2228743GN031471999/2000147propproppropProposition 1999/2000:147PropositionPropositionKulturdepartementet14702000-06-08 00:00:002025-12-19 14:06:292000-01-01 00:00:00Lag om svenskt medborgarskapdigitaliseradhtmlskarvenhttps://data.riksdagen.se/dokument/GN03147/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GN03147https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GN03147
<h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition</h1>
<h1>1999/2000:147</h1>
<h2>Lag om svenskt medborgarskap</h2>
<p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p>
<p>Stockholm den 8 juni 2000</p>
<p>Laila Freivalds</p>
<p>Ulrica Messing<br>(Kulturdepartementet)</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN03147/prop_19992000__147-1.png" style="width:36pt;height:21pt;"/>
<p>Prop.</p>
<p>1999/2000:147</p>
<h2>Propositionens huvudsakliga innehåll</h2>
<p>I propositionen föreslås en ny lag om svenskt medborgarskap. Lagför-<br>slaget innebär bl.a. att det skall bli fullt ut möjligt att ha dubbelt medbor-<br>garskap. Det skall inte krävas av den som söker svenskt medborgarskap<br>att han eller hon avsäger sig sitt tidigare medborgarskap. Inte heller skall<br>en svensk medborgare som söker och förvärvar ett annat medborgarskap<br>därmed förlora det svenska medborgarskapet.</p>
<p>Vidare föreslås att ett barn med en svensk far alltid skall förvärva<br>svenskt medborgarskap vid födelsen om barnet föds i Sverige. Om ett<br>barn med en svensk far föds i utlandet skall barnet kunna få svenskt med-<br>borgarskap genom anmälan.</p>
<p>När det gäller adoptivbarn under tolv år föreslås att inte bara adop-<br>tionsbeslut som godkänns i Sverige utan även adoptionsbeslut som gäller i<br>Sverige direkt på grund av lag skall medföra automatiskt förvärv av<br>svenskt medborgarskap för barnet.</p>
<p>Ett statslöst barn som föds i Sverige skall enligt förslaget kunna få<br>svenskt medborgarskap genom anmälan om barnet har permanent uppe-<br>hållstillstånd i Sverige och hemvist här. Ett statslöst barn som kommer till<br>Sverige under sin uppväxt skall kunna få svenskt medborgarskap genom<br>anmälan om barnet har permanent uppehållstillstånd i Sverige och hem-<br>vist här sedan minst tre år. Barn med utländskt medborgarskap skall under<br>samma förutsättningar kunna få svenskt medborgarskap om barnet har<br>hemvist här sedan minst fem år.</p>
<p>1 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 147</p>
<p>Ärenden som rör rikets säkerhet eller allmän säkerhet (s.k. säkerhets-<br>ärenden) skall avgöras av Migrationsverket som första instans. Migra-<br>tionsverkets beslut i dessa ärenden skall kunna överklagas till regeringen.</p>
<p>Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2001.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<h2>Innehållsförteckning</h2>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>1 Förslag till riksdagsbeslut..................................................................5</p>
<p>2 Lagtext...............................................................................................6</p>
<p>2.1 Förslag till lag om svenskt medborgarskap.........................6</p>
<p>2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:813) om</p>
<p>homosexuella sambor.......................................................13</p>
<p>3 Ärendet och dess beredning............................................................15</p>
<p>4 Bakgrund och utgångspunkter.........................................................15</p>
<p>5 Dubbelt medborgarskap..................................................................17</p>
<p>5.1 Inledning...........................................................................17</p>
<p>5.2 Dubbelt medborgarskap godtas fullt ut.............................17</p>
<p>6 Medborgarskap efter svensk far......................................................26</p>
<p>7 Svenskt medborgarskap genom adoption........................................31</p>
<p>8 Statslösa barn och ungdomar...........................................................34</p>
<p>9 Barn och ungdomar med enbart utländskt medborgarskap.............40</p>
<p>10 Återvinning av svenskt medborgarskap..........................................44</p>
<p>11 Svenskt medborgarskap efter ansökan (naturalisation)...................45</p>
<p>11.1 Naturalisationsvillkor........................................................45</p>
<p>11.2 Dispensgrunden ”till gagn för landet” m.m......................48</p>
<p>11.3 Villkorad naturalisation....................................................51</p>
<p>12 Undantag från krav på permanent uppehållstillstånd......................52</p>
<p>13 Behörighet att göra ansökan och anmälan.......................................54</p>
<p>14 Förlust av svenskt medborgarskap genom preskription..................55</p>
<p>15 Befrielse från svenskt medborgarskap efter ansökan......................56</p>
<p>16 Säkerhet särenden.............................................................................57</p>
<p>17 Överlämnande av ärenden till regeringen........................................60</p>
<p>18 Språkkunskaper och kunskaper om det svenska samhället.............61</p>
<p>19 Information om svenskt medborgarskap.........................................63</p>
<p>20 Särskilda ceremonier för nya svenska medborgare.........................63</p>
<p>21 Utfärdande av nya tillämpningsföreskrifter.....................................64</p>
<p>22 Tillträde till 1997 års europeiska konvention om medborgarskap... 65</p>
<p>23 Nordiskt samråd..............................................................................66</p>
<p>23.1 Allmänt.............................................................................66</p>
<p>23.2 Avtal mellan nordiska länder............................................67</p>
<p>24 Övrigt..............................................................................................68</p>
<p>25 Ikraftträdande m.m..........................................................................70</p>
<p>26 Ekonomiska konsekvenser..............................................................73</p>
<p>27 Författningskommentar...................................................................74</p>
<p>Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Svenskt medborgarskap</p>
<p>(SOU 1999:34)......................................................................82</p>
<p>Bilaga 2 Författningsförslag i betänkandet Svenskt medborgarskap</p>
<p>(SOU 1999:34)......................................................................95</p>
<p>Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna....................................102</p>
<p>Bilaga 4 Europeiska konventionen om medborgarskap.....................103</p>
<p>Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag...............................................126</p>
<p>Bilaga 6 Lagrådets yttrande...............................................................135</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 juni 2000........... 145</p>
<p>Rättsdatablad.........................................................................................146</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<h2>1 Förslag till riksdagsbeslut</h2>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>1. antar regeringens förslag till lag om svenskt medborgarskap,</p>
<p>2. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1987:813) om<br>homosexuella sambor,</p>
<p>3. godkänner att Sverige säger upp 1963 års konvention om begräns-<br>ning av fall av flerfaldigt medborgarskap och om militära förpliktelser i<br>fall av flerfaldigt medborgarskap (avsnitt 5),</p>
<p>4. godkänner 1997 års europeiska konvention om medborgarskap<br>(avsnitt 22).</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<h2>2 Lagtext</h2>
<p>Regeringen har följande förslag till lagtext.</p>
<h3>2.1 Förslag till lag om svenskt medborgarskap</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<p>Förvärv av svenskt medborgarskap vid födelsen</p>
<p>1 § Ett barn förvärvar svenskt medborgarskap vid födelsen, om</p>
<p>1. modem är svensk medborgare,</p>
<p>2. fadem är svensk medborgare och barnet föds i Sverige,</p>
<p>3. fadem är svensk medborgare och gift med barnets mor,</p>
<p>4. fadem är avliden men vid sin död var svensk medborgare och barnet<br>föds i Sverige, eller</p>
<p>5. fadem är avliden men vid sin död var svensk medborgare och gift<br>med barnets mor.</p>
<p>2 § Ett hittebarn som anträffas här i landet anses som svensk medborgare<br>till dess något annat blir känt.</p>
<p>Förvärv av svenskt medborgarskap genom adoption</p>
<p>3 § Ett barn som inte har fyllt tolv år och som adopteras av en svensk<br>medborgare blir vid adoptionen svensk medborgare, om</p>
<p>1. barnet adopteras i Sverige, Danmark, Finland, Island eller Norge,<br>eller</p>
<p>2. barnet adopteras genom ett utländskt beslut som godkänts eller<br>annars gäller i Sverige enligt lagen (1971:796) om internationella rättsför-<br>hållanden rörande adoption eller som gäller enligt lagen (1997:191) med<br>anledning av Sveriges tillträde till Haagkonventionen om skydd av barn<br>och samarbete vid internationella adoptioner.</p>
<p>Förvärv av svenskt medborgarskap genom föräldrarnas äktenskap</p>
<p>4 § Ingår en svensk man äktenskap med en utländsk kvinna, blir ett barn<br>till makarna, som har fötts före äktenskapet och som inte har förvärvat<br>svenskt medborgarskap enligt 1 §, svensk medborgare om barnet är ogift<br>och inte har fyllt arton år.</p>
<p>Förvärv av svenskt medborgarskap genom anmälan</p>
<p>5 § Ett barn, som har fötts utomlands och som inte har förvärvat svenskt<br>medborgarskap enligt 1 eller 4 § men vars far sedan barnets födelse är<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>svensk medborgare, förvärvar svenskt medborgarskap genom att fadem Prop. 1999/2000:147<br>anmäler önskemål om det innan barnet har fyllt arton år.</p>
<p>Om barnet har fyllt tolv år och har utländskt medborgarskap, krävs för<br>förvärv av svenskt medborgarskap att barnet samtycker därtill. Sådant<br>samtycke behövs dock inte om barnet är varaktigt förhindrat att lämna<br>samtycke på grund av en psykisk störning eller på grund av något annat<br>liknande förhållande.</p>
<p>Barnets vårdnadshavare skall samtycka till förvärvet av svenskt med-<br>borgarskap.</p>
<p>6 § Ett barn, som har fötts i Sverige och som sedan födelsen är statslöst,<br>förvärvar svenskt medborgarskap genom anmälan av den eller dem som<br>har vårdnaden om barnet, om barnet har permanent uppehållstillstånd och<br>hemvist här i landet.</p>
<p>Anmälan skall ske innan barnet har fyllt fem år.</p>
<p>7 § Ett barn som inte har svenskt medborgarskap förvärvar svenskt med-<br>borgarskap genom anmälan av den eller dem som har vårdnaden om bar-<br>net, om barnet har</p>
<p>1. permanent uppehållstillstånd i Sverige, och</p>
<p>2. hemvist här i landet sedan fem år eller, om barnet är statslöst, tre år.</p>
<p>Anmälan skall ske innan barnet har fyllt arton år.</p>
<p>Om barnet har fyllt tolv år och har utländskt medborgarskap, krävs för<br>förvärv av svenskt medborgarskap att barnet samtycker därtill. Sådant<br>samtycke behövs dock inte om barnet är varaktigt förhindrat att lämna<br>samtycke på grund av en psykisk störning eller på grund av något annat<br>liknande förhållande.</p>
<p>8 § En utlänning som har fyllt arton men inte tjugo år förvärvar svenskt<br>medborgarskap genom anmälan, om han eller hon har</p>
<p>1. permanent uppehållstillstånd i Sverige, och</p>
<p>2. hemvist här i landet sedan han eller hon fyllde tretton år eller, i fråga<br>om den som är statslös, femton år.</p>
<p>9 § Den som har fyllt arton år och som har förlorat eller befriats från sitt<br>svenska medborgarskap återfår detta genom anmälan, om han eller hon</p>
<p>1. har permanent uppehållstillstånd i Sverige,</p>
<p>2. före arton års ålder haft hemvist här i landet under sammanlagt tio år,<br>och</p>
<p>3. sedan två år har hemvist här i landet.</p>
<p>10 § Om en utlänning blir svensk medborgare enligt 5, 7, 8 eller 9 §, för-<br>värvar även hans eller hennes ogifta barn, som har hemvist här i landet<br>och inte har fyllt arton år, svenskt medborgarskap om utlänningen</p>
<p>1. ensam har vårdnaden om barnet, eller</p>
<p>2. har vårdnaden gemensamt med den andre föräldern och denne är<br>svensk medborgare.</p>
<p>Blir föräldrarna till ett ogift barn som har hemvist här i landet och som<br>inte har fyllt arton år samtidigt svenska medborgare enligt 5, 7, 8 eller 9 §,</p>
<p>förvärvar även barnet, om det står under bådas vårdnad, svenskt medbor-<br>garskap.</p>
<p>Förvärv av svenskt medborgarskap efter ansökan (naturalisation)</p>
<p>11 § En utlänning kan efter ansökan beviljas svenskt medborgarskap<br>(naturaliseras), om han eller hon har</p>
<p>1. styrkt sin identitet,</p>
<p>2. fyllt arton år,</p>
<p>3. permanent uppehållstillstånd i Sverige,</p>
<p>4. hemvist här i landet</p>
<p>a) sedan två år i fråga om dansk, finländsk, isländsk eller norsk med-<br>borgare,</p>
<p>b) sedan fyra år i fråga om den som är statslös eller att bedöma som<br>flykting enligt 3 kap. 2 § utlänningslagen (1989:529),</p>
<p>c) sedan fem år i fråga om övriga utlänningar,<br>och</p>
<p>5. haft och kan förväntas komma att ha ett hederligt levnadssätt.</p>
<p>12 § Om kraven i 11 § inte är uppfyllda far, om inte annat följer av andra<br>stycket, sökanden ändå naturaliseras, om</p>
<p>1. sökanden tidigare har varit svensk medborgare,</p>
<p>2. sökanden är gift eller sambo med en svensk medborgare, eller</p>
<p>3. det annars finns särskilda skäl till det.</p>
<p>En sökande som inte kan styrka sin identitet enligt 11 § 1 far naturalise-<br>ras, endast om han eller hon sedan minst åtta år har hemvist här i landet<br>och gör sannolikt att den uppgivna identiteten är riktig.</p>
<p>13 § I ett beslut om naturalisation skall det bestämmas om även sökan-<br>dens ogifta barn som är under arton år förvärvar svenskt medborgarskap.</p>
<p>Förlust av svenskt medborgarskap</p>
<p>14 § En svensk medborgare förlorar sitt svenska medborgarskap när han<br>eller hon fyller tjugotvå år, om han eller hon</p>
<p>1. är född utomlands,</p>
<p>2. aldrig haft hemvist i Sverige, och</p>
<p>3. inte heller varit här under förhållanden som tyder på samhörighet<br>med landet.</p>
<p>På ansökan som görs innan den svenske medborgaren fyller tjugotvå år<br>far dock medges att medborgarskapet behålls.</p>
<p>När någon förlorar svenskt medborgarskap enligt första stycket, förlorar<br>även hans eller hennes barn sitt svenska medborgarskap, om barnet för-<br>värvat detta på grund av att föräldern varit svensk medborgare. Barnet<br>förlorar dock inte sitt medborgarskap om den andra föräldern har kvar sitt<br>svenska medborgarskap och barnet härleder sitt svenska medborgarskap<br>även från honom eller henne.</p>
<p>Prop 1999/2000:147</p>
<p>Förlust av svenskt medborgarskap sker inte om detta skulle leda till att Prop. 1999/2000:147<br>personen blir statslös.</p>
<p>Befrielse från svenskt medborgarskap</p>
<p>15 § Den som är eller önskar bli utländsk medborgare far på ansökan<br>befrias från sitt svenska medborgarskap. Befrielse skall medges den som<br>saknar hemvist i Sverige. Den som har hemvist i Sverige får vägras befri-<br>else endast om det finns särskilda skäl.</p>
<p>Är sökanden inte redan utländsk medborgare skall som villkor för be-<br>frielsen från svenskt medborgarskap krävas att han eller hon inom viss tid<br>förvärvar medborgarskap i ett annat land.</p>
<p>Vissa bestämmelser rörande de nordiska länderna och övriga EES-<br>länder</p>
<p>16 § Regeringen får, efter avtal med Danmark, Finland, Island eller<br>Norge, meddela föreskrifter om tillämpning av en eller flera av bestäm-<br>melserna i 17-19 §§. Med avtalsstat avses i dessa bestämmelser den eller<br>de stater som Sverige har ingått sådant avtal med.</p>
<p>17 § Bestämmelsen i 14 § första stycket gäller inte för den som under<br>sammanlagt minst sju år haft hemvist i en avtalsstat.</p>
<p>18 § En medborgare i en avtalsstat förvärvar svenskt medborgarskap<br>genom anmälan, om han eller hon</p>
<p>1. har förvärvat medborgarskapet i avtalsstaten på annat sätt än efter<br>ansökan,</p>
<p>2. har fyllt arton år,</p>
<p>3. har hemvist här i landet sedan fem år, och</p>
<p>4. under denna tid inte har dömts till frihetsberövande påföljd.</p>
<p>Vid sådant förvärv av medborgarskap tillämpas 10 § när det gäller<br>medborgarens bam.</p>
<p>19 § Den som har förlorat sitt svenska medborgarskap och därefter oav-<br>brutet varit medborgare i en avtalsstat, får tillbaka svenskt medborgarskap<br>genom anmälan, om han eller hon har tagit hemvist här i landet. Vid så-<br>dant förvärv av medborgarskap tillämpas 10 § när det gäller medborga-<br>rens bam.</p>
<p>20 § Vad som föreskrivs i denna lag om krav på permanent uppehållstill-<br>stånd gäller inte för den som är medborgare i Danmark, Finland, Island<br>eller Norge.</p>
<p>I fråga om medborgare i övriga länder inom Europeiska ekonomiska<br>samarbetsområdet (EES) skall vid tillämpning av denna lag ett tidsbe-<br>gränsat uppehållstillstånd för minst fem år likställas med permanent<br>uppehållstillstånd.</p>
<p>Förklaring</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>21 § Efter ansökan far meddelas förklaring att någon är svensk medbor-<br>gare, om det kan råda ovisshet om detta.</p>
<p>Bestämmelser om förfarandet</p>
<p>22 § Migrationsverket prövar ärenden enligt denna lag, om inte annat<br>framgår av andra och tredje styckena.</p>
<p>Anmälningar enligt 7-9, 18 eller 19 § som gäller en medborgare i<br>Danmark, Finland, Island eller Norge prövas av länsstyrelsen i det län där<br>den som anmälan gäller är folkbokförd.</p>
<p>Utlänningsnämnden prövar ärenden om förklaring enligt 21 §.</p>
<p>23 § Den som har fyllt arton år far själv göra ansökan eller anmälan enligt<br>denna lag även om han eller hon står under annans vårdnad.</p>
<p>24 § Den myndighet till vilken anmälan görs skall meddela beslut om<br>anmälan har medfört forvärv av svenskt medborgarskap eller inte.</p>
<p>25 § Migrationsverket eller Utlänningsnämnden far överlämna ett ärende<br>som avses i 11 §, 12 §, 14 § andra stycket eller 15 § till regeringen, om<br>det bedöms vara av särskild vikt for ledning av tillämpningen av denna<br>lag att ärendet prövas av regeringen.</p>
<p>Har Migrationsverket överlämnat ett ärende som avses i första stycket<br>skall regeringen, om inte ärendet är synnerligen brådskande, höra Utlän-<br>ningsnämnden innan den avgör ärendet. Regeringen far också överlämna<br>ärendet till nämnden för avgörande.</p>
<p>26 § Migrationsverkets beslut enligt denna lag far överklagas till Utlän-<br>ningsnämnden utom i fall som avses i andra stycket och i 27 §.</p>
<p>Ett beslut av en länsstyrelse eller Migrationsverket enligt 5-9 §§, av en<br>länsstyrelse enligt 18 eller 19 § eller av Utlänningsnämnden enligt 21 §<br>får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs<br>vid överklagande till kammarrätten.</p>
<p>Utlänningsnämndens beslut far inte överklagas i andra fall än som av-<br>ses i andra stycket.</p>
<p>27 § Migrationsverkets beslut överklagas till regeringen om det rör ett<br>säkerhetsärende. Ett sådant beslut far överklagas även av Rikspolisstyrel-<br>sen.</p>
<p>Ett säkerhetsärende är ett ärende där Rikspolisstyrelsen hos Migra-<br>tionsverket har föreslagit att ansökan avslås av skäl som rör rikets säker-<br>het eller allmän säkerhet.</p>
<p>I ett säkerhetsärende gäller förvärvet av svenskt medborgarskap från<br>och med den dag då beslutet har vunnit laga kraft.</p>
<p>28 § En socialnämnd skall på begäran av regeringen, Migrationsverket,<br>Utlänningsnämnden eller Rikspolisstyrelsen lämna ut uppgifter om en</p>
<p>10</p>
<p>utlännings personliga förhållanden, om uppgifterna behövs i ett ärende Prop. 1999/2000:147<br>om svenskt medborgarskap.</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001, då lagen (1950:382) om<br>svenskt medborgarskap skall upphöra att gälla. Till följd härav upphör<br>även 13 § första stycket lagen (1924:130) om förvärvande och förlust av<br>svenskt medborgarskap att gälla. Till den 1 juli 2002 skall 7 § i 1950 års<br>lag tillämpas när det gäller svenska medborgare som blir medborgare i en<br>annan stat som är bunden av 1963 års europeiska konvention om be-<br>gränsning av fall av flerfaldigt medborgarskap och om militära förpliktel-<br>ser i fall av flerfaldigt medborgarskap.</p>
<p>2. Ett bam, som har fötts i Sverige före ikraftträdandet av den nya lagen<br>och som skulle ha blivit svensk medborgare om 1 § i den nya lagen gällt<br>vid födelsen, förvärvar svenskt medborgarskap, om</p>
<p>a) fadem fortfarande är svensk medborgare,</p>
<p>b) fadem före den 1 juli 2003 hos Migrationsverket anmäler önskemål<br>om svenskt medborgarskap för barnet, och</p>
<p>c) barnet vid tidpunkten för anmälan inte har fyllt arton år.</p>
<p>Om barnet har fyllt tolv år och har utländskt medborgarskap, krävs för<br>förvärv av svenskt medborgarskap att barnet samtycker därtill. Sådant<br>samtycke behövs dock inte om barnet är varaktigt förhindrat att lämna<br>samtycke på grund av en psykisk störning eller på grund av något annat<br>liknande förhållande.</p>
<p>Barnets vårdnadshavare skall samtycka till förvärvet av svenskt med-<br>borgarskap.</p>
<p>3. Ett bam, som har adopterats före ikraftträdandet av den nya lagen<br>och som skulle ha blivit svensk medborgare om 3 § i den nya lagen gällt<br>vid adoptionen, förvärvar svenskt medborgarskap, om</p>
<p>a) adoptionen har beslutats den 1 juli 1992 eller senare,</p>
<p>b) den eller de som har vårdnaden om barnet före den 1 juli 2003 hos<br>Migrationsverket anmäler önskemål om svenskt medborgarskap för bar-<br>net, och</p>
<p>c) barnet vid tidpunkten för anmälan inte har fyllt arton år.</p>
<p>Om barnet har fyllt tolv år och har utländskt medborgarskap, krävs för<br>förvärv av svenskt medborgarskap att barnet samtycker därtill. Sådant<br>samtycke behövs dock inte om barnet är varaktigt förhindrat att lämna<br>samtycke på grund av en psykisk störning eller på grund av något annat<br>liknande förhållande.</p>
<p>4. En person som har förlorat sitt svenska medborgarskap enligt 7 §<br>lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap, men som skulle haft det<br>kvar om den nya lagen gällt vid tidpunkten för förlusten, återfår svenskt<br>medborgarskap om han eller hon före den 1 juli 2003 hos Migrationsver-<br>ket anmäler önskemål om det. Detta gäller dock inte personer som haft<br>möjlighet att återfå svenskt medborgarskap redan enligt övergångsbe-<br>stämmelserna till lagen (1979:139) om ändring i lagen (1950:382) om<br>svenskt medborgarskap.</p>
<p>11</p>
<p>Om personen vid tidpunkten för anmälan står under annans vårdnad, Prop. 1999/2000:147<br>görs anmälan i stället av den eller dem som är vårdnadshavare.</p>
<p>Om anmälan avser ett bam som har fyllt tolv år och har utländskt med-<br>borgarskap, krävs för förvärv av svenskt medborgarskap att barnet sam-<br>tycker därtill. Sådant samtycke behövs dock inte om barnet är varaktigt<br>förhindrat att lämna samtycke på grund av en psykisk störning eller på<br>grund av något annat liknande förhållande.</p>
<p>5. I anmälningsärenden enligt punkt 2-4 tillämpas 24 § och 26 § andra<br>stycket i den nya lagen.</p>
<p>6. Äldre bestämmelser skall tillämpas i fråga om anmälningar enligt<br>2a§ lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap som har gjorts före<br>ikraftträdandet av den nya lagen. Detsamma gäller i fråga om anmälningar<br>enligt 3 § i 1950 års lag som har gjorts före ikraftträdandet av den nya<br>lagen, om inte tillämpning av den nya lagen är förmånligare för den en-<br>skilde. 1950 års lag skall också tillämpas i ärenden som enligt 9 a § i den<br>lagen har överlämnats till regeringen.</p>
<p>7. Tilläggsartikeln till det vänskaps-, handels- och sjöfartsfördrag som<br>Sverige ingått med Argentina den 17 juli 1885 skall alltjämt gälla som<br>svensk lag utan hinder av denna lag.</p>
<p>12</p>
<h3>2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:813) om Prop. 1999/2000:147<br>homosexuella sambor</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1987:813)' om homosexuella</p>
<p>sambor</p>
<p>dels att punkterna 20 och 21 skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i lagen skall införas en ny punkt, punkt 22, av följande</p>
<p>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Om två personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande, skall vad<br>som gäller i fråga om sambor enligt följande lagar och bestämmelser till-<br>lämpas även på de homosexuella samborna:</p>
<p>1. lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem,</p>
<p>2. ärvdabalken,</p>
<p>4.</p>
<p>5.</p>
<p>6.</p>
<p>7.</p>
<p>8.</p>
<p>9.</p>
<p>3. jordabalken,</p>
<p>10 kap. 9 § rättegångsbalken,</p>
<p>4 kap. 19 § första stycket utsökningsbalken,<br>inkomstskattelagen (1999:1229),<br>lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,<br>bostadsrättslagen (1991:614),</p>
<p>lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer,</p>
<p>10. 5 kap. 18 § tredje stycket fastighetsbildningslagen (1970:988),</p>
<p>11. 10 § insiderlagen (1990:1342),</p>
<p>12. 14 kap. 3 §, 4 § tredje stycket och 8 § tredje stycket vallagen<br>(1997:157),</p>
<p>13. 36 § första stycket lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigeval, m.m.,</p>
<p>14. 4 § lagen (1997:159) om brevröstning i vissa fall,</p>
<p>15. 10 kap. 18 §, 11 kap. 2, 15 och 16 §§, 12 kap. 7 och 8 §§ samt<br>16 kap. 7 och 9 §§ föräldrabalken,</p>
<p>16. säkerhetsskyddslagen (1996:627),</p>
<p>17. lagen (1996:1231) om skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall<br>vid 1997-2001 års taxeringar,</p>
<p>18. lagen (1993:737) om bostadsbidrag,</p>
<p>19. 35 § andra stycket social-<br>tjänstlagen (1980:620),</p>
<p>20. 26 § tredje stycket hälso- och<br>sjukvårdslagen (1982:763),<br>samt</p>
<p>20. 26 § tredje stycket hälso- och<br>sjukvårdslagen (1982:763),</p>
<p>21. 2 kap. 4§ utlänningslagen<br>(1989:529).</p>
<p>21.2 kap. 4 § utlänningslagen<br>(1989:529), samt</p>
<p>22. 12 § första stycket 2 lagen<br>(2000:000) om svenskt medbor-<br>garskap.</p>
<p>Förutsätter dessa lagar eller bestämmelser att samborna skall vara<br>ogifta, gäller det också de homosexuella samborna.</p>
<p>Lydelse enligt prop. 1999/2000: 43.</p>
<p>13</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.</p>
<p>14</p>
<h2>Ärendet och dess beredning</h2>
<p>Regeringen beslutade den 16 januari 1997 att tillkalla en parlamentarisk<br>kommitté med uppgift att se över lagen (1950:382) om svenskt medbor-<br>garskap samt att utreda vissa speciella frågeställningar som rörde med-<br>borgarskapslagstiftningen (dir. 1997:5). I uppdraget ingick även att över-<br>väga åtgärder som kunde stärka medborgarskapets status. Genom<br>tilläggsdirektiv den 17 juni 1998 gavs kommittén i uppdrag att förutsätt-<br>ningslöst utreda frågan om dubbelt medborgarskap (dir. 1998:50).</p>
<p>Kommittén, som antog namnet 1997 års medborgarskapskommitté,<br>överlämnade i november 1997 delbetänkandet Medborgarskap och iden-<br>titet (SOU 1997:162). Det behandlar frågeställningar som hänger samman<br>med kravet på styrkt identitet vid ansökan om svenskt medborgarskap.<br>Delbetänkandet ledde, efter remissbehandling, till en ändring i 6 § lagen<br>om svenskt medborgarskap (prop. 1997/98:178, bet. 1998/99:SfU3, rskr.<br>1998/99:27, SFS 1998:1453).</p>
<p>I mars 1999 överlämnade kommittén slutbetänkandet Svenskt medbor-<br>garskap (SOU 1999:34). En sammanfattning av betänkandet samt kom-<br>mitténs lagförslag finns i bilaga 1 och 2.</p>
<p>Slutbetänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissin-<br>stanserna finns i bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena finns<br>tillgänglig i Kulturdepartementet (dnr Ku 1999/977).</p>
<p>Europarådets minsterkommitté antog i maj 1997 en konvention om<br>medborgarskap. Sverige undertecknade konventionen i november 1997,<br>med förbehåll för ratifikation. Konventionen trädde i kraft den 1 mars<br>2000. Konventionen finns i bilaga 4.</p>
<p>Under lagstiftningsarbetet har samrådsmöten mellan de nordiska län-<br>derna hållits (se avsnitt 23).</p>
<p>Lagrådet</p>
<p>Regeringen beslutade den 27 april 2000 att inhämta Lagrådets yttrande<br>över de lagförslag som finns i bilaga 5. Lagrådets yttrande finns i bilaga</p>
<p>6. Lagrådets synpunkter har i allt väsentligt följts. Lagrådets synpunkter<br>behandlas i avsnitt 6, 11.1, 24 och 25 samt i författningskommentaren.<br>Därutöver har vissa redaktionella och språkliga ändringar gjorts.</p>
<h2>4 Bakgrund och utgångspunkter</h2>
<p>De nuvarande reglerna om förvärv och förlust av svenskt medborgarskap<br>finns i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap (MedbL). Lagen,<br>som tillkom efter samråd med Danmark och Norge, trädde i kraft den<br>1 januari 1951. Senare har även Finland och Island anslutit sig till samar-<br>betet.</p>
<p>MedbL bygger på tre grundprinciper; härstamningsprincipen - som<br>innebär att föräldrarnas medborgarskap är avgörande för vilket medbor-<br>garskap ett bam skall få vid födelsen - samt principerna om att undvika<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>15</p>
<p>dubbelt medborgarskap och att undvika statslöshet. Lagen har sedan den Prop. 1999/2000:147<br>trädde i kraft genomgått flera mindre forändringar men inte varit föremål<br>for någon mer genomgripande översyn.</p>
<p>Under den tid som förflutit sedan lagen trädde i kraft har stora föränd-<br>ringar skett i samhället. Det är i dag, jämfört med för 50 år sedan, betyd-<br>ligt vanligare att personer bosätter sig i ett annat land än det där de föd-<br>des. Skälen till detta kan givetvis variera. Det kan vara en i grunden ofri-<br>villig flytt orsakad av krig eller andra omständigheter som gör det omöj-<br>ligt för en person att stanna i sitt ursprungsland. Men det kan också vara<br>en frivillig bosättning i ett annat land på grund av arbete eller familjebild-<br>ning. Det har även skett en utveckling som innebär att utlänningar med<br>hemvist i Sverige i svensk internationell privat- och processrättslig lag-<br>stiftning i stor utsträckning kommit att jämställas med svenska medbor-<br>gare. Förklaringen till detta är främst att hemvistprincipen (dvs. att avgö-<br>rande vikt skall fästas vid en persons hemvist när val mellan olika rätts-<br>system uppstår) vunnit inträde framför nationalitetsprincipen (dvs. att vid<br>val av tillämplig lag är parternas medborgarskap avgörande framför deras<br>hemvist). Den ökade tillämpningen av hemvistprincipen har i sin tur fatt<br>till följd att betydelsen av en persons medborgarskap har minskat. Mot<br>denna bakgrund och med hänsyn till den allmänt ökade internationalise-<br>ringen är den nuvarande lagen i behov av modernisering och anpassning<br>till nya förhållanden.</p>
<p>Regeringens utgångspunkt för en ny lagstiftning är bl.a. att härstam-<br>ningsprincipen och principen om undvikande av statslöshet fortfarande<br>skall gälla medan principen om undvikande av dubbelt medborgarskap<br>skall överges, om det inte medför betydande nackdelar.</p>
<p>På medborgarskapsrättens område finns två konventioner som tillkom-<br>mit inom ramen för det arbete som bedrivs i Europarådet. Den ena är<br>1963 års europeiska konvention om begränsning av fall av flerfaldigt<br>medborgarskap och om militära förpliktelser i fall av flerfaldigt medbor-<br>garskap. 1963 års konvention ratificerades av Sverige år 1968 och har till<br>huvudsakligt syfte att reducera antalet fall av dubbelt medborgarskap. År<br>1997 tillkom en ny europeisk konvention om medborgarskap som lägger<br>fast heltäckande principer och regler om förvärv och förlust av medbor-<br>garskap. 1997 års konvention är neutral i fråga om dubbelt medborgar-<br>skap och överlämnar i stället till konventionsstatema att själva bestämma i<br>vilken utsträckning dubbelt medborgarskap skall tillåtas. Sverige har i<br>november 1997 undertecknat konventionen med förbehåll för ratifikation.<br>Konventionen trädde i kraft den 1 mars 2000. 1997 års konvention har i<br>stora delar legat till grund för regeringens förslag i detta lagstiftningsar-<br>bete.</p>
<p>Även FN:s konvention om barnets rättigheter, som Sverige har ratifice-<br>rat, har beaktats i förslaget till ny lag om svenskt medborgarskap.</p>
<p>Regeringen föreslog i prop. 1999/2000.43 att Statens invandrarverk<br>skulle byta namn till Migrationsverket och att ändringen skulle träda i<br>kraft den 1 juli 2000. Riksdagen har godkänt förslaget (bet.<br>1999/2000:SfU9, rskr. 1999/2000:159). I den nya lagen om svenskt med-<br>borgarskap används därför Migrationsverket genomgående i lagförslaget.<br>Migrationsverket används också som namn på myndigheten i texterna i</p>
<p>16</p>
<p>övrigt när det gäller uppgifter för myndigheten som hör i hop med den nya<br>lagen. Däremot används namnet Statens invandrarverk i samband med<br>redogörelser for den nuvarande medborgarskapslagen och for myndighe-<br>tens remissyttrande.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<h2>5 Dubbelt medborgarskap</h2>
<h3>5.1 Inledning</h3>
<p>Den nuvarande svenska medborgarskapslagstiftningen bygger på att dub-<br>belt medborgarskap i princip bör undvikas. De skäl som anförts for denna<br>hållning hänger främst samman med att undvika rösträtt och valbarhet i<br>flera länder, att dubbelt medborgarskap kan innebära problem när det<br>gäller att ge konsulärt bistånd i det andra medborgarskapslandet, att be-<br>gränsa skyldigheten att fullgöra värnplikt till ett land samt att dubbla loja-<br>liteter kan innebära säkerhetsproblem.</p>
<p>Det har vidare i olika sammanhang anförts att varje stat har ett berätti-<br>gat intresse av att landets medborgare inte samtidigt är medborgare i en<br>annan stat och att det ur ordnmgssynpunkt är fördelaktigt med ett system<br>som bara tillåter medborgarskap i en stat. Detta skulle t.ex. undanröja be-<br>hovet av överenskommelser mellan olika stater for reglering av en persons<br>medborgarrättsliga skyldigheter gentemot de olika staterna.</p>
<p>Principen i fråga om dubbelt medborgarskap har i många delar varit<br>avgörande för utformningen av lagen (1950:382) om svenskt medborgar-<br>skap (MedbL). Flera av lagens bestämmelser har till syfte att begränsa<br>uppkomsten av dubbla medborgarskap. Enligt 4 § återvinner en tidigare<br>svensk medborgare inte svenskt medborgarskap om han inte styrker att<br>han därigenom skulle förlora det utländska. Enligt 6 § femte stycket<br>MedbL kan det vara ett villkor för naturalisation att sökanden inom viss<br>tid styrker att han eller hon fatt medgivande till befrielse från sitt tidigare<br>medborgarskap. I 7 § MedbL föreskrivs att svenskt medborgarskap förlo-<br>ras bl.a. av den som förvärvar utländskt medborgarskap efter ansökan<br>eller uttryckligt samtycke. 7 a § MedbL har till syfte att genom avtal be-<br>gränsa antalet dubbla medborgarskap.</p>
<p>Med begreppet dubbelt medborgarskap avses att en person har fler än<br>ett medborgarskap.</p>
<h3>5.2 Dubbelt medborgarskap godtas fullt ut</h3>
<p>Regeringens förslag: Nu gällande princip om undvikande av dubbelt<br>medborgarskap överges. Innehav av dubbelt medborgarskap blir därmed<br>fullt ut möjligt.</p>
<p>Riksdagen godkänner att 1963 års europeiska konvention om begräns-<br>ning av fall av flerfaldigt medborgarskap och om militära förpliktelser i<br>fall av flerfaldigt medborgarskap sägs upp.</p>
<p>17</p>
<p>Kommitténs förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrat sig är positiva<br>till förslaget eller lämnar det utan erinran. Riksdagens ombudsmän och<br>Svea hovrätt ifrågasätter dock om konsekvenserna för rösträtten vid val<br>till Europaparlamentet har beaktats i tillräcklig utsträckning. Justitiekans-<br>lem anser att kommittén inte behandlat de återverkningar som de utökade<br>möjligheterna till dubbelt medborgarskap kan fa på det internationellt pri-<br>vat- och processrättsliga området, särskilt när det gäller familjerätten, och<br>att denna brist bör botas under det fortsatta beredningsarbetet. Rikspolis-<br>styrelsen har ingen erinran mot förslaget men menar att kommittén synes<br>ha bagatelliserat de principiella invändningar som kan resas mot dubbelt<br>medborgarskap.</p>
<p>Försvarsmakten är negativ till förslaget och anser att grundprincipen att<br>undvika dubbelt medborgarskap bör behållas. Försvarsmakten framhåller<br>att personer med dubbelt medborgarskap kommer att vara uteslutna från<br>vissa militära uppdrag, att det ur säkerhetssynpunkt är tveksamt om en<br>person med dubbelt medborgarskap skall inneha en krigsplacering i sär-<br>skilt känsliga befattningar samt att de folkrättsliga problem som kan upp-<br>stå med en ökning av dubbla medborgarskap inte beaktats och utretts till-<br>räckligt av kommittén.</p>
<p>Även Hovrätten för Västra Sverige, Utlänningsnämnden, Riksrevi-<br>sionsverket, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet och<br>Sveriges Akademikers Centralorganisation ger uttryck för kritik även om<br>de inte är direkt negativa till förslaget. Riksrevisionsverket efterlyser en<br>närmare analys av de samhällsekonomiska konsekvenserna av förslaget.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag</p>
<p>Utgångspunkter</p>
<p>MedbL trädde, som nämnts, i kraft år 1951. Den tillkom under en tid som<br>i flera avseenden skiljer sig markant från dagens förhållanden. Sedan dess<br>har det skett en utveckling som innebär att utlänningar med hemvist i<br>Sverige i stor utsträckning kommit att jämställas med svenska medbor-<br>gare. Denna utveckling har sin viktigaste förklaring i att hemvistprincipen<br>kommit att tillämpas på allt fler områden, vilket innebär att den stadigva-<br>rande bosättningen fatt ökad betydelse för en persons rättigheter och skyl-<br>digheter. Medborgarskapet kan i motsvarande omfattning sägas ha min-<br>skat i betydelse.</p>
<p>Vidare har det sedan MedbL.s tillkomst skett en stark internationalise-<br>ring. Det innebär bl.a. att det blivit vanligare att svenska medborgare<br>arbetar och bor utomlands. Likaså förekommer internationellt studieutbyte<br>på ett helt annat sätt än tidigare. Därtill kommer att invandringen till<br>Sverige lett till att vi numera lever i ett samhälle som allt mer präglas av<br>etnisk och kulturell mångfald. Familjebildningar mellan svenska medbor-<br>gare och utländska medborgare är en annan naturlig följd av internationa-<br>liseringen. Den nu beskrivna utvecklingen har också medfört att männi-<br>skor i högre utsträckning än tidigare känner verklig och djup anknytning</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>18</p>
<p>till mer än ett land. I takt därmed har önskemålen om att få vara medbor-<br>gare i mer än ett land blivit allt fler.</p>
<p>Bland de praktiska fördelar för enskilda som följer av dubbelt medbor-<br>garskap märks en möjlighet att utan särskilt tillstånd kunna bosätta sig<br>och arbeta i vart och ett av medborgarskapsländema. Ytterligare en fördel<br>är att det enkelt, utan hänsyn till eventuella visumregler, går att besöka<br>ursprungslandet. Det är självfallet även så att möjligheten att behålla det<br>gamla medborgarskapet i olika avseenden underlättar för de människor<br>som har tankar på att förr eller senare återvända till sitt ursprungsland.<br>Sett från den enskildes synpunkt medför dubbelt medborgarskap vidare<br>som regel en möjlighet att delta i parlamentsvalet i de länder där han eller<br>hon är medborgare. En person som har mer än ett medborgarskap har<br>därmed möjlighet att påverka den demokratiska utvecklingen i flera län-<br>der.</p>
<p>För den enskilde kan det vara svårt att avsäga sig sitt tidigare medbor-<br>garskap med allt vad det bär med sig i form av identitet, traditioner och<br>kulturarv. Att det för dessa människor upplevs som angeläget att ha dub-<br>belt medborgarskap är lätt att förstå, i synnerhet om de har planer på att i<br>ett senare skede återvända till ursprungslandet. I förlängningen kan även<br>den trygghet som det innebär att ha det gamla medborgarskapet kvar bidra<br>till ökad trivsel och en snabbare integrering i det nya samhället. Att få<br>svenskt medborgarskap kan också i sig ses som ett viktigt led i integra-<br>tionsprocessen. Detta talar för en mer öppen attityd till dubbelt medbor-<br>garskap, men också för att underlätta för barn och ungdomar att förvärva<br>svenskt medborgarskap. Att som i dag kräva att sökanden skall avsäga sig<br>det gamla medborgarskapet vid en ansökan om svenskt medborgarskap<br>kan avhålla många från att söka medborgarskap. Detta kan i sin tur mot-<br>verka integrationen i det svenska samhället.</p>
<p>Önskemålen från enskilda att få ha dubbelt medborgarskap måste dock<br>ställas mot de skäl mot dubbelt medborgarskap som är grunden för den<br>nuvarande principen. Det är därför nödvändigt att göra en samlad bedöm-<br>ning av för- respektive nackdelar med dubbelt medborgarskap. Regering-<br>ens utgångspunkt vid denna bedömning är att den nuvarande ordningen<br>bör bestå endast om betydande nackdelar kan påvisas med en ordning<br>som i större utsträckning än i dag tillåter dubbla medborgarskap.</p>
<p>Vid denna bedömning bör även vägas in att det finns ett stort antal per-<br>soner med dubbelt medborgarskap bosatta i Sverige och att de undantag<br>från huvudregeln som finns innebär att principen om undvikande av dub-<br>belt medborgarskap redan i dag måste betraktas som i betydande grad<br>modifierad.</p>
<p>Det är, som tidigare sagts, främst fyra områden där problem kan uppstå<br>till följd av att personer innehar dubbla medborgarskap. I det följande<br>kommer dessa områden och deras betydelse för frågan om tillåtande av<br>dubbelt medborgarskap att behandlas närmare.</p>
<p>Rösträtten och valbarheten</p>
<p>Den dubbla rösträtten kan - med hänvisning till principen ”en individ, en<br>röst” - ses som ett hinder mot att tillåta dubbelt medborgarskap. Principen<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>19</p>
<p>gäller dock i första hand ett och samma val. Det är också i den situationen Prop. 1999/2000.147<br>som principen gör sig gällande med störst styrka. Frågan är vilken tyngd<br>principen bör tillmätas när det som nu handlar om valdeltagande i olika<br>länder.</p>
<p>En röst i ett parlamentsval innebär att den röstande bl.a. ger sitt stöd för<br>en viss inriktning av det aktuella landets försvars-, utrikes- och säkerhets-<br>politik. Ur principiell synpunkt är det rimligt och önskvärt att en enskild<br>är med och påverkar inriktningen av nämnda politikområden endast i ett<br>land.</p>
<p>I tidigare utrednings- och lagstiftningssammanhang har två olika meto-<br>der för att undvika dubbelröstande diskuterats och avvisats. Den ena lös-<br>ningen är att en person med dubbelt medborgarskap skulle avge en för-<br>säkran om att utöva sin rösträtt endast i det ena landet. Metoden har för-<br>kastats därför att den bl.a. sannolikt strider mot folkrättsliga regler. Därtill<br>kommer att rösträtten rimligen inte kan sägas vara föremål för individens<br>dispositionsrätt på det sättet att han eller hon kan avtala bort den. Den<br>andra metoden som diskuterats är ingående av bilaterala avtal. Mot denna<br>metod har anförts att genomförandet skulle kräva omfattande och tids-<br>ödande internationellt förhandlingsarbete (DsA 1986:6 s. 123, prop.<br>1990/91:195 s. 94, återkallad genom skr. 1991/92:27).</p>
<p>Regeringen gör i dag ingen annan bedömning när det gäller dessa<br>metoder. Enligt regeringens uppfattning är inte heller en lösning som in-<br>nebär att endast i Sverige bosatta personer med dubbelt medborgarskap<br>far rösta i riksdagsvalet en framkomlig väg för att begränsa möjligheten<br>att rösta dubbelt. Det finns därför inte några nära till hands liggande lös-<br>ningar när det gäller frågan om den dubbla rösträtten.</p>
<p>Frågan är då i vilken utsträckning det kan förväntas att möjligheten att<br>rösta dubbelt också utnyttjas.</p>
<p>Det finns ingen statistik som visar i vilken omfattning dubbel rösträtt<br>utnyttjas. I tidigare utrednings- och lagstiftningsarbete har emellertid den<br>slutsatsen dragits att så sker endast i begränsad omfattning (DsA 1986:6<br>s. 101, prop. 1990/91:195 s. 94). Denna slutsats överensstämmer med vad<br>1997 års medborgarskapskommitté erfarit i sina kontakter med i Sverige<br>bosatta personer med dubbelt medborgarskap. Sammanfattningsvis kan<br>den bedömningen göras att det sannolikt är förhållandevis fa människor<br>som verkligen utnyttjar sin dubbla rösträtt.</p>
<p>Dubbelt medborgarskap leder även till dubbel valbarhet. Regeringen<br>delar kommitténs uppfattning att detta - med hänsyn till krav på närvaro,<br>välj arkontakter och liknande - är en närmast teoretisk fråga som inte be-<br>höver tillmätas någon vikt i sammanhanget.</p>
<p>Några remissinstanser berör problemet med val till Europaparlamentet.<br>Instanserna pekar på att dubbelt medborgarskap i detta val kan leda till att<br>en person har flera röster i ett och samma val. Enligt 1 kap. 4 § vallagen<br>(1997:157) har unionsmedborgare rösträtt vid val till Europaparlamentet i<br>Sverige under förutsättning att de har fyllt arton år senast på valdagen, är<br>folkbokförda här samt inte röstar i någon annan medlemsstat i EU. I de<br>bindande och detaljerade EG-rättsliga bestämmelser som finns om val av<br>företrädare till Europaparlamentet, främst den så kallade valrättsakten,<br>fogad till rådets beslut 76/787/EKSG/EEG/Euratom, av den 20 september<br></p>
<p>20</p>
<p>1976 och rådets direktiv 93/109/EG av den 6 december 1993 om faststäl- Prop. 1999/2000:147<br>lande av närmare bestämmelser för rösträtt och valbarhet vid val till Euro-<br>paparlamentet för unionsmedborgare som är bosatta i en medlemsstat där<br>de inte är medborgare, stadgas att vid val av företrädare till församlingen<br>far ingen rösta mer än en gång i samma val. I direktiv 93/109/EG finns<br>vidare bestämmelser om att medlemsstaterna skall utbyta information för<br>att säkerställa att ingen röstar mer än en gång. Valrättsaktens och direkti-<br>vets bestämmelser har införlivats i vallagen. Det finns mot denna bak-<br>grund inget som tyder på att detta utgör något problem i dag.</p>
<p>Med beaktande av det anförda anser regeringen att dubbel rösträtt och<br>valbarhet inte är ett skäl mot att tillåta dubbelt medborgarskap fullt ut.</p>
<p>Möjligheterna att ge konsulärt bistånd</p>
<p>Problemen i fråga om möjligheterna att ge konsulärt bistånd har sin grund<br>i att en stat enligt folkrätten i princip inte har rätt att intervenera hos en<br>annan stat för någon av sina medborgare som är medborgare också i den<br>andra staten (jfr artikel 4 i 1930 års Haagkonvention för lösande av vissa<br>konflikter mellan medborgarskapslagar).</p>
<p>Detta innebär emellertid inte att en stat är helt utan möjlighet att hjälpa<br>en av landets medborgare som befinner sig i något annat land där han<br>eller hon också är medborgare. För det första anses diplomatiska under-<br>handskontakter vara tillåtna så länge dessa accepteras av den andra staten.<br>För det andra utesluter konventionsbestämmelsen inte heller ett ingri-<br>pande i de situationer då detta kan anses vara påkallat av humanitära skäl.<br>Möjligheterna för en stat att i sådana situationer agera för sina medbor-<br>gare är emellertid i realiteten till stor del beroende av den andra statens<br>goda vilja. Den som har dubbelt medborgarskap befinner sig således i<br>dessa fall i en mer utsatt position än personer med enbart ett medborgar-<br>skap.</p>
<p>Den som beviljas svenskt medborgarskap och som även tillåts att be-<br>hålla sitt gamla medborgarskap uppmärksammas i dag på de konsulära<br>problemen i en bilaga som Statens invandrarverk bifogar beslutet om<br>svenskt medborgarskap. Den som förvärvar svenskt medborgarskap efter<br>ansökan eller anmälan är således informerad om de problem som kan<br>uppstå och styr därmed huvudsakligen själv över risken att hamna i en<br>situation av det nu aktuella slaget. Finns det en sådan risk, kan han eller<br>hon låta bli att resa till landet i fråga och därmed undgå problem. Företas<br>resan ändå, så är det i vart fall i medvetande om att de svenska myndig-<br>heternas möjligheter att bistå vid vistelse i det andra landet är begränsade.<br>Den enskilde kan även välja att söka befrielse från det andra medborgar-<br>skapet.</p>
<p>Mot bakgrund härav är, enligt regeringens uppfattning, eventuella svå-<br>righeter att lämna konsulärt bistånd inte något starkt skäl mot att tillåta<br>dubbelt medborgarskap fullt ut.</p>
<p>21</p>
<p>Skyldigheten att fullgöra värnplikt</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Frågor som hänger samman med dubbelt medborgarskap och fullgörande<br>av värnplikt regleras i 1963 års europeiska konvention om begränsning av<br>fall av flerfaldigt medborgarskap och om militära förpliktelser i fall av<br>flerfaldigt medborgarskap (SÖ 1969:24) samt i 1977 års protokoll om<br>ändring av konventionen (SÖ 1978:117). Sverige har på området vidare<br>träffat särskilda överenskommelser med övriga nordiska länder samt med<br>USA och Argentina. Frågorna regleras även i 1997 års konvention.</p>
<p>Gemensamt för 1963 års konvention och de särskilda överenskommel-<br>serna liksom för 1997 års konvention är att de syftar till att den som är<br>medborgare i mer än en avtalsslutande stat inte skall behöva göra värn-<br>plikt i mer än en av dem. Eventuella problem är därmed i praktiken be-<br>gränsade till personer som är medborgare i Sverige och i ett land som<br>varken har tillträtt någon av konventionerna eller träffat en särskild över-<br>enskommelse med Sverige. Som regel uppstår dock inte heller i dessa<br>situationer något problem vilket beror på att flertalet stater generellt intar<br>den ståndpunkten att värnplikt i princip endast skall fullgöras i en stat<br>även om personen i fråga har dubbelt medborgarskap.</p>
<p>Av 4 kap. 3 § lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt framgår att den<br>som har dubbelt medborgarskap - även om den andra medborgarskaps-<br>staten inte är ansluten till 1963 års konvention - kan befrias från värnplikt<br>här om han har fullgjort militärtjänst i sitt andra hemland. Det är tillräck-<br>ligt att den enskilde väljer att göra militärtjänst i ett annat land om det<br>också står klart att tjänstgöringen kommer att fullgöras i det andra landet,<br>allt under förutsättning att utbildningen till längd och effektivitet är lik-<br>värdig med den svenska. I det motsatta fallet, dvs. att någon först gjort<br>värnplikt i Sverige och därefter rest till sitt andra hemland, kan det där-<br>emot inte uteslutas att denne kan komma att tvingas göra militärtjäst även<br>där. Den aspekten på problemet synes emellertid vara av huvudsakligen<br>teoretisk art.</p>
<p>Mot denna bakgrund och med beaktande av de konventioner och över-<br>enskommelser som finns på området framstår problemen med skyldighe-<br>ter för personer med dubbelt medborgarskap att fullgöra värnplikt i mer<br>än ett land sammantaget som relativt små. De utgör således inte något<br>hinder mot att tillåta dubbelt medborgarskap fullt ut.</p>
<p>Säkerhetsaspekter m.m.</p>
<p>Säkerhetsaspekter har av tradition ansetts vara ett viktigt skäl mot att till-<br>låta dubbelt medborgarskap. Med säkerhetsaspekter avses i detta sam-<br>manhang främst frågan om dubbelt medborgarskap kan öka benägenheten<br>att medverka i brottslighet riktad mot statliga intressen. Frågeställningen<br>har sin grund i uppfattningen att dubbelt medborgarskap skulle kunna<br>leda till dubbla lojaliteter mot länder och således till lojalitetskonflikter.</p>
<p>Försvarsmakten uttalar i sitt remissyttrande att den inte kan dela kom-<br>mitténs slutsats att fördelarna för den enskilde att ha dubbelt medborgar-<br>skap överväger de problem som uppkommer om dubbelt medborgarskap<br></p>
<p>22</p>
<p>tillåts i en ökad omfattning. Försvarsmakten anser att den nuvarande prin- Prop. 1999/2000:147<br>cipen att undvika dubbelt medborgarskap skall behållas.</p>
<p>Försvarsmakten pekar i sitt yttrande särskilt på följande. Beträffande en<br>del internationella uppdrag, främst fredsbevarande operationer, kan en<br>persons dubbla medborgarskap vara direkt olämpligt och utesluta perso-<br>nen från sådana uppdrag. Sverige har genom överenskommelser med<br>andra stater, främst i s.k. säkerhetsskyddsavtal, åtagit sig att inte vidarebe-<br>fordra hemlig information som erhållits från en annan stat till utländska<br>medborgare. Till denna kategori torde höra personer med dubbelt med-<br>borgarskap. Vidare är dubbelt medborgarskap en av de aspekter som bör<br>vägas in vid den säkerhetsprövning som Försvarsmakten har att göra en-<br>ligt 11 § säkerhetsskyddslagen (1996:627). Vid denna prövning kan det<br>uppstå tvekan om en person med dubbelt medborgarskap skall inneha en<br>krigsplacering i särskilt känsliga befattningar. Anställda inom Försvars-<br>makten med dubbla medborgarskap kommer att vara uteslutna från vissa<br>uppdrag och härigenom föreligger en risk för särbehandling av dessa per-<br>soner. Slutligen anser Försvarsmakten att kommittén inte i tillräckligt stor<br>utsträckning har tagit hänsyn till och utrett de folkrättsliga problem som<br>kan uppstå, exempelvis på grund av förbudet att tvinga en motparts med-<br>borgare att delta i krigsoperationer som är riktade mot deras land.</p>
<p>Vid de kontakter som kommittén under utredningsarbetet hade med<br>Rikspolisstyrelsen/Säkerhetspolisen och Försvarsmakten framkom att det<br>erfarenhetsmässigt är andra faktorer än ett eventuellt dubbelt medborgar-<br>skap som är avgörande för om en person kommer att ägna sig åt brottslig<br>verksamhet som utgör en säkerhetsrisk för ett land. Av betänkandet fram-<br>går vidare att inte något av de länder som tillfrågats i kommitténs under-<br>sökning uppgav sig ha erfarenhet av att innehavet av dubbelt medborgar-<br>skap haft någon betydelse i samband med brott mot rikets säkerhet. Även<br>i övrigt visade resultatet av undersökningen tydligt att de säkerhetsmäs-<br>siga aspekterna på dubbelt medborgarskap internationellt inte upplevs<br>som något problem.</p>
<p>Det som Försvarsmakten framfört i fråga om den internationella verk-<br>samheten och eventuella folkrättsliga problem bör enligt regeringens<br>mening kunna hanteras genom att personal med dubbelt medborgarskap<br>inte ges uppdrag där just innehavet av dubbla medborgarskap bedöms<br>utgöra ett problem. Enligt 7 § 3 säkerhetsskyddslagen skall en säker-<br>hetsprövning göras i syfte att förebygga att personer som inte är pålitliga<br>från säkerhetssynpunkt deltar i verksamhet som har betydelse för rikets<br>säkerhet. Säkerhetsprövningen skall klarlägga om personen kan antas vara<br>lojal mot de intressen som skyddas i säkerhetsskyddslagen och i övrigt<br>pålitlig från säkerhetssynpunkt (11 § säkerhetsskyddslagen). Vid den<br>lämplighets- och säkerhetsbedömning som således föregår en anställning<br>inom försvaret kan även dubbelt medborgarskap vägas in som en av flera<br>omständigheter.</p>
<p>Sammantaget anser regeringen att inte heller säkerhetsaspekter utgör ett<br>hinder mot att tillåta dubbelt medborgarskap fullt ut.</p>
<p>23</p>
<p>Andra frågor</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>En situation av annat slag där dubbelt medborgarskap i och för sig skulle<br>kunna tänkas skapa problem är då Sverige begär en person med dubbelt<br>medborgarskap — varav det ena svenskt - utlämnad till Sverige på grund<br>av brott. Riktas begäran mot den andra stat som personen är medborgare<br>i, finns det risk för att begäran avslås eftersom många länder inte tillåter<br>att man lämnar ut sina egna medborgare för lagföring i något annat land.<br>Samma förhållanden gäller i den motsatta situationen, dvs. att ett annat<br>land begär en person med bl.a. svenskt medborgarskap utlämnad från<br>Sverige. Situationen är emellertid i praktiken mycket ovanlig och Sverige<br>har, såvitt känt, hittills aldrig råkat ut för ett avslag på sådana grunder. Det<br>bör i sammanhanget understrykas att ett vägrat utlämnande inte nödvän-<br>digtvis är liktydigt med att personen i fråga undgår rättegång. I många fall<br>övertar vistelsestaten lagföringen för det aktuella brottet. Om reformen<br>om att tillåta innehav av dubbelt medborgarskap fullt ut skulle visa sig<br>medföra ökade problem vad gäller utlämning på grund av brott, kan det<br>dock bli aktuellt med en översyn av dessa bestämmelser.</p>
<p>I regeringsformen (RF) och vissa andra författningar finns krav på<br>svenskt medborgarskap för att inneha vissa anställningar och uppdrag (se<br>t.ex. 11 kap. 9 § RF). Den som är svensk medborgare uppfyller detta krav,<br>oavsett om personen är medborgare även i ett annat land. I de fall en sär-<br>skild säkerhetsprövning skall göras kan dock dubbelt medborgarskap<br>vägas in som en aspekt i bedömningen (se resonemanget ovan under<br>Säkerhetsaspekter m.m.). I sammanhanget kan hänvisas till Kommittén<br>om medborgarskapskrav i lagstiftningen som skall redovisa sitt arbete<br>senast den 1 december 2000 (dir. 1999:4 och 2000:3). I kommitténs upp-<br>drag ingår bl.a. att pröva relevansen av befintliga krav och vid behov före-<br>slå författningsändringar.</p>
<p>Ett annat förhållande som bör beaktas är att det, som nämnts ovan,<br>redan i dag finns ett stort antal personer bosatta i Sverige med dubbelt<br>medborgarskap. 1997 års medborgarskapskommitté har med utgångs-<br>punkt i ett statistiskt underlag gjort bedömningar och uppskattningar av<br>hur många personer som kan antas ha dubbelt medborgarskap. Enligt<br>kommitténs beräkning rör det sig om ungefar 300 000 personer. Att anta-<br>let kunnat bli så stort beror på att gällande lagstiftning och praxis redan i<br>dag i förhållandevis många situationer medger undantag från huvudregeln<br>om att dubbelt medborgarskap bör undvikas.</p>
<p>Som nämnts ovan har hemvistprincipen kommit att tillämpas i allt<br>högre utsträckning framför nationalitetsprincipen i den internationellt pri-<br>vat- och processrättsliga lagstiftningen. Om dubbelt medborgarskap skulle<br>tillåtas fullt ut, skulle detta därför inte fa några nämnbara återverkningar<br>på det området.</p>
<p>Ett annat exempel på uppluckringen av principen om att undvika dub-<br>belt medborgarskap hänger samman med 1979 års ändring av 1 § MedbL,<br>som innebar att ett bam alltid förvärvar svenskt medborgarskap vid födel-<br>sen om modem är svensk. Lagändringen förväntades innebära ett ökat<br>antal dubbla medborgarskap för bam och det tillskapades därför samtidigt<br>en möjlighet att ingå avtal med andra stater för att avveckla det ena med-<br>borgarskapet vid uppnådd myndig ålder (7 a § MedbL). Något sådant<br></p>
<p>24</p>
<p>avtal har emellertid inte ingåtts vilket får konsekvensen att dessa bam som Prop. 1999/2000:147<br>regel behåller dubbelt medborgarskap in i vuxen ålder. I praktiken kan<br>därför frånvaron av sådana avtal sägas innebära en ökad acceptans av<br>dubbelt medborgarskap även för vuxna.</p>
<p>De resurser som de tillämpande myndigheterna i dag lägger ner på frå-<br>gor och bedömningar som hänger samman med villkorat medborgarskap<br>(6 § femte stycket MedbL) är inte obetydliga. Om dubbelt medborgarskap<br>blir tillåtet fullt ut kommer bestämmelsen om villkorat medborgarskap att<br>tas bort. Det underlättar för den enskilde men kan även underlätta myn-<br>digheternas hantering av medborgarskapsärenden.</p>
<p>Ställningstagande till frågan om dubbelt medborgarskap</p>
<p>Trots att det, som tidigare nämnts, redan i dag finns ett stort antal personer<br>bosatta i Sverige med dubbelt medborgarskap har det inte framkommit<br>några tecken på att detta skulle ha medfört några mer påtagliga problem.<br>Med hänsyn till det höga antalet borde eventuella problem av annan än<br>obetydlig art ha visat sig vid det här laget. Att så inte skett kan tas till in-<br>täkt för att problemen är av begränsad omfattning.</p>
<p>De svenska erfarenheterna ligger väl i linje med vad som framkommit i<br>kommitténs internationella undersökning. De länder som tillåter dubbelt<br>medborgarskap har i sina svar till kommittén således inte gett uttryck för<br>att denna hållning i sig skulle ha skapat några problem av betydelse.</p>
<p>Den internationella utvecklingen får för övrigt sägas innebära att dub-<br>belt medborgarskap tillåts i allt större utsträckning. Inte något av de län-<br>der som ingår i kommitténs undersökning redovisar planer på att minska<br>möjligheterna till dubbelt medborgarskap utan förekommande ström-<br>ningar rör sig i stället åt andra hållet. Ett annat uttryck för den internatio-<br>nella utvecklingen är att 1997 års konvention, till skillnad från 1963 års<br>konvention, är neutral i frågan.</p>
<p>Mot denna bakgrund och med beaktande av den genomgång som gjorts<br>framstår nackdelarna som kan följa av dubbelt medborgarskap som rela-<br>tivt begränsade. Därför väger enligt regeringens mening de enskildas in-<br>tresse av att få inneha dubbelt medborgarskap tyngre än de nackdelar som<br>kan vara förknippade med sådant innehav. Det bör därför bli fullt ut till-<br>låtet att ha dubbelt medborgarskap. Detta innebär att nu gällande bestäm-<br>melser i MedbL som tar sikte på att begränsa dubbelt medborgarskap inte<br>bör få någon motsvarighet i den nya lagen.</p>
<p>1963 års konvention</p>
<p>1963 års konvention innehåller, som tidigare nämnts, bestämmelser om<br>begränsning av fall av flerfaldigt medborgarskap och om militära förplik-<br>telser i fall av flerfaldigt medborgarskap. Enligt konventionen gäller bl.a.<br>att en myndig medborgare i fördragsslutande stat inte får tillåtas att be-<br>hålla sitt tidigare medborgarskap när han eller hon efter ansökan får med-<br>borgarskap i annan fördragsslutande stat. Sverige har anslutit sig till 1963<br>års konvention (prop. 1968:128, 1LU54, rskr. 395, SFS 1968:704). En<br>ändrad svensk hållning i fråga om dubbelt medborgarskap förutsätter att</p>
<p>25</p>
<p>Sverige frånträder åtminstone delar av konventionen. Eftersom artiklarna<br>som rör militära förpliktelser vid flerfaldigt medborgarskap återfinns även<br>i 1997 års konvention finns det emellertid inget hinder mot att hela 1963<br>års konvention sägs upp.</p>
<p>Regeringen föreslår därför att riksdagen godkänner att konventionen<br>sägs upp i dess helhet. Enligt artikel 12 i konventionen upphör konventio-<br>nen att gälla ett år efter att uppsägningen mottagits av generalsekreteraren<br>vid Europarådet.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<h2>6 Medborgarskap efter svensk far</h2>
<p>Regeringens förslag: Ett bam med en svensk far förvärvar alltid svenskt<br>medborgarskap vid födelsen om barnet föds i Sverige. Ett bam som föds<br>utomlands och som har en svensk far skall under vissa förutsättningar<br>kunna förvärva svenskt medborgarskap genom en anmälan av fadem.</p>
<p>Kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Av de remissinstanser som yttrat sig är flertalet<br>positiva till förslaget eller lämnar det utan erinran.</p>
<p>Några remissinstanser ställer sig dock negativa eller tveksamma till för-<br>slaget. Hovrätten för Västra Sverige uttalar sig inte om möjligheten för<br>bam att automatiskt förvärva medborgarskap efter svensk far, men är<br>negativ till förslaget vad gäller förvärv av svenskt medborgarskap genom<br>anmälan. Bland annat Kammarrätten i Stockholm, Justitiekanslem och<br>Statens invandrarverk har invändningar mot förslaget. Kammarrätten i<br>Stockholm anser att, i de fall barnet föds utomlands och fadem är avliden,<br>modem bör kunna anmäla önskemål om svenskt medborgarskap för bar-<br>net. Kammarrätten framför också att krav på anmälan från föräldrarna och<br>samtycke av barnet om detta fyllt tolv år bör ställas som villkor för förvärv<br>av svenskt medborgarskap enligt 6 § i författningsförslaget. Kammarrät-<br>ten motiverar sin synpunkt med att barnet genom förvärvet av svenskt<br>medborgarskap kan förlora sitt utländska medborgarskap. Justitiekanslem<br>anser att krav på att fadem skall ha del i vårdnaden om barnet bör ställas i<br>anmälningsfallen eller att modems samtycke alltid skall krävas. Statens<br>invandrarverk ifrågasätter bl.a. om bam som föds i Sverige med svensk<br>far bör få svenskt medborgarskap automatiskt enbart på dessa grunder.<br>Bland annat Ombudsmannen mot etnisk diskriminering anser att kom-<br>mittén kunde ha gått längre i sitt förslag och att ett bam således bör för-<br>värva svenskt medborgarskap vid födelsen om modem eller fadem är<br>svensk medborgare. Riksförbundet internationella föreningar för invand-<br>rarkvinnor ifrågasätter om det är lämpligt att sänka åldersgränsen för när<br>bam skall lämna samtycke till tolv år.</p>
<p>26</p>
<p>Skälen for regeringens förslag</p>
<p>Utgångspunkter</p>
<p>Enligt 1 § första stycket 1 MedbL förvärvar ett bam svenskt medborgar-<br>skap vid födelsen om modem är svensk medborgare. Detta gäller oavsett<br>om barnet föds i Sverige eller i utlandet och oavsett om modem har del i<br>vårdnaden om barnet eller inte. Det ställs inte heller något krav på att<br>modem skall vara gift med barnets far. Om endast fadem är svensk med-<br>borgare krävs enligt 1 § första stycket 2 MedbL att han är gift med barnets<br>mor för att barnet vid födelsen skall få faderns medborgarskap. Om<br>fadem är avliden vid barnets födelse gäller i stället att fadem vid sin död<br>skall ha varit svensk medborgare och gift med barnets mor (1 § första<br>stycket 3).</p>
<p>Av redogörelsen framgår att bam till ogifta föräldrar särbehandlas i<br>fråga om medborgarskap och att det inte råder jämställdhet mellan könen<br>när det gäller rätten att överföra medborgarskap till bam. Mot bakgrund<br>bl.a. av att man sedan länge strävat efter lika behandling av bam till gifta<br>och ogifta föräldrar och av det under senare år alltmer intensifierade jäm-<br>ställdhetsarbetet i Sverige kan denna ordning ifrågasättas.</p>
<p>Frågan om föräldrars rätt att överföra medborgarskap på sina bam be-<br>handlas i artikel 6 punkt 1 a) i 1997 års konvention, som har följande<br>lydelse:</p>
<p>”Varje konventionsstat skall i sin nationella lagstiftning föreskriva att<br>medborgarskap i staten skall förvärvas ex lege av följande personer:</p>
<p>Bam till föräldrar varav den ena vid barnets födelse är medborgare i<br>den konventionsstaten med förbehåll för de undantag som kan finnas i<br>dess nationella lagstiftning beträffande bam födda i utlandet. Med avse-<br>ende på bam vars föräldraskap bestäms genom erkännande, domstolsbe-<br>slut eller liknande förfarande får en konventionsstat föreskriva att barnet<br>skall förvärva medborgarskap i den staten i enlighet med det förfarande<br>som bestäms av statens nationella lagstiftning."</p>
<p>I artikeln anges att bam som omfattas av bestämmelsen enligt huvudre-<br>geln skall förvärva medborgarskap ex lege (på grund av lagen). Uttrycket<br>innebär att en påföljd eller verkan, i detta fall ett medborgarskap, inträder<br>omedelbart på grund av en bestämmelse i en lag.</p>
<p>I konventionens förklarande text anges att artikeln innebär att varje<br>konventionsstat i sin nationella lagstiftning skall föreskriva att bam, som<br>åtminstone har en förälder som är medborgare i staten, automatiskt skall<br>förvärva statens medborgarskap, dock med möjlighet att göra undantag<br>för bam som föds utomlands. I de fall då föräldraskapet fastställs genom<br>erkännande, domstolsutslag eller på annat liknande sätt, får en konven-<br>tionsstat föreskriva att medborgarskapet förvärvas i enlighet med det för-<br>farande som bestäms i statens nationella lagstiftning.</p>
<p>Artikel 6 punkt 1 a) i konventionen bör ses som ett uttryck för en strä-<br>van att, i nu aktuellt avseende, åstadkomma en så långtgående jämställd-<br>het som möjligt mellan bam med gifta respektive ogifta föräldrar samt<br>mellan kvinnor och män. Det stämmer väl överens med vad som är önsk-<br>värt ur ett svenskt perspektiv. I sammanhanget bör också beaktas att det<br>får anses vara till barnets bästa att på ett så enkelt sätt som möjligt få</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>27</p>
<p>svenskt medborgarskap efter sin far, i de fall svenskt medborgarskap inte<br>förvärvas på annat sätt. Således finner regeringen det angeläget att regel-<br>systemet underlättar for bam att fa svenskt medborgarskap efter fadem<br>även om denne inte är gift med barnets mor.</p>
<p>Barn till en svensk far där barnet föds i Sverige</p>
<p>När det gäller bam som föds i Sverige till en svensk man som inte är gift<br>med barnets mor föreslår kommittén att barnet automatiskt skall förvärva<br>svenskt medborgarskap efter fadem.</p>
<p>Statens invandrarverk ifrågasätter i sitt remissyttrande bl.a. om ett bam<br>skall fa svenskt medborgarskap automatiskt bara därför att det har fötts i<br>Sverige och fadem är svensk medborgare. Invandrarverket hänvisar till att<br>kontakten mellan fadem och barnet kanske är svag och att barnet inte<br>kommer att växa upp i Sverige samt till att förslaget kan fa menliga kon-<br>sekvenser vad gäller möjligheten att upprätthålla den reglerade invand-<br>ringen. Invandrarverket anser att ett krav på att fadem ensam eller till-<br>sammans med barnets mor har vårdnad om barnet bör ställas upp.</p>
<p>Det kan inledningsvis konstateras att något krav på del i vårdnad inte<br>gäller för det fall barnet förvärvar medborgarskap efter modem. Ett sådant<br>villkor vid förvärv av medborgarskap efter fadem skulle innebära en<br>negativ särbehandling av barnet i förhållande till fadem och därmed<br>stämma dåligt överens med den syn på föräldraskap och jämställdhet som<br>råder i det svenska samhället. Mot denna bakgrund anser regeringen att<br>del i vårdnaden för fadem inte bör krävas för att ett bam som föds i<br>Sverige automatiskt skall erhålla svenskt medborgarskap efter en svensk<br>far som inte är gift med barnets mor.</p>
<p>Den föreslagna bestämmelsen förutsätter att faderskapet för barnet fast-<br>ställts. Enligt svensk rätt sker detta, om faderskapspresumtionen för man-<br>nen i ett äktenskap inte är aktuell (1 kap. 1 § föräldrabalken [FB]), genom<br>bekräftelse eller dom (1 kap. 3 § FB). När en giltig faderskapsfastställelse<br>föreligger skall barnet anses vara svensk medborgare från födelsen. Det<br>kan i vissa fall ta lång tid innan faderskapet fastställs. I dessa fall kommer<br>oklarhet att råda huruvida ett bam har förvärvat svenskt medborgarskap<br>till dess att faderskapsfrågan har avgjorts. Detta är i sig en otillfredsstäl-<br>lande situation. Några mer påtagliga problem torde det dock inte medföra.</p>
<p>Kommittén har i sin undersökning av medborgarskapsrättsliga förhål-<br>landen i andra länder tagit reda på om en ordning av föreslaget slag skulle<br>kunna inverka negativt på barnets möjligheter att förvärva medborgarskap<br>även efter sin utländska mor. Inte något av de tjugotre länder som besva-<br>rat enkäten har angett att så skulle vara fallet, vilket ligger väl i linje med<br>den rådande internationella inställningen att låta bam fa medborgarskap<br>efter båda sina föräldrar.</p>
<p>Sammanfattningsvis anser regeringen att ett bam alltid skall förvärva<br>svenskt medborgarskap vid födelsen om fadem är svensk medborgare och<br>barnet föds i Sverige. Detsamma bör gälla om fadem är avliden men var<br>svensk medborgare vid sin död och barnet föds i Sverige.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>28</p>
<p>Barn till en svensk far där barnet föds i utlandet</p>
<p>Artikel 6 punkt 1 a) i 1997 års konvention medger att undantag görs för<br>bam som föds utomlands. Om undantag görs gäller emellertid enligt arti-<br>kel 6 punkt 3 b) att förvärv av medborgarskap för dessa bam skall under-<br>lättas på annat sätt. Som exempel på sådana åtgärder anges i konventio-<br>nens förklarande text en sänkning av kravet på hemvisttid, mindre stränga<br>språkkrav, förenklad procedur samt lägre avgifter.</p>
<p>Vid bedömning av om undantag skall göras för bam som föds utom-<br>lands bör beaktas att de normalt sett inte kommer att växa upp i Sverige<br>och att kontakten mellan far och bam kan vara svag. Det kan också vara<br>svårt eller ta lång tid att få faderskapet fastställt. Mot denna bakgrund an-<br>ser regeringen att reglerna för bam som är födda i utlandet bör utformas<br>på ett annat sätt än för bam som är födda i Sverige.</p>
<p>Generellt sett talar starka skäl för att en förälders svenska medborgar-<br>skap alltid skall överföras till barnet. När det gäller bam som föds i utlan-<br>det kan dock situationen, som nämnts ovan, vara den att barnet har lite<br>eller ingen kontakt med sin svenske far. I så fall är skälen för att fadem<br>skall överföra sitt medborgarskap ex lege inte lika starka. För att uppfylla<br>kravet att det skall finnas en reell koppling mellan far och bam och för att<br>ändå underlätta för ett bam, som föds i utlandet till en svensk far som inte<br>är gift med barnets mor, att erhålla svenskt medborgarskap anser rege-<br>ringen att det är lämpligt med ett anmälningsförfarande där fadem ges<br>möjlighet att anmäla önskemål om svenskt medborgarskap för barnet.</p>
<p>Ett lagakrafivunnet beslut i ett anmälningsärende innebär att det med<br>bindande verkan avgjorts om anmälan medfört svenskt medborgarskap<br>eller inte. Det måste därför finnas en giltig faderskapsfastställelse när an-<br>mälan sker, något som det ankommer på fadem att styrka. Om en utländsk<br>faderskapsfastställelse gäller i Sverige får bedömas utifrån lagen<br>(1985:367) om internationella faderskapsfrågor. Skulle det senare visa sig<br>att faderskapet blivit felaktigt fastställt får följderna av detta avgöras i<br>rättstillämpningen, mot bakgrund av förvaltningsrättsliga principer och<br>med beaktande av 2 § kap. 7 § RF (jfr avsnitt 11).</p>
<p>Det nu beskrivna förfarandet innebär att barnet förvärvar svenskt med-<br>borgarskap efter anmälan. Det kan då enligt vissa länders rättsordningar<br>finnas en risk för att barnet förlorar det från modem förvärvade medbor-<br>garskapet. För dessa situationer föreslår kommittén att modems samtycke<br>skall inhämtas. Samtycke från modem bör enligt kommitténs förslag krä-<br>vas om modem är ensam vårdnadshavare eller har del i vårdnaden om<br>barnet enligt lagen i det land där barnet har hemvist. Om barnet i stället<br>står under vårdnad av särskilt förordnad vårdnadshavare bör samtycke<br>lämnas av denne. Utöver denna situation har kommittén inte föreslagit<br>krav på samtycke från vårdnadshavaren.</p>
<p>Några remissinstanser framför synpunkten att samtycke av vårdnadsha-<br>varen bör krävas även i andra fall än då barnet riskerar att förlora med-<br>borgarskapet efter modem. Justitiekanslem anser att det bör krävas att<br>vårdnadshavama eller den som ensam har vårdnaden gör anmälan eller att<br>samtycke i vart fall alltid skall inhämtas från berörd vårdnadshavare.</p>
<p>Övervägande skäl talar enligt regeringens mening för att det inte bör<br>krävas att fadem skall ha del i vårdnaden för att kunna göra en anmälan<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>29</p>
<p>om svenskt medborgarskap för barnet, jämför vad som nämnts ovan när Prop. 1999/2000:147<br>det gäller bam som föds i Sverige.</p>
<p>Enligt regeringens uppfattning finns det dock skäl att kräva samtycke<br>från vårdnadshavaren även i andra fall än där barnet riskerar att förlora<br>modems medborgarskap. För kommitténs uppfattning talar visserligen att<br>i de fall där barnet erhåller dubbelt medborgarskap, och således behåller<br>modems medborgarskap, hindras inte modem från att föra över sitt med-<br>borgarskap till barnet. Därmed skulle hon inte heller ha något berättigat<br>intresse av att kunna hindra att barnet förvärvar medborgarskap efter<br>fadem. Mot detta bör dock ställas den grundläggande familjerättsliga<br>princip som innebär att det är vårdnadshavaren som har rätt och skyldig-<br>het att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter.<br>Denna princip kommer i Sverige till uttryck i 6 kap. 2 och 11 §§ FB. Att<br>ge fadem en självständig rätt att genom anmälan ge barnet svenskt med-<br>borgarskap, oavsett om fadem har del i vårdnaden eller inte, utan att det<br>ställs krav på samtycke från vårdnadshavaren skulle utgöra ett avsteg från<br>denna princip. Regeringen anser därför att kravet på samtycke från vård-<br>nadshavaren bör gälla generellt. Vem som är vårdnadshavare skall be-<br>stämmas utifrån den lag som gäller enligt internationellt privaträttsliga<br>regler för vårdnadsfrågor.</p>
<p>Kommittén föreslår inte någon reglering för det fall fadem avlider<br>innan någon anmälan om svenskt medborgarskap för barnet har gjorts.<br>Några remissinstanser ifrågasätter detta och framför åsikten att det leder<br>till en inkonsekvens i förhållande till den föreslagna bestämmelsen om att<br>en avliden far som var svensk medborgare när han avled skall kunna<br>automatiskt överföra sitt medborgarskap till ett bam som föds i Sverige.<br>Som tidigare nämnts bör det för medborgarskapsförvärv finnas en verklig<br>anknytning mellan far och bam när barnet föds i utlandet. Detta är skälet<br>till att i dessa fall använda ett anmälningsförfarande. En sådan anknytning<br>saknas om fadem avlidit innan anmälan hunnit göras. Det finns därför<br>enligt regeringens uppfattning inte skäl att införa en särskild bestämmelse<br>för de fall då fadem avlidit innan anmälan om svenskt medborgarskap<br>gjorts.</p>
<p>Sammanfattningsvis anser regeringen att en svensk far som inte är gift<br>med barnets mor skall kunna anmäla att ett bam till honom, som fötts<br>utomlands, skall förvärva svenskt medborgarskap samt att samtycke av<br>barnets vårdnadshavare skall krävas.</p>
<p>Samtycke av barnet</p>
<p>Enligt 2 a § MedbL skall barnet lämna sitt samtycke till att förvärva med-<br>borgarskap från en svensk far om det fyllt femton år. Enligt förarbetena<br>motiverades bestämmelsen av att bam som uppnått denna ålder inte mot<br>sin vilja skall bli svensk medborgare och som en följd därav eventuellt<br>förlora sitt utländska medborgarskap. Åldersgränsen har emellertid ifråga-<br>satts i olika sammanhang.</p>
<p>För en sänkning av åldersgränsen talar bl.a. att bam som regel ges in-<br>flytande i mål och ärenden som rör deras person från tolv års ålder. Det<br>föreskrivs t. ex. i 4 kap. 5 § FB att den som har fyllt tolv år som huvudre-<br></p>
<p>30</p>
<p>gel inte far adopteras utan eget samtycke. Vidare gäller enligt 21 kap. 5 §<br>FB att verkställighet av mål om vårdnad och umgänge som huvudregel<br>inte far ske mot barnets vilja om det har fyllt tolv år. Ytterligare ett exem-<br>pel är föreskriften i 48 § namnlagen (1982:670) om att anmälan om nam-<br>nändring m.m. avseende ett bam som har fyllt tolv år i princip inte far<br>göras utan barnets samtycke. Även artikel 8 och 12 i FN:s konvention om<br>barnets rättigheter (barnkonventionen) är relevanta i sammanhanget. I<br>artikel 8 sägs att barnets rätt att behålla sin identitet, innefattande bl.a.<br>medborgarskap, skall respekteras. I artikel 12 sägs att det bam som är i<br>stånd att bilda egna åsikter skall tillförsäkras rätten att fritt uttrycka dessa i<br>alla frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter skall tillmätas betydelse i<br>förhållande till barnets ålder och mognad. Av artikel 12 framgår vidare att<br>barnet skall särskilt beredas möjlighet att höras i alla domstols- och admi-<br>nistrativa förfaranden som rör barnet.</p>
<p>Det saknas enligt regeringens uppfattning skäl att på medborgarskaps-<br>området ha en högre åldersgräns än den som vanligen används för barns<br>samtycke. Det kan också konstateras att en sänkning av åldersgränsen<br>skulle stärka barnets rätt i medborgarskapsärenden. Åldersgränsen för<br>barns samtycke i medborgarskapsärenden bör därför sänkas till tolv år.</p>
<p>En förutsättning för att barnets samtycke skall inhämtas är att barnet har<br>utländskt medborgarskap. Statens invandrarverk har framfört att barnets<br>samtycke borde lämnas även om barnet saknar medborgarskap. Detta<br>stämmer dock inte med strävandena att begränsa antalet fall av statslöshet,<br>varför samtycke inte skall krävas i dessa fall.</p>
<p>Ingen av de nämnda bestämmelserna i FB och namnlagen är undan-<br>tagslös. Enligt namnlagen krävs t.ex. inte barnets samtycke om barnet är<br>varaktigt förhindrat att lämna sådant på grund av en psykisk störning eller<br>något annat liknande förhållande. En motsvarande bestämmelse bör infö-<br>ras i den nya lagen om svenskt medborgarskap.</p>
<p>Förvärv av svenskt medborgarskap genom föräldrars äktenskap</p>
<p>Bestämmelsen om förvärv av svenskt medborgarskap genom föräldrars<br>äktenskap (2 § MedbL) innehåller inte något krav på anmälningsförfa-<br>rande eller samtycke av barn som har fyllt tolv år. Såvitt känt har detta<br>inte lett till några problem när det gäller om barnet därigenom kan förlora<br>sitt utländska medborgarskap på grund av lagstiftningen i det landet.<br>Någon förändring av bestämmelsen är därför inte aktuell utan den bör<br>överföras till den nya medborgarskapslagen.</p>
<h2>7 Svenskt medborgarskap genom adoption</h2>
<p>Regeringens förslag: Även ett utomnordiskt adoptionsbeslut som gäller i<br>Sverige på grund av lag skall medföra automatiskt förvärv av svenskt<br>medborgarskap för adoptivbarnet, om någon av dem som adopterar är<br>svensk medborgare och barnet inte har fyllt tolv år.</p>
<p>13 a § MedbL om i vilka fall adoptivbarn likställs med biologiska bam</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>31</p>
<p>i fråga om förvärv och förlust av svenskt medborgarskap är överflödig<br>och far därför ingen motsvarighet i den nya lagen.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Kommitténs forslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrat sig är positiva<br>till förslaget eller lämnar det utan erinran. Statens invandrarverk fram-<br>håller emellertid bl.a. att det kan uppstå svårigheter vid tillämpningen av<br>bestämmelsen eftersom det ofta krävs utredning om gällande rätt i det<br>land som meddelat beslut om adoptionen. Statens nämnd for internatio-<br>nella adoptionsfrågor (NIA) anser bl.a. att det inte bör ställas något krav<br>på viss hemvisttid för adoptivbarn över tolv år. NIA anser vidare att den<br>föreslagna motsvarigheten till 13 a § MedbL är överflödig eftersom alla<br>adoptioner utan undantag skall fa samma betydelse. NIA menar också, i<br>likhet med bl.a. Rädda Barnen och Adoptionscentrum, att ett bam som<br>adopteras efter det att barnet har fyllt tolv år men före arton års ålder skall<br>ha rätt att förvärva svenskt medborgarskap genom anmälan och att barnet<br>skall ge sitt samtycke. Adoptionscentrum vill även att den övre gränsen<br>för adoptivbarn att enkelt och utan väntetid förvärva svenskt medborgar-<br>skap skall höjas till arton år samt att förmånligare regler skall gälla för<br>adoptivbarn i de fall de adopteras av i Sverige bosatta utländska medbor-<br>gare.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag</p>
<p>Förvärv av svenskt medborgarskap genom adoptionsbeslut som godkänts<br>eller annars gäller i Sverige</p>
<p>Grundregeln i föräldrabalken är att adoptivbarn i rättsligt hänseende lik-<br>ställs med biologiska bam. Rättsliga skillnader mellan biologiska barn<br>och adoptivbarn bör därför finnas endast när det finns starka skäl.</p>
<p>De flesta utländska bam under tolv år som adopteras av svenska med-<br>borgare förvärvar svenskt medborgarskap med automatik i enlighet med<br>1 a § MedbL. Detta gäller dock inte om ett utländskt adoptionsbeslut<br>gäller automatiskt i Sverige till följd av bestämmelserna i lagen<br>(1971.796) om internationella rättsförhållanden rörande adoption. När så<br>är fallet är barnet i stället hänvisat till att ansöka om naturalisation.</p>
<p>I förarbetena till 1 a § MedbL anförde departementschefen att han för<br>egen del ville skilja mellan ett adoptionsbeslut som meddelats eller god-<br>känts i Sverige eller i de övriga nordiska länderna och ett annat adop-<br>tionsbeslut som i och för sig kan visa sig giltigt här (prop. 1991/92:90 s.<br>12). När det gäller beslut av det senare slaget, fortsatte departementsche-<br>fen, behövs det öfta en utredning om gällande rätt i det främmande landet<br>innan det står klart om en adoption med verkan i Sverige föreligger. Frå-<br>geställningen aktualiserades även i den proposition om internationella<br>adoptionsfrågor som föregick Sveriges ratificering av Haagkonventionen<br>av den 29 maj 1993 om skydd av bam och samarbete vid internationella<br>adoptioner (prop. 1996/97:91).</p>
<p>Den ordning som nu gäller far den konsekvensen att bam som adopte-<br>ras enligt ett i Sverige automatiskt gällande utländskt adoptionsbeslut inte</p>
<p>32</p>
<p>med automatik förvärvar svenskt medborgarskap. Regleringen innebär i<br>flera fall dessutom att adoptivbarnet i praktiken är utestängt från möjlig-<br>heten att över huvud taget få svenskt medborgarskap, något som hänger<br>samman med att de nu aktuella familjerna ofta bor utomlands och att<br>adoptivbarnet därmed saknar möjlighet att uppfylla det hemvistkrav som<br>krävs för naturalisation. Är adoptivbarnet under femton år och bosatt<br>utanför sin medborgarskapsstat, uppställs dock enligt praxis inte något<br>krav på hemvisttid i Sverige.</p>
<p>Som nämnts ovan är skälet till att de nu aktuella adoptionerna inte med<br>automatik medför förvärv av svenskt medborgarskap att det ofta behövs<br>en utredning om gällande rätt i beslutslandet innan det står klart om en<br>adoption med verkan i Sverige föreligger. Statens invandrarverk påpekar i<br>sitt remissvar att utredningssvårighetema kan leda till att frågan om ett<br>bam förvärvat svenskt medborgarskap eller inte under lång tid kan vara<br>oklar.</p>
<p>Enligt regeringens uppfattning bör man dock kunna utgå från att de<br>svenska utlandsmyndigheterna - hos vilka frågor av detta slag främst<br>kommer att aktualiseras eftersom adoptivbarnens ansökningar om svenskt<br>pass som regel lämnas in där - kan ta fram den utredning som behövs. I<br>den mån frågorna i stället blir föremål för bedömning av en myndighet i<br>Sverige, kan den självfallet vända sig till svensk utlandsmyndighet för att<br>få hjälp med den utredning som behövs.</p>
<p>Det kan naturligtvis inte uteslutas att utredningen i några enstaka fall är<br>mer komplicerad och det därför drar ut något på tiden. Detta bör emeller-<br>tid enligt regeringens uppfattning inte hindra att en ändring genomförs.</p>
<p>En ändrad ordning kan i sällsynta undantagsfall vidare tänkas innebära<br>att en adoptivfamilj, som är bosatt utomlands, felaktigt tror att en i<br>Sverige gällande adoption föreligger och därmed utgår från att adoptiv-<br>barnet har svenskt medborgarskap. Detta är inte någon önskvärd konse-<br>kvens. Även adoptivfamiljerna bör emellertid kunna vända sig till en<br>svensk utlandsmyndighet för att försöka få klarhet i frågan. Klarhet kan<br>också uppnås genom att Utlänningsnämnden, efter ansökan, får meddela<br>förklaring att någon är svensk medborgare. Med beaktande härav samt att<br>olägenheter av detta slag kan förväntas bli mycket sällsynta bör inte heller<br>risken för missförstånd i detta avseende i sig vara tillräckliga skäl för att<br>den nuvarande ordningen skall få bestå.</p>
<p>Sammantaget anser regeringen att övervägande skäl talar för att be-<br>handla alla adoptionsbeslut som gäller i Sverige på samma sätt. Därför<br>föreslås att även utomnordiska adoptionsbeslut som gäller i Sverige på<br>grund av lag skall medföra automatiskt förvärv av svenskt medborgarskap<br>för adoptivbarnet om någon av personerna som adopterar är svensk med-<br>borgare och barhet inte har fyllt tolv år.</p>
<p>Övriga frågor när det gäller adoptivbarns förvärv av svenskt medborgar-<br>skap</p>
<p>Några remissinstanser anser att det bör underlättas för adoptivbarn som är<br>över tolv år när de kommer till Sverige att få svenskt medborgarskap<br>genom självständig naturalisation.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>33</p>
<p>2 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 147</p>
<p>För självständig naturalisation av bam under femton år ställs enligt nu<br>gällande praxis vanligtvis inget krav på att barnet skall ha hemvist i<br>Sverige, förutsatt att någon av föräldrarna är svensk medborgare. Om bar-<br>net saknar hemvist här krävs dock i regel att barnet är bosatt utanför sitt<br>hemland. För bam som är under femton år och som har hemvist i Sverige<br>ställs normalt inget krav på viss hemvisttid, förutsatt att någon av föräld-<br>rarna är svensk medborgare. För bam mellan femton och arton år ställs<br>enligt praxis i regel krav på hemvist sedan tre år. Samma dispensregler<br>gäller för adoptivbarn till svensk medborgare, under förutsättning att<br>adoptionsbeslutet gäller i Sverige. En förändring av hemvistkravet för<br>adoptivbarnen skulle enligt regeringens mening få till följd att adoptiv-<br>barn i nauralisationsärenden fick en mer gynnsam ställning än biologiska<br>bam. Mot bakgrund av vad som ovan anförts om att adoptivbarn och<br>biologiska bam skall vara likställda i rättsligt hänseende är en sådan skill-<br>nad enligt regeringens uppfattning inte lämplig.</p>
<p>När det gäller möjligheten för bam som adopteras av i Sverige bosatta<br>utländska medborgare att få svenskt medborgarskap innebär vidare för-<br>slagen i avsnitt 8 och 9 möjligheter till förvärv efter anmälan under vissa<br>förutsättningar. Regeringen finner inte skäl att därutöver föreslå särskilda<br>regler för dessa adoptivbarn.</p>
<p>NIA anser att den föreslagna motsvarigheten till 13 a § MedbL är över-<br>flödig eftersom alla adoptioner utan undantag föreslås få samma bety-<br>delse.</p>
<p>Det ursprungliga syftet med 13 a § MedbL var att göra undantag från<br>principen i föräldrabalken om att likställa adoptivbarn och biologiska bam<br>i medborgarskapshänseende (prop. 1971:143, bet. 197LLU25, rskr.<br>1971:299). Genom senare ändringar i MedbL har utrymmet för att lik-<br>ställa adoptivbarn och biologiska bam när det gäller förvärv och förlust av<br>svenskt medborgarskap vidgats. Genom den ändring som nu föreslås när<br>det gäller adoptivbarns möjligheter att automatiskt förvärva svenskt med-<br>borgarskap vidgas utrymmet ytterligare. Regeringen anser mot denna<br>bakgrund att det inte finns anledning att överföra en motsvarighet till<br>13 a § MedbL till den nya lagen. I ärenden där fråga uppkommer om ett<br>adoptivbarns förvärv eller förlust av svenskt medborgarskap som biperson<br>får det därmed avgöras från fall till fall om ett i Sverige gällande adop-<br>tionsbeslut föreligger.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<h2>8 Statslösa bam och ungdomar</h2>
<p>Regeringens förslag: a) Ett statslöst bam som föds i Sverige skall kunna<br>förvärva svenskt medborgarskap genom anmälan om barnet har perma-<br>nent uppehållstillstånd och hemvist i Sverige. En sådan anmälan skall<br>göras innan barnet fyllt fem år.</p>
<p>b) Ett statslöst bam som kommer till Sverige skall kunna förvärva<br>svenskt medborgarskap genom anmälan om barnet har permanent uppe-<br>hållstillstånd i Sverige samt dessutom hemvist här sedan tre år. En sådan<br>anmälan skall göras innan barnet fyllt arton år.</p>
<p>34</p>
<p>c) Anmälan kan också göras efter det att en statslös person fyllt arton år<br>men innan denne fyllt tjugo år. Då krävs att denne har permanent uppe-<br>hållstillstånd i Sverige och hemvist här i landet sedan han eller hon fyllde<br>femton år.</p>
<p>Alternativen b) och c) skall gälla även för personer som fötts såsom<br>statslösa i Sverige och som inte förvärvat svenskt medborgarskap i enlig-<br>het med a)-altemativet.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Kommitténs förslag överensstämmer i stort med regeringens. Kom-<br>mittén föreslår dock krav på längre hemvisttid.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrat sig är positiva<br>till förslaget eller lämnar det utan erinran. Statens invandrarverk anser<br>dock bl.a. att det bör ställas upp ett krav på styrkt identitet for att de<br>statslösa barnen skall erhålla svenskt medborgarskap. Även Utlännings-<br>nämnden har synpunkter bl.a. på att det inte föreslås något krav på styrkt<br>identitet för de statslösa barnen. Invandrarverket anser vidare att svenskt<br>medborgarskap inte bör förvärvas av bam som genom ett förenklat förfa-<br>rande kan fa utländskt medborgarskap efter en av föräldrarna genom an-<br>sökan eller registrering till myndighet i det aktuella landet. Barnombuds-<br>mannen, Rädda Barnen och Svenska flyktingrådet anser att kravet på fem<br>års hemvist är för högt ställt när det gäller bam som kommer till Sverige<br>innan de fyllt arton år. Kammarrätten i Jönköping påpekar att det inte<br>alltid är föräldrarna som har vårdnaden om sina bam varför det bör klar-<br>göras vilka som far göra en anmälan enligt bestämmelsen. Ombudsman-<br>nen mot etnisk diskriminering vill gå längre än kommitténs förslag och<br>nämner som ett alternativ bl.a. en presumtion för att statslösa bam skall<br>förvärva svenskt medborgarskap vid födelsen.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag</p>
<p>Bakgrund</p>
<p>Undvikande av statslöshet är en viktig utgångspunkt för svensk lagstift-<br>ning och praxis på medborgarskapsområdet. Det är också utgångspunkten<br>i flera internationella konventioner som Sverige åtagit sig att följa.</p>
<p>FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen), vilken rati-<br>ficerats av Sverige utan förbehåll, trädde i kraft den 2 september 1990. I<br>artikel 7 punkt 1 i barnkonventionen föreskrivs att varje bam skall ha rätt<br>att förvärva ett medborgarskap. Artikeln har följande lydelse:</p>
<p>”1. Barnet skall registreras omedelbart efter födelsen och skall ha rätt<br>från födelsen till ett namn, rätt att förvärva ett medborgarskap och, så<br>långt det är möjligt, rätt att få vetskap om sina föräldrar och bli omvårdat<br>av dem.</p>
<p>2. Konventionsstatema skall säkerställa genomförandet av dessa rättig-<br>heter i enlighet med sin nationella lagstiftning och sina åtaganden enligt<br>tillämpliga internationella instrument på detta område, särskilt i de fall då<br>barnet annars skulle vara statslöst.”</p>
<p>En av grundprinciperna i 1997 års konvention om medborgarskap är att<br>statslöshet så långt möjligt skall undvikas. Principen slås fast redan i kon-</p>
<p>35</p>
<p>ventionens ingress. När det gäller bam föreskrivs vidare i artikel 6 punkt 2<br>att varje konventionsstat i sin nationella lagstiftning skall föreskriva att<br>medborgarskap skall förvärvas av bam som föds inom dess territorium<br>och som vid födelsen inte förvärvar något annat medborgarskap. Sådant<br>medborgarskap skall beviljas antingen automatiskt (ex lege) vid födelsen<br>eller därefter, för bam som förblivit statslösa, efter ansökan till behörig<br>myndighet av eller för barnet i fråga på det sätt som föreskrivs i konven-<br>tionsstatens nationella lagstiftning. En sådan ansökan far enligt konven-<br>tionen göras beroende av legal och varaktig hemvist i konventionsstaten<br>under en tid av högst fem år omedelbart innan ansökan gjordes.</p>
<p>Statslösa bam som föds i Sverige</p>
<p>Sverige saknar i dag bestämmelser som är direkt inriktade på att under-<br>lätta förvärv av svenskt medborgarskap för bam som föds här såsom<br>statslösa. Detta innebär i sin tur att det förekommer att i Sverige födda<br>statslösa bam måste vänta tills de fyllt arton år för att kunna bli svenska<br>medborgare trots att de kanske har bott här under hela sin uppväxt. Detta<br>torde inte vara förenligt med artikel 7 i barnkonventionen och de motiv<br>som ligger till grund för denna. Det är inte heller förenligt med 1997 års<br>konvention. Det är därför angeläget att det införs bestämmelser för att<br>underlätta förvärv av svenskt medborgarskap för bam som föds här såsom<br>statslösa.</p>
<p>Det tydligaste sättet att leva upp till Sveriges internationella åtaganden<br>om undvikande av statslöshet för bam skulle vara att ge barnen svenskt<br>medborgarskap automatiskt redan vid födelsen. Detta har också föresprå-<br>kats av Ombudsmannen mot etnisk diskriminering. Med en sådan ordning<br>följer emellertid enligt regeringens mening vissa nackdelar. Den allra vik-<br>tigaste är att ett automatiskt förvärv vid födelsen inte alltid stämmer över-<br>ens med föräldrarnas önskemål. För det fall föräldrarna har medborgar-<br>skap i någon stat vill de kanske att även barnet far det landets medborgar-<br>skap och inte därutöver svenskt medborgarskap.</p>
<p>De nackdelar som finns är enligt regeringens uppfattning av sådan vikt<br>att de gör en ordning med automatiskt förvärv vid födelsen olämplig.<br>Svenskt medborgarskap bör i stället erbjudas barnen genom ett anmäl-<br>ningsförfarande i nära anslutning till födelsen.</p>
<p>De krav som bör ställas upp för att ett statslöst bam skall kunna för-<br>värva svenskt medborgarskap genom anmälan är, utöver att barnet föds i<br>Sverige, att barnet har permanent uppehållstillstånd och hemvist här.<br>Bakgrunden till kravet på permanent uppehållstillstånd är att i princip<br>endast den som.beviljats permanent uppehållstillstånd är att betrakta som<br>invandrare i Sverige med en rätt att stanna här.</p>
<p>Möjligheten till anmälan bör, eftersom syftet med bestämmelsen är just<br>att underlätta förvärv av svenskt medborgarskap för statslösa bam som<br>föds i Sverige, begränsas på så sätt att anmälan skall göras innan barnet<br>fyllt fem år.</p>
<p>Kammarrätten i Jönköping anser att det bör klargöras vem som har rätt<br>att göra en anmälan eftersom det inte alltid är föräldrarna som har vårdna-<br>den om ett bam. Det kan i och för sig sägas följa av allmänna rättsgrund-</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>36</p>
<p>satser på familjerättens område att även en särskilt förordnad vårdnadsha-<br>vare är behörig att göra anmälan i fall där föräldrarna inte har vårdnaden<br>om ett bam. Regeringen delar dock kammarrättens uppfattning att det av<br>lagen bör framgå att den eller de som har vårdnaden om barnet har rätt att<br>göra anmälan. Av 6 kap. 11 och 13 §§ föräldrabalken följer att om vård-<br>naden om barnet tillkommer två personer gemensamt skall anmälan göras<br>av dem båda.</p>
<p>Statslösa barn som kommer till Sverige</p>
<p>De skäl som ligger till grund för förslaget om statslösa bam som föds i<br>Sverige gäller i hög utsträckning även de statslösa bam som flyttar till<br>Sverige. Frågan är dock hur de statslösa bam som kommer till Sverige<br>efter sin födelse bör behandlas i medborgarskapshänseende jämfört med<br>de statslösa bam som föds här. Å ena sidan kan hävdas att det faktum att<br>barnets födelse äger rum i Sverige bör vara av avgörande betydelse och att<br>de bam som inte föds i Sverige därför, liksom i dag, far vänta till arton års<br>ålder för att kunna förvärva svenskt medborgarskap. Å andra sidan kan<br>konstateras att detta skulle medföra att skillnaden blir omotiverat stor<br>mellan ett bam som föds såsom statslöst i Sverige och ett statslöst bam<br>som kommer hit strax efter födelsen.</p>
<p>Mot denna bakgrund finner regeringen att statslösa bam som kommer<br>till Sverige också bör kunna förvärva svenskt medborgarskap genom ett<br>anmälningsförfarande. Denna möjlighet skall innefatta även statslösa<br>adoptivbarn som inte förvärvar svenskt medborgarskap på annat sätt. För<br>att det skall finnas en verklig koppling mellan dessa bam och det svenska<br>samhället bör vissa krav ställas upp. Det bör bl.a. krävas att de har perma-<br>nent uppehållstillstånd i Sverige. Vidare bör de ha hemvist här sedan en<br>viss tid.</p>
<p>Kommittén föreslår att det ställs krav på minst fem års hemvist. Några<br>remissinstanser anser att denna tid är för lång. Mot bakgrund av vad som<br>ovan redovisats om det angelägna i att ett statslöst bam skall kunna för-<br>värva ett medborgarskap, anser regeringen att ett krav på tre års hemvist<br>bör vara tillräckligt för att ett statslöst bam skall kunna bli svensk med-<br>borgare.</p>
<p>Denna möjlighet till anmälan syftar som nämnts till att underlätta för<br>bam att förvärva svenskt medborgarskap och anmälan bör därför göras<br>innan barnet fyllt arton år.</p>
<p>I de nu aktuella situationerna saknar barnet alltid medborgarskap vid<br>tidpunkten för anmälan och barnet riskerar därmed inte att förlora något<br>annat medborgarskap i samband med förvärvet av det svenska. Det finns<br>inte några bärande skäl till att ett bam skall förbli statslöst om inte föräld-<br>rar eller andra som har vårdnaden om barnet vill det. Det bör därför mte<br>krävas att barnet skall ge sitt samtycke om det fyllt tolv år.</p>
<p>Detta förvärvsaltemativ bör stå öppet även för personer som fötts såsom<br>statslösa i Sverige men som inte förvärvat svenskt medborgarskap genom<br>anmälan innan de fyllt fem år.</p>
<p>Liksom när det gäller statslösa bam som föds i Sverige bör en särskilt<br>förordnad vårdnadshavare ha rätt att göra anmälan för barnets räkning.<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>37</p>
<p>Det bör därför framgå av lagen att den eller de som har vårdnaden om ett Prop. 1999/2000:147<br>bam kan göra anmälan.</p>
<p>Anmälan av ungdomar som fyllt arton år</p>
<p>Den föreslagna ordningen för ett statslöst bam innebär att barnet för sitt<br>förvärv av svenskt medborgarskap är beroende av att vårdnadshavaren<br>medverkar till förvärvet genom att göra en anmälan för barnets räkning.<br>Normalt sett torde detta inte leda till några problem. Det kan emellertid<br>inte uteslutas att vårdnadshavaren avstår från att medverka till att barnet<br>far svenskt medborgarskap. Det bör därför öppnas en möjlighet även för<br>statslösa personer att under viss tid efter det att de fyllt arton år förvärva<br>svenskt medborgarskap genom ett anmälningsförfarande. De bör ges tid<br>fram till tjugo års ålder att göra en anmälan.</p>
<p>Kommittén föreslår för dessa fall krav på hemvist i sju år. Som skäl an-<br>för kommittén att hemvistvillkoren i de av kommittén föreslagna bestäm-<br>melserna i 9 och 10 §§ skall korrespondera med varandra på sådant sätt<br>att det i båda fallen krävs att utlänningen kommer till Sverige före tretton<br>års ålder för att kunna fa svenskt medborgarskap enligt dessa bestämmel-<br>ser.</p>
<p>Enligt regeringens uppfattning bör dock hemvistkravet utformas på<br>följande sätt. En statslös person skall, utöver permanent uppehållstill-<br>stånd, ha haft hemvist i Sverige sedan han eller hon fyllde femton år. På<br>så sätt uppnås en stigande skala av krav på viss tids hemvist, utan att det<br>direkt efter arton års ålder ställs krav på ytterligare två års hemvist jämfört<br>med före denna ålder.</p>
<p>Detta förvärvsaltemativ bör, liksom det som gäller bam under arton år,<br>stå öppet även för personer som fötts såsom statslösa i Sverige men som<br>inte förvärvat svenskt medborgarskap genom anmälan innan de fyllt fem<br>år.</p>
<p>Krav på styrkt identitet?</p>
<p>För att bestämmelserna som rör statslösa bam skall bli tillämpliga förut-<br>sätts att det står klart att ett bam verkligen är statslöst. Frågan är om det i<br>de nu aktuella anmälningsärendena även bör ställas krav på styrkt identi-<br>tet. Såväl Statens invandrarverk som Utlänningsnämnden anser att ett så-<br>dant krav bör ställas. Statens invandrarverk hänvisar till de problem som<br>kan uppstå om det blir aktuellt att utvisa utländska föräldrar som fatt per-<br>manent uppehållstillstånd i en oriktig identitet men som har ett bam som<br>är svensk medborgare. Utlänningsnämnden menar att det är tveksamt om<br>det är förenligt med ett barns bästa att det kan komma att folkbokföras<br>med en felaktig identitet eftersom detta kan fa privaträttsliga konsekven-<br>ser.</p>
<p>Förslagen avser enbart bam eller personer som kommit hit som barn.<br>Frågan om dessa barns identitet behöver inte på samma sätt som i natura-<br>lisationsärenden vara omedelbart kopplad till huruvida föräldrarna fullt ut<br>förmått styrka sin identitet eller inte. Det bör understrykas att det här<br>handlar om bam som annars skulle förbli statslösa. Det är önskvärt att<br></p>
<p>38</p>
<p>barnens förvärv av svenskt medborgarskap inte skall försenas till exempel Prop. 1999/2000:147<br>på grund av att föräldrarna lämnat oriktiga uppgifter om sin identitet vid<br>ankomsten till Sverige. Enligt regeringens uppfattning bör därför identi-<br>teten för ett statslöst bam som här tilldelats personuppgifter anses till-<br>räckligt klarlagd även om det i något avseende skulle råda oklarhet i fråga<br>om föräldrarnas identitet. Detta bör gälla även för det fall den vid anmäl-<br>ningstidpunkten folkbokförda identiteten för barnet inte är densamma<br>som uppgetts vid ankomsten till Sverige. Inte heller den omständigheten<br>att föräldrarna under vistelsen i Sverige ändrar sina och barnens identi-<br>tetsuppgifter bör således drabba barnen på sådant sätt att deras förvärv av<br>svenskt medborgarskap fördröjs.</p>
<p>Att ett bam kan komma att folkbokföras i en felaktig identitet kan, som<br>Utlänningsnämnden påpekat, få privaträttsliga konsekvenser för barnet.<br>Utlänningsnämnden nämner som exempel att barnet kan få svårigheter att<br>bevaka kvarlåtenskap efter avlidna släktingar. Dessa svårigheter bör dock<br>ställas mot de olägenheter som det kan innebära för ett bam att inte ha<br>något medborgarskap. Enligt regeringens mening överväger fördelen för<br>ett statslöst bam att kunna få svenskt medborgarskap de eventuella pro-<br>blem som kan uppstå till följd av att han eller hon kan bli folkbokförd i en<br>felaktig identitet.</p>
<p>Övrigt</p>
<p>Kommittén anför att om det råder sådan oklarhet om föräldrarnas med-<br>borgarskap att det inte går att fastställa om barnet är statslöst eller inte,<br>bör barnet omfattas av den föreslagna bestämmelsen. Statens invandrar-<br>verk är tveksam till detta och menar att den föreslagna lydelsen inte om-<br>fattar bam vars medborgarskap inte kunnat fastställas. Invandrarverket<br>anser vidare att en tillämpning av bestämmelsen på det sätt som kommit-<br>tén föreslagit skulle motverka de strävanden som finns för att få klarhet<br>när det gäller personers identitet och bakgrund. Regeringen instämmer i<br>Invandrarverkets synpunkter. Bam vars medborgarskap inte kunnat fast-<br>ställas bör därför, enligt regeringens mening, inte omfattas av bestämmel-<br>sen om statslösa barns möjligheter till förvärv av svenskt medborgarskap.<br>Dessa bam bör i stället omfattas av den föreslagna ordningen för bam<br>med utländskt medborgarskap (avsnitt 9).</p>
<p>Nya bestämmelser om förvärv av svenskt medborgarskap för statslösa<br>bam innebär att det kan bli så att barnet har svenskt medborgarskap<br>medan föräldrarna är utländska medborgare eller statslösa. Den föreslagna<br>ordningen kan därmed medföra konsekvenser om det i en sådan situation<br>skulle bli aktuellt att utvisa någon av barnets föräldrar. Denna fråga berörs<br>i remissyttrandena av bl.a. Statens invandrarverk.</p>
<p>Myndigheterna skall i varje ärende där återkallelse av uppehållstillstånd<br>eller utvisning aktualiseras göra en bedömning av samtliga föreliggande<br>omständigheter. Därtill kommer att omständigheterna i olika ärenden kan<br>variera. Detta innebär att försiktighet måste iakttas vad gäller generella<br>slutsatser i fråga om hur förvärv av svenskt medborgarskap för statslösa<br>bam skulle påverka möjligheten att utvisa någon av barnets föräldrar. Det<br>skulle dock i vissa situationer kunna bli svårare att utvisa någon av föräld-</p>
<p>39</p>
<p>rama. I praktiken kommer det att handla om ett ringa antal fall och rege-<br>ringen anser därför att nackdelen med denna effekt är liten jämfört med<br>de fördelar som uppstår för de statslösa barnen när dessas medborgar-<br>skapsrättsliga ställning stärks.</p>
<p>Det bör noteras att barnkonventionen medger att bam kan förvärva och<br>tillerkännas rättigheter skilda från föräldrarnas rättigheter.</p>
<p>Invandrarverket ifrågasätter även om ett statslöst bam som genom ett<br>enkelt förfarande kan få utländskt medborgarskap efter en av föräldrarna<br>skall kunna få svenskt medborgarskap enligt den föreslagna bestämmel-<br>sen. Med hänsyn till att krav på permanent uppehållstillstånd ställs förut-<br>sätts dock att avsikten är att barnet skall stanna i Sverige och det är därför<br>inte ändamålsenligt att kräva att barnets föräldrar skall vidta åtgärder för<br>att barnet skall få medborgarskap i ett annat land.</p>
<p>När det gäller innebörden av hemvistbegreppet hänvisas till avsnitt 11.</p>
<h2>9 Bam och ungdomar med enbart utländskt<br>medborgarskap</h2>
<p>Regeringens förslag: Ett bam med utländskt medborgarskap skall kunna<br>förvärva svenskt medborgarskap genom anmälan om barnet har perma-<br>nent uppehållstillstånd i Sverige och dessutom hemvist här sedan fem år.<br>En sådan anmälan skall göras innan barnet fyllt arton år.</p>
<p>Anmälan kan också göras efter det att en person med utländskt med-<br>borgarskap fyllt arton år men innan denne fyllt tjugo år. Då krävs det att<br>personen har permanent uppehållstillstånd i Sverige och hemvist här i<br>landet sedan han eller hon fyllde tretton år.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.<br>Kommittén föreslår dock krav på längre hemvisttid.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrat sig är positiva<br>till förslaget eller lämnar det utan erinran.</p>
<p>Kammarrätten i Jönköping påpekar dock att det inte alltid är föräld-<br>rarna som har vårdnaden om sina bam varför det bör klargöras vilka som<br>får göra en anmälan enligt bestämmelsen. Kammarrätten anser vidare att<br>undantagsbestämmelsen i 3 § andra stycket MedbL vid krigstillstånd bör<br>behållas. Statens invandrarverk pekar bl.a. på tveksamheter som kan upp-<br>stå beträffande bam vars identitet inte är klarlagd. Invandrarverket anser<br>också att ett vandelskrav bör införas för personer som gör anmälan efter<br>uppnådd myndighetsålder. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering<br>(DO) vill gå längre än förslaget och bl.a. ge utländska bam födda i<br>Sverige med permanent uppehållstillstånd möjlighet att förvärva svenskt<br>medborgarskap vid födelsen. DO vill även att minsta tiden för hemvist<br>skall sänkas beträffande denna bestämmelse. Vidare anser DO att icke-<br>nordiska medborgare bör jämställas med medborgare i annat nordiskt land<br>vad gäller hemvisttid för förvärv av svenskt medborgarskap. Rädda Bar-<br>nen anser att kravet på hemvist i Sverige kan begränsas till tre år.</p>
<p>40</p>
<p>Skälen för regeringens förslag</p>
<p>Bakgrund</p>
<p>Ett bam som vid födelsen förvärvar medborgarskap i något annat land än i<br>födelselandet är inte på samma sätt som de statslösa barnen föremål för<br>skydd i olika internationella konventioner. Förklaringen är att den först-<br>nämnda gruppen av bam far i vart fall något medborgarskap vid födelsen<br>och att deras ställning i medborgarskapshänseende därför är mindre utsatt<br>än de statslösa barnens.</p>
<p>I artikel 6 punkt 4 e) i 1997 års konvention föreskrivs att varje konven-<br>tionsstat i sin nationella lagstiftning skall underlätta förvärv av medbor-<br>garskap i staten för personer som är födda inom statens territorium samt<br>har legalt och varaktigt hemvist där. I konventionens förklarande text an-<br>ges som exempel på åtgärder som underlättar förvärv av medborgarskap<br>en sänkning av kravet på hemvisttid, mindre stränga språkkrav, förenklad<br>procedur samt lägre avgifter.</p>
<p>Sverige har - utöver möjligheterna till legitimationsförvärv enligt 2 §<br>MedbL (dvs. att ett gemensamt bam till en svensk man och en utländsk<br>kvinna far svenskt medborgarskap om föräldrarna gifter sig) och förvärv<br>genom anmälan enligt 2 a § MedbL - inga regler som är direkt inriktade<br>på att underlätta förvärvet av svenskt medborgarskap för bam som föds i<br>Sverige och som då förvärvar enbart utländskt medborgarskap. Bestäm-<br>melserna i 3 § MedbL om förvärv genom anmälan avser emellertid även<br>dessa bam. Enligt bestämmelsen kan en utlänning som oavbrutet haft sitt<br>hemvist i Sverige från sexton års ålder och dessutom tidigare haft sitt<br>hemvist här under sammanlagt minst fem år förvärva svenskt medborgar-<br>skap genom anmälan. Det förutsätter att anmälan sker efter det att han<br>eller hon fyllt tjugoett år, men före tjugotre års ålder. Är sökanden stats-<br>lös, eller styrker att förvärv av svenskt medborgarskap skulle medföra<br>förlust av det utländska medborgarskapet, får anmälan göras redan vid<br>arton års ålder under förutsättning att han eller hon vid tiden för anmälan<br>har sitt hemvist här i riket sedan fem år och dessutom tidigare haft sitt<br>hemvist här under sammanlagt minst fem år. I Sverige uppväxta utländska<br>bam har således - under förutsättning av att de i 3 § MedbL angivna för-<br>utsättningarna är uppfyllda - en absolut rätt att vid arton eller tjugoett års<br>ålder få svenskt medborgarskap. Till skillnad från vad som är fallet vid<br>naturalisation uppställs det utöver kravet på hemvisttid inte några villkor i<br>fråga om skötsamhet. Det vanligaste är att bam som tillhör den nu aktu-<br>ella gruppen förvärvar svenskt medborgarskap som bipersoner när deras<br>föräldrar naturaliseras. Detta kan som regel ske när föräldrarna haft hem-<br>vist i Sverige sedan fem år och i normalfallet finns det således en möjlig-<br>het för dessa bam att erhålla svenskt medborgarskap senast vid omkring<br>fem års ålder.</p>
<p>Frågan är om det finns skäl att ytterligare underlätta för bam med ut-<br>ländskt medborgarskap att erhålla svenskt medborgarskap.</p>
<p>Fördelarna med att erbjuda de nu aktuella barnen svenskt medborgar-<br>skap är främst att det skulle underlätta integrationen i det svenska sam-<br>hället. Barnen som föds här i landet kommer i många fall också att till-<br>bringa hela sin uppväxt och resten av sitt liv här. Genom att underlätta<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>41</p>
<p>villkoren för förvärv av svenskt medborgarskap visar Sverige att barnen är Prop. 1999/2000:147<br>välkomna och att de betraktas som fullt ut tillhöriga den svenska sam-<br>häl 1 sgemenskapen.</p>
<p>Med beaktande av att bam inte bör förvärva ett medborgarskap i strid<br>med föräldrarnas vilja bör, liksom beträffande de statslösa barnen, ett an-<br>mälningsförfarande tillämpas. Det faktum att barnen vid födelsen förvär-<br>var i vart fall något lands medborgarskap gör dock deras ställning i med-<br>borgarskapsrättsligt hänseende avsevärt mindre utsatt än vad som är fallet<br>i fråga om statslösa bam. Det finns därför inte skäl att föreslå lika långt-<br>gående lättnader som gjorts beträffande statslösa bam.</p>
<p>Barn som föds i Sverige med enbart utländskt medborgarskap</p>
<p>Regeringen finner det rimligt att bam som föds i Sverige och som vid<br>födelsen förvärvar enbart utländskt medborgarskap ges möjlighet till för-<br>värv av svenskt medborgarskap genom anmälan under förutsättning att de<br>har permanent uppehållstillstånd i Sverige samt dessutom hemvist här<br>sedan fem år. Krav på längre tids hemvist skulle innebära att skillnaden i<br>förvärvsvillkor mellan statslösa bam och bam med utländskt medborgar-<br>skap blev omotiverat stor. Till detta kan läggas att fem år, som nämnts<br>ovan, är lika med den tid efter vilken dessa bam normalt kan bli svenska<br>medborgare såsom bipersoner i samband med föräldrarnas naturalisation.</p>
<p>Barn med enbart utländskt medborgarskap som kommer till Sverige under<br>sin uppväxt</p>
<p>Motiven för att underlätta förvärvet av medborgarskap för i Sverige födda<br>bam gäller även bam med utländskt medborgarskap som under sin upp-<br>växt flyttar till Sverige. Enligt regeringens uppfattning finns det inte heller<br>beträffande dessa bam skäl att uppställa krav på längre tids hemvist än<br>fem år. De barnen bör därför omfattas av samma förvärvsvillkor som gäl-<br>ler för de bam som föds i Sverige och som vid födelsen förvärvar enbart<br>utländskt medborgarskap. Möjligheten till förvärv på detta sätt bör vidare<br>stå öppen även för de utländska adoptivbarn som inte förvärvar svenskt<br>medborgarskap i annan ordning.</p>
<p>Gemensamma överväganden</p>
<p>En anmälan om förvärv av svenskt medborgarskap i nu aktuella fall bör<br>göras innan barnet fyllt arton år. De bam som därmed kommer att omfat-<br>tas av bestämmelsen är de som kommer till Sverige före tretton års ålder.</p>
<p>Om barnet vid tidpunkten för anmälan fyllt tolv år bör, liksom vid för-<br>värv av svenskt medborgarskap för bam till en svensk far (se avsnitt 6),<br>som krav för förvärvet vidare gälla att barnet samtycker. Kravet på sam-<br>tycke bör dock inte upprätthållas om barnet är varaktigt förhindrat att<br>lämna sådant på grund av en psykisk störning eller på grund av något an-<br>nat liknande förhållande.</p>
<p>När det gäller förvärv av svenskt medborgarskap för statslösa bam har<br>konstaterats att den föreslagna ordningen i vissa fall kan fa konsekvenser i<br></p>
<p>42</p>
<p>fråga om möjligheterna att utvisa någon av barnets föräldrar. När det gäl-<br>ler bam med enbart utländskt medborgarskap kan dock konstateras att<br>förslagets inverkningar på möjligheterna att utvisa någon av barnets för-<br>äldrar torde vara synnerligen begränsade med hänsyn till den starka an-<br>knytning till Sverige som ett bam med så lång vistelsetid här normalt an-<br>ses ha fatt.</p>
<p>Anmälan av ungdomar som fyllt arton år</p>
<p>Det bör även i dessa fall, i likhet med vad som föreslagits för statslösa<br>bam, införas en möjlighet för personer som fyllt arton år att fram till tjugo<br>års ålder förvärva svenskt medborgarskap genom anmälan. Kommittén<br>föreslår för dessa fall krav på hemvist i sju år. Som skäl anför kommittén<br>att hemvistvillkoren i de av kommittén föreslagna bestämmelserna i 9 och<br>10 §§ skall korrespondera med varandra på sådant sätt att det i båda fallen<br>krävs att utlänningen kommer till Sverige före tretton års ålder för att<br>kunna fa svenskt medborgarskap enligt dessa bestämmelser.</p>
<p>Enligt regeringens uppfattning bör dock hemvistkravet utformas på<br>följande sätt. En utländsk person skall, utöver permanent uppehållstill-<br>stånd, ha haft hemvist i Sverige sedan han eller hon fyllde tretton år. På så<br>sätt uppnås en stigande skala av krav på viss tids hemvist, utan att det<br>direkt efter arton års ålder ställs krav på ytterligare två års hemvist jämfört<br>med före denna ålder.</p>
<p>Övrigt</p>
<p>Förslagen om förvärv av svenskt medborgarskap genom anmälan för<br>statslösa personer och personer med enbart utländskt medborgarskap in-<br>nebär att hela tillämpningsområdet för nuvarande 3 § MedbL försvinner.<br>Enligt andra stycket är paragrafen inte tillämplig på medborgare i fientlig<br>stat eller på personer som haft medborgarskap där, men förlorat det utan<br>att förvärva medborgarskap i något annat land.</p>
<p>Kommittén föreslår att undantagsbestämmelsen inte skall få någon<br>motsvarighet i den nya lagen. Kammarrätten i Jönköping avstyrker detta<br>och anser att kommitténs motivering inte är övertygande. Regeringen<br>delar kommitténs bedömning. Skälet är framförallt att medborgarskapet<br>minskat i betydelse som grund för lojaliteten till ett land.</p>
<p>Statens invandrarverk anser att det bör införas ett vandelskrav för ut-<br>ländska medborgare som söker svenskt medborgarskap efter uppnådd<br>myndighetsålder. Vandelskravet skall enligt Invandrarverket innebära att<br>sökanden inte far ha dömts till fängelse. Invandrarverket motiverar sin<br>synpunkt med att det framstår som stötande för den allmänna rättskänslan<br>att meddela svenskt medborgarskap till den som dömts till ett fängelse-<br>straff även om personen kommit till Sverige som bam.</p>
<p>Syftet med den föreslagna bestämmelsen är att ge personer som kommit<br>till Sverige som bam och vars vårdnadshavare inte medverkat till förvärv<br>av svenskt medborgarskap en möjlighet att under en begränsad period,<br>mellan arton och tjugo år, själva anmäla önskemål om detta på i stort sett<br>samma villkor som bam under arton år. Enligt regeringens uppfattning<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>43</p>
<p>finns det inte skäl att införa ytterligare villkor utöver de föreslagna när det<br>gäller dessa personer.</p>
<p>Vad gäller identitetsfrågor i de här aktuella fallen hänvisas till vad som<br>anförts i dessa avseenden i avsnitt 8. Beträffande hemvistbegreppet hänvi-<br>sas till avsnitt 11. När det gäller undantag från kravet på permanent uppe-<br>hållstillstånd hänvisas till avsnitt 12.</p>
<p>Förvärv av svenskt medborgarskap i den ordning som föreslås i detta<br>avsnitt kan i vissa fall innebära att sökanden - på grund av lagstiftningen i<br>den stat där han eller hon har medborgarskap sedan tidigare - med auto-<br>matik förlorar sitt andra medborgarskap. Det är därför av vikt att alla som<br>avser att utnyttja anmälningsmöjligheten informeras om detta. Migra-<br>tionsverket (före den 1 juli 2000 Statens invandrarverk) bör svara för<br>detta.</p>
<h2>10 Återvinning av svenskt medborgarskap</h2>
<p>Regeringens förslag: Återvinning av svenskt medborgarskap skall vara<br>möjligt för den som har fyllt arton år och har haft hemvist i Sverige under<br>sammanlagt tio år före arton års ålder och som dessutom har hemvist här<br>sedan två år. Som en konsekvens av förslaget i fråga om dubbelt medbor-<br>garskap skall det inte krävas att sökanden i samband med återvinningen<br>befriar sig från sitt utländska medborgarskap. Möjligheten till återvinning<br>skall stå öppen även för den som har förvärvat sitt svenska medborgar-<br>skap på annat sätt än genom födelsen.</p>
<p>Kommitténs förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrat sig är positiva<br>till förslaget eller lämnar det utan erinran. Statens invandrarverk pekar<br>emellertid på tveksamheter i kommitténs definition av hemvistbegreppet.<br>Utlänningsnämnden konstaterar att kommittén inte angivit några konkreta<br>skäl för ändring av den nuvarande regeln.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Svenskt medborgarskap kan enligt<br>den nu gällande ordningen förloras med automatik dels i enlighet med<br>bestämmelserna i 7 § MedbL, dels på grund av föreskriften i 8 § MedbL<br>om preskription. Statens invandrarverk far vidare på ansökan befria den<br>som är eller önskar bli utländsk medborgare från hans eller hennes<br>svenska medborgarskap (9 § MedbL).</p>
<p>14 § MedbL finns bestämmelser om återvinning av svenskt medborgar-<br>skap. Förutsättningarna för återvinning är att sökanden blivit svensk med-<br>borgare vid födelsen, oavbrutet haft sitt hemvist i Sverige till arton års<br>ålder samt har hemvist här sedan två år. För att en utländsk medborgare<br>skall kunna återvinna svenskt medborgarskap gäller vidare att han eller<br>hon måste styrka att det utländska medborgarskapet därigenom förloras.</p>
<p>Möjligheten för den som tidigare varit svensk medborgare att återfå<br>svenskt medborgarskap genom ett förenklat förfarande bör bibehållas.<br>Frågan är dock om det finns anledning att ändra de nuvarande villkoren<br>för återvinning.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>44</p>
<p>Grunden för kravet på oavbrutet hemvist till arton års ålder är att tidi- Prop. 1999/2000:147<br>gare svenska medborgare som saknar verklig anknytning till Sverige<br>skulle uteslutas från återvinningsmöjligheten. Regeringen anser inte att<br>det finns skäl att överge denna grundtanke. Det är således rimligt att möj-<br>ligheten till återvinning är förbehållen dem som har en stark förankring<br>till Sverige bakåt i tiden.</p>
<p>Enligt regeringens uppfattning är emellertid det nuvarande kravet på<br>oavbrutet hemvist intill arton års ålder onödigt restriktivt. Sådan verklig<br>anknytning till Sverige som bör vara en förutsättning för återvinning kan<br>som regel anses ha uppkommit även om inte hela uppväxttiden intill arton<br>års ålder tillbringats i Sverige. Regeringen finner att det bör vara tillräck-<br>ligt att sökanden, som skall ha fyllt arton år, har haft hemvist i Sverige<br>under sammanlagt tio år före arton års ålder.</p>
<p>I fråga om paragrafens andra hemvistkrav, dvs. hemvist i Sverige sedan<br>två år, anser regeringen att det är rimligt att som villkor för återvinning<br>ställs att sökanden efter sin återkomst till Sverige vistats här under så lång<br>tid att han eller hon på nytt blivit insatt i svenska samhällsförhållanden.<br>Två år får anses vara en väl avvägd tidsperiod och det föreslås därför inte<br>någon ändring på den punkten.</p>
<p>En konsekvens av förslaget i fråga om dubbelt medborgarskap är att det<br>inte bör krävas att sökanden i samband med återvinning av svenskt med-<br>borgarskap frånträder sitt utländska medborgarskap.</p>
<p>Återvinning av svenskt medborgarskap förutsätter nu att sökanden bli-<br>vit svensk medborgare vid födelsen. Detta innebär att den som förvärvat<br>svenskt medborgarskap genom t.ex. naturalisation eller anmälan inte kan<br>ansöka om återvinning. Enligt regeringens uppfattning saknas det skäl att<br>fortsättningsvis begränsa möjligheten till återvinning på detta sätt. Möj-<br>ligheten bör därför stå öppen även för den som förvärvat sitt svenska<br>medborgarskap på annat sätt än genom födelsen.</p>
<h2>11 Svenskt medborgarskap efter ansökan</h2>
<h2>(naturalisation)</h2>
<h3>11.1 Naturalisationsvillkor</h3>
<p>Regeringens förslag: Nuvarande praxis när det gäller krav på permanent<br>uppehållstillstånd i Sverige för att beviljas svenskt medborgarskap samt<br>att fyra års hemvisttid är tillräckligt för den som är statslös eller flykting<br>skall framgå av lag.</p>
<p>I övrigt skall villkoren för naturalisation vara oförändrade. Begreppet<br>”hederlig vandel” skall dock bytas ut mot ”hederligt levnadssätt”.</p>
<p>Kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrat sig är positiva<br>till förslaget eller lämnar det utan erinran. Statens invandrarverk är posi-<br>tivt till förslaget men önskar förtydliganden i vissa avseenden. Ombuds-<br>mannen mot etnisk diskriminering anser bl.a. att två års hemvist borde<br></p>
<p>45</p>
<p>gälla för såväl nordiska som icke-nordiska medborgare och för statslösa. Prop. 1999/2000:147<br>Samarbetsorganet för invandrarorganisationer och Iranska Riksförbun-<br>det i Sverige anser att kravet på hemvisttid för personer som inte kan<br>styrka sin identitet bör sänkas till sex år.</p>
<p>Skälen for regeringens förslag</p>
<p>Villkor för naturalisation</p>
<p>De villkor för naturalisation som i dag framgår av 6 § MedbL är att<br>sökanden styrkt sin identitet, fyllt arton år, sedan fem år eller, i fråga om<br>medborgare i annat nordiskt land, sedan två år har hemvist här i landet<br>samt att sökanden fört och kan förväntas komma att föra en hederlig van-<br>del.</p>
<p>Det finns inte skäl att ändra nu gällande villkor för naturalisation i<br>materiellt hänseende. Utöver gällande krav bör dock två förtydligande<br>tillägg göras. Det ena avser att sökanden skall ha permanent uppehållstill-<br>stånd i Sverige. Det andra är att det i fråga om hemvistkravet skall framgå<br>att detta är fyra år för den som är statslös eller att bedöma som flykting<br>enligt 3 kap. 2 § utlänningslagen (1989:529). Dessa tillägg utgör inte<br>några nyheter i sak utan avspeglar rådande praxis. Det bör dock i sam-<br>manhanget noteras att Statens invandrarverk i dag inte kräver att en med-<br>borgare i ett land som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet<br>(EES) skall ha permanent uppehållstillstånd för att svenskt medborgar-<br>skap skall beviljas. I stället görs en prövning av om sökanden skulle ha<br>fatt permanent uppehållstillstånd om han eller hon ansökt om det. Detta<br>leder i de flesta fall till bedömningen att EES-medborgaren skulle ha kun-<br>nat fa permanent uppehållstillstånd efter ansökan och svenskt medbor-<br>garskap beviljas då. När det gäller undantag från kravet på permanent<br>uppehållstillstånd för medborgare i de nordiska länderna och för medbor-<br>gare i övriga länder inom EES hänvisas i övrigt till avsnitt 12.</p>
<p>Enligt förslaget i lagrådsremissen skulle i lagtexten anges att det lägre<br>kravet på hemvisttid skulle gälla den som är "ofrivilligt statslös”. Lagrå-<br>det förordar att uttrycket ”statslös” används genomgående och att den<br>närmare innebörden klargörs i författningskommentaren. Regeringen in-<br>stämmer i denna uppfattning. Liksom enligt nuvarande praxis bör de för-<br>månligare reglerna för statslösa i naturalisationsärenden vara förbehållna<br>personer som inte själva vidtagit några åtgärder för att bli statslösa. När<br>det gäller statslösa personer som i och för sig kan fa medborgarskap även<br>i ett annat land, anser regeringen att detta förhållande inte skall påverka<br>bedömningen av huruvida personen skall anses vara statslös eller ej.</p>
<p>Övriga frågor kring naturalisation</p>
<p>Statens invandrarverk anser att begreppet vandel bör bytas ut mot ”ha levt<br>skötsamt och hederligt och kan förväntas även i framtiden leva på detta<br>sätt”. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering anser att lagtexten bör<br>ange vilken misskötsamhet som kan läggas till grund för avslagsbeslut på<br>grund av brister i vandelsvillkoret.</p>
<p>46</p>
<p>Frågan om att byta ut begreppet vandel mot det av Invandrarverket nu<br>föreslagna uttycket har aktualiserats under tidigare lagstiftningsarbete,<br>men förkastats (prop. 1994/95:179, 1994/95 :SfU 16). Utskottet ansåg att<br>det föreslagna uttrycket ”skötsamt” hade en tänjbar betydelse och att be-<br>greppet ”hederlig vandel”, även om det kan förefalla ålderdomligt, bättre<br>än det föreslagna uttrycket motsvarar de krav som avses att ställas på en<br>utlänning som ansöker om svenskt medborgarskap.</p>
<p>Regeringen anser att det, mot bakgrund av att ”vandel” är ett otidsenligt<br>begrepp, finns skäl att på nytt aktualisera frågan om att byta ut detta be-<br>grepp. Avsikten är inte att lägga in en annan innebörd i detta krav för<br>naturalisation. Om ett annat begrepp väljs bör det därför vara ett som<br>ligger det nuvarande nära. ”Levnadssätt” är ett begrepp som är synonymt<br>med ”vandel”. Regeringen föreslår därför att ifrågavarande krav för natu-<br>ralisation uttrycks så att sökanden skall ”ha haft och kan förväntas komma<br>att ha ett hederligt levnadssätt”.</p>
<p>Det finns inte skäl att i lagtexten ange vilken misskötsamhet som kan<br>läggas till grund för avslagsbeslut. Detta bör liksom hittills avgöras<br>genom praxis.</p>
<p>Frågan om vad som utgör avbrott i hemvistet har betydelse såväl i natu-<br>ralisationsärenden som i vissa anmälningsärenden. Det krävs givetvis inte<br>att en utlänning måste ha varit innanför Sveriges gränser under hela den<br>hemvisttid som föreskrivs. Sedvanliga semesterresor, kortare släktbesök<br>och andra liknande besök i utlandet bryter inte hemvistet. De påverkar<br>inte heller beräkningen av hemvisttiden.</p>
<p>Utlandsvistelser av annat slag bör bedömas mot den bakgrunden att en<br>person normalt anses ha sitt hemvist på den ort där han eller hon bor och<br>har för avsikt att kvarstanna. Hemvist på en viss ort anses alltså föreligga<br>om bosättningen med hänsyn till vistelsens varaktighet och omständighe-<br>terna i övrigt måste anses vara stadigvarande. Hemvisttiden bör inte anses<br>avbruten om inte sökanden antingen tagit hemvist i ett annat land eller på<br>annat sätt gett upp hemvistet i Sverige. Vid bedömningen bör, vid sidan<br>av de faktiska förhållandena, hänsyn tas till sökandens avsikt (se rege-<br>ringens beslut den 2 december 1999, Ku 1999/1876). De faktiska förhål-<br>landena tar sikte på objektivt konstaterbara omständigheter såsom familj,<br>bostad och anställning.</p>
<p>I sammanhanget bör frågan om uppehållstillstånd grundade på EES-<br>reglema beröras. Utlänningsnämnden har genom sitt beslut den 13<br>november 1997 i ärende UN 95/12382 slagit fast att ett sådant tillstånd i<br>princip inte bör kunna ligga till grund för beräkning av hemvisttid i ett<br>medborgarskapsärende. Med beaktande av vad som anförs i det följande<br>om att likställa tidsbegränsade uppehållstillstånd för medborgare i EES-<br>länder med permanent uppehållstillstånd anser regeringen emellertid att<br>även EES-tillstånd bör kunna ligga till grund for beräkning av hemvisttid i<br>ett medborgarskapsärende (se avsnitt 12).</p>
<p>Vad som anförts i detta avsnitt i fråga om hemvisttid bör i tillämpliga<br>delar gälla även i anmälningsärenden.</p>
<p>I detta sammanhang bör även frågan om konsekvenserna av att svenskt<br>medborgarskap beviljats på felaktiga eller falska uppgifter beröras. Frå-<br>gan har aktualiserats av Lagrådet.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>47</p>
<p>Det finns ingen möjlighet att återkalla ett beslut om naturalisation som Prop. 1999/2000:147<br>har meddelats på grundval av felaktiga uppgifter. Att införa en sådan<br>möjlighet har diskuterats i tidigare lagstiftningsärenden, men något för-<br>slag i den riktningen lades inte fram (prop. 1994/95:179 s. 57 och prop.<br>1997/98:178 s. 18-20). Frågan är då om ett beslut att bevilja svenskt<br>medborgarskap på grund av felaktiga eller falska uppgifter skulle kunna<br>anses som en nullitet (dvs. att det betraktas som obefintligt), och i så fall<br>under vilka förutsättningar detta skulle kunna vara fallet. Hänsynen till<br>den enskildes trygghet leder allmänt till att det finns mindre anledning att<br>anta att ett beslut är en nullitet om beslutet är gynnande än om beslutet är<br>betungande. Likaså bör restriktivitet iakttas när det gäller ett beslut med<br>långtgående rättsverkningar, t.ex. ett naturalisationsbeslut (jfr Strömberg,<br>Allmän förvaltningsrätt, 1997, s. 78). Hur situationen skall hanteras bör<br>enligt regeringens mening avgöras i rättstillämpningen, mot bakgrund av<br>förvaltningsrättsliga principer och med beaktande av bestämmelsen i</p>
<p>2 kap. 7 § RF.</p>
<h3>11.2 Dispensgrunden ”till gagn för landet” m.m.</h3>
<p>Regeringens förslag: Den särskilda möjligheten att bevilja dispens från<br>något av villkoren för naturalisation om det är till gagn för Sverige att<br>sökanden blir svensk medborgare tas bort. Det skall dock finnas en möj-<br>lighet att bevilja dispens om det finns särskilda skäl.</p>
<p>Den som är sambo med en svensk medborgare skall jämställas med den<br>som är gift med en svensk medborgare i fråga om möjlighet till dispens.<br>Samma förhållande skall gälla för homosexuella sambor. En hänvisning<br>till aktuell bestämmelse i den nya lagen om svenskt medborgarskap skall<br>göras i lagen (1987:813) om homosexuella sambor.</p>
<p>Kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrat sig är positiva<br>till förslaget eller lämnar det utan erinran. Ombudsmannen mot etnisk dis-<br>kriminering (DO) anser att även 15 § andra stycket 2 i kommitténs lagför-<br>slag bör tas bort. DO anser vidare att frågan om dispens inte bör vara av-<br>hängig av om personen är gift med en svensk medborgare. Riksidrottsför-<br>bundet framhåller det angelägna i att det finns dispensgrunder kvar och att<br>elitidrottare skall kunna få dispens i vissa fall. Svenska advokatsamfundet<br>föreslår att sambor jämställs med gifta när de söker dispens.</p>
<p>Hovrätten för Västra Sverige ifrågasätter om det finns tillräckliga skäl<br>att slopa dispensgrunden ”till gagn för landet”. Statens invandrarverk<br>ifrågasätter om dispensmöjligheten skall begränsas till sökandens person-<br>liga förhållanden och anser att den även bör kunna avse annat intresse.</p>
<p>48</p>
<p>Skälen för regeringens förslag</p>
<p>Dispensgrunden "till gagn för landet”</p>
<p>Enligt 6 § MedbL är det möjligt att ge dispens från samtliga fyra villkor<br>för naturalisation. Från kravet på styrkt identitet kan dispens medges om<br>sökanden sedan minst åtta år har hemvist här i landet och gör sannolikt att<br>den identitet han eller hon uppger är riktig. Beträffande de tre övriga vill-<br>koren - ålder, hemvist och vandel - gäller att dispens kan beviljas om det<br>är till gagn för landet att sökanden blir svensk medborgare, om sökanden<br>tidigare har varit svensk medborgare eller är gift med en svensk medbor-<br>gare, eller om det annars med hänsyn till sökandens förhållanden finns<br>särskilda skäl för ett svenskt medborgarskap.</p>
<p>Dispensgrunden ”till gagn för landet” har sällan kommit till använd-<br>ning. Senast dispensgrunden tillämpades var i regeringens beslut den 11<br>juni 1986 i besvärsärende U 7204/85. Regeringen beviljade sökanden<br>dispens från kravet på viss tids hemvist och ansåg att det med hänvisning<br>till vad som blivit upplyst om mannens skicklighet som forskare var till<br>gagn för Sverige att han beviljades svenskt medborgarskap.</p>
<p>Redan det faktum att det förflutit så lång tid sedan dispensgrunden till-<br>lämpades talar för att behovet av den kan ifrågasättas. Därtill kommer att<br>regeringen anser att frågan om huruvida en person skall beviljas svenskt<br>medborgarskap inte bör vara direkt avhängig om Sverige som land kan ha<br>någon nytta av att personen beviljas svenskt medborgarskap. Regeringen<br>föreslår att den särskilda dispensgrunden ”till gagn för landet” tas bort.</p>
<p>Regeringen anser att det även fortsättningsvis bör finnas en möjlighet<br>att meddela dispens från naturalisationskraven om särskilda skäl talar för<br>detta. Om dispensmöjligheten ”till gagn för landet” tas bort kan det dock,<br>som Statens invandrarverk påpekat, finnas skäl att ändra dispensgrunden<br>”med hänsyn till sökandens personliga förhållanden finns särskilda skäl<br>för svenskt medborgarskap” till ”det annars finns särskilda skäl”. Därmed<br>skulle det finnas en möjlighet att även fortsättningsvis beakta t.ex. att<br>Sverige kan ha nytta av att en person blir svensk medborgare.</p>
<p>Den praxis som innebär att idrottare på internationell elitnivå i några<br>fall har medgetts dispens från hemvistvillkoret i viss utsträckning kan<br>sägas förete vissa principiella likheter med den, om än sällsynta, praxis<br>som är resultatet av dispensgrunden ”till gagn för landet”. Antalet idrotts-<br>utövare som sedan mitten av 1980-talet har förvärvat svenskt medborgar-<br>skap med varierande grad av dispens från hemvistvillkoret uppgår till sju,<br>samtliga medaljkandidater vid OS eller VM. Den dispensgrund som till-<br>lämpats i dessa fall är att det med hänsyn till sökandens förhållanden fun-<br>nits särskilda skäl för svenskt medborgarskap.</p>
<p>I linje med vad som anförts beträffande dispensgrunden ”till gagn för<br>landet” anser regeringen att det faktum att en person som ansöker om<br>svenskt medborgarskap bedöms ha möjlighet att ta medalj inte i sig kan<br>vara tillräckligt för att han eller hon skall beviljas dispens från något av<br>villkoren för naturalisation. Det avgörande för om dispens skall beviljas<br>bör i stället vara om idrottsutövaren kan åberopa dispensgrundande skäl<br>som är hänförliga till hans eller hennes personliga förhållanden, t.ex. att<br>det svenska medborgarskapet av någon anledning är en förutsättning för<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>49</p>
<p>att sökanden skall kunna fortsätta att utöva sin idrott på elitnivå. Även Prop.<br>beträffande dessa fall gäller att några närmare kriterier för dispens inte bör<br>anges i förväg utan de tillämpande myndigheternas prövning av om dis-<br>pensförutsättningar föreligger far göras utifrån omständigheterna i varje<br>enskilt ärende.</p>
<p>Övrigt</p>
<p>Ombudsmannen mot etnisk diskriminering anser att dispens inte bör vara<br>avhängigt att sökanden är gift med en svensk medborgare. Enligt rege-<br>ringens mening utgör dock det faktum att en utlänning gift sig med - eller<br>lever i samboförhållande med - just en svensk medborgare ett tydligt<br>tecken på hans eller hennes anknytning till Sverige. Dispensmöjligheten<br>står också i överensstämmelse med artikel 6 punkt 4 a) i 1997 års kon-<br>vention. I artikeln stadgas att varje konventionsstat i sin nationella lag-<br>stiftning skall underlätta förvärv av medborgarskap i staten för äkta makar<br>till medborgare i staten.</p>
<p>Den som är sambo med svensk medborgare likställs i praxis med den<br>som är gift med svensk medborgare i fråga om möjligheten till dispens.<br>Detta bör framgå av lagen. Enligt lagen (1994:1117) om registrerat part-<br>nerskap tillämpas, som huvudregel, bestämmelser i lag eller annan för-<br>fattning med anknytning till äktenskap och makar på motsvarande sätt på<br>registrerat partnerskap och registrerad partner. Det finns därför inte något<br>skäl att uttryckligen ange även registrerad partner i bestämmelsen. Där-<br>emot skall en hänvisning till aktuell bestämmelse i den nya lagen om<br>svenskt medborgarskap göras i lagen (1987:813) om homosexuella sam-<br>bor så att den föreslagna bestämmelsen blir tillämplig även på homosexu-<br>ella sambor.</p>
<p>Möjligheten till dispens från kravet på styrkt identitet enligt första<br>stycket trädde i kraft den 1 januari 1999.1 kravet på hemvist ligger att det<br>bör vara legalt och oavbrutet (prop. 1997/98:178 s. 20). Någon ändring i<br>den delen är inte avsedd. Statens invandrarverk önskar dock ett förtydli-<br>gande av innebörden i begreppet. Att hemvistet bör vara legalt innebär att<br>utlänningen bör vistas i Sverige lagligen och således ha uppehållstillstånd<br>i de fall som det krävs. Hemvistet bör också vara oavbrutet. Med detta<br>avses att hemvisttiden inte bör anses avbruten om inte sökanden antingen<br>tagit hemvist i ett annat land eller på annat sätt givit upp hemvistet i<br>Sverige. En person bör normalt anses ha sitt hemvist på den ort där han<br>eller hon bor och har för avsikt att kvarstanna. Hemvist på en viss ort an-<br>ses alltså, som även nämnts ovan, föreligga om bosättningen med hänsyn<br>till vistelsens varaktighet och omständigheterna i övrigt måste anses vara<br>stadigvarande. Vid bedömningen bör, vid sidan av de faktiska förhållan-<br>dena, hänsyn tas till sökandens avsikt (se regeringens beslut den 2 decem-<br>ber 1999, Ku 1999/1876). De faktiska förhållandena tar sikte på objektivt<br>konstaterbara omständigheter såsom familj, bostad och anställning.</p>
<p>Statens invandrarverk anser också att regeringen bör klargöra huruvida<br>och i vilken mån kostnaden för att skaffa identitetshandlingar kan ha be-<br>tydelse i s.k. identitetsärenden (jfr prop. 1997/98:178 s. 20). Av proposi-<br>tionen framgår att sökanden under vistelsen i landet skall ha gjort vad som</p>
<p>1999/2000:147</p>
<p>50</p>
<p>skäligen kan krävas för att få fram godtagbara handlingar som kan styrka<br>identiteten. Detta bör gälla även framdeles.</p>
<p>Enligt regeringens mening bör den omständigheten att en sökande<br>drabbas av kännbara ekonomiska konsekvenser om denne skall få fram<br>godtagbara handlingar som kan styrka identiteten vägas in vid prövningen<br>om sökanden gjort vad som skäligen kan krävas. Var gränsen går för vad<br>som är en kännbar ekonomisk konsekvens måste dock avgöras från fall<br>till fall.</p>
<p>Några remissinstanser föreslår att kravet på hemvist i Sverige sedan åtta<br>år när det gäller möjligheten till dispens från kravet på styrkt identitet<br>skall sänkas till sex år. Mot bakgrund av att den aktuella bestämmelsen<br>varit i kraft endast sedan den 1 januari 1999 är det enligt regeringens upp-<br>fattning för tidigt att ta ställning till frågan om det finns skäl att sänka<br>hemvisttiden i dessa fall.</p>
<h3>11.3 V illkorad naturalisation</h3>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Regeringens förslag: Som en konsekvens av förslaget om att tillåta<br>dubbelt medborgarskap slopas systemet med villkorad naturalisation.</p>
<p>Kommitténs förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrat sig är positiva<br>till förslaget eller lämnar det utan erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I dag är huvudregeln vid förvärv av<br>svenskt medborgarskap genom naturalisation att sökanden inte tillåts ha<br>kvar sitt utländska medborgarskap. Om det utländska medborgarskapet<br>inte förloras automatiskt vid förvärv av det svenska, kan det som villkor<br>för svenskt medborgarskap föreskrivas att sökanden inom viss tid visar att<br>han eller hon erhållit medgivande till befrielse från det utländska medbor-<br>garskapet. Syftet med bestämmelsen är att undvika dubbelt medborgar-<br>skap.</p>
<p>I artikel 16 i 1997 års konvention föreskrivs att en konventionsstat inte<br>skall göra avstående från eller förlust av annat medborgarskap till ett vill-<br>kor för förvärv av medborgarskap i staten i de fall avstående eller förlust<br>inte är möjligt eller skäligen kan krävas. I konventionens förklarande text<br>anges vidare att bestämmelsen syftar till att tillförsäkra att en person inte<br>skall vara förhindrad från att erhålla ett lands medborgarskap på grund av<br>att det inte är möjligt eller är svårt för personen att få befrielse från ett<br>annat lands medborgarskap.</p>
<p>Regeringen meddelade i februari 1998 beslut rörande tillämpning av<br>villkorskravet när det gäller iranska medborgare. Innebörden är att det inte<br>längre skall ställas upp några villkor om att iranska medborgare skall be-<br>fria sig från sitt iranska medborgarskap för att kunna bli svenska medbor-<br>gare (se regeringens beslut den 26 februari 1998, In 1996/2175). Rege-<br>ringens beslut har betydelse för hela problematiken kring villkorat med-<br>borgarskap. Med hänsyn härtill synes den ordning som i dag tillämpas i<br>Sverige i och för sig vara förenlig med artikel 16 i konventionen. I kon-</p>
<p>51</p>
<p>sekvens med att dubbelt medborgarskap föreslås bli fullt ut tillåtet bör<br>dock möjligheten att ställa villkor för naturalisation slopas.</p>
<p>Som nämnts i avsnitt 5 om dubbelt medborgarskap är de resurser som<br>de tillämpande myndigheterna i dag lägger ner på frågor och bedömningar<br>som hänger samman med villkorat medborgarskap inte obetydliga. Om<br>bestämmelsen om villkorat medborgarskap tas bort underlättar det för den<br>enskilde men kan även underlätta myndigheternas hantering av medbor-<br>garskapsärenden.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<h2>12 Undantag från krav på permanent uppehålls-<br>tillstånd</h2>
<p>Regeringens förslag: Det krav på permanent uppehållstillstånd som före-<br>skrivs i lagen skall inte gälla den som är medborgare i Danmark, Finland,<br>Island eller Norge. När det gäller medborgare i övriga länder inom Euro-<br>peiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) skall ett tidsbegränsat uppe-<br>hållstillstånd för minst fem år likställas med permanent uppehållstillstånd.</p>
<p>Kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.<br>Kommittén har dock inte förslagit något undantag när det gäller uppe-<br>hållstillstånd för medborgare i övriga länder inom Europeiska ekonomiska<br>samarbetsområdet.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrat sig är positiva<br>till förslaget eller lämnar det utan erinran.</p>
<p>Justitiekanslem ifrågasätter dock om de EG-rättsliga aspekterna beak-<br>tats i tillräcklig grad vad gäller krav på permanent uppehållstillstånd, dvs.<br>att ett krav på permanent uppehållstillstånd för andra än nordiska EU-<br>medborgare kan innebära en diskriminering som strider mot EG-fördra-<br>get.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: När det gäller såväl vissa anmäl-<br>ningsärenden som naturalisationsärenden föreslås att det skall ställas krav<br>på permanent uppehållstillstånd för förvärv av svenskt medborgarskap.</p>
<p>Kommittén föreslår att detta krav inte skall gälla för medborgare i de<br>andra nordiska länderna. Justitiekanslem ifrågasätter om undantaget kan<br>strida mot EG-fördraget.</p>
<p>Undantag för medborgare i Danmark, Finland, Island och Norge</p>
<p>Bakgrunden till det föreslagna undantaget för medborgare i de andra nor-<br>diska länderna är en nordisk överenskommelse (protokoll) av den 22 maj<br>1954 angående befrielse för medborgare i Sverige, Danmark, Finland och<br>Norge från att under uppehåll i annat nordiskt land inneha pass och uppe-<br>hållstillstånd. Undantaget återfinns redan i dag i 1 kap. 4 § utlänningsla-<br>gen (1989:529).</p>
<p>Enligt den förklarande texten till artikel 5 om icke-diskriminering i<br>1997 års konvention utgör nämnda artikel inte något hinder mot att före-</p>
<p>52</p>
<p>skriva generösare regler för vissa staters medborgare. Tillämpningen av Prop. 1999/2000:147<br>artikel 5 i denna Europarådskonvention måste ändock prövas mot EU-<br>rätten. I artikel 17 i EG-fördraget anges att vaije person som är medbor-<br>gare i en medlemsstat skall vara unionsmedborgare. EG-fördraget reglerar<br>dock inte det nationella medborgarskapet, vilket alltjämt faller inom<br>medlemsstaternas kompetens. När medlemsstaterna reglerar frågor om<br>nationellt medborgarskap, och uppehållstillstånd, måste medlemsstaterna<br>respektera principen om att diskriminering på grund av nationalitet är för-<br>bjuden (artikel 12 i EG-fördraget).</p>
<p>Enligt artikel 307 första stycket i EG-fördraget påverkas inte internatio-<br>nella avtal som ingåtts med icke medlemsstater före anslutningen till<br>Europeiska Unionen (EU) av bestämmelser i EG-fördraget. Ett undantag<br>från krav på permanent uppehållstillstånd för nordiska medborgare följer,<br>som nämnts ovan, av en nordisk överenskommelse. Denna överenskom-<br>melse har ingåtts före det svenska medlemsskapet i EU och kan inte anses<br>oförenlig med EG-fördraget.</p>
<p>Regeringen anser mot denna bakgrund att kravet på permanent uppe-<br>hållstillstånd inte bör gälla för medborgare i de andra nordiska länderna.<br>För nordiska medborgare bör, i enlighet med vad som ovan anförts, inte<br>ställas krav på uppehållstillstånd överhuvudtaget. Undantaget för nordiska<br>medborgare bör komma till uttryck i lagen.</p>
<p>Undantag för medborgare i andra EES-länder än Danmark, Finland, Island<br>och Norge</p>
<p>Medborgare i andra EES-länder än Danmark, Finland, Island och Norge<br>har en principiell rätt till bosättning i Sverige på en rad olika grunder, som<br>arbetstagare, egna företagare, tillhandahållare och mottagare av tjänster,<br>studerande och som anhöriga. Även den som inte tillhör någon av dessa<br>kategorier men som har egna medel för sin försörjning har rätt till uppe-<br>hållstillstånd. Det innebär att de allra flesta EES-medborgare har rätt till<br>uppehållstillstånd i ett annat land inom EES-området. Uppehållstillstånd<br>för en EES-medborgare skall utfärdas i en särskild handling och skall<br>gälla för minst fem år - med undantag för uppehållstillstånd som beviljas<br>i vissa fall där det från början står klart att vistelsen inte är avsedd att vara<br>permanent, exempelvis studerande. Ett femårstillstånd skall kunna för-<br>längas och förlängs i dag i Sverige med fem år. Förslag finns dock inom<br>EU att förlängning skall ske på tio år. Det finns i dag EU-länder som i<br>vart fall vid förlängning ger icke tidsbegränsade tillstånd. EES-tillstånd<br>beviljas även för vissa tredjelandsmedborgare som är anhöriga till EES-<br>medborgare (3 kap. 5 b § utlänningsförordningen).</p>
<p>Förlängning av ett EES-tillstånd innebär i princip också en prövning av<br>att förutsättningar för tillstånd fortfarande föreligger. Den prövningen är<br>dock närmast en formsak eftersom reglerna ger de flesta EES-medborgare<br>rätt till bosättning i ett annat EES-land. I vissa fall där uppehållstillstånd<br>beviljats under förutsättning att sökandens försötjning är tryggad far<br>uppehållstillståndet omprövas efter två år.</p>
<p>Medborgare i länder inom EES beviljas således regelmässigt uppe-<br>hållstillstånd för fem år (jfr 3 kap. 5 a och 5 b §§ utlänningsförordningen<br></p>
<p>53</p>
<p>[1989:547]). Ett sådant uppehållstillstånd skall beviljas i en särskild Prop. 1999/2000:147<br>handling. För den som är arbetstagare skall detta också innehålla en sär-<br>skild förklaring (3 kap. 8 § utlänningsförordningen). Även för andra än<br>arbetstagare skall uppehållstillståndet utformas på visst sätt (jfr direktiv<br>90/364/EEG, artikel 2.1). Ett femårigt uppehållstillstånd för en EES-med-<br>borgare är inte helt jämförbart med ett permanent uppehållstillstånd. Vissa<br>skillnader finns såväl när det gäller förutsättningarna för tillstånden som<br>när det gäller rättsverkningarna. Det finns exempelvis större möjligheter<br>att återkalla ett EES-tillstånd än ett permanent uppehållstillstånd (3 kap.</p>
<p>5 c § utlänningsförordningen). Det kan också vara enklare att få ett EES-<br>tillstånd än ett permanent uppehållstillstånd. Innan uppehållstillstånd be-<br>viljas på grund av anknytning genom äktenskap sker exempelvis ingen<br>prövning av seriositeten i förhållandet om det är fråga om ett EES-till-<br>stånd, något som däremot är fallet när det gäller permanent uppehållstill-<br>stånd.</p>
<p>Ett krav på permanent uppehållstillstånd för att en EES-medborgare<br>skall kunna bli svensk medborgare skulle innebära att EES-medborgaren<br>skulle vara tvungen att ansöka om en form av uppehållstillstånd som han<br>eller hon inte behöver och i de flesta lägen inte heller har någon som helst<br>glädje av. Även om kraven för medborgarskap i och för sig inte omfattas<br>av gemenskapsrätten torde det inte stå i samklang med EG-reglema att<br>kräva att en EES-medborgare innehar permanent uppehållstillstånd för att<br>svenskt medborgarskap skall beviljas. Förhållandet är något annorlunda<br>för tredjelandsmedborgare som är berättigade till EES-tillstånd på grund<br>av anknytning till en EES-medborgare. För sådana tredjelandsmedborgare<br>kan ett permanent uppehållstillstånd innebära väsentliga fördelar och de<br>som kan få ett permanent uppehållstillstånd i Sverige får därför antas välja<br>den möjligheten framför ett EES-tillstånd.</p>
<p>Mot denna bakgrund anser regeringen att det finns skäl att i medborgar-<br>skapshänseende likställa ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för minst fem<br>år (EES-tillstånd) med permanent uppehållstillstånd när det gäller med-<br>borgare i andra EES-länder än Danmark, Finland, Island och Norge.<br>Undantaget bör komma till uttryck i lagen.</p>
<h2>13 Behörighet att göra ansökan och anmälan</h2>
<p>Regeringens förslag: Den som fyllt arton år skall även fortsättningsvis<br>få göra anmälan eller ansökan utan hinder av att han eller hon står<br>under annans vårdnad. De nuvarande begränsningarna i fråga om ställ-<br>företrädares rätt att lämna in anmälan tas bort.</p>
<p>Kommitténs förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrat sig är positiva<br>till förslaget eller lämnar det utan erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt 13 § första stycket MedbL gäl-<br>ler att den som fyllt arton år själv får göra ansökan eller anmälan enligt<br>MedbL även om han eller hon står under annans vårdnad. Bestämmelsen<br></p>
<p>54</p>
<p>infördes for att ge personer som fyllt arton år självständighet i medborgar- Prop. 1999/2000:147<br>skapshänseende. Personer som fyllt arton år bör enligt regeringens<br>mening även fortsättningsvis ha rätt att självständigt ta ställning till frågor<br>som rör deras medborgarskap. Mot denna bakgrund och med beaktande<br>av att det fortfarande finns länder där rättsordningen föreskriver att perso-<br>ner som är arton år eller däröver står under annans vårdnad, anser rege-<br>ringen att bestämmelsen bör få en motsvarighet i den nya lagen.</p>
<p>Av 13 § andra stycket MedbL framgår att anmälan, bortsett från fall<br>som anges i 2 a § MedbL, inte får göras genom förmyndare eller vård-<br>nadshavare. Innebörden av denna föreskrift är att en person som visserli-<br>gen har uppnått myndig ålder men som inte är kapabel att företa rätts-<br>handlingar inte kan bli svensk medborgare genom anmälan av ställföre-<br>trädare (dvs. god man eller förvaltare utsedd enligt bestämmelserna i<br>11 kap. 4 § respektive 7 § föräldrabalken). Vidare saknas möjlighet att<br>göra anmälan genom ombud. Alternativet för dessa personer är i stället att<br>ställföreträdaren upprättar en ansökan om naturalisation.</p>
<p>Regeringen anser att det inte finns några godtagbara skäl till att de nu<br>berörda grupperna skall vara hänvisade till att ge in ansökan om naturali-<br>sation i stället för anmälan. Bestämmelsen bör därför inte ges någon mot-<br>svarighet i den nya lagen.</p>
<h2>14 Förlust av svenskt medborgarskap genom<br>preskription</h2>
<p>Regeringens förslag: Förlust av svenskt medborgarskap genom pre-<br>skription skall även fortsättningsvis inträda vid tjugotvå års ålder för<br>den som aldrig haft hemvist i Sverige. Preskription skall dock inte ske<br>om det leder till statslöshet.</p>
<p>Kommitténs förslag stämmer i stort överens med regeringens. Kom-<br>mittén föreslår att preskription skall inträda vid tjugotre års ålder.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrat sig är positiva<br>till förslaget eller lämnar det utan erinran.</p>
<p>Statens invandrarverk och Utlänningsnämnden anser att nuvarande<br>åldersgräns på tjugotvå år skall behållas främst med beaktande av att<br>myndighetsåldern i många länder är arton år.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I 8 § MedbL finns bestämmelser om<br>preskription av svenskt medborgarskap. Innebörden av dessa är att en<br>svensk medborgare som är född utomlands och som aldrig haft hemvist<br>här och inte heller uppehållit sig här under förhållanden som tyder på<br>samhörighet med landet förlorar sitt svenska medborgarskap när han eller<br>hon fyller tjugotvå år. Om ansökan görs innan dess får dock Statens in-<br>vandrarverk medge att medborgarskapet behålls. Bestämmelsen om pre-<br>skription av svenskt medborgarskap har till syfte att förhindra att bam till<br>utlandssvenskar får behålla sitt svenska medborgarskap i flera generatio-<br>ner trots att samhörigheten med Sverige gått förlorad.</p>
<p>55</p>
<p>Ett svenskt medborgarskap bör grunda sig på någon form av anknyt- Prop. 1999/2000:147<br>ning till Sverige som inte ligger alltför långt tillbaka i tiden. Det bör där-<br>för även i fortsättningen finnas bestämmelser om preskription av svenskt<br>medborgarskap.</p>
<p>Preskription inträder i dag när den person som berörs fyller tjugotvå år.<br>Denna åldersgräns har sin grund i att det vid MedbL: s tillkomst i ett flertal<br>länder saknades möjlighet till självständig naturalisation före tjugoett års<br>ålder. Tjugotvåårsgränsen innebar således att personer med hemvist i ett<br>sådant land hade möjlighet att ansöka om medborgarskap i det landet utan<br>att ens för en kortare period inträda i statslöshet.</p>
<p>Kommittén föreslår att preskription skall inträda först vid tjugotre års<br>ålder. Kommittén motiverar förslaget med att tidpunkten för preskription<br>bör fastställas med beaktande av att den enskilde skall ges god tid på sig<br>att ansöka om naturalisation i vistelsestaten samt dessutom såsom myndig<br>hinna överväga frågan om han eller hon skall ansöka om att behålla det<br>svenska medborgarskapet.</p>
<p>Regeringen instämmer i Statens invandrarverks och Utlänningsnämn-<br>dens uppfattning att de som är berörda redan i dag har tillräckligt god tid<br>på sig att avgöra om de vill ansöka om att behålla sitt svenska medborgar-<br>skap. I dag tillåter i princip alla länder att personer som fyllt arton år kan<br>ansöka om självständig naturalisation. Den nuvarande åldersgränsen bör<br>därför inte ändras.</p>
<p>Nuvarande regler innebär att när det gäller vuxna finns det inte något<br>hinder mot att preskription av svenskt medborgarskap leder till statslöshet.<br>Den risk för statslöshet som således föreligger bör undvikas. Därtill<br>kommer att de nuvarande reglerna inte är förenliga med 1997 års konven-<br>tion. Enligt artikel 7 punkten 3 i konventionen far förlust av medborgar-<br>skap leda till statslöshet endast om medborgarskapet förvärvats genom<br>bedrägligt förfarande, lämnande av osanna uppgifter eller undanhållande<br>av relevanta sakförhållanden. Mot denna bakgrund föreslås att preskrip-<br>tion av svenskt medborgarskap inte skall ske om det skulle leda till att<br>personen kommer att sakna medborgarskap.</p>
<p>En effekt av att preskription aldrig far leda till statslöshet är att svenska<br>medborgare som riskerar att förlora sitt medborgarskap kan låta bli att<br>före tjugotvå års ålder ansöka om naturalisation i sitt hemvistland och på<br>så sätt undvika preskription av det svenska medborgarskapet. Denna kon-<br>sekvens bör i förekommande fall accepteras eftersom en i utlandet född<br>svensk medborgares underlåtenhet att före tjugotvå års ålder ansöka om<br>medborgarskap i vistelsestaten som regel far antas vara betingad av en<br>stark känslomässig samhörighet med Sverige.</p>
<h2>15 Befrielse från svenskt medborgarskap efter<br>ansökan</h2>
<p>Regeringens förslag: Befrielse från svenskt medborgarskap i de fall<br>då sökanden har hemvist i Sverige far vägras endast om det föreligger</p>
<p>56<br></p>
<p>särskilda skäl. För den som har hemvist utomlands får liksom hittills<br>befrielse inte vägras.</p>
<p>Kommitténs förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrat sig är positiva<br>till förslaget eller lämnar det utan erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Den som vill bli befriad från sitt<br>svenska medborgarskap kan i enlighet med 9 § MedbL ansöka om det hos<br>Statens invandrarverk. Befrielse far inte vägras den som har sitt hemvist<br>utom riket. För det fall sökanden saknar utländskt medborgarskap, skall<br>Invandrarverket som villkor för befrielsen från svenskt medborgarskap<br>föreskriva att han eller hon inom viss tid förvärvar medborgarskap i något<br>annat land.</p>
<p>Förslaget att principen om undvikande av dubbelt medborgarskap skall<br>överges får sannolikt konsekvenser för i vilken omfattning en bestäm-<br>melse om befrielse från svenskt medborgarskap fortsättningsvis kommer<br>att tillämpas. De som efter frivilligt förvärv av utländskt medborgarskap<br>inte längre önskar behålla det svenska medborgarskapet blir ju framöver<br>hänvisade till att ansöka om befrielse. En viss ökning av antalet befriel-<br>seansökningar torde därför vara att vänta.</p>
<p>Enligt 9 § första stycket MedbL far befrielse inte vägras den som har<br>sitt hemvist utom riket. Svensk praxis är emellertid mer generös än så och<br>innehav av dubbelt medborgarskap utgör i princip alltid tillräckligt skäl<br>för bifall till en befrielseansökan. Denna ståndpunkt har sin grund i att det<br>normalt saknas skäl att förvägra någon befrielse från svenskt medborgar-<br>skap om personen i fråga innehar medborgarskap även i någon annan stat.</p>
<p>Den praxis som således tillämpas bör komma till uttryck i lagen. Det<br>bör ske genom att det anges att befrielse i de fall då sökanden har hemvist<br>i Sverige far vägras endast om det föreligger särskilda skäl. Med särskilda<br>skäl avses i sammanhanget att sökanden genom att avsäga sig sitt svenska<br>medborgarskap skulle uppnå otillbörliga fördelar gentemot svenska sta-<br>ten, t.ex. då sökanden är misstänkt för brottslighet här i landet och avsä-<br>gelsen skulle försvåra eller omöjliggöra ett utlämnande hit. Ett annat<br>exempel kan vara då sökanden under pågående värnpliktstjänstgöring<br>ansöker om befrielse från sitt svenska medborgarskap vilket med omedel-<br>bar verkan skulle innebära att personen i fråga inte längre omfattades av<br>skyldigheten att fullgöra värnplikt här.</p>
<p>Det får ankomma på de tillämpande myndigheterna att i varje enskilt<br>fall pröva om det föreligger sådana omständigheter som kan utgöra sär-<br>skilda skäl för att vägra någon med hemvist i Sverige befrielse från det<br>svenska medborgarskapet.</p>
<h2>16 Säkerhetsärenden</h2>
<p>Regeringens förslag: Säkerhetsärenden skall avgöras av Migrationsver-<br>ket som första instans. Migrationsverkets beslut skall kunna överklagas<br>till regeringen. Såväl den sökande som Rikspolisstyrelsen skall ha rätt att<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>57</p>
<p>överklaga ett sådant beslut, om beslutet gått parten emot. Med säkerhets-<br>ärende avses ett ärende där Rikspolisstyrelsen hos Migrationsverket har<br>förslagit att ansökan avslås av skäl som rör rikets säkerhet eller allmän<br>säkerhet.</p>
<p>I ett säkerhetsärende skall förvärvet av svenskt medborgarskap gälla<br>från och med den dag då beslutet har vunnit laga kraft.</p>
<p>Kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrat sig är positiva<br>till förslaget eller lämnar det utan erinran. Rikspolisstyrel-<br>sen/Säkerhetspolisen är positiv till förslaget att säkerhetsärenden skall<br>kunna avgöras i två instanser. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering<br>ifrågasätter förslaget att regeringen skall bli överinstans i säkerhetsären-<br>den. Svenska flyktingrådet anser att den ordinarie instansordningen för<br>övriga förekommande ärenden skall vara tillämplig även för säkerhets-<br>ärenden.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Ett av de villkor för naturalisation som<br>uppställs i 6 § MedbL är att sökanden fört och kan förväntas komma att<br>föra en hederlig vandel. Som ett led i prövningen av om detta villkor är<br>uppfyllt begär Statens invandrarverk i naturalisationsärenden där sökan-<br>den fyllt femton år ett s.k. kontrollbesked hos Rikspolisstyrelsen<br>(Säkerhetspolisen). Syftet med denna begäran är att utröna om det finns<br>några hinder av säkerhetsmässig karaktär mot att bevilja sökanden svenskt<br>medborgarskap.</p>
<p>I de fall då ett medborgarskapsärende visar sig innefatta någon säker-<br>hetsaspekt har Statens invandrarverk och Utlänningsnämnden genom<br>9 a § MedbL getts möjlighet att under vissa förutsättningar överlämna<br>ärendet till regeringen för avgörande. För att ett överlämnande skall ske<br>krävs att ärendet bedöms ha betydelse för rikets säkerhet eller annars för<br>allmän säkerhet. Då ett överlämnande sker prövar regeringen ärendet som<br>första instans och det finns inte någon möjlighet att överklaga regeringens<br>beslut. Däremot är sökanden oförhindrad att återkomma med en ny ansö-<br>kan. Vidare har regeringen möjlighet att under vissa förutsättningar om-<br>pröva sitt eget beslut utan att det föreligger en ny ansökan. Resningsinsti-<br>tutet är även tillämpligt beträffande dessa beslut.</p>
<p>Kommittén om ny instans- och processordning i utlänningsärenden<br>(NIPU) presenterade sitt slutbetänkande Ökad rättssäkerhet i asylärenden<br>(SOU 1999:16) i februari 1999. NIPU föreslår bl.a. att Utlänningsnämn-<br>den skall avvecklas och att Statens invandrarverks beslut i utlännings- och<br>medborgarskapsärenden normalt i stället skall kunna överklagas till en<br>länsrätt (utlänningsdomstol) och därifrån till en kammarrätt<br>(utlänningsöverdomstol). I fråga om säkerhetsärenden enligt utlännings-<br>lagen innebär NIPU:s förslag sammanfattningsvis en ordning där dessa<br>ärenden kan prövas i två instanser. Enligt NIPU bör Invandrarverket av-<br>göra alla säkerhetsärenden i första instans. Invandrarverkets beslut skall<br>enligt förslaget kunna överklagas till regeringen av den som beslutet går<br>emot, dvs. utlänningen eller Rikspolisstyrelsen.</p>
<p>Flera av förslagen i NIPU:s betänkande kritiserades av remissinstan-<br>serna och bl.a. frågan om utlänningsärenden i andra instans skall hand-<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>58</p>
<p>läggas i en specialdomstol eller i annan ordning bereds nu vidare i en ar- Prop. 1999/2000:147<br>betsgrupp inom Regeringskansliet. Tills vidare kommer alltså NIPU:s<br>förslag inte att genomföras, utan Utlänningsnämnden behålls som beslu-<br>tande instans. Enligt regeringens uppfattning bör en fullständig översyn av<br>MedbL: s instans- och överklaganderegler inte göras innan det står klart<br>om Utlänningsnämnden skall finnas kvar eller om en annan lösning skall<br>väljas. Huvudregeln enligt MedbL att Statens invandrarverks beslut far<br>överklagas till Utlänningsnämnden skall därför bestå tills vidare.</p>
<p>Frågan är då om det finns skäl att redan nu genomföra ett tvåinstans-<br>system för s.k. säkerhetsärenden enligt den nya medborgarskapslagen.</p>
<p>Följande skäl talar för att ändra den nuvarande ordningen enligt vilken<br>regeringen som första och sista instans prövar säkerhetsärenden. För det<br>första finns det en strävan efter att avlasta regeringen prövningen av för-<br>valtningsärenden och det gäller särskilt ärenden som regeringen prövar<br>som första instans. Ett annat viktigt skäl är att det, som nämnts ovan, sak-<br>nas möjlighet att överklaga regeringens beslut. Av särskild betydelse är<br>vidare artikel 12 i 1997 års konvention. I artikeln föreskrivs bl.a. att varje<br>konventionsstat skall tillse att ett beslut om förvärv av medborgarskap<br>skall kunna underkastas administrativ eller judiciell omprövning i enlighet<br>med statens nationella lagstiftning. Av konventionens förklarande text<br>framgår att artikel 12 inte utesluter nationella regler som innebär att vissa<br>ärenden prövas av t.ex. regeringen, dock sägs att också dessa beslut måste<br>kunna bli föremål för administrativ eller judiciell omprövning. Som<br>kommittén redogjort för i betänkandet är det tveksamt om den nuvarande<br>ordningen med regeringen som första och enda instans för säkerhetsären-<br>den är förenlig med 1997 års konvention.</p>
<p>Regeringen finner, i likhet med kommittén, att Migrationsverket (före den<br>1 juli 2000 Statens invandrarverk) bör överta funktionen som första instans i<br>säkerhetsärenden enligt medborgarskapslagen. Migrationsverkets beslut i<br>dessa ärenden bör kunna överklagas till regeringen. Det huvudsakliga skälet<br>till att välja regeringen som överinstans är att det är regeringen som har det<br>yttersta ansvaret för rikets säkerhet och för den allmänna säkerheten.</p>
<p>Såväl sökanden som Rikspolisstyrelsen bör ha rätt att överklaga Migra-<br>tionsverkets beslut, om beslutet går parten emot. Därför bör förvärv av<br>svenskt medborgarskap i ett säkerhetsärende gälla från och med den dag då<br>beslutet har vunnit laga kraft.</p>
<p>Definitionen av ett säkerhetsärende bör anges i lagtexten. Med säkerhets-<br>ärende avses ett ärende där Rikspolisstyrelsen hos Migrationsverket har<br>förslagit att ansökan avslås av skäl som rör rikets säkerhet eller allmän<br>säkerhet.</p>
<p>Som en konsekvens av förslaget upphör Migrationsverkets möjlighet att<br>lämna över ett säkerhetsärende direkt till regeringen. En annan konsek-<br>vens är att det blir olika överinstanser till Migrationsverket beroende på<br>om ärendet bedöms vara ett säkerhetsärende eller inte. Det är Migra-<br>tionsverket som skall göra denna bedömning. Bedömningen bör dock<br>vara beroende av huruvida Rikspolisstyrelsen i yttrande till verket avstyrkt<br>bifall till en ansökan om svenskt medborgarskap under åberopande av<br>säkerhetsskäl. Har Rikspolisstyrelsen gjort ett sådant ställningstagande får<br>ärendet anses vara ett säkerhetsärende och regeringen överinstans. Kom-<br></p>
<p>59</p>
<p>mittén anser att regeringen bör vara överinstans i ett sådant medborgar- Prop. 1999/2000:147<br>skapsärende även om Migrationsverket avslagit ansökningen av andra<br>skäl än sådana som hänför sig till Rikspolisstyrelsens avstyrkande. Rege-<br>ringen instämmer i denna bedömning. Det bör dock understrykas att<br>Migrationsverket, även om det vid granskningen av ett ärende visar sig att<br>något av grundvillkoren för naturalisation inte är uppfyllt, alltid har att<br>pröva också de skäl av säkerhetsmässig art som åberopas av Rikspolissty-<br>relsen.</p>
<p>Om den situationen uppstår att ett ärende vid handläggningen hos<br>Migrationsverket har behandlats som ett vanligt ärende utan säkerhetsas-<br>pekter, men sådana visar sig finnas under den tid som ärendet handläggs i<br>Utlänningsnämnden bör ärendet återlämnas till Migrationsverket för att de<br>nya omständigheterna skall kunna bedömas i första instans. Återlämnande<br>blir dock inte aktuellt om Utlänningsnämnden finner skäl att avslå ett<br>överklagande redan på en annan grund.</p>
<p>Förhållandet kan i något fall tänkas bli det motsatta, dvs. att ett ärende<br>hos Migrationsverket har bedömts vara ett säkerhetsärende medan rege-<br>ringen vid sin handläggning gör den bedömningen att det inte föreligger<br>några egentliga säkerhetsaspekter. En sådan situation bör lösas genom att<br>regeringen överlämnar ärendet till Migrationsverket för ny behandling.</p>
<p>För handläggningen av säkerhetsärenden vid Migrationsverket kommer,<br>liksom för övriga medborgarskapsärenden, förvaltningslagen (1986:223)<br>att gälla. Enligt huvudregeln i 16 § förvaltningslagen (FL) gäller att en<br>sökande, klagande eller annan part har rätt att ta del av det som tillförts<br>ärendet, om detta avser myndighetsutövning mot någon enskild. Enligt<br>17 § FL gäller vidare som huvudregel att ett ärende inte får avgöras utan<br>att den som är sökande, klagande eller annan part har underrättats om en<br>uppgift som har tillförts ärendet genom någon annan än honom själv och<br>han har fatt tillfälle att yttra sig över den, om ärendet avser myndighets-<br>utövning mot någon enskild. Rätten att ta del av uppgifter enligt 16 § FL<br>samt underrättelseskyldigheten enligt 17 § FL kan dock begränsas av<br>14 kap. 5 § sekretesslagen (1980:100).</p>
<h2>17 Överlämnande av ärenden till regeringen</h2>
<p>Regeringens förslag: Möjligheten att överlämna ett ärende till regeringen<br>i prejudikatssyfte skall finnas kvar.</p>
<p>Möjligheten att överlämna ett ärende som bedöms ha betydelse för<br>rikets förhållande till främmande makt eller mellanfolklig organisation<br>slopas. Även möjligheten att överlämna ett ärende för att synnerliga skäl<br>talar för det slopas.</p>
<p>Kommitténs förslag överensstämmer i stort med regeringens. Kom-<br>mittén har hänvisat till NIPU:s förslag vad gäller överlämnande av ären-<br>den i prejudikatssyfte.</p>
<p>60</p>
<p>Remissinstanserna: Statens invandrarverk invänder mot att det enligt<br>kommitténs förslag inte kommer att stå kvar någon möjlighet att över-<br>lämna ärenden till regeringen i praxisskapande syfte.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: De överväganden som har gjorts i av-<br>snitt 16 rör säkerhetsärenden. Enligt 9 a § 1 MedbL far emellertid ett<br>ärende överlämnas till regeringen även om det bedöms ha betydelse för<br>rikets förhållande till främmande makt eller mellanfolklig organisation.<br>Enligt punkt 2 i samma bestämmelse gäller vidare att överlämnande får<br>ske om det bedöms vara av särskild vikt för ledning av tillämpningen av<br>MedbL att ärendet prövas av regeringen. Slutligen gäller enligt punkt 3 att<br>ett ärende far överlämnas om synnerliga skäl annars talar för regeringens<br>prövning. Synnerliga skäl kan t.ex. vara att ärendet är av mycket speciellt<br>slag och kan förväntas leda till stor internationell uppmärksamhet trots att<br>det inte berör Sveriges förhållande till annan stat eller till någon mellan-<br>folklig organisation. Kommittén har för dessa situationer föreslagit att<br>möjligheten att överlämna ärenden till regeringen skall tas bort. När<br>kommittén lämnade detta förslag utgick den dock från att NIPU:s förslag<br>om instansordningen skulle genomföras. Enligt kommitténs förslag skulle<br>den nya instansordningen bli tillämplig även i medborgarskapsärenden.</p>
<p>Eftersom regeringen, som tidigare nämnts, ännu inte tagit ställning till<br>NIPU:s förslag föreslås det inte för närvarande någon ändring av de nu<br>aktuella bestämmelserna om överlämnande i prejudikatssyfte (9 a § första<br>stycket 2). Kvar i den nuvarande överlämnandeparagrafen finns därmed<br>den del av punkt 1 som inte rör säkerhetsärenden samt punkt 3.</p>
<p>Ärenden som avses i dessa bestämmelser är mycket ovanliga, vilket i<br>sig talar för att inte behålla ifrågavarande överlämnandemöjligheter.<br>Dessutom finns i 10 kap. 8 § regeringsformen en bestämmelse som inne-<br>bär att utrikesministern skall hållas underrättad när en fråga som är av<br>betydelse för förhållandet till främmande stat eller mellanfolklig organi-<br>sation uppkommer hos en annan statlig myndighet. Underrättelsen skall<br>ske när frågan uppkommer vilket innebär att utrikesministern skall få in-<br>formation under ärendets handläggning. Regeringen är därmed tillförsäk-<br>rad insyn i dessa ärenden.</p>
<p>Mot denna bakgrund anser regeringen att möjligheten att överlämna<br>dessa typer av ärenden kan tas bort. Om det skulle förekomma ärenden<br>där dessa frågor aktualiseras kan de hanteras inom den ordinarie, nu gäl-<br>lande instansordningen.</p>
<h2>18 Språkkunskaper och kunskaper om det<br>svenska samhället</h2>
<p>Regeringens bedömning: Krav på språkkunskaper eller kunskaper<br>om det svenska samhället bör inte ställas som villkor för att få svenskt<br>medborgarskap.</p>
<p>Kommitténs bedömning överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>61</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrat sig är positiva<br>till kommitténs bedömning eller lämnar den utan erinran.</p>
<p>Hovrätten för Västra Sverige och Uppsala universitet anser dock att<br>krav på språkkunskaper skall uppställas. Rikspolisstyrelsen menar att det<br>kan finnas skäl att ha ett krav på språkkunskaper, men att det måste finnas<br>dispensmöjligheter.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Goda kunskaper i landets språk<br>och samhällsförhållanden har stor betydelse för integrationen. Med kun-<br>skaper i svenska ökar förutsättningarna för arbete och deltagande i sam-<br>hällslivet.</p>
<p>Ett av målen för integrationspolitiken är en samhällsutveckling som<br>kännetecknas av ömsesidig respekt och tolerans och som alla oavsett bak-<br>grund skall vara delaktiga i och medansvariga för. Utan kunskaper i<br>svenska språket är det svårt för den enskilde att delta i samhällslivet på<br>lika villkor som andra. För de allra flesta som bor i Sverige är det svenska<br>språket nyckeln till samhället och en nödvändig länk för att skapa förstå-<br>else och ömsesidig respekt människor emellan.</p>
<p>Förutsättningarna för att lära sig ett språk varierar dock från person till<br>person. Det är ytterst de enskilda individerna som måste ta ansvar för sin<br>språkinlärning. Det allmännas uppgift bör vara att se till att professionell<br>undervisning erbjuds och att den är av god kvalitet samt att undervis-<br>ningen så långt möjligt anpassas till individuella förutsättningar och be-<br>hov. Samhället kan stimulera språkinlärningen, men motivationen och<br>kunskaperna kan inte tvingas fram.</p>
<p>Svenskundervisning för invandrare (sfi) syftar till att ge vuxna invand-<br>rare grundläggande kunskaper i svenska och om det svenska samhället.<br>Kommunerna är skyldiga att erbjuda kostnadsfri undervisning i sfi till<br>dem som har otillräckliga kunskaper i svenska språket. Det åligger också<br>kommunerna att aktivt söka upp dem som har rätt till sfi och motivera<br>dem att delta i utbildningen.</p>
<p>De allra flesta av dem som har invandrat till Sverige lär sig så små-<br>ningom svenska tillräckligt bra för att ta sig fram i vardagslivet, även om<br>kunskaperna varierar och ibland är otillräckliga för att klara mer kompli-<br>cerade sammanhang. Det finns många skäl till att inte alla lyckas med<br>språkinlärningen. Utbildningsbakgrund, ålder och motivation har stor be-<br>tydelse liksom hälsotillståndet. En del flyktingar har upplevt traumatiska<br>händelser som påverkar språkstudierna. För dem som inte är studievana<br>eller motiverade att lära sig svenska krävs åtgärder som stärker språkin-<br>hämtandet. Kontakter med svensktalande genom studier varvade med<br>praktik har visat sig vara en framgångsrik metod. Folkrörelserna kan<br>också spela en framträdande roll genom att bjuda in och låta invandrare<br>bli delaktiga i verksamheten.</p>
<p>Om ett språkkrav skulle införas uppkommer frågan vilken kunskaps-<br>nivå som skall uppnås och hur denna skall dokumenteras. Möjlighet till<br>undantag måste också finnas. Att skapa en rättvis och praktiskt genom-<br>förbar ordning skulle enligt regeringens mening vara förenat med bety-<br>dande svårigheter. Kontrollen av att kunskapskravet uppnåtts skulle också<br>innebära en administrativ belastning som är svår att försvara.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>62</p>
<p>Mot den nu redovisade bakgrunden anser regeringen inte att det finns<br>tillräckliga skäl att införa krav på språkkunskaper eller kunskaper om det<br>svenska samhället som villkor för medborgarskap.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<h2>19 Information om svenskt medborgarskap</h2>
<p>Regeringens bedömning: Det bör vara en uppgift för Integrationsverket<br>att svara för att information om medborgarskapets innebörd utarbetas och<br>att den sprids på lämpligt sätt såväl bland svenska som utländska medbor-<br>gare och statslösa.</p>
<p>Kommitténs bedömning överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrat sig är positiva<br>till kommitténs bedömning eller lämnar den utan erinran. Ombudsmannen<br>mot etnisk diskriminering framhåller att information bör spridas på olika<br>språk och även ingå som ett moment i svenskundervisningen för invand-<br>rare. Statens invandrarverk anser att det bör vara Invandrarverkets uppgift<br>att utarbeta materialet men att Integrationsverket kan ha ansvar för att<br>sprida informationen. Landsorganisationen i Sverige anser att Integra-<br>tionsverket bör fa utökade ekonomiska resurser för att kunna fullfölja ett<br>effektivt och målgruppsrelaterat informationsarbete. Rädda Barnen menar<br>att bam och ungdomar måste fa särskilt riktad och anpassad information<br>om vad ett svenskt medborgarskap betyder och konsekvenserna av dub-<br>belt medborgarskap. Såväl Afrosvenskamas Riksförbund som Sverige-<br>finska Riksförbundet betonar vikten av att på ett tidigt stadium engagera<br>invandrarorganisationer vid förmedling av information.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Integrationsverket har ett övergri-<br>pande ansvar för alla åtgärder som utgör ett led i integrationen, oavsett om<br>det rör medborgarskap eller annat. Integrationsverket vänder sig också till<br>alla som är bosatta i Sverige, såväl utlänningar som svenska medborgare.<br>Därför bör Integrationsverket svara för att ändamålsenlig information om<br>medborgarskapets innebörd utarbetas och att den sprids på lämpligt sätt<br>såväl bland svenska som utländska medborgare och bland statslösa. Det är<br>självfallet av stor vikt att informationen finns tillgänglig på olika utländ-<br>ska språk. Att informera om förutsättningarna för att erhålla svenskt med-<br>borgarskap och om ansöknings- och anmälningsprocessen bör, som hit-<br>tills, ankomma på den centrala utlänningsmyndigheten, dvs. Migra-<br>tionsverket (före den 1 juli 2000 Statens invandrarverk).</p>
<h2>20 Särskilda ceremonier för nya svenska med-<br>borgare</h2>
<p>Regeringens bedömning: Särskilda ceremonier bör hållas för personer<br>som förvärvar svenskt medborgarskap. Detta bör dock som hittills vara ett<br>frivilligt åtagande för kommunerna.</p>
<p>63</p>
<p>Kommitténs bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrat sig är positiva<br>till att ceremonier hålls eller har i vart fall inget att erinra mot detta. Ut-<br>länningsnämnden anser att kommittén redovisar en motsägelsefull inställ-<br>ning till medborgarskapets betydelse i det att dubbelt medborgarskap för-<br>ordas samtidigt som det svenska medborgarskapets betydelse för bl.a.<br>integration framhålls. Sverigefinska Riksförbundet poängterar att ceremo-<br>nierna skall utformas på ett sådant sätt att de verkligen når sitt syfte att<br>stärka medborgarskapets status och att deltagandet skall vara frivilligt.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Att få ett nytt medborgarskap är<br>ett mycket stort steg för många utlänningar. En utlänning som blir svensk<br>medborgare måste kunna känna att han eller hon därmed betraktas som<br>svensk och accepteras fullt ut av det svenska samhället. Att så sker har<br>stor betydelse för integrationsprocessen.</p>
<p>Nya medborgare bör välkomnas till det svenska samhället under vär-<br>diga former. Särskilda ceremonier när personer får svenskt medborgar-<br>skap är enligt regeringens mening ett sätt att visa att medborgarskapet<br>innebär en rätt att på ett fullvärdigt sätt delta i samhällets intressegemen-<br>skap. Redan i dag genomförs sådana ceremonier av kommunerna på<br>många håll i landet. Ofta sker det i anslutning till firandet av national-<br>dagen. Erfarenheterna av dessa ceremonier har beskrivits som positiva<br>både från kommunernas och de deltagandes sida.</p>
<p>Enligt regeringens mening bör ceremonierna som hittills vara ett frivil-<br>ligt åtagande för kommunerna. I vissa fall, om det bedöms lämpligt, bör<br>kommunerna kunna söka samverkan med länsstyrelsen. När det gäller<br>formerna för ceremonierna bör Integrationsverket kunna utarbeta ett in-<br>formationsmaterial som ger exempel på lämpliga sätt att genomföra<br>arrangemangen. Någon närmare styrning av formerna är enligt regering-<br>ens mening inte nödvändig.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<h2>21 Utfärdande av nya tillämpningsföreskrifter</h2>
<p>Regeringens bedömning: Den nya medborgarskapslagen kompletteras<br>av en förordning med föreskrifter om lagens tillämpning. 14 § MedbL får<br>inte någon motsvarighet i den nya lagen.</p>
<p>Kommitténs bedömning överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har yttrat sig särskilt i<br>denna fråga.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Regeringen har i 14 § MedbL<br>bemyndigats att meddela närmare bestämmelser angående ansökningar<br>om naturalisation och den utredning som behövs för prövningen av så-<br>dana ansökningar. Bemyndigandet omfattar även de föreskrifter som i<br>övrigt behövs för MedbL. s tillämpning. Dessa föreskrifter finns i med-<br>borgarskapskungörelsen (1969:235) som trädde i kraft den 1 juli 1969.</p>
<p>64</p>
<p>Även till den nya medborgarskap slagen behövs kompletterande före-<br>skrifter i en förordning. Förordningen kommer att innehålla bestämmelser<br>om i princip samma frågor som medborgarskapskungörelsen (MedbK) i<br>dag reglerar.</p>
<p>Av intresse i sammanhanget är att även 10 § MedbL innehåller ett be-<br>myndigande för regeringen. Där ges regeringen rätt att efter avtal med<br>Danmark, Finland, Island eller Norge förordna om tillämpning av en eller<br>flera av de bestämmelser som anges under a-c i samma paragraf. Detta<br>bemyndigande återspeglas i 10 § MedbK vari föreskrivs att 10 a-c §<br>MedbL äger tillämpning i förhållande till Danmark, Finland, Island och<br>Norge.</p>
<p>Enligt regeringens bedömning är 10 § MedbK den enda av kungörel-<br>sens bestämmelser som förutsätter ett bemyndigande i lag. Ett motsva-<br>rande bemyndigande bör finnas i den nya lagen. Övriga bestämmelser i<br>MedbK är att betrakta som verkställighetsföreskrifter och sådana kan re-<br>geringen enligt 8 kap. 13 § regeringsformen besluta utan bemyndigande.<br>Det innebär att 14 § MedbL numera inte tjänar något syfte. Bestämmelsen<br>bör därför inte få någon motsvarighet i den nya lagen.</p>
<h2>22 Tillträde till 1997 års europeiska konvention<br>om medborgarskap</h2>
<p>Regeringens förslag: Riksdagen godkänner 1997 års europeiska kon-<br>vention om medborgarskap.</p>
<p>Kommitténs förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrat sig är positiva<br>till förslaget eller lämnar det utan erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: 1997 års konvention trädde i kraft den<br>1 mars 2000. I förhållande till de stater som tillträder konventionen efter<br>dess ikraftträdande gäller att konventionen träder i kraft den första dagen i<br>den månad som följer efter utgången av en tid av tre månader räknat från<br>dagen för undertecknandet eller den dag då ratifikations-, godtagande-<br>eller godkännandeinstrumentet deponerades.</p>
<p>1997 års konvention bärs upp av värderingar och principer som Sverige<br>i alla delar kan ställa sig bakom. Enligt regeringens uppfattning råder det<br>inte någon tvekan om att bestämmelserna i förslaget till ny medborgar-<br>skapslag står i överensstämmelse med konventionen.</p>
<p>Enligt artikel 22 b) i 1997 års konvention kan fördragsslutande stat<br>beträffande en person som också är medborgare i annan fördragsslutande<br>stat som inte har obligatorisk militärtjänst, föreskriva att personen skall<br>anses ha fullgjort sina militära förpliktelser endast om personens varaktiga<br>hemvist i denna fördragsslutande stat har bibehållits upp till en viss ålder.<br>Denna ålder skall de berörda konventionsstatema meddela vid<br>undertecknandet eller deponeringen av sitt ratifikations-, godtagande-<br>eller anslutningsinstrument. För svensk del kommer denna ålder att anges<br>till 30 år (jfr 4 kap. 2 § lagen [1994:1809] om totalförsvarsplikt). Samma</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>65</p>
<p>3 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 147<br></p>
<p>ålder angavs även vid Sveriges tillträde till 1977 års protokoll om ändring Prop. 1999/2000:147<br>av 1963 års konvention (SÖ 1978:117).</p>
<p>Med beaktande av det sagda föreslår regeringen att riksdagen godkän-<br>ner att Sverige ratificerar 1997 års europeiska konvention om medborgar-<br>skap.</p>
<h2>23 Nordiskt samråd</h2>
<h3>23.1 Allmänt</h3>
<p>Som nämnts ovan är medborgarskapsrätten ett område som till stor del<br>har byggt på ett nordiskt samarbete. Samarbetet inleddes under 1880-talet<br>och har resulterat i 1894 års och 1924 års medborgarskapslagar. Även<br>1950 års lag tillkom efter samarbete mellan de nordiska länderna. Samar-<br>betet kom i 1950 års lag bl.a. till uttryck i möjligheten för Kungl. Maj:t<br>(numera regeringen) att efter avtal med annat nordiskt land förordna om<br>tillämpning av vissa bestämmelser som är förmånligare för medborgare i<br>annat nordiskt land och för personer som haft sitt hemvist i annat nordiskt<br>land.</p>
<p>Utvecklingen sedan den nuvarande medborgarskapslagen trädde i kraft<br>har i mångt och mycket gått mot en ökad internationalisering. Sveriges<br>medlemsskap i EU har även lett till ett utökat samarbete för Sverige i för-<br>hållande till övriga medlemsstater. En gemensam europeisk grund för<br>medborgarskapslagstiftningen finns numera i 1997 års konvention. Det<br>nordiska samarbetet är fortfarande av stor vikt men bör mot denna bak-<br>grund ses i ett vidare perspektiv. Medborgarskapslagama i Sverige och<br>övriga nordiska länder har dessutom genomgått förändringar sedan lagar-<br>nas tillkomst. Dessa ändringar har i flera fall genomförts utan motsvarig-<br>heter i övriga nordiska länders medborgarskapslagstiftning.</p>
<p>Under arbetet med detta lagstiftningsärende har flera samrådsmöten<br>hållits mellan företrädare för de nordiska länderna. I januari 2000 träffa-<br>des företrädare från samtliga nordiska länder vid ett samrådsmöte i Oslo.<br>Vid mötet diskuterades bl.a. frågan om dubbelt medborgarskap och det<br>kunde då konstateras att Sverige har kommit närmare ett ställningsta-<br>gande i denna fråga än övriga nordiska länder. Vid mötet konstaterades<br>även att ett fortsatt nordiskt samråd i medborgarskap sfrågor är väsentligt,<br>men att länderna ändock bör vara fria att självständigt genomföra refor-<br>mer på detta område. Att samtliga nordiska länder inte i dag kan samlas<br>kring en gemensam ståndpunkt i frågan om dubbelt medborgarskap bör<br>mot denna bakgrund inte utgöra ett hinder mot ett svenskt beslut att inne-<br>hav av dubbelt medborgarskap skall bli fullt ut möjligt. Information om<br>förslaget har också lämnats till övriga nordiska länder vid ett möte i<br>Reykjavik den 3-4 april 2000 med Nordiska samrådsgruppen på hög nivå<br>i flyktingfrågor (NSHF).</p>
<p>66</p>
<h3>23.2</h3>
<h3>Avtal mellan nordiska länder</h3>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Regeringens förslag: Bestämmelsen om möjlighet för regeringen att efter<br>avtal med övriga nordiska länder förordna om tillämpning av vissa be-<br>stämmelser ges en motsvarighet i den nya lagen.</p>
<p>Kommitténs förslag överensstämmer i stort med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Ingen remissinstans har uttalat sig särskilt i dessa<br>frågor. Hovrätten för Västra Sverige påpekar dock att kravet på att nor-<br>disk medborgare inte får ha dömts till fängelse under hemvisttiden i<br>Sverige, med hänsyn till de stora möjligheter som finns att döma till annan<br>påföljd än fängelse, inte framstår som adekvat. Enligt hovrätten bör istäl-<br>let den straffskala som gäller för brottet vara avgörande.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt 10 § MedbL far regeringen<br>efter avtal med annat nordiskt land förordna om tillämpning av vissa i<br>paragrafen angivna bestämmelser. Bakgrunden är, som nämnts i avsnitt<br>23.1, det samarbete mellan de nordiska länderna som sedan lång tid före-<br>kommit på medborgarskapsområdet. Det är viktigt att detta samarbete kan<br>fortsätta i den omfattning det är möjligt. 10 § MedbL bör därför få en<br>motsvarighet i den nya lagen Bestämmelserna i 10 § b och c som före-<br>skriver lättnader i villkoren för nordiska medborgare kan i sak oföränd-<br>rade föras över till den nya lagen. 10 § a tredje stycket MedbL, som hän-<br>visar till preskriptionsbestämmelsen, kan också överföras till den nya<br>lagen utan materiell förändring vad gäller möjligheten att tillgodoräkna<br>hemvisttid i en annan avtalsstat.</p>
<p>Enligt 10 § b MedbL är ett krav för förvärv av svenskt medborgarskap<br>för medborgare i annat nordiskt land att han eller hon inte dömts till fäng-<br>else under hemvisttiden i Sverige. Kommittén har inte föreslagit någon<br>ändring när det gäller detta krav. Hovrätten för Västra Sverige anser att<br>kravet, med hänsyn till de stora möjligheter som finns att döma till annan<br>påföljd än fängelse, inte framstår som adekvat. Enligt hovrätten bör istäl-<br>let den straffskala som gäller för brottet vara avgörande. En liknande syn-<br>punkt framfördes i samband med tidigare ändringar i MedbL och bemöt-<br>tes då med att bl.a. skyddstillsyn och villkorlig dom jämställdes med fäng-<br>else enligt dåvarande 36 kap. 6 § brottsbalken. Föredraganden hänvisade<br>till brottsbalksbestämmelsens generella räckvidd och att det därför inte<br>behövdes en förklarande bestämmelse i MedbL (prop. 1975/76:136 s. 38).<br>Regeringen ser i dag inte något skäl till att i lagtexten göra någon annan<br>ändring än att ordet ”fängelse” kan bytas ut mot ”frihetsberövande på-<br>följd”. Därmed skulle sluten ungdomsvård och rättspsykiatrisk vård om-<br>fattas direkt av bestämmelsens ordalydelse. Ytterligare ändringar i be-<br>stämmelsen i detta hänseende far övervägas i samband med en eventuell<br>omförhandling av det nordiska avtalet.</p>
<p>När det gäller 10 § a första och andra styckena MedbL är situationen<br>annorlunda än beträffande ovan behandlade bestämmelser. I 10 § a första<br>stycket MedbL hänvisas till 3 § MedbL som föreslås bli ersatt av 8-10 §§<br>i den nya lagen. Förutsättningarna i dessa bestämmelser skiljer sig helt<br>från de som anges i 3 § MedbL. I 10 § a andra stycket MedbL hänvisas<br>till 4 § MedbL om återvinning av svenskt medborgarskap. Den senare<br></p>
<p>67</p>
<p>bestämmelsen föreslås fa en motsvarighet i 11 § i den nya lagen. Den Prop. 1999/2000:147<br>föreslagna 11 § föreskriver emellertid krav på kortare hemvisttid än den<br>nuvarande bestämmelsen. Varken 10 § a första stycket eller 10 § a andra<br>stycket MedbL kan därför oförändrade överföras till den nya lagen.</p>
<p>Enligt artikel 7 i avtalet av den 23 oktober 1998 mellan Danmark,<br>Finland, Island, Norge och Sverige om genomförande av vissa bestäm-<br>melser om medborgarskap skall varje part snarast meddela de övriga par-<br>terna om sådana ändringar i dess medborgarskapslagstiftning som har<br>betydelse för detta avtal. Parterna skall därefter snarast överväga om dessa<br>ändringar skall föranleda förändringar i avtalet.</p>
<p>Enligt regeringens mening bör behovet av nordiska överläggningar och<br>en omförhandling av avtalet övervägas. Om ett sådant behov visar sig<br>föreligga bör Sverige ta initiativ till sådana överläggningar.</p>
<h2>24 Övrigt</h2>
<p>Regeringens förslag: I bestämmelsen om i vilka fall en socialnämnd<br>skall lämna ut uppgifter om en utlännings personliga förhållanden byts<br>”en polismyndighet” ut mot ”Rikspolisstyrelsen”.</p>
<p>I bestämmelsen om att det efter ansökan far meddelas förklaring att<br>någon är svensk medborgare bör orden ”om det kan råda ovisshet om<br>detta” läggas till.</p>
<p>I den mån det inte föreslås ändringar skall bestämmelserna i MedbL<br>föras över till den nya lagen.</p>
<p>Kommitténs förslag överensstämmer i stort med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Ingen remissinstans har uttalat sig särskilt i dessa<br>frågor.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I 14 a § MedbL regleras i vilka fall en<br>socialnämnd far lämna ut uppgifter om en utlännings personliga förhål-<br>landen. Bestämmelsen bör fa en motsvarighet i den nya lagen, dock med<br>den skillnaden att Rikspolisstyrelsen ersätter ”en polismyndighet”. Detta<br>är en följd av att utredningsansvaret i medborgarskapsärenden den<br>1 oktober 1997 övergick från polisen till Statens invandrarverk. Rikspo-<br>lisstyrelsen (Säkerhetspolisen) kan dock fortfarande ha behov av att in-<br>hämta sådana uppgifter i säkerhetsärenden.</p>
<p>11 § andra stycket MedbL föreskrivs att ett hittebarn som anträffas här i<br>landet skall anses som svenskt medborgare till dess något annat blir känt.<br>Lagrådet ifrågasätter om denna bestämmelse står helt i överensstämmelse<br>med artikel 6 punkt lb) i 1997 års konvention. I artikeln anges att varje<br>konventionsstat i sin nationella lagstiftning skall föreskriva att medbor-<br>garskap i staten skall förvärvas ex lege av hittebarn som anträffas inom<br>statens territorium och som annars skulle bli statslösa.</p>
<p>Det kan, som Lagrådet påpekat, diskuteras om den nuvarande bestäm-<br>melsen stämmer överens med artikeln. Det som framkommer om barnets<br>medborgarskapsstatus kan ju vara att barnet är statslöst, vilket då skulle<br>bryta presumtionen om svenskt medborgarskap. Av den förklarande tex-</p>
<p>68</p>
<p>ten till den aktuella artikeln framgår emellertid bl.a. att kravet på att be-<br>vilja medborgarskap är uppfyllt om hittebarnet, till dess annat visar sig,<br>anses ex lege som bam till en medborgare i staten och därmed en med-<br>borgare. Enligt regeringens mening uppfyller Sverige därför sitt åtagande<br>enligt konventionen redan med den bestämmelse som finns i dag. Det kan<br>även noteras att regeringens förslag till ny lag innebär långtgående för-<br>enklingar för just statslösa bam. Om det därför i något fall skulle påträffas<br>ett hittebarn som senare visar sig vara statslöst finns goda förutsättningar<br>för barnet att på ett enkelt sätt fa svenskt medborgarskap. Regeringen<br>föreslår mot denna bakgrund inte någon ändrad lydelse av bestämmelsen<br>om hittebarn, utan anser att den bör överföras till den nya lagen.</p>
<p>Bestämmelserna om förvärv av svenskt medborgarskap som biperson i<br>anmälningsärenden, 5 § MedbL, och i naturalisationsärenden, 6 § sjätte<br>stycket MedbL, bör överföras till den nya lagen. Den nuvarande ord-<br>ningen i fråga om barns förvärv av svenskt medborgarskap som biperson<br>skall således bestå.</p>
<p>Bestämmelserna i den nuvarande lagen om hos vilken myndighet an-<br>mälan eller ansökan skall göras bör överföras med samma sakinnehåll till<br>den nya lagen. Bestämmelserna om förfarandet bör, i enlighet med Lag-<br>rådets förslag, samlas under en gemensam rubrik.</p>
<p>111 § andra stycket MedbL anges att Utlänningsnämnden efter ansökan<br>far meddela förklaring att någon är svensk medborgare. Prövningen far<br>dock inte avse anmälan enligt 2 a, 3, 4 eller 7 a §. Bakgrunden till be-<br>stämmelsen är att en person i tveksamma fall skall kunna få en bindande<br>förklaring om han eller hon är svensk medborgare (NJA II 1925 s. 177<br>och prop. 1950:217 s. 58). Utlänningsnämnden kan enligt bestämmelsen<br>om förklaring komma att pröva medborgarskap som har förvärvats eller<br>förlorats automatiskt. Prövningen kan också avse personer som har för-<br>värvat eller förlorat svenskt medborgarskap som bipersoner. Utlännings-<br>nämndens prövning i förklaringsärenden omfattar dock inte om en person<br>förvärvat eller förlorat svenskt medborgarskap genom anmälan eller an-<br>sökan. I dessa fall har beslut redan fattats i sakfrågan av tillämpande<br>myndighet.</p>
<p>Lagrådet anser att det bör framgå av lagtexten att Utlänningsnämndens<br>prövning inte omfattar om en person har förvärvat eller förlorat svenskt<br>medborgarskap genom anmälan eller ansökan, eftersom - som ovan<br>nämnts - beslut i dessa fall redan fattats av vederbörande myndighet. En-<br>ligt Lagrådets förslag kan detta komma till uttryck genom att ”om det kan<br>råda ovisshet om detta” läggs till i bestämmelsen. Regeringen instämmer i<br>Lagrådets uppfattning.</p>
<p>I folkbokföringen registreras uppgift om medborgarskap. För den som<br>är svensk medborgare skall inte eventuellt utländskt medborgarskap<br>registreras (se prop. 1990/91:53, s. 40). Något skäl att på grund av försla-<br>get om tillåtande av dubbelt medborgarskap ändra nuvarande ordning för<br>registrering av medborgarskap inom folkbokföringen kan inte anses före-<br>ligga.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>69</p>
<h2>25</h2>
<h2>Ikraftträdande m.m.</h2>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Regeringens forslag: Lagen om svenskt medborgarskap skall träda i<br>kraft den 1 juli 2001. Genom den nya lagen upphävs lagen (1950:382) om<br>svenskt medborgarskap. Till följd härav upphör även 13 § första stycket<br>lagen (1924:130) om förvärvande och förlust av svenskt medborgarskap.<br>Till den 1 juli 2002 skall 7 § i 1950 års lag tillämpas när det gäller<br>svenska medborgare som blir medborgare i en annan stat som är bunden<br>av 1963 års europeiska konvention om begränsning av fall av flerfaldigt<br>medborgarskap och om militära förpliktelser i fall av flerfaldigt medbor-<br>garskap.</p>
<p>Bam till en svensk man som inte är gift med barnets mor skall genom<br>en övergångsbestämmelse ges möjlighet att under en begränsad period<br>och under vissa villkor fa svenskt medborgarskap genom ett anmälnings-<br>förfarande.</p>
<p>Detsamma skall gälla för ett adoptivbarn som skulle ha blivit svensk<br>medborgare om 5 § i den nya lagen gällt vid tidpunkten för adoptionsbe-<br>slutet, förutsatt att adoptionen beslutats den 1 juli 1992 eller senare.</p>
<p>Personer som förlorat sitt svenska medborgarskap enligt 1950 års lag,<br>men som skulle ha haft det kvar om den nya lagen varit gällande, skall<br>genom en övergångsbestämmelse ges möjlighet att under en begränsad<br>period och under vissa villkor återfå det svenska medborgarskapet genom<br>anmälan. Denna möjlighet skall dock inte stå öppen för personer som<br>redan enligt tidigare övergångsbestämmelser getts möjlighet att återfå<br>svenskt medborgarskap (SFS 1979:139).</p>
<p>Beslut i nu beskrivna anmälningsärenden skall kunna överklagas. Be-<br>stämmelsen om att den myndighet till vilken anmälan görs skall meddela<br>beslut om anmälan har medfört förvärv av svenskt medborgarskap eller<br>inte skall också vara tillämplig på dessa ärenden.</p>
<p>Äldre bestämmelser skall tillämpas i fråga om anmälningsärenden en-<br>ligt 2 a § i 1950 års lag som har getts in före ikraftträdandet av den nya<br>lagen. Detsamma gäller i fråga om anmälningsärenden enligt 3 § i 1950<br>års lag som har getts in före ikraftträdandet av den nya lagen, om tillämp-<br>ning av 1950 års lag är förmånligare för den enskilde än vad tillämpning<br>av den nya lagen skulle vara. 1950 års lag skall också tillämpas i fråga om<br>ärenden som enligt 9 a § har överlämnats till regeringen före ikraftträdan-<br>det av den nya lagen.</p>
<p>Övergångsbestämmelsen i 20 § MedbL om äldre traktatsbestämmelse<br>skall få en motsvarighet i den nya lagen.</p>
<p>Kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har några synpunkter<br>på tidpunkten för lagens ikraftträdande.</p>
<p>Statens invandrarverk och Statens nämnd för internationella adop-<br>tionsfrågor anser att punkterna 2 och 3 i kommitténs förslag till över-<br>gångsbestämmelser är missledande vad gäller datum för när de berörda<br>personerna skall vara födda. Invandrarverket anser vidare att en inskränk-<br>ning i rätten att återfå svenskt medborgarskap enligt punkt 4 bör göras vad<br>avser personer som redan enligt tidigare övergångsbestämmelser givits</p>
<p>70</p>
<p>möjlighet till detta, se lagen (1979:139) om ändring i lagen (1950:382)<br>om svenskt medborgarskap.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Den nya lagen bör träda i kraft den<br>1 juli 2001. Genom den nya lagen bör lagen (1950:382) om svenskt med-<br>borgarskap upphävas.</p>
<p>I lagen (1924:130) om förvärvande och förlust av svenskt medborgar-<br>skap finns en bestämmelse som fortfarande gäller (13 § första stycket). Av<br>bestämmelsen, som är en övergångsbestämmelse, framgår att en person,<br>som förlorat svenskt medborgarskap på grund av 7 § i lagen (1894:71) om<br>förvärvande och förlust av medborgarrätt, har rätt att återfå det svenska<br>medborgarskapet under vissa förutsättningar. Denna rätt gäller även den<br>som förlorat medborgarskapet som biperson. Enligt regeringens uppfatt-<br>ning kan det endast röra sig om ett mycket begränsat antal personer som<br>fortfarande kan vara berörda av bestämmelsen. Om den situation som<br>avses i bestämmelsen skulle bli aktuell bör dessa personer kunna använda<br>sig av naturalisationsförfarandet för att återfå svenskt medborgarskap.<br>Även 1924 års lag bör därför kunna upphävas i den del den fortfarande<br>gäller.</p>
<p>1963 års konvention upphör att gälla ett år från det att den sägs upp.<br>Eftersom riksdagen skall godkänna att konventionen frånträds kan rege-<br>ringen sannolikt fatta beslut om uppsägning tidigast under våren 2001.<br>Till den 1 juli 2002 bör därför 7 § i 1950 års lag tillämpas när det gäller<br>svenska medborgare som blir medborgare i en annan stat som är bunden<br>av 1963 års konvention.</p>
<p>Förslaget till medborgarskapslag innehåller två nya typer av automatiskt<br>förvärv av svenskt medborgarskap. Det gäller dels bam som föds i<br>Sverige och som har en svensk far som inte är gift med barnets mor, dels<br>adoptivbarn under tolv år som adopteras genom ett utomnordiskt adop-<br>tionsbeslut med automatisk giltighet i Sverige. Bam som tillhör dessa<br>kategorier bör ges rätt att under vissa förutsättningar förvärva svenskt<br>medborgarskap i enlighet med de nya bestämmelserna.</p>
<p>Ett bam som har fötts i Sverige och som skulle ha blivit svensk med-<br>borgare om 4 § i den nya lagen gällt vid tidpunkten för födelsen, bör såle-<br>des kunna förvärva svenskt medborgarskap under förutsättning att barnet<br>inte har fyllt arton år, fadem fortfarande är svensk medborgare, och fadem<br>före den 1 juli 2003 hos Migrationsverket anmäler önskemål om svenskt<br>medborgarskap för barnet. Om barnet har fyllt tolv år och har utländskt<br>medborgarskap bör det krävas att barnet samtycker till förvärv av svenskt<br>medborgarskap. Detta gäller dock inte om barnet är varaktigt förhindrat<br>att lämna samtycke på grund av en psykisk störning eller på grund av<br>något annat liknande förhållande. Samtycke av barnets vårdnadshavare<br>bör också krävas för förvärv av svenskt medborgarskap för barnet.</p>
<p>Ett adoptivbarn som skulle ha blivit svensk medborgare om 5 § i den<br>nya lagen gällt vid tidpunkten för adoptionsbeslutet, bör kunna förvärva<br>svenskt medborgarskap om adoptionen beslutats den 1 juli 1992 eller<br>senare, barnet inte har fyllt arton år, och den eller de personer som har<br>vårdnaden om barnet hos Migrationsverket före den 1 juli 2003 anmäler<br>önskemål om svenskt medborgarskap för barnet. Om barnet har fyllt tolv<br>år och har utländskt medborgarskap bör det krävas att barnet samtycker</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>71</p>
<p>till förvärv av svenskt medborgarskap. Detta gäller dock inte om barnet är<br>varaktigt förhindrat att lämna det på grund av en psykisk störning eller på<br>grund av något annat liknande förhållande.</p>
<p>Kommittén förslår i sitt författningsförslag att en person som förlorat<br>sitt svenska medborgarskap enligt 1950 års lag, men som skulle haft det<br>kvar om den nya lagen gällt vid tidpunkten för förlusten, bör kunna återfå<br>svenskt medborgarskap om han eller hon före den 1 juli 2003 anmäler<br>önskemål om det. Formuleringen kan uppfattas som att den avser såväl<br>förlust av svenskt medborgarskap enligt 7 § MedbL som förlust genom<br>preskription (8 § MedbL) samt befrielse (9 § MedbL). Denna oklarhet har<br>påpekats av Lagrådet. Enligt regeringens uppfattning bör dock endast<br>personer som förlorat sitt medborgarskap enligt 7 § MedbL omfattas av<br>möjligheten att återfå detta genom en enkel anmälan. Skälet till detta är att<br>7 § MedbL inte får någon motsvarighet i förslaget till ny lag, vilket där-<br>emot såväl preskriptionsbestämmelsen som bestämmelsen om befrielse<br>får. I dessa situationer finns dessutom ett inslag av frivilligt avstående från<br>det svenska medborgarskapet. Det finns därför, enligt regeringens<br>mening, inte anledning att ge personer som har förlorat svenskt medbor-<br>garskap genom preskription eller efter ansökan om befrielse någon sär-<br>ställning när det gäller möjligheten att återfå medborgarskap.</p>
<p>En person som förlorat sitt svenska medborgarskap enligt 7 § i 1950 års<br>lag, men som skulle haft det kvar om den nya lagen gällt vid tidpunkten<br>för förlusten, bör således kunna återfå svenskt medborgarskap om han<br>eller hon hos Migrationsverket före den 1 juli 2003 anmäler önskemål om<br>det. Detta gäller dock inte personer som haft möjlighet att återfå svenskt<br>medborgarskap redan enligt övergångsbestämmelserna till lagen<br>(1979:139) om ändring i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap.<br>Om personen vid tidpunkten för anmälan står under annans vårdnad, görs<br>anmälan i stället av den eller de som är vårdnadshavare. Om anmälan av-<br>ser ett bam bör barnet i dessa fall lämna sitt samtycke om det har fyllt tolv<br>år och har utländskt medborgarskap. Sådant samtycke bör dock inte krä-<br>vas om barnet är varaktigt förhindrat att lämna det på grund av en psykisk<br>störning eller på grund av något annat liknande förhållande.</p>
<p>Beslut i nu beskrivna anmälningsärenden bör kunna överklagas. Be-<br>stämmelsen om att den myndighet till vilken anmälan görs skall meddela<br>beslut om anmälan har medfört förvärv av svenskt medborgarskap eller<br>inte bör också vara tillämplig på dessa ärenden.</p>
<p>Äldre bestämmelser bör tillämpas i fråga om anmälningsärenden enligt<br>2 a § i 1950 års lag som har getts in före ikraftträdandet av den nya lagen.<br>Detsamma gäller i fråga om anmälningsärenden enligt 3 § i 1950 års lag<br>som har getts in före ikraftträdandet av den nya lagen, om tillämpning av<br>äldre bestämmelser är förmånligare för den enskilde än vad tillämpning<br>av den nya lagen skulle vara. 1950 års lag bör också tillämpas i fråga om<br>ärenden som enligt 9 a § har överlämnats till regeringen före ikraftträdan-<br>det av den nya lagen.</p>
<p>Övergångsbestämmelsen i 20 § MedbL innebär att en bestämmelse i<br>traktat som Sverige ingått med främmande stat, och som gällde vid ikraft-<br>trädandet av 1950 års lag, skall gälla, även om den står i strid med vad<br>som stadgas i lagen. Bestämmelsen har sin bakgrund bl.a. i att tilläggsar-<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>72</p>
<p>tikeln till ett med Argentina den 17 juli 1885 avslutat vänskaps-, handels-<br>och sjöfartsfördrag uppfattades som mer vidsträckt än MedbL: s bestäm-<br>melser om förlust av svenskt medborgarskap (prop. 1950:217 s. 63).<br>Överenskommelsen med Argentina är fortfarande gällande. Vad som<br>föreskrivs i tilläggsartikeln går utöver vad som föreslås om förlust av<br>svenskt medborgarskap i den nya lagen. Regeringen bedömer mot denna<br>bakgrund att 20 § MedbL bör få en motsvarighet i övergångsbestämmel-<br>serna till den nya lagen. Bestämmelsen bör dock, i överensstämmelse med<br>vad Lagrådet anfört, få en tydligare utformning genom att den aktuella<br>överenskommelsen anges i lagtexten.</p>
<p>Det kan ifrågasättas om innehållet i tilläggsartikeln till överenskommel-<br>sen är förenligt med bestämmelsen i 2 kap. 7 § regeringsformen om under<br>vilka förutsättningar en person kan förlora sitt svenska medborgarskap.<br>För att tilläggsartikeln skall kunna tillämpas förutsätts därför att en even-<br>tuell förlust av svenskt medborgarskap enligt artikeln sker under förhål-<br>landen som inte strider mot grundlagsbestämmelsen.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<h2>26 Ekonomiska konsekvenser</h2>
<p>Kommittén har bedömt att förslaget till ny lag om svenskt medborgarskap<br>inte kommer att medföra några ekonomiska konsekvenser av betydelse.<br>Kommittén pekar bl.a. på att permanent uppehållstillstånd i princip alltid<br>är en förutsättning för förvärv av svenskt medborgarskap. Den som be-<br>viljats permanent uppehållstillstånd är att betrakta som invandrare i<br>Sverige och har rätt att stanna här oavsett om han eller hon blir svensk<br>medborgare eller inte. Det faktum att förvärvsvillkoren för vissa grupper<br>underlättas genom förslaget kan därmed enligt kommitténs uppfattning<br>inte i sig antas leda till att fler personer väljer att stanna i Sverige än vad<br>som skulle varit fallet om de nuvarande reglerna bibehölls.</p>
<p>I samband med remissbehandlingen av kommitténs förslag efterlyste<br>Riksrevisionsverket en ytterligare belysning av de samhällsekonomiska<br>konsekvenserna av förslaget. Mot denna bakgrund uppdrog regeringen<br>den 25 november 1999 åt Statskontoret att utreda om det uppstår några<br>nämnvärda samhällsekonomiska kostnader om förslaget om dubbelt med-<br>borgarskap genomförs. I första hand skulle ekonomiska konsekvenser för<br>staten, kommunerna och landstingen uppskattas och beskrivas.</p>
<p>Statskontoret redovisade uppdraget i en rapport till regeringen den<br>10 mars 2000 (dnr Ku 2000/874). Slutsatsen i rapporten är att det är<br>möjligt att antalet bosatta i Sverige kan öka med några hundra personer<br>som en följd av förslaget. Osäkerheten är dock stor beträffande denna<br>effekt. Det medför att osäkerheten om kostnadseffekterna också är stor.<br>Beroende på sysselsättningsgrad hos berörda personer har Statskontoret<br>dock beräknat att förslaget innebär nettokostnader inom den offentliga<br>sektorn på mellan fem och sju miljoner kronor.</p>
<p>Beräkningen grundas på en bedömning att ett ökat antal personer med<br>dubbelt medborgarskap leder till en ökning av personer som åter bosätter<br></p>
<p>73</p>
<p>sig i Sverige efter att först ha återvandrat till sitt första medborgarskaps-<br>land. Denna ökning har Statskontoret beräknat till ungefar 200 personer.</p>
<p>När det gäller svenskar i utlandet som med forslaget kan komma att få<br>dubbelt medborgarskap har Statskontoret inte bedömt att de samhällseko-<br>nomiska kostnaderna påverkas.</p>
<p>Regeringen anser att osäkerheten när det gäller samhällsekonomiska<br>kostnader till följd av förslaget är så stor att någon preciserad beräkning<br>inte bör göras. Bedömningen är dock att nettokostnaderna kommer att blir<br>förhållandevis marginella. Det bör i sammanhanget understrykas att en<br>eventuell ökning av antalet personer som väljer att återvända till Sverige<br>inte sker vid en bestämd tidpunkt i anslutning till lagens ikraftträdande.<br>Beräkningen bygger på att ett ökat antal personer söker och far svenskt<br>medborgarskap, att de sedan efter en tid i Sverige återvänder till sitt tidi-<br>gare hemland samt att de därefter vid någon tidpunkt åter bosätter sig i<br>Sverige. Eventuella kostnader kommer därför att uppstå successivt under<br>en längre tidsperiod. Kostnaderna bör vidare avta efter hand som dessa<br>personer etablerat sig på den svenska arbetsmarknaden. På sikt bör inte en<br>viss ökning av antalet personer som väljer att bosätta sig i Sverige vara<br>negativt för svensk samhällsekonomi.</p>
<p>När det gäller kostnaderna för handläggningen av medborgarskaps-<br>ärenden hos Migrationsverket (före den 1 juli 2000 Statens invandrarverk)<br>och Utlänningsnämnden anser regeringen att den förväntade tillfälliga<br>ökningen av antalet ansökningar bör kunna hanteras utan ytterligare kost-<br>nader för staten. På sikt bör förslaget leda till att handläggningen under-<br>lättas och förenklas i flera avseenden. I sammanhanget bör särskilt pekas<br>på att den nuvarande hanteringen av frågor som gäller s.k. villkorat med-<br>borgarskap tar inte obetydliga resurser i anspråk. Denna hantering för-<br>svinner med förslaget om att tillåta dubbelt medborgarskap. Även försla-<br>get att underlätta för bam och ungdomar att på ett förenklat sätt fa svenskt<br>medborgarskap efter anmälan bör på sikt kunna ha positiva effekter när<br>det gäller resurserna genom att antalet naturalisationsärenden kan komma<br>att minska.</p>
<p>Hos förvaltningsdomstolarna kan de nya reglerna om förvärv av svenskt<br>medborgarskap genom anmälan leda till en viss ökning av antalet mål.<br>Ökningen beräknas dock inte bli större än att handläggningen kan klaras<br>inom ramen för tillgängliga resurser.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<h2>27 Författningskommentar</h2>
<h3>Förslaget till Lag om svenskt medborgarskap</h3>
<p>1§</p>
<p>Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 6.</p>
<p>Första stycket punkterna 1, 3 och 5 motsvarar 1 § första stycket i 1950<br>års lag. Punkterna 2 och 4 är nya och innebär att ett bam med en svensk<br>far blir svensk medborgare om barnet föds i Sverige.</p>
<p>74</p>
<p>2§</p>
<p>Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 24.</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar till sitt innehåll 1 § andra stycket i 1950 års<br>lag. Den har i enlighet med Lagrådets förslag utformats som en egen<br>paragraf.</p>
<p>3§</p>
<p>Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 7.</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar 1 a § i 1950 års lag.</p>
<p>Ändringen i punkt 2 innebär att såväl adoptionsbeslut som godkänns av<br>Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) som de adop-<br>tionsbeslut som gäller i Sverige redan till följd av lagen (1971:796) om<br>internationella rättsförhållanden rörande adoption eller enligt lagen<br>(1997:191) med anledning av Sveriges tillträde till Haagkonventionen om<br>skydd av bam och samarbete vid internationella adoptioner leder till att<br>adoptivbarnen far svenskt medborgarskap genom adoptionen.</p>
<p>4§</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar i sak 2 § i 1950 års lag.</p>
<p>Bestämmelsen innebär att om en svensk man ingår äktenskap med en<br>utländsk kvinna (dvs. som inte är svensk medborgare) blir ett gemensamt<br>bam till makarna under vissa förutsättningar svensk medborgare.</p>
<p>5§</p>
<p>Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 6.</p>
<p>Paragrafen är ny och reglerar vad som gäller i fråga om förvärv av<br>svenskt medborgarskap för ett bam som föds utomlands och som har en<br>svensk far som inte är gift med barnets mor.</p>
<p>Äldre bestämmelser skall tillämpas i fråga om anmälningsärenden en-<br>ligt 2 a § i 1950 års lag som har getts in före ikraftträdandet av den nya<br>lagen.</p>
<p>Lagrådet påpekar att oklarhet råder i det remitterade lagförslaget om ett<br>förvärv av medborgarskap uppkommer genom eller efter en anmälan om<br>detta. Nuvarande reglering innebär att det svenska medborgarskapet i<br>anmälningsärenden förvärvas genom anmälan och medborgarskapet<br>gäller därför, sedan myndigheten fattat beslut om att anmälan medför<br>förvärv av medborgarskap, från dagen för anmälan (jfr 2 a, 3, 4, 10 och<br>11 §§ MedbL). Någon ändring i detta avseende är inte avsedd. Uttrycket<br>”förvärv genom anmälan” har därför valts i denna och övriga paragrafer<br>som gäller anmälningsärenden.</p>
<p>6§</p>
<p>Bestämmelsen, som är ny, behandlas närmare i avsnitt 8.</p>
<p>Lagrådet har i sitt förslag till utformning av lagtexten valt att låta 6 och<br>7 §§ byta plats. Regeringen anser emellertid att ordningen där bestämmel-<br>sen om statslösa bam kommer först innebär en tydligare reglering. Detta<br>ställningstagande har inneburit en något annorlunda redaktionell utform-<br>ning än den Lagrådet föreslagit.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>75</p>
<p>Bestämmelsen avser bam som föds i Sverige och som vid födelsen inte<br>far något medborgarskap, dvs. statslösa bam.</p>
<p>Med statslösa avses personer som är statslösa de jure (på grund av<br>lagen) och inte de som är statslösa de facto (som faktiskt inte står under<br>ett lands beskydd trots att de är medborgare i landet). Jfr kommentaren till<br>artikel 4 b) i 1997 års konvention. Barnen skall också vara ofrivilligt<br>statslösa, dvs. statslösa utan egen eller föräldrarnas förskyllan. Ett barns<br>eventuella möjligheter att bli medborgare i ett annat land påverkar där-<br>emot inte bedömningen av om barnet skall anses vara statslöst.</p>
<p>Det ställs inte något krav på att barnet skall ha haft hemvist i Sverige<br>sedan födelsen. Barnet måste dock vid anmälningstillfallet uppfylla vill-<br>koren i fråga om permanent uppehållstillstånd och hemvist.</p>
<p>7§</p>
<p>Bestämmelsen, som är ny, behandlas närmare i avsnitt 8 och 9.</p>
<p>När det gäller Lagrådets synpunkter hänvisas till kommentaren till 6 §.</p>
<p>Bestämmelsen omfattar dels bam som föds i Sverige och som vid<br>födelsen far enbart utländskt medborgarskap, dels statslösa barn som föds<br>i Sverige och som inte utnyttjat möjligheten till förvärv av svenskt med-<br>borgarskap enligt 6 §, dels statslösa bam och bam med utländskt medbor-<br>garskap som kommer till Sverige under sin uppväxt. I denna grupp ingår<br>även bam vars medborgarskap inte kunnat fastställas, oavsett om dessa<br>bam föds i Sverige eller kommer hit under sin uppväxt. Även adoptivbarn<br>som inte far svenskt medborgarskap i annan ordning omfattas.</p>
<p>För förvärv av medborgarskap krävs att barnet har permanent uppe-<br>hållstillstånd i Sverige och dessutom hemvist här sedan tre år för bam<br>som saknar medborgarskap, eller fem år för övriga bam. När det gäller<br>hemvistbegreppets innebörd hänvisas till vad som anförts i avsnitt 11.</p>
<p>8§</p>
<p>Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 8 och 9.</p>
<p>Med uttrycket ”utlänning” avses vaije person som inte är svensk med-<br>borgare.</p>
<p>6 och 7 §§ kräver för sin tillämpning medverkan av barnets föräldrar<br>eller annan vårdnadshavare.</p>
<p>Vid förvärv enligt denna bestämmelse skall anmälan göras efter det att<br>utlänningen fyllt arton år men innan han eller hon fyllt tjugo år. Därmed<br>kan den som kommit hit som bam och uppfyller villkoren enligt denna<br>paragraf förvärva svenskt medborgarskap efter anmälan även om vård-<br>nadshavaren inte har medverkat till detta.</p>
<p>Hemvisttiden beräknas på samma sätt som enligt 7 §.</p>
<p>9§</p>
<p>Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 10.</p>
<p>Bestämmelsen gör det möjligt för en person som har förlorat eller befri-<br>ats från sitt svenska medborgarskap att under vissa förutsättningar återfå<br>svenskt medborgarskap efter ett anmälningsförfarande.</p>
<p>Bestämmelsen innehåller vissa sakliga skillnader jämfört med motsva-<br>rande paragraf i 1950 års lag. Det är till att böija med tillräckligt att sö-<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>76</p>
<p>kanden, som skall ha fyllt arton år, före arton års ålder haft hemvist här i Prop. 1999/2000:147<br>landet under sammanlagt tio år. Som en konsekvens av att dubbelt med-<br>borgarskap föreslås bli fullt ut möjligt uppställs inte längre något krav på<br>att sökanden för att återfå svenskt medborgarskap skall styrka att han eller<br>hon därigenom förlorar sitt utländska medborgarskap. Slutligen gäller<br>enligt den nya bestämmelsen att möjligheten att återfå svenskt medborgar-<br>skap skall stå öppen även för den som har förvärvat sitt svenska medbor-<br>garskap på annat sätt än genom födelsen.</p>
<p>10 §</p>
<p>Bestämmelsen avser förvärv av svenskt medborgarskap som biperson i<br>anmälningsärenden. Den motsvarar till sitt innehåll regleringen i 5 § i<br>1950 års lag.</p>
<p>Med uttrycket ”utlänning” avses varje person som inte är svensk med-<br>borgare.</p>
<p>Enligt bestämmelsen får bam automatiskt svenskt medborgarskap som<br>biperson till modem eller fadem, under förutsättning att den av föräld-<br>rarna som blir svensk medborgare genom anmälan ensam har vårdnaden<br>om barnet. Samma sak gäller i de fall föräldrarna har gemensam vårdnad,<br>men den andre föräldern redan är svensk medborgare. Om båda föräld-<br>rarna samtidigt får svenskt medborgarskap och de har gemensam vårdnad<br>om barnet förvärvar barnet också svenskt medborgarskap som biperson.<br>Om däremot endast en av föräldrarna - vid gemensam vårdnad - blir<br>svensk medborgare följer barnet inte denna förälder som biperson utan är<br>i stället hänvisat till att ansöka om naturalisation (prop. 1975/76:136<br>s. 26). Därmed kan, i den sistnämnda situationen, en prövning göras från<br>fall till fall varvid betydelsen av den faktiska vårdnaden kan vägas in.</p>
<p>H §</p>
<p>Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 11.</p>
<p>I paragrafen regleras förutsättningarna för svenskt medborgarskap efter<br>ansökan (naturalisation). Med uttrycket ”utlänning” avses varje person<br>som inte är svensk medborgare.</p>
<p>Nytt i förhållande till motsvarande paragraf i 1950 års lag är att det<br>bland villkoren anges att sökanden skall ha permanent uppehållstillstånd i<br>Sverige samt att hemvistkravet är fyra år för den som är statslös eller att<br>bedöma som flykting i enlighet med 3 kap. 2 § utlänningslagen<br>(1989:529). Dessa nya föreskrifter i naturalisationsparagrafen har till-<br>kommit för att den praxis som tillämpas skall framgå av lag.</p>
<p>I enlighet med Lagrådets förslag används genomgående uttrycket<br>”statslös” istället för ”ofrivilligt statslös”. Med statslös avses en person<br>som är ofrivilligt statslös, dvs. som inte själv vidtagit några åtgärder för att<br>bli statslös. Personens eventuella möjligheter att bli medborgare i ett annat<br>land påverkar däremot inte bedömningen av om denne skall anses vara<br>statslös.</p>
<p>Föreskriften om villkorat medborgarskap i 1950 års lag är borttagen<br>som en konsekvens av föreslaget om att dubbelt medborgarskap skall vara<br>möjligt. Detta behandlas närmare i avsnitt 11.3.</p>
<p>77</p>
<p>Som framgår av avsnitt 11 är ändringen av ordalydelsen i punkten 5 av Prop. 1999/2000:147<br>redaktionell natur och innebär inte någon ändring i sak.</p>
<p>12 §</p>
<p>Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 11.2.</p>
<p>Dispensgrundema när det gäller naturalisation har samlats i en egen<br>paragraf. Den har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.</p>
<p>Såvitt avser möjligheterna till dispens enligt första stycket görs en hän-<br>visning till 11 §. Därmed klarläggs att även villkoret avseende permanent<br>uppehållstillstånd omfattas av dessa dispensgrunder. Möjligheten till dis-<br>pens från kravet på permanent uppehållstillstånd bör dock användas<br>restriktivt. Ett exempel på när det kan komma att användas är när en per-<br>son som förlorat sitt svenska medborgarskap genom preskription ansöker<br>om naturalisation.</p>
<p>Möjligheten till dispens från kravet på styrkt identitet enligt andra<br>stycket motsvarar den lagändring som trädde i kraft den 1 januari 1999. I<br>kravet på hemvist ligger att det bör vara legalt och oavbrutet (prop.<br>1997/98:178 s. 20). Någon ändring i den delen är inte avsedd. Frågan om<br>hemvistbegreppets innebörd behandlas närmare i avsnitt 11.</p>
<p>13 §</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar till sitt innehåll 6 § sjätte stycket i 1950 års lag.</p>
<p>Föreskriften har i enlighet med Lagrådets förslag utformats som en<br>egen paragraf.</p>
<p>14 §</p>
<p>Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 14.</p>
<p>Första och andra styckena motsvarar 8 § i 1950 års lag. Nytt är att enligt<br>tredje stycket inte heller vuxna förlorar sitt svenska medborgarskap om<br>det leder till att de blir statslösa. Bestämmelsen avser, under de förutsätt-<br>ningar som anges, alla svenska medborgare oavsett hur medborgarskapet<br>förvärvats. Även personer som förvärvat sitt svenska medborgarskap en-<br>ligt 5 § omfattas alltså trots att det kan leda till att en person som förvärvat<br>sitt medborgarskap kort tid före arton års ålder förlorar det redan när han<br>eller hon fyller tjugotvå år. Det avgörande är att bristande samhörighet<br>med Sverige leder till förlust av medborgarskapet, om inte ansökan om att<br>fa behålla medborgarskapet görs dessförinnan.</p>
<p>15 §</p>
<p>Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 15.</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 9 § i 1950 års lag. Nytt är dock att<br>om sökanden har hemvist i Sverige far befrielse från svenskt medborgar-<br>skap vägras endast om det föreligger särskilda skäl. Detta är dock inte<br>någon nyhet i sak utan motsvarar vad som gäller enligt praxis. Med sär-<br>skilda skäl avses t.ex. att sökanden genom att avsäga sig sitt svenska<br>medborgarskap skulle uppnå otillbörliga fördelar gentemot svenska sta-<br>ten. Det kan gälla då sökanden är misstänkt för brottslighet här i landet<br>och avsägelsen skulle försvåra eller omöjliggöra ett utlämnande hit. Ett<br>annat exempel kan vara då sökanden under pågående vämpliktstjänstgö-<br></p>
<p>78</p>
<p>ring ansöker om befrielse från sitt svenska medborgarskap vilket med Prop. 1999/2000:147<br>omedelbar verkan skulle innebära att personen i fråga inte längre omfatta-<br>des av skyldigheten att fullgöra värnplikt i Sverige.</p>
<p>16-19 §§</p>
<p>Bestämmelserna behandlas närmare i avsnitt 23.2.</p>
<p>Bestämmelserna motsvarar till sitt innehåll de huvudsakliga delarna i</p>
<p>10 § i 1950 års lag.</p>
<p>20 §</p>
<p>Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 12.</p>
<p>Enligt 6-9 och 11 §§ är ett krav för att bli svensk medborgare att<br>sökanden skall ha permanent uppehållstillstånd i Sverige. Medborgare i<br>övriga nordiska länder behöver inte uppehållstillstånd för att vistas här<br>och kravet avser därför inte dem. Av bestämmelsen framgår också att i<br>fråga om medborgare i övriga länder inom Europeiska ekonomiska sam-<br>arbetsområdet (EES) skall ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för minst<br>fem år likställas med permanent uppehållstillstånd.</p>
<p>21 §</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar till sitt innehåll i huvudsak 11 § andra stycket i<br>1950 års lag.</p>
<p>Tanken är att en person i tveksamma fall skall kunna få en bindande<br>förklaring om han eller hon är svensk medborgare (NJA II 1925 s. 177<br>och prop. 1950:217 s. 58). Utlänningsnämnden kan således enligt denna<br>bestämmelse komma att pröva medborgarskap som har förvärvats eller<br>förlorats automatiskt enligt 1, 3, 4 eller 14 § första stycket. Prövningen<br>kan också avse personer som har förvärvat eller förlorat svenskt medbor-<br>garskap som bipersoner. Utlänningsnämndens prövning i förklaringsären-<br>den omfattar dock inte om en person förvärvat eller förlorat svenskt med-<br>borgarskap genom anmälan eller ansökan. I dessa fall har beslut redan<br>fattats i sakfrågan av tillämpande myndighet. Bestämmelsen har utformats<br>enligt Lagrådets förslag.</p>
<p>22 §</p>
<p>I bestämmelsen finns regler avseende till vilken myndighet anmälan och<br>ansökan i medborgarskapsärenden skall göras. Dessa föreskrifter har i<br>enlighet med Lagrådets förslag samlats i en paragraf.</p>
<p>23 §</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar 13 § första stycket i 1950 års lag. Enligt 13 §<br>andra stycket i 1950 års lag får anmälan som huvudregel inte göras genom<br>ställföreträdare. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i denna lag.</p>
<p>Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 13.</p>
<p>24 §</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar 11 § första stycket sista meningen MedbL.</p>
<p>Föreskriften har i enlighet med Lagrådets förslag utformats som en<br>egen paragraf.</p>
<p>79</p>
<p>25 §</p>
<p>Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 17.</p>
<p>26 §</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar till sitt innehåll 12 § i 1950 års lag.</p>
<p>27 §</p>
<p>Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 16.</p>
<p>Nytt är att s.k. säkerhetsärenden skall prövas av Migrationsverket i första<br>instans och att verkets beslut skall kunna överklagas till regeringen.</p>
<p>28 §</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar 14 a § i 1950 års lag.</p>
<p>Uttrycket ”en polismyndighet” har ersatts av ”Rikspolisstyrelsen”,<br>vilket närmare redogörs för i avsnitt 24.</p>
<p>Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser</p>
<p>Bestämmelserna behandlas närmare i avsnitt 25.</p>
<p>Den nya lagen föreslås enligt punkt 1 träda i kraft den 1 juli 2001.<br>Genom den nya lagen upphävs lagen (1950:382) om svenskt medborgar-<br>skap. Till följd därav upphör även 13 § första stycket lagen (1924:130)<br>om förvärvande och förlust av svenskt medborgarskap. Till den 1 juli<br>2002 skall 7 § i 1950 års lag tillämpas när det gäller svenska medborgare<br>som blir medborgare i en annan stat som är bunden av 1963 års europe-<br>iska konvention om begränsning av fall av flerfaldigt medborgarskap och<br>om militära förpliktelser i fall av flerfaldigt medborgarskap.</p>
<p>Förslaget till medborgarskapslag innehåller två nya typer av automatiskt<br>förvärv av svenskt medborgarskap. Det gäller dels bam som föds i<br>Sverige och som har en svensk far som inte är gift med barnets mor (4 §),<br>dels adoptivbarn under tolv år som adopteras genom ett utomnordiskt<br>adoptionsbeslut med automatisk giltighet i Sverige (5 §). Bam som tillhör<br>dessa kategorier ges rätt att övergångsvis under vissa förutsättningar för-<br>värva svenskt medborgarskap genom anmälan hos Migrationsverket före<br>den 1 juli 2003. Denna möjlighet gäller bam som vid tidpunkten för an-<br>mälan inte har fyllt arton år (punkt 2 och 3). Beträffande adoptivbarnen<br>tillkommer som förutsättning att adoptionen beslutats den 1 juli 1992 eller<br>senare. Detta har sin förklaring i att grundbestämmelsen om automatiskt<br>förvärv av svenskt medborgarskap genom adoption, 1 a § i 1950 års lag,<br>infördes detta datum och avsåg adoptioner som beslutats eller godkänts<br>efter ikraftträdandet. Övergångsbestämmelserna i nu aktuell del bör inte<br>sträcka sig längre tillbaka än så. Vidare innehåller punkt 2 och 3 att bam<br>över tolv år samt barnets vårdnadshavare under vissa förutsättningar skall<br>samtycka till förvärvet av svenskt medborgarskap.</p>
<p>Enligt punkt 4 skall en person som förlorat sitt svenska medborgarskap<br>enligt 7 § i 1950 års lag, men som skulle haft det kvar om den nya lagen<br>varit gällande vid tidpunkten för förlusten, kunna återfå svenskt medbor-<br>garskap genom anmälan hos Migrationsverket före den 1 juli 2003. En<br>begränsning har gjorts vad avser personer som getts tillfälle att återfå<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>80</p>
<p>svenskt medborgarskap enligt tidigare övergångsbestämmelser (SFS Prop. 1999/2000:147<br>1979:139).</p>
<p>Av punkt 5 framgår att beslut i dessa anmälningsärenden kan överkla-<br>gas. Av samma punkt framgår också att bestämmelsen om att den myn-<br>dighet till vilken anmälan görs skall meddela beslut om anmälan har med-<br>fört förvärv av svenskt medborgarskap eller inte också skall vara tillämp-<br>lig på dessa ärenden.</p>
<p>Av punkt 6 framgår att äldre bestämmelser skall tillämpas i fråga om<br>anmälningsärenden enligt 2 a § i 1950 års lag som har getts in före ikraft-<br>trädandet av den nya lagen. Detsamma gäller i fråga om anmälningsären-<br>den enligt 3 § i 1950 års lag som har getts in före ikraftträdandet av den<br>nya lagen, om tillämpning av äldre bestämmelser är förmånligare för den<br>enskilde än vad tillämpning av den nya lagen skulle vara. Äldre bestäm-<br>melser skall också tillämpas i fråga om ärenden som enligt 9 a § i 1950<br>års lag har överlämnats till regeringen före ikraftträdandet av den nya<br>lagen.</p>
<p>Av punkt 7 framgår att en bestämmelse i en fortfarande gällande äldre<br>överenskommelse mellan Sverige och Argentina skall kunna tillämpas<br>utan hinder av den nya lagen. Bestämmelsen motsvarar i sak övergångs-<br>bestämmelsen i 20 § i 1950 års lag.</p>
<p>81</p>
<h2>Sammanfattning av betänkandet Svenskt medborgar-<br>skap (SOU 1999:34)</h2>
<h3>Uppdraget</h3>
<p>1997 års medborgarskapskommitté har haft i uppdrag att se över lagen<br>(1950:382) om svenskt medborgarskap (MedbL) samt att utreda vissa<br>speciella frågeställningar som rör medborgarskapslagstiftningen. I upp-<br>draget har även ingått att överväga åtgärder som kan stärka medborgar-<br>skapets status. Slutligen har kommittén genom tilläggsdirektiv getts i<br>uppdrag att förutsättningslöst utreda frågan om dubbelt medborgarskap.</p>
<h3>Bakgrund</h3>
<p>MedbL trädde i kraft den 1 januari 1951. Den tillkom således under en tid<br>som i flera avseenden skiljer sig markant från dagens förhållanden. För<br>det första kan konstateras att det sedan dess skett en utveckling som inne-<br>bär att utlänningar med hemvist i Sverige i stor utsträckning kommit att<br>jämställas med svenska medborgare. Denna utveckling har sin viktigaste<br>förklaring i att den s.k. domicilprincipen kommit att tillämpas på alltfler<br>områden, vilket innebär att bosättningen fatt ökad betydelse för en per-<br>sons rättigheter och skyldigheter i samhället. Medborgarskapet kan i mot-<br>svarande mån sägas ha minskat i betydelse.</p>
<p>Det är vidare så att samhället sedan tidpunkten för MedbL:s tillkomst<br>har intemationaliserats på ett sätt som knappast var möjligt att förutse då.<br>Det moderna samhället inrymmer internationella kontakter i väldigt hög<br>utsträckning vilket bl.a. medfört att det blivit allt vanligare att svenska<br>medborgare arbetar och bor utomlands. Likaså förekommer internationellt<br>studieutbyte på ett helt annat sätt än tidigare. Familjebildningar mellan<br>svenska medborgare och utländska medborgare är en annan naturlig följd<br>av internationaliseringen.</p>
<p>Även invandringen till Sverige har genomgått stora förändringar sedan<br>MedbL:s tillkomst. Antalet utländska medborgare som bodde i Sverige år<br>1950 uppgick till drygt 123 500. Motsvarande siffra för år 1997 var om-<br>kring 522 000. Som ytterligare jämförelse kan nämnas att det år 1950<br>fanns cirka 200 000 personer i Sverige som var födda utomlands. År 1997<br>var antalet omkring 954 000 vilket med andra ord innebär att mer än var<br>tionde person som i dag bor i Sverige är född utomlands.</p>
<p>Den omfattande invandringen har naturligtvis också medfört att antalet<br>ansökningar om svenskt medborgarskap ökat kraftigt. Numera handlägger<br>Invandrarverket cirka 35 000 medborgarskapsärenden per år.</p>
<p>Samtidigt som invandringen till Sverige ökat i omfattning har det skett<br>en betydande utflyttning från Sverige. År 1997 utvandrade t.ex. drygt<br>23 200 svenska medborgare medan cirka 11 400 återinvandrade hit.<br>Nettoutflyttningen av svenska medborgare det året uppgick således till<br>ungefär 11 800 personer. Sett över en längre tidsperiod, åren 1960-1997,</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>82</p>
<p>uppgick nettoutflyttningen av svenska medborgare till omkring 135 600<br>personer.</p>
<p>MedbL har fram till tillsättandet av 1997 års medborgarskapskommitté<br>inte varit föremål för någon mer genomgripande översyn. Lagen är därför<br>i behov av en modernisering och anpassning till de nya förhållanden som i<br>dag råder.</p>
<p>I det följande ges en sammanfattning av kommitténs förslag.</p>
<h3>Dubbelt medborgarskap</h3>
<p>Den svenska medborgarskapslagstiftningen bygger sedan gammalt på att<br>dubbelt medborgarskap i princip bör undvikas. Den ovan beskrivna sam-<br>hällsutvecklingen har emellertid medfört att människor i allt högre ut-<br>sträckning känner verklig och djup anknytning till mer än ett land. I takt<br>därmed har önskemålen om att få vara medborgare i mer än ett land blivit<br>allt fler.</p>
<p>Bland de praktiska fördelar som följer av dubbelt medborgarskap märks<br>en möjlighet att utan särskilt tillstånd kunna bosätta sig och arbeta i vart<br>och ett av medborgarskapsländema. Ytterligare en fördel är att det enkelt,<br>t.ex. utan att behöva bry sig om eventuella visumregler, går att besöka<br>ursprungslandet.</p>
<p>De allra viktigaste fördelarna för den enskilde ligger kanske dock på<br>det känslomässiga planet, något som gäller för såväl utlandssvenskar som<br>för invandrare i Sverige. Många upplever det som ett svårt steg att avsäga<br>sig sitt tidigare medborgarskap med allt vad det innefattar i form av iden-<br>titet, traditioner, kulturarv m.m. För dem kan en förlust av medborgar-<br>skapet medföra en känsla av att de tappar sitt ursprung och förlorar något<br>av sin identitet. Det kan också uppfattas som ett skiljande från de anhö-<br>riga i hemlandet. Att innehavet av dubbla medborgarskap för dessa män-<br>niskor upplevs som angeläget är lätt att förstå, i synnerhet om det finns<br>planer på att i ett senare skede eventuellt återvända till ursprungslandet. I<br>förlängningen kan även den trygghet som det innebär att ha det gamla<br>medborgarskapet kvar, bidra till en ökad trivsel och snabbare integrering i<br>det nya samhället.</p>
<p>Kommittén har i sitt arbete kunnat konstatera att de motiv som ligger<br>till grund för enskildas önskemål att inneha dubbelt medborgarskap är<br>många och beaktansvärda. Samtidigt är det emellertid så att ett utökat<br>tillåtande av dubbla medborgarskap också innebär att fler människor<br>kommer att beröras av den problematik som utgör grunden för den nuva-<br>rande huvudprincipen i fråga om dubbelt medborgarskap. Kommittén har<br>därför gjort en samlad bedömning av för- respektive nackdelar med dub-<br>belt medborgarskap.</p>
<p>De skäl som ligger till grund för den nuvarande svenska hållningen i<br>fråga om dubbelt medborgarskap har av tradition varit hänförliga till i<br>huvudsak rösträtten och valbarheten i flera länder, möjligheterna att ge<br>konsulärt bistånd, skyldigheten att fullgöra värnplikt samt säkerhetsfrågor.</p>
<p>Den dubbla rösträtten anses av många, med hänvisning till principen<br>”en individ, en röst”, vara det största hindret mot tillåtande av dubbelt</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>83</p>
<p>medborgarskap. Vad gäller möjligheterna att lämna konsulärt bistånd har<br>problematiken sin grund i att en stat inte äger rätt att intervenera hos en<br>annan stat för någon av sina medborgare som är medborgare också i den<br>staten. Frågeställningarna som rör värnplikten hänger samman med att<br>skyldigheten att fullgöra värnplikt för ett land i princip alltid grundar sig<br>på innehav av landets medborgarskap. Därmed finns det också en latent<br>risk för att en person med dubbelt medborgarskap ställs inför kravet att<br>fullgöra värnplikt i båda sina medborgarskapsstater. Det argument som<br>slutligen är hänförligt till säkerhetsaspekter går ut på att innehav av mer<br>än ett medborgarskap kan leda till dubbla lojaliteter och lojalitetskon-<br>flikter, något som skulle kunna medföra säkerhetsrisker.</p>
<p>Kommittén har gjort en noggrann genomgång av de fyra områdena och<br>kan utifrån det konstatera att den problematik som i dessa avseenden kan<br>uppkomma till följd av dubbelt medborgarskap är förhållandevis begrän-<br>sad.</p>
<p>I fråga om skyldigheten att fullgöra värnplikt har framkommit att pro-<br>blem visserligen kan tänkas uppkomma beträffande medborgare i vissa<br>stater, men att det i praktiken inte är särskilt vanligt förekommande. Även<br>beträffande möjligheterna att ge diplomatiskt skydd är problematiken av<br>begränsad omfattning. Till det kommer att den enskilde inom dessa områ-<br>den kan undvika problematiken genom att låta bli att resa till landet i<br>fråga eller genom att avsäga sig det ena medborgarskapet.</p>
<p>Vad gäller säkerhetsaspekter har kommitténs genomgång visat att de<br>farhågor, som i olika sammanhang framförts om att dubbelt medborgar-<br>skap skulle medföra säkerhetsrisker, har varit överdrivna. Det är visserli-<br>gen så att dubbla lojaliteter och lojalitetskonflikter under vissa förhållan-<br>den kan medföra säkerhetsrisker. Enligt kommitténs uppfattning far det<br>emellertid anses vara klarlagt att det dubbla medborgarskapet i detta av-<br>seende är av synnerligen underordnad betydelse.</p>
<p>Kommittén anser att den dubbla rösträtten i och för sig bör betraktas<br>som en oönskad konsekvens av dubbelt medborgarskap. Samtidigt visar<br>emellertid erfarenheten att det är fa människor som verkligen utnyttjar sin<br>dubbla rösträtt. Denna omständighet saknar inte betydelse när man bedö-<br>mer vilken verkan möjligheten att rösta dubbelt skall ha på hela frågan om<br>dubbelt medborgarskap.</p>
<p>I fråga om människors valdeltagande finns det ytterligare en dimension<br>som måste beaktas i detta sammanhang. Ökad acceptans av dubbla med-<br>borgarskap skulle med säkerhet medföra att ett större antal människor<br>ansöker om svenskt medborgarskap eftersom de då slipper att avstå från<br>sitt ursprungliga medborgarskap. Detta skulle på grund av att rösträtten<br>vid val till riksdagen är knuten till medborgarskapet också innebära att en<br>större andel av befolkningen ges möjlighet att delta i den svenska demo-<br>kratiska beslutsprocessen på riksnivå, något som enligt kommitténs upp-<br>fattning är positivt för såväl den enskilde som för det svenska samhället.<br>För den enskildes del kan en sådan delaktighet befrämja integrationen<br>genom ökad samhörighet med det svenska samhället och genom större<br>möjligheter att aktivt delta i det politiska livet. Fördelar av motsvarande<br>slag uppkommer självfallet också för de utlandssvenskar som har med-<br>borgarskap även i det land som de bor i.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>84</p>
<p>Utöver de fyra grundområdena - dubbel rösträtt etc. - finns det vid<br>överväganden kring att eventuellt tillåta dubbelt medborgarskap ytterli-<br>gare några aspekter som bör beaktas. En av dessa är att det redan i dag<br>finns omkring 300 000 personer i Sverige som har dubbelt medborgar-<br>skap. Att antalet kunnat bli så pass högt beror på att gällande lagstiftning<br>och praxis redan i dag i förhållandevis många situationer medger undan-<br>tag från huvudregeln om att dubbelt medborgarskap bör undvikas. Det<br>stora antalet personer med dubbelt medborgarskap innebär att man rimli-<br>gen redan i dagsläget far betrakta principen om undvikande av dubbelt<br>medborgarskap som i betydande grad modifierad.</p>
<p>Trots omkring 300 000 i Sverige bosatta dubbelmedborgare har det inte<br>framkommit några tecken på eller rapporter om att dessa dubbla medbor-<br>garskap skulle ha gett upphov till några mer påtagliga problem. De<br>svenska erfarenheterna i detta avseende ligger väl i linje med vad som<br>framkommit i kommitténs internationella undersökning. Gemensamt för<br>de länder som tillåter dubbla medborgarskap är att de i sina svar till kom-<br>mittén inte gett uttryck för att denna hållning skulle ha skapat några pro-<br>blem av betydelse.</p>
<p>Den internationella trenden är för övrigt att dubbelt medborgarskap till-<br>låts i allt större utsträckning. Inte något av de länder som ingår i kommit-<br>téns undersökning redovisar planer på att minska möjligheterna till dub-<br>belt medborgarskap utan förekommande strömningar rör sig i stället åt<br>andra hållet. Schweiz och Italien accepterar t.ex. dubbelt medborgarskap<br>sedan år 1992. Ett annat uttryck för den internationella utvecklingen är<br>1997 års europeiska konvention om medborgarskap, som Sverige under-<br>tecknat men ännu inte ratificerat. 1997 års konvention är neutral i fråga<br>om dubbelt medborgarskap till skillnad från 1963 års europeiska konven-<br>tion om begränsning av fall av flerfaldigt medborgarskap m.m.</p>
<p>Mot bakgrund av den genomgång som kommittén gjort framstår det<br>som klart att de nackdelar som följer av dubbelt medborgarskap är relativt<br>begränsade. Vid en sammantagen bedömning finner kommittén att de<br>enskildas intresse av att fa inneha dubbelt medborgarskap väger tyngre än<br>de nackdelar som är förknippade med sådant innehav. Kommittén föreslår<br>därför att Sverige överger den rådande principen och i stället accepterar<br>dubbelt medborgarskap fullt ut fr.o.m. att den nya medborgarskapslagen<br>träder i kraft, något som beräknas kunna ske den 1 juli 2001.</p>
<p>Kommitténs förslag i fråga om dubbelt medborgarskap förutsätter att<br>Sverige säger upp 1963 års europeiska konvention om begränsning av fall<br>av flerfaldigt medborgarskap m.m. En annan konsekvens av förslaget är<br>att 7 § i den nu gällande medborgarskapslagen - som bl.a. innebär att<br>svenskt medborgarskap förloras av den som förvärvar utländskt medbor-<br>garskap efter ansökan eller uttryckligt samtycke - inte får någon motsva-<br>righet i förslaget till ny medborgarskapslag.</p>
<p>Vidare föreslår kommittén i övergångsbestämmelserna till den nya<br>lagen att en person som förlorat sitt svenska medborgarskap till följd av<br>bestämmelserna i 1950 års lag, men som skulle haft det kvar om den nya<br>lagen varit gällande vid tidpunkten för förlusten, skall kunna få tillbaka<br>svenskt medborgarskap. Detta föreslås ske genom att han eller hon skrift-<br>ligen hos Invandrarverket före den 1 juli 2003 anmäler önskemål om det.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>85</p>
<h3>Medborgarskap efter svensk, ogift far</h3>
<p>Ett bam förvärvar alltid svenskt medborgarskap vid födelsen om modem<br>är svensk medborgare. Är emellertid endast fadem svensk medborgare,<br>krävs för att barnet vid födelsen skall få faderns medborgarskap att denne<br>är gift med barnets mor. Om fadem är avliden vid barnets födelse gäller i<br>stället att fadem vid sin död skall ha varit svensk medborgare och gift<br>med barnets mor. Bland konsekvenserna av den nuvarande regleringen<br>märks att ett bam, även om det föds i Sverige och har svensk far, kan bli<br>statslöst. Det kan ske om fadem är svensk medborgare men inte gift med<br>barnets utländska mor. Barnet blir i dessa fall statslöst om modem är<br>statslös eller om lagstiftningen i hennes hemland inte ger bam rätt till<br>medborgarskap efter modem.</p>
<p>Som angetts i föregående avsnitt har Sverige undertecknat 1997 års<br>europeiska konvention om medborgarskap. Enligt artikel 6 punkt 1 a)<br>gäller bl.a. att vaije konventionsstat i sin nationella lagstiftning skall före-<br>skriva att bam - vars åtminstone ena förälder är medborgare i staten - vid<br>födelsen automatiskt skall förvärva statens medborgarskap. I fråga om<br>utomlands födda bam ger artikeln möjlighet att föreskriva undantag.</p>
<p>Enligt kommitténs uppfattning är det angeläget att bestämmelserna i<br>MedbL underlättar för bam att få svenskt medborgarskap efter fadem<br>även om denne inte är gift med barnets mor. Vidare är det önskvärt med<br>största möjliga jämställdhet mellan män och kvinnor i fråga om möjlig-<br>heten att överföra medborgarskap på bam.</p>
<p>Kommittén föreslår att ett bam med svensk far alltid skall förvärva<br>svenskt medborgarskap vid födelsen om barnet föds i Sverige. Detta bör<br>gälla även om fadem är avliden men vid sin död var svensk medborgare.</p>
<p>I fråga om bam som föds utomlands - och som har svensk, ogift far -<br>föreslår kommittén att det införs en möjlighet till förvärv av svenskt med-<br>borgarskap genom anmälan. Ett bam som föds under dessa omständig-<br>heter, och vars far alltsedan barnets födelse är svensk medborgare, kan<br>enligt förslaget förvärva svenskt medborgarskap genom att fadem skriftli-<br>gen anmäler önskemål om det innan barnet fyllt arton år. Har barnet fyllt<br>tolv år krävs enligt huvudregeln att barnet samtycker.</p>
<p>Att ett bam på detta sätt förvärvar faderns medborgarskap genom an-<br>mälan kan i vissa fall komma att leda till förlust av det medborgarskap<br>som barnet förvärvat efter modem. Om så är fallet krävs modems sam-<br>tycke under förutsättning att hon är ensam vårdnadshavare eller har del i<br>vårdnaden om barnet.</p>
<h3>Svenskt medborgarskap genom adoption</h3>
<p>De flesta utländska bam under tolv år som adopteras av svenska adoptiv-<br>föräldrar förvärvar i dag svenskt medborgarskap med automatik. I enlig-<br>het med 1 a § MedbL. Detta gäller dock inte i de fall då ett utländskt<br>adoptionsbeslut har automatisk giltighet i Sverige till följd av bestäm-<br>melserna i lagen (1971:796) om internationella rättsförhållanden rörande<br>adoption. När så är fallet är barnet i stället hänvisat till att ansöka om<br>naturalisation.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Kommittén anser att adoptivbarn i fråga om medborgarskap så långt<br>möjligt skall vara likställda med andra bam. Kommittén föreslår därför att<br>även ett utomnordiskt adoptionsbeslut som gäller i Sverige på grund av<br>lag skall medföra automatiskt förvärv av svenskt medborgarskap för<br>adoptivbarnet om någon av personerna som adopterar är svensk medbor-<br>gare och barnet inte har fyllt tolv år.</p>
<h3>Statslösa bam</h3>
<p>Ett bam som föds i Sverige förvärvar inte alltid ett medborgarskap vid<br>födelsen. Således blir t.ex. ett bam som föds i Sverige statslöst om båda<br>föräldrarna är statslösa. Detsamma gäller om två föräldrar - som visserli-<br>gen har medborgarskap men vars länder tillämpar en ordning som innebär<br>att födelse på landets territorium är avgörande för om man skall fa det<br>landets medborgarskap - far bam i Sverige. Som angetts i föregående<br>avsnitt kan vidare ett bam som föds i Sverige under vissa förutsättningar<br>bli statslöst även om barnet har en svensk far.</p>
<p>Det totala antalet statslösa bam i Sverige, dvs. personer som inte fyllt<br>arton år, uppgick den 31 december 1997 till 4 243. Av dessa bam var<br>3 883 också födda i Sverige.</p>
<p>Undvikande av statslöshet är en viktig utgångspunkt för svensk lag-<br>stiftning och praxis på medborgarskapsområdet. Detta kommer till uttryck<br>bl.a. genom att en statslös person som regel kan naturaliseras efter fyra års<br>hemvist i stället för efter fem år, som är det normala.</p>
<p>Principen om att undvika statslöshet är vidare inskriven i flera av de<br>internationella konventioner som Sverige åtagit sig att följa. I artikel 7<br>punkt 1 i FN:s barnkonvention föreskrivs t.ex. att varje bam skall ha rätt<br>att förvärva ett medborgarskap. 1997 års europeiska konvention om med-<br>borgarskap är än mer konkret och föreskriver att om ett bam som föds i<br>en konventionsstat inte förvärvar medborgarskap vid födelsen, så skall<br>medborgarskap kunna förvärvas senast vid den tidpunkt då barnet sedan<br>fem år har hemvist i staten.</p>
<p>Sverige saknar i dag bestämmelser som är direkt inriktade på att<br>underlätta förvärv av svenskt medborgarskap för bam som föds här såsom<br>statslösa. Detta innebär i sin tur att det förekommer att i Sverige födda<br>statslösa bam måste vänta tills de fyllt arton år för att kunna bli svenska<br>medborgare trots att de kanske bott här under hela sin uppväxt. Enligt<br>kommitténs uppfattning är den rådande ordningen inte förenlig med<br>Barnkonventionens artikel 7 och de motiv om ligger till grand för denna.<br>Inte heller kommer den nuvarande ordningen att vara förenlig med 1997<br>års europeiska konvention när den träder i kraft i förhållande till Sverige.</p>
<p>Redan Sveriges nuvarande och kommande internationella åtaganden<br>motiverar alltså en ändring i nu aktuellt avseende. Dessa åtaganden be-<br>tingas i sin tur av - vilket därmed också är huvudskälet till att en ändring<br>bör genomföras - det självklara i att man i största möjliga utsträckning<br>tillskapar garantier för att människor skall slippa att växa upp under den<br>otrygghet och det utanförskap som det innebär att inte vara accepterad<br>såsom medborgare i någon stat. Därtill kommer att en ändring till förmån</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>87</p>
<p>för de statslösa barnen helt allmänt utgör ett mycket viktigt led i utveck-<br>landet och stärkandet av den svenska lagstiftningens princip om undvi-<br>kande av statslöshet.</p>
<p>Sammanfattningsvis finner kommittén det vara mycket angeläget att det<br>i MedbL införs bestämmelser vars direkta syfte är att underlätta förvärv av<br>svenskt medborgarskap för bam som föds här såsom statslösa. Barnkon-<br>ventionen medger att bam på sådant sätt kan förvärva och tillerkännas<br>rättigheter skilda från föräldrarnas rättigheter.</p>
<p>Det tydligaste sättet att leva upp till strävan att undvika statslöshet - så-<br>dan den kommit till uttryck i vår lagstiftning och i våra internationella<br>åtaganden - vore att ge barnen svenskt medborgarskap redan vid födel-<br>sen. En viktig aspekt i sammanhanget är emellertid att ett automatiskt<br>medborgarskapsförvärv inte alltid är förenligt med föräldrarnas vilja. Det<br>inträffar nämligen att bam föds i Sverige såsom statslösa trots att föräld-<br>rarna har medborgarskap i någon stat. I vissa fall kan barnet i en sådan<br>situation förvärva medborgarskap i föräldrarnas medborgarskapsland<br>genom ett enkelt anmälningsförfarande. Man för utgå från att en del för-<br>äldrar under sådana förhållanden föredrar att barnet har medborgarskap i<br>samma land som de själva och inte därutöver har även svenskt medbor-<br>garskap.</p>
<p>Kommittén föreslår därför i stället att ett statslöst bam som föds i<br>Sverige skall kunna förvärva svenskt medborgarskap genom anmälan till<br>Statens invandrarverk. Därmed undgår man risken för att ett bam påförs<br>ett medborgarskap i strid med föräldrarnas vilja.</p>
<p>Utöver att barnet är fött i Sverige bör krävas att barnet har permanent<br>uppehållstillstånd och hemvist i Sverige. Kommittén föreslår att anmälan i<br>dessa fall skall göras innan barnet har fyllt fem år.</p>
<p>Det hittills sagda avser bam som föds i Sverige. Frågan är då hur man i<br>medborgarskapshänseende bör se på de statslösa bam som kommer till<br>Sverige efter sin födelse. Å ena sidan kan visserligen hävdas att det fak-<br>tum att barnets födelse äger mm i Sverige bör vara av avgörande bety-<br>delse i detta sammanhang och att de bam som inte föds här därför liksom<br>i dag bör få vänta till arton års ålder för att kunna förvärva svenskt med-<br>borgarskap genom anmälan. Ä andra sidan kan konstateras att en sådan<br>ordning medför att skillnaden mellan t.ex. ett bam som föds såsom stats-<br>löst i Sverige och ett statslöst bam som kommer hit vid några veckors<br>ålder blir väldigt stor. Det i Sverige födda barnet kan tämligen omgående<br>efter sin födelse förvärva svenskt medborgarskap medan det andra barnet<br>- för det fall inte föräldrarna ansöker om naturalisation dessförinnan -<br>normalt för vänta till arton års ålder innan det kan bli svensk medborgare.</p>
<p>De skäl som ligger till grund för förslaget såvitt avser i Sverige födda<br>statslösa bam gäller i hög utsträckning även de statslösa bam som under<br>sin uppväxt flyttar till Sverige. En så stor skillnad som i det angivna<br>exemplet är enligt kommitténs uppfattning därför inte önskvärd och bör<br>undvikas. Således bör nya bestämmelser tillskapas även för den nu aktu-<br>ella kategorin.</p>
<p>Vid en sammantagen bedömning - och med särskilt beaktande av det<br>angelägna i att undvika längre tids statslöshet för bam - finner kommittén<br>att statslösa bam som kommer till Sverige bör kunna förvärva svenskt<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>88</p>
<p>medborgarskap under förutsättning att de har permanent uppehållstill-<br>stånd i Sverige samt dessutom hemvist här sedan fem år. Med en sådan<br>ordning visar Sverige att barnen är välkomna hit och att vi räknar med att<br>de skall stanna här, något som även kan bidra till att barnen snabbare fin-<br>ner sig väl till rätta i Sverige.</p>
<p>En anmälan avseende förvärv i denna ordning bör enligt kommitténs<br>uppfattning göras innan barnet har fyllt arton år. I praktiken innebär det<br>att ett bam måste komma till Sverige före tretton års ålder för att omfattas<br>av förvärvsmöjligheten.</p>
<p>Att kommittén föreslår att anmälan skall göras senast vid arton års ålder<br>hänger samman med att förslaget har till främsta syfte att underlätta<br>förvärvet av svenskt medborgarskap för just bam. Samtidigt innebär<br>emellertid denna ordning att barnet för sitt förvärv av svenskt medbor-<br>garskap är beroende av att föräldrarna medverkar till förvärvet genom att<br>upprätta en anmälan för barnets räkning. Normalt sett torde detta inte leda<br>till några problem. Det kan emellertid inte uteslutas att det i några fall kan<br>vara så att föräldrar - kanske på grund av att de själva fatt avslag på sin<br>ansökan om svenskt medborgarskap - avstår från att medverka till att<br>deras bam far svenskt medborgarskap trots att barnen vill det och trots att<br>de i och för sig uppfyller de formella förutsättningarna för det. Det bör<br>därför öppnas upp en möjlighet även för myndiga personer att under viss<br>tid efter uppnådd myndighetsålder förvärva svenskt medborgarskap<br>genom ett anmälningsförfarande. Kommittén finner det skäligt att de<br>myndiga personer som här berörs ges tid på sig fram till tjugo års ålder att<br>inge anmälan. Vidare bör hemvistkravet i dessa utsträckas till sju år vilket<br>- i likhet med vad som gäller i de fall då anmälan måste göras före arton<br>års ålder - innebär att utlänningen måste ha kommit till Sverige före tret-<br>ton års ålder för att omfattas av förvärvsmöjligheten.</p>
<p>De båda sista förvärvsaltemativen - dvs. anmälan vid senast arton re-<br>spektive tjugo års ålder - bör stå öppna även för personer som fötts såsom<br>statslösa i Sverige men som av någon anledning inte förvärvat svenskt<br>medborgarskap genom anmälan innan de fyllt fem år.</p>
<h3>Bam med enbart utländskt medborgarskap</h3>
<p>Ett bam som vid födelsen i Sverige förvärvar enbart något annat lands<br>medborgarskap är inte på samma sätt som de statslösa barnen föremål för<br>beskydd i olika internationella konventioner på medborgarskapsområdet.<br>Den naturliga förklaringen till det står att finna i att den förstnämnda<br>gruppen av bam erhåller i vart fall något medborgarskap vid födelsen och<br>att deras ställning i medborgarskapshänseende därför är mindre utsatt än<br>de statslösa barnens.</p>
<p>Under senare år har man i den offentliga debatten väckt frågan om man<br>inte borde underlätta för bam med utländskt medborgarskap att förvärva<br>svenskt medborgarskap.</p>
<p>Fördelen med att erbjuda även dessa bam svenskt medborgarskap är<br>främst att en sådan ordning helt allmänt förbättrar villkoren för barnens<br>integration i det svenska samhället. Barnen föds här i landet och kommer i</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>89</p>
<p>många fall också att tillbringa hela sin uppväxt här och resten av sina liv<br>här. Genom att underlätta villkoren för förvärv av svenskt medborgarskap<br>visar det svenska samhället att vi räknar med att barnen hör hit och att vi<br>betraktar dem såsom fullt ut tillhöriga den svenska samhällsgemenskapen.<br>Därmed ökar också förutsättningarna för att barnen under sin uppväxt<br>kommer att känna lojalitet och samhörighet med Sverige, något som är av<br>betydelse inte bara för de enskilda barnen utan även för samhället i stort.<br>När barnet nått en bit upp i skolåldern kan det svenska medborgarskapet i<br>många fall vidare bidra till att barnet lättare upplever sig som en i<br>mängden i skolgemenskapen.</p>
<p>En möjlighet till förvärv av svenskt medborgarskap i dessa situationer<br>gör det också möjligt för de berörda familjerna att ta hänsyn till de olika<br>familjemedlemmarnas önskemål i fråga om medborgarskap. T.ex. kan en<br>utländsk familj med tonårsbarn - där föräldrarna avser att återvända till<br>sitt ursprungsland men barnen har för avsikt att leva sina liv i Sverige -<br>välja att låta barnen förvärva svenskt medborgarskap medan föräldrarna<br>avstår från det. Möjligheten att agera så kan självfallet bidra till att und-<br>vika familjekonflikter i de fall då föräldrarna och barnen har olika önske-<br>mål i fråga om medborgarskap. Vidare kan möjligheten bidra till att<br>minska eventuell bitterhet hos bam över att deras föräldrar fatt avslag på<br>sin ansökan om svenskt medborgarskap och att även barnen själva där-<br>med tills vidare är förhindrade från att bli svenska medborgare.</p>
<p>Kommittén finner det vara angeläget att det öppnas upp en möjlighet<br>för förvärv av svenskt medborgarskap även för denna grupp av bam så att<br>de inte med obligatorisk verkan skall behöva vara bundna av det ställ-<br>ningstagande i medborgarskapsfrågan som föräldrarna gör för egen del.<br>Än mer angeläget är det med en möjlighet för de bam vars föräldrar fatt<br>avslag på sin ansökan om svenskt medborgarskap. Det saknas i dessa fall<br>helt skäl till att föräldrarnas oförmåga att uppfylla något av de föreskrivna<br>villkoren med automatik skall komma även barnen till nackdel.</p>
<p>Kommittén finner det vara rimligt att bam som föds i Sverige - och<br>som vid födelsen förvärvar enbart utländskt medborgarskap - ges möj-<br>lighet till förvärv av svenskt medborgarskap genom anmälan under förut-<br>sättning att de har permanent uppehållstillstånd i Sverige samt dessutom<br>hemvist här sedan fem år. Krav på längre tids hemvist skulle enligt kom-<br>mitténs uppfattning innebära att skillnaden i förvärvsvillkor mellan stats-<br>lösa bam och bam med utländskt medborgarskap blev omotiverat stor.<br>Till detta kan läggas att fem år är lika med den tid efter vilken dessa bam<br>normalt kan bli svenska medborgare såsom bipersoner i samband med<br>föräldrarnas förvärv av svenskt medborgarskap efter ansökan.</p>
<p>Motiven för att underlätta förvärvet av medborgarskap för i Sverige<br>födda bam gäller i hög grad även de bam som under sin uppväxt flyttar<br>till Sverige. Kommittén anser att det beträffande de utländska bam, som<br>under ett relativt tidigt skede av sin uppväxt kommer till Sverige, inte<br>finns skäl att uppställa krav på längre tids hemvist än fem år. De barnen<br>bör därför omfattas av samma förvärvsvillkor som gäller för de bam som<br>föds i Sverige och som vid födelsen far enbart utländskt medborgarskap.</p>
<p>Anmälan bör i dessa fall göras innan barnet har fyllt arton år. De bam<br>som därmed kommer att omfattas av bestämmelsen är de som kommer till<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>90</p>
<p>Sverige före tretton års ålder. Har barnet fyllt tolv år vid tidpunkten för<br>anmälan, bör enligt huvudregeln krävas att barnet samtycker.</p>
<p>Förvärv av svenskt medborgarskap i de nu angivna situationerna förut-<br>sätter föräldrarnas medverkan eftersom anmälan skall göras senast vid<br>arton års ålder. Det bör därför, i likhet med vad som föreslagits beträf-<br>fande statslösa personer, införas en möjlighet för myndiga personer att<br>fram till tjugo års ålder förvärva svenskt medborgarskap genom anmälan.<br>Vidare bör villkoret avseende hemvisttid utsträckas till sju år vilket gör att<br>en utländsk medborgare således också i dessa fall måste komma till<br>Sverige före tretton års ålder för att omfattas av möjligheten till förenklat<br>förvärv.</p>
<h3>Möjlighet att återfå svenskt medborgarskap</h3>
<p>4 § MedbL gör det möjligt för en person, som förlorat sitt svenska med-<br>borgarskap, att under vissa förutsättningar återfå svenskt medborgarskap<br>genom ett anmälningsförfarande. De nu gällande förutsättningarna för att<br>återfå svenskt medborgarskap är att sökanden</p>
<p>- blivit svensk medborgare vid födelsen,</p>
<p>- oavbrutet haft sitt hemvist i Sverige intill arton års ålder, samt dess-<br>utom</p>
<p>- har hemvist här sedan två år.</p>
<p>För att en utländsk medborgare skall kunna återfå svenskt medborgar-<br>skap gäller vidare att han eller hon måste styrka att det utländska med-<br>borgarskapet därigenom förloras.</p>
<p>Kommittén föreslår att det fortsättningsvis skall vara möjligt att återfå<br>svenskt medborgarskap för den som haft hemvist i Sverige under sam-<br>manlagt tio år före arton års ålder och som dessutom vid tidpunkten för<br>ansökan har hemvist här sedan två år.</p>
<p>Som en konsekvens av kommitténs förslag i fråga om dubbelt medbor-<br>garskap bör det fortsättningsvis inte krävas att sökanden för att återfå<br>svenskt medborgarskap styrker att han eller hon därigenom förlorar sitt<br>utländska medborgarskap. Kommittén föreslår vidare att möjligheten att<br>återfå svenskt medborgarskap, till skillnad från vad som i dag är fallet,<br>skall stå öppen även för den som har förvärvat sitt svenska medborgar-<br>skap på annat sätt än genom födelsen.</p>
<h3>Villkorad naturalisation</h3>
<p>I dag är huvudregeln vid förvärv av svenskt medborgarskap efter ansökan<br>att sökanden inte tillåts ha kvar sitt utländska medborgarskap. Om det<br>utländska medborgarskapet inte förloras automatiskt vid förvärv av det<br>svenska, kan det som villkor för svenskt medborgarskap föreskrivas att<br>sökanden inom viss tid visar att han eller hon erhållit medgivande till be-<br>frielse från det utländska medborgarskapet. Av de ungefar 150 nationa-<br>liteter som förekom i ärenden om svenskt medborgarskap år 1998, upp-<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>91</p>
<p>ställde Invandrarverket villkor om befrielse beträffande cirka 50. Syftet<br>med sådan villkorad naturalisation är att undvika dubbla medborgarskap.</p>
<p>Kommittén föreslår - som en konsekvens av förslaget om att dubbelt<br>medborgarskap bör tillåtas - att systemet med villkorad naturalisation<br>slopas.</p>
<p>Utöver att slopandet av villkorat medborgarskap underlättar för den en-<br>skilde kan även noteras den effekten att myndigheternas hantering av<br>medborgarskapsärenden underlättas. De resurser som de tillämpande<br>myndigheterna i dag lägger ner på frågor som hänger samman med vill-<br>korat medborgarskap är nämligen inte obetydliga.</p>
<h3>Dispensgrunden ”till gagn för landet”</h3>
<p>Enligt 6 § MedbL är det i dag möjligt att bevilja dispens från något av<br>villkoren för naturalisation bl.a. om det är till gagn för Sverige att sökan-<br>den blir svensk medborgare.</p>
<p>Kommittén anser att frågan om huruvida en person skall beviljas<br>svenskt medborgarskap inte bör vara avhängig av om Sverige som land<br>kan ha någon nytta av att personen beviljas svenskt medborgarskap. Pröv-<br>ningen bör i stället vara fokuserad på sökandens personliga förhållanden.<br>Kommittén föreslår därför att dispensgrunden ”till gagn för landet” slo-<br>pas.</p>
<p>Beträffande övriga dispensgrunder - bl.a. att det med hänsyn till sökan-<br>dens förhållanden finns särskilda skäl för ett svenskt medborgarskap -<br>föreslås inte någon ändring.</p>
<h3>Säkerhetsärenden</h3>
<p>Ett av de villkor för förvärv av svenskt medborgarskap som uppställs i 6 §<br>MedbL är att sökanden fört och kan förväntas komma att föra en hederlig<br>vandel. Som ett led i prövningen av om detta villkor är uppfyllt begär In-<br>vandrarverket i naturalisationsärenden där sökanden fyllt femton år ett s.k.<br>kontrollbesked hos Säkerhetspolisen. Syftet med denna begäran är att ut-<br>röna om det finns några hinder av säkerhetsmässig karaktär mot att bevilja<br>svenskt medborgarskap.</p>
<p>I de fall då ett medborgarskapsärende visar sig innefatta någon säker-<br>hetsaspekt har Statens invandrarverk och Utlänningsnämnden getts möj-<br>lighet att under vissa förutsättningar överlämna ärendet till regeringen för<br>avgörande. För att ett överlämnande skall fa ske på säkerhetsmässiga<br>grunder krävs att ärendet bedöms ha betydelse för rikets säkerhet eller<br>annars för allmän säkerhet. Då ett överlämnande sker prövar regeringen<br>ärendet som första instans och det finns inte någon möjlighet att över-<br>klaga regeringens beslut. Däremot är sökanden oförhindrad att åter-<br>komma med en ny ansökan. Vidare har regeringen möjlighet att under<br>vissa förutsättningar ompröva sitt eget beslut utan att det föreligger en ny<br>ansökan. Slutligen är även resningsinstitutet tillämpligt beträffande dessa<br>beslut.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>92</p>
<p>Vid överväganden rörande handläggningen av säkerhetsärenden måste<br>man beakta artikel 12 i 1997 års europeiska konvention om medborgar-<br>skap, I denna artikel föreskrivs bl.a. att varje konventionsstat skall tillse<br>att ett beslut om förvärv av medborgarskap skall kunna underkastas admi-<br>nistrativ eller judiciell omprövning i enlighet med statens nationella lag-<br>stiftning. Av konventionens förklarande text framgår att artikel 12 inte<br>utesluter nationella regler som innebär att vissa ärenden prövas av rege-<br>ringen, dock sägs att även dessa beslut måste kunna bli föremål för admi-<br>nistrativ eller judiciell omprövning.</p>
<p>Som angetts är en person som av regeringen fatt avslag på sin ansökan<br>om svenskt medborgarskap inte helt betagen möjligheten att fa beslutet<br>omprövat. Bortsett från de i praktiken mycket sällsynta resningsfallen görs<br>emellertid omprövningen alltid av regeringen själv och det är enligt kom-<br>mitténs uppfattning därför tveksamt om dagens ordning kan sägas fullt ut<br>uppfylla syftet med konventionens föreskrift om omprövning i administ-<br>rativ eller judiciell ordning. Med hänsyn till det - sammantaget med det<br>faktum att det helt allmänt är otillfredsställande att möjlighet till överkla-<br>gande saknas - finner kommittén att en ändrad ordning bör införas.</p>
<p>Kommittén föreslår att säkerhetsärenden enligt MedbL skall avgöras av<br>Invandrarverket i första instans och att verkets beslut i dessa ärenden skall<br>kunna överklagas till regeringen. Även Rikspolisstyrelsen bör ges rätt att<br>överklaga ett sådant beslut.</p>
<p>Att regeringen bör vara överinstans för denna grupp av ärenden har sin<br>huvudsakliga grund i att det är regeringen som har det yttersta ansvaret för<br>rikets säkerhet och för den allmänna säkerheten. Det saknar i samman-<br>hanget inte heller betydelse att man inom Regeringskansliet besitter ett<br>stort mått av expertkunskap inom de skilda områden som kan aktualiseras<br>vid avgörande av säkerhetsärenden.</p>
<h3>Åtgärder för att stärka medborgarskapets status</h3>
<p>Det saknas i princip allmän och lättillgänglig information om svenskt<br>medborgarskap utom såvitt avser de formella kraven som uppställs för<br>förvärv av medborgarskap enligt MedbL. Kunskaperna hos såväl i<br>Sverige bosatta utlänningar som hos svenska medborgare om vad ett<br>svenskt medborgarskap innebär är bristfälliga.</p>
<p>Kommittén anser att medborgarskapets status kan stärkas genom in-<br>formationsinsatser som syftar till att sprida kunskap om medborgarskapets<br>innebörd. Sådan information bör rikta sig till svenska medborgare samt<br>till utländska medborgare och statslösa. Det är vidare, bl.a. mot bakgrund<br>av de nya förvärvsvillkor som föreslås för bam och ungdomar, mycket<br>viktigt att informationen når även dessa grupper.</p>
<p>Det övergripande ansvaret för allmän information om medborgarskapet<br>bör enligt kommitténs uppfattning åvila Integrationsverket. Kommittén<br>föreslår att det överlåts på verket att bevaka att ändamålsenlig information<br>utarbetas och att den sprids på lämpligt sätt.</p>
<p>Ett annat sätt att stärka det svenska medborgarskapets status är genom<br>åtgärder som markerar medborgarskapsförvärvet. Det är därför viktigt att<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>93</p>
<p>formerna för erhållande av svenskt medborgarskap förbättras och görs<br>mer välkomnande för nya medborgare.</p>
<p>Kommittén anser att det bör hållas särskilda ceremonier för nya med-<br>borgare och att det bör ankomma på kommunerna att svara för arrange-<br>mangen. Kommittén föreslår att allmänna rekommendationer avseende<br>ceremonier för nya svenska medborgare utformas i samråd mellan Integ-<br>rationsverket och Svenska kommunförbundet.</p>
<p>Kommittén framhåller att kunskaper i svenska språket är av största vikt<br>för alla som är permanent bosatta i landet. Det är också en av grundförut-<br>sättningarna för en fungerande integrationsprocess. Kommittén anser<br>emellertid att krav på språkkunskaper inte bör knytas till medborgarska-<br>pet. Frågor som berör sådana kunskaper är en uppgift för utbildningsvä-<br>sendet och de åtgärder som behövs bör sättas in långt tidigare än då frå-<br>gan om naturalisation aktualiseras.</p>
<h3>Avgifter i samband med förvärv av svenskt medborgarskap</h3>
<p>Enligt kommitténs uppfattning utgör förvärvet av svenskt medborgarskap<br>ett viktigt led i integrationsprocessen. Det är därför viktigt att avgifterna<br>för ansökan och anmälan inte ligger på nivåer som är så höga att de i sig<br>avhåller människor från - eller försvårar för dem - att förvärva svenskt<br>medborgarskap. Det kan vidare ifrågasättas huruvida avgift över huvud<br>taget bör tas ut när det handlar om barns förvärv av svenskt medborgar-<br>skap.</p>
<p>Kommittén föreslår att regeringen ser över systemet med avgifter i<br>samband med förvärv av svenskt medborgarskap. Översynen bör vara<br>generell och således avse samtliga typer av förvärv.</p>
<h3>Frågan om ratificering av 1997 års europeiska konvention om<br>medborgarskap</h3>
<p>1997 års konvention bärs upp av grundvärderingar och principer - bl.a. att<br>statslöshet skall undvikas - vilka Sverige i alla delar kan ställa sig bakom.<br>Kommittén har i sitt arbete med en ny medborgarskapslag följdriktigt<br>också hela tiden varit uppmärksam på och beaktat innehållet i konventio-<br>nen. Enligt kommitténs uppfattning råder det inte någon som helst tvekan<br>om att samtliga bestämmelser i förslaget till ny medborgarskapslag står i<br>överensstämmelse med konventionen.</p>
<p>Kommittén föreslår att Sverige - som i november 1997 undertecknat<br>konventionen - även ratificerar konventionen och att detta görs utan för-<br>behåll. Detta bör i tiden kunna ske parallellt med ikraftträdandet av den<br>nya medborgarskapslagen.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>94</p>
<h2>Författningsförslag i betänkandet Svenskt medbor-<br>garskap (SOU 1999:34)</h2>
<h3>Förslag till Lag om svenskt medborgarskap</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<p>Allmänna bestämmelser</p>
<p>1 § I denna lag finns bestämmelser om förvärv och förlust av svenskt<br>medborgarskap. Lagen innehåller också bestämmelser om vilka myndig-<br>heter som beslutar i medborgarskapsärenden och om rätten att överklaga<br>beslut i sådana ärenden.</p>
<p>2 § Den som har fyllt arton år far själv göra ansökan eller anmälan enligt<br>denna lag utan hinder av att lagen i det land där han eller hon är medbor-<br>gare föreskriver en högre myndighetsålder än arton år.</p>
<p>3 § Vad som föreskrivs i lagen om krav på permanent uppehållstillstånd<br>gäller inte för den som är medborgare i Danmark, Finland, Norge eller<br>Island.</p>
<p>Förvärv av svenskt medborgarskap</p>
<p>Förvärv av svenskt medborgarskap vid födelsen</p>
<p>4 § Ett bam förvärvar svenskt medborgarskap vid födelsen om</p>
<p>1. modem är svensk medborgare,</p>
<p>2. fadem är svensk medborgare och barnet föds i Sverige,</p>
<p>3. fadem är svensk medborgare och gift med barnets mor,</p>
<p>4. fadem är avliden men var svensk medborgare vid sin död och barnet<br>föds i Sverige, eller</p>
<p>5. fadem är avliden men var svensk medborgare vid sin död och gift<br>med barnets mor.</p>
<p>Ett hittebarn som anträffas här i landet anses såsom svensk medborgare<br>till dess något annat framkommer.</p>
<p>Förvärv av svenskt medborgarskap genom adoption</p>
<p>5 § Ett bam som inte har fyllt tolv år och som adopteras av en svensk<br>medborgare blir vid adoptionen svensk medborgare om</p>
<p>1. barnet adopteras i Sverige, Danmark, Finland, Island eller Norge,<br>eller</p>
<p>2. barnet adopteras genom ett utländskt adoptionsbeslut som gäller i<br>Sverige enligt lagen (1971:796) om internationella rättsförhållanden<br>rörande adoption eller enligt lagen (1997:191) med anledning av Sveriges<br>tillträde till Haagkonventionen om skydd av bam och samarbete vid inter-<br>nationella adoptioner.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>95</p>
<p>Förvärv av svenskt medborgarskap genom föräldrars äktenskap</p>
<p>6 § Om en svensk man ingår äktenskap med en utländsk kvinna blir ett<br>före äktenskapet fött bam till makarna, som inte har förvärvat svenskt<br>medborgarskap enligt 4 §, svensk medborgare om barnet är ogift och inte<br>har fyllt arton år.</p>
<p>Förvärv av svenskt medborgarskap genom anmälan</p>
<p>7 § Om ett bam, som har fötts utomlands, inte har förvärvat svenskt med-<br>borgarskap enligt 4 eller 6 § men barnets far sedan tidpunkten for barnets<br>födelse är svensk medborgare, förvärvar barnet svenskt medborgarskap<br>genom att fadem skriftligen anmäler önskemål om det innan barnet fyllt<br>arton år.</p>
<p>Om barnet har fyllt tolv år och har utländskt medborgarskap krävs att<br>barnet samtycker. Sådant samtycke krävs dock inte om barnet år varaktigt<br>förhindrat att lämna samtycke på grund av psykisk störning eller något<br>annat liknande förhållande.</p>
<p>Kan barnets förvärv av svenskt medborgarskap medföra förlust av det<br>medborgarskap som barnet har förvärvat efter modem, krävs modems<br>samtycke om hon är ensam vårdnadshavare eller har del i vårdnaden om<br>barnet. Står barnet under vårdnad av särskilt förordnad förmyndare eller<br>liknande krävs under samma förutsättning i stället samtycke från den eller<br>dem som på sådant sätt anförtrotts vårdnaden om barnet.</p>
<p>8 § Ett bam som föds i Sverige och som vid födelsen inte far något med-<br>borgarskap, förvärvar svenskt medborgarskap om</p>
<p>1. barnet har permanent uppehållstillstånd och hemvist här i landet,</p>
<p>2. barnet fortfarande saknar medborgarskap, samt</p>
<p>3. föräldrarna eller, vid ensam vårdnad, den av föräldrarna som har<br>vårdnaden om barnet skriftligen innan barnet fyllt fem år anmäler att bar-<br>net skall förvärva svenskt medborgarskap.</p>
<p>9 § Ett utländskt bam förvärvar svenskt medborgarskap om barnet har</p>
<p>1. permanent uppehållstillstånd i Sverige,</p>
<p>2. hemvist här i landet sedan fem år, samt</p>
<p>3. föräldrarna eller, vid ensam vårdnad, den av föräldrarna som har<br>vårdnaden om barnet skriftligen innan barnet fyllt arton år anmäler att<br>barnet skall förvärva svenskt medborgarskap.</p>
<p>Om barnet har fyllt tolv år och har utländskt medborgarskap krävs för<br>förvärv av svenskt medborgarskap att barnet samtycker. Sådant samtycke<br>krävs dock inte om barnet är varaktigt förhindrat att lämna samtycke på<br>grund av psykisk störning eller något annat liknande förhållande.</p>
<p>10 § En utlänning som har fyllt arton men inte tjugo år förvärvar svenskt<br>medborgarskap genom skriftlig anmälan om han eller hon har</p>
<p>1. permanent uppehållstillstånd i Sverige, och</p>
<p>2. hemvist här i landet sedan sju år.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>96</p>
<p>11 §Den som förlorat sitt svenska medborgarskap återfår detta genom Prop. 1999/2000:147</p>
<p>skriftlig anmälan om han eller hon Bilaga 2</p>
<p>1. före arton års ålder haft hemvist här i landet under sammanlagt tio år,</p>
<p>2. har permanent uppehållstillstånd i Sverige, och</p>
<p>3. sedan två år har hemvist här i landet.</p>
<p>12 § Om en utlänning blir svensk medborgare enligt 7, 9, 10 eller 11 §,<br>medför detta svenskt medborgarskap även för hans eller hennes ogifta<br>bam som har hemvist här i landet och inte fyllt arton år om utlänningen</p>
<p>1. ensam har vårdnaden om barnet, eller</p>
<p>2. har vårdnaden gemensamt med den andre föräldern och denne är<br>svensk medborgare.</p>
<p>Blir föräldrarna till ett ogift bam som har hemvist här i riket och inte<br>fyllt arton år samtidigt svenska medborgare enligt 9, 10 eller 11 §, medför<br>detta svenskt medborgarskap även för barnet om detta står under bådas<br>vårdnad.</p>
<p>13 § Anmälan enligt 7-11 §§ skall göras hos Statens invandrarverk. Är<br>utlänningen medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge skall an-<br>mälan dock göras hos länsstyrelsen i det län där han eller hon är folkbok-<br>förd.</p>
<p>Den myndighet till vilken anmälan görs skall meddela beslut huruvida<br>anmälan medfört förvärv av svenskt medborgarskap eller ej. Detsamma<br>gäller vid anmälan enligt 20 eller 21 §.</p>
<p>Ansökan om svenskt medborgarskap (naturalisation)</p>
<p>14 § En utlänning kan på ansökan beviljas svenskt medborgarskap om<br>han eller hon</p>
<p>1. styrkt sin identitet,</p>
<p>2. fyllt arton år,</p>
<p>3. har permanent uppehållstillstånd i Sverige,</p>
<p>4. har hemvist här i landet sedan</p>
<p>a) två år i fråga om dansk, finländsk, isländsk eller norsk medborgare,</p>
<p>b) fyra år i fråga om den som är ofrivilligt statslös eller att bedöma som<br>flykting i enlighet med 5 kap. 2 § utlänningslagen (0000:00), eller</p>
<p>c) fem år i fråga om övriga utlänningar, samt</p>
<p>5. fört och kan förväntas komma att föra en hederlig vandel.</p>
<p>15 § Även om kravet på styrkt identitet enligt 14 § 1 inte kan uppfyllas far<br>svenskt medborgarskap beviljas, om sökanden sedan minst åtta år har<br>hemvist här i landet och gör sannolikt att den identitet han eller hon upp-<br>ger är riktig.</p>
<p>Även om villkoren enligt 14 § 2-5 inte är uppfyllda far svenskt med-<br>borgarskap beviljas om</p>
<p>1. sökanden tidigare har varit svensk medborgare eller är gift med en<br>svensk medborgare, eller</p>
<p>2. det annars med hänsyn till sökandens personliga förhållanden finns<br>särskilda skäl för ett svenskt medborgarskap.</p>
<p>4 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 147</p>
<p>16 § Ansökan om svenskt medborgarskap skall göras hos Statens invand-<br>rarverk.</p>
<p>I ett beslut om svenskt medborgarskap efter ansökan skall det bestäm-<br>mas om även sökandens ogifta bam under arton år skall förvärva svenskt<br>medborgarskap.</p>
<p>Upphörande av svenskt medborgarskap</p>
<p>Förlust av svenskt medborgarskap</p>
<p>17 § En svensk medborgare som</p>
<p>1. är född utomlands,</p>
<p>2. aldrig haft hemvist i Sverige, och</p>
<p>3. inte heller uppehållit sig här under förhållanden som tyder på sam-<br>hörighet med landet,</p>
<p>förlorar sitt svenska medborgarskap när han eller hon fyller tjugotre år.<br>På ansökan som gjorts dessförinnan far dock Statens invandrarverk<br>medge att medborgarskapet bibehålls.</p>
<p>När någon enligt första stycket förlorar svenskt medborgarskap, medför<br>detta förlust av sådant medborgarskap även för hans eller hennes bam,<br>som förvärvat medborgarskapet till följd av att föräldern varit svensk<br>medborgare. Förlust av medborgarskapet för barnet inträder dock inte om<br>den andra föräldern har kvar sitt svenska medborgarskap och barnet här-<br>leder sitt svenska medborgarskap även från honom eller henne.</p>
<p>Förlust av svenskt medborgarskap enligt första eller andra stycket in-<br>träder inte om förlusten skulle leda till att personen kommer att sakna<br>medborgarskap.</p>
<p>Befrielse från svenskt medborgarskap</p>
<p>18 § Statens invandrarverk far på ansökan befria den som är eller önskar<br>bli utländsk medborgare från hans eller hennes svenska medborgarskap.<br>Befrielse far inte vägras den som har sitt hemvist utomlands. Den som har<br>hemvist i Sverige far vägras befrielse endast om det föreligger särskilda<br>skäl.</p>
<p>Är sökanden inte redan utländsk medborgare skall som villkor för be-<br>frielsen från svenskt medborgarskap föreskrivas att han eller hon inom<br>viss tid förvärvar medborgarskap i annat land.</p>
<p>Medborgarskapsrättsliga avtal mellan de nordiska länderna</p>
<p>19 § Regeringen far, efter avtal med Danmark, Finland, Island eller<br>Norge, meddela föreskrifter om tillämpning av en eller flera av bestäm-<br>melserna i 20 och 21 §§. Med avtalsstat avses i dessa bestämmelser den<br>eller de stater med vilka Sverige har ingått sådant avtal.</p>
<p>20 § En medborgare i avtalsstat som</p>
<p>1. förvärvat medborgarskapet på annat sätt än efter ansökan,</p>
<p>2. fyllt arton år,</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>98</p>
<p>3. har hemvist här i landet sedan fem år, och</p>
<p>4. under denna tid inte dömts till fängelse,</p>
<p>förvärvar svenskt medborgarskap genom att hos länsstyrelsen i det län där<br>han eller hon är folkbokförd skriftligen anmäla önskemål om det. Vid<br>sådant förvärv av medborgarskap tillämpas såvitt avser utlänningens<br>ogifta bam bestämmelsen i 12 §.</p>
<p>21 § Den som har förlorat sitt svenska medborgarskap och därefter oav-<br>brutet varit medborgare i avtalsstat, återfår svenskt medborgarskap genom<br>att, efter det han eller hon tagit hemvist här i landet, hos länsstyrelsen i det<br>län där han eller hon är folkbokförd skriftligen anmäla önskemål om det.<br>Vid sådant förvärv av medborgarskap tillämpas såvitt avser utlänningens<br>ogifta bam bestämmelsen i 12 §.</p>
<p>Överklagande m.m.</p>
<p>22 § Statens invandrarverk får efter ansökan meddela förklaring att någon<br>är svensk medborgare. Härvid får dock inte prövas fråga som avses i 13 §.</p>
<p>23 § Statens invandrarverks beslut enligt denna lag får överklagas till<br>utlänningsdomstol. Detsamma gäller beslut av en länsstyrelse.</p>
<p>Invandrarverkets beslut enligt första stycket överklagas dock till rege-<br>ringen om det rör ett säkerhetsärende. Ett sådant beslut far överklagas<br>även av Rikspolisstyrelsen.</p>
<p>Säkerhetsärenden är ärenden där Rikspolisstyrelsen hos Invandrarverket<br>av skäl som rör rikets säkerhet eller allmän säkerhet har förordat att<br>ansökan avslås.</p>
<p>I ett säkerhetsärende gäller förvärvet av svenskt medborgarskap från<br>och med den dag då beslutet har vunnit laga kraft.</p>
<p>24 § En utlänningsdomstols dom eller beslut får överklagas till Utlän-<br>ningsöverdomstolen. Prövningstillstånd krävs vid sådant överklagande.</p>
<p>Bestämmelser om utlänningsdomstolar och Utlänningsöverdomstolen<br>finns i 12 kap. utlänningslagen (0000.00).</p>
<p>Övriga bestämmelser</p>
<p>25 § I fråga om adoptivbarn gäller bestämmelserna i denna lag om barns<br>förvärv eller förlust av svenskt medborgarskap med anledning av att bar-<br>nets adoptivfar eller adoptivmor förvärvar sådant medborgarskap endast</p>
<p>1. om barnet adopterats i Sverige, Danmark, Finland, Island eller<br>Norge,</p>
<p>2. om barnet adopterats genom ett utländskt adoptionsbeslut som gäller<br>i Sverige enligt lagen (1971:796) om internationella förhållanden rörande<br>adoption eller enligt lagen (1997:191) med anledning av Sveriges tillträde<br>till Haagkonventionen om skydd av bam och samarbete vid interna-<br>tionella adoptioner, eller</p>
<p>3. om en far eller mor adopterat sitt eget bam.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>99</p>
<p>26 § En socialnämnd skall på begäran av regeringen, Utlänningsöver-<br>domstolen, en utlänningsdomstol, Statens invandrarverk eller Rikspolis-<br>styrelsen lämna ut uppgifter om en utlännings personliga förhållanden,<br>om uppgifterna behövs i ett ärende om svenskt medborgarskap.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001, då lagen (1950:382) om<br>svenskt medborgarskap skall upphöra att gälla.</p>
<p>2. Ett bam som är fött i Sverige den 1 juli 1983 eller senare och som<br>skulle ha blivit svensk medborgare om 7 § i den nya lagen varit gällande<br>vid tidpunkten for födelsen, förvärvar svenskt medborgarskap om</p>
<p>a) barnet inte har fyllt arton år,</p>
<p>b) fadem fortfarande är svensk medborgare, och</p>
<p>c) fadem skriftligen före den 1 juli 2003 hos Statens invandrarverk an-<br>mäler önskemål om svenskt medborgarskap for barnet.</p>
<p>Har barnet fyllt tolv år krävs att barnet samtycker. Sådant samtycke<br>krävs dock inte om barnet är varaktigt förhindrat att lämna samtycke på<br>grund av psykisk störning eller något annat liknande förhållande.</p>
<p>Kan barnets förvärv av svenskt medborgarskap medföra förlust av det<br>medborgarskap som barnet har förvärvat efter modem, krävs modems<br>samtycke om hon är ensam vårdnadshavare eller har del i vårdnaden om<br>barnet. Står barnet under vårdnad av särskilt förordnad förmyndare eller<br>liknande krävs under samma förutsättning i stallet samtycke från den eller<br>dem som på sådant sätt anfortrotts vårdnaden om barnet.</p>
<p>3. Ett adoptivbarn som är fött den 1 juli 1983 eller senare och som<br>skulle ha blivit svensk medborgare om 5 § i den nya lagen varit gällande<br>vid tidpunkten för adoptionsbeslutet, förvärvar svenskt medborgarskap<br>om</p>
<p>a) adoptionen beslutats den 1 juli 1992 eller senare,</p>
<p>b) barnet inte har fyllt arton år, och</p>
<p>c) den eller de personer som har vårdnaden om barnet skriftligen hos<br>Statens invandrarverk före den 1 juli 2003 anmäler önskemål om svenskt<br>medborgarskap for barnet.</p>
<p>Har adoptivbarnet fyllt tolv år krävs att adoptivbarnet samtycker. Sådant<br>samtycke krävs dock inte om adoptivbarnet är varaktigt förhindrat att<br>lämna det på grund av psykisk störning eller något annat liknande förhål-<br>lande.</p>
<p>4. En person som förlorat sitt svenska medborgarskap enligt 1950 års<br>lag, men som skulle haft det kvar om den nya lagen varit gällande vid tid-<br>punkten for förlusten, återfår svenskt medborgarskap om han eller hon<br>skriftligen hos Statens invandrarverk före den 1 juli 2003 anmäler önske-<br>mål om det.</p>
<p>Har personen vid tidpunkten for anmälan inte uppnått myndig ålder,<br>görs anmälan i stället av föräldrarna eller, vid ensam vårdnad, den av för-<br>äldrarna som har vårdnaden om barnet.</p>
<p>I de fall det ankommer på föräldrarna eller någon av dessa att ge in an-<br>mälan skall barnet lämna sitt samtycke om barnet har fyllt tolv år. Sådant<br>samtycke krävs dock inte om barnet är varaktigt förhindrat att lämna det<br>på grund av psykisk störning eller något annat liknande förhållande.</p>
<p>100</p>
<p>5. Äldre föreskrifter skall tillämpas i fråga om ärenden som enligt 9 a §<br>i 1950 års lag har överlämnats till regeringen före ikraftträdandet av den<br>nya lagen. Detsamma gäller i fråga om anmälningsärenden enligt 3 § i<br>1950 års lag som har getts in före ikraftträdandet av den nya lagen om<br>tillämpning av 1950 års lag är förmånligare för den enskilde än vad till-<br>lämpning av den nya lagen skulle vara.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>101</p>
<h2>Förteckning över remissinstanserna</h2>
<p>Betänkandet (SOU 1999:34) har remitterats till Riksdagens ombudsmän,<br>Svea hovrätt, Hovrätten för Västra Sverige, Kammarrätten i Stockholm,<br>Kammarrätten i Jönköping, Länsrätten i Östergötlands län, Justitiekans-<br>lem, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Brottsförebyggande rådet, Statis-<br>tiska centralbyrån, Statens invandrarverk, Utlänningsnämnden, Försvars-<br>makten, Riksförsäkringsverket, Statens nämnd för internationella adop-<br>tionsfrågor, Barnombudsmannen, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket,<br>Arbetsgivarverket, Uppsala universitet, juridiska fakulteten, Lunds uni-<br>versitet, juridiska fakulteten, Centrum för invandringsforskning vid<br>Stockholms universitet (CEIFO), Ungdomsstyrelsen, Ombudsmannen<br>mot etnisk diskriminering, Integrationsverket, Jämställdhetsombudsman-<br>nen, Svenska kyrkans centralstyrelse, Länsstyrelsen i Stockholms län,<br>Länsstyrelsen i Västerbottens län, Stockholms kommun, Gislaveds kom-<br>mun, Malmö kommun, Västerås kommun, Östersunds kommun, Bohus-<br>landstinget, Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Riks-<br>idrottsförbundet, Sociala missionen, Svenska Arbetsgivareföreningen,<br>Landsorganisationen i Sverige, Sveriges Akademikers Centralorganisa-<br>tion, Tjänstemännens Centralorganisation, Adoptionscentrum, Sveriges<br>advokatsamfund, Rädda Barnen, Svenska Röda Korset, Sveriges kristna<br>råd, Caritas, Flyktinggruppernas och asylkommittéemas riksråd (FARR),<br>Samarbetsorganet för invandrarorganisationer (SIOS), Ung-SIOS,<br>Svenska flyktingrådet, Föreningen svenskar i världen, Afrosvenskamas<br>riksförbund, Allserbisk-jugoslaviska riksförbundet, Assyriska riksförbun-<br>det, Bosnisk-Hercegovinska riksförbundet, Chilenska riksförbundet,<br>Eritreanska riksförbundet, Estniska kommittén, Finlandssvenskarnas riks-<br>förbund, Grekiska riksförbundet, Immigranternas centralförbund, Immig-<br>ranternas riksförbund, Internationella kvinnoförbundet, Iranska riksför-<br>bundet, Italienska riksförbundet, Japanska riksförbundet, Kroatiska riks-<br>förbundet, Kurdiska riksförbundet, Lettiska hjälpkommittén, Makedonska<br>riksförbundet, Romemas riksförbund (f.d. Nordiska Zigenarrådet), Nät-<br>verket för fackligt aktiva invandrare, Polska kongressen, Portugisiska<br>riksförbundet, Riksförbundet internationella föreningar för invandrar-<br>kvinnor (RIFFI), Riksförbundet polska föreningar, Riksföreningen<br>Huelen-Chile, Serbiska riksförbundet, Slovenska riksförbundet, Soma-<br>liska riksförbundet, Somaliska riksförbundet i Sverige, Spanska riksför-<br>bundet, Sverigeestemas förbund, Sverigefinska riksförbundet, Syriska<br>riksförbundet, Turkiska riksförbundet, Ungerska riksförbundet, Grekisk-<br>ortodoxa metropolitdömet, Syrisk-ortodoxa ärkestiftet i Sverige och<br>övriga Skandinavien, Syrisk-ortodoxa patriarkaliska ställföreträdarskapet i<br>Sverige, Serbisk-ortodoxa kyrkan, Förenade islamiska församlingar i<br>Sverige, Islamiska kulturcenterunionen i Sverige, Judiska församlingarnas<br>centralråd, Stockholms katolska stift, Sveriges muslimska förbund.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>102</p>
<h3>European Convention on<br>Nationality</h3>
<p>Preamble</p>
<p>The member States of the Council<br>of Europé and the other States sig-<br>natory to this Convention,</p>
<p>Considering that the aim of the<br>Council of Europé is to achieve<br>greater unity between its members;</p>
<p>Bearing in mind the numerous in-<br>temational instruments relating to<br>nationality, multiple nationality and<br>statelessness;</p>
<p>Recognising that, in matters con-<br>ceming nationality, account should<br>be taken both of the legitimate inte-<br>rests of States and those of indivi-<br>duals;</p>
<p>Desiring to promote the progressive<br>development of legal principles<br>conceming nationality, as well as<br>their adoption in intemal law and<br>desiring to avoid, as far as possible,<br>cases of statelessness;</p>
<p>Desiring to avoid discrimination in<br>matters relating to nationality;</p>
<p>Aware of the right to respect for<br>family life as contained in Artide 8<br>of the Convention for the Protection<br>of Human Rights and Fundamental<br>Freedoms;</p>
<p>Noting the varied approach of Sta-<br>tes to the question of multiple na-<br>tionality and recognising that each<br>State is ffee to decide which con-<br>sequences it attachés in its intemal<br>law to the fact that a national acqui-<br>res or possesses another nationality;</p>
<h3>Europeiska konventionen om<br>medborgarskap</h3>
<p>Ingress</p>
<p>Medlemsstaterna i Europarådet och<br>de övriga signatärstatema av denna<br>konvention,</p>
<p>som beaktar att Europarådets syfte<br>är att uppnå en fastare enhet mellan<br>sina medlemmar,</p>
<p>som beaktar det stora antalet inter-<br>nationella instrument om medbor-<br>garskap, flerfaldigt medborgarskap<br>och statslöshet,</p>
<p>som erkänner att i medborgarskaps-<br>frågor hänsyn skall tas både till sta-<br>tens och den enskildes rättmätiga<br>intressen,</p>
<p>som önskar främja en fortgående<br>utveckling av rättsprinciperna om<br>medborgarskap och införliva dem i<br>nationell lagstiftning och så långt<br>som möjligt undvika fall av stats-<br>löshet,</p>
<p>som önskar undvika diskriminering<br>i medborgarskapsfrågor,</p>
<p>som är medvetna om rätten till<br>skydd för familjelivet enligt artikel<br>8 i Konventionen om skydd för de<br>mänskliga rättigheterna och de<br>grundläggande friheterna,</p>
<p>som beaktar att stater har olika in-<br>ställning till flerfaldigt medborgar-<br>skap och erkänner att det står varje<br>stat fritt att i sin nationella lagstift-<br>ning bestämma vilken verkan en<br>medborgares förvärv eller innehav<br>av annat medborgarskap skall ha,<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Agreeing on the desirability of fin- som är överens om att det är önsk-</p>
<p>103</p>
<p>ding appropriate Solutions to con-<br>sequences of multiple nationality<br>and in particular as regards the<br>rights and duties of multiple natio-<br>nals;</p>
<p>Considering it desirable that per-<br>sons possessing the nationality of<br>two or more States Parties should<br>be required to fulfil their military<br>obligations in relation to only one of<br>those Parties;</p>
<p>Considering the need to promote<br>intemational co-operation between<br>the national authorities responsible<br>for nationality matters,</p>
<p>Have agreed as follows:<br></p>
<p>värt att finna tillfredsställande lös-<br>ningar på verkan av flerfaldigt<br>medborgarskap, särskilt i fråga om<br>de rättigheter och skyldigheter som<br>tillkommer personer med flerfaldigt<br>medborgarskap,</p>
<p>som anser det vara önskvärt att per-<br>soner som är medborgare i två eller<br>flera konventionsstater inte skall<br>behöva fullgöra sina militära för-<br>pliktelser i mer än en av dessa,</p>
<p>som beaktar behovet att främja in-<br>ternationellt samarbete mellan stat-<br>liga behöriga myndigheter för med-<br>borgarskapsfrågor,</p>
<p>har kommit överens om följande.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Chapter I - General matters</p>
<p>Artide 1 - Object of the Conven-<br>tion</p>
<p>This Convention establishes prin-<br>ciples and rules relating to the<br>nationality of natural persons and<br>rules regulating military obligations<br>in cases of multiple nationality, to<br>which the intemal law of States<br>Parties shall conform.</p>
<p>Kapitel 1 Allmänna frågor</p>
<p>Artikel 1 Konventionens syfte</p>
<p>Denna konvention fastställer prin-<br>ciper och regler för fysiska perso-<br>ners medborgarskap och regler som<br>gäller militära förpliktelser vid fler-<br>faldigat medborgarskap till vilka<br>konventionsstatemas nationella lag-<br>stiftning skall anpassas.</p>
<p>Artide 2 - Definitions</p>
<p>For the purposes of this Conven-<br>tion:</p>
<p>a) "nationality" means the legal<br>bond between a person and a<br>State and does not indicate the<br>person’s ethnic origin;</p>
<p>Artikel 2 Definitioner</p>
<p>I denna konvention avses med</p>
<p>a) medborgarskap: det rättsliga<br>förhållandet mellan en person<br>och en stat; termen har inte avse-<br>ende på en persons etniska ur-<br>sprung,</p>
<p>b) "multiple nationality" means the b) flerfaldigt medborgarskap: sam-</p>
<p>104</p>
<p>simultaneous possession of two tidigt innehav av två eller flera Prop. 1999/2000:147</p>
<p>or more nationalities by the same medborgarskap för en och Bilaga 4</p>
<p>person; samma person,</p>
<p>c) "child" means every person be-<br>low the age of 18 years unless,<br>under the law applicable to the<br>child, majority is attained earlier;</p>
<p>c) bam: varje person under 18 år,<br>såvida inte myndig ålder uppnås<br>tidigare enligt den lag som gäller<br>för personen,</p>
<p>d) "intemal law" means all types of d) nationell lag: alla slags bestäm-</p>
<p>provisions of the national legal<br>system, including the constitu-<br>tion, legislation, regulations, de-<br>crees, case-law, customary rules<br>and practice as well as rules de-<br>riving from binding intemational<br>instruments.<br></p>
<p>melser i det nationella lagsyste-<br>met innefattande grundlag, lag-<br>stiftning, föreskrifter, dekret,<br>rättspraxis, hävd och sedvana<br>samt bestämmelser som följer av<br>bindande internationella instru-<br>ment.</p>
<p>Chapter II - General principles<br>relating to nationality</p>
<p>Artide 3 - Competence of the<br>State</p>
<p>1. Each State shall determine under<br>its own law who are its nationals.</p>
<p>2. This law shall be accepted by<br>other States in so far as it is con-<br>sistent with applicable intema-<br>tional conventions, customary<br>intemational law and the prin-<br>ciples of law generally recogni-<br>sed with regard to nationality.</p>
<p>Kapitel II Allmänna medborgar-<br>skapsprinciper</p>
<p>Artikel 3 Statens behörighet</p>
<p>1. Varje stat skall genom sin egen<br>lagstiftning bestämma vem som<br>skall vara medborgare i staten.</p>
<p>2. Denna lag skall godtas av andra<br>stater i den utsträckning den är<br>förenlig med tillämpliga interna-<br>tionella konventioner, internatio-<br>nell sedvanerätt samt vanligen<br>erkända rättsprinciper för med-<br>borgarskap.</p>
<p>Artide 4 - Principles Artikel 4 Principer</p>
<p>The rules on nationality of each Vaije konventionsstats medborgar-<br>State Party shall be based on the skapsregler skall grundas på föl-<br>following principles: jande principer:</p>
<p>a) everyone has the right to a natio- a) Var och en har rätt till ett med-<br>nality; borgarskap.</p>
<p>b) statelessness shall be avoided; b) Statslöshet skall undvikas.</p>
<p>c) no one shall be arbitrarily depri- c) Ingen skall godtyckligt berövas</p>
<p>105</p>
<p>ved of his or her nationality;</p>
<p>sitt medborgarskap.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>d) neither marriage nor the dissolu- d) Varken äktenskap eller upplös-</p>
<p>tion of a marriage between a na-<br>tional of a State Party and an<br>alien, nor the change of nationa-<br>lity by one of the spouses during<br>marriage, shall automatically<br>affect the nationality of the other<br>spouse.<br></p>
<p>ning av äktenskap mellan en<br>medborgare i en konventionsstat<br>och en utlänning eller endera<br>makens ändrade medborgarskap<br>under äktenskapet skall automa-<br>tiskt inverka på den andra ma-<br>kens medborgarskap.</p>
<p>Article 5 - Non-discrimination</p>
<p>1. The rules of a State Party on<br>nationality shall not contain dis-<br>tinctions or include any practice<br>which amount to discrimination<br>on the grounds of sex, religion,<br>race, colour or national or ethnic<br>origin.</p>
<p>2. Each State Party shall be guided<br>by the principle of non-discrimi-<br>nation between its nationals,<br>whether they are nationals by<br>birth or have acquired its natio-<br>nality subsequently.</p>
<p>Artikel 5 Icke-diskriminering</p>
<p>1. En konventionsstats medborgar-<br>skapsregler skall inte innebära<br>åtskillnad eller omfatta någon<br>praxis liktydig med diskrimine-<br>ring på grund av kön, religion,<br>ras, hudfärg eller nationell eller<br>etnisk härkomst.</p>
<p>2. Varje konventionsstat skall väg-<br>ledas av principen om icke-dis-<br>kriminering mellan sina medbor-<br>gare, oavsett om de är medbor-<br>gare från födelsen eller har för-<br>värvat medborgarskapet senare.</p>
<p>Chapter III - Rules relating to<br>nationality</p>
<p>Article 6 - Acquisition of natio-<br>nality</p>
<p>1. Each State Party shall provide in<br>its intemal law for its nationality<br>to be acquired ex lege by the<br>following persons:</p>
<p>a) children one of whose parents<br>possesses, at the time of the birth<br>of these children, the nationality<br>of that State Party, subject to any<br>exceptions which may be provi-<br>ded for by its intemal law as re-<br>gards children bom abroad. With<br>respect to children whose</p>
<p>Kapitel III Medborgarskapsregler</p>
<p>Artikel 6 Förvärv av medborgar-<br>skap</p>
<p>1. Varje konventionsstat skall i sin<br>nationella lagstiftning föreskriva<br>att medborgarskap i staten skall<br>förvärvas ex lege av följande<br>personer:</p>
<p>a) Bam till föräldrar varav den ena<br>vid barnets födelse är medbor-<br>gare i den konventionsstaten med<br>förbehåll för de undantag som<br>kan finnas i dess nationella lag-<br>stiftning beträffande bam födda i<br>utlandet. Med avseende på bam<br>vars föräldraskap bestäms genom<br></p>
<p>106</p>
<p>parenthood is established by<br>recognition, court order or simi-<br>lar procedures, each State Party<br>may provide that the child acqui-<br>res its nationality following the<br>procedure determined by its in-<br>temal law;</p>
<p>b) foundlings found in its territory<br>who would otherwise be state-<br>less.</p>
<p>2. Each State Party shall provide in<br>its intemal law for its nationality<br>to be acquired by children bom<br>on its territory who do not<br>acquire at birth another nationa-<br>lity. Such nationality shall be<br>granted.</p>
<p>a) at birth ex lege; or</p>
<p>b) subsequently, to children who<br>remained stateless, upon an<br>application being lodged with the<br>appropriate authority, by or on<br>behalf of the child concemed, in<br>the manner prescribed by the in-<br>temal law of the State Party.<br>Such an application may be made<br>subject to the lawful and habitual<br>residence on its territory for a pe-<br>riod not exceeding five years<br>immediately preceding the lod-<br>ging of the application.</p>
<p>3. Each State Party shall provide in<br>its intemal law for the possibility<br>of naturalisation of persons<br>lawfully and habitually resident<br>on its territory. In establishing<br>the conditions for naturalisation,<br>it shall not provide for a period<br>of residence exceeding ten years<br>before the lodging of an applica-<br>tion.</p>
<p>erkännande, domstolsbeslut eller<br>liknande förfarande far en kon-<br>ventionsstat föreskriva att barnet<br>skall förvärva medborgarskap i<br>den staten i enlighet med det för-<br>farande som bestäms av statens<br>nationella lagstiftning.</p>
<p>b) Hittebarn som anträffas inom<br>statens territorium som annars<br>skulle bli statslösa.</p>
<p>2. Varje konventionsstat skall i sin<br>nationella lagstiftning föreskriva<br>att medborgarskap i staten skall<br>förvärvas av bam födda inom<br>dess territorium som inte vid<br>födelsen förvärvar annat med-<br>borgarskap. Sådant medborgar-<br>skap skall medges</p>
<p>a) vid födelsen ex lege, eller</p>
<p>b) därefter, för bam som har förbli-<br>vit statslösa, efter ansökan till<br>behörig myndighet av eller för<br>barnet i fråga på det sätt som<br>föreskrivs i konventionsstatens<br>nationella lagstiftning. En sådan<br>ansökan far göras beroende av<br>legalt och varaktigt hemvist inom<br>dess territorium under en tid av<br>högst fem år omedelbart innan<br>ansökan gjordes.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>3. Varje konventionsstat skall i sin<br>nationella lagstiftning medge<br>möjlighet till naturalisation för<br>personer som har legalt och var-<br>aktigt hemvist inom dess territo-<br>rium. Vid uppställandet av vill-<br>kor för naturalisation skall kon-<br>ventionsstaten inte fastställa<br>längre tid än tio år för hemvist<br>som skall ha förflutit innan ansö-<br>kan kan göras.</p>
<p>107</p>
<p>4. Each State Party shall facilitate in<br>its intemal law the acquisition of<br>its nationality for the following<br>persons:</p>
<p>a) spouses of its nationals;</p>
<p>b) children of one of its nationals,<br>falling under the exception of<br>Article 6, paragraph 1, sub-<br>paragraph a;</p>
<p>c) children one of whose parents<br>acquires or has acquired its<br>nationality;</p>
<p>d) children adopted by one of its<br>nationals;</p>
<p>e) persons who were bom on its<br>territory and reside there lawfully<br>and habitually;</p>
<p>f) persons who are lawfully and<br>habitually resident on its territory<br>for a period of time beginning<br>before the age of 18, that period<br>to be determined by the intemal<br>law of the State Party concemed;</p>
<p>g) stateless persons and recognised<br>refugees lawfully and habitually<br>resident on its territory.</p>
<p>Article 7 - Loss of nationality ex<br>lege or at the initiative of a State<br>Party</p>
<p>1. A State Party may not provide in<br>its intemal law for the loss of its<br>nationality ex lege or at the initi-<br>ative of the State Party except in<br>the following cases:</p>
<p>4. Varje konventionsstat skall i sin<br>nationella lagstiftning underlätta<br>forvärv av medborgarskap i sta-<br>ten for följande personer:</p>
<p>a) Äkta makar till medborgare i<br>staten.</p>
<p>b) Bam till någon medborgare i<br>staten som avses i undantaget i<br>artikel 6.1 a.</p>
<p>c) Bam till föräldrar av vilka den<br>ene förvärvar eller har förvärvat<br>medborgarskap i staten.</p>
<p>d) Bam som adopterats av någon<br>medborgare i staten.</p>
<p>e) Personer födda inom statens ter-<br>ritorium som har legalt och var-<br>aktigt hemvist där.</p>
<p>f) Personer som har legalt och var-<br>aktigt hemvist inom statens ter-<br>ritorium under en tidsperiod som<br>börjat före artonårsdagen; tids-<br>periodens längd skall bestämmas<br>i den berörda konventionsstatens<br>nationella lagstiftning.</p>
<p>g) Statslösa personer och personer<br>som är erkända som flyktingar<br>som har legalt och varaktigt<br>hemvist inom statens territorium.</p>
<p>Artikel 7 Förlust av medborgar-<br>skap ex lege eller på initiativ av en<br>konventionsstat</p>
<p>1. En konventionsstat far i sin<br>nationella lagstiftning inte före-<br>skriva att medborgarskap i den<br>staten skall förloras ex lege eller<br>på statens initiativ utom i föl-<br>jande fall:</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>a) voluntary acquisition of another a) Vid frivilligt förvärv av annat</p>
<p>108</p>
<p>nationality;</p>
<p>b) acquisition of the nationality of<br>the State Party by means of<br>fraudulent conduct, false infor-<br>mation or concealment of any<br>relevant fact attributable to the<br>applicant;</p>
<p>c) voluntary service in a foreign<br>military force;</p>
<p>d) conduct seriously prejudicial to<br>the vital interests of the State<br>Party;</p>
<p>e) lack of a genuine link between<br>the State Party and a national<br>habitually residing abroad;</p>
<p>f) where it is established during the<br>minority of a child that the<br>preconditions laid down by in-<br>temal law which led to the ex<br>lege acquisition of the nationality<br>of the State Party are no longer<br>fulfilled;</p>
<p>g) adoption of a child if the child<br>acquires or possesses the foreign<br>nationality of one or both of the<br>adopting parents.</p>
<p>2. A State Party may provide for the<br>loss of its nationality by children<br>whose parents lose that nationa-<br>lity except in cases covered by<br>sub-paragraphs c and d of pa-<br>ragraph 1. However, children<br>shall not lose that nationality if<br>one of their parents retains it.</p>
<p>3. A State Party may not provide in<br>its intemal law for the loss of its<br>nationality under paragraphs 1<br>and 2 of this article if the person</p>
<p>medborgarskap.</p>
<p>b) Vid förvärv av konventionssta-<br>tens medborgarskap genom be-<br>drägligt förfarande, osanna upp-<br>gifter eller undanhållande av re-<br>levanta sakförhållanden av sö-<br>kanden.</p>
<p>c) Vid frivillig tjänstgöring i en<br>främmande stats försvarsmakt.</p>
<p>d) Vid uppförande som allvarligt<br>skadar konventionsstatens vitala<br>intressen.</p>
<p>e) Vid avsaknad av verklig anknyt-<br>ning mellan konventionsstaten<br>och en medborgare som har var-<br>aktigt hemvist utomlands.</p>
<p>f) Om det under barnets omyndig-<br>hetstid fastställs att de förutsätt-<br>ningar i den nationella lagstift-<br>ningen som föranledde förvärvet<br>ex lege av konventionsstatens<br>medborgarskap inte längre är<br>uppfyllda.</p>
<p>g) Vid adoption av ett bam om bar-<br>net förvärvar eller innehar den<br>enas eller båda de adopterande<br>föräldrarnas utländska medbor-<br>garskap.</p>
<p>2. En konventionsstat far föreskriva<br>att medborgarskap i den staten<br>skall förloras av bam till föräld-<br>rar som förlorar medborgarska-<br>pet utom i de fall som avses i<br>punkt 1 c och d i denna artikel.<br>Bam skall dock inte berövas sitt<br>medborgarskap om någon av<br>deras föräldrar behåller det.</p>
<p>3. En konventionsstat far i sin na-<br>tionella lagstiftning inte före-<br>skriva att medborgarskap i den<br>staten skall förloras enligt punkt<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>109</p>
<p>concemed would thereby<br>become stateless, with the<br>exception of the cases mentioned<br>in paragraph 1, sub-paragraph b,<br>of this article.</p>
<p>1 eller 2 i denna artikel om per-<br>sonen i fråga därigenom skulle<br>bli statslös, utom i de fall som<br>nämns i punkt 1 b i denna artikel.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Article 8 - Loss of nationality at<br>the initiative of the individual</p>
<p>1. Each State Party shall permit the<br>renunciation of its nationality<br>provided the persons concemed<br>do not thereby become stateless.</p>
<p>2. However, a State Party may pro-<br>vide in its intemal law that<br>renunciation may be effected<br>only by nationals who are habitu-<br>ally resident abroad.</p>
<p>Artikel 8 Förlust av medborgar-<br>skap på initiativ av den enskilde</p>
<p>1. Varje konventionsstat skall tillåta<br>avsägelse av medborgarskap i<br>den staten om den berörda per-<br>sonen inte därigenom blir stats-<br>lös.</p>
<p>2. En konventionsstat far dock i sin<br>nationella lagstiftning föreskriva<br>att avsägelse endast far göras av<br>medborgare som har varaktigt<br>hemvist utomlands.</p>
<p>Article 9 - Recovery of nationa-<br>lity</p>
<p>Each State Party shall facilitate, in<br>the cases and under the conditions<br>provided for by its intemal law, the<br>recovery of its nationality by former<br>nationals who are lawfully and<br>habitually resident on its territory.</p>
<p>Chapter IV - Procedures relating<br>to nationality</p>
<p>Article 10 - Processing of applica-<br>tions</p>
<p>1. Each State Party shall ensure that<br>applications relating to the acqui-<br>sition, retention, loss, recovery or<br>certification of its nationality be<br>processed within a reasonable<br>time.</p>
<p>Artikel 9 Återvinning av medbor-<br>garskap</p>
<p>Vaije konventionsstat skall i de fall<br>och på de villkor som föreskrivs i<br>dess nationella lagstiftning under-<br>lätta återvinning av medborgarska-<br>pet i den staten för tidigare medbor-<br>gare som har legalt och varaktigt<br>hemvist inom dess territorium</p>
<p>Kapitel IV Förfaranden angående<br>medborgarskap</p>
<p>Artikel 10 Behandling av ansök-<br>ningar</p>
<p>1. Varje konventionsstat skall tillse<br>att ansökningar om forvärv, bi-<br>behållande. förlust, återvinning<br>och bekräftelse av medborgar-<br>skapet i den staten behandlas<br>inom skälig tid.</p>
<p>110</p>
<p>Article 11 - Decisions</p>
<p>Artikel 11 Beslut</p>
<p>Each State Party shall ensure that Varje konventionsstat skall tillse att<br>decisions relating to the acquisition, beslut om förvärv, bibehållande,<br>retention, loss, recovery or certifi- förlust, återvinning och bekräftelse<br>cation of its nationality contain rea- av medborgarskapet i den staten<br>sons in writing. förses med skriftlig motivering.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Article 12 - Right to a review Artikel 12 Rätt till omprövning</p>
<p>Each State Party shall ensure that Vaije konventionsstat skall tillse att<br>decisions relating to the acquisition, beslut om förvärv, bibehållande,<br>retention, loss, recovery or certifi- förlust, återvinning och bekräftelse<br>cation of its nationality be open to av medborgarskapet i den staten<br>an administrative or judicial review skall kunna underkastas administra-<br>in conformity with its intemal law. tiv eller judiciell omprövning i en-<br>lighet med statens nationella lag-<br>stiftning.</p>
<p>Article 13 - Fees</p>
<p>1. Each State Party shall ensure that<br>the fees for the acquisition, re-<br>tention, loss, recovery or certifi-<br>cation of its nationality be reaso-<br>nable.</p>
<p>2. Each State Party shall ensure that<br>the fees for an administrative or<br>judicial review be not an obstacle<br>for applicants.</p>
<p>Artikel 13 Avgifter</p>
<p>1. Varje konventionsstat skall tillse<br>att avgifterna för förvärv, bibe-<br>hållande, förlust, återvinning och<br>bekräftelse av medborgarskap i<br>den staten är skäliga.</p>
<p>2. Varje konventionsstat skall tillse<br>att avgifterna för administrativ<br>eller judiciell omprövning inte är<br>ett hinder för de sökande.</p>
<p>Chapter V - Multiple nationality</p>
<p>Article 14 - Cases of multiple<br>nationality ex lege</p>
<p>1. A State Party shall allow:</p>
<p>a) children having different natio-<br>nalities acquired automatically at<br>birth to retain these nationalities;</p>
<p>b) its nationals to possess another<br>nationality where this other<br>nationality is automatically</p>
<p>Kapitel V Flerfaldigt medborgar-<br>skap</p>
<p>Artikel 14 Fall av flerfaldigt med-<br>borgarskap ex lege</p>
<p>1. En konventionsstat skall medge</p>
<p>a) att bam som har flera medbor-<br>garskap som automatiskt förvär-<br>vats vid födelsen far behålla<br>dessa,</p>
<p>b) att medborgare i staten har ett<br>annat medborgarskap om detta<br>automatiskt förvärvas vid ingå-</p>
<p>111</p>
<p>acquired by marriage.</p>
<p>2. The retention of the nationalities<br>mentioned in paragraph 1 is<br>subject to the relevant provisions<br>of Article 7 of this Convention.</p>
<p>ende av äktenskap.</p>
<p>2. Bibehållandet av medborgarska-<br>pen enligt punkt 1 är underkastat<br>tillämpliga bestämmelser i artikel<br>7 i denna konvention.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Article 15 - Other possible cases Artikel 15 Andra möjliga fall av<br>of multiple nationality flerfaldigt medborgarskap</p>
<p>The provisions of this Convention Bestämmelserna i denna konvention<br>shall not limit the right of a State skall inte begränsa en konventions-<br>Party to determine in its intemal law stats rätt att i sin nationella lagstift-<br>whether: ning bestämma</p>
<p>a) its nationals who acquire or pos-<br>sess the nationality of another<br>State retain its nationality or lose<br>it;</p>
<p>a) om medborgare i staten som för-<br>värvar eller har en annan stats<br>medborgarskap behåller detta<br>eller förlorar det,</p>
<p>b) the acquisition or retention of its b) om förvärvet eller bibehållandet<br>nationality is subject to the av medborgarskap i staten är be-<br>renunciation or loss of another roende av avsägelse eller förlust<br>nationality. av ett annat medborgarskap.</p>
<p>Article 16 - Conservation of pre-<br>vious nationality</p>
<p>A State Party shall not make the<br>renunciation or loss of another<br>nationality a condition for the<br>acquisition or retention of its natio-<br>nality where such renunciation or<br>loss is not possible or cannot reaso-<br>nably be required.</p>
<p>Artikel 16 Bibehållande av tidi-<br>gare medborgarskap</p>
<p>En konventionsstat skall inte göra<br>avsägelse eller förlust av annat<br>medborgarskap till ett villkor för<br>förvärv eller bibehållande av med-<br>borgarskap i staten i de fall avsä-<br>gelse eller förlust inte är möjligt<br>eller skäligen kan krävas.</p>
<p>Article 17 - Rights and duties Artikel 17 Rättigheter och skyl-<br>related to multiple nationality digheter vid flerfaldigt medbor-<br>garskap</p>
<p>1. Nationals of a State Party in pos-<br>session of another nationality<br>shall have, in the territory of that<br>State Party in which they reside,<br>the same rights and duties as<br>other nationals of that State<br>Party.</p>
<p>1. Medborgare i en konventionsstat<br>som har ett annat medborgarskap<br>skall inom den konventionsstats<br>territorium där de har hemvist ha<br>samma rättigheter och skyldig-<br>heter som andra medborgare i<br>den konventionsstaten.</p>
<p>112</p>
<p>2. The provisions of this chapter do<br>not affect:</p>
<p>a) the rules of intemational law<br>conceming diplomatic or consu-<br>lar protection by a State Party in<br>favour of one of its nationals<br>who simultaneously possesses<br>another nationality;</p>
<p>b) the application of the rules of<br>private intemational law of each<br>State Party in cases of multiple<br>nationality.</p>
<p>Chapter VI - State succession<br>and nationality</p>
<p>Article 18 - Principles</p>
<p>1. In matters of nationality in cases<br>of State succession, each State<br>Party concemed shall respect the<br>principles of the rule of law, the<br>rules conceming human rights<br>and the principles contained in<br>Artides 4 and 5 of this Conven-<br>tion and in paragraph 2 of this<br>article, in particular in order to<br>avoid statelessness.</p>
<p>2. In deciding on the granting or the<br>retention of nationality in cases<br>of State succession, each State<br>Party concemed shall take acco-<br>unt in particular of:</p>
<p>a) the genuine and effective link of<br>the person concemed with the<br>State;</p>
<p>b) the habitual residence of the per-<br>son concemed at the time of<br>State succession;</p>
<p>c) the will of the person concemed;</p>
<p>d) the territorial origin of the person<br>concemed.</p>
<p>2. Bestämmelserna i detta kapitel<br>skall inte inverka på</p>
<p>a) de folkrättsliga reglerna om en<br>konventionsstats diplomatiska<br>och konsulära skydd av en av<br>sina medborgare som samtidigt<br>har annat medborgarskap,</p>
<p>b) en konventionsstats tillämpning<br>av internationella privaträttsliga<br>regler på flerfaldigt medborgar-<br>skap.</p>
<p>Kapitel VI Statssuccession och<br>medborgarskap</p>
<p>Artikel 18 Principer</p>
<p>1. Varje berörd konventionsstat<br>skall i medborgarskapsfrågor vid<br>statssuccession följa principen<br>om rättssäkerhet, reglerna om<br>mänskliga rättigheter samt prin-<br>ciperna i artiklarna 4 och 5 i<br>denna konvention och i punkt 2 i<br>denna artikel särskilt i syfte att<br>undvika statslöshet.</p>
<p>2. Vid beslut om beviljande och<br>bibehållande av medborgarskap<br>vid statssuccession skall varje be-<br>rörd konventionsstat särskilt ta<br>hänsyn till följande:</p>
<p>a) Den verkliga och faktiska an-<br>knytningen mellan personen i<br>fråga och staten.</p>
<p>b) Personens varaktiga hemvist vid<br>tiden for statssuccessionen.</p>
<p>c) Personens eget önskemål.</p>
<p>d) Personens territoriella härkomst.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>113</p>
<p>3. Where the acquisition of natio-<br>nality is subject to the loss of a<br>foreign nationality, the provi-<br>sions of Article 16 of this Con-<br>vention shall apply.</p>
<p>I de fall förvärv av medborgar-<br>skap är beroende av förlusten av<br>ett utländskt medborgarskap<br>skall bestämmelserna i artikel 16<br>i denna konvention gälla.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Article 19 - Settlement by Inter-<br>national agreement</p>
<p>In cases of State succession, States<br>Parties concemed shall endeavour<br>to regulate matters relating to natio-<br>nality by agreement amongst them-<br>selves and, where applicable, in<br>their relationship with other States<br>concemed. Such agreements shall<br>respect the principles and rules<br>contained or referred to in this<br>chapter.</p>
<p>Artikel 19 Överenskommelse ge-<br>nom internationella avtal</p>
<p>Vid statssuccession skall de berörda<br>konventionsstatema söka reglera<br>medborgarskapsfrågor genom in-<br>bördes avtal och, då så är tillämp-<br>ligt, i sina förbindelser med andra<br>berörda stater. Sådana avtal skall<br>följa de principer och regler som<br>finns i detta kapitel eller åberopas<br>här.</p>
<p>Article 20 - Principles conceming<br>non-nationals</p>
<p>1. Each State Party shall respect the<br>following principles:</p>
<p>a) nationals of a predecessor State<br>habitually resident in the territory<br>over which sovereignty is trans-<br>ferred to a successor State and<br>who have not acquired its natio-<br>nality shall have the right to re-<br>main in that State;</p>
<p>b) persons referred to in sub-<br>paragraph a shall enjoy equality<br>of treatment with nationals of the<br>successor State in relation to<br>social and economic rights.</p>
<p>2. Each State Party may exclude<br>persons considered under<br>paragraph 1 from employment in<br>the public service involving the<br>exercise of sovereign powers.</p>
<p>Artikel 20 Principer rörande icke-<br>medborgare</p>
<p>1. Varje konventionsstat skall re-<br>spektera följande principer:</p>
<p>a) Medborgare i en föregångarstat<br>som är stadigvarande bosatta<br>inom det territorium över vilket<br>suveräniteten överförs till en<br>efterträdarstat och som inte har<br>förvärvat medborgarskap i denna<br>stat skall ha rätt att kvarstanna<br>där.</p>
<p>b) Personer som avses i a skall åt-<br>njuta samma behandling som<br>medborgare i efterträdarstaten i<br>fråga om sociala och ekonomiska<br>rättigheter.</p>
<p>2. Varje konventionsstat far un-<br>danta personer som avses i punkt<br>1 från offentlig anställning som<br>innebär utövande av den högsta<br>makten.</p>
<p>114</p>
<p>Chapter VII - Military obliga-<br>tions in cases of multiple nationa-<br>lity</p>
<p>Article 21 - Fulfilment of military<br>obligations</p>
<p>1. Persons possessing the nationa-<br>lity of two or more States Parties<br>shall be required to fulfil their<br>military obligations in relation to<br>one of those States Parties only.</p>
<p>2. The modes of application of<br>paragraph 1 may be determined<br>by special agreements between<br>any of the States Parties.</p>
<p>3. Except where a special agree-<br>ment which has been, or may be,<br>concluded provides otherwise,<br>the following provisions are<br>applicable to persons possessing<br>the nationality of two or more<br>States Parties:</p>
<p>Kapitel VII Militära förpliktelser<br>vid flerfaldigt medborgarskap</p>
<p>Artikel 21 Fullgörande av militär-<br>tjänst</p>
<p>1. Den som är medborgare i två<br>eller flera konventionsstater skall<br>inte åläggas att fullgöra militär-<br>tjänst i mer än en av dessa stater.</p>
<p>2. Formerna for tillämpning av<br>punkt 1 i denna artikel skall<br>kunna bestämmas genom sär-<br>skilda överenskommelser mellan<br>berörda konventionsstater.</p>
<p>3. Om inte annat föreskrivs i sär-<br>skilda överenskommelser som<br>slutits eller kan komma att slutas,<br>skall följande regler tillämpas i<br>fråga om personer som är med-<br>borgare i två eller flera konven-<br>tionsstater.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>a) Any such person shall be subject a) Sadana personer skall vara skyl-</p>
<p>to military obligations in relation<br>to the State Party in whose terri-<br>tory they are habitually resident.<br>Nevertheless, they shall be free<br>to choose, up to the age of 19<br>years, to submit themselves to<br>military obligations as volunteers<br>in relation to any other State<br>Party of which they are also<br>nationals for a total and effective<br>period at least equal to that of the<br>active military service required<br>by the former State Party;<br></p>
<p>diga att fullgöra militärtjänst i<br>den konventionsstat inom vars<br>territorium de har varaktigt hem-<br>vist. De skall emellertid innan de<br>fyllt 19 år kunna välja att frivil-<br>ligt fullgöra sin militärtjänst i en<br>annan konventionsstat där de<br>också är medborgare under en<br>period som till sin effektiva<br>längd är åtminstone likvärdig<br>med den som krävs av den först-<br>nämnda konventionsstaten.</p>
<p>b) Persons who are habitually resi- b) Personer med varaktigt hemvist</p>
<p>dent in the territory of a State<br>Party of which they are not<br>nationals or in that of a State<br>which is not a State Party may<br>choose to perform their military<br>service in the territory of any<br>State Party of which they are</p>
<p>inom en konventionsstats territo-<br>rium där de inte är medborgare<br>eller inom en stats territorium<br>som inte är konventionsstat skall<br>kunna välja att fullgöra sin mili-<br>tärtjänst i vilken som helst av de<br>konventionsstater där de är med-</p>
<p>115</p>
<p>nationals;</p>
<p>borgare.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>c) Persons who, in accordance with c) Personer, som enligt reglerna i a</p>
<p>the rules laid down in paragraphs<br>a and b, shall fulfil their military<br>obligations in relation to one<br>State Party, as prescribed by the<br>law of that State Party, shall be<br>deemed to have fulfilled their<br>military obligations in relation to<br>any other State Party or States<br>Parties of which they are also<br>nationals;<br></p>
<p>och b i denna punkt skall full-<br>göra sin militärtjänst i en kon-<br>ventionsstat enligt den statens<br>lagar, skall anses ha fullgjort sina<br>militära förpliktelser gentemot<br>varje annan konventionsstat i vil-<br>ken de också är medborgare.</p>
<p>d) Persons who, before the entry d) Personer, som innan denna kon-</p>
<p>into force of this Convention<br>between the States Parties of<br>which they are nationals, have, in<br>relation to one of those States<br>Parties, fulfilled their military<br>obligations in accordance with<br>the law of that State Party, shall<br>be deemed to have fulfilled the<br>same obligations in relation to<br>any other State Party or States<br>Parties of which they are also<br>nationals;<br></p>
<p>vention trädde i kraft mellan<br>konventionsstater i vilka de är<br>medborgare har fullgjort sin mi-<br>litärtjänst i en av dessa stater en-<br>ligt den statens lagar, skall anses<br>ha fullgjort dessa förpliktelser<br>gentemot varje annan konven-<br>tionsstat i vilken de också är<br>medborgare.</p>
<p>e) Persons who, in conformity with<br>paragraph a, have performed<br>their active military service in<br>relation to one of the States Par-<br>ties of which they are nationals,<br>and subsequently transfer their<br>habitual residence to the territory<br>of the other State Party of which<br>they are nationals, shall be liable<br>to military service in the reserve<br>only in relation to the latter State<br>Party;</p>
<p>e) Personer, som enligt a i denna<br>punkt har fullgjort sin militära<br>grundutbildning i en konven-<br>tionsstat där de är medborgare<br>och därefter överflyttar sitt var-<br>aktiga hemvist till en annan kon-<br>ventionsstat där de är medbor-<br>gare, skall vara skyldiga att full-<br>göra fortsättningsutbildning en-<br>dast i den sistnämnda staten.</p>
<p>f) The application of this article f) Tillämpningen av denna artikel<br>shall not prejudice, in any re- skall inte på något sätt inverka på</p>
<p>spect, the nationality of the per- de berörda personernas medbor-</p>
<p>sons concemed; garskap.</p>
<p>g) In the event of mobilisation by g) I händelse av mobilisering i en<br>any State Party, the obligations konventionsstat skall de förplik-<br>arising under this article shall not telser som följer av denna artikel</p>
<p>116</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>be binding upon that State Party.</p></td><td>
<p>inte vara bindande för den kon- Prop. 1999/2000:147</p>
<p>ventionsstaten. Bilaga 4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Article 22 - Exemption from mili-<br>tary obligations or alternative<br>civil service</p></td><td>
<p>Artikel 22 Undantag från militära<br>förpliktelser eller alternativ sam-<br>hällstjänst</p></td></tr>
</table>
<p>Except where a special agreement Om inte annat följer av särskilda<br>which has been, or may be, conclu- överenskommelser som ingåtts eller<br>ded provides otherwise, the föl- kan komma ingås, skall följande<br>lowing provisions are also appli- regler även tillämpas på personer<br>cable to persons possessing the som är medborgare i två eller flera<br>nationality of two or more States konventionsstater.</p>
<p>Parties:</p>
<p>a) Article 21, paragraph 3, sub-<br>paragraph c of this Convention<br>shall apply to persons who have<br>been exempted from their mili-<br>tary obligations or have fulfilled<br>civil service as an altemative;<br></p>
<p>a) Artikel 21.3 c i denna konvention<br>skall gälla för personer som har<br>blivit befriade från sina militära<br>förpliktelser eller i stället full-<br>gjort civil samhällstjänst.</p>
<p>b) Persons who are nationals of a b) Personer som är medborgare i en</p>
<p>State Party which does not<br>require obligatory military ser-<br>vice shall be considered as<br>having satisfied their military<br>obligations when they have their<br>habitual residence in the territory<br>of that State Party. Nevertheless,<br>they should be deemed not to<br>have satisfied their military obli-<br>gations in relation to a State<br>Party or States Parties of which<br>they are equally nationals and<br>where military service is required<br>unless the said habitual residence<br>has been maintained up to a cer-<br>tain age, which each State Party<br>concemed shall notify at the time<br>of signature or when depositing<br>its instruments of ratification,<br>acceptance or accession;<br></p>
<p>konventionsstat som inte har<br>obligatorisk militärtjänst skall<br>anses ha fullgjort sina militära<br>förpliktelser om de har sitt var-<br>aktiga hemvist inom denna kon-<br>ventionsstats territorium. De<br>skall dock inte anses ha fullgjort<br>sina militära förpliktelser gente-<br>mot en annan konventionsstat<br>eller andra konventionsstater där<br>de också är medborgare och som<br>har obligatorisk militärtjänst, om<br>de inte har bibehållit sitt varak-<br>tiga hemvist upp till en bestämd<br>ålder som de berörda konven-<br>tionsstatema skall meddela vid<br>undertecknandet eller depone-<br>ringen av sitt ratifikations-, god-<br>tagande- eller anslutningsinstru-<br>ment.</p>
<p>c) Also persons who are nationals c) Aven personer som är medbor-</p>
<p>of a State Party which does not<br>require obligatory military ser-<br>vice shall be considered as<br>having satisfied their military</p>
<p>gare i en konventionsstat som<br>inte har obligatorisk militärtjänst<br>skall anses ha fullgjort sina mili-<br>tära förpliktelser när de har full-<br></p>
<p>117</p>
<p>obligations when they have en-<br>listed voluntarily in the military<br>forces of that Party for a total and<br>effective period which is at least<br>equal to that of the active military<br>service of the State Party or Sta-<br>tes Parties of which they are also<br>nationals without regard to<br>where they have their habitual<br>residence.</p>
<p>gjort frivillig militärtjänst under<br>en period som till sin effektiva<br>längd är åtminstone likvärdig den<br>militära grundutbildningen i den<br>konventionsstat i vilken de också<br>är medborgare, oavsett var de har<br>sitt varaktiga hemvist.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Chapter VIII - Co-operation<br>between the States Parties</p>
<p>Article 23 - Co-operation bet-<br>ween the States Parties</p>
<p>1. With a view to facilitating co-<br>operation between the States<br>Parties, their competent authori-<br>ties shall:</p>
<p>Kapitel VIII Samarbete mellan<br>konventionsstaterna</p>
<p>Artikel 23 Samarbete mellan kon-<br>ventionsstaterna</p>
<p>1. I syfte att underlätta samarbetet<br>mellan konventionsstaterna skall<br>deras behöriga myndigheter göra<br>följande.</p>
<p>a) provide the Secretary General of a) Meddela Europarådets general-</p>
<p>the Council of Europé with in-<br>formation about their intemal<br>law relating to nationality, inclu-<br>ding instances of statelessness<br>and multiple nationality, and<br>about developments conceming<br>the application of the Conven-<br>tion;</p>
<p>b) provide each other upon request<br>with information about their in-<br>temal law relating to nationality<br>and about developments concer-<br>ning the application of the Con-<br>vention.<br></p>
<p>sekreterare uppgifter om de<br>nationella medborgarskapsla-<br>gama, innefattande exempel på<br>statslöshet och flerfaldig med-<br>borgarskap, samt om utveck-<br>lingen i fråga om tillämpningen<br>av denna konvention</p>
<p>b) På begäran meddela varandra<br>uppgifter om sina nationella<br>medborgarskapslagar och om ut-<br>vecklingen i fråga om tillämp-<br>ningen av denna konvention.</p>
<p>2. States Parties shall co-operate<br>amongst themselves and with<br>other member States of the<br>Council of Europé within the<br>framework of the appropriate<br>intergovemmental body of the<br>Council of Europé in order to<br>deal with all relevant problems<br>and to promote the progressive<br>development of legal principles</p>
<p>Konventionsstaterna skall sam-<br>arbeta sinsemellan och med<br>andra medlemmar i Europarådet<br>inom ramen for Europarådets<br>vederbörliga mellanstatliga organ<br>i syfte att behandla alla<br>hithörande frågor och främja en<br>fortgående utveckling av rätts-<br>principer och praxis avseende<br>medborgarskap och därmed sam-</p>
<p>118</p>
<p>and practice conceming nationa- manhängande frågor,<br>lity and related matters.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Article 24 - Exchange of informa-<br>tion</p>
<p>Each State Party may at any time<br>declare that it shall inform any other<br>State Party, having made the same<br>declaration, of the voluntary acqui-<br>sition of its nationality by nationals<br>of the other State Party, subject<br>to applicable laws conceming data<br>protection. Such a declaration may<br>indicate the conditions under which<br>the State Party will give such infor-<br>mation. The declaration may be<br>withdrawn at any time.</p>
<p>Chapter IX - Application of the<br>Convention</p>
<p>Article 25 - Declarations concer-<br>ning the application of the Con-<br>vention</p>
<p>1. Each State may declare, at the<br>time of signature or when depo-<br>siting its instrument of ratifica-<br>tion, acceptance, approval or<br>accession, that it will exclude<br>Chapter VH from the application<br>of the Convention.</p>
<p>2. The provisions of Chapter VII<br>shall be applicable only in the<br>relations between States Parties<br>for which it is in force.</p>
<p>3. Each State Party may, at any sub-<br>sequent time, notify the Secretary<br>General of the Council of Europé<br>that it will apply the provisions<br>of Chapter VII excluded at the<br>time of signature or in its instru-<br>ment of ratification, acceptance,<br>approval or accession. This noti-</p>
<p>Artikel 24 Informationsutbyte</p>
<p>En konventionsstat far när som helst<br>förklara att den skall underrätta en<br>annan konventionsstat, som har<br>gjort samma förklaring, om frivilligt<br>förvärv av dess medborgarskap av<br>medborgare i den andra konven-<br>tionsstaten med iakttagande av gäl-<br>lande lagar om uppgiftsskydd. I en<br>sådan förklaring far de förutsätt-<br>ningar anges som skall gälla för<br>konventionsstatens uppgiftsläm-<br>nande. Förklaringen far när som<br>helst återtas.</p>
<p>Kapitel IX Konventiones tillämp-<br>ning</p>
<p>Artikel 25 Förklaringar om kon-<br>ventionens tillämpning</p>
<p>1. Vaije stat far vid undertecknan-<br>det eller deponeringen av sitt<br>ratifikations-, godtagande-, god-<br>kännande- eller anslutningsin-<br>strument förklara att den avser att<br>undanta kapitel VII från tillämp-<br>ning av konventionen.</p>
<p>2. Bestämmelserna i kapitel VII<br>skall endast gälla relationerna<br>mellan de konventionsstater som<br>är bundna av dem.</p>
<p>3. Vaije konventionsstat far när<br>som helst därefter meddela<br>Europarådets generalsekreterare<br>att den avser att tillämpa de be-<br>stämmelser i kapitel VII som den<br>undantagit vid undertecknandet<br>eller i ratifikations-, godtagan-<br>de-, godkännande eller anslut-<br></p>
<p>119</p>
<p>fiction shall become effective as<br>from the date of its receipt.</p>
<p>Article 26 - Effects of this Con-<br>vention</p>
<p>1. The provisions of this Conven-<br>tion shall not prejudice the provi-<br>sions of intemal law and binding<br>intemational instruments which<br>are already in force or may come<br>into force, under which more<br>favourable rights are or would be<br>accorded to individuals in the<br>field of nationality.</p>
<p>2. This Convention does not preju-<br>dice the application of:<br></p>
<p>ningsinstrument. Meddelandet<br>skall gälla från den dag det mot-<br>tas.</p>
<p>Artikel 26 Konventionens verkan</p>
<p>1. Denna konventions bestämmel-<br>ser skall inte inverka på bestäm-<br>melserna i den nationella lag-<br>stiftning och de bindande inter-<br>nationella instrument som är eller<br>kan komma att träda i kraft enligt<br>vilka mer förmånliga rättigheter<br>står eller kommer att stå den en-<br>skilde till buds avseende med-<br>borgarskap.</p>
<p>2. Denna konvention skall inte in-<br>verka på tillämpningen av föl-<br>jande instrument i relationerna<br>mellan de konventionsstater som<br>är bundna av dessa:</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>a) the 1963 Convention on the Re- a) 1963 ars konvention om be-</p>
<p>duction of Cases of Multiple<br>Nationality and Military Obliga-<br>tions in Cases of Multiple Natio-<br>nality and its Protocols;<br></p>
<p>gränsning av fall av flerfaldigt<br>medborgarskap och om militära<br>förpliktelser i fall av flerfaldigt<br>medborgarskap och dess proto-<br>koll.</p>
<p>b) other binding intemational in- b) Andra bindande internationella<br>struments in so far as such in- instrument i den mån de är för-</p>
<p>struments are compatible with enliga med denna konvention,</p>
<p>this Convention, in the relations-<br>hip between the States Parties<br>bound by these instruments.</p>
<p>Chapter X - Final clauses</p>
<p>Artide 27 - Signature and entry<br>into force</p>
<p>1. This Convention shall be open<br>for signature by the member<br>States of the Council of Europé<br>and the non-member States<br>which have participated in its</p>
<p>Kapitel X Slutbestämmelser</p>
<p>Artikel 27 Undertecknande och<br>ikraftträdande</p>
<p>1. Denna konvention skall vara<br>öppen för undertecknande av<br>Europarådets medlemsstater och<br>de icke-medlemsstater som har<br>deltagit i utarbetandet av den.</p>
<p>120</p>
<p>elaboration. Such States may Dessa stater kan uttrycka sitt Prop. 1999/2000:147</p>
<p>express their consent to be bound samtycke till att vara bundna Bilaga 4</p>
<p>by: genom</p>
<p>a) signature without reservation as a) undertecknande utan förbehåll</p>
<p>to ratification, acceptance or för ratifikation, godtagande eller</p>
<p>approval; or godkännande, eller</p>
<p>b) signature subject to ratification, b) undertecknande med förbehåll</p>
<p>acceptance or approval, followed för ratifikation, godtagande eller<br>by ratification, acceptance or godkännande följt av ratifikation,<br>approval. godtagande eller godkännande.</p>
<p>Instruments of ratification, accep- Ratifikations-, godtagande- och<br>tance or approval shall be deposited godkännandeinstrumenten skall<br>with the Secretary General of the deponeras hos Europarådets gene-<br>Council of Europé. ralsekreterare.</p>
<p>2. This Convention shall enter into<br>force, for all States having<br>expressed their consent to be<br>bound by the Convention, on the<br>first day of the month following<br>the expiration of a period of three<br>months after the date on which<br>three member States of the<br>Council of Europé have expres-<br>sed their consent to be bound by<br>this Convention in accordance<br>with the provisions of the prece-<br>ding paragraph.</p>
<p>3. In respect of any State which<br>subsequently expresses its con-<br>sent to be bound by it, the Con-<br>vention shall enter into force on<br>the first day of the month fol-<br>lowing the expiration of a period<br>of three months after the date of<br>signature or of the deposit of its<br>instrument of ratification,<br>acceptance or approval.</p>
<p>2. Denna konvention träder i kraft<br>för alla stater som har uttryckt sitt<br>samtycke att vara bundna av den<br>den första dagen i den månad<br>som följer efter utgången av en<br>tid av tre månader räknat från<br>den dag då tre medlemsstater i<br>Europarådet har uttryckt sitt<br>samtycke till att vara bundna av<br>konventionen i enlighet med be-<br>stämmelserna i punkt 1 i denna<br>artikel.</p>
<p>3. För en stat som senare uttrycker<br>sitt samtycke till att vara bunden<br>av konventionen träder den i<br>kraft den första dagen i den må-<br>nad som följer efter utgången av<br>en tid av tre månader räknat från<br>dagen för undertecknandet eller<br>den dag då ratifikations-, godta-<br>gande- eller godkännandeinstru-<br>mentet deponerades.</p>
<p>Article 28 - Accession</p>
<p>1. After the entry into force of this<br>Convention, the Committee of<br>Ministers of the Council of<br>Europé may invite any non-</p>
<p>Artikel 28 Anslutning</p>
<p>1. Efter denna konventions ikraft-<br>trädande far Europarådets mi-<br>nisterkommitté inbjuda stater<br>som inte är medlemmar av Euro-<br></p>
<p>member State of the Council of<br>Europé which has not participa-<br>ted in its elaboration to accede to<br>this Convention.</p>
<p>parådet, vilka inte har deltagit i<br>dess utarbetande, att ansluta sig<br>till konventionen.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>2. In respect of any acceding State,<br>this Convention shall enter into<br>force on the first day of the<br>month following the expiration<br>of a period of three months after<br>the date of deposit of the instru-<br>ment of accession with the<br>Secretary General of the Council<br>of Europé.</p>
<p>För en stat som ansluter sig trä-<br>der konventionen i kraft den<br>första dagen i den månad som<br>följer efter utgången av en tid av<br>tre månader efter den dag då an-<br>slutningsinstrumentet deponera-<br>des hos Europarådets generalsek-<br>reterare.</p>
<p>Article 29 - Reservations</p>
<p>1. No reservations may be made to<br>any of the provisions contained<br>in Chapters I, II and VI of this<br>Convention. Any State may, at<br>the time of signature or when<br>depositing its instrument of rati-<br>fication, acceptance, approval or<br>accession, make one or more<br>reservations to other provisions<br>of the Convention so long as they<br>are compatible with the object<br>and purpose of this Convention.</p>
<p>2. Any State which makes one or<br>more reservations shall notify the<br>Secretary General of the Council<br>of Europé of the relevant con-<br>tents of its intemal law or of any<br>other relevant information.</p>
<p>3. A State which has made one or<br>more reservations in accordance<br>with paragraph 1 shall consider<br>withdrawing them in whole or in<br>part as soon as circumstances<br>permit. Such withdrawal shall be<br>made by means of a notification<br>addressed to the Secretary Gene-<br>ral of the Council of Europé and<br>shall become effective as from<br>the date of its receipt.</p>
<p>Artikel 29 Reservationer</p>
<p>1. Ingen reservation far göras mot<br>någon av bestämmelserna i<br>kapitlen I, II eller VI i konven-<br>tionen. En stat far vid underteck-<br>nandet eller deponeringen av sitt<br>ratifikations-, godtagande-, god-<br>kännande- eller anslutningsin-<br>strument avge en eller flera re-<br>servationer mot andra bestäm-<br>melser i konventionen i den ut-<br>sträckning de är förenliga med<br>konventionens mål och syfte.</p>
<p>2. En stat som gör en eller flera<br>reservationer skall underrätta<br>Europarådets generalsekreterare<br>om dess tillämpliga nationella<br>lagar och lämna andra upplys-<br>ningar av betydelse.</p>
<p>3. En stat som har gjort en eller<br>flera reservationer enligt punkt 1<br>i denna artikel skall överväga om<br>dessa kan återkallas helt eller<br>delvis så snart omständigheterna<br>så medger. Återkallandet skall<br>göras genom ett meddelande till<br>Europarådets generalsekreterare<br>och skall gälla från den dag det<br>mottas.</p>
<p>122</p>
<p>4. Any State which extends the<br>application of this Convention to<br>a territory mentioned in the dec-<br>laration referred to in Article 30,<br>paragraph 2, may, in respect of<br>the territory concemed, make one<br>or more reservations in accor-<br>dance with the provisions of the<br>preceding paragraphs.</p>
<p>5. A State Party which has made<br>reservations in respect of any of<br>the provisions in Chapter VII of<br>the Convention may not claim<br>application of the said provisions<br>by another State Party save in so<br>far as it has itself accepted these<br>provisions.</p>
<p>4. En stat som utsträcker tillämp-<br>ningen av denna konvention till<br>ett territorium som nämns i den<br>förklaring som avses i artikel<br>30.2 far med avseende på territo-<br>riet i fråga göra en eller flera re-<br>servationer i enlighet med be-<br>stämmelserna i de föregående<br>punkterna i denna artikel.</p>
<p>5. En konventionsstat som har gjort<br>reservationer mot några bestäm-<br>melser i kapitel VII i konventio-<br>nen får inte fordra att bestämmel-<br>serna i fråga skall tillämpas av en<br>annan konventionsstat, utom i<br>den mån den själv har godtagit<br>dem.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Article 30 - Territorial applica-<br>tion</p>
<p>1. Any State may, at the time of<br>signature or when depositing its<br>instrument of ratification,<br>acceptance, approval or acces-<br>sion, specify the territory or ter-<br>ritories to which this Convention<br>shall apply.</p>
<p>2. Any State may, at any later date,<br>by a declaration addressed to the<br>Secretary General of the Council<br>of Europé, extend the application<br>of this Convention to any other<br>territory specified in the declara-<br>tion and for whose intemational<br>relations it is responsible or on<br>whose behalf it is authorised to<br>give undertakings. In respect of<br>such territory, the Convention<br>shall enter into force on the first<br>day of the month following the<br>expiration of a period of three<br>months after the date of receipt<br>of such declaration by the<br>Secretary General.</p>
<p>Artikel 30 Territoriell tillämpning</p>
<p>1. En stat får vid undertecknandet<br>eller deponeringen av sitt ratifi-<br>kations-, godtagande-, godkän-<br>nande- eller anslutningsinstru-<br>ment ange för vilket eller vilka<br>territorier konventionen skall<br>gälla.</p>
<p>2. En stat får därefter genom en<br>förklaring till Europarådets gene-<br>ralsekreterare utsträcka tillämp-<br>ningen av denna konvention till<br>annat territorium som anges i<br>förklaringen för vars internatio-<br>nella förbindelser den är ansvarig<br>eller for vilket den har rätt att åta<br>sig ansvar. För ett sådant territo-<br>rium träder konventionen i kraft<br>den första dagen i den månad<br>som följer efter utgången av en<br>tid av tre månader räknat från<br>den dag då generalsekreteraren<br>mottog förklaringen.</p>
<p>3. Any declaration made under the 3. En förklaring enligt punkt 1 och</p>
<p>123</p>
<p>two preceding paragraphs may,<br>in respect of any territory speci-<br>fied in such declaration, be with-<br>drawn by a notification addres-<br>sed to the Secretary General. The<br>withdrawal shall become effec-<br>tive on the first day of the month<br>following the expiration of a<br>period of three months after the<br>date of receipt of such notifica-<br>tion by the Secretary General.</p>
<p>2 i denna artikel far med avse-<br>ende på ett territorium som anges<br>i förklaringen återkallas genom<br>ett meddelande till generalsekre-<br>teraren. Återkallandet träder i<br>kraft den första dagen i den<br>månad som följer efter utgången<br>av en tid av tre månader räknat<br>från den dag då generalsekretera-<br>ren mottog meddelandet.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Article 31 - Denunciation Artikel 31 Uppsägning</p>
<p>1. Any State Party may at any time<br>denounce the Convention as a<br>whole or Chapter VII only by<br>means of a notification addressed<br>to the Secretary General of the<br>Council of Europé.</p>
<p>2. Such denunciation shall become<br>effective on the first day of the<br>month following the expiration<br>of a period of three months after<br>the date of receipt of notification<br>by the Secretary General.</p>
<p>En konventionsstat far när som<br>helst säga upp hela konventionen<br>eller endast kapitel VII genom ett<br>meddelande till Europarådets<br>generalsekreterare.</p>
<p>Uppsägningen gäller från och<br>med den första dagen i den<br>månad som följer efter utgången<br>av en tid av tre månader räknat<br>från den dag då generalsekretera-<br>ren mottog meddelandet.</p>
<p>Article 32 - Notifications by the<br>Secretary General</p>
<p>The Secretary General of the Coun-<br>cil of Europé shall notify the mem-<br>ber States of the Council of Europé,<br>any Signatory, any Party and any<br>other State which has acceded to<br>this Convention of:</p>
<p>a) any signature;</p>
<p>Artikel 32 Meddelanden från<br>generalsekreteraren</p>
<p>Europarådets generalsekreterare<br>skall meddela Europarådets med-<br>lemsstater, alla signatärstater, alla<br>konventionsstater samt alla andra<br>stater som har anslutit sig till denna<br>konvention om</p>
<p>a) undertecknanden,</p>
<p>b) the deposit of any instrument of b) deponering av ratifikations-,</p>
<p>ratification, acceptance, approval godtagande-, godkännande- och</p>
<p>or accession; anslutningsinstrument,</p>
<p>c) any date of entry into force of c) dag för konventionens ikraftträ-<br>this Convention in accordance dande enligt artiklarna 27 och<br>with Artides 27 or 28 of this 28,</p>
<p>Convention;</p>
<p>124</p>
<p>d) any reservation and withdrawal d) reservationer och återkal landen<br>of reservations made in pursu- av reservationer enligt artikel 29,<br>ance of the provisions of Article</p>
<p>29 of this Convention;</p>
<p>e) any notification or declaration e) meddelanden eller förklaringar</p>
<p>made under the provisions of enligt artiklarna 23-25 och 27-<br>Articles 23, 24, 25, 27, 28, 29, 31,</p>
<p>30 and 31 of this Convention;</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>f) any other act, notification or f) andra åtgärder, notifikationer och<br>communication relating to this meddelanden avseende konven-<br>Convention. tionen.</p>
<p>In witness whereof the undersigned,<br>being duly authorised thereto, have<br>signed this Convention.</p>
<p>Done at Strasbourg, this 6th day of<br>November 1997, in English and in<br>French, both texts being equally<br>authentic, in a single copy which<br>shall be deposited in the archives of<br>the Council of Europé. The Secre-<br>tary General of the Council of<br>Europé shall transmit certified<br>copies to each member State of the<br>Council of Europé, to the non-<br>member States which have partici-<br>pated in the elaboration of this<br>Convention and to any State invited<br>to accede to this Convention.</p>
<p>Till bekräftelse härav har under-<br>tecknade, därtill vederbörligen be-<br>myndigade, undertecknat denna<br>konvention.</p>
<p>Upprättad i Strasbourg den 7 no-<br>vember 1997 på engelska och<br>franska språken, vilka båda texter är<br>lika giltiga, i ett enda exemplar som<br>skall deponeras i Europarådets<br>arkiv. Europarådets generalsekrete-<br>rare skall översända bestyrkta ko-<br>pior till varje medlemsstat i Euro-<br>parådet, till icke medlemsstater som<br>har deltagit i utarbetandet av kon-<br>ventionen samt till alla stater som<br>har inbjudits att ansluta sig till den.</p>
<p>125</p>
<h2>Lagrådsremissens lagförslag</h2>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 5</p>
<h3>Förslag till lag om svenskt medborgarskap</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<p>Allmänna bestämmelser</p>
<p>1 § I denna lag finns bestämmelser om förvärv och förlust av svenskt<br>medborgarskap.</p>
<p>2 § Den som har fyllt arton år far själv göra ansökan eller anmälan enligt<br>denna lag även om han eller hon står under annans vårdnad.</p>
<p>3 § Vad som föreskrivs i denna lag om krav på permanent uppehållstill-<br>stånd gäller inte för den som är medborgare i Danmark, Finland, Island<br>eller Norge.</p>
<p>I fråga om medborgare i övriga länder inom Europeiska ekonomiska<br>samarbetsområdet (EES) skall ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för<br>minst fem år likställas med permanent uppehållstillstånd.</p>
<p>Förvärv av svenskt medborgarskap</p>
<p>Förvärv av svenskt medborgarskap vid födelsen</p>
<p>4 § Ett bam förvärvar svenskt medborgarskap vid födelsen, om</p>
<p>1. modem är svensk medborgare,</p>
<p>2. fadem är svensk medborgare och barnet föds i Sverige,</p>
<p>3. fadem är svensk medborgare och gift med barnets mor,</p>
<p>4. fadem är avliden men var svensk medborgare vid sin död och barnet<br>föds i Sverige, eller</p>
<p>5. fadem är avliden men var svensk medborgare vid sin död och gift<br>med barnets mor.</p>
<p>Ett hittebarn som anträffas här i landet anses som svensk medborgare<br>till dess något annat blir känt.</p>
<p>Förvärv av svenskt medborgarskap genom adoption</p>
<p>5 § Ett bam som inte har fyllt tolv år och som adopteras av en svensk<br>medborgare blir vid adoptionen svensk medborgare, om</p>
<p>1. barnet adopteras i Sverige, Danmark, Finland, Island eller Norge,<br>eller</p>
<p>2. barnet adopteras genom ett utländskt beslut som gäller i Sverige en-<br>ligt lagen (1971:796) om internationella rättsförhållanden rörande adop-<br>tion eller enligt lagen (1997:191) med anledning av Sveriges tillträde till<br>Haagkonventionen om skydd av bam och samarbete vid internationella<br>adoptioner.</p>
<p>126</p>
<p>Förvärv av svenskt medborgarskap genom föräldrarnas äktenskap</p>
<p>6 § Om en svensk man ingår äktenskap med en utländsk kvinna, blir ett<br>bam till makarna som har fötts före äktenskapet och som inte har förvär-<br>vat svenskt medborgarskap enligt 4 § svensk medborgare om barnet är<br>ogift och inte har fyllt arton år.</p>
<p>Förvärv av svenskt medborgarskap genom anmälan</p>
<p>7 § Ett bam som föds utomlands och som inte förvärvar svenskt medbor-<br>garskap enligt 4 eller 6 §, men vars far sedan tidpunkten för barnets<br>födelse är svensk medborgare, förvärvar svenskt medborgarskap genom<br>att fadem anmäler önskemål om det innan barnet har fyllt arton år.</p>
<p>Om barnet har fyllt tolv år och har utländskt medborgarskap, krävs för<br>förvärv av svenskt medborgarskap att barnet samtycker därtill. Sådant<br>samtycke behövs dock inte om barnet är varaktigt förhindrat att lämna<br>samtycke på grund av en psykisk störning eller på grund av något annat<br>liknande förhållande.</p>
<p>Barnets vårdnadshavare skall samtycka till förvärvet av svenskt med-<br>borgarskap.</p>
<p>8 § Ett bam som föds i Sverige och som vid födelsen är statslöst förvärvar<br>svenskt medborgarskap efter anmälan av den eller dem som har vårdna-<br>den om barnet, om</p>
<p>1. barnet har permanent uppehållstillstånd och hemvist här i landet, och</p>
<p>2. barnet fortfarande är statslöst.</p>
<p>Anmälan skall ske innan barnet har fyllt fem år.</p>
<p>9 § Ett utländskt bam förvärvar svenskt medborgarskap efter anmälan av<br>den eller dem som har vårdnaden om barnet, om barnet har</p>
<p>1. permanent uppehållstillstånd i Sverige, och</p>
<p>2. hemvist här i landet sedan fem år, eller sedan tre år om barnet saknar<br>medborgarskap.</p>
<p>Anmälan skall ske innan barnet har fyllt arton år.</p>
<p>Om barnet har fyllt tolv år och har utländskt medborgarskap, krävs för<br>förvärv av svenskt medborgarskap att barnet samtycker därtill. Sådant<br>samtycke behövs dock inte om barnet är varaktigt förhindrat att lämna<br>samtycke på grund av en psykisk störning eller på grund av något annat<br>liknande förhållande.</p>
<p>10 § En utlänning som har fyllt arton men inte tjugo år förvärvar svenskt<br>medborgarskap genom anmälan, om han eller hon har</p>
<p>1. permanent uppehållstillstånd i Sverige, och</p>
<p>2. hemvist här i landet sedan arton års ålder och dessförinnan sedan<br>fem år, eller sedan tre år i fråga om den som saknar medborgarskap.</p>
<p>11 § Den som har förlorat eller befriats från sitt svenska medborgarskap<br>återför detta genom anmälan, om han eller hon</p>
<p>1. har permanent uppehållstillstånd i Sverige,</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>127</p>
<p>2. före arton års ålder haft hemvist här i landet under sammanlagt tio år,<br>och</p>
<p>3. sedan två år har hemvist här i landet.</p>
<p>12 § Om en utlänning blir svensk medborgare enligt 7, 9, 10 eller 11 §,<br>medför detta svenskt medborgarskap även för hans eller hennes ogifta<br>bam som har hemvist här i landet och inte har fyllt arton år, om utlän-<br>ningen</p>
<p>1. ensam har vårdnaden om barnet, eller</p>
<p>2. har vårdnaden gemensamt med den andre föräldern och denne är<br>svensk medborgare.</p>
<p>Blir föräldrarna till ett ogift bam som har hemvist här i riket och som<br>inte har fyllt arton år samtidigt svenska medborgare enligt 9, 10 eller 11 §,<br>medför detta svenskt medborgarskap även för barnet om detta står under<br>bådas vårdnad.</p>
<p>13 § Anmälan enligt 7-11 §§ skall göras hos Migrationsverket. Är utlän-<br>ningen medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge skall anmälan<br>enligt 8-11 §§ dock göras hos länsstyrelsen i det län där han eller hon är<br>folkbokförd.</p>
<p>Den myndighet till vilken anmälan görs skall meddela beslut om an-<br>mälan har medfört förvärv av svenskt medborgarskap eller inte. Det-<br>samma gäller vid anmälan enligt 21 eller 22 §.</p>
<p>Förvärv av svenskt medborgarskap efter ansökan (naturalisation)</p>
<p>14 § En utlänning kan efter ansökan beviljas svenskt medborgarskap, om<br>han eller hon har</p>
<p>1. styrkt sin identitet,</p>
<p>2. fyllt arton år,</p>
<p>3. permanent uppehållstillstånd i Sverige,</p>
<p>4. hemvist här i landet</p>
<p>- sedan två år i fråga om dansk, finländsk, isländsk eller norsk<br>medborgare,</p>
<p>- sedan fyra år i fråga om den som är ofrivilligt statslös eller att be-<br>döma som flykting i enlighet med 3 kap. 2 § utlänningslagen<br>(1989:529),</p>
<p>- sedan fem år i fråga om övriga utlänningar, och</p>
<p>5. haft och kan förväntas komma att ha ett hederligt levnadssätt.</p>
<p>15 § Även om kravet på styrkt identitet enligt 14 § 1 inte kan uppfyllas far<br>svenskt medborgarskap beviljas, om sökanden sedan minst åtta år har<br>hemvist här i landet och kan visa att den identitet han eller hon uppger<br>sannolikt är riktig.</p>
<p>Även om kraven enligt 14 § 2-5 inte är uppfyllda far svenskt medbor-<br>garskap beviljas, om</p>
<p>1. sökanden tidigare har varit svensk medborgare,</p>
<p>2. sökanden är gift eller sambo med en svensk medborgare, eller</p>
<p>3. det annars finns särskilda skäl till det.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>128</p>
<p>16 § Ansökan om svenskt medborgarskap skall göras hos Migrationsver-<br>ket som fattar beslut i ärendet.</p>
<p>I ett beslut om svenskt medborgarskap efter ansökan skall det bestäm-<br>mas om även sökandens ogifta bam som är under arton år förvärvar<br>svenskt medborgarskap.</p>
<p>Upphörande av svenskt medborgarskap</p>
<p>Förlust av svenskt medborgarskap</p>
<p>17 § En svensk medborgare förlorar sitt svenska medborgarskap när han<br>eller hon fyller tjugotvå år, om han eller hon</p>
<p>1. är född utomlands,</p>
<p>2. aldrig haft hemvist i Sverige, och</p>
<p>3. inte heller varit här under förhållanden som tyder på samhörighet<br>med landet.</p>
<p>Om ansökan görs innan den svenske medborgaren fyller tjugotvå år far<br>dock Migrationsverket medge att medborgarskapet behålls.</p>
<p>När någon förlorar svenskt medborgarskap enligt första stycket, medför<br>det att även hans eller hennes bam förlorar medborgarskapet, om barnet<br>förvärvat det på grund av att föräldern vant svensk medborgare. Barnet<br>förlorar dock inte sitt medborgarskap om den andra föräldern har kvar sitt<br>svenska medborgarskap och barnet härleder sitt svenska medborgarskap<br>även från honom eller henne.</p>
<p>Förlust av svenskt medborgarskap sker inte om det leder till att perso-<br>nen kommer att sakna medborgarskap.</p>
<p>Befrielse från svenskt medborgarskap</p>
<p>18 § Migrationsverket far på ansökan befria den som är eller önskar bli<br>utländsk medborgare från hans eller hennes svenska medborgarskap. Be-<br>frielse far inte vägras den som har sitt hemvist utomlands. Den som har<br>hemvist i Sverige far vägras befrielse endast om det finns särskilda skäl.</p>
<p>Är sökanden inte redan utländsk medborgare skall som villkor för be-<br>frielsen från svenskt medborgarskap krävas att han eller hon inom viss tid<br>förvärvar medborgarskap i ett annat land.</p>
<p>Medborgarskapsrättsliga avtal mellan de nordiska länderna</p>
<p>19 § Regeringen far, efter avtal med Danmark, Finland, Island eller<br>Norge, meddela föreskrifter om tillämpning av en eller flera av bestäm-<br>melserna i 20-22 §§. Med avtalsstat avses i dessa bestämmelser den eller<br>de stater som Sverige har ingått sådant avtal med.</p>
<p>20 § Bestämmelsen i 17 § första stycket gäller inte för den som under<br>sammanlagt minst sju år haft hemvist i en avtalsstat.</p>
<p>21 § En medborgare i en avtalsstat förvärvar svenskt medborgarskap, om<br>han eller hon</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>129</p>
<p>5 Riksdagen 1999/2000. 1 samt. Nr 147</p>
<p>1. har förvärvat medborgarskapet i avtaisstaten på annat sätt än efter<br>ansökan,</p>
<p>2. har fyllt arton år,</p>
<p>3. har hemvist här i landet sedan fem år, och</p>
<p>4. under denna tid inte har dömts till frihetsberövande påföljd.</p>
<p>Förvärvet sker genom att medborgaren hos länsstyrelsen i det län där<br>han eller hon är folkbokförd anmäler önskemål om det.</p>
<p>Vid sådant förvärv av medborgarskap tillämpas 12 § när det gäller<br>medborgarens ogifta bam.</p>
<p>22 § Den som har förlorat sitt svenska medborgarskap och därefter oav-<br>brutet varit medborgare i en avtalsstat, far tillbaka svenskt medborgarskap<br>genom att, efter det att han eller hon tagit hemvist här i landet, hos läns-<br>styrelsen i det län där han eller hon är folkbokförd anmäla önskemål om<br>det. Vid sådant förvärv av medborgarskap tillämpas 12 § när det gäller<br>medborgarens ogifta bam.</p>
<p>Förklaring</p>
<p>23 § Utlänningsnämnden far efter ansökan meddela förklaring att någon<br>är svensk medborgare.</p>
<p>Överklagande</p>
<p>24 § Migrationsverkets beslut enligt denna lag far överklagas till Utlän-<br>ningsnämnden utom i fall som avses i andra stycket och i 25 §. Bestäm-<br>melser om Utlänningsnämnden finns i 7 kap. 3 § andra stycket utlänning-<br>slagen (1989:529).</p>
<p>Beslut av en länsstyrelse eller Migrationsverket enligt 7-11 §§, av en<br>länsstyrelse enligt 21-22 §§ eller av Utlänningsnämnden enligt 23 § far<br>överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid<br>överklagande till kammarrätten.</p>
<p>Utlänningsnämndens beslut far inte överklagas i andra fall än som av-<br>ses i andra stycket.</p>
<p>25 § Migrationsverkets beslut överklagas till regeringen om det rör ett<br>säkerhetsärende. Ett sådant beslut far överklagas även av Rikspolisstyrel-<br>sen.</p>
<p>Ett säkerhetsärende är ett ärende där Rikspolisstyrelsen hos Migra-<br>tionsverket har föreslagit att ansökan avslås av skäl som rör rikets säker-<br>het eller allmän säkerhet.</p>
<p>I ett säkerhetsärende gäller förvärvet av svenskt medborgarskap från<br>och med den dag då beslutet har vunnit laga kraft.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>Överlämnande</p>
<p>26 § Migrationsverket eller Utlänningsnämnden får överlämna ett ärende<br>som avses i 14 §, 17 § andra stycket eller 18 § till regeringen, om det be-<br></p>
<p>130</p>
<p>döms vara av särskild vikt för ledning av tillämpningen av denna lag att<br>ärendet prövas av regeringen.</p>
<p>Har Migrationsverket överlämnat ett ärende som avses i första stycket,<br>skall regeringen höra Utlänningsnämnden innan den avgör ärendet.<br>Undantag far medges om ärendet är synnerligen brådskande. Regeringen<br>far överlämna ett sådant ärende till nämnden för avgörande.</p>
<p>Övrig bestämmelse</p>
<p>27 § En socialnämnd skall på begäran av regeringen, Migrationsverket,<br>Utlänningsnämnden eller Rikspolisstyrelsen lämna ut uppgifter om en<br>utlännings personliga förhållanden, om uppgifterna behövs i ett ärende<br>om svenskt medborgarskap.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001, då lagen (1924.130) om för-<br>värvande och förlust av svenskt medborgarskap och lagen (1950:382) om<br>svenskt medborgarskap skall upphöra att gälla. Till den 1 juli 2002 skall<br>dock 7 § i 1950 års lag tillämpas när det gäller svenska medborgare som<br>blir medborgare i en annan stat som är bunden av 1963 års europeiska<br>konvention om begränsning av fall av flerfaldigt medborgarskap och om<br>militära förpliktelser i fall av flerfaldigt medborgarskap.</p>
<p>2. Ett bam, som har fötts i Sverige och som skulle ha blivit svensk<br>medborgare om 4 § i den nya lagen gällt vid tidpunkten för födelsen, för-<br>värvar svenskt medborgarskap, om</p>
<p>a) fadem fortfarande är svensk medborgare,</p>
<p>b) fadem före den 1 juli 2003 hos Migrationsverket anmäler önskemål<br>om svenskt medborgarskap för barnet, och</p>
<p>c) barnet vid tidpunkten för anmälan inte har fyllt arton år.</p>
<p>Om barnet har fyllt tolv år och har utländskt medborgarskap krävs för<br>förvärv av svenskt medborgarskap att barnet samtycker därtill. Sådant<br>samtycke behövs dock inte om barnet är varaktigt förhindrat att lämna<br>samtycke på grund av en psykisk störning eller på grund av något annat<br>liknande förhållande.</p>
<p>Barnets vårdnadshavare skall samtycka till förvärvet av svenskt med-<br>borgarskap.</p>
<p>3. Ett adoptivbarn, som skulle ha blivit svensk medborgare om 5 § i<br>den nya lagen gällt vid tidpunkten för adoptionsbeslutet, förvärvar svenskt<br>medborgarskap, om</p>
<p>a) adoptionen har beslutats den 1 juli 1992 eller senare,</p>
<p>b) den eller dem som har vårdnaden om barnet före den 1 juli 2003 hos<br>Migrationsverket anmäler önskemål om svenskt medborgarskap för bar-<br>net, och</p>
<p>c) barnet vid tidpunkten för anmälan inte har fyllt arton år.</p>
<p>Om barnet har fyllt tolv år och har utländskt medborgarskap, krävs för<br>förvärv av svenskt medborgarskap att barnet samtycker därtill. Sådant<br>samtycke behövs dock inte om barnet är varaktigt förhindrat att lämna<br></p>
<p>131</p>
<p>samtycke på grund av en psykisk störning eller på grund av något annat<br>liknande förhållande.</p>
<p>4. En person som har förlorat sitt svenska medborgarskap enligt 1950<br>års lag, men som skulle haft det kvar om den nya lagen gällt vid tidpunk-<br>ten för förlusten, återfår svenskt medborgarskap om han eller hon före<br>den 1 juli 2003 hos Migrationsverket anmäler önskemål om det. Detta<br>gäller dock inte personer som haft möjlighet att återfå svenskt medborgar-<br>skap redan enligt övergångsbestämmelserna till lagen (1979:139) om änd-<br>ring i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap.</p>
<p>Om personen vid tidpunkten för anmälan står under annans vårdnad,<br>görs anmälan i stället av den eller dem som är vårdnadshavare.</p>
<p>Om anmälan avser ett bam som har fyllt tolv år och har utländskt med-<br>borgarskap, krävs för förvärv av svenskt medborgarskap att barnet sam-<br>tycker därtill. Sådant samtycke behövs dock inte om barnet är varaktigt<br>förhindrat att lämna samtycke på grund av en psykisk störning eller på<br>grund av något annat liknande förhållande.</p>
<p>5. I anmälningsärenden enligt punkt 2-4 tillämpas 13 § andra stycket<br>och 24 § andra stycket i den nya lagen.</p>
<p>6. Äldre bestämmelser skall tillämpas i fråga om anmälningsärenden<br>enligt 2 a § i 1950 års lag som har getts in före ikraftträdandet av den nya<br>lagen. Detsamma gäller i fråga om anmälningsärenden enligt 3 § i 1950<br>års lag som har getts in före ikraftträdandet av den nya lagen, om tillämp-<br>ning av 1950 års lag är förmånligare för den enskilde än vad tillämpning<br>av den nya lagen skulle vara. 1950 års lag skall också tillämpas i fråga om<br>ärenden som enligt 9 a § har överlämnats till regeringen före ikraftträdan-<br>det av den nya lagen.</p>
<p>7. Bestämmelse i överenskommelse, som Sverige har ingått med främ-<br>mande stat och som gällde den 1 januari 1951, skall tillämpas även om<br>den strider mot denna lag.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>132</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexu-<br>ella sambor</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1987:813)<sup>2</sup> om homosexuella<br>sambor</p>
<p>dels att punkterna 20 och 21 skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i lagen skall införas en ny punkt, punkt 22, av följande<br>lydelse.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>4.</p>
<p>5.</p>
<p>6.</p>
<p>7.</p>
<p>8.</p>
<p>9.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Om två personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande, skall vad<br>som gäller i fråga om sambor enligt följande lagar och bestämmelser till-<br>lämpas även på de homosexuella samborna:</p>
<p>1. lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem,</p>
<p>2. ärvdabalken,</p>
<p>3. jordabalken,</p>
<p>10 kap. 9 § rättegångsbalken,</p>
<p>4 kap. 19 § första stycket utsökningsbalken,<br>inkomstskattelagen (1999:1229),<br>lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,<br>bostadsrättslagen (1991 föl 4),</p>
<p>lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer,</p>
<p>10. 5 kap. 18 § tredje stycket fastighetsbildningslagen (1970:988),</p>
<p>11. 10 § insiderlagen (1990:1342),</p>
<p>12. 14 kap. 3§ , 4§ tredje stycket och 8§ tredje stycket vallagen<br>(1997:157),</p>
<p>13. 36 § första stycket lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigeval, m.m.,</p>
<p>14. 4 § lagen (1997:159) om brevröstning i vissa fall,</p>
<p>15. 10 kap. 18 §, 11 kap. 2, 15 och 16 §§, 12 kap. 7 och 8 §§ samt 16<br>kap. 7 och 9 §§ föräldrabalken,</p>
<p>16. säkerhetsskyddslagen (1996:627),</p>
<p>17. lagen (1996:1231) om skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall<br>vid 1997-2001 års taxeringar,</p>
<p>18. lagen (1993:737) om bostadsbidrag,</p>
<p>19. 35 § andra stycket social-<br>tjänstlagen (1980:620),</p>
<p>20. 26 § tredje stycket hälso- och<br>sjukvårdslagen (1982:763), samt</p>
<p>21. 2 kap. 4§ utlänningslagen<br>(1989:529).</p>
<p>20. 26 § tredje stycket hälso- och<br>sjukvårdslagen (1982:763),</p>
<p>21. 2 kap. 4§ utlänningslagen<br>(1989:529), samt</p>
<p>22. 12 § första stycket 2 lagen<br>(2000:000) om svenskt medbor-<br>garskap.</p>
<p>Förutsätter dessa lagar eller bestämmelser att samborna skall vara<br>ogifta, gäller det också de homosexuella samborna.</p>
<p><sup>2</sup> Lydelse enligt prop. 1999/2000: 43.</p>
<p>133</p>
<p>6 Riksdagen 1999/2000. 1 samt. Nr 147</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>134</p>
<h2>Lagrådets yttrande</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2000-05-18</p>
<p>Närvarande: f.d. justitierådet Lars Ä. Beckman, regeringsrådet<br>Susanne Billum, justitierådet Göran Regner.</p>
<p>Enligt en lagrådsremiss den 27 april 2000 (Kulturdepartementet) har rege-<br>ringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till</p>
<p>1. lag om svenskt medborgarskap,</p>
<p>2. lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor.</p>
<p>Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Maria Eka.</p>
<p>Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:</p>
<h3>Förslaget till lag om svenskt medborgarskap</h3>
<p>I lagrådsremissen läggs fram ett förslag till lag om svenskt medborgar-<br>skap, som skall ersätta 1950 års lag i samma ämne. Den nya lagen skiljer<br>sig från 1950 års lag bl.a. därigenom att det nu blir fullt ut möjligt att ha<br>dubbelt medborgarskap. Sådana bestämmelser i 1950 års lag som syftar<br>till att undvika dubbelt medborgarskap har därför uteslutits i den nya<br>lagen. Det skall exempelvis inte längre krävas att den som söker svenskt<br>medborgarskap avsäger sig sitt tidigare medborgarskap. Lagförslaget<br>innehåller också vissa regler som skall öka möjligheten att på ett enklare<br>sätt förvärva svenskt medborgarskap.</p>
<p>Frågan om vad som skall krävas för att få svenskt medborgarskap är i<br>första hand en politisk fråga. Från de utgångspunkter som Lagrådet har att<br>beakta föreligger inga hinder mot den föreslagna lagstiftningen.</p>
<p>Den nya lagen är detaljerad, komplicerad och svåröverskådlig. Delvis<br>torde detta ha sin grund i att vissa bestämmelser i 1950 års lag mer eller<br>mindre oförändrade förs över till den nya lagen. Särskilt gäller det förfa-<br>randereglema, som i förslaget finns spridda över lagen. Enligt Lagrådets<br>mening är det angeläget att den nya lagen blir så överskådlig och tydlig<br>som möjligt. Lagrådet föreslår därför att en del ändringar görs i de före-<br>slagna bestämmelserna i syfte att få den nya lagen mera överskådlig och<br>lättförståelig. Bl.a. bör förfarandereglema föras ihop till ett särskilt avsnitt<br>under en gemensam rubrik "Bestämmelser om förfarandet". Också från<br>Regeringskansliets sida har under föredragningen lämnats förslag till<br>vissa justeringar av lagtexten.</p>
<p>Lagrådet föreslår att den nya lagen ges den utformning som framgår av<br>bilagan. En följdändring bör göras i punkt 22 i förslaget till lag om änd-<br>ring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>135</p>
<p>I det följande kommer Lagrådet att närmare kommentera innehållet i vissa<br>paragrafer i lagförslaget. Hänvisningarna till paragrafer avser därvid det<br>remitterade förslaget.</p>
<p>Till att börja med ger det remitterade förslaget upphov till vissa frågor<br>som är av mera allmän räckvidd eller berör flera paragrafer.</p>
<p>En sådan fråga gäller om och i så fall när ett beslut om svenskt medbor-<br>garskap kan anses ogiltigt till följd av att någon grundläggande förutsätt-<br>ning för beslutet visar sig inte ha förelegat. Denna fråga berörs inte när-<br>mare i remissen. Vid lagrådsföredragningen har angetts att ett beslut om<br>svenskt medborgarskap i allmänhet inte blir ogiltigt i det fall att den<br>sökandes identitet senare skulle visa sig vara en annan än den som anges i<br>beslutet. Beslutet anses i sådant fall gälla den fysiska person som beteck-<br>nades med identitetsuppgiftema. Vad gäller fallet att ett bam förvärvar<br>svenskt medborgarskap som följd av att fadem är svensk medborgare<br>skulle dock situationen kunna bli annorlunda. Om det sålunda konstateras<br>i efterhand genom dom att mannen inte är far till barnet skulle barnets<br>svenska medborgarskap kunna anses som en nullitet (jfr Sandesjö-Björk<br>Medborgarskapslagen med kommentarer, s. 44). Lagrådet, som erinrar<br>om föreskrifterna i 2 kap. 7 § andra stycket regeringsformen angående när<br>en svensk medborgare far berövas sitt medborgarskap, ställer sig något<br>frågande till denna uppfattning. Enligt Lagrådets mening måste frågan om<br>när ett beslut om svenskt medborgarskap eventuellt kan anses som en<br>nullitet belysas närmare, bl.a. så att regleringens förenlighet med RF kan<br>bedömas.</p>
<p>Flera olika paragrafer innehåller bestämmelser om förvärv av svenskt<br>medborgarskap genom ett enklare förfarande, innebärande att utlänningen<br>hos den ansvariga myndigheten anmäler sitt önskemål, varefter myndig-<br>heten fattar beslut om anmälan har medfört förvärv av svenskt medbor-<br>garskap eller inte. Detta förfarande betecknas i t.ex. rubriken före 7 §<br>samt i 10 § som förvärv genom anmälan, medan det i 8 och 9 § § talas om<br>förvärv efter anmälan. Vid lagrådsföredragningen har upplysts att avsikten<br>är att det svenska medborgarskapet skall anses gälla från och med myn-<br>dighetens beslut och inte räknas från när anmälan görs. Enligt Lagrådets<br>mening är det därför lämpligt att genomgående använda uttryckssättet<br>"förvärv efter anmälan".</p>
<p>1§</p>
<p>I remissen föreslås att i paragrafen tas in en upplysning om att i lagen<br>finns bestämmelser om förvärv och förlust av svenskt medborgarskap.<br>Det framstår emellertid som självklart att en lag om svenskt medborgar-<br>skap innehåller bestämmelser om förvärv och förlust av medborgarskapet.<br>Bestämmelsen kan därför inte anses fylla någon funktion. Lagrådet före-<br>slår att paragrafen stryks.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>136</p>
<p>4§</p>
<p>I andra stycket av paragrafen finns en presumtionsregel av innebörd att ett<br>hittebarn som anträffas här i landet skall anses som svensk medborgare till<br>dess något annat blir känt. Samma regel återfinns i 1 § i 1950 års lag. I<br>artikel 6.1.b i 1997 års europeiska konvention om medborgarskap anges<br>att varje konventionsstat i sin nationella lagstiftning skall föreskriva att<br>medborgarskap i staten skall förvärvas ex lege av hittebarn som anträffas<br>inom statens territorium som annars skulle bli statslösa. Det kan ifråga-<br>sättas huruvida den föreslagna regeln i 4 § står helt i överensstämmelse<br>med konventionsbestämmelsen. Frågan bör övervägas i det fortsatta lag-<br>stiftningsarbetet.</p>
<p>14 §</p>
<p>I paragrafens fjärde punkt talas bl.a. om den som är "ofrivilligt statslös",<br>medan man i 8 § använder uttrycket "statslös". Vid lagrådsföredragningen<br>har upplysts att någon egentlig skillnad inte har avsetts. I båda fallen avses<br>personer som utan egen förskyllan är statslösa. Lagrådet förordar därför<br>att uttrycket "statslös" används genomgående. Den närmare innebörden av<br>uttrycket far klargöras i författningskommentaren.</p>
<p>23 §</p>
<p>I paragrafen finns en bestämmelse om att Utlänningsnämnden efter ansö-<br>kan far meddela förklaring att någon är svensk medborgare. Av författ-<br>ningskommentaren framgår emellertid att den nu angivna möjligheten<br>endast är avsedd för tveksamma fall. Utlänningsnämndens prövning i för-<br>klaringsärenden skall sålunda inte omfatta om en person förvärvat eller<br>förlorat svenskt medborgarskap genom anmälan eller ansökan; då har<br>beslut i sakfrågan redan fattats av vederbörande myndighet. Enligt Lagrå-<br>dets mening bör denna begränsning ges stöd i lagtexten, t.ex. genom att<br>orden "om det kan råda ovisshet om detta" läggs till bestämmelsen (jfr<br>13 kap. 2 § första stycket rättegångsbalken).</p>
<p>24 §</p>
<p>I paragrafen finns bestämmelser om överklagande. Vissa beslut far över-<br>klagas från Migrationsverket till Utlänningsnämnden men inte vidare.<br>Andra beslut av verket eller av en länsstyrelse eller Utlänningsnämnden<br>far överklagas till allmän förvaltningsdomstol, dvs. till länsrätt, kammar-<br>rätt och Regeringsrätten. Motsvarande bestämmelser finns i den nuva-<br>rande medborgarskapslagen. De anknyter till instansordningen i utlän-<br>ningsärenden (se 7 kap. utlänningslagen 1989:529). Dennas framtida ut-<br>formning övervägs för närvarande sedan Kommittén om ny instans- och<br>processordning i utlänningsärenden lagt fram förslag i SOU 1999:16.<br>Lagrådet förutsätter att frågan om en lämplig instansordning i medborgar-<br>skapsärenden behandlas i det sammanhanget.</p>
<p>Övergångsbestämmelserna</p>
<p>Av punkt 4 framgår att en person som förlorat sitt svenska medborgarskap<br>enligt 1950 års lag, men som skulle ha haft det kvar om den nya lagen<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>137</p>
<p>gällt vid tidpunkten för förlusten, återfår svenskt medborgarskap om an-<br>mälan görs före viss angiven tid. Vid remissföredragningen har upplysts<br>att det endast är personer som mist det svenska medborgarskapet enligt<br>7 § i 1950 års lag som avses med bestämmelserna i förevarande punkt.<br>Detta bör framgå av lagtexten. Lagrådet förordar att "7 §" förs in närmast<br>framför "lagen (1950:382)".</p>
<p>Vid föredragningen har vidare upplysts att bestämmelsen i punkt 7 avser<br>endast en tilläggsartikel till ett med Argentina den 17 juli 1885 ingått vän-<br>skaps-, handels- och sjöfartsfördrag. Enligt Lagrådets mening bör över-<br>enskommelsen lämpligen anges direkt i lagtexten.</p>
<h3>BILAGA</h3>
<h3>Förslag till lag om svenskt medborgarskap</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<h3>Förvärv av svenskt medborgarskap vid födelsen</h3>
<p>1 § Ett bam förvärvar svenskt medborgarskap vid födelsen, om</p>
<p>1. modem är svensk medborgare,</p>
<p>2. fadem är svensk medborgare och barnet föds i Sverige,</p>
<p>3. fadem är svensk medborgare och gift med barnets mor,</p>
<p>4. fadem är avliden men var svensk medborgare vid sin död och barnet<br>föds i Sverige, eller</p>
<p>5. fadem är avliden men vid sin död var svensk medborgare och gift<br>med barnets mor.</p>
<p>2 § Ett hittebarn som anträffas här i landet anses som svensk medborgare<br>till dess något annat blir känt.</p>
<h3>Förvärv av svenskt medborgarskap genom adoption</h3>
<p>3 § Ett bam som inte har fyllt tolv år och som adopteras av en svensk<br>medborgare blir vid adoptionen svensk medborgare, om</p>
<p>1. barnet adopteras i Sverige, Danmark, Finland, Island eller Norge,<br>eller</p>
<p>2. barnet adopteras genom ett utländskt beslut som godkänts eller<br>annars gäller i Sverige enligt lagen (1971:796) om internationella rättsför-<br>hållanden rörande adoption eller som gäller enligt lagen (1997:191) med<br>anledning av Sveriges tillträde till Haagkonventionen om skydd av bam<br>och samarbete vid internationella adoptioner.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>138</p>
<h3>Förvärv av svenskt medborgarskap genom föräldrarnas äkten-<br>skap</h3>
<p>4 § Ingår en svensk man äktenskap med en utländsk kvinna blir ett bam<br>till makarna, som har fötts före äktenskapet och som inte har förvärvat<br>svenskt medborgarskap enligt 1 §, svensk medborgare om barnet är ogift<br>och inte har fyllt arton år.</p>
<h3>Förvärv av svenskt medborgarskap efter anmälan</h3>
<p>5 § Ett bam, som har fötts utomlands och som inte har förvärvat svenskt<br>medborgarskap enligt 1 eller 4 § men vars far sedan barnets födelse är<br>svensk medborgare, förvärvar svenskt medborgarskap om fadem anmäler<br>önskemål om det innan barnet har fyllt arton år.</p>
<p>Om barnet har fyllt tolv år och har utländskt medborgarskap, krävs för<br>förvärv av svenskt medborgarskap att barnet samtycker därtill. Sådant<br>samtycke behövs dock inte om barnet är varaktigt förhindrat att lämna<br>samtycke på grund av en psykisk störning eller på grund av något annat<br>liknande förhållande.</p>
<p>Barnets vårdnadshavare skall samtycka till förvärvet av svenskt med-<br>borgarskap.</p>
<p>6 § Ett bam som inte har svenskt medborgarskap förvärvar sådant med-<br>borgarskap efter anmälan av den eller dem som har vårdnaden om barnet,<br>om barnet har</p>
<p>1. permanent uppehållstillstånd i Sverige, och</p>
<p>2. hemvist här i landet sedan fem år eller, om barnet är statslöst, tre år.</p>
<p>Anmälan skall ske innan barnet har fyllt arton år.</p>
<p>Om barnet har fyllt tolv år och har utländskt medborgarskap, krävs för<br>förvärv av svenskt medborgarskap att barnet samtycker därtill. Sådant<br>samtycke behövs dock inte om barnet är varaktigt förhindrat att lämna<br>samtycke på grund av en psykisk störning eller på grund av något annat<br>liknande förhållande.</p>
<p>7 § Ett bam som har permanent uppehållstillstånd och hemvist här i landet<br>kan, utöver i fall som avses i 6 §, även förvärva svenskt medborgarskap<br>efter anmälan av den eller dem som har vårdnaden om barnet, om barnet<br>har fötts i Sverige och sedan födelsen är statslöst.</p>
<p>Anmälan skall i detta fall ske innan barnet har fyllt fem år.</p>
<p>8 § En utlänning som har fyllt arton men inte tjugo år förvärvar svenskt<br>medborgarskap efter anmälan, om han eller hon har</p>
<p>1. permanent uppehållstillstånd i Sverige, och</p>
<p>2. hemvist här i landet sedan han eller hon fyllde tretton år eller, i fråga<br>om den som är statslös, femton år.</p>
<p>9 § Den som har fyllt arton år och som har förlorat eller befriats från sitt<br>svenska medborgarskap återfår detta efter anmälan, om han eller hon</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>139</p>
<p>1. har permanent uppehållstillstånd i Sverige,</p>
<p>2. före arton års ålder haft hemvist här i landet under sammanlagt tio år,<br>och</p>
<p>3. sedan två år har hemvist här i landet.</p>
<p>10 § Om en utlänning blir svensk medborgare enligt 5, 6, 8 eller 9 §, för-<br>värvar även hans eller hennes ogifta bam, som har hemvist här i landet<br>och inte har fyllt arton år, svenskt medborgarskap om utlänningen</p>
<p>1. ensam har vårdnaden om barnet, eller</p>
<p>2. har vårdnaden gemensamt med den andre föräldern och denne är<br>svensk medborgare.</p>
<p>Blir föräldrarna till ett ogift bam som har hemvist här i landet och som<br>inte har fyllt arton år samtidigt svenska medborgare enligt 5, 6, 8 eller 9 §,<br>förvärvar även barnet, om det står under bådas vårdnad, svenskt medbor-<br>garskap.</p>
<h3>Förvärv av svenskt medborgarskap efter ansökan<br>(naturalisation)</h3>
<p>11 § En utlänning kan efter ansökan beviljas svenskt medborgarskap<br>(naturaliseras) om han eller hon har</p>
<p>1. styrkt sin identitet,</p>
<p>2. fyllt arton år,</p>
<p>3. permanent uppehållstillstånd i Sverige,</p>
<p>4. hemvist här i landet</p>
<p>a) sedan två år i fråga om dansk, finländsk, isländsk eller norsk med-<br>borgare,</p>
<p>b) sedan fyra år i fråga om den som är statslös eller att bedöma som<br>flykting enligt 3 kap. 2 § utlänningslagen (1989:529),</p>
<p>c) sedan fem år i fråga om övriga utlänningar,<br>och</p>
<p>5. haft och kan förväntas komma att ha ett hederligt levnadssätt.</p>
<p>12 § Om kraven i 11 § inte är uppfyllda far, om inte annat följer av andra<br>stycket, sökanden ändå naturaliseras om</p>
<p>1. sökanden tidigare har varit svensk medborgare,</p>
<p>2. sökanden är gift eller sambo med en svensk medborgare, eller</p>
<p>3. det annars finns särskilda skäl till det.</p>
<p>En sökande som inte kan styrka sin identitet enligt 11 § 1 far naturalise-<br>ras, endast om han eller hon sedan minst åtta år har hemvist här i landet<br>och gör sannolikt att den uppgivna identiteten är riktig.</p>
<p>13 § I ett beslut om naturalisation skall det bestämmas om även sökan-<br>dens ogifta bam som är under arton år förvärvar svenskt medborgarskap.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>140</p>
<h3>Förlust av svenskt medborgarskap</h3>
<p>14 § En svensk medborgare förlorar sitt svenska medborgarskap när han<br>eller hon fyller tjugotvå år, om han eller hon</p>
<p>1. är född utomlands,</p>
<p>2. aldrig haft hemvist i Sverige, och</p>
<p>3. inte heller varit här under förhållanden som tyder på samhörighet<br>med landet.</p>
<p>På ansökan som görs innan den svenske medborgaren fyller tjugotvå år<br>far dock medges att medborgarskapet behålls.</p>
<p>När någon förlorar svenskt medborgarskap enligt första stycket, förlorar<br>även hans eller hennes bam sitt svenska medborgarskap, om barnet för-<br>värvat detta på grund av att föräldern varit svensk medborgare. Barnet<br>förlorar dock inte sitt medborgarskap om den andra föräldern har kvar sitt<br>svenska medborgarskap och barnet härleder sitt svenska medborgarskap<br>även från honom eller henne.</p>
<p>Förlust av svenskt medborgarskap sker inte om detta skulle leda till att<br>personen blir statslös.</p>
<h3>Befrielse från svenskt medborgarskap</h3>
<p>15 § Den som är eller önskar bli utländsk medborgare far på ansökan<br>befrias från sitt svenska medborgarskap. Befrielse skall medges den som<br>saknar hemvist i Sverige. Den som har hemvist i Sverige far vägras befri-<br>else endast om det finns särskilda skäl.</p>
<p>Är sökanden inte redan utländsk medborgare skall som villkor för be-<br>frielsen från svenskt medborgarskap krävas att han eller hon inom viss tid<br>förvärvar medborgarskap i ett annat land.</p>
<h3>Vissa bestämmelser rörande de nordiska länderna m.m.</h3>
<p>16 § Regeringen far, efter avtal med Danmark, Finland, Island eller<br>Norge, meddela föreskrifter om tillämpning av en eller flera av bestäm-<br>melserna i 17-19 §§. Med avtalsstat avses i dessa bestämmelser den eller<br>de stater som Sverige har ingått sådant avtal med.</p>
<p>17 § Bestämmelsen i 14 § första stycket gäller inte för den som under<br>sammanlagt minst sju år haft hemvist i en avtalsstat.</p>
<p>18 § En medborgare i en avtalsstat förvärvar svenskt medborgarskap efter<br>anmälan om han eller hon</p>
<p>1. har förvärvat medborgarskapet i avtalsstaten på annat sätt än efter an-<br>sökan,</p>
<p>2. har fyllt arton år,</p>
<p>3. har hemvist här i landet sedan fem år, och</p>
<p>4. under denna tid inte har dömts till frihetsberövande påföljd.</p>
<p>Vid sådant förvärv av medborgarskap tillämpas 10 § när det gäller<br>medborgarens bam.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>141</p>
<p>19 § Den som har förlorat sitt svenska medborgarskap och därefter oav-<br>brutet varit medborgare i en avtalsstat, far tillbaka svenskt medborgarskap<br>efter anmälan om han eller hon har tagit hemvist här i landet. Vid sådant<br>förvärv av medborgarskap tillämpas 10 § när det gäller medborgarens<br>bam.</p>
<p>20 § Vad som föreskrivs i denna lag om krav på permanent uppehållstill-<br>stånd gäller inte för den som är medborgare i Danmark, Finland, Island<br>eller Norge.</p>
<p>I fråga om medborgare i övriga länder inom Europeiska ekonomiska<br>samarbetsområdet (EES) skall vid tillämpning av denna lag ett tidsbe-<br>gränsat uppehållstillstånd för minst fem år likställas med permanent<br>uppehållstillstånd.</p>
<h3>Förklaring</h3>
<p>21 § Efter ansökan far meddelas förklaring att någon är svensk medbor-<br>gare, om det kan råda ovisshet om detta.</p>
<h3>Bestämmelser om förfarandet</h3>
<p>22 § Migrationsverket prövar ärenden enligt denna lag, om inte annat<br>framgår av andra och tredje styckena.</p>
<p>Anmälningar enligt 6-9, 18 eller 19 § prövas av länsstyrelsen i det län<br>där den som gör anmälan är folkbokförd, om anmälan görs av en med-<br>borgare i Danmark, Finland, Island eller Norge.</p>
<p>Utlänningsnämnden prövar ärenden om förklaring enligt 21 §.</p>
<p>23 § Den som har fyllt arton år far själv göra ansökan eller anmälan enligt<br>denna lag även om han eller hon står under annans vårdnad.</p>
<p>24 § Den myndighet till vilken anmälan görs skall meddela beslut om<br>anmälan har medfört förvärv av svenskt medborgarskap eller inte.</p>
<p>25 § Migrationsverket eller Utlänningsnämnden far överlämna ett ärende<br>som avses i 11 §, 12 §, 14 § andra stycket eller 15 § till regeringen, om<br>det bedöms vara av särskild vikt för ledning av tillämpningen av denna<br>lag att ärendet prövas av regeringen.</p>
<p>Har Migrationsverket överlämnat ett ärende som avses i första stycket<br>skall regeringen, om inte ärendet är synnerligen brådskande, höra Utlän-<br>ningsnämnden innan den avgör ärendet. Regeringen far också överlämna<br>ärendet till nämnden för avgörande.</p>
<p>26 § Migrationsverkets beslut enligt denna lag för överklagas till Utlän-<br>ningsnämnden utom i fall som avses i andra stycket och i 27 §.</p>
<p>Ett beslut av en länsstyrelse eller Migrationsverket enligt 5-9 §, av en<br>länsstyrelse enligt 18 eller 19 § eller av Utlänningsnämnden enligt 21 §<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>142</p>
<p>far överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs<br>vid överklagande till kammarrätten.</p>
<p>Utlänningsnämndens beslut far inte överklagas i andra fall än som av-<br>ses i andra stycket.</p>
<p>27 § Migrationsverkets beslut överklagas till regeringen om det rör ett<br>säkerhetsärende. Ett sådant beslut far överklagas även av Rikspolisstyrel-<br>sen.</p>
<p>Ett säkerhetsärende är ett ärende där Rikspolisstyrelsen hos Migra-<br>tionsverket har föreslagit att ansökan avslås av skäl som rör rikets säker-<br>het eller allmän säkerhet.</p>
<p>I ett säkerhetsärende gäller förvärvet av svenskt medborgarskap från<br>och med den dag då beslutet har vunnit laga kraft.</p>
<p>28 § En socialnämnd skall på begäran av regeringen, Migrationsverket,<br>Utlänningsnämnden eller Rikspolisstyrelsen lämna ut uppgifter om en<br>utlännings personliga förhållanden, om uppgifterna behövs i ett ärende<br>om svenskt medborgarskap.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001, då lagen (1950:382) om<br>svenskt medborgarskap skall upphöra att gälla. Till följd härav upphör<br>även 13 § första stycket lagen (1924:130) om förvärvande och förlust av<br>svenskt medborgarskap att gälla. Till den 1 juli 2002 skall 7 § i 1950 års<br>lag tillämpas när det gäller svenska medborgare som blir medborgare i en<br>annan stat som är bunden av 1963 års europeiska konvention om be-<br>gränsning av fall av flerfaldigt medborgarskap och om militära förpliktel-<br>ser i fall av flerfaldigt medborgarskap.</p>
<p>2. Ett bam, som har fötts i Sverige före ikraftträdandet av den nya lagen<br>och som skulle ha blivit svensk medborgare om 1 § i den nya lagen gällt<br>vid födelsen, förvärvar svenskt medborgarskap, om</p>
<p>a) fadem fortfarande är svensk medborgare,</p>
<p>b) fadem före den 1 juli 2003 hos Migrationsverket anmäler önskemål<br>om svenskt medborgarskap för barnet, och</p>
<p>c) barnet vid tidpunkten för anmälan inte har fyllt arton år.</p>
<p>Om barnet har fyllt tolv år och har utländskt medborgarskap krävs för<br>förvärv av svenskt medborgarskap att barnet samtycker därtill. Sådant<br>samtycke behövs dock inte om barnet är varaktigt förhindrat att lämna<br>samtycke på grund av en psykisk störning eller på grund av något annat<br>liknande förhållande.</p>
<p>Barnets vårdnadshavare skall samtycka till förvärvet av svenskt medbor-<br>garskap.</p>
<p>3. Ett bam, som har adopterats före ikraftträdandet av den nya lagen<br>och som skulle ha blivit svensk medborgare om 3 § i den nya lagen gällt<br>vid adoptionen, förvärvar svenskt medborgarskap, om</p>
<p>a) adoptionen har beslutats den 1 juli 1992 eller senare,</p>
<p>143</p>
<p>b) den eller de som har vårdnaden om barnet före den 1 juli 2003 hos<br>Migrationsverket anmäler önskemål om svenskt medborgarskap för<br>barnet, och</p>
<p>c) barnet vid tidpunkten för anmälan inte har fyllt arton år.</p>
<p>Om barnet har fyllt tolv år och har utländskt medborgarskap, krävs för<br>förvärv av svenskt medborgarskap att barnet samtycker därtill. Sådant<br>samtycke behövs dock inte om barnet är varaktigt förhindrat att lämna<br>samtycke på grund av en psykisk störning eller på grund av något annat<br>liknande förhållande.</p>
<p>4. En person som har förlorat sitt svenska medborgarskap enligt 7 §<br>lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap, men som skulle haft det<br>kvar om den nya lagen gällt vid tidpunkten för förlusten, återfår svenskt<br>medborgarskap om han eller hon före den 1 juli 2003 hos Migrationsver-<br>ket anmäler önskemål om det. Detta gäller dock inte personer som haft<br>möjlighet att återfå svenskt medborgarskap redan enligt övergångsbe-<br>stämmelserna till lagen (1979:139) om ändring i lagen (1950:382) om<br>svenskt medborgarskap.</p>
<p>Om personen vid tidpunkten för anmälan står under annans vårdnad,<br>görs anmälan i stället av den eller dem som är vårdnadshavare.</p>
<p>Om anmälan avser ett bam som har fyllt tolv år och har utländskt med-<br>borgarskap, krävs för förvärv av svenskt medborgarskap att barnet sam-<br>tycker därtill. Sådant samtycke behövs dock inte om barnet är varaktigt<br>förhindrat att lämna samtycke på grund av en psykisk störning eller på<br>grund av något annat liknande förhållande.</p>
<p>5. I anmälningsärenden enligt punkt 2-A tillämpas 24 § och 26 § andra<br>stycket i den nya lagen.</p>
<p>6. Äldre bestämmelser skall tillämpas i fråga om anmälningar enligt<br>2a§ lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap som har gjorts före<br>ikraftträdandet av den nya lagen. Detsamma gäller i fråga om anmälningar<br>enligt 3 § i 1950 års lag som har gjorts före ikraftträdandet av den nya<br>lagen, om inte tillämpning av den nya lagen är förmånligare för den en-<br>skilde. 1950 års lag skall också tillämpas i ärenden som enligt 9 a § i den<br>lagen har överlämnats till regeringen.</p>
<p>7. Tilläggsartikeln till det vänskaps- handels- och sjöfartsfördrag som<br>Sverige ingått med Argentina den 17 juli 1885 skall alltjämt gälla som<br>svensk lag utan hinder av denna lag.</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>144</p>
<h2>Kulturdepartementet</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 juni 2000</p>
<p>Närvarande: statsrådet Freivalds, ordförande, och statsråden Thalén,</p>
<p>Ulvskog, Lindh, von Sydow, Pagrotsky, Messing, Engqvist, Rosengren,<br>Larsson, Lejon, Lövdén, Ringholm</p>
<p>Föredragande: statsrådet Messing</p>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<p>Regeringen beslutar proposition 1999/2000:147</p>
<p>Lag om svenskt medborgarskap</p>
<p>145</p>
<h2>Rättsdatablad</h2>
<p>Prop. 1999/2000:147</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Författningsrubrik</p></td><td>
<p>Bestämmelser som Celexnummer för</p>
<p>inför, ändrar, upp- bakomliggande EG-</p>
<p>häver eller upprepar regler</p>
<p>ett normgivnings-<br>bemyndigande</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Lag om svenskt medbor-<br>garskap</p></td><td>
<p>16 §</p></td></tr>
</table>
<p>146</p>
<p>Eländers Gotab 60254, Stockholm 2000</p>
11att riksdagen antar regeringens förslag till?11att riksdagen antar regeringens förslag till=delvis bifall=utskottet2000/01:SfU8?22att riksdagen antar regeringens förslag till?22att riksdagen antar regeringens förslag till=delvis bifall=utskottet2000/01:SfU8?33att riksdagen godkänner att Sverige säger upp 1963 års konvention om begränsning av fall av flerfaldigt medborgarskap och om militära förpliktelser i fall av flerfaldigt medborgarskap (avsnitt 5)=delvis bifall=utskottet2000/01:SfU8?33att riksdagen godkänner att Sverige säger upp 1963 års konvention om begränsning av fall av flerfaldigt medborgarskap och om militära förpliktelser i fall av flerfaldigt medborgarskap (avsnitt 5)?44att riksdagen godkänner 1997 års europeiska konvention om medborgarskap (avsnitt 22).?44att riksdagen godkänner 1997 års europeiska konvention om medborgarskap (avsnitt 22).=delvis bifall=utskottet2000/01:SfU8?INLInlämning1899-01-01 00:00:00planerat60hanteringINLInlämning2000-06-13 00:00:00inträffat60hanteringBBordläggning2000-06-14 00:00:00inträffat2hanvisningHÄNHänvisning2000-06-15 00:00:00inträffat3hanvisningMOTMotionstid slutar2000-09-22 00:00:00inträffat4hanvisninginlamnatavInlämnat avKulturdepartementet2014-11-24 08:25:29statustextstatustextÄrendet är avslutatGN031472019-05-22 17:20:09tilldelatTilldelatSocialförsäkringsutskottet2014-11-24 08:25:29behandlas_i2000/01:SfU8GO01SfU8bet2000/01SfU8Lag om svenskt medborgarskapBetänkandeföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:147<br/>
Lag om svenskt medborgarskapGO02Sf1mot2000/01Sf1med anledning av prop. 1999/2000:147 Lag om svenskt medborgarskapMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:147<br/>
Lag om svenskt medborgarskapGO02Sf2mot2000/01Sf2med anledning av prop. 1999/2000:147 Lag om svenskt medborgarskapMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:147<br/>
Lag om svenskt medborgarskapGO02Sf3mot2000/01Sf3med anledning av prop. 1999/2000:147 Lag om svenskt medborgarskapMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:147<br/>
Lag om svenskt medborgarskapGO02Sf4mot2000/01Sf4med anledning av prop. 1999/2000:147 Lag om svenskt medborgarskapMotionföljdmotionav Inger René m.fl. (M)<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:147<br/>
Lag om svenskt medborgarskapGO02Sf2mot2000/01Sf2med anledning av prop. 1999/2000:147 Lag om svenskt medborgarskapav Inger René m.fl. (M)Motionföljdmotionav Jeppe Johnsson (M)<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:147<br/>
Lag om svenskt medborgarskapGO02Sf1mot2000/01Sf1med anledning av prop. 1999/2000:147 Lag om svenskt medborgarskapav Jeppe Johnsson (M)Motionföljdmotionav Magda Ayoub m.fl. (KD)<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:147<br/>
Lag om svenskt medborgarskapGO02Sf4mot2000/01Sf4med anledning av prop. 1999/2000:147 Lag om svenskt medborgarskapav Magda Ayoub m.fl. (KD)Motionföljdmotionav Margit Gennser m.fl. (M)<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:147<br/>
Lag om svenskt medborgarskapGO02Sf3mot2000/01Sf3med anledning av prop. 1999/2000:147 Lag om svenskt medborgarskapav Margit Gennser m.fl. (M)Motionföljdmotionav Marietta de Pourbaix-Lundin (M)<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:147<br/>
Lag om svenskt medborgarskapGO02So438mot2000/01So438Ändring av vistelsebegreppetav Marietta de Pourbaix-Lundin (M)Motion