare som erhållit införseltillstånd, får föra in vapen av det<br>antal och den typ som tillståndet omfattar. Särskilt tillstånd erfordras<br>således inte vid vaije införseltillfälle, inte heller finns det någon<br>begränsning av hur många gånger införsel får ske. En sådan ordning är<br>enligt regeringens mening mindre lämplig när det gäller helautomatiska<br>skjutvapen. Kontrollen av införsel och annan hantering av sådana vapen<br>bör ligga på en så hög nivå som möjligt och systemet bör vara så<br>utformat att möjligheterna till illegal hantering minimeras. Regeringen<br>föreslår därför att det skall krävas särskilt tillstånd vid varje tillfälle en<br>vapenhandlare vill föra in ett helautomatiskt skjutvapen i landet.</p>
<p>Pantbelåning och försäljning av skjutvapen</p>
<p>Det har till regeringen inkommit en framställan om att vapenlagen skall<br>ändras så att pantbanker tillåts driva handel med skjutvapen (Ju 98/584).<br>Bakgrunden är att Regeringsrätten i en dom från 1995 (mål nr 7093-<br>1995) har avslagit en ansökan från ett pantbanksföretag om att få tillstånd<br>att driva sådan handel. I domen konstaterar Regeringsrätten att<br>bestämmelserna i vapenlagen och vapenförordningen uppenbarligen<br>utformats med tanke på den sedvanliga vapenhandeln och att det bl.a.<br>saknas regler för innehavare av ett vapen att överlämna detta för</p>
<p>47<br></p>
<p>belåning. Av bl.a. dessa skäl fann Regeringsrätten att Prop. 1999/2000:27<br>pantbanksverksamhet inte faller in under begreppet handel med<br>skjutvapen i vapenlagens mening.</p>
<p>År 1991 skärptes kraven för tillstånd att driva handel med skjutvapen<br>(prop. 1990/91:130, bet. 1990/91:JuU33, rskr. 1990/91:300). Dels<br>infördes ett uttryckligt krav på att sökanden skall ha de kunskaper som<br>behövs för att driva sådan handel, dels uppställdes krav på att<br>verksamheten skall bedrivas yrkesmässigt. Med kravet på<br>yrkesmässighet avses att verksamheten skall ha en viss omfattning.<br>Sistnämnda bestämmelse kan sägas ha två syften, dels att motverka<br>möjligheten att genom tillstånd till handel med vapen kringgå kraven för<br>att erhålla eget tillstånd för innehav av vapen, dels att garantera att den<br>som driver handel besitter tillräckliga kunskaper. I propositionen uttalas<br>sålunda att en liten omfattning av vapenhandel i de flesta fall får antas ge<br>mindre kunskaper om marknaden och utvecklingen inom vapenområdet.</p>
<p>För att ge pantbanker möjlighet att belåna och i förekommande fall låta<br>sälja skjutvapen skulle det sannolikt bli nödvändigt att för sådan<br>verksamhet bl.a. sänka kravet på yrkesmässighet, dvs. att ett visst antal<br>försäljningar skall ske årligen. Med beaktande av vad vi nyss sagt om<br>skälen till att kraven för att fa driva handel med skjutvapen skärptes 1991<br>anser vi att detta inte vore lämpligt. Med hänsyn till kraven på kunskap<br>och säker hantering bör handel med skjutvapen enligt regeringens<br>mening tvärtom vara förbehållen vapenhandlare vars verksamhet är<br>inriktad på handel med skjutvapen i första hand. Till detta kommer att<br>omsättningen av skjutvapen skulle riskera att öka om även pantbanker<br>gavs tillstånd att handla med vapen, något som skulle stå i strid med<br>syftena bakom den nu aktuella reformen av vapenlagstiftningen.</p>
<p>Övrigt</p>
<p>Vad först gäller förslaget att i vapenlagen ange vad som krävs för att bli<br>godkänd som föreståndare for handelsrörelse, anser regeringen att någon<br>ändring inte bör göras i detta sammanhang.</p>
<p>Vad slutligen gäller förslaget att införa en bestämmelse enligt vilken<br>ett godkännande som föreståndare för handelsrörelse far återkallas om<br>denne inte längre uppfyller tillräckliga kvalifikationer, anser regeringen<br>att det är tillräckligt med den möjlighet som redan finns att återkalla<br>själva handelstillståndet för det fall att föreståndaren visar sig inte<br>uppfylla erforderliga krav eller befinns vara olämplig på annat sätt.</p>
<p>48</p>
<h3>Förvaring m.m. av skjutvapen</h3>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<h4>9.1 Förvaring av skjutvapen och ammunition</h4>
<p>Regeringens förslag: Skjutvapen skall förvaras i säkerhetsskåp eller i<br>annat lika säkert förvaringsutrymme. Vissa mindre farliga skjutvapen<br>samt ammunition undantas från kravet på förvaring i säkerhetsskåp.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.<br>Utredningen har föreslagit en övergångsbestämmelse på fem år.</p>
<p>Remissinstanserna: Så gott som alla remissinstanser som yttrat sig i<br>frågan tillstyrker förslaget om skärpta förvaringskrav för skjutvapen.<br>Rikspolisstyrelsen anser dock att man bör gå längre och föreslår att ett<br>skjutvapen skall förvaras delat på så sätt att vapnets huvuddel skall<br>förvaras i säkerhetsskåp eller i annat lika säkert förvaringsutrymme och<br>att vapnets vitala del skall förvaras väl gömt i annat låst utrymme.<br>Sveriges Vapenägares Förbund påpekar att kravet bör gälla endast<br>avseende den permanenta förvaringen. Leverantörsföreningen för Sport-<br>och Fritidsartiklar, sektion SPOFA-VAPEN, anser att tillståndspliktiga<br>luft- och kolsyrevapen bör undantas från kravet på säkerhetsskåp.</p>
<h5>Skälen för regeringens förslag</h5>
<p>I fråga om förvaring av skjutvapen och ammunition gäller såsom<br>huvudregel att innehavaren skall ta hand om egendomen och hålla den<br>under sådan uppsikt att det inte finns risk för att någon obehörig kommer<br>åt den. Skjutvapen eller ammunition som inte hålls under uppsikt skall<br>förvaras under säkert lås eller på något annat lika betryggande sätt.<br>Förvaras vapnet inte i säkerhetsskåp eller i något lika säkert<br>förvaringsutrymme skall en vital vapendel tas bort från vapnet så att det<br>inte kan användas, förutsatt att detta kan göras utan avsevärd svårighet.<br>Vapen, vapendel och ammunition skall härefter förvaras var för sig, s.k.<br>delad förvaring (5 kap. 1 och 2 §§ vapenlagen).</p>
<p>Det finns olika meningar om vilken förvaringsmetod som är den bästa.<br>De flesta anser dock att förvaring i säkerhetsskåp är det säkraste<br>förvaringssättet. Mot detta kan i och för sig invändas att en inbrottstjuv<br>som lyckas forcera ett säkerhetsskåp eller t.o.m. tillgripa hela skåpet, får<br>tag på kompletta vapen, vilket Rikspolisstyrelsen pekar på. Förvaring i ett<br>säkerhetsskåp innebär dock ett avsevärt försvårande för en inbrottstjuv,<br>jämfört med om skjutvapnen inte förvaras i ett sådant. Ett annat tungt<br>vägande argument som talar för bruk av säkerhetsskåp är enligt<br>regeringens bedömning att den som innehar ett säkerhetsskåp som regel<br>också nyttjar detta för förvaring av sina skjutvapen, vilket torde<br>medverka till en generellt sett högre säkerhetsnivå än vid annan förvaring<br>som kräver mera omständliga åtgärder.</p>
<p>49</p>
<p>I dag förespråkar tillståndsmyndighetema generellt förvaring i Prop. 1999/2000:27<br>säkerhetsskåp. Vissa myndigheter t.o.m. kräver det för att tillstånd till<br>innehav av skjutvapen skall meddelas, vilket i praktiken innebär att<br>förvaring i säkerhetsskåp redan i dag är ett minimikrav på flera orter i<br>landet. Utredningens genomgång av tillståndsärenden under 1995 visar<br>vidare att nästan alla som i dag skaffar ett nytt skjutvapen uppger att de<br>har säkerhetsskåp eller avser att införskaffa ett sådant. Att införa en<br>bestämmelse om att skjutvapen skall förvaras i säkerhetsskåp skulle<br>således inte innebära någon större ekonomisk uppoffring för vapenägama<br>som kollektiv.</p>
<p>Regeringen anser därför, i likhet med utredningen, att det i vapenlagen<br>bör införas en bestämmelse om att skjutvapen skall förvaras i<br>säkerhetsskåp eller i något annat lika säkert förvaringsutrymme. Med det<br>senare avses att förvaring i ännu säkrare utrymme, som t.ex. i<br>vapenkassun, naturligtvis också kan godtas. Enbart s.k. delad förvaring<br>bör däremot inte accepteras.</p>
<p>Förvaring av effektbegränsade skjutvapen och andra föremål än skjutvapen</p>
<p>I fråga om vissa mindre farliga vapen samt ammunition delar regeringen<br>utredningens bedömning att det inte är lika motiverat att skärpa kraven<br>på förvaringen. Regeringen föreslår därför att de föremål som nämns i<br>1 kap. 3 § vapenlagen, effektbegränsade vapen som avses i 2 kap. 1 §<br>andra stycket vapenlagen samt ammunition skall vara undantagna från<br>det strängare förvaringskravet. För dessa föremål bör det även framdeles<br>vara tillräckligt att de förvaras på ett sådant sätt att det inte finns risk för<br>att någon obehörig kommer åt dem, dvs. under säkert lås eller på annat<br>lika betryggande sätt.</p>
<p>Fråga har uppkommit vilka krav på förvaring som bör gälla i en sådan<br>situation som när ett jaktlag under ett antal dagar uppehåller sig i en<br>jaktstuga. I sådana fall kan det framstå som mindre rimligt att kräva<br>förvaring i säkerhetsskåp. Något undantag för den situationen bör enligt<br>regeringens mening dock inte göras, utan här får i stället huvudregeln i<br>5 kap. 1 § vapenlagen tillämpas om att den som innehar skjutvapen eller<br>ammunition är skyldig att ta hand om egendomen och hålla den under<br>sådan uppsikt att det inte finns risk för att någon obehörig kommer åt<br>den. Närmare hur kravet på uppsikt bör uppfyllas far bedömas utifrån den<br>konkreta situationen. Liksom i dag bör Rikspolisstyrelsens föreskrifter ge<br>viss ledning.</p>
<p>Övergångsbestämmelser</p>
<p>Förvaringsbestämmelsema är tillämpliga på alla icke statliga<br>skjutvapeninnehav. För dem som sedan tidigare innehar skjutvapen bör<br>det, som utredningen föreslår, finnas en övergångsbestämmelse för att ge<br>dem tid att anpassa sig till de nya bestämmelserna. Regeringen anser<br>dock att det är tillräckligt att tidsgränsen i övergångsbestämmelsen sätts<br>till två år i stället för av utredningen föreslagna fem år. För den som</p>
<p>50<br></p>
<p>redan innehar skjutvapen, men som söker tillstånd att inneha ett nytt<br>sådant, bör dock det strängare kravet på förvaring gälla omedelbart.</p>
<h4>9.2 Skjutvapen under uppsikt och transport av skjutvapen</h4>
<p>Regeringens förslag: Ett skjutvapen under transport skall vara<br>oladdat och, om det lämpligen kan ske, isärtaget och nerpackat.</p>
<p>Rikspolisstyrelsen ges föreskriftsrätt beträffande hur man skall<br>förfara med skjutvapen och ammunition vid förflyttning och<br>yrkesmässig transport av skjutvapen och ammunition.</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit vissa förtydliganden<br>vad gäller gränsen mellan förvaring och uppsikt över skjutvapen och<br>ammunition vid användning och mellan förflyttning av skjutvapen i<br>samband med användning och transport i egentlig mening. Utredningen<br>har inte lagt fram något förslag motsvarande regeringens vad gäller<br>transport av skjutvapen.</p>
<p>Remissinstanserna: Inte någon av remissinstanserna har haft något att<br>erinra mot utredningens förslag i den här delen.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Vad gäller utredningens förslag i<br>fråga om vapen under uppsikt och om transport av vapen innebär dessa<br>inte några större förändringar i materiellt avseende. Med hänsyn till de<br>skiftande förhållanden som transport kan tänkas ske under är det svårt att<br>utforma detaljerade bestämmelser i lag. Det är emellertid av stor vikt att<br>transport sker under betryggande former. Ett tillägg bör därför göras i<br>bestämmelserna om transport av skjutvapen, enligt vilket ett skjutvapen<br>som transporteras skall vara oladdat och, om det lämpligen kan ske,<br>isärtaget och nerpackat. Bestämmelsen gäller såväl vid transport av en<br>självständig fraktförare som när vapeninnehavaren själv transporterar sitt<br>vapen t.ex. till eller från skjutbanan.</p>
<p>I enlighet med utredningens förslag bör Rikspolisstyrelsen också ges<br>rätt att meddela föreskrifter om vad som skall iakttas vid alla former av<br>förflyttning/transport av skjutvapen och ammunition.</p>
<h4>9.3 Förvaring hos annan</h4>
<p>Regeringens förslag: Möjligheten att förvara skjutvapen hos annan<br>utvidgas något. Tidsgränsen på tre år tas bort. För att fa förvara sina<br>skjutvapen hos någon annan krävs antingen att innehavaren inte själv<br>kan ta hand om sina skjutvapen eller att det annars föreligger särskilda<br>skäl. Krav på tillstånd från polismyndighet införs för att få förvara<br>vapen hos någon annan.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Rikspolisstyrelsen anser sig inte kunna tillstyrka<br>förslaget att utvidga möjligheterna till förvaring hos annan av det skälet</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>51</p>
<p>att den som betros med skjutvapen själv skall ta ansvar för dessa och då<br>polismyndigheterna bör ha kännedom om var vapen förvaras.<br>Polismyndigheten i Skåne anser att förvaring hos annan endast bör få<br>förekomma om det finns särskilda skäl för det. Svenska Jägareförbundet<br>och Jägarnas Riksförbund/Landsbygdens Jägare å andra sidan anser att<br>det finns skäl att gå längre än vad utredningen föreslår.</p>
<h5>Skälen för regeringens förslag</h5>
<p>Huvudregeln i dag är att en vapeninnehavare själv skall ta hand om sitt<br>skjutvapen. Det undantag härifrån, som omnämns i vapenlagen, är<br>möjligheten till s.k. långtidsförvaring av vapnet hos annan i de fall<br>vapeninnehavaren är förhindrad att själv ta hand om sitt skjutvapen.<br>Innehavaren deponerar i sådant fall sitt skjutvapen hos någon annan, efter<br>skriftlig anmälan till polismyndigheten.</p>
<p>Regeringen anser att huvudregeln även fortsättningsvis bör vara att<br>vapen skall tas om hand av innehavaren. Det finns dock situationer,<br>förutom den att tillståndsinnehavaren är förhindrad att själv förvara<br>vapnet, där det framstår som klart motiverat att förvaring skall kunna ske<br>hos någon annan. Regeringen delar därför utredningens uppfattning att<br>möjligheterna till sådan förvaring bör vidgas i viss utsträckning. Det<br>kanske praktisk sett viktigaste fallet är när en son eller dotter flyttar från<br>föräldrahemmet till en tätort eller storstad men avser att fortsätta jaga på<br>sina föräldrars jaktmarker. I sådana fall kan det t.o.m. vara att föredra att<br>vapnet även framgent förvaras i föräldrahemmet, i stället för att tas med<br>till den nya bostadsorten. Sådan förvaring tillåts i vissa fall redan i dag<br>utan egentligt stöd i lag. Enligt Rikspolisstyrelsens allmänna råd bör<br>således ett sådant förfarande kunna medges undantagsvis.</p>
<p>Det kan också finnas likartade situationer, vid vilka förvaring hos<br>någon annan framstår som mera lämpligt än förvaring hos<br>tillståndsinnehavaren. Så kan t.ex. vara fallet om någon flyttar till en<br>storstad på grund av sitt arbete men har kvar en väsentlig anknytning till<br>sin hembygd där han eller hon avser att fortsätta att bedriva jakt. Ett<br>annat fall där förvaring hos någon annan bör kunna övervägas är om<br>vapenägaren under en längre period vistas i utlandet eller i vart fall så<br>långt från hemmet att han eller hon inte har möjlighet att se till sina<br>vapen i tillräcklig utsträckning. För att förvaring hos annan skall tillåtas<br>bör krävas att det efter en helhetsbedömning framstår som motiverat att<br>förvaringen sker hos någon annan än tillståndshavaren. Det bör påpekas<br>att envar som innehar skjutvapen måste var beredd att uppfylla kraven på<br>säker förvaring. Bestämmelsen är således inte avsedd att användas för att<br>en vapeninnehavare skall kunna undgå kostnaden för att själv ordna med<br>säker förvaring av sina vapen.</p>
<p>Tillståndsplikt</p>
<p>Långtidsförvaring hos annan kräver i dag endast en anmälan till<br>polismyndigheten om förhållandet. Polismyndigheten har i princip ingen</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>52</p>
<p>möjlighet att förhindra att depositionen kommer till stånd. Om förvaring<br>hos den andre framstår som klart olämplig kan visserligen<br>bestämmelserna om omhändertagande av skjutvapnet samt återkallelse<br>av vapentillståndet tillämpas. Regeringen anser dock att förfarandet med<br>enbart en anmälan är otillräckligt. Den som betros att ha hand om<br>skjutvapen bör dessförinnan bli föremål för en lämplighetsprövning.<br>Detta gäller särskilt om möjligheterna till förvaring utvidgas i enlighet<br>med vad som tidigare sagts. Regeringen föreslår därför att förfarandet<br>blir tillståndspliktigt.</p>
<p>Tillstånd för förvaring hos någon annan bör alltid tidsbegränsas. För<br>hur lång tid ett tillstånd skall beviljas får avgöras med hänsyn till<br>omständigheterna i det enskilda fallet. Regeringen anser inte att det i<br>lagen bör anges någon längsta tid för vilken tillstånd får meddelas. Den<br>nuvarande bestämmelsen om att förvaring hos annan endast får ske under<br>högst tre år åt gången, bör därmed utgå, men bör kunna tjäna som<br>vägledning i fråga om normaltid för ett tidsbegränsat tillstånd. Vidare bör<br>tillstånd till förvaring hos någon annan alltid förenas med särskild<br>förvaringsföreskrift, såväl för vapeninnehavaren som förvararen.</p>
<h4>9.4 Kontroll av att förvaringsbestämmelsema följs</h4>
<p>Regeringens förslag: Möjligheter att kontrollera förvaring införs.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.<br>Inspektion av att förvaringsbestämmelsema följs skall få förekomma<br>endast i de fall särskild förvaringsföreskrift meddelats.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet av dem som yttrat sig över förslaget<br>tillstyrker detta. Kammarrätten i Sundsvall avstyrker dock förslaget av<br>det skälet att ändamålet med åtgärden inte motiverar ett så långtgående<br>intrång. Svenska Skytteförbundet anser att det borde vara tillräckligt att<br>kräva att den sökande uppvisar kvitto på inköpt säkerhetsskåp.<br>Riksåklagaren, Åklagarkammaren i Kalmar, Åklagarmyndigheten i<br>Malmö och Polismyndigheten i Västemorrlands län anser å andra sidan<br>att inspektionsrätten inte bör begränsas till fall där särskild<br>förvaringsföreskrift har meddelats. Polismyndigheten i Skåne är av<br>uppfattningen att bestämmelsen bör gälla alla som meddelats särskild<br>förvaringsföreskrift och anser därför att det inte bör införas någon<br>övergångsbestämmelse.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Tillståndsmyndighetema har i dag<br>ingen direkt befogenhet att kontrollera hur en enskild vapeninnehavare<br>förvarar sina skjutvapen. Tillståndsmyndigheten kan endast<br>uppmärksamma sökanden på förvaringsbestämmelsema och tillfråga<br>denne om hur han avser att lösa förvaringsfrågan. Att förvaring i<br>säkerhetsskåp uppställs som ett krav i vapenlagen innebär i praktiken att<br>möjligheterna att kontrollera att förvaringsbestämmelsema följs ökar.<br>Det finns nämligen då inget som hindrar att en tillståndsmyndighet<br>fordrar att vapeninnehavaren på något sätt styrker att han uppfyller<br>kravet. För att meddela tillstånd till innehav av skjutvapen kan</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>53</p>
<p>myndigheten således kräva att sökanden företer intyg om installerat<br>säkerhetsskåp eller kvitto på inköpt sådant.</p>
<p>Från bl.a. tillståndsmyndighetema och utredare av våldsbrottslighet har<br>det emellertid framförts önskemål om möjlighet till en vidare kontroll av<br>förvaringen, såsom att inspektion av förvaringsutrymmena skall få<br>företas.</p>
<p>Regeringen instämmer i bedömningen att införandet av en möjlighet<br>för tillståndsmyndighetema att kontrollera enskilda vapeninnehavares<br>förvaring av skjutvapen skulle kunna fylla en viktig funktion. Blotta<br>vetskapen om att en sådan inspektion kan komma att företas skulle med<br>stor sannolikhet bidra till att förvaringsbestämmelsema följdes i större<br>utsträckning än i dag. Vidare skulle en inspektion utgöra ett bra tillfälle<br>för tillståndsmyndigheten att lämna information och råd till vapenägaren<br>om hur risken för stöld av skjutvapen på olika sätt kan minskas. En<br>möjlighet till kontroll skulle naturligtvis också bidra till att uppdaga fall<br>där förvaringen missköts på ett sådant sätt att fråga om återkallelse av<br>vapentillstånd bör väckas.</p>
<p>Enligt regeringens mening bör kontrollmöjligheten gälla generellt. Att<br>såsom utredningen föreslår begränsa kontrollmöjligheten till fall där<br>särskild förvaringsföreskrift meddelats anser vi skulle leda till en alltför<br>snäv avgränsning. I och med att förvaring i säkerhetsskåp görs<br>obligatorisk kommer det i framtiden sannolikt att höra till undantagen att<br>en särskild förvaringsföreskrift meddelas en enskild vapeninnehavare.<br>Att låta kontroll få äga ram endast i dessa fall skulle enligt vår<br>bedömning endast få marginell betydelse för att minska risken för<br>vapenstölder.</p>
<p>Som framgår av avsnitt 16 föreslår vi - i motsats till utredningen - att<br>straffansvar inte skall föreskrivas för överträdelse av de generella<br>förvaringsbestämmelsema. Detta innebär också att det integritetsintrång<br>som en kontroll kan medföra begränsas. Kontrollen skall således inte<br>syfta till att uppdaga brottsliga gärningar, utan får i stället mer karaktären<br>av en åtgärd för tillsyn av tillståndspliktig verksamhet. Den sanktion som<br>kommer i fråga för misskötsel av förvaringen är i första hand återkallelse<br>av tillståndet. Innan en så ingripande åtgärd vidtas bör naturligtvis<br>övervägas om inte en varning eller annat påpekande är tillräckligt för att<br>säkerställa att förvaringsreglema följs.</p>
<p>Integritetsaspekten bör även beaktas vid utformningen av möjligheten<br>att inspektera förvaring. Denna bör således utformas som en skyldighet<br>för den som innehar vapen att på begäran låta polismyndigheten få<br>tillträde till det utrymme där förvaring sker. En begäran om att<br>kontrollera förvaringen skall meddelas inom rimlig tid innan den skall<br>äga ram. Kontrollen får endast avse det utrymme där förvaring sker och<br>innefattar inte någon rätt att undersöka annan egendom i<br>vapeninnehavarens besittning än den som omfattas av vapentillståndet<br>eller är av omedelbar betydelse för förvaringen. Om det t.ex. föreligger<br>misstanke om olovligt innehav av vapen skall i stället rättegångsbalkens<br>bestämmelser om husrannsakan tillämpas.</p>
<p>Den omständigheten att en vapenägare utan godtagbar anledning<br>vägrar låta polismyndigheten få tillträde för att kontrollera att</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>54</p>
<p>förvaringsbestämmelsema följs bör enligt regeringens mening föranleda<br>att tillståndet återkallas. Lagrådet har anfört att det enligt nuvarande<br>bestämmelser inte är självklart att ett tillstånd att inneha skjutvapen kan<br>återkallas enbart på grund av vägran att medverka till inspektion av<br>förvaring. Med anledning av Lagrådets påpekande föreslår regeringen att<br>det görs ett tillägg i bestämmelserna om återkallelse i 6 kap. 1 §<br>vapenlagen (se avsnitt 13).</p>
<p>Lagrådet har vidare anfört att det kan dröja innan ett slutligt avgörande<br>föreligger i ett ärende om återkallelse av tillstånd. Lagrådet anser att det<br>mot den bakgrunden kan befaras att den föreslagna bestämmelsen om<br>inspektion inte får någon större effekt. Enligt Lagrådet finns det därför<br>skäl att överväga att förena bestämmelsen med något slag av sanktion för<br>det fall att någon vägrar att medverka.</p>
<p>Enligt regeringens bedömning torde risken för att fa sitt vapentillstånd<br>återkallat utgöra ett starkt skäl för att dels följa de materiella<br>förvaringsbestämmelsema, dels efterkomma en begäran om att<br>kontrollera efterlevnaden av dessa (jfr avsnitt 16). Vad gäller den<br>omständigheten att det i vissa fall kan dröja innan ett slutligt avgörande<br>föreligger i ett ärende om återkallelse vill regeringen erinra om<br>möjligheterna att omhänderta skjutvapen enligt bestämmelserna i 6 kap.<br>4 § vapenlagen. Av dessa skäl och med hänsyn till de integritetsaspekter<br>som gör sig gällande i fråga om tillträde till någons bostad, anser<br>regeringen att det inte nu bör införas någon möjlighet för polisen att med<br>fysiskt tvång genomföra en sådan kontroll som här avses. Vi avser<br>emellertid att noga följa tillämpningen av den föreslagna bestämmelsen<br>och om det visar sig nödvändigt återkomma till riksdagen med förslag till<br>skärpningar.</p>
<p>Bestämmelserna om rätten till kontroll av förvaring bör träda i kraft<br>samtidigt som de nya förvaringsbestämmelsema böijar tillämpas på<br>tillstånd som meddelats före den 1 juli 2000, dvs. den 1 juli 2002.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<h3>10 Skjutvapen på allmän plats</h3>
<p>Regeringens förslag: Ett förbud mot att inneha skjutvapen på allmän<br>plats m.m. införs.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har något att<br>erinra mot förslaget. Åklagarmyndigheten i Linköping och Statens<br>naturvårdsverk ifrågasätter nyttan av ett förbud. Sveriges domareförbund<br>anser att den ingående regleringen av vapeninnehav som finns i<br>vapenlagen är tillräcklig. Åklagarmyndigheten i Stockholm anser att de<br>föremål som finns upptagna i 1 kap. 3 § f och h inte bör omfattas av ett<br>förbud.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Förvaringsbestämmelsema i<br>vapenlagen syftar till att förhindra att obehöriga kommer åt vapnen. Den</p>
<p>55</p>
<p>legala vapeninnehavarens handhavande av vapnet är inte reglerad på<br>annat sätt än genom bestämmelserna i 6 kap. vapenlagen om återkallelse<br>av tillståndet och eventuellt ett omhändertagande av vapnet för det fall<br>vapeninnehavaren missbrukar vapnet, visar oaktsamhet med vapnet eller<br>på annat sätt visar sig vara olämplig att inneha vapen. Enligt gällande<br>bestämmelser är det således möjligt för polisen att i flagranta fall ingripa<br>när det gäller skjutvapen m.m. på allmän plats. Särskilt med hänsyn till<br>intresset av att förebygga våldsbrott anser regeringen emellertid att det<br>vore önskvärt om polisen i brottsförebyggande syfte kunde ingripa mot<br>ett innehav av vapen som framstår som direkt olämpligt redan innan en<br>farlig situation uppkommit, utan att behöva ställas inför alltför besvärliga<br>avvägningsfrågor. Regeringen delar därför utredningens bedömning att<br>det skulle stå mycket att vinna med en regel motsvarande den i<br>knivförbudslagen som i dag ger möjlighet att ingripa mot dem som bär<br>kniv m.m.</p>
<p>De argument som motiverar ett knivförbud på allmän plats kan således<br>i hög grad göras gällande även beträffande skjutvapen. Enligt regeringens<br>mening bör det därför vara förbjudet att medföra skjutvapen på allmän<br>plats m.m. i samma utsträckning som gäller för knivar. Syftet med ett<br>sådant förbud är att man skall minska förekomsten av skjutvapen i<br>sammanhang där de kan tänkas komma till användning vid brott mot liv<br>eller hälsa och att polisen i sådana sammanhang skall kunna ingripa mot<br>obefogade innehav av skjutvapen.</p>
<p>I likhet med vad som gäller för knivar m.m. måste förbudet förses med<br>undantag. Samma grunder som gäller enligt knivförbudslagen bör därvid<br>kunna tillämpas. Från förbudet bör därför innehav vara undantagna som<br>avser skjutvapen som enligt särskilda föreskrifter ingår som utrustning<br>för viss tjänst eller visst uppdrag samt innehav som annars med hänsyn<br>till omständigheterna kan anses vara befogat. Inte heller bör ringa fall<br>leda till ansvar.</p>
<p>I enlighet med vad som gäller för knivar på allmän plats m.m. är det<br>viktigt att bestämmelsen tillämpas med förnuft och generositet.<br>Exempelvis är en jägares eller sportskytts innehav av vapen naturligtvis<br>befogat även på allmän plats under transport till och från jakt eller<br>skjutbana, eller då jakt enligt tillstånd bedrivs på allmän plats. Detsamma<br>gäller naturligtvis en person som medför exempelvis tårgasspray för<br>skyddsändamål, förutsatt att tillståndet omfattar just sådant ändamål. Om<br>inga andra omständigheter talar emot det bör en rimlig förklaring till<br>innehavet på platsen godtas. Liksom vad avser knivförbudet bör<br>föremålets art vara av stor betydelse, ävensom det sammanhang i vilket<br>det innehas. En sådan ordning innebär exempelvis att ett innehav av ett<br>skjutvapen vid en nöjestillställning eller i andra sammanhang där många<br>människor träffas eller uppehåller sig i princip aldrig bör kunna godtas.<br>Det bör inte heller kunna godtas att en innehavare av skjutvapen för detta<br>med sig i skjutbart skick eller ens laddat. Detta står i överensstämmelse<br>med det som regeringen föreslår i avsnitt 9.2, nämligen att det i<br>vapenlagen införs en bestämmelse enligt vilken ett skjutvapen som<br>transporteras skall vara oladdat och, om det lämpligen kan ske, isärtaget<br>och nerpackat. I detta sammanhang kan också erinras om att regeringen</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>56</p>
<p>föreslår att Rikspolisstyrelsen skall ges rätt att meddela föreskrifter om<br>vad som skall iakttas i samband med att skjutvapen<br>förflyttas/transporteras. Sådana föreskrifter torde omfatta även<br>situationen när någon bär med sig skjutvapen på allmän plats.</p>
<p>Vilka föremål bör omfattas?</p>
<p>Ett forbud av ifrågavarande art bör med hänsyn till rättssäkerheten vara<br>klart avgränsat. Det bör således inte fa råda osäkerhet om vilka föremål<br>som omfattas av forbudet, vare sig bland dem som kan komma att träffas<br>av det eller dem som har att tillämpa det genom ingripanden. Som<br>utredningen påpekar är det vid bestämningen av det förbjudna området<br>härvid en fördel om det går att knyta an till redan vedertagna och<br>inarbetade bestämmelser, inte minst för den polisman som ofta<br>omedelbart skall kunna ingripa då han påträffar ett föremål som kan<br>befaras komma till användning vid våldsbrottslighet. Det framstår därför<br>som lämpligt att använda sig av den avgränsning som görs i vapenlagen.</p>
<p>Som Åklagarmyndigheten i Stockholm påpekar omfattar vapenlagen en<br>del mindre farliga föremål som det skulle kunna vara motiverat att göra<br>undantag för. Med hänsyn till betydelsen av att regeln blir enkel att<br>tillämpa bör avgränsningen av vilka föremål som skall omfattas av<br>förbudet enligt regeringens mening trots detta ske genom en hänvisning<br>till samtliga de föremål som omfattas av begreppet skjutvapen.<br>Därigenom kommer även en del i och för sig harmlösa vapendelar att<br>omfattas. Dessa torde dock i praktiken falla utanför det straffbara<br>området på grund av bestämmelser om undantag för ringa fall.<br>Regeringen delar dock utredningens uppfattning att ammunition bör helt<br>undantas från förbudets tillämpningsområde.</p>
<h3>11 Reparation, översyn och skrotning av<br>skjutvapen</h3>
<p>Regeringens förslag: En bestämmelse om att det krävs tillstånd för<br>att yrkesmässigt ta emot skjutvapen for reparation eller översyn samt<br>för att ta emot skjutvapen för skrotning tas in i vapenlagen.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. En<br>bestämmelse om att endast den som har de kunskaper som behövs samt<br>är ordentlig och pålitlig far meddelas tillstånd, tas in i vapenlagen.<br>Överlämnande till annan för reparation m.m. skall anmälas till<br>polismyndigheten.</p>
<p>Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har haft något att<br>erinra mot förslagen.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: För reparation, översyn eller<br>skrotning får skjutvapen enligt nuvarande ordning lämnas till och<br>tillfälligt innehas av den som far driva handel med sådana vapen eller den<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>57</p>
<p>som av polismyndigheten har godkänts att ta emot vapen för sådana Prop. 1999/2000:27<br>åtgärder. För reparation eller översyn får ett vapen också lämnas till den<br>som skulle ha rätt att låna och självständigt handha vapnet (4 kap. 3 §<br>vapenlagen).</p>
<p>Regeringen delar utredningens uppfattning att det bör krävas tillstånd<br>för att yrkesmässigt ta emot vapen för reparation eller översyn. I fråga<br>om skrotning bör detta gälla också den som inte bedriver sådan<br>verksamhet yrkesmässigt. I sak innebär detta inte någon större ändring i<br>förhållande till vad som i dag gäller, men ett system med tillståndsplikt<br>stämmer bättre överens med vapenlagens systematiska uppbyggnad i<br>övrigt än nuvarande ordning med godkännande av polismyndighet. Vad<br>gäller förslaget till bestämmelse om krav på lämplighet m.m. anser<br>regeringen att Rikspolisstyrelsens allmänna råd, enligt vilka<br>polismyndigheten skall pröva den allmänna lämpligheten hos personen i<br>fråga, är tillräckliga. Enligt regeringens mening föreligger inte heller skäl<br>att införa krav på att överlämnande till annan för reparation m.m. skall<br>anmälas till polismyndigheten.</p>
<h3>12 Utlåning av skjutvapen</h3>
<p>Regeringens bedömning: Bestämmelserna om utlåning av<br>skjutvapen bör inte ändras.</p>
<p>Utredningens förslag: Utlåning av ett skjutvapen för självständigt<br>handhavande får ske endast till den som har eget tillstånd att inneha<br>sådant vapen. Tvåveckorsregeln tas bort. 1 stället anges att skjutvapen får<br>lånas ut endast tillfälligt, för ett bestämt ändamål och tillfälle. Utlåning<br>som varar i mer än fem dagar skall anmälas till polismyndigheten.</p>
<p>Remissinstanserna: Majoriteten av de remissinstanser som yttrat sig<br>avstyrker förslaget om att ta bort tvåveckorsregeln och att utlåning som<br>överstiger fem dagar skall anmälas till polismyndigheten. Jägarnas<br>Riksförbund/Landsbygdens Jägare har föreslagit att möjligheterna att<br>låna ut skjutvapen i stället utvidgas.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Enligt gällande bestämmelser får<br>den som har rätt att inneha ett skjutvapen under högst två veckor låna ut<br>vapnet för samma ändamål som tillståndet avser (3 kap. 1 § vapenlagen).<br>Om innehavet av ett skjutvapen kräver att den enskilde skall ha avlagt<br>skytteprov eller genomgått en viss utbildning eller på annat sätt visat sig<br>vara lämplig att inneha vapnet, får ett sådant vapen lånas ut endast till<br>den som uppfyller samma krav. Enhandsvapen och helautomatiska vapen<br>får dock lånas ut endast till låntagare som själv har rätt att inneha ett<br>sådant vapen, dvs. har eget innehavstillstånd för sådant vapen. Detta<br>gäller dock inte för start- och signalvapen (3 kap. 4 och 5 §§<br>vapenlagen).</p>
<p>Möjligheterna till utlåning av skjutvapen fyller enligt regeringens<br>bedömning en viktig praktisk funktion. Såvitt framgår av remissutfallet<br></p>
<p>58</p>
<p>fungerar nuvarande ordning bra och leder inte till några större Prop. 1999/2000:27<br>tillämpningssvårigheter. Det finns inte heller något som tyder på att<br>bestämmelserna skulle vara så utformade att de inbjuder till missbruk. En<br>ytterligare begränsning av möjligheterna till utlåning riskerar vidare leda<br>till att antalet tillstånd och därmed antalet skjutvapen ökar, vilket inte<br>skulle vara förenligt med de övergripande målen för reformen. Mot den<br>bakgrunden anser regeringen att bestämmelserna om utlåning inte bör<br>ändras.</p>
<h3>13 Återkallelse av tillstånd</h3>
<p>Regeringens förslag: Ett vapentillstånd skall återkallas om<br>förutsättningarna härför är uppfyllda. Det fakultativa momentet utgår<br>således.</p>
<p>De nuvarande fem grunderna för återkallelse sammanförs till tre<br>grunder, nämligen att</p>
<p>- tillståndshavaren visat sig vara olämplig att inneha vapen,</p>
<p>- förutsättningarna för tillståndet inte längre finns,</p>
<p>- det annars finns någon skälig anledning att återkalla tillståndet.</p>
<p>Vidare införs en ny grund för återkallelse, nämligen att<br>innehavaren utan godtagbar anledning vägrat låta polismyndigheten fa<br>tillträde för att kontrollera att förvaringsbestämmelsema följs.</p>
<p>Ett vapenhandelstillstånd skall återkallas om tillståndshavaren inte<br>längre driver yrkesmässig handel, förutsättningarna för tillståndet inte<br>längre finns eller om det annars finns någon skälig anledning att<br>återkalla tillståndet. Det fakultativa momentet utgår således i dessa tre<br>fall.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.<br>Återkallelse görs obligatorisk även i det fallet att en innehavare av<br>tillstånd att driva vapenhandel åsidosatt en bestämmelse i vapenlagen<br>eller en föreskrift eller villkor som meddelats med stöd av lagen.<br>Utredningen har inte föreslagit någon ny grund för återkallelse.</p>
<p>Remissinstanserna: Hovrätten över Skåne och Blekinge, Länsrätten i<br>Stockholms län, Polismyndigheten i Västemorrlands län och<br>Skytterörelsens ungdomsorganisation tillstyrker förslaget om ändring av<br>återkallelsebestämmelsema. Länsrätten i Göteborg ifrågasätter om inte<br>grunden ”skälig anledning” kan uteslutas eftersom alla huvudsakliga skäl<br>för att återkalla tillstånd ryms under de andra grunderna. Juridiska<br>fakulteten vid Uppsala universitet ifrågasätter å andra sidan om det inte<br>finns anledning att behålla alla fem grunder. Svenska Jägareförbundet<br>anser att det fakultativa momentet bör finnas kvar för att ge utrymme för<br>viss flexibilitet. I fråga om vapenhandelstillstånd har ingen remissinstans<br>haft något att erinra mot förslaget.</p>
<p>59</p>
<h5>Skälen för regeringens förslag</h5>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Återkallelse av tillstånd att inneha skjutvapen</p>
<p>Regeringen delar utredningens bedömning att vapenlagen<br>innehållsmässigt väl reglerar de situationer vid vilka återkallelse av ett<br>tillstånd att inneha skjutvapen respektive att föra in skjutvapen till<br>Sverige bör ske. I enlighet med vad som anförs i avsnitt 9.4 om kontroll<br>av förvaring bör emellertid ett tillägg göras enligt vilket ett tillstånd skall<br>återkallas om innehavaren utan godtagbar anledning vägrat låta<br>polismyndigheten fa tillträde för att kontrollera att<br>förvaringsbestämmelsema följs. Regeringen anser vidare, i likhet med<br>utredningen, att det kan finnas skäl att överväga om inte vissa grunder<br>kan utgå.</p>
<p>De tre första grunderna för återkallelse (a-c), är att tillståndshavaren<br>missbrukat vapnet, visat oaktsamhet med vapnet eller på annat sätt visat<br>sig vara olämplig att inneha vapen. Den utredning som föreligger visar<br>att de två förstnämnda grunderna tillämpas i relativt liten utsträckning,<br>medan den tredje granden är den i särklass mest tillämpade. Alla tre<br>grunderna rör tillståndshavarens personliga lämplighet att inneha vapen.<br>Regeringen delar utredningens bedömning att dessa med fördel kan slås<br>samman till en grand, nämligen att ett tillstånd skall återkallas om<br>tillståndshavaren är olämplig att inneha vapen. Granden ”skälig<br>anledning” bör, i enlighet med vad utredningen föreslår, däremot<br>behållas eftersom det kan uppkomma situationer där återkallelse bör<br>kunna komma i fråga men som inte täcks av någon av de övriga<br>grunderna.</p>
<p>Utredningen har föreslagit att återkallelse bör vara obligatorisk<br>beträffande samtliga återkallelsegrander. Föreligger någon av dessa skall<br>tillståndsmyndigheten enligt utredningens förslag alltså vara skyldig att<br>återkalla vapentillståndet. I lagrådsremissen förklarade sig regeringen<br>instämma i utredningens bedömning principiellt. Regeringen föreslog<br>emellertid att det fakultativa momentet skulle behållas avseende den sista<br>av återkallelsegrundema av det skälet att denna är så allmänt hållen att<br>den bedömdes knappast kunna läggas till grand för obligatorisk<br>återkallelse. Lagrådet har förklarat sig inte kunna finna något hållbart<br>skäl för att behålla det fakultativa momentet i dessa fall. Lagrådet har<br>framfört samma synpunkter vad gäller återkallelse av tillstånd att inneha<br>ammunition och att driva vapenhandel.</p>
<p>Regeringen kan instämma i Lagrådets uppfattning och föreslår därför<br>att återkallelse görs obligatorisk även i dessa fall.</p>
<p>Regeringen vill avslutningsvis betona vikten av att<br>tillståndsmyndigheten uppmärksammar frågan om återkallelse i de fall<br>där tillståndsinnehavaren gjort sig skyldig till våld eller hot om våld mot<br>någon nära anhörig.</p>
<p>60</p>
<p>Återkallelse av tillstånd att driva handel med skjutvapen Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Samma skäl som vi anfört i fråga om återkallelse av tillstånd att inneha<br>skjutvapen respektive att föra in skjutvapen till Sverige gör sig gällande i<br>fråga om återkallelse av tillstånd att driva handel med sådana vapen.<br>Regeringen anser i enlighet med detta att det bör vara obligatoriskt att<br>återkalla ett handelstillstånd om tillståndshavaren inte längre driver<br>yrkesmässig handel, om förutsättningarna för tillståndet inte längre finns<br>eller om det annars finns någon skälig anledning att återkalla tillståndet.<br>Däremot bör det fakultativa momentet behållas vad gäller grunden att<br>tillståndshavaren åsidosatt en bestämmelse i vapenlagen eller en<br>föreskrift eller ett villkor som meddelats med stöd av lagen, eftersom det<br>kan förekomma att ett åsidosättande inte är av så allvarlig karaktär att det<br>bör föranleda att tillståndet återkallas.</p>
<h3>14 Omhändertagande av skjutvapen och<br>ammunition</h3>
<p>Regeringens förslag: Omhändertagande av ett skjutvapen med<br>tillhörande ammunition skall ske om förutsättningarna härför är<br>uppfyllda.</p>
<p>I vapenlagen införs en bestämmelse enligt vilken ett skjutvapen far<br>omhändertas om innehavaren inte kan visa att han eller hon har rätt att<br>inneha vapnet.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Svenska Jägareförbundet motsätter sig förslaget<br>att göra omhändertagande obligatoriskt av samma skäl som i fråga om<br>återkallelse av tillstånd. Övriga remissinstanser har inte haft något att<br>erinra mot förslagen.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Regeringen anser att bestämmelsen<br>om omhändertagande av skjutvapen och ammunition är väl avgränsad<br>och klart utformad. Någon ändring av de materiella grunderna för<br>omhändertagande av skjutvapen och ammunition är således inte<br>behövlig. Däremot anser regeringen av samma skäl som tidigare anförts i<br>fråga om bl.a. innehavstillstånd, att lagstiftningen bör skärpas på så sätt<br>att tillståndsmyndigheten skall vara skyldig att omhänderta ett skjutvapen<br>med tillhörande ammunition när förutsättningarna för detta är uppfyllda.<br>En sådan ordning ter sig naturlig om frågan ses i ett brottsförebyggande<br>perspektiv.</p>
<p>Enligt 12 kap. 5 § vapenförordningen får en polisman omhänderta ett<br>skjutvapen om innehavaren inte medför tillståndsbeviset för vapnet. En<br>innehavare av skjutvapen skall alltså kunna visa att han har rätt att inneha<br>vapnet i fråga. Eftersom det är fråga om ett tvångsmedel bör<br>bestämmelsen finnas i vapenlagen. Regeringen föreslår därför att<br>bestämmelsen flyttas över till vapenlagen, dock med den ändringen att ett</p>
<p>61<br></p>
<p>skjutvapen skall kunna omhändertas om innehavaren inte kan visa att han<br>har rätt att inneha vapnet. Detsamma gäller den anslutande bestämmelsen<br>i nuvarande 12 kap. 6 § vapenförordningen om att jakttillsynsmän som<br>har förordnats av länsstyrelsen samt personal vid Kustbevakningen och<br>Tullverket vid tillämpningen av den omnämnda bestämmelsen likställs<br>med polisman.</p>
<p>Lagrådet har uppmärksammat att särskilt förordnade tjänstemän vid<br>länsstyrelsen inte ingår bland de personalkategorier som far omhänderta<br>vapen enligt den nu aktuella bestämmelsen, vilket däremot är fallet när<br>det gäller omhändertagande enligt 6 kap. 4 § vapenlagen. Enligt Lagrådet<br>kan det ifrågasättas varför inte denna personalkategori skall fa ingripa<br>även enligt den föreslagna bestämmelsen i 6 kap. 4 a §. Frågan har inte<br>berörts av utredningen. Enligt vad regeringen inhämtat i frågan synes<br>antalet sådana särskilt förordnade tjänstemän som avses i 6 kap. 4 §<br>vapenlagen numera vara ytterst begränsat, varför det eventuellt kan<br>ifrågasättas om det finns behov av att ha kvar den personalkategorin i<br>bestämmelsen. Mot den bakgrunden saknas det skäl att nu göra ändringar<br>i den krets av personalkategorier som avses i 12 kap. 6 §<br>vapenförordningen och som sålunda skall kunna ingripa enligt den<br>föreslagna bestämmelsen i 6 kap. 4 a § vapenlagen.</p>
<h3>15 Information till tillståndsmyndighetema</h3>
<p>Regeringens förslag: Läkares anmälningsskyldighet utvidgas till att<br>gälla även beträffande patienter inom den öppna psykiatriska vården.<br>Någon bedömning av om patienten i fråga innehar skjutvapen skall<br>inte göras. För anmälningsskyldighet krävs att patienten i fråga<br>bedöms vara olämplig att inneha skjutvapen. Anmälan behöver dock<br>inte göras om det med hänsyn till omständigheterna står klart för<br>läkaren att patienten inte innehar tillstånd för skjutvapen.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.<br>Någon ändring i fråga om bedömning av vapeninnehav föreslås inte. För<br>anmälningsskyldighet inom den öppna psykiatriska vården skall krävas<br>att patienten i fråga bedöms vara uppenbart olämplig att inneha<br>skjutvapen.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna har inte något att<br>erinra mot förslaget. Justitieombudsmannen, Länsrätten i Stockholms<br>län, Rikspolisstyrelsen, Polismyndigheten i Västemorrlands län,<br>Socialstyrelsen och Svenska Jägareförbundet tillstyrker förslaget.<br>Justitieombudsmannen anser dock att det finns anledning att diskutera<br>om inte uppenbarhetsrekvisitet kan utgå och menar, i likhet med<br>Socialstyrelsen, att det finns anledning att utreda frågan om<br>anmälningsskyldighet för sociala myndigheter ytterligare. Även<br>Polismyndigheten i Västemorrlands län anser att det finns skäl att gå<br>längre och menar att läkare bör kontrollera vapeninnehav med berörd</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>62</p>
<p>polismyndighet. Länsrätten i Göteborg ifrågasätter effektiviteten av den<br>föreslagna utvidgningen och anser att metoderna för rapportering bör<br>utredas ytterligare. Länsrätten menar att det t.ex. borde vara möjligt att<br>införa en mera rutinmässig rapportering från läkare till ett centralt<br>vapenregister. Socialstyrelsen, Sveriges Vapenägares Förbund och<br>Svenska Skytteförbundet uppmärksammar risken för att personer avstår<br>från att söka sig till sjukvården på grund av anmälningsskyldigheten.<br>Rikspolisstyrelsen anser att det finns skäl att överväga om inte en läkares<br>anmälningsskyldighet skall omfatta även kroppsliga sjukdomstillstånd.</p>
<h5>Skälen för regeringens förslag</h5>
<p>Information från läkare</p>
<p>En förutsättning för att tillståndsmyndighetema skall kunna göra en<br>korrekt bedömning vid prövningen av ett tillståndsärende är att den<br>erhåller erforderlig information om sökanden/tillståndsinnehavaren.</p>
<p>En fråga som aktualiserats på senare tid är hur man effektivt skall<br>kunna förhindra att personer som på grund av viss psykisk störning är<br>olämpliga att inneha skjutvapen trots detta har vapentillstånd. Allvarliga<br>händelser, vid vilka människor har hotats, kommit till skada eller t.o.m.<br>dödats, har i vissa fall haft sin grund i en psykisk störning hos<br>gärningsmannen. Enligt Socialstyrelsen är de flesta av psykiatrins<br>patienter inte mer våldsbenägna än normalbefolkningen. Det finns dock<br>patientgrupper bland psykossjuka, främst patienter med schizofreni och<br>paranoida vanföreställningssyndrom, som har en betydligt förhöjd<br>frekvens av våld och aggression. Sådana personer bör naturligtvis inte ha<br>tillstånd att inneha skjutvapen.</p>
<p>Som vi tidigare påpekat är det svårt att närmare uttala sig om<br>omfattningen av problemet. Man skall vidare ha klart för sig att det inte<br>är möjligt att skapa ett system som helt utesluter risken för att personer<br>som på grund av psykisk störning är olämpliga att inneha skjutvapen<br>trots detta har vapentillstånd, bl.a. då inte alla personer med psykisk<br>störning söker medicinsk hjälp för sina problem. Ambitionen bör enligt<br>regeringens mening vara att utforma tillståndssystemet så att risken för<br>att sådana personer innehar skjutvapen hålls på en så låg nivå som<br>möjligt, varvid hänsyn måste tas också till integritetsaspekten.</p>
<p>I detta sammanhang kan erinras om att det vid prövningen av ett<br>tillståndsärende regelmässigt görs en kontroll av om den sökande<br>förekommer i belastningsregistret. Om den psykiska störningen lett till<br>att den sökande begått brott torde detta framgå av registret. Härutöver<br>skall tillståndsmyndigheten göra en allmän bedömning av den sökandes<br>lämplighet i olika avseenden.</p>
<p>Kontroll i samband med att tillstånd söks är dock inte tillräckligt<br>eftersom en psykisk störning kan uppkomma även därefter. Beträffande<br>möjligheten till efterföljande kontroll gäller i dag att om den som är<br>intagen på sjukvårdsinrättning för vård av en psykisk störning innehar<br>eller kan tänkas inneha skjutvapen och det kan antas att den intagne inte</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>63</p>
<p>bör inneha ett sådant vapen, skall den läkare som är ansvarig för vården<br>omedelbart anmäla förhållandet till polismyndigheten i den ort där<br>patienten är folkbokförd. Närmare föreskrifter om anmälan meddelas av<br>Socialstyrelsen (6 kap. 6§ vapenlagen och 13 kap. 2§<br>vapenförordningen). Patienter inom öppenvården berörs inte, varför<br>information rörande dessa inte når tillståndsmyndighetema.</p>
<p>Av den enkätundersökning som utredningen gjort framgår att många<br>registerenheter anser att läkare inte fullgör sin anmälningsskyldighet i<br>önskvärd utsträckning. Även ett par remissinstanser menar att systemet<br>med anmälningsskyldighet är ineffektivt. Vad detta eventuellt skulle<br>kunna bero på är svårt att säga. En orsak skulle kunna vara att<br>bestämmelserna i dess nuvarande utformning är svåra att tillämpa.<br>Regeringen tänker då särskilt på bedömningen av om patienten i fråga<br>”innehar eller kan tänkas inneha skjutvapen”, vilket i många fall torde<br>vara utomordentligt svårt att avgöra. Detta påtalas också av<br>Socialstyrelsen. Bestämmelserna om anmälningsskyldighet skulle<br>antagligen bli betydligt enklare att tillämpa om den bedömningen inte<br>behövde göras, vilket i sin tur sannolikt skulle leda till att systemet med<br>anmälningsskyldighet skulle bli effektivare och mer tillförlitligt.<br>Regeringen anser därför att bestämmelserna om anmälningsskyldighet<br>bör ändras så att rapportering skall ske i samtliga fall. Skulle det för en<br>läkare i det enskilda fallet framstå som klart att patienten i fråga inte<br>innehar tillstånd för skjutvapen bör läkaren dock kunna avstå från att<br>göra anmälan. Ett sådant fall kan vara att det med hänsyn till patientens<br>sjukdomshistoria helt kan uteslutas att han eller hon har beviljats tillstånd<br>till innehav av skjutvapen eller att läkaren känner patienten i fråga så väl<br>att läkaren helt säkert kan säga att denne inte har tillstånd att inneha<br>sådana vapen. Det bör betonas att detta avser endast uppenbara fall och<br>att det normalt alltså inte skall göras någon prövning av om patienten i<br>fråga har tillstånd att inneha skjutvapen eller inte.</p>
<p>Enligt rådande målsättning inom psykiatrin skall personer med<br>psykiska störningar i största möjliga mån integreras i samhället. Detta har<br>lett till att färre sådana personer än tidigare är intagna på sjukhus för<br>behandling. Många av dessa får i stället vård inom den öppna<br>psykiatriska vården och kan alltså inte bli föremål för anmälan enligt<br>gällande bestämmelser. Regeringen anser att det är viktigt att<br>tillståndmyndighetema kan få information även om dessa patienter.<br>Regeringen delar därför utredningens uppfattning att<br>anmälningsskyldighet bör finnas även inom öppenvården.</p>
<p>Som framgått innebär regeringens förslag att det inte skall göras någon<br>prövning av om patienten i fråga kan tänkas inneha skjutvapen eller inte.<br>Detta medför att patienter som inte innehar skjutvapen kommer att<br>omfattas av anmälningsskyldigheten i betydligt högre utsträckning än<br>tidigare, något som skulle kunna ifrågasättas från integritetssynpunkt.<br>Utredningen har föreslagit att det för anmälningsskyldighet inom den<br>öppna vården skall krävas att patienten i fråga är uppenbart olämplig att<br>inneha skjutvapen. Med anledning av den ytterligare utvidgning som<br>regeringens föreslag innebär, och för att inte göra större inskränkningar<br>av den personliga integriteten än vad som kan anses absolut nödvändigt,</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>64</p>
<p>föreslog regeringen i lagrådsremissen att ett sådant uppenbarhetsrekvisit<br>skulle gälla även inom den slutna psykiatriska vården. Som ytterligare<br>skäl för en sådan ordning anförde regeringen effektivitetsskäl och pekade<br>på att det kan förutses att anmälningsskyldigheten kommer att fullgöras<br>mer konsekvent om en begränsning sker till de mer klara fallen. Att<br>anmälningsskyldigheten begränsas till att omfatta endast sådana fall<br>innebär också att patientens relation till sin läkare inte behöver äventyras<br>i onödan. Vidare far ett system med anmälningsskyldighet naturligtvis<br>inte leda till att människor som egentligen skulle behöva läkarhjälp inte<br>söker sådan av rädsla för att då äventyra sitt vapentillstånd, vilket i<br>lagrådsremissen också anfördes som skäl för att göra en viss<br>avgränsning.</p>
<p>Lagrådet har emellertid anfört att det skulle innebära en påtaglig<br>försvagning av anmälningsskyldigheten för den slutna psykiatriska<br>vården om samma avgränsning av anmälningsskyldigheten gällde för<br>såväl den slutna som den öppna psykiatriska vården, dvs. att det<br>uppställdes ett krav på uppenbarhet även inom den slutna vården. Detta<br>skulle enligt Lagrådet leda till en mycket kraftig begränsning av de fall<br>där anmälan kan komma i fråga.</p>
<p>Regeringen anser att de skäl som i lagrådsremissen anfördes till stöd<br>för att begränsa anmälningsskyldigheten till de klara fallen har avsevärd<br>tyngd. Regeringen vill härvid betona att ett viktigt skäl för detta varit att<br>skapa ett system där anmälan verkligen sker i de fall det är motiverat.<br>Regeringen har dock förståelse för Lagrådets synpunkter och det är<br>naturligtvis angeläget att förslaget inte framstår såsom innebärande en<br>försvagning av anmälningsskyldigheten inom den slutna vården. I dag<br>gäller att det för anmälningsskyldighet krävs att det kan antas att<br>patienten i fråga inte bör inneha skjutvapen. Att för<br>anmälningsskyldighet uppställa ett krav på att patienten i fråga bedöms<br>vara olämplig att inneha skjutvapen innebär således redan det en klarare<br>avgränsning i förhållande till vad som för närvarande gäller. En sålunda<br>utformad bestämmelse bör bli enklare att tillämpa än den nuvarande och<br>torde också underlätta för tillståndsmyndighetema som har att lägga<br>läkarens bedömning till grund för en prövning av tillståndsfrågan. Enligt<br>regeringens bedömning framstår det mot den bakgrunden som en rimlig<br>avgränsning att det för anmälningsskyldighet uppställs ett krav på att<br>patienten i fråga bedöms vara olämplig att inneha skjutvapen.</p>
<p>Enligt regeringens uppfattning bör samma rekvisit gälla för<br>anmälningsskyldighet inom den öppna som inom den slutna psykiatriska<br>vården. Regeringen föreslår därför att det för anmälningsskyldighet inom<br>såväl den slutna som inom den öppna psykiatriska vården skall krävas att<br>patienten i fråga bedöms vara olämplig att inneha skjutvapen.</p>
<p>Bedömningen av om patienten i fråga är olämplig att inneha<br>skjutvapen eller inte bör ske av en läkare med specialistkompetens i<br>psykiatri.</p>
<p>Sammanfattningsvis anser regeringen att en läkare alltid skall vara<br>skyldig att anmäla en patient som på grund av psykisk störning bedöms<br>vara olämplig att inneha skjutvapen. Undantag görs för det fallet att det<br>med hänsyn till omständigheterna står klart för läkaren att patienten inte</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>65</p>
<p>3 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 27<br></p>
<p>innehar tillstånd för skjutvapen. Om det hos tillståndsmyndigheten visar<br>sig att personen i fråga inte innehar skjutvapen bör myndigheten<br>makulera uppgiften.</p>
<p>Med de föreslagna ändringarna skapas enligt regeringens bedömning<br>sannolikt bättre förutsättningar för att förhindra att personer som på<br>grund av psykisk störning inte bör inneha skjutvapen trots detta har<br>tillstånd att inneha sådana vapen.</p>
<p>Nuvarande bestämmelser avser endast personer som på grund av<br>psykisk störning inte är lämpliga att inneha skjutvapen. Som<br>Rikspolisstyrelsen påpekar förekommer det även att en person på grund<br>av omständigheter av fysisk natur, som exempelvis synnedsättning, är<br>olämplig att bruka skjutvapen. Regeringen är dock för närvarande inte<br>beredd att föreslå en utvidgning av anmälningsskyldigheten till att<br>omfatta även sådana omständigheter.</p>
<p>Information från andra myndigheter</p>
<p>De väsentliga källorna till information om omständigheter som bör<br>medföra ett ifrågasättande av en persons vapentillstånd är enligt<br>regeringens bedömning polismyndigheterna själva, genom registrering av<br>omhändertagna och brottsmisstänkta personer, samt läkare som kommer i<br>kontakt med personer med psykiska störningar. Det finns emellertid även<br>andra informationskällor som kan vara av intresse i sammanhanget.<br>Några remissinstanser har aktualiserat frågan om anmälningsskyldighet<br>för sociala myndigheter och menar att frågan bör utredas ytterligare.</p>
<p>I körkortslagstiftningen finns det bestämmelser enligt vilka<br>länsstyrelsen vid handläggningen av en ansökan om körkortstillstånd<br>eller förhandsbesked kan begära in yttrande av bl.a. socialnämnd. Ett<br>sådant yttrande skall innehålla en redogörelse för de omständigheter som<br>har betydelse för att bedöma sökandens lämplighet som innehavare av<br>körkort eller traktorkort. En omständighet som lagstiftaren särskilt haft<br>för ögonen är misskötsamhet i nykterhetshänseende som ju är ett mycket<br>allvarligt problem för trafiksäkerheten.</p>
<p>Justitieombudsmannen påpekar i sitt remissvar att uppgifter som<br>inhämtas inom ramen för den verksamhet som bedrivs med stöd av<br>socialtjänstlagen i väsentliga hänseenden ger en annan kännedom om den<br>enskilde än vad som är fallet inom den psykiatriska vården. Regeringen<br>kan instämma i detta i och för sig. När det gäller störningar av psykisk<br>natur, till vilka regeringen alltså valt att begränsa<br>anmälningsskyldigheten, framstår det emellertid som mer motiverat att<br>ålägga en undersökande läkare med särskilda kunskaper om psykiska<br>störningar en sådan anmälningsskyldighet än personal inom<br>socialtjänsten. Regeringen är mot den bakgrunden för närvarande inte<br>beredd att införa en anmälningsskyldighet för de sociala myndigheterna.<br>Vi avser emellertid att följa utfallet av den föreslagna reformen och om<br>det behövs återkomma med förslag till vidgad anmälningsplikt.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>66</p>
<p>Rapporteringsrutiner</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Information om sådana omständigheter som kan medföra ett<br>ifrågasättande av en persons vapeninnehav finns ofta hos<br>polismyndigheterna, men på andra enheter eller andra polismyndigheter<br>än den lokala tillståndsenheten. Det finns inga enhetliga regler för hur<br>sådan information skall nå de olika tillståndsenhetema.<br>Tjänsteföreskrifter över rapporteringsrutinema utarbetas inom vaije<br>myndighet för sig. Regeringen vill i detta sammanhang betona vikten av<br>att frågan om rapporteringsrutinema noga övervägs eftersom dessa är av<br>väsentlig betydelse när det gäller att förhindra missbruk av skjutvapen.</p>
<h3>16 Påföljd vid brott m.m.</h3>
<p>Regeringens bedömning: Behov av att ytterligare skärpa straffskaloma<br>för brott mot vapenlagen föreligger inte.</p>
<p>De allmänna förvaringsbestämmelsema bör inte straffsanktioneras.</p>
<p>Regeringens förslag: Straffansvar införs för den som överlämnar ett<br>skjutvapen för förvaring hos någon annan i strid mot bestämmelserna om<br>tillstånd i 5 kap. 3 § vapenlagen.</p>
<p>Utredningens bedömning och förslag: Överensstämmer delvis med<br>regeringens. De allmänna förvaringsbestämmelsema straffsanktioneras.<br>Bestämmelserna om straffansvar för den som bedriver handel med<br>skjutvapen utan tillstånd tas in i paragrafen om ansvar för vapenbrott. En<br>särskild straffbestämmelse införs enligt vilken den som i<br>näringsverksamhet utan tillstånd tar emot skjutvapen för reparation m.m.<br>eller lämnar ut skjutvapen för sådan åtgärd till någon som inte har rätt att<br>ta emot vapnet, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som uttalar sig i<br>frågan delar bedömningen att ytterligare straffskärpning inte bör ske.<br>Göta Vapenhistoriska Sällskap anser dock att straffet för olovligt innehav<br>av skjutvapen bör skärpas. Även Åklagarmyndigheten i Göteborg anser<br>att det finns skäl att överväga en straffskärpning. Riksåklagaren,<br>Åklagarmyndigheten i Västerås, Polismyndigheten i Västemorrlands län<br>och Försvarsmakten tillstyrker förslaget att straffsanktionera de allmänna<br>förvaringsbestämmelsema. Hovrätten över Skåne och Blekinge,<br>Kammarrätten i Sundsvall, Svenska Jägareförbundet och Sveriges<br>Vapenhandlareförening avstyrker förslaget. Brottsförebyggande rådet är<br>tveksamt till detsamma. Hovrätten över Skåne och Blekinge och<br>Brottsförebyggande rådet anför bl.a. att en kriminalisering skulle kunna<br>verka hämmande på benägenheten att anmäla vapenstöld. Kammarrätten<br>i Sundsvall anser att tillståndsmyndigheten i stället bör ges befogenhet att<br>förelägga en tillståndshavare att styrka att meddelade<br>förvaringsföreskrifter följs vid påföljd att tillståndet annars återkallas.</p>
<h5>Skälen för regeringens bedömning och förslag</h5>
<p>Frågan om ytterligare straffskärpningar</p>
<p>Den som uppsåtligen innehar ett skjutvapen utan att ha rätt till det eller<br>överlåter eller lånar ut ett skjutvapen till någon som inte har rätt att<br>inneha vapnet döms för vapenbrott till fängelse i högst ett år (9 kap. 1 §<br>första stycket vapenlagen). Straffskalan ändrades från fängelse i högst ett<br>år till två år genom en lagändring 1971. I samband med att grovt brott<br>infördes år 1993 ändrades straffmaximum för brott av normalgraden,<br>som en följd härav, till fängelse i högst ett år. Om brott enligt 9 kap. 1 §<br>första stycket vapenlagen är grovt döms för grovt vapenbrott till fängelse<br>i lägst sex månader och högst fyra år. Den nuvarande straffskalan för<br>grovt brott infördes den 1 juli 1993. Om gärning, som nämns i 9 kap. 1 §<br>första stycket vapenlagen, har begåtts av oaktsamhet eller om brottet är<br>ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.</p>
<p>Regeringen delar utredningens bedömning att förändringen av<br>straffskalan i skärpande riktning beträffande vapenbrott har haft en stark<br>inverkan på domstolarnas syn på straffvärdet. Vapenbrottets karaktär av<br>artbrott synes ha förstärkts, vilket haft till följd att det numera krävs<br>mycket starka skäl huvudsakligen av personlig natur för att någon annan<br>påföljd än fängelse skall komma i fråga.</p>
<p>Det har ifrågasatts om straffskalan skulle behöva skärpas ytterligare,<br>t.ex. med ett straffmaximum på fängelse i sex år. I likhet med<br>utredningen anser emellertid regeringen att det inte föreligger något reellt<br>behov av detta. Det kan också konstateras att straffskalan för vapenbrott i<br>övriga nordiska länder inte sträcker sig längre än fyra års fängelse.</p>
<p>Sammanfattningsvis anser regeringen att det inte finns behov av<br>ytterligare straffskärpningar för brott mot vapenlagen.</p>
<p>Straffsanktionering av förvaringsbestämmelsema</p>
<p>Frågan om att straffsanktionera de allmänna förvaringsbestämmelsema<br>har varit föremål för diskussion vid flera tillfällen. 1987 års<br>vapenutredning lade fram ett förslag om detta, vilket dock inte ledde till<br>lagstiftning. I det lagstiftningsärendet (prop. 1990/91:130, bet.<br>1990/91 :JuU33, rskr. 1990/91:300) konstaterade regeringen bl.a. att det<br>för en kriminalisering bör krävas att en sådan kan antas fa en<br>brottsavhållande betydelse. Regeringen redogjorde vidare för de<br>sanktionsformer som redan fanns, såsom återkallelse av tillstånd och<br>skadeståndsskyldidghet i vissa fall, och menade att det inte framstod som<br>sannolikt att en kriminalisering skulle få någon självständig<br>brottsavhållande betydelse.</p>
<p>Antalet förkomna eller tillgripna skjutvapen är, trots skärpningarna av<br>förvaringsbestämmelsema år 1992, enligt regeringens uppfattning<br>alltjämt oroväckande högt. Vapeninnehavamas förvaringsmetoder tycks<br>dock ha förbättrats avsevärt efter de senaste årens fokusering på vikten<br>av en god förvaring. Majoriteten torde således förvara sina skjutvapen på<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>68</p>
<p>ett föredömligt sätt. Fortfarande förekommer det dock att Prop. 1999/2000:27<br>vapeninnehavare uppenbart nonchalerar de bestämmelser som finns,<br>vilket inte sällan resulterar i att skjutvapen hamnar på avvägar. Tydligen<br>är alltså inte de nuvarande bestämmelserna om återkallelse av tillstånd<br>m.m. tillräckliga för att alla vapeninnehavare skall inse hur viktigt det är<br>att vapnen förvaras på ett tillfredsställande sätt. Frågan är dock om en<br>kriminalisering är den rätta vägen att gå.</p>
<p>Som regeringen uttalat i andra sammanhang bör kriminalisering som<br>metod för att söka hindra överträdelse av olika normer i samhället<br>användas med försiktighet. Innan man beslutar att kriminalisera ett visst<br>handlande bör man vidare undersöka om det finns andra medel för att<br>motverka detsamma.</p>
<p>I avsnitt 9.4 föreslår vi att tillståndsmyndigheten skall fa en generell<br>möjlighet att kontrollera att förvaringsbestämmelsema följs. Vetskapen<br>om detta, och därmed vetskapen om risken för att tillståndet återkallas<br>om förvaringen i samband med en inspektion konstateras vara bristfällig,<br>torde leda till att förvaringsbestämmelsema efterlevs i än högre<br>utsträckning än vad som är fallet i dag. Mot den bakgrunden framstår en<br>kriminalisering av förvaringsbestämmelsema som mindre angelägen.</p>
<p>Ett ytterligare skäl mot att kriminalisera överträdelser av<br>förvaringsbestämmelsema, och som bl.a. Hovrätten över Skåne och<br>Blekinge och Brottsförebyggande rådet pekar på, är att det kan leda till<br>att minska benägenheten att anmäla vapenstöld, vilket vore ytterst<br>olyckligt.</p>
<p>Skärpningen av de allmänna förvaringsbestämmelsema innebär<br>visserligen att de flesta av dem som i dag meddelats en särskild<br>förvaringsföreskrift - och sålunda kan straffas för brott mot föreskriften<br>- även fortsättningsvis är skyldiga att upprätthålla samma slags förvaring<br>som de gör i dag, dock utan att framdeles riskera något straff för det fall<br>bestämmelserna inte följs. Detta förhållande bör enligt regeringens<br>mening emellertid inte tillåtas vara avgörande för frågan om en<br>kriminalisering.</p>
<p>Av dessa skäl anser regeringen att de allmänna</p>
<p>förvaringsbestämmelsema inte bör straffsanktioneras.</p>
<p>Andra brott mot vapenlagen</p>
<p>I avsnitt 11 har regeringen föreslagit att det skall krävas tillstånd i stället<br>för godkännande av polismyndighet för att ta emot skjutvapen för<br>reparation m.m. Den som utan tillstånd tar emot ett vapen för en sådan<br>åtgärd kan redan enligt gällande bestämmelser straffas för olaga<br>vapeninnehav, för såvitt han inte på annan grund har rätt att inneha<br>vapnet i fråga. Regeringen anser därför att det inte behövs någon särskild<br>straffbestämmelse på området.</p>
<p>Enligt 9 kap. 1 § vapenlagen är det straffbelagt att bl.a. överlåta och<br>låna ut ett skjutvapen till någon som inte har rätt att inneha vapnet. I<br>lagrådsremissen föreslog regeringen att det skulle göras ett tillägg till den<br>bestämmelsen enligt vilket även den som annars överlämnar ett</p>
<p>69</p>
<p>skjutvapen till någon som inte har rätt att inneha vapnet döms för<br>vapenbrott. Syftet med förslaget var bl.a. att täcka in det fallet att någon<br>överlämnar ett skjutvapen för reparation m.m. till någon som inte har<br>tillstånd för detta. Även det fallet att någon lämnar över ett vapen för<br>förvaring hos någon som saknar rätt att förvara vapnet i fråga var avsett<br>att kunna falla under bestämmelsen. Lagrådet har beträffande detta anfört<br>att den föreslagna lydelsen i 9 kap. 1 § medför vissa svårigheter när det<br>gäller överlämnande för förvaring, eftersom tillstånd till förvaring inte<br>medför rätt för mottagaren att ”inneha” vapnet och förutsätter inte heller<br>någon sådan rätt. Enligt Lagrådet synes det därför behövligt med en<br>komplettering av straffbestämmelsen med avseende på överlämnande för<br>förvaring. Detsamma gäller enligt Lagrådet i fråga om ansvar för den<br>som i strid med 5 kap. 3 § tar emot och förvarar ett vapen.</p>
<p>Regeringen instämmer i Lagrådets bedömning att det i lagrådsremissen<br>föreslagna tillägget i 9 kap. 1 § kan skapa svårigheter vid tolkningen.<br>Tillägget bör därför utgå. Frågan är då om det mot bakgrund av vad<br>Lagrådet anfört finns anledning att göra några andra kompletteringar av<br>straffbestämmelserna med anledning av att krav på tillstånd för förvaring<br>hos annan har införts.</p>
<p>Enligt regeringens mening framstår det som rimligt att införa<br>straffansvar för den som lämnar över ett skjutvapen för förvaring hos<br>någon annan utan att erforderligt tillstånd finns. Ett sådant förfarande<br>medför bl.a. att polisen inte har kontroll över var vapnet i fråga befinner<br>sig. Ett tillägg som straffbelägger ett sådant förfarande bör därför göras i<br>9 kap. 2 §.</p>
<p>Som Lagrådet antytt föreslås inte något straffansvar för den som utan<br>att erforderligt tillstånd meddelats tar emot skjutvapen för förvaring. Det<br>är emellertid enligt regeringens mening tillräckligt att innehavaren träffas<br>av straffansvar enligt vad som nyss sagts samt att den som förvarar<br>vapnet kan straffas enligt 9 kap. 2 § b om han eller hon bryter mot<br>förbudet att bruka vapnet. Om syftet med överlämnandet sträcker sig<br>längre än endast förvaring torde mottagaren kunna träffas av straffansvar<br>enligt 9 kap. 1 § för olovligt innehav. Vad gäller den situationen att<br>någon lämnar över ett skjutvapen för reparation m.m. till någon som inte<br>har rätt att ta emot vapnet för ett sådant ändamål gör regeringen<br>bedömningen att såväl den som lämnar vapnet som mottagaren,<br>åtminstone i allvarligare fall, träffas av straffansvar enligt 9 kap. 1 §.<br>Enligt regeringens bedömning behövs därför inte någon komplettering av<br>straffansvaret i dessa delar.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>70</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<h3>17 Vapenamnesti m.m.</h3>
<p>Regeringens bedömning: En i tiden obegränsad vapenamnesti bör<br>inte införas.</p>
<p>Regeringens förslag: En särskild åtalsregel infors enligt vilken åtal<br>för olovligt innehav av skjutvapen eller ammunition, som uppdagas<br>genom att skjutvapnet eller ammunitionen frivilligt lämnas till<br>polisen, far väckas endast om det är motiverat från allmän synpunkt.</p>
<p>Utredningens förslag: Illegala skjutvapen och ammunition skall<br>straffritt kunna lämnas in till polisen utan någon begränsning i tiden, dvs.<br>en i tiden obegränsad vapenamnesti.</p>
<p>Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna avstyrker<br>förslaget, däribland Justitieombudsmannen, Hovrätten över Skåne och<br>Blekinge, Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i Göteborg,<br>Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Riksrevisionsverket och Svenska<br>Jägareförbundet. Tillstyrker förslaget gör Överåklagaren<br>(Åklagarmyndigheten i Stockholms län), Åklagarmyndigheten i Västerås,<br>Polismyndigheten i Västemorrlands län, Brottsförebyggande rådet,<br>Jägarnas Riksförbund/Landsbygdens Jägare, Frivilliga skytterörelsen,<br>Sveriges Vapenägares Förbund och Svenska Skytteförbundet. Flera av<br>dem som avstyrker förslaget menar att en i tiden obegränsad<br>vapenamnesti i själva verket kan komma att motverka sitt eget syfte<br>genom att det inte föreligger någon brådska att lämna in vapen som<br>innehas utan tillstånd. Många pekar också på de betydande<br>bevissvårigheter som förslaget skulle kunna ge upphov till. Några anför<br>också rent principiella invändningar. Flertalet kan dock tänka sig en i<br>tiden begränsad vapenamnesti.</p>
<h5>Skälen för regeringens bedömning och förslag</h5>
<p>Vapenamnesti</p>
<p>Regeringen delar utredningens uppfattning att en vapenamnesti kan<br>utgöra ett incitament för dem som innehar skjutvapen utan tillstånd att<br>lämna in vapnen till polismyndigheten. I likhet med flertalet<br>remissinstanser anser regeringen däremot inte att det är lämpligt att låta<br>en vapenamnesti vara obegränsad i tiden. För det första skulle en sådan<br>reglering sannolikt kunna leda till att vissa dröjer med att lämna in sina<br>vapen, eftersom man inte är tvungen att lämna in dessa inom viss tid.<br>Vidare skulle bevissvårighetema i många fall sannolikt bli avsevärda. Ett<br>falskt påstående från en person som grips med ett illegalt skjutvapen på<br>sig om att han var på väg till polisstationen för att lämna in vapnet i<br>fråga, skulle kunna bli svårt att vederlägga. Vidare kan rent principiella<br>invändningar göras. Av dessa skäl anser regeringen att utredningens</p>
<p>71</p>
<p>förslag i den här delen inte bör genomföras. Regeringen kan emellertid<br>tänka sig att vid ett senare tillfälle återkomma till frågan om en i tiden<br>begränsad vapenamnesti.</p>
<p>En särskild åtalsregel</p>
<p>Det har visat sig att det förekommer att en del personer av rädsla för att<br>bli åtalade för vapenbrott tvekar att vända sig till polisen när de<br>exempelvis har hittat ett gammalt bortglömt skjutvapen på vinden eller<br>på något annat liknande ställe. Detta är naturligtvis olyckligt. Fråga är<br>därför om det finns någon annan ordning av permanent karaktär som<br>skulle kunna uppmuntra allmänheten att lämna in skjutvapen för vilka<br>tillstånd saknas, än att införa en permanent vapenamnesti.</p>
<p>Redan i dag finns det möjlighet för åklagare att underlåta åtal för brott<br>i vissa fall. Att enbart erinra om dessa bestämmelser är enligt regeringens<br>bedömning dock inte tillräckligt för att öka viljan att lämna in illegala<br>skjutvapen till polisen.</p>
<p>Ett tänkbart alternativ vore att begränsa den allmänna åtalsplikten för<br>dessa brott. Omständigheterna i det enskilda fallet kan ju vara sådana att<br>allmänintresset av att väcka åtal på goda grunder kan ifrågasättas, t.ex.<br>om någon ovetandes haft ett gammalt jaktgevär på vinden för vilket<br>saknas tillstånd. En sådan regel skulle sannolikt leda till att öka<br>allmänhetens vilja att lämna in illegala skjutvapen till polisen.<br>Regeringen anser därför att åtal för olovligt innehav av skjutvapen, som<br>uppdagas genom att vapnet frivilligt lämnas till polisen, bör få väckas<br>endast om det är motiverat från allmän synpunkt. En prövning måste<br>dock göras i varje enskilt fall. Grövre överträdelser av bestämmelserna<br>om vapeninnehav bör kunna leda till åtal. Vi återkommer i<br>författningskommentaren med närmare överväganden av<br>gränsdragningen.</p>
<p>Bestämmelsen om åtalsprövning bör gälla också i fråga om olovligt<br>innehav av ammunition.</p>
<h3>18 Den systematiska översynen av<br>vapenlagstiftningen m.m.</h3>
<p>Regeringens bedömning: Några mer omfattande systematiska<br>förändringar i vapenlagstiftningen bör för närvarande inte göras.</p>
<p>Utredningens förslag: En helt ny vapenlag införs varvid omfattande<br>systematiska förändringar görs i lagstiftningen. Utredningsförslaget<br>innebär således en omfattande omdisponering av bestämmelserna mellan<br>vapenlagen, vapenförordningen och Rikspolisstyrelsens föreskrifter och<br>allmänna råd samt att viss praxis regleras i författningsform.<br>Vapenlagens tillämpningsområde utvidgas till att gälla sådana föremål<br>som i dag regleras i knivförbudslagen. Tillståndsbestämmelsema ges en<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>72</p>
<p>delvis ny utformning. I vapenlagen anges såväl de allmänna Prop. 1999/2000:27<br>förutsättningarna för att tillstånd skall meddelas, som de olika ändamålen<br>som är kopplade till dessa.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna ställer sig positiva<br>till de föreslagna systematiska förändringarna eller lämnar förslaget i den<br>delen utan erinran. Detta gäller dock inte förslaget att utvidga<br>vapenlagens tillämpningsområde till att gälla sådana föremål som i dag<br>regleras i knivförbudslagen, till vilket flertalet som yttrat sig ställer sig<br>negativa. Länsrätten i Stockholms län, Länsrätten i Göteborg,<br>Överåklagaren (Åklagarmyndigheten i Stockholms län), Sveriges<br>domareförbund, Skytterörelsens ungdomsorganisation och Svenska<br>Jägareförbundet avstyrker eller ställer sig tveksamma till att några mer<br>omfattande systematiska förändringar genomförs i nuvarande skede.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Den nya vapenlagen och<br>vapenförordningen trädde i kraft så sent som den 1 april 1996. Att införa<br>en helt ny lagstiftning med omfattande systematiska förändringar så kort<br>tid efter ikraftträdandet bör enligt regeringens mening ske endast om det<br>finns mycket starka skäl för det, i synnerhet som det rör sig om en<br>lagstiftning med omfattande detaljregleringar som skall tillämpas av både<br>myndigheter och enskilda.</p>
<p>I samband med att den nya vapenlagen infördes gjordes en systematisk<br>och språklig översyn av lagen. Det har inte framkommit att lagen leder<br>till några större tillämpningssvårigheter för myndigheter eller enskilda,<br>utan lagen tycks ha fungerat väl under den tid den varit i kraft. De<br>materiella förändringar som nu föreslås är heller inte så omfattande att<br>detta i sig motiverar att en ny lag införs. Även om det finns vissa fördelar<br>med den systematik som utredningen har föreslagit, anser regeringen mot<br>bakgrund av vad som nyss sagts att det inte är motiverat att nu<br>genomföra dessa.</p>
<p>Vad sedan gäller förslaget att inarbeta knivförbudslagen i vapenlagen<br>instämmer regeringen visserligen i utredningens uppfattning att det kan<br>finnas vissa fördelar med att ha bestämmelser om vapen samlade i en och<br>samma lagstiftning. Å andra sidan är de båda regelverken uppbyggda på<br>helt olika sätt och fyller delvis skilda funktioner.<br>Skjutvapenlagstiftningen har en administrativ karaktär med syfte att<br>genom tillståndsprövning reglera innehav av skjutvapen och ammunition,<br>medan knivförbudslagen är en speciallagstiftning av närmast straffrättslig<br>natur. Som Hovrätten över Skåne och Blekinge vidare påpekar kan det<br>också vara en fördel att reglera innehav av knivar och andra sådana<br>farliga föremål separat i syfte att inskärpa vikten av dessa bestämmelser.</p>
<p>Sammanfattningsvis anser således regeringen att det inte föreligger<br>tillräckliga skäl för att genomföra utredningens förslag i den här delen<br>utom på de punkter som tidigare har behandlats.</p>
<p>73</p>
<h3>19</h3>
<h3>Sekretessfrågor</h3>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Regeringens förslag: Sekretess skall gälla även för uppgifter i ärende<br>enligt vapenlagen som inte tillförts något av vapenregistren.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt 5 kap. 5 § sekretesslagen<br>(1980:100) gäller sekretess hos polismyndighet i verksamhet, som avser<br>förande av eller uttag ur vapenregister, för uppgift som har tillförts<br>registret, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan fara för att<br>vapen eller ammunition kommer till brottslig användning.</p>
<p>Uppgifter i ett ärende enligt vapenlagen som inte registrerats omfattas<br>enligt gällande bestämmelser däremot inte av sekretessen. Det är således<br>inte möjligt för tillståndsmyndighetema att avslå en begäran om<br>utlämnande av sådana uppgifter. Enligt regeringens mening är detta<br>otillfredsställande med tanke på att sådana uppgifter skulle kunna<br>användas för att planera brott. Regeringen föreslår därför att sekretess<br>skall gälla även för uppgifter i ärende enligt vapenlagen som inte tillförts<br>något av vapenregistren.</p>
<p>När det gäller uppgifter som lämnas av läkare till polismyndighet med<br>anledning av bestämmelserna om anmälningsskyldighet inom den<br>psykiatriska vården, har fråga uppkommit om dessa omfattas av sekretess<br>enligt sekretesslagen. Regeringen gör den bedömningen att sådana<br>uppgifter omfattas av sekretess enligt 9 kap. 17 § 4 sekretesslagen.</p>
<p>Enligt den bestämmelsen gäller sekretess för enskilds personliga och<br>ekonomiska förhållanden i bl.a. polismyndighets verksamhet för att<br>förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott. Lagrådet har anfört att ett<br>syfte med vapenlagen visserligen är att motverka att vapen kommer till<br>användning vid brottslig verksamhet men att syftet med lagen är vidare<br>än så och närmast kan beskrivas som att avse upprätthållande av allmän<br>ordning och säkerhet generellt, utan att det behöver vara fråga om brott.<br>Mot denna bakgrund har Lagrådet anfört att det är tveksamt om nämnda<br>bestämmelse i 9 kap. sekretesslagen täcker nu aktuella uppgifter.</p>
<p>Regeringen instämmer i Lagrådets bedömning såvitt avser<br>vapenlagstiftningen generellt. När det gäller bestämmelserna om<br>anmälningsskyldighet av personer inom den psykiatriska vården syftar<br>emellertid dessa direkt till att förhindra att skjutvapen innehas av<br>personer som kan befaras missbruka dessa på ett sätt som innefattar<br>brottslig gärning. Dessa bestämmelser måste därför anses ha en utpräglad<br>brottsförebyggande funktion. Regeringen gör därför den bedömningen att<br>de uppgifter som lämnas till tillståndsmyndighetema enligt<br>bestämmelserna om anmälningsskyldighet täcks av sekretessen i 9 kap.<br>17 § 4 sekretesslagen. Det kan emellertid finnas anledning att i ett annat<br>sammanhang se över den gällande regleringen.</p>
<p>Utvidgningen av anmälningsskyldigheten till att omfatta även den<br>öppna psykiatriska vården innebär att även den enskilda hälso- och<br>sjukvården omfattas. Enligt 2 kap. 8§ lagen (1998:531) om<br>yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område gäller att hälso- och<br>sjukvårdspersonalen inte obehörigen far röja vad han eller hon i sin</p>
<p>74</p>
<p>verksamhet fått veta om enskildas hälsotillstånd eller andra personliga<br>förhållanden. Som obehörigt röjande anses emellertid inte att någon<br>fullgör sådan uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning, varför<br>en läkare inom den enskilda vården är oförhindrad att lämna ut de<br>aktuella uppgifterna.</p>
<h3>20 Illegal införsel av skjutvapen samt det<br>europeiska skjutvapenpasset</h3>
<p>Regeringens bedömning: Arbetet med att motverka smuggling av<br>skjutvapen skall fortsätta.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Remissinstanserna: Länsrätten i Göteborg konstaterar att<br>möjligheterna till internationellt samarbete för att minska antalet illegala<br>vapen inte har berörts av utredningen annat än i fråga om vapenamnesti.<br>Svenska Svartkruts Skytte Federationen anför att det med tanke på den<br>erkänt stora inströmningen av illegala vapen är nödvändigt att ökade<br>resurser satsas på kontroll och internationellt arbete. Svenska<br>Pistolskytteförbundet är av liknande uppfattning. Även Sveriges<br>Vapenägares Förbund menar att illegal införsel av vapen till Sverige är<br>ett växande och allvarligt problem och anser att kontrollen av import och<br>annan form av införsel bör skärpas och göras mer effektiv. Sveriges<br>Militäridrotts- och Mångkampsförbund pekar också på behovet av skärpt<br>gränskontroll.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Det är inte möjligt att säga något<br>säkert om omfattningen av den illegala införseln av skjutvapen till<br>Sverige. Som vi tidigare konstaterat finns det dock omständigheter som<br>starkt talar för att allt fler vapen smugglas in i landet. Det har också<br>förekommit att mycket allvarliga våldsbrott begåtts med sådana vapen. I<br>debatten kring vapenffågoma anförs ofta att det är den illegala införseln<br>av skjutvapen som utgör det verkligt allvarliga problemet på området och<br>att det är mot detta som resurserna bör sättas in. Regeringen delar<br>uppfattningen att illegal införsel av vapen är ett allvarligt problem och<br>anser att åtgärder för att bekämpa sådan verksamhet utgör en viktig del i<br>arbetet med att förhindra att skjutvapen kommer till brottslig användning.</p>
<p>I avsnitt 4.2 har vi redogjort för den enkät som genomförts inom ramen<br>för samarbetet med anledning av den FN-resolution som antogs på<br>området 1995. Av den sammanställning som gjorts framgår att illegal<br>införsel av skjutvapen är ett problem i många länder och att det tycks<br>finnas ett behov av utökat internationellt samarbete beträffande utredning<br>av brott där sådana skjutvapen använts. Olovlig införsel av skjutvapen är<br>således ett problem som sträcker sig över nationsgränserna och kan inte<br>förhindras enbart genom ändringar i den nationella vapenlagstiftningen.<br>För att komma till rätta med problemet krävs samarbete på internationell<br>nivå, något som redan pågår. Som exempel kan nämnas arbetet inom FN<br>med att generellt minska förekomsten av bl.a. handeldvapen i världen</p>
<p>75</p>
<p>och det initiativ som tagits till tilläggsprotokoll till konventionen om<br>internationell, gränsöverskridande organiserad brottslighet avseende bl.a.<br>illegal handel med skjutvapen. På det europeiska planet kan det i<br>samband med översynen av vapendirektivet bli aktuellt att diskutera om<br>minimikraven för förvärv och innehav av skjutvapen i unionens<br>medlemsstater bör skärpas ytterligare. En annan fråga som eventuellt bör<br>tas upp i detta sammanhang är frågan om ett gemensamt<br>märkningssystem för skjutvapen. Dessa projekt och initiativ kan fa stor<br>betydelse i kampen för att förhindra olovlig införsel av skjutvapen till<br>bl.a. Sverige.</p>
<p>I och med att Schengensamarbetet träder i funktion fullt ut kommer<br>personkontrollen vid nationsgränserna mellan Schengenstater - inre<br>gräns - att upphöra. Detta kan i och för sig innebära en ökad risk för<br>olovlig införsel av skjutvapen från andra medlemsstater. Gränstrafiken<br>vid de yttre gränserna kommer å andra sidan att underkastas en desto mer<br>noggrann kontroll. Enligt de aktuella bestämmelserna i<br>Schengenkonventionen skall således personkontrollen vid de yttre<br>gränserna inte endast omfatta granskning av resedokument m.m. utan<br>även efterspaning och förhindrande av hot mot de avtalsslutande<br>parternas inre säkerhet och allmänna ordning. Dessutom skall fordon och<br>föremål som medförs av personer vid passerandet av den yttre gränsen<br>kontrolleras. Kontrollen skall verkställas av vaije avtalsslutande part i<br>enlighet med dennas lagstiftning. En väl fungerande yttre gränskontroll<br>har naturligtvis stor betydelse för arbetet med att förhindra illegal<br>införsel av skjutvapen till medlemsstaterna.</p>
<p>För att Sverige skall uppfylla Schengenkonventionens krav i nu nämnt<br>avseende har det i en departementspromemoria (Ds 1999:31<br>Polissamarbete m.m. med anledning av Schengen) föreslagits att det i<br>polislagen skall införas en ny bestämmelse som skulle ge polisen vidgade<br>möjligheter till kroppsvisitation och husrannsakan i samband med att<br>någon reser in till Sverige från en icke Schengenstat. Förslaget bereds för<br>närvarande inom Regeringskansliet.</p>
<p>I avsnitt 22 föreslås att Rikspolisstyrelsen årligen skall rapportera till<br>regeringen om utvecklingen på vapenområdet bl.a. vad gäller illegal<br>införsel av skjutvapen.</p>
<p>Sammanfattningsvis kan konstateras att regeringen instämmer i<br>bedömningen att den illegala införseln av skjutvapen till Sverige och den<br>illegala handeln med sådana vapen i världen i övrigt är ett allvarligt<br>problem. Regeringen menar vidare att det internationella samarbetet på<br>området, vilket vi redogjort för, är avgörande för möjligheterna att<br>motverka och förhindra gränsöverskridande illegal hantering med<br>skjutvapen. Inte minst viktigt är arbetet inom FN med att generellt<br>minska förekomsten av bl.a. handeldvapen i världen. Så länge det i vår<br>omvärld finns stora anhopningar av sådana vapen finns det risk för att<br>dessa förr eller senare på illegal väg kommer in över våra gränser. Av<br>nödvändighet är detta ett arbete som måste bedrivas i ett relativt<br>långsiktigt perspektiv för att få resultat. I ett kortare perspektiv är bl.a. de<br>åtgärder som vidtas inom ramen för Schengensamarbetet för att förbättra<br>gränskontrollen vid yttre gräns av betydelse.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>76</p>
<p>Regeringen avser att verka för att det internationella arbetet på<br>vapenområdet fortsätter med oförminskad styrka.</p>
<p>Det europeiska skjutvapenpasset</p>
<p>I vapendirektivet finns bestämmelser om s.k. europeiska skjutvapenpass,<br>vars främsta syfte är att förenkla den fria rörligheten för jägare och<br>tävlingsskyttar. Enligt vapenförordningen gäller att ett sådant pass skall<br>utfärdas till den som har tillstånd att i Sverige inneha skjutvapen som<br>avses i bilagan till förordningen (3 kap. 9 § vapenförordningen).</p>
<p>Till regeringen har inkommit en framställan om vissa ändringar av<br>reglerna för det europeiska skjutvapenpasset. Regeringen är emellertid<br>för närvarande inte beredd att föreslå några ändringar av dessa<br>bestämmelser utan avser att avvakta den kommande översynen av<br>vapendirektivet.</p>
<h3>21 Försvarets skjutvapen</h3>
<p>Regeringens bedömning: De åtgärder som vidtagits under senare år<br>för att förhindra tillgrepp av militära vapen och ammunition har<br>förbättrat säkerheten vid hanteringen m.m. av sådana vapen.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Statens skjutvapen, och därmed<br>även försvarets vapen, regleras som nämnts i förordningen om statliga<br>myndigheters skjutvapen m.m. Förordningen innehåller bestämmelser<br>om skjutvapen och viss annan farlig materiel som finns hos myndigheter<br>under regeringen. Bestämmelserna syftar till att begränsa förluster av<br>materielen, att motverka att den kommer till användning vid brott samt<br>att förebygga annat missbruk och olyckshändelser.</p>
<p>Under den senare delen av 1990-talet har arbetet med att förhindra<br>tillgrepp av stöldbegärliga vapen och ammunitionseffekter inom<br>försvaret intensifierats. Skärpta regler för hantering, förvaring och<br>transport av vapen och ammunition har inforts. Tidigare förvarades<br>många av försvarets vapen i obevakade förråd i terrängen. Detta<br>motiverades av att den hotbild som fanns mot Sverige gjorde det<br>nödvändigt att ha vapnen lättillgängliga. Förvaringen av vapnen har nu<br>flyttats till kasemområdena där de kan bevakas mer effektivt. Dessa<br>åtgärder har resulterat i att vapenförlustema inom försvaret har minskat<br>kraftigt. Som exempel kan nämnas att antalet förluster mer än halverades<br>under åren 1995-1997. Under 1998 ökade dock antalet vapenförluster till<br>28 stycken jämfört med 18 stycken år 1997. De två uppmärksammade<br>stölderna i Norrtälje och Strängnäs svarade för 17 av dessa 28 förluster.<br>En del av dessa vapen har sedermera återfunnits. Antalet förluster vid<br>inbrott hos hemvämsmän har minskat från 11 vapen till 8 vapen.</p>
<p>Regeringen ser allvarligt på dessa förluster och står fast vid<br>målsättningen att antalet förluster skall nedbringas till noll. För att nå det<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>77</p>
<p>målet fortsätter ansträngningarna, bl.a. forsöken med och anskaffningen Prop. 1999/2000:27<br>av säkerhetsmateriel såsom larm, vapenboxar, patronlägeslås och<br>säkerhetscontainrar. Regeringen bedömer att de åtgärder som vidtagits<br>har förbättrat säkerheten. Frågan om militära skjutvapens tillgänglighet<br>måste ytterst vägas mot kraven på beredskap.</p>
<h3>22 Ett utökat ansvar för Rikspolisstyrelsen<br>avseende vapenfrågoma</h3>
<p>Regeringens bedömning: Rikspolisstyrelsen bör ha en formell<br>rapporteringsskyldighet i förhållande till regeringen på området för<br>civila skjutvapen.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens<br>bedömning. Utredningen har föreslagit att det på Rikspolisstyrelsen<br>inrättas en särskild enhet, som har till uppgift att hantera vapenffågor.</p>
<p>Remissinstanserna: Rikspolisstyrelsen har inget att erinra mot att de<br>arbetsuppgifter som åvilar styrelsen i vapenffågor utökas på sätt som<br>utredningen föreslagit. Styrelsen anser emellertid att det bör ankomma på<br>styrelsen själv att bestämma under vilka organisatoriska former<br>uppgifterna skall handhas. Även Riksåklagaren, Riksrevisionsverket och<br>Svenska Svartkruts Skytte Federationen har uttalat sig i frågan och har<br>inte något att erinra mot en sådan ordning.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Rikspolisstyrelsen har redan i<br>dag ett omfattande ansvar för vapenfrågoma. Rikspolisstyrelsen utfärdar<br>således föreskrifter och allmänna råd på en rad områden och bistår även<br>på andra sätt tillståndsmyndighetema vad gäller den praktiska<br>tillämpningen av vapenlagstiftningen. Vidare fyller styrelsen en viktig<br>funktion dels genom sitt arbete i förhållande till andra myndigheter på<br>området, dels genom sitt engagemang i det internationella arbetet.</p>
<p>I propositionen föreslår regeringen att Rikspolisstyrelsen skall fa<br>ytterligare uppgifter på vapenområdet. Således föreslås att styrelsen skall<br>fa föreskriftsrätt i fråga om vilka krav som skall gälla för målskyttar i<br>fråga om skjutskicklighet samt vilka krav som skall iakttas i samband<br>med förflyttning och transport av skjutvapen och ammunition. Vidare<br>föreslås att Rikspolisstyrelsen skall avge yttrande vad gäller tillstånd för<br>s.k. udda ändamål. Rikspolisstyrelsen skall också vara den instans som<br>beslutar om vilka sammanslutningar som skall fa meddelas tillstånd att<br>inneha egna skjutvapen, vilket i sin tur förutsätter en kontinuerlig<br>uppföljning av verksamheten i dessa sammanslutningar. Styrelsen<br>kommer dessutom att behöva arbeta fram rutiner för bl.a.<br>tillståndsförfarandet avseende förvaring hos annan och för inspektion av<br>förvaringsutrymmen.</p>
<p>Det kan således konstateras att Rikspolisstyrelsens ansvar på<br>vapenområdet kommer att öka ytterligare om regeringens förslag<br>genomförs. Vidare kan det internationella arbetet på området förväntas</p>
<p>78</p>
<p>att intensifieras än mer framöver, vilket gör att högre krav kommer att<br>ställas på Rikspolisstyrelsen även i det avseendet. Alla uppgifter<br>sammantagna gör att Rikspolisstyrelsen torde ha goda möjligheter att<br>folja utvecklingen på området, både på ett övergripande plan och på en<br>mer detaljerad nivå. Mot den bakgrunden anser regeringen att<br>Rikspolisstyrelsen årligen bör rapportera till regeringen om<br>tillämpningen av vapenlagstiftningen och andra forhållanden av<br>betydelse på området. En sådan rapporteringsskyldighet är av betydelse<br>för lagstiftningsarbetet på området och för den brottsförebyggande<br>verksamheten, i vilken vapenfrågoma är av väsentlig betydelse.</p>
<p>Rapporteringsskyldigheten bör enligt regeringens bedömning omfatta<br>eventuella problem vid tillämpningen av vapenlagstiftningen och behov<br>av författningsförändringar, utvecklingen vad gäller stulna och förkomna<br>skjutvapen samt införsel av illegala skjutvapen, redogörelse för övrig<br>statistik på området och för det internationella arbete som<br>Rikspolisstyrelsen deltar i. Den närmare utformningen av<br>rapporteringsskyldigheten bör fastställas av regeringen.</p>
<p>I sammanhanget kan nämnas att det inom Rikspolisstyrelsen pågår ett<br>arbete som syftar till att fa fram bättre och mer användbar statistik på<br>vapenområdet. Sådana uppgifter tillsammans med den övriga kunskap<br>som Rikspolisstyrelsen har i dessa frågor möjliggör sannolikt ett mera<br>problemorienterat arbete på området än tidigare, något som regeringen<br>finner mycket positivt. I detta arbete kommer naturligtvis det nya<br>registersystemet att fylla en viktig funktion.</p>
<p>Utredningen har lagt fram vissa förslag som avser Rikspolisstyrelsens<br>organisation för hantering av vapenfrågoma. Vad den frågan beträffar<br>anser regeringen, i likhet med vad styrelsen framhåller i sitt remissvar, att<br>det ankommer på myndigheten att själv bestämma under vilka<br>organisatoriska former uppgifterna skall hanteras.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>79</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<h3>23 Knivförbudslagstiftningen</h3>
<h4>23.1 Nuvarande ordning</h4>
<p>Enligt lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga<br>föremål (prop. 1987/88:98, bet. 1987/88:JuU40, rskr. 1987/88:254 och<br>prop. 1989/90:129, bet. 1989/90:JuU35, rskr. 1989/90:287), är det<br>förbjudet att inneha knivar och andra farliga föremål på allmän plats eller<br>inom skolområde där grundskole- eller gymnasieundervisning bedrivs.<br>Förbudet gäller dock inte om föremålet enligt särskilda föreskrifter ingår<br>i utrustning för viss tjänst eller visst uppdrag eller om innehavet annars<br>med hänsyn till föremålets art, innehavarens behov och övriga<br>omständigheter är befogat.</p>
<p>Förbudet avser enligt lagtexten knivar, andra stick- eller skärvapen och<br>andra föremål som är avsedda att användas som brott mot liv eller hälsa.<br>Förbudet omfattar i princip sådana föremål som kan utgöra vapen enligt<br>4 kap. 5 § brottsbalken (olaga hot) och som även avses i<br>förverkanderegeln i 36 kap. 3 § 2 brottsbalken. I propositionerna till<br>knivförbudslagen finns det exempel på vad som avses med uppräkningen<br>(prop. 1987/88:98 s. 14 f. och prop. 1989/90:129 s. 20).</p>
<h4>23.2 Utgångspunkterna för regeringens bedömning och<br>förslag</h4>
<p>Den vanligaste formen av dödligt våld i Sverige är knivvåld. En<br>undersökning av Brottsförebyggande rådet som avsåg perioden 1991<br>t.o.m. mitten av juni 1995 framgår att detta i särskilt hög grad gäller det<br>dödliga våld som begås av yngre gärningsmän. Någon anledning anta att<br>förhållandena har förändrats under senare år föreligger enligt regeringens<br>bedömning inte. Det är mot den bakgrunden angeläget att det från<br>samhällets sida vidtas åtgärder för att minimera förekomsten av knivar<br>och liknande föremål i sammanhang där dessa kan komma att användas<br>vid brott mot liv och hälsa.</p>
<p>Knivförbudslagen är en del i samhällets försök att minska förekomsten<br>av kniwåld. Den mest praktiska nyttan av lagen är att den ger möjlighet<br>att ta hand om och förverka knivar m.m. när dessa påträffas hos personer<br>som omhändertas eller på annat sätt är föremål för ett polisingripande<br>innan något allvarligare brott begås. Syftet med förbudslagstiftningen<br>kan emellertid också sägas vara att tydligt markera att knivar och andra<br>farliga föremål inte skall innehas på platser där risken för våldsbrott kan<br>anses vara särskilt stor.</p>
<p>Utredningen har gjort en utvärdering av lagstiftningen för att bl.a.<br>bedöma om det finns skäl att utsträcka knivförbudet också till vissa</p>
<p>80</p>
<p>platser dit allmänheten kan ha tillträde men som inte räknas som allmän<br>plats, om ett generellt förbud att inneha vissa föremål bör införas samt<br>om avgränsningen av de föremål som omfattas av förbud mot<br>saluhållande och åldersgräns för överlåtelse enligt lagen är lämpligt<br>avvägd.</p>
<p>Generellt kan sägas att utvärderingen ger vid handen att<br>bestämmelserna i knivförbudslagen i stort sett är väl avvägda och lätta att<br>tillämpa och att lagen således fungerar relativt bra, inte minst vad gäller<br>dess viktiga funktion som verktyg i polisens arbete med att förhindra<br>brott. Regeringen delar utredningens uppfattning att vad som i första<br>hand krävs för att minska förekomsten av knivinnehav på allmän plats<br>m.m. inte främst är en strängare förbudslagstiftning utan en<br>attitydförändring, framför allt bland ungdomar. I vissa avseenden finns<br>det dock anledning att överväga en utvidgning av lagens<br>tillämpningsområde.</p>
<p>Knivförbudslagen fyller en viktig funktion genom att ge polisen<br>möjlighet att ingripa i ett tidigt skede innan något allvarligare brott har<br>begåtts. Det är därför viktigt att undersöka vilka möjligheter redan<br>nuvarande regelverk ger i det avseendet när man bedömer behovet av att<br>utvidga lagens tillämpningsområde.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<h3>24 Behovet av ändring i bestämmelserna om<br>kroppsvisitation</h3>
<p>Regeringens bedömning: Någon ändring av bestämmelserna om<br>kroppsvisitation bör inte göras.</p>
<p>Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Inte någon av remissinstanserna har gett uttryck<br>för någon annan uppfattning.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Vad gäller eventuella tolknings-<br>och tillämpningsproblem av knivförbudslagen visar utvärderingen att<br>lagen i sig inte ställer till några större sådana problem för polisen.<br>Däremot uppstår det oftare osäkerhet i fråga om reglerna om<br>kroppsvisitation.</p>
<p>Bestämmelser om kroppsvisitation finns bl.a. i rättegångsbalken och i<br>polislagen (1984:387). I sammanhanget bör särskilt nämnas<br>bestämmelsen i 19 § andra stycket polislagen, enligt vilken en polisman<br>får kroppsvisitera i den utsträckning det behövs för att söka efter vapen<br>eller andra farliga föremål som är ägnade att användas vid brott mot liv<br>eller hälsa, om det med hänsyn till omständigheterna kan antas att ett<br>sådant föremål kan förklaras förverkat enligt 36 kap. 3 § brottsbalken.<br>Bestämmelsen anknyter således till de regler om förverkande av knivar<br>och andra farliga föremål som finns i 36 kap. 3 § brottsbalken, vilka<br>direkt tar sikte på möjligheten att omhänderta knivar och andra farliga<br>föremål i risksituationer. Vad avser gällande rätt i övrigt på området kan<br></p>
<p>81</p>
<p>hänvisas till den förtjänstfulla redogörelse som utredningen gjort för<br>bestämmelserna om tvångsmedel, däribland kroppsvisitation.</p>
<p>Av utredningens genomgång och analys av bestämmelserna om<br>kroppsvisitation har inte framkommit att det finns behov av att ändra i<br>dessa. Några sådana förändringar föreslås därför inte.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<h3>25 Frågan om en utvidgning av</h3>
<h3>knivförbudslagens tillämpningsområde</h3>
<h4>25.1 Fordon på allmän plats</h4>
<p>Regeringens förslag: I knivförbudslagen införs ett förbud mot att<br>inneha knivar m.m. i fordon på allmän plats.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Majoriteten av de remissinstanser som yttrat sig<br>tillstyrker förslaget. Sveriges domareförbund avstyrker förslaget och<br>pekar, i likhet med Domstolsverket, på att vissa gränsdragningsproblem<br>kan uppkomma.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Frågan om en bil som befinner sig på<br>allmän plats utgör allmän eller enskild plats finns i några fall behandlad i<br>praxis. Utredningen är av uppfattningen att en bil som befinner sig på<br>allmän plats också utgör allmän plats och att det därför redan i dag är<br>förbjudet att inneha knivar m.m. i dessa fall. En utbredd uppfattning, som<br>också finner stöd i rättspraxis, är emellertid att i vart fall en täckt bil<br>utgör en enskild plats oavsett var den befinner sig och att<br>knivförbudslagen därför inte är tillämplig på knivar och andra farliga<br>föremål som anträffas i denna. Det kan således sägas råda viss osäkerhet<br>om rättsläget.</p>
<p>Som vi tidigare påpekat är den mest praktiska nyttan av<br>knivförbudslagen att det ges möjlighet att ta om hand och förverka knivar<br>m.m. hos personer som är föremål för omhändertagande eller annat<br>polisingripande. Mot den bakgrunden framstår det enligt regeringen som<br>otillfredsställande att det inte skulle vara möjligt att ingripa även när en<br>kniv eller liknande återfinns i en bil på allmän plats. Å andra sidan är det<br>viktigt att komma ihåg att ett sådant innehav många gånger är befogat.<br>Personen i fråga kan ju exempelvis vara på väg ut på en fisketur eller för<br>att jaga eller behöva kniven i något annat sammanhang som är helt<br>legitimt. En sådan regel måste därför tillämpas på ett mycket nyanserat<br>sätt, så att den personliga integriteten inte kränks onödigtvis. En rimlig<br>förklaring till innehavet bör accepteras. Under förutsättning av att regeln<br>tillämpas på ett sådant sätt anser dock regeringen att det är motiverat att<br>låta ett förbud omfatta även fordon som befinner sig på allmän plats.</p>
<p>82</p>
<p>Eftersom rättsläget framstår som något osäkert är det lämpligt att<br>uttryckligen i lagtexten ange att det är förbjudet att inneha kniv i fordon<br>som befinner sig på allmän plats. Begreppet fordon bör härvid ha samma<br>innebörd som i fordonskungörelsen (1972:595).</p>
<h4>25.2 Sjukhus, myndighets lokaler och liknande</h4>
<p>Regeringens bedömning: Innehavsförbudet bör inte utvidgas till att<br>avse också enskilda platser på sjukhus, myndighets lokaler m.m.</p>
<p>Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Åklagarmyndigheten i Stockholm,</p>
<p>Åklagarmyndigheten i Linköping och Sveriges advokatsamfund delar<br>utredningens bedömning. Göteborgs tingsrätt och Helsingborgs tingsrätt<br>anser att det finns anledning att överväga en utvidgning av lagens<br>tillämpningsområde till nämnda utrymmen.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: I debatten kring<br>knivförbudslagen har det förekommit förslag om att förbjuda innehav av<br>knivar m.m. på sjukhus, i myndighets lokaler och liknande ställen.<br>Riksdagen har i ett tillkännagivande till regeringen (bet. 1996/97:JuU9,<br>rskr. 1996/97:161) förutsatt att frågan om knivförbudslagens<br>tillämplighet i rummet särskilt vad gäller sjukhus, socialkontor och<br>liknande ställen får särskild belysning i beredningen av utredningens<br>förslag.</p>
<p>I vissa fall synes förslagen grunda sig på en missuppfattning om vad<br>som i knivförbudslagens mening är att anse som allmän plats. Begreppet<br>allmän plats i knivförbudslagen har samma innebörd som det har i<br>brottsbalken. Med uttrycket ”allmän plats” avses således plats inom- eller<br>utomhus som är upplåten för eller frekventeras av allmänheten, t.ex. gata,<br>torg, tunnelbane- eller järnvägsstation. Även tåg, båtar, hotell,<br>restauranger, affärslokaler, teater- eller biograflokaler och dylikt utgör<br>allmänna platser i den mån och under den tid allmänheten har tillträde till<br>dem. Entréer och väntrum på ett sjukhus och i myndigheters lokaler kan<br>således vara att betrakta som allmänna platser, nämligen om allmänheten<br>kan sägas ha tillträde dit. Här är det alltså förbjudet att inneha knivar<br>m.m. om innehavet inte är befogat.</p>
<p>Utrymmen som undersökningsrum, vårdavdelningar och enskilda<br>tjänstemäns arbetsrum torde dock inte omfattas av förbudet. Här gäller i<br>stället interna regler som sjukhusen eller myndigheterna själva beslutar.<br>Det är fullt möjligt för exempelvis ett sjukhus att förbjuda patienter att<br>inneha knivar och att uppställa som krav ätt de lämnar i från sig en<br>medförd kniv. Kniven kan då omhändertas för förvar under den tid<br>personen befinner sig på sjukhuset och återlämnas när han går därifrån.</p>
<p>Särskilt utsatta är exempelvis vissa psykiatriska mottagningar,<br>akutmottagningar och socialkontor. Enligt de kontakter som utredningen<br>har haft med sådana institutioner har dock inte någon utvidgning av<br>förbudet i knivförbudslagen efterfrågats. Det tycks som om problemet<br>med knivinnehav inte är särdeles stort och att de fall som uppkommer i</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>83</p>
<p>regel blir lösta på sätt som ovan nämnts, genom tillämpning av interna<br>regler</p>
<p>Regeringen delar vidare utredningens uppfattning att det skulle bli<br>svårt att på ett tillfredsställande sätt avgränsa ett straffbart område som<br>sträckte sig även till undersökningsrum, enskilda tjänsterum m.m.<br>Dessutom anser regeringen att det är klart tveksamt om ett sådant förbud<br>är motiverat. Vad man vill komma åt är de fall där någon kan tänkas bli<br>hotad av en knivförsedd person. Det är dock vanligtvis först när den<br>hotfulla situationen uppstått som någon form av ingripande blir aktuellt.<br>Personen i fråga har då i de flesta fall redan gjort sig skyldig till ett brott<br>mot brottsbalken, t.ex. olaga hot eller försök till misshandel. Kniven kan<br>under sådana förhållanden som regel beslagtas och förklaras förverkad på<br>grund härav.</p>
<p>Det kan således konstateras att de som närmast skulle beröras av en<br>utvidgning av innehavsförbudet till att avse också enskilda platser på<br>sjukhus, myndighets lokaler m.m. inte själva tycks anse att det finns<br>behov av en sådan utvidgning, utan att eventuella problem med<br>knivinnehav kan lösas genom tillämpning av interna regler. Som framgått<br>ovan föreligger inte heller några andra bärande argument för en<br>utvidgning av innehavsförbudet i nu aktuellt avseende. Regeringen anser<br>tvärtom att nyttan av en sådan utvidgning kan ifrågasättas. Av dessa skäl<br>instämmer regeringen i utredningens uppfattning att en utvidgning av<br>knivförbudslagens tillämpningsområde till enskilda platser på sjukhus,<br>myndighets lokaler m.m. inte bör ske.</p>
<h4>25.3 Frågan om ett utvidgat förbud mot innehav av knivar,<br>gatustridsvapen m.m. samt förbud mot innehav och<br>saluhållande av vapenattrapper och liknande föremål</h4>
<p>Regeringens bedömning: Ett generellt förbud mot innehav av<br>samtliga föremål som knivförbudslagen är tillämplig på bör inte<br>införas. Detsamma gäller s.k. gatustridsvapen. Vad gäller saluhållande<br>och innehav av vapenattrapper avser regeringen att återkomma till<br>frågan i ett senare sammanhang.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Utredningens bedömning och förslag: Överensstämmer delvis med<br>regeringens. Det förbjudna området för innehav enligt knivförbudslagen<br>utvidgas till att gälla föremål som är särskilt ägnade att användas som<br>vapen vid hot om brott mot liv eller hälsa.</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrat sig i fråga<br>om ett generellt förbud mot innehav av samtliga föremål som<br>knivförbudslagen är tillämplig på instämmer i utredningens bedömning.<br>Vad däremot gäller ett totalförbud mot s.k. gatustridsvapen är samtliga<br>(åtta stycken) som yttrat sig i frågan positiva till att det i vart fall bedrivs<br>ett arbete i den riktningen.</p>
<p>Samtliga remissinstanser som uttalat sig utom en instämmer i<br>utredningens bedömning vad gäller frågan om ett generellt förbud mot<br></p>
<p>84</p>
<p>innehav och saluhållande av vapenattrapper. Konsumentverket anser att<br>det bör finnas förutsättningar att införa ett försäljningsförbud för exakta<br>reproduktioner av skjutvapen med vissa undantag.</p>
<p>Vad gäller förslaget om ett förbud att på allmän plats inneha föremål<br>som är särskilt ägnade att användas som vapen vid hot om brott mot liv<br>eller hälsa avstyrks detta av Åklagarmyndigheten i Stockholm,<br>Åklagarmyndigheten i Linköping, Rikspolisstyrelsen, Sveriges<br>domareförbund och Svensk Handel. Riksåklagaren och Helsingborgs<br>tingsrätt är tveksamma till förslaget. Åklagarmyndigheten i Göteborg<br>respektive i Umeå tillstyrker i huvudsak förslaget. De som avstyrker<br>förslaget anför bl.a. att bestämmelsens utformning är oklar och kan leda<br>till gränsdragningsproblem. Även effektiviteten av ett förbud ifrågasätts.</p>
<h5>Skälen för regeringens bedömning</h5>
<p>Frågan om ett generellt förbud mot innehav av samtliga föremål som<br>knivförbudslagen är tillämplig på</p>
<p>Tanken på att införa ett generellt förbud, dvs. ett förbud mot att<br>överhuvudtaget inneha vissa farliga föremål, har diskuterats i många<br>sammanhang. Frågan väcktes redan i samband med införandet av 1959<br>års stilettförordning och har sedan dess varit uppe vid ett antal tillfallen,<br>bl.a. vid införandet av knivförbudslagen år 1988 och vid utvidgningen av<br>densamma år 1990.</p>
<p>Som utredningen påpekar har många av de föremål som faller under<br>knivförbudslagens tillämpningsområde ett stort legalt<br>användningsområde. Detta gäller t.ex. köksknivar, moraknivar, rakblad<br>och sylar. Att helt eliminera förekomsten och brukandet av dessa är<br>därför inte genomförbart eller ens önskvärt. Ett generellt förbud måste<br>således vara förenat med undantag, såsom fallet är med det förbud som<br>gäller i dag, eller ett system med tillstånd. Ett förbud förenat med<br>undantag skulle troligtvis leda till svåra tolknings- och<br>tillämpningssvårigheter och därmed en betydande risk för godtycke och<br>rättsosäkerhet. Ett system med tillstånd skulle, med hänsyn till den stora<br>mängd tillstånd som med all sannolikhet skulle behöva sökas, bli relativt<br>resurskrävande samt utan tvivel mycket svårkontrollerat. Ett totalförbud<br>innebär vidare ett stort ingrepp i den personliga integriteten. Slutligen bör<br>det påpekas att det finns en risk för att ett alltför omfattande förbud<br>urholkar själva grunderna för knivförbudslagstiftningen, nämligen<br>ståndpunkten att även knivar och andra föremål som är helt accepterade<br>som redskap i olika sammanhang inte skall bäras i sammanhang där det<br>finns särskilt stor risk för att de kommer till användning som<br>våldsverktyg.</p>
<p>Av dessa skäl anser regeringen i likhet med utredningen att ett<br>generellt förbud inte bör införas.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>85</p>
<p>Frågan om ett totalförbud mot s.k. gatustridsvapen</p>
<p>Även frågan om ett totalförbud begränsat till s.k. gatustridsvapen har<br>diskuterats vid flera tillfällen. Inför knivförbudslagens införande år 1988<br>förordade flera remissinstanser ett totalförbud och departementschefen<br>uttalade att hon hade svårt att se att s.k. gatustridsvapen hade något<br>existensberättigande, varför hon närmast uppfattade förslaget att förbjuda<br>dem på allmän plats som ett första steg mot ett mera generellt förbud.<br>1987 års vapenutredning, som utvärderade knivförbudslagen efter<br>ikraftträdandet, tog upp frågan i sitt slutbetänkande (SOU 1989:44<br>Översyn av vapenlagstiftningen). Utredningen ansåg dock att det var<br>svårt att överblicka alla konsekvenser (bl.a. omnämndes speciella<br>användningsområden för vissa farliga föremål, som t.ex. slangbågar vilka<br>användes av sportfiskare för att skjuta ut bete) och att ett totalförbud<br>skulle föra alltför långt. Denna inställning delades av regeringen.<br>Justitieutskottet uttalade vid sin behandling av propositionen att mycket<br>talade för att ett generellt förbud mot innehav av stiletter och<br>gatustridsvapen allvarligt borde övervägas, men att detta borde ske i<br>anslutning till den utvärdering av lagen som departementschefen<br>förutskickat.</p>
<p>I sitt delbetänkande anförde 1995 års vapenutredning att starka skäl<br>talar för att införa ett totalförbud mot gatustridsvapen men att ett sådant<br>förbud dock borde vara förenat med ett tillståndsförfarande, vilket<br>lämpligen regleras inom ramen för en samlad vapenlagstiftning.<br>Utredningen avstod därför från att lägga fram ett förslag om totalförbud i<br>delbetänkandet och ville i stället ta upp frågan i sitt slutbetänkande. I<br>slutbetänkandet konstaterar emellertid utredningen att den inte kunnat<br>komma fram till en acceptabel utformning av ett totalförbud.</p>
<p>Vad gäller remissinstansernas uppfattning i frågan bör det noteras att<br>så gott som samtliga yttranden hänför sig till frågans behandling i<br>utredningens delbetänkande och inte till dess slutbetänkande, där<br>utredningen alltså redovisar en delvis annan uppfattning än tidigare.</p>
<p>Regeringen delar uppfattningen att de flesta av de föremål som går<br>under benämningen gatustridsvapen inte har något egentligt<br>existensberättigande. Som 1987 års vapenutredning påpekat har dock<br>vissa av dessa ett legitimt användningsområde. Ett totalförbud skulle<br>därför behöva kompletteras antingen med undantagsregler eller ett<br>tillståndsförfarande. Den första frågan att ta ställning till är dock om det<br>överhuvudtaget är möjligt att tillräckligt klart avgränsa vad som avses<br>med s.k. gatustridsvapen. Detta är enligt regeringens uppfattning en<br>grundläggande förutsättning för att ett totalförbud skall kunna övervägas.</p>
<p>Termen "gatustridsvapen" är juridiskt sett mycket oklar. I den<br>nuvarande knivförbudslagen anges föremålen som "knogjäm,<br>kaststjämor eller andra sådana föremål som är särskilt ägnade att<br>användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa". I förarbetena<br>förekommer en omfattande exemplifiering av vad som avses med<br>gatustridsvapen (prop. 1987/88:98 s. 17). Utöver vad som anges i<br>lagtexten faller således under begreppet även föremål som batonger,<br>karatepinnar, strypsnaror, rivhandskar, skarpslipade mejslar, blydaggar,<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>86</p>
<p>s.k. precisionsslangbågar, morgonstjärnor, kedjor som har försetts med<br>handtag samt ölburkar som har fyllts med cement. Som utredningen<br>påpekar går det visserligen av detta att relativt lätt sluta sig till vad som<br>utgör ett typiskt gatustridsvapen. Med hänsyn till den mängd skilda<br>föremål av olika karaktär som avses uppkommer trots detta svåra<br>avgränsningsfrågor, inte minst med tanke på att många av de föremål<br>som avses är av enkel beskaffenhet.</p>
<p>När det gäller det nuvarande förbudet mot innehav på allmän plats<br>bidrar begreppet gatustridsvapen i sig självt, förenat med den miljö som<br>förbudet avser, till att i stort sett klargöra vad som menas. I andra fall blir<br>det genast mer problematiskt att bestämma vad som skulle omfattas av<br>förbudet. Som utredningen påpekar torde den enda möjliga lösningen<br>vara att räkna upp vilka föremål som är förbjudna, varvid det skulle<br>krävas en ingående legaldefinition av varje särskilt föremål, så att inte<br>bara en ändrad benämning kan leda till att föremålet faller utanför<br>förbudet. Detta skulle medföra en mycket omfattande och komplex<br>reglering. En sådan kasuistisk lagstiftningsteknik riskerar, även om den<br>görs så uttömmande som möjligt, också att bli förhållandevis enkel att<br>kringgå.</p>
<p>Slutligen bör framhållas att knivförbudslagstiftningen till sin<br>utformning närmast kan liknas vid en ordningsföreskrift. För att<br>straffansvar för en överträdelse skall inträda krävs inte att<br>gärningsmannen har något uppsåt att föremålet skall komma till brottslig<br>användning. Om ett totalförbud mot gatustridsvapen infördes kan det<br>därför ifrågasättas om det vore rimligt att bestraffa alla överträdelser. Det<br>har således ifrågasatts om det alls kan anses straffvärt att inneha en<br>ölburk fylld med cement i sitt hem om det inte finns något som helst<br>uppsåt att den skall komma till användning vid brott. Om däremot uppsåt<br>att begå t.ex. misshandel föreligger är förfarandet naturligtvis straffvärt.<br>Sådana fall torde emellertid redan i dag kunna bestraffas såsom<br>förberedelse till misshandel.</p>
<p>Av dessa skäl avstår regeringen från att lägga fram något förslag om<br>ett generellt förbud mot gatustridsvapen.</p>
<p>Innehav och saluhållande av vapenattrapper och liknande föremål</p>
<p>Frågans tidigare behandling</p>
<p>Efterbildningar av skjutvapen förekommer i varierande utformning. Så<br>kallade vapenattrapper kan sägas utgöra efterbildningar som inte är, och i<br>princip inte heller kan göras om till, brukbara skjutvapen. Ett annat<br>begrepp är vapenrepliker, med vilket oftast avses föremål som är trogna<br>kopior av skjutvapen. Vissa av vapenreplikema utgör fungerande<br>skjutvapen och faller då under vapenlagens bestämmelser.</p>
<p>Förslag om att reglera innehav av vapenattrapper har framförts vid<br>flera tillfällen. Frågan var exempelvis aktuell i samband med att<br>tillståndsplikt infördes för start- och signalvapen, men avfärdades då på</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>87</p>
<p>grund av de gränsdragningsproblem som förelåg gentemot vanliga<br>leksaksvapen (prop. 1986/87:154 s. 12-13).</p>
<p>1987 års vapenutredning tog på nytt upp frågan om en reglering av<br>tillhandahållandet av vapenattrapper. I syfte att fa bort föremål som<br>kunde förväxlas med riktiga skjutvapen och därför med framgång kunde<br>användas som hjälpmedel vid rån och liknande brottslighet, föreslog<br>utredningen en bestämmelse i knivförbudslagen om att ett föremål som<br>har en sådan likhet med ett brukbart skjutvapen att det lätt kan förväxlas<br>med ett sådant (vapenattrapp) inte skulle fa importeras, saluhållas eller<br>överlåtas.</p>
<p>Frågan behandlades i prop. 1990/91:130 med förslag till ändringar i<br>vapenlagen. Det noterades därvid att i stort sett samtliga remissinstanser<br>varit kritiska mot förslaget. Departementschefen uttalade att hon<br>visserligen hade föga förståelse för behovet av föremål som lätt kunde<br>uppfattas som skjutvapen och att det var önskvärt att dessa kom bort från<br>marknaden. Hon var emellertid inte övertygad om att merparten av de<br>brott som begåtts med användning av vapenattrapper inte skulle kommit<br>till stånd, om begränsningar när det gäller sådana funnits. Skälen för den<br>föreslagna regleringen ansågs således inte ha tillräcklig styrka för att man<br>skulle acceptera de problem som ett genomförande av förslaget skulle<br>medföra, främst för tullen, men också för andra som kunde ha ett legitimt<br>behov av vapenattrapper, t.ex. teatrar (prop. 1990/91:130 s. 52-53).</p>
<p>Frågan om ett generellt förbud</p>
<p>I samhället förekommer en mängd olika föremål som är mer eller mindre<br>lätta att förväxla med farliga vapen. Det är naturligtvis klart<br>otillfredsställande att sådana föremål kommer till användning vid brott,<br>särskilt som det i dessa sammanhang ofta rör sig om allvarliga brott med<br>inslag av hot mot liv eller hälsa, som exempelvis rån. Härtill kommer en<br>risk för onödig - eller rent av livsfarlig - våldsanvändning i samband<br>med att polisen skall ingripa mot någon som de uppfattat innehar ett<br>farligt vapen. Av sådana skäl anser regeringen att det skulle vara<br>önskvärt att en reglering beträffande i vart fall saluhållande av<br>vapenattrapper infördes.</p>
<p>Utredningen har inte ansett sig kunna förespråka ett generellt förbud<br>mot innehav av vapenattrapper men däremot föreslagit att det skall vara<br>förbjudet att inneha sådana föremål på allmän plats. Som skäl för sitt<br>ställningstagande mot ett generellt förbud anför utredningen bl.a.<br>svårigheterna att på ett lämpligt sätt avgränsa det förbjudna området.<br>Utredningen är vidare tveksam till om ett generellt förbud mot innehav<br>av vapenattrapper eller ett förbud mot att saluföra sådana, i sig skulle få<br>någon sådan egentlig brottsförebyggande effekt att det kan uppväga<br>olägenheterna med ett förbud.</p>
<p>Regeringen inser svårigheterna med att utforma ett generellt förbud,<br>inte minst med tanke på avgränsningsproblematiken. Enligt regeringens<br>uppfattning är det emellertid angeläget att söka begränsa förekomsten av<br>vapenattrapper och liknande föremål och anser att frågan om åtgärder för<br>att uppnå detta bör bli föremål för fortsatt övervägande. Regeringen avser<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>88</p>
<p>därför att återkomma till frågan i ett senare sammanhang. I avvaktan på Prop. 1999/2000:27<br>detta arbete far även frågan om ett förbud mot att inneha vapenattrapper</p>
<p>på allmän plats anstå.</p>
<h3>26 Saluhållande och överlåtelse samt<br>åldersgränsen i fråga om springstiletter och<br>springknivar</h3>
<p>Regeringens bedömning: Ingen ändring bör göras i reglerna om<br>saluhållande och överlåtelse. Åldersgränsen i fråga om springstiletter<br>och springknivar bör inte ändras.</p>
<p>Utredningen bedömning: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: De remissinstanser som uttalar sig i frågan delar<br>utredningens bedömning.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Det har bland annat från vissa av<br>landets polismyndigheter framförts förslag om förbud mot saluhållande<br>av farliga föremål, exempelvis förbud mot att saluhålla vissa farliga och<br>"onödiga" knivar och förbud mot att sälja knivar m.m. till personer under<br>18 år. När det gäller frågan om förbud mot att saluhålla knivar av särskilt<br>farlig karaktär har regeringen förståelse för att dessa många gånger inte<br>kan synas ha något existensberättigande. Vissa av dessa knivar har dock<br>befogade användningsområden, som exempelvis dykarknivar och<br>jaktknivar. Ett saluhållandeförbud kan, vilket också utredningen pekar<br>på, medföra problem som är svåra att överblicka för den marknad som<br>handhar försäljningen av sådana knivar. Ett annat problem är att på ett<br>lämpligt sätt avgränsa den förbjudna kretsen, inte minst med tanke på att<br>knivar i allmänhet har ett stort användningsområde och att nya typer av<br>knivar ständigt dyker upp på marknaden.</p>
<p>För att förebygga livsfarligt våld med tillhyggen bland unga kunde det<br>i och för sig vara önskvärt om t.ex. personer under 18 år inte hade<br>tillgång till farliga föremål. Med hänsyn till det stora användningsområde<br>som knivar och vissa andra farliga föremål rent faktiskt har är det enligt<br>regeringens bedömning dock inte realistiskt att tänka sig att ungdomar<br>inte skulle tillåtas ha tillgång till knivar m.m. i allmänhet. Ett förbud mot<br>att försälja knivar m.m. till ungdomar kan därför enligt regeringens<br>mening knappast fa någon större praktisk betydelse. Att införa ett förbud<br>mot att försälja vissa slag av knivar till ungdomar möter samma hinder<br>som nämnts ovan.</p>
<p>Slutligen kan det konstateras att flertalet av de knivar som kommer till<br>användning vid brott mot liv eller hälsa är vanligt förekommande knivar,<br>såsom t.ex. moraknivar, med annars naturliga och legitima<br>användningsområden. Sådana måste få förekomma i samhället och ett<br>förbud mot saluhållande och överlåtelse av endast vissa kategorier av</p>
<p>89</p>
<p>knivar skulle med anledning härav troligen fa en endast marginell<br>betydelse.</p>
<p>Vad avser förbudet mot överlåtelse av bl.a. gatustridsvapen till<br>personer under 21 år torde ingripanden med anledning av bestämmelsen<br>sällan förekomma och har enligt utredningen inte medfört några<br>tolknings- eller tillämpningsproblem. Regeringen delar utredningens<br>bedömning att det saknas anledning att ändra åldersgränsen eller<br>omfattningen i övrigt av förbudet.</p>
<p>Vad särskilt gäller springstiletter och springknivar föreskrivs i<br>knivförbudslagen att sådana inte får innehas av personer under 21 år och<br>inte heller överlåtas till personer under 21 år. Regleringen härstammar<br>från den tidigare gällande stilettförordningen. När denna inarbetades i<br>knivförbudslagen ansågs det inte aktuellt att inskränka det förbjudna<br>området som gällt sedan år 1959 och som var väl inarbetat. Några skäl<br>för att nu ändra gällande bestämmelser har enligt regeringens bedömning<br>inte framkommit.</p>
<p>Sammantaget anser regeringen, i likhet med utredningen, att det inte är<br>motiverat att ändra reglerna om saluhållande eller överlåtelse och inte<br>heller åldersgränsen för innehav av springstiletter och springknivar.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<h3>27 Straffskalor</h3>
<p>Regeringens förslag: En särskild skala för grovt brott införs.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller<br>har inget att erinra mot förslaget. Bland dem som tillstyrker återfinns<br>Helsingborgs tingsrätt, Riksåklagaren (som dock anser att<br>straffmaximum bör höjas till två år), Åklagarmyndigheten i Stockholm,<br>Åklagarmyndigheten i Göteborg, Åklagarmyndigheten i Umeå,<br>Polismyndigheten i Göteborg, Sveriges advokatsamfund och Svensk<br>Handel. Göteborgs tingsrätt ifrågasätter om det inte är tillräckligt att<br>endast höja maximistraffet. Svea hovrätt ställer sig avvisande till att nu<br>införa en särskild straffskala för grovt brott. En reform i den riktningen<br>kräver enligt hovrätten ett annat underlag och bör ges en annan<br>utformning. Hovrätten förespråkar i stället att möjlighet att utdöma<br>ordningsbot införs. Barnombudsmannen menar att skärpta påföljder<br>sannolikt har ringa brottsförebyggande effekt. Sveriges domareförbund<br>menar att förslaget främst syftar till att praxis vad gäller brott mot<br>normalgraden skall bli mer nyanserad och ifrågasätter ett dylikt<br>tillvägagångssätt för att åstadkomma detta.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Påföljden för brott mot<br>knivförbudslagen är böter eller fängelse i högst sex månader. Av den<br>kartläggning som utredningen har gjort framgår att tillämpningen av<br>straffskalan sker tämligen schablonmässigt. Hänsyn tycks sällan tas till<br>omständigheterna kring brottet, såsom föremålets art eller i vilket</p>
<p>90</p>
<p>sammanhang föremålet innehafts. En vanlig påföljd är penningböter, i de<br>flesta fall tolvhundra kronor. Det kan dock märkas en tendens under den<br>senaste tiden att se allvarligare på brottet.</p>
<p>Förslag om straffskärpning för brott mot knivförbudslagen har<br>framförts i olika sammanhang och vissa har menat att fängelse bör<br>komma i fråga i högre utsträckning. Straffet för brott mot<br>knivförbudslagen måste emellertid enligt regeringens mening ses i ett<br>bredare perspektiv. Ett misshandelsbrott eller olaga hot av normalgraden<br>medför i dag långt ifrån alltid ett fängelsestraff. Det kan då inte vara<br>rimligt att ett brott mot knivförbudslagen regelmässigt följs av ett sådant.<br>Att ha en kniv i sin ficka på en allmän plats kan inte vara mer straffvärt<br>än att faktiskt bruka våld mot någon. I likhet med utredningen anser<br>regeringen därför att det är följdriktigt att påföljden för ett brott mot<br>knivförbudslagen i normalfallet är böter.</p>
<p>Däremot delar regeringen i viss mån utredningens uppfattning att det<br>bör finnas utrymme för en mindre regelmässig tillämpning av storleken<br>på boten. Större hänsyn bör kunna tas till omständigheterna i det enskilda<br>fallet. Sålunda bör upprepade brott mot knivförbudslagen eller fall där<br>omständigheterna varit försvårande, exempelvis då en kniv innehafts på<br>en särskilt skyddsvärd plats eller där innehavet annars framstått som<br>särskilt farligt, medföra en strängare påföljd än det i praktiken gör i dag.<br>Det är dock viktigt att påpeka att strävan att nyansera straffmätningen<br>inte får skymma det intresse som finns av att for normalfall ha en<br>etablerad praxis som underlättar lagföring genom strafföreläggande.</p>
<p>Straffskalan medger redan i dag en nyanserad bedömning av storleken<br>på böterna och är enligt regeringens mening i och för sig väl avvägd vad<br>avser brott mot knivförbudslagen i normalfallet. Det kan emellertid<br>finnas skäl att se strängare på vissa allvarliga brott mot lagen. Regeringen<br>delar därför utredningens bedömning att en särskild skala for grovt brott<br>bör införas. Som grovt brott bör framför allt bedömas att någon innehar<br>föremål av särskilt farlig art eller innehav av farligt föremål i<br>sammanhang där det föreligger synnerlig fara för att det skall komma till<br>användning vid brott mot liv eller hälsa. Också innehav av större<br>mängder farliga föremål bör kunna bedömas som grovt brott. Detsamma<br>gäller en överträdelse av saluhållandeförbudet, om exempelvis<br>överlåtelse skett i större skala eller om den har varit av särskilt farlig art,<br>såsom annonsering, exponering eller försäljning till en krets av yngre<br>personer.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<h3>28 Kostnadskonsekvenser</h3>
<p>Som framgår av avsnitt 22 föreslår regeringen att Rikspolisstyrelsen skall<br>få vissa ytterligare uppgifter när det gäller tillämpningen av vapenlagen<br>och utvecklingen av regelsystemet på området. Det föreslås också att<br>Rikspolisstyrelsen skall få ett mer övergripande ansvar for att följa<br>utvecklingen på vapenområdet, bl.a. skall styrelsen lämna en årlig<br>rapport till regeringen. Dessa utvidgade uppgifter ligger väl i linje med</p>
<p>91</p>
<p>Rikspolisstyrelsens roll som en stabsmyndighet inom polisväsendet. Det<br>ökade resursbehov som de nya uppgifterna kan föra med sig torde till en<br>del motsvaras av de besparingar inom polisväsendet som helhet som<br>uppkommer genom att regelsystemet hålls uppdaterat och eventuella<br>behov av förändringar uppmärksammas tidigt. Dessutom måste ett utökat<br>ansvar på vapenområdet anses överensstämma med den allmänna<br>målsättningen att öka de brottsförebyggande inslagen i polisens<br>verksamhet. De nya uppgifterna bör därför rymmas inom den befintliga<br>utgiftsramen.</p>
<p>Vad sedan gäller de övriga enskilda förslagens inverkan på<br>tillståndsmyndighetemas arbetsbelastning gör regeringen följande<br>bedömning.</p>
<p>Vad först gäller förslaget att tidsbegränsa tillstånden för vissa<br>vapentyper att gälla i högst fem år kan inledningsvis konstateras att detta<br>kommer att fa genomslag först när denna tidsperiod gått ut, och det blir<br>aktuellt att förnya tillstånd. Avsikten är vidare att den som har flera<br>tidsbegränsade tillstånd skall kunna fa dessa prövade på nytt i ett<br>sammanhang, vilket gör förfarandet mindre resurskrävande än vad som<br>annars skulle bli fallet. Till detta kommer att den förnyade prövningen av<br>de tidsbegränsade tillstånden i princip endast skall avse frågan om<br>sökanden fortfarande har behov av vapnet/vapnen i fråga och således är<br>av relativt enkel beskaffenhet. Vad sedan gäller förslaget om viss<br>utvidgning av möjligheterna att förvara vapen hos annan än<br>tillståndshavaren är detta avsett att ersätta det nuvarande systemet med<br>anmälan som gäller i dag, varför förslaget inte bedöms fa särskilt stor<br>inverkan på tillståndsmyndighetemas arbetsbörda.</p>
<p>Den utökade prövningen av förutsättningarna för att erhålla prydnads-<br>och minnesvapen kan komma att kräva ökade resurser. Emellertid är det<br>sannolikt att bestämmelserna får den effekten att många av dem som i<br>dag skulle ansöka om sådant tillstånd fortsättningsvis avstår från att<br>inkomma med ansökan. Det är inte möjligt att i dag bedöma i vilken mån<br>belastningen på tillståndsmyndighetema kommer att öka eller minska till<br>följd av förslaget.</p>
<p>Förslaget om en något mera ingående prövning vid ansökan om<br>tillstånd att inneha fler än fyra jaktvapen kommer sannolikt att medföra<br>en viss ökad belastning på tillståndsmyndighetema. Det är även avseende<br>dessa ärenden svårt att på förhand avgöra hur stor ökningen kommer att<br>bli. Några avsevärda mängder torde det dock inte bli fråga om. Som<br>förslaget är utformat torde prövningen i flertalet fall inte heller bli av<br>särskilt komplicerad natur. Även här kan de nya bestämmelserna vidare<br>komma att utgöra en i viss mån hämmande faktor på antalet ansökningar.</p>
<p>Förslaget om ett generellt krav på säkerhetsskåp leder till att behovet<br>av att meddela särskilda förvaringsföreskrifter kommer att minska i<br>avsevärd utsträckning, vilket således gör att resurser frigörs hos<br>tillståndsmyndighetema.</p>
<p>Sammanfattningsvis kan sägas att det är svårt att på förhand avgöra i<br>vilken omfattning antalet ärenden hos tillståndsmyndighetema kommer<br>att öka till följd av regeringens förslag i dessa delar. Det kan dock<br>konstateras att den sakliga prövning som skall göras i flertalet fall inte är<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>92</p>
<p>av alltför komplicerad beskaffenhet. Vidare bör vägas in den Prop. 1999/2000:27<br>omständigheten att ett nytt ärendehanteringssystem är under installation<br>hos polisen, vilket torde komma att leda till en mer effektiv och rationell<br>handläggning av vapenärendena. Till detta kommer att några av förslagen<br>innebär direkta resursbesparingar hos tillståndsmyndighetema.</p>
<p>Vad slutligen gäller förslagen om inspektion av förvarande av<br>skjutvapen och kontrollen av förbudet mot innehav av skjutvapen på<br>allmän plats kan konstateras att detta utgör åtgärder som får ses som en<br>del av polismyndigheternas normala brottsförebyggande arbete och kan<br>därför inte bedömas föranleda ökade kostnader.</p>
<p>Sammantaget gör regeringen den bedömningen att de<br>kostnadsökningar som reformen kan komma att ge upphov till ryms inom<br>befintliga kostnadsramar. I ett samhällsekonomiskt perspektiv torde<br>reformen på sikt kunna leda till besparingar för staten bl.a. i form av<br>minskad brottslighet.</p>
<p>93</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<h3>29 Författningskommentar</h3>
<h4>29.1 Förslag till lag om ändring i vapenlagen (1996:67)</h4>
<h5>2 kap. Tillstånd och register</h5>
<p>1 §</p>
<p>Den nya bestämmelsen i första stycket c innebär att det i stället för<br>godkännande av polismyndighet uppställs krav på tillstånd för att<br>yrkesmässigt ta emot skjutvapen för reparation eller översyn. Den som<br>yrkesmässigt driver sådan verksamhet skall alltså ha tillstånd. För<br>tydlighetens skull bör det påpekas att detta inte innebär att det för sådan<br>verksamhet är ett krav att den bedrivs yrkesmässigt. Det är tvärtom<br>fortfarande möjligt att lämna över ett skjutvapen för reparation eller<br>översyn till den som skulle ha rätt att låna och självständigt handha<br>vapnet (se 4 kap. 3 §). Vid utformningen av bestämmelsen har hänsyn<br>tagits till Lagrådets synpunkter.</p>
<p>Enligt den nya bestämmelsen i första stycket d gäller i fråga om<br>skrotning ett motsvarande krav på tillstånd vare sig verksamheten bedrivs<br>yrkesmässigt eller inte.</p>
<p>I sak innebär detta inte någon större ändring i förhållande till vad som<br>tidigare gällde om krav på godkännande av polismyndighet.</p>
<p>Bestämmelserna behandlas närmare i avsnitt 11.</p>
<p>3§</p>
<p>I punkten b anges de förutsättningar som en sammanslutning skall<br>uppfylla för att kunna ges tillstånd att inneha egna skjutvapen.<br>Bestämmelsen anger vidare för vilka huvudsakliga ändamål<br>ifrågavarande organisationer far meddelas tillstånd.</p>
<p>Enligt den nya bestämmelsen i 11 kap. 2 § k får regeringen eller den<br>myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om vilka<br>sammanslutningar som skall anses uppfylla nämnda krav.</p>
<p>Bestämmelserna behandlas närmare i avsnitt 6.2.</p>
<p>4§</p>
<p>I paragrafen har i förtydligande syfte gjorts ett tillägg enligt vilket<br>tillstånd att inneha skjutvapen far meddelas endast om den enskilde<br>behöver vapnet för ett godtagbart ändamål. Tillägget syftar till att<br>klargöra att behovsrekvisitet endast är relevant för de ändamål som är<br>förenliga med vapenlagstiftningen. Bestämmelsen har utformats enligt<br>Lagrådets förslag. Tillägget behandlas närmare i avsnitt 6.1.1.</p>
<p>94</p>
<p>5§</p>
<p>Enligt bestämmelsen i andra stycket andra meningen, som är ny, skall ett<br>skjutvapen för vilket tillstånd meddelas för skjutning vara lämpat för det<br>ändamål som tillståndet skall avse. Bestämmelsen behandlas närmare i<br>avsnitt 6.1.2.</p>
<p>5 a§</p>
<p>I paragrafen, som är ny, anges förutsättningarna för att meddela tillstånd<br>till innehav av skjutvapen med huvudsakligt prydnadsvärde eller särskilt<br>affektionsvärde. Bestämmelsen innebär en skärpning i förhållande till<br>tidigare lagstiftning. Utöver vad som tidigare gällde krävs således för<br>tillstånd att vapnet görs varaktigt obrukbart. Undantag görs för det fallet<br>att det föreligger särskilda skäl för att vapnet skall få behållas i brukbart<br>skick. Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 6.1.4.</p>
<p>6§</p>
<p>Enligt bestämmelsen i andra stycket, som är ny, skall tillstånd till<br>innehav av helautomatiska skjutvapen och enhandsvapen för flerskott<br>alltid tidsbegränsas till att gälla i högst fem år om inte särskilda skäl talar<br>mot det. Med skjutvapen för flerskott avses ett vapen som kan avfyra mer<br>än en skott utan omladdning. Med särskilda skäl avses<br>undantagssituationer då det står klart att innehavarens behov av vapnet är<br>av permanent karaktär. Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 6.1.3.</p>
<p>8§</p>
<p>Ändringen i andra stycket innebär att skyttesammanslutningar bytts ut<br>mot sådana sammanslutningar som avses i den nya bestämmelsen i 2 kap.<br>3 § b. Se avsnitt 6.2.</p>
<p>10 §</p>
<p>Ändringarna i andra stycket innebär att tillstånd att driva handel med<br>skjutvapen alltid skall begränsas till sin omfattning. Enligt bestämmelsen<br>skall det i tillståndet således anges vilka typer av skjutvapen och vilket<br>antal av varje typ av skjutvapen det avser. Ändringen syftar till att<br>klargöra att generella tillstånd till handel med skjutvapen inte får<br>meddelas. Tillstånd får således inte beviljas för andra typer av skjutvapen<br>än för vilka sökanden uppfyller kraven på kunskap och yrkesmässighet.<br>Antalet skall anpassas till vad som behövs med hänsyn till den<br>förväntade omsättningen. Naturligtvis måste även sökandens möjligheter<br>att anordna säker förvaring av skjutvapen beaktas i detta sammanhang.</p>
<p>Av bestämmelsen i tredje stycket, som är ny, följer att en<br>vapenhandlare inte har rätt att inneha andra helautomatiska skjutvapen än<br>sådana som har anskaffats för en viss köpare. Vapenhandlaren skall<br>således kunna visa att det finns en köpare till vart och ett av de<br>helautomatiska skjutvapen som han i egenskap av vapenhandlare har i sin<br>besittning. Bestämmelsen har utformats enligt Lagrådets förslag.</p>
<p>Ändringarna behandlas närmare i avsnitt 8.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>95</p>
<p>13 §</p>
<p>Ändringen innebär att skyttesammanslutningar bytts ut mot sådana<br>sammanslutningar som avses i den nya bestämmelsen i 2 kap. 3 § b. Se<br>avsnitt 6.2.</p>
<p>Ändringarna i övrigt är av endast språklig karaktär.</p>
<p>14 §</p>
<p>Ändringarna utgör följdändringar till ändringar i lagen (1973:980) om<br>transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m. och<br>tullagen (1994:1550) samt de förändringar som har gjorts i polisens<br>organisation där länsstyrelsen inte längre är högsta ansvariga myndighet i<br>länet.</p>
<p>Ändringen innebär sålunda dels att ”frihamn” bytts ut mot ”frizon<br>eller ffilager”, dels att ”länsstyrelsen” bytts ut mot ”polismyndigheten”.</p>
<p>Den tidigare andra meningen i första stycket har utgått på grund av att<br>det förfarande som avses (”hemtagning under förfogandeförbud”) inte<br>längre är tillåtet enligt lagen om transport, förvaring och förstöring av<br>införselreglerade varor, m.m. I enlighet med detta har vidare<br>bestämmelsen i andra stycket utgått.</p>
<p>16 §</p>
<p>Enligt bestämmelsen i andra meningen, som är ny, krävs särskilt tillstånd<br>vid vaije införseltillfälle för att föra in helautomatiska skjutvapen till<br>Sverige. Generellt införseltillstånd får således inte meddelas för sådana<br>vapen. Bestämmelsen har utformats enligt Lagrådets förslag.<br>Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 8.</p>
<h5>3 kap. Utlåning av skjutvapen</h5>
<p>3§</p>
<p>Ändringen i punkt a innebär att skyttesammanslutning bytts ut mot sådan<br>sammanslutning som avses i den nya bestämmelsen i 2 kap. 3 § b. Se<br>avsnitt 6.2.</p>
<p>4§</p>
<p>Ändringen i första stycket innebär att skyttesammanslutning bytts ut mot<br>sådan sammanslutning som avses i den nya bestämmelsen i 2 kap. 3 § b.<br>Se avsnitt 6.2.</p>
<p>6§</p>
<p>Ändringen i första stycket innebär att skyttesammanslutning bytts ut mot<br>sådan sammanslutning som avses i den nya bestämmelsen i 2 kap. 3 § b.<br>Se avsnitt 6.2.</p>
<p>Ändringarna i övrigt är av endast språklig karaktär.</p>
<p>8§</p>
<p>Ändringen innebär att skyttesammanslutning bytts ut mot sådan<br>sammanslutning som avses i den nya bestämmelsen i 2 kap. 3 § b. Se<br>avsnitt 6.2.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>96</p>
<h5>4 kap. Ändring, reparation och skrotning av skjutvapen<br></h5>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>3§</p>
<p>Ändringen utgör en följdändring till ändringen i 2 kap. 1 § första stycket<br>c och d.</p>
<h5>5 kap. Förvaring och transport av skjutvapen och ammunition</h5>
<p>2§</p>
<p>Bestämmelsen i första stycket, som är ny, innebär en skärpning av de<br>generella förvaringsbestämmelsema.</p>
<p>Skjutvapen skall, när de inte brukas, alltid förvaras i säkerhetsskåp<br>eller i lika säkert förvaringsutrymme. Med det sistnämnda menas att<br>förvaringsutrymmet minst skall utgöra ett likvärdigt alternativ till ett<br>godkänt säkerhetsskåp. Som exempel kan nämnas egenhändigt<br>konstruerat säkerhetsskåp eller kassun. Delad förvaring av skjutvapen är<br>således inte längre ett godtaget förvaringsalternativ.</p>
<p>I andra stycket anges vissa undantag från det generella<br>förvaringskravet. De föremål som omfattas av undantaget skall dock<br>förvaras på ett sådant sätt att det inte finns risk för att någon obehörig<br>kommer åt dem, vilket innebär att tidigare förvaringskrav alltjämt gäller i<br>dessa fall. Detsamma gäller beträffande ammunition. I fråga om<br>förvaring av ammunition finns dessutom bestämmelser i lagen<br>(1988:868) om brandfarliga och explosiva varor.</p>
<p>Ändringarna behandlas närmare i avsnitt 9.1.</p>
<p>3§</p>
<p>Bestämmelserna i paragrafen, som delvis är nya, anger förutsättningarna<br>för förvaring av skjutvapen hos någon annan än tillståndshavaren.</p>
<p>De nya bestämmelserna innebär en viss lättnad i förhållande till de<br>tidigare bestämmelserna i det att en något större möjlighet att förvara<br>sina skjutvapen hos annan erbjuds. Huvudregeln är dock fortfarande att<br>det är tillståndshavaren själv som skall ta hand om och förvara sina<br>vapen. För att förvara skjutvapen hos annan krävs att innehavaren inte<br>själv kan ta hand om sina skjutvapen eller att det annars föreligger<br>särskilda skäl. Exempel på vad som menas med särskilda skäl finns i<br>avsnitt 9.3. Eftersom det införts ett generellt krav på att skjutvapen skall<br>förvaras i säkerhetsskåp finns det anledning att påpeka att det<br>förhållandet att en vapeninnehavare av någon anledning inte innehar ett<br>godkänt säkerhetsskåp eller motsvarande inte utgör tillräckligt skäl för att<br>medge förvaring hos annan. Envar som innehar skjutvapen måste vara<br>beredd att uppfylla kraven på säker förvaring i och för sig.</p>
<p>För att få förvara skjutvapen hos annan krävs tillstånd. I förtydligande<br>syfte har en hänvisning gjorts till bestämmelserna om utlåning av<br>skjutvapen, vilket inte kräver tillstånd. Bestämmelsen har utformats<br>enligt Lagrådets förslag.</p>
<p>Enligt första stycket sista meningen skall tillstånd att förvara<br>skjutvapen hos annan tidsbegränsas. Hur lång tid tillståndet skall avse får</p>
<p>97</p>
<p>4 Riksdagen 1999/2000. 1 samt. Nr 27</p>
<p>avgöras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Bestämmelsen har<br>placerats i enlighet med Lagrådets förslag.</p>
<p>Till följd av att det enligt de nya bestämmelserna är<br>tillståndsmyndigheten som prövar frågan om förvaring hos annan inom<br>ramen för ett tillståndsförfarande har den tidigare bestämmelsen i första<br>stycket sista meningen utgått.</p>
<p>4§</p>
<p>Enligt bestämmelsen i andra meningen, som är ny, skall ett skjutvapen<br>som transporteras vara oladdat och, om det lämpligen kan ske, isärtaget<br>och nerpackat. Bestämmelsen har utformats enligt Lagrådets förslag.<br>Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 9.2.</p>
<p>6§</p>
<p>Paragrafen är ny. Av bestämmelsen följer att det, i likhet med vad som<br>gäller för knivar och liknande föremål enligt lagen (1988:254) om förbud<br>beträffande knivar och andra farliga föremål, som huvudregel är<br>förbjudet att medföra skjutvapen på allmän plats m.m. Bestämmelsen har<br>på Lagrådets förslag fått en något annorlunda utformning i förhållande<br>till motsvarande bestämmelse i lagen om förbud beträffande knivar och<br>andra farliga föremål. Avsikten är dock att bestämmelsen skall tillämpas<br>på motsvarande sätt. Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 10.</p>
<p>7§</p>
<p>Paragrafen, som är ny, innebär att alla som har tillstånd att inneha<br>skjutvapen är skyldiga att tillåta kontroll av förvaringen. Sådan kontroll<br>far utföras av tillståndsmyndigheten. Kontrollen skall föregås av<br>underrättelse inom skälig tid före förrättningen. Kontroll av förvaring<br>kan genomföras som stickprovskontroller eller på förekommen<br>anledning. Bestämmelsen har utformats enligt Lagrådets förslag.<br>Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 9.4.</p>
<h5>6 kap. Återkallelse av tillstånd, omhändertagande av vapen och<br>ammunition, m.m.</h5>
<p>i§</p>
<p>Ändringarna i första stycket innebär för det första att tillstånd att inneha<br>skjutvapen eller att föra in skjutvapen till Sverige skall återkallas om<br>förutsättningarna härför är uppfyllda. Det fakultativa momentet har<br>således utgått. För det andra innebär ändringarna att grunderna för<br>återkallelse enligt tidigare punkt a och b har utgått, eftersom återkallelse i<br>de fallen kan ske med stöd av grunden att tillståndshavaren visat sig vara<br>olämplig att inneha vapen. Slutligen har ytterligare en grund för<br>återkallelse införts, nämligen att tillståndshavaren utan godtagbar<br>anledning vägrat polismyndigheten tillträde för att kontrollera att<br>förvaringsbestämmelsema följs. Bestämmelserna behandlas närmare i<br>avsnitt 13.</p>
<p>Enligt andra stycket, som är nytt, äger vad som sägs i första stycket<br>motsvarande tillämpning på tillstånd att förvara skjutvapen hos någon</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>98</p>
<p>annan. Bestämmelsen har införts som en följd av att krav på tillstånd<br>föreskrivs i detta fall.</p>
<p>2§</p>
<p>Ändringen innebär att tillstånd att inneha ammunition skall återkallas om<br>förutsättningarna härför är uppfyllda. Det fakultativa momentet har<br>således utgått. Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 7.</p>
<p>3§</p>
<p>Ändringen innebär att ett tillstånd att driva handel med skjutvapen skall<br>återkallas om tillståndshavaren inte längre driver yrkesmässig handel, om<br>förutsättningarna för tillståndet inte längre finns eller om det annars finns<br>någon skälig anledning att återkalla tillståndet. Det fakultativa momentet<br>har således utgått i dessa fall.</p>
<p>Enligt tredje stycket, som är nytt, äger vad som sägs i första och andra<br>styckena motsvarande tillämpning på tillstånd att ta emot skjutvapen för<br>reparation, översyn eller skrotning. Vad gäller tillstånd att ta emot<br>skjutvapen för skrotning äger bestämmelsen i första stycket a inte någon<br>relevans, eftersom det för tillstånd för sådan verksamhet inte är någon<br>förutsättning att denna bedrivs yrkesmässigt. Bestämmelsen har införts<br>som en följd av att krav på tillstånd föreskrivs i dessa fall. Bestämmelsen<br>har placerats i enlighet med Lagrådets förslag.</p>
<p>Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 13.</p>
<p>4§</p>
<p>Ändringen i första stycket innebär i sak att ett skjutvapen med tillhörande<br>ammunition skall tas om hand om förutsättningarna för detta föreligger.<br>Det fakultativa momentet har således utgått. Ändringen i punkt b utgör<br>endast en följdändring till att det fakultativa momentet utgått.</p>
<p>Ändringen i andra stycket är av endast språklig karaktär.</p>
<p>Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 14.</p>
<p>4 a §</p>
<p>Paragrafen, som är ny, innebär att ett skjutvapen får omhändertas om den<br>som innehar vapnet inte kan visa att han eller hon har rätt att inneha<br>detsamma. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak nuvarande bestämmelse<br>i 12 kap. 5 § vapenförordningen. Bestämmelsen har utformats enligt<br>Lagrådets förslag. Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 14.</p>
<p>6§</p>
<p>Ändringarna i bestämmelsen innebär för det första att läkares<br>anmälningsskyldighet vidgas till att omfatta även den öppna psykiatriska<br>vården. Någon bedömning av om patienten i fråga innehar skjutvapen<br>eller inte skall i princip inte ske. Ett undantag görs för den situationen att<br>det står klart för läkaren att patienten i fråga inte har tillstånd att inneha<br>skjutvapen. Som exempel kan nämnas att patientens sjukdomshistoria<br>utesluter detta. För anmälningsskyldighet krävs vidare att patienten i<br>fråga bedöms vara olämplig att inneha skjutvapen.</p>
<p>Ändringarna behandlas närmare i avsnitt 15.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>99</p>
<h5>9 kap. Straff och förverkande</h5>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>2§</p>
<p>Enligt tillägget i första stycket b följer att det är straffbelagt att<br>överlämna ett skjutvapen för förvaring hos någon annan i strid mot<br>bestämmelserna i 5 kap. 3 §. Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt<br>16. Ändringarna i övrigt är av endast redaktionell karaktär.</p>
<p>Ändringen i första stycket c innebär att skyttesammanslutningar bytts<br>ut mot sådana sammanslutningar som avses i den nya bestämmelsen i<br>2 kap. 3 § b. Se avsnitt 6.2.</p>
<p>Ändringen i första stycket g utgör en följdändring till att tidigare<br>11 kap. 1 § e nu utgörs av punkt d samma paragraf.</p>
<h2>y</h2>
<p>Ändringen i punkt a utgör en följdändring till att tidigare 11 kap.l§ f nu<br>utgörs av punkt e samma paragraf.</p>
<p>7§</p>
<p>Enligt paragrafen, som är ny, får åtal för olovligt innehav av skjutvapen<br>eller ammunition, som uppdagas genom att vapnet eller ammunitionen<br>frivilligt lämnas till polisen, väckas av åklagaren endast om det är<br>motiverat från allmän synpunkt.</p>
<p>Bestämmelsen är inte avsedd att vara liktydig med en permanent<br>vapenamnesti. Det skall alltjämt vara möjligt att väcka åtal när det är<br>motiverat från allmän synpunkt. Ett exempel på ett sådant fall kan vara<br>att en person beslutar sig för att lämna in ett skjutvapen till polisen först i<br>och med att han eller hon riskerar att upptäckas och inlämnandet således<br>inte är frivilligt i egentlig mening. En annan situation när åtal kan vara<br>befogat är när det olaga vapeninnehavet är av allvarligare slag, t.ex. när<br>det avser ett vapen utan lagligt användningsområde. Det bör vidare<br>påpekas att bestämmelsen endast avser brott mot vapenlagen.<br>Bestämmelsen är således inte tillämplig i fråga om andra brott där olaga<br>vapeninnehav kan ingå som ett moment, exempelvis förberedelse till rån<br>eller häleri avseende vapnet i fråga.</p>
<p>11 kap. Bemyndiganden</p>
<h2>y</h2>
<p>Ändringen i punkt c innebär att bemyndigandet ändrats till att avse<br>sådana frivilliga försvarsorganisationer som avses i förordningen<br>(1994:524) om frivillig försvarsverksamhet i stället för<br>skyttesammanslutningar. Se avsnitt 6.2.</p>
<p>Att tidigare punkt d utgått har samband med att punkt k tillkommit i<br>2§-</p>
<p>2§</p>
<p>Ändringen i punkt e innebär att skyttesammanslutningar bytts mot sådana<br>sammanslutningar som avses i den nya bestämmelsen i 2 kap. 3 § b. Se<br>avsnitt 6.2.</p>
<p>100</p>
<p>Bestämmelsen i punkt k är ny och ger regeringen möjlighet att Prop. 1999/2000:27<br>bemyndiga Rikspolisstyrelsen att meddela föreskrifter om vilka<br>organisationer som kan anses uppfylla kraven.</p>
<p>Bestämmelsen i punkt l är ny och ger regeringen möjlighet att<br>bemyndiga Rikspolisstyrelsen att meddela föreskrifter om vad som gäller<br>i fråga om transport av skjutvapen och ammunition.</p>
<p>101</p>
<h4>29.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:254) om<br>förbud beträffande knivar och andra farliga föremål</h4>
<p>1 §</p>
<p>Ändringen i första stycket innebär att förbudet mot innehav av knivar och<br>andra farliga föremål utvidgats till att avse även fordon på allmän plats.<br>Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 25.1.</p>
<p>4§</p>
<p>Enligt andra stycket, som är nytt, har en särskild skala för grovt brott<br>införts. Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 27.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>102</p>
<h4>29.3 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen<br>(1980:100)</h4>
<h5>5 kap. Sekretess med hänsyn främst till intresset att förebygga eller<br>beivra brott</h5>
<p>5§</p>
<p>Ändringen i första meningen innebär att sekretess gäller även för sådana<br>uppgifter i ärende enligt vapenlagen som inte tillförts något av<br>vapenregistren. Bestämmelsen har utformats enligt Lagrådets förslag.<br>Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 19.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>103</p>
<h3>Sammanfattning av betänkandet Förbud mot vapen på<br>allmän plats m.m. (SOU 1996:50)</h3>
<p>Utredningens uppdrag</p>
<p>Utredningen tillsattes för att göra en genomgripande översyn av<br>vapenlagstiftningen med inriktning på att förebygga våldsbrott. I<br>översynen skulle ingå dels en utvärdering av de ändringar i vapenlagen<br>som företogs på förslag av 1987 års vapenutredning, dels en utvärdering<br>av lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga<br>föremål (knivförbudslagen).</p>
<p>En utvärdering av knivförbudslagen</p>
<p>Flera initiativ till utvärdering av knivförbudslagen har tagits efter det att<br>senaste lagändringen infördes år 1990 och enkäter har genomförts såväl<br>hos polismyndigheter som hos åklagarmyndigheter. Av dessa har<br>huvudsakligen följande framkommit.</p>
<p>Knivförbudslagen i sig ställer inte till några större tolknings- eller<br>tillämpningsproblem för polisen. Däremot uppstår det oftare problem i<br>fråga om visitationsreglema. Det finns uppenbarligen ett behov av en<br>ingående redogörelse för vilka möjligheter och befogenheter polisen har i<br>sådana sammanhang.</p>
<p>Polisen ingriper oftast inte på grund av enbart misstanke om<br>knivinnehav. Brott mot knivförbudslagen uppmärksammas regelmässigt i<br>samband med att polisen ingriper med anledning av annan brottslighet<br>eller omhändertar någon som är berusad eller ordningsstörande. De<br>misstänkta är som regel tidigare kända brottslingar och missbrukare och<br>är i genomsnitt omkring 30 år. De vanligaste typerna av kniv som tas i<br>beslag är morakniv/slidkniv, följt av fällkniv/pennkniv; de vanligaste<br>tillhyggena är knogjäm och yxor.</p>
<p>Frågan om att införa ett generellt förbud mot innehav av knivar m.m.<br>har berörts vid flera tillfällen, liksom förslag om att införa ett totalförbud<br>mot innehav av s.k. gatustridsvapen, eller i vart fall totalförbud för<br>ungdomar under arton år avseende sådana vapen. Majoriteten av de<br>tillfrågade i enkäterna tycks dock genomgående vara tveksam till en så<br>ingripande lagstiftning. Däremot är det ett ständigt återkommande förslag<br>att knivförbudslagens tillämpningsområde skall utvidgas till att gälla<br>innehav av knivar i fordon på allmän plats. Ett annat förslag är att<br>saluförandet av knivar skall vara mer restriktivt, framförallt i fråga om<br>försäljning till ungdomar under arton år. Vidare har många den åsikten<br>att knivinnehav, i vart fall grövre fall, bör straffas hårdare än det enligt<br>praxis gör i dag.</p>
<p>Många polismyndigheter menar att den nuvarande lagstiftningen bör<br>tillämpas oftare och mer konsekvent, att det bör förekomma en högre<br>polistäthet på utsatta ställen och att man skall utnyttja<br>närpolisverksamheten effektivt genom närkontakter med ungdomar. I<br>övrigt tycks de flesta mena att man bäst kommer åt problemen med<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>104</p>
<p>knivinnehav och knivanvändning genom en massiv information om<br>våldet och dess verkningar, såväl för gärningsman som offer.</p>
<p>Av det material som inhämtats anser sig utredningen kunna sluta sig<br>till att bestämmelserna i knivförbudslagen i stort är väl avvägda och lätta<br>att tillämpa. De frågor som uppkommit tycks framför allt ha sin orsak i<br>bristande kunskap om gällande bestämmelser, såväl i fråga om<br>knivförbudslagens tillämpningsområde som i fråga om möjligheterna att<br>ingripa mot knivinnehav.</p>
<p>En central fråga när det gäller knivförbudslagen är vad som avses med<br>begreppet allmän plats. Det har, framför allt genom den offentliga<br>debatten, framgått att det finns ett behov av att belysa detta begrepp<br>närmare. I nära anslutning till begreppet allmän plats har en del<br>frågeställningar uppkommit, t.ex. frågorna om innehavsförbud i<br>myndighets lokaler eller i fordon. Det har också visat sig finnas ett behov<br>av att närmare överväga ett utvidgat innehavsförbud i fråga om typ av<br>föremål och i fråga om plats, ett utvidgat förbud mot att saluhålla farliga<br>föremål och påföljden för brott mot knivförbudslagen. Dessa frågor<br>behandlas nedan. Slutligen har utredningen funnit det angeläget att peka<br>på vikten av att det, vid ingripanden mot knivinnehav, görs en samlad<br>bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet, varvid särskild vikt<br>bör fästas vid föremålets art liksom det sammanhang i vilket föremålet<br>innehas.</p>
<p>I fråga om polisens möjligheter att ingripa mot knivinnehav, skulle<br>troligen en mer konsekvent tillämpning av de regler som redan i dag står<br>till buds innebära att behovet av vidare befogenheter på detta område<br>skulle uppfattas som mindre angeläget. Efter genomgången av de<br>bestämmelser om kroppsvisitation som nu gäller är det utredningens<br>uppfattning att dessa regler, rätt tillämpade, är tillräckliga för att polisen<br>skall kunna ingripa i brottsförebyggande syfte och mot dem som redan<br>har begått ett brott mot knivförbudslagen. Det väsentliga i sammanhanget<br>tycks således vara att sprida kunskap om de möjligheter som polisen har<br>att ingripa enligt gällande regler. Det kan var på sin plats att här, liksom<br>det har gjorts i många andra sammanhang, framhålla vikten av att det<br>finns tillräckligt med polismän och annan personal med ordningshållande<br>uppgifter som är närvarande på platser där det erfarenhetsmässigt<br>föreligger stor risk för våldsbrott, med eller utan knivar eller andra<br>farliga föremål som redskap.</p>
<p>Utredningen är också av den uppfattningen, att vad som i första hand<br>krävs för att minska förekomsten av knivinnehav på allmän plats m.m.<br>inte är en strängare förbudsreglering utan en attitydförändring, framför<br>allt bland ungdomar. En sådan åstadkoms bäst genom<br>informationsinsatser.</p>
<p>Knivar m.m.</p>
<p>Ett generellt förbud m.m.</p>
<p>Enligt utredningens mening är det av uppenbara skäl uteslutet att införa<br>ett förbud mot innehav av alla slags knivar och liknande föremål som<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>105</p>
<p>skulle gälla även i bostad. Samtidigt bör man ha klart för sig att den<br>vanligaste platsen för kniwåld är just bostaden. Knivar och andra<br>föremål som faller under lagens tillämpningsområde kan ha ett stort<br>legalt användningsområde även utanför bostäder. Att helt eliminera<br>förekomsten och brukandet av dessa är inte genomförbart eller ens<br>önskvärt. Ett generellt förbud måste därför vara förenat med omfattande<br>undantag, med svåra bedömningsfrågor som följd. Vidare skulle det<br>troligen krävas kraftigt ökade resurser till de rättsvårdande instanserna<br>för att möjliggöra en kontroll av efterlevnaden av förbudet. Det kan<br>också påpekas att det finns en risk för att ett alltför omfattande förbud<br>urholkar den allmänpreventiva effekt lagen har. Utredningen anser<br>således inte att det bör införas ett generellt förbud mot innehav av<br>samtliga föremål som knivförbudslagen är tillämplig på.</p>
<p>Vad avser s.k. gatustridsvapen samt springstiletter och springknivar<br>anser utredningen att starka skäl talar för att det införs ett generellt<br>förbud mot innehav av dessa. Ett sådant förbud bör dock vara förenat<br>med ett tillståndsförfarande, lämpligen reglerat inom ramen för en<br>samlad vapenlagstiftning. Utredningen föreslår därför inte något sådant<br>förbud i nuläget, utan avser att närmare överväga frågan i samband med<br>översynen av vapenlagen. Med hänsyn härtill föreslår utredningen inte<br>heller någon ändring av åldersgränsen i fråga om springstiletter och<br>springknivar.</p>
<p>Allmän plats</p>
<p>Begreppet allmän plats i knivförbudslagen har samma innebörd som det<br>har i brottsbalken. Med allmän plats avses här plats, inom- eller utomhus,<br>som är upplåten för eller frekventeras av allmänheten. Om allmänheten<br>har tillträde till platsen endast under vissa tider är platsen allmän under<br>dessa tider men inte annars. Som exempel på allmänna platser i<br>brottsbalkens mening kan nämnas vägar, gator, torg, parker, för<br>allmänheten tillgängliga delar av flygplatser och andra trafikområden,<br>väntsalar, buss-, spårvagns- och tunnelbanestationer samt tåg, båtar,<br>bussar och andra allmänna kommunikationsmedel. Även hotell,<br>restauranger, affärslokaler, teatrar, biografer, idrottsområden, bad- och<br>campingplatser, kyrkogårdar o.dyl. utgör allmänna platser, allt i den mån<br>och under den tid allmänheten har tillträde till dem. Undantagna är dels<br>enskilda områden dit allmänheten inte har tillträde, dels skog och mark<br>dit allmänheten visserligen äger tillträde men någon allmänhet inte<br>brukar finnas. Trots att en del svårlösta avgränsningsproblem ibland<br>uppkommer kan dessa enligt utredningens mening inte lösas genom en<br>annan definition av begreppet eller en mer omfattande exemplifiering.</p>
<p>Sjukhus, myndighets lokaler och liknande</p>
<p>Väntrum och andra lokaler, dit allmänheten har tillträde, är som regel att<br>betrakta som allmänna platser. Här är det alltså redan i dag förbjudet att<br>inneha knivar m.m. om innehavet inte är befogat. Det skulle bli svårt att<br>på ett tillfredsställande sätt avgränsa ett straffbart område som sträckte<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>106</p>
<p>sig även till undersökningsrum, enskilda tjänsterum m.m. Det är Prop. 1999/2000:27<br>dessutom klart tveksamt om ett sådant förbud är motiverat. Det är Bilaga 1<br>vanligtvis först när den hotfulla situationen uppstått som någon form av<br>ingripande blir aktuellt. Personen i fråga har då i de flesta fall redan gjort<br>sig skyldig till ett brott mot brottsbalken, t.ex. olaga hot eller försök till<br>misshandel, och kniven kan under sådana förhållanden som regel<br>beslagtas på grund härav. Sammantaget anser utredningen inte att<br>innehavsförbudet bör utvidgas till att avse också enskilda platser på<br>sjukhus, myndighets lokaler m.m.</p>
<p>Fordon på allmän plats</p>
<p>Utredningen föreslår att det i knivförbudslagen införs ett tillägg om<br>förbud mot att inneha knivar m.m. i fordon på allmän plats.</p>
<p>En utbredd uppfattning bland dem som har att tillämpa<br>knivförbudslagen är att det bör vara straffbart att inneha knivar och andra<br>farliga föremål även i fordon, om dessa befinner sig på allmän plats och<br>innehavet inte är befogat. Ett allmänt rådande synsätt är att sådana<br>innehav för närvarande inte är förbjudna enligt knivförbudslagen, med<br>hänvisning till att bilen i sig anses utgöra enskild plats. Utredningen är<br>dock av den uppfattningen att ett fordon inte bör betraktas som en enskild<br>plats i sig, utan att det är platsen där bilen befinner sig som skall vara<br>avgörande för om innehavsförbudet på allmän plats är tillämpligt eller<br>inte. Även om utredningen således menar att ett obefogat innehav av kniv<br>i en bil på allmän plats redan med dagens lagstiftning borde anses som<br>straffbart kan det, med hänsyn till den allmänt rådande uppfattningen,<br>vara lämpligt att uttryckligen i lagtexten ange att det är förbjudet att<br>inneha kniv i fordon som befinner sig på allmän plats.</p>
<p>Det är här av stor vikt att notera att det endast är sådana innehav av<br>knivar och andra farliga föremål som ger anledning att befara att de skall<br>komma till användning vid våldsbrott som avses med förbudet. Enligt<br>utredningens mening bör området för straffrihet, med en generös<br>tillämpning av undantagsreglerna, vara särskilt stort i dessa fall.</p>
<p>Saluhållande</p>
<p>Flertalet av de knivar som kommer till användning vid brott mot liv eller<br>hälsa är vanligt förekommande knivar med annars naturliga och legitima<br>användningsområden. Sådana måste fa förekomma i samhället och ett<br>förbud mot saluhållande och överlåtelse av endast vissa kategorier av<br>knivar skulle med anledning härav troligen endast fa en marginell<br>betydelse. Ett saluhållandeförbud kan vidare medföra problem som är<br>svåra att överblicka för den marknad som handhar försäljningen av<br>knivar. Ett annat problem är att på ett lämpligt sätt avgränsa den<br>förbjudna kretsen, inte minst med tanke på att knivar i allmänhet har ett<br>stort användningsområde och att nya typer av knivar ständigt dyker upp<br>på marknaden.</p>
<p>Vad avser ungdomar är det inte realistiskt att tänka sig att de inte<br>skulle tillåtas ha tillgång till knivar m.m. i allmänhet. Ett förbud mot att</p>
<p>107</p>
<p>försälja knivar till ungdomar kan därför, enligt utredningens mening,<br>knappast fa någon större praktisk betydelse. Att införa ett förbud mot att<br>försälja vissa slag av knivar till ungdomar möter samma hinder som<br>nämnts ovan.</p>
<p>I sammanhanget har utredningen noterat att några av de större<br>postorderföretagen den senaste tiden på eget initiativ väsentligen minskat<br>sin exponering av knivar, i synnerhet stridsknivar som "Combat knife"<br>och liknande. Det förekommer också att det från branschens sida<br>uppställs krav på att köparen skall vara över arton år.</p>
<p>Sammantaget anser utredningen således inte att ett utvidgat<br>saluhållandeförbud är motiverat.</p>
<p>Skjutvapen m.m.</p>
<p>Förvaringsbestämmelsema i vapenlagen syftar till att förhindra att<br>obehöriga kommer åt vapnen. Vad avser den legala vapeninnehavarens<br>handhavande av vapnet finns det emellertid inte någon reglering<br>motsvarande den som gäller för knivar m.m. enligt knivförbudslagen,<br>trots att samma argument som motiverar ett knivförbud på allmän plats i<br>hög grad kan göras gällande även beträffande skjutvapen.</p>
<p>Särskilt med hänsyn till den ökade våldsanvändningen i samhället vore<br>det önskvärt om polisen i brottsförebyggande syfte kunde ingripa mot ett<br>handhavande av vapnet som framstår som direkt olämpligt, redan innan<br>en farlig situation uppkommit och utan att behöva ställas inför alltför<br>besvärliga avvägningsfrågor. Utredningen föreslår därför att det i<br>knivförbudslagen upptagna förbudet mot innehav av knivar m.m. skall<br>omfatta även skjutvapen.</p>
<p>Bestämmelsens placering i knivförbudslagen innebär att samma<br>bedömningsgrunder blir tillämpliga. Vid bedömningen av om ett innehav<br>är befogat bör således, liksom beträffande knivförbudet, föremålets art<br>vara av stor betydelse, ävensom det sammanhang i vilket det innehas. Att<br>notera är dock att bedömningen av en invändning bör ses mot bakgrund<br>av att den som innehar vapen med tillstånd har kvalificerat sig för detta<br>genom att, vid den prövning polismyndigheten gjort, ha befunnits<br>lämplig såsom vapeninnehavare. Om inga andra omständigheter talar<br>emot det bör således en rimlig förklaring till innehavet på platsen godtas.</p>
<p>I fråga om skjutvapen finns bestämmelser om sådana i vapenlagen.<br>Utredningen föreslår att avgränsningen av de föremål som skall omfattas<br>av förbudet sker genom en hänvisning till de skjutvapen och vissa andra<br>föremål som omfattas av vapenlagen. Härigenom kommer även s.k. soft<br>air guns, som särskilt omnämns i direktiven, att omfattas av förbudet.</p>
<p>För att inga oklarheter skall uppstå i lagvalshänseende anser<br>utredningen att det i knivförbudslagen bör införas en särskild<br>bestämmelse som föreskriver att ansvar enligt denna lag inte inträder om<br>straff för vapenbrott kan komma i fråga. Härmed förstås också att vapnet<br>i förekommande fall skall förklaras förverkat enligt vapenlagen.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>108</p>
<p>Vapenattrapper m.m.</p>
<p>Frågan om vapenattrapper m.m. har varit uppe i många sammanhang.<br>Naturligtvis är det otillfredsställande att sådana föremål kommer till<br>användning vid brott, liksom det finns anledning att beakta risken för att<br>nödvämssituationer med våldsanvändning uppkommer. Ett generellt<br>förbud mot vissa slag av föremål kräver dock att den förbjudna kretsen är<br>klart avgränsad. Inte minst med hänsyn till att i princip vilka föremål som<br>helst kan komma till användning i t.ex. rånsituationer och då stora<br>svårigheter möter att på ett lämpligt sätt avgränsa den förbjudna kretsen,<br>anser utredningen inte det motiverat att föreslå något generellt förbud<br>mot att inneha eller saluhålla vapenattrapper m.m.</p>
<p>Ett förbud mot att inneha vissa slag av föremål på sådana platser som<br>omfattas av knivförbudslagen skulle emellertid inte utgöra ett så<br>omfattande ingrepp i den personliga sfären som fallet vore med ett<br>generellt förbud, varför kravet på beskrivningen av den förbjudna kretsen<br>kan sättas något lägre. En lämpligt avvägd reglering är därför, enligt<br>utredningens mening, att det i knivförbudslagen införs ett förbud mot<br>innehav av föremål som är särskilt ägnade att användas som vapen vid<br>hot om brott mot liv eller hälsa, vilket knyter an till det redan gällande<br>förbudet mot innehav av föremål som är ägnade att användas som vapen<br>vid sådant brott. Vid bedömningen av om ett innehav är särskilt ägnat att<br>användas vid hot om sådant brott måste naturligtvis stor vikt läggas vid<br>föremålets art och det sammanhang i vilket det innehas. De föremål som<br>utredningen närmast har tänkt på är välliknande skjutvapenkopior men<br>även andra vapenliknande föremål kan komma i fråga.</p>
<p>Påföljd vid brott</p>
<p>Utredningen har konstaterat att tillämpningen av straffskalan är tämligen<br>onyanserad. En vanlig påföljd är penningböter, i de flesta fall tolvhundra<br>kronor. Det finns dock numera på sina håll en tendens till att man ser<br>allvarligare på brottet och låter påföljden bli dagsböter.</p>
<p>Utredningen anser att större hänsyn bör tas till omständigheterna i det<br>enskilda fallet. Sålunda bör upprepade brott mot knivförbudslagen eller<br>fall där omständigheterna varit försvårande, exempelvis då en kniv<br>innehafts på en särskilt skyddsvärd plats eller där innehavet annars<br>framstått som särskilt farligt, medföra en strängare påföljd än det i<br>praktiken gör i dag. Straffskalan medger redan i dag en mer nyanserad<br>bedömning av storleken på böterna och är enligt utredningens mening i<br>och för sig väl avvägd vad avser brott mot knivförbudslagen i<br>normalfallet. Det kan emellertid finnas skäl att se strängare på vissa<br>allvarliga brott mot lagen, i synnerhet om det införs ett förbud mot att<br>inneha skjutvapen på allmän plats. Möjligen skulle en bestämmelse om<br>grovt brott även medföra att praxis beträffande brott av normalgraden<br>blev mer nyanserad. Utredningen föreslår därför att en särskild skala för<br>grovt brott införs. Som grovt brott bör framför allt bedömas att någon<br>innehar föremål av särskilt farlig art eller innehav av farligt föremål i<br>sammanhang där det föreligger synnerlig fara för att det skall komma till<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>109</p>
<p>användning vid brott mot liv eller hälsa. Också innehav av större<br>mängder farliga föremål bör bedömas som grovt brott. Likaså bör en<br>överträdelse av saluhållandeförbudet kunna bedömas som grovt brott, om<br>exempelvis överlåtelse skett i större skala eller om den har varit av<br>särskilt farlig art, såsom annonsering, exponering eller försäljning till en<br>krets av yngre personer.</p>
<p>Möjligheter att ingripa</p>
<p>I vapenutredningens uppdrag ingår endast att belysa polisens möjligheter<br>att enligt gällande lagstiftning vidta åtgärder för att uppdaga och ingripa<br>mot brott. Utredningen har alltså inte att föreslå några ändringar i denna<br>del. Ämnesområdet har för övrigt varit föremål för en genomgripande<br>översyn av Polisrättsutredningen, vars betänkanden för närvarande<br>bereds inom Justitiedepartementet.</p>
<p>Utredningen har i vissa hänseenden försökt åskådliggöra tillämpningen<br>av de bestämmelser som reglerar de rättsliga förutsättningarna för olika<br>typer av ingripanden, t.ex. skälig misstanke.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>110</p>
<h3>Betänkandets lagförslag</h3>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Bilaga 2</p>
<h4>Förslag till lag om ändring i lagen (1988:254) om förbud<br>beträffande knivar och andra farliga föremål<sup>1</sup></h4>
<p>Härigenom föreskrivs att lagen (1988:254) om förbud beträffande<br>knivar och andra farliga föremål skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Lag (1988:254) om förbud<br>beträffande knivar och andra<br>farliga föremål</p>
<p>1§</p>
<p>Knivar, andra stick- och skärvapen<br>och andra föremål som är ägnade<br>att användas som vapen vid brott<br>mot liv eller hälsa får inte innehas<br>på allmän plats eller inom<br>skolområde där grundskole- eller<br>gymnasieundervisning bedrivs.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<h5>Lag (1988:254) om förbud mot<br>vapen på allmän plats m.m.</h5>
<p>1§</p>
<p>Denna lag gäller skjutvapen enligt<br>vapenlagen (1996:67) och sådana<br>föremål som i vapenlagen<br>jämställs med skjutvapen, knivar,<br>andra stick- och skärvapen samt<br>föremål i övrigt som är ägnade att<br>användas som vapen vid brott mot<br>liv eller hälsa. Lagen gäller även<br>sådana föremål som är särskilt<br>ägnade att användas vid hot om<br>sådant brott.</p>
<p>2§</p>
<p>Föremål som angetts i 1 § får inte<br>innehas på allmän plats, i fordon<br>på allmän plats eller inom<br>skolområde där grundskole- eller<br>gymnasieundervisning bedrivs.</p>
<p>Förbudet i första stycket gäller inte, om föremålet enligt särskilda<br>föreskrifter ingår i utrustning för viss tjänst eller visst uppdrag eller om<br>innehavet annars med hänsyn till föremålets art, innehavarens behov och<br>övriga omständigheter är att anse som befogat.</p>
<p>Stickvapen eller knivar som är konstruerade så att klingan eller bladet<br>snabbt kan fållas eller skjutas ut ur sitt skaft (springstiletter eller<br>springknivar) får inte innehas av personer under 21 år.</p>
<p>2§ 3§</p>
<p>Knogjäm, kaststjämor eller andra Knogjäm, kaststjärnor eller andra<br>sådana föremål som är särskilt sådana föremål som är särskilt</p>
<p>Rubriken samt 1, 2 och 5 §§ erhöll denna lydelse genom Lag 1990:413.</p>
<p>111</p>
<p>ägnade att användas som vapen<br>vid brott mot liv eller hälsa samt<br>springstiletter eller springknivar<br>far inte överlåtas till personer<br>under 21 år eller saluhållas.<br></p>
<p>ägnade att användas som vapen<br>vid brott mot liv eller hälsa samt<br>springstiletter eller springknivar<br>får inte överlåtas till personer<br>under 21 år eller saluhållas.</p>
<p>/ fråga om vapen och andra<br>föremål som vapenlagen<br>(1996:67) är tillämplig på gäller<br>föreskrifterna där i stället för<br>första stycket.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>3§</p>
<p>I fråga om vapen och andra<br>föremål som vapenlagen<br>(1996:67) är tillämplig på gäller<br>föreskrifterna där i stället för<br>denna lag.</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av<br>oaktsamhet bryter mot 1 eller 2 §<br>skall dömas till böter eller fängelse<br>i högst sex månader. I ringa fall<br>döms inte till ansvar.</p>
<p>5§</p>
<p>Knivar eller andra föremål som<br>innehafts i strid mot 1 § eller som<br>överlåtits eller saluhållits i strid<br>mot 2 § skall förklaras förverkade,<br>om det inte är uppenbart oskäligt.</p>
<p>4§</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av<br>oaktsamhet bryter mot 2 eller 3 §<br>döms till böter eller fängelse i<br>högst sex månader.</p>
<p>Om brottet är grovt, döms till<br>fängelse i högst ett år.</p>
<p>I ringa fall döms inte till ansvar.</p>
<p>5§</p>
<p>Bestämmelsen i 4 § tillämpas inte,<br>om straff kan ådömas för<br>vapenbrott enligt 9 kap. 1 §<br>vapenlagen (1996:67).</p>
<p>6§</p>
<p>Föremål som innehafts i strid mot<br>2 § eller som har överlåtits eller<br>saluhållits i strid mot 3 § skall<br>förklaras förverkade, om det inte<br>är uppenbart oskäligt.</p>
<p>112</p>
<h3>Förteckning över remissinstanserna</h3>
<p>Riksdagens ombudsmän (Justitieombudsmannen), Svea hovrätt,<br>Göteborgs tingsrätt, Karlstads tingsrätt, Helsingborgs tingsrätt,<br>Domstolsverket, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Polismyndigheten i<br>Stockholms län, Polismyndigheten i Göteborgs och Bohus län,<br>Polismyndigheten i Malmöhus län, Brottsförebyggande rådet,<br>Skolverket, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet,<br>Barnombudsmannen, Konsumentombudsmannen, Svenska</p>
<p>Kommunförbundet, Sveriges domareförbund, Sveriges advokatsamfund,<br>Svenska Polisförbundet, Svenska Jägareförbundet, Sveriges Vapenägares<br>Förbund och Svensk Handel.</p>
<p>Riksåklagaren har bifogat yttranden från åklagarmyndigheterna i<br>Stockholm, Linköping, Göteborg och Umeå.</p>
<p>Yttrande har därutöver inkommit från Statens naturvårdsverk samt från<br>John Erik Ahlberg.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>113</p>
<h3>Sammanfattning av betänkandet En samlad<br>vapenlagstiftning (SOU 1998:44)</h3>
<p>Allmänt</p>
<p>Utredningens uppdrag har varit att göra en genomgripande översyn av<br>vapenlagstiftningen som ett led i samhällets arbete med att förhindra<br>våldsbrott.</p>
<p>Utredningsarbetet har inletts med en omfattande enkät till landets alla<br>enheter inom polismyndigheterna som handlägger vapenärenden och en<br>enkät till myndigheternas kriminalavdelningar. Utfallet av enkäterna kan<br>sammanfattas med att det inte tycks föreligga några större problem med<br>tillämpningen av vapenlagstiftningen. Somliga enheter anser dock att<br>bestämmelserna om förvaring av skjutvapen bör skärpas och att<br>möjligheterna till kontroll av förvaringen bör utökas.</p>
<p>Utredningen har i sina allmänna utgångspunkter konstaterat att<br>lagtekniska förändringar av vapenlagstiftningen inte är något särskilt<br>effektivt instrument för att hindra eller ens minska våldsbrottsligheten.<br>Vad som egentligen torde behövas för det angivna syftet är enligt<br>utredningens mening en reduktion av antalet vapen som legalt får finnas i<br>samhället (nu mer än två miljoner). Utredningen uttalar också att den inte<br>skulle ha några principiella invändningar mot en sådan ordning som nu<br>har genomförts i Storbritannien. Där har införts ett allmänt förbud mot<br>enhandsvapen. Det är emellertid knappast en uppgift för en s.k.<br>expertutredning att göra en bedömning av hur långt man bör gå vid en<br>sådan reduktion eller vilka ändamål som alltjämt skulle bedömas som<br>godtagbara.</p>
<p>Utredningen instämmer i 1987 års vapenutrednings principiella<br>uttalande att det numera inte kan anses vara en mänsklig rättighet att<br>inneha skjutvapen. Det kan dock ifrågasättas om lagstiftningen praktiskt<br>sett har någon förändrad innebörd i detta hänseende. Det kan väl<br>knappast finnas så många fler än de mer än 750 000 personer som nu har<br>skjutvapentillstånd som skulle vilja ha det. Utredningen har funnit att det<br>är dags att ta bort det sedan länge använda grundrekvisitet att det skall<br>föreligga "behov" av skjutvapen. I stället föreslår utredningen efter<br>internationell förebild att termen "giltigt skäl" skall införas för att<br>markera att det är samhället som anger ramarna för vad som skall vara<br>tillåtet och inte medborgarnas behov av skjutvapen.</p>
<p>En återkommande faktor som utredningen har funnit utgöra hinder för<br>mer drastiska åtgärder, t.ex. utökade tillståndskrav och mera<br>kontrollverksamhet, är att dessa skulle medföra stora krav på resurser hos<br>polismyndigheterna och därmed, med nuvarande förutsättningar, inte<br>skulle innebära några praktiska förändringar.</p>
<p>Om skjutvapen</p>
<p>Hösten 1996 fanns det i Sverige 760 218 vapeninnehavare som<br>tillsammans innehade 2 090 331 registrerade skjutvapen. I genomsnitt<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>114</p>
<p>innehar en vapeninnehavare 2,8 tillståndspliktiga skjutvapen. I Prop. 1999/2000:27<br>förhållande till folkmängden har Sverige ungefar ett vapen på var fjärde Bilaga 4<br>innevånare. Sverige är således ett relativt vapentätt land. Det är dock<br>svårt att på ett rättvisande sätt jämföra vapenstatistik mellan olika länder,<br>eftersom vapen som är tillståndspliktiga i ett land kanske inte är det i ett<br>annat land och därför inte ingår i det landets statistik över registrerade<br>skjutvapen.</p>
<p>De flesta skjutvapen i Sverige är utan tvekan jaktvapen.<br>Uppskattningsvis är omkring 75 procent av alla tillstånd beviljade för<br>jaktändamål. Andelen målskyttevapen är troligen 10—15 procent och<br>andelen samlings-, prydnads- och minnesvapen omkring 10 procent.</p>
<p>Omkring 1 856 000, eller närmare 90 procent, av landets registrerade<br>skjutvapen är gevär. Omkring 144 500, eller närmare 7 procent, är<br>enhandsvapen och omkring 3 500, eller knappt 0,2 procent, är<br>helautomatiska skjutvapen.</p>
<p>Innehav av skjutvapen</p>
<p>Det finns i dag inte i lagen, dess förarbeten eller förordningen angivet<br>vilka krav en sammanslutning bör uppfylla för att kunna fa inneha<br>skjutvapen. I stället anges i vapenförordningen endast vilka dessa<br>sammanslutningar/förbund är. Frågan om vilka som får meddelas<br>tillstånd är inte okontroversiell. Utredningen menar att man bör försöka<br>lösa den på längre sikt dels genom att i lagen generellt ange vilka<br>kriterier som skall vara uppfyllda för att en sammanslutning skall kunna<br>komma i fråga för eget tillstånd, dels genom att i viss mån förändra den<br>nuvarande beslutsordningen. De grundläggande kraven som bör ställas är<br>att en sammanslutning kan uppvisa en stabil organisation och en<br>kontinuerlig skytteverksamhet samt att den bedriver ett skytte som<br>uppfyller godtagbara krav på säkerhet.</p>
<p>I dag beslutar regeringen vilka sammanslutningar som skall godkännas<br>för vapeninnehav. Frågan är dock svårbedömd för regeringen, inte minst<br>på grund av att det inte finns någon kontinuerlig uppföljning av<br>verksamheten inom sammanslutningarna. Detta innebär att det dels inte<br>finns någon samhällskontroll över att de sammanslutningar som tagits<br>upp i vapenförordningen fortfarande håller sådan klass att de kan betros<br>med egna skjutvapen, dels att sådana förbund som har starka skäl att vilja<br>erhålla ifrågavarande status har mycket svårt att få sin sak prövad.<br>Givetvis är det inte rimligt att föreslå att Regeringskansliet skall belastas<br>med en sådan uppföljningsuppgift. Rikspolisstyrelsen däremot har helt<br>andra möjligheter att kontinuerligt följa utvecklingen inom<br>skytterörelsen. Utredningen föreslår därför att Rikspolisstyrelsen ges i<br>uppdrag att ha en beredande funktion i form av en kontinuerlig<br>uppföljning av utvecklingen inom skytterörelsen och vidare att rådge<br>regeringen i fråga om vilka sammanslutningar som bör ha sådan status att<br>de får meddelas tillstånd att inneha egna skjutvapen. De<br>sammanslutningar som i dag tas upp i vapenförordningen torde därvid<br>vara självskrivna.</p>
<p>115</p>
<p>De allmänna förutsättningarna för beviljande av tillstånd bör uttryckas<br>på ett tydligare sätt i lagstiftningen. De huvudsakliga krav som därvid<br>ställs bör framgå av vapenlagen, medan mer detaljerade bestämmelser<br>om vad som avses med de olika kraven kan bestämmas av regeringen.<br>Vapenutredningen föreslår därför en annan systematisk uppbyggnad av<br>vapenlagstiftningen. I vapenlagen bör anges såväl de allmänna<br>förutsättningarna för att tillstånd skall meddelas som de olika ändamål<br>och krav som är kopplade till dessa. Mer detaljerade bestämmelser om<br>vad som avses med de olika kraven tas in i vapenförordningen samt<br>Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd.</p>
<p>I Sverige har man sedan en lång tid tillbaka använt sig av uttrycket att<br>en vapeninnehavare skall ha "behov" av sitt vapen. Vad som konkret<br>avses med detta är oklart. I vapenförordningen anges att den som har<br>jägarexamen skall anses ha behov av jaktvapen. Beträffande övriga<br>kategorier av vapen finns det inte någon sådan uttolkning eller förklaring.<br>I flera andra länder, liksom i EU:s vapendirektiv, talar man i stället om<br>"good reason" eller "giltigt skäl".</p>
<p>Utredningen menar att det är mindre lämpligt att tala om "behov" i<br>samband med tillståndsgivning till innehav av vapen. "Behov" är ett<br>subjektivt uttryck som inte bör användas i dessa sammanhang. Alla som<br>vill ha vapen anser sig naturligtvis ha behov av det, till vad ändamål det<br>vara må. Härtill kommer att det endast beträffande jaktvapen är angivet i<br>lagstiftningen vad som skall anses utgöra ett godtagbart behov. I stället<br>bör man, enligt utredningens mening, fa tillstånd att inneha skjutvapen<br>endast om man har ett "giltigt skäl" att inneha ett sådant. Detta markerar<br>på ett bättre sätt att det är samhället som sätter gränserna för vad som<br>skall anses vara ett befogat vapeninnehav. I lagen bör också anges vad<br>som är att anse som giltiga skäl, nämligen de ändamål för vilka ett<br>innehavstillstånd får medges. Giltiga skäl bör således vara jakt,<br>målskytte, skydd, samling, minne och prydnad. Vidare kan det finnas<br>godtagbar anledning att inneha start- och signalvapen samt, i<br>undantagsfall, även att inneha skjutvapen för ett s.k. udda ändamål. Vilka<br>dessa udda ändamål är kan vara svårt att uttömmande ge svar på. Frågan<br>måste bedömas från fall till fall. Därför bör inte dessa ändamål anges i<br>detalj i lagtexten.</p>
<p>En bestämmelse om att ett skjutvapen skall vara lämpligt för det<br>avsedda ändamålet tas in i vapenlagen.</p>
<p>En hel del skjutvapen innehas utan att nyttjas till avsett ändamål. Detta<br>är naturligtvis inte bra dels med tanke på den uttalade ambitionen att<br>hålla nere antalet skjutvapen i samhället, dels med hänsyn till att risken<br>är större att sådana vapen inte tas om hand och förvaras lika väl som<br>vapen som används aktivt. Utredningen anser därför att det vore mycket<br>att vinna på en generell tidsbegränsning av innehavstillstånden.<br>Samhället skulle då hålla en kontinuerlig kontroll över vapeninnehavare<br>dels beträffande huruvida de aktivt nyttjar sina skjutvapen och därmed<br>kan sägas ha ett giltigt skäl att inneha dem, dels i fråga om deras<br>lämplighet att inneha skjutvapen eftersom ett tillstånd bör förnyas först<br>efter en allmän vandelsprövning. Utredningen föreslår därför att<br>innehavstillstånd tidsbegränsas i betydligt större omfattning än vad som<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>116</p>
<p>är fallet i dag. Tillstånd till innehav av skjutvapen för målskytte och<br>skydd samt enhandsvapen för jakt föreslås således bli tidsbegränsade till<br>fem år.</p>
<p>Det har ifrågasatts om en jägare utan närmare prövning bör ha rätt att<br>ha så många vapen som sex i sin s.k. vapengarderob. Utredningens<br>undersökning har visat att den genomsnittlige vapeninnehavaren endast<br>innehar två till tre skjutvapen. Antalet vapen i vapengarderoben är i dag<br>endast en rekommendation, intagen i Rikspolisstyrelsens allmänna råd,<br>trots att den tillämpas relativt strikt. Det finns mycket som principiellt<br>talar för att i vart fall regeringen bör ha ett bestämmande inflytande över<br>hur många vapen en jägare kan tillåtas ha utan mer ingående prövning.<br>Bestämmelsen bör därför tas in i vapenförordningen. Utredningen<br>föreslår att antalet vapen som far ingå i en jägares vapengarderob<br>begränsas till tre. I fråga om målskyttar föreslår inte utredningen att<br>någon vapengarderob införs.</p>
<p>Med hänsyn till riksdagens och Försvarsmaktens nuvarande inställning<br>beträffande frivilligorganisationemas betydelse, anser utredningen i fråga<br>om helautomatiska skjutvapen inte att det är realistiskt att i nuläget<br>föreslå längre gående skärpningar i vapenlagstiftningen än att allt civilt<br>skytte med sådana skjutvapen i vart fall skall äga rum inom<br>sammanslutningar som godkänts av Försvarsmakten. Vidare föreslås att<br>en målskytt måste ha varit aktiv i minst tolv månader för att fa inneha ett<br>grovkalibrigt enhandsvapen eller helautomatiskt skjutvapen.<br>Rikspolisstyrelsen, som bör få ansvaret för bestämmande av kraven på<br>skjutskicklighet, bör också överväga att uppställa strängare krav för<br>tillstånd till innehav av grovkalibriga enhandsvapen och helautomatiska<br>skjutvapen. Målsättningen bör vara att på sikt kraftigt minska antalet<br>sådana vapen.</p>
<p>Utredningen anser att nuvarande inställning, att tillstånd till innehav av<br>skjutvapen för skyddsändamål skall meddelas med stor restriktivitet,<br>alltjämt bör gälla. Detta bör i lagen markeras med krav på synnerliga skäl<br>för sådant tillstånd.</p>
<p>Med hänsyn till skjutvapens allmänna farlighet samt deras begärlighet<br>och användbarhet i brottsliga sammanhang kan det starkt ifrågasättas om<br>vapen, som inte aktivt används i godtagbart sammanhang, alls skall fa<br>förekomma. Att hela 10—15 procent, eller mellan 200 000 och 350 000<br>av landets registrerade skjutvapen innehas på grund av samlings-,<br>prydnads- eller särskilt affektionsvärde, är enligt utredningens mening<br>anmärkningsvärt. En bestämmelse om att tillstånd till innehav av ett<br>skjutvapen för samlingsändamål far meddelas endast den som har angett<br>ett klart definierat och avgränsat samlingsområde föreslås bli införd i<br>vapenlagen. Tillstånd till innehav av ett skjutvapen med prydnads- eller<br>särskilt affektionsvärde bör få meddelas endast om det finns särskilda<br>skäl och under förutsättning att vapnet görs varaktigt obrukbart.<br>Beträffande antalet prydnads- eller minnesvapen bör stor restriktivitet<br>iakttas.</p>
<p>Innehav av skjutvapen för andra ändamål än de särskilt angivna, s.k.<br>udda ändamål, bör enligt utredningens mening tillåtas endast om<br>synnerliga skäl föreligger och först efter yttrande från Rikspolisstyrelsen.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>117</p>
<p>Handel med skjutvapen m.m.</p>
<p>Utredningen menar att begreppet vapenhandel, i vapenlagens mening,<br>bör definieras som näringsverksamhet som utgörs av överlåtelse av<br>skjutvapen, vare sig handlaren faktiskt besitter skjutvapnen eller inte,<br>eller annan yrkesmässig hantering av skjutvapen. Avgörande är således<br>om handlaren disponerar över skjutvapnen.</p>
<p>Vapenlagens bestämmelser anpassas till att gälla även juridiska<br>personer. Vidare bör det av lagen framgå att ett handelstillstånd skall<br>begränsas till att avse vissa typer av skjutvapen, till ett visst bestämt<br>antal. Därvid bör tillståndsmyndighetema vara synnerligen restriktiva<br>med att meddela tillstånd till innehav av flera helautomatiska skjutvapen.</p>
<p>Utredningens utvärdering av de skärpningar som infördes år 1992 har<br>visat att dessa slagit väl ut. Åtskilliga handelstillstånd har t.ex. återkallats<br>på grund av bristande yrkesmässighet och tillståndsmyndighetemas<br>uppfattning synes överlag vara att kontrollen över vapenhandlama är<br>god.</p>
<p>Slutligen föreslås att, beträffande dem som i näringsverksamhet tar<br>emot skjutvapen för reparation, översyn, ändring och skrotning, ett krav<br>på tillstånd för sådan verksamhet.</p>
<p>Utlåning av skjutvapen</p>
<p>I dag gäller att utlåning för självständigt handhavande av ett<br>enhandsvapen eller ett helautomatiskt skjutvapen far ske endast till den<br>som själv har tillstånd att inneha ett sådant vapen. Utredningen anser att<br>detta är något som bör gälla även beträffande andra slag av skjutvapen.<br>Polisens behov av att veta hur många och vilka skjutvapen som finns hos<br>en vapeninnehavare vid tillfället för ett ingripande motiverar att utlåning<br>av skjutvapen skall anmälas till polismyndigheten. Av praktiska skäl bör<br>dock endast en sådan utlåning som avses vara i mer än fem dagar<br>anmälas till polismyndigheten.</p>
<p>Förvaring</p>
<p>Efter en utvärdering av hur de nuvarande reglerna för förvaring av<br>skjutvapen tillämpas har utredningen kommit fram till att det inte skulle<br>innebära några avsevärda men för vapeninnehavama att föreskriva att<br>skjutvapen i allmänhet måste förvaras i säkerhetsskåp eller i något annat<br>lika säkert förvaringsutrymme. Enbart delad förvaring skulle således inte<br>längre accepteras.</p>
<p>Utredningen föreslår vidare en utvidgning av möjligheten att förvara<br>skjutvapen hos annan. Som förutsättning bör dock gälla antingen att<br>innehavaren inte själv kan ta hand om sina skjutvapen eller att det annars<br>föreligger särskilda skäl. Sådan förvaring föreslås också vara<br>tillståndspliktig.</p>
<p>I fråga om kontroll av att förvaringsbestämmelsema följs anser<br>utredningen att den som meddelats särskild förvaringsföreskrift bör vara<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>118</p>
<p>skyldig att låta inspektera att föreskriften följs. För andra fall föreslås<br>inte någon allmän kontrollbefogenhet. Genom att<br>förvaringsbestämmelsema föreslås bli straffsanktionerade kan reglerna<br>om husrannsakan komma att tillämpas vid misstanke om överträdelse.</p>
<p>Återkallelse m.m.</p>
<p>Utredningen anser att vapenlagen innehållsmässigt väl reglerar de<br>situationer vid vilka ett tillstånd att inneha skjutvapen eller ett tillstånd att<br>driva handel med skjutvapen bör ifrågasättas. När det gäller information<br>om sådana förhållanden som kan föranleda återkallelse av ett tillstånd,<br>har utredningen erfarit att denna ofta finns inom polisväsendet men att<br>den inte alltid kommer tillståndsenhetema tillhanda. Det nya centrala<br>vapenhanteringssystemet kommer troligen på sikt att lösa dessa problem.</p>
<p>Påföljd</p>
<p>Det råder inte någon tvekan om att förändringen av straffskalan i<br>skärpande riktning beträffande vapenbrott har haft en stark effekt på<br>domstolarnas syn på straffvärdet. Vapenbrottets karaktär av artbrott<br>synes ha förstärkts, vilket haft till följd att det numera krävs mycket<br>starka skäl av huvudsakligen personlig natur för att någon annan påföljd<br>än fängelse skall komma i fråga. Domstolarna tycks inte dra sig för att<br>döma ut stränga straff för brottslighet med anknytning till innehav av<br>vapen även utan att dessa kommit till användning. Det har ifrågasatts om<br>straffskalan skulle behöva skärpas ytterligare, t.ex. med ett<br>straffmaximum på fängelse i sex år. Det är emellertid utredningens<br>mening att det inte föreligger något reellt behov av detta.</p>
<p>Vapenamnesti</p>
<p>Utredningen anser, i likhet med vad som angavs i förarbetena till den lag<br>som stadgade ansvarsfrihet vid olaga vapeninnehav, att alla möjligheter<br>att minska antalet illegala skjutvapen måste tas till vara. En vapenamnesti<br>vore ett led i ansträngningarna att begränsa den totala mängden vapen i<br>samhället och framför allt antalet illegala vapen. Utredningen föreslår<br>därför att en vapenamnesti åter införs. Att från en tid till en annan låta en<br>företeelse vara straffri kan, rent principiellt, ifrågasättas. Särskilt gäller<br>detta om det, som i detta fall, kan bli aktuellt att medge sådan strafffihet<br>vid två eller kanske flera tillfallen. Till saken hör också att skälen för en<br>vapenamnesti kan göras gällande vid vaije tid. Utredningen menar därför<br>att vapenamnestin inte, som tidigare, skall vara begränsad i tiden, utan<br>bör gälla permanent.</p>
<p>Rikspolisstyrelsens ansvar för skjutvapenfrågor</p>
<p>Något som slagit utredningen under arbetets gång är bristen på<br>samordning, dels mellan olika enheter inom Rikspolisstyrelsen och<br>polismyndigheterna, dels mellan olika myndigheter som hanterar</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>119</p>
<p>vapenfrågor. Vidare saknas det en kontinuerlig uppföljning och<br>samordning av uppgifter som kan vara till ledning i brottsförebyggande<br>verksamhet och för lagstiftningsarbete på området. Sålunda skulle det<br>t.ex. vara av värde att man årligen redovisar en sammanställning av<br>statistiska uppgifter som finns att tillgå på området. En bättre samordning<br>och uppföljning skulle sannolikt innebära att behovet av att utreda<br>vapenfrågor i den ordning som hittills varit fallet, dvs. med så gott som<br>ständigt pågående statliga vapenutredningar, skulle minska väsentligt.</p>
<p>Utredningen har föreslagit en rad förändringar i vapenlagen och<br>vapenförordningen som om de genomförs medför utökade<br>arbetsuppgifter för Rikspolisstyrelsen. För att dels samordna dagens<br>funktioner på ett bättre sätt, dels möta de utökade arbetsuppgifterna,<br>föreslår utredningen att Rikspolisstyrelsen inrättar en arbetsgrupp som<br>kan hantera de nämnda frågorna. Den bör upprätthålla ett kontinuerligt<br>samarbete med andra myndigheter samt organisationer som berörs av<br>vapenlagen, ha en nära koppling till rikskriminalen samt fungera som<br>normgivare och ytterligare stöd åt tillståndsmyndighetema.</p>
<p>Knivförbudslagen</p>
<p>Som förutskickats i utredningens delbetänkande föreslås knivförbuds-<br>lagen bli inarbetad i vapenlagen. Utredningen har inte funnit det praktiskt<br>möjligt att införa något allmänt förbud mot s.k. gatustridsvapen.</p>
<p>Övrigt</p>
<p>Vapenlagen har ändrats vid ett stort antal tillfallen. Oftast har det rört sig<br>om förhållandevis små ändringar som kunnat göras inom ramen för det<br>rådande regelverket. Genomgripande förändringar, som lett till att nytt<br>regelverk införts, har skett genom 1934 års vapenkungörelse, 1949 års<br>vapenförordning och 1973 års vapenlag. Den nuvarande vapenlagen<br>infördes, efter en språklig och systematisk översyn, den 1 april 1996.</p>
<p>Det kan synas mindre lämpligt att föreslå en ny vapenlag, så snart efter<br>det att 1996 års vapenlag infördes. Emellertid har utredningen föreslagit<br>dels omfattande förändringar av de materiella bestämmelserna, dels<br>omfattande förändringar av paragrafernas placering såväl i vapenlag som<br>vapenförordning. Inte minst har flera bestämmelser därvid omplacerats<br>från lag till förordning eller tvärtom. Utredningen menar att denna<br>omstrukturering är nödvändig för att göra bestämmelserna mer<br>lättbegripliga, men framför allt for att vapenlagen fortsättningsvis skall<br>bli hanterlig på ett sådant sätt att skärpningar och andra ändringar skall<br>kunna genomföras på ett betydligt smidigare sätt än vad som är fallet i<br>dag. Utredningen föreslår därför att en ny vapenlag skall införas.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>120</p>
<h3>Betänkandets lagförslag</h3>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Bilaga 5</p>
<h4>Vapenlagen</h4>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<h5>1 kap. Inledande bestämmelser</h5>
<p>1 § Denna lag gäller skjutvapen, sådana föremål som i lagen jämställs<br>med skjutvapen, ammunition, knivar, andra stick- och skärvapen samt<br>föremål i övrigt som är ägnade att användas vid brott mot liv eller hälsa.<br>Lagen gäller även sådana föremål som är särskilt ägnade att användas vid<br>hot om sådant brott.</p>
<p>2 § Med skjutvapen förstås i denna lag vapen med vilka kulor, hagel,<br>harpuner eller andra projektiler kan skjutas ut med hjälp av<br>krutladdningar, kolsyreladdningar, komprimerad luft eller andra liknande<br>utskj utningsmedel.</p>
<p>3 § Vad som sägs om skjutvapen gäller också</p>
<p>a) anordningar som till verkan och ändamål är jämförliga med<br>skjutvapen,</p>
<p>b) obrukbara vapen som i brukbart skick skulle räknas som skjutvapen,</p>
<p>c) start- och signalvapen som laddas med patroner,</p>
<p>d) armborst,</p>
<p>e) tårgasanordningar och andra till verkan och ändamål jämförliga<br>anordningar,</p>
<p>f) slutstycken, ljuddämpare, eldrör, pipor, stommar, lådor och trummor<br>till skjutvapen, eller armborststommar med avfymingsanordningar,</p>
<p>g) anordningar som kan bäras i handen och är avsedda att med<br>elektrisk ström bedöva människor eller tillfoga dem smärta, och</p>
<p>h) anordningar som gör att skjutvapen kan användas med annan<br>ammunition än de är avsedda för.</p>
<p>4 § Med ammunition förstås i denna lag patroner och projektiler till<br>skjutvapen som lagen tillämpas på samt tändhattar och andra tändmedel<br>till sådana patroner och projektiler.</p>
<p>Bestämmelser om ammunition som räknas till explosiva varor eller<br>som innehåller gift finns även i lagen (1988:868) om brandfarliga och<br>explosiva varor och i lagen (1985:426) om kemiska produkter.</p>
<p>5 § Denna lag gäller inte skjutvapen, ammunition eller andra föremål<br>som anges i 1 §, om dessa innehas av staten.</p>
<p>6 § Tillstånd krävs för att</p>
<p>121</p>
<p>a) inneha skjutvapen eller ammunition,</p>
<p>b) driva handel med skjutvapen,</p>
<p>c) i näringsverksamhet ta emot skjutvapen för reparation, översyn,<br>ändring eller skrotning, eller</p>
<p>d) fora in skjutvapen eller ammunition till Sverige.</p>
<p>Tillstånd krävs inte för den som har fyllt arton år, om vapnet är ett<br>kolsyre-, luft- eller fjädervapen som är avsett för målskjutning eller ett<br>harpunvapen och om det har en begränsad effekt i förhållande till andra<br>jämförliga skjutvapen (effektbegränsade vapen).</p>
<p>Tillstånd krävs inte heller för verksamhet som omfattas av tillstånd<br>enligt 3 eller 4 § lagen (1992:1300) om krigsmateriel.</p>
<p>7 § Den som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken far inte<br>meddelas tillstånd enligt denna lag.</p>
<p>8 § Polismyndigheten prövar frågor om tillstånd enligt denna lag.</p>
<p>9 § Polismyndigheten skall föra register över meddelade tillstånd och<br>andra beslut enligt denna lag.</p>
<p>2 kap. Tillstånd att inneha skjutvapen eller ammunition</p>
<h5>•</h5>
<p>1 § Tillstånd att inneha skjutvapen får meddelas endast den som har<br>giltiga skäl att inneha vapnet.</p>
<p>Giltiga skäl att inneha skjutvapen föreligger för följande ändamål,</p>
<p>a) jakt,</p>
<p>b) målskytte,</p>
<p>c) skydd,</p>
<p>d) samling,</p>
<p>e) minne och</p>
<p>f) prydnad.</p>
<p>Om det finns synnerliga skäl far tillstånd meddelas även for annat<br>ändamål.</p>
<p>Innehavstillstånd får också meddelas för start- och signalvapen.</p>
<p>2 § Tillstånd att inneha skjutvapen får meddelas endast om det inte finns<br>någon risk for att skjutvapnet kan komma att missbrukas.</p>
<p>En enskild sökande skall ha fyllt 18 år. Detta gäller inte start- och<br>signalvapen. Undantag från ålderskravet får göras om det föreligger<br>särskilda skäl.</p>
<p>3 § Ett skjutvapen avsett för jakt, målskytte eller skydd skall vara lämpat<br>för sitt ändamål.</p>
<p>4 § Tillstånd att inneha skjutvapen och ammunition får meddelas</p>
<p>1. en sammanslutning, för jakt eller målskytte, som har en stabil<br>organisation och kontinuerlig skytteverksamhet samt uppfyller högt</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>122</p>
<p>ställda krav på säkerhet i fråga om handhavande av vapen, i enlighet med<br>vad regeringen bestämmer,</p>
<p>2. huvudmän för museer, för skjutvapen och ammunition som skall<br>ingå i samlingarna, om museet får statsbidrag enligt särskilda föreskrifter<br>eller om museet ägs av en kommun, ett landsting eller en stiftelse som<br>står under länsstyrelsens tillsyn,</p>
<p>3. auktoriserade bevakningsföretag, för utlåning av skjutvapen för<br>skyddsändamål till väktare som har meddelats tillstånd att som lån inneha<br>ett sådant vapen.</p>
<p>5 § Tillstånd för enskild att inneha skjutvapen för jakt far meddelas<br>endast om sökanden har avlagt prov som visar att han kan handha vapnet<br>på ett säkert sätt samt att han har goda kunskaper om jakt och viltvård.</p>
<p>Tillstånd för enskild att inneha enhandsvapen för jakt får meddelas<br>endast den som dessutom visar sig ha särskild användning för ett sådant.</p>
<p>Rätt att använda skjutvapen för jakt innefattar, om inte annat anges,<br>rätt att använda vapnet även till övning eller tävling.</p>
<p>6 § Tillstånd för enskild att inneha skjutvapen för målskytte får meddelas<br>endast om sökanden är aktiv medlem i en förening ansluten till någon av<br>de sammanslutningar som avses i 2 kap. 4 §.</p>
<p>Tillstånd för enskild att inneha enhandsvapen för målskytte far<br>meddelas endast om sökanden dessutom visar prov på särskild<br>skjutskicklighet.</p>
<p>Tillstånd att inneha helautomatiskt skjutvapen för målskytte får<br>meddelas endast om sökanden är en skyttesammanslutning som godkänts<br>av Försvarsmakten eller aktiv medlem i en sådan sammanslutning.<br>Enskild sökande skall ha fyllt 20 år samt visa prov på särskild<br>skjutskicklighet.</p>
<p>7 § Tillstånd för enskild att inneha skjutvapen för skyddsändamål får<br>meddelas endast den som innehar en tjänst som oundgängligen kräver<br>detta eller det annars finns synnerliga skäl. Rätt att använda skjutvapen<br>för skyddsändamål innefattar, om inte annat anges, rätt att använda<br>vapnet även till övning eller tävling.</p>
<p>8 § Tillstånd för enskild att inneha skjutvapen för målskytte eller skydd<br>eller att inneha enhandsvapen för jakt skall tidsbegränsas till att gälla i<br>högst fem år. Tillstånd far tidsbegränsas även i andra fall, om det med<br>hänsyn till omständigheterna kan förutses att skälen för innehav av<br>vapnet inte kommer att bli varaktiga.</p>
<p>9 § Tillstånd att inneha skjutvapen för samlingsändamål får meddelas<br>endast den som har ett klart definierat och avgränsat samlarområde.<br>Vapen som innehas för samlingsändamål får inte utan särskilt tillstånd<br>användas för skjutning.</p>
<p>10 § Tillstånd att inneha skjutvapen som har huvudsakligt prydnadsvärde<br>eller särskilt affektionsvärde får meddelas endast om det finns särskilda</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>123</p>
<p>skäl och under förutsättning att vapnet görs varaktigt obrukbart. I fråga<br>om antalet vapen som innehas för detta ändamål skall stor restriktivitet<br>iakttas.</p>
<p>11 § Tillstånd för enskild eller organisation att inneha skjutvapen för ett<br>sådant ändamål som anges i 1 § tredje stycket far meddelas först efter<br>yttrande från Rikspolisstyrelsen.</p>
<p>12 § Ett tillstånd att inneha ett skjutvapen upphör att gälla, om vapnet<br>ändras så att det till funktions- eller verkningsgrad blir ett väsentligt<br>annorlunda vapen.</p>
<p>13 § Den som har rätt att inneha ett visst vapen för skjutning får utan<br>särskilt tillstånd inneha ammunition till vapnet, om ammunitionen är<br>avsedd för samma ändamål som rätten till innehav av vapnet avser.</p>
<p>Tillstånd att i andra fall inneha ammunition får meddelas den som får<br>meddelas tillstånd att inneha skjutvapen, om det skäligen kan antas att<br>ammunitionen inte kommer att missbrukas.</p>
<p>14 § Skjutvapen eller ammunition får överlåtas endast till den som har<br>rätt att inneha vapnet eller ammunitionen. Om ammunition förvärvas<br>genom ombud skall ombudet ha eget vapentillstånd.</p>
<p>15 § Skjutvapen och ammunition som ingår i ett dödsbo eller ett<br>konkursbo får utan särskilt tillstånd innehas av den som har tagit hand<br>om boet till dess</p>
<p>a) egendomen har överlåtits till någon som är berättigad att inneha den,</p>
<p>b) egendomen enligt beslut av polismyndigheten skall överlämnas till<br>någon annan för förvaring, i fråga om dödsbo, för inlösen enligt 8 kap.<br>3 §, eller</p>
<p>c) i fråga om konkursbo, konkursen har avslutats.</p>
<h5>3 kap. Handel med skjutvapen m.m.</h5>
<p>1 § Tillstånd att driva handel med skjutvapen får meddelas endast den<br>som har de kunskaper som behövs samt är ordentlig och pålitlig.<br>Tillstånd får meddelas endast för handel som skall bedrivas<br>yrkesmässigt.</p>
<p>För handelsrörelse som drivs av juridisk person skall finnas en av<br>polismyndigheten godkänd föreståndare som är ansvarig för driften av<br>rörelsen. Vad som sagts om de personliga förutsättningarna skall i sådant<br>fall gälla föreståndaren.</p>
<p>2 § Ett tillstånd att driva handel med skjutvapen medför rätt att inneha<br>sådana vapen. Tillståndet skall begränsas till att avse vissa typer av<br>skjutvapen och ett visst antal som får innehas samtidigt.</p>
<p>Ett tillstånd att driva handel med skjutvapen medför rätt att ta emot<br>skjutvapen för reparation översyn, ändring eller skrotning.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>124</p>
<p>3 § Tillstånd att ta emot skjutvapen för reparation, översyn, ändring eller<br>skrotning far meddelas endast den som har de kunskaper som behövs<br>samt är ordentlig och pålitlig.</p>
<p>4 § Har en tillståndshavare avlidit eller försatts i konkurs, far rörelsen<br>fortsättas för dödsboets eller konkursboets räkning under högst ett år från<br>dödsfallet eller edgångssammanträdet i konkursen under förutsättning att<br>anmälan görs till polismyndigheten inom en månad från nämnda tidpunkt<br>och rörelsen förestås av godkänd föreståndare eller ersättare.</p>
<h5>4 kap. Införsel av skjutvapen eller ammunition</h5>
<p>1 § För tillstånd att föra in skjutvapen till Sverige gäller samma<br>förutsättningar som för tillstånd att inneha vapnen.</p>
<p>Tillstånd att föra in ammunition far meddelas den som har rätt att<br>inneha ammunitionen i Sverige, om det skäligen kan antas att<br>ammunitionen inte kommer att missbrukas.</p>
<p>2 § Skjutvapen eller ammunition, som en resande fört med till Sverige<br>för personligt bruk men inte haft rätt att föra in, får åter föras ut, om<br>egendomen anmälts i behörig ordning för tullmyndigheten. Vapnen och<br>ammunitionen tillfaller staten om egendomen inte förs ut inom antingen<br>fyra månader efter en sådan anmälan eller den längre tid därefter som<br>Generaltullstyrelsen eller, efter styrelsens bestämmande, en annan<br>tullmyndighet i det enskilda fallet bestämmer.</p>
<p>I ett sådant fall skall egendomen behandlas som om den hade förklarats<br>förverkad.</p>
<p>3 § Den som har rätt att driva handel med skjutvapen far meddelas<br>tillstånd att till Sverige föra in sådana skjutvapen som omfattas av<br>handelstillståndet.</p>
<h5>5 kap. Utlåning av skjutvapen</h5>
<p>1 § Skjutvapen får lånas ut för användning under långivarens uppsikt<br>eller för övning eller tävling som äger rum under uppsikt av en<br>skyttesammanslutning.</p>
<p>2 § I annat fall än som avses i 1 § får skjutvapen lånas ut endast till den<br>som själv har rätt att inneha skjutvapen av samma typ. Skjutvapnet får<br>lånas ut endast tillfälligt och för ett bestämt ändamål.</p>
<p>Om utlåningen avses vara i mer än fem dagar skall anmälan om<br>utlåningen ske till polismyndigheten.</p>
<p>Start- och signalvapen får lånas ut utan hinder av vad som sägs i första<br>och andra styckena.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>3 § Ett skjutvapen får lånas ut till den som är under arton år endast om</p>
<p>125</p>
<p>a) vapnet skall användas vid en övning eller tävling som äger rum<br>under uppsikt av en skyttesammanslutning,</p>
<p>b) låntagaren har fyllt femton år, vapnet skall innehas och användas<br>under långivarens uppsikt och det inte är fråga om ett enhandsvapen eller<br>helautomatiskt vapen,</p>
<p>c) utlåningen avser ett effektbegränsat vapen och vapnet skall innehas<br>och användas under långivarens uppsikt,</p>
<p>d) utlåningen avser start- eller signalvapen som skall användas vid<br>tävling eller övning, eller</p>
<p>e) låntagaren har tillstånd att inneha ett vapen av samma typ.</p>
<p>4 § Ett skjutvapen får inte lånas ut för annat ändamål än långivarens<br>tillstånd avser.</p>
<p>Ett skjutvapen far aldrig lånas ut om det därigenom skulle firmas risk<br>för missbruk av vapnet.</p>
<p>5 § Utan hinder av 4 § första stycket får en vapenhandlare låna ut<br>skjutvapen till den som fyllt arton år för sådan provskjutning på<br>skjutbana som äger rum under uppsikt av skyttesammanslutning eller<br>vapenhandlaren själv eller någon annan person som har godkänts av<br>polismyndigheten att närvara vid provskjutning.</p>
<p>Kravet på uppsikt gäller inte om låntagaren själv har rätt att inneha ett<br>vapen av den typ som lånet avser.</p>
<p>6 § Ett auktoriserat bevakningsföretag får i samband med<br>bevakningsuppdrag som kräver beväpning låna ut skjutvapen till<br>företagets väktare. Företaget får dock låna ut vapen endast till den som<br>har meddelats särskilt tillstånd att som lån inneha skjutvapen for sådant<br>ändamål.</p>
<p>7 § Skjutvapen får inte lånas ut till den som har fått något skjutvapen<br>förklarat förverkat eller tillståndet till innehav av skjutvapen återkallat,<br>om inte låntagaren ändå är berättigad att inneha vapen av den typ som<br>lånet avser. Detta hindrar dock inte att ett vapen efter särskilt tillstånd av<br>polismyndigheten lånas ut för övning eller tävling som äger rum under<br>uppsikt av en skyttesammanslutning.</p>
<p>8 § För reparation, översyn eller ändring får ett skjutvapen lämnas till<br>den som skulle ha rätt att låna och självständigt handha vapnet.</p>
<p>Anmälan om överlämnandet skall ske till polismyndigheten.</p>
<h5>6 kap. Förvaring och transport av skjutvapen och ammunition</h5>
<p>1 § Skjutvapen skall förvaras i säkerhetsskåp eller i något annat lika<br>säkert förvaringsutrymme.</p>
<p>Utan hinder av första stycket får anordningar eller skjutvapen som<br>anges i 1 kap. 3 § och 6 § andra stycket förvaras på annat betryggande</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>126</p>
<p>sätt så att det inte finns risk för att någon obehörig kommer åt dem.<br>Detsamma gäller ammunition.</p>
<p>2 § Den som innehar skjutvapen eller ammunition är i samband med<br>användning av och förflyttning av egendomen skyldig att ta hand om den<br>och hålla den under sådan uppsikt att det inte finns risk för att någon<br>obehörig kommer åt den.</p>
<p>3 § En innehavare får lämna över sitt skjutvapen eller sin ammunition till<br>någon annan för förvaring om han inte själv kan ta hand om egendomen<br>eller om det annars föreligger särskilda skäl.</p>
<p>För förvaring hos annan krävs tillstånd. Vid tillståndsprövningen skall<br>särskilt beaktas skälen för förvaring hos annan och möjligheten för<br>mottagaren att erbjuda en säker förvaring. Vapnet eller ammunitionen far<br>dock inte förvaras hos en person som är under arton år eller som kan<br>antas missbruka vapnet eller ammunitionen.</p>
<p>Den hos vilken vapnet förvaras far använda vapnet endast om han eller<br>hon har tillstånd att inneha vapen av samma typ.</p>
<p>4 § Den som skickar eller transporterar ett skjutvapen eller ammunition<br>skall vidta betryggande åtgärder för att förhindra att någon obehörig<br>kommer åt vapnet eller ammunitionen.</p>
<p>5 § När det finns särskild anledning till det far tillstånd förenas med<br>villkor att vapnet skall förvaras på visst sätt. Sådan föreskrift far<br>meddelas även efter det att tillstånd utfärdats.</p>
<p>Den som meddelats sådan föreskrift är skyldig att låta<br>tillståndsmyndigheten eller den som särskilt förordnats inspektera att<br>föreskriften efterföljs.</p>
<h5>7 kap. Återkallelse av tillstånd, omhändertagande av skjutvapen och<br>ammunition, m.m.</h5>
<p>Återkallelse av tillstånd</p>
<p>1 § Ett tillstånd att inneha skjutvapen eller ammunition eller ett tillstånd<br>att föra in sådan egendom till Sverige skall återkallas av<br>polismyndigheten om</p>
<p>a) tillståndshavaren visat sig vara olämplig att inneha egendomen,</p>
<p>b) förutsättningarna för tillståndet inte längre finns, eller</p>
<p>c) det annars finns någon skälig anledning att återkalla tillståndet.</p>
<p>2 § Ett tillstånd att driva handel med skjutvapen skall återkallas av<br>polismyndigheten om</p>
<p>a) tillståndshavaren har åsidosatt en bestämmelse i denna lag eller en<br>föreskrift eller ett villkor som meddelats med stöd av lagen,</p>
<p>b) tillståndshavaren inte längre driver yrkesmässig handel,</p>
<p>c) förutsättningarna för tillståndet inte längre finns, eller</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>127</p>
<p>d) det armars finns någon skälig anledning att återkalla tillståndet.</p>
<p>Ett godkännande enligt 3 kap. 1 § andra stycket som föreståndare får<br>återkallas om denne inte längre uppfyller de personliga kvalifikationerna.</p>
<p>Omhändertagande av skjutvapen och ammunition</p>
<p>3 § Polismyndigheten skall besluta att ett skjutvapen med tillhörande<br>ammunition skall tas om hand om</p>
<p>a) det finns risk att vapnet missbrukas, eller</p>
<p>b) det är sannolikt att tillståndet att inneha vapnet kommer att<br>återkallas och det finns särskilda omständigheter som kräver ett<br>omhändertagande.</p>
<p>Om risken för missbruk är överhängande, far vapen eller ammunition<br>tas om hand även utan ett sådant beslut. Åtgärden skall skyndsamt<br>anmälas till polismyndigheten, som omedelbart skall pröva om<br>omhändertagandet skall bestå.</p>
<p>4 § Om det finns någon som har rätt att inneha och förfoga över<br>skjutvapen eller ammunition som tagits om hand, skall egendomen<br>lämnas tillbaka så snart det skäligen kan antas att det inte längre finns<br>någon risk för missbruk.</p>
<p>5 § Medför någon ett skjutvapen utan att uppfylla skyldigheten enligt<br>föreskrift som meddelats enligt 12 kap. 1 § g, far polisman omhänderta<br>vapnet.</p>
<p>Den som har medfört vapnet kan återfå det hos polismannen eller<br>polismyndigheten i orten, om han styrker att han var berättigad att inneha<br>det.</p>
<p>Sedan en vecka förflutit efter omhändertagandet skall vapnet<br>återställas, om det ej har tagits i beslag eller det tillstånd som medfört rätt<br>att inneha vapnet har återkallats.</p>
<p>6 § En åtgärd enligt 3 § andra stycket far vidtas av polismän,<br>jakttillsynsmän som förordnats av länsstyrelsen, personal vid<br>Kustbevakningen och Tullverket eller särskilt förordnade tjänstemän vid<br>länsstyrelsen.</p>
<p>Med polismän likställs vid tillämpning av 5 § första stycket dels<br>jakttillsynsmän som har förordnats av länsstyrelsen, dels personal vid<br>Kustbevakningen och Tullverket.</p>
<p>Anmälningsskyldighet</p>
<p>7 § Om den som är intagen på sjukvårdsinrättning för vård av en psykisk<br>störning innehar eller kan tänkas inneha skjutvapen och det kan antas att<br>den intagne inte bör inneha ett sådant vapen, skall den läkare som är<br>ansvarig för den psykiatriska vården omedelbart anmäla förhållandet till<br>polismyndigheten i den ort där patienten är folkbokförd.</p>
<p>Om en läkare i annat fall än som avses i första stycket vid<br>undersökning av någon som innehar skjutvapen finner att denne på grund</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>128</p>
<p>av psykisk störning är uppenbart olämplig att inneha vapen skall läkaren Prop. 1999/2000:27<br>anmäla det till polismyndigheten. Bilaga 5</p>
<h5>8 kap. Inlösen av skjutvapen och ammunition</h5>
<p>1 § Skjutvapen eller ammunition skall lösas in av staten om</p>
<p>a) tillståndet att inneha vapnet eller ammunitionen har återkallats utan<br>att egendomen samtidigt har förklarats förverkad eller tagits i beslag,</p>
<p>b) innehavaren har avlidit,</p>
<p>c) ansökan har avslagits i fråga om tillstånd att inneha ett vapen eller<br>ammunition som förvärvats genom arv, testamente eller bodelning, eller</p>
<p>d) domstol har beslutat att ett vapen eller ammunition, som någon<br>innehar utan att ha rätt till det, inte skall förverkas eller åklagaren i ett<br>sådant fall har beslutat att inte föra talan om förverkande.</p>
<p>2 § Ett skjutvapen eller ammunition skall inte lösas in, om egendomen<br>lämnas för skrotning eller överlåts till någon som har rätt att inneha<br>vapnet eller ammunitionen och om detta görs inom</p>
<p>a) ett år från det att innehavaren avled, eller</p>
<p>b) tre månader från det att tillståndet att inneha vapnet eller<br>ammunitionen återkallades, ansökan om innehav avslogs, beslut i<br>förverkandefrågan meddelades av domstol eller åklagare eller beslaget<br>hävdes.</p>
<p>Vapnet eller ammunitionen skall inte heller lösas in, om ansökan om<br>tillstånd att inneha vapnet görs inom samma tid. Avslås ansökan skall<br>vapnet eller ammunitionen lösas in, om egendomen inte inom tre<br>månader från dagen för beslutet i tillståndsärendet överlåts till någon som<br>har rätt att inneha den.</p>
<p>Polismyndigheten far medge förlängning av tidsfristerna, varje gång<br>med högst sex månader.</p>
<p>3 § Innehavare av ett skjutvapen eller ammunition som skall lösas in är<br>skyldig att enligt polismyndighetens beslut lämna över vapnet eller<br>ammunitionen till polismyndigheten eller den som myndigheten<br>bestämmer. Om det finns ett tillståndsbevis eller någon annan<br>motsvarande handling, skall även den lämnas över till polismyndigheten.</p>
<p>4 § För skjutvapen eller ammunition som löses in skall betalas ersättning<br>med ett belopp som motsvarar marknadsvärdet.</p>
<p>5 § Polismyndigheten prövar frågor om inlösen enligt denna lag.</p>
<h5>9 kap. Förbud mot vapen på allmän plats</h5>
<p>1 § Skjutvapen, sådana föremål som i lagen jämställs med skjutvapen,<br>knivar, andra stick- och skärvapen samt föremål i övrigt som är ägnade<br>att användas vid brott mot liv eller hälsa eller sådana föremål som är</p>
<p>129</p>
<p>5 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 27<br></p>
<p>särskilt ägnade att användas vid hot om sådant brott får inte innehas på<br>allmän plats, i fordon på allmän plats eller inom skolområde där<br>grundskole- eller gymnasieundervisning bedrivs.</p>
<p>Förbudet i första stycket gäller inte, om föremålet enligt särskilda<br>föreskrifter ingår i utrustning for viss tjänst eller visst uppdrag eller om<br>innehavet annars med hänsyn till föremålens art, innehavarens behov och<br>övriga omständigheter är att anse som befogat.</p>
<p>Stickvapen eller knivar som är konstruerade så att klingan eller bladet<br>snabbt kan fällas ut ur sitt skaft (springstiletter eller springknivar) får inte<br>innehas av personer under 21 år.</p>
<p>2 § Knogjäm, kaststjämor eller andra sådana föremål som är särskilt<br>ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa samt<br>springstiletter eller springknivar får inte överlåtas till personer under 21<br>år eller saluhållas.</p>
<p>Första stycket gäller inte skjutvapen eller sådana föremål som i lagen<br>jämställs med skjutvapen.</p>
<h5>10 kap. Straff och förverkande</h5>
<p>1 § Den som uppsåtligen innehar ett skjutvapen utan att ha rätt till det<br>eller överlåter eller lånar ut ett skjutvapen till någon som inte har rätt att<br>inneha vapnet döms för vapenbrott till fängelse i högst ett år.</p>
<p>Detsamma skall gälla den som utan tillstånd driver handel med<br>skjutvapen.</p>
<p>Om brottet är grovt döms för grovt vapenbrott till fängelse i lägst sex<br>månader och högst fyra år.</p>
<p>Om gärningen har begåtts av oaktsamhet eller om brottet är ringa,<br>döms till böter eller fängelse i högst sex månader.</p>
<p>2 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelserna<br>i 9 kap. döms till böter eller fängelse i högst sex månader.</p>
<p>Om brottet är grovt, döms till fängelse i högst ett år.</p>
<p>I ringa fall döms inte till ansvar.</p>
<p>Bestämmelsen tillämpas inte om straff kan ådömas enligt 1 §.</p>
<p>3 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som<br>uppsåtligen eller av oaktsamhet</p>
<p>a) missbrukar rätten att inneha ett skjutvapen genom att använda det<br>för något annat ändamål än det som han eller hon är berättigad till,</p>
<p>b) i näringsverksamhet utan tillstånd tar emot skjutvapen för<br>reparation, översyn, ändring eller skrotning,</p>
<p>c) lämnar ut skjutvapen för reparation, översyn, ändring eller skrotning<br>till någon som inte har rätt att ta emot vapnet,</p>
<p>d) bryter mot bestämmelserna i 6 kap. eller mot föreskrifter om<br>förvaring,</p>
<p>e) innehar ammunition utan att ha rätt till det eller inte följer ett beslut<br>att lämna över ammunition för inlösen,</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>130</p>
<p>f) överlåter ammunition till någon som inte har rätt att inneha<br>ammunitionen, eller</p>
<p>g) bryter mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 12 kap. 1 § h<br>genom att olovligen överföra vapen eller ammunition till ett annat land.</p>
<p>Ansvar för otillåtet innehav av ammunition skall inte dömas ut i ringa<br>fall.</p>
<p>4 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter<br>att anmäla utlåning av skjutvapen eller överlämnande av skjutvapen till<br>annan för reparation, översyn eller ändring eller bryter mot föreskrifterna<br>som har meddelats med stöd av 12 kap. 1 § i.</p>
<p>5 § Den som innehar ett föremål som avses i denna lag utan att vara<br>berättigad till det skall inte dömas till ansvar för det otillåtna innehavet,<br>om han eller hon frivilligt lämnar eller låter lämna föremålet till en<br>polismyndighet.</p>
<p>Den som överlämnar sådan egendom behöver inte lämna uppgift om<br>sin identitet.</p>
<p>6 § Egendom som lämnats till polismyndigheten och vars ägare inte är<br>känd tillfaller staten, om ägaren inte ger sig till känna inom tre månader<br>från det att den lämnades in.</p>
<p>Om ägaren är känd och inte kan anses ha avstått från sin rätt till<br>egendomen, skall polismyndigheten ge ägaren tillfälle att inom en månad<br>ta tillbaka egendomen. Egendomen tillfaller staten, om ägaren inte tar<br>tillbaka den.</p>
<p>Egendom som har tillfallit staten skall förstöras, om den inte behövs<br>för musealt, militärt eller annat liknande ändamål.</p>
<p>7 § Bestämmelser om straff för olovlig införsel av vapen eller<br>ammunition och för försök till sådant brott finns i lagen (1960:418) om<br>straff för varusmuggling.</p>
<p>8 § Ett vapen som har varit föremål för brott som avses i 1 §, 2 § eller 3 §<br>första stycket a skall förklaras förverkat, om det inte är uppenbart<br>oskäligt. Detsamma gäller ammunition som har varit föremål för brott<br>som avses i 3 § e eller 3 § f. I stället för vapnet eller ammunitionen kan<br>dess värde förklaras förverkat. Om ett vapen förklaras förverkat far även<br>ammunition som hör till vapnet förklaras förverkad.</p>
<p>9 § Jakttillsynsmän som förordnats av länsstyrelsen samt personal vid<br>Kustbevakningen och Tullverket eller särskilt förordnade tjänstemän vid<br>länsstyrelsen har samma befogenhet som polismän att ta sådan egendom i<br>beslag som skäligen kan antas vara förverkad enligt denna lag.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>131</p>
<h5>11 kap. Överklagande</h5>
<p>1 § En polismyndighets beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän<br>förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till<br>kammarrätten.</p>
<p>2 § En polismyndighets eller en domstols beslut enligt denna lag skall<br>gälla omedelbart, om inte annat förordnas. En polismyndighets beslut om<br>återkallelse av handelstillstånd skall dock gälla omedelbart endast i de<br>fall då så har förordnats i beslutet. Ett sådant förordnande får meddelas<br>om det finns särskilda skäl.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Bilaga 5</p>
<h5>12 kap. Bemyndiganden</h5>
<p>1 § Regeringen får föreskriva</p>
<p>a) att vad som sägs i lagen om skjutvapen eller ammunition inte skall<br>gälla vissa föremål,</p>
<p>b) att anslagsenergin eller utgångshastigheten hos en projektil från ett<br>skjutvapen skall understiga ett visst värde för att vapnet skall anses vara<br>effektbegränsat enligt 1 kap. 6 § andra stycket,</p>
<p>c) att bestämmelserna om tillstånd i 1 kap. 6 § inte skall gälla innehav<br>av skjutvapen som lämnats över från staten till statliga tjänstemän eller<br>personer som tillhör det militära försvaret, räddningstjänsten eller<br>polisväsendet, den som för statens räkning tillverkar krigsmateriel, eller<br>skyttesammanslutningar,</p>
<p>d) vilka sammanslutningar som får ges tillstånd att inneha skjutvapen,</p>
<p>e) begränsningar i det antal skjutvapen som får innehas,</p>
<p>f) närmare bestämmelser om tillämpningen av 4 kap.,</p>
<p>g) skyldighet att medföra och visa upp tillståndsbevis,</p>
<p>h) att tillstånd skall krävas för överföring av skjutvapen eller<br>ammunition från Sverige till ett annat land, och</p>
<p>i) att den som avser att föra ut ett skjutvapen från Sverige eller lånar ut<br>ett skjutvapen till någon som är fast bosatt i ett annat land och inte skall<br>använda vapnet endast i Sverige, skall anmäla detta till<br>polismyndigheten.</p>
<p>j) att denna lag inte skall gälla beträffande främmande länders<br>polismän vid tjänstgöring i Sverige.</p>
<p>2 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva</p>
<p>a) undantag från kravet på tillstånd för att inneha start- eller<br>signalvapen,</p>
<p>b) vilka skjutvapen som skall anses vara lämpade för jakt, målskytte<br>eller skydd,</p>
<p>c) krav på skjutskicklighet, utbildning, ålder och de förutsättningar i<br>övrigt som skall vara uppfyllda för tillstånd till innehav av skjutvapen<br>eller ammunition,</p>
<p>d) krav på kunskap för att få tillstånd att driva handel med skjutvapen<br>eller att i näringsverksamhet ta emot skjutvapen för reparation, översyn,</p>
<p>132</p>
<p>ändring eller skrotning och vad som i övrigt skall gälla vid sådan<br>verksamhet,</p>
<p>e) vad som skall iakttas utöver bestämmelserna i 3 kap. i samband med<br>ändring, reparation och skrotning av skjutvapen,</p>
<p>f) vad som skall iakttas utöver bestämmelserna i 6 kap. i fråga om<br>förvaring och transport av skjutvapen och ammunition,</p>
<p>g) de förutsättningar i övrigt som skall vara uppfyllda för tillstånd<br>enligt denna lag,</p>
<p>h) utfärdande av europeiska skjutvapenpass till dem som har tillstånd<br>att inneha skjutvapen i Sverige,</p>
<p>i) förutsättningar för och förfaringssätt vid medgivande av att personer<br>bosatta i Sverige skall fa tillstånd att förvärva skjutvapen i ett annat land,<br>och</p>
<p>j) krav på att den som förvärvat ett skjutvapen i Sverige och som är<br>bosatt i ett främmande land skall underrätta den staten om förvärvet.</p>
<p>3 § Regeringen far besluta att lagen inte skall gälla skjutvapen och<br>ammunition som innehas av en främmande stats militära styrka vid besök<br>i Sverige inom ramen för internationellt samarbete.</p>
<h5>Övergångsbestämmelser</h5>
<p>1. Denna lag träder i kraft den</p>
<p>2. Genom lagen upphävs lagen (1988:254) om förbud beträffande<br>knivar och andra farliga föremål samt vapenlagen (1996:67).</p>
<p>3. Den som vid lagens ikraftträdande har tillstånd att förvärva, inneha,<br>föra in eller handla med skjutvapen eller ammunition skall anses ha<br>tillstånd till det också enligt denna lag, om tillståndet har beviljats enligt<br>kungörelsen (1927:338) med vissa bestämmelser angående skjutvapen<br>och ammunition, vapenkungörelsen (1934:315), vapenförordningen<br>(1949:340), vapenlagen (1973:1176) eller vapenlagen (1996:67). Detta<br>gäller också den som fått ett föreskrivet bevis om att han eller hon<br>deklarerat innehav av vapen enligt någon av de nu nämnda kungörelserna<br>(deklarationsbevis).</p>
<p>4. Den som vid lagens ikraftträdande är berättigad enligt andra punkten<br>i övergångsbestämmelserna till lagen (1987:1008) om ändring i<br>vapenlagen (1973:1176) att inneha ett start- eller signalvapen utan<br>tillstånd får även fortsättningsvis inneha vapnet utan tillstånd.</p>
<p>5.1 ärenden som gäller ansökan enligt vapenlagen (1996:67) tillämpas<br>den nya lagen vid prövning efter ikraftträdandet.</p>
<p>6. Den som vid utgången av år 1984 hade tillstånd att inneha<br>skjutvapen för jakt behöver inte uppfylla kravet enligt 2 kap. 5 § första<br>stycket, om han inom ett år efter det att det tidigare tillståndet upphörde<br>att gälla ansöker om nytt tillstånd att inneha</p>
<p>a) hagelvapen, om det tidigare tillståndet omfattade sådant vapen,</p>
<p>b) kulvapen, om det nya tillståndet avser ett vapen som enligt Statens<br>naturvårdsverks föreskrifter om klassindelning har samma<br>användningsområde som eller ett mera begränsat användningsområde än<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>133</p>
<p>det vapen som avsågs med det tidigare tillståndet eller kräver samma<br>utbildning som detta.</p>
<p>7. Den som vid lagens ikraftträdande av polismyndigheten har<br>godkänts att ta emot skjutvapen för reparation, översyn eller skrotning<br>skall anses ha tillstånd till det enligt denna lag.</p>
<p>8. Den som vid lagens ikraftträdande av polismyndigheten har<br>godkänts som föreståndare för handelsrörelse skall anses ha godkänts<br>också enligt denna lag.</p>
<p>9.1 fråga om förvaring av skjutvapen tillämpas äldre bestämmelser till<br>utgången av (fem år), om tillstånd att inneha skjutvapnet meddelats enligt<br>kungörelsen (1927:338) med vissa bestämmelser angående skjutvapen<br>och ammunition, vapenkungörelsen (1934:315), vapenförordningen<br>(1949:340), vapenlagen (1973:1176), eller vapenlagen (1996:67).</p>
<p>10. Bestämmelsen i 6 kap. 5 § andra stycket om skyldighet att låta<br>inspektera att särskild förvaringsföreskrift efterföljs gäller endast<br>beträffande sådan föreskrift som meddelats med stöd av denna lag.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>134</p>
<h3>Förteckning över remissinstanserna</h3>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>Riksdagens ombudsmän (Justitieombudsmannen), Hovrätten över Skåne<br>och Blekinge, Stockholms tingsrätt, Umeå tingsrätt, Kammarrätten i<br>Sundsvall, Länsrätten i Stockholms län, Länsrätten i Göteborg,<br>Domstolsverket, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Polismyndigheten i<br>Stockholms län, Polismyndigheten i Skåne, Polismyndigheten i<br>Västemorrlands län, Statens kriminaltekniska laboratorium,<br>Brottsförebyggande rådet, Inspektionen för strategiska produkter,<br>Försvarsmaktens högkvarter, Socialstyrelsen, Generaltullstyrelsen,<br>Riksrevisionsverket, Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, Statens<br>försvarshistoriska museer, Sprängämnesinspektionen, Länsstyrelsen i<br>Stockholms län, Länsstyrelsen i Skåne län, Statens naturvårdsverk,<br>Sveriges domareförbund, Sveriges advokatsamfund, Svenska<br>Jägareförbundet, Jägarnas Riksförbund/Landsbygdens jägare, Frivilliga<br>skytterörelsen, Svenska Pistolskytteförbundet, Svenska<br>Sportskytteförbundet, Sveriges Militäridrotts- och Mångkampsförbund,<br>Svenska Svartkruts Skytte Federationen, Skytterörelsens<br>ungdomsorganisation, Svenska Vapenstiftelsen, Sveriges Vapenägares<br>Förbund, Sveriges Vapenhandlareförening, Samlarförbundet Nord-<br>stjärnan och Leverantörsföreningen för Sport- och Fritidsartiklar, sektion<br>SPOFA-VAPEN.</p>
<p>Riksåklagaren har bifogat yttranden från åklagarmyndigheterna i<br>Stockholm, Linköping, Malmö, Göteborg, Västerås, Sundsvall och<br>Umeå.</p>
<p>Yttrande har dämtöver inkommit från Mestolåset AB, Göta<br>Vapenhistoriska Sällskap, Samlarföreningen Polcirkeln, Svenska<br>Skytteförbundet och John Erik Ahlberg.</p>
<p>135</p>
<h3>Lagrådsremissens lagförslag</h3>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Bilaga 7</p>
<h4>Förslag till lag om ändring i vapenlagen (1996:67)</h4>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om vapenlagen (1996:67)</p>
<p>dels att 2 kap.l, 3-6, 8, 10, 13, 14 och 16 §§, 3 kap. 3, 4, 6 och 8 §§,<br>4 kap. 3 §, 5 kap. 2-4 §§, 6 kap. 1-4 och 6 §§, 9 kap. 1-3 §§ samt<br>11 kap. 1 och 2 § § skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i lagen skall införas fem nya paragrafer, 2 kap. 5 a §,</p>
<p>5 kap. 6 och 7 §§, 6 kap. 4 a § samt 9 kap. 7 §, av följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h5>2 kap.</h5>
<p>1§</p>
<p>Tillstånd krävs för att</p>
<p>a) inneha skjutvapen eller ammunition,</p>
<p>b) driva handel med skjutvapen, b) driva handel med skjutvapen,<br>eller</p>
<p>c) i näringsverksamhet ta emot<br>skjutvapen för reparation, översyn<br>eller skrotning, eller</p>
<p>c) föra in skjutvapen eller d) föra in skjutvapen eller</p>
<p>ammunition till Sverige. ammunition till Sverige.</p>
<p>Tillstånd krävs inte för den som har fyllt arton år, om vapnet är ett<br>kolsyre-, luft- eller fjädervapen som är avsett för målskjutning eller ett<br>harpunvapen och om det har en begränsad effekt i förhållande till andra<br>jämförliga skjutvapen (effektbegränsade vapen).</p>
<p>Tillstånd krävs inte heller för verksamhet som omfattas av tillstånd<br>enligt 3 eller 4 § lagen (1992:1300) om krigsmateriel.</p>
<p>3§</p>
<p>Tillstånd att inneha skjutvapen får meddelas</p>
<p>a) enskilda personer,</p>
<p>b) skytteförbund, skyttekretsar<br>eller skytteföreningar som tillhör<br>det frivilliga, statligt kontrollerade<br>skytteväsendet<br>(skyttesammanslutningar),</p>
<p>b) sammanslutningar för jakt<br>eller målskytte, som har en stabil<br>organisation och kontinuerlig<br>skytteverksamhet samt uppfyller<br>högt ställda krav på säkerhet i<br>fråga om handhavande av vapen,</p>
<p>c) huvudmän för museer, om museet får statsbidrag enligt särskilda<br>föreskrifter eller om museet ägs av en kommun, ett landsting eller en<br>stiftelse som står under länsstyrelsens tillsyn: för vapen som skall ingå i<br>samlingarna, och</p>
<p>d) auktoriserade bevakningsföretag: för utlåning till väktare som har<br>meddelats tillstånd att som lån inneha ett sådant vapen.</p>
<p>136</p>
<p>En enskild person får meddelas<br>tillstånd att inneha ett skjutvapen<br>endast om den enskilde behöver<br>vapnet. Tillstånd att inneha ett<br>skjutvapen som huvudsakligen har<br>samlarvärde, prydnadsvärde eller<br>särskilt affektionsvärde för<br>sökanden, får meddelas även för<br>andra ändamål än skjutning. I ett<br>sådant fall får vapnet inte utan<br>särskilt tillstånd användas för<br>skjutning.</p>
<p>4§</p>
<p>En enskild person får meddelas<br>tillstånd att inneha ett skjutvapen<br>endast om den enskilde behöver<br>vapnet för ett giltigt ändamål.<br>Tillstånd att inneha ett skjutvapen<br>som huvudsakligen har<br>samlarvärde, prydnadsvärde eller<br>särskilt affektionsvärde för<br>sökanden, får meddelas även för<br>andra ändamål än skjutning. I ett<br>sådant fall får vapnet inte utan<br>särskilt tillstånd användas för<br>skjutning.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>5§</p>
<p>Tillstånd att inneha skjutvapen får meddelas endast om det skäligen<br>kan antas att vapnet inte kommer att missbrukas.</p>
<p>Tillstånd får meddelas endast<br>för särskilt angivna ändamål.<br>Tillståndet får förenas med villkor<br>att vapnet skall förvaras på ett<br>visst sätt eller att vapnet skall<br>göras varaktigt obrukbart.<br>Tillståndet får tidsbegränsas, om<br>det med hänsyn till särskilda<br>omständigheter kan förutses att<br>vapnet inte kommer att behövas<br>varaktigt.</p>
<p>Tillstånd far meddelas endast<br>för särskilt angivna ändamål.<br>Tillstånd till innehav av skjutvapen<br>för skjutning får meddelas endast<br>om vapnet är lämpat for det<br>ändamål som tillståndet avser.<br>Tillståndet får förenas med villkor<br>att vapnet skall förvaras på ett<br>visst sätt eller att vapnet skall<br>göras varaktigt obrukbart.<br>Tillståndet far tidsbegränsas, om<br>det med hänsyn till särskilda<br>omständigheter kan förutses att<br>vapnet inte kommer att behövas<br>varaktigt.</p>
<p>5a§</p>
<p>Tillstånd att inneha skjutvapen,<br>som huvudsakligen har prydnads-<br>eller särskilt affektionsvärde, för<br>annat ändamål än skjutning, får<br>meddelas endast om vapnet görs<br>varaktigt obrukbart. Detta gäller<br>dock inte om det finns särskilda<br>skäl för att vapnet skall få behållas<br>i brukbart skick.</p>
<p>6§</p>
<p>Tillstånd att inneha helautomatiska vapen eller enhandsvapen får<br>meddelas endast om det finns synnerliga skäl. Detta gäller dock inte för<br>start- eller signalvapen.</p>
<p>137</p>
<p>Tillstånd för enskild att inneha<br>helautomatiska vapen eller<br>enhandsvapen för flerskott skall<br>tidsbegränsas till att gälla i högst<br>fem år om inte särskilda skäl talar<br>emot det.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>8§</p>
<p>Den som har tillstånd eller rätt att inneha ett visst vapen för skjutning<br>får utan särskilt tillstånd inneha ammunition till vapnet, om</p>
<p>ammunitionen är avsedd för samma<br>till innehav av vapnet avser.</p>
<p>Tillstånd att i andra fall inneha<br>ammunition far meddelas enskilda<br>personer samt sådana<br>skyttesammanslutningar och<br>huvudmän för museer som får<br>meddelas tillstånd att inneha<br>skjutvapen, om det skäligen kan<br>antas att ammunitionen inte<br>kommer att missbrukas.</p>
<p>ändamål som tillståndet eller rätten</p>
<p>Tillstånd att i andra fall inneha<br>ammunition får meddelas enskilda<br>personer samt sådana<br>sammanslutningar och huvudmän<br>för museer som får meddelas<br>tillstånd att inneha skjutvapen, om<br>det skäligen kan antas att<br>ammunitionen inte kommer att<br>missbrukas.</p>
<p>10 §</p>
<p>Tillstånd att driva handel med skjutvapen får meddelas den som har<br>rätt att driva handel i allmänhet, har de kunskaper som behövs samt är<br>ordentlig och pålitlig. Tillstånd får meddelas endast för handel som skall<br>bedrivas yrkesmässigt.</p>
<p>Tillståndet medför rätt att<br>inneha skjutvapen. Tillståndet får<br>dock begränsas till att omfatta<br>vissa typer av skjutvapen eller ett<br>visst antal åt gången. Tillståndet<br>får förenas med villkor att vapnen<br>skall förvaras på ett visst sätt.</p>
<p>I tillståndet skall det anges vilka<br>typer av skjutvapen och vilket<br>antal av varje typ av skjutvapen<br>tillståndet avser. Tillståndet<br>medför rätt att inneha de<br>skjutvapen som anges där.<br>Tillståndet får förenas med villkor<br>om hur skjutvapnen skall förvaras.</p>
<p>Ett tillstånd enligt första stycket<br>innefattar aldrig rätt att hålla<br>helautomatiska skjutvapen i lager.</p>
<p>13 §</p>
<p>Skjutvapen eller ammunition får föras in till Sverige utan särskilt</p>
<p>tillstånd i följande fall:</p>
<p>a) Enskilda personer får föra in<br>de skjutvapen och den ammunition<br>som de i Sverige har rätt att inneha<br>för personligt bruk. Detta gäller<br>också sådana skyttesammanslut-<br>ningar, huvudmän för museer och<br>bevakningsföretag som kan</p>
<p>a) Enskilda personer får föra in<br>de skjutvapen och den ammunition<br>som de i Sverige har rätt att inneha<br>för personligt bruk. Detta gäller<br>också sådana sammanslutningar,<br>huvudmän för museer och<br>bevakningsföretag som får</p>
<p>138</p>
<p>meddelas tillstånd att inneha meddelas tillstånd att inneha<br>skjutvapen. skjutvapen.</p>
<p>b) Enskilda personer som har permanent tillstånd från behörig<br>myndighet i Danmark, Finland eller Norge att där inneha jakt- eller<br>tävlingsskjutvapen för eget bruk, får medföra dessa vapen med<br>tillhörande ammunition till Sverige för tillfällig användning vid jakt eller<br>tävling i Sverige. Vapnen och ammunitionen får i ett sådant fall under<br>högst tre månader från dagen för införandet innehas utan tillstånd i<br>Sverige av den som har fört in egendomen.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>Skjutvapen och ammunition får<br>inte förvaras på tullager eller i<br>frihamn utan medgivande av<br>länsstyrelsen. Endast den som har<br>tillstånd att föra in skjutvapen<br>eller ammunition får ta hand om<br>och i övrigt förfoga över sådan<br>egendom enligt 7 första stycket<br>tullagen (1994:1550) utan att<br>egendomen har förtullats.</p>
<p>I övrigt gäller lagen<br>(1973:980) om transport,</p>
<p>förvaring och förstöring av<br>införselreglerade varor, m.m.</p>
<p>14 §</p>
<p>Skjutvapen och ammunition får<br>inte förvaras på tullager eller i<br>frizon eller frilager utan<br>medgivande av polismyndigheten.</p>
<p>16 §</p>
<p>Den som har rätt att driva handel med skjutvapen får meddelas tillstånd<br>att till Sverige föra in sådana skjutvapen som omfattas av<br>handelstillståndet.</p>
<p>Särskilt tillstånd krävs dock<br>alltid för införsel av<br>helautomatiska skjutvapen.</p>
<h5>3 kap.</h5>
<p>3§</p>
<p>Ett skjutvapen får lånas ut till den som är under arton år endast om</p>
<p>a) vapnet skall användas vid en<br>övning eller tävling som äger rum<br>under uppsikt av<br>skyttesammanslutning,</p>
<p>en</p>
<p>a) vapnet skall användas vid en<br>övning eller tävling som äger rum<br>under uppsikt av en sådan<br>sammanslutning som får meddelas<br>tillstånd att inneha skjutvapen,</p>
<p>b) låntagaren har fyllt femton år, vapnet skall innehas och användas<br>under långivarens uppsikt och det inte är fråga om ett enhandsvapen eller<br>helautomatiskt vapen,</p>
<p>c) utlåningen avser ett effektbegränsat vapen och vapnet skall innehas<br>och användas under långivarens uppsikt,</p>
<p>d) utlåningen avser start- eller signalvapen som skall användas vid<br>tävling eller övning, eller</p>
<p>139</p>
<p>e) låntagaren har tillstånd att inneha vapen av samma typ.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>Enhandsvapen och helautoma-<br>tiska vapen far lånas ut endast för<br>användning under långivarens<br>uppsikt eller för övning eller<br>tävling som äger rum under<br>uppsikt av en skyttesammanslut-<br>ning.</p>
<p>Detta gäller inte om låntagaren själv har rätt att inneha ett sådant vapen<br>eller i fråga om start- eller signalvapen.</p>
<p>Enhandsvapen och helautoma-<br>tiska vapen far lånas ut endast för<br>användning under långivarens<br>uppsikt eller för övning eller<br>tävling som äger rum under<br>uppsikt av en sådan sammanslut-<br>ning som får meddelas tillstånd att<br>inneha skjutvapen.</p>
<p>Vapenhandlare far låna ut<br>skjutvapen till den som fyllt arton<br>år för sådan provskjutning på<br>skjutbana som äger rum under<br>uppsikt av en skyttesammanslut-<br>ning eller vapenhandlaren själv<br>eller någon annan person som har<br>godkänts av polismyndigheten att<br>närvara vid provskjutning.</p>
<p>6§</p>
<p>Vapenhandlare far låna ut<br>skjutvapen till den som fyllt arton<br>år för sådan provskjutning på<br>skjutbana som äger rum under<br>uppsikt av en sådan sammanslut-<br>ning som får meddelas tillstånd att<br>inneha skjutvapen eller vapen-<br>handlaren själv eller någon annan<br>person som har godkänts av<br>polismyndigheten att närvara vid<br>provskjutning.</p>
<p>Kravet på uppsikt gäller inte om låntagaren själv har rätt att inneha ett<br>vapen av den typ som lånet avser eller i fråga om start- eller signalvapen.</p>
<p>Skjutvapen far inte lånas ut till<br>den som har fatt något skjutvapen<br>förklarat förverkat eller tillståndet<br>till innehav av skjutvapen<br>återkallat, om inte låntagaren ändå<br>är berättigad att inneha vapen av<br>den typ som lånet avser. Detta<br>hindrar dock inte att ett vapen efter<br>särskilt tillstånd av</p>
<p>polismyndigheten lånas ut för<br>övning eller tävling som äger rum<br>under uppsikt av en<br>skyttesammanslutning.</p>
<p>8§</p>
<p>Skjutvapen far inte lånas ut till<br>den som har fatt något skjutvapen<br>förklarat förverkat eller tillståndet<br>till innehav av skjutvapen<br>återkallat, om inte låntagaren ändå<br>är berättigad att inneha vapen av<br>den typ som lånet avser. Detta<br>hindrar dock inte att ett vapen efter<br>särskilt tillstånd av</p>
<p>polismyndigheten lånas ut för<br>övning eller tävling som äger rum<br>under uppsikt av en sådan<br>sammanslutning som får meddelas<br>tillstånd att inneha skjutvapen.</p>
<h5>4 kap.</h5>
<p>3§</p>
<p>För reparation, översyn eller För reparation, översyn eller<br>skrotning får skjutvapen lämnas skrotning far skjutvapen lämnas</p>
<p>140</p>
<p>till och tillfälligt innehas av den<br>som far driva handel med sådana<br>vapen eller den som av<br>polismyndigheten har godkänts att<br>ta emot vapen för sådana åtgärder.<br>För reparation eller översyn får ett<br>vapen också lämnas till den som<br>skulle ha rätt att låna och<br>självständigt handha vapnet.</p>
<p>till och tillfälligt innehas av den<br>som får driva handel med sådana<br>vapen eller den som har tillstånd<br>att i näringsverksamhet ta emot<br>vapen för sådana åtgärder. För<br>reparation eller översyn får ett<br>vapen också lämnas till den som<br>skulle ha rätt att låna och<br>självständigt handha vapnet.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Bilaga 7</p>
<h5>5 kap.</h5>
<p>Skjutvapen och ammunition<br>skall förvaras under säkert lås<br>eller på något annat lika<br>betryggande sätt.</p>
<p>Om ett vapen inte förvaras i<br>säkerhetsskåp eller i något annat<br>lika säkert förvaringsutrymme,<br>skall en vapendel tas bort från<br>vapnet så att det inte kan<br>användas. Detta gäller dock<br>endast om någon vapendel kan tas<br>bort utan avsevärd svårighet.<br>Vapen, vapendel och ammunition<br>skall förvaras var för sig.</p>
<p>Dessa krav på förvaring gäller<br>inte för start- och signalvapen.</p>
<p>2§</p>
<p>När skjutvapen inte brukas,<br>skall de förvaras i säkerhetsskåp<br>eller i något annat lika säkert<br>förvaringsutrymme.</p>
<p>Trots första stycket får<br>effektbegränsade skjutvapen, start-<br>och signalvapen samt sådana<br>föremål som enligt 1 kap. 3 §<br>jämställs med skjutvapen förvaras<br>på annat betryggande sätt så att<br>det inte finns risk för att någon<br>obehörig kommer åt dem.<br>Ammunition skall förvaras under<br>säkert lås eller på något annat lika<br>betryggande sätt.</p>
<p>En innehavare som inte kan ta<br>hand om sitt vapen eller sin<br>ammunition får lämna över vapnet<br>eller ammunitionen till någon<br>annan för förvaring under högst<br>tre år åt gången. En sådan åtgärd<br>får vidtas först efter skriftlig<br>anmälan till polismyndigheten.<br>Vapnet eller ammunitionen får<br>dock inte förvaras hos en person<br>som är under arton år eller som<br>kan antas missbruka vapnet eller<br>ammunitionen.</p>
<p>3§</p>
<p>En innehavare får lämna över<br>sitt skjutvapen eller sin<br>ammunition till någon annan för<br>förvaring om han eller hon inte<br>själv kan ta hand om egendomen<br>eller om det annars finns särskilda<br>skäl. För sådan förvaring krävs<br>tillstånd om inte annat följer av<br>bestämmelserna i 3 kap. om<br>utlåning av skjutvapen. Vid<br>tillståndsprövningen skall</p>
<p>polismyndigheten särskilt beakta<br>skälen för förvaring hos annan<br>och möjligheten för mottagaren att<br>erbjuda en säker förvaring.</p>
<p>Tillstånd enligt första stycket<br>skall tidsbegränsas.</p>
<p>Den hos vilken vapnet förvaras får använda vapnet endast om han eller<br>hon har tillstånd att inneha vapen av samma typ.</p>
<p>141</p>
<p>4§</p>
<p>Den som skickar eller transporterar ett skjutvapen eller ammunition<br>skall vidta betryggande åtgärder för att förhindra att någon obehörig<br>kommer åt vapnet eller ammunitionen.</p>
<p>Ett vapen som transporteras på<br>en plats som avses i 6 § skall vara<br>oladdat och, om det lämpligen kan<br>ske, isärtaget och nerpackat.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>6§</p>
<p>Skjutvapen får inte innehas på<br>allmän plats, i fordon på allmän<br>plats eller inom skolområde där<br>grundskole- eller</p>
<p>gymnasieundervisning bedrivs.</p>
<p>Förbudet i första stycket gäller<br>inte, om föremålet enligt särskilda<br>föreskrifter ingår i utrustning for<br>viss tjänst eller visst uppdrag eller<br>om innehavet annars med hänsyn<br>till föremålets art, syftet med<br>innehavet och övriga</p>
<p>omständigheter är att anse som<br>befogat.</p>
<p>7§</p>
<p>Den som har tillstånd att inneha<br>skjutvapen är skyldig att låta<br>tillståndsmyndigheten inspektera<br>att förvaringsbestämmelsema<br>följs.</p>
<h5>6 kap.</h5>
<p>Ett tillstånd</p>
<p>att inneha</p>
<p>skjutvapen eller<br>skjutvapen till<br></p>
<p>att föra in<br>Sverige får</p>
<p>återkallas av polismyndigheten om</p>
<p>a) tillståndshavaren missbrukat<br></p>
<p>vapnet,</p>
<p>b) tillståndshavaren visat</p>
<p>oaktsamhet med vapnet,</p>
<p>c) tillståndshavaren på annat<br>sätt visat sig vara olämplig att<br>inneha vapen,</p>
<p>d) förutsättningarna för</p>
<p>tillståndet inte längre finns, eller</p>
<p>e) det annars finns någon skälig<br>anledning att återkalla tillståndet.</p>
<p>1§</p>
<p>Ett tillstånd att inneha<br>skjutvapen eller att föra in<br>skjutvapen till Sverige skall<br>återkallas av polismyndigheten om<br>tillståndshavaren visat sig vara<br>olämplig att inneha vapen eller om<br>förutsättningarna för tillståndet<br>inte längre finns. Tillståndet far<br>också återkallas om det annars<br>finns någon skälig anledning att<br>återkalla tillståndet.</p>
<p>Första stycket gäller på<br>motsvarande sätt i fråga om<br>tillstånd att förvara skjutvapen hos<br>någon annan samt tillstånd att i</p>
<p>142</p>
<p>näringsverksamhet ta emot Prop. 1999/2000:27<br>skjutvapen för reparation, översyn Bilaga 7<br>eller skrotning.</p>
<p>Ett tillstånd att inneha<br>ammunition får återkallas av<br>polismyndigheten om</p>
<p>a) förutsättningarna för</p>
<p>tillståndet inte längre finns,</p>
<p>b) tillståndshavaren har</p>
<p>missbrukat sin ammunition, eller</p>
<p>c) om det annars finns någon<br>skälig anledning att återkalla<br>tillståndet.</p>
<p>Ett tillstånd att driva handel med<br>skjutvapen får återkallas av<br>polismyndigheten om</p>
<p>k) tillståndshavaren har åsidosatt<br>en bestämmelse i denna lag eller<br>en föreskrift eller ett villkor som<br>meddelats med stöd av lagen,</p>
<p>b) tillståndshavaren inte längre<br>driver yrkesmässig handel,</p>
<p>c) förutsättningarna för</p>
<p>tillståndet inte längre finns, eller</p>
<p>d) det annars finns någon skälig<br>anledning att återkalla tillståndet.</p>
<p>Polismyndigheten får besluta att<br>ett vapen med tillhörande<br>ammunition skall tas om hand om</p>
<p>2§</p>
<p>Ett tillstånd att inneha<br>ammunition skall återkallas av<br>polismyndigheten om</p>
<p>förutsättningarna för tillståndet<br>inte längre finns eller om<br>tillståndshavaren har missbrukat<br>sin ammunition. Tillståndet får<br>också återkallas om det annars<br>finns någon skälig anledning att<br>återkalla tillståndet.</p>
<p>3§</p>
<p>Ett tillstånd att driva handel med<br>skjutvapen skall återkallas av<br>polismyndigheten om</p>
<p>tillståndshavaren inte längre driver<br>yrkesmässig handel eller om<br>förutsättningarna för tillståndet<br>inte längre finns. Tillståndet far<br>också återkallas om</p>
<p>tillståndshavaren har åsidosatt en<br>bestämmelse i denna lag eller en<br>föreskrift eller ett villkor som<br>meddelats med stöd av lagen eller<br>om det annars finns någon skälig<br>anledning att återkalla tillståndet.</p>
<p>4§</p>
<p>Polismyndigheten skall besluta<br>att ett vapen med tillhörande<br>ammunition skall tas om hand om</p>
<p>a) det finns risk att vapnet missbrukas, eller</p>
<p>b) det är sannolikt att tillståndet<br>att inneha vapnet kommer att<br>återkallas och det finns särskilda<br>omständigheter som kräver ett<br>omhändertagande.</p>
<p>Om risken för missbruk är<br>överhängande, får vapen eller<br>ammunition tas om hand även utan<br>ett sådant beslut. En sådan åtgärd<br>får vidtas av polismän,<br>jakttillsynsmän som för ordnats av<br>länsstyrelsen, personal vid Kustbe-<br></p>
<p>b) det är sannolikt att tillståndet<br>att inneha vapnet kommer att<br>återkallas och särskilda<br>omständigheter inte talar emot ett<br>omhändertagande.</p>
<p>Om risken för missbruk är<br>överhängande, får vapen eller<br>ammunition tas om hand även utan<br>ett sådant beslut. En sådan åtgärd<br>får vidtas av polismän,<br>jakttillsynsmän som länsstyrelsen<br>förordnat, personal vid Kustbe-</p>
<p>143</p>
<p>vakningen och Tullverket eller<br>särskilt förordnade tjänstemän vid<br>länsstyrelsen. Åtgärden skall<br>skyndsamt anmälas till<br>polismyndigheten, som</p>
<p>omedelbart skall pröva om<br>omhändertagandet skall bestå.</p>
<p>vakningen och Tullverket eller<br>särskilt förordnade tjänstemän vid</p>
<p>länsstyrelsen. Åtgärden skall</p>
<p>skyndsamt anmälas till</p>
<p>polismyndigheten, som</p>
<p>omedelbart skall pröva om</p>
<p>omhändertagandet skall bestå.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>4 a §</p>
<p>Medför någon ett skjutvapen<br>utan att kunna visa att han eller<br>hon har rätt att inneha vapnet, får<br>vapnet omhändertas. En sådan<br>åtgärd får vidtas av en polisman,<br>jakttillsynsman som länsstyrelsen<br>förordnat eller av personal vid<br>Kustbevakningen eller Tullverket.</p>
<p>Den som har medfört vapnet kan<br>återfå det hos polismannen eller<br>polismyndigheten i orten, om han<br>eller hon styrker att han eller hon<br>hade rätt till det.</p>
<p>Sedan en vecka förflutit efter<br>omhändertagandet skall vapnet<br>återställas, om det inte har tagits i<br>beslag eller det tillstånd som<br>medfört rätt att inneha vapnet har<br>återkallats.</p>
<p>Om den som är intagen på<br>sjukvårdsinrättning för vård av en<br>psykisk störning innehar eller kan<br>tänkas inneha skjutvapen och det<br>kan antas att den intagne inte bör<br>inneha ett sådant vapen, skall den<br>läkare som är ansvarig for den<br>psykiatriska vården omedelbart<br>anmäla förhållandet till<br>polismyndigheten i den ort där<br>patienten är folkbokförd.</p>
<p>6§</p>
<p>Om den som vårdas för psykisk<br>störning bedöms vara uppenbart<br>olämplig att inneha skjutvapen,<br>skall den läkare som är ansvarig<br>för den psykiatriska vården<br>omedelbart anmäla förhållandet<br>till polismyndigheten i den ort där<br>patienten är folkbokförd. Anmälan<br>behöver inte göras om det med<br>hänsyn till omständigheterna står<br>klart för läkaren att patienten inte<br>innehar tillstånd för skjutvapen.</p>
<h5>9 kap.</h5>
<p>Den som uppsåtligen innehar ett<br>skjutvapen utan att ha rätt till det<br>eller överlåter eller lånar ut ett<br>skjutvapen till någon som inte har</p>
<p>§</p>
<p>Den som uppsåtligen innehar ett<br>skjutvapen utan att ha rätt till det<br>eller överlåter, lånar ut eller<br>annars överlämnar ett skjutvapen</p>
<p>144</p>
<p>rätt att inneha vapnet döms för till någon som inte har rätt att Prop. 1999/2000:27</p>
<p>vapenbrott till fängelse i högst ett inneha vapnet döms för vapenbrott Bilaga 7</p>
<p>år. till fängelse i högst ett år.</p>
<p>Om brottet är grovt döms för grovt vapenbrott till fängelse i lägst sex<br>månader och högst fyra år.</p>
<p>Om gärningen har begåtts av oaktsamhet eller om brottet är ringa,<br>döms till böter eller fängelse i högst sex månader.</p>
<p>Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen<br></p>
<p>eller av oaktsamhet</p>
<p>a) missbrukar rätten att inneha ett skjutvapen genom att använda det<br>för något annat ändamål än det som han eller hon är berättigad till,</p>
<p>b) bryter mot bestämmelsen om<br>användning vid förvaring i 5 kap.<br>3 § andra stycket eller om<br>transport i 5 kap. 4 § eller mot<br>föreskrifter eller villkor i fråga om<br>förvaring av vapen som meddelats<br>med stöd av denna lag,</p>
<p>c) bryter mot bestämmelserna<br>om förvaring i 5 kap. 1-3 §§ i<br>fråga om skjutvapen eller<br>ammunition som innehas av<br>skyttesammanslutningar,<br>huvudmän för museer eller</p>
<p>b) bryter mot bestämmelsen om<br>användning vid förvaring i 5 kap.<br>3 § tredje stycket eller om<br>transport i 5 kap. 4 § eller mot<br>föreskrifter eller villkor i fråga om<br>förvaring av vapen som meddelats<br>med stöd av denna lag,</p>
<p>c) bryter mot bestämmelserna<br>om förvaring i 5 kap. 1-3 §§ i<br>fråga om skjutvapen eller<br>ammunition som innehas av<br>sammanslutningar, huvudmän för<br>museer eller auktoriserade</p>
<p>bevakningsföretag eller i fråga om<br>skjutvapen som innehas av<br>vapenhandlare,</p>
<p>auktoriserade bevakningsföretag<br>eller i fråga om skjutvapen som<br>innehas av vapenhandlare,</p>
<p>d) innehar ammunition utan att ha rätt till det eller inte följer ett beslut<br></p>
<p>att lämna över ammunitionen för inlösen,</p>
<p>e) överlåter ammunition till någon som mte har rätt att inneha<br>ammunitionen,</p>
<p>f) driver handel med skjutvapen utan tillstånd, eller</p>
<p>g) bryter mot föreskrifter som<br>har meddelats med stöd av 11 kap.<br>1 § e genom att olovligen överföra<br>vapen eller ammunition till ett<br>annat land.</p>
<p>g) bryter mot föreskrifter som<br>har meddelats med stöd av 11 kap.<br>1 § d genom att olovligen överföra<br>vapen eller ammunition till ett<br>annat land.</p>
<p>Ansvar för otillåtet innehav av ammunition skall inte dömas ut i ringa<br>fall.</p>
<p>3§</p>
<p>Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet</p>
<p>a) bryter mot föreskrifter som<br>har meddelats med stöd av 11 kap.<br>1 § f genom att underlåta att på<br>föreskrivet sätt anmäla utförsel<br>eller utlåning av skjutvapen, eller</p>
<p>a) bryter mot föreskrifter som<br>har meddelats med stöd av 11 kap.<br>1 § e genom att underlåta att på<br>föreskrivet sätt anmäla utförsel<br>eller utlåning av skjutvapen, eller</p>
<p>145</p>
<p>b) underlåter att inom en månad på föreskrivet sätt anmäla till<br>polismyndigheten att ett vapen lämnats till skrotning.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>7§</p>
<p>Om någon frivilligt lämnar in<br>skjutvapen eller ammunition till en<br>polismyndighet, får åtal mot denne<br>for olovligt innehav av vapnet eller<br>ammunitionen väckas av<br>åklagaren endast om det är<br>motiverat från allmän synpunkt.</p>
<h5>11 kap.</h5>
<p>1 §</p>
<p>Regeringen får meddela föreskrifter om att</p>
<p>a) denna lag eller vissa föreskrifter i lagen skall tillämpas även i fråga<br>om andra föremål än sådana som anges i 1 kap. 2 och 3 §§, om föremålen<br>är särskilt ägnade att användas vid brott mot någons liv, hälsa eller<br>personliga säkerhet,</p>
<p>b) anslagsenergin eller utgångshastigheten hos en projektil från ett<br>skjutvapen skall understiga ett visst värde för att vapnet skall anses vara</p>
<p>effektbegränsat enligt 2 kap. 1 §,</p>
<p>c) bestämmelserna om tillstånd i</p>
<p>2 kap. 1 § inte skall gälla innehav<br>av skjutvapen som lämnats över</p>
<p>från staten till</p>
<p>-statliga tjänstemän eller<br>personer som tillhör det militära<br>försvaret, räddningstjänsten eller<br>polisväsendet,</p>
<p>-den som för statens räkning<br>tillverkar krigsmateriel, eller</p>
<p>- skyttesammanslutningar,</p>
<p>d) andra sammanslutningar än<br>skyttesammanslutningar får ges<br>tillstånd att inneha skjutvapen,</p>
<p>e) tillstånd skall krävas för<br>överföring av skjutvapen eller<br>ammunition från Sverige till ett<br>annat land; och</p>
<p>f) den som avser att föra ut ett<br>skjutvapen från Sverige eller lånar<br>ut ett skjutvapen till någon som är<br>fast bosatt i ett annat land och inte<br>skall använda vapnet endast i<br>Sverige, skall anmäla detta till<br>polismyndigheten.</p>
<p>c) bestämmelserna om tillstånd i<br>2 kap. 1 § inte skall gälla innehav<br>av skjutvapen som lämnats över<br>från staten till</p>
<p>- statliga tjänstemän eller<br>personer som tillhör det militära<br>försvaret, räddningstjänsten eller<br>polisväsendet,</p>
<p>-den som för statens räkning<br>tillverkar krigsmateriel, eller</p>
<p>- frivilliga<br>försvarsorganisationer,</p>
<p>d) tillstånd skall krävas för<br>överföring av skjutvapen eller<br>ammunition från Sverige till ett<br>annat land; och</p>
<p>e) den som avser att föra ut ett<br>skjutvapen från Sverige eller lånar<br>ut ett skjutvapen till någon som är<br>fast bosatt i ett annat land och inte<br>skall använda vapnet endast i<br>Sverige, skall anmäla detta till<br>polismyndigheten.</p>
<p>146</p>
<p>2§’</p>
<p>Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer far meddela</p>
<p>föreskrifter om</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>a) undantag från kravet på tillstånd for att inneha start- eller<br>signalvapen,</p>
<p>b) krav på skjutskicklighet, utbildning, ålder och de förutsättningar i<br>övrigt som skall vara uppfyllda för tillstånd till innehav av skjutvapen,</p>
<p>c) krav på kunskap för att fa tillstånd att driva handel med skjutvapen<br>och vad som i övrigt skall gälla vid sådan handel,</p>
<p>d) vad som skall iakttas utöver bestämmelserna i 4 kap. vid ändring,<br>reparation och skrotning av skjutvapen,</p>
<p>e) krav på vapenhandlares,<br>museers och sammanslutningars<br>förvaring av andra vapen än<br>effektbegränsade<br></p>
<p>sammanslutningars förvaring av<br>ammunition,</p>
<p>vapen</p>
<p>och</p>
<p>e) krav på vapenhandlares,<br>museers och skyttesammanslut-<br>ningars förvaring av andra vapen<br>än effektbegränsade vapen och<br>skyttesammanslutningars<br>förvaring av ammunition,</p>
<p>f) de förutsättningar i övrigt som skall vara uppfyllda för tillstånd<br>enligt denna lag,</p>
<p>g) utfärdande av europeiska skjutvapenpass till dem som har tillstånd<br>att inneha skjutvapen i Sverige,</p>
<p>h) förutsättningar för och förfaringssätt vid medgivande av att personer<br>bosatta i Sverige skall få tillstånd att förvärva skjutvapen i ett annat land,</p>
<p>i) krav på att den som har<br>förvärvat ett skjutvapen i Sverige<br>och som är bosatt i ett främmande<br>land skall underrätta den staten om</p>
<p>i) krav på att den som har<br>förvärvat ett skjutvapen i Sverige<br>och som är bosatt i ett främmande<br>land skall underrätta den staten om</p>
<p>förvärvet, och</p>
<p>j) förande av vapenregister<br>enligt 2 kap. 17-19 §§.</p>
<p>förvärvet,</p>
<p>j) förande av vapenregister<br>enligt 2 kap. 17-19 §§,</p>
<p>k) vilka sammanslutningar som<br>skall anses uppfylla kraven i<br>2 kap. 3 § b för att kunna<br>meddelas tillstånd att inneha<br>skjutvapen, och</p>
<p>l) vad som skall iakttas utöver<br>bestämmelserna i 5 kap. i fråga<br>om transport av skjutvapen och<br>ammunition.</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2000. Bestämmelserna i 2 kap.</p>
<p>10 § tredje stycket och 5 kap. 7 § träder dock i kraft den 1 april 2002.</p>
<p>Senaste lydelse 1999:74.</p>
<p>147</p>
<p>2. Den som före den 1 april 2000 av polismyndigheten har godkänts att<br>ta emot skjutvapen för reparation, översyn eller skrotning skall anses ha<br>tillstånd till det enligt denna lag.</p>
<p>3. Den som före den 1 april 2000 hos polismyndigheten har gjort<br>anmälan om förvaring hos annan skall anses ha tillstånd till det enligt<br>denna lag till den 1 april 2002.</p>
<p>4. I fråga om förvaring av skjutvapen tillämpas äldre bestämmelser till<br>den 1 april 2002, om tillstånd att inneha skjutvapnet meddelats före den 1<br>april 2000.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>148</p>
<h4>Förslag till lag om ändring i lagen (1988:254) om förbud<br>beträffande knivar och andra farliga föremål</h4>
<p>Härigenom föreskrivs att 1 och 4 §§ lagen (1988:254) om förbud<br>beträffande knivar och andra föremål<sup>1</sup> skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Knivar, andra stick- och<br>skärvapen och andra föremål som<br>är ägnade att användas som vapen<br>vid brott mot liv eller hälsa får inte</p>
<p>1§<sup>2</sup></p>
<p>Knivar, andra stick- och<br>skärvapen och andra föremål som<br>är ägnade att användas som vapen<br>vid brott mot liv eller hälsa får inte</p>
<p>innehas på allmän plats eller inom<br>skolområde där grundskole- eller<br>gymnasieundervisning bedrivs.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>innehas på allmän plats, i fordon<br>på allmän plats eller inom<br>skolområde där grundskole- eller<br>gymnasieundervisning bedrivs.</p>
<p>Förbudet i första stycket gäller inte, om föremålet enligt särskilda<br>föreskrifter ingår i utrustning för viss tjänst eller visst uppdrag eller om<br>innehavet annars med hänsyn till föremålets art, innehavarens behov och<br>övriga omständigheter är att anse som befogat.</p>
<p>Stickvapen eller knivar som är konstruerade så att klingan eller bladet<br>snabbt kan fällas eller skjutas ut ur sitt skaft (springstiletter eller<br>springknivar) får inte innehas av personer under 21 år.</p>
<p>4§</p>
<p>Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 1 eller 2 § skall<br>dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. I ringa fall döms inte<br>till ansvar.</p>
<p>Om brottet är grovt, döms till<br>fängelse i högst ett år.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 april 2000.</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse av lagens rubrik 1990:413.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1990:413.</p>
<p>149</p>
<h4>Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)</h4>
<p>Härigenom föreskrivs att 5 kap. 5 § sekretesslagen (1980:100) skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Sekretess gäller<br>polismyndighet i verksamhet, som<br>avser förande av eller uttag ur<br>vapenregister, för uppgift som har<br>tillförts registret, om det inte står<br>klart att uppgiften kan röjas utan<br>fara för att vapen eller ammunition<br>kommer till brottslig användning.<br>Under samma förutsättning gäller<br>sekretess hos Rikspolisstyrelsen<br>för uppgift som hänför sig till<br>vapenregister.</p>
<p>5 kap.</p>
<p>hos</p>
<p>5§‘</p>
<p>Sekretess gäller hos<br>Rikspolisstyrelsen och hos<br>polismyndighet för uppgift i<br>ärende enligt vapenlagen<br>(1996:67) samt i verksamhet, som<br>avser förande av eller uttag ur<br>vapenregister, för uppgift som har<br>tillförts registret, om det inte står<br>klart att uppgiften kan röjas utan<br>fara för att vapen eller ammunition<br>kommer till brottslig användning.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 april 2000.</p>
<p>Senaste lydelse 1998:624.</p>
<p>150</p>
<h3>Lagrådets yttrande</h3>
<p>Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1999-11-08</p>
<p>Närvarande: f.d. justitierådet Lars Å. Beckman, regeringsrådet Susanne<br>Billum, justitierådet Göran Regner.</p>
<p>Enligt en lagrådsremiss den 21 oktober 1999 (Justitiedepartementet) har<br>regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till</p>
<p>1. lag om ändring i vapenlagen (1996:67),</p>
<p>2. lag om ändring i lagen (1988:254) om förbud beträffande knivaroch<br>andra farliga föremål,</p>
<p>3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).</p>
<p>Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Lotta<br>Gustavson.</p>
<p>Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:</p>
<p>Förslaget till lag om ändring i vapenlagen</p>
<p>2 kap. 1 §</p>
<p>1 första stycket c införs ett krav på tillstånd för att i näringsverksamhet ta<br>emot skjutvapen för reparation, översyn eller skrotning. Vad som avses<br>med "näringsverksamhet" framgår inte närmare av lagtexten eller av<br>författningskommentaren. Enligt Lagrådets mening tillgodoser uttrycket<br>"yrkesmässigt" bättre syftet med bestämmelsen. Det kan anmärkas att<br>begreppet näringsverksamhet inte tidigare använts i vapenlagen och att<br>uttrycket "yrkesmässigt" redan förekommer i 2 kap. 10 § och 6 kap. 3 §<br>där det talas om att bedriva handel yrkesmässigt. Mot bakgrund av det<br>anförda föreslår Lagrådet att punkt c i första stycket ges följande lydelse.</p>
<p>"c) yrkesmässigt ta emot skjutvapen för reparation, översyn eller<br>skrotning".</p>
<p>2 kap. 4 §</p>
<p>1 den föreslagna lagtexten används uttrycket "giltigt ändamål". Enligt<br>Lagrådets mening blir bestämmelsen mera lättolkad om "giltigt" byts mot<br>"godtagbart". (Jfr SOU 1998:44 s. 120 f.).</p>
<p>2 kap. 10 §</p>
<p>I ett nytt tredje stycke införs en regel av innehåll att ett tillstånd att driva<br>handel med skjutvapen aldrig innefattar rätt att hålla helautomatiska<br>skjutvapen i lager. Vad som avses därmed kan synas något tveksamt. Av<br>författningskommentaren framgår emellertid att syftet med</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>151</p>
<p>bestämmelsen är att en vapenhandlare skall ha rätt att köpa in och ta hem<br>ett helautomatiskt skjutvapen endast for att vidareförmedia vapnet till en<br>kund som beställt vapnet. Detta syfte bör klarare framgå av lagtexten.<br>Lagrådet förordar att tredje stycket ges följande lydelse.</p>
<p>"Ett tillstånd enligt första stycket medför inte rätt att inneha andra<br>helautomatiska skjutvapen än sådana som har tagits in för en viss<br>köpare."</p>
<p>2 kap. 16 §</p>
<p>Enligt den nuvarande lydelsen av paragrafen far den som har rätt att driva<br>handel med skjutvapen meddelas tillstånd att till Sverige föra in sådana<br>skjutvapen som omfattas av handelstillståndet. I lagrådsremissen föreslås<br>ett nytt andra stycke i paragrafen, i vilket anges att särskilt tillstånd dock<br>alltid krävs för införsel av helautomatiska skjutvapen. Av<br>författningskommentaren framgår att avsikten härmed är att det skall<br>krävas tillstånd vid varje särskilt införseltillfälle för att föra in<br>helautomatiska skjutvapen. Denna innebörd framgår dock inte klart av<br>den föreslagna lagtexten, som inte utesluter tolkningen att ett särskilt<br>generellt tillstånd att föra in helautomatiska skjutvapen kan meddelas vid<br>sidan av de tillstånd som avses i första stycket. Lagrådet förordar därför<br>att andra stycket utgår och att i stället följande tillägg görs till den<br>befintliga paragrafen.</p>
<p>"I fråga om helautomatiska skjutvapen krävs tillstånd för införsel i vaije<br>särskilt fall."</p>
<p>4 kap. 3 §</p>
<p>Lagrådet har föreslagit i fråga om 2 kap. 1 § att orden "i<br>näringsverksamhet" byts ut mot "yrkesmässigt". Om Lagrådets förslag<br>följs bör även i förevarande paragraf "i näringsverksamhet" bytas ut mot<br>"yrkesmässigt."</p>
<p>5 kap. 3 §</p>
<p>I paragrafen införs krav på tillstånd när en vapenägare lämnar sitt vapen<br>för förvaring till någon annan. Enligt författningskommentaren har i<br>förtydligande syfte gjorts en hänvisning till bestämmelserna om utlåning<br>av skjutvapen, vilket inte kräver tillstånd. Avsikten har vid<br>föredragningen upplysts vara att förvaring inte skall kräva tillstånd, om<br>utlåning i motsvarande fall skulle kunna ske enligt bestämmelserna i 3<br>kap. Detta har inte kommit till klart uttryck i lagtexten, som förslagsvis<br>bör avfattas: " För sådan förvaring krävs tillstånd, om inte utlåning i<br>motsvarande fall är tillåten enligt 3 kap." Vidare bör det nya andra<br>stycket utgöra en avslutande mening i första stycket, med lydelsen:<br>"Tillståndet skall tidsbegränsas." Följs detta senare förslag, kan<br>ändringen av 9 kap. 2 § första stycket b undvaras.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>152</p>
<p>5 kap. 4 §</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>Av det föreslagna nya andra stycket framgår att ett vapen som<br>transporteras på allmän plats, i ett fordon på allmän plats eller inom ett<br>skolområde, där grundskole- eller gymnasieundervisning bedrivs, skall<br>vara oladdat och, om det lämpligen kan ske, isärtaget och nerpackat.<br>Bestämmelsen utgör ett tillägg till den allmänna bestämmelsen i<br>paragrafens första stycke om att den som skickar eller transporterar ett<br>skjutvapen eller ammunition skall vidta betryggande åtgärder för att<br>förhindra att någon obehörig kommer åt vapnet eller ammunitionen. Den<br>sist nämnda bestämmelsen synes ta sikte på transport som utförs av<br>annan än vapenägaren och inte på sådan förflyttning av vapen som sker<br>t.ex. mellan hemmet och ett jaktställe eller en skjutbana (SOU 1998:44 s.<br>192 ff. och 202 ff.). Av motiven till det nya stycket (avsnitt 9.2) framgår<br>inte varför detta bara avser transport på allmän plats m.m. Det är svårt att<br>se varför inte den nya regeln bör avse skickande och transport i allmänhet<br>och ha samma tillämpningsområde som första stycket i paragrafen.<br>Lagrådet förordar därför att det övervägs om inte den nya regeln bör tas<br>in som en andra mening i första stycket och lyda: "Vapnet skall vara<br>oladdat och, om det lämpligen kan ske, isärtaget och nerpackat." Om<br>avsikten med den nya bestämmelsen däremot är att den skall gälla också<br>vid sådan förflyttning av vapen som inte avses i det nuvarande första<br>stycket, bör bestämmelsen hellre tas in i 6 § som ett tillägg till det första<br>stycket där.</p>
<p>5 kap. 6 §</p>
<p>Lagrådet har ingen erinran mot förslaget att införa ett förbud mot<br>"innehav" av skjutvapen på allmän plats m.m. Eftersom ordet innehav<br>har en juridisk betydelse som kan innebära att en person som vistas på<br>allmän plats innehar ett skjutvapen som är inlåst i ett säkerhetsskåp i<br>hans bostad, är det bättre att säga att skjutvapen inte far "medföras" på<br>allmän plats m.m. Den nya paragrafen har utformats med förebild i lagen<br>om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål. Med hänsyn till<br>vapenlagens utformning i övrigt bör paragrafen ges förslagsvis följande<br>lydelse.</p>
<p>"Skjutvapen får medföras på allmän plats endast om vapnet enligt<br>särskilda föreskrifter ingår i utrustning för viss tjänst eller visst uppdrag<br>eller om det annars med hänsyn till vapnets art, syftet med innehavet och<br>övriga omständigheter är att anse som befogat. Det samma gäller i fråga<br>om skjutvapen inom skolområde, där grundskole- eller<br>gymnasieundervisning bedrivs, eller i fordon på allmän plats."</p>
<p>5 kap. 7 §</p>
<p>Enligt den föreslagna nya paragrafen är den som har tillstånd att inneha<br>skjutvapen skyldig att låta tillståndsmyndigheten inspektera att<br>förvaringsbestämmelsema följs. Någon rätt för polismyndigheten att</p>
<p>153</p>
<p>genomföra inspektion även i det fall vapeninnehavaren vägrar medverka<br>föreslås dock inte i remissen. I allmänmotiveringen anförs (avsnitt 9.4)<br>att om en vapenägare utan godtagbar anledning vägrar att låta<br>polismyndigheten inspektera förvaring bör fråga väckas om återkallelse<br>av tillståndet. Lagrådet vill med anledning härav framhålla att det inte är<br>självklart att ett tillstånd att inneha skjutvapen kan återkallas enbart på<br>grund av vägran att medverka till inspektion av förvaring. Om avsikten är<br>att detta skall kunna föranleda återkallelse behövs ett klarläggande i<br>anslutning till bestämmelsen om återkallelse i 6 kap. 1 §. Härtill kommer<br>att det kan dröja innan ett slutligt avgörande föreligger i ett ärende om<br>återkallelse av tillstånd. Den föreslagna bestämmelsen om skyldighet att<br>låta tillståndsmyndigheten genomföra inspektion av vapenförvaringen<br>kan därför befaras inte få någon större effekt. Enligt Lagrådets mening<br>finns skäl att överväga att förena bestämmelsen med något slag av<br>sanktion för det fall någon vägrar att medverka. Att tillsynsmyndigheter<br>som vägras tillträde har möjlighet att påkalla handräckning eller vidta<br>andra åtgärder för att kunna fullgöra sin tillsynsuppgift är vanligt i annan<br>lagstiftning (se t.ex. 19 § lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva<br>varor, 8 kap. 4-7 §§ alkohollagen (1994:1738) och</p>
<p>11 § lagen (1992:860) om kontroll av narkotika). Lagrådet vill vidare<br>föreslå att paragrafen utformas enligt följande.</p>
<p>"Den som har tillstånd att inneha skjutvapen är skyldig att låta<br>polismyndigheten få tillträde för att kontrollera att förvarings-<br>bestämmelsema följs."</p>
<p>6 kap. 1-3 §§</p>
<p>I paragraferna behandlas återkallande av tillstånd. Bestämmelserna är f.n.<br>utformade så att ett tillstånd, om vissa villkor är uppfyllda, "får" åter-<br>kallas. I lagrådsremissen föreslås att i 1-3 §§ ordet "får" byts ut mot<br>"skall" såvitt avser de nya första meningarna i paragraferna. Av<br>författningskommentaren framgår att syftet med lagändringarna är att låta<br>det fakultativa momentet utgå. Lagrådet vill peka på att bestämmelserna<br>visserligen formellt har en fakultativ utformning. Om det konstateras att<br>villkoren för återkallande av ett tillstånd är uppfyllda, sker emellertid i<br>praktiken ett obligatoriskt återkallande. Lagrådet har dock inga<br>invändningar mot det föreslagna bytet av "får" till "skall". Ett sådant byte<br>bör emellertid göras även beträffande bestämmelserna i andra<br>meningarna i 1 och 2 §§. Något hållbart skäl att, i fråga om återkallelse-<br>grunden "det annars finns någon skälig anledning att återkalla till-<br>ståndet", behålla "får" kan Lagrådet inte finna. Genom en om-<br>formulering bör en motsvarande ändring åstadkommas också i 3 §. När<br>det gäller regeln i samma paragraf att tillstånd får återkallas om tills-<br>tåndshavaren har åsidosatt en viss angiven bestämmelse bör däremot<br>ordet "får" bibehållas.</p>
<p>Till 1 § har fogats ett nytt andra stycke av innebörd att vad som sägs i<br>första stycket gäller också i fråga om tillstånd att förvara skjutvapen hos<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>154</p>
<p>någon annan samt tillstånd att i näringsverksamhet ta emot skjutvapen för<br>reparation, översyn eller skrotning. Det senare ledet bör enligt Lagrådets<br>mening föras över till 3 §, som behandlar återkallelse av tillstånd att<br>driva handel med skjutvapen, och tas in som ett nytt andra stycke. I<br>samband därmed bör orden "i näringsverksamhet" bytas ut mot<br>"yrkesmässigt" (jfr vad Lagrådet anfört under 2 kap. 1 § och 4 kap. 3 §<br>ovan).</p>
<p>Mot bakgrund av det anförda föreslår Lagrådet att i 1 och 2 §§ i<br>nuvarande lydelser endast görs den ändringen att "far" byts ut mot "skall"<br>samt att till 1 § fogas ett andra stycke av följande lydelse.</p>
<p>"Första stycket gäller också i fråga om tillstånd att förvara skjutvapen<br>hos någon annan."</p>
<p>Beträffande 3 § föreslår Lagrådet följande lydelse.</p>
<p>"Ett tillstånd att driva handel med skjutvapen skall återkallas av<br>polismyndigheten om</p>
<p>a) tillståndshavaren inte längre driver yrkesmässig handel,</p>
<p>b) förutsättningarna för tillståndet inte längre finns, eller</p>
<p>c) det annars finns någon skälig anledning att återkalla tillståndet.</p>
<p>Tillståndet får också återkallas om tillståndshavaren har åsidosatt en<br>bestämmelse i denna lag eller en föreskrift eller ett villkor som med-<br>delats med stöd av lagen.</p>
<p>Första och andra styckena gäller på motsvarande sätt i fråga om tillstånd<br>att yrkesmässigt ta emot skjutvapen för reparation, översyn eller skrot-<br>ning."</p>
<p>6 kap. 4 a §</p>
<p>I första stycket räknas upp ett antal personkategorier som far ta om hand<br>skjutvapen. En motsvarande uppräkning av personer som får vidta en<br>sådan åtgärd finns i 4 § andra stycket. I det lagrummet nämns, förutom<br>samma personer som i 4 a §, också särskilt förordnade tjänstemän vid<br>länsstyrelsen. Det kan ifrågasättas varför inte även denna sistnämnda<br>personalkategori skall få ingripa enligt 4 a § (jfr också 9 kap. 6 §).</p>
<p>Andra stycket innehåller en regel om att en vapeninnehavare kan återfå<br>sitt vapen, som tagits om hand enligt första stycket, om han eller hon<br>t.ex. visar upp sitt tillstånd att inneha vapnet när detta medfördes och togs<br>om hand. I tredje stycket finns en bestämmelse om att vapnet skall<br>återställas efter en vecka, om det inte har tagits i beslag eller det tillstånd<br>som ger rätt att inneha vapnet har återkallats. Det torde inte vara avsett<br>att den som kan visa upp ett tillstånd skall ha rätt att återfå sitt vapen, om<br>detta tagits i beslag eller om tillståndet återkallats efter<br>omhändertagandet, vilket den föreslagna lagtexten kan ge intryck av.</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>155</p>
<p>Denna oklarhet undviks, om andra stycket utgår och till det sista stycket<br>läggs en mening av följande lydelse.</p>
<p>" Detsamma gäller dessförinnan, om den som medförde vapnet kan<br>styrka sin rätt att ha detta med sig."</p>
<p>6 kap. 6 §</p>
<p>I första meningen av den föreslagna nya lydelsen av paragrafen anges att<br>om den som vårdas för psykisk störning bedöms vara uppenbart olämplig<br>att inneha skjutvapen skall den läkare som är ansvarig för den<br>psykiatriska vården omedelbart anmäla förhållandet till polismyndig-<br>heten i den ort där patienten är folkbokförd. Av allmänmotiveringen<br>(avsnitt 15) framgår att avsikten med ändringen bl.a. är att förenkla<br>bestämmelserna jämfört med vad som för närvarande gäller och därmed<br>göra systemet med anmälningsskyldighet effektivare och mer<br>tillförlitligt. Vidare är avsikten att utsträcka reglerna om anmälnings-<br>skyldighet till att omfatta också den öppna psykiatriska vården. Genom<br>att samma avgränsning av anmälningsskyldigheten föreslås gälla för<br>såväl den slutna som den öppna psykiatriska vården har emellertid en<br>påtaglig försvagning av anmälningsskyldigheten för den slutna<br>psykiatriska vården åstadkommits. Att anmälningsskyldighet endast skall<br>föreligga då någon bedöms uppenbart olämplig att inneha skjutvapen<br>innebär en mycket kraftig begränsning av de fall där anmälan kan komma<br>i fråga. Lagrådet ifrågasätter om önskemålet att ha samma avgränsning<br>av anmälningsskyldigheten för såväl den slutna som den öppna<br>psykiatriska vården uppväger nackdelen av att så påtagligt inskränka<br>anmälningsskyldigheten för den slutna psykiatriska vården, där det inte<br>sällan förekommer patienter vars innehav av skjutvapen skulle kunna<br>medföra påtagliga risker. Lagrådet vill erinra om att hälso- och<br>sjukvårdssekretessen hindrar utlämnande av uppgifter om patienter i den<br>mån uppgiftslämnandet inte klart täcks av anmälningsskyldigheten.<br>Någon möjlighet för läkaren att göra anmälan i det fall tvekan kan råda<br>om uppenbarhetsrekvisitet finns därför inte. Enligt Lagrådets mening bör<br>den föreslagna inskränkningen av anmälningsskyldigheten för den slutna<br>psykiatriska vården - ett förslag som inte förts fram av 1995 års<br>vapenutredning - i vart fall inte genomföras utan ytterligare beredning.</p>
<p>9 kap. 1 §</p>
<p>Enligt första stycket i paragrafen döms den som uppsåtligen innehar ett<br>skjutvapen utan att ha rätt till det, eller överlåter eller lånar ut ett<br>skjutvapen till någon som inte har rätt att inneha vapnet, för vapenbrott<br>till fängelse i högst ett år. I lagrådsremissen föreslås att uppräkningen av<br>straffbara gärningar utökas med fallet att ett skjutvapen "annars<br>överlämnas" till någon som inte har rätt att inneha vapnet. Av allmän-<br>motiveringen (avsnitt 16) framgår att tillägget tar sikte på situationen att<br>någon lämnar ut ett skjutvapen för reparation m.m. till någon som inte<br>har tillstånd till detta (jfr de föreslagna ändringarna i 2 kap. 1 § och 4</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>156</p>
<p>kap. 3 §). Vid lagrådsföredragningen har upplysts att avsikten är att<br>straffbestämmelsen också skall kunna tillämpas i det fall att någon utan<br>tillstånd överlämnar ett vapen för förvaring i strid med den föreslagna<br>nya lydelsen av 5 kap. 3 §. Den föreslagna lydelsen av 9 kap. 1 § medför<br>dock vissa svårigheter när det gäller överlämnande för förvaring.<br>Tillstånd till förvaring medför ju inte rätt för mottagaren att "inneha"<br>vapnet (jfr 2 kap. 10 § och 4 kap. 3 §) och förutsätter inte heller någon<br>sådan rätt. Det synes därför behövligt med en ytterligare komplettering<br>av straffbestämmelsen med avseende på överlämnande för förvaring.<br>Detsamma gäller i fråga om ansvar för den som i strid med 5 kap. 3 § tar<br>emot och förvarar ett vapen. Vidare uppkommer frågan om hur<br>straffbestämmelsen skall tolkas i det fallet att någon överlämnar ett vapen<br>för förvaring under omständigheter då förutsättningar för utlåning<br>föreligger och tvåveckorsfristen för utlåning senare löper ut. Liknande<br>problem som vid förvaring uppstår om ett vapen lämnas för transport (jfr<br>5 kap. 4 §). Enligt Lagrådets mening måste de nu angivna frågorna<br>analyseras och klargöras i det fortsatta lagstiftningsarbetet.</p>
<p>Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser</p>
<p>I remissen föreslås att lagändringarna i huvudsak skall träda i kraft den 1<br>april 2000. Vissa övergångsbestämmelser föreslås, vilka främst tar sikte<br>på de nya reglerna rörande förvaring av vapen. Enligt Lagrådets mening<br>kan emellertid ifrågasättas om det inte finns behov av ytterligare<br>övergångsbestämmelser. Det gäller dels ifråga om skjutvapen med<br>huvudsakligen prydnads- eller affektionsvärde, vilka enligt huvudregeln i<br>de nya bestämmelserna skall göras varaktigt obrukbara, dels ifråga om<br>den nya tidsbegränsningen av tillstånd för helautomatiska vapen och<br>enhandsvapen för flerskott. Vid lagrådsföredragningen har upplysts att<br>avsikten är att de nya reglerna i båda dessa fall endast skall gälla i fråga<br>om tillstånd som meddelas efter ikraftträdandet. Lagrådet föreslår att en<br>övergångsbestämmelse i nu nämnda hänseenden utformas enligt följande.<br>Bestämmelsen kan lämpligen inplaceras närmast efter punkten rörande<br>ikraftträdandet.</p>
<p>"Bestämmelserna i 2 kap. 5 a § om tillstånd att inneha vissa skjutvapen<br>för annat ändamål än skjutning tillämpas endast i fråga om tillstånd som<br>meddelas efter den 1 april 2000. Detsamma gäller bestämmelserna i 2<br>kap. 6 § andra stycket om tidsbegränsning av tillstånd att inneha<br>helautomatiskt vapen eller enhandsvapen för flerskott."</p>
<p>Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen</p>
<p>Vid föredragningen i Lagrådet har upplysts att nuvarande andra<br>meningen i 5 kap. 5 § bör finnas kvar. Lagrådet föreslår att första<br>meningen i så fall skall lyda.</p>
<p>"Sekretess gäller för uppgift i ärende enligt vapenlagen (1996:67) samt<br>hos polismyndighet i verksamhet, som avser förande av eller uttag ur<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>157</p>
<p>vapenregister, för uppgift som har tillförts registret, om det inte står klart<br>att uppgiften kan röjas utan fara för att vapen eller ammunition kommer<br>till brottslig användning."</p>
<p>Lagrådet vill vidare väcka frågan om ytterligare en ändring i<br>sekretesslagen.</p>
<p>I författningskommentaren till den föreslagna ändringen i 6 kap. 6 §<br>vapenlagen sägs att de uppgifter en läkare delger en polismyndighet<br>enligt paragrafen bör omfattas av sekretessbestämmelsen i 9 kap. 17 §<br>första stycket 4. Den bestämmelsen avser sekretess i bl.a. polis-<br>myndighets verksamhet att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott.<br>Visserligen är ett syfte med vapenlagen att motverka att vapen kommer<br>till användning vid brottslig verksamhet. Syftet med lagen är emellertid<br>vidare än så och kan närmast beskrivas som att avse upprätthållande av<br>allmän ordning och säkerhet generellt utan att det behöver vara fråga om<br>brott. Det är därför tveksamt om det är befogat att anse att den angivna<br>sekretessbestämmelsen täcker ett behov av sekretess för uppgifter som<br>läkare lämnar till en polismyndighet för att denna skall kunna bedöma<br>om en person bör ha ett tillstånd enligt vapenlagen. Det kan anmärkas att<br>det i 5 kap. sekretesslagen, som innehåller en motsvarande bestämmelse<br>om s.k. förundersökningssekretess (1 §), finns den särskilda 5 § angående<br>sekretess for uppgifter som finns hos polismyndigheter med anledning av<br>just vapenlagstiftningen (se prop. 1986/87:3 s. 19 ff.). Med det synsätt<br>som har anlagts i författningskommentaren borde den paragrafen inte<br>behövas, och inte heller den ändring som nu föreslås beträffande den. En<br>möjlighet synes vara att göra ett tillägg till 7 kap. 19 § sekretesslagen for<br>att åstadkomma önskad sekretess för uppgifter som läkare lämnar (jfr<br>också 7 kap. 31 § angående sekretess i körkortsärenden m.m.).</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>158</p>
<h3>Justitiedepartementet</h3>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 november 1999</p>
<p>Närvarande: statsrådet Thalén, ordförande, och statsråden Ulvskog,</p>
<p>Sahlin, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros, Rosengren, Larsson,</p>
<p>Wämersson, Lejon, Lövdén, Ringholm</p>
<p>Föredragande: Britta Lejon</p>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<p>Regeringen beslutar proposition 1999/2000:27 En skärpt<br>vapenlagstiftning</p>
<p>159</p>
<h3>Rättsdatablad</h3>
<p>Prop. 1999/2000:27</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>F örfattningsrubrik</p></td><td>
<p>Bestämmelser som Celexnummer for</p>
<p>inför, ändrar, upp- bakomliggande EG-</p>
<p>häver eller upprepar regler</p>
<p>ett normgivnings-<br>bemyndigande</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Vapenlagen (1996:67)</p></td><td>
<p>11 kap. 1 och 2 §§</p></td></tr>
</table>
<p>Eländers Gotab 59422, Stockholm 1999</p>
<p>160</p>
11att riksdagen antar regeringens förslag tillbifall= utskottet1999/2000:JuU9?11att riksdagen antar regeringens förslag till?INLInlämning1999-11-23 00:00:00inträffat60hanteringBBordläggning1999-11-25 00:00:00inträffat2hanvisningHÄNHänvisning1999-11-26 00:00:00inträffat3hanvisningMOTMotionstid slutar1999-12-10 00:00:00inträffat4hanvisninginlamnatavInlämnat avJustitiedepartementet2014-11-23 12:29:05statustextstatustextÄrendet är avslutatGN03272019-05-22 17:20:11tilldelatTilldelatJustitieutskottet2014-11-23 12:29:05behandlas_i1999/2000:JuU9GN01JuU9bet1999/2000JuU9Skärpt vapenlagstiftningBetänkandeföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:27<br/>
En skärpt vapenlagstiftningGN02Ju6mot1999/2000Ju6med anledning av prop. 1999/2000:27 En skärpt vapenlagstiftningMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:27<br/>
En skärpt vapenlagstiftningGN02Ju7mot1999/2000Ju7med anledning av prop. 1999/2000:27 En skärpt vapenlagstiftningMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:27<br/>
En skärpt vapenlagstiftningGN02Ju8mot1999/2000Ju8med anledning av prop. 1999/2000:27 En skärpt vapenlagstiftningMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:27<br/>
En skärpt vapenlagstiftningGN02Ju9mot1999/2000Ju9med anledning av prop. 1999/2000:27 En skärpt vapenlagstiftningMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:27<br/>
En skärpt vapenlagstiftningGN02Ju10mot1999/2000Ju10med anledning av prop. 1999/2000:27 En skärpt vapenlagstiftningMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:27<br/>
En skärpt vapenlagstiftningGN02Ju11mot1999/2000Ju11med anledning av prop. 1999/2000:27 En skärpt vapenlagstiftningMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:27<br/>
En skärpt vapenlagstiftningGN02Ju12mot1999/2000Ju12med anledning av prop. 1999/2000:27 En skärpt vapenlagstiftningMotionföljdmotionav Birger Schlaug m.fl. (MP)<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:27<br/>
En skärpt vapenlagstiftningGN02Ju10mot1999/2000Ju10med anledning av prop. 1999/2000:27 En skärpt vapenlagstiftningav Birger Schlaug m.fl. (MP)Motionföljdmotionav Gun Hellsvik m.fl. (M)<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:27<br/>
En skärpt vapenlagstiftningGN02Ju8mot1999/2000Ju8med anledning av prop. 1999/2000:27 En skärpt vapenlagstiftningav Gun Hellsvik m.fl. (M)Motionföljdmotionav Gunnel Wallin m.fl. (C)<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:27<br/>
En skärpt vapenlagstiftningGN02Ju9mot1999/2000Ju9med anledning av prop. 1999/2000:27 En skärpt vapenlagstiftningav Gunnel Wallin m.fl. (C)Motionföljdmotionav Lars Björkman och Elizabeth Nyström (M)<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:27<br/>
En skärpt vapenlagstiftningGN02Ju7mot1999/2000Ju7med anledning av prop. 1999/2000:27 En skärpt vapenlagstiftningav Lars Björkman och Elizabeth Nyström (M)Motionföljdmotionav Maud Ekendahl och Elizabeth Nyström (M)<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:27<br/>
En skärpt vapenlagstiftningGN02Ju6mot1999/2000Ju6med anledning av prop. 1999/2000:27 En skärpt vapenlagstiftningav Maud Ekendahl och Elizabeth Nyström (M)Motionföljdmotionav Olle Lindström (M)<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:27<br/>
En skärpt vapenlagstiftningGN02Ju11mot1999/2000Ju11med anledning av prop. 1999/2000:27 En skärpt vapenlagstiftningav Olle Lindström (M)Motionföljdmotionav Ragnwi Marcelind och Ingemar Vänerlöv (KD)<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:27<br/>
En skärpt vapenlagstiftningGN02Ju12mot1999/2000Ju12med anledning av prop. 1999/2000:27 En skärpt vapenlagstiftningav Ragnwi Marcelind och Ingemar Vänerlöv (KD)Motion