2290140GN031421999/2000142propproppropProposition 1999/2000:142PropositionPropositionJustitiedepartementet14202000-06-21 00:00:002025-12-19 14:06:192000-01-01 00:00:00Videokonferens och telefon i allmän förvaltningsdomstol, m.m. digitaliseradhtmlskarvenhttps://data.riksdagen.se/dokument/GN03142/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GN03142https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GN03142
<h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition</h1>
<h1>1999/2000:142</h1>
<h2>Videokonferens och telefon i allmän<br>förvaltningsdomstol, m.m.</h2><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN03142/prop_19992000__142-1.png" style="width:43pt;height:53pt;"/>
<p>Prop.</p>
<p>1999/2000:142</p>
<p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p>
<p>Stockholm den 21 juni 2000</p>
<p>Göran Persson</p>
<p>Britta Lejon</p>
<p>(Justitiedepartementet)</p>
<h2>Propositionens huvudsakliga innehåll</h2>
<p>I propositionen föreslås att det på försök införs en möjlighet att använda<br>videokonferens vid handläggningen av mål i allmän förvaltningsdomstol.<br>Förslaget innebär att parter under vissa förutsättningar skall kunna delta i<br>muntlig förhandling inför rätten genom videokonferens. Vidare föreslås<br>att bevisning, t.ex. vittnesförhör, skall kunna tas upp genom videokon-<br>ferens.</p>
<p>I propositionen föreslås vidare att det införs permanenta regler i<br>förvaltningsprocesslagen (1971:291) om möjlighet att använda telefon<br>vid handläggningen av mål i allmän förvaltningsdomstol. Parter, vittnen<br>och sakkunniga skall enligt förslaget i vissa fall kunna medverka per<br>telefon i en muntlig förhandling inför rätten.</p>
<p>Genom de föreslagna reformerna erbjuds de allmänna förvaltnings-<br>domstolarna en möjlighet att handlägga mål i en mer flexibel ordning.<br>Reformerna innebär vidare ökad tillgänglighet för medborgarna till<br>domstolarna.</p>
<p>Det föreslås också att det i arbetslöshetsförsäkringsmål införs en<br>särskild forumregel. Forumregeln innebär att den länsrätt inom vars<br>domkrets det första beslutet i saken har fattats är behörig att pröva ett<br>överklagande av ett beslut av en arbetslöshetskassa om rätt till<br>arbetslöshetsersättning och rätt till medlemskap i kassan.</p>
<p>I propositionen föreslås dessutom att en allmän förvaltningsdomstol får<br>komplettera sitt avgörande inom sex månader från att det vann laga kraft<br>om en part begär det och motparten godtar det, om domstolen har<br>underlåtit att fatta beslut i någon fråga i samband med ett måls<br>avgörande. Frågan om att beslut om ersättning av allmänna medel i</p>
<p>1 Riksdagen 1999/2000. 1 samt. Nr 142<br></p>
<p>förvaltningsprocessen till enskilda parter, vittnen, sakkunniga, tolkar Prop. 1999/2000:142<br>samt medlare i s.k. föräldrabalksmål bör kunna fattas utanför rättssalen</p>
<p>av en notarie eller annan anställd vid domstolen behandlas också.</p>
<p>Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 april 2001.</p>
<h2>Innehållsförteckning</h2>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<p>1 Förslag till riksdagsbeslut..................................................................6</p>
<p>2 Lagtext...............................................................................................7</p>
<p>2.1 Förslag till lag om försöksverksamhet med videokonferens</p>
<p>i allmän förvaltningsdomstol..............................................7</p>
<p>2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna</p>
<p>förvaltningsdomstolar.........................................................9</p>
<p>2.3 Förslag till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen</p>
<p>(1971:291).........................................................................10</p>
<p>2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om</p>
<p>arbetslöshetsförsäkring.....................................................12</p>
<p>2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:239) om</p>
<p>arbetslöshetskassor............................................................13</p>
<p>3 Ärendet och dess beredning............................................................14</p>
<p>4 Modem teknik i de allmänna förvaltningsdomstolarna...................15</p>
<p>5 Handläggning av mål i de allmänna förvaltningsdomstolarna........16</p>
<p>5.1 Gällande ordning...............................................................16</p>
<p>5.2 Förvaltningsprocessens förhållande till den europeiska</p>
<p>konventionen angående skydd för de mänskliga<br>rättigheterna och de grundläggande friheterna.................17</p>
<p>5.3 Förekomsten av muntlig förhandling de senaste åren.......18</p>
<p>6 Videokonferens i allmän förvaltningsdomstol................................19</p>
<p>6.1 Försöksverksamhet med videokonferens i rättegång i</p>
<p>allmän domstol..................................................................19</p>
<p>6.2 Införande av regler om videokonferens i allmän</p>
<p>förvaltningsdomstol..........................................................20</p>
<p>6.3 Omfattningen av en försöksverksamhet med</p>
<p>videokonferens..................................................................22</p>
<p>6.3.1 Utgångspunkter...............................................22</p>
<p>6.3.2 Förutsättningar för part att delta genom</p>
<p>videokonferens................................................24</p>
<p>6.3.3 Närmare om möj ligheten för part att delta</p>
<p>genom videokonferens....................................27</p>
<p>6.3.4 Förutsättningar för bevisupptagning genom</p>
<p>videokonferens................................................30</p>
<p>6.4 Offentlighet och ordning vid deltagande i en muntlig</p>
<p>förhandling genom videokonferens..................................32</p>
<p>6.5 Påföljder vid utevaro m.m................................................33</p>
<p>7 Telefon i allmän förvaltningsdomstol.............................................34</p>
<p>7.1 Möjlighet att använda telefon i rättegång i allmän domstol34</p>
<p>7.2 Införande av regler om möjlighet att använda telefon i</p>
<p>allmän förvaltningsdomstol..............................................35</p>
<p>7.3 Användningen av telefon i allmän förvaltningsdomstol... 36</p>
<p>7.3.1 Utgångspunkter...............................................36</p>
<p>7.3.2 Förutsättningar för part att medverka per</p>
<p>telefon.............................................................38</p>
<p>133</p>
<p>Förutsättningar för bevisupptagning per<br>telefon.............................................................40</p>
<p>7.4 Offentlighet och ordning vid medverkan per telefon i en</p>
<p>muntlig förhandling..........................................................41</p>
<p>7.5 Påföljder vid utevaro m.m................................................42</p>
<p>8 En särskild forumregel för arbetslöshetsförsäkringsmål.................43</p>
<p>8.1 Inledning...........................................................................43</p>
<p>8.2 Tidigare forumbestämmelser............................................44</p>
<p>8.3 Den allmänna forumregeln för förvaltningsmål...............44</p>
<p>8.4 Regeringsrättens avgörande RÅ 1997 ref. 13...................45</p>
<p>8.5 Något om lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring och</p>
<p>lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor samt tidigare<br>gällande lagar på området.................................................46</p>
<p>8.6 Införande av en särskild forumregel för</p>
<p>arbetslöshetsförsäkringsmål..............................................47</p>
<p>9 Komplettering av avgöranden.........................................................51</p>
<p>9.1 Bakgrund...........................................................................51</p>
<p>9.2 En utvidgad möjlighet att komplettera avgöranden i allmän</p>
<p>förvaltningsdomstol..........................................................52</p>
<p>10 Ersättning av allmänna medel utanför rättssalen efter inställelse till</p>
<p>muntlig förhandling.........................................................................53</p>
<p>10.1 Bakgrund...........................................................................53</p>
<p>10.2 En flexibel ordning för beslut om ersättning av allmänna</p>
<p>medel i allmän förvaltningsdomstol..................................54</p>
<p>11 Ikraftträdande m.m. samt kostnadseffekter.....................................56</p>
<p>11.1 Ikraftträdande m.m............................................................56</p>
<p>11.2 Kostnadseffekter...............................................................56</p>
<p>12 F örfattningskommentar...................................................................57</p>
<p>12.1 Förslaget till lag om försöksverksamhet med</p>
<p>videokonferens i allmän förvaltningsdomstol...................57</p>
<p>12.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om</p>
<p>allmänna förvaltningsdomstolar........................................60</p>
<p>12.3 Förslaget till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen</p>
<p>(1971:291).........................................................................61</p>
<p>12.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:238) om</p>
<p>arbetslöshetsförsäkring.....................................................62</p>
<p>12.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:239) om</p>
<p>arbetslöshetskassor............................................................63</p>
<p>Bilaga 1 Lagförslag i promemorian Videokonferens och<br>telefonkonferens i allmän förvaltningsdomstol, m.m............64</p>
<p>Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över<br>promemorian Videokonferens och telefonkonferens i allmän<br>förvaltningsdomstol, m.m......................................................68</p>
<p>Bilaga 3 Lagförslag i promemorian En särskild forumregel för<br>arbetslöshetsförsäkringsmål..................................................69</p>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<p>Bilaga 4 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över</p>
<p>promemorian En särskild forumregel för<br>arbetslöshetsförsäkringsmål..................................................71</p>
<p>Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag.................................................72</p>
<p>Bilaga 6 Lagrådets yttrande.................................................................78</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 juni 2000...........79</p>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<h2>Förslag till riksdagsbeslut</h2>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till</p>
<p>1. lag om försöksverksamhet med videokonferens i allmän<br>förvaltningsdomstol,</p>
<p>2. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna<br>förvaltningsdomstolar,</p>
<p>3. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),</p>
<p>4. lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring,</p>
<p>5. lag om ändring i lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor.</p>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<h2>Lagtext</h2>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<p>Regeringen har följande förslag till lagtext.</p>
<h3>2.1 Förslag till lag om försöksverksamhet med<br>videokonferens i allmän förvaltningsdomstol</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<p>1 § Vid handläggningen av mål i de allmänna förvaltningsdomstolar som<br>regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Domstolsverket<br>bestämmer, far videokonferens användas på försök i enlighet med vad<br>som föreskrivs i denna lag.</p>
<p>2 § Sökande eller klagande och den som har att svara i målet far delta i<br>muntlig förhandling i allmän förvaltningsdomstol genom videokonferens</p>
<p>1. om det är lämpligt med hänsyn till ändamålet med partens inställelse<br>och övriga omständigheter, eller</p>
<p>2. om den muntliga förhandlingen annars skulle medföra kostnader<br>eller olägenheter som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att<br>parten inställer sig i rättssalen.</p>
<p>3 § Bevisning får tas upp genom videokonferens</p>
<p>1. om det är lämpligt med hänsyn till bevisningens art och övriga<br>omständigheter, eller</p>
<p>2. om bevisupptagning enligt reglerna i förvaltningsprocesslagen<br>(1971:291) skulle medföra kostnader eller olägenheter som inte står i<br>rimligt förhållande till betydelsen av att bevisningen tas upp på ett sådant<br>sätt.</p>
<p>4 § I fråga om den som kallas till muntlig förhandling genom<br>videokonferens gäller inte bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen<br>(1971:291) om kallelser och förelägganden och om påföljder vid utevaro.<br>Kallelse till muntlig förhandling genom videokonferens skall ske på det<br>sätt som rätten finner lämpligt.</p>
<p>Den som har kallats att delta i en muntlig förhandling genom<br>videokonferens men som motsätter sig att delta på detta sätt, har rätt att<br>inställa sig i rättssalen.</p>
<p>Den som deltar i en muntlig förhandling genom videokonferens med<br>stöd av denna lag skall anses ha inställt sig inför rätten.</p>
<p>5 § Den som har kallats till en muntlig förhandling genom video-<br>konferens har rätt till ersättning i enlighet med vad som sägs i förvalt-<br>ningsprocesslagen (1971:291).</p>
<p>6 § Utan hinder av det förbud mot fotografering som följer av 16 § för-<br>valtningsprocesslagen (1971:291) far videokonferens användas i enlighet<br>med vad som föreskrivs i denna lag.</p>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 april 2001 och gäller till utgången av<br>mars månad år 2003.</p>
<h3>2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om Prop. 1999/2000:142<br>allmänna förvaltningsdomstolar</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1971:289) om allmänna förvalt-<br>ningsdomstolar skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>14 §'</p>
<p>Om det i lag eller annan författning föreskrivs att talan skall väckas vid<br>eller beslut överklagas till allmän förvaltningsdomstol, skall det göras vid<br>en länsrätt.</p>
<p>Ett beslut skall överklagas till<br>den länsrätt inom vars domkrets<br>ärendet först prövats, om inte<br>regeringen för ett visst slag av mål<br>föreskriver något annat.</p>
<p>Förekommer det vid mer än en lä</p>
<p>Ett beslut skall överklagas till<br>den länsrätt inom vars domkrets<br>ärendet först prövats, om det inte<br>för ett visst slag av mål föreskrivs<br>annat i lag eller förordning.</p>
<p>■ätt flera mål som har nära samband</p>
<p>med varandra, far målen handläggas vid en av länsrätterna om det kan<br>göras utan avsevärd olägenhet för någon part.</p>
<p>En länsrätt far, om det finns särskilda skäl och det kan göras utan<br>avsevärd olägenhet för någon part, lämna över ett mål till en annan<br>länsrätt som handlägger sådana mål.</p>
<p>Närmare föreskrifter om överlämnande av mål mellan länsrätter<br></p>
<p>meddelas av regeringen.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 april 2001.</p>
<p>Senaste lydelse 1998:373.</p>
<p>2.3</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i<br>förvaltningsprocesslagen (1971:291)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 14, 25 och 32 §§ förvaltningsprocesslagen<br>(1971:291) skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>14 §<sup>2</sup></p>
<p>Till muntlig förhandling skall kallas sökande eller klagande och den<br>som har att svara i målet. Enskild far föreläggas att inställa sig person-<br>ligen vid vite eller vid påföljd av att hans utevaro inte utgör hinder för<br>målets vidare handläggning och avgörande. Förvaltningsmyndighet eller<br>annan part, som enligt föreskrift i lag företräder det allmänna, får<br>föreläggas att inställa sig vid påföljd att partens utevaro inte utgör hinder<br>för målets vidare handläggning och avgörande.</p>
<p>Sökande eller klagande och den<br>som har att svara i målet far<br>medverka per telefon i muntlig för-<br>handling under samma förutsätt-<br>ningar som gäller enligt 42 kap.<br>10 § rättegångsbalken. Bestäm-<br>melserna i denna lag om kallelser<br>och förelägganden och om påfölj-<br>der vid utevaro gäller inte i fråga<br>om sökande eller klagande och<br>den som har att svara i målet, som<br>kallas att medverka per telefon i<br>muntlig förhandling.</p>
<p>25 §<sup>3</sup></p>
<p>Rätten far förordna om förhör med vittne eller sakkunnig. Sådant<br>förhör äger rum vid muntlig förhandling. Förhöret far hållas under ed.<br>Om förhör gäller 36 kap. 1—18 och 20-23 §§ samt 40 kap. 9-11, 14, 16<br>och 20 §§ rättegångsbalken i tillämpliga delar.</p>
<p>Vittne och sakkunnig får med-<br>verka per telefon i muntlig för-<br>handling under samma förutsätt-<br>ningar som gäller enligt 43 kap.<br>8 § fjärde stycket rättegångsbal-<br>ken. Bestämmelserna i denna lag<br>om kallelser och förelägganden<br>och om påföljder vid utevaro<br>gäller inte i fråga om vittne och<br>sakkunnig, som kallas att<br>medverka per telefon i muntlig<br>förhandling.</p>
<p>Senaste lydelse 1995:1692.</p>
<p>Senaste lydelse 1987:748.</p>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<p>10</p>
<p>Beslut, som innehåller någon<br>uppenbar oriktighet till följd av<br>domstolens eller någon annans<br>skrivfel, räknefel eller liknande<br>förbiseende, får rättas av domsto-<br>len.</p>
<p>Har domstolen av förbiseende<br>underlåtit att fatta ett beslut som<br>skulle ha meddelats i samband<br>med ett avgörande, far domstolen<br>komplettera sitt avgörande i det<br>hänseendet inom två veckor från<br>det att avgörandet meddelades.</p>
<p>Om det inte är obehövligt, skall<br>parterna få tillfälle att yttra sig<br>innan rättelse eller komplettering<br>sker.</p>
<p>32 §<sup>4</sup></p>
<p>Om domstolen finner att en dom<br>eller ett beslut innehåller någon<br>uppenbar oriktighet till följd av<br>domstolens eller någon annans<br>skrivfel, räknefel eller liknande<br>förbiseende, far domstolen besluta<br>om rättelse.</p>
<p>Har domstolen av förbiseende<br>underlåtit att fatta ett beslut som<br>skulle ha meddelats i samband<br>med ett avgörande, far domstolen<br>komplettera sitt avgörande inom<br>sex månader från det att avgöran-<br>det vann laga kraft. En komplette-<br>ring senare än två veckor efter det<br>att avgörandet meddelades får<br>dock ske endast om en part begär<br>det och ingen annan part motsätter<br>sig kompletteringen.</p>
<p>Innan beslut om rättelse eller<br>komplettering fattas, skall parterna<br>även i annat fall än som avses i<br>andra stycket andra meningen ha<br>fått tillfälle att yttra sig, om det<br>inte är obehövligt. Beslutet skall<br>om möjligt antecknas på varje<br>exemplar av den dom eller det<br>beslut som rättas eller komplette-<br>ras.</p>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 april 2001.</p>
<p>Senaste lydelse 1990:452.</p>
<p>11</p>
<p>2.4</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om<br>arbetslöshetsförsäkring</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 49 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsför-<br>säkring skall ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Beslut av en arbetslöshetskassa i<br>ärenden om rätt till ersättning<br>enligt denna lag överklagas hos<br>allmän förvaltningsdomstol, om<br>inte annat följer av lagen<br>(1969:93) om begränsning av<br>samhällsstöd vid arbetskonflikt.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>49 §</p>
<p>Beslut av en arbetslöshetskassa i<br>ärenden om rätt till ersättning<br>enligt denna lagfar överklagas hos<br>allmän förvaltningsdomstol, om<br>inte annat följer av lagen<br>(1969:93) om begränsning av<br>samhällsstöd vid arbetskonflikt.<br>Behörig länsrätt är den inom vars</p>
<p>domkrets det första beslutet i<br>saken har fattats.</p>
<p>Vid prövning av överklagande av länsrättens beslut i mål som avses i<br>första stycket skall nämndemän ingå i kammarrätten, om nämndemän<br>deltagit i länsrätten.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 april 2001. I fall där omprövningsbeslut<br>har fattats dessförinnan gäller äldre bestämmelser.</p>
<p>12</p>
<p>2.5</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i lagen (1997:239) om<br>arbetslöshetskassor</h3>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 95 § lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Beslut av en arbetslöshetskassa i<br>ärenden om rätt till medlemskap<br>enligt denna lag far överklagas hos<br>allmän förvaltningsdomstol.</p>
<p>Vid prövning av överklagande a<br>första stycket skall nämndemän i:<br>deltagit i länsrätten.</p>
<p>5§</p>
<p>Beslut av en arbetslöshetskassa i<br>ärenden om rätt till medlemskap<br>enligt denna lag får överklagas hos<br>allmän förvaltningsdomstol. Behö-<br>rig länsrätt är den inom vars<br>domkrets det första beslutet i<br>saken har fattats.</p>
<p>länsrättens beslut i mål som avses i<br>;å i kammarrätten, om nämndemän</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 april 2001. I fall där omprövningsbeslut<br>har fattats dessförinnan gäller äldre bestämmelser.</p>
<p>13</p>
<h2>3 Ärendet och dess beredning</h2>
<p>Inom Justitiedepartementet har det upprättats en promemoria, Video-<br>konferens och telefonkonferens i allmän förvaltningsdomstol, m.m. I<br>denna föreslås det att de allmänna förvaltningsdomstolarna på försök<br>skall ges möjlighet att använda videokonferens i muntlig förhandling.<br>Vidare föreslås det att permanenta regler om möjlighet att använda<br>telefon i muntlig förhandling i allmän förvaltningsdomstol införs. Frågan<br>om användning av telefonteknik i muntlig förhandling i allmän<br>förvaltningsdomstol behandlades även i betänkandet (SOU 1991:106)<br>Domstolarna inför 2000-talet.</p>
<p>Promemorian innehåller även ett förslag till ändring i förvaltnings-<br>processlagen (1971:291), som innebär att en allmän förvaltningsdomstol<br>under vissa förutsättningar far en utvidgad möjlighet att komplettera sitt<br>avgörande. I promemorian behandlas också frågan om att beslut om<br>ersättning av allmänna medel till enskilda parter, vittnen, sakkunniga och<br>tolkar i förvaltningsprocessen bör kunna fattas utanför rättssalen.<br>Promemorians lagförslag finns i bilaga 1.</p>
<p>Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-<br>serna finns i bilaga 2. Remissvaren och en remissammanställning finns<br>tillgängliga i departementet (dnr Ju2000/1070).</p>
<p>Inom Justitiedepartementet har även promemorian En särskild<br>forumregel för arbetslöshetsförsäkringsmål upprättats. Det föreslås där att<br>det för arbetslöshetsförsäkringsmål bör införas en särskild forumregel.<br>Förslaget innebär att behörig länsrätt att pröva ett överklagande av ett<br>beslut av en arbetslöshetskassa om rätt till arbetslöshetsersättning och rätt<br>till medlemskap i kassan, är den länsrätt inom vars domkrets det första<br>beslutet i ärendet har fattats. Promemorians lagförslag finns i bilaga 3.</p>
<p>Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-<br>serna finns i bilaga 4. Remissvaren finns tillgängliga i Justitiedepar-<br>tementet (dnr Jul 997/3039).</p>
<p>Lagrådet</p>
<p>Regeringen beslutade den 11 maj 2000 att inhämta Lagrådets yttrande<br>över de lagförslag som finns i bilaga 5. Lagrådets yttrande finns i bilaga<br>6.</p>
<p>Regeringen har i propositionen beaktat Lagrådets synpunkter när det<br>gäller frågan om forumregler i arbetslöshetsförsäkringsmål, genom att<br>välja en av två möjliga lösningar. Lagrådets synpunkter behandlas i<br>avsnitt 8.6 och 11.1 samt i författningskommentaren till lagen (1971:289)<br>om allmänna förvaltningsdomstolar. Dessutom har smärre justeringar och<br>redaktionella ändringar gjorts i lagtexten.</p>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<p>14</p>
<h2>Modem teknik i de allmänna<br>förvaltningsdomstolarna</h2>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<p>Regeringen har vid ett flertal tillfallen uttalat att det övergripande målet<br>for rättsväsendet är den enskildes rättstrygghet och rättssäkerhet (se t.ex.<br>prop. 1999/2000:1 volym 3 s. 17). Målet för domstolsväsendet är att<br>avgöra mål och ärenden på ett rättssäkert och effektivt sätt (prop.<br>1999/2000:1 volym 3 s. 94). Tillgängligheten hos domstolarna skall vara<br>hög, det skall vara möjligt att fa sin sak prövad av domstol inom rimlig<br>tid och prövningen skall ske på ett rättssäkert sätt.</p>
<p>Regeringen har i budgetpropositionen gjort bedömningen att domsto-<br>larna sammantaget far anses ha uppfyllt målet att avgöra mål och ärenden<br>på ett rättssäkert sätt. Regeringen har däremot bedömt att domstolarna<br>inte helt kan anses ha uppfyllt målet att avgöra mål och ärenden på ett<br>effektivt sätt och har därvid anfört att resursförstärkningar inte är<br>tillräckliga för att avhjälpa problemen, utan att det också är nödvändigt<br>med fortsatta förändringar av arbetsformer, organisation och regelverk<br>(prop. 1999/2000:1 volym 3 s. 100). Domstolarna men också parterna har<br>ett ansvar för att målen drivs framåt mot ett avgörande. För att kunna<br>uppnå detta är det bl.a. nödvändigt att det finns bestämmelser i process-<br>ordningen som möjliggör en effektiv handläggning av målen.</p>
<p>Regeringen har den 27 april 2000 till riksdagen överlämnat skrivelsen<br>Reformeringen av domstolsväsendet - en handlingsplan (skr.<br>1999/2000:106).</p>
<p>I de allmänna domstolarna finns sedan ett antal år tillbaka en möjlighet<br>att använda telefon i rättegång. Erfarenheterna av denna användning är<br>mycket positiva. Telefonen har visat sig vara ett mycket användbart<br>hjälpmedel, exempelvis i situationer då rättegångar riskerat bli inställda<br>på grund av att vittnen befunnit sig på annan ort.</p>
<p>Utvecklingen på telekommunikationsområdet går snabbt. Sedan flera<br>år tillbaka är det möjligt att kommunicera med hjälp av bild- och<br>ljudöverföringsteknik, så kallad videokonferens. Videokonferens innebär<br>att både ljud och bild direktöverförs med hjälp av telekommunika-<br>tionsteknik. Det bör noteras att det i en videokonferens enbart är fråga<br>om överföring av bild och ljud och inte fråga om bevarande av överförd<br>information, såvida inte en videobandspelare ansluts.</p>
<p>Vid användning av videokonferens överförs således både bild och ljud<br>i realtid. Med användning av sådan teknik kan människor kommunicera<br>genom att både se och höra varandra samtidigt, utan att behöva befinna<br>sig på samma plats. Allteftersom tekniken har utvecklats och förfinats har<br>videokonferens kommit att börja användas i allt större omfattning både<br>inom den privata och offentliga sektorn. Sedan den 1 januari 2000 pågår<br>en försöksverksamhet med videokonferens i rättegång i allmän domstol.</p>
<p>Utvecklingen i de allmänna förvaltningsdomstolarna har under senare<br>år inneburit att antalet mål som avgjorts efter muntlig förhandling ökat<br>(se vidare avsnitt 5.3). Det finns skäl att tro att ökningen fortsätter, bl.a.<br>beroende på tillämpningen i Sverige av den europeiska konventionen<br>angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande<br>friheterna (se vidare avsnitt 5.2). De allmänna förvaltningsdomstolarna</p>
<p>15</p>
<p>bör därför i likhet med de allmänna domstolarna ges möjlighet att i sin Prop. 1999/2000:142<br>verksamhet använda modem teknik, bl.a. telefon och videokonferens.</p>
<h2>5 Handläggning av mål i de allmänna</h2>
<h2>förvaltningsdomstolarna</h2>
<h3>5.1 Gällande ordning</h3>
<p>Rättskipningen i allmän förvaltningsdomstol, dvs. i Regeringsrätten,<br>kammarrätt och länsrätt, regleras bl.a. i förvaltningsprocesslagen<br>(1971:291), FPL.</p>
<p>Rätten skall se till att ett mål blir så utrett som dess beskaffenhet<br>kräver. Rätten anvisar vid behov hur utredningen bör kompletteras, och<br>överflödig utredning får avvisas (8 § FPL).</p>
<p>Förfarandet i allmän förvaltningsdomstol är skriftligt (9 § första stycket<br>FPL). I handläggningen far ingå muntlig förhandling beträffande viss<br>fråga, när det kan antas vara till fördel för utredningen eller främja ett<br>snabbt avgörande av målet (andra stycket samma lagrum). Muntlig<br>förhandling skall hållas i kammarrätt och länsrätt, om enskild som för<br>talan i målet begär det samt förhandlingen inte är obehövlig och inte<br>heller särskilda skäl talar mot det (9 § tredje stycket FPL).</p>
<p>Föredragande departementschefen framhöll vid tillkomsten av förvalt-<br>ningsprocesslagen (prop. 1971:30 s. 535) att muntligheten kan vara till<br>fördel för utredningen i ett mål framför allt i två hänseenden. Dels kan<br>sådan förhandling behövas för förhör med vittne, sakkunnig eller part<br>eller för de fall då en part har svårigheter att utveckla sin talan skriftligen.<br>Dels kan muntlig förhandling behövas för att reda ut partemas stånd-<br>punkter i målet och eventuellt undanröja onödiga eller betydelselösa<br>tvistefrågor. I det senare fallet är förhandlingen typiskt sett av förbere-<br>dande natur. Departementschefen påpekade att den muntliga handlägg-<br>ningsformen i förvaltningsprocesslagen inte är att se som ett alternativ till<br>den skriftliga utan som ett komplement till denna.</p>
<p>Lagtextens ord om att muntlig förhandling far hållas för att främja ett<br>snabbt avgörande av målet lades till först år 1983 (prop. 1982/83:134).<br>Syftet med lagändringen var att det klarare skulle framgå att en muntlig<br>förhandling kan och bör användas i förberedande syfte i vissa fall för att<br>förfarandet skall bli snabbare och effektivare. Lagändringen tog sikte<br>främst på sådana skattemål som har samband med skattebrottsmål i<br>allmän domstol.</p>
<p>I anslutning till bestämmelsen i 9 § tredje stycket förvaltningsprocess-<br>lagen om parts rätt i vissa fall till muntlig förhandling uttalade<br>departementschefen vid tillkomsten av lagen (prop. 1971:30 s. 537) att<br>man borde ta stor hänsyn till en parts önskemål om sådan förhandling,<br>men att parten knappast kunde tillåtas ha ett avgörande inflytande på<br>frågan. Han förklarade att frågan huruvida en förhandling är obehövlig<br>eller ej i första hand bör bedömas mot bakgrund av den föreliggande<br>utredningen i målet men att även andra faktorer bör kunna tillmätas<br>betydelse, t.ex. att målet är mycket viktigt för parten och att han genom</p>
<p>16</p>
<p>förhandlingen kan fa en bättre förståelse för innebörden av det blivande<br>avgörandet i målet. Ett särskilt skäl mot att anordna muntlig förhandling<br>kan, enligt vad departementschefen uttalat, vara målets bagatellartade<br>karaktär eller att kostnaderna för förhandlingen är stora i förhållande till<br>tvisteföremålets värde.</p>
<p>Det bör observeras att den i 9 § tredje stycket förvaltningsprocesslagen<br>angivna möjligheten för enskild part att på begäran fa muntlig<br>förhandling till stånd inte gäller i Regeringsrätten.</p>
<p>För speciella typer av mål är utrymmet för muntlig förhandling större.<br>Bestämmelser om detta finns t.ex. i lagen (1990:52) med särskilda<br>bestämmelser om vård av unga (LVU), lagen (1988:870) om vård av<br>missbrukare i vissa fall (LVM), lagen (1991:1128) om psykiatrisk<br>tvångsvård och lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård.</p>
<p>Till muntlig förhandling skall sökande eller klagande och den som har<br>att svara i målet kallas. Enskild far föreläggas att inställa sig personligen<br>vid vite eller vid påföljd av att hans utevaro inte utgör hinder för målets<br>vidare handläggning och avgörande. Förvaltningsmyndighet eller annan<br>part, som enligt föreskrift i lag företräder det allmänna, får föreläggas att<br>inställa sig vid påföljd att partens utevaro inte utgör hinder för målets<br>vidare handläggning och avgörande (14 § FPL). I vissa specialförfatt-<br>ningar finns det bestämmelser om att part kan hämtas till förhandling (se<br>t.ex. 35 § andra stycket LVU och 39 § tredje stycket LVM).</p>
<p>Enskild part, som inställt sig till muntlig förhandling, får tillerkännas<br>ersättning av allmänna medel för kostnad för resa och uppehälle, om<br>rätten finner att han skäligen bör ersättas för sin inställelse (15 § FPL).</p>
<p>Rätten får förordna om förhör med vittne eller sakkunnig. Sådant<br>förhör hålls vid muntlig förhandling. Beträffande förhöret gäller i de<br>flesta avseenden samma regler som vid ett förhör enligt rättegångsbalken<br>(25 § FPL). Vittnen och sakkunniga får tillerkännas rätt till ersättning av<br>allmänna medel för sin inställelse, även när en enskild part som inte har<br>rättshjälp har påkallat förhöret. Parten kan dock i vissa fall förpliktas<br>ersätta staten dess kostnad (26 § FPL).</p>
<p>Även om det har hållits muntlig förhandling i ett mål i dess helhet<br>gäller att domstolens avgörande skall grundas på vad handlingarna i<br>målet innehåller och vad som i övrigt förekommit i målet (30 § FPL). En<br>muntlig förhandling syftar alltså aldrig till att ensam åstadkomma ett<br>fullständigt beslutsunderlag i målet. I stället är tanken att den muntliga<br>förhandlingen skall komplettera den skriftliga handläggningen i syfte att<br>målet skall bli utrett på lämpligaste sätt.</p>
<p>5.2 Förvaltningsprocessens förhållande till den<br>europeiska konventionen angående skydd för de<br>mänskliga rättigheterna och de grundläggande<br>friheterna</p>
<p>Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga<br>rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen)<br>gäller som svensk lag sedan den 1 januari 1995 (SFS 1994:1219).</p>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<p>17</p>
<p>Enligt Europakonventionen har var och en rätt till frihet och personlig<br>säkerhet (artikel 5:1). Ingen må berövas sin frihet utom i vissa fall som<br>anges i konventionen och i den ordning som lagen föreskriver.<br>Frihetsberövande far bl.a. ske då en underårig i laga ordning är berövad<br>sin frihet för att undergå skyddsuppfostran eller för att ställas inför<br>vederbörlig rättslig myndighet (artikel 5:l:d). Frihetsberövande får vidare<br>bl.a. ske då någon är lagligen berövad sin frihet till förhindrande av smitt-<br>sam sjukdom eller därför att han är sinnessjuk, alkoholist, missbrukar<br>droger eller är lösdrivare (artikel 5:1 :e). Var och en som berövas sin<br>frihet genom arrestering eller på annat sätt, skall ha rätt att inför domstol<br>begära att lagligheten av frihetsberövandet snabbt prövas och att<br>frigivning beslutas, om åtgärden inte är laglig (artikel 5:4 i Europa-<br>konventionen).</p>
<p>Enligt artikel 6:1 i Europakonventionen gäller bl.a. att var och en skall,<br>vid prövningen av hans civila rättigheter och skyldigheter eller av en<br>anklagelse mot honom för brott, vara berättigad till en rättvis och<br>offentlig förhandling inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk<br>domstol, som upprättats enligt lag.</p>
<p>De garantier som artikel 6 i Europakonventionen ger gäller inte alla<br>rättsliga förfaranden. Det är i princip två områden där rätt till<br>domstolsprövning föreligger, nämligen dels tvister om civila rättigheter<br>och skyldigheter, dels anklagelser för brott. Vid tvister om civila<br>rättigheter och skyldigheter har Europadomstolen slagit fast att artikel 6:1<br>är tillämplig under förutsättning</p>
<p>- att det föreligger en reell och seriös tvist mellan en enskild person<br>och en annan person eller en myndighet,</p>
<p>- att tvisten gäller en rättighet som har sin grund i den nationella rätten,<br>och</p>
<p>- att denna rättighet kan karaktäriseras som en civil rättighet (Hans<br>Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 1997, s. 125).</p>
<p>Europakonventionen kräver i princip att en muntlig förhandling skall<br>hållas när det är fråga om att ta ställning till civila rättigheter och<br>skyldigheter eller anklagelser för brott. Eftersom skriftlig handläggning<br>av vissa typer av mål vid domstol har förekommit i stor utsträckning i<br>många länder, har detta krav inte sällan skapat problem (Danelius,<br>s. 165). För Sveriges del har sådana problem visat sig i förvaltnings-<br>processen i de allmänna förvaltningsdomstolarna, där skriftlig handlägg-<br>ning är huvudregel. Som redan nämnts (avsnitt 4) har dock utvecklingen i<br>förvaltningsdomstolarna under senare år inneburit att antalet mål som<br>avgjorts efter muntlig förhandling har ökat. Detta torde till stor del bero<br>på tillämpningen i Sverige av Europakonventionen. Det finns skäl att tro<br>att antalet muntliga förhandlingar i de allmänna förvaltningsdomstolarna<br>ökar ytterligare, bl.a. beroende på tillämpningen av nyss nämnda<br>konvention.</p>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<h3>5.3 Förekomsten av muntlig förhandling de senaste åren</h3>
<p>Åren 1996-1999 prövade landets länsrätter 103 386, 103 269, 99 815<br>respektive 91 787 mål i sak. Detta motsvarar 91, 92, 92 respektive 91</p>
<p>18</p>
<p>procent av det totala antalet avgjorda mål. Antalet mål som avgjordes<br>efter muntlig förhandling var för dessa år 12 604, 13 017, 14 131<br>respektive 14 065. Detta motsvarar cirka 11, 12, 13 respektive 14 procent<br>av det totala antalet avgjorda mål.</p>
<p>Åren 1996-1999 prövade kammarrätterna 15 035, 11 873, 12 843<br>respektive 13 420 mål i sak. Det totala antalet avgjorda mål (dvs.<br>inklusive de som inte prövades i sak) uppgick de aktuella åren till 26 575,<br>25 289, 26 792 respektive 27 348. Antalet mål som avgjordes efter<br>muntlig förhandling uppgick till 1 366, 1 272, 1 279 respektive 1 363 mål<br>under åren 1996-1999. Detta motsvarar cirka 5 procent av det totala<br>antalet avgjorda mål för vart och ett av de aktuella åren.</p>
<p>Uppgifterna ovan visar att antalet mål som avgjorts efter muntlig<br>förhandling i länsrätterna har ökat något för vart och ett av åren 1996,<br>1997 och 1998. För år 1999 var antalet mål som avgjorts efter muntlig<br>förhandling något färre än året innan. För kammarrätternas del har antalet<br>mål som avgjorts efter muntlig förhandling varit relativt konstant under<br>samma period.</p>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<h2>6 Videokonferens i allmän förvaltningsdomstol</h2>
<h3>6.1 Försöksverksamhet med videokonferens i rättegång i<br>allmän domstol</h3>
<p>Den 1 januari 2000 trädde lagen (1999:613) om försöksverksamhet med<br>videokonferens i rättegång i kraft. Genom lagen, som gäller under två år,<br>har det införts en möjlighet att på försök använda videokonferens vid<br>handläggning av mål och ärenden i de allmänna domstolarna. Inled-<br>ningsvis ingår fem tingsrätter och tre hovrätter i försöksverksamheten.<br>Dessa är Norrköpings tingsrätt, Helsingborgs tingsrätt, Karlskrona<br>tingsrätt, Gällivare tingsrätt och Luleå tingsrätt samt Göta hovrätt,<br>Hovrätten över Skåne och Blekinge och Hovrätten för Övre Norrland<br>(SFS 1999:856). Videokonferensutrustning har dessutom installerats i<br>Svea hovrätt och Hovrätten för Västra Sverige, trots att dessa domstolar<br>inte är försöksdomstolar. Avsikten är att denna utrustning skall kunna<br>utnyttjas av personer som skall delta i en förhandling genom video-<br>konferens inför någon av försöksdomstolama.</p>
<p>Bestämmelserna om videokonferens i allmän domstol har utformats<br>med utgångspunkt från nu gällande regler om användning av telefon i<br>rättegång i allmän domstol.</p>
<p>Enligt lagen om försöksverksamhet med videokonferens i rättegång får<br>en part delta i ett sammanträde inför rätten enligt rättegångsbalken genom<br>videokonferens under vissa förutsättningar (2 §). Bestämmelsen är<br>tillämplig i både brottmål och tvistemål och omfattar alla typer av<br>sammanträden och förhandlingar. För brottmålens del finns dock vissa<br>begränsningar när det gäller den tilltalades möjlighet att kunna delta i en<br>huvudförhandling genom videokonferens i tingsrätt.</p>
<p>Den som skall kallas till ett sammanträde i ett konkursärende enligt<br>konkurslagen (1987:672) får också delta i sammanträdet genom</p>
<p>19</p>
<p>videokonferens om vissa förutsättningar är uppfyllda (3 § lagen om<br>försöksverksamhet med videokonferens i rättegång). Dessa förutsätt-<br>ningar stämmer överens med vad som är föreskrivet när det gäller<br>möjligheten för parter i brottmål och tvistemål att delta i ett sammanträde<br>genom videokonferens.</p>
<p>Videokonferensteknik får även under vissa förutsättningar användas<br>vid sammanträden enligt lagen (1996:242) om domstolsärenden (4 §<br>lagen om försöksverksamhet med videokonferens i rättegång). De<br>angivna förutsättningarna stämmer i huvudsak överens med de<br>förutsättningar som gäller för användning av videokonferens enligt 2 och<br>3 §§ lagen om försöksverksamhet med videokonferens i rättegång.</p>
<p>Under vissa förutsättningar far även bevisning tas upp genom<br>videokonferens (5 § lagen om försöksverksamhet med videokonferens i<br>rättegång). Detta gäller i brottmål och tvistemål enligt rättegångsbalken, i<br>konkursärenden enligt konkurslagen samt vid handläggning av ärenden<br>enligt lagen om domstolsärenden.</p>
<p>Beträffande det praktiska genomförandet gäller att domstolar och andra<br>myndigheter som har utrustning för videokonferens skall ställa utrustning<br>och lokaler till förfogande för den som skall delta i ett domstolssam-<br>manträde genom videokonferens, om arbetets behöriga gång och<br>förhållandena i övrigt tillåter det (2 § förordningen [1999:856] om<br>försöksverksamhet med videokonferens i rättegång).</p>
<h3>6.2 Införande av regler om videokonferens i allmän<br>förvaltningsdomstol</h3>
<p>Regeringens förslag: Regler om videokonferens i allmän förvaltnings-<br>domstol införs på försök.</p>
<p>Promemorians förslag stämmer överens med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: En klar majoritet av remissinstanserna tillstyrker<br>att regler om videokonferens införs på försök. Riksdagens ombudsmän,<br>Länsrätten i Södermanlands län, Länsrätten i Östergötlands län och<br>Landstingsförbundet har inga invändningar mot förslaget. Länsrätten i<br>Södermanlands län har dock påpekat att utrymmet för videokonferens i<br>länsrätten torde bli mycket begränsat. Sammanslutningen för Sveriges<br>Juridiska Byråer (SJB) stödjer tanken på ett införande av en möjlighet att<br>använda videokonferens. SJB och Riksskatteverket (RSV) ifrågasätter<br>om det föreligger behov av att införa en försöksverksamhet i förvalt-<br>ningsdomstol innan försöket i allmän domstol har utvärderats. RSV har<br>vidare anfört att det saknar en analys av vilka verkningar den föreslagna<br>nyordningen kan fa för de allmänna förvaltningsdomstolarnas del och<br>anser därför att det är svårt att uttala sig om förtjänsterna med den<br>föreslagna ordningen i förhållande till nu gällande ordning.</p>
<p>Kammarrätten i Göteborg och Länsstyrelsen i Västra Götalands län har<br>bl.a. anfört att det inte framgår var videoupptagningen skall ske och<br>vilken utrustning som då skall användas. Länsstyrelsen i Västra<br>Götalands län har framhållit möjligheten att placera videokonferens-<br>utrustning på myndigheter som i sin verksamhet ofta deltar i muntliga<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<p>20</p>
<p>förhandlingar. Länsrätten i Skåne län utgår från att det praktiska Prop. 1999/2000:142<br>genomförandet av försöksverksamheten med videokonferens kommer att<br>ske i samråd mellan Domstolsverket och de domstolar som utses att delta<br>i försöksverksamheten.</p>
<p>Kammarrätten i Sundsvall förordar att lagen rubriceras lag om försöks-<br>verksamhet vid handläggning av mål i allmän förvaltningsdomstol.<br>Genom en sådan rubrik klarläggs enligt kammarrätten att det är fråga om<br>regler for rättegången i de allmänna förvaltningsdomstolarna, och inte for<br>användning av videokonferens i allmänhet i dessa domstolar.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Införandet av möjligheten att använda<br>videokonferensteknik i allmän domstol hade bl.a. sin grund i behovet av<br>ett modernt rättsväsende. Genom att tillåta användning av videokon-<br>ferensteknik bedömde regeringen att det var möjligt att dels öka<br>tillgängligheten till de allmänna domstolarna, dels åstadkomma en mer<br>flexibel handläggning, vilken i sin tur kunde leda till förkortade<br>handläggningstider (prop. 1998/99:65 s. 9 f.).</p>
<p>En möjlighet att kunna använda videokonferens måste i allmänhet<br>anses ha fördelar framför möjligheten att kunna använda telefon. I en<br>videokonferens har deltagarna i konferensen nämligen både möjlighet att<br>höra och se varandra. Kvalitén på kommunikationen är därmed betydligt<br>förbättrad.</p>
<p>Det övervägande antalet remissinstanser tillstyrker eller har inga<br>invändningar mot förslaget att en försöksverksamhet med videokonferens<br>bör införas i allmän förvaltningsdomstol. Även regeringen anser att det<br>bör införas en möjlighet att använda videokonferens i allmän förvalt-<br>ningsdomstol. Det skulle göra det möjligt att öka tillgängligheten också<br>till dessa domstolar. Det blir vidare möjligt att åstadkomma en mer<br>flexibel handläggning även där, vilket i sin tur kan påverka handlägg-<br>ningstidema i positiv riktning. Ett domstolsväsende som kan erbjuda hög<br>tillgänglighet och flexibel handläggning är till nytta både for domstolarna<br>själva och för dem som behöver ta domstolarnas tjänster i anspråk.</p>
<p>En given utgångspunkt är att videokonferens i allmän förvalt-<br>ningsdomstol måste kunna användas i samma utsträckning som det enligt<br>förslaget nedan bör vara möjligt att använda telefon (se avsnitt 7). Med<br>hänsyn till att videokonferens generellt sett måste anses vara ett bättre<br>kommunikationsmedel än telefon, bör emellertid tillämpningsområdet för<br>videoteknik kunna vara större.</p>
<p>En förutsättning för att videokonferens skall fa användas i muntlig<br>förhandling är att domstolarna förfogar över utrustning som håller en<br>godtagbar standard. För att offentlighetsintresset skall kunna tillgodoses<br>krävs att det finns möjlighet också for allmänheten att tillgodogöra sig<br>inte bara vad som händer i rättssalen utan också videokonferensen.</p>
<p>Riksskatteverket har anfört att verket i promemorian saknar en analys<br>av vilka verkningar införandet av en möjlighet till användning av<br>videokonferens kan få för de allmänna förvaltningsdomstolarna. Som<br>framhållits i promemorian finns det i dag inte finns tillräckligt underlag<br>för att ta slutlig ställning till i vilken omfattning videokonferensteknik<br>kan komma till användning i domstol. Videoteknik i allmän förvaltnings-<br>domstol bör därför - i likhet med vad som gäller för de allmänna<br>domstolarna - enligt regeringens uppfattning inledas med en försöks-<br></p>
<p>21</p>
<p>verksamhet. Genom en försöksverksamhet erhålls underlag för att kunna<br>ta ställning till i vilken utsträckning videokonferensteknik skall kunna<br>användas i muntlig förhandling i framtiden. Tillämpningsområdet för<br>videokonferens bör därför bli relativt omfattande under försöksperioden.<br>Resultatet av försöksverksamheten bör följas fortlöpande och utvärderas.<br>Utvärderingen bör sedan kunna ligga till grund för ett slutligt<br>ställningstagande i frågan.</p>
<p>När det gäller det praktiska genomförandet av videokonferensprojektet<br>i allmän domstol har Domstolsverket av regeringen fått i uppdrag att<br>hantera detta. Motsvarande kommer att ske beträffande videokonferens-<br>projektet i allmän förvaltningsdomstol. Regeringen anser mot denna<br>bakgrund att det saknas skäl att närmare gå in på de frågor av mer teknisk<br>karaktär som efterfrågats av ett par remissinstanser.</p>
<p>När det slutligen gäller förslaget från Kammarrätten i Sundsvall om en<br>ny rubricering av försökslagen, anser regeringen att den av kammarrätten<br>föreslagna rubriken inte klargör att försöksverksamheten gäller video-<br>konferens, vilket ju är det centrala i sammanhanget. En möjlighet skulle<br>enligt regeringen kunna vara att rubricera lagen som lag om försöks-<br>verksamhet med videokonferens i muntlig förhandling i allmän förvalt-<br>ningsdomstol. En sådan rubrik skulle dock bli väl lång. Av detta skäl, och<br>då risken torde vara relativt liten för att lagen skulle kunna uppfattas gälla<br>användning av videokonferensteknik i allmänhet, anser regeringen att<br>lagen bör benämnas lag om försöksverksamhet med videokonferens i<br>allmän förvaltningsdomstol. Vi ansluter oss alltså till den rubricering som<br>föreslagits i promemorian.</p>
<h3>6.3 Omfattningen av en försöksverksamhet med</h3>
<h3>videokonferens</h3>
<p>6.3.1 Utgångspunkter</p>
<p>Regeringens förslag: Försöksverksamheten med videokonferenser skall<br>avse både över- och underrätter. Både parter samt vittnen och sakkunniga<br>skall kunna delta i en muntlig förhandling genom videokonferens. Den<br>som har kallats att delta i en sådan konferens men som motsätter sig ett<br>deltagande i den formen skall ha rätt att inställa sig i rättssalen. Den som<br>deltar genom en videokonferens skall anses ha inställt sig inför rätten.</p>
<p>Regeringens bedömning: Ingen uttrycklig regel bör införas beträffan-<br>de frågan om att fa vittnen och sakkunniga hörda i rättssalen.</p>
<p>Promemorians förslag stämmer överens med regeringens förslag.<br>Promemorian innehåller ingen bedömning enligt ovan.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna godtar promemorieförslagen.<br>Några remissinstanser gör dock vissa reservationer. Länsrätten i<br>Stockholms län menar att förslaget visserligen inte kan påstås vara<br>oförenligt med Europakonventionen, men att det tills vidare far anses<br>vara osäkert hur Europadomstolen kan komma att ställa sig. Länsrätten<br>pekar bl.a. på målen om frihetsberövande, där det enligt länsrättens<br>bedömning kan komma att krävas att parten uttryckligt avstått från att fa<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<p>22</p>
<p>inställa sig i vanlig ordning. Länsrätten menar att det också kan komma<br>att krävas att parten ges rätt att få sina vittnen hörda i vanlig ordning.<br>Riksskatteverket uppehåller sig främst vid Europakonventionens betydel-<br>se for möjligheterna att delta genom videokonferens i muntlig förhand-<br>ling i mål om skattetillägg.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: De sakliga skälen för en försöks-<br>verksamhet med videokonferens i förvaltningsdomstol är enligt rege-<br>ringen ungefar lika starka oavsett vilken domstolsinstans det gäller.<br>Försöksverksamheten bör därför, som det sägs i promemorian, avse både<br>över- och underrätter. Huvudregeln måste givetvis även i de domstolar<br>som deltar i försöksverksamheten vara, att de personer som skall<br>medverka i en muntlig förhandling skall infinna sig fysiskt i rättssalen.<br>Reglerna om försöksverksamhet bör följaktligen endast öppna en<br>möjlighet att låta inställelsen i vissa fall ske genom videokonferens.<br>Denna möjlighet bör i enlighet med promemorians förslag omfatta<br>inställelser av såväl parter som eventuella vittnen och sakkunniga. Som<br>det anges i promemorian bör ett grundläggande moment i försöks-<br>verksamheten vara att den på samma sätt som motsvarande verksamhet<br>vid de allmänna domstolarna skall bygga på en ren frivillighet. Den som<br>skall föra sin talan eller höras men som motsätter sig att delta på detta<br>sätt, skall ha rätt att inställa sig fysiskt i rättssalen. Bestämmelser om<br>detta bör tas in i försökslagen.</p>
<p>I lagen bör i enlighet med promemorieförslaget även tas in en<br>bestämmelse om att den som deltar i en muntlig förhandling genom<br>videokonferens skall anses ha inställt sig inför rätten, dvs. inför domare.<br>De farhågor som uttryckts av några remissinstanser när det gäller frågor<br>om videoteknikens förenlighet i vissa undantagsfall med Europakonven-<br>tionen har till stor del att göra med just denna punkt. Remissinstansernas<br>betänkligheter kan enligt regeringen inte negligeras. Konventionen ger<br>nämligen i artiklarna 5 och 6 för vissa fall enskilda en rätt att ställas inför<br>domare och för andra fall parter en rätt till en rättvis förhandling inför en<br>oavhängig och opartisk domstol. Bestämmelserna är skrivna innan<br>videotekniken ens uppfunnits och ingen kan väl med full säkerhet säga<br>hur Europadomstolen kommer att bedöma alla frågor om den teknikens<br>användning i domstolsarbetet. Vid Europadomstolen tycks det över<br>huvud taget inte ha förekommit något mål rörande videoteknik i samband<br>med rättegång, något som kan ha sin naturliga förklaring i att den<br>tekniska utvecklingen på området kanske ännu inte har tillåtits att göra<br>sig gällande i så många andra konventionsstater.</p>
<p>Så länge inställelser genom videokonferens sker på rent frivillig grund<br>finns det emellertid enligt regeringens bedömning ingen beaktansvärd<br>risk att ett konventionsbrott skulle kunna anses föreligga. Konventionens<br>bestämmelser ger nämligen i princip parten en rätt till muntlig<br>förhandling i domstolen. Parten är dock inte skyldig att använda denna<br>rätt. Regeringen vill här erinra om att — i flera avgöranden av Europa-<br>domstolen - parter som i den nationella domstolen inte har begärt någon<br>muntlig förhandling ansetts ha avstått från sin rätt till sådan förhandling.<br>En parts avstående från en processuell konventionsrättighet behöver<br>alltså inte ha tagit sig något aktivt uttryck. Regeringen anser dock att det<br>av en kallelse till muntlig förhandling genom videokonferens tydligt bör<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<p>23</p>
<p>framgå att den kallade har en rätt att fa inställa sig i rättssalen, om han Prop. 1999/2000:142<br>eller hon så skulle önska. Självklart bör den kallade underrätta domstolen<br>om ett sådant ställningstagande.</p>
<p>Det finns också som redan nämnts en annan under remissbehandlingen<br>omnämnd fråga som är värd uppmärksamhet när det gäller ett ställ-<br>ningstagande till om videokonferenser kan anses alltid vara förenliga med<br>Europakonventionen. Den frågan gäller bevisupptagningen. Konventio-<br>nen ställer nämligen i artikel 6:3:d upp kravet att den som blivit anklagad<br>för ett brott skall ha rätt att förhöra eller låta förhöra vittnen som<br>åberopas mot honom samt att själv fa vittnen inkallade och förhörda<br>under samma förhållanden som vittnen åberopade mot honom. Möjligen<br>kan denna bestämmelse ha betydelse för någon måltyp som förekommer i<br>en förvaltningsdomstol, t.ex. när det gäller mål om skattetillägg. Skäl<br>talar under alla omständigheter för att en domstol under försöks-<br>verksamheten, och detta oavsett målets konventionsanknytning, normalt<br>bör avstå från att kalla en parts vittnen och sakkunniga att delta genom<br>videokonferens, om parten motsätter sig ett hörande i den formen. Också<br>motpartens uppfattning bör beaktas. Med hänsyn till situationens mycket<br>udda beskaffenhet anser regeringen att det inte behövs någon uttrycklig<br>regel i ämnet.</p>
<p>En rättstillämpning i enlighet med det som nu har sagts kan utan<br>svårighet ske med utnyttjande av den fakultativa karaktär som reglerna i<br>försökslagen bör ha.</p>
<p>Vid bedömningen av om rätten skall kalla någon att delta i en muntlig<br>förhandling genom videokonferens, måste rätten självfallet beakta<br>sannolikheten för att den kallade faktiskt kommer att medverka på detta<br>sätt. I de flesta fall kan initiativet till ett sådant deltagande antas komma<br>från den som skall kallas och i sådant fall bereder bedömningen givetvis<br>inga egentliga problem.</p>
<p>Även annan än part, vittne eller sakkunnig far delta i en muntlig<br>förhandling genom videokonferens. Detta skulle t.ex. kunna gälla vid en<br>förhandling i kammarrätten för en förälder som inte överklagat en<br>länsrättsdom om tvångsomhändertagande av sitt barn enligt lagen<br>(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). För att<br>tolk skall kunna medverka i en muntlig förhandling genom videokonfe-<br>rens krävs inte heller någon särskild bestämmelse.</p>
<p>6.3.2 Förutsättningar för part att delta genom videokonferens</p>
<p>Regeringens förslag: En part får delta i en muntlig förhandling genom<br>videokonferens om det är lämpligt med hänsyn till ändamålet med<br>partens inställelse och övriga omständigheter, eller om en muntlig<br>förhandling annars skulle medföra kostnader eller olägenheter som inte<br>står i rimligt förhållande till betydelsen av att parten inställer sig i<br>rättssalen. Bestämmelsen gäller både enskild part och part som företräder<br>det allmänna.</p>
<p>Promemorians förslag stämmer överens med regeringens förslag.</p>
<p>24</p>
<p>Remissinstanserna: En klar majoritet av remissinstanserna tillstyrker<br>förslaget eller har inga erinringar mot det. Länsstyrelsen i Västra<br>Götalands län har anfört att det endast i undantagsfall förekommer<br>förberedelser av mindre komplicerade tvister eller avgränsade frågor<br>inom mer omfattande mål, som nämns i promemorian. Kammarrätten i<br>Sundsvall förordar att det i 2 § försökslagen bör anges att den som intar<br>partsställning far delta i "muntlig förhandling enligt förvaltningsprocess-<br>lagen (1971:291)".</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna om videokonferens i<br>allmän domstol har utformats med utgångspunkt från nu gällande regler<br>om användning av telefon i rättegång i allmän domstol. En part får<br>således delta i ett sammanträde inför rätten enligt rättegångsbalken<br>genom videokonferens om det är lämpligt med hänsyn till ändamålet med<br>partens inställelse och övriga omständigheter, eller om sammanträdet<br>annars skulle medföra kostnader eller olägenheter som inte står i rimligt<br>förhållande till betydelsen av att parten inställer sig i rättssalen.</p>
<p>Vid behandlingen i Lagrådet av lagrådsremissen om videokonferens i<br>rättegång ansåg Lagrådet (prop. 1998/99:65 s. 48 f.) att det fanns<br>anledning att fästa uppmärksamheten på hur bestämmelsen hade<br>utformats. Den naturliga tolkningen är enligt Lagrådet att prövningen<br>primärt alltid gäller lämplighetsfrågan. Den därpå eventuellt följande<br>bedömningen gäller om sammanträdet "annars skulle medföra kostnader<br>eller olägenheter" av viss betydenhet. En sådan alternativ prövning<br>förutsätts således bli aktuell endast i fall där det ansetts tveksamt, mindre<br>lämpligt eller till och med direkt olämpligt med en videokonferens. Den<br>därvid nödvändiga avvägningen skall ske inom ramen för en bedömning<br>huruvida kostnaderna eller olägenheterna "inte står i rimligt förhållande<br>till betydelsen av att parten inställer sig i rättssalen." Enligt Lagrådets<br>mening visar detta att utrymmet för en alternativ bedömning enligt den<br>andra förutsättningen i praktiken blir ytterst varierande. I mer extrema<br>fall skulle det rent av kunna te sig stötande att överhuvudtaget beakta<br>kostnadsaspekter. Lagrådet hade emellertid inga avgörande invändningar<br>mot den föreslagna regleringen då det anförda i sig framstod som<br>tämligen självklart och då det i lagrådsremissen betonats att resultaten av<br>försöksverksamheten skall utvärderas fortlöpande, och inledas redan i<br>samband med lagens ikraftträdande.</p>
<p>Regeringen framhöll i propositionen att den föreslagna regleringen<br>utformats med utgångspunkt i gällande reglering om användningen av<br>telefon i rättegång och att den var avsedd att utgöra ett komplement till<br>bestämmelserna i rättegångsbalken. Mot bakgrund av intresset av att<br>bestämmelserna i rättegångsbalken och den föreslagna försökslagen har<br>en likartad utformning och med beaktande av att erfarenheterna av<br>regleringen om telefonanvändning i rättegång varit positiva ansåg<br>regeringen att den föreslagna formuleringen var ändamålsenlig.</p>
<p>Det finns ett stort värde i att likartade regler gäller i allmän domstol<br>och allmän förvaltningsdomstol, när förutsättningar för detta föreligger.<br>Vid utformningen av förutsättningarna för att delta i muntlig förhandling<br>i allmän förvaltningsdomstol genom videokonferens bör därför enligt<br>regeringens mening gälla, att dessa utformas med reglerna om telefon och<br>videokonferens i allmän domstol som förebild. Vid detta ställnings-</p>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<p>25</p>
<p>tagande har regeringen beaktat att Lagrådet inte hade några avgörande<br>invändningar mot den föreslagna regleringen av förutsättningarna för part<br>att delta i ett sammanträde inför rätten enligt rättegångsbalken genom<br>videokonferens.</p>
<p>Det finns i detta sammanhang skäl att nämna att regeringen i kom-<br>mittédirektiven Processen i allmän domstol (dir. 1999:62, s. 22 f.) gett en<br>utredare i uppdrag att bl.a. undersöka om nu gällande förutsättningar för<br>medverkan per telefon bör ändras, när det gäller både sammanträden och<br>förhör. Om utvärderingen av försöksverksamheten med videokonferenser<br>ger vid handen att verksamheten bör permanentas, skall utredaren även<br>lägga fram förslag om de regler som behövs för att detta skall kunna ske.</p>
<p>Mot bakgrund av regeringens ställningstagande ovan bör rekvisiten<br>formuleras så att en part i allmän förvaltningsdomstol får delta i en<br>muntlig förhandling genom videokonferens, om det är lämpligt med<br>hänsyn till ändamålet med partens inställelse och övriga omständigheter,<br>eller om en muntlig förhandling annars skulle medföra kostnader eller<br>olägenheter som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att parten<br>inställer sig i rättssalen. Förslaget från Kammarrätten i Sundsvall, att det i<br>försökslagen skall anges att den som intar partsställning får delta i<br>"muntlig förhandling enligt förvaltningsprocesslagen (1971:291)" har<br>övervägts. Regeringen har emellertid stannat för den i promemorian<br>föreslagna lydelsen, för att undvika eventuella missförstånd huruvida<br>videokonferens rent formellt skulle kunna användas när muntlig<br>förhandling skall hållas med stöd av t.ex. 35 § lagen (1990:52) med<br>särskilda bestämmelser om vård av unga eller 6 kap. 24 § taxeringslagen<br>(1990:324).</p>
<p>Bestämmelsen om möjlighet för part att delta i en muntlig förhandling<br>genom videokonferens gäller både enskild part och part som företräder<br>det allmänna.</p>
<p>När det gäller den närmare innebörden av de rekvisit som skall vara<br>uppfyllda för att möjligheten att delta i muntlig förhandling genom<br>videokonferens skall föreligga kan följande sägas. Enligt det första<br>alternativet får part delta genom videokonferens, om det är lämpligt med<br>hänsyn till ändamålet med partens inställelse och övriga omständigheter.<br>Detta alternativ förutsätter att deltagandet genom videokonferens<br>framstår som, sakligt sett, så gott som likvärdigt med att parten inställer<br>sig i rättssalen. Ändamålet med den muntliga förhandlingen får alltså inte<br>bli lidande genom att parten tillåts delta genom videokonferens.<br>Videokonferens med stöd av detta alternativ torde bli aktuellt främst när<br>det gäller att förbereda mindre komplicerade tvister eller avgränsade<br>frågor inom mer omfattande mål.</p>
<p>Länsstyrelsen i Västra Götalands län har anfört att det i förvaltnings-<br>domstol endast undantagsvis förekommer förberedelser av mindre<br>komplicerade tvister eller avgränsade frågor inom mer omfattande mål.<br>Regeringen vill i detta sammanhang framhålla följande. Förfarandet i<br>förvaltningsmål är skriftligt. Muntlig förhandling får dock ingå i<br>handläggningen beträffande viss fråga, när det kan antas vara till fördel<br>för utredningen eller främja ett snabbt avgörande av målet. Eftersom den<br>muntliga förhandlingen är ett komplement till den skriftliga handlägg-</p>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<p>26</p>
<p>ningen och inte behöver avse målet i dess helhet, kan den med fordel<br>användas för att behandla t.ex. en avgränsad fråga inom ett större mål.</p>
<p>Det bör anmärkas att utrymmet för att kunna göra bedömningen att en<br>videokonferens framstår som ett likvärdigt alternativ, torde vara större<br>vid valet mellan muntlig förhandling enligt vanliga regler och<br>videokonferens än vid valet mellan muntlig förhandling enligt vanliga<br>regler och bestämmelser som möjliggör användning av telefon.</p>
<p>Enligt det andra alternativet far part delta i muntlig förhandling genom<br>videokonferens, om ett deltagande i den muntliga förhandlingen genom<br>fysisk närvaro i rättssalen skulle medföra kostnader eller olägenheter som<br>inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att parten inställer sig i<br>rättssalen. Rimlighetsbedömningen skall göras utifrån betydelsen av den<br>fråga som föranlett den muntliga förhandlingen. Med detta avses dels<br>målets beskaffenhet, dels den konkreta fråga som skall avhandlas vid den<br>muntliga förhandlingen. För att en part skall få delta i den muntliga<br>förhandlingen genom videokonferens med stöd av detta alternativ krävs<br>dock självfallet att ändamålet med den muntliga förhandlingen kan antas<br>i väsentlig mån bli uppnått.</p>
<p>Departementschefens uttalanden vid införandet av permanenta<br>bestämmelser om telefonteknik i rättegång i allmän domstol (se prop.<br>1986/87:89 s. 200) torde i tillämpliga delar kunna tjäna som utgångs-<br>punkt vid bedömningen av i vilka situationer det skulle kunna vara<br>lämpligt med deltagande i en muntlig förhandling i allmän förvaltnings-<br>domstol genom videokonferens. Som regeringen anfört i propositionen<br>Videokonferens i rättegång (prop. 1998/99:65 s. 13) bör dock tillämp-<br>ningsområdet för videokonferens vara större än tillämpningsområdet för<br>användning av telefon.</p>
<p>6.3.3 Närmare om möjligheten för part att delta genom<br>videokonferens</p>
<p>Regeringens förslag: Domstolen beslutar bl.a. om på vilket sätt en part<br>skall kallas till en förhandling. Bedömningen av lämpligheten att låta en<br>part delta genom videokonferens måste alltid göras i vatje enskilt fall.</p>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<p>Promemorians förslag stämmer i sak överens med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller<br>har inget att erinra mot det. Kriminalvårdsstyrelsen har anfört att<br>videokonferens bör kunna användas i mål där kriminalvårdens tjänstemän<br>företräder kriminalvårdsmyndigheten och i mål där kriminalvårdens<br>klienter är parter. Enligt Kriminalvårdsstyrelsen är det dock angeläget att<br>förutsättningarna för deltagande genom videokonferens noga lämplig-<br>hetsprövas i vatje enskilt fall.</p>
<p>Socialstyrelsen har anfört att det, vid handläggning av de mål som<br>närmast är aktuella inom hälso- och sjukvården samt socialtjänsten, i<br>regel kan finnas skäl att välja den gamla ordningen med fysisk inställelse<br>i rättssalen, eftersom det ofta är fråga om mål där de enskilda individerna<br>är personligen starkt berörda. Detsamma gäller enligt styrelsen om<br>parterna är underåriga.</p>
<p>27</p>
<p>Länsstyrelsen i Västra Götalands län har bl.a. anfört att det kan<br>medföra stora vinster om den enskilde kan delta genom videokonferens i<br>de fall där körkortshavaren är bosatt på långt avstånd från domstolsorten.<br>När det gäller användningen av videokonferensteknik i mål om tvångs-<br>omhändertaganden av unga, anser länsstyrelsen att utrymmet att använda<br>sådan teknik bör vara begränsat både vid fall som gäller den unges<br>beteende och den unges hemförhållanden.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I avsnitt 6.3.2 har förutsättningarna<br>för part - både allmän och enskild - att delta i muntlig förhandling<br>genom videokonferens behandlats. Som framgått av avsnitt 6.3.1 bör<br>dock fysisk inställelse i rättssalen vara huvudregel även i fortsättningen.<br>Några formella begränsningar föreslås inte i försökslagen. Det är enligt<br>regeringen naturligt att man vid en försöksverksamhet har behov av att<br>pröva sig fram, för att fa underlag om i vilken omfattning och i vilka<br>typer av mål videokonferens kan komma till användning.</p>
<p>Det är domstolens uppgift att se till att ett mål blir så utrett som dess<br>beskaffenhet kräver och att sköta administrationen av en muntlig<br>förhandling. Domstolen planerar förhandlingen och skickar kallelser till<br>parter och vittnen m.fl. För att domstolen på ett ändamålsenligt sätt skall<br>kunna planera och sköta ovan nämnda uppgifter är det rimligt att den<br>också har beslutanderätten i frågor bl.a. om på vilket sätt en part skall<br>kallas till en förhandling. Vi tänker här närmast på det fallet att en<br>företrädare för det allmänna önskar delta i en muntlig förhandling genom<br>videokonferens, medan domstolen av någon anledning inte anser att det<br>skall ske. I ett sådant fall har domstolen alltså beslutanderätten i frågan.<br>Eftersom domstolen och företrädare för det allmänna, som är part i ett<br>mål, sannolikt i de flesta fall är överens om på vilket sätt partens<br>inställelse lämpligen bör ske, torde frågan inte vålla några problem i<br>praktiken.</p>
<p>Innan vi går in på frågan i vilka måltyper parts deltagande i en muntlig<br>förhandling genom videokonferens skulle kunna vara lämplig, är det<br>viktigt att hålla i minnet att deltagande i muntlig förhandling genom<br>videokonferens bygger på frivillighet (se avsnitt 6.3.1).</p>
<p>Enligt regeringens uppfattning är det svårt att idag ha någon bestämd<br>uppfattning om i vilka måltyper det skulle kunna vara lämpligt att låta en<br>part delta i en muntlig förhandling genom videoteknik. Möjligen skulle<br>socialförsäkringsmål och körkortsmål kunna nämnas. Det bör emellertid<br>finnas ett inte oväsentligt utrymme att använda videokonferens även i<br>andra fall, t.ex. i skattemål och socialtjänstmål. I likhet med vad<br>Kriminalvårdsstyrelsen anfört bör videokonferens även kunna användas i<br>mål där kriminalvårdens tjänstemän företräder kriminalvårdsmyndigheten<br>och i mål där kriminalvårdens klienter är parter. Som styrelsen framhållit<br>bör en lämplighetsprövning ske i varje enskilt fall.</p>
<p>Det kan även finnas visst utrymme att använda videokonferensteknik i<br>muntlig förhandling i mål som rör tvångsomhändertaganden enligt lagen<br>(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU).<br>Regeringen delar Socialstyrelsens uppfattning, att särskild hänsyn bör tas<br>till underåriga som förekommer som parter. Vi anser att utgångspunkten<br>bör vara att den unge inte bör delta i en LVU-förhandling genom<br>videokonferens. När den unge kallas till den muntliga förhandlingen är<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<p>28</p>
<p>grunden för socialnämndens ansökan om tvångsingripande oftast den Prop. 1999/2000:142<br>unges eget beteende. I sådana mål finns det anledning anta att det är av<br>stort värde att den unge far komma till rättssalen och att han eller hon<br>utan förmedling av videoteknik får möta rättens ledamöter samt<br>företrädare för socialnämnden m.fl. Genom det personliga mötet kan den<br>unge få en bättre uppfattning om vad saken gäller. Dessutom kan allvaret<br>i den uppkomna situationen inskärpas. Som Länsstyrelsen i Västra<br>Götalands län anfört bör emellertid utrymmet att använda videokon-<br>ferensteknik vara begränsat även i fall som gäller den unges<br>hemförhållanden. Något förbud mot att delta i en muntlig förhandling<br>genom videokonferens i här aktuella fall bör dock inte tas in i<br>försökslagen.</p>
<p>Mål enligt LVU kan vara mycket känsliga. Trots detta förhållande<br>anser regeringen att det beträffande andra parter än den unge bör finnas<br>ett något större utrymme för deltagande genom videokonferens. I sakens<br>natur får dock enligt regeringens mening anses ligga att det kan passa<br>bättre att låta en part som företräder det allmänna delta genom<br>videokonferens i ett mål enligt LVU än att låta en enskild part delta på<br>motsvarande sätt.</p>
<p>Det kan även finnas ett visst utrymme att använda videokonferens-<br>teknik i muntlig förhandling i mål som gäller tvångsomhändertaganden<br>enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM). I<br>linje med vad som nyss anförts skulle det här närmast kunna bli aktuellt<br>att låta en part som företräder det allmänna delta genom videokonferens.<br>Det torde dock även kunna finnas undantagssituationer, t.ex. när en<br>enskild part blivit föremål för tvångsvård vid flera tillfållen inom en<br>relativt begränsad tid, då det skulle kunna bedömas som möjligt att låta<br>denne delta genom videokonferens.</p>
<p>I mål som gäller tvångsomhändertaganden enligt lagen (1991:1128)<br>om psykiatrisk tvångsvård (LPT) och lagen (1991:1129) om rättspsykiat-<br>risk vård (LRV) torde rent generellt gälla att utrymmet för att använda<br>videokonferensteknik är ännu mer begränsat än i mål enligt LVU och<br>LVM. Enligt 37 § första stycket LPT hålls muntlig förhandling på<br>sjukvårdsinrättningen, om inte särskilda skäl talar för något annat.<br>Motsvarande reglering finns i 21 § LRV. I dessa typer av mål kan det för<br>övrigt vara så att den enskilda partens tillstånd inte medger att han eller<br>hon deltar i den muntliga förhandlingen genom videokonferens. Det kan<br>dock även här finnas undantagsfall, där deltagande genom video-<br>konferens skulle kunna ske. Av detta skäl bör det inte heller för dessa<br>måltyper tas in något förbud mot användning av videokonferensteknik.<br>Det är dock viktigt att än en gång poängtera att en bedömning av<br>lämpligheten att låta en part delta i en muntlig förhandling genom<br>videokonferens alltid måste göras i varje enskilt fall.</p>
<p>Sammanfattningsvis anser regeringen i likhet med flera remissinstanser<br>att det generellt sett finns ett större utrymme för part att delta i en muntlig<br>förhandling genom videokonferens i andra mål än sådana som rör någon<br>form av tvångsingripande.</p>
<p>Om det skulle bli aktuellt att låta en enskild part i ett mål om<br>tvångsvård i allmän förvaltningsdomstol delta i en muntlig förhandling<br>genom videokonferens, bör partens offentliga biträde finnas vid partens<br></p>
<p>29</p>
<p>sida. Det kan dock inte uteslutas att det kan finnas situationer där det Prop. 1999/2000:142<br>framstår som lämpligare att det offentliga biträdet i ett sådant fall<br>befinner sig i rättssalen, medan den enskilda parten deltar i den muntliga<br>forhandlingen genom videokonferens. Frågan far avgöras av domstolen<br>från fall till fall. Den enskilda partens uppfattning i frågan bör naturligt-<br>vis tillmätas stor betydelse.</p>
<p>Genom den utvärdering av försöksverksamheten som nämnts i avsnitt</p>
<p>6.2, kommer underlag att erhållas for att kunna ta ställning till<br>användningsområdet for videokonferens i muntlig förhandling i<br>framtiden.</p>
<p>6.3.4 Förutsättningar för bevisupptagning genom<br>videokonferens</p>
<p>Regeringens förslag: Bevisning far tas upp genom videokonferens, om<br>det är lämpligt med hänsyn till bevisningens art och övriga omständig-<br>heter, eller om bevisupptagning enligt reglerna i förvaltningsprocesslagen<br>(1971:291) skulle föra med sig kostnader eller olägenheter som inte står i<br>rimligt förhållande till betydelsen av att bevisningen tas upp på ett sådant<br>sätt.</p>
<p>Promemorians förslag stämmer överens med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Riksskatteverket har beträffande bevismedlet syn<br>bl.a. anfört att detta förekommer mycket sporadiskt i de allmänna<br>förvaltningsdomstolarna. Domstolsverket har erinrat om sin uppfattning<br>att reglerna bör ändras, så att upptagning av förhör med vittnen m.fl. vid<br>underrätt och den senare uppspelningen i överrätt skall kunna ske med<br>hjälp av videoteknik.</p>
<p>Skälen for regeringens förslag: Vittnesutsagor och andra muntliga<br>bevis kan tas upp per telefon i allmän domstol. När det gäller möjligheten<br>att ta upp bevisning i allmän domstol genom videokonferens enligt<br>försökslagen gäller samma förutsättningar som när bevisupptagning skall<br>ske i allmän domstol per telefon enligt reglerna i rättegångsbalken och<br>lagen (1996:242) om domstolsärenden.</p>
<p>Det bör vara möjligt att använda videoteknik vid bevisupptagning även<br>i allmän förvaltningsdomstol. Vid utformningen av förutsättningarna<br>härför bör reglerna om bevisupptagning i allmän domstol genom telefon<br>och videokonferens tas som förebild. Bevisupptagning i allmän<br>förvaltningsdomstol bör därför enligt regeringen fa tas upp genom<br>videokonferens, om det är lämpligt med hänsyn till bevisningens art och<br>övriga omständigheter, eller om bevisupptagning enligt reglerna i<br>förvaltningsprocesslagen (1971:291) skulle medföra kostnader eller<br>olägenheter som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att<br>bevisningen tas upp på ett sådant sätt.</p>
<p>Användning av videokonferensteknik vid bevisupptagning torde främst<br>komma i fråga vid förhör med vittnen, men det bör även vara möjligt att<br>genomföra sakkunnigförhör med hjälp av denna teknik. Bevismedlet syn<br>bör också omfattas av regleringen.</p>
<p>30</p>
<p>Med anledning av Riksskatteverkets synpunkter beträffande bevis- Prop. 1999/2000:142<br>medlet syn vill regeringen framhålla att syn genom videokonferens - som<br>framhållits redan i promemorians författningskommentar - exempelvis<br>skulle kunna tänkas komma till användning i samband med ett<br>sakkunnigförhör som sker genom videokonferens.</p>
<p>De uttalanden som gjorts om i vilka situationer det är lämpligt att låta<br>bevisupptagning ske per telefon i allmän domstol bör i tillämpliga delar<br>kunna tjäna som utgångspunkt för bedömningen av om det är lämpligt att<br>ta upp bevisning genom videokonferens i allmän förvaltningsdomstol (se<br>prop. 1986/87:89 s. 220). Möjligheterna till värdering av bevisning får<br>inte bli lidande av att upptagningen sker genom videokonferens. Vid<br>användning av videokonferens torde dock möjligheterna att kunna<br>värdera bevisning typiskt sett vara bättre än vid användning av telefon.<br>Tillämpningsområdet för videokonferens bör därför vara större än<br>tillämpningsområdet för användning av telefon.</p>
<p>Det är domstolen som avgör frågan på vilket sätt bevisningen skall tas<br>upp. Enligt vad som anförts i avsnitt 6.3.1 bör dock en tillämpning av<br>videokonferens bygga på frivillighet. Detta bör gälla åtminstone under<br>försöksperioden. Vid bedömningen av om bevisupptagningen kan ske<br>genom videokonferens bör hänsyn tas till parternas inställning i frågan,<br>liksom till inställningen hos dem som skall höras. Som anförts i avsnitt<br>6.3.1 bör en domstol, oavsett ett måls anknytning till Europakonven-<br>tionen, normalt avstå från att kalla en parts vittnen och sakkunniga att<br>delta genom videokonferens enligt försökslagen, om parten motsätter sig<br>ett hörande i den formen. Som anförts i avsnitt 6.3.1 bör även motpartens<br>uppfattning beaktas.</p>
<p>Som framgått tidigare (avsnitt 6.3.1) bör huvudregeln vara fysisk<br>inställelse i rättssalen. Det bör även gälla dem som skall höras i<br>bevissyfte i en muntlig förhandling.</p>
<p>Protokoll förs vid muntlig förhandling i allmän förvaltningsdomstol.<br>Protokollet skall innehålla en redogörelse för förhandlingens gång och<br>för den utredning som förebringas vid förhandlingen (17 § FPL).<br>Bestämmelserna om muntlig förhandling gäller i tillämpliga delar vid syn<br>på stället (23 § andra stycket FPL). Detta innebär bl.a. att bestämmel-<br>serna om protokoll vid muntlig förhandling tillämpas vid syn.</p>
<p>Närmare föreskrifter om protokoll vid muntlig förhandling och syn<br>finns i förordningen (1979:575) om protokollföring m.m. vid de allmänna<br>förvaltningsdomstolarna. Utsagor av vittnen och sakkunniga och iakt-<br>tagelser som rätten gör vid syn på stället skall antecknas i protokollet i<br>den omfattning utsagorna eller iakttagelserna kan antas vara av någon<br>betydelse i målet. Undantag görs för Regeringsrättens del (11 § nämnda<br>förordning). Rätten får dock förordna att en utsaga av ett vittne eller en<br>sakkunnig skall tas upp genom stenografi eller på fonetisk väg. En sådan<br>utsaga behöver inte antecknas i protokollet (16 § förordningen).</p>
<p>I dag torde det sällan förekomma att förhör tas upp på något annat sätt<br>än på fonetisk väg, dvs. genom att ljudet spelas in på en bandspelare.<br>Domstolsverket har emellertid anfört att protokollföring bör kunna ske<br>med hjälp av videoteknik. Regeringen är dock för närvarande inte beredd<br>att göra någon annan bedömning beträffande protokollföring än den som<br>gjorts i fråga om videokonferens i allmän domstol. Detta innebär att<br></p>
<p>31</p>
<p>berättelser som tas upp genom videokonferens bör protokollföras genom<br>att ljudet från konferensen spelas in på en bandspelare.</p>
<h3>6.4 Offentlighet och ordning vid deltagande i en muntlig<br>förhandling genom videokonferens</h3>
<p>Regeringens bedömning: Personal vid den myndighet som ställer<br>utrustning och lokaler till förfogande för den som skall delta i en muntlig<br>förhandling genom videokonferens bör vara behjälplig med de praktiska<br>arrangemangen, när den muntliga förhandlingen hålls inom stängda<br>dörrar.</p>
<p>Domstolen måste bedöma möjligheten för rättens ordförande att<br>upprätthålla ordningen vid en muntlig förhandling genom videokon-<br>ferens, när den tar ställning till om någon skall kallas att delta genom<br>förmedling av videoteknik.</p>
<p>Promemorian innehåller ingen bedömning beträffande de aktuella<br>frågorna.</p>
<p>Remissinstanserna: Kammarrätten i Göteborg har efterlyst över-<br>väganden beträffande frågan hur ordningen vid en muntlig förhandling<br>skall kunna upprätthållas, om förhör hålls med ett vittne eller en part<br>utanför rättssalen. Kammarrätten, Riksskatteverket och Länsrätten i<br>Skåne län har pekat på att problem kan uppkomma när en muntlig<br>förhandling med hänsyn till sekretesskyddet sker bakom lykta dörrar.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Enligt 16 § förvaltningsprocess-<br>lagen (1971:291) gäller 5 kap. 1-5 och 9 §§ rättegångsbalken i tillämp-<br>liga delar i fråga om offentlighet och ordning vid muntlig förhandling.<br>Av lagrummet framgår vidare att rätten utöver vad som följer av 5 kap.<br>1 § rättegångsbalken far förordna att förhandling skall hållas inom<br>stängda dörrar, om det kan antas att det vid förhandlingen kommer att<br>förebringas uppgift för vilken hos domstolen gäller sekretess som avses i<br>sekretesslagen (1980:100).</p>
<p>Som framgått i avsnitt 6.1 finns för försöksverksamheten i allmän<br>domstol videokonferensutrustning både på försöksdomstolama och på<br>ytterligare ett par domstolar. Såvitt avser det praktiska genomförandet<br>gäller beträffande videokonferens i allmän domstol att domstolar och<br>andra myndigheter som har utrustning för videokonferens, skall ställa<br>utrustning och lokaler till förfogande för den som skall delta i ett<br>domstolssammanträde genom videokonferens, om arbetets behöriga gång<br>och förhållandena i övrigt tillåter det (se avsnitt 6.1). Motsvarande<br>reglering kommer att gälla för de allmänna förvaltningsdomstolarnas<br>försöksverksamhet. För det fall att förvaltningsdomstolen förordnar om<br>att en förhandling skall hållas inom stängda dörrar, bör personal vid den<br>myndighet som ställer utrustning och lokaler till förfogande för den som<br>skall delta i en muntlig förhandling genom videokonferens få vara<br>behjälplig med de praktiska arrangemangen. Detta blir för övrigt aktuellt<br>inte bara när rätten förordnat om stängda dörrar utan även vid t.ex.<br>uppkoppling av videokonferensen och när det gäller att visa den som<br>skall delta genom videokonferens till rätta i videokonferenslokalen.</p>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<p>32</p>
<p>Bestämmelser om att den domstol som anordnar videokonferensen på Prop. 1999/2000:142<br>lämpligt sätt skall förvissa sig om identiteten hos den som skall delta i<br>den muntliga förhandlingen genom videokonferens och att tillämpliga<br>regler för deltagande i ett domstolsförfarande följs, kommer att tas in i<br>förordning.</p>
<p>När det gäller frågan om möjligheten för rättens ordförande att<br>upprätthålla ordningen vid en muntlig förhandling genom video-<br>konferens, vill regeringen framhålla att domstolen när den tar ställning<br>till om någon skall kallas att delta genom förmedling av videoteknik<br>självfallet måste ta även ordningsfrågan under bedömning. Mot bakgrund<br>av de allmänna domstolarnas positiva erfarenhet av användning av<br>telefonteknik finns det dock knappast anledning att tro att ordningsfrågan<br>skall bli något reellt problem.</p>
<h3>6.5 Påföljder vid utevaro m.m.</h3>
<p>Regeringens förslag: Den som kallats till en muntlig förhandling genom<br>videokonferens skall ha rätt till ersättning för kostnaderna för sin<br>inställelse.</p>
<p>Regeringens bedömning: Bestämmelser om påföljder för under-<br>låtenhet att delta i muntlig förhandling genom videokonferens är för<br>närvarande inte påkallade.</p>
<p>Promemorians förslag och bedömning stämmer överens med regering-<br>ens förslag och bedömning.</p>
<p>Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller<br>har inget att erinra mot förslaget och bedömningen. Sammanslutningen<br>för Sveriges Juridiska Byråer anser att skyldigheten att infinna sig till<br>videokonferens skall likställas med skyldigheten att inställa sig<br>personligen, varför någon form av påföljd för utevaro utan giltigt skäl bör<br>införas.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag och bedömning: Då reglerna om<br>användning av telefon i rättegång i allmän domstol permanentades,<br>behandlades frågan om behovet av att införa ett system med påföljder för<br>underlåtenhet att medverka i rättegång genom telefon. Det konstaterades<br>att försöksverksamheten byggt på frivillighet och att frivilligheten inte<br>tycktes ha haft några praktiska nackdelar av betydelse. På grund härav<br>föreslogs inga påföljder för underlåtenhet att medverka i rättegång per<br>telefon (prop. 1986/87:89 s. 129).</p>
<p>Bestämmelserna om användning av telefon i rättegång i allmän<br>domstol har fått en fakultativ utformning. Detta innebär att om det finns<br>anledning att anta att den som enligt planerna skall medverka i<br>rättegången genom telefon inte kommer att medverka på detta sätt, far<br>rätten kalla den som berörs att inställa sig inför rätten på vanligt sätt.<br>Något krav på att parterna i förväg skall ha samtyckt till att medverka per<br>telefon finns inte. Det nu anförda gäller även vid användning av<br>videokonferens i rättegång i allmän domstol.</p>
<p>I likhet med vad som gäller vid användning av telefon och<br>videokonferens i allmän domstol bör användningen av videokonferens i</p>
<p>33</p>
<p>2 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 142<br></p>
<p>allmän förvaltningsdomstol bygga på frivillighet. Detta bör gälla i vart<br>fall under försöksperioden. Om det finns anledning anta att någon inte<br>kommer att medverka i en videokonferens, bör rätten avstå från att<br>använda denna möjlighet och i stället kalla den som skall delta i den<br>muntliga förhandlingen på vanligt sätt. Detta gäller for såväl parter som<br>andra som skall delta i en muntlig förhandling genom videokonferens.<br>Något uttalat behov av att nu införa ett påfolj dssystem med sanktioner for<br>underlåtenhet att delta i en muntlig förhandling genom videokonferens,<br>som Sammanslutningen för Sveriges Juridiska Byråer föreslagit, torde<br>därmed enligt regeringens mening inte föreligga.</p>
<p>Den som skall delta i en muntlig förhandling genom videokonferens<br>kommer att fa inställa sig till en lokal där den aktuella videokonfe-<br>rensutrustningen finns tillgänglig. Det kan tänkas att det uppstår<br>kostnader for både resa till och från lokalen där videokonferens-<br>anläggningen finns och för förlorad arbetsinkomst. Den som skall<br>medverka i en muntlig förhandling kan ha rätt till ersättning för sin<br>inställelse enligt förvaltningsprocesslagen (1971:291). Samma regler om<br>rätt till ersättning bör gälla för dem som kallats att delta i en muntlig<br>förhandling genom videokonferens. Det bör därför införas en<br>bestämmelse om detta i försökslagen.</p>
<h2>7 Telefon i allmän förvaltningsdomstol</h2>
<h3>7.1 Möjlighet att använda telefon i rättegång i allmän<br>domstol</h3>
<p>Som tidigare nämnts (avsnitt 4) finns sedan ett antal år tillbaka möjlighet<br>att använda telefon i rättegång i allmän domstol. Användningen av<br>telefon i rättegång inleddes med en försöksverksamhet där telefonen<br>användes som ett alternativ och komplement till de ordinarie reglerna om<br>parters närvaro och bevisupptagning. Permanenta regler om användning<br>av telefon i rättegång infördes i rättegångsbalken genom en lagändring år<br>1987.</p>
<p>Enligt gällande lagstiftning far telefon användas vid ett förbere-<br>delsesammanträde i tvistemål under vissa förutsättningar (42 kap. 10 §<br>rättegångsbalken). Om telefon används vid en muntlig förberedelse far<br>telefon även användas vid en huvudförhandling i förenklad form, om den<br>hålls i omedelbart samband med förberedelsen (42 kap. 20 §<br>rättegångsbalken). Någon ytterligare möjlighet för en part att medverka<br>per telefon i huvudförhandling i tvistemål finns inte.</p>
<p>I brottmål finns motsvarande möjlighet att använda telefon vid ett<br>förberedelsesammanträde som i tvistemål (45 kap. 13 § rättegångs-<br>balken). Detsamma gäller i mål om enskilt åtal (47 kap. 10 § rätte-<br>gångsbalken). Däremot finns ingen möjlighet för part att medverka per<br>telefon vid huvudförhandling i brottmål och i mål om enskilt åtal.<br>Slutligen finns vissa möjligheter att ta upp bevisning per telefon i<br>tvistemål, brottmål och i mål om enskilt åtal (43 kap. 8 §, 46 kap. 7 § och<br>47 kap. 24 § rättegångsbalken).</p>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<p>34</p>
<p>I konkursärenden kan bevisupptagning ske med användning av<br>telefonteknik, genom att det av 16 kap. 2 § konkurslagen (1987:672)<br>följer att rättegångsbalkens bestämmelser om tvistemål gäller i tillämp-<br>liga delar i konkursärenden om inte något annat sägs i konkurslagen.<br>Någon ytterligare möjlighet att använda telefonteknik i konkursärenden<br>finns inte i dagsläget.</p>
<p>Vid handläggning av domstolsärenden far telefon användas vid<br>sammanträde om vissa förutsättningar är uppfyllda (19 § lagen<br>[1996:242] om domstolsärenden). Även bevisning får under vissa<br>förutsättningar tas upp per telefon vid handläggning av domstolsärenden<br>(24 och 25 §§ samma lag).</p>
<p>Domstolar och andra statliga myndigheter skall, om arbetets behöriga<br>gång och förhållandena i övrigt tillåter det, vid behov ställa telefon och<br>lokal till förfogande för den som skall medverka per telefon i ett<br>domstolssammanträde. Den som skall delta per telefon i domstols-<br>sammanträdet får kallas till domstol eller någon annan myndighet eller<br>inrättning på den ort där han eller hon brukar vistas eller på annan<br>lämplig ort. Företrädesvis bör kallelsen gälla inställelse vid tingsrätt eller<br>polismyndighet. Den domstol hos vilken någon skall medverka i sam-<br>manträdet per telefon, skall på lämpligt sätt förvissa sig om identiteten<br>hos den som skall medverka på telefon och att tillämpliga regler för<br>deltagande i ett domstolsförfarande följs (förordningen [1996:272] om<br>användningen av telefon vid domstolssammanträde). Det bör dock<br>anmärkas att det återgivna förfarandet enligt uppgift inte tillämpas i<br>praktiken. Den som skall delta i ett domstolssammanträde deltar<br>nämligen ofta per telefon från hemmet, arbetsplatsen eller dylikt.</p>
<h3>7.2 Införande av regler om möjlighet att använda telefon</h3>
<h3>i allmän förvaltningsdomstol</h3>
<p>Regeringens förslag: Regler om möjlighet att använda telefon i muntlig<br>förhandling i allmän förvaltningsdomstol införs.</p>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<p>Promemorians förslag stämmer överens med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: En klar majoritet av remissinstanserna tillstyrker<br>att regler om telefon i muntlig förhandling i allmän förvaltningsdomstol<br>införs, och det har anförts bl.a. att det kan medföra beaktansvärda tids-<br>och kostnadsbesparingar. Riksdagens ombudsmän, Länsrätten i Söder-<br>manlands län, Länsrätten i Östergötlands län, Riksskatteverket och<br>Landstingsförbundet har ingen erinran mot förslaget.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: En möjlighet att kunna använda<br>teknik i domstolsväsendet är av stor betydelse både för domstolarna<br>själva och de som kommer i kontakt med dessa. I de allmänna domsto-<br>larna finns sedan ett antal år tillbaka en möjlighet att använda telefon i<br>rättegång. Erfarenheterna av denna användning är mycket positiva (se<br>vidare avsnitt 4). De allmänna förvaltningsdomstolarna bör därför - i<br>likhet med de allmänna domstolarna - ha möjlighet att använda telefon i<br>muntlig förhandling.</p>
<p>35</p>
<h3>7.3 Användningen av telefon i allmän</h3>
<h3>förvaltningsdomstol</h3>
<p>7.3.1 Utgångspunkter</p>
<p>Regeringens förslag: Fysisk närvaro i rättssalen skall fortfarande vara<br>huvudregel. Medverkan per telefon i muntlig förhandling skall endast<br>komma i fråga, om den som skall medverka inte har något att invända<br>mot det. Vid bedömningen av om bevisupptagning kan ske genom telefon<br>bör hänsyn även tas till partemas inställning i frågan.</p>
<p>Promemorians förslag stämmer i sak överens med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Länsrätten i Stockholms län har bl.a. anfört att,<br>åtminstone i mål om frihetsberövande, åtskilligt enligt länsrättens<br>uppfattning talar för att Europakonventionen kräver ett uttryckligt<br>avstående från parts rätt till inställelse inför domstolen/domaren. Denna<br>rätt måste enligt länsrätten kanske försiktigtvis också inkludera<br>framläggandet av bevisning och motförhör direkt i rättssalen. Riksskatte-<br>verket uppehåller sig främst vid Europakonventionens betydelse för<br>möjligheten att delta per telefon i en muntlig förhandling.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Nuvarande regler om möjlighet till<br>användning av telefon i rättegång i allmän domstol bygger på att den som<br>skall delta i en förhandling alltid har rätt att inställa sig i rättssalen.<br>Bestämmelserna om användning av telefon i allmän domstol innebär inte<br>någon inskränkning i denna rätt. Bestämmelserna utgör i stället ett<br>komplement till de vanliga reglerna om inställelse, och erbjuder parten<br>eller ett vittne en möjlighet att medverka i en förhandling på ett enklare<br>sätt. Den som skall inställa sig i domstol förfogar inte själv över frågan<br>om hur inställelsen skall ske. Däremot har den som skall delta inflytande<br>på valet av inställelseform på så sätt att användning av telefon i rättegång<br>bygger på frivillighet. Vid bedömningen av om bevisupptagning kan ske<br>genom telefon tas hänsyn till parternas inställning i frågan. Det som<br>anförts ovan gäller även i fråga om möjligheten att använda videokonfe-<br>rensteknik i allmän domstol.</p>
<p>Enligt den ordning som gäller idag i de allmänna förvaltningsdom-<br>stolarna skall deltagarna i en muntlig förhandling inställa sig i rättssalen.<br>Huvudregeln om fysisk närvaro i rättssalen bör gälla även fortsätt-<br>ningsvis. Skälet för detta är att beslutsunderlaget för domstolen i många<br>fall måste anses bättre vid fysisk närvaro i rättssalen än vid medverkan<br>per telefon.</p>
<p>På motsvarande sätt som vid användning av telefon och video-<br>konferens i rättegång i allmän domstol bör vid användning av telefon i<br>allmän förvaltningsdomstol gälla, att den som berörs skall ha ett<br>inflytande på frågan om formen för inställelsen. Den som skall föra sin<br>talan eller höras i en muntlig förhandling bör alltid ha rätt att få inställa<br>sig fysiskt i rättssalen. Vid bedömningen av om bevisupptagning kan ske<br>genom telefon bör hänsyn även tas till parternas inställning i frågan. För<br>att utveckla det som anförts i promemorian i denna del vill regeringen<br>framhålla följande. Europakonventionen ställer i artikel 6 upp kravet att<br>den som blivit anklagad för ett brott skall ha rätt att förhöra eller låta<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<p>36</p>
<p>förhöra vittnen som åberopas mot honom samt att själv få vittnen Prop. 1999/2000:142<br>inkallade och förhörda under samma förhållanden som vittnen åberopade<br>mot honom. Möjligen kan denna bestämmelse ha betydelse för någon<br>måltyp som förekommer i en förvaltningsdomstol, t.ex. när det gäller mål<br>om skattetillägg. En domstol bör enligt regeringens mening i här aktuella<br>fall iaktta försiktighet med att kalla en parts vittnen eller sakkunniga att<br>medverka per telefon, om parten motsätter sig ett hörande i den formen.<br>Också motpartens uppfattning bör beaktas. Parten har dock inget<br>bestämmande inflytande i fråga om formen för inställelsen, utan<br>domstolen får göra en individuell prövning i varje enskilt fall.</p>
<p>Under remissbehandlingen har fråga uppkommit om rättigheten att få<br>inställa sig fysiskt i rättssalen bör tydliggöras i både rättegångsbalken och<br>förvaltningsprocesslagen (1971:291). Regeringen vill här framhålla att -<br>vilket tidigare nämnts i avsnitt 6.3.2 - en utredare getts i uppdrag att bl.a.<br>undersöka om nu gällande förutsättningar för medverkan per telefon bör<br>ändras när det gäller sammanträden och förhör i allmän domstol. I<br>avvaktan på redovisning av utredarens uppdrag anser regeringen att en<br>uttrycklig reglering av frågan om fysisk inställelse i rättssalen bör anstå<br>för förvaltningsprocesslagens del.</p>
<p>Att kunna medverka per telefon i en muntlig förhandling förutsätter<br>frivillighet från berörd persons sida. Något uttryckligt avstående från<br>parts rätt att fysiskt inställa sig i rättssalen krävs inte, enligt regeringens<br>mening. Genom att frivilligt medverka i den muntliga förhandlingen<br>genom telefon har parten lämnat samtycke genom s.k. konkludent<br>handlande. Det finns anledning att här betona att den som inte begärt<br>muntlig förhandling vid prövning av t.ex. hans eller hennes civila<br>rättigheter eller skyldigheter enligt artikel 6 i Europakonventionen, anses<br>ha avstått från sin rätt till sådan förhandling. Som nämnts i avsnitt 6.3.1<br>krävs enligt Europakonventionen inte något aktivt uttryck, för att parten<br>skall anses ha avstått från sin rätt till muntlig förhandling.</p>
<p>Enligt regeringens bedömning krävs det inte heller ett uttryckligt<br>avstående när det gäller rätten till fysisk inställelse i rättssalen vid<br>framläggande av bevisning samt motförhör, som någon remissinstans<br>ifrågasatt. Av praktiska skäl bör det inte heller krävas att den som enligt<br>rättens bedömning kan medverka per telefon i en muntlig förhandling ger<br>något uttryckligt samtycke. Om rätten finner att förutsättningar föreligger<br>för att låta någon medverka per telefon i en muntlig förhandling, bör<br>rätten kalla personen i fråga att inställa sig på detta sätt. Av kallelsen bör<br>dock framgå att den som har kallats att medverka per telefon har rätt att<br>få inställa sig i rättssalen. Som framgått ovan i detta avsnitt talar skäl för<br>att en domstol i vissa fall bör iaktta försiktighet med att kalla en parts<br>vittnen eller sakkunniga att medverka per telefon, om parten motsätter sig<br>ett hörande i den formen. Som framgått ovan bör motpartens uppfattning<br>i nu nämnda fall också beaktas.</p>
<p>En rättstillämpning i enlighet med det som nu har sagts kan utan<br>svårighet ske med utnyttjande av den fakultativa karaktär som reglerna<br>om användning av telefon bör ha.</p>
<p>Vid bedömningen av om rätten skall kalla någon att medverka per<br>telefon i en muntlig förhandling ligger bl.a. frågan om det är sannolikt,<br>att den som enligt rättens mening kan medverka genom telefon kommer<br></p>
<p>37</p>
<p>att göra detta. I de flesta fall kommer initiativet till medverkan på telefon Prop. 1999/2000:142<br>sannolikt att komma från parten eller den som skall höras. Sistnämnda<br>fråga torde då inte vålla något större problem.</p>
<p>Om den som har kallats att medverka per telefon i en muntlig<br>förhandling inte vill medverka på detta sätt, bör han eller hon ha rätt att<br>fa komma till förhandlingen. Det bör då ankomma på den som kallats att<br>underrätta domstolen om det.</p>
<p>Även annan än part, vittne eller sakkunnig får medverka per telefon i<br>en muntlig förhandling. Detta skulle t.ex. kunna gälla vid en förhandling i<br>kammarrätten för en förälder som inte överklagat en länsrättsdom om<br>tvångsomhändertagande av sitt barn enligt lagen (1990:52) med särskilda<br>bestämmelser om vård av unga (LVU). För att tolk skall kunna medverka<br>per telefon i en muntlig förhandling krävs inte heller någon särskild<br>bestämmelse.</p>
<p>7.3.2 Förutsättningar for part att medverka per telefon</p>
<p>Regeringens förslag: En part får medverka i en muntlig förhandling per<br>telefon om det är lämpligt med hänsyn till sammanträdets ändamål och<br>övriga omständigheter, eller om en muntlig förhandling inför rätten<br>skulle medföra kostnader eller olägenheter som inte står i rimligt<br>förhållande till betydelsen av att sammanträdet hålls inför rätten.</p>
<p>Promemorians förslag stämmer till viss del överens med regeringens<br>förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Kammarrätten i Sundsvall delar den uppfattning i<br>fråga om förutsättningarna för part att delta per telefon i en muntlig<br>förhandling som redovisas i promemorian, men förordar emellertid att<br>frågan om utformningen av reglerna ägnas ytterligare uppmärksamhet<br>under det fortsatta lagstiftningsarbetet.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Motsvarande regler om användning<br>av telefon, som gäller för de allmänna domstolarna, har ännu inte införts<br>för de allmänna förvaltningsdomstolarna. Förslag i saken har dock lagts<br>fram av Domstolsutredningen i betänkandet (SOU 1991:106) Domsto-<br>larna inför 2000-talet.</p>
<p>Domstolsutredningen föreslog att telefon skulle få användas vid<br>sammanträde i vissa mål, endast om den part som begärt sammanträdet<br>medgav detta. Det bör i detta sammanhang noteras att lagen (1996:242)<br>om domstolsärenden inte innehåller någon uttrycklig begränsning<br>beträffande möjligheten att använda telefon vid sammanträde. I<br>propositionen till denna lag uttalade regeringen emellertid att ett<br>sammanträde regelmässigt bör hållas enligt vanliga regler och inte på<br>telefon, i de fall där Europakonventionen kräver att det hålls ett samman-<br>träde (prop. 1995/96:115 s. 109).</p>
<p>I likhet med vad som gäller enligt lagen om domstolsärenden anser<br>regeringen att någon uttrycklig begränsning motsvarande den som<br>Domstolsutredningen föreslår inte bör införas, beträffande parts<br>möjlighet att medverka per telefon i en muntlig förhandling i allmän<br>förvaltningsdomstol. Mot bakgrund av att användning av telefonteknik<br></p>
<p>38</p>
<p>har sina begränsningar anfördes i promemorian att försiktighet bör iakttas Prop. 1999/2000:142<br>med att låta part medverka per telefon vid en muntlig förhandling, i de<br>fall där Europakonventionen kräver att en förhandling hålls. Regeringen<br>delar inte den uppfattningen. Enligt vår mening behövs ingen begräns-<br>ning av ifrågavarande slag. Anledningen till detta är följande.</p>
<p>Europakonventionen medger part en rätt till domstolsprövning vid dels<br>frihetsberövande, dels prövning av civila rättigheter och skyldigheter och<br>vid anklagelse för brott (artikel 5:4 respektive artikel 6:1; se avsnitt 5.2).<br>Konventionen tillerkänner alltså parten en rättighet. Det står dock parten<br>fritt att avstå från att utnyttja denna rättighet. För det fall att parten avstår<br>från sin rätt till fysisk inställelse inför domstolen kan han eller hon - om<br>sådant önskemål finns - i stället medverka per telefon i den muntliga<br>förhandlingen, förutsatt att domstolen anser att förutsättningarna för<br>sådan medverkan är uppfyllda. Det är alltså enligt regeringens mening<br>här närmast fråga om att det kan brista vid tillämpningen av<br>förutsättningarna för parts medverkan per telefon i en muntlig<br>förhandling. Användningen av telefonteknik har som tidigare nämnts sina<br>begränsningar.</p>
<p>Som även anförts tidigare finns det ett stort värde i att likartade regler<br>gäller i allmän domstol och allmän förvaltningsdomstol, när det finns<br>förutsättningar för detta. Vid utformningen av bestämmelserna om<br>möjlighet att medverka per telefon i en muntlig förhandling i allmän<br>förvaltningsdomstol bör därför utgångspunkten vara, att bestämmelserna<br>utformas efter förebild av reglerna om telefon och videokonferens i<br>allmän domstol. Som nämnts i avsnitt 6.3.2 har denna utgångspunkt även<br>gällt vid utformningen av förutsättningarna för deltagande i muntlig<br>förhandling i allmän förvaltningsdomstol genom videokonferens. I nyss<br>nämnda avsnitt har även Lagrådets synpunkter på den föreslagna<br>utformningen av förutsättningarna för parts deltagande i ett sammanträde<br>inför rätten enligt rättegångsbalken genom videokonferens behandlats.</p>
<p>De förutsättningar som bör gälla för att en part skall fa medverka per<br>telefon i en muntlig förhandling i allmän förvaltningsdomstol är alltså om<br>det är lämpligt med hänsyn till sammanträdets ändamål och övriga<br>omständigheter, eller om en muntlig förhandling inför rätten skulle<br>medföra kostnader eller olägenheter som inte står i rimligt förhållande till<br>betydelsen av att sammanträdet hålls inför rätten.</p>
<p>När det gäller den närmare innebörden av de förutsättningar som skall<br>vara uppfyllda för att möjligheten att medverka på telefon i en muntlig<br>förhandling skall föreligga, kan ledning hämtas i vad som sagts i avsnitt</p>
<p>6.3.2 om möjligheten att delta i muntlig förhandling genom video-<br>konferens.</p>
<p>Departementschefens uttalanden vid införandet av de permanenta<br>bestämmelserna om telefonteknik i rättegång i allmän domstol (se prop.<br>1986/87:89 s. 200) torde i tillämpliga delar kunna användas vid<br>bedömningen av i vilka situationer det skulle kunna vara lämpligt med<br>medverkan per telefon i en muntlig förhandling i allmän förvaltnings-<br>domstol.</p>
<p>Avslutningsvis bör nämnas att regeringen gjort bedömningen att - till<br>skillnad från vad som i normalfallet gäller i allmän domstol - även parter<br>i en muntlig förhandling i förvaltningsdomstol skall kunna medverka<br></p>
<p>39</p>
<p>genom telefon. Enligt regeringens mening kommer de formella förutsätt-<br>ningarna i förvaltningsprocesslagen (1971:291) för parts medverkan<br>genom telefon - tillsammans med det förhållandet att användningen av<br>telefonteknik har sina begränsningar och i normalfallet är klart under-<br>lägsen en användning av videokonferensteknik - att utgöra en naturlig<br>begränsning av möjligheten att använda telefonteknik vid muntlig<br>förhandling i förvaltningsmål.</p>
<p>7.3.3 Förutsättningar för bevisupptagning per telefon</p>
<p>Regeringens förslag: Bevisning far tas upp per telefon, om det är<br>lämpligt med hänsyn till bevisningens art och övriga omständigheter,<br>eller om bevisupptagning enligt vanliga regler skulle föra med sig<br>kostnader eller olägenheter som inte står i rimligt förhållande till<br>betydelsen av att bevisningen tas upp på ett sådant sätt.</p>
<p>Promemorians förslag stämmer överens med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker<br>förslaget eller lämnar det utan erinran. Kammarrätten i Sundsvall har<br>bl.a. ställt frågan om det står i överensstämmelse med kravet på muntlig<br>förhandling i Europakonventionen att muntlig bevisning tas upp per<br>telefon.</p>
<p>Skälen for regeringens förslag: Enligt rättegångsbalken kan vittnes-<br>utsagor och andra muntliga bevis i vissa fall tas upp per telefon i allmän<br>domstol. Denna möjlighet finns även vid användning av videokonferens i<br>allmän domstol.</p>
<p>Möjligheten att ta upp bevisning genom telefon används i stor<br>utsträckning av de allmänna domstolarna. Många huvudförhandlingar<br>som annars hade fatt ställas in har kunnat genomföras, genom att vittnen<br>som befunnit sig på annan ort har kunnat höras per telefon.</p>
<p>Det bör vara möjligt att använda telefonteknik vid bevisupptagning<br>även i allmän förvaltningsdomstol. Vid utformningen av förutsättning-<br>arna härför bör reglerna om bevisupptagning i allmän domstol genom<br>telefon och videokonferens tas som förebild. Som en parentes kan<br>nämnas att Domstolsutredningen i förslaget till domstolsförfarandelag,<br>som bl.a. var avsett att gälla för de allmänna förvaltningsdomstolarna, vid<br>utformningen av förutsättningarna för att ta upp bevisning per telefon<br>tagit rekvisiten för bevisupptagning per telefon i allmän domstol som<br>förebild (jfr SOU 1991:106, del B, s. 15).</p>
<p>De rekvisit som bör gälla för att ett vittne eller en sakkunnig skall få<br>medverka per telefon i en muntlig förhandling är om det är lämpligt med<br>hänsyn till bevisningens art och övriga omständigheter, eller om<br>bevisupptagning enligt vanliga regler, dvs. enligt reglerna i förvaltnings-<br>processlagen (1971:291), skulle medföra kostnader eller olägenheter som<br>inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att bevisningen tas upp på<br>ett sådant sätt.</p>
<p>De uttalanden som gjorts om i vilka situationer det är lämpligt att låta<br>bevisupptagning ske genom telefon i allmän domstol bör i tillämpliga<br>delar kunna tjäna som utgångspunkt för bedömningen av om det är<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<p>40</p>
<p>lämpligt att ta upp bevisning per telefon i allmän förvaltningsdomstol (se<br>prop. 1986/87:89 s. 220). Möjligheterna till värdering av bevisning far<br>inte bli lidande av att upptagningen sker genom telefon.</p>
<p>Som behandlats i avsnitt 7.3.1 bör huvudregeln vara fysisk inställelse i<br>rättssalen. Det bör även gälla dem som skall höras i bevissyfte i en<br>muntlig förhandling.</p>
<p>Det är domstolen som avgör frågan på vilket sätt bevisningen skall tas<br>upp. Som behandlats i avsnitt 7.3.1 föreslås dock att medverkan genom<br>telefon endast bör komma i fråga, om den som skall medverka inte har<br>något att invända mot det. Vid bedömningen av om bevisupptagningen<br>kan ske per telefon bör hänsyn tas till parternas inställning i frågan,<br>liksom till inställningen hos dem som skall höras. I avsnitt 7.3.1 har vi<br>närmare utvecklat vad som i promemorian anförts i denna del, mot<br>bakgrund av de krav som Europakonventionen ställer i artikel 6:3:d.</p>
<h3>7.4 Offentlighet och ordning vid medverkan per telefon i<br>en muntlig förhandling</h3>
<p>Regeringens bedömning: Personal vid den myndighet som ställer<br>utrustning och lokaler till förfogande för den som skall medverka per<br>telefon i en muntlig förhandling far vara behjälplig med de praktiska<br>arrangemangen, när den muntliga förhandlingen hålls inom stängda<br>dörrar. För det fall att den som skall medverka per telefon i den muntliga<br>förhandlingen befinner sig i hemmet, på arbetsplatsen eller dylikt, får<br>domstolen på lämpligt sätt förvissa sig om att förordnandet om stängda<br>dörrar respekteras.</p>
<p>Domstolen måste bedöma möjligheten för rättens ordförande att<br>upprätthålla ordningen vid en muntlig förhandling där någon medverkar<br>per telefon, när den tar ställning till om någon skall kallas att medverka<br>genom förmedling av telefonteknik.</p>
<p>Promemorian innehåller ingen bedömning beträffande de aktuella<br>frågorna.</p>
<p>Remissinstanserna: Kammarrätten i Göteborg har efterlyst övervä-<br>ganden beträffande frågan hur ordningen vid en muntlig förhandling skall<br>kunna upprätthållas, om förhör hålls med ett vittne eller en part utanför<br>rättssalen. Kammarrätten samt Riksskatteverket har pekat på att problem<br>kan uppkomma när en muntlig förhandling med hänsyn till sekretess-<br>skyddet sker bakom lykta dörrar.</p>
<p>Skälen for regeringens bedömning: Enligt 16 § förvaltningsprocess-<br>lagen (1971:291) gäller 5 kap. 1-5 och 9 §§ rättegångsbalken i tillämp-<br>liga delar i fråga om offentlighet och ordning vid muntlig förhandling.<br>Av lagrummet framgår vidare att rätten utöver vad som följer av 5 kap.<br>1 § rättegångsbalken far förordna att förhandling skall hållas inom<br>stängda dörrar, om det kan antas att det vid förhandlingen kommer att<br>förebringas uppgift för vilken hos domstolen gäller sekretess som avses i<br>sekretesslagen (1980:100).</p>
<p>Som framgått i avsnitt 7.1 skall domstolar och andra statliga<br>myndigheter, om arbetets behöriga gång och förhållandena i övrigt<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<p>41</p>
<p>tillåter det, vid behov ställa telefon och lokal till förfogande för den som Prop. 1999/2000:142<br>skall medverka på telefon i ett domstolssammanträde. Den som skall<br>medverka per telefon vid domstolssammanträdet far kallas till domstol<br>eller någon annan myndighet eller inrättning på den ort där han eller hon<br>brukar vistas eller på annan lämplig ort. Företrädesvis bör kallelsen gälla<br>inställelse vid tingsrätt eller polismyndighet. Den domstol hos vilken<br>någon skall medverka per telefon, skall på lämpligt sätt förvissa sig om<br>identiteten hos den medverkande och att tillämpliga regler för deltagande<br>i ett domstolsförfarande följs (förordningen [1996:272] om användningen<br>av telefon vid domstolssammanträde).</p>
<p>Ovan nämnda förordning kan tillämpas vid medverkan per telefon i en<br>muntlig förhandling i förvaltningsdomstol. Som påpekats vid remiss-<br>behandlingen bör en justering av författningstexten göras, så att det i<br>förordningen anges att kallelse företrädesvis bör gälla inställelse vid<br>tingsrätt, länsrätt eller polismyndighet. För det fall att förvaltnings-<br>domstolen förordnar om att en förhandling skall hållas inom stängda<br>dörrar, far personal vid den myndighet som ställer utrustning och lokaler<br>till förfogande för den som skall delta på telefon i en muntlig förhandling<br>vara behjälplig med de praktiska arrangemangen. För det fall att den som<br>skall delta på telefon i den muntliga förhandlingen befinner sig i hemmet,<br>på arbetsplatsen eller dylikt, far domstolen på lämpligt sätt förvissa sig<br>om att förordnandet om stängda dörrar respekteras.</p>
<p>När det sedan gäller frågan om möjligheten för rättens ordförande att<br>upprätthålla ordningen vid en muntlig förhandling där någon medverkar<br>per telefon, vill regeringen framhålla att domstolen när den tar ställning<br>till om någon skall kallas att medverka genom förmedling av<br>telefonteknik självfallet måste ta även ordningsfrågan under bedömning.<br>Mot bakgrund av de allmänna domstolarnas positiva erfarenhet av<br>användning av telefonteknik finns det dock knappast anledning att tro att<br>ordningsfrågan skall bli något reellt problem.</p>
<h3>7.5 Påföljder vid utevaro m.m.</h3>
<p>Regeringens förslag: Bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen<br>(1971:291) om kallelser och förelägganden och om påföljder vid utevaro<br>skall inte gälla den som kallas att medverka per telefon i en muntlig<br>förhandling.</p>
<p>Promemorians förslag stämmer överens med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Sammanslutningen för Sveriges Juridiska Byråer<br>anser att medverkan per telefon i en muntlig förhandling skall likställas<br>med skyldigheten att inställa sig personligen, varför någon form av<br>påföljd för utevaro utan giltigt skäl bör införas.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Användningen av telefon i allmän<br>förvaltningsdomstol bör - liksom användningen av telefon och videokon-<br>ferens i allmän domstol och videokonferens i allmän förvaltningsdomstol<br>- bygga på frivillighet. Om det finns anledning anta att någon inte<br>kommer att medverka per telefon i en muntlig förhandling, bör rätten<br>avstå från att använda denna möjlighet och i stället kalla den som skall<br></p>
<p>42</p>
<p>delta i förhandlingen på vanligt sätt. Detta gäller både för parter och Prop. 1999/2000:142<br>andra som skall medverka per telefon i en muntlig förhandling. Något<br>uttalat behov av att införa ett påfölj dssystem med sanktioner för<br>underlåtenhet att medverka per telefon i en muntlig förhandling, som<br>Sammanslutningen för Sveriges Juridiska byråer föreslagit, torde därmed<br>inte föreligga. Lagens bestämmelser om kallelser och förelägganden<br>gäller inte den som kallas att medverka per telefon i en muntlig<br>förhandling.</p>
<h2>En särskild forumregel för<br>arbetslöshetsförsäkringsmål</h2>
<h3>8.1</h3>
<h3>Inledning</h3>
<p>Arbetslöshetskassorna är privaträttsliga föreningar. Varje arbetslöshets-<br>kassa står under ledning av en styrelse, som svarar för kassans organi-<br>sation och förvaltningen av kassans angelägenheter. Styrelsen kan<br>bemyndiga annan att företräda kassan och teckna dess firma, om inte ett<br>förbud mot sådant bemyndigande har tagits in i stadgarna.</p>
<p>Arbetslöshetskassorna är inte organiserade på ett enhetligt sätt när det<br>gäller var besluten i arbetslöshetsförsäkringsärendena fattas. Kassorna<br>bestämmer själva var besluten skall fattas. På vissa arbetslöshetskassor<br>fattas både det första beslutet och omprövningsbeslutet på central nivå.<br>På andra kassor fattas det första beslutet i vissa frågor lokalt, medan<br>omprövning sker centralt. I återigen andra kassor fattas det första beslutet<br>alltid lokalt och omprövning sker alltid centralt. När det gäller den<br>kompletterande arbetslöshetskassan, Alfa, fattas både det första beslutet<br>och omprövningsbeslutet på något av kassans kontor i Borås, Hemse,<br>Ljusdal eller Olofström.</p>
<p>Det finns för närvarande 39 arbetslöshetskassor inklusive arbetslös-<br>hetskassan Alfa. Av dessa 39 kassor har enligt AMS 19 lokal<br>administration. 37 av kassorna har sin centrala organisation eller - såvitt<br>avser de kassor som har lokal administration - sitt huvudkontor i<br>Stockholm. Av kassorna med lokal administration har 18 sitt<br>huvudkontor i Stockholm.</p>
<p>Arbetslöshetskassornas beslut i fråga om rätt till ersättning enligt lagen<br>(1997:238) om arbetslöshetsförsäkring överklagas enligt huvudregeln hos<br>allmän förvaltningsdomstol (49 §). Besluten får inte överklagas av<br>enskild innan kassan har omprövat sitt beslut (50 § samma lag).<br>Beträffande arbetslöshetskassornas beslut om rätt till medlemskap enligt<br>lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor gäller motsvarande regler.<br>Kassans beslut far alltså överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, men<br>får inte överklagas av enskild innan kassan omprövat sitt beslut (95 och<br>96 §§ samma lag). Det nu sagda innebär att den enskilde, efter att ha fått<br>del av omprövningsbeslutet, måste ta ett nytt initiativ, om han eller hon<br>önskar att ärendet skall tas upp av länsrätten. Kassans första beslut anses<br>förenat med endast en rätt för den enskilde att begära omprövning och<br>överklaganderätten anses i stället knuten till det beslut som fattas med<br></p>
<p>43</p>
<p>anledning av omprövningen. Detta framgår av vissa förarbetsuttal anden<br>som gjorts vid ändringar i den tidigare gällande lagen (1973:370) om<br>arbetslöshetsförsäkring och den tidigare gällande lagen (1973:371) om<br>kontant arbetsmarknadsstöd (prop. 1983/84:126 s. 19). Dessa lagar<br>upphävdes vid 1997 års utgång. Sedan den 1 januari 1998 gäller i stället<br>lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1997:239) om<br>arbetslöshetskassor. De nya lagarna behandlas närmare i avsnitt 8.5. Nyss<br>återgivna förarbetsuttalanden äger fortfarande aktualitet.</p>
<h3>8.2 Tidigare forumbestämmelser</h3>
<p>Arbetslöshetskassornas beslut i ärende om medlems rätt till ersättning<br>eller medlemskap i en arbetslöshetskassa överklagades tidigare till<br>Arbetsmarknadsstyrelsen. Arbetsmarknadsstyrelsens beslut överklagades<br>fram till den 1 juli 1993 enligt huvudregeln hos Försäkringsöver-<br>domstolen. Därefter överklagades Arbetsmarknadsstyrelsens beslut i<br>ärende angående ersättning eller medlemskap enligt huvudregeln hos<br>länsrätt. Från länsrätt kunde sedan överklagande ske till kammarrätten.<br>Försäkringsöverdomstolen var alltjämt slutinstans i målen.</p>
<p>När det gällde frågan hos vilken länsrätt överklagandet skulle ske kom<br>detta att regleras i ett nytt stycke i 14 § lagen (1971:289) om allmänna<br>förvaltningsdomstolar. I det nyinforda stycket angavs att mål som över-<br>klagades från Arbetsmarknadsstyrelsen enligt lagen (1973:370) om<br>arbetslöshetsförsäkring och lagen (1973:371) om kontant arbetsmark-<br>nadsstöd skulle prövas av länsrätten i det län i vilket den arbetslös-<br>hetskassa eller den länsarbetsnämnd som beslutat i första instans var<br>belägen. 1 förarbetena (prop. 1992/93:215 s. 26) angavs att "Med belägen<br>avses för arbetslöshetskassa orten där styrelsen har sitt säte. Styrelsens<br>säte skall enligt 43 § lagen om arbetslöshetsförsäkring anges i kassans<br>stadgar".</p>
<p>Den 1 oktober 1994 upphävdes den särskilda forumregeln i 14 § lagen<br>om allmänna förvaltningsdomstolar, för beslut som överklagades från<br>Arbetsmarknadsstyrelsen enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäk-<br>ring och lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd. Bestämmel-<br>sen ersattes av en allmän forumregel for förvaltningsmål (se vidare<br>avsnitt 8.3 nedan).</p>
<p>Försäkringsöverdomstolen lades ned den 1 juli 1995 och Regerings-<br>rätten blev från och med detta datum slutinstans i här aktuella mål. Med<br>verkan från och med den 1 oktober 1995 slopades Arbetsmarknads-<br>styrelsen som överklagandeinstans och överklaganden i ärenden om<br>ersättning och medlemskap går nu direkt till länsrätten.</p>
<h3>8.3 Den allmänna forumregeln för förvaltningsmål</h3>
<p>Första steget i instansordningsreformen for de allmänna förvaltnings-<br>domstolarna trädde i kraft den 1 oktober 1994 (prop. 1993/94:133, bet.<br>1993/94:JuU24, rskr. 1993/94:319). Det fanns dessförinnan i författning<br>inte någon allmän forumregel för länsrätterna. Genom reformen kom<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<p>44</p>
<p>forumfrågan vad gäller överklagande till länsrätt att regleras i 14 § andra<br>stycket lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar. Enligt den<br>bestämmelsen skulle ett beslut överklagas till den länsrätt inom vars län<br>ärendet först prövats, om inte regeringen för visst slag av mål föreskrev<br>något annat. Samtidigt med införandet av denna bestämmelse upphävdes<br>den i avsnitt 8.2 berörda särskilda forumbestämmelsen i 14 § lagen om<br>allmänna förvaltningsdomstolar för mål enligt bl.a. lagen (1973:370) om<br>arbetslöshetsförsäkring.</p>
<p>Inför tillskapandet av Västra Götalands län justerades den allmänna<br>forumregeln i 14 § andra stycket lagen om allmänna förvalt-<br>ningsdomstolar något (SFS 1997:1088). Sedan den 1 januari 1998 gäller<br>att ett beslut skall överklagas till den länsrätt inom vars domkrets ärendet<br>först prövats, om inte regeringen för visst slag av mål föreskriver något<br>annat.</p>
<p>I propositionen 1993/94:133 (s. 32) bemötte regeringen ett önskemål<br>från några remissinstanser om att vissa måltyper skulle koncentreras till<br>vissa länsrätter och anförde därvid bl.a. följande. Skall man sträva efter<br>en principiell ordning där länsrätterna har generell kompetens som första<br>instans inom förvaltningsrättskipningen, är det mest följdriktigt att så<br>många måltyper som möjligt förekommer i alla länsrätter och att<br>"specialfora" bland dessa undviks så mycket som möjligt. Härtill kommer<br>att det uppnås en bättre lokal förankring om målen sprids på alla<br>länsrätter. Huvudprincipen skall således vara att den länsrätt är behörig<br>inom vars domkrets beslutsmyndigheten är belägen eller ärendet först<br>prövats.</p>
<p>Regeringen anförde vidare i propositionen (s. 31 och 32) att i de fall en<br>central eller regional förvaltningsmyndighet har överprövat ett lokalt<br>fattat beslut är alltså den länsrätt behörig att pröva ärendet, inom vars län<br>det första beslutet har fattats. Avvikelser från denna princip skall endast<br>göras om starka skäl talar för en annan ordning. Enbart det förhållandet<br>att det rör sig om ett begränsat antal mål är inte ett sådant skäl.</p>
<h3>8.4 Regeringsrättens avgörande RÅ 1997 ref. 13</h3>
<p>Regeringsrätten har i rättsfallet RÅ 1997 ref. 13 avgjort frågan om forum<br>vid överklagande i det fall där en arbetslöshetskassa har lokal administra-<br>tion, och funnit att det första beslutet som fattas på ett lokalkontor inte<br>skall styra valet av behörig länsrätt. Regeringsrätten har slagit fast att ett<br>beslut i ett sådant fall i stället skall överklagas till länsrätten i det län där<br>kassans styrelse har sitt säte, och alltså inte till länsrätten i det län där<br>lokalkontoret är beläget.</p>
<p>I avgörandet anförde Regeringsrätten bl.a. följande. Den ordning för<br>beslutsfattande som gäller vid arbetslöshetskassor med lokal administra-<br>tion är enligt Regeringsrättens mening att se som en praktisk förestavad<br>lösning på frågan om behörigheten att primärt företräda kassan. Även de<br>lokala s.k. första besluten är i enlighet med associationsrättsliga principer<br>att betrakta som av kassan fattade beslut. Vare sig dessa beslut fattas på<br>lokal eller central nivå skall de vid ett överklagande omprövas och<br>omprövningen görs av beslutsorganet självt. De s.k. första besluten är<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<p>45</p>
<p>således inte att jämställa med sådana på lokal nivå självständigt fattade<br>myndighetsbeslut som vid ett överklagande styr valet av behörig länsrätt.<br>Arbetslöshetskassornas omprövningsbeslut skall därför enligt Regerings-<br>rätten överklagas till den länsrätt inom vars domkrets kassan är belägen,<br>dvs. där kassans styrelse har sitt säte.</p>
<p>I RÅ 1997 ref. 13 behandlades bl.a. vissa bestämmelser i lagen<br>(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring. Som framgått i avsnitt 8.1 är<br>denna lag numera upphävd. Sedan den 1 januari 1998 gäller i stället<br>lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1997:239) om<br>arbetslöshetskassor. Den nya lagstiftningen innebär dock ingen<br>förändring i sak beträffande de bestämmelser som är av betydelse för den<br>i detta ärende aktuella forumfrågan.</p>
<p>Enligt uppgift från Arbetsmarknadsstyrelsen år 1997 innebär Rege-<br>ringsrättens avgörande att uppskattningsvis 95 procent av överklagan-<br>dena av ersättningsbeslut enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäk-<br>ring kommer att prövas av Länsrätten i Stockholms län. Redan tidigare<br>var dock prövningen av överklaganden i dessa mål koncentrerad till<br>Länsrätten i Stockholms län, som enligt Arbetsmarknadsstyrelsen<br>prövade uppskattningsvis 85 procent av dessa.</p>
<p>8.5 Något om lagen (1997:238) om<br>arbetslöshetsförsäkring och lagen (1997:239) om<br>arbetslöshetskassor samt tidigare gällande lagar på<br>området</p>
<p>Sedan den 1 januari 1998 gäller alltså lagen (1997:238) om arbetslös-<br>hetsförsäkring och lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor. Den<br>förstnämnda lagen utgör i huvudsak en sammanslagning och omarbetning<br>av lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1973:371) om<br>kontant arbetsmarknadsstöd. Dagpenning i form av grundbeloppet i lagen<br>(1997:238) om arbetslöshetsförsäkring kan sägas utgöra en motsvarighet<br>till det kontanta arbetsmarknadsstödet, som tidigare utgick enligt den<br>numera upphävda lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd.<br>Dagpenning i form av inkomstrelaterad ersättning, som utgår enligt den<br>nya lagen om arbetslöshetsförsäkring, utgör en motsvarighet till den<br>inkomstrelaterade ersättningen enligt den tidigare gällande lagen<br>(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring.</p>
<p>Både beslut om dagpenning i form av grundbelopp och inkomstrelate-<br>rad ersättning fattas sedan den 1 januari 1998 av arbetslöshetskassorna.<br>Detta innebär en förändring såvitt gäller beslutande instans avseende<br>dagpenning i form av grundbeloppet. Förut gällde nämligen att vissa<br>länsarbetsnämnder, närmare bestämt fyra sådana, beslutade om det<br>kontanta arbetsmarknadsstödet.</p>
<p>Fram till den 1 januari 1998 gällde att - efter det att obligatorisk<br>omprövning skett - beslut i ärenden om kontant arbetsmarknadsstöd<br>överklagades till den länsrätt inom vars län den länsarbetsnämnd som<br>beslutat i ärendet var belägen. Dessa mål spriddes alltså på flera<br>länsrätter, till skillnad från vad som blev fallet beträffande arbetslöshets-<br>försäkringsmål en efter Regeringsrättens avgörande, RÅ 1997 ref. 13.</p>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<p>46</p>
<p>I lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor finns regler om arbets-<br>löshetskassorna och deras organisation m.m. Tidigare återfanns dessa<br>regler i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring, som alltså både<br>innehöll regler om ersättningsfrågor och föreningsrättsliga bestämmelser<br>för arbetslöshetskassorna.</p>
<h3>8.6 Införande av en särskild forumregel för<br>arbetslöshetsförsäkringsmål</h3>
<p>Regeringens förslag: En särskild forumregel för arbetslöshetsförsäk-<br>ringsmål införs, som innebär att behörig länsrätt att pröva ett<br>överklagande av ett beslut av en arbetslöshetskassa om rätt till arbetslös-<br>hetsersättning och rätt till medlemskap i kassan, är den länsrätt inom vars<br>domkrets det första beslutet i saken har fattats.</p>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<p>Promemorians förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens<br>förslag. Med anledning av förslag från Kammarrätten i Stockholm och<br>Kammarrätten i Jönköping har den språkliga utformningen av<br>forumbestämmelsen justerats.</p>
<p>Remissinstanserna: En klar majoritet av remissinstanserna har inget<br>att invända mot förslaget eller tillstyrker detta, däribland Länsrätten i<br>Stockholms län och Arbetslöshetskassornas Samorganisation (SO), som<br>är en intresseorganisation till vilken samtliga arbetslöshetskassor är<br>anslutna. Det har emellertid under hand inhämtats att SO inte längre<br>tillstyrker förslaget. SO har därvid anfört att den anser att dagens<br>forumregel bör behållas. Om forumregeln skall ändras bör regeln enligt<br>SO anknytas till den enskildes bostadsort. Två av remissinstanserna,<br>Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och Tjänstemännens Centralorganisa-<br>tion (TCO), avstyrker förslaget. AMS har under hand uppgett att<br>styrelsen vidhåller sitt avstyrkande. Kammarrätten i Stockholm är<br>tveksam till förslaget, bl.a. med hänsyn till att förslaget torde innebära en<br>tämligen ringa omfördelning av mål. - AMS och TCO anför bl.a. att den<br>eftersträvade spridningen av arbetslöshetsförsäkringsmål inte kommer att<br>uppnås, eftersom det rör sig om ett begränsat antal ytterligare mål som<br>kommer att fördelas, samt att prejudikatbildningen underlättas om den<br>nuvarande ordningen far bestå. - Kammarrätten i Jönköping har<br>ifrågasatt om promemorians förslag beträffande "det första beslutet i<br>ärendet" ger en tillräckligt klar anvisning om att det är det lokalt fattade<br>beslutet som avses. Kammarrätten har därvid anfört att ett alternativ<br>måhända skulle kunna vara att i stället skriva "det första beslutet i saken".</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Som nämnts i avsnitt 8.4. har<br>Regeringsrätten i rättsfallet RÅ 1997 ref. 13 avgjort frågan om forum.<br>Regeringsrätten har funnit att det första beslutet som fattas på ett<br>lokalkontor inte skall styra valet av behörig länsrätt. Detta gäller mot<br>bakgrund av arbetslöshetskassornas speciella organisation. Regerings-<br>rätten har slagit fast att ett beslut i ett sådant fall i stället skall överklagas<br>till länsrätten i det län där kassans styrelse har sitt säte. Mot bakgrund av<br>avgörandet har prövningen av överklaganden i arbetslöshetsförsäk-</p>
<p>47</p>
<p>ringsmål nästan uteslutande kommit att koncentreras till Länsrätten i<br>Stockholms län.</p>
<p>En principiell utgångspunkt till grund för den allmänna forumregeln i<br>14 § andra stycket lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar<br>utgör bl.a. principen om att så många måltyper som möjligt bör<br>förekomma i alla länsrätter. För att kunna upprätthålla en ordning där<br>länsrätterna har generell kompetens inom förvaltningsrättskipningen,<br>men med möjlighet till viss specialisering inom domstolen, är det enligt<br>regeringens mening av största betydelse och mest följdriktigt att så<br>många måltyper som möjligt förekommer i alla länsrätter och att<br>"specialfora" bland dessa undviks så mycket som möjligt. Den<br>huvudprincip som framhölls vid införandet av den allmänna forumregeln,<br>nämligen att den länsrätt är behörig inom vars domkrets beslutsmyndig-<br>heten är belägen eller ärendet först prövats bör enligt regeringens mening<br>gälla, om inte starka skäl talar för en annan ordning. Vi delar alltså den<br>bedömning som den dåvarande regeringen gjorde vid införandet av den<br>allmänna forumregeln (se prop. 1993/94:133 s. 32).</p>
<p>Som skäl mot promemorians förslag om en särskild forumregel för<br>arbetslöshetsförsäkringsmål har några remissinstanser anfört att prejudi-<br>katbildningen underlättas om nuvarande ordning far bestå. Enligt<br>regeringens uppfattning skulle argument om "specialfora" och enhetligare<br>praxisbildning m.m. kunna anföras när det gäller en mängd måltyper i<br>länsrätterna. Det åberopade argumentet är enligt vår mening inte tillräck-<br>ligt för en särbehandling av arbetslöshetsförsäkringsmålen i förhållande<br>till andra måltyper.</p>
<p>Det har vid remissbehandlingen, som ytterligare argument mot försla-<br>get om en särskild forumregel för arbetslöshetsförsäkringsmål, anförts att<br>reformen inte skulle komma att innebära så stora förändringar i<br>praktiken. Skälet till detta är bedömningen att reformen kommer att<br>beröra ett begränsat antal mål. Det har även anförts att spridningen av<br>målen skulle bli ojämn, p.g.a. att arbetslöshetskassorna saknar enhetlig<br>organisation och beslutsordning.</p>
<p>I likhet med vad som uttalades av den dåvarande regeringen när den<br>allmänna forumregeln i 14 § andra stycket lagen om allmänna<br>förvaltningsdomstolar infördes (prop. 1993/94:133 s. 32), anser vi att<br>enbart det förhållandet att ett begränsat antal mål kan komma att beröras<br>inte motiverar en avvikelse från den nu gällande huvudprincipen, att<br>behörig länsrätt att pröva ett överklagande är den inom vars domkrets<br>ärendet först prövats. I detta sammanhang förtjänar det för övrigt att<br>särskilt poängteras att arbetslöshetskassorna har tillförts ytterligare en<br>ärendekategori, i och med att prövningen av dagpenning i form av<br>grundbeloppet numera beslutas av arbetslöshetskassorna. Som nämnts i<br>avsnitt 8.5 var förut vissa länsarbetsnämnder beslutande instans<br>beträffande det kontanta arbetsmarknadsstödet. I och med att ytterligare<br>en ärendekategori har tillförts arbetslöshetskassorna torde antalet mål<br>som berörs av den föreslagna forumreformen bli högre än vad som annars<br>skulle ha varit fallet.</p>
<p>Regeringen anser avslutningsvis att avsaknaden av enhetlig<br>organisation och beslutsordning hos arbetslöshetskassorna inte heller är</p>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<p>48</p>
<p>ett skäl som har en sådan styrka att den idag gällande huvudprincipen<br>ovan bör fa ge vika.</p>
<p>Mot bakgrund av det anförda anser regeringen att det för<br>arbetslöshetsförsäkringsmålen bör införas en särskild forumregel, av<br>innebörd att behörig länsrätt att pröva ett överklagande av ett beslut av en<br>arbetslöshetskassa om rätt till arbetslöshetsersättning och rätt till<br>medlemskap i kassan, är den länsrätt inom vars domkrets det första<br>beslutet i saken har fattats. I likhet med vad Kammarrätten i Jönköping<br>anfört anser regeringen att det är mer klargörande att i forumregeln tala<br>om "saken" i stället för "ärendet".</p>
<p>När det gäller frågan om forumregelns placering i författning har<br>Lagrådet i sitt yttrande hänvisat till ett tidigare yttrande (prop.<br>1999/2000:105 s. 183) och anfört i huvudsak följande. 14 § lagen om<br>allmänna förvaltningsdomstolar bygger på att det är regeringen som skall<br>föreskriva om undantag från huvudregeln att behörig länsrätt är den inom<br>vars domkrets ett ärende först har prövats. I enlighet härmed förordar<br>Lagrådet att de föreslagna lagändringarna i lagen om arbetslöshetsförsäk-<br>ring och lagen om arbetslöshetskassor utgår, och att motsvarande<br>bestämmelser i stället tas in i förordning, lämpligen förordningen<br>(1977:937) om allmänna förvaltningsdomstolars behörighet m.m.<br>Lagrådet hänvisar härvid till vad som anförts i ovan nämnda proposition<br>(s. 75).</p>
<p>I Lagrådets yttrande i propositionen 1999/2000:105 Vissa punkt-<br>skattefrågor, anförde Lagrådet bl.a. följande beträffande förslaget om<br>ändring i 8 kap. 1 § lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter (s.<br>183). Nuvarande lagstiftningssystematik bygger på att det är regeringen<br>som skall föreskriva om undantag från huvudregeln i 14 § andra stycket<br>lagen om allmänna förvaltningsdomstolar, att behörig länsrätt är den<br>inom vars domkrets ett ärende först prövats. Att i en rad lagar införa en<br>bestämmelse om överklagande som direkt pekar ut Länsrätten i Dalarnas<br>län som överinstans, på motsvarande sätt som skett i 20 kap. 1 § andra<br>stycket mervärdesskattelagen (1994:200), gör lagstiftningen alltför<br>inkonsekvent. Valet står mellan att antingen - i enlighet med 14 § andra<br>stycket lagen om allmänna förvaltningsdomstolar - reglera behörigheten<br>för Länsrätten i Dalarnas län genom bestämmelser i förordningen om<br>allmänna förvaltningsdomstolars behörighet m.m. eller gå vidare med<br>lagbestämmelser i saken. I det förra fallet behövs inte den i<br>lagrådsremissen föreslagna lagändringen som anger att överklagande av<br>Riksskatteverkets beslut skall ske hos nämnda länsrätt. I det senare fallet<br>bör 14 § andra stycket lagen om allmänna förvaltningsdomstolar ändras<br>så att det framgår att huvudregeln där gäller om inte för ett visst slag av<br>mål föreskrivs annat i lag eller förordning.</p>
<p>I propositionen 1999/2000:105 (s. 75) anförde regeringen angående<br>överprövning av beslut bl.a. följande. Bestämmelser om överklagande av<br>beslut i punktskattefrågor finns i ett antal lagar. Även om ett flertal av<br>dessa lagar hänvisar till förfarandereglema i lagen om punktskatter och<br>prisregleringsavgifter bör för tydlighetens skull även i dessa fall särskilt<br>föreskrivas att besluten överklagas till Länsrätten i Dalamas län. Lagrådet<br>har i sitt yttrande anfört att en sådan reglering kan införas antingen<br>genom en ändring i förordningen om allmänna förvaltningsdomstolars</p>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<p>49</p>
<p>3 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 142</p>
<p>behörighet m.m. eller genom lagbestämmelser. Regeringen anser att<br>regleringen lämpligen bör inforas genom förordningsbestämmelser och<br>avser att utfärda sådana regler.</p>
<p>Lagrådet har alltså i prop. 1999/2000:105 anfört att valet står mellan att<br>reglera forumffågan i förordning eller lag, och att - för det fall att<br>forumffågan regleras i lag - en ändring bör göras i 14 § andra stycket<br>lagen om allmänna förvaltningsdomstolar. I förevarande<br>lagstiftningsärende har Lagrådet förordat att de föreslagna lagändringarna<br>i lagen om arbetslöshetsförsäkring och lagen om arbetslöshetskassor skall<br>utgå och att forumbestämmelsema i stället tas in i förordning.</p>
<p>I prop. 1999/2000:105 valde regeringen av praktiska skäl att reglera<br>den i det ärendet aktuella forumfrågan i förordningen om allmänna<br>förvaltningsdomstolars behörighet m.m. I förevarande lagstiftningsärende<br>anser regeringen dock att det blir mer tydligt om den ändrade<br>forumregeln tas in i anslutning till de bestämmelser som anger att vissa<br>beslut far överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Regeringen anser<br>således att forumfrågan skall regleras i lagen om arbetslöshetsförsäkring<br>och lagen om arbetslöshetskassor. I enlighet med vad Lagrådet anfört i<br>prop. 1999/2000:105 bör därför 14 § andra stycket lagen om allmänna<br>förvaltningsdomstolar ändras, så att det framgår att huvudregeln<br>beträffande forum i förvaltningsmål gäller, om det inte för visst slag av<br>mål föreskrivs annat i lag eller förordning.</p>
<p>Lagrådets synpunkter beträffande övergångsbestämmelserna i lagen<br>om arbetslöshetsförsäkring och lagen om arbetslöshetskassor behandlas i<br>avsnitt 11.1.</p>
<p>Mot bakgrund bl.a. av de senaste årens regionalisering av förvaltnings-<br>myndigheter har det uppkommit behov av att se över den allmänna<br>forumregeln för förvaltningsmål i 14 § andra stycket lagen om allmänna<br>förvaltningsdomstolar. Genom regionaliseringen har nämligen vissa<br>myndigheter numera större verksamhetsområden än länsrätternas<br>domkretsar, som i normalfallet omfattar ett län. En utredare kommer<br>därför att förordnas för att se över forumregeln. Detta beräknas komma<br>att ske under andra halvåret år 2000. Utredaren kommer bl.a. att fa till<br>uppgift att undersöka om en ny forumregel, som anknyter till bostadsort<br>eller hemvist, skulle kunna styra till vilken länsrätt ett förvaltningsmål<br>skall överklagas. Översynen kommer även att omfatta frågan om en<br>sådan forumregel för arbetslöshetsförsäkringsmål. Eftersom en avsevärd<br>tid torde komma att förflyta innan en sådan ny forumbestämmelse för<br>arbetslöshetsförsäkringsmål skulle kunna träda i kraft anser regeringen att<br>det är angeläget att nu, som ett första steg, införa den ovan nämnda<br>särskilda forumregeln för arbetslöshetsförsäkringsmål.</p>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<p>50</p>
<h2>9 Komplettering av avgöranden Prop. 1999/2000:142</h2>
<h3>9.1 Bakgrund</h3>
<p>I rättegångsbalken infördes den 1 april 1999 (SFS 1999:84) bestämmelser<br>om att en domstol som har underlåtit att fatta beslut i någon fråga i<br>samband med ett måls avgörande far komplettera sitt avgörande inom sex<br>månader från att det vann laga kraft, om en part begär det och motparten<br>godtar det. Regleringen gäller både tvistemål och brottmål (17 kap. 15 §<br>och 30 kap. 13 § rättegångsbalken).</p>
<p>I propositionen som behandlade den aktuella frågan (prop. 1998/99:37<br>s. 33) anförde regeringen bl.a. följande. En dom eller ett slutligt beslut far<br>kompletteras inom två veckor från avgörandet, om rätten av förbiseende<br>har underlåtit att fatta ett beslut som skulle ha meddelats i samband<br>därmed. Regeringen föreslog att denna tidsfrist skulle utsträckas till sex<br>månader från det att avgörandet vann laga kraft. En komplettering senare<br>än två veckor efter det att avgörandet meddelades skulle dock enligt<br>förslaget förutsätta att en part yrkat detta och att motparten inte motsatte<br>sig det.</p>
<p>I propositionen (s. 34) anförde regeringen vidare bl.a. följande.<br>Komplettering av ett avgörande far ske om rätten av förbiseende har<br>underlåtit att fatta ett beslut som skulle ha meddelats i samband med en<br>dom eller ett slutligt beslut. Det kan t.ex. gälla ett kostnadsyrkande som<br>rätten glömt att ta ställning till i samband med målets avgörande.<br>Komplettering kan däremot inte avse prövning av något moment som rör<br>själva saken. Före ett beslut om komplettering skall parterna få tillfälle att<br>yttra sig, om det inte är uppenbart obehövligt. Beslutet är att betrakta som<br>ett slutligt beslut och kan överklagas. Enligt dagens ordning far<br>komplettering ske senast inom två veckor från det att avgörandet<br>meddelades. Anledningen till denna tidsbegränsning är att man velat ge<br>parterna rimlig tid att överklaga avgörandet i dess helhet, efter det att de<br>sett kompletteringsbeslutet.</p>
<p>Avslutningsvis anförde regeringen i den aktuella frågan i huvudsak<br>följande. Utredningen har när det gäller komplettering sett över vilka<br>möjligheter som kan finnas att utvidga dess tillämpningsområde. Det står<br>klart att komplettering inte heller fortsättningsvis skall kunna omfatta<br>moment som rör själva saken. Däremot kan det finnas skäl att bryta<br>igenom tvåveckorsgränsen. Detta skulle göra att man i fler fall än nu kan<br>undvika överklagande eller klagan över domvilla, vilket skulle kunna<br>vara till fördel för både parter och för domstolsväsendet. Utredningen har<br>föreslagit att komplettering skall fa ske ända fram till sex månader efter<br>det att avgörandet vann laga kraft. Sexmånadersgränsen är satt för att<br>korrespondera med tidsgränsen för att klaga över domvilla i den aktuella<br>situationen. Förutsättning för att komplettering skall kunna ske senare än<br>två veckor efter att avgörandet meddelades skall vara att en part begär<br>kompletteringen och att motparten inte motsätter sig den. Regeringen<br>anförde att den bedömde det som betydligt enklare och som en klar vinst<br>om en underlåtenhet av rätten kan åtgärdas genom komplettering i stället<br>för att överklagande eller klagan över domvilla skulle behöva tillgripas.<br>Att i vissa fall två alternativa handlingssätt stod till buds utgjorde enligt</p>
<p>51</p>
<p>regeringens mening ingen direkt nackdel. Regeringen förordade därför att<br>utredningens förslag skulle genomföras (prop. 1998/99:37 s. 34).</p>
<p>Lagrådet anförde vid behandlingen av förslaget att motsvarande behov<br>av komplettering efter den tidpunkt då en dom eller ett beslut vunnit laga<br>kraft kan finnas även för förvaltningsprocessens del. Regeringen anförde<br>därvid att detta skulle uppmärksammas vid den fortsatta reformeringen av<br>förvaltningsprocessen (prop. 1998/99:37 s. 34).</p>
<h3>9.2 En utvidgad möjlighet att komplettera avgöranden i<br>allmän förvaltningsdomstol</h3>
<p>Regeringens förslag: Ett avgörande far, enligt dagens ordning, kom-<br>pletteras inom två veckor från avgörandet, om domstolen av förbiseende<br>har underlåtit att fatta ett beslut som skulle ha meddelats i samband med<br>avgörandet. Denna tidsfrist föreslås bli utsträckt till sex månader från det<br>att avgörandet vann laga kraft. En komplettering senare än två veckor<br>efter det att avgörandet meddelades skall dock förutsätta att en part<br>begärt detta och att någon annan part inte motsätter sig det.</p>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<p>Regeringens förslag skiljer sig från promemorians förslag på så sätt att<br>orden "uppenbart obehövligt" i 32 § tredje stycket förvaltningsprocess-<br>lagen (1971:291) har ersatts med ordet "obehövligt". I förhållande till<br>promemorians förslag har dessutom ett tillägg av redaktionell art gjorts i<br>nu nämnt stycke, så att det av lagtexten tydligt framgår att beslutet om<br>rättelse eller komplettering om möjligt skall antecknas på varje exemplar<br>av den dom eller det beslut som rättas eller kompletteras. Dessutom har<br>32 § första och tredje stycket förvaltningsprocesslagen justerats något<br>språkligt.</p>
<p>Remissinstanserna: Det övervägande antalet remissinstanser har<br>tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran. Dock har några remissin-<br>stanser påpekat att promemorians förslag i 32 § tredje stycket förvalt-<br>ningsprocesslagen innebär en skärpning i förhållande till vad som gäller<br>idag, i och med att ordet "obehövligt" föreslås ändras till orden<br>"uppenbart obehövligt".</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: För de allmänna förvaltningsdom-<br>stolarna gäller - i likhet med vad som före den 1 april 1999 var fallet för<br>de allmänna domstolarnas del vid tillämpning av rättegångsbalken - att<br>domstolen inom två veckor från det att ett avgörande meddelades far<br>komplettera detta, om domstolen av förbiseende underlåtit att fatta ett<br>beslut som skulle ha meddelats i samband med avgörandet. Om det inte<br>är obehövligt skall parterna fa tillfälle att yttra sig innan komplettering<br>sker (32 § andra och tredje stycket FPL).</p>
<p>Möjligheten till komplettering av en domstols avgörande infördes i<br>rättegångsbalken och förvaltningsprocesslagen vid samma tidpunkt, den<br>1 juli 1990 (SFS 1990:443 och 1990:452). Departementschefen anförde i<br>propositionen (1989/90:71 s. 51 f.) att hon förordade att det för de<br>allmänna förvaltningsdomstolarnas del i 32 § förvaltningsprocesslagen<br>skulle införas en möjlighet till komplettering motsvarande den som hon<br></p>
<p>52</p>
<p>föreslagit i 17 kap. 15 § och 30 kap. 13 § rättegångsbalken. Några Prop. 1999/2000:142<br>särskilda överväganden rörande förvaltningsdomstolarna gjordes inte.</p>
<p>De nya bestämmelserna i rättegångsbalken om komplettering av en<br>domstols avgörande inom sex månader efter det att avgörandet vann laga<br>kraft har motiverats med att sexmånadersgränsen skall korrespondera<br>med tidsgränsen för att klaga över domvilla i den aktuella situationen (se<br>avsnitt 9.1). I förvaltningsprocessen finns inget domvilloinstitut. Dom-<br>villofallen ingår i stället i resningsinstitutet. Resning regleras i 11 kap.<br>11 § regeringsformen och 37 b § förvaltningsprocesslagen. Dessa lagrum<br>anger inte någon tidsgräns inom vilken en begäran om resning skall ges<br>in. Trots detta förhållande bör regleringen i förvaltningsprocesslagen av<br>frågan om komplettering av en domstols avgörande stämma överens i sak<br>med motsvarande regleringar i rättegångsbalken. Starka skäl talar för att<br>de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna skall<br>ha möjlighet att tillämpa likartade förfaranderegler när det finns<br>förutsättningar för detta. Så är fallet i denna fråga. Regeringen föreslår<br>således att den tidsfrist inom vilken ett avgörande far kompletteras<br>utsträcks till sex månader från det att avgörandet vann laga kraft. En<br>komplettering senare än två veckor efter det att avgörandet meddelades<br>skall dock förutsätta att en part begärt detta och att någon annan part inte<br>motsätter sig det.</p>
<p>Den språkliga avfattningen i övrigt i 32 § förvaltningsprocesslagen bör<br>också huvudsakligen anpassas till rättegångsbalkens lydelse. Till skillnad<br>från vad som föreslås i promemorian bör detta dock inte gälla frågan i<br>vilka fall parterna enligt tredje stycket skall få tillfälle att yttra sig, innan<br>beslut om rättelse eller komplettering fattas. I likhet med vad som gäller<br>idag anser regeringen nämligen att parterna bör fa tillfälle att yttra sig,<br>om det inte är obehövligt och således inte - vilket föreslås i promemorian<br>- uppenbart obehövligt. Dessutom bör den språkliga utformningen i<br>tredje stycket förtydligas, genom att det i lagtexten anges att beslutet om<br>rättelse eller komplettering skall antecknas på varje exemplar av den dom<br>eller det beslut som rättas eller kompletteras.</p>
<h2>10 Ersättning av allmänna medel utanför<br>rättssalen efter inställelse till muntlig<br>förhandling</h2>
<h3>10.1 Bakgrund</h3>
<p>I propositionen 1999/2000:26 Effektivisering av förfarandet i allmän<br>domstol (s. 81), gjorde regeringen bl.a. bedömningen att beslut om<br>ersättning av allmänna medel till förhörspersoner och tolkar skall kunna<br>fattas utanför rättssalen av annan än rätten. I propositionen (s. 82 f.)<br>anfördes bl.a. följande. Formerna för beslut om ersättning av allmänna<br>medel till vittnen m.fl. är en fråga som har varit aktuell i de senaste årens<br>diskussioner om renodlingen av den dömande verksamheten. Enligt<br>dagens ordning fattas sådana beslut av den fullsuttna rätten under<br>huvudförhandlingen. Både av renodlingsskäl och av andra skäl kan detta</p>
<p>53</p>
<p>ifrågasättas. Ersättningsfrågorna kan uppfattas som irriterande avbrott,<br>särskilt i besvärliga och krävande huvudförhandlingar. Det är dessutom i<br>många fall obehagligt för målsägande och vittnen att inför publik behöva<br>redogöra för sina ersättningsanspråk och eventuellt fa dem ifrågasatta.<br>Vidare är det ett slöseri med arbetskraft att en fullsutten rätt skall syssla<br>med dessa frågor i stället för att arbeta med att avgöra målet. Det finns<br>också en risk att ersättningsfrågorna blir styvmoderligt behandlade på<br>grund av de pressade förhållanden under vilka de handläggs. Det finns<br>alltså flera goda skäl att ändra nuvarande ordning. - En ordning där det<br>blir möjligt för annan än rätten att fatta beslut om ersättning av allmänna<br>medel utanför rättssalen ger domstolarna stora möjligheter att organisera<br>beslutsfattandet på det sätt som passar den enskilda domstolen bäst, och i<br>de domstolar där det finns möjligheter att fatta besluten utanför rättssalen<br>uppnås de fördelar för vittnen och målsägande som har angetts tidigare.</p>
<p>I den lagrådsremiss som föregick propositionen föreslogs att bestäm-<br>melsen i 36 kap. 24 § tredje stycket rättegångsbalken om ersättning till<br>vittnen i brottmål och tvistemål skulle ändras så att det föreskrevs att<br>ersättning som skulle utgå av allmänna medel fastställdes genom rättens<br>försorg i stället för av rätten. Lagrådet ansåg dock att en sådan ändring<br>var överflödig och att beslutet meddelas i rättens namn oavsett vem som<br>inom domstolen fastställer ersättningen (fullsutten rätt, domstolssekre-<br>terare eller notarie). Regeringen anslöt sig i propositionen till Lagrådets<br>bedömning. Mot den bakgrunden behövde någon ändring i den ovan<br>nämnda bestämmelsen i rättegångsbalken inte göras.</p>
<p>I propositionen (s. 84) anfördes slutligen att det inte finns några<br>uttryckliga bestämmelser om vem som på rättens vägnar beslutar om<br>ersättning till tolk. Regeringen ansåg av detta skäl att någon lagändring<br>inte behövdes, för att beslut om sådan ersättning skall kunna delegeras.<br>En ändring i förordningen (1996:381) med tingsrättsinstruktion, av<br>innebörd att lagmannen får förordna tingsnotarier och andra anställda att<br>besluta om ersättning av allmänna medel till tolk, målsägande, vittnen<br>eller någon annan kommer dock att göras. En liknande ändring kommer<br>att göras i förordningen (1996:379) med hovrättsinstruktion och i<br>förordningen (1996:377) med instruktion för Högsta domstolen.</p>
<h3>10.2 En flexibel ordning för beslut om ersättning av<br>allmänna medel i allmän förvaltningsdomstol</h3>
<p>Regeringens bedömning: Beslut om ersättning av allmänna medel till<br>enskild part, vittne, sakkunnig, tolk samt medlare i s.k. föräldrabalksmål<br>skall kunna fattas utanför rättssalen av annan än rätten i den<br>sammansättning som dömer i målet.</p>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<p>Promemorians bedömning stämmer huvudsakligen överens med<br>regeringens bedömning.</p>
<p>Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser tillstyrker<br>förslaget eller lämnar det utan erinran. Ett par remissinstanser avstyrker<br>eller ifrågasätter förslaget. Några remissinstanser har anfört att möjlig-<br></p>
<p>54</p>
<p>heten att fatta beslut om ersättning av allmänna medel utanför rättssalen<br>även bör gälla ersättning till medlare i föräldrabalksmål.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Enskild part, som inställt sig till<br>muntlig förhandling, får tillerkännas ersättning av allmänna medel för<br>kostnad för resa och uppehälle, om rätten finner att han skäligen bör<br>ersättas för sin inställelse (15 § FPL). Vittnen och sakkunniga, som<br>inställt sig till en muntlig förhandling, får också tillerkännas rätt till<br>ersättning av allmänna medel för sin inställelse. Detta gäller även när en<br>enskild part som inte har rättshjälp har påkallat förhöret. Parten kan dock<br>i vissa fall förpliktas att ersätta staten dess kostnad (26 § FPL).</p>
<p>Ersättning som skall betalas av allmänna medel fastställs av rätten<br>enligt bestämmelserna i förordningen (1982:805) om ersättning av<br>allmänna medel till vittnen, m.m. Ersättning betalas för kostnader för<br>resa, uppehälle och annan ekonomisk förlust, vanligen förlorad<br>arbetsförtjänst (tidsspillan). Beloppen bestäms i hög grad efter schablon.<br>Taket för ersättning för tidsspillan höjdes den 1 september 1999 från<br>300 kr till 700 kr (SFS 1999:706).</p>
<p>Den som fullgör uppdrag som tolk på annat sätt än i tjänsten har rätt till<br>skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget krävt.<br>Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer<br>taxa som skall tillämpas vid bestämmande av ersättning till tolk vid<br>muntlig översättning. Kostnad för tolk betalas av allmänna medel (52 §<br>FPL).</p>
<p>Enligt förordningen (1979:291) om tolktaxa skall ersättning till tolk<br>vid bl.a. förvaltningsdomstol betalas enligt en taxa som fastställs av<br>Domstolsverket. Förordningen gäller inte ersättning för skriftlig översätt-<br>ning.</p>
<p>Det finns flera goda skäl för att det även i de allmänna förvaltnings-<br>domstolarna skall kunna fattas beslut om ersättning av allmänna medel<br>utanför rättssalen av annan än rätten i den sammansättning som dömer i<br>målet. Ett sådant skäl är den möjlighet till flexibilitet i handläggningen av<br>ersättningsanspråk som förfarandet innebär. Även om behovet av ett<br>sådant förfarande självfallet är större i de allmänna domstolarna, hindrar<br>det inte att förfarandet skulle kunna komma även förvaltningsdomsto-<br>larna till godo. Beslut om ersättning av allmänna medel till enskild part,<br>vittne, sakkunnig och tolk skall alltså enligt regeringens uppfattning<br>kunna fattas utanför rättssalen av annan än rätten i den sammansättning<br>som dömer i målet. I likhet med vad några remissinstanser anfört bör<br>förfarandet även omfatta medlare enligt 21 kap. 2 § föräldrabalken.</p>
<p>I enlighet med den bedömning som görs i propositionen 1999/2000:26<br>finns det inte för förvaltningsdomstolarnas del något skäl att överväga<br>lagändringar, för att möjliggöra att ersättningsbeslut skall kunna fattas<br>utanför rättssalen av annan än rätten.</p>
<p>På motsvarande sätt som anförts i propositionen 1999/2000:26 bör en<br>ändring i förordningen (1996:382) med länsrättsinstruktion göras, av in-<br>nebörd att lagmannen får förordna notarier och andra anställda att besluta<br>om ersättning enligt förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna<br>medel till vittnen, m.m. och om ersättning till tolkar. Liknande ändringar<br>bör göras i förordningen (1996:380) med kammarrättsinstruktion och<br>förordningen (1996:378) med instruktion för Regeringsrätten.</p>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<p>55</p>
<p>11</p>
<p>11.1</p>
<h2>Ikraftträdande m.m. samt kostnadseffekter <sup>Pro</sup>P-1999/2000:142</h2>
<h3>Ikraftträdande m.m.</h3>
<p>Regeringens förslag: Försöksverksamheten med videokonferens skall<br>pågå i två år. Lagen skall träda i kraft den 1 april 2001. Försöksverk-<br>samheten skall utvärderas fortlöpande.</p>
<p>Ändringarna i förvaltningsprocesslagen (1971:291) skall träda i kraft<br>den 1 april 2001, liksom ändringarna i lagen (1971:289) om allmänna<br>förvaltningsdomstolar, lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring och<br>lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor.</p>
<p>Regeringens förslag innebär att lagändringarna skall träda i kraft senare<br>än vad som föreslagits i de båda promemoriorna. Regeringens förslag om<br>försöksverksamhetens längd överensstämmer med promemorians förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Kammarrätten i Sundsvall anser att det är tvek-<br>samt om en så kort försöksperiod som två år kommer att ge tillräckligt<br>underlag för en tillförlitlig utvärdering. Kammarrätten anser därför att en<br>förlängning av försöksperioden bör övervägas.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Syftet med en försöksverksamhet<br>med videokonferens är att fa underlag för bedömningen av frågan i vilken<br>utsträckning videokonferensteknik bör kunna användas i muntlig<br>förhandling i allmän förvaltningsdomstol i framtiden. Skälen för att låta<br>införandet av videokonferensteknik inledas med en försöksverksamhet<br>har redovisats i avsnitt 6.2. För att det skall vara möjligt att få ett bra<br>beslutsunderlag bör försöksverksamheten enligt regeringens mening pågå<br>i två år. Bl.a. mot bakgrund av att försöksverksamheten med videokon-<br>ferens i allmän domstol kommer att pågå under två år, anser regeringen<br>att en längre försöksperiod - i vart fall i dagsläget - inte är aktuell för de<br>allmänna förvaltningsdomstolarnas del. Arbetet med utvärderingen av<br>försöksverksamheten bör inledas redan i samband med ikraftträdandet.</p>
<p>Försökslagen bör träda i kraft den 1 april 2001. Lagen bör gälla till<br>utgången av mars månad år 2003.</p>
<p>Ändringarna i förvaltningsprocesslagen (1971:291) bör träda i kraft<br>den 1 april 2001, liksom ändringarna i lagen (1971:289) om allmänna<br>förvaltningsdomstolar, lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring och<br>lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor.</p>
<p>I enlighet med vad Lagrådet anfört i sitt yttrande i detta lagstiftnings-<br>ärende bör övergångsbestämmelserna i lagen om arbetslöshetsförsäkring<br>och lagen om arbetslöshetskassor utformas så att äldre bestämmelser<br>gäller i fall där omprövningsbeslut har fattats före ikraftträdandet.</p>
<h3>11.2 Kostnadseffekter</h3>
<p>I likhet med vad som gällt för de allmänna domstolarna kommer<br>införandet av en möjlighet till försöksverksamhet med videokonferens i<br>allmän förvaltningsdomstol att innebära att det uppstår kostnader för<br>införskaffande av videokonferensutrustning i domstolslokalema. För de<br>allmänna domstolarnas del finansieras försöksverksamheten med video-<br></p>
<p>56</p>
<p>konferens i rättegång inom ramen för domstolsväsendets verksamhet. Prop. 1999/2000:142<br>Finansieringen av en försöksverksamhet med videokonferens i allmän<br>förvaltningsdomstol skall ske på motsvarande sätt.</p>
<p>Införandet av en möjlighet att använda telefonteknik i muntlig förhand-<br>ling torde innebära begränsade investeringskostnader för domstolarna.<br>Reformen skall finansieras inom ramen för domstolsväsendets<br>verksamhet.</p>
<p>Förslaget om att allmän förvaltningsdomstol skall fa komplettera sitt<br>avgörande inom sex månader från det att avgörandet vann laga kraft, om<br>domstolen av förbiseende underlåtit att fatta ett beslut som skulle ha<br>meddelats i samband med avgörandet, torde komma att innebära en<br>effektivisering för domstolsväsendet eftersom man i fler fall än nu kan<br>undvika överklaganden eller ansökningar om resning.</p>
<p>Ändringarna i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,<br>lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1997:239) om<br>arbetslöshetskassor innebär inga ökade kostnader.</p>
<h2>12 F örfattningskommentar</h2>
<h3>12.1 Förslaget till lag om försöksverksamhet med</h3>
<h3>videokonferens i allmän förvaltningsdomstol</h3>
<p>1 § Vid handläggningen av mål i de allmänna förvaltningsdomstolar som<br>regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Domstolsverket<br>bestämmer, får videokonferens användas på försök i enlighet med vad<br>som föreskrivs i denna lag.</p>
<p>Av paragrafen framgår att videokonferens skall få användas på försök vid<br>de allmänna förvaltningsdomstolarna. De närmare skälen för att införa<br>videokonferensteknik i allmän förvaltningsdomstol har redovisats i<br>avsnitt 6.2.</p>
<p>Bestämmelserna i lagen är tillämpliga i både under- och överrätt.</p>
<p>2 f Sökande eller klagande och den som har att svara i målet får delta i<br>muntlig förhandling i allmän förvaltningsdomstol genom videokonferens</p>
<p>1. om det är lämpligt med hänsyn till ändamålet med partens<br>inställelse och övriga omständigheter, eller</p>
<p>2. om den muntliga förhandlingen annars skulle medföra kostnader<br>eller olägenheter som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att<br>parten inställer sig i rättssalen.</p>
<p>I paragrafen anges under vilka förutsättningar en part kan delta i muntlig<br>förhandling genom videokonferens.</p>
<p>För att deltagande i en muntlig förhandling genom videokonferens<br>överhuvudtaget skall vara möjlig fordras att en av de två förutsätt-<br>ningarna som anges i paragrafen är uppfyllda. Rätten måste göra<br>bedömningen antingen att det lämpligt med hänsyn till ändamålet med<br>partens inställelse och övriga omständigheter, eller att den muntliga<br></p>
<p>57</p>
<p>förhandlingen annars skulle medföra kostnader eller olägenheter som inte<br>står i rimligt förhållande till betydelsen av att parten inställer sig i<br>rättssalen.</p>
<p>Beträffande den närmare innebörden av de förutsättningar som skall<br>föreligga vid deltagande i muntlig förhandling genom videokonferens<br>hänvisas till avsnitt 6.3.2.</p>
<p>När det gäller utformningen av 2 § har den föreslagna regleringen<br>utformats med utgångspunkt i regleringen om användning av telefon och<br>videokonferens i allmän domstol. Den föreslagna regleringen är avsedd<br>att utgöra ett komplement till bestämmelserna om muntlig förhandling i<br>allmän förvaltningsdomstol.</p>
<p>När det gäller frågan i vilka måltyper användning av videokonferens i<br>muntlig förhandling skulle kunna anses lämplig hänvisas till vad som<br>behandlats i avsnitt 6.3.3.</p>
<p>3 § Bevisning får tas upp genom videokonferens</p>
<p>1. om det är lämpligt med hänsyn till bevisningens art och övriga<br>omständigheter, eller</p>
<p>2. om bevisupptagning enligt reglerna i förvaltningsprocesslagen<br>(1971:291) skulle medföra kostnader eller olägenheter som inte står i<br>rimligt förhållande till betydelsen av att bevisningen tas upp på ett<br>sådant sätt.</p>
<p>I paragrafen anges under vilka förutsättningar det är möjligt att ta upp<br>bevisning genom användning av videokonferens.</p>
<p>Användning av videokonferens vid bevisupptagning torde i första hand<br>komma i fråga vid förhör med vittnen, men det bör även vara möjligt att<br>höra sakkunniga med hjälp av denna teknik. Bevismedlet syn omfattas<br>också av regleringen. Syn genom videokonferens kan tänkas komma till<br>användning exempelvis i samband med ett sakkunnigförhör som sker<br>genom videokonferens.</p>
<p>De uttalanden som gjorts om i vilka situationer det är lämpligt att låta<br>bevisupptagning ske genom telefon bör i tillämpliga delar kunna tjäna<br>som utgångspunkt for bedömningen av om det är lämpligt att ta upp<br>bevisning genom videokonferens (se prop. 1986/87:89 s. 220). Möjlig-<br>heterna till värdering av bevisningen får inte bli lidande av att upptag-<br>ningen sker genom videokonferens. Vid användning av videokonferens<br>torde dock möjligheterna att kunna värdera bevisning typiskt sett vara<br>bättre än vid användning av telefon.</p>
<p>4 § I fråga om den som kallas till muntlig förhandling genom videokonfe-<br>rens gäller inte bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen (1971:291)<br>om kallelser och förelägganden och om påföljder vid utevaro. Kallelse<br>till muntlig förhandling genom videokonferens skall ske på det sätt som<br>rätten finner lämpligt.</p>
<p>Den som har kallats att delta i en muntlig förhandling genom video-<br>konferens men som motsätter sig att delta på detta sätt, har rätt att<br>inställa sig i rättssalen.</p>
<p>Den som deltar i en muntlig förhandling genom videokonferens med<br>stöd av denna lag skall anses ha inställt sig inför rätten.</p>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<p>58</p>
<p>Av första stycket följer att bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen Prop. 1999/2000:142<br>(1971:291) om förelägganden och påföljder vid utevaro inte gäller. De<br>närmare skälen för detta har redovisats i avsnitt 6.5. Kallelse till muntlig<br>förhandling genom videokonferens skall i stället utformas på det sätt som<br>rätten finner lämpligt. Det krävs inte att den som skall delta uttryckligen<br>samtycker till att delta i förhandlingen genom videokonferens. Om rätten<br>finner att det finns förutsättningar att låta någon delta i en muntlig<br>förhandling på detta sätt, skall domstolen kalla personen i fråga att<br>inställa sig till den plats där den aktuella videokonferensutrustningen<br>finns. Vid bedömningen av om det är lämpligt måste det självklart<br>beaktas om det är sannolikt att den som enligt rättens bedömning kan<br>delta i en muntlig förhandling genom videokonferens kommer att delta på<br>detta sätt. Om rätten bedömer att det finns risk för att den som skall delta<br>på detta sätt inte kommer att medverka vid en videokonferens bör man<br>avstå från att använda denna möjlighet. I de flesta fallen kommer<br>initiativet till deltagande genom videokonferens sannolikt att komma från<br>parten eller den som skall höras och frågan torde då inte vålla något<br>större problem.</p>
<p>Som framgår av första stycket skall rätten utforma kallelsen på det sätt<br>den finner det lämpligt. Av kallelsen bör dock framgå att den som kallats<br>att delta i en muntlig förhandling genom videokonferens har rätt att<br>inställa sig i rättssalen.</p>
<p>Av andra stycket framgår att den som inte vill delta i en förhandling<br>genom videokonferens har rätt att fa inställa sig till förhandlingen på<br>vanligt sätt. Om den som far en kallelse att inställa sig till en<br>videokonferens föredrar att komma till domstolen bör det ankomma på<br>honom eller henne att underrätta rätten om det. Om det kommer fram<br>något som gör att det finns anledning för rätten att anta att någon som har<br>kallats att delta i en muntlig förhandling genom videokonferens inte<br>kommer att medverka, bör den dock inte förhålla sig passiv utan snarast<br>möjligt vidta nödvändiga åtgärder för att förhandlingen skall kunna<br>genomföras.</p>
<p>Av sista stycket framgår att den som deltar i en muntlig förhandling<br>genom videokonferens med stöd av denna lag skall anses ha inställt sig<br>inför rätten. Härav följer att den som deltar i en muntlig förhandling<br>genom videokonferens skall anses ha inställt sig på samma sätt som om<br>inställelsen rent faktiskt ägt rum i rättssalen. Det innebär exempelvis att<br>en part som deltar i en muntlig förhandling genom videokonferens och<br>inställer sig genom ett ombud i rättssalen, skall anses ha inställt sig både<br>personligen och genom ombud inför rätten. Det innebär vidare att om en<br>part företräds av en ställföreträdare eller ett ombud som deltar i den<br>muntliga förhandlingen genom videokonferens så har parten inställt sig<br>inför rätten genom ställföreträdaren eller ombudet.</p>
<p>5 £ Den som har kallats till en muntlig förhandling genom video-<br>konferens har rätt till ersättning i enlighet med vad som sägs i förvalt-<br>ningsprocesslagen (1971:291).</p>
<p>Den som kallats att delta i en muntlig förhandling genom videokonferens<br>kommer att - i stället för att inställa sig till den domstol där förhand-</p>
<p>59</p>
<p>lingen äger rum — få inställa sig i en lokal där videokonferensutrustning<br>finns. Det kommer följaktligen att kunna uppstå kostnader för den som<br>kallas att delta i en muntlig förhandling genom videokonferens. Av denna<br>paragraf följer att den som har kallats till en muntlig förhandling på detta<br>sätt har rätt till ersättning i enlighet med vad som sägs i förvaltnings-<br>processlagen (1971:291).</p>
<p>6 § Utan hinder av det förbud mot fotografering som följer av 16 §<br>förvaltningsprocesslagen (1971:291) får videokonferens användas i<br>enlighet med vad som föreskrivs i denna lag.</p>
<p>Enligt 16 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) gäller - i fråga om<br>offentlighet och ordning vid muntlig förhandling - bl.a. 5 kap. 9 §<br>rättegångsbalken i tillämpliga delar. Enligt sistnämnda lagrum är det<br>förbjudet att fotografera i rättssalen. För att bestämmelserna i försöks-<br>lagen inte skall stå i strid mot det så kallade fotograferingsförbudet måste<br>dessa undantas från förbudet. Genom denna bestämmelse möjliggörs<br>användning av videokonferensutrustning i rättssalen.</p>
<p>Paragrafens lydelse har justerats redaktionellt i förhållande till<br>lagrådsremissens förslag.</p>
<h3>12.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om<br>allmänna förvaltningsdomstolar</h3>
<p>14 § Om det i lag eller annan författning föreskrivs att talan skall väckas<br>vid eller beslut överklagas till allmän förvaltningsdomstol, skall det<br>göras vid en länsrätt.</p>
<p>Ett beslut skall överklagas till den länsrätt inom vars domkrets ärendet<br>först prövats, om det inte för ett visst slag av mål föreskrivs annat i lag<br>eller förordning.</p>
<p>Förekommer det vid mer än en länsrätt flera mål som har nära<br>samband med varandra, får målen handläggas vid en av länsrätterna om<br>det kan göras utan avsevärd olägenhet för någon part.</p>
<p>En länsrätt får, om det finns särskilda skäl och det kan göras utan<br>avsevärd olägenhet för någon part, lämna över ett mål till en annan<br>länsrätt som handlägger sådana mål.</p>
<p>Närmare föreskrifter om överlämnande av mål mellan länsrätter<br>meddelas av regeringen.</p>
<p>Andra stycket har ändrats så att det framgår att huvudregeln om forum i<br>förvaltningsmål gäller, om det inte för ett visst slag av mål föreskrivs<br>annat i lag eller förordning. Ändringen har tillkommit efter synpunkter<br>från Lagrådet. Ändringen har behandlats i avsnitt 8.6.</p>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<p>60</p>
<h3>12.3 Förslaget till lag om ändring i<br>förvaltningsprocesslagen (1971:291)</h3>
<p>14 § Till muntlig förhandling skall kallas sökande eller klagande och den<br>som har att svara i målet. Enskild får föreläggas att inställa sig<br>personligen vid vite eller vid påföljd av att hans utevaro inte utgör hinder<br>för målets vidare handläggning och avgörande. Förvaltningsmyndighet<br>eller annan part, som enligt föreskrift i lag företräder det allmänna, får<br>föreläggas att inställa sig vid påföljd att partens utevaro inte utgör<br>hinder för målets vidare handläggning och avgörande.</p>
<p>Sökande eller klagande och den som har att svara i målet får medverka<br>per telefon i muntlig förhandling under samma förutsättningar som<br>gäller enligt 42 kap. 10 § rättegångsbalken. Bestämmelserna i denna lag<br>om kallelser och förelägganden och om påföljder vid utevaro gäller inte i<br>fråga om sökande eller klagande och den som har att svara i målet, som<br>kallas att medverka per telefon i muntlig forhandling.</p>
<p>Andra stycket är nytt. Det ger förvaltningsdomstolen samma möjligheter<br>att låta en part medverka per telefon i en muntlig förhandling i ett mål,<br>som allmän domstol har möjlighet att låta en part delta i ett<br>förberedelsesammanträde i tvistemål på det sättet enligt 42 kap. 10 §<br>rättegångsbalken.</p>
<p>När en part medverkar per telefon i en muntlig förhandling gäller inte<br>förvaltningsprocesslagens (1971:291) bestämmelser om kallelser, före-<br>lägganden och påföljder vid utevaro (jfr 42 kap. 10 § rättegångsbalken).</p>
<p>Genom en hänvisning i 8 § lagen (1977:729) om Patentbesvärsrätten<br>har bl.a. 14 § förvaltningsprocesslagen motsvarande tillämpning i fråga<br>om handläggning av mål i Patentbesvärsrätten. Detta far till följd att<br>parter i Patentbesvärsrätten får möjlighet att medverka per telefon i en<br>muntlig förhandling.</p>
<p>25 § Rätten får forordna om förhör med vittne eller sakkunnig. Sådant<br>förhör äger rum vid muntlig förhandling. Förhöret får hållas under ed.<br>Om förhör gäller 36 kap. 1-18 och 20-23 §§ samt 40 kap. 9-11, 14, 16<br>och 20 §§ rättegångsbalken i tillämpliga delar.</p>
<p>Vittne och sakkunnig får medverka per telefon i muntlig förhandling<br>under samma förutsättningar som gäller enligt 43 kap. 8 § fjärde stycket<br>rättegångsbalken. Bestämmelserna i denna lag om kallelser och före-<br>lägganden och om påföljder vid utevaro gäller inte i fråga om vittne och<br>sakkunnig, som kallas att medverka per telefon i muntlig förhandling.</p>
<p>I andra stycket har införts bestämmelser om hörande av vittne och<br>sakkunnig per telefon. Bestämmelserna överensstämmer i allt väsentligt<br>med reglerna i 43 kap. 8 § fjärde stycket rättegångsbalken angående<br>allmän domstols möjlighet att ta upp bevisning per telefon vid<br>huvudförhandling i tvistemål. Den som kallats att medverka per telefon i<br>en muntlig förhandling omfattas inte av förvaltningsprocesslagens<br>(1971:291) bestämmelser om kallelser, förelägganden och påföljder vid<br>utevaro (jfr 43 kap. 8 § rättegångsbalken).</p>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<p>61</p>
<p>32 § Om domstolen finner att en dom eller ett beslut innehåller någon<br>uppenbar oriktighet till följd av domstolens eller någon annans skrivfel,<br>räknefel eller liknande förbiseende, får domstolen besluta om rättelse.</p>
<p>Har domstolen av förbiseende underlåtit att fatta ett beslut som skulle<br>ha meddelats i samband med ett avgörande, får domstolen komplettera<br>sitt avgörande inom sex månader från det att avgörandet vann laga kraft.<br>En komplettering senare än två veckor efter det att avgörandet<br>meddelades får dock ske endast om en part begär det och ingen annan<br>part motsätter sig kompletteringen.</p>
<p>Innan beslut om rättelse eller komplettering fattas, skall parterna även<br>i annat fall än som avses i andra stycket andra meningen ha fått tillfälle<br>att yttra sig, om det inte är obehövligt. Beslutet skall om möjligt<br>antecknas på varje exemplar av den dom eller det beslut som rättas eller<br>kompletteras.</p>
<p>Paragrafen innehåller regler om rättelse och komplettering av domar och<br>beslut.</p>
<p>I första stycket har lagtexten anpassats till den lydelse som motsvaran-<br>de bestämmelser i rättegångsbalken har (se 17 kap. 15 § och 30 kap. 13 §<br>rättegångsbalken). I förhållande till lagrådsremissens lagförslag har första<br>stycket justerats något språkligt.</p>
<p>Andra stycket har i enlighet med vad som anförts i avsnitt 9.2 ändrats<br>så att den tid inom vilken komplettering kan ske utsträckts till sex<br>månader från det att avgörandet vann laga kraft. För att rätten inte skall<br>ha möjlighet att på eget initiativ komplettera ett avgörande, som parterna<br>har accepterat och inrättat sig efter, vid en tidpunkt då det kanske saknas<br>en realistisk möjlighet att överklaga detta i dess helhet, förutsätter en<br>komplettering senare än fjorton dagar efter det att avgörandet meddelades<br>initiativ av en part. Det kan finnas fall då någon annan part finner skäl att<br>motsätta sig en sådan komplettering. Sådan part har därför, om en<br>komplettering skulle bli aktuell senare än fjorton dagar efter det att<br>avgörandet meddelades, getts möjlighet att hindra detta. Utnyttjas denna<br>möjlighet är den första parten hänvisad till att överklaga, om tiden inte<br>har gått ut för detta, och i annat fall att begära resning.</p>
<p>Ändringarna i andra stycket har föranlett ett förtydligande i tredje<br>stycket. I förhållande till lagrådsremissens lagförslag har tredje stycket<br>justerats något språkligt.</p>
<h3>12.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:238) om<br>arbetslöshetsförsäkring</h3>
<p>49 § Beslut av en arbetslöshetskassa i ärenden om rätt till ersättning<br>enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, om inte<br>annat följer av lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid<br>arbetskonflikt. Behörig länsrätt är den inom vars domkrets det första<br>beslutet i saken har fattats.</p>
<p>Vid prövning av överklagande av länsrättens beslut i mål som avses i<br>första stycket skall nämndemän ingå i kammarrätten, om nämndemän<br>deltagit i länsrätten.</p>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<p>62</p>
<p>Ändringen i första stycket är föranledd av att Regeringsrätten i rättsfallet Prop. 1999/2000:142<br>RÅ 1997 ref. 13 vid tillämpningen av den allmänna forumregeln i 14 §<br>andra stycket lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar funnit<br>att beslut av arbetslöshetskassa med lokal administration skall överklagas<br>till länsrätten i det län där kassans styrelse har sitt säte, och inte till<br>länsrätten i det län där lokalkontoret är beläget. De närmare skälen<br>bakom förslaget - att behörig länsrätt vid prövning av ett överklagande<br>av en arbetslöshetskassas beslut om rätt till arbetslöshetsersättning, är den<br>länsrätt inom vars domkrets det första beslutet i saken har fattats - har</p>
<p>behandlats i avsnitt 8.6.</p>
<h3>12.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:239) om<br>arbetslöshetskassor</h3>
<p>95 § Beslut av en arbetslöshetskassa i ärenden om rätt till medlemskap<br>enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Behörig<br>länsrätt är den inom vars domkrets det första beslutet i saken har fattats.</p>
<p>Vid prövning av överklagande av länsrättens beslut i mål som avses i<br>första stycket skall nämndemän ingå i kammarrätten, om nämndemän<br>deltagit i länsrätten.</p>
<p>Ändringen i första stycket är, liksom ändringen i 49 § första stycket lagen<br>(1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, föranledd av Regeringsrättens<br>rättsfall RÅ 1997 ref. 13, se vidare författningskommentaren till nyss<br>nämnda bestämmelse ovan samt vad som anförts i avsnitt 8.6 om de<br>närmare skälen för den föreslagna ändringen.</p>
<p>63</p>
<h2>Lagförslag i promemorian Videokonferens och <sup>Pro</sup>P-1999/2000:142</h2>
<h2>telefonkonferens i allmän förvaltningsdomstol, m.m. <sup>Bllaga 1</sup></h2>
<h3>1 Förslag till lag om försöksverksamhet med</h3>
<h3>videokonferens i allmän förvaltningsdomstol</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<p>1 § Vid handläggningen av mål i de allmänna förvaltningsdomstolar som<br>regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Domstolsverket<br>bestämmer, far videokonferens användas på försök i enlighet med vad<br>som föreskrivs i denna lag.</p>
<p>2 § Sökande eller klagande och den som har att svara i målet far delta i<br>muntlig förhandling i allmän förvaltningsdomstol genom videokonferens</p>
<p>1. om det är lämpligt med hänsyn till ändamålet med partens inställelse<br>och övriga omständigheter, eller</p>
<p>2. om den muntliga förhandlingen annars skulle medföra kostnader<br>eller olägenheter som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att<br>parten inställer sig i rättssalen.</p>
<p>3 § Bevisning får tas upp genom videokonferens</p>
<p>1. om det är lämpligt med hänsyn till bevisningens art och övriga<br>omständigheter, eller</p>
<p>2. om bevisupptagning enligt reglerna i förvaltningsprocesslagen<br>(1971:291) skulle medföra kostnader eller olägenheter som inte står i<br>rimligt förhållande till betydelsen av att bevisningen tas upp på ett sådant<br>sätt.</p>
<p>4 § I fråga om den som kallas till muntlig förhandling genom videokon-<br>ferens gäller inte bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen (1971:291)<br>om kallelser och förelägganden och om påföljder vid utevaro. Kallelse<br>till muntlig förhandling genom videokonferens skall ske på det sätt som<br>rätten finner lämpligt.</p>
<p>Den som har kallats att delta i en muntlig förhandling genom video-<br>konferens men som motsätter sig att delta på detta sätt, har rätt att inställa<br>sig i rättssalen.</p>
<p>Den som deltar i en muntlig förhandling genom videokonferens med<br>stöd av denna lag skall anses ha inställt sig inför rätten.</p>
<p>5 § Den som har kallats till en muntlig förhandling genom videokon-<br>ferens har rätt till ersättning i enlighet med vad som sägs i förvaltnings-<br>processlagen (1971:291).</p>
<p>6 § Utan hinder av vad som följer av 16 § förvaltningsprocesslagen<br>(1971:291) om förbud mot fotografering far videokonferens användas i<br>enlighet med vad som föreskrivs i denna lag.</p>
<p>64</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och gäller till utgången av<br>år 2002.</p>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>65</p>
<h3>2 Förslag till lag om ändring i</h3>
<h3>förvaltningsprocesslagen (1971:291)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 14, 25 och 32 §§ förvaltningsprocesslagen<br>(1971:291) skall ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>14 §<sup>5</sup></p>
<p>Till muntlig förhandling skall kallas sökande eller klagande och den<br>som har att svara i målet. Enskild far föreläggas att inställa sig<br>personligen vid vite eller vid påföljd av att hans utevaro inte utgör hinder<br>för målets vidare handläggning och avgörande. Förvaltningsmyndighet<br>eller annan part, som enligt föreskrift i lag företräder det allmänna, far<br>föreläggas att inställa sig vid påföljd att partens utevaro inte utgör hinder<br>för målets vidare handläggning och avgörande.</p>
<p>Sökande eller klagande och den<br>som har att svara i målet får delta<br>i muntlig förhandling per telefon<br>under samma förutsättningar som<br>gäller enligt 42 kap. 10 § rätte-<br>gångsbalken. Bestämmelserna i<br>denna lag om kallelser och före-<br>lägganden och om påföljder vid<br>utevaro gäller inte i fråga om den<br>som kallas att delta i muntlig<br>förhandling per telefon.</p>
<p>Rätten får förordna om förhör<br>med vittne eller sakkunnig. Sådant<br>förhör äger rum vid muntlig<br>förhandling. Förhöret far hållas<br>under ed. Om förhör gäller 36 kap.<br>1-18 och 20-23 §§ samt 40 kap.<br>9-11, 14, 16 och 20 §§ rättegångs-<br>balken i tillämpliga delar.</p>
<p>25 §<sup>6</sup></p>
<p>Rätten får förordna om förhör<br>med vittne och sakkunnig. Sådant<br>förhör äger rum vid muntlig<br>förhandling. Förhöret får hållas<br>under ed. Om förhör gäller 36 kap.<br>1-18 och 20-23 §§ samt 40 kap.<br>9-11, 14, 16 och 20 §§ rättegångs-<br>balken i tillämpliga delar.</p>
<p>Vittne och sakkunnig får delta i<br>muntlig förhandling per telefon<br>under samma förutsättningar som<br>gäller enligt 43 kap. 8 § fjärde<br>stycket rättegångsbalken. Bestäm-<br>melserna i denna lag om kallelser<br>och förelägganden och om påfölj-<br>der vid utevaro gäller inte i fråga<br>om den som kallas att delta i<br>muntlig förhandling per telefon.</p>
<p><sup>5</sup> Senaste lydelse 1995:1692.</p>
<p><sup>6</sup> Senaste lydelse 1987:748.</p>
<p>66</p>
<p>Beslut, som innehåller någon<br>uppenbar oriktighet till följd av<br>domstolens eller någon annans<br>skrivfel, räknefel eller liknande<br>förbiseende, far rättas av dom-<br>stolen.</p>
<p>Har domstolen av förbiseende<br>underlåtit att fatta ett beslut som<br>skulle ha meddelats i samband<br>med ett avgörande, far domstolen<br>komplettera sitt avgörande i det<br>hänseendet inom två veckor från<br>det att avgörandet meddelades.</p>
<p>Om det inte är obehövligt, skall<br>parterna fri tillfälle att yttra sig<br>innan rättelse eller komplettering<br>sker</p>
<p>32 §<sup>7</sup></p>
<p>Om domstolen finner att ett<br>avgörande innehåller någon<br>uppenbar oriktighet till följd av<br>domstolens eller någon annans<br>skrivfel, räknefel eller liknande<br>förbiseende, far domstolen besluta<br>om rättelse.</p>
<p>Har domstolen av förbiseende<br>underlåtit att fatta ett beslut som<br>skulle ha meddelats i samband<br>med ett avgörande, far domstolen<br>komplettera sitt avgörande inom<br>sex månader från det att avgöran-<br>det vann laga kraft. En komplette-<br>ring senare än två veckor efter det<br>att avgörandet meddelades får<br>dock ske endast om en part begär<br>det och annan part inte motsätter<br>sig kompletteringen.</p>
<p>Innan beslut om rättelse eller<br>komplettering fattas, skall parterna<br>även i annat fall än som avses i<br>andra stycket andra meningen ha<br>fått tillfälle att yttra sig, om det<br>inte är uppenbart obehövligt.<br>Beslutet skall om möjligt anteck-<br>nas på varje exemplar av det<br>avgörande som rättas.</p>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.</p>
<p>Senaste lydelse 1990:452.</p>
<p>67</p>
<h2>Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över<br>promemorian Videokonferens och telefonkonferens i<br>allmän förvaltningsdomstol, m.m.</h2>
<p>Yttranden har avgetts av Riksdagens ombudsmän, Hovrätten för Övre<br>Norrland, Kammarrätten i Stockholm, Kammarrätten i Göteborg,<br>Kammarrätten i Sundsvall, Kammarrätten i Jönköping, Länsrätten i<br>Stockholms län, Länsrätten i Södermanlands län, Länsrätten i Skåne län,<br>Länsrätten i Norrbottens län, Länsrätten i Östergötlands län, Domstols-<br>verket, Kriminalvårdsstyrelsen, Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen,<br>Riksskatteverket, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Landstings-<br>förbundet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Domareförbund och<br>Sammanslutningen för Sveriges Juridiska Byråer.</p>
<p>Svenska Kommunförbundet har beretts tillfälle att yttra sig men har<br>avstått från att avge yttrande.</p>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>68</p>
<h2>Lagförslag i promemorian En särskild forumregel för<br>arbetslöshetsförsäkringsmål</h2>
<h3>1 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om</h3>
<h3>arbetslöshetsförsäkring</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 49 § lagen (1997:238) om arbetslöshets-<br>försäkring skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Beslut av en arbetslöshetskassa i<br>ärenden om rätt till ersättning<br>enligt denna lag överklagas hos<br>allmän förvaltningsdomstol, om<br>inte annat följer av lagen<br>(1969:93) om begränsning av<br>samhällsstöd vid arbetskonflikt.</p>
<p>Vid prövning av överklagande av<br>första stycket skall nämndemän inj<br>deltagit i länsrätten.</p>
<p>9§</p>
<p>Beslut av en arbetslöshetskassa i<br>ärenden om rätt till ersättning<br>enligt denna lagfar överklagas hos<br>den länsrätt inom vars domkrets<br>det första beslutet i ärendet har<br>fattats, om inte annat följer av<br>lagen (1969:93) om begränsning<br>av samhällsstöd vid arbetskonflikt.<br>länsrättens beslut i mål som avses i<br>;å i kammarrätten, om nämndemän</p>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. Beslut som meddelats före<br>ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.</p>
<p>69</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i lagen (1997:239) om<br>arbetslöshetskassor</h3>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 95 § lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Beslut av en arbetslöshetskassa i<br>ärenden om rätt till medlemskap<br>enligt denna lag far överklagas hos<br>allmän förvaltningsdomstol.</p>
<p>95 §</p>
<p>Beslut av en arbetslöshetskassa i<br>ärenden om rätt till medlemskap<br>enligt denna lag far överklagas hos<br>den länsrätt inom vars domkrets<br>det första beslutet i ärendet har<br>fattats.</p>
<p>Vid prövning av överklagande av länsrättens beslut i mål som avses i<br>första stycket skall nämndemän ingå i kammarrätten, om nämndemän<br>deltagit i länsrätten.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. Beslut som meddelats före<br>ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.</p>
<p>70</p>
<h2>Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över<br>promemorian En särskild forumregel för<br>arbetslöshetsförsäkringsmål</h2>
<p>Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Kammarrätten i<br>Stockholm, Kammarrätten i Jönköping, Länsrätten i Stockholms län,<br>Länsrätten i Gävleborgs län, Länsrätten i Örebro län, Länsrätten i Skåne<br>län, Länsrätten i Göteborgs och Bohus län, Arbetsmarknadsstyrelsen,<br>Arbetslöshetskassornas samorganisation (SO), Tjänstemännens Central-<br>organisation (TCO), Landsorganisationen i Sverige (LO) och Svenska<br>Arbetsgivareföreningen.</p>
<p>Länsrätten i Västerbottens län har beretts tillfälle att avge yttrande men<br>har avstått från att yttra sig.</p>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>71</p>
<h2>Lagrådsremissens lagförslag</h2>
<p>Regeringen har följande förslag till lagtext.</p>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<p>Bilaga 5</p>
<h3>1 Förslag till lag om försöksverksamhet med</h3>
<h3>videokonferens i allmän förvaltningsdomstol</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<p>1 § Vid handläggningen av mål i de allmänna förvaltningsdomstolar som<br>regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Domstolsverket<br>bestämmer, far videokonferens användas på försök i enlighet med vad<br>som föreskrivs i denna lag.</p>
<p>2 § Sökande eller klagande och den som har att svara i målet far delta i<br>muntlig förhandling i allmän förvaltningsdomstol genom videokonferens</p>
<p>1. om det är lämpligt med hänsyn till ändamålet med partens inställelse<br>och övriga omständigheter, eller</p>
<p>2. om den muntliga förhandlingen annars skulle medföra kostnader<br>eller olägenheter som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att<br>parten inställer sig i rättssalen.</p>
<p>3 § Bevisning får tas upp genom videokonferens</p>
<p>1. om det är lämpligt med hänsyn till bevisningens art och övriga<br>omständigheter, eller</p>
<p>2. om bevisupptagning enligt reglerna i förvaltningsprocesslagen<br>(1971:291) skulle medföra kostnader eller olägenheter som inte står i<br>rimligt förhållande till betydelsen av att bevisningen tas upp på ett sådant<br>sätt.</p>
<p>4 § I fråga om den som kallas till muntlig förhandling genom<br>videokonferens gäller inte bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen<br>(1971:291) om kallelser och förelägganden och om påföljder vid utevaro.<br>Kallelse till muntlig förhandling genom videokonferens skall ske på det<br>sätt som rätten finner lämpligt.</p>
<p>Den som har kallats att delta i en muntlig förhandling genom<br>videokonferens men som motsätter sig att delta på detta sätt, har rätt att<br>inställa sig i rättssalen.</p>
<p>Den som deltar i en muntlig förhandling genom videokonferens med<br>stöd av denna lag skall anses ha inställt sig inför rätten.</p>
<p>5 § Den som har kallats till en muntlig förhandling genom videokon-<br>ferens har rätt till ersättning i enlighet med vad som sägs i förvaltnings-<br>processlagen (1971:291).</p>
<p>6 § Utan hinder av vad som följer av 16 § förvaltningsprocesslagen<br>(1971:291) om förbud mot fotografering får videokonferens användas i<br>enlighet med vad som föreskrivs i denna lag.</p>
<p>72</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 april 2001 och gäller till utgången av<br>mars månad år 2003.</p>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>73</p>
<h3>2 Förslag till lag om ändring i</h3>
<h3>förvaltningsprocesslagen (1971:291)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 14, 25 och 32 §§ förvaltningsprocesslagen<br>(1971:291) skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>14 §<sup>8</sup></p>
<p>Till muntlig förhandling skall kallas sökande eller klagande och den<br>som har att svara i målet. Enskild får föreläggas att inställa sig<br>personligen vid vite eller vid påföljd av att hans utevaro inte utgör hinder<br>för målets vidare handläggning och avgörande. Förvaltningsmyndighet<br>eller annan part, som enligt föreskrift i lag företräder det allmänna, far<br>föreläggas att inställa sig vid påföljd att partens utevaro inte utgör hinder<br>för målets vidare handläggning och avgörande.</p>
<p>Sökande eller klagande och den<br>som har att svara i målet får med-<br>verka per telefon i muntlig för-<br>handling under samma förut-<br>sättningar som gäller enligt 42<br>kap. 10 § rättegångsbalken. Be-<br>stämmelserna i denna lag om<br>kallelser och förelägganden och<br>om påföljder vid utevaro gäller<br>inte i fråga om sökande eller kla-<br>gande och den som har att svara i<br>målet, som kallas att medverka per<br>telefon i muntlig förhandling.</p>
<p>25 §<sup>9</sup></p>
<p>Rätten far förordna om förhör med vittne eller sakkunnig. Sådant<br>förhör äger rum vid muntlig förhandling. Förhöret far hållas under ed.<br>Om förhör gäller 36 kap. 1-18 och 20-23 §§ samt 40 kap. 9-11, 14, 16<br>och 20 §§ rättegångsbalken i tillämpliga delar.</p>
<p>Vittne och sakkunnig får<br>medverka per telefon i muntlig för-<br>handling under samma förutsätt-<br>ningar som gäller enligt 43 kap.<br>8 § fjärde stycket rättegångsbal-<br>ken. Bestämmelserna i denna lag<br>om kallelser och förelägganden<br>och om påföljder vid utevaro<br>gäller inte i fråga om vittne och<br>sakkunnig, som kallas att medver-<br>ka per telefon i muntlig förhand-<br>ling.</p>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>Senaste lydelse 1995:1692.</p>
<p>Senaste lydelse 1987:748.</p>
<p>74</p>
<p>Beslut, som innehåller någon<br>uppenbar oriktighet till följd av<br>domstolens eller någon annans<br>skrivfel, räknefel eller liknande<br>förbiseende, får rättas av<br>domstolen.</p>
<p>Har domstolen av förbiseende<br>underlåtit att fatta ett beslut som<br>skulle ha meddelats i samband<br>med ett avgörande, far domstolen<br>komplettera sitt avgörande i det<br>hänseendet inom två veckor från<br>det att avgörandet meddelades.</p>
<p>Om det inte är obehövligt, skall<br>parterna få tillfälle att yttra sig<br>innan rättelse eller komplettering<br>sker.</p>
<p>§'°</p>
<p>Om domstolen finner att ett<br>avgörande innehåller någon<br>uppenbar oriktighet till följd av<br>domstolens eller någon annans<br>skrivfel, räknefel eller liknande<br>förbiseende, far domstolen besluta<br>om rättelse.</p>
<p>Har domstolen av förbiseende<br>underlåtit att fatta ett beslut som<br>skulle ha meddelats i samband<br>med ett avgörande, far domstolen<br>komplettera sitt avgörande inom<br>sex månader från det att avgö-<br>randet vann laga kraft. En kom-<br>plettering senare än två veckor<br>efter det att avgörandet medde-<br>lades får dock ske endast om en<br>part begär det och annan part inte<br>motsätter sig kompletteringen.</p>
<p>Innan beslut om rättelse eller<br>komplettering fattas, skall parterna<br>även i annat fall än som avses i<br>andra stycket andra meningen ha<br>fått tillfälle att yttra sig, om det<br>inte är obehövligt. Beslutet skall<br>om möjligt antecknas på varje<br>exemplar av det avgörande som<br>rättas eller kompletteras.</p>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 april 2001.</p>
<p><sup>10</sup> Senaste lydelse 1990:452.</p>
<p>75</p>
<h3>3 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om</h3>
<h3>arbetslöshetsförsäkring</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 49 § lagen (1997:238) om arbetslöshets-<br>försäkring skall ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Beslut av en arbetslöshetskassa i<br>ärenden om rätt till ersättning<br>enligt denna lag överklagas hos<br>allmän förvaltningsdomstol, om<br>inte annat följer av lagen<br>(1969:93) om begränsning av<br>samhällsstöd vid arbetskonflikt.</p>
<p>Vid prövning av överklagande a<br>första stycket skall nämndemän i<br>deltagit i länsrätten.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>9§</p>
<p>Beslut av en arbetslöshetskassa i<br>ärenden om rätt till ersättning<br>enligt denna lag får överklagas hos<br>allmän förvaltningsdomstol, om<br>inte annat följer av lagen<br>(1969:93) om begränsning av<br>samhällsstöd vid arbetskonflikt.<br>Behörig länsrätt är den inom vars<br>domkrets det första beslutet i<br>saken har fattats.</p>
<p>länsrättens beslut i mål som avses i<br>;å i kammarrätten, om nämndemän</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 april 2001.1 fall där det första beslutet i<br>saken har fattats dessförinnan gäller äldre bestämmelser.</p>
<p>76</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i lagen (1997:239) om<br>arbetslöshetskassor</h3>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 95 § lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Beslut av en arbetslöshetskassa i<br>ärenden om rätt till medlemskap<br>enligt denna lag far överklagas hos<br>allmän förvaltningsdomstol.</p>
<p>95 §</p>
<p>Beslut av en arbetslöshetskassa i<br>ärenden om rätt till medlemskap<br>enligt denna lag far överklagas hos<br>allmän förvaltningsdomstol. Behö-<br>rig länsrätt är den inom vars<br>domkrets det första beslutet i<br>saken har fattats.</p>
<p>Vid prövning av överklagande av länsrättens beslut i mål som avses i<br>första stycket skall nämndemän ingå i kammarrätten, om nämndemän<br>deltagit i länsrätten.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 april 2001. I fall där det första beslutet i<br>saken har fattats dessförinnan gäller äldre bestämmelser.</p>
<p>77</p>
<h2>Lagrådets yttrande</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2000-05-25</p>
<p>Närvarande: f.d. justitierådet Lars Å. Beckman, regeringsrådet Susanne<br>Billum, justitierådet Göran Regner.</p>
<p>Enligt en lagrådsremiss den 11 maj 2000 (Justitiedepartementet) har<br>regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till</p>
<p>1. lag om försöksverksamhet med videokonferens i allmän förvaltnings-<br>domstol,</p>
<p>2. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),</p>
<p>3. lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring,</p>
<p>4. lag om ändring i lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor.</p>
<p>Förslagen har inför Lagrådet föredragits av utnämnde rådmannen Eva<br>Frånlund Althin.</p>
<p>Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet-,</p>
<p>Förslagen till lag om ändring i lagen om arbetslöshetsförsäkring och<br>lag om ändring i lagen om arbetslöshetskassor</p>
<p>De föreslagna lagändringarna innebär att det i lagarna skall anges vilken<br>länsrätt som är behörig att pröva överklaganden. Som Lagrådet anfört i<br>ett tidigare yttrande (se prop. 1999/2000:105 s. 183) bygger 14 § lagen<br>(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar på att det är regeringen<br>som skall föreskriva om undantag från huvudregeln att behörig länsrätt är<br>den inom vars domkrets ett ärende först har prövats. I enlighet härmed<br>(jfr a. prop. s. 75) förordar Lagrådet att de föreslagna lagändringarna<br>utgår och att motsvarande bestämmelser i stället tas in i förordning,<br>lämpligen i förordningen (1977:937) om allmänna förvaltningsdomsto-<br>lars behörighet m.m.</p>
<p>För den händelse Lagrådets förslag inte följs, bör enligt Lagrådets<br>mening övergångsbestämmelserna i lagförslagen utformas så att äldre<br>bestämmelser gäller i fall där omprövningsbeslutet har fattats före ikraft-<br>trädandet, eftersom det är detta beslut som får överklagas och därför bör<br>vara det som övergångsbestämmelsen anknyter till.</p>
<p>Övriga lagförslag</p>
<p>Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.</p>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>78</p>
<h2>Justitiedepartementet</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 juni 2000</p>
<p>Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-<br>Wallén, Thalén, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow, Klingvall,<br>Östros, Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson, Wämersson, Lejon,<br>Lövdén, Ringholm</p>
<p>Föredragande: Statsrådet Lejon</p>
<p>Prop. 1999/2000:142</p>
<p>Regeringen beslutar proposition Videokonferens och telefon i allmän<br>förvaltningsdomstol, m.m.</p>
<p>79</p>
<p>Eländers Gotab 60176, Stockholm 2000</p>
11att riksdagen antar regeringens förslag till?11att riksdagen antar regeringens förslag tillbifall=utskottet2000/01:JuU5?INLInlämning1899-01-01 00:00:00planerat60hanteringINLInlämning2000-06-29 00:00:00inträffat60hanteringBBordläggning2000-07-04 00:00:00inträffat2hanvisningHÄNHänvisning2000-07-04 00:00:00inträffat3hanvisningMOTMotionstid slutar2000-10-04 00:00:00inträffat4hanvisninginlamnatavInlämnat avJustitiedepartementet2014-11-24 00:24:23statustextstatustextÄrendet är avslutatGN031422019-05-22 17:20:09tilldelatTilldelatJustitieutskottet2014-11-24 00:24:23behandlas_i2000/01:JuU5GO01JuU5bet2000/01JuU5Videokonferens och telefon i allmän förvaltningsdomstol, m.m.Betänkande