<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2287227</hangar_id>
 <dok_id>GN0315</dok_id>
 <rm>1999/2000</rm>
 <beteckning>15</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1999/2000:15</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Finansdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>15</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1999-09-30 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:05:29</systemdatum>
 <publicerad>2000-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Slopade stoppregler</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GN0315/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GN0315</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GN0315</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1999/2000:15&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Slopade stoppregler&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 30 september 1999&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lena Hjelm-Wallén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bosse Ringholm&lt;br&gt;(Finansdepartementet)&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN0315/prop_19992000__15-1.png" style="width:41pt;height:69pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att de allra flesta av de särskilda regler som tar&lt;br&gt;sikte på transaktioner mellan fåmansägda foretag och deras ägare (de s.k.&lt;br&gt;stoppreglerna) skall upphävas. Vidare föreslås ändringar och förtydli-&lt;br&gt;ganden av de definitioner av fåmansföretag, fåmansägda handelsbolag,&lt;br&gt;företagsledare och ägare som finns i punkt 14 av anvisningarna till 32 §&lt;br&gt;kommunalskattelagen (1928:370), KL. Dessutom föreslås en komplette-&lt;br&gt;rande bestämmelse om att förbjudna lån skall tas upp som intäkt av nä-&lt;br&gt;ringsverksamhet hos juridiska personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definitionen av famansföretag och fåmansägda handelsbolag ändras så&lt;br&gt;att det av lagtexten framgår hur många delägare/personer som konstitue-&lt;br&gt;rar ett sådant företag/handelsbolag samt att en person och hans närståen-&lt;br&gt;de anses utgöra en person vid bedömningen av antalet ägare. Vidare före-&lt;br&gt;slås att utländska juridiska personer som är jämförliga med svenska ak-&lt;br&gt;tiebolag och ekonomiska föreningar respektive handelsbolag skall kunna&lt;br&gt;utgöra fåmansföretag respektive fåmansägda handelsbolag, om övriga&lt;br&gt;förutsättningar för detta är uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definitionen av företagsledare ändras så att det av lagtexten framgår&lt;br&gt;att det väsentliga inflytandet i företaget eller handelsbolaget inte enbart&lt;br&gt;kan utövas genom aktie- och andelsinnehav utan även måste utövas ge-&lt;br&gt;nom ställningen i företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definitionen av ägare ändras till att avse delägare och justeras så att in-&lt;br&gt;skränkningen av den till att avse vissa särskilt angivna stycken i punkt 14&lt;br&gt;av anvisningarna till 32 § KL tas bort. Definitionen skall i stället gälla&lt;br&gt;generellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stoppregeln avseende anskaffning av egendom för företagsledarens&lt;br&gt;eller dennes närstående privata bruk i punkt 14 första stycket av anvis-&lt;br&gt;ningarna till 32 § KL upphävs liksom avdragsforbudet i 2 § 13 mom.&lt;br&gt;lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, SIL. Beskattning skall ske en-&lt;br&gt;ligt de allmänna reglerna om förmånsbeskattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stoppreglema avseende försäljning av egendom till överpris till ett fa-&lt;br&gt;mansföretag respektive utköp till underpris från ett fåmansföretag (de s.k.&lt;br&gt;felprisreglema) i punkt 14 andra respektive fjärde stycket av anvisning-&lt;br&gt;arna till 32 § KL avskaffas. Det innebär att avdragsförbudet respektive&lt;br&gt;uttagsbeskattningen i 2 § 13 mom. SIL, upphävs. Beskattning skall ske&lt;br&gt;enligt de allmänna reglerna. Förmånen av överpriset beskattas som in-&lt;br&gt;komst av tjänst eller inkomst av kapital. Förvärv till underpris beskattas&lt;br&gt;som inkomst av tjänst eller utdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även stoppregeln avseende handelsbolagsdelägares utköp av fastighe-&lt;br&gt;ter i punkt 14 fjärde stycket av anvisningarna till 32 § KL upphävs lik-&lt;br&gt;som avdragsförbudet i 2 § 13 mom. SIL. Om handelsbolag överlåter pri-&lt;br&gt;vatbostad till underpris till en delägare skall beskattning ske som om&lt;br&gt;överlåtelsen skett till marknadsvärde. Förslaget tas in som ett nytt 10 a&lt;br&gt;mom. i 25 § SIL (privatbostadsfastighet) respektive ett nytt 9 a mom. i&lt;br&gt;26 § SIL (bostadsrätt).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stoppregeln avseende införsäljning av onyttig egendom till ett fåmans-&lt;br&gt;företag i punkt 14 tredje stycket av anvisningarna till 32 § KL upphävs&lt;br&gt;liksom avdragsförbudet i 2 § 13 mom. SIL. En sådan införsäljning kom-&lt;br&gt;mer att behandlas enligt de allmänna bestämmelserna om reavinstberäk-&lt;br&gt;ning. Om överlåtelsen skett till överpris utlöses löne- eller utdelningsbe-&lt;br&gt;skattning. Om den onyttiga egendomen fortfarande nyttjas privat av säl-&lt;br&gt;jaren gäller de allmänna reglerna om förmånsbeskattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stoppregeln avseende företagsledares uthyrning av privatbostad till fö-&lt;br&gt;retaget i punkt 14 femte stycket av anvisningarna till 32 § KL avskaffas.&lt;br&gt;Det korresponderande avdragsförbudet i 2 § 13 mom. SIL slopas också.&lt;br&gt;Beskattning skall ske enligt de allmänna reglerna om upplåtelse av pri-&lt;br&gt;vatbostad i 3 § 3 mom. tredje och fjärde styckena SIL. Avdragsbegräns-&lt;br&gt;ningen i fjärde stycket som gäller vid upplåtelse till den skattskyldiges&lt;br&gt;eller honom närstående arbetsgivare (skäligt avdrag) utvidgas till att gälla&lt;br&gt;vid upplåtelse till ett företag som ingår i samma intressegemenskap som&lt;br&gt;sådan arbetsgivare. Detsamma skall gälla vid upplåtelse till handelsbolag&lt;br&gt;av delägare i bolaget. Vid uthyrning till överpris utgör skillnaden mellan&lt;br&gt;erlagt belopp och marknadsmässig ersättning lön eller kontantuttag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ny bestämmelse om att lån som lämnats i strid med 12 kap. 7 § ak-&lt;br&gt;tiebolagslagen (1975:1385) eller 11 § lagen (1967:531) om tryggande av&lt;br&gt;pensionsutfästelse m.m. till en annan juridisk person än dödsbo skall tas&lt;br&gt;upp som intäkt av näringsverksamhet förs in som ett nytt moment i 2 §&lt;br&gt;SIL. Beträffande lån som lämnats till handelsbolag tar delägare som är&lt;br&gt;juridisk person upp lånet som intäkt av näringsverksamhet och delägare&lt;br&gt;som är fysisk person som intäkt av tjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den särskilda regeln i punkt 14 sjätte stycket av anvisningarna till 32 §&lt;br&gt;KL om beskattning av räntefria eller ränteförmånliga lån som lämnats till&lt;br&gt;företagsledare eller företagsledare närstående person avskaffas liksom&lt;br&gt;den korresponderande uttagsbeskattningsregeln i 2 § 13 mom. SIL. Före-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommande ränteförmåner beskattas enligt de allmänna reglerna i punkt&lt;br&gt;10 av anvisningarna till 32 § KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den särskilda regeln i punkt 14 sjunde stycket av anvisningarna till&lt;br&gt;32 § KL om beskattning av nedskrivning av lån som lämnats till före-&lt;br&gt;tagsledare eller företagsledare närstående person avskaffas liksom av-&lt;br&gt;dragsförbudet i 2 § 13 mom. SIL. Liksom hittills föranleder nedskrivning&lt;br&gt;av ett lån, som delägaren beskattats för vid lånets beviljande, inte någon&lt;br&gt;ytterligare beskattning. Nedskrivning av ett sådant lån från ett fåmansfö-&lt;br&gt;retag till en delägare som inte föranlett beskattning skall behandlas enligt&lt;br&gt;allmänna regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den särskilda regeln i 2 § 13 mom. tredje stycket SIL om tidpunkten&lt;br&gt;för fåmansföretags avdrag för tantiem avskaffas. Allmänna regler skall&lt;br&gt;gälla, vilket innebär att avdrag medges det år då utgiften enligt god redo-&lt;br&gt;visningssed tas upp i räkenskaperna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den särskilda regeln i punkt 2 av anvisningarna till 21 § KL om be-&lt;br&gt;skattning i inkomstslaget näringsverksamhet när en delägare i ett fåmans-&lt;br&gt;företag avyttrar hyresrätt, patenträtt eller liknande rättighet avskaffas. De&lt;br&gt;allmänna reglerna skall tillämpas. I de fall då avyttringen inte enligt de&lt;br&gt;allmänna reglerna skall beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet in-&lt;br&gt;nebär det att eventuell vinst beskattas som inkomst av tjänst&lt;br&gt;(hobbyverksamhet) eller inkomst av kapital (reavinst).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den särskilda begränsningen för fåmansföretags respektive fåmansägt&lt;br&gt;handelsbolag rätt till avdrag för medel som avsatts till personalstiftelse i&lt;br&gt;punkt 20 a andra stycket av anvisningarna till 23 § KL slopas. Det kom-&lt;br&gt;mer således inte längre att krävas att sådana företag sysselsätter minst 30&lt;br&gt;årsarbetskrafter för att rätt till avdrag skall föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut.................................................................6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext...............................................................................................7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1928:370)...........................................................................7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inkomstskatt......................................................................18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1951:763) om statlig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inkomstskatt på ackumulerad inkomst..............................23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1601) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppskov med beskattningen vid andelsbyten....................25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:000)............27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning............................................................29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Behovet av en reform......................................................................30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Begreppsdefinitioner.......................................................................36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Begreppet fåmansföretag..................................................36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Begreppet företagsledare..................................................43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Begreppet närstående........................................................45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Begreppet ägare/delägare..................................................49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Begreppen marknadsvärde, marknadspris,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;marknadsmässig................................................................51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelser för famansföretag.....................................................52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Företaget anskaffar egendom för företagsledarens privata&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bruk...................................................................................52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Införsäljning till överpris..................................................60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Införsäljning av onyttig egendom.....................................65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utköp till underpris...........................................................70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Uthyrning av lokal............................................................74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Inkomstfördelning i familjen............................................78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förbjudna lån....................................................................80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Räntefria lån m.m.............................................................90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Nedskrivning av lån..........................................................95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Tantiem.............................................................................98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.11 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Immateriella rättigheter...................................................101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.12 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Avsättningar till personalstiftelse...................................106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.13 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Personalavveckling.........................................................111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.14 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Uppgiftsskyldighet..........................................................117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Fåmansägda handelsbolag.............................................................127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Inledning.........................................................................127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Begreppet fåmansägda handelsbolag..............................130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utköp till underpris.........................................................132 Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Uthyrning av lokal..........................................................135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lån..................................................................................137&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Övrigt..............................................................................139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.6.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Immateriella rättigheter................................139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.6.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Avsättningar till personalstiftelse.................140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.6.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Personalavveckling.......................................141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Uppgiftsskyldighet..........................................................141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ikraftträdande m.m........................................................................145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ikraftträdande..................................................................145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Offentligfinansiella effekter............................................146&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;F örfattningskommentar.................................................................147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1928:370).......................................................................147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inkomstskatt....................................................................152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1951:763) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst.................155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:1601) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppskov med beskattningen vid andelsbyten..................155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1999:000).......................................................................155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Sammanfattning av Stoppregelutredningens betänkande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stoppreglema (SOU 1998:116)......................................157&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förteckning över remissinstanser&amp;nbsp;som&amp;nbsp;yttrat sig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;över betänkandet Stoppreglema (SOU 1998:116).......... 161&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag...........................................162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådets yttrande..........................................................182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regeringssammanträde den 30 september 1999.....................................&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt på acku-&lt;br&gt;mulerad inkomst,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i lagen (1998:1601) om uppskov med beskattningen&lt;br&gt;vid andelsbyten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring inkomstskattelagen (1999:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;(1928:370)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370)&lt;br&gt;dels att punkt 2 av anvisningarna till 21 § skall upphöra att gälla,&lt;br&gt;dels att 32 § 1 mom. samt punkterna 11 och 20 a av anvisningarna till&lt;br&gt;23 §, punkterna 10, 14 och 15 av anvisningarna till 32 §, punkterna 3 b&lt;br&gt;och 4 av anvisningarna till 33 § och punkt 10 av anvisningarna till 53 §&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 mom.' Till intäkt av tjänst hänförs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) avlöning, arvode och kostnadsersättning samt annan förmån&lt;br&gt;i pengar, bostad eller annat som utgått för tjänsten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) pension,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) sådan livränta som utgått på grund av sjuk-, olycksfalls- eller skade-&lt;br&gt;försäkring eller annorledes än på grund av försäkring med undantag av&lt;br&gt;livränta som utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån det inte&lt;br&gt;är fråga om livränta som avses i d) och inte heller annat följer av 2 mom.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) i fråga om sådan i c) angiven livränta, som utgår till följd av per-&lt;br&gt;sonskada och på vilken 2 mom. inte är tillämpligt, den del av livräntan&lt;br&gt;som avser ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur eller för&lt;br&gt;förlorat underhåll,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) ersättning som utgått i annan form än livränta på grund av sjuk- eller&lt;br&gt;olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst, dock inte ersättning,&lt;br&gt;som avser sjukvårds- eller läkarkostnader för vård som inte är offentligt&lt;br&gt;finansierad eller för vård utomlands,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) undantagsförmåner, periodiskt understöd eller därmed jämförlig pe-&lt;br&gt;riodisk intäkt som avses i 31 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;g) engångsbelopp som utgår till följd av personskada och utgör skatte-&lt;br&gt;pliktig intäkt enligt punkt 1 av anvisningarna till 19 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;h) sådan utdelning på och vinst vid avyttring av aktier i famansföretag&lt;br&gt;som enligt 3 § 12 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall&lt;br&gt;tas upp som intäkt av tjänst samt sådan vinst vid avyttring av andel i han-&lt;br&gt;delsbolag som enligt 24 § 7 mom. nämnda lag skall tas upp som intäkt av&lt;br&gt;tjänst,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) sådana förmåner och ersätt- i) sådan intäkt som avses i punkt&lt;br&gt;ningar m.m. som anges i punkter- 15 av anvisningarna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1996:1240.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;na 14 och 15 av anvisningarna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;j) behållning på pensionssparkonto till den del pensionssparavtalet&lt;br&gt;upphör att gälla enligt 4 kap. 6 och 14 §§ och 6 kap. 5 § lagen (1993:931)&lt;br&gt;om individuellt pensionssparande, samt till den del behållningen tas i&lt;br&gt;anspråk på grund av utmätning, konkurs eller ackord.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid avskattning enligt första stycket j avses med pensionssparkontots&lt;br&gt;behållning marknadsvärdet på kontots tillgångar efter avräkning för den&lt;br&gt;skatt enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel som&lt;br&gt;är hänförlig till kontot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som intäkt av tjänst räknas jämväl annat belopp än ovan sagts - såsom&lt;br&gt;vinstandel, återbäring eller vid återköp av försäkring uppburet belopp -&lt;br&gt;vilket utgått på grund av pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller&lt;br&gt;olycksfallsförsäkring, som tagits i samband med tjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har tjänsteinnehavare som löneförmån innehaft fastighet på sådant&lt;br&gt;sätt, att han enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall&lt;br&gt;anses som ägare, skall dock intäkt, vilken tjänsteinnehavaren åtnjutit från&lt;br&gt;fastigheten, räknas som intäkt av näringsverksamhet eller behandlas en-&lt;br&gt;ligt reglerna för privatbostad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pension från sådan försäkring som anses som pensionsförsäkring en-&lt;br&gt;ligt punkt 1 sjuttonde stycket av anvisningarna till 31 § skall inte tas upp&lt;br&gt;som intäkt av tjänst till den del den skattskyldige visar att han inte har&lt;br&gt;haft rätt till avdrag för försäkringspremier som han betalat eller att han&lt;br&gt;förmånsbeskattats för försäkringen utan att få ett motsvarande avdrag.&lt;br&gt;Detta gäller dock inte i den utsträckning avdrag inte kan medges på&lt;br&gt;grund av bestämmelserna i punkt 6 andra-sjätte styckena av anvisningar-&lt;br&gt;na till 46 §. Vid tillämpningen av denna paragraf beaktas avdrag och be-&lt;br&gt;skattning i såväl Sverige som utlandet. Med avdrag likställs skattereduk-&lt;br&gt;tion eller liknande skattelättnad i utlandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anvisningar&lt;br&gt;till 23 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Avdrag för substansminskning på grund av utvinning av naturtill-&lt;br&gt;gångar samt avdrag för avsättning som avser framtida substansminskning&lt;br&gt;på grund av sådan utvinning medges enligt bestämmelserna i denna an-&lt;br&gt;visningspunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För inträdd substansminskning medges avdrag vid taxeringen för ett&lt;br&gt;visst beskattningsår med högst ett belopp som, tillsammans med de av-&lt;br&gt;drag som har medgetts för tidigare beskattningsår, motsvarar den del av&lt;br&gt;anskaffningsvärdet för hela tillgången som belöper på utvinningen före&lt;br&gt;beskattningsårets utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har den skattskyldige genom skriftligt avtal upplåtit rätt till utvinning&lt;br&gt;och har han uppburit förskottsbetalning för utvinningen, får han göra&lt;br&gt;avdrag för belopp som i räkenskaperna har avsatts för framtida sub-&lt;br&gt;stansminskning. Vid taxeringen för ett visst beskattningsår medges av-&lt;br&gt;drag med högst ett belopp motsvarande den del av anskaffningsvärdet för&lt;br&gt;hela naturtillgången som kan anses belöpa på den framtida utvinning för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:650.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vilken förskottsbetalning har erhållits. Avdraget skall aterföras till be-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skattning nästföljande beskattningsår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avdrag enligt föregående stycke&lt;br&gt;medges dock inte om upplåtelse-&lt;br&gt;avtalet har ingåtts mellan varandra&lt;br&gt;närstående personer eller mellan&lt;br&gt;näringsidkare som har intressege-&lt;br&gt;menskap (moder- och dotterföre-&lt;br&gt;tag eller företag under i huvudsak&lt;br&gt;gemensam ledning). Som närstå-&lt;br&gt;ende till fysisk person räknas dels&lt;br&gt;personer som anges i punkt 14&lt;br&gt;sista stycket av anvisningarna till&lt;br&gt;32 §, dels sådana fåmansföretag&lt;br&gt;och fåmansägda handelsbolag som&lt;br&gt;avses i åttonde och tionde stycke-&lt;br&gt;na av nämnda anvisningspunkt och&lt;br&gt;i vilka den fysiska personen eller&lt;br&gt;någon honom närstående person är&lt;br&gt;företagsledare eller - direkt eller&lt;br&gt;genom förmedling av juridisk per-&lt;br&gt;son - äger aktier eller andelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avdrag enligt föregående stycke&lt;br&gt;medges dock inte om upplåtelse-&lt;br&gt;avtalet har ingåtts mellan varandra&lt;br&gt;närstående personer eller mellan&lt;br&gt;näringsidkare som har intressege-&lt;br&gt;menskap (moder- och dotterföre-&lt;br&gt;tag eller företag under i huvudsak&lt;br&gt;gemensam ledning). Som närstå-&lt;br&gt;ende till fysisk person räknas dels&lt;br&gt;personer som anges i punkt 14&lt;br&gt;sjunde stycket av anvisningarna&lt;br&gt;till 32 §, dels sådana famansföre-&lt;br&gt;tag och fåmansägda handelsbolag&lt;br&gt;som avses i första och tredje&lt;br&gt;styckena av nämnda anvisnings-&lt;br&gt;punkt och i vilka den fysiska per-&lt;br&gt;sonen eller någon honom närstå-&lt;br&gt;ende person är företagsledare eller&lt;br&gt;- direkt eller genom förmedling av&lt;br&gt;juridisk person - äger aktier eller&lt;br&gt;andelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anskaffningsvärdet för en naturtillgång beräknas med utgångspunkt i&lt;br&gt;den skattskyldiges faktiska utgift för förvärvet eller, om fastigheten har&lt;br&gt;förvärvats på annat sätt än genom köp, byte eller något därmed jämförligt&lt;br&gt;fång, den faktiska utgiften vid det närmast föregående köpet, bytet eller&lt;br&gt;därmed jämförliga fånget. Begär den skattskyldige det, skall dock till&lt;br&gt;utgångspunkt tas det belopp varmed den skattskyldige skulle få avdrag&lt;br&gt;enligt 25 § 3-6 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt om han&lt;br&gt;vid tidpunkten för utvinningens början hade avyttrat täktmarken för ett&lt;br&gt;vederlag som motsvarar dess allmänna saluvärde vid nämnda tidpunkt.&lt;br&gt;Beräkning enligt nämnda moment får dock inte leda till att den till för-&lt;br&gt;värvet hänförliga delen av anskaffningsvärdet tas upp till högre belopp än&lt;br&gt;vad som motsvarar 75 procent av täktmarkens allmänna saluvärde vid&lt;br&gt;tidpunkten i fråga. Har tillstånd enligt lag givits för utvinning&lt;br&gt;av tillgången, beräknas anskaffningsvärdet endast för det område som&lt;br&gt;omfattas av tillståndet och - vid tillämpning av andra och tred-&lt;br&gt;je meningarna - på grundval av förhållandena vid tidpunkten för utvin-&lt;br&gt;ningens början på detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anskaffningsvärdet inräknas, förutom belopp som har beräknats en-&lt;br&gt;ligt föregående stycke, även utgifter för tillgångens exploatering i den&lt;br&gt;mån utgifterna inte har fått dras av som kostnad i den löpande driften och&lt;br&gt;inte heller har beaktats vid beräkning enligt 25 § 3-6 mom. lagen om&lt;br&gt;statlig inkomstskatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en fastighet, på vilken en naturtillgång har börjat uttas, har över-&lt;br&gt;gått till en ny ägare på annat sätt än genom köp, byte eller något därmed&lt;br&gt;jämförligt fång, får den nye ägaren tillgodoräkna sig endast de avdrag för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;substansminskning på fastigheten som skulle ha tillkommit den förre&lt;br&gt;ägaren, om denne fortfarande hade ägt fastigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpningen av bestämmelserna i denna anvisningspunkt skall en&lt;br&gt;fastighetsägare, som har upplåtit nyttjanderätt till täktmark mot en-&lt;br&gt;gångsersättning, utan hinder av vad som föreskrivs i 4 § jämförd med 1&lt;br&gt;kap. 5 § första stycket f fastighetstaxeringslagen (1979:1152), betraktas&lt;br&gt;som ägare till marken även efter det att upplåtelsen har skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 a.&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Arbetsgivare far avdrag&lt;br&gt;för medel, som avsatts till perso-&lt;br&gt;nalstiftelse enligt lagen (1967:531)&lt;br&gt;om tryggande av pensionsutfästel-&lt;br&gt;se m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ett fåmansföretag eller ett&lt;br&gt;fåmansägt handelsbolag avsatt&lt;br&gt;medel till personalstiftelse, medges&lt;br&gt;avdrag endast om företaget sta-&lt;br&gt;digvarande sysselsätter minst 30&lt;br&gt;årsarbetskrafter. Skattemyndighe-&lt;br&gt;ten får, om särskilda skäl förelig-&lt;br&gt;ger, efter ansökan medge undan-&lt;br&gt;tag från detta stycke. Skattemyn-&lt;br&gt;dighetens beslut i sådant ärende&lt;br&gt;får överklagas hos riksskattever-&lt;br&gt;ket. Riksskatteverkets beslut får&lt;br&gt;inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 a. Arbetsgivare får avdrag för&lt;br&gt;belopp som överfors till personal-&lt;br&gt;stiftelse enligt lagen (1967:531)&lt;br&gt;om tryggande av pensionsutfästel-&lt;br&gt;se m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till 32 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Har arbetsgivare eller uppdragsgivare lämnat arbetstagare eller&lt;br&gt;uppdragstagare förmån av räntefritt lån eller lån där räntan understiger&lt;br&gt;marknadsräntan skall arbetstagaren eller uppdragstagaren beskattas för&lt;br&gt;värdet av förmånen som intäkt av tjänst. Belopp motsvarande värdet av&lt;br&gt;förmånen skall anses som en betald ränteutgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med lån från arbetsgivare eller uppdragsgivare likställs annat lån om&lt;br&gt;det finns anledning anta att arbetsgivaren eller uppdragsgivaren förmed-&lt;br&gt;lat det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmånens värde skall för sådant lån i svensk valuta beträffande vilket&lt;br&gt;räntan bestämts att utgå efter en fast räntesats eller i fast förhållande till&lt;br&gt;marknadsräntan för lån av ifrågavarande slag, beräknas på grundval av&lt;br&gt;skillnaden mellan å ena sidan statslåneräntan vid lånetillfället med tillägg&lt;br&gt;av en procentenhet och å andra sidan den avtalade räntesatsen. I fråga om&lt;br&gt;lån av nu angivet slag som upptagits före den 5 december 1986 skall, i&lt;br&gt;stället för statslåneräntan vid lånetillfället, tillämpas närmast motsvaran-&lt;br&gt;de ränta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För annat lån i svensk valuta än lån som avses i tredje stycket skall&lt;br&gt;förmånens värde beräknas på grundval av skillnaden mellan å ena sidan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:180.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:1596.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;statslåneräntan vid utgången av november året före beskattningsåret med&lt;br&gt;tillägg av en procentenhet och å andra sidan den avtalade räntan för be-&lt;br&gt;skattningsåret. Har vid utgången av maj under beskattningsåret statslåne-&lt;br&gt;räntan ändrats med minst två procentenheter i förhållande till dess storlek&lt;br&gt;vid utgången av november året före beskattningsåret, skall förmånens&lt;br&gt;värde för tiden juli-december beskattningsåret bestämmas till skillnaden&lt;br&gt;mellan å ena sidan statslåneräntan vid utgången av maj beskattningsåret&lt;br&gt;med tillägg av en procentenhet och å andra sidan den avtalade räntan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvitt avser lån som upptagits i utländsk valuta tillämpas vad som&lt;br&gt;sagts i tredje och Ijärde styckena med den ändringen att vad som där&lt;br&gt;sagts om statslåneräntan i stället skall avse närmast motsvarande ränta&lt;br&gt;för lån i den aktuella valutan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som sagts i denna punkt&lt;br&gt;första och andra styckena gäller ej&lt;br&gt;i fall som avses i punkt 14 sjätte&lt;br&gt;stycket av anvisningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Anskaffar ett fåmansföretag&lt;br&gt;från annan än delägare eller del-&lt;br&gt;ägare närstående person egen-&lt;br&gt;dom, som uteslutande eller så gott&lt;br&gt;som uteslutande är avsedd för pri-&lt;br&gt;vat bruk för företagsledare i före-&lt;br&gt;taget eller företagsledare närstå-&lt;br&gt;ende person, skall ett belopp mot-&lt;br&gt;svarande anskaffningskostnaden&lt;br&gt;för egendomen tas upp som intäkt&lt;br&gt;av tjänst hos företagsledaren. Vad&lt;br&gt;nu sagts gäller inte anskaffning av&lt;br&gt;bil som föranleder beskattning av&lt;br&gt;bilförmån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avyttrar delägare i fåmansfö-&lt;br&gt;retag eller delägare närstående&lt;br&gt;person egendom till företaget&lt;br&gt;skall, om priset är högre än egen-&lt;br&gt;domens marknadsvärde, det över-&lt;br&gt;skjutande beloppet beskattas hos&lt;br&gt;överlåtaren som intäkt av tjänst.&lt;br&gt;Av 24 § 6 mom. lagen (1947:576)&lt;br&gt;om statlig inkomstskatt framgår att&lt;br&gt;återstående del av vederlaget skall&lt;br&gt;beaktas vid beräkning av realisa-&lt;br&gt;tionsvinst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avser avyttringen sådan egen-&lt;br&gt;dom som anges i 31 § nämnda lag&lt;br&gt;skall, oavsett hur priset förhåller&lt;br&gt;sig till marknadsvärdet, hela ve-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1998:1604.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;derlaget, utan avdrag för något&lt;br&gt;omkostnadsbelopp, beskattas hos&lt;br&gt;överlåtaren som intäkt av tjänst,&lt;br&gt;såvida inte egendomen är eller kan&lt;br&gt;väntas bli till nytta för företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvärvar delägare i fåmansfö-&lt;br&gt;retag eller delägare närstående&lt;br&gt;person egendom från företaget till&lt;br&gt;lägre pris än egendomens mark-&lt;br&gt;nadsvärde, skall ett belopp mot-&lt;br&gt;svarande skillnaden beskattas hos&lt;br&gt;förvärvaren som intäkt av tjänst.&lt;br&gt;Vad nu sagts gäller också när del-&lt;br&gt;ägare i fåmansägt handelsbolag&lt;br&gt;eller delägare närstående person&lt;br&gt;förvärvar egendom från han-&lt;br&gt;delsbolaget, om egendomen om-&lt;br&gt;fattar sådant hus eller avser sådan&lt;br&gt;lägenhet som i och med förvärvet&lt;br&gt;blir eller kan antas komma att bli&lt;br&gt;privatbostad enligt 5 § andra eller&lt;br&gt;fjärde stycket eller tomtmark som&lt;br&gt;avses bli bebyggd med sådan bo-&lt;br&gt;stad. Första meningen tillämpas&lt;br&gt;inte när det är företagsledaren&lt;br&gt;som förvärvar egendomen och&lt;br&gt;denne har beskattats enligt första&lt;br&gt;stycket vid företagets förvärv av&lt;br&gt;egendomen. Första meningen till-&lt;br&gt;lämpas inte heller om uttagsbe-&lt;br&gt;skattning inte skall ske hos företa-&lt;br&gt;get på grund av bestämmelserna i&lt;br&gt;lagen (1998:1600) om beskatt-&lt;br&gt;ningen vid överlåtelser till under-&lt;br&gt;pris.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har företagsledare i ett fa-&lt;br&gt;mansföretag eller ett fåmansägt&lt;br&gt;handelsbolag eller företagsledare&lt;br&gt;närstående person uppburit hyra&lt;br&gt;eller annan ersättning från företa-&lt;br&gt;get för lokal, som ägs eller dispo-&lt;br&gt;neras av företagsledaren eller den&lt;br&gt;honom närstående, skall ersätt-&lt;br&gt;ningen, såvida den inte skall be-&lt;br&gt;skattas såsom intäkt av närings-&lt;br&gt;verksamhet, hos mottagaren be-&lt;br&gt;skattas som intäkt av tjänst. Mot-&lt;br&gt;tagaren får dock åtnjuta skäligt&lt;br&gt;avdrag för den kostnad som han&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fått vidkännas på grund av att fö-&lt;br&gt;retaget utnyttjat lokalen i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har fåmansföretag lämnat fö-&lt;br&gt;retagsledare eller företagsledare&lt;br&gt;närstående person förmån av&lt;br&gt;räntefritt lån eller lån där räntan&lt;br&gt;understiger marknadsräntan, skall&lt;br&gt;låntagaren beskattas för värdet av&lt;br&gt;formånen som intäkt av tjänst.&lt;br&gt;Förmånens värde skall beräknas&lt;br&gt;på sätt som anges i punkt 10 tred-&lt;br&gt;je-femte styckena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har fåmansföretag lämnat lån&lt;br&gt;till företagsledare eller företagsle-&lt;br&gt;dare närstående person och har&lt;br&gt;lånet skrivits ned i företagets rä-&lt;br&gt;kenskaper, skall det nedskrivna&lt;br&gt;beloppet beskattas hos låntagaren&lt;br&gt;som intäkt av tjänst. Vad nu sagts&lt;br&gt;gäller dock inte lån som avses i&lt;br&gt;punkt 15.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som fåmansföretag räknas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) aktiebolag och ekonomisk fö-&lt;br&gt;rening, vari en fysisk person eller&lt;br&gt;ett fåtal fysiska personer äger så&lt;br&gt;många aktier eller andelar att des-&lt;br&gt;sa personer har mer än hälften av&lt;br&gt;rösterna för aktierna eller ande-&lt;br&gt;larna i företaget; samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) aktiebolag och ekonomisk fö-&lt;br&gt;rening vars verksamhet är uppde-&lt;br&gt;lad på verksamhetsgrenar, som är&lt;br&gt;oberoende av varandra, såvida en&lt;br&gt;person genom aktie- eller an-&lt;br&gt;delsinnehav, avtal eller på därmed&lt;br&gt;jämförligt sätt har den reella be-&lt;br&gt;stämmanderätten över sådan verk-&lt;br&gt;samhetsgren och självständigt kan&lt;br&gt;förfoga över dess resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som fåmansföretag räknas dock&lt;br&gt;inte aktiebolag vars aktier är note-&lt;br&gt;rade vid en svensk eller utländsk&lt;br&gt;börs. Som fåmansföretag räknas&lt;br&gt;inte heller bostadsföreningar och&lt;br&gt;bostadsaktiebolag som avses i 2 §&lt;br&gt;7 mom. första stycket lagen om&lt;br&gt;statlig inkomstskatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som fåmansägt handelsbolag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. Som fåmansföretag räknas&lt;br&gt;svenskt aktiebolag eller svensk&lt;br&gt;ekonomisk förening eller därmed&lt;br&gt;jämförlig utländsk juridisk person&lt;br&gt;vari&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) fyra eller färre fysiska perso-&lt;br&gt;ner äger aktier eller andelar som&lt;br&gt;motsvarar mer än hälften av rös-&lt;br&gt;terna för samtliga aktier eller an-&lt;br&gt;delar i företaget, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) verksamheten är uppdelad på&lt;br&gt;verksamhetsgrenar, som är obero-&lt;br&gt;ende av varandra, såvida en person&lt;br&gt;genom aktie- eller andelsinnehav,&lt;br&gt;avtal eller på därmed jämförligt&lt;br&gt;sätt har den reella bestämmande-&lt;br&gt;rätten över sådan verksamhetsgren&lt;br&gt;och självständigt kan förfoga över&lt;br&gt;dess resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som fåmansföretag räknas inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) aktiebolag vars aktier är note-&lt;br&gt;rade vid en svensk eller utländsk&lt;br&gt;börs, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;bostadsförening eller bo-&lt;br&gt;stadsaktiebolag som avses i 2 § 7&lt;br&gt;mom. första stycket lagen om stat-&lt;br&gt;lig inkomstskatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som fåmansägt handelsbolag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;räknas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) handelsbolag, vari en fysisk&lt;br&gt;person eller ett fåtal fysiska per-&lt;br&gt;soner genom sitt andelsinnehav&lt;br&gt;eller på annat sätt har ett bestäm-&lt;br&gt;mande inflytande; samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) handelsbolag, vars verksam-&lt;br&gt;het är uppdelad på verksamhets-&lt;br&gt;grenar som är oberoende av var-&lt;br&gt;andra, såvida en person genom&lt;br&gt;andelsinnehav, avtal eller på där-&lt;br&gt;med jämförligt sätt har den reella&lt;br&gt;bestämmanderätten över sådan&lt;br&gt;verksamhetsgren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med ägare enligt åttonde och&lt;br&gt;tionde styckena avses den som -&lt;br&gt;direkt eller genom förmedling av&lt;br&gt;juridisk person - äger eller på&lt;br&gt;därmed jämförligt sätt innehar&lt;br&gt;aktie eller andel i företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som företagsledare i famansfö-&lt;br&gt;retag eller fåmansägt handelsbolag&lt;br&gt;skall anses den eller de personer&lt;br&gt;som till följd av eget eller närstå-&lt;br&gt;ende persons aktie- eller andelsin-&lt;br&gt;nehav i företaget eller annan lik-&lt;br&gt;nande grund har ett väsentligt in-&lt;br&gt;flytande i företaget eller - där frå-&lt;br&gt;ga är om företag som avses i åt-&lt;br&gt;tonde stycket b eller tionde stycket&lt;br&gt;b - den som har den reella be-&lt;br&gt;stämmanderätten över viss verk-&lt;br&gt;samhetsgren och självständigt kan&lt;br&gt;förfoga över dess resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av denna anvis-&lt;br&gt;ningspunkt skall såsom närstående&lt;br&gt;person räknas föräldrar, far- och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;räknas svenskt handelsbolag eller&lt;br&gt;därmed jämförlig utländsk juridisk&lt;br&gt;person vari&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) fyra eller färre fysiska perso-&lt;br&gt;ner genom sitt andelsinnehav eller&lt;br&gt;på annat sätt har ett bestämmande&lt;br&gt;inflytande, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) verksamheten är uppdelad på&lt;br&gt;verksamhetsgrenar som är obero-&lt;br&gt;ende av varandra, såvida en person&lt;br&gt;genom andelsinnehav, avtal eller&lt;br&gt;på därmed jämförligt sätt har den&lt;br&gt;reella bestämmanderätten över&lt;br&gt;sådan verksamhetsgren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av första stycket&lt;br&gt;a och tredje stycket a skall en per-&lt;br&gt;son och hans närstående&lt;br&gt;(närståendekrets) anses som en&lt;br&gt;fysisk person. Prövningen skall&lt;br&gt;göras med utgångspunkt från den&lt;br&gt;äldste personen och därefter i&lt;br&gt;fallande åldersordning. En person&lt;br&gt;som inräknats i en närståendekrets&lt;br&gt;skall inte medräknas i någon yt-&lt;br&gt;terligare krets.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med delägare i fåmansföretag&lt;br&gt;eller fåmansägt handelsbolag av-&lt;br&gt;ses den som - direkt eller genom&lt;br&gt;förmedling av juridisk person -&lt;br&gt;äger eller på därmed jämförligt&lt;br&gt;sätt innehar aktie eller andel i fö-&lt;br&gt;retaget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som företagsledare i famansfö-&lt;br&gt;retag eller fåmansägt handelsbolag&lt;br&gt;skall anses den eller de fysiska&lt;br&gt;personer som genom eget eller&lt;br&gt;närstående persons aktie- eller&lt;br&gt;andelsinnehav och sin ställning i&lt;br&gt;företaget har ett väsentligt infly-&lt;br&gt;tande i detta eller - i fråga om&lt;br&gt;företag som avses i första stycket&lt;br&gt;b eller tredje stycket b - den som&lt;br&gt;har den reella bestämmanderätten&lt;br&gt;över viss verksamhetsgren och&lt;br&gt;självständigt kan förfoga över dess&lt;br&gt;resultat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med närstående person avses i&lt;br&gt;denna lag föräldrar, far- och mor-&lt;br&gt;föräldrar, make, avkomling eller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;morföräldrar, make, avkomling&lt;br&gt;eller avkomlings make, syskon&lt;br&gt;eller syskons make eller avkom-&lt;br&gt;ling samt dödsbo vari den skatt-&lt;br&gt;skyldige eller någon av nämnda&lt;br&gt;personer är delägare. Med avkom-&lt;br&gt;ling avses jämväl styvbarn och&lt;br&gt;fosterbarn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; Har penninglån lämnats i&lt;br&gt;strid mot bestämmelserna i 12 kap.&lt;br&gt;7 § aktiebolagslagen (1975:1385)&lt;br&gt;eller 11 § lagen (1967:531) om&lt;br&gt;tryggande av pensionsutfästelse&lt;br&gt;m.m., skall lånebeloppet beskattas&lt;br&gt;hos låntagaren som intäkt av&lt;br&gt;tjänst, såvida inte synnerliga skäl&lt;br&gt;föreligger mot detta.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avkomlings make, syskon eller&lt;br&gt;syskons make eller avkomling&lt;br&gt;samt dödsbo vari den skattskyldige&lt;br&gt;eller någon av nämnda personer är&lt;br&gt;delägare. Med avkomling avses&lt;br&gt;även styvbarn och fosterbarn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. Penninglån som lämnats i&lt;br&gt;strid med bestämmelserna i 12&lt;br&gt;kap. 7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;§ aktiebolagslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1975:1385) eller 11 § lagen&lt;br&gt;(1967:531) om tryggande av pen-&lt;br&gt;sionsutfästelse m.m. skall tas upp&lt;br&gt;som intäkt av tjänst hos låntagare&lt;br&gt;som är fysisk person eller dödsbo.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådant penninglån som lämnats&lt;br&gt;till handelsbolag tas upp som in-&lt;br&gt;täkt av tjänst hos delägare som är&lt;br&gt;fysisk person eller dödsbo.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första eller andra stycket till-&lt;br&gt;lämpas inte om det finns synnerli-&lt;br&gt;ga skäl mot detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till 33 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 b.&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt; Den som på grund av sitt arbete vistas på annan ort än sin eller sin&lt;br&gt;familjs hemort, äger rätt till skäligt avdrag för kostnad för en hemresa&lt;br&gt;varje vecka om avståndet mellan hemorten och arbetsorten är längre än&lt;br&gt;50 kilometer. Avdraget gäller endast kostnad för resa inom eller mellan&lt;br&gt;Europeiska unionens medlemsländer eller EES-ländema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avdraget skall i regel beräknas&lt;br&gt;efter kostnad för billigaste färdsätt.&lt;br&gt;Avdrag medges dock för kostnad&lt;br&gt;som inte är oskälig för tåg- eller&lt;br&gt;flygresa. Om godtagbara allmänna&lt;br&gt;kommunikationer saknas far av-&lt;br&gt;drag medges för kostnader för resa&lt;br&gt;med egen bil eller med den skatt-&lt;br&gt;skyldiges förmånsbil med de be-&lt;br&gt;lopp som anges i punkt 4. Det-&lt;br&gt;samma gäller den som, utan att&lt;br&gt;vara skattskyldig för bilförmån,&lt;br&gt;företagit resa med förmånsbil för&lt;br&gt;vilken sambo eller sådan närståen-&lt;br&gt;de som avses i punkt 14 trettonde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avdraget skall i regel beräknas&lt;br&gt;efter kostnad för billigaste färdsätt.&lt;br&gt;Avdrag medges dock för kostnad&lt;br&gt;som inte är oskälig för tåg- eller&lt;br&gt;flygresa. Om godtagbara allmänna&lt;br&gt;kommunikationer saknas far av-&lt;br&gt;drag medges för kostnader för resa&lt;br&gt;med egen bil eller med den skatt-&lt;br&gt;skyldiges förmånsbil med de be-&lt;br&gt;lopp som anges i punkt 4. Det-&lt;br&gt;samma gäller den som, utan att&lt;br&gt;vara skattskyldig för bilförmån,&lt;br&gt;företagit resa med förmånsbil för&lt;br&gt;vilken sambo eller sådan närståen-&lt;br&gt;de som avses i punkt 14 sjunde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:650.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1996:1208.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stycket av anvisningarna till 32 § stycket av anvisningarna till 32 § Prop. 1999/2000:15&lt;br&gt;är skattskyldig. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;är skattskyldig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.&lt;sup&gt;8&lt;/sup&gt; Även för det fall, att skattskyldig enligt punkt 3 här ovan icke är be-&lt;br&gt;rättigad till avdrag för ökade levnadskostnader, äger han dock rätt avdra-&lt;br&gt;ga skälig kostnad för resor till och från arbetsplatsen, där denna varit be-&lt;br&gt;lägen på sådant avstånd från hans bostad, att han behövt anlita och även&lt;br&gt;anlitat särskilt fortskaffningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om avståndet mellan den skattskyldiges bostad och arbetsplats uppgår&lt;br&gt;till minst fem kilometer och det klart framgår att användandet av egen bil&lt;br&gt;för resa till och från arbetsplatsen regelmässigt medför en tidsvinst på&lt;br&gt;minst två timmar i jämförelse med allmänt kommunikationsmedel med-&lt;br&gt;ges avdrag för kostnader för resa med egen bil. Sådant avdrag medges&lt;br&gt;också om den skattskyldige använder bilen i tjänsten under minst 60 da-&lt;br&gt;gar för år räknat de dagar som bilen används i tjänsten. Om bilen används&lt;br&gt;i tjänsten under minst 160 dagar for år räknat medges avdrag under alla&lt;br&gt;de dagar som bilen används för resor mellan bostad och arbetsplats. An-&lt;br&gt;vändningen i tjänsten beaktas dock endast om den uppgår till minst 300&lt;br&gt;mil för år räknat. Avdrag för andra kostnader än sådana som avses i&lt;br&gt;femte stycket medges med 1 krona och 50 öre per körd kilometer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För skattskyldig som på grund av ålder, sjukdom eller handikapp är&lt;br&gt;nödsakad att använda bil tillämpas inte bestämmelserna i andra stycket.&lt;br&gt;Detsamma gäller skattskyldig som är tvungen att använda större bil på&lt;br&gt;grund av skrymmande last.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattskyldig som haft kostnader för resa inom eller mellan Europeiska&lt;br&gt;unionens medlemsländer eller EES-ländema i samband med tillträdande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller frånträdande av anställning eller uppdrag har rätt till skäligt avdrag&lt;br&gt;för kostnaderna. Härvid gäller vad som sägs i punkt 3 b andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har den skattskyldige vid resorna haft kostnader för väg-, bro- eller&lt;br&gt;färjeavgift medges avdrag för den faktiska kostnaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den som är skattskyldig för bilförmån har företagit resor som av-&lt;br&gt;ses i första eller fjärde stycket med förmånsbilen medges avdrag under de&lt;br&gt;förutsättningar som anges i denna punkt. Avdrag medges för kostnaden&lt;br&gt;för dieselolja med 50 öre per körd kilometer och för kostnaden för annat&lt;br&gt;drivmedel med 80 öre per körd kilometer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller den som, utan&lt;br&gt;att vara skattskyldig för bilförmån,&lt;br&gt;företagit resorna med förmånsbil&lt;br&gt;för vilken sambo eller sådan när-&lt;br&gt;stående som avses i punkt 14 tret-&lt;br&gt;tonde stycket av anvisningarna till&lt;br&gt;32 § är skattskyldig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller den som, utan&lt;br&gt;att vara skattskyldig för bilförmån,&lt;br&gt;företagit resorna med förmånsbil&lt;br&gt;för vilken sambo eller sådan när-&lt;br&gt;stående som avses i punkt 14 sjun-&lt;br&gt;de stycket av anvisningarna till&lt;br&gt;32 § är skattskyldig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till 53 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.&lt;sup&gt;9&lt;/sup&gt; Delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag, enkelt bolag&lt;br&gt;eller rederi beskattas för den del av bolagets eller rederiets vinst, som å&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;8&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1997:950.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;9&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:1541.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;honom belöper, huru denna än må hava av bolaget eller rederiet använts,&lt;br&gt;och oberoende av vad han må hava lyftat av bolagets eller rederiets under&lt;br&gt;beskattningsåret eller tidigare förvärvade vinst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som föreskrivs i första stycket gäller också beträffande här i riket&lt;br&gt;bosatt eller hemmahörande delägare i fråga om den på delägaren belö-&lt;br&gt;pande delen av vinsten i annan utländsk juridisk person än sådan som&lt;br&gt;enligt 16 § 2 mom. andra eller tredje stycket lagen (1947:576) om statlig&lt;br&gt;inkomstskatt skall betraktas som utländskt bolag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) om delägaren beskattas i den stat där den utländska juridiska perso-&lt;br&gt;nen är hemmahörande för den del av den utländska juridiska personens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vinst som belöper på delägaren, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) om vid utgången av året när-&lt;br&gt;mast före taxeringsåret dels minst&lt;br&gt;tio procent av den utländska juri-&lt;br&gt;diska personens kapital eller rös-&lt;br&gt;tetal för dess samtliga andelar in-&lt;br&gt;nehas antingen av delägaren själv&lt;br&gt;eller av en krets av personer i vil-&lt;br&gt;ken delägaren ingår och vilken&lt;br&gt;består av en fysisk eller juridisk&lt;br&gt;person (moderföretaget), av - om&lt;br&gt;moderföretaget är en fysisk person&lt;br&gt;- sådana närstående som avses i&lt;br&gt;punkt 14 trettonde stycket av an-&lt;br&gt;visningarna till 32 § samt av juri-&lt;br&gt;diska personer som direkt eller&lt;br&gt;genom förmedling av annan juri-&lt;br&gt;disk person innehas av denna per-&lt;br&gt;son och de närstående, dels minst&lt;br&gt;hälften av den utländska juridiska&lt;br&gt;personens kapital eller röstetal för&lt;br&gt;dess samtliga andelar innehas eller&lt;br&gt;kontrolleras, direkt eller genom&lt;br&gt;förmedling av juridisk person, av&lt;br&gt;här i riket bosatta eller hemmahö-&lt;br&gt;rande personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) om vid utgången av året när-&lt;br&gt;mast före taxeringsåret dels minst&lt;br&gt;tio procent av den utländska juri-&lt;br&gt;diska personens kapital eller rös-&lt;br&gt;tetal för dess samtliga andelar in-&lt;br&gt;nehas antingen av delägaren själv&lt;br&gt;eller av en krets av personer i vil-&lt;br&gt;ken delägaren ingår och vilken&lt;br&gt;består av en fysisk eller juridisk&lt;br&gt;person (moderföretaget), av - om&lt;br&gt;moderföretaget är en fysisk person&lt;br&gt;- sådana närstående som avses i&lt;br&gt;punkt 14 sjunde stycket av anvis-&lt;br&gt;ningarna till 32 § samt av juridiska&lt;br&gt;personer som direkt eller genom&lt;br&gt;förmedling av annan juridisk per-&lt;br&gt;son innehas av denna person och&lt;br&gt;de närstående, dels minst hälften&lt;br&gt;av den utländska juridiska perso-&lt;br&gt;nens kapital eller röstetal för dess&lt;br&gt;samtliga andelar innehas eller&lt;br&gt;kontrolleras, direkt eller genom&lt;br&gt;förmedling av juridisk person, av&lt;br&gt;här i riket bosatta eller hemmahö-&lt;br&gt;rande personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 31 december 1999 och tillämpas första&lt;br&gt;gången vid 2001 års taxering. I fråga om skattskyldig vars räkenskapsår&lt;br&gt;påbörjats före den 1 januari 2000 skall de äldre bestämmelserna tillämpas&lt;br&gt;på förhållanden som hänför sig till tid före den 1 januari 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om&lt;br&gt;statlig inkomstskatt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:576) om statlig inkomst-&lt;br&gt;skatt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 2 § 13 mom. skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 3 § 3 mom., 3 § 12 a mom. samt 24 § 6 mom. skall ha följande&lt;br&gt;lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i 2 § skall inforas ett nytt moment, 17 mom., att det i 25 §&lt;br&gt;skall införas ett nytt moment, 10 a mom. och att det i 26 § skall införas&lt;br&gt;ett nytt moment, 9 a mom., av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 mom. Penninglån som läm-&lt;br&gt;nats i strid med bestämmelserna i&lt;br&gt;12 kap. 7 £ aktiebolagslagen&lt;br&gt;(1975:1385) eller 11 § lagen&lt;br&gt;(1967:531) om tryggande av pen-&lt;br&gt;sionsutfästelse m.m. skall tas upp&lt;br&gt;som intäkt hos låntagare som är&lt;br&gt;annan juridisk person än dödsbo&lt;br&gt;eller handelsbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådant penninglån som lämnats&lt;br&gt;till handelsbolag tas upp som in-&lt;br&gt;täkt av näringsverksamhet hos&lt;br&gt;delägare som inte är fysisk person&lt;br&gt;eller dödsbo.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första eller andra stycket till-&lt;br&gt;lämpas inte om det finns synnerli-&lt;br&gt;ga skäl mot detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;3 mom.'° För privatbostadsfastighet och privatbostad, som avses i 5 §&lt;br&gt;kommunalskattelagen (1928:370), beräknas inte något förmånsvärde för&lt;br&gt;eget brukande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intäkt av upplåtelse av privatbostadsfastighet och av privatbostad samt&lt;br&gt;avyttring av alster eller naturtillgångar från sådan fastighet skall tas upp&lt;br&gt;som intäkt av kapital. Detsamma gäller intäkt av uthyrning av bostadslä-&lt;br&gt;genhet som innehas med hyresrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från intäkt som avses i andra stycket medges avdrag med 4 000 kronor&lt;br&gt;för varje privatbostadsfastighet, privatbostad eller hyreslägenhet. Vid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;10&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:651.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;upplåtelse medges härutöver avdrag med belopp, som i fråga om småhus Prop. 1999/2000:15&lt;br&gt;som innehas med äganderätt uppgår till 20 procent av hyresintäkten och i&lt;br&gt;övriga fall motsvarar den del av upplåtarens hyra eller avgift som belöper&lt;br&gt;på det som uthyrts. Vid beräkning av avdragsgill avgift bortses från så-&lt;br&gt;dana inbetalningar till föreningen eller bolaget som är att anse som kapi-&lt;br&gt;taltillskott och beaktas övriga inbetalningar endast till den del de översti-&lt;br&gt;ger utdelning som skett på annat sätt än i förhållande till innehavda an-&lt;br&gt;delar i föreningen eller aktier i bolaget. Avdrag medges inte med högre&lt;br&gt;belopp än som följer av detta stycke även om de faktiska kostnaderna&lt;br&gt;varit högre. Avdraget far inte överstiga intäkten i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i detta moment&lt;br&gt;gäller inte när intäkten enligt&lt;br&gt;punkt 14 femte stycket av anvis-&lt;br&gt;ningarna till 32 § kommunalskat-&lt;br&gt;telagen skall beskattas som intäkt&lt;br&gt;av tjänst. Bestämmelserna i tredje&lt;br&gt;stycket tillämpas inte heller i and-&lt;br&gt;ra fall, när upplåtelse skett till den&lt;br&gt;skattskyldiges eller honom närstå-&lt;br&gt;ende arbetsgivare. I dessa fall&lt;br&gt;medges skäligt avdrag för kostnad&lt;br&gt;som den skattskyldige fatt vidkän-&lt;br&gt;nas på grund av upplåtelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i tredje stycket&lt;br&gt;tillämpas inte när upplåtelse skett&lt;br&gt;till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) handelsbolag av delägare i&lt;br&gt;handelsbolaget eller av någon&lt;br&gt;närstående till delägaren,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) den skattskyldiges arbetsgiva-&lt;br&gt;re eller någon närståendes arbets-&lt;br&gt;givare, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) någon som kan anses ingå i&lt;br&gt;samma intressegemenskap som&lt;br&gt;arbetsgivare som avses i b.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med närstående enligt fjärde&lt;br&gt;stycket avses detsamma som i&lt;br&gt;punkt 14 sjunde stycket av anvis-&lt;br&gt;ningarna till 32 § kommunalskat-&lt;br&gt;telagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i fjärde stycket&lt;br&gt;medges skäligt avdrag för kostnad&lt;br&gt;som den skattskyldige fått vidkän-&lt;br&gt;nas på grund av upplåtelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med kapitaltillskott menas dels medlems inbetalning på insats i före-&lt;br&gt;ningen och delägares inbetalning på aktie dels ock sådan ytterligare in-&lt;br&gt;betalning av medlem eller delägare, som är avsedd att inom föreningen&lt;br&gt;eller bolaget användas för fondering såsom genom kapitalavbetalning på&lt;br&gt;skuld eller genom ny-, till- eller ombyggnad eller därmed jämförlig för-&lt;br&gt;bättring av fastigheten eller genom annan stadigvarande kapitalplacering.&lt;br&gt;Där lägenhet är upplåten med hyresrätt och således icke med bostadsrätt&lt;br&gt;eller liknande besittningsrätt, skall dock icke någon del av hyresavgiften&lt;br&gt;anses såsom kapitaltillskott. Verkställes fondering inom förening eller&lt;br&gt;bolag, utan att det framgår vilka medel därför användas, skall i första&lt;br&gt;hand anses för fondering använda andra medel än medlemmarnas eller&lt;br&gt;delägarnas inbetalningar under beskattningsåret eller de under året influt-&lt;br&gt;na hyrorna för lägenheter, som varit uthyrda till andra än medlemmar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller delägare i denna deras egenskap. Vad därefter återstår av det till&lt;br&gt;fondering använda beloppet skall fördelas på nämnda inbetalningar och&lt;br&gt;hyror efter deras inbördes storlek, och skall vad därvid belöper på de in-&lt;br&gt;betalningar, som verkställts for de med bostadsrätt eller liknande besitt-&lt;br&gt;ningsrätt upplåtna lägenheterna, anses såsom kapitaltillskott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingick egendom som utgör privatbostadsfastighet eller privatbostad fö-&lt;br&gt;re ingången av beskattningsåret i näringsverksamhet medges avdrag för&lt;br&gt;skuldränta som erlagts före ingången av det aktuella beskattningsåret till&lt;br&gt;den del räntan belöper på beskattningsåret eller senare. Avdrag medges&lt;br&gt;inte for sådan del av en räntebetalning under beskattningsåret som belö-&lt;br&gt;per på tid dessförinnan. Motsvarande fördelning skall ske i fråga om in-&lt;br&gt;komsträntor och hyresinkomster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har privatbostadsfastighet del i samfällighet, som avses i 41 a § kom-&lt;br&gt;munalskattelagen, tas som intäkt av kapital upp dels sådan intäkt som&lt;br&gt;avses i punkt 2 av anvisningarna till paragrafen i den mån den utgör av-&lt;br&gt;kastning av kapital och överstiger 300 kronor, dels sådan utdelning som&lt;br&gt;avses i punkt 4 av anvisningarna till samma paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 a mom.&amp;quot; En aktie i ett famansföretag anses kvalificerad, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. aktieägaren eller någon denne närstående varit verksam i företaget i&lt;br&gt;betydande omfattning under beskattningsåret eller något av de fem be-&lt;br&gt;skattningsår som närmast föregått beskattningsåret, eller under någon del&lt;br&gt;av denna tidsperiod varit verksam i betydande omfattning i ett annat fa-&lt;br&gt;mansföretag som bedriver samma eller likartad verksamhet, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. företaget - direkt eller genom förmedling av juridisk person - under&lt;br&gt;beskattningsåret eller något av de fem beskattningsår som närmast före-&lt;br&gt;gått beskattningsåret har ägt aktier i ett annat famansföretag i vilket ak-&lt;br&gt;tieägaren eller någon denne närstående varit verksam i betydande omfatt-&lt;br&gt;ning under beskattningsåret eller något av de fem beskattningsår som&lt;br&gt;närmast föregått beskattningsåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en aktie i ett famansföretag, som inte skall anses kvalificerad på&lt;br&gt;grund av bestämmelserna i första stycket, under beskattningsåret eller&lt;br&gt;något av de fem beskattningsår som närmast föregått beskattningsåret&lt;br&gt;erhållits genom sådan utdelning på kvalificerad aktie i ett annat fåmans-&lt;br&gt;företag som på grund av bestämmelserna i 7 a mom. inte har beskattats,&lt;br&gt;skall villkoren i första stycket tillämpas som om det företag som den ut-&lt;br&gt;delade aktien avser är det företag som delat ut aktien.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upphör ett företag som avses i första stycket att vara famansföretag,&lt;br&gt;anses en aktie ändå kvalificerad under förutsättning att aktieägaren eller&lt;br&gt;någon denne närstående ägde aktien när företaget upphörde att vara fa-&lt;br&gt;mansföretag eller förvärvat den med stöd av sådan aktie. Aktien anses&lt;br&gt;dock kvalificerad längst under fem beskattningsår efter det år då företa-&lt;br&gt;get upphörde att vara fåmansföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som förstås med fåmansfö- Vad som förstås med fåmansfö-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;retag, ägare och närstående fram-&lt;br&gt;går av punkt 14 av anvisningarna&lt;br&gt;till 32 § kommunalskattelagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;retag, ägare och närstående fram-&lt;br&gt;går av punkt 14 av anvisningarna&lt;br&gt;till 32 § kommunalskattelagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1998:1606.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1928:370). Vid bedömningen av&lt;br&gt;om fyra eller färre personer äger&lt;br&gt;aktierna i ett foretag skall sådana&lt;br&gt;ägare anses som en person, som&lt;br&gt;själva eller genom någon närstå-&lt;br&gt;ende är eller under något av de&lt;br&gt;fem beskattningsår som närmast&lt;br&gt;föregått beskattningsåret har varit&lt;br&gt;verksamma i företaget i betydande&lt;br&gt;omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1928:370). Vid bedömningen av&lt;br&gt;om ett famansföretag föreligger&lt;br&gt;jämställs utländska juridiska per-&lt;br&gt;soner med svenska aktiebolag och&lt;br&gt;svenska ekonomiska föreningar.&lt;br&gt;Vidare skall vid bedömningen av&lt;br&gt;om ett fatal personer äger aktierna&lt;br&gt;i ett företag sådana ägare anses&lt;br&gt;som en person, som själva eller&lt;br&gt;genom någon närstående är eller&lt;br&gt;under något av de fem beskatt-&lt;br&gt;ningsår som närmast föregått be-&lt;br&gt;skattningsåret har varit verksamma&lt;br&gt;i företaget i betydande omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avlider ägaren till en kvalificerad aktie, anses aktien kvalificerad även&lt;br&gt;hos den avlidnes dödsbo. Delägare i dödsboet jämställs då med närståen-&lt;br&gt;de.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 mom.'&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Avyttrar delägare i&lt;br&gt;fåmansföretag eller delägare när-&lt;br&gt;stående person egendom till före-&lt;br&gt;taget, skall vid vinstberäkningen&lt;br&gt;vederlaget tas upp som intäkt en-&lt;br&gt;dast till den del det inte överstiger&lt;br&gt;egendomens marknadsvärde. Av&lt;br&gt;punkt 14 andra stycket av anvis-&lt;br&gt;ningarna till 32 § kommunalskat-&lt;br&gt;telagen (1928:370) framgår att&lt;br&gt;överskjutande del av vederlaget&lt;br&gt;skall beskattas som intäkt av&lt;br&gt;tjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i första stycket&lt;br&gt;gäller inte när hela vederlaget&lt;br&gt;enligt punkt 14 tredje stycket av&lt;br&gt;anvisningarna till 32 § kommunal-&lt;br&gt;skattelagen skall beskattas som&lt;br&gt;intäkt av tjänst. I sådana fall skall&lt;br&gt;avyttringen inte till någon del be-&lt;br&gt;aktas vid beräkning av överlåta-&lt;br&gt;rens inkomst av kapital.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 mom. När egendom avyttrats&lt;br&gt;till ett pris som överstiger egen-&lt;br&gt;domens marknadsvärde, skall, i de&lt;br&gt;fall då överskjutande del av ve-&lt;br&gt;derlaget tas upp som intäkt av&lt;br&gt;tjänst, vid vinstberäkningen ve-&lt;br&gt;derlaget tas upp som intäkt endast&lt;br&gt;till den del det inte överstiger&lt;br&gt;egendomens marknadsvärde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 a mom. Om ett handelsbolag&lt;br&gt;överlåter en fastighet till delägare&lt;br&gt;i handelsbolaget eller någon när-&lt;br&gt;stående till delägaren till ett pris&lt;br&gt;som understiger marknadsvärdet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;12&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:1471.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vid överlåtelsen, och om fastighe-&lt;br&gt;ten i och med överlåtelsen blir&lt;br&gt;eller kan antas komma att bli pri-&lt;br&gt;vatbostad enligt 5 § andra stycket&lt;br&gt;kommunalskattelagen (1928:370),&lt;br&gt;skall vid beräkning av realisa-&lt;br&gt;tionsvinst eller realisationsförlust&lt;br&gt;överlåtelsen anses ha skett till ett&lt;br&gt;pris motsvarande marknadsvärdet.&lt;br&gt;Detsamma gäller vid överlåtelse&lt;br&gt;av tomtmark som avses bli be-&lt;br&gt;byggd med en sådan privatbostad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med närstående enligt första&lt;br&gt;stycket avses detsamma som i&lt;br&gt;punkt 14 sjunde stycket av anvis-&lt;br&gt;ningarna till 32 § kommunalskat-&lt;br&gt;telagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 a mom. Om ett handelsbolag&lt;br&gt;överlåter en bostadsrätt till del-&lt;br&gt;ägare i handelsbolaget eller någon&lt;br&gt;närstående till delägaren till ett&lt;br&gt;pris som understiger marknads-&lt;br&gt;värdet vid överlåtelsen, och om&lt;br&gt;bostadsrätten i och med överlåtel-&lt;br&gt;sen blir eller kan antas komma att&lt;br&gt;bli privatbostad enligt 5 § fjärde&lt;br&gt;stycket kommunalskattelagen&lt;br&gt;(1928:370), skall vid beräkning av&lt;br&gt;realisationsvinst eller realisa-&lt;br&gt;tionsförlust överlåtelsen anses ha&lt;br&gt;skett till ett pris motsvarande&lt;br&gt;marknadsvärdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med närstående enligt första&lt;br&gt;stycket avses detsamma som i&lt;br&gt;punkt 14 sjunde stycket av anvis-&lt;br&gt;ningarna till 32 § kommunalskat-&lt;br&gt;telagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 31 december 1999 och tillämpas första&lt;br&gt;gången vid 2001 års taxering. I fråga om skattskyldig vars räkenskapsår&lt;br&gt;påbörjats före den 1 januari 2000 skall de äldre bestämmelserna tillämpas&lt;br&gt;på förhållanden som hänför sig till tid före den 1 januari 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1951:763) om&lt;br&gt;statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att punkt 1 av anvisningarna till 1 § lagen&lt;br&gt;(1951:763) om statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anvisningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till 1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;l.&lt;sup&gt;13&lt;/sup&gt; Inkomst skall enligt denna lag anses hänförlig till visst beskatt-&lt;br&gt;ningsår, om intäkten exempelvis intjänats eller eljest motprestation för&lt;br&gt;densamma i någon form lämnats under ifrågavarande år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att en inom visst beskattningsår åtnjuten inkomst skall anses utgöra&lt;br&gt;ackumulerad inkomst enligt denna lag fordras, att inkomsten hänför sig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till minst två beskattningsår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Engångsbelopp, som erhållits&lt;br&gt;såsom ersättning for årlig pension,&lt;br&gt;skall i allmänhet anses hänföra sig&lt;br&gt;till tio år. Engångsbelopp, som&lt;br&gt;beskattas med tillämpning av be-&lt;br&gt;stämmelserna i punkt 1 fjärde&lt;br&gt;stycket av anvisningarna till 19 §&lt;br&gt;kommunalskattelagen (1928:370)&lt;br&gt;eller intäkt som beskattas med till-&lt;br&gt;lämpning av punkt 14 av anvis-&lt;br&gt;ningarna till 32 § nämnda lag,&lt;br&gt;skall inte anses såsom ackumule-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Engångsbelopp, som erhållits&lt;br&gt;såsom ersättning for årlig pension,&lt;br&gt;skall i allmänhet anses hänföra sig&lt;br&gt;till tio år. Engångsbelopp, som&lt;br&gt;beskattas med tillämpning av be-&lt;br&gt;stämmelserna i punkt 1 fjärde&lt;br&gt;stycket av anvisningarna till 19 §&lt;br&gt;kommunalskattelagen (1928:370)&lt;br&gt;skall inte anses såsom ackumule-&lt;br&gt;rad inkomst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rad inkomst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intäkt av skogsbruk skall anses hänförlig till det antal år som motsva-&lt;br&gt;rar förhållandet mellan intäkten, minskad med vederbörliga avdrag, och&lt;br&gt;värdet av ett års skogstillväxt å fastigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har näringsverksamhet eller andel i handels- eller kommanditbolag i&lt;br&gt;samband med makes död övertagits av den andra maken som ensam&lt;br&gt;dödsbodelägare skall efterlevande make, om denne så yrkar, anses ha&lt;br&gt;bedrivit näringsverksamheten eller innehaft andelen även under den&lt;br&gt;förstnämnda makens innehav av förvärvskällan, under förutsättning att&lt;br&gt;makarna då taxerades med tillämpning av 11 § 1 mom. lagen (1947:576)&lt;br&gt;om statlig inkomstskatt eller, om andra maken haft inkomst, skulle ha&lt;br&gt;taxerats med tillämpning av nämnda bestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad i föregående stycke sägs om makar skall i tillämpliga delar gälla&lt;br&gt;även andra skattskyldiga, vilka taxeras med tillämpning av där angivna&lt;br&gt;bestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;13&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:1431.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid skatteberäkning enligt 1 § skall den avlidne och dödsboet anses Prop. 1999/2000:15&lt;br&gt;som en och samma skattskyldig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 31 december 1999 och tillämpas första&lt;br&gt;gången vid 2001 års taxering. I fråga om skattskyldig vars räkenskapsår&lt;br&gt;påbörjats före den 1 januari 2000 skall de äldre bestämmelserna tillämpas&lt;br&gt;på förhållanden som hänför sig till tid före den 1 januari 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1601) om&lt;br&gt;uppskov med beskattningen vid andelsbyten&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1998:1601) om uppskov med be-&lt;br&gt;skattningen vid andelsbyten skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som villkor för uppskov gäller följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Är säljaren en fysisk person, skall han ha sitt egentliga bo och hem-&lt;br&gt;vist i Sverige eller stadigvarande vistas här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Det köpande företaget skall vara en juridisk person av något av föl-&lt;br&gt;jande slag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a. ett svenskt aktiebolag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b. ett sådant utländskt bolag som anges i 16 § 2 mom. lagen (1947:576)&lt;br&gt;om statlig inkomstskatt eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c. ett utländskt företag som är hemmahörande i en stat som är medlem&lt;br&gt;i Europeiska gemenskapen och som uppfyller villkoren i artikel 3 leden a&lt;br&gt;och c i det av Europeiska gemenskapernas råd den 23 juli 1990 antagna&lt;br&gt;direktivet om en gemensam ordning för beskattning avseende fusioner,&lt;br&gt;fissioner, överföringar av tillgångar och andelsbyten, som berör bolag&lt;br&gt;från olika medlemsstater, i direktivets lydelse den 1 januari 1995&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(90/434/EEG).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Avser avyttringen en sådan&lt;br&gt;kvalificerad andel som anges i 3 §&lt;br&gt;12 a mom. lagen om statlig in-&lt;br&gt;komstskatt och äger säljaren ome-&lt;br&gt;delbart efter avyttringen - ensam&lt;br&gt;eller tillsammans med sådana när-&lt;br&gt;stående som anges i punkt 14&lt;br&gt;trettonde stycket av anvisningarna&lt;br&gt;till 32 § kommunalskattelagen&lt;br&gt;(1928:370) - direkt eller indirekt&lt;br&gt;andelar i det köpande företaget&lt;br&gt;med minst en fjärdedel av rösteta-&lt;br&gt;let för samtliga andelar i företaget,&lt;br&gt;gäller följande. Det köpande före-&lt;br&gt;tagets verksamhet skall till huvud-&lt;br&gt;saklig del bestå av rörelse eller&lt;br&gt;direkt eller indirekt innehav av&lt;br&gt;andelar i dotterföretag som till&lt;br&gt;huvudsaklig del bedriver rörelse.&lt;br&gt;Med rörelse avses annan verksam-&lt;br&gt;het än innehav av kontanta medel&lt;br&gt;eller värdepapper. Med dotterfö-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Avser avyttringen en sådan&lt;br&gt;kvalificerad andel som anges i 3 §&lt;br&gt;12 a mom. lagen om statlig in-&lt;br&gt;komstskatt och äger säljaren ome-&lt;br&gt;delbart efter avyttringen - ensam&lt;br&gt;eller tillsammans med sådana när-&lt;br&gt;stående som anges i punkt 14&lt;br&gt;sjunde stycket av anvisningarna&lt;br&gt;till 32 § kommunalskattelagen&lt;br&gt;(1928:370) - direkt eller indirekt&lt;br&gt;andelar i det köpande företaget&lt;br&gt;med minst en fjärdedel av rösteta-&lt;br&gt;let för samtliga andelar i företaget,&lt;br&gt;gäller följande. Det köpande före-&lt;br&gt;tagets verksamhet skall till huvud-&lt;br&gt;saklig del bestå av rörelse eller&lt;br&gt;direkt eller indirekt innehav av&lt;br&gt;andelar i dotterföretag som till&lt;br&gt;huvudsaklig del bedriver rörelse.&lt;br&gt;Med rörelse avses annan verksam-&lt;br&gt;het än innehav av kontanta medel&lt;br&gt;eller värdepapper. Med dotterfö-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;retag avses ett företag i vilket det&lt;br&gt;köpande företaget direkt eller indi-&lt;br&gt;rekt äger andelar med mer än&lt;br&gt;hälften av röstetalet för samtliga&lt;br&gt;andelar i företaget. En andel skall&lt;br&gt;inte anses som kvalificerad om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;retag avses ett företag i vilket det&lt;br&gt;köpande företaget direkt eller indi-&lt;br&gt;rekt äger andelar med mer än&lt;br&gt;hälften av röstetalet för samtliga&lt;br&gt;andelar i företaget. En andel skall&lt;br&gt;inte anses som kvalificerad om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelserna i 3 § 12 b mom.&lt;br&gt;lagen om statlig inkomstskatt inte&lt;br&gt;skall tillämpas på grund av be-&lt;br&gt;stämmelserna i 3 § 12 e mom. den&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelserna i 3 § 12 b mom.&lt;br&gt;lagen om statlig inkomstskatt inte&lt;br&gt;skall tillämpas på grund av be-&lt;br&gt;stämmelserna i 3 § 12 e mom. den&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Det överlåtna företaget skall vara en sådan juridisk person som an-&lt;br&gt;ges i 2 eller en svensk ekonomisk förening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Vid utgången av det kalenderår då avyttringen sker skall det köpan-&lt;br&gt;de företaget inneha andelar i det överlåtna företaget med ett sammanlagt&lt;br&gt;röstetal som överstiger hälften av röstetalet för samtliga andelar i det&lt;br&gt;överlåtna företaget. Har särskilda skäl medfört att det köpande företaget&lt;br&gt;avyttrat andelar i det överlåtna företaget efter andelsbytet, är det dock&lt;br&gt;tillräckligt att ett sådant innehav har förelegat vid någon tidpunkt efter&lt;br&gt;andelsbytet under det nämnda kalenderåret. Villkoret i denna punkt till-&lt;br&gt;lämpas inte vid fusion eller fission.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. En skattepliktig realisationsvinst skall ha uppkommit. Har den avytt-&lt;br&gt;rade andelen utgjort lagertillgång hos säljaren, krävs i stället att ersätt-&lt;br&gt;ningen överstiger det värde på andelen som gäller vid beskattningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Om ersättning i pengar har utgått, skall den skattepliktiga realisa-&lt;br&gt;tionsvinsten överstiga denna del av ersättningen. Har den avyttrade an-&lt;br&gt;delen utgjort lagertillgång hos säljaren, krävs i stället att skillnaden mel-&lt;br&gt;lan hela ersättningen och det skattemässiga värdet av andelen överstiger&lt;br&gt;ersättningen i pengar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 31 december 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.5 Lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:000)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 56 kap. 5 och 6 §§ inkomstskattelagen&lt;br&gt;(1999:000)&lt;sup&gt;14&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen av om ett fö-&lt;br&gt;retag är ett fåmansföretag skall&lt;br&gt;sådana delägare som är fysiska&lt;br&gt;personer och ingår i samma krets&lt;br&gt;av närstående räknas som en per-&lt;br&gt;son. Detsamma gäller vid bedöm-&lt;br&gt;ningen av om ett handelsbolag är&lt;br&gt;ett fömanshandelsbolag i fråga om&lt;br&gt;fysiska personer som genom inne-&lt;br&gt;hav av andelar eller på liknande&lt;br&gt;sätt har ett bestämmande inflytan-&lt;br&gt;de i handelsbolaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med delägare i fåmansföretag&lt;br&gt;eller fåmanshandelsbolag avses&lt;br&gt;den som, direkt eller indirekt, äger&lt;br&gt;eller på liknande sätt innehar an-&lt;br&gt;delar i företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med företagsledare i ett få-&lt;br&gt;mansföretag eller ett fåmanshan-&lt;br&gt;delsbolag avses den eller de fysis-&lt;br&gt;ka personer som genom eget eller&lt;br&gt;närståendes innehav av andelar&lt;br&gt;och sin ställning i företaget har ett&lt;br&gt;väsentligt inflytande i företaget.&lt;br&gt;När det gäller företag som avses i&lt;br&gt;2 § första stycket 2 och 4 § första&lt;br&gt;stycket 2 anses som företagsledare&lt;br&gt;den som har den faktiska bestäm-&lt;br&gt;manderätten över en viss verk-&lt;br&gt;samhet och självständigt kan för-&lt;br&gt;foga över dess resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen av om ett fö-&lt;br&gt;retag är ett fåmansföretag enligt&lt;br&gt;2 § 1 eller ett fåmanshandelsbolag&lt;br&gt;enligt 4 § 1 skall en person och&lt;br&gt;hans närstående (närståendekrets)&lt;br&gt;anses som en fysisk person. Pröv-&lt;br&gt;ningen skall göras med utgångs-&lt;br&gt;punkt från den äldste personen&lt;br&gt;och därefter i fallande åldersord-&lt;br&gt;ning. En person som inräknats i en&lt;br&gt;närståendekrets skall inte medräk-&lt;br&gt;nas i någon ytterligare krets.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med delägare i fåmansföretag&lt;br&gt;eller fåmanshandelsbolag avses&lt;br&gt;den som, direkt eller indirekt, äger&lt;br&gt;eller på liknande sätt innehar an-&lt;br&gt;delar i företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med företagsledare i ett få-&lt;br&gt;mansföretag eller ett fåmanshan-&lt;br&gt;delsbolag avses den eller de fysis-&lt;br&gt;ka personer som genom eget eller&lt;br&gt;närståendes innehav av andelar&lt;br&gt;och sin ställning i företaget har ett&lt;br&gt;väsentligt inflytande i företaget.&lt;br&gt;När det gäller företag som avses i&lt;br&gt;2 § 2 och 4 § 2 anses som före-&lt;br&gt;tagsledare den som har den faktis-&lt;br&gt;ka bestämmanderätten över en viss&lt;br&gt;verksamhet och självständigt kan&lt;br&gt;förfoga över dess resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;14&lt;/sup&gt; Lydelse enligt regeringens proposition 1999/2000:2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 24 april 1997 att tillkalla en särskild utredare&lt;br&gt;för att se över stoppreglema, dvs. det särskilda regelsystem som gäller&lt;br&gt;för beskattning av famansföretag och delägare i sådana foretag (dir.&lt;br&gt;1997:70). Bestämmelserna i 3 § 12 mom. - 3 § 12 e mom. lagen&lt;br&gt;(1947:576) om statlig inkomstskatt, som har till syfte att förhindra att&lt;br&gt;förvärvsinkomst tas ut som kapitalinkomst, omfattades inte av utred-&lt;br&gt;ningsuppdraget. Utredningen antog namnet Stoppregelutredningen. Ut-&lt;br&gt;redningen lämnade i oktober 1998 sitt betänkande Stoppreglema (SOU&lt;br&gt;1998:116). En sammanfattning av betänkandets förslag finns i bilaga 1.&lt;br&gt;Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser-&lt;br&gt;na finns i bilaga 2. En sammanställning av remissyttrandena finns till-&lt;br&gt;gänglig i lagstiftningsärendet (dnr Fi98/2938). Regeringen har i 1999 års&lt;br&gt;vårproposition (prop. 1998/99:100, avsnitt 8.3.3) aviserat att den efter&lt;br&gt;ytterligare beredning avser att i anslutning till budgetpropositionen åter-&lt;br&gt;komma till riksdagen med ett förslag. Frågan har vidare behandlats i&lt;br&gt;1999 års budgetproposition (prop 1999/2000:1, avsnitt 8.3.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 16 september 1999 att inhämta lagrådets ytt-&lt;br&gt;rande över de lagförslag som finns i bilaga 3. Lagrådets yttrande finns i&lt;br&gt;bilaga 4. Lagrådet konstaterar att de lagändringar som föreslås i remissen&lt;br&gt;innebär vissa förenklingar i ett komplicerat regelverk och från denna&lt;br&gt;synpunkt är välkomna. Samtidigt konstaterar lagrådet att det hade funnits&lt;br&gt;utrymme för att förenkla de kvarvarande reglerna ytterligare. Med hän-&lt;br&gt;syn till sambandet mellan den nu föreslagna regleringen och förslaget om&lt;br&gt;en ny inkomstskattelag (prop. 1999/2000:2) och till att regleringen endast&lt;br&gt;kommer att tillämpas under en begränsad tid finner dock Lagrådet att&lt;br&gt;förslagen kan godtas. Lagrådet har vidare pekat på några enskildheter i&lt;br&gt;förslagen vad gäller bedömningen av antalet ägare i fåmansföretag re-&lt;br&gt;spektive fåmansägt handelsbolag och ikraftträdande- och övergångsbe-&lt;br&gt;stämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har beaktat Lagrådets synpunkter på ikraftträdande- och&lt;br&gt;övergångsbestämmelserna. Regeringen har också omarbetat förslaget i&lt;br&gt;remissen såvitt avser bedömningen av antalet ägare i fåmansföretag re-&lt;br&gt;spektive fåmansägt handelsbolag. Lagrådets synpunkter behandlas i den&lt;br&gt;allmänna motiveringen och i författningskommentaren till berört lagrum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Behovet av en reform&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: De allra flesta stoppreglema bör kunna&lt;br&gt;slopas. En ny regel om att förbjudna lån i vissa fall tas upp som intäkt&lt;br&gt;av näringsverksamhet bör inforas. Definitionerna av fåmansföretag,&lt;br&gt;fåmansägt handelsbolag och företagsledare bör förtydligas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens bedömning: De allra flesta stoppreglema bör kunna&lt;br&gt;upphävas. Kopplingen mellan det civilrättsliga låneförbudet och skatte-&lt;br&gt;reglerna bör slopas. Den skattemässiga regleringen bör begränsas till lån&lt;br&gt;från fåmansägda aktiebolag och till dem anknutna pensions- och perso-&lt;br&gt;nalstiftelser. Låntagaren skall ta upp ett belopp motsvarande en och en&lt;br&gt;halv gånger lånesumman som inkomst av kapital (fysisk person) eller&lt;br&gt;inkomst av näringsverksamhet (juridisk person). Låntagaren får ett lika&lt;br&gt;stort avdrag om lånet återbetalas. Definitionerna av fåmansföretag, få-&lt;br&gt;mansägt handelsbolag och företagsledare bör förtydligas. Närståendebe-&lt;br&gt;greppet bör inskränkas. En ny definition av marknadsvärde bör införas i&lt;br&gt;42 § kommunalskattelagen (1928:370).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna är till övervägande del positi-&lt;br&gt;va till Stoppregelutredningens förslag men utfallet är likväl blandat. Nä-&lt;br&gt;ringslivsföreträdama är i huvudsak positiva till förslagen men vill ha yt-&lt;br&gt;terligare förändringar, framför allt vad gäller reglerna om lån från före-&lt;br&gt;tag, lön till bam under 16 år och att reglerna om skattefrihet för utbild-&lt;br&gt;ning vid personalavveckling skall gälla även delägare i fåmansföretag.&lt;br&gt;Dessutom motsätter man sig att uppgiftsskyldighet på företagsnivå in-&lt;br&gt;förs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RSV, LO, Handelshögskolan i Göteborg och Civilekonomerna ställer&lt;br&gt;sig avvisande till utredningens förslag och vill inte gå lika långt. Skogs-&lt;br&gt;styrelsen hyser vissa farhågor men tillstyrker ändå förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO är mest negativ och anser att utredningen inte beaktat stoppregler-&lt;br&gt;nas preventiva karaktär. Vissa regler bör enligt LO kunna övervägas om&lt;br&gt;de ger orimliga effekter. Mot bakgrund av utredningens analys anser or-&lt;br&gt;ganisationen dock att utredningen går för långt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RSV tillstyrker eller motsätter sig inte större delen av förslagen men är&lt;br&gt;kritiskt och har åtskilliga synpunkter även på de förslag som verket inte&lt;br&gt;avstyrker. Verket påpekar att Stoppregelutredningen inte har haft tillgång&lt;br&gt;till något erfarenhetsmaterial. Det omfattande missbruk som framgår av&lt;br&gt;SOU 1975:54 har minskat sedan stoppreglema infördes. Att sådana&lt;br&gt;transaktioner som man ville hindra med stoppreglema avtog efter infö-&lt;br&gt;randet av reglerna beror enligt RSV enbart på att kännedom om reglerna&lt;br&gt;och deras konsekvenser fick en allmän spridning bland ägare till fåmans-&lt;br&gt;företag. Det är också inom skatteförvaltningen väl känt att revisorer&lt;br&gt;många gånger direkt avråder fåmansföretagsägare och företagsledare från&lt;br&gt;att vidta transaktioner som kan träffas av stoppreglema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De transaktioner som reglerna avser att hindra synes ändå ha resulterat&lt;br&gt;i ett betydande skattebortfall, vilket enligt RSV kan tillskrivas det för-&lt;br&gt;hållandet att det saknas ett reellt tvåpartsförhållande mellan bolaget och&lt;br&gt;ägarna. Vid 1995 års s.k. ÅSA-granskning (ÅSA = Årlig Statis-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tisk Acceptans-mätning) av famansföretag och delägare konstaterades att&lt;br&gt;transaktioner dem emellan medfört att inkomster blivit för lågt redovisa-&lt;br&gt;de med 24 miljoner kr. Om denna siffra räknas om för hela landet skulle&lt;br&gt;beloppet ha blivit 5,2 miljarder kr och en skattehöjning om 2,3 miljarder&lt;br&gt;kr. De transaktioner som stod för merparten av höjningarna var förbjudna&lt;br&gt;lån, anskaffning av egendom för privat bruk samt införsäljning av onyttig&lt;br&gt;egendom. Detta visar att sådana transaktioner som reglerna avser att&lt;br&gt;stoppa alltjämt förekommer, men att de sannolikt kommer att öka i om-&lt;br&gt;fattning om reglerna tas bort. Utöver skattebortfall skulle det orsaka&lt;br&gt;merarbete för skattemyndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt RSV:s mening har stoppreglema trots allt inneburit att delägare&lt;br&gt;i fåmansföretag varit relativt avhållsamma med att företa transaktioner&lt;br&gt;som faller in under regelsystemet. Reglerna kan därför antas uppfylla sitt&lt;br&gt;syfte. RSV delar inte utredningens uppfattning att stoppreglema är svåra&lt;br&gt;att förstå, svåra att tillämpa, leder till gränsdragningsproblem och t.o.m.&lt;br&gt;minskar respekten och förståelsen för skattesystemet. Verket är i stället&lt;br&gt;av motsatt uppfattning. Reglerna är nu efter flera ändringar koncentrera-&lt;br&gt;de, tar sikte på ett antal klart angivna transaktioner eller situationer och&lt;br&gt;anger tydligt den skatteeffekt som blir följden. Reglerna är jämförelsevis&lt;br&gt;enkla att tillämpa och har genom sin konstruktion i allmänhet bidragit till&lt;br&gt;förutsebarhet för den skattskyldige inför valet av transaktion. De allmän-&lt;br&gt;na reglerna är däremot fortfarande svåröverskådliga och otydliga (jfr be-&lt;br&gt;tänkandet s. 80). En tillämpning av allmänna regler kan förväntas leda till&lt;br&gt;minskad förutsebarhet på grund av bl.a. den osäkerhet som finns vad&lt;br&gt;gäller innehållet i dessa samt på den grund att värderingsproblem ound-&lt;br&gt;vikligen kommer att uppstå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RSV ifrågasätter om utredningens beskrivning av de allmänna reglerna&lt;br&gt;i alla avseenden är korrekt. I vissa fall innebär stoppreglema lägre be-&lt;br&gt;skattning än allmänna regler. Så är t.ex. fallet om ett förbjudet lån lämnas&lt;br&gt;och bolaget senare skriver ned lånet. Jämfört med lönealtemativet är ett&lt;br&gt;förbjudet lån med efterföljande nedskrivning ur skattemässig synvinkel&lt;br&gt;fördelaktigare för bolaget. Att skattekonsekvenserna i det enskilda fallet i&lt;br&gt;allmänhet inte blir mer betungande med klara och enkla stoppregler än&lt;br&gt;med mer allmänna och svårtillämpade regler framgår även&lt;br&gt;av utredningens egen beräkning (s. 274 ff). Det synes enligt RSV inte&lt;br&gt;finnas något stöd för att de nuvarande stoppreglema i annat än möjligen&lt;br&gt;rena undantagsfall medför merbeskattning jämfört med beskattning enligt&lt;br&gt;allmänna regler, under förutsättning att det rent praktiskt går att tillämpa&lt;br&gt;allmänna regler och åsätta riktiga förmånsvärden. De motiv som ur-&lt;br&gt;sprungligen låg till grund för införandet av stoppreglema far fortfarande&lt;br&gt;anses bärkraftiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Civilekonomerna delar utredningens uppfattning att det är bra om all-&lt;br&gt;männa regler kan omfatta samtliga skattskyldiga och att detta skulle in-&lt;br&gt;nebära en förenkling. Stoppregler bör i möjligaste mån undvikas, i syn-&lt;br&gt;nerhet då de vid bokstavstolkning kan motverka sitt syfte (se t.ex. RÅ&lt;br&gt;1993 not. 372). Att stoppregler ändå måste tillgripas när avtal sluts mel-&lt;br&gt;lan rättssubjekt där partsförhållandet endast är av formell men inte reell&lt;br&gt;karaktär är en beklaglig men sannolikt ofrånkomlig nödvändighet. Vid&lt;br&gt;bedömningen av utredningens förslag anser förbundet att en vidare ana-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lys måste göras än den som presenteras i betäkandet. Denna bör inte en-&lt;br&gt;dast omfatta skattelagstiftningen inom inkomstskatteområdet utan i större&lt;br&gt;utsträckning än vad som skett även avgifts- och sanktionssystemen, den&lt;br&gt;civilrättsliga lagstiftningen för aktie- och handelsbolag, revisionsbe-&lt;br&gt;stämmelser, lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter,&lt;br&gt;taxeringslagen (1990:324) och mervärdesskatteområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Göteborg ställer sig bakom den allmänna inriktningen&lt;br&gt;i utredningens förslag. Kammarrätten anser att förekomsten av två paral-&lt;br&gt;lella system ökar lagtextens omfång och komplexitet samt att det många&lt;br&gt;gånger kan vara svårt att göra gränsen så skarp mellan de kategorier&lt;br&gt;skattskyldiga som skall beskattas enligt det ena eller andra systemet att&lt;br&gt;tvister om kategoritillhörighet inte uppkommer. Om de materiella skill-&lt;br&gt;naderna mellan de två systemen är stora uppstår dessutom tröskeleffekter&lt;br&gt;som i enskilda fall kan framstå som stötande. Sådana faktorer talar enligt&lt;br&gt;kammarrätten för att stoppreglema skall slopas. Ett slopande av stopp-&lt;br&gt;reglema innebär givetvis att man måste göra bedömningar av risken för&lt;br&gt;obefogade skatteförmåner. Effekterna är svåra att bedöma både från&lt;br&gt;kontrollsynpunkt och från ekonomiska utgångspunkter. Ställningstagan-&lt;br&gt;den underlättas emellertid, såvitt kammarrätten kunnat finna, av att skat-&lt;br&gt;tebelastningen i olika situationer har utjämnats under senare år. Skatten&lt;br&gt;skall naturligtvis inte vara högre för famansföretagare än för andra. Ut-&lt;br&gt;redningens förslag i kapitlet om marknadsvärde m.m. (3 kap.) kommer&lt;br&gt;att underlätta den framtida beräkningen av förmånsvärden. För att mot-&lt;br&gt;verka de nämnda riskerna bör emellertid också den formella sidan av&lt;br&gt;saken uppmärksammas. Det gäller främst kontrollen av att beskattningen&lt;br&gt;sker på ett korrekt sätt. Utredningen har behandlat dessa frågor i särskil-&lt;br&gt;da avsnitt med förslag till regeländringar rörande uppgiftsskyldigheten,&lt;br&gt;förslag som kammarrätten inte har något att invända mot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet framhåller att, såsom&lt;br&gt;framgår av utredningen, faran med de åtgärder stoppreglema skulle&lt;br&gt;stävja har överdrivits. Utredningen kommer till slutsatsen att de flesta av&lt;br&gt;stoppreglema kan upphöra trots att den faktiska situationen i dag i stort&lt;br&gt;sett är densamma som den var när reglerna infördes 1976.1 några fall har&lt;br&gt;ändrade skatteregler på andra områden under mellantiden gjort behovet&lt;br&gt;mindre, men denna orsak är sällan skälet till utredningens ståndpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverket bedömer de i betänkandet föreslagna förändringarna&lt;br&gt;som positiva eftersom de borde innebära förbättrade förutsättningar för&lt;br&gt;att etablera och driva ett ekonomiskt livskraftigt företagande på lands-&lt;br&gt;bygden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NUTEK anser att man måste sträva efter att förenkla för småföretagen&lt;br&gt;att bedriva näringsverksamhet och välkomnar intentionerna&lt;br&gt;i utredningen. Lagstiftarna måste undvika att ett lapptäcke av regler upp-&lt;br&gt;står som fallet är med dagens stoppregler. Vidare anser NUTEK att det är&lt;br&gt;viktigt att staten strävar efter att vara neutral i sin skattepolitik. Stopp-&lt;br&gt;reglema innebär ett misstänkliggörande av en särskild företagskategori&lt;br&gt;och leder dessutom i vissa fall till högre skatte- och avgiftsuttag än de&lt;br&gt;allmänna reglerna. En förutsättning för slopande av stoppreglema är att&lt;br&gt;fåmansföretagen inte uppnår icke avsedda skatteförmåner. Neutralitet&lt;br&gt;inom och mellan företagsformerna bör eftersträvas. NUTEK anser att ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;småforetagarperspektiv måste finnas i lagstiftningen genom att man be-&lt;br&gt;aktar småföretagare utifrån deras specifika karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lantbrukarnas Riksförbund och Skogsägarnas Riksförbund tillstyrker&lt;br&gt;att stoppreglema tas bort men påpekar att den beskattningsordning som&lt;br&gt;följer av allmänna regler är av det slaget att tveksamheter inte kan bli&lt;br&gt;föremål för prövning genom förhandsbesked. Om ett slopande av stopp-&lt;br&gt;reglema medför att en tveksamhet uppstår, kommer därför rättsläget&lt;br&gt;normalt att kunna klarläggas endast den ordinarie processvägen, for när-&lt;br&gt;varande med sju - tio års fördröjning. Det är därför enligt förbunden&lt;br&gt;mycket viktigt att den lagstiftning som kan följa av utredningens förslag&lt;br&gt;undanröjer tveksamheter genom att klart och entydigt ange vad som skall&lt;br&gt;gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringslivets skattedelegation tillstyrker i huvudsak utredningens för-&lt;br&gt;slag. Delegationen anser att utredningen på ett övertygande sätt visat att&lt;br&gt;de motiv som en gång åberopades för införandet av stoppreglema i vart&lt;br&gt;fall numera inte är hållbara. Stoppreglema är ett komplicerat regelverk&lt;br&gt;som upplevs som starkt diskriminerande för fåmansägda företag och de-&lt;br&gt;ras ägare. Utgångspunkten for lagstiftningen har nämligen genomgående&lt;br&gt;varit att ägarna och företagen förmodas utnyttja systemet så snart de ges&lt;br&gt;en möjlighet. Inte minst ur psykologisk synvinkel är ett slopande av sär-&lt;br&gt;reglerna därför viktiga. För att förbättra företagsklimatet för de små och&lt;br&gt;medelstora företagen är det en nödvändig förutsättning att denna diskri-&lt;br&gt;minering upphör. Utredningens förslag att slopa ett flertal av stoppreg-&lt;br&gt;lema är således mycket angeläget och bör genomföras med största&lt;br&gt;skyndsamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Advokatsamfund anser att stoppreglema ofta leder till skatte-&lt;br&gt;effekter som avviker från de gängse på ett så dramatiskt sätt att de upp-&lt;br&gt;fattas som stötande och omotiverade. De innebär en avvikelse från flera&lt;br&gt;av de grundläggande principerna för ett modernt skattesystem. Utred-&lt;br&gt;ningen har anfört en rad välgrundade skäl för att stoppreglema i största&lt;br&gt;möjliga utsträckning skall begränsas. Den principiella utgångspunkten&lt;br&gt;har därvid varit att enbart det förhållandet att ett företag är fåmansägt inte&lt;br&gt;skall leda till att företaget och dess delägare beskattas hårdare än vad som&lt;br&gt;gällt om företaget haft många ägare. Samfundet delar denna uppfattning.&lt;br&gt;Som utredningen konstaterat finns i gällande rätt regler om straffbeskatt-&lt;br&gt;ning som innebär att transaktioner mellan fåmansföretag och dess ägare&lt;br&gt;beskattas på samma sätt som om transaktionen företagits utanför famans-&lt;br&gt;företagskretsen. Lika med utredningen finner samfundet att behovet av&lt;br&gt;enhetlighet i skattesystemet därmed är uppfyllt och att det saknas överty-&lt;br&gt;gande skäl för att behålla stoppregler som innebär en form av straffbe-&lt;br&gt;skattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagarnas Riksorganisation välkomnar förslaget att ta bort stopp-&lt;br&gt;reglema och anser att en ändring av 3:12-reglema bör vara ett logiskt&lt;br&gt;nästa steg i en sammantagen översyn av de omotiverade och otidsenliga&lt;br&gt;specialregler som styr förhållandet mellan ett fåmansföretag och dess&lt;br&gt;aktiva ägare. Även Svensk Handel anser att nästa steg för att öka nyfore-&lt;br&gt;tagandet och investeringsviljan måste bli en revidering av 3:12-reglema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till regeringens bedömning: Är 1976 infördes särskilda&lt;br&gt;regler for beskattning av fåmansföretag samt företagsledare och delägare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i sådana företag (prop. 1975/76:79, bet. 1975/76:SkU28, SFS 1976:85-&lt;br&gt;87). Reglerna gäller även för närstående till företagsledare och delägare.&lt;br&gt;Dessa regler - stoppreglema - syftar till att hindra att bolagsformen an-&lt;br&gt;vänds for att undgå eller lindra beskattningen. Reglerna riktar sig mot&lt;br&gt;olika transaktioner mellan fåmansföretaget och dess företagsledare eller&lt;br&gt;delägare. Stoppreglema behandlar sådant som att företaget anskaffar&lt;br&gt;egendom for företagsledarens privata bruk, köper egendom av eller säljer&lt;br&gt;egendom till delägare, hyr lokal av delägare, skriver ned delägarens lån&lt;br&gt;eller ger delägaren lån med låg ränta. Bestämmelserna utformades så att&lt;br&gt;delägaren beskattas för förmånen som intäkt av tillfällig förvärvsverk-&lt;br&gt;samhet (numera tjänst) samtidigt som företaget helt eller delvis vägras&lt;br&gt;avdrag för kostnaden. Samma år infördes även regler om den skattemäs-&lt;br&gt;siga behandlingen av dels lån som är förbjudna enligt aktiebolagslagen&lt;br&gt;(1975:1385), ABL, dels tantiem. Vidare infördes begränsningar i möjlig-&lt;br&gt;heten att genom löneuttag fördela företagets inkomster mellan företags-&lt;br&gt;ledaren och dennes make och barn. Reglerna kompletterades med en ut-&lt;br&gt;vidgad uppgiftsskyldighet för famansföretag och delägare att lämna in-&lt;br&gt;formation till skattemyndigheterna om sina ekonomiska mellanhavanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftningen grundas på Företagsskatteberedningens betänkande&lt;br&gt;Fåmansbolag (SOU 1975:54). Utredningen hade vid undersökningar&lt;br&gt;konstaterat ett utbrett missbruk av beskattningsreglerna bland fåmansfö-&lt;br&gt;retagen med avsevärda skatte- och avgiftsbortfall för det allmänna som&lt;br&gt;följd. Utredningen ansåg sig kunna konstatera att ett stort antal bolag&lt;br&gt;bildats uteslutande för att uppnå skattelättnader i fråga om inkomster som&lt;br&gt;i realiteten inte var annat än arbetsinkomst för ägarna. Missbruket ansågs&lt;br&gt;ha sin grund i att något egentligt tvåpartsförhållande inte fanns vid dessa&lt;br&gt;slags transaktioner. Utredningen såg det inte som möjligt att bekämpa&lt;br&gt;detta missbruk enbart genom förbättrad kontroll. I stället ansåg utred-&lt;br&gt;ningen att det krävdes materiella bestämmelser i skärpande riktning och&lt;br&gt;en utvidgad uppgiftsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid 1990 års skattereform ansågs att reglerna alltjämt behövdes (prop.&lt;br&gt;1989/90:110 s. 596). Den nya indelningen av inkomstslag och särbe-&lt;br&gt;skattningen av kapitalinkomster medförde att ersättningarna från företa-&lt;br&gt;get numera beskattas i inkomstslaget tjänst. Bestämmelserna finns hu-&lt;br&gt;vudsakligen i punkt 14 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen&lt;br&gt;(1928:370), KL. Vissa ändringar genomfördes också på grundval&lt;br&gt;av Företagsskattekommitténs betänkande Beskattning av famansföretag&lt;br&gt;(SOU 1989:2). Bl.a. begränsades reglernas räckvidd såvitt gäller fåmans-&lt;br&gt;ägda handelsbolag. Särbeskattningen av kapitalinkomster nödvändig-&lt;br&gt;gjorde också nya regler enligt vilka utdelningar och realisationsvinster i&lt;br&gt;viss utsträckning beskattas som inkomst av tjänst i stället för som kapi-&lt;br&gt;talinkomst. Dessa regler finns i 3 § 12 mom. - 3 § 12 e mom lagen&lt;br&gt;(1947:576), SIL, nedan kallade 3:12-reglema. Vidare finns bestämmelser&lt;br&gt;om utökad uppgiftsskyldighet för företagsledare och deras närstående&lt;br&gt;samt delägare i famansföretag i lagen (1990:325) om självdeklaration&lt;br&gt;och kontrolluppgifter, LSK.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Det huvudsakliga syftet med re-&lt;br&gt;geringens förslag i propositionen är att förbättra företagsklimatet utan att&lt;br&gt;eftersätta kravet på neutralitet mellan olika företagsformer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett grundläggande drag i regeringens ekonomiska politik är att förbätt- Prop. 1999/2000:15&lt;br&gt;ra förutsättningarna för de små och medelstora företagen. En rad åtgärder&lt;br&gt;har redan vidtagits och flera förändringar är att vänta. En del av detta är&lt;br&gt;vissa ändringar av i huvudsak förenklande natur av skattereglerna för&lt;br&gt;små och medelstora företag som drivs i bolagsform och deras ägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En lättnad i dubbelbeskattningen av inkomster i små och medelstora&lt;br&gt;företag har införts fr.o.m. 1998 års taxering (3 § 1 a - 1 g mom. SIL).&lt;br&gt;Lättnaden medges på ägamivå och innebär en begränsad skattefrihet för&lt;br&gt;utdelning och reavinst på aktier och andelar. De företag som omfattas av&lt;br&gt;lättnaden är sådana vars aktier är onoterade. Syftet med en begränsad&lt;br&gt;skattefrihet är att främja investeringar i mindre företag genom att kom-&lt;br&gt;pensera dem för den högre kapitalkostnad de kan antas ha i förhållande&lt;br&gt;till större företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen (1981:691) om socialavgifter finns fr.o.m. 1997 års taxering&lt;br&gt;regler om nedsättning av arbetsgivaravgifter och egenavgifter (2 kap.&lt;br&gt;5 a § och 3 kap. 5 a §). Fr.o.m. 1998 års taxering far arbetsgivaren vid&lt;br&gt;beräkning av arbetsgivaravgifter varje månad göra avdrag med 5 procent&lt;br&gt;av avgiftsunderlaget, dock högst 3 550 kr. Vid beräkning av egenavgifter&lt;br&gt;far enligt 3 kap. 5 a § avdrag göras med 5 procent av avgiftsunderlaget,&lt;br&gt;dock högst med 9 000 kr per år. Om den försäkrade under året gjort av-&lt;br&gt;drag från arbetsgivaravgifterna, får dock avdrag från egenavgiftema&lt;br&gt;medges högst med ett så stort belopp att det sammanlagda avdraget från&lt;br&gt;egenavgifterna och arbetsgivaravgifterna inte överstiger 42 600 kr per år&lt;br&gt;(t.o.m. 1998 års taxering 30 000 kr). Avsikten med att sänka socialavgif-&lt;br&gt;terna är att reducera de indirekta lönekostnaderna för att stimulera nyan-&lt;br&gt;ställningar och uppmuntra egenföretagande. Lättnaden riktar sig främst&lt;br&gt;till små och medelstora företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nya regler för företagens avdragsrätt för pensionskostnader (prop.&lt;br&gt;1997/98:146, bet. 1997/98:SkU27, SFS 1998:328) gäller fr.o.m. 2001 års&lt;br&gt;taxering. De får dock tillämpas redan fr.o.m. 1998 års taxering om den&lt;br&gt;skattskyldige begär det. Ändringarna innebär bl.a. att de skattemässiga&lt;br&gt;särreglerna för personer med bestämmande inflytande har tagits bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grundläggande utgångspunkt är att skattesystemet skall vara neu-&lt;br&gt;tralt och att skattereglerna så långt som möjligt skall vara generella. Sär-&lt;br&gt;lagstiftning för en viss kategori näringsidkare eller ägargrupp bör alltså&lt;br&gt;om möjligt undvikas. Dessutom bör regler vara så enkla som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund anser regeringen att det är en viktig åtgärd - både&lt;br&gt;ur praktisk och principiell synpunkt - att så långt som möjligt avskaffa&lt;br&gt;de särregler som finns för fåmansföretagen och de fåmansägda handels-&lt;br&gt;bolagen. En förutsättning för slopande av de olika reglerna är dock att en&lt;br&gt;korrekt beskattning kan ske inom det vanliga systemets ram och att inte&lt;br&gt;obehöriga skatteförmåner kan befaras uppkomma i alltför stor utsträck-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning är att de allra flesta stoppreglema kan slopas.&lt;br&gt;Efter en genomgång av reglerna, deras syften och möjligheterna till be-&lt;br&gt;skattning enligt allmänna regler har regeringen funnit att nära nog samt-&lt;br&gt;liga regler kan slopas. I likhet med utredningen anser regeringen dock att&lt;br&gt;regeln om skattefrihet för utbildning vid personalavveckling m.m. inte&lt;br&gt;heller fortsättningsvis bör gälla för företagsledare och delägare i fåmans-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;foretag eller fåmansägda handelsbolag och deras närstående. Vidare an-&lt;br&gt;ser regeringen att kopplingen mellan de civilrättsliga och skatterättsliga&lt;br&gt;reglerna om förbjudna lån bör behållas. Det bör dock klargöras att även&lt;br&gt;lån som lämnats till juridiska personer skall tas upp som intäkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att förbättra rättssäkerheten och förutsebarheten vid taxeringarna&lt;br&gt;bör definitionerna av famansföretag, fåmansägt handelsbolag och före-&lt;br&gt;tagsledare förtydligas. Även definitionen av ägare bör justeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De redovisade förändringarna kommer att förbättra förutsättningarna&lt;br&gt;för verksamheten och tillväxten i små och medelstora företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Begreppsdefinitioner&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Begreppet fåmansföretag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ett famansföretag föreligger om röstetalet för&lt;br&gt;aktierna i ett svenskt aktiebolag och andelarna i en svensk ekonomisk&lt;br&gt;förening till mer än hälften innehas av fyra eller färre fysiska perso-&lt;br&gt;ner. Aktier eller andelar som ägs av en person och hans närstående an-&lt;br&gt;ses ägda av en fysisk person. Även utländska juridiska personer som&lt;br&gt;är jämförliga med svenska aktiebolag och ekonomiska föreningar kan&lt;br&gt;utgöra fåmansföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens bortsett från&lt;br&gt;att endast aktier som ägs av makar och deras barn under 18 år anses ägda&lt;br&gt;av en fysisk person och att utländska juridiska personer inte kan utgöra&lt;br&gt;fåmansföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget.&lt;br&gt;RSV motsätter sig inte att antalet delägare preciseras men anser att fyra är&lt;br&gt;ett väl lågt antal. Verket anser att det saknas en närmare analys av eller&lt;br&gt;förklaring till varför detta antal valts och varför endast kärnfamiljens ak-&lt;br&gt;tieinnehav skall ses som ett. En precisering av antalet delägare till ett så&lt;br&gt;lågt antal som fyra kan öka risken för att ägandet med skattetaktiskt syfte&lt;br&gt;sprids på det antal personer som krävs för att hamna strax utanför det&lt;br&gt;definierade området. Det borde vara relativt lätt att åstadkomma en ägar-&lt;br&gt;bild där företaget behärskas av en liten och besläktad eller närstående&lt;br&gt;grupp personer. Om begreppet fåmansföretag ändras bör hela närståen-&lt;br&gt;dekretsen och inte bara kärnfamiljen betraktas som en person. Det är&lt;br&gt;olämpligt att röra sig med olika kretsar av närstående, eftersom det leder&lt;br&gt;till en överhängande risk för missförstånd och sammanblandning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Göteborg anser att utredningens förslag kommer att&lt;br&gt;medföra ökad klarhet och säkerhet i tillämpningen. Att antalet bestäms&lt;br&gt;till fyra anknyter också till vanligt språkbruk. Några större negativa kon-&lt;br&gt;sekvenser av förslaget borde enligt kammarrätten knappast uppstå. För-&lt;br&gt;bundet Civilekonomerna avstyrker förslaget. Förbundet anser att det nu-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;varande begreppet ”ett fatal” i definitionen av famansföretag skapar en&lt;br&gt;möjlighet att se till det verkliga inflytandet i det enskilda fallet. Utred-&lt;br&gt;ningens uppfattning att risken för skattebortfall vid angivande av en an-&lt;br&gt;talsgräns i lagtexten är ytterst liten delas inte av förbundet som särskilt&lt;br&gt;vill poängtera vidden av en ändring enligt utredningens förslag. Genom&lt;br&gt;att formellt lägga sig utanför den föreslagna snäva gränsen för definitio-&lt;br&gt;nen av ett fåmansföretag undgår man hela stopplagstiftningen. Förbundet&lt;br&gt;delar i och för sig utredningens uppfattning att begreppet&lt;br&gt;”famansföretag” behöver tydligare preciseras i lagtexten eller i förarbe-&lt;br&gt;ten. Därvid bör Riksskattenämndens anvisningar kunna ligga till grund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Byggentreprenörerna anser att ett uttalande bör göras i lagstiftnings-&lt;br&gt;ärendet av innebörden att den nya definitionen även skall gälla de regler&lt;br&gt;som finns för beskattning av byggnadsrörelse när det gäller att beskriva&lt;br&gt;den personkrets vars fastighetsförvärv kan bli betraktade som omsätt-&lt;br&gt;ningstillgångar. Sveriges advokatsamfund anser att det skulle underlätta&lt;br&gt;avsevärt om man hade en enhetlig definition av fåmansbolag inom skat-&lt;br&gt;telagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Huvuddefinitionen av begreppet få-&lt;br&gt;mansföretag finns i punkt 14 åttonde stycket a) av anvisningarna till 32 §&lt;br&gt;KL. Enligt denna definition räknas som fåmansföretag aktiebolag och&lt;br&gt;ekonomisk förening, vari en fysisk person eller ett fatal fysiska personer&lt;br&gt;äger så många aktier eller andelar att dessa personer har mer än hälften&lt;br&gt;av rösterna för aktierna eller andelarna i företaget. I samma stycke under&lt;br&gt;b) finns den subsidiära definitionen, (filialregeln). Enligt denna räknas&lt;br&gt;som fåmansföretag även aktiebolag och ekonomisk förening vars verk-&lt;br&gt;samhet är uppdelad på verksamhetsgrenar, som är oberoende av varand-&lt;br&gt;ra, såvida en person genom aktie- eller andelsinnehav, avtal eller på där-&lt;br&gt;med jämförligt sätt har den reella bestämmanderätten över sådan verk-&lt;br&gt;samhetsgren och självständigt kan förfoga över dess resultat. De båda&lt;br&gt;definitionerna kompletteras med en bestämmelse om vem som är att anse&lt;br&gt;som ägare. Enligt elfte stycket avses med ägare enligt åttonde och tionde&lt;br&gt;styckena den som - direkt eller genom förmedling av juridisk person -&lt;br&gt;äger eller på därmed jämförligt sätt innehar aktie eller andel i företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ursprungliga definitionen av begreppet fåmansföretag tillkom ge-&lt;br&gt;nom 1976 års lagstiftning (prop. 1975/76:79, bet. 1975/76:SkU28, SFS&lt;br&gt;1976:85). Den omfattade då även handelsbolag, vilka emellertid undan-&lt;br&gt;togs genom 1990 års skattereform (prop. 1989/90:110, bet.&lt;br&gt;1989/90:SkU30, SFS 1990:650). I stället infördes begreppet fåmansägt&lt;br&gt;handelsbolag, som nu definieras i punkt 14 tionde stycket av anvisning-&lt;br&gt;arna till 32 § KL (se avsnitt 7.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon allvarligare kritik synes inte kunna riktas mot det nuvarande&lt;br&gt;fåmansföretagsbegreppet. Även i fortsättningen bör således reglerna ta&lt;br&gt;sikte på företag som domineras av en eller ett fatal fysiska personer. Da-&lt;br&gt;gens famansföretagsbegrepp har gett upphov till tillämpningsproblem&lt;br&gt;huvudsakligen i två hänseenden, dels behandlingen av utländska företag,&lt;br&gt;dels tolkningen av uttrycket ”en fysisk person eller ett fåtal fysiska per-&lt;br&gt;soner”. Regeringen kommer endast att behandla dessa aspekter. För en&lt;br&gt;mer fullständig genomgång av begreppet, dess bakgrund och övriga&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpningsfrågor hänvisas till genomgången i Stoppregelutredningens&lt;br&gt;betänkande (SOU 1998:116 s. 45 ff.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet fåmansbolag infördes i KL långt före 1976 års lagstiftning&lt;br&gt;om famansföretag. Med fåmansbolag avsågs enligt 54 § femte stycket&lt;br&gt;KL ett bolag i vilket aktierna till huvudsaklig del ägs eller på därmed&lt;br&gt;jämförligt sätt innehas - direkt eller genom förmedling av juridisk person&lt;br&gt;- av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagsskatteberedningen uttalade (SOU 1975:54 s. 173 f.) att be-&lt;br&gt;greppet fåmansbolag, som förekom bl.a. i då gällande 35 § 3 mom. KL,&lt;br&gt;varken i motivuttalanden eller i praxis syntes ha fatt någon mer klarläg-&lt;br&gt;gande precisering. Beredningen övervägde att utforma en begreppsbe-&lt;br&gt;stämning som på ett mer klarläggande och entydigt sätt skulle fastlägga&lt;br&gt;vad som menades med ett fåmansbolag. Övervägande skäl talade dock&lt;br&gt;enligt beredningens mening för att ansluta till gällande fåmansbolagsbe-&lt;br&gt;grepp. Avgörande vid bedömningen borde vara att en viss grupp personer&lt;br&gt;hade den reella beslutanderätten i bolaget. Om denna personkrets hade&lt;br&gt;antingen mer än 50 procent av aktierna i bolaget eller, vid olika röstetal&lt;br&gt;på aktierna, mer än hälften av rösterna, borde enligt beredningens mening&lt;br&gt;ett fåmansbolag anses vara för handen. Det noterades att det i tidigare&lt;br&gt;lagstiftningssammanhang inte angivits det högsta antal personer som&lt;br&gt;kunde ingå i ägargruppen för att fråga skulle vara om ett fåtal. Bered-&lt;br&gt;ningen antog dock att 10-20 personer kunde utgöra ett fåtal, sannolikt&lt;br&gt;även flera om de var besläktade med varandra. Enligt beredningens upp-&lt;br&gt;fattning borde gränsen ligga väsentligt högre, närstående personer borde&lt;br&gt;räknas som en enhet och avgörande borde vara den reella beslutanderät-&lt;br&gt;ten i bolaget. Andra preciseringar än motivuttalanden ansågs skapa pro-&lt;br&gt;blem, både när det gällde att förhindra missbruk och vid gränsdragningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Departementschefen godtog beredningens förslag och tilläde att be-&lt;br&gt;greppet fåmansbolag (sedermera valdes, bl.a. med hänsyn till att de eko-&lt;br&gt;nomiska föreningarna inkluderades, termen fåmansföretag) borde utfor-&lt;br&gt;mas med tanke på de situationer där ägaren eller ägarna kunde så full-&lt;br&gt;ständigt behärska bolaget att man i realiteten inte kunde tala om ett två-&lt;br&gt;partsförhållande vid transaktioner mellan ägaren och bolaget (prop.&lt;br&gt;1975/76:79 s. 70). Departementschefen framhöll vidare att uttrycket &amp;quot;ett&lt;br&gt;fåtal&amp;quot; måste ses som ett relativt uttryck. Avgörande var inte det totala&lt;br&gt;antalet aktieägare utan antalet ägare med ett dominerande eller väsentligt&lt;br&gt;inflytande i företaget. Härvid skulle familj e- eller släktinnehav normalt&lt;br&gt;räknas samman som individuellt ägande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid riksdagsbehandlingen (bet. 1975/76:SkU28) gjordes inte något&lt;br&gt;uttalande i fråga om begreppet &amp;quot;ett fåtal&amp;quot;. Däremot hade regeringen före-&lt;br&gt;slagit att som fåmansföretag skulle räknas ”a) aktiebolag, ekonomisk&lt;br&gt;förening och handelsbolag, vari aktierna eller andelarna till huvudsaklig&lt;br&gt;del ägas eller på därmed jämförligt sätt innehavas...” Ordet huvudsaklig&lt;br&gt;hade i förarbeten och rättspraxis ansetts innebära 70-80 procent. För att&lt;br&gt;få ett adekvat uttryck för den åsyftade uppfattningen att ett fåmansföretag&lt;br&gt;skulle anses föreligga om en begränsad personkrets innehade antingen&lt;br&gt;mer än femtio procent av aktierna eller, vid olika röstetal på aktierna, mer&lt;br&gt;än femtio procent av rösterna, föreslog skatteutskottet därför att ordet&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;huvudsaklig&amp;quot; skulle bytas ut till &amp;quot;övervägande del&amp;quot; (bet. 1975/76:SkU28&lt;br&gt;s. 38). Detta blev också riksdagens beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I RSV:s rekommendationer m.m. om beskattning av famansföretag, av&lt;br&gt;delägare m.fl. i sådana foretag och av delägare m.fl. i fåmansägda han-&lt;br&gt;delsbolag samt skatteavdrag på ersättningar från sådana företag (RSV S&lt;br&gt;1999:21, s. 4) har — vad avser huvuddefinitionen - lämnats följande re-&lt;br&gt;kommendation. ”Som ett fåtal personer bör anses högst 10 personer.&lt;br&gt;Härvid räknas hela närståendekretsens innehav som ett enda individuellt&lt;br&gt;ägande. Detta innebär att antalet delägare i ett fåmansföretag kan vara&lt;br&gt;väsentligt större än 10. Det saknar betydelse om delägarna är bosatta här&lt;br&gt;i riket eller inte, liksom om delägarna är svenska eller utländska medbor-&lt;br&gt;gare.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilket högsta antal personer som kan omfattas av uttrycket &amp;quot;ett fatal&lt;br&gt;fysiska personer&amp;quot; kan vara svårt att avgöra. Helt klart är dock att RSV:s&lt;br&gt;rekommendation, tio personer, måste betecknas som en absolut högsta&lt;br&gt;gräns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon praxis från Regeringsrätten som tyder på att ett fatal kan avse så&lt;br&gt;många som tio personer finns inte. Över huvud taget är rättspraxis där&lt;br&gt;frågan ställts på sin spets mager. Detta sammanhänger antagligen med att&lt;br&gt;de flesta fåmansföretag domineras av en eller två personer (familjer). Vid&lt;br&gt;bedömningen av antalet ägare skall varje krets av närstående ses som en&lt;br&gt;enhet. Synsättet har bekräftats i praxis genom RÅ 1979 Aa 7. RÅ 1986&lt;br&gt;ref. 47 ger visst stöd för RSV:s uppfattning så till vida att sju personer&lt;br&gt;synes ha ansetts utgöra ett fatal (sju personer innehade tillsammans 52,7&lt;br&gt;procent av aktiernas röstvärde; målet återförvisades emellertid för pröv-&lt;br&gt;ning av betydelsen att aktierna var noterade på OTC-listan).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett senare rättsfall, RÅ 1988 ref. 94, uppkom frågan om andelarna i&lt;br&gt;en bostadsrättsförening till huvudsaklig del ägdes av ett fatal fysiska per-&lt;br&gt;soner (målet gällde tillämpning av reglerna om interna aktieöverlåtelser, i&lt;br&gt;vilka det fanns en definition av fåmans6o/ag, en definition som skilde sig&lt;br&gt;från den av fåmans/Öretag). Bostadsrättsföreningen hade nio medlemmar&lt;br&gt;vilket innebar att varje medlem ägde omkring 11 procent av samtliga&lt;br&gt;andelar. För att uppnå kravet på huvudsaklighet, 70-80 procent, krävdes&lt;br&gt;därmed att åtminstone sju av medlemmarnas aktieinnehav räknades med&lt;br&gt;(7x11=77 procent). Under konstaterande att inga av medlemmarna var&lt;br&gt;närstående till varandra fann Regeringsrätten att aktierna inte till huvud-&lt;br&gt;saklig del ägdes eller på därmed jämförligt sätt innehades av ett fåtal per-&lt;br&gt;soner. Den slutsats som måste dras av rättsfallet är att ett fåtal kan vara&lt;br&gt;färre än sju. Se även RÅ 1984 Aa 95 där aktierna innehades till lika delar&lt;br&gt;av fjorton personer. Bolaget ansågs inte utgöra ett fåmansbolag (aktierna&lt;br&gt;ansågs således inte till huvudsaklig del innehas av ett fatal personer).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genomgången visar att den skattemässiga innebörden av uttrycket &amp;quot;en&lt;br&gt;fysisk person eller ett fåtal fysiska personer&amp;quot; är osäker. Det mesta talar&lt;br&gt;dock för att den övre gränsen går någonstans mellan fem och tio perso-&lt;br&gt;ner. Osäkerhet föreligger också i vilken utsträckning närstående personer&lt;br&gt;skall räknas som en enda person. Från tillämpningssynpunkt skulle gi-&lt;br&gt;vetvis mycket vara vunnet om dessa oklarheter undanröjdes direkt i lag-&lt;br&gt;texten. Samtidigt förhåller det sig otvivelaktigt så att en precisering gör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det möjligt för de skattskyldiga att lägga sig strax utanför det definierade&lt;br&gt;området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stoppregelutredningens bedömning är att risken för skattebortfall på&lt;br&gt;grund av sådana åtgärder är ytterst liten. Utredningen anser att de civil-&lt;br&gt;och associationsrättsliga regelsystemen, bortsett från de fall då makten är&lt;br&gt;koncentrerad till en ytterst begränsad grupp, praktiskt taget alltid torde ha&lt;br&gt;långt större betydelse för fördelningen av ägande och inflytande i&lt;br&gt;ett aktiebolag än de konsekvenser som kan följa av att stoppregler blir&lt;br&gt;tillämpliga. Mot denna bakgrund föreslår utredningen att uttrycket en&lt;br&gt;eller ett fåtal personer ersätts med en direkt antalsangivelse. Enligt utred-&lt;br&gt;ningens uppfattning kan antalet utan effektivitetsförluster bestämmas till&lt;br&gt;en lägre nivå än vad som följer av dagens praxis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen anser det lämpligt att begränsa begreppet till sådana före-&lt;br&gt;tag i vilka fyra eller färre fysiska personer äger så många aktier att de har&lt;br&gt;mer än hälften av rösterna i bolaget. Detta tar sikte på det fallet att ak-&lt;br&gt;tierna ägs av varandra oberoende fysiska personer. Regeln ter sig enligt&lt;br&gt;utredningen däremot mindre tillfredsställande om aktieägarna tillhör&lt;br&gt;samma intressesfär. Att vissa närstående skall räknas som en enda person&lt;br&gt;torde vara ofrånkomligt från rättvisesynpunkt. Olika meningar kan häv-&lt;br&gt;das vad gäller hur snävt kretsen skall bestämmas. Den enligt utredning-&lt;br&gt;ens mening rimligaste lösningen är att betrakta kärnfamiljen, dvs. i prin-&lt;br&gt;cip föräldrar och deras barn, som en enda person. En person bör i detta&lt;br&gt;sammanhang räknas som barn till myndighetsåldern. Med denna uppfatt-&lt;br&gt;ning skulle myndiga barn behandlas som självständiga ägare. Anledning&lt;br&gt;att ändra den nuvarande bestämmelsen om indirekt ägande föreligger&lt;br&gt;enligt utredningen inte. Elärav följer bl.a. att omyndiga barns eventuella&lt;br&gt;indirekta innehav av aktier kommer att räknas samman med föräldrarnas&lt;br&gt;innehav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar utredningens uppfattning att det ur tillämpningssyn-&lt;br&gt;punkt skulle vara en fördel om begreppet fåmansföretag fick en klarare&lt;br&gt;och tydligare definition. För de skattskyldiga skulle det innebära en stör-&lt;br&gt;re förutsebarhet vid inkomsttaxeringen. Regeringen anser i likhet med&lt;br&gt;utredningen att antalsgränsen lämpligen kan sättas vid fyra personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar dock de farhågor som framförts av ett par remissin-&lt;br&gt;stanser om att en direkt angiven antalsgräns i lagtexten kan leda till att&lt;br&gt;skattskyldiga genom mer eller mindre konstruerade ägarsammansättning-&lt;br&gt;ar lägger sig strax utanför det definierade området. För att försvåra detta&lt;br&gt;föreslår regeringen att en något större krets än enbart kärnfamiljen skall&lt;br&gt;anses utgöra en person vid bedömningen av hur många personer som&lt;br&gt;anses äga aktier eller andelar i företaget. Därvid kan konstateras att när-&lt;br&gt;stående personers aktieinnehav enligt förarbetena (prop. 1975/76:79 s 70&lt;br&gt;f.) bör räknas samman som individuellt ägande. Dett har också visst stöd&lt;br&gt;i praxis (RÅ 1979 Aa 7). Vid den föreslagna inskränkningen av fåmans-&lt;br&gt;företagsbegreppet blir detta ännu viktigare än tidigare. Regeringen anser&lt;br&gt;att det inte är tillräckligt att endast betrakta kärnfamiljen som en person.&lt;br&gt;För att täcka in samtliga de företag som bör omfattas av begreppet och&lt;br&gt;för att inte skapa begreppsförvirring bör därför hela närståendekretsen&lt;br&gt;betraktas som en person. I lagrådsremissen fanns inte någon reglering om&lt;br&gt;hur kretsarna skulle bestämmas. Lagrådet har riktat kritik mot oklarheter&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i denna bedömning, bl.a. kunde en person tillhöra flera kretsar. För att&lt;br&gt;komma ifrån dessa problem föreslår regeringen en särskild reglering av&lt;br&gt;vilken person man skall utgå från när man bedömer antalet kretsar. Vid&lt;br&gt;en utvärdering av flera tänkbara alternativ av utgångspunkten för denna&lt;br&gt;bedömning har regeringen funnit det lämpligast att utgå från delägarnas&lt;br&gt;ålder med början i den äldste och därefter i fallande åldersordning. En&lt;br&gt;person som inräknats i en närståendekrets skall inte medräknas i någon&lt;br&gt;ytterligare krets. Vad detta rent konkret innebär utvecklas närmare i för-&lt;br&gt;fattningskommentaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av punkt 14 nionde stycket av anvisningarna till 32 § KL framgår att,&lt;br&gt;som fåmansföretag räknas inte aktiebolag vars aktier är noterade vid en&lt;br&gt;svensk eller utländsk börs. Som fåmansföretag räknas inte heller bostads-&lt;br&gt;föreningar och bostadsaktiebolag som avses i 2 § 7 mom. första stycket&lt;br&gt;SIL. Det var genom en lagändring som trädde i kraft den 1 juli 1997 och&lt;br&gt;som skall tillämpas första gången vid 1998 års taxering (prop.&lt;br&gt;1996/97:150, bet. 1996/97:FiU20, SFS 1997:447) som aktiebolag vars&lt;br&gt;aktier är noterade vid utländsk börs undantogs från begreppet. I proposi-&lt;br&gt;tionen kommenteras inte ändringen. Regeringen konstaterar endast att&lt;br&gt;aktiebolag, vars aktier är noterade vid en svensk börs, enligt nu gällande&lt;br&gt;lag inte räknas som famansföretag och att motsvarande bör gälla även om&lt;br&gt;företaget är noterat på en utländsk börs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har varit oklart om begreppet fåmansföretag även omfattar utländ-&lt;br&gt;ska företag. I förarbetena (prop. 1995/96:109, s. 69) till en lagändring i&lt;br&gt;3:12-reglema (SFS 1995:1626), uttalas bl.a. följande. ”Regeringsrätten&lt;br&gt;har konstaterat att 3 § 12 mom. SIL inte kan tillämpas på utländska bolag&lt;br&gt;(RÅ 1994 ref. 3). Av Regeringsrättens dom torde också den slutsatsen&lt;br&gt;kunna dras att detsamma gäller vid bedömningen av vad som utgör få-&lt;br&gt;mansföretag enligt definitionen i KL. Ett utländskt företag omfattas alltså&lt;br&gt;inte av definitionen av ett fåmansföretag i KL annat än i det avseendet att&lt;br&gt;även indirekta innehav via ett utländskt företag kan beaktas.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RSV konstaterar i sina rekommendationer m.m. om beskattning av fa-&lt;br&gt;mansföretag, delägare m.fl. (RSV S 1999:21, s. 3) i denna fråga följande.&lt;br&gt;”Vid bedömningen av om ett företag skall anses utgöra ett fåmansföretag&lt;br&gt;beaktar man enligt punkt 14 elfte stycket av anvisningarna till 32 § KL&lt;br&gt;även aktier eller andelar som innehas genom förmedling av en juridisk&lt;br&gt;person. Med juridisk person kan avses såväl svenska som utländska före-&lt;br&gt;tag. Äger en fysisk person exempelvis ett danskt aktiebolag som i sin tur&lt;br&gt;har ett svenskt dotterbolag far det svenska dotterbolaget anses utgöra ett&lt;br&gt;fåmansföretag.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nyligen utvidgade undantaget för bolag vars aktier är noterade vid&lt;br&gt;utländsk börs leder onekligen tanken till att ett utländskt bolag kan vara&lt;br&gt;ett famansföretag. I förarbetena finns emellertid inget som tyder på att&lt;br&gt;uppfattningen varit att utländska bolag kunnat vara eller bort kunna vara&lt;br&gt;fåmansföretag (jfr prop. 1996/97:150 s. 191, se även definitionen av få-&lt;br&gt;mansföretag i 3 § 12 a mom. fjärde stycket SIL). Den genomförda änd-&lt;br&gt;ringen av nionde stycket bör bl.a. mot denna bakgrund kunna tolkas strikt&lt;br&gt;enligt sin ordalydelse innebärande att undantaget för utländsk börsnote-&lt;br&gt;ring enbart tar sikte på svenska aktiebolag. Lagändringen får med denna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tolkning betydelse bara i det ytterst sällsynta fall att svenska fåmansägda&lt;br&gt;bolags aktier inte är noterade på svensk men väl på utländsk börs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med utgångspunkt i stoppreglemas syften, bl.a. att förhindra att sådana&lt;br&gt;transaktioner mellan företaget och dess ägare genomförs för att uppnå&lt;br&gt;inte motiverade skattefördelar, framstår det som naturligt att inte begrän-&lt;br&gt;sa reglerna till svenska företag. Om en här i riket bosatt företagsledare&lt;br&gt;eller delägare, som i princip är oinskränkt skattskyldig för alla sina in-&lt;br&gt;komster, uppnår förmåner genom transaktioner med ett eget företag i&lt;br&gt;utlandet, talar åtskilligt för att detta bör leda till samma konsekvenser&lt;br&gt;som om transaktioner genomförts med ett svenskt företag. Mot detta talar&lt;br&gt;att de materiella stoppreglema på företagsnivå inte kan tillämpas på ett&lt;br&gt;utländskt företag, förutom när företaget bedriver verksamhet i Sverige&lt;br&gt;från fast driftställe e.d. Det kan vidare vara svårt att få någon effekt på&lt;br&gt;andra företag än filialer när det gäller den del av fåmansföretagslagstift-&lt;br&gt;ningen som tar sikte på företagens uppgiftsplikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skäl kan alltså anföras både för och emot att låta fåmansföretagsbe-&lt;br&gt;greppet omfatta utländska företag och därmed företagens eventuella&lt;br&gt;svenska ägarkrets. Med beaktande bl.a. av det nuvarande rättsläget anser&lt;br&gt;Stoppregelutredningen att ett utländskt företag inte bör anses som ett få-&lt;br&gt;mansföretag och att lagtexten bör förtydligas i detta hänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar utredningens uppfattning om gällande rättsläge. En-&lt;br&gt;ligt regeringens uppfattning talar neutralitetsskäl för att även utländska&lt;br&gt;juridiska personer bör omfattas av stoppreglema när verksamhet bedrivs i&lt;br&gt;en svensk filial. Det kan särskilt noteras att utländska juridiska personer&lt;br&gt;omfattas av 3:12-reglema. Det finns enligt regeringen inte några bärande&lt;br&gt;skäl för att undanta dem från tillämpningen av övriga särregler för få-&lt;br&gt;mansföretag. Utländska juridiska personer som är jämförliga med svens-&lt;br&gt;ka aktiebolag och ekonomiska föreningar bör därför kunna utgöra få-&lt;br&gt;mansföretag. Två krav bör uppställas för att en utländsk juridisk person&lt;br&gt;skall omfattas av definitionen. Den utländska juridiska personen&lt;br&gt;bör civilrättsligt likna aktiebolag eller ekonomisk föreningar och dess-&lt;br&gt;utom i sitt hemland vara föremål för beskattning som är likartad den som&lt;br&gt;dessa associationsformer är underkastade. I definitionen av fåmansföre-&lt;br&gt;tag bör särskilt anges att som fåmansföretag räknas svenska aktiebolag&lt;br&gt;och svenska ekonomiska föreningar och därmed jämförliga utländska&lt;br&gt;juridiska personer som uppfyller övriga förutsättningar i definitionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår inte någon ändring av filialregeln. Regeringen har&lt;br&gt;inte funnit att det föreligger något skäl att ändra denna förutom att även&lt;br&gt;denna regel givetvis skall gälla utländska juridiska personer som är jäm-&lt;br&gt;förliga med svenska aktiebolag och ekonomiska föreningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna ändringarna av fåmansföretagsbegreppet kommer att få&lt;br&gt;genomslag i all lagstiftning där begreppet används, bl.a. i 3:12-reglema&lt;br&gt;och de särskilda reglerna för byggnadsrörelse och handel med fastigheter&lt;br&gt;(punkt 4 av anvisningarna till 21 § KL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Begreppet företagsledare&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: För att en person skall anses som företagsledare&lt;br&gt;räcker det inte med att denne har ett väsentligt inflytande i företaget&lt;br&gt;på grund av sitt aktieinnehav. Det väsentliga inflytandet skall även&lt;br&gt;grunda sig på dennes ställning i företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker eller har&lt;br&gt;inte något att invända mot förslaget. Kammarrätten i Göteborg noterar&lt;br&gt;att utredningen uttalat (s. 289) att ändringen även påverkar annan lag-&lt;br&gt;stiftning där hänvisning görs till begreppet företagsledare och anser att&lt;br&gt;det hade varit av värde med en belysning av vilka lagrum som påverkas&lt;br&gt;av ändringen. Eftersom några problem inte torde kunna uppkomma god-&lt;br&gt;tar kammarrätten dock förslaget. Byggentreprenörerna anser, liksom vad&lt;br&gt;avser definitionen av fåmansföretag, att ett uttalande bör göras i lagstift-&lt;br&gt;ningsärendet av innebörden att den nya definitionen av företagsledare&lt;br&gt;även skall gälla vid tillämpningen av de befintliga reglerna för byggnads-&lt;br&gt;rörelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till regeringens förslag: Enligt punkt 14 tolfte stycket av&lt;br&gt;anvisningarna till 32 § KL skall som företagsledare i famansföretag eller&lt;br&gt;fåmansägt handelsbolag anses den eller de personer som till följd av eget&lt;br&gt;eller närstående persons aktie- eller andelsinnehav i företaget eller annan&lt;br&gt;liknande grund har ett väsentligt inflytande i företaget eller - där fråga är&lt;br&gt;om företag som avses i åttonde stycket b eller tionde stycket b - den som&lt;br&gt;har den reella bestämmanderätten över viss verksamhetsgren och själv-&lt;br&gt;ständigt kan förfoga över dess resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definitionen har i sak behållits oförändrad sedan den infördes år 1976.&lt;br&gt;I prop. 1975/76:79 s. 73 anförde departementschefen att de föreslagna&lt;br&gt;stoppreglema i första hand var avsedda att träffa den som på grund av&lt;br&gt;eget eller närstående personers aktie- eller andelsinnehav hade ett vä-&lt;br&gt;sentligt inflytande i företaget. Inflytandet skulle således grundas på ägar-&lt;br&gt;intresset i företaget. Det räckte emellertid enligt departementschefen inte&lt;br&gt;med att ha ett väsentligt inflytande i företaget utan det borde därtill re-&lt;br&gt;gelmässigt krävas att denne var anställd eller styrelseledamot i företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RSV har i rekommendation (RSV S 1999:21, s. 6) behandlat i vilka&lt;br&gt;fall den som tillhör en familj, som genom aktie- eller andelsinnehav har&lt;br&gt;ett väsentligt inflytande i företaget, kan anses som företagsledare. RSV&lt;br&gt;anför följande. ”Normalt bör endast sådan familjemedlem, som genom&lt;br&gt;sina arbetsuppgifter, sin utbildning eller liknande förhållanden har en&lt;br&gt;inflytelserik ställning anses som företagsledare. Enbart det förhållandet&lt;br&gt;att en familjemedlem är anställd eller innehar styrelseuppdrag i fåmans-&lt;br&gt;företaget utgör därför inte tillräcklig grund för att vederbörande också&lt;br&gt;skall anses som företagsledare.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Väsentligt inflytande bör, enligt RSV:s rekommendation (s. 5 f.),&lt;br&gt;i regel inte anses föreligga om det direkta och indirekta innehavet&lt;br&gt;av aktier/andelar är mindre än 20 procent av samtliga aktier/andelar eller&lt;br&gt;av samma andel av rösterna i bolaget. Omständigheterna i det enskilda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fallet kan emellertid leda till annan bedömning. Som exempel på sådana&lt;br&gt;omständigheter nämns i rekommendationen vederbörandes ställning,&lt;br&gt;arbetsuppgifter eller andra befogenheter i företaget som han fatt genom&lt;br&gt;avtal eller på annan liknande grund. Även den omständigheten att särskilt&lt;br&gt;fördelaktiga avtal ingåtts med företaget kan vara av viss betydelse för&lt;br&gt;bedömningen av om en person är företagsledare eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet företagsledare har prövats ett antal gånger i praxis. I RÅ&lt;br&gt;1980 1:80 var det fråga om inkomstfördelning mellan makar i ett livsme-&lt;br&gt;delsaktiebolag som till lika delar ägdes av dem båda. Någon VD fanns&lt;br&gt;inte och styrelsen utgjordes av mannen med hustrun som suppleant. Re-&lt;br&gt;geringsrätten konstaterade att mannen, som i egenskap av styrelse svara-&lt;br&gt;de för bolagets organisation och förvaltning, var att anse som företagsle-&lt;br&gt;dare. Det förhållandet att hustrun hade startat företaget och var utbildad i&lt;br&gt;branschen ansågs inte leda till att även hon var företagsledare. RÅ 1986&lt;br&gt;ref. 111 gällde fördelning av vinst mellan företagsledaren och hans barn.&lt;br&gt;Ett kommanditbolag bedrev grossiströrelse inom damkonfektions-&lt;br&gt;branschen. I bolaget fanns 330 andelar. Av dessa ägde fadern 11 andelar&lt;br&gt;och hans tre barn 33 andelar var. Flertalet resterande andelar ägdes av&lt;br&gt;närstående till fadern. Regeringsrätten konstaterade att fadern på heltid&lt;br&gt;arbetat som VD i bolaget. Med hänsyn till eget och närståendes andelsin-&lt;br&gt;nehav i bolaget ansågs fadern som företagsledare. RÅ 1987 ref. 113 gäl-&lt;br&gt;ler frågan vem av två makar eller om båda skulle anses som företagsleda-&lt;br&gt;re i bolaget I, som var ett helägt dotterbolag till aktiebolaget F. Makarna&lt;br&gt;Sten och Märta ägde 20 procent var av aktierna i moderbolaget F. Resten&lt;br&gt;ägdes av makarnas sex barn. Sten arbetade heltid i I utan lön. Märta var&lt;br&gt;VD i F och arbetade även 1000 tim för I. Kammarrätten anförde att man-&lt;br&gt;nen svarade för produktion och utveckling av nya verksamheter medan&lt;br&gt;hustrun var ansvarig för ekonomi, administration och personalfrågor.&lt;br&gt;Kammarrätten fann inte utrett att Märta haft sådana uppgifter i dotterbo-&lt;br&gt;laget I att hon skulle anses som företagsledare. Regeringsrätten ändrade&lt;br&gt;inte kammarrättens dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Begreppet företagsledare har en cen-&lt;br&gt;tral betydelse vid tillämpningen av stoppreglema. Någon allvarligare kri-&lt;br&gt;tik kan inte riktas mot den nuvarande innebörden av detta begrepp. Be-&lt;br&gt;greppet är medvetet vagt utformat av lagstiftaren för att kunna träffa den&lt;br&gt;avsedda kretsen. RSV har preciserat begreppet genom anvisningar och&lt;br&gt;rekommendationer och praxis har klarlagt begreppet ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kunde möjligen från tillämpningssynpunkt att föredra att en klar&lt;br&gt;gräns angavs angående det aktieinnehav som krävs för att en person skall&lt;br&gt;anses ha en företagsledande ställning. Det kan dock tänkas fall då en per-&lt;br&gt;son med endast ett mindre aktieinnehav kan ha företagsledande ställning&lt;br&gt;och fall då en person med ett större aktieinnehav kan sakna sådan. Förut-&lt;br&gt;sättningen för att en person skall anses ha en företagsledande ställning&lt;br&gt;måste enligt regeringens mening - förutom aktieinnehavet - vara att&lt;br&gt;denne har en sådan ställning i företaget att han eller hon har ett väsentligt&lt;br&gt;inflytande över företagets löpande förvaltning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av betydelse i sammanhanget är att ett fåmansföretag enligt rege-&lt;br&gt;ringens förslag endast kan anses föreligga när högst fyra personer (med&lt;br&gt;närstående) har aktiemajoriteten (röstmajoriteten) i företaget. Om exem-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;pelvis fyra personer äger drygt hälften av aktierna i ett foretag utgör varje&lt;br&gt;innehav - om aktieposterna är lika stora - inte mer än drygt 12,5-13 pro-&lt;br&gt;cent av det totala aktiekapitalet. Vem eller vilka som i detta fall&lt;br&gt;skall anses ha ett väsentligt inflytande - eller om ingen skall anses ha&lt;br&gt;detta - torde liksom tidigare (jfr departementschefens uttalande i prop.&lt;br&gt;1975/76:79 s. 73) få avgöras på grundval av deras inflytande och ställ-&lt;br&gt;ning i företaget. Regeringen bortser här från minoritetsskyddsreglema i&lt;br&gt;aktiebolagslagen som syftar till att ge minoritetsaktieägare inflytande&lt;br&gt;över företaget (jfr exempelvis 9 kap. 9 § andra stycket, 11 kap. 21 § och&lt;br&gt;12 kap. 3 § ABL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att det klart kommer till uttryck i lagtexten att det&lt;br&gt;väsentliga inflytandet skall grunda sig på såväl aktieinnehavet&lt;br&gt;som vederbörandes ställning i företaget. Förslaget medför en ändring i&lt;br&gt;punkt 14 av anvisningarna till 32 § KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna ändringarna av begreppet företagsledare kommer, lik-&lt;br&gt;som famansföretagsbegreppet, att fa genomslag i all lagstiftning där be-&lt;br&gt;greppet används, bl.a. i 3:12-reglema och de särskilda reglerna för bygg-&lt;br&gt;nadsrörelse och handel med fastigheter (punkt 4 av anvisningarna till&lt;br&gt;21 § KL).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.3 Begreppet närstående&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Närståendebegreppet bör inte ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Närståendebegreppet inskränks till att avse en-&lt;br&gt;dast personer med släktskap i rakt upp- och nedstigande led samt make&lt;br&gt;respektive maka. Syskon skall inte räknas som närstående i andra fall än&lt;br&gt;när syskonet är under 18 år. Syskons make eller avkomling räknas inte&lt;br&gt;som närstående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte yttrat sig&lt;br&gt;över förslaget. RSV anser att myndiga syskon bör inräknas i närstående-&lt;br&gt;begreppet. Den föreslagna åldersgränsen ger en icke tillfredsställande&lt;br&gt;effekt. Om två syskon, 17 respektive 19 år, är delägare i ett famansföre-&lt;br&gt;tag innebär föreslaget att det yngre syskonet är närstående till det äldre&lt;br&gt;syskonet medan det äldre inte är närstående till det yngre. Gruppen av&lt;br&gt;personer som betraktas som närstående bör enligt verkets mening vara så&lt;br&gt;homogen som möjligt, så att dessa är ömsesidigt närstående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RSV delar inte utredningens uppfattning att en nära gemenskap inte&lt;br&gt;kan presumeras föreligga mellan vuxna syskon. Syskon torde ofta ha fler&lt;br&gt;intressen och möjligheter än andra att samverka i en gemensam ekono-&lt;br&gt;misk verksamhet. Ett syskonförhållande kan inte utan vidare anses inne-&lt;br&gt;bära ett sådana tvåpartsförhållande som typiskt sett medför transaktioner&lt;br&gt;på marknadsmässiga villkor. Enligt verkets mening bör det övervägas om&lt;br&gt;inte sammanboende som inte jämställs med äkta makar och de som har&lt;br&gt;registrerat partnerskap bör infogas i begreppet närstående. Vidare påpe-&lt;br&gt;kar verket att ett ändrat närståendebegrepp skulle innebära drastiska änd-&lt;br&gt;ringar av privatbostadsbegreppet. Av 5 § andra stycket KL framgår att ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;småhus som hyrs ut till en närstående person som avses i punkt 14 av&lt;br&gt;anvisningarna till 32 § KL är privatbostad. Den föreslagna ändringen kan&lt;br&gt;också innebära konsekvenser för andra regelsystem, t.ex. 3:12-reglema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NUTEK anser att det skulle vara önskvärt med ett enhetligt närståen-&lt;br&gt;debegrepp inom skattelagstiftningen och saknar i utredningen en diskus-&lt;br&gt;sion och ett ställningstagande till hur ett samboförhållande utan barn&lt;br&gt;skall behandlas. Civilekonomerna anser att förslaget far betydande, icke&lt;br&gt;beaktade och delvis negativa konsekvenser, varför förbundet avstyrker&lt;br&gt;förslaget. Det skulle t.ex. innebära en drastisk ändring av privatbostads-&lt;br&gt;begreppet i 5 § KL. En ändring enligt förslaget bör också medföra att&lt;br&gt;begränsningar enligt 7 § lagen (1993:1539) om avdrag för underskott i&lt;br&gt;näringsverksamhet anpassas till den nya definitionen. Föreningen Aukto-&lt;br&gt;riserade Revisorer FAR anser, utöver vad utredarna föreslagit, att syskon&lt;br&gt;under 18 år kan uteslutas ur den nya definitionen av närståendekrets.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till regeringens bedömning: Begreppet närstående fö-&lt;br&gt;rekommer dels i de särskilda stoppreglema i punkt 14 av anvisningarna&lt;br&gt;till 32 § KL, dels i definitionen av företagsledarbegreppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I punkt 14 trettonde stycket av anvisningarna till 32 § KL definieras&lt;br&gt;närstående på följande sätt. ”Vid tillämpning av denna anvisningspunkt&lt;br&gt;skall såsom närstående person räknas föräldrar, far- och morföräldrar,&lt;br&gt;make, avkomling eller avkomlings make, syskon eller syskons make eller&lt;br&gt;avkomling samt dödsbo vari den skattskyldige eller någon av nämnda&lt;br&gt;personer är delägare. Med avkomling avses jämväl styvbarn och foster-&lt;br&gt;barn.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definitionen har inte förändrats sedan den infördes år 1976. Vid 1990&lt;br&gt;års skattereformen överfördes närståendekretsen till punkt 14 av anvis-&lt;br&gt;ningarna till 32 § KL från då gällande definition i 35 § 3 mom. nionde&lt;br&gt;stycket KL. Någon närmare motivering till släktkretsens omfattning har&lt;br&gt;inte lämnats i förarbetena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet närstående finns på flera håll i skattelagstiftningen. Hänvis-&lt;br&gt;ningar till definitionen i punkt 14 trettonde stycket av anvisningarna till&lt;br&gt;32 § KL finns i ett flertal bestämmelser, bl.a. i 46 § 1 mom. andra stycket&lt;br&gt;KL, 2 § 9 mom. sjunde stycket SIL, 14 a § och 17 § lagen (1993:1536)&lt;br&gt;om räntefördelning vid beskattning och 8 § andra stycket lagen&lt;br&gt;(1993:1537) om expansionsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närståendebegreppet finns även i andra regler, bl.a. i 3 § 12 a mom.&lt;br&gt;SIL där ett något utvidgat begrepp gäller. Vid bedömningen av om ett&lt;br&gt;fatal personer äger aktierna i ett företag skall enligt fjärde stycket tredje&lt;br&gt;meningen sådana ägare anses som en person, som själva eller genom nå-&lt;br&gt;gon närstående är eller under något av de fem beskattningsår som när-&lt;br&gt;mast föregått beskattningsåret har varit verksamma i företaget i betydan-&lt;br&gt;de omfattning. Vidare finns närståendebegreppet i punkt 11 tredje och&lt;br&gt;fjärde styckena av anvisningarna till 23 § KL angående avdrag&lt;br&gt;för substansminskning av naturtillgångar. Här kan famansföretag och&lt;br&gt;fåmansägda handelsbolag vara närstående till en fysisk person om den&lt;br&gt;fysiska personen är företagsledare i ett sådant företag eller bolag eller&lt;br&gt;äger aktier eller andelar i detta. Närståendebegreppet definieras också i&lt;br&gt;3 § tredje stycket lagen (1993:1539) om avdrag för underskott&lt;br&gt;av näringsverksamhet och vid klassificeringen av fastigheter i 5 § andra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stycket KL. I samband med reglerna kring tomtrörelse (punkt 3 av anvis-&lt;br&gt;ningarna till 21 § KL) används ett något snävare närståendebegrepp. Här&lt;br&gt;ingår inte syskon och syskons make. Syftet med bestämmelserna är i&lt;br&gt;samtliga fall att förhindra att vissa nära anhöriga till den skattskyldige&lt;br&gt;utnyttjas för ett kringgående av lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ny bestämmelse om tillskott av kapitalbeskattad reavinstegendom&lt;br&gt;som görs av fysiska personer, 3 § 1 h mom. SIL, har trätt i kraft den 1&lt;br&gt;januari 1999 (prop. 1998/99:15, bet. 1998/99:SkU5, rskr. 1998/99:67,&lt;br&gt;SFS 1998:1606). Bestämmelsen gäller under förutsättning att överlåtaren&lt;br&gt;eller närstående direkt eller indirekt äger aktier i det bolag till vilket till-&lt;br&gt;skottet lämnas. I nionde stycket av bestämmelsen finns en definition av&lt;br&gt;närstående, i vilken inte syskon, syskons make eller syskons avkomling&lt;br&gt;är inkluderade. Någon motivering till varför ett snävare närståendebe-&lt;br&gt;grepp än det som gäller enligt punkt 14 trettonde stycket av anvisningar-&lt;br&gt;na till 32 § KL valts finns inte i förarbetena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närståendekretsen i punkt 14 trettonde stycket av anvisningarna till&lt;br&gt;32 § KL sammanfaller inte heller med den som finns intagen i aktiebo-&lt;br&gt;lagslagens låneförbudsregler (12 kap. 7 § ABL). Förbudet mot penning-&lt;br&gt;lån omfattar en vidare personkrets än den i KL. I kretsen för låneförbudet&lt;br&gt;ingår nämligen även exempelvis svärföräldrar och makes syskon. Även&lt;br&gt;vad avser återvinning i konkurs finns i 4 kap. 3 § konkurslagen&lt;br&gt;(1987:672) ett utvidgat och mer allmänt hållet närståendebegrepp. Syftet&lt;br&gt;är emellertid även här huvudsakligen att förhindra kringgående av lag-&lt;br&gt;stiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom den allmänna regeln i 65 § KL utvidgas begreppet närstående.&lt;br&gt;Av detta lagrum följer nämligen att bestämmelser som avser gift skatt-&lt;br&gt;skyldig även gäller dem som, utan att vara gifta, lever tillsammans, dock&lt;br&gt;endast om de tidigare varit gifta eller har eller har haft gemensamma&lt;br&gt;barn. Enligt 3 kap. 1 § andra stycket lagen (1994:1117) om registrerat&lt;br&gt;partnerskap skall bestämmelser i lag eller annan författning med anknyt-&lt;br&gt;ning till äktenskap och makar tillämpas på motsvarande sätt på registrerat&lt;br&gt;partnerskap och registrerad partner om inte annat följer av vissa undan-&lt;br&gt;tagsregler i samma kapitel. Eftersom dessa undantag inte berör KL skall&lt;br&gt;även personer som låtit registrera sitt partnerskap anses som makar skat-&lt;br&gt;temässigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med den valda lagstiftningstekniken har begreppet närstående naturligt&lt;br&gt;nog inte vållat några större problem. Av RÅ 1987 ref. 125 framgår att&lt;br&gt;delägare i dödsbo inte räknas som närstående om det är dödsboet som är&lt;br&gt;skattesubjekt. Detta har ansetts otillfredsställande vad avser överlåtelse&lt;br&gt;av andelar i handelsbolag, där en specialreglering införts i lagen&lt;br&gt;(1992:1643) om särskilda regler för beskattning av inkomst från handels-&lt;br&gt;bolag i vissa fall. Ett utvidgat närståendebegrepp gäller enligt dessa reg-&lt;br&gt;ler (4 §). Det innebär att när ett dödsbo säljer en andel i ett handelsbolag&lt;br&gt;skall delägare i dödsboet anses som närstående. I RÅ 1990 ref. 22 upp-&lt;br&gt;kom frågan om ett aktiebolag, som ägdes av den skattskyldiges omyn-&lt;br&gt;diga barn och som förvärvat ett fritidshus till underpris från den skatt-&lt;br&gt;skyldige, kunde anses som närstående till den skattskyldige. Frågan be-&lt;br&gt;svarades nekande (jfr även RÅ 1988 ref. 85) men lagen (1980:865) mot&lt;br&gt;skatteflykt ansågs tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förslag till ändring av närståendekretsen har lagts fram av foretags-&lt;br&gt;skatteutredningen i delbetänkandet SOU 1993:29 vad avser tillämpning&lt;br&gt;av 3:12-reglema. Enligt utredningens uppfattning (s. 106) har syskon&lt;br&gt;typiskt sett inte sammanfallande ekonomiska intressen. Syskon och andra&lt;br&gt;personer i olika syskonkretsar borde enligt utredningen kunna samverka i&lt;br&gt;en ekonomisk verksamhet, t.ex. genom att ett syskon satsar kapital i en&lt;br&gt;verksamhet där ett annat syskon är aktivt, och behandlas oberoende av&lt;br&gt;varandra i skattehänseende. Utredningen föreslog därför att personer i&lt;br&gt;olika syskonkretsar inte skulle behandlas som närstående till varandra.&lt;br&gt;Förslaget har inte lett till lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Stoppregelutredningen har inte&lt;br&gt;funnit det vara sin uppgift att göra en samlad översyn av de områden in-&lt;br&gt;om skattelagstiftningen där begreppet närstående förekommer. Utred-&lt;br&gt;ningen anser att närståendebegreppet bör inskränkas såvitt gäller fåmans-&lt;br&gt;företagen. För att en familj skall kunna agera som en gemensam enhet&lt;br&gt;torde enligt utredningen krävas en nära släktgemenskap. Den närmare&lt;br&gt;släktgemenskapen bör därvid inskränka sig till släktskap i rakt upp- och&lt;br&gt;nedstigande led samt make/maka. Utredningen föreslår att kretsen skall&lt;br&gt;omfatta föräldrar, mor- och farföräldrar, barn, barnbarn etc. samt ma-&lt;br&gt;ke/maka. Syskon till den skattskyldige bör enligt utredningens mening&lt;br&gt;inte räknas som närstående i andra fall än när syskonet är under 18 år. En&lt;br&gt;nära släktgemenskap kan inte på samma sätt presumeras föreligga med&lt;br&gt;vuxna syskon. Syskonets make eller avkomling bör aldrig räknas som&lt;br&gt;närstående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar utredningens uppfattning att en samordning av de&lt;br&gt;olika närståendebegrepp som förekommer inom skattelagstiftningen bör&lt;br&gt;övervägas i ett armat sammanhang. Regeringen anser dock att det närstå-&lt;br&gt;endebegrepp som gäller för fåmansforetagen inte bör inskränkas på sätt&lt;br&gt;som utredningen föreslagit. Att utesluta myndiga syskon ur närstående-&lt;br&gt;kretsen kan leda till märkliga konsekvenser, t.ex. är ett omyndigt syskon&lt;br&gt;närstående till ett myndigt syskon men inte tvärtom. Såsom RSV och&lt;br&gt;Civilekonomerna har påpekat skulle en inskränkning av begreppet inne-&lt;br&gt;bära en ändring av privatbostadsbegreppet i 5 § KL. En fastighet som&lt;br&gt;hyrs ut till ett myndigt syskon skulle då kunna utgöra en näringsfastighet&lt;br&gt;i stället för en privatbostadsfastighet. Detta skulle kunna innebära möj-&lt;br&gt;ligheter att göra avdrag for kostnaden för uthyrningen i inkomstslaget&lt;br&gt;näringsverksamhet. Enligt regeringens mening bör närståendebegreppet&lt;br&gt;inte ändras förrän en översyn av samtliga av de regler som påverkas av&lt;br&gt;begreppet gjorts och en analys av konsekvenserna av en sådan ändring&lt;br&gt;genomförts. Dessutom medför det av regeringen i avsnitt 5.1 föreslagna&lt;br&gt;famansforetagsbegreppet att det blir ännu viktigare än tidigare att samtli-&lt;br&gt;ga personer som är närstående till delägare i företaget täcks in av begrep-&lt;br&gt;pet för att förhindra ett kringgående av stopplagstiftningen. Regeringen&lt;br&gt;är därför inte nu beredd att lägga fram något förslag om ändring av när-&lt;br&gt;ståendebegreppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det sedan gäller frågan om samboende utan barn skall omfattas av&lt;br&gt;närståendebegreppet anser regeringen att det i och för sig vore naturligt&lt;br&gt;om sambor likaväl som makar utgjorde närstående. En reglering med&lt;br&gt;denna innebörd skulle emellertid oundvikligen leda till kontrollproblem&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och svåra gränsdragningar vad avser enskilda människors integritet. Av Prop. 1999/2000:15&lt;br&gt;praktiska skäl läggs därför inte fram något förslag om en sådan ändring.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.4 Begreppet ägare/delägare&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Definitionen av ägare ändras till att avse del-&lt;br&gt;ägare. Dessutom justeras definitionen så att den gäller generellt i stäl-&lt;br&gt;let för att endast gälla vissa stycken i punkt 14 av anvisningarna till&lt;br&gt;32§KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till regeringens förslag: Enligt punkt 14 elfte stycket av&lt;br&gt;anvisningarna till 32 § KL avses med ägare enligt åttonde och tionde&lt;br&gt;styckena den som - direkt eller genom förmedling av juridisk person -&lt;br&gt;äger eller på därmed jämförligt sätt innehar aktie eller andel i företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln är avsedd att användas när det gäller att konstatera om ett få-&lt;br&gt;mansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag föreligger eller inte. Såvitt&lt;br&gt;gäller fåmansägda handelsbolag kan definitionen emellertid sägas vara&lt;br&gt;mindre lämpligt utformad eftersom begreppet ägare inte finns i definitio-&lt;br&gt;nen av sådana bolag (se avsnitt 7.2). Om ett företag ägs av ett fåtal fysis-&lt;br&gt;ka personer och därför utgör ett fåmansföretag kommer alltså även ett&lt;br&gt;helägt dotterföretag att utgöra ett fåmansföretag eftersom aktierna i dot-&lt;br&gt;terföretaget indirekt ägs av ett fåtal fysiska personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att märka är att det endast är fysiska personer som räknas när man&lt;br&gt;skall fastställa om ett fåmansföretag föreligger eller inte. Juridiska perso-&lt;br&gt;ners ägande räknas således inte med här. En annan sak är om ett bulvan-&lt;br&gt;förhållande skapats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller indirekt ägande genom juridisk person synes rättsläget nå-&lt;br&gt;got oklart. Någon inskränkning till enbart vissa juridiska personer, exem-&lt;br&gt;pelvis fåmansföretag, görs inte i lagtexten. Den ger således i och för sig&lt;br&gt;stöd för att ägande kan ske via alla slags juridiska personer, såväl sven-&lt;br&gt;ska som utländska, t.ex. dödsbon, handelsbolag, börsnoterade bolag m.fl.&lt;br&gt;Vissa inskränkningar torde dock föreligga i praktiken exempelvis vad&lt;br&gt;gäller ideella föreningar och stiftelser. En ideell förening är att anse som&lt;br&gt;juridisk person när den antagit stadgar och utsett styrelse. Man kan dock&lt;br&gt;knappast tala om att en ideell förenings förmögenhet, exempelvis aktie-&lt;br&gt;innehav, indirekt ägs av dess medlemmar. En stiftelse betraktas likaså&lt;br&gt;som en juridisk person om den uppfyller stiftelselagens (1994:1220) fö-&lt;br&gt;reskrifter. En stiftelse saknar ägare (självägande institut). Det ligger såle-&lt;br&gt;des i en stiftelses natur att ett indirekt ägande inte kan komma i fråga (jfr&lt;br&gt;RÅ 1976 ref. 75). En annan sak är att en ideell förening eller stiftelse kan&lt;br&gt;fungera som bulvan för den verkliga ägaren. Är så fallet torde, vid pröv-&lt;br&gt;ningen av om ett företag ägs av ett fåtal personer, de av bulvanen ägda&lt;br&gt;aktierna anses innehavda av huvudmannen (jfr prop. 1989/90:110 s. 678).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RSV utesluter i sin rekommendation (RSV S 1999:21) inte någon&lt;br&gt;grupp av juridiska personer i fråga om indirekt ägande. I Handledning för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beskattning av inkomst och förmögenhet m.m. vid 1999 års taxering, del&lt;br&gt;2, s. 1163, konstaterar RSV emellertid under det avsnitt som gäller be-&lt;br&gt;greppet delägare, att något ägande via stiftelse inte kan förekomma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttrycket &amp;quot;äger eller på därmed jämförligt sätt innehar&amp;quot; syftar bl.a. på&lt;br&gt;de fall som avses i 3 kap. 15 § aktiebolagslagen. I sådana fall kan rösträtt&lt;br&gt;föreligga för den som genom testamente erhållit nyttj anderätten till eller&lt;br&gt;rätten till avkomst av aktier om han eller hon genom bestämmelse i te-&lt;br&gt;stamentet erhållit rätt att företräda aktierna och, beträffande av-&lt;br&gt;komsträttshavaren, att aktierna till tryggande av hans avkomsträtt skall&lt;br&gt;sättas under särskild vård (jfr prop. 1989/90:110 s. 678).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RSV rekommenderar (RSV S 1999:21 s. 4) att innehav av interimsbe-&lt;br&gt;vis bör jämställas med ägande om interimsbeviset är bärare av samma&lt;br&gt;rättigheter som en aktie samt att man - beroende på omständigheterna i&lt;br&gt;det enskilda fallet - med ägande bör jämställa rätt till förvärv av aktier i&lt;br&gt;bolaget, t.ex. genom optionsrätt eller konvertibla skuldebrev. Inte någon&lt;br&gt;av frågorna synes ha prövats i praxis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stoppreglema innehåller begreppet delägare på flera ställen i punkt 14&lt;br&gt;av anvisningarna till 32 § KL. Lagstiftningen innehåller emellertid inte&lt;br&gt;någon uttrycklig definition av begreppet delägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet delägare synes inte ha samma innebörd vid tillämpning av&lt;br&gt;fåmansföretagslagstiftningen som vid definitionen av begreppet famans-&lt;br&gt;företag. Åtskillnad måste således göras mellan det fallet att fråga är om&lt;br&gt;ett famansföretag föreligger eller inte och det fallet att saken gäller om en&lt;br&gt;ägare/delägare skall träffas av en viss stoppregel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RSV är inne på denna fråga i sin rekommendation (RSV S 1999:21)&lt;br&gt;under avsnittet 2.4. och anför bl.a. följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Juridisk person, vars vinst i princip dubbelbeskattas, bör vid till-&lt;br&gt;lämpningen av fåmansföretagslagstiftningen inte anses som delägare i&lt;br&gt;fåmansföretag eller fåmansägt handelsbolag. Vid bedömningen av om&lt;br&gt;fysisk person eller dödsbo skall anses som delägare i ett sådant företag&lt;br&gt;jämställs indirekt ägande genom förmedling av juridisk person med di-&lt;br&gt;rekt ägande. Härvid bör endast ägande genom förmedling av annat få-&lt;br&gt;mansföretag eller fåmansägt handelsbolag beaktas och inte exempelvis&lt;br&gt;ägande genom börsnoterat bolag eller annat bolag som inte är att anse&lt;br&gt;som fåmansföretag eller fåmansägt handelsbolag. När det gäller indi-&lt;br&gt;rekt ägande genom förmedling av utländsk juridisk person bör detta&lt;br&gt;jämställas med direkt ägande om den utländska juridiska personen&lt;br&gt;skulle varit att anse som ett fåmansföretag om den varit en svensk juri-&lt;br&gt;disk person.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Indirekt ägande, dvs. ägande genom förmedling av en juridisk person,&lt;br&gt;har således betydelse främst vid prövningen av om ett företag utgör ett&lt;br&gt;fåmansföretag eller inte. Den omständigheten att ett moderbolag är del-&lt;br&gt;ägare i ett dotterbolag - och därmed formellt omfattas av flera stoppreg-&lt;br&gt;ler - torde däremot inte kunna åberopas för en tillämpning av stoppreg-&lt;br&gt;lema på transaktioner inom koncernen. Något hinder mot att tillämpa&lt;br&gt;stoppreglema på transaktioner mellan exempelvis den fysiske ägaren av&lt;br&gt;ett moderbolag och ett dotterbolag till moderbolaget torde enligt rege-&lt;br&gt;ringens uppfattning inte föreligga (för en annan uppfattning se Mats&lt;br&gt;Tjemberg: ”Fåmansaktiebolag”, 1999, s. 144 med hänvisningar i not&lt;br&gt;131).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens förslag: Definitionen av ägare i punkt 14 elfte&lt;br&gt;stycket av anvisningarna till 32 § KL är som framgår av ordalydelsen&lt;br&gt;avsedd att användas för att konstatera om ett famansföretag eller ett fa-&lt;br&gt;mansägt handelsbolag föreligger eller inte. När begreppet delägare an-&lt;br&gt;vänds i de nuvarande stoppreglema har det i praktiken inte samma inne-&lt;br&gt;börd som begreppet ägare i definitionen. Lagrådet har berört frågan i sitt&lt;br&gt;yttrande över regeringens lagrådsremiss om förslag till inkomstskattelag&lt;br&gt;(prop. 1999/2000:2, del 3, s. 487) och särskilt pekat på att när begreppet&lt;br&gt;delägare används i reglerna om transaktioner mellan delägare och få-&lt;br&gt;mansföretag avses inte samtliga rättssubjekt som äger del i ett famansfö-&lt;br&gt;retag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den åtskillnad som föreligger mellan begreppen ägare och delägare&lt;br&gt;överensstämmer inte med vad som gäller enligt allmänt språkbruk. Defi-&lt;br&gt;nitionen av begreppet bör således enligt regeringens mening i princip&lt;br&gt;omfatta såväl delägare som ägare. En annan sak är att reglerna&lt;br&gt;om fåmansföretag inte bör träffa samtliga ägare/delägare. En juridisk&lt;br&gt;person som äger del i ett famansföretag bör i princip inte träffas av några&lt;br&gt;särregler. Detta hindrar givetvis inte att indirekt ägande skall beaktas vid&lt;br&gt;prövningen av om ett företag utgör ett famansföretag eller inte. Om ett&lt;br&gt;aktiebolag vars aktier ägs av en enda fysisk person i sin tur har ett dotter-&lt;br&gt;bolag blir alltså såväl moderbolaget som dotterbolaget att anse som få-&lt;br&gt;mansföretag. Detsamma gäller innehav genom exempelvis handelsbolag,&lt;br&gt;ekonomiska föreningar och dödsbon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom begreppet delägare används på fler ställen i skattelagstift-&lt;br&gt;ningen än begreppet ägare såvitt gäller särskilda regler för fåmansägda&lt;br&gt;företag ändras definitionen till att avse det förstnämnda begreppet. Dess-&lt;br&gt;utom bör det markeras att definitionen gäller generellt och inte enbart i&lt;br&gt;definitionerna av famansföretag och fåmansägda handelsbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad regeringen anfört föranleder en mindre justering i punkt 14 av an-&lt;br&gt;visningarna till 32 § KL.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.5 Begreppen marknadsvärde, marknadspris, mark-&lt;br&gt;nadsmässig&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Reglerna om värdering av förmåner i annat&lt;br&gt;än pengar bör inte ändras i detta sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Huvudregeln kvarstår att förmåner i pengar&lt;br&gt;skall värderas till marknadsvärdet, definierat som det pris den skattskyl-&lt;br&gt;dige fatt betala om han eller hon själv skaffat sig just den speciella för-&lt;br&gt;månen. Inköpsperspektivet markeras i lagtexten. Finns särskilda skäl far&lt;br&gt;värdering ske till lägre belopp i sådana fall då den skattskyldige inte kun-&lt;br&gt;nat påverka förmånens utformning. Lägsta förmånsvärde är dock vad den&lt;br&gt;skattskyldige skulle ha fatt om han eller hon sålt förmånen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget.&lt;br&gt;Kammarrätten i Göteborg anser att förutsättningarna för att åstadkomma&lt;br&gt;likformiga och rättvisa taxeringar ökar med de föreslagna ändringarna.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges advokatsamfund anser att utredningens förslag är bra eftersom Prop. 1999/2000:15&lt;br&gt;det i flera hänseenden innebär en precisering. Det bör dock enligt sam-&lt;br&gt;fundet ytterligare utredas om inte bestämmelsen kan kompletteras med&lt;br&gt;regler angående den bevisning som erfordras. Begreppet marknadsvärde&lt;br&gt;är ett av de mest svårtolkade i den nuvarande skattelagstiftningen. Be-&lt;br&gt;greppet är abstrakt, vartill skall läggas svårigheterna att utreda mark-&lt;br&gt;nadsvärdet vid en transaktion som ligger långt tillbaka i tiden i förhållan-&lt;br&gt;de till tidpunkten för beskattningsbeslutet. Bevisfrågoma har en framträ-&lt;br&gt;dande position. Det är därför motiverat med en lagtext som på ett tydligt&lt;br&gt;sätt utöver definitionen av begreppet anger kraven på den utredning som&lt;br&gt;erfordras for att fastställa marknadsvärdet. Med hänsyn till behovet av&lt;br&gt;förutsebarhet bör utgångspunkten vara att det inte ställs alltför stora krav&lt;br&gt;på utredningen. Beträffande transaktioner där värdet inte omedelbart kan&lt;br&gt;fastställas genom enkelt iakttagbara omständigheter (såsom priset på en&lt;br&gt;ny bil eller aktier som är noterade) bör det vara tillräckligt att det görs&lt;br&gt;sannolikt att det bestämda priset eller värdet motsvaras av marknadsvär-&lt;br&gt;det för den skattskyldige. Samfundet medger att en sådan lagregel, som&lt;br&gt;skall kunna tillämpas på ett stort antal olika transaktioner, inte är helt&lt;br&gt;enkel att formulera och föreslår därför att frågan görs till föremål&lt;br&gt;för ytterligare utredningsarbete. RSV tillstyrker att uttrycket&lt;br&gt;”marknadsvärde” preciseras på sätt utredningen föreslagit, men avstyrker&lt;br&gt;införandet av särskild reglering som medför att den strikta marknadsvär-&lt;br&gt;deringen i vissa fall inte skall tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Stoppregelutredningen har före-&lt;br&gt;slagit att marknadsvärde i 42 § KL skall definieras som det pris den&lt;br&gt;skattskyldige hade fatt betala om han eller hon själv skaffat sig just den&lt;br&gt;speciella förmånen. Vidare har utredningen föreslagit en ny regel av in-&lt;br&gt;nebörden att finns det särskilda skäl får värdering ske till lägre belopp i&lt;br&gt;sådana fall då den skattskyldige inte kunnat påverka förmånens utform-&lt;br&gt;ning. Lägsta förmånsvärde är dock vad den skattskyldige skulle ha fått&lt;br&gt;om han eller hon sålt förmånen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening är det inte lämpligt att i det här lagstift-&lt;br&gt;ningsärendet ändra bestämmelser som har räckvidd för i princip hela om-&lt;br&gt;rådet för förmånsbeskattning. Regeringen anser därför att reglerna om&lt;br&gt;värdering av förmåner inte bör ändras i detta sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Bestämmelser för fåmansföretag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;6.1 Företaget anskaffar egendom för företagsledarens&lt;br&gt;privata bruk&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Stoppregeln som hindrar fåmansföretag att&lt;br&gt;skaffa egendom för företagsledarens eller denne närstående persons&lt;br&gt;privata bruk avskaffas liksom det korresponderande avdragsförbudet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för fåmansföretaget. Beskattning skall i stället ske enligt de allmänna&lt;br&gt;reglerna om förmånsbeskattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förutom att&lt;br&gt;de föreslagna reglerna om marknadsvärde (se avsnitt 5.5) skall tillämpas&lt;br&gt;vid förmånsvärderingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser som yttrat sig i frågan&lt;br&gt;tillstyrker utredningens förslag. Några har dock synpunkter på och frågor&lt;br&gt;kring hur de allmänna reglerna skall tillämpas. RRV tillstyrker förslaget&lt;br&gt;med viss tvekan. Ett slopande av regeln förutsätter att skattemyndigheten&lt;br&gt;med framgång kan hävda de allmänna reglerna. Verket anser att en över-&lt;br&gt;syn av dessa kan vara påkallad, särskilt om risken för undervärdering av&lt;br&gt;förmåner är betydande också i företag med andra strukturer. Skogsstyrel-&lt;br&gt;sen är i grunden tveksam till att regeln upphävs men tillstyrker ändå för-&lt;br&gt;slaget, eftersom regeln inte gäller för enskild näringsverksamhet. NUTEK&lt;br&gt;menar att ett slopande av stoppregeln måste leda till en förändring av de&lt;br&gt;allmänna reglerna för att motverka missbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RSV avstyrker förslaget och ifrågasätter om inte regeln i stället borde&lt;br&gt;skärpas och även omfatta egendom som annan delägare eller denne när-&lt;br&gt;stående erhåller för privat nyttjande och täcka också tillhandahållande av&lt;br&gt;olika slag av tjänster eller leasad egendom. Om stoppregeln upphävs och&lt;br&gt;ersätts med beskattning enligt allmänna regler kan fåmansföretag befaras&lt;br&gt;i ökad omfattning anskaffa egendom avsedd enbart för företagsledarens&lt;br&gt;och dennes närståendes privata bruk. En sådan risk för sammanblandning&lt;br&gt;av företagets verksamhet och ägarens privata levnadskostnader föreligger&lt;br&gt;inte i andra företag där företag, ägare och anställda agerar utifrån sina&lt;br&gt;egna, ofta motstående intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RSV framhåller att det finns ett uppenbart samband mellan stoppregeln&lt;br&gt;och reglerna om förbjudna lån. Den analys som lett utredningen fram till&lt;br&gt;att låneförbudet skall kvarstå borde rimligen ha medfört att även stoppre-&lt;br&gt;geln finns kvar. Om regeln slopas kan i vissa situationer beskattnings-&lt;br&gt;konsekvensema bli förmånligare för fåmansföretag än för enskilda nä-&lt;br&gt;ringsidkare, bl.a. mot bakgrund av reglerna om negativ räntefördelning.&lt;br&gt;Ett borttagande av stoppregeln kan antas leda till både kostsamma och&lt;br&gt;tidskrävande utredningar om fastställande av förmånsvärden och kan&lt;br&gt;antas leda till olika bedömningar av olika skattemyndigheter av förmåns-&lt;br&gt;värdet av likartad egendom. Företag saknar avdragsrätt för ingående&lt;br&gt;mervärdesskatt för förvärv som görs för privat nyttjande. Om stoppreg-&lt;br&gt;lema behålls kommer kostnaden att behandlas lika i såväl inkomst- som&lt;br&gt;mervärdesskattehänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handelshögskolan vid Göteborgs universitet anser att stoppregeln bör&lt;br&gt;behållas eftersom den utgör ett komplement till bestämmelserna om be-&lt;br&gt;skattning av förbjudna lån och även kan antas motverka tillämpnings-&lt;br&gt;problem vid förmånsvärdering. Även Civilekonomerna pekar på att re-&lt;br&gt;geln behövs som ett komplement till låneförbudet. LO anser att utred-&lt;br&gt;ningen bortser från att syftet med stopplagstiftningen inte är att åstad-&lt;br&gt;komma en skatterättsligt korrekt beskattning utan att göra konsekvenser-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;na av vissa förmåner så oförmånliga att de berörda parterna helt avstår&lt;br&gt;från att göra dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till regeringens förslag: I punkt 14 första stycket av an-&lt;br&gt;visningarna till 32 § KL finns en regel som tar sikte på det fallet att ett&lt;br&gt;famansföretag anskaffar egendom for företagsledarens privata bruk. Re-&lt;br&gt;geln har följande lydelse. ”Anskaffar ett fåmansföretag från annan än&lt;br&gt;delägare eller delägare närstående person egendom, som uteslutande eller&lt;br&gt;så gott som uteslutande är avsedd for privat bruk för företagsledare i fö-&lt;br&gt;retaget eller företagsledare närstående person, skall ett belopp motsva-&lt;br&gt;rande anskaffningskostnaden för egendomen tas upp som intäkt av tjänst&lt;br&gt;hos företagsledaren. Vad nu sagts gäller inte anskaffning av bil som för-&lt;br&gt;anleder beskattning av bilförmån.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 32 § 1 mom. första stycket i KL beskattas sådana förmåner och&lt;br&gt;ersättningar m.m. som anges i punkterna 14 och 15 av anvisningarna till&lt;br&gt;32 § KL som inkomst av tjänst i en särskild intäktspost. Denna in-&lt;br&gt;täktspost är inte pensionsgrundande. I gengäld utgår inte några socialav-&lt;br&gt;gifter eller i förekommande fall särskild löneskatt för företaget. För fö-&lt;br&gt;retagsledaren ger inkomsten inte rätt till grundavdrag (48 § 2 mom. fjärde&lt;br&gt;stycket KL). Regeln i punkt 14 första stycket av anvisningarna till 32 §&lt;br&gt;KL kompletteras genom ett avdragsförbud för företaget (2 § 13 mom.&lt;br&gt;första stycket SIL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln om fåmansföretags förvärv av egendom avsedd för företagsle-&lt;br&gt;darens privata bruk tillkom genom 1976 års lagstiftning men omfattade&lt;br&gt;då endast lös egendom, vilket inkluderade olika immateriella rättigheter&lt;br&gt;som t.ex. bostadsrätter. Fr.o.m. 1992 års taxering ändrades regeln till att&lt;br&gt;omfatta även fast egendom (prop. 1990/91:54, bet. 1990:91:SkU10, SFS&lt;br&gt;1990:1421). I propositionen (s. 282) konstaterades att det nya skattesy-&lt;br&gt;stemet byggde på en likabehandling av bostadsrätter och villor.&lt;br&gt;Det dittills gällande undantaget för fastigheter ansågs därför mindre till-&lt;br&gt;fredsställande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagsskatteberedningen hade i sitt betänkande (SOU 1975:54) före-&lt;br&gt;slagit att om bolaget anskaffade lös egendom som uteslutande var avsedd&lt;br&gt;för delägares privata bruk så skulle delägaren beskattas för ett belopp&lt;br&gt;motsvarande anskaffningskostnaden i inkomstslaget tjänst eller kapital.&lt;br&gt;För bolagets del hade beredningen föreslagit att anskaffningskostnaden&lt;br&gt;inte skulle föranleda någon avdragsrätt, såvida det inte var fråga om en&lt;br&gt;personbil.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Departementschefen (prop. 1975/76:79 s. 86 f.) ansåg det nödvändigt&lt;br&gt;att särskilt reglera att ett fåmansföretag inte skulle ha rätt till avdrag för&lt;br&gt;kostnader för inventarier, som anskaffats uteslutande eller så gott som&lt;br&gt;uteslutande för företagsledarens eller honom närstående persons privata&lt;br&gt;bruk. Att företaget inte hade avdragsrätt för kostnaden för egendom som&lt;br&gt;anskaffats för i företaget ej verksamma delägares privata bruk följde en-&lt;br&gt;ligt departementschefen av de allmänna bestämmelserna i 20 § KL och&lt;br&gt;krävde därför ingen särskild lagregel. Enligt departementschefen var&lt;br&gt;emellertid inte företagets uteblivna avdragsrätt tillräcklig för att förhindra&lt;br&gt;att företaget anskaffade inventarier för företagsledaren eller honom när-&lt;br&gt;stående personers privata bruk. Med beaktande bl.a. av att anskaffningar&lt;br&gt;av detta slag står i direkt strid mot aktiebolagslagsrättens grundläggande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;principer ansåg departementschefen att det var rimligt att generellt be-&lt;br&gt;skatta företagsledaren för ett belopp motsvarande anskaffningskostnaden&lt;br&gt;för egendomen. Beskattning skulle ske i inkomstslaget tillfällig för-&lt;br&gt;värvsverksamhet. Departementschefen ansåg med hänsyn till angelägen-&lt;br&gt;heten att förhindra transaktioner av aktuellt slag inte att någon invänd-&lt;br&gt;ning skulle kunna riktas mot den dubbelbeskattningseffekt som skulle bli&lt;br&gt;följden av den nya lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje slag av tillhandahållande av tjänster faller utanför stoppregelns&lt;br&gt;tillämpning. Den är inte heller tillämplig om egendomen anskaffats for&lt;br&gt;någon som inte är företagsledare eller närstående. Beskattningen sker då&lt;br&gt;enligt allmänna regler. Är personen i fråga verksam i företaget beskattas&lt;br&gt;förmånen normalt som intäkt av tjänst och i andra fall som utdelning. För&lt;br&gt;företaget föreligger i det förra fallet avdragsrätt vid inkomsttaxeringen&lt;br&gt;samt skyldighet att erlägga arbetsgivaravgifter. Av ordalydelsen följer&lt;br&gt;vidare att egendomen skall ha anskaffats från personer utanför delägar-&lt;br&gt;kretsen. Om egendomen anskaffats från en delägare är således inte denna&lt;br&gt;stoppregel tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagsledaren skall beskattas om egendomen anskaffats for hans eget&lt;br&gt;eller hans närståendes privata bruk. Eftersom närståendebegreppet har en&lt;br&gt;relativt vid utformning kan företagsledaren beskattas även om egendo-&lt;br&gt;men är avsedd for så relativt avlägsna släktingar som vuxna syskonbarn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av RÅ 1990 ref. 104 framgår att uttrycket ”lös egendom for privat&lt;br&gt;bruk” inte enbart gäller egendom som kan användas på ett mera fysiskt&lt;br&gt;sätt, utan över huvud taget innefattar lös egendom som är anskaffad i&lt;br&gt;företagsledarens intresse eller for att tillgodose hans behov (i rättsfallet&lt;br&gt;en bostadsrätt). Trots att stoppregeln numera även omfattar fast egendom&lt;br&gt;torde rättsfallet ändå ha ett principiellt intresse såvitt avser tolkningen av&lt;br&gt;begreppet ”for privat bruk”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stoppregeln har inte ansetts tillämplig när ett fåmansägt handelsbolag,&lt;br&gt;som till 100 procent ägdes av två aktiebolag, anskaffade egendom för&lt;br&gt;företagsledarens privata bruk (RÅ 1993 not. 372). Regeringsrätten hänvi-&lt;br&gt;sade till att bestämmelsen inte uttryckligen omfattade fåmansägda han-&lt;br&gt;delsbolag och att reglerna för fåmansägda handelsbolag blivit uttömman-&lt;br&gt;de behandlade under lagstiftningsarbetet. Slutsatsen att stoppreglema inte&lt;br&gt;kan tillämpas utöver ordalydelsen står också i överensstämmelse med RÅ&lt;br&gt;1987 ref. 51 och RÅ 1988 ref. 85.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förarbetena (prop. 1989/90:110 s. 598) sägs att stoppregeln inte bör&lt;br&gt;tillämpas på tillgångar som utgör omsättningstillgångar i företaget. I&lt;br&gt;detta fall anses vanliga uttagsbeskattningsregler böra gälla. Vilken räck-&lt;br&gt;vidd detta uttalande har är inte klart. Uttalandet täcks i och for sig inte av&lt;br&gt;lagtexten, men det kan sägas ligga i sakens natur att tillgångar som an-&lt;br&gt;skaffats för privat bruk inte kan vara lager i företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilar undantogs genom 1990 års skattereform från egendom som träf-&lt;br&gt;fas av stoppregeln i punkt 14 första stycket. I konsekvens med detta har&lt;br&gt;företaget avdragsrätt for bilkostnaderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom egendomen skall vara anskaffad anses egendom som leasas&lt;br&gt;allmänt sett inte omfattad av stoppregeln. Företagsledaren skall i de fall&lt;br&gt;egendom leasas för hans privata brak förmånsbeskattas i inkomstslaget&lt;br&gt;tjänst för värdet av förmånen att få utnyttja egendomen. Resonemanget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förutsätter att det verkligen är fråga om en leasingtransaktion och inte om&lt;br&gt;ett förtäckt köp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För beskattning krävs enligt regeln att egendomen skall vara anskaffad&lt;br&gt;uteslutande eller så gott som uteslutande för privat bruk. Innebörden av&lt;br&gt;detta har inte närmare definierats i lagtexten. I prop. 1975/76:79 s. 87&lt;br&gt;anförs följande. &amp;quot;Det är givet att det inte går att dra någon skarp gräns&lt;br&gt;mellan egendom, som är eller kan antas bli till nytta för ett företags verk-&lt;br&gt;samhet, och annan egendom. I fråga om egendom som inte har direkt&lt;br&gt;samband med förvärvsverksamheten bör - i synnerhet om egendomen&lt;br&gt;normalt sett räknas till personligt lösöre - taxeringsmyndigheterna inta&lt;br&gt;en restriktiv hållning. En personbil bör t.ex. inte anses vara till nytta för&lt;br&gt;företagets verksamhet endast av den anledningen att viss användning&lt;br&gt;förekommer i verksamheten.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen får således hänsyn tas till om egendomen har sam-&lt;br&gt;band med verksamheten eller om den är utpräglat personlig. I rättspraxis&lt;br&gt;har uttrycket prövats i en hel del fall (bl.a. RÅ 1989 ref. 10 och RÅ 1990&lt;br&gt;ref. 104). Det är i princip omöjligt att ur rättsfallen utläsa hur stor privat&lt;br&gt;användning som krävs för att egendomen skall anses anskaffad uteslu-&lt;br&gt;tande eller så gott som uteslutande för privat bruk. Domskälen är alltför&lt;br&gt;präglade av de enskilda fallens särart för att detta skall vara möjligt. I&lt;br&gt;litteraturen har ansetts att det privata användandet förmodligen bör ligga&lt;br&gt;på minst ca 90 procent (Mats Tjemberg, Beskattning av fåmansföretag,&lt;br&gt;fjärde upplagan, 1998, s. 107, se även SOU 1989:2 s. 134).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RSV har i en rekommendation, RSV S 1999:21 s. 18, angivit att det&lt;br&gt;värde företagsledaren beskattas för i förekommande fall skall inkludera&lt;br&gt;mervärdesskatt. Vidare har angivits att även om företagsledaren beskat-&lt;br&gt;tats för egendomens anskaffningskostnad skall han därutöver beskattas&lt;br&gt;för förmånen av eget eller närståendes nyttjande av egendomen. Beträf-&lt;br&gt;fande värdet av privat nyttjande av egendomen skall detta enligt rekom-&lt;br&gt;mendationen principiellt bestämmas till marknadsvärdet. Ett lägre värde&lt;br&gt;motsvarande företagets direkta kostnader exklusive anskaffningskostna-&lt;br&gt;den bör emellertid godtas om den skattskyldige visar dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rättsfallet RÅ 1985 1:81 fann Regeringsrätten att någon beskattning&lt;br&gt;av företagsledaren inte skulle ske när ett famansföretag anskaffat en ny&lt;br&gt;bil för företagsledarens privata bruk. Företaget hade inte erlagt någon&lt;br&gt;annan likvid för den nya bilen än en utbytesbil som redan beskattats hos&lt;br&gt;företagsledaren när denna införskaffades. Regeringsrätten anförde att&lt;br&gt;företaget inte haft någon kostnad för anskaffningen av den nya bilen ut-&lt;br&gt;över vad företagsledaren redan blivit beskattad för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan förekomma att en företagsledare, som beskattats med stöd av&lt;br&gt;stoppregeln, förvärvar egendomen i fråga från fåmansföretaget&lt;br&gt;till underpris eller utan vederlag. I en sådan situation skall någon ytterli-&lt;br&gt;gare beskattning inte äga rum (se punkt 14 fjärde stycket sista meningen&lt;br&gt;av anvisningarna till 32 § KL, jfr avsnitt 6.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den allmänna regeln i 20 § KL föreligger rätt till avdrag i varje&lt;br&gt;särskild förvärvskälla för alla kostnader för intäkternas förvärvande eller&lt;br&gt;bibehållande. I 23 § KL med tillhörande anvisningar regleras under vilka&lt;br&gt;förutsättningar avdrag får göras i inkomstslaget näringsverksamhet. Den i&lt;br&gt;20 § KL fastlagda huvudprincipen är att avdrag i en förvärvskälla endast&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medges för sådant som är en nödvändig omkostnad för intäkternas för- Prop. 1999/2000:15&lt;br&gt;värvande eller bibehållande. Utgifter avseende förvärv av egendom eller&lt;br&gt;tjänster som saknar anknytning till den näringsverksamhet som ett före-&lt;br&gt;tag bedriver är alltså normalt inte avdragsgilla. Med detta synsätt kan&lt;br&gt;hävdas att ett fåmansföretag inte borde få avdrag för utgifter avseende&lt;br&gt;egendom som i första hand är avsedd för företagsledarens eller dennes&lt;br&gt;närståendes privata bruk. Är företagsledaren eller den närstående anställd&lt;br&gt;i företaget skulle emellertid - om stoppregeln inte fanns - företagets för-&lt;br&gt;värv av egendomen kunna betraktas som en löneförmån. Gränsen mellan&lt;br&gt;avdragsgilla löneförmåner och dispositioner av annat slag, exempelvis&lt;br&gt;utdelning, är dock ofta i praktiken svårbestämd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 32 § 1 mom. första stycket a) KL skall en förmån som utgått till&lt;br&gt;en anställd för tjänsten i form av pengar, bostad eller annat, tas upp av&lt;br&gt;denne som intäkt av tjänst. Arbetsgivaren far avdrag för beloppet och&lt;br&gt;skall också betala socialavgifter. Enligt de allmänna reglerna beskattas&lt;br&gt;den anställde som inkomst av tjänst även när förmånen utgår till en när-&lt;br&gt;stående till den anställde (RÅ 1962 ref. 46, RÅ 1989 ref. 57 och RÅ 1996&lt;br&gt;ref. 16). Förmånen har då ansetts först tillfalla den anställde och därefter&lt;br&gt;bli vidarebefordrad till den närstående. Det är således ett slags genom-&lt;br&gt;synsresonemang som ligger till grund för beskattningen i dessa fall. Ett&lt;br&gt;liknande resonemang fördes i RÅ 1991 ref. 27 där en person A och hans&lt;br&gt;hustru gemensamt ägde en fastighet, vilken A:s arbetsgivare förvärvade&lt;br&gt;till överpris. Den del av köpeskillingen som översteg marknadsvärdet&lt;br&gt;ansågs utgöra skattepliktig förmån för A. Detta gällde även den del av&lt;br&gt;beloppet som tillkom hustrun i hennes egenskap av hälftenägare i fastig-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Värdet av skattepliktiga förmåner beräknas i huvudsak enligt bestäm-&lt;br&gt;melserna i 42 § KL med därtill hörande anvisningar. Värdet av förmån av&lt;br&gt;räntefritt lån eller lån där räntan understiger marknadsräntan beräknas&lt;br&gt;enligt punkt 10 tredje-femte styckena av anvisningarna till 32 § KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 42 § KL framgår att skattepliktiga förmåner i huvudsak skall värde-&lt;br&gt;ras till marknadsvärdet, vilket enligt punkt 1 andra stycket av anvis-&lt;br&gt;ningarna anges vara det pris som man normalt far betala på orten för va-&lt;br&gt;ran eller tjänsten. Vad gäller annan bostadsförmån än semesterbostad&lt;br&gt;beräknas värdet i första hand med ledning av gällande hyrespris i orten&lt;br&gt;eller, om tillfälle till sådan jämförelse saknas, efter annan lämplig grund.&lt;br&gt;För förmån av fri kost eller bil och vissa reseförmåner finns relativt ut-&lt;br&gt;förliga bestämmelser i anvisningarna till 42 § KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom en lagändring, som trätt i kraft den 1 januari 1998 (prop.&lt;br&gt;1996/97:173, bet. 1997/98:SkU 4, SFS 1997:770) har reglerna om värde-&lt;br&gt;ring av bostadsförmån förtydligats. Av lagtexten framgår att förmån av&lt;br&gt;fritt eller delvis fritt garage inte ingår i begreppet bostadsförmån (punkt 3&lt;br&gt;första stycket av anvisningarna till 32 § KL). I propositionen (s. 41) har&lt;br&gt;uttalats att värderingsmetoderna lämpligen bör anges av RSV i rekom-&lt;br&gt;mendationer och att det därför bör ankomma på RSV att utfärda sådana&lt;br&gt;över vilka faktorer som bör beaktas och hur dessa skall påverka värdet av&lt;br&gt;bostadsförmån. Härvid har RSV framhållit att det är viktigt att inte bo-&lt;br&gt;stadsförmåner regelmässigt undervärderas eftersom detta i fråga om få-&lt;br&gt;mansföretag skulle kunna medföra att bostäder säljs till det egna företa-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;get. Några särskilda regler för fåmansföretag i fråga om värdering av&lt;br&gt;bostadsförmån har inte föreslagits. I den delen har hänvisats till att detta&lt;br&gt;får bedömas inom ramen for Stoppregelutredningen. I samma lagstift-&lt;br&gt;ningsärende föreskrevs även att formån att for privat bruk fa använda&lt;br&gt;datorutrustning som arbetsgivaren tillhandahåller skall undantas från be-&lt;br&gt;skattning om formånen väsentligen riktar sig till hela den stadigvarande&lt;br&gt;personalen (32 § 3 c mom. andra stycket KL). Även i den delen har frå-&lt;br&gt;gan om några särskilda regler behövs i fåmansföretag skjutits till utred-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om mottagaren av förmånen har betalat for denna, skall förmånsvärdet&lt;br&gt;sättas ned med ersättningens belopp. Detta framgår av punkt 4 första&lt;br&gt;stycket av anvisningarna till 42 § KL samt, såvitt avser beräkningen av&lt;br&gt;skatteavdrag, av 8 kap. 14 § skattebetalningslagen (1997:483), SBL. För&lt;br&gt;att en anställd skall anses ha betalat för en skattepliktig förmån krävs att&lt;br&gt;betalningen skett av nettolönen. En sänkning av bruttolönen innebär inte&lt;br&gt;att någon betalning anses ha skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlaget for beräkning av socialavgifter skall bestämmas enligt 2&lt;br&gt;kap. 3 § lagen (1981:691) om socialavgifter, SAL. Skattepliktiga förmå-&lt;br&gt;ner skall enligt 9 kap. 2 § SBL tas upp till ett värde som bestäms i enlig-&lt;br&gt;het med 8 kap. 14, 15, och 17 §§ SBL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;IABL finns ett flertal regler som har till syfte att förhindra att otillbör-&lt;br&gt;liga avtal upprättas mellan bolaget och dess aktieägare. Styrelsen eller&lt;br&gt;annan ställföreträdare for bolaget får enligt 8 kap. 34 § ABL inte företa&lt;br&gt;rättshandling eller annan åtgärd som är ägnad att bereda otillbörlig fordel&lt;br&gt;åt aktieägare eller annan och till nackdel for bolaget eller annan aktieäga-&lt;br&gt;re. Har t.ex. avtal träffats varigenom bolaget till överpris köper egendom&lt;br&gt;av aktieägaren kan skadeståndsansvar ifrågakomma for denne, styrelse-&lt;br&gt;ledamot eller verkställande direktör (15 kap. 1 och 3 §§ ABL). Det an-&lt;br&gt;kommer på bolagets revisor att granska styrelsens och verkställande di-&lt;br&gt;rektörens förvaltning och vid behov i revisionsberättelsen anmärka på&lt;br&gt;rättshandlingar som kan föranleda ersättningsskyldighet (10 kap. 28-&lt;br&gt;32 § §). Även revisorn kan bli skadeståndskyldig enligt 15 kap. 1 § ABL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Syftet med stoppregeln i punkt 14&lt;br&gt;första stycket av anvisningarna till 32 § KL torde i första hand vara att&lt;br&gt;genom inkomstbeskattning få fåmansföretag att avstå från förvärv av&lt;br&gt;egendom som inte behövs i företagets verksamhet. Att skatteuttaget vid&lt;br&gt;tillämpning av stoppregeln kan bli större än vid tillämpning av de all-&lt;br&gt;männa reglerna framgår tydligast om anskaffningen avser dyrbara till-&lt;br&gt;gångar med lång livslängd, exempelvis fastigheter, fartyg eller konst.&lt;br&gt;Tillämpas stoppregeln beskattas företagsledaren for ett belopp motsva-&lt;br&gt;rande hela anskaffningspriset medan en tillämpning av de allmänna reg-&lt;br&gt;lerna leder till beskattning bara av ett till dispositionsrätten kopplat för-&lt;br&gt;månsvärde. Merbeskattningen blir särskilt påtaglig om fåmansforetaget&lt;br&gt;efter kort tid överlåter egendomen till annan än företagsledaren (jfr punkt&lt;br&gt;14 fjärde stycket sista meningen av anvisningarna till 32 § KL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat syfte med stoppregeln är att den skall komplettera låneförbu-&lt;br&gt;det i ABL som i viss mån har ett skatterättsligt syfte (se avsnitt 6.7).&lt;br&gt;Detta förbud kan kringgås om en företagsledare, som avsett att ta ett för-&lt;br&gt;bjudet lån for att anskaffa viss egendom, i stället låter företaget förvärva&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;egendomen. Härvid må dock anmärkas att en tanke bakom låneförbudet&lt;br&gt;är att skydda företagets borgenärer mot risken för förluster på grund av&lt;br&gt;lättsinnig kreditgivning. Motsvarande förlustrisk föreligger normalt inte i&lt;br&gt;de fall som omfattas av stoppregeln eftersom företaget äger den anskaf-&lt;br&gt;fade egendomen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avser företagets anskaffning tillgångar av mindre värde och med rela-&lt;br&gt;tivt kort livslängd - exempelvis en TV-apparat eller ett handverktyg -&lt;br&gt;blir skillnaden mellan en tillämpning av stoppregeln och de allmänna&lt;br&gt;reglerna mindre. Oavsett vilket regelsystem som tillämpas torde ett be-&lt;br&gt;lopp motsvarande tillgångens inköpspris tas till beskattning hos den som&lt;br&gt;fått disponera tillgången. Är stoppregeln tillämplig vägras fåmansföreta-&lt;br&gt;get avdrag på grund av anskaffningen men slipper - till skillnad från vad&lt;br&gt;som allmänt gäller - betala socialavgifter för förmånens värde. Undan-&lt;br&gt;tagsvis kan de allmänna reglerna därför leda till högre skatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som nu anförts leder sammanfattningsvis till slutsatsen att&lt;br&gt;de motiv som ursprungligen låg till grund för införandet av stoppregeln&lt;br&gt;fortfarande till stor del är bärkraftiga. Det kan med andra ord åberopas&lt;br&gt;skäl för att det ska finnas skatteregler som avhåller enskilda personer från&lt;br&gt;att belasta ett företag med utgifter av privat karaktär. Sådan samman-&lt;br&gt;blandning mellan den privata sfären och företagets verksamhet kan anses&lt;br&gt;strida mot en grundläggande princip för näringsverksamhets bedrivande.&lt;br&gt;En sådan sammanblandning leder vidare erfarenhetsmässigt till risk för&lt;br&gt;skatteundandragande och praktiska problem av olika slag. Stoppregeln&lt;br&gt;kan också ses som ett komplement till det skatterättsliga låneförbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För ett avskaffande av stoppregeln talar till en början att en tillämpning&lt;br&gt;av regeln kan medföra klart otillfredsställande materiella effekter. En&lt;br&gt;beskattning med belopp motsvarande exempelvis inköpspriset för en fas-&lt;br&gt;tighet som används privat av företagsledaren ter sig ofta orimlig. Till&lt;br&gt;saken hör också att skatteeffekten kvarstår även om fåmansföretaget kort&lt;br&gt;efter förvärvet säljer &amp;quot;den privata&amp;quot; egendomen till företagsledaren eller&lt;br&gt;annan. Om egendomen överlåts till underpris blir visserligen inte stopp-&lt;br&gt;regeln i ijärde stycket av anvisningarna till 32 § KL tillämplig. En sådan&lt;br&gt;överlåtelse kan dock komma i konflikt med aktiebolagsrättsliga regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad nu sagts ger enligt regeringen vid handen att den materiella ut-&lt;br&gt;formningen av stoppregeln under alla förhållanden bör ändras. När&lt;br&gt;Stoppregelutredningen försökte utforma en modifierad stoppregel visade&lt;br&gt;det sig vara ytterst svårt att finna en naturlig gräns mellan de förvärv som&lt;br&gt;borde behandlas enligt de allmänna reglerna om förmånsbeskattning och&lt;br&gt;de förvärv som borde omfattas av stoppregeln. Arbetet mynnade ut i slut-&lt;br&gt;satsen att skillnaden i materiellt hänseende mellan en modifierad stopp-&lt;br&gt;regel och de allmänna reglerna skulle vara förhållandevis liten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund och med tanke på det inledningsvis framhållna&lt;br&gt;intresset av att så långt som möjligt behandla olika grupper av skattskyl-&lt;br&gt;diga på ett enhetligt sätt delar regeringen utredningens uppfattning att&lt;br&gt;den i punkt 14 första stycket av anvisningarna till 32 § KL angivna&lt;br&gt;stoppregeln kan undvaras. Regeringen föreslår således att de i denna re-&lt;br&gt;gel beskrivna förvärven skall behandlas enligt KL:s allmänna regler för&lt;br&gt;beskattning av förmåner som tillfaller ägare eller anställda i ett företag.&lt;br&gt;En följdändring blir att det särskilda avdragsförbudet för företaget i 2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 mom. SIL tas bort. Vidare kommer arbetsgivaravgifter att tas ut av&lt;br&gt;företaget på formånens värde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen är medveten om att ett slopande av stoppregeln kan fresta&lt;br&gt;företagsledare att utnyttja fåmansforetaget for anskaffning av privat&lt;br&gt;egendom. De invändningar mot ett slopande av regeln som framförts av&lt;br&gt;bl.a. RSV och Civilekonomerna måste tas på stort allvar. Regeringen är&lt;br&gt;dock av den uppfattningen att en korrekt beskattning kan ske vid en till-&lt;br&gt;lämpning av allmänna regler for förmånsbeskattning. Vid värderingen av&lt;br&gt;förmånerna är utgångspunkten givetvis att marknadsvärdet skall styra.&lt;br&gt;När det gäller anskaffningar av dyrare egendom, t.ex. båtar och fjällstu-&lt;br&gt;gor bör det understrykas att det är dispositionsrätten som ligger till grund&lt;br&gt;for förmånsvärdet och inte det faktiska utnyttjandet, eftersom fjällstu-&lt;br&gt;gan/båten stått till den skattskyldiges förfogande under hela året och så-&lt;br&gt;ledes kunnat användas av honom när han ville. Regeringen utgår ifrån att&lt;br&gt;den förmånsvärdering som kommer att göras hos skattemyndigheterna&lt;br&gt;och domstolarna kommer att ta hänsyn till den typen av förmåner och&lt;br&gt;även i övrigt ha en realistisk anknytning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stoppregelutredningen föreslog också att marknadsvärdet skulle styra&lt;br&gt;förmånsvärderingen med den skillnaden att begreppet ”marknadsvärde” i&lt;br&gt;utredningens förslag fått en delvis ny innebörd (se avsnitt 5.5). Rege-&lt;br&gt;ringen bedömer att det inte krävs några nya regler utan att de allmänna&lt;br&gt;grundsatserna - dvs. att marknadsvärdet i princip avser det pris som be-&lt;br&gt;talas på orten vid inköp av varorna i fråga - är tillräckliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ämnar att noga följa rättsutvecklingen på området. Skulle&lt;br&gt;det visa sig att de allmänna reglerna inte är tillräckliga for att motverka&lt;br&gt;missbruk och om alltför många domstolsprocesser skulle bli följden av&lt;br&gt;att regeln slopas avser regeringen att återkomma i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stoppregelutredningen har inte funnit det nödvändigt med särregler för&lt;br&gt;famansföretag i fråga om värdering av bostadsförmån och förmån att för&lt;br&gt;privat bruk få använda av arbetsgivaren tillhandahållen datorutrustning.&lt;br&gt;Regeringen delar denna bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att skatteundandragande genom att egendom av privat natur för-&lt;br&gt;värvas av ett företag skall kunna förhindras krävs givetvis att förvärvet&lt;br&gt;kommer till skattemyndighetens kännedom. Regeringen återkommer till&lt;br&gt;denna problematik i det följande (se avsnitt 6.14).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag medför att stoppregeln i punkt 14 första stycket av&lt;br&gt;anvisningarna till 32 § KL samt det till denna regel kopplade avdragsför-&lt;br&gt;budet i 2 § 13 mom. SIL kan upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.2 Införsäljning till överpris&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Stoppregeln avseende försäljning av egendom&lt;br&gt;till överpris till famansföretag avskaffas. Det korresponderande av-&lt;br&gt;dragsförbudet i 2 § 13 mom. SIL upphör att gälla och 24 § 6 mom.&lt;br&gt;SIL justeras i enlighet med förslaget. Överprisförsäljningar beskattas&lt;br&gt;som inkomst av tjänst eller inkomst av kapital (utdelning eller rea-&lt;br&gt;vinst).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens med tilläg-&lt;br&gt;get att en särskild värderingsregel för beräkning av överpriset föreslås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Civilekonomerna anser att konsekvenserna av&lt;br&gt;förslaget är otillfredsställande belysta. Bl.a. framgår det inte av vem eller&lt;br&gt;hur beskattning skall ske vid transaktioner mellan bolaget och mer eller&lt;br&gt;mindre närstående. Det kommer att bli ett starkt ökat antal transaktioner&lt;br&gt;och åtskilliga värderingsproblem och tvister. Dessutom kommer det även&lt;br&gt;framdeles att vara dubbla regelsystem. Av dessa skäl avstyrker förbundet&lt;br&gt;förslaget. Även LO avstyrker förslaget. Övriga remissinstanser som yttrat&lt;br&gt;sig i frågan tillstyrker förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RSV tillstyrker förslaget under förutsättning att uppgiftsskyldigheten&lt;br&gt;regleras på ett godtagbart sätt. Vidare har verket vissa synpunkter på den&lt;br&gt;föreslagna regeln om värdering av överpriset, som innebär att det avtala-&lt;br&gt;de priset skall jämföras med det pris som överlåtaren skulle ha fått för&lt;br&gt;egendomen om han sålt denna under marknadsmässiga villkor. En för-&lt;br&gt;säljning på den allmänna andrahandsmarknaden anses normalt ske på&lt;br&gt;marknadsmässiga villkor men inte ens med dessa utgångspunkter är&lt;br&gt;marknadsmässigt pris något entydigt eller otvistigt. Det pris som kan&lt;br&gt;erhållas på den allmänna andrahandsmarknaden är inte med självklarhet&lt;br&gt;samma pris som den person eller det företag som på orten yrkesmässigt&lt;br&gt;handlar med begagnad egendom av det aktuella slaget kan vilja köpa in&lt;br&gt;egendomen för. Det kan enligt verket inte uteslutas att det pris som bör&lt;br&gt;godtas som marknadsmässigt kan ligga något högre. När en delägare i ett&lt;br&gt;famansföretag säljer in egendom till sitt företag bör det vid bedömningen&lt;br&gt;av marknadsmässigt värde beaktas att han och hans företag bör fa ha&lt;br&gt;samma möjlighet som en enskild säljare och en enskild köpare i en ordi-&lt;br&gt;när marknadssituation, dvs. att dela på i vart fall en del av den marginal&lt;br&gt;som annars den yrkesmässige handlaren skulle ha tillgodogjort sig. Om i&lt;br&gt;den kommande lagstiftningen med marknadsmässiga villkor och in-&lt;br&gt;köpsperspektiv skall avses den prisnivå som råder inom den etablerade&lt;br&gt;yrkesmässiga handeln måste detta komma till klart uttryck i lagstift-&lt;br&gt;ningsarbetet. Det faktum att överpriset skall beskattas som lön eller rea-&lt;br&gt;vinst beroende på omständigheterna innebär tillämpningssvårigheter och&lt;br&gt;är ägnat att föranleda diskussioner mellan skattemyndigheterna och de&lt;br&gt;skattskyldiga. I detta avseende är nuvarande regler både mer lättillämp-&lt;br&gt;bara och mer förutsebara eftersom beskattning sker i samma inkomstslag&lt;br&gt;oavsett situationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lantbrukarnas Riksförbund och Skogsägarnas Riksförbund anser att&lt;br&gt;det i lagstiftningsarbetet bör klargöras i vilka fall en närståendes inför-&lt;br&gt;säljning till överpris inte leder till tjänstebeskattning, i vilken utsträck-&lt;br&gt;ning och på vad sätt en utdelningsbeskattning kan uppnås och i vilka fall&lt;br&gt;överpriset kan beskattas hos annan än den som säljer in egendomen. För-&lt;br&gt;bunden anser att den föreslagna särregeln om fastställande av normalpri-&lt;br&gt;set i vissa fall kan leda till ett materiellt felaktigt resultat, eftersom utred-&lt;br&gt;ningen inte gjort något avsteg från regeln. Detta betyder enligt förbunden&lt;br&gt;att en skattskyldig som av misstag förvärvat egendom privat kan drabbas&lt;br&gt;av skatt om misstaget rättas till genom att företaget övertar köpet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till regeringens förslag: I punkt 14 andra stycket av an-&lt;br&gt;visningarna till 32 § KL regleras hur beskattning skall ske vid delägares&lt;br&gt;och närståendes försäljning av egendom till företaget, s.k. införsäljning.&lt;br&gt;Även tredje stycket av anvisningspunkten behandlar införsäljning av&lt;br&gt;egendom, i denna punkt dock endast lös egendom som kan antas vara&lt;br&gt;onyttig för företaget. Regeln i andra stycket liksom utköpsregeln i fjärde&lt;br&gt;stycket samma anvisningspunkt (avsnitt 6.4) betecknas också som&lt;br&gt;&amp;quot;felprisreglema&amp;quot; för att markera att det avtalade priset antingen är högre&lt;br&gt;eller lägre än egendomens marknadsvärde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Felprisreglema infördes genom 1976 års lagstiftning (SFS 1976:85)&lt;br&gt;och behandlades då gemensamt i ett stycke (35 § 1 a mom. tredje stycket&lt;br&gt;KL). Genom skattereformen kom felprisreglema att delas upp i två olika&lt;br&gt;stycken, det ena gällande införsäljning till företaget och det andra gällan-&lt;br&gt;de utköp från företaget. Införsäljningsregeln delades därefter upp i två&lt;br&gt;stycken genom en lagändring som trädde i kraft den 1 januari 1994 i&lt;br&gt;samband med ändrade uppskovsregler vid försäljning av villor och bo-&lt;br&gt;stadsrätter (prop. 1993/94:45, bet. 1993/94:SkUll, SFS 1993:1470).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av punkt 14 andra stycket av anvisningarna till 32 § KL (i dess nuva-&lt;br&gt;rande lydelse) framgår att om delägare i fåmansföretag eller delägare&lt;br&gt;närstående person avyttrar egendom till företaget skall, om priset är hög-&lt;br&gt;re än egendomens marknadsvärde, det överskjutande beloppet beskattas&lt;br&gt;hos överlåtaren som intäkt av tjänst. Enligt 24 § 6 mom. första stycket&lt;br&gt;SIL skall vid reavinstberäkningen vederlaget tas upp som intäkt endast&lt;br&gt;till den del det inte överstiger egendomens marknadsvärde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det överskjutande beloppet hänförs - liksom tjänsteinkomst enligt an-&lt;br&gt;visningspunktens första stycke (se föregående avsnitt) - till sådan in-&lt;br&gt;komst av tjänst som anges i 32 § 1 mom. första stycket i KL. Som redan&lt;br&gt;nämnts gäller härvid bl.a. att några socialavgifter inte tas ut och att in-&lt;br&gt;komsten inte berättigar till grundavdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Felprisregeln kompletteras med ett avdragsförbud för företaget enligt&lt;br&gt;2 § 13 mom. SIL för den del av anskaffningskostnaden för egendomen&lt;br&gt;som överstiger marknadspriset. Företaget får således inte tillgodogöra sig&lt;br&gt;avdrag direkt eller i form av värdeminskning för det belopp som beskat-&lt;br&gt;tas hos delägaren eller denne närstående som inkomst av tjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ovan nämnts omfattar felprisregeln all slags egendom. Det inne-&lt;br&gt;bär exempelvis att en delägare (företagsledare), som säljer en bil för&lt;br&gt;överpris till företaget och därefter fortsätter att använda den privat på&lt;br&gt;samma sätt som tidigare, blir beskattad som inkomst av tjänst för över-&lt;br&gt;priset och samtidigt även för bilförmån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överlåtelsen skall göras av delägaren eller dennes närstående. Huruvi-&lt;br&gt;da delägaren måste vara en fysisk person anges inte uttryckligen i lag-&lt;br&gt;texten; att den närstående måste vara en fysisk person är däremot klart.&lt;br&gt;Som framhållits i avsnitt 5.4 talar det mesta dock för att delägarbegreppet&lt;br&gt;vid tillämpning av de materiella stoppreglema är begränsat till fysiska&lt;br&gt;personer. Stoppreglema utlöses med andra ord inte av felprisöverlåtelser&lt;br&gt;inom äkta eller oäkta koncerner (jfr RÅ 1992 ref. 56).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad från det i anvisningspunktens första stycke behandlade&lt;br&gt;fallet sker beskattningen enligt andra stycket alltid hos den som överlåter&lt;br&gt;egendomen, således antingen hos delägaren eller den till delägaren när-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stående personen. Förmånen av felprissättningen beskattas såsom intäkt&lt;br&gt;av tjänst. Detta ter sig naturligt om överlåtaren är verksam i företaget&lt;br&gt;men knappast om så inte är fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om överlåtaren i efterhand korrigerar ett förmånligt avtal mellan ho-&lt;br&gt;nom och företaget genom att exempelvis till företaget betala skillnaden&lt;br&gt;mellan marknadspriset och det överenskomna priset, uppkommer frågan&lt;br&gt;om korrigeringen medför att stoppregeln inte blir tillämplig. Departe-&lt;br&gt;mentschefen uttalade i prop. 1989/90:110 s. 599 att en transaktion inte&lt;br&gt;borde utlösa tillämpning av en stoppregel om felet rättades inom sådan&lt;br&gt;tid att rättelsen ansetts frivillig vid bedömningen av om skattetillägg bort&lt;br&gt;påföras. Däremot borde enligt departementschefen ett villkor mellan&lt;br&gt;parterna att avtalet var beroende av taxeringsmyndigheternas godkännan-&lt;br&gt;de inte beaktas. Transaktionen skulle då bedömas som om den fullföljts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringsrätten har i två fall, RÅ 1989 ref. 101 och II, prövat effekten&lt;br&gt;av olika avtalsvillkor. I det ena fallet (I) hade i köpeavtalet intagits en&lt;br&gt;bestämmelse om att avtalet var giltigt endast under förutsättning av att&lt;br&gt;transaktionen inte skulle föranleda tillämpning av den aktuella stoppre-&lt;br&gt;geln. Regeringsrätten ansåg inte att denna klausul medförde att stoppre-&lt;br&gt;geln inte var tillämplig. I det andra fallet (II) innehöll ett köpeavtal en&lt;br&gt;klausul som innebar att det av den beskattande myndigheten åsatta värdet&lt;br&gt;skulle gälla som köpeskilling om den avtalade köpeskillingen underkän-&lt;br&gt;des. Överenskommelsen hade senare godkänts av köparen genom en sär-&lt;br&gt;skild förbindelse att erlägga tilläggsköpeskilling. Regeringsrätten bortsåg&lt;br&gt;från klausulen om tilläggsköpeskilling och ansåg den aktuella stoppre-&lt;br&gt;geln tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om egendom överlåts till överpris från en fysisk person till ett företag&lt;br&gt;under sådana förhållanden att stoppregeln inte är tillämplig blir beskatt-&lt;br&gt;ningskonsekvensema beroende på omständigheterna i det enskilda fallet.&lt;br&gt;Är överlåtaren anställd i företaget blir han eller hon beskattad för skillna-&lt;br&gt;den mellan det avtalade priset och marknadspriset som för en löneför-&lt;br&gt;mån. Den anställde torde också beskattas om egendomen överlåts av nå-&lt;br&gt;gon som är närstående till honom (jfr RÅ 1989 ref. 57, RÅ 1991 ref. 27&lt;br&gt;och RÅ 1996 ref. 16). Är överlåtaren inte anställd eller närstående till&lt;br&gt;anställd men aktieägare i företaget beskattas skillnadsbeloppet som ut-&lt;br&gt;delning enligt reglerna i 3 § 1 mom. SIL. Skall skillnadsbeloppet beskat-&lt;br&gt;tas som löneförmån är detta avdragsgillt samtidigt som företaget får be-&lt;br&gt;tala socialavgifter. I utdelningsfallet föreligger ingen avdragsrätt och&lt;br&gt;heller ingen skyldighet att erlägga socialavgifter. Före införandet av 1976&lt;br&gt;års regler torde praxis beträffande transaktioner mellan fåmansföretag&lt;br&gt;och dess delägare i form av köp och försäljning av egendomen ha varit&lt;br&gt;klar såtillvida att i den mån priset avvek från det allmänna saluvärdet&lt;br&gt;skulle skillnadsbeloppet beskattas hos delägaren som utdelning alterna-&lt;br&gt;tivt lön (jfr SOU 1975:54 s. 114).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid reavinstberäkningen gäller enligt de allmänna reglerna i 24 § SIL&lt;br&gt;att som intäkt skall tas upp överenskommen köpeskilling och att avdrag&lt;br&gt;medges med omkostnadsbeloppet. Skall, till följd av konstaterat överpris,&lt;br&gt;viss del av köpeskillingen beskattas som inkomst av tjänst eller utdel-&lt;br&gt;ning, torde motsvarande belopp inte medräknas vid beräkningen av rea-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vinst och inte heller inräknas i eventuellt avskrivningsunderlag e.d. hos&lt;br&gt;köparen (jfr RÅ 1980 1:28 och RÅ 1991 ref. 27).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Huvudsyftet med stoppregeln är att&lt;br&gt;hindra den skattskyldige från att ta ut medel från företaget till lägre skatt&lt;br&gt;än vid utbetalning av lön eller utdelning. Avsikten torde också ha varit att&lt;br&gt;motverka förekomsten av svårbedömbara transaktioner mellan ett få-&lt;br&gt;mansföretag och dess ägarkrets.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tillämpning av stoppregeln leder inte till någon påtaglig skärpning&lt;br&gt;av skatteuttaget jämfört med om de allmänna reglerna tillämpats. Är del-&lt;br&gt;ägaren eller den närstående till delägaren anställd i fåmansföretaget skall&lt;br&gt;förmånen av överpriset enligt såväl stoppregeln som de allmänna regler-&lt;br&gt;na beskattas som inkomst av tjänst. Företagets slopade rätt till avdrag för&lt;br&gt;den utgivna förmånen kompenseras av att förmånen vid tillämpning av&lt;br&gt;stoppregeln inte föranleder uttag av socialavgifter. Om den som överlåtit&lt;br&gt;egendomen till överpris inte är anställd (eller anhörig till anställd) hos&lt;br&gt;fåmansföretaget kan det - även i avsaknad av ett formellt utdelningsbe-&lt;br&gt;slut - vid tillämpning av de allmänna reglerna ofta te sig naturligt att be-&lt;br&gt;skatta värdet av förmånen som utdelning. Skillnaden i förhållande till&lt;br&gt;stoppregeln består här främst i att skattesatsen för utdelning normalt är&lt;br&gt;lägre än skattesatsen för tjänsteinkomster. Beskattning enligt 3:12-&lt;br&gt;reglema kan dock bli aktuell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutsatsen av det anförda är att stoppregeln i anvisningspunktens andra&lt;br&gt;stycke saknar nämnvärd betydelse för skatteuttagets storlek och att grun-&lt;br&gt;den för stoppregeln därmed har minskat avsevärt sedan införandet år&lt;br&gt;1976. Enligt regeringens mening torde överlåtelser till överpris inom få-&lt;br&gt;mansföretagssfaren kunna hanteras med tillämpning av de allmänna reg-&lt;br&gt;lerna. Därmed undviks gränsdragningen mellan två parallella system och&lt;br&gt;även de något egendomliga effekter - bl.a. den undantagslösa tjänstebe-&lt;br&gt;skattningen av närstående - som kan uppkomma vid tillämpning av&lt;br&gt;stoppregeln. Regeringen föreslår mot denna bakgrund att regeln upphävs.&lt;br&gt;En förutsättning för regeringens ställningstagande är att förmånen av ett&lt;br&gt;överpris kan beräknas på ett ändamålsenligt sätt och att reglerna om upp-&lt;br&gt;giftsskyldighet till skattemyndigheterna har en lämplig utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen återkommer senare till hur olika transaktioner inom fa-&lt;br&gt;mansföretagsområdet skall komma till skattemyndigheternas kännedom&lt;br&gt;(avsnitt 6.14). Vad gäller värdering av förmånen av att få överlåta egen-&lt;br&gt;dom till överpris kan först konstateras att den förmån som en sådan&lt;br&gt;överlåtelse representerar inte utgör en naturaförmån i egentlig mening. Så&lt;br&gt;länge vederlaget för den överlåtna egendomen bestäms i pengar - från&lt;br&gt;andra fall, dvs. bytesaffärer, kan i detta sammanhang bortses - är det ju&lt;br&gt;fråga om en kontantförmån. För att storleken av denna förmån skall kun-&lt;br&gt;na fastställas krävs dock att det verkliga värdet på den överlåtna egen-&lt;br&gt;domen är känt. Beskattningen skall träffa endast skillnaden mellan avta-&lt;br&gt;lat pris och egendomens verkliga värde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid reavinstberäkningen skall endast den del som inte överstiger egen-&lt;br&gt;domens marknadsvärde tas upp som intäkt. Det bör komma till uttryck i&lt;br&gt;24 § 6 mom. SIL att denna regel gäller allmänt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stoppregelutredningen har föreslagit att en särskild regel införs för&lt;br&gt;värdering av egendom som överlåtits till överpris. Utredningen anser att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utgångspunkten för denna värdering bör vara det pris som den skattskyl-&lt;br&gt;dige skulle ha erhållit för egendomen om han eller hon sålt denna under&lt;br&gt;marknadsmässiga villkor. Det avtalade priset bör därvid jämföras med&lt;br&gt;vad den skattskyldige skulle ha uppburit vid försäljning av egendomen&lt;br&gt;efter avdrag för försäljningskostnader om försäljningen skett på den all-&lt;br&gt;männa andrahandsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De allmänna principerna för förmånsvärdering innebär redan i dag att&lt;br&gt;den skattskyldige skall beskattas för mellanskillnaden mellan egendo-&lt;br&gt;mens marknadsvärde och det pris som faktiskt erhållits. Regeringen har&lt;br&gt;av ovan angivna skäl (se avsnitt 5.5) inte lagt fram något förslag om de-&lt;br&gt;finition av marknadsvärde. Med marknadsvärdet avses i princip det pris&lt;br&gt;som betalas på orten vid inköp av varorna i fråga (punkt 1 av anvis-&lt;br&gt;ningarna till 42 § KL). Enligt praxis beräknas priset på samma sätt oav-&lt;br&gt;sett om förmånen tillfaller en delägare i ett famansföretag eller en person&lt;br&gt;som saknar ägaranknytning till det företag som tillhandahållit förmånen.&lt;br&gt;Mot denna bakgrund finner regeringen inte att det föreligger skäl att infö-&lt;br&gt;ra en särskild värderingsregel av förmåner som uppstår vid införsäljning&lt;br&gt;till överpris. De allmänna reglerna får anses tillräckliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag medför upphävande av punkt 14 andra stycket av&lt;br&gt;anvisningarna till 32 § KL samt ändringar i 2 § 13 mom. och 24 § 6&lt;br&gt;mom. SIL.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.3 Införsäljning av onyttig egendom&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Stoppregeln avseende överlåtelse av onyttig&lt;br&gt;egendom till ett fåmansföretag avskaffas liksom det korresponderande&lt;br&gt;avdragsförbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens med tilläg-&lt;br&gt;get att den särskilda värderingsregeln vid inköp av egendom (se avsnitt&lt;br&gt;6.2) skall tillämpas vid bedömningen av om överlåtelsen skett till över-&lt;br&gt;pris.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens&lt;br&gt;förslag. Några har synpunkter på och frågor kring hur de allmänna reg-&lt;br&gt;lerna skall tillämpas om stoppregeln tas bort. RRV tillstyrker förslaget&lt;br&gt;med viss tvekan. RSV avstyrker förslaget. Enligt verkets mening beror&lt;br&gt;den kraftiga minskningen av dessa transaktioner i huvudsak på regelns&lt;br&gt;existens. Ett slopande av stoppregeln skulle dessutom sätta reglerna i&lt;br&gt;såväl KL som ABL om förbjudna lån helt ur spel. Tillämpningssvårig-&lt;br&gt;hetema med regeln bör inte överdrivas. I allmänhet är det inte svårt att&lt;br&gt;avgöra om egendom är nyttig för företaget eller ej. Svårigheterna måste&lt;br&gt;dessutom vägas mot fördelarna med att hindra dessa transaktioner. Ett&lt;br&gt;slopande av regeln kommer sannolikt att leda till en ökad införsäljning av&lt;br&gt;onyttig egendom. Genom en införsäljning kan i allmänhet medel skatte-&lt;br&gt;fritt tas ut ur bolaget samtidigt som ägaren i praktiken alltjämt kan eller&lt;br&gt;har möjlighet att i framtiden nyttja egendomen. Med anledning av de&lt;br&gt;värderings- och bevissvårigheter som kommer att uppkomma vad gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;såväl om privat nyttjande har skett som värdet av sådant nyttjande kan&lt;br&gt;man befara att den skattskyldige i stor utsträckning själv kan komma att&lt;br&gt;styra över vilket belopp han eventuellt önskar att låta sig beskattas med.&lt;br&gt;Beskattningen kommer att bli olikformig jämfört med enskilda närings-&lt;br&gt;idkare med hänsyn till reglerna om räntefördelning. Vissa problem kan&lt;br&gt;enligt RSV uppstå ur aktiebolagsrättslig synvinkel. Förutom att det i ett&lt;br&gt;rent företagsekonomiskt perspektiv måste ifrågasättas om en stor del av&lt;br&gt;företagets egna kapital skall kunna bestå av verksamhetsfrämmande till-&lt;br&gt;gångar, kan konstateras att ABL innehåller klara spärrar för att nytt aktie-&lt;br&gt;kapital vid apportemission betalas genom för företaget onyttig egendom.&lt;br&gt;Genom ett tillägg i 2 kap. 9 a § ABL gäller denna spärr även överlåtelse&lt;br&gt;av egendom från delägaren i två år efter att emission har skett. Det kan&lt;br&gt;enligt verket antas att ett slopande av stoppregeln kan fa negativ inverkan&lt;br&gt;på följsamheten av nämnda bestämmelser i ABL. Möjligheten att stärka&lt;br&gt;ett bolags egna kapital genom ovillkorade aktieägartillskott är inte civil-&lt;br&gt;rättsligt reglerad. Vid tillskott genom värdeöverföring av privat egendom&lt;br&gt;kan spärreglerna i ABL komma att kringgås. Det framstår enligt verket&lt;br&gt;som tveksamt om förändringar i skattelagstiftningen skall kunna få utgö-&lt;br&gt;ra incitament till sådana transaktioner. Avdragsmöjlighetema vid rea-&lt;br&gt;vinstberäkningen kommer att initiera en mängd överlåtelser av onyttig&lt;br&gt;egendom. RSV anser det angeläget att man ur skattemässig synpunkt&lt;br&gt;förhindrar att rörelseffämmande egendom över huvud taget förs in i fö-&lt;br&gt;retaget. Den omständigheten att egendomen i många fall kommer att dis-&lt;br&gt;poneras av delägaren i förening med att antalet införsäljningar kommer&lt;br&gt;att öka innebär så stora kontroll- och värderingsproblem att det för skat-&lt;br&gt;teförvaltningen inte är försvarbart att avskaffa regeln. Handelshögskolan&lt;br&gt;vid Göteborgs universitet avstyrker förslaget eftersom stoppregeln mot-&lt;br&gt;verkar skattefri disposition av fåmansföretagets medel genom införsälj-&lt;br&gt;ning av främst lösöre som inte behövs för företaget och även problem&lt;br&gt;med värdering av förmåner. Även LO avstyrker förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till regeringens förslag: En speciell form av s.k. inför-&lt;br&gt;säljning från en delägare till företaget behandlas i punkt 14 tredje stycket&lt;br&gt;av anvisningarna till 32 § KL. Bestämmelsen tar sikte på lös egendom&lt;br&gt;som är onyttig för företaget och har följande lydelse. ”Avser avyttringen&lt;br&gt;sådan egendom som anges i 31 § nämnda lag (dvs. SIL) skall, oavsett hur&lt;br&gt;priset förhåller sig till marknadsvärdet, hela vederlaget, utan avdrag för&lt;br&gt;något omkostnadsbelopp, beskattas hos överlåtaren som intäkt av tjänst,&lt;br&gt;såvida inte egendomen är eller kan väntas bli till nytta för företaget.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln tillkom genom 1976 års lagstiftning och fanns då som en speci-&lt;br&gt;alregel i 35 § 4 mom. fjärde stycket KL för beräkning av realisationsvinst&lt;br&gt;i de fall då en delägare i ett famansföretag avyttrade annan lös egendom&lt;br&gt;än aktier m.m. till företaget. Genom 1990 års skattereform fördes be-&lt;br&gt;stämmelsen ihop med övriga stoppregler och placerades i det stycke som&lt;br&gt;behandlade införsäljning till överpris. Bestämmelserna delades av redak-&lt;br&gt;tionella skäl upp i två stycken genom lagändring den 1 januari 1994 (SFS&lt;br&gt;1993:1470).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av stoppregeln i tredje stycket skall - i motsats till vad&lt;br&gt;som gäller vid överlåtelse av fast egendom och nyttig lös egendom till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överpris - inte någon del av vederlaget beskattas som inkomst av kapital Prop. 1999/2000:15&lt;br&gt;hos överlåtaren, vilket framgår av 24 § 6 mom. andra stycket SIL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fåmansföretaget har enligt 2 § 13 mom. första stycket SIL givetvis inte&lt;br&gt;rätt till avdrag for den anskaffade egendomen. I motsats till överprisre-&lt;br&gt;geln omfattar avdragsförbudet i detta fall hela anskaffningen. Förbudet&lt;br&gt;tar i första hand sikte på beräkningen av inkomst av näringsverksamhet. I&lt;br&gt;vad mån avdrag för anskaffningen kan vägras även vid beräkning av rea-&lt;br&gt;vinst och reaförlust är enligt utredningen tveksamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Före 1990 års skattereform beskattades företag för reavinst och rea-&lt;br&gt;förlust i inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet. I punkt 3 av anvis-&lt;br&gt;ningarna till 29 § KL som avsåg inkomstslaget rörelse fanns en bestäm-&lt;br&gt;melse som innebar att företaget inte fick göra avdrag för anskaffning av&lt;br&gt;inventarier som uteslutande eller så gott som uteslutande var avsedda för&lt;br&gt;företagsledares eller honom närstående persons privata bruk. Det fanns&lt;br&gt;däremot inte något som hindrade företaget att göra avdrag för kostnaden i&lt;br&gt;inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet. Om ett företag förvärvade&lt;br&gt;egendom som inte är eller kan antas vara till nytta för företaget ansågs&lt;br&gt;det enligt den allmänna regeln i 20 § KL inte föreligga någon rätt för fö-&lt;br&gt;retaget att göra avdrag för anskaffningskostnaden. I inkomstslaget rörelse&lt;br&gt;fanns dock inte någon särskild avdragsbegränsande regel__beträffande&lt;br&gt;denna typ av transaktioner. Delägaren reavinstbeskattades för hela köpe-&lt;br&gt;skillingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med skattereformen fördes bestämmelsen om delägares in-&lt;br&gt;försäljning av onyttig egendom ihop med de övriga stoppreglema. En&lt;br&gt;särskild bestämmelse togs in i 2 § 13 mom. SIL som innebar att fåmans-&lt;br&gt;företaget inte hade rätt till avdrag för kostnad för anskaffande av egen-&lt;br&gt;dom, hyra eller annan ersättning för lokal eller nedskrivning av låneford-&lt;br&gt;ran i de fall delägare beskattats enligt stoppreglema. Till skillnad från&lt;br&gt;vad som gällde före skattereformen gällde avdragsförbudet således inte&lt;br&gt;bara anskaffningar av inventarier för företagsledarens och denne närstå-&lt;br&gt;ende persons privata brak. Efter skattereformen hänförs all inkomst för&lt;br&gt;juridiska personer till samma förvärvskälla och beskattas i inkomstslaget&lt;br&gt;näringsverksamhet. Vissa oklarheter angående räckvidden av det av-&lt;br&gt;dragsförbud som finns i 2 § 13 mom. SIL diskuterades i förarbetena. Det&lt;br&gt;finns dock inte något som tyder på att avsikten var att utsträcka detta till&lt;br&gt;att omfatta sådana transaktioner som före skattereformen hänfördes till&lt;br&gt;inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet. Mycket talar därför för att ett&lt;br&gt;fåmansföretag har rätt att göra avdrag för anskaffning av sådan egendom&lt;br&gt;som avses i punkt 14 tredje stycket av anvisningarna till 32 § KL vid en&lt;br&gt;reavinstberäkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Egendom som avses i 31 § SIL är enligt ordalydelsen &amp;quot;annan egendom&lt;br&gt;än sådan som avses i 25 - 30 §§&amp;quot; SIL. Nämnda paragrafer behandlar fas-&lt;br&gt;tigheter o.d. (25 §), bostadsrätter o.d. (26 §), aktier o.d. (27 §), andelar i&lt;br&gt;handelsbolag (28 §), fordringar o.d. (29 §) samt utländsk valuta och ford-&lt;br&gt;ran i utländsk valuta o.d. (30 §). Av detta följer att stoppregeln i första&lt;br&gt;hand omfattar personligt lösöre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med vad som gäller enligt andra stycket är det vid tillämpning&lt;br&gt;av stoppregeln i tredje stycket överlåtaren, dvs. delägaren eller den del-&lt;br&gt;ägaren närstående, som skall beskattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stoppreglema i andra och tredje styckena kan inte tillämpas samtidigt.&lt;br&gt;Föredragande statsrådet anförde följande (prop. 1989/90:110 s. 598 f.):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Den nuvarande regeln om beskattning vid felaktig prissättning vid&lt;br&gt;överlåtelse av egendom mellan fåmansföretag och delägare kolliderar&lt;br&gt;med bestämmelserna om både företagets förvärv av egendom för före-&lt;br&gt;tagsledarens privata bruk och delägares införsäljning av onyttig lös&lt;br&gt;egendom. I praxis (RÅ 1985 1:52) har bestämmelsen om felaktig pris-&lt;br&gt;sättning inte ansetts tillämplig när företagsledare vederlagsfritt tagit ut&lt;br&gt;egendom från företaget om företagets förvärv av samma egendom&lt;br&gt;medfört att företagsledaren beskattats för anskaffningskostnaden. Jag&lt;br&gt;delar FSK:s (1980 års Företagsskattekommitté) uppfattning att denna&lt;br&gt;praxis bör komma till uttryck i lagtexten. Inte heller bör en delägares&lt;br&gt;införsäljning av onyttig lös egendom till överpris föranleda beskattning&lt;br&gt;enligt bestämmelsen om felaktig prissättning. Regeln att hela köpe-&lt;br&gt;skillingen skall tas upp som skattepliktig intäkt får anses tillräcklig.”&lt;br&gt;Tillämpas stoppregeln i tredje stycket skall vederlaget för egendomen&lt;br&gt;tas upp som inkomst av tjänst även om delägaren eller den närstående&lt;br&gt;inte är anställd i fåmansföretaget. En närstående till en minoritetsdelägare&lt;br&gt;som säljer en bil eller ett konstverk till företaget kan således - även om&lt;br&gt;försäljningen sker på marknadsmässiga villkor - tjänstebeskattas för be-&lt;br&gt;lopp motsvarande hela köpeskillingen såvida den överlåtna egendomen&lt;br&gt;bedöms vara onyttig för företaget. Bedöms egendomen kunna vara till&lt;br&gt;nytta kan endast reavinstbeskattning komma i fråga. Vilka faktorer som&lt;br&gt;är avgörande vid prövningen av om den förvärvade egendomen är eller&lt;br&gt;kan väntas bli till nytta för fåmansföretaget synes inte ha prövats i praxis.&lt;br&gt;Däremot framgår av rättsfallet RÅ 1993 not. 34 att en förutsättning för&lt;br&gt;stoppregelns tillämplighet är att avyttringen inte ingår som ett led i över-&lt;br&gt;låtarens näringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid avyttring av lös egendom av typen personligt lösöre gäller enligt&lt;br&gt;24 § SIL att säljaren far avdrag för sin anskaffningkostnad. Enligt 31 §&lt;br&gt;andra stycket SIL får anskaffningsvärdet bestämmas till 25 procent av&lt;br&gt;ersättningen för egendomen efter avdrag för kostnaden för avyttringen.&lt;br&gt;Dessutom får avdrag göras med 50 000 kr från summan av vinster på&lt;br&gt;grund av avyttringar av denna typ av egendom under beskattningsåret.&lt;br&gt;Enligt femte stycket samma lagrum medges inte avdrag för förlust avse-&lt;br&gt;ende egendom som innehafts för privat bruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om egendomen efter överlåtelsen skall nyttjas av säljaren skall förmå-&lt;br&gt;nen, om den kan hänföras till tjänst, av detta nyttjande beskattas enligt&lt;br&gt;32 § 1 mom. KL. Detta gäller även när stoppregeln är tillämplig. Om&lt;br&gt;förmånen i stället är hänförlig till utdelning, vilket blir fallet om varken&lt;br&gt;delägaren eller närstående till denne är verksam i företaget, sker beskatt-&lt;br&gt;ning i inkomstslaget kapital. Företaget kommer då fortlöpande att uttags-&lt;br&gt;beskattas för att delägaren får disponera tillgången i fråga (punkt 1 a&lt;br&gt;sjunde stycket av anvisningarna till 22 § KL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgifter för egendom som varken är eller kan väntas bli till nytta för&lt;br&gt;företaget är enligt 20 § KL inte avdragsgilla. Avdragsförbudet omfattar&lt;br&gt;såväl utgiften för själva anskaffningen - omedelbart avdrag medges inte&lt;br&gt;och inte heller årliga värdeminskningsavdrag - som löpande utgifter för&lt;br&gt;drift och underhåll. Vad som händer om företaget avyttrar den onyttiga&lt;br&gt;egendomen är inte helt klart. Det mesta talar dock för att sådana avytt-&lt;br&gt;ringar behandlas enligt de allmänna bestämmelserna i 24 § SIL om be-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;räkning av reavinst eller reaförlust. De särskilda bestämmelserna i 31 §&lt;br&gt;SIL beträffande egendom som innehas för personligt bruk torde dock inte&lt;br&gt;vara tillämpliga på företag. Inom ramen för reavinstbeskattningen torde&lt;br&gt;således avdrag kunna medges för anskaffningskostnaden och eventuella&lt;br&gt;förbättringskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens förslag: Stoppregeln i punkt 14 tredje stycket&lt;br&gt;av anvisningarna till 32 § KL har flera syften. Ett önskemål är att mot-&lt;br&gt;verka att företag förvärvar egendom som de inte har någon egentlig an-&lt;br&gt;vändning för. Regeln syftar vidare till att förhindra att delägare eller när-&lt;br&gt;stående skattefritt disponerar företagets medel genom överlåtelse av&lt;br&gt;egendom som de fortfarande, låt vara indirekt, har kontroll över. I dessa&lt;br&gt;fall kan stoppregeln ses som ett komplement till det skatterättsliga låne-&lt;br&gt;förbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det råder enligt regeringens mening inget tvivel om att nu angivna&lt;br&gt;motiv för stoppregeln alltjämt är värda att beaktas. Skäl kan emellertid&lt;br&gt;också anföras mot ett bibehållande av regeln. Vad som därvid först faller&lt;br&gt;i ögonen är regelns starka tröskeleffekt. Bedöms den överlåtna egendo-&lt;br&gt;men vara onyttig för företaget skall delägaren eller den närstående, oav-&lt;br&gt;sett om den överenskomna köpeskillingen varit marknadsmässig eller&lt;br&gt;inte, beskattas såsom inkomst av tjänst för ett belopp motsvarande köpe-&lt;br&gt;skillingen. Anses egendomen däremot kunna vara till nytta för företaget&lt;br&gt;föranleder överlåtelsen inga andra skattekonsekvenser än eventuell rea-&lt;br&gt;vinstbeskattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått av bakgrunden till regeringens förslag uppträder i prin-&lt;br&gt;cip samma tröskeleffekt vid tillämpning av allmänna regler. De allmänna&lt;br&gt;reglerna innebär således att skattemyndigheterna kan ingripa mot inför-&lt;br&gt;säljning av onyttig egendom. Det torde nämligen enligt livets regel kunna&lt;br&gt;presumeras att egendomen även efter överlåtelsen står till överlåtarens&lt;br&gt;disposition. I sammanhanget kan anmärkas att stoppregeln i vissa fall kan&lt;br&gt;kringgås genom att förvärvet - eventuellt efter ändring av bolagsord-&lt;br&gt;ningen (se 9 kap. 30-33 §§ ABL) - görs förenligt med bolagets verk-&lt;br&gt;samhetsföremål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad nu sagts utgör skäl för att avskaffa eller i vart fall modifiera stopp-&lt;br&gt;regeln i tredje stycket. Det förhållandet att stoppregeln i praktiken torde&lt;br&gt;ha åberopats i ytterst få fall kan också utgöra ett argument för samma&lt;br&gt;slutsats (i och för sig kan detta bero på regelns förekomst). Anföras bör&lt;br&gt;vidare att en överlåtelse av egendom från den privata sfären till ett fa-&lt;br&gt;mansföretag typiskt sett medför att en framtida värdestegring på egen-&lt;br&gt;domen träffas av högre skatt (dubbelbeskattning) än om någon överlåtel-&lt;br&gt;se aldrig ägt rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser mot denna bakgrund att den diskuterade stoppregeln&lt;br&gt;kan avvaras. De regler som allmänt gäller när ett företag förvärvar egen-&lt;br&gt;dom från personer tillhörande dess ägarkrets får anses tillräckliga. Be-&lt;br&gt;skattning sker i inkomstslaget tjänst när det kan anses vara fråga om en&lt;br&gt;löneförmån och annars i inkomstslaget kapital.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid transaktioner mellan parter som ingår i samma intressegemenskap&lt;br&gt;finns det alltid en risk för att avtalsvillkoren avviker från vad som skulle&lt;br&gt;ha gällt om parterna varit oberoende av varandra. Det är därför angeläget&lt;br&gt;att felaktig prissättning inte utnyttjas som ett sätt att för ägarna utan be-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skattning ta ut medel från företaget. Av intresse i nu förevarande sam-&lt;br&gt;manhang är att motverka att företaget betalar ett för högt pris för den&lt;br&gt;egendom som förvärvas från ägarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i anslutning till behandlingen av stoppregeln i andra&lt;br&gt;stycket, dvs. den regel som generellt tar sikte på överlåtelser till överpris,&lt;br&gt;funnit att det inte behövs en särskild bestämmelse för beräkningen av&lt;br&gt;överprisets storlek. Redan enligt de allmänna reglerna gäller nämligen att&lt;br&gt;den skattskyldige skall beskattas för mellanskillnaden mellan egendo-&lt;br&gt;mens marknadsvärde och det pris som faktiskt erhållits (se avsnitt 6.2).&lt;br&gt;Marknadsvärdet är såsom angivits i regel det pris som betalas på orten&lt;br&gt;vid inköp av varorna i fråga. Denna princip bör gälla - och kan fa sär-&lt;br&gt;skild betydelse - när företagets förvärv avser onyttig egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om onyttig egendom som ett företag förvärvat från någon tillhö-&lt;br&gt;rande ägarkretsen torde risken för att egendomen trots förvärvet fullt ut&lt;br&gt;disponeras av den tidigare ägaren vara påtaglig. Det är därför viktigt att&lt;br&gt;förmånsvärderingen sker på ett realistiskt sätt (se ovan avsnitt 6.1) och&lt;br&gt;att förmånerna inte i alltför stor utsträckning undervärderas. Regeringen&lt;br&gt;vill därvid understryka att värderingen enligt allmänna regler bygger på&lt;br&gt;dispositionsrätten till och inte det faktiska nyttjandet av förmånen i fråga.&lt;br&gt;Det är också viktigt att skattemyndigheterna kan följa upp förvärv av&lt;br&gt;detta slag och bevaka att reglerna om förmåns- eller uttagsbeskattning&lt;br&gt;tillämpas korrekt. Regeringen återkommer senare till denna problematik&lt;br&gt;(avsnitt 6.14).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kommer liksom vad gäller slopandet av stoppregeln i&lt;br&gt;punkt 14 första stycket av anvisningarna till 32 § KL att noga följa ut-&lt;br&gt;vecklingen. Skulle det uppkomma ett alltför omfattande missbruk ämnar&lt;br&gt;regeringen återkomma i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag medför att stoppregeln i punkt 14 tredje stycket av&lt;br&gt;anvisningarna till 32 § KL skall upphävas samt 24 § 6 mom. SIL justeras.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.4 Utköp till underpris&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Stoppregeln avseende delägares förvärv till un-&lt;br&gt;derpris avskaffas. Den korresponderande uttagsbeskattningen i 2 § 13&lt;br&gt;mom. SIL slopas också. Förvärv till underpris beskattas enligt de all-&lt;br&gt;männa reglerna, dvs. förmånen av underpriset beskattas som inkomst&lt;br&gt;av tjänst eller utdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;br&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RSV påpekar att det i underprissituationen, liksom i överprissituationen,&lt;br&gt;kan föreligga svårigheter att fastställa förmånens storlek. Det faktum att&lt;br&gt;beskattning skall ske som för lön eller utdelning beroende på omständig-&lt;br&gt;heterna innebär också tillämpningsproblem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till regeringens förslag: I punkt 14 fjärde stycket av an-&lt;br&gt;visningarna till 32 § KL behandlas den sista av de stoppregler som gäller&lt;br&gt;egendomsöverföring mellan företaget och dess ägare. Regeln gäller s.k.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utköp från företaget och stycket innehåller också en specialregel för få-&lt;br&gt;mansägda handelsbolag. I fråga om famansföretag har stycket följande&lt;br&gt;lydelse. ”Förvärvar delägare i famansföretag eller delägare närstående&lt;br&gt;person egendom från företaget till lägre pris än egendomens marknads-&lt;br&gt;värde, skall ett belopp motsvarande skillnaden beskattas hos förvärvaren&lt;br&gt;som intäkt av tjänst — (andra meningen behandlar fåmansägda han-&lt;br&gt;delsbolag) — Första meningen tillämpas inte när det är företagsledaren&lt;br&gt;som förvärvar egendomen och denne har beskattats enligt första stycket&lt;br&gt;vid företagets förvärv av egendomen. Första meningen tillämpas inte&lt;br&gt;heller om uttagsbeskattning inte skall ske hos företaget på grund av be-&lt;br&gt;stämmelserna i lagen (1998:1600) om beskattningen vid överlåtelse till&lt;br&gt;underpris.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 2 § 13 mom. andra stycket SIL skall uttagsbeskattning ske hos&lt;br&gt;fåmansföretaget i fall som avses i punkt 14 fjärde stycket första mening-&lt;br&gt;en av anvisningarna till 32 § KL om inte tredje eller fjärde meningen i&lt;br&gt;stycket är tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tidigare praxis (se t.ex. RÅ 1983 1:13) har famansföretag inte be-&lt;br&gt;skattats för förtäckt reavinst vid felaktig prissättning på reavinstbeskattad&lt;br&gt;egendom, t.ex. fastighet. Genom 1990 års skattereform, dvs. fr.o.m. 1992&lt;br&gt;års taxering, skall även vinst vid fastighetsförsäljningar redovisas som&lt;br&gt;inkomst av näringsverksamhet. Bestämmelserna om uttagsbeskattning i&lt;br&gt;bl.a. punkt 1 a av anvisningarna till 22 § KL omfattar därmed all egen-&lt;br&gt;dom som innehas av ett fåmansföretag. Om delägaren eller den närståen-&lt;br&gt;de är anställd i företaget aktualiseras inte någon uttagsbeskattning, efter-&lt;br&gt;som utbetalningen i sådana fall kan anses utgöra lön. Företaget har rätt&lt;br&gt;till avdrag för utgivna löneförmåner. Samtidigt far företaget betala soci-&lt;br&gt;alavgifter på beloppet. Uttagsbeskattning av företaget inskränker sig där-&lt;br&gt;för till underprisöverlåtelser till inte verksamma delägare och närstående&lt;br&gt;till sådana delägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stoppregeln i fjärde stycket utesluter inte något slag av egendom. En-&lt;br&gt;ligt lagtexten omfattas alltså både anläggnings- och omsättningstillgång-&lt;br&gt;ar. RSV har emellertid i rekommendationen RSV S 1999:21 (s. 20) an-&lt;br&gt;fört att regeln normalt inte är tillämplig på omsättningstillgångar som&lt;br&gt;förvärvas för privat konsumtion eller användning. Uppfattningen får visst&lt;br&gt;stöd av RÅ 1988 ref. 97.1 det målet beskattades företagsledaren i ett fa-&lt;br&gt;mansföretag som bedrev livsmedelshandel för att han utan vederlag tagit&lt;br&gt;ut varor från företaget. Beskattningen skedde utan tillämpning av stopp-&lt;br&gt;regeln (något yrkande att stoppregeln skulle tillämpas hade emellertid&lt;br&gt;inte framställts i målet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller stoppreglemas tillämpning på omsättningstillgångar, se&lt;br&gt;även det i avsnitt 6.1. kommenterade uttalandet i prop. 1989/90:110 s.&lt;br&gt;598. I detta sammanhang bör även bestämmelserna i 32 § 3 f mom. KL&lt;br&gt;uppmärksammas. Enligt dessa regler föreligger under vissa förutsätt-&lt;br&gt;ningar skattefrihet för förmån av personalrabatter. Huruvida stoppregeln i&lt;br&gt;fjärde stycket tar över de allmänna reglerna i 32 § 3 f mom. KL synes&lt;br&gt;inte ha lösts i praxis. Dock talar det mesta för att denna bestämmelse om&lt;br&gt;personalrabatter även gäller vid beskattning av delägare i fåmansföretag.&lt;br&gt;Detta tycks även vara RSV:s åsikt (jfr RSV S 1999:21 s. 16).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den skattskyldige beskattas till följd av att egendom förvärvats till&lt;br&gt;lägre pris än marknadspriset bör det beskattade beloppet enligt RSV:s&lt;br&gt;rekommendation (s. 20) fa räknas som en del av dennes anskaffnings-&lt;br&gt;kostnad för egendomen. Regeringsrätten har i RÅ 1980 1:28 uttalat att&lt;br&gt;ingångsvärdet för X vid försäljning av en fastighet skall vara det bestäm-&lt;br&gt;da marknadsvärdet när X vid tidigare köp av fastigheten inkomstbe-&lt;br&gt;skattats som löneförmån för utköp av fastigheten till underpris. Riks-&lt;br&gt;skatteverkets nämnd för rättsärenden har likaså i ett förhandsbesked sva-&lt;br&gt;rat ja på frågan om det beskattade skillnadsbeloppet mellan marknadspri-&lt;br&gt;set och köpeskillingen fick beaktas vid beräkning av ingångsvärdet vid&lt;br&gt;en vidareförsäljning av egendomen (RÅ 1983 1:18).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stoppregeln är inte tillämplig om egendomen förvärvats av en före-&lt;br&gt;tagsledare som tidigare blivit beskattad enligt anvisningspunktens första&lt;br&gt;stycke när företaget anskaffade egendomen. Undantaget omfattar emel-&lt;br&gt;lertid endast företagsledarens egna utköp av egendomen. Detta torde få&lt;br&gt;till konsekvens att en närstående till företagsledaren som köper ut egen-&lt;br&gt;dom till lågt pris blir beskattad enligt felprisregeln även om företagsleda-&lt;br&gt;ren tidigare beskattats enligt anvisningspunktens första stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I RÅ 1993 not. 683 var frågan om undantagsregeln i stoppregelns sista&lt;br&gt;mening kunde tillämpas i följande situation. Företagsledaren hade blivit&lt;br&gt;beskattad enligt anvisningspunktens första stycke när företaget anskaffa-&lt;br&gt;de tavlor för ca 120 000 kr. Tavlorna såldes några år senare för 84 000&lt;br&gt;kr. X undrade nu - ca 10 år senare - om han skattefritt kunde ta ut 84&lt;br&gt;000 kr från bolaget. Skatterättsnämnden fann att det saknades grund för&lt;br&gt;att utvidga den skattefrihet som följer av undantagsregeln till ett sådant&lt;br&gt;fall. Regeringsrätten delade denna uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En enskild persons utköp till underpris behandlas enligt de allmänna&lt;br&gt;reglerna i stort sett efter samma principer som vid införsäljning till över-&lt;br&gt;pris. Den som förvärvar till underpris skall således beskattas för skillna-&lt;br&gt;den mellan marknadspriset och inköpspriset som löneförmån om han&lt;br&gt;eller hon är verksam i företaget. Är förvärvaren inte anställd men deläga-&lt;br&gt;re beskattas förmånen som utdelning. Den anställde eller delägaren torde&lt;br&gt;beskattas även om förmånen av underpriset tillfaller en denne närstående&lt;br&gt;(jfr bl.a. RÅ 1989 ref. 57 och RÅ 1996 ref. 16).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personalrabatter kan dock enligt 32 § 3 f mom. KL vara skattefria om&lt;br&gt;vissa förutsättningar är uppfyllda. Bestämmelser har införts genom SFS&lt;br&gt;1995:651 samt 1996:651, se även prop. 1994/95:182 s. 33 f. Personalra-&lt;br&gt;batt är skattefri om den avser inköp av en vara eller en tjänst från arbets-&lt;br&gt;givaren eller något annat företag i samma koncern om varan eller tjänsten&lt;br&gt;ingår i säljarens ordinarie utbud. Detta gäller emellertid inte om rabatten&lt;br&gt;är en direkt ersättning för utfört arbete, om den överstiger den största&lt;br&gt;rabatt som en konsument kan erhålla på affärsmässiga grunder eller om&lt;br&gt;den uppenbart överstiger personalrabatt som är sedvanlig i branschen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en tillgång tas ut ur en förvärvskälla skall uttagsbeskattning ske&lt;br&gt;enligt punkt 1 a av anvisningarna till 22 § KL. Företaget skall beskattas&lt;br&gt;som om tillgången i stället hade avyttrats mot en ersättning som motsva-&lt;br&gt;ras av marknadsvärdet, dvs. det pris som överlåtaren kan antas erhålla&lt;br&gt;om tillgången bjuds ut på marknaden under villkor som med hänsyn till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överlåtarens affärsmässiga situation framstår som naturliga Prop. 1999/2000:15&lt;br&gt;(fjärde stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företaget får avdrag för värdet av förmånen av underpriset i de fall&lt;br&gt;detta värde beskattas som en löneförmån. Det utgår därvid socialavgifter&lt;br&gt;och beloppet utgör pensionsgrundande inkomst för den anställde. Om&lt;br&gt;förmånen är att anse som utdelning har företaget ingen avdragsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om företagets överlåtelse till delägaren eller den närstående avser så-&lt;br&gt;dan egendom och sker på sådant sätt att vinstberäkningen skall ske i rea-&lt;br&gt;vinstsystemet bör innehållet i 24 § 3 mom. första stycket SIL beaktas.&lt;br&gt;Enligt detta stycke medges inte avdrag för reaförlust om egendom avytt-&lt;br&gt;rats till ett pris under marknadsvärdet såvida det inte framgår av omstän-&lt;br&gt;digheterna att överlåtaren saknat avsikt att bereda förmån för mottagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Syftet med stoppregeln i punkt 14&lt;br&gt;fjärde stycket av anvisningarna till 32 § KL är - liksom vad gäller den i&lt;br&gt;andra stycket samma anvisningspunkt behandlade överprisregeln - att&lt;br&gt;förhindra att delägare m.fl. skaffar sig obehöriga skatteförmåner och&lt;br&gt;kringgår låneförbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad regeringen anfört beträffande regeln om införsäljning till överpris&lt;br&gt;(avsnitt 6.2) är giltigt även i fråga om delägares och närståendes förvärv&lt;br&gt;från fåmansföretaget till underpris. De förhållandevis små skillnader som&lt;br&gt;föreligger mellan stoppregeln i fjärde stycket och de allmänna reglerna&lt;br&gt;när egendom förvärvas till underpris kan inte anses motivera ett bibehål-&lt;br&gt;lande av två i stort sett parallella system. Regeringen föreslår därför att&lt;br&gt;stoppregeln upphävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av de allmänna reglerna kommer förmånen av att fa&lt;br&gt;förvärva egendom till underpris att beskattas som inkomst av tjänst eller&lt;br&gt;som inkomst av kapital (utdelning). Förmånens storlek utgörs av skillna-&lt;br&gt;den mellan egendomens marknadsvärde och det mellan parterna avtalade&lt;br&gt;priset för egendomen. Stoppregelutredningen har föreslagit att värdering-&lt;br&gt;en skall ske utifrån ett köparperspektiv och att det avgörande bör vara&lt;br&gt;vad delägaren eller den närstående skulle ha fått betala om de själva på&lt;br&gt;marknadsmässiga villkor anskaffat motsvarande egendom. Utredningen&lt;br&gt;har därvid hänvisat till sitt förslag till definitionen av marknadsvärde i&lt;br&gt;42§KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen lägger inte fram något förslag om värdering av förmån när&lt;br&gt;delägare i ett fåmansföretag säljer in egendom till företaget till överpris&lt;br&gt;eftersom regeringen bedömer att de allmänna reglerna om förmånsvärde-&lt;br&gt;ring är tillräckliga (avsnitt 6.2). När det gäller förmån i form av utköp av&lt;br&gt;egendom till underpris är utgångspunkten vid värderingen det pris som&lt;br&gt;den skattskyldige fått betala om han eller hon på den öppna marknaden&lt;br&gt;förvärvat egendomen eller tjänsten. Någon särskild regel för värdering av&lt;br&gt;förmån av utköp till underpris behövs därför inte heller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag medför att stoppregeln såvitt avser fåmansföreta-&lt;br&gt;gen i punkt 14 ljärde stycket av anvisningarna till 32 § KL samt däremot&lt;br&gt;svarande uttagsbeskattningsregel i 2 § 13 mom. SIL kan upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.5&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Uthyrning av lokal&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Stoppregeln avseende företagsledares uthyrning&lt;br&gt;av privatbostad till företaget avskaffas. Det korresponderande av-&lt;br&gt;dragsförbudet i 2 § 13 mom. SIL upphävs. Beskattning sker enligt&lt;br&gt;reglerna i 3 § 3 mom. tredje och ljärde styckena SIL, som utvidgas till&lt;br&gt;att omfatta upplåtelse till ett företag som ingår i samma intressege-&lt;br&gt;menskap som den skattskyldiges arbetsgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;med tillägget att en särskild regel för värdering av förmån av uthyrning&lt;br&gt;till överpris föreslås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i&lt;br&gt;frågan är positiva till förslaget. Sveriges Bokförings- &amp;amp; Revisionsbyråers&lt;br&gt;Förbund SBRF anser att regeln om schablonmässiga avdrag vid upplåtel-&lt;br&gt;se till utomstående bör gälla alla skattskyldiga för att förenkla reglerna&lt;br&gt;och göra dem än mer rättvisa. Svenska Revisorssamfundet SRS och Sve-&lt;br&gt;riges Fastighetsägareförbud anser att även reglerna om avdrag för lokal-&lt;br&gt;kostnad i enskild näringsverksamhet bör ändras. RSV anser att utredning-&lt;br&gt;ens förslag kan komma att leda till en höjning av hyresersättning&lt;br&gt;för lokaler i privata bostäder. För det mesta torde det enda alternativet till&lt;br&gt;att hyra ut lokalen till det egna företaget vara att inte hyra ut lokalen alls.&lt;br&gt;Att marknadsvärdet skall fastställas utifrån ett sälj arperspektiv ger enligt&lt;br&gt;verket föga ledning i praktiken. Jämförelsen med vad man skulle få vid&lt;br&gt;uthyrning till utomstående bör göras utifrån vad ett företag hade varit&lt;br&gt;berett att erlägga i hyra. Civilekonomerna avstyrker förslaget. Förbundet&lt;br&gt;anser att det blir mer komplicerat genom att dubbla regelsystem måste&lt;br&gt;tillämpas för anställda och icke anställda. Förslaget leder inte till ökad&lt;br&gt;likformighet i förhållande till enskild näringsidkare och medför att kon-&lt;br&gt;troll- och processproblemen kommer att öka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till regeringens förslag: Enligt punkt 14 femte stycket av&lt;br&gt;anvisningarna till 32 § KL skall, om företagsledare i ett fåmansföretag&lt;br&gt;eller ett fåmansägt handelsbolag eller företagsledare närstående person&lt;br&gt;har uppburit hyra eller annan ersättning från företaget för lokal, som ägs&lt;br&gt;eller disponeras av företagsledaren eller honom närstående, ersättningen,&lt;br&gt;såvida den inte skall beskattas såsom intäkt av näringsverksamhet, hos&lt;br&gt;mottagaren beskattas som intäkt av tjänst. Mottagaren får dock skäligt&lt;br&gt;avdrag för den kostnad som han haft på grund av att företaget utnyttjat&lt;br&gt;lokalen i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fastighet kan vara antingen en privatbostadsfastighet eller&lt;br&gt;en näringsfastighet (5 § KL). Stoppregeln omfattar således endast uthyr-&lt;br&gt;ning av privatbostad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stoppregeln om lokalhyra tillkom genom 1976 års lagstiftning. Bak-&lt;br&gt;grunden var att man funnit att den då gällande schablonbeskattningen av&lt;br&gt;en- eller tvåfamiljsfastigheter utnyttjades av företagsledare i fåmansfö-&lt;br&gt;retag för att betinga sig skattefri inkomst från företaget genom uthyrning&lt;br&gt;av delar av sin privatbostad. Schablonbeskattningen innebar nämligen att&lt;br&gt;faktiska hyresintäkter var skattefria upp till 8 000 kr eller två procent av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fastighetens taxeringsvärde. Så länge som hyran bestämdes inom dessa&lt;br&gt;gränser var den skattefri. Stoppregeln innebar ursprungligen att hyran&lt;br&gt;skulle tas upp som intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet. Liksom i dag&lt;br&gt;skulle skäligt avdrag medges för kostnaderna för uthyrningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom 1990 års skattereform slopades schablonbeskattningen av små-&lt;br&gt;hus. Samtidigt infördes nya regler avseende uthyrning av privatbostäder.&lt;br&gt;Reglerna innebär att hyran skall tas upp som intäkt av kapital samt att&lt;br&gt;generellt avdrag medges med 4 000 kr. Härutöver medges avdrag vid&lt;br&gt;uthyrning av småhus med 20 procent av hyresintäkten och vid annan ut-&lt;br&gt;hyrning med den del av den egna hyran eller avgiften som belöper på det&lt;br&gt;som uthyrts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt föredragande statsrådet (prop. 1989/90:110 s. 600) borde de nya&lt;br&gt;reglerna inte tillämpas på famansföretagen eftersom företagsledaren då&lt;br&gt;skulle fa möjlighet att ta ut ersättning från företaget som lägre beskattad&lt;br&gt;kapitalinkomst. Hela hyresersättningen borde därför redovisas i inkomst-&lt;br&gt;slaget tjänst. Företagsledarens avdragsrätt för kostnader för uthyrningen&lt;br&gt;borde vidare begränsas till de direkta merkostnader som föranletts av&lt;br&gt;företagets utnyttjande av lokalen. Någon ändring av uttrycket &amp;quot;skäligt&lt;br&gt;avdrag&amp;quot; föreslogs emellertid inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 2 § 13 mom. första stycket SIL framgår att företaget inte har rätt&lt;br&gt;till avdrag för den del av lokalhyran som utgör s.k. &amp;quot;överhyra&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I prop. 1989/90:110 s. 600 anförs att med marknadsmässig ersättning&lt;br&gt;förstås vad företaget skulle ha fatt betala till en utomstående för en mot-&lt;br&gt;svarande lokal. För den marknadsmässiga ersättningen har företaget så-&lt;br&gt;ledes avdragsrätt. Beträffande den del som hos företagsledaren skall be-&lt;br&gt;skattas som intäkt av tjänst påförs företaget inte socialavgifter. Beloppet&lt;br&gt;är inte pensionsgrundande och berättigar inte heller till grundavdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av stoppregeln i femte stycket framgår inte annat än att hela ersätt-&lt;br&gt;ningen är avsedd att behandlas enligt lagrummets speciella regler. Om&lt;br&gt;ersättningen för lokalen skulle överstiga marknadsmässig hyra (dvs. in-&lt;br&gt;nefatta en &amp;quot;överhyra&amp;quot;) skulle emellertid överhyran teoretiskt sett kunna&lt;br&gt;betraktas som lön eller utdelning (beroende på om upplåtaren är verksam&lt;br&gt;eller inte i företaget) och beskattas som vanlig löneinkomst eller kapital-&lt;br&gt;inkomst. Med ett sådant betraktelsesätt skulle företaget i lönefallet få&lt;br&gt;avdrag för överhyran som en driftkostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RSV rekommenderar också (RSV S 1999:21 s. 22) att lagtexten skall&lt;br&gt;tolkas så att även överhyran omfattas av stoppregeln. Beträffande företa-&lt;br&gt;gets avdragsrätt konstaterar RSV (s. 26) med hänvisning till 2 § 13 mom.&lt;br&gt;första stycket SIL att företaget inte har rätt till avdrag när fråga är om&lt;br&gt;överhyra till företagsledaren eller någon denne närstående medan över-&lt;br&gt;hyra till andra i företaget verksamma delägare betraktas som lön och så-&lt;br&gt;ledes är avdragsgill. Överhyra till en delägare som inte är anställd och&lt;br&gt;inte heller närstående till anställd torde normalt betraktas som utdelning&lt;br&gt;och därmed inte vara avdragsgill.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av stoppregeln beskattas, som nyss nämnts, hyres-&lt;br&gt;intäkten som intäkt av tjänst antingen hos företagsledaren eller den när-&lt;br&gt;stående. Sådan beskattning ter sig naturlig om upplåtaren av lokalen är&lt;br&gt;verksam i företaget men knappast om denne inte är det. RSV har i sin&lt;br&gt;rekommendation (s. 23) gjort följande uttalande om vad som bör avses&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med hyresmottagarens rätt till &amp;quot;skäligt avdrag&amp;quot; för sina kostnader på&lt;br&gt;grund av uthyrningen. ”Om upplåtelsen avser endast enstaka kontorsrum&lt;br&gt;eller garage o.d. i en egen privatbostadsfastighet bör avdraget begränsas&lt;br&gt;till de direkta merkostnader i form av elektricitet, uppvärmning, slitage&lt;br&gt;o.d. som föranletts av att företaget har använt detta utrymme. Det sam-&lt;br&gt;manlagda beloppet för sådana merkostnader i här avsedda fall kan van-&lt;br&gt;ligtvis antas variera mellan 1 000 och 3 000 kr för ett helt år beroende på&lt;br&gt;förhållandena i det enskilda fallet.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stoppregeln har inte ansetts tillämplig när ett fåmansföretag stått för&lt;br&gt;utgifter för reparation eller ombyggnad av hyrda lokaler i företagsleda-&lt;br&gt;rens privatbostad. Den av byggnadsarbetena föranledda värdeökningen&lt;br&gt;på privatbostaden har alltså inte ansetts utgöra uppburen hyra. Företags-&lt;br&gt;ledaren har i stället beskattats för förmånen (värdeökningen) enligt all-&lt;br&gt;männa regler (se RÅ 1990 not. 70).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om stoppregeln i punkt 14 femte stycket av anvisningarna till 32 § KL&lt;br&gt;inte är tillämplig vid uthyrning av privatbostad blir hyresinkomsten be-&lt;br&gt;skattad under inkomst av kapital enligt 3 § 3 mom. SIL. Om något reellt&lt;br&gt;hyresförhållande inte föreligger utan hyresavtalet framstår som en skat-&lt;br&gt;temässig konstruktion torde ersättningen betraktas som lön eller utdel-&lt;br&gt;ning och beskattas som inkomst av tjänst respektive kapital. Motsvarande&lt;br&gt;gäller i fråga om det överskjutande beloppet om någon del&lt;br&gt;av ersättningen inte är marknadsmässig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom ovan anförts medges från intäkt på grund av upplåtelse av pri-&lt;br&gt;vatbostad m.m. enligt 3 § 3 mom. tredje stycket SIL avdrag med 4 000 kr&lt;br&gt;för varje privatbostadsfastighet, privatbostad eller hyreslägenhet. Därut-&lt;br&gt;över medges avdrag med 20 procent av hyresintäkten. Enligt samma&lt;br&gt;moment fjärde stycket medges dock inte dessa avdrag om bostaden upp-&lt;br&gt;låtits till den skattskyldiges arbetsgivare eller till någon som är arbetsgi-&lt;br&gt;vare åt en närstående till den skattskyldige. Liksom vid tillämpning av&lt;br&gt;stoppregeln begränsas i dessa fall avdragsrätten till ett skäligt avdrag för&lt;br&gt;kostnad som den skattskyldige fatt vidkännas på grund av upplåtelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För ett företag som hyr lokaler av sina anställda eller andra gäller van-&lt;br&gt;liga avdragsregler. Hyreskostnaden räknas som en driftkostnad till den&lt;br&gt;del den är marknadsmässig. Har överhyra erlagts blir denna avdragsgill&lt;br&gt;som lön såvida uthyraren är anställd hos företaget. Företaget skall samti-&lt;br&gt;digt betala socialavgifter på beloppet. Om uthyraren är delägare i företa-&lt;br&gt;get utan att vara anställd betraktas överhyran som utdelning och blir&lt;br&gt;därmed inte avdragsgill för företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om avdrag för lokalkostnad i enskild näringsverksamhet gäller&lt;br&gt;särskilda regler (se punkt 27 av anvisningarna till 23 § KL). Förutsätt-&lt;br&gt;ningen för avdrag är att en för ändamålet särskilt inrättad del av en pri-&lt;br&gt;vatbostad eller annan bostad använts i innehavarens näringsverksamhet.&lt;br&gt;Avdrag medges för skälig del av kostnaderna för bostaden för hyra o.d.,&lt;br&gt;värme, vatten och avlopp samt elektrisk ström och för kostnader i övrigt&lt;br&gt;som är omedelbart betingade av näringsverksamheten. Avdrag medges&lt;br&gt;även om någon del av bostaden inte särskilt inrättats för näringsverksam-&lt;br&gt;heten, om arbete utförts i bostaden minst 800 timmar under beskatt-&lt;br&gt;ningsåret. Därvid beaktas endast arbete som det med hänsyn till verk-&lt;br&gt;samhetens art varit motiverat att utföra i bostaden samt arbete som har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nära samband med verksamheten men är att hänföra till tjänst. Arbete&lt;br&gt;som utförts av den skattskyldiges barn tillgodoräknas endast om barnet&lt;br&gt;fyllt 16 år och arbete som utförts av den skattskyldiges make endast om&lt;br&gt;makarna drivit verksamheten gemensamt. Avdrag medges med 2 000 kr&lt;br&gt;om arbetet utförts i bostad på den skattskyldiges egen eller hans makes&lt;br&gt;fastighet och med 4 000 kr i annat fall. Omfattar beskattningsåret annan&lt;br&gt;tid än tolv månader jämkas timantalet och avdragsbeloppet med hänsyn&lt;br&gt;härtill.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens förslag: Vad gäller lokalersättningar som är&lt;br&gt;marknadsmässiga är enligt regeringens uppfattning argumenten för att en&lt;br&gt;företagsledare i ett famansföretag skall träffas av en högre skattebelast-&lt;br&gt;ning än &amp;quot;vanliga&amp;quot; anställda inte speciellt starka. Ersättningar för privata&lt;br&gt;lokaler framstår otvivelaktigt mer som en kapitalinkomst än som en ar-&lt;br&gt;betsinkomst. Detta gäller i särskilt hög grad om ersättningen mottagits av&lt;br&gt;sådan närstående till företagsledaren som inte är anställd i företaget. Från&lt;br&gt;tillämpningssynpunkt är det givetvis också önskvärt om antalet system&lt;br&gt;för reglering av beskattningen i samband med upplåtelse av privata lo-&lt;br&gt;kaler kan reduceras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det belopp som erläggs för en upplåten lokal överstiger mark-&lt;br&gt;nadsmässig ersättning utgör skillnadsbeloppet egentligen inte lokaler-&lt;br&gt;sättning utan något annat. Är upplåtaren anställd eller närstående till an-&lt;br&gt;ställd ligger det nära till hands att betrakta skillnadsbeloppet som lön.&lt;br&gt;Sådan lön skall liksom lön i allmänhet föranleda socialavgifter för utbe-&lt;br&gt;talaren och ligga till grund för sociala förmåner för mottagaren. Är det en&lt;br&gt;aktieägare eller en närstående till denne som inte är verksam i företaget&lt;br&gt;och som uppbär ett belopp överstigande marknadshyran utgör beloppet&lt;br&gt;utdelning. Regeringen kan inte finna annat än att nu redovisade principer&lt;br&gt;om möjligt bör tillämpas även inom fåmansföretagssfaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan knappast förnekas att risken för att löneförmåner av skatteskäl&lt;br&gt;ges formen av överbetalning för upplåtna privata lokaler är större bland&lt;br&gt;fåmansföretagen än på andra håll. Att med någorlunda precision be-&lt;br&gt;stämma marknadshyran för privata lokaler som helt eller delvis upplåts&lt;br&gt;som exempelvis kontor, lager eller garage åt ett närstående företag är&lt;br&gt;förenat med betydande problem. Avsaknaden av en fungerande marknad&lt;br&gt;i förening med svårigheten att i det enskilda fallet kontrollera den faktis-&lt;br&gt;ka omfattningen av upplåtelsen gör att utrymmet för skönsmässiga be-&lt;br&gt;dömningar regelmässigt blir stort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i det föregående (avsnitt 6.2) funnit att de allmänna&lt;br&gt;reglerna om förmånsvärdering är tillräckliga för att åstadkomma en kor-&lt;br&gt;rekt beskattning när egendom överlåtits till överpris. Enligt regeringens&lt;br&gt;mening kan även risken för ogrundade skatteförmåner vid upplåtelse av&lt;br&gt;privata lokaler i tillräcklig grad begränsas genom tillämpning av de all-&lt;br&gt;männa principer om förmånsvärdering som redan i dag gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av det anförda talar enligt regeringens uppfattning över-&lt;br&gt;vägande skäl för att stoppregeln avseende fåmansföretags ersättningar till&lt;br&gt;företagsledare eller denne närstående personer för upplåtelse av privata&lt;br&gt;lokaler kan slopas. Regeringen föreslår att upplåtelser av detta slag skall&lt;br&gt;beskattas enligt det regelsystem som enligt 3 § 3 mom. fjärde stycket SIL&lt;br&gt;gäller när en anställd eller närstående till en anställd uppbär ersättning för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;upplåtna lokaler från arbetsgivaren. Ersättningen skall således, så länge&lt;br&gt;den är marknadsmässig, beskattas som inkomst av kapital. Belopp som&lt;br&gt;överstiger marknadsmässig ersättning skall tas upp som inkomst av tjänst&lt;br&gt;eller - om något anställningsförhållande inte föreligger men däremot&lt;br&gt;delägarskap - som inkomst av kapital (utdelning). På sådan del av ersätt-&lt;br&gt;ningen som beskattas som inkomst av tjänst utgår socialavgifter och den-&lt;br&gt;na del ligger också till grund för sociala förmåner. Arbetsgivarens av-&lt;br&gt;dragsrätt bör följa allmänna regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt nuvarande regler i 3 § 3 mom. fjärde stycket SIL bortfaller rät-&lt;br&gt;ten till schablonmässigt beräknade avdrag när upplåtelse sker till den&lt;br&gt;skattskyldiges eller honom närstående arbetsgivare. Något hinder mot att&lt;br&gt;åtnjuta de förmånliga schablonavdragen synes därmed inte föreligga om&lt;br&gt;det exempelvis är ett arbetsgivaren närstående företag som hyr de privata&lt;br&gt;lokalerna. Det finns en risk för att avdragsbegränsningen i fjärde stycket&lt;br&gt;kringgås genom att upplåtelseavtalet formellt sett ingås mellan t.ex. den&lt;br&gt;skattskyldige och ett dotterbolag till dennes arbetsgivare. Regeringen&lt;br&gt;föreslår därför att den begränsade avdragsrätten i 3 § 3 mom. fjärde&lt;br&gt;stycket SIL skall gälla inte bara vid upplåtelse till den skattskyldiges ar-&lt;br&gt;betsgivare utan också då lokalerna upplåts till ett företag som ingår i&lt;br&gt;samma intressegemenskap som den skattskyldiges arbetsgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som regeringen redan antytt kan upplåtelse av privata lokaler ge upp-&lt;br&gt;hov till olika slags kontrollproblem. Regeringen återkommer till detta i&lt;br&gt;det följande (kapitel 6.14).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag medför att punkt 14 femte stycket av anvisningar-&lt;br&gt;na till 32 § KL kan upphävas. Förslaget kräver vidare ändringar i 2 § 13&lt;br&gt;mom. och 3 § 3 mom. SIL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Stoppregelutredningens bedömning har det inte framkommit&lt;br&gt;något som ger anledning att ompröva de valda avdragsschablonema för&lt;br&gt;enskilda näringsidkare. Regeringen delar denna bedömning och lägger&lt;br&gt;därför inte fram något förslag om ändring av punkt 27 av anvisningarna&lt;br&gt;till 23 § KL.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.6 Inkomstfördelning i familjen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Reglerna om inkomstfördelning i familjen&lt;br&gt;bör inte ändras i detta sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: De särskilda reglerna i punkt 13 av anvis-&lt;br&gt;ningarna till 32 § KL om lön till make i fåmansföretag och fåmansägt&lt;br&gt;handelsbolag slopas. Reglerna om lön till barn i samma anvisningspunkt&lt;br&gt;bibehålls oförändrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: LO avstyrker förslaget. RSV tillstyrker förslaget&lt;br&gt;men ifrågasätter om de allmänna reglerna i avsaknad av en fast praxis ger&lt;br&gt;stöd för skattemyndigheterna att ingripa mot inkomstuppdelningar som&lt;br&gt;inte står i proportion till utförda arbetsprestationer. En ökad skillnad i&lt;br&gt;skatteuttaget mellan de som har höga respektive låga inkomster utgör ett&lt;br&gt;starkare incitament för inkomstfördelning inom familjen. Behovet av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särskilda regler för inkomstuppdelning är enligt RSV beroende av be-&lt;br&gt;skattningen i olika inkomstskikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta av de andra remissinstanserna tillstyrker förslaget men anser&lt;br&gt;att även de särskilda reglerna om lön till barn bör slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Om en skattskyldig är företags-&lt;br&gt;ledare i ett fåmansföretag eller i ett fåmansägt handelsbolag och hans&lt;br&gt;make inte har en sådan ledande ställning i företaget gäller enligt punkt 13&lt;br&gt;första och andra styckena av anvisningarna till 32 § KL följande i fråga&lt;br&gt;om lön eller annan ersättning från företaget till maken för utfört arbete.&lt;br&gt;Maken beskattas själv för den ersättning som han uppburit från företaget&lt;br&gt;under förutsättning att ersättningen är att anse som marknadsmässig. För&lt;br&gt;överskjutande del skall i stället företagsledaren beskattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt tredje stycket samma anvisningspunkt beskattas ersättning för&lt;br&gt;utfört arbete från ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag till&lt;br&gt;företagsledares eller dennes makes barn, som ej uppnått 16 års ålder, hos&lt;br&gt;den av makarna som har den högsta inkomsten från företaget, eller, om&lt;br&gt;makarna har lika stor inkomst från företaget, hos den äldste maken. Detta&lt;br&gt;gäller också ersättning till barn, som har fyllt 16 år, till den del ersätt-&lt;br&gt;ningen överstiger marknadsmässigt vederlag för barnets arbetsinsats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är företagsledares make och barn, som avses i tredje stycket, delägare&lt;br&gt;i fåmansägt handelsbolag tillämpas andra och tredje styckena enligt för-&lt;br&gt;de stycket av anvisningspunkten i den mån inkomsten utgör ersättning för&lt;br&gt;utfört arbete. Till den del inkomsten utgör skälig ersättning för i bolaget&lt;br&gt;gjord kapitalinsats beskattas delägaren själv för inkomsten. Är inkomsten&lt;br&gt;större beskattas företagsledaren för överskjutande del. Har båda makarna&lt;br&gt;inkomst från bolaget gäller beträffande den överskjutande delen bestäm-&lt;br&gt;melserna i tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stoppregelutredningen har föreslagit att de särskilda reglerna om in-&lt;br&gt;komstfördelning mellan makar skall slopas. Skattereglerna om fördelning&lt;br&gt;av inkomst mellan närstående personer följer normalt sett det civilrättsli-&lt;br&gt;ga förhållandet. Utredningen anser inte att det finns några bärande skäl&lt;br&gt;att särbehandla makar i detta avseende. Enligt utredningen innebär de&lt;br&gt;allmänna reglerna att ersättning beskattas som lön endast om den står i&lt;br&gt;rimlig proportion till utförd arbetsprestation. Om så inte är fallet kan,&lt;br&gt;såvida den anställde äger del i bolaget, den del av lönen som överstiger&lt;br&gt;marknadsmässigt vederlag behandlas som utdelning med påföljd att fö-&lt;br&gt;retaget vägras avdrag för beloppet. Om löntagaren inte är delägare i fö-&lt;br&gt;retaget, kan överlönen beskattas hos den person som genom sin ställning&lt;br&gt;åstadkommit och dragit nytta av utbetalningen. Tillräckliga skäl att ha&lt;br&gt;kvar en regel om att lön från fåmansföretag eller fåmansägt handelsbolag&lt;br&gt;skall vara marknadsmässig finns därför enligt utredningen inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller fåmansföretags eller fåmansägt handelsbolags lön till&lt;br&gt;barn under 16 år har utredningen funnit att förbudet bör kvarstå med&lt;br&gt;hänvisning till att risken för missbruk anses väga tyngre än den orättvisa&lt;br&gt;som består i att företagsledares barn diskrimineras i förhållande till andra&lt;br&gt;barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redovisningskommittén har i sitt slutbetänkande Översyn av redovis-&lt;br&gt;ningslagstiftningen (SOU 1996:157) ansett att vad beträffar enskild nä-&lt;br&gt;ringsverksamhet vore det en fördel för såväl de enskilda som berörda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;myndigheter om skattereglerna om fördelning av inkomst mellan makar&lt;br&gt;följde det civilrättsliga förhållandet på samma sätt som gäller for andra&lt;br&gt;närstående personer. Förslaget har i denna del ännu inte lett till någon&lt;br&gt;lagstiftning. Enligt regeringens mening vore det bra om reglerna om in-&lt;br&gt;komstfördelning inom familjen är likformiga för olika typer av närings-&lt;br&gt;verksamhet. Det är mot bakgrund av detta lämpligt att reglerna om in-&lt;br&gt;komstfördelning i famansföretag och fåmansägda handelsbolag ses över i&lt;br&gt;samband med reglerna för enskilda näringsidkare. Regeringen lägger&lt;br&gt;därför inte fram något förslag om ändring av reglerna i detta samman-&lt;br&gt;hang.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.7 Förbjudna lån&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den skatterättsliga bestämmelsen om förbjudna&lt;br&gt;lån i punkt 15 av anvisningarna i 32 § KL behålls. En ny bestämmelse&lt;br&gt;om att förbjudna lån skall tas upp som intäkt av näringsverksamhet&lt;br&gt;hos juridiska personer förs in som ett nytt moment i 2 § SIL. För del-&lt;br&gt;ägare i handelsbolag som är fysiska personer och dödsbon tas han-&lt;br&gt;delsbolagets penninglån upp som intäkt av tjänst och för övriga del-&lt;br&gt;ägare som intäkt av näringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningen föreslår att anknytningen mellan&lt;br&gt;det civilrättsliga låneförbudet och skattereglerna slopas. En särskild&lt;br&gt;skattemässig lånebestämmelse med något mindre tillämpningsområde än&lt;br&gt;det nuvarande låneförbudet införs i SIL. Är bestämmelsen tillämplig på&lt;br&gt;ett lån till en aktieägare som är en fysisk person eller en närstående till&lt;br&gt;denne, skall beskattningen ske i inkomstslaget kapital. Om en juridisk&lt;br&gt;person träffas av lånebestämmelsen sker beskattningen normalt i in-&lt;br&gt;komstslaget näringsverksamhet. För att uppnå ungefar samma beskatt-&lt;br&gt;ningseffekt som tidigare skall ett belopp motsvarande en och en halv&lt;br&gt;gånger lånesumman tas upp som intäkt. Om återbetalning sker medges&lt;br&gt;avdrag med motsvarande del av det återbetalade beloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna är negativa till att an-&lt;br&gt;knytningen mellan det civilrättsliga låneförbudet och skattereglerna slo-&lt;br&gt;pas. RSV har inga invändningar mot den slopade kopplingen och tillstyr-&lt;br&gt;ker att en särskild skattebestämmelse for delägare i famansföretag införs.&lt;br&gt;Kammarrätten i Göteborg anser att förslaget bör godtas trots de betänk-&lt;br&gt;ligheter som det innebär från systematisk utgångspunkt genom att man&lt;br&gt;skulle bli tvungen att hålla reda på två olika regelsystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten för Nedre Norrland anser att förslaget innebär att den slutli-&lt;br&gt;ga regleringen av beskattningen kan hållas öppen under flera år, vilket&lt;br&gt;kan få svåröverskådliga konsekvenser. Innebörden av begreppet återbe-&lt;br&gt;talning skulle t.ex. kunna bli föremål for olika åsikter om det långivande&lt;br&gt;företagets identitet eller företagsform ändras eller om fordringen överlåts.&lt;br&gt;NUTEK och Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anser inte att&lt;br&gt;förbjudna lån skall vara skatterättsligt sanktionerade. Ett brott mot låne-&lt;br&gt;förbudet är straffrättsligt sanktionerat och skall naturligtvis betraktas som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förtäckt utdelning om det avskrivs. Svenska Revisorsamfundet SRS anser&lt;br&gt;inte heller att finns skäl att ha särskilda skatteregler för förbjudna lån.&lt;br&gt;Allmänna skatteregler, ABL:s sanktionssystem och revisorernas gransk-&lt;br&gt;ning utgör en fullt tillräcklig garanti för att ABLrs regler skall efterlevas.&lt;br&gt;Reglerna om revision är desamma oavsett om det är fråga om ett famans-&lt;br&gt;bolag eller ett annat bolag. Brott mot låneförbudet föranleder alltid en&lt;br&gt;anmärkning i revisionsberättelsen och det är förhållandevis enkelt för&lt;br&gt;skattemyndigheterna att följa upp dem. Sveriges advokatsamfund anser&lt;br&gt;att de civilrättsliga låneförbuden är tillräckliga för att upprätthålla skyd-&lt;br&gt;det för kapitalet i bolaget respektive stiftelsen. Den nuvarande skatte-&lt;br&gt;mässiga regleringen bör slopas och inte ersättas med en ny, även om den&lt;br&gt;sammantaget ger rimligare beskattningskonsekvenser. Sveriges Bokfö-&lt;br&gt;rings- och Revisionsbyråers Förbund SBRF anser att det endast finns&lt;br&gt;civilrättsliga skäl till att ha kvar ett låneförbud. Uppburna lån bör skatte-&lt;br&gt;mässigt behandlas efter allmänna bestämmelser om marknadsmässig&lt;br&gt;ränta etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Fastighetsägareförbund och Näringslivets skattedelegation&lt;br&gt;framhåller att avdraget vid återbetalning av lån i vissa fall skulle bli&lt;br&gt;mindre än den skatt som betalats vid upptagande av lånet eftersom över-&lt;br&gt;skott i kapital beskattas med 30 procent medan underskott leder till en&lt;br&gt;skattereduktion på enbart 21 procent för underskott överstigande 100 000&lt;br&gt;kr. Sveriges Fastighetsägarförbund anser vidare att det saknas anledning&lt;br&gt;att i beskattningshänseende göra skillnad på lån från fåmansföretag och&lt;br&gt;lån från andra företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Civilekonomerna påpekar att förslaget innebär stora möjligheter till&lt;br&gt;olika skatteplaneringsåtgärder. Brott mot låneförbudet är ett av de mest&lt;br&gt;uppmärksammade felen vid skatterevision av fåmansbolag. Låneförbudet&lt;br&gt;i KL överensstämmer med grundtanken att förmånen att driva rörelse&lt;br&gt;utan personligt ekonomiskt ansvar inte uppnås utan att man tillskjuter ett&lt;br&gt;kapital som utgör grundval för bolagets kreditvärdighet. Bolag skall inte&lt;br&gt;vara beroende av aktietecknares betalningsförmåga. Det vore enligt för-&lt;br&gt;bundet uppseendeväckande att i strid mot grunden för den civilrättsliga&lt;br&gt;bolagslagstiftningen inom skatterätten godta aktieägarlån och dessutom&lt;br&gt;lagstifta om hur sådana skall beskattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till regeringens förslag: De civilrättsliga bestämmelser-&lt;br&gt;na om lån från aktiebolag finns i 12 kap. 7 § ABL och har följande lydel-&lt;br&gt;se.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Aktiebolag far ej lämna penninglån till den som äger aktier i eller är&lt;br&gt;styrelseledamot eller verkställande direktör i bolaget eller annat bolag i&lt;br&gt;samma koncern. Detsamma gäller i fråga om penninglån till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som är gift med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller&lt;br&gt;nedstigande led till aktieägare, styrelseledamot eller verkställande di-&lt;br&gt;rektör,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som är besvågrad med sådan person i rätt upp- eller nedstigande&lt;br&gt;led eller så att den ene är gift med den andres syskon, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. juridisk person över vars verksamhet person som nämnts ovan har&lt;br&gt;ett bestämmande inflytande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första stycket gäller ej om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. gäldenären är kommun eller landstingskommun,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. gäldenären är företag i koncern i vilken det långivande bolaget in-&lt;br&gt;går,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. gäldenären driver rörelse och lånet betingas av affärsmässiga skäl&lt;br&gt;samt är avsett uteslutande för gäldenärens rörelse, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. gäldenären eller honom närstående fysisk eller juridisk person som&lt;br&gt;avses i första stycket 1-3 är aktieägare samt det sammanlagda aktiein-&lt;br&gt;nehavet ej uppgår till en procent av aktiekapitalet i bolaget och ej hel-&lt;br&gt;ler, om bolaget ingår i koncern, till en procent av de sammanlagda ak-&lt;br&gt;tiekapitalen i koncernbolagen. Första stycket tillämpas dock, om gäl-&lt;br&gt;denären eller juridisk person över vars verksamhet han har ett bestäm-&lt;br&gt;mande inflytande eller båda tillsammans äger mer än 500 aktier i bola-&lt;br&gt;get eller, om bolaget ingår i koncern, i koncernbolagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aktiebolag får icke lämna penninglån i syfte att gäldenären eller ho-&lt;br&gt;nom närstående fysisk eller juridisk person som avses i första stycket&lt;br&gt;1-3 skall förvärva aktier i bolaget eller annat bolag i samma koncern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är gäldenären anställd i bolaget eller i ett annat bolag i samma kon-&lt;br&gt;cern gäller inte förbudet mot penninglån i tredje stycket, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lånebeloppet jämte tidigare lån enligt detta stycke från bolaget eller&lt;br&gt;annat bolag i samma koncern inte överstiger ett belopp som motsvarar&lt;br&gt;två gånger gällande basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän för-&lt;br&gt;säkring,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. låneerbjudandet riktar sig till minst hälften av de anställda i bolaget&lt;br&gt;och lånet skall återbetalas inom fem år genom regelbundna amorte-&lt;br&gt;ringar samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. hinder mot lån inte föreligger vid en tillämpning av första och andra&lt;br&gt;styckena, även om de aktier som skall förvärvas räknas med. Därvid&lt;br&gt;skall dock det i första stycket angivna förbudet mot att lämna lån till&lt;br&gt;styrelseledamot inte gälla i fråga om den som är styrelseledamot enligt&lt;br&gt;bestämmelserna i lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de&lt;br&gt;privatanställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lån enligt fjärde stycket får inte lämnas, om det sammanlagda belop-&lt;br&gt;pet av sådana lån därefter skulle överstiga bolagets fria egna kapital.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i denna paragraf om förbud mot penninglån äger&lt;br&gt;motsvarande tillämpning i fråga om ställande av säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpningen av denna paragraf likställes äktenskapsliknande&lt;br&gt;samlevnad med äktenskap, om de sammanlevande tidigare har varit&lt;br&gt;gifta med varandra eller har eller har haft barn gemensamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som aktieinnehav eller aktieförvärv enligt bestämmelserna i denna pa-&lt;br&gt;ragraf räknas inte innehav eller förvärv av andelar i en aktiefond eller i&lt;br&gt;en aktiesparfond eller kapitalsparfond som inte är företagsanknuten.”&lt;br&gt;De ursprungliga låneförbudsreglema tillkom genom lagstiftning år&lt;br&gt;1973. Aktiebolagsutredningen (SOU 1971:15) som tog upp frågan om&lt;br&gt;låneförbud motiverade detta främst med intresset av skydd för bolagets&lt;br&gt;borgenärer. I propositionen (prop. 1973:93) föreslogs ett absolut låneför-&lt;br&gt;bud såvitt gällde aktieägare och deras närstående (den s.k. släktkatalo-&lt;br&gt;gen) med vissa möjligheter för länsstyrelsen att meddela dispens. Aktie-&lt;br&gt;bolagsutredningen hade föreslagit undantag för lån mot betryggande sä-&lt;br&gt;kerhet och lån som motsvarades av det fria kapitalet. Om ett bolag läm-&lt;br&gt;nade ett förbjudet lån skulle det anses som ogiltigt såvida inte mottagaren&lt;br&gt;var i god tro. Det av utredningen föreslagna undantaget ansågs inte kunna&lt;br&gt;godtas bl.a. på grund av risken för att den som hade ett dominerande ak-&lt;br&gt;tieinnehav i ett bolag tog ut pengar från bolaget för sin privata konsum-&lt;br&gt;tion i form av lån. På det sättet kunde denne undgå eller skjuta upp be-&lt;br&gt;skattningen. Till följd av låntagarens ställning i bolaget kunde det också&lt;br&gt;befaras att någon egentlig bedömning av låntagarens kreditvärdighet inte&lt;br&gt;gjordes när lånet lämnades. I stället för den av utredningen föreslagna&lt;br&gt;ogiltighetssanktionen fann föredraganden att rättsfölj derna av att ett otill-&lt;br&gt;låtet lån lämnades skulle vara straffsanktionering. Förslaget antogs av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;riksdagen (LU 1973:19, SFS 1973:303 och 1082). En betalningsutfastel-&lt;br&gt;se som strider mot låneförbudet torde emellertid inte alltid kunna göras&lt;br&gt;gällande mot bolaget (jfr NJA 1992 s. 717).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några mer ingripande ändringar av reglerna om lån gjordes inte i sam-&lt;br&gt;band med tillkomsten av den nuvarande ABL. Näringslivet hade visserli-&lt;br&gt;gen sedan låneförbudets införande gjort flera framställningar om änd-&lt;br&gt;ringar i reglerna, bl.a. om att släktkatalogen skulle begränsas till att avse&lt;br&gt;endast make och omyndiga barn. Föredraganden fann emellertid att nä-&lt;br&gt;ringslivets förslag skulle öppna stora möjligheter till kringgåenden i få-&lt;br&gt;mansbolag och lade inte fram några ändringsförslag i den delen (prop.&lt;br&gt;1975:103, s. 492).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 12 kap. 8 § ABL ges möjlighet för skattemyndigheten att medge di-&lt;br&gt;spens från 7 §. Vid förvärv av aktier i det bolag som lämnar lån eller&lt;br&gt;ställer säkerhet far sådan dispens medges om lånet eller säkerheten be-&lt;br&gt;hövs på grund av särskilda omständigheter. Sådan dispens kan endast&lt;br&gt;avse privata aktiebolag. För lån till andra ändamål far skattemyndigheten&lt;br&gt;medge dispens om det finns synnerliga skäl. Dispensinstitutet är främst&lt;br&gt;avsett för att underlätta generationsskiften i familjeföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 12 kap. 9 § ABL skall styrelse och verkställande direktör varje&lt;br&gt;år upprätta en förteckning över de lån som lämnats med stöd av tillstånd&lt;br&gt;enligt 8 §. Denna förteckning skall bolaget enligt 2 kap. 22 § LSK foga&lt;br&gt;till självdeklarationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 19 kap. 1 § ABL kan den som uppsåtligen eller av grov oakt-&lt;br&gt;samhet bryter mot 12 kap. 7 eller 9 § dömas till böter eller fängelse i&lt;br&gt;högst ett år. Enligt 15 kap. 1-3 §§ ABL föreligger ersättningsskyldighet&lt;br&gt;för styrelseledamot, verkställande direktör och revisor för skada som&lt;br&gt;denne uppsåtligen eller av oaktsamhet vållat bolaget eller aktieägare. En&lt;br&gt;aktieägare är vidare ersättningsskyldig för skada som denne uppsåtligen&lt;br&gt;eller av grov oaktsamhet tillfogat bolaget, aktieägare eller annan genom&lt;br&gt;att medverka till överträdelse av bl.a. ABL. Om en aktieägare såsom fö-&lt;br&gt;reträdare för bolaget beslutat om ett otillåtet lån till sig själv torde både&lt;br&gt;straffpåföljd och skadeståndsskyldighet kunna uppstå för denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med viss förebild i Aktiebolagsutredningens år 1973 avgivna betän-&lt;br&gt;kande har Aktiebolagskommittén lagt fram ett förslag om ändring av lå-&lt;br&gt;neförbudet (SOU 1997:168). Enligt förslaget skall ett aktiebolag fa lämna&lt;br&gt;penninglån till den enligt gällande lag &amp;quot;förbjudna&amp;quot; personkretsen under&lt;br&gt;förutsättning av att de utlånade medlen skulle ha kunnat delas ut som&lt;br&gt;vinst och att betryggande säkerhet ställs för lånet. Kommittén har funnit&lt;br&gt;att reglerna om lån skall ses som en del av lagens kapitalskyddsregler i&lt;br&gt;vilket regelsammanhang de också har inordnats. De skattemässiga hän-&lt;br&gt;synen far anses ha blivit överlämnade till skatterätten. I enlighet med&lt;br&gt;detta har föreslagits att ett olagligen lämnat lån inte skall straffsanktione-&lt;br&gt;ras utan återbetalas om bolaget visar att låntagaren insåg eller bort inse&lt;br&gt;att det var olagligt. Aktiebolagskommittén har övervägt men inte funnit&lt;br&gt;det påkallat med en särskild revisorsgranskning av erbjuden säkerhet&lt;br&gt;innan lånet lämnas. Härvid har hänvisats till att det ingår i den årliga re-&lt;br&gt;visionen att granska de säkerheter som finns för bolagets fordringar. Dis-&lt;br&gt;pensinstitutet har tagits bort då detta i huvudsak ansetts skattemässigt&lt;br&gt;betingat. Med samma motivering har det inte ansetts nödvändigt att be-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hålla regeln om bolagets skyldighet att föra förteckning enligt 12 kap. 9 §&lt;br&gt;ABL. Kommittén har inte föreslagit att förvärvslåneförbudet, dvs. förbu-&lt;br&gt;det att lämna penninglån i syfte att gäldenären eller honom närstående&lt;br&gt;fysiska eller juridiska personer skall förvärva aktier i bolaget eller i annat&lt;br&gt;bolag i samma koncern, skall slopas. Den nya lagstiftningen avsågs av&lt;br&gt;kommittén träda i kraft tidigast den 1 januari 2000. Särskilda ikraftträ-&lt;br&gt;dande- och övergångsbestämmelser har föreslagits som bland annat inne-&lt;br&gt;bär att ett gammalt olagligt lån kan läkas av den nya lagstiftningen. En-&lt;br&gt;ligt kommitténs mening bör de nya reglerna om återbetalning tillämpas&lt;br&gt;på gamla olagliga lån i den mån de strider också mot de nya lånebestäm-&lt;br&gt;melsema. Om ett gammalt olagligt lån däremot skulle vara förenligt med&lt;br&gt;de nya bestämmelserna anser kommittén att någon omedelbar återbetal-&lt;br&gt;ningsskyldighet inte bör komma i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag i fråga om förbjudna lån har ännu inte lett till nå-&lt;br&gt;gon lagstiftning. Frågan bereds i Justitiedepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även beträffande pensionsstiftelser finns det ett låneförbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 11 § första stycket lagen (1967:531) om tryggande av pensions-&lt;br&gt;utfästelse m.m. (tryggandelagen) far en pensionsstiftelse låna ut pengar&lt;br&gt;till arbetsgivaren, om betryggande säkerhet ställs för lånet eller till-&lt;br&gt;synsmyndigheten medger det. I övrigt förelåg vid lagens tillkomst inga&lt;br&gt;särskilda inskränkningar vad gällde stiftelsens placeringar av sin förmö-&lt;br&gt;genhet. I samband med införandet av reglerna om den skattemässiga be-&lt;br&gt;handlingen av förbjudna lån förbjöds en pensionsstiftelse dock att lämna&lt;br&gt;lån till aktieägare i fåmansföretag. Bestämmelsen, som finns i paragra-&lt;br&gt;fens tredje stycke, har följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Om en pensionsstiftelse har till ändamål att trygga utfästelse om pen-&lt;br&gt;sion till arbetstagare eller arbetstagares efterlevande i aktiebolag som&lt;br&gt;avses i punkten 14 i anvisningarna till 32 kommunalskattelagen&lt;br&gt;(1928:370) skall, i fråga om stiftelsens rätt att lämna lån och ställa sä-&lt;br&gt;kerhet, bestämmelserna i 12 kap. 7 och 8 §§ samt 19 kap. 1 § aktiebo-&lt;br&gt;lagslagen (1975:1385) tillämpas.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 förarbetena hänvisade föredragande statsrådet (prop. 1975/76:79&lt;br&gt;s. 90) särskilt till möjligheten för aktieägaren att låta bolaget göra avsätt-&lt;br&gt;ning till pensionsstiftelse och därefter ta lån i denna. Aktieägaren kunde&lt;br&gt;därigenom minska sitt löneuttag eller utdelning från bolaget och för egen&lt;br&gt;privat konsumtion använda medel som varken hade beskattats hos honom&lt;br&gt;eller hos bolaget. Lagtekniskt anknyts till reglerna i ABL om vilka lån&lt;br&gt;som är förbjudna och vilka sanktioner som kan förekomma vid överträ-&lt;br&gt;delse av förbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den skattemässiga behandlingen av förbjudna lån regleras i punkt 15&lt;br&gt;av anvisningarna till 32 § KL på följande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Har penninglån lämnats i strid mot bestämmelserna i 12 kap. 7 § ak-&lt;br&gt;tiebolagslagen (1975:1385) eller 11 § lagen (1967:531) om tryggande av&lt;br&gt;pensionsutfästelse m.m., skall lånebeloppet beskattas hos låntagaren som&lt;br&gt;intäkt av tjänst, såvida inte synnerliga skäl föreligger mot detta.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett lån är skattepliktigt eller inte avgörs, som framgår av lagtexten,&lt;br&gt;av de civilrättsliga bestämmelserna i ABL respektive tryggandelagen.&lt;br&gt;Trots att ett av de starkaste motiven för införandet av låneförbudet år&lt;br&gt;1973 var att förhindra skatteflykt framlades i det sammanhanget inte nå-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;got förslag till skatterättslig lagreglering. Det föredragande statsrådet&lt;br&gt;uttalade emellertid att en lagstridig låneutbetalning var att betrakta som&lt;br&gt;förtäckt lön eller förtäckt utdelning och skulle bli föremål för beskattning&lt;br&gt;(prop. 1973:93 s. 95). Detta uttalande lämnades utan erinran av lagut-&lt;br&gt;skottet (LU 1973:19). I lagrådsremissen med förslag till ny aktiebolags-&lt;br&gt;lag erinrade föredraganden ånyo om att ett olagligt lån kunde utgöra&lt;br&gt;skattepliktig intäkt för låntagaren (prop. 1975:103 s. 496). Lagrådet kriti-&lt;br&gt;serade detta uttalande och anmärkte att ett uttalande med denna generella&lt;br&gt;räckvidd inte kunde anses ha stöd i gällande skattelagstiftning eller praxis&lt;br&gt;på området. Om utbetalningen även i sakligt hänseende var att bedöma&lt;br&gt;som lån, fann Lagrådet att det förhållandet att lånetransaktionen stred&lt;br&gt;mot låneförbudet rimligen inte kunde medföra att utbetalningen i be-&lt;br&gt;skattningssammanhang skulle bli betraktad som lön eller vinstutdelning&lt;br&gt;(a. prop. s. 772).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av Lagrådets yttrande föreslog Företagsskattebered-&lt;br&gt;ningen (SOU 1975:54 s. 205) att en bestämmelse skulle införas i KL som&lt;br&gt;klargjorde att ett lån som tagits i strid mot låneförbudet i ABL skulle ut-&lt;br&gt;göra skattepliktig inkomst för låntagaren. Flera remissinstanser kritisera-&lt;br&gt;de konstruktionen att ett civilrättsligt giltigt lån kunde föranleda straff&lt;br&gt;samtidigt som det skattemässigt skulle behandlas som lön. Departe-&lt;br&gt;mentschefen konstaterade att det viktiga inte var om sanktioneringen av&lt;br&gt;en överträdelse var tillräcklig eller inte (prop. 1975/76:79 s. 92) Det vik-&lt;br&gt;tiga var i stället att en överträdelse av låneförbudet inte medförde civil-&lt;br&gt;rättslig ogiltighet, eftersom detta skulle skada borgenärerna. Vidare me-&lt;br&gt;nade han att förbjudna lån i realiteten ofta innebar ett uttag för gott av&lt;br&gt;substans i företaget och att detta därför borde utgöra utgångspunkten för&lt;br&gt;skattereglernas utformning. Ett lån i strid mot låneförbudet skulle därför&lt;br&gt;utgöra skattepliktig intäkt för låntagaren. Detta blev också riksdagens&lt;br&gt;beslut (SFS 1976:85).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fram till 1990 års skattereform kom det förbjudna lånet att hänföras&lt;br&gt;till inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet. Motivet till detta var bl.a. att&lt;br&gt;det inte ansågs lämpligt att hänföra intäkten till tjänst om lånet lämnats&lt;br&gt;till någon som inte var anställd i bolaget. Bestämmelserna placerades&lt;br&gt;bland stoppreglema (dåvarande 35 § 1 a mom. sjätte stycket KL) troligen&lt;br&gt;på grund av att de ansågs ha sitt huvudsakliga tillämpningsområde inom&lt;br&gt;fåmansföretagssfären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förarbetena skulle endast den del av det förbjudna lånet som inte&lt;br&gt;hade återbetalats beskattas. En återbetalning borde beaktas intill dess den&lt;br&gt;skattskyldiges besvärsrätt löpte ut (prop. 1975/76:79 s. 93).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagsskattekommittén tog upp frågan om låneförbud borde definie-&lt;br&gt;ras i KL i stället för att vara kopplat till det civilrättsliga låneförbudet i&lt;br&gt;ABL (SOU 1989:2 s. 169). Kommittén kom fram till att ett skatterättsligt&lt;br&gt;låneförbud i allt väsentligt skulle få konstrueras på samma sätt som låne-&lt;br&gt;förbudet i ABL och föreslog ingen ändring i regelsystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med skattereformen överfördes reglerna om förbjudna lån&lt;br&gt;till en egen anvisningspunkt skild från stoppreglema (jfr prop.&lt;br&gt;1989/90:110 s. 678). Som nyss nämnts ändrades också inkomstslaget till&lt;br&gt;inkomst av tjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna att genom återbetalning undvika beskattning av otillåtna&lt;br&gt;lån kan ha minskat genom skattereformen. Enligt lagtexten kan beskatt-&lt;br&gt;ning underlåtas endast om synnerliga skäl föreligger. Sådana synnerliga&lt;br&gt;skäl kan föreligga om lånet återbetalas före utgången av låntagarens be-&lt;br&gt;skattningsår. Frågan om en återbetalning skall utesluta beskattning måste&lt;br&gt;emellertid enligt föredragande statsrådet (prop. 1989/90:110 s. 600) be-&lt;br&gt;dömas mycket restriktivt. Ett krav måste vara att det är fråga om en defi-&lt;br&gt;nitiv återbetalning och inte ett s.k. rullande lån, dvs. att nytt lån upptas i&lt;br&gt;början av det nya beskattningsåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RSV har som rekommendation uttalat att den omständigheten att lånet&lt;br&gt;har återbetalats genom att låntagaren eller någon honom närstående per-&lt;br&gt;son tagit ett nytt förbjudet lån inte bör anses innebära att återbetalning&lt;br&gt;skett (RSV S 1999:21 s. 29).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt bestämmelsens ursprungliga lydelse (SFS 1976:85) beskattades&lt;br&gt;lån som lämnats i strid mot bestämmelserna i 12 kap. 7 § ABL. Uttrycket&lt;br&gt;lån ändrades till penninglån i samband med 1990 års skattereform. Före-&lt;br&gt;draganden anförde att innebörden av begreppet lån i ABL och KL borde&lt;br&gt;vara detsamma och att det i normalfallet skulle vara fråga om ett pen-&lt;br&gt;ninglån för att beskattning skulle ske (prop. 1989/90:110 s. 600). I förar-&lt;br&gt;betena uttalas att normala varukrediter inte omfattas av bestämmelsen.&lt;br&gt;Om kreditvillkoren är ovanligt fördelaktiga kunde det dock finnas anled-&lt;br&gt;ning att behandla krediten som ett maskerat penninglån, vilket borde för-&lt;br&gt;anleda beskattning (prop. 1989/90:110 s. 678).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttrycket penninglån kan skapa osäkerhet om skattebestämmelsen&lt;br&gt;även innefattar ställande av säkerhet. När det aktiebolagsrättsliga låne-&lt;br&gt;förbudet infördes var det dock klart att regeln om ställande av säkerhet&lt;br&gt;även motiverades av skatteflyktsskäl. I förarbetena (prop. 1973:93 s.&lt;br&gt;135) anfördes: ”Vidare kan pekas på risken att personer i skatteflykts-&lt;br&gt;syfte låter sitt bolag ställa säkerhet för lån som personen i fråga har för&lt;br&gt;privata konsumtionsändamål. Med den utformning fjärde stycket har fått&lt;br&gt;förhindras sådana åtgärder.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 12 kap. 7 § sjätte stycket ABL sägs att bestämmelserna om förbud&lt;br&gt;mot penninglån äger motsvarande tillämpning i fråga om ställande av&lt;br&gt;säkerhet. Vad en motsvarande tillämpning innebär synes inte vara helt&lt;br&gt;klart. Förmodligen avser förbudet den säkerhet som bolaget ställer i stäl-&lt;br&gt;let för att lämna ett motsvarande penninglån. Genom att skattebestäm-&lt;br&gt;melsen hänvisar till den civilrättsliga regleringen i 12 kap. 7 § ABL torde&lt;br&gt;avsikten ha varit att även ställande av säkerhet skall utlösa beskattning.&lt;br&gt;Eventuell skattemässig effekt torde knappast vara relaterad till omfatt-&lt;br&gt;ningen av den ställda säkerheten utan till den skattskyldiges faktiska lå-&lt;br&gt;nebelopp i den mån detta täcks av den förbjudna säkerheten. Några rätts-&lt;br&gt;fall som belyser frågan synes inte föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De civilrättsliga låneförbudet gäller även juridiska personer. I doktri-&lt;br&gt;nen har debatterats huruvida även de skatterättsliga reglerna skulle kunna&lt;br&gt;gälla lån till juridiska personer. Det förhållandet att bestämmelsen före-&lt;br&gt;skriver att beskattning skall ske i inkomstslaget tjänst har av vissa ansetts&lt;br&gt;förhindra att en juridisk person beskattas. Andra har åter funnit att något&lt;br&gt;hinder för att beskatta ett förbjudet lån till en juridisk person som in-&lt;br&gt;komst av näringsverksamhet inte föreligger (jfr SOU 1997:2 del II s. 118,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SN 1993, Grosskopf s. 116 och 566, Hulgaard s. 486 samt RSV:s Hand-&lt;br&gt;ledning för beskattning av inkomst och förmögenhet m.m. vid 1999 års&lt;br&gt;taxering, del 2 s. 1066).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en proposition med förslag till ny inkomstskattelag, IL, som skall er-&lt;br&gt;sätta KL och SIL m.fl. författningar, har i 13 kap. 3 § IL föreslagits att&lt;br&gt;förbjudna lån till juridiska personer skall räknas till inkomstslaget nä-&lt;br&gt;ringsverksamhet. Bestämmelsen föreslås också gälla för intäkter hos&lt;br&gt;svenska handelsbolag (13 kap. 4 § första stycket IL). För delägare som är&lt;br&gt;fysiska personer skall handelsbolagets penninglån räknas till inkomstsla-&lt;br&gt;get tjänst (13 kap. 4 § andra stycket IL). Vidare föreslås en uttrycklig&lt;br&gt;bestämmelse i 15 kap. 3 § IL om att lånebeloppet skall tas upp som intäkt&lt;br&gt;hos låntagaren eller hos en juridisk person som är delägare i ett svenskt&lt;br&gt;handelsbolag som är låntagare om det inte finns synnerliga skäl mot det-&lt;br&gt;ta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Göteborg har i ett avgörande den 23 februari 1999&lt;br&gt;(mål nr 1371-1996) funnit att ett aktiebolag inte kan beskattas för ett för-&lt;br&gt;bjudet lån. Motiveringen till detta är i korthet följande. Av 2 § 1 mom.&lt;br&gt;första stycket SIL framgår att bestämmelserna i KL skall tillämpas vid&lt;br&gt;taxeringen till statlig inkomstskatt endast i den mån inte annat följer av&lt;br&gt;SIL. Med andra ord kan varken 32 § KL eller dess anvisningar tillämpas&lt;br&gt;vid taxering till statlig inkomstskatt om en uttrycklig föreskrift i SIL ut-&lt;br&gt;talar annat. Av 1 § 3 mom. SIL följer att juridiska personer skall erlägga&lt;br&gt;statlig inkomstskatt för inkomst av näringsverksamhet. Ett aktiebolag kan&lt;br&gt;således inte beskattas för inkomst av tjänst. Riksskatteverket har över-&lt;br&gt;klagat kammarrättens avgörande till Regeringsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Ett motiv för införandet av det aktie-&lt;br&gt;bolagsrättsliga låneförbudet var att motverka skatteflykt. Enligt förarbe-&lt;br&gt;tena yttrade sig denna form av skatteflykt främst i att aktieägare eller&lt;br&gt;personer i ledande ställning i ett bolag tog lån från detta för privat kon-&lt;br&gt;sumtion. Låneförbudet kompletterades därför med bestämmelser om be-&lt;br&gt;skattning av förbjudna lån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från näringslivets sida har framförts att det civilrättsliga låneförbudet&lt;br&gt;bör vara fast förankrat i de flesta företagares medvetande och att några&lt;br&gt;skattemässiga sanktioner därför inte längre behövs. Ett annat argument&lt;br&gt;för ett avskaffande av de särskilda skattemässiga bestämmelserna är att&lt;br&gt;”lån” enligt de allmänna reglerna kan betraktas som något annat än ett&lt;br&gt;lån om lånevillkoren är sådana att det är tveksamt om eller när återbetal-&lt;br&gt;ning skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppfattningen att kunskapen om ABL:s låneförbud är allmänt spridd&lt;br&gt;inom näringslivet är säkert riktig. Det är också så att det ankommer på ett&lt;br&gt;aktiebolags revisor att granska tillämpningen av lånereglema och i sin&lt;br&gt;revisionsberättelse påtala om förbjudna lån förekommit (se 10 kap. 28-&lt;br&gt;32 §§ ABL). Den lindring av beskattningen av utdelning som kommit till&lt;br&gt;stånd genom 1990 års skattereform kan också åberopas som stöd för att&lt;br&gt;slopa beskattningen av förbjudna lån. Före skattereformen kunde en en-&lt;br&gt;skild persons marginalskatt på utdelning uppgå till omkring 70 procent i&lt;br&gt;normala inkomstlägen och till över 90 procent i de högsta inkomstlägena.&lt;br&gt;Numera beskattas utdelningar enligt huvudregeln med en skattesats på&lt;br&gt;endast 30 procent och skatteuttaget är, även om 3:12-reglema tillämpas, i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;princip aldrig högre än mellan 55 och 59 procent beroende på den kom-&lt;br&gt;munala skattesatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ovan nämnda omständigheterna tyder på att låneförbudet i dag är&lt;br&gt;mindre beroende av stöd från skattelagstiftningen än vad som var fallet&lt;br&gt;när reglerna infördes for omkring 25 år sedan. Regeringen anser likväl att&lt;br&gt;läget inte förändrats i så hög grad att låneförbudet i fortsättningen kan&lt;br&gt;upprätthållas enbart med anlitande av ABL:s sanktionssystem. Särskilda&lt;br&gt;skatteregler avseende vissa typer av lån synes därför behövliga även i&lt;br&gt;framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stoppregelutredningen har föreslagit att kopplingen mellan det civil-&lt;br&gt;rättsliga låneförbudet och skattereglerna skall slopas. I stället föreslås&lt;br&gt;särskilda regler för beskattning av förbjudna lån hos delägare i famansfö-&lt;br&gt;retag. Däremot anser utredningen inte att någon särskild skatterättslig&lt;br&gt;regel for beskattning av förbjudna lån behövs for andra skattskyldiga. I&lt;br&gt;dessa fall skall beskattning endast ske den dag låntagaren helt eller delvis&lt;br&gt;befrias från sin skuld. Det av- eller nedskrivna beloppet bör då vara&lt;br&gt;skattepliktigt om det kan ses som lön eller utdelning men i andra fall fritt&lt;br&gt;från inkomstskatt. Som skäl for att behandla delägare i famansföretag&lt;br&gt;annorlunda anges att en koppling av skatteeffekten till den faktiska for-&lt;br&gt;mögenhetsöverforingen medför särskilda problem om parterna ingår i&lt;br&gt;samma intressegemenskap. Eftersom det finns skäl att anta att ett låne-&lt;br&gt;förbud inte kan upprätthållas enbart med stöd av civil- eller straffrättsliga&lt;br&gt;sanktioner anser utredningen att särregleringen bör ske på skatterättens&lt;br&gt;område. Liksom hittills bör den tidpunkt då låntagaren förfogar över lå-&lt;br&gt;nebeloppet vara avgörande for valet av beskattningsår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen anser det lämpligt att beskattningen av lånet skall ske i&lt;br&gt;inkomstslaget kapital för fysiska personer och i inkomstslaget närings-&lt;br&gt;verksamhet for juridiska personer. Fysiska delägare i handelsbolag skall&lt;br&gt;beskattas i inkomstslaget kapital. Lån till juridiska personer skall endast&lt;br&gt;beskattas när en eller ett fatal fysiska personer kontrollerar såväl&lt;br&gt;ett aktiebolag som ett handelsbolag eller en ekonomisk förening. För att&lt;br&gt;förhindra att upptagande av lån kan framstå som ett attraktivt alternativ&lt;br&gt;till uttag i form av lön eller utdelning (även med beaktande av 3:12-&lt;br&gt;reglema) anser utredningen att det inte är tillräckligt med vanlig kapital-&lt;br&gt;beskattning av lånebeloppet. Utredningen föreslår att ett belopp om en&lt;br&gt;och en halv gånger lånebeloppet skall tas upp som intäkt av kapital re-&lt;br&gt;spektive näringsverksamhet. Vidare föreslås att for det fall lånet eller&lt;br&gt;delar av lånet betalas tillbaka skall i det aktuella inkomstslaget en och en&lt;br&gt;halv gånger det återbetalade beloppet vara avdragsgillt. Enligt utredning-&lt;br&gt;en är punkt 15 av anvisningarna till 32 § KL inte helt tydlig såvitt gäller&lt;br&gt;konsekvenserna i skattehänseende av att ett aktiebolag ställer säkerhet for&lt;br&gt;ett lån i strid med bestämmelserna i 12 kap. 7 § ABL. Utredningen före-&lt;br&gt;slår därför en uttrycklig bestämmelse om att lån som beviljats med stöd&lt;br&gt;av en av bolaget ställd säkerhet bör behandlas på samma sätt som ett lån&lt;br&gt;som lämnats direkt av bolaget. Vidare föreslås att lån som lämnas av ett&lt;br&gt;fåmansföretags personalstiftelse skall beskattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att ett skatterättsligt låneförbud utan direkt anknyt-&lt;br&gt;ning till civilrätten skulle kunna ha vissa fördelar. Ett sådant förbud&lt;br&gt;skulle dock i allt väsentligt få konstrueras på samma sätt som det nu gäl-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lande låneförbudet i ABL. Det förslag om ändring av reglerna i ABL om Prop. 1999/2000:15&lt;br&gt;förbjudna lån som lämnats av Aktiebolagskommittén (SOU 1997:168) är&lt;br&gt;ännu inte fårdigberett. Regeringen anser att frågan om kopplingen mellan&lt;br&gt;det civilrättsliga låneförbudet och skattereglerna är av en komplex natur&lt;br&gt;och behöver övervägas ytterligare, bl.a. vad gäller utformningen av och&lt;br&gt;tillämpningsområdet för ett eventuellt rent skatterättsligt låneförbud. Det&lt;br&gt;kan t.ex. ifrågasättas om det är lämpligt att endast beskatta delägare i&lt;br&gt;vissa typer av företag för sådana lån som än så länge även är civilrättsligt&lt;br&gt;förbjudna. Regeringen anser att det i avvaktan på att frågan om den civil-&lt;br&gt;rättsliga regleringen av förbjudna lån blir avgjord inte är motiverat att&lt;br&gt;avskaffa kopplingen mellan det civilrättsliga och det skatterättsliga låne-&lt;br&gt;förbudet. Något förslag av sådan innebörd läggs därför inte fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser dock att det finns behov av en särskild bestämmelse&lt;br&gt;som anger att juridiska personer skall ta upp förbjudna lån som intäkt i&lt;br&gt;inkomstslaget näringsverksamhet. Bestämmelsen bör föras in som ett&lt;br&gt;nytt moment i 2 § SIL och utformas efter förebild av 13 kap. 3 och 4 §§&lt;br&gt;och 15 kap. 3 § i propositionen med förslag till ny inkomstskattelag. Fy-&lt;br&gt;siska personer som är delägare i handelsbolag skall enligt 13 kap. 5 §&lt;br&gt;andra stycket förslaget beskattas för sin andel av lånet i inkomst av tjänst.&lt;br&gt;Förslaget bygger på Skattelagskommitténs betänkande Inkomstskattelag&lt;br&gt;(SOU 1997:2). Bakgrunden till Skattelagskommitténs förslag är att det i&lt;br&gt;inkomstslaget tjänst redan gäller särskilda regler för inkomster i form av&lt;br&gt;förbjudna lån som lämnas till fysiska personer i fråga om pensionsgrun-&lt;br&gt;dande inkomst, socialavgifter, avdrag för pensionsförsäkringspremier&lt;br&gt;och grundavdrag samt att det är lämpligt att fysiska personer som är del-&lt;br&gt;ägare i handelsbolag behandlas på samma sätt när handelsbolaget tar ett&lt;br&gt;förbjudet lån. Kommittén fann det mer rationellt att hänföra förbjudna&lt;br&gt;lån till inkomstslaget tjänst för delägare som är fysiska personer än att för&lt;br&gt;dessa sannolikt mycket ovanliga fall införa särregler också i inkomstsla-&lt;br&gt;get näringsverksamhet (jfr SOU 1997:2, del II, s. 119).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har i sitt yttrande över förslaget i lagrådsremissen om ny in-&lt;br&gt;komstskattelag (prop. 1999/2000:2, del 3, s. 395 f) anfört att det framstår&lt;br&gt;som systemfrämmande att en delägare i ett handelsbolag som fått ett för-&lt;br&gt;bjudet lån skall ta upp lånebeloppet i inkomstslaget tjänst. En enligt Lag-&lt;br&gt;rådets mening mer naturlig lösning är - trots de problem som måhända&lt;br&gt;kan följa vid beräkningen av exempelvis socialavgifter och pensions-&lt;br&gt;grundande inkomst - att tillämpa huvudregeln och således i förekom-&lt;br&gt;mande fall beskatta lånebeloppet som inkomst av näringsverksamhet.&lt;br&gt;Eftersom den skattemässiga behandlingen av förbjudna lån är föremål för&lt;br&gt;en allmän översyn ville Lagrådet inte motsätta sig att den av regeringen&lt;br&gt;föreslagna ordningen genomfördes i avvaktan på att frågan löstes i ett&lt;br&gt;större sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser i och för sig att Lagrådet har rätt i att det är system-&lt;br&gt;främmande att fysiska delägare i handelsbolag skall ta upp lånet i in-&lt;br&gt;komstslaget tjänst. Av praktiska skäl är - för att slippa ytterligare un-&lt;br&gt;dantag i reglerna om pensionsgrundande inkomst och socialavgifter -&lt;br&gt;dock den av Skattelagskommittén förordade lösningen ändå den mest&lt;br&gt;lämpliga. Samma regler bör även gälla för dödsbon. Detta föranleder en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ändring av punkt 15 av anvisningarna till 32 § KL. Andra delägare i han-&lt;br&gt;delsbolag bör ta upp lånet som intäkt av näringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller lån som lämnats till handelsbolag bör fördelningen av&lt;br&gt;lånebeloppet ske enligt samma principer som styr fördelningen av resul-&lt;br&gt;tatet i bolaget. Den av delägarna avtalade fördelningen skall ligga till&lt;br&gt;grund för beskattningen. Den beslutade fördelningen kan dock enligt&lt;br&gt;praxis frångås om den framstår som orimlig och väsentligen är betingad&lt;br&gt;av skatteskäl (se bl.a. RÅ 1995 ref. 35). I sådant fall bör den skattemässi-&lt;br&gt;ga fördelningen ske efter skälighet. Regeringen föreslår ingen regel om&lt;br&gt;efter vilka grunder fördelningen av lånebeloppet skall ske. Detta far an-&lt;br&gt;ses följa av allmänna principer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av hänvisningen i punkt 15 av anvisningarna till 32 § KL till 12 kap.&lt;br&gt;7 § ABL far enligt regeringen anses framgå att lån som beviljats med&lt;br&gt;stöd av en av bolaget ställd säkerhet skall beskattas. Någon särskild be-&lt;br&gt;stämmelse av denna innebörd behövs därför inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan förekomma att en skattskyldig försöker kringgå reglerna om&lt;br&gt;beskattning av lån genom att återbetala lånet i slutet av året för att i bör-&lt;br&gt;jan av nästa år ta upp ett nytt lån på samma belopp. Det far liksom hittills&lt;br&gt;ankomma på praxis att ta ställning till i vad mån återbetalningar av detta&lt;br&gt;slag skall medföra att betalning underlåts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag föranleder en ändring av punkt 15 av anvisningar-&lt;br&gt;na till 32 § KL och införande av ett nytt moment i 2 § SIL.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.8 Räntefria lån m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Regeln om ränteförmåner på lån avskaffas. Den&lt;br&gt;korresponderande uttagsbeskattningsregeln i 2 § 13 mom. SIL slopas&lt;br&gt;också. Ränteförmåner beskattas i fortsättningen enligt de allmänna&lt;br&gt;reglerna i punkt 10 av anvisningarna till 32 § KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan,&lt;br&gt;förutom LO, tillstyrker förslaget. Lantbrukarnas Riksförbund och Skogs-&lt;br&gt;ägarnas Riksförbund anser att det bör klargöras i lagstiftningsärendet att&lt;br&gt;uttagsbeskattningen inte får någon skatteeffekt, eftersom beskattningen&lt;br&gt;möts av ett motsvarande avdrag för löneförmånen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till regeringens förslag: Enligt punkt 14 sjätte stycket av&lt;br&gt;anvisningarna till 32 § KL skall, om fåmansföretag lämnat företagsledare&lt;br&gt;eller företagsledare närstående person förmån av räntefritt lån eller lån&lt;br&gt;där räntan understiger marknadsräntan, låntagaren beskattas för värdet av&lt;br&gt;förmånen som intäkt av tjänst. Förmånens värde skall beräknas enligt de&lt;br&gt;allmänna reglerna för förmånliga lån till anställda i punkt 10 tredje-femte&lt;br&gt;styckena av anvisningarna till 32 § KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grunddragen i denna regel infördes genom 1976 års lagstiftning. Fö-&lt;br&gt;retagsskatteberedningen hade föreslagit att fåmansföretaget skulle be-&lt;br&gt;skattas för skälig ränta när företaget lånade ut medel till delägare på för-&lt;br&gt;månliga villkor. Föredragande statsrådet ansåg (prop. 1975/76:79 s. 93)&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;emellertid att låntagaren borde beskattas eftersom det var denne och inte&lt;br&gt;företaget som åtnjöt förmånen. För att begränsa antalet tvister om vad&lt;br&gt;som kunde anses som normal ränta kom regeln endast att gälla företags-&lt;br&gt;ledare eller någon denne närstående. Det förmånsvärde som skulle be-&lt;br&gt;skattas reglerades direkt i lagrummet fram till skattereformen. Vad avsåg&lt;br&gt;räntefria lån skulle &amp;quot;sedvanlig ränta&amp;quot; tas upp som intäkt och vad avsåg&lt;br&gt;lågforräntade lån skulle skillnadsbeloppet mellan den avtalade räntan och&lt;br&gt;den sedvanliga räntan beskattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 12 kap. 7 § ABL är det i princip förbjudet att lämna lån till bl.a.&lt;br&gt;aktieägare. Punkt 14 sjätte stycket av anvisningarna till 32 § KL avser&lt;br&gt;sådana lån som inte lämnats i strid mot detta förbud, dvs. lån som läm-&lt;br&gt;nats före den 6 juni 1973 då låneförbudet trädde i kraft. Det kan också&lt;br&gt;vara fråga om lån som tillåtits med stöd av dispens enligt 12 kap. 8 §&lt;br&gt;ABL. Om lånet har lämnats i strid mot låneförbudet skall låntagaren en-&lt;br&gt;ligt punkt 15 av anvisningarna till 32 § KL beskattas for lånebeloppet. I&lt;br&gt;dessa fall bör enligt förarbetena låntagaren inte därutöver beskattas for&lt;br&gt;ränteförmån (prop. 1975/76:79 s. 93) om sådan lämnats. Till skillnad mot&lt;br&gt;vad som gäller vid nedskrivning av lån finns det emellertid ingen ut-&lt;br&gt;trycklig regel om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmånen av räntefritt lån utgör sådan intäkt av tjänst som inte är pen-&lt;br&gt;sionsgrundande. Förmånen föranleder inte heller socialavgifter for ar-&lt;br&gt;betsgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med lån avses här en penningtransaktion som grundar sig på ett kredi-&lt;br&gt;tavtal. Det innebär att varken förskott på lön eller normala varukrediter&lt;br&gt;från arbetsgivaren bör betraktas som lån. Lånets storlek eller återbetal-&lt;br&gt;ningstid har ingen betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln i anvisningspunktens sjätte stycke hänvisar till punkt 10 tredje-&lt;br&gt;femte styckena av anvisningarna till 32 § KL vad gäller förmånsvärde-&lt;br&gt;ringen. I nämnda anvisningspunkts första och andra stycken ges allmänna&lt;br&gt;regler om att en arbetstagare, som fått ett räntefritt lån eller ett lån med&lt;br&gt;lägre ränta än marknadsräntan från sin arbetsgivare, skall beskattas for&lt;br&gt;värdet av förmånen under intäkt av tjänst. I tredje-femte styckena regle-&lt;br&gt;ras förmånsvärderingen, vilka regler alltså även gäller sådana lån som&lt;br&gt;avses i sjätte stycket av anvisningspunkten 14.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid Företagsskattekommitténs översyn av 1976 års lagstiftning (SOU&lt;br&gt;1989:2 s. 172) föreslogs att ränteregeln skulle tas bort och att företagsle-&lt;br&gt;dare i famansföretag i stället skulle omfattas av de allmänna reglerna for&lt;br&gt;anställda. Dessa var då annorlunda utformade än i dag. Förmånen av&lt;br&gt;räntefritt lån utgjorde inte en skattepliktig intäkt av tjänst utan påverkade&lt;br&gt;i stället beräkningen av underlaget for tilläggsbelopp vid den statliga tax-&lt;br&gt;eringen. Genom 1990 års skattereform ändrades reglerna på så sätt att&lt;br&gt;ränteförmånen skulle tas upp i inkomstslaget tjänst och beläggas med&lt;br&gt;socialavgifter samtidigt som ett mot förmånen svarande belopp fick dras&lt;br&gt;av. Dessa nya regler ansågs emellertid av föredragande statsrådet (prop.&lt;br&gt;1989/90:110 s. 600) inte vara tillräckliga for att avhålla företagsledare i&lt;br&gt;fåmansföretag från att utnyttja sin speciella ställning och därigenom skaf-&lt;br&gt;fa ett lån med fördelaktig ränta. Han föreslog därför att den särskilda&lt;br&gt;ränteregeln för fåmansforetagen skulle behållas, vilket också blev riksda-&lt;br&gt;gens beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av lagtexten gäller bestämmelsen endast företagsledare&lt;br&gt;eller någon denne närstående person. När en delägare, som inte är före-&lt;br&gt;tagsledare och inte heller anställd eller närstående till företagsledare, fatt&lt;br&gt;förmån av räntefritt lån eller lån med fördelaktig ränta torde förmånen&lt;br&gt;beskattas som utdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 2 § 13 mom. andra stycket SIL skall företaget uttagsbeskattas i&lt;br&gt;fall som avses i sjätte stycket av anvisningspunkten 14. Regeln infördes&lt;br&gt;genom 1990 års skattereform utan någon särskild motivering (prop.&lt;br&gt;1989/90:110 s. 601).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RSV har givit följande rekommendationer beträffande värderingen vid&lt;br&gt;denna uttagsbeskattning (RSV S 1999:21 s. 28). ”Vid uttagsbeskattning-&lt;br&gt;en bör värderingen ske med utgångspunkt i den förmån som ska tas upp&lt;br&gt;som inkomst hos mottagaren. Inkomsten hos mottagaren ett visst kalen-&lt;br&gt;derår bör således motsvaras av ett lika stort uttagsbeskattat belopp hos&lt;br&gt;företaget. För det fall att företaget har brutet räkenskapsår kan uttagsbe-&lt;br&gt;skattningsbeloppet komma att fördelas på två olika taxeringar.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av ordalydelsen i anvisningspunkterna 14 och 10 framgår att bestäm-&lt;br&gt;melsen endast skall tillämpas när det är fråga om en förmån av räntefritt&lt;br&gt;lån eller lån med låg ränta. Detta förtydligande infördes i lagtexten ge-&lt;br&gt;nom en ändring som trädde i kraft den 1 januari 1991 (prop. 1990/91:54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;s. 187 f., 282 f., SFS 1990:1421). Därvid klargjordes exempelvis att en&lt;br&gt;skattepliktig förmån inte uppstår förrän en arbetsgivare - som i sin ordi-&lt;br&gt;narie verksamhet erbjuder lån till allmänheten - erbjuder de anställda lån&lt;br&gt;till mer fördelaktiga villkor än de som allmänheten erbjuds. När det gäl-&lt;br&gt;ler övriga arbetsgivare skall vid bedömningen av huruvida en förmån&lt;br&gt;utgått eller inte en jämförelse göras med de marknadsmässiga villkor&lt;br&gt;avseende kreditgivning som gäller vid tiden för lånets uppkomst. Med&lt;br&gt;marknadsmässiga villkor avses då inte enbart räntevillkor utan även öv-&lt;br&gt;riga villkor. Jämförelsetidpunkten skall avse lånetillfället. Ändras villko-&lt;br&gt;ren därefter får ett nytt kreditavtal anses ha ingåtts och en ny bedömning&lt;br&gt;göras i förmånsfrågan. I likhet med andra förmåner inträder skatteplikten&lt;br&gt;när förmånen åtnjuts, dvs. löpande under kredittiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rättsfallet RÅ83 1:66 har Regeringsrätten prövat om en företagsledare&lt;br&gt;skulle beskattas för ränteförmån enligt stoppregeln när han erlagt viss&lt;br&gt;ränta för lånet men först i februari året efter beskattningsåret. Regerings-&lt;br&gt;rätten fann att det saknade betydelse att räntan erlagts först året efter det&lt;br&gt;år då lånet togs upp och tog således hänsyn till den erlagda räntan vid&lt;br&gt;bedömningen av förmånens storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare nämnts (se avsnitt 6.7) kan möjligheten att genom åter-&lt;br&gt;betalning undvika beskattning av otillåtna lån ha inskränkts sedan skatte-&lt;br&gt;reformen 1990. Denna skärpning kan kanske även påverka bedömningen&lt;br&gt;av tilläggsbetalningar avseende ränta. Här kan emellertid också jämförel-&lt;br&gt;se göras med vad föredraganden uttalat i fall då en senare korrigering ägt&lt;br&gt;rum vid felaktig prissättning. Enligt detta uttalande borde någon stoppre-&lt;br&gt;gel inte utlösas om en felaktig prissättning korrigerats i efterhand genom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;t. ex. återbetalning av mellanskillnaden till företaget. Detta gäller dock&lt;br&gt;endast om rättelse skett inom den tid som tillämpas för att skattetillägg&lt;br&gt;inte ska påföras (prop. 1989/90:110 s. 599).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅ84 1:90 gällde ett förhandsbesked där två hälftenägare i ett bolag&lt;br&gt;skulle köpa ut aktier i bolagets dotterbolag. Handpenning skulle erläggas&lt;br&gt;under år 1983 då köpeavtalet upprättades. Resten av köpeskillingen&lt;br&gt;skulle erläggas först efter bokslutet året därpå. Orsaken uppgavs vara att&lt;br&gt;köpeskillingen skulle beräknas utifrån bokslutet. Ett beräknat marknads-&lt;br&gt;värde kunde dock redan anges vid köpetillfallet. Regeringsrätten fann att&lt;br&gt;bolaget fick anses ha lämnat ett räntefritt lån på det belopp som utgjordes&lt;br&gt;av skillnaden mellan det beräknade marknadsvärdet och handpenningen.&lt;br&gt;Regeringsrätten prövade inte frågan om det köpeavtal som hade upprät-&lt;br&gt;tats mellan delägarna och bolaget i sig utgjorde ett förbjudet lån och&lt;br&gt;därmed borde utlösa beskattning, eftersom RSV:s beslut inte gått klagan-&lt;br&gt;dena emot i den delen. Ett regeringsråd var skiljaktig i bl.a. denna fråga&lt;br&gt;och fann att frågan skulle prövas. Han fann därvid att transaktionen ut-&lt;br&gt;gjorde ett kreditköpsavtal och inget penninglån som kunde föranleda be-&lt;br&gt;skattning enligt de särskilda reglerna för famansföretag i dåvarande 35 §&lt;br&gt;1 a mom. fjärde eller sjätte stycket KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om regeln angående förmån av räntefritt eller lågförräntat lån enligt&lt;br&gt;punkt 14 sjätte stycket av anvisningarna till 32 § KL inte är tillämplig&lt;br&gt;blir en företagsledare såsom anställd eller uppdragstagare beskattad en-&lt;br&gt;ligt punkt 10 av anvisningarna till 32 § KL. Om något anställningsför-&lt;br&gt;hållande eller uppdragsförhållande inte föreligger kan ränteförmånliga&lt;br&gt;lån till delägare eller närstående till delägare beskattas som utdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt punkt 10 första stycket av anvisningarna till 32 § KL skall såle-&lt;br&gt;des, när det gäller lån som arbetsgivare eller uppdragsgivare har lämnat&lt;br&gt;arbetstagare eller uppdragstagare, förmånen av räntefrihet eller nedsatt&lt;br&gt;ränta tas upp som intäkt av tjänst. Med lån från arbetsgivaren eller upp-&lt;br&gt;dragsgivaren likställs enligt andra stycket annat lån om det finns anled-&lt;br&gt;ning anta att någon av dessa förmedlat det. Detta utgör en skillnad i för-&lt;br&gt;hållande till regeln i punkt 14 sjätte stycket av anvisningarna till 32 § KL&lt;br&gt;som endast gäller lån som lämnats direkt av fåmansföretaget till före-&lt;br&gt;tagsledaren eller dennes närstående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för beskattning är att det är fråga om en förmån. Den-&lt;br&gt;na skall värderas enligt reglerna i tredje-femte styckena. Samma värde-&lt;br&gt;ringsregler gäller vid tillämpning av motsvarande regel i anvisnings-&lt;br&gt;punkten 14. Bestämmelserna har följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Förmånens värde skall för sådant lån i svensk valuta beträffande&lt;br&gt;vilket räntan bestämts att utgå efter en fast räntesats eller i fast förhål-&lt;br&gt;lande till marknadsräntan för lån av ifrågavarande slag, beräknas på&lt;br&gt;grundval av skillnaden mellan å ena sidan statslåneräntan vid lånetill-&lt;br&gt;fället med tillägg av en procentenhet och å andra sidan den avtalade&lt;br&gt;räntesatsen. I fråga om lån av nu angivet slag som upptagits före den 5&lt;br&gt;dec. 1986 skall, i stället för statslåneräntan vid lånetillfället, tillämpas&lt;br&gt;närmast motsvarande ränta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För annat lån i svensk valuta än lån som avses i tredje stycket skall&lt;br&gt;förmånens värde beräknas på grundval av skillnaden mellan å ena si-&lt;br&gt;dan statslåneräntan vid utgången av november året före beskatt-&lt;br&gt;ningsåret med tillägg av en procentenhet och å andra sidan den avtala-&lt;br&gt;de räntan för beskattningsåret. Har vid utgången av maj under beskatt-&lt;br&gt;ningsåret statslåneräntan ändrats med minst två procentenheter i för-&lt;br&gt;hållande till dess storlek vid utgången av november året före beskatt-&lt;br&gt;ningsåret, skall förmånens värde för tiden juli-december beskatt-&lt;br&gt;ningsåret bestämmas till skillnaden mellan å ena sidan statslåneräntan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vid utgången av maj beskattningsåret med tillägg av en procentenhet&lt;br&gt;och å andra sidan den avtalade räntan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvitt avser lån som tagits upp utländsk valuta tillämpas vad som&lt;br&gt;sagts i tredje och ijärde styckena med den ändringen att vad som där&lt;br&gt;sagts om statslåneräntan i stället skall avse närmast motsvarande ränta&lt;br&gt;för lån i den aktuella valutan.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statslåneränta (SLR) tillskapades som lånebegrepp den 5 december&lt;br&gt;1986, varför särskilda regler gäller för lån som tecknats före detta datum&lt;br&gt;liksom för lån i utländsk valuta där ett sådant begrepp saknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande förmånliga lån i utländsk valuta har RSV i rekommenda-&lt;br&gt;tioner (RSV S 1998:40, avsnitt 4.13.3) angivit de jämförelseräntor&lt;br&gt;(marknadsränta + en procentenhet vid utgången av november 1998) be-&lt;br&gt;träffande vissa länder som bör tillämpas vid beräkningen av förmånsvär-&lt;br&gt;det för hela eller del av beskattningsåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det belopp som blir föremål för förmånsbeskattning far dras av från&lt;br&gt;intäkt av kapital enligt 3 § 4 mom. andra stycket SIL. Detta innebär att&lt;br&gt;såväl det beskattade förmånsbeloppet som eventuell faktiskt erlagd ränta&lt;br&gt;utgör en avdragsgill kostnad i inkomstslaget kapital. I punkt 10 sjätte&lt;br&gt;stycket av anvisningarna till 32 § KL anges uttryckligen att bestämmelsen&lt;br&gt;inte gäller i fall som avses i punkt 14 sjätte stycket av anvisningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaren/uppdragsgivaren skall betala socialavgifter på förmå-&lt;br&gt;nen. Förmånsbeloppet är förmåns grundande och de sociala avgifterna&lt;br&gt;dras av enligt vanliga regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förarbetena till punkt 10 av anvisningarna till 32 § KL (prop.&lt;br&gt;1989/90:110 s. 674 f.) anges att bestämmelserna även omfattar den situa-&lt;br&gt;tionen att arbetsgivaren lämnar ett lån först när anställningsförhållandet&lt;br&gt;upphört. I den mån detta följer av allmänna principer för förmånsbeskatt-&lt;br&gt;ningen torde det även gälla förmåner enligt sjätte stycket av anvisnings-&lt;br&gt;punkten 14.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av praxis (se exempelvis RÅ 1989 ref. 57) framgår att den anställde&lt;br&gt;kan beskattas även om förmånen tillfallit någon denne närstående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Ett syfte med regeln i punkt 14 sjätte&lt;br&gt;stycket av anvisningarna till 32 § KL är att förhindra att företagsledaren&lt;br&gt;till följd av sin ställning utnyttjar möjligheten att skaffa sig lindrigt be-&lt;br&gt;skattade förmåner och därigenom minskar sitt löneuttag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det råder inget tvivel om att förmån av räntefrihet eller låg ränta be-&lt;br&gt;handlas hårdast om den särskilda regeln i punkt 14 sjätte stycket av an-&lt;br&gt;visningarna till 32 § KL är tillämplig. I de fall då lånet tagits upp som&lt;br&gt;intäkt redan vid mottagandet framstår en löpande beskattning av eventu-&lt;br&gt;ell ränteförmån som föga angelägen. I vart fall saknas anledning att be-&lt;br&gt;handla ränteförmåner avseende sådana lån hårdare än lån i allmänhet.&lt;br&gt;Antingen bör en uttrycklig regel införas om att eventuell ränteförmån för&lt;br&gt;redan intäktsredovisade lån inte skall beskattas eller också bör man låta&lt;br&gt;allmänna regler gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns, helt bortsett från skattekonsekvenserna, inga skäl att främja&lt;br&gt;att räntan på ett lån från ett fåmansföretag till fysiska personer inom&lt;br&gt;ägarkretsen avviker från vad som är marknadsmässigt rimligt. Mot bl.a.&lt;br&gt;den bakgrunden anser regeringen att det förhållandet att låntagaren redan&lt;br&gt;tidigare tagit upp lånebeloppet som intäkt av tjänst inte bör medföra att&lt;br&gt;förekommande ränteförmåner blir skattefria. Regeringen föreslår därför&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att en sådan ränteförmån behandlas enligt de allmänna reglerna, dvs. som&lt;br&gt;intäkt av tjänst om låntagaren är anställd eller uppdragstagare och annars&lt;br&gt;normalt som utdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa fall skall lån från ett fåmansföretag till en delägare inte tas upp&lt;br&gt;som intäkt med anledning av reglerna i 12 kap. 7 § ABL. Det gäller t.ex.&lt;br&gt;kommersiella lån och lån till aktieägare med obetydligt aktieinnehav.&lt;br&gt;Tillräcklig anledning att ha särregler för ränteförmåner avseende dessa&lt;br&gt;kategorier av lån kan inte anses föreligga. Även i dessa fall bör alltså&lt;br&gt;förekommande ränteförmåner behandlas enligt de allmänna reglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag medför att punkt 14 sjätte stycket av anvisningar-&lt;br&gt;na till 32 § KL, punkt 10 sista stycket av anvisningarna till 32 § KL och&lt;br&gt;2 § 13 mom. andra stycket sista meningen SIL kan slopas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.9 Nedskrivning av lån&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Regeln om nedskrivna lån och det korresponde-&lt;br&gt;rande avdragsförbudet i 2 § 13 mom. SIL slopas. Nedskrivning av lån&lt;br&gt;från ett fåmansföretag till en delägare skall behandlas enligt allmänna&lt;br&gt;regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Med undantag för LO tillstyrker remissinstanser-&lt;br&gt;na förslaget överlag. RSV motsätter sig inte att regeln avskaffas men ifrå-&lt;br&gt;gasätter i vilken omfattning beskattning kommer att ske. Även vid en&lt;br&gt;företagsekonomiskt motiverad nedskrivning av ett lån kan skattemyndig-&lt;br&gt;heterna vid uppgift om att fordringsförhållandet kvarstår befaras&lt;br&gt;få uppenbara svårigheter att visa att lånet efterskänks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till regeringens förslag: Enligt punkt 14 sjunde stycket&lt;br&gt;av anvisningarna till 32 § KL skall, om fåmansföretag har lämnat lån till&lt;br&gt;företagsledare eller företagsledare närstående person och lånet har skri-&lt;br&gt;vits ned i företagets räkenskaper, det nedskrivna beloppet beskattas hos&lt;br&gt;låntagaren som intäkt av tjänst. Detta gäller dock inte ”lån som avses i&lt;br&gt;punkt 15”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som menas med ”lån som avses i punkt 15” är inte fullt klart. Den&lt;br&gt;närmast till hands liggande tolkningen synes vara att uttrycket tar sikte på&lt;br&gt;lån som skall beskattas hos låntagaren enligt punkt 15. Den särskilda&lt;br&gt;nedskrivningsregeln gäller således endast delägarlån som är tillåtna enligt&lt;br&gt;ABL:s regler - eventuellt efter dispens - eller i och för sig otillåtna lån&lt;br&gt;som skattebefriats med tillämpning av den nuvarande undantagsbestäm-&lt;br&gt;melsen (”synnerliga skäl”).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om nedskrivning infördes genom 1976 års lagstiftning,&lt;br&gt;och har alltsedan dess haft samma innehåll, utom såvitt gäller inkomst-&lt;br&gt;slaget. Företagsskatteberedningen (SOU 1975:54 s. 206) uttalade att en&lt;br&gt;nedskrivning av ett lån till en huvudaktieägare i många fall framstod som&lt;br&gt;uttag som kunde jämställas med lön eller utdelning och att ett uttryckligt&lt;br&gt;villkor om att fordran skulle kvarstå civilrättsligt många gånger tillkom&lt;br&gt;enbart av skatteskäl. Trots detta föreslogs inte att en nedskrivning av lå-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;net skulle utlösa någon beskattningseffekt. Denna ståndpunkt motivera-&lt;br&gt;des bl.a. med att nedskrivningen kunde vara företagsekonomiskt motive-&lt;br&gt;rad och att fordran kvarstod civilrättsligt gentemot aktieägaren. Departe-&lt;br&gt;mentschefen (prop. 1975/76:79 s. 94) fann emellertid att starka skäl tala-&lt;br&gt;de för att företagsledaren skulle beskattas för det nedskrivna beloppet&lt;br&gt;oavsett om fordringen formellt sett kvarstod mot låntagaren eller inte.&lt;br&gt;Nedskrivningen kunde nämligen ses som ett uttryck för att bolaget i rea-&lt;br&gt;liteten gett avkall på sitt krav mot låntagaren. Skatteutskottet (bet.&lt;br&gt;1975/75:SkU28 s. 44) tillstyrkte departementschefens förslag och uttala-&lt;br&gt;de bl.a. att en nedskrivning i flertalet fall var att jämställa med löneuttag&lt;br&gt;eller utdelning. Regeln om nedskrivning blev därför så utformad att det&lt;br&gt;saknar betydelse huruvida fordringen civilrättsligt står kvar eller inte. Det&lt;br&gt;civilrättsliga förhållandet har däremot betydelse i fall då regeln inte är&lt;br&gt;tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 2 § 13 mom. första stycket SIL har företaget inte rätt till avdrag&lt;br&gt;för nedskrivningen i den mån motsvarande belopp enligt nedskrivnings-&lt;br&gt;regeln skall beskattas som intäkt av tjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen synes inte ge någon möjlighet till undantag från beskattning el-&lt;br&gt;ler korrigering av tidigare beskattning i de fall då en återbetalning av det&lt;br&gt;nedskrivna beloppet senare skulle ske. Likaså synes det oklart om någon&lt;br&gt;ytterligare beskattningskonsekvens inträder om ett i räkenskaperna ned-&lt;br&gt;skrivet lån senare helt skulle avskrivas gentemot låntagaren. Däremot&lt;br&gt;framgår av lagtexten att lånet kan skrivas ned utan ytterligare beskattning&lt;br&gt;om låntagaren blivit beskattad för lånet enligt reglerna om förbjudna lån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I RÅ 1979 1:96 gällde frågan om nedskrivningsregeln var tillämplig i&lt;br&gt;samband med ett fåmansföretags konkurs. Genom en uppgörelse mellan&lt;br&gt;konkursförvaltaren och låntagaren, som var en av huvuddelägama i fa-&lt;br&gt;mansbolaget, skrevs bolagets fordran av på grund av låntagarens bristan-&lt;br&gt;de betalningsförmåga. Regeringsrätten ansåg att det inte fanns någon&lt;br&gt;omständighet som kunde föranleda att låntagaren skulle beskattas för det&lt;br&gt;avskrivna beloppet. Anledningen var möjligen att beslutet om nedskriv-&lt;br&gt;ning fattades av konkursförvaltaren och inte bolaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I RÅ 1987 not. 176 beskattades inte en låntagare, som hade försatts i&lt;br&gt;konkurs, enligt nedskrivningsregeln. Någon nedskrivning ansågs nämli-&lt;br&gt;gen inte ha ägt rum i bolagets räkenskaper. Fordringen hade endast tagits&lt;br&gt;upp som värdelös i bolagets konkursbouppteckning på grund av låntaga-&lt;br&gt;rens bristande betalningsförmåga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I RÅ 1988 ref. 85 ägde två makar hälften var av ett aktiebolag och ett&lt;br&gt;handelsbolag. Aktiebolaget skrev i sina räkenskaper av ett lån som hade&lt;br&gt;lämnats till handelsbolaget. Kammarrätten konstaterade att handelsbola-&lt;br&gt;get inte ingick i närståendekretsen och att den särskilda regeln om ned-&lt;br&gt;skrivning därför inte var tillämplig. Regeringsrätten uttalade sig inte i&lt;br&gt;frågan utan fann att makarna befriats från sitt personliga betalningsansvar&lt;br&gt;genom avskrivningen av lånet till handelsbolaget. De skulle därför be-&lt;br&gt;skattas - inte enligt nedskrivningsregeln - men däremot för utdelning&lt;br&gt;från aktiebolaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en nedskrivning sker i ett företags räkenskaper av ett lån till en fö-&lt;br&gt;retagsledare eller annan anställd och regeln i punkt 14 sjunde stycket av&lt;br&gt;anvisningarna till 32 § KL inte är tillämplig, torde beskattningskon-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sekvenserna vara beroende av om lånet rent faktiskt efterskänks till den&lt;br&gt;nedskrivna delen eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det är fråga om ett efterskänkande av lånet blir den anställde be-&lt;br&gt;skattad som för lön. Av detta följer bl.a. att företaget far betala social-&lt;br&gt;avgifter på beloppet och detta blir pensionsgrundande för den anställde.&lt;br&gt;Beskattning förutsätter dock att det verkligen är fråga om ett efter-&lt;br&gt;skänkande av lånet (jfr Regeringsrättens dom den 16 juni 1999, mål nr&lt;br&gt;5904-1996). Om låntagaren är en till den anställde närstående person och&lt;br&gt;företaget efterskänker lånet blir den anställde enligt praxis ändå beskattad&lt;br&gt;för beloppet. Är låntagaren inte anställd men aktieägare i företaget kan&lt;br&gt;nedskrivet belopp beskattas som utdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om fordran kvarstår gentemot låntagaren och det således inte är fråga&lt;br&gt;om ett efterskänkande av lånet utan endast en företagsekonomiskt moti-&lt;br&gt;verad nedskrivning i räkenskaperna på grund av att låntagarens bristande&lt;br&gt;betalningsförmåga, torde i regel några beskattningskonsekvenser inte&lt;br&gt;inträda för låntagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattemyndigheterna har viss möjlighet att hålla kontroll över vad som&lt;br&gt;sker med sådana lån till delägare m.fl. som är tillåtna enligt ABL. Det&lt;br&gt;åligger nämligen bolaget enligt 12 kap. 9 § ABL att årligen upprätta en&lt;br&gt;förteckning över dessa lån. Enligt 2 kap. 22 § LSK skall bolaget foga&lt;br&gt;denna förteckning till självdeklarationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Syftet med regeln i punkt 14 sjunde&lt;br&gt;stycket av anvisningarna till 32 § KL är att förhindra att företagsledaren&lt;br&gt;tar ut bolagets medel utan att löne- eller utdelningsbeskattning sker. En-&lt;br&gt;ligt allmänna regler medför en nedskrivning beskattning som för lön en-&lt;br&gt;dast i den mån lånet rent faktiskt kan anses ha blivit efterskänkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall då lånet tagits upp som intäkt av tjänst redan vid mottagandet&lt;br&gt;skall nedskrivningen enligt nu gällande rätt inte medföra någon beskatt-&lt;br&gt;ning. Det finns inte heller några skäl som talar för att man i framtiden&lt;br&gt;borde beskatta nedskrivning av ett lån som tagits upp som intäkt av tjänst&lt;br&gt;eller näringsverksamhet. Regeringen anser att det följer av allmänna rätt-&lt;br&gt;sprinciper att någon ytterligare beskattning inte skall ske i dessa fall och&lt;br&gt;att det därför inte är nödvändigt med en särskild bestämmelse om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lån från ett famansföretag till en delägare som inte utlöser beskattning&lt;br&gt;enligt punkt 15 av anvisningarna till 32 § KL torde inte omfatta någon&lt;br&gt;större grupp av låntagare. Här bör också erinras om att sådana lån inte&lt;br&gt;kan anses tillkomna i skatteundandragande syfte. De kontrollsvårigheter&lt;br&gt;som kan uppstå vad gäller frågan om lånet rent faktiskt efterskänkts eller&lt;br&gt;inte kan åberopas för att behålla särreglerna. Å andra sidan innebär nuva-&lt;br&gt;rande regler i vissa fall till skillnad från allmänna regler en oriktig be-&lt;br&gt;skattning när skäl för nedskrivning faktiskt förelegat. Vid denna avväg-&lt;br&gt;ning har regeringen funnit att kontrollsvårighetema inte bör ges en avgö-&lt;br&gt;rande betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis har regeringen funnit att det inte finns tillräckliga&lt;br&gt;skäl att behålla särreglerna för nedskrivning av ”tillåtna” lån i fåmansfö-&lt;br&gt;retag. Om lånet skrivs ned bör beskattning ske enligt de allmänna regler-&lt;br&gt;na, dvs. låntagaren bör beskattas om lånet har efterskänkts. I annat fall&lt;br&gt;bör en nedskrivning inte föranleda beskattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag medför att punkt 14 sjunde stycket av anvisning-&lt;br&gt;arna till 32 § KL och avdragsförbudet i 2 § 13 mom. första stycket SIL&lt;br&gt;kan upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.10 Tantiem&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den särskilda regeln om tidpunkten för famans-&lt;br&gt;företags avdrag för tantiem avskaffas. Allmänna regler skall gälla vil-&lt;br&gt;ket innebär att avdrag medges det år då kostnaden enligt god redovis-&lt;br&gt;ningssed tas upp i räkenskaperna. Förslaget medför att 2 § 13 mom.&lt;br&gt;tredje stycket SIL upphävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser utom LO tillstyrker för-&lt;br&gt;slaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till regeringens förslag: Enligt 2 § 13 mom. tredje&lt;br&gt;stycket SIL får avdrag för tantiem eller liknande ersättning från famans-&lt;br&gt;företag till företagsledare eller företagsledare närstående person göras&lt;br&gt;först under det år då ersättningen har betalats ut eller blivit tillgänglig för&lt;br&gt;lyftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt med 1976 års stoppregler infördes en regel om avdrag för&lt;br&gt;tantiem och liknande ersättningar till företagsledare i punkt 1 trettonde&lt;br&gt;stycket av anvisningarna till 41 § KL. Enligt den ursprungliga regeln fick&lt;br&gt;avdrag ske först det år då utbetalning skett. Alternativet ”eller blivit till-&lt;br&gt;gängligt för lyftning” lades till i samband med 1977 års lagstiftningsåt-&lt;br&gt;gärder för att främja de mindre och medelstora företagens utveckling&lt;br&gt;(SFS 1977:1172). Regeln överfördes till SIL i samband med 1990 års&lt;br&gt;skattereform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagsskatteberedningen (SOU 1975:54 s. 197) konstaterade att sär-&lt;br&gt;skilt famansföretagen använde olika former av skuldreserveringar för att&lt;br&gt;nollställa eller väsentligt nedbringa rörelsens resultat. Härigenom undvek&lt;br&gt;man enligt beredningen helt eller delvis dubbelbeskattning av den vinst&lt;br&gt;som kvarstod i bolaget efter gjorda löneuttag samtidigt som man ofta&lt;br&gt;erhöll en skattekredit. Företaget fick nämligen avdrag för reserveringen&lt;br&gt;vid taxeringen för det år då avsättningen gjordes medan den som uppbar&lt;br&gt;den mot avsättningen svarande lönen ofta inte beskattades förrän påföl-&lt;br&gt;jande år. Normalt kunde beloppet nämligen inte anses bestämt till sin&lt;br&gt;storlek förrän räkenskaperna hade avslutats och bokslutet var upprättat.&lt;br&gt;Som exempel på skuldreserveringar som användes i detta syfte nämnde&lt;br&gt;beredningen poster betecknade ”löneskuld, lönetillägg, extra lön, tantiem,&lt;br&gt;provisionsskuld och liknande”. Eftersom denna möjlighet till skattekredit&lt;br&gt;saknades för egenföretagare och delägare i handelsbolag föreslog bered-&lt;br&gt;ningen att tantiem och liknande skuldreserveringar skulle anses vara till-&lt;br&gt;gängliga för lyftning samma år som bolaget erhöll avdrag för beloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Departementschefen (prop. 1975/76:79 s. 89) delade beredningens&lt;br&gt;uppfattning att det framstod som otillfredsställande att fåmansföretag&lt;br&gt;kunde fa skattekredit genom att göra reserveringar för tantiem och lik-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nande skulder. Han fann emellertid att praktiska skäl talade mot den av Prop. 1999/2000:15&lt;br&gt;beredningen föreslagna lösningen och föreslog i stället att tantiem och&lt;br&gt;liknande ersättningar skulle fa dras av först under det år då utbetalning&lt;br&gt;skett. Skatteutskottet tillstyrkte departementets förslag (bet.&lt;br&gt;1975/76:SkU28 s. 42) och detta blev också riksdagens beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter det att kritik riktats mot 1976 års lagstiftning togs frågan upp på&lt;br&gt;nytt i prop. 1977/78:40. Kritikerna hade bl.a. anfört att det var svårt eller&lt;br&gt;omöjligt att använda tantiem för resultatreglering. Föredragande statsrå-&lt;br&gt;det föreslog att lagregeln skulle kompletteras så att det klart framgick att&lt;br&gt;avdrag kunde medges om tantiemet hade blivit tillgängligt för lyftning&lt;br&gt;under räkenskapsåret. Detta kunde anses vara fallet redan när beloppet&lt;br&gt;gottskrivits företagsledaren. Lagtexten kompletterades efter föredragan-&lt;br&gt;dens förslag med uttrycket ”eller blivit tillgängligt för lyftning” (SFS&lt;br&gt;1977:1172).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med denna lagändring kommenterade föredragande statsrå-&lt;br&gt;det avsikten med bestämmelsen på följande sätt (prop. 1977/78:40 bilaga&lt;br&gt;3 s. 46). ”Avsikten med 1976 års lagstiftning var inte att hindra att lö-&lt;br&gt;neutbetalningar till aktieägare i fåmansägda aktiebolag används i syfte att&lt;br&gt;nollställa bolagets resultat och därmed eliminera den dubbelbeskattning&lt;br&gt;som annars träffar aktiebolagens vinster. Syftet var i stället att hindra att&lt;br&gt;sådana aktiebolag och deras delägare genom skuldavsättningama skaffa-&lt;br&gt;de sig en skattekredit som inte stod andra företagsformer till buds. Sam-&lt;br&gt;tidigt ansågs det angeläget att förbättra taxeringsmyndigheternas kon-&lt;br&gt;trollmöjligheter.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen utsattes alltjämt för kritik och Företagsskattekommittén&lt;br&gt;(SOU 1989:2 s. 181) föreslog att avdragsrätt skulle införas för avsätt-&lt;br&gt;ningen om tantiemet betalades ut inom två månader från räkenskapsårets&lt;br&gt;utgång. Föredragande statsrådet (prop. 1989/90:110 s. 601) ansåg emel-&lt;br&gt;lertid att förslaget skulle innebära en sådan tunggrodd administration att&lt;br&gt;det inte borde genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RSV har givit följande rekommendation angående vad som avses med&lt;br&gt;tantiem och när tantiem kan anses tillgängligt för lyftning (RSV S&lt;br&gt;1999:21 s. 10).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Med tantiem eller liknande ersättning avses i regel ersättning som&lt;br&gt;erhålls på grund av utförd prestation och som fastställs på grundval av&lt;br&gt;verksamhetens resultat. Även andra ersättningsformer som ger i sak&lt;br&gt;motsvarande resultatreglerande effekt bör inbegripas. Provisionsersätt-&lt;br&gt;ningar och liknande ersättningar som bestäms genom prestationsavtal&lt;br&gt;o.d. och inte görs i resultatreglerande syfte är dock inte att hänföra till&lt;br&gt;tantiem och liknande ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tantiem som vid räkenskapsårets utgång gottskrivs företagsledaren&lt;br&gt;eller honom närstående person far normalt anses tillgängligt för lyft-&lt;br&gt;ning i samband med gottskrivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagets uppgift om att gottskrivning skett före räkenskapsårets&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utgång bör godtas om följande villkor är uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-preliminärskatteavdrag har gjorts från beloppet - om mottagaren av&lt;br&gt;ersättningen har A-skatt - och både den skatt och den arbetsgivaravgift&lt;br&gt;som belöper på beloppet har betalats in senast under den uppbördsmå-&lt;br&gt;nad som infaller närmast efter räkenskapsårets utgång samt&lt;br&gt;-beloppet har redovisats på kontrolluppgift för det kalenderår för vil-&lt;br&gt;ket avdraget görs, eller - vid brutna räkenskapsår - senast för det ka-&lt;br&gt;lenderår under vilket det räkenskapsår för vilket avdrag görs har gått&lt;br&gt;till ända.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tantiem och liknande ersättning kan enligt RSV:s handledning&lt;br&gt;inte anses vad som enligt särskild författning eller på annan liknande&lt;br&gt;grund utgör lönekostnad för räkenskapsåret, t.ex. ersättning för sedvanlig&lt;br&gt;semesterlön, arbetsgivaravgifter eller andra lönebaserade kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsnämnden fann i ett av Regeringsrätten fastställt förhandsbesked&lt;br&gt;(RÅ 1987 not. 534) att under beskattningsåret uppkommen och redovisad&lt;br&gt;löneskuld till delägarna i ett famansföretag skulle behandlas som tantiem&lt;br&gt;eller liknande ersättning. Löneskulden hade beräknats i förhållande till&lt;br&gt;delägarnas fakturerade arvodesintäkter och skulle utbetalas och beskattas&lt;br&gt;hos delägarna först påföljande beskattningsår. Uttrycket ”tantiem och&lt;br&gt;liknande ersättning” måste enligt nämnden ges en relativt vid innebörd&lt;br&gt;om syftet med lagstiftningen skulle tillgodoses. Uttrycket ansågs böra&lt;br&gt;omfatta i princip varje reservering for ersättning till företagsledaren som&lt;br&gt;görs i samband med bokslutet i resultatreglerande syfte. Särregleringen&lt;br&gt;ansågs alltså omfatta inte endast ersättningar som är direkt relaterade till&lt;br&gt;företagets resultat utan även ersättningsformer som i sak ger motsvarande&lt;br&gt;effekter. Nämnden fann vidare att bolagets avsättningar for socialavgifter&lt;br&gt;som hänförde sig till de aktuella löneskuldema däremot kunde dras av på&lt;br&gt;vanligt sätt eftersom specialregleringen endast omfattade ersättningar&lt;br&gt;som utbetalas till företagsledaren och dennes närstående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt KL skall inkomst av näringsverksamhet i princip beräknas en-&lt;br&gt;ligt bokforingsmässiga grunder (24 och 41 §§ KL). I enlighet härmed&lt;br&gt;skall avdrag åtnjutas det år kostnaden enligt god redovisningssed bör tas&lt;br&gt;upp i räkenskaperna (jfr punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till 24 §&lt;br&gt;KL). Genom en hänvisning i 2 § 1 mom. SIL tillämpas reglerna i KL om&lt;br&gt;beräkning av inkomst av näringsverksamhet även vid taxeringen till stat-&lt;br&gt;lig inkomstskatt. Ett aktiebolag, som inte är famansföretag, får därför&lt;br&gt;avdrag for tantiem och liknande ersättning vid taxeringen for det år då&lt;br&gt;avsättningen har gjorts förutsatt att avsättningen är förenlig med god re-&lt;br&gt;dovisningssed. Den för vilken ersättningen är avsatt tar upp beloppet till&lt;br&gt;beskattning det beskattningsår då beloppet är tillgängligt for lyftning.&lt;br&gt;Avdragsrätten kan alltså i dessa fall infalla tidigare än skatteplikten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeln om senareläggning av få-&lt;br&gt;mansföretags avdragsrätt for tantiem till företagsledare är inte avsedd att&lt;br&gt;förhindra att sådana företag använder löneutbetalningar till företagsleda-&lt;br&gt;ren for att nollställa sitt resultat. Nollställningen som sådan anses alltså&lt;br&gt;fullt godtagbar. Syftet med regeln är endast att förhindra att företaget och&lt;br&gt;företagsledaren utnyttjar skillnaden mellan redovisning enligt bokfo-&lt;br&gt;ringsmässiga grunder och kontantprincipen så att tantiemet blir avdrags-&lt;br&gt;gillt år 1 medan det tas till beskattning först år 2 eller i förekommande&lt;br&gt;fall ett ännu senare år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har förståelse för att det ansetts stötande att ett fåmansfö-&lt;br&gt;retag och en företagsledare, sedda som en enhet, skall kunna skaffa sig&lt;br&gt;skattekrediter genom avsättningar avseende tantiem eller liknande ersätt-&lt;br&gt;ningar. Frågan är emellertid om skälen för att behålla den nuvarande sär-&lt;br&gt;regleringen överstiger de nackdelar som är förenade med denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan först konstateras att det ”obehöriga” skattebortfall som en till-&lt;br&gt;lämpning av de allmänna reglerna skulle ge upphov till i de allra flesta&lt;br&gt;fallen torde vara begränsad till en ettårig skattekredit for fåmansföretaget.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med ett tantiem på 100 000 kr, en räntenivå på 5 procent och skattesatsen&lt;br&gt;28 procent kan skattebortfallet beräknas till 1 400 kr, dvs. endast 1,4 pro-&lt;br&gt;cent av avsättningen för tantiemet. Härvid är att märka att skattesatsen&lt;br&gt;för ett aktiebolag var avsevärt högre vid stoppregelns tillkomst. Den fis-&lt;br&gt;kala vinst som särregleringen ger är således förhållandevis liten och har&lt;br&gt;minskat väsentligt sedan reglerna infördes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För ett slopande av den särskilda regeln beträffande tantiem talar öns-&lt;br&gt;kemålet att i möjligaste mån begränsa antalet avvikelser mellan ett före-&lt;br&gt;tags bokföringsmässiga och skattemässiga resultat. En tillämpning av&lt;br&gt;särregeln innebär att det skattemässiga resultatet för år 1 måste ökas med&lt;br&gt;den del av tantiemavsättningen som avser ren lön (på tantiembeloppet&lt;br&gt;belöpande arbetsgivaravgifter o.d. är avdragsgilla enligt vanliga regler, se&lt;br&gt;RÅ 1987 not. 534). Motsvarande justering nedåt måste sedan göras för&lt;br&gt;det senare år då tantiemet blir tillgängligt för lyftning för betalningsmot-&lt;br&gt;tagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtskilligt merarbete kan också erfordras om ett företag söker undvika&lt;br&gt;en tillämpning av särreglerna. Den preliminära skatt och de arbetsgivar-&lt;br&gt;avgifter som belöper på tantiembeloppet skall nämligen enligt 16 kap. 4 §&lt;br&gt;SBL ha betalats in senast den 17 januari när räkenskapsåret överens-&lt;br&gt;stämmer med kalenderåret eller, när räkenskapsåret är brutet, endast 12&lt;br&gt;dagar efter utgången av den månad då skatteavdraget gjordes för att fö-&lt;br&gt;retaget skall fa avdrag för tantiemet samma år som avsättningen gjorts.&lt;br&gt;Detta leder till att företaget ofta betalar in för mycket skatt för att inbe-&lt;br&gt;talningen med säkerhet skall täcka det slutliga tantiembeloppet. Detta kan&lt;br&gt;i sin tur leda till att skattedeklarationen måste rättas och skatt återbetalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad nu anförts leder regeringen till slutsatsen att den särskilda regeln&lt;br&gt;avseende famansföretagens avdrag för tantiem och liknande ersättningar&lt;br&gt;är förenad med större nackdelar än fördelar. Regeringen föreslår därför&lt;br&gt;att regeln avskaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag medför att 2 § 13 mom. tredje stycket SIL kan&lt;br&gt;upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.11 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Immateriella rättigheter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den särskilda regeln om beskattning i inkomst-&lt;br&gt;slaget näringsverksamhet när en delägare i famansföretag avyttrar hy-&lt;br&gt;resrätt, patenträtt eller liknande rättighet avskaffas. De allmänna reg-&lt;br&gt;lerna skall tillämpas. I de fall då avyttringen inte enligt de allmänna&lt;br&gt;reglerna skall beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet innebär&lt;br&gt;förslaget att eventuell vinst beskattas som inkomst av tjänst&lt;br&gt;(hobbyverksamhet) eller inkomst av kapital (reavinst).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som uttalat sig i&lt;br&gt;frågan tillstyrker eller motsätter sig inte utredningens förslag. RSV mot-&lt;br&gt;sätter sig inte att regeln avskaffas men anser att det råder en viss oklarhet&lt;br&gt;om innehållet i de allmänna reglerna. En lagreglering om i vilka fall in-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nehav eller avyttring av immateriella rättigheter skall anses konstituera&lt;br&gt;näringsverksamhet bör enligt verket övervägas. Civilekonomerna och LO&lt;br&gt;avstyrker förslaget. Ett skäl för att behålla regeln är enligt Civilekono-&lt;br&gt;merna att likställa beskattningen mellan olika företagsformer. En enskild&lt;br&gt;näringsidkare som säljer motsvarande tillgång beskattas för hela köpe-&lt;br&gt;skillingen som inkomst av näringsverksamhet. Förbundet vill framhålla&lt;br&gt;att problemen med hur immateriella tillgångar skall beskattas kommer att&lt;br&gt;öka på grund av företagens inriktning mot tjänste- och servicesektorn.&lt;br&gt;Det finns därför all anledning att noga överväga konsekvenserna av en&lt;br&gt;ändrad lagstiftning inom området. I förhållande till utredningens förslag&lt;br&gt;har den nuvarande lagstiftningen tre fördelar: den är enkel, den hindrar&lt;br&gt;effektivt kringgående av dubbelbeskattning och är neutral i förhållande&lt;br&gt;till enskild näringsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till regeringens förslag: I punkt 2 av anvisningarna till&lt;br&gt;21 § KL finns en särskild regel om immateriella rättigheter som avyttras&lt;br&gt;av en delägare i ett famansföretag eller fåmansägt handelsbolag. Rege-&lt;br&gt;ringen återkommer till motsvarande regler för de fåmansägda handels-&lt;br&gt;bolagen i avsnitt 7.6.1. Bestämmelsen har följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Näringsverksamhet anses föreligga om delägare i fåmansföretag eller&lt;br&gt;fåmansägt handelsbolag eller närstående till sådan delägare avyttrar hy-&lt;br&gt;resrätt, patenträtt eller liknande rättighet, under förutsättning att ersätt-&lt;br&gt;ningen för rättigheten skulle ha utgjort intäkt av näringsverksamhet om&lt;br&gt;verksamheten i företaget hade drivits av den som avyttrat rättigheten.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen tillkom i samband med 1976 års stopplagstiftning. Fö-&lt;br&gt;retagsskatteberedningen hade uppmärksammat att en delägare i ett få-&lt;br&gt;mansföretag, som avyttrade olika slag av immateriella tillgångar, be-&lt;br&gt;skattades enligt reglerna för reavinst även om rättigheten hade ett sam-&lt;br&gt;band med famansföretagets verksamhet. Stora värden kunde härigenom&lt;br&gt;undgå beskattning eftersom ersättningen blev skattefri om delägaren in-&lt;br&gt;nehaft rättigheten i fem år eller mer. Detta kunde enligt beredningen inte&lt;br&gt;accepteras. Som skäl för ändrad lagstiftning anfördes även att gällande&lt;br&gt;regler medförde en orättvis beskattning mellan olika företagsformer. En&lt;br&gt;enskild rörelseidkare som sålde motsvarande tillgång beskattades nämli-&lt;br&gt;gen för hela köpeskillingen som inkomst av rörelse om rättigheten hade&lt;br&gt;ett samband med verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att åstadkomma neutralitet mellan olika företagsformer föreslog&lt;br&gt;beredningen (SOU 1975:54 s. 196) att en skattskyldig som sålde hyres-&lt;br&gt;rätt, patent och andra rättigheter som hade samband med eller på annat&lt;br&gt;sätt anknytning till ett famansföretag i vilket den skattskyldige ägde akti-&lt;br&gt;er, skulle beskattas för hela köpeskillingen. Intäkten skulle hänföras till&lt;br&gt;förvärvskälla i samma inkomstslag som det i vilket bolagets verksamhet&lt;br&gt;redovisades. Från intäkten skulle avdrag medges för anskaffningskostna-&lt;br&gt;den eller i förekommande fall oavskriven del därav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även departementschefen (prop. 1975/76:79 s. 89) farm det befogat att&lt;br&gt;stoppa den möjlighet till skattefrihet som fanns på det aktuella området.&lt;br&gt;Han ansåg det dock lämpligast att delägaren - eller närstående till deläga-&lt;br&gt;ren - som avyttrade en sådan rättighet skulle betraktas som rörelseidkare&lt;br&gt;under förutsättning att ersättningen för rättigheten skulle ha utgjort intäkt&lt;br&gt;av rörelse om verksamheten hade bedrivits direkt av delägaren och inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av företaget. Bestämmelsen borde enligt föredraganden av systematiska&lt;br&gt;skäl införas i anvisningarna till dåvarande 27 § KL, vilket också blev&lt;br&gt;riksdagens beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid Företagsskattekommitténs översyn av 1976 års lagstiftning kon-&lt;br&gt;staterades (SOU 1989:2 s. 183) att tillfrågade myndigheter och organisa-&lt;br&gt;tioner inte hade framfört några synpunkter på bestämmelserna. Kommit-&lt;br&gt;tén fann inte heller skäl att föreslå någon ändring i dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med 1990 års skattereform överfördes bestämmelserna till&lt;br&gt;punkt 2 av anvisningarna till 21 § KL varvid intäkt av rörelse ändrades&lt;br&gt;till intäkt av näringsverksamhet. Därmed kom bestämmelsen att omfatta&lt;br&gt;även sådan näringsverksamhet som tidigare utgjort jordbruk eller annan&lt;br&gt;fastighet. Någon större praktisk betydelse torde denna utvidgning dock&lt;br&gt;knappast ha.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande uttrycket &amp;quot;hyresrätt, patenträtt eller liknande rättighet&amp;quot; ger&lt;br&gt;företagsskatteberedningens exemplifiering viss ledning. Som exempel på&lt;br&gt;en liknande rättighet angav beredningen den goodwill som kunde ingå i&lt;br&gt;hyresrätter. Även film- och förlagsrätter, upphovsrätter, trafikrättigheter&lt;br&gt;m.fl. kunde enligt beredningen vara att anse som liknande rättigheter&lt;br&gt;(SOU 1975:54 s. 196). Uttrycket torde även omfatta andra immateriella&lt;br&gt;rättigheter som varumärke och firmanamn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hela ersättningen för den avyttrade rättigheten utgör intäkt av närings-&lt;br&gt;verksamhet. Från intäkten far avdrag göras för anskaffningsutgiften. Om&lt;br&gt;rättigheten varit föremål för värdeminskningsavdrag, kan endast oavskri-&lt;br&gt;vet restvärde dras av.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen torde i praktiken endast gälla rättigheter som inköpts&lt;br&gt;eller på annat sätt förvärvats från någon utomstående. Rättigheter som&lt;br&gt;den skattskyldige genom eget arbete själv har upparbetat beskattas som&lt;br&gt;näringsverksamhet om verksamheten bedrivits yrkesmässigt och som&lt;br&gt;tjänst om det är fråga om hobby. Enstaka avyttringar beskattas inom rea-&lt;br&gt;vinstsystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringsrätten har i RÅ 1996 ref. 53 funnit att ett avstående av hyres-&lt;br&gt;rätt genom ett förlikningsavtal varit att jämställa med avyttring vid till-&lt;br&gt;lämpning av punkt 5 av anvisningarna till 27 § KL (nuvarande punkt 2 av&lt;br&gt;anvisningarna till 21 § KL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En immateriell rättighet räknas som lös egendom. Detta innebär att&lt;br&gt;eventuell vinst beskattas som reavinst om rättigheten avyttras av en fy-&lt;br&gt;sisk person och avyttringen saknar samband med näringsverksamhet som&lt;br&gt;personen bedriver. Vinsten beskattas med en skattesats på 30 procent&lt;br&gt;(inkomst av kapital) och utan att några sociala avgifter utgår. Om rättig-&lt;br&gt;heten undantagsvis - exempelvis en hyresrätt - innehafts för personligt&lt;br&gt;bruk gäller enligt 31 § SIL bl.a. att anskaffningsvärdet far bestämmas till&lt;br&gt;25 procent av ersättningen för egendomen efter avdrag för kostnaden för&lt;br&gt;avyttringen och att avdrag får göras med 50 000 kr från den sammanlag-&lt;br&gt;da vinsten från sådan egendom under beskattningsåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med näringsverksamhet avses enligt 21 § KL en yrkesmässig själv-&lt;br&gt;ständigt bedriven förvärvsverksamhet. Att en verksamhet bedrivs yrkes-&lt;br&gt;mässigt och självständigt innebär att den skall kännetecknas av varaktig-&lt;br&gt;het, självständighet och vinstsyfte. Kraven på vinstsyfte och självstän-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dighet bildar ofta gräns mot inkomst av tjänst och kravet på varaktighet&lt;br&gt;bildar ofta gräns mot inkomst av kapital.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt de ursprungliga reglerna i KL skulle endast tillgångar som nor-&lt;br&gt;malt omsattes i rörelsen, vanligen betecknade som omsättningstillgångar,&lt;br&gt;beskattas som rörelseinkomst. Tillgångar som mer sällan omsattes&lt;br&gt;i rörelsen, vanligen betecknade som anläggningstillgångar, skulle även&lt;br&gt;om de tillhörde rörelsen beskattas enligt reavinstreglema. Dessa principer&lt;br&gt;har dock efterhand avvecklats. Numera finns uttryckliga bestämmelser i&lt;br&gt;punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 22 § KL enligt vilka ersätt-&lt;br&gt;ningar avseende olika slag av avyttrade anläggningstillgångar skall be-&lt;br&gt;skattas som intäkt av näringsverksamhet. Hit hör ersättningar for patent,&lt;br&gt;goodwill, hyresrätter och andra rättigheter som är likställda med inventa-&lt;br&gt;rier vid beräkning av värdeminskningsavdrag (jfr punkt 16 av anvisning-&lt;br&gt;arna till 23 § KL). Avdrag medges i princip med vad som i beskattnings-&lt;br&gt;hänseende kvarstår oavskrivet av den sålda rättigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gränsdragningen mellan omsättningstillgångar och anläggningstill-&lt;br&gt;gångar kan ha betydelse for bedömningen av om privat egendom blivit&lt;br&gt;&amp;quot;rörelsesmittad&amp;quot;. Om en person redan direkt eller indirekt via ett bolag&lt;br&gt;bedriver yrkesmässig verksamhet kan denna verksamhet fa skattemässiga&lt;br&gt;effekter på förvärv vid sidan av verksamheten. Detta gäller sedan gam-&lt;br&gt;malt för exempelvis byggnadsrörelse. Om en företagsledare i ett famans-&lt;br&gt;företag som bedriver byggnadsrörelse eller fastighetshandel förvärvar en&lt;br&gt;fastighet, behandlas fastigheten som en omsättningstillgång om den hade&lt;br&gt;utgjort omsättningstillgång i bolagets ägo, s.k. byggmästarsmitta. Detta&lt;br&gt;framgår av punkt 4 av anvisningarna till 21 § KL. Företagsledaren blir&lt;br&gt;således rörelsebeskattad om fastigheten säljs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt tidigare praxis ansågs &amp;quot;rörelsesmitta&amp;quot; inte drabba anläggnings-&lt;br&gt;tillgångar. Detta torde framgå av bl.a. RÅ 1972 Fi 61 där det konstatera-&lt;br&gt;des att vinst avseende ett av aktieägaren innehaft patent var skattefri trots&lt;br&gt;att patentet använts i bolagets verksamhet (målet var för övrigt ett av de&lt;br&gt;rättsfall som gav upphov till den nu behandlade regeln om rörelsebe-&lt;br&gt;skattning vid delägares avyttring av immateriella rättigheter). Genom&lt;br&gt;1990 års skattereform har dock den skillnad som tidigare rått i skattemäs-&lt;br&gt;sig behandling mellan omsättningstillgångar och anläggningstillgångar&lt;br&gt;minskat betydligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att förekomsten av egentlig rörelse påverkar den skattemässiga be-&lt;br&gt;dömningen av &amp;quot;privata&amp;quot; förvärv framgår av flera rättsfall (jfr RÅ 1987&lt;br&gt;not. 452, RÅ 1989 ref. 55, RÅ 1990 not. 399).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare omständigheter som påverkar den skattemässiga klassifice-&lt;br&gt;ringen av en viss rättighet är hur rättigheten har förvärvats. Här förelig-&lt;br&gt;ger huvudsakligen tre olika förvärvssituationer, nämligen egen upparbet-&lt;br&gt;ning, oneröst fång eller benefikt fång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en fysisk person själv upparbetat en rättighet, som han eller hon&lt;br&gt;sedan avyttrar, utgör rättigheten både under innehavstiden och vid för-&lt;br&gt;säljningen en tillgång i näringsverksamhet om verksamheten bedrivs yr-&lt;br&gt;kesmässigt. Patent avseende en egen uppfinning kan emellertid även ingå&lt;br&gt;i hobbyverksamhet. I sådant fall beskattas eventuell försäljningsintäkt&lt;br&gt;som inkomst av tjänst enligt 31 § och 33 § 1 mom. tredje stycket KL (jfr&lt;br&gt;prop. 1989/90:110 s. 305 ff.). Gränsdragningen mellan näringsverksam-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;het och hobby är ofta svår att dra. Hobbyverksamheten fyller i regel kra-&lt;br&gt;ven på varaktighet och självständighet men saknar direkt vinstsyfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en immateriell rättighet anskaffats genom ett oneröst fång, dvs.&lt;br&gt;normalt genom köp eller byte, torde avsikten med största sannolikhet&lt;br&gt;vara att den skall inbringa inkomster antingen genom avkastning eller&lt;br&gt;värdestegring. Presumtionen for att redan anskaffningen konstituerar nä-&lt;br&gt;ringsverksamhet får anses stark. Den anskaffade rättigheten får därmed&lt;br&gt;ställning som anläggningstillgång och den eventuella avkastningen blir&lt;br&gt;löpande inkomst av näringsverksamhet. Om en försäljning skulle ske&lt;br&gt;omedelbart eller strax efter förvärvet blir bedömningen av om närings-&lt;br&gt;verksamhet förelegat dock något osäkrare. Här torde andra omständig-&lt;br&gt;heter få avgörande betydelse, exempelvis från vem förvärvet skett, i vil-&lt;br&gt;ket syfte och vilken rättighet förvärvet avser. Har exempelvis anskaff-&lt;br&gt;ningen skett från en av förvärvaren indirekt bedriven rörelse får vanligen&lt;br&gt;presumeras att rättigheten utgör tillgång i förvärvarens näringsverksam-&lt;br&gt;het.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En rättigheten som erhållits genom ett benefikt fång, dvs. normalt ge-&lt;br&gt;nom arv eller gåva, torde i regel behålla den skattemässiga ställning rät-&lt;br&gt;tigheten hade hos den tidigare innehavaren. Om rättigheten tidigare ut-&lt;br&gt;gjort tillgång i näringsverksamhet torde alltså bedömningen bli densam-&lt;br&gt;ma för den nye ägaren. Vad nu sagts torde gälla vare sig vidareförsälj-&lt;br&gt;ning sker omedelbart eller efter en tids innehav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av den kortfattade genomgången av praxis får anses framgå att frågan&lt;br&gt;om hur en delägares försäljning av hyresrätt, patent eller liknande rättig-&lt;br&gt;heter skulle beskattas om särregeln inte fanns knappast kan besvaras på&lt;br&gt;ett klart och entydigt sätt. Tydligt är emellertid att utrymmet för lågbe-&lt;br&gt;skattade eller skattefria reavinster minskat avsevärt i förhållande till vad&lt;br&gt;som gällde när lagstiftningen tillkom år 1976.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Det främsta syftet med den särskilda&lt;br&gt;regeln om beskattning i inkomstslaget rörelse när delägare i fåmansföre-&lt;br&gt;tag avyttrar immateriella rättigheter var att förhindra att den skattemässi-&lt;br&gt;ga bedömningen av avyttringen skedde enligt reavinstreglema. Vid en&lt;br&gt;tillämpning av sistnämnda regler kunde nämligen stora vinster bli skatte-&lt;br&gt;fria om rättigheten innehafts fem år eller mer. Ett annat syfte med sär-&lt;br&gt;regleringen var att åstadkomma neutralitet mellan direkt och indirekt&lt;br&gt;(genom ett bolag) bedriven rörelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan är om dessa motiv fortfarande har bärkraft. Det kan till en bör-&lt;br&gt;jan slås fast att dagens skattesystem är betydligt tätare än det som gällde&lt;br&gt;när den särskilda regeln om rörelsebeskattning vid avyttring av immate-&lt;br&gt;riella rättigheter infördes för drygt 20 år sedan. Inkomstslaget tjänst om-&lt;br&gt;fattar numera all inkomstgivande verksamhet av varaktig eller tillfällig&lt;br&gt;natur, om den inte är att hänföra till näringsverksamhet eller inkomst av&lt;br&gt;kapital (se 31 § första stycket KL). Inkomst på grund av avyttring av ett&lt;br&gt;patent eller liknande rättighet som en enskild person utvecklat utan an-&lt;br&gt;knytning till yrkesmässig verksamhet, dvs. inom den privata sfären&lt;br&gt;(hobby), beskattas som inkomst av tjänst. För det fall den enskilde inte&lt;br&gt;genom eget arbete medverkat vid tillkomsten av den immateriella rättig-&lt;br&gt;heten - den enskilde har exempelvis köpt ett patent eller ett varumärke -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;träffas, under förutsättning att innehavet inte anses ingå i näringsverk-&lt;br&gt;samhet, eventuell vinst vid avyttring av reavinstbeskattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av särregler i fråga om delägares avyttring av immateriella&lt;br&gt;rättigheter är till följd av det nämnda väsentligt mindre i dag än tidigare.&lt;br&gt;Till detta kommer att utrymmet för att hänföra en immateriell rättighet&lt;br&gt;till den enskildes privata sfär torde vara ganska litet i de fall då rättighe-&lt;br&gt;ten har anknytning till näringsverksamhet som den enskilde eller någon&lt;br&gt;denne närstående direkt eller indirekt bedriver. Presumtionen torde i fall&lt;br&gt;av dessa slag vara att rättigheten utgör tillgång i en av den enskilde be-&lt;br&gt;driven näringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens slutsats är att dagens allmänna regler i allt väsentligt är&lt;br&gt;lämpligt utformade vad gäller den skattemässiga behandlingen av enskil-&lt;br&gt;da personers avyttringar av hyresrätter, patenträtter och liknande immate-&lt;br&gt;riella rättigheter. Regeringen föreslår därför att den nuvarande särregle-&lt;br&gt;ringen skall upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget medför att punkt 2 av anvisningarna till 21 § KL kan upp-&lt;br&gt;hävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det får ankomma på rättspraxis att dra upp riktlinjerna för gränsdrag-&lt;br&gt;ningen vid beskattning i olika inkomstslag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.12 Avsättningar till personalstiftelse&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den särskilda begränsningen för famansföre-&lt;br&gt;tags rätt till avdrag för medel som sätts av till personalstiftelse avskaf-&lt;br&gt;fas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som uttalat sig i&lt;br&gt;frågan tillstyrker förslaget. RSV, Civilekonomerna och LO avstyrker för-&lt;br&gt;slaget. RSV anser att stoppregeln i punkt 14 första stycket av anvisning-&lt;br&gt;arna till 32 § KL kan kringgås om den särskilda begränsningsregeln av-&lt;br&gt;skaffas. Företag kan låta en stiftelse anskaffa egendom för företagsleda-&lt;br&gt;res eller delägares privata bruk. Förfarandet skulle bli svårkontrollerat&lt;br&gt;och resurskrävande för skatteförvaltningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RSV framhåller att arbetsgivaren (fåmansföretaget) enligt 27 § andra&lt;br&gt;stycket tryggandelagen i stiftelseurkunden kan förordna att stiftelsen&lt;br&gt;skall omfatta endast viss grupp av anställda. Något hinder mot att en per-&lt;br&gt;sonalstiftelse enbart avser att främja i företaget anställda delägare synes&lt;br&gt;enligt RSV inte föreligga (jfr RÅ 1981 1:68). I vart fall torde inte så vara&lt;br&gt;fallet om delägarna besitter t.ex. samtliga tjänste- och chefspositioner&lt;br&gt;inom företaget. Det är vidare såsom Stoppregelutredningen framhåller (s.&lt;br&gt;175) ovisst om inte en stiftelse kan hänföras till personalstiftelse fast dess&lt;br&gt;ändamål är att främja enbart företagsledaren och dennes närstående. Det&lt;br&gt;kan förväntas att ett slopande av begränsningsregeln medför att ett stort&lt;br&gt;antal fåmansföretag, vars anställda till väsentlig del utgörs av ägare med&lt;br&gt;närmast anhöriga, kommer att bilda personalstiftelse. Till stiftelsen över-&lt;br&gt;förs obeskattat kapital som sedan i huvudsak används till att förse fa-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mansföretagaren och hans anhöriga med förmåner som en vanlig anställd&lt;br&gt;far bekosta med egna beskattade medel. Inför ett förvärv av t.ex. en fri-&lt;br&gt;tidsfastighet kan medel tillskjutas en personalstiftelse, varefter stiftelsen&lt;br&gt;förvärvar fastigheten. Företaget får då ett omedelbart avdrag med belopp&lt;br&gt;motsvarande vad som avsatts till personalstiftelsen för förvärvet. Ett slo-&lt;br&gt;pande av regeln skulle sannolikt leda till ett större antal skattepliktiga&lt;br&gt;förmåner från personalstiftelser med tillkommande svårigheter med att&lt;br&gt;bestämma förmånsvärden. Så länge stiftelsen agerar i enlighet med gäl-&lt;br&gt;lande föreskrifter och tryggandelagen finns inga skäl för tillsynsmyndig-&lt;br&gt;heten att ingripa, vilket innebär stora möjligheter för en stiftelse att till-&lt;br&gt;handahålla förmånen till de arbetstagare som anges i stiftelseurkunden.&lt;br&gt;Ett utökat antal personalstiftelser kräver mer resurser av tillsynsmyndig-&lt;br&gt;heten. Inte ens en kraftigt utökad kontroll skulle vara tillräckligt för att&lt;br&gt;förhindra att delägare i fåmansföretag skaffar sig skatteförmåner via&lt;br&gt;stiftelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till regeringens förslag: Den regel i kommunalskattela-&lt;br&gt;gen som bestämmer avdragsrätten för avsättningar till personalstiftelse är&lt;br&gt;punkt 20 a av anvisningarna till 23 § KL. Lagrummet har följande lydel-&lt;br&gt;se.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Arbetsgivare får avdrag för medel, som avsatts till personalstiftelse&lt;br&gt;enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag avsatt medel till&lt;br&gt;personalstiftelse, medges avdrag endast om företaget stadigvarande&lt;br&gt;sysselsätter minst 30 årsarbetskrafter. Skattemyndigheten får, om sär-&lt;br&gt;skilda skäl föreligger, efter ansökan medge undantag från detta stycke.&lt;br&gt;Skattemyndighetens beslut i sådant ärende får överklagas hos riks-&lt;br&gt;skatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom paragrafens andra stycke undantas fåmansföretagen från den&lt;br&gt;generella rätten för arbetsgivare att få avdrag för avsättningar till perso-&lt;br&gt;nalstiftelse enligt tryggandelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantaget i fråga om personalstiftelser i fåmansföretag och fåmans-&lt;br&gt;ägda handelsbolag tillkom i samband med 1976 års stopplagstiftning.&lt;br&gt;Företagsskatteberedningen (SOU 1975:54 s. 203 f.) fann att avdragsre-&lt;br&gt;geln hade tillämpats på ett sätt som inte var avsett vid lagstiftningens&lt;br&gt;tillkomst. I fåmansföretaget kunde bolagsägaren själv råda över stiftelsen&lt;br&gt;och för egen del disponera över de resurser som tillskapats i denna. En-&lt;br&gt;bart en ökad kontroll från tillsynsmyndighetens sida var inte tillräcklig&lt;br&gt;för att förhindra bolagsägaren från att bereda sig skattefördelar via en&lt;br&gt;personalstiftelse. Beredningen föreslog därför att ett fåmansföretags av-&lt;br&gt;sättning till personalstiftelse skulle få beaktas vid taxeringen endast om&lt;br&gt;företaget stadigvarande sysselsatte minst 50 årsarbetskrafter. Möjlighet&lt;br&gt;för RSV att medge undantag skulle dock finnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Departementschefen (prop. 1975/76:79 s. 91) delade beredningens&lt;br&gt;uppfattning att fåmansföretag med ett begränsat antal anställda i regel&lt;br&gt;inte borde medges avdrag för avsättning till personalstiftelse. För att i&lt;br&gt;möjligaste mån minska antalet dispensärenden hos RSV föreslog han&lt;br&gt;emellertid att begränsningsregeln skulle gälla fåmansföretag med mindre&lt;br&gt;än 30 anställda. Dispens borde medges endast om särskilda skäl förelåg,&lt;br&gt;t.ex. att stiftelsen avsåg att genomföra en för de anställdas välfärd ange-&lt;br&gt;lägen investering. För att dispens skulle komma i fråga borde också krä-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vas att antalet anställda inte väsentligt understeg 30 stycken och att be-&lt;br&gt;tryggande säkerhet fanns för att de anställdas intressen i stiftelsen tillva-&lt;br&gt;ratogs. Riksdagen beslöt i enlighet med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagsskattekommittén fann i sin översyn av fåmansföretagslagstift-&lt;br&gt;ningen inte skäl att föreslå någon ändring av bestämmelsen. Kommittén&lt;br&gt;framhöll (SOU 1989:2 s. 185) att det inte från något håll hade hävdats att&lt;br&gt;begränsningsregeln motverkade något kommersiellt intresse eller att di-&lt;br&gt;spensförfarandet skulle utgöra ett sådant hinder. Kommittén delade den i&lt;br&gt;förarbetena uttalade uppfattningen att behovet av personalstiftelse i ett&lt;br&gt;företag med få anställda normalt sett torde vara mycket litet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen ändrades inte i sak i samband med 1990 års skattere-&lt;br&gt;form men överfördes då till sin nuvarande plats i KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RSV:s beslutanderätt såvitt gällde dispenser övergick till skattemyn-&lt;br&gt;digheten i samband med att RSV:s nämnd för rättsärenden&lt;br&gt;(rättsnämnden) bröts ut från verket (prop. 1990/91:89, bet.&lt;br&gt;1990/91 :SkU21, SFS 1991:180). Härvid blev RSV i stället överinstans.&lt;br&gt;Bestämmelsen att RSV:s beslut inte kunde överklagas kvarstod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En personalstiftelse är i princip oinskränkt skattskyldig enligt SIL.&lt;br&gt;Stiftelsen är också skattskyldig enligt 6 § första stycket 5 lagen&lt;br&gt;(1997:323) om statlig förmögenhetsskatt. En personalstiftelse som avses&lt;br&gt;i 7 § 4 mom. SIL - dvs. en personalstiftelse med uteslutande ändamål att&lt;br&gt;lämna understöd vid arbetslöshet, sjukdom eller olycksfall - är dock inte&lt;br&gt;skattskyldig för förmögenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för rätt till avdrag är enligt lagtexten att medlen skall&lt;br&gt;ha &amp;quot;avsatts till personalstiftelse&amp;quot;. Med uttrycket torde avses att ett belopp&lt;br&gt;som i ett bokslut avsätts avseende en beslutad men ej fullgjord överföring&lt;br&gt;av medel till stiftelsen skall vara avdragsgillt. Något hinder mot att med-&lt;br&gt;ge avdrag för en under löpande räkenskapsår verkställd överföring av&lt;br&gt;medel torde dock inte föreligga. Enbart det förhållandet att företaget av-&lt;br&gt;satt i meningen &amp;quot;öronmärkt&amp;quot; vissa medel för en framtida överföring till&lt;br&gt;stiftelsen torde däremot inte ge upphov till någon avdragsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med personalstiftelse avses enligt 27 § första stycket tryggandelagen&lt;br&gt;en av arbetsgivare grundad stiftelse med ändamål att främja sådan välfärd&lt;br&gt;åt arbetstagare eller arbetstagares efterlevande som ej avser pension, av-&lt;br&gt;löning eller annan förmån vilken arbetsgivaren är skyldig att utge till&lt;br&gt;enskild arbetstagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt denna bestämmelse är således huvudsakligen två omständighe-&lt;br&gt;ter avgörande för om en stiftelse kan anses vara personalstiftelse, nämli-&lt;br&gt;gen dels att den grundats av arbetsgivaren (jfr RÅ 1984 1:72 I), dels att&lt;br&gt;dess ändamålsbestämmelse överensstämmer med lagens krav. Frågan om&lt;br&gt;en personalstiftelse föreligger i tryggandelagens mening prövas av läns-&lt;br&gt;styrelsen vid avgörandet av om stiftelsen ska ställas under tillsyn. Enligt&lt;br&gt;32 § tryggandelagen ankommer det därefter på länsstyrelsen att bevaka&lt;br&gt;att stiftelsen uppfyller lagens krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avdrag kan medges trots att stiftelsen ännu inte blivit registrerad för&lt;br&gt;tillsyn vid den tidpunkt då arbetsgivaren gör sin avsättning. I dessa fall&lt;br&gt;torde skattemyndigheten fa ta ställning till om det är fråga om en perso-&lt;br&gt;nalstiftelse eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av RÅ 1995 ref. 37 framgår att arbetsgivaren har en obetingad av-&lt;br&gt;dragsrätt om stiftelsen bildats i enlighet med bestämmelserna i tryggan-&lt;br&gt;delagen. Fallet gällde en personalstiftelse som var gemensam för bolagen&lt;br&gt;i en koncern. Stiftelsen hade upptagit lån i en bank och hade lämnat rän-&lt;br&gt;tebilliga lån till anställda inom koncernen. Lånen var avsedda att möjlig-&lt;br&gt;göra köp av aktier i moderbolaget. Länsstyrelsen i Stockholms län hade i&lt;br&gt;beslut i tillsynsärende den 10 december 1987 förklarat att lämnande av&lt;br&gt;dessa lån inte var sådan välfärd, som avsågs i tryggandelagens bestäm-&lt;br&gt;melser om personalstiftelses ändamål, och hade förelagt stiftelsens sty-&lt;br&gt;relse att göra rättelse. Kammarrätten hade fastställt länsstyrelsens beslut i&lt;br&gt;dom 26 maj 1988. (Domen vann laga kraft). Regeringsrätten fann i det&lt;br&gt;refererade målet att nu nämnda omständigheter saknade betydelse för&lt;br&gt;avdragsfrågan, som gällde avsättning för räkenskapsåret 1986. Avdrags-&lt;br&gt;rätten synes således inte vara beroende av någon ytterligare prövning,&lt;br&gt;exempelvis av om stiftelsens faktiska verksamhet överensstämmer med&lt;br&gt;lagens krav (jfr RÅ 1981 1:68), om länsstyrelsen fastställt stiftelsens&lt;br&gt;stadgar och beslutat att stiftelsen skall stå under länsstyrelsens tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principiellt sett torde det finnas möjlighet för en arbetsgivare att fa av-&lt;br&gt;drag för avsättning till en stiftelse, som är avsedd att främja anställdas&lt;br&gt;välfärd, trots att stiftelsen inte är en personalstiftelse i tryggandelagens&lt;br&gt;mening. (Se uttalande av lagrådet prop. 1967:83 s. 260-262). Avdrags-&lt;br&gt;rätten grundas då på den allmänna regeln om avdrag för personalkostna-&lt;br&gt;der i punkt 1 av anvisningarna till 23 § KL. I RÅ 1987 not. 188 gällde&lt;br&gt;frågan om ett bolag var berättigat till avdrag för avsättning till en fristå-&lt;br&gt;ende stiftelse som skulle ha till ändamål att främja utbildning bland&lt;br&gt;medlemsföretagens personal. (Bolaget var ett aktiebolag som ägdes och&lt;br&gt;fungerade som en samarbetsorganisation för 75 detaljistföretag.) Rege-&lt;br&gt;ringsrätten fann att rätt till avdrag inte förelåg enligt punkt 2 a första&lt;br&gt;stycket av anvisningarna till 29 § KL (nuvarande punkt 20 a första styck-&lt;br&gt;et av anvisningarna till 23 § KL). Vidare förklarade Regeringsrätten att&lt;br&gt;det av utredningen framgick att stiftelsens utgifter till betydande del&lt;br&gt;skulle avse andra än bolagets anställda. Avdrag kunde därför inte heller&lt;br&gt;medges enligt 29 § 1 mom. KL (nuvarande punkt 1 av anvisningarna till&lt;br&gt;23 § KL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändamålet att främja arbetstagares eller dennes efterlevandes välfärd&lt;br&gt;anses inbegripa nytta och trevnad för personalen. Enligt förarbetena till&lt;br&gt;tryggandelagen och ändringarna i KL (prop. 1967:83 och 84) ansågs&lt;br&gt;denna lydelse ersätta det i tidigare lagtext (KL) intagna villkoret för av-&lt;br&gt;dragsrätt, nämligen att stiftelsens ändamål var av sådan beskaffenhet, att&lt;br&gt;arbetsgivaren skulle ha varit berättigad till avdrag om han eller hon själv&lt;br&gt;bestritt kostnaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändamålet med stiftelsen far således inte vara att bereda förmåner åt&lt;br&gt;andra än arbetsgivarens anställda eller deras efterlevande. Vidare far än-&lt;br&gt;damålet inte vara att lämna sådana förmåner som utgår på grund av tjänst&lt;br&gt;eller anställningsavtal, exempelvis bil-, kost- eller bostadsförmåner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 27 § andra stycket tryggandelagen anges att arbetsgivaren i stiftel-&lt;br&gt;seurkunden kan förordna, att stiftelse skall omfatta endast viss grupp av&lt;br&gt;arbetstagare eller efterlevande (jfr RÅ 1981 1:68). Enligt ett uttalande av&lt;br&gt;föredragande statsrådet i prop. 1975/76:79 (s. 91) torde emellertid en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stiftelse inte kunna hänföras till personalstiftelse i tryggandelagens me-&lt;br&gt;ning om de till stiftelsen överförda medlen i huvudsak skall komma en-&lt;br&gt;dast företagsledaren eller honom närstående tillgodo. Huruvida detta ut-&lt;br&gt;talande har täckning i gällande rätt synes dock oklart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I RÅ 1981 1:68 hade ett famansföretag ca 50 anställda men av stiftel-&lt;br&gt;sens stadgar framgick att bolagets personalstiftelse enbart avsåg att&lt;br&gt;främja bolagets tjänstemän, vilka endast var 6 till antalet. Regeringsrätten&lt;br&gt;fann att det faktum att bolaget sysselsatte mer än 30 årsarbetskrafter in-&lt;br&gt;nebar att förutsättning för avdrag fanns enligt lagtexten. Någon grund att&lt;br&gt;vägra avdrag ansågs inte föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetsgivare far gottgöra sig för utgifter som denne haft inom ra-&lt;br&gt;men för stiftelsens ändamål. Om avdrag för avsättning till stiftelsen med-&lt;br&gt;getts utgör gottgörelsen enligt punkt 15 första stycket av anvisningarna&lt;br&gt;till 22 § KL skattepliktig intäkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmån som utges till en arbetstagare från en personalstiftelse anses&lt;br&gt;som ett utflöde ur tjänsten hos företaget och utgör således inkomst av&lt;br&gt;tjänst hos denne (RÅ 1978 Aa 143 och 1987 ref. 81). Om förmånen är en&lt;br&gt;sådan personalvårdsförmån som anges i 32 § 3 e mom. och punkt 3 b av&lt;br&gt;anvisningarna till 32 § KL skall den emellertid inte tas upp som intäkt.&lt;br&gt;Detta gäller exempelvis enklare slag av idrottsaktiviteter om de utövas i&lt;br&gt;en anläggning som hör till en arbetsgivaren anknuten personalstiftelse.&lt;br&gt;Vidare kan en förmån från en stiftelse bli skattefri för arbetstagaren om&lt;br&gt;den faller inom de skattefria intäkter som anges i 19 § KL, exempelvis&lt;br&gt;vissa stipendier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Rätten till avdrag för medel som&lt;br&gt;överförs till en personalstiftelse medför den påtagliga fördelen att ett fö-&lt;br&gt;retags utgifter för personalfrämjande investeringar blir omedelbart av-&lt;br&gt;dragsgilla oavsett utgiftens karaktär. Utgiften kan alltså finansieras med&lt;br&gt;obeskattat kapital även om fråga är om investeringar i mark eller bygg-&lt;br&gt;nader. Om företaget självt svarat för anskaffningen av exempelvis en&lt;br&gt;semesteranläggning skulle däremot endast avdrag för värdeminskning&lt;br&gt;kunnat komma ifråga. En annan fördel med personalstiftelsesystemet&lt;br&gt;torde vara att beslut om främjande av personalens välfärd kan avskiljas&lt;br&gt;från företagets löpande verksamhet och fattas av ett för uppgiften speci-&lt;br&gt;ellt utsett organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon anledning att av skatteskäl utestänga företag med fa anställda&lt;br&gt;från de nu angivna fördelarna synes inte föreligga. Tvärtom torde den&lt;br&gt;omedelbara avdragsrätten normalt vara av mindre värde om antalet an-&lt;br&gt;ställda - och därmed även investeringsbehovet - är begränsat. Fördelen&lt;br&gt;med ett särskilt beslutsorgan torde inte heller vara så framträdande i ett&lt;br&gt;litet företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som legat till grund för särregleringen av företag som sysselsätter&lt;br&gt;mindre än 30 årsarbetskrafter torde således inte vara att avdragsrätten&lt;br&gt;som sådan ansetts omotiverad. Att de mindre företagen undantagits har i&lt;br&gt;stället berott på att stiftelsekonstruktionen befarats kunna utnyttjas för att&lt;br&gt;bereda företagets ägarkrets obehöriga skatteförmåner. Risk har ansetts&lt;br&gt;föreligga att stiftelserna skulle svara för utgifter - eller utan ersättning&lt;br&gt;tillhandahålla tjänster - som den enskilde normalt borde bestrida med&lt;br&gt;egna beskattade medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening framstår risken för att en personalstiftelse Prop. 1999/2000:15&lt;br&gt;skall användas för att ge ägarkretsen obehöriga skatteförmåner som för-&lt;br&gt;hållandevis liten, i synnerhet om stoppreglema i punkt 14 första och&lt;br&gt;tredje styckena av anvisningarna till 32 § KL slopas. I 32 § tryggandela-&lt;br&gt;gen föreskrivs att tillsynsmyndigheten (länsstyrelsen) skall ingripa om&lt;br&gt;det kan antas att en personalstiftelse inte förvaltas i enlighet med de för&lt;br&gt;stiftelsen gällande föreskrifterna eller tryggandelagen. Vid fullgörandet&lt;br&gt;av sitt tillsynsarbete har länsstyrelsen betydande befogenheter (32 § tryg-&lt;br&gt;gandelagen jämförd med 9 kap. 4-7 §§ stiftelselagen [1994:1220]).&lt;br&gt;Länsstyrelsen skall vidare, om stiftelsen främjar arbetstagare med ett&lt;br&gt;bestämmande inflytande i företaget, utse ordförande i stiftelsens styrelse&lt;br&gt;(30 § tryggandelagen jämförd med 16 § samma lag). Möjligheten till&lt;br&gt;obehöriga skattelättnader torde därför typiskt sett vara större om ägar-&lt;br&gt;kretsen tillhandahålls förmåner direkt från företaget än om de kommer&lt;br&gt;från företagets personalstiftelse. Regeringen anser i likhet med utred-&lt;br&gt;ningen att den tillsynsskyldighet som finns är tillräcklig för att förhindra i&lt;br&gt;varje fall de mest flagranta fallen av missbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen finner mot bakgrund av det anförda att den till antalet sys-&lt;br&gt;selsatta kopplade avdragsbegränsningen i fråga om medel som överförs&lt;br&gt;från ett famansföretag till en personalstiftelse kan slopas. Den för skatte-&lt;br&gt;rättvisan viktigaste faktorn är att förekommande förmåner från en sådan&lt;br&gt;stiftelse - liksom från det aktuella företaget - till arbetstagare m.fl. obser-&lt;br&gt;veras och värderas på ett rimligt sätt. Här kan hänvisas till vad regeringen&lt;br&gt;anfört om hur en förmån skall värderas när ägaren eller anställd låter fö-&lt;br&gt;retaget anskaffa egendom som ägaren eller den anställde avser att använ-&lt;br&gt;da privat (se avsnitt 6.1). Till kontrollfrågoma återkommer regeringen&lt;br&gt;senare (avsnitt 6.14).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag beträffande fåmansföretagens avdrag för överfö-&lt;br&gt;ring av medel till personalstiftelser innebär, med bortseende tills vidare&lt;br&gt;från handelsbolagen, att punkt 20 a andra stycket av anvisningarna till&lt;br&gt;23 § KL slopas. Samtidigt bör avdragsrätten enligt första stycket omfor-&lt;br&gt;muleras enligt följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Arbetsgivare far avdrag för belopp som överförs till personalstiftelse&lt;br&gt;enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avdragsrätten knyts till den av företaget beslutade förmögenhetsöver-&lt;br&gt;föringen. Frågan om till vilket beskattningsår avdragsrätten skall hänfö-&lt;br&gt;ras far bedömas med ledning av de allmänna reglerna i 24 § KL.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.13 Personalavveckling&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: De nuvarande reglerna bör inte ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: RSV delar utredningens uppfattning att de nuva-&lt;br&gt;rande reglerna inte bör ändras i detta sammanhang. De övriga remissin-&lt;br&gt;stanser som uttalat sig i frågan anser att det förslag som lades fram av&lt;br&gt;Utredningen om beskattning av förmåner i samband med uppsägning och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utbildning (SOU 1995:94) bör införas, dvs. att skattefrihet skall föreligga&lt;br&gt;även i famansföretag för personer som varit anställda i minst halvtid i två&lt;br&gt;år i följd. Näringslivets skattedelegation anser att utredningen närmare&lt;br&gt;borde ha övervägt att utvidga skattefriheten vid utbildning. Att de gene-&lt;br&gt;rella reglerna för skattefrihet innebär ett avsteg från skattereformens&lt;br&gt;principer bör inte tillmätas någon avgörande betydelse. Den nuvarande&lt;br&gt;situationen är oacceptabel och kan leda till helt orimliga konsekvenser.&lt;br&gt;En delägare i ett fåmansföretag, även med ett fatal aktier, skall rätteligen&lt;br&gt;beskattas för en utbildning som arbetsgivaren bekostar för honom i en&lt;br&gt;uppsägningssituation till skillnad från de anställda som inte äger några&lt;br&gt;aktier i företaget. Det torde strida mot vad många betecknar som en lik-&lt;br&gt;formig och neutral beskattning. Dessutom omfattas inte företagaren och&lt;br&gt;de närstående av det system med trygghetsavtal och liknande som gäller&lt;br&gt;vid uppsägning till följd av arbetsbrist. Delegationen anser att denna frå-&lt;br&gt;ga närmare bör övervägas under det fortsatta beredningsarbetet. Därvid&lt;br&gt;bör det förslag beaktas som lämnades av Utredningen om beskattning av&lt;br&gt;förmåner i samband med uppsägning och utbildning. Sveriges Fastig-&lt;br&gt;hetsägareförbund framför liknande synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till regeringens bedömning: Enligt 32 § 3 h mom.&lt;br&gt;första stycket KL skall, om en skattskyldig är eller riskerar att bli arbets-&lt;br&gt;lös på grund av omstrukturering, personalavveckling eller liknande i ar-&lt;br&gt;betsgivarens verksamhet, en förmån avseende utbildning eller annan åt-&lt;br&gt;gärd som är av väsentlig betydelse för att den skattskyldige skall kunna&lt;br&gt;fortsätta att förvärvsarbeta inte tas upp som intäkt. Enligt andra stycket&lt;br&gt;gäller inte bestämmelserna för förmån från famansföretag eller fåmans-&lt;br&gt;ägt handelsbolag om den anställde är företagsledare eller delägare i före-&lt;br&gt;taget eller närstående till sådan person. Är arbetsgivaren en fysisk person&lt;br&gt;gäller bestämmelserna inte i fråga om förmåner från arbetsgivaren, om&lt;br&gt;den anställde är en arbetsgivaren närstående person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nu återgivna reglerna infördes den 1 juli 1996 med tillämpning&lt;br&gt;första gången vid 1997 års taxering (prop. 1995/96:152, bet.&lt;br&gt;1995/96:SkU25, SFS 1996:651). Från skattefrihet undantas företagsleda-&lt;br&gt;re samt delägare eller närstående till sådana personer när arbetsgivaren är&lt;br&gt;ett fåmansföretag. Om arbetsgivaren är en enskild näringsidkare gäller&lt;br&gt;inte skattefriheten för den som är närstående till arbetsgivaren. Med när-&lt;br&gt;stående avses enligt propositionen (s. 45) samma personkrets som angetts&lt;br&gt;för fåmansföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen om beskattning av förmåner i samband med uppsägning&lt;br&gt;och utbildning (SOU 1995:94) gjorde en kartläggning av beskattnings-&lt;br&gt;reglerna när det gällde olika stödåtgärder som förekom i samband med&lt;br&gt;uppsägning och konstaterade att dessa åtgärder i princip var skatteplikti-&lt;br&gt;ga. Eftersom arbetsgivarna enligt utredningens mening borde stimuleras&lt;br&gt;att lämna sådana stödåtgärder och de anställda borde stimuleras till att&lt;br&gt;genomgå utbildning som kunde medverka till fortsatt förvärvsarbete,&lt;br&gt;föreslogs att undantag skulle göras från förmånsbeskattningen av sådana&lt;br&gt;stödåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämde i huvudsak med den regel om&lt;br&gt;skattefrihet som senare kom att antas av riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om fåmansföretag hade utredningen föreslagit att bestämmelsen&lt;br&gt;om skattefrihet inte skulle gälla företagsledare, delägare eller närstående&lt;br&gt;till sådana personer om inte den skattskyldige arbetat i företaget i minst&lt;br&gt;halvtid två år i följd. Den särskilda begränsningen för denna personalka-&lt;br&gt;tegori skulle emellertid inte tillämpas om särskilda skäl förelåg. Motivet&lt;br&gt;för särbehandlingen var enligt utredningen (s. 109) att den föreslagna&lt;br&gt;regeln kunde utnyttjas i fåmansföretaget för att uppnå skattefördelar.&lt;br&gt;Man kunde tänka sig att ett fåmansföretag, som började visa dåligt re-&lt;br&gt;sultat eller som var relativt nystartat och aldrig gått särskilt bra, anställde&lt;br&gt;en närstående och därefter lät denna person utbilda sig på företagets be-&lt;br&gt;kostnad. Detta kunde ske under förevändning att personen i fråga löpte&lt;br&gt;risk att bli arbetslös och att han behövde utbildningsinsatsen för att kunna&lt;br&gt;fortsätta att arbeta. Det kunde även befaras att ett fåmansföretag som ha-&lt;br&gt;de ett gott ekonomiskt läge försökte tillskapa en uppsägningssituation för&lt;br&gt;en nyanställd närstående för att denne skulle kunna komma i åtnjutande&lt;br&gt;av utbildning på företagets bekostnad. Särskilda skäl för att inte tillämpa&lt;br&gt;särregleringen kunde enligt utredningen vara att den anställde delägaren&lt;br&gt;endast innehade en mindre aktiepost och därför var utan egentligt infly-&lt;br&gt;tande över företaget. En majoritet av remissinstanserna tillstyrkte försla-&lt;br&gt;get eller lämnade det utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande statsrådet fann (prop. 1995/96:152 s. 44) emellertid att&lt;br&gt;risken för missbruk kvarstod även efter tvåårsperiodens utgång. I vissa&lt;br&gt;situationer kunde det visserligen vara motiverat att även en delägare i&lt;br&gt;fåmansföretag kom i åtnjutande av en skattefri utbildningsinsats. Frågor&lt;br&gt;som hängde ihop med dessa gruppers beskattning borde emellertid enligt&lt;br&gt;föredraganden utredas ytterligare. Därvid borde neutralitetsaspekter&lt;br&gt;mellan olika företagsformer och mellan företagare och löntagare beaktas.&lt;br&gt;I propositionen föreslogs därför att företagsledare, delägare och närstå-&lt;br&gt;ende till sådana personer i fåmansföretag tills vidare inte skulle omfattas&lt;br&gt;av de föreslagna bestämmelserna. Skatteutskottet (bet. 1995/96:SkU 25 s.&lt;br&gt;30) instämde i att de föreslagna reglerna om skattefrihet kunde vara mo-&lt;br&gt;tiverade även för fåmansföretagare m.fl. men höll med regeringen om att&lt;br&gt;det fanns en risk för att reglerna missbrukades och att denna grupp därför&lt;br&gt;inte borde omfattas tills vidare. Regeringens förslag antogs av riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantaget avser enligt författningskommentaren i propositionen (s.&lt;br&gt;88), endast förmåner som arbetsgivaren ger. Förmåner som en trygg-&lt;br&gt;hetsstiftelse eller liknande betalar omfattas enligt propositionen inte av&lt;br&gt;undantaget i andra stycket. Sådana förmåner kan således vara skattefria&lt;br&gt;även för företagsledare m.fl. i ett fåmansföretag. I detta sammanhang&lt;br&gt;synes vissa tillämpnings- och tolkningsproblem kunna uppstå. Det är&lt;br&gt;exempelvis osäkert om en fåmansföretagare kan kringgå bestämmelsen&lt;br&gt;genom att finansiera en närståendes förmån via en personalstiftelse, som&lt;br&gt;bildats för att lämna arbetslöshetsunderstöd, eller via en trygghetsstiftel-&lt;br&gt;se.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Före lagändringen ansågs startbidrag och studiebidrag som uppburits&lt;br&gt;från Stiftelsen Tjänstemännens Trygghetsfond som skattepliktig intäkt av&lt;br&gt;tjänst, se RÅ 1988 ref. 127.1 rättsfallet hade den person som fått förmå-&lt;br&gt;nerna tidigare varit anställd hos ett företag som bidragit till finansiering-&lt;br&gt;en av Trygghetsrådets verksamhet (Trygghetsfonden administrerades av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trygghetsrådet). Anställningen hade upphört på grund av arbetsbrist.&lt;br&gt;Regeringsrätten fann att det förelåg ett sådant samband mellan bidragen&lt;br&gt;och anställningen att bidragen skulle betraktas som förmåner som utgått&lt;br&gt;på grund av dennes tidigare tjänst. Frågan var gränsen i dag går mellan&lt;br&gt;skattepliktig intäkt av tjänst och skattefrihet enligt 32 § 3 h mom. KL har&lt;br&gt;ännu inte lösts i praxis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt med regeln om skattefrihet i samband med personalavveck-&lt;br&gt;ling infördes en regel om avdragsrätt för kostnader för resor mellan bo-&lt;br&gt;stad och utbildningsplats för den som åtnjöt den skattefria förmånen. Re-&lt;br&gt;geln infördes i punkt 8 av anvisningarna till 33 § KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med förslaget till avdragsrätt för resor övervägde utredning-&lt;br&gt;en om personkretsen kring fåmansföretagen skulle undantas på såväl&lt;br&gt;förmånssidan som avdragssidan. När det gällde utbildningsinsatser kon-&lt;br&gt;staterade utredningen att merparten av kostnaderna ofta låg på resekost-&lt;br&gt;nader och ökade levnadskostnader. Utredningens ståndpunkt blev att&lt;br&gt;övervägande skäl talade för att denna personkrets skulle undantas även&lt;br&gt;från avdragsrätten. Detta kom så till uttryck att endast den som åtnjuter&lt;br&gt;förmån av fri utbildning eller annan åtgärd enligt 32 § 3 h mom. första&lt;br&gt;stycket KL har rätt till avdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet Personalavveckling, utbildning och beskattning (SOU&lt;br&gt;1995:94) konstaterades att ett flertal olika stödåtgärder förekom i sam-&lt;br&gt;band med uppsägning. Utbildning var den vanligaste åtgärden vid sidan&lt;br&gt;av pensionserbjudanden och avgångsvederlag. I vissa fall betalade ar-&lt;br&gt;betsgivaren lön under utbildningstiden medan kostnaderna för utbild-&lt;br&gt;ningen betalades av någon annan, t.ex. arbetsförmedlingen eller någon&lt;br&gt;trygghetsstiftelse, exempelvis Trygghetsrådet. Andra stödåtgärder var att&lt;br&gt;anlita s.k. outplacementkonsulter eller lämna starta-eget-bidrag. Kon-&lt;br&gt;sultverksamheten hade som uppgift att hjälpa den enskilde att fa ett nytt&lt;br&gt;arbete, att erbjuda den enskilde hjälp vid start av eget företag eller lik-&lt;br&gt;nande stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gällde beskattningen av avgångsvederlag och liknande förmå-&lt;br&gt;ner konstaterade utredningen att dessa ersättningar var att jämställa med&lt;br&gt;lön och skattepliktiga som inkomst av tjänst enligt huvudregeln i 32 § 1&lt;br&gt;mom. a) KL om det inte fanns något uttryckligt undantag i lag (jfr RÅ&lt;br&gt;1971 Fi 26).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmåner i form av fri utbildning eller andra förmåner i samband med&lt;br&gt;uppsägning var inte särskilt reglerade före tillkomsten av skattefrihetsre-&lt;br&gt;geln i 32 § 3 h mom. KL. Den generella regeln i 32 § 1 mom. KL var&lt;br&gt;således tillämplig. Lagrummet föreskriver att även förmån, som utgått för&lt;br&gt;tjänsten i annan form än pengar, skall beskattas som intäkt av tjänst. Ut-&lt;br&gt;trycket &amp;quot;för tjänsten&amp;quot; innebär enligt praxis att det skall föreligga ett sam-&lt;br&gt;band mellan ersättningen och tjänsten för att beskattning skall ske som&lt;br&gt;för lön. En förmån ansågs således ha utgått för tjänsten inte bara när den&lt;br&gt;aktuella arbetsgivaren betalade exempelvis en viss utbildning eller läm-&lt;br&gt;nade starta-eget-bidrag utan också när en tidigare arbetsgivare eller t.ex.&lt;br&gt;en trygghetsstiftelse stod för detta (jfr RÅ 1988 ref. 127).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en genomgång av de undantag från förmånsbeskattning som skat-&lt;br&gt;telagstiftningen innehåller fann utredningen (SOU 1995:94) att undanta-&lt;br&gt;gen i princip inte var tillämpliga på åtgärder i samband med personalav-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;veckling. Utredningen konstaterade emellertid att trots att de aktuella Prop. 1999/2000:15&lt;br&gt;förmånerna var skattepliktiga torde de i praktiken inte ha blivit föremål&lt;br&gt;för beskattning i någon större utsträckning (s. 81). Skattemyndigheternas&lt;br&gt;praxis var olika och många arbetsgivare hade uppfattat de kostnader man&lt;br&gt;hade i samband med personalavveckling som exempelvis personalvårds-&lt;br&gt;kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera av de undantag från beskattning av tjänsteförmåner som finns i&lt;br&gt;skattelagstiftningen kan sägas ligga i närheten av skatteffihetsregeln i&lt;br&gt;32 § 3 h mom. KL. Ett sådant undantag utgör förmån av fri rehabilitering&lt;br&gt;enligt 32 § 3 b mom. KL och ett annat personalvårdsförmåner enligt 3 e&lt;br&gt;mom. Sedan den 1 januari 1996 är vidare sådana förmåner som är av be-&lt;br&gt;gränsat värde för den anställde men av väsentlig betydelse för utförandet&lt;br&gt;av den anställdes arbetsuppgifter undantagna från skatteplikt (32 § 3 c&lt;br&gt;mom. KL). Förmånen av många utbildningsinsatser torde vara skattefria&lt;br&gt;med stöd av sistnämnda bestämmelse (jfr prop. 1995/96:152 s. 41). Sti-&lt;br&gt;pendier, som är avsedda för mottagarens utbildning, samt stipendier, som&lt;br&gt;är avsedda för andra ändamål och som inte utgör ersättning för arbete&lt;br&gt;som har utförts eller skall utföras för utgivarens räkning, utgör enligt&lt;br&gt;19 § första stycket tionde respektive elfte ledet KL inte skattepliktig in-&lt;br&gt;komst. Av punkt 1 sjunde stycket av anvisningarna till 19 § KL framgår&lt;br&gt;vidare att vissa bidrag är undantagna skatteplikt om de utbetalas av staten&lt;br&gt;eller av en kommun enligt av regeringen eller av statlig myndighet med-&lt;br&gt;delade bestämmelser. Som villkor gäller bl.a. att bidragen avser utbild-&lt;br&gt;ning och omskolning till arbetslösa eller partiellt arbetsföra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vissa utbildningsformer för vilka det utgår statliga bidrag finns&lt;br&gt;särskilda skattepliktsregler. En uppräkning av dessa bidrag finns i punkt&lt;br&gt;12 tredje stycket av anvisningarna till 32 § KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildning som har samband med arbetsgivarens verksamhet och som&lt;br&gt;syftar till att den anställde skall kunna fullgöra sina arbetsuppgifter för-&lt;br&gt;månsbeskattas i princip inte utan betraktas då som fullgörande av tjäns-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De i 32 § 3 h mom. KL skattebefriade förmånerna skall avse den som&lt;br&gt;är eller riskerar att bli arbetslös. Uttrycket täcker således både det fallet&lt;br&gt;att en anställd redan blivit arbetslös på grund av arbetsgivarens eller egen&lt;br&gt;uppsägning och det fallet att den anställde riskerar att bli arbetslös. Ar-&lt;br&gt;betslösheten eller risken för arbetslöshet skall dock ha initierats av någon&lt;br&gt;åtgärd från arbetsgivarens sida, exempelvis planer på att minska perso-&lt;br&gt;nalstyrkan eller omplacera anställda. Enligt propositionen (prop.&lt;br&gt;1995/96:152 s. 39) är det den skattskyldige som har bevisbördan för att&lt;br&gt;en sådan situation föreligger. Uttrycket stämmer överens med vad som&lt;br&gt;krävs för att fa arbetsmarknadsutbildning enligt 3 § andra stycket förord-&lt;br&gt;ningen (1998:1784) om arbetsmarknadspolitiska aktiviteter (före den 1&lt;br&gt;januari 1999 8 § förordningen [1987:406] om arbetsmarknadsutbildning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen påpekas (prop. 1995/96:152 s. 39) att regelns tillämp-&lt;br&gt;ningsområde måste begränsas till sådana åtgärder som kan leda till att&lt;br&gt;den uppsägningshotade får ett nytt arbete. Regeln skall inte omfatta åt-&lt;br&gt;gärder som är att betrakta som förtäckta löneförmåner för de anställda.&lt;br&gt;Kravet på att åtgärden skall vara av väsentlig betydelse innebär att regeln&lt;br&gt;inte omfattar åtgärder som inte påtagligt ökar den anställdes möjligheter&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att kunna fortsätta förvärvsarbeta. Detta innebär att utbildning av en an-&lt;br&gt;ställd som redan har sådan utbildning att han eller hon kan fa arbete hos&lt;br&gt;en annan arbetsgivare faller utanför. Förmåner till en person som har en&lt;br&gt;gedigen utbildning inom ett område med tillfällig arbetsbrist och som&lt;br&gt;läser något annat i avvaktan på att arbetsmarknaden blir gynnsammare,&lt;br&gt;torde också falla vid sidan av det skattefria området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttrycket annan åtgärd inbegriper även åtgärdspaket som innehåller&lt;br&gt;andra komponenter än utbildning. Som exempel på sådana åtgärder&lt;br&gt;nämns i propositionen (s. 87) outplacementåtgärder och psykologkon-&lt;br&gt;takter som inte sker i sjukvårdande syfte. Insatserna skall syfta till att&lt;br&gt;hjälpa den skattskyldige att fa ett nytt arbete eller att i övrigt bistå den&lt;br&gt;anställde på ett personligt plan i samband med att en uppsägning kan bli&lt;br&gt;aktuell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt med införandet av skattefrihetsregeln i 32 § 3 h mom. KL in-&lt;br&gt;fördes en regel om avdragsrätt för kostnader i samband åtnjutandet av&lt;br&gt;förmånen. Avdragsrätten regleras i punkt 8 av anvisningarna till 33 § KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen (SOU 1995:94 s. 102) fann att det var rimligt att den&lt;br&gt;skattemässiga behandlingen blev någorlunda likartad i fråga om den en-&lt;br&gt;skildes kostnader i samband med personalavveckling vare sig det var&lt;br&gt;staten, arbetsgivaren, en trygghetsstiftelse e.d. som betalade. Härvid hän-&lt;br&gt;visade utredningen till att de personer som genomgick t.ex. arbetsmark-&lt;br&gt;nadsutbildning fick ett skattefritt bidrag för att täcka ökade levnadskost-&lt;br&gt;nader och resekostnader. Regeringen (prop. 1995/96:152 s. 42 f.) anslöt&lt;br&gt;sig till den av utredningen föreslagna regeln om avdragsrätt vilken sedan&lt;br&gt;antogs av riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avdrag skall medges på samma sätt som för resor mellan bostad och&lt;br&gt;arbetsplats enligt 33 § 2 mom. KL och punkt 4 av anvisningarna till 33 §&lt;br&gt;KL. Ersättning som utgått för resorna skall tas upp till beskattning och&lt;br&gt;socialavgifter skall betalas på beloppet. När den skattskyldige fått ersätt-&lt;br&gt;ning för ökade levnadskostnader jämställs denne i avdragshänseende med&lt;br&gt;den som har rätt till avdrag för ökade levnadskostnader på grund av till-&lt;br&gt;fälligt arbete enligt punkt 3 a första stycket av anvisningarna till 33 § KL.&lt;br&gt;Utgiven ersättning är skattepliktig medan avdrag medges för de faktiska&lt;br&gt;logikostnadema och schablonbelopp för måltider m.m. Av punkt 8 andra&lt;br&gt;stycket av anvisningarna till 33 § KL framgår att avdrag även kan med-&lt;br&gt;ges för hemresor enligt punkt 3 b av anvisningarna till 33 § KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det faktum att särskilda regler införts beträffande rätten till avdrag för&lt;br&gt;resor och ökade levnadskostnader ger vid handen att skattefriheten enligt&lt;br&gt;32 § 3 h mom. KL inte omfattar reseersättningar och traktamenten. Vilka&lt;br&gt;förmåner utöver direkta ersättningar för kursavgifter o.d. som är skatte-&lt;br&gt;fria framstår som i viss mån oklart. Tvekan kan exempelvis råda om hur&lt;br&gt;förmån av fri intematutbildning skall behandlas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att den utvidgade avdragsrätten inte skulle öppna möjligheter till&lt;br&gt;överflyttning av lön från den skattepliktiga till den skattefria sfären be-&lt;br&gt;gränsades avdragsrätten till ett år efter uppsägningstidens utgång (prop.&lt;br&gt;1995/96:152 s. 43).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen om avdrag för ökade levnadskostnader m.m. har bl.a. haft&lt;br&gt;i uppdrag att närmare undersöka om det behövs särskilda regler&lt;br&gt;förutbildning under pågående anställning (Dir. 1997:128). I sitt slutbe-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tänkande Förmåner och ökade levnadskostnader (SOU 1999:94) har ut-&lt;br&gt;redningen inte funnit skäl att infora några sådana regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Införandet av 1996 års skattefri-&lt;br&gt;hetsregler motiverades med att det av arbetsmarknadspolitiska och sam-&lt;br&gt;hällsekonomiska skäl var viktigt att främja stödåtgärder av olika slag vid&lt;br&gt;personalavveckling. Önskemålet att stimulera sådana stödåtgärder ansågs&lt;br&gt;väga tyngre än önskemålet om en likformig beskattning av naturaförmå-&lt;br&gt;ner. Anledningen till att fåmansföretagens ägarkrets undantogs från&lt;br&gt;skattefrihetsregeln var att det befarades att regeln kunde missbrukas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 31 § KL anges vad som räknas till inkomstslaget tjänst. Paragrafen&lt;br&gt;har sedan 1990 års skattereform utformats så att den i högre grad än tidi-&lt;br&gt;gare skall fungera som en allmän uppsamlingsplats för inkomster som&lt;br&gt;inte hör till någon annan förvärvskälla. En grundläggande tanke bakom&lt;br&gt;skattereformen var att skapa en så neutral beskattning av olika inkomster&lt;br&gt;och förmåner som möjligt. Applicerat på förvärvskällan tjänst innebär&lt;br&gt;detta att alla typer av ersättningar för arbetsinsatser skall beskattas på ett&lt;br&gt;likformigt sätt utan undantag och undervärdering (jfr prop. 1989/90:110&lt;br&gt;s. 304).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1996 års lagstiftning innefattar ett avsteg från skattereformens princip-&lt;br&gt;er om likformig och neutral beskattning. Lagstiftningen synes därjämte&lt;br&gt;kunna ge upphov till tillämpningsproblem och - oavsett företagets stor-&lt;br&gt;lek - obehöriga skatteförmåner. Detta utgör argument mot att utvidga&lt;br&gt;skattefriheten till nya personalkategorier. Önskemålet om likabehandling&lt;br&gt;av näringsverksamhet som bedrivs direkt av en fysisk person och nä-&lt;br&gt;ringsverksamhet som bedrivs indirekt genom ett famansföretag talar ock-&lt;br&gt;så mot att låta fåmansföretagens ägarkrets - men inte anhöriga till en&lt;br&gt;enskild näringsidkare - komma i åtnjutande av skattefriheten. Risken for&lt;br&gt;obehöriga skatteförmåner är dessutom betydligt större i famansföretag än&lt;br&gt;hos andra typer av företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad nu sagts leder regeringen till slutsatsen att reglerna om skattefrihet&lt;br&gt;i 32 § 3 h mom. KL inte bör utvidgas till att omfatta nya kategorier av&lt;br&gt;arbetstagare. Om någon ändring i systemet skall vidtas bör denna snarast&lt;br&gt;gå i motsatt riktning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.14 Uppgiftsskyldighet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Uppgifitsskyldigheten om transaktioner&lt;br&gt;mellan ett famansföretag och dess ägarkrets bör även fortsättningsvis&lt;br&gt;ligga hos företagsledare, delägare och närstående. De bestämmelser&lt;br&gt;som gäller uppgiftsskyldighetens omfattning bör inte ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Uppgiftsskyldigheten om transaktioner mellan&lt;br&gt;ett famansföretag och dess ägarkrets skall ligga hos fåmansföretaget i&lt;br&gt;stället for hos företagsledare m.fl. Vidare skall kontrolluppgift lämnas av&lt;br&gt;ett fåmansägt aktiebolag om bolaget lämnat sådant lån som enligt utred-&lt;br&gt;ningens förslag skall beskattas som inkomst av kapital eller näringsverk-&lt;br&gt;samhet hos låntagaren. Samtidigt föreslås att skyldigheten enligt 2 kap.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § LSK att till deklarationen bifoga förteckning om förbjudna lån en-&lt;br&gt;ligt ABL slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna anser att utred-&lt;br&gt;ningens förslag innebär en betydande utvidgning av uppgiftsplikten som&lt;br&gt;går långt utöver vad som är nödvändigt och att en uppgiftsplikt som går&lt;br&gt;längre än dagens inte bör komma i fråga. Näringslivets skattedelegation&lt;br&gt;och Näringslivets nämnd för regelgranskning betonar att uppgiftsplikten&lt;br&gt;inte får bli mer omfattande än vad som krävs för att uppnå ett godtagbart&lt;br&gt;taxeringsresultat. Näringslivets nämnd för regelgranskning föreslår för&lt;br&gt;sin del att det nuvarande uppgiftslämnandet från delägare på särskild&lt;br&gt;deklarationsblankett slopas eftersom kontrolluppgift skall lämnas enligt&lt;br&gt;de allmänna reglerna när det förekommit skattepliktiga transaktioner&lt;br&gt;mellan företag och delägare. Om ett särskilt uppgiftslämnande likväl an-&lt;br&gt;ses vara nödvändigt kan detta lämpligen begränsas till en kryssmarkering&lt;br&gt;i företagets deklaration om att sådana transaktioner har förekommit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Revisorsamfundet SRS kan tänka sig en viss utökad uppgifts-&lt;br&gt;skyldighet om det är en förutsättning för att avskaffa stoppreglema. Ut-&lt;br&gt;redningen har inte visat att det finns ett verkligt behov av uppgiftsläm-&lt;br&gt;nande utöver det som följer av reglerna om kontrolluppgifter. Det finns&lt;br&gt;därför inte några bärande skäl till att betunga fåmansföretagen och dess&lt;br&gt;delägare med någon ytterligare uppgiftsredovisning. Reglerna om kon-&lt;br&gt;trolluppgifter tillsammans med revisorernas granskning av företagets&lt;br&gt;räkenskaper och förvaltning ger en tillräcklig garanti för att de företagare&lt;br&gt;som är lojala mot skattesystemet skall redovisa och beskatta eventuella&lt;br&gt;förmåner på rätt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Göteborg delar utredningens uppfattning att det är&lt;br&gt;lämpligast att lägga uppgiftsskyldigheten hos fåmansföretaget. Om&lt;br&gt;stoppreglema slopas måste uppgiftsskyldigheten utformas så att man får&lt;br&gt;möjligheter att bemästra de kontrollproblem som kan tänkas uppstå. En&lt;br&gt;utökad uppgiftsskyldighet får anses vara nödvändig. Kammarrätten har&lt;br&gt;ingen invändning mot utredningens förslag på denna punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RSV föreslår att uppgiftsskyldigheten enligt utredningens förslag full-&lt;br&gt;görs på kontrolluppgift eller, som i dag, av företagsledaren, delägaren&lt;br&gt;eller denne närstående. Om förslagen i betänkandet leder till lagstiftning&lt;br&gt;anser RSV att uppgiftsskyldigheten blir en ännu viktigare fråga än tidiga-&lt;br&gt;re. Ett komplement till de krav som följer av de allmänna reglerna om&lt;br&gt;uppgiftsskyldigheten är en förutsättning för att skattemyndigheterna skall&lt;br&gt;kunna genomlysa ekonomiska transaktioner mellan ett fåmansföretag och&lt;br&gt;dess ägarkrets. Uppgiftslämnandet bör vara så utformat att det underlättar&lt;br&gt;skattekontroll och möjliggör en riktig skattemässig bedömning av de&lt;br&gt;transaktioner som förekommit mellan fåmansföretaget och dess delägare&lt;br&gt;m.fl. Någon samgranskning av fåmansföretag och dess delägare sker&lt;br&gt;numera inte rutinmässigt. Utredningens förslag innebär att granskningen&lt;br&gt;av delägarnas deklarationer inte kan slutföras förrän fåmansföretagets&lt;br&gt;deklaration har lämnats, vilket normalt sker i början av juni eftersom de&lt;br&gt;flesta bolag medges generella anstånd till den 15 juni om deklarationen&lt;br&gt;lämnas via diskett eller linjeöverföring. Det är inte ovanligt att bolaget&lt;br&gt;har sitt säte i ett annat län än där delägarna är folkbokförda. Utredning&lt;br&gt;rörande av företaget redovisade avtal med delägare får då göras i den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;region där företaget taxeras varefter uppgift sänds till den skattemyndig-&lt;br&gt;het där delägaren taxeras. Förfarandet är ägnat att fördröja och därige-&lt;br&gt;nom tidsmässigt förkorta möjligheterna till granskning och innebär dess-&lt;br&gt;utom inte oväsentligt praktiska olägenheter för såväl skattemyndigheter-&lt;br&gt;na som de skattskyldiga, särskilt i fall där företaget tillämpar brutet rä-&lt;br&gt;kenskapsår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Civilekonomerna ifrågasätter om den föreslagna uppgiftsskyldighetens&lt;br&gt;utformning är realistisk med hänsyn till den kraftiga ökning utredningens&lt;br&gt;materiella förslag medför av antalet förmånsvärden och transaktioner&lt;br&gt;som årligen skall uppges, bedömas och beskattas. Förbundet vill under-&lt;br&gt;stryka behovet av en mera ingående analys av sambanden mellan upp-&lt;br&gt;giftsskyldighetens utformning i fråga om innehåll, vilken tid den skall&lt;br&gt;omfatta och hur den skall fullgöras respektive deklarationsgranskningens&lt;br&gt;organisatoriska uppbyggnad och reella möjligheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till regeringens bedömning: Som angetts i tidigare av-&lt;br&gt;snitt kan regeringens förslag ge upphov till olika slags kontrollproblem.&lt;br&gt;Det är därför viktigt att säkerställa att olika transaktioner inom fåmansfö-&lt;br&gt;retagsområdet verkligen kommer till skattemyndigheternas kännedom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För fåmansföretag och dess ägare gäller redan en utvidgad skyldighet&lt;br&gt;att lämna uppgifter till ledning för taxeringen. Uppgiftsskyldigheten för&lt;br&gt;såväl fysiska som juridiska personer regleras i LSK. Regeringen kommer&lt;br&gt;nedan att mer översiktligt redogöra för reglerna om uppgiftsskyldighet.&lt;br&gt;För en mer ingående beskrivning hänvisas till betänkandet (SOU&lt;br&gt;1998:116 s. 207 ff.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattekontrollutredningen har gjort en översyn av LSK. Utredningen&lt;br&gt;lämnade sitt slutbetänkande Självdeklaration och kontrolluppgifter - för-&lt;br&gt;enklade förfaranden (SOU 1998:12) i februari 1998. I betänkandet har&lt;br&gt;lagts fram förslag till en ny lag om självdeklaration och kontrolluppgif-&lt;br&gt;ter. Förslaget är ännu inte färdigberett. Regeringen kommer därför inte&lt;br&gt;att beakta förslagen i sin redogörelse. För en redogörelse för förslagen i&lt;br&gt;den del som avser fåmansföretagen hänvisar regeringen, förutom till&lt;br&gt;Skattekontrollutredningens slutbetänkande, till Stoppregelutredningens&lt;br&gt;framställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 2 kap. 4 § första stycket 2 LSK skall fysisk person lämna själv-&lt;br&gt;deklaration när hans bruttointäkter av tjänst i fall som avses i 32 § 1&lt;br&gt;mom. första stycket h eller i KL och av passiv näringsverksamhet upp-&lt;br&gt;gått till sammanlagt minst 100 kr. I 32 § 1 mom. första stycket h hänvisas&lt;br&gt;till sådan utdelning på och vinst vid avyttring av aktier i famansföretag&lt;br&gt;som enligt 3 § 12 mom. SIL skall tas upp som intäkt av tjänst samt sådan&lt;br&gt;vinst vid avyttring av andel i handelsbolag som enligt 24 § 7 mom. SIL&lt;br&gt;skall tas upp som intäkt av tjänst. I 32 § 1 mom. första stycket i hänvisas&lt;br&gt;till sådana förmåner och ersättningar m.m. som anges i punkterna 14 och&lt;br&gt;15 av anvisningarna till 32 § KL. Från sådana inkomster, förmåner och&lt;br&gt;ersättningar m.m. som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i KL får&lt;br&gt;något grundavdrag inte göras. Deklarationsskyldighet inträder därför en-&lt;br&gt;ligt bestämmelserna redan när bruttointäkten överstiger 100 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 2 kap. 13 § punkt 2 LSK skall särskild självdeklaration lämnas&lt;br&gt;om den skattskyldige är skyldig att i självdeklaration lämna uppgift om&lt;br&gt;inkomst av näringsverksamhet. Enligt samma lagrum punkt 3 skall sär-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skild självdeklaration också lämnas om den skattskyldige är företagsleda-&lt;br&gt;re eller delägare i fåmansföretag, fåmansägt handelsbolag, företag som&lt;br&gt;enligt 3 § 12 a mom. tredje stycket SIL skall behandlas som fåmansföre-&lt;br&gt;tag eller, om uppgifter skall lämnas enligt 24 §, i företag som upphört att&lt;br&gt;vara sådant företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett på visst sätt förenklat deklarationsförfarande infördes redan fr.o.m.&lt;br&gt;1987 års taxering. Fr.o.m. 1995 års taxering infördes ett ytterligare för-&lt;br&gt;enklat deklarationsförfarande för löntagare m.fl. (prop. 1992/93:86, bet.&lt;br&gt;1992/93:SkUll, SFS 1992:1659). Genom denna förenklingsreform kom&lt;br&gt;i princip alla fysiska personer samt dödsbon - om undantag inte hade&lt;br&gt;gjorts i 2 kap. 13 § LSK - att höra till den krets som kunde lämna för-&lt;br&gt;enklad självdeklaration. Reformen byggde på förslag från RSV i rappor-&lt;br&gt;ten Vidareutveckling av den förenklade självdeklarationen (Rapport&lt;br&gt;1992:3). Enligt rapporten ansågs delägare i fåmansaktiebolag utgöra en&lt;br&gt;kategori som borde behandlas på ett speciellt sätt. Sedan länge sam-&lt;br&gt;granskades delägarens deklaration med bolagets deklaration, eftersom&lt;br&gt;delägarens inkomst var ett utflöde ur bolagets näringsverksamhet. Del-&lt;br&gt;ägaren var dessutom skyldig att enligt 2 kap. 24 § LSK lämna särskilda&lt;br&gt;uppgifter i deklarationen om förmåner och annat från bolaget. Vidare var&lt;br&gt;den som lämnade kontrolluppgift och den som kontrolluppgiften avsåg&lt;br&gt;oftast inte av varandra oberoende parter. Nämnda skäl ansågs tala för att&lt;br&gt;delägare i fåmansföretag samt närstående till dessa i stället skulle följa&lt;br&gt;den ordning som tillämpades för näringsidkare (rapporten s. 64). Det var&lt;br&gt;således av kontrollskäl som det ansågs motiverat att undanta företagsle-&lt;br&gt;dare m.fl. från det förenklade förfarandet (jfr även prop. 1995/96:152 s.&lt;br&gt;84).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fr.o.m. 1997 års taxering far närstående till företagsledare i fåmansfö-&lt;br&gt;retag lämna förenklad självdeklaration (prop. 1995/96:152, bet.&lt;br&gt;1995/96:SkU25, SFS 1996:655). Detta gäller även om denne skall lämna&lt;br&gt;uppgifter enligt 2 kap. 24 § LSK.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 2 kap. 16 § första stycket LSK skall fåmansföretag och företag,&lt;br&gt;som enligt 3 § 12 a mom. tredje stycket SIL skall behandlas som fåmans-&lt;br&gt;företag, i självdeklarationen lämna uppgifter om delägares eller honom&lt;br&gt;närståendes namn, personnummer och adress och i förekommande fall&lt;br&gt;aktie- eller andelsinnehav. Om det förekommer olika röstvärden för in-&lt;br&gt;nehavet skall dessa anges. Uppgifter behöver dock inte lämnas för när-&lt;br&gt;stående person, som inte uppburit ersättning från, träffat avtal med eller&lt;br&gt;haft liknande förhållande med företaget. Bestämmelsen infördes i den&lt;br&gt;tidigare taxeringslagen (1956:623), GTL, i samband med stoppreglemas&lt;br&gt;tillkomst (prop. 1975/76:79, bet. 1975/76:SkU28, SFS 1976:86). Be-&lt;br&gt;stämmelsen gällde fåmansföretag enligt den definition som angavs i&lt;br&gt;stoppreglema i KL. Den överfördes till LSK utan några sakliga ändring-&lt;br&gt;ar. I anslutning till skattereformen gjordes omfattande redaktionella och&lt;br&gt;sakliga ändringar i LSK. I förevarande bestämmelse utökades företags-&lt;br&gt;kretsen (prop. 1990/91:5, bet. 1990/91 :SkU3, SFS 1990:1136) med före-&lt;br&gt;tag som enligt den vid samma tid införda bestämmelsen i 3 § 12 mom.&lt;br&gt;nionde stycket SIL skulle behandlas som fåmansföretag. Sedan 3:12-&lt;br&gt;reglema ändrats vid ett flertal tillfallen gäller uppgiftsskyldigheten&lt;br&gt;fr.o.m. 1997 års taxering företag som enligt 3 § 12 a mom. tredje stycket&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SIL skall behandlas som famansföretag (prop. 1995/96:109, bet.&lt;br&gt;1995/96:SkU20, SFS 1995:1629). Den senaste ändringen innebär att det&lt;br&gt;särskilda regelsystemet skall tillämpas också om aktieägaren är verksam i&lt;br&gt;betydande omfattning i ett företag i vilket denne indirekt äger aktier un-&lt;br&gt;der förutsättning att även det företaget är ett famansföretag. Vidare har&lt;br&gt;det slagits fast att även utländska juridiska personer skall beaktas vid&lt;br&gt;bedömningen av om ett famansföretag föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med bestämmelsen om utvidgade personuppgifter är givetvis att&lt;br&gt;underlätta taxeringskontrollen och möjliggöra en skattemässig bedöm-&lt;br&gt;ning av de transaktioner som förekommit mellan fåmansföretaget och&lt;br&gt;dess delägare m.fl. (prop. 1974:159 och prop. 1975/76:79).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 2 kap. 21 § LSK finns särskilda bestämmelser om uppgiftsskyldighet&lt;br&gt;för famansföretag m.fl. angående vissa ersättningar till mottagare i utlan-&lt;br&gt;det. Bestämmelsen tillkom år 1983 på initiativ av Brottsförebyggande&lt;br&gt;rådet (prop. 1982/83:73, bet. 1982/83:SkU18, SFS 1983:122). Efter&lt;br&gt;skattereformen gjordes vissa följdändringar i företagskretsen (prop.&lt;br&gt;1990/91:5, bet. 1990/91:SkU3, SFS 1990:1136). Motivet till bestämmel-&lt;br&gt;sen var att hindra eller försvåra transaktioner som företogs för att otill-&lt;br&gt;börligen undvika beskattning i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 2 kap. 22 § första stycket första och andra meningarna LSK anges att&lt;br&gt;en kopia av revisionsberättelsen skall fogas vid självdeklarationen om&lt;br&gt;den är ”oren”, dvs. innehåller upplysning, uttalande eller anmärkning&lt;br&gt;enligt 10 kap. 28-32 §§ ABL eller 4 kap. 10 § lagen (1980:1103) om&lt;br&gt;årsredovisning m.m. i vissa företag. Denna skyldighet gäller allmänt. För&lt;br&gt;famansföretag finns därutöver i styckets tredje mening en skyldighet att&lt;br&gt;lämna låneförteckning som avses i 12 kap. 9 § ABL samt uppgift om&lt;br&gt;rörlig ränta på vinstandelslån till personer som avses i 2 § 9 mom. sjätte&lt;br&gt;stycket SIL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om låneförteckning infördes i samband med stopp-&lt;br&gt;reglernas tillkomst (prop. 1975/76:79, bet. 1975/76:SkU28, SFS&lt;br&gt;1976:86). Anledningen till att fåmansföretag därtill skall redovisa utbe-&lt;br&gt;tald rörlig ränta till personer som avses i 2 § 9 mom. sjätte stycket SIL är&lt;br&gt;att räntan i dessa fall inte är avdragsgill. Uppgiftsskyldigheten gäller när&lt;br&gt;rörlig ränta betalats ut till aktie- eller andelsägare eller företagsledare i&lt;br&gt;fåmansföretag eller dem närstående personer eller någon som på annan&lt;br&gt;grund har intressegemenskap med företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 2 kap. 24 § första stycket LSK skall företagsledare i fåmansfö-&lt;br&gt;retag, företag som enligt 3 § 12 a mom. tredje stycket SIL skall behand-&lt;br&gt;las som famansföretag eller fåmansägt handelsbolag och närstående till&lt;br&gt;sådan person samt delägare i företaget, i självdeklarationen lämna de&lt;br&gt;uppgifter som behövs för att tillämpa gällande bestämmelser rörande&lt;br&gt;beräkningen av hans inkomst från företaget och bestämmelserna i 3 § 12&lt;br&gt;mom. SIL. Därvid skall uppgifter lämnas bl.a. om hans arbetsuppgifter i&lt;br&gt;företaget, om vad han tillskjutit till eller uppburit från företaget i form av&lt;br&gt;pengar, varor eller annat, om utgifter för hans privata kostnader&lt;br&gt;som företaget betalat samt om avtal eller andra förhållanden mel-&lt;br&gt;lan honom och företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket gäller skyldighet för person som avses i första&lt;br&gt;stycket att lämna de uppgifter som behövs för att tillämpa reglerna i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §12 mom. SIL även efter det att företaget upphört att vara fåmansföre-&lt;br&gt;tag eller företag, som enligt 3 § 12 a mom. tredje stycket SIL skall be-&lt;br&gt;handlas som fåmansföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket infördes i GTL i samband med tillkomsten av 1976 års&lt;br&gt;stoppregler (SFS 1976:86). Syftet var att underlätta för skattemyndighe-&lt;br&gt;terna att få kännedom om de transaktioner som förekommit mellan fa-&lt;br&gt;mansföretaget å ena sidan och dess företagsledare, dennes närstående och&lt;br&gt;delägare i företaget å den andra sidan. Effekten av de föreslagna stopp-&lt;br&gt;reglema kunde nämligen befaras bli förhållandevis liten om inte reglerna&lt;br&gt;kompletterades med väl utbyggda informationskanaler från fåmansföre-&lt;br&gt;taget och dess ägare (prop. 1975/76:79 s. 69 och 94, SkU28 s. 44). Be-&lt;br&gt;stämmelsen överfördes till 2 kap. 24 § LSK utan några sakliga ändringar.&lt;br&gt;Efter skattereformen gjordes vissa ändringar i företagskretsen (prop.&lt;br&gt;1990/91:5, SkU3, SFS 1990:1136). Sin nuvarande lydelse fick lagrum-&lt;br&gt;met fr.o.m. 1997 års taxering (SFS 1995:1629). Enligt RSV gäller upp-&lt;br&gt;giftsskyldigheten för en närstående endast i den utsträckning denne haft&lt;br&gt;något mellanhavande med företaget eller varit verksam i detta i betydan-&lt;br&gt;de omfattning (se RSV S 1999:21 s. 69 samt prop. 1995/96:152 s. 83).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även andra stycket lades till i samband med de ändringar av LSK som&lt;br&gt;gjordes i anslutning till skattereformen. I propositionen konstaterades&lt;br&gt;(prop. 1990/91:5 s. 122) att de särskilda reglerna för beskattning av rea-&lt;br&gt;vinster och utdelning var tillämpliga även om företaget inte längre var ett&lt;br&gt;fåmansföretag eller sådant företag som avses i 3 § 12 mom. nionde&lt;br&gt;stycket SIL. Uppgiftsskyldighet ålades därför även efter det att företaget&lt;br&gt;upphört att vara ett sådant företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företag är enligt 3 kap. 4 § fjärde stycket LSK inte skyldiga att lämna&lt;br&gt;kontrolluppgift i fråga om ersättning eller förmån som enligt 2 kap. 24 §&lt;br&gt;skall redovisas i självdeklaration. Undantaget tillkom i samband med de&lt;br&gt;ytterligare förenklingar i deklarationsförfarandet som byggde på RSV:s&lt;br&gt;förslag (RSV Rapport 1992:3) och som såvitt gäller förevarande undan-&lt;br&gt;tag trädde i kraft fr.o.m. 1994 års taxering (prop. 1992/93:86, bet.&lt;br&gt;1992/93:SkUll, SFS 1992:1659). I rapporten hade inte något undantag&lt;br&gt;föreslagits. Föredraganden (prop. 1992/93:86 s. 48 f.) konstaterade&lt;br&gt;emellertid att det inte torde ha varit avsikten att även dessa uppgifter&lt;br&gt;skulle omfattas av huvudregeln i 3 kap. 4 § LSK, eftersom det på kon-&lt;br&gt;trolluppgiften inte var möjligt att ange de förhållanden som legat till&lt;br&gt;grund för beräkningen av de skattepliktiga beloppens storlek. Därtill&lt;br&gt;skulle dessa skattepliktiga belopp behandlas på ett särskilt sätt vid taxe-&lt;br&gt;ringen varför de måste redovisas som en särskild post i självdeklaratio-&lt;br&gt;nen. Han föreslog därför att en uttrycklig undantagsbestämmelse skulle&lt;br&gt;införas, vilket också blev riksdagens beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 3 kap. 53 § första stycket LSK skall fåmansföretag och övriga&lt;br&gt;företag som avses i 3 § 1 a och 1 g mom. SIL lämna företagsledaren och&lt;br&gt;delägare i företaget samt dem närstående personer alla uppgifter som&lt;br&gt;behövs för att de skall kunna beräkna sin skattepliktiga inkomst från fö-&lt;br&gt;retaget. Detsamma gäller handelsbolag i fråga om delägare i bolaget. En-&lt;br&gt;ligt andra stycket skall efter föreläggande av skattemyndigheten sådana&lt;br&gt;uppgifter lämnas även till skattemyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgiftsskyldigheten for fåmansföretag tillkom i samband med stopp-&lt;br&gt;reglema och infördes i GTL. Den överfördes till LSK utan några sakliga&lt;br&gt;ändringar. Tillägget att regeln även skulle gälla handelsbolag tillkom i&lt;br&gt;anslutning till skattereformen (prop. 1990/91:5, bet. 1990/91 :SkU3, SFS&lt;br&gt;1990:1136). Tillägget beträffande företag som avses i 3 § 1 a och 1 g&lt;br&gt;mom. SIL (prop. 1996/97:117, bet. 1996/97:SkU20, SFS 1997:329) till-&lt;br&gt;kom i samband med den nya förmögenhetsskattelagstiftningen. Riksda-&lt;br&gt;gen antog under hösten 1996 ett förslag om lättnader i ägarbeskattningen&lt;br&gt;i små och medelstora företag (prop. 1996/97:45, bet. 1996/97:SkU13,&lt;br&gt;SFS 1996:1611). Lättnadsreglema innebär att viss del av utdelningen på&lt;br&gt;aktier i onoterade svenska och utländska företag undantas från beskatt-&lt;br&gt;ning hos aktieägaren. Underlaget för beräkning av lättnadsutrymmet ut-&lt;br&gt;görs av summan av anskaffningskostnaden för aktier och löneunderlaget.&lt;br&gt;I propositionen om den nya förmögenhetsskattelagstiftningen (prop.&lt;br&gt;1996/97:117 s. 82 f.) uttalades att delägare i fåmansföretag m.fl. enligt 2&lt;br&gt;kap. 24 § LSK bl.a. skall beräkna hur stor del av utdelat belopp som skall&lt;br&gt;undantas från skatteplikt enligt lättnadsreglema. För att göra detta möjligt&lt;br&gt;krävdes att tillägg gjordes för de aktuella företagen. Genom hänvisningen&lt;br&gt;till 3 § 1 a mom. SIL omfattas svenska aktiebolag som inte är marknads-&lt;br&gt;noterade och genom hänvisningen till 3 § 1 g mom. omfattas även mot-&lt;br&gt;svarande utländska företag. I propositionen diskuterades även möjlighe-&lt;br&gt;ten att i stället införa en kontrolluppgiftsskyldighet beträffande uppgif-&lt;br&gt;terna. En sådan ansågs dock inte böra införas i avvaktan på Skattekon-&lt;br&gt;trollutredningens översyn av LSK.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket lades till i samband med de förenklingar som tillkom&lt;br&gt;genom 1993 års lagstiftning (prop. 1992/93:86). Motivet var enligt före-&lt;br&gt;draganden (s. 49) att det i vissa fall var viktigt att även skattemyndighe-&lt;br&gt;ten fick ta del av dessa uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 3 kap. 57 § första stycket LSK anges som huvudregel att det i varje&lt;br&gt;kontrolluppgift skall anges namn och postadress samt personnummer&lt;br&gt;eller organisationsnummer för såväl den uppgiftsskyldige som den upp-&lt;br&gt;giften avser. Enligt fjärde stycket skall det i en kontrolluppgift som läm-&lt;br&gt;nas av fåmansföretag, fåmansägt handelsbolag eller företag, som enligt&lt;br&gt;3 § 12 a mom. tredje stycket SIL skall behandlas som ett fåmansföretag,&lt;br&gt;anges om personen är företagsledare eller honom närstående person eller&lt;br&gt;delägare i företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i fjärde stycket tillkom i samband med 1976 års stopp-&lt;br&gt;regler. Den överfördes från GTL till LSK utan ändringar. I anslutning till&lt;br&gt;skattereformen utökades företagskretsen med företag enligt 3:12-reglema&lt;br&gt;(SFS 1990:1136).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 4 kap. 1 § första stycket LSK är den som är deklarationsskyldig&lt;br&gt;eller skyldig att lämna kontrolluppgift eller andra uppgifter till ledning&lt;br&gt;för taxeringen skyldig att i skälig omfattning genom räkenskaper, an-&lt;br&gt;teckningar eller på annat lämpligt sätt sörja för att underlag finns för att&lt;br&gt;fullgöra deklarations- eller uppgiftsskyldigheten och för kontroll av den.&lt;br&gt;Enligt andra stycket är fåmansföretag, fåmansägt handelsbolag och före-&lt;br&gt;tag, som enligt 3 § 12 a mom. tredje stycket SIL skall behandlas som&lt;br&gt;fåmansföretag, skyldigt att sörja för att underlag finns för kontroll av vad&lt;br&gt;företagsledaren eller honom närstående person eller delägare tillskjutit&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till och tagit ut ur företaget av pengar, varor eller annat. Företaget skall&lt;br&gt;vidare som underlag för kontroll av traktamentsersättning, som betalats&lt;br&gt;ut till företagsledaren eller honom närstående person eller delägare, beva-&lt;br&gt;ra verifikation av övemattningskostnader, om ersättningen varit avsedd&lt;br&gt;att täcka sådan kostnad. Enligt tredje stycket skall underlag bevaras un-&lt;br&gt;der sex år efter utgången av det kalenderår underlaget avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i andra stycket tillkom i samband med 1976 års stopp-&lt;br&gt;lagstiftning. Vid 1990 års skattereform utökades företagskretsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 4 kap. 4 § LSK far RSV medge undantag från bestämmelserna&lt;br&gt;om fåmansföretagens uppgiftsskyldighet. Bestämmelsen om dispens till-&lt;br&gt;kom på skatteutskottets initiativ i samband med införandet av stoppreg-&lt;br&gt;lema (bet. 1975/76:SkU28 s. 45 f.). Utskottet fann att det med hänsyn till&lt;br&gt;verksamhetens art och omfattning kunde föreligga vissa svårigheter för&lt;br&gt;enskilda fåmansföretag att fullgöra det föreslagna uppgiftslämnandet.&lt;br&gt;Utskottet föreslog därför att RSV i sådana fall fick medge dispens, vilket&lt;br&gt;också blev riksdagens beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regelsystemet i LSK kan sägas främst syfta till att ge skattemyndig-&lt;br&gt;heten möjlighet att åstadkomma en riktig taxering. Tanken är även att&lt;br&gt;systemet skall hindra den skattskyldige från att företa transaktioner i&lt;br&gt;syfte att undgå beskattning. Också inom andra lagstiftningsområden finns&lt;br&gt;regler som verkar i dessa riktningar, bl.a. regler om taxeringsrevision.&lt;br&gt;Olika regler av bestraffande karaktär, såsom skattetillägg och bestäm-&lt;br&gt;melserna i skattebrottslagen (1971:69) far anses höra hit. I denna del&lt;br&gt;hänvisar regeringen till redogörelsen i betänkandet (s. 221 ff.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning: Den grundläggande tanken ba-&lt;br&gt;kom skyldigheten att lämna uppgifter till ledning för taxeringen är att&lt;br&gt;varje person skall påföras den skatt som följer av de materiella skatte-&lt;br&gt;reglerna. Uppgiftsskyldigheten kan således ses som ett medel att höja&lt;br&gt;kvaliteten på beslut om taxering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det torde vara omöjligt att genom utformningen av regler om uppgifts-&lt;br&gt;skyldighet förhindra att de som går in för att lämna oriktiga uppgifter&lt;br&gt;också gör det. Hur uppgiftsskyldigheten än konstrueras kan den som för-&lt;br&gt;fogar över t.ex. ett eget aktiebolag se till att bolaget underlåter att göra&lt;br&gt;skatteavdrag och avge kontrolluppgift så att ägaren därefter kan utelämna&lt;br&gt;lönen i den egna självdeklarationen. Förfaranden av detta slag kan - med&lt;br&gt;bortseende från den granskning som utförs genom bolagets egen revision&lt;br&gt;- ofta uppmärksammas enbart vid taxeringsrevision och liknande kon-&lt;br&gt;trollåtgärd. Uppgiftsskyldigheten kan däremot minska risken för misstag&lt;br&gt;hos den som har en ambition att göra rätt. Det är vidare möjligt att den&lt;br&gt;som konfronteras med en direkt ställd fråga är mindre benägen att lämna&lt;br&gt;oriktiga uppgifter än om frågan aldrig ställts. Besvarandet av frågan gör&lt;br&gt;det påtagligt svårare att hävda okunnighet eller god tro.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det anförda leder till slutsatsen att uttryckliga bestämmelser om upp-&lt;br&gt;giftsskyldighet har sitt största värde i fråga om sådana personer som i&lt;br&gt;princip uppträder lojalt gentemot skattesystemet. Att genom regler om&lt;br&gt;uppgiftsplikt eliminera skattefusk är omöjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvitt gäller förmåner från ett fåmansföretag till personer som tillhör&lt;br&gt;företagets ägarkrets kan behövliga upplysningar inhämtas från den som&lt;br&gt;uppburit förmånen (delägaren eller den delägaren närstående), företags-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ledaren eller fåmansföretaget. Att lägga uppgiftsplikten hos delägaren&lt;br&gt;eller den närstående ter sig naturligt eftersom det är där beskattningen&lt;br&gt;skall ske. Så sker också enligt 2 kap. 24 § LSK.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stoppregelutredningen har föreslagit att uppgiftsplikten skall flyttas&lt;br&gt;över på fåmansföretaget. Enligt utredningen går det att urskilja flera&lt;br&gt;nackdelar med en uppgiftsplikt på delägamivå, bl.a. att den sannolikt är&lt;br&gt;ganska ineffektiv. De enda uppgifter som enligt utredningen torde kom-&lt;br&gt;ma in enbart med anledning av denna uppgiftsplikt är sådana som den&lt;br&gt;skattskyldige på grund av glömska eller okunnighet annars skulle ha för-&lt;br&gt;tigit. Vidare medför ett obligatoriskt uppgiftslämnande att skattemyndig-&lt;br&gt;heterna belastas med ett stort antal ointressanta uppgifter från delägare&lt;br&gt;och närstående som inte haft några mellanhavanden med företaget. Det är&lt;br&gt;dessutom ytterst svårt för skattemyndigheterna att fortlöpande följa upp&lt;br&gt;vilka som skall lämna uppgift. Vad som enligt utredningen kan tala för&lt;br&gt;att lägga uppgiftsskyldigheten på företagsledaren är att denne normalt&lt;br&gt;företräder företaget i transaktioner av nu aktuellt slag och därmed har full&lt;br&gt;insyn i transaktionens ekonomiska effekter. Ett problem är dock att ett&lt;br&gt;fåmansföretag kan ha flera företagsledare och flera ägarkretsar. Är så&lt;br&gt;fallet måste ställning tas till vilken företagsledare som skall lämna upp-&lt;br&gt;gift om genomförda transaktioner. En företagsledare behöver vidare inte&lt;br&gt;vara anställd i fåmansföretaget. Det är därför inte säkert att denne utan&lt;br&gt;vidare har tillgång till den information och de administrativa resurser&lt;br&gt;som behövs för att fullgöra uppgiftsplikten. Av dessa och andra skäl kan&lt;br&gt;det enligt Stoppregelutredningen knappast komma i fråga att placera&lt;br&gt;uppgiftsskyldigheten hos företagsledaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det återstående alternativet, att lägga uppgiftsplikten hos fåmansföre-&lt;br&gt;taget, framstår enligt Stoppregelutredningen som det lämpligaste. Skyl-&lt;br&gt;digheten att informera om transaktioner mellan företaget och dess ägar-&lt;br&gt;krets kan därigenom samordnas med vad som redan enligt de allmänna&lt;br&gt;reglerna ankommer på ett företag/arbetsgivare vad gäller avdrag för skatt&lt;br&gt;och lämnande av kontrolluppgifter. Det finns enligt utredningen inte till-&lt;br&gt;räckliga skäl att vid sidan av denna uppgiftsplikt ha särskilda regler för&lt;br&gt;företagsledare, delägare och närstående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stoppregelutredningen anser att det finns skäl att ålägga fåmansföretag&lt;br&gt;en uppgiftsskyldighet som går utöver vad som gäller för företag som inte&lt;br&gt;tillhör den kategorin. Enligt utredningen är fåmansföretagets självdekla-&lt;br&gt;ration en lämpligare plats för lämnande av kompletterande information&lt;br&gt;än företagets kontrolluppgifter. Det föreslås dock att kontrolluppgift -&lt;br&gt;utöver vad som följer av de allmänna reglerna - skall lämnas om det fö-&lt;br&gt;rekommit förbjudna lån. Uppgiftsskyldigheten i deklarationen föreslås&lt;br&gt;avse avtal om överlåtelse eller upplåtelse av egendom och andra rätts-&lt;br&gt;handlingar mellan företaget och delägare i företaget eller delägare närstå-&lt;br&gt;ende person. Avtal som gäller transaktioner av obetydligt värde bör ut-&lt;br&gt;tryckligen undantas. I författningskommentaren (betänkandet s. 295) an-&lt;br&gt;ges att värden under några tusen kronor normalt torde få hänföras till&lt;br&gt;begreppet obetydligt. För att förhindra dubbelarbete föreslås vidare att&lt;br&gt;uppgift inte heller bör lämnas i de fall då avgivna kontrolluppgifter inne-&lt;br&gt;håller erforderlig information om vad som förekommit mellan företaget&lt;br&gt;och delägaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stoppregelutredningen menar att den utökade informationsplikten i&lt;br&gt;fåmansföretagets självdeklaration rörande mellanhavanden med personer&lt;br&gt;tillhörande ägarkretsen bör karaktäriseras som ett komplement till de&lt;br&gt;krav som följer av de allmänna reglerna om uppgiftsskyldighet. Värdet&lt;br&gt;av den utvidgade plikten består främst i att den sprider kunskap om de&lt;br&gt;materiella skattereglerna och därmed också tydliggör risken för sanktio-&lt;br&gt;ner i form av skattetillägg och straff för den som avviker från dessa reg-&lt;br&gt;ler. För den som medvetet lämnar ofullständiga eller osanna uppgifter&lt;br&gt;kan det rätta förhållandet - i likhet med vad som gäller vid tillämpning&lt;br&gt;av dagens system - klarläggas bara genom taxeringsrevision eller liknan-&lt;br&gt;de granskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill för sin del anföra följande. Den uppgiftsskyldighet&lt;br&gt;som gäller enligt de allmänna reglerna är i och för sig relativt omfattande&lt;br&gt;men den är inte tillräcklig när det gäller transaktioner mellan fåmansfö-&lt;br&gt;retag och dess delägare m.fl. Den omständigheten att det är fråga om av-&lt;br&gt;tal och andra rättshandlingar som upprättats mellan parter vars intressen&lt;br&gt;inte är motstridiga med påföljande kontrollbehov gör att det är nödvän-&lt;br&gt;digt att ha en utvidgad uppgiftsplikt för dessa transaktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar inte utredningens uppfattning att det är lämpligast att&lt;br&gt;lägga uppgiftsskyldigheten på företaget. Det finns enligt regeringens me-&lt;br&gt;ning starka skäl som talar emot en sådan lösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många fåmansföretag har sitt säte i en region medan delägarna finns i&lt;br&gt;andra - ibland i flera - regioner. Någon obligatorisk samgranskning&lt;br&gt;mellan företagets deklaration och delägarnas deklarationer förekommer&lt;br&gt;inte. En bestämmelse av den innebörd som utredningen föreslagit kan&lt;br&gt;som RSV påtalat innebära att granskningsarbetet försenas och försvåras&lt;br&gt;på grund av att de olika skattemyndigheterna måste skicka uppgifter till&lt;br&gt;varandra. Dessutom lämnas företagets deklarationer senare än de fysiska&lt;br&gt;personernas deklarationer, varför ytterligare en fördröjning kommer att&lt;br&gt;ske. I de fall företagen har brutna räkenskapsår kommer en fördröjning&lt;br&gt;med ytterligare ett år ske. En sådan tågordning kan knappast vara lämp-&lt;br&gt;lig. Skattemyndigheternas möjligheter att ompröva delägarnas deklara-&lt;br&gt;tioner kommer också att försvåras. I många fall kommer endast eftertaxe-&lt;br&gt;ring att stå till buds. Vid undervärdering av förmåner krävs att denna är&lt;br&gt;så stor att den innebär att den skattskyldige har karaktäriserat förmånen&lt;br&gt;felaktigt för att den skattskyldige skall anses ha lämnat oriktig uppgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om uppgiftsskyldigheten skulle flyttas över på företagsnivå skulle det&lt;br&gt;mot bakgrund av de skäl regeringen redovisat vara lämpligare att den&lt;br&gt;fullgjordes på kontrolluppgift i stället för i företagets deklaration. För att&lt;br&gt;skattemyndigheterna skulle kunna fa tillräcklig information för att grans-&lt;br&gt;ka delägarnas deklarationer skulle därtill krävas att kontrolluppgifterna&lt;br&gt;var utformade på ett sådant sätt att det klart framgick vilka förmåner som&lt;br&gt;lämnats och värdet av varje enskild förmån. Enligt regeringens mening&lt;br&gt;skulle ett sådant system inte förenkla för företagen och delägarna jämfört&lt;br&gt;med vad som gäller i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De skäl som talar för att flytta uppgiftsskyldigheten är enligt regering-&lt;br&gt;ens mening inte av en sådan styrka att de motiverar en ändring. Delägar-&lt;br&gt;kretsen i fåmansföretag är sällan av en sådan storlek att det föreligger&lt;br&gt;någon svårighet för delägarna att hålla sig informerade om de transaktio-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ner de har med företaget. Det bör särskilt noteras att det inte är frågan om&lt;br&gt;avtal mellan oberoende parter. Någon större svårighet för delägarna att&lt;br&gt;fullgöra uppgiftsskyldigheten i deklarationen kan enligt regeringens me-&lt;br&gt;ning inte anses föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer att den uppgiftsskyldighet som redan nu gäller&lt;br&gt;enligt 2 kap. 24 § LSK är tillräcklig för att tillgodose det kontrollbehov&lt;br&gt;som kommer att uppstå när flera av stoppreglema slopas. Något behov av&lt;br&gt;att utöka uppgiftsplikten kan därför inte anses föreligga. Det far liksom&lt;br&gt;hittills ankomma på RSV att utforma den blankett som skall användas&lt;br&gt;vid uppgiftslämnandet. Regeringen lägger därför inte fram något förslag&lt;br&gt;om ändring av uppgiftsskyldigheten. Om det skulle visa sig att kontroll-&lt;br&gt;behovet ökar med anledning av de materiella förslag som lagts fram av-&lt;br&gt;ser regeringen återkomma i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Fåmansägda handelsbolag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;7.1 Inledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De skatterättsliga reglerna för handelsbolag bygger i flera hänseenden på&lt;br&gt;de civilrättsliga bestämmelser som finns i lagen (1980:1102) om han-&lt;br&gt;delsbolag och enkla bolag, HBL. Liksom ett aktiebolag är handelsbolaget&lt;br&gt;en juridisk person. Ett handelsbolag föreligger, om två eller flera har av-&lt;br&gt;talat att gemensamt utöva näringsverksamhet i bolag och bolaget har&lt;br&gt;förts in i handelsregistret (1 kap. 1 § HBL). Såväl fysiska som juridiska&lt;br&gt;personer kan vara delägare i ett handelsbolag och delägarna kan vara bå-&lt;br&gt;de utlänningar och utländska företag. Även omyndiga kan vara delägare.&lt;br&gt;Bestämmelserna i 9 kap. föräldrabalken om underårigs rätt att själv ingå&lt;br&gt;avtal m:m. kan då få betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delägarna kan i stor utsträckning själva bestämma i rättsfrågorna sig&lt;br&gt;emellan genom det avtal (bolagsavtal) som de enligt 1 kap. 1 § HBL skall&lt;br&gt;träffa. De indispositiva regler som finns, dvs. regler som inte går att av-&lt;br&gt;tala bort, gäller rättsförhållandet till tredje man, således främst förhållan-&lt;br&gt;det till bolagets fordringsägare. En sådan regel är att delägarna är solida-&lt;br&gt;riskt ansvariga för handelsbolagets förpliktelser (2 kap. 20 § HBL). Nå-&lt;br&gt;got låneförbud, motsvarande det som finns i ABL, finns inte i HBL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudprincipen inom beskattningen enligt 53 § 2 mom. KL, punkt 10&lt;br&gt;av anvisningarna till 53 § KL samt 6 § 2 mom. SIL är att handelsbolaget&lt;br&gt;inte är skattesubjekt, dvs. det taxeras inte själv för sin inkomst (med un-&lt;br&gt;dantag för statlig fastighetsskatt m.m. sedan den 1 januari 1997, SFS&lt;br&gt;1996:1402). Bolagets nettointäkt påförs i stället delägarna med belopp&lt;br&gt;som motsvarar deras andelar av intäkten. Om bolagsman avyttrat sin an-&lt;br&gt;del skall han eller hon härutöver beskattas för eventuell vinst på grund av&lt;br&gt;innehavet. Delägarna är också skattskyldiga för den förmögenhet som&lt;br&gt;finns i handelsbolaget i den mån sådan förmögenhet är skattepliktig och i&lt;br&gt;den mån delägarna är skattskyldiga för förmögenhetsskatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan bolagets nettovinst kan räknas fram skall varje bolagsman tillgo-&lt;br&gt;doräknas ett belopp som motsvarar dels arvode för förvaltning av bola-&lt;br&gt;get, dels ränta på hans i bolaget vid räkenskapsårets början innestående&lt;br&gt;kapital, om inte annat har avtalats. Bolagets nettoresultat räknas härefter&lt;br&gt;fram genom att kostnaderna avräknas från bruttointäkterna, avskrivningar&lt;br&gt;sker på bolagets anläggningstillgångar och vissa tillåtna fondavsättningar&lt;br&gt;görs. Därefter kan nettointäkten fördelas. Handelsbolagets intäkter och&lt;br&gt;kostnader sammanställs för inkomst av kapital för sig och för inkomst av&lt;br&gt;näringsverksamhet för sig. Så gott som alla intäkter är hänförliga till in-&lt;br&gt;komst av näringsverksamhet. Att så är fallet framgår av punkt 1 tredje&lt;br&gt;stycket och punkt 2 andra stycket av anvisningarna till 22 § KL. All ränta&lt;br&gt;och utdelning är således hänförlig till inkomst av näringsverksamhet,&lt;br&gt;reavinster och reaförluster likaså utom såvitt gäller fastigheter och bo-&lt;br&gt;stadsrätter som inte är omsättningstillgångar. I sistnämnda fall beskattas&lt;br&gt;delägaren under inkomst av kapital. Detta framgår av att sådana tillgång-&lt;br&gt;ar inte räknas upp i punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till 22 § KL.&lt;br&gt;Vid avyttring av sådana fastigheter och bostadsrätter beskattas dock åter-&lt;br&gt;förda värdeminskningsavdrag och värdehöj ande reparationer i inkomst-&lt;br&gt;slaget näringsverksamhet (se avsnitt 7.3). En delägare beskattas i princip&lt;br&gt;inte under inkomst av tjänst i annat fall än då reglerna för fåmansägda&lt;br&gt;handelsbolag i punkt 14 av anvisningarna till 32 § KL är tillämpliga. Om&lt;br&gt;delägaren är en juridisk person - frånsett dödsbon - hänförs generellt all&lt;br&gt;inkomst till näringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan grundläggande bestämmelse finns i punkt 9 av anvisningarna&lt;br&gt;till 32 § KL av vilken framgår att en delägare som är fysisk person tar&lt;br&gt;upp inkomst i form av avlöning från bolaget i det inkomstslag till vilket&lt;br&gt;bolagets inkomst hänförs, dvs. normalt inkomst av näringsverksamhet.&lt;br&gt;Oavsett om delägaren civilrättsligt sett kan vara anställd av bolaget skall&lt;br&gt;lönen således tas upp i detta inkomstslag. Vidare gäller enligt 18 § KL&lt;br&gt;numera (SFS 1993:1541) att all inkomst av näringsverksamhet som be-&lt;br&gt;drivs av ett handelsbolag räknas till en och samma förvärvskälla. Detta&lt;br&gt;innebär att överskott och underskott i bolagets olika verksamheter kan&lt;br&gt;kvittas mot varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning kan viss&lt;br&gt;del av näringsinkomsten beskattas som kapitalinkomst, s.k. positiv ränte-&lt;br&gt;fördelning. Positiv räntefördelning innebär att den del av näringsintäkten&lt;br&gt;som motsvarar skälig avkastning på investerat kapital skall hänföras till&lt;br&gt;inkomst av kapital. Negativ räntefördelning sker när delägarens justerade&lt;br&gt;ingångsvärde på andelen i bolaget är negativt. Ett negativt ingångsvärde&lt;br&gt;kan uppstå till följd av uttag från bolaget eller underskott som delägaren&lt;br&gt;kunnat uttnyttja (jfr nedan). Det negativa ingångsvärdet&lt;br&gt;(fördelningsunderlaget) ränteberäknas och bolagets (dvs. delägarens)&lt;br&gt;näringsinkomst ökar medan delägaren medges avdrag med samma be-&lt;br&gt;lopp vid beräkning av inkomst av kapital. Denna fördelning mellan in-&lt;br&gt;komst av näringsverksamhet och inkomst av kapital skall göras efter att&lt;br&gt;fördelning av nettointäkten skett mellan delägarna och görs hos varje&lt;br&gt;delägare för sig. Även avsättningar till periodiseringsfond enligt lagen&lt;br&gt;(1993:1538) om periodiseringsfonder och expansionsmedel enligt lagen&lt;br&gt;(1993:1537) om expansionsmedel görs för varje delägare för sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om andelen i handelsbolaget avyttras sker reavinstberäkning. Särskil-&lt;br&gt;da regler för beräkning av ingångsvärdet infördes år 1988 (SFS&lt;br&gt;1988:1518) i dåvarande punkt 2 d av anvisningarna till 36 § KL. Regler-&lt;br&gt;na har numera sin plats i 28 § SIL. De innebär bland annat att ingångs-&lt;br&gt;värdet skall ökas med senare tillskott till bolaget och minskas med uttag&lt;br&gt;från bolaget. Vidare ska det ökas med de skattepliktiga inkomster och&lt;br&gt;minskas med de avdragna underskott som ägaren haft under innehavs-&lt;br&gt;tiden. Det på så sätt beräknade ingångsvärdet kallas det justerade in-&lt;br&gt;gångsvärdet. Det justerade ingångsvärdet har betydelse inte bara vid be-&lt;br&gt;räkning av reavinst på grund av avyttring av andelen utan även vid den&lt;br&gt;löpande beskattningen. Fördelningsunderlaget för räntefördelning och&lt;br&gt;takbeloppet för expansionsmedel beräknas med utgångspunkt i det juste-&lt;br&gt;rade ingångsvärdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med 1990 års skattereform infördes särskilda regler beträf-&lt;br&gt;fande famansföretag i 3 § 12 mom. SIL för att förhindra att arbetsin-&lt;br&gt;komster från ett aktiebolag omvandlades till lägre beskattad utdelning&lt;br&gt;respektive reavinst. Handelsbolagen kom inte att omfattas av dessa reg-&lt;br&gt;ler. Efter att det hade uppmärksammats att detta kunde uttnyttjas skatte-&lt;br&gt;mässigt infördes lagen (1992:1643) om särskilda regler för beskattning&lt;br&gt;av inkomst från handelsbolag i vissa fall, den s.k. överlåtelselagen. Det&lt;br&gt;hade enligt skrivelse till riksdagen (skr. 1992/93:138) blivit mycket van-&lt;br&gt;ligt att handelsbolagsandelar överläts med tillhörande årsvinst och att&lt;br&gt;syftet med detta i många fall endast var att inkomst av eget arbete skulle&lt;br&gt;omvandlas till lägre beskattad kapitalinkomst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen tar sikte på överlåtelser av en fysisk persons eller ett dödsbos&lt;br&gt;andel i ett handelsbolag till annan än fysisk person bosatt i Sverige. Om&lt;br&gt;köparen är exempelvis ett aktiebolag skulle stora skattefördelar kunna&lt;br&gt;uppnås om inkomster i aktiebolaget kunde kvittas mot den förlust som&lt;br&gt;kan uppkomma när handelsbolaget likvideras (jfr exempel i RSV:s&lt;br&gt;handledning för 1999 års taxering, del 2, s. 1147). För att förhindra denna&lt;br&gt;typ av transaktioner gäller andra beskattningsbestämmelser vid sådana&lt;br&gt;överlåtelser. Huvudregeln är att överlåtaren tar upp reavinsten vid över-&lt;br&gt;låtelse av andelen som inkomst av näringsverksamhet i stället för kapital.&lt;br&gt;I lagen har ett utvidgat närståendebegrepp införts jämfört med stoppreg-&lt;br&gt;lemas definition av närståendebegreppet i punkt 14 trettonde stycket av&lt;br&gt;anvisningarna till 32 § KL. Det innebär att när ett dödsbo säljer en andel&lt;br&gt;skall delägare i dödsboet också anses som närstående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om svenska rättssubjekt gäller överlåtelselagen endast när han-&lt;br&gt;delsbolagsandelen säljs till en juridisk person. Om överlåtelselagen inte&lt;br&gt;är tillämplig och andelen säljs från en fysisk person till en annan fysisk&lt;br&gt;person bosatt i Sverige gäller dock i vissa särskilda fall andra regler för&lt;br&gt;att förhindra skatteundandragande. Så är fallet när handelsbolaget äger&lt;br&gt;aktier i ett famansföretag i vilket andelsägaren har varit verksam i bety-&lt;br&gt;dande omfattning (så att 3:12-reglema skulle vara tillämpliga). Vid en&lt;br&gt;sådan andelsförsäljning skall hälften av den del av reavinsten som kan&lt;br&gt;anses belöpa på aktierna beskattas som intäkt av tjänst enligt 24 § 7&lt;br&gt;mom. SIL. Det nya momentet infördes genom lagändring som trädde i&lt;br&gt;kraft den 1 januari 1996 (SFS 1995:1626).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 15&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Begreppet fåmansägda handelsbolag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ett fåmansägt handelsbolag föreligger om fyra&lt;br&gt;eller farre fysiska personer har ett bestämmande inflytande i bolaget&lt;br&gt;genom sitt andelsinnehav eller på annat sätt. En person och hans när-&lt;br&gt;stående anses därvid utgöra en fysisk person. Även utländska juridi-&lt;br&gt;ska personer som motsvarar svenska handelsbolag kan utgöra fåmans-&lt;br&gt;ägda handelsbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningen föreslår att ett fåmansägt handels-&lt;br&gt;bolag föreligger om fyra eller färre fysiska personer har ett bestämmande&lt;br&gt;inflytande i bolaget genom sitt andelsinnehav eller på annat sätt. Andelar&lt;br&gt;som ägs av makar och deras barn under 18 år anses ägda av en fysisk&lt;br&gt;person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Se redovisningen i avsnitt 5.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till regeringens förslag: Som fåmansägt handelsbolag&lt;br&gt;räknas enligt definitionen i punkt 14 tionde stycket 14 av anvisningarna&lt;br&gt;till 32 § KL a) handelsbolag, vari en fysisk person eller ett fatal fysiska&lt;br&gt;personer genom sitt andelsinnehav eller på annat sätt har ett bestämman-&lt;br&gt;de inflytande; samt b) handelsbolag, vars verksamhet är uppdelad på&lt;br&gt;verksamhetsgrenar som är oberoende av varandra, såvida en person ge-&lt;br&gt;nom andelsinnehav, avtal eller på därmed jämförligt sätt har den reella&lt;br&gt;bestämmanderätten över sådan verksamhetsgren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definitionen ansluter således till definitionen av fåmansföretag (se av-&lt;br&gt;snitt 5.1). För de fall en bestämmelse skall tillämpas även på handelsbo-&lt;br&gt;lag skall detta uttryckligen anges i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ursprungliga definitionen av fåmansföretag omfattade som redan&lt;br&gt;tidigare nämnts även handelsbolag. Detta kritiserades dock alltsedan lag-&lt;br&gt;stiftningens tillkomst. Kritikerna menade att handelsbolagen, vars vinster&lt;br&gt;enkelbeskattas, inte hade sin plats i ett system som byggde på dubbelbe-&lt;br&gt;skattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Först genom 1990 års skattereform utmönstrades handelsbolag från&lt;br&gt;fåmansföretagsdefinitionen och i stället infördes begreppet fåmansägt&lt;br&gt;handelsbolag (prop. 1989/90:110 s. 602). Begreppet skiljer sig från få-&lt;br&gt;mansföretagen på så sätt att här krävs att en fysisk person eller ett fatal&lt;br&gt;fysiska personer har ett bestämmande inflytande i bolaget genom sitt an-&lt;br&gt;delsinnehav eller på annat sätt. &amp;quot;På annat sätt&amp;quot; syftar närmast på bo-&lt;br&gt;lagsavtalet. Genom bolagsavtalet kan huvudprincipen att varje bolags-&lt;br&gt;man har lika rätt att vidta åtgärder i förvaltningen av handelsbolagets&lt;br&gt;angelägenheter frångås. Begreppet fåtal har här samma innebörd som i&lt;br&gt;definitionen av famansföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagsskattekommittén, som föreslog att begreppet famansföretag&lt;br&gt;inte skulle omfatta handelsbolag, tog upp frågan om famansföretagsreg-&lt;br&gt;lema skulle kunna kringgås genom en konstruktion där en fysisk person&lt;br&gt;driver verksamhet i ett aktiebolag och ett av honom själv och aktiebola-&lt;br&gt;get bildat handelsbolag (SOU 1989:2 s. 190 ff.). Eftersom handelsbolaget&lt;br&gt;inte kunde vara ett famansföretag, skulle den fysiske personen kunna&lt;br&gt;genomföra transaktioner med handelsbolaget som inte var möjliga med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;aktiebolaget. I prop. 1989/90:110 kommenterades inte denna problema-&lt;br&gt;tik. Regeringsrätten har behandlat frågan i ett notisfall, RÅ 1993 not.&lt;br&gt;372. Målet avsåg förhandsbesked i fråga om en viss stoppregel kunde&lt;br&gt;tillämpas vid ett handelsbolags förvärv av en villafastighet som skulle&lt;br&gt;användas som bostad för en person vilken ägde samtliga aktier i två ak-&lt;br&gt;tiebolag. Aktiebolagen ägde i sin tur alla andelar i handelsbolaget. Rege-&lt;br&gt;ringsrätten klargjorde att bara de regler som uttryckligen omfattar få-&lt;br&gt;mansägda handelsbolag kunde tillämpas på dessa bolag och fann således&lt;br&gt;att stoppregeln inte var tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definitionen av fåmansägt handelsbolag kompletteras med en bestäm-&lt;br&gt;melse i punkt 14 elfte stycket av anvisningarna till 32 § KL om vad som&lt;br&gt;skall avses med ägare i fåmansföretag och fåmansägda handelsbolag.&lt;br&gt;Kompletteringen kan synas mindre lämplig såvitt avser handelsbolagen,&lt;br&gt;eftersom begreppet ägare inte finns i definitionen av sådana bolag. Av-&lt;br&gt;sikten torde emellertid vara att markera att även indirekta innehav&lt;br&gt;(ägande) av andelar i ett handelsbolag skall beaktas vid bedömningen av&lt;br&gt;storleken av en fysisk persons andelsinnehav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringen har i fråga om fåmansfö-&lt;br&gt;retagen föreslagit att ett fåtal skall bestämmas till fyra eller färre personer&lt;br&gt;(se avsnitt 5.1). Dessa skall enligt regeringens föreslagna definition äga&lt;br&gt;aktier eller andelar som motsvarar mer än hälften av rösterna för samtliga&lt;br&gt;aktier eller andelar i företaget. En person och hans närstående räknas&lt;br&gt;därvid som en fysisk person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om de fåmansägda handelsbolagen skall enligt den nu gällande&lt;br&gt;definitionen högst ett fåtal personer ha ett bestämmande inflytande ge-&lt;br&gt;nom sitt andelsinnehav eller på annat sätt. Ett fatal har samma innebörd&lt;br&gt;som i definitionen av fåmansföretag. Av samma skäl som beträffande&lt;br&gt;fåmansföretagen finner regeringen att uttrycket ett fåtal bör ersättas med&lt;br&gt;fyra eller färre. Det finns enligt regeringens mening däremot ingen an-&lt;br&gt;ledning att ändra på kravet att dessa personer skall ha ett bestämmande&lt;br&gt;inflytande i bolaget på grund av sitt andelsinnehav eller på annat sätt&lt;br&gt;(genom bolagsavtalet) för att ett fåmansägt handelsbolag skall föreligga.&lt;br&gt;En person och dennes närstående (den s.k. närståendekretsen) bör - på&lt;br&gt;samma sätt som i fråga om fåmansföretag - anses som en person vid be-&lt;br&gt;dömningen av hur många personer som äger andelar eller på annat sätt&lt;br&gt;har ett bestämmande inflytande i företaget. Precis som i fallet med få-&lt;br&gt;mansföretag utgår man vid denna bedömning från personernas ålder med&lt;br&gt;början i den äldste. Den närmare innebörden av detta framgår av avsnitt&lt;br&gt;5.1. och av författningskommentaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har föreslagit att även utländska juridiska personer som&lt;br&gt;motsvarar svenska aktiebolag och ekonomiska föreningar skall kunna&lt;br&gt;utgöra famansföretag. Det bör noteras att 3:12-reglema endast är till-&lt;br&gt;lämpliga på utländska juridiska personer som motsvarar svenska aktie-&lt;br&gt;bolag och svenska ekonomiska föreningar. Några bärande skäl till att&lt;br&gt;undanta utländska juridiska personer som motsvarar svenska handelsbo-&lt;br&gt;lag från de regler som tillämpas på fåmansägda handelsbolag finns&lt;br&gt;emellertid enligt regeringen inte. I definitionen av fåmansägt handelsbo-&lt;br&gt;lag skall därför anges att motsvarande juridiska personer omfattas&lt;br&gt;av både huvudregeln och filialregeln. Detta innebär att 3:12-reglema - i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;motsats till vad som gäller i dag - även kommer att vara tillämpliga på&lt;br&gt;utländska juridiska personer som motsvarar svenska handelsbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av samma skäl som beträffande fåmansföretagen finns inte anledning&lt;br&gt;att ändra på handelsbolagens filialregel på annat sätt än att även denna&lt;br&gt;regel skall gälla utländska juridiska personer som motsvarar svenska&lt;br&gt;handelsbolag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.3 Utköp till underpris&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Om handelsbolag överlåter privatbostad till un-&lt;br&gt;derpris till en delägare skall beskattning ske som om överlåtelsen skett&lt;br&gt;till marknadsvärde. Förslaget tas in som ett nytt 10 a mom. i 25 § SIL&lt;br&gt;(privatbostadsfastighet) och ett nytt 9 a mom. i 26 § SIL (bostadsrätt).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte yttrat sig i frå-&lt;br&gt;gan. RSV tillstyrker forslaget men framhåller svårigheterna med att be-&lt;br&gt;döma en egendoms marknadsvärde i samband med bl.a. utköp. Vad avser&lt;br&gt;fastigheter belyser rättsfallet RÅ 1989 ref. 10 II de svårigheter som är&lt;br&gt;förenade med fastställande av ett riktigt marknadsvärde. I rättsfallet fö-&lt;br&gt;relåg fyra värderingar. Det lägsta värdet var 1 700 000 kr och det högsta&lt;br&gt;2 800 000 kr. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet vill framhålla&lt;br&gt;att en delägare i ett handelsbolag fritt kan ta ut kapital ur bolaget och&lt;br&gt;även utan civilrättsliga restriktioner låna av bolaget. Utredningen verkar&lt;br&gt;enligt fakulteten inte uppmärksamma den skillnad som finns mellan uttag&lt;br&gt;och lån. Enligt utredningen skulle utköp av egendom från bolaget av en&lt;br&gt;delägare till pris under marknadsvärdet få till följd att skillnaden mellan&lt;br&gt;överenskommet pris och marknadsvärdet skulle behandlas som ett kapi-&lt;br&gt;taluttag. Detta kan enligt fakultetens mening endast vara fallet så länge&lt;br&gt;som kapitaluttaget inte överstiger det inskjutna kapitalet i bolaget. Där-&lt;br&gt;efter måste det vara fråga om ett lån (jfr Nils Mattson: ”Om kapitaluttag&lt;br&gt;och penninglån från handelsbolag” i Rättsvetenskapliga studier tillägnade&lt;br&gt;Carl Hemström, Uppsala, 1996).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till regeringens förslag: I punkt 14 fjärde stycket av an-&lt;br&gt;visningarna till 32 § KL behandlas delägares utköp av egendom från få-&lt;br&gt;mansföretag till underpris (se avsnitt 6.4). Regeln gäller fåmansägda&lt;br&gt;handelsbolag endast såvitt avser utköp av privatbostad. Lagtexten har&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Förvärvar delägare i fåmansföretag eller delägare närstående person&lt;br&gt;egendom från företaget till lägre pris än egendomens marknadsvärde,&lt;br&gt;skall ett belopp motsvarande skillnaden beskattas hos forvärvaren som&lt;br&gt;intäkt av tjänst. Vad nu sagts gäller också när delägare i fåmansägt han-&lt;br&gt;delsbolag eller delägare närstående person förvärvar egendom från han-&lt;br&gt;delsbolaget, om egendomen omfattar sådant hus eller avser sådan lägen-&lt;br&gt;het som i och med förvärvet blir eller kan antas komma att bli privatbo-&lt;br&gt;stad enligt 5 § andra eller fjärde stycket eller tomtmark som avses bli&lt;br&gt;bebyggd med sådan bostad. Första meningen tillämpas inte när det är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;företagsledaren som förvärvar egendomen och denne har beskattats enligt&lt;br&gt;första stycket vid företagets förvärv av egendomen.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Felprisregeln för de fåmansägda handelsbolagen gäller bara delägares&lt;br&gt;eller denne närståendes utköp av fastigheter och bostadsrätter ur bolaget&lt;br&gt;till ett pris under marknadsvärdet. En tillämpning av regeln på en deläga-&lt;br&gt;re i ett handelsbolag innebär att delägaren skall ta upp förmånen som&lt;br&gt;inkomst av tjänst. Tjänsteinkomster av detta slag är inte pensions grun-&lt;br&gt;dande och föranleder inte heller socialförsäkringsavgifter (jfr avsnitt 6.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beskattningskonsekvensen inträder endast om den förvärvade egen-&lt;br&gt;domen omfattar hus eller lägenhet som i och med förvärvet blir eller kan&lt;br&gt;antas komma att bli privatbostad. Detta gäller även tomtmark som avses&lt;br&gt;bli bebyggd med sådan bostad. Regeln tillkom i samband med 1990 års&lt;br&gt;skattereform, då även de nya skatterättsliga begreppen privatbostadsfas-&lt;br&gt;tighet och näringsfastighet infördes i 5 § KL. Enligt andra och fjärde&lt;br&gt;styckena i detta lagrum räknas en bostad som privatbostad inte bara när&lt;br&gt;den används för permanent- eller fritidsboende för ägaren eller någon&lt;br&gt;honom närstående utan även när den är avsedd att användas som sådan&lt;br&gt;bostad. Att bostaden före en försäljning varit uthyrd under en längre tid&lt;br&gt;hindrar således inte att den vid beskattningen skall anses som en privat-&lt;br&gt;bostad, under förutsättning att ägarens ursprungliga avsikt varit att längre&lt;br&gt;fram använda den som permanentbostad eller fritidsbostad för egen räk-&lt;br&gt;ning eller för närstående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom beskattningen av handelsbolagets vinster inte är uppdelad i&lt;br&gt;två led utan all beskattning sker direkt hos delägaren, beskattas överlåtel-&lt;br&gt;se till underpris av egendom från bolaget normalt med stöd av reglerna&lt;br&gt;om uttagsbeskattning i punkt 1 a av anvisningarna till 22 § KL. Uttagsbe-&lt;br&gt;skattningen förutsätter dock att eventuell vinst skulle ha beskattats som&lt;br&gt;inkomst av näringsverksamhet. Så är i princip inte fallet i fråga om fas-&lt;br&gt;tigheter och bostadsrätter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Felprisregeln i punkt 14 fjärde stycket av anvisningarna till 32 § KL&lt;br&gt;tar, som nämnts, sikte endast på privata bostäder. Motivet för regeln var&lt;br&gt;(prop. 1989/90:110, s. 599) att en fastighet eller en bostadsrätt efter en&lt;br&gt;delägares utköp kunde komma att vinstbeskattas enligt de förmånliga&lt;br&gt;reglerna för privatbostäder trots att utköpet gällde fastigheter eller bo-&lt;br&gt;stadsrätter, som ingått i näringsverksamhet. Genom överföring till en&lt;br&gt;privat ägare förvandlades näringsfastigheten i allmänhet till privatbostad.&lt;br&gt;De regler som då kunde tillämpas vid en försäljning var mycket fördel-&lt;br&gt;aktiga (skatten uppgick vid denna tid till endast 9 procent av försälj-&lt;br&gt;ningssumman). Föredraganden ansåg att en överlåtelse inte fick ske utan&lt;br&gt;skattekonsekvenser och att felprisregeln borde tillämpas på sådana över-&lt;br&gt;låtelser från fåmansägda handelsbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några särskilda regler finns inte för det fallet att ett handelsbolag&lt;br&gt;överlåter fastigheter eller bostadsrätter som inte blir privata genom över-&lt;br&gt;låtelsen till en delägare. Det avtalade priset torde, åtminstone så länge&lt;br&gt;överlåtelsen inte leder till förlust (jfr 24 § 3 mom. första stycket SIL),&lt;br&gt;godtas i skattehänseende även om priset understiger marknadsvärdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom att en delägares utköp av fastighet eller bostadsrätt skall be-&lt;br&gt;skattas enligt felprisregeln gäller enligt allmänna regler (punkterna 5 och&lt;br&gt;6 av anvisningarna till 22 § KL) att tidigare erhållna värdeminskningsav-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;drag och avdrag för värdehöjande reparationer m.m. skall återföras till&lt;br&gt;beskattning i inkomstslaget näringsverksamhet om fastigheten inte utgör&lt;br&gt;omsättningstillgång (återläggning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RSV:s rekommendationer (RSV S 1999:21 under avsnitt 7.2.2) angå-&lt;br&gt;ende utköp till underpris gäller i vissa delar även fåmansägda handels-&lt;br&gt;bolag. Om den skattskyldige beskattas för förvärv av egendom till lägre&lt;br&gt;pris än marknadspriset bör det beskattade beloppet enligt rekommenda-&lt;br&gt;tionerna (s. 20) få räknas som en del av dennes anskaffningskostnad för&lt;br&gt;egendomen (jfr RÅ 1983 1:18).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De allmänna reglerna om beskattning av reavinster i 3, 24 - 26 §§ SIL&lt;br&gt;skall tillämpas vid avyttring av fastigheter och bostadsrätter. Härvid kan&lt;br&gt;den nyss berörda regeln i 24 § 3 mom. första stycket SIL uppmärksam-&lt;br&gt;mas. Enligt detta stycke vägras avdrag för reaförlust om egendomen av-&lt;br&gt;yttrats till ett pris under marknadsvärdet såvida det inte framgår av om-&lt;br&gt;ständigheterna att överlåtaren saknat avsikt att bereda förmån för motta-&lt;br&gt;garen (jfr prop. 1989/90:110 s. 711). Beräkning av reavinst eller reaför-&lt;br&gt;lust sker i handelsbolaget men det är delägaren som beskattas för vinsten&lt;br&gt;eller förlusten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en delägare i ett handelsbolag - eller någon denne närstående -&lt;br&gt;köpt egendom till underpris från bolaget kan någon beskattning av skill-&lt;br&gt;naden mellan marknadsvärdet och underpriset som för lön inte komma i&lt;br&gt;fråga (jfr beträffande fåmansföretag avsnitt 6.4). Skatterättsligt kan del-&lt;br&gt;ägaren inte behandlas som anställd och skillnadsbeloppet kommer för-&lt;br&gt;modligen att ses som ett kapitaluttag ur handelsbolaget (till den del det&lt;br&gt;överstiger inskjutet kapital kan det eventuellt vara fråga om ett lån, jfr&lt;br&gt;yttrande från Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ovan nämnts sker inte någon uttagsbeskattning enligt punkt 1 a av&lt;br&gt;anvisningarna till 22 § KL när en delägare köper en fastighet, som inte&lt;br&gt;utgör omsättningstillgång, till ett pris under marknadsvärdet. Reavinsten&lt;br&gt;eller reaförlusten beskattas under inkomst av kapital. Vissa tidigare med-&lt;br&gt;givna avdrag skall emellertid återläggas i inkomstslaget näringsverksam-&lt;br&gt;het enligt punkt 5 och 6 av anvisningarna till 22 § KL. De avdrag som&lt;br&gt;här avses är bl.a. värdeminskningsavdrag och avdragsgilla utgifter för&lt;br&gt;värdehöjande reparationer och underhåll m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beskattningen vid handelsbolagets försäljning av näringsfastighet som&lt;br&gt;inte är omsättningstillgång sker - som ovan framgått - under inkomst av&lt;br&gt;kapital. Den skattepliktiga vinsten utgör 90 procent av reavinsten (25 §&lt;br&gt;11 mom. SIL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om delägaren säljer fastigheten vidare är enligt huvudregeln i 25 §&lt;br&gt;11 mom. SIL (bostadsrätter 26 § 10 mom. SIL) endast hälften av den&lt;br&gt;framräknade vinsten skattepliktig (gäller avyttringar efter den 8 septem-&lt;br&gt;ber 1993). Skatten är 30 procent på den skattepliktiga delen av vinsten.&lt;br&gt;Enligt 25 § 5 mom. andra stycket SIL skall vid reavinstberäkningen en-&lt;br&gt;dast sådana värdeminskningsavdrag m.m. beaktas som inte tagits upp&lt;br&gt;som intäkt av näringsverksamhet enligt punkt 5 första stycket av anvis-&lt;br&gt;ningarna till 22 § KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Om stoppregeln avseende delägares&lt;br&gt;utköp av fastigheter i punkt 14 ijärde stycket av anvisningarna till 32 §&lt;br&gt;KL avskaffas kan de allmänna reglerna göra det förmånligt för fysiska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;personer som är delägare i handelsbolag att inneha den egna bostaden&lt;br&gt;genom bolaget. Löpande driftkostnader blir avdragsgilla i inkomstslaget&lt;br&gt;näringsverksamhet. Om en försäljning av fastigheten till en utomstående&lt;br&gt;person skulle bli aktuell kan den fysiska personen som är delägare i han-&lt;br&gt;delsbolaget köpa fastigheten av handelsbolaget och sedan i sin tur sälja&lt;br&gt;den vidare. Om handelsbolaget säljer till underpris kan reavinstbeskatt-&lt;br&gt;ning undvikas och någon uttagsbeskattning sker inte förutom i det fall det&lt;br&gt;finns någon delägare i bolaget som är juridisk person. Den fysiska perso-&lt;br&gt;nen som är delägare i handelsbolaget torde dock inte medges avdrag för&lt;br&gt;reaförlust. När denne i sin tur säljer fastigheten är skatten lägre än om&lt;br&gt;bolaget sålt fastigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår därför att felprisregeln ersätts av en särskild be-&lt;br&gt;skattningsregel för de fall då ett handelsbolag överlåter privatbostad till&lt;br&gt;ett pris under marknadsvärdet. Förslaget som går tillbaka på ett förslag&lt;br&gt;från Industriförbundet år 1997 innebär att beskattning skall ske som om&lt;br&gt;avyttringen skett till ett pris motsvarande marknadsvärdet. Regeln före-&lt;br&gt;slås generellt gälla för handelsbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening är den förordade lösningen lämplig. Den&lt;br&gt;innebär att en form av uttagsbeskattning införs i inkomstslaget kapital. 90&lt;br&gt;procent av den marknadsmässiga vinsten blir beskattad hos fysisk del-&lt;br&gt;ägare, dock i inkomstslaget kapital i stället for tjänst. Regeringen föreslår&lt;br&gt;därför att en särskild regel avseende handelsbolags underprisöverlåtelser&lt;br&gt;till delägare av egendom som blir eller kan antas bli privatbostad för del-&lt;br&gt;ägaren införs dels i ett nytt 25 § 10 a mom. SIL avseende privatbostads-&lt;br&gt;fastigheter, dels i ett nytt 26 § 9 a mom. SIL avseende bostadsrätter.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.4 Uthyrning av lokal&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Om delägare eller delägare närstående i han-&lt;br&gt;delsbolag upplåter lokal till handelsbolaget skall beskattning ske som&lt;br&gt;om upplåtelsen skett till arbetsgivare enligt 3 § 3 mom. fjärde stycket&lt;br&gt;SIL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Se under avsnitt 6.5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till regeringens förslag: I fråga om beskattning av före-&lt;br&gt;tagsledare och företagsledare närstående person som hyr ut lokal i sin&lt;br&gt;privatbostadsfastighet till företaget gäller samma regler for fåmansägda&lt;br&gt;handelsbolag som for famansföretag. Beträffande lagtexten (punkt 14&lt;br&gt;femte stycket av anvisningarna till 32 § KL) och bakgrunden till be-&lt;br&gt;stämmelsen hänvisar regeringen till avsnitt 6.5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av lagtexten gäller stoppregeln endast uthyrning av pri-&lt;br&gt;vatbostad. Vad som är privatbostadsfastighet framgår av 5 § KL. Stopp-&lt;br&gt;regeln infördes genom 1976 års lagstiftning. Det främsta skälet var att&lt;br&gt;man med tillämpning av då gällande schablonbeskattning av en- eller&lt;br&gt;tvåfamiljsfastigheter kunde betinga sig en skattefri inkomst från företaget&lt;br&gt;genom uthyrning av delar av privatbostaden. Trots att schablonbeskatt-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningen slopades genom 1990 års skattereform ansågs regeln böra behål-&lt;br&gt;las eftersom företagsledaren annars skulle få möjlighet att ta ut ersättning&lt;br&gt;för arbete som lägre beskattad kapitalinkomst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande frågan om bestämmelsen även efter den föreslagna skatte-&lt;br&gt;reformen borde gälla fåmansägda handelsbolag - sedan dessa en-&lt;br&gt;ligt förslaget brutits ut genom ändring av begreppsbestämningen - anför-&lt;br&gt;de föredragande statsrådet (prop. 1989/90:110 s. 600) att motivet till be-&lt;br&gt;stämmelsen inte i första hand hängde samman med upprätthållandet av&lt;br&gt;dubbelbeskattningen. Det borde därför enligt hans mening inte gö-&lt;br&gt;ras någon skillnad mellan en upplåtelse till aktiebolag och en upplåtelse&lt;br&gt;till handelsbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa hänseenden skiljer sig emellertid reglerna om beskattning vid&lt;br&gt;uthyrning till fåmansägda handelsbolag från reglerna vid uthyrning till&lt;br&gt;fåmansföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad först avser företagets avdragsrätt i fråga om lokalhyra gäller föl-&lt;br&gt;jande. Både fåmansföretaget och det fåmansägda handelsbolaget har rätt&lt;br&gt;till avdrag för lokalhyra under förutsättning att den erlagda hyran inte&lt;br&gt;överstiger vad som är marknadsmässigt. Om det är fråga om överhyra till&lt;br&gt;en företagsledare eller dennes närstående har fåmansföretaget emellertid&lt;br&gt;inte rätt till avdrag för överhyran enligt 2 § 13 mom. första stycket SIL.&lt;br&gt;Bestämmelsen är inte tillämplig på fåmansägda handelsbolag. I proposi-&lt;br&gt;tionen har detta inte särskilt kommenterats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om avdragsrätt för överhyran således inte hindras av 2 § 13&lt;br&gt;mom. SIL torde avdrag för belopp som överstiger marknadsmässig hyra&lt;br&gt;kunna vägras enligt allmänna principer. Om överhyran anses vara något&lt;br&gt;annat än hyra - alternativet torde normalt vara kontantuttag - kan avdrag&lt;br&gt;vägras av denna anledning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den särskilda regeln om lokalhyra gäller enligt ordalydelsen både fö-&lt;br&gt;retagsledare och närstående till denne och beskattningen hos uthyraren&lt;br&gt;sker lika i de båda företagsformerna, nämligen som inkomst av tjänst.&lt;br&gt;Uthyraren får endast skäligt avdrag för de kostnader som han eller hon&lt;br&gt;haft på grund av upplåtelsen (punkt 14 femte stycket av anvisningarna till&lt;br&gt;32 § KL, jfr 3 § 3 mom. fjärde stycket SIL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den särskilda regeln inte är tillämplig, exempelvis när uthyraren är&lt;br&gt;annan delägare än företagsledaren eller dennes närstående, sker beskatt-&lt;br&gt;ningen i fåmansägda handelsbolag inte på samma sätt som beskattningen&lt;br&gt;i fåmansföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överhyra till en delägare som är verksam i ett fåmansföretag och som&lt;br&gt;inte är företagsledare eller dennes närstående betraktas normalt som lön&lt;br&gt;från företaget varvid avdragsrätt föreligger för lönekostnad. Överhyra till&lt;br&gt;en delägare i ett fåmansägt handelsbolag torde - som tidigare framgått -&lt;br&gt;betraktas som kontantuttag ur handelsbolaget. Uttaget utgör inte en drift-&lt;br&gt;kostnad och handelsbolaget medges inte avdrag. Handelsbolagets in-&lt;br&gt;komst minskas alltså inte av överhyra och därmed inte heller delägarnas&lt;br&gt;inkomst av näringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överhyra till en anställd närstående till delägare torde dock i båda före-&lt;br&gt;tagsformerna normalt behandlas som lön och vara avdragsgill.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsmässig hyra från ett handelsbolag till delägare beskattas hos&lt;br&gt;denne - i de fall då den särskilda regeln inte skall tillämpas - som in-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;komst av kapital. Eftersom delägaren inte anses vara anställd i handels-&lt;br&gt;bolaget får denne avdrag enligt huvudregeln i 3 § 3 mom. andra stycket&lt;br&gt;SIL med 4 000 kr och 20 procent av hyresintäkten. Frågan om vem som&lt;br&gt;är arbetstagare respektive arbetsgivare i ett handelsbolag eller komman-&lt;br&gt;ditbolag är emellertid inte helt klarlagd. En kommanditdelägare med en&lt;br&gt;mycket begränsad andel i bolaget skulle möjligen kunna betraktas som&lt;br&gt;anställd om denne utfört arbete som annars hade utförts av anställd (jfr&lt;br&gt;Mattsson, Beskattning av handelsbolag, nionde upplagan, s. 87).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Om den särskilda regeln avskaffas&lt;br&gt;kommer företagsledaren att beskattas enligt de regler som gäller för and-&lt;br&gt;ra delägare i ett handelsbolag som hyr ut lokal till bolaget. En överhyra&lt;br&gt;till dem kommer att ses som ett uttag. I motsats till den marknadsmässiga&lt;br&gt;hyran medges inte avdrag för överhyran/uttaget. Det innebär att handels-&lt;br&gt;bolagets inkomst och därmed delägarnas inkomst av näringsverksamhet&lt;br&gt;inte minskas av överhyran. Den marknadsmässiga hyran skall delägaren&lt;br&gt;ta upp som inkomst av kapital. Delägaren far avdrag enligt 3 § 3 mom.&lt;br&gt;andra stycket SIL med 4 000 kr och 20 procent av hyresintäkten eftersom&lt;br&gt;de strängare reglerna för arbetstagare inte är tillämpliga. Beskattningen&lt;br&gt;enligt de allmänna reglerna blir således förmånligare för delägare i fa-&lt;br&gt;mansägda handelsbolag än för delägare i famansföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande fåmansföretagen har regeringen föreslagit att särreglering-&lt;br&gt;en avskaffas vilket innebär att marknadsmässiga hyresupplåtelser be-&lt;br&gt;skattas enligt de allmänna bestämmelserna i 3 § 3 mom. SIL som intäkt&lt;br&gt;av kapital. Om upplåtelse skett till den skattskyldiges arbetsgivare gäller&lt;br&gt;enligt 3 § 3 mom. fjärde stycket SIL att den skattskyldige endast medges&lt;br&gt;skäligt avdrag. Regeringen har föreslagit att den begränsade avdragsrät-&lt;br&gt;ten även ska gälla när lokalerna upplåts till ett företag som ingår i samma&lt;br&gt;intressegemenskap som den skattskyldiges arbetsgivare, t.ex. ett dotter-&lt;br&gt;bolag till fåmansföretaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den begränsade avdragsrätten bör enligt regeringens mening gälla&lt;br&gt;även för delägares - och delägare närståendes - upplåtelse av lokal till&lt;br&gt;handelsbolag även om handelsbolaget skatterättsligt inte betraktas som&lt;br&gt;arbetsgivare. Delägare och närstående till delägare bör alltså i detta&lt;br&gt;sammanhang behandlas på samma sätt som anställda i handelsbolaget.&lt;br&gt;Regeringens förslag innebär att punkt 14 femte stycket av anvisningarna&lt;br&gt;till 32 § KL avskaffas även för handelsbolagens del och att regeln i 3 § 3&lt;br&gt;mom. fjärde stycket SIL utvidgas till att även omfatta alla delägare och&lt;br&gt;närstående till delägare i handelsbolag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.5 Lån&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Om ett aktiebolag lämnar ett förbjudet lån till&lt;br&gt;ett handelsbolag beskattas delägare som är juridisk person för lånet&lt;br&gt;som intäkt av näringsverksamhet och delägare som är fysisk person&lt;br&gt;som intäkt av tjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;137&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Om lån lämnas från ett fåmansägt aktiebolag&lt;br&gt;till en juridisk person över vars verksamhet företagsledare i aktiebolaget&lt;br&gt;har ett bestämmande inflytande skall 1,5 gånger lånebeloppet beskattas&lt;br&gt;som intäkt hos den juridiska personen. Är den juridiska personen ett han-&lt;br&gt;delsbolag skall beloppet tas upp av delägare i handelsbolaget som in-&lt;br&gt;komst av kapital om delägaren är en fysisk person, annars som inkomst&lt;br&gt;av näringsverksamhet. Lån till aktiebolag omfattas inte av förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser lämnar förslaget utan&lt;br&gt;erinran. RSV tillstyrker förslaget och hänvisar till vad som anförts under&lt;br&gt;avsnitt 6.7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till regeringens förslag: Inget hindrar en bolagsman i ett&lt;br&gt;handelsbolag från att låna pengar av bolaget. Något civilrättsligt låneför-&lt;br&gt;bud som det som föreligger för lån från aktiebolag enligt 12 kap. 7 §&lt;br&gt;ABL finns inte. Detta sammanhänger med att en bolagsman är primärt&lt;br&gt;och solidariskt betalningsansvarig för ett handelsbolags förpliktelser. Det&lt;br&gt;skattemässiga låneförbudet i punkt 15 av anvisningarna till 32 § KL gäl-&lt;br&gt;ler inte heller lån från ett handelsbolag till dess ägarkrets. En bolagsman&lt;br&gt;kan ta ut medel ur bolaget såsom lån eller som minskning av tillskjutet&lt;br&gt;kapital och för egen del använda dem utan direkta skattekonsekvenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta förhållande skulle möjliggöra försök till kringgående av det&lt;br&gt;skattemässiga låneförbudet för aktiebolag. Om en fysisk person, A, äger&lt;br&gt;såväl ett aktiebolag som ett handelsbolag kan aktiebolaget föra över me-&lt;br&gt;del till handelsbolaget som sedan lånar ut dessa till A. Om överföringen&lt;br&gt;från aktiebolaget till handelsbolaget är att anse som ett lån och inte&lt;br&gt;kommersiellt motiverat torde det dock falla under låneförbudet i ABL&lt;br&gt;(12 kap. 7 §). Har överföringen från aktiebolaget karaktär av kapitaltill-&lt;br&gt;skott kan utdelningsbeskattning komma i fråga eftersom medel lämnar&lt;br&gt;den dubbelbeskattade sektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig fråga i detta sammanhang är vilka skattemässiga konsekven-&lt;br&gt;ser som följer av ett otillåtet lån från ett aktiebolag till ett handelsbolag.&lt;br&gt;Frågan är närmare bestämt om det otillåtna lånet kan beskattas enligt&lt;br&gt;punkt 15 av anvisningarna till 32 § KL. Enligt detta lagrum skall låne-&lt;br&gt;beloppet beskattas hos låntagaren som inkomst av tjänst. Handelsbolaget&lt;br&gt;är inget skattesubjekt och en delägare beskattas i denna sin egenskap inte&lt;br&gt;i inkomstslaget tjänst. Det torde därför vara oklart om sådant lån kan ut-&lt;br&gt;lösa inkomstbeskattning. Frågan om beskattning av otillåtna lån inom&lt;br&gt;bolagssektom har debatterats i Skattenytt 1993 (Grosskopf, s. 116, Hul-&lt;br&gt;gaard s. 486 samt Grosskopf s. 566) men synes ännu inte ha fatt någon&lt;br&gt;lösning i praxis (jfr även SOU 1997:2 del II, s. 118). Ett alternativ till en&lt;br&gt;beskattning enligt låneförbudsreglema kan undantagsvis vara beskattning&lt;br&gt;enligt utdelningsreglema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om ränteförmånliga lån i punkt 14 sjätte stycket av an-&lt;br&gt;visningarna till 32 § KL gäller inte handelsbolag. Om ett handelsbolag&lt;br&gt;lånar ut pengar till en delägare till lägre ränta än marknadsränta torde&lt;br&gt;enligt regeringen skillnadsbeloppet utgöra inkomst av näringsverksamhet&lt;br&gt;enligt uttagsbeskattningsregeln i punkt 1 a sjunde stycket av anvisningar-&lt;br&gt;na till 22 § KL. Motsvarande belopp synes delägaren kunna dra av i in-&lt;br&gt;komstslaget kapital. I doktrinen synes dock råda oenighet om skillnads-&lt;br&gt;beloppet utgör inkomst av näringsverksamhet eller inte (jfr Mattsson,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beskattning av handelsbolag, nionde upplagan, s. 75 och Svensson - Prop. 1999/2000:15&lt;br&gt;Tjemberg, SN 1994 s. 193).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om nedskrivning av lån i punkt 14 sjunde stycket av&lt;br&gt;anvisningarna till 32 § KL gäller heller inte delägare i handelsbolag. Ut-&lt;br&gt;delningsbeskattning av bolagsdelägama kan dock komma ifråga om ett&lt;br&gt;aktiebolag med samma ägare som ett handelsbolag skriver ner sin låne-&lt;br&gt;fordran gentemot handelsbolaget (RÅ 1988 ref. 85). Vidare torde avdrag&lt;br&gt;för förlust nekas ett handelsbolag enligt allmänna regler om ett handels-&lt;br&gt;bolag skriver ned ett lån på en bolagsman. Någon driftförlust kan det inte&lt;br&gt;vara fråga om och knappast heller sådan förlust för vilken avdrag är&lt;br&gt;medgivet enligt det nyligen införda fjärde stycket i punkt 1 av anvisning-&lt;br&gt;arna till 23 § KL. Dit hör förluster i näringsverksamheten om annat inte&lt;br&gt;följer av punkt 33 eller särskilda skäl mot avdragsrätt inte föreligger.&lt;br&gt;Stycket infördes i samband med att kapitalförlustbegreppet avskaffades.&lt;br&gt;Reglerna trädde i kraft den 1 december 1997 och skall tillämpas första&lt;br&gt;gången vid 1999 års taxering (prop. 1996/97:154, bet. 1997/98:SkU2,&lt;br&gt;SFS 1997:851).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 17 § lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattningen finns&lt;br&gt;en särskild regel om att underlaget för räntefördelning skall minskas om&lt;br&gt;ett handelsbolag lämnar ett lån med låg ränta till en delägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I fråga om lån har Stoppregelutred-&lt;br&gt;ningen på aktiebolagssidan föreslagit att anknytningen mellan det civil-&lt;br&gt;rättsliga låneförbudet och skattereglerna skall slopas och att en särskild&lt;br&gt;skattemässig lånebestämmelse skall införas i SIL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har emellertid kommit fram till att kopplingen mellan det&lt;br&gt;civilrättsliga och det skatterättsliga låneförbudet bör behållas (se avsnitt&lt;br&gt;6.7). Vidare har regeringen föreslagit att en uttrycklig bestämmelse skall&lt;br&gt;föras in som ett nytt moment i 2 § SIL om beskattning av förbjudna lån&lt;br&gt;som lämnats till juridiska personer. Beträffande delägare i handelsbolag&lt;br&gt;har regeringen föreslagit att beskattning skall ske i inkomstslaget tjänst&lt;br&gt;när det gäller fysiska personer och i inkomstslaget näringsverksamhet för&lt;br&gt;juridiska personer. Något skäl till att införa någon ytterligare regel i detta&lt;br&gt;avseende kan inte anses föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om ränteförmånliga lån samt nedskrivning av lån anser rege-&lt;br&gt;ringen att de allmänna bestämmelserna är tillräckliga.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.6 Övrigt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;7.6.1 Immateriella rättigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den särskilda regeln i punkt 2 av anvisningarna&lt;br&gt;till 21 § KL om beskattning i inkomstslaget näringsverksamhet när en&lt;br&gt;delägare avyttrar hyresrätt m.fl. rättigheter avskaffas för de fåmansäg-&lt;br&gt;da handelsbolagens del liksom för fåmansföretagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Se under avsnitt 6.11.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Den särskilda regeln om hur beskatt-&lt;br&gt;ning skall ske när immateriella rättigheter avyttras av delägare i fåmans-&lt;br&gt;företag gäller även delägare i fåmansägda handelsbolag. Bestämmelsen&lt;br&gt;finns i punkt 2 av anvisningarna till 21 § KL och lagtexten har återgivits i&lt;br&gt;avsnitt 6.11.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna regel har inget samband med frågan om dubbelbeskattningens&lt;br&gt;upprätthållande utan är avsedd att förhindra omvandling av rörelsein-&lt;br&gt;komst till reavinst. Anvisningspunkten har därför ansetts böra gälla även&lt;br&gt;när en bolagsman i ett handelsbolag eller närstående till denne avyttrar&lt;br&gt;immateriell rättighet (jfr SOU 1989:2 s. 187). Som framgått av avsnitt&lt;br&gt;6.11 är presumtionen även enligt de allmänna reglerna att rättighet av&lt;br&gt;detta slag utgör en tillgång i en näringsverksamhet som den enskilde be-&lt;br&gt;driver om rättigheten har någon anknytning till handelsbolagets verk-&lt;br&gt;samhet. I den mån rättigheten ändå anses höra till den privata sfären be-&lt;br&gt;skattas en avyttring under inkomst av tjänst eller träffas av den eviga rea-&lt;br&gt;vinstbeskattningen. Några speciella förhållanden for fåmansägda han-&lt;br&gt;delsbolag synes inte föreligga och förslaget att avskaffa särregeln bör&lt;br&gt;omfatta även fåmansägda handelsbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.6.2 Avsättningar till personalstiftelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den särskilda regeln i punkt 20 a av anvisning-&lt;br&gt;arna till 23 § KL om förbud mot avdrag för avsättningar till personal-&lt;br&gt;stiftelse om bolaget inte sysselsätter minst 30 årsarbetskrafter avskaf-&lt;br&gt;fas även för de fåmansägda handelsbolagens del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Se under avsnitt 6.12.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Varken fåmansföretag eller fåmans-&lt;br&gt;ägda handelsbolag får avdrag för medel som avsatts till personalstiftelse&lt;br&gt;om bolaget inte sysselsätter minst 30 årsarbetskrafter. Bestämmelsen&lt;br&gt;finns i punkt 20 a av anvisningarna till 23 § KL och lagtexten är återgi-&lt;br&gt;ven i avsnitt 6.12.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln motiverades då den infördes med att risk förelåg för att stiftel-&lt;br&gt;sens medel i mindre företag inte användes för avsett ändamål. Bolags-&lt;br&gt;ägaren kunde själv råda över stiftelsen och för egen del disponera över&lt;br&gt;stiftelsens resurser. Eftersom det i detta hänseende inte ansågs förelig-&lt;br&gt;ga någon skillnad mellan aktiebolag och handelsbolag skulle regeln även&lt;br&gt;gälla handelsbolagen (jfr SOU 1989:2 s. 188).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag i avsnitt 6.12. beträffande fåmansföretagen är att&lt;br&gt;regeln skall avskaffas. Regeringen har inte funnit någon anledning att&lt;br&gt;utestänga företag med få anställda från bl.a. fördelen att få omedelbart&lt;br&gt;avdrag för medel som överförs till en personalstiftelse. Detta gäller även&lt;br&gt;för fåmansägda handelsbolag. Risken för att en personalstiftelse skall&lt;br&gt;användas för att ge ägarkretsen obehöriga skatteförmåner synes vara för-&lt;br&gt;hållandevis liten. Tillsynsmyndighetens (länsstyrelsens) möjligheter att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ingripa i sådana fall är relativt omfattande. Den enligt regeringen vikti-&lt;br&gt;gaste faktorn är att förekommande förmåner från en sådan stiftelse till&lt;br&gt;arbetstagare observeras och värderas på ett rimligt sätt (jfr avsnitt 6.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den förmån som en delägare i ett handelsbolag åtnjuter från en perso-&lt;br&gt;nalstiftelse skall tas upp under inkomst av näringsverksamhet i stället för&lt;br&gt;tjänst. Denna skillnad föranleder emellertid inget annat ställningstagande&lt;br&gt;än det regeringen gjort i avsnitt 6.12, nämligen att särregeln kan avskaf-&lt;br&gt;fas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.6.3 Personalaweckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: De nuvarande bestämmelserna bör inte&lt;br&gt;ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Se under avsnitt 6.13.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: De förmåner av fri utbildning&lt;br&gt;m.m. vid personalavvecklingssituationer som enligt 32 § 3 h mom. första&lt;br&gt;stycket KL under vissa villkor är skattefria gäller enligt momentets andra&lt;br&gt;stycket varken fåmansföretag eller fåmansägda handelsbolag. Lagtexten&lt;br&gt;återges i avsnitt 6.13. Regeringens förslag i nämnda avsnitt är att behålla&lt;br&gt;nu gällande regel. Det finns inte några speciella förhållanden för de få-&lt;br&gt;mansägda handelsbolagen som leder till något annat ställningstagande för&lt;br&gt;dessas del.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.7 Uppgiftsskyldighet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Företagsledares, delägares och deras när-&lt;br&gt;ståendes uppgiftsskyldighet enligt 2 kap. 24 § LSK om transaktioner&lt;br&gt;mellan bolaget och delägare bör behållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningen föreslår att företagsledares m.fl.&lt;br&gt;uppgiftsskyldighet enligt 2 kap. 24 § LSK om transaktioner mellan bola-&lt;br&gt;get och delägare slopas. Uppgifter om rättshandlingar mellan bolaget och&lt;br&gt;delägarkretsen skall i stället lämnas av bolaget. Detta skulle föranleda en&lt;br&gt;komplettering av 2 kap. 25 § LSK och ändring i 2 kap. 13 § 3 LSK.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Se under avsnitt 6.14.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till regeringens bedömning: I avsnittet om uppgifts-&lt;br&gt;skyldighet (6.14) har regeringen närmare redogjort för de regler i LSK&lt;br&gt;som är speciella för famansföretag och dess delägare. Vissa av dessa&lt;br&gt;regler gäller även fåmansägda handelsbolag. Regeringen hänvisar i dessa&lt;br&gt;delar till nämnda kapitel. Vad gäller de förslag som Skattekontrollutred-&lt;br&gt;ningen lagt fram beträffande de fåmansägda handelsbolagen hänvisas till&lt;br&gt;utredningens slutbetänkande (SOU 1998:12).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 2 kap. 13 § LSK skall särskild självdeklaration lämnas av före-&lt;br&gt;tagsledare eller delägare i såväl fåmansföretag som fåmansägda handels-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bolag. Enligt 2 kap. 13 § 2 LSK skall särskild självdeklaration också Prop. 1999/2000:15&lt;br&gt;lämnas av skattskyldig som i självdeklaration är skyldig att lämna upp-&lt;br&gt;gift om inkomst av näringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 2 kap. 16 § LSK skall fåmansföretag m.fl. lämna identifikation-&lt;br&gt;suppgifter rörande delägaren eller honom närstående person samt i före-&lt;br&gt;kommande fall om dennes aktie- eller andelsinnehav. Denna bestämmel-&lt;br&gt;se gäller inte de fåmansägda handelsbolagen. Av andra stycket samma&lt;br&gt;lagrum framgår däremot att en delägare i ett handelsbolag ska lämna de&lt;br&gt;uppgifter som behövs för att beräkna det justerade ingångsvärdet för an-&lt;br&gt;delen i bolaget såsom andelens ursprungliga ingångsvärde, tillskott och&lt;br&gt;uttag. Bestämmelsen infördes i samband med LSK:s tillkomst och kom-&lt;br&gt;menterades inte särskilt i propositionen (prop. 1989/90:74).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 2 kap. 21 § LSK angående ett företags uppgiftsskyl-&lt;br&gt;dighet såvitt gäller vissa ersättningar till mottagare i utlandet gäller även&lt;br&gt;för delägare i ett fåmansägt handelsbolag. Om delägaren har gjort avdrag&lt;br&gt;för exempelvis ränta eller royalty till någon i utlandet har delägaren skyl-&lt;br&gt;dighet att lämna uppgifter om ersättningarnas sammanlagda belopp i&lt;br&gt;deklarationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den särskilda uppgiftsskyldighet som åläggs företagsledare m.fl. i få-&lt;br&gt;mansföretag enligt 2 kap. 24 § LSK gäller också företagsledare m.fl. i de&lt;br&gt;fåmansägda handelsbolagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 2 kap. 25 § första stycket LSK skall handelsbolag och rederi för&lt;br&gt;registreringspliktigt fartyg varje år till ledning för delägares taxering&lt;br&gt;lämna uppgifter som avses i 19 § första och andra styckena samt för varje&lt;br&gt;delägare uppgifter om hans andel av bolagets eller rederiets inkomst av&lt;br&gt;varje förvärvskälla och värdet av hans andel eller lott i bolaget eller rede-&lt;br&gt;riet. Uppgift skall också lämnas om delägares andel av avdrag från ar-&lt;br&gt;betsgivaravgift enligt 2 kap. 5 a § lagen (1981:691) om socialavgifter.&lt;br&gt;Enligt andra stycket skall handelsbolag som under beskattningsåret avytt-&lt;br&gt;rat fastighet till ledning för delägares taxering lämna de uppgifter som&lt;br&gt;behövs för att beräkna skattepliktig realisationsvinst. Detsamma gäller&lt;br&gt;om handelsbolaget under beskattningsåret överfört eller upplåtit fastighet&lt;br&gt;under sådana förhållanden att överlåtelsen eller upplåtelsen enligt 25 § 2&lt;br&gt;mom. SIL skall jämställas med avyttring av fastighet. Kan intäktens to-&lt;br&gt;tala belopp inte fastställas på grund av att den är beroende av viss framti-&lt;br&gt;da händelse, skall uppgift lämnas om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots att handelsbolaget inte är skattesubjekt vid inkomsttaxeringen är&lt;br&gt;det skyldigt att lämna upplysningar för taxeringen av bolagets vinst. Del-&lt;br&gt;ägarnas skattskyldighet bygger som tidigare framgått på handelsbolagets&lt;br&gt;resultat. Bolaget har därför enligt 2 kap. 25 § LSK ålagts upplysnings-&lt;br&gt;skyldighet som om handelsbolaget var skattskyldigt. Uppgifterna lämnas&lt;br&gt;till ledning för delägarnas taxering och avser uppgifter som den som har&lt;br&gt;inkomst av näringsverksamhet enligt 2 kap. 19 § första och andra stycke-&lt;br&gt;na LSK skall lämna i sin självdeklaration för varje förvärvskälla från&lt;br&gt;bokföringen. Det gäller bl.a. uppgifter om intäkter, kostnader, tillgångar&lt;br&gt;och skulder m.m. (första stycket punkt 1 och 2) och vad den skattskyldi-&lt;br&gt;ge satt in i form av pengar i näringsverksamheten eller tagit ut ur nä-&lt;br&gt;ringsverksamheten i varor, pengar eller annat eller på annat sätt använt&lt;br&gt;för att betala levnadskostnader och andra utgifter, som inte är hänförliga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till omkostnader i verksamheten, samt om andra förmåner som den skatt-&lt;br&gt;skyldige fått av verksamheten (andra stycket punkt 5). Skyldigheten om-&lt;br&gt;fattar även uppgifter om vaije delägares andel av bolagets inkomst samt&lt;br&gt;värdet av hans andel i bolaget. Uppgifterna skall enligt 2 kap. 25 § tredje&lt;br&gt;stycket lämnas enligt bestämmelserna för särskild självdeklaration och på&lt;br&gt;det sätt som anges i 28 och 29 §§ samma lag. Uppgifterna skall alltså&lt;br&gt;lämnas till skattemyndigheten senast den 2 maj under taxeringsåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 2 kap. 17 § LSK regleras den skattskyldiges uppgiftsskyldighet for&lt;br&gt;beräkning av reavinst som är hänförlig till fastighetsförsäljning under&lt;br&gt;beskattningsåret for det fall att en handelsbolaget tillhörig fastighet som&lt;br&gt;var anläggningstillgång avyttrats under beskattningsåret. Det hade enligt&lt;br&gt;föredraganden - i samband med förslaget att göra handelsbolagen till&lt;br&gt;skattesubjekt för statlig fastighetsskatt, prop. 1996/97:12 s. 43 - upp-&lt;br&gt;märksammats att tveksamhet förelåg om en delägare i handelsbolag var&lt;br&gt;skyldig att lämna uppgifter enligt 2 kap. 17 § LSK när en handelsbolaget&lt;br&gt;tillhörig fastighet hade avyttrats. Även om detta enligt föredraganden&lt;br&gt;givetvis varit avsikten ansåg han att det var bättre att uppgiftsskyldighe-&lt;br&gt;ten i stället ålades handelsbolagen. Genom ett nytt andra stycke i 2 kap.&lt;br&gt;25 § LSK (SFS 1996:1405) ålades bolaget därför att till ledning för del-&lt;br&gt;ägarnas taxering lämna de uppgifter som behövdes för att beräkna skatte-&lt;br&gt;pliktig reavinst vid fastighetsavyttringar. Någon ändring gjordes emel-&lt;br&gt;lertid inte i 2 kap. 17 § LSK, varför det är oklart om man avsett att ersätta&lt;br&gt;uppgiftsskyldigheten enligt 2 kap. 17 § med den nya bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett fåmansföretags uppgiftsskyldighet enligt 3 kap. 53 § LSK gentemot&lt;br&gt;delägare m.fl. gäller sedan skattereformen även de fåmansägda handels-&lt;br&gt;bolagen. Enligt 3 kap. 57 § fjärde stycket LSK skall även det fåmansägda&lt;br&gt;handelsbolaget ange om den person som bolaget lämnar kontrolluppgift&lt;br&gt;för är företagsledare eller honom närstående person eller delägare i före-&lt;br&gt;taget. Den utvidgade skyldigheten enligt 4 kap. 1 § andra stycket LSK för&lt;br&gt;fåmansföretag att bevara underlag för kontroll av vad företagsledaren&lt;br&gt;eller honom närstående person eller delägare tillskjutit till och tagit ut ur&lt;br&gt;företaget av pengar, varor eller annat gäller även de fåmansägda handels-&lt;br&gt;bolagen. RSV kan medge undantag från uppgiftsskyldigheten även för de&lt;br&gt;fåmansägda handelsbolagen enligt 4 kap. 4 § LSK. Beträffande de all-&lt;br&gt;männa reglerna vilka i tillämpliga delar gäller även fåmansägda handels-&lt;br&gt;bolag hänvisar regeringen till framställningen i betänkandet (s. 221 ff.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Delägare i fåmansägda handels-&lt;br&gt;bolag är enligt både 2 kap. 13 § punkt 2 och punkt 3 LSK skyldiga att&lt;br&gt;lämna särskild självdeklaration. Om företagsledaren inte är delägare föl-&lt;br&gt;jer dock endast av punkt 3 att särskild självdeklaration skall lämnas.&lt;br&gt;Stoppregelutredningen anser att det knappast finns någon anledning att&lt;br&gt;ålägga företagsledaren att i denna egenskap lämna särskild självdeklara-&lt;br&gt;tion. Vad gäller delägare kan enligt utredningen kravet enligt punkt 3 på&lt;br&gt;särskild självdeklaration slopas. Eftersom delägaren skall lämna uppgift&lt;br&gt;om inkomst av näringsverksamhet är denne enligt punkt 2 ändå skyldig&lt;br&gt;att avge särskild självdeklaration. Regeringen anser för sin del att det inte&lt;br&gt;är osannolikt att regeln i 2 kap. 13 § punkt 3 LSK i vissa fall behövs för&lt;br&gt;att säkerställa att samtliga delägare och företagsledare i fåmansägda han-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;143&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;delsbolag verkligen lämnar särskild självdeklaration. Regeringen är där-&lt;br&gt;för inte beredd att lägga fram något förslag om ändring av regeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 2 kap. 16 § andra stycket skall delägare lämna uppgifter om det&lt;br&gt;justerade ingångsvärdet, dvs. uppgifter om hans kapitaltillskott, uttag och&lt;br&gt;insättningar m.m. Stoppregelutredningens principiella utgångspunkt i&lt;br&gt;fråga om uppgiftsskyldigheten såvitt gäller transaktioner mellan fåmans-&lt;br&gt;företagen och dess delägare är att skyldigheten huvudsakligen skall ligga&lt;br&gt;på företaget i stället för delägaren. Denna princip synes dock enligt ut-&lt;br&gt;redningen mindre lämplig när det gäller beräkning av ingångsvärdet i ett&lt;br&gt;fåmansägt handelsbolag. Handelsbolagen är inte skattesubjekt och har&lt;br&gt;inte alltid full inblick i delägarens skattesituation. Det ligger därför när-&lt;br&gt;mast till hands att delägaren själv lämnar uppgifter om det justerade in-&lt;br&gt;gångsvärdet. Stoppregelutredningen föreslår därför ingen ändring i&lt;br&gt;nämnda lagrum. Eftersom regeringen till skillnad från utredningen anser&lt;br&gt;att uppgiftsskyldigheten även i fortsättningen skall ligga på delägamivå&lt;br&gt;finns inget skäl att ändra regeln i 2 kap. 16 § andra stycket LSK.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stoppregelutredningen har föreslagit att uppgiftsskyldigheten om&lt;br&gt;transaktioner mellan fåmansföretag och företagets delägare samt närstå-&lt;br&gt;ende skall läggas på företaget (se avsnitt 6.14). Beträffande de fåmansäg-&lt;br&gt;da handelsbolagen anser utredningen att uppgiftsskyldigheten bl.a. bör&lt;br&gt;omfatta uppgift om det skett en försäljning av en fastighet till underpris i&lt;br&gt;de fall som avses i de nu föreslagna reglerna i 25 § 10 a mom. och 26 § 9&lt;br&gt;a mom. SIL (se avsnitt 7.3). Dessutom föreslås att handelsbolaget skall&lt;br&gt;lämna uppgift om andra rättshandlingar mellan bolaget och delägarkret-&lt;br&gt;sen. I likhet med vad som föreslagits beträffande fåmansföretagen bör&lt;br&gt;uppgiftsskyldigheten inte omfatta rättshandlingar som framgår av kon-&lt;br&gt;trolluppgift och inte heller rättshandlingar vars ekonomiska värde är&lt;br&gt;obetydligt. Regeringen anser för sin del att uppgiftsskyldigheten bör be-&lt;br&gt;hållas på delägamivå även i fråga om de fåmansägda handelsbolagen.&lt;br&gt;Eftersom handelsbolagen inte är skattesubjekt finns än större skäl än be-&lt;br&gt;träffande fåmansföretagen att behålla uppgiftsskyldigheten hos de perso-&lt;br&gt;ner som beskattas för inkomsterna från handelsbolagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgiftsskyldigheten i 2 kap. 21 § LSK om transaktioner läggs för få-&lt;br&gt;mansföretagets del på företaget men för det fåmansägda handelsbolagets&lt;br&gt;del på delägaren. Beträffande fåmansföretagets uppgiftsskyldighet har&lt;br&gt;utredningen inte föreslagit någon ändring. Utredningen finner inte heller&lt;br&gt;skäl att flytta uppgiftsskyldigheten avseende handelsbolagen. Denna upp-&lt;br&gt;fattning delas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 2 kap. 24 § LSK åläggs företagsledare m.fl. i såväl fåmansföretag&lt;br&gt;som fåmansägda handelsbolag att lämna särskilda uppgifter. De uppgifter&lt;br&gt;som avses är de som behövs för att tillämpa gällande bestämmelser rö-&lt;br&gt;rande beräkningen av den uppgiftsskyldiges inkomst från företaget. En-&lt;br&gt;ligt lagrummet skall uppgifter lämnas om den uppgiftsskyldiges arbets-&lt;br&gt;uppgifter i företaget, vad han tillskjutit till eller uppburit från företaget i&lt;br&gt;form av pengar, varor eller annat, om utgifter för hans privata kostnader&lt;br&gt;som företaget betalat samt om avtal eller andra förhållanden mellan ho-&lt;br&gt;nom och företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de fåmansägda handelsbolagen föreligger skyldighet för delägare&lt;br&gt;att lämna uppgifter om tillskott och uttag o.d. redan enligt 2 kap. 16 §&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;144&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra stycket LSK. Handelsbolaget har vidare skyldighet att lämna upp-&lt;br&gt;gifter från bokföringen till skattemyndigheten enligt 2 kap. 19 § LSK.&lt;br&gt;Stoppregelutredningen anser att den nuvarande uppgiftsskyldigheten en-&lt;br&gt;ligt 2 kap. 24 § LSK kan upphävas med hänsyn till det tillägg rörande&lt;br&gt;handelsbolagets uppgiftsskyldighet som föreslagits. Regeringen, som har&lt;br&gt;den principiella inställningen att uppgiftsskyldigheten skall ligga hos&lt;br&gt;delägarna, anser att uppgiftsskyldigheten i 2 kap. 24 § LSK är välmotive-&lt;br&gt;rad och bör behållas. Bestämmelsen synes redan omfatta sådana fastig-&lt;br&gt;hetsförsäljningar som skall beskattas enligt de nya bestämmelserna i 25 §&lt;br&gt;10 a mom. och 26 § 9 a mom. SIL. Regeringen föreslår därför ingen änd-&lt;br&gt;ring av uppgiftsskyldigheten beträffande de fåmansägda handelsbolagen.&lt;br&gt;Det far liksom hittills ankomma på RSV att utforma den blankett som&lt;br&gt;skall användas vid uppgiftslämnandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Ikraftträdande m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;8.1 Ikraftträdande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: De nya reglerna träder i kraft den 31 december&lt;br&gt;1999 och tillämpas första gången vid taxeringen år 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: De nya reglerna träder i kraft den 1 januari&lt;br&gt;2000 och tillämpas första gången vid taxeringen år 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR anser&lt;br&gt;att reglerna bör införas redan från den 1 januari 1999. Övriga remissin-&lt;br&gt;stanser har inte invänt mot förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Slopandet av en mängd särregler för&lt;br&gt;fåmansägda företag och deras ägarkrets innebär att såväl de materiella&lt;br&gt;som de formella skattereglerna blir enklare att förstå och tillämpa. Det&lt;br&gt;kommer även i viss mån att innebära en minskad skattebelastning för&lt;br&gt;små och medelstora företag. Enligt regeringens mening bör det nya re-&lt;br&gt;gelsystemet träda i kraft så snart som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i propositionen med förslag till inkomstskattelag (prop.&lt;br&gt;1999/2000:2) - som skall ersätta bl.a. KL och SIL - föreslagit att den nya&lt;br&gt;lagen skall träda i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången&lt;br&gt;vid 2002 års taxering. Genom inkomstskattelagen skall också KL och&lt;br&gt;SIL upphävas. De upphävda lagarna skall dock alltjämt tillämpas såvitt&lt;br&gt;avser 2001 och tidigare års taxeringar samt vid senare taxeringar i fråga&lt;br&gt;om skattskyldiga som taxeras för beskattningsår som påbörjats före&lt;br&gt;ikraftträdandet till den del detta leder till lägre skatt. Av lagtekniska skäl&lt;br&gt;bör därför de nu föreslagna bestämmelserna träda i kraft före inkomst-&lt;br&gt;skattelagen. Regeringen föreslår att de skall träda i kraft den 31 december&lt;br&gt;1999 och tillämpas första gången vid taxeringen år 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens forslag har på någon enstaka punkt inslag av skärpande&lt;br&gt;natur. Skäl att särbehandla dessa regler vad gäller ikraftträdande kan inte&lt;br&gt;anses föreligga utan samtliga föreslagna regler bör behandlas på ett en-&lt;br&gt;hetligt sätt. Även dessa regler bör alltså i princip börja tillämpas fr.o.m.&lt;br&gt;2001 års taxering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En komplikation i sammanhanget är att vissa juridiska personer har&lt;br&gt;brutet räkenskapsår. Ett företag vars räkenskapsår omfattar exempelvis&lt;br&gt;tiden den 1 maj - den 30 april taxeras år 2001 för räkenskapsåret den 1&lt;br&gt;maj 1999 - den 30 april 2000. Det kan enligt regeringens mening inte&lt;br&gt;komma i fråga att låta de nya reglerna vara fullt ut tillämpliga på ett så-&lt;br&gt;dant räkenskapsår. En sådan tillämpning skulle - åtminstone teoretiskt&lt;br&gt;sätt - kunna komma i konflikt med förbudet i 2 kap. 10 § regeringsfor-&lt;br&gt;men mot retroaktiv lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrådsremissen föreslogs att skattskyldiga med brutet räkenskapsår&lt;br&gt;inte skulle fa tillämpa de nya bestämmelserna före ikraftträdandet. Syftet&lt;br&gt;var att äldre bestämmelser alltjämt skulle tillämpas på transaktioner som&lt;br&gt;företagits före den 31 december 1999 och att de nya bestämmelserna&lt;br&gt;skulle bli tillämpliga först för tiden därefter. Såsom Lagrådet påpekat&lt;br&gt;skulle detta innebära att för transaktioner som företas just den 31 decem-&lt;br&gt;ber 1999 kommer olika skatteregler att gälla för skattskyldiga beroende&lt;br&gt;på om företaget har brutet räkenskapsår eller räkenskapsår som utgör&lt;br&gt;kalenderår. Regeringen anser att det inte är lämpligt att låta skattskyldiga&lt;br&gt;med brutet räkenskapsår börja tillämpa de nya reglerna före ingången av&lt;br&gt;år 2000. Endast transaktioner som utförts efter utgången av år 1999 bör&lt;br&gt;bedömas enligt de nya reglerna. Regeringen föreslår att ikraftträdande-&lt;br&gt;och övergångsbestämmelserna utformas i enlighet med det anförda.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.2 Offentligfinansiella effekter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Syftet med dagens regler är att de skall avhålla berörda skattskyldiga från&lt;br&gt;vissa transaktioner. Det finns därför ingen information om vare sig hur&lt;br&gt;vanliga dessa transaktioner är eller deras volym. Det är på grund av detta&lt;br&gt;svårt att bedöma de offentligfinansiella finanserna av förslaget. Utred-&lt;br&gt;ningen har uppskattat den varaktiga kostnaden till 0,04 miljarder kronor.&lt;br&gt;Det finns inga skäl för regeringen att ifrågasätta den bedömningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För Riksskatteverkets del innebär de föreslagna ändringarna i fåmans-&lt;br&gt;företagslagstiftningen att deklarationsblanketter, rekommendationer m.m.&lt;br&gt;måste omarbetas. Förslagen torde inte föranleda någon permanent kost-&lt;br&gt;nadsökningför den offentliga förvaltningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;146&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;F örfattningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.1 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen&lt;br&gt;(1928:370)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;32 § 1 mom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i första stycket i är en följdändring. Eftersom samtliga be-&lt;br&gt;skattningsbestämmelser i punkt 14 av anvisningarna till 32 § slopas be-&lt;br&gt;hövs inte längre någon regel om att sådana förmåner och ersättningar&lt;br&gt;m.m. som anges i denna anvisningspunkt hänförs till intäkt av tjänst. Vi-&lt;br&gt;dare justeras punkten i språkligt med anledning av att det endast är för-&lt;br&gt;bjudna lån - och således inga förmåner och ersättningar - som tas upp&lt;br&gt;som intäkt enligt punkt 15 av anvisningarna till 32 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anvisningar&lt;br&gt;till 21 §&lt;br&gt;punkt 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anvisningspunkten upphävs vilket innebär att de allmänna reglerna vid&lt;br&gt;avyttring av immateriella rättigheter skall tillämpas. Innebörden av detta&lt;br&gt;behandlas i avsnitt 6.11.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till 23 §&lt;br&gt;punkt 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fjärde stycket görs vissa följdändringar. I stycket hänvisas till definitio-&lt;br&gt;nerna av närstående, famansföretag och fåmansägda handelsbolag i punkt&lt;br&gt;14 av anvisningarna till 32 §. Eftersom definitionerna nu finns i andra&lt;br&gt;stycken i sistnämnda anvisningspunkt måste hänvisningarna ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;punkt 20 a&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket har ordet medel ändrats till belopp samt avsatts ändrats&lt;br&gt;till överförs. Ändringen till ”belopp” är en markeringen om att förmö-&lt;br&gt;genhetsöverföringen inte behöver ske i form av likvida medel. Ändringen&lt;br&gt;till ”överförs” innebär att avdragsrätten knyts till förmögenhetsöverfö-&lt;br&gt;ringen. Frågan om till vilket beskattningsår avdragsrätten skall hänföras&lt;br&gt;far bedömas med ledning av de allmänna reglerna i 24 § KL. Ett belopp&lt;br&gt;som satts av i bokföringen på grund av ett i förhållande till stiftelsen bin-&lt;br&gt;dande beslut om överföring av medel torde vara avdragsgillt även om&lt;br&gt;överföringen inte fullgjorts. Den omständigheten att utbetalningen sker&lt;br&gt;först senare saknar med andra ord i denna situation betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket (nuvarande lydelse) upphävs. Fåmansföretags rätt till&lt;br&gt;avdrag för belopp som överförts till personalstiftelse begränsas således&lt;br&gt;inte längre av att företaget måste sysselsätta minst 30 årsarbetskrafter.&lt;br&gt;Om stiftelsen främjar arbetstagare med ett bestämmande inflytande i fö-&lt;br&gt;retaget, skall länsstyrelsen (tillsynsmyndigheten) utse ordförande i stif-&lt;br&gt;telsens styrelse (16 § tryggandelagen). Tillsynsmyndigheten har därmed&lt;br&gt;god insyn och kan ingripa mot stiftelsens förvaltning om så anses påkal-&lt;br&gt;lat. Myndigheten skall t.ex. ingripa om det kan antas att en per-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sonalstiftelse inte förvaltas i enlighet med de för stiftelsen gällande före- Prop. 1999/2000:15&lt;br&gt;skrifterna eller enligt tryggandelagen. Ändringen motiveras i avsnitt 6.12.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till 32 §&lt;br&gt;punkt 10&lt;br&gt;Nuvarande sista stycket i punkten tas bort som en konsekvens av att&lt;br&gt;punkt 14 sjätte stycket av anvisningarna till 32 § KL upphävs. Motiven&lt;br&gt;till detta finns i avsnitt 6.8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;punkt 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande första stycket upphävs. Allmänna beskattningsregler skall i&lt;br&gt;stället gälla om ett fåmansföretag anskaffar egendom som skall användas&lt;br&gt;privat av en företagsledare eller någon denne närstående. Förslaget be-&lt;br&gt;handlas i avsnitt 6.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande andra stycket upphävs. Ändringen innebär att allmänna be-&lt;br&gt;skattningsregler skall gälla när en delägare i fåmansföretag eller någon&lt;br&gt;denne närstående överlåter egendom till företaget för överpris. Om över-&lt;br&gt;låtaren är anställd beskattas förmånen (skillnaden mellan avtalat pris och&lt;br&gt;marknadspris) normalt som lön. Om denne inte är anställd men delägare&lt;br&gt;kan utdelningsbeskattning komma i fråga. Om överlåtaren är både an-&lt;br&gt;ställd och delägare finns en presumtion för att förmånen skall betraktas&lt;br&gt;som lön. Reavinstberäkning sker enligt reglerna i 24 § SIL vilket innebär&lt;br&gt;att ett på marknadsmässiga villkor baserat försäljningspris - och inte det&lt;br&gt;avtalade priset - skall ligga till grund för reavinstberäkning medan över-&lt;br&gt;skjutande belopp beskattas som inkomst av tjänst eller utdelning. Änd-&lt;br&gt;ringen motiveras i avsnitt 6.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande tredje stycket upphävs. Om delägare i fåmansföretag eller&lt;br&gt;någon denne närstående avyttrar onyttig lös egendom till företaget skall&lt;br&gt;vanliga reavinstregler tillämpas. Detta innebär bl.a. att eventuell förlust&lt;br&gt;inte är avdragsgill om egendomen innehafts för privat bruk. Även företa-&lt;br&gt;gets avdragsrätt för den anskaffade egendomen prövas enligt allmänna&lt;br&gt;regler. Förslaget tas upp i avsnitt 6.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande fjärde stycket upphävs. Allmänna förmånsbeskattnings-&lt;br&gt;regler skall gälla om en delägare i famansföretag eller någon denne när-&lt;br&gt;stående förvärvar egendom från företaget till underpris. Detta innebär att&lt;br&gt;delägaren, om denne är anställd, skall beskattas för löneförmån medan&lt;br&gt;utdelningsbeskattning skall ske i andra fall. Förslaget har behandlats i&lt;br&gt;avsnitt 6.4. Nuvarande andra meningen ersätts av de nya bestämmelserna&lt;br&gt;i 25 § 10 a mom. och 26 § 9 a mom. SIL, se kommentarerna till de lag-&lt;br&gt;rummen. Nuvarande tredje meningen är inte behövlig eftersom första&lt;br&gt;meningen i fjärde stycket och hela första stycket slopas. Nuvarande fjär-&lt;br&gt;de meningen behövs inte eftersom uttagsbeskattningsregeln i 2 § 13&lt;br&gt;mom. andra stycket SIL upphävs. Motiven till ändringarna finns i avsnitt&lt;br&gt;6.4 och 7.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande femte stycket upphävs. Detta innebär att företagsledares in-&lt;br&gt;komst vid uthyrning av lokal till sitt famansföretag eller fåmansägda&lt;br&gt;handelsbolag beskattas enligt reglerna i 3 § 3 mom. tredje och fjärde&lt;br&gt;styckena SIL (se kommentaren till dessa). Vid uthyrning av lokal till be-&lt;br&gt;lopp överstigande marknadsmässig ersättning kommer överskjutande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;belopp från ett famansföretag att beskattas som löneförmån eller utdel-&lt;br&gt;ning till uthyraren. Förslaget behandlas i avsnitt 6.5. För fåmansägda&lt;br&gt;handelsbolag innebär ändringen att överskjutande belopp betraktas som&lt;br&gt;uttag, se avsnitt 7.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande sjätte stycket upphävs. Ändringen innebär att ränteförmån-&lt;br&gt;liga lån till företagsledare m.fl. skall beskattas enligt reglerna i punkt 10&lt;br&gt;av anvisningarna till 32 § KL om låntagaren är anställd eller uppdragsta-&lt;br&gt;gare. Om låntagaren är delägare kan ränteförmånen beskattas som utdel-&lt;br&gt;ning. Företaget torde bli uttagsbeskattat enligt punkt 1 a sjunde stycket av&lt;br&gt;anvisningarna till 22 § KL. Förslaget behandlas i avsnitt 6.8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande sjunde stycket upphävs. Ändringen innebär att den förmån&lt;br&gt;som följer av att ett lån skrivits ned skall beskattas enligt allmänna regler.&lt;br&gt;Om ett efterskänkande av lånet utgör en förmån skall nedskrivningen tas&lt;br&gt;upp som intäkt av tjänst hos låntagaren om denne är anställd eller närstå-&lt;br&gt;ende till anställd. Om låntagaren är delägare kan nedskrivningen utgöra&lt;br&gt;utdelning. Om lånet tagits upp som intäkt med stöd av punkt 15 av anvis-&lt;br&gt;ningarna till 32 § KL eller 2 § 17 mom. SIL skall ytterligare beskattning&lt;br&gt;vid en nedskrivning inte ske. Även detta följer av allmänna grunder för&lt;br&gt;beskattning. Motiven till förslaget finns i avsnitt 6.9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nuvarande åttonde stycket bildar, efter vissa ändringar, ett nytt&lt;br&gt;första stycke. Stycket innehåller en definition av fåmansföretag. Det&lt;br&gt;klargörs att även utländska juridiska personer som är jämförliga med&lt;br&gt;svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar kan utgöra få-&lt;br&gt;mansföretag. För att utländska juridiska personer skall vara jämförliga&lt;br&gt;med aktiebolag och ekonomiska föreningar krävs för det första att det är&lt;br&gt;fråga om en liknande associationsform. Stiftelser, ideella föreningar&lt;br&gt;o.dyl. kan således inte omfattas. Dessutom krävs att de utländska juridis-&lt;br&gt;ka personerna i sitt hemland är föremål för en liknande typ av beskatt-&lt;br&gt;ning, dvs. beskattningen skall ske direkt hos den juridiska personen och&lt;br&gt;inte hos delägarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudregeln enligt nuvarande åttonde stycket a) preciseras på så sätt&lt;br&gt;att uttrycket &amp;quot;en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer&amp;quot; ersätts med&lt;br&gt;uttrycket &amp;quot;fyra eller färre fysiska personer&amp;quot;. Av det nya fjärde stycket (se&lt;br&gt;nedan) framgår att närstående personer skall anses som en och samme&lt;br&gt;ägare vid beräkningen av antalet fysiska personer. Det framstår som san-&lt;br&gt;nolikt att antalet famansföretag minskar med den nya definitionen. Hur&lt;br&gt;stor minskningen blir är dock - bl.a. beroende på att det nuvarande rätts-&lt;br&gt;läget är oklart - svårt att ha någon bestämd uppfattning om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Filialregeln i nuvarande åttonde stycket b) är oförändrad förutom att&lt;br&gt;även den gäller för utländska juridiska personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom görs vissa språkliga justeringar i stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Preciseringen av begreppet fåmansföretag får genomslag på lagstift-&lt;br&gt;ning som hänvisar till definitionen i punkt 14 av anvisningarna till 32 §&lt;br&gt;KL. Sådana hänvisningar finns exempelvis i 2 § 9 mom och 3 § 12 a&lt;br&gt;mom. SIL. Förslagen motiveras i avsnitt 5.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nya andra stycket motsvarar, efter några redaktionella justeringar,&lt;br&gt;det nuvarande nionde stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det nya tredje stycket ändras den nuvarande (tionde stycket) defini-&lt;br&gt;tionen av fåmansägda handelsbolag. För överensstämmelse med första&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stycket läggs ordet ”svenskt” till framfor handelsbolag. Vidare klargörs&lt;br&gt;att utländsk juridisk person som är jämförlig med ett svenskt handelsbo-&lt;br&gt;lag kan utgöra ett fåmansägt handelsbolag. För att den utländska juridis-&lt;br&gt;ka personen skall vara jämförlig med ett handelsbolag krävs att det är&lt;br&gt;fråga om en liknande associationsform och att den juridiska personen är&lt;br&gt;föremål för en likartad beskattning, dvs. beskattning på delägamivå. Ut-&lt;br&gt;trycket &amp;quot;en fysisk person eller ett fatal fysiska personer&amp;quot; ändras liksom&lt;br&gt;beträffande fåmansföretag till &amp;quot;fyra eller färre fysiska personer&amp;quot;. Änd-&lt;br&gt;ringarna behandlas i avsnitt 7.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fjärde stycket är nytt och motsvarar bestämmelserna i remissens andra&lt;br&gt;och femte stycke. För att tillgodose lagrådet (se bilaga 4, s. 183) har be-&lt;br&gt;stämmelserna om fåmansföretag och fåmansägt handelsbolag förts sam-&lt;br&gt;man till ett stycke. För att förenkla vid den praktiska tillämpningen har i&lt;br&gt;bestämmelsen införts regler om hur närståendekretsama skall bestämmas&lt;br&gt;när man bedömer hur många delägare ett fåmansägt företaget har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stycket klargörs att vid tillämpning av det nya första stycket a och det&lt;br&gt;nya tredje stycket a skall sådana personer som ingår i samma krets av&lt;br&gt;närstående anses som en fysisk person. Med närståendekrets avses en&lt;br&gt;person och dennes närstående enligt det nya sjunde stycket. Först utgår&lt;br&gt;man från den äldste personen och ser vilka närstående han har. Sedan går&lt;br&gt;man vidare till den äldste som inte inräknats i den kretsen och ser vilka&lt;br&gt;närstående denne har osv. En person som inräknats i en närståendekrets&lt;br&gt;är så att säga ute ur leken och skall inte medräknas i någon mer krets.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett exempel kan illustrera. Ett företag har tio delägare. A är den äldste&lt;br&gt;delägaren. A och hans närstående utgör en närståendekrets (en person).&lt;br&gt;Av de delägare som inte ingår i A:s krets är B äldst. Han och hans närstå-&lt;br&gt;ende utgör ytterligare en krets (en person). C som är son till A och som&lt;br&gt;är gift med B:s dotter skulle i och för sig tillhöra B:s krets men har redan&lt;br&gt;inräknats i A:s krets och man bortser därför från C när man bestämmer&lt;br&gt;B:s krets. Detsamma gäller C:s maka. Eftersom hon redan medräknats i&lt;br&gt;A:s närståendekrets skall hon inte räknas med i B:s. Utöver Ars och Brs&lt;br&gt;krets finns det ytterligare en delägare i företaget. Företaget ägs av tre&lt;br&gt;personer (två närståendekretsar och en enstaka fysisk person). Företaget&lt;br&gt;är således ett fåmansföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en delägare avlider under beskattningsåret gäller samma regler för&lt;br&gt;dödsboet som för den avlidne (53 § 3 mom. första stycket KL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motiven till att införa den nya bestämmelsen framgår av avsnitt 5.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I femte stycket (nuvarande elfte stycket) anges vem som avses med&lt;br&gt;delägare. Enligt styckets nuvarande lydelse avser bestämmelsen ägare&lt;br&gt;och har betydelse bara vid bedömningen av om ett företag är fåmansfö-&lt;br&gt;retag eller ett fåmansägt handelsbolag. Enligt den nya lydelsen gäller&lt;br&gt;definitionen däremot generellt. Detta torde enligt regeringens mening&lt;br&gt;inte innebära någon ändring i sak. Indirekt ägande genom juridisk person&lt;br&gt;får samma konsekvenser som för närvarande. Av detta följer bl.a. att in-&lt;br&gt;direkt ägande via dödsbo skall hanteras likadant som indirekt ägande via&lt;br&gt;aktiebolag. Vid bedömningen av om fyra eller färre personer har mer än&lt;br&gt;hälften av rösterna får man alltså även i dödsbofallet se på antalet deläga-&lt;br&gt;re och deras släktskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;150&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagtexten innehåller inte någon inskränkning till vissa juridiska perso-&lt;br&gt;ner. Bortsett från bulvanfall ligger det emellertid i sakens natur att indi-&lt;br&gt;rekt ägande inte kan komma i fråga genom exempelvis ideella föreningar&lt;br&gt;och stiftelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska personer kan såväl enligt den nuvarande som den föreslagna&lt;br&gt;definitionen vara delägare i ett fåmansföretag eller fåmansägt handels-&lt;br&gt;bolag. Ett aktiebolag som ägs av en fysisk person räknas alltså som del-&lt;br&gt;ägare i fåmansföretag om bolaget i sin tur äger aktier i ett dotterbolag. En&lt;br&gt;annan sak är att juridiska personer endast undantagsvis omfattas av de&lt;br&gt;materiella särregler som kan träffa fysiska personer som är delägare i&lt;br&gt;fåmansföretag. Särregeln om förvärv av bostadsrätt till underpris från&lt;br&gt;handelsbolag är exempelvis inte tillämplig om låntagaren respektive för-&lt;br&gt;värvaren är ett aktiebolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motiveringen till ändringen av begreppet delägare finns i avsnitt 5.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sjätte stycket (nuvarande tolfte stycket) finns en definition av vad&lt;br&gt;som avses med företagsledare i ett fåmansföretag och ett fåmansägt han-&lt;br&gt;delsbolag. Begreppet har genom förslaget att avskaffa vissa av de materi-&lt;br&gt;ella stoppreglema delvis förlorat sin betydelse. Det finns dock fortfaran-&lt;br&gt;de kvar i exempelvis reglerna om inkomstfördelning i familjen (punkt 13&lt;br&gt;av anvisningarna till 32 § KL), vinstandelslån (2 § 9 mom. SIL) och om&lt;br&gt;uppgiftsskyldighet (bl.a. 2 kap. 13 § 3 LSK). Liksom tidigare skall den&lt;br&gt;som har ett väsentligt inflytande i företaget anses som företagsledare.&lt;br&gt;Genom den ändrade lydelsen har emellertid betydelsen av positionen i&lt;br&gt;företaget lyfts fram. Enligt den nya lydelsen räcker inte enbart en persons&lt;br&gt;aktie- eller andelsinnehav utan det krävs också att det väsentliga infly-&lt;br&gt;tandet hänger samman med personens ställning i företaget. I övrigt är&lt;br&gt;ändringarna av redaktionell art. Ändringen påverkar även annan lagstift-&lt;br&gt;ning där hänvisning görs till definitionen av begreppet företagsledare i&lt;br&gt;punkt 14 av anvisningarna till 32 § KL. Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sjunde stycket (nuvarande trettonde stycket) finns en definition av&lt;br&gt;begreppet närstående. I stycket har vissa språkliga ändringar gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anvisningspunkten ändras så att det klargörs vilka skattskyldiga som&lt;br&gt;skall ta upp förbjudna lån som intäkt av tjänst. Första stycket behandlar&lt;br&gt;lån som lämnats till fysisk person eller dödsbo.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det nya andra stycket finns en bestämmelse om att lån som lämnats&lt;br&gt;till handelsbolag skall tas upp som intäkt av tjänst hos delägare som är&lt;br&gt;fysisk person eller dödsbo. Detta skall även gälla vid indirekt ägande,&lt;br&gt;dvs. om en fysisk person är delägare i ett handelsbolag som i sin tur är&lt;br&gt;delägare i ett handelsbolag som fått ett förbjudet lån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller lån som lämnats till annan juridisk person än dödsbo el-&lt;br&gt;ler handelsbolag samt intäktsredovisning av lån hos andra delägare i han-&lt;br&gt;delsbolag än fysiska personer och dödsbon hänvisas till kommentaren&lt;br&gt;under det nya momentet, 17 mom., i 2 § SIL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt har vissa språkliga justeringar gjorts i bestämmelsen. Ändring-&lt;br&gt;arna motiveras i avsnitt 6.7 respektive 7.5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till 33 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 3 b&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket hänvisas till definitionen av närstående i punkt 14 tretton-&lt;br&gt;de stycket av anvisningarna till 32 §. Eftersom definitionerna nu finns i&lt;br&gt;sjunde stycket i sistnämnda anvisningspunkt ändras hänvisningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sjunde stycket ändras hänvisningen till trettonde stycket av anvisningar-&lt;br&gt;na till 32 § punkt 14 med anledning av att definitionen av närstående ef-&lt;br&gt;ter ändringarna i sistnämnda anvisningspunkt nu finns i ett annat stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till 53 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket b) ändras hänvisningen till definitionen av närstående i&lt;br&gt;punkt 14 av anvisningarna till 32 § så att den inte avser trettonde utan&lt;br&gt;sjunde stycket där definitionen nu finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom framgår av allmänmotiveringen skall bestämmelserna av lagtek-&lt;br&gt;niska skäl träda i kraft den 31 december 1999. Syftet är dock att de en-&lt;br&gt;dast skall fa tillämpas på transaktioner som sker efter utgången av 1999.&lt;br&gt;Detta skall även gälla för skattskyldiga med brutet räkenskapsår. För att&lt;br&gt;undvika missförstånd och bättre tillgodose det angivna syftet bör ikraft-&lt;br&gt;trädande- och övergångsbestämmelserna — med justering beträffande&lt;br&gt;tillämpningen för skattskyldiga med brutet räkenskapsår - i enlighet med&lt;br&gt;Lagrådets förslag ges följande lydelse: ”1 fråga om skattskyldig vars rä-&lt;br&gt;kenskapsår påbörjats före den 1 januari 2000 skall de äldre bestämmel-&lt;br&gt;serna tillämpas på förhållanden som hänför sig till tid före den 31 de-&lt;br&gt;cember 1999.” För ett aktiebolag med brutet räkenskapsår innebär detta&lt;br&gt;bl.a. att bedömningen av om bolaget är ett fåmansföretag och skall träffas&lt;br&gt;av någon särregel skall avgöras med ledning av äldre regler såvitt gäller&lt;br&gt;transaktioner m.m. som företagits före denna tidpunkt. En transaktion&lt;br&gt;som utförts under år 2000 eller senare skall däremot prövas enligt de nya&lt;br&gt;reglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1947:576) om&lt;br&gt;statlig inkomstskatt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2 § 13 mom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Momentet upphävs. Första stycket tas bort som en konsekvens av att be-&lt;br&gt;stämmelserna i punkt 14 första, andra, tredje, femte och sjunde styckena&lt;br&gt;av anvisningarna till 32 § KL slopas. Även upphävandet av andra stycket&lt;br&gt;är en följdändring. I stycket hänvisas till de upphävda fjärde och sjätte&lt;br&gt;styckena i punkt 14 av anvisningarna till 32 § KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upphävandet av tredje stycket innebär att avdrag för tantiem till före-&lt;br&gt;tagsledare eller dennes närstående i famansföretag medges enligt allmän-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;na regler. En i bokslutet gjord avsättning för tantiem kommer således att&lt;br&gt;vara avdragsgill för ett famansföretag såvida avsättningen är förenlig&lt;br&gt;med god redovisningssed. Förslaget behandlas i avsnitt 6.10.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § 17 mom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Momentet är nytt. Regeln behandlar beskattning av förbjudna lån. I&lt;br&gt;första stycket finns en bestämmelse om att sådana lån skall tas upp som&lt;br&gt;intäkt hos låntagare som är annan juridisk person än dödsbo eller han-&lt;br&gt;delsbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket finns en bestämmelse om att penninglån som lämnats&lt;br&gt;till handelsbolag skall tas upp som intäkt av näringsverksamhet hos del-&lt;br&gt;ägare som inte är fysisk person eller dödsbo. Detsamma gäller även vid&lt;br&gt;indirekt ägande, dvs. för delägare i ett handelsbolag som är delägare i det&lt;br&gt;handelsbolag som tagit lånet. Beträffande delägare som är fysisk person&lt;br&gt;eller dödsbo hänvisas till kommentaren under punkt 15 av anvisningarna&lt;br&gt;till 32 § KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av tredje stycket framgår att beskattning av lånet inte skall ske om det&lt;br&gt;finns synnerliga skäl mot detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebörden av den nya bestämmelsen behandlas i avsnitten 6.7 och&lt;br&gt;7.5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § 3 mom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nuvarande fjärde stycket har delats upp i två stycken, fjärde och&lt;br&gt;sjätte styckena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fjärde stycket klargörs att de allmänna reglerna om avdrag vid uthyr-&lt;br&gt;ning av privatbostad i tredje stycket inte gäller när (a) delägare i handels-&lt;br&gt;bolag eller någon närstående till delägaren hyr ut privatbostad till han-&lt;br&gt;delsbolaget. Detta är en skärpning i förhållande till vad som gällt tidiga-&lt;br&gt;re. Det skulle inte vara rimligt om en delägare i handelsbolag behandla-&lt;br&gt;des förmånligare än en anställd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna i tredje stycket gäller inte heller om upplåtelsen skett till den&lt;br&gt;skattskyldiges eller någon närståendes arbetsgivare (b). I praktiken torde&lt;br&gt;detta undantag från de allmänna avdragsreglema omfatta samtliga fall då&lt;br&gt;en företagsledare eller en närstående till denne upplåtit privatbostad till&lt;br&gt;fåmansföretaget. Bestämmelsen gäller däremot inte när en delägare&lt;br&gt;(närstående) som inte är anställd hyr ut sådan bostad till fåmansföretaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även den som ingår i samma intressegemenskap som sådan arbetsgi-&lt;br&gt;vare som avses i b) är undantagen (c). Detta är en utvidgning i förhållan-&lt;br&gt;de till nuvarande regler. Intressegemenskap kan exempelvis föreligga om&lt;br&gt;upplåtelse skett till ett dotterföretag till arbetsgivaren. Med begreppet&lt;br&gt;intressegemenskap avses i första hand arbetsgivare som tillhör samma&lt;br&gt;koncern eller som på annat sätt står under i huvudsak gemensam ledning&lt;br&gt;(jfr exempelvis 2 § 4 mom. nionde stycket SIL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det nya femte stycket klargörs att begreppet närstående som används i&lt;br&gt;fjärde stycket har samma innebörd som definitionen av närstående person&lt;br&gt;i punkt 14 sjunde stycket av anvisningarna till 32 § KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln i sjätte stycket motsvarar sista meningen i nuvarande fjärde&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motiven för regeringens förslag finns i avsnitt 6.5 och 7.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;153&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § 12 a mom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra meningen i fjärde stycket om att utländska juridiska personer jäm-&lt;br&gt;ställs med svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar vid&lt;br&gt;bedömningen av om ett fåmansföretag föreligger tas bort. Bestämmelsen&lt;br&gt;behövs inte längre eftersom definitionen av fåmansföretag i punkt 14 av&lt;br&gt;anvisningarna till 32 § KL utvidgas till att avse utländska juridiska per-&lt;br&gt;soner. Tredje meningen justeras med anledning av den nya definitionen&lt;br&gt;av famansföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § 6 mom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i första stycket innebär att momentet gäller allmänt och inte&lt;br&gt;endast delägare i famansföretag eller delägare närstående person. När&lt;br&gt;någon överlåter egendom till ett pris som överstiger marknadsvärdet och&lt;br&gt;skall ta upp överpriset som intäkt av tjänst skall vid reavinstberäkningen&lt;br&gt;naturligt nog endast den del av vederlaget tas upp som intäkt som mot-&lt;br&gt;svarar egendomens marknadsvärde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan förekomma att den del av priset som överstiger marknadsvär-&lt;br&gt;det bör bedömas som utdelning och inte som inkomst av tjänst. I dessa&lt;br&gt;fall spelar det ofta mindre roll om överlåtelsen i sin helhet behandlas i&lt;br&gt;reavinstsystemet eller om det avtalade priset skall delas upp i en rea-&lt;br&gt;vinstdel och en utdelningsdel. En sådan uppdelning kan dock påverka&lt;br&gt;skatteutfallet om inte ens det avtalade överpriset medför reavinst eller om&lt;br&gt;lättnadsreglema i 3 § la - lg mom. SIL är tillämpliga på utdelning. Det&lt;br&gt;får - liksom hittills - ankomma på praxis att ta ställning till hur beskatt-&lt;br&gt;ningen skall ske i nu angivna och liknande fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att det andra stycket upphävs är en följd av att bestämmelsen i punkt&lt;br&gt;14 tredje stycket av anvisningarna till 32 § KL upphävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 § 10 a mom.&lt;br&gt;Momentet är nytt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket finns en regel som gäller alla handelsbolag. Den hänger&lt;br&gt;samman med att punkt 14 fjärde stycket andra meningen av anvisningar-&lt;br&gt;na till 32 § KL upphävs. Bestämmelsen tar sikte uteslutande på fastighe-&lt;br&gt;ter som genom överlåtelsen blir privatbostäder och gäller därmed endast&lt;br&gt;överlåtelser till fysiska personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket klargörs att begreppet närstående som används i första&lt;br&gt;stycket har samma innebörd som definitionen av närstående person i&lt;br&gt;punkt 14 sjunde stycket av anvisningarna till 32 § KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget behandlas i avsnitt 7.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 § 9 a mom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Momentet är nytt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln i första stycket gäller när handelsbolag avyttrar bostadsrätter&lt;br&gt;och motsvarar första stycket i det nya 10 a mom. i 25 § avseende fastig-&lt;br&gt;heter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket klargörs att begreppet närstående har samma innebörd&lt;br&gt;som i punkt 14 sjunde stycket av anvisningarna till 32 § KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget behandlas i avsnitt 7.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Se kommentaren till ikraftträdandet till KL samt allmänmotiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1951:763) om&lt;br&gt;statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Anvisningar&lt;br&gt;till 1 §&lt;br&gt;Punkt 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av tredje stycket av anvisningspunkten har tidigare framgått att bl.a. in-&lt;br&gt;täkt som beskattas med tillämpning av punkt 14 av anvisningarna till&lt;br&gt;32 § KL inte skall anses som ackumulerad inkomst. Eftersom de materi-&lt;br&gt;ella bestämmelserna i punkt 14 av anvisningarna till 32 § slopas behövs&lt;br&gt;inte hänvisningen längre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Se kommentaren till ikraftträdandet till KL samt allmänmotiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:1601) om&lt;br&gt;uppskov med beskattningen vid andelsbyten&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I punkt 3 finns en hänvisning till definitionen av närstående i punkt 14&lt;br&gt;trettonde stycket av anvisningarna till 32 § KL. Eftersom definitionen nu&lt;br&gt;finns i ett annat stycke i anvisningspunkten ändras hänvisningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya lydelsen av 5 § träder i kraft den 31 december 1999.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen&lt;br&gt;(1999:000)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;56 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen har tidigare motsvarat punkt 14 andra och femte styckena&lt;br&gt;av anvisningarna till 32 § KL i deras lydelse enligt lagrådsremissen. Den&lt;br&gt;har formulerats om for att bättre överensstämma med fjärde stycket i&lt;br&gt;nämnda anvisningspunkt som ersatt andra och femte styckena i remissen.&lt;br&gt;För bestämmelsens närmare innebörd hänvisas till kommentaren till&lt;br&gt;punkt 14 fjärde stycket av anvisningarna till 32 § KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§ &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De tidigare hänvisningarna till första stycket i 2 § respektive 4 § behövs&lt;br&gt;inte eftersom respektive paragraf endast innehåller ett stycke vardera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inkomstskattelagen träder i kraft den 1 januari 2000. Ändringarna bör&lt;br&gt;också träda i kraft denna dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;156&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av Stoppregelutredningens betän-&lt;br&gt;kande Stoppreglema (SOU 1998:116)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Inledning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattelagstiftningen innehåller i dag ett stort antal regler som tar sikte på&lt;br&gt;transaktioner mellan fåmansägda företag och deras ägare. Utmärkande&lt;br&gt;för dessa regler är att företaget och ägarna får högre skatt än om de all-&lt;br&gt;männa skattereglerna skulle ha tillämpats. Som en gemensam beteckning&lt;br&gt;för denna särlagstiftning används ofta termen stoppreglema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med stoppreglema är i första hand att förhindra att den intresse-&lt;br&gt;gemenskap som råder mellan företaget och ägarkretsen - ofta finns bara&lt;br&gt;en ägare - utnyttjas i skattesammanhang. Stoppreglema avser exempelvis&lt;br&gt;felprissättning vid överlåtelser mellan företaget och ägarna samt företa-&lt;br&gt;gets förvärv av egendom som är avsedd för ägarens privata bruk. Andra&lt;br&gt;stoppregler gäller lån från företaget till ägama och ägarens uthyrning av&lt;br&gt;lokaler till företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårt uppdrag har varit att ta ställning till om stoppreglema helt eller&lt;br&gt;delvis kan upphävas. Vid detta ställningstagande har vi haft som ut-&lt;br&gt;gångspunkt att enbart det förhållandet att ett företag är fåmansägt inte&lt;br&gt;skall leda till att företaget eller dess ägare beskattas hårdare än vad som&lt;br&gt;gällt om företaget haft många ägare. En viss ägarstruktur utgör alltså inte&lt;br&gt;i sig någon grand för skattemässig diskriminering. Särregler har ansetts&lt;br&gt;motiverade bara i sådana fall då intressegemenskapen mellan företag och&lt;br&gt;ägare kan befaras ge ett betydande utrymme för obehöriga skattelättna-&lt;br&gt;der.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stoppreglema riktar sig mot dels fåmansföretag (fåmansägda aktiebo-&lt;br&gt;lag och ekonomiska föreningar), dels fåmansägda handelsbolag. I nästa&lt;br&gt;avsnitt redovisas våra förslag rörande fåmansföretagen. Handelsbolagen&lt;br&gt;behandlas i därpå följande avsnitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag beträffande fåmansföretag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slopade stoppregler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vår genomgång har gett vid handen att de motiv som ursprungligen åbe-&lt;br&gt;ropats för införande av stoppreglema bara till en del är alltjämt bärande.&lt;br&gt;Vi föreslår därför att flertalet stoppregler upphävs, nämligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. följande regler i punkt 14 av anvisningarna till 32 § kommunalskat-&lt;br&gt;telagen (1928:370, KL)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regeln om fåmansföretags förvärv av egendom för företagsledarens&lt;br&gt;privata brak (första stycket i anvisningspunkten)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regeln om delägares avyttring av egendom till fåmansföretaget för&lt;br&gt;överpris (andra stycket i anvisningspunkten)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regeln om delägares avyttring av sådan egendom till ett fåmansfö-&lt;br&gt;retag som inte är eller kan väntas bli till nytta för företaget (tredje stycket&lt;br&gt;i anvisningspunkten)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;157&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regeln om delägares förvärv av egendom från fåmansföretaget för&lt;br&gt;underpris (fjärde stycket i anvisningspunkten)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regeln om företagsledarens uthyrning av lokaler till fåmansföretaget&lt;br&gt;(femte stycket i anvisningspunkten)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regeln om företagsledarens förmån av räntefritt lån från famansfö-&lt;br&gt;retaget (sjätte stycket i anvisningspunkten)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regeln om fåmansföretags nedskrivning i räkenskaperna av lån till&lt;br&gt;företagsledaren (sjunde stycket i anvisningspunkten);&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. regeln om delägares avyttring av immateriella rättigheter (punkt 2 av&lt;br&gt;anvisningarna till 21 § KL);&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. reglerna om fördelning av inkomst mellan makar beträffande lön&lt;br&gt;från fåmansföretag (punkt 13 av anvisningarna till 32 § KL);&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. regeln om begränsning av fåmansföretags avdrag för medel som av-&lt;br&gt;satts till personalstiftelse (punkt 20 a av anvisningarna till 23 § KL);&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. regeln om senareläggning av fåmansföretags avdrag för tantiem till&lt;br&gt;företagsledaren (2 § 13 mom. lagen [1947:576] om statlig inkomstskatt,&lt;br&gt;SIL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till undvikande av missförstånd bör påpekas att det förhållandet att en&lt;br&gt;stoppregel upphävs inte leder till att eventuella förmåner blir fria från&lt;br&gt;skatt. Upphävandet innebär inte annat än att förekommande förmåner&lt;br&gt;skall beskattas enligt skattelagstiftningens allmänna regler, dvs. normalt&lt;br&gt;som lön eller utdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beskattning av lån&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som fått ett otillåtet lån (12 kap. 7 § aktiebolagslagen [1975:1385])&lt;br&gt;beskattas enligt nuvarande regler för lånebeloppet som inkomst av tjänst.&lt;br&gt;Vi har funnit att vissa lån även framdeles bör utlösa skattemässiga kon-&lt;br&gt;sekvenser. Vårt förslag skiljer sig emellertid i väsentliga hänseenden från&lt;br&gt;dagens regler. Förslaget innebär i huvudsak&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att den skattemässiga regleringen begränsas till lån från fåmansägda&lt;br&gt;aktiebolag och till dem anknutna pensions- och personalstiftelser men att&lt;br&gt;tillämpningsområdet i övrigt blir ungefar detsamma som i dag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att låntagaren (i princip en fysisk person som är aktieägare i bolaget)&lt;br&gt;skall ta upp ett belopp motsvarande en och en halv gånger lånesumman&lt;br&gt;som inkomst av kapital&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att låntagaren får ett lika stort avdrag om lånet återbetalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreslagna systemet kan något förenklat beskrivas så att låntagaren&lt;br&gt;under kredittiden måste lämna en räntelös deposition hos statsverket&lt;br&gt;motsvarande (1,5 x 30 %=) 45 % av lånesumman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga materiella regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådana särregler rörande fåmansföretagen och deras ägare som vi inte&lt;br&gt;nämnt i det föregående anser vi i princip bör finnas kvar. Vi föreslår där-&lt;br&gt;för inte någon ändring vad gäller den skattemässiga behandlingen av lön&lt;br&gt;från ett fåmansföretag till företagsledarens barn (punkt 13 av anvis-&lt;br&gt;ningarna till 32 § KL) eller av förmån av fri utbildning som ett fåmansfö-&lt;br&gt;retag tillhandahåller företagsledaren i företaget (32 § 3 h mom. KL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några ändringar föreslås inte heller av de begränsningar som i vissa situ-&lt;br&gt;ationer kan gälla för fåmansföretag i fråga om rätt till avdrag för ränta på&lt;br&gt;vinstandelslån (2 § 9 mom. SIL) och for substansminskning vid utvin-&lt;br&gt;ning av naturtillgångar (punkt 11 av anvisningarna till 23 § KL). Nuva-&lt;br&gt;rande regler om fusion (2 § 4 mom. SIL) och s.k. byggmästarsmitta från&lt;br&gt;ett famansföretag som bedriver byggnadsrörelse eller handel med fastig-&lt;br&gt;heter (punkt 4 av anvisningarna till 21 § KL) lämnas också i princip&lt;br&gt;oförändrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgiftsskyldighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna lättnaderna beträffande omfattningen av särskilda skatte-&lt;br&gt;regler för fåmansföretag kan enligt vår uppfattning genomföras utan en&lt;br&gt;totalt sett ökad uppgiftsskyldighet från de skattskyldigas sida. Våra för-&lt;br&gt;slag på detta område torde innebära en marginellt ökad uppgiftsplikt på&lt;br&gt;företagsnivå men en påtaglig lindring på ägamivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag beträffande handelsbolag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett handelsbolag utgör inget skattesubjekt utan bolagets inkomst beskat-&lt;br&gt;tas hos delägarna. Denna skillnad i förhållande till fåmansföretagen har&lt;br&gt;fatt till följd att flera stoppregler inte är tillämpliga inom handelsbolags-&lt;br&gt;sfaren. I den mån stoppreglema ändå träffar handelsbolagen gäller dock&lt;br&gt;våra i det föregående redovisade principiella ställningstaganden. Detta&lt;br&gt;innebär bl.a. att stoppregeln avseende lön till delägares make i fåmansägt&lt;br&gt;handelsbolag (punkt 13 av anvisningarna till 32 § KL), regel avseende&lt;br&gt;delägares avyttring av immateriella rättigheter (punkt 2 av anvisningarna&lt;br&gt;till 21 § KL) och begränsningen av rätten till avdrag for medel som av-&lt;br&gt;sätts till personalstiftelse (punkt 20 a av anvisningarna till 23 § KL) slo-&lt;br&gt;pas. Vad beträffar ersättning som en delägare i ett handelsbolag uppbär&lt;br&gt;från bolaget for upplåtelse av lokal föreslår vi att de allmänna regler som&lt;br&gt;f.n. gäller for en anställd som upplåter lokal till sin arbetsgivare skall&lt;br&gt;gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild bestämmelse har ansetts nödvändig om ett fåmansägt han-&lt;br&gt;delsbolag för underpris överlåter sådan egendom till delägaren som efter&lt;br&gt;förvärvet blir eller kan antas bli privatbostad. Vi förslår att en regel infors&lt;br&gt;enligt vilken beskattning skall ske som om egendomen överlåtits till&lt;br&gt;marknadsvärdet (25 § 5 a mom. SIL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Preciseringar av vissa begrepp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fåmansföretag och fåmansägt handelsbolag, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nuvarande stoppreglema bygger bl.a. på begreppen fåmansföretag,&lt;br&gt;fåmansägt handelsbolag, företagsledare, delägare och närstående till fö-&lt;br&gt;retagsledare och delägare. Vi har behållit dessa begrepp men preciserat&lt;br&gt;dem i olika hänseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt punkt 14 av anvisningarna till 32 § KL räknas i dag som få-&lt;br&gt;mansföretag, aktiebolag eller ekonomisk förening vari &amp;quot;en fysisk person&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller ett fatal fysiska personer&amp;quot; äger så många aktier eller andelar&lt;br&gt;att dessa personer har mer än hälften av rösterna eller andelarna i företa-&lt;br&gt;get. Som fåmansägt handelsbolag räknas handelsbolag vari &amp;quot;en fysisk&lt;br&gt;person eller ett fåtal fysiska personer&amp;quot; genom andelsinnehav eller på an-&lt;br&gt;nat sätt har ett bestämmande inflytande. Vi föreslår att det citerade ut-&lt;br&gt;trycket ändras till &amp;quot;fyra eller färre fysiska personer&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som närstående person räknas enligt samma anvisningspunkt bl.a. sy-&lt;br&gt;skon och syskons make eller avkomling. Vi föreslår att syskons make&lt;br&gt;och avkomling aldrig skall räknas som närstående och att syskon skall&lt;br&gt;ingå i närståendekretsen endast om det inte fyllt 18 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsvärde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intäkter i form av annan förmån än pengar, dvs. naturaförmåner, skall i&lt;br&gt;princip värderas till marknadsvärdet. Vi föreslår att en uttrycklig regel&lt;br&gt;införs (42 § KL) om att marknadsvärdet skall bestämmas från ett köpar-&lt;br&gt;perspektiv, närmare bestämt till det pris som den skattskyldige skulle ha&lt;br&gt;fatt betala om han eller hon på marknadsmässiga villkor skaffat sig mot-&lt;br&gt;svarande förmån (egendom eller tjänst). Förmånen skall dock kunna vär-&lt;br&gt;deras till lägre belopp än marknadsvärdet om den skattskyldige saknat&lt;br&gt;inflytande över förmånens utformning. Förmånen skall emellertid aldrig&lt;br&gt;värderas till lägre belopp än vad den skattskyldige skulle ha fått om för-&lt;br&gt;månen utbjudits till försäljning på den öppna marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya reglerna förslås träda i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas&lt;br&gt;första gången vid 2001 års taxering. För företag vars räkenskapsår om-&lt;br&gt;fattar tid såväl före som efter utgången av år 2000 skall de nya bestäm-&lt;br&gt;melserna dock tillämpas endast på förhållanden som hänför sig till tid&lt;br&gt;efter ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Budgeteffekter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har funnit det omöjligt att siffermässigt ange hur ett genomförande av&lt;br&gt;våra förslag kommer att påverka den offentliga sektorns skatte- och av-&lt;br&gt;giftsinkomster. Det förefaller dock sannolikt att förslagen leder till ett&lt;br&gt;visst inkomstbortfall för det allmänna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en finansiering av våra förslag bedöms erforderlig bör denna ske&lt;br&gt;inom ramen för det avdrag från arbetsgivaravgifter som en arbetsgivare&lt;br&gt;far göra med stöd av 2 kap. 5 a § lagen (1981:691) om socialavgifter.&lt;br&gt;Detta avdrag uppgår f.n. till 5 % av avgiftsunderlaget, dock högst 3 550&lt;br&gt;kr per månad. En minskning av detta takbelopp med 100 kr (från 3 550&lt;br&gt;kr till 3 450 kr) innebär ett intäktstillskott för det allmänna med omkring&lt;br&gt;40 milj. kr. Enligt vår bedömning täcker detta belopp väl det skatte- och&lt;br&gt;avgiftsbortfall som våra förslag kan ge upphov till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;160&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över&lt;br&gt;betänkandet Stoppreglema (SOU 1998:116)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Riksskatteverket (RSV), Hovrätten för Nedre Norrland, Kammarrätten i&lt;br&gt;Göteborg, Riksrevisionsverket (RRV), Skogsstyrelsen, Jordbruksverket,&lt;br&gt;Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Juridiska fakulteten vid&lt;br&gt;Uppsala universitet, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, Bygg-&lt;br&gt;entreprenörerna, SACO, Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR, Fö-&lt;br&gt;retagarnas Riksorganisation, LO, Lantbrukarnas Riksförbund, Skogs-&lt;br&gt;ägarnas Riksförbund, Svensk Handel, Svenska Arbetsgivareföreningen&lt;br&gt;(SAF), Svenska Bankföreningen, Svenska Revisorsamfundet SRS, Sve-&lt;br&gt;riges advokatsamfund, Sveriges Bokförings- och Revisionsbyråers För-&lt;br&gt;bund SBRF, Sveriges Fastighetsägareförbund, Sveriges Industriförbund&lt;br&gt;och Sveriges Redovisningskonsulters Förbund SRF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yttranden har också kommit in från Svensk Industriförening, Stock-&lt;br&gt;holms Handelskammare och Näringslivets Nämnd för Regelgranskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksskatteverket har till sitt yttrande fogat yttranden som inhämtats&lt;br&gt;från skattemyndigheterna i Stockholms, Jönköpings, Skåne, Hallands,&lt;br&gt;Västra Götalands, Södermanlands, Värmlands, Dalarnas och Norrbottens&lt;br&gt;län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SAF, Svenska Bankföreningen, Sveriges Industriförbund, Svensk In-&lt;br&gt;dustriförening och Stockholms Handelskammare har åberopat ett yttran-&lt;br&gt;de från Näringslivets Skattedelegation. SACO har avstått från ett eget&lt;br&gt;yttrande och har i stället hänvisat till ett yttrande från medlemsförbundet&lt;br&gt;Civilekonomerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lantbrukarnas Riksförbund och Skogsägarnas Riksförbund har kom-&lt;br&gt;mit in med ett gemensamt yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bokföringsnämnden har inga synpunkter på förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handelshögskolan i Stockholm, Företagens Uppgiftslämnardelegation,&lt;br&gt;Redovisningsrådet, Svenska handelskammarförbundet, Tjänsteförbundet&lt;br&gt;och TCO har avstått från att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;161&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1.&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.1 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen&lt;br&gt;(1928:370)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370)&lt;br&gt;dels att punkt 2 av anvisningarna till 21 § skall upphöra att gälla,&lt;br&gt;dels att 32 § 1 mom. samt punkterna 11 och 20 a av anvisningarna till&lt;br&gt;23 §, punkterna 10, 14 och 15 av anvisningarna till 32 §, punkterna 3 b&lt;br&gt;och 4 av anvisningarna till 33 § och punkt 10 av anvisningarna till 53 §&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 mom' Till intäkt av tjänst hänförs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) avlöning, arvode och kostnadsersättning samt annan förmån&lt;br&gt;i pengar, bostad eller annat som utgått för tjänsten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) pension,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) sådan livränta som utgått på grund av sjuk-, olycksfalls- eller skade-&lt;br&gt;försäkring eller annorledes än på grund av försäkring med undantag av&lt;br&gt;livränta som utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån det inte&lt;br&gt;är fråga om livränta som avses i d) och inte heller annat följer av 2 mom.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) i fråga om sådan i c) angiven livränta, som utgår till följd av per-&lt;br&gt;sonskada och på vilken 2 mom. inte är tillämpligt, den del av livräntan&lt;br&gt;som avser ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur eller för&lt;br&gt;förlorat underhåll,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) ersättning som utgått i annan form än livränta på grund av sjuk- eller&lt;br&gt;olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst, dock inte ersättning,&lt;br&gt;som avser sjukvårds- eller läkarkostnader för vård som inte är offentligt&lt;br&gt;finansierad eller för vård utomlands,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) undantagsförmåner, periodiskt understöd eller därmed jämförlig pe-&lt;br&gt;riodisk intäkt som avses i 31 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;g) engångsbelopp som utgår till följd av personskada och utgör skatte-&lt;br&gt;pliktig intäkt enligt punkt 1 av anvisningarna till 19 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;h) sådan utdelning på och vinst vid avyttring av aktier i famansföretag&lt;br&gt;som enligt 3 § 12 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall&lt;br&gt;tas upp som intäkt av tjänst samt sådan vinst vid avyttring av andel i han-&lt;br&gt;delsbolag som enligt 24 § 7 mom. nämnda lag skall tas upp som intäkt av&lt;br&gt;tjänst,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) sådana förmåner och ersätt- i) sådan intäkt som beskattas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningar m.m. som anges i punkter- &amp;nbsp;&amp;nbsp;enligt punkt 15 av anvisningarna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;na 14 och 15 av anvisningarna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;j) behållning på pensionssparkonto till den del pensionssparavtalet&lt;br&gt;upphör att gälla enligt 4 kap. 6 och 14 §§ och 6 kap. 5 § lagen (1993:931)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1996:1240.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om individuellt pensionssparande, samt till den del behållningen tas i&lt;br&gt;anspråk på grund av utmätning, konkurs eller ackord.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid avskattning enligt första stycket j avses med pensionssparkontots&lt;br&gt;behållning marknadsvärdet på kontots tillgångar efter avräkning för den&lt;br&gt;skatt enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel som&lt;br&gt;är hänförlig till kontot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som intäkt av tjänst räknas jämväl annat belopp än ovan sagts - såsom&lt;br&gt;vinstandel, återbäring eller vid återköp av försäkring uppburet belopp -&lt;br&gt;vilket utgått på grund av pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller&lt;br&gt;olycksfallsförsäkring, som tagits i samband med tjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har tjänsteinnehavare som löneförmån innehaft fastighet på sådant&lt;br&gt;sätt, att han enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall&lt;br&gt;anses som ägare, skall dock intäkt, vilken tjänsteinnehavaren åtnjutit från&lt;br&gt;fastigheten, räknas som intäkt av näringsverksamhet eller behandlas en-&lt;br&gt;ligt reglerna för privatbostad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pension från sådan försäkring som anses som pensionsförsäkring en-&lt;br&gt;ligt punkt 1 sjuttonde stycket av anvisningarna till 31 § skall inte tas upp&lt;br&gt;som intäkt av tjänst till den del den skattskyldige visar att han inte har&lt;br&gt;haft rätt till avdrag för försäkringspremier som han betalat eller att han&lt;br&gt;förmånsbeskattats för försäkringen utan att få ett motsvarande avdrag.&lt;br&gt;Detta gäller dock inte i den utsträckning avdrag inte kan medges på&lt;br&gt;grund av bestämmelserna i punkt 6 andra-sjätte styckena av anvisningar-&lt;br&gt;na till 46 §. Vid tillämpningen av denna paragraf beaktas avdrag och be-&lt;br&gt;skattning i såväl Sverige som utlandet. Med avdrag likställs skattereduk-&lt;br&gt;tion eller liknande skattelättnad i utlandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anvisningar&lt;br&gt;till 23 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Avdrag för substansminskning på grund av utvinning av naturtill-&lt;br&gt;gångar samt avdrag för avsättning som avser framtida substansminskning&lt;br&gt;på grund av sådan utvinning medges enligt bestämmelserna i denna an-&lt;br&gt;visningspunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För inträdd substansminskning medges avdrag vid taxeringen för ett&lt;br&gt;visst beskattningsår med högst ett belopp som, tillsammans med de av-&lt;br&gt;drag som har medgetts för tidigare beskattningsår, motsvarar den del av&lt;br&gt;anskaffningsvärdet för hela tillgången som belöper på utvinningen före&lt;br&gt;beskattningsårets utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har den skattskyldige genom skriftligt avtal upplåtit rätt till utvinning&lt;br&gt;och har han uppburit förskottsbetalning för utvinningen, far han göra&lt;br&gt;avdrag för belopp som i räkenskaperna har avsatts för framtida sub-&lt;br&gt;stansminskning. Vid taxeringen för ett visst beskattningsår medges av-&lt;br&gt;drag med högst ett belopp motsvarande den del av anskaffningsvärdet för&lt;br&gt;hela naturtillgången som kan anses belöpa på den framtida utvinning för&lt;br&gt;vilken förskottsbetalning har erhållits. Avdraget skall återföras till be-&lt;br&gt;skattning nästföljande beskattningsår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avdrag enligt föregående stycke Avdrag enligt föregående stycke&lt;br&gt;medges dock inte om upplåtelse- medges dock inte om upplåtelse-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:650.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avtalet har ingåtts mellan varandra&lt;br&gt;närstående personer eller mellan&lt;br&gt;näringsidkare som har intressege-&lt;br&gt;menskap (moder- och dotterföre-&lt;br&gt;tag eller företag under i huvudsak&lt;br&gt;gemensam ledning). Som närstå-&lt;br&gt;ende till fysisk person räknas dels&lt;br&gt;personer som anges i punkt 14 av&lt;br&gt;anvisningarna till 32 §, dels sådana&lt;br&gt;famansföretag och fåmansägda&lt;br&gt;handelsbolag som avses i nämnda&lt;br&gt;anvisningspunkt och i vilka den&lt;br&gt;fysiska personen eller någon ho-&lt;br&gt;nom närstående person är före-&lt;br&gt;tagsledare eller — direkt eller ge-&lt;br&gt;nom förmedling av juridisk person&lt;br&gt;- äger aktier eller andelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avtalet har ingåtts mellan varandra&lt;br&gt;närstående personer eller mellan&lt;br&gt;näringsidkare som har intressege-&lt;br&gt;menskap (moder- och dotterföre-&lt;br&gt;tag eller företag under i huvudsak&lt;br&gt;gemensam ledning). Som närstå-&lt;br&gt;ende till fysisk person räknas dels&lt;br&gt;personer som anges i punkt 14&lt;br&gt;sista stycket av anvisningarna till&lt;br&gt;32 §, dels sådana fåmansföretag&lt;br&gt;och fåmansägda handelsbolag som&lt;br&gt;avses i åttonde och tionde styckena&lt;br&gt;av nämnda anvisningspunkt och i&lt;br&gt;vilka den fysiska personen eller&lt;br&gt;någon honom närstående person är&lt;br&gt;företagsledare eller - direkt eller&lt;br&gt;genom förmedling av juridisk per-&lt;br&gt;son - äger aktier eller andelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anskaffningsvärdet för en naturtillgång beräknas med utgångspunkt i&lt;br&gt;den skattskyldiges faktiska utgift för förvärvet eller, om fastigheten har&lt;br&gt;förvärvats på annat sätt än genom köp, byte eller något därmed jämförligt&lt;br&gt;fång, den faktiska utgiften vid det närmast föregående köpet, bytet eller&lt;br&gt;därmed jämförliga fånget. Begär den skattskyldige det, skall dock till&lt;br&gt;utgångspunkt tas det belopp varmed den skattskyldige skulle få avdrag&lt;br&gt;enligt 25 § 3-6 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt om han&lt;br&gt;vid tidpunkten för utvinningens början hade avyttrat täktmarken för ett&lt;br&gt;vederlag som motsvarar dess allmänna saluvärde vid nämnda tidpunkt.&lt;br&gt;Beräkning enligt nämnda moment får dock inte leda till att den till för-&lt;br&gt;värvet hänförliga delen av anskaffningsvärdet tas upp till högre belopp än&lt;br&gt;vad som motsvarar 75 procent av täktmarkens allmänna saluvärde vid&lt;br&gt;tidpunkten i fråga. Har tillstånd enligt lag givits för utvinning av till-&lt;br&gt;gången, beräknas anskaffningsvärdet endast för det område som omfattas&lt;br&gt;av tillståndet och - vid tillämpning av andra och tredje meningarna - på&lt;br&gt;grundval av förhållandena vid tidpunkten för utvinningens början på&lt;br&gt;detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anskaffningsvärdet inräknas, förutom belopp som har beräknats en-&lt;br&gt;ligt föregående stycke, även utgifter för tillgångens exploatering i den&lt;br&gt;mån utgifterna inte har fått dras av som kostnad i den löpande driften och&lt;br&gt;inte heller har beaktats vid beräkning enligt 25 § 3-6 mom. lagen om&lt;br&gt;statlig inkomstskatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en fastighet, på vilken en naturtillgång har börjat uttas, har över-&lt;br&gt;gått till en ny ägare på annat sätt än genom köp, byte eller något därmed&lt;br&gt;jämförligt fång, får den nye ägaren tillgodoräkna sig endast de avdrag för&lt;br&gt;substansminskning på fastigheten som skulle ha tillkommit den förre&lt;br&gt;ägaren, om denne fortfarande hade ägt fastigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpningen av bestämmelserna i denna anvisningspunkt skall en&lt;br&gt;fastighetsägare, som har upplåtit nyttjanderätt till täktmark mot en-&lt;br&gt;gångsersättning, utan hinder av vad som föreskrivs i 4 § jämförd med 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kap. 5 § första stycket f fastighetstaxeringslagen (1979:1152), betraktas Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som ägare till marken även efter det att upplåtelsen har skett. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 a? Arbetsgivare får avdrag&lt;br&gt;för medel, som avsatts till perso-&lt;br&gt;nalstiftelse enligt lagen (1967:531)&lt;br&gt;om tryggande av pensionsutfästel-&lt;br&gt;se m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ett fåmansföretag eller ett&lt;br&gt;fåmansägt handelsbolag avsatt&lt;br&gt;medel till personalstiftelse, medges&lt;br&gt;avdrag endast om företaget sta-&lt;br&gt;digvarande sysselsätter minst 30&lt;br&gt;årsarbetskrafter. Skattemyndighe-&lt;br&gt;ten får, om särskilda skäl förelig-&lt;br&gt;ger, efter ansökan medge undan-&lt;br&gt;tag från detta stycke. Skattemyn-&lt;br&gt;dighetens beslut i sådant ärende&lt;br&gt;får överklagas hos riksskattever-&lt;br&gt;ket. Riksskatteverkets beslut får&lt;br&gt;inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 a. Arbetsgivare får avdrag för&lt;br&gt;belopp, som överförs till personal-&lt;br&gt;stiftelse enligt lagen (1967:531)&lt;br&gt;om tryggande av pensionsutfästel-&lt;br&gt;se m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till 32 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Har arbetsgivare eller uppdragsgivare lämnat arbetstagare eller&lt;br&gt;uppdragstagare förmån av räntefritt lån eller lån där räntan understiger&lt;br&gt;marknadsräntan skall arbetstagaren eller uppdragstagaren beskattas för&lt;br&gt;värdet av förmånen som intäkt av tjänst. Belopp motsvarande värdet av&lt;br&gt;förmånen skall anses som en betald ränteutgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med lån från arbetsgivare eller uppdragsgivare likställs annat lån om&lt;br&gt;det finns anledning anta att arbetsgivaren eller uppdragsgivaren förmed-&lt;br&gt;lat det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmånens värde skall för sådant lån i svensk valuta beträffande vilket&lt;br&gt;räntan bestämts att utgå efter en fast räntesats eller i fast förhållande till&lt;br&gt;marknadsräntan för lån av ifrågavarande slag, beräknas på grundval av&lt;br&gt;skillnaden mellan å ena sidan statslåneräntan vid lånetillfället med tillägg&lt;br&gt;av en procentenhet och å andra sidan den avtalade räntesatsen. I fråga om&lt;br&gt;lån av nu angivet slag som upptagits före den 5 december 1986 skall, i&lt;br&gt;stället för statslåneräntan vid lånetillfället, tillämpas närmast motsvaran-&lt;br&gt;de ränta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För annat lån i svensk valuta än lån som avses i tredje stycket skall&lt;br&gt;förmånens värde beräknas på grundval av skillnaden mellan å ena sidan&lt;br&gt;statslåneräntan vid utgången av november året före beskattningsåret med&lt;br&gt;tillägg av en procentenhet och å andra sidan den avtalade räntan för be-&lt;br&gt;skattningsåret. Har vid utgången av maj under beskattningsåret statslåne-&lt;br&gt;räntan ändrats med minst två procentenheter i förhållande till dess storlek&lt;br&gt;vid utgången av november året före beskattningsåret, skall förmånens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:180.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:1596.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;165&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 15&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;värde for tiden juli-december beskattningsåret bestämmas till skillnaden&lt;br&gt;mellan å ena sidan statslåneräntan vid utgången av maj beskattningsåret&lt;br&gt;med tillägg av en procentenhet och å andra sidan den avtalade räntan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvitt avser lån som upptagits i utländsk valuta tillämpas vad som&lt;br&gt;sagts i tredje och ljärde styckena med den ändringen att vad som där&lt;br&gt;sagts om statslåneräntan i stället skall avse närmast motsvarande ränta&lt;br&gt;för lån i den aktuella valutan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som sagts i denna punkt&lt;br&gt;första och andra styckena gäller ej&lt;br&gt;i fall som avses i punkt 14 sjätte&lt;br&gt;stycket av anvisningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.-5 Anskaffar ett famansföretag&lt;br&gt;från annan än delägare eller del-&lt;br&gt;ägare närstående person egen-&lt;br&gt;dom, som uteslutande eller så gott&lt;br&gt;som uteslutande är avsedd för pri-&lt;br&gt;vat bruk for företagsledare i före-&lt;br&gt;taget eller företagsledare närstå-&lt;br&gt;ende person, skall ett belopp mot-&lt;br&gt;svarande anskaffningskostnaden&lt;br&gt;for egendomen tas upp som intäkt&lt;br&gt;av tjänst hos företagsledaren. Vad&lt;br&gt;nu sagts gäller inte anskaffning av&lt;br&gt;bil som föranleder beskattning av&lt;br&gt;bilformån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avyttrar delägare i fåmansfö-&lt;br&gt;retag eller delägare närstående&lt;br&gt;person egendom till företaget&lt;br&gt;skall, om priset är högre än egen-&lt;br&gt;domens marknadsvärde, det över-&lt;br&gt;skjutande beloppet beskattas hos&lt;br&gt;överlåtaren som intäkt av tjänst.&lt;br&gt;Av 24 § 6 mom. lagen (1947:576)&lt;br&gt;om statlig inkomstskatt framgår att&lt;br&gt;återstående del av vederlaget skall&lt;br&gt;beaktas vid beräkning av realisa-&lt;br&gt;tionsvinst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avser avyttringen sådan egen-&lt;br&gt;dom som anges i 31 § nämnda lag&lt;br&gt;skall, oavsett hur priset förhåller&lt;br&gt;sig till marknadsvärdet, hela ve-&lt;br&gt;derlaget, utan avdrag för något&lt;br&gt;omkostnadsbelopp, beskattas hos&lt;br&gt;överlåtaren som intäkt av tjänst,&lt;br&gt;såvida inte egendomen är eller kan&lt;br&gt;väntas bli till nytta för företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1998:1604.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;166&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvärvar delägare i fåmansfö-&lt;br&gt;retag eller delägare närstående&lt;br&gt;person egendom från företaget till&lt;br&gt;lägre pris än egendomens mark-&lt;br&gt;nadsvärde, skall ett belopp mot-&lt;br&gt;svarande skillnaden beskattas hos&lt;br&gt;förvärvaren som intäkt av tjänst.&lt;br&gt;Vad nu sagts gäller också när del-&lt;br&gt;ägare i fåmansägt handelsbolag&lt;br&gt;eller delägare närstående person&lt;br&gt;förvärvar egendom från han-&lt;br&gt;delsbolaget, om egendomen om-&lt;br&gt;fattar sådant hus eller avser sådan&lt;br&gt;lägenhet som i och med förvärvet&lt;br&gt;blir eller kan antas komma att bli&lt;br&gt;privatbostad enligt 5 § andra eller&lt;br&gt;fjärde stycket eller tomtmark som&lt;br&gt;avses bli bebyggd med sådan bo-&lt;br&gt;stad. Första meningen tillämpas&lt;br&gt;inte när det är företagsledaren&lt;br&gt;som förvärvar egendomen och&lt;br&gt;denne har beskattats enligt första&lt;br&gt;stycket vid företagets förvärv av&lt;br&gt;egendomen. Första meningen till-&lt;br&gt;lämpas inte heller om uttagsbe-&lt;br&gt;skattning inte skall ske hos företa-&lt;br&gt;get på grund av bestämmelserna i&lt;br&gt;lagen (1998:1600) om beskatt-&lt;br&gt;ningen vid överlåtelser till under-&lt;br&gt;pris.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har företagsledare i ett få-&lt;br&gt;mansföretag eller ett fåmansägt&lt;br&gt;handelsbolag eller företagsledare&lt;br&gt;närstående person uppburit hyra&lt;br&gt;eller annan ersättning från företa-&lt;br&gt;get för lokal, som ägs eller dispo-&lt;br&gt;neras av företagsledaren eller den&lt;br&gt;honom närstående, skall ersätt-&lt;br&gt;ningen, såvida den inte skall be-&lt;br&gt;skattas såsom intäkt av närings-&lt;br&gt;verksamhet, hos mottagaren be-&lt;br&gt;skattas som intäkt av tjänst. Mot-&lt;br&gt;tagaren får dock åtnjuta skäligt&lt;br&gt;avdrag för den kostnad som han&lt;br&gt;fått vidkännas på grund av att fö-&lt;br&gt;retaget utnyttjat lokalen i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har fåmansföretag lämnat fö-&lt;br&gt;retagsledare eller företagsledare&lt;br&gt;närstående person förmån av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;räntefritt lån eller lån där räntan&lt;br&gt;understiger marknadsräntan, skall&lt;br&gt;låntagaren beskattas för värdet av&lt;br&gt;förmånen som intäkt av tjänst.&lt;br&gt;Förmånens värde skall beräknas&lt;br&gt;på sätt som anges i punkt 10 tred-&lt;br&gt;je-femte styckena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har fåmansföretag lämnat lån&lt;br&gt;till företagsledare eller företagsle-&lt;br&gt;dare närstående person och har&lt;br&gt;lånet skrivits ned i företagets rä-&lt;br&gt;kenskaper, skall det nedskrivna&lt;br&gt;beloppet beskattas hos låntagaren&lt;br&gt;som intäkt av tjänst. Vad nu sagts&lt;br&gt;gäller dock inte lån som avses i&lt;br&gt;punkt 15.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som fåmansföretag räknas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) aktiebolag och ekonomisk fö-&lt;br&gt;rening vari en fysisk person eller&lt;br&gt;ett fåtal fysiska personer äger så&lt;br&gt;många aktier eller andelar att des-&lt;br&gt;sa personer har mer än hälften av&lt;br&gt;rösterna för aktierna eller ande-&lt;br&gt;larna i företaget; samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) aktiebolag och ekonomisk fö-&lt;br&gt;rening vars verksamhet är uppde-&lt;br&gt;lad på verksamhetsgrenar, som är&lt;br&gt;oberoende av varandra, såvida en&lt;br&gt;person genom aktie- eller an-&lt;br&gt;delsinnehav, avtal eller på därmed&lt;br&gt;jämförligt sätt har den reella be-&lt;br&gt;stämmanderätten över sådan verk-&lt;br&gt;samhetsgren och självständigt kan&lt;br&gt;förfoga över dess resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som fåmansföretag räknas dock&lt;br&gt;inte aktiebolag vars aktier är note-&lt;br&gt;rade vid en svensk eller utländsk&lt;br&gt;börs. Som fåmansföretag räknas&lt;br&gt;inte heller bostadsföreningar och&lt;br&gt;bostadsaktiebolag som avses i 2 §&lt;br&gt;7 mom. första stycket lagen om&lt;br&gt;statlig inkomstskatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som fåmansägt handelsbolag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. Som fåmansföretag räknas&lt;br&gt;svenskt aktiebolag och svensk eko-&lt;br&gt;nomisk förening och motsvarande&lt;br&gt;utländsk juridisk person där&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) fyra eller färre fysiska perso-&lt;br&gt;ner äger aktier eller andelar som&lt;br&gt;motsvarar mer än hälften av rös-&lt;br&gt;terna för samtliga aktier eller an-&lt;br&gt;delar i företaget, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) verksamheten är uppdelad på&lt;br&gt;verksamhetsgrenar, som är obero-&lt;br&gt;ende av varandra, såvida en person&lt;br&gt;genom aktie- eller andelsinnehav,&lt;br&gt;avtal eller på därmed jämförligt&lt;br&gt;sätt har den reella bestämmande-&lt;br&gt;rätten över sådan verksamhetsgren&lt;br&gt;och självständigt kan förfoga över&lt;br&gt;dess resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen av hur många&lt;br&gt;fysiska personer som äger aktier&lt;br&gt;eller andelar i företaget enligt&lt;br&gt;första stycket a skall sådana ägare&lt;br&gt;som ingår i samma krets av när-&lt;br&gt;stående anses som en person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som fåmansföretag räknas inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) aktiebolag vars aktier är note-&lt;br&gt;rade vid en svensk eller utländsk&lt;br&gt;börs, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;bostadsförening och bo-&lt;br&gt;stadsaktiebolag som avses i 2 § 7&lt;br&gt;mom. första stycket lagen om stat-&lt;br&gt;lig inkomstskatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som fåmansägt handelsbolag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;räknas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) handelsbolag vari en fysisk&lt;br&gt;person eller ett fåtal fysiska per-&lt;br&gt;soner genom sitt andelsinnehav&lt;br&gt;eller på annat sätt har ett bestäm-&lt;br&gt;mande inflytande; samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) handelsbolag, vars verksam-&lt;br&gt;het är uppdelad på verksamhets-&lt;br&gt;grenar som är oberoende av var-&lt;br&gt;andra, såvida en person genom&lt;br&gt;andelsinnehav, avtal eller på där-&lt;br&gt;med jämförligt sätt har den reella&lt;br&gt;bestämmanderätten över sådan&lt;br&gt;verksamhetsgren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med ägare enligt åttonde&lt;br&gt;och tionde styckena avses den som&lt;br&gt;- direkt eller genom förmedling av&lt;br&gt;juridisk person - äger eller på&lt;br&gt;därmed jämförligt sätt innehar&lt;br&gt;aktie eller andel i företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som företagsledare i fåmansfö-&lt;br&gt;retag eller fåmansägt handelsbolag&lt;br&gt;skall anses den eller de personer&lt;br&gt;som till följd av eget eller närstå-&lt;br&gt;ende persons aktie- eller andelsin-&lt;br&gt;nehav i företaget eller annan lik-&lt;br&gt;nande grund har ett väsentligt in-&lt;br&gt;flytande i företaget eller - där frå-&lt;br&gt;ga är om företag som avses i åt-&lt;br&gt;tonde stycket b eller tionde stycket&lt;br&gt;b - den som har den reella be-&lt;br&gt;stämmanderätten över viss verk-&lt;br&gt;samhetsgren och självständigt kan&lt;br&gt;förfoga över dess resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av denna anvis-&lt;br&gt;ningspunkt skall såsom närstående&lt;br&gt;person räknas föräldrar, far- och&lt;br&gt;morföräldrar, make, avkomling&lt;br&gt;eller avkomlings make, syskon&lt;br&gt;eller syskons make eller avkom-&lt;br&gt;ling samt dödsbo vari den skatt-&lt;br&gt;skyldige eller någon av nämnda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;räknas svenskt handelsbolag och Prop. 1999/2000:15&lt;br&gt;motsvarande utländsk juridisk Bilaga 3&lt;br&gt;person där&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) fyra eller färre fysiska perso-&lt;br&gt;ner genom sitt andelsinnehav eller&lt;br&gt;på annat sätt har ett bestämmande&lt;br&gt;inflytande, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) verksamheten är uppdelad på&lt;br&gt;verksamhetsgrenar som är obero-&lt;br&gt;ende av varandra, såvida en person&lt;br&gt;genom andelsinnehav, avtal eller&lt;br&gt;på därmed jämförligt sätt har den&lt;br&gt;reella bestämmanderätten över&lt;br&gt;sådan verksamhetsgren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen av hur många&lt;br&gt;fysiska personer som äger andelar&lt;br&gt;eller på annat sätt har ett bestäm-&lt;br&gt;mande inflytande i företaget enligt&lt;br&gt;fjärde stycket a skall personer som&lt;br&gt;ingår i samma krets av närstående&lt;br&gt;anses som en person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med ägare i fåmansföretag eller&lt;br&gt;fåmansägt handelsbolag avses den&lt;br&gt;som - direkt eller genom förmed-&lt;br&gt;ling av juridisk person - äger eller&lt;br&gt;på därmed jämförligt sätt innehar&lt;br&gt;aktie eller annan andel i företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som företagsledare i fåmansfö-&lt;br&gt;retag eller fåmansägt handelsbolag&lt;br&gt;skall anses den eller de fysiska&lt;br&gt;personer som genom eget eller&lt;br&gt;närstående persons aktie- eller&lt;br&gt;andelsinnehav och sin ställning i&lt;br&gt;företaget har ett väsentligt infly-&lt;br&gt;tande i detta eller - i fråga om&lt;br&gt;företag som avses i första stycket&lt;br&gt;b eller fjärde stycket b - den som&lt;br&gt;har den reella bestämmanderätten&lt;br&gt;över viss verksamhetsgren och&lt;br&gt;självständigt kan förfoga över dess&lt;br&gt;resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med närstående person avses&lt;br&gt;föräldrar, far- och morföräldrar,&lt;br&gt;make, avkomling eller avkomlings&lt;br&gt;make, syskon eller syskons make&lt;br&gt;eller avkomling samt dödsbo vari&lt;br&gt;den skattskyldige eller någon av&lt;br&gt;nämnda personer är delägare. Med&lt;br&gt;avkomling avses även styvbarn &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;personer är delägare. Med avkom-&lt;br&gt;ling avses jämväl styvbarn och&lt;br&gt;fosterbarn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; Har penninglån lämnats i&lt;br&gt;strid mot bestämmelserna i 12 kap.&lt;br&gt;7 § aktiebolagslagen (1975:1385)&lt;br&gt;eller 11 § lagen (1967:531) om&lt;br&gt;tryggande av pensionsutfästelse&lt;br&gt;m.m., skall lånebeloppet beskattas&lt;br&gt;hos låntagaren som intäkt av&lt;br&gt;tjänst, såvida inte synnerliga skäl&lt;br&gt;föreligger mot detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och fosterbarn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. Penninglån som lämnats i&lt;br&gt;strid mot bestämmelserna i 12 kap.&lt;br&gt;7 § aktiebolagslagen (1975:1385)&lt;br&gt;eller 11 § lagen (1967:531) om&lt;br&gt;tryggande av pensionsutfästelse&lt;br&gt;m.m. skall beskattas som intäkt av&lt;br&gt;tjänst hos låntagare som är fysisk&lt;br&gt;person eller dödsbo.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådant penninglån som lämnats&lt;br&gt;till handelsbolag beskattas som&lt;br&gt;intäkt av tjänst hos delägare som&lt;br&gt;är jysisk person eller dödsbo.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beskattning enligt första eller&lt;br&gt;andra stycket skall inte ske om det&lt;br&gt;finns synnerliga skäl mot detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till 33 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 b.&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt; Den som på grund av sitt arbete vistas på annan ort än sin eller sin&lt;br&gt;familjs hemort, äger rätt till skäligt avdrag för kostnad för en hemresa&lt;br&gt;varje vecka om avståndet mellan hemorten och arbetsorten är längre än&lt;br&gt;50 kilometer. Avdraget gäller endast kostnad för resa inom eller mellan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska unionens medlemsländer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avdraget skall i regel beräknas&lt;br&gt;efter kostnad för billigaste färdsätt.&lt;br&gt;Avdrag medges dock för kostnad&lt;br&gt;som inte är oskälig för tåg- eller&lt;br&gt;flygresa. Om godtagbara allmänna&lt;br&gt;kommunikationer saknas far av-&lt;br&gt;drag medges för kostnader för resa&lt;br&gt;med egen bil eller med den skatt-&lt;br&gt;skyldiges förmånsbil med de be-&lt;br&gt;lopp som anges i punkt 4. Det-&lt;br&gt;samma gäller den som, utan att&lt;br&gt;vara skattskyldig för bilförmån,&lt;br&gt;företagit resa med förmånsbil för&lt;br&gt;vilken sambo eller sådan närståen-&lt;br&gt;de som avses i punkt 14 trettonde&lt;br&gt;stycket av anvisningarna till 32 §&lt;br&gt;är skattskyldig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller EES-ländema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avdraget skall i regel beräknas&lt;br&gt;efter kostnad för billigaste färdsätt.&lt;br&gt;Avdrag medges dock för kostnad&lt;br&gt;som inte är oskälig för tåg- eller&lt;br&gt;flygresa. Om godtagbara allmänna&lt;br&gt;kommunikationer saknas får av-&lt;br&gt;drag medges för kostnader för resa&lt;br&gt;med egen bil eller med den skatt-&lt;br&gt;skyldiges förmånsbil med de be-&lt;br&gt;lopp som anges i punkt 4. Det-&lt;br&gt;samma gäller den som, utan att&lt;br&gt;vara skattskyldig för bilförmån,&lt;br&gt;företagit resa med förmånsbil för&lt;br&gt;vilken sambo eller sådan närståen-&lt;br&gt;de som avses i punkt 14 av anvis-&lt;br&gt;ningarna till 32 § är skattskyldig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:650.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1996:1208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.&lt;sup&gt;8&lt;/sup&gt; Även för det fall, att skattskyldig enligt punkt 3 här ovan icke är be-&lt;br&gt;rättigad till avdrag för ökade levnadskostnader, äger han dock rätt avdra-&lt;br&gt;ga skälig kostnad för resor till och från arbetsplatsen, där denna varit be-&lt;br&gt;lägen på sådant avstånd från hans bostad, att han behövt anlita och även&lt;br&gt;anlitat särskilt fortskaffningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om avståndet mellan den skattskyldiges bostad och arbetsplats uppgår&lt;br&gt;till minst fem kilometer och det klart framgår att användandet av egen bil&lt;br&gt;för resa till och från arbetsplatsen regelmässigt medför en tidsvinst på&lt;br&gt;minst två timmar i jämförelse med allmänt kommunikationsmedel med-&lt;br&gt;ges avdrag för kostnader för resa med egen bil. Sådant avdrag medges&lt;br&gt;också om den skattskyldige använder bilen i tjänsten under minst 60 da-&lt;br&gt;gar för år räknat de dagar som bilen används i tjänsten. Om bilen används&lt;br&gt;i tjänsten under minst 160 dagar för år räknat medges avdrag under alla&lt;br&gt;de dagar som bilen används för resor mellan bostad och arbetsplats. An-&lt;br&gt;vändningen i tjänsten beaktas dock endast om den uppgår till minst 300&lt;br&gt;mil för år räknat. Avdrag för andra kostnader än sådana som avses i&lt;br&gt;femte stycket medges med 1 krona och 50 öre per körd kilometer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För skattskyldig som på grund av ålder, sjukdom eller handikapp är&lt;br&gt;nödsakad att använda bil tillämpas inte bestämmelserna i andra stycket.&lt;br&gt;Detsamma gäller skattskyldig som är tvungen att använda större bil på&lt;br&gt;grund av skrymmande last.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattskyldig som haft kostnader för resa inom eller mellan Europeiska&lt;br&gt;unionens medlemsländer eller EES-ländema i samband med tillträdande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller frånträdande av anställning eller uppdrag har rätt till skäligt avdrag&lt;br&gt;för kostnaderna. Härvid gäller vad som sägs i punkt 3 b andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har den skattskyldige vid resorna haft kostnader för väg-, bro- eller&lt;br&gt;färjeavgift medges avdrag för den faktiska kostnaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den som är skattskyldig för bilförmån har företagit resor som av-&lt;br&gt;ses i första eller ijärde stycket med förmånsbilen medges avdrag under de&lt;br&gt;förutsättningar som anges i denna punkt. Avdrag medges för kostnaden&lt;br&gt;för dieselolja med 50 öre per körd kilometer och för kostnaden för annat&lt;br&gt;drivmedel med 80 öre per körd kilometer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller den som, utan&lt;br&gt;att vara skattskyldig för bilförmån,&lt;br&gt;företagit resorna med förmånsbil&lt;br&gt;för vilken sambo eller sådan när-&lt;br&gt;stående som avses i punkt 14 tret-&lt;br&gt;tonde stycket av anvisningarna till&lt;br&gt;32 § är skattskyldig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller den som, utan&lt;br&gt;att vara skattskyldig för bilförmån,&lt;br&gt;företagit resorna med förmånsbil&lt;br&gt;för vilken sambo eller sådan när-&lt;br&gt;stående som avses i punkt 14 av&lt;br&gt;anvisningarna till 32 § är skatt-&lt;br&gt;skyldig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till 53 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.’ Delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag, enkelt bolag&lt;br&gt;eller rederi beskattas för den del av bolagets eller rederiets vinst, som å&lt;br&gt;honom belöper, huru denna än må hava av bolaget eller rederiet använts,&lt;br&gt;och oberoende av vad han må hava lyftat av bolagets eller rederiets under&lt;br&gt;beskattningsåret eller tidigare förvärvade vinst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;8&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1997:950&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;9&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:1541.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;171&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som föreskrivs i första stycket gäller också beträffande här i riket&lt;br&gt;bosatt eller hemmahörande delägare i fråga om den på delägaren belö-&lt;br&gt;pande delen av vinsten i annan utländsk juridisk person än sådan som&lt;br&gt;enligt 16 § 2 mom. andra eller tredje stycket lagen (1947:576) om statlig&lt;br&gt;inkomstskatt skall betraktas som utländskt bolag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) om delägaren beskattas i den stat där den utländska juridiska perso-&lt;br&gt;nen är hemmahörande för den del av den utländska juridiska personens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vinst som belöper på delägaren, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) om vid utgången av året när-&lt;br&gt;mast före taxeringsåret dels minst&lt;br&gt;tio procent av den utländska juri-&lt;br&gt;diska personens kapital eller rös-&lt;br&gt;tetal för dess samtliga andelar in-&lt;br&gt;nehas antingen av delägaren själv&lt;br&gt;eller av en krets av personer i vil-&lt;br&gt;ken delägaren ingår och vilken&lt;br&gt;består av en fysisk eller juridisk&lt;br&gt;person (moderföretaget), av - om&lt;br&gt;moderföretaget är en fysisk person&lt;br&gt;- sådana närstående som avses i&lt;br&gt;punkt 14 trettonde stycket av an-&lt;br&gt;visningarna till 32 § samt av juri-&lt;br&gt;diska personer som direkt eller&lt;br&gt;genom förmedling av annan juri-&lt;br&gt;disk person innehas av denna per-&lt;br&gt;son och de närstående, dels minst&lt;br&gt;hälften av den utländska juridiska&lt;br&gt;personens kapital eller röstetal för&lt;br&gt;dess samtliga andelar innehas eller&lt;br&gt;kontrolleras, direkt eller genom&lt;br&gt;förmedling av juridisk person, av&lt;br&gt;här i riket bosatta eller hemmahö-&lt;br&gt;rande personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) om vid utgången av året när-&lt;br&gt;mast före taxeringsåret dels minst&lt;br&gt;tio procent av den utländska juri-&lt;br&gt;diska personens kapital eller rös-&lt;br&gt;tetal för dess samtliga andelar in-&lt;br&gt;nehas antingen av delägaren själv&lt;br&gt;eller av en krets av personer i vil-&lt;br&gt;ken delägaren ingår och vilken&lt;br&gt;består av en fysisk eller juridisk&lt;br&gt;person (moderföretaget), av - om&lt;br&gt;moderföretaget är en fysisk person&lt;br&gt;- sådana närstående som avses i&lt;br&gt;punkt 14 av anvisningarna till 32 §&lt;br&gt;samt av juridiska personer som&lt;br&gt;direkt eller genom förmedling av&lt;br&gt;annan juridisk person innehas av&lt;br&gt;denna person och de närstående,&lt;br&gt;dels minst hälften av den utländ-&lt;br&gt;ska juridiska personens kapital&lt;br&gt;eller röstetal för dess samtliga an-&lt;br&gt;delar innehas eller kontrolleras,&lt;br&gt;direkt eller genom förmedling av&lt;br&gt;juridisk person, av här i riket bo-&lt;br&gt;satta eller hemmahörande perso-&lt;br&gt;ner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 31 december 1999 och tillämpas första&lt;br&gt;gången vid 2001 års taxering. I fråga om skattskyldig vars räkenskapsår&lt;br&gt;påbörjats före den 1 januari 2000 skall de nya bestämmelserna tillämpas&lt;br&gt;endast på förhållanden som hänför sig till tid efter ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.2. Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;statlig inkomstskatt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:576) om statlig inkomst-&lt;br&gt;skatt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 2 § 13 mom. skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 3 § 3 mom., 3 § 12 a mom. samt 24 § 6 mom. skall ha följande&lt;br&gt;lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i 2 § skall införas ett nytt moment, 17 mom., att det i 25 §&lt;br&gt;skall införas ett nytt moment, 10 a mom. och att det i 26 § skall införas&lt;br&gt;ett nytt moment, 9 a mom., av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 mom. Penninglån som läm-&lt;br&gt;nats i strid mot bestämmelserna i&lt;br&gt;12 kap. 7 £ aktiebolagslagen&lt;br&gt;(1975:1385) eller 11 § lagen&lt;br&gt;(1967:531) om tryggande av pen-&lt;br&gt;sionsutfästelse m.m., skall beskat-&lt;br&gt;tas hos låntagare som är annan&lt;br&gt;juridisk person än dödsbo eller&lt;br&gt;handelsbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådant penninglån som lämnats&lt;br&gt;till handelsbolag beskattas som&lt;br&gt;intäkt av näringsverksamhet hos&lt;br&gt;delägare som inte är fysisk person&lt;br&gt;eller dödsbo.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beskattning enligt första eller&lt;br&gt;andra stycket skall inte ske om det&lt;br&gt;finns synnerliga skäl mot detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 mom)&lt;sup&gt;0&lt;/sup&gt; För privatbostadsfastighet och privatbostad, som avses i 5 §&lt;br&gt;kommunalskattelagen (1928:370), beräknas inte något förmånsvärde för&lt;br&gt;eget brukande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intäkt av upplåtelse av privatbostadsfastighet och av privatbostad samt&lt;br&gt;avyttring av alster eller naturtillgångar från sådan fastighet skall tas upp&lt;br&gt;som intäkt av kapital. Detsamma gäller intäkt av uthyrning av bostadslä-&lt;br&gt;genhet som innehas med hyresrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från intäkt som avses i andra stycket medges avdrag med 4 000 kronor&lt;br&gt;för varje privatbostadsfastighet, privatbostad eller hyreslägenhet. Vid&lt;br&gt;upplåtelse medges härutöver avdrag med belopp, som i fråga om småhus&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;10&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:651.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättelse: S. 182 rad 3 Står: Lars C. Rättat till: Lars Å.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som innehas med äganderätt uppgår till 20 procent av hyresintäkten och i&lt;br&gt;övriga fall motsvarar den del av upplåtarens hyra eller avgift som belöper&lt;br&gt;på det som uthyrts. Vid beräkning av avdragsgill avgift bortses från så-&lt;br&gt;dana inbetalningar till föreningen eller bolaget som är att anse som kapi-&lt;br&gt;taltillskott och beaktas övriga inbetalningar endast till den del de översti-&lt;br&gt;ger utdelning som skett på annat sätt än i förhållande till innehavda an-&lt;br&gt;delar i föreningen eller aktier i bolaget. Avdrag medges inte med högre&lt;br&gt;belopp än som följer av detta stycke även om de faktiska kostnaderna&lt;br&gt;varit högre. Avdraget far inte överstiga intäkten i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i detta moment&lt;br&gt;gäller inte när intäkten enligt&lt;br&gt;punkt 14 femte stycket av anvis-&lt;br&gt;ningarna till 32 § kommunalskat-&lt;br&gt;telagen skall beskattas som intäkt&lt;br&gt;av tjänst. Bestämmelserna i tredje&lt;br&gt;stycket tillämpas inte heller i and-&lt;br&gt;ra fall, när upplåtelse skett till den&lt;br&gt;skattskyldiges eller honom närstå-&lt;br&gt;ende arbetsgivare. I dessa fall&lt;br&gt;medges skäligt avdrag för kostnad&lt;br&gt;som den skattskyldige fått vidkän-&lt;br&gt;nas på grund av upplåtelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i tredje stycket&lt;br&gt;tillämpas inte när upplåtelse skett&lt;br&gt;till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) handelsbolag av delägare i&lt;br&gt;handelsbolaget eller av någon till&lt;br&gt;delägaren närstående,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) den skattskyldiges arbetsgiva-&lt;br&gt;re eller någon närståendes arbets-&lt;br&gt;givare eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) någon som kan anses ingå i&lt;br&gt;samma intressegemenskap som&lt;br&gt;arbetsgivare som avses i b.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i fjärde stycket&lt;br&gt;medges skäligt avdrag för kostnad&lt;br&gt;som den skattskyldige fått vidkän-&lt;br&gt;nas på grund av upplåtelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med kapitaltillskott menas dels medlems inbetalning på insats i före-&lt;br&gt;ningen och delägares inbetalning på aktie dels ock sådan ytterligare in-&lt;br&gt;betalning av medlem eller delägare, som är avsedd att inom föreningen&lt;br&gt;eller bolaget användas for fondering såsom genom kapitalavbetalning på&lt;br&gt;skuld eller genom ny-, till- eller ombyggnad eller därmed jämförlig för-&lt;br&gt;bättring av fastigheten eller genom annan stadigvarande kapitalplacering.&lt;br&gt;Där lägenhet är upplåten med hyresrätt och således icke med bostadsrätt&lt;br&gt;eller liknande besittningsrätt, skall dock icke någon del av hyresavgiften&lt;br&gt;anses såsom kapitaltillskott. Verkställes fondering inom förening eller&lt;br&gt;bolag, utan att det framgår vilka medel därför användas, skall i första&lt;br&gt;hand anses för fondering använda andra medel än medlemmarnas eller&lt;br&gt;delägarnas inbetalningar under beskattningsåret eller de under året influt-&lt;br&gt;na hyrorna för lägenheter, som varit uthyrda till andra än medlemmar&lt;br&gt;eller delägare i denna deras egenskap. Vad därefter återstår av det till&lt;br&gt;fondering använda beloppet skall fördelas på nämnda inbetalningar och&lt;br&gt;hyror efter deras inbördes storlek, och skall vad därvid belöper på de in-&lt;br&gt;betalningar, som verkställts för de med bostadsrätt eller liknande besitt-&lt;br&gt;ningsrätt upplåtna lägenheterna, anses såsom kapitaltillskott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;174&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingick egendom som utgör privatbostadsfastighet eller privatbostad fö-&lt;br&gt;re ingången av beskattningsåret i näringsverksamhet medges avdrag för&lt;br&gt;skuldränta som erlagts före ingången av det aktuella beskattningsåret till&lt;br&gt;den del räntan belöper på beskattningsåret eller senare. Avdrag medges&lt;br&gt;inte för sådan del av en räntebetalning under beskattningsåret som belö-&lt;br&gt;per på tid dessförinnan. Motsvarande fördelning skall ske i fråga om in-&lt;br&gt;komsträntor och hyresinkomster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har privatbostadsfastighet del i samfallighet, som avses i 41 a § kom-&lt;br&gt;munalskattelagen, tas som intäkt av kapital upp dels sådan intäkt som&lt;br&gt;avses i punkt 2 av anvisningarna till paragrafen i den mån den utgör av-&lt;br&gt;kastning av kapital och överstiger 300 kronor, dels sådan utdelning som&lt;br&gt;avses i punkt 4 av anvisningarna till samma paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 a mom.&amp;quot; En aktie i ett famansföretag anses kvalificerad, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. aktieägaren eller någon denne närstående varit verksam i företaget i&lt;br&gt;betydande omfattning under beskattningsåret eller något av de fem be-&lt;br&gt;skattningsår som närmast föregått beskattningsåret, eller under någon del&lt;br&gt;av denna tidsperiod varit verksam i betydande omfattning i ett annat få-&lt;br&gt;mansföretag som bedriver samma eller likartad verksamhet, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. företaget - direkt eller genom förmedling av juridisk person - under&lt;br&gt;beskattningsåret eller något av de fem beskattningsår som närmast före-&lt;br&gt;gått beskattningsåret har ägt aktier i ett annat fåmansföretag i vilket ak-&lt;br&gt;tieägaren eller någon denne närstående varit verksam i betydande omfatt-&lt;br&gt;ning under beskattningsåret eller något av de fem beskattningsår som&lt;br&gt;närmast föregått beskattningsåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en aktie i ett famansföretag, som inte skall anses kvalificerad på&lt;br&gt;grund av bestämmelserna i första stycket, under beskattningsåret eller&lt;br&gt;något av de fem beskattningsår som närmast föregått beskattningsåret&lt;br&gt;erhållits genom sådan utdelning på kvalificerad aktie i ett annat famans-&lt;br&gt;företag som på grund av bestämmelserna i 7 a mom. inte har beskattats,&lt;br&gt;skall villkoren i första stycket tillämpas som om det företag som den ut-&lt;br&gt;delade aktien avser är det företag som delat ut aktien.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upphör ett företag som avses i första stycket att vara famansföretag,&lt;br&gt;anses en aktie ändå kvalificerad under förutsättning att aktieägaren eller&lt;br&gt;någon denne närstående ägde aktien när företaget upphörde att vara fa-&lt;br&gt;mansföretag eller förvärvat den med stöd av sådan aktie. Aktien anses&lt;br&gt;dock kvalificerad längst under fem beskattningsår efter det år då företa-&lt;br&gt;get upphörde att vara famansföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som förstås med fåmansfö- Vad som förstås med fåmansfö-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;retag, ägare och närstående fram-&lt;br&gt;går av punkt 14 av anvisningarna&lt;br&gt;till 32 § kommunalskattelagen&lt;br&gt;(1928:370). Vid bedömningen av&lt;br&gt;om ett fåmansföretag föreligger&lt;br&gt;jämställs utländska juridiska per-&lt;br&gt;soner med svenska aktiebolag och&lt;br&gt;svenska ekonomiska föreningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;retag, ägare och närstående fram-&lt;br&gt;går av punkt 14 av anvisningarna&lt;br&gt;till 32 § kommunalskattelagen&lt;br&gt;(1928:370). Vid bedömningen av&lt;br&gt;om fyra eller förre personer äger&lt;br&gt;aktierna i ett företag skall sådana&lt;br&gt;ägare anses som en person, som&lt;br&gt;själva eller genom någon närstå-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1998:1606.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare skall vid bedömningen av&lt;br&gt;om ett fåtal personer äger aktierna&lt;br&gt;i ett företag sådana ägare anses&lt;br&gt;som en person, som själva eller&lt;br&gt;genom någon närstående är eller&lt;br&gt;under något av de fem beskatt-&lt;br&gt;ningsår som närmast föregått be-&lt;br&gt;skattningsåret har varit verksamma&lt;br&gt;i företaget i betydande omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avlider ägaren till en kvalificerad aktie, anses aktien kvalificerad även&lt;br&gt;hos den avlidnes dödsbo. Delägare i dödsboet jämställs då med närståen-&lt;br&gt;de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ende är eller under något av de&lt;br&gt;fem beskattningsår som närmast&lt;br&gt;föregått beskattningsåret har varit&lt;br&gt;verksamma i företaget i betydande&lt;br&gt;omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 moml Avyttrar delägare i få-&lt;br&gt;mansföretag eller delägare när-&lt;br&gt;stående person egendom till före-&lt;br&gt;taget, skall vid vinstberäkningen&lt;br&gt;vederlaget tas upp som intäkt en-&lt;br&gt;dast till den del det inte överstiger&lt;br&gt;egendomens marknadsvärde. Av&lt;br&gt;punkt 14 andra stycket av anvis-&lt;br&gt;ningarna till 32 § kommunalskat-&lt;br&gt;telagen (1928:370) framgår att&lt;br&gt;överskjutande del av vederlaget&lt;br&gt;skall beskattas som intäkt av&lt;br&gt;tjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i första stycket&lt;br&gt;gäller inte när hela vederlaget&lt;br&gt;enligt punkt 14 tredje stycket av&lt;br&gt;anvisningarna till 32 § kommu-&lt;br&gt;nalskattelagen skall beskattas som&lt;br&gt;intäkt av tjänst. I sådana fall skall&lt;br&gt;avyttringen inte till någon del be-&lt;br&gt;aktas vid beräkning av överlåta-&lt;br&gt;rens inkomst av kapital.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 mom. När egendom avyttrats&lt;br&gt;till ett pris som överstiger egen-&lt;br&gt;domens marknadsvärde, skall, i de&lt;br&gt;fall då överskjutande del av ve-&lt;br&gt;derlaget beskattas som intäkt av&lt;br&gt;tjänst, vid vinstberäkningen ve-&lt;br&gt;derlaget tas upp som intäkt endast&lt;br&gt;till den del det inte överstiger&lt;br&gt;egendomens marknadsvärde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 a mom. Om ett handelsbolag&lt;br&gt;överlåter en fastighet till delägare&lt;br&gt;i handelsbolaget eller någon till&lt;br&gt;delägaren närstående till ett pris&lt;br&gt;som understiger marknadsvärdet&lt;br&gt;vid överlåtelsen, och blir fastig-&lt;br&gt;heten i och med överlåtelsen eller&lt;br&gt;kan den antas komma att bli pri-&lt;br&gt;vatbostad enligt 5 § andra stycket&lt;br&gt;kommunallagen (1928:370), skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:1471.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vid beräkning av realisationsvinst&lt;br&gt;eller realisationsförlust överlåtel-&lt;br&gt;sen anses ha skett till ett pris mot-&lt;br&gt;svarande marknadsvärdet. Det-&lt;br&gt;samma gäller vid överlåtelse av&lt;br&gt;tomtmark som avses bli bebyggd&lt;br&gt;med en sådan privatbostad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 a mom. Om ett handelsbolag&lt;br&gt;överlåter en bostadsrätt till del-&lt;br&gt;ägare i handelsbolaget eller någon&lt;br&gt;till delägaren närstående till ett&lt;br&gt;pris som understiger marknads-&lt;br&gt;värdet vid överlåtelsen, och blir&lt;br&gt;bostadsrätten i och med överlåtel-&lt;br&gt;sen eller kan den antas komma att&lt;br&gt;bli privatbostad enligt 5 § fjärde&lt;br&gt;stycket kommunalskattelagen&lt;br&gt;(1928:370), skall vid beräkning av&lt;br&gt;realisationsvinst eller realisa-&lt;br&gt;tionsförlust överlåtelsen anses ha&lt;br&gt;skett till ett pris motsvarande&lt;br&gt;marknadsvärdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 31 december 1999 och tillämpas första&lt;br&gt;gången vid 2001 års taxering. I fråga om skattskyldig vars räkenskapsår&lt;br&gt;påbörjats före den 1 januari 2000 skall de nya bestämmelserna tillämpas&lt;br&gt;endast på förhållanden som hänför sig till tid efter ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;177&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.3. Förslag till lag om ändring i lagen (1951:763) om&lt;br&gt;statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att punkt 1 av anvisningarna till 1 § lagen&lt;br&gt;(1951:763) om statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anvisningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till 1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;l.&lt;sup&gt;12&lt;/sup&gt; Inkomst skall enligt denna lag anses hänförlig till visst beskatt-&lt;br&gt;ningsår, om intäkten exempelvis intjänats eller eljest motprestation för&lt;br&gt;densamma i någon form lämnats under ifrågavarande år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att en inom visst beskattningsår åtnjuten inkomst skall anses utgöra&lt;br&gt;ackumulerad inkomst enligt denna lag fordras, att inkomsten hänför sig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till minst två beskattningsår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Engångsbelopp, som erhållits&lt;br&gt;såsom ersättning för årlig pension,&lt;br&gt;skall i allmänhet anses hänföra sig&lt;br&gt;till tio år. Engångsbelopp, som&lt;br&gt;beskattas med tillämpning av be-&lt;br&gt;stämmelserna i punkt 1 fjärde&lt;br&gt;stycket av anvisningarna till 19 §&lt;br&gt;kommunalskattelagen (1928:370)&lt;br&gt;eller intäkt som beskattas med till-&lt;br&gt;lämpning av punkt 14 av anvis-&lt;br&gt;ningarna till 32 § nämnda lag,&lt;br&gt;skall inte anses såsom ackumule-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Engångsbelopp, som erhållits&lt;br&gt;såsom ersättning för årlig pension,&lt;br&gt;skall i allmänhet anses hänföra sig&lt;br&gt;till tio år. Engångsbelopp, som&lt;br&gt;beskattas med tillämpning av be-&lt;br&gt;stämmelserna i punkt 1 fjärde&lt;br&gt;stycket av anvisningarna till 19 §&lt;br&gt;kommunalskattelagen (1928:370)&lt;br&gt;skall inte anses såsom ackumule-&lt;br&gt;rad inkomst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rad inkomst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intäkt av skogsbruk skall anses hänförlig till det antal år som motsva-&lt;br&gt;rar förhållandet mellan intäkten, minskad med vederbörliga avdrag, och&lt;br&gt;värdet av ett års skogstillväxt å fastigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har näringsverksamhet eller andel i handels- eller kommanditbolag i&lt;br&gt;samband med makes död övertagits av den andra maken som ensam&lt;br&gt;dödsbodelägare skall efterlevande make, om denne så yrkar, anses ha&lt;br&gt;bedrivit näringsverksamheten eller innehaft andelen även under den&lt;br&gt;förstnämnda makens innehav av förvärvskällan, under förutsättning att&lt;br&gt;makarna då taxerades med tillämpning av 11 § 1 mom. lagen (1947:576)&lt;br&gt;om statlig inkomstskatt eller, om andra maken haft inkomst, skulle ha&lt;br&gt;taxerats med tillämpning av nämnda bestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad i föregående stycke sägs om makar skall i tillämpliga delar gälla&lt;br&gt;även andra skattskyldiga, vilka taxeras med tillämpning av där angivna&lt;br&gt;bestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;12&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:1431.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid skatteberäkning enligt 1 § skall den avlidne och dödsboet anses Prop. 1999/2000:15&lt;br&gt;som en och samma skattskyldig. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 31 december 1999 och tillämpas första&lt;br&gt;gången vid 2001 års taxering. I fråga om skattskyldig vars räkenskapsår&lt;br&gt;påbörjats före den 1 januari 2000 skall de nya bestämmelserna tillämpas&lt;br&gt;endast på forhållanden som hänför sig till tid efter ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;179&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.4.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1601) om&lt;br&gt;uppskov med beskattningen vid andelsbyten&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1998:1601) om uppskov med be-&lt;br&gt;skattningen vid andelsbyten skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som villkor för uppskov gäller följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Är säljaren en fysisk person, skall han ha sitt egentliga bo och hem-&lt;br&gt;vist i Sverige eller stadigvarande vistas här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Det köpande företaget skall vara en juridisk person av något av föl-&lt;br&gt;jande slag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a. ett svenskt aktiebolag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b. ett sådant utländskt bolag som anges i 16 § 2 mom. lagen (1947:576)&lt;br&gt;om statlig inkomstskatt eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c. ett utländskt företag som är hemmahörande i en stat som är medlem&lt;br&gt;i Europeiska gemenskapen och som uppfyller villkoren i artikel 3 leden a&lt;br&gt;och c i det av Europeiska gemenskapernas råd den 23 juli 1990 antagna&lt;br&gt;direktivet om en gemensam ordning för beskattning avseende fusioner,&lt;br&gt;fissioner, överföringar av tillgångar och andelsbyten, som berör bolag&lt;br&gt;från olika medlemsstater, i direktivets lydelse den 1 januari 1995&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(90/434/EEG).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Avser avyttringen en sådan&lt;br&gt;kvalificerad andel som anges i 3 §&lt;br&gt;12 a mom. lagen om statlig in-&lt;br&gt;komstskatt och äger säljaren ome-&lt;br&gt;delbart efter avyttringen - ensam&lt;br&gt;eller tillsammans med sådana när-&lt;br&gt;stående som anges i punkt 14&lt;br&gt;trettonde stycket av anvisningarna&lt;br&gt;till 32 § kommunalskattelagen&lt;br&gt;(1928:370) - direkt eller indirekt&lt;br&gt;andelar i det köpande företaget&lt;br&gt;med minst en fjärdedel av rösteta-&lt;br&gt;let för samtliga andelar i företaget,&lt;br&gt;gäller följande. Det köpande före-&lt;br&gt;tagets verksamhet skall till huvud-&lt;br&gt;saklig del bestå av rörelse eller&lt;br&gt;direkt eller indirekt innehav av&lt;br&gt;andelar i dotterföretag som till&lt;br&gt;huvudsaklig del bedriver rörelse.&lt;br&gt;Med rörelse avses annan verksam-&lt;br&gt;het än innehav av kontanta medel&lt;br&gt;eller värdepapper. Med dotterfö-&lt;br&gt;retag avses ett företag i vilket det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Avser avyttringen en sådan&lt;br&gt;kvalificerad andel som anges i 3 §&lt;br&gt;12 a mom. lagen om statlig in-&lt;br&gt;komstskatt och äger säljaren ome-&lt;br&gt;delbart efter avyttringen - ensam&lt;br&gt;eller tillsammans med sådana när-&lt;br&gt;stående som anges i punkt 14 av&lt;br&gt;anvisningarna till 32 § kommunal-&lt;br&gt;skattelagen (1928:370) - direkt&lt;br&gt;eller indirekt andelar i det köpande&lt;br&gt;företaget med minst en fjärdedel&lt;br&gt;av röstetalet för samtliga andelar i&lt;br&gt;företaget, gäller följande. Det kö-&lt;br&gt;pande företagets verksamhet skall&lt;br&gt;till huvudsaklig del bestå av rörel-&lt;br&gt;se eller direkt eller indirekt inne-&lt;br&gt;hav av andelar i dotterföretag som&lt;br&gt;till huvudsaklig del bedriver rörel-&lt;br&gt;se. Med rörelse avses annan verk-&lt;br&gt;samhet än innehav av kontanta&lt;br&gt;medel eller värdepapper. Med&lt;br&gt;dotterföretag avses ett företag i&lt;br&gt;vilket det köpande företaget direkt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;köpande företaget direkt eller indi-&lt;br&gt;rekt äger andelar med mer än&lt;br&gt;hälften av röstetalet för samtliga&lt;br&gt;andelar i företaget. En andel skall&lt;br&gt;inte anses som kvalificerad om&lt;br&gt;bestämmelserna i 3 § 12 b mom.&lt;br&gt;lagen om statlig inkomstskatt inte&lt;br&gt;skall tillämpas på grund av be-&lt;br&gt;stämmelserna i 3 § 12 e mom. den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller indirekt äger andelar med mer&lt;br&gt;än hälften av röstetalet för samtli-&lt;br&gt;ga andelar i företaget. En andel&lt;br&gt;skall inte anses som kvalificerad&lt;br&gt;om bestämmelserna i 3 § 12 b&lt;br&gt;mom. lagen om statlig inkomst-&lt;br&gt;skatt inte skall tillämpas på grund&lt;br&gt;av bestämmelserna i 3 § 12 e&lt;br&gt;mom. den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Det överlåtna företaget skall vara en sådan juridisk person som an-&lt;br&gt;ges i 2 eller en svensk ekonomisk förening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Vid utgången av det kalenderår då avyttringen sker skall det köpan-&lt;br&gt;de företaget inneha andelar i det överlåtna företaget med ett sammanlagt&lt;br&gt;röstetal som överstiger hälften av röstetalet för samtliga andelar i det&lt;br&gt;överlåtna företaget. Har särskilda skäl medfört att det köpande företaget&lt;br&gt;avyttrat andelar i det överlåtna företaget efter andelsbytet, är det dock&lt;br&gt;tillräckligt att ett sådant innehav har förelegat vid någon tidpunkt efter&lt;br&gt;andelsbytet under det nämnda kalenderåret. Villkoret i denna punkt till-&lt;br&gt;lämpas inte vid fusion eller fission.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. En skattepliktig realisationsvinst skall ha uppkommit. Har den avytt-&lt;br&gt;rade andelen utgjort lagertillgång hos säljaren, krävs i stället att ersätt-&lt;br&gt;ningen överstiger det värde på andelen som gäller vid beskattningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Om ersättning i pengar har utgått, skall den skattepliktiga realisa-&lt;br&gt;tionsvinsten överstiga denna del av ersättningen. Har den avyttrade an-&lt;br&gt;delen utgjort lagertillgång hos säljaren, krävs i stället att skillnaden mel-&lt;br&gt;lan hela ersättningen och det skattemässiga värdet av andelen överstiger&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ersättningen i pengar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 31 december 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;181&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1999-09-27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. justitierådet Lars Å. Beckman, regeringsrådet&lt;br&gt;Susanne Billum, justitierådet Göran Regner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 16 september 1999 (Finansdepartementet)&lt;br&gt;har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt&lt;br&gt;på ackumulerad inkomst,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i lagen (1998:1601) om uppskov med beskattningen&lt;br&gt;vid andelsbyten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn&lt;br&gt;Christina Rosén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I remissen föreslås ändringar i bl.a. kommunalskattelagen och lagen&lt;br&gt;om statlig inkomstskatt vilka huvudsakligen syftar till att avskaffa olika&lt;br&gt;specialregler rörande transaktioner mellan fåmansägda företag och deras&lt;br&gt;ägare (de s.k. stoppreglema). Beskattning avses i fortsättningen ske en-&lt;br&gt;ligt allmänna regler. Vidare föreslås ändringar och förtydliganden av vis-&lt;br&gt;sa definitioner, bl.a. begreppen fåmansföretag och fåmansägda handels-&lt;br&gt;bolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med föredragningen i Lagrådet har upplysts att det samti-&lt;br&gt;digt pågående arbetet med förslaget till ny inkomstskattelag är långt&lt;br&gt;framskridet och att en proposition i ämnet inom kort kommer att föreläg-&lt;br&gt;gas riksdagen. I propositionen avser regeringen att föreslå att den nya&lt;br&gt;lagstiftningen träder i kraft den 1 januari 2000 med tillämpning från och&lt;br&gt;med 2002 års taxering. Förslagen i den nu föreliggande remissen har ut-&lt;br&gt;formats parallellt med den omfattande lagreform som kommer att före-&lt;br&gt;slås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet konstaterar att de lagändringar som föreslås i remissen inne-&lt;br&gt;bär vissa förenklingar i ett komplicerat regelverk och från denna syn-&lt;br&gt;punkt är välkomna. Samtidigt måste konstateras att det hade funnits ut-&lt;br&gt;rymme för att förenkla de kvarvarande reglerna ytterligare, t.ex. genom&lt;br&gt;att sammanföra de närliggande reglerna om bedömning av antalet ägare i&lt;br&gt;fåmansföretag respektive fåmansägda handelsbolag i punkt 14 av anvis-&lt;br&gt;ningarna till 32 § kommunalskattelagen. Ett annat exempel gäller det&lt;br&gt;återkommande behovet av hänvisning till definitionen av närstående i&lt;br&gt;samma anvisningspunkt. Med hänsyn till sambandet mellan den nu före-&lt;br&gt;slagna regleringen och förslaget om en ny inkomstskattelag och till att&lt;br&gt;regleringen såvitt kan bedömas endast kommer att tillämpas under en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;begränsad tid finner dock Lagrådet att lagförslagen bör kunna godtas;&lt;br&gt;lagrådet vill samtidigt peka på några enskildheter i forslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 14 av anvisningarna till 32 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det remitterade förslaget upptas som ett andra respektive femte stycke&lt;br&gt;regler om beräkning av hur många fysiska personer som äger eller utövar&lt;br&gt;ett bestämmande inflytande över fåmansföretag respektive fåmansägt&lt;br&gt;handelsbolag. Enligt de föreslagna bestämmelserna skall personer som&lt;br&gt;ingår i samma krets av närstående anses som en person. Vad som avses&lt;br&gt;med närstående definieras i sista stycket av samma anvisningspunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådets mening torde det utifrån den angivna regeln inte alltid&lt;br&gt;kunna avgöras med säkerhet hur många delägarkretsar som finns i ett&lt;br&gt;företag. Detta sammanhänger dels med att samma personer kan ingå i&lt;br&gt;flera kretsar, dels med att det inte är klart vilka personer som skall tas till&lt;br&gt;utgångspunkt vid bedömningen. I författningskommentaren anges att&lt;br&gt;utgångspunkten bör vara den person som befinner sig &amp;quot;högst upp&amp;quot; i kret-&lt;br&gt;sen. Vid föredragningen har upplysts att härmed i princip avses den som&lt;br&gt;är äldst. Detta synes dock inte lösa problemet med att olika personer&lt;br&gt;kommer att höra till kretsen beroende på vem som bildar utgångspunkt.&lt;br&gt;Ett sätt att minska detta problem är självfallet att inskränka kretsen av&lt;br&gt;personer som räknas som närstående så att dessa klart kan identifieras.&lt;br&gt;Det ankommer dock inte på Lagrådet att ta ställning till den sakliga av-&lt;br&gt;gränsningen av närståendekretsen. Lagrådet vill därför endast framhålla&lt;br&gt;angelägenheten av att den angivna oklarheten görs till föremål för ytterli-&lt;br&gt;gare överväganden i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Därvid bör också&lt;br&gt;avfattningen av andra och femte styckena ses över. Med hänsyn till att&lt;br&gt;definitionen av närstående i åttonde stycket utgår från släktskap till en&lt;br&gt;tänkt viss person, kan bestämmelserna i andra stycket förslagsvis lyda:&lt;br&gt;&amp;quot;Vid bedömning enligt första stycket a av antalet ägare skall en person&lt;br&gt;och hans närstående räknas som en enda person.&amp;quot; Femte stycket kan då&lt;br&gt;avfattas:&amp;quot; Vid bedömning enligt fjärde stycket a av antalet personer med&lt;br&gt;ett bestämmande inflytande skall en person och hans närstående räknas&lt;br&gt;som en enda person.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 31 december 1999 och&lt;br&gt;tillämpas första gången vid taxeringen år 2001. Till lagförslagen om änd-&lt;br&gt;ringar i kommunalskattelagen, lagen om statlig inkomstskatt och lagen&lt;br&gt;om statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst har fogats likalydande&lt;br&gt;övergångsbestämmelser av innebörd att de nya bestämmelserna skall, i&lt;br&gt;fråga om skattskyldig vars räkenskapsår påbörjas före den 1 januari&lt;br&gt;2000, tillämpas endast på förhållanden som hänför sig till tid efter ikraft-&lt;br&gt;trädandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av motivuttalandena framgår att syftet med övergångsbestämmelsen&lt;br&gt;varit att i fråga om juridisk person, som har brutet räkenskapsår, åstad-&lt;br&gt;komma att äldre bestämmelser alltjämt tillämpas på transaktioner som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;183&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;företagits före den 31 december 1999 och att de nya bestämmelserna blir&lt;br&gt;tillämpliga först för tiden därefter. För att undvika missförstånd och bätt-&lt;br&gt;re tillgodose det angivna syftet bör övergångsbestämmelsen ges följande&lt;br&gt;lydelse: &amp;quot;I fråga om skattskyldig vars räkenskapsår påbörjats före den 1&lt;br&gt;januari 2000 skall de äldre bestämmelserna tillämpas på förhållanden&lt;br&gt;som hänför sig till tid före ikraftträdandet.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet vill avslutningsvis anmärka att för transaktioner som företas&lt;br&gt;just den 31 december 1999 olika skatteregler kommer att gälla för skatt-&lt;br&gt;skyldiga beroende på om företaget har brutet räkenskapsår eller räken-&lt;br&gt;skapsår som utgör kalenderår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;184&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;F inansdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 september 1999&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: vice statsministern Hjelm-Wallén, ordförande, och statsrå-&lt;br&gt;den Freivalds, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky,&lt;br&gt;Östros, Engqvist, Rosengren, Larsson, Lejon, Lövdén, Ringholm&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Ringholm&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1999/2000:15 Slopade stoppregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eländers Gotab 59280, Stockholm 1999&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1999/2000:SkU5</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10002</nummer>
<beteckning>10002</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1999/2000:SkU2</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10002</nummer>
<beteckning>10002</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1999-09-20 00:00:00</datum>
<status>planerat</status>
<ordning>60</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1999-10-11 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1999-10-12 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1999-10-13 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1999-10-27 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Finansdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 05:41:19</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GN0315</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:20:10</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Skatteutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 05:41:19</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1999/2000:SkU2</uppgift>
<ref_dok_id>GN01SkU2</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>SkU2</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Inkomstskattelagen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1999/2000:SkU5</uppgift>
<ref_dok_id>GN01SkU5</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>SkU5</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Slopade stoppregler</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:15&lt;br/&gt;
Slopade stoppregler</uppgift>
<ref_dok_id>GN02Sk12</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sk12</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:15 Slopade stoppregler</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:15&lt;br/&gt;
Slopade stoppregler</uppgift>
<ref_dok_id>GN02Sk13</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sk13</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:15 Slopade stoppregler</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:15&lt;br/&gt;
Slopade stoppregler</uppgift>
<ref_dok_id>GN02Sk14</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sk14</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:15 Slopade stoppregler</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:15&lt;br/&gt;
Slopade stoppregler</uppgift>
<ref_dok_id>GN02Sk15</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sk15</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:15 Slopade stoppregler</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:15&lt;br/&gt;
Slopade stoppregler</uppgift>
<ref_dok_id>GN02Sk16</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sk16</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:15 Slopade stoppregler</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Carl Fredrik Graf  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:15&lt;br/&gt;
Slopade stoppregler</uppgift>
<ref_dok_id>GN02Sk13</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sk13</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:15 Slopade stoppregler</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Carl Fredrik Graf  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Johan Pehrson  och Karin Pilsäter  (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:15&lt;br/&gt;
Slopade stoppregler</uppgift>
<ref_dok_id>GN02Sk14</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sk14</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:15 Slopade stoppregler</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Johan Pehrson  och Karin Pilsäter  (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Mats Odell  m.fl. (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:15&lt;br/&gt;
Slopade stoppregler</uppgift>
<ref_dok_id>GN02Sk15</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sk15</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:15 Slopade stoppregler</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Mats Odell  m.fl. (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Per Rosengren  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:15&lt;br/&gt;
Slopade stoppregler</uppgift>
<ref_dok_id>GN02Sk12</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sk12</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:15 Slopade stoppregler</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Per Rosengren  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Rolf Kenneryd  m.fl. (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:15&lt;br/&gt;
Slopade stoppregler</uppgift>
<ref_dok_id>GN02Sk16</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sk16</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:15 Slopade stoppregler</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Rolf Kenneryd  m.fl. (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>