2287635GN031401999/2000140propproppropProposition 1999/2000:140PropositionPropositionNäringsdepartementet14002000-05-25 00:00:002025-12-19 14:06:192000-01-01 00:00:00Konkurrenspolitik för förnyelse och mångfalddigitaliseradhtmlskarvenhttps://data.riksdagen.se/dokument/GN03140/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GN03140https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GN03140
<h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition</h1>
<h1>1999/2000:140</h1>
<h2>Konkurrenspolitik för förnyelse och mångfald</h2><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN03140/prop_19992000__140-1.png" style="width:39pt;height:48pt;"/>
<p>Prop.</p>
<p>1999/2000:140</p>
<p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p>
<p>Stockholm den 25 maj 2000</p>
<p>Göran Persson</p>
<p>Mona Sahlin</p>
<p>(N äringsdepartementet)</p>
<h2>Propositionens huvudsakliga innehåll</h2>
<p>I propositionen lämnas forslag till inriktning och prioriteringar för kon-<br>kurrenspolitiken. Konkurrenspolitikens huvuduppgift är att bidra till mo-<br>dernisering och utveckling av samhället genom effektiva och öppna<br>marknader. Sådana marknader släpper fram nya idéer, nya företag och<br>nya människor. Samtidigt motverkas risken för en inflationistisk pris- och<br>kostnadsutveckling som urholkar välståndet. En väl fungerande konkur-<br>rens kan på så sätt påtagligt bidra till en fortsatt god sysselsättningsut-<br>veckling.</p>
<p>Målet om en hållbar samhällsutveckling omfattar både ekologiska, so-<br>ciala och ekonomiska aspekter. Dessa tre aspekter är ömsesidigt beroende<br>av varandra och måste vägas samman på ett balanserat sätt för att målet<br>om en hållbar utveckling skall uppnås. Ytterst handlar det om att tillför-<br>säkra nuvarande och kommande generationer goda framtidsutsikter och<br>en god livskvalitet.</p>
<p>Enligt regeringens bedömning finns det skäl att mer än hittills sätta<br>konsumentperspektivet i fokus i konkurrenspolitiken. Sverige är en del av<br>EU:s inre marknad, hinder för en gränslös handel skall avlägsnas. De<br>positiva effekterna av att öppna nya marknader för konkurrens skall så<br>långt möjligt tas till vara. På nya marknader skall strukturer och regler<br>stödja en balanserad och väl fungerande konkurrens. Åtgärder för ökad<br>konkurrens inom enskilda områden genomförs fortlöpande. 1 propositio-<br>nen lämnas en redogörelse för pågående och planerade åtgärder.</p>
<p>Arbetet för att undanröja hinder för en effektiv konkurrens i gränslan-<br>det mellan offentlig och privat verksamhet skall drivas vidare.</p>
<p>Staten har det övergripande ansvaret för att det finns verkningsfulla in-<br>strument för att i en allt mer internationell miljö motverka skadliga kon-</p>
<p>1 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 140</p>
<p>kurrensbegränsningar mellan företag. För att ytterligare effektivisera<br>konkurrensövervakningen lämnas i propositionen förslag till ändringar i<br>konkurrenslagstiftningen.</p>
<p>De svenska konkurrensmyndighetema föreslås få nationell behörighet<br>att tillämpa EG:s konkurrensregler. För att uppfylla kraven i EG:s<br>tillämpningsföreskrifter på statsstödsområdet föreslås att Kronofogde-<br>myndigheten i Stockholm skall lämna handräckning vid kommissionens<br>kontrollbesök hos företag för att efterforska om beslut om godkända stat-<br>liga stöd efterlevs.</p>
<p>För att öka möjligheterna att upptäcka och undanröja konkurrens-<br>begränsningar föreslås vidare ett förtydligande tillägg i regeln om fast-<br>ställande av konkurrensskadeavgift i konkurrenslagen. Tillägget innebär<br>att det vid fastställande av avgiften skall tas hänsyn till om företaget i<br>väsentlig mån underlättat utredningen av den egna överträdelsen. Frågan<br>om vidgade möjligheter till påföljdsmildring för den som träder fram och<br>avslöjar visst kartellsamarbete skall utredas vidare.</p>
<p>Vidare föreslås ändringar i konkurrenslagen vad gäller samverkan<br>mellan små företag i vissa branscher nämligen lantbrukskooperation och<br>taxinäringen. För lantbruket innebär ändringen att en primärförenings<br>prissättning när föreningen svarar för försäljningen av varor som i någon<br>mening är inlevererade till föreningen faller utanför förbudet. För taxinä-<br>ringen föreslås ett nytt undantag för samarbete inom en beställnings-<br>central som omfattar högst 30 taxibilar.</p>
<p>Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2001.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<h2>Innehållsförteckning</h2>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................8</p>
<p>2 Lagtext...............................................................................................9</p>
<p>2.1 Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20)... 9</p>
<p>2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1845) om</p>
<p>tillämpningen av Europeiska gemenskapernas konkurrens-<br>och statsstödsregler...........................................................13</p>
<p>2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1970:417) om</p>
<p>marknadsdomstol m.m......................................................16</p>
<p>2.4 Förslag till lag om innebörden av begreppen jordbruks-,</p>
<p>trädgårds- och skogsprodukter i konkurrenslagen<br>(1993:20).......................................................................... 17</p>
<p>3 Ärendet och dess beredning............................................................23</p>
<p>4 Allmänna utgångspunkter...............................................................25</p>
<p>5 Konkurrensens och konkurrenspolitikens betydelse i det</p>
<p>ekonomiska systemet.......................................................................43</p>
<p>5.1 Den ekonomisk-teoretiska grunden..................................43</p>
<p>5.2 Effekter av en effektiv konkurrens...................................45</p>
<p>5.3 Faktorer av betydelse för konkurrensen...........................48</p>
<p>5.4 Konkurrens och konkurrenskraft......................................50</p>
<p>5.5 Statens roller.....................................................................52</p>
<p>5.5.1 Vårda marknaderna........................................52</p>
<p>5.5.2 Förbättra och skapa marknader......................52</p>
<p>5.5.3 Underlätta för privata konsumenter och andra</p>
<p>avnämare.........................................................53</p>
<p>5.6 Konkurrenspolitik i ett internationellt och historiskt</p>
<p>perspektiv..........................................................................53</p>
<p>5.6.1 Konkurrenspolitikens pionjärer......................54</p>
<p>5.6.2 Den europeiska konkurrenspolitikens rötter... 55</p>
<p>5.6.3 Gemensam och nationell konkurrenspolitik i</p>
<p>Europeiska unionen........................................56</p>
<p>5.6.4 Aktuella utvecklingstendenser........................5 8</p>
<p>5.7 Synen på konkurrenspolitikens roll..................................59</p>
<p>6 Konkurrensproblem på den svenska marknaden.............................61</p>
<p>6.1 Konkurrensen i Sverige i ett internationellt perspektiv.... 61</p>
<p>6.2 Hög koncentration............................................................64</p>
<p>6.2.1 Begreppet koncentration.................................64</p>
<p>6.2.2 Konkurrensen upphäver sig själv...................64</p>
<p>6.2.3 Koncentrationen på den svenska marknaden</p>
<p>och inom viktiga sektorer...............................65</p>
<p>6.2.4 Utvecklingen under 1990-talet.......................67</p>
<p>6.2.5 Koncentrationens effekter..............................68</p>
<p>6.2.6 Genomförda och pågående åtgärder...............69</p>
<p>6.3 Företags utnyttjande av marknadsmakt............................70</p>
<p>6.3.1 Förutsättningar för marknadsmakt.................70</p>
<p>6.3.2 Olika ageranden..............................................71</p>
<p>6.3.3 Dominansmissbruk och annat utnyttjande av</p>
<p>marknadsmakt på olika områden....................73</p>
<p>6.4 Konkurrensbegränsande samordning mellan foretag.......76</p>
<p>6.4.1 Positiv och negativ samverkan.......................76</p>
<p>6.4.2 Avtal och samordnade förfaranden.................77</p>
<p>6.4.3 Konkurrensbegränsande samarbete på olika</p>
<p>områden..........................................................78</p>
<p>6.4.4 Hemliga karteller............................................81</p>
<p>6.5 Marknader som nyligen öppnats för konkurrens..............83</p>
<p>6.5.1 Avreglering, regelreformering,</p>
<p>konkurrensutsättning eller privatisering?.......83</p>
<p>6.5.2 Avvägningen mellan konkurrens och</p>
<p>allmänintresset................................................85</p>
<p>6.5.3 Finansiella tjänster..........................................87</p>
<p>6.5.4 Transporter.....................................................88</p>
<p>6.5.5 Tele.................................................................94</p>
<p>6.5.6 Post.................................................................97</p>
<p>6.5.7 Energi.............................................................98</p>
<p>6.5.8 Läkemedel....................................................101</p>
<p>6.5.9 Sammanfattande bedömning........................102</p>
<p>6.6 Offentliga aktörer............................................................104</p>
<p>6.6.1 Det offentliga som köpare............................104</p>
<p>6.6.2 Det offentliga som säljare.............................108</p>
<p>6.6.3 Offentliga välfardstjänster............................112</p>
<p>6.7 Styrmedel och konkurrens..............................................117</p>
<p>6.7.1 Administrativa styrmedel.............................117</p>
<p>6.7.2 Ekonomiska styrmedel.................................118</p>
<p>6.7.3 Konsumenternas brist på information...........121</p>
<p>6.7.4 Genomförda och pågående åtgärder.............122</p>
<p>6.8 In- och utträdeshinder.....................................................125</p>
<p>6.8.1 Betydelsen av att marknader kan utmanas... 125</p>
<p>6.8.2 Hinder mot tillträde till marknaden..............126</p>
<p>6.8.3 Förekomsten av in- och utträdeshinder</p>
<p>på olika områden..........................................128</p>
<p>6.8.4 Parallellimport..............................................131</p>
<p>7 Konkurrenspolitikens inriktning...................................................134</p>
<p>7.1 Förslagen till riksdagen..................................................134</p>
<p>7.1.1 Inledning.......................................................134</p>
<p>7.1.2 Inriktningen av konkurrenspolitiken............135</p>
<p>7.2 Sambandet mellan konkurrenspolitik och konsument-<br>politik..............................................................................137</p>
<p>7.3 Förutsättningar för effektiv konkurrens..........................139</p>
<p>7.4 Regelreformering och konkurrensutsättning..................143</p>
<p>7.4.1 Fungerande marknader och konkurrens.......143</p>
<p>7.4.2 Ägande och marknad....................................145</p>
<p>7.4.3 Tillgången till grundläggande funktioner.....147</p>
<p>7.4.4 Konkurrens i offentlig sektor........................149</p>
<p>7.4.5 Konkurrensproblem i gränslandet mellan</p>
<p>offentlig och privat sektor............................151</p>
<p>7.5 Regelverket.....................................................................152</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>7.5.1 Konkurrenslagstiftning.................................152</p>
<p>7.5.2 EG-reglemas förhållande till den svenska</p>
<p>lagstiftningen................................................155</p>
<p>7.6 Underlätta tillträdet till marknader.................................157</p>
<p>7.6.1 Byggsektorn..................................................157</p>
<p>7.6.2 Detaljhandeln................................................159</p>
<p>7.6.3 Sotningsväsendet..........................................163</p>
<p>7.7 Statsstöd..........................................................................164</p>
<p>7.8 Konkurrenspolitiken i ett europeiskt och globalt</p>
<p>sammanhang...................................................................168</p>
<p>7.8.1 Nationell eller internationell konkurrens-</p>
<p>politik............................................................168</p>
<p>7.8.2 Behovet av samverkan..................................169</p>
<p>7.8.3 Globalisering och omvärldsberoende...........170</p>
<p>8 Svensk tillämpning av EG:s konkurrensregler för företag............172</p>
<p>8.1 Gällande rätt...................................................................172</p>
<p>8.1.1 EG:s konkurrensrätt......................................172</p>
<p>8.1.2 Materiella regler...........................................173</p>
<p>8.1.3 Tillämpningsregler.......................................174</p>
<p>8.1.4 Icke-ingripandebesked och informella</p>
<p>avgöranden...................................................175</p>
<p>8.1.5 Undantag.......................................................176</p>
<p>8.1.6 Artiklarna 84 och 85.....................................177</p>
<p>8.1.7 En jämförelse mellan de materiella</p>
<p>bestämmelserna i de två regelverken............178</p>
<p>8.1.8 Modemiseringsarbetet inom EU...................178</p>
<p>8.2 Nationell tillämpning av EG:s konkurrensregler för</p>
<p>företag.............................................................................179</p>
<p>8.3 Innebörden av Konkurrensverkets behörighet att tillämpa</p>
<p>EG-reglema....................................................................181</p>
<p>8.3.1 Svensk lag respektive EG-reglema..............182</p>
<p>8.3.2 Begränsningar i den nationella behörigheten</p>
<p>till följd av EG-rättens innehåll....................183</p>
<p>8.3.3 Anmälan, ansökan och klagomål hos</p>
<p>Konkurrensverket.........................................183</p>
<p>8.3.4 Bagatellregler...............................................184</p>
<p>8.3.5 Behörighetsreglernas placering....................185</p>
<p>8.4 Förfaranderegler.............................................................186</p>
<p>8.4.1 Icke-ingripandebesked..................................186</p>
<p>8.4.2 Undantag.......................................................189</p>
<p>8.4.3 Undersökningar m.m....................................191</p>
<p>8.4.4 Åtgärder mot förbjudna</p>
<p>konkurrensbegränsningar.............................193</p>
<p>8.4.5 Rättegångskostnader.....................................195</p>
<p>8.5 Sanktioner.......................................................................196</p>
<p>8.6 Sekretess.........................................................................198</p>
<p>8.7 Skadestånd......................................................................200</p>
<p>8.8 Övriga frågor..................................................................202</p>
<p>8.8.1 V erkställighet...............................................202</p>
<p>8.8.2 Koncentrationskontroll.................................202</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>9 Nedsättning av konkurrensskadeavgift.........................................203</p>
<p>9.1 Allmänna utgångspunkter...............................................203</p>
<p>9.2 Fastställande av konkurrensskadeavgift.........................204</p>
<p>10 Kontroll på ort och ställe av statligt stöd......................................207</p>
<p>10.1 Gällande rätt...................................................................207</p>
<p>10.1.1 Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den</p>
<p>22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för<br>artikel 93 i EG-fördraget..............................207</p>
<p>10.1.2 Svensk rätt....................................................208</p>
<p>10.2 Förslag till lagstiftning....................................................209</p>
<p>10.3 Det praktiska förfarandet vid kontrollbesök...................212</p>
<p>11 Taxisamverkan..............................................................................213</p>
<p>11.1 Bakgrund........................................................................213</p>
<p>11.1.1 Rättsutvecklingen.........................................213</p>
<p>11.1.2 Förhållandena före omregleringen m.m.......214</p>
<p>11.1.3 Taximarknaden efter omregleringen............214</p>
<p>11.1.4 Beställningscentralen på den omreglerade</p>
<p>taximarknaden..............................................215</p>
<p>11.1.5 Det samhällsekonomiska perspektivet..........216</p>
<p>11.2 Behovet av lagstiftningsåtgärder....................................217</p>
<p>11.3 Undantag från förbudet i 6 § konkurrenslagen för viss</p>
<p>taxisamverkan.................................................................219</p>
<p>11.4 Spärregel mot vissa konkurrensbegränsningar...............222</p>
<p>11.5 Förordning om gruppundantag enligt konkurrenslagen för</p>
<p>viss taxisamverkan..........................................................224</p>
<p>12 Lantbruket.....................................................................................225</p>
<p>12.1 Bakgrund........................................................................225</p>
<p>12.1.1 Bakgrunden till införandet av legalundantaget</p>
<p>för lantbruket................................................225</p>
<p>12.1.2 Förhållandet till EG-rätten............................229</p>
<p>12.1.3 Tidigare utredningar.....................................229</p>
<p>12.1.4 Rättsutvecklingen.........................................230</p>
<p>12.2 Behovet av lagstiftningsåtgärder....................................232</p>
<p>12.3 Regeringens förslag till ändrade regler...........................236</p>
<p>12.4 En primärförenings prissättning när den svarar för</p>
<p>försäljningen till tredje man............................................236</p>
<p>12.5 Föreningens prissättning när en medlem själv säljer direkt</p>
<p>till tredje man..................................................................240</p>
<p>12.6 Skogsprodukter...............................................................240</p>
<p>12.7 Övrigt..............................................................................243</p>
<p>12.7.1 Federativa nivån och förhandlings-</p>
<p>kooperation...................................................243</p>
<p>12.7.2 Det s.k. funktionsskyddet.............................244</p>
<p>12.7.3 Förhållandet till föreningsrätten...................245</p>
<p>12.7.4 Definitionerna av jordbruks-, trädgårds- och</p>
<p>skogsprodukter.............................................245</p>
<p>12.7.5 Missbruk av en dominerande ställning.........246</p>
<p>13 Konsekvenser................................................................................246</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>14 Författningskommentar.................................................................248 Prop. 1999/2000:140</p>
<p>14.1 Förslaget till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20)248</p>
<p>14.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1845) om</p>
<p>tillämpningen av Europeiska gemenskapernas konkurrens-<br>och statsstödsregler.........................................................253</p>
<p>14.3 Förslaget till lag om ändring i 1 § lagen (1970:417) om</p>
<p>marknadsdomstol m.m....................................................259</p>
<p>14.4 Förslaget till lag om innebörden av begreppen jordbruks-,</p>
<p>trädgårds- och skogsprodukter i konkurrenslagen<br>(1993:20)........................................................................259</p>
<p>Bilagor...................................................................................................260</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 maj 2000.........301</p>
<h2>1 Förslag till riksdagsbeslut</h2>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>dels antar regeringens förslag till</p>
<p>1. lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20),</p>
<p>2. lag om ändring i lagen (1994:1845) om tillämpningen av Europeiska<br>gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler,</p>
<p>3. lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.,</p>
<p>4. lag om innebörden av begreppen jordbruks-, trädgårds- och skogs-<br>produkter i konkurrenslagen (1993:20)</p>
<p>dels godkänner</p>
<p>5. vad regeringen föreslår om konkurrenspolitikens inriktning<br>(avsnitt 7.1.2).</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<h2>Lagtext</h2>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<h3>2.1 Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen<br>(1993:20)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om konkurrenslagen (1993:20)<br>dels att 6, 18 b, 18 c och 28 §§ skall ha följande lydelse,<br>dels att rubriken närmast före 18 a § skall lyda ”Särskilda bestämmel-<br>ser för vissa former av samarbete mellan små företag”,</p>
<p>dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 5, 18 d och 18 e §§,<br>av följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>5§'</p>
<p>I2§ lagen (1994:1845) om till-<br>lämpningen av Europeiska gemen-<br>skapernas konkurrens- och stats-<br>stödsregler finns bestämmelser om<br>nationell tillämpning av Euro-<br>peiska gemenskapernas kon-<br>kurrensregler.</p>
<p>6§<sup>2</sup></p>
<p>Om något annat inte följer av<br>beslut enligt 8 eller 15 § eller av<br>13, 17 eller 18 c §, är avtal mellan<br>företag förbjudna om de har till<br>syfte att hindra, begränsa eller<br>snedvrida konkurrensen på mark-<br>naden på ett märkbart sätt eller om<br>de ger ett sådant resultat.</p>
<p>Detta gäller särskilt sådana avtal som innebär att</p>
<p>1. inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller<br>indirekt fastställs,</p>
<p>Om något annat inte följer av<br>beslut enligt 8 eller 15 § eller av<br>13, 17, 18 c eller 18 e §, är avtal<br>mellan företag förbjudna om de<br>har till syfte att hindra, begränsa<br>eller snedvrida konkurrensen på<br>marknaden på ett märkbart sätt<br>eller om de ger ett sådant resultat.</p>
<p>2. produktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar be-<br>gränsas eller kontrolleras,</p>
<p>3. marknader eller inköpskällor delas upp,</p>
<p>4. olika villkor tillämpas för likvärdiga transaktioner, varigenom vissa<br>handelspartner far en konkurrensnackdel, eller</p>
<p>5. det ställs som villkor för att ingå ett avtal att den andra parten åtar<br>sig ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt handels-<br>bruk har något samband med föremålet för avtalet</p>
<p><sup>1</sup> Tidigare 5 § upphävd genom 1994:1846.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1998:648.</p>
<p>18 b §</p>
<p>/ lagen (2000:00) om inne-<br>börden av begreppen jordbruks-,<br>trädgårds- och skogsprodukter i<br>konkurrenslagen (1993:20) finns<br>särskilda bestämmelser om vad<br>som i denna lag avses med sådana<br>varor.</p>
<p>Med jordbruksprodukter avses i<br>denna lag sådana varor som anges<br>i bilagan till lagen (1990:615) om<br>avgifter på vissa jordbruks-<br>produkter m.m.</p>
<p>Med trädgårdsprodukter avses<br>sådana varor som anges i den i<br>tulltaxelagen (1987:1068) intagna<br>tulltaxan 6-8 kap.</p>
<p>Med skogsprodukter avses så-<br>dana varor som anges i den i tull-<br>taxelagen (1987:1068) intagna<br>tulltaxan 44, 47 och 48 kap.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>18 c §</p>
<p>Förbudet i 6 § gäller inte för sådana avtal inom en primär lantbruks-<br>förening eller dess dotterföretag som avser samverkan mellan förening-<br>ens medlemmar om</p>
<p>1. produktion, insamling, förädling, försäljning eller därmed samman-<br>hängande verksamhet såsom användandet av gemensamma anläggningar,<br>lagring, beredning, distribution eller marknadsföring i fråga om jord-<br>bruksprodukter, trädgårdsprodukter eller skogsprodukter, eller</p>
<p>2. inköp av varor eller tjänster för<br>der 1.</p>
<p>Första stycket gäller dock inte<br>avtal som har till syfte eller ger till<br>resultat</p>
<p>1. att en medlems fria rörlighet<br>på marknaden förhindras eller för-<br>svåras</p>
<p>a) i fråga om valet av avnämare<br>eller leverantör,</p>
<p>b) i fråga om möjligheten att<br>lämna föreningen, eller</p>
<p>c) i annat avseende av mot-<br>svarande betydelse, eller</p>
<p>2. att försäljningspriser direkt<br>eller indirekt fastställs på varor<br>som produceras hos medlemmarna<br>när</p>
<p>a) försäljningen sker direkt<br>mellan medlem och tredje man,<br>eller</p>
<p>b) föreningen svarar för försälj-<br>ningen och konkurrensen på<br>marknaden hindras, begränsas<br>eller snedvrids i väsentlig omfatt-<br>ning.</p>
<p>sådan verksamhet som avses un-</p>
<p>Första stycket gäller dock inte<br>avtal som har till syfte eller ger till<br>resultat</p>
<p>1. att en medlems fria rörlighet<br>på marknaden förhindras eller för-<br>svåras</p>
<p>a) i fråga om valet av avnämare<br>eller leverantör,</p>
<p>b) i fråga om möjligheten att<br>lämna föreningen, eller</p>
<p>c) i annat avseende av mot-<br>svarande betydelse, eller</p>
<p>2. att försäljningspriser direkt<br>eller indirekt fastställs på varor när<br>försäljningen sker direkt mellan<br>medlem och tredje man.</p>
<p>10</p>
<p>18 d §</p>
<p>Med taxiföretag avses i denna<br>lag företag som tillhandahåller<br>eller utför taxitjänster eller där-<br>med jämförbara transporttjänster.</p>
<p>Med beställningscentral avses<br>en gemensam eller fristående<br>funktion som tar emot beställ-<br>ningar och fördelar transportupp-<br>drag mellan taxiföretag. Funktio-<br>nen kan även utföra sådan verk-<br>samhet som har samband därmed.</p>
<p>18 e §</p>
<p>Förbudet i 6 § gäller inte för ett<br>skriftligt avtal mellan taxiföretag<br>eller mellan en beställningscentral<br>och taxiföretag om avtalet</p>
<p>1. avser gemensam transport-<br>verksamhet genom samverkan i en<br>beställningscentral eller på annat<br>sätt i syfte att uppnå effektivitets-<br>vinster eller andra sådana ekono-<br>miska fördelar,</p>
<p>2. behövs för att tillgodose det<br>samhälleliga intresset av tillgång<br>till taxiservice, och</p>
<p>3. omfattar högst 30 taxifordon.</p>
<p>Undantaget enligt första stycket<br>gäller inte</p>
<p>1. till den del samarbetet avser<br>förfarande eller villkor som inne-<br>bär eller omfattar</p>
<p>a) fastställande av gemensamma<br>priser,</p>
<p>b) uppdelning av marknader,</p>
<p>c) en uppsägningstid för anslutet<br>taxiföretag som överstiger sex må-<br>nader från uppsägningstillfället<br>eller, i fråga om en ekonomisk<br>förening, villkor att uppsägning<br>inte får göras förrän tidigast efter<br>sex månader eller längre tid från<br>inträdet, eller</p>
<p>d) förbud för anslutet taxiföre-<br>tag att efter avtalstidens utgång<br>konkurrera med den gemensamma<br>transportverksamheten, och</p>
<p>2. till den del det är uppenbart<br>att syftet med den gemensamma</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>11</p>
<p>transportverksamheten eller in- Prop. 1999/2000:140<br>tresset av tillgång till taxiservice<br>enligt första stycket 1 och 2 kan<br>tillgodoses utan att samarbetet<br>omfattar ett sådant förfarande el-<br>ler villkor som avses i 1 a—d.</p>
<p>När konkurrensskadeavgift fast-<br>ställs skall särskild hänsyn tas till<br>hur allvarlig överträdelsen är och<br>hur länge den pågått.</p>
<p>28 §</p>
<p>När konkurrensskadeavgift fast-<br>ställs skall hänsyn tas till</p>
<p>1. hur allvarlig överträdelsen är,</p>
<p>2. hur länge den pågått,</p>
<p>3. om företaget i väsentlig mån<br>underlättat utredningen av den<br>egna överträdelsen, och</p>
<p>4. andra försvårande eller för-<br>mildrande omständigheter av be-<br>tydelse.</p>
<p>I ringa fall skall ingen avgift påforas.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.</p>
<p>12</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1845) om<br>tillämpningen av Europeiska gemenskapernas kon-<br>kurrens- och statsstödsregler</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1845) om tillämpningen<br>av Europeiska gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler</p>
<p>dels att rubrikerna närmast före 2 och 3 §§ skall utgå,</p>
<p>dels att 2 § skall betecknas 2 a §,</p>
<p>dels att den nya 2 a § skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 2 och 5 a §§, samt<br>närmast före 2, 2 a och 5 a §§ nya rubriker av följande lydelse,</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Nationell tillämpning av Euro-<br>peiska gemenskapernas kon-<br>kurrensregler</p>
<h3>2.2</h3>
<p>2§</p>
<p>Konkurrensverket får tillämpa<br>artiklarna 81 och 82 i Fördraget<br>om upprättandet av Europeiska<br>gemenskapen (EG-fördraget) i<br>enlighet med artiklarna 84 och 85<br>i EG-fördraget, liksom i enlighet<br>med rättsakter antagna med stöd<br>av EG-fördraget. Också Stock-<br>holms tingsrätt och Marknads-<br>domstolen är behöriga att tillämpa<br>artiklarna 81 och 82 i EG-för-<br>draget.</p>
<p>När artikel 81 eller 82 i EG-för-<br>draget tillämpas enligt första<br>stycket tillämpas 3, 9-16, 20-32,<br>45-56 §§, 57 § första stycket,</p>
<p>59, 60 § första stycket 1, 2, 3 och<br>5, 61 och 62 §§, 63 § första stycket<br>1, 2, 4 och 5 samt andra stycket,<br>64-65 §§ och 69 § konkurrens-<br>lagen (1993:20). En ansökan om<br>icke-ingripandebesked enligt 20 §<br>konkurrenslagen skall dock prövas<br>endast om avtalet eller förfarandet<br>har särskild anknytning till Sveri-<br>ge-</p>
<p>Vid tillämpningen enligt andra<br>stycket skall hänvisningar till</p>
<p>— 6 § konkurrenslagen avse arti-</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>13</p>
<p>Regeringen bestämmer vilken<br>svensk myndighet som skall vara<br>behörig vid tillämpningen av Eu-<br>ropeiska gemenskapernas kon-<br>kurrensregler.</p>
<p>kel 81.1 i EG-fördraget,</p>
<p>- 8 § konkurrenslagen avse arti-<br>kel 81.3 i EG-fördraget, och</p>
<p>— 19 § konkurrenslagen avse ar-<br>tikel 82 i EG-fördraget.</p>
<p>Ett beslut av Konkurrensverket<br>om att en gruppundantagsförord-<br>ning som har antagits av Euro-<br>peiska gemenskapernas kom-<br>mission inte skall vara tillämplig i<br>ett visst fall får överklagas hos<br>Marknadsdomstolen, varvid be-<br>stämmelserna om handläggning i<br>lagen (1996:242) om domstols-<br>ärenden tillämpas.</p>
<p>Befogenheter vid genomförande av<br>undersökning</p>
<p>2a§</p>
<p>Regeringen bestämmer vilken<br>svensk myndighet som skall vara<br>behörig att vidta åtgärder enligt<br>3 § och begära handräckning en-<br>ligt 4 §.</p>
<p>Regler om statsstöd</p>
<p>5a§</p>
<p>När Europeiska gemenskaper-<br>nas kommission har beslutat om<br>ett kontrollbesök enligt rådets för-<br>ordning (EG) nr 659/1999 av den<br>22 mars 1999 om tillämpnings-<br>föreskrifter för artikel 93 i EG-<br>fördraget har kommissionen rätt<br>att få handräckning av kronofog-<br>demyndigheten för att genomföra<br>följande åtgärder hos företag:</p>
<p>1. granska räkenskaper och<br>andra affärshandlingar samt ta<br>kopior av dessa handlingar, och</p>
<p>2. få tillträde till samtliga loka-<br>ler och markområden som utnytt-<br>jas av det berörda företaget.</p>
<p>Frågor om handräckning enligt<br>denna paragraf prövas av Krono-<br>fogdemyndigheten i Stockholm.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>14</p>
<p>Kronofogdemyndigheten skall Prop. 1999/2000:140<br>inte underrätta företaget om en be-<br>gäran om handräckning innan<br>verkställighet sker. Därutöver<br>gäller bestämmelserna i utsök-<br>ningsbalken om sådan verkställig-<br>het som avses i 16 kap. 10 § den<br>balken.</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.</p>
<p>2. Konkurrensskadeavgift far inte påforas for överträdelser eller åsido-<br>sättanden såvitt avser tid före lagens ikraftträdande.</p>
<p>15</p>
<h3>2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1970:417) om<br>marknadsdomstol m.m.</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1970:417) om marknadsdomstol<br>m.m. skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>1 §</p>
<p>Marknadsdomstolen handlägger mål och ärenden enligt</p>
<p>1. konkurrenslagen (1993:20),</p>
<p>2. marknadsföringslagen<br>(1995:450),</p>
<p>3. lagen (1994:1512) om avtals-<br>villkor i konsumentförhållanden,</p>
<p>4. lagen (1984:292) om avtals-<br>villkor mellan näringsidkare,</p>
<p>5. produktsäkerhetslagen<br>(1988:1604),</p>
<p>6. lagen (1994:615) om in-<br>gripande mot otillbörligt beteende<br>avseende offentlig upphandling.</p>
<p>Bestämmelserna i 14, 15 och<br>16-22 §§ tillämpas inte i mål eller<br>ärenden enligt konkurrenslagen<br>(1993:20) eller marknadsförings-<br>lagen (1995:450). I mål enligt<br>marknadsföringslagen tillämpas<br>inte heller 13a§. I stället gäller<br>vad som föreskrivits i dessa lagar.</p>
<p>2. lagen (1994:1845) om till-<br>lämpningen av Europeiska gemen-<br>skapernas konkurrens- och stats-<br>stödsregler,</p>
<p>3. marknadsföringslagen<br>(1995:450),</p>
<p>4. lagen (1994:1512) om avtals-<br>villkor i konsumentförhållanden,</p>
<p>5. lagen (1984:292) om avtals-<br>villkor mellan näringsidkare,</p>
<p>6. produktsäkerhetslagen<br>(1988:1604),</p>
<p>7. lagen (1994:615) om in-<br>gripande mot otillbörligt beteende<br>avseende offentlig upphandling.</p>
<p>Bestämmelserna i 14, 15 och<br>16-22 §§ tillämpas inte i mål eller<br>ärenden enligt konkurrenslagen,<br>lagen om tillämpningen av Euro-<br>peiska gemenskapernas konkur-<br>rens- och statsstödsregler eller<br>marknadsföringslagen. I mål enligt<br>marknadsföringslagen tillämpas<br>inte heller 13a§. I stället gäller<br>vad som föreskrivs i dessa lagar.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.</p>
<p>16</p>
<h3>2.4 Förslag till lag om innebörden av begreppen jord-<br>bruks-, trädgårds- och skogsprodukter i konkurrens-<br>lagen (1993:20)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<p>1 § Med jordbruksprodukter avses i konkurrenslagen (1993:20) sådana<br>varor i Kombinerade nomenklaturen enligt rådets förordning (EEG)<br>2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och<br>om Gemensamma tulltaxan som är upptagna i bilagan till denna lag.</p>
<p>Med trädgårdsprodukter avses i nämnda lag sådana varor som är upp-<br>tagna i kap. 6-8 i Kombinerade nomenklaturen. Med skogsprodukter<br>avses sådana varor som anges i kap. 44, 47 och 48 i nomenklaturen.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.</p>
<p>17</p>
<p>Bilaga Prop. 1999/2000:140</p>
<p>Varuslag</p>
<p>ur 01.01 Levande hästar</p>
<p>ur 01.02 Levande nötkreatur</p>
<p>ur 01.03 Levande tamsvin</p>
<p>ur 01.04 Levande far</p>
<p>01.05 Levande fjäderfä, nämligen höns av arten Gallus domesticus,<br>ankor, gäss, kalkoner och pärlhöns<br>ur 02.01 Kött av nötkreatur, färskt eller kylt<br>ur 02.02 Kött av nötkreatur, hyst<br>ur 02.03 Kött av tamsvin, färskt, kylt eller hyst<br>ur 02.04 Kött av far, färskt, kylt eller fryst<br>ur 02.05 Kött av häst, färskt, kylt eller fryst<br>ur 02.06 Andra ätbara delar av nötkreatur, tamsvin, får och häst, fårs-<br>ka, kylda eller fiysta</p>
<p>ur 02.07 Kött och andra ätbara delar (med undantag av gåslever) av<br>fjäderfa enligt nr 01.05, färska, kylda eller fiysta</p>
<p>02.09 Svinfett, inte innehållande magert kött, och fjäderfäfett (inte<br>utsmälta eller på annat sätt extraherade), färska, kylda, fiysta,<br>saltade, i saltlake torkade eller rökta</p>
<p>ur 02.10 Kött och andra ätbara djurdelar av häst, nötkreatur, tamsvin,<br>får och fjäderfä (med undantag av gåslever), saltade, torkade<br>eller rökta; ätbart mjöl av kött eller andra djurdelar</p>
<p>04.01 Mjölk och grädde, inte koncentrerade och inte försatta med<br>socker eller annat sötningsmedel</p>
<p>04.02 Mjölk och grädde, koncentrerade eller försatta med socker<br>eller annat sötningsmedel</p>
<p>04.03 Kämmjölk, filmjölk, gräddfil, yoghurt, kefir och annan fer-<br>menterad eller syrad mjölk och grädde, även koncentrerade,<br>försatta med socker eller annat sötningsmedel, smaksatta eller<br>innehållande frukt, bär, nötter eller kakao</p>
<p>04.04 Vassle, även koncentrerad eller försatt med socker eller annat<br>sötningsmedel; produkter bestående av naturliga mjölkbe-<br>ståndsdelar, även försatta med socker eller annat sötnings-<br>medel, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans<br>ur 04.05 Smör och andra fetter och oljor framställda av mjölk</p>
<p>04.06 Ost och ostmassa</p>
<p>ur 04.07 Fjäderfäägg med skal, fårska, konserverade eller kokta</p>
<p>04.08 Fågelägg utan skal samt äggula, färska, torkade, ångkokta<br>eller kokta i vatten, gjutna, fiysta eller på annat sätt konser-<br>verade, även försatta med socker eller annat sötningsmedel<br>ur 07.01 Potatis (med undantag av nyskördad potatis under tiden 6 ju-<br>ni-5 juli), fårsk eller kyld</p>
<p>ur 07.09 Sockermajs, färsk eller kyld</p>
<p>ur 07.10 Sockermajs (även ångkokt eller kokt i vatten), fryst</p>
<p>ur 07.12 Torkad potatis och sockermajs, hela, i bitar, skivade, krossade<br>eller pulveriserade, men inte vidare beredda</p>
<p>18</p>
<p>ur 07.13 Torkade, spritade baljväxtffön av sådana slag som används för<br>livsmedels- eller foderändamål, även skalade eller sönder-<br>delade</p>
<p>ur 07.14 Maniok- och arrowrot, färska eller torkade, hela eller i bitar<br>och även i form av pelletar</p>
<p>10.01 Vete samt blandsäd av vete och råg</p>
<p>10.02 Råg</p>
<p>10.03 Kom</p>
<p>10.04 Havre</p>
<p>10.05 Majs</p>
<p>10.07 Sorghum</p>
<p>ur 10.08 Spannmål, annan än bovete, kanarieffö och hirs</p>
<p>11.01 Finmalet mjöl av vete eller av blandsäd av vete och råg</p>
<p>ur 11.02 Finmalet mjöl av annan spannmål än vete, blandsäd av vete<br>och råg, ris, bovete, kanarieffö och hirs</p>
<p>ur 11.03 Krossgryn, grovt mjöl (inbegripet fingryn) och pelletar av<br>annan spannmål än ris, bovete, kanarieffö och hirs</p>
<p>ur 11.04 Spannmål, annan än ris, bo vete, kanarieffö och hirs, bearbetad<br>på annat sätt (t. ex. skalad, valsad, bearbetad till flingor eller<br>pärlgryn, klippt eller gröpad), groddar av spannmål, hela, val-<br>sade, bearbetade till flingor eller malda</p>
<p>ur 11.05 Mjöl, flingor, kom och pelletar av potatis</p>
<p>ur 11.06 Mjöl av sago eller av rötter, stam- eller rotknölar enligt nr<br>07.14</p>
<p>11.07 Malt, även rostat</p>
<p>ur 11.08 Stärkelse</p>
<p>12.01 Sojabönor, även sönderdelade</p>
<p>12.02 Jordnötter, även skalade eller sönderdelade men inte rostade<br>eller på annat sätt tillagade</p>
<p>12.03 Kopra</p>
<p>12.05 Rapsffön och rybsffön, även sönderdelade</p>
<p>12.06 Solrosffön, även sönderdelade</p>
<p>ur 12.07 Andra oljeväxtffön och oljehaltiga ffukter (med undantag av<br>ricinus-, hamp- och oiticicaffön samt bokollon), även sönder-<br>delade</p>
<p>ur 12.08 Mjöl av oljeväxtffön eller oljehaltiga ffukter (med undantag<br>av mjöl av senaps-, lin-, ricinus-, hamp- och oiticicaffön samt<br>av bokollon)</p>
<p>ur 12.12 Sockerbetor, färska eller torkade, även malda</p>
<p>ur 12.14 Lusemmjöl och annat grönmjöl, även i form av pelletar</p>
<p>ur 15.01 Ister; annat svinfett och fjäderfäfett, utsmälta, även utpressade<br>eller extraherade med lösningsmedel</p>
<p>ur 15.02 Fetter av nötkreatur, andra oxdjur, far eller getter, råa eller<br>utsmälta, även utpressade eller extraherade med lösnings-<br>medel</p>
<p>15.03 Solarstearin, isterolja, oleostearin, oleomargarin och talgolja,<br>inte emulgerade, blandade eller på annat sätt beredda</p>
<p>ur 15.04 Fetter och oljor av fisk eller havsdäggdjur samt ffaktioner av<br>sådana fetter eller oljor, även raffinerade men inte kemiskt<br>modifierade (med undantag av fiskleverolja)</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>19</p>
<table border="1">
<tr><td colspan="2">
<p>15.06</p></td><td>
<p>Andra animaliska fetter och oljor samt fraktioner av sådana<br>fetter eller oljor, även raffinerade men inte kemiskt modifie-<br>rade</p></td><td>
<p>Prop. 1999/2000:140</p></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>15.07</p></td><td>
<p>Sojabönolja och fraktioner av denna olja, även raffinerade '<br>men inte kemiskt modifierade</p></td><td></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>15.08</p></td><td>
<p>Jordnötsolja och fraktioner av denna olja, även raffinerade<br>men inte kemiskt modifierade</p></td><td></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>15.09</p></td><td>
<p>Olivolja och fraktioner av denna olja, även raffinerade men<br>inte kemiskt modifierade</p></td><td></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>15.10</p></td><td>
<p>Andra oljor erhållna enbart ur oliver samt fraktioner av såda-<br>na oljor, även raffinerade men inte kemiskt modifierade, in-<br>begripet blandningar av dessa oljor eller fraktioner med oljor<br>eller fraktioner enligt nr 15.09</p></td><td></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>15.11</p></td><td>
<p>Palmolja och fraktioner av denna olja, även<br>raffinerade men inte kemiskt modifierade</p></td><td></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>15.12</p></td><td>
<p>Solrosolja, safflorolja och bomullsfföolja samt fraktioner av<br>dessa oljor, även raffinerade men inte kemiskt modifierade</p></td><td></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>15.13</p></td><td>
<p>Kokosolja, palmkämolja och babassuolja samt fraktioner av<br>dessa oljor, även raffinerade men inte kemiskt modifierade</p></td><td></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>15.14</p></td><td>
<p>Rapsolja, rybsolja och senapsolja samt fraktioner av dessa<br>oljor, även raffinerade men inte kemiskt modifierade</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>ur</p></td><td>
<p>15.15</p></td><td>
<p>Andra vegetabiliska fetter och feta oljor (med undantag av<br>jojoba-, kroton-, lin-, oiticica-, ricin- och tungolja samt frak-<br>tioner av dessa oljor) samt fraktioner av sådana fetter eller<br>oljor, även raffinerade men inte kemiskt modifierade</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>ur</p></td><td>
<p>15.16</p></td><td>
<p>Animaliska och vegetabiliska fetter och oljor samt fraktioner<br>av sådana fetter eller oljor, som helt eller delvis hydrerats,<br>omförestrats (även internt) eller elaidiniserats, även raffine-<br>rade men inte vidare bearbetade med undantag av produkter<br>med karaktär av konstgjorda vaxer</p></td><td></td></tr>
<tr><td></td><td>
<p>15.17</p></td><td>
<p>Margarin; ätbara blandningar och bered ningar av animaliska<br>eller vegetabiliska fetter eller oljor eller av fraktioner av olika<br>fetter eller oljor enligt detta kapitel, andra än ätbara fetter och<br>oljor samt fraktioner av sådana fetter eller oljor enligt nr<br>15.16</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>ur</p></td><td>
<p>15.18</p></td><td>
<p>Animaliska och vegetabiliska fetter och oljor (med undantag<br>av lin-, oiticica, ricin- och tungolja samt fraktioner av dessa<br>oljor) samt fraktioner av sådana fetter eller oljor, kokta, oxi-<br>derade, dehydratiserade, faktiserade, blåsta, polymeriserade<br>genom upphettning i vakuum eller i inert gas eller på annat<br>sätt kemiskt modifierade, med undantag av produkter enligt nr<br>15.16; oätliga blandningar eller beredningar av animaliska<br>eller vegetabiliska fetter eller oljor eller av fraktioner av olika<br>fetter eller oljor enligt detta kapitel, inte nämnda eller inbe-<br>gripna någon annanstans</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>ur</p></td><td>
<p>16.01</p></td><td>
<p>Korv (med undantag av gåsleverkorv) och liknande produkter<br>av kött, andra djurdelar eller blod; beredningar av dessa pro-<br>dukter</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>ur</p></td><td>
<p>16.02</p></td><td>
<p>Kött, andra djurdelar och blod, beredda eller konserverade på<br>annat sätt (med undantag av gåsleverpastej)</p></td><td>
<p>20</p></td></tr>
</table>
<p>ur 16.05</p>
<p>17.01</p>
<p>ur 17.02</p>
<p>17.03</p>
<p>ur 17.04</p>
<p>ur 18.06</p>
<p>ur 19.01</p>
<p>19.02</p>
<p>19.03<br>ur 19.04</p>
<p>ur 19.05</p>
<p>ur 20.04,</p>
<p>ur 20.06</p>
<p>ur 20.05,</p>
<p>ur 20.06</p>
<p>ur 21.02</p>
<p>ur 21.04</p>
<p>21.05<br>ur 21.06</p>
<p>23.02</p>
<p>23.03</p>
<p>Andra ryggradslösa vattendjur än kräftdjur och blötdjur, be- Prop. 1999/2000:140<br>redda eller konserverade</p>
<p>Socker från sockerrör eller sockerbetor samt kemiskt ren</p>
<p>sackaros, i fast form</p>
<p>Annat socker, inbegripet kemiskt ren laktos, maltos, glukos<br>och fruktos, i fast form (med undantag av invertsocker); sirap<br>och andra sockerlösningar utan tillsats av aromämnen eller<br>färgämnen (med undantag av invertsocker); sockerkulör<br>Melass erhållen vid utvinning eller raffinering av socker<br>Fondantmassor, mandelmassor, pastor och andra liknande<br>halvfabrikat, inte innehållande kakao, i bulk</p>
<p>Glasspulver, glasspasta (glassmassa), puddingar och liknande<br>efterrätter samt pulver, flingor, pastor och flytande bered-<br>ningar endast avsedda för framställning av pudding och annan<br>liknande efterrätt eller dryck, innehållande kakao<br>Livsmedelsberedningar av mjöl, stärkelse eller maltextrakt,<br>som inte innehåller kakaopulver eller innehåller mindre än 50<br>viktprocent kakaopulver, inte nämnda eller inbegripna någon<br>annanstans; livsmedelsberedningar av varor enligt nr 04.01-<br>04.04, som inte innehåller kakaopulver eller innehåller mindre<br>än 10 viktprocent kakaopulver, inte nämnda eller inbegripna<br>någon annanstans</p>
<p>Pastaprodukter, såsom spagetti, makaroner, nudlar, lasagne,<br>gnocchi, ravioli och cannelloni, även kokta, fyllda (med kött<br>eller andra födoämnen) eller på annat sätt beredda; couscous,<br>även beredd</p>
<p>Flingor, gryn o. d., framställda av stärkelse</p>
<p>Spannmål, annan än majs, i form av kom, förkokt eller på<br>annat sätt beredd</p>
<p>Bakverk, även innehållande kakao (med undantag av kex,</p>
<p>småkakor o.d., våfflor och rån (wafers))</p>
<p>Potatis och produkter av ärter och bönor enligt nr 07.13,<br>beredda eller konserverade på annat sätt än med ättika eller<br>ättiksyra, fiysta</p>
<p>Potatis och produkter av ärter och bönor enligt nr 07.13,<br>beredda eller konserverade på annat sätt än med ättika eller<br>ättiksyra, inte fiysta</p>
<p>Andra encelliga mikroorganismer än jäst, döda (med undantag</p>
<p>av vacciner enligt nr 30.02)</p>
<p>Homogeniserade sammansatta livsmedelsberedningar, inne-<br>hållande kött (inbegripet andra djurdelar)</p>
<p>Glassvaror, även innehållande kakao</p>
<p>Livsmedelsberedningar, inte nämnda eller inbegripna någon<br>annanstans (med undantag av konfektyrer)</p>
<p>Kli, fodermjöl och andra återstoder, även i form av pelletar,<br>erhållna vid siktning, målning eller annan bearbetning av<br>spannmål eller baljväxter</p>
<p>Återstoder från stärkelseframställning och liknande återstoder,<br>betmassa, bagass och annat avfall från sockerframställning,</p>
<p>21</p>
<p>23.04</p>
<p>23.05</p>
<p>ur 23.06</p>
<p>23.08</p>
<p>ur 23.09</p>
<p>25.10</p>
<p>ur 28.08<br>ur 28.09</p>
<p>28.14<br>ur 28.34<br>ur 28.35</p>
<p>31.01</p>
<p>-31.05<br>ur 35.02<br>35.05</p>
<p>ur 35.07</p>
<p>ur 38.09</p>
<p>ur 38.23</p>
<p>ur 38.24</p>
<p>drav, drank och annat avfall från bryggerier eller brännerier, Prop. 1999/2000:140<br>även i form av pelletar</p>
<p>Oljekakor och andra fasta återstoder från utvinning av soja-<br>bönolja, även malda eller i form av pelletar</p>
<p>Oljekakor och andra fasta återstoder från utvinning av jord-<br>nötsolja, även malda eller i form av pelletar</p>
<p>Oljekakor och andra fasta återstoder (med undantag av man-<br>delkli) från utvinning av vegetabiliska fetter eller oljor, andra<br>än de som omfattas av nr 23.04 eller 23.05, även malda eller i<br>form av pelletar</p>
<p>Vegetabiliska ämnen och vegetabiliskt avfall samt vegeta-<br>biliska återstoder och biprodukter av sådana slag som används<br>vid utfodring av djur, inte nämnda eller inbegripa någon an-<br>nanstans, även i form av pelletar</p>
<p>Beredningar av sådana slag som används vid utfodring av djur<br>(med undantag av hundbröd samt sådana vitamin- och mine-<br>ralfodermedel som inte innehåller torrmjölk)</p>
<p>Naturliga kalciumfosfater, naturliga aluminiumkalciumfos-<br>fater och fosfatkrita</p>
<p>Salpetersyra</p>
<p>Fosforpentoxid och ortofosforsyra</p>
<p>Ammoniak, vattenfri eller i vattenlösning</p>
<p>Kalium-, kalcium- och magnesiumnitrat</p>
<p>Kalium- eller kalciumpolyfosfater (inbegripet meta- och py-<br>rofosfater), kaliumortofosfater och kalciumhydrogenortofosfat<br>(dikalciumfosfat)</p>
<p>Gödselmedel</p>
<p>Äggalbumin</p>
<p>Dextrin och annan modifierad stärkelse (t.ex. förklistrad eller<br>förestrad stärkelse); lim och klister på basis av stärkelse, dex-<br>trin eller annan modifierad stärkelse</p>
<p>Enzympreparat innehållande födoämnen</p>
<p>Beredda glätt- och appreturmedel av sådana slag som används<br>inom textil-, pappers- eller läderindustrin eller inom liknande<br>industrier, på basis av stärkelse eller stärkelseprodukter (med<br>undantag av varor i detaljhandelsförpackningar vägande per<br>styck högst 1 kg netto)</p>
<p>Tekniska enbasiska fettsyror (med undantag av olein, linolje-<br>fettsyra och andra fettsyror med ett jodtal av minst 170, ri-<br>cinoljefettsyra, dehydratiserad ricinoljefettsyra, högraffinerad<br>tallfettsyra och ullfettsyra); sura oljor från raffinering</p>
<p>Beredda bindemedel för gjutformar eller gjutkärnor på basis<br>av stärkelse eller stärkelseprodukter</p>
<p>22</p>
<h2>3 Ärendet och dess beredning</h2>
<p>För att åstadkomma en uthållig sysselsättningstillväxt krävs en väl funge-<br>rande konkurrens och effektiva marknader. I 1999 års ekonomiska vår-<br>proposition aviserade regeringen mot den bakgrunden sin avsikt att åter-<br>komma med förslag på det konkurrenspolitiska området. Som ett led i det<br>arbetet uppdrog regeringen den 23 juni 1999 åt Konkurrensverket att<br>närmare kartlägga och analysera hur konkurrensförhållandena utvecklats<br>på den svenska marknaden under 1990-talet. Analysen skulle beakta de<br>förändringar som skett såsom Sveriges medlemskap i EU, ett skärpt kon-<br>kurrensrättsligt regelsystem och ny lagstiftning om offentlig upphandling.<br>Regeringen uppdrog vidare samma dag åt Statskontoret att kartlägga och<br>analysera konkurrensutsatt verksamhet i den statliga sektorn. Konkur-<br>rensverket presenterade i januari 2000 sina slutsatser och förslag i rap-<br>porten Konkurrensen i Sverige under 90-talet - problem och förslag<br>(2000:1). Statskontoret presenterade slutligt i april 2000 sina slutsatser<br>och förslag i rapporten Staten som kommersiell aktör - omfattning och<br>konkurrenseffekter (2000:16). En hearing om konkurrenspolitiken hölls<br>av Näringsdepartementet den 16-17 mars 2000.</p>
<h4>Konkurrenslagen och samarbete i taxibranschen</h4>
<p>I departementspromemorian Små företag och konkurrenslagen<br>Ds 1998:72 behandlades frågan om huruvida erfarenheterna av konkur-<br>renslagens tillämpning på olika former av småföretagssamarbete borde<br>föranleda lagstiftningsåtgärder. I promemorian föreslogs beträffande<br>taxibranschen att regeringen skulle utfärda ett gruppundantag för taxi för<br>de fall där beställningscentralen har en marknadsandel på högst 35 pro-<br>cent av den relevanta marknaden. Förslaget remissbehandlades.</p>
<p>Riksdagens Näringsutskott uttalade våren 1999 att det var angeläget att<br>taxibranschen så snabbt som möjligt kan få besked om vilka regler som<br>skall gälla för branschen. Utskottet förutsatte att regeringen behandlade<br>frågan om konkurrenslagen och samverkan inom taxibanschen med<br>skyndsamhet samt att regeringen presenterade ett förslag till lösning se-<br>nast under hösten 1999.</p>
<p>Under frågans vidare beredning har Näringsdepartementet utarbetat en<br>ny promemoria med förslag till ändring i konkurrenslagen (nedan kallad<br>promemorian). En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 1.<br>Promemorians lagförslag finns i bilaga 2. Promemorian har remissbe-<br>handlats och en förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. Re-<br>missyttrandena finns tillgängliga i Näringsdepartementet<br>(dnr N/2000/29/NL).</p>
<p>Regeringen beslutade den 6 april 2000 att inhämta Lagrådets yttrande<br>över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådet har lämnat förslagen<br>utan erinran. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>23</p>
<h4>Svensk tillämpning av EG:s konkurrensregler m.m.</h4>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>Regeringen beslöt den 27 augusti 1998 att bemyndiga chefen för Nä-<br>ringsdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att ana-<br>lysera de rättsliga förutsättningarna för införande av möjlighet till natio-<br>nell tillämpning av artiklarna 85.1 och 86 (numera artiklarna 81.1 och 82)<br>i EG-fördraget hos svensk konkurrensmyndighet och domstol vid därtill<br>knuten prövning (dir 1998:67). Utredaren skulle i förekommande fall<br>lägga fram förslag till de lagstiftningsåtgärder som behövs för en effektiv<br>sådan tillämpning.</p>
<p>Utredningen antog namnet Utredningen om nationell tillämpning av<br>EG:s konkurrensregler för företag. Utredningen redovisade i januari 2000<br>det nämnda uppdraget genom betänkandet Svensk tillämpning av EG:s<br>konkurrensregler (SOU 2000:4). En sammanfattning av utredningens<br>betänkande finns i bilaga 6. Utredningens lagförslag finns i bilaga 7.<br>Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna<br>finns i bilaga 8. De skriftliga remissyttrandena finns tillgängliga i Nä-<br>ringsdepartementet (dnr N2000/353/NL).</p>
<p>Konkurrensverket fick 1999 i uppdrag att analysera hur konkurrensen<br>utvecklats på de svenska marknaderna under 1990-talet. Verket presente-<br>rade därefter sin rapport Konkurrensen i Sverige under 90-talet, Kon-<br>kurrensverkets rapportserie 2000:1. Rapporten innehåller förutom en<br>analys även ett stort antal förslag.</p>
<p>Ett av förslagen var att det införs en uttrycklig bestämmelse i konkur-<br>renslagen om att det vid fastställandet av konkurrensskadeavgift kan be-<br>aktas att ett företag lämnat Konkurrensverket information om överträdel-<br>sen eller i övrigt medverkat vid utredningen av densamma. Under frågans<br>vidare beredning har Näringsdepartementet i det avseendet utarbetat en<br>promemoria med förslag till ändring i konkurrenslagen (nedan kallad<br>promemorian). En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 9.<br>Lagförslaget i promemorian finns i bilaga 10. Promemorian har remiss-<br>behandlats och varit föremål för remissmöte (s.k. hearing) den 16-17<br>mars 2000, som huvudsakligen gällt Konkurrensverkets rapport. De<br>skriftliga remissyttrandena finns tillgängliga i Näringsdepartementet<br>(dnrN/2000/1172/NL).</p>
<p>I Näringsdepartementet har upprättats departementspromemorian<br>Kontroll på ort och ställe av statligt stöd (Ds 2000:16). Promemorian var<br>föranledd av att det inom Europeiska unionen har beslutats om en förord-<br>ning om tillämpningsföreskrifter för artikel 88 (f.d. artikel 93) i EG-<br>fördraget (Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om<br>tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget). Promemorians<br>lagförslag finns i bilaga 11. Promemorian sändes ut på remiss till ett antal<br>remissinstanser som bereddes tillfälle att lämna synpunkter på förslaget<br>vid ett remissmöte den 31 mars 2000 eller inkomma med skriftligt yttran-<br>de senast samma dag. En förteckning över remissinstanserna finns i bila-<br>ga 12. Remissyttrandena och ett protokoll från remissmötet finns till-<br>gängliga i Näringsdepartementet (dnr N2000/2223/NL). Samråd har även<br>skett med tjänstemän vid kommissionen.</p>
<p>24</p>
<p>Regeringen beslutade den 19 april 2000 att inhämta Lagrådets yttrande<br>över de lagförslag som finns i bilaga 13. Lagrådet har lämnat förslagen<br>utan erinran. Lagrådets yttrande finns i bilaga 14.</p>
<h4>Konkurrenslagen och lantbruket</h4>
<p>I departementspromemorian Små företag och konkurrenslagen<br>Ds 1998:72 föreslogs även vissa ändringar i det s.k. legalundantaget för<br>lantbruket. Förslaget remissbehandlades.</p>
<p>Riksdagens Näringsutskott uttalade våren 1999 att det var angeläget att<br>regeringen även behandlade frågan om konkurrenslagen och lantbruket<br>med skyndsamhet.</p>
<p>Under frågans vidare beredning har Näringsdepartementet utarbetat en<br>ny promemoria med förslag till bl.a. ändring i konkurrenslagen (nedan<br>kallad promemorian). Promemorians lagförslag finns i bilaga 15. Pro-<br>memorian har remissbehandlats och en förteckning över remissinstanser-<br>na finns i bilaga 16. Remissyttrandena finns tillgängliga i Näringsdepar-<br>tementet (dnr N/2000/775/NL).</p>
<p>Regeringen beslutade den 4 maj 2000 att inhämta Lagrådets yttrande<br>över de lagförslag som finns i bilaga 17. Lagrådet har lämnat förslagen<br>utan erinran. Lagrådets yttrande finns i bilaga 18.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<h2>4 Allmänna utgångspunkter</h2>
<h4>Ökad konkurrens är en central del i regeringens tillväxtpolitik</h4>
<p>Statens uppgift är att aktivt bidra till moderniseringen av samhället i<br>samklang med det övergripande målet om en hållbar utveckling. Teknis-<br>ka och organisatoriska förändringar skapar nya förutsättningar för all<br>ekonomisk verksamhet. Informationsteknologins utveckling är ett exem-<br>pel, internationaliseringen av marknaderna ett annat. Regering och riks-<br>dag skall jämna vägen för det nya genom att anpassa lagar, infrastruktur,<br>utbildning, regler för arbetsmarknaden och inte minst regler för konkur-<br>rens mellan företag och produkter. Omreglering och öppnande av mark-<br>nader släpper fram nya idéer, nya företag och inte minst nya människor.<br>Dessutom skall staten säkerställa öppenhet gentemot andra länder.</p>
<p>Konkurrenspolitik är ett medel för att främja öppenhet i samhället. I ett<br>modernt samhälle är informationen fri, alla har lika förutsättningar och<br>den bästa kompetensen används. Det innebär också att orationella hierar-<br>kier, diskriminering och fåtalsmakt måste motverkas.</p>
<p>Regeringen vill motverka monopol som begränsar möjligheten för hus-<br>hållen att välja leverantör eller teknik. Syftet är att skapa konkurrens<br>mellan företag och mellan olika tekniker samtidigt som man vill värna<br>tillgängligheten i hela landet. Konsumenter av telefoni, el och bussresor<br>kan nu se effekterna av en skärpt konkurrens genom lägre priser. Men<br>konkurrens är viktig för konsumenterna mer än vad gäller priset. Stärkt<br></p>
<p>25</p>
<p>konsumentmakt genom ökad konkurrens och ökad information till kon-<br>sumenterna ökar trycket på foretagen. Den omställning som konkurrens<br>tvingar fram innebär inte sällan initialt negativa effekter för berörda fö-<br>retag och löntagare och även ibland för konsumenter. Långsiktigt gynnar<br>effektivare marknader en jämnare fördelning av vinster och inte minst av<br>löner mellan olika grupper. En effektiv konkurrens motverkar monopol-<br>vinster och väsentligt högre ersättningar till företagsledare och anställda<br>än i andra sektorer.</p>
<p>Marknadens effektivitet skapar ett underlag för välfärden och fördel-<br>ningen. Nationens välstånd bestäms både av hur mycket vi producerar<br>och förhållandet mellan export- och importpriser. En sänkt prisnivå ger<br>möjlighet till ett större utbud av varor och tjänster till rimliga priser, vil-<br>ket gynnar konsumenterna. För att kunna sänka den svenska prisnivån<br>relativt omvärlden behövs en ökad konkurrens på produktmarknadema.</p>
<p>Konkurrensen har påtagliga välfardseffekter för konsumenter som har<br>låga inkomster, eftersom den ger möjlighet till ett större utbud av varor<br>och tjänster till ett rimligt pris. Detta ger också fler konsumenter ett rika-<br>re utbud av varor och tjänster att välja mellan. Omvänt innebär konkur-<br>rensbegränsning ett gynnande av ägare, företagsledningar och löntagare<br>inom de berörda sektorerna på bekostnad av företag och löntagare i andra<br>sektorer samt inte minst konsumenterna.</p>
<p>Ineffektiva marknader bidrar till en pris- och lönespiral och till en<br>mindre effektiv ekonomi och därmed lägre tillväxttakt. Regeringen har<br>lagt förslag som syftar till att underlätta en lönebildning för full syssel-<br>sättning, som nu behandlas i riksdagen. Ökad konkurrens ger höjd pro-<br>duktivitet som i sin tur är en förutsättning för ökade reallöner. Konkur-<br>renspolitiken underlättar därmed också för stabiliseringspolitiken.</p>
<p>De som sluter sig samman i karteller mot konsumenterna ställer sig i<br>vägen för rationella lösningar, låga priser, nya företag och nya idéer. Den<br>ekonomiska politiken måste utformas med hänsyn till att monopol och<br>andra dominerande ekonomiska krafter ofta har starkt intresse av att på-<br>verka det offentliga beslutsfattandet. De många konsumenterna har var<br>för sig inte samma ekonomiska styrka eller möjligheter att påverka opini-<br>on och beslutsfattande. Här finns en viktig demokratisk obalans.</p>
<p>Regeringens näringspolitik står för öppenhet och förändring. Regering-<br>en accepterar inte karteller och monopol utan syftar med denna proposi-<br>tion till att på flera områden bryta upp sammanslutningar mot konsu-<br>menterna. Det är också viktigt att se till de mindre företagen och de ännu<br>inte startade företagen, som missgynnas av konkurrensbegränsande sam-<br>manslutningar. Konkurrenspolitiken måste stärkas så att den ökar upp-<br>täcktsrisken och därmed sänker vinsten av försök att bilda karteller mot<br>konsumenterna.</p>
<p>Välfärdstjänstema finansieras via den offentliga sektorn enligt den ge-<br>nerella välfärdsstatens principer. Utgångspunkten är att alla skall ha till-<br>gång till skola, vård och omsorg utan betydande egenfinansiering i sam-<br>band med konsumtionen.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>26</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>Diverse varor och</p>
<p>Restauranger tjänster 5%<br>och logi 5%</p>
<p>Utbildning 0%</p>
<p>Transport 13%</p>
<p>Rekreation och<br>kultur 11%</p>
<p>Post och tele-<br>kommunikationer<br>3%</p>
<p>Livsmedel och<br>alkoholfria drycker<br>13%</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN03140/prop_19992000__140-2.png" style="width:147pt;height:147pt;"/>
<p>Hälso- och<br>sjukvård<br>3%</p>
<p>Boende 32%</p>
<p>Kläder och skor<br>6%</p>
<p>Alkoholhaltiga<br>drycker och tobak<br>4%</p>
<p>Inventarier och</p>
<p>hushållsvaror</p>
<p>5%</p>
<p>Figur 4.1. Olika varu- och tjänstegruppers andelar av konsumentprisindex år 2000.</p>
<p>Källa: Statistiska centralbyrån</p>
<h4>Utvecklingen i ett längre perspektiv inger oro</h4>
<p>Den samlade bilden av många undersökningar som har genomförts är att<br>Sverige under en längre tid har haft en alltför svag ekonomisk utveckling<br>och att jämförelser med andra utvecklade industriländer i viktiga avseen-<br>den faller ut till Sveriges nackdel. Även om Sveriges ekonomiska läge för<br>närvarande präglas av återhämtning och ter sig mycket ljust ger bilden<br>med det längre perspektivet anledning till oro och manar till fortsatta åt-<br>gärder for uthållig tillväxt och ett växande välstånd.</p>
<p>Varje beskrivning av Sveriges ekonomiska utveckling och vår ställning<br>i förhållande till omvärlden är beroende av vilka mått man använder, vil-<br>ken tidsperiod som avses och vem man jämför med. Långtidsutredningen<br>1999/2000 (SOU 2000:7) har valt år 1970 som utgångspunkten for sin<br>beskrivning av Sveriges BNP-tillväxt. Under perioden 1970—1998 ökade<br>den reala bruttonationalprodukten per person i Sverige med ca 47 pro-<br>cent, mot 66 procent i USA och 76 procent i EU. De två perioder då till-<br>växten var påtagligt sämre än i andra länder var under mitten av 1970-<br>talet och under den djupa lågkonjunkturen i början av 1990-talet. De år<br>då tillväxten var högre i Sverige har inte fullt ut kompenserat för de sva-<br>ga åren. Detta har lett till att Sverige har fallit från en fjärde plats i<br>OECD:s ”välfärdsliga” år 1970 till en sextonde plats år 1998, eller från<br>andra till delad nionde plats bland EU-ländema.</p>
<p>BNP är inte något invändningsfritt mått på välståndet i ett land. Lång-<br>tidsutredningen redovisar som ett komplement också utvecklingen av<br>bruttonationalinkomsten, BNI. Mellan åren 1970 och 1998 har BNI per</p>
<p>27</p>
<p>person ökat med 31 procent, dvs. inkomsterna i Sverige har under perio-<br>den ökat betydligt långsammare än produktionen. Långtidsutredningen<br>gör bedömningen att också BNI-utvecklingen har varit svagare i Sverige<br>än i andra länder, främst mot bakgrund av att exportprisernas utveckling i<br>förhållande till importprisema har varit svagare i vårt land än i omvärl-<br>den.</p>
<p>Även om ekonomisk tillväxt har uppenbara begränsningar som mått på<br>allmän livskvalitet är det oundvikligt att produktionens och inkomsternas<br>utveckling har stor betydelse, inte bara för hushållens konsumtionsmöj-<br>ligheter utan också för våra möjligheter att slå vakt om de grundläggande<br>välfärdssystemen.</p>
<p>Den ekonomiska tillväxten bestäms av dels insatsen av arbete och ka-<br>pital i produktionen, dels hur effektivt dessa resurser används, dvs. pro-<br>duktiviteten. Antalet arbetade timmar i Sverige var 1998 drygt en procent<br>lägre än 1970. Under 1970-talet skedde en minskning av insatsen av ar-<br>bete, bl.a. till följd av minskad genomsnittlig arbetstid och ökade möjlig-<br>heter till ledighet. Under 1980-talet ökade åter antalet arbetade timmar.<br>En starkt bidragande orsak var den ökade sysselsättningsgraden under<br>1970- och 1980-talen till en högsta nivå år 1989 på 82 procent av det<br>totala antalet personer i arbetsför ålder. Konjunkturnedgången under den<br>tidigare delen av 1990-talet ledde till att antalet arbetade timmar åter<br>minskade. Däremot har konjunkturuppgången under senare delen av<br>1990-talet inte medfört en motsvarande uppgång i insatsen av arbete i<br>produktionen.</p>
<p>Kapitalstockens utveckling har också betydelse för hur produktionen<br>utvecklas. Tillgängliga uppgifter pekar på att realkapitalstocken per sys-<br>selsatt sedan slutet av 1950-talet har utvecklats sämre i Sverige än i andra<br>länder. Bruttoinvesteringarna som andel av BNP har under perioden<br>1970-1998 haft en negativ utveckling i såväl Sverige som EU medan<br>motsvarande andel i USA efter en uppgång under 1990-talet åter nått<br>samma nivå som år 1970. Långtidsutredningens slutsats är att den sämre<br>utvecklingen för realkapitalstocken per sysselsatt i Sverige jämfört med<br>många andra OECD-länder kan vara en bidragande orsak till den lägre<br>tillväxten i vårt land.</p>
<p>Den tredje faktorn som bestämmer den ekonomiska tillväxten är pro-<br>duktivitetsutvecklingen. Under 1970- och 1980-talen var produktivitets-<br>utvecklingen i Sverige högre än i USA men lägre jämfört med EU-<br>ländema. Under 1990-talet förbättrades produktivitetsutvecklingen för<br>Sveriges del och var betydligt starkare än i de flesta andra länder.</p>
<p>Att helt hänföra Sveriges över en längre period relativt svaga tillväxt<br>till någon enskild faktor är inte möjligt. Olika förhållanden har lyfts fram<br>i den ekonomiska debatten men uppfattningarna skiljer sig åt när det<br>gäller vilken betydelse de har haft. En förklaring som väger tungt är<br>bristande konkurrens inom många delar av ekonomin. Det beror delvis på<br>att en betydande del av produktionen har skett inom den offentliga sek-<br>torn, men också på att konkurrensen har varit begränsad inom många<br>delar av det privata näringslivet. Bristen på konkurrens har också speglats<br>i att prisnivån i Sverige under lång tid legat betydligt över priserna i de<br>flesta andra EU-länder.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>28</p>
<p>Enligt en analys som Statistiska centralbyrån genomfort på uppdrag av Prop. 1999/2000:140<br>regeringen låg den svenska prisnivån under senare delen av år 1999 21<br>procent över EU-genomsnittet, vilket innebar en relativ förbättring i för-<br>hållande till början av 1990-talet då differensen till Sveriges nackdel<br>uppgick till närmare 50 procent. I rapporten Benchmarking av närings-<br>politiken (Ds 2000:12) konstateras att Sverige tillsammans med Danmark<br>år 1998 hade den högsta köpkraftskorrigerade prisnivån för privat kon-<br>sumtion bland EU-ländema. Figur 4.2 visar prisnivån i Sverige jämfört<br>med Förenta Staterna, OECD-ländema och EU åren 1996 till 1998.</p>
<p>Index</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN03140/prop_19992000__140-3.png" style="width:281pt;height:195pt;"/>
<p>■ Förenta Staterna</p>
<p>BOECD29</p>
<p>□ EU15</p>
<p>□ Sverige</p>
<p>Figur 4.2. Prisnivåindex for Sverige, EU, OECD och Förenta Staterna åren 1996 till 1998.</p>
<p>Källa: Statistiska centralbyrån och OECD</p>
<p>Benchmarkingrapporten redovisar också två andra indikatorer på hur<br>väl marknader och konkurrens fungerar i Sverige. När det gäller statligt<br>stöd placerar sig Sverige i mitten bland EU-ländema (figur 4.3). Det<br>finns dock skäl att utesluta transportstödet från jämförelsen på grund av<br>att speciella förhållanden på detta område försvårar rättvisande jämförel-<br>ser. När jämförelsen begränsas till att avse statligt stöd till tillverk-<br>ningsindustrin är Sverige näst efter Storbritannien det EU-land som har<br>den lägsta nivån på statsstödet. Den tredje indikatorn anger andelen sys-<br>selsatta i privat sektor och syftar till att belysa omfattningen av den kon-<br>kurrensutsatta delen av ekonomin. Bland EU-ländema har Sverige den<br>minsta privata sektom med detta mått mätt.</p>
<p>29</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN03140/prop_19992000__140-4.png" style="width:270pt;height:216pt;"/>
<p>Figur 4.3 Statligt stöd per capita i Europeiska unionen. Ärliga genomsnitt under perioden<br>1995 till 1997 i 1996 års priser. Totalt statligt stöd, exklusive till jordbruk och sjöfart.</p>
<p>Källa: EU-kommissionen</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>BNP-tillväxten har ibland setts som ett hot mot miljön och människors<br>intresse av en ekologiskt hållbar utveckling. Långtidsutredningen redovi-<br>sar olika forskningsresultat rörande de komplicerade sambanden mellan<br>tillväxt och miljö. Även om kunskapen om dessa samband fortfarande är<br>begränsad tyder internationella studier på att en tillväxt upp till en viss<br>nivå ökar de miljöskadliga effekterna. Därefter minskar utsläppen med<br>stigande BNP per person. Mätningar av olika miljörelaterade faktorers<br>utveckling i Sverige visar i flera fall en vändpunkt omkring år 1970. Efter<br>denna tidpunkt fortsätter BNP per person att stiga samtidigt som vissa<br>utsläpp och s.k. undvikandekostnader sjunker. Av Långtidsutredningen<br>framgår att vissa miljöproblem tycks ha ett entydigt samband med ökad<br>BNP per person. En jämförelse mellan olika länder visar att det finns ett<br>tydligt samband mellan inkomstnivå per person och koldioxidutsläpp, där<br>i-ländema har betydligt högre utsläpp än u-ländema.</p>
<p>Långtidsutredningens slutsats är att det inte finns något tydligt sam-<br>band mellan ekonomisk tillväxt och miljöpåverkan. I takt med att in-<br>komsten stiger skapas på sikt resurser för att utveckla ny och miljövänli-<br>gare teknik. Vidare ökar ofta efterfrågan på en god miljö vid ökade in-<br>komster. I ett kortare perspektiv kan däremot ökade miljökrav utgöra<br>restriktioner på den ekonomiska tillväxten. Ekonomisk tillväxt bidrar inte<br>heller automatiskt till en god miljö. Långtidsutredningen pekar också på<br>att även de ekonomiska och sociala aspekterna bör omfattas för att be-<br>greppet skall vara meningsfullt på lång sikt. Flera av Långtidsutredning-<br>ens slutsatser har i andra sammanhang betraktats som kontroversiella,<br>bl.a. vad gäller att Sverige redan nu är hållbart. Utredningens beräkningar<br>innehåller t.ex. inte de allvarligaste miljöproblemen som klimatgaser och</p>
<p>30</p>
<p>den biologiska mångfalden. Vidare visar de scenarier som har tagits fram<br>inom Naturvårdsverkets arbete med att formulera ett Hållbart Sverige att<br>tekniska förbättringar i sig inte är tillräckliga för att nå miljömålet på<br>klimatområdet.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<h4>Strukturpolitiken har blivit viktigare</h4>
<p>Den ekonomiska politiken har i allt högre grad kommit att fokuseras på<br>strukturpolitik samtidigt som tveksamheten har ökat när det gäller möj-<br>ligheterna att bedriva finanspolitisk ”finjustering”. I stället har man allt-<br>mer betonat stabilitet och förutsägbarhet som mål för den ekonomiska<br>politiken för att skapa förutsättningar för ekonomisk aktivitet, inte minst<br>för företagens investeringar.</p>
<p>De strukturella reformer som har genomförts i den svenska ekonomin<br>under senare tid har vanligen syftat till att öka effektiviteten genom ökad<br>konkurrens och förbättrade incitament till arbete. De strukturella refor-<br>merna har också ställt krav på omställning och flexibilitet hos företag och<br>anställda. Detta kan på kort sikt medföra negativa effekter, exempelvis i<br>form av utslagning av arbetskraft. På längre sikt är det dock positivt även<br>för arbetsmarknaden att produktmarknadema fungerar effektivt. Genom<br>att öppna marknader för konkurrens erbjuds möjligheter för nya företag,<br>nya människor och nya idéer att utmana gamla och ineffektiva strukturer.<br>Det öppnar också möjligheter för nya grupper att göra sig gällande och<br>bidra med sina särskilda erfarenheter. På många områden har exempelvis<br>ungdomar, kvinnor och invandrare i högre grad än tidigare utnyttjat möj-<br>ligheterna att starta eget och på så sätt fört in ett nytt tänkande som har<br>bidragit till en mer dynamisk utveckling.</p>
<p>Effektiva varu- och tjänstemarknader är också en förutsättning för en<br>effektiv arbetsmarknad. En förbättrad konkurrens på varu- och tjänste-<br>marknaderna är sålunda ett viktigt komplement till de insatser som görs<br>inom bl.a. arbetsmarknadspolitiken för att öka sysselsättningen. Detta är<br>en följd av de goda förutsättningar för en snabb produktivitetstillväxt som<br>konkurrensen i allmänhet ger upphov till. Den snabba produktivitetstill-<br>växten tenderar att sänka arbetskraftskostnaderna per producerad enhet,<br>givet de krav på reallöneutveckling som löntagarna har. Sänka arbets-<br>kraftskostnader leder i sin tur till stärkt konkurrenskraft och ökad efter-<br>frågan på arbetskraft.</p>
<p>Starka konkurrensförhållanden motverkar även risken för en alltför<br>snabb löneutveckling i ekonomin. Om konkurrensen är hård minskar fö-<br>retagens möjligheter att övervältra kostnaderna för de löneökningar som<br>överstiger produktivitetstillväxten på konsumenterna. Alltför höga löne-<br>ökningar kommer därför ofelbart att leda till en sämre sysselsättningsut-<br>veckling inom den aktuella branschen. Vetskapen om detta tenderar att<br>dämpa lönekraven i avtalsförhandlingarna.</p>
<p>På kort sikt uppkommer dessutom en för sysselsättningen betydelsefull<br>engångseffekt när konkurrensförhållandena skärps på tidigare ineffektiva<br>marknader. Skärpta konkurrensförhållanden pressar prisnivån och sänker<br>vinstmarginalerna på de aktuella marknaderna. Prisnedgången kan i vissa<br>fall vara betydande och utsträckt över en relativt lång tidsperiod. Under</p>
<p>31</p>
<p>denna tidsperiod bidrar de sänkta vinstmarginalerna till att minska infla-<br>tionstrycket i ekonomin vilket kan vara av speciell betydelse i en uppåt-<br>gående ekonomi. Behovet av att strama åt penningpolitiken minskar vil-<br>ket innebär att den allmänna efterfrågan på arbetskraft kan fortsätta att<br>stiga under en längre tidsperiod än vad som skulle ha varit fallet om kon-<br>kurrensförhållandena inte hade skärpts.</p>
<p>I rapporten Benchmarking av näringspolitiken redovisas sex indikato-<br>rer på en väl fungerande arbetsmarknad. I jämförelserna med andra län-<br>der ligger Sverige mycket bra till när det gäller befolkningens läsförmå-<br>ga, benägenheten att flytta mellan olika regioner och kvinnors sysselsätt-<br>ningsintensitet. Däremot har Sverige en väsentligt sämre placering i fråga<br>om sysselsättningsintensitet för män och utländska medborgare, arbets-<br>lösheten bland män och kvinnor samt andelen högre utbildade på arbets-<br>marknaden. Rapporten redovisar också indikatorer på hur väl lönebild-<br>ningen fungerar i Sverige. Resultatet är att Sverige ligger relativt dåligt<br>till i en internationell jämförelse.</p>
<p>Sedan mitten av 1980-talet har en rad strukturåtgärder vidtagits, som i<br>många fall har haft direkta återverkningar på marknadernas funktionssätt.<br>Reformerna började på det makroekonomiska planet med kredit- och va-<br>lutaavreglering. Parallellt öppnades det finansiella tjänsteområdet för<br>utländska etableringar. Den finansiella lagstiftningen har reformerats i<br>syfte att öka konkurrensen samtidigt som den finansiella stabiliteten bi-<br>behålls. Reformer på skatte- och socialförsäkringsområdena syftade till<br>att öka incitamenten till arbete och sparande.</p>
<p>År 1993 infördes en ny EG-anpassad konkurrenslag som förbjuder<br>konkurrensbegränsande samarbete mellan företag och missbruk av ett<br>företags dominerande ställning. Överträdelser av förbuden kan medföra<br>en form av företagsböter, s.k. konkurrensskadeavgift. Tidigare lagstift-<br>ning medgav endast att ett företag kunde åläggas att fortsättningsvis upp-<br>höra med ett konkurrensbegränsande beteende om skadliga effekter kun-<br>de bevisas.</p>
<p>Flera viktiga åtgärder har genomförts för att höja effektiviteten i den<br>offentliga sektorn, bland annat genom att tillåta mer konkurrens. Statsbi-<br>dragen till kommunerna har lagts om för att effektivisera resursutnyttjan-<br>det, och en ny lag om offentlig upphandling har tillkommit. Ett Råd för<br>konkurrens på lika villkor mellan privat och offentlig sektor har inrättats.</p>
<p>På bostadsområdet har räntesubventionerna minskat kraftigt och bo-<br>stadspolitiken har skiftat från produktionsstöd till att fokusera på efter-<br>ffågesidan, dvs. ge stöd till de boende. Vidare har det statliga stödsyste-<br>met avreglerats och förenklats. Därigenom får både producenter och kon-<br>sumenter nu bära en större del av både kapital- och produktionskostna-<br>derna, men obalansen mellan storstad och landsbygd har lett till bostads-<br>brist i storstäder och tomma lägenheter i många mindre kommuner. Rege-<br>ringen har därför i en PM lyft möjligheten till att införa en bostadsför-<br>sörjningsplan i kommunerna.</p>
<p>Betydande förändringar har skett under 1990-talet vad gäller transpor-<br>ter, kommunikation och energi. Statliga monopol har avskaffats, etable-<br>ringsfrihet har införts och reformer och omregleringar har genomförts. På<br>det hela taget har förändringarna lett till ökad konkurrens och högre ef-<br>fektivitet. Konsumenterna har i allmänhet kunnat dra fördel av ett ökat</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>32</p>
<p>utbud, en större variation av erbjudna tjänster och lägre priser. Samtidigt Prop. 1999/2000:140<br>har på vissa av de berörda områdena negativa effekter förekommit som<br>visar betydelsen av tydliga spelregler för att styra aktörernas beteende på<br>en marknad som öppnats för konkurrens. Inom EU pågår ett arbete med<br>att följa de strukturella reformer som görs i medlemsländerna, den s.k.</p>
<p>Cardiffprocessen.</p>
<p>Den ökade internationaliseringen innebär nya förutsättningar för den<br>ekonomiska politiken. Dels ställer EU:s stabilitetspakt formella krav på<br>bland annat budgetunderskott och skuldkvoter. Dels innebär kapitalets<br>och arbetskraftens ökade rörlighet praktiska begränsningar på hur mycket<br>den ekonomiska politiken - framför allt skattepolitiken - kan avvika från<br>den ekonomiska politik som förs i andra länder. Utrymmet för diskretio-<br>när finanspolitik är således betydligt mindre än för tio år sedan. I stället<br>har den ekonomiska politiken alltmer kommit att inriktas på strukturåt-<br>gärder som ett komplement till stabiliseringspolitiken.</p>
<p>Svensk ekonomi vid millennieskiftet fungerar på många punkter vä-<br>sentligt bättre än tidigare. Den rådande högkonjunkturen skapar förut-<br>sättningar för god tillväxt och fallande arbetslöshet. Den ogynnsamma<br>ekonomiska utveckling i ett längre perspektiv som tidigare har redovisats<br>understryker dock betydelsen av att lägga en grund för en uthållig eko-<br>nomisk utveckling som återställer Sveriges tidigare gynnade position<br>bland jämförbara länder. Regeringens bedömning är att det fortfarande<br>finns en potential för strukturella reformer som skulle bidra till högre<br>resursutnyttjande och ökad konsumentnytta samt till en högre tillväxt i<br>framtiden.</p>
<h4>En hållbar utveckling förutsätter att ekologisk, social och ekonomisk<br>uthållighet kan förenas</h4>
<p>Målet om en hållbar samhällsutveckling omfattar både ekologiska, soci-<br>ala och ekonomiska aspekter. Dessa tre aspekter är ömsesidigt beroende<br>av varandra och måste vägas samman på ett balanserat sätt för att målet<br>om en hållbar utveckling skall uppnås. Ytterst handlar det om att tillför-<br>säkra nuvarande och kommande generationer goda framtidsutsikter och<br>en god livskvalitet.</p>
<p>Under de senaste tre åren har regeringen uttalat att arbetet med att<br>ställa om Sverige till ekologisk hållbarhet skall fortsätta och påskyndas.<br>Sverige skall vara ett föregångsland i arbetet för en hållbar utveckling.<br>Målet är att lämna över ett samhälle till nästa generation där de stora<br>miljöproblemen är lösta. Samtidigt skall Sverige möta 2000-talet på ett<br>sätt som ger förutsättningar för en uthållig och hög ekonomisk tillväxt<br>samt vidmakthålla och utveckla välfärden.</p>
<p>Dagens politik för en hållbar utveckling har växt fram ur insikten om<br>allvaret i olika miljöhot - ozonlagrets uttunning, växthuseffekten, försur-<br>ningen, övergödningen, giftiga ämnens effekter på hälsa och miljö samt<br>ohållbart användande av naturresurser. Samtidigt förändras också bilden.<br>De hot mot miljön som vi nu ser framför oss gäller i stor utsträckning s.k.<br>diffusa utsläpp (små men många utsläpp) vilka är av mer komplicerad<br>natur än de punktutsläpp som tidigare åtgärdats. Livsstilsfrågor, konsum-</p>
<p>2 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 140<br></p>
<p>tionsmönster, samhällets organisation och planering uppmärksammas Prop. 1999/2000:140<br>därför allt mer. Det innebär att en politik för hållbar ekologisk utveckling<br>måste ses som nära sammankopplad med den ekonomiska och sociala<br>utvecklingen.</p>
<p>Den snabba internationaliseringen påverkar ramarna för näringspoliti-<br>ken. Insatser för en hållbar utveckling måste därför i hög grad ske inom<br>ramen för samarbetet inom den Europeiska unionen. I och med att Ams-<br>terdamfördraget trädde i kraft våren 1999, skrevs målet om hållbar ut-<br>veckling in i både EU-fördraget och EG-fördraget. I EG-fördraget står<br>också att miljö och hållbar utveckling skall integreras i unionens alla<br>verksamhetsområden, i syfte att uppnå hållbar utveckling. Vid toppmötet<br>i Cardiff enades Europas stats- och regeringschefer om att arbetet med att<br>integrera miljö och hållbar utveckling i unionens samtliga politikområden<br>ska konkretiseras och intensifieras.</p>
<p>Den globala konkurrenssituationen och den ekonomiska och politiska<br>utvecklingen i olika delar av världen påverkar Sveriges möjligheter att<br>agera för en hållbar utveckling. Den allt längre gående globaliseringen av<br>ekonomin medför att t.ex. handeln med varor över nationsgränserna in-<br>tensifieras och med denna även den diffusa spridningen av föro-reningar<br>via varorna. En internationell samverkan i arbetet med en hållbar utveck-<br>ling är därför nödvändig . EU:s inre marknadsregler och internationella<br>produkt- och materialstandarder är här viktiga utgångspunkter. Genom att<br>integrera miljöhänsyn i politiken som rör den inre marknadens funktion<br>kan den inre marknaden verka för en ökad miljöanpassning.</p>
<p>En marknad med en fungerande konkurrens utmärks av att producen-<br>terna tävlar om att tillmötesgå konsumenternas krav. Säljare som uppfyl-<br>ler de miljökrav som konsumenterna ställer och är beredda att betala för<br>kommer att få framgång på marknaden. En väl fungerande konkurrens<br>kan därmed främja både en ekologiskt hållbar utveckling och kravet på<br>ekonomisk uthållighet.</p>
<p>En förutsättning för att konsumenterna skall kunna ställa relevanta<br>miljökrav, och ge uttryck för dem genom sitt val av varor och tjänster, är<br>att de har tillgång till enkel och tillförlitlig information om produkternas<br>egenskaper och om konsekvenserna av valet av inköpsställe. En viss så-<br>dan information om produkternas egenskaper finns för ett antal konsu-<br>mentprodukter i form av miljömärkning, bl.a. det nordiska Svanenmärket<br>och EU-blomman. Vad gäller miljöanpassning av produktionsprocessen<br>belyses den av företagens miljöredovisningar. En miljöredovisning riktad<br>till allmänheten och andra intresserade är obligatorisk inom EU:s frivilli-<br>ga miljöledningsystem EMAS. Användningen av miljöledningsystem<br>inom näringslivet ökar och innebär att företag och organisationer på ett<br>systematiskt och ffamåtsyftande sätt kan strukturera sitt arbete för att<br>minska negativ miljöpåverkan.</p>
<p>En utveckling mot ekologisk hållbarhet kräver att näringslivet satsar<br>resurser på forskning och utveckling. På en konkurrensmarknad kommer<br>företagen att försöka läsa av kundernas preferenser och avsätta resurser<br>för att fa fram nya produkter och produktionsmetoder som bedöms till-<br>mötesgå köparnas önskemål bättre än konkurrenternas. En väl fungeran-<br>de konkurrens kan därför stimulera en miljöinriktad forskning och ut-<br>veckling.</p>
<p>Marknaden löser dock inte på egen hand alla miljöproblem genom en Prop. 1999/2000:140<br>spontan anpassning av efterfrågan och utbud. På kort sikt kan t.ex. en<br>önskvärd milj öbefrämj ande åtgärd vara företagsekonomiskt olönsam. I<br>sådana sammanhang kan det vara nödvändigt att styra och stödja mark-<br>nadens beteende med administrativa eller ekonomiska styrmedel som<br>intemaliserar miljökostnader i marknadspriserna.</p>
<p>När miljökrav ställs i form av lagstiftning innebär detta en utökad re-<br>gelmassa som företagen har att iaktta. För små företag kan sådana regle-<br>ringar innebära både en större administrativ börda och en tyngre ekono-<br>misk belastning än för stora företag. Likaså kan små företag ha svårighe-<br>ter att anpassa sig till marknadens krav på miljöanpassning och därmed<br>att dra fordel av konkurrensfördelar som detta kan ge. Låga etablering-<br>strösklar och goda förutsättningar for tillväxt i små företag är viktiga för<br>en hållbar samhällsekonomisk tillväxt och uthålligt hög sysselsättning.<br>Mot denna bakgrund är det viktigt att på olika sätt stödja småföretag i<br>den ekologiska omställningen.</p>
<h4>Konsumentperspektivet i fokus</h4>
<p>En väl fungerande ekonomi förutsätter starka och upplysta konsumenter<br>som genom medvetna och rationella val av produkter och inköpsställen<br>utnyttjar sina möjligheter att påverka produktionen. En viktig uppgift för<br>det allmänna är därför att på olika sätt skapa goda förutsättningar for<br>konsumenterna i rollen som marknadsaktörer.</p>
<p>Målen for konsumentpolitiken är bl.a. att konsumenterna skall ha en<br>stark ställning på marknaden och att hushållen skall ha goda möjligheter<br>att utnyttja sina ekonomiska och andra resurser effektivt.</p>
<p>Den ekonomiska utveckling som har redovisats ovan innebar bl.a. att<br>många hushåll under början av 1990-talet fick känna av ett minskat eko-<br>nomiskt utrymme och att skillnaderna mellan olika samhällsgrupper öka-<br>de. Det kan synas betydelselöst om hushållens ekonomi förbättras genom<br>höga inkomster eller låga priser. I praktiken innebär dock ofta åtgärder<br>för att höja ersättningen till produktionen risker för ett ökat infla-<br>tionstryck. Åtgärder för att pressa priserna är däremot definitionsmässigt<br>inflationsdämpande.</p>
<p>Under perioder med hög inflation - så som var fallet från mitten av<br>1970-talet till mitten av 1980-talet - bedöms större resurser ha omförde-<br>lats mellan olika samhällsgrupper genom inflationen än genom den tradi-<br>tionella fördelningspolitiken. Inflationens inkomsteffekter går i allmänhet<br>i motsatt riktning jämfört med trygghetssystemens. Det finns därmed<br>starka skäl, särskilt med hänsyn till ekonomiskt svaga grupper i samhäl-<br>let, att betona konsumentperspektivet och vikten av prisstabilitet i den<br>ekonomiska politiken.</p>
<p>Konkurrenskraft förväxlas ibland med konkurrens. Från näringslivets<br>sida betonas ofta betydelsen av ekonomisk styrka för att företagen skall<br>kunna hävda sig mot konkurrenter eller leverantörer. Men företagseko-<br>nomisk styrka är inget självändamål, utan måste ses i relation till förmå-<br>gan att tillfredsställa konsumenternas behov. Konsumenternas möjlighe-<br>ter att hävda sig på marknaden, och därigenom styra produktionens och<br></p>
<p>35</p>
<p>distributionens inriktning, är måttstocken på hur väl näringslivet fyller sin<br>funktion. Det kan många gånger ligga i konsumenternas intresse att före-<br>tagen har möjlighet att utnyttja stordriffsfördelar för att pressa kostnader<br>och priser. I andra fall är det framför allt viktigt att nya företag, nya pro-<br>dukter och nya idéer inte hålls tillbaka av etablerade företag som har<br>makt att dominera marknaden. Den rätta avvägningen mellan stordrift<br>och förnyelse kan bara uppnås om marknadens tyngdpunkt ligger i kon-<br>sumentledet.</p>
<p>Den generella näringspolitiken måste se till både producent- och kon-<br>sumentintressen vid utformningen av åtgärder för att främja ekonomisk<br>tillväxt och välstånd. Producentperspektivet har många gånger haft en<br>starkare röst vid avvägningen mellan olika intressen. Konkurrenspoliti-<br>ken är i grunden ett uttryck för konsumentintresset och har till syfte att ge<br>konsumenterna tillgång till en mångfald av varor och tjänster med rätt<br>kvalitet och låga priser. Enligt regeringens bedömning finns det skäl att<br>mer än hittills sätta konsumentperspektivet i fokus för den ekonomiska<br>politiken.</p>
<h4>Sverige i en global ekonomi</h4>
<p>Internationaliseringen av det svenska näringslivet har ökat under efter-<br>krigstiden. Handelshindren har avvecklats i snabb takt, inte bara genom<br>det allt intensivare regionala samarbetet i Europa utan också globalt ge-<br>nom en rad multilaterala handelsförhandlingar inom det Allmänna tull-<br>och handelsavtalet, GATT (sedermera världshandelsorganisationen,<br>WTO). Även om Sveriges handelsutbyte med länderna utanför Europa,<br>inte minst Asien, far en allt större betydelse dominerar fortfarande han-<br>deln med EU-/EES-ländema på den inre marknaden den svenska utrikes-<br>handeln.</p>
<p>Sveriges utrikeshandelsberoende är stort. Svenska företag avsätter en<br>allt större del av sin produktion på utländska marknader samtidigt som<br>fler utländska företag och produkter träder in på den svenska marknaden.<br>1990-talet har t.ex. präglats av ett kraftigt ökat inflöde av utländska di-<br>rektinvesteringar till Sverige. Den ökade internationaliseringen av värld-<br>sekonomin under de senaste tio åren är ett uttryck för nya och mer<br>komplexa samband mellan handel och direktinvesteringar samt ett ökat<br>beroende mellan multinationella företags verksamhet i olika länder.</p>
<p>Sveriges handel med de övriga EU-ländema är stor. I och med med-<br>lemskapet har Sverige fatt en mycket stor hemmamarknad, den inre<br>marknaden består av 380 miljoner konsumenter. Under de tre första<br>kvartalen år 1999 gick ca 59 procent av den svenska varuexporten till<br>EU-länder, medan EU-ländema svarade för ca 69 procent av den svenska<br>varuimporten. Den svenska BNP-tillväxten har av Långtidsutredningen<br>beräknats bli ca 0,2 procent högre per år genom att Sverige deltar i den<br>inre marknaden.</p>
<p>En väl fungerande inre marknad innebär bl.a. att svenska konsumenter<br>far bättre och billigare varor och tjänster på alla de områden där företag<br>och konsumenter i de olika EU-ländema kan köpa och sälja varor på lika<br>villkor. Den nödvändiga lagstiftningen för den inre marknadens funktion<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>36</p>
<p>kan nu till stor del sägas vara på plats och gemenskapsarbetet har därför<br>mer kommit att inriktas på frågor som rör tillämpningen av de gemen-<br>samma reglerna.</p>
<p>Trots EU:s principiella inriktning på frihandel, såväl inom unionen<br>som i förhållande till tredje land, kvarstår olika hinder för den fria varu-<br>rörligheten över gränserna. Importen från tredje länder begränsas särskilt<br>genom jordbrukspolitiken, tekobegränsningama och antidumpningsåt-<br>gärdema. Som ytterligare ett exempel kan nämnas parallellimporten, som<br>är förbjuden för varumärkesskyddade varor från tredje land, en faktor<br>som håller tillbaka den inre marknadens stora potential. Vidare utgör en<br>bristfällig tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande ett han-<br>delshinder på den inre marknaden.</p>
<p>En ökad internationalisering medför att marknaden förändras för kon-<br>sumenterna. Konsumenterna får fler alternativ att välja bland och far, inte<br>minst med hjälp av den nya informationstekniken, möjlighet att jämföra<br>priser och utbud på en internationell marknad. Internationaliseringen in-<br>nebär att nya krav måste ställas på konsumentskyddet. Det goda konsu-<br>mentskydd som har skapats i Sverige på nationell nivå under de gångna<br>decennierna ger inte de svenska konsumenterna samma trygghet när de<br>utnyttjar de nya möjligheterna att agera på andra marknader.</p>
<p>Arbetet för att avlägsna kvarvarande hinder för den inre marknadens<br>förverkligande drivs vidare med kraft och Sverige har med sin traditio-<br>nella frihandelsinriktning en viktig uppgift som pådrivare. Också på det<br>globala planet går utvecklingen snabbt, inte minst genom IT-<br>utvecklingen som ger människor i alla länder helt nya möjligheter till<br>kommunikation och tillgång till information. Detta kommer att få djup-<br>gående konsekvenser för utformningen av politik och regelverk i vårt<br>land. Men det ställer också nya krav när det gäller att aktivt delta i arbetet<br>för att främja utveckling och välstånd i vår omvärld. Sverige har en roll<br>som pådrivare också i fråga om unionens yttre handelspolitik. En särskild<br>strategi förbereds för att mobilisera handelspolitiken till stöd för den nya<br>ekonomins utveckling.</p>
<h4>Ökad tyngd för konkurrenspolitiken</h4>
<p>Konkurrens är aldrig ett självändamål. Det är inte heller lämpligt att låta<br>konkurrens och tävlan sätta sin prägel på alla de mänskliga aktiviteter<br>som tillsammans formar ett samhälle. Men på många områden kan möj-<br>ligheten att välja mellan olika alternativ och en tävlan mellan de företag<br>som erbjuder sina produkter till medborgarna bidra till en ökad välfärd.</p>
<p>Enligt regeringens bedömning finns fyra skäl för reformer som syftar<br>till att öka inslaget av konkurrens och att säkerställa att konkurrensen, när<br>den finns, fungerar effektivt och till nytta för konsumenterna.</p>
<p>Valmöjlighet ger ökad konsumentnytta. Konkurrens leder ofta till pri-<br>spress. Men konsumenterna prioriterar inte alltid endast priset, på be-<br>kostnad av andra egenskaper hos produkten. När konsumenterna begär<br>bra service, hög kvalitet och miljöanpassning, god tillgänglighet eller fler<br>varianter att välja mellan är detta också produktegenskaper som pressas<br>fram av en konkurrens som lägger makten hos konsumenten. Det är vik-<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>37</p>
<p>tigt att konsumenterna ges reella förutsättningar att göra sådana val.<br>Marknadsföringen måste därför vara rättvisande och informativ. Genom<br>vilseledande marknadsföring från företagens sida påverkas konsumenter-<br>na att göra ofördelaktiga val och genom undermålig prisinformation för-<br>svåras konsumenternas möjligheter att jämföra varor och tjänster med<br>varandra. För att upprätthålla en väl fungerande konkurrens krävs därför,<br>förutom konkurrenspolitiska åtgärder, ett starkt konsumentskydd som ger<br>konsumenterna förutsättningar att göra väl avvägda konsumtions val.</p>
<p>Öppna marknader skapar nya möjligheter. För att marknader skall<br>fungera krävs inte ett avskaffande av regler, ofta krävs fler regler och<br>alltid bättre regler. Sverige har traditionellt varit alltför beroende av de<br>stora företagen och de tunga organisationerna. I en värld som präglas av<br>en allt snabbare förändring och allt mindre hämmas av gränser är möjlig-<br>heten att träda in på en marknad och utmana det som inte fungerar till-<br>räckligt bra helt avgörande. Nya företag, nya människor och nya idéer<br>blir nyckeln till förnyelse, tillväxt och en dynamisk utveckling.</p>
<p>Sverige måste återerövra en ledande position i välfärdsligan. Försäm-<br>ringen av Sveriges ekonomiska välstånd jämfört med omvärlden sedan<br>början av 1970-talet har inte enbart inneburit ett minskat konsumtionsut-<br>rymme och negativa återverkningar på de investeringar som är en nöd-<br>vändig förutsättning för framtida tillväxt. Produktionsutvecklingen har<br>också stor betydelse för möjligheterna att försvara de grundläggande<br>välfärdssystemen i vårt land. Det finns ingen anledning att acceptera att<br>Sverige skall höra till den fattigare hälften av EU:s medlemsländer.</p>
<p>Sveriges internationella konkurrenskraft kräver en effektiv lönebild-<br>ning. Med effektivt fungerande marknader skapas förutsättningar för<br>prisstabilitet. I en sådan situation är det möjligt för arbetsmarknadens<br>parter att avtala om låga nominella löneökningar och ändå ge löntagarna<br>en betydande real löneökning. En effektiv konkurrens på produktmark-<br>nadema leder till en effektivt fungerande arbetsmarknad.</p>
<p>Med denna proposition avser regeringen att lyfta fram konkurrenspoli-<br>tiken som ett medel att ge konsumenterna en starkare ställning som motor<br>för den ekonomiska utvecklingen. Med större öppenhet för nya idéer och<br>lösningar på olika marknader och nya möjligheter för företag och männi-<br>skor att utmana föråldrade strukturer läggs grunden för en fortsatt högre<br>tillväxt i samklang med en hållbar utveckling.</p>
<h4>Konkurrensen i Sverige stärks inte genom enstaka beslut utan genom<br>en uthållig, långsiktig process</h4>
<p>1990-talet har inneburit att flera viktiga steg har tagits för att öka kon-<br>kurrensen till nytta för konsumenterna. En konkurrenspolitik för 2000-<br>talet måste ytterligare fokusera på behovet av en fortlöpande dynamik för<br>att utveckla tillväxt och välstånd. Konkurrensen på små och lokala mark-<br>nader far samtidigt en ökad betydelse i en alltmer global värld.</p>
<p>I propositionen lämnas ett antal förslag som i olika avseenden syftar till<br>ytterligare steg mot en väl fungerande konkurrens. Många åtgärder som<br>regeringen har övervägt måste emellertid utvecklas vidare inom ramen<br>för fortsatt utredningsarbete innan konkreta förslag kan redovisas. Den<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>38</p>
<p>fortsatta utvecklingen av konkurrenspolitiken är ett långsiktigt arbete som<br>nu går vidare.</p>
<p>Arbetet med att stärka konkurrensen och marknadernas funktions-<br>sätt är långsiktigt och pågår kontinuerligt. I propositionen redovisas<br>olika åtgärder som vidtagits under senare tid:</p>
<p>• Ett stort antal marknader har regelreformerats och öppnats för konkur-<br>rens sedan slutet av 1980-talet, bl.a. de finansiella marknaderna, post,<br>tele, el, inrikesflyg, taxi och viss buss- och järnvägstrafik. Sverige lig-<br>ger här i täten bland EU-ländema.</p>
<p>• 1997 genomfördes den s.k. läkemedelsreformen, som bl.a. innebär att<br>ansvaret för förskrivning av läkemedel och det finansiella ansvaret för<br>läkemedelsförmånen kommer att knytas till samma huvudman.</p>
<p>• 1997 tillkallades Rådet för konkurrens på lika villkor mellan offentlig<br>och privat sektor, som bl.a. i enskilda fall försöker undanröja konkur-<br>renskonflikter genom dialog och kontakter mellan partema och skapa<br>långsiktiga spelregler.</p>
<p>• 1998 fastslogs i regeringens transportpolitiska proposition vikten av<br>att främja en effektiv konkurrens mellan olika trafikutövare och trans-<br>portlösningar.</p>
<p>• 1999 infördes krav att fondbolagen informerar fondägama om kostna-<br>derna för förvaltningen av fondema, så att en jämförelse mellan olika<br>alternativ underlättas.</p>
<p>• 1999 trädde en lagändring i kraft som innebär att postoperatörer måste<br>göra det möjligt för försändelser, som befordrats av andra operatörer,<br>att nå operatörens postboxar och andra anläggningar för postöverläm-<br>ning till mottagare.</p>
<p>• 1999 avskaffades kravet på timmätare för byte av elleverantör.</p>
<p>• 2000 trädde nya regler för försäkringsbolag i kraft, bl.a. för att under-<br>lätta flyttning mellan instituten.</p>
<p>• 2000 föreslog regeringen i propositionen Ändrad verksamhetsform för<br>SJ m.m. åtgärder för att bl.a. skapa klarare spelregler för alla aktörer<br>inom järnvägstrafiken.</p>
<p>• 2000 trädde en ny lag om marktjänster på flygplatser i kraft som bl.a.<br>gör det möjligt för leverantörer av marktjänster att bedriva sin verk-<br>samhet på en öppen och konkurrensutsatt marknad.</p>
<p>• 2000 inför Sjöfartsverket en ny organisation som på sikt ger möjlighet<br>till konkurrensutsättning av delar av verksamheten.</p>
<p>• 2000 föreslog regeringen i propositionen Ökad konkurrens på mobil-<br>telemarknaden bl.a. en skyldighet för nätoperatörer med tillgänglig<br>kapacitet i egna mobila telenät att upplåta nätkapacitet på icke-<br>diskriminerande villkor. Vidare föreslogs i vårpropositionen 2000 en<br>skyldighet för vissa nätoperatörer att ingå avtal om s.k. nationell roa-<br>ming.</p>
<p>• 2000 föreslog regeringen i en proposition om IT-inffastrukturen att<br>staten skall stimulera till att det skapas en horisontell marknadsstruktur<br>i hela landet så att konkurrens finns på de flesta av de olika förädlings-<br>stegen.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>39</p>
<p>• 2000 föreslog regeringen i en proposition om värme- och gasmarkna-<br>den en stegvis marknadsöppning på naturgasområdet.</p>
<p>• 2000 trädde ändringar i skattelagstiftningen i kraft som innebär att de<br>flesta av de s.k. stoppreglema för famansföretag avskaffas. Genom att<br>skattemässigt behandla famansföretag på samma sätt som andra ägare<br>vid olika slag av transaktioner gynnas konkurrensen.</p>
<p>• 2000 har Konkurrensverket fatt ökade resurser och, i samband därmed,<br>i uppdrag att genomföra olika projekt för att främja konkurrensen, som<br>delvis sker i samarbete med Konsumentverket, NUTEK och Kom-<br>merskollegium.</p>
<h4>I propositionen läggs ett antal lagförslag på konkurrensområdet.</h4>
<p>• De svenska konkurrensmyndighetema ges behörighet att tillämpa<br>EG:s konkurrensregler.</p>
<p>• När konkurrensskadeavgift för ett företag som överträtt konkurrensla-<br>gen bestäms, skall hänsyn kunna tas till att företaget har underlättat ut-<br>redningen om den egna överträdelsen.</p>
<p>• Kronofogdemyndigheten i Stockholm skall lämna handräckning till<br>EG-kommissionen vid kontrollbesök hos företag som gäller statligt<br>stöd.</p>
<p>• Ett nytt undantag från konkurrenslagen ger taxiföretag möjlighet till<br>viss samverkan som omfattar högst 30 taxibilar.</p>
<p>• Undantaget i konkurrenslagen för lantbruket ges en ändrad utformning<br>så att en primärförening får rätt att sätta priset när den svarar för för-<br>säljningen av inlevererade varor.</p>
<h4>I propositionen redovisas också ett antal åtgärder för att förbättra<br>konkurrensen på områden med särskilda konkurrensproblem.</h4>
<p>• EG:s byggproduktdirektiv bör utvecklas så att en fungerande inre<br>marknad för byggprodukter etableras.</p>
<p>• Konkurrensverket, NUTEK och Kommerskollegium skall analysera<br>orsakerna till pris- och kostnadsskillnader på byggmaterial mellan<br>Sverige och övriga Europa.</p>
<p>• Pris- och rabattkonstruktioner, bl.a. inom byggsektorn, som hämmar<br>konkurrensen bör motverkas med stöd av konkurrenslagen.</p>
<p>• Regeringen vill bryta sådana attityder och traditioner som hämmar<br>konkurrensen inom byggsektorn, bl.a. genom den europeiska bostads-<br>mässan i Malmö 2001.</p>
<p>• Gruppundantaget för kedjor i detaljhandeln kommer i sin nuvarande<br>form inte fortsätta att gälla efter det att undantaget löper ut den 1 juli<br>2001.</p>
<p>• Prisskillnaderna inom detaljhandeln mellan olika regioner i landet och<br>inom olika orter är stora. Konkurrensverket bör i sina pågående kon-<br>kurrensanalyser på bl.a. lokal nivå uppmärksamma eventuellt före-<br>kommande etableringshinder inom detalj handelsområdet och de ef-<br>fekter dessa kan medföra.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>40</p>
<h4>Regeringen tar initiativ till flera utredningar som skall ta fram un- Prop. 1999/2000:140<br>derlag för fortsatta konkurrenspolitiska åtgärder.</h4>
<p>• En särskild utredare tillkallas för att analysera behovet av effektivare<br>regler för bekämpning av konkurrensbegränsningar.</p>
<p>• Konkurrensverket skall få i uppdrag att inventera konkurrensbegrän-<br>sande fiskala avgifter.</p>
<p>• Ekonomistymingsverket skall få i uppdrag att föreslå regler för statliga<br>myndigheters avgiftsfinansierade och konkurrensutsatta verksamhet.</p>
<p>Ett flertal pågående eller nyligen avslutade utredningar behandlar<br>frågor som har betydelse för regeringens framtida ställningstagan-<br>den i konkurrenspolitiska frågor.</p>
<p>• Konkurrensrådet skall redovisa sina slutsatser och förslag rörande<br>konkurrensproblem i mötet mellan offentlig och privat sektor senast<br>den 31 december 2000.</p>
<p>• Upphandlingskommittén har redovisat ett delbetänkande med bl.a.<br>förslag om sanktioner och talerätt för tillsynsmyndigheten samt orga-<br>nisation för tillsynen av den offentliga upphandlingen. Kommittén<br>skall slutredovisa resultaten av sitt arbete den 31 december 2000.</p>
<p>• Utredningen om en översyn av lagstiftningen om värdepappersfonder<br>och andra företag för kollektiva investeringar analyserar bl.a. om det<br>av konkurrensskäl finns behov av att öppna den svenska fondmarkna-<br>den för utländska nationella fondföretag.</p>
<p>• Banklagskommittén har i sitt delbetänkande Reglering och tillsyn av<br>banker och kreditmarknadsföretag, med stöd av flera remissinstanser,<br>föreslagit ett gemensamt regelverk för banker och kreditmarknadsfö-<br>retag.</p>
<p>• Godstransportdelegationen analyserar godstransportsystemets nuva-<br>rande funktion och brister sett ur kundperspektivet och skall slutredo-<br>visa sitt uppdrag senast den 30 juni 2001.</p>
<p>• Banverket har i sitt regleringsbrev fått i uppdrag att senast den 1 okto-<br>ber 2000 redovisa förutsättningarna för och konsekvenserna av en<br>konkurrensutsättning av hela eller delar av produktionsverksamheten.</p>
<p>• Den utredning som har utvärderat försöksverksamheten med kommu-<br>nal busstrafik utanför den egna kommungränsen har i sitt betänkande<br>föreslagit att detta undantag från den kommunalrättsliga lokalisering-<br>sprincipen inte förlängs när det löper ut den 31 december 2002.</p>
<p>• Verksamheten vid Vägverket Produktion har utretts av Riksrevi-<br>sionsverket, Statskontoret och Näringsdepartementet. Den senare rap-<br>porten remissbehandlas för närvarande.</p>
<p>• Luftfartsverket har utrett behovet av flygplatskapacitet i Stockholms-<br>regionen på lång sikt och bedömt att ytterligare kapacitet behövs år<br>2010.</p>
<p>• Regeringen har under 1999 låtit utreda Luftfartsverkets organisation<br>och avser att återkomma med förslag i frågan.</p>
<p>• Elnätsutredningen har i uppdrag att bl.a. analysera regelverket för<br>nätövervakningen och korssubventionering på elområdet. Förslag om<br>åtgärder skall redovisas senast den 1 mars 2001.</p>
<p>41</p>
<p>• Regeringen har uppdragit till Statens energimyndighet att efter samråd Prop. 1999/2000:140<br>med Konkurrensverket och Konsumentverket följa utvecklingen på<br>fjärrvärmemarknaden i syfte att bl.a. klargöra förutsättningarna för att</p>
<p>skapa en väl fungerande konkurrens på den oreglerade fjärrvärme-<br>marknaden. Uppdraget skall redovisas senast den 1 oktober 2000.</p>
<p>• Läkemedelsförmånen ses över av en särskild utredare som skall redo-<br>visa sitt uppdrag senast den 30 september 2000. Utredningen kommer<br>också att belysa frågan om generisk substitution.</p>
<p>• I betänkandet Upphandling av hälso- och sjukvårdstjänster har en ut-<br>redning redovisat en analys av den nuvarande tillämpningen av upp-<br>handlingsreglema vid landstings och kommuners köp av hälso- och<br>sjukvårdstjänster från privata vårdgivare. Betänkandet har remissbe-<br>handlats.</p>
<p>• En interdepartemental arbetsgrupp inom Näringsdepartementet har<br>haft i uppdrag att närmare belysa frågan om rättslig prövning av of-<br>fentlig näringsverksamhet med konkurrenshämmande effekter. Det<br>fortsatta arbetet med dessa frågor bedrivs parallellt med Konkurrens-<br>rådets pågående arbete.</p>
<p>• Den konsumentpolitiska kommittén har i betänkandet Starka konsu-<br>menter i en gränslös värld (SOU 2000:29)lämnat förslag på hur infor-<br>mation och rådgivning till konsumenter kan organiseras. Regeringen<br>avser att återkomma till riksdagen med förslag på det konsumentpoli-<br>tiska området.</p>
<p>• Kommunkontoutredningen har i sitt betänkande Kommunkontosyste-<br>met och rättvisan redovisat alternativa förslag för att skapa konkur-<br>rensneutralitet i fråga om momsen mellan kommunal verksamhet i<br>egen regi respektive verksamhet utförd av entreprenad. Förslagen krä-<br>ver en fördjupad analys av bl.a. konkurrenseffektema och regeringen<br>kommer därefter att återkomma i frågan i samband med budgetpropo-<br>sitionen för 2001.</p>
<p>• Frågan om mervärdesskatt för ideella föreningar ses över av en sär-<br>skild utredare mot bakgrund av motsvarande EG-regler. Bland annat<br>skall analyseras hur nuvarande svenska bestämmelser påverkar kon-<br>kurrensneutraliteten i allmänhet och i förhållande till mindre och me-<br>delstora företag. Uppdraget skall redovisas senast den 1 juni 2001.</p>
<p>• Regeringen har tillsatt en utredning för att se över reglerna om be-<br>skattning av utdelning på aktier och realisationsvinst vid försäljning av<br>aktier i famansföretag. Även de särskilda regler som gäller vid arv och<br>gåva av foretag skall ses över. Uppdraget skall vara avslutat den 31<br>oktober 2001.</p>
<p>• Regeringen har uppdragit åt Konkurrensverket, NUTEK och Kom-<br>merskollegium att analysera faktiska pris- och kostnadsskillnader<br>mellan Sverige och övriga Europa där bristande konkurrens kan hän-<br>föras till svårigheter att fa en fungerande inre marknad såsom t.ex. på<br>byggmaterialområdet. Myndigheterna skall lägga konkreta förslag till<br>medelsanvändning senast den 30 juni 2000.</p>
<p>Konkurrenspolitiken skall aktivt främja existensen av väl fungeran-<br>de marknader och vara grundad på ett konsumentperspektiv. Mark-</p>
<p>42</p>
<p>naderna skall präglas av öppenhet för nya produkter, nya foretag<br>och nya idéer. Regeringen föreslår med denna proposition följande<br>övergripande inriktning for konkurrenspolitiken:</p>
<p>• Den svenska marknaden är en del av EU:s inre marknad - hinder för<br>tillträdet skall avlägsnas och EU:s regler för konkurrensen skall kunna<br>tillämpas också i Sverige.</p>
<p>• Karteller och andra konkurrensbegränsningar som allvarligt skadar<br>konsumentintresset kan inte accepteras - de medel som staten har att<br>upptäcka och ingripa när företag sätter konkurrensen ur spel måste bli<br>effektivare.</p>
<p>• Konsumenternas intresse av effektivt fungerande konkurrens måste<br>väga tungt när offentliga regler som påverkar marknadernas funktions-<br>sätt utformas.</p>
<p>• Andelen av den samlade ekonomin där konkurrens råder bör öka.</p>
<p>• På nya marknader skall strukturer och regler stödja uppkomsten av en<br>balanserad och väl fungerande konkurrens.</p>
<p>• När offentliga aktörer agerar på konkurrensmarknader far det inte ske<br>på sådant sätt att det privata företagandet hämmas; myndighetsupp-<br>gifter skall hållas i sär från kommersiell verksamhet.</p>
<p>• Statligt stöd far inte snedvrida konkurrensen en policy för det svens-<br>ka statsstödet skall stödja vårt arbete i EU mot subventioner som ska-<br>dar svensk industri.</p>
<p>• Sverige skall aktivt stödja utvecklingen av sunda konkurrensförhållan-<br>den i den globala ekonomin och i samarbete med andra länder ingripa<br>mot internationella konkurrensbegränsningar.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<h2>5 Konkurrensens och konkurrenspolitikens<br>betydelse i det ekonomiska systemet</h2>
<h3>5.1 Den ekonomisk-teoretiska grunden</h3>
<p>Enligt den ekonomiska teorin leder fri konkurrens till samhällsekonomisk<br>effektivitet. Genom att företagen är utsatta för konkurrens drivs de näm-<br>ligen att producera rätt saker, dvs. producera det som konsumenterna<br>efterfrågar vid den rådande inkomstfördelningen. Om konsumenterna har<br>ett val mellan flera alternativ som konkurrerar med varandra kan de ut-<br>trycka sina önskemål genom köpbeslut. Samtidigt drivs företagen att pro-<br>ducera saker rätt, dvs. producera det som efterfrågas till så låga kostnader<br>som möjligt. Konkurrensen tvingar dem att så långt möjligt hushålla med<br>resurserna genom att effektivisera produktionen. Konsten att långsiktigt<br>förnya produktionsförmågan - både när det gäller vad som produceras<br>och hur det sker - kräver också en rörlighet i näringslivet som förutsätter<br>konkurrens mellan självständiga företag.</p>
<p>Referensfallet i den ekonomiska teorin - den idealsituation som är ut-<br>gångspunkten för beskrivning och analys av marknaders funktionssätt -<br></p>
<p>43</p>
<p>är den perfekta eller ”rena” konkurrensen. I detta tänkta ytterlighetsfall Prop. 1999/2000:140<br>produceras endast standardiserade, homogena varor, det förekommer inga<br>stordriftsfördelar och det finns inte heller några hinder för nya företag att<br>etablera sig. Företagen är så många att ingen kan påverka produktens<br>pris, dvs. det finns ingen säljare som har någon makt över marknaden.<br>Även kunderna är många och oberoende av varandra samt har perfekt<br>information om de alternativ marknaden erbjuder. I en sådan marknads-<br>situation ökar företagen sin produktion till den punkt där kostnaden för<br>att producera och sälja den sist framställda enheten är lika med mark-<br>nadspriset.</p>
<p>Det motsatta ytterlighetsfallet enligt teorin är monopol. Monopolföre-<br>taget kontrollerar hela utbudet av en produkt som inte har något nära sub-<br>stitut. Någon potentiell konkurrens existerar inte, vilket betyder att före-<br>taget kan höja priset genom att begränsa utbudet. Företaget väljer då den<br>produktionsnivå som maximerar dess vinst, vilket inträffar då den till-<br>kommande kostnaden för den sist framställda enheten är lika hög som det<br>intäktstillskott försäljningen av denna enhet ger. Denna produktionsnivå<br>är lägre än i fallet med perfekt konkurrens, medan priset är högre.</p>
<p>Jämfört med en situation med perfekt konkurrens medför monopolet<br>dels en fördelningseffekt, dels en välfardseffekt. Den första effekten är ett<br>resultat av att monopolpriset är högre än priset vid perfekt konkurrens.<br>Det innebär att resurser förs över från konsumenterna till producenterna.<br>Den andra effekten är ett resultat av att den producerade kvantiteten är<br>lägre vid monopol än vid konkurrens, dvs. det ekonomiska utbytet av<br>samhällets totala produktionsresurser är sämre och innebär därmed en<br>nettoförlust för samhällsekonomin. Från konsumentperspektivet innebär<br>detta att vissa konsumenter köper mindre eller förlorar möjligheten att<br>över huvud taget köpa produkten. I ekonomisk teori brukar den senare<br>effekten betecknas allokeringsförlust eller ”deadweight loss”.</p>
<p>Monopol är inte bara en modell i den ekonomiska teorin utan före-<br>kommer i hög grad i verkligheten. Monopol kan uppkomma på olika sätt<br>och de bakomliggande orsakerna kan variera. En förklaring kan vara den<br>situation som i den ekonomiska teorin betecknas ”naturligt monopol”.<br>Detta innebär att kostnaden för att producera en vara blir lägre, på grund<br>av stordriftsfördelar, om produktionen är samlad i en enhet i stället för att<br>delas upp på flera producenter. Att ett produktområde enligt teorin klas-<br>sificeras som ”naturligt monopol” innebär inte nödvändigtvis att det ock-<br>så i praktiken är rationellt att driva verksamheten i form av ett monopol.<br>Förekomsten av konkurrens kan medföra positiva verkningar, exempelvis<br>i form av dynamiska effekter på effektivitet och kundanpassning, som<br>väger tyngre än effekterna på produktionskostnaderna.</p>
<p>Legala monopol kan skapas genom lagstiftning som ger ensamrätten<br>till viss verksamhet till ett visst företag eller som föreskriver att viss<br>verksamhet skall vara förbehållen det allmänna. Ett offentligt monopol<br>kan också uppstå genom att viss verksamhet inte är lönsam i ett företags-<br>ekonomiskt perspektiv och det allmänna därför tar på sig uppgiften med<br>hänsyn till samhällsintresset.</p>
<p>Privata monopol kan uppkomma genom att ett företag har sådana<br>framgångar på marknaden att dess konkurrenter successivt slås ut tills<br>endast ett företag återstår på marknaden. Vanligare är dock att monopol<br></p>
<p>44</p>
<p>uppkommer genom att ett dominerande företag köper sina konkurrenter<br>och därigenom eliminerar konkurrensen. En monopolsituation i ekono-<br>misk bemärkelse kan emellertid uppkomma även i situationer då flera<br>företag är verksamma på en marknad. Om samtliga konkurrenter på en<br>marknad samordnar sitt beteende med avseende på pris och kvantiteter<br>uppträder de i realiteten som ett monopol. De kan därigenom höja priset<br>till monopolprisnivån och samtidigt begränsa den kvantitet som förs ut på<br>marknaden. Den ekonomiska innebörden av en kartell är således att kon-<br>kurrenter genom samordning skapar motsvarigheten till en monopolsitu-<br>ation, med de skadliga fördelnings- och välfardseffekter som följer av<br>detta.</p>
<p>Perfekt konkurrens förekommer, i motsats till monopol, inte i verklig-<br>heten. Den ekonomisk-teoretiska modellen för ren konkurrens ställer upp<br>en rad strikta förutsättningar som aldrig är uppfyllda i praktiken. I eko-<br>nomisk teori beskrivs och analyseras sådana avvikelser från och hinder<br>för en perfekt fungerande konkurrens. Analyser av hur verkliga markna-<br>der fungerar använder därför ofta i stället begreppet ”fungerande konkur-<br>rens”. Viktiga förutsättningar för att ”fungerande konkurrens” skall anses<br>råda är bl.a. att det finns en reell valmöjlighet för konsumenterna då det<br>gäller att välja mellan olika leverantörer och produkter samt att alternati-<br>va producenter har möjlighet att komma in på marknaden.</p>
<p>Den ekonomiska forskningen kan sägas mer uppehålla sig vid frågor<br>som gäller konkurrensens brister och tillkortakommanden än vid de posi-<br>tiva effekterna av en effektiv konkurrens. Detta bör inte ses som uttryck<br>för en tveksamhet till konkurrensmodellen som sådan utan snarare som<br>en bekräftelse av marknadssystemets grundläggande fördelar. De positiva<br>effekterna av en effektiv konkurrens torde inom den helt dominerande<br>delen av den ekonomiska vetenskapen vara så allmänt accepterade att<br>ytterligare forskningsinsatser inte framstår som motiverade.</p>
<p>Den ekonomiska teorins slutsatser rörande betydelsen av en fungerande<br>konkurrens framstår numera också som bekräftade av den praktiska erfa-<br>renheten av olika ekonomiska system i skilda delar av världen. Det är<br>uppenbart att marknads- och konkurrensmodellen är helt överlägsen and-<br>ra ekonomiska system när det gäller att skapa välstånd, tillväxt och för-<br>nyelse. Detta innebär dock givetvis inte att alla funktioner i ett samhälle<br>kan eller bör organiseras enligt konkurrensmodellen. Tvärtom förutsätter<br>en väl fungerande marknadsekonomi stabila institutioner och väl utveck-<br>lade samhällsfunktioner i offentlig regi.</p>
<h3>5.2 Effekter av en effektiv konkurrens</h3>
<p>I den klassiska ekonomiska teorin betonas framför allt konkurrensens<br>betydelse för att producenterna skall anpassa sig till konsumenternas be-<br>hov. Enligt Adam Smith (The Wealth of Nations, 1776) är det den fria<br>konkurrensen som driver bagaren att baka ett gott bröd, slaktaren att<br>framställa bra kött och bryggaren att brygga ett starkt öl; ty det är kon-<br>kurrensen som gör att bara de bästa producenterna överlever och förser<br>konsumenterna med det de vill ha. Hotet mot konkurrensen kommer, en-<br>ligt den klassiska teorin, i första hand från företagarna som genom mono-</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>45</p>
<p>pol eller ”konspirationer” söker höja priserna eller på annat sätt angripa<br>konsumentintresset.</p>
<p>Utvecklingen av den ekonomiska teorin har efter hand fördjupat analy-<br>sen och tillfört fler aspekter på marknaders funktionssätt och olika effek-<br>ter av konkurrensen.</p>
<p>Den analys som redovisades av Konkurrenskommittén i betänkandet<br>Konkurrens för ökad välfärd (SOU 1991:59) låg i väsentliga delar till<br>grund för den skärpning av konkurrenspolitiken som bl.a. kom till uttryck<br>genom införandet av den nuvarande konkurrenslagen år 1993. Enligt<br>kommittén hade konkurrensen kommit att spela en ny och allt viktigare<br>roll för att trygga medborgarnas välfärd. Av bl.a. detta skäl föreslog<br>kommittén nya mål för konkurrenslagen, som förutsattes också kunna fa<br>betydelse för konkurrenspolitiken i stort och konkurrensmyndighetens<br>prioriteringar.</p>
<p>Konkurrenskommitén föreslog fyra mål för konkurrenspolitiken, näm-<br>ligen ett effektivitetsmål, ett tillväxtmål, ett fördelningsmål och ett kon-<br>sumentmål. Dessa mål anknyter till olika slag av effekter som en effektiv<br>konkurrens förutses leda till.</p>
<h4>Att utnyttja resurser effektivt</h4>
<p>En fungerande konkurrens bidrar till effektivitet i produktionen och dist-<br>ributionen i flera avseenden. Den s.k. allokeringseffektiviteten handlar<br>om utnyttjandet av de produktionsresurser som finns tillgängliga i ett<br>land. En rationell produktion råder när man inte använder mera produk-<br>tionsresurser än vad som är nödvändigt med rådande teknologi och verk-<br>samheten är optimalt organiserad. Det är då inte längre möjligt för före-<br>tagen att genom frivilliga byten av olika produktionsfaktorer (arbetskraft,<br>kapital och insatsvaror) åstadkomma samma resultat, men med en mindre<br>resursåtgång.</p>
<p>Utöver en effektiv resursallokering, s.k. yttre effektivitet, tvingar kon-<br>kurrensen också företagen att sträva efter inre effektivitet. Den inre ef-<br>fektiviteten handlar delvis om att öka produktiviteten och därmed mot-<br>verka ”slack” eller s.k. x-ineffektivitet. I begreppet inre effektivitet ligger<br>emellertid också att de varor och tjänster som produceras verkligen ef-<br>terfrågas av konsumenterna. De yttre och inre aspekterna på effektivt<br>resursutnyttjande anknyter till den definition av begreppet samhällseko-<br>nomisk effektivitet som man brukar använda inom nationalekonomin. Ett<br>effektivt resursutnyttjande, till följd av en effektivt fungerande konkur-<br>rens, är grundläggande för att åstadkomma ekonomiskt välstånd.</p>
<h4>Dynamiska tillväxteffekter</h4>
<p>Konkurrensens dynamiska effekter har under senare år kommit att upp-<br>märksammas alltmer. Den tävlan mellan konkurrerande företag som syf-<br>tar till att attrahera fler köpare handlar inte bara om att erbjuda samma<br>produkt till ett lägre pris än konkurrenten. Konkurrensen är i praktiken i<br>hög grad inriktad på att presentera förbättrade eller nya produkter, alter-<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>46</p>
<p>nativt nya distributionsformer. Det företag som inte förnyar sig löper stor Prop. 1999/2000:140<br>risk att komma till korta när konsumenternas val fåller utslaget.</p>
<p>Konkurrensens dynamiska perspektiv handlar om att driva fram till-<br>växt, förnyelse och möjlighet att utmana det bestående. Öppna marknader<br>erbjuder möjligheter för nya lösningar, nya idéer och nya människor att<br>göra sig gällande. Särskilt i en tid av stark teknologisk utveckling är det<br>av stor betydelse att nya produkter eller företag snabbt får pröva om de<br>tillfredsställer konsumenternas preferenser, utan att stoppas av inträdes-<br>hinder, storföretagsdominans eller kartellsamverkan i syfte att skydda<br>gamla och etablerade strukturer.</p>
<h4>Fördelningseffekter</h4>
<p>Konkurrensens effekter på den samhällsekonomiska effektiviteten hand-<br>lar om vinsterna av en effektivare resursanvändning, oavsett var dessa<br>vinster uppstår och vem de kommer till godo. När konkurrensen fungerar<br>effektivt uppkommer därutöver en fördelningseffekt genom att priserna<br>kan pressas. Effektiviseringsvinstema ger sålunda utrymme för lägre pri-<br>ser och konkurrenstrycket säkerställer att möjligheterna till prissänkning-<br>ar också omsätts i praktiken. På så sätt förs resurser vidare till efterföl-<br>jande led i produktions- och distributionskedjan för att slutligen hamna<br>hos konsumenterna.</p>
<p>Beroende på konsumenternas preferenser kan givetvis det ekonomiska<br>värdet av effektiviseringsvinster ta sig andra uttryck än prissänkningar,<br>exempelvis högre kvalitet, bättre service eller andra egenskaper hos pro-<br>dukten som konsumenten är beredd att betala för.</p>
<p>I vissa länder har konkurrenspolitiken traditionellt inriktats på att en-<br>bart se till konkurrensens betydelse för den samhällsekonomiska effekti-<br>viteten och således bortse från fördelningseffekterna. I vårt land har för-<br>delningsaspekten emellertid tillmätts större betydelse. Den inriktning av<br>konkurrenspolitiken som regeringen föreslår i denna proposition lägger<br>stor vikt vid konkurrensens betydelse för att stärka konsumenternas makt<br>över marknaden. Ett viktigt skäl för denna inriktning är konkurrensens<br>funktion som fördelningsinstrument, till förmån för konsumenterna.</p>
<h4>Konsumentpreferenser</h4>
<p>Att konsumenterna har möjlighet att välja mellan olika producenter och<br>produkter är en förutsättning för att marknadssystemet skall fungera. En-<br>ligt den marknadsekonomiska modellen skall konsumenterna genom sitt<br>val styra produktionens inriktning. Det innebär att konsumenterna genom<br>beslut om att välja en annan leverantör eller helt avstå från köp tvingar<br>företagen att anpassa sina produkter och deras egenskaper i form av pris,<br>kvalitet etc. till ett tillräckligt stort antal köpares preferenser. Det företag<br>som inte lyckas genomföra en sådan anpassning kommer ytterst att tving-<br>as lämna marknaden på grund av otillräckliga försäljningsvolymer.</p>
<p>Sådana valmöjligheter måste finnas inte bara för de slutliga konsu-<br>menterna, dvs. hushållen, utan även för alla företag och offentliga organ<br>som köper insatsvaror, komponenter, stödtjänster m.m. På detta sätt fort-<br></p>
<p>47</p>
<p>plantas konsumenternas makt över produktionens inriktning bakåt i dist- Prop. 1999/2000:140<br>ributions- och förädlingsleden.</p>
<h3>5.3 Faktorer av betydelse för konkurrensen</h3>
<p>Teorin om den perfekta konkurrensen ställer upp ett antal kriterier för en<br>situation när ”ren” konkurrens skall anses råda. I verkligheten är som<br>tidigare angivits alla dessa kriterier aldrig helt uppfyllda. Det är samtidigt<br>viktigt att identifiera dessa förhållanden i syfte att skapa förutsättningar<br>för en effektivt fungerande konkurrens.</p>
<h4>Standardiserade produkter</h4>
<p>Vid en perfekt konkurrens är produkterna helt identiska och utbytbara.<br>Vid en fungerande konkurrens måste en viss grad av utbytbarhet förelig-<br>ga för att det skall vara fråga om alternativ och en valmöjlighet för kon-<br>sumenterna. En teknisk standardisering kan i vissa fall bidra till en mer<br>effektivt fungerande konkurrens genom att konsumenternas jämförelser<br>mellan olika alternativ underlättas. I andra situationer kan krav på viss<br>standard begränsa konkurrensen genom att vissa produkter, som av kon-<br>sumenterna upplevs som fullgoda eller överlägsna alternativ, hindras att<br>få tillträde till marknaden. Standarder kan i sådana fall ha funktionen att<br>skydda befintliga alternativ eller producenter och därmed motverka för-<br>nyelse och inträdet av nya marknadsaktörer.</p>
<h4>Många och oberoende producenter</h4>
<p>Färre producenter kan innebära att konkurrensen fungerar mindre effek-<br>tivt än när det finns ett stort antal producenter. Sambandet mellan kon-<br>centration och konkurrens är emellertid inte entydigt. Även vid förhål-<br>landevis få producenter kan konkurrensen vara hård om konkurrensför-<br>hållandena i övrigt är gynnsamma.</p>
<p>Konkurrenternas styrkeförhållanden kan också ha stor betydelse. Ex-<br>empelvis kan konkurrensen vara betydligt hårdare på en marknad med tre<br>jämstarka aktörer än på en marknad där ett dominerande företag möter ett<br>tiotal mycket små konkurrenter.</p>
<p>För att företagen också i praktiken skall konkurrera krävs att de är obe-<br>roende från varandra. Ägarsamband, gemensamma verksamheter eller<br>personella band, exempelvis genom styrelserepresentation, begränsar<br>viljan att konkurrera med företag på samma marknad. Ett beroende mel-<br>lan konkurrenter kan också skapas genom överenskommelser att samar-<br>beta. Den längst gående formen av samverkan är karteller som organise-<br>ras för att sätta konkurrensen ur spel.</p>
<p>Det som avgränsar en aktör från andra aktörer är graden av ekonomisk<br>handlingsfrihet. Avdelningarna i ett företag konkurrerar således inte med<br>varandra utan styrs av en samordnad planering. Om dotterbolagen i en<br>koncern inte har givits ekonomisk handlingsfrihet utan kontrolleras av<br>koncernledningen utgör dessa olika företag tillsammans en aktör på</p>
<p>48<br></p>
<p>marknaden. I andra fall kan foretag i en koncern ha en sådan självstän- Prop. 1999/2000:140<br>dighet att de kan uppträda som konkurrenter till varandra.</p>
<p>Konkurrensreglerna är aldrig tillämpliga på den samordning som sker<br>mellan de olika delarna av en självständig beslutsenhet, eftersom det<br>mellan dessa delar inte råder någon konkurrens som kan sättas ur spel.<br>När det gäller fristående foretag, som vart och ett utgör en aktör på mark-<br>naden, skall däremot konkurrensen i princip vara fri och obunden.</p>
<h4>Många och oberoende kunder</h4>
<p>En marknad med monopsoni, dvs. endast en köpare, kan liksom monopol<br>begränsa möjligheterna till effektiv konkurrens. På marknader som riktar<br>sig till konsumenterna är normalt antalet kunder mycket stort. Däremot<br>kan stora industriföretags forhållande till underleverantörer ibland inne-<br>bära att de senare blir helt beroende av en enda köpare. Liknande forhål-<br>landen kan gälla vid offentliga myndigheters upphandling. Om anbudsgi-<br>varen inte har någon alternativ köpare kan en forlorad anbudstävlan in-<br>nebära att förutsättningarna for anbudsgivarens fortsatta verksamhet upp-<br>hör. En sådan situation innebär även for köparen att fördelarna med en<br>effektivt fungerande konkurrens inte fullt ut kan tillvaratas.</p>
<h4>Perfekt information</h4>
<p>En effektivt fungerande konkurrens förutsätter i princip att såväl säljare<br>som köpare har full kunskap om de olika alternativ som marknaden er-<br>bjuder. Ofullständig information kan således utgöra ett hinder for konkur-<br>rensens effektivitet. Särskilt när det gäller konsumenternas tillgång till<br>relevant information kan konsumentupplysning i statlig eller kommunal<br>regi bidra till att effektivisera konkurrensen och därmed stärka konsu-<br>menternas ställning.</p>
<p>I praktiken kan emellertid full information i producentledet om konkur-<br>renternas åtgärder medföra vissa problem från konkurrenssynpunkt. Så-<br>dan information kan nämligen underlätta kartellers egen övervakning av<br>att ett deltagande företag inte bryter mot konkurrensbegränsande över-<br>enskommelser. Även om inga formella överenskommelser föreligger kan<br>detaljerad information om konkurrenters priser och försålda kvantiteter<br>bidra till ett samordnat beteende som begränsar konkurrensen.</p>
<h4>Fritt marknadstillträde</h4>
<p>Även om det endast finns ett fatal eller en enda säljare på en marknad kan<br>konkurrensen fungera i form av potentiell konkurrens. Förutsatt att det<br>inte föreligger några hinder for en ny aktör att etablera sig eller träda in<br>på marknaden kan enbart hotet om konkurrens avhålla det eller de be-<br>fintliga företagen från att utnyttja sin ställning till nackdel for konsu-<br>menterna.</p>
<p>Betydelsen av att tillträdet till marknaden är fritt gäller såväl företag<br>som produkter. Det gäller också såväl möjligheterna att starta ett nytt<br>företag respektive lansera en ny produkt som förutsättningarna för företag<br></p>
<p>49</p>
<p>och produkter som redan finns på omkringliggande marknader att passera<br>gränsen till en för dem ny marknad. Att nationella marknader hålls öppna<br>för import är en grundläggande förutsättning för en effektiv konkurrens.</p>
<h4>Stordrifts- och samordningsfördelar</h4>
<p>Stordrifts- och samordningsfördelar kan utgöra ett konkurrenshinder ge-<br>nom att det företag som utmanar en marknad normalt är mindre, och<br>därmed har en mindre gynnsam kostnadsbild, jämfört med det företag<br>som redan är etablerat. Nationalekonomisk teori definierar ”naturligt mo-<br>nopol” som en verksamhet där styckkostnadskurvan är fallande, dvs. det<br>förekommer stordriftsfördelar.</p>
<p>I praktiken innebär detta givetvis inte att konkurrens bör uteslutas vid<br>industriell produktion där det förekommer stordriftsfördelar eller där<br>samordning av olika verksamheter kan medföra effektivitetsvinster. Erfa-<br>renheten visar också att uppfattningen om vilka verksamheter som effek-<br>tivast drivs i form av monopol förändras över tiden. En viktig faktor är<br>den tekniska utvecklingen. Denna leder ofta till att nya lösningar fram-<br>gångsrikt kan utmana existerande verksamheter, som på grund av sin<br>storlek har svårare att anpassa sig till förändrade förutsättningar.</p>
<h3>5.4 Konkurrens och konkurrenskraft</h3>
<p>Begreppet konkurrens förväxlas ibland med konkurrenskraft. Från ett<br>producentperspektiv ses ofta en effektiv konkurrens som en situation där<br>det egna företaget eller branschen har goda förutsättningar att hävda sig<br>mot konkurrenter. Denna tolkning av konkurrensbegreppet står givetvis i<br>motsatsställning till den konkurrenspolitiska utgångspunkten att konkur-<br>rensen ses i konsumenternas och andra köpares perspektiv. Däremot be-<br>höver en effektivt fungerande konkurrens inte i praktiken leda till att<br>konkurrensförmågan hämmas. Tvärtom är fungerande marknader och<br>effektiv konkurrens den bästa jordmånen för ett på lång sikt konkurrens-<br>kraftigt näringsliv.</p>
<p>Innebörden av begreppet konkurrenskraft eller konkurrensförmåga är<br>inte helt entydig. Den betydelse som ligger närmast till hands är att ett<br>företag på egna meriter är så effektivt, och i övrigt har sådan förmåga att<br>tillhandahålla produkter som konsumenterna uppskattar, att det fram-<br>gångsrikt kan hävda sig gentemot sina konkurrenter.</p>
<p>En annan innebörd ges åt begreppet när olika slag av förmåner åt ett<br>företag eller en bransch diskuteras, vilka anses ge konkurrensfördelar.<br>Vad det då handlar om är i stället olika former av kompensation för en i<br>realiteten sämre konkurrenskraft. Det kan exempelvis handla om subven-<br>tioner, importhinder som utestänger konkurrenter eller en undervärderad<br>valuta.</p>
<p>Som försvar för sådana former av företagsstöd anförs ibland att ett<br>skydd är nödvändigt under en övergångsperiod för att företagen skall<br>kunna utveckla tillräcklig styrka och därefter framgångsrikt ta upp kon-<br>kurrensen med exempelvis utländska konkurrenter. Erfarenheten visar på<br>betydande risker med sådant ”konkurrensstärkande” stöd. Dels är det ofta</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>50</p>
<p>svårt att avveckla stödet när näringslivet har anpassat sig till denna eko-<br>nomiska miljö, dels har stöd en tendens att snarare leda till inre ineffekti-<br>vitet hos företagen än till att de utvecklar sådana verkliga konkurrensför-<br>delar som uppskattas av konsumenterna. Därtill kommer riskerna för en<br>tävlan i protektionistiska åtgärder mellan olika länder, som neutraliserar<br>kostnadsfördelarna för vatje stödmottagare samtidigt som trycket att höja<br>effektiviteten dämpas generellt.</p>
<p>En annan syn på de faktorer som gynnar uppkomsten av konkurrens-<br>kraftiga företag har utvecklats av ekonomen Michael Porter. Han fram-<br>håller att en effektiv konkurrens på hemmamarknaden är av stor betydel-<br>se för företagens förmåga att effektivisera sig och utveckla sådana kon-<br>kurrensfördelar som ger framgång också på världsmarknaden. Detta in-<br>nebär i sak att det svenska näringslivets internationella konkurrenskraft<br>på sikt mer skulle gynnas av en effektiv och hård konkurrens på den<br>svenska marknaden än av protektionistiska åtgärder som ger omedelbara<br>kostnadsfördelar i förhållande till utländska konkurrenter.</p>
<p>Enligt den ekonomiska teorin leder en effektivt fungerande konkurrens<br>ytterst till att företagen tvingas sänka priserna till den nivå där de endast<br>far täckning för kostnaderna och det minst effektiva företaget slås ut från<br>marknaden. Det incitament som driver företagen i konkurrensen om kun-<br>derna är däremot utsikterna att nå den motsatta situationen, dvs. monopol<br>med möjlighet till hög vinst. I verkligheten befinner sig de flesta markna-<br>der i ett mellanläge mellan dessa ytterligheter.</p>
<p>För att konkurrensen skall fungera effektivt är det emellertid viktigt att<br>möjligheten till vinst uppfattas som en realitet för marknadsaktörerna.<br>Lanseringen av en ny produkt innebär i realiteten att en monopolsituation<br>skapas, till dess konkurrenterna har hunnit erbjuda marknaden ett likvär-<br>digt eller bättre alternativ. Drivkraften bakom innovationer, produktut-<br>veckling och etablering av ny verksamhet är således utsikterna att kunna<br>skörda frukterna av en ekonomisk satsning. Företagarens önskan att<br>skaffa sig monopol har av nationalekonomen Joseph Schumpeter beskri-<br>vits som den främsta drivkraften bakom utveckling och förnyelse.</p>
<p>Den immaterialrättsliga lagstiftningen har till ändamål att skydda såda-<br>na ensamrätter, bl.a. i form av patent, mönsterskydd, varumärkesskydd<br>och upphovsrätt. Dessa former av skydd har således en viktig funktion att<br>fylla för att skapa effektivt fungerande marknader, genom att de förstär-<br>ker incitamenten för en produktförnyelse som utmanar existerande alter-<br>nativ.</p>
<p>För att konkurrensen skall fungera effektivt är det samtidigt viktigt att<br>skyddet inte går för långt utan att en väl avvägd balans råder i förhållande<br>till kravet på konkurrens. Detta kommer bl.a. till uttryck genom att patent<br>är tidsbegränsade och att varumärkesskyddet kan brytas igenom av s.k.<br>konsumtion som öppnar möjligheter till parallellimport. Effektivt funge-<br>rande marknader förutsätter således både rimliga möjligheter till viss en-<br>samställning som driver fram utveckling och förnyelse och en konkurrens<br>som pressar kostnader och priser.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>51</p>
<h3>5.5</h3>
<h3>Statens roller</h3>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>Det grundläggande syftet med konkurrenspolitiken är att åstadkomma väl<br>fungerande marknader. Inom ramen för den uppgiften har staten olika<br>roller att spela. En är att vårda de marknader som fungerar väl, en annan<br>att förbättra vissa marknader eller att bidra till att skapa marknader. En<br>tredje roll är att ge konsumenterna bättre möjligheter att både bidra till<br>och utnyttja fungerande marknader.</p>
<h4>5.5.1 Vårda marknaderna</h4>
<p>Effektiva marknader kan uppstå spontant, men de hotas hela tiden av mer<br>eller mindre medvetna sabotage. Att samhället har mycket att vinna på en<br>effektiv konkurrens betyder inte att de enskilda aktörerna har det. För<br>dem är det tvärtom ofta lönsamt att försöka motverka konkurrensen, åt-<br>minstone på kort sikt.</p>
<p>Statens uppgift är att hindra sådana angrepp mot den fria konkurrensen.<br>Det främsta medlet är en effektiv konkurrenslagstiftning. Grundbulten i<br>såväl den svenska konkurrenslagen som EG:s konkurrensregler är förbu-<br>den mot att missbruka en dominerande ställning på marknaden och att<br>begränsa konkurrensen genom samarbete. Flera andra marknads- och<br>konsumentsrättsliga regler syftar också till att skydda marknadernas<br>funktion.</p>
<p>En helt annan typ av hot mot marknaderna är en felaktig utformning av<br>statliga regler och andra styrmedel. Även om de i sig inte syftar till att<br>hindra konkurrensen kan de fa till effekt att förhållandena på marknaden<br>snedvrids. Att söka undvika sådana bieffekter är en viktig aspekt att be-<br>akta när staten utformar styrmedel för att nå olika mål. Det gäller inte<br>minst i samband med direkta regleringar, riktade subventioner och vissa<br>skatter.</p>
<p>Men det räcker inte att regler och andra styrmedel är väl utformade för<br>att slå vakt om konkurrensen och marknadernas funktion. Reglerna måste<br>också följas av alla aktörer på marknaden. Därför är tillsynen en viktig<br>uppgift för staten. Målet måste vara att tillsynen skall vara så effektiv att<br>ingen aktör kan skaffa sig konkurrensfördelar genom att avstå från att<br>följa de uppsatta spelreglerna.</p>
<h4>5.5.2 Förbättra och skapa marknader</h4>
<p>För att en marknad skall förbli vital och dynamisk krävs att den hela ti-<br>den kan utmanas av nya aktörer, produkter och idéer. Staten kan bidra till<br>det genom att röja undan olika inträdeshinder, dvs. göra det lättare för<br>exempelvis nystartade företag eller utländska konkurrenter att utmana en<br>etablerad marknad. I en del fall kan staten också uppmuntra och stimulera<br>nya aktörer, t.ex. genom regler som gynnar sådana företag i förhållande<br>till en dominerande konkurrent.</p>
<p>De kanske mest kraftfulla och direkta åtgärderna som staten kan vidta<br>för att att skapa bättre marknader är att bryta upp offentliga eller privata<br>monopol genom av- eller omregleringar. En viktig lärdom av de omregle-<br></p>
<p>52</p>
<p>ringar som hittills har genomförts är att det kan vara svårt att förvandla Prop. 1999/2000:140<br>en hårt reglerad sektor till en effektiv marknad, och att en otillräckligt<br>förberedd konkurrensutsättning kan få oväntade och negativa effekter.</p>
<p>Sällan räcker det med att ta bort regler för att en effektiv marknad skall<br>utvecklas. Tvärtom kan det behövas fler regler än tidigare och en utökad<br>tillsyn. Nyckeln till framgångsrika omregleringar är omsorgsfulla analy-<br>ser av de specifika förutsättningarna, noggranna förberedelser och syste-<br>matiska uppföljningar och utvärderingar.</p>
<h4>5.5.3 Underlätta för privata konsumenter och andra avnämare</h4>
<p>För att en marknad skall fungera effektivt räcker det inte att det finns go-<br>da förutsättningar för olika producenter att konkurrera med varandra.<br>Utan konsumenter som är aktiva, kritiska och välinformerade kan ingen<br>marknad fungera väl. Dessutom är nyttan för konsumenterna - i form av<br>t.ex. låga priser, varierat utbud, god tillgänglighet och rätt kvalitet på va-<br>ror och tjänster - ett av motiven för staten att främja en bättre konkur-<br>rens. Därför är det viktigt att staten underlättar för konsumenterna att<br>spela sin centrala roll på marknaden, och att utnyttja de möjligheter som<br>skapas genom en effektiv konkurrens.</p>
<p>Många produkter och tjänster är i dag så komplexa att det är svårt för<br>den enskilda konsumenten att göra medvetna val mellan olika leverantö-<br>rers utbud. Att skaffa tillräcklig information kan i värsta fall kräva så sto-<br>ra ansträngningar att det inte är värt mödan. Staten kan bidra till att sänka<br>den typen av transaktionskostnader genom att skapa spelregler för infor-<br>mationen om varorna och tjänsterna, t.ex. ställa krav på hur kostnaderna<br>för en tjänst skall redovisas eller hur innehållet i en produkt skall beskri-<br>vas.</p>
<p>Staten är ofta själv en viktig köpare på marknaden, liksom kommuner-<br>na. På vissa områden är staten eller kommunerna den enda, eller i vart<br>fall helt dominerande, avnämaren. I denna egenskap kan den offentliga<br>sektorn ofta utöva en stor makt på marknaden. Rätt utnyttjad kan det all-<br>männas roll som köpare bidra till att upprätthålla eller skapa effektiva<br>marknader, både direkt och indirekt. Om en stor köpare ställer krav på<br>producenterna kan det skapa bättre förutsättningar också för enskilda<br>konsumenter. Genom att iaktta kravet på affärsmässighet kan den upp-<br>handlande enheten bidra till att de mest effektiva företagen vinner fram-<br>gång på marknaden och att snedvridning och diskriminering motverkas.<br>Därför måste reglerna för offentlig upphandling vara väl utformade och<br>följas. Utöver den direkta nyttan, dvs. att den offentliga sektorns resurser<br>utnyttjas effektivt, ger reglerna positiva effekter i form av bättre funge-<br>rande marknader.</p>
<h3>5.6 Konkurrenspolitik i ett internationellt och historiskt</h3>
<h3>perspektiv</h3>
<p>Den svenska konkurrenspolitiken har utvecklats i ett samspel med synen<br>på den ekonomiska politiken i andra industriländer. Mellan de nordiska<br></p>
<p>53</p>
<p>länderna har kontakterna var särskilt väl utvecklade och en ömsesidig Prop. 1999/2000:140<br>påverkan har skett. Men också konkurrenspolitikens utveckling i andra<br>länder, särskilt inom den Europeiska unionen, och det erfarenhetsutbyte<br>som har skett i internationella organisationer som OECD och UNCTAD<br>har givit viktiga impulser.</p>
<h4>5.6.1 Konkurrenspolitikens pionjärer</h4>
<p>USA uppfattas i allmänhet som föregångslandet och inspiratören för kon-<br>kurrenspolitiken och konkurrenslagstiftningen i den övriga industrialise-<br>rade världen. Det första landet som införde en konkurrenslag var emel-<br>lertid Kanada med 1889 års lag "for the Prevention and Suppression of<br>Combinations formed in Restraint of Trade". I praktiken förblev dock<br>den Kanadensiska lagstiftningen föga effektiv fram till en lagändring år<br>1900.</p>
<p>USA:s första konkurrenslag, the Sherman Act, från år 1890 kan ses<br>som en reaktion på de strukturella förändringarna i den amerikanska in-<br>dustrin under senare hälften av 1800-talet. Stordriftsfördelar till följd av<br>den tekniska utvecklingen och effektivare transportsystem hade gjort det<br>möjligt för storföretag att ta kontrollen över många basindustrier, där<br>kärnan tidigare hade utgjorts av bönder och småföretag. På områden som<br>olje-, tobaks- och sockerindustri utformades storföretagen som truster,<br>med samlad kontroll över aktiemajoriteten. Reaktionen mot denna ut-<br>veckling, baserad på en traditionell misstänksamhet mot såväl ekonomisk<br>som politisk maktkoncentration, ledde till krav på någon form av sam-<br>hällelig kontroll av trustema.</p>
<p>Sherman Act uppfattades inte vid sin tillkomst som en generell konkur-<br>renslagstiftning i syfte att främja en effektiv resursanvändning till nytta<br>för konsumenterna. Lagen var främst inriktad på att angripa samordning<br>och sammanslutningar som hade till ändamål att begränsa den fria han-<br>deln och skulle därigenom stävja de värsta avarterna inom det framväx-<br>ande amerikanska näringslivet. Beteckningen "anti-trustlagstiftning" har<br>kommit att användas mer generellt även på senare lagstiftning - och på<br>konkurrenslagstiftning i andra länder - men har sin egentliga grund i<br>Sherman Acts inriktning på att angripa truster. Liksom i Kanada dröjde<br>det innan den nya lagen kom i mer aktiv tillämpning; först år 1903 till-<br>fördes Department of Justice resurser för att tillämpa anti-<br>trustlagstiftningen.</p>
<p>År 1914 fick USA en mer omfattande konkurrenslagstiftning i och med<br>Clayton Act och Federal Trade Commission Act. Den nya lagstiftningen<br>behandlade företagsförvärv och andra former av konkurrensbegränsande<br>förfaranden som inte faller under de kriminaliserade förbudsbestämmel-<br>sema i Sherman Act. Den nya myndigheten, FTC, fick ansvar för inte<br>endast tillämpning av Clayton Act utan också uppgifter på konsumentpo-<br>litikens område. Uppdelningen av konkurrenslags-tillämpningen på två<br>myndigheter består fortfarande.</p>
<p>Den amerikanska konkurrensrätten uppfattas allmänt som effektivare<br>och strängare än andra länders. Den bygger på att vissa förfaranden i sig<br>är förbjudna. Överträdelse av förbudet kan leda till straffrättslig påföljd.</p>
<p>54</p>
<p>Andra konkurrensbegränsningar kan angripas enligt en "rule-of-reason-<br>princip", som innebär att förfarandet far bedömas efter sina förutsättning-<br>ar såsom de inblandade företagens marknadsställning samt begränsning-<br>ens syfte och effekt. Effektiviteten har dock varierat över tiden med den<br>ekonomiska politikens inriktning. Exempelvis ställdes konkurrenspoliti-<br>ken helt åt sidan under 1930-talet och ersattes med förhandlade bran-<br>schavtal mellan staten och näringslivet, som sektorvis reglerade produk-<br>tionsvolymer, priser, löner, investeringar m.m. En liknande utveckling<br>skedde under samma tid i vissa europeiska länder, bl.a. Tyskland.</p>
<p>Även under 1980-talet hade den amerikanska konkurrenspolitiken en<br>svag ställning, men på helt andra teoretiska grunder. Under inflytande av<br>den nationalekonomiska Chicagoskolan begränsades ingripandena mot<br>konkurrensbegränsningar till att endast avse rena prisöverenskommelser<br>och mycket stora horisontella företagsförvärv. Chicagoskolans syn på<br>konkurrenspolitiken innebar bl.a. att hänsyn endast skulle tas till den<br>ekonomiska effektiviteten och att problem till följd av koncentration och<br>marknadsmakt normalt korrigerades genom det fria marknadstillträdet.<br>Vidare ansågs många av de vertikala begränsningar som myndigheterna<br>tidigare hade angripit i själva verket öka marknadens effektivitet.</p>
<p>Sedan dess bedöms en återgång ha skett i USA till en mer aktiv linje i<br>konkurrenspolitiken, med Sherman Act som ett kraftfullt verktyg mot<br>monopolisering i näringslivet. I det avseendet kan paralleller dras från<br>ingripandet mot Standard Oil of New Jersey år 1911 till det nu aktuella<br>Microsoftfallet.</p>
<h4>5.6.2 Den europeiska konkurrenspolitikens rötter</h4>
<p>Den traditionella bilden av USA som inspiratör och Europa som passiv<br>mottagare på konkurrenspolitikens område har under senare tid ifråga-<br>satts och ersatts eller kompletterats med en bild av en parallell utveckling<br>på de båda sidorna av Atlanten, där den europeiska politiken har haft en<br>delvis annorlunda inriktning.</p>
<p>Tanken på en generell lagstiftning till skydd för konkurrensen började<br>fa starkare genomslag i den allmänna debatten i Europa redan under slu-<br>tet av 1800-talet. Avsikten var att hindra karteller och andra ekonomiskt<br>starka aktörer från att använda sin växande makt till att skada konkurren-<br>sen eller ekonomiska och sociala intressen. Till skillnad från Nordameri-<br>ka föredrog man i Europa en administrativ lösning för att uppnå syftet.<br>Den europeiska modellen kom vidare att under lång tid huvudsakligen<br>inriktas på de skadliga effekterna av konkurrensbegränsningar, den s.k.<br>missbruksmodellen, i motsats till Sherman Acts "per se-förbud".</p>
<p>Idéerna om en generell konkurrenslagstiftning fick först sitt starkaste<br>stöd i Österrike, men förslagen kom av olika skäl inte att genomföras.<br>Det blev i stället Tyskland som år 1923 blev först med att införa en euro-<br>peisk konkurrenslagstiftning. Lagen byggde på missbruksbegreppet och<br>en administrativ övervakning av lagens efterlevnad. De konkurrensrätts-<br>liga idéerna med missbruksmodellen som grund spreds under slutet av<br>1920-talet och början av 1930-talet till fler länder; bland de tidigaste var<br>Norge och något senare Danmark.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>55</p>
<p>Under efterkrigstidens första decennier tillämpade flertalet europeiska Prop. 1999/2000:140<br>länder någon form av missbruksbaserad konkurrenslagstiftning. Den<br>första svenska lagstiftningen som etablerade ett administrativt förfarande<br>för att söka undanröja skadliga verkningar av konkurrensbegränsningar<br>infördes med konkurrensbegränsningslagen år 1953. I sin praktiska till-<br>lämpning intog konkurrenspolitiken under denna tid en förhållandevis<br>undanskymd roll i flertalet europeiska länders allmänna ekonomiska po-<br>litik.</p>
<p>Utvecklingen i Tyskland kom i flera avseenden att avvika från den<br>dominerande europeiska linjen. Under den nazistiska tiden etablerades en<br>fundamentalt annorlunda syn på konkurrenspolitiken, som bl.a. innebar<br>att kartellbildning föreskrevs inom vissa områden. Det konkurrenspolitis-<br>ka tänkandet fördes dock vidare av den underjordiska oppositionen,<br>främst av ekonomer tillhörande den s.k. Freiburgskolan. Dessa ekonomer<br>förespråkade ett säkerställande av fri konkurrens genom positiva åtgärder<br>från statsmaktens sida och fick stort inflytande över utformningen av den<br>ekonomiska politiken efter krigsslutet.</p>
<p>Enligt Freiburgskolan var ekonomisk frihet och konkurrens källor till<br>inte endast välstånd utan också till politisk frihet. Med detta synsätt fick<br>konkurrensrätten ny tyngd eftersom den skulle utgöra en fundamental del<br>i det politiska systemet. Freiburgekonomema förespråkade också en mo-<br>dell med ett större inslag av judiciella principer och värderingar. Konkur-<br>rensrätten skulle därmed bli såväl administrativ som juridisk till sin ka-<br>raktär.</p>
<p>Freiburgskolans idéer, i kombination med den amerikanska tradition<br>som förmedlades av ockupationsmakten, fick starkt genomslag i Väst-<br>tysklands nya konkurrenslagstiftning år 1957. Samma influenser gjorde<br>sig gällande vid utformningen av konkurrensreglerna i Romfördraget<br>samma år. Båda dessa system är administrativa i den bemärkelsen att<br>tyngdpunkten ligger hos den övervakande och lagtillämpande myndig-<br>heten. Samtidigt finns i båda fallen ett judiciellt element i och med att<br>myndighetens beslut kan överklagas till domstol - i Tyskland till allmän<br>domstol och när det gäller EG-kommissionens beslut till EG-domstolen<br>som sista instans. Detta innebär i sin tur att dessa myndigheters procedu-<br>rer och behandling av ärendena far en mer judiciell prägel än som tidiga-<br>re varit vanligt i europeisk konkurrenspolitik.</p>
<h4>5.6.3 Gemensam och nationell konkurrenspolitik i Europeiska</h4>
<h4>unionen</h4>
<p>EG-fördragets konkurrensregler utgjordes ursprungligen av de två<br>grundläggande förbuden mot konkurrensbegränsande överenskommelser<br>respektive missbruk av en dominerande ställning. Det tredje elementet i<br>de materiella reglerna, kontrollen av företagskoncentrationer, tillkom<br>först mer än 30 år senare.</p>
<p>EG:s konkurrensregler avvek därmed vid sin tillkomst i hög grad från<br>den konkurrenslagstiftning som gällde i medlemsländerna. Vissa länder<br>saknade t.o.m. helt konkurrenslagstiftning. Det enda undantaget var<br>Västtyskland, vars konkurrenslag byggde på liknande principer som EG-<br></p>
<p>56</p>
<p>rättens. I den konkreta utformningen är däremot skillnaden stor även Prop. 1999/2000:140<br>mellan dessa båda regelverk.</p>
<p>Ursprungligen kunde EG:s konkurrensregler endast tillämpas av natio-<br>nella myndigheter och domstolar. Genom rådsförordning nr 17 fick<br>kommissionen år 1962 behörighet att tillämpa dessa regler. Behörigheten<br>blev dock inte exklusiv i förhållande till de nationella myndigheterna<br>annat än vad gäller rätten att meddela undantag från förbudet mot kon-<br>kurrensbegränsande överenskommelser. I övrigt upphör de nationella<br>myndigheternas behörighet att tillämpa förbudsbestämmelsema i ett visst<br>fall när kommissionen har inlett ett formellt förfarande mot det berörda<br>företaget. Den allmänna skyldighet för medlemsländerna som anges i<br>EG-fördragets artikel 10 (f.d. artikel 5), att avstå från varje åtgärd som<br>kan äventyra att fördragets mål nås, gäller givetvis också vid tillämpning-<br>en av EG:s konkurrensregler och nationell konkurrenslagstiftning. Slutli-<br>gen är medlemsstaternas praktiska möjlighet att själva tillämpa gemen-<br>skapsreglema på konkurrensområdet avhängig av att en myndighet ge-<br>nom nationella bestämmelser givits sådan behörighet. Möjligheten att<br>tillämpa EG-reglema i civilprocess i nationell domstol följer däremot<br>automatiskt av EG-rättens direkta effekt.</p>
<p>När det gäller EG-reglema om kontroll av företagskoncentration råder<br>en annan princip. Kommissionen har här exklusiv behörighet att pröva<br>koncentrationer med gemenskapsdimension, dvs. dem som EG:s koncent-<br>rationsförordning är tillämplig på. Andra förvärv kan endast prövas av<br>nationell myndighet, i den mån medlemslandet i fråga har nationella reg-<br>ler om sådan kontroll.</p>
<p>På många områden är EG:s politik inriktad på att åstadkomma en har-<br>monisering av medlemsländernas lagar och andra regler. Så är inte fallet<br>på konkurrenspolitikens område. De nationella konkurrenslagarna har<br>därmed under lång tid och i många medlemsländer i hög grad avvikit från<br>EG:s konkurrensregler, både när det gäller utformning och underliggande<br>principer. Emellertid införde förordning 17 en ordning med aktivt delta-<br>gande från medlemsstaternas sida i kommissionens handläggning av kon-<br>kurrensärenden. Medlemsländerna far sålunda kopior av bl.a. alla inkom-<br>na ansökningar och anmälningar med möjlighet att framföra synpunkter<br>under handläggningen. Representanter för nationella konkurrensmyndig-<br>heter är närvarande vid hearingar med berörda företag och deltar i rådgi-<br>vande kommittéer som avger yttrande över kommissionens förslag till<br>beslut innan ett ärende avgörs.</p>
<p>Denna nära samverkan mellan kommissionen och medlemsstaterna vid<br>handläggningen av konkurrensärenden, och även vid utvecklingen av<br>gemenskapens regelverk på konkurrensområdet, har efter hand lett till en<br>allt starkare samsyn rörande konkurrenspolitikens inriktning. Detta har i<br>sin tur fatt till följd att medlemsländernas nationella lagstiftning mer och<br>mer kommit att likna bestämmelserna i EG-fördraget. Den tidigare domi-<br>nerande missbruksprincipen har nu i det helt övervägande antalet EU-<br>länder avlösts av konkurrenslagar som helt eller i hög grad bygger på de<br>grundläggande förbuden mot konkurrensbegränsande överenskommelser<br>och missbruk av en dominerande ställning. För Sveriges del skedde över-<br>gången från en missbruksbaserad konkurrenslagstiftning till EG-<br>konforma konkurrensregler redan år 1993, dvs. före anslutningen till<br></p>
<p>57</p>
<p>unionen. Med övergången från missbruksprincipen till förbudsprincipen Prop. 1999/2000:140<br>som huvudsaklig grund för EU-ländemas nationella konkurrenslagstift-<br>ning har ofta också följt en mer juridiskt präglad handläggning och en<br>mer oavhängig ställning för de lagtillämpande myndigheterna.</p>
<h4>5.6.4 Aktuella utvecklingstendenser</h4>
<p>Konkurrenspolitikens utformning och utveckling i olika länder påverkas<br>av en rad olika förhållanden. Den akademiska forskningen inom olika<br>delar av de ekonomiska och juridiska disciplinerna utgör en viktig källa<br>till förändrade synsätt och värderingar. En annan drivkraft för utveck-<br>lingen finns i den dialog som förs i internationella organ som EU, OECD,<br>WTO och UNCTAD. Även om ekonomiska och institutionella förutsätt-<br>ningar kan skilja sig åt mellan länder finns på det konkurrensrättsliga<br>området en stark tendens till ömsesidig påverkan och ökad samsyn.</p>
<p>När det gäller prioriteringen av olika slag av konkurrensproblem har<br>under senare tid ökad uppmärksamhet riktats mot karteller. De konkur-<br>rensbegränsande överenskommelser som därvid avses är gemensamma<br>arrangemang, uppsåtligen riktade mot konsumenterna eller andra köpare i<br>avsikt att tillförsäkra deltagarna någon form av monopolvinster. Det lig-<br>ger i sakens natur att sådana förfaranden bedrivs i det fördolda och är<br>mycket svåra att upptäcka. Den internationella diskussionen har bl.a.<br>handlat om tekniker och bestämmelser som kan öka konkurrensmyndig-<br>hetemas möjligheter att avslöja och angripa skadliga karteller.</p>
<p>Karteller är många gånger internationella medan de myndigheter som<br>är satta att motverka kartellsamarbete begränsas av de nationella regel-<br>verkens räckvidd. I en värld där storföretagens agerande allt mindre<br>hämmas av nationsgränser blir det nödvändigt att också myndigheterna<br>samverkar för att skydda de intressen som konkurrensreglerna är till för.<br>För svensk del har samarbetet med våra nordiska grannländer traditionellt<br>legat närmast till hands. I en rapport från de nordiska konkurrensmyndig-<br>hetema, Nordisk samarbeid på konkurrenseområdet, utarbetad av en ge-<br>mensam arbetsgrupp, föreslås att nödvändiga ändringar av lagstiftningen<br>genomförs och att ett samarbetsavtal ingås mellan de nordiska länderna<br>för att möjliggöra ett samarbete mellan konkurrensmyndighetema.</p>
<p>Inom EU har kommissionen främst drivit frågan om samarbete med de<br>Nordamerikanska konkurrensmyndighetema. Två samarbetsavtal som<br>bl.a. behandlar formerna för överlämnande av information i konkurren-<br>särenden har tecknats mellan EU och USA respektive EU och Kanada.<br>Samarbetet mellan kommissionen och de nationella konkurrensmyndig-<br>hetema i EU-ländema är som tidigare nämnts väl utvecklat. Informella<br>kontakter mellan konkurrensmyndigheter förekommer också vid behov.<br>Däremot begränsas den formaliserade samverkan på konkurrensområdet<br>mellan medlemsländerna till ett fatal bilaterala samarbetsavtal.</p>
<p>På den multilaterala nivån har särskilt OECD utarbetat rekommenda-<br>tioner till medlemsländerna rörande regler för samarbete mellan länder på<br>konkurrenspolitikens område. År 1995 utfärdades en rekommendation<br>om konsultation och kontakter avseende konkurrensbegränsande beteen-<br>den som påverkar handeln mellan länder. En senare rekommendation,<br></p>
<p>58</p>
<p>från år 1998, rör s.k. hard core cartels och uppmanar medlemsländerna att<br>se till att den nationella konkurrenslagstiftningen ger möjligheter att ef-<br>fektivt bekämpa detta slag av skadliga konkurrensbegränsningar.</p>
<p>Inom WTO tillsattes år 1996 en arbetsgrupp for att studera forhållandet<br>mellan handel och konkurrens. EG-kommissionen och EU:s medlems-<br>länder har föreslagit att internationella konkurrensregler och regler för<br>samarbete på konkurrensområdet skulle bli föremål för förhandling inom<br>WTO. Enligt kommissionens och de flesta medlemsländernas uppfattning<br>bör sådana regler, till skillnad från OECD:s rekommendationer, vara bin-<br>dande.</p>
<h3>5.7 Synen på konkurrenspolitikens roll</h3>
<p>Regeringens bedömning: En aktiv konkurrenspolitik, med klara regler<br>och en effektiv tillämpning, är nödvändig för att skydda konkurrensen<br>och öka marknadernas effektivitet. Viktiga uppgifter för konkurrenspoli-<br>tiken är att främja förnyelse i den ekonomiska verksamheten, att bereda<br>väg för öppenhet och mångfald samt, framför allt, att säkerställa konsu-<br>menternas makt över produktionen och distributionen.</p>
<p>Synen på konkurrenspolitikens roll har förändrats över tiden och skiljer<br>sig också åt mellan olika länder och mellan olika ekonomisk-teoretiska<br>skolor.</p>
<p>Konkurrensområdet har ibland i första hand setts som en fråga för nä-<br>ringslivet. Från företagsperspektivet har bl.a. problem med s.k. illojal<br>konkurrens, lika konkurrensvillkor och tillgång till marknader setts som<br>viktiga frågor.</p>
<p>Under 1950-talet, då Sverige fick sin första egentliga konkurrenslag-<br>stiftning och institutioner för att tillämpa den, stod näringsfrihetspers-<br>pektivet i förgrunden. Från början av 1970-talet kom prispolitiken, med<br>direkta ingrepp i företagens prissättning, att under en period dominera<br>framför konkurrenspolitiken som stabiliseringspolitiskt instrument. Ut-<br>vecklingen har senare inneburit att konkurrenspolitiken har setts som ett<br>viktigare inslag i stabiliseringspolitiken och framför allt ett medel att<br>uppnå samhällsekonomisk effektivitet.</p>
<p>Konkurrenskommittén ansåg år 1991 att de tekniska, ekonomiska och<br>sociala förändringar som skett i samhället under 1980-talet motiverade en<br>revidering av de tidigare målen för konkurrenslagstiftningen. Enligt<br>kommittén hade konkurrensen kommit att spela en ny och allt viktigare<br>roll för att trygga medborgarnas välfärd. Vidare betonades konkur-<br>renspolitikens betydelse som inslag i stabiliseringspolitiken, som medel<br>för förnyelse av den offentliga sektorn och för det svenska näringslivets<br>långsiktiga utveckling.</p>
<p>I en jämförelse mellan konkurrenspolitikens inriktning i olika länder är<br>den mest markanta skillnaden den mellan å ena sidan länder som aktivt<br>bekämpar konkurrensbegränsande förfaranden med stöd av skarp lag-<br>stiftning och effektiva myndigheter, å andra sidan de länder som saknar<br>egentlig konkurrenspolitik eller har en lägre ambitionsnivå i den praktis-<br>ka tillämpningen. Utvecklingen bland industriländerna har under senare</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>59</p>
<p>år haft en stark tendens i riktning mot att allt fler länder anammar en mer<br>verkningsfull konkurrenspolitik.</p>
<p>Bland länder som aktivt tillämpar regler mot konkurrensbegränsande<br>förfaranden finns vissa som enbart ser till effekterna på den samhällseko-<br>nomiska effektiviteten, utan hänsyn till fördelningseffekter, medan andra<br>också lägger vikt vid konsumentperspektivet. Något förenklat kan USA<br>sägas ligga närmare det förra synsättet och EU det senare.</p>
<p>När det gäller olika ekonomisk-teoretiska skolor skiljer sig synen åt när<br>det gäller behovet av konkurrensregler och ingrepp för att motverka kon-<br>kurrensbegränsande förfaranden och hög koncentration. Redan de klas-<br>siska nationalekonomerna konstaterade att staten har en viktig roll för att<br>skydda marknadernas funktion. Under 1980-talet hävdade den s.k. Chi-<br>cagoskolan, i opposition mot den gängse synen, att staten borde inta en<br>betydligt mer passiv roll i förhållande till konkurrensbegränsningar.<br>Bland annat menade man att vertikala begränsningar snarare bidrog till<br>att öka effektiviteten och att problem till följd av hög koncentration och<br>marknadsmakt bäst korrigeras genom ett fritt tillträde till marknaden,<br>utan statliga ingripanden. Inflytandet från Chicagoskolan på den konkur-<br>renspolitiska utvecklingen har under senare tid varit mer begränsat.</p>
<p>I proposition (1992/93:56) med förslag till ny konkurrenslag uttalas att<br>konkurrensförhållandena spelar en avgörande roll för dynamik och till-<br>växt i den svenska ekonomin. Konkurrens stimulerar till bättre använd-<br>ning av samhällets resurser och stärker det svenska näringslivets förmå-<br>ga att långsiktigt hävda sig på internationella marknader. En ökad kon-<br>kurrens är till fördel för konsumenterna genom att priserna pressas och<br>utbudet breddas.</p>
<p>Regeringen anser att dessa bedömningar fortfarande är giltiga.</p>
<p>I denna proposition redovisar regeringen inriktningen av en konkur-<br>renspolitik för 2000-talet och föreslår ett antal åtgärder för att förbättra<br>förutsättningarna för en effektiv konkurrens. Den grundläggande synen<br>från regeringens sida är att en aktiv konkurrenspolitik, med klara regler<br>och en effektiv tillämpning, är nödvändig för att skydda konkurrensen<br>och säkerställa marknadernas effektivitet. Även om marknader teoretiskt<br>kan förutses utveckla motkrafter mot effekterna av konkurrensbegräns-<br>ningar och marknadsmakt är detta en process som kan ta mycket lång tid.<br>De välfärdsförluster som under tiden uppkommer kan inte accepteras<br>utan måste motverkas med aktiva åtgärder från det allmännas sida.</p>
<p>Regeringen anser vidare att det, som ett komplement till konkur-<br>renspolitikens nuvarande inriktning, finns anledning att särskilt under-<br>stryka vissa effekter av en effektivt fungerande konkurrens.</p>
<p>Konkurrens och öppna marknader är nödvändiga för förnyelse i den<br>ekonomiska verksamheten. Nya produkter och nya företag är bärare av<br>nya idéer som utmanar gamla lösningar och befintliga strukturer. Vårt<br>samhälle befinner sig i stark förändring genom bl.a. informationsteknolo-<br>gins utveckling och omställningen till en hållbar utveckling. Effekterna<br>kan förutses göra sig gällande på alla områden. För att ta tillvara de möj-<br>ligheter som denna utveckling erbjuder är det nödvändigt att också ut-<br>nyttja den potential till förändring som ligger i öppna och utmaningsbara<br>marknader.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>60</p>
<p>När nya foretag och nya produkter lätt kan träda in på marknaden och Prop. 1999/2000:140<br>konkurrera med existerande alternativ öppnar detta också möjligheter for<br>fler människor att delta i det ekonomiska livet. Kvinnors företagande,<br>som i dag är alltför begränsat och därmed utgör en viktig potential, kan<br>stärkas och utvecklas. Begreppet mångfald har ofta förknippats med un-<br>derrepresenterade gruppers möjligheter att göra sig gällande, exempelvis<br>olika etniska grupper eller handikappade. En konkurrenspolitik som ökar<br>valmöjligheterna för konsumenterna innebär inte bara fler produkter och<br>fler företag. Det innebär också ökade möjligheter för människor att ta<br>initiativ i form av egen näringsverksamhet, deltagande i producentkoope-<br>rativ eller kollektiv verksamhet för att tillgodose egna behov av varor<br>eller tjänster. Öppna marknader ger också utrymme för nya idéer där<br>människor med andra erfarenheter än de som traditionellt har satt sin<br>prägel på en bransch kan göra sig gällande. En konkurrenspolitik för<br>ökad mångfald ger därmed både vidgade valmöjligheter för konsumen-<br>terna och ett ökat utrymme för fler människor att ge sina bidrag, inklusive<br>grupper som har varit underrepresenterade på marknaden.</p>
<p>Konkurrenspolitiken är till för konsumenterna, inte för producenterna.<br>Konsumenternas makt över produktionen och distributionen är den<br>grundläggande förutsättningen för att konkurrensen skall fungera och<br>därmed för marknadernas effektivitet. En konsekvent inriktning av kon-<br>kurrenspolitiken på att stärka konsumentens möjligheter till aktivt val<br>mellan olika alternativ leder samtidigt till att företagen effektivt kan utfö-<br>ra sin grundläggande uppgift i det ekonomiska systemet, nämligen att<br>förse konsumenterna med de varor och tjänster som de vill ha och är be-<br>redda att betala för.</p>
<h2>6 Konkurrensproblem på den svenska markna-<br>den</h2>
<h3>6.1 Konkurrensen i Sverige i ett internationellt perspek-<br>tiv</h3>
<p>Förutsättningarna för en effektiv konkurrens på den svenska marknaden<br>påverkas av att Sverige är en jämförelsevis liten ekonomi. Sveriges geo-<br>grafiska läge i förhållande till den mer koncentrerade västeuropeiska<br>marknaden, och förhållandet att vår befolkning är fördelad på en stor yta,<br>kan ha bidragit till en viss avskärmning av den svenska marknaden. Å<br>andra sidan har frihandel varit en viktig princip för Sverige, vilket har lett<br>till en omfattande handel av varor och tjänster över de svenska gränserna.</p>
<p>Genom importen utsätts svenska producenter för ett konkurrenstryck<br>från leverantörer i andra länder. Det är emellertid bara en ganska liten del<br>av ekonomin som är utsatt för konkurrens från utlandet. Många sektorer<br>är av olika skäl renodlade nationella marknader. På områden som är<br>skyddade från importkonkurrens kan den svenska ekonomins litenhet<br>vara en nackdel för konkurrensen. Sveriges frihandelsinriktning innebär<br></p>
<p>61</p>
<p>nämligen att inte bara importen utan också exporten är betydande. Prop. 1999/2000:140<br>Svenska foretag som är verksamma på världsmarknaden strävar efter att<br>uppnå en ekonomisk styrka och stordriftsfördelar för att kunna hävda sig<br>mot utländska konkurrenter. Det kan samtidigt innebära att de far en<br>starkt dominerande ställning på den betydligt mindre nationella markna-<br>den.</p>
<p>I princip skedde en kraftig utvidgning av den svenska nationella mark-<br>naden i och med att den inlemmades i EU:s inre marknad, först genom<br>EES-avtalet år 1994 och följande år genom EU-medlemskapet. I prakti-<br>ken har det emellertid inte gått att påvisa någon dramatisk effekt på kon-<br>kurrenssituationen i Sverige efter anslutningen till EU. En orsak kan vara<br>att Sverige redan tidigare hade fa handelshinder. När det gäller handeln<br>med tredje land har EU-medlemskapet i vissa avseenden t.o.m. inneburit<br>en ökad avskärmning av marknaden. Ett annat skäl kan vara att många<br>marknader har förblivit relativt lokala till sin karaktär - av praktiska skäl<br>eller på grund av att etablerade handelsmönster och konsumentbeteenden<br>ännu inte har hunnit förändras. Dock har inflödet av utländska direktin-<br>vesteringar ökat kraftigt, bl.a. som en följd av det svenska EU-inträdet<br>(NUTEK, EU och den inre marknaden, B 1998:7). I den mån konkurren-<br>sen från den inre marknaden hämmas av åtgärder från marknadsaktörer-<br>nas sida, eller av befintliga strukturer och regelverk i vårt land, är det av<br>stor betydelse för den svenska marknadens funktionssätt att sådana hinder<br>uppmärksammas.</p>
<p>Sverige har under den senaste tioårsperioden, jämfört med flertalet EU-<br>länder, legat i täten när det gäller att öppna nya marknader för konkur-<br>rens. Det gäller bl.a. el, tele och post samt flera transportområden som<br>taxi, buss, järnväg och inrikes flygtrafik. Regleringarna på det finansiella<br>området liberaliserades med början redan under 1980-talet. Jordbruksom-<br>rådet har traditionellt pekats ut som ett exempel på hur regleringar hind-<br>rar konkurrens och effektiva marknader. I början av 1990-talet hade Sve-<br>rige tagit flera viktiga steg mot ett avreglerat jordbruk. Reformerna av-<br>bröts dock när Sverige blev medlem i EU och anslöt sig till den gemen-<br>samma jordbrukspolitiken, som bygger på omfattande regleringar och<br>subventioner.</p>
<p>Samtidigt som Sverige framstår som något av ett föregångsland när det<br>gäller att regelreformera marknader för att öka konkurrensen finns det<br>också områden som är mer reglerade här än i andra länder. Hyresmark-<br>naden, detaljhandeln med läkemedel och handeln med vin och sprit är<br>exempel på områden där vi i Sverige låter sociala hänsyn väga tyngre än<br>konkurrensaspekterna.</p>
<p>En faktor som är svår att mäta, men som torde ha en grundläggande<br>betydelse för konkurrensens effektivitet i ett land, är den allmänna in-<br>ställningen till betydelsen av en effektivt fungerande konkurrens, d.v.s.<br>ett lands "konkurrenskultur". USA framhålls ofta som ett land där nä-<br>ringslivet har en djupt rotad respekt för konkurrensreglerna och där före-<br>tagsledare i sin dagliga verksamhet noga undviker situationer som kan<br>skapa misstanke om obehöriga kontakter med konkurrenter. I kontrast<br>utpekas ibland andra länder som typiska "kartellkulturer", där aktiv kon-<br>kurrens uppfattas som "illojal" och samarbete mellan konkurrenter ses<br>som en legitim åtgärd till skydd mot nya utmanare.</p>
<p>62</p>
<p>I Sverige har synen på konkurrensens betydelse utan tvekan förändrats<br>i positiv riktning sedan 1970-talet. Avskaffandet av prisregleringspoliti-<br>ken under 1980-talet och införandet av en betydligt skarpare konkur-<br>renslagstiftning år 1993 var tydliga signaler från statsmakternas sida, lik-<br>som även de nämnda omregleringama av olika tjänstemarknader. I<br>många kommuner har under 1990-talet konkurrensinslag prövats och<br>vidareutvecklats när det gäller både s.k. hårda tjänster och kärnan av<br>välfardstjänster. Med förändringar följer såväl positiva som negativa erfa-<br>renheter.</p>
<p>De försök som har gjorts att kvantitativt beräkna konkurrensens effek-<br>tivitet i Sverige jämfört med andra länder är givetvis förenade med stora<br>svårigheter och brister. De ger dock en säkrare bild av den rådande situa-<br>tionen än beskrivningar av utvecklingen i vårt land, med hänsyn till dels<br>bristen på information om motsvarande utveckling i andra länder, dels<br>avsaknaden av ett kvantifierbart mått på konkurrensen i utgångsläget.</p>
<p>Näringsdepartementets rapport (Ds 2000:12) Benchmarking av nä-<br>ringspolitiken redovisar kvantitativa indikatorer på hur väl Sverige häv-<br>dar sig jämfört med andra länder på åtta områden, bl.a. fungerande mark-<br>nader och konkurrens. Enligt rapporten lyckas nästan alla andra länder nå<br>bättre resultat för de indikatorer som har studerats på detta område.</p>
<p>De svenska konsumenternas prisnivå översteg sålunda den genom-<br>snittliga EU-nivån med över 20 procent, och EU-nivån översteg i sin tur<br>den amerikanska med ytterligare drygt 20 procent. Positiva indikatorer på<br>konkurrensområdet är Sveriges mycket låga stöd till industrin och den<br>låga inflationen. Däremot är stödet till andra sektorer, exempelvis trans-<br>portsektorn, högre och den offentliga sektorn är en större tjänsteprodu-<br>cent i Sverige än i andra länder.</p>
<p>Rapporten erinrar om att den bristande konkurrensen länge har varit fö-<br>remål för regeringens uppmärksamhet och att en mängd lagar har stiftats<br>för att förbättra läget. Vidare påpekas att det fortfarande är mycket kvar<br>att göra och att en konkurrenspolitisk proposition därför kommer att läg-<br>gas på riksdagens bord före sommaren.</p>
<p>Slutsatsen i Näringsdepartementets rapport att konkurrensen i Sverige<br>lämnar mycket i övrigt att önska, och att jämförelsen med andra länder<br>faller ut till Sveriges nackdel, får också stöd av vissa andra undersök-<br>ningar. I Nationell rapport om ekonomiska reformer: Produkt- och kapi-<br>talmarknader - Sverige (Finansdepartementet december 1999), som ingår<br>i EU:s s.k. Cardiff-process under Ekofin-rådet, redovisas en uppföljning<br>av åtgärder med anledning av Rådets rekommendationer (1999/570/EG)<br>till Sverige beträffande produktmarknadema. Dessa rekommendationer<br>innebär att Sverige bör öka konkurrensen inom detalj- och grossisthan-<br>deln och i byggsektorn samt genomföra förändringar i konkurrenslagen,<br>förbättra effektiviteten inom offentlig sektor, fortsätta arbetet med refor-<br>mer av samhällsnyttiga tjänster samt reducera verkan av konkurrensbe-<br>gränsande regleringar inom livsmedelssektorn.</p>
<p>Enligt rapporten finns det tydliga indikationer på att fortsatta förbätt-<br>ringar av marknadernas funktionssätt är viktiga i Sverige. Även om en<br>priskonvergens mot EU-genomsnittet har skett inom flera sektorer de<br>senaste åren är den totala prisnivån i Sverige fortfarande högre än i EU.<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>63</p>
<p>Det gäller framför allt konsumentpriserna, vilket tyder på att effekten av Prop. 1999/2000:140<br>genomförda reformer i för låg utsträckning har nått konsumenterna.</p>
<p>Slutsatserna i den nationella rapporten om ekonomiska reformer be-<br>kräftas också i OECD:s Economic Survey (1999) avseende strukturella<br>reformer i Sverige. Därutöver pekar OECD på att Sverige har en mindre<br>dynamisk småföretagssektor än andra länder.</p>
<h3>6.2 Hög koncentration</h3>
<h4>6.2.1 Begreppet koncentration</h4>
<p>Med koncentrationsgrad avses antalet aktörer på en marknad och hur<br>stark ställning dessa har. Begreppet är centralt vid en bedömning av kon-<br>kurrensförhållandena, eftersom konkurrens endast uppkommer när det<br>finns ett val mellan flera alternativ och företrädarna för dessa alternativ<br>tävlar om att bli den som valet faller på.</p>
<p>Koncentration kan avse antalet köpare, antalet tillverkare eller antalet<br>säljare på en marknad. Sälj arkoncentrationen är vanligen det mest intres-<br>santa begreppet när man beskriver konkurrensen på en marknad. Ju färre<br>säljare, desto högre är normalt koncentrationen. När det finns flera säljare<br>är också dessas inbördes styrkeförhållande av betydelse för koncentratio-<br>nen. Ytterlighetsfallet är monopol, då köparna bara har en säljare att vän-<br>da sig till och därmed saknar valmöjlighet.</p>
<p>För att bestämma koncentrationen på en marknad måste också själva<br>marknaden avgränsas. Avgränsningen gäller dels produktbegreppet -<br>dvs. vilka varor eller tjänster som är så utbytbara att de anses utgöra en<br>produkt - dels den geografiska marknaden. Den geografiska marknaden<br>är det område där de befintliga företagen utgör fungerande inköpsalter-<br>nativ för en köpare. I praktiken betraktas ofta Sverige som den geografis-<br>ka marknaden vid beskrivningen av koncentrationsgrad i olika branscher<br>eller koncentrationens utveckling över tiden. Det faktum att Sverige ingår<br>i EU:s inre marknad och även deltar i den globala handeln kan beaktas<br>genom att import tas med vid beräkningen av säljarkoncentrationen.</p>
<h4>6.2.2 Konkurrensen upphäver sig själv</h4>
<p>På de flesta marknader finns normalt en tendens att företagen strävar efter<br>att växa och att tillbakagång uppfattas som negativ. Denna tillväxt sker<br>dels genom framgång på marknaden, på mindre framgångsrika konkur-<br>renters bekostnad, dels genom företagsköp och sammanslagning av före-<br>tag. När ett köp eller en sammanslagning gäller ett konkurrerande företag<br>blir resultatet en ökad marknadsandel.</p>
<p>Det finns flera drivkrafter bakom denna strävan. En är att nå stor-<br>driftsfördelar eller ökad finansiell styrka, exempelvis för att kunna bära<br>höga forsknings- och utvecklingskostnader. Forskning rörande det eko-<br>nomiska utfallet av genomförda företagsförvärv har emellertid visat att de<br>förväntade effektivitetsvinsterna i många fall har uteblivit eller åtminsto-</p>
<p>64</p>
<p>ne tagit lång tid att förverkliga. Inte heller har börsvärdet för det sam-<br>manslagna företaget alltid utvecklats i linje med förhoppningarna.</p>
<p>Även om strävan att stärka företagets ställning på marknaden genom<br>förvärv inte alltid framstår som rationell för ägarna, sett i efterhand, kan<br>den givetvis tänkas vara det för företagsledarna. Ett vidgat kontrollspann<br>kan ge fördelar för de personer som leder företaget av såväl materiell som<br>immateriell art.</p>
<p>Ett mer grundläggande skäl till att företag söker öka sin marknadsmakt,<br>både genom framgång i försäljningen och genom strukturella åtgärder, är<br>att detta ökar avkastningen på insatta resurser. Vid en perfekt konkurrens<br>pressas vinsterna ned och de minst effektiva företagen slås ut från mark-<br>naden. Ju mer marknadsmakten ökar, desto mer ökar möjligheten till ett<br>positivt ekonomiskt resultat. Ytterligheten är en ensamställning på mark-<br>naden, som ger möjlighet att tillämpa monopolprissättning. För att nå dit<br>konkurrerar företagen om att vara den som tillfredsställer flest kunder.<br>Kampen om att nå en slutlig monopolställning är således i sig till fördel<br>för konsumenterna; om målet uppnås blir resultatet däremot det omvän-<br>da.</p>
<p>Tendensen till successivt ökande koncentration motverkas emellertid<br>av andra mekanismer. De två viktigaste korrigerande faktorerna är en<br>utvidgning av marknaden och tillträdet av nya aktörer.</p>
<p>På en liten marknad, som den svenska, uppkommer en situation med<br>hög koncentration snabbare än på en större marknad. På områden där<br>företagen är verksamma på den internationella marknaden krävs ofta en<br>viss storlek för att företagen skall kunna hävda sig mot utländska konkur-<br>renter. Ett företag som har måttlig storlek jämfört med exempelvis tyska<br>eller amerikanska konkurrenter kan vara mycket stort i Sverige och där-<br>med få en stark dominans på den nationella marknaden. Denna dominans<br>kan brytas genom att marknaden vidgas, så som har skett genom EU-<br>medlemskapet och tillträdet till EU:s inre marknad. Till den del den inre<br>marknaden har blivit en praktisk verklighet, och europeiska företags när-<br>varo på den svenska marknaden inte hindras genom kvardröjande for-<br>mella eller informella barriärer, har således Sveriges anslutning till EU<br>inneburit att de negativa effekterna av hög marknadskoncentration i vårt<br>land har motverkats.</p>
<p>Den viktigaste motvikten mot näringslivets inneboende monopolise-<br>ringstendens är dock tillträdet av nya företag. Genom att gamla strukturer<br>och lösningar utmanas av människor med bättre idéer bryts den konserve-<br>rande effekten av hög koncentration och marknadsdominans. Villkoren<br>för nyföretagande och incitamenten för att ta upp kampen med etablerade<br>företag blir därmed en central fråga vid hanteringen av de konkur-<br>rensproblem som sammanhänger med hög koncentration.</p>
<h4>6.2.3 Koncentrationen på den svenska marknaden och inom<br>viktiga sektorer</h4>
<p>Konkurrensverket har i sin rapport (2000:1) redovisat en beräkning av<br>koncentrationsmåtten CR4 och HHI för 29 olika branscher i den svenska<br>ekonomin. Verket konstaterar att flertalet studerade branscher karakteri-<br></p>
<p>3 Riksdagen 1999/2000. I saml. Nr 140</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>65</p>
<p>seras av begränsad konkurrens och hög koncentration. För många bran-<br>scher gäller att de fyra största företagen svarar för minst 80 procent av<br>den totala inhemska omsättningen. I vissa branscher finns endast en sälja-<br>re, dvs. det råder monopol. Även om det i vissa branscher finns tämligen<br>många företag är dessa i flertalet fall så små att de endast har en mycket<br>marginell marknadsandel.</p>
<p>I rapporten redovisas också en närmare genomgång av konkurrensför-<br>hållandena och konkurrensproblem inom åtta viktiga sektorer, nämligen<br>livsmedelsområdet, skogsområdet, energiområdet, bygg- och boområdet,<br>transportområdet, medieområdet, finans- och försäkringsområdet samt<br>hälso- och sjukvårdsområdet. Inom samtliga dessa områden förekommer<br>konkurrensproblem till följd av hög koncentration, i vissa fall på många<br>olika delområden och i andra fall inom någon viktigare bransch.</p>
<p>På livsmedelsområdet är koncentrationen hög såväl inom distributio-<br>nen som produktionen. Inom dagligvaruhandeln svarar tre block för ca 90<br>procent av försäljningen i detaljhandelsledet. De tre dagligvarublocken<br>kännetecknas av en stark vertikal integration mellan parti- och detaljhan-<br>delsleden.</p>
<p>För produktgrupperna kött och köttvaror, bröd och spannmålsprodukter<br>samt mejerivaror har lantbrukskooperationen en stark ställning i primär-<br>förädlingen. På marknaden för socker har danskägda Danisco monopol.<br>Även i övriga delar av livsmedelssektorn råder fatalsdominans på många<br>områden.</p>
<p>Den svenska skogsindustrin domineras av fyra stora företag. Skogsin-<br>dustrin är vertikalt integrerad i och med att de flesta skogsbolag är ägare<br>av skog, sågverk samt pappersmassa- och pappersindustrier. Ungefär<br>hälften av Sveriges privata skogsägare är organiserade i regionala skogs-<br>ägareföreningar som drivs i form av ekonomiska föreningar. Även dessa<br>är vertikalt integrerade, eftersom skogsägarna genom medlemskapet ock-<br>så äger sågverk och massabruk.</p>
<p>På energiområdet är koncentrationen hög vad gäller produktionen av<br>el. Nätverksamheten för såväl el som fjärrvärme utgör lokala monopol,<br>med de problem som sådana marknader uppvisar. På marknaden för pet-<br>roleumprodukter är koncentrationen lägre, dock är antalet företag till-<br>räckligt begränsat för att en typisk oligopolmarknad skall uppstå. På en<br>sådan marknad finns ett beroende mellan företagen som skapar risk för<br>att konkurrenter samordnar sitt beteende.</p>
<p>Bygg- och boområdet uppvisar en hög koncentration inom främst<br>bygg- och anläggningsverksamheten och byggmaterialindustrin. Det<br>finns endast tre rikstäckande byggföretag i Sverige, vilka dessutom är<br>vertikalt integrerade. Byggmaterialindustrin kännetecknas av stora före-<br>tag som ofta är dominerande på sin marknad. Importen är obetydlig eller<br>förmedlas genom de stora företagen på marknaden. Detta medför en få-<br>talsdominans på den svenska byggmaterialmarknaden. Exempel på pro-<br>duktområden där koncentrationen är hög är cement, där i praktiken mo-<br>nopol råder, gipsskivor, mineralull, sanitetsporslin och asfaltmassa. Kon-<br>centrationen är också hög i partihandelsledet för installationsmaterial.</p>
<p>Koncentrationen på stora delar av transportområdet sammanhänger<br>med de tidigare marknadsregleringarna. Även om inrikesflyget och delar<br>av järnvägstrafiken numera har öppnats för konkurrens består SAS och<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>66</p>
<p>SJ:s mycket starka marknadsdominans. På marknaden för lokal och regi- Prop. 1999/2000:140<br>onal linjetrafik med buss svarar de tre största företagen för närmare två<br>tredjedelar av trafiken och inom expressbusstrafiken överstiger det le-<br>dande företagets marknadsandel 60 procent. På transportområdet uppvi-<br>sar taximarknaden en annan bild, med ett stort antal små företag. Genom<br>samverkan i beställningscentraler kan dessa dock i många fall dominera<br>en lokal marknad.</p>
<p>Mediamarknaden i vid bemärkelse omfattar all förmedling av informa-<br>tion, från tryckalster till datakommunikation. Marknaderna för post och<br>telefoni har varit reglerade, och de tidigare monopolisterna bibehåller en<br>mycket stark ställning även sedan området öppnats för konkurrens. Kon-<br>centrationen på teleområdet är dock inte fullt så hög som på postområdet.<br>Även på andra mediamarknader som television och tidningar är koncent-<br>rationen hög, särskilt på vissa delmarknader. Bedömningen av koncent-<br>rationen på mediaområdet påverkas av dels ökad konvergens, dvs. att<br>tidigare separata produkter närmar sig varandra innehållsmässigt, dels att<br>vissa stora mediaföretag söker stärka sin ställning genom att etablera sig<br>på flera olika mediamarknader, exempelvis tidningar och television.</p>
<p>På de finansiella marknaderna verkar olika institut som banker, kre-<br>ditmarknadsbolag och försäkringsbolag. De fyra storbankerna har en ge-<br>mensam marknadsandel på drygt 85 procent av den svenska bankmark-<br>naden. Ungefar samma höga koncentration råder på marknaderna för<br>skadeförsäkring, livförsäkring, bostadsfinansiering och kapitalförvaltning<br>genom fondbolag.</p>
<h4>6.2.4 Utvecklingen under 1990-talet</h4>
<p>Konkurrenskommittén konstaterade år 1991 (Konkurrens för ökad väl-<br>färd, SOU 1991:59) att dominerande ställning för vissa företag förekom i<br>ett stort antal branscher, i synnerhet inom livsmedelsindustrin och bygg-<br>materialindustrin, samt att koncentrationen hade ökat inom flertalet bran-<br>scher. Vid inledningen av år 2000 anger Konkurrensverket i sin rapport<br>att ett flertal branscher, liksom i början av 1990-talet, karakteriseras av<br>hög koncentration och att tendensen måste bedömas ha förstärkts under<br>de senaste tio åren.</p>
<p>Den beräkning av koncentrationsmåtten CR4 och HHI som verket har<br>genomfört bygger på statistik för åren 1993-1997. Den uppmätta skillna-<br>den mellan den första och den sista av mättidpunktema kan därmed ge en<br>indikation på den förändring i koncentrationen som har ägt rum under<br>1990-talet för de undersökta 29 branscherna, även om datamaterialet som<br>utgör underlag för beräkningarna har den bristen att importen saknas. Av<br>Konkurrensverkets redovisning framgår att hälften av dessa branscher, 14<br>stycken, hade en mycket hög koncentration både år 1993 och 1997. Med<br>mycket hög koncentration avses här att de fyra största företagen svarade<br>för mer än 90 procent av den inhemska omsättningen. Två av dessa bran-<br>scher och två branscher med lägre koncentrationstal har berörts av de<br>regelreformeringar som under 1990-talet har öppnat delar av järnvägstra-<br>fiken, inrikesflyget, postverksamhet och handel med el för konkurrens.</p>
<p>67<br></p>
<p>På dessa områden har koncentrationen minskat under perioden. Sedan år Prop. 1999/2000:140<br>1997 har dock koncentrationen inom inrikesflyget ökat.</p>
<p>Inom övriga undersökta branscher har koncentrationen ökat i åtta fall<br>och minskat i fyra. I ett fall pekar utvecklingen av koncentrationsmåtten<br>CR4 och HHI i olika riktning. Områden med ökad koncentration är kre-<br>atursslakterier, sågverk, läkemedelsindustri, betongvaruindustri, industri<br>for metallstommar, byggentreprenörer, anläggningsentreprenörer och<br>livsmedelsbutiker. Däremot har en minskad koncentration uppmätts för<br>frukt- och grönsaksindustri, mejerier, partihandel med livsmedel och<br>bankverksamhet.</p>
<p>I Konkurrensverkets granskning av konkurrensförhållandena inom åtta<br>viktiga sektorer kommenteras koncentrationsutvecklingen under 1990-<br>talet särskilt i vissa fall. För livsmedelsområdet konstateras att koncent-<br>rationen har försvagats inom bryggeri- och kvambranschema, medan en<br>hög koncentration fortfarande består på mejeri- och köttområdena. På<br>skogsområdet har såväl antalet skogsägarföreningar som antalet sågverk<br>minskat. På den regelreformerade elmarknaden har marknadskoncentra-<br>tionen i produktionsledet ökat. Marknaden för oljeprodukter, som redan<br>tidigare präglades av hög företagskoncentration, har blivit än mer kon-<br>centrerad. På bygg- och boområdet har koncentrationen ökat under 1990-<br>talet genom flera företagsförvärv bland de stora byggföretagen. Den rå-<br>dande fåtalsdominansen inom stora delar av byggmaterialmarknaden har<br>ytterligare förstärkts inom WS/VA-branschen. Vad slutligen mediaom-<br>rådet beträffar konstaterar Konkurrensverket att koncentrationen på tv-<br>området inte har ökat räknat i antalet företag, men att existerande mark-<br>nadsaktörer däremot har stärkt sin ställning. På dagstidningsområdet har<br>en viss ökning av koncentrationen skett.</p>
<h4>6.2.5 Koncentrationens effekter</h4>
<p>Konkurrenslagstiftningen i Sverige och utomlands har traditionellt inrik-<br>tats på två slag av åtgärder mot effekterna av en hög koncentration, näm-<br>ligen ingrepp mot missbruk av en dominerande ställning och kontroll av<br>företagsförvärv.</p>
<p>Det första slaget av åtgärder tar sikte på företagens beteende och inte<br>på strukturen som sådan. En marknadsdominerande ställning har inte<br>betraktats som något problem i sig, men om denna ställning utnyttjas till<br>åtgärder som är att betrakta som ett missbruk kan detta angripas - enligt<br>nuvarande konkurrenslag med stöd av 19 §.</p>
<p>Kontrollen av företagskoncentrationer syftar däremot till att förhindra<br>uppkomsten av en så stark dominans för ett eller flera företag att konkur-<br>rensen på den berörda marknaden hämmas väsentligt. Genom en sådan<br>kontroll är det således möjligt att förhindra uppkomsten av en marknads-<br>struktur som i sig utesluter en effektivt fungerande konkurrens.</p>
<p>Dessa bestämmelser i konkurrenslagen tar sikte på situationer då ett<br>eller flera företag har eller kan fa en dominerande ställning på en mark-<br>nad. En sådan ställning förutsätter normalt att koncentrationen är hög,<br>däremot innebär en hög koncentration inte alltid att konkurrensen är svag<br>eller att det eller de ledande företagen har en dominerande ställning. På</p>
<p>68<br></p>
<p>vissa marknader kan konkurrensen vara skarp även när antalet aktörer är<br>litet. Å andra sidan kan ett foretag av olika skäl, exempelvis genom att<br>kontrollera infrastruktur som konkurrenterna är beroende av, vara domi-<br>nerande också på en marknad med många aktörer. Om hindren för etable-<br>ring och inträde på en marknad är låga kan den potentiella konkurrensen<br>upprätthålla ett högt konkurrenstryck även om antalet faktiskt aktiva säl-<br>jare är litet.</p>
<p>Från konsumentsynpunkt är effekterna av en hög koncentration på en<br>marknad främst knutna till begränsningen av antalet valmöjligheter. Vid<br>monopol är konsumentens möjlighet att i handling uttrycka sitt missnöje<br>med en produkt eller en leverantör mycket begränsat. Men också när det<br>finns mer än en säljare på en marknad blir konsumentens ställning vanli-<br>gen svagare ju högre koncentrationen är och ju starkare marknadsmakt<br>företagen därmed har.</p>
<p>De negativa effekterna för konsumenten av en hög koncentration är<br>emellertid inte bara kortsiktiga och direkta. Vid en hög koncentration<br>ökar de etablerade företagens möjligheter att försvåra nyetablering och<br>marknadstillträde. För konsumenterna innebär detta att möjligheten att få<br>tillgång till nya produkter, nya lösningar och nya idéer begränsas. Där-<br>med stagnerar också förnyelsen och förutsättningarna för tillväxt på det<br>berörda området.</p>
<p>En hög koncentration som är till skada för konsumentintresset kan<br>motverkas på flera sätt. Ett sätt är, som nämnts, genom lagtillämpning<br>som förhindrar dominansmissbruk och uppkomsten av skadliga företags-<br>koncentrationer. Ett annat sätt är genom att stödja de krafter som naturligt<br>motverkar koncentrationen. Det senare slaget av åtgärder handlar dels om<br>att vidga marknaden, dvs. avlägsna hinder för den fria rörligheten för<br>varor, tjänster och kapital på EU:s inre marknad och hinder för den glo-<br>bala handeln, dels om att främja ny företagsamhet som utmanar gamla<br>och koncentrerade strukturer.</p>
<p>6.2.6 Genomförda och pågående åtgärder</p>
<h4>Medieområdet</h4>
<p>Mediekoncentrationskommittén fick i uppdrag av regeringen att lägga<br>fram förslag till lagstiftning för att slå vakt om mångfalden i svenska me-<br>dier och motverka sådan ägar- och maktkoncentration inom massmedier-<br>na som kan skada ett fritt och brett meningsutbyte och en fri och allsidig<br>upplysning. Kommittén har lämnat ett förslag som syftar till att säker-<br>ställa konkurrensreglernas tillämpning i mediesektom. Skälen till detta är<br>att mediemarknaden har genomgått förändringar som kommer att kunna<br>medföra en ökad ägarkoncentration där företagen är större och har intres-<br>sen i flera mediebranscher. På sikt kan detta leda till en minskad mång-<br>fald. Kommittén konstaterade att det finns en osäkerhet om huruvida det<br>finns möjligheter att kunna vidta åtgärder mot drastiska förändringar som<br>skulle kunna innebära allvarliga hot mot mångfalden och den praktiska<br>möjligheten att utnyttja yttrandefriheten. Det är tveksamt om man på</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>69</p>
<p>detta område kan lita till det korrektiv som konkurrenslagens regler om<br>företagskoncentrationer innebär. För svensk del är det tveksamt om kon-<br>kurrenslagen kan genombryta den etableringsfrihet som skyddas av<br>tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.</p>
<p>Med hänsyn till detta och till utvecklingen inom EU och rekommenda-<br>tioner i Europarådet, som förordar att medlemsstaterna vidtar lagstift-<br>ningsåtgärder i detta syfte, har kommittén föreslagit ändringar i lagstift-<br>ningen, bl.a. i konkurrenslagen med tillhörande grundlagsändringar.<br>Konkurrenslagens förbud mot konkurrensbegränsande samarbete och mot<br>missbruk av en dominerande ställning föreslås göras uttryckligt tillämpli-<br>ga för mediesektom, med beaktande av mediesektoms särart. När det<br>gäller företagskoncentrationer föreslås införandet av en ny mediekoncent-<br>rationslag som skall komplettera konkurrenslagens bestämmelser rörande<br>företagskoncentrationer. Denna lag bör enligt kommittén utformas så att<br>en koncentration skall kunna förbjudas om den skapar, förstärker eller<br>förändrar kontrollen över en dominerande ställning, som väsentligt häm-<br>mar eller är ägnad att hämma förekomsten eller utvecklingen av en ef-<br>fektiv konkurrens i fråga om en sådan verksamhet som har särskild bety-<br>delse för opinionsbildningen -dagspress, radio och TV - eller en ställ-<br>ning som innefattar ett väsentligt inflytande inom flera sådana verksam-<br>heter. Koncentrationen skall också befaras vara ägnad att hämma ett fritt<br>meningsutbyte och en allsidig upplysning. Utredningens förslag kommer<br>att behandlas i slutet av år 2001 for att samordnas med utredningen om<br>mediegrundlagama (dir. 1999:8).</p>
<h3>6.3 Företags utnyttjande av marknadsmakt</h3>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<h4>6.3.1 Förutsättningar för marknadsmakt</h4>
<p>Marknadsmakt innebär att ett företag har möjlighet att agera mer eller<br>mindre autonomt på en marknad. Den yttersta formen av marknadsmakt<br>råder när ett företag har en monopolställning och inte hotas av att något<br>ytterligare företag kan träda in på marknaden. En sådan monopolställning<br>kan vara ett resultat av gällande regler - ett legalt monopol - eller vara<br>ett faktiskt monopol. I praktiken torde det vanligen finnas en gräns för<br>hur långt ett faktiskt monopol kan utnyttja sin ställning innan köparna<br>slutar att efterfråga produkten eller en ny säljare eller substituerande pro-<br>dukt dyker upp på marknaden</p>
<p>Även på marknader med flera säljare kan en eller flera av dessa ha en<br>betydande grad av marknadsmakt. Det gäller särskilt när koncentrationen<br>är hög och övriga aktörer på marknaden är små. I konkurrensrätten är<br>begreppet dominerande ställning ett kriterium för att vissa förfaranden<br>skall kunna angripas. Med dominerande ställning avses en situation då ett<br>företag har en sådan ekonomisk styrka att det kan hindra att en effektiv<br>konkurrens upprätthålls på en marknad genom att det i betydande ut-<br>sträckning kan agera utan att behöva ta hänsyn till konkurrenter eller<br></p>
<p>70</p>
<p>kunder och ytterst konsumenterna. Företagets marknadsandel är en viktig Prop. 1999/2000:140<br>indikator på om en dominerande ställning föreligger.</p>
<p>I praktiken kan ett företag fa en starkare ställning än konkurrenterna på<br>marknaden av många skäl. Ibland kan detta vara ett naturligt uttryck för<br>konkurrensen, t.ex. tillgång till information och kunnande, högre effekti-<br>vitet eller bättre förmåga att uppfatta vad konsumenterna vill ha. I andra<br>fall kan företag fa ett försteg framför konkurrenterna som snedvrider<br>konkurrensen. Exempel på det senare slaget av omständigheter som ska-<br>par marknadsmakt är när ett företag kontrollerar tillgången till sådan in-<br>frastruktur som även konkurrenterna är beroende av för att kunna bedriva<br>verksamheten. Ett annat exempel är när ett visst företag på marknaden får<br>ekonomiska fördelar som konkurrenterna inte har tillgång till. Sådana<br>fördelar kan handla om olika slag av stöd och subventioner eller att ett<br>offentligt ägt företag inte behöver drabbas av samma ekonomiska kon-<br>sekvenser som privata konkurrenter vid ett marknadsmisslyckande.</p>
<p>Marknadsmakt kan också ha sin grund i företagets tidigare historia.<br>När marknader genom omreglering öppnas för konkurrens övergår det<br>tidigare monopolet till att bli ett företag som verkar på en konkurrens-<br>marknad. Ett sådant företag har i allmänhet en mycket stark ställning på<br>marknaden jämfört med de nya, små företag som etablerar sig. Finansiell<br>styrka, etablerad organisation, upparbetade kund- och leverantörskon-<br>takter är exempel på förhållanden som ger särskilda fördelar för domi-<br>nanten.</p>
<h4>6.3.2 Olika ageranden</h4>
<p>Konkurrens innebär en tävlan mellan aktörer på en marknad, där varje<br>företag kan förväntas utnyttja sina starka sidor och gynnsamma förutsätt-<br>ningar för att nå framgång hos konsumenterna. Gränsen är inte skarp<br>mellan å ena sidan förfaranden som kan ses som ett naturligt uttryck för<br>konkurrensen, å andra sidan ett skadligt utnyttjande av marknadsmakt<br>eller missbruk av en dominerande ställning.</p>
<p>När ett företag är effektivare i produktionen än konkurrenterna, och<br>därmed lyckas sänka sina kostnader, är det naturligt att denna fördel kan<br>utnyttjas för att erbjuda kunderna ett lägre pris. När ett lågt pris har sin<br>grund i subventioner, som inte kommer konkurrenterna till del, uppstår<br>däremot en snedvridning av konkurrensen.</p>
<p>Ett företag som skapat en ny teknisk infrastruktur knuten till tjänster<br>som erbjuds, exempelvis ett bokningssystem eller ett betalningssystem,<br>kan fa ett försteg framför konkurrenter som inte har tillgång till samma<br>teknik. På detta sätt uppkommer incitament att utveckla nya produkter<br>och distributionsformer som ger fördelar för konsumenterna. Om till-<br>gången till en sådan infrastruktur är så väsentlig att konkurrenternas fort-<br>satta verksamhet i praktiken omöjliggörs kan emellertid vägran att bereda<br>konkurrenterna tillträde på rimliga villkor innebära att konkurrensen sätts<br>ur spel. Det handlar här om avvägningen mellan att konkurrera med al-<br>ternativa infrastrukturer eller på en given infrastruktur.</p>
<p>Konsumenternas val mellan de alternativ som erbjuds på en marknad<br>kan ses som ett belöningssystem. När företag utnyttjar fördelar som hög<br></p>
<p>71</p>
<p>effektivitet, tillgång till avancerad teknik, naturliga kostnadsfördelar eller Prop. 1999/2000:140<br>förmåga att förutse köparnas behov ligger det i linje med det långsiktiga<br>konsumentintresset att detta leder till framgång på marknaden. Motsatsen<br>gäller förfaranden som att utnyttja köparens avsaknad av alternativ, att<br>bryta mot regler eller undandra sig skyldigheter, att med ojusta metoder<br>sätta konkurrensen ur spel eller att utnyttja subventioner på ett konkur-<br>renssnedvridande sätt.</p>
<p>Begreppet missbruk av dominerande ställning används i svensk kon-<br>kurrensrätt, liksom i EG-rätten, för att avgränsa sådana förfaranden som<br>bedöms vara till övervägande skada för konkurrensen. I rättspraxis,<br>främst den EG-rättsliga, har kriterier utvecklats för att bestämma när en<br>dominans och ett missbruk föreligger. Begreppet dominans har berörts<br>ovan och är knutet till dels företagets marknadsandel - som bestäms ge-<br>nom avgränsningen av relevant produktmarknad och relevant geografisk<br>marknad - dels andra omständigheter som bidrar till att stärka företagets<br>ställning på marknaden.</p>
<p>Missbruk kan vara av två slag, exploaterande och exkluderande miss-<br>bruk. Med exploaterande missbruk menas att det dominerande företaget<br>kan utnyttja sin ställning till nackdel för köparna, exempelvis genom att<br>ta ut ett högt pris eller genom att förena en försäljning med oskäliga vill-<br>kor. Ett exkluderande missbruk är i stället riktat mot företagets konkur-<br>renter och syftar ytterst till att sätta den kvarvarande konkurrensen ur<br>spel. Ett typiskt exempel är när ett företag saknar nämnvärd konkurrens<br>på en viss marknad och genom att ta ut höga priser kan bygga upp en<br>finansiell styrka. Dessa resurser kan sedan på en annan marknad använ-<br>das till underprissättning, dvs. ett pris som innebär en ekonomisk förlust,<br>så att kvarvarande konkurrenter slås ut. När konkurrensen på den senare<br>marknaden har eliminerats kan det dominerande företaget kompensera<br>tidigare förluster genom att tillämpa monopolprissättning.</p>
<p>Det kan emellertid förekomma att företag tillämpar priser som kan<br>jämställas med underprissättning utan att det föreligger ett medvetet syfte<br>att eliminera konkurrenter eller att fa ekonomisk vinning av en eventuell<br>ensamställning på marknaden. Detta är ofta fallet när offentliga - exem-<br>pelvis kommunala - och privata aktörer möts på en konkurrensmarknad.<br>Trots frånvaron av ett konkurrenshämmande syfte kan i sådana fall ef-<br>fekten på marknaden och för konsumenterna vara jämförbar med ett ut-<br>nyttjande av marknadsmakt.</p>
<p>I konkurrenslagens 19 § exemplifieras olika typer av dominansmiss-<br>bruk. Missbruk kan bestå i att direkt eller indirekt påtvinga någon oskäli-<br>ga inköps- eller försäljningsvillkor, att begränsa produktion, marknader<br>eller teknisk utveckling till nackdel för konsumenterna eller att tillämpa<br>olika villkor för likvärdiga transaktioner, varigenom vissa handelspartner<br>far en konkurrensnackdel. Ytterligare ett exempel på dominansmissbruk,<br>som anges i konkurrenslagen, är att ställa som villkor för att ingå ett avtal<br>att den andra parten åtar sig ytterligare förpliktelser som varken till sin<br>natur eller enligt handelsbruk har något samband med avtalet.</p>
<p>I praktiken är det ovanligt att konkurrensrättsliga regelverk tillämpas<br>för att angripa exploaterande missbruk, t.ex. överprissättning. Det fram-<br>går av EG-praxis att förbudet mot dominansmissbruk inte har till ända-<br>mål att tillämpas som ett prisregleringsinstrument. Det övervägande an-</p>
<p>72</p>
<p>talet fall — även när det gäller tillämpningen av den svenska konkur-<br>renslagen — handlar om förfaranden som syftar till att sätta konkurrensen<br>ur spel och således är riktade mot konkurrenter på marknaden.</p>
<h4>6.3.3 Dominansmissbruk och annat utnyttjande av marknads-<br>makt på olika områden</h4>
<p>I Konkurrensverkets rapport redovisas en kartläggning av de ärenden<br>som verket har prövat med stöd av konkurrenslagen under perioden 1 juli<br>1993-30 juni 1999. I 388 ärenden har verket funnit skäl att på olika sätt<br>ingripa mot konkurrensbegränsningar. 57 av dessa fall avser missbruk av<br>en dominerande ställning. Huvuddelen av ärendena, 311 stycken, gäller<br>konkurrensbegränsande samarbete medan 20 avser förvärv (figur 6.1).</p>
<p>Missbruk av</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN03140/prop_19992000__140-5.png" style="width:151pt;height:167pt;"/>
<p>begränsande<br>samarbete</p>
<p>Figur 6.1 Konkurrensverkets ingripanden med stöd av konkurrenslagen åren 1993 till<br>1999. Totalt 388 ärenden.</p>
<p>Källa: Konkurrensverket</p>
<p>Olika slag av åtgärder kan användas för att motverka missbruk av en<br>dominerande ställning. Det minst ingripande sättet är att det berörda fö-<br>retaget frivilligt ändrar sitt beteende när det blir medvetet om att det fö-<br>religger en konflikt med konkurrensreglerna. En frivillig anpassning till<br>konkurrenslagens bestämmelser torde också förekomma i många fall utan<br>att det sker någon formell prövning hos Konkurrensverket. En sådan<br>normbildande effekt är en viktig funktion hos all konkurrenslagstiftning.<br>Det är dock svårt att bedöma omfattningen av denna indirekta påverkan.</p>
<p>Andra former för ingripande mot dominansmissbruk är avslag på ansö-<br>kan om icke-ingripandebesked, åläggande att upphöra med ett förbjudet<br>förfarande — vilket kan förenas med vite - och talan vid Stockholms<br>tingsrätt om utdömande av konkurrensskadeavgift.</p>
<p>73</p>
<p>Åläggande har meddelats av Konkurrensverket avseende totalt 31 olika<br>överträdelser, varav 21 gällde dominansmissbruk. I 13 fall har verket<br>väckt talan om konkurrensskadeavgift, varav 9 gällde missbruk av en<br>dominerande ställning.</p>
<p>På livsmedelsområdet har Konkurrensverket ingripit mot dominans-<br>missbruk i endast två fall. På detta område handlar lagtillämpningen<br>främst om förbjudet samarbete, nämligen 48 fall, särskilt vertikala kon-<br>kurrensbegränsningar.</p>
<p>I samband med att den nya konkurrenslagen trädde i kraft informerade<br>Konkurrensverket dagligvaruhandeln och livsmedelsindustrin på olika<br>sätt om det nya regelsystemet, bl.a. om lagens betydelse för sådana leve-<br>rans- och försäljningsvillkor som producenterna och andra leverantörer<br>tillämpade gentemot handeln. Till följd av den koncentration som finns i<br>livsmedelsindustrin, den starka ställning som vissa företag hade och vill-<br>korens utformning var en anpassning till lagen nödvändig för att villko-<br>ren inte skulle utgöra missbruk av en dominerande ställning och strida<br>mot 19 § konkurrenslagen. I vissa fall lät företag pröva sina villkor men<br>återkallade ansökningarna sedan de fatt del av Konkurrensverkets preli-<br>minära bedömning att villkoren stod i strid med konkurrenslagen. Några<br>av de ansökningar som inte återkallades avslogs av Konkurrensverket.</p>
<p>På energiområdet uppgick antalet ingripanden mot missbruk av mark-<br>nadsdominans till två.</p>
<p>Också på bygg- och boområdet är andelen missbruksfall av det totala<br>antalet ingripanden litet. Av totalt tre fall av dominansmissbruk gällde<br>två prisdiskriminering och kopplingsförbehåll medan det tredje ärendet<br>rörde exklusivitet och leveransvägran.</p>
<p>Vid nio tillfallen har Konkurrensverket ingripit mot missbruk av domi-<br>nerande ställning på transportområdet. Tre av dessa fall rörde järnvägs-<br>transporter, tre flygtransporter och ett ärende gällde sjötransporter.</p>
<p>Ett viktigt fall rörande missbruk av en dominerande ställning på järn-<br>vägsområdet avsåg trafikhuvudmännens upphandling år 1993 av tågtrafik<br>på länsjämväg i Jönköpings, Kalmar och Hallands län. En av anbudsgi-<br>vama, BK Tåg AB, anförde i klagomål till Konkurrensverket att SJ till-<br>lämpat underprissättning. Konkurrensverket fann i sitt beslut att SJ hade<br>gjort sig skyldigt till underprissättning i strid med förbudet i 19 § konkur-<br>renslagen och yrkade hos Stockholms tingsrätt om konkurrensskadeavgift<br>med 30 miljoner kronor. Tingsrätten och Marknadsdomstolen har senare<br>fastslagit att SJ gjort sig skyldig till underprissättning men begränsade<br>konkurrensskadeavgiften till 8 miljoner kronor.</p>
<p>På flygtrafikområdet har Konkurrensverket vid flera tillfällen ingripit<br>mot SAS med stöd av konkurrenslagens bestämmelse om dominansmiss-<br>bruk. År 1995 vägrade SAS teckna s.k. interlineavtal - avtal mellan flyg-<br>bolag att dessa accepterar varandras biljetter - med Nordic European,<br>som vid den tidpunkten startade trafik på linjen Östersund-Arlanda. Ver-<br>ket konstaterade i sitt beslut att SAS inte hade något objektivt, kommer-<br>siellt skäl för sin vägran och att förfarandet utgjorde en överträdelse av<br>förbudet mot missbruk av en dominerande ställning. Verket yrkade att<br>SAS skulle åläggas en konkurrensskadeavgift på 10 miljoner kronor.<br>Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen delade i allt väsentligt ver-</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>74</p>
<p>kets bedömning men fastställde konkurrensskadeavgiften till 1 miljon<br>kronor.</p>
<p>I ett annat ärende har Konkurrensverket ingripit mot hur SAS tillämpar<br>lojalitetsprogrammet EuroBonus på inrikes flygresor och hävdat att detta<br>begränsar marknaden genom att kraftigt forsvaga eller helt eliminera den<br>normala priskonkurrensen mellan foretagen. Verket ålade i november<br>1999 SAS, vid vite av 100 miljoner kronor, att upphöra med förfarandet.<br>Beslutet har överklagats hos Marknadsdomstolen, som har beslutat om<br>inhibition tills vidare.</p>
<p>Det område där flest ingripanden mot missbruk av dominerande ställ-<br>ning har skett är medieområdet, inkl, post och tele. Bland annat har åläg-<br>gande meddelats i 18 fall, vilket utgör 40 procent av det totala antalet<br>ålägganden.</p>
<p>På teleområdet har konkurrensproblemen i hög grad handlat om Telias<br>dominerande ställning, särskilt med hänsyn till att företaget förfogar över<br>det s.k. accessnätet - den sista delen av ledningsnätet fram till abonnen-<br>ten, de s.k. koppartrådarna - som alla operatörer på området fast telefoni<br>behöver tillgång till. Ärenden rörande ifrågasatt dominansmissbruk har<br>bl.a. gällt Telias prissättning av samtrafiken och Telias prissättning mot<br>slutkunder.</p>
<p>Sedan konkurrenslagen trädde i kraft har Konkurrensverket haft mer än<br>100 ärenden som har berört Posten. Många av dessa gäller ifrågasatt<br>missbruk av en dominerande ställning. Hittills har de avgjorda ärendena<br>på postområdet lett till klargöranden främst vad beträffar exklusivavtal,<br>trohetsskapande rabatter och årsbonussatser. De exklusivavtal som Pos-<br>ten tidigare tecknat med kunder - och som närmast omöjliggjort ett anli-<br>tande av konkurrenter till Posten - skall nu vara undanröjda. Detsamma<br>gäller klausuler i avtal som ger Posten ensidig rätt att förändra erbjudna<br>priser under pågående avtalsperiod. Rabatter och årsbonussatser far inte<br>konstrueras på ett sådant sätt att de är relaterade till kundens totalbehov.<br>Slutligen har det klarlagts att det under vissa förhållanden är otillåtet för<br>Posten att tillämpa geografisk prisdifferentiering i syfte att möta konkur-<br>rens.</p>
<p>På området hälso- och sjukvård har Konkurrensverket ingripit i två fall<br>av dominansmissbruk inom tandvården, varav det ena gällde leve-<br>ransvägran. Det andra ärendet gällde ett förfarande från tandvårdshu-<br>vudmannens (Göteborgs kommun) sida som innebar att om tandvårdshu-<br>vudmannen utförde den oralkirurgiska delen av en implantatbehandling,<br>skulle ansvaret för och avslutandet av den protetiska delen av behand-<br>lingen också utföras av tandvårdshuvudmannen. Konkurrensverket ansåg<br>att förfarandet var konkurrensbegränsande och att det innebar ett miss-<br>bruk av tandvårdshuvudmannens dominerande ställning på marknaden<br>för implantatbehandlingar, i strid med förbudet i 19 § konkurrenslagen.</p>
<p>Ett ärende på ett annat område, nämligen marknaderna för inomhusbad<br>samt gym- och solarietjänster, har också anknytning till den offentliga<br>sektorn. I detta fall ansåg Konkurrensverket att en kommun<br>(Stenungsund) hade utnyttjat sin dominerande ställning på marknaden för<br>inomhusbad för att stärka sin ställning på marknaden för solarietjänster.<br>Det var mer förmånligt att köpa ett s.k. tiokort till solariema, vilket in-<br>kluderade bad, än att köpa motsvarande kort för enbart bad. Vidare kos-</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>75</p>
<p>tade det lika mycket att köpa ett enstaka solariebesök med bad som att<br>bara köpa bad. Företag som konkurrerade med kommunens tjänsteutbud<br>upphörde med sin verksamhet efter det att kommunen hade infort sin<br>prissättningsmodell. Stockholms tingsrätt beslutade att kommunen skulle<br>betala den av Konkurrensverket yrkade konkurrensskadeavgiften. Genom<br>kommunens medgivande och utredningen i målet fann tingsrätten det<br>klarlagt att kommunen av oaktsamhet överträtt forbudet i 19 § konkur-<br>renslagen.</p>
<p>Den samlade bilden när det gäller förekomsten av missbruk av en do-<br>minerande ställning är att denna form av konkurrensbegränsning särskilt<br>förekommer på områden som nyligen regelreformerats och öppnats för<br>konkurrens. Typiska exempel är postverksamhet, telefoni, järnvägstrafik<br>och inrikes flygtrafik. På sådana områden finns ofta ett starkt domineran-<br>de företag som före omregleringen varit skyddat mot konkurrens och som<br>möter en ny utmaning i form av små företag som söker slå sig in på till-<br>gängliga eller särskilt attraktiva delar av marknaden. Skillnaden i mark-<br>nadsmakt mellan det etablerade och de nya företagen medför uppenbara<br>risker för att dominantens åtgärder för att skydda sin marknadsställning<br>slår orimligt hårt mot konkurrenterna. Därav följer också risken for att<br>reformens syfte, att skapa en marknad med fungerande konkurrens, kvävs<br>i sin linda. Konkurrenslagens förbud mot missbruk av en dominerande<br>ställning kan i vissa fall stödja utvecklingen mot mångfald och mer ba-<br>lanserade styrkeförhållanden mellan aktörerna på sådana marknader.<br>Konkurrenslagstiftningen tar emellertid principiellt sikte på förhållandena<br>på fungerande konkurrensmarknader och kan därför behöva kompletteras<br>med särlagstiftning på områden som nyligen öppnats för konkurrens och<br>befinner sig i en övergångsfas. Telelagen är ett exempel på sådan särlag-<br>stiftning.</p>
<p>Vissa former av utnyttjande av marknadsmakt faller således utanför det<br>område som kan angripas med stöd av konkurrenslagens bestämmelser<br>rörande missbruk av en dominerande ställning på marknaden. Utnyttjan-<br>det av marknadsmakt kan trots detta utgöra ett hot mot mångfald, effekti-<br>vitet, utveckling och innovationer på olika varu- och tjänstemarknader.<br>Därmed hotas samtidigt anpassningen till köparnas behov och preferen-<br>ser, t.ex. i fråga om lågt pris, hög kvalitet, brett urval, god service eller<br>produktförnyelse. Områden där konkurrenslagstiftningen i sin nuvarande<br>utformning inte är ägnad att motverka alla fall av utnyttjande av mark-<br>nadsmakt till skada för konsumenterna är exempelvis marknader som<br>nyligen öppnats för konkurrens och marknader där såväl privata som of-<br>fentliga aktörer konkurrerar.</p>
<h3>6.4 Konkurrensbegränsande samordning mellan foretag</h3>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<h4>6.4.1 Positiv och negativ samverkan</h4>
<p>Samverkan mellan företag kan i många fall medföra positiva effekter,<br>inte bara för de berörda företagen utan också för konsumenterna och för</p>
<p>76</p>
<p>den allmänna ekonomiska utvecklingen. Särskilt för små och medelstora Prop. 1999/2000:140<br>företag kan samarbete göra det möjligt för deltagarna att arbeta mer ef-<br>fektivt, att öka sin produktivitet och att stärka sin konkurrenskraft i för-<br>hållande till större företag på marknaden. I många fall kan även samar-<br>bete mellan större företag vara ekonomiskt önskvärt, förutsatt att det inte<br>far till resultat att konkurrensen begränsas.</p>
<p>Erfarenhetsutbyte om förhållanden på marknaden och gemensamt<br>framtagen information om marknadens utveckling är ett exempel på sam-<br>arbete mellan företagen i en bransch som normalt är positivt. Sådant<br>samarbete far dock inte leda till att konkurrerande företags beteende på<br>marknaden samordnas eller företagens handlingsfrihet begränsas. Om en<br>gemensam branschstatistik är så detaljerad att enskilda företags åtgärder<br>kan identifieras kan detta förstärka ett samordnat förfarande ifråga om<br>priser eller försäljningsvolymer.</p>
<p>Andra former av positivt samarbete kan gälla forsknings- och utveck-<br>lingsprojekt, gemensamma resurser för produktion eller distribution, re-<br>klam eller produktmärkning som betecknar en viss kvalitet på varan.<br>Konsortier är en särskild form av samarbete mellan företag som är vanlig<br>vid t.ex. upphandling av anläggnings- och byggnadsentreprenader. Sådan<br>samverkan är normalt positiv från konkurrenssynpunkt om de deltagande<br>företagen inte konkurrerar med varandra om det arbete som skall utföras.<br>Även konsortiesamverkan mellan konkurrenter kan vara positiv om vart<br>och ett av de deltagande företagen inte skulle ha haft möjlighet att på<br>egen hand genomföra arbetet.</p>
<p>Överenskommelser mellan företag om att begränsa konkurrensen på en<br>marknad kan jämföras med skapandet av en artificiell monopolsituation.<br>Om företagen enas om ett gemensamt försäljningspris kan konsumenten<br>inte längre välja det lägsta priset. Det innebär i sin tur att det enhetliga<br>priset kan höjas så att det motsvarar monopolprisets nivå. Om företagen<br>gör upp om att dela upp marknaden mellan sig - geografiskt, efter kund-<br>kategori eller på annat sätt - står det inte längre konsumenten fritt att<br>välja vilken leverantör hon vill vända sig till. Sådana slag av konkurrens-<br>begränsande överenskommelser utgör därmed en konspiration som flyttar<br>makten från konsumenten till de samverkande säljarna.</p>
<p>De allvarligaste formerna av negativ samverkan är prissamarbete och<br>marknadsdelning. Sådan samverkan utgör ett direkt angrepp på konsu-<br>menternas möjligheter att välja det förmånligaste priset eller den bästa<br>leverantören. Samverkan mellan konkurrenter i samma handelsled - s.k.<br>horisontellt samarbete - är normalt mer negativt från konkurrenssynpunkt<br>än s.k. vertikalt samarbete, mellan exempelvis tillverknings- och han-<br>delsföretag eller mellan grossist och detaljist. Men även vertikalt samar-<br>bete kan begränsa konkurrensen, t.ex. genom att utestänga vissa leveran-<br>törer eller återförsäljare och på så sätt begränsa de alternativ som konsu-<br>menten har tillgång till.</p>
<h4>6.4.2 Avtal och samordnade förfaranden</h4>
<p>En samordning mellan företag, som har till syfte eller verkan att konkur-<br>rensen begränsas, kan vara mer eller mindre formaliserad. En ytterlighet<br></p>
<p>77</p>
<p>är ett skriftligt avtal där deltagarnas åtaganden preciseras i detalj och som Prop. 1999/2000:140<br>också reglerar konsekvenserna av att någon av deltagarna bryter mot<br>överenskommelsen. Den motsatta ytterligheten är ett tyst samförstånd<br>mellan företag om ett enhetligt beteende eller om att avstå från att kon-<br>kurrera i ett visst avseende. För konsumenterna kan de negativa effekter-<br>na av att konkurrensen inte fungerar vara lika allvarliga vid ett informellt<br>samfällt agerande som i fall då ett formellt kartellavtal föreligger.</p>
<p>Förbudet i 6 § konkurrenslagen mot konkurrensbegränsande överens-<br>kommelser gäller i lika hög grad muntliga överenskommelser som skrift-<br>liga. Däremot är svårigheten att bevisa en informell samordning givetvis<br>betydligt större. Trots detta visar internationella erfarenheter av kartell-<br>bekämpning att de deltagande företagen många gånger upprättar komp-<br>rometterande protokoll eller annat skriftligt material, som kan utgöra be-<br>vismaterial vid ett rättsligt förfarande.</p>
<p>Det är inte ovanligt att en konkurrensbegränsande överenskommelse<br>utgör en del av normala affärsavtal som i övrigt inte har till ändamål att<br>begränsa konkurrensen. En konkurrensbegränsande klausul kan angripas<br>med stöd av konkurrenslagens förbudsbestämmelser, och även drabbas av<br>ogiltighet, utan att avtalets tillämpning i övrigt behöver påverkas.</p>
<h4>6.4.3 Konkurrensbegränsande samarbete på olika områden</h4>
<p>Av de totalt 388 ingripanden med stöd av konkurrenslagen som Konkur-<br>rensverket gjort under perioden 1 juli 1993-30 juni 1999 avsåg 311 -<br>närmare 80 procent - förbudet i 6 § mot konkurrensbegränsande samar-<br>bete. I motsats till vad som är fallet vid missbruk av en dominerande<br>ställning medger konkurrenslagen att undantag ges från förbudet mot<br>konkurrensbegränsande samarbete om avtalet har anmälts till Konkur-<br>rensverket. Förutsättningen är att vissa kriterier som anges i lagens 8 § är<br>uppfyllda, vilket i huvudsak innebär att de positiva effekterna av samar-<br>betet väger tyngre än de negativa. En form av ingripande mot konkur-<br>rensbegränsande överenskommelser är att Konkurrensverket avslår en<br>ansökan om undantag. Sådana ansökningar kombineras normalt med en<br>ansökan om icke-ingripandebesked, dvs. en formell förklaring att avtalet<br>inte strider mot förbudet i 6 §. 184 av de 388 ingripandena utgjordes av<br>avslag på ansökan om undantag och/eller icke-ingripandebesked. Den<br>helt övervägande delen av dessa fall gällde förbudet mot konkurrensbe-<br>gränsande samarbete.</p>
<p>I vissa fall visar det sig under Konkurrensverkets handläggning av en<br>ansökan att utformningen av ett avtal inte gör det möjligt att bevilja ett<br>undantag eller ett icke-ingripandebesked. Det är i sådana situationer inte<br>ovanligt att avtalsparterna gör sådana förändringar i avtalet att konkur-<br>rensbegränsningen undanröjs och att därigenom förutsättningar skapas<br>för ett positivt beslut. I närmare 100 fall har sådana modifieringar skett i<br>konkurrensbegränsande avtal. En liknande form av ingripande är när<br>Konkurrensverket förenat ett beslut om undantag från förbudet med vissa<br>villkor. Detta har skett i 42 fall.</p>
<p>De skarpare formerna av ingripande mot konkurrensbegränsande över-<br>enskommelser utgörs av åläggande att upphöra med överträdelsen - som<br></p>
<p>78</p>
<p>kan förenas med vite - och talan om konkurrensskadeavgift. En tredjedel, Prop. 1999/2000:140<br>eller tio stycken, av de konkurrensbegränsningsfall som har lett till beslut<br>om åläggande har gällt konkurrensbegränsande avtal. I fem fall, av totalt</p>
<p>13, har Konkurrensverkets ansökan om konkurrensskadeavgift gällt kon-<br>kurrensbegränsande samarbeten. Figur 6.2 visar hur verkets ingripanden<br>mot konkurrensbegränsande samarbeten fördelar sig på olika områden.</p>
<p>Övriga områden</p>
<p>Post och tele</p>
<p>Sjuk- och<br>hälsovård</p>
<p>Finansiella<br>tjänster,<br>försäkringar</p>
<p>Livsmedel</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN03140/prop_19992000__140-6.png" style="width:127pt;height:129pt;"/>
<p>Transporter</p>
<p>Skog</p>
<p>Energi</p>
<p>Byggande och<br>bostäder</p>
<p>Figur 6.2 Konkurrensverkets ingripanden mot konkurrensbegränsande samarbeten åren<br>1993 till 1999, fördelade på områden. Totalt 311 ärenden.</p>
<p>Källa: Konkurrensverket</p>
<p>På livsmedelsområdet har Konkurrensverket ingripit mot konkurrens-<br>begränsande samarbete i 48 fall, vilket motsvarar 15 procent av antalet<br>motsvarande ingripanden i alla branscher. Huvuddelen av fallen på livs-<br>medelsområdet, 39 ingripanden, rörde vertikala konkurrensbegränsning-<br>ar. Livsmedelsområdet skiljer sig därvidlag från andra branscher, där<br>konkurrensbegränsande avtal vanligen är horisontella till sin natur.</p>
<p>Även bygg- och boområdet står for en stor del av ingripandena mot<br>konkurrensbegränsande avtal - 51 fall eller 16 procent av samtliga ingri-<br>panden med stöd av 6 § konkurrenslagen. Två tredjedelar av dessa kon-<br>kurrensbegränsningar på bygg- och boområdet hade en omedelbar effekt<br>på varors och tjänsters priser och i 21 fall rörde det sig om renodlade ho-<br>risontella prisöverenskommelser. Branschorganisationer har haft en<br>framträdande roll när det gäller förekomsten av horisontellt prissamarbe-<br>te, särskilt inom byggmaterialbranschen och elinstallationsbranschen.<br>Samarbete mellan starka konkurrenter i konsortier och joint ventures har<br>särskilt förekommit inom anläggningsbranschen.</p>
<p>Det tredje tunga området när det gäller konkurrensbegränsande samar-<br>bete är transportområdet. Med 45 fall svarar detta område for nästan<br>samma andel av det totala antalet ingripanden mot konkurrensbegränsan-<br>de avtal som livsmedelsområdet. Huvuddelen av konkurrensbegränsning-<br>arna har rört prissättningen på de berörda tjänsterna. Närmare tre fjärde-<br>delar av fallen avser taxi- eller åkeriverksamhet.</p>
<p>79</p>
<p>På energiområden har Konkurrensverket ingripit mot 26 konkurrens- Prop. 1999/2000:140<br>begränsande avtal. Närmare 80 procent av dessa ärenden gällde drivme-<br>delsområdet.</p>
<p>I 17 fall har ingripande skett mot prissamverkan på skogsområdet, var-<br>av 13 gällde direkta prisöverenskommelser. Det otillåtna samarbetet på<br>detta område har normalt skett inom ramen för konsortier, joint ventures<br>eller branschorganisationer.</p>
<p>På mediaområdet exklusive post- och teleområdet har ingripande mot<br>konkurrensbegränsande samarbete skett i 25 fall. Jämfört med övriga<br>områden är det relativt få konkurrensbegränsningar på mediaområdet<br>som har kunnat avvärjas genom frivilliga åtgärder. Som tidigare redovi-<br>sats var det totala antalet ingripanden mot konkurrensbegränsningar på<br>post- och teleområdet också jämförelsevis stort; det har dock här till<br>övervägande del handlat om dominansmissbruk.</p>
<p>I 30 fall har Konkurrensverket ingripit mot konkurrensbegränsande<br>samarbete på finans- och försäkringsområdet. Det har i samtliga fall rört<br>sig om horisontella begränsningar - i mer än hälften av fallen omfattade<br>det undanröjda samarbetet mer än 50 procent av marknadens totala om-<br>sättning. 22 av fallen innefattade förbjudet prissamarbete.</p>
<p>Drygt 15 konkurrensbegränsande samarbeten på sjuk- och hälsovårds-<br>området har undanröjts, varav merparten gällde läkemedels- och hälso-<br>kostområdet. En mindre del av konkurrensbegränsningarna på detta om-<br>råde gällde prissamarbete, däremot har jämförelsevis många fall avsett<br>vertikala exklusivavtal.</p>
<p>Konkurrensverkets ingripanden mot konkurrensbegränsande förfaran-<br>den har kvantitativt till övervägande del avsett förbjudet samarbete. An-<br>delen allvarliga ingripanden, dvs. ålägganden och ansökan om konkur-<br>rensskadeavgift, är dock färre än när det gäller dominansmissbruk, både<br>relativt och i absoluta tal. Det dominerande medlet för att undanröja kon-<br>kurrensbegränsande avtal har varit avslag på ansökan om undantag/icke-<br>ingripandebesked. Det innebär samtidigt att åtgärder för att undanröja<br>hemliga karteller hittills har spelat en begränsad roll i lagtillämpningen,<br>sett i ett helhetsperspektiv.</p>
<p>Många ingrepp mot konkurrensbegränsande avtal har skett på livsme-<br>delsområdet och bygg- och boområdet, branscher som i OECD- respekti-<br>ve EU-studier har pekats ut som områden där det i vårt land finns särskil-<br>da konkurrensproblem.</p>
<p>I övrigt tyder genomgången på att konkurrensbegränsande samarbete<br>som varit oförenligt med förbudet i 6 § konkurrenslagen har varit utbrett i<br>stora delar av näringslivet. Ingripanden mot branschsamarbete har bland<br>annat skett på områden där privata företag tidigare verkat under strikta<br>regleringar, t.ex. finans- och försäkringsmarknaden och vissa trans-<br>portområden. Förekomsten av konkurrensbegränsande avtal har dock inte<br>begränsats till sådana områden utan synes ha varit vanligt förekommande<br>inom flertalet branscher.</p>
<p>80</p>
<p>6.4.4 Hemliga karteller Prop. 1999/2000:140</p>
<p>Det hävdas ibland att karteller är ett fenomen som inte längre före-<br>kommer på den svenska marknaden, åtminstone inte i sådan utsträckning<br>att det skulle vara motiverat att skärpa nuvarande konkurrenslagstiftning.</p>
<p>Under decennierna före övergången till en stramare konkurrenspolitik i<br>början av 1990-talet rådde en påtaglig samarbetskultur i det svenska<br>samhället. Den allmänna synen på samverkan mellan företag hade sin<br>motsvarighet i rättsväsendets syn på konkurrensbrott. Även om vissa för-<br>budsbestämmelser fanns i den huvudsakligen missbruksbaserade lagen<br>före 1993, och brott mot förbuden var straffsanktionerade, hade sådana<br>förseelser låg prioritet hos åklagare och i domstolar.</p>
<p>Konkurrensverket har i rapporten Konkurrensen i Sverige under 90-<br>talet - problem och förslag bl.a. anfört följande.</p>
<p>Det ligger i sakens natur att förekomsten av allvarliga karteller inte<br>låter sig bevisas förrän de har upptäckts. De karteller som har påvi-<br>sats har med stöd av EG:s regler eller konkurrenslagen successivt<br>angripits och bringats att upphöra, vilket ger en indikation om före-<br>komsten av karteller. Konkurrensverket gör i sin rapport bedöm-<br>ningen att ett antal omständigheter talar för att dolda karteller exis-<br>terar och utgör ett allvarligt hot mot konsumenterna och samhälls-<br>ekonomin.</p>
<p>Vid Europeiska kommissionens tillämpning av gemenskapens kon-<br>kurrensregler har svenska företag eller företag med svensk anknyt-<br>ning varit inblandade i flera av de största kartellärendena. Det gäller<br>bl.a. områden som pappersmassa, kartong, stål och rörprodukter.<br>Några av dessa ärenden avser tiden före Sveriges anslutning till EU<br>och skulle möjligen kunna tolkas som att näringslivet då var omed-<br>vetet om innebörden av de regler som gällde på EG-marknaden. En<br>sådan tolkning motsägs dock av att svenska företag i flera fall har<br>medverkat i omfattande kartellsamarbete även efter år 1995.</p>
<p>Vissa omständigheter ökar sannolikheten för att kartellsamarbete kan<br>uppkomma i en bransch. Exempel på sådana omständigheter är hög kon-<br>centration, vikande efterfrågan, standardiserade produkter, omfattande<br>branschsamarbete i exempelvis tekniska frågor och svag eller obefintlig<br>importkonkurrens. I Konkurrensverkets rapport redovisas en genomgång<br>av konkurrensförhållandena i åtta viktiga sektorer. Av denna redovisning<br>framgår att det finns många branscher på den svenska marknaden där det<br>kan finnas incitament att begränsa konkurrensen genom samordnade<br>förfaranden eller formella överenskommelser.</p>
<p>Konkurrensverket anför vidare.</p>
<p>En omständighet som kan medverka till uppkomsten av karteller är<br>den tradition av samarbete och branschsammanhållning som sedan<br>gammalt är stark i vårt land. Sverige är inte unikt i detta avseende.<br>Det finns dock en påtaglig tendens att länder med stark samarbetst-<br>radition i näringslivet samtidigt är kända för att hysa en</p>
<p>81</p>
<p>"kartellkultur". Som en kontrast framstår USA och Kanada, där Prop. 1999/2000:140<br>strikta konkurrensregler har tillämpats i mer än 100 år och där fö-<br>retagen på ett helt annat sätt än i Sverige undviker agerande som<br>kan skapa misstanke om obehöriga kontakter mellan konkurrenter.</p>
<p>Enligt Konkurrensverkets rapport ger den stora mängd klagomål och<br>information om konkurrensproblem som verket far in också en bild av<br>hur företagen ställer sig till konkurrens respektive samverkan i olika<br>branscher. Klagomålen ger sällan information om priskarteller och lik-<br>nande förfaranden som i första hand riktar sig mot konsumentintresset. I<br>sådana fall är det främst deltagarna i kartellsamarbetet som har kunskap<br>om vad som försiggår, och dessa har i allmänhet liten anledning att in-<br>formera konkurrensmyndigheten. Däremot får verket ofta information<br>från drabbade företag om det slag av samverkan som syftar till att elimi-<br>nera "uppstickare", dvs. företag som erbjuder andra villkor än den tradi-<br>tionella delen av branschen.</p>
<p>Ett typiskt exempel är klagomål om leverans vägran. Vägran att le-<br>verera kan under vissa omständigheter vara affärsmässigt motive-<br>rad, t.ex. om det berörda företaget av köparen bedöms utgöra en<br>kreditrisk. När sådana objektiva skäl saknas framstår leveransväg-<br>ran som märklig med tanke på att det bör ligga i varje företags in-<br>tresse att maximera sin försäljning. En närmare granskning av om-<br>ständigheterna visar i sådana fall ofta att det klagande återförsäl-<br>jarföretaget avvikit från branschpraxis i något avseende, t.ex. ge-<br>nom att hålla förhållandevis låga priser till konsument eller genom<br>att bedriva Intemetförsäljning. Även under sådana förhållanden<br>borde leverantören främst vara intresserad av vilket pris han far från<br>återförsäljaren och inte vilket konsumentpris denne i sin tur tilläm-<br>par. Tvärtom bör ett lägre konsumentpris leda till ökad total försälj-<br>ning, vilken också är gynnsamt för leverantören.</p>
<p>Den förklaring som vid Konkurrensverkets fortsatta undersökning<br>framstår som uppenbar, men som i de flesta fall svårligen låter sig<br>bevisas, är att initiativet till leveransvägran ligger hos de konkurre-<br>rande återförsäljarna. Genom hot om köpbojkott kan dessa åstad-<br>komma att en lågpriskonkurrent neutraliseras. Liknande fall av ho-<br>risontell samverkan för att utestänga en potentiell konkurrent från<br>marknaden har förekommit i samband med branschmässor som ar-<br>rangeras av branschorganisationen eller annat gemensamt organ.</p>
<p>Mot bakgrund av kartellers allvarliga skadeverkningar anser regering-<br>en att det inte är acceptabelt att sådana karteller som innebär väsentlig<br>skada för konsumentintresset över huvud taget förekommer. I propositio-<br>nen föreslås därför att olika åtgärder för att effektivisera uppspårandet<br>och beivrandet av karteller görs till föremål för en särskild utredning.</p>
<p>82</p>
<h3>6.5 Marknader som nyligen öppnats för konkurrens</h3>
<p>De konkurrensproblem på olika regelreformerade marknader som redovi-<br>sas under 6.5.3 och följande avsnitt bygger i första hand på kartläggning-<br>en i Konkurrensverkets rapport Konkurrensen i Sverige under 90-talet -<br>problem och förslag (2000:1).</p>
<h4>6.5.1 Avreglering, regelreformering, konkurrensutsättning eller<br>privatisering?</h4>
<p>Den process som ofta sammanfattas under beteckningen avreglering har<br>under slutet av 1900-talet, i högre eller lägre grad, varit utmärkande för<br>näringspolitiken i flertalet utvecklade industriländer. I USA påbörjades<br>processen redan under 1970-talet, bl.a. med liberalisering av flyg- och<br>telemarknaderna. I Storbritannien inleddes en omfattande avreglerings-<br>process under 1980-talet. Telekommunikationsföretaget British Telecom<br>var det första allmännyttiga företaget som privatiserades, vilket skedde år<br>1984. Därefter har, i varierande grad, bl.a. el och järnvägstransporter<br>öppnats för konkurrens. EU har haft en pådrivande roll för att öppna oli-<br>ka offentliga monopol i medlemsstaterna för konkurrens. Det gäller<br>framför allt infrastrukturområden som transporter, telekommunikationer<br>och energi. Processen har normalt inletts med s.k. grönböcker och vit-<br>böcker, vilka har lagt en grund för direktiv och andra bindande gemen-<br>skapsregler. Sverige har jämfört med andra medlemsländer legat långt<br>framme i denna process, både när det gäller tidpunkten för att reformera<br>olika marknader och omfattningen av konkurrensutsättningen.</p>
<p>Utvecklingen har dock inte följt samma spår på alla håll. 1980-talets<br>reformer i Storbritannien var i hög grad inriktade på en förändring i<br>ägandet, dvs. privatisering. Effekten blev många gånger att offentliga<br>monopol ersattes av privata monopol. För att motverka att de privata mo-<br>nopolen skulle kunna missbruka sin marknadsmakt skapades reglerings-<br>system som tillämpas av särskilda sektormyndigheter, s.k. watch-dogs.</p>
<p>I Sverige har tyngdpunkten däremot legat på att öppna marknader för<br>konkurrens. För flertalet av dessa marknader har inte nödvändigtvis an-<br>talet regler minskat. Snarare har de regler som hindrat konkurrens av-<br>skaffats, samtidigt som nya regler har införts i syfte att öka förutsättning-<br>arna för en väl fungerande konkurrens. Regler som avskaffas kan vara<br>sådana som begränsar utbudet på marknaden i form av etablerings- eller<br>handelshinder. Regler som införs i konkurrensfrämjande syfte kan vara<br>sådana som reglerar villkoren för att utnyttja en tidigare monopolists in-<br>frastruktur. Detta kan mycket väl innebära att en marknad som öppnas för<br>konkurrens far ett mer omfattande regelverk än vad som tidigare varit<br>fallet.</p>
<p>Ett exempel är telemarknaden där dåvarande Televerket inte hade nå-<br>got legalt monopol men däremot ett de facto-monopol och styrdes på un-<br>gefär samma sätt som en myndighet. Före konkurrensutsättningen behöv-<br>des därför ingen lagstiftning som specifikt reglerade olika frågor på tele-<br>marknaden. När telemarknaden öppnades för konkurrens bolagiserades<br>Televerket samtidigt som ett nytt regelverk - telelagen - trädde i kraft.<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>83</p>
<p>Telemarknaden utvecklades därmed från ett oreglerat monopol till en<br>situation som kan beskrivas som reglerad konkurrens.</p>
<p>När marknaden for distribution av brevförsändelser öppnades för kon-<br>kurrens upphörde formellt Postverkets brevmonopol. Det fanns då inte<br>någon lagstiftning som reglerade utövandet av själva postverksamheten<br>utan enbart regler som generellt styrde Postverkets verksamhet. Genom<br>ikraftträdandet av en särskild postlag och bolagiseringen av Postverket<br>ersattes också på detta område det oreglerade monopolet med ett regel-<br>verk som skulle skapa förutsättningar för uppkomsten av konkurrens.</p>
<p>På andra marknader som regelreformerats fanns redan före reformen<br>ett flertal privata aktörer. Konkurrensen begränsades genom exempelvis<br>etableringskontroll, prisreglering eller reglering av produkternas utform-<br>ning eller innehåll. På flera sådana marknader har förutsättningarna för<br>konkurrens ökats genom ett avskaffande av marknadsregleringar. Detta<br>gäller bl.a. marknaderna för taxitrafik, långväga busstrafik och finansiella<br>tjänster. I vissa fall har avregleringen skapat behov av nya regler - exem-<br>pelvis för att lösa vissa ordningsfrågor - när en friare etablering gett upp-<br>hov till problem som inte förutsågs vid avskaffandet av marknadsregle-<br>ringarna.</p>
<p>Den renaste formen av konkurrensutsättning innebär att etableringen<br>av företag är fri inom de generella ramar som den näringspolitiska lag-<br>stiftningen ger. Detta skapar i allmänhet förutsättningar för en effektivt<br>fungerande konkurrens med en mångfald av säljare och produkter. På en<br>sådan marknad sker normalt en successiv förnyelse genom att mindre<br>effektiva företag, eller produkter som inte uppskattas av konsumenterna,<br>slås ut och ersätts av nya och bättre alternativ.</p>
<p>På vissa områden saknas dock möjlighet att skapa marknader med så-<br>dana valmöjligheter för konsumenterna. Det gäller bl.a. områden där det<br>inte finns tekniskt eller ekonomiskt utrymme för mer än en leverantör.<br>Konkurrensutsättningen kan i sådana fall komma till uttryck i en upp-<br>handling av en leverantör med ensamställning. Konkurrensen mellan oli-<br>ka alternativ sker vid själva upphandlingen, däremot far den som uppdra-<br>get går till en ställning som kan betecknas som ett tidsbegränsat monopol<br>under kontraktstiden. I stället för den normala konkurrensen på en mark-<br>nad skapas konkurrens om en marknad.</p>
<p>En liknande form av konkurrensutsättning kan tillämpas där det all-<br>männa i praktiken är ensam köpare, dvs. produkten består av nyttigheter<br>som tillhandahålls medborgarna men kostnaden täcks helt eller till stor<br>del av budgetmedel. I stället för att utföra sådana tjänster i offentlig regi<br>kan produktionen upphandlas av privata utförare eller i konkurrens mel-<br>lan privata utförare och egenregiverksamheten. Denna form av konkur-<br>rensutsättning kan också konstrueras så att användarna av tjänsten får<br>inflytande över valet av utförare. Sådana former av s.k. kundvalssystem<br>innebär att den offentliga finansieringen går till den produktionsenhet<br>som användaren väljer. Syftet är att utnyttja ett element i konkurrensmo-<br>dellen, nämligen konsumentens makt att styra produktionens inriktning,<br>för att i sin tur skapa ett tryck på leverantören att göra kunden nöjd.</p>
<p>Regelreformeringen av marknader, så som den har tillämpats i Sverige,<br>har således i första hand fokuserats på att skapa förutsättningar för en<br>fungerande konkurrens. Risken för att skapa privata monopol har gjort<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>84</p>
<p>det angeläget att behålla en samhällelig kontroll genom ägande. Därmed Prop. 1999/2000:140<br>är inte sagt att ägarfrågan saknar relevans för frågan om hur en effektiv<br>konkurrens skall skapas på en marknad som varit hämmad av reglering.</p>
<p>Efter hand som en regelreformerad marknad utvecklas mot en jämnare<br>styrkebalans mellan olika aktörer blir frågan om lika konkurrensförut-<br>sättningar viktigare. Även om det på många fungerande konkurrens-<br>marknader finns privat och offentligt ägda företag sida vid sida kvarstår<br>vissa skillnader i förutsättningarna som beror på ägandet. Exempelvis kan<br>ett statligt ägt företag ställas inför vissa icke-kommersiella krav som<br>sammanhänger med statens ansvar mot medborgarna. Å andra sidan kan<br>ett offentligägt företag ha fördelen av ett starkare skyddsnät vid ett eko-<br>nomiskt misslyckande än sin privata konkurrent. Detta innebär att även<br>ägarfrågan från fall till fall och i ett längre perspektiv kan behöva över-<br>vägas för att ytterligare utveckla de marknader som har öppnats för kon-<br>kurrens.</p>
<h4>6.5.2 Avvägningen mellan konkurrens och allmänintresset</h4>
<p>Konkurrens är som nämnts aldrig ett självändamål. Konkurrensmodellen<br>skall i stället ses som ett medel bland flera, som kan användas för att till-<br>godose olika gemensamma och enskilda intressen. I vissa fall kan kon-<br>kurrensmodellen utgöra ett alternativ till andra sätt att organisera tillhan-<br>dahållandet av olika nyttigheter. På andra områden är det av praktiska<br>eller principiella skäl omöjligt eller olämpligt att låta mer än en leveran-<br>tör tillhandahålla de berörda varorna eller tjänsterna.</p>
<p>När en konkurrensmodell tillämpas innebär detta aldrig att konkurren-<br>sen är helt fri. En fungerande konkurrens förutsätter alltid ett grundläg-<br>gande regelverk i form av lagar och andra bestämmelser som sätter grän-<br>ser för aktörernas beteenden på marknaden. På vissa marknader, bland<br>annat sådana som nyligen öppnats för konkurrens, kan det behövas<br>branschspecifika regler till skydd för olika intressen.</p>
<p>Det utmärkande för en fungerande konkurrensmarknad är att konsu-<br>menterna eller andra köpare kan utöva ett styrande inflytande över de<br>nyttigheter som tillhandahålls genom valet av produkt och leverantör.<br>Detta inflytande är dock vanligen ekonomiskt graderat i förhållande till<br>köparens betalningsvilja och betalningsförmåga. Behov som företräds av<br>ett fatal köpare far inte samma genomslag som de krav på produkterna<br>som uttrycks av många och köpstarka konsumenter.</p>
<p>En annan svaghet hos konkurrensmodellen är att köparna oftast har ett<br>kortsiktigt perspektiv. I valet mellan att använda resurser för näraliggan-<br>de behov och behov som förutses ge sig till känna först i en avlägsen<br>framtid väger vanligen de förra tyngre. Än tydligare blir denna konflikt<br>om de framtida behoven endast med en låg sannolikhet bedöms beröra<br>den enskilda personen. Även om sådana långsiktiga eller potentiella be-<br>hov inte kommer till uttryck genom en köphandling, i ett val mellan olika<br>alternativ, ställer medborgarna ändå krav att samhället kan tillgodose<br>behoven.</p>
<p>På vissa områden kan det samtidigt finnas delar där behoven täcks ge-<br>nom en fungerande marknad och andra delar där efterfrågan är för svag<br></p>
<p>85</p>
<p>för att skapa ett utbud som tillgodoser behoven. Sådana områden gäller<br>många gånger förhållandet mellan tätbefolkade regioner och glesbygd.<br>Det är ett allmänt intresse att en acceptabel tillgång på olika varor och<br>tjänster skall finnas också i glesbygden, även där efterfrågan inte är till-<br>räckligt stark för att göra verksamheten lönsam i företagsekonomiska<br>termer. Det finns olika metoder för att lösa denna typ av problem.</p>
<p>Om produkten i fråga tillhandahålls av endast en leverantör, t.ex. ett<br>statligt monopol, kan resurser från den lönsamma verksamheten i tätbe-<br>folkade delar av landet inom företagets ram utnyttjas för att även bedriva<br>verksamhet där intäkterna inte täcker kostnaderna. En liknande modell<br>kan användas även på områden där monopol inte råder genom regler för<br>eller avtal med ett marknadsdominerande företag.</p>
<p>Ett annat tillvägagångssätt är att låta marknadsmekanismerna fungera<br>där efterfrågan är tillräcklig för att verksamhet skall uppstå på privat ini-<br>tiativ. På andra områden, t.ex. i glesbefolkade regioner eller trafiksträck-<br>ningar med litet kundunderlag, kan den verksamhet som från allmän syn-<br>punkt bedöms vara motiverad upprätthållas genom subventioner. Det kan<br>gälla t.ex. tillgången till el, tele eller post. Det mest aktuella exemplet är<br>frågan om att ha tillgång till datakommunikation i hela landet. Ett annat<br>exempel är läkemedel där regler upprätthålls för lika priser i hela landet.<br>Denna modell kan ges ett visst inslag av konkurrens genom ett upphand-<br>lingsförfarande, där det företag som begär lägst bidrag för att tillhanda-<br>hålla en preciserad tjänst ges uppdraget. Jämförelser mellan de båda mo-<br>dellerna visar vanligen att den totala kostnaden för samhället blir högre i<br>korssubventioneringsmodellen samtidigt som den synliga utgiften blir<br>lägre.</p>
<p>På de områden där det finns ett allmänt intresse av att vissa nyttigheter<br>erbjuds medborgarna, samtidigt som den direkta efterfrågan av olika skäl<br>inte är tillräcklig för att skapa en marknad, finansieras ofta verksamheten<br>helt eller till stor del av stat eller kommun. Det gäller i första hand kol-<br>lektiva nyttigheter som försvar, polis och vägar men också tjänster som<br>tas i anspråk individuellt av medborgarna, t.ex. sjukvård, skola och äldre-<br>omsorg. Traditionellt har den offentliga finansieringen förenats med att<br>det allmänna också har producerat nyttighetema i fråga.</p>
<p>På många av de marknader som har öppnats för konkurrens har olika<br>aspekter av allmänintresset före regelreformeringen tillgodosetts implicit<br>genom att verksamheten legat under direkt samhällelig kontroll. Frågan<br>vilka icke-kommersiella krav som det allmänna vill ställa och vad de far<br>kosta har inte behövt konkretiseras. Efter konkurrensutsättningen har nya<br>aktörer trätt in på marknaden och avgränsat verksamheten utifrån lön-<br>samhetsaspekter. Verksamhet som medfört högre kostnader än vad kun-<br>derna är beredda att betala för har uteslutits. Från det dominerande före-<br>tagets perspektiv kan detta uppfattas som att "plocka russinen ur kakan"<br>och att konkurrensen inte sker på lika villkor. Dominanten har för sin del<br>upplevt ett uttalat eller underförstått krav att ta större hänsyn till allmä-<br>nintresset.</p>
<p>För att så långt möjligt undvika detta slag av konflikter eller oklarheter<br>när en marknad öppnas för konkurrens är det viktigt att på förhand analy-<br>sera vilka krav som måste ställas från allmän synpunkt, och som inte kan<br>förutses tillgodoses enbart genom marknadsmekanismerna. Det är också<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>86</p>
<p>viktigt att skapa effektiva mekanismer för att vid behov säkerställa till- Prop. 1999/2000:140<br>gången till företagsekonomiskt olönsamma produkter. Några olika mo-<br>deller för att tillgodose medborgarnas behov på områden där efterfrågan<br>är svag har antytts i det föregående.</p>
<h4>6.5.3 Finansiella tjänster</h4>
<p>De svenska finansmarknaderna är i många delar mycket koncentrerade<br>marknader med ett fatal aktörer. De fyra storbankerna har en gemensam<br>marknadsandel på drygt 85 procent på den svenska bankmarknaden i<br>stort. En liknande koncentration råder på marknaderna för försäkringar,<br>bostadsfinansiering och kapitalförvaltning genom fondbolag. Vid sidan<br>av dessa stora företag finns dock ett antal mindre nischaktörer. Nyetable-<br>ringar sker också, särskilt vad gäller tjänster relaterade till den tekniska<br>utvecklingen och Internet. Dessa nya företag kan ofta karakteriseras som<br>mellanhänder och torde kunna fa en viktig roll i relationen mellan privat-<br>personer och de traditionella finansiella instituten. Utvecklingen efter<br>avregleringen har till stor del inneburit förbättringar i form av bl.a. ökat<br>utbud och därmed större valfrihet för konsumenten. Samtidigt finns fort-<br>farande olika slag av konkurrensproblem på de finansiella marknaderna.</p>
<p>Ett problem som Konkurrensverket tar upp i sin rapport (2000:1) är att<br>reavinstbeskattningen vid byte av fond medför inlåsningseffekter. En<br>kund som sparat i en fond är, vid byte av fond, tvungen att betala skatt på<br>den eventuella vinst som uppnåtts under spartiden. Detta är hämmande<br>för konkurrensen mellan olika fondbolag och för utvecklingen på mark-<br>naden, då kundernas incitament att byta fond, och framför allt institut,<br>dämpas av beskattningens utformning.</p>
<p>Ett likartat problem är att privatpersoner sällan byter bank eller försäk-<br>ringsbolag, trots att bättre villkor många gånger erbjuds på annat håll.<br>Den viktigaste orsaken till inlåsningseffekten har i detta fall uppgivits<br>vara att man inte har tillräckligt med information i lättförståelig form.<br>Finansinspektionen har i rapporten Betaltjänster och kundrörlighet (1998)<br>pekat på kundernas behov av lättillgänglig information om bankernas<br>olika avgifter för olika tjänster.</p>
<p>Ett annat problem är att etableringskostnadema för betalningstjänster<br>är relativt höga. Banklagskommittén har i sitt delbetänkande Reglering<br>och tillsyn av banker och kreditmarknadsföretag (SOU 1998:160) upp-<br>märksammat detta konkurrenshinder. Villkoren för tillgång till dessa<br>system har också identifierats som ett konkurrensproblem i Finansdepar-<br>tementets nationella rapport till Ekofin-rådet (Nationell rapport om eko-<br>nomiska reformer: Produkt- och kapitalmarknader, Sverige, december<br>1998). Huruvida detta innebär att färre institut faktiskt etablerar sig på<br>marknaden är osäkert. Det är möjligt att den tekniska utvecklingen kom-<br>mer att innebära att dessa kostnader minskar.</p>
<p>Genomförda och pågående åtgärder</p>
<p>Regleringen av värdepappersfonder innebär bl.a. att det i dag ställs större<br>krav än tidigare på information till kunderna. Efter en omfattande sam-<br></p>
<p>87</p>
<p>hällsdebatt infördes en skyldighet för fondbolagen att informera<br>fondägama om kostnaderna för förvaltningen av fondema, då det visat<br>sig att de flesta fondsparare inte vet hur mycket de betalar i avgift. Änd-<br>ringen trädde i kraft i juli 1999 och återfinns i lagen (1990:1114) om vär-<br>depappersfonder.</p>
<p>Ytterligare en analys av om det nuvarande skyddet är tillräckligt görs<br>för närvarande av utredningen om en Översyn av lagstiftningen om vär-<br>depappersfonder och andra företag för kollektiva investeringar (dir. Fi<br>1999:108). Samma utredning skall också analysera om det av konkur-<br>rensskäl eller i övrigt finns behov av att öppna den svenska fondmarkna-<br>den för utländska nationella fondföretag samt i så fall föreslå vilka krav<br>som skall ställas vad gäller tillsyn, riskspridning, genomlysning m.m.</p>
<p>Den 1 januari 2000 trädde nya regler för försäkringsbolag i kraft (prop.<br>1998/99:87 - ändrade försäkringsrörelseregler). Viktiga förändringar är<br>bl.a. att livförsäkringsbolagen far möjlighet att vara vinstutdelande och<br>att flyttningen mellan instituten delvis underlättas.</p>
<p>En annan viktig fråga inom den finansiella sektom rör strukturen på det<br>totala regelverket. Mot bakgrund av den branschglidning som sker mellan<br>de finansiella aktörerna och att olika instituts verksamheter inte längre<br>går att urskilja med samma klarhet som tidigare har Konkurrensverket<br>pekat på att ett samlat regelverk för finansiella tjänster vore önskvärt. En<br>samlad reglering fokuserad på de finansiella tjänsterna skulle vara positiv<br>från konkurrenssynpunkt då den skulle behandla aktörer som utför likar-<br>tade funktioner, t.ex. sparande eller kreditgivning, på ett konkurrens-<br>neutralt sätt.</p>
<p>Även Banklagskommittén har i sitt delbetänkande (SOU 1998:160)<br>Reglering och tillsyn av banker och kreditmarknadsföretag, som grund<br>för sina förslag, valt just ett funktionellt angreppssätt i stället för det in-<br>stitutionella angreppssätt som präglat hittillsvarande reglering på områ-<br>det. Vissa av de remissinstanser som har yttrat sig över Banklagskom-<br>mitténs betänkande har också föreslagit ett gemensamt regelverk för ban-<br>ker och kreditmarknadsföretag. Förslaget övervägs för närvarande inom<br>Regeringskansliet.</p>
<p>6.5.4 Transporter</p>
<h4>Tåg</h4>
<p>Avregleringen inom järnvägsområdet har inneburit att SJ inte längre har<br>ensamrätt till all persontrafik. SJ har dock fortfarande en betydande kon-<br>kurrensfördel i förhållande till nytillkomna aktörer genom sin ensamrätt<br>till lönsam interregional persontrafik på stomnätet. SJ avgör själv vilken<br>trafik som är lönsam respektive olönsam. SJ meddelar staten att trafik är<br>olönsam och staten kan besluta att trafiken skall upphandlas.</p>
<p>Företrädesrätten för SJ ger en konkurrensfördel för den som redan in-<br>nehar ett tågläge. Enligt en forskarrapport (Alexandersson m.fl. Avregle-<br>ring på svenska - exemplet järnvägen, KFB-Meddelande 1998:18) tycks<br>företrädesrätten dock endast ha fatt en begränsad betydelse eftersom<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>88</p>
<p>Tågtrafikledningen i praktiken har knutit företrädesrätten för system-<br>transporter till själva varuflödet och inte till trafikoperatören.</p>
<p>Lika konkurrensvillkor inom järnvägstrafiken förutsätter att alla tå-<br>goperatörer har tillträde till vissa gemensamma funktioner som stations-<br>hus, plattformar, bangårdar samt informations- och bokningssystem. SJ<br>har tidigare haft ansvar för dessa funktioner. Numera ansvarar Banverket<br>för funktionerna trafikantinformationssystem, anläggningar på plattform<br>och planskilda plattformsförbindelser.</p>
<p>Enligt rapporten Staten som kommersiell aktör - Omfattning och kon-<br>kurrenseffekter, som Statskontoret gjort på uppdrag av regeringen, utför<br>Banverket verksamhet i övrigt som innebär konkurrensproblem på andra<br>konkurrensutsatta marknader. Statskontoret har gjort en särskild fallstu-<br>die över hur Banverket agerar som aktör på marknaderna för framförallt<br>byggande, drift och underhåll av järnvägar. Några exempel på konkur-<br>rensproblemen som Statskontoret tar upp är att en sammanblandning sker<br>av myndighets-, beställar- och utförarrollen inom områden som är kon-<br>kurrensutsatta. Risker finns för att myndighetsdelama subventionerar de<br>konkurrensutsatta delarna av verksamheten. De privata aktörerna har på<br>olika sätt problem med att fa tillgång till uppdrag på lika villkor som<br>Banverkets egen produktionsdel. Vidare har de problem med att fa till-<br>gång till maskiner för spårläggningsarbeten. Banverket ställer säkerhets-<br>krav på material och fordon som inte är enhetliga och förhindrar privata<br>aktörer att etablera sig och/eller konkurrera med Banverkets egen pro-<br>duktionsdel.</p>
<p>Sammanfattningsvis kan konstateras att den successiva omreglering<br>som skett inom järnvägsområdet har förändrat konkurrensförutsättning-<br>arna och medfört att marknaden har öppnats för nya aktörer. Dessa har<br>dock haft svårt att erövra marknadsandelar och de har i flera fall försvun-<br>nit från marknaden efter en tid. En förändring inom jämvägssektom tycks<br>vara på gång i och med att ett antal nya aktörer - ofta utlandsägda eller<br>med utländska samarbetspartners - vunnit ett antal upphandlingar inför år<br>2000 i konkurrens med SJ. SJ har dock, som en följd av sin tidigare och<br>nuvarande marknadsställning samt gällande regelverk, fortfarande vissa<br>konkurrensfördelar.</p>
<p>Genomförda och pågående åtgärder</p>
<p>Den 25 juni 1998 inrättade regeringen en särskild godstransportdelega-<br>tion med uppgift att följa utvecklingen på godstransportområdet. Delega-<br>tionen analyserar godstransportsystemets nuvarande funktion och brister<br>sett ur kundperspektivet samt framtida behov och utveckling av trans-<br>porter inom, till och från Sverige och kan lämna förslag till förbättringar.<br>Delegationens uppdrag skall vara avslutat senast den 30 juni 2001 (dir.<br>1998:51).</p>
<p>I 1998 års transportpolitiska beslut (prop. 1997/98:56, bet.<br>1997/98 :TU 10, rskr. 1997/98:226) slogs ett antal mål fast för transport-<br>politiken. Det övergripande målet är att säkerställa en samhällsekono-<br>miskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgar-<br>na och näringslivet i hela landet. Målet förtydligas i fem delmål som av-<br>ser ett tillgängligt transportsystem, en hög transportkvalitet, en säker tra-</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>89</p>
<p>fik, en god miljö och en positiv regional utveckling. Väl fungerande järn-<br>vägstransporter är en viktig förutsättning för att tillgodose näringslivets<br>behov av långväga transporter och för en effektiv och konkurrenskraftig<br>kollektivtrafik.</p>
<p>I den transportpolitiska propositionen poängterade regeringen vikten<br>av att främja en effektiv konkurrens mellan olika trafikutövare och trans-<br>portlösningar. Den statliga upphandlingen av olönsam järnvägstrafik med<br>trafikstart år 2000 resulterade i att flera nya operatörer etablerade sig på<br>marknaden.</p>
<p>Regeringen har i propositionen (1999/2000:78) Ändrad verksamhets-<br>form för SJ m.m. föreslagit att det snarast genomförs vissa justeringar av<br>förordningen (1996:734) om statens spåranläggningar i syfte att skapa<br>klarare spelregler för alla aktörer samt ge bättre förutsättningar för en<br>långsiktighet och stabilitet i trafiken och i statens åtagande. Bland annat<br>skall SJ:s trafikeringsrätt kunna inskränkas på de delar av statens spåran-<br>läggningar som upphandlats av staten. Trafikhuvudmän som samverkar<br>skall kunna fa en gemensam trafikeringsrätt. I propositionen behandlas<br>vidare tillgången till s.k. gemensamma funktioner. För att uppnå rättvisa<br>konkurrensvillkor är det väsentligt att alla tågoperatörer på lika villkor<br>har tillträde till gemensamma funktioner, huvudsakligen stationer, inom<br>jämvägssektom. Frågan om tillgång till dessa funktioner behöver analy-<br>seras ytterligare.</p>
<p>Inom EU pågår ett arbete för att Europas järnvägar skall vitaliseras.<br>EU:s transportministrar enades i slutet av 1999 om ett nytt<br>"jämvägspaket" som bl.a. innebär att marknaden för internationella<br>godstransporter öppnas på ett särskilt transeuropeiskt järnvägsnät, att<br>banhållning och trafikutövning tydligare delas upp och att nya principer<br>etableras för fördelning av tåglägen och för prissättning av jämvägsin-<br>frastruktur</p>
<p>Mot bakgrund av den ökande konkurrensen i den nationella järnvägs-<br>trafiken samt dessa pågående arbeten inom EU och att en ökad interna-<br>tionalisering av järnvägstrafiken kan förväntas, anser regeringen att en<br>översyn av jämvägslagstiftningen bör genomföras. Regeringen avser<br>även att se över Banverkets organisation i syfte att bl.a. lösa de problem<br>som Statskontoret har redovisat. Ett första steg som har tagits är att Ban-<br>verket enligt sitt regleringsbrev skall redovisa förutsättningarna för och<br>konsekvenserna av en konkurrensutsättning av hela eller delar av pro-<br>duktionsverksamheten senast den 1 oktober 2000.</p>
<h4>Buss</h4>
<p>Privata aktörer inom bussbranschen har hävdat att kommun- och lands-<br>tingsägda företag skulle arbeta under andra och gynnsammare villkor än<br>de privata. När busstrafiken i ökad utsträckning upphandlats i konkurrens<br>har dock större, privata bussbolag i många fall vunnit anbudstävlan. Detta<br>har i stor utsträckning lett till att kommunala bussföretag har lagts ned<br>eller köpts upp av privata företag. Den tilltagande koncentrationen på den<br>privata sidan kan därvid medföra minskat konkurrenstryck och farre an-<br>budsgivare.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>90</p>
<p>Genomförda och pågående åtgärder</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>Den försöksverksamhet, med bl.a. avsteg från den kommunalrättsliga<br>lokaliseringsprincipen, som innebär att de kommunala bussbolagen under<br>perioden 1 juli 1996-31 december 2002 fatt rätt att på vissa villkor driva<br>trafik utanför den egna kommungränsen, skall enligt förslag från den ut-<br>redning som utvärderat verksamheten inte förlängas efter år 2002. De<br>konkurrensproblem som har sin grund i en tilltagande koncentration kan<br>motverkas om trafikhuvudmännen i större utsträckning utformar an-<br>budsupphandlingarna så att även mindre bussföretag har möjlighet att<br>erhålla trafik.</p>
<h4>Taxi</h4>
<p>Flertalet taxiföretag samarbetar i beställningscentraler. Som regel finns<br>det - med undantag for de större städerna - endast en beställningscentral<br>i varje kommun. Eftersom de flesta taxiföretagen i kommunen är anslutna<br>till beställningscentralen far denna ofta en betydande marknadsandel. En<br>alltför stor marknadsandel, tillsammans med det konkurrensbegränsande<br>prissamarbetet, kan medföra att köparen far en svag ställning på markna-<br>den. Detta är särskilt påtagligt i glesbygd, där den kommunala upphand-<br>lingen av färdtjänst svarar for den helt dominerande delen av taxiverk-<br>samheten.</p>
<p>Taxinäringen är en utpräglad småforetagsbransch. Sådana företag har<br>inte alltid möjlighet att inom det egna rörelsen upprätthålla alla de funk-<br>tioner som är nödvändiga for verksamheten. En samverkan mellan före-<br>tagen kan därmed vara nödvändig för att marknaden inte skall förbehållas<br>de mycket stora aktörerna. Från taxibranschens sida har framhållits att<br>den nuvarande utformningen av konkurrensreglerna kan försvåra nöd-<br>vändig samverkan mellan små företag och därigenom utgöra ett hot mot<br>samhällets behov av taxitjänster, särskilt i glesbygd. Regeringen föreslår i<br>denna proposition (avsnitt 11) ett särskilt undantag for viss taxisamver-<br>kan.</p>
<h4>Statlig väghållning</h4>
<p>Från åkeribranschen har framförts att det är ett konkurrensproblem for<br>branschen att den produktionsverksamhet som bedrivs av Vägverket inte<br>tillräckligt väl hålls åtskild från Vägverkets myndighetsroll. En tydlig<br>rollfördelning mellan Vägverket som beställare respektive producent är<br>viktig för att främja intresset hos särskilt de mindre företagen för att ta<br>upp konkurrensen med myndighetens egenregiverksamhet.</p>
<p>Produktion och Konsult är självständiga resultatenheter inom Vägver-<br>ket. Produktion är en rikstäckande väg- och anläggningsentreprenör som<br>förutom drift och underhållstjänster även utfor ny produktion. Konsult<br>agerar rikstäckande och erbjuder tekniska konsulttjänster på infrastruk-<br>turmarknaden som omfattar transportsystem av vägar, broar, flygplatser<br>och järnväg.</p>
<p>91</p>
<p>Genomförda och pågående åtgärder Prop. 1999/2000:140</p>
<p>Riksdagen fattade 1991 beslut om att organisera Vägverket i en beställar-<br>och en utförardel i syfte att fa en effektivare verksamhet, bl.a. genom att<br>Vägverkets egenregiverksamhet samtidigt började konkurrensutsättas.</p>
<p>År 1994 beslutade riksdagen att Vägverkets Produktionsdivision skulle<br>bolagiseras. Detta beslut ändrades av riksdagen år 1995 och någon bola-<br>gisering genomfördes inte. Riksdagens skäl var bl.a. att beställar- och<br>entreprenörsrollen inte var tillräckligt utvecklade. Produktionsdivisionen<br>delades i stället i Vägverket Produktion, Vägverket Konsult och Vägver-<br>ket Färjerederi.</p>
<p>Enligt regeringens beslut skall verksamheten inom Vägverket Produk-<br>tion och Vägverket Konsult drivas i myndighetsform utan subventioner<br>från Vägverket i övrigt och där redovisningen är särskilj d från den övriga<br>verksamheten inom verket. Dessutom skall resultaten för verksamheten<br>som är konkurrensutsatt och den del av verksamheten som inte är kon-<br>kurrensutsatt särredovisas. Vägverket ställer krav på att Vägverket Pro-<br>duktion och Vägverket Konsult skall verka på företagsekonomiska grun-<br>der med en redovisning som ansluter till branschpraxis.</p>
<p>Från och med år 1999 är verksamheten vid Vägverket Produktion och</p>
<p>Vägverket Konsult helt konkurrensutsatta.</p>
<p>RRV har i oktober 1998 överlämnat en effektivitetsgranskning av infö-<br>randet av beställar-/utförarmodell inom Vägverkets driftverksamhet.<br>RRV drar bl.a. slutsatsen att den nuvarande organisatoriska utformningen<br>av beställar-/utförarmodellen inte är långsiktigt stabil när det gäller att<br>upprätthålla ett konkurrenstryck på marknaden.</p>
<p>Statskontoret bedömer att en bolagisering av Vägverket Produktion är<br>möjlig och att detta skulle innebära en förbättring av konkurrenssituatio-<br>nen på den aktuella marknaden.</p>
<p>Näringsdepartementet har låtit utreda förutsättningarna för att bolagise-<br>ra Vägverket Produktion och Vägverket Konsult. Rapporten är remitte-<br>rad. Regeringen kommer senare att återkomma till riksdagen såvitt gäller<br>Vägverket Produktions verksamhet m.m.</p>
<h4>Inrikesflyg</h4>
<p>SAS starka ställning försvårar nyetableringar. Med en marknadsandel om<br>närmare 80 procent beräknat på värdet av biljettförsäljningen dominerar<br>företaget helt den inrikes flygmarknaden i Sverige. Denna position för-<br>stärks ytterligare genom att SAS har utvecklat långtgående samarbeten<br>med regionala partners och i vissa fall gått in som delägare i dessa flyg-<br>bolag, t.ex. Skyways. Förhållandena medför betydande inträdesbarriärer<br>och konkurrenter som försökt ta sig in på den svenska inrikes flygmark-<br>naden har haft svårt att utveckla trafiksystem som utgjort konkurrens-<br>kraftiga alternativ till SAS inrikestrafik.</p>
<p>Enligt NUTEK (NUTEK R 1997:24 Inrikesflyget efter avregleringen -<br>en analys av regionala effekter) utgörs ett av de viktigaste inträdeshind-<br>ren av att det krävs mycket kapital för att över huvud taget komma igång<br>med verksamhet. Ett annat inträdeshinder är att företaget måste ha dels en<br>operativ licens, dels ett tekniskt/operativt tillstånd. Anledningen till dessa<br></p>
<p>92</p>
<p>tillståndskrav är främst att myndigheterna vill säkerställa en hög säker- Prop. 1999/2000:140<br>hetsnivå. I nästa steg måste start- och landningstillstånd (slots) anskaffas.</p>
<p>För närvarande innebär bristen på slots att en mer omfattande nyetable-<br>ring av ett svenskt linjenät med Arlanda som knutpunkt i praktiken är<br>mycket svår att genomfora annat än genom att köpa upp ett etablerat<br>flygbolag och därmed överta dess start- och landningstider. Den nuva-<br>rande kapacitetsbristen på Arlanda kommer delvis att avhjälpas genom<br>byggnationen av en tredje start- och landningsbana. En mer betydande<br>ökning av flygplatskapaciteten i regionen skulle skapa utrymme för nya<br>aktörer.</p>
<p>Luftfartsverket har både en produktionsroll och en myndighetsroll.<br>Produktionsrollen består i att driva och utveckla statens flygplatser samt<br>flygtrafiktjänst. Myndighetsrollen inbegriper dels nuvarande s.k. säker-<br>hetsroll, dvs. norm- och tillsynskontroll, dels nuvarande s.k. sektorroll,<br>dvs. den myndighetsutövande verksamheten samt den transportpolitiska<br>rollen för luftfartssektorn i dess helhet. Frågan om en strukturell separa-<br>tion mellan Luftfartsverkets olika verksamhetsgrenar har betydelse för<br>konkurrensen mellan dels olika flygtrafikföretag, dels privata och offent-<br>liga utförare av vissa luftfartsrelaterade tjänster.</p>
<p>Genomförda och pågående åtgärder</p>
<p>Regeringen har under de senaste åren låtit utreda behovet av flygplatska-<br>pacitet i Stockholmsregionen på lång sikt. Enligt Luftfartsverkets pro-<br>gnoser kommer det att behövas ytterligare flygplatskapacitet i Stock-<br>holmsregionen år 2010. Verket har i sin utredning om flygplatskapacite-<br>ten i Stockholmsregionen på lång sikt i första hand förespråkat byggande<br>av en ny flygplats på Södertörn samt att samtidigt intensifiera planering-<br>en av ytterligare bankapacitet på Arlanda.</p>
<p>Regeringen har infört en lag om marktjänster på flygplatser som har<br>trätt i kraft den 1 april 2000. Lagen innebär ett genomförande av de reg-<br>ler som gäller enligt EG-direktiv i fråga om tillträde till marknaden för<br>marktjänster på flygplatser inom den Europeiska gemenskapen. Lagen<br>syftar till att göra det möjligt för leverantörer av marktjänster och använ-<br>dare som utövar egenhantering att bedriva sin verksamhet på en öppen<br>och konkurrensutsatt marknad som baseras på icke-diskriminering och<br>objektivitet. För att undvika att skapa intressekonflikter på flygplatser<br>som drivs av Luftfartsverket har en självständig myndighet, Flygplats-<br>nämnden, tillskapats för att hantera och pröva eventuella begränsningar<br>av tillträdet till marknaden som kan uppstå. Konkurrenslagen kommer att<br>gälla fullt ut vid sidan om lagen om marktjänster (Ds 1999:59).</p>
<p>Under 1999 har regeringen låtit utreda Luftfartsverkets organisation.<br>Syftet var att tydliggöra roller och utreda om en delning av verket borde<br>genomföras. Luftfartsverket har en sektorsroll inom vilken bl.a. lufifart-<br>spolitik bedrivs, en säkerhetsroll med normgivning och tillsyn och en<br>produktionsroll. Regeringen avser att utveckla konkurrensen vad gäller<br>flygtrafiktjänsten och i samband med översynen har problemen med<br>Luftfartsverkets monopolsituation uppmärksammats. Avgörande för en<br>fungerande konkurrens inom flygtrafiktjänstområdet är att flygtra-<br>fiktjänsten separeras från Luftfartsverkets flygplatsverksamhet. Privata<br></p>
<p>93</p>
<p>och kommunala flygplatser som konkurrerar med de flygplatser som<br>Luftfartsverket driver skulle vid en separation inte behöva köpa flygtra-<br>fiktjänster från sin störste konkurrent. Vidare finns ett större incitament<br>för de statliga flygplatserna att utnyttja den kommande konkurrensen på<br>marknaden och anlita den leverantör som kan erbjuda bästa kvalitet till<br>bästa pris om flygtrafiktjänsten separeras från flygplatsverksamheten. En<br>uppdelning skulle även göra kostnader och intäkter mellan flygtra-<br>fiktjänst och flygplatsverksamhet transparenta och förhindra eventuella<br>korssubventioneringar och underprissättningar av verksamheterna. Rege-<br>ringen avser att återkomma till riksdagen med ett förslag till ny organisa-<br>tion för Luftfartsverket.</p>
<h4>Sjötransporter</h4>
<p>Genomförda och pågående åtgärder</p>
<p>Näringsdepartementet har under år 1999 låtit göra en översyn av bl.a.<br>Sjöfartsverkets verksamhetsstruktur i syfte att identifiera eventuella mål-<br>och rollkonflikter inom organisationen och förbättra effektiviteten samt<br>underlaget för statens styrning. I översynen framkom bl.a. att Sjöfarts-<br>verket har fa kommersiella intressen att bevaka och att verket endast i<br>liten grad befinner sig i en konkurrenssituation gentemot andra produ-<br>center. Mot bakgrund av översynen har dock Sjöfartsverket påbörjat en<br>omfattande organisationsförändring i syfte att införa en beställar-<br>/utförarorganisation. Den nya organisationen införs vid halvårsskiftet år<br>2000. Regeringen anser att den nya organisationen förbättrar förutsätt-<br>ningarna för en god intern redovisning och ger på sikt möjlighet till kon-<br>kurrensutsättning av delar av verksamheten.</p>
<h4>6.5.5 Tele</h4>
<p>Även om konkurrensen har ökat inom olika delar av telemarknaden sedan<br>1993 kan konstateras att Telia fortfarande har en stark ställning på den<br>svenska telemarknaden. I huvudsak är det två faktorer som gör att Telia<br>har kunnat behålla sin dominans. Den ena faktorn är Telias kontroll över<br>infrastruktur. Telia är ensamt om att inneha ett fast accessnät som når så<br>gott som alla företag och hushåll i riket. Den andra faktorn är Telias be-<br>tydande abonnentstock. Telia har - trots ökad konkurrens - kvar sin rela-<br>tion med så gott som samtliga abonnenter i hela riket.</p>
<p>Villkoren för samtrafik mellan Telia och konkurrenter till Telia har va-<br>rit en källa till konflikter sedan telemarknaden regelreformerades 1993.<br>Detta i sig är dock inget speciellt för Sverige utan ett naturligt inslag på<br>en marknad där konkurrenter måste samverka. I en rapport till ESO<br>(Bergendahl-Gerholm och Hultkranz, Nästa steg i telepolitiken; rapport<br>till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, Ds 1996:29) redovisas<br>de problem från konkurrenssynpunkt som har varit förknippade med ut-<br>formningen av samtrafikavgiftema. Vidare framhålls de risker för att<br>konkurrenterna missgynnas som följer av Telias dubbla roll som domine-<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>94</p>
<p>rade operatör och ägare av det fasta telenätet. De gällande samtrafikav-<br>giftema i kombination med Telias taxestruktur har därför lett till att andra<br>företags möjligheter att konkurrera inom nationell telefoni försvårats eller<br>omöjliggjorts. I dag har dock situationen förbättrats och samtrafikutbudet<br>har utvecklats. Det råder, på flera områden, ett förhållande mellan sam-<br>trafikpriser och rådande slutkundspriser som gör det möjligt för operatö-<br>rerna att konkurrera.</p>
<p>Post- och telestyrelsen (PTS) har i en skrivelse till regeringen presen-<br>terat ett lagförslag som i praktiken innebär att Telia är skyldigt att till-<br>mötesgå begäran att ge tillgång till accessnät åt andra teleoperatörer. Er-<br>sättningen skulle vara kostnadsbaserad och förslaget omfattade även<br>regler om samlokalisering. För att detta skall fa någon reell effekt på<br>marknaden krävs att den avgift som Telia tar av konkurrenterna när dessa<br>hyr kopparkabeln inte överstiger den abonnemangsavgift som kunden<br>betalar till Telia. Telias abonnemangsavgifter är för närvarande bestämda<br>av det gällande pristaket för dessa. PTS har i sin skrivelse påpekat att<br>pristaket bör ses över i samband med lagförslaget.</p>
<p>Konkurrensproblemen på teleområdet är starkt förknippade med tjäns-<br>ternas behov av underliggande infrastruktur. Telias dominans och bind-<br>ningen mellan tillhandahållande av infrastruktur och olika teletjänster<br>skapar risker för konkurrensbegränsande aktiviteter. Ny teknik gör det<br>dock möjligt att etablera parallella infrastrukturer i allt större utsträckning<br>vilket kan förväntas minska etablerade företags dominans inom området.</p>
<p>Genomförda och pågående åtgärder</p>
<p>Regeringen överlämnade i januari 2000 propositionen (1999/2000:57)<br>Ökad konkurrens på mobiltelemarknaden till riksdagen. Syftet är att öka<br>konkurrensen och mångfalden på mobiltelemarknaden vilket bör leda till<br>lägre priser för konsumenterna. Förslagen i propositionen innebär att en<br>skyldighet att upplåta nätkapacitet för mobila teletjänster införs i telela-<br>gen. Denna skyldighet gäller samtliga nätoperatörer med egna nät för<br>mobiltelefoni. Nätoperatörernas skyldighet att tillhandahålla nätkapacitet<br>gäller om det finns tillgänglig kapacitet. En operatör behöver inte avhän-<br>da sig kapacitet som behövs i den egna verksamheten. Upplåtelsen skall<br>ske på villkor som är konkurrensneutrala och icke-diskriminerande. Er-<br>sättningen för upplåtelse skall bestämmas på marknadsmässig grund.<br>Riksdagen antog regeringens förslag (bet. 1999/2000:TU8, rskr.<br>1999/2000:189). De nya reglerna trädde i kraft den 1 maj 2000.</p>
<p>I årets ekonomiska vårproposition (1999/2000:100) lade regeringen<br>fram ytterligare ett förslag i syfte att främja konkurrensen på mobiltele-<br>marknaden genom att underlätta etablering av nya mobilteleoperatörer.<br>Förslaget i vårpropositionen innebär att nätoperatörer som har haft till-<br>stånd i mer än fem år är skyldiga att ingå avtal om s.k. nationell roaming.<br>Roaming innebär att två operatörer avtalar om att respektive operatörs<br>abonnenter skall få möjlighet att nyttja den andre operatörens nät när det<br>egna nätet inte är tillgängligt. Genom nationell roaming kan en ny ope-<br>ratör snabbt etablera sig på marknaden och övervinna den konkur-<br>rensnackdel det innebär att inte omedelbart ha ett fullt utbyggt nät. Änd-<br>ringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2000.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>95</p>
<p>Ytterligare en aktuell fråga på teleområdet gäller nummerportabilitet<br>för digitala mobiltelefonitjänster, dvs. möjligheten att behålla sitt gamla<br>telefonnummer vid byte av mobilteleoperatör. Post- och telestyrelsen har<br>antagit föreskrifter och allmänna råd. Nummerportabilitet i mobila nät<br>skall enligt föreskrifterna vara möjligt från den 1 september 2001.</p>
<p>Regeringen lade fram en proposition om IT-infrastrukturen (prop<br>1999/2000:86) i mars 2000. I propositionen fastslås att staten skall sti-<br>mulera till att det skapas en horisontell marknadsstruktur, innebärande att<br>konkurrens finns på de flesta av de olika förädlingsstegen, i hela landet.<br>Regeringen anför vidare att insatserna kommer att behöva utformas olika<br>för olika delar av landet. I de tätt befolkade delarna bör det finnas kon-<br>kurrens på såväl lednings- som operatörsnivå, i de glesare delarna bör<br>målet i första hand vara att det skall finnas tillgång till öppen ledning för<br>att möjliggöra konkurrens mellan flera tjänsteoperatörer.</p>
<p>När det gäller de lokala accessnäten har regeringen gjort bedömningen<br>att det finns stora risker för lokal monopolisering, bl.a. mot bakgrund av<br>den mycket snabba utvecklingen av de nya fastighetsnäten där det i<br>många fall bara kommer att finnas en operatör per bostadsföretag. Ris-<br>kerna för monopolisering skulle bli mindre om användarna kunde välja<br>mellan olika överföringssätt, t.ex. via kabel-TV eller trådlös överföring.<br>Regeringen har därför givit i uppdrag till Post- och telestyrelsen att utre-<br>da frågan om hur man kan förebygga monopolisering. Uppdraget har re-<br>dovisats i maj 2000 genom rapporten Risker för monopol vid bredbands-<br>utbyggnad.</p>
<p>Ett utnyttjande av tillgång till accessnät fordrar i vissa fall investering-<br>ar, t.ex. i form av anslutningsledningar till och utrustning i de lokalstatio-<br>ner som accessnätet utgår ifrån. En lagreglering om tillgång till accessnät<br>ger aktörerna på marknaden klara spelregler som bildar förutsättning för<br>långsiktiga investeringar på ett sätt som inte torde kunna säkerställas om<br>aktörerna hänvisas till att endast förlita sig på avtal som med all sanno-<br>likhet kommer att innehålla tidsbegränsningar.</p>
<p>Starka skäl talar därför för att tillgång till accessnät görs möjlig och att<br>detta skall ske genom lagstiftning. Den senaste tidens tekniska utveckling<br>har emellertid inneburit att radio- och TV-tjänster samt andra tjänster<br>som kräver hög överföringskapacitet, t.ex. kommunikation via Internet,<br>kan förmedlas även genom telenätet. Detta innebär att vissa bestämmelser<br>i yttrandefrihetsgrundlagen aktualiseras även när det gäller telenät. Be-<br>stämmelsen i 3 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen innebär att vaije<br>svensk medborgare och svensk juridisk person har rätt att sända radio-<br>program genom tråd. Det kan inte uteslutas att en skyldighet att ge till-<br>gång till sitt accessnät innebär en begränsning av denna grundlagsfästa<br>rätt för nätinnehavaren. Frågans förhållande till yttrandefrihetsgrundlagen<br>måste därför övervägas innan något förslag till lagstiftning kan presente-<br>ras. Den sittande Mediegrundlagsutredningen (Ju 1999:01, dir. 1999:8)<br>skall redovisa sitt uppdrag till regeringen senast den 31 december 2000.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>96</p>
<h4>6.5.6</h4>
<h4>Post</h4>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>De konkurrensbegränsande förfaranden från Posten som Konkurrensver-<br>ket har ingripit mot har i huvudsak utgjorts av exklusivavtal och liknande<br>klausuler, trohetsskapande rabatter samt selektiv prissättning. Det har<br>även aktualiserats till vilka villkor övriga aktörers tillträde till den s.k.<br>postala infrastrukturen, bl.a. postboxar, skall ske. Begreppet postal in-<br>frastruktur har inte definierats i vare sig postlagen eller i förarbetena till<br>denna - än mindre framgår till vilka villkor övriga postoperatörer skall<br>ges tillträde till den postala infrastrukturen. Den lagändring (1999:571)<br>som trädde i kraft den 1 juli 1999 förväntas emellertid ge tydligare spel-<br>regler i detta avseende.</p>
<p>Posten är fortfarande den klart dominerande aktören på den svenska<br>postmarknaden vad gäller brevförsändelser. CityMail har en begränsad<br>geografisk täckning och det 60-tal lokala distributörer som har vuxit fram<br>har en än mer begränsad täckning. Det är mycket stora etableringskostna-<br>der förknippade med att i konkurrens med Posten erbjuda en rikstäckande<br>brevbefordran. Därför kan Postens dominans förutses komma att kvarstå<br>under överskådlig tid.</p>
<p>Att gå från en reglerad marknad med en aktör till en öppen marknad<br>med konkurrens har visat sig inte vara lätt på postmarknaden. Erfarenhe-<br>terna av tillämpningen av konkurrenslagen har visat att den dominerande<br>aktörens förfaranden och planerade åtgärder har lett till en mycket om-<br>fattande formell ärendehantering. I flera fall har Konkurrensverkets<br>prövning lett till att Posten har tvingats ändra sitt beteende. Vissa pro-<br>blem har tagits om hand genom särskild lagstiftning. Särlagstiftningens<br>betydelse för att stödja utvecklingen mot en mer balanserad konkurrens-<br>situation har emellertid inte varit densamma på postområdet som på tele-<br>området. De nya aktörerna på marknaden anser att ett antal svårigheter<br>fortfarande existerar.</p>
<p>Genomförda och pågående åtgärder</p>
<p>Genom en lagändring som trädde i kraft den 1 juli 1999 (SFS 1999:571)<br>är postoperatör skyldig att möjliggöra att försändelser som befordrats av<br>andra operatörer kan nå operatörens postboxar och andra anläggningar<br>för postöverlämning till mottagare. Sådan tillgång skall ges till skäliga<br>och konkurrensneutrala samt icke-diskriminerande villkor.</p>
<p>Den andra delen av den postala infrastrukturen, ett gemensamt system<br>för adressändring och eftersändning, handhas av Svensk Adressändring<br>AB (SvAAB) som ägs av Posten. Inför lagändringarna den 1 juli 1999<br>ansågs det viktigt att SvAAB agerar på ett konkurrensneutralt sätt på<br>marknaden och att ägandet och inflytandet i SvAAB är viktiga inslag för<br>att uppnå detta. Då det ansågs möjligt att aktörerna på marknaden, med<br>PTS medverkan, själva skulle kunna uppnå en från allmän synpunkt till-<br>fredsställande lösning lämnades frågan till dem för ytterligare överlägg-<br>ning innan lagstiftningsåtgärder övervägdes (prop. 1998/99:95, s. 25 ff).</p>
<p>Överläggningarna ledde fram till att SvAAB från den 1 januari 2000<br>ägs till 85 procent av Posten och till 15 procent av CityMail. Styrelsen i</p>
<p>4 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 140</p>
<p>SvAAB består av två personer från Posten och två från övriga postope-<br>ratörer.</p>
<p>Vad gäller frågan om eftersändning har Posten och övriga aktörer hit-<br>intills löst frågan om eftersändning utanför eget distrikt genom avtal.<br>Posten och övriga aktörer har emellertid olika uppfattningar om bl.a.<br>storleken på ersättningen till Posten for utförda tjänster. Infor lagändring-<br>arna som trädde i kraft den 1 juli 1999 konstaterades att aktörerna även<br>på detta område bör ges ytterligare möjligheter att lösa problemen, med<br>PTS medverkan. Samtidigt påpekas att, om detta inte är en framkomlig<br>väg, det kan bli aktuellt att återkomma till frågan om frågan bör regleras<br>närmare.</p>
<p>Postnummersystemet, som dåvarande Postverket inrättade i syfte att<br>effektivisera postsorteringen har med tiden blivit en forutsättning för att<br>upprätthålla en hög kvalitet i postgången. Även på andra områden har<br>postnummersystemet kommit att spela en viktig roll, exempelvis för fas-<br>tighetsregistret.</p>
<p>Kritik har riktats mot Postens sätt att hantera postnummersystemet.<br>Efter lagändringen har regeringen bemyndigats att utse en operatör för att<br>tillhandahålla och förvalta postnummersystemet. Innan några större för-<br>ändringar görs i systemet måste dessa godkännas av PTS. Förvaltaren av<br>postnummersystemet är vidare numera enligt lag skyldig att på andra<br>postoperatörers begäran tilldela dem postnummer för postboxanläggning-<br>ar i befintliga postnummerområden.</p>
<p>6.5.7 Energi</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<h4>El</h4>
<p>Ett konkurrensbegränsande förfarande som uppträtt efter elmarknadsre-<br>formen är att energiföretag ger fjärrvärmekunder rabatt på fjärrvärmen<br>om kunden även köper hela sitt behov av el till ett förutbestämt pris. För<br>en fastighets- eller villaägare med fjärrvärme är kostnaden för denna be-<br>tydligt högre än kostnaden för el. Detta innebär att en relativt liten rabatt<br>på fjärrvärme motsvarar en väsentlig kostnadsreduktion eller mycket hög<br>rabatt på el. Energiföretag som säljer både fjärrvärme och el med en så-<br>dan rabattkonstruktion far således en betydande konkurrensfördel i för-<br>hållande till ett företag som endast saluför el.</p>
<p>Det är inte ovanligt att företag bedriver såväl monopolverksamhet som<br>konkurrensutsatt verksamhet. Detta ger företaget möjlighet att använda<br>ekonomiska överskott från monopolverksamheten till att subventionera<br>den konkurrensutsatta verksamheten (korssubventionering) och sätta<br>konkurrensen på marknaden ur spel. Enligt nuvarande regler i ellagen far<br>en juridisk person som bedriver nätverksamhet inte dessutom bedriva de<br>konkurrensutsatta verksamheterna produktion och försäljning av el. Syf-<br>tet med dessa regler har dock inte till fullo uppnåtts.</p>
<p>Enligt en rapport från Nätmyndigheten (Korssubventionering på el-<br>marknaden, 1997) bedrev ungefar hälften av de omkring 200 elhandelsfö-<br>retagen inte någon egentlig verksamhet i mitten av 1997.1 stället var den</p>
<p>98</p>
<p>personal som skulle svara för elförsäljningen anställd i nätbolaget. Detta<br>bolag bedrev i praktiken, förutom elförsäljning, konkurrensutsatta verk-<br>samheter såsom elektriska installationsarbeten åt byggnadsföretag m.fl.<br>Endast en femtedel av nätföretagen bedrev enbart nätverksamhet. Nät-<br>myndigheten framhåller vidare i rapporten att så omfattande utredningar<br>som krävs för att utreda skälig avgiftsnivå bara kan göras avseende ett<br>begränsat antal företag per år. Det har också visat sig vara svårt att slutfö-<br>ra en sådan skälighetsprövning på kortare tid än ett år.</p>
<p>De nuvarande reglerna för prisreglering av nätverksamhet har således<br>visat sig otillräckliga för att hantera vissa brister i konkurrensen på elom-<br>rådet. En orsak till detta är att nätverksamhet i praktiken oftast drivs till-<br>sammans med andra verksamheter, vilket gör det svårt att med hjälp av<br>särskilda regler för prissättningen anpassa nätavgifterna till en effektivt<br>bedriven verksamhet. Det har inte heller varit möjligt att genom tillämp-<br>ningen av reglerna tillräckligt klargöra vilka kostnader som hör till nät-<br>verksamhet eller att lägga fast vissa principiellt viktiga redovisningsprin-<br>ciper.</p>
<p>Genomförda och pågående åtgärder</p>
<p>Regeringen har uppmärksammat problemen med reglerna för prisregle-<br>ring av nätverksamheten och tillsatte en utredning i slutet av år 1999.<br>Utredningen antog namnet Elnätsutredningen (N 1999:12). Utredningens<br>uppdrag är bl.a. att analysera regelverket för nätövervakningen och kors-<br>subventionering. Utredningen skall lägga fram sitt slutbetänkande med<br>förslag på åtgärder senast den 1 mars 2001.</p>
<h4>Naturgas</h4>
<p>Kommunala fjärrvärme- och gasanläggningar omfattades före 1996 av<br>självkostnads- och likställighetsprincipema enligt kommunallagen<br>(1991:900). I samband med elmarknadsreformen infördes dock bestäm-<br>melser om att distribution av fjärrvärme och naturgas från kommunala<br>anläggningar inte längre skulle omfattas av dessa principer. Numera råder<br>således fri prissättning på naturgas. Värme- och gasmarknadsutredningen<br>har i sitt betänkande (SOU 1999:115) föreslagit mer omfattande undantag<br>från dessa principer.</p>
<p>EU:s energiministrar antog i juni 1998 ett direktiv om gemensamma<br>regler för den inre marknaden för naturgas (98/30/EG). Naturgasmark-<br>nadsdirektivet bygger på samma principer som ligger till grund för el-<br>marknadsdirektivet (tillgång till nätet, ömsesidighet, subsidiaritet och<br>gradvis öppnande av marknaden), men beaktar samtidigt de särskilda<br>villkoren för naturgasmarknaden. I direktivet finns gemensamma regler<br>för överföring, distribution, leverans och lagring av naturgas. Där fast-<br>ställs regler för naturgassektoms organisation och funktion och för till-<br>träde till marknaden samt drift av systemen. Vidare preciseras vilka krite-<br>rier och förfaranden som skall tillämpas vid beviljande av tillstånd för<br>överföring, distribution, leverans och lagring av naturgas. Direktivet skall</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>99</p>
<p>vara genomfort i medlemsstaternas lagstiftning senast den 10 augusti Prop. 1999/2000:140<br>2000.</p>
<p>Genomförda och pågående åtgärder</p>
<p>I sitt slutbetänkande (SOU 1999:115) föreslår Värme- och gasmarknads-<br>utredningen, som tillsattes med uppgift att se över den svenska lagstift-<br>ningen mot bakgrund av naturgasmarknadsdirektivet, att en ny lagstift-<br>ning införs på naturgasområdet. Motivet till detta är att direktivet är be-<br>tydligt mer långtgående och omfattande än den nuvarande lagstiftningen<br>på naturgasområdet. Den föreslagna naturgaslagen skall bygga på ett s.k.<br>reglerat tillträde enligt allmängiltiga regler och offentliggjorda tariffer.<br>Utredningen föreslår att marknaden öppnas den 1 augusti för naturgasfö-<br>retag, kunder med naturgaseldad kraftproduktion samt inledningsvis för<br>kunder med en förbrukning över 5 miljoner kubikmeter per år. Detta<br>skulle innebära en marknadsöppning på ca 60 procent. Den 1 januari<br>2006 tas gränsen vad gäller kunders förbrukning bort och marknaden<br>öppnas för alla. Utredningen föreslår endast krav på särredovisning och<br>inte krav på juridisk separation mellan monopolverksamheten (främst<br>transport av gas i ledningarna) och konkurrensutsatt handel med naturgas.<br>Förslaget innehåller även möjligheter till att bl.a. inom ett geografiskt<br>område ge ägare till nybyggda ledningar tillfälligt undantag från kravet<br>på att öppna ledningarna. Detta syftar till att undvika att investeringsvil-<br>jan påverkas negativt i områden där naturgasnätet ännu inte är utbyggt.</p>
<p>Den 30 mars överlämnade regeringen en proposition (1999/2000:72)<br>till riksdagen. De förslag som lämnas i propositionen överensstämmer i<br>huvudsak med Värme- och gasmarknadsutredningens förslag, förutom att<br>regeringen föreslår en långsammare öppning av naturgasmarknaden. Re-<br>geringen föreslår att marknaden den 1 augusti skall öppnas för naturgas-<br>företag, kunder med naturgaseldad kraftproduktion samt inledningsvis för<br>kunder med en förbrukning över 25 miljoner kubikmeter per år. Detta<br>innebär att enbart ett fatal industriföretag kommer att ha möjlighet att<br>välja leverantör vid inköp av gas. Orsaken till att regeringen valt en lång-<br>sammare marknadsöpppning är att många naturgasföretag i dag har in-<br>gångna långsiktiga avtal (take-or-pay avtal), som gör att de måste köpa<br>gas från en viss leverantör. Under åren 2000-2003 kommer dock dessa<br>långsiktiga, inlåsande avtal att löpa ut och regeringen kommer då att<br>öppna marknaden för mer konkurrens. De nya reglerna föreslås träda i<br>kraft den 1 augusti 2000.</p>
<h4>Fjärrvärme</h4>
<p>Distribution av fjärrvärme kan betraktas som ett s.k. naturligt monopol.<br>Monopol omfattas i många fall av någon form av prisreglering, bl.a. för<br>att konsumenterna inte skall drabbas av oskäligt höga priser. Det kan<br>dock konstateras att det i samband med elmarknadsreformen kom att in-<br>föras bestämmelser som innebar att prissättningen på fjärrvärme blev fri.<br>Priserna på fjärrvärme varierar starkt mellan olika kommuner, vilket kan</p>
<p>100<br></p>
<p>vara en indikation på att fjärrvärmeföretagen drar fordel av sin monopol- Prop. 1999/2000:140<br>ställning vid prissättningen.</p>
<p>Genomförda och pågående åtgärder</p>
<p>Konkurrensproblemen på fjärrvärmeområdet har uppmärksammats av<br>regeringen som i december 1999 uppdrog till Statens energimyndighet<br>(STEM) att efter samråd med Konkurrensverket och Konsumentverket<br>följa utvecklingen på fjärrvärmemarknaden i syfte att klargöra förutsätt-<br>ningarna för att skapa en väl fungerande konkurrens på den oreglerade<br>fjärrvärmemarknaden.</p>
<p>STEM skall bl.a. utreda om priskillnadema mellan fjärrvärmebolagen<br>beror på kostnadskillnader och i så fall vad som orsakar dessa. STEM<br>skall också bedöma riskerna för korssubventionering mellan konkur-<br>rensutsatt och monopoiskyddad verksamhet och lämna förslag till åtgär-<br>der som bör vidtas för att komma till rätta med problemen. Uppdraget<br>skall redovisas senast den 1 oktober 2000.</p>
<h4>6.5.8 Läkemedel</h4>
<p>Den 1 januari 1997 genomfördes den s.k. läkemedelsreformen. Syftet<br>med reformen är bl.a. att läkemedel fullt ut skall betraktas som en del av<br>hälso- och sjukvården och ingå i hälso- och sjukvårdshuvudmännens<br>samlade prioriteringar inom området. Som ett led i reformen skall sjuk-<br>vårdshuvudmännen ta över kostnadsansvaret för läkemedel och förhand-<br>lingar pågår därför för närvarande mellan staten och Landstingsförbundet<br>om formerna för denna huvudmannaskapsförändring. I och med huvud-<br>mannaskapsförändringen kommer både ansvaret för förskrivning av lä-<br>kemedel och det finansiella ansvaret för läkemedelsförmånen att knytas<br>till samma huvudman, vilket är en förutsättning för att öka effektiviteten<br>och rationaliteten i läkemedelsanvändningen och öka kontrollen över<br>kostnadsutvecklingen för läkemedelsförmånen.</p>
<p>En viktig fråga i anslutning till att sjukvårdshuvudmännen skall ta över<br>det fulla kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen är om det finns skäl<br>att ändra det nuvarande systemet för direkt priskontroll av produkter in-<br>om läkemedelsförmånen, det s.k. prissättningssystemet.</p>
<p>Den 1 juli 1993 trädde en ny läkemedelslag i kraft. I och med införan-<br>det av den lagen frigjordes priskontrollen för läkemedel från produkt-<br>kontrollen i enlighet med reglerna inom EU. Detta innebär att prissätt-<br>ningen i Sverige på läkemedel i princip blev fri. Undantaget från detta är<br>emellertid priserna på de läkemedel som producenten vill ha subventio-<br>nerade inom ramen för läkemedelsförmånen. De subventionerade läke-<br>medlen utgör den största delen av alla läkemedel som säljs.</p>
<p>Läkemedelslagen innehåller inga regler för prissättning av läkemedel.<br>Sådana regler återfinns i stället i lagen (1996:1150) om högkostnads-<br>skydd vid köp av läkemedel m.m. som trädde i kraft den 1 januari 1997.<br>Enligt gällande regler skall Riksförsäkringsverket (REV) fastställa apote-<br>kens utförsäljningspris (AUP) på läkemedel inom läkemedelsförmånen.<br>Det förmånsgrundande priset består av apotekens inköpspris (AIP) och<br></p>
<p>101</p>
<p>Apoteket AB:s handelsmarginal for den aktuella produkten. RFV prövar Prop. 1999/2000:140<br>och fastställer sålunda både AIP och Apoteket AB:s handelsmarginal.</p>
<p>RFV skall även fastställa pris på övriga produkter inom läkemedelsför-<br>månen, dvs. medel som förskrivs i födelsekontrollerande syfte och vissa<br>förbrukningsartiklar. Utöver detta skall RFV också besluta om referen-<br>spriser. Det s.k. referensprissystemet infördes den 1 januari 1993 och<br>innebär att RFV skall besluta om ett högsta rabattgrundande pris för lä-<br>kemedel där det finns generiskt likvärdiga läkemedel registrerade i Sve-<br>rige. Det blir detta s.k. referenspris som skall läggas till grund för beräk-<br>ningen av subventionen. För läkemedel som har ett högre pris än referen-<br>spriset far patienten själv betala mellanskillnaden.</p>
<p>Genomförda och pågående åtgärder</p>
<p>Regeringens bedömning är att det kan vara lämpligt att genomföra vissa<br>förändringar av det nuvarande prissättningssystemet för läkemedel inom<br>läkemedelsförmånen för att bättre anpassa det till de nya förutsättningar-<br>na för läkemedelsförmånen, däribland den förestående huvudmanna-<br>skapsförändringen. Inriktningen är därför att regeringen i en proposition<br>under vintern 2000/2001 skall lägga förslag till förändringar i prissätt-<br>ningssystemet som kan träda i kraft senast den 1 juli 2001. Avsikten är att<br>denna proposition även skall behandla frågor som har anknytning dels till<br>fastställandet av Apoteket AB:s handelsmarginal, dels till tillämpningen<br>av det s.k. referensprissystemet.</p>
<p>Läkemedelsförmånen i sin helhet är för närvarande föremål för en<br>översyn av en särskild utredare (dir. 1999:35). Utredaren skall redovisa<br>sitt uppdrag till regeringen senast den 30 september 2000.</p>
<h4>6.5.9 Sammanfattande bedömning</h4>
<p>Erfarenheterna visar att en regelreformering som syftar till skapa förut-<br>sättningar för konkurrens på en marknad - eller att öka konkurrenstrycket<br>- oftast endast är inledningen på en lång process. Vare sig det handlar om<br>att ersätta ett monopol med en marknad med flera aktörer, eller att upp-<br>häva en marknadsreglering som begränsat befintliga och potentiella aktö-<br>rers handlingsfrihet, har de för konsumenterna gynnsamma effekterna av<br>konkurrensutsättningen vanligen inte fatt fullt genomslag på kort sikt. I<br>vissa fall har nya problem uppträtt på marknaden som kommit att undan-<br>skymma de faktiskt uppnådda fördelarna. I andra fall har den åsyftade<br>konkurrensen utvecklats långsamt och under betydande svårigheter.</p>
<p>Omregleringama har i många fall inneburit att tjänster som tidigare har<br>tillhandahållits i offentlig regi kommit att utföras antingen av privata fö-<br>retag eller av statliga eller kommunala bolag på kommersiell basis. För-<br>ändringsprocessen har medfört olika slag av positiva effekter men i<br>många fall även skapat problem från konsumentskyddssynpunkt. Den<br>enskilde konsumenten har i vissa fall haft svårt att t.ex. förhandla sig<br>fram till gynnsamma priser och villkor, medan stora kunder har haft ett<br>bättre förhandlingsläge. Det sociala ansvar som normalt har förväntats av</p>
<p>102<br></p>
<p>offentliga organ och myndigheter kan inte självklart överforas på privata<br>aktörer.</p>
<p>Från konsumentskyddssynpunkt betyder förändringarna av verksam-<br>heten och närmandet mellan offentlig och privat tjänsteproduktion att nya<br>regler måste tillskapas för att skydda konsumenternas intressen. Leve-<br>rantörernas och konsumenternas rättigheter och skyldigheter måste vila<br>på en stabil grund. För att de nya marknaderna skall fungera effektivt<br>krävs vidare att konsumenterna ges reella möjligheter till rådgivning och<br>information samt att det finns forum för klagomål som är lätt tillgängliga,<br>snabba och effektiva.</p>
<p>På marknader som tidigare varit legala eller faktiska monopol har en<br>fortsatt hög koncentration och stark dominans för den tidigare monopo-<br>listen utgjort grunden för många av de observerade konkurrensproble-<br>men. Det dominerande företaget har genom sin styrka och etablerade<br>ställning på olika sätt kunnat motverka att nya konkurrenter får faste på<br>marknaden. Särskilt stora har möjligheterna att sätta konkurrensen ur spel<br>varit i de fall där dominanten kontrollerar sådan infrastruktur som kon-<br>kurrenterna behöver tillgång till för att kunna verka på marknaden. Olik-<br>heten i konkurrensförutsättningar för offentliga och privata aktörer har<br>ibland bidragit till att förstärka obalansen mellan det etablerade företaget<br>och de nya utmanarna.</p>
<p>På flera områden framstår bristen på effektiva regler som en viktig or-<br>sak till att utvecklingen mot en mer balanserad konkurrensmarknad inte<br>har gått snabbare. Konkurrenslagen har utnyttjats för att främst ingripa<br>mot förfaranden som har utgjort missbruk av en dominerande ställning.<br>Lagtillämpningen har på vissa områden tagit stora resurser i anspråk<br>samtidigt som det har visat sig svårt att komma till rätta med de bakom-<br>liggande orsakerna till de svårigheter som nya aktörer på regelreformera-<br>de marknader har mött. En rimlig slutsats är att konkurrenslagen i första<br>hand är ägnad att motverka konkurrensbegränsande förfaranden på mer<br>normala konkurrensmarknader och att det därmed, åtminstone under en<br>övergångsperiod, krävs en komplettering med särskilda regelverk för en<br>framgångsrik konkurrensutsättning. Sådana regler har också skapats för<br>de berörda marknaderna, men erfarenheterna visar att de kan behöva vi-<br>dareutvecklas när konkurrensen i praktiken inte utvecklas på det sätt som<br>avsågs. Som exempel kan nämnas regler för tillträde till infrastruktur och<br>regler för att förhindra korssubventionering mellan monopolverksamhet<br>och konkurrensutsatt verksamhet.</p>
<p>På områden där det på grund av regleringar eller monopol inte har fun-<br>nits möjligheter att aktivt välja mellan olika leverantörer eller produkter<br>innebär öppnandet för konkurrens att nya krav ställs på konsumenternas<br>vilja och förmåga att informera sig om olika alternativ. För att en regel-<br>reformering skall bli framgångsrik kan det därför på vissa områden finnas<br>behov av åtgärder från samhällets sida för att höja konsumenternas med-<br>vetenhet och kunskaper, exempelvis genom att göra informationen om<br>existerande alternativ och deras egenskaper mer lättillgänglig.</p>
<p>f vissa fall har flera aktörer funnits på en marknad före regelreforme-<br>ringen. Förutsättningar för konkurrens har skapats genom att marknads-<br>regleringar har upphävts, exempelvis avseende etablering, prissättning<br>eller produktinnehåll. De tidigare regleringarna kan ha krävt en enhetlig-<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>103</p>
<p>het i företagens beteende på marknaden och därigenom orsakat en orga- Prop. 1999/2000:140<br>niserad samverkan mellan dessa företag. Det är på sådana marknader sär-<br>skilt viktigt att Konkurrensverket har de förutsättningar som behövs för<br>en kraftfull tillämpning av konkurrenslagens förbudsbestämmelser.</p>
<h3>6.6 Offentliga aktörer</h3>
<p>I kommuner, landsting och statliga myndigheter pågår ett omfattande<br>förändrings- och förnyelsearbete. Detta arbete har resulterat i förnyelse<br>av den traditionella förvaltningsformen genom nya styrformer, decentra-<br>lisering och brukarinflytande m.m. Vidare har en ökad andel av alternati-<br>va driftformer med fortsatt offentlig finansiering utvecklats. Med alterna-<br>tiva driftsformer avses att en myndighet väljer att överföra verksamheter<br>som tidigare drivits i egen regi och traditionell förvaltningsform till drift i<br>privaträttslig form. Dessa former kan vara offentliga företag (bolag och<br>stiftelser med företaget eller det allmänna som huvudman). Det kan också<br>vara fråga om offentliga driftentreprenader (köp av tjänster med samman-<br>satt funktion, t.ex. drift av vårdcentraler, äldreboenden m.m.) med det<br>allmänna som huvudman. Vidare kan det vara fråga om offentlig bi-<br>dragsgivning till privat verksamhet (fristående skolor, privata daghem<br>eller idrottsanläggningar) eller offentliga köp av enstaka platser på pri-<br>vata institutioner m.m. Gemensamt för samtliga alternativa driftformer är<br>att det allmänna har ett obligatoriskt eller förväntat ansvar för verksam-<br>heten som sådan.</p>
<p>Utvecklingen mot ökad konkurrens i den offentliga sektorn har medfört<br>att den traditionella gränsen mellan offentlig och privat sektor blivit<br>mindre markerad. Den ökade marknadsorienteringen inom den offentliga<br>sektorn har inneburit att offentlig verksamhet agerar mer marknadsori-<br>enterat och affärsmässigt i sin egenskap av tjänsteproducent, samtidigt<br>som den privata sektorn i högre utsträckning kan konkurrera om offentlig<br>produktion i samband med upphandling av varor och tjänster på dessa<br>marknader. Offentliga aktörer uppträder således både som köpare och<br>som säljare på olika marknader.</p>
<h4>6.6.1 Det offentliga som köpare</h4>
<p>När det offentliga agerar som inköpare av varor och tjänster gäller lagen<br>(1992:1528) om offentlig upphandling, LOU, som i sin tur bygger på<br>EG-direktiv om offentlig upphandling. Dessa regler är bl.a. till för att<br>tillvarata konkurrensmöjligheterna när det allmänna skall göra inköp.<br>Grundprinciperna är att offentlig upphandling skall göras affärsmässigt, i<br>konkurrens och på ett icke-diskriminerande sätt. Reglerna är bl.a. utfor-<br>made i syfte att försvåra möjligheterna att vid en upphandling gynna eller<br>missgynna vissa leverantörer på ett obehörigt och därmed konkurrenss-<br>nedvridande sätt.</p>
<p>Om en upphandlande enhet har brutit mot någon bestämmelse i lagen<br>och detta har medfört att en leverantör lidit eller kan komma att lida ska-<br>da, skall länsrätt på ansökan av leverantören besluta att upphandlingen</p>
<p>104<br></p>
<p>skall göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse gjorts. Läns-<br>rätten far inte pröva ansökan efter den tidpunkt då avtal om upphandling<br>slöts. En upphandlande enhet som inte följt bestämmelserna i lagen skall<br>ersätta därigenom uppkommen skada för leverantör.</p>
<p>Nämnden för offentlig upphandling, NOU, utövar tillsyn över den of-<br>fentliga upphandlingen, avger yttranden i klagomålsärenden, sprider in-<br>formation och ger ut allmänna råd om hur upphandlingsbestämmelsema<br>skall tolkas. En översyn av nämndens organisation, roll och uppgifter<br>pågår för närvarande.</p>
<p>Lagen (1994:615) om ingripande mot otillbörligt beteende avseende<br>offentlig upphandling, LIU, är ett komplement till LOU. LIU gäller otill-<br>börliga beteenden avseende upphandling som omfattas av LOU. Mark-<br>nadsdomstolen far efter ansökan förbjuda en enhet att vid genomförande<br>av upphandling i anbudskonkurrens tillämpa ett visst beteende som vid<br>en samlad bedömning är att anse som otillbörligt. Ett beteende kan vara<br>otillbörligt om något företag påtagligt diskrimineras antingen i förhållan-<br>de till den verksamhet som enheten själv bedriver eller i förhållande till<br>ett annat företag. Beteendet kan också vara otillbörligt om det på något<br>annat sätt påtagligt snedvrider förutsättningar för konkurrens vid upp-<br>handlingen. En förutsättning för ett förbud är att enheten tidigare tilläm-<br>pat beteendet eller att det av annan särskild anledning är sannolikt att<br>enheten kommer att tillämpa detta. Ett förbud kan gälla omedelbart och<br>kan kombineras med vite.</p>
<p>Regeringen har i den nationella rapporten om ekonomiska reformer på<br>produkt och kapitalmarknaderna för 1999, som ingår i EU:s s.k. Cardiff-<br>process under Ekofm-rådet, uppskattat att den offentliga upphandlingen<br>omsatte ca 360 miljarder kronor 1997. Detta motsvarade 20,7 procent av<br>BNP. Kommunsektorn och de kommunala bolagen svarade för 58 pro-<br>cent, staten och de statliga bolagen för 38 procent och försörjningssekto-<br>rerna för resterande del. Besparingseffekten av införandet av LOU kan<br>uppskattas till 3,3 miljarder kr per år, dvs. cirka en procent av värdet på<br>den totala offentliga upphandlingen. Regeringen anser därför att det finns<br>ett stort behov av att förbättra offentlig upphandling både på nationell<br>nivå och på EU-nivå.</p>
<p>Upphandlingskommittén har i uppdrag av regeringen att se över beho-<br>vet av tillsyn över den offentliga upphandlingen. Enligt Upphandlings-<br>kommitténs bedömning är de ekonomiska resultat som har uppnåtts hit-<br>tills endast en del av vad som skulle kunna uppnås om den offentliga<br>upphandlingen effektiviseras ytterligare.</p>
<p>En viktig aspekt på den offentliga upphandlingen är att leverantörerna<br>har förtroende för systemet. I samband med att den offentliga upphand-<br>lingen har ökat i omfattning har det uppkommit osäkerhet bland privata<br>företag, bl.a. i fråga om vilken behandling de privata företagen kommer<br>att få jämfört med upphandlarens egenregiverksamhet. Om företagen i<br>mer betydande omfattning drar sig för att delta i anbudstävlingar som<br>offentliga upphandlare anordnar uteblir det konkurrenstryck som är såda-<br>na tävlingars syfte.</p>
<p>NOU har kartlagt vilka problem som kan uppstå vid upphandlingar i<br>rapporten Kartläggning av fel och brister vid offentlig upphandling<br>(NOU:s dnr 52/99-28). Enligt rapporten tillämpar knappt hälften av de<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>105</p>
<p>upphandlande enheterna lagen fullt ut. Som exempel kan nämnas att 20<br>procent av 1 275 kommun- och landstingsägda bolag i ett tillsynsprojekt<br>som NOU drev ansåg att de inte omfattades av LOU, huvudsakligen på<br>grund av att de drev verksamhet av kommersiell karaktär. Leverantörer<br>har problem med att få kännedom om vilka upphandlingar som görs.<br>Upphandlande enheter kritiseras också for att prioritera kortsiktiga intres-<br>sen såsom pris genom att teckna alltför stora kontrakt. Detta leder till att<br>enbart stora företag kan lämna anbud och att de mindre trängs bort från<br>marknaden.</p>
<p>NOU framhåller vidare att det finns överträdelser av lagstiftningen som<br>är av principiell karaktär såsom otillåten direktupphandling. Med detta<br>avses att ett inköp görs av en leverantör utan att bestämmelserna i LOU<br>följts. Ett annat exempel är att ett avtal har ingåtts med stöd av LOU av-<br>seende en viss volym och att det senare sker ett inköp av en väsentligt<br>större volym utan att lagstiftningen följs. Vidare förekommer att en upp-<br>handlande enhet förlänger ett avtal trots att det inte finns någon förläng-<br>ningsklausul i avtalet eller trots att en sådan klausul redan är utnyttjad.</p>
<p>Kontroll av regelefterlevnaden och kompetenshöj ande åtgärder för<br>upphandlande enheter är viktiga instrument för att skapa förtroende för<br>den offentliga upphandlingen. För att förbättra konkurrensen utan att er-<br>sätta offentliga monopol med privata monopol krävs att små och medel-<br>stora företag ges reella möjligheter att delta i upphandlingar. Ett arbete<br>med att se över tillsynen och att effektivisera upphandlingen pågår inom<br>Upphandlingskommittén. Kommittén har dragit slutsatsen att tillsynen<br>behöver effektiviseras. Remissutfallet över kommitténs delbetänkande<br>Effektivare offentlig upphandling (SOU 1999:139) visar att det finns en<br>bred uppslutning när det gäller behovet av att effektivisera tillsynen en-<br>ligt LOU.</p>
<h4>Genomförda och pågående åtgärder</h4>
<p>Upphandi ingskomm ittén</p>
<p>Upphandlingskommittén har bl.a. utrett hur tillsynsmyndigheten för den<br>offentliga upphandlingen skall organiseras. Vidare har kommittén gjort<br>en översyn av bestämmelserna i 6 kap LOU som bl.a. avser upphandling-<br>ar under de s.k. tröskelvärdena och bestämmelsen om skadestånd enligt 7<br>kap 6 § LOU. Kommittén redovisade i ett delbetänkande, Effektivare<br>offentlig upphandling (SOU 1999:139) bl.a. förslag om att den nuvarande<br>tillsynsmyndigheten NOU slås samman med Konkurrensverket och bildar<br>en ny myndighet benämnd Konkurrens- och upphandlingsverket. Den<br>nya tillsynsmyndigheten föreslås fa utökade befogenheter genom att kun-<br>na föra talan i domstol om utdömande av en s.k. marknadsskadeavgift för<br>allvarligare regelöverträdelser. Vidare föreslås att tillsynsmyndigheten<br>skall kunna föra talan i domstol om förbud för en upphandlande enhet att<br>upprepa en allvarlig regelöverträdelse som inte skett av uppsåt eller<br>oaktsamhet. Detta föreläggande skall kunna förenas med vite. Till-<br>synsmyndigheten förslås också få talerätt i överprövningsmål, dvs. mål<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>106</p>
<p>där förvaltningsdomstol avgör om en pågående upphandling gått rätt till Prop. 1999/2000:140<br>och bestämmer, om den skall göras om eller rättas till.</p>
<p>För att underlätta för små och medelstora företag att fa kännedom om<br>upphandlingar och på så sätt öka deras deltagande i dessa föreslås krav på<br>obligatorisk annonsering för upphandlingar under tröskelvärdena samti-<br>digt som det införs möjligheter till s.k. selektiva förfaranden för att för-<br>enkla förfarandet för de upphandlande enheterna. Vidare föreslås be-<br>stämmelser med innebörd att upphandlande enhet inte far anta ett anbud<br>från någon som beslutar eller deltagit i handläggningen i ett upphand-<br>lingsärende om det finns risk för otillbörlig särbehandling. Delbetänkan-<br>det har remissbehandlats. Kommittén fortsätter att utreda vilka närmare<br>avvägningar som en upphandlande enhet bör göra när den skall anta ett<br>anbud och analysera vilka möjligheter en upphandlande enhet har att bl.a.<br>ta in antidiskrimineringsklausuler i upphandlingsavtal och genomföra<br>upphandlingar som gynnar lokala företag m.m. I uppdraget ingår också<br>att följa det arbete som bedrivs i fråga om miljökrav vid offentlig upp-<br>handling. Kommittén skall slutredovisa sitt arbete den 31 december 2000<br>(dir 1998:58 och 1999:34).</p>
<p>Sj ukvårdsupphandl ingar</p>
<p>Regeringen gav en utredning i uppdrag att redovisa och analysera den<br>nuvarande tillämpningen av upphandlingsreglema och dess förenlighet<br>med LOU vid landstings och kommuners köp av hälso- och sjuk-<br>vårdstjänster från privata vårdgivare samt hur EG-rätten rätteligen skall<br>tolkas i dessa frågor. Utredningen har analyserat om sjukvårdshuvud-<br>mannens tecknande av vårdavtal respektive samverkansavtal med enskil-<br>da vårdgivare skall föregås av ett upphandlingsforfarande enligt LOU<br>och EG-direktiven. Enligt utredningen bör begreppen klargöras och defi-<br>nieras.</p>
<p>Enligt utredningen lämnar varken EG-direktiven eller LOU något ut-<br>rymme för undantag från upphandlingsreglema vid upphandling av vår-<br>davtal för tjänster över de i direktiven angivna tröskelvärdena. När det<br>gäller samverkansavtal görs bedömningen att det inte föreligger en upp-<br>handlingssituation utan avtalet är ett utflöde av en offentligrättslig regle-<br>ring. Utredningen anser att landsting och kommuner även skall tillämpa<br>LOU vid anskaffning av tjänster från hel- och delägda bolag och när<br>upphandlande enheter avser att ingå avtal med avknoppad verksamhet.<br>När det gäller avknoppad verksamhet anses upphandlande enheter ha rätt<br>att ge vissa begränsade stödåtgärder till anställda som genomför en<br>avknoppning under tiden före och under bolagiseringen. När det gäller<br>upphandlingar under tröskelvärdena anser utredningen att nyttan av att<br>undanta anskaffningar från upphandling är liten och att en sådant uppdel-<br>ning skulle göra regelsystemet onödigt komplicerat. Utredningen redovi-<br>sade sitt uppdrag i december 1999 i betänkandet Upphandling av hälso-<br>och sjukvårdstjänster (SOU 1999:149) som f.n. remissbehandlas.</p>
<p>107</p>
<h4>6.6.2 Det offentliga som säljare</h4>
<p>En viktig förutsättning för en fungerande och effektiv konkurrens är att<br>lika villkor gäller för alla, såväl privata som offentliga aktörer. Närvaron<br>av offentliga aktörer på vissa marknader kan ha direkta och indirekta un-<br>danträngningseffekter eller en hämmande inverkan på nyetableringen,<br>vilket utgör tillväxthinder för en marknad. Utöver de samhällsekonomis-<br>ka effektivitetsförluster i form av dyrare och sämre varor och tjänster som<br>detta leder till, kan det inte uteslutas att det också leder till en dyrare of-<br>fentlig sektor än vad som annars skulle vara nödvändigt.</p>
<p>Budgetåret 1998 uppgick statliga myndigheters och affärsverks sam-<br>manlagda intäkter av försäljning av varor och tjänster till det offentliga<br>eller till enskilda till närmare 71 miljarder kr, varav affärsverken omsatte<br>drygt 19 miljarder kr (Ekonomistymingsverket, Avgifter 1998 - om av-<br>giftsbelagd verksamhet i staten. ESV 1999:12). Statligt ägda företag om-<br>satte samma år 260 miljarder kr (Regeringskansliet, Verksamhetsberättel-<br>se för företag med statligt ägande 1999).</p>
<p>Vid en uppskattning av omfattningen av kommunal kommersiell verk-<br>samhet kan kommunala hel- och delägda företag utgöra en måttstock. Vid<br>utgången av 1997 uppgick antalet inregistrerade kommunala hel- eller<br>delägda företag till 2 001 st. Av dessa var 1 683 st. aktiva. Dessa omsatte<br>128 miljarder kr vilket motsvarar ca 30 procent av den primärkommunala<br>sektorns sammanlagda omsättning (Svenska kommunförbundet, Kom-<br>munala företag 1999).</p>
<p>Det finns vissa grundläggande skillnader mellan offentliga och privata<br>aktörer som gör att de inte agerar på lika villkor. Kommuner, myndighe-<br>ter och offentliga bolag har i många fall en klart dominerande ställning<br>på den konkurrensutsatta marknaden eller på angränsande marknader<br>med anknytning till denna. Dominansen kan ha uppkommit till följd av<br>att man tidigare har haft en formell ensamrätt på att producera vissa varor<br>och tjänster. Utöver att en myndighet har tilldelats särskilda uppgifter<br>med ensamrätt i sin offentliga funktion kan den ha ett bestämmande in-<br>flytande över den konkurrensutsatta marknaden genom sin myndighets-<br>utövning. Det finns en klar konkurrensfördel i det faktum att man är en<br>myndighet eller har givits en ensamrätt att utföra vissa tjänster. Om myn-<br>digheten dessutom har myndighetsutövande funktioner som berör områ-<br>det där de konkurrerar föreligger en risk för att intressekonflikter kan<br>uppstå. Uppdragsverksamhet som bedrivs tillsammans med myndighets-<br>utövning ger myndigheten en särställning när det gäller att fa uppdrag i<br>den kommersiella delen av verksamheten.</p>
<p>Ett annat konkurrensproblem rör det faktum att myndigheter ofta både<br>har en beställarfunktion och en utför arfunktion. I vissa fall har man för-<br>sökt att skilja på dessa roller genom att organisatoriskt dela myndigheten<br>enligt en s.k. beställar-/utförarorganisation. Intressekonflikter och jävs-<br>situationer uppstår i samband med upphandling om myndigheten både<br>agerar som beställare och anbudsgivare för ett uppdrag.</p>
<p>Offentliga aktörer har ibland byggt upp sina anläggningstillgångar<br>med hjälp av anslagsmedel under ett tidigare monopol. I dessa fall kom-<br>mer den offentlige aktören således ha lägre fasta kostnader för verksam-<br>heten eftersom en stor del av anläggningstillgångarna redan är avskrivna.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>108</p>
<p>En viktig skillnad i konkurrensvillkoren mellan privata och offentliga Prop. 1999/2000:140<br>aktörer rör de finansiella villkoren och tillgången på riskkapital. Nedsatta<br>lokalhyror, gratis eller subventionerad arbetskraft och upplåtelse av<br>tomtmark på förmånliga villkor är andra exempel på subventioner som<br>den offentlige aktören kan åtnjuta. I den mån offentliga aktörer tar upp<br>lån sker det till en ränta som normalt ligger under marknadsräntan. Ett<br>annat exempel är att statliga bolag genom Riksgäldskontoret far tillgång<br>till en kreditriskfunktion i form av en kreditgaranti. Den viktigaste skill-<br>naden är att en offentlig aktör alltid ytterst garanteras av skattemedel med<br>den följden att den finansiella och affärsmässiga risken är mindre än i ett<br>privat företag. Slutligen finns, i den mån konkurrensutsatt och icke kon-<br>kurrensutsatt verksamhet bedrivs inom samma myndighet, bolag eller<br>koncern, en risk att den skyddade verksamheten korssubventionerar den<br>konkurrensutsatta.</p>
<h4>Genomförda och pågående åtgärder</h4>
<p>Konkurrensrådet</p>
<p>Regeringen har uttalat att det finns ett behov av att försöka undanröja<br>konkurrenskonflikter mellan privat och offentlig sektor for framtiden och<br>att diskutera hur en konkurrens på lika villkor bäst nås långsiktigt. Av<br>denna anledning har Rådet för konkurrens på lika villkor mellan offentlig<br>och privat sektor (Konkurrensrådet) inrättats av regeringen. 1 Konkur-<br>rensrådet ingår representanter för offentlig och privat verksamhet. Kon-<br>kurrensrådets uppgift är att, med beaktande av de olika grundförutsätt-<br>ningarna som gäller for privat och offentlig verksamhet, söka undanröja<br>konkurrenskonflikter som typiskt sett inte löses inom ramen för särskild<br>lagstiftning eller prövningsförfaranden. Verksamheten syftar till att ge<br>vägledning för framtiden om hur konkurrenssnedvridande förfaranden<br>kan undvikas och om möjligt att vissa typer av konkurrenskonflikter kan<br>mönstras ut. Konkurrensrådet skall bedriva sin verksamhet under tre år<br>och senast den 31 december 2000 redovisa sina samlade erfarenheter.<br>Konkurrensrådet delredovisade sin verksamhet i en rapport den 29 mars<br>1999. Rådet har med utgångspunkt från sina direktiv handlagt konkreta<br>ärenden i form av anmälningar från privata företag och organisationer<br>som ansett sin verksamhet hotad av det sätt på vilket stat, kommun,<br>landsting eller av dessa ägda bolag bedriver sin verksamhet inom det om-<br>råde där de privata företagen eller organisationerna är verksamma. An-<br>mälningarna till Konkurrensrådet handlar nästan uteslutande om klago-<br>mål där anmälaren hävdar att kommunerna snedvrider konkurrensen ge-<br>nom att agera utanför sitt av lagen avgränsande område och att man ge-<br>nom detta även snedvridit konkurrensen genom sin prissättning.</p>
<p>Rättslig prövning av kommunal näringsverksamhet</p>
<p>Regeringen uttalade bl.a. i 1999 års ekonomiska vårproposition att kvar-<br>varande hinder för konkurrens i gränslandet mellan offentlig och privat</p>
<p>109<br></p>
<p>verksamhet skall undanröjas. Bland de frågor som togs upp fanns frågan Prop. 1999/2000:140<br>om förutsättningar för företagare att fa en rättslig prövning av klagomål<br>rörande konkurrenssnedvridande effekter av kommunal näringsverksam-<br>het. En interdepartemental arbetsgrupp inom Näringsdepartementet har<br>haft i uppdrag att närmare belysa frågan om sanktioner mot kommunal<br>näringsverksamhet med konkurrenshämmande effekter utifrån ett kom-<br>munal-, konkurrens- eller annat marknadsrättsligt perspektiv.</p>
<p>Arbetsgruppen konstaterar att nuvarande regler i konkurrenslagen och<br>kommunallagen i huvudsak reglerar förhållanden inom offentlig respek-<br>tive privat sektor var för sig och inte tar sikte på de problem som uppstår<br>när offentlig och privat näringsverksamhet möts på samma marknad. Ar-<br>betsgruppen anser att preciseringar i kommunallagen av kommunal kom-<br>petens, hur näringsverksamhet far bedrivas och utökade regler om över-<br>klagbarhet av kommunala beslut säkert är möjliga att utarbeta, men att de<br>framstår som komplicerade sett utifrån det uppdrag som arbetsgruppen<br>har. Som den tekniskt mest lämpliga lösningen framträder att regler rö-<br>rande bedömningen av eventuella konkurrensbegränsande beteenden av<br>offentliga och privata aktörer samlas i konkurrenslagstiftning. En rad av<br>de problem som näringslivet påpekat som rör kommunalt lagtrots och<br>svårigheter att överklaga beslut rörande kommunal näringsverksamhet<br>kan lösas genom sådana bestämmelser. Arbetet med dessa frågor sker<br>parallellt med det arbete som bedrivs inom ramen för Rådet för konkur-<br>rens på lika villkor.</p>
<p>Staten som kommersiell aktör</p>
<p>Statskontoret fick i juni 1999 i uppdrag av regeringen att bl.a. kartlägga<br>och analysera statlig kommersiell och konkurrensutsatt verksamhet. Med<br>utgångspunkt från kartläggningen skulle Statskontoret göra en analys av<br>vilka behov statliga aktörer har att bedriva kommersiell verksamhet. Fö-<br>religger behov att bedriva kommersiell verksamhet skulle en analys göras<br>och förslag lämnas om hur konkurrenssnedvridande effekter kan undvi-<br>kas.</p>
<p>Statskontoret har i april 2000 sammanfattat sina slutsatser och lämnat<br>förslag i rapporten Staten som kommersiell aktör - Omfattning och kon-<br>kurrenseffekter. Statskontorets kartläggning visade att flertalet under-<br>sökta myndigheter och statliga bolag bedriver konkurrensutsatt verksam-<br>het i någon form. Närmare hälften av dessa gör det dessutom i märkbar<br>omfattning. Av de 99 myndigheterna konkurrerar 54 direkt med småfö-<br>retag. Likaså gjorde 14 av de 39 bolagen som ingick i Statskontorets un-<br>dersökning.</p>
<p>Av Statskontorets fallstudier framgår att de små företagen ofta på ett<br>påtagligt sätt känner sig hindrade att på olika sätt konkurrera på markna-<br>den om en offentlig aktör bedriver verksamhet. Det finns ett stort och<br>brett utbud av statliga kommersiella och konkurrensutsatta tjänster på<br>marknaden. Av dessa är det endast en del som kan sägas naturligen höra<br>samman med myndigheternas kärnverksamhet. Påfallande ofta saknas ett<br>externt motiv for varför myndigheten alls skall bedriva verksamheten. Att<br>man ändå gör det grundas snarare på for myndighetens rent interna mo-<br>tiv. En allmän iakttagelse är att det ofta i styrningen av myndigheter</p>
<p>110</p>
<p>(lagar, instruktioner, regleringsbrev) saknas ett uttalat motiv för varför Prop. 1999/2000:140<br>myndigheten bedriver kommersiell verksamhet. Det bör samtidigt fram-<br>hållas att inget av de undersökta fallen strider mot myndighetens instruk-<br>tion eller uppdrag.</p>
<p>Begreppet uppdragsverksamhet är inte definierat och det är inte defini-<br>erat eller reglerat exakt vad en myndighet far göra respektive inte far göra<br>inom ramen för uppdragsverksamheten, vilket ofta skapar en osäkerhet<br>bland de privata företag som är verksamma på marknaden. Redan osä-<br>kerheten om huruvida staten avser att ge sig in på och driva verksamhet<br>på en marknad har nämligen visat sig ha en hämmande effekt på etable-<br>ringsviljan och på marknadens funktionssätt. En annan iakttagelse är att<br>myndigheter har ett incitament att utöka sin avgiftsfinansierade kommer-<br>siella verksamhet för att på så sätt öka sina intäkter. Avsaknaden av tyd-<br>liga instruktioner och gränser för denna verksamhet ger stora möjligheter<br>att successivt vidga den kommersiella verksamheten. I vissa fall har detta<br>lett till att myndighetens verksamhet till större delen har kommit att<br>handla om annat än vad som var det ursprungliga syftet med myndighe-<br>tens verksamhet. I myndigheter som bedriver en omfattande uppdrags-<br>verksamhet finns vidare en risk för att myndigheten utvecklar produk-<br>tionsrollen på bekostnad av beställarrollen. Det är särskilt tydligt i be-<br>ställar-/utförarorganisationer. Av de kartlagda offentliga aktörerna upp-<br>fyller 25 procent kriterier för när den konkurrensutsatta verksamheten har<br>märkbar och sannolikt negativ verkan på marknadens funktionssätt.<br>Statskontorets fallstudier och tidigare undersökningar har visat konkret<br>att denna negativa inverkan har fört med sig konkurrensproblem.</p>
<p>Statskontoret anser att statens roll bl.a. bör vara att genom offentliga<br>ingripanden rätta till marknadsimperfektioner samt, genom att agera som<br>en aktiv beställare och finansiär eller genom egen produktion, se till att<br>tillhandahålla sådan service och sådana nyttigheter som inte tillhanda-<br>hålls på privata marknader och där det saknas förutsättningar för att ska-<br>pa en sådan marknad. Mot denna bakgrund föreslår Statskontoret att den<br>statliga aktören upphör med verksamheten i de fall där det saknas ett ex-<br>ternt, giltigt motiv för varför myndigheten skall bedriva kommersiell,<br>konkurrensutsatt verksamhet. I de fall där motiven för den statliga verk-<br>samheten är starka, och det helt saknas förutsättningar för privata aktörer<br>att konkurrera om de tjänster som staten kan erbjuda, föreslås att verk-<br>samheten regleras så att privata företag i praktiken hindras från att ge sig<br>in på marknaden. I övrigt lämnas en rad förslag som syftar till att minska<br>de konkurrenssnedvridande effekterna. Bland annat bör begreppet upp-<br>dragsverksamhet definieras i avgiftsförordningen. Uppdragsverksamhe-<br>ten bör närmare specificeras i berörda myndigheters instruktioner och ett<br>krav bör införas på särredovisning av "avgiftsintäkter i konkurrens" för<br>all kommersiell, konkurrensutsatt verksamhet som bedrivs av statliga<br>myndigheter och bolag. Vidare bör en tillsynsfunktion för offentlig kom-<br>mersiell, konkurrensutsatt verksamhet inrättas.</p>
<p>Statskontoret föreslår vidare att särskilda utredningar genomförs i syfte<br>att komma till rätta med konkurrensproblem inom vissa sektorer eller<br>utpekade verksamheter. De åtgärder som kan bli aktuella är bl.a. att göra<br>en organisatorisk åtskillnad av strategisk infrastruktur och bolagisering<br>som åtskiljer kommersiell och icke-kommersiell verksamhet. Vidare bör<br></p>
<p>111</p>
<p>den konkurrensutsatta andelen av statlig verksamhet öka, t.ex. genom att<br>ställa krav på upphandlingsförfarande vid myndighetsintema köp, kon-<br>kurrensutsätta egenregiverksamhet och konkurrensupphandla statlig<br>verksamhet på entreprenad. Befintliga tillsynsmyndigheter bör också för-<br>stärkas.</p>
<h4>6.6.3 Offentliga välfärdstjänster</h4>
<p>I kommunerna har förändrings- och utvecklingsarbetet under 1990-<br>talet gått mot ökade inslag av konkurrens, alternativa driftformer och<br>brukarinflytande. Syftet har varit att nå högre effektivitet, bättre kvalitet<br>och ökad välfärd för medborgarna. Inriktningen har i allmänhet varit att<br>med bibehållet kommunalt ansvar och bibehållen offentlig finansiering<br>söka nya former för att styra och driva verksamheten.</p>
<p>Utvecklingen av alternativt drivna enheter inom den kommunala väl-<br>färden består nästan uteslutande av verksamhet som finansieras av all-<br>männa medel och därmed är underställd politisk styrning genom avtal.<br>Även om driften av en vårdcentral är privat, hör verksamheten till det<br>offentliga utbudet av välfärdstjänster. Det innebär att landstingen och<br>kommunerna har samma ansvar för att alla medborgare har lika tillgång<br>till och samma rättigheter inom den privat drivna välfärden, där finansie-<br>ringen fortfarande är offentlig, som inom den offentliga drivna verksam-<br>heten.</p>
<p>Utgångspunkten för regeringens konkurrenspolitik är att skapa effekti-<br>va marknader där så är rationellt och socialt rimligt. På effektiva markna-<br>der är priset bärare av relevant information. Alla producenter har tillträde<br>till marknaden. Konsumenterna har många producenter att välja mellan.</p>
<p>En stor del av den offentliga verksamheten bedrivs på marknader. Det<br>gäller bl.a. områden som är föremål för offentlig upphandling, anlägg-<br>ningsarbeten och s.k. nätverkstjänster som gas, vatten, värme, tele samt<br>person- och varutransporter. Här är det ofta möjligt att skapa rimligt ef-<br>fektiva marknader och en rad omregleringar har genomförts. Regeringen<br>har framgångsrikt omreglerat och öppnat upp marknader.</p>
<p>Regeringen menar dock att stor försiktighet måste gälla när det är fråga<br>om välfärdstjänster som vård, skola och omsorg. Avgörande för regering-<br>ens politik är att skapa konsument- och medborgamytta. Konkurrens är<br>ett medel för att nå målen för regeringens politik. Marknader skall an-<br>vändas där de ger störst konsumentnytta och offentlig produktion där<br>denna form lämpar sig bäst.</p>
<p>För att marknader skall kunna bli effektiva förutsätts en rimlig grad av<br>homogenitet för varor och tjänster. Det är en förutsättning för att konsu-<br>menten enkelt skall kunna bedöma kvaliteten i förhållande till priset.<br>Samtidigt skall transaktionskostnaderna vara låga, dvs. det skall vara lätt<br>att byta och tillgången till trovärdig information skall vara god. I mark-<br>nadsekonomin skall priset bära information om kvalitet och kvantitet.<br>Regeringens bedömning är att dessa krav sällan är uppfyllda när det gäl-<br>ler välfärdstjänster. I stället skulle en marknadsprissättning skapa sned-<br>vridningar i ekonomin och sociala problem samhället. Ett ytterligare pro-<br>blem är att befolkningsunderlaget, t.ex. när det gäller sjukhusvård, i regel</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>112</p>
<p>är för litet för att det skall vara möjligt att skapa en reell konkurrens.<br>Sjukhusen är i regel lokala monopol med betydande stordrifsfördelar och<br>stora investeringsbehov.</p>
<p>Priset på en marknad för välfärdstjänster skulle heller inte säga allt om<br>kvaliteten och möjligheten att utvärdera denna inträffar ofta med lång<br>tidsefitersläpning. Det som skulle känneteckna flera av välfärdstjänstema<br>på en marknad är i stället att främja drivkrafter för producenterna att välja<br>konsumenter och för konsumenter eller brukare att välja vilka brukare de<br>vill se kring sig. Priset far funktionen att sortera brukarna efter betal-<br>ningsförmåga. En skola som kännetecknas av fria konkurrerande val ut-<br>löser därför starka segregerade tendenser. Prismekanismen skiktar olika<br>sociala gruppers tillgång till likvärdiga tjänster. Det finns stor risk för<br>oönskade effekter för ekonomin genom negativ påverkan på det mänskli-<br>ga kapitalet. En marknadsstyrd skola skulle sannolikt innebära än större<br>skillnader i befolkningens kunskaper än vad deras medfödda inlärnings-<br>förmåga möjliggör och minskar därmed möjligheten att utnyttja befolk-<br>ningens hela produktiva förmåga.</p>
<p>Konsumenternas betalningsförmåga sammanfaller normalt heller inte<br>med när de har stort behov av att konsumera välfärdstjänster. Internatio-<br>nella erfarenheter talar för att finansierings- och produktionsformerna<br>påverkar fördelningen av välfärdstjänster som sjukvård. Erfarenheten<br>visar att det finns starka skäl för att hålla samma finansiering och pro-<br>duktion för god kostnadskontroll av offentliga medel.</p>
<p>Regeringen menar att mycket stor hänsyn måste tas till hur organisa-<br>tionen av välfärdstjänster påverkar fördelningen. Regeringens grundläg-<br>gande uppfattning är att en generell välfärdsstat innebär att alla medbor-<br>gare oavsett sin inkomst, klass, kön, etnicitet och sociala grupper skall ha<br>samma tillång till välfärdstjänster. En grundläggande utgångspunkt för<br>regeringens politik är därför att vård, skola och omsorg skall vara demo-<br>kratiskt styrd, gemensamt finansierad och ges till alla på likvärdiga vill-<br>kor. Detta innebär inte att möjligheter till förnyelse och mångfald inte<br>skall tas till vara på välfärdsområdet. Regeringen främjar inom detta om-<br>råde aktivt det pågående arbetet för att utveckla alternativa driftsformer,<br>t.ex. genom olika typer av personalkooperativ eller entreprenadlösningar.<br>Alternativa driftsformer är ett bra komplement till offentlig drift när den<br>tillför verksamheten höjd kvalitet till samma kostnad, bibehållen kvalitet<br>till lägre kostnad eller utökad verksamhet till samma kostnad.</p>
<h4>Utvecklingen under 1980- och 1990-talen</h4>
<p>Området offentliga välfärdstjänster präglades under 1980-talet av en fort-<br>sättning på den tidigare kraftiga expansionen. Efter att under 1970-talet<br>ha ökat med ca 70 procent i förhållande till BNP fortsatte den reala<br>kommunala konsumtionen att växa med ytterligare drygt 20 procent un-<br>der 1980-talet. På hälso- och sjukvårdsområdet hade resurserna sjudubb-<br>lats mellan åren 1955 och 1980. De offentliga ambitionerna hade höjts på<br>en rad områden, exempelvis inom barnomsorg, utbildning, kultur och<br>kollektivtrafik, och ett stort antal uppgifter hade förts över från staten till<br>landstingen och kommunerna.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>113</p>
<p>Under 1980-talet inleddes ett omfattande decentraliseringsarbete inom<br>landsting och kommuner som omfattade både den politiska organisatio-<br>nen och verksamhetsorganisationema. Exempelvis bildade ett stort antal<br>kommuner kommundelsnämnder under denna period. Upprinnelsen till<br>detta var den då utbredda diskussionen om behovet att förnya den offent-<br>liga sektorn och att öppna för ökat inflytande och ökad delaktighet på alla<br>nivåer. Samtidigt prövade många kommuner och landsting att ersätta den<br>traditionella anslags- och regelstyrningen med målstyrning.</p>
<p>Efter en lång period av i huvudsak oavbruten och kraftig konsumtions-<br>ökning innebar 1990-talets första hälft ett knappare ekonomiskt utrymme<br>för Sveriges kommuner och landsting. Det bidrog till att ett stort antal<br>kommuner och landsting förändrade sina styr- och verksamhetsformer<br>och att inslaget av alternativa driftsformer ökade. Beställarstyming ge-<br>nom att separera uppgiften att formulera mål från produktionen blev ett<br>naturligt steg i den s.k. beställar-/utförarmodell som var i fokus för ut-<br>vecklingen under 1990-talets första år.</p>
<p>Under mitten av 1990-talet riktades intresset även mot olika slag av<br>konkurrensmodeller. Steget från beställarstyming till konkurrensutsätt-<br>ning kan bl.a. ses som ett medel för att avhjälpa vissa problem som upp-<br>stod för de kommuner och landsting som tillämpade beställar-<br>/utförarmodellen.</p>
<p>Därmed hade många kommuner och landsting skapat några av de<br>grundläggande förutsättningarna för att konkurrensutsätta verksamheter-<br>na även externt. Bland annat hade i princip avgränsade beställare, ersätt-<br>ningssystem och avräkningsprinciper skapats.</p>
<p>En omständighet som relativt sent kom in i bilden var kvalitetsfrågor-<br>na. Många gånger var det först i samband med kontraktsskrivning med<br>externa entreprenörer som man insåg att kvalitetsfrågorna behövde regle-<br>ras. Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) påpekade i en<br>rapport (ESO Ds 1988:1) att kvalitetsmått borde utvecklas för bamsom-<br>sorgen eftersom sådana saknades. Socialdepartementet konstaterade i<br>rapporten Valfrihetsrevolutionen i praktiken (Ds 1994:50) att endast en<br>mindre del av alla entreprenadavtal som skrevs innehöll kriterier för kva-<br>litet. Dessa brister rättades till under de följande åren och kvalitetsstyr-<br>ningen blev allt viktigare både gentemot entreprenadlagd verksamhet och<br>verksamhet i egen regi.</p>
<h4>Förekomsten av nya styrformer och privata alternativ</h4>
<p>Statskontoret har i rapporten Organisations-, styr- och verksamhetsformer<br>i kommuner och landsting (1999:38) redovisat hur omfattande inslagen<br>av decentralisering och marknadsorienterade styrmodeller är. Av lands-<br>tingen utövar hälften någon form av beställarstyming, medan den andra<br>hälften använder en traditionell styrmodell. Merparten av landstingen har<br>idag, oavsett styrform, entreprenader inom kärnverksamheterna - vanli-<br>gast inom öppenvård såsom primärvård, psykiatri och tandvård. I ett par<br>fall har landsting övergett beställarstyrformen under senare delen av<br>1990-talet. Ä andra sidan har de nya sjukvårdshuvudmännen i Skåne och<br>Västra Götaland anslutit sig till en decentraliserad form av beställarstyr-<br>ning.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>114</p>
<p>I dag tillämpar ca en tredjedel av landets kommuner en styrmodell som<br>i större eller mindre omfattning särskiljer beställarrollen från utförarrol-<br>len. Av Statskontorets rapport framgår att i 39 procent av kommunerna<br>upprättar facknämndema en egen resultaträkning. Ca 20 procent har ock-<br>så egen balansräkning. Ett sätt att öka nämndernas oberoende är att ge<br>dem ansvaret för eventuella underskott eller överskott. Enligt Statskonto-<br>rets enkät till kommunerna har 70 procent av landets kommuner sådana<br>regler. Detta innebär att mellan 30 och 40 procent av landets kommuner<br>torde omfattas av marknadsorienterade styrmodeller.</p>
<p>Statskontoret har också kartlagt kommunernas andel köpta tjänster från<br>externa leverantörer år 1996. Enligt denna undersökning var det vanligast<br>att kommunerna använder 93-95 procent av driftskostnaderna för egen<br>produktion. Skillnaderna mellan kommunerna var emellertid rätt bety-<br>dande.</p>
<h4>Effekter av konkurrensutsättning</h4>
<p>Enligt de studier som Svenska Kommunförbundet redovisar i rapporten<br>Konkurrens för fortsatt välfärd? (1999) har den ökande andelen alternati-<br>va driftformer medverkat till en effektivare resursanvändning. Detta har<br>resulterat dels i minskade kostnader, dels i tydligare och mer preciserade<br>krav på verksamheten.</p>
<p>Socialstyrelsen redovisar i en rapport från 1996 en sammanställning av<br>tidigare studier av äldreomsorg på entreprenad. Studien visar att det åt-<br>minstone på kort sikt har inneburit kostnadsbesparingar när anbudsupp-<br>handling använts. Eftersom många av de entreprenader man relaterar till<br>var relativt nystartade, hade man svårare att bedöma om besparingarna<br>kvarstår på längre sikt.</p>
<p>I de kommuner som intervjuades som underlag för Kommunförbundets<br>rapport Konkurrens för fortsatt välfärd? upplevs arbetet med framtagande<br>av krav på utförande i samband med upphandlingar också ha lett till en<br>ökad kvalitet. Med detta avses att man nått en högre grad av uppfyllelse<br>av de mål och behov som kommunpolitikerna formulerat. Den egna pro-<br>duktionen eller egenregin tvingas i samband med konkurrensutsättning se<br>över sin egen organisation, bemanning, system för intern kvalitetssäkring<br>och kostnader. De undersökningar som har gjorts när det gäller kom-<br>munmedlemmarnas upplevelse av den service som de utnyttjar visar ock-<br>så att konkurrensutsättning och alternativa driftformer i de flesta fall<br>medför att de är mer nöjda jämfört med den traditionellt bedrivna verk-<br>samheten.</p>
<p>I Socialstyrelsens rapport från 1996 sägs att merparten av de tidigare<br>studier man granskat inte visar någon negativ påverkan på kvaliteten i<br>verksamheten. Snarare finns flera studier där vårdtagama gett mycket<br>goda omdömen om den verksamhet som drivs på entreprenad.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>115</p>
<h4>Problem vid användandet av konkurrensinslag på området väl-<br>färdstjänster</h4>
<p>Området offentliga välfärdstjänster har under de två senaste decennierna<br>präglats av både snabba och djupgående förändringar, som å ena sidan<br>har öppnat möjligheter för effektivisering och ökad kundnytta, å andra<br>sidan ställt helt nya krav på ansvariga kommuner och landsting. Helt nya<br>modeller för styrning och drift har prövats, i vissa fall med inslag av kon-<br>kurrensmekanismer.</p>
<p>I Konkurrensverkets rapport Konkurrensen i Sverige under 90-talet -<br>problem och förslag (2000:1) uppmärksammas en rad frågeställningar<br>med anknytning till konkurrensproblem i hälso- och sjukvårdssektorn. I<br>rapporten berörs bl.a. brist på konkurrens på lika villkor inom vissa sek-<br>torer, brister i samband med kommunal upphandling och problem vad<br>gäller moms, det så kallade kommunkontosystemet. Vidare behandlas<br>brister med anledning av den så kallade tredjepartsfinansieringen. Genom<br>att finansieringen är avskild från konsumenten saknas normala mekanis-<br>mer för kostnadskontroll. Slutligen redovisar verket problem som sam-<br>manhänger med höga in- och utträdeskrav för etableringar.</p>
<p>Många av de instrument som används för att främja en god konkurrens<br>tar sin utgångspunkt i att det redan finns en fungerande marknad. Det har<br>t.ex. visat sig att lagen om offentlig upphandling (LOU) har varit ett bra<br>redskap för de kommuner och landsting som upphandlat tjänster där det<br>redan finns ett gott utbud av leverantörer. Så är fallet vad gäller bl.a. för-<br>sörjningstjänster som lokalunderhåll och liknande. För de offentliga<br>kärnverksamheterna är emellertid sällan så att det finns en etablerad fun-<br>gerande marknad, åtminstone inte utanför storstadsområdena.</p>
<p>De nya marknader som bildas när kommuner och landsting infört nya<br>styrformer skiljer sig från den gängse bilden av en marknad. Verksam-<br>heterna är fortfarande offentligt finansierade - inte kundfinansierade -<br>och ingår därmed i det offentliga serviceutbudet. Det råder vanligen inte<br>heller någon etableringsfrihet, utan dessa marknader regleras såväl av<br>statliga tillsyns- och tillståndsorgan som av kommuner och landsting.</p>
<p>I den Nationella handlingsplan för utveckling och förnyelse av sjuk-<br>vården som regeringen arbetar med kommer att framhållas betydelsen av<br>en ökad mångfald av driftformer, med krav på sjukvårdshuvudmännen att<br>i större utsträckning engagera privata, kooperativa och ideella operatörer<br>i den öppna vården.</p>
<p>Samtidigt som denna utveckling uppmuntras är det viktigt att inte<br>kommersiella intressen försvårar möjligheten att upprätthålla de grund-<br>läggande principerna för en allmän hälso- och sjukvård. Sjukvården skall<br>vara demokratiskt styrd, solidariskt finansierad och ges utifrån behov.</p>
<p>För att dessa grundläggande mål skall kunna upprätthållas samtidigt<br>som alternativa driftformer släpps in är det nödvändigt att reglera vissa<br>former av den konkurrensutsatta vården. En sådan reglering har tidigare<br>inte ansetts nödvändig, med hänsyn till den offentligt drivna vårdens to-<br>tala dominans.</p>
<p>Regeringen finner att det för närvarande inte finns skäl att särskilt reg-<br>lera driftformema i den öppna sjukvården. Däremot krävs regler för sjuk-<br>husvården. Sådan lagstiftning finns också i vår omvärld. Den tradition<br>som dominerar i andra europeiska länder är att akutsjukhusen drivs utan<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>116</p>
<p>vinstintressen. Däremot finns skillnader när det gäller verksamhetsfor- Prop. 1999/2000:140<br>men, exempelvis offentlig regi, ideella stiftelser eller andra icke vinst-<br>syftande organisationer.</p>
<p>Regeringen avser mot denna bakgrund att lägga förslag om ändring i<br>hälso- och sjukvårdslagen med innebörden att ett landsting inte far över-<br>lämna uppgiften att ansvara för driften av ett akutsjukhus till den som<br>driver verksamheten med syfte att skapa vinst åt ägare.</p>
<h3>6.7 Styrmedel och konkurrens</h3>
<p>"Spelregler" är ett centralt begrepp när man diskuterar marknadens funk-<br>tion. För att en marknad över huvud taget skall fungera måste det finnas<br>någon form av regler som de olika aktörerna accepterar och håller sig till.<br>Vissa regler är helt fundamentala, t.ex. ett rättssystem som gör det möj-<br>ligt att ingå avtal i förvissningen om att de faktiskt kommer att följas. I ett<br>utvecklat samhälle finns därutöver ett stort antal bestämmelser och nor-<br>mer som har tillkommit av helt andra skäl än att underlätta handeln med<br>varor och tjänster på en marknad. Politiska beslut som syftar till att uppnå<br>ett visst mål åtföljs i allmänhet av beslut om olika styrmedel för åstad-<br>komma måluppfyllelse. Nästan alltid skapas därmed en ny spelregel för<br>marknaderna, även om det egentliga syftet var ett helt annat.</p>
<p>Det grundläggande kravet på ett styrmedel är att det styr rätt, dvs. att<br>det verkligen bidrar till att det uttalade målet uppnås. Dessutom skall<br>detta ske på ett effektivt sätt, dvs. samhällets kostnad för den eftersträva-<br>de förändringen far inte bli så hög att den eliminerar merparten av den<br>positiva effekten. Även styrmedel som är väl utformade för sitt speciella<br>syfte kan den skapa en konflikt med andra mål och medel, t.ex. fungera<br>som en dålig spelregel för konkurrensen. Att försöka undvika eller mins-<br>ka sådana konflikter blir därför allt viktigare när styrmedlen utformas.<br>Strävan bör vara att inte skapa spelregler så att de hämmar konkurrensen<br>och försämrar marknadens funktion.</p>
<p>Bland de olika slagen av styrmedel skiljer man traditionellt mellan ad-<br>ministrativa styrmedel och ekonomiska. Numera betraktas också infor-<br>mation som en särskild typ av styrmedel. Förutsättningarna för att skapa<br>effektiva styrmedel som samtidigt fungerar som sunda spelregler på<br>marknaderna varierar mellan de olika typerna.</p>
<h4>6.7.1 Administrativa styrmedel</h4>
<p>Med administrativa styrmedel menas i första hand olika typer av regle-<br>ringar. Lagstiftningen på miljöområdet är ett exempel. Genom att t.ex.<br>fastställa gränsvärden för utsläpp från olika verksamheter begränsas de<br>negativa effekterna på miljön.</p>
<p>Regleringar som är olämpligt utformade kan leda till att konkurrensen<br>på marknaden snedvrids. För att marknader skall vara effektiva är det<br>viktigt att aktörerna möter samma spelregler och att dessa tillämpas på ett<br>enhetligt sätt. Så länge marknaderna är nationella finns det inga principi-<br>ella svårigheter att undvika diskriminering av vissa aktörer. I praktiken är</p>
<p>117<br></p>
<p>det dock långt ifrån självklart att en viss lagstiftning är neutral bara for att Prop. 1999/2000:140<br>aktörerna möter samma lagar. Ibland utformas regler så att de kan tilläm-<br>pas på skilda sätt for stora och små foretag, i olika branscher eller i olika<br>delar av landet. Dessutom kan det finnas ett förhandlingsutrymme inom<br>ramen for de administrativa styrmedlen. Med goda argument eller olika<br>typer av hot kan vissa aktörer ibland förhandla sig till generösare villkor<br>- och därmed lägre kostnader - än deras konkurrenter. Ett exempel är att<br>ett företag hävdar att det tvingas avskeda personal om de ställs inför tuf-<br>fare miljökrav.</p>
<p>Ofta kan det finnas rimliga motiv för en "flexibel" tillämpning av reg-<br>leringar. Helt generella miljökrav skulle t.ex. på kort sikt kunna fa nega-<br>tiva regional- eller sysselsättningspolitiska effekter. Samtidigt kan en<br>diskriminerande behandling av olika företag leda till betydande nackdelar<br>från konkurrenssynpunkt. Exempelvis har ett stort och etablerat företag<br>ofta en betydligt starkare position än ett litet nystartat vid en förhandling<br>med en myndighet om hur en reglering skall tillämpas. På så sätt kan<br>regleringen hindra marknadstillträdet och bli ett allvarligt hinder mot en<br>sund konkurrens på marknaden.</p>
<p>Om marknaderna är eller kan bli internationella finns ofta en genuin<br>konflikt mellan nationella regler och handel över gränserna. Varje skill-<br>nad i de olika ländernas regler riskerar att hindra handeln och därmed<br>begränsa konkurrensen. Detta problem kan undanröjas genom överstatli-<br>ga regler eller samordnade nationella regler. Även om många handels-<br>hinder har undanröjts genom såväl åtgärder för att förverkliga EU:s inre<br>marknad som internationella handelsavtal inom WTO:s ram återstår<br>mycket innan det finns harmoniserade internationella regler på alla områ-<br>den. Administrativa regler bör utformas så att handelshindrande och kon-<br>kurrenssnedvridande effekter så långt möjligt undviks. Reglernas syfte<br>måste alltid vägas mot risken för negativa välfardseffekter.</p>
<p>Det är givet att också andra aspekter än effekterna för konkurrensen<br>och frihandeln måste vägas in när man väljer och utformar administrativa<br>styrmedel. Däremot är det svårt att se några rimliga motiv för att inte till-<br>lämpa reglerna på ett likartat sätt när det gäller tillsynen. Ett grundläg-<br>gande krav för att en lag skall fungera som en sund spelregel för konkur-<br>rens är att den tillämpas lika för alla som berörs av den. Om tillsynen<br>brister så att en oseriös aktör kan bryta mot lagen utan nämnvärd risk för<br>upptäckt blir effekten att konkurrensen snedvrids på ett allvarligt sätt.</p>
<h4>6.7.2 Ekonomiska styrmedel</h4>
<p>Kännetecknande för de ekonomiska styrmedlen är att de direkt påverkar<br>producenternas eller konsumenternas priser eller kostnader. De klassiska<br>ekonomiska styrmedlen är olika typer av skatter, avgifter och subventio-<br>ner. Dessutom finns det vissa styrmedel som inte är renodlat ekonomiska,<br>men som påminner om dem eller fungerar på liknande sätt.</p>
<p>118</p>
<h4>Avgifter och skatter</h4>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>Motivet för att använda avgifter som styrmedel är att marknadspriserna<br>for en vara eller tjänst inte alltid avspeglar alla de samhällsekonomiska<br>kostnaderna för att producera eller konsumera den. Avgifterna syftar allt-<br>så till att korrigera marknadspriserna. Ett exempel är miljöavgifter på<br>luftföroreningar, som syftar till att sätta ett pris på ren luft. En generell<br>princip i detta sammanhang är att den som ger upphov till en skada på<br>miljön också skall stå som ansvarig för detta.</p>
<p>Alla miljöavgifter syftar dock inte i första hand till att intemalisera<br>miljökostnaderna i marknadspriserna. Vissa av dem är främst fiskala, dvs.<br>är till för att öka skatteinkomsterna. I de fallen bestäms inte avgiftens<br>eller skattens nivå med utgångspunkt i miljökostnaden. Också fiskala<br>avgifter kan dock ha en styrande effekt, eftersom de påverkar marknads-<br>priserna. I många fall motiveras sådana avgifter av både särskilda politis-<br>ka mål och fiskala skäl, vilket gör det svårt att bedöma deras effektivitet<br>som styrmedel.</p>
<p>Att använda avgifter eller skatter som styrmedel har flera fördelar<br>jämfört med regleringar. Ofta är de ekonomiska styrmedlen mer kostnad-<br>seffektiva. Teoretiskt är det inte svårt att utforma avgifter och skatter utan<br>att skapa negativa effekter på konkurrensen. Däremot finns en rad prak-<br>tiska problem.</p>
<h4>Subventioner</h4>
<p>Med begreppet subventioner avses vanligen olika former av statliga och<br>kommunala ekonomiska stöd och bidrag som riktas till vissa utpekade<br>verksamheter, företag eller organisationer. Syftet kan vara fördelnings-<br>politiskt eller att staten vill stimulera viss verksamhet.</p>
<p>Enligt EG:s regler om statsstöd räknas "alla insatser av ekonomisk na-<br>tur som innebär fördelar för enskilda företag eller branscher" som stöd.<br>Några exempel är bidrag, lån på förmånliga villkor, garantier, skattelätt-<br>nader och reducering av avgifter. Däremot ingår inte generella skattelätt-<br>nader eller sådana stöd som kommer allmänheten till del och inte ger<br>specifika fördelar för enskilda företag eller branscher. Det kan gälla t.ex.<br>bidrag till investeringar i infrastruktur.</p>
<p>I WTO:s subventionsavtal definieras subventioner som varje finansiellt<br>bidrag, inklusive inkomst- eller prisstöd, från regering eller offentlig<br>myndighet som innebär en förmån för mottagaren.</p>
<p>Problemet att subventioner snedvrider konkurrensen är klassiskt i och<br>med att de sätter prismekanismen ur spel. Det gäller alla former av sub-<br>ventioner, men risken för direkta skadliga effekter på marknaden blir<br>större ju mer riktade subventionerna är mot enskilda branscher, företag<br>eller produkter. Enligt EG:s regler om statsstöd är i princip allt offentligt<br>stöd som hotar att snedvrida konkurrensen och som påverkar handeln<br>mellan medlemsstaterna förbjudet. Det finns ett antal undantag från hu-<br>vudregeln, bl.a. för subventioner som riktas till små och medelstora före-<br>tag, för regional utveckling och utjämning, forskning och utveckling eller<br>förbättringar av miljön där stödets positiva effekter under vissa förutsätt-<br>ningar bedöms uppväga en viss konkurrenssnedvridning.</p>
<p>119</p>
<p>När subventioner används som styrmedel är syftet just att "snedvrida"<br>marknaden. Det kan exempelvis handla om att stimulera vissa typer av<br>angelägna investeringar som annars inte skulle komma till stånd i till-<br>räcklig omfattning. En generell svårighet här är naturligtvis att utforma<br>subventionen på ett sådant sätt att den avsedda stimulansen nås med<br>minsta möjliga negativa bieffekter på konkurrensen.</p>
<h4>Företagsstöd och konkurrens</h4>
<p>Subventioner till näringslivet genom olika former av företagsstöd utnytt-<br>jas i de flesta utvecklade länder för att uppnå samhällsmål av olika slag.<br>Ofta handlar det om målsättningar kring ökad tillväxt och sysselsättning,<br>regional utjämning och utveckling eller förbättring av miljön. Subventio-<br>nernas omfattning ser dock över tiden olika ut och varierar också mellan<br>olika länder.</p>
<p>Samtidigt som målen för stöden på ett mer allmänt plan är lätta att<br>identifiera är det ofta betydligt svårare att fa någon entydig bild av stö-<br>dens reella effekter. I debatten om nyttan respektive skadeverkningarna<br>av statligt stöd till företag blir slutsatserna kring subventioners berätti-<br>gande ofta en fråga om vilka delaspekter som ställs i fokus snarare än<br>helhetsbedömningar där olika intressen har kunnat viktas mot varandra.</p>
<p>Från ett övergripande perspektiv torde det ändå vara oomtvistligt att<br>företagsstöd kan ha skadliga effekter från konkurrenssynpunkt, såväl na-<br>tionellt som internationellt. Sådant stöd kan, om inte uppmärksamheten<br>härpå är god, också leda till felallokering av resurser eller omflyttning av<br>arbetstillfällen på konstlad väg och till samhällsekonomiska kostnader<br>som inte kan anses vara förenliga med ett sunt utnyttjande av allmänna<br>medel.</p>
<p>De internationella regelverk som har etablerats för att kontrollera an-<br>vändningen av nationellt företagsstöd uppmärksammar denna problema-<br>tik. För länder som Sverige, där beroendet av öppna marknader och lika<br>spelregler på det internationella planet har en särskilt stor betydelse, är<br>dessa regelverk mycket viktiga. Fungerar de väl ger de möjlighet att slå<br>vakt om ett gott klimat för handel och företagande på marknader där sun-<br>da konkurrensvillkor gäller, och därmed också för förutsättningarna att<br>främja tillväxt och sysselsättning på nationell nivå. Särskilt för små och<br>nyetablerade företag, som har sämre möjligheter än stora och etablerade<br>företag att hävda sina intressen, kan stöd som på ett snedvridande sätt<br>gynnar konkurrenter slå hårt.</p>
<h4>Prioriteringar för det fortsatta arbetet med stödfrågor</h4>
<p>För Sveriges del innebär EU-medlemsskapet att vi är bundna av gemen-<br>skapens särskilda regler för offentligt stöd, de s.k. statsstödsreglema. Ut-<br>vecklingen av EU:s politik på statsstödsområdet har därför bl.a. betydelse<br>för det svenska näringslivet och dess möjligheter att dra nytta av den inre<br>marknaden. Som EU-medlem är Sverige också delaktig och medansvarig<br>för EU:s politik när det gäller arbetet med subventionsrelaterade frågor<br>på det internationella planet, såsom inom WTO och OECD, och därmed</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>120</p>
<p>också för utformandet av internationella spelregler som främjar handel<br>över gränserna på så långt möjligt likartade och sunda konkurrensvillkor.</p>
<p>Av dessa skäl anser regeringen att det är viktigt att Sverige har en tyd-<br>lig och medveten strategi for de principer enligt vilka stödpolitiken bör<br>utformas inom såväl EU som globalt. I avsnitt 7.7 redogör regeringen för<br>en policy på stödområdet som, med särskilt fokus på EU, fortsättningsvis<br>bör ligga till grund för arbetet med statsstödsfrågoma.</p>
<h4>6.7.3 Konsumenternas brist på information</h4>
<p>Informationen till konsumenterna spelar en central roll i marknadseko-<br>nomin. Ett villkor för att konsumenterna skall kunna spela en aktiv roll<br>på marknaden är att de känner till egenskaperna hos olika produkter och<br>tjänster. Ett annat villkor är att konsumenterna inser konsekvenserna i<br>form av energi- och naturresursförbrukning samt miljöpåverkan som va-<br>let av ett visst inköpsställe kan medföra. Brist på - eller felaktig - infor-<br>mation kan leda till att konsumenterna fattar "fel" beslut, eller till att<br>transaktionskostnaderna blir onödigt höga. På nyligen omreglerade<br>marknader, där någon valmöjlighet tidigare inte har funnits, krävs också<br>att konsumenterna är informerade och medvetna om själva möjligheten<br>att välja. Information till konsumenterna som styrmedel för att nå vissa<br>politiska mål har, jämfört med andra styrmedel, fördelen att konsumen-<br>ternas fria val definitionsmässigt inte stör konkurrensen, förutsatt att in-<br>formationen är korrekt och begriplig.</p>
<p>I takt med att många varor och tjänster blir alltmer komplexa ställs det<br>allt större krav på informationen. Konsumenterna måste kunna lita på att<br>den är korrekt, och informationen måste ha sådana former att den är enkel<br>att tillämpa vid besluten om inköp av olika varor eller tjänster respektive<br>vid valet av inköpsställe. Konsumenterna kan uppleva särskilda problem<br>på marknader som nyligen öppnats för konkurrens. Dessa aspekter tas<br>upp i Konkurrensverkets rapport (2000:1). Den tidigare avsaknaden av<br>alternativ innebar att konsumenten saknade anledning att inhämta detalje-<br>rad information om produktegenskaper eller försäljningsvillkor. Vidare<br>kan investering i ny teknik, lojalitetsprogram och bonussystem på olika<br>sätt skapa inlåsningseffekter för konsumenterna. Utbudet kan också bli<br>mycket svårare för konsumenterna att överblicka genom nya marknader,<br>nya produkter och tjänster, branschglidningar och branschsammanbland-<br>ningar samt genom snåriga avtalsvillkor. För att marknadsekonomin skall<br>fungera måste konsumenterna ha en god överblick över utbudet. Man<br>måste veta att det finns ett val, man måste kunna välja och man måste<br>vilja välja.</p>
<p>Det är i första hand företagen som måste tillhandahålla en tillräcklig<br>och korrekt information om sina produkter. För att se till konsumenternas<br>behov i detta avseende är det emellertid nödvändigt att staten genom<br>regler, exempelvis viss marknadsrättslig lagstiftning, säkerställer att fö-<br>retagen tillhandahåller den information som konsumenterna behöver. Det<br>är också viktigt att stat och kommun, genom exempelvis Konsumentver-<br>ket och den lokala konsumentvägledningen, oberoende av företagen hål-<br>ler relevant kunskap tillgänglig för konsumenterna. Den konsumentpoli-</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>121</p>
<p>tiska kommittén har i betänkandet Starka konsumenter i en gränslös värld Prop. 1999/2000:140<br>(SOU 2000:29)lämnat förslag på hur information och rådgivning till kon-<br>sumenter kan organiseras. Regeringen avser att återkomma till riksdagen<br>med förslag på det konsumentpolitiska området.</p>
<p>På områden där konsumenterna har särskilt svårt att överblicka utbudet<br>och produkternas egenskaper, exempelvis el och tele, kan det finnas skäl<br>att det allmänna vidtar speciella åtgärder för att förbättra marknadens<br>funktionssätt genom lättillgänglig information till konsumenterna.</p>
<p>Av en gemensam rapport från Konkurrensverket, Konsumentverket<br>och Post- och Telestyrelsen framgår att konsumenterna i allmänhet inte<br>har tillräckligt bra information för att göra ett väl övervägt val av mobil-<br>teleoperatör Av intresse är också en pågående undersökning av Riksrevi-<br>sionsverket (Kunden är lös - omreglerade marknader i ett konsument-<br>perspektiv). Den senare undersökningen riktar bl.a. in sig på el- och te-<br>lemarknaderna. Ett syfte är att undersöka om det finns hinder för att ut-<br>nyttja valfriheten och om sådana hinder i så fall drabbar svaga konsu-<br>mentgrupper och mindre företag i första hand samt vilka åtgärder staten<br>vidtar med anledning av detta.</p>
<h4>6.7.4 Genomförda och pågående åtgärder</h4>
<p>Regelverk som har till ändamål att skydda olika väsentliga samhällsin-<br>tressen kan i vissa fall komma i konflikt med intresset av en effektivt<br>fungerande konkurrens. Det är därvid vanligen inte regelverken i sig som<br>kan hämma konkurrensen utan deras utformning eller tillämpning. Det är<br>angeläget att betydelsen av effektivt fungerande marknader och konkur-<br>rens där så är möjligt beaktas, såväl vid skapandet av nya regler som vid<br>den fortlöpande uppföljningen av hur de fungerar.</p>
<h4>Läkemedel</h4>
<p>För närvarande gäller att farmaceuten i vissa fall kan byta ut ett förskrivet<br>originalläkemedel mot ett generiskt läkemedel, s.k. generisk substitution.<br>Bestämmelser om generisk substitution finns i Läkemedelsverkets re-<br>ceptföreskrifter (LVFS 1997:10). Bestämmelserna innebär i korthet att<br>utbyte far ske om förskrivaren lämnat aktivit samtycke till detta genom<br>att på receptet ange namnet på det förskrivna läkemedlet följt av orden<br>"eller motsvarande". Samtycke kan också lämnas genom annan skriftlig<br>överenskommelse. Om samtycke inte aktivt har lämnats av förskrivaren<br>finns vissa begränsade möjligheter till utbyte för läkemedel inom det s.k.<br>referensprissystemet. Om Riksförsäkringsverket har fastställt att ett lä-<br>kemedel är utbytbart inom referensprissystemet far detta bytas ut på be-<br>gäran av patienten, om inte annat angetts på receptet. I sistnämnda fall<br>bör förskrivarens samtycke inhämtas innan byte äger rum. I undantagsfall<br>- om förskrivaren inte går att nå och ett dröjsmål skulle vara till skada för<br>patienten - kan dock utbyte ändå ske. Om utbyte sker skall förskrivaren<br>skriftligen underrättas därom. Detta skall ske omedelbart om utbytet skett<br>utan förskrivarens samtycke. I alla övriga fall skall dock förskrivarens<br>samtycke inhämtas.</p>
<p>122</p>
<p>Frågan om generisk substitution kommer bl.a. att belysas av utredning- Prop. 1999/2000:140<br>en för översyn av läkemedelsförmånen (S 1999:06) som skall redovisa<br>sitt uppdrag till regeringen i september 2000.</p>
<h4>Avgifter och skatter</h4>
<p>Stoppreglerna för småföretag</p>
<p>Regeringen har genomfört ändringar i skattelagstiftningen som innebär<br>att de allra flesta av de s.k. stoppreglema för famansföretag avskaffas.<br>Stoppreglema är särskilda skatteregler som tar sikte på transaktioner<br>mellan fåmansägda företag och deras ägare. Huvudsyftet med lagänd-<br>ringarna är att förbättra förutsättningarna för små och medelstora företag.<br>Genom ändringarna likställs den skattemässiga behandlingen av fa-<br>mansföretag med andra företag vid en rad transaktioner mellan företaget<br>och dess ägare, vilket gynnar konkurrensen. Ändringarna trädde ikraft<br>den 1 januari 2000 (prop. 1999/2000:15).</p>
<p>Kommunkontosystemet</p>
<p>Regeringen tillsatte i oktober 1998 en utredning för att analysera vissa<br>frågor inom systemet för ersättning för viss mervärdesskatt till kommuner<br>och landsting, det s.k. kommunkontosystemet. Enligt kommittédirektiven<br>skall utredaren utvärdera hur väl systemet uppfyller det egentliga syftet,<br>dvs. att skapa konkurrensneutralitet mellan kommunal verksamhet i egen<br>regi respektive verksamhet utförd av entreprenad. En viktig fråga är att<br>analysera effekterna av den kommunala finansieringen mot bakgrund av<br>de ökade utbetalningarna från systemet. Vidare skall utredaren utvärdera<br>om den ökade omslutningen och omfördelningen till följd av den kollek-<br>tiva finansieringen har påverkat konkurrensneutraliteten. Utredaren skall<br>också lämna förslag till hur uppföljning och kontroll av systemet kan för-<br>bättras.</p>
<p>Utredningen har avgivit betänkandet Kommunkontosystemet och rätt-<br>visan (SOU 1999:133). För att fa likartade förutsättningar mellan folk-<br>tandvården som omfattas av kommunkontosystemet och den privata<br>tandvården som inte omfattas föreslås att folktandvården antingen lyfts ur<br>systemet eller att privattand läkarna lyfts in i systemet. Ett annat förslag är<br>att göra tandvård skattepliktig med en reducerad skattesats om 6 procent.<br>Enligt det sjätte mervärdesskattedirektivet (77/388/EEG) undantas tand-<br>vård från mervärdesskatt men detta undantag kan medlemsländerna till<br>viss del begränsa. För övrig icke-skattepliktig verksamhet förslås att<br>skatteplikt införs så långt som det sjätte mervärdesskattedirektivet tillåter<br>samt att Sverige i övrigt verkar inom gemenskapen för att göra all verk-<br>samhet skattepliktig (betänkandet s 14 f). Regeringen har i vårpropositio-<br>nen 1999/2000:100 aviserat ett fördjupat utredningsarbete i syfte att dels<br>analysera systemets effekter när det gäller konkurrensneutralitet, dels<br>förklara den stora variationen i de belopp som betalas ut till olika kom-<br>muner och landsting. Tills vidare behålls kommunkontosystemet till år<br></p>
<p>123</p>
<p>2001. Regeringen avser att återkomma i denna fråga i samband med bud-<br>getpropositionen för 2001.</p>
<p>Mervärdesskatt för ideella föreningar</p>
<p>Regeringen har tillsatt en utredning för att se över hur mervärdesskattela-<br>gens olika regler överensstämmer med motsvarande EG-regler och vilka<br>effekter som uppstår genom skillnaderna i regelsystemen. Utredaren skall<br>analysera hur nuvarande svenska bestämmelser påverkar konkurrensneut-<br>raliteten i allmänhet och särskilt i förhållande till mindre och medelstora<br>företag. Utredningen skall också särskilt analysera hur mervärdesskatte-<br>lagstiftningens bestämmelser om undantag från skattskyldighet för ideella<br>föreningars verksamhet överensstämmer med det verksamhetsinriktade<br>undantag från skatteplikt för organisationer utan vinstintresse som regle-<br>ras i mervärdesskattedirektivet. Vissa termer och företeelser i svensk lag-<br>stiftning har inte någon direkt överensstämmelse med de begrepp som<br>återfinns i direktivet, exempelvis begreppen skattskyldighet och yrkes-<br>mässig verksamhet. Som exempel kan nämnas att en ideell förening en-<br>ligt sjätte direktivet kan anses som en beskattningsbar person (taxable<br>person), vilket innebär att den ideella föreningen kan bli skyldig att betala<br>mervärdesskatt. I svensk rätt anses däremot en stor del av den verksamhet<br>som bedrivs i en ideell förening inte som yrkesmässig, vilket innebär att<br>föreningen inte är skattskyldig för denna verksamhet. Enligt direktivet<br>kan emellertid en ideell förening fa undantag från skatteplikten under<br>vissa förutsättningar. Ett krav för detta är att undantagen från beskatt-<br>ningen inte medför någon konkurrenssnedvridning. Utredningen skall<br>redovisa sitt ställningstagande den 1 juni 2001 (dir. 1999:10).</p>
<p>Realisationsvinst och utdelning på aktier för småföretag och arvs- och gå-<br>voskatt i samband med generationsskiften i företag m.m.</p>
<p>I skattelagstiftningen finns särskilda regler för företag med ett fatal del-<br>ägare. Sådana regler far effekter för riskvilligheten att starta företag och<br>dessa företags tillväxt. Särregler påverkar också famansföretagens kon-<br>kurrensförmåga gentemot andra företag. Eftersom det är angeläget att<br>famansföretagen far en större samhällsekonomisk betydelse i Sverige i<br>framtiden är det viktigt att se till att aktiva ägare i famanförertag - i för-<br>hållande till passiva kapitalägare - inte missgynnas av reglerna. Rege-<br>ringen har tillsatt en utredning som har till uppgift att se över reglerna om<br>bl.a. beskattning av utdelning på aktier och realisationsvinst vid försälj-<br>ning av aktier i famansföretag. Likaså sker en översyn av de särskilda<br>reglerna i arv- och gåvolagstiftningen som gäller vid arv och gåva av fö-<br>retag. Utredningsuppdraget skall vara avslutat den 31 oktober 2001 (dir.<br>1999:72).</p>
<h4>Konsumentinriktade åtgärder</h4>
<p>Statistiska Centralbyrån (SCB) överlämnade den 8 december rapporten<br>"Konsumentprisnivåer i Sverige jämfört med övriga medlemsstater i EU"</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>124</p>
<p>till regeringen. Av rapporten framgår att prisnivån i Sverige ligger ca 20<br>procent över genomsnittet i EU och när det gäller vissa produkter så högt<br>som 30-80 procent över genomsnittet. Resultatet visade att de svenska<br>konsumenterna ännu inte kunnat dra full nytta av medlemsskapet i EU.</p>
<p>Jämte olika makroekonomiska förklaringsfaktorer kan prisskillna-<br>derna ha sin grund i att konkurrenstrycket inom en viss bransch varierar<br>mellan olika länder. Regeringen har därför beslutat att avsätta medel för<br>att Konkurrensverket i samråd med NUTEK och Kommerskollegium<br>närmare skall analysera faktiska pris- och kostnadsskillnader mellan Sve-<br>rige och övriga Europa inom områden som är centrala för hushållen och<br>där bristande konkurrens kan hänföras till svårigheter att fa en fungeran-<br>de inre marknad.</p>
<p>Regeringen har i beslut den 3 mars 2000 givit Konkurrensverket, NU-<br>TEK och Kommerskollegium i uppdrag att närmare analysera skillnader-<br>na i priser mellan Sverige och EU.</p>
<h3>6.8 In- och utträdeshinder</h3>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<h4>6.8.1 Betydelsen av att marknader kan utmanas</h4>
<p>På en marknad där konkurrensen fungerar väl råder en dynamik som<br>innebär att etablerade lösningar ständigt utmanas av nya alternativ. En<br>marknad kan utvecklas på ett sådant sätt att dynamiken avtar, till nackdel<br>för konsumenterna. En orsak till en sådan utveckling är en ökande kon-<br>centration på marknaden, till följd av att något eller några företag ökar<br>sina marknadsandelar på konkurrenternas bekostnad. Koncentrationen<br>kan också öka genom företagsköp eller sammanslagningar. En annan<br>orsak kan vara konkurrensbegränsande överenskommelser eller andra<br>förfaranden som leder till att aktörerna på marknaden avstår från att fullt<br>ut använda sig av de konkurrensmedel som står till buds. Slutligen kan<br>företagen på en marknad avstå från att konkurrera aktivt, utan att detta<br>har sin grund i någon överenskommelse. Den senare situationen är typisk<br>för oligopolmarknader, där varje företag gör bedömningen att ett konkur-<br>rensutspel skulle mötas av sådana motåtgärder att samtliga säljare på<br>marknaden förlorar i förhållande till utgångsläget.</p>
<p>En försvagning av konkurrenstrycket på en marknad kommer vanligen<br>till uttryck i högre priser i förhållande till produkternas värde. Ett utrym-<br>me för högre företagsvinster skapas därigenom, men denna möjlighet till<br>vinst kan också förbrukas genom minskad effektivitet i produktion och<br>distribution. Utfallet blir inte endast en minskad konsumentnytta utan<br>också ett sämre utnyttjande av tillgängliga resurser, till skada för den<br>samlade ekonomin.</p>
<p>En sådan marknad utgör en utmaning för företagare som anser sig kun-<br>na prestera en högre effektivitet än befintliga aktörer eller som räknar<br>med att kunna erbjuda produkter som uppskattas mer av konsumenterna<br>än de existerande alternativen. Möjligheten för nya företag eller nya pro-<br></p>
<p>125</p>
<p>dukter att etablera sig på en stagnerande marknad är således av avgöran- Prop. 1999/2000:140<br>de betydelse för att återställa konkurrensens effektivitet.</p>
<h4>6.8.2 Hinder mot tillträde till marknaden</h4>
<p>Att starta ett nytt företag, att för ett existerande företag påbörja verksam-<br>het på en ny marknad eller att lansera en ny produkt på marknaden är<br>alltid förenat med vissa inledande svårigheter och kostnader. Tröskeln för<br>att ett företag eller en produkt skall komma in på en ny marknad kan<br>dock vara olika hög. Vissa marknader har ett högt skydd mot nytillkom-<br>mande konkurrens genom hinder för tillträdet.</p>
<p>De företag som är verksamma på en marknad har ett grundläggande<br>intresse av att skydda sin ställning genom att försvåra för nya företag och<br>produkter att etablera sig. Till en del är detta ett naturligt uttryck för kon-<br>kurrensen - genom att öka effektiviteten och förbättra produkternas<br>egenskaper söker företagen behålla ett försteg framför potentiella konkur-<br>renter. Effekterna av sådana ansträngningar kommer samtidigt konsu-<br>menterna till godo.</p>
<p>De etablerade företagen kan emellertid också välja andra medel för att<br>försvåra marknadstillträdet, som innebär en skadlig begränsning av kon-<br>kurrensen. Både horisontella överenskommelser och vertikala bindningar<br>kan inriktas på att motarbeta nya företag, nya distributionsformer eller<br>nya produkter. Ett exempel på en sådan horisontell överenskommelse är<br>när företagen i en bransch enas om att förbjuda utländska företag att<br>ställa ut på en branschmässa. En typisk vertikal bindning är återförsäljar-<br>system med strikt områdesindelning, som gör det omöjligt för ett företag<br>att etablera verksamhet inom ett område där det redan finns en återför-<br>säljare med exklusiva rättigheter. Ett tredje exempel, med både horison-<br>tella och vertikala inslag, är när ett antal återförsäljare kommer överens<br>om att gemensamt utöva påtryckningar på en leverantör om att denne<br>skall vägra leverera varor till ett utpekat företag. Bakgrunden kan vara att<br>det drabbade företaget har tillämpat en lågprislinje eller bedriver inter-<br>netförsäljning och därigenom utmanar konkurrenterna.</p>
<p>Hindren för marknadstillträde kan också vara ett resultat av markna-<br>dens struktur. Vid en hög koncentration i handelsleden, särskilt om denna<br>kombineras med en stark vertikal integration, har en leverantör endast ett<br>fatal alternativ att välja på för att introducera sin produkt på marknaden.<br>För ett stort företag kan det innebära en allvarlig motgång om ett av de<br>möjliga distributionsaltemativen faller bort till följd av att man inte lyck-<br>as nå en affärsuppgörelse. För en mindre leverantör kan de krav på leve-<br>ransvolymer som samtliga distributionskanaler kräver på en koncentrerad<br>marknad utgöra ett oöverstigligt hinder.</p>
<p>En hög koncentration bland konkurrenterna kan också utgöra ett hinder<br>för ett företag att tränga in på en ny marknad. På ett område där ett eller<br>ett fatal företag behärskar marknaden uppstår lätt sådana beroendeför-<br>hållanden att distributionsleden drar sig för att ta in en ny leverantörs<br>produkter i sortimentet.</p>
<p>De förhållanden som försvårar ett företags tillträde till en marknad har<br>normalt karaktären av inträdeshinder, dvs. de är primärt riktade mot den<br></p>
<p>126</p>
<p>som utmanar marknaden. I vissa fall skapas dock en tröskeleffekt primärt Prop. 1999/2000:140<br>av ett s.k. utträdeshinder, dvs. en omständighet som minskar de befintli-<br>ga företagens benägenhet att lämna marknaden. Ett exempel är när stora<br>investeringar har gjorts i fasta anläggningar som saknar nämnvärt mark-<br>nadsvärde vid en avveckling av verksamheten. För det etablerade företa-<br>get framstår utnyttjandet av anläggningen som en "sunk cost" som i viss<br>mening är "gratis". Ett nytt företag skulle däremot behöva göra stora in-<br>vesteringar for att etablera sig på marknaden och har därmed en konkur-<br>rensnackdel som är svår att kompensera med exempelvis högre effekti-<br>vitet.</p>
<p>Vid sidan av företagens agerande kan hinder för tillträdet till en mark-<br>nad ha sin grund i lagar och andra regler. Ett exempel är s.k. tekniska<br>handelshinder, dvs. regler för produkters utformning som är specifika för<br>ett land och därmed försvårar det fria flödet av varor över nationsgrän-<br>serna. Arbetet med att fullborda EG:s inre marknad har i hög grad bestått<br>i att med olika tekniker avlägsna sådana handelshinder. Även andra slag<br>av handelsregleringar kan ha till syfte eller effekt att hindra eller försvåra<br>tillträdet till en marknad.</p>
<p>Regler som försvårar tillträdet till en marknad har normalt inte till-<br>kommit i detta syfte, utan for att skydda väsentliga intressen som männi-<br>skors liv och hälsa, en god miljö eller en god funktion hos produkterna. I<br>vissa fall kan ambitionen att garantera produkternas säkerhet vara olika<br>hög i olika länder, i andra fall kan målet vara detsamma men tekniken<br>skilja sig åt.</p>
<p>För ny etablerade och små företag kan det offentliga regelverket medfö-<br>ra konkurrensnackdelar genom att kostnaden for att leva upp till kraven<br>relativt sett är högre än for stora företag. Exempelvis kan uppgiftsläm-<br>narkrav slå mot just sådana egenskaper hos de små företagen - korta in-<br>formationsvägar och begränsade krav på informationsproduktion - som<br>deras konkurrensförmåga bygger på. Stora företag har for sin interna ad-<br>ministration ett eget behov av ett omfattande och formaliserat informa-<br>tionssystem och får därigenom ofta endast en marginalkostnad for att<br>tillgodose samhälleliga uppgiftslämnarkrav. För de små företagen kan<br>däremot de krav som det offentliga regelverket ställer innebära att admi-<br>nistrativa system måste byggas upp som inte motiveras av verksamheten<br>som sådan.</p>
<p>Vid sidan av det offentliga regelverket förekommer också frivilliga<br>regler, t.ex. om viss märkning, som tillkommit på branschens initiativ.<br>Även sådana regler kan i sin praktiska tillämpning försvåra tillträdet for<br>nya företag eller nya produkter och på så sätt utgöra ett skydd mot kon-<br>kurrens för de etablerade företagen.</p>
<p>Regler som riktas mot själva företaget, och inte dess produkter, kan<br>också utgöra ett hinder mot nyetablering eller inträde på en ny marknad.<br>Ytterlighetsfallet är legala monopol som helt utesluter etablering av kon-<br>kurrerande företag. Andra former av etableringskontroll kan innebära<br>kvantitativa begränsningar av antalet företag som får bedriva verksamhet<br>i en bransch eller kvalitativa krav på det företag som vill etablera sig.</p>
<p>Bortsett från rent protektionistiska åtgärder har legala hinder mot före-<br>tags eller produkters tillträde till en marknad normalt tillkommit för att<br>skydda olika samhälleliga intressen. När en konflikt uppkommer mellan</p>
<p>127</p>
<p>skyddsintresset och konsumenternas intresse av en väl fungerande kon-<br>kurrens på marknaden måste en avvägning ske utifrån ett helhetsperspek-<br>tiv. I många fall är det dock möjligt att modifiera regler på ett sådant sätt<br>att de negativa effekterna på konkurrensen elimineras eller minskar utan<br>att skyddsintresset åsidosätts.</p>
<h4>6.8.3 Förekomsten av in- och utträdeshinder på olika områden</h4>
<p>Hög koncentration råder inom många delar av den svenska marknaden.<br>När koncentrationen kombineras med en stark vertikal integration uppstår<br>särskilt stora svårigheter for nya foretag att etablera sig på marknaden. En<br>sådan situation skapar också svårigheter att lansera nya produkter. Dag-<br>ligvaruområdet, som domineras av tre block som tillsammans svarar för<br>ca 70 procent av försäljningen i detaljhandelsledet, är ett exempel på<br>detta slag av inträdeshinder.</p>
<p>Höga investeringskostnader försvårar etablering av ny verksamhet på<br>petroleumområdet, både i produktions- och distributionsledet. När det<br>gäller skogsindustri och flygtransporter utgör kravet på kapitalkrävande<br>investeringar i produktionen ett hinder mot etablering av nya företag. På<br>postområdet utgör kostnaden för att skapa ett rikstäckande distributions-<br>system ett tills vidare oöverstigligt hinder mot att ta upp konkurrensen<br>med Posten på detta företags hela verksamhetsområde. Kostnaden för<br>investering i produktionsanläggningar motverkar nyetablering på mark-<br>naderna för bergkross, cement och asfalt. I dessa fall förekommer också<br>utträdeshinder då produktionsspecifika anläggningar och fabriker inte<br>kan användas till annan produktion. På bankområdet utgör kostnaden för<br>att bygga upp betalningssystem ett hinder som försvårar etableringen av<br>nya banker.</p>
<p>På vissa områden är det den fysiska tillgången till produktionskapaci-<br>tet, snarare än kostnaden, som försvårar marknadstillträdet. Exempel är<br>elproducenters tillgång till utbyggbara älvar och flygtransportföretags<br>tillgång till flygplatser. Tillgången till råvara kan hämmas av regleringar.<br>Det främsta exemplet är EG:s jordbruksreglering som gör det svårt eller<br>omöjligt att etablera ny verksamhet inom mejeri-, slakteri- och sockerom-<br>rådena.</p>
<p>Tjänsteföretag kan vara beroende av tillgång till infrastruktur för att<br>kunna etablera ny verksamhet. I vissa fall har svårigheten sin grund i att<br>en konkurrerande operatör kontrollerar infrastrukturen, i andra fall gäller<br>en offentlig reglering. Marknaderna för järnvägstrafik, telefontrafik och<br>television erbjuder exempel på infrastrukturrelaterade tillträdeshinder.</p>
<p>Brister i EG:s regelverk för den inre marknaden kan leda till att stora<br>distributörer väljer att inte etablera sig i Sverige. På byggvaruområdet<br>saknas en fungerade EG-harmonisering. Myndighetskraven skiftar därför<br>fortfarande mellan EU-ländema varför marknaderna fortfarande i huvud-<br>sak är nationella. Förhållandena inom byggsektorn redovisas närmare i<br>det följande samt i avsnitt 7.6.1. På televisionsområdet saknas en enhetlig<br>standard för digitalTVboxar, vilket utgör en svårighet för nya distributö-<br>rer.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>128</p>
<p>Särskilda tillståndskrav gäller för att etablera företag på flera trans- Prop. 1999/2000:140<br>portområden, bl.a. flyg- och lastbilstrafik.</p>
<p>När konsumentens möjligheter att byta till en ny leverantör eller en ny<br>produkt är begränsade innebär detta i sig ett hinder för tillträde till mark-<br>naden. Sådana inlåsningseffekter på köparsidan förekommer i varierande<br>grad på bl.a. fjärrvärmeområdet (av praktiska skäl), bankområdet<br>(informationsbrister) och mobiltelefoniområdet (kontrakt med långa<br>bindningstider).</p>
<h4>Särskilt om byggsektorn</h4>
<p>Marknadsstruktur och prismekanismer</p>
<p>Bygg- och boendesektorema har traditionellt varit föremål för en mängd<br>offentliga ingrepp. Dålig konkurrens, bristande effektivitet och höga pro-<br>duktionskostnader är ett återkommande tema i ett antal offentliga utred-<br>ningar och orsakerna är att byggsektorn varit starkt reglerad och subven-<br>tionerad.</p>
<p>Som en konsekvens av detta har under senare år skett stora förändring-<br>ar genom omregleringar av systemet och nya spelregler har skapats. Un-<br>der 1990-talet har byggreglerna förenklats och utformats som funktions-<br>krav i stället för detaljkrav, byggherrarnas ansvar för byggnaders tekniska<br>egenskaper har tydliggjorts i bygglagstiffningen samtidigt som bostads-<br>byggande erhållit minskade subventioner. De förändrade spelreglerna och<br>konjunkturnedgången under 1990-talets första hälft ledde till ett minskat<br>bostadsbyggande, men öppnade också vägen för ett systemskifte i byggs-<br>ektorn. De nya spelreglerna blottläde grundläggande problem i byggpro-<br>cessen oavsett typen av byggande, men skapade samtidigt förutsättningar<br>för en omvandling av byggsektorn från att vara en hårt reglerad och täm-<br>ligen producentstyrd sektor till en mer konkurrensutsatt och kundoriente-<br>rad industri. Den påbörjade strukturomvandlingen av byggsektorn är en<br>viktig förutsättning för att fa till stånd en effektivare byggprocess och<br>lägre byggkostnader.</p>
<p>Konkurrensverket och Byggkostnadsdelegationen konstaterar i sina<br>rapporter till regeringen att det alltjämt föreligger ett antal hinder för en<br>effektivt fungerande sektor. Koncentrationen på marknaden är hög med<br>ett fåtal stora företag på de flesta byggmaterialmarknadema. Inträdes-<br>hindren för nya aktörer är betydande på många delmarknader, även om<br>det under senare år etablerats nya byggmaterialleverantörer och e-<br>handeln öppnat för nya distributionsvägar. Importkonkurrensen är än så<br>länge obetydlig och prissättningen och rabattsystemen gör att prisbilden<br>för såväl byggföretag som privatpersoner är svårgenomtränglig. Motstån-<br>det mot pris- och kostnadsökningar är dåligt och trots en svag efterfrågan<br>under 1990-talets första hälft har priser och kostnader ökat mer än produ-<br>centprisindex. Det begränsade konkurrenstrycket inom sektorn har t.ex.<br>medfört att anbuden för nybyggnad av lägenheter i flera fall nu är mer än<br>50 procent högre än för ett par år sedan. Det är väsentligt i sammanhang-</p>
<p>129</p>
<p>5 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 140<br></p>
<p>et att notera att subventioner som syftar till ökat byggande leder till ökade Prop. 1999/2000:140<br>priser så länge det råder ett begränsat konkurrenstryck i sektorn.</p>
<p>Genomförda och pågående åtgärder</p>
<p>Byggkostnadsdelegationen har i sitt betänkande Från byggsekt till byggs-<br>ektor (SOU 2000:44) pekat på en rad olika åtgärder som krävs för att<br>uppnå lägre kostnader och bättre effektivitet inom byggsektorn. Försla-<br>gen riktar sig i huvudsak till sektorns aktörer men även till stat och kom-<br>mun samt myndigheter med sektorsansvar. Det framhålls särskilt att kon-<br>kurrensfrågorna bör fa en mer framträdande roll och att konkurrensbe-<br>vakningen av byggsektorn bör skärpas. Delegationen anser vidare att det<br>är angeläget att banden mellan konkurrens- och konsumentpolitiken bör<br>förstärkas så att konsumenterna far en ökad förståelse för hur konkurren-<br>sen fungerar och hur den påverkar förhållandena i konsumentledet.</p>
<p>Konkurrensverket anför i sin rapport att tillämpningen av hyressätt-<br>ningssystemet kan verka hämmande på effektiviteten och byggandet vad<br>avser hyresbostäder. Därför föreslår verket att läget på lägenheten gene-<br>rellt bör fa större genomslagskraft vid hyressättningen så att hyressätt-<br>ningen bättre avspeglar de boendes preferenser och därigenom ökar dy-<br>namiken på bostadsmarknaden.</p>
<p>Utredningen om allmännyttan och bruksvärdet, Fi 1999:05 (dir.<br>1999:32) har bl.a. haft till uppgift att utvärdera bruksvärdessystemet. Ut-<br>värderingen slutredovisades den 1 april 2000 (SOU 2000:33). Utvärde-<br>ringen tyder på att överensstämmelsen mellan hyresgästernas värderingar<br>och den faktiska hyra som utgår i dag i det allmännyttiga beståndet i olika<br>områden är god. Utredningen remissbehandlas för närvarande.</p>
<p>I Bostadsutskottets betänkande (1999/2000:BoU9) anförs att mycket<br>tyder på att bristerna i konkurrensen vad gäller byggprodukter står att<br>finna i marknadsstrukturen och prismekanismema samt i attityder och<br>traditioner inom byggsektorn, förhållanden som kan vara svåra att påver-<br>ka med statliga regelsystem.</p>
<p>Europeiska kommissionen antog den 4 november 1997 ett meddelande<br>om byggbranschens konkurrenskraft (KOM(1997) slutligt), där ett antal<br>strategiska mål och rekommendationer för industrin, kommissionen och<br>medlemsstaterna redovisades. Ministerrådet (industri) antog vid möte den<br>7 maj 1998 slutsatser i vilka kommissionen uppmanades bl.a. att diskute-<br>ra med medlemsstaterna och branschföreträdare de åtgärder för att för-<br>bättra sektorns konkurrenskraft som föreslås i meddelandet.</p>
<p>Sverige har deltagit aktivt i dessa diskussioner. Den 31 maj 1999 ägde<br>ett seminarium rum med kommissionen, medlemsstaterna och industrin<br>med syfte att komma fram till en gemensam lista på prioriterade åtgärder.<br>Resultatet av diskussionerna presenterades för ministerrådet den 9 no-<br>vember 1999. I det fortsatta arbetet med att utveckla en rullande hand-<br>lingsplan har för att utveckla föreslagna åtgärderna arbetsgrupper tillsatts.<br>Kommissionen har föreslagit att en trepartsgrupp med representanter från<br>medlemsstaterna, industrin och kommissionen tillsätts för gå igenom det<br>arbete som arbetsgrupperna utfört. Bland annat har arbetsgrupper tillsatts<br>beträffande utbildning samt hållbart byggande från användning av mil-<br></p>
<p>130<br></p>
<p>jövänliga byggmaterial till minskning av energianvändning i byggnader Prop. 1999/2000:140<br>samt minskning och återanvändning av bygg och rivningsavfall.</p>
<p>Regeringen uppdrog den 25 november 1999 till Statens fastighetsverk,<br>Banverket, Vägverket, Luftfartsverket och Fortifikations verket att ta ini-<br>tiativ till att ett kvalitetsråd bildas på byggområdet. I uppdraget ingår att<br>verken, med tonvikt på utveckling av kompetensen hos statliga byggher-<br>rar, beställare och förvaltare, skall redovisa hur bättre förutsättningar<br>skall skapas for att samhällets krav på byggnadsverk enligt bestämmelser<br>skall infrias och därmed minska kvalitetsfel och kostnader, få färre bygg-<br>skador samt uppnå bättre inomhusmiljö med beaktande av arbetsmiljö<br>och utomhusmiljö. Regeringen avser att utvidga uppdraget till de statliga<br>verken till att - i enlighet med Byggkostnadsdelegationens forslag — om-<br>fatta samarbete och utveckling av rutiner som medför sänkta byggkostna-<br>der.</p>
<p>Sverige har beslutat att genomföra en europeisk bostadsmässa som ett<br>led i arbetet att skynda på genomförandet av byggproduktdirektivet,<br>främja en europeisk samsyn på byggsektorn samt för att skapa förutsätt-<br>ningar för fortsatt utveckling av den inre marknaden. Bostadsmässan av-<br>ses genomföras i Malmö och invigas den 17 maj 2001. Den europeiska<br>dimensionen markeras särskilt av en s.k. europeisk by bestående av 20-<br>25 småhus. Miljöministern har bjudit in 29 länder runt om i Europa att<br>uppföra var sitt hus i den europeiska byn. Syftet med byn är att visa bl.a.<br>produktionsmetoder, traditioner, arkitektur och material som används i<br>deltagarländerna. Materialval m.m. i de skilda husen skall dokumenteras<br>för att ge underlag för jämförelser mellan länderna och för att därefter<br>sprida informationen.</p>
<p>Finans- och Justitiedepartementen har nyligen remitterat ett förslag till<br>en ny lag om kommunernas bostadsförsörjningsansvar. Enligt förslaget<br>skall varje kommun planera bostadsförsörjningen i syfte att skapa förut-<br>sättningar för alla i kommunen att leva i goda bostäder och för att främja<br>att ändamålsenliga åtgärder för bostadsförsörjningen förbereds och ge-<br>nomförs. Dessutom skall varje kommun anordna bostadsförmedling om<br>det behövs för att främja bostadsförsörjningen. Kommunala bostadsför-<br>medlingar som förmedlar lägenheter i turordning efter kötid föreslås fa en<br>möjlighet att ta ut en köavgift av de hyressökande. Den nya lagen föreslås<br>träda i kraft den 1 januari 2001.</p>
<p>Vad gäller prissättningen och rabattsystemet inom byggsektorn förut-<br>sätter regeringen att Konkurrensverket, NUTEK och Kommerskollegium<br>inom ramen för sitt uppdrag från regeringen att analysera orsakerna till<br>pris- och kostnadsskillnader på byggmaterialområdet även beaktar vad<br>som framkommit i Konkurrensverkets utredning och i Byggkostnadsde-<br>legationens rapport.</p>
<h4>6.8.4 Parallellimport</h4>
<p>Parallellimport innebär i korthet import av en viss, ofta varumärkesskyd-<br>dad, produkt vid sidan av de ordinarie försäljningskanalerna för produk-<br>ten. Denna typ av import kan bidra till att höja konkurrenstrycket och<br>motverka att vertikala bindningar mellan producenter, importörer och<br></p>
<p>131</p>
<p>återförsäljare i alltför hög grad begränsar inommärkeskonkurrensen. Prop. 1999/2000:140<br>Detta gäller särskilt i en liten och öppen ekonomi som den svenska. Fram<br>till sommaren 1998 förekom parallellimport från länder såväl utom som<br>inom EES-området inom ett stort antal varuområden såsom kläder, skor,<br>kapitalvaror, bilar och läkemedel. Många av produkterna importerades<br>huvudsakligen från länder utanför EES-området.</p>
<p>Parallellimport kan förhindras genom att ett företag som innehar rätten<br>till varumärket i importlandet, exempelvis en generalagent, hävdar sin<br>ensamrätt att sälja produkter med varumärket i fråga. Denna ensamrätt till<br>varumärket kan konsumeras, dvs. upphöra att gälla för ett exemplar av<br>varan, genom att innehavaren av varumärket, exempelvis tillverkaren, har<br>fört ut exemplaret på marknaden. Principen om global konsumtion inne-<br>bär att varumärkesrätten konsumeras varhelst i världen varan har mark-<br>nadsförts. Vid regional konsumtion, exempelvis inom EES-området, sker<br>däremot ingen inskränkning i varumärkesrätten när ett exemplar av varan<br>förs ut på marknaden utanför regionen i fråga. Det innebär i praktiken att<br>en generalagent som innehar rätten till varumärket kan förhindra import<br>av varor som av tillverkaren förts ut på marknaden i länder utanför EES-<br>området.</p>
<p>I juli 1998 meddelade EG-domstolen dom i det s.k. Silhouettemålet. I<br>sak fastslog domstolen att konsumtionen av varumärkesrätten är en regi-<br>onal angelägenhet och inte en global. Denna tolkning står i motsats till<br>hittillsvarande tolkning i svensk rätt, som i praxis har fastslagit att kon-<br>sumtionen av varumärkesrätten skall vara global. EG-domstolens dom<br>förändrade förutsättningarna för den svenska rättstillämpning på varu-<br>märkesområdet och har begränsat möjligheterna att parallellimportera till<br>Sverige.</p>
<p>Genomförda och pågående åtgärder</p>
<p>EG-domstolens utslag i Silhouettemålet ledde till ett förändringsarbete<br>med den svenska varumärkeslagen (1960:644). I proposition<br>1999/2000:93 föreslås att en bestämmelse om regional konsumtion av<br>varumärkesrätten införs i lagen med verkan från den 1 juli 2000.</p>
<p>Trots den föreslagna ändringen i varumärkeslagen är Sveriges inställ-<br>ning i principfrågan den att global konsumtion bör vara huvudregeln in-<br>om EU. Eftersom den svenska lagen styrs av ett EG-direktiv måste för-<br>ändringsarbetet ske inom ramen för EU-samarbetet.</p>
<p>Mot bakgrund av utgången i Silhouettemålet uppdrog regeringen i<br>september 1998 åt Konkurrensverket att göra en undersökning av hur<br>begränsningen av parallellimporten påverkar den svenska marknaden.<br>Rapporten presenterades i januari 1999 och visar att så mycket som 60<br>procent av all parallellimport kommer från länder utanför EES och där-<br>med omfattas av begränsningen. Enligt utredningen innebär begränsning-<br>en högre priser för konsumenterna och att den allmänna prisnivån kan<br>komma att höjas med 0,4 procent. Det skulle innebära nästan 4 miljarder<br>kronor i högre priser för konsumenterna. Om effekterna är desamma för<br>hela Europa skulle motsvarande siffra för Europas konsumenter vara 150<br>miljarder kronor i högre priser.</p>
<p>132</p>
<p>Kommissionen gav i juni 1998 företaget NERA (National Economic Prop. 1999/2000:140<br>Research Associates Inc.) uppdraget att utreda de ekonomiska konsek-<br>venserna av EU:s val mellan regional eller global konsumtion av rättig-<br>heter på varumärkesområdet. En sammanfattning av NERA-rapporten<br>presenterades vid inremarknadsrådet den 25 februari 1999. Resultatet av<br>den rapporten låg i linje med Konkurrensverkets rapport. Den pekade, om<br>än i försiktiga ordalag, på lägre priser och högre sysselsättning om en<br>övergång till internationell konsumtion skulle ske.</p>
<p>Kommissionen presenterade i december 1999 ett arbetsdokument om<br>konsumtion på varumärkesområdet. Man tar inte ställning för vare sig<br>regional eller internationell konsumtion utan ställer upp fyra huvudfrågor<br>att ta ställning till om ett politiskt beslut tas om en övergång till interna-<br>tionell konsumtion på varumärkesområdet. Frågorna avser om samma<br>konsumtionsprincip måste gälla för både varumärkesdirektivet och varu-<br>märkesförordningen, om samma konsumtion måste gälla på alla immate-<br>rialrättsområden, om samma princip måste gälla för alla varusektorer och<br>om en ändring skall ske uni-, bi- eller multilateralt. Man pekade också på<br>betydelsen av bl.a. elektronisk handel och Internet samt EU:s utvidgning<br>för valet av konsumtionsprincip.</p>
<p>Sverige har alltsedan Silhouettedomen avkunnades år 1998 drivit frå-<br>gan om en övergång till internationell konsumtion på varumärkesområ-<br>det. I första hand har Sverige eftersträvat en ändring av varumärkesdi-<br>rektivet. En sådan ändring skulle innebära att parallellimport möjliggjor-<br>des från alla länder i världen.</p>
<p>Ett möte har förevarit i rådsarbetsgruppen för immaterialrätt<br>(varumärken). Därefter har ett "like minded-möte" hållits i Stockholm<br>med de länder som är för en ändring till internationell konsumtion. Dessa<br>länder uppgår nu till åtta, Sverige medräknat. Dessa åtta länder arbetar nu<br>för att sammanställa ett gemensamt dokument med argumentation för<br>internationell konsumtion. Kommissionen har ännu inte tagit ställning i<br>frågan men skall göra det under våren. Målsättningen är att fa Kommis-<br>sionen att lägga fram ett förslag om ändring av direktivet och att sedan ett<br>politiskt beslut fattas om ändringen.</p>
<p>Parallellimport av läkemedel, i första hand från andra EU-länder, har<br>under de senaste åren kraftfullt bidragit till ökad priskonkurrens på läke-<br>medelsmarknaden. En försvårande omständighet har dock varit Läkeme-<br>delsverkets handläggningstider vid ansökan om försäljningstillstånd. Re-<br>geringen har därför givit Läkemedelsverket i uppdrag att redovisa hur<br>man arbetar med att förkorta ansökningstiderna. Läkemedelsverket har<br>därvid redovisat att man dels haft problem med långa väntetider för svar<br>på förfrågningar hos vissa av de europeiska läkemedelsmyndighetema.<br>Ett bilateralt samarbete skall inledas för att förbättra situationen. Därut-<br>över har brister i ansökningshandlingarna samt dröjsmål med komplette-<br>ringar förlängt handläggningstidema hos verket. Detta skall åtgärdas med<br>hjälp av utbildningsinsatser riktade mot parallellimportföretagen.</p>
<p>133</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<h2>7 Konkurrenspolitikens inriktning</h2>
<h3>7.1 Förslagen till riksdagen</h3>
<h4>7.1.1 Inledning</h4>
<p>Tidigare har i avsnitt 5 och 6 redovisats dels en allmän redogörelse för<br>konkurrensens och konkurrenspolitikens roll och betydelse i det ekono-<br>miska systemet, dels en beskrivning av konkurrensproblem på den svens-<br>ka marknaden. Som framgår av avsnitt 5 har synen på konkurrenspoliti-<br>kens roll förändrats över tiden och skiljer sig också åt mellan olika länder<br>och olika ekonomiska skolor. Enligt regeringens mening kan mot bak-<br>grund av problemredovisningen i avsnitt 6 en aktiv och konsekvent kon-<br>kurrenspolitik få stor betydelse för tillväxt, förnyelse och välfärd. Det är<br>viktigt att inriktningen av en sådan politik är parlamentariskt förankrad.<br>Regeringen lägger därför nu fram för riksdagens godkännande ett förslag<br>till inriktning av konkurrenspolitiken. Förslaget måste naturligtvis bli<br>relativt allmänt utformat, men det är ändå angeläget att slå fast vissa<br>grundläggande principer. I avsnitt 7.1.2 anges dessa principer, som sedan<br>närmare utvecklas i avsnitt 7.2 - 7.8 med vissa bedömningar och redovis-<br>ningar av planerade åtgärder.</p>
<p>I övrigt föreslås i propositionen ett antal lagändringar som närmare be-<br>handlas i avsnitt 8-13. Det bör understrykas att en snabb utveckling av<br>konkurrensrätten och konkurrenspolitiken pågår inom EU, vilket också<br>får återverkningar på nationell nivå, jfr avsnitt 8. I Sverige pågår som<br>framgår av avsnitt 6 vid sidan av detta en snabb utveckling mot ökad<br>konkurrens på många områden. Detta innebär att de förslag till lagänd-<br>ringar som nu läggs fram endast är att se som en del i en pågående pro-<br>cess, som inte bara omfattar de generella konkurrensreglerna utan också<br>regler för olika sektorer såsom post, tele m.m.</p>
<p>Vad gäller konkurrenslagen bör framhållas att regelverket, som är an-<br>passat till motsvarande regler på EG-nivå, i stort är väl utformat. Det<br>hindrar inte att ändringar eller kompletteringar kan vara motiverade för<br>att effektivisera tillämpningen. Vissa sådana föreslås i denna proposition<br>och vidare har regeringen denna dag beslutat att tillkalla en särskild utre-<br>dare för att se över vissa frågor på konkurrensområdet, se närmare avsnitt<br>7.5.1.</p>
<p>134</p>
<h4>7.1.2</h4>
<h4>Inriktningen av konkurrenspolitiken</h4>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>Regeringens förslag: Konkurrenspolitiken skall aktivt främja existensen<br>av väl fungerande marknader och vara grundad på ett konsumentpers-<br>pektiv. Marknaderna skall präglas av öppenhet for nya produkter, nya<br>foretag och nya idéer. Som allmän inriktning skall gälla:</p>
<p>• Den svenska marknaden är en del av EU:s inre marknad - hinder för<br>tillträdet skall avlägsnas och EU:s regler för konkurrensen skall kunna<br>tillämpas också i Sverige.</p>
<p>• Karteller och andra konkurrensbegränsningar som allvarligt skadar<br>konsumentintresset kan inte accepteras - de medel som staten har att<br>upptäcka och ingripa när företag sätter konkurrensen ur spel måste bli<br>effektivare.</p>
<p>• Konsumenternas intresse av effektivt fungerande konkurrens måste<br>väga tungt när offentliga regler som påverkar marknadernas funktions-<br>sätt utformas.</p>
<p>• Andelen av den samlade ekonomin där konkurrens råder skall öka.</p>
<p>• På nya marknader skall strukturer och regler stödja uppkomsten av en<br>balanserad och väl fungerande konkurrens.</p>
<p>• När offentliga aktörer agerar på konkurrensmarknader far det inte ske<br>på sådant sätt att det privata företagandet hämmas. Myndighetsupp-<br>gifter skall hållas i sär från kommersiell verksamhet.</p>
<p>• Statligt stöd far inte snedvrida konkurrensen - en policy för det svens-<br>ka statsstödet skall stödja vårt arbete i EU mot subventioner som ska-<br>dar svensk industri.</p>
<p>• Sverige skall aktivt stödja utvecklingen av sunda konkurrensförhållan-<br>den i den globala ekonomin och i samarbete med andra länder ingripa<br>mot internationella konkurrensbegränsningar.</p>
<h4>Skälen för regeringens förslag:</h4>
<p>Enligt regeringens mening har en väl fungerande konkurrenspolitik<br>stor betydelse för uppfyllandet av de allmänpolitiska målen, bland annat<br>genom att den främjar förnyelse i den ekonomiska verksamheten, bereder<br>väg för öppenhet och mångfald och säkerställer konsumenternas makt<br>över produktionen och distributionen.</p>
<p>Konkurrenspolitikens allmänna syfte är som framgår av avsnitt 5 att<br>åstadkomma väl fungerande marknader. Detta kommer till uttryck i kon-<br>kurrenslagens inledande paragraf som anger som lagens syfte att undan-<br>röja och motverka hinder för en fri konkurrens i fråga om produktion av<br>och handel med varor, tjänster och andra nyttigheter.</p>
<p>Inriktningen av den svenska konkurrenspolitiken bör liksom tidigare<br>grundas på ett konsumentperspektiv. Att den traditionella avgränsningen<br>mellan konkurrenspolitik och konsumentpolitik inte är beroende av mot-<br>stående intressen utan av en historisk utveckling framgår tydligt av att<br>båda syftar till att med olika medel säkerställa att produktmarknadema<br>fungerar till nytta för konsumenterna. För att uppnå detta behövs också<br>ett starkt konsumentskydd. Ökad samverkan mellan konkurrenspolitik<br></p>
<p>135</p>
<p>och konsumentpolitik bör vara ett led i inriktningen av konkurrenspoliti- Prop. 1999/2000:140<br>ken. Denna fråga utvecklas i avsnitt 7.2.</p>
<p>EU-medlemskapet har inneburit att Sverige har blivit en del av EU:s<br>inre marknad. Tillgången till ett vidgat utbud av produkter och inköp-<br>skällor har haft stor betydelse för konkurrensförhållandena i vårt land. På<br>vissa områden finns dock fortfarande förhållanden som hindrar tillträdet<br>till den svenska marknaden. Betydelsen av att underlätta tillträdet till<br>marknaden behandlas i avsnitt 7.6. Lika konkurrensförutsättningar i olika<br>delar av EU:s inre marknad gynnas av att företagen möter lika spelregler<br>på konkurrensområdet. I avsnitt 7.8.1 redovisas strävan att fora över en<br>större del av tillämpningen av de europeiska konkurrensreglerna på<br>medlemsstaternas myndigheter, som en bakgrund till det lagförslag rö-<br>rande sådan nationell tillämpning som redovisas i avsnitt 7.5.2 och ut-<br>vecklas närmare i avsnitt 8.</p>
<p>En fungerande marknad förutsätter att konsumenterna kan välja de<br>produkter och de leverantörer som bäst tillgodoser deras behov. Karteller<br>och andra förfaranden från företags sida som sätter konkurrensen ur spel<br>är oförenliga med en marknadsekonomi och utgör ett angrepp mot kon-<br>sumentintresset. Den nya utredning som redovisas i avsnitt 7.5.1 skall i<br>första hand undersöka om de legala verktygen for att upptäcka och mot-<br>verka allvarliga konkurrensbegränsningar behöver skärpas.</p>
<p>Sunda spelregler som respekteras av aktörerna är ett grundläggande<br>krav för att marknader skall fungera effektivt. Flertalet av de regler som<br>påverkar företagens beteende har till syfte att främja andra samhällsmål,<br>men kan samtidigt inverka på konkurrensförhållandena. I avsnitt 7.3 be-<br>skrivs betydelsen av att regelverket utformas på ett sätt som beaktar kon-<br>sumenternas intresse av en effektivt fungerande konkurrens.</p>
<p>Ytterligare ett led i inriktningen av konkurrenspolitiken gäller att det<br>bör finnas en strävan att öppna nya områden för konkurrens. Till grund<br>för detta ligger önskvärdheten av att genom konkurrensens omvandlings-<br>tryck skapa ökad effektivitet och förnyelse inte minst genom nya aktörer<br>med nya idéer. Denna fråga, som utvecklas i avsnitt 7.4, innehåller flera<br>komponenter och vissa principer i anslutning till dessa bör också slås<br>fast. En viktig sådan är att vid övergång från ett offentligt monopol till en<br>konkurrensutsatt marknad skall regler skapas och utformas så att de<br>stödjer utvecklingen mot en effektiv konkurrens med väl fungerande ba-<br>lans mellan aktörerna och som tillgodoser konsumenternas behov i hela<br>landet.</p>
<p>En annan fråga som kan bli aktuell vid konkurrensutsättning, men ock-<br>så har vidare aspekter, gäller de skillnader i verksamhetsvillkor som kan<br>finnas när offentliga och privata aktörer konkurrerar på samma mark-<br>nad, se avsnitt 7.4.5. Som en princip bör slås fast att när offentliga aktö-<br>rer agerar på konkurrensmarknader far detta inte leda till att existerande<br>privata företag slås ut. Det är också viktigt att etableringen av företag inte<br>försvåras på områden där det saknas särskilda skäl för näringsverksamhet<br>i offentlig regi.</p>
<p>En fråga av stor betydelse från konkurrenssynpunkt gäller statsstöd<br>med konkurrenssnedvridande effekter. Det finns EG-rättsliga regler som<br>syftar till att förhindra att statsstöd far sådana effekter och kommissionen<br>har en särskild övervakande roll på området. Det förekommer dock i<br></p>
<p>136</p>
<p>många medlemsländer stöd som kan hota svenska ekonomiska intressen. Prop. 1999/2000:140<br>Som ett led i inriktningen av konkurrenspolitiken bör gälla att Sverige<br>inom EU skall ha som policy att söka begränsa konkurrenssnedvridande<br>stöd. För att kunna göra ett sådant arbete trovärdigt måste strävan också<br>vara att motverka konkurrensbegränsande stöd till foretag i Sverige. Frå-<br>gan om statsstöd utvecklas i avsnitt 7.7.</p>
<p>Vad gäller Sveriges agerande på internationell nivå bör vidare gälla att<br>Sverige bör verka för ökad samverkan mellan nationella konkurrensmyn-<br>digheter och ökat samförstånd om behovet av fri handel och sunda kon-<br>kurrensförhållanden i den globala ekonomin, se vidare avsnitt 7.8.</p>
<h3>7.2 Sambandet mellan konkurrenspolitik och konsu-<br>mentpolitik</h3>
<p>Regeringens bedömning: Konkurrenspolitik och konsumentpolitik syf-<br>tar till att med olika medel säkerställa att produktmarknadema fungerar<br>till nytta för konsumenterna. De ansvariga myndigheterna bör öka sam-<br>ordningen på områden där detta är till gagn för konsumentintresset.</p>
<p>Den traditionella avgränsningen mellan konkurrenspolitik och konsu-<br>mentpolitik kan till stor del mer ses som ett resultat av en historisk ut-<br>veckling än som ett uttryck för motstående intressen. Genom uppdelning-<br>en och de prioriteringar som har gjorts inom respektive verksamhetsom-<br>råde har tyngdpunkten i det konsumentpolitiska och konkurrenspolitiska<br>arbetet ibland kommit att framstå som mer väsensskilt än som är motive-<br>rat utifrån det övergripande syftet med verksamheten.</p>
<p>Konkurrenspolitiken har sin grund i ett konsumentperspektiv, och kan<br>därmed ibland stå i en motsatsställning till det producentperspektiv som<br>betonar företagens konkurrenskraft. Åtgärder för att stärka konkurrensens<br>effektivitet har därmed till ändamål att ge konsumenten en starkare ställ-<br>ning på marknaden. Samma effekt har de olika åtgärder som hänförs till<br>det konsumentpolitiska området. Det är därför angeläget att tydliggöra<br>det nära sambandet mellan konkurrenspolitiska och konsumentpolitiska<br>verkningsmedel.</p>
<p>Långt ifrån alla aktiviteter i samhället utspelas på marknader. Mark-<br>nadsmodellen erbjuder olika slag av fördelar, men är också förenad med<br>nackdelar. Vägningen mellan för- och nackdelar måste ske från område<br>till område, och kan också förändras över tiden. På de områden där<br>marknadslösningar har valts är det av stor betydelse att konkurrensen<br>fungerar effektivt, i annat fall är risken stor att fördelarna går förlorade<br>och endast nackdelarna återstår.</p>
<p>De olika förhållanden som kan skada marknadens effektivitet handlar<br>nästan alltid om att konsumentens möjlighet att göra ett fritt och rationellt<br>val begränsas eller sätts ur spel. Konkurrenspolitik och konsumentpolitik<br>erbjuder medel för att motverka begränsningar av konsumentens makt att<br>välja.</p>
<p>En av de faktorer som kan fördärva marknadernas funktion är konkur-<br>rensbegränsande åtgärder som företag vidtar. Konkurrenslagstiftningen är<br>till för att hindra sådana förfaranden. När konkurrerande företag kommer<br></p>
<p>137</p>
<p>överens om ett gemensamt pris kan konsumenten inte längre välja den Prop. 1999/2000:140<br>billigaste produkten. När de delar upp marknaden mellan sig hindras<br>konsumentens fria val av inköpskälla. En koncentration som har gått<br>alltför långt kan innebära att köparen är hänvisad till ett enda alternativ<br>och därmed förlorar möjligheten att uttrycka sitt missnöje med produkten<br>genom att gå till en annan leverantör.</p>
<p>Ibland kan lagar och andra regler ha en sådan utformning att konsu-<br>mentens valmöjligheter begränsas i onödan. En viktig del av konkur-<br>renspolitiken är marknadsreformer som öppnar för konkurrens och ger<br>konsumenterna fler alternativ. För att väl fungerande marknader skall<br>uppstå krävs ofta fler regler, eller mer ändamålsenliga regler, snarare än<br>ett avskaffande av regler.</p>
<p>Företagen kan också försvåra konsumentens rationella val genom att på<br>ett ofullständigt eller vilseledande sätt informera om produkternas egen-<br>skaper. Marknadsföringslagstiftningen, som traditionellt hänförs till det<br>konsumentpolitiska området, sätter upp spelregler för företagen så att de<br>existerande alternativen blir tydligare för konsumenterna.</p>
<p>Rollen som aktiv och kritisk konsument kräver både kunskap, tid och<br>engagemang. Inte heller den ekonomiska teorins ”ekonomiska människa”<br>kan utsträcka sökprocessen hur långt som helst för att finna det ur alla<br>aspekter bästa inköpsaltemativet. Sökandet avbryts när konsumenten har<br>funnit ett tillräckligt bra alternativ. Konsumentpolitiken har en viktig roll<br>att fylla för att förbättra konsumentens informationsunderlag. Med bättre<br>information om produkters egenskaper och om konsekvenserna av valet<br>av ett visst inköpsställe kan konsumenterna både minska resursåtgången<br>för att söka och inhandla den produkt som passar bäst och samtidigt öka<br>möjligheterna att göra ett rationellt val.</p>
<p>Den senaste tidens snabba utveckling på IT-området, främst genom att<br>allt fler hushåll har tillgång till Internet, kan innebära att konsumenternas<br>tillgång till information om produkter, priser och inköpskällor dramatiskt<br>ökar. Samtidigt är det uppenbart att viljan och möjligheterna att söka upp<br>sådan information varierar i hög grad. En ökande handel över Internet<br>kan också medföra nya risker för konsumenten, bl.a. när det gäller möj-<br>ligheterna att fa rättelse vid fel. Enligt regeringens mening är det viktigt<br>att både hot och möjligheter i den pågående IT-utvecklingen uppmärk-<br>sammas i det konsument- och konkurrenspolitiska arbetet.</p>
<p>Den samlade effekten av många konsumenters val av produkt och in-<br>köpskälla utövar ett tryck på säljarna och styr på detta sätt produktionens<br>och distributionens inriktning. Av olika skäl är detta tryck ibland inte<br>tillräckligt starkt. Negativa egenskaper hos produkten kan göra sig gäl-<br>lande först lång tid efter köpet och far då en begränsad inverkan på kon-<br>sumentens beteende, särskilt om det gäller varor som köps med långa<br>tidsintervall. Det kan också av andra skäl vara så att konsumenten har en<br>svag eller utsatt ställning i förhållande till säljaren. Den del av konsu-<br>mentpolitiken som ställer krav i konsumentens ställe, t.ex. när det gäller<br>produktsäkerhet och miljöanpassning, utgör därmed ett viktigt led i sta-<br>tens samlade politik för att skapa effektivt fungerande marknader till<br>nytta för konsumenterna.</p>
<p>För att konsumenterna skall fa en stark ställning på marknaden är det<br>således viktigt att konkurrens- och konsumentpolitiken samverkar. Ett<br></p>
<p>138</p>
<p>bra exempel på ett samarbete mellan bl.a. Konkurrensverket och Konsu-<br>mentverket är ett nyligen avslutat projekt om konkurrens på mobiltelefo-<br>nområdet och vad som kan göras för att förbättra konsumenternas situa-<br>tion på denna marknad (Svenska mobiltelemarknaden ur ett konsument-<br>och konkurrensperspektiv).</p>
<p>De nya marknader som öppnas för konkurrens, spridningen av ny tek-<br>nik samt de nya konsumtionsmönster som utvecklas skapar både möjlig-<br>heter och svårigheter för konsumenterna. De nya förutsättningarna gör<br>det påkallat att i ökad utsträckning samordna insatserna för att med olika<br>medel främja konsumentintresset. I budgetpropositionen för 2000 anges<br>att arbetet inom konsumentområdet skall inriktas på att stärka konsu-<br>menternas ställning på nya marknader samt deras möjligheter att få till-<br>gång till begriplig information, bl.a. inom det finansiella området.</p>
<p>Konsumentpolitiska kommittén 2000 lämnar i sitt slutbetänkande en<br>rad förslag på det konsumentpolitiska området. Betänkandet Starka kon-<br>sumenter i en gränslös värld (SOU 2000:29) bereds nu inom regerings-<br>kansliet och är för närvarande föremål för remissbehandling. Regeringen<br>planerar därefter att återkomma till riksdagen med förslag på det konsu-<br>mentpolitiska området. Frågor som rör konkurrensaspekter i konsument-<br>politiken kan komma att beröras i detta sammanhang.</p>
<p>Genom beslut den 2 mars 2000 har regeringen medgett att Konkur-<br>rensverket och Konsumentverket får disponera medel för gemensam<br>projektverksamhet i syfte att främja en tydlig pris- och kostnadsinforma-<br>tion inom områden såsom finansiella tjänster och elmarknaden. Myndig-<br>heterna skall återkomma med konkreta förslag till medelsanvändning<br>senast den 30 juni 2000. För att förmedla och öka kunskapen om miljö-<br>frågor som rör konsumenterna har regeringen i mars 1999 gett Konsu-<br>mentverket i uppdrag att inrätta en webbplats med huhållsrelaterad mil-<br>jöinformation.</p>
<h3>7.3 Förutsättningar för effektiv konkurrens</h3>
<h4>Offentliga regler som påverkar marknadernas funktionssätt</h4>
<p>Regeringens bedömning: Offentliga regler på olika områden kan ha stor<br>betydelse för hur marknaderna fungerar. När nya regler utformas på and-<br>ra politikområden bör regeringen lägga stor vikt vid konsumenternas in-<br>tresse av fungerande marknader och konkurrensens betydelse för tillväxt<br>och förnyelse. Det gäller även områden som faller under den gemensam-<br>ma kompetensen inom EU, t.ex. handelspolitiken.</p>
<p>Sunda spelregler och respekt för regelverket är två fundamentala krav<br>för att en marknad skall fungera på ett från samhälls- och konsumentsyn-<br>punkt önskvärt sätt. Genom reglerna sätts gränser för hur företagen får<br>agera på marknaden.</p>
<p>Staten har det grundläggande ansvaret för att skapa gynnsamma förut-<br>sättningar för konkurrens och effektivt fungerande marknader. Viktiga<br>medel är lagar som hindrar marknadens aktörer från att sätta konkurren-</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>139</p>
<p>sen ur spel och som stärker konsumenternas möjligheter att på bästa sätt<br>utnyttja mångfalden i produktutbudet. Staten kan också genom struktu-<br>rella åtgärder på olika områden, exempelvis när det gäller tillgången till<br>infrastruktur och avvägning mellan offentlig och privat verksamhet, öka<br>marknadernas effektivitet.</p>
<p>Konkurrensen påverkas också av andra åtgärder än de som tar sikte på<br>marknadens funktionssätt. Sådana åtgärder kan gälla andra viktiga sam-<br>hällsmål, men som en bieffekt påverka förutsättningarna för konkurrens.<br>Ofta finns ett val i utformningen av sådana åtgärder som kan ha betydelse<br>for konkurrensen utan att detta negativt påverkar åtgärdens egentliga<br>syfte.</p>
<p>Tillväxt, förnyelse och konsumentnytta är högt prioriterade mål i rege-<br>ringens ekonomiska politik och konkurrensens och marknadernas effekti-<br>vitet är avgörande for Sveriges utveckling i dessa avseenden. Det är där-<br>för angeläget att konkurrensperspektivet finns närvarande på alla områ-<br>den när åtgärder som kan ha betydelse for marknadernas funktionssätt<br>övervägs och far sin närmare utformning. Denna linje bör även drivas av<br>Sverige på områden som faller under den gemensamma kompetensen<br>inom EU, t.ex. handelspolitiken.</p>
<p>Importen har i många fall en avgörande betydelse for möjligheten att<br>upprätthålla konkurrensen. Ytterlig återhållsamhet är därför motiverad i<br>fråga om handelspolitiska skyddsåtgärder som kvantitativa importbe-<br>gränsningar och dumpingtullar. De sänker konkurrenstrycket, minskar<br>urvalet och fördyrar for konsumenter och industriella förbrukare.</p>
<p>Konkurrens uppkommer genom marknadsaktörernas beteende på<br>marknaden och kan inte kommenderas fram. Däremot kan förutsättning-<br>arna for att konkurrensen skall fungera väl vara mer eller mindre gynn-<br>samma. Likaså kan korrektiven mot försök att på olika sätt begränsa kon-<br>kurrensen, eller helt sätta den ur spel, vara mer eller mindre verknings-<br>fulla.</p>
<p>En effektiv marknadsekonomi förutsätter bl.a. att det finns tydliga<br>regler som styr de olika aktörerna och därmed begränsar deras hand-<br>lingsfrihet. Även den mest fullkomliga marknad behöver spelregler för<br>att fungera effektivt. En grundläggande uppgift for staten i en marknad-<br>sekonomi är därför att skapa eller bevara sunda spelregler.</p>
<p>Spelreglerna har tre uppgifter när det gäller att förbättra marknadseko-<br>nomins funktion. Den första är att minska transaktionskostnaderna i eko-<br>nomin. Höga transaktionskostnader motverkar en väl fungerande konkur-<br>rens, eftersom de kan göra att det inte lönar sig for konsumenterna att<br>söka efter t.ex. de lägsta priserna. Transaktionskostnaderna kan minskas<br>med tydliga regler som alla måste tillämpa vid försäljning av varor och<br>tjänster. Sådana regler kan gälla krav på gemensamma mått, hur varan<br>eller förpackningen skall märkas - t.ex. med information om miljöpåver-<br>kan - eller gemensamma standarder for kvaliteten.</p>
<p>En annan uppgift för staten är att hindra olika slag av medvetna försök<br>att begränsa konkurrensen. Detta är spelreglernas traditionella uppgift i<br>konkurrenspolitiken och kommer bl.a. till uttryck genom den generella<br>konkurrenslagstiftningen. På vissa marknader, exempelvis teleområdet,<br>finns sektorspecifika regler som reglerar aktörers beteende på marknaden.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>140</p>
<p>I praktiken kan många av de spelregler som påverkar marknaders Prop. 1999/2000:140<br>funktionssätt skapas på andra sätt än genom statliga beslut. Det finns så-<br>lunda många s.k. informella spelregler, som kan ha en stor betydelse för<br>olika aktörers beslut och beteenden. Företag kan t.ex. minska hotet om<br>konkurrens genom att försöka skapa egna regler som begränsar tillträdet<br>till den egna marknaden, eller komma överens med andra företag om att<br>undvika att konkurrera. Den sortens spelregler kan skada ekonomins<br>funktion men de kan vara svåra att upptäcka. En uppgift för staten är<br>därför att bevaka de informella spelreglerna och vid behov ersätta dem<br>med tydliga formella regler som bidrar till att ekonomin fungerar bättre.</p>
<p>Spelreglernas tredje uppgift är att hantera övriga s.k. marknadsmiss-<br>lyckanden. På vissa områden går det inte ens i teorin att förvänta sig att<br>effektiva marknader skall etableras spontant.</p>
<p>Ett skäl är att det kan finnas s.k. externa effekter. Det är sådana kostna-<br>der (negativa externa effekter) och intäkter (positiva externa effekter)<br>som uppstår till följd av indirekta verkningar av en aktivitet som någon<br>utövar, men som inte fångas upp i de marknadspriser som utövaren mö-<br>ter. Miljöskador som uppstår vid tillverkningen av en vara är en typisk<br>negativ extern effekt. Skadan innebär en kostnad för samhället, men den<br>avspeglas inte i tillverkarens produktionskostnader eller i det pris som<br>konsumenten betalar för varan. En orsak till att sådana effekter kan upp-<br>stå är att det finns nyttigheter, t.ex. miljökvalitet, som inte prissätts på<br>någon marknad. Men även om miljön inte har något pris så har den ett<br>värde för samhället. Marknader som inte tar hänsyn till det är inte sam-<br>hällsekonomiskt effektiva. Ett sätt för staten att rätta till sådana mark-<br>nadsmisslyckanden är att ”intemalisera” miljökostnaderna genom att in-<br>föra en miljöavgift på t.ex. utsläpp av skadliga ämnen.</p>
<p>Långt ifrån alla spelregler har tillkommit för att skapa förutsättningar<br>för konkurrens och bidra till effektiva marknader. Genom politiska beslut<br>skapas nya spelregler som syftar till att uppnå skilda mål. Även om en<br>regel är väl utformad för sitt speciella syfte kan den indirekt fungera som<br>en ineffektiv spelregel på andra områden, t.ex. för konkurrensen. Med ett<br>ökande antal regler blir det allt viktigare att försöka minska konflikter<br>mellan olika mål när spelreglerna utformas. Strävan bör vara att inte ut-<br>forma spelregler så att de i sig själva leder till att marknaderna fungerar<br>sämre och att ständigt försöka ersätta ineffektiva spelregler med effekti-<br>va.</p>
<p>Det finns ett antal generella krav som spelregler måste uppfylla för att<br>vara effektiva. Ur ett konkurrensperspektiv är det tre aspekter som sär-<br>skilt bör betonas - spelreglerna skall vara accepterade, tydliga och förut-<br>sägbara. Det gäller både för sådana spelregler som direkt syftar till att<br>skapa effektiva marknader och för dem som har kommit till för att nå<br>andra politiska mål.</p>
<p>Spelreglerna måste vara accepterade, dvs. framstå som rimliga och<br>rättvisa av dem som skall följa dem. Annars finns risken att aktörerna på<br>marknaden inte bryr sig om de formella spelreglerna utan skapar infor-<br>mella regler i stället.</p>
<p>Reglerna måste vara tydliga, så att de inte misstolkas eller tillämpas<br>olika för olika aktörer. Efterlevnaden av reglerna är också beroende av en<br>effektiv tillsyn. Om det i praktiken kan uppfattas som frivilligt att följa en</p>
<p>141</p>
<p>regel på grund av att tillsynen fungerar dåligt, spelar det ingen roll att<br>regeln i sig är väl utformad. En sund konkurrens på marknaden förutsät-<br>ter att det inte är möjligt för vissa aktörer att skaffa sig konkurrensförde-<br>lar genom att bryta mot gällande regelverk, exempelvis skattelagstiftning,<br>arbetsrättslig lagstiftning eller miljölagstiftning.</p>
<p>Slutligen måste reglerna vara förutsägbara, så att aktörerna kan plane-<br>ra långsiktigt. Samtidigt måste spelreglerna vara så flexibla att de kan<br>anpassas till nya förutsättningar. Avvägningen mellan stabilitet och flexi-<br>bilitet kan ha stor betydelse för marknaders funktionssätt, särskilt när det<br>gäller förutsättningar för förnyelse och tillväxt.</p>
<h4>Fiskala avgifter</h4>
<p>Regeringens bedömning: Konkurrensverket bör fa i uppdrag att ge-<br>nomföra en inventering av fiskala avgifter som har en sådan nivå och<br>utformning att de kan antas begränsa konkurrensen.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>Konkurrensverket föreslår i sin rapport Konkurrensen i Sverige under<br>9O-talet att verket ges i uppdrag att inventera förekomsten av s.k. fiskala<br>avgifter som har en sådan nivå eller utformning att de kan hämma eller<br>snedvrida konkurrensen.</p>
<p>Med fiskala avgifter avses avgifter som det allmänna tar ut för t.ex. till-<br>stånd att bedriva viss verksamhet eller för tillsyn över verksamheten. En<br>fiskal avgift är tekniskt sett inte en skatt, men effekten liknar den som<br>uppstår vid beskattning genom att de belopp som tillförs statskassan<br>överstiger uppkomna kostnader. Om den fiskala avgiften genom sin ut-<br>formning gynnar vissa företag inom en bransch på bekostnad av andra är<br>den konkurrenssnedvridande. Utformningen kan t.ex. innebära en stor<br>administrativ börda för företagen eller stora krav på återrapportering till<br>myndigheter, vilket kan hämma konkurrensen inom området. Den kan<br>också, vilket torde vara vanligare, utgöra en inträdesbarriär för små före-<br>tag. Avgiften utslagen på omsatt krona kan bli betydande i de minsta fö-<br>retagen. I ett en- eller tvåmansföretag kan en avgift om t.ex. 20 000 kro-<br>nor utgöra en tröskel som de facto avhåller företaget från att expandera<br>eller påbörja verksamhet inom en marknad.</p>
<p>Konkurrensverket skall fa i uppdrag att genomföra en inventering av<br>fiskala avgifter som har en sådan nivå och utformning att de kan antas<br>begränsa konkurrensen. Härvid bör särskilt belysas hur avgiften slår i<br>förhållande till branschens struktur, dvs. i första hand storleken av de<br>företag som verkar på den aktuella marknaden, samt i vilken mån avgif-<br>terna kan sänkas utan att graden av kostnadstäckning inom myndigheten<br>äventyras.</p>
<p>142</p>
<h3>1A</h3>
<h3>Regelreformering och konkurrensutsättning</h3>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<h4>7.4.1 Fungerande marknader och konkurrens</h4>
<p>Regeringens bedömning: Andelen av den samlade ekonomin där kon-<br>kurrens råder bör öka. På områden som öppnats för konkurrens bör re-<br>gelverk utformas så att de stödjer utvecklingen mot en effektiv konkur-<br>rens med väl fungerande balans mellan aktörerna.</p>
<p>Möjligheterna att genom konkurrensens omvandlingstryck skapa en<br>ökad tillväxt och förnyelse i den svenska ekonomin är inte bara beroende<br>av hur effektiv konkurrensen är inom konkurrensutsatta sektorer utan<br>också av dessa sektorers tyngd i den samlade ekonomin.</p>
<p>Under 1990-talet har viktiga tjänstesektorer som post, tele och olika<br>transportområden öppnats för konkurrens. Även om problem har före-<br>kommit under övergången till mer balanserade konkurrensförhållanden -<br>en process som för övrigt ännu inte är avslutad - har gynnsamma effekter<br>i form av ökad effektivitet och förnyelse av produktutbudet redan för-<br>verkligats.</p>
<p>Det är angeläget att nu pröva möjligheterna att öppna nya områden för<br>konkurrens där monopol för närvarande råder eller där regelsystem ute-<br>sluter konkurrens mellan dem som tillhandahåller olika nyttigheter. På<br>områden där en fri etablering av konkurrerande företag av olika skäl inte<br>är möjlig bör modeller med inslag av konkurrensmekanismer, exempelvis<br>upphandling av offentligt finansierade tjänster från fristående utförare<br>eller annan drift i alternativa former, prövas och vidareutvecklas.</p>
<p>Konkurrensens påverkan på den ekonomiska utvecklingen är delvis be-<br>roende av vilka konkurrensförhållanden som råder på de olika varu- och<br>tjänstemarknaderna. Företagens ageranden på marknaden påverkar kon-<br>kurrensens effektivitet. Utformningen och tillämpningen av olika regel-<br>verk kan också ha betydelse för hur väl konkurrensen fungerar.</p>
<p>En annan faktor som bestämmer i vilken utsträckning konkurrensen<br>kan främja ekonomisk effektivitet och tillväxt är hur stor andel av landets<br>totala ekonomiska verksamhet som sker på konkurrensutsatta marknader.<br>De regelreformeringar på framför allt olika tjänsteområden som har ägt<br>rum under senare år har inneburit att den andel av ekonomin som påver-<br>kas av konkurrensmekanismema har ökat.</p>
<p>Rapporten Benchmarking av näringspolitiken (Ds 2000:12) redovisar<br>indikatorer inom åtta områden som påverkar ekonomisk tillväxt. Studien<br>syftar till att visa hur väl Sverige hävdar sig i jämförelse med andra ut-<br>vecklade industriländer. Ett av de undersökta målen är Fungerande<br>marknader och konkurrens.</p>
<p>I rapporten konstateras att en väl fungerande konkurrens på markna-<br>derna för varor och tjänster håller nere prisnivån och leder till en ökad<br>produktivitet. Bristande konkurrens är en av förklaringarna till den inter-<br>nationellt sett höga prisnivån för många produkter i Sverige. Bland de<br>faktorer som bestämmer konkurrenssituationen på en marknad återfinns<br>bland annat förekomsten av utländska företag, regleringar samt statligt</p>
<p>143</p>
<p>eller kommunalt stöd. Nytillkomna foretag antas leda till en intensivare<br>konkurrens i en bransch.</p>
<p>I studien har tre indikatorer på fungerande marknader och konkurrens<br>valts ut, nämligen statligt stöd till industriföretag, prisjämförelser och<br>andelen sysselsatta i privat sektor. Den tredje av dessa indikatorer anger<br>således hur stor del av ekonomin som omfattas av marknadsmekanismer-<br>na.</p>
<p>De båda första indikatorerna pekar delvis i olika riktning när det gäller<br>hur väl Sverige har nått målet fungerande marknader och konkurrens. En<br>jämförelse av omfattningen av statligt stöd per capita i EU-ländema visar<br>att Sverige intar en mittposition - sex länder hade högre stödnivåer och<br>åtta hade lägre. Om stödet till transportsektorn utesluts blir dock bilden<br>annorlunda. När det gäller stöd till tillverkningsindustrin var Sverige det<br>EU-land som hade den näst lägsta nivån, räknat som stödets andel av till-<br>verkningsindustrins förädlingsvärde. Däremot indikerar prisnivåjämförel-<br>sen dåligt fungerande marknader och konkurrens i vårt land. Sverige och<br>Danmark är de länder som hade högst prisnivå i den privata konsumtio-<br>nen, mer än 20 procent över EU-genomsnittet.</p>
<p>Omfattningen av den konkurrensutsatta delen av ekonomin har mätts<br>som andelen sysselsatta i sådan verksamhet som har definierats som pri-<br>vat sektor. Jämförelsen visar att Sverige är det av samtliga EU-länder<br>som har den lägsta andelen sysselsatta i privat sektor. Även om det delvis<br>kan finnas naturliga förklaringar till Sveriges särställning innebär resul-<br>tatet, enligt rapporten, att läget måste bevakas och nya lösningar provas<br>med hänsyn till att fel offentliga verksamheter och en alltför stor andel av<br>ekonomin i offentlig verksamhet kan skapa problem.</p>
<p>Rapportens sammanfattande slutsats när det gäller Sveriges ställning i<br>fråga om fungerande marknader och konkurrens är att en av indikatorerna<br>pekar i positiv riktning och två i negativ. Det finns därför anledning att<br>fortlöpande kritiskt pröva möjligheterna att begränsa viss offentlig verk-<br>samhet för att skapa ökat utrymme för privata aktörer på mer reguljärt<br>fungerande marknader.</p>
<p>På många av de marknader som har öppnats för konkurrens har det ti-<br>digare monopolet fått en ställning som dominerande aktör på marknaden.<br>Dominanten får ofta en särställning, inte bara i kraft av sin storlek och<br>ekonomiska styrka utan också genom de etablerade relationerna till leve-<br>rantörer och kunder, gjorda investeringar i kunskap och anläggningstill-<br>gångar eller kontroll över infrastruktur som konkurrenterna är beroende<br>av. Det ledande företaget har därmed en helt annan möjlighet än konkur-<br>renterna att försvåra eller förhindra att nya aktörer får fotfäste på mark-<br>naden.</p>
<p>För att åstadkomma en marknad med mer lika konkurrensförutsätt-<br>ningar för aktörerna behövs regler som är asymmetriska i den meningen<br>att de ger nytillträdande företag ett visst skydd. Den generella konkur-<br>renslagstiftningen kan tillämpas för att motverka missbruk av en domine-<br>rande ställning, men är i första hand konstruerad för att motverka konkur-<br>rensbegränsningar på etablerade konkurrensmarknader. Konkurrensut-<br>sättning av marknader är i flertalet fall inte liktydigt med avreglering i<br>ordets bokstavliga betydelse. I stället krävs ofta omreglering eller ska-<br>pandet av nya regler som utgör ett stöd för en effektiv konkurrens.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>144</p>
<p>På marknader som har öppnats för konkurrens uppstår ett tryck som<br>skapar gynnsamma effekter både för ekonomin i stort, för konsumenterna<br>på det berörda produktområdet och för den enskilda köparen. De effekter<br>som traditionellt brukar framhållas som resultat av en väl fungerande<br>konkurrens är en effektiv fördelning av de samlade produktionsresurser-<br>na, inre effektivitet i producerande och distribuerande företag, att konsu-<br>menternas önskemål blir styrande för produktionens och distributionens<br>inriktning samt ett omvandlingstryck som skapar nya företag, nya pro-<br>dukter och nya distributionsformer.</p>
<p>De tre första effekterna kan i viss mån uppnås även på områden med<br>offentligt eller privat monopol eller där rådande regelverk utesluter en<br>fungerande konkurrens mellan de företag eller andra institutioner som<br>tillhandahåller nyttigheter. Exempelvis kan system för noggrann plane-<br>ring, uppföljning och styrning fördela produktionsresurser till områden<br>där de bedöms komma till störst nytta. Genom kontroll och ekonomiska<br>krav på verksamheten kan en uppdragsgivare skapa incitament för ökad<br>effektivitet. Konsumenternas önskemål kan avläsas och förmedlas på<br>andra sätt än genom köphandlingen. Generellt är dock sådana reglerings-<br>system vanligen mindre effektiva än det tryck som leverantörerna utsätts<br>för genom hotet att köparen väljer ett annat företag eller en annan pro-<br>dukt. På en marknad där konkurrensen är hård slås många gånger de<br>minst effektiva företagen ut då försäljningsintäkterna inte täcker kostna-<br>derna. En sådan konsekvens för den leverantör som inte gör sina kunder<br>nöjda är sällan en realitet på en reglerad marknad utan konkurrens.</p>
<p>När det gäller den ljärde effekten, att skapa ett omvandlingstryck, finns<br>däremot knappast något alternativ som är jämförbart med konkurrensme-<br>kanismen. Det är samtidigt viktigt att understryka att konkurrensen, för<br>att ge starka incitament till innovationer och uppfinningar, måste fungera<br>i en väl avvägd balans med de immaterialrättsliga regler som under en<br>viss tid ger upphovsmannen möjlighet att skörda frukterna av sin uppfin-<br>ning. Genom den ständiga utmaning av gamla lösningar och etablerade<br>institutioner som präglar en marknad där konkurrensen utgör den domi-<br>nerande drivkraften skapas sålunda utrymme för nya idéer, nya företag<br>och nya människor att pröva sin förmåga. Därmed skapas samtidigt de<br>nödvändiga förutsättningarna för en hållbar ekonomisk tillväxt.</p>
<h4>7.4.2 Ägande och marknad</h4>
<p>Regeringens bedömning: Om en privatisering övervägs bör det först<br>säkerställas att en balanserad och väl fungerande konkurrens har etable-<br>rats och att marknaden har visat sig tillgodose konsumenternas behov.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>Den tävlan om att tillfredsställa köparna som äger rum på en konkur-<br>rensmarknad inrymmer möjligheter till såväl framgång som misslyckan-<br>de. Den säljare som uppskattas av många konsumenter far ekonomisk<br>framgång medan motsatsen gäller den som inte lyckas tillfredsställa kö-<br>parna. Den yttersta konsekvensen av marknadsmodellen är således att det<br>företag som konsumenterna inte är nöjda med kommer att slås ut från</p>
<p>145</p>
<p>marknaden. Detta sker i princip när verksamheten förbrukar mer resurser<br>än köparna är beredda att avstå från for att få del av företagets produkter.</p>
<p>All verksamhet på en konkurrensmarknad är således en riskverksam-<br>het. De resurser som har satsats för att bygga upp företaget, investera i<br>anläggningar osv. kan gå förlorade om produkterna inte i tillräckligt hög<br>grad uppskattas av köparna. Å andra sidan kan det företag som vinner<br>framgång göra betydande vinster och expandera. Ekonomiskt risktagande<br>är normalt en uppgift för det privata kapitalet och inte för det allmänna<br>och de resurser som baseras på skattemedel.</p>
<p>I praktiken är emellertid avgränsningen mellan den privata och den<br>offentliga sektorns uppgifter inte så enkel.</p>
<p>Den struktur i fråga om fördelningen mellan offentligt och privat som<br>råder i den svenska ekonomin är i hög grad ett resultat av en historisk<br>utveckling och de prioriteringar som tidigare gjorts i olika avseenden. En<br>faktor som har påverkat denna avvägning är i vilken utsträckning det pri-<br>vata näringslivet haft förmåga att fullt ut tillgodose medborgarnas behov<br>på ett visst område eller om det har varit nödvändigt för det allmänna att<br>ta på sig ett särskilt ansvar. Det kan exempelvis handla om det sociala<br>ansvaret, som på bostadsområdet, eller ansvaret för miljön, t.ex. i fråga<br>om kärnkraften. Det kan också från samhällssynpunkt finnas skäl för det<br>allmänna att som beställare främja utvecklingen av ny teknik när mark-<br>nadsmekanismerna inte utgör en tillräcklig drivkraft. Vissa samhälls-<br>funktioner är under alla omständigheter en given uppgift för stat och<br>kommun medan avvägningen på andra områden kan förändras över tiden.<br>På exempelvis området välfärdstjänster finns ett grundläggande ansvar<br>gentemot medborgarna som är en uppgift för kommuner och landsting,<br>samtidigt som utförandet av vissa av dessa tjänster har förändrats över<br>tiden med ett ökande inslag av privat verksamhet.</p>
<p>På andra områden har utvecklingen gått i motsatt riktning. Kommuner<br>bedriver i många fall verksamhet som tidigare enbart har utförts av en-<br>skilda näringsidkare. Detta har ibland lett till konkurrensproblem, i och<br>med att man från de privata företagens sida har upplevt att den kommu-<br>nala verksamheten inte bedrivits på lika villkor och därmed har haft en<br>konkurrensfördel. Ansträngningar har gjorts för att så långt möjligt neut-<br>ralisera skillnaderna mellan offentlig och privat verksamhet, exempelvis<br>genom redovisningssystem som syftar till att motverka korssubventione-<br>ring mellan offentlig näringsverksamhet och annan offentlig verksamhet<br>eller genom organisatorisk åtskillnad. Att helt likställa offentlig och pri-<br>vat näringsverksamhet torde dock inte vara möjligt, med hänsyn till att<br>privat företagande principiellt alltid är en riskverksamhet där satsade re-<br>surser kan gå förlorade om produkterna inte uppskattas av konsumenter-<br>na.</p>
<p>Privatisering på en marknad utan fungerande konkurrens innebär en-<br>dast att ett privat monopol skapas i stället för ett offentligt. En sådan åt-<br>gärd medför normalt inga fördelar för konsumenterna eller för den eko-<br>nomiska effektiviteten i stort. Även på marknader som nyligen öppnats<br>för konkurrens kan en privatisering medföra fler nackdelar än fördelar.<br>Så länge den tidigare monopolisten har en starkt dominerande ställning<br>på marknaden kan den offentliga ägarkontrollen vara nödvändig för att<br>hindra dominanten från att omintetgöra avsikten att skapa en marknad<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>146</p>
<p>med konkurrens mellan ett flertal aktörer. Ägandet kan också vara en Prop. 1999/2000:140<br>nödvändig forutsättning för att åstadkomma strukturella förändringar,<br>exempelvis i de fall en separation behövs mellan det dominerande företa-<br>gets operativa verksamhet och olika slag av teknisk infrastruktur.</p>
<p>När en normalt fungerande konkurrensmarknad har etablerats, med ett<br>antal mer jämstarka aktörer, kan det däremot finnas anledning att övervä-<br>ga behovet av att bibehålla ett av dessa företag i offentlig ägo. I en sådan<br>situation är det angeläget att skapa lika konkurrensförutsättningar för<br>företagen på marknaden, och offentligt ägande kan vara en faktor som<br>ger det berörda företaget en särställning. Det kan också finnas anledning<br>att överväga om det allmänna skall engagera sig - och binda upp offent-<br>liga resurser - på ett område där marknaden fullt ut förmår tillgodose<br>konsumenternas behov.</p>
<h4>7.4.3 Tillgången till grundläggande funktioner</h4>
<p>Regeringens bedömning: Vid bedömningen av frågor om tillgång till<br>grundläggande funktioner i form av s.k. infrastruktur - t.ex. anläggning-<br>ar, ledningar eller nödvändiga system - i samband med regelreformering<br>måste en avvägning göras i det enskilda fallet mellan att stimulera kon-<br>kurrensen å ena sidan på en given infrastruktur, å andra sidan mellan al-<br>ternativa infrastrukturer, inklusive de som ännu inte har lanserats. Myn-<br>dighetsrollen bör renodlas på transportområdena, exempelvis luftfart och<br>järnväg, så att konkurrensen inte snedvrids för olika operatörer som ut-<br>nyttjar infrastrukturen.</p>
<p>Med infrastruktur i vid bemärkelse avses alla de grundläggande funk-<br>tioner som behövs för att samhället skall fungera, exempelvis ett rättsligt<br>regelverk och institutioner för att hävda reglerna, kommunikationer som<br>möjliggör förflyttning av personer, varor och information eller ett mone-<br>tärt system som möjliggör överföring av ekonomiska resurser. På konkur-<br>renspolitikens område handlar infrastrukturfrågoma främst om de fysiska<br>anläggningar som är en nödvändig förutsättning för att tillhandahålla vis-<br>sa tjänster. Typiska exempel är vägar, telefonledningar och utbetal-<br>ningsautomater. I vissa fall kan även infrastrukturen vara en tjänst, ex-<br>empelvis bokningssystem för resor eller adressändringssystem.</p>
<p>De klassiska formerna av infrastruktur har setts som en uppgift för det<br>allmänna att tillhandahålla. En orsak är de betydande kostnaderna för att<br>förse ett land med ett järnvägsnät, kanaler för sjöfart eller ett rikstäckande<br>telefoninät. Det viktigaste skälet har dock varit att det inte har uppfattats<br>som realistiskt att skapa flera alternativa infrastrukturer. Infrastrukturerna<br>har bedömts utgöra s.k. naturliga monopol.</p>
<p>Karakteristiskt för naturliga monopol är att verksamhetens fasta kost-<br>nader är höga samtidigt som de rörliga kostnaderna är mycket låga eller<br>saknas helt. Konkurrens på områden som järnvägsspår eller el- och tele-<br>ledningar skulle inte automatiskt leda till ett effektivt utnyttjande av in-<br>vesteringarna. I varje fall på kort sikt skulle det tvärtom kunna innebära<br>samhällsekonomiska förluster. Även om det i en statisk analys kan visas<br>att kostnaderna för att driva en verksamhet blir lägst när den inte delas<br></p>
<p>147</p>
<p>upp på flera enheter är det emellertid inte givet att naturliga monopol Prop. 1999/2000:140<br>alltid måste betyda faktiska monopol. De dynamiska effekter i form av<br>effektivitetstryck och förändringskrav som normalt är ett resultat av en<br>fungerande konkurrens kan, särskilt i ett längre perspektiv, väga tyngre<br>än stordriftsfördelama vid monopol.</p>
<p>Förutsättningarna för konkurrens mellan olika tjänsteproducenter som<br>utnyttjar en gemensam infrastruktur påverkas av om ägaren till in-<br>frastrukturen är helt fristående från operatörerna eller om denne själv<br>bedriver verksamhet i konkurrens med övriga användare av infrastruktu-<br>ren. I det förra fallet är normalt förutsättningarna gynnsamma för en ef-<br>fektivt fungerande konkurrens. Om det allmänna äger infrastrukturen är<br>det en självklarhet att denna skall tillhandahållas på rimliga och icke-<br>diskriminerande villkor så som fallet är med exempelvis det allmänna<br>vägnätet. Även andra ägare till infrastruktur, som saknar koppling till viss<br>användare, saknar anledning att diskriminera någon användare då det<br>ligger i ägarens intresse att infrastrukturen utnyttjas effektivt.</p>
<p>I det fall en av de konkurrerande tjänsteproducenterna är ägare till den<br>infrastruktur som övriga operatörer behöver tillgång till finns uppenbara<br>risker för konkurrensproblem. Infrastrukturägaren har i detta fall ekono-<br>miskt intresse av att begränsa konkurrerande företags möjligheter att be-<br>driva verksamheten eller åtminstone förbehålla sig möjligheten att ut-<br>nyttja infrastrukturen på mer förmånliga villkor än konkurrenterna. Detta<br>slag av problem är typiskt för tidigare monopol som öppnats för konkur-<br>rens och där den dominerande aktören har kontroll över infrastrukturen,<br>exempelvis tele- och postområdena. Ett medel att i sådana fall värna om<br>konkurrensens effektivitet är genom särskild sektorlagstiftning, såsom<br>telelagen.</p>
<p>Förhållandet att en ägare till infrastruktur samtidigt konkurrerar<br>”nedströms” med andra företag som är beroende av att kunna utnyttja<br>infrastrukturen kan emellertid förekomma även på andra marknader.<br>Konkurrenslagens förbud mot missbruk av en dominerande ställning kan<br>under vissa förutsättningar tillämpas i sådana fall. Inom EG-rätten har<br>utvecklats en doktrin om s.k. nödvändiga faciliteter som innebär att en<br>infrastrukturägare kan åläggas att ge konkurrenter tillgång, på skäliga och<br>icke-diskriminerande villkor, till en infrastruktur som dessa inte har möj-<br>lighet att duplicera. Principen tillämpades första gången på ett färjerederi<br>som ägde den hamn som övriga rederier var beroende av för att kunna<br>driva en konkurrerande verksamhet. Begreppet nödvändiga faciliteter har<br>också kommit till användning vid tillämpningen av den svenska konkur-<br>renslagen.</p>
<p>Frågan om hur kontrollen över infrastruktur påverkar konkurrensen är i<br>hög grad beroende av möjligheterna att skapa en alternativ infrastruktur.<br>Hindren kan vara av såväl teknisk som ekonomisk art. Den tekniska ut-<br>vecklingen har många gånger inneburit att uppfattningen av infrastruktur<br>som ett naturligt monopol har reviderats. Det fasta telenätet uppfattades<br>en gång som den enda möjliga tekniken för att förmedla telefonsamtal<br>samtidigt som det framstod som ekonomiskt orimligt att bygga flera pa-<br>rallella telenät. I dag är det möjligt att förmedla telefonsamtal fram till<br>abonnenten såväl trådlöst som via el- och kabelTVnät — när det gäller<br>stomnätet torde alternativen vara långt fler. Det har därmed öppnats en<br></p>
<p>148</p>
<p>möjlighet till konkurrens inte bara på en befintlig infrastruktur utan också Prop. 1999/2000:140<br>mellan alternativa infrastrukturer.</p>
<p>Frågor om tillgång till infrastruktur, i ett konkurrenspolitiskt samman-<br>hang, uppkommer dels i samband med rättstillämpningen, dels vid regel-<br>reformering i syfte att öppna marknader för konkurrens eller för att för-<br>bättra konkurrensförutsättningarna på tidigare omreglerade marknader.</p>
<p>I samband med regelreformering finns ett val mellan att främja konkur-<br>rens på en existerande infrastruktur och att stimulera framväxten av alter-<br>nativa infrastrukturer. Detta är i hög grad ett val mellan effekter på kort<br>respektive lång sikt. Om företag utan svårighet och till låg kostnad far<br>tillgång till anläggningar som konkurrenter har utvecklat ökar konkurren-<br>sen på kort sikt. Däremot försvinner motivet för dessa företag att själva<br>utveckla tekniska system som kan ge konkurrensfördelar. Kortsiktigt kan<br>det företag som ensamt kan utnyttja en infrastruktur tillgodogöra sig eko-<br>nomiska fördelar genom ett högre pris. Detta kan emellertid samtidigt<br>skapa incitament för andra företag att utveckla egna tekniska lösningar<br>som utmanar de befintliga systemen, och därigenom driva utvecklingen<br>framåt. Avvägningen mellan kortsiktig och långsiktig nytta för konsu-<br>menterna och den ekonomiska utvecklingen är aldrig självklar utan måste<br>bedömas från fall till fall.</p>
<p>På transportområdena finns ansvariga sektormyndigheter som i samma<br>organisation förenar flera olika funktioner, exempelvis tillsyn och norm-<br>givning, tillhandahållande av infrastruktur samt produktion och utförande<br>av tjänster. Produktionsdelen har i vissa fall en ensamställning på mark-<br>naden men konkurrerar i andra fall med privata tjänsteföretag. De olika<br>rollerna kan medföra problem från konkurrenssynpunkt, både för opera-<br>törer som utnyttjar infrastrukturen och för tjänsteföretag som konkurrerar<br>med tillsynsmyndighetens produktionsverksamhet. Regeringen avser att<br>gå vidare med en organisatorisk uppdelning av transportmyndigheternas<br>olika verksamhetsgrenar, i första hand på luftfarts- och järnvägsområdet.</p>
<h4>7.4.4 Konkurrens i offentlig sektor</h4>
<p>Regeringens bedömning: Det fortsatta arbetet med att utveckla alterna-<br>tiva styr- och driftformer på området offentliga tjänster bör drivas vidare.<br>Uppgiften att tillgodose medborgarnas behov av sådana tjänster bör för-<br>enas med kravet på samhällsekonomisk effektivitet. Vård, skola och om-<br>sorg skall vara gemensamt finansierad, demokratiskt styrd och ges till<br>alla på likvärdiga villkor. Upphandlingsregler och konkurrensregler är<br>viktiga för att företag som är verksamma på det offentliga området eller<br>angränsande områden - i synnerhet små och nyetablerade företag - skall<br>fa rimliga förutsättningar för sin verksamhet.</p>
<p>Området offentliga tjänster har under det senaste decenniet präglats av<br>en mycket stark förnyelse. Kommuner och landsting har prövat och<br>etablerat nya styrformer och alternativa driftformer som har inneburit<br>betydande förändringar för såväl huvudmännen som berörd personal och<br>de kunder som utnyttjar tjänsterna. Det har i sin tur ställt krav på en om-<br>fattande kunskaps- och kompetensuppbyggnad.</p>
<p>149</p>
<p>Även om negativa effekter och mindre lyckade modeller har förekom-<br>mit, bl.a. genom att strukturer från det privata näringslivet på ett okritiskt<br>sätt har förts över i offentlig verksamhet, är den dominerande bilden att<br>utvecklingen har varit av godo både från effektivitetssynpunkt och när<br>det gäller kundnyttan. I allmänhet har den berörda personalen också fun-<br>nit att förändringarna har lett till förbättrade arbetsförhållanden.</p>
<p>Det är angeläget att denna utveckling drivs vidare, att negativa erfaren-<br>heter tas till vara för att förbättra systemen och att framgångsrika model-<br>ler far en vidare spridning. Initiativet för att driva processen vidare måste<br>i allt väsentligt ligga hos kommuner och landsting och deras organisatio-<br>ner. System för ökat inslag av konkurrens i skola, vård och omsorg måste<br>vara förenliga med principerna om att sådan verksamhet skall vara de-<br>mokratiskt styrd, gemensamt finansierad och ges till alla på likvärdiga<br>villkor.</p>
<p>Statens ansvar är i första hand att se till att de regelverk som finns stö-<br>der utvecklingen och erbjuder verktyg för att komma till rätta med upp-<br>kommande problem. De konkurrensproblem som har observerats gäller<br>dels anbudsgivamas situation vid offentlig upphandling, dels konkur-<br>renssnedvridningar när privata företag och offentliga aktörer verkar på<br>samma marknad.</p>
<p>Den offentliga upphandlingen utgör en speciell typ av marknad, där<br>stat, landsting eller kommun ofta står som ensam köpare. På sälj arsidan<br>finns vanligen ett stort antal privata företag, ibland i konkurrens med den<br>upphandlande enhetens egenregiverksamhet.</p>
<p>Det är av flera skäl viktigt att det också på denna marknad finns spel-<br>regler som säkerställer en effektiv konkurrens. De regler som i vårt land<br>under lång tid har utvecklats på detta område har traditionellt satt köpar-<br>perspektivet i fokus. Genom att utnyttja en effektivt fungerande konkur-<br>rens kan det allmänna ta tillvara besparingsmöjligheter. Efter hand som<br>konkurrensupphandling på allt fler områden har kommit att ersätta tidiga-<br>re modeller, där även produktionen helt skedde i offentlig regi, har upp-<br>märksamheten också riktats mot kvalitetsfrågorna.</p>
<p>EG-reglema på upphandlingsområdet ser inte i första hand till bespa-<br>ringsintresset utan till den inre marknadens funktionssätt. Syftet är att<br>säkerställa att de företag som vill lämna anbud vid offentlig upphandling<br>har möjlighet att göra sig gällande i alla delar av den europeiska unionen<br>utan att diskrimineras. Vid genomförandet av EG:s upphandlingsregler i<br>svensk lagstiftning finns därmed både köparsidans effektivitetsintresse<br>och de anbudsgivande företagens intresse av att delta på öppna och lika<br>villkor med som motiv för att främja en effektivt fungerande konkurrens<br>vid offentlig upphandling.</p>
<p>Det är emellertid viktigt att beakta att dessa marknader är i vardande.<br>Det kan således ligga en fara i att inte se distinktionen mellan att skapa<br>och vårda en marknad. Det är därför viktigt både att nya småföretag kan<br>komma till stånd inom dessa områden och att de kommuner och landsting<br>som upphandlar i konkurrens, och samtidigt i egen regi konkurrerar med<br>privata företag, gör det på ett affärsmässigt sätt. Instrumenten för att<br>långsiktigt gynna en samhällseffektiv utveckling inom dessa områden kan<br>skilja sig från de instrument som används för att vårda en fungerande<br>konkurrens.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>150</p>
<p>Det är angeläget att det bedrivs ett fortlöpande utvecklingsarbete med<br>att söka etablera en ”god sed” för det offentliga agerandet inom detta falt.<br>Detta skulle gagnas av ett nationellt övergripande synsätt. Parterna, dvs.<br>kommuner, landsting, fackliga organisationer samt privata verksamheter,<br>såväl med kommersiella som ideella förtecken, skulle tillsammans kunna<br>formulera en gemensam policy.</p>
<p>När det gäller regler för offentlig upphandling har Upphandlingskom-<br>mittén (dir. 1998:58) till uppgift att göra en översyn av lagen<br>(1992:1528) om offentlig upphandling och tillsynen enligt lagen i syfte<br>att effektivisera den offentliga upphandlingen. Regeringen lämnar i sär-<br>skild ordning förslag som ytterligare främjar och effektiviserar den of-<br>fentliga upphandlingen. Upphandlingskommittén följer också det arbete<br>som pågår såväl i Sverige som inom EU med att klargöra hur långtgående<br>miljökrav kan ställas vid offentlig upphandling.</p>
<h4>7.4.5 Konkurrensproblem i gränslandet mellan offentlig och<br>privat sektor</h4>
<p>Regeringens bedömning: Arbetet med att undanröja kvarvarande hinder<br>mellan offentlig och privat sektor bör drivas vidare. Ekonomistymings-<br>verket skall bl.a. mot bakgrund av Konkurrensrådets arbete och det s.k.<br>transparensdirektivet i EU analysera och föreslå närmare regler för statli-<br>ga myndigheters avgiftsfinansierade och konkurrensutsatta verksamhet.</p>
<p>Frågor om offentlig konkurrensutsatt verksamhet behandlas för närva-<br>rande av Rådet för konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat<br>sektor (Konkurrensrådet). Rådet skall redovisa sina slutsatser och förslag<br>senast den 31 december 2000. En interdepartemental arbetsgrupp ledd av<br>Näringsdepartementet har vidare i promemorian Konkurrensproblem när<br>kommunal och privat näringsverksamhet möts - en probleminventering<br>med inriktning på frågan om rättslig prövning presenterat en preliminär<br>teknisk lösning till kompletterade regel i konkurrenslagen av innebörd att<br>konkurrenssnedvridande effekter av offentlig näringsverksamhet skall<br>kunna bli föremål för rättslig prövning. Näringsdepartementet har häref-<br>ter i samråd med Konkurrensrådet inhämtat synpunkter på promemorian<br>från berörda parter.</p>
<p>Mot bakgrund av de synpunkter som lämnats och Konkurrensrådets<br>fortsatta arbete kommer ett mer detaljerat underlag i frågan om rättslig<br>prövning av konkurrenssnedvridande effekter av offentlig näringsverk-<br>samhet att presenteras i en departementspromemoria under hösten 2000.<br>Regeringen avser att efter remissbehandling av promemorian och Kon-<br>kurrensrådets slutsatser ta ställning till om och i så fall vilka åtgärder som<br>bör vidtas.</p>
<p>I Statskontorets rapport Staten som kommersiell aktör (2000:16) har<br>närmare belysts effekterna av staten som aktör på konkurrensmarknader.<br>Där framförs att det ofta i styrningen av myndigheter, via instruktioner<br>eller regleringsbrev, saknas ett uttalat motiv för varför myndigheterna<br>bedriver kommersiell verksamhet. Problemet blir särskilt tydligt då be-<br>greppet uppdragsverksamhet inte är definierat och då det sällan är defini-<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>151</p>
<p>erat eller reglerat exakt vad en myndighet får göra respektive inte göra Prop. 1999/2000:140<br>inom ramen för uppdragsverksamheten. Detta har lett till att begreppet<br>har olika innebörd för olika myndigheter.</p>
<p>Statskontoret pekar vidare i sin rapport på att i den mån konkurrensut-<br>satt och icke konkurrensutsatt verksamhet bedrivs inom samma myndig-<br>het eller inom samma bolag eller koncern finns risk för att den skyddade<br>verksamheten subventionerar den konkurrensutsatta.</p>
<p>Ekonomisk åtskillnad bör alltid gälla mellan avgiftsbelagd verksamhet<br>och sådan verksamhet som är finansierad med anslag. För all kommersi-<br>ell, konkurrensutsatt verksamhet som bedrivs av statliga aktörer bör<br>dessutom gälla ett generellt krav på särredovisning, åtminstone om den<br>kommersiella verksamheten är av en viss omfattning.</p>
<p>Ekonomistymingsverket skall mot bakgrund härav fa i uppdrag att med<br>utgångspunkt i erfarenheterna från Konkurrensrådets verksamhet och<br>slutsatserna i Statskontorets rapport analysera hur krav på särredovisning<br>av kommersiell konkurrensutsatt verksamhet kan utformas och vilka kon-<br>sekvenser ett sådant förslag kan fa för berörda myndigheter. I uppdraget<br>bör även ingå att närmare analysera hur man kan specificera och skilja ut<br>konkurrensutsatta verksamheter från övriga, samt att ta hänsyn till kom-<br>missionens ändringsförslag till transparensdirektiv (80/726/EEG)25 och<br>hur fördelningen av kostnader och intäkter kan ske på grundval av kon-<br>sekventa och sakliga redovisningsprinciper.</p>
<h3>7.5 Regelverket</h3>
<h4>7.5.1 Konkurrenslagstiftning</h4>
<p>Regeringens bedömning: Konkurrensreglerna kräver en effektiv över-<br>vakning. Möjligheterna att skärpa bestämmelserna i konkurrenslagen i<br>syfte att skapa effektivare verktyg för att spåra upp och ingripa mot kar-<br>teller och andra allvarliga konkurrensbegränsningar, samt tydligare mar-<br>kera ett avståndstagande från förfaranden som sätter konkurrensen ur<br>spel, bör utredas i särskild ordning. Särskilda bestämmelser behövs i vis-<br>sa branscher med en stor andel småföretag.</p>
<p>För att kunna motverka allvarliga konkurrensbegränsningar krävs ett<br>ändamålsenligt regelverk och en effektiv övervakning. När det gäller att<br>skapa goda förutsättningar för arbetet med att stärka konkurrensen till<br>nytta för konsumenterna har regeringen i 2000 års ekonomiska vårpropo-<br>sition aviserat förslag om att Konkurrensverket skall fa ytterligare medel.<br>Regeringen avser att i budgetpropositionen återkomma till denna fråga.</p>
<p>Införandet av konkurrenslagen år 1993, efter förebild från Romfördra-<br>gets konkurrensregler, innebar en stor förändring jämfört med tidigare<br>lagstiftning. De tidigare reglerna byggde i huvudsak på missbruksprinci-<br>pen, dvs. ett ingripande kunde ske när en konkurrensbegränsning i det<br>enskilda fallet bedömdes föranleda skadlig verkan från allmän synpunkt.<br>Konsekvensen för det berörda företaget begränsades till att det kunde<br>tvingas upphöra med att tillämpa förfarandet. De nuvarande reglerna ut-<br></p>
<p>152</p>
<p>gör däremot en förbudslagstiftning. Överträds forbuden riskerar företagen<br>att drabbas av sanktioner i form av konkurrensskadeavgift. Ett avtal som<br>strider mot förbuden är i sig ogiltigt från sin tillkomst. Vidare kan skade-<br>ståndsskyldighet uppstå för ett företag som bryter mot konkurrenslagens<br>förbudsbestämmelser. Konkurrensverket kan ålägga företag att upphöra<br>med ett förbjudet förfarande och ett sådant åläggande kan förenas med<br>vite. Den nuvarande konkurrenslagen bedöms härigenom ha en betydligt<br>starkare preventiv effekt än tidigare konkurrenslagstiftning.</p>
<p>Konkurrenslagstiftningen är det offentliga regelverk som syftar till att<br>hindra marknadsaktörerna från att begränsa eller snedvrida konkurrensen,<br>eller helt sätta den ur spel. Konkurrensregler kan utformas på olika sätt<br>och har också i praktiken haft olika inriktning i olika tider och länder. De<br>grundprinciper som präglar de nuvarande svenska konkurrensreglerna<br>ligger i linje med den internationellt dominerande synen på konkur-<br>renslagstiftning och överensstämmer i hög grad med konkurrensreglerna i<br>flertalet industriländer och i EU.</p>
<p>Konkurrensreglerna utgår principiellt från konsumenternas eller andra<br>köpares intresse, inte från producenternas.</p>
<p>Konkurrensreglerna ses främst som ett medel att hindra vissa skadliga<br>förfaranden och har därmed inte till ändamål att föreskriva ett visst bete-<br>ende på marknaden. Företagen har således det fulla ansvaret för de åtgär-<br>der de vidtar och regelverkets roll är att sätta upp ramar som inte far<br>överskridas. Det innebär bl.a. att konkurrensregler normalt inte ses som<br>ett prisregleringsinstrument.</p>
<p>I vissa situationer, särskilt på marknader som nyligen öppnats för kon-<br>kurrens och där en balanserad konkurrenssituation med någorlunda<br>jämstarka aktörer ännu inte har etablerats, kan det finnas skäl att mer di-<br>rekt styra en marknadsaktörs beteende. Även om den generella konkur-<br>renslagstiftningen ibland kan utnyttjas för sådana ingripanden är ofta sär-<br>skild sektorlagstiftning ett mer effektivt verktyg för selektiva reglerings-<br>åtgärder.</p>
<p>Konkurrensreglerna är inriktade på att motverka tre slag av åtgärder<br>som kan skada konkurrensens effektivitet, nämligen gemensamma förfa-<br>randen som omfattar flera aktörer på marknaden, ensidiga förfaranden<br>och strukturella åtgärder. De gemensamma förfarandena avser avtal,<br>överenskommelser eller samordning mellan konkurrerande företag i<br>samma led (horisontella överenskommelser) eller mellan företag i olika<br>distributionsled (vertikala överenskommelser).</p>
<p>Ensidiga förfaranden förutsätter att företaget i fråga har en sådan<br>marknadsmakt att det kan agera mer eller mindre autonomt, dvs. utan att<br>behöva ta nämnvärd hänsyn till reaktioner från konkurrenter, affärsför-<br>bindelser eller konsumenterna. Företagets syfte med sådana förfaranden<br>kan vara att tillskansa sig ekonomiska eller andra fördelar, t.ex. mono-<br>polvinster (s.k. exploaterande förfaranden). De ensidiga förfaranden som<br>oftast kan angripas med stöd av konkurrensregler är de som syftar till att<br>sätta konkurrensen ur spel, exempelvis genom att helt eliminera konkur-<br>renter med konkurrensfrämmande metoder (s.k. exkluderande förfaran-<br>den).</p>
<p>Med strukturella åtgärder avses företagsköp, företagssammanslagning-<br>ar och andra åtgärder för att fa ett kontrollerande inflytande över ett annat</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>153</p>
<p>företag. Med stöd av konkurrensregler kan staten motverka att en sådan<br>struktur uppkommer som i sig utesluter en effektivt fungerande konkur-<br>rens eller allvarligt begränsar förutsättningarna för konkurrens.</p>
<p>En fråga som bör övervägas är om Konkurrensverkets arbete för att<br>spåra upp och ingripa mot skadliga konkurrensbegränsningar kan effekti-<br>viseras. De rättsliga verktyg som Konkurrensverket förfogar över kan ha<br>betydelse, bl.a. för möjligheten att få information om existensen av för-<br>bjudna förfaranden. Genom ökad upptäcktsrisk minskar företagens benä-<br>genhet att gå in i ett kartellsamarbete eller andra beteenden som är oför-<br>enliga med konkurrenslagstiftningen. Regeringen tillkallar därför en sär-<br>skild utredare med uppgift att analysera vissa frågor som rör effektivite-<br>ten hos det nuvarande regelverket för att motverka överträdelser av kon-<br>kurrenslagstiftningens förbud mot konkurrensbegränsande samarbete<br>mellan företag och missbruk av en dominerande ställning. Utredaren<br>skall föreslå de ändringar av regelsystemet som bedöms motiverade.</p>
<p>I uppgiften ingår att pröva behovet av och förutsättningarna för regler<br>om</p>
<p>• nedsättning av konkurrensskadeavgift för företag som avslöjar konkur-<br>rensbegränsningar,</p>
<p>• ett stärkt sekretesskydd för uppgifter om kartellsamarbeten eller andra<br>konkurrensbegränsningar och om vem som lämnat information om så-<br>dana förhållanden,</p>
<p>• begränsning av eller hinder för gemensam styrelserepresentation i<br>konkurrerande företag,</p>
<p>• vinnande parts rätt till ersättning för sina rättegångskostnader från tap-<br>pande part.</p>
<p>Vidare skall det utredas om</p>
<p>• befintliga regler om uppgiftsskyldighet och sekretess tillgodoser beho-<br>vet av ett ändamålsenligt informationsutbyte mellan Konkurrensverket<br>och konkurrensmyndigheter i andra länder för en effektiv konkur-<br>rensövervakning,</p>
<p>• erfarenheterna i rättstillämpningen eller andra omständigheter nu för-<br>anleder ett annat ställningstagande än tidigare i frågan om en krimina-<br>lisering av förbudsreglema i konkurrenslagen och när det gäller regler<br>om uppbrytning av företagskoncentrationer,</p>
<p>• nuvarande regler ger små företag som utsätts för andra företags kon-<br>kurrensbegränsningar tillräckliga möjligheter att få överträdelsen att<br>upphöra.</p>
<p>Det skall ingå i uppdraget att behandla uppkommande frågor med be-<br>aktande av deras EG-rättsliga aspekter.</p>
<p>Utredaren kan belysa även andra frågor som kan ha betydelse för en<br>effektivare bekämpning av konkurrensbegränsningar.</p>
<p>Förbudsbestämmelsema i konkurrenslagens 6 och 19 §§ är utformade<br>med EG-fördragets konkurrensregler som förebild. Det ligger i sakens<br>natur att dessa regler i första hand är utformade med sikte på stora före-<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>154</p>
<p>tag, vars verksamhet har effekt på handeln mellan EU:s medlemsländer. Prop. 1999/2000:140<br>De nationella konkurrensreglerna är generella och träffar därmed också<br>små företag och näringsverksamhet vars effekter på samhandeln helt sak-<br>nas eller åtminstone inte är märkbar. Erfarenheterna av tillämpningen av<br>konkurrenslagen har visat att särskilda regler bör gälla i vissa branscher<br>med stor andel småföretag. Därtill kommer betydelsen av att EG:s kon-<br>kurrensregler har en begränsad tillämpning p.g.a. den gemensamma jord-<br>brukspolitiken.</p>
<p>Sådana regler måste ges genom särskilda bestämmelser i konkurrensla-<br>gen. Bland annat mot denna bakgrund finns i 18 a-c §§ ett legalundantag<br>med särskilda bestämmelser för lantbruket. Som närmare redovisas i av-<br>snitt 12 föreslår regeringen mot bakgrund av rättsutvecklingen vid till-<br>lämpningen av dessa bestämmelser en ändring av undantaget i fråga om<br>samarbete i kooperativa primärföreningar inom lantbrukets område, som<br>ger vidgade möjligheter till prissamarbete när föreningen svarar för för-<br>säljning. Regeringen har funnit att detta legalundantag även fortsätt-<br>ningsvis bör omfatta skogsprodukter. Vidare föreslås ett nytt undantag<br>för taxiföretags samverkan i bland annat s.k. beställningscentraler.</p>
<h4>7.5.2 EG-reglernas förhållande till den svenska lagstiftningen</h4>
<p>Regeringens bedömning: EG:s konkurrensregler har alltmer utvecklats<br>till ett generellt regelverk för företagens agerande i alla delar av den inre<br>marknaden. För att öka effektiviteten i bekämpningen av konkurrensbe-<br>gränsningar är det naturligt att låta den svenska konkurrensmyndigheten<br>tillämpa dessa regler.</p>
<p>EG:s konkurrensregler hade ursprungligen karaktären av ett speciellt<br>regelverk för de konkurrensbegränsningar som hade särskild betydelse<br>för den inre marknadens funktion och förverkligande. Förfaranden som<br>inte hade märkbar effekt på handeln mellan medlemsländerna berördes<br>inte av dessa regler. Medlemsländerna hade ursprungligen i flertalet fall<br>nationella konkurrensregler med annan utformning eller saknade helt<br>konkurrenslagstiftning.</p>
<p>Utvecklingen ledde emellertid till att EG:s konkurrensrättsliga princip-<br>er fick allt större betydelse på medlemsländernas inhemska marknader.<br>En orsak var att EG-kommissionen lade ökad vikt även vid en indirekt<br>eller potentiell samhandelseffekt och att denna praxis bekräftades av EG-<br>domstolen. Detta innebar att mycket få fall av konkurrensbegränsningar,<br>även när endast företag i ett och samma medlemsland var direkt inblan-<br>dade, bedömdes sakna samhandelseffekt.</p>
<p>Den andra orsaken var att EG:s konkurrensregler i ökande utsträckning<br>togs som modell när medlemsländer reformerade sin nationella lagstift-<br>ning eller för första gången införde en konkurrenslag. För närvarande har<br>flertalet EU-länder nationella konkurrenslagar som i hög grad ansluter till<br>EG-reglemas principer.</p>
<p>En av de grundläggande förutsättningarna för EU-samarbetet är att en-<br>hetliga konkurrensvillkor råder inom hela den gemensamma marknaden.<br>Konkurrenspolitiken inom gemenskapen skall säkerställa att konkurren-<br></p>
<p>155</p>
<p>sen inte snedvrids på ett sådant sätt att den fria rörligheten för varor och Prop. 1999/2000:140<br>tjänster över medlemsstaterna gränser hindras eller försvåras. Konkur-<br>renspolitiken skall också säkerställa att det inte ställs upp nya protektio-<br>nistiska hinder, oavsett om detta sker genom åtgärder av medlemsstaterna<br>eller till följd av konkurrensbegränsningar från företagens sida.</p>
<p>När det gäller konkurrensbegränsningar som har verkningar inom EU<br>kan EG-fördragets konkurrensregler tillämpas om begränsningen kan<br>påverka handeln mellan EU:s medlemsstater på ett märkbart sätt. EG-<br>kommissionen har till uppgift att tillämpa EG-fördragets konkurrensbe-<br>stämmelser i enlighet med gemenskapsrättens principer och EG-<br>domstolens och Första instansrättens rättspraxis. De nationella konkur-<br>rensreglerna tillämpas av de nationella konkurrensmyndighetema på fö-<br>retags konkurrensbegränsande beteenden som far sin huvudsakliga effekt<br>inom det egna landets territorium.</p>
<h4>Kompetensfördelningen mellan de nationella konkurrensmyndigheter-<br>na och EG-kommissionen</h4>
<p>Medlemsländerna kan i den nationella lagstiftningen ge de nationella<br>konkurrensmyndighetema behörighet att även tillämpa förbuden i EG-<br>fördragets artiklar 81.1 och 82. Den svenska lagstiftningen ger för närva-<br>rande inte Konkurrensverket någon sådan befogenhet. Regeringen före-<br>slår en lagändring i detta avseende, se nedan kap. 8.1.3, där de möjlighe-<br>ter och problem som en tillämpning av EG:s konkurrensregler kan med-<br>föra behandlas. De nationella domstolarna har däremot, genom EG-<br>reglemas direkta effekt, behörighet att i civilprocess tillämpa artiklarna</p>
<p>81.1 och 82 jämsides med EG-kommissionen. När det gäller tillämpning-<br>en av artikel 81.3 om undantag från förbudet i 81.1 i individuella fall har<br>endast kommissionen behörighet att fatta sådana beslut. Företagskoncent-<br>rationer som har gemenskapsdimension, dvs. överskrider vissa tröskel-<br>värden, omfattas av EG:s fusionskontrollförordning 4064/89. Medlems-<br>staterna har ingen behörighet att behandla sådana ärenden parallellt med<br>kommissionen.</p>
<p>Kommissionens behörighet att behandla vissa fall av konkurrensbe-<br>gränsningar utesluter dock inte att en nationell konkurrensmyndighet har<br>rätt att behandla samma fall med tillämpning av nationell konkurrenslag-<br>stiftning. Kommissionen har år 1997 avgivit ett meddelande ( 97/C<br>313/03 ) om samarbete mellan kommissionen och medlemsstaternas kon-<br>kurrensmyndigheter för handläggning av ärenden som omfattas av artik-<br>larna 85 och 86 (numera 81 och 82) i EG-fördraget. I meddelandet drar<br>kommissionen upp riktlinjer för hur bl.a. ärenden som faller under både<br>tillämpningsområdet för artiklarna 81 och 82 och tillämpningsområdet<br>för nationell konkurrenslagstiftning skall behandlas. Enligt meddelandet<br>handhar kommissionen oftast ärenden som rör nya rättsliga problem,<br>ärenden där tillträdet till en marknad påtagligt försvåras för aktörer från<br>andra medlemsstater eller ärenden som på annat sätt är av särskilt intresse<br>ur gemenskapens synvinkel.</p>
<p>Enligt EG-domstolens rättspraxis kan en nationell konkurrensmyndig-<br>het vidta åtgärder med stöd av den nationella konkurrenslagstiftningen<br>även om samma förfarande utreds av kommissionen. Förutsättningen för</p>
<p>156</p>
<p>detta är att tillämpningen av de nationella konkurrensreglerna inte skadar<br>en fullständig och enhetlig tillämpning av gemenskapsrätten samt verkan<br>av de rättsakter som antagits för att genomföra gemenskapsrätten. Till-<br>lämpning av nationella konkurrensregler får inte heller hindra den fulla<br>effekten av de åtgärder som vidtas för att upprätthålla gemenskapsrätten.<br>EG-rätten har företräde framför nationell rätt om båda kan tillämpas och<br>står i konflikt med varandra. En nationell konkurrensmyndighet, som<br>finner att en tillämpning av nationell konkurrenslag står i strid mot ett<br>existerande beslut av kommissionen, är skyldig att ta hänsyn till kommis-<br>sionens beslut. Om samma situation föreligger men kommissionen ännu<br>inte har fattat något beslut måste den nationella konkurrensmyndigheten<br>vidta lämpliga åtgärder, vilket kan vara att avvakta handläggningen av<br>det nationella ärendet eller att samråda med kommissionen.</p>
<p>Ett företag kan i princip drabbas av påföljder för ett och samma kon-<br>kurrensbegränsande förfarande enligt både nationell lagstiftning och<br>EG:s konkurrensregler. Vid bestämmande av påföljd enligt det ena regel-<br>systemet måste därför hänsyn tas till om företaget tidigare drabbats av<br>påföljd för samma förfarande enligt det andra regelsystemet.</p>
<p>De materiella reglerna i EG:s konkurrensrätt gäller således redan i Sve-<br>rige i den mån ett förfarande berör handeln mellan medlemsstater. Av<br>flera skäl bör nu även svenska konkurrensmyndigheter ges nationell be-<br>hörighet att tillämpa EG:s konkurrensregler. En möjlighet att tillämpa<br>reglerna direkt på nationell nivå gör konkurrensövervakningen mer ef-<br>fektiv och leder till vinster från samhällsekonomisk och konsumentpoli-<br>tisk synpunkt. I avsnitt 8 redovisas närmare regeringens förslag att Kon-<br>kurrensverket får tillämpa artikel 81 och 82 i EG-fördraget. Också Stock-<br>holms tingsrätt och Marknadsdomstolen föreslås bli behöriga att tillämpa<br>dessa artiklar. Därvid föreslås konkurrenslagens regler för undersökning-<br>ar, sanktioner m.m. bli tillämpliga.</p>
<h3>7.6 Underlätta tillträdet till marknader</h3>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<h4>7.6.1 Byggsektorn</h4>
<p>Regeringens bedömning: Det är angeläget att en fungerande europeisk<br>inre marknad på byggproduktområdet utvecklas. Regeringen bör därför<br>verka för att EG:s byggproduktdirektiv utvecklas så att en sådan marknad<br>snabbt kommer till stånd.</p>
<p>Särskilda insatser behövs för att påverka pris- och kostnadsmekanis-<br>mema i byggmaterialsektom. Konkurrensverket, NUTEK och Kom-<br>merskollegium skall analysera orsakerna till pris- och kostnadsskillnader<br>på byggmaterialområdet mellan Sverige och övriga Europa. En mer<br>transparent prissättning bör främjas bl.a. genom ökad uppmärksamhet i<br>den konkurrensrättsliga prövningen, bl.a. av olika typer av trohetsrabat-<br>ter.</p>
<p>157</p>
<p>Både Konkurrensverket och Byggkostnadsdelegationen har påtalat<br>bristande konkurrens på byggproduktområdet. Brister i EG:s regelverk<br>har angivits som en förklaring då de standarder som regelverket förutsät-<br>ter ännu inte har utarbetats.</p>
<p>EG:s byggproduktdirektiv (89/106/EEG) förutsätter att harmoniserade<br>standarder finns som anger de tekniska detalj krav som byggprodukter<br>skall uppfylla. Standardiseringsarbetet på detta område har emellertid<br>tagit väsentligt längre tid än på andra områden. Vidare avviker byggpro-<br>duktdirektivet från övriga direktiv enligt den s.k. nya harmoniserings-<br>metoden, då uppfyllande av standarder enligt byggproduktdirektivet de<br>facto är obligatoriskt. I andra direktiv enligt den nya metoden är standar-<br>derna frivilliga, men produkt som uppfyller standard förutsätts uppfylla<br>direktivets tvingande krav. Om industrin väljer att inte tillverka enligt<br>standard måste man genom särskild provning eller kontroll visa att varan<br>ändå uppfyller de tvingande kraven i respektive direktiv.</p>
<p>I avvaktan på att de europeiska byggproduktstandardema utarbetas till-<br>lämpar varje EU-land nationella krav på byggprodukter. De svenska kra-<br>ven på byggprodukter är så utformande att de i mycket ringa utsträckning<br>försvårar import av material som uppfyller kraven i andra länder. Någon<br>gemensam marknad för byggprodukter inom EU har dock inte etablerats.</p>
<p>Enligt regeringens uppfattning är det angeläget att en fungerande euro-<br>peisk inre marknad på byggproduktområdet utvecklas och att risker som<br>kan finnas för att byggproduktdirektivets utformning hindrar en sådan<br>utveckling undanröjs. Regeringen kommer därför i EU att aktivt verka<br>för att byggproduktdirektivet utvecklas på ett sätt som leder till att en inre<br>marknad snabbt kommer till stånd. Särskild uppmärksamhet bör i det<br>arbetet ägnas åt hinder som föreligger för att en fungerande inre marknad<br>skall etableras.</p>
<p>Andra orsaker till problemen med bristande konkurrens på byggmate-<br>rialområdet är, enligt Konkurrensverket och Byggkostnadsdelegationen,<br>bl.a. att det finns fa stora byggentreprenadföretag och många små som<br>ofta fungerar som underentreprenörer. Ett stort antal företag producerar<br>byggmaterial, men även här finns några stora som dominerar marknaden.<br>Det anges att företag försöker utestänga konkurrenter genom att t.ex. väg-<br>ra leverans av övriga komplementprodukter till kunder som har köpt del-<br>sortiment av nischföretag. Vidare anges att företag vägrar leverans av<br>kompletteringsköp om det ursprungliga köpet av byggmaterial har skett<br>utomlands. Svårigheter uppges finnas för byggentreprenadföretag att fa<br>anbud på enbart på installationstjänster eftersom installationsföretag näs-<br>tan uteslutande lämnar anbud på både arbete och material.</p>
<p>Byggkostnadsdelegationen har i sitt betänkande Från byggsekt till<br>byggsektor (SOU 2000:44) berört prissättningen på byggprodukter med<br>förekommande rabattsystem etc. och en situation där nettopriset ofta inte<br>är bekant. Synliga priser riktade direkt till konsument på byggvaror och<br>tjänster bör enligt byggkostnadsdelegationen åstadkommas. I bostadsut-<br>skottets betänkande (bet. 1999/2000:BoU9) anförs att mycket tyder på att<br>bristerna i konkurrensen vad gäller byggprodukter står att finna i mark-<br>nadsstrukturer och prismekanismer samt attityder och traditioner inom<br>byggsektorn som kan vara svåra att påverka med statliga regelsystem.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>158</p>
<p>De konkurrensproblem inom byggsektorn och byggmaterialområdet Prop. 1999/2000:140<br>som kan hänföras till marknadsaktörernas beteende kan många gånger ha<br>till effekt att den effektiva konkurrensen hämmas. Det kan därmed inte<br>uteslutas att sådana förfaranden står i strid med förbudsbestämmelsema i<br>konkurrenslagen. Som närmare framgår av avsnitt 7.5.1 har regeringen<br>beslutat tillsätta en utredning med uppgift att undersöka behovet av<br>skärpta legala verktyg för att spåra upp och ingripa mot allvarliga kon-<br>kurrensbegränsningar. Regeringen anser det vara av största vikt att staten<br>med kraft kan ingripa mot förekommande försök från marknadsaktörer-<br>nas sida att sätta konkurrensen ur spel inom byggsektorn. Till den del den<br>bristande konkurrensen kan hänföras till attityder och traditioner anser<br>regeringen att de åtgärder som har redovisats under avsnitt 6.8.3, där ett<br>led bl.a. är den europeiska bostadsmässan i Malmö år 2001, verksamt bör<br>bidra till att föra in ett nytt tänkande på området.</p>
<p>Regeringen har därmed givit uttryck för sin syn i de frågor som Bo-<br>stadsutskottet har berört i sitt betänkande (1999/2000:BoU9).</p>
<p>Regeringen har i mars 2000 ställt medel till Konkurrensverkets, NU-<br>TEK:s och Kommerskollegiums förfogande för att myndigheterna i ett<br>gemensamt projekt skall analysera faktiska pris- och kostnadsskillnader<br>mellan Sverige och övriga Europa, där bristande genomslag för en ökad<br>konkurrens kan hänföras till svårigheter att fa en fungerande inre mark-<br>nad. En sektor som bör uppmärksammas i denna analys är byggmaterial-<br>området. Enligt uppdraget skall myndigheterna redovisa konkreta förslag<br>till användning av anvisade medel senast den 30 juni 2000.</p>
<p>7.6.2 Detaljhandeln</p>
<h4>Gruppundantaget för kedjor i detaljhandeln</h4>
<p>Regeringens bedömning: Som en följd av arbetet i EU med att ersätta<br>nu gällande gruppundantag med mer generella regler för undantag från<br>konkurrensreglernas förbud mot samverkan mellan företag bör de svens-<br>ka gruppundantagen revideras. Det svenska gruppundantaget för kedjor i<br>detaljhandeln bör mot den bakgrunden i sin nuvarande form inte fortsätta<br>att gälla efter det att undantaget löper ut den 30 juni 2001.</p>
<p>Ett gruppundantag för kedjor i detaljhandeln har funnits sedan konkur-<br>renslagen trädde i kraft den 1 juli 1993. Undantaget, som inte har sin mot-<br>svarighet i EG-rätten, motiverades bl.a. med att samarbete i frivilliga<br>kedjor i regel bidrar till att förbättra distributionen och till att detta slag<br>av samarbete ökar möjligheterna för små och medelstora företag att möta<br>konkurrensen från större detaljhandelsföretag. Gruppundantaget innebar<br>vidare administrativa lättnader för företagen och Konkurrensverket.<br>Gruppundantaget, som är tidsbegränsat, har förlängts i olika omgångar<br>och senast till utgången av juni 2001. Den senaste förlängningen motive-<br>rades med det pågående arbetet i EU med att ersätta befintliga sektor-<br>gruppundantag med mer generella paraplygruppundantag och riktlinjer<br>för vertikalt (mellan företag i olika led i distributionskedjan) och hori-</p>
<p>159</p>
<p>sontellt (mellan foretag i samma led) samarbete. Kedjor i detaljhandeln<br>kan beroende på konstruktion ha såväl vertikala som horisontella inslag.</p>
<p>Det svenska kedjegruppundantaget omfattar de vanligaste samarbets-<br>formema såsom inköpssamarbete, gemensam marknadsföring, samarbete<br>vid bestämmande av priser i den gemensamma marknadsföringen<br>(härmed avses rätt att ange cirkapriser vid kampanjer), kalkyleringsstöd,<br>samarbete om butiksetablering, finansiella och administrativa tjänster<br>samt tjänster för butiks- och personalutveckling. Gruppundantaget om-<br>fattar samarbeten inom frivilliga kedjor med upp till 35 procent av tillför-<br>seln till den svenska marknaden. Kedjor med en marknadsandel upp till<br>20 procent har en mer oinskränkt rätt att samarbeta.</p>
<p>Gruppundantagets utformning har inneburit att flertalet frivilliga ked-<br>jor såväl i livsmedelshandeln som i övrig handel under vissa förutsätt-<br>ningar har undantag för sina samarbetsformer. För ffanchisekedjor gäller<br>ett särskilt gruppundantag, både enligt EU:s och det svenska regelverket,<br>som medger ungefar samma samarbeten dock utan marknadsandelsgräns.</p>
<p>Konkurrensverket har i rapporten Konkurrensen i Sverige under 1990-<br>talet föreslagit att gruppundantaget för kedjor i detaljhandeln inte skall<br>förlängas ytterligare. Motivet för detta är att undantaget inte har någon<br>motsvarighet i EU och därmed inte bygger på den mångåriga erfarenhet<br>som ligger till grund för övriga undantag. Det finns därför en risk att un-<br>dantaget leder till förfaranden som inte är acceptabla vid en individuell<br>prövning enligt 8 § KL. Verket menar också att blockbildningen i svensk<br>handel utgör en barriär mot marknadsinträde av nya produkter och före-<br>tag.</p>
<p>I EU har nyligen antagits ett nytt generellt paraplygruppundantag för<br>vertikalt samarbete (t.ex. avtal mellan tillverkare och återförsäljare).<br>Gruppundantaget, som träder i kraft den 1 juni 2000, ersätter tre nu gäl-<br>lande gruppundantag, nämligen gruppundantagen för ffanchiseavtal, en-<br>samåterförsäljare vtal och exklusiva inköpsavtal. Riktlinjer i anslutning<br>till gruppundantaget kommer vidare att antas under maj månad 2000 av<br>kommissionen.</p>
<p>Det nya gruppundantaget har en mer generell ekonomisk grund och en<br>förenklad struktur jämfört med nu gällande gruppundantag. I gruppun-<br>dantaget undantas samarbete upp till en marknadsandel i leverantörs-<br>/tillverkarledet på 30 procent. Vissa förfaranden är dock alltid förbjudna.<br>Det gäller</p>
<p>• begränsning av köparens möjligheter att bestämma försäljningspriset<br>(högstpris eller rekommenderat pris far bestämmas om det inte far<br>formen av fastpris eller lägstapris),</p>
<p>• begränsning av det område eller de kunder till vilka köparen far sälja,</p>
<p>• begränsning av aktiv eller passiv försäljning till slutanvändare i ett<br>selektivt distributionssystem,</p>
<p>• begränsning av korsvisa leveranser mellan återförsäljare i ett selektivt<br>distributionssystem samt</p>
<p>• begränsningar av komponentförsäljning till slutanvändare eller repa-<br>ratörer.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>160</p>
<p>Vertikala avtal i detaljhandelssammanslutningar (eller andra typer av<br>sammanslutningar av företag och dess medlemmar) omfattas av gruppun-<br>dantaget endast om alla medlemmar är varuåterförsäljare och om ingen<br>enskild medlem tillsammans med dess anslutna företag har en samman-<br>lagd årsomsättning som överstiger 50 miljoner euro. Av riktlinjer m.m.<br>framgår att gruppundantaget gäller även om en enskild medlem överskri-<br>der gränsvärdet marginellt eller om någon enstaka medlem inte är varuå-<br>terförsäljare.</p>
<p>Ett arbete pågår f.n. i kommissionen när det gäller nya gruppundantag<br>och riktlinjer för horisontella avtal. Eftersom horisontellt samarbete, sär-<br>skilt om priser, generellt sett har en mer konkurrensbegränsande effekt är<br>inriktningen här inte att anta ett nytt generellt paraplygruppundantag utan<br>i stället att i riktlinjeform ange i vilka fall ingripande inte kommer att ske<br>mot sådant samarbete. Typiska samarbetsformer mellan företag i samma<br>distributionsled i övrigt som har övervägande positiva effekter och där<br>det finns gruppundantag är t.ex. avtal mellan företag om forskning och<br>utveckling samt specialiseringsavtal. Dessa två gruppundantag avses med<br>vissa förändringar behållas. Nya gruppundantag och riktlinjer för hori-<br>sontellt samarbete avses träda i kraft den 1 januari 2001, då nu gällande<br>regler löper ut.</p>
<p>I kommissionens utkast till generella riktlinjer för horisontellt samar-<br>bete behandlas särskilt avtal om forskning och utveckling, produktions-<br>och specialiseringsavtal, inköpsavtal samt saluföringsavtal. Generellt<br>gäller att avtal som avser fastställande av priser, begränsning av produk-<br>tion eller uppdelning av marknader, kunder eller leveranskällor är av den<br>karaktären att de har negativa effekter på marknaden utan att ge effekti-<br>vitetsvinster. Därför är den typen av horisontellt samarbete nästan alltid<br>förbjudet. Detaljhandelskedjor där samarbetet har horisontell karaktär<br>berörs av riktlinjernas regler för inköpsavtal. Här berörs bl.a. frågan om<br>prissamverkan vid gemensamma inköp. En tumregel enligt utkastet till<br>riktlinjer är att prissamarbete upp till en sammanlagd marknadsandel hos<br>berörda företag på upp till 15 procent kan accepteras. Kommissionen an-<br>ger vidare att horisontellt prissamarbete i inköpssamverkan av större<br>omfattning kommer i konflikt med regelverket.</p>
<p>Sverige har f.n. motsvarande gruppundantag, både vad gäller vertikala<br>som horisontella samarbeten, som EU. Härtill kommer för svenskt vid-<br>kommande det särskilda gruppundantaget för kedjor i detaljhandeln samt<br>det nu föreslagna gruppundantaget för samarbete mellan taxiföretag, som<br>avses träda i kraft den 1 januari 2001.</p>
<p>Sverige har deklarerat avsikten att på motsvarande sätt som i EU er-<br>sätta gällande tre gruppundantag för vertikala avtal med ett nytt parap-<br>lygruppundantag för vertikalt samarbete efter förebild från det nya EU-<br>gruppundantaget. Beredningen kring utformningen av ett sådant<br>gruppundantag pågår med inriktningen att nya regler kan träda i kraft den<br>1 januari 2001.</p>
<p>Vad gäller regler för horisontellt samarbete finns f.n. inga slutliga be-<br>slut i EU. Den svenska avsikten är emellertid även här att, efter förebild<br>från EU, revidera de svenska gruppundantagen för forskning och utveck-<br>ling respektive specialiseringsavtal. De kommande generella riktlinjerna<br>för horisontellt samarbete inom EU kan härutöver komma att utgöra en</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>161</p>
<p>6 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 140<br></p>
<p>tolkningskälla, dels vid Konkurrensverkets tillämpning av de svenska<br>konkurrensreglerna, dels vid regeringens överväganden om eventuella<br>kommande gruppundantag.</p>
<p>Som framgått ovan berörs detaljhandelskedjornas samarbeten på EU-<br>nivå av de nya reglerna för såväl vertikalt som horisontellt samarbete.<br>Vid överväganden i frågan om vilka svenska regler som i fortsättningen<br>skall gälla måste utformningen av EU-reglema vägas in. Detta innebär att<br>reglerna i det svenska detaljhandelsgruppundantaget måste analyseras i<br>förhållande till de nya reglerna inom EU. För att fa rådrum för en sådan<br>analys gäller det svenska detaljhandelsgruppundantaget till utgången av<br>juni 2001.</p>
<p>Frågor som bör tas upp i en sådan analys är vilka effekter de nya reg-<br>lerna far för samarbeten i handeln på den svenska marknaden, t.ex. med<br>avseende på servicen i glesbygd. Det kan redan nu konstateras att delvis<br>samma frågor som nu återfinns i det svenska gruppundantaget för kedjor i<br>detaljhandeln kommer att regleras i de nya reglerna för vertikalt och hori-<br>sontellt samarbete. Det särskilda detaljhandelsgruppundantaget måste<br>därför omprövas. Enligt regeringens uppfattning bör inriktningen i det<br>fortsatta arbetet vara att det nuvarande svenska gruppundantaget för<br>kedjor i detaljhandeln inte förlängs i sin nuvarande form efter den 30 juni<br>2001.</p>
<h4>Prisnivåer och nyetableringar i detaljhandeln</h4>
<p>Regeringens bedömning: Prisskillnaderna inom detaljhandeln mellan<br>olika regioner i landet och inom olika regioner är stora. Regeringen anser<br>att det är angeläget att orsakssambanden mellan prisnivåer och möjlighe-<br>ter till nyetableringar klarläggs. Konkurrensverket bör i sina pågående<br>konkurrensanalyser på bl.a. lokal nivå uppmärksamma eventuellt före-<br>kommande etableringshinder inom detaljhandelsområdet och de effekter<br>på konkurrenstrycket dessa kan medföra.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>Frågan om eventuella konkurrenshämmande etableringshinder inom<br>detaljhandelsområdet har behandlats i ett antal utredningsrapporter. Här-<br>vid kan bl.a. nämnas Konkurrensverkets rapport (2000:1) Konkurrensen i<br>Sverige under 90-talet - problem och förslag samt Riksrevisionsverkets<br>rapport (2000:7) Utrikeshandel - en strategi för effektivitetsrevision. I<br>dessa rapporter anges bl.a. att det kan finnas svårigheter för företag som<br>vill etablera anläggningar för detaljhandel i vissa områden. Härvid pekas<br>bl.a. på kommunernas möjligheter att genom sin mark- och planpolitik<br>försvåra sådana etableringar.</p>
<p>Konsumentverket har i sin rapport Hushållens matkostnader (1999:15)<br>redovisat resultatet från en undersökning i 31 orter under veckorna 38—40<br>hösten 1999. Undersökningen visar att det finns stora prisskillnader på<br>livsmedel mellan olika regioner i landet. Prisskillnaderna är också stora<br>mellan olika orter inom en och samma region. I rapporten redovisas ock-<br>så tre faktorer som kan förklara prisskillnaderna. Det gäller butiken (t.ex.<br>butikstyper, storlek och affärsläge), kommunen (t.ex. befolkningsstorlek,</p>
<p>162</p>
<p>befolkningstäthet och hushållens inkomst) samt butiksstrukturen (t.ex.<br>möjligheter till nyetableringar och konkurrenstryck), som utpekas som<br>den viktigaste orsaken till prisskillnaderna.</p>
<p>När det gäller frågan om etablering av nya anläggningar for detaljhan-<br>del handlar det främst om att söka skapa balans mellan olika intressen.<br>Det gäller bl.a. att tillgodose intresset att uppnå goda förutsättningar för<br>konkurrens och utvecklingsmöjligheter för detaljhandeln och därmed för<br>låga priser, ett rikt utbud och god tillgänglighet för konsumenterna. Det<br>handlar också om att ta tillvara levande, trygga, trivsamma och uthålliga<br>bebyggelsemiljöer samt att söka begränsa bilberoendet och på det sättet<br>spara både miljö och andra ändliga resurser. Denna form av avvägningar<br>mellan olika intressen sker bl.a. inom ramen för den kommunala plane-<br>ringsprocessen.</p>
<p>Konkurrensen i Sverige inom detaljhandeln och särskilt på dagligva-<br>ruområdet är svag. Regeringen anser därför att det är angeläget att kun-<br>skapen om orsakssambanden mellan de olika prisnivåerna i olika regioner<br>och i olika orter inom en region fördjupas. Det är också angeläget att den<br>kunskap som samlas in inom området sprids så att den kan läggas till<br>grund för de avvägningar som bl.a. skall ske i olika planerings-, lokalise-<br>rings- och etableringssammanhang.</p>
<p>Regeringen har i mars 2000 givit Konkurrensverket i uppdrag att ge-<br>nom metodutveckling, undersökningar och analyser på områden som är<br>centrala för hushållen klarlägga konkurrensförhållanden och genomföra<br>konkurrensanalyser på bl.a. lokal nivå. Livsmedelsområdet har angivits<br>som ett av de områden där sådana analyser bör genomföras. Regeringen<br>förutsätter att Konkurrensverket inom ramen för detta uppdrag bl.a. bely-<br>ser frågan om eventuellt förekommande etableringshinder och de effekter<br>dessa kan medföra på konkurrenssituationen och prisnivåerna inom de-<br>taljhandeln för livsmedel. Erfarenheterna hos alla de parter som är berör-<br>da, inklusive det allmänna konsumentintresset, av de frågor som kan ak-<br>tualiseras bör beaktas vid uppdragets genomförande.</p>
<h4>7.6.3 Sotningsväsendet</h4>
<p>Regeringens bedömning: Regeringen avser att återkomma till riksdagen<br>med förslag om minskad reglering inom sotningsväsendet</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>Grundläggande bestämmelser om sotning och brandskyddskontroll av<br>eldstäder m.m. finns i räddningstjänstlagen (1986:1102) och i rädd-<br>ningstjänstförordningen (1986:11079). Frågan om hur långt det allmän-<br>nas och de enskildas ansvar skall sträcka sig på detta område har utretts<br>och övervägts vid ett flertal tillfallen, senast genom den s.k. Sotningsut-<br>redningen i betänkandet (SOU1998:45) Sotning i framtiden.</p>
<p>Sotning är en förebyggande åtgärd mot brand. I varje kommun skall en<br>nämnd för räddningstjänstfrågor svara bl.a. för att sotning utförs regel-<br>bundet. Genom sotningen skall eldstäder och andra fasta förbränningsan-<br>ordningar, som inte är inrättade för eldning uteslutande med gas, och<br>därtill hörande rökkanaler samt imkanaler göras rena. I samband med<br>sotning skall det som rengörs samt skorstenar och tak med därtill hörande</p>
<p>163</p>
<p>byggnadsdelar kontrolleras från brandskyddssynpunkt. Sotning och kon-<br>troll av brandskyddet skall utföras av skorstensfej armästare eller<br>skorstensfejare som biträder skorstensfejarmästaren (jfr 24 § rädd-<br>ningstjänstförordningen ). I fråga om speciella anläggningar och enstaka<br>avlägset belägna bostadshus kan dock den nämnd i kommunen som sva-<br>rar för räddningstjänstffågor medge att någon annan utför sotningen och<br>kontrollen.</p>
<p>Regeringen anser att en väsentlig minskning av regleringen inom sot-<br>ningsväsendet bör eftersträvas. Således avser regeringen återkomma till<br>riksdagen med förslag om att imkanaler som finns i bostadskök eller<br>därmed jämförbara utrymmen inte längre skall vara föremål för sotning<br>enligt räddningstjänstförordningen.</p>
<p>Regeringen avser även redovisa andra åtgärder och förslag till hur<br>regleringen av sotningsväsendet i övrigt kan minskas, bl.a. för att öka<br>konkurrensen. Viss ytterligare beredning av bl.a. frågor om glesbygdsas-<br>pekter måste emellertid göras dessförinnan.</p>
<h3>7.7 Statsstöd</h3>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>Regeringens bedömning: En förtydligad svensk statsstödspolicy bör<br>ligga till grund för arbetet med stödrelaterade frågor inom EU, men också<br>för det internationella arbetet i övrigt. Inriktningen bör vara att så långt<br>möjligt begränsa användningen av statligt stöd, och i synnerhet sådant<br>stöd som i särskild grad snedvrider konkurrensen och som hotar svenska<br>ekonomiska intressen. För att kunna driva detta arbete med kraft och tro-<br>värdighet bör ytterligare insatser göras för att också motverka konkur-<br>renssnedvridande stöd i vårt land.</p>
<p>Det finns goda skäl att hänföra Sverige till kretsen av "progressiva"<br>länder som vid en internationell jämförelse tillämpar en restriktiv politik<br>när det gäller statligt stöd till näringslivet. Ett tydligt exempel på detta<br>gäller agerandet på varvsområdet, där Sverige sedan länge verkat för<br>borttagande av kontraktsrelaterat driftsstöd.</p>
<p>De undersökningar som görs återkommande inom EU visar att Sverige<br>tillhör de medlemsstater som lämnar minst stöd bland medlemsstaterna.<br>När det gäller stöd till tillverkningsindustrin visar kommissionen i sin<br>senaste utvärdering att Sverige tillsammans med främst Storbritannien<br>tillhör de mest återhållsamma stödgivama, medan länder som Italien och<br>Tyskland utnyttjar stöd i betydligt större utsträckning. Inom EU har sam-<br>tidigt konstaterats att de sammanlagda stödvolymema till näringslivet är<br>ett problem, inte minst för konsolideringen av den inre marknaden. Det<br>sammanlagda stödet inom EU år 1998 uppgick till drygt 90 miljarder<br>euro, varav drygt 30 miljarder euro till företag inom tillverkningsindust-<br>rin. Att det europeiska rådet vid toppmötet i Lissabon i mars 2000 upp-<br>manade såväl kommissionen som medlemsstaterna att ytterligare minska<br>det statliga stödet var därför ingen tillfällighet. I rådets uppmaning ligger<br>också ett önskemål att ändra inriktningen av stödet bort från stödgivning<br>till enskilda företag eller vissa sektorer av ekonomin till mer horisontella<br>ändamål som ligger i hela gemenskapens intresse.</p>
<p>164</p>
<p>Den nu förhärskande svenska synen på näringslivsstöd, hur det bör pri-<br>oriteras och användas, bygger delvis på de lärdomar som har kunnat dras<br>från 1970-talets expansiva stödpolitik med stora insatser för bl.a. stål-<br>och varvsindustrin. Därför används företagsstödet i dag främst för att<br>stödja forskning och utveckling samt för att bidra till att minska de väx-<br>ande regionala obalanser som för närvarande finns mellan olika delar av<br>Sverige. Samtidigt kan konstateras att det i det dagliga politiska arbetet<br>kan uppstå situationer som ställer krav på statliga engagemang i form av<br>exempelvis ad hoc-stöd till företag i krissituationer, särskilda åtgärder för<br>vissa branscher eller komponerandet av stödpaket vid konkurrens om<br>strategiska internationella företagsetableringar.</p>
<p>En formulerad svensk policy på statsstödsområdet har mot denna bak-<br>grund sitt intresse på flera sätt. Den bör dels kunna utgöra plattform för<br>arbetet med stödfrågoma inom EU, dels underlätta identifieringen av<br>profilfrågor som Sverige där väljer att driva, men också ge principiell<br>vägledning för Sveriges agerande vid behandlingen av förslag och initia-<br>tiv i andra sammanhang där stödfrågor aktualiseras. En förtydligad policy<br>när det gäller statsstöd kan underlätta möjligheterna att agera långsiktigt<br>och konsistent och därmed ge Sverige en tydligare profil på stödområdet.</p>
<h4>Utgångspunkter för en svensk stödpolicy</h4>
<p>Sverige är ett förhållandevis litet land med ett stort beroende av öppna<br>och väl fungerande marknader. Statsfinansiella begränsningar innebär<br>också att Sverige inte har förutsättningar att bedriva näringspolitisk kon-<br>kurrens med stödgivning. Sverige kommer aldrig att ha möjlighet att<br>tävla med större länder genom att locka med generösa bidrag till före-<br>tagsetableringar. Härtill kommer att stödkonkurrens har negativa effekter<br>från ett övergripande perspektiv, eftersom den kan leda till destruktiva<br>och kostsamma subventionsspiraler när länder och regioner tävlar med<br>varandra. Resultatet blir en totalt sett ineffektiv allokering av såväl bud-<br>getmedel som reala produktionsresurser, en snedvridning av konkurren-<br>sen och en hämsko på omvandlingstrycket i ekonomin. Motiven för stat-<br>liga företagsstöd måste därför vara starka.</p>
<p>En policy för det svenska arbetet inom statsstödsområdet bör baseras<br>på vissa principiella utgångspunkter. För det första bör en explicit re-<br>striktivitetsprincip etableras. Denna princip bottnar i insikten att funge-<br>rande marknader och konkurrens på lika villkor är av avgörande betydel-<br>se för ekonomins funktionssätt. Extensiv stödgivning på olika villkor från<br>olika länder och regioner ger möjligen kortsiktiga och geografiskt be-<br>gränsade vinster, men riskerar att långsiktigt motverka en god ekonomisk<br>utveckling i bredare mening.</p>
<p>För det andra bör det gemensamma regelverkets roll betonas. Inte<br>minst för de små länderna och de små företagen är det nödvändigt att<br>gemensamma spelregler finns och att de fungerar. Därmed måste förut-<br>sättas att varken ensidigt nationella, regionala eller företagsspecifika in-<br>tressen kan ges företräde.</p>
<p>För det tredje är det av betydelse att stödreglerna fungerar effektivt.<br>Oöverskådliga, krångliga och svårtolkade regelverk minskar förutsätt-<br>ningarna för en likartad tillämpning och en effektiv kontroll. Likaså är<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>165</p>
<p>det givet att möjligheterna till insyn när det gäller den faktiska tillämp- Prop. 1999/2000:140<br>ningen på nationell, regional och lokal nivå måste vara tillfredsställande.</p>
<p>Överträdelse av regelverket måste också kunna motverkas med kraft.</p>
<h4>Restriktivitetsprincipen</h4>
<p>Restriktivitetsprincipen tar sig konkret i uttryck att gemensamma<br>stödregler utformas med sikte på en ökad internationell återhållsamhet<br>och att de internationella spelreglerna for stödgivningen så långt möjligt<br>görs lika. Inom EU måste åtgärder vidtas for att minska det statliga stödet<br>och Sverige bör vara berett att bidra på ett proportionellt rimligt sätt.</p>
<p>Bland de politikinstrument som utnyttjas för att uppnå olika syften bör<br>företagssubventioner aldrig vara en förstahandslösning, alternativa vägar<br>skall regelmässigt först analyseras och prövas. I den mån subventionsvä-<br>gen ändå väljs skall så långt möjligt konkurrensneutrala lösningar ut-<br>nyttjas. För att undvika kortsiktighet och ett gynnande av särintressen bör<br>förekommande stöd utgå från horisontellt tillämpliga program med tydli-<br>ga kriterier för stödgivningen. Ett ökat utnyttjande av konsekvensanaly-<br>ser inför etableringen av nya stöd bör ske. Effektiviteten i de stöd som<br>utnyttjas bör följas noga och utvärderingar utifrån samhällsekonomisk<br>synpunkt göras. Vid stödgivning bör vidare där så är lämpligt en konkur-<br>rensanalys göras.</p>
<h4>Betydelsen av ett gemensamt regelverk</h4>
<p>Sverige bör i det internationella arbetet aktivt verka för initiativ som stär-<br>ker den internationella kontrollen och de gemensamma regelverken på<br>området. I första hand gäller detta inom ramen för EU-arbetet, men också<br>aktiviteter med anknytning till subventioner som förekommer inom WTO<br>och OECD. Attitydskapande insatser kring det ömsesidiga beroendet av<br>en väl fungerande överstatlig subventionskontroll har också sin givna<br>betydelse. Detta kan ske i dialogen på olika nivåer med andra länder men<br>också inom ramen för den nationella politikutformningen på olika områ-<br>den. I det sammanhanget är det också viktigt att den nationella hantering-<br>en av dagliga stödärenden sker på ett effektivt sätt och inom ramen för de<br>administrativa procedurer som de internationella regelverken påbjuder.</p>
<h4>Effektivitet genom förenkling och ökad öppenhet</h4>
<p>En självklar utgångspunkt för den betydelse som tillmäts de gemensam-<br>ma regelverken är att dessa har tillräcklig trovärdighet och att de fungerar<br>i realiteten. Som EU-medlem är det för svenskt vidkommande primärt<br>EG:s statsstödsregler som står i fokus. Här finns skäl att verka för att ge-<br>menskapens regler på statsstödsområdet effektiviseras. Olika åtgärder<br>och förändringar kan därvid komma ifråga. Såväl komplexiteten i som<br>omfattningen av EU:s regelverk på statsstödsområdet gör det svårt att<br>tillämpa och innebär sannolikt också risker för en bristande enhetlighet<br>vid utnyttjandet i olika medlemsstater. Det finns därmed skäl för att sär-<br>skilt sträva efter en förenkling i det fortsatta regelutvecklingsarbetet. Det<br></p>
<p>166</p>
<p>är också av vikt att kommissionens arbetsformer förändras så att en större Prop. 1999/2000:140<br>del av verksamheten inriktas på uppföljning och aktiv kontroll. Vidare<br>finns det brister när det gäller öppenheten kring stödreglemas tillämp-<br>ning. Det gäller dels i fråga om kommissionens hantering av nationella<br>stödärenden, dels möjligheterna att få insyn i de olika medlemsstaternas<br>stödgivning.</p>
<h4>Det fortsatta arbetet med statsstödsfrågorna</h4>
<p>I avsnitt 10 i denna proposition lämnar regeringen förslag om vissa la-<br>gändringar för att EU-kommissionen skall ha möjlighet att genomföra<br>kontroll på ort och ställe av statligt stöd. Åtgärden utgör ett led i det ar-<br>bete som bedrivs för att strama upp reglerna om statligt stöd till närings-<br>livet. Motivet för en skärpning av bestämmelserna på området kan ses i<br>ljuset av en fördjupad integrering av den gemensamma marknaden där<br>förekomsten av otillåtna stöd på ett alltmer påtagligt sätt riskerar att<br>snedvrida konkurrensen. Sverige har, för övrigt i enlighet med de policy-<br>resonemang som redovisats ovan, aktivt tillskyndat kommissionens re-<br>formarbete på statsstödsområdet där förbättrade kontrollmöjligheter för<br>kommissionen är ett inslag. Förändringar bör också genomföras för att<br>kommissionen skall kunna ägna mer resurser åt att övervaka stödärenden<br>av större dignitet och där medlemsstaterna får ett ökat ansvar att själv-<br>ständigt administrera vissa typer av stöd enligt utarbetad praxis. Sverige<br>har också ställt sig bakom kommissionens ambitioner att på olika sätt<br>söka nedbringa volymen stöd inom EU.</p>
<p>En mer långsiktig vision för Sveriges arbete inom området bör sam-<br>manfattningsvis vara att det svenska näringslivet så långt möjligt ges<br>konkurrensneutrala villkor att verka på såväl EU:s inre marknad som den<br>globala marknaden. Företagsstödets betydelse för att locka utländska in-<br>vesteringar måste nedbringas genom restriktiva och mer likartade stöd-<br>förutsättningar länder emellan. Utrymmet för företag att i stödoptimeran-<br>de syfte spela ut olika länder och regioner mot varandra måste också<br>minskas genom en ökad öppenhet och bättre insynsmöjligheter i den na-<br>tionella stödhanteringen. EU:s mekanismer för kontroll av godkända stöd<br>måste utvecklas i takt med att prövningen av stöd förenklas, samtidigt<br>som sanktionsmöjlighetema vid åsidosättanden av det gemensamma re-<br>gelverket förstärks. Regelverket måste också utvecklas så att det blir lät-<br>tare att överblicka och enklare att tillämpa. Till detta kommer att de all-<br>männa strävanden som rådet givit uttryck för när det gäller minskade<br>stödvolymer inom EU på lämpligt sätt måste omsättas i praktisk hand-<br>ling.</p>
<p>167</p>
<p>7.8</p>
<h3>Konkurrenspolitiken i ett europeiskt och globalt<br>sammanhang</h3>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<h4>7.8.1 Nationell eller internationell konkurrenspolitik</h4>
<p>Regeringens bedömning: Sverige bör stödja det pågående arbetet med<br>att föra över en större del av tillämpningen av EG:s konkurrensregler<br>med därav följande ansvar på medlemsstaterna.</p>
<p>Utvidgning av EU har av regeringen lyfts fram som en prioriterad upp-<br>gift inför det svenska ordförandeskapet under första halvåret 2001. In-<br>lemmandet i gemenskapen av länder med betydande skillnader i ekono-<br>misk utveckling och institutionell infrastruktur jämfört med nuvarande<br>EU-medlemmar ställer stora krav på EU:s institutioner, särskilt kommis-<br>sionen. Någon mer väsentlig utvidgning av administrationen i Bryssel<br>framstår inte som en realistisk utväg. Det är därför angeläget att avlasta<br>EU:s centrala institutioner sådana uppgifter som medlemsstaterna är väl<br>skickade att ta ett större ansvar för.</p>
<p>Samtidigt finns ett betydande egenvärde i att föra tillämpningen av<br>EG:s konkurrensregler närmare medborgarna. Europaparlamentet har i en<br>resolution rörande Kommissionens XXVIII:e rapport om konkurrenspo-<br>litiken pekat på betydelsen av öppenhet beträffande konkurrenspoltiken.<br>Enligt Parlamentet måste en förmedling av konkurrenspolitikens innehåll<br>och skälen till denna till så många människor som möjligt tillmätas stor<br>vikt, eftersom åtgärdernas genomförande även beror på förståelsen hos de<br>berörda delarna av befolkningen.</p>
<p>Medlemsländernas myndigheter har naturligen större kunskap om kon-<br>kurrensförhållandena på de nationella marknaderna än tjänstemännen i<br>Bryssel, och en mer decentraliserad tillämpning kan därmed bidra till att<br>skapa ökad förståelse för syftet med de beslut som tas. Det är samtidigt<br>viktigt att spelreglerna på konkurrensområdet tillämpas lika i hela den<br>inre marknaden, så att inte konkurrenspolitiken i sig riskerar att snedvrida<br>konkurrensen. Den nära samverkan som har utvecklats mellan kommis-<br>sionen och medlemsländernas myndigheter och den starka samsyn i kon-<br>kurrenspolitiska frågor som numera råder bör motverka sådana risker för<br>divergerande tillämpning.</p>
<p>Tillämpningen av EG:s konkurrensregler har hittills i hög grad haft sin<br>tyngdpunkt hos EG-kommissionen tillsammans med EG-domstolen.<br>Även om samtliga medlemsländer har kunnat tillämpa EG-fördragets<br>konkurrensregler i civilprocess i allmän domstol och flera av medlems-<br>länderna har givit behörighet för sådan tillämpning också åt den egna<br>konkurrensmyndigheten har den nationella tillämpningen av EG-reglema<br>varit av mycket begränsad omfattning. En starkt bidragande orsak till<br>detta har varit EG-kommissionens exklusiva rätt att medge individuellt<br>undantag från förbudet mot konkurrensbegränsande överenskommelser.<br>Att kommissionen tidigare starkt värnat om denna exklusiva behörighet<br>sammanhänger i sin tur med att medlemsländernas konkurrenspolitik,<br></p>
<p>168</p>
<p>konkurrenslagstiftning och praktiska tillämpning under lång tid hade Prop. 1999/2000:140<br>mycket varierande inriktning och styrka.</p>
<p>Efter hand har dock en allt starkare konvergens gjort sig gällande när<br>det gäller medlemsländernas nationella konkurrenspolitik. Det helt över-<br>vägande antalet medlemsländer har nu nationella konkurrensregler som<br>mycket nära överensstämmer med gemenskapsreglema och har även in-<br>rättat effektivt fungerande konkurrensmyndigheter for tillämpningen av<br>dessa regler. Kommissionen har mot denna bakgrund tagit initiativ till det<br>s.k. modemiseringsprojektet, som syftar till att fora över en betydande del<br>av ärendehandläggningen på de nationella myndigheterna. Kommissio-<br>nens, i förhållande till ärendemängden, begränsade resurser skulle där-<br>med kunna koncentreras till de ärenden som har störst betydelse i gemen-<br>skapsperspektivet, till vidareutvecklingen av regelverket och till de upp-<br>gifter på konkurrensområdet som sammanhänger med unionens förestå-<br>ende utvidgning.</p>
<p>Regeringen anser att Sverige mot denna bakgrund bör stödja det pågå-<br>ende arbetet med att föra över en större del av tillämpningen av EG:s<br>konkurrensregler med därav följande ansvar på medlemsstaterna.</p>
<h4>7.8.2 Behovet av samverkan</h4>
<p>Regeringens bedömning: Den fortsatta internationaliseringen inom nä-<br>ringslivet bör mötas med ökad samverkan på konkurrenspolitikens områ-<br>de mellan nationella myndigheter.</p>
<p>På konkurrenspolitikens område har olika länder inte motstående utan i<br>hög grad sammanfallande intressen. De gynnsamma effekterna av en väl<br>fungerande konkurrens för den svenska ekonomin och för svenska kon-<br>sumenter blir inte mindre av en effektivt tillämpad konkurrenspolitik i<br>omvärlden. Tvärtom bidrar en stark tillväxt, förnyelse och ekonomisk<br>effektivitet hos våra handelspartners till en motsvarande utveckling i Sve-<br>rige.</p>
<p>När internationellt verksamma företag genomför konkurrensbegrän-<br>sande förfaranden som skadar den svenska marknaden kan det ibland<br>vara svårt för den svenska konkurrensmyndigheten att enbart med stöd av<br>nationell lag avslöja och ingripa mot konkurrensbegränsningarna. Det<br>finns ett behov av att stärka möjligheterna till samverkan och informa-<br>tionsutbyte mellan olika länders konkurrensmyndigheter. Om myndighe-<br>terna inte ges bättre möjligheter att utveckla ett gränsöverskridande sam-<br>arbete, vilket sedan länge är en självklarhet för företagen, riskerar inter-<br>nationaliseringen att leda till en förstärkning av de krafter som verkar för<br>kartellisering och utnyttjande av marknadsmakt på konsumentintressets<br>bekostnad.</p>
<p>Med en ökad internationell handel blir också de nationella konkurrens-<br>reglernas begränsningar alltmer märkbara. Ett exempel på sådana be-<br>gränsningar är att nationell konkurrenslagstiftning av praktiska och kan-<br>ske också principiella skäl ofta är verkningslös mot exportkarteller. En<br>överenskommelse mellan konkurrerande företag i ett land att tillämpa<br>enhetlig prissättning eller att dela upp marknaden vid försäljning i ett<br>annat land kan normalt inte angripas med stöd av konkurrenslagstiftning-<br></p>
<p>169</p>
<p>en i hemmalandet, eftersom konkurrensbegränsningen inte har någon Prop. 1999/2000:140<br>effekt på denna marknad. Effekten uppstår endast i det land där produk-<br>terna säljs. Även i detta land kan det dock vara svårt att angripa förfaran-<br>det eftersom myndigheternas åtgärder, exempelvis att kräva uppgifter<br>eller verkställa sanktioner, saknar rättsverkan i det land där foretagen<br>befinner sig.</p>
<p>Med tilltagande internationalisering blir företagen allt mindre beroende<br>av nationell hemvist och av nationella regelverk. Möjligheterna att välja<br>ekonomisk och juridisk miljö, och att utnyttja olikheter eller luckor mel-<br>lan de nationella regelverken, ger företagen ett försteg framför de myn-<br>digheter som skall skydda vidare samhällsintressen. En ökad samverkan<br>mellan myndigheter och bilaterala samarbetsavtal mellan länder är ett<br>första steg för att stärka regeltillämpningen till skydd för gemensamma<br>intressen. På längre sikt förutsätter dock en global företagsamhet också<br>existensen av internationella regelverk och en ordning som säkerställer<br>en effektiv tillämpning.</p>
<h4>7.8.3 Globalisering och omvärldsberoende</h4>
<p>Regeringens bedömning: Arbetet i internationella organisationer för att<br>skapa bred enighet om behovet av grundläggande konkurrensregler bör<br>ges fortsatt stöd för att främja spridningen av ekonomiskt välstånd och<br>skapa förutsättningar för stabilitet och säkerhet.</p>
<p>Den ordning på konkurrensområdet som har etablerats inom EU skiljer<br>sig från det mellanstatliga samarbetet i internationella organisationer som<br>OECD, WTO eller UNCTAD. Inom OECD och UNCTAD har rekom-<br>mendationer och koder utarbetats på konkurrensområdet, men dessa har<br>ingen bindande verkan för medlemsländerna. Inom ramen för WTO finns<br>konkurrensregler i vissa handelspolitiska avtal och diskussioner förs i en<br>arbetsgrupp om samspelet mellan handel och konkurrens, bl.a. rörande<br>möjligheten att avtala om internationella konkurrensregler med mer gene-<br>rell räckvidd.</p>
<p>Frihandel och en effektiv konkurrenslagstiftning är kompletterande och<br>ömsesidigt förstärkande åtgärder för att utsätta nationella marknader för<br>konkurrens. Både handels- och konkurrenspolitiken syftar till att konsu-<br>menterna skall kunna tillgodogöra sig vinsterna av fria marknader och fri<br>konkurrens. Avsaknaden av ett internationellt regelverk på konkurren-<br>sområdet har gett upphov till en oro för att konsumentvinstema av han-<br>delsliberaliseringar riskerar att undergrävas om företag tillåts agera på ett<br>sätt som begränsar konkurrensen, inte minst mot bakgrund av att bara ca<br>80 av WTO:s 135 medlemsländer har en fungerande konkurrenslagstift-<br>ning.</p>
<p>WTO:s arbetsgrupp för handel och konkurrens har även studerat han-<br>delspolitikens effekter på konkurrensen. Antidumpningsåtgärder och and-<br>ra protektionistiska handelspolitiska instrument riskerar att hämma kon-<br>kurrensen på nationella marknader så att företag som konkurrerar med<br>importen blir handelspolitikens vinnare på konsumenternas bekostnad.<br>Många länder, både inom och utanför EU, motsätter sig dock förhand-<br></p>
<p>170</p>
<p>lingar om handel och konkurrens som även omfattar handelspolitikens<br>konkurrenshämmande effekter.</p>
<p>Att skapa en övemationell tillämpning av konkurrensregler på den glo-<br>bala nivån är inte en realistisk möjlighet under överskådlig tid. Att skapa<br>förutsättningar för effektiv konkurrens och ökad frihandel på internatio-<br>nell nivå kräver svåra avvägningar och hänsyn till bl.a. miljöeffekter,<br>sociala krav och humanitära aspekter. Det pågående arbetet inom WTO<br>på området handel och konkurrens bör ges fortsatt stöd, med inriktning<br>på frågor om en minimistandard för nationella konkurrensreglers materi-<br>ella innehåll och de institutionella förutsättningarna för att fa överträdel-<br>ser av konkurrensreglerna rättsligt prövade.</p>
<p>Även om uppgiften att skapa en global ordning på konkurrenspoliti-<br>kens område är förenad med stora svårigheter, och möter starkt motstånd<br>där man upplever att ekonomiska intressen hotas, är det viktigt att detta<br>arbete drivs vidare med kraft. Världshandeln har sedan andra världskri-<br>gets slut ökat betydligt snabbare än den samlade BNP-tillväxten. Enligt<br>Långtidsutredningen (SOU 2000:7) förväntas denna trend hålla i sig. Det<br>bedöms dock troligt att tillväxten i handeln mellan OECD-ländema blir<br>lägre än för handeln mellan länderna utanför OECD samt för handeln<br>mellan OECD och länderna utanför OECD. Innebörden av denna bedöm-<br>ning är bland annat att den tredje världens länder kommer att spela en<br>viktigare roll i världshandeln. Dessa länder saknar många gånger de re-<br>gelverk - bl.a. konkurrensregler - och tillförlitliga institutioner som be-<br>hövs som skydd både för utländska företag som verkar på dessa markna-<br>der och mot att internationellt verksamma företag utnyttjar sin styrka till<br>skada för landets konsumenter. Inom OECD och UNCTAD ges stöd till<br>länder som vill utveckla nationella konkurrensregler och institutioner för<br>att tillämpa dessa regler. Detta arbete har stor betydelse för att främja<br>uppkomsten av effektiva konkurrensförhållanden i länder under ekono-<br>misk utveckling och/eller övergång till marknadsekonomi.</p>
<p>En väl fungerande konkurrens, som främjar tillväxt, bidrar till ekono-<br>misk effektivitet och stärker konsumenternas ställning på marknaden,<br>förutsätter väl utvecklade samhällsfunktioner. Konkurrensen fungerar<br>dåligt om det saknas ordnade rättsliga och institutionella former för före-<br>tagens relationer med varandra och med konsumenterna. Det blir heller<br>ingen konkurrens på lika villkor om ett lands myndigheter inte kan upp-<br>rätthålla respekten för gällande regler eller om korruption och diskrimi-<br>nerande behandling gör marknadens aktörer rättslösa. Effektiva konkur-<br>rensförhållanden kräver sålunda en väl utvecklad rättsstat. Erfarenheten<br>pekar på att det också finns starka kopplingar mellan fungerande mark-<br>nader, ett tillförlitligt rättssystem och politisk demokrati.</p>
<p>Sverige och övriga utvecklade industriländer har ett ekonomiskt intres-<br>se av en väl fungerande global handel och att alla länder som deltar i<br>denna erbjuder en ekonomisk och institutionell miljö som främjar en ef-<br>fektiv konkurrens. Det ligger också i den industrialiserade världens in-<br>tresse att medborgarna i länder under utveckling får del av handelns och<br>den ekonomiska tillväxtens välfardseffekter. Därigenom främjas den po-<br>litiska stabilitet i dessa länder som är en viktig förutsättning för att mins-<br>ka riskerna för internationella konflikter. Arbetet i internationella organi-<br>sationer för att få acceptans för internationella regler på konkurrensområ-<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>171</p>
<p>det har därmed betydelse inte bara för handeln och den ekonomiska ut- Prop. 1999/2000:140<br>vecklingen utan också för frågor om global säkerhet och avspänning.</p>
<h2>8 Svensk tillämpning av EG:s konkurrensregler</h2>
<h2>för företag</h2>
<h3>8.1 Gällande rätt</h3>
<h4>8.1.1 EG:s konkurrensrätt</h4>
<p>Konkurrenspolitiken har från den europeiska integrationens början varit<br>ett instrument i arbetet med att genomföra den gemensamma marknaden,<br>och EG-fördraget kom att innehålla konkurrensregler för företag som<br>alltjämt är oförändrade till sitt innehåll.</p>
<p>I EG-fördragets ingress (fjärde stycket) framhålls betydelsen av en<br>sund konkurrens då fördragets mål skall förverkligas.</p>
<p>I artikel 2 i fördraget anges gemenskapens övergripande mål, nämligen<br>att främja en harmonisk och väl avvägd utveckling av näringslivet inom<br>gemenskapen som helhet, en hållbar och icke-inflatorisk tillväxt som tar<br>hänsyn till miljön, en hög grad av ekonomisk konvergens, en hög nivå i<br>fråga om sysselsättning och socialt skydd, en höjning av levnadsstandar-<br>den och livskvaliteten samt ekonomisk och social sammanhållning och<br>solidaritet mellan medlemsstaterna. För att fullgöra dessa uppgifter an-<br>visar artikeln olika medel, bl.a. att upprätta en gemensam marknad och en<br>ekonomisk och monetär union. Vidare hänvisas till artikel 3, där det an-<br>ges i ett stort antal punkter vad gemenskapens verksamhet skall innefatta<br>för att uppnå målen. I artikel 3 g nämns ”en ordning som säkerställer att<br>konkurrensen inom den inre marknaden inte snedvrids”.</p>
<p>EG:s konkurrensregler ingår som en integrerad del i det EG-rättsliga<br>regelsystemet och har därmed samma huvudsyften som regelsystemet i<br>stort. De skall således främja inte bara konkurrensen på den gemen-<br>samma marknaden utan även integrationen mellan medlemsstaterna.</p>
<p>Allt sedan EG bildades har konkurrenspolitiken varit ett viktigt medel i<br>arbetet med att genomföra den gemensamma marknaden. EG:s kon-<br>kurrensrätt har under årens lopp utvecklats på olika sätt genom bl.a. se-<br>kundärrätt och rättspraxis. Denna konkurrensrätt har i stor utsträckning<br>stått som förebild för den nationella konkurrenslagstiftningen i ett flertal<br>av medlemsstaterna, bl.a. Sverige.</p>
<p>De materiella reglerna i EG:s konkurrensrätt gäller redan i Sverige i<br>den mån ett förfarande berör handeln mellan medlemsstater.</p>
<p>172</p>
<h4>8.1.2 Materiella regler</h4>
<p>De grundläggande konkurrensreglerna finns i EG-fördragets artiklar 81<br>och 82 samt i rådets förordning 4064/89 av den 21 december 1989 om<br>kontroll av företagskoncentrationer, den s.k. koncentrationsförordningen.<br>Artikel 81 reglerar samarbete mellan företag. Artikel 82 gäller missbruk<br>av en dominerande ställning. Koncentrationsförordningen styr kontrollen<br>av företagsförvärv, fusioner och andra koncentrationer. Härtill finns reg-<br>lerna i EG-fördragets artikel 86 och 87-89 om offentliga företag samt om<br>statligt stöd.</p>
<p>Artikel 81 lyder:</p>
<p>1. Följande är oförenligt med den gemensamma marknaden och för-<br>budet: alla avtal mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och<br>samordnade förfaranden som kan påverka handeln mellan medlemsstater<br>och som har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida<br>konkurrensen inom den gemensamma marknaden, särskilt sådana som<br>innebär att</p>
<p>a) inköps- eller försäljningspriser eller andra affarsvillkor direkt eller<br>indirekt fastställs,</p>
<p>b) produktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar be-<br>gränsas eller kontrolleras,</p>
<p>c) marknader eller inköpskällor delas upp,</p>
<p>d) olika villkor tillämpas vid likvärdiga transaktioner med handels-<br>partners, varigenom dessa får en konkurrensnackdel,</p>
<p>e) det ställs som villkor för att ingå avtal att den andra parten åtar sig<br>ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt handelsbruk<br>har något samband med föremålet för avtalet.</p>
<p>2. Avtal eller beslut som är förbjudna enligt denna artikel är ogiltiga.</p>
<p>3. Bestämmelserna i punkt 1 far dock förklaras inte tillämpliga på varje<br>avtal eller grupp av avtal mellan företag, varje beslut eller grupp av be-<br>slut av företagssammanslutningar, varje samordnat förfarande eller grupp<br>av samordnade förfaranden, som bidrar till att förbättra produktionen<br>eller distributionen av varor eller till att främja tekniskt eller ekonomiskt<br>framåtskridande, samtidigt som konsumenterna tillförsäkras en skälig<br>andel av den vinst som därigenom uppnås och som inte</p>
<p>a) ålägger de berörda företagen begränsningar som inte är nödvändiga<br>för att uppnå dessa mål,</p>
<p>b) ger dessa företag möjlighet att sätta konkurrensen ur spel för en vä-<br>sentlig del av varorna i fråga.</p>
<p>Artikel 82 har följande lydelse:</p>
<p>Ett eller flera företags missbruk av en dominerande ställning på den ge-<br>mensamma marknaden eller inom en väsentlig del av denna är, i den mån<br>det kan påverka handeln mellan medlemsstater, oförenligt med den ge-<br>mensamma marknaden och förbjudet.</p>
<p>Sådant missbruk kan särskilt bestå i att</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>173</p>
<p>a) direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eller försälj-<br>ningspriser eller andra oskäliga affårsvillkor,</p>
<p>b) begränsa produktion, marknader eller teknisk utveckling till nackdel<br>för konsumenterna,</p>
<p>c) tillämpa olika villkor för likvärdiga transaktioner gentemot handels-<br>partners, varigenom dessa far en konkurrensnackdel,</p>
<p>d) ställa som villkor för att ingå avtal att den andra parten åtar sig yt-<br>terligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt handelsbruk<br>har något samband med föremålet för avtalet.</p>
<h4>8.1.3 Tillämpningsregler</h4>
<p>EG-fördraget innehåller inga tillämpningsregler till artiklarna 81 och 82.<br>Sådana regler har tillkommit genom särskilda förordningar. Den grund-<br>läggande tillämpningsförordningen är förordning (EEG) nr 17/62. I den-<br>na uttalas principen att alla konkurrensbegränsande avtal, beslut och<br>samordnade förfaranden som avses i artikel 81.1 är förbjudna, utan att det<br>krävs något föregående beslut om det. Om de inte faller under något<br>gruppundantag, måste de i princip anmälas till kommissionen och be-<br>viljas individuellt undantag för att bli tillåtna.</p>
<p>Enligt förordning 17/62 ges också möjlighet att efter ansökan till<br>kommissionen fa ett s.k. icke-ingripandebesked om att artikel 81 och 82<br>inte är tillämpliga.</p>
<p>Förordningen innehåller vidare sanktionsregler enligt vilka kommis-<br>sionen bl.a. kan döma ut böter för överträdelser av förbuden samt vid vite<br>ålägga företag att upphöra med pågående överträdelser. Dessa regler be-<br>handlas endast i förslagsdelen i där aktuella delar.</p>
<p>Kommissionen har enligt förordningen den centrala rollen i övervak-<br>ningen av konkurrensen på den gemensamma marknaden. Det är således i<br>första hand kommissionen som ansvarar för tillämpningen av artiklarna<br>81 och 82.</p>
<p>Bestämmelsen i artikel 9.3 i förordning 17/62 innebär att nationella<br>konkurrensmyndigheter är behöriga att tillämpa artiklarna 81.1 och 82 i<br>EG-fördraget, så länge som kommissionen inte har inlett ett formellt för-<br>farande förfarande enligt artikel 2, 3 eller 6 i anledning av en ansökan om<br>icke-ingripandebesked, i syfte att ålägga berörda företag att upphöra med<br>en överträdelse eller i anledning av en anmälan för undantag. Behörig-<br>hetsregeln omfattar också nationella domstolar med uppgift att tillämpa<br>nationell konkurrensrätt eller att pröva lagligheten av nationella myndig-<br>heters tillämpning av konkurrenslagstiftningen.</p>
<p>När kommissionen har inlett ett förfarande är den däremot exklusivt<br>behörig. Någon motsvarande begränsning i kommissionens behörighet i<br>förhållande till nationella konkurrensmyndigheter finns inte. Bestämmel-<br>sen hindrar naturligtvis inte fortsatt handläggning av ett ärende med till-<br>lämpning av nationell rätt.</p>
<p>Kommissionen kan handlägga ett ärende under förhållandevis lång tid<br>innan ett formellt förfarande i den mening som avses i artikel 9.3 anses<br>ha inletts. Frågan när kommissionen skall anses ha inlett ett formellt för-<br>farande är heller inte helt klarlagd i rättspraxis. Normalt sker det regel-</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>174</p>
<p>bundna kontakter mellan kommissionen och nationella konkurrensmyn-<br>digheter, följaktligen även med Konkurrensverket, under ett ärendes<br>gång.</p>
<p>Kommissionen är ensam behörig att besluta om undantag enligt artikel</p>
<p>81.3.</p>
<p>Förordningen har ett vidsträckt tillämpningsområde. Transportområdet<br>är dock undantaget genom förordning 141/62. De förordningar som gäller<br>i stället på det området innehåller dock regler som i stort sett överens-<br>stämmer med reglerna i förordning 17/62.</p>
<p>Ett ärende kan initieras hos kommissionen på olika sätt: genom en an-<br>sökan om icke-ingripandebesked, genom en anmälan för undantag, ge-<br>nom klagomål eller genom kommissionens eget initiativ. Gången i ett<br>ärende hos kommissionen kan översiktligt beskrivas på följande sätt.</p>
<p>Sedan ett ärende initierats tar kommissionen ställning till om en under-<br>sökning skall inledas och kan vid behov bölja samla in information.<br>Kommissionen kan fa fram information informellt genom exempelvis<br>diskussioner med ett företag som anmält ett avtal for undantag. Vidare<br>kan kommissionen genom att fatta formella beslut ålägga ett företag att<br>lämna information eller genomföra undersökningar hos företag. I nästa<br>skede av handläggningen har kommissionen ett antal olika alternativ,<br>delvis beroende på vilken typ av ärende det rör sig om. Kommissionen<br>kan avsluta ärendet genom ett formellt beslut om t.ex. undantag eller in-<br>formellt genom t.ex. ett comfort letter. Det senare är vanligast. Kommis-<br>sionen kan också besluta att inte utreda ett klagomål vidare.</p>
<p>Om kommissionen väljer att inleda ett formellt förfarande for att utreda<br>överträdelser av artikel 81.1 eller 82, skall den utfärda ett meddelande om<br>anmärkningar (statement of objections). Detta utfärdande utgör förfaran-<br>dets formella inledning. När ett sådan meddelande utfärdats inträder även<br>vissa rättigheter for det eller de företag som är föremål för utredningen,<br>bl.a. rätt till aktinsyn och rätt att påkalla muntligt förhör. Innan kommis-<br>sionen fattar ett slutligt beslut i ärendet är den skyldig att rådgöra med<br>den rådgivande kommittén for kartell- och monopolfrågor, som består av<br>representanter for medlemsstaterna. Därefter fattar kommissionen ett<br>formellt beslut i ärendet. Kommissionen har dock möjlighet att avsluta ett<br>ärende informellt under hela handläggningstiden.</p>
<p>Rätten att till kommissionen inge klagomål när det gäller överträdelser<br>av artikel 81 eller 82 i fördraget framgår av artikel 3 i förordningen.<br>Denna rätt har medlemsstaterna samt envar som har ett berättigat intresse<br>i saken.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<h4>8.1.4 Icke-ingripandebesked och informella avgöranden</h4>
<p>Företag eller sammanslutningar av företag kan enligt artikel 2 i förord-<br>ning 17/62 hos kommissionen ansöka om icke-ingripandebesked<br>(negativattest). Ett icke-ingripandebesked innebär att kommissionen efter<br>ansökan meddelar ett beslut med innebörden att kommissionen inte har<br>for avsikt att ingripa mot ett avtal. Grunden för kommissionens beslut är<br>antingen att artikel 81.1 eller 82 inte är tillämplig på avtalet eller att<br>kommissionen helt enkelt inte har for avsikt att ingripa. Beslutet baseras</p>
<p>175</p>
<p>på de uppgifter kommissionen har tillgång till och är bindande for kom-<br>missionen så länge nya omständigheter inte tillkommer. Bestämmelserna<br>om icke-ingripandebesked tillämpas ytterst sällan.</p>
<p>Administrativa skrivelser, s.k. comfort letters, innebär att kommissio-<br>nen avslutar ett ärende informellt, genom ett brev utfärdat av en behörig<br>tjänsteman vid kommissionen. Ett comfort letter kan erhållas efter en<br>anmälan for undantag eller en ansökan om negativattest. Sökanden far<br>redan i sin ansökan till kommissionen ange om han accepterar att ärendet<br>avgörs genom att ett comfort letter utfärdas.</p>
<p>Comfort letters är i huvudsak av tre slag. Antingen uttalar kommissio-<br>nen att förfarandet enligt dess uppfattning inte strider mot artikel 81 eller<br>82, eller också uttalar kommissionen att förfarandet strider mot artikel 81<br>men uppfyller kraven for undantag enligt artikel 81.3. Det tredje slaget är<br>comfort letters som innebär att det aktuella förfarandet visserligen strider<br>mot artikel 81.1 men att kommissionen på grund av administrativa prio-<br>riteringar inte avser att fatta beslut i ärendet. I vissa fall publicerar kom-<br>missionen sin avsikt att utfärda ett comfort letter, varefter tredje man in-<br>bjuds att inkomma med synpunkter.</p>
<p>Kommissionen förefaller enligt utredningen Svensk tillämpning av<br>EG:s konkurrensregler (SOU 2000:4) inte vara bunden av comfort letters,<br>även om det i praktiken är osannolikt att kommissionen utan goda skäl<br>skulle frångå sin bedömning. Sådana skäl skulle kunna vara att de om-<br>ständigheter som legat till grund för kommissionens bedömning har för-<br>ändrats i väsentlig omfattning.</p>
<p>Comfort letter, har kommit att bli det sätt på vilket kommissionen i<br>normalfallet avslutar ett ärende som inletts med en ansökan eller anmä-<br>lan. Utredningen uttalar att det är ytterst tveksamt i vad mån comfort let-<br>ters har någon rättsverkan. Kommissionen har aviserat att den ämnar fö-<br>reslå att notifikationssystemet skall avskaffas. Tanken är att systemet med<br>comfort letters då inte skall ha någon funktion. Frågan vilken rättsverkan<br>ett comfort letter har kan därför, enligt utredningen, i ett längre perspek-<br>tiv komma att sakna betydelse.</p>
<h4>8.1.5 Undantag</h4>
<p>Kommissionen har enligt artikel 9.1 i förordning 17/62 som nämnts en-<br>sam behörighet att meddela undantag enligt artikel 85.3 (nuvarande arti-<br>kel 81.3). Anmälningar av avtal för undantag görs enligt artikel 4.1 i för-<br>ordningen. Så länge en anmälan inte gjorts, kan kommissionen som hu-<br>vudregel inte meddela undantag enligt artikel 81.3. Av artikel 6.1 i för-<br>ordningen framgår att undantag inte kan beviljas för tiden före det att<br>anmälan gjorts. Ett beslut om undantag är enligt artikel 8 alltid tidsbe-<br>gränsat och kan förenas med villkor och ålägganden, men kan förnyas.<br>Kommissionen kan under vissa omständigheter, som anges i artikel 8.3 i<br>förordningen, återkalla eller ändra ett beslut om undantag.</p>
<p>Vissa typer av avtal behöver inte - men kan - anmälas till kommissio-<br>nen. Det gäller bl.a. sådana avtal där endast företag från ett och samma<br>medlemsland är parter och avtalen inte berör import eller export mellan<br>medlemsstater. Avtal av ifrågavarande slag har bedömts som mindre all-<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>176</p>
<p>varliga från konkurrenssynpunkt. För den händelse kommissionen skulle Prop. 1999/2000:140<br>undersöka ett avtal av det aktuella slaget och komma fram till att det stri-<br>der mot artikel 81.1, kan kommissionen, i förekommande fall, bevilja<br>undantag med retroaktiv verkan utan att avtalet anmälts.</p>
<p>Detsamma gäller sedan 1999 även i utökad utsträckning vertikala avtal<br>mellan företag. Härmed avses avtal mellan företag som är verksamma i<br>olika led av produktions- eller distributionskedjan och de villkor enligt<br>vilka parterna far köpa, sälja eller återförsälja vissa varor eller tjänster.</p>
<p>Liksom gäller beträffande icke-ingripandebesked kan comfort letters<br>och överenskommelser vara ett sätt att avsluta även ärenden som rör an-<br>mälningar för undantag.</p>
<p>En särskild form av undantag är gruppundantag. Artikel 7.2 i förord-<br>ning 19/65 ger, efter de ändringar som beslutats under år 1999, nationella<br>myndigheter möjlighet att under vissa omständigheter besluta att en<br>gruppundantagsförordning inte skall tillämpas i ett visst fall.</p>
<h4>8.1.6 Artiklarna 84 och 85</h4>
<p>När det gäller frågan om nationell behörighet utanför områden som regle-<br>ras av tillämpningsförordningama är rättsläget enligt utredningens be-<br>dömning betydligt osäkrare. I dessa situationer har man att hålla sig till<br>bestämmelserna i EG-fördraget. Artikel 84 och 85 innebär att ett för-<br>farande kan prövas parallellt, med tillämpning av EG-rätten, av kommis-<br>sionen och en nationell myndighet. Det kan också noteras att nationella<br>myndigheter är oförhindrade att fatta beslut enligt artikel 81.3. Utred-<br>ningen framhåller att regleringen är ofullständig och lämnar ett antal frå-<br>gor obesvarade. Det är tydligt att kommissionen med tillämpning av arti-<br>kel 85 i fördraget endast kan fastslå att en överträdelse har skett men att<br>kommissionen inte kan vidta några åtgärder. Åtgärder skall vidtas av<br>medlemsstaterna, men det skall ske på kommissionens bemyndigande och<br>enligt kommissionens villkor. Vad det i praktiken innebär är oklart, och<br>frågan har, såvitt kunnat utrönas, hittills aldrig ställts på sin spets, anför<br>utredningen ytterligare samt tillägger följande. I de fall där kommissio-<br>nen behandlat ett förfarande med stöd av artikel 85 och, eventuellt efter<br>överenskommelser med de inblandade parterna, finner att förfarandet kan<br>godtas, torde det inte uppstå några problem om den nationella myndig-<br>heten delar kommissionens bedömning. Det kan emellertid inte uteslutas<br>att en nationell myndighet exempelvis finner att delar av ett avtal, som<br>kommissionen är beredd att godta, far en sådan effekt inom det egna ter-<br>ritoriet att myndigheten vill ingripa mot förfarandet med stöd av artikel<br>84. Bestämmelsen i artikel 10 i EG-fördraget om medlemsstaternas loja-<br>litetsförpliktelser kan leda till att frågorna sällan behöver besvaras. En<br>konkret slutsats för utredningens vidkommande är dock att Kon-<br>kurrensverket bör fa intemrättslig behörighet att tillämpa artikel 81.3 för<br>att verket skall kunna tillämpa artikel 84 fullt ut.</p>
<p>177</p>
<h4>8.1.7 En jämförelse mellan de materiella bestämmelserna i de<br>två regelverken</h4>
<p>Som tidigare nämnts är den svenska konkurrenslagens ändamål att un-<br>danröja och motverka hinder för en effektiv konkurrens i fråga om pro-<br>duktion av och handel med varor, tjänster och andra nyttigheter. EG:s<br>konkurrensrätt har - förutom detta ändamål - till syfte även att främja<br>integrationen mellan medlemsstaterna. En grundläggande skillnad mellan<br>de materiella reglerna i konkurrenslagen respektive EG-fördraget är ock-<br>så att ett ingripande enligt EG-rätten förutsätter att handeln mellan med-<br>lemsstaterna påverkas. Samhandelskriteriet har emellertid tolkats vid-<br>sträckt; det räcker att påverkan på samhandeln är indirekt eller potentiell.</p>
<p>Av konkurrenslagens förarbeten framgår att avsikten var att lagen i<br>materiellt hänseende skulle likna EG-rättens konkurrensregler så mycket<br>som möjligt, utom i fråga om samhandelskriteriet. Förbudsbestämmel-<br>sema i 6 och 19 §§ konkurrenslagen bygger också helt på förbuden i ar-<br>tiklarna 81.1 och 82 i EG-fördraget. Motsvarande gäller bestämmelsen<br>om undantag i 8 § konkurrenslagen, som bygger på fördragets artikel</p>
<p>81.3. De gruppundantagsförordningar som har utfärdats med stöd av<br>konkurrenslagen har i stor utsträckning förebilder i EG-rätten. Be-<br>stämmelsen i 7 § konkurrenslagen om civilrättslig ogiltighet överens-<br>stämmer med artikel 81.2 i EG-fördraget. Konkurrenslagens materiella<br>regler tolkas också mot bakgrund av den rättspraxis som har utvecklats i<br>EG:s domstolar.</p>
<p>Det finns emellertid även vissa materiella skillnader mellan regel-<br>systemen. Ett exempel är 2 § konkurrenslagen, som stadgar att lagen inte<br>tillämpas på överenskommelser mellan arbetsgivare och arbetstagare om<br>lön eller andra anställningsvillkor. Någon motsvarande uttrycklig be-<br>stämmelse finns inte i EG-rätten. Däremot finns domstolspraxis som, en-<br>ligt utredningens och regeringens bedömning, synes ligga i linje med den<br>svenska bestämmelsen.</p>
<p>Även de undantag som gäller på lantbruksområdet är olika. Bestäm-<br>melserna i 18 a-c §§ konkurrenslagen omfattar inte bara jordbruk utan<br>också skogsbruk. Så är inte fallet med motsvarande undantag i EG-rätten.</p>
<p>Ytterligare en skillnad mellan den svenska rätten och EG-rätten kan fö-<br>religga i fråga om förfaranden som i Sverige skyddas enligt tryckfri-<br>hetsförordningen och därför inte kan angripas med stöd av konkurrens-<br>lagen. Som exempel kan nämnas att en tidning vägrar att ta in en viss<br>annons. Det är ovisst om det finns något motsvarande tryckfrihetsrättsligt<br>skydd i EG-rätten.</p>
<p>En konsekvens av principen om EG-rättens företräde är att svensk rätt<br>inte kan hindra att EG-rätten tillämpas och det gäller även om ett ifråga-<br>satt förfarande skulle vara skyddat i Sverige inte enbart genom vanlig lag<br>utan genom grundlag.</p>
<h4>8.1.8 Moderniseringsarbetet inom EU</h4>
<p>I ett system där såväl kommissionen som nationella konkurrensmyndig-<br>heter tillämpar EG:s konkurrensrätt måste det finnas former för sam-<br>arbetet dels mellan de nationella myndigheterna och kommissionen, dels<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>178</p>
<p>mellan de nationella myndigheterna inbördes. Kommissionen har i med-<br>delandet från år 1997 om dess samarbete med nationella konkurrensmyn-<br>digheter gett uttryck för kommissionens syn på samarbetets former. Även<br>om meddelandet inte är en bindande rättsakt, har det stor betydelse.</p>
<p>I den s.k. vitbok som kommissionen presenterade under våren 1999 fö-<br>reslås genomgripande förändringar - modernisering - av reglerna för<br>tillämpningen av artiklarna 81 och 82. Enligt förslaget skall systemet för<br>anmälan och individuellt undantag avskaffas. Systemet är tänkt att er-<br>sättas med att bestämmelsen om undantag enligt artikel 81.3 genom en<br>rådsförordning förklaras direkt tillämplig utan föregående beslut av<br>kommissionen. Detta innebär att kommissionen inte längre ensam kan<br>tillämpa artikel 81.3 och att denna artikel därmed i sin helhet blir direkt<br>tillämplig och kan åberopas av enskilda.</p>
<p>Vitboken har diskuterats livligt sedan den presenterades. EU:s med-<br>lemsstater synes vara eniga om att det gällande systemet i nuläget inte är<br>effektivt och behöver reformeras. Beträffande reformens innehåll går<br>dock meningarna isär. Några konkreta förslag till regeländringar har ännu<br>inte offentliggjorts. De nya regler som kan bli resultatet av modemise-<br>ringsarbetet torde inte kunna träda i kraft förrän tidigast den<br>1 januari 2003. Kommissionen avser att under mellantiden bedriva sam-<br>arbetet med de nationella konkurrensmyndighetema i enlighet med vad<br>som anges i 1997 års meddelande. Detta ger således uttryck för kommis-<br>sionens syn på de samarbetsformer som bör gälla tills vidare.</p>
<p>Utredningen framhåller att det alltså i första hand är 1997 års medde-<br>lande som kommer i blickpunkten. Vidare framhåller utredningen följan-<br>de. Samtidigt har utredningen försökt beakta vitboken och vad som kan<br>tänkas bii följden av den. Ambitionen har varit att föreslå regler som<br>skall göra det möjligt för de svenska myndigheterna att tillämpa EG:s<br>konkurrensregler, även om dessa ändras genom lagstiftning eller praxis.<br>En annan sak är att ändringar i EG:s konkurrensrätt kan motivera änd-<br>ringar även i den svenska konkurrensrätten. Konkurrenslagen bygger ju<br>på tanken att dess regler skall överensstämma med EG-rätten. Om man<br>sålunda inom EG avskaffar förfarandet med att avtal anmäls för undan-<br>tag, kan det föranleda att motsvarande förfarande avskaffas även i kon-<br>kurrenslagen.</p>
<h3>8.2 Nationell tillämpning av EG:s konkurrensregler för<br>företag</h3>
<p>Regeringen har i 2 § lagen (1994:1845) om tillämpningen av Europeiska<br>gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler bemyndigats att be-<br>stämma vilken svensk myndighet som skall vara behörig vid tillämp-<br>ningen av Europeiska gemenskapernas konkurrensregler. Av 3 § instruk-<br>tionen för Konkurrensverket framgår att verket är den behöriga myndig-<br>heten. Enligt utredningen är det med hänsyn till detta inte alldeles givet<br>att det inte redan finns en intemrättslig behörighet att tillämpa EG:s kon-<br>kurrensrätt. Utredningen framhåller dock att det av lagens förarbeten<br>framgår att detta inte har varit lagstiftarens avsikt. Med utgångspunkt i<br>förutsättningen att det inte finns någon nationell reglering om sådan in-<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>179</p>
<p>temrättslig behörighet anför utredningen att den inte har funnit sakliga<br>eller rättsliga hinder mot att införa en behörighet för svenska kon-<br>kurrensmyndigheter att tillämpa artiklarna 81 och 82.</p>
<p>Regeringen vill framhålla att det av den nämnda lagens förarbeten<br>(prop. 1994/95:48 s. 9 f.) framgår att regleringen tar sikte på det bistånd<br>som svenska myndigheter skall lämna kommissionen vid undersökningar<br>enligt tillämpningsförordningama (se 3-5 §§ i lagen). Den direkta till-<br>lämpningen av EG-rättens materiella regler är inte åsyftad, och det saknas<br>de för en sådan tillämpning nödvändiga reglerna om förfaranden, under-<br>sökningar och påföljder m.m. Vill man upprätthålla en ordning med na-<br>tionell behörighet att tillämpa EG:s konkurrensregler måste det nu skapas<br>ett regelverk som möjliggör detta.</p>
<p>Regeringens förslag: Konkurrensverket får tillämpa artikel 81 och 82<br>i EG-fördraget. Också Marknadsdomstolen och Stockholms tingsrätt<br>skall vara behöriga att tillämpa nämnda bestämmelser.</p>
<p>När artiklarna tillämpas skall reglerna om undersökningar, sanktio-<br>ner m.m. i konkurrenslagen (1993:20) vara tillämpliga.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: En stor majoritet av de remissinstanser som svarat<br>tillstyrker eller har ingen erinran mot förslaget.</p>
<p>Några remissinstanser menar emellertid att det finns skäl att avvakta<br>till dess att EG-rätten ställer krav på medlemsstaterna att införa en natio-<br>nell behörighet att tillämpa artiklarna 81 och 82.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: De sakliga skäl som talar för att<br>svenska konkurrensmyndigheter bör kunna tillämpa EG:s konkurrens-<br>regler är enligt regeringens uppfattning bl.a. följande.</p>
<p>Marknaderna blir allt mer internationella och genom att tillämpa artik-<br>larna 81.1 och 82 i EG-fördraget kan den svenska myndigheten pröva ett<br>konkurrensskadligt förfarande i dess helhet, alltså även till den del det<br>sträcker sig utanför Sveriges gränser och har effekter utomlands. Vidare<br>har den nationella myndigheten allmänt sett bättre överblick över sin<br>marknad än vad EG-kommissionen har. En möjlighet att tillämpa artik-<br>larna 81 och 82 direkt på nationell nivå skulle därmed kunna göra kon-<br>kurrensövervakningen mer effektiv och leda till vinster från samhälls-<br>ekonomisk och konsumentpolitisk synpunkt. Till detta kommer att en<br>viktig del i kommissionens planer på en modernisering av EG:s kon-<br>kurrensregler så som de har presenterats i vitboken är att tillämpningen<br>skall decentraliseras till medlemsstaterna. Det förutsätter att de nationella<br>konkurrensmyndighetema ges behörighet att tillämpa EG:s materiella<br>konkurrensrätt.</p>
<p>Regeringen anser mot den redovisade bakgrunden att det är angeläget<br>att regler nu införs om en behörighet för Konkurrensverket att tillämpa<br>EG:s konkurrensregler.</p>
<p>EG-rättens regler om förfarandet, sanktionerna osv. är förbehållna<br>kommissionen. En tillämpning av EG:s konkurrensregler på nationell<br>nivå förutsätter således att nationella regler av det slaget kan komma till<br>användning. Det finns vissa olikheter mellan EG-rätten och den svenska<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>180</p>
<p>rätten när det gäller reglerna om förfarandet, sanktionerna m.m. Det sena-<br>re behandlas i några av de följande avsnitten. Regeringen bedömer dock i<br>likhet med utredningen att olikheterna inte är av den arten eller omfatt-<br>ningen att de skulle äventyra en effektiv nationell tillämpning av EG-<br>reglema.</p>
<p>Regeringen vill även framhålla att det är angeläget så långt det är möj-<br>ligt att samma regler om förfarande, sanktioner m.m. skall gälla, oavsett<br>om det är EG-rättens eller konkurrenslagens materiella regler som skall<br>tillämpas.</p>
<h3>8.3 Innebörden av Konkurrensverkets behörighet att til 1-<br>lämpa EG-reglema</h3>
<p>Regeringens förslag: Konkurrensverket skall vara behörigt att ta upp<br>varje fall där EG:s konkurrensrätt är tillämplig. Det skall vara möjligt<br>att tillämpa konkurrenslagens regler och EG-rätten parallellt på sam-<br>ma ifrågasatta förfarande.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens<br>förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala Univer-<br>sitet anser att det är viktigt att det i det fortsatta lagstiftningsarbetet görs<br>klart vad det fakultativa momentet i Konkurrensverkets prövning är av-<br>sett att omfatta. Posten AB anser att det inte finns anledning till att ge<br>Konkurrensverket vidare behörighet än vad som följer av konkurrens-<br>lagen, dvs. när påtagliga effekter av ett visst förfarande uppkommer i<br>Sverige.</p>
<p>Lantbrukarnas Riksförbund vill från principiella utgångspunkter fram-<br>hålla att nationella konkurrenslagar inte i materiellt hänseende bör inta en<br>strängare hållning än EG-rätten. Däremot, menar man, bör det med hän-<br>syn till nationella behov och speciella omständigheter inte anses föreligga<br>hinder mot att nationellt ha liberalare regler än EG-rätten.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Om nationella konkurrensmyndig-<br>heter skall tillämpa EG:s konkurrensrätt, bör det innebära att de också<br>skall tillämpa EG-rättens regler om konkurrensrättens territoriella till-<br>lämplighet. Dessa regler far ses som en del av EG:s konkurrensrätt.</p>
<p>Därför anser regeringen i likhet med utredningen att Konkurrensverket<br>far bedöma konkurrenslagens tillämplighet med stöd av effektprincipen,<br>medan EG-rättens territoriella tillämplighet far bedömas med ledning av<br>befintlig EG-rättspraxis (bl.a. rättsfallet Wood Pulp, jfr betänkandet s.<br>171 f.) och eventuell kommande rättspraxis från EG-domstolen.</p>
<p>Utredningen har dragit slutsatsen att rättsläget förmodligen är det att<br>EG-kommissionen är behörig att ta upp varje fall på vilket EG:s kon-<br>kurrensrätt är tillämplig och att Konkurrensverket på motsvarande sätt är<br>behörigt att ta upp varje fall på vilket konkurrenslagen är tillämplig.</p>
<p>Regeringen anser i likhet med utredningen att samma behörighetsregel<br>bör gälla för Konkurrensverket som EG-kommissionen själv tillämpar<br>och att verket skall vara behörigt att ta upp varje fall där EG:s kon-<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>181</p>
<p>kurrensrätt är tillämplig. Det ankommer, generellt sett, på verket att av-<br>göra för varje fall om detta bör tas upp till prövning. För en sådan lösning<br>talar också praktiska skäl. Det kan nämligen förutses att Konkurrensver-<br>ket i framtiden kommer att fa överlägga med EG-kommissionen och med<br>konkurrensmyndigheter i andra medlemsstater om var vissa ärenden med<br>tänkbar anknytning till flera stater bör tas upp. Då är det en fordel om<br>Konkurrensverket inte binds i överläggningarna av inskränkande natio-<br>nella behörighetsregler.</p>
<p>En behörighetsregel av det tänkta slaget lär inte medföra några beak-<br>tansvärda svårigheter för Marknadsdomstolen eller Stockholms tingsrätt,<br>eftersom dessa domstolar - med ett undantag - handlägger konkurrens-<br>ärenden som har inletts hos Konkurrensverket. Den behörighetsregel som<br>gäller for Konkurrensverket styr i praktiken därmed även vilka ärenden<br>som skall handläggas i domstolarna.</p>
<p>Undantaget gäller den särskilda talerätten enligt 23 § andra stycket<br>konkurrenslagen. Om Konkurrensverket i ett visst fall beslutar att inte<br>meddela ett forbudsforeläggande, far enligt den bestämmelsen ett företag<br>som berörs av överträdelsen föra talan om saken i Marknadsdomstolen.<br>När en nationell tillämpning av artikel 81 och 82 infors kan det, i vart fall<br>teoretiskt, medföra att Marknadsdomstolen har att ta upp en sådan talan<br>så snart det är fråga om ett förfarande som har genomförts någonstans<br>inom gemenskapen. Frågan uppkommer därför om en sådan konsekvens<br>bör motverkas genom att den särskilda talerätten begränsas.</p>
<p>Regeringen anser i likhet med utredningen att problemet är i huvudsak<br>teoretiskt, eftersom en dom av Marknadsdomstolen endast far verkan i<br>Sverige och att en företagare som har fatt avslag hos Konkurrensverket<br>med all sannolikhet inte for talan i Marknadsdomstolen, om inte för-<br>farandet har en sådan anknytning till Sverige att det motiverar att före-<br>tagaren satsar de resurser som krävs för en rättegång med därav för-<br>anledda utredningar.</p>
<p>Regeringen förordar således sammanfattningsvis i likhet med utred-<br>ningen att den behörighetsregel som gäller for kommissionen också skall<br>vara tillämplig när Konkurrensverket skall tillämpa EG:s konkurrensrätt.<br>Det torde inte vara nödvändigt att införa en uttrycklig bestämmelse om<br>detta; för rättstillämpningen bör det räcka med det stöd som motivut-<br>talanden kan ge. Behörighetsregeln kommer att omfattas av Konkurrens-<br>verkets fakultativa prövning när det är fråga om ingripanden på verkets<br>eget initiativ eller efter en anmälan av en tredje part.</p>
<p>Enligt regeringens mening talar principiella och praktiska skäl för att<br>verket bör ingripa i första hand mot förfaranden med en närmare anknyt-<br>ning till Sverige.</p>
<h4>8.3.1 Svensk lag respektive EG-reglerna</h4>
<p>Det finns inte några EG-rättsliga hinder mot att tillämpa nationell rätt<br>parallellt med EG:s konkurrensrätt. Det normala i de medlemsländer som<br>tillåter nationell tillämpning av EG-rätten torde vara att nationell rätt och<br>EG-rätt tillämpas parallellt. Enligt utredningens mening har en sådan pa-<br>rallell tillämpning flera fördelar. En konkurrensmyndighet kan därigenom<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>182</p>
<p>bedöma ett förfarande i dess helhet, dels samhandelsaspektema, som EG- Prop. 1999/2000:140<br>rätten tar sikte på, dels mer nationella aspekter. Det torde också i många<br>fall vara svårt för en nationell myndighet att redan i inledningen av en<br>undersökning avgöra om ett förfarande påverkar samhandeln och därmed<br>att ta ställning till vilket regelverk som är tillämpligt. Konkurrensverket<br>bör därför ha rätt att tillämpa såväl EG:s konkurrensrätt som konkur-<br>renslagen på samma förfarande. Det bör emellertid framhållas att en så-<br>dan tillämpning inte är problemfri. Undantag enligt artikel 81.3 i EG-<br>fördraget far meddelas bara av kommissionen. En nationell kon-<br>kurrensmyndighet som anser att ett förfarande strider mot artikel 81.1<br>men är kvalificerat för undantag enligt artikel 81.3 är således ur stånd att<br>slutföra ärendet, framhåller utredningen vidare.</p>
<p>En särskild fråga är huruvida Konkurrensverket i ett visst fall skall<br>kunna avstå från parallell tillämpning och i stället välja att tillämpa an-<br>tingen konkurrenslagen eller EG-rätten. I det föregående har konstaterats<br>att Konkurrensverket inte har någon allmän skyldighet enligt den natio-<br>nella rätten att ingripa mot varje ifrågasatt förfarande. Inte heller torde<br>det finnas någon EG-rättslig skyldighet för nationella konkurrensmyn-<br>digheter att tillämpa EG-rätten i samtliga fall där den är tillämplig. Rege-<br>ringen anser att det ligger bäst i linje härmed att Konkurrensverket som<br>huvudregel far bestämma om endera regelverket eller båda skall tillämpas<br>i ett enskilt fall. Även i fall av detta slag skall naturligtvis bedömningen<br>ske utifrån objektiva grunder, exempelvis att lika fall skall behandlas li-<br>ka. Erfarenheterna i rättstillämpningen av en sådan ordning får följas.</p>
<h4>8.3.2 Begränsningar i den nationella behörigheten till följd av<br>EG-rättens innehåll</h4>
<p>Konkurrensverkets behörighet att tillämpa EG-rätten begränsas dels av<br>kommissionens rätt att ta över handläggningen av ett ärende enligt artikel</p>
<p>9.3 i förordning 17/62, dels av kommissionens monopol på att meddela<br>undantag enligt artikel 81.3 i EG-fördraget.</p>
<p>Verkets behörighet begränsas också av beslut av kommissionen i vilka<br>kommissionen konstaterat att en överträdelse skett, liksom av individu-<br>ella beslut om undantag. Verket far nämligen inte fatta beslut som strider<br>mot sådana kommissionsbeslut. Motsvarande gäller enligt huvudregeln<br>beträffande gruppundantag enligt en EG-förordning. Vilken verkan ett<br>beslut av kommissionen om icke-ingripandebesked har är däremot osä-<br>kert. Än mer tveksamt är det om och i vilken mån comfort letters be-<br>gränsar Konkurrensverkets behörighet. I förhållande till andra nationella<br>konkurrensmyndigheter begränsas inte verkets behörighet att tillämpa<br>EG-rätten av några särskilda bestämmelser.</p>
<p>Regeringen anser att dessa frågor måste prövas i rättstillämpningen.</p>
<h4>8.3.3 Anmälan, ansökan och klagomål hos Konkurrensverket</h4>
<p>Den som anhängiggör ett ärende hos Konkurrensverket genom att anmäla<br>ett avtal för undantag enligt 8 § konkurrenslagen eller genom att ansöka<br>om icke-ingripandebesked enligt 20 § konkurrenslagen har rätt till beslut<br></p>
<p>183</p>
<p>i ärendet. Verket kan således inte avstå från att fatta beslut i dessa fall. På<br>motsvarande sätt är EG-kommissionen skyldig att meddela beslut med<br>anledning av ansökningar om icke-ingripandebesked enligt artikel 2 i<br>förordning 17/62 och anmälningar för undantag enligt artikel 4 i förord-<br>ningen. Till skillnad från Konkurrensverket kan kommissionen dock i<br>stället utfärda ett comfort letter, om parten i fråga går med på det. När det<br>gäller ärenden som anhängiggörs på dessa sätt har således varken Kon-<br>kurrensverket eller kommissionen något utrymme för att underlåta att ta<br>upp ärendet till behandling och avgöra ärendet.</p>
<p>Annorlunda ligger det till när en fråga aktualiseras genom att en tredje<br>part - som kanske anser sig lida skada av ett konkurrensskadligt för-<br>farande - anmäler förfarandet till verket eller kommissionen. Såväl Kon-<br>kurrensverket som kommissionen kan i dessa fall avgöra diskretionärt<br>huruvida anmälan skall föranleda en närmare utredning. I detta avseende<br>bedöms anmälningarna på samma sätt som verkets respektive kommis-<br>sionens egna initiativ.</p>
<p>Enligt regeringens mening bör Konkurrensverket följa samma prin-<br>ciper som redan nu gäller för verket när det tillämpar konkurrenslagen<br>och för kommissionen när den tillämpar EG-rätten. Den diskretionära<br>prövningsmöjligheten skall utövas på objektiva grunder. Viktiga faktorer<br>torde vara den enskilda anmälans vikt och verkets tillgängliga resurser.</p>
<p>Om EG-kommissionen anser att det inte finns skäl att utreda en an-<br>mälan, skall kommissionen underrätta anmälaren om det. Denne har se-<br>dan rätt att lämna synpunkter till kommissionen innan beslut fattas om att<br>avvisa anmälan. Kommissionen måste motivera ett avvisningsbeslut.<br>Anmälaren har rätt att väcka ogiltighetstalan på formella grunder med<br>anledning av kommissionens beslut att inte ta upp anmälningen till be-<br>handling. En anmälare kan således fa kommissionens handläggning av<br>ärendet prövad i domstol. Däremot kan han inte på egen hand föra talan i<br>EG:s domstolar om en överträdelse av EG:s konkurrensregler.</p>
<p>Hos Konkurrensverket anses en anmälare normalt sakna partsställning.<br>Det medför att han inte har rätt att klaga på ett beslut att inte ta upp hans<br>anmälan till behandling. I stället finns den särskilda talerätten enligt 23 §<br>andra stycket konkurrenslagen, som innebär att Marknadsdomstolen far<br>besluta om ålägganden på talan av ett företag som berörs av överträdel-<br>sen. En anmälare kan således under vissa förutsättningar fa till stånd en<br>prövning i sak, om Konkurrensverket beslutar att inte ta upp hans an-<br>mälan. EG-rätten och den svenska konkurrenslagen uppvisar alltså - åt-<br>minstone formellt sett - skillnader när det gäller en anmälares ställning i<br>förfarandet. Skillnaderna väger emellertid delvis upp varandra.</p>
<p>Regeringen ser i likhet med utredningen inte skäl att föreslå några änd-<br>ringar i detta avseende; de svenska reglerna kan tillämpas även i EG-<br>rättsliga ärenden.</p>
<h4>8.3.4 Bagatellregler</h4>
<p>Konkurrensverkets allmänna råd om avtal av mindre betydelse<br>(bagatellavtal) som inte omfattas av förbudet i 6 § konkurrenslagen byg-<br>ger i stor utsträckning på kommissionens motsvarande meddelande från<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>184</p>
<p>år 1997. Rådet innehåller, i likhet med kommissionens meddelande, ge-<br>nerella kvantitativa kriterier som bygger på marknadsandelar. I princip<br>bedöms enligt rådet vertikala avtal som tillåtna, om de deltagande före-<br>tagens marknadsandelar inte överstiger femton procent. Motsvarande<br>tillåtna marknadsandel enligt kommissionens meddelande är tio procent.<br>När det gäller horisontella avtal är de marknadsandelar som anses tillåtna<br>tio respektive fem procent. De avtalstyper som anses förbjudna är de-<br>samma i rådet respektive kommissionens meddelande. Kommissionens<br>meddelande innebär att samverkan mellan små och medelstora företag<br>anses, med vissa inskränkningar, generellt undantagen från förbudet i<br>artikel 81.1. Konkurrensverkets allmänna råd innehåller ett motsvarande<br>undantag för företag, vilkas sammanlagda omsättning understiger 30<br>miljoner kronor, om deras andel av den relevanta marknaden inte över-<br>stiger femton procent.</p>
<p>Det finns alltså vissa skillnader mellan kommissionens meddelande<br>och Konkurrensverkets allmänna råd i fråga om tillåtna marknadsandelar<br>och generella undantag. Kommissionens meddelande undantar förfaran-<br>den i större utsträckning än vad Konkurrensverkets allmänna råd gör,<br>framför allt genom meddelandets generella undantag för små och medel-<br>stora företag. Det allmänna rådet och meddelandet är visserligen inte<br>bindande utan endast vägledande, men de har stor praktisk betydelse. Om<br>Konkurrensverket skulle följa sitt eget allmänna råd när verket tillämpar<br>EG-rätten, skulle det medföra att verket kunde komma att ingripa mot<br>förfaranden som - främst genom det generella undantaget för små och<br>medelstora företag - undantas enligt kommissionens meddelande. Det<br>skulle kunna leda till en splittrad praxis.</p>
<p>Regeringen anser det i likhet med utredningen naturligt att verket till-<br>lämpar kommissionens meddelande när verket överväger att ingripa med<br>stöd av EG-rätten. Någon anledning att styra rättstillämpningen genom<br>särskilda föreskrifter i detta avseende föreligger inte i nuläget, enligt re-<br>geringens bedömning.</p>
<h4>8.3.5 Behörighetsreglernas placering</h4>
<p>Regeringens förslag: De föreslagna behörighetsreglerna samlas i lagen<br>(1994:1845) om tillämpningen av Europeiska gemenskapernas kon-<br>kurrens- och statsstödsregler, där det redan finns bestämmelser om natio-<br>nell behörighet att tillämpa EG:s konkurrensrätt.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Västra Götalands län anser att ut-<br>redningens lagtekniska lösning är att föredra i ett övergångsskede. Läns-<br>styrelsen anser dock att det är viktigt med sammanhållen lagstiftning när<br>förändringarna i EG-rätten skett.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: En särskild fråga är var de nödvän-<br>diga lagbestämmelserna bör placeras.</p>
<p>Utredningen övervägde främst två möjligheter. Den ena var att ta in<br>bestämmelserna i konkurrenslagen. För en placering i konkurrenslagen<br>talade främst att den lagen innehåller dels de materiella svenska förbuds-<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>185</p>
<p>bestämmelserna, dels de bestämmelser om förfarandet osv. som blir ak-<br>tuella även när EG-rätten skall tillämpas. Regleringen skulle på det sättet<br>bli väl sammanhållen, enligt utredningen.</p>
<p>Emellertid ansåg utredningen att denna lösning inte var helt oproble-<br>matisk. Konkurrenslagens första paragrafer innehåller nämligen bestäm-<br>melser som inte gärna kan gälla när EG-rätten tillämpas. Sålunda anges i<br>1 § lagens ändamål på ett sådant sätt att det inte omfattar ett av huvud-<br>syftena med EG:s konkurrensrätt, nämligen att främja integrationen mel-<br>lan medlemsstaterna. Vidare utesluts enligt 2 § från lagens tillämp-<br>ningsområde överenskommelser mellan arbetsgivare och arbetstagare om<br>lön eller andra anställningsvillkor. Visserligen finns EG-rättslig praxis<br>som ligger väl i linje med denna bestämmelse. Men det är, enligt utred-<br>ningen, ingalunda säkert att EG-domstolens praxis kommer att göra det i<br>framtiden också. Enligt utredningen bör det inte komma i fråga att ta in<br>bestämmelser i konkurrenslagen som har ett delvis annat syfte - och i<br>vart fall potentiellt - annat tillämpningsområde än vad lagen anger. Där-<br>emot bör det inte finnas något hinder mot att den lagens bestämmelser<br>om förfarandet osv. görs tillämpliga genom en hänvisning från den lag<br>där den nationella behörigheten regleras.</p>
<p>Utredningen ansåg att det naturligtvis var lagtekniskt möjligt att lösa<br>dessa problem. De utgjorde emellertid ett skäl för utredningen att välja<br>den alternativa lösningen, alltså att ta in bestämmelserna i 1994 års lag<br>om tillämpningen av Europeiska gemenskapernas konkurrens- och stats-<br>stödsregler. Den lagens tillämpningsområde anges il § så att det mycket<br>väl skulle kunna omfatta de nya bestämmelserna: ”1 denna lag finns be-<br>stämmelser om tillämpningen av de konkurrensregler och regler om stats-<br>stöd som till följd av Sveriges anslutning till Europeiska unionen gäller<br>här i landet”. Utredningen såg systematiska fördelar med att bestämmel-<br>ser om tillämpningen av EG:s konkurrensrätt samlas i denna lag. Utred-<br>ningen ansåg att det med denna lösning dock borde finnas en hänvisning<br>till de nya bestämmelserna i 1994 års lag i konkurrenslagen.</p>
<p>Regeringen ansluter sig till utredningens bedömning.</p>
<h3>8.4 Förfaranderegler</h3>
<h4>8.4.1 Icke-ingripandebesked</h4>
<p>Regeringens förslag: Konkurrensverket skall vara behörigt att utfärda<br>icke-ingripandebesked när det gäller EG:s konkurrensrätt. Detta gäller<br>dock endast om avtalet eller förfarandet har särskild anknytning till<br>Sverige.</p>
<p>Utredningens förslag: Konkurrensverket skall inte vara behörigt att<br>utfärda icke-ingripandebesked med avseende på EG:s konkurrensrätt.</p>
<p>Remissinstanserna: Sveriges Advokatsamfund, Sveriges Industriför-<br>bund, Försäkringsförbundet, Advokatfirman Vinge KB och Gernandt &<br>Danielsson Advokatbyrå AB anser att Konkurrensverket bör ges möjlig-<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>186</p>
<p>het att meddela icke-ingripandebesked med avseende på EG:s kon-<br>kurrensrätt.</p>
<p>Länsstyrelsen i Örebro län och Advokatfirman Delphi delar däremot<br>utredningens uppfattning att en sådan möjlighet inte bör ges verket.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: EG-kommissionen kan efter ansökan<br>av berörda foretag eller företagssammanslutningar utfärda ett icke-in-<br>gripandebesked vari kommissionen förklarar att den inte har för avsikt att<br>ingripa mot ett visst förfarande eller avtal. Konkurrensverket har en mot-<br>svarande möjlighet enligt konkurrenslagen. Dock förekommer det ytterst<br>sällan att kommissionen utfärdar icke-ingripandebesked. Det förutsätter<br>nämligen ett omständligt förfarande, och berörda företag nöjer sig i all-<br>mänhet med ett comfort letter, en s.k. administrativ skrivelse som innebär<br>att kommissionen inte ingriper. Hos Konkurrensverket är icke-ingripan-<br>debesked vanligare; verket har inte någon möjlighet att i likhet med<br>kommissionen utfärda comfort letters.</p>
<p>Utredningen uttalar bl.a. följande. Icke-ingripandebeskeden har sitt<br>främsta värde därigenom att de ger enskilda företag besked från den an-<br>svariga myndigheten om att ett visst förfarande eller avtal inte strider mot<br>de konkurrensrättsliga förbuden eller i vart fall om att ett myndighetsin-<br>gripande inte är aktuellt. Ett icke-ingripandebesked i fråga om EG-rätten<br>kan ha ett särskilt intresse i sådana fall där ett ingripande med stöd av<br>konkurrenslagen är uteslutet på grund av någon svensk särreglering, t.ex.<br>tryckfrihetsförordningen. Den säkerhet som företaget far genom ett icke-<br>ingripandebesked blir dock i viss mån illusorisk när beskedets innehåll<br>endast är att Konkurrensverket inte avser att ingripa med stöd av EG-<br>rätten. Beslut av nationella konkurrensmyndigheter är inte bindande för<br>en myndighet utanför det egna landet. Ett icke-ingripandebesked hindrar<br>följaktligen inte att kommissionen eller en annan nationell konkurrens-<br>myndighet ingriper mot det ifrågasatta förfarandet eller avtalet.</p>
<p>Utredningen anser att det kan ifrågasättas om det i Sverige är sakligt<br>motiverat att införa en sådan möjlighet. Utredningen anser det vidare inte<br>motiverat att lägga den extra uppgift på Konkurrensverket som skulle<br>följa med en behörighet att utfärda icke-ingripandebesked med avseende<br>på EG:s konkurrensrätt.</p>
<p>Flera remissinstanser anser att det bör finnas en möjlighet för Kon-<br>kurrensverket att meddela sådana icke-ingripandebesked.</p>
<p>Advokatfirman Vinge KB menar att det faktum att ett icke-ingripande-<br>besked inte har rättsverkan utanför Sverige, inte är något skäl emot ett<br>införande av behörighet att meddela icke-ingripandebesked. Vidare anser<br>man att det är i synnerhet i situationer när konkurrenslagen inte är till-<br>lämplig, t.ex. på tryckfrihetens område, som företagen kommer att ha<br>behov av att fa besked av Konkurrensverket om verket anser att artik-<br>larna 81 och 82 är tillämplig, Detta rättssäkerhetsintresse måste enligt<br>advokatbyrån väga betydligt tyngre än den extra uppgift som skulle följa<br>med en behörighet för Konkurrensverket att utfärda icke-ingripandebe-<br>sked även med avseende på tillämpningen av EG-rätten. Sveriges försäk-<br>ringsförbund menar att icke-ingripandebesked är av stort värde för stra-<br>tegiska överväganden för ett företag. Inom EG-rätten ges även en möjlig-<br>het att utnyttja sådant förfarande. Att inte överföra möjligheten till icke-<br>ingripandebesked innebär enligt förbundet bl.a. en inskränkning och för-<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>187</p>
<p>sämring i förhållande till den möjlighet som idag erbjuds när EG:s kon- Prop. 1999/2000:140<br>kurrensmyndighet skall pröva saken.</p>
<p>Gernandt & Danielsson Advokatbyrå AB delar inte utredningens far-<br>hågor att en behörighet för Konkurrensverket att meddela icke-ingripan-<br>debesked skulle kunna leda till att verket far pröva ansökningar utan nå-<br>gon närmare anknytning till Sverige. Byrån anser att tyngdpunkten av<br>naturliga skäl givetvis kommer att ligga i Sverige i de ansökningar verket<br>skulle fa. Om tyngdpunkten skulle ligga i flera medlemsstater blir det<br>naturliga att företaget lämnar in ansökan till kommissionen.</p>
<p>Advokatfirman Delphi & Co menar att en behörighet för Konkurrens-<br>verket att meddela icke-ingripandebesked skulle innebära att för stor vikt<br>lades på de nationella konkurrensmyndighetema vad gäller expertis och<br>marknadskännedom samt i övrigt komplicera kommissionens roll som<br>överordnad rättsskipande instans över den nationella konkurrensmyndig-<br>heten.</p>
<p>Regeringen gör följande bedömning. Det är visserligen riktigt att verk-<br>ningarna av ett icke-ingripandebesked har begränsningar av det slag som<br>utredningen pekar på. Remissutfallet visar dock på att icke-ingripan-<br>debesked kan vara praktiskt värdefulla för företagen. Beskeden skapar i<br>princip en form av säkerhet mot att i vart fall Konkurrensverket ingriper<br>mot avtalet. Det kan vidare vara värdefullt för ett företag att kunna åbe-<br>ropa ett icke-ingripandebesked från Konkurrensverket vid ett förfarande<br>inför kommissionen eller inför en annan nationell konkurrensmyndighet,<br>eftersom beskedet utgör ett utlåtande av en behörig myndighet. Rege-<br>ringen anser även att det kan begränsa verkets möjligheter att ge före-<br>tagen vägledning om inte möjligheten också finns att meddela icke-in-<br>gripandebesked när det gäller artikel 81 och 82 i EG-fördraget.</p>
<p>EG-rättens och konkurrenslagens regler om icke-ingripandebesked lik-<br>nar varandra i så hög grad att det inte finns några formella eller lagtek-<br>niska hinder mot att låta konkurrenslagens regler om detta gälla även när<br>EG-rätten tillämpas nationellt.</p>
<p>Regeringen anser mot denna bakgrund att det bör finnas regler som tar<br>som utgångspunkt att Konkurrensverket skall ha behörighet att meddela<br>icke-ingripandebesked vid tillämpning av artiklarna 81 och 82 i EG-för-<br>draget.</p>
<p>Fråga uppkommer dock om behovet att begränsa denna behörighet i<br>annat avseende. Sveriges Industriförbund anser exempelvis att Kon-<br>kurrensverket inte skall rutinmässigt pröva EG-ärenden om icke-in-<br>gripandebesked; möjligheten bör enligt förbundet dock inte stängas helt,<br>men begränsas till fall då det finns särskilda skäl att ta upp en ansökan.</p>
<p>Regeringen anser att Konkurrensverket i likhet med vad som gäller i<br>fråga om icke-ingripandebesked enligt konkurrenslagen bör vara skyldigt<br>att pröva en ansökan om icke-ingripandebesked hos myndigheten vad<br>avser EG-reglema, i de fall verket är behörigt. Prövningen bör dock be-<br>gränsas till sådana fall som har en särskild anknytning till Sverige. Även<br>om sannolikheten kanske inte är så stor att företag ansöker om icke-in-<br>gripandebesked hos den svenska konkurrensmyndigheten beträffande<br>avtal eller förfarande som saknar närmare anknytning till Sverige, finns<br>det enligt regeringens bedömning nämligen inte anledning att öppna en<br>möjlighet att ta den svenska konkurrensmyndighetens resurser i anspråk</p>
<p>188</p>
<p>för en icke åsyftad lagtillämpning. Av den anledningen föreslår rege-<br>ringen en bestämmelse med innebörden att en ansökan om icke-ingripan-<br>debesked endast skall prövas om avtalet eller förfarandet har särskild an-<br>knytning till Sverige. För en utförligare beskrivning av vad som avses<br>med detta hänvisas till författningskommentaren.</p>
<h4>8.4.2 Undantag</h4>
<p>Regeringens förslag: Konkurrensverket skall ha behörighet att med-<br>dela undantag främst enligt artikel 84 i förening med artikel 81.3 i<br>EG-fÖrdraget i de fa fall där EG:s tillämpningsförordningar inte är<br>tillämpliga.</p>
<p>Bestämmelserna i 13 och 14 §§ konkurrenslagen om automatiska<br>undantag skall tillämpas.</p>
<p>Konkurrensverket skall vara behörigt att återkalla EG-rättsliga<br>gruppundantag i enskilda fall.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag i frå-<br>ga om den generella behörigheten att meddela undantag samt i fråga om<br>möjlighet för Konkurrensverket att återkalla gruppundantag. Utredningen<br>anser dock att bestämmelserna i 13 och 14 §§ konkurrenslagen om auto-<br>matiska undantag inte skall tillämpas.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker att Kon-<br>kurrensverket ges behörighet att meddela undantag med stöd av artikel<br>81.3, i synnerhet där artikel 84 i EG-fördraget redan idag, till skillnad<br>mot i övrigt, ger EG-rättsligt stöd för behörig nationell myndighet att<br>meddela undantag enligt artikel 81.3.</p>
<p>Flera remissinstanser är kritiska till att utredningen inte föreslagit att<br>bestämmelserna om automatiska undantag skall vara tillämpliga. Några<br>instämmer i utredningens slutsatser.</p>
<p>Skälen for regeringens förslag: EG-kommissionen är enligt artikel</p>
<p>9.3 i förordning 17/62 ensam behörig att meddela undantag enligt artikel</p>
<p>81.3 i EG-fördraget. Motsvarande gäller i fråga om tillämpningsforord-<br>ningama för transportområdet. En nationell behörighet att tillämpa artik-<br>larna 81 och 82 i EG-fÖrdraget kommer alltså inte att innefatta en be-<br>hörighet for den nationella myndigheten att besluta om undantag enligt<br>artikel 81.3. Konkurrenslagens regler om undantag kan därmed inte -<br>bortsett från vissa undantagsfall - aktualiseras vid den nationella tillämp-<br>ningen av EG:s konkurrensrätt.</p>
<p>Ett undantag från kommissionens exklusiva behörighet att tillämpa ar-<br>tikel 81.3 framgår av artikel 84. Det är här fråga om förfaranden som inte<br>faller under tillämpningsforordningama. I likhet med utredningen anser<br>regeringen att Konkurrensverket bör ges behörighet att tillämpa artikel</p>
<p>81.3 i fråga om dessa förfaranden så att artikel 84 kan tillämpas fullt ut<br>beträffande nämnda undantagsfall.</p>
<p>Regeringen delar också utredningens uppfattning att Konkurrens-<br>verkets och Marknadsdomstolens behörighet att besluta om undantag<br>enligt artikel 81.3 inte bör begränsas till sådana situationer som regleras i<br></p>
<p>189</p>
<p>artikel 84. Behörigheten bör göras generell i den nationella lagstiftningen Prop. 1999/2000:140<br>och således omfatta även sådana situationer där artikel 84 inte är tillämp-<br>lig. Därmed blir det ytterst EG-rätten som sätter gränsen for svenska<br>myndigheters behörighet i detta avseende. Detta kan få särskild betydelse<br>i ett vitboksperspektiv, jfr avsnitt 4.4. Kommissionen tänker sig ju att<br>tillämpningen av artikel 81.3 skall decentraliseras i stor omfattning.</p>
<p>När Konkurrensverket är behörigt att meddela undantag med stöd av<br>artikel 81.3 bör konkurrenslagens regler om ansökningar om undantag<br>och om återkallelser av undantag vara tillämpliga. De fall som med den<br>nuvarande EG-rättsliga regleringen har aktualiserats for undantag på na-<br>tionell nivå är avtal om flygförbindelser mellan gemenskapen och tredje<br>land. Utredningen pekar på att ärenden av detta slag är komplicerade och<br>kräver omfattande utredningar. Utredningen anser därför att det i vart fall<br>för närvarande inte bör inforas bestämmelser om att s.k. automatiska un-<br>dantag i 13 och 14 §§ konkurrenslagen skall vara tillämpliga i sådana<br>situationer. Enligt dessa bestämmelser måste Konkurrensverket inom fyra<br>månader antingen fatta beslut med anledning av en anmälan för undantag<br>eller också göra invändning mot det anmälda avtalet. Görs inte invänd-<br>ning skall undantag från förbudet i 6 § konkurrenslagen anses beviljat för<br>en tid av fem år räknat från tidpunkten då avtalet ingicks. Utredningen<br>anser att fyramånadersfristen regelmässigt torde vara för kort i de aktu-<br>ella ärendena och reglerna därför inte ha någon funktion att fylla. Inte<br>heller den absoluta tidsfristen på ett år som föreskrivs i 13 § andra stycket<br>torde ha någon betydelse. Reglerna saknar också direkt motsvarighet i<br>EG-rätten.</p>
<p>Flera remissinstanser är kritiska till utredningens bedömning.</p>
<p>Sveriges Industriförbund anser att även 13 och 14 §§ skall vara till-<br>lämpliga. Förbundet anser att de flygärenden det handlar om torde vara<br>fåtaliga och någon olägenhet för Konkurrensverket att göra invändning<br>om det finns saklig grund kan knappast uppkomma. Sveriges Advokat-<br>samfund anser att effekten av att inte 13 § skulle tillämpas även med av-<br>seende på artikel 81.3 torde bli att Konkurrensverket vid hög arbetsbe-<br>lastning kommer att prioritera de ärenden som löper med tidsfrister på<br>bekostnad av ärenden om undantag enligt artikel 81.3. Utdragna hand-<br>läggningstider skulle medföra stora olägenheter för berörda företag på<br>grund av den osäkerhet som skulle råda under tiden fram till beslutet.<br>Samfundet anser att Konkurrensverkets behov av en tillräckligt lång<br>handläggningstid vid prövningen av komplicerade ärenden kan mötas på<br>ett tillfredsställande sätt genom en tillämpning av 13 § konkurrenslagen.<br>Gernandt & Danielsson Advokatbyrå AB anför följande. Advokatbyrån<br>kan inte se några skäl till varför reglerna om automatiska undantag inte<br>skall vara tillämpliga i de få fall där Konkurrensverket kan meddela un-<br>dantag enligt artikel 81.3 i EG-fördraget. Om ett ärende är komplicerat<br>finns alltid möjligheten för verket att få förlängd utredningstid av Mark-<br>nadsdomstolen. Företagen har även i dessa fall ett berättigat intresse av<br>att så snabbt som möjligt få svar från Konkurrensverket. Det finns en risk<br>att en prövning tidsmässigt blir onödigt utdragen, om några tidsfrister för<br>prövningen inte gäller. Det kan även vara bra för verket att låta en tids-<br>frist passera så att ett automatiskt undantag skall anses beviljat. Det är<br>också viktigt med enhetliga procedurregler.</p>
<p>190</p>
<p>Regeringen anser att det är viktigt att samma förfaranderegler gäller Prop. 1999/2000:140<br>oberoende av vilket regelverk som Konkurrensverket tillämpar. För en<br>ordning med tidsfrister för handläggningen av ansökningar om undantag<br>och med automatiska undantag talar flera omständigheter, som belysts<br>vid remissbehandlingen. Några tillämpningssvårigheter av betydelse tor-<br>de inte uppstå med en sådan ordning. Därför talar övervägande skäl för<br>att även bestämmelserna i 13 och 14 §§ konkurrenslagen tillämpas i detta<br>sammanhang.</p>
<p>Medlemsstaternas behöriga myndigheter får enligt artikel 7.2 i förord-<br>ning 19/65 under vissa förutsättningar besluta att en gruppundantagsför-<br>ordning som har beslutats av kommissionen inte skall tillämpas i ett en-<br>skilt fall. Den grundläggande förutsättningen för ett sådant beslut är att<br>avtalet eller förfarandet i fråga har verkningar som är oförenliga med de<br>villkor som anges i artikel 81.3. Konkurrensverket bör enligt regeringens<br>mening vara behörig myndighet för dessa fall. Verkets beslut bör kunna<br>överklagas på motsvarande sätt som gäller i fråga om beslut enligt 18 §<br>konkurrenslagen om återkallelse av undantag som gäller på grund av ett<br>gruppundantag enligt en förordning beslutad av regeringen. Beslutet bör<br>följaktligen kunna överklagas till Marknadsdomstolen och lagen<br>(1996:242) om domstolsärenden bör tillämpas.</p>
<h4>8.4.3 Undersökningar m.m.</h4>
<p>Regeringens förslag: Nu gällande svenska regler om undersökningar<br>och uppgiftsskyldighet skall tillämpas när en svensk myndighet in-<br>griper med stöd av artikel 81 eller 82 i EG-fördraget.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Några remissinstanser anser att det finns skäl att i<br>detta sammanhang analysera ytterligare vissa av de frågor som utred-<br>ningen pekat på. Det gäller bl.a. begränsningar i konkurrensmyndigheter-<br>nas möjligheter att inhämta upplysningar på grund av ”rätten att vara<br>tyst” i artikel 6 i Europakonventionen.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Utredningen har gjort en utförlig ge-<br>nomgång av konkurrenslagens regler i fråga om undersökningar och<br>uppgiftsskyldighet.</p>
<p>Utredningen har pekat på några oklarheter och eventuella skillnader i<br>förhållande till EG-rättens motsvarande regler. Dessa kan kortfattat be-<br>skrivas på följande sätt (se betänkandet s. 161-163).</p>
<p>Konkurrenslagens regler om uppgiftsskyldighet och undersökning<br>bygger på motsvarande bestämmelser i EG-rätten. Konkurrensverket far i<br>likhet med kommissionen vid vite begära erforderliga upplysningar från<br>vilken fysisk eller juridisk person som helst. Verket har också möjlighet<br>att kalla till förhör. Kommissionen kan dessutom, till skillnad mot Kon-<br>kurrensverket, begära upplysningar hos medlemsstaternas regeringar och<br>behöriga myndigheter.</p>
<p>Konkurrensmyndighetemas möjligheter att inhämta upplysningar be-<br>gränsas av ”rätten att vara tyst” enligt artikel 6 i Europakonventionen.</p>
<p>191</p>
<p>Konventionen är en del av EG-rätten och har även inkorporerats i svensk<br>rätt. Utredningen finner att det går att konstatera en skillnad mellan EG-<br>rätten och den svenska rätten i fråga om den enskildes möjligheter att fa<br>till stånd en överprövning av ett beslut om uppgiftsskyldighet. Ett beslut<br>av Konkurrensverket kan i förlängningen komma att prövas av Europa-<br>domstolen, medan ett motsvarande beslut av kommissionen kan komma<br>under EG-domstolens prövning. Det går enligt utredningen inte att ute-<br>sluta att Europadomstolens och EG-domstolens tolkningar kan komma att<br>skilja sig åt.</p>
<p>Beträffande frågan om skydd for viss skriftväxling mellan en advokat<br>eller hans biträde och ett berört foretag, s.k. professional legal privilege,<br>ansåg utredningen att det kan föreligga en skillnad mellan vad som gäller<br>enligt EG-rättslig praxis och vad som gäller enligt 54 § konkurrenslagen.<br>Den eventuella skillnaden avser uppgifter mellan ett foretag och en advo-<br>kat som har en ställning i företaget, t.ex. som styrelseledamot. Sådana<br>uppgifter skyddas sannolikt inte enligt EG-rätten men kan möjligen<br>skyddas enligt bestämmelserna i konkurrenslagen.</p>
<p>Enligt utredningen kan det inte uteslutas att bestämmelserna i 54 §<br>konkurrenslagen, tolkade mot bakgrund av bestämmelserna om förbud<br>mot beslag i 27 kap. 2 § rättegångsbalken (RB) och om ffågeförbud i<br>36 kap. 5 § RB, kan leda till en vidare tolkning än vad EG-rätten medger.<br>Framför allt på grund av ovissheten om EG-rättens innebörd fann utred-<br>ningen inte skäl att lämna något förslag i denna del.</p>
<p>De befogenheter vid undersökningar hos företag Konkurrensverket har<br>enligt 47 § konkurrenslagen motsvaras av de befogenheter kommissionen<br>har enligt artikel 14 i förordning 17/62. Till skillnad från vad som gäller<br>för kommissionen far dock Konkurrensverket inte självt besluta om såda-<br>na undersökningar. Beslut fattas i stället av domstol (Stockholms tings-<br>rätt). Såvitt utredningen har kunnat finna fungerar systemet med domstol-<br>sprövning utan några särskilda problem. Liknande bestämmelser finns i<br>vissa andra medlemsstater i EU. Den nuvarande ordningen bör därför<br>enligt utredningen kunna gälla även när EG:s konkurrensregler skall till-<br>lämpas.</p>
<p>En annan fråga rör rätten att tillkalla juridiskt biträde. Bestämmelsen i<br>52 § konkurrenslagen om rätten att tillkalla ett juridiskt biträde vid un-<br>dersökningar motsvaras enligt utredningen av vad som gäller enligt EG-<br>rättslig praxis.</p>
<p>I fråga om kommunikation med parterna framgår att kommissionen<br>skriftligen skall informera parterna om de invändningar som riktas mot<br>dem (statement of objection), varefter parterna har möjlighet att inom<br>viss tid inkomma med synpunkter. Parterna och, i viss utsträckning, kla-<br>gande och tredje män har möjlighet att begära att bli hörda muntligt.<br>Svenska bestämmelser om muntlighet, aktinsyn och rätt att yttra sig finns<br>i 14, 16 och 17 §§ förvaltningslagen. Innan Konkurrensverket fattar be-<br>slut i ett ärende, sänder verket regelmässigt en skrivelse, som till sitt in-<br>nehåll närmast är ett utkast till beslut, till berörda företag för yttrande i<br>sådana fall där ett beslut kan komma att gå företaget emot. Några beak-<br>tansvärda skillnader mellan EG-rätten och den svenska rätten torde enligt<br>utredningen inte föreligga i dessa delar.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>192</p>
<p>Gernandt & Danielsson Advokatbyrå AB anser att en kommunikations- Prop. 1999/2000:140<br>skyldighet för Konkurrensverket bör författningsregleras i konkurrens-<br>lagen. Advokatbyrån anser att det är viktigt för företagen att veta att de<br>far en sista möjlighet att argumentera eller förändra ett samarbete för att<br>därmed undvika ett negativt beslut. Som det nu är skulle Konkurrens-<br>verket teoretiskt kunna underlåta att förfara på dylikt sätt, utan att kunna<br>anklagas för att ha gjort något formellt fel, anför byrån vidare.</p>
<p>Regeringen delar i allt väsentligt de bedömningar som utredningen<br>gjort. Regeringen anser således i likhet med utredningen att det i fråga<br>om undersökningar och uppgiftsskyldighet inte finns sådana skillnader<br>mellan EG-rätten och den svenska rätten som hindrar att de svenska reg-<br>lerna tillämpas vid ingripanden med stöd av EG-rätten. Någon författ-<br>ningsreglering i fråga om kommunikationsskyldighet för Kon-<br>kurrensverket, utöver vad som redan följer av konkurrenslagen och för-<br>valtningslagen, är inte påkallad i detta sammanhang. Därför föreslår rege-<br>ringen att nu gällande regler om undersökningar och uppgiftsskyldighet<br>skall tillämpas när en svensk myndighet ingriper med stöd av artikel 81<br>eller 82 i EG-fördraget.</p>
<h4>8.4.4 Åtgärder mot förbjudna konkurrensbegränsningar</h4>
<p>Regeringens förslag: Nu gällande svenska regler om åtgärder mot för-<br>bjudna konkurrensbegränsningar skall tillämpas vid ingripanden med<br>stöd av EG-rätten.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Marknadsdomstolen anser att det kan finnas skäl<br>att ytterligare överväga om en närmare anpassning av regelsystemen bör<br>ske när det gäller utvidgade förbud, konkurrensskadeavgift och viten.<br>Domstolen anser dock att detta kan anstå till dess det står klart vad kom-<br>missionens modemiseringsarbete kommer att leda till.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Utredningen har gjort en utförlig ge-<br>nomgång av konkurrenslagens regler i fråga om åtgärder mot förbjudna<br>konkurrensbegränsningar. Den uttalar att de åtgärder mot förbjudna kon-<br>kurrensbegränsningar som kan beslutas med stöd av artikel 3 i förordning<br>17/62 motsvarar de åtgärder som kan beslutas med stöd av 23 § första<br>stycket konkurrenslagen. Åtgärderna innefattar ålägganden att upphöra<br>att tillämpa ett visst avtal etc. Det kan också avse en positiv åtgärd, t.ex.<br>att sälja till ett visst företag, att vidta rättelser eller att förändra priser.</p>
<p>Utredningen har också pekat på några oklarheter och skillnader i för-<br>hållande till EG-rättens motsvarande regler. Dessa kan kortfattat be-<br>skrivas på följande sätt (se betänkandet s. 164-165).</p>
<p>Kommissionen har i några fall meddelat förelägganden som omfattar<br>även förfaranden med samma eller liknande effekt som det förbjudna, s.k.<br>utvidgade förbud. Konkurrenslagen anger inte någon möjlighet för Kon-<br>kurrensverket att meddela sådana förbud. Konkurrenslagsutredningen<br>föreslog att en möjlighet att meddela utvidgade förbud skulle införas i<br>konkurrenslagen. Regeringen delade i det efterföljande lagstiftnings-<br>arbetet utredningens uppfattning men konstaterade att bestämmelsen be-</p>
<p>193</p>
<p>7 Riksdagen 1999/2000. 1 samt. Nr 140<br></p>
<p>hövde ses över i fler avseenden och att erforderligt beslutsunderlag i den<br>delen saknades. Regeringen föreslog därför inte några förändringar men<br>uttalade att den hade för avsikt att återkomma i frågan.</p>
<p>Ett införande av en möjlighet för Konkurrensverket och aktuella dom-<br>stolar att tillämpa förbudsbestämmelsema i artikel 81 och 82 i EG-för-<br>draget förstärker enligt utredningens uppfattning argumenten för att infö-<br>ra en möjlighet att meddela utvidgade förbud. Eftersom frågan bereds i<br>Regeringskansliet såg utredningen emellertid inte någon anledning att<br>lämna något särskilt förslag i den delen.</p>
<p>Mannheimer Swartling Advokatbyrå och Sveriges Advokatsamfund<br>delar inte utredningens slutsats att en nationell tillämpning av artiklarna</p>
<p>81 och 82 skulle förstärka argumenten för ett införande av utvidgade för-<br>bud. Man anser bl.a. att det förhållandet att EG-kommissionen ansett sig<br>kunna meddela dylika förbud inte med nödvändighet innebär att kommis-<br>sionen har en sådan rätt. EG-domstolen kan särskilt med tanke på rätts-<br>säkerhetsskäl tänkas komma att inta en annan ståndpunkt. Samfundet<br>anser att det vore olämpligt att införa en möjlighet för Konkurrensverket<br>att meddela utvidgade förbud, eftersom en sådan möjlighet skulle kunna<br>försämra rättssäkerheten för företagen.</p>
<p>Regeringen anser att övervägande skäl talar mot att i dagsläget införa<br>regler om s.k. utvidgade förbud vid en nationell tillämpning av EG-<br>rätten, framför allt mot bakgrund av den EG-rättsliga osäkerhet som fö-<br>religger. Med hänsyn till att det är önskvärt att undvika skilda regler på<br>denna punkt framstår det i detta läge inte som aktuellt att nu införa några<br>regler om utvidgade förbud vid tillämpningen av de nationella reglerna i<br>konkurrenslagen. Utvecklingen av praxis i EG-rätten kan vara en anled-<br>ning till förnyade överväganden på denna punkt.</p>
<p>Bestämmelsen i 23 § andra stycket konkurrenslagen om en särskild ta-<br>lerätt hänger samman med att det inte går att föra talan mot ett beslut av<br>Konkurrensverket att inte meddela ett åläggande. Bestämmelsen innebär<br>att ett enskilt företag som berörs av en överträdelse kan fa till stånd en<br>materiell prövning i domstol av den påstådda överträdelsen. I EG-rätten<br>finns det inte någon motsvarighet till den särskilda talerätten enligt 23 §<br>andra stycket konkurrenslagen. Däremot kan en klagande ha rätt att föra<br>ogiltighetstalan mot ett beslut av kommissionen att inte ingripa mot ett<br>förfarande och på så sätt fa till stånd en formalieprövning av kommissio-<br>nens handläggning av ett ärende. Bestämmelsen om den särskilda tale-<br>rätten är tillämplig på förfaranden som faller under konkurrenslagen. Om<br>en möjlighet införs att tillämpa förbudsbestämmelsema i artikel 81.1 och</p>
<p>82 nationellt, bör bestämmelsen om särskild talerätt också bli tillämplig<br>på förfaranden som faller under artikel 81.1 eller 82. I annat fall skulle<br>exempelvis ett konkurrentföretag inte ha möjlighet att föra talan enligt 23<br>§ andra stycket konkurrenslagen om Konkurrensverket, i ett ärende där<br>artikel 81 eller 82 är tillämplig, beslutar att inte meddela ett åläggande.<br>Företaget skulle följaktligen riskera att hamna i ett sämre läge än om ver-<br>ket tillämpat konkurrenslagen.</p>
<p>När det gäller inhibition innehåller varken EG-rätten eller konkurrens-<br>lagen några uttryckliga bestämmelser som anger de materiella förutsätt-<br>ningarna för att meddela inhibition. Förutsättningarna för att meddela<br>inhibition enligt 24 § konkurrenslagen torde i allt väsentligt motsvara de</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>194</p>
<p>förutsättningar som gäller för ett inhibitionsbeslut enligt EG-rättslig<br>praxis. Enligt utredningens uppfattning torde det därför inte finnas något<br>hinder mot att bestämmelsen i 24 § konkurrenslagen tillämpas även vid<br>överträdelser av EG-rätten.</p>
<p>Efter lagändringarna år 1998 kan det vara så att möjligheterna att med-<br>dela interimistiska beslut enligt 25 § konkurrenslagen är mer omfattande<br>än vad som gäller enligt EG-rättslig praxis. En sådan skillnad torde<br>emellertid inte försämra möjligheterna till en effektiv tillämpning av<br>EG:s konkurrensregler, anför utredningen ytterligare.</p>
<p>Regeringen delar utredningens uppfattning att konkurrenslagens regler<br>om åtgärder mot förbjudna konkurrensbegränsningar överensstämmer<br>med motsvarande regler i EG-rätten i sådan mån att de svenska reglerna<br>kan tillämpas vid ingripanden med stöd av EG-rätten. Lagförslagen har<br>anpassats till detta.</p>
<h4>8.4.5 Rättegångskostnader</h4>
<p>Regeringens bedömning: Reglerna om rättegångskostnader som innebär<br>att vinnande part inte får ersättning från tappande part för sina rätte-<br>gångskostnader skall utredas.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>Utredningens förslag: Huvudregeln i EG-rätten är att förlorande part i<br>mål inför Förstainstansrätten eller EG-domstolen skall svara för rätte-<br>gångskostnaderna. Den svenska regleringen innebär bl.a. att ett företag<br>som med framgång för talan mot ett beslut om åläggande enligt 23 §<br>första stycket konkurrenslagen inte har möjlighet att fa ersättning för sina<br>rättegångskostnader i Marknadsdomstolen. Utredningen föreslår ingen<br>lagändring i detta hänseende, utan anser att de nuvarande reglerna bör<br>kunna användas även när artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget skall till-<br>lämpas nationellt. På denna punkt uttalar utredningen vidare följande.<br>Reglerna om ersättning för rättegångskostnader i mål och ärenden enligt<br>konkurrenslagen har nyligen diskuterats. Möjligen kan det finnas anled-<br>ning att överväga dessa regler ytterligare i belysning av EG-rätten. En<br>sådan diskussion bör i så fall avse rättegångskostnaderna inte bara vid<br>tillämpningen av EG-rätten utan även vid tillämpningen av konkurrens-<br>lagen på nationella förhållanden.</p>
<p>Remissinstanserna: Sveriges Advokatsamfund ifrågasätter utred-<br>ningens slutsatser att de nuvarande reglerna bör kunna användas även när<br>artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget skall tillämpas nationellt. Samfundet<br>anser att frågan om rättegångskostnader bör utredas.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Reglerna om rättegångskostnader<br>innebär att vinnande part inte far ersättning från tappande part för sina<br>rättegångskostnader. Regeringen anser att det finns en del som talar för<br>att frågan om rättegångskostnader bör utredas, såväl vad avser en tillämp-<br>ning av de nationella reglerna som EG-reglema. Regeringen har mot den<br>bakgranden gett den utredning (dir. 2000:40) som beslutats om denna<br>dag i uppdrag att utreda frågan. Se vidare avsnitt 7.5.1.</p>
<p>195</p>
<h3>8.5</h3>
<h3>Sanktioner</h3>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>Regeringens förslag: Konkurrenslagens nuvarande bestämmelser om<br>konkurrensskadeavgifter och viten samt om preskription av sådana<br>avgifter och viten skall tillämpas vid ingripanden med stöd av EG:s<br>konkurrensrätt.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte invänt mot utred-<br>ningens slutsatser i denna del.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag De grundläggande förutsättningarna<br>för att döma ut böter enligt EG- rätten respektive konkurrensskadeavgift<br>enligt konkurrenslagen torde vara desamma. Reglerna om hur böternas<br>och konkurrensskadeavgiftemas storlek bestäms är betydelsefulla för<br>sanktionernas effektivitet, konkurrenslagens regler om storleken på kon-<br>kurrensskadevgiften är i stort sett identiska med motsvarande bestäm-<br>melse i EG-rätten.</p>
<p>Det finns emellertid en skillnad i fråga om hur böter respektive kon-<br>kurrensskadeavgift skall beräknas. Enligt förarbetena till konkurrens-<br>lagen (prop. 1992/93:56 s. 93) skall endast det berörda företagets omsätt-<br>ning beaktas när avgiften bestäms. Enligt EG-rättslig praxis kan däremot<br>en hel koncerns omsättning ligga till grund för beräkningen av böter.<br>Vilken betydelse den påtalade skillnaden mellan EG-rätten och kon-<br>kurrenslagen skulle få i enskilda fall är svår att bedöma och beror på hur<br>de inblandade företagen är organiserade, anför utredningen. De in-<br>blandade företagens omsättning är heller inte ensamt avgörande för be-<br>räkning av storleken på sanktionen. Därtill kommer att principen om<br>ekonomisk enhet sannolikt kommer att bli tillämplig i vissa fall. Det in-<br>nebär att även ett moderbolag kan göras ansvarigt för konkurrensstridiga<br>förfaranden som vidtagits av ett eller flera dotterbolag, vilket medför att<br>både moderbolag och dotterbolag kan ådömas sanktioner.</p>
<p>Utredningen noterar att bland de länder som tillåter nationell tillämp-<br>ning av artikel 81 och 82 Frankrike och Tyskland har sanktionsbestäm-<br>melser som skiljer sig från de sanktioner som kan dömas ut enligt förord-<br>ning 17/62. Enligt den franska lagstiftningen kan böter som ådöms före-<br>tag uppgå till fem procent av de inblandade företagens omsättning. Enligt<br>tysk rätt kan inblandade företag ådömas böter som kan uppgå till en mil-<br>jon tyska mark samt upp till tre gånger den vinst som överträdelsen lett<br>till. För att böter skall kunna dömas ut krävs emellertid att ett för-<br>budsbeslut överträtts. Sistnämnda bestämmelse tillkom för att eliminera<br>risken för att ett beslut av den tyska konkurrensmyndigheten skulle<br>komma att strida mot ett beslut av kommissionen om undantag.</p>
<p>Regeringen konstaterar att konkurrensskadeavgiften skall bestämmas<br>på sådant sätt att den verkar avhållande på företaget och avskräckande på<br>andra företag (prop. 1992/93:56 s. 93). Motsvarande torde gälla be-<br>träffande böter enligt förordning 17/62.</p>
<p>Det är enligt regeringens mening viktigt att inte stora skillnader finns<br>mellan de sanktioner som kan komma i fråga enligt de olika nationella<br>konkurrenslagstiftningarna inom EU. Enligt uppgift har kommissionen</p>
<p>196</p>
<p>aldrig i något fall dömt ut böter som legat i närheten av tio procent av en<br>hel koncerns omsättning. Vidare kommer den ekonomiska enhetens prin-<br>cip att kunna tillämpas i vissa fall. Den formella skillnaden mellan EG-<br>rätten och den svenska rätten kan således antas få begränsad praktisk be-<br>tydelse. Den tyska rätten synes skilja sig från EG-rätten i detta hänseende<br>mer än vad den svenska rätten gör, enligt uppgift, utan att det har upp-<br>fattats som en olägenhet.</p>
<p>Sammanfattningsvis anser regeringen i likhet med utredningen att de<br>nuvarande reglerna om konkurrensskadeavgift är tillräckligt verknings-<br>fulla for att kunna tillämpas på överträdelser av EG-rätten. Det bör så-<br>ledes vara möjligt att tillämpa samma principer for beräkning av kon-<br>kurrensskadeavgiftens storlek oavsett om det är fråga om en överträdelse<br>av EG-rätten eller av konkurrenslagen. Den skillnad mellan EG-rätten<br>och svensk rätt som finns och som beskrivs i avsnitt 6, medför enligt re-<br>geringens mening inte att någon lagändring är nödvändig for att EG:s<br>konkurrensrätt skall kunna tillämpas effektivt i Sverige.</p>
<p>Som där framgår föreslår regeringen av andra skäl ett förtydligande<br>tillägg i 28 § konkurrenslagen med innebörden att det vid fastställande av<br>konkurrensskadeavgift skall tas hänsyn till om företaget i väsentlig mån<br>underlättat utredningen med avseende på den egna överträdelsen och till<br>andra försvårande eller förmildrande omständigheter av betydelse. Be-<br>stämmelsen, som behandlas i avsnitt 6, föreslås gälla i fråga om fast-<br>ställande av konkurrensskadeavgift vid överträdelse av förbuden i kon-<br>kurrenslagen. Med den konstruktion som här föreslås kommer den också<br>att gälla vid fastställelse av konkurrensskadeavgift vid överträdelse av<br>EG-reglema.</p>
<p>Beslutsordningen, viten och preskription</p>
<p>Beslutsordningen i fråga om konkurrensskadeavgift har övervägts av<br>statsmakterna nyligen (prop. 1997/98:130 s. 49) utan att det har lett till<br>några ändringar. Regeringen anser i likhet med utredningen att det då<br>gjorda ställningstagandet inte behöver omprövas för att det skall bli möj-<br>ligt att införa en nationell behörighet att tillämpa EG:s konkurrensrätt.</p>
<p>I likhet med vad som gäller beträffande böter har kommissionen be-<br>hörighet att döma ut viten medan viten enligt svensk rätt döms ut av<br>domstol. Det kan noteras att kommissionen i sin vitbok aviserat att den<br>kommer att föreslå förändringar beträffande storleken på de viten som<br>kan komma att föreläggas i ärenden som rör tillämpning av artikel 81<br>eller 82 i EG-fördraget. Regeringen gör motsvarande bedömning som<br>beträffande beslutsordningen i fråga om konkurrensskadeavgift och läm-<br>nar inte något ändringsförslag i denna del.</p>
<p>EG-rättens bestämmelser om preskription av kommissionens befogen-<br>heter att ålägga böter eller viten överensstämmer i sak nära med mot-<br>svarande bestämmelser i svensk rätt. Regeringen föreslår därför inte nå-<br>gon lagändring.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>197</p>
<h3>8.6</h3>
<h3>Sekretess</h3>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>Regeringens bedömning: En nationell behörighet att tillämpa EG:s<br>konkurrensregler medför inte att de svenska sekretessbestämmelserna<br>behöver ändras.</p>
<p>Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedöm-<br>ning.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna har i allmänhet inte haft något<br>att erinra mot utredningens bedömning. Gernandt & Danielsson Advo-<br>katbyrå AB delar dock inte utredningens bedömning. Advokatbyrån anser<br>att olika sekretessregler kommer att gälla för företagens uppgifter bero-<br>ende på om det är kommissionen eller Konkurrensverket som genomför<br>en utredning enligt EG:s konkurrensregler. I kommissionens utredning<br>råder absolut sekretess för affärshemligheter, medan det i Kon-<br>kurrensverkets utredning bara råder sekretess efter en skadeprövning.<br>Byrån anser inte att det finns sakliga skäl för denna skillnad, och vidare<br>att det finns en risk att olikheten minskar benägenheten hos företag att<br>låta Konkurrensverket pröva överträdelser av EG-reglema. Överträdelser<br>som snabbare och enklare kan utredas av Konkurrensverket hamnar då<br>ändå hos kommissionen på grund av att affärshemligheter där har ett bätt-<br>re sekretesskydd.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Det förekommer redan nu ett<br>tämligen omfattande informationsutbyte mellan framför allt kommissio-<br>nen och de nationella konkurrensmyndighetema. En behörighet för Kon-<br>kurrensverket att tillämpa EG:s konkurrensregler kommer sannolikt, oav-<br>sett utfallet av vitboken, att leda till ett utökat informationsutbyte mellan<br>Konkurrensverket och kommissionen samt mellan Konkurrensverket och<br>andra nationella konkurrensmyndigheter. Informationen kan handla dels<br>om att ansökningar, anmälningar osv. inkommit, dels om att utredningar<br>om misstänkta överträdelser inletts. Det kan även röra sig om information<br>om inblandade företag och information om hur en viss marknad ser ut<br>men också om resultatet av genomförda utredningar. Det informationsut-<br>byte som sker och sannolikt kommer att ske i större utsträckning i fram-<br>tiden aktualiserar vissa sekretessfrågor, t.ex. vilka uppgifter som far an-<br>vändas av mottagaren och till vad de far användas men även vilka sekre-<br>tessbestämmelser som är aktuella att tillämpa.</p>
<p>Kommissionen har enligt bestämmelserna i artikel 10.1 i förordning<br>17/62 skyldighet att utan dröjsmål till medlemsstaternas behöriga myn-<br>digheter översända kopior av ansökningar och anmälningar och de vik-<br>tigaste handlingarna som tillställts kommissionen i ärenden som rör till-<br>lämpningen av artikel 81 eller 82 i EG-fördraget. Av artikel 20.1 framgår<br>att upplysningar som inhämtats med stöd av artikel 11-14 far användas<br>endast för det ändamål som avsetts med begäran eller undersökningen.<br>EG-domstolen har tolkat bestämmelsen så att medlemsländernas kon-<br>kurrensmyndigheter, oavsett om nationell lagstiftning eller EG:s kon-<br>kurrenslagstiftningen tillämpas, inte är berättigade att som bevisning an-<br>vända icke offentliggjorda uppgifter som infordrats med stöd av artikel<br>11 i förordning 17/62. Motsvarande gäller icke offentliggjorda uppgifter<br></p>
<p>198</p>
<p>som myndigheterna fatt del av till följd av en undersökning som genom- Prop. 1999/2000:140<br>förts med stöd av artikel 14 i förordningen. Ifrågavarande uppgifter far<br>dock användas för att motivera att undersökning på nationell nivå inleds.</p>
<p>Den svenska sekretessbestämmelse som i första hand kan bli aktuell är<br>8 kap. 6§ andra stycket sekretesslagen (1980:100). Bestämmelsen till-<br>kom främst med tanke på tillämpningen av EG:s konkurrensregler. Detta<br>torde innebära att absolut sekretess kommer att råda i åtskilliga fall. Be-<br>stämmelsen i 14 kap. 5 § sekretesslagen om partsinsyn är emellertid till-<br>lämplig även i de fall där absolut sekretess råder. I dagsläget har inte and-<br>ra stater, lika litet som Sverige, någon skyldighet att överlämna in-<br>formation i ett konkurrensärende till en annan medlemsstat. Bestämmel-<br>sen i 1 kap. 3 § tredje stycket sekretesslagen anger endast under vilka<br>omständigheter svenska myndigheter far lämna ut information till utländ-<br>ska myndigheter eller mellanfolkliga organisationer. Frågan om utläm-<br>nade av information som överlämnats från andra medlemsstater i ett kon-<br>kurrensärende kommer i normalfallet att prövas enligt bestämmelserna i<br>8 kap 4 § första stycket. Undantagsvis kan bestämmelserna om utrikes-<br>sekretess i 2 kap. 1 § sekretesslagen bli tillämpliga.</p>
<p>Någon EG-rättslig skyldighet för nationella konkurrensmyndigheter,<br>motsvarande bestämmelserna i artikel 10.1 i förordning 17/62, att in-<br>formera kommissionen finns inte. Vissa nationella konkurrenslagar, t.ex.<br>den tyska, innehåller dock bestämmelser om skyldighet att informera<br>kommissionen om pågående ärenden med EG-rättslig anknytning. Kon-<br>kurrensverket har hittills haft som praxis att underrätta kommissionen om<br>pågående ärenden med EG-rättslig anknytning.</p>
<p>Medlemmar i kommittéer och tjänstemän i olika EG-organ omfattas av<br>de generella bestämmelserna om tystnadsplikt i artikel 287 i EG-för-<br>draget. Motsvarande gäller information som inhämtats med stöd av för-<br>ordning 17/62. Information som lämnas till kommissionen torde därför i<br>princip omfattas av sekretess hos kommissionen. Information som över-<br>lämnas till andra medlemsstater torde omfattas av mottagarlandets sekre-<br>tessbestämmelser. Enligt 1 kap. 3 § tredje stycket sekretesslagen far upp-<br>gifter lämnas ut till myndigheter i andra länder eller till mellanfolkliga<br>organisationer om uppgifterna i motsvarande situation skulle få lämnas ut<br>till en svensk myndighet, under förutsättning att det är förenligt med<br>svenska intressen. I bedömningen skall beaktas även det intresse som<br>sekretessen skall skydda. Det bör också noteras att bestämmelsen gäller<br>även till skydd för utländska fysiska eller juridiska personer.</p>
<p>Utredningen anser att det uppenbarligen finns ett behov av gemen-<br>samma bestämmelser inom EU eller bilaterala överenskommelser i fråga<br>om utbyte av information i konkurrensärenden. Man kommer inte långt<br>med ensidiga nationella regler. Utredningen kan följaktligen inte lämna<br>något förslag som löser de problem som är förknippade med internatio-<br>nellt informationsutbyte på konkurrensområdet.</p>
<p>En nationell behörighet att tillämpa artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget<br>medför inte enligt utredningens bedömning att de svenska sekretessbe-<br>stämmelserna behöver ändras. Om kommissionens tankar i vitboken för-<br>verkligas, kan läget dock förändras.</p>
<p>Regeringen delar utredningens bedömning att den nationella behörig-<br>heten att tillämpa EG-reglema inte medför att de svenska sekretessbe-<br></p>
<p>199</p>
<p>stämmelsema behöver ändras. Samma sekretesskydd bör gälla hos Kon- Prop. 1999/2000:140<br>kurrensverket vid tillämpningen av såväl konkurrenslagen som EG-reg-<br>lema, i den mån företagets uppgiftsskyldighet följer av konkurrenslagen i<br>båda fallen och inte av tillämpningsförordning 17/62. Det finns, som på-<br>pekats, en risk att detta skulle kunna bidra till att företagen vänder sig till<br>kommissionen där absolut sekretess gäller för lämnade uppgifter enligt<br>nämnda tillämpningsförordning. Mot detta skall ställas andra fördelar<br>som ett företag kan ha med att vända sig till Konkurrensverket i ett ären-<br>de som har anknytning till Sverige. Regeringen anser att det är viktigt att<br>följa utvecklingen härvidlag. Om praktiska problem av betydelse skulle<br>uppkomma till följd av det lägre sekretesskyddet för företagens uppgifter<br>hos Konkurrensverket, kan frågan övervägas på nytt.</p>
<p>En särskild fråga är om Konkurrensverket skall åläggas att informera<br>kommissionen om ärenden med EG-rättslig anknytning. Enligt uppgift<br>från Konkurrensverket informerar verket regelmässigt kommissionen när<br>sådana ärenden är aktuella. Frågan om utbyte av information kommer<br>sannolikt att vara en central del i ett framtida förslag från kommissionen.<br>Regeringen anser i likhet med utredningen att det i dagsläget inte är nöd-<br>vändigt att införa en bestämmelse om skyldighet för Konkurrensverket att<br>informera kommissionen om pågående ärenden med EG-rättslig anknyt-<br>ning.</p>
<p>Även när det gäller handläggningen i Marknadsdomstolen och Stock-<br>holms tingsrätt bör Konkurrensverket kunna tillgodose kommissionens<br>informationsbehov utan särskilt författningsstöd. Möjligen ställer sig sa-<br>ken annorlunda när talan väcks i Marknadsdomstolen med stöd av den<br>särskilda talerätten i 23 § andra stycket konkurrenslagen. Regeringen<br>anser i likhet med utredningen att en eventuell skyldighet för Marknads-<br>domstolen att underrätta kommissionen i dessa undantagsfall dock torde<br>kunna regleras i förordning.</p>
<h3>8.7 Skadestånd</h3>
<p>Regeringens bedömning: Rätten till skadestånd vid överträdelser av<br>EG:s konkurrensregler bör inte lagregleras nu.</p>
<p>Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedöm-<br>ning.</p>
<p>Remissinstanserna: Stockholms tingsrätt pekar på att utredningen å<br>ena sidan uttalar att det följer av EG-rätten att en överträdelse av EG-<br>rätten ger rätt till skadestånd enligt konkurrenslagen. Å andra sidan före-<br>slår inte utredningen att bestämmelsen i 33 § konkurrenslagen om skade-<br>stånd skall tillämpas. Tingsrätten anser att det här finns en motsägelse<br>som för tingsrätten framstår som oförklarad. Gernandt & Danielsson Ad-<br>vokatbyrå AB anser att frågan om skadestånd för överträdelser av EG:s<br>konkurrensregler uttryckligen bör regleras. En sådan reglering skulle gö-<br>ra att företagen kommer att känna sig säkrare än idag på att denna skade-<br>ståndsmöjlighet finns, under vilka förutsättningar skadestånd kan utgå<br>och när ett anspråk preskriberas. Detta torde leda till att benägenheten<br></p>
<p>200</p>
<p>hos företagen att föra en skadeståndstalan ökar till nytta för den lojala Prop. 1999/2000:140<br>konkurrensen. Att rätten till skadestånd enligt EG-reglema följer av en<br>möjligen föränderlig praxis ser advokatbyrån inte som något problem,<br>eftersom utredningen valt tekniken att låta EG-rätten avgränsa den<br>svenska tillämpningen av EG-reglema.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Skadestånd är inte en offent-<br>ligrättslig sanktion. Skadestånd är emellertid en sanktion, låt vara av pri-<br>vaträttsligt slag. Utredningen har därför funnit anledning att ta upp frågan<br>om skadestånd vid överträdelser av artikel 81 eller 82.</p>
<p>EG-rätten innehåller inte någon uttrycklig bestämmelse om rätt till<br>skadestånd vid överträdelse av artikel 81 eller 82 i EG-fördraget. Vissa<br>skadeståndsrättsliga principer har utvecklats i EG-domstolens praxis.<br>Denna rättsutveckling pågår fortfarande. Rätten till skadestånd på grund<br>av överträdelse av EG:s konkurrensregler torde f.n. vara beroende av till-<br>lämplig nationell rätt. Det innebär att, om nationell rätt ger en möjlighet<br>till skadestånd vid överträdelser mot nationell konkurrenslagstiftning,<br>även överträdelser av EG:s konkurrensbestämmelser skall ha mot-<br>svarande följder, anför utredningen.</p>
<p>Sverige är ett av fa medlemsländer i EU som har uttryckliga lagbe-<br>stämmelser om rätt till skadestånd på grund av överträdelser av kon-<br>kurrensbestämmelser, även om en sådan rätt sannolikt finns enligt de<br>flesta nationella rättsordningar i EU.</p>
<p>Situationen påminner om den som gäller beträffande rätt till skadestånd<br>från det allmänna vid överträdelser av EG-rätten. Av den praxis som ut-<br>vecklats av EG-domstolen följer att enskilda under vissa omständigheter<br>är berättigade till skadestånd från det allmänna vid överträdelser av EG-<br>rätten. Utredningen om det allmännas skadeståndsansvar vid överträdel-<br>ser av EG-rätten kom i sitt betänkande Det allmännas skadeståndsansvar<br>vid överträdelser av EG-rätten (SOU 1997:194) fram till att det inte<br>krävdes någon ändring i skadeståndslagens materiella bestämmelser.</p>
<p>Som framgått ovan anser utredningen att det följer av EG-rätten att det<br>föreligger rätt till skadestånd på grund av överträdelser av EG:s kon-<br>kurrensregler i den mån motsvarande överträdelse av nationell kon-<br>kurrensrätt ger en sådan rätt. Utredningen menar att det redan av detta<br>följer att överträdelser av artikel 81.1 eller 82 i EG-fördraget ger en rätt<br>till skadestånd.</p>
<p>Någon uttrycklig lagbestämmelse om rätt till skadestånd vid över-<br>trädelser av artikel 81 eller 82 i EG-fördraget är därför enligt utred-<br>ningens uppfattning inte absolut nödvändig. Rätten till skadestånd vid<br>överträdelser av EG-rätten framgår av EG-rättslig praxis medan mot-<br>svarande rätt till skadestånd vid överträdelser av konkurrenslagen är reg-<br>lerad i lag. Till detta kommer att EG-rättens innehåll i detta avseende är<br>ovisst.</p>
<p>Regeringen anser att rättsläget f.n. inte är helt klart. Regeringen be-<br>dömer i likhet med utredningen att det med hänsyn till det anförda vore<br>olämpligt i vart fall i nuläget att lagreglera rätten till skadestånd vid<br>överträdelser av artikel 81.1 eller 82. En sådan reglering torde i dagens<br>situation få anpassas efter innebörden av föreskrifterna i 33 § kon-<br>kurrenslagen och skulle därvid kunna innebära att en avvikelse från vad</p>
<p>201<br></p>
<p>som senare kommer visa sig vara EG-rättens innebörd beträffande skade- Prop. 1999/2000:140<br>ståndsskyldighet.</p>
<h3>8.8 Övriga frågor</h3>
<h4>8.8.1 Verkställighet</h4>
<p>Regeringens bedömning: En möjlighet att få svenska konkurrensrätts-<br>liga avgöranden verkställda utomlands förutsätter nya internationella<br>överenskommelser.</p>
<p>Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedöm-<br>ning.</p>
<p>Remissinstanserna: Sveriges Advokatsamfund instämmer i utred-<br>ningens bedömning.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Av bestämmelserna i artikel 256<br>(f.d. artikel 192) i EG-fördraget framgår att kommissionens beslut om<br>böter eller viten är verkställbara. Vidare framgår att verkställigheten skall<br>följa de civilprocessuella reglerna i det land där verkställigheten sker.<br>Någon motsvarande möjlighet att verkställa domar om konkurrensskade-<br>avgift utanför Sveriges gränser torde inte finnas. Viten som har utdömts<br>efter att ha förelagts av Konkurrensverket kan verkställas i de övriga nor-<br>diska länderna. En ändring i fråga om möjligheten att utanför Sveriges<br>gränser verkställa domar om konkurrensskadeavgift eller beslut om viten<br>torde förutsätta internationella överenskommelser. Utredningen har kon-<br>staterat att Brysselkonventionen och Luganokonventionen inte är till-<br>lämpliga på konkurrensrättsliga avgöranden av offentligrättslig natur.</p>
<p>Regeringen instämmer i slutsatserna. Frågan om möjligheten att verka<br>för verkningsfulla sådana överenskommelser får uppmärksammas vid<br>lämpligt tillfälle.</p>
<h4>8.8.2 Koncentrationskontroll</h4>
<p>Regeringens bedömning: Det är teoretiskt möjligt att Konkurrens-<br>verket i undantagsfall skulle kunna tillämpa artikel 81 eller 82 på en<br>företagskoncentration. Någon särskild svensk reglering i anslutning<br>till EG:s koncentrationsförordning 4064/89 behöver dock inte över-<br>vägas i dessa sammanhang.</p>
<p>Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedöm-<br>ning.</p>
<p>Remissinstanserna: Advokatfirman Vinge KB anser att det bör klar-<br>göras om Konkurrensverket eller regeringen är behörig att hänskjuta en<br>företagskoncentration till kommissionen i enlighet med artikel 22 i EG:s<br>koncentrationsförordning 4064/89. Man menar att det i dagsläget råder en<br>otillfredsställande osäkerhet i detta avseende.</p>
<p>202</p>
<p>Skälen for regeringens bedömning: En nationell konkurrensmyndig- Prop. 1999/2000:140<br>het har inte behörighet att tillämpa artikel 81 eller 82 på en koncentration<br>med gemenskapsdimension. Principen är att koncentrationer utan gemen-<br>skapsdimension skall angripas endast med stöd av nationell rätt. En na-<br>tionell myndighet torde ändå vara oförhindrad att tillämpa artikel 81 eller<br>82 på en koncentration utan gemenskapsdimension. I den senare situatio-<br>nen kan det, i vart fall teoretiskt, bli fråga om parallella förfaranden, ef-<br>tersom kommissionen har möjlighet att med stöd av artikel 85 konstatera<br>en överträdelse av artikel 81 eller 82. Situationen påminner därmed om<br>den som råder på de delar av transportområdet som inte omfattas av<br>tillämpningsföreskrifter. Det torde emellertid vara svårt att se vilka skä-<br>len skulle vara for en nationell konkurrensmyndighet att vilja ingripa mot<br>en sådan koncentration med stöd av EG-rätten, anför utredningen. Till<br>detta kommer att företagskoncentrationer endast i begränsad utsträckning<br>kan angripas med stöd av artikel 81 eller 82.</p>
<p>Nationella myndigheter skall, i likhet med vad som gäller enligt bl.a.<br>förordning 17/62, genomföra undersökningar på begäran av kommissio-<br>nen och kan även biträda kommissionen vid undersökningar den genom-<br>för, se artiklarna 12 och 13 i förordning 4064/89. Kommissionen kan<br>under vissa omständigheter hänskjuta en koncentration till en behörig<br>nationell myndighet, se artikel 9 i förordning 4064/89. Den nationella<br>myndighet som tar emot ärendet skall sedan tillämpa nationell kon-<br>kurrensrätt på koncentrationen. Konkurrensverket har behörighet att till-<br>lämpa konkurrenslagens regler om företagskoncentration. Någon särskild<br>svensk reglering som tar sikte på den speciella situation som nyss be-<br>skrivits torde därför inte erfordras.</p>
<p>Slutligen skall nämnas att enligt artikel 22.3 i förordning 4064/89 en<br>medlemsstat eller flera medlemsstater gemensamt kan begära att kom-<br>missionen vidtar åtgärder mot en koncentration som saknar gemen-<br>skapsdimension.</p>
<p>Regeringen anser i likhet med utredningen att någon särskild svensk<br>reglering i anslutning till EG:s koncentrationsförordning 4064/89 inte<br>behöver övervägas i förevarande sammanhang.</p>
<h2>9 Nedsättning av konkurrensskadeavgift</h2>
<h3>9.1 Allmänna utgångspunkter</h3>
<p>Regeringens bedömning: Konkurrenslagstiftningen måste erbjuda<br>effektiva instrument for att åstadkomma efterlevnad av reglerna.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Den svenska konkurrenslagstift-<br>ningen som infördes 1 juli 1993 bygger på den s.k. forbudsprincipen.<br>Konkurrenslagen innehåller förbud för företag mot dels konkurrensbe-<br>gränsande samarbete, dels missbruk av en dominerande ställning.</p>
<p>203</p>
<p>För att uppnå de konkurrenspolitiska målen med lagstiftningen är det Prop. 1999/2000:140<br>viktigt att konkurrenslagen erbjuder effektiva instrument for att åstad-<br>komma efterlevnad av reglerna. Detta gäller inte minst med hänsyn till de<br>stora samhällsekonomiska värden som konkurrenslagstiftningen ytterst<br>gäller. Konkurrenslagen innehåller redan idag ett brett register med så-<br>dana instrument i form av regler om ingripanden mot otillåtna förfaran-<br>den och rättsfoljder med syfte att avhålla foretagen från överträdelser av<br>konkurrenslagen. Regler av denna typ gäller ogiltighet for förbjudna<br>samarbeten, möjligheter att ålägga förbud vid vite att tillämpa förbjudna<br>förfaranden, konkurrensskadeavgift for begångna överträdelser, skade-<br>stånd för den som lidit skada av ett förbjudet förfarande m.m. Det som<br>särskilt skall behandlas här gäller konkurrensskadeavgiften.</p>
<p>Ett företag är enligt konkurrenslagen skyldigt att betala en särskild av-<br>gift (konkurrensskadeavgift), om företaget eller någon som handlar på<br>företagets vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet överträder förbuden<br>mot konkurrensbegränsande samarbete eller missbruk av dominerande<br>ställning. Avgiften skall fastställas till lägst 5 000 kr och högst 5 miljoner<br>kr eller till ett högre belopp dock inte överstigande 10 procent av före-<br>tagets årsomsättning. Immunitet mot konkurrensskadeavgift gäller som<br>regel for åtgärder som har vidtagits efter anmälan för undantag eller an-<br>sökan om icke-ingripandebesked och till dess beslut har fattats med an-<br>ledning av anmälan eller ansökan.</p>
<h3>9.2 Fastställande av konkurrensskadeavgift</h3>
<p>Regeringens förslag: Ett förtydligande görs i konkurrenslagen med<br>innebörden att det vid fastställande av konkurrensskadeavgift skall tas<br>hänsyn till om företaget i väsentlig mån underlättat utredningen med<br>avseende på den egna överträdelsen och till andra försvårande eller<br>förmildrande omständigheter av betydelse.</p>
<p>Promemorian: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag<br>och bedömning.</p>
<p>Remissinstanserna: Ett stort antal remissinstanser tillstyrker prome-<br>morieförslaget att nu förtydliga bestämmelsen om vilka hänsyn som kan<br>tas vid fastställande av konkurrensskadeavgift. Ett stort antal remissin-<br>stanser lämnar dessutom förslaget utan erinran.</p>
<p>Endast ett fatal remissinstanser är tveksamma eller kritiska.</p>
<p>En mycket stor majoritet av remissinstanserna tillstyrker vidare att frå-<br>gan om inrättandet av program för befrielse från och nedsättning av kon-<br>kurrensskadeavgift utreds.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Som framgår av redovisningen i pro-<br>memorian (s. 13-23) finns i vissa andra delar av världen - t.ex. Stor-<br>britannien, USA och Kanada - men också hos EU-kommissionen, ut-<br>vecklade system med befrielse från eller nedsättning av påföljder för fö-<br>retag som tillhandahåller viktig information om konkurrensbegränsande<br>förfaranden (s.k. leniency-program). Detta har enligt uppgift haft stor<br>betydelse, inte minst i USA, för att spåra och avslöja karteller. I det med-<br></p>
<p>204</p>
<p>delande om befrielse från eller nedsättning av böter som kommissionen Prop. 1999/2000:140<br>presenterade år 1996 sägs att ett foretag som deltar i en kartell kan undgå<br>sanktioner helt under vissa förutsättningar, bl.a. att företaget har anmält<br>kartellen till kommissionen och förser kommissionen med avgörande<br>bevismaterial. Även svenska företag har genom att förse EG-<br>kommissionen med viktig bevisning fatt kraftig reduktion i fråga om<br>konkurrensböter (Stora i Cartonboard-fallet, jfr Förstainstansrättens dom<br>den 14 maj 1998 Mayr-Melnhof Kartongesellschaft mbH, p. 352-359).</p>
<p>Aktuell bestämmelse i konkurrenslagen lyder som följer:</p>
<p>28 § När konkurrensskadeavgift fastställs skall särskild hänsyn<br>tas till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den pågått.</p>
<p>I ringa fall skall ingen avgift påföras.</p>
<p>Konkurrensverket har som nämnts föreslagit bl.a. att regelverket ses över<br>i olika avseenden för att erbjuda nya instrument för en effektivare kartell-<br>bekämpning. Konkurrensverket har också föreslagit att det införs en ut-<br>trycklig bestämmelse i konkurrenslagen om att det vid fastställandet av<br>konkurrensskadeavgift kan beaktas att ett företag lämnat Konkurrens-<br>verket information om överträdelsen eller i övrigt medverkat vid utred-<br>ningen av densamma.</p>
<p>Regeringen delar Konkurrensverkets uppfattning att det är viktigt att<br>reglerna är lämpligt utformade och ger möjlighet att avslöja och bekämpa<br>konkurrensbegränsningar mellan företag.</p>
<p>Fråga uppkommer således om det vid fastställande av påföljd enligt<br>konkurrenslagen även skall kunna beaktas att företag lämnat viktig in-<br>formation till Konkurrensverket. I detta sammanhang handlar det om<br>nedsättning av konkurrensskadeavgift.</p>
<p>Enligt förarbetena till den redan gällande bestämmelsen i 28 § kon-<br>kurrenslagen utesluts inte att även andra omständigheter än allvarligheten<br>av överträdelsen och hur länge den har pågått kan beaktas när avgiftens<br>storlek bestäms (prop. 1992/93:56 s. 93).</p>
<p>Av förarbetena följer att det i mildrande riktning bör kunna beaktas ex-<br>empelvis om företaget</p>
<p>1. snabbt upphör med överträdelsen sedan den påtalats av Kon-<br>kurrensverket,</p>
<p>2. samarbetar väl med Konkurrensverket under utredningen,</p>
<p>3. befinner sig i en svår ekonomisk situation,</p>
<p>4. har utsatts för påtryckningar från andra företag,</p>
<p>5. har medverkan i överträdelsen i begränsad omfattning och</p>
<p>6. har ålagts att betala skadestånd för överträdelsen.</p>
<p>Konkurrensskadeavgift skall fastställas särskilt för varje företag som ta-<br>lan riktas mot. Den skall spegla de olika företagens delaktighet i över-<br>trädelsen. Avgiften bör inte fastställas så högt att företaget riskerar kon-<br>kurs.</p>
<p>Gränserna för hur långt 28 § konkurrenslagen medger att sådana om-<br>ständigheter under 1-6 ovan beaktas har inte prövats i rättspraxis i någon<br>nämnvärd omfattning. Det följer av förarbetena till konkurrenslagen att<br>hänsyn kan tas till om företaget samarbetat väl med Konkurrensverket.<br>Till denna del förefaller det således vara klart att det finns ett visst ut-<br></p>
<p>205</p>
<p>rymme, oklart hur stort, att fastställa konkurrensskadeavgiften till en läg-<br>re nivå än annars.</p>
<p>Regeringen anser däremot i likhet vad som sägs i promemorian att det<br>varken följer av lagtext eller förarbeten att konkurrensskadeavgift inte<br>skall påföras överhuvudtaget om ett företag samarbetat väl med Konkur-<br>rensverket. Detta förhållande ändras inte av uttalandet i förarbetena om<br>att EG-rättspraxis far stor betydelse vid tillämpningen av de materiella<br>reglerna i konkurrenslagen (prop. 1992/93:56 s. 21) och att konkurrens-<br>lagspraxis bör kunna utvecklas med EG-rätten som grund. Detta måste<br>också skiljas från situationen att det handlar om ringa fall, där ingen av-<br>gift skall påföras. Med ringa avses sådana fall där överträdelsen med hän-<br>syn till lagstiftningens allmänna syfte att främja en effektiv konkurrens<br>framstår som bagatellartad eller försumbar (a. prop. s. 93).</p>
<p>Som nämndes ger förarbetena stöd för att det faktum att företaget läm-<br>nat viktig information till Konkurrensverket kan tillmätas betydelse vid<br>fastställande av konkurrensskadeavgift. Härmed torde få förstås att detta<br>gäller till den del uppgifterna gäller företagets egna överträdelse.</p>
<p>Att motsvarande utan stöd i lagtexten skulle gälla även för information<br>som ett företag lämnar om andra företags överträdelser skulle i sak inne-<br>bära att andra principer gällde här än inom straffrätten. Såvitt avser<br>straffrätten har tanken på ett s.k. kronvittnessystem avvisats av stats-<br>makterna i fråga om eftergift för den som avslöjar andras brott (jfr SOU<br>1986:14 s. 452 f. samt prop. 1987/88:120 s. 92).</p>
<p>Visserligen rör det sig här som några remissinstanser pekat på inte om<br>straffrätt. Som dessa och därtill flera remissinstanser menat gör sig dock<br>på motsvarande sätt rättssäkerhetsaspekter gällande även när det är fråga<br>om en sanktionsavgift. Avgiften kan uppgå till betydande belopp, ända<br>upp till 10 procent av ett företags omsättning.</p>
<p>Samtidigt framgår av genomgången i promemorian att det EG-rättsliga<br>kontrollsystemet, men framför allt de amerikanska och brittiska syste-<br>men, ger relativt stora möjligheter att befria från eller sätta ned kon-<br>kurrensböter om ett företag anmält kartellen eller försett konkurrensmyn-<br>digheten med viktiga bevis som faller andra företag.</p>
<p>Enligt regeringens mening står det i likhet med vad som sägs i prome-<br>morian klart att frågan om ett motsvarande system såsom de nämnda le-<br>niency-programmen bör inrättas i Sverige på området är av principiell<br>karaktär och kräver en mer omfattande utredning. Också flera remiss-<br>instanser har understrukit detta.</p>
<p>Regeringen vill samtidigt betona att den i likhet med vad som sägs i<br>promemorian anser att det i sig är viktigt att det konkurrensrättsliga sys-<br>temet tillhandahåller effektiva sanktioner, proportionella medel och<br>lämpliga incitament för att komma tillrätta med dolda kartellsamarbeten.</p>
<p>Som tidigare redovisats har regeringen denna dag beslutat att utreda<br>frågan om inrättandet av bredare program för befrielse från eller nedsätt-<br>ning av konkurrensskadeavgift. Se avsnitt 7.5.1.</p>
<p>Regeringen anser dock i likhet med vad som sägs i promemorian att det<br>framstår som viktigt att redan nu ändra konkurrenslagen på det sättet att<br>det görs ett förtydligande så att det framgår av själva lagen vilka hänsyn<br>som kan tas vid fastställande av konkurrensskadeavgift. Mot bakgrund av<br>det anförda föreslår regeringen därför ett tillägg i 28 § konkurrenslagen<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>206</p>
<p>med innebörden att det vid fastställande av konkurrensskadeavgift skall Prop. 1999/2000:140<br>kunna tas hänsyn till om företaget i väsentlig mån underlättat utredningen<br>med avseende på den egna överträdelsen, och till andra försvårande eller<br>förmildrande omständigheter av betydelse.</p>
<h2>10 Kontroll på ort och ställe av statligt stöd</h2>
<h3>10.1 Gällande rätt</h3>
<h4>10.1.1 Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999<br>om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget</h4>
<p>Vid sidan av att utgöra ett samlande dokument för de förfaranderegler<br>och den praxis som utvecklats kring hanteringen av ärenden rörande stat-<br>ligt stöd, innebär rådets förordning också i vissa avseenden en skärpning<br>av regelverket. Motivet för att strama upp reglerna kan ses i ljuset av en<br>fördjupad integrering av den gemensamma marknaden där förekomsten<br>av otillåtna statliga stöd till enskilda företag på ett alltmer påtagligt sätt<br>riskerar att snedvrida konkurrensen. Mot bakgrund därtill av de stora<br>volymer stöd som alltjämt lämnas inom medlemsstaterna och understun-<br>dom problem att från kommissionens sida bedriva en tillräckligt effektiv<br>kontroll, så introduceras i förordningen en rätt för kommissionen att utfö-<br>ra kontroll på ort och ställe. Bestämmelsen, som återfinns i artikel 22, har<br>följande lydelse.</p>
<p>Kontroll på ort och ställe</p>
<p>1. När kommissionen hyser allvarliga tvivel om huruvida beslut om att inte göra invänd-<br>ningar, positiva beslut eller villkorliga beslut med avseende på individuellt stöd efterlevs,<br>skall den berörda medlemsstaten, efter att ha beretts tillfälle att lämna synpunkter, tillåta<br>kommissionen att avlägga kontrollbesök på ort och ställe.</p>
<p>2. De tjänstemän som har bemyndigats av kommissionen skall, for att kontrollera att det<br>berörda beslutet följs, ges befogenhet att</p>
<p>a) gå in i vilka lokaler och på vilken mark som helst som utnyttjas av det berörda före-<br>taget,</p>
<p>b) begära muntliga förklaringar på ort och ställe, och</p>
<p>c) granska räkenskaperna och andra affärshandlingar och göra eller begära kopior.</p>
<p>Om det är nödvändigt far kommissionen bistås av oberoende experter.</p>
<p>3. Kommissionen skall skriftligen och i god tid underrätta den berörda medlemsstaten om<br>kontrollbesöket på ort och ställe och de bemyndigade tjänstemännens och experternas iden-<br>titet. Om medlemsstaten i fråga har berättigade invändningar mot kommissionens val av<br>experter, skall experterna utses i samförstånd med medlemsstaten. De av kommissionens<br>tjänstemän och de experter som bemyndigats att utföra kontroll på ort och ställe skall upp-<br>visa en skriftlig fullmakt i vilken närmare anges föremålet för och syftet med besöket.</p>
<p>4. Tjänstemän som bemyndigats av den medlemsstat inom vars territorium kontrollbe-<br>söket skall göras får vara närvarande vid kontrollbesöket.</p>
<p>5. Kommissionen skall lämna medlemsstaten en kopia av alla rapporter som upprättas till<br>följd av kontrollbesöket.</p>
<p>6. Om ett företag motsätter sig ett kontrollbesök som har beslutats av kommissionen med<br>stöd av denna artikel, skall den berörda medlemsstaten ge den hjälp som behövs till de<br></p>
<p>207</p>
<p>tjänstemän och experter som bemyndigats av kommissionen for att de skall kunna genom- Prop. 1999/2000:140<br>föra köntrollbesöket. För detta ändamål skall medlemsstaterna, efter samråd med kommis-<br>sionen, vidta nödvändiga åtgärder inom arton månader efter det att denna förordning har<br>trätt i kraft.</p>
<p>Kommissionens möjlighet att genomfora kontrollbesök omfattar endast<br>granskning av individuella stöd, dvs. stöd som inte beviljas på grundval<br>av en stödordning och anmälningspliktiga utbetalningar av stöd på<br>grundval av en stödordning.</p>
<p>Det är kommissionen som fattar beslut om kontrollbesöket, som dock<br>skall föregås av att medlemsstaten lämnar sin tillåtelse till det. Besöket<br>skall genomföras av särskilt bemyndigade tjänstemän vid kommissionen<br>jämte eventuella experter som utsetts av kommissionen efter samråd med<br>medlemsstaten. Därutöver kan medlemsstaten bemyndiga tjänstemän att<br>närvara vid kontrollbesöket.</p>
<p>De tjänstemän som genomför kontrollbesöket skall av kommissionen<br>bl.a. ha getts befogenhet att hos berört företag gå in i lokaler m.m. samt<br>att granska räkenskaper och andra affärshandlingar. Vid kontrollbesöket<br>skall de av kommissionen bemyndigade tjänstemännen ha en skriftlig<br>fullmakt i vilken närmare skall anges föremålet för och syftet med be-<br>söket.</p>
<p>Problem kan dock uppstå om företaget motsätter sig ett kontrollbesök<br>genom att t.ex. inte medge tillträde till vissa utrymmen. Förordningen<br>föreskriver därför att kommissionen skall ges nödvändigt bistånd i sådana<br>situationer. Medlemsstaterna har att införa sådana åtgärder inom 18 må-<br>nader efter det att förordningen trätt i kraft.</p>
<h4>10.1.2 Svensk rätt</h4>
<p>I lagen (1994:1845) om tillämpningen av Europeiska gemenskapernas<br>konkurrens- och statsstödsregler finns vissa bestämmelser huvudsakligen<br>inom konkurrensområdet. Där regleras bl.a. möjligheten att fa bistånd när<br>kommissionen beslutat om undersökningar hos företag och företags-<br>sammanslutningar. Inom konkurrensområdet finns ett väl utvecklat sys-<br>tem med en behörig nationell myndighet med de uppgifter som framgår<br>av de gemensamma konkurrensreglerna. I Sverige är det Konkurrens-<br>verket som är behörig nationell myndighet. Det följer bl.a. direkt av EG-<br>rätten att myndigheten har en skyldighet att bistå kommissionen. Detta<br>torde även vara förklaringen till att den behöriga myndigheten i 3 § ovan<br>nämnda lag ges befogenheter som överensstämmer med dem som kom-<br>missionen har enligt t.ex. artikel 14 i rådets förordning 17/62.</p>
<p>Några motsvarande regler finns inte för statligt stöd. De regler som<br>finns i lagen rör huvudsakligen uppgiftsskyldighet för kommuner och<br>landsting om planerade stöd samt en möjlighet för regeringen att upphäva<br>vissa beslut om stöd.</p>
<p>Någon behörig myndighet med uppgifter motsvarande dem som Kon-<br>kurrensverket har finns inte på statsstödsområdet. Närings- och teknikut-<br>vecklingsverket (NUTEK) är central förvaltningsmyndighet för frågor<br>som gäller näringslivets utveckling, vilket bl.a. inbegriper ett ansvar för<br>att fördela statligt stöd till teknisk forskning och utveckling, för små och<br></p>
<p>208</p>
<p>medelstora foretag samt for regional utveckling. NUTEK har dessutom Prop. 1999/2000:140<br>övergripande uppgifter inom området som avser uppföljning och rappor-<br>tering av befintliga stöd.</p>
<h3>10.2 Förslag till lagstiftning</h3>
<p>Regeringens förslag: Kronofogdemyndigheten i Stockholm skall vid<br>behov lämna handräckning så att kommissionen kan genomfora ett<br>kontrollbesök. En uttrycklig hänvisning görs till de regler i utsök-<br>ningsbalken som gäller for sådan verkställighet som avses i 16 kap.<br>10 § samma balk, dock med begränsningen att det berörda företaget<br>inte skall underrättas.</p>
<p>Promemorian: Överensstämmer med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm, Arbetsmarknads-<br>styrelsen, Fiskeriverket, Konkurrensverket, Närings- och teknikutveck-<br>lingsverket, Riksrevisionsverket, Kronofogdemyndigheten i Stockholm,<br>Länsstyrelserna i västra Götaland, Värmland, Jönköpings samt Norrbot-<br>tens län och Svenska kommunförbundet tillstyrker eller har inte något att<br>erinra mot förslaget i promemorian.</p>
<p>Kommerskollegium har inget att erinra mot förslaget men har framfört<br>att artikelnumreringen i lagen bör överensstämma med nu gällande EG-<br>rätt.</p>
<p>Svea hovrätt har föreslagit att det i lagtexten anges att handräckning<br>endast skall ges om företaget motsätter sig kontrollbesöket.</p>
<p>Stockholms tingsrätt har pekat på att kommissionens beslut om under-<br>sökning och kontrollbesök gäller direkt, utan att något tillstånd från dom-<br>stol behöver inhämtas till skillnad från vad som gäller för Konkurrens-<br>verkets beslut enligt nationell lagstiftning. Tingsrätten menar att det är<br>svårt att förstå varför det skall ställas lägre krav på rättssäkerheten när det<br>är fråga om EG-rätt än när motsvarande institut regleras i den inhemska<br>rätten.</p>
<p>Kronofogdemyndigheten har framfört att det i lag generellt bör slås fast<br>att myndigheten vid handräckning enligt 16 kap. 10 § utsökningsbalken<br>skall ha rätt att besluta om försegling av utrymme eller lokal för en korta-<br>re tid.</p>
<p>Sveriges Industriförbund samt Svensk Handel och Tjänsteföretagen an-<br>ser att det i lagtexten bör läggas till att det företag hos vilket undersök-<br>ningen görs har rätt till juridiskt biträde under undersökningen.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Föreskrifter om skyldighet att under-<br>kasta sig kontrollbesök innebär myndighetsutövning, vilket kräver lag-<br>form. Rådets förordning är dock direkt gällande i Sverige varför ytter-<br>ligare åtgärder ej krävs i den delen. Det skall särskilt framhållas att det är<br>kommissionen som beslutar om kontrollbesöket och alltså inte någon<br>svensk myndighet. Medlemsstaten har endast att lämna kommissionen<br>tillåtelse att genomföra besöket. Någon formell grund att vägra kontroll-<br>besök på saknas. Kommissionens beslut kan överklagas till EG-dom-<br>stolen men verkställigheten skall dock fortgå.</p>
<p>209</p>
<p>Nationella tjänstemän ges i forordningen en rätt att närvara vid be- Prop. 1999/2000:140<br>söket. Dessa tjänstemän har inte några beslutsbefogenheter.</p>
<p>Rådets förordning beslutades före Amsterdamfördragets ikraftträdande,<br>vilket innebär att den i titeln fortfarande hänvisar till artikel 93 istället for<br>artikel 88 som artikeln omnumrerats till.</p>
<p>Rådets förordning medför ett behov av en bestämmelse om att kom-<br>missionen far vända sig till exekutiv myndighet, om tvångsmedel be-<br>höver användas för att den skall kunna fullfölja kontrollbesöket. Kom-<br>missionens behov av att tvångsvis kunna genomföra ett kontrollbesök bör<br>tillgodoses genom en bestämmelse om att handräckning kan begäras av<br>kronofogdemyndigheten på samma sätt som sker inom konkurrens-<br>området.</p>
<p>Av 3 kap. 2 § utsökningsbalken följer att verkställighet på grund av<br>utländsk exekutionstitel får äga rum här i riket enligt vad som framgår av<br>särskilda föreskrifter. Kommissionens beslut om kontrollbesök får enligt<br>utsökningsbalkens systematik anses vara en utländsk exekutionstitel.<br>Verkställighet av kommissionens beslut kan ske utan ytterligare reglering<br>eftersom kravet i utsökningsbalken på särskilda föreskrifter uppfylls ge-<br>nom den ovan föreslagna bestämmelsen.</p>
<p>Stockholms tingsrätt har framfört att det är svårt att förstå varför lägre<br>krav på rättssäkerhet skall ställas när det är fråga om EG-rätt än när det är<br>fråga om nationell rätt. Tingsrätten har framfört att t.ex. skall domstol<br>pröva behovet av en undersökning, som beslutats av Konkurrensverket,<br>enligt nationella konkurrensregler.</p>
<p>På konkurrensområdet (förordning nr 17/62) finns avgörande från EG-<br>domstolen, förenade målen 46/87 och 227/88, Hoechst AG mot Kommis-<br>sionen, som torde kunna ge viss vägledning även i fråga om kontrollbe-<br>sök. Rättsfallen rör en undersökning som beslutats av kommissionen.<br>Domstolen konstaterade att en nationell myndighet aldrig far göra en<br>prövning av nödvändigheten av den begärda åtgärden (undersökningen)<br>utan att denna prövning är förbehållen domstolen. En nationell myndig-<br>het kan dock kontrollera att åtgärden inte är godtycklig, att den står i pro-<br>portion till ändamålet med undersökningen och trygga att den nationella<br>rättens bestämmelser följs när åtgärden vidtas.</p>
<p>Såsom Svea hovrätt påpekat i sitt yttrande kan den enskildes skydd sä-<br>kerställas genom dels de synpunkter som regeringen har möjlighet att<br>lägga innan den lämnar tillstånd till kontrollbesök, dels de möjligheter<br>som företaget har att fora talan vid såväl nationella rättsinstanser som vid<br>EG:s forstainstansrätt. Den prövning som ankommer på kronofogde-<br>myndigheten är av begränsad omfattning. Kronofogdemyndigheten skall<br>självfallet inte medverka till åtgärder som inte omfattas av kommissio-<br>nens beslut eller som är uppenbart obefogade. Den fråga som väckts av<br>Stockholms tingsrätt är generell och kräver överväganden som inte ryms<br>inom det nu aktuella lagstiftningsärendet. Det kan dock konstateras att<br>EG-rätten inte synes ge utrymme for lika omfattande prövning av kom-<br>missionens beslut som t.ex. sker av Konkurrensverkets beslut om under-<br>sökning enligt nationell lagstiftning.</p>
<p>Reglerna i 16 kap. 10-12 §§ utsökningsbalken kommer att bli tillämp-<br>liga på handräckningsforfarandet, dock med de begränsningar som anges<br>nedan. Eftersom kommissionens besök syftar till att kontrollera att villkor<br></p>
<p>210</p>
<p>och liknande efterlevs är det oftast så att besöken måste genomforas utan<br>att företaget får kännedom om det i förväg. I annat fall kan företaget vidta<br>åtgärder for att försvåra kontrollen, t.ex. att gömma undan handlingar<br>eller flytta maskiner. Det är, såsom även påpekats av Svea hovrätt, stad-<br>gad praxis inom konkurrensområdet att det är kommissionen som för-<br>fogar över om det berörda företaget i förväg skall underrättas eller ej.<br>Därför bör, vilket även skett på konkurrensområdet, bestämmelsen ut-<br>formas så att kronofogdemyndigheten inte skall underrätta företaget om<br>handräckningsansökningen innan verkställighet sker.</p>
<p>Svea hovrätt har anfört att det i den föreslagna bestämmelsen uttryck-<br>ligen bör anges att handräckning skall ges om företaget motsätter sig<br>kontrollbesöket. Det följer av rådets förordning liksom av allmänna prin-<br>ciper om tvångsmedelsanvändning att kronofogdemyndigheten inte bör<br>vidta några verkställighetsåtgärder förrän behov av detta visat sig före-<br>ligga. Det torde därför inte finnas anledning for kronofogdemyndigheten<br>att dessförinnan fatta beslut om handräckning. Inom konkurrensområdet<br>har saken lösts på det sättet att kronofogdemyndigheten kontaktas i för-<br>väg i de fall motstånd kan befaras. När besöket skall äga rum följer repre-<br>sentanten med och ett eventuellt beslut om handräckning kan fattas på<br>platsen. Regeringen anser med hänsyn till ovanstående att det inte finns<br>behov av att införa de förändringar som föreslagits av Svea hovrätt.</p>
<p>Några remissinstanser anser att det av lagtexten bör framgå att berört<br>företag har rätt till juridiskt biträde under undersökningen. Vid kommis-<br>sionens undersökningar hos företag i samband med misstänkt över-<br>trädelse av konkurrensreglerna har företaget enligt kommissionens praxis<br>rätt att tillkalla ett juridiskt biträde att närvara vid undersökningen förut-<br>satt att undersökningen inte onödigt fördröjs. Frågan om en sådan rättig-<br>het skulle lagregleras diskuterades i samband med ändringar i lagen<br>(1992:1317) om ett ekonomiskt europeiskt samarbetsområde (prop.<br>1993/94:211). Regeringen fann dock att en sådan reglering skulle in-<br>skränka befogenheterna hos EFTA:s övervakningsmyndighet på ett sätt<br>som inte var förenligt med Sveriges åtaganden enligt EES- och övervak-<br>ningsavtalen. Inte heller i den nuvarande regleringen av kommissionens<br>rätt att få handräckning för att genomföra undersökningar finns en sådan<br>rätt inskriven.</p>
<p>Rådets förordning innehåller inte några bestämmelser om att ett kon-<br>trollbesök i något avseende får göras beroende av att berört företag öns-<br>kar tillkalla juridiskt biträde. Mot den bakgrunden anser regeringen sig<br>nu inte kunna uppställa ett sådant krav i lagtext. Regeringen utgår dock<br>ifrån att kommissionen kommer att tillämpa principen om rätt till juri-<br>diskt biträde även vid kontroller på ort och ställe av statliga stöd.</p>
<p>En följd av den föreslagna regleringen att kronofogdemyndigheten inte<br>skall underrätta företaget om att handräckning begärts är att företaget inte<br>kan förhindra att det uppkommer kostnader hos myndigheten genom fri-<br>villigt fullgörande. Det skulle inte vara tillfredsställande om företaget<br>tvingades att ersätta dessa kostnader och regeringen avser därför utvidga<br>det undantag från skyldigheten att betala s.k. grundavgift som finns i för-<br>ordningen (1992:1094) om avgifter vid kronofogdemyndigheterna till att<br>omfatta även dessa ärenden. Någon avgift skall således inte tas ut vid<br>handräckningen.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>211</p>
<p>Kronofogdemyndigheten i Stockholm har framfört att det i en generell Prop. 1999/2000:140<br>lagstiftning bör slås fast att myndigheten när handräckning lämnas med<br>stöd av 16 kap. 10 § utsökningsbalken har möjlighet att försegla utrymme<br>eller lokal för en kortare period. Kronofogdemyndigheten har upplyst att<br>den vid en verkställighet på konkurrensområdet funnit att försegling var<br>möjlig genom att tillämpa reglerna i 6 kap. 4 § utsökningsbalken analogt.<br>Det finns numera ett antal lagar där kronofogdemyndigheten lämnar<br>handräckning med stöd av bestämmelsen i 16 kap. 10 §. Frågan kräver<br>överväganden som ligger utanför ramen för detta lagstiftningsuppdrag<br>och något förslag i den delen läggs därför inte fram nu.</p>
<h3>10.3 Det praktiska förfarandet vid kontrollbesök</h3>
<p>Regeringens bedömning: Det är regeringen som bör lämna tillstånd<br>till kommissionen att genomföra ett kontrollbesök. Den därpå följande<br>hanteringen bör i normalfallet handhas av Närings- och teknikutveck-<br>lingsverket (NUTEK).</p>
<p>Promemorian: Överensstämmer med regeringens bedömning.</p>
<p>Remissinstanserna: Fiskeriverket anser att samråd även skall ske med<br>berörda expertmyndigheter och att företrädare från expertmyndighetema<br>ges möjlighet att närvara vid besöken. Länsstyrelsen i Värmland menar<br>att det vore värdefullt om länsledningen informeras innan en kontroll<br>eller liknande genomförs i länet. Övriga remissinstanser har inte haft nå-<br>got att invända mot promemorians bedömning.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Enligt förordningen skall kom-<br>missionen tillåtas att genomföra ett kontrollbesök. Det krävs alltså att<br>medlemsstaten lämnar tillstånd till att kommissionen skall fa genomföra<br>ett kontrollbesök. Kommissionen skall i god tid skriftligen underrätta<br>medlemsstaten om kontrollbesöket. Eventuella experter som skall närvara<br>utses i samförstånd med medlemsstaten om den har berättigade invänd-<br>ningar mot kommissionens val. Dessutom har medlemsstaten möjlighet<br>att bemyndiga tjänstemän att närvara vid kontrollbesöket. Det är alltså<br>flera frågor som medlemsstaten har att ta ställning till och besluta om.</p>
<p>EG:s statsstödsregler uppställer inte, såsom konkurrensreglerna, krav<br>på att det skall finnas en behörig myndighet i medlemsstaten som skall<br>bistå kommissionen. Istället är det medlemsstaten direkt som är kommis-<br>sionens motpart och som har ansvaret för att statsstödsreglema efterlevs.<br>Det bör därför vara regeringen som lämnar kommissionen tillstånd till att<br>genomföra kontrollbesöket.</p>
<p>Den mer praktiska hanteringen av besöket, såsom vilka som bör när-<br>vara samt att kommissionen ges nödvändig assistans, bör dock överlåtas<br>på en myndighet.</p>
<p>Mot bakgrund av den roll som NUTEK numera har inom statsstödsom-<br>rådet torde det i normalfallet vara lämpligt att regeringen i samband med<br>att tillåtelse lämnas till besöket ger NUTEK i uppdrag att handha ärendet<br>och i samråd med ansvariga departement och berörda myndigheter, utse<br>de nationella experter som skall närvara vid besöket. Det är inte givet<br></p>
<p>212</p>
<p>vilka detta bör vara från gång till annan. Vanligen torde det dock vara Prop. 1999/2000:140<br>tjänstemän från myndigheter med särskild kunskap inom aktuellt område.</p>
<p>Det finns anledning anta att tjänstemän från NUTEK regelmässigt kom-<br>mer att närvara. Vilka kontakter som i övrigt bör tas far avgöras i det en-<br>skilda fallet.</p>
<p>Den praktiska hantering som ärendet kommer att medföra är också att,<br>när så bedöms nödvändigt, ansöka om handräckning av kronofogdemyn-<br>digheten.</p>
<h2>11 Taxi samverkan</h2>
<h3>11.1 Bakgrund</h3>
<h4>11.1.1 Rättsutvecklingen</h4>
<p>I Konkurrensverkets allmänna råd (KKVFS 1993:6) informerade ver-<br>ket om hur man tolkade begreppet ”märkbart sätt” vid samverkan mellan<br>små och medelstora lastbils- eller taxiåkerier för central fördelning av<br>transportuppdrag och därtill knuten verksamhet. I dessa allmänna råd<br>uttryckte verket att man ansåg att den s.k. relevanta marknaden för be-<br>ställningscentraler skulle utgöras av taxitransporter i det län där be-<br>ställningscentralen hade sin huvudsakliga verksamhet.</p>
<p>Målet Taxisamordning Skellefteå AB (MD 1996:15) gällde en ansökan<br>om individuellt undantag enligt 8 § konkurrenslagen för samordnad verk-<br>samhet med gemensam beställningscentral m.m. i Taxisamordning Skel-<br>lefteå AB (TSAB).</p>
<p>Konkurrensverket ansåg att den relevanta marknaden för TSAB:s taxi-<br>samarbete var taxitransporter i Västerbottens län. Verket beviljade un-<br>dantag.</p>
<p>Finnfors Taxi AB överklagade verkets beslut till Stockholms tingsrätt.<br>Tingsrätten fastställde den relevanta geografiska marknaden för sam-<br>arbetet till Skellefteå kommun. På den marknaden hade TSAB en stark<br>ställning. Tingsrätten ansåg därför att undantag inte kunde beviljas och<br>undanröjde således verkets beslut.</p>
<p>TSAB överklagade till Marknadsdomstolen. Marknadsdomstolen ansåg<br>att samarbetet omfattade nästan alla taxiföretag i Skellefteå kommun.<br>Domstolen avgränsade i likhet med tingsrätten den relevanta geografiska<br>marknaden till Skellefteå kommun. Domstolen ansåg att konkurrensen<br>mellan taxiföretagen i stort sett upphävdes. Samarbetet medförde därför,<br>enligt Marknadsdomstolen, att en monopolliknande situation uppstod<br>beträffande privata taxiresor med startpunkt i tätorten. TSAB fick därför<br>en dominerande ställning i kommunen som helhet. Samarbetet ansågs av<br>domstolen ge de deltagande företagen möjlighet att sätta konkurrensen ur<br>spel för en väsentlig del av nyttighetema i fråga. Marknadsdomstolen<br>lämnade därför TSAB:s överklagande utan bifall.</p>
<p>213</p>
<p>Konkurrensverket har härefter återkallat det allmänna rådet vad avser<br>taxisamverkan. Verket har också meddelat ett stort antal beslut rörande<br>viss samverkan inom beställningscentraler. För en utförligare genomgång<br>hänvisas till Ds 1998:72, s. 151-162.</p>
<p>Under hösten 1999 har Marknadsdomstolen meddelat beslut bl.a. i frå-<br>ga om visst samarbete inom Taxi Uddevalla och Taxi Västerås, MD<br>1999:15 och MD 1999:16. Ytterligare några ärenden forväntas bli av-<br>gjorda av Marknadsdomstolen inom en nära framtid.</p>
<h4>11.1.2 Förhållandena före omregieringen m.m.</h4>
<p>Före omregleringen av taximarknaden gällde enligt 1979 års yrkestrafik-<br>lagstifining bestämmelser om bl.a. trafikeringsplikt, trafikområde, kom-<br>menderingsplan, uppställningsplats för fordon och skyldighet för till-<br>ståndshavare att tillhöra en beställningscentral. Vidare var prissättningen<br>reglerad genom att en statlig myndighet fastställde för hela landet gällan-<br>de maximitaxor. Taximarknaden var således hårt reglerad. Bland annat<br>var bilarnas antal, geografiska fördelning och taxor reglerade. Verksam-<br>heten skulle organiseras i en taxiförening och åkarna skulle tillhöra en<br>beställningscentral inom det område där de verkade. Dessutom var det<br>nödvändigt med en beställningscentral som kunde fördela intäkterna på<br>ett ”rättvist” sätt - systemet byggde på att de mycket lönsamma körning-<br>arna skulle subventionera de olönsamma.</p>
<p>Regleringen innebar att taxiåkama skyddades från konkurrens. Taxor-<br>na sattes så att ett överskott uppkom på lönsamma tider, vilket skulle<br>täcka de förluster som åkaren fick vidkännas när han enligt kom-<br>menderingsplanen tvingades köra på olönsamma tider. Kunderna - främst<br>i tätorterna - klagade på dålig service. Klagomålen gällde att det var svårt<br>att komma fram till växeln för att beställa en bil och att om man lyckades<br>beställa en bil väntetiden inte sällan var lång. Ibland dök bilen över-<br>huvudtaget inte upp. Den hårda regleringen lade hinder i vägen for före-<br>tagen att profilera sig, eftersom de var tvungna att tillhöra en beställ-<br>ningscentral och hålla samma pris. Regleringen gjorde det också svårt for<br>kommuner och landsting att upphandla samhällsbetalda resor till accep-<br>tabla priser.</p>
<p>Genom omregleringen den 1 juli 1990 avskaffades prövningen av hur<br>många taxifordon som skulle tillåtas verka inom ett område, trafikom-<br>rådena och kommenderingsplanema. Varje taxiägare fick rätt att sätta sitt<br>eget pris samt att avgöra hur många bilar som skulle vara i trafik och när<br>man skulle köra. Vidare slopades kravet på tillhörighet till en beställ-<br>ningscentral.</p>
<h4>11.1.3 Taximarknaden efter om regleringen</h4>
<p>Taximarknaden i Sverige kan nu beskrivas som ett stort antal lokala<br>taximarknader med mycket varierande förutsättningar. Kundunderlaget<br>skiftar kraftigt mellan tätbefolkade områden och glesbygd. Dessutom<br>dominerar olika typer av kundgrupper i olika delar av landet. På många<br>platser är de samhällsbetalda taxitransporterna (färdtjänst, skolskjutsar<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>214</p>
<p>och skolresor) den huvudsakliga intäktskällan. I vissa glesbygds- Prop. 1999/2000:140<br>kommuner är andelen nära 90 procent av taxiföretagens intäkter och de<br>samhällsbetalda resorna är således närmast en förutsättning för taxiföre-<br>tagens existens i dessa regioner. Taxitransporter som bekostas av privat-<br>personer och företag (s.k. privatresor) kan i dessa regioner betraktas som<br>ett komplement till den övriga verksamheten. Den begränsade omfatt-<br>ningen av privatresor i glesbygd skulle kunna hänföras till de stora av-<br>stånden som innebär att det är kostsamt att företa resor med taxi. I de<br>större städerna är bilden en helt annan. Där kan andelen samhällsbetalda<br>taxiresor uppskattas till 25-30 procent.</p>
<p>På taximarknaden finns huvudsakligen två slags företag, s.k. beställ-<br>ningscentraler och enskilda taxiföretag. Varje taxiföretag äger en eller<br>flera taxibilar. En vanlig organisationsform är att beställningscentralen<br>ägs gemensamt av taxiföretagen. Det förekommer också att den drivs<br>som ett fristående företag till vilket taxiföretagen mot en avgift kan an-<br>sluta sig. Även andra former kan tänkas. Antalet beställningscentraler i<br>Sverige, av lite mer fast karaktär, uppgår till cirka 300.</p>
<h4>11.1.4 Beställningscentralen på den omreglerade taximarknaden</h4>
<p>Under många år har alltså beställningscentralema varit en självklar del av<br>strukturen på taximarknaden. Därför är det kanske inte så förvånande att<br>de finns kvar, särskilt som de etablerade beställningscentralema fick be-<br>hålla sina kanske viktigaste resurser - inarbetade och välkända telefon-<br>nummer. Att ringa taxi var och förblev för många taxikunder detsamma<br>som att slå det välkända numret, trots att det efter omregleringen fanns<br>flera alternativ.</p>
<p>Samarbetet mellan små taxiföretag i en beställningscentral leder gene-<br>rellt sett, och inom en viss ram, till förbättringar av produktionen genom<br>att samarbetet ökar möjligheten till ett mer rationellt utnyttjande av for-<br>donsbeståndet. Kärnan i beställningscentralen är någon form av tele-<br>fonväxel. Det är dit som kunderna ringer när de vill ha tag på en taxi.<br>Beställningscentralen har kontakt med de bilar som är anslutna, och för-<br>medlar den aktuella beställningen till någon av dem. Utöver att förmedla<br>telefonbeställningar så svarar beställningscentralen i många fall för ge-<br>mensamma inköp till de anslutna åkerierna, gemensam marknadsföring,<br>administrativ service, utbildning etc. Beställningscentralema bestämmer<br>ofta priset för transporterna genom att tillämpa gemensamma prislistor.<br>Samarbetet ger också små taxiföretag möjlighet att lämna kon-<br>kurrenskraftiga anbud på bl.a. samhällsbetalda transporter. Vidare ges<br>mindre företag genom samarbetet möjlighet till investeringar i och ut-<br>nyttjande av modem teknik som de sannolikt annars inte hade haft, vilket<br>innebär ökad effektivitet och lägre kostnader.</p>
<p>Vidare ansvarar man för bemanningsplaner där det bestäms hur många<br>bilar som skall vara i trafik vid olika tidpunkter.</p>
<p>För den del av beställningscentralen som fungerar som förmedlings-<br>eller mäklartjänst finns det tydliga ekonomiska motiv, såväl för kunder<br>och åkerier som för samhället. Precis som liknande tjänster på andra<br>marknader (börs- och fastighetsmäklare, arbetsförmedling, resebyråer<br></p>
<p>215</p>
<p>etc.) bidrar de till att minska de s.k. transaktionskostnaderna för både<br>köpare och säljare. Tack vare beställningscentralen slipper taxikunden<br>ringa runt till vart och ett av taxiåkeriema och fråga om de har någon bil i<br>närheten som vill köra till den aktuella adressen. Det spar tid vid beställ-<br>ningen (minskar sökkostnadema) och ökar sannolikheten att snabbt hitta<br>en lämplig bil (minskar väntetiden). På motsvarande sätt minskar det den<br>enskilde taxiförarens svårigheter att hitta en lämplig kund.</p>
<h4>11.1.5 Det samhällsekonomiska perspektivet</h4>
<p>Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv kan man säga att beställnings-<br>centralema bidrar till att resurserna (förarna och bilparken) utnyttjas mer<br>effektivt. På så sätt kan tomkömingama minska. Förutom de effektivi-<br>tetsvinster och det ökade utbud detta leder till innebär det också att väl-<br>färd skapas i form av en bättre miljö. Samtidigt måste man komma ihåg<br>att det inte är fråga om några unika tjänster som inte skulle gå att organi-<br>sera på annat sätt än genom beställningscentraler. Efter omregleringen är<br>sålunda inte alla taxiåkare anslutna till en beställningscentral.</p>
<p>För kundernas del är det intressant om samarbetet leder till sänkta pri-<br>ser på taxiresorna. Det finns dock inget direkt samband mellan taxi-<br>åkarnas kostnader och priset på resorna. Bara på en marknad med effek-<br>tiv konkurrens finns det skäl att tro att sänkta kostnader innebär lägre<br>priser. Det är också utgångspunkten för konkurrenslagens förbud mot<br>konkurrensbegränsande samarbete mellan företag. I brist på konkurren-<br>stryck på marknaden finns således en risk att besparingarna stannar hos<br>åkeriernas ägare i form av högre vinster, eller hos de anställda genom<br>högre löner.</p>
<p>Att enskilda företag (taxiåkerier) kommer överens om gemensamma<br>prislistor och körscheman hindrar dock den grundläggande idén med fri<br>konkurrens. Omregleringen syftade bl.a. till att ta bort de formella regler<br>som skyddade beställningscentralemas monopol. Effekten blir självklart<br>begränsad om de ersätts med informella spelregler som leder till högre<br>priser än vad som är möjligt vid effektiv konkurrens. Under vissa förut-<br>sättningar kan vidare en dominerande beställningscentral fungera som ett<br>skydd mot nya konkurrenter, genom att på olika sätt hindra eller försvåra<br>för nya taxiföretag att utmana marknaden.</p>
<p>På grund av de brister i marknadens funktionssätt detta speglar ur ett<br>samhällsekonomiskt perspektiv skisserades det i promemorian på vilka<br>alternativ till den rådande marknadssituationen som borde kunna växa<br>fram.</p>
<p>En intressant framtidsutveckling på marknaden vore, enligt promemo-<br>rian, om själva förmedlingstjänsten - alltså i princip de nuvarande taxi-<br>växlarnas funktion — skildes från själva nyttigheten. Att offentligt reglera<br>detta konstaterades dock vara en alltför ingripande åtgärd, varför något<br>förslag inte lämnades i den delen.</p>
<p>Av intresse i sammanhanget är också att Vägverket, efter samråd med<br>Konsumentverket, har utfärdat nya föreskrifter om taxitrafik (VVFS<br>1999:177). Regler rörande prisinformation kommer att träda i kraft den<br>1 november 2000 och innebär bl.a. att jämförpriser införs. Syftet med<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>216</p>
<p>detta är att konsumenterna skall få en bättre prisinformation men även att Prop. 1999/2000:140<br>konkurrensen skall förbättras då konsumenterna far lättare att göra ratio-<br>nella val.</p>
<p>Frågan om huruvida krav på obligatorisk anslutning till beställnings-<br>centraler skall återinföras har utretts och har resulterat i ett betänkande<br>från 1998 års Taxiutredning. Utredningen fastslår att tillräckliga skäl för<br>ett obligatorium inte föreligger och att anslutningar även fortsättningsvis<br>skall ske på frivillig väg. Utredningen pekar på en del åtgärder som<br>skulle kunna vidtas för att råda bot på de problem som trots allt upplevs<br>finns inom branschen, särskilt förekomsten av oredovisade intäkter. Ett<br>förslag till åtgärd är att all information från taxametern skall tömmas till<br>en tömningscentral. Förutsättningarna för inrättandet av tömningscentra-<br>ler kommer att övervägas närmare i departementet.</p>
<h3>11.2 Behovet av lagstiftningsåtgärder</h3>
<p>Taxiföretagens samarbete prövas idag i anslutning till det generella för-<br>budet i 6 § konkurrenslagen och i form av individuella undantag. Mot<br>bakgrund av de redovisade förhållandena i mindre tätbefolkade områden<br>kan frågan ställas om det finns behov av konkreta generellt utformade<br>spelregler för taxi företagens samarbete.</p>
<p>Enligt promemorian framträder i dessa avseenden allt tydligare behovet<br>av ett klart regelverk som tillgodoser flera mål. Ett mål är upprätthållan-<br>det så långt det är möjligt av en effektiv konkurrens inom taxinäringen.<br>Ytterligare ett mål är det samhälleliga intresset av tillgång till taxiservice<br>även i mindre tätbefolkade områden i Sverige. Ett annat mål är att skapa<br>den förutsebarhet som näringen rimligen bör ges.</p>
<p>Ännu har inte någon praxis utformats när det gäller tillämpningen av<br>konkurrenslagen på samarbete mellan taxiföretag i sådana områden. Det<br>har således ännu inte prövats hur ett samarbete skall bedömas om alter-<br>nativet till samarbetet inte skulle innebära någon reell konkurrens, utan<br>att inga eller fa taxitjänster utbjuds överhuvudtaget.</p>
<p>Regeringen anser att det kan ta lång tid innan en sådan praxis utformas<br>som skapar närmare klarhet om vilka slutsatser sådana mer kvalitativa<br>överväganden (dvs. prövning av verkliga effekterna) kan leda till när det<br>gäller konkurrenslagens tillämplighet på taxisamverkan. Det är inte ute-<br>slutet att en sådan rättspraxis kan utvecklas, med innebörden att det<br>grundläggande förbudet i konkurrenslagen inte är tillämpligt på grund av<br>att sådan samverkan inte är konkurrensbegränsande i lagens mening, ef-<br>tersom frånvaron av denna samverkan ej kan skapa reell konkurrens. Det<br>är dock ovisst om så kommer att ske. Det är vidare förenat med resur-<br>skrävande insatser att ansöka om icke-ingripandebesked hos Konkur-<br>rensverket. Detta belastar särskilt de små företagen. Därtill kräver ären-<br>dehanteringen resurser hos Konkurrensverket och berörda domstolar.</p>
<p>Det är oklart om det nu gällande regelverket kan ge tillräckligt ut-<br>rymme för att tillgodose målet om tillgång till taxiservice i mindre tät-<br>befolkade områden i Sverige. Det är också så att osäkerheten för en nä-<br>ring, inte minst för den ifrågavarande med många små företag, kan leda</p>
<p>217<br></p>
<p>till förluster både för företagen och samhällsekonomin om den blir ut- Prop. 1999/2000:140<br>sträckt i tiden.</p>
<p>Mot denna bakgrund finns det i sig starka skäl att skapa tydlighet ge-<br>nom införandet av nya regler. Det pågående reformarbetet inom EU på<br>konkurrensområdet behöver dock uppmärksammas.</p>
<p>De centrala förbuden i den svenska konkurrenslagen har utformats ef-<br>ter förebild av artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget. Vid införandet av den<br>svenska konkurrenslagen uttalades att EG-rättslig praxis bör få stor bety-<br>delse (prop. 1992/93:56). Enligt rättspraxis från EG-domstolen kan na-<br>tionella regler tillämpas i fråga om effekter inom en medlemsstat av vid-<br>tagna konkurrensbegränsningar. De nationella reglerna får dock inte till-<br>lämpas i det enskilda fallet på ett sätt som strider mot den fulla och en-<br>hetliga tillämpningen av EG:s konkurrensregler.</p>
<p>När det gäller det lämpliga i att utfårda särskilda regler i fråga om viss<br>samverkan inom taxibranschen bör också beaktas att kommissionens po-<br>licy vid utformningen av nya regler inom EU på konkurrensområdet har<br>en annan inriktning. Där ersätts mer bransch- eller distributionsspecifika<br>gruppundantag med mera generellt utformade gruppundantag. T.ex. har<br>kommissionen nyligen beslutat om ett nytt s.k. paraplygruppundantag för<br>vertikala konkurrensbegränsningar, eftersom man anser det vara sam-<br>hällsekonomiskt skadligt att ha ett regelverk som tenderar att allt för<br>mycket i detalj styra marknadsaktörernas avtal och agerande på markna-<br>den.</p>
<p>I promemorian framhålls följande. Även om särskilda regler för den<br>svenska taxinäringen således inte har direkt stöd i den EG-rättsliga ut-<br>vecklingen på konkurrensrättens område föreligger självklart inga hinder<br>mot att, där det finns tillräckligt starka sakskäl grundade på förhållandena<br>i Sverige, tillskapa särskilda regler med beaktande av nämnda aspekter.<br>Givetvis kan som nyss nämnts inte nya svenska regler tillämpas på ett sätt<br>i det enskilda fallet som strider mot den fulla och enhetliga tillämpningen<br>av EG:s konkurrensregler. På ifrågavarande område torde dock risken för<br>sådana konflikter vara liten. EG:s konkurrensregler kommer nämligen<br>inte att aktualiseras med mindre än att det s.k. samhandelskriteriet är<br>uppfyllt, vilket synes vara mindre sannolikt i taxibranschen. Möjligen kan<br>gemenskapsreglema bli tillämpliga på samarbete vid landsgränsema.</p>
<p>Flera remissinstanser, bl.a. Konkurrensverket och flera advokatbyråer,<br>är kritiska till ett införande av regler för viss taxisamverkan mot bak-<br>grund av inriktningen av det pågående arbetet inom EU.</p>
<p>Regeringen vill framhålla följande. Vad det handlar om är införandet<br>av regler där intresset av konkurrens så långt möjligt kan förenas med<br>intresset av tillgång till taxiservice på orter främst i glesbygd där förut-<br>sättningarna för konkurrens är svag. Det finns därtill ett behov av klarhet<br>om vilka regler som näringen har att följa. I Sverige, till skillnad från i de<br>allra flesta medlemsstaterna i EU, är taximarknaden avreglerad. Där<br>taximarknaderna är reglerade får övergripande konkurrensregler mycket<br>liten betydelse. I Sverige, där konkurrenslagen tillämpas till följd av att<br>marknaden är avreglerad, motsvarar den materiella förbudsregeln i 6 §<br>konkurrenslagen i huvudsak artikel 81.1 i EG-fördraget, med undantag<br>för det samhandelsrekvisit som uppställs i artikel 81.1. Detta får till följd<br>att 6 § konkurrenslagen gäller även samarbete på mycket lokala markna-<br></p>
<p>218</p>
<p>der i mindre tätbefolkade områden, om samarbetet kan anses märkbart Prop. 1999/2000:140<br>konkurrensbegränsande.</p>
<p>För de enskilda små foretag det här uppenbarligen är fråga om torde<br>stora svårigheter föreligga att avgöra huruvida samarbetet är konkurrens-<br>begränsande i konkurrenslagens mening.</p>
<p>Enligt regeringens uppfattning är det av regional- och småföretags-<br>politiska skäl angeläget att taxiverksamhet i glesbygd och på mindre orter<br>kan bedrivas inom ramen för ett regelsystem som tar hänsyn till att de<br>särskilda förutsättningarna for sådan verksamhet under vissa förhållanden<br>kräver samarbete om taxiservice skall kunna tillhandahållas.</p>
<p>Även med beaktande av det pågående arbetet inom EU blir slutsatsen<br>därför att övervägande skäl talar for att nu föreslå särskilda regler, av det<br>nämnda slaget, på konkurrensrättens område for viss taxisamverkan.</p>
<h3>11.3 Undantag från förbudet i 6 § konkurrenslagen för<br>viss taxisamverkan</h3>
<p>Regeringens förslag: Ett undantag från förbudet i 6 § konkurrenslagen<br>införs för skriftligt avtal mellan taxiföretag eller mellan en beställnings-<br>central och taxiföretag om avtalet</p>
<p>1. avser gemensam transportverksamhet genom samverkan i en beställ-<br>ningscentral eller på annat sätt i syfte att uppnå effektivitetsvinster eller<br>andra sådana ekonomiska fördelar,</p>
<p>2. behövs for att tillgodose det samhälleliga intresset av tillgång till<br>taxiservice, och</p>
<p>3. omfattar högst 30 taxifordon.</p>
<p>Promemorian: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Många, däribland Sveriges Advokatsamfund,<br>Vägverket, Glesbygdsverket, NUTEK, Konsumentverket, Länsstyrelserna<br>i Dalarna respektive Jämtland, Sveriges Industriförbund, LO, Stockholms<br>tingsrätt och Transportarbetareförbundet, tillstyrker eller har ingen erin-<br>ran mot promemorieforslaget. Flera framhåller särskilt vikten av att hän-<br>syn tas till förhållandena i glesbygd.</p>
<p>Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms Universitet samt flera ad-<br>vokatfirmor avstyrker förslaget. Konkurrensverket är negativt.</p>
<p>Svenska Taxiförbundet anser att det föreslagna undantaget i konkur-<br>renslagen skall omfatta beställningscentraler där de ingående företagens<br>sammanlagda omsättning understiger 4 000 basbelopp. I andra hand me-<br>nar man att gränsen skall sättas vid beställningscentraler med högst 200<br>taxifordon.</p>
<p>Svenska kommunförbundet anser att utredningen borde kompletteras<br>med en kartläggning av hur konkurrensförhållandena på mindre orter<br>skulle komma att utvecklas om förslaget genomförs.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: De skäl som i föregående avsnitt re-<br>dovisats för införandet av särskilda regler for viss taxisamverkan avser<br>främst den oklarhet som i dagsläget råder om hur långt konkurrenslagens<br>regler är tillämpliga på viss samverkan mellan taxiföretag i mindre tät-<br>befolkade delar av Sverige. En konflikt kan där uppkomma mellan å ena<br></p>
<p>219</p>
<p>sidan det samhälleliga intresset av tillgång till taxiservice och å andra Prop. 1999/2000:140<br>sidan intresset av en effektiv konkurrens. I den mån ett krav på konkur-<br>rens i meningen förbud mot samverkan mellan flera företag eller grupper<br>av företag far den faktiska konsekvensen att tillgången till taxiservice helt<br>eller delvis måste upphöra, bör det av konkurrenslagen framgå under vil-<br>ka förhållanden förbudet i 6 § konkurrenslagen inte är tillämpligt.</p>
<p>En översiktlig kartläggning av antalet beställningscentraler i Sverige<br>visar att knappt 70 procent av antalet beställningscentraler har högst 20<br>registrerade taxifordon, att drygt 80 procent har 30 registrerade fordon<br>samt att ca 85 procent har högst 40 registrerade fordon .</p>
<p>I storstadsområdena finns en handfull grupper av taxiföretag med ett<br>mycket stort antal registrerade fordon. Den största har cirka 1 600 regist-<br>rerade fordon.</p>
<p>Många kommuner utanför storstadsområdena och vissa städer med ett<br>relativt stort befolkningsunderlag har en dominerande beställningscentral<br>med hög eller mycket hög andel av den lokala marknad där den är verk-<br>sam. Det förefaller inte sannolikt att flertalet av dessa skulle kunna få<br>icke-ingripandebesked eller individuella undantag enligt konkurrenslagen<br>för sitt samarbete. Det är därför inte möjligt att på den grunden och inom<br>det nuvarande konkurrensrättsliga systemets ram utfärda ett gruppun-<br>dantag avseende samverkan mellan taxiföretag i mindre tätbefolkade de-<br>lar av Sverige, eftersom den legala grunden för utfärdandet av gruppun-<br>dantag är att dessa avser avtal som uppfyller förutsättningarna för indivi-<br>duella undantag i 8 § konkurrenslagen.</p>
<p>För att uppnå en situation som tryggar tillgång till taxiservice i mindre<br>tätbefolkade områden och som skyddar konkurrensintresset så långt som<br>möjligt måste således en annan väg väljas. Ett sätt vore att undanta sådan<br>samverkan mellan taxiföretag som är av mindre omfattning men som<br>medför effektivitetsvinster eller andra sådana ekonomiska fördelar. Ett<br>sådant undantag bör även ta hänsyn till att det kan behövas ett antal for-<br>don i en beställningscentral för att ekonomiskt kunna bära vissa gemen-<br>samma funktioner m.m. Det bör också förutsättas att samverkan behövs<br>för att tillgodose det samhälleliga intresset av tillgång till taxiservice.</p>
<p>I promemorian redovisades det att avgränsningen kunde tänkas ske ge-<br>nom ett omsättningskriterium. Det ansågs emellertid svårt av flera or-<br>saker. Bland annat kunde ett sådant kriterium fa den olyckliga konsek-<br>vensen att det blir ett incitament till att inte redovisa alla uppdrag. Vidare<br>kunde det leda till sådana tillämpningssvårigheter som förekommit i någ-<br>ra ärenden, där olika uppgifter förelegat i fråga om de samverkande tax-<br>iföretagens totala omsättning. Vissa tröskeleffekter skulle troligen också<br>uppkomma.</p>
<p>Regeringen instämmer i dessa slutsatser.</p>
<p>I promemorian ansågs det i stället att reglerna lämpligen borde utfor-<br>mas så att undantaget omfattar centraler med ett visst antal registrerade<br>taxifordon, låt vara att gränsen för vad som skall undantas i någon ut-<br>sträckning blir skönsmässig och att vissa tröskeleffekter uppkommer.</p>
<p>Huvuddelen av remissinstanserna har inte haft någon erinran mot detta.<br>Ett par remissinstanser förordar i stället en marknadsandelsgräns.</p>
<p>Regeringen anser i likhet med förslaget i promemorian att reglerna<br>lämpligen kan utgå från antalet taxifordon.</p>
<p>220</p>
<p>Enligt promemorian föreföll vid en samlad bedömning en gräns på 25<br>registrerade fordon sakligt motiverad. Effekten av ett sådant undantag<br>torde bli att det genom undantaget klargörs att ett stort antal beställnings-<br>centraler huvudsakligen i mindre tätbefolkade områden av Sverige inte<br>omfattas av förbudsregeln i 6 § konkurrenslagen, givet av att vissa ytter-<br>ligare förutsättningar är uppfyllda. Detta svarar mot de behov och motiv<br>som redovisats tidigare. Visserligen kommer en så stor andel av antalet<br>beställningscentraler som 70-80 procent att omfattas, men räknat på om-<br>sättningen i branschen kommer det att motsvara en avsevärt mindre del<br>av marknaden med tanke på att större beställningscentraler i många fall<br>har en väsentligt högre omsättning, anfördes det ytterligare.</p>
<p>Svenska Taxiförbundet menar att de 75 procent av Sveriges beställ-<br>ningscentraler som skulle omfattas av de föreslagna undantagsreglerna<br>endast representerar 10 procent av beställningscentralemas samlade om-<br>sättning.</p>
<p>Några remissinstanser anser att underlaget i promemorian inte över-<br>tygande kunnat motivera varför undantaget skall vara avgränsat vid 25<br>taxifordon. Sveriges Industriförbund anser att gränsen förefaller rimlig,<br>även om den är godtycklig. Förbundet menar att gränsen ger uttryck för<br>samhällsintresset av beställningscentral också på mindre marknader sam-<br>tidigt som konkurrerande beställningscentraler skall vara regeln på större<br>marknader, eftersom det på sådana marknader finns större förutsättningar<br>för minst två konkurrerande beställningscentraler. Landstingsförbundet<br>anser att det kan finnas skäl att sätta gränsen lägre i all synnerhet som den<br>kommer att omfatta 70-80 procent av antalet beställningscentraler.</p>
<p>Regeringen anser att det ligger i sakens natur att gränsen i någon mån<br>måste bli godtycklig. Att fullt ut överblicka samtliga konsekvenser denna<br>gräns far för varje enskilt samarbete är självfallet inte möjligt. Vid den<br>samlade bedömning regeringen har att göra - med beaktande av olika<br>aspekter - är avgränsningen i promemorieförslaget ett tänkbart alternativ.<br>För att säkerställa syftet att bestämmelsen far avsedd effekt bör dock en-<br>ligt regeringens mening regeln justeras något så att den avser högst 30<br>taxifordon.</p>
<p>Regeringen föreslår därför att ett undantag från förbudet i 6 § konkur-<br>renslagen införs för sådana skriftliga avtal mellan taxiföretag eller mellan<br>en beställningscentral och taxiföretag som avser gemensam transport-<br>verksamhet genom samverkan i en beställningscentral eller på annat sätt i<br>syfte att uppnå effektivitetsvinster eller andra sådana ekonomiska förde-<br>lar, som behövs för att tillgodose det samhälleliga intresset av tillgång till<br>taxiservice, och som omfattar högst 30 taxifordon.</p>
<p>Innebörden av det sagda blir att undantaget kan komma att omfatta oli-<br>ka typsituationer. Den vanligaste med nuvarande marknadsstruktur torde<br>vara ett samarbete inom en beställningscentral mellan taxiföretag. En<br>annan situation kan vara att en grupp av taxiföretag inom en beställ-<br>ningscentral ingår skriftligt avtal om hur vissa tjänster skall tillhanda-<br>hållas vid sidan av beställningscentralen. Det bör därför inte uppställas<br>ett krav att samtliga i beställningscentralen ingående taxiföretag skall<br>delta i varje form av samarbete som sker mellan företagen för att sam-<br>arbetet skall omfattas av undantaget från konkurrenslagen. Det är dock<br>viktigt att understryka att undantag endast gäller i den utsträckning avta-<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>221</p>
<p>let uppfyller samtliga tre kriterier i undantagsbestämmelsen. Det första<br>kravet innebär att taxiföretagens samverkan skall syfta till att uppnå eko-<br>nomiska fördelar som inte hänför sig till möjligheter till överpriser till<br>följd av marknadsmakt, utan till effektivitetsvinster. Detta och den när-<br>mare innebörden av de två andra rekvisiten utvecklas i författningskom-<br>mentaren.</p>
<p>Regeringen vill understryka att i den mån ett företag har en domine-<br>rande ställning på sin lokala marknad regeln om missbruk av en domine-<br>rande ställning dock alltjämt är tillämplig. Konkurrensverket har t.ex. i<br>ett ärende ålagt bolaget i fråga vid vite att vid anbudsgivning inte till-<br>lämpa ett rabattsystem som var utformat så att rabatt lämnades om kun-<br>den köpte hela sitt behov av de taxitransporter som omfattades av upp-<br>handlingen från företaget. Förfarandet ansågs av Konkurrensverket utgö-<br>ra missbruk av bolagets dominerande ställning.</p>
<h3>11.4 Spärregel mot vissa konkurrensbegränsningar</h3>
<p>Regeringens förslag: Undantaget skall inte gälla till den del samarbetet<br>avser vissa speciella typer av förfaranden eller villkor, om det är uppen-<br>bart att syftet med den gemensamma transportverksamheten eller in-<br>tresset av tillgång till taxiservice kan tillgodoses utan att samarbetet om-<br>fattar ett sådant förfarande eller villkor.</p>
<p>Promemorian: Undantaget gäller inte för samarbete som innebär fast-<br>ställande av gemensamma priser eller uppdelning av marknader, om det<br>är uppenbart att syftet med den gemensamma transportverksamheten eller<br>intresset av tillgång till taxiservice kan tillgodoses utan att samarbetet<br>omfattar ett sådant förfarande.</p>
<p>Remissinstanserna: NUTEK, Sveriges Industriförbund, Lagerlöf &<br>Leman Advokatbyrå och Sveriges Advokatsamfund har olika synpunkter<br>på behovet och utformningen av spärregeln.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Det generella undantag som angetts i<br>avsnitt 6.1 skulle fa den konsekvensen att inte några avtal mellan taxi-<br>företag kunde angripas med stöd av förbudsregeln i 6 § konkurrenslagen,<br>under förutsättning bl.a. att de samverkande företagen inte sammanlagt<br>har över 30 taxifordon registrerade.</p>
<p>I promemorian anses att möjligheter till ingripande i vissa situationer<br>bör finnas om begränsningarna inte kan försvaras av ekonomiska fördelar<br>respektive samhällsintresset av tillgång till taxiservice. Där sägs därför att<br>när syftet med eller effekten av samarbetet är att konkurrensen begränsas<br>till följd av de till sin art allvarliga företeelserna prissamverkan och<br>marknadsdelning detta bör kunna leda till ingripande enligt 6 § konkur-<br>renslagen.</p>
<p>Lagerlöf & Leman Advokatbyrå anser att spärregeln förefaller onödig<br>och blir komplicerad att tillämpa. Advokatbyrån bedömer att regeln ska-<br>par en osäkerhet som inte synes uppvägas av några fördelar. NUTEK me-<br>nar bl.a. att spärregeln riskerar att bli ett slag i luften. Verket anser att det<br>blir svårt att kontrollera om informella överenskommelser sluts om ge-<br>mensamma priser eller marknadsdelning.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>222</p>
<p>Regeringen anser i likhet med slutsatserna i promemorian att en spärr- Prop. 1999/2000:140<br>regel behövs for de nämnda, till sin art allvarliga konkurrensbegräns-<br>ningarna.</p>
<p>I promemorian anses vidare att regeln bör medge ingripande endast där<br>det är uppenbart att konkurrensbegränsningarna inte kan försvaras av<br>ekonomiska fördelar respektive samhällsintresset av tillgång till taxi-<br>service finns. Annars far undantagsregeln en för snäv räckvidd. Utgångs-<br>punkten bör vara att bevisbördan inte ligger på taxiföretagen, utan på<br>Konkurrensverket. Det anförda innebär enligt promemorian ett högt be-<br>viskrav.</p>
<p>Sveriges Industriförbund bedömer att kravet på att förhållandet skall<br>vara uppenbart i praktiken kan göra undantaget omotiverat långtgående.<br>Förbundet menar att det bör övervägas att slopa uppenbarhetsrekvisitet.<br>För tydlighetens skull bör det i så fall klargöras i kommentaren att bevis-<br>bördan för att syftet kan uppnås utan de angivna förfarandena åvilar<br>Konkurrensverket.</p>
<p>Sveriges Advokatsamfund anser att granskningsmöjligheten blir mycket<br>starkt begränsad om det krävs att det skall vara uppenbart att syftet med<br>samarbetet och behovet av tillgång till taxiservice kan tillgodoses utan att<br>samarbetet omfattar prissamarbete eller marknadsdelning. Enligt sam-<br>fundet bör det därför övervägas om beviskravet bör sänkas så att Kon-<br>kurrensverket i stället har att ”visa” att det inte är nödvändigt att sam-<br>arbetet omfattar sådana förfaranden.</p>
<p>Regeringen delar den uppfattning om spärregelns innehåll och inne-<br>börd som kommit till uttryck i promemorian. Därtill kommer behovet av<br>tydliga spelregler.</p>
<p>I promemorian föreslås att spärregeln skall gälla för samarbete som<br>medför fastställande av gemensamma priser eller uppdelning av mark-<br>nader. Sveriges Industriförbund anser att samma krav bör också gälla<br>konkurrensförbud. Man menar att en konkurrensmöjlighet för företagen i<br>beställningscentralen kan verka som en nyttig motvikt till beställnings-<br>centralen i konkurrenshänseende. Sveriges Advokatsamfund anser att de<br>samarbetsformer som omfattar en alltför lång uppsägningstid, eller kon-<br>kurrensklausuler med lång löptid, inte bör omfattas av legalundantaget.<br>Man menar att taxiföretagens möjligheter att starta konkurrerande verk-<br>samhet eller ansluta sig till en konkurrerande verksamhet kan begränsas<br>väsentligt genom att företagen knyts hårt till samarbetet.</p>
<p>Regeringen anser att det kan finnas anledning att låta spärregeln om-<br>fatta även vissa andra förfaranden och avtalsvillkor som tagits upp vid<br>remissbehandlingen och som kan ha mycket negativa effekter på kon-<br>kurrensförhållandena på den lokala taximarknaden.</p>
<p>Till en början handlar det om uppsägningstid för anslutet taxiföretag.</p>
<p>Långa uppsägningstider kan skapa icke önskvärda inlåsningseffekter<br>för ett anslutet företag. Det kan därför vara betydelsefullt att ingripande-<br>möjligheter för Konkurrensverket finns för sådana villkor. En rimlig av-<br>gränsning för spärregelns tillämpning kan här - som i det i promemorian<br>föreslagna gruppundantaget - vara sex månaders uppsägningstid. När det<br>gäller ekonomiska föreningar far bestämmelsen anpassas något till regel-<br>verket för sådana föreningar. Se vidare i författningskommentaren. Det<br>bör noteras att en uppsägningstid som överstiger sex månader blir — i lik-<br></p>
<p>223</p>
<p>het med de övriga uppräknade förfaranden och villkor - inte med auto-<br>matik förbjuden. Samma krav som ovan gäller även här i fråga om bevis-<br>bördeplacering och beviskrav.</p>
<p>Vidare bör det finnas en möjlighet att ingripa mot s.k. konkurrens-<br>klausuler. En sådan klausul innebär i regel ett förbud att konkurrera med<br>den gemensamma verksamheten. Ett taxiföretag i en beställningscentral<br>far normalt tillgång till och kunskap om kundkretsen. Genom samverkan<br>erhåller vidare de enskilda taxiföretagen konfidentiell information om<br>beställningscentralemas affärsverksamhet, strategier, know-how m.m.<br>Eftersom det inte finns några större etableringshinder för att starta taxi-<br>verksamhet skulle de företag som deltar i en beställningscentral relativt<br>enkelt kunna etablera konkurrerande verksamhet vid sidan av beställ-<br>ningscentralen och där effektivt utnyttja nämnda kunskaper. För att sä-<br>kerställa att beställningscentralens kundavtal och andra affärshemligheter<br>inte utnyttjas i konkurrerande verksamhet kan ett förbud för ett taxiföre-<br>tag att bedriva konkurrerande verksamhet under avtalstiden i allmänhet<br>inte anses ålägga berörda företag längre gående begränsningar än vad<br>som är nödvändigt för att uppnå de avsedda positiva verkningarna av<br>samarbetet. I Marknadsdomstolens avgörande Taxi Trafikförening u.p.a.<br>MD 1996:4 gavs undantag beträffande förbud för taxiföretaget att under<br>avtals- och uppsägningstiden bedriva med beställningscentralen konkur-<br>rerande verksamhet.</p>
<p>Däremot skulle det skapa oönskade inlåsningseffekter och innebära ett<br>allvarligt ingripande i taxiföretagens självständighet om de inte omedel-<br>bart efter avtalstidens utgång kan ta upp konkurrerande verksamhet.<br>Därför bör en möjlighet till ingripande finnas i de fall det i avtalen upp-<br>ställs förbud för anslutet taxiföretag att efter avtalstidens utgång kon-<br>kurrera med den gemensamma transportverksamheten. Spärregeln bör<br>således omfatta nämnda avtalsvillkor.</p>
<p>Uppenbarhetsrekvisitet bör omfatta även dessa avtalsvillkor.</p>
<p>Sammantaget bör mot denna bakgrund spärregeln gälla för samarbete<br>som medför fastställande av gemensamma priser, uppdelning av mark-<br>nader samt vissa uppsägningsvillkor och konkurrensklausuler, om det är<br>uppenbart att syftet med den gemensamma transportverksamheten eller<br>intresset av tillgång till taxiservice kan tillgodoses utan att samarbetet<br>omfattar ett sådant förfarande eller villkor.</p>
<h3>11.5 Förordning om gruppundantag enligt konkurrensla-<br>gen för viss taxi samverkan</h3>
<p>Promemorian innehöll också ett förslag till ett helt nytt gruppundantag<br>för avtal om viss taxisamverkan som inte omfattas av den föreslagna un-<br>dantagsregeln i 18 e § konkurrenslagen. Det gäller bl.a. beställningscent-<br>raler som har över 25 taxifordon.</p>
<p>Förslaget till gruppundantag innehåller undantag för viss närmare an-<br>given samverkan mellan taxiföretag eller mellan en beställningscentral<br>och taxiföretag för i huvudsak gemensam inköpsverksamhet, skydd av<br>affärshemligheter, gemensam marknadsföring och skyldighet för taxi-<br>företagen att</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>224</p>
<p>- utföra köruppdrag,</p>
<p>- ställa bilar till förfogande,</p>
<p>- inte konkurrera med beställningscentralen,</p>
<p>- överlåta affärsförbindelser, inklusive rätten att fastställa priset till kund,<br>m.m.</p>
<p>Undantag gäller, enligt förslaget, för dessa förfaranden om samarbetet<br>omfattar högst 35 procent av den relevanta marknaden. Den begräns-<br>ningen gäller dock inte för gemensam inköpsverksamhet eller skydd av<br>affärshemligheter.</p>
<p>Remissinstanserna är positiva till förordningsförslaget.</p>
<p>Regeringen avser att under hösten 2000 besluta en förordning om<br>gruppundantag i huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreslagits<br>i promemorian. Avsikten är att denna förordning skall träda i kraft sam-<br>tidigt med lagändringarna den 1 januari 2001. Ett slutligt ställnings-<br>tagande i frågan far ske efter riksdagsbehandlingen av det här presente-<br>rade lagförslaget.</p>
<h2>12 Lantbruket</h2>
<h3>12.1 Bakgrund</h3>
<h4>12.1.1 Bakgrunden till införandet av legalundantaget för lant-<br>bruket</h4>
<p>Bakgrunden till det s.k. legalundantaget för lantbruket i konkurrenslagen<br>(jordbruk, trädgårdsnäring och skogsbruk) kan beskrivas enligt följande.</p>
<p>Den svenska jordbrukspolitiken var vid konkurrenslagens ikraft-<br>trädande 1993 delvis avreglerad på så sätt att den tidigare pris- och mark-<br>nadsregleringen hade upphört att gälla under år 1990. Samtidigt pågick<br>förberedelser för ett eventuellt svenskt medlemskap i EU, som senare<br>kom till stånd. Ett svenskt medlemskap i unionen innebar att jordbruks-<br>näringen skulle komma att omfattas av den gemensamma jordbruks-<br>politiken (CAP). Ett utredningsarbete bedrevs därför för att förbereda<br>Sveriges jordbruk och livsmedelsindustri för denna möjlighet.</p>
<p>I propositionen (1992/93:56) till ny konkurrenslagstiftning konstatera-<br>des (s. 22) beträffande jordbruket att artikel 85.1 (nuvarande artikel 81.1)<br>i EG-fördraget inte tillämpas fullt ut på jordbruksområdet. Frågan om<br>konsekvenserna på jordbruksområdet av en anslutning till unionen borde<br>därför prövas i särskild ordning vid ett eventuellt medlemskap i unionen.<br>Några särskilda begränsningar vad gällde tillämpningen av konkurrens-<br>lagen på jordbrukets område föreslogs inte.</p>
<p>Vad avser jordbruksområdet redovisades samtidigt (s. 79) en positiv<br>syn på samverkan mellan jordbrukare och andra råvaruproducenter. I<br>fråga om möjligheterna att bevilja individuella undantag enligt kon-<br>kurrenslagen skulle enligt regeringen hänsyn tas till en näringsgrens spe-</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>225</p>
<p>8 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 140<br></p>
<p>ciella natur. På jordbruksområdet ansågs det naturligt och oftast nödvän- Prop. 1999/2000:140<br>digt for deras överlevnad att enskilda, mindre jordbrukare och andra lik-<br>nande primärproducenter sluter sig samman i s.k. primärföreningar såvitt<br>avser produktion eller försäljning av jordbruksprodukter samt utnyttjande<br>av gemensamma anläggningar för lagring, behandling eller förädling av<br>jordbruksprodukter. Bedömningen var att sådan samverkan i primärföre-<br>ningar i många fall torde omfattas av förbudet i 6 § konkurrenslagen mot<br>konkurrensbegränsande samarbete, men att denna samverkan samman-<br>taget hade så positiva effekter att den i allt väsentligt borde kunna kvali-<br>ficera för undantag enligt lagens bestämmelser om detta.</p>
<p>Det betonades dock att förhållandet mellan den enskilde jordbrukaren<br>eller råvaruproducenten som leverantör och primärföreningen som köpa-<br>re inte fick innehålla faktorer som förhindrade eller försvårade rörlighet<br>för medlemmarna, exempelvis att sälja sina produkter till andra köpare<br>eller bli medlem i en annan primärförening. Samarbetet fick inte heller<br>vara av den karaktären att det hindrade eller försvårade utomstående för-<br>ädlingsverksamhet eller försvårade för jordbrukare eller rå-<br>varuproducenter som stod utanför samarbetet i en primärförening. Inne-<br>höll samarbetet faktorer av nu berört slag var risken stor att konkurrensen<br>på marknaden helt sattes ur spel. De torde heller inte vara nödvändiga för<br>att uppnå de positiva verkningarna av samarbetet.</p>
<p>Sedan lagen antagits i enlighet med regeringens förslag, fann Kon-<br>kurrensverket emellertid efter en närmare prövning av förhållandena på<br>berörda marknader att lagens bestämmelser knappast lämnade utrymme<br>för att meddela undantag för den samverkan som inom primärföreningar<br>bedrevs mellan enskilda jordbrukare och andra råvaruproducenter. Detta<br>gällde särskilt med avseende på den prissamverkan som förekom inom<br>lantbrukets föreningsrörelse. Verket förordade därför i en skrivelse till<br>regeringen hösten 1993, med hänvisning till statsmakternas intentioner<br>inom lantbruksektom, att vissa slag av samverkan mellan jordbrukare och<br>andra råvaruproducenter inom jordbruket skulle undantas från förbudet i<br>6 § konkurrenslagen. Verkets uppfattning var vidare att de strukturella<br>frågor som rörde jordbruket skulle övervägas inom ramen för en jord-<br>brukspolitisk översyn inför ett medlemskap i EU under år 1995.</p>
<p>Efter utredning inom regeringskansliet, remiss av denna och proposi-<br>tion från regeringen beslöt riksdagen våren 1994 om ändringar i kon-<br>kurrenslagen, som bl.a. innebar att det nämnda legalundantaget i<br>18 a-c §§ infördes från den 1 juli samma år.</p>
<p>De särskilda förhållandena i Sverige föranledde att även skogsbruket,<br>som i EU ligger utanför den gemensamma jordbrukspolitiken, inbegreps i<br>legalundantaget. I propositionen uttalades (s. 38) att det såväl inom jord-<br>bruket, trädgårdsnäringen som inom skogsbruket är fråga om en bio-<br>logisk produktion med en stor geografisk bundenhet och spridning, låt<br>vara att förhållandena skiljer sig från dem som gäller för jordbruket. De<br>enskilda medlemmarna i föreningarna på skogsbrukets område är ofta<br>mindre skogsägare. De kan också vara jordbrukare som är medlemmar i<br>en eller flera föreningar på jordbrukets område. Det ansågs därför vara<br>motiverat att samma konkurrensregler skulle gälla för dessa föreningar<br>som för lantbruket i övrigt.</p>
<p>226</p>
<p>Legalundantaget avser viss samverkan inom en primär lantbruksföre- Prop. 1999/2000:140<br>ning. Andra samarbetsformer inom lantbrukskooperationen såsom s.k.<br>federativ samverkan, varmed avses samverkan mellan primärföreningar,<br>omfattas inte av legalundantaget. Det innebär att undantag for sådant<br>samarbete, i den mån det omfattas av förbudet enligt 6 §, far prövas in-<br>dividuellt enligt reglerna om detta i konkurrenslagen. En särskild form av<br>samverkan utanför legalundantaget bedrivs vidare inom s.k. förhand-<br>lingsorganisationer, där samverkan sker för prisförhandlingar beträffande<br>särskilda produkter med en eller flera stora köpare. Frågan om dessa be-<br>handlades särskilt i prop. 1993/94:210 (s. 49 f.) där det angavs att dessa<br>organisationer föll utanför undantagsbestämmelserna. Denna fråga föran-<br>ledde således ingen annan bedömning än den som gjordes beträffande<br>federativ samverkan.</p>
<p>EG-rättens stränga syn på prissamverkan, både vad gäller EG-för-<br>dragets artikel 81 och den gränsdragning mellan jordbruks- och kon-<br>kurrensrätten som framgår av förordning 26/62, kom att återspeglas ge-<br>nom begränsningar i legalundantaget vad gäller prissamverkan. Särskilda<br>regler om medlems fria rörlighet på lantbrukets område infördes också.</p>
<p>I fråga om prissamverkan konstaterades (prop. 1993/94:210 s. 47 f.) att<br>sådan prissamverkan som sker beträffande i föreningen vidareförädlade<br>varor oftast är att betrakta som nödvändig i förhållande till den sam-<br>verkan som sker om vidareförädling. Denna vertikala integration framåt<br>medför normalt också så positiva effekter att detta ansågs motivera ett<br>fastställande av försäljningspriserna i sig. I fall när föreningen svarar för<br>försäljningen av varor som produceras hos medlemmarna ansågs undan-<br>tag böra gälla endast under förutsättning att konkurrensen inte hindrades,<br>begränsades eller snedvreds i väsentlig omfattning. Som tumregel borde,<br>enligt förebild i den särskilda jordbrukskonkurrenslag (1991:921) som på<br>jordbrukets område föregick konkurrenslagen, gälla att samverkan var<br>tillåten om företagen svarade för högst 25 procents andel av den rele-<br>vanta marknaden. I dessa fall kunde, enligt vad som angavs (prop. s. 49),<br>sådan prissamverkan som det var fråga om i allmänhet inte anses medföra<br>att konkurrensen hindrades, begränsades eller snedvreds i väsentlig om-<br>fattning. För de fall där samverkan tog sikte på att balansera köparmakten<br>hos stora köpare med stark eller dominerande ställning på marknaden<br>torde enligt förarbetena prissamverkan inte förvanska konkurrensen i<br>väsentlig omfattning om denna samverkan medverkade till att uppnå<br>marknadsbalans.</p>
<p>Bakgrunden till de nu redovisade ställningstagandena är den följande.</p>
<p>När det gäller avtal som avser fastställande av försäljningspriser erin-<br>rades i propositionen om att den nya konkurrenslagen - med EG-rätten<br>som förebild - ser särskilt strängt på horisontellt prissamarbete. Vidare<br>erinrades om att undantaget i EU:s förordning nr 26/62 om konkurrens-<br>reglernas tillämpning på jordbruksområdet innehåller en begränsning i<br>fråga om prissamverkan. Förbudet i 6 § konkurrenslagen borde mot den-<br>na bakgrund, enligt propositionen, i princip upprätthållas när det gäller<br>fastställande av försäljningspriser på producerade varor även när denna<br>samverkan sker genom en ekonomisk förening på lantbrukets område.</p>
<p>Emellertid kunde man, enligt propositionen, inte bedöma denna pris-<br>samverkan avskilt från en förenings övriga verksamhet. Till att börja med</p>
<p>227</p>
<p>kan det inte anses motiverat att kräva att en förening skall separera varor<br>som produceras i föreningens förädlingsverksamhet och ta ut skilda priser<br>på dessa varor i förhållande till varifrån råvaran kommer. En sådan pris-<br>samverkan som sker beträffande i föreningen vidareförädlade varor an-<br>sågs som nämnts oftast vara att betrakta som nödvändig i förhållande till<br>den samverkan som sker om vidareförädling. Denna vertikala integration<br>framåt medför normalt också så positiva effekter att detta motiverar ett<br>fastställande av försäljningspriserna i sig.</p>
<p>Vidare ansågs att det kunde, i de fall föreningen svarar för försälj-<br>ningen av varor som produceras hos medlemmarna, finnas rationalise-<br>ringsvinster och minskade transaktionskostnader som beror på den verk-<br>samhet som föreningen bedriver, exempelvis distribution, lagring, mark-<br>nadsföring eller genom att antalet förhandlingar minskar.</p>
<p>Den andra gruppen av avtal där förbudet i 6 § konkurrenslagen även<br>fortsättningsvis, enligt propositionen, skulle vara tillämpligt var vissa<br>former av prissamverkan som är att anse som särskilt negativa från kon-<br>kurrenssynpunkt. Förbudet i 6 § bör, anfördes det, gälla beträffande avtal<br>som innebär att försäljningspriser fastställs på varor som produceras hos<br>medlemmarna. Det ansågs därför att försäljning av produkter som vida-<br>reförädlats av de råvaror som kommer från medlemmarna eller från an-<br>nan eller försäljning av varor som köpts in av föreningen från tredje man<br>skulle falla utanför förbudet i 6 §.</p>
<p>Beträffande den prissamverkan där förbudet skulle vara tillämpligt ur-<br>skiljdes två huvudfall. Det första fall som nämndes var när försäljningen<br>sker direkt mellan medlemmen och tredje man. Sådan försäljning kan<br>bl.a. röra råvara till förädlingsindustri fristående från föreningen, varor<br>för vidareförsäljning i grossist- eller detaljhandeln eller produkter som<br>säljs direkt till konsument. Det andra huvudfallet var när föreningen sva-<br>rar för försäljningen mot tredje man. Varorna kan då levereras in till fö-<br>reningen mot att medlemmen far ett avräkningspris tillsammans med en<br>slutlikvid vid årets slut. Föreningen står sedan som säljare i eget namn.<br>Det behöver emellertid inte vara så att varorna rent fysiskt levereras in till<br>föreningen. De kan lika gärna gå direkt till tredje man.</p>
<p>I det första fallet, när försäljningen sker direkt mellan medlemmen och<br>tredje man, ansågs det inte finnas några beaktansvärda skäl att tillåta pris-<br>samverkan i större omfattning än vad som är möjligt inom ramen för 6<br>och 8 §§ konkurrenslagen. Om företagen är små kunde, såsom be-<br>träffande medlemmens rörlighet, samverkan enligt Konkurrensverkets<br>allmänna råd ske utan att förbudet i 6 § konkurrenslagen slår till så länge<br>de samverkande har högst 15 procents marknadsandel.</p>
<p>I det andra fallet när föreningen svarar för försäljningen kan det uppstå<br>sådana positiva effekter genom föreningens samverkan i stort eller genom<br>själva försäljnings- och prissamverkan att det finns skäl att tillåta en mer<br>långtgående prissamverkan. De positiva effekter som därigenom uppstår<br>för samhällsekonomin kan emellertid beträffande det samverkansmoment<br>som rör själva prissättningen endast göras gällande upp till en viss bryt-<br>punkt. Det måste således enligt propositionen, finnas en reell sidokon-<br>kurrens förutom det konkurrenstryck som kan uppkomma genom att<br>medlemmarnas fria rörlighet kan upprätthållas.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>228</p>
<p>Den förut nämnda tumregeln om 25 procent har ingen direkt mot- Prop. 1999/2000:140<br>svårighet i EG-rätten utan vilar på tidigare nationell lagstiftning och<br>praxis som utformats med utgångspunkt i förhållandena på den svenska<br>marknaden.</p>
<h4>12.1.2 Förhållandet till EG-rätten</h4>
<p>Legalundantaget infördes med utgångspunkt i den positiva syn på sam-<br>verkan inom lantbrukets primärföreningar som redovisats i propositionen<br>till ny konkurrenslag. Vid utformningen av legalundantaget övervägdes<br>även effekterna för jordbruksnäringen av EG:s regler om förhållandet<br>mellan jordbruksprisregleringen och konkurrensreglerna.</p>
<p>EG-rättens konkurrensregler är tillämpliga på sådant samarbete mellan<br>företag som påverkar handeln mellan medlemstater (det s.k. samhandels-<br>kriteriet). Nationella konkurrensregler kan tillämpas i fråga om effekter<br>inom medlemsstaterna av vidtagna konkurrensbegränsningar. De far dock<br>inte i det enskilda fallet tillämpas på ett sätt som strider mot den fulla och<br>enhetliga tillämpningen av EG:s konkurrensregler.</p>
<p>Inom jordbrukssektorn tillämpas inte EG-rättens konkurrensregler fullt<br>ut på jordbruksprodukter. EG-fördragets konkurrensregler är tillämpliga<br>på jordbruksområdet endast i den utsträckning rådet beslutar detta (artikel<br>36 i EG-fördraget). Enligt EG-förordningen 26/62 skall artikel 81.1 inte<br>tillämpas på avtal på jordbrukets område som, utan att medföra någon<br>skyldighet att hålla samma priser, avser produktion eller försäljning av<br>jordbruksvaror eller utnyttjande av gemensamma anläggningar för lag-<br>ring, behandling eller förädling av jordbruksvaror. Undantag görs dock<br>för de fall kommissionen finner att konkurrensen sätts ur spel eller att<br>förverkligandet av de mål som anges för den gemensamma jordbruks-<br>politiken äventyras.</p>
<h4>12.1.3 Tidigare utredningar</h4>
<p>Legalundantaget har nu tillämpats i nästan sex år. Under denna tid har i<br>olika sammanhang gjorts utvärderingar av och framförts synpunkter på<br>reglerna och deras tillämpning.</p>
<p>En viktig förändring under denna tid har varit medlemskapet i EU.<br>Bakgrunden till och utformningen av undantaget i den svenska kon-<br>kurrenslagen för samarbete inom ramen för en primär lantbruksförening<br>på lantbrukets område har som nämnts sin grund i förhållandena före det<br>svenska EU-medlemskapet. Sedan 1995 omfattas Sverige av den gemen-<br>samma jordbrukspolitiken (CAP) och EG:s regler på jordbrukets och<br>konkurrensrättens område har nu till skillnad från tidigare exklusiv gil-<br>tighet respektive direkt effekt i Sverige. Den gemensamma jordbruks-<br>politiken ger inte utrymme för åtgärder som motverkar genomförandet av<br>denna. Dessa omständigheter har i sig motiverat de gjorda analyserna av<br>legalundantaget i den svenska konkurrenslagen i förhållande till EG-<br>rätten.</p>
<p>Flera analyser av legalundantaget har genomförts av olika utredningar<br>sedan det svenska medlemsskapet i EU. De utvärderingar som har gjorts<br></p>
<p>229</p>
<p>av den svenska konkurrensrättsliga regleringen på lantbrukets område har Prop. 1999/2000:140<br>hittills inte lett till några ändringar i lagstiftningen.</p>
<h4>12.1.4 Rättsutvecklingen</h4>
<p>Vad gäller rättsutvecklingen är främst ett ärende rörande Södra Skogs-<br>ägarna ekonomisk förening (nedan Södra) av intresse. Omständigheterna<br>i ärendet var följande.</p>
<p>Genom beslut den 25 juni 1996 ålade Konkurrensverket (Dnr 1073/95)<br>Södra vid vite av 50 miljoner kr att upphöra med att fastställa priser på<br>sågtimmer och massaved som produceras hos föreningens medlemmar<br>när föreningen svarar för försäljningen till tredje man eller att vidta åt-<br>gärder som far samma resultat.</p>
<p>Konkurrensverket bedömde överenskommelserna mellan medlemmar-<br>na i Södra om försäljningspriser som avtal i konkurrenslagens mening.<br>Prissamarbetet avsåg enligt verket produkter som var producerade hos<br>medlemmarna, och samarbetet bedömdes ha en omfattning som vida<br>översteg den tumregel på 25 procent som refereras till i legalundantaget i<br>konkurrenslagen. Den relevanta marknaden bestämdes till Södras verk-<br>samhetsområde i södra Sverige.</p>
<p>Södra menade att det här inte var fråga om ett avtal i konkurrenslagens<br>mening och att produkterna inte kunde anses producerade hos medlem-<br>marna eftersom varorna förädlades av Södra. Södra ansåg vidare att den<br>aktuella prissamverkan inte hade till syfte eller gav till resultat att kon-<br>kurrensen på marknaden hindrades, begränsades eller snedvreds i väsent-<br>lig omfattning. Grunden för detta var enligt Södra bl.a. att man vid be-<br>stämning av den relevanta marknaden måste beakta konkurrensen från<br>utlandet och i vart fall att Södras verksamhetsområde var hela Sverige.<br>Södra menade att förfarandet föll inom ramen för legalundantaget i kon-<br>kurrenslagen och att konkurrensen inte begränsades på ett märkbart sätt.</p>
<p>Konkurrensverkets beslut överklagades av Södra till Stockholms tings-<br>rätt. I beslut den 7 november 1997 upphävde tingsrätten Konkurrens-<br>verkets beslut. Tingsrätten fann att avtalskriteriet i konkurrenslagen var<br>uppfyllt och att det var fråga om att Södra endast ombesörjer en vidare-<br>försäljning av medlemmarnas produkter till av Södra fastställda priser.<br>Varorna ansågs därmed producerade hos medlemmarna. Tingsrätten de-<br>lade vidare Konkurrensverkets syn på avgränsningen av den relevanta<br>marknaden för ifrågavarande produkter.</p>
<p>Tingsrätten menade emellertid att man vid beräkning av Södras mark-<br>nadsandel inte borde lägga ihop Södras försäljning på marknaden med<br>Södras medlemmars försäljning direkt till externa köpare av samma va-<br>ruslag, dvs. det varuflöde som gick vid sidan av Södras sälj verksamhet.</p>
<p>Tingsrätten ansåg inte heller att det vid prövningen skulle beaktas de<br>volymer som Södra inköper från sina medlemmar för att täcka behovet av<br>råvaror till den egna industrin. I vart fall ansågs inte Södras överföring<br>(försäljning) av medlemmarnas produkter till Södras helägda dotterbolag<br>utgöra en försäljning till tredje man. Det virke från medlemmarna som<br>via Södra gick till dotterbolagen kom, enligt tingsrätten, inte ut på av-<br>salumarknaden, där sågtimmer och massaved efterfrågades av köpare</p>
<p>230</p>
<p>utanför den kooperativa verksamheten. Södras marknadsandel på denna<br>marknad berördes, enligt tingsrätten, inte av de leveranser från medlem-<br>marna som används i den kooperativa, industriella verksamheten.</p>
<p>Tingsrätten konstaterade att det var den del av Södras försäljning till<br>externa köpare som skulle beaktas vid beräkningen av marknadsandelen.<br>Enligt Stockholms tingsrätt påverkades inte den beräkningen av det för-<br>hållandet att Södra är en allmänt ekonomiskt stark aktör, som bedriver en<br>omfattade ekonomisk verksamhet på det skogsindustriella området.</p>
<p>Södras marknadsandel översteg enligt tingsrätten inte 25 procent. Man<br>kunde därmed enligt tingsrätten inte tala om en konkurrensbegränsning<br>av väsentlig omfattning. Förfarandet bedömdes därmed falla inom ramen<br>för legalundantaget i konkurrenslagen.</p>
<p>Tingsrättens beslut överklagades till Marknadsdomstolen. Marknads-<br>domstolen meddelade beslut den 21 januari 1999.</p>
<p>Marknadsdomstolen konstaterade att det är godtaget i konkurrenslagen<br>att en primärförening svarar för försäljning av produkter som levererats<br>av medlemmarna, och detta är en naturlig verksamhet för en ekonomisk<br>förening. Ett normalt led i denna verksamhet, nämligen att föreningen<br>fastställer försäljningspriserna, är dock enligt bestämmelserna i 18 c §<br>andra stycket konkurrenslagen i vissa fall inte tillåtet. I detta ligger en<br>motsägelse som, enligt Marknadsdomstolens mening, väcker princip-<br>frågor om bestämmelsernas innebörd och deras förhållande till vad som<br>gäller om ekonomiska föreningars uppgifter och verksamhet.</p>
<p>Konkurrensverket påstod att prissättningen vid Södras försäljning inne-<br>bär att försäljningspriser fastställs på varor som produceras hos medlem-<br>marna och att konkurrensen på marknaden påverkas i väsentlig omfatt-<br>ning. Södra invände bl.a. att samarbetet inte innebar att priset fastställdes.<br>Marknadsdomstolen ansåg dock i likhet med tingsrätten att samarbetet i<br>Södra innebär att försäljningspriser direkt eller indirekt fastställs.</p>
<p>Södra invände vidare att prissättningen inte avsåg ”varor som produce-<br>ras hos medlemmarna”. Marknadsdomstolen framhöll här att all verk-<br>samhet som utövas vid skogsavverkning utgör förädling och är en del av<br>varuproduktionen. Också genom den efterföljande hanteringen såsom<br>transport och försäljning tillförs, enligt Marknadsdomstolen, varan ett<br>värde. De olika moment som ingår i verksamheten hos Södra och dess<br>medlemmar är, enligt domstolen, så sammanvävda att det likaväl kan<br>sägas att Södras prissättning gäller varor som produceras hos medlemmar<br>som att den gäller varor som Södra har förädlat.</p>
<p>Södra hade också invänt att det påtalade förfarandet inte medför att<br>konkurrensen på marknaden påverkas i väsentlig omfattning. Marknads-<br>domstolen ansåg att de frågor som avses i denna punkt har i ärendet spe-<br>ciell karaktär med hänsyn till verksamhetens art och de samband som i<br>olika avseenden finns mellan föreningen och dess medlemmar. Vid pröv-<br>ningen av frågorna är det bl.a. av väsentlig betydelse hur den försäljning<br>som går till Södras egen industri och medlemmarnas egen försäljning<br>direkt till externa köpare skall bedömas. Enligt Marknadsdomstolen finns<br>ingen klar saklig grund för bedömningen av de senast berörda frågorna,<br>och lagmotiven till 18 c § konkurrenslagen ger inte närmare ledning för<br>hur de skall lösas.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>231</p>
<p>Marknadsdomstolen ansåg sammanfattningsvis att, med hänsyn till de Prop. 1999/2000:140<br>oklarheter som råder om tolkningen av bestämmelserna i 18 c § andra<br>stycket, Konkurrensverkets påstående om att samarbetet i Södra är för-<br>bjudet inte kan godtas. I stället måste, enligt domstolen, huvudregeln i<br>18 c första stycket gälla och samarbetet alltså anses tillåtet. Något åläg-<br>gande för Södra att upphöra med förfarandet kunde, enligt domstolen,<br>inte meddelas. Konkurrensverkets överklagande av tingsrättens dom<br>lämnades således utan bifall.</p>
<h3>12.2 Behovet av lagstiftningsåtgärder</h3>
<p>Regeringens bedömning: Mot bakgrund av rättsutvecklingen i fråga<br>om primärföreningens rätt att sätta priset när den svarar för försälj-<br>ningen behöver en ny utformning av legalundantaget övervägas.</p>
<p>Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens be-<br>dömning.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft något att erinra<br>mot bedömningarna i promemorian. Gernandt & Danielsson Advokat-<br>byrå AB och Sveriges Advokatsamfund instämmer uttryckligen i bedöm-<br>ningarna.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: De slutsatser som kan dras av<br>Marknadsdomstolens beslut avseende Södra far anses ha generell be-<br>tydelse för den fortsatta utformningen av 18 c §. Ärendet gällde Södras<br>prissamarbete beträffande massaved och sågtimmer som levererats till<br>föreningen för vidareförsäljning på en avsalumarknad.</p>
<p>Marknadsdomstolens argumentering har redovisats ovan. Minst tre<br>problemställningar kan urskiljas när det gäller tolkningen av 18 c §.</p>
<p>Marknadsdomstolen synes anse att bestämmelserna om försäljning i<br>första stycket och fastställelse av priser i vissa fall i andra stycket inte<br>harmonierar inbördes eller i förhållande till vad som gäller om ekono-<br>miska föreningars uppgifter och verksamhet. Med det senare kan åsyftas<br>att reglerna inte är förenliga med lagen om ekonomiska föreningar.</p>
<p>När det gäller vad som skall betraktas som varor producerade hos<br>medlemmarna bedömde Marknadsdomstolen att all verksamhet som ut-<br>övas vid skogsavverkning utgör förädling och är en del av varuproduk-<br>tionen. Vidare ansågs det att varan också genom den efterföljande hante-<br>ringen såsom transport och försäljning tillförs ett värde. Med Marknads-<br>domstolens sätt att resonera torde det vara fa ursprungsvaror som inte<br>tillförts ett värde i samband med överförandet till föreningen. Blotta om-<br>händertagandet, registreringen eller dyl. hos föreningen kan med dom-<br>stolens synsätt innebära att varan upphört att vara producerad hos med-<br>lemmarna. Åtskilliga exempel torde vara möjliga också när det gäller<br>jordbruksprodukter.</p>
<p>I den remitterade promemorian nämns t.ex. att ägg som samlats in och<br>kontrollerats skulle kunna anses vara förädlade och inte längre vara varor<br>producerade hos medlemmen, eftersom ett kontrollerat ägg inte längre är<br>samma vara som ett ägg som inte är kontrollerat. Ägget har tillförts ett<br></p>
<p>232</p>
<p>värde genom kontrollen hos föreningen. Med det gjorda antagandet hind- Prop. 1999/2000:140<br>rar inte konkurrenslagen föreningen att sätta priset när den svarar för för-<br>säljningen. På så sätt har Södra-beslutet betydelse inte bara för skogs-<br>kooperationen. Beslutet torde innebära att inskränkningen i fråga om fö-<br>reningens rätt att fastställa priserna för varorna när föreningen svarar för<br>försäljningen har en mycket liten räckvidd. Man kan då diskutera huruvi-<br>da ett riktigt tillvägagångssätt är att acceptera detta och ta bort in-<br>skränkningen helt, eftersom den saknar praktisk betydelse. Ett annat al-<br>ternativ vore att höja nivån på det förädlingsvärde som varan måste ha<br>tillförts för att föreningen skall få fastställa priset. Utförligare övervägan-<br>den i denna del redovisas i förslagsdelen.</p>
<p>Ett tredje område gällde hur försäljningen som går till Södras egen in-<br>dustri och medlemmarnas egen försäljning direkt till externa köpare<br>skulle bedömas. Marknadsdomstolen ansåg att det inte fanns någon klar<br>saklig grund för den bedömningen. Mot bakgrund av oklarheterna kunde<br>inte Södras samarbete vara förbjudet, fann domstolen. Marknadsdom-<br>stolen gjorde inte någon bedömning av hur marknaden skulle definieras.</p>
<p>Enligt regeringens mening visar nämnda genomgång att en ny utform-<br>ning av legalundantaget behöver övervägas.</p>
<h4>Förordning 26/62</h4>
<p>Av intresse i sammanhanget är att studera gränserna mellan EG:s kon-<br>kurrensregler och EG:s jordbrukspolitik. Artikel 2.1 i förordningen lyder.</p>
<p>Fördragets artikel 85.1 gäller inte sådana avtal, beslut och förfaranden<br>som avses i föregående artikel och som utgör en integrerad del av en<br>nationell marknadsorganisation eller som är nödvändiga för att för-<br>verkliga de mål som anges i fördragets artikel 39.1 synnerhet gäller den<br>inte sådana avtal, beslut och förfaranden mellan lantbrukare, samman-<br>slutningar av lantbrukare eller sammanslutningar av sådana samman-<br>slutningar tillhörande en enda medlemsstat vilka, utan att medföra nå-<br>gon skyldighet att hålla samma priser, avser produktion eller försälj-<br>ning av jordbruksvaror eller utnyttjande av gemensamma anläggningar<br>för lagring, behandling eller förädling av jordbruksvaror, såvida inte<br>kommissionen finner att konkurrensen sätts ur spel eller att förverk-<br>ligandet av de mål som anges i fördragets artikel 39 äventyras däri-<br>genom. (kurs, här)</p>
<p>Här är bl.a. av intresse att bestämmelsen om undantag i artikel 2.1 i syn-<br>nerhet gäller för avtal etc. mellan jordbrukare, jordbrukarorganisationer<br>eller sammanslutningar av sådana organisationer som tillhör samma<br>medlemsstat. Detta gäller sådana avtal i den mån de, utan att medföra<br>någon skyldighet att hålla samma priser, berör produktionen eller försälj-<br>ningen av jordbruksvaror eller användandet av gemensamma anlägg-<br>ningar för lager, behandling eller förädling av jordbruksvaror. Undantag<br>gäller dock inte såvida kommissionen finner att avtalen medför att kon-<br>kurrensen sätts ur spel eller att förverkligandet av de jordbrukspolitiska<br>målen äventyras.</p>
<p>Det är värt att nämna att denna passus tillkom på initiativ av EU-<br>parlamentet och en diskussion fördes härefter om bestämmelsen hade en<br></p>
<p>233</p>
<p>självständig innebörd eller inte, en fråga som besvarades av EG-dom-<br>stolen i förenade målen C-319/93, C-40/94 och C-224/94 Hendrik Evert<br>Dijkstra m.fl. mot Friesland (Frico Domo) Coöperatie BA m.fl., dom 12<br>december 1995.</p>
<p>EG-domstolen uttalade beträffande tolkningen av andra meningen i ar-<br>tikel 2.1 i förordning nr 26/62 att det skulle strida mot lagstiftarens vilja<br>att inte ge andra meningen en självständig betydelse, eftersom de sam-<br>manslutningar som där avses i så fall skulle behöva uppfylla villkoren<br>både i den första och den andra meningen. Vidare skulle kommissionen<br>enligt domstolen ha svårt att fastställa att ett avtal äventyrar förverkligan-<br>det av målen i fördragets artikel 39, om det med stöd av undantaget i den<br>första meningen redan har fastställts att detta avtal eller beslut är nödvän-<br>digt för att förverkliga dessa mål. Domstolen fann därför att frågan om<br>artikel 81 gäller viss typ av sammanslutningar av lantbrukare skall prövas<br>enbart mot de villkor som anges i andra meningen i artikel 2.1 i förord-<br>ning nr 26/62.</p>
<p>Domstolen ansåg vidare att påståendet i målet att ett avtal skulle gälla<br>provisoriskt så länge kommissionen inte har fastslagit att konkurrensen<br>sätts ur spel, eller att förverkligandet av målen i artikel 39 äventyrades,<br>inte kunde godtas, eftersom andra meningen i artikel 2.1 inte innebär an-<br>nat än en omvänd bevisbörda till förmån för lantbrukarna. Därav följer,<br>enligt domstolen, att, om ett avtal eller ett beslut omfattas av tillämp-<br>ningsområdet för artikel 81.1 och villkoren för undantag i den andra me-<br>ningen i artikel 2.1 i förordning nr 26/62 inte är uppfyllda och det inte<br>beviljats något undantag enligt artikel 81.3 i fördraget, avtalet eller be-<br>slutet är ogiltigt och denna ogiltighet har retroaktiv verkan.</p>
<p>När det gäller kompetensfördelningen mellan kommissionen och na-<br>tionell domstol fann domstolen att nationell domstol kan fullfölja ett för-<br>farande om talan mot en klausul i stadgan för en sammanslutning av lant-<br>brukare, om det - mot bakgrund av EG-domstolens och kommissionens<br>praxis - är uppenbart att villkoren för tillämpning av artikel 85.1 inte är<br>uppfyllda. Detsamma gäller i fråga om att förklara den omtvistade klau-<br>sulen ogiltig med stöd av artikel 81.2, om den har fatt klarhet i att klau-<br>sulen varken uppfyller villkoren för undantaget i artikel 2.1 i förordning<br>nr 26/62 eller för att beviljas undantag enligt artikel 81.3. Om det där-<br>emot föreligger tvivel, kan den nationella domstolen erhålla ytterligare<br>information från kommissionen eller ge parterna tillfälle att begära ett<br>beslut av kommissionen.</p>
<p>Det är kommissionen som enligt punkten 2.2, givetvis med förbehåll<br>för domstolens prövning, är ensam behörig att avgöra vilka avtal, beslut<br>och förfaranden som uppfyller villkoren i punkten 2.1.</p>
<p>Det har hävdats att artikel 2.1 skulle innebära att konkurrensreglerna<br>inte gäller när föreningen svarar för försäljningen och att föreningen kan<br>fastställa priserna på dessa varor utan att konkurrensreglerna är tillämp-<br>liga. Enligt artikel 2.1 gäller inte konkurrensreglerna avtal mellan lant-<br>brukare som avser bl.a. försäljning av jordbruksvaror. Dock får avtalet<br>inte medföra någon skyldighet att hålla samma priser.</p>
<p>Artikel 2.1 andra meningen ger utrymme för olika tolkningar.</p>
<p>En möjlig tolkning är att det som föreningen säljer är undantaget från<br>konkurrensreglerna. Förbudet mot skyldighet att hålla samma priser i<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>234</p>
<p>artikel 2.1 kan då tänkas gälla i andra situationer än föreningens försälj- Prop. 1999/2000:140<br>ning, t.ex. när medlemmen själv säljer direkt till tredje man.</p>
<p>Bellamy & Child (Common Market Law of Competition, fjärde upp-<br>lagan, s. 829) uttrycker följande.</p>
<p>”The obligations arising between a farmer and a farming co-<br>operative to which he belongs will normally fall outside Article<br>85(1). The condition in the second sentence of Article 2(1) requi-<br>ring there to be no obligation in the agreement to charge identical<br>prices is probably intended to prevent price fixing cartels of ordi-<br>nary kind, e.g. an agreement between farmers not to sell their<br>cattle to slaughter houses below a minimum price. It is submitted<br>that it is not intended to apply to an arrangement whereby produ-<br>cers selling through a co-operative receive proportionally the same<br>realised price for their produce. If it were otherwise, it would be<br>virtually impossible for any agricultural co-operative marketing ar-<br>rangement to benefit from Art 2(1); yet the whole purpose of the<br>second sentence of Art 2(1) is to take agricultural co-operatives<br>substanstially outside Art 85(1)”.</p>
<p>Slutsatsen man drar är att artikel 2.1 skulle bli meningslös om inte före-<br>ningen fick sätta priserna ut mot tredje man.</p>
<p>Vidare kan noteras att det i den rättsvetenskapliga diskussionen anförts<br>att den svenska lagen förefaller vara strängare än bl.a. förordning 26/62<br>när föreningen sköter försäljningen. I förhållande till den samverkan av-<br>seende priser som däri anges i artikel 2.1 andra meningen förefaller den<br>svenska regeln i 18 c § andra stycket punkt 2 b väl snäv, anses det. Kon-<br>flikten utpekas som en konflikt med EG:s jordbruksregler varvid den<br>svenska lagen har att ge företräde. (Rättsutlåtande av Nils Wahl, bilaga 2<br>till betänkandet Jordbruk och konkurrens, SOU 1995:117)</p>
<p>En annan möjlig tolkning av artikel 2.1 är att förbudet mot skyldig-<br>heten att hålla samma priser innebär att föreningen inte alls far sätta ut-<br>prisema på varorna.</p>
<p>Den svenska lagtexten medger inte föreningen rätt att sätta priserna när<br>varan som försäljs har producerats hos medlemmarna och konkurrensen<br>på marknaden hindras, begränsas eller snedvrids i väsentlig omfattning.<br>Av förarbetena framgår att föreningen dock får sätta priset beträffande<br>försäljning av produkter som vidareförädlats av de råvaror som kommer<br>från medlemmarna. Därmed torde avses att varan inte längre anses ha<br>producerats hos medlemmen om den har tillförts ett värde hos före-<br>ningen, så att den blivit en annan vara eller produktvariant. När det gäller<br>sådana förädlade varor gäller inte förbudet i 6 § konkurrenslagen när fö-<br>reningen prissätter varan.</p>
<p>Vid avgränsningen av det svenska legalundantaget i fråga om prissätt-<br>ningen motiverades det bl.a. med att förordning 26/62 hade en liknande<br>regel.</p>
<p>Regeringen anser i likhet vad som sägs i promemorian att innebörden<br>av förordning 26/62 är inte helt klar men att en del talar för att artikel 2.1<br>medger att föreningen far sätta priserna när föreningen svarar för försälj-<br>ningen. Vilken betydelse det har för regeringens överväganden i detta<br>sammanhang redovisas i ett senare avsnitt.</p>
<p>235</p>
<h3>12.3 Regeringens förslag till ändrade regler</h3>
<p>Som framgår av det tidigare sagda har legalundantaget utformats mot<br>bakgrund av en generellt positiv syn på den typ av samverkan som före-<br>kommer mellan jordbrukare och andra råvaruproducenter samtidigt som<br>intresset av konkurrens också har beaktats. I den meningen är det svenska<br>legalundantaget för viss form av kooperativt samarbete ett småföretags-<br>undantag. Den avvägning som gjordes vid tillkomsten av legalundantaget<br>innebar att verksamhet inom primärföreningar undantogs från förbudet i<br>6 § med de begränsningar som framgår av 18 c § andra stycket, medan<br>för annat samarbete inklusive de särskilda förhandlingsorganisationerna<br>för vissa produkter hänvisades till individuell undantagsprövning.</p>
<h3>12.4 En primärförenings prissättning när den svarar för<br>försäljningen till tredje man</h3>
<p>Regeringens förslag: En primärförenings prissättning när den svarar<br>för försäljningen av varor som i någon mening är inlevererade till fö-<br>reningen skall falla utanför förbudet i 6 § konkurrenslagen.</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Många av remissinstanserna tillstyrker eller läm-<br>nar förslaget utan erinran. Endast några är tveksamma. En remissinstans<br>avstyrker.</p>
<p>Stockholms tingsrätt, Konsumentverket, Jordbruksverket, LRF och<br>Länsstyrelsen i Skåne län tillstyrker. SACO-förbundet Agrifack anser att<br>förslaget har betydelse för landsbygden. Länsstyrelsen i Norrbottens län<br>anser att förslaget ligger helt i linje med Marknadsdomstolens argumente-<br>ring. Länsstyrelsen i Stockholms län ser de föreslagna ändringarna som<br>ett led i en anpassning till den europeiska jordbrukspolitikens regleringar.<br>Gernandt & Danielsson Advokatbyrå AB instämmer i bedömningarna<br>och anser inte att det finns någon anledning att ha strängare regler i Sve-<br>rige när det gäller en förenings prissättning till tredje man än vad som<br>gäller på EU-nivå.</p>
<p>Följande remissinstanser har inget att erinra mot förslagen.</p>
<p>Kammarrätten i Stockholm invänder inte mot förslagen. Marknads-<br>domstolen menar att det far anses vara en fördel att de gränsdragnings-<br>problem i fråga om förädlingens omfattning som kan uppstå vid en pröv-<br>ning i denna del inte längre kommer att uppkomma. Konkurrensverket<br>delar uppfattningen att det torde vara svårt att utforma en generell regel<br>för när varan har förädlats så mycket att den blivit en annan vara. Verket<br>anser att den föreslagna ändringen far anses ha fog för sig och detta sär-<br>skilt om, som Konkurrensverket föreslår, legalundantaget inskränks till<br>att omfatta jordbruk och trädgårdsverksamhet. Skogsstyrelsen anser att<br>ändringen är en logisk följd av Marknadsdomstolens ställningstagande i<br>Södra-ärendet. Sveriges Industriförbund anser principiellt att kon-<br>kurrenslagens tillämpning på jordbruksområdet bör regleras i enlighet<br>med reglerna i förordning 26/62. Med de föreslagna ändringarna torde<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>236</p>
<p>dock legalundantaget i huvudsak fa samma effekt inom jordbrukssektorn Prop. 1999/2000:140<br>som ett mera ordagrant införlivande av förordningens regler. Koopi har<br>inget att erinra mot förslagen som torde vara en godtagbar anpassning till<br>EU-rätten. Sveriges Advokatsamfund anser det lämpligt att ta bort in-<br>skränkningen i stället för att genom en generell regel försöka fastslå en<br>viss nivå på det förädlingsvärde som varan måste ha tillförts för att un-<br>dantag från förbudet i 6 § konkurrenslagen skall gälla.</p>
<p>Följande är tveksamma. Hovrätten över Skåne och Blekinge vill inte<br>hävda någon bestämd uppfattning om behovet av bestämmelsen men kan<br>inte finna att de skäl som anförs för avskaffandet är fullt övertygande.<br>Länsstyrelsen i Jönköpings län kan i huvudsak ställa sig bakom förslaget<br>men ställer sig tveksam till att helt ta bort begränsningarna i fråga om<br>prissamverkan när föreningen svarar för försäljningen.</p>
<p>Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms Universitet avstyrker och<br>anser det inte tillräckligt att en regel har visat sig svårtillämpad i prak-<br>tiken för att den helt skall tas bort. En rimligare lösning torde vara att<br>göra regeln klarare. Detta i all synnerhet när det gäller den bestämmelse<br>som reglerar den yttersta gränsen för huruvida ett visst samarbete är ac-<br>ceptabelt. Fakultetsnämnden menar att det med fog kan ifrågasättas om<br>den lösning som föreslås är förenlig med EG-rätten.</p>
<p>Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds Universitet anser att det när det<br>gäller att reformera konkurrensreglerna inom jordbrukssektorn torde det<br>vara av stor betydelse att ta upp en diskussion härom med härför an-<br>svariga gemenskapsinstitutioner, exempelvis EG-kommissionen och Eu-<br>ropaparlamentet.</p>
<p>I fråga om ställningstagandet i promemorian att inte föreslå särskilda<br>regler för situationen när konkurrensen sätts ur spel har några remiss-<br>instanser yttrat sig.</p>
<p>Gernandt & Danielsson Advokatbyrå AB tillstyrker ställningstagandet<br>och anför följande. Om de svenska undantagsreglerna i motsats EG:s<br>regler varken omfattar federativ samverkan eller begränsningar i med-<br>lemmens fria rörlighet på marknaden, där sannolikheten för att kon-<br>kurrensen sätts ur spel torde vara störst, kan den föreslagna ordningen<br>accepteras. Om det ändå skall införas en bestämmelse som ger Kon-<br>kurrensverket möjlighet att under vissa förutsättningar tillämpa 6 § kon-<br>kurrenslagen på samarbeten inom ramen för legalundantaget anser byrån<br>att bestämmelsen i så fall bara skall gälla prissamarbeten om konkurren-<br>sen sätts ur spel i väsentlig omfattning.</p>
<p>Sveriges Advokatsamfund pekar på att kommissionen har en möjlighet<br>att ingripa mot prissamarbeten som skulle innebära att konkurrensen sätts<br>ur spel. Därför ifrågasätter samfundet om förslaget inte innebär ett mer<br>långtgående undantag än vad som följer av EG-rätten och om det inte<br>vore lämpligt att ha någon form av begränsning vad gäller prissamarbete.<br>Man delar uppfattningen att det är svårt att införa en generell regel som<br>skulle gälla direkt enligt sitt innehåll. Samfundet anser därför inte att det<br>är motiverat i förevarande fall att Konkurrensverket skulle åläggas en<br>sådan uppgift.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I förarbetena till gällande regler an-<br>ges att det när föreningen svarar för försäljningen kan uppstå sådana po-<br>sitiva effekter genom föreningens samverkan i stort eller genom själva<br></p>
<p>237</p>
<p>försäljnings- och prissamverkan att det finns skäl att tillåta en mer långt-<br>gående prissamverkan. De positiva effekter som därigenom uppstår for<br>samhällsekonomin kan emellertid beträffande det samverkansmoment<br>som rör själva prissättningen endast göras gällande upp till en viss bryt-<br>punkt. Enligt förarbetena måste det således finnas en reell sidokonkurrens<br>förutom det konkurrenstryck som kan uppkomma genom att medlemmar-<br>nas fria rörlighet kan upprätthållas.</p>
<p>Prissättning av föreningen är förbjuden enligt nuvarande regler om för-<br>säljningspriser direkt eller indirekt fastställs på varor som produceras hos<br>medlemmarna och som antingen säljs av medlemmen direkt till tredje<br>man (p. 2 a) eller säljs av föreningen och konkurrensen på marknaden<br>hindras, begränsas eller snedvrids i väsentlig omfattning (p. 2 b). Enligt<br>motivuttalanden bör som tumregel gälla att sådan marknadspåverkan<br>uppkommer vid en marknadsandel som överstiger 25 procent.</p>
<p>Marknadsdomstolens beslut i Södra-ärendet har betydelse i samman-<br>hanget. Domstolens utslag i ärendet torde innebära att inskränkningen i<br>fråga om föreningens rätt att fastställa priserna för varorna när föreningen<br>svarar för försäljningen har en liten räckvidd. Vidare följer av 18 c §<br>första stycket att undantag medges för själva den försäljning som pri-<br>märföreningen bedriver. När nu väl själva försäljningsaktiviteten är tillå-<br>ten för föreningen kan det anses vara mindre naturligt att inte föreningen<br>också far sätta priset när den svarar for den försäljning som åsyftas.</p>
<p>Enligt vad som sägs i promemorian kan det diskuteras huruvida ett rik-<br>tigt tillvägagångssätt är att acceptera detta och ta bort inskränkningen<br>helt. Ett annat teoretiskt tänkbart alternativ vore att i konkurrenslagen<br>fastslå en viss högre nivå på det förädlingsvärde som varan måste ha<br>tillförts för att undantag från 6 § konkurrenslagen skall gälla när före-<br>ningen fastställer priset till tredje man. Det torde emellertid vara svårt att<br>utforma en generell regel som ger rimlig säkerhet i fråga om när för-<br>ädlingen nått ett sådant stadium att det rör sig om en annan vara eller<br>produktvariant. Det nivåkrav som i ett sådant läge skulle upprätthållas,<br>skulle med stor sannolikhet leda till nya svåra gränsdragningar i fråga om<br>när förbudsregeln i 6 § konkurrenslagen är tillämplig. Detta inger be-<br>tänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt. Därtill framstår det som önsk-<br>värt med så klara gränser som möjligt.</p>
<p>I promemorian sägs vidare att det till detta kommer att oklarheter före-<br>ligger om hur ”förbudet” mot fastställande av priser i artikel 2.1 andra<br>meningen skall tolkas. Visst stöd finns i bl.a. EG-rättslig doktrin på om-<br>rådet för att detta förbud inte rimligen kan avse situationen när en före-<br>ning sätter priserna på insamlade produkter när föreningen svarar for för-<br>säljningen. Det går att argumentera för att en sådan prissättning är un-<br>dantagen enligt förordning 26/62. Det saknas dessutom anledning till att<br>de svenska reglerna i brist på rättspraxis beträffande artikel 2.1 i för-<br>ordning 26/62 är strängare än vad som enligt en sannolik tolkning kan<br>anses följa av EG-rätten när det gäller föreningens prissättning till tredje<br>man.</p>
<p>Regeringen instämmer i slutsatserna och anser i likhet vad som sägs i<br>promemorian att åtskilliga skäl talar för att nu föreslå en ändring av<br>18 c § konkurrenslagen i fråga om primärforeningamas rätt att sätta pri-<br>ser på varor. Där sägs vidare att föreningens prissättning när den svarar</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>238</p>
<p>för försäljningen av varor som i någon mening är inlevererade till före-<br>ningen bör falla utanför konkurrenslagen, oberoende av om varan genom<br>förädling tillförts något värde, eller inte. Några gränsdragningsproblem i<br>fråga om förädlingens omfattning uppkommer därmed inte, eftersom ni-<br>vån på förädlingen saknar betydelse med den föreslagna lagändringen.</p>
<p>Regeringen anser i likhet med vad som sägs i promemorian att det i<br>ljuset av Södra-ärendet och de redovisade uttalandena i doktrinen kan<br>sägas vara mer naturligt att undantag från 6 § konkurrenslagen gäller för<br>föreningens fastställande av priser på insamlade varor när föreningen<br>svarar för försäljningen till tredje man. Förslaget innebär lagtekniskt bl.a.<br>att 18 c § andra stycket punkt 2 b utgår.</p>
<h4>Konkurrensen sätts ur spel</h4>
<p>Undantaget från EG:s konkurrensregler gäller avtal, beslut och förfaran-<br>den mellan lantbrukare som avser produktion eller försäljning av jord-<br>bruksvaror eller utnyttjande av gemensamma anläggningar för lagring,<br>behandling eller förädling av jordbruksvaror. Detta följer av förordning<br>26/62 artikel 2.1 andra meningen.</p>
<p>Flera förutsättningar uppställs dock.</p>
<p>Villkoret att avtalet, beslutet eller förfarandet inte far medföra någon<br>skyldighet att hålla samma priser har behandlats ovan.</p>
<p>Vidare gäller att EG:s konkurrensregler är tillämpliga genom förord-<br>ning 26/62 om kommissionen finner att konkurrensen genom avtalet sätts<br>ur spel. Ett sådant beslut av kommissionen kan fattas oberoende av hur<br>effekten uppstår, t.ex. till följd av produktion, insamling, förädling, för-<br>säljning eller något annat förfarande som räknas upp i artikel 2.1.</p>
<p>Frågan är om de svenska reglerna bör innehålla motsvarande villkor. I<br>promemorian har därav föranledda frågeställningar utförligt redovisats,<br>se s. 34-37.</p>
<p>Där dras slutsatsen att det för svensk del skulle innebära en stor föränd-<br>ring jämfört med idag att införa någon motsvarande generell bedöm-<br>ningsgrund med ett lika brett tillämpningsområde. Vidare föreföll det<br>svårt att införa en generell regel som skulle gälla direkt enligt sitt inne-<br>håll, utan ett beslut av berörd myndighet i det enskilda fallet att kon-<br>kurrensen sätts ur spel.</p>
<p>En sådan generell regel ansågs bli mer ingripande än förordning 26/62.</p>
<p>Till detta kom också att undantaget i den svenska lagen, av kon-<br>sumentpolitiska skäl, inte gäller för samverkan utanför primärföre-<br>ningama, på den s.k. federativa nivån. Denna skillnad torde enligt pro-<br>memorian minska risken för att konkurrensen sätts ur spel vid ett samar-<br>bete som är undantaget enligt det svenska regelsystemet.</p>
<p>Remissinstanserna har i princip inte haft någon erinran mot dessa slut-<br>satser.</p>
<p>Regeringens instämmer i slutsatserna och anser i likhet vad som sägs i<br>promemorian att en ordning motsvarande den som gäller enligt EG:s<br>jordbrukspolitik inte bör införas. Bland annat måste särskilt beaktas att<br>det svenska legalundantaget av konsumentpolitiska skäl är begränsat till<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>239</p>
<p>primärföreningsledet och därmed innebär begränsningar för alltför om-<br>fattande samverkan som kan hämma konkurrensen.</p>
<p>Till detta kommer det faktum att regeringen nu föreslår (se avsnitt 8)<br>att Konkurrensverket skall ges behörighet att tillämpa EG:s förbudsreg-<br>ler. För det fall att en primärförening har en stark marknadställning och<br>medlemmarnas samarbeten har påverkan på handeln mellan medlems-<br>stater kan liksom idag en tillämpning av EG-reglema komma i fråga.<br>Med en nationell behörighet att tillämpa EG-reglema kan, som en re-<br>missinstans påpekat, tillämpningen av EG-reglema förväntas bli vanliga-<br>re än för närvarande.</p>
<p>Regeringen anser i likhet vad som sägs i promemorian att vid en sam-<br>lad bedömning övervägande skäl talar emot att införa en regel om situa-<br>tionen när konkurrensen sätts ur spel.</p>
<h3>12.5 Föreningens prissättning när en medlem själv säljer<br>direkt till tredje man</h3>
<p>Regeringens bedömning: Det är alltjämt sakligt motiverat att förbudet<br>mot konkurrensbegränsande samarbete i 6 § konkurrenslagen gäller före-<br>ningens prissättning när en medlem själv säljer direkt till tredje man.</p>
<p>Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens be-<br>dömning.</p>
<p>Remissinstanserna: Ingen remissinstans har haft något att erinra mot<br>bedömningen. Marknadsdomstolen anser att det, såsom föreslagits, är<br>sakligt motiverat att behålla regeln.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Enligt regeringens uppfattning är<br>det alltjämt sakligt motiverat att 6 § konkurrenslagen gäller när försälj-<br>ningen sker direkt mellan medlemmen och tredje man. I detta fall finns<br>det såsom tidigare inga beaktansvärda skäl att tillåta prissamverkan i stör-<br>re omfattning än vad som är möjligt inom ramen för individuell undan-<br>tagsprövning i 8 § konkurrenslagen. En annan ordning skulle innebära att<br>föreningen tilläts sätta priser på affärer där föreningen överhuvudtaget<br>inte är avtalspart. I den nya modellen behålls därför det materiella inne-<br>hållet i punkt 2 a, som innebär inskränkningar i föreningens rätt att fast-<br>ställa priset när medlemmen säljer direkt till tredje man.</p>
<h3>12.6 Skogsprodukter</h3>
<p>Regeringens bedömning: De skäl för att låta legalundantaget för<br>lantbruket omfatta skogen som åberopades när undantaget infördes har<br>fortfarande tyngd. Någon ändring föreslås inte.</p>
<p>Konkurrensverkets förslag: Konkurrensverket föreslår att skogs-<br>produkter slopas från legalundantaget för lantbruket</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstansernas synpunkter går starkt isär be-<br>träffande Konkurrensverkets förslag.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>240</p>
<p>Följande remissinstanser tillstyrker Konkurrensverkets förslag. Juri- Prop. 1999/2000:140<br>diska fakultetsnämnden vid Uppsala Universitet, Länsstyrelsen i Norr-<br>bottens län, Kommerskollegium, Hovrätten över Skåne och Blekinge,<br>Gernandt & Danielsson Advokatbyrå AB, Sågverkens Riksförbund och<br>Såg i Syd.</p>
<p>Några av dessa pekar särskilt på att risken med att avvikande svenska<br>regler förorsakar konflikt med EG-rätten är överhängande. Man menar att<br>det på skogsområdet är vanligt med handel över gränserna, vilket gör att<br>EG-reglema ofta torde vara tillämpliga. Om regler om svensk tillämpning<br>av EG-reglema genomförs, kan man förvänta sig att EG:s konkurrens-<br>regler oftare än idag kommer att tillämpas på ageranden som berör den<br>svenska marknaden.</p>
<p>Sågverkens Riksförbund och Såg i Syd anser att samtliga aktörer på den<br>svenska virkesmarknaden skall omfattas av samma konkurrensregler. En<br>konsekvens av förslaget i promemorian blir att avtal och samarbeten av<br>detta slag inte längre kommer att omfattas av förbudet oavsett avtals-<br>parternas (och deras föreningars) marknadsstyrka. Detta skulle öppna<br>möjligheter för de nuvarande skogsägarföreningama att växa - i förläng-<br>ningen kan en enda rikstäckande skogsägarförening tänkas uppkomma.</p>
<p>Marknadsdomstolen och Skogsstyrelsen är tveksamma till Konkurrens-<br>verkets förslag.</p>
<p>Södra Skogsägarna, Länsstyrelsen i Skåne län, LO genom Svenska<br>Pappersindustriarbetarförbundet och Koopi avstyrker Konkurrensverkets<br>förslag. SACO-förbundet Agrifack menar att förslaget strider mot syftet<br>med det förslag till Landsbygdsprogram för perioden 2000-2006 som nu<br>föreligger och där syftet är att främja en ”ekologiskt, ekonomiskt och<br>socialt hållbar utveckling av jordbruket, livsmedelsproduktionen, skogs-<br>bruket och landsbygden". Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) avstyrker<br>Konkurrensverkets förslag. Konsekvenserna för familjeskogsbruket och<br>de enskilda skogsägarna, industrins virkesförsörjning och skogsnäringen<br>och samhället i övrigt skulle bli mycket allvarliga, eftersom skogsägare-<br>föreningarnas verksamhet skulle förhindras eller starkt försvåras. Skogs-<br>ägareföreningamas verksamhet har bidragit till kraftigt sänkta avverk-<br>nings- och transportkostnader. Verksamheten har också gett virkesför-<br>sörjningen till industrin rationella lösningar. Samverkan i skogsägare-<br>föreningar har också möjliggjort viktiga utbildnings- FOU- och miljö-<br>satsningar, anför LRF ytterligare.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Konkurrensverket har nyligen i<br>en rapport föreslagit att legalundantaget slopas vad avser skogsprodukter.<br>Promemorian innehåller inte något ändringsförslag beträffande denna<br>fråga. Enligt vad som sades i promemorian borde frågan prövas först ef-<br>ter en bred remissbehandling av promemorian med det därtill bifogade<br>förslaget från Konkurrensverket.</p>
<p>Några av remissinstanserna, främst lantbrukskooperationen, är mycket<br>negativa till Konkurrensverkets förslag. Andra, såsom sågverksindustrin<br>och andra utanför skogsbranschen, anser att verkets förslag är välmotive-<br>rat.</p>
<p>Regeringen vill framhålla följande. Sverige har stor areal och samtidigt<br>en relativt liten befolkning. En betydande del av landets yta täcks av<br>skogsmark och jordbruksmark. Jordbruk och skogsbruk är nära och na-<br></p>
<p>241</p>
<p>turligt sammanlänkade genom att jordbrukare ofta även har skogsmark i Prop. 1999/2000:140<br>sin ägo. Det är i betydande omfattning utpräglade småföretag som be-<br>driver verksamheten. De särskilda fordelar och nackdelar som är naturligt<br>förknippade med småforetagsverksamhet gäller således i hög grad dessa<br>näringar. Till detta kommer att dessa små företag har att hantera naturliga<br>råvaror i stora volymer. Dessa volymer ställer särskilda krav vid exem-<br>pelvis lagring och transporter och förutsätter bearbetning på olika sätt.<br>Det finns således stora behov av logistik och samordning i verksamheten.</p>
<p>Vidare är det såväl inom jordbruk som skogsbruk fråga om verksam-<br>heter som påverkas av biologiska och klimatologiska omständigheter.<br>Detta gäller även om jordbruksprodukter är mer känsliga för avvikelser i<br>väderförhållanden än ett skogsbestånd och avverkningsintervallema mar-<br>kant skiljer sig åt.</p>
<p>Dessa särskilda förhållanden har också i hög grad medverkat till att de<br>enskilda företagen (jordbrukare/skogsägare) ofta organiserar sig i koope-<br>rativ form. Skogsägarforeningama bedriver vid sidan av uppgiften att ta<br>till vara medlemmarnas ekonomiska intressen en omfattande service och<br>rådgivningsverksamhet for medlemmarna. Skogsägarrörelsema i Sverige,<br>Norge och Finland har likartade drag och är väl utbyggda till skillnad<br>från vad som gäller för de flesta andra europeiska länder.</p>
<p>Riksdagens beslut år 1994 om att låta legalundantaget omfatta också<br>skogsbruket har de nu anförda omständigheterna som grund. Sakför-<br>hållandena är i princip oförändrade och skälen for att ha samma legal-<br>undantag för skogsbruket som for lantbruket i övrigt har enligt rege-<br>ringens mening fortfarande tyngd. De omständigheter som sågverksrörel-<br>sen åberopat mot ett fortsatt undantag ändrar inte den slutsatsen.</p>
<p>Det kan på skogsbrukets område förekomma kooperativa verksamheter<br>av betydande storlek. Beträffande sådan verksamhet bör legalundantagets<br>skyddsverkan och därmed betydelse inte överskattas. Såsom flera re-<br>missinstanser pekat på kan just i fråga om skogsbruket samhandeln vara<br>berörd och EG-rättens förbudsregler på konkurrensområdet tillämpliga.<br>Regeringens förslag att Konkurrensverket skall ges behörighet att tilläm-<br>pa EG:s konkurrensregler, se avsnitt 8, far i detta sammanhang särskild<br>betydelse. För det fall att en primärförening har en stark mark-<br>nadställning och samarbetet inom föreningen har påverkan på handeln<br>mellan medlemsstater kan liksom idag en tillämpning av EG-reglema<br>komma i fråga, särskilt om samarbetet exempelvis omfattar prissam-<br>arbete. Med en nationell behörighet att tillämpa EG-reglema kan, som en<br>remissinstans påpekat, tillämpningen av EG-reglema dessutom förväntas<br>bli vanligare än för närvarande. De nationella reglerna får inte tillämpas i<br>ett enskilt fall på ett sätt som strider mot den fulla och enhetliga tillämp-<br>ningen av EG-rätten. EG-reglema saknar särskilda undantagsregler for<br>samarbete i fråga om skogsprodukter. Risken med att enbart förlita sig på<br>det svenska regelverket accentueras genom att samma myndighet uttryck-<br>ligen och på ett direkt sätt nu kommer att tillämpa båda regelverken. En<br>tillämpning av det svenska legalundantaget kan ske så långt det kan anses<br>förenligt med EG-rätten. Ytterst skulle detta kunna komma att prövas av<br>EG-domstolen.</p>
<p>242</p>
<p>Vid en samlad bedömning finner regeringen att det inte föreligger nog Prop. 1999/2000:140<br>starka skäl för att i denna situation föreslå att det tidigare riksdagsbeslutet<br>omprövas så att legalundantaget skulle slopas i fråga om skogsprodukter.</p>
<h3>12.7 Övrigt</h3>
<h4>12.7.1 Federativa nivån och förhandlingskooperation</h4>
<p>Regeringens bedömning: Någon lagändring föreslås inte som un-<br>dantar federativt samarbete eller den särskilda form av samverkan som<br>förekommer inom s.k. förhandlingsorganisationer från förbudet i 6 §<br>konkurrenslagen.</p>
<p>Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens be-<br>dömning.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inte haft något att<br>erinra mot bedömningen i promemorian.</p>
<p>Sveriges Advokatsamfund och Gernandt & Danielsson Advokatbyrå<br>AB instämmer uttryckligen i bedömningen.</p>
<p>LRF anser att federativt samarbete, det vill säga samverkan mellan<br>primärföreningar, bör tas in i legalundantaget på samma grunder som<br>samverkan i primärföreningar. Förbundet anser även att förhandlings-<br>kooperation bör omfattas av legalundantaget.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Den svenska regleringen har vid<br>tidigare utvärderingar bedömts inte stå i strid med EG:s konkurrensregler<br>och det finns inte grund för någon annan bedömning nu. Förhållandena<br>har heller inte förändrats så att det finns skäl till något nytt ställnings-<br>tagande beträffande de grundläggande bedömningar i fråga om federativ<br>samverkan som gjordes 1994 och som prövats vid olika utvärderingar<br>därefter. Ett legalundantag bör inte, med hänsyn till bl.a. livsmedelssek-<br>torns stora betydelse från konsumentsynpunkt och det stora behovet av<br>att stimulera konkurrens på den svenska marknaden med dess speciella<br>förhållanden, utsträckas till att omfatta samarbete inom lantbrukssektom<br>utanför primärföreningens ram.</p>
<p>I promemorian anses det att federativt samarbete därför bör även fort-<br>sättningsvis bedömas från fall till fall genom individuell undantagspröv-<br>ning. Vid en sådan prövning far uppmärksammas i vad mån en viss typ<br>av samverkan får sitt berättigande till följd av den gemensamma jord-<br>brukspolitiken. Vidare får från fall till fall hänsyn tas till internationalise-<br>ringens betydelse för konkurrensen på den svenska marknaden.</p>
<p>Inte heller kan generellt undantag ges för den särskilda form av sam-<br>verkan som förekommer inom s.k. förhandlingsorganisationer, där pris-<br>förhandlingar med en eller flera stora köpare sker gemensamt beträffande<br>särskilda produkter. Sådan samverkan bör alltså som tidigare prövas från<br>fall till fall.</p>
<p>Regeringen anser i likhet vad som sägs i promemorian att de här redo-<br>visade övervägandena alltjämt är riktiga. Någon ändring föreslås således<br>inte.</p>
<p>243</p>
<h4>12.7.2</h4>
<h4>Det s.k. funktionsskyddct</h4>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>Regeringens bedömning: Uttryckliga regler om funktionsskyddet på<br>lantbruksområdet föreslås inte.</p>
<p>Principen om ett sådant skydd följer av rättspraxis från EG-<br>domstolen. Med den koppling som finns i förarbetena till konkur-<br>renslagen till rättsutvecklingen inom EG-rätten, far denna princip än-<br>då anses tillämplig i förekommande fall vid tolkningen av de svenska<br>reglerna.</p>
<p>Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens be-<br>dömning.</p>
<p>Remissinstanserna: Konkurrensverket, Gernandt & Danielsson Ad-<br>vokatbyrå AB och Sveriges Advokatsamfund instämmer i bedömningarna.<br>Marknadsdomstolen anser i likhet med vad som sägs i promemorian att<br>en uttrycklig regel torde kunna undvaras. Det bör enligt domstolen vara<br>tillräckligt om den princip som följer av rättspraxis från EG-domstolen<br>redovisas i motivuttalanden. Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds Uni-<br>versitet anser att det torde vara korrekt att inte införa en nationell regel<br>beträffande funktionsskydd. Sveriges Industriförbund anser att funktions-<br>skyddet kan införas i ett gruppundantag eller i ett allmänt råd.</p>
<p>LRF anser att funktionsskyddet uttryckligen bör skrivas in i kon-<br>kurrenslagen.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Det s.k. funktionsskydd som<br>gäller inom EG-rätten innebär, i kort sammanfattning, att vissa begräns-<br>ningar i t.ex. stadgarna för en ekonomisk förening inte anses konkurrens-<br>begränsande, om de är nödvändiga för samarbetet inom föreningen och<br>dess verksamhet i sig är övervägande positiv för konkurrensen. Begräns-<br>ningarna måste vara proportionella för ändamålet och det måste göras en<br>avvägning från fall till fall om begränsande bestämmelser, som kan avse<br>inskränkningar i medlemmarnas rörlighet eller viss samverkansskyldig-<br>het, är nödvändiga för föreningens funktion. I bedömningen far förening-<br>ens marknadsposition och skyldigheternas effekter på denna och för öv-<br>riga aktörer betydelse.</p>
<p>Några viktiga rättsfall från EG-domstolen belyser funktionsskyddet.<br>Principen om detta skydd har tillämpats på den kooperativa företagsfor-<br>men utan begränsning till jordbrukssektorn. Det handlar om en slags<br>kvalitativ helhetsbedömning som ligger i linje med möjligheten att göra<br>kvalitativa bedömningar vid prövningen av räckvidden av förbudet i 6 §.</p>
<p>I en tidigare departementspromemoria föreslogs att principen om funk-<br>tionsskydd uttryckligen borde skrivas in i legalundantaget. I promemo-<br>rian (Ds 1998:72 s. 179-182) hänvisades till ledande rättsfall från EG-<br>domstolen. Det ansågs angeläget att de principer som far omedelbar be-<br>tydelse för undantagets omfattning tydligt skulle komma till uttryck i<br>lagtexten.</p>
<p>Enligt förslaget skulle vissa inskränkningar i den fria rörligheten ändå<br>vara undantagna från förbudet i 6 §, om de var nödvändiga för förening-<br>ens från allmän synpunkt behöriga funktion. Med detta avsågs att det inte<br>var föreningens eget ekonomiska bästa som skulle vara utgångspunkt för<br>bedömningen.</p>
<p>244</p>
<p>Förslaget blev föremål för en relativt omfattande remisskritik. Huvud-<br>invändningen var att det kan skapa missförstånd att just på lantbruks-<br>området uttryckligt reglera vad som ändå följer av konkurrenslagens<br>koppling till rättsutvecklingen inom EG-rätten.</p>
<p>På grund av remisskritiken mot förslaget att införa uttryckliga regler<br>om funktionsskyddet på lantbruksområdet, föreslogs i den senare pro-<br>memorian ingen sådan uttrycklig regel. Enligt vad som sägs i prome-<br>morian följer principen av rättspraxis från EG-domstolen. Med den<br>koppling som finns i förarbetena till konkurrenslagen till rättsutveck-<br>lingen inom EG-rätten, far denna princip ändå anses tillämplig i före-<br>kommande fall vid tolkningen av de svenska reglerna. De flesta remiss-<br>instanserna har instämt i denna bedömning.</p>
<p>Regeringen delar dessa slutsatser och föreslår inte någon uttrycklig<br>reglering av det s.k. funktionsskyddet.</p>
<h4>12.7.3 Förhållandet till föreningsrätten</h4>
<p>Regeringens bedömning: Det är en fråga för rättstillämpningen att i<br>konkreta fall dra upp de närmare gränserna mellan konkurrenslagen och<br>lagen om ekonomiska föreningar, med ledning av de principer som<br>angetts i förarbetena till konkurrenslagen.</p>
<p>Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens be-<br>dömning.</p>
<p>Remissinstanserna: LRF anser att det finns en konflikt mellan kon-<br>kurrenslagen och lagen om ekonomiska föreningar.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Med det förslag som redovisats<br>ovan i fråga om föreningens prissättning när den svarar för försäljningen<br>till tredje man finns det inte, när det gäller den generella synen på för-<br>hållandet mellan konkurrenslagen och föreningsrätten, något påtagligt<br>behov av ett förändrat synsätt (jfr Marknadsdomstolen i Södra-ärendet, se<br>promemorian s. 14 f.). Det bör vara en fråga för rättstillämpningen att i<br>konkreta fall dra upp de närmare gränserna mellan de båda lagstiffnings-<br>områdena med ledning av de principer som angetts i förarbetena till kon-<br>kurrenslagen.</p>
<h4>12.7.4 Definitionerna av jordbruks-, trädgårds- och skogs-<br>produkter</h4>
<p>Regeringens förslag: Definitionerna av jordbruks-, trädgårds- och<br>skogsprodukter placeras i en särskild lag.</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Stockholms tingsrätt, Jordbruksverket, Läns-<br>styrelsen i Skåne län, Skogsstyrelsen och Sveriges Industriförbund till-<br>styrker.</p>
<p>Hovrätten över Skåne och Blekinge har i och för sig ingen invändning<br>mot förslaget men pekar bl.a. på att en viss vara kan komma att höra till<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>245</p>
<p>jordbrukssektorn enligt det ena regelsystemet men inte det andra. Dom- Prop. 1999/2000:140<br>stolen vill ifrågasätta om det inte varit mer ändamålsenligt och lagtek-<br>niskt fördelaktigt att avgränsa sektorn genom att hänvisa till EG-reglema<br>och sedan från området avskilja vad som inte skall höra dit, i första hand<br>fiskeproduktema. Vad som i EG-rättslig mening är jordbruksprodukter<br>framgår av fördragets artikel 32 och bilaga 1. Eftersom området är för-<br>dragsrättsligt avgränsat blir avgränsningen tämligen beständig.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Såsom redovisats i promemorian de-<br>finieras i 18 b § konkurrenslagen jordbruks-, trädgårds- och skogs-<br>produkter med hänvisning till numera upphävda bestämmelser. Det be-<br>hövs därför nya hänvisningar med utgångspunkten att rättsläget skall vara<br>oförändrat. Därför föreslogs att man knyter an till tullbestämmelser. Des-<br>sa finns nu för svensk del på EG-nivå. Hänvisning bör göras till varor<br>som anges i Kombinerade nomenklaturen enligt rådets förordning (EEG)<br>2658/87 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma<br>tulltaxan. Beträffande trädgårds- och skogsprodukter kan som tidigare<br>hänvisas till varor som finns i vissa kapitel. Beträffande jordbruks-<br>produkter har tidigare hänvisats till ett urval produkter angivna med tull-<br>taxenummer i en särskild bilaga till 1990 års avgiftslag. För att uppnå<br>rättslikhet behövs en motsvarande relativt omfattande bilaga med upp-<br>räknade produkter. För att inte belasta konkurrenslagen med den sär-<br>skilda bilagan är det lämpligast att i 18 b § hänvisa till en ny särskild lag<br>med hänvisningarna och den särskilda bilagan.</p>
<p>Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot förslaget.</p>
<p>Regeringen instämmer i förslaget och föreslår lagändring i enlighet<br>härmed.</p>
<h4>12.7.5 Missbruk av en dominerande ställning</h4>
<p>Från konkurrensrättsliga utgångspunkter bör framhållas att legalundan-<br>taget inte innebär undantag för förfaranden som utgör missbruk av domi-<br>nerande ställning enligt 19 § konkurrenslagen.</p>
<h2>13 Konsekvenser</h2>
<p>En nationell tillämpning av artikel 81 och 82 i EG-fördraget kan för-<br>väntas öka effektiviteten i tillämpningen av dessa regler och på så sätt fa<br>en positiv effekt på samhällsekonomin och för konsumenterna. Svenska<br>företag berörs ekonomiskt möjligen på det sättet att det kan medföra<br>minskade kostnader om ett ärende behandlas av Konkurrensverket i stäl-<br>let för av kommissionen. För Konkurrensverkets vidkommande förutses<br>inte några omfattande konsekvenser. Redan i dag är EG:s konkurrens-<br>regler tillämpliga på åtskilliga av de ärenden som verket behandlar. Även<br>om verket inte får tillämpa EG-rätten direkt, måste verket redan nu be-<br>akta EG-rättens konkurrensregler så att verkets beslut inte strider mot<br>dem.</p>
<p>Enligt regeringens förslag kommer Konkurrensverket att få en möjlig-<br>het att utreda förfaranden även i den utsträckning de påverkar sam-<br></p>
<p>246</p>
<p>handeln. Det kommer sannolikt att medföra att vissa ärenden blir mer Prop. 1999/2000:140<br>komplicerade. Förslaget innebär inte att Konkurrensverket skall vara<br>skyldigt att ta upp varje förfarande som kan ifrågasättas vara konkurrens-<br>skadligt.</p>
<p>Sannolikt kommer förslaget också att medföra att ett antal ärenden<br>överförs från EG-kommissionen till Konkurrensverket. Kommissionen<br>har hittills inte överfört ärenden till nationella myndigheter i någon större<br>omfattning. De medlemsstater som redan har intemrättslig behörighet att<br>tillämpa EG:s konkurrensrätt har gjort det endast i begränsad utsträck-<br>ning. Det går emellertid inte att förutse i vilken utsträckning kommissio-<br>nen i framtiden kommer att vilja föra över ärenden till nationella myn-<br>digheter.</p>
<p>Regeringen gör den bedömningen att förslagen är av den omfattningen<br>att det inte medfört något ändrat resursbehov. Marknadsdomstolen och<br>Stockholms tingsrätt påverkas av utredningens förslag. Konkurrenslagens<br>materiella regler har EG-rätten som förebild. Enligt konkurrenslagens<br>förarbeten var ett av lagens syften att nå så stor materiell rättslikhet som<br>möjligt med dåvarande Romfördragets konkurrensregler. Kunskapen in-<br>om Konkurrensverket om EG:s konkurrensregler far därför antas vara<br>god. Det utesluter inte att utredningens förslag kan medföra ett behov av<br>utbildning av Konkurrensverkets personal.</p>
<p>Länsstyrelserna har till uppgift att i länet verka för en effektiv kon-<br>kurrens i privat och offentlig verksamhet till nytta för konsumenterna, se<br>4 § konkurrensförordningen(1993:173). Det kan därför förutses att ett<br>visst begränsat behov av utbildning uppkommer även för länsstyrelserna<br>vidkommande.</p>
<p>Regeringen anser i likhet med utredningen att förslaget inte medför nå-<br>got behov av ökade resurser för Konkurrensverkets vidkommande. Inte<br>heller för andra myndigheters del förväntas förslaget medföra något be-<br>hov av ökade resurser. Som framgått av avsnitt 8.1 har kommissionen i<br>en vitbok föreslagit en långtgående decentralisering av tillämpningen av<br>artikel 81 och 82. Om förslaget genomförs, kan det fa omfattande kon-<br>sekvenser för Konkurrensverket och ställa krav på utökade resurser. I så<br>fall far regeringen återkomma i frågan om resursbehovet.</p>
<p>I fråga om förslaget till förtydligande tillägg i reglerna om fastställande<br>av konkurrensskadeavgift (se avsnitt 9) torde det inte medföra något be-<br>hov av ökade resurser för Konkurrensverkets vidkommande. Inte heller<br>för andra myndigheter, domstolar eller företag förväntas förslaget medfö-<br>ra några ökade kostnader.</p>
<p>Kronofogdemyndighetens medverkan vid kontrollbesök hos företag i<br>Sverige (se avsnitt 10) kommer, såvitt nu kan bedömas, endast att behö-<br>vas i undantagsfall. Kostnadsökningarna för Kronofogdemyndigheten i<br>Stockholms län torde bli så begränsade att de ryms inom ramen för be-<br>viljade anslag. Detsamma gäller de kostnadsökningar som kan uppstå för<br>Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt.</p>
<p>Regeringen gör sammanfattningsvis i denna del den bedömningen att<br>förslagen inte föranleder något behov av ytterligare resurser. De nu före-<br>slagna förändringarna skall utföras inom befintliga ramar för berörda<br>myndigheter.</p>
<p>247</p>
<p>Förslaget i avsnitt 11 i fråga om viss taxisamverkan innebär en bety-<br>dande lättnad i fråga om små företags villkor i taxibranschen. Den analys<br>och de överväganden som gjorts i den allmänna motiveringen belyser<br>detta närmare, också ur samhällsekonomisk synvinkel.</p>
<p>I fråga om förslaget om ändring av reglerna i konkurrenslagen i fråga<br>om lantbruket (se avsnitt 12) bedömer regeringen att det nu framlagda<br>förslaget inte medför några nämnvärda ekonomiska eller andra konsek-<br>venser.</p>
<p>När det gäller att skapa goda förutsättningar för arbetet med att stärka<br>konkurrensen till nytta för konsumenterna har regeringen i 2000 års eko-<br>nomiska vårproposition aviserat förslag om att Konkurrensverket skall fa<br>ytterligare medel. Regeringen avser att i budgetpropositionen återkomma<br>till denna fråga.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<h2>14 F örfattningskommentar</h2>
<h3>14.1 Förslaget till lag om ändring i konkurrenslagen<br>(1993:20)</h3>
<p>I paragrafen har tagits in en hänvisning till de nya bestämmelserna om<br>nationell tillämpning av EG:s konkurrensregler som har införts i 2 § la-<br>gen (1994:1845) om tillämpningen av Europeiska gemenskapernas kon-<br>kurrens- och statsstödsregler.</p>
<p>6 § Om något annat inte följer av beslut enligt 8 eller 15 § eller av 13,<br>17, 18 c eller 18 e §, är avtal mellan företag förbjudna om de har till<br>syfte att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på markna-<br>den på ett märkbart sätt eller om de ger ett sådant resultat.</p>
<p>Detta gäller särskilt sådana avtal som innebär att</p>
<p>1. inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt<br>eller indirekt fastställs,</p>
<p>2. produktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar<br>begränsas eller kontrolleras,</p>
<p>3. marknader eller inköpskällor delas upp,</p>
<p>4. olika villkor tillämpas för likvärdiga transaktioner, varigenom<br>vissa handelspartner får en konkurrensnackdel, eller</p>
<p>5. det ställs som villkor för att ingå ett avtal att den andra parten<br>åtar sig ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt<br>handelsbruk har något samband med föremålet för avtalet.</p>
<p>Ett tillägg har skett. Förbudet i 6 § är inte tillämpligt om ett samarbete<br>omfattas av 18 e §.</p>
<h2>W</h2>
<p>248</p>
<p>I lagen (2000:00) om innebörden av begreppen jordbruks-, trädgårds- och<br>skogsprodukter i konkurrenslagen (1993:20) finns särskilda be-<br>stämmelser om vad som avses med sådana varor.</p>
<p>Som framgår av den allmänna motiveringen har definitionerna lagts i<br>en ny särskild lag främst for att inte belasta konkurrenslagen med den<br>omfattande jordbruksbilagan.</p>
<p>Förslaget till lag (2000:00) om innebörden av begreppen jordbruks-,<br>trädgårds- och skogsprodukter i konkurrenslagen (1993:20) har behand-<br>lats i den allmänna motiveringen. Beträffande trädgårdsprodukter och<br>skogsprodukter hänvisas till kap. 6-8 respektive kap. 44, 47 och 48 i<br>Kombinerade nomenklaturen. Bilagan med uppräknade jordbruks-<br>produkter skiljer sig endast marginellt från vad som gällde tidigare.</p>
<p>18 c § Förbudet i 6 § gäller inte för sådana avtal inom en primär<br>lantbruksförening eller dess dotterföretag som avser samverkan<br>mellan föreningens medlemmar om</p>
<p>1. produktion, insamling, förädling, försäljning eller därmed sam-<br>manhängande verksamhet såsom användandet av gemensamma an-<br>läggningar, lagring, beredning, distribution eller marknadsföring i<br>fråga om jordbruksprodukter, trädgårdsprodukter eller skogs-<br>produkter , eller</p>
<p>2. inköp av varor eller tjänster för sådan verksamhet som avses<br>under 1.</p>
<p>Första stycket gäller dock inte avtal som har till syfte eller ger till<br>resultat</p>
<p>1. att en medlems fria rörlighet på marknaden förhindras eller för-<br>svåras</p>
<p>a) i fråga om valet av avnämare eller leverantör,</p>
<p>b) i fråga om möjligheten att lämna föreningen, eller</p>
<p>c) i annat avseende av motsvarande betydelse, eller</p>
<h4>2. att försäljningspriser direkt eller indirekt fastställs på varor när<br>försäljningen sker direkt mellan medlem och tredje man.</h4>
<p>I den mån annat inte följer av sammanhanget behåller tidigare motiv-<br>uttalanden sin giltighet. Av första stycket, som är oförändrat, följer att<br>samverkan inom en primärförening eller dess dotterföretag mellan dess<br>medlemmar om bl.a. försäljning är undantagen från förbudsregeln i 6 §<br>konkurrenslagen.</p>
<p>Andra stycket har ändrats. Punkten 2 b har utgått. Detta innebär att fö-<br>reningen utan inskränkning har rätt att sätta priser på varor när den svarar<br>för försäljningen till tredje man. På grund av denna ändring är det bety-<br>delselöst om varan som säljs skall anses vara producerad hos medlemmen<br>eller inte. Beträffande bakgrunden till detta samt i övrigt hänvisas till den<br>allmänna motiveringen.</p>
<p>Bestämmelsen i punkt 2 a har behållits men har blivit punkt 2, eftersom<br>uppdelningen i a) och b) inte längre är aktuell när punkt 2 b har utgått.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>249</p>
<p>18 d § Med taxiföretag avses i denna lag företag som tillhandahåller<br>eller utför taxitjänster eller därmed jämförbara transporttjänster.</p>
<p>Med beställningscentral avses en gemensam eller fristående funktion<br>som tar emot beställningar och fördelar transportuppdrag mellan taxi-<br>företag. Funktionen kan även utföra sådan verksamhet som har sam-<br>band därmed</p>
<p>Paragrafen är ny. I bestämmelsen definieras några centrala begrepp som<br>förekommer i den efterföljande paragrafen 18 e §.</p>
<p>Med taxiföretag avses i denna lag sådana företag som tillhandahåller<br>eller utför taxitjänster eller därmed jämförbara transporttjänster. Med<br>taxitjänster avses sådana persontransporter som sker med personbil eller<br>lätt lastbil och som inte utgör linjetrafik; jfr 1 kap. 3 § yrkestrafiklagen<br>(1998:490), YTL.</p>
<p>Med uttrycket ”därmed jämförbara transporttjänster” förstås bl.a. be-<br>ställningstrafik med buss (jfr 1 kap. 3 § YTL). Härmed avses yrkesmässig<br>trafik för icke linjebunden persontransport som sker främst med buss.</p>
<p>Som därmed jämförbara transporttjänster kan även räknas andra tjäns-<br>ter än taxitjänster eller med taxitjänster nära förknippade tjänster, såsom<br>att taxiföretaget utför gods- eller budtransporttjänster vid sidan av kärn-<br>verksamheten med taxitjänster.</p>
<p>Med den definition som här har getts far begreppet taxiföretag en till-<br>lämpning som gör att även persontransporttjänster med andra fordon än<br>lätt lastbil eller personbil, främst buss, omfattas. Sådana trafiktjänster<br>torde dock oftast ha ringa ekonomisk betydelse i sammanhanget.</p>
<p>Av praktiska skäl som redovisats i avsnitt 6.1 avgränsas undantags-<br>regeln i 18 e § första stycket genom ett högsta antal fordon anmälda för<br>användning i taxitrafik, se nedan.</p>
<p>En mycket vanlig samverkan i taxibranschen sker genom en beställ-<br>ningscentral. Därmed förstås i denna lag en gemensam eller fristående<br>funktion som tar emot beställningar och fördelar transportuppdrag mellan<br>taxiföretag. Begreppet har beskrivits närmare i avsnitt 11.1.4.</p>
<p>Den gemensamma funktionen behöver inte ha den organisatoriska for-<br>men av en eller flera juridiska personer, men får ha det. Det är i princip<br>tillräckligt, att den utgör något slag av enhet eller avskild verksam-<br>hetsfunktion, eller innebär en särskild uppgift vid sidan om den rena<br>transportverksamheten. En fråga som kommit upp vid remissbehand-<br>lingen gäller om t.ex. även landstingsägda beställningscentraler omfattas<br>av de regler som här föreslås. Detta hänger delvis samman med en mer<br>övergripande fråga om huruvida en sådan landstingsägd beställnings-<br>central, som förefaller syfta till att samordna avropen för upphandlade<br>samhällsbetalda tjänster, kan omfattas av förbudet mot konkurrensbe-<br>gränsande samarbete mellan företag. Denna fråga far lösas i rättstillämp-<br>ningen. I den mån förbudet i 6 § konkurrenslagen skulle vara tillämpligt<br>kan bedömningen av räckvidden av undantagsregeln i 18 e § i fråga om<br>ett sådant samarbete aktualiseras. Även beträffande denna fråga får hän-<br>visas till rättstillämpningen.</p>
<p>Funktionen kan även utföra annan verksamhet än själva förmedlingen<br>och ändå omfattas av begreppet beställningscentral. Det är dock inget<br>krav. Sådan verksamhet måste dock ha samband med mottagandet eller</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>250</p>
<p>fördelningen av transportuppdragen. Exempelvis kan det röra sig om in-<br>köp av taxibilar och teknisk utrustning som behövs för transportverksam-<br>heten samt marknadsföring o.d.</p>
<p>18 e § Förbudet i 6 § gäller inte for ett skriftligt avtal mellan taxiföre-<br>tag eller mellan en beställningscentral och taxiföretag om avtalet</p>
<p>1. avser gemensam transportverksamhet genom samverkan i en be-<br>ställningscentral eller på annat sätt i syfte att uppnå effektivitetsvinster<br>eller andra sådana ekonomiska fördelar,</p>
<p>2. behövs för att tillgodose det samhälleliga intresset av tillgång till<br>taxiservice, och</p>
<p>3. omfattar högst 30 taxifordon.</p>
<p>Undantaget enligt första stycket gäller inte</p>
<p>1. till den del samarbetet avser förfarande eller villkor som innebär<br>eller omfattar</p>
<p>a) fastställande av gemensamma priser,</p>
<p>b) uppdelning av marknader,</p>
<p>c) en uppsägningstid för anslutet taxiföretag som överstiger sex må-<br>nader från uppsägningstillfället eller, i fråga om en ekonomisk före-<br>ning, villkor att uppsägning inte får göras förrän tidigast efter sex må-<br>nader eller längre tid från inträdet, eller</p>
<p>d) förbud för anslutet taxiföretag att efter avtalstidens utgång kon-<br>kurrera med den gemensamma transportverksamheten, och</p>
<p>2. det är uppenbart att syftet med den gemensamma transportverk-<br>samheten eller intresset av tillgång till taxiservice enligt första stycket 1<br>och 2 kan tillgodoses utan att samarbetet omfattar ett sådant för-<br>farande eller villkor som avses i 1 a-d.</p>
<p>Paragrafen är ny. Bestämmelsen innebär att visst närmare angivet sam-<br>arbete mellan taxiföretag eller mellan en beställningscentral och taxi-<br>företag är undantaget från förbudsregeln i 6 § konkurrenslagen.</p>
<p>I första stycket uppställs tre kumulativa kriterier för att undantaget<br>skall gälla.</p>
<p>Av punkt 1 framgår att undantaget omfattar sådana avtal mellan taxi-<br>företag eller mellan en beställningscentral och taxiföretag som avser ge-<br>mensam transportverksamhet genom samverkan i beställningscentral el-<br>ler på annat sätt i syfte att uppnå effektivitetsvinster eller andra sådana<br>ekonomiska fördelar.</p>
<p>Avtalet skall vara skriftligt för att omfattas av undantaget. Detta är ett<br>ovillkorligt krav. Kravet upprätthålls därför att det finns ett påtagligt be-<br>hov av att det samarbete som parterna bedriver kan bli föremål för effek-<br>tiv granskning från främst det allmännas sida. Med skriftlighetskravet<br>avses att utesluta muntliga avtal. I begreppet ”skriftlig” innefattas också<br>ingångna avtal på annat varaktigt medium än pappersbaserade avtal (jfr<br>prop. 1999/2000:89 s. 91). Samma kontrollmöjligheter torde föreligga<br>om avtal ingåtts på t.ex. ett varaktigt elektroniskt medium.</p>
<p>I uttrycket "gemensam" ligger att fler medlemmar än en enda deltar.<br>Det behöver å andra sidan inte röra sig om fler än två, även om så får<br>vara fallet. Undantaget lägger inte hinder i vägen for att vissa av taxi-<br>företagen tillämpar ett mer lokalt samarbete.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>251</p>
<p>De ekonomiska fördelar som kan vara aktuella har belysts i den all-<br>männa motiveringen. Generellt sett rör det sig om någon form av sam-<br>ordning som skapar ekonomisk nytta. Det ligger i sakens natur att de<br>ekonomiska fördelarna måste vara av beaktansvärt slag.</p>
<p>Enligt punkt 2 krävs vidare att samarbetet behövs för att tillgodose det<br>samhälleliga intresset av tillgång till taxiservice. Härmed avses att sam-<br>verkan skall bidra till att allmänt förbättra tillgången till taxiservice. Kra-<br>ven bör i detta avseende inte ställas allt för högt. Förhållandena torde i<br>allmänhet vara sådana att det kan hållas för sannolikt att en taxiservice i<br>mindre tätbefolkade områden av Sverige inte kan upprätthållas utan en<br>samverkan av detta slag.</p>
<p>Av punkt 3 följer därtill att samverkan får omfatta högst 30 taxifordon.<br>Om samverkan överstiger 30 taxifordon gäller alltjämt förbudet i 6 §<br>konkurrenslagen. Med taxifordon avses antalet fordon anmälda för an-<br>vändning i taxitrafik enligt YTL. Anmälda fordon registreras i bilregistret<br>(jfr 71 § bilregisterkungörelsen (1972:599) samt bilaga 1 till kungörel-<br>sen).</p>
<p>I det andra stycket finns en bestämmelse om att undantaget enligt det<br>första stycket inte gäller i vissa fall. Här hänvisas till avsnitt 11.4. Denna<br>s.k. spärregel avser samarbete som till sin art är av allvarligt slag, näm-<br>ligen fastställande av gemensamma priser och uppdelning av marknader.<br>Vidare gäller det en uppsägningstid för anslutet taxiföretag som över-<br>stiger sex månader respektive förbud för anslutet taxiföretag att efter av-<br>talstidens utgång konkurrera med den gemensamma transportverksam-<br>heten. Om avtalet innehåller en konkurrenssklausul brukar innebörden av<br>den bl.a. vara att taxiföretaget också är förhindrat att göra reklam för<br>egen verksamhet vid sidan om den gemensamma marknadsföringen.</p>
<p>I fråga om en ekonomisk förening finns regler i lagen (1987:667) om<br>ekonomiska föreningar, om rätt för medlem att säga upp sig efter inträdet<br>(3 kap. 4 §), uppsägningstid och avgång (3 kap. 5 §) m.m. Enligt 3 kap.</p>
<p>4 § första stycket nämnda lag har en medlem rätt att säga upp sig till ut-<br>träde ur föreningen utan några i lagen angivna inskränkningar. Det far<br>dock enligt andra stycket i samma paragraf i en förenings stadgar före-<br>skrivas att uppsägningsrätt inte föreligger förrän efter viss tid, högst två<br>år, från inträdet. Om registreringsmyndigheten medger det far denna tid<br>utsträckas till fem år.</p>
<p>Lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar medger således att med-<br>lemmen under viss tid fråntas möjligheten att med rättslig verkan säga<br>upp sitt medlemskap i föreningen. Detta kan i det enskilda fallet medföra<br>inlåsningseffekter. I den föreslagna bestämmelsen kan en tillämpning av<br>spärregeln komma i fråga om uppsägning enligt stadgarna inte far göras<br>förrän tidigast efter sex månader eller längre tid från inträdet.</p>
<p>Vad som nu sagts är inte tillämpligt på vad som i nämnda lag sägs om<br>avgång vid räkenskapsårets utgång eller återbetalning av medel (se 3 kap.</p>
<p>5 § och 4 kap.).</p>
<p>När spärregeln är tillämplig innebär detta att förbudet i 6 § konkur-<br>renslagen i princip kan tillämpas på de förfaranden eller villkor som nyss<br>nämnts. Däremot blir 6 § konkurrenslagen inte tillämplig på övriga delar<br>av avtalet.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>252</p>
<p>Bestämmelsen gäller oavsett vilken juridisk avtalsform samarbetet<br>kommer till uttryck i. Även t.ex. stadgar för en ekonomisk förening om-<br>fattas.</p>
<p>Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka hänsyn som skall tas när<br>konkurrensskadeavgift fastställs.</p>
<p>Första stycket har bl.a. numrerats och fått ett tillägg. Tillägget består i<br>punkterna 3 och 4.</p>
<p>Av punkt 3 följer att det faktum att företaget lämnat viktig information<br>till Konkurrensverket kan tillmätas betydelse vid fastställande av kon-<br>kurrensskadeavgift, om det gäller företagets egen överträdelse. Företaget<br>skall i väsentlig mån ha underlättat utredningen. Med detta avses att den<br>information företaget lämnat är betydelsefull för att kunna konstatera att<br>företaget överträtt någon av förbudsreglema i 6 eller 19 § konkurrens-<br>lagen eller åsidosatt ett villkor som beslutats med stöd av 10 § andra<br>stycket (jfr 26 §). Däremot avses inte situationen när informationen är lätt<br>tillgänglig på annat sätt eller redan känd hos Konkurrensverket. Vad det<br>handlar om här är att företaget samarbetar väl med Konkurrensverket och<br>tillhandahåller information som berör den egna överträdelsen. Det kan i<br>sammanhanget ofta vara så att lämnade uppgifter även berör andra före-<br>tags överträdelser av förbudsreglema i konkurrenslagen och att detta kan<br>vara till nytta för verkets utredning. I den mån så är fallet kan dock dessa<br>uppgifter rörande andra inte med stöd av detta lagrum tillmätas rättslig<br>betydelse vid fastställandet av konkurrensskadeavgiften.</p>
<p>Enligt punkt 4 kan även andra omständigheter vara av betydelse. När<br>det gäller försvårande omständigheter hänvisas till vad som sägs i prop.<br>1992/93:56 s. 93. När det gäller förmildrande omständigheter kan näm-<br>nas exempelvis om företaget snabbt upphör med överträdelsen sedan den<br>påtalats av Konkurrensverket, svår ekonomisk situation för företaget,<br>påtryckningar på företaget från andra företag, begränsad medverkan i<br>överträdelsen och om företaget har ålagts att betala skadestånd för över-<br>trädelsen.</p>
<p>Med tanke på att bestämmelsen med dessa ändringar uttömmande reg-<br>lerar vilka hänsyn som skall tas när konkurrensskadeavgiften fastställs<br>har uttrycket ”särskild” tagits bort.</p>
<p>Andra stycket är oförändrat.</p>
<h3>14.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1845) om<br>tillämpningen av Europeiska gemenskapernas kon-<br>kurrens- och statsstödsregler</h3>
<p>2§</p>
<p>Den tidigare 2 § har flyttats till 2 a §. I paragrafen har nu införts de nya<br>bestämmelserna om behörighet för svenska konkurrensmyndigheter att<br>tillämpa EG:s konkurrensregler.</p>
<p>Paragrafen är indelad i fyra stycken. Första stycket innehåller de<br>grundläggande behörighetsreglerna. I andra stycket anges vilka bestäm-<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>253</p>
<p>melser i konkurrenslagen som skall tillämpas för det nya syftet. Av tredje Prop. 1999/2000:140<br>stycket framgår att vissa hänvisningar till konkurrenslagens bestämmelser<br>skall avse bestämmelser i EG-fördraget. I ijärde stycket, slutligen, reg-<br>leras en särskild fråga om överklagande av ett visst slag av beslut.</p>
<p>Första stycket</p>
<p>Konkurrensverket har huvudansvaret för konkurrensövervakningen på<br>nationell nivå med stöd av EG:s konkurrensrätt på samma sätt som gäller<br>sedan tidigare i fråga om konkurrensövervakningen enligt konkurrens-<br>lagen. Verkets uppgifter motsvarar de uppgifter som EG-kommissionen<br>har på gemenskapsnivå.</p>
<p>Av första meningen i första stycket framgår att Konkurrensverket får<br>tillämpa artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget. En utgångspunkt härvidlag<br>är att verket i och för sig är behörigt att ta upp varje fall på vilket EG:s<br>konkurrensrätt är tillämplig enligt de principer som EG-domstolen har<br>formulerat och kan komma att formulera i framtiden. Inom ramen för<br>denna fakultativa behörighet ankommer det sedan på verket att avgöra för<br>varje fall om detta bör tas upp till prövning. Detta avgörande får grundas<br>på lämplighetsöverväganden, där det ifrågasatta förfarandets anknytning<br>till Sverige är en viktig omständighet att beakta. Såsom uttalats i den all-<br>männa motiveringen (avsnitt 8) talar principiella och praktiska skäl för att<br>Konkurrensverket bör ingripa i första hand mot förfaranden med en när-<br>mare anknytning till Sverige. Anknytningen kan bestå exempelvis i att<br>förfarandet äger rum i Sverige eller har effekter här. Konkurrensverkets<br>tillgängliga resurser kan också få betydelse för verkets möjligheter i<br>praktiken att inleda undersökningar. Formuleringen ”får” är också avsedd<br>att uttrycka den rätt som verket skall ha att självt avgöra om ett ifrågasatt<br>avtal eller förfarande skall tas upp till prövning.</p>
<p>I den allmänna motiveringen (avsnitt 8) har angetts att Konkurrens-<br>verket får bestämma att antingen EG-rätten eller konkurrenslagen skall<br>tillämpas eller också båda regelverken. Såsom där angavs skall bedöm-<br>ningen ske utifrån objektiva grunder, exempelvis att lika fall behandlas<br>lika.</p>
<p>I ett vitboksperspektiv kan den fakultativa prövningsrätten komma att<br>få en ny karaktär. Enligt kommissionens förslag kan ärendena komma att<br>fördelas mellan medlemsstaternas myndigheter efter överläggningar i det<br>nätverk som kommissionen vill organisera. Detta har behandlats i avsnitt<br>8.1.</p>
<p>Vad som nu har sagts om Konkurrensverkets fakultativa prövnings-<br>möjlighet gäller i fråga om ingripanden på grund av anmälningar från<br>tredje man och verkets egna initiativ.</p>
<p>De bestämmelser i EG-fördraget som Konkurrensverket ges behörighet<br>att tillämpa är i första hand dels artikel 81.1, som förbjuder konkurrens-<br>begränsande samarbete mellan företag och motsvarar 6 § konkurrens-<br>lagen, dels artikel 82, som förbjuder missbruk av en dominerande ställ-<br>ning och motsvarar 19 § konkurrenslagen. Konkurrensverkets behörighet<br>enligt paragrafen omfattar även artikel 81.3, som föreskriver en möjlighet<br>att besluta om undantag från förbudet i artikel 81.1 och motsvarar 8 §<br>konkurrenslagen. I det sist nämnda hänseendet kan verket dock för när-</p>
<p>254</p>
<p>varande utnyttja behörigheten bara undantagsvis, eftersom beslut om un-<br>dantag nu nästan helt är förbehållna för EG-kommissionen.</p>
<p>Den förevarande bestämmelsen begränsar inte den nationella behörig-<br>heten att tillämpa de angivna EG-reglema. Det är i stället EG-rätten som<br>avgör i vilken utsträckning dessa EG-regler far tillämpas på nationell<br>nivå. I det hänseendet innehåller bestämmelsen en allmän hänvisning till<br>rättsakter antagna med stöd av EG-fördraget. De rättsakter som avses är i<br>första hand de som räknas upp i 5 § punkterna 1-4. Därutöver kan näm-<br>nas förordning 19/65, i vilken kommissionen bemyndigats att anta<br>gruppundantagsförordningar.</p>
<p>Undantagsvis kan den nationella behörigheten grundas direkt på be-<br>stämmelser i EG-fördraget, nämligen artikel 84 och i viss mån artikel 85.</p>
<p>Av andra meningen framgår att också Marknadsdomstolen och Stock-<br>holms tingsrätt är behöriga att tillämpa artiklarna 81 och 82 i EG-för-<br>draget. Så sker när domstolarna prövar frågor i anslutning till Kon-<br>kurrensverkets tillämpning av dessa artiklar. I paragrafens andra stycke<br>anges vilka bestämmelser i konkurrenslagen som skall tillämpas när<br>prövning sker med stöd av EG-rätten. Detta innebär att den domstols-<br>prövning som aktualiseras i Stockholms tingsrätt är åläggande av kon-<br>kurrensskadeavgift (26 §), beslut om undersökningar hos företag (47 §)<br>eller hos någon annan (48 §) samt prövning av om en skriftlig handling är<br>skyddad enligt 54 §. Tingsrätten skall också vara behörig att döma ut<br>viten enligt 59 § konkurrenslagen. I Marknadsdomstolen aktualiseras<br>överklaganden dels av Konkurrensverkets beslut (60 och 61 §§), dels av<br>domar och beslut av Stockholms tingsrätt (63 §).</p>
<p>I alla dessa fall initieras domstolsprövningen av Konkurrensverket i<br>anslutning till verkets tillämpning av EG-rätten.</p>
<p>En prövning av delvis annat slag som också aktualiseras är Marknads-<br>domstolens prövning enligt 23 § andra stycket och 15 § konkurrenslagen<br>när ett företag utnyttjar den särskilda talerätten. En förutsättning för den<br>särskilda talerätten är enligt 23 § andra stycket konkurrenslagen att Kon-<br>kurrensverket i ett visst fall har beslutat att inte ålägga ett företag att upp-<br>höra med en överträdelse av ett förbud. Konkurrensverket skall alltså i ett<br>beslut ha funnit att en tillämpning av artikel 81 eller 82 inte motiverar<br>någon vidare åtgärd från verkets sida.</p>
<p>Andra stycket</p>
<p>Genom första meningen i andra stycket görs de flesta av konkurrens-<br>lagens regler om förfarandet tillämpliga när ett ingripande sker med stöd<br>av artikel 81 eller 82 i EG-fördraget.</p>
<p>I åtskilliga av de bestämmelser som skall tillämpas enligt detta stycke<br>används orden företag och avtal. Dessa begrepp definieras i 3 §, som<br>därför skall vara tillämplig även när förfarandet gäller ingripanden med<br>stöd av EG-rätten. Definitionernas innebörd ligger väl i linje med EG-<br>rätten. Det är vid tillämpningen av bestämmelserna i konkurrenslagen om<br>förfaranden osv. som den lagens definitioner aktualiseras som en del av<br>regleringen. Innebörden av de materiella bestämmelserna i artiklarna 81<br>och 82 bestäms däremot helt av EG-rätten. Skillnaden torde dock vara<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>255</p>
<p>väsentligen formell; de svenska definitionerna hämtar sitt innehåll från Prop. 1999/2000:140<br>EG-rätten (se prop. 1992/93:56 s. 66)</p>
<p>Härefter anges att konkurrenslagens regler i 9-12 §§ om anmälan,<br>återkallelse och ändring av undantag skall tillämpas. Som har framhållits<br>i kommentaren till första stycket är det ytterst EG-rätten som avgör i vil-<br>ken utsträckning artiklarna 81 och 82 kan tillämpas nationellt. För när-<br>varande kan undantag enligt EG-rätten meddelas av nationella myndig-<br>heter bara i fråga om avtal som inte faller under någon tillämpningsför-<br>ordning. Det är emellertid möjligt att EG-rätten, så som föreslås i kom-<br>missionens vitbok (se avsnitt 8.1), i framtiden kommer att ge nationella<br>konkurrensmyndigheter ökade möjligheter att tillämpa artikel 81.3.</p>
<p>I avsnitt 8.4.2 har motiverats varför bestämmelserna i 13 och 14 §§<br>konkurrenslagen om automatiska undantag även bör vara tillämpliga vid<br>ingripanden med stöd av EG-rätten. Vidare skall Marknadsdomstolen<br>vara behörig att besluta om undantag enligt 15 §, dock bara inom ramen<br>för vad EG- rätten tillåter. Även 16 § skall då vara tillämplig.</p>
<p>Bestämmelserna om icke-ingripandebesked i 20 och 21 §§ kon-<br>kurrenslagen skall vara tillämpliga av skäl som anges i avsnitt 8.4.1. En<br>begränsning finns dock som redovisas nedan.</p>
<p>Vidare skall handläggningsregeln i 22 § konkurrenslagen tillämpas i de<br>få fall där det blir aktuellt att besluta om undantag.</p>
<p>Genom hänvisningen till 23-25 §§ konkurrenslagen blir lagens be-<br>stämmelser om ålägganden tillämpliga också vid överträdelser av artik-<br>larna 81.1 och 82 i EG-fördraget. Det gäller även bestämmelsen i<br>23 § andra stycket om den särskilda talerätten. Någon begränsning i den-<br>na talerätt föreskrivs inte. Det betyder att den omfattar alla förfaranden<br>som utgör överträdelser av EG-rätten. En förutsättning för att ett företag<br>som väcker talan om åläggande mot ett annat företag skall få framgång är<br>dock att företaget kan lägga fram tillräcklig utredning till stöd för sin ta-<br>lan. Det finns anledning att utgå från att företagen i allmänhet inte kom-<br>mer att finna det meningsfullt att lägga ned de kostnader som rättegången<br>medför i andra fall än där det ifrågasatta förfarandet har en närmare an-<br>knytning till Sverige. Det har ansetts att det inte behövs någon särskild<br>regel som begränsar talerätten i internationella förhållanden.</p>
<p>Vid prövningen enligt 23 § får Marknadsdomstolen enligt 15 § kon-<br>kurrenslagen besluta om undantag, naturligtvis dock endast i den ut-<br>sträckning som EG-rätten tillåter.</p>
<p>Även bestämmelserna i 26-32 §§ konkurrenslagen om konkurrens-<br>skadeavgift skall tillämpas vid överträdelser av artikel 81.1 och 82. Mot-<br>svarande gäller i fråga om åsidosättande av villkor i samband med ett<br>beslut om undantag. EG-rätten medger, som påpekats tidigare, i dagsläget<br>mycket begränsade möjligheter för nationella konkurrensmyndigheter att<br>bevilja undantag enligt artikel 81.3. Bestämmelsen om konkurrensskade-<br>avgift vid överträdelse av villkor kommer därför - med nuvarande EG-<br>rättsliga reglering - sannolikt inte att tillämpas i någon större utsträck-<br>ning.</p>
<p>En fråga som uppkommer vid tillämpningen av 28 § konkurrenslagen<br>på en överträdelse av artikel 81.1 eller 82 är i vilken utsträckning effekter<br>utanför det svenska territoriet av ett förfarande skall få beaktas när stor-<br>leken på konkurrensskadeavgiften bestäms. Ett syfte med att införa en</p>
<p>256</p>
<p>nationell tillämpning av artikel 81 och 82 är att Konkurrensverket skall<br>ges en möjlighet att utreda förfaranden i hela deras vidd. Det är därför<br>naturligt att även effekter utomlands av ett förfarande skall kunna beaktas<br>vid bestämmande av storleken på konkurrensskadeavgiften. Det följer<br>dock av EG-rätten att påföljder som i annat sammanhang dömts ut för<br>samma förfarande skall beaktas.</p>
<p>Frågan kan komma att fa större betydelse i perspektivet av vitbokens<br>förslag om att ett nätverk av nationella konkurrensmyndigheter och<br>kommissionen skall inrättas, jämför avsnitt 8.1.</p>
<p>Hänvisningen i andra stycket till 45-56 §§ konkurrenslagen innebär att<br>konkurrenslagens regler om uppgiftsskyldighet och undersökning blir<br>tillämpliga även i fråga om utredningar som rör överträdelser av artikel<br>81.1 eller 82, jämför avsnitt 8.4.3. Genom hänvisningen till 57 § första<br>stycket och 59 § konkurrenslagen gäller motsvarande i fråga om före-<br>läggande av och utdömande av viten i samband med ålägganden enligt<br>23 § konkurrenslagen att upphöra med överträdelser eller i samband med<br>ålägganden enligt 45 § att lämna information.</p>
<p>Konkurrenslagens regler om överklagande blir genom hänvisningen till<br>60 första stycket 1, 2, 3 och 5, 61 och 62 §§ och 63 § första stycket 1, 2,<br>4 och 5 och andra stycket konkurrenslagen tillämpliga även på domar och<br>beslut som rör tillämpningen av artikel 81 eller 82. Motsvarande gäller<br>rättegångsbestämmelsema genom hänvisningen till 64, 65 och 69 §§<br>konkurrenslagen.</p>
<p>Av andra meningen i andra stycket framgår att en ansökan om icke-in-<br>gripandebesked endast skall prövas om avtalet eller förfarandet har sär-<br>skild anknytning till Sverige. Härmed avses i princip att det aktuella av-<br>talet eller förfarandet har den anknytningen till Sverige att förfarandet<br>genomförts här i landet eller har effekter här. Saknas sådan särskild an-<br>knytning är Konkurrensverket inte behörig att pröva huruvida förutsätt-<br>ningarna för icke-ingripandebesked enligt artikel 81 eller 82 i EG-<br>fördraget är uppfyllda. Det får överlämnas till rättstillämpningen att när-<br>mare precisera vilka faktorer som skall tillmätas betydelse vid be-<br>dömningen av om anknytningen har tillräcklig styrka.</p>
<p>Vissa av konkurrenslagens regler om förfarande osv. har inte gjorts<br>tillämpliga. Flertalet av dessa bestämmelser avser företagskoncentration.</p>
<p>Som framgår av avsnitt 8.7 har inte någon lagbestämmelse om rätt till<br>skadestånd vid överträdelser av artikel 81 eller 82 i EG-fördraget föres-<br>lagits. Rättsläget är f.n. inte är helt klart och med hänsyn till detta vore<br>det olämpligt i vart fall i nuläget att lagreglera rätten till skadestånd vid<br>överträdelser av artikel 81.1 eller 82. En sådan reglering skulle i dagens<br>situation få anpassas efter innebörden av föreskrifterna i 33 § kon-<br>kurrenslagen och skulle därvid kunna innebära att en avvikelse från vad<br>som senare kommer visa sig vara EG-rättens innebörd beträffande skade-<br>ståndsskyldighet.</p>
<p>Tredje stycket</p>
<p>An tredje stycket framgår att hänvisningar till konkurrenslagens materi-<br>ella bestämmelser i 6, 8 respektive 19 §§ vid tillämpning av artikel 81<br>eller 82 i stället skall avse artikel 81.1, 81.3 respektive artikel 82.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>257</p>
<p>9 Riksdagen 1999/2000. 1 samt. Nr 140</p>
<p>Fjärde stycket</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>Av fjärde stycket framgår att ett beslut av Konkurrensverket av innebörd<br>att en gruppundantagsförordning som är beslutad av EG-kommissionen<br>inte skall tillämpas i ett visst fall far överklagas till Marknadsdomstolen.<br>Genom att bestämmelserna om handläggning i lagen (1996:242) om<br>domstolsärenden tillämpas gäller samma regler för överklagande i detta<br>hänseende som i fråga om överklagande av beslut av Konkurrensverket<br>att återkalla ett undantag som gäller på grund av gruppundantag enligt<br>17 § konkurrenslagen.</p>
<p>2a§</p>
<p>Paragrafen motsvarar nuvarande 2 §. I lagtexten har nu inforts en ut-<br>trycklig begränsning till att behörigheten endast avser åtgärder enligt 3 §<br>och handräckning enligt 4 §.</p>
<p>Rådets förordning kräver att kommissionen ges den hjälp som behövs för<br>att kunna genomföra ett kontrollbesök, om ett företag motsätter sig detta.<br>I bestämmelsen föreskrivs därför att kommissionen har rätt att få hand-<br>räckning av kronofogdemyndigheten för att genomföra ett kontrollbesök<br>enligt förordningen. Det anges inte uttryckligen att handräckning endast<br>far lämnas om ett företag motsätter sig besöket men det följer av all-<br>männa principer att tvångsmedel endast skall användas om behov före-<br>ligger. Det är alltid fråga om besök som har beslutats av kommissionen.<br>Kronofogdemyndighetens befogenheter överensstämmer med dem som<br>kommissionens tjänstemän har enligt artikel 22.2. En möjlighet att få<br>handräckning står av naturliga skäl inte till buds då det gäller rätten att<br>begära muntliga förklaringar.</p>
<p>I andra stycket föreskrivs att dessa ärenden skall prövas av Kronofog-<br>demyndigheten i Stockholms län. Bestämmelsen ersätter forumreglema i<br>16 kap. 10 § utsökningsbalken. Avsikten är att samtliga ärenden skall<br>handläggas av Kronofogdemyndigheten i Stockholms län för att på så sätt<br>bygga upp den nödvändiga kompetensen inom området. Om en förrätt-<br>ning äger rum på annan ort än i Stockholm finns möjlighet för kronofog-<br>demyndigheten att förordna en tjänsteman vid en annan myndighet för att<br>handlägga målet, dock utan att målet överlämnas.</p>
<p>Av tredje stycket framgår att kronofogdemyndigheten inte skall under-<br>rätta det företag där kontrollbesöket skall äga rum om att en ansökan om<br>handräckning har lämnats in. Bestämmelsen skall tillämpas istället för<br>16 kap. 11 § utsökningsbalken. Regeln är obligatorisk, vilket innebär att<br>kronofogdemyndigheten alltid är förhindrad att underrätta svaranden om<br>en handräckningsansökan innan verkställighet sker.</p>
<p>Av andra meningen angivna stycke framgår att övriga bestämmelser i<br>balken som gäller vid sådan handräckning som avses i 16 kap. 10 § ut-<br>sökningsbalken skall tillämpas vid handräckning enligt denna paragraf.<br>Det innebär att bl.a. följande bestämmelser blir tillämpliga: 2 kap. 1 § om<br>ansökan, 2 kap 15 § om tvångsmedel, 2 kap. 17 § om förrättnings-<br>mannens befogenheter och 16 kap. 12 § om hur verkställighet sker. And-<br></p>
<p>258</p>
<p>ra bestämmelser som blir tillämpliga är 18 kapitlets bestämmelser om<br>överklagande av kronofogdemyndighetens beslut. Av 2 kap. 19 § följer<br>att kronofogdemyndighetens beslut gäller omedelbart och att verkställig-<br>heten fortgår även om beslutet överklagas, om inte något annat förordnas<br>av en domstol. Till följd av bestämmelsen i andra stycket skall kronofog-<br>demyndighetens beslut alltid överklagas till Stockholms tingsrätt. Det<br>kan särskilt anmärkas att kommissionens beslut att företa ett kontrollbe-<br>sök far överklagas i särskild ordning, dvs. till Förstainstansrätten efter<br>fördragets regler.</p>
<h4>Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser</h4>
<p>Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari år 2001. En särskild<br>övergångsbestämmelse har ansetts erforderlig i fråga om utdömande av<br>konkurrensskadeavgift. Bestämmelsen innebär att konkurrensskadeavgift<br>inte far dömas ut för överträdelser av artikel 81.1 eller 82 i EG-fördraget,<br>i den mån överträdelsen eller åsidosättandet i tiden ligger före ikraft-<br>trädandet. Det innebär att om förfaranden har upphört före ikraftträdandet<br>någon konkurrensskadeavgift inte kan dömas ut. Om förfarandet pågår<br>vid ikraftträdandet kan någon konkurrensskadeavgift inte dömas ut, såvitt<br>avser tiden före ikraftträdandet.</p>
<p>Även i fråga om 5a § föreslås lagförslaget träda i kraft den 1 januari<br>2001. Enligt artikel 22.6 skall medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder<br>inom 18 månader efter det att förordningen har trätt i kraft. Förordningen<br>trädde i kraft den tjugonde dagen efter offentliggörandet i Europeiska<br>gemenskapernas officiella tidning, dvs. den 16 april 1999. Den försening<br>av ikraftträdandet som nu uppkommer torde sakna praktisk betydelse</p>
<h3>14.3 Förslaget till lag om ändring i 1 § lagen (1970:417)<br>om marknadsdomstol m.m.</h3>
<p>Den inledande bestämmelsen 1 § första stycket lagen om marknadsdom-<br>stol m.m. har kompletterats med en hänvisning till lagen (1994:1845) om<br>tillämpningen av Europeiska gemenskapernas konkurrens- och statsstöds-<br>regler. Motsvarande ändring har gjorts i andra stycket i lagen om mark-<br>nadsdomstol i fråga om undantag från tillämpningen av vissa förfarande-<br>regler i lagens 14, 15 och 16-22 §§.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<h3>14.4 Förslaget till lag om innebörden av begreppen jord-<br>bruks-, trädgårds- och skogsprodukter i konkurrens-<br>lagen (1993:20)</h3>
<p>Här hänvisas till avsnitt 12.7.4.</p>
<p>259</p>
<h2>Sammanfattning av promemorian om konkurrensla-<br>gen och samarbete i taxibranschen</h2>
<p>Konkurrens bidrar till dynamik och omvandlingstryck och främjar där-<br>med tillväxt och sysselsättning samtidigt som konsumenterna tillförsäkras<br>ett brett utbud av varor och tjänster av god kvalitet till rimliga priser. Den<br>svenska marknaden, som är en öppen och liten ekonomi, uppvisar sedan<br>länge en hög koncentrationsgrad på flera delmarknader. En hög kon-<br>centrationsgrad kan begränsa konkurrensen om marknaden samtidigt har<br>en begränsad importkonkurrens. Globaliseringen och EU:s inre marknad<br>innebär emellertid ökade möjligheter för företagen att vidga sina mark-<br>nader samtidigt som konkurrenstrycket utifrån ökar. De små och medel-<br>stora företagens möjligheter att växa och utmana etablerade strukturer<br>blir allt viktigare samtidigt som behovet av samverkan, främst mellan<br>småföretag för att nå en stärkt konkurrenskraft, ökar.</p>
<p>I denna promemoria analyseras småföretagssamverkan på den svenska<br>taximarknaden. Promemorian är resultatet av det beredningsarbete som<br>pågår i Näringsdepartementet efter remissbehandlingen av departe-<br>mentspromemorian Små företag och konkurrenslagen Ds 1998:72. En<br>ytterligare faktor som här beaktas är de beslut som Marknadsdomstolen<br>meddelade den 27 respektive 31 augusti 1999, som gällde samarbete in-<br>om beställningscentraler i Västerås och Uddevalla (MD 1999:15 och 16).</p>
<p>I promemorian föreslås dels ett undantag i konkurrenslagen för taxi-<br>samverkan som</p>
<p>• syftar till att uppnå effektivitetsvinster eller andra sådana ekono-<br>miska fördelar,</p>
<p>• behövs för att tillgodose det samhälleliga intresset av tillgång till<br>taxiservice, och</p>
<p>• omfattar högst 25 taxifordon.</p>
<p>Undantaget föreslås dock inte gälla för vissa särskilt allvarliga typer av<br>konkurrensbegränsningar (fastställande av gemensamma priser eller upp-<br>delning av marknader), om det är uppenbart att syftet med den gemen-<br>samma transportverksamheten eller intresset av tillgång till taxiservice<br>kan tillgodoses utan att samarbetet omfattar ett sådant förfarande.</p>
<p>Vidare föreslås ett gruppundantag för sådan taxisamverkan som om-<br>fattar högst 35 procent av den relevanta marknaden. Förslaget stämmer<br>väl överens med det gruppundantag som föreslogs i nämnda departe-<br>mentspromemoria.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>260</p>
<h2>Lagförslagen i promemorian om konkurrenslagen och<br>samarbete i taxibranschen</h2>
<h3>Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att det i konkurrenslagen (1993:20) skall införas<br>två nya paragrafer, 18 d-e §§, med följande lydelse.</p>
<p>18 d § I denna lag avses med</p>
<p>Taxiföretag: företag som tillhandahåller eller utför taxitjänster eller<br>därmed jämförbara transporter;</p>
<p>Beställningscentral: en gemensam eller fristående funktion som tar<br>emot beställningar och fördelar transportuppdrag mellan taxiföretag.<br>Funktionen kan även utföra sådan verksamhet som har samband därmed.</p>
<p>18 e § Förbudet i 6 § gäller inte för sådant skriftligt avtal mellan taxi-<br>företag eller mellan en beställningscentral och taxiföretag som</p>
<p>1. avser gemensam transportverksamhet genom samverkan i en beställ-<br>ningscentral eller på annat sätt i syfte att uppnå effektivitetsvinster eller<br>andra sådana ekonomiska fördelar,</p>
<p>2. behövs för att tillgodose det samhälleliga intresset av tillgång till<br>taxiservice, och</p>
<p>3. omfattar högst 25 taxifordon.</p>
<p>Undantaget enligt första stycket gäller inte för samarbete som innebär<br>fastställande av gemensamma priser eller uppdelning av marknader, om<br>det är uppenbart att syftet med den gemensamma transportverksamheten<br>eller intresset av tillgång till taxiservice enligt första stycket 1-2 kan till-<br>godoses utan att samarbetet omfattar ett sådant förfarande.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>261</p>
<h2>Förteckning över remissinstanserna</h2>
<h2>Promemorian Konkurrenslagen och samarbete i tax-<br>ibranschen</h2>
<p>Göta hovrätt</p>
<p>Kammarrätten i Jönköping</p>
<p>Stockholms tingsrätt</p>
<p>Marknadsdomstolen</p>
<p>Domstolsverket</p>
<p>Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet</p>
<p>Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet<br>Handelshögskolan vid Göteborgs universitet<br>Närings- och teknikutvecklingsverket, NUTEK</p>
<p>Konkurrensverket</p>
<p>Konsumentverket</p>
<p>Glesbygdsverket</p>
<p>Vägverket, avdelningen för kollektiv- och yrkestrafik</p>
<p>Länsstyrelsen i Stockholms län</p>
<p>Länsstyrelsen i Dalarnas län</p>
<p>Länsstyrelsen i Jämtlands län</p>
<p>Sveriges Advokatsamfund</p>
<p>Sveriges Industriförbund</p>
<p>Svensk Handel</p>
<p>Företagarnas Riksorganisation</p>
<p>Svenska Taxiförbundet</p>
<p>Taxiägamas Riksförbund Fria Taxi</p>
<p>Landsorganisationen i Sverige LO</p>
<p>Tjänstemännens Centralorganisation TCO</p>
<p>Sveriges Akademikers Centralorganisation SACO</p>
<p>Svenska Kommunförbundet</p>
<p>Landstingsförbundet</p>
<p>Svenska åkeriförbundet</p>
<p>Svenska Petroleuminstitutet</p>
<p>Advokatfirman Vinge KB</p>
<p>Lagerlöf & Leman Advokatbyrå</p>
<p>Mannheimer Swartling Advokatbyrå</p>
<p>Advokatfirman Lindahl</p>
<p>Svar har även inkommit från Taxi Stockholm.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>262</p>
<h2>Lagrådsremissens lagförslag i fråga om konkur-<br>renslagen och samarbete i taxibranschen</h2>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>Bilaga 4</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om konkurrenslagen (1993:20)</p>
<p>dels att 6 § skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att rubriken närmast före 18 a § skall lyda ”Särskilda bestämmel-<br>ser för vissa former av samarbete mellan små företag”,</p>
<p>dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 18 d-e §§, av föl-<br>jande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>6<br>Om något annat inte följer av be-<br>slut enligt 8 eller 15 § eller av 13,<br>17 eller 18 c §, är avtal mellan<br>företag förbjudna om de har till<br>syfte att hindra, begränsa eller<br>snedvrida konkurrensen på mark-<br>naden på ett märkbart sätt eller om<br>de ger ett sådant resultat.</p>
<p>Detta gäller särskilt sådana avtal<br>som innebär att</p>
<p>1. inköps- eller försäljnings-<br>priser eller andra affarsvillkor di-<br>rekt eller indirekt fastställs,</p>
<p>2. produktion, marknader, tek-<br>nisk utveckling eller investeringar<br>begränsas eller kontrolleras,</p>
<p>3. marknader eller inköpskällor<br>delas upp,</p>
<p>4. olika villkor tillämpas för lik-<br>värdiga transaktioner, varigenom<br>vissa handelspartner far en kon-<br>kurrensnackdel, eller</p>
<p>5. det ställs som villkor för att<br>ingå ett avtal att den andra parten<br>åtar sig ytterligare förpliktelser<br>som varken till sin natur eller en-<br>ligt handelsbruk har något sam-<br>band med föremålet för avtalet.</p>
<h4>§<sup>J</sup></h4>
<p>Om något annat inte följer av be-<br>slut enligt 8 eller 15 § eller av 13,<br>17, 18c eller 18 e §, är avtal mel-<br>lan företag förbjudna om de har till<br>syfte att hindra, begränsa eller<br>snedvrida konkurrensen på mark-<br>naden på ett märkbart sätt eller om<br>de ger ett sådant resultat.</p>
<p>Detta gäller särskilt sådana avtal<br>som innebär att</p>
<p>1. inköps- eller försäljnings-<br>priser eller andra affarsvillkor di-<br>rekt eller indirekt fastställs,</p>
<p>2. produktion, marknader, tek-<br>nisk utveckling eller investeringar<br>begränsas eller kontrolleras,</p>
<p>3. marknader eller inköpskällor<br>delas upp,</p>
<p>4. olika villkor tillämpas för lik-<br>värdiga transaktioner, varigenom<br>vissa handelspartner får en kon-<br>kurrensnackdel, eller</p>
<p>5. det ställs som villkor för att<br>ingå ett avtal att den andra parten<br>åtar sig ytterligare förpliktelser<br>som varken till sin natur eller en-<br>ligt handelsbruk har något sam-<br>band med föremålet för avtalet.</p>
<p><sup>3</sup> Senaste lydelse 1998:648.</p>
<p>263</p>
<h4>18 d §</h4>
<p>Med taxiföretag avses i denna<br>lag företag som tillhandahåller<br>eller utför taxitjänster eller där-<br>medjämförbara transporttjänster.</p>
<p>Med beställningscentral avses<br>en gemensam eller fristående<br>funktion som tar emot beställ-<br>ningar och fördelar transportupp-<br>drag mellan taxiföretag. Funktio-<br>nen kan även utföra sådan verk-<br>samhet som har samband därmed.</p>
<h4>18 e §</h4>
<p>Förbudet i 6 § gäller inte för ett<br>skriftligt avtal mellan taxiföretag<br>eller mellan en beställningscentral<br>och taxiföretag om avtalet</p>
<p>1. avser gemensam transport-<br>verksamhet genom samverkan i en<br>beställningscentral eller på annat<br>sätt i syfte att uppnå effektivitets-<br>vinster eller andra sådana ekono-<br>miska fördelar,</p>
<p>2. behövs för att tillgodose det<br>samhälleliga intresset av tillgång<br>till taxiservice, och</p>
<p>3. omfattar högst 30 taxifordon.</p>
<p>Undantaget enligt första stycket<br>gäller inte</p>
<p>1. till den del samarbetet avser<br>förfarande eller villkor som inne-<br>bär eller omfattar</p>
<p>a) fastställande av gemensamma<br>priser,</p>
<p>b) uppdelning av marknader,</p>
<p>c) en uppsägningstid för anslutet<br>taxiföretag som överstiger sex må-<br>nader från uppsägningstillfället<br>eller, i fråga om en ekonomisk<br>förening, villkor att uppsägning<br>inte får göras förrän tidigast efter<br>sex månader eller längre tid från<br>inträdet, eller</p>
<p>d) förbud för anslutet taxiföre-<br>tag att efter avtalstidens utgång<br>konkurrera med den gemensamma<br>transportverksamheten, och</p>
<p>2. det är uppenbart att syftet<br>med den gemensamma transport-<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>264</p>
<p>verksamheten eller intresset av Prop. 1999/2000:140<br>tillgång till taxiservice enligt Bilaga 4<br>första stycket 1 och 2 kan tillgodo-<br>ses utan att samarbetet omfattar<br>ett sådant förfarande eller villkor<br>som avses i 1 a-d.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.</p>
<p>265</p>
<h2>Lagrådets yttrande över lagförslagen i fråga om kon-<br>kurrenslagen och samarbete i taxibranschen</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2000-04-11</p>
<p>Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Leif Thors-<br>son, regeringsrådet Rune Lavin.</p>
<p>Enligt en lagrådsremiss den 6 april 2000 (Näringsdepartementet) har re-<br>geringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om änd-<br>ring i konkurrenslagen (1993:20).</p>
<p>Förslaget har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunnige Per Karlsson.</p>
<p>Lagråde lämnar förslaget utan erinran.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>266</p>
<h2>Utredningens sammanfattning av betänkandet Svensk<br>tillämpning av EG:s konkurrensregler</h2>
<h4>Utredningsuppdraget</h4>
<p>Enligt direktiven ingår det i utredningens uppdrag att analysera de rätts-<br>liga och sakliga förutsättningarna för en intemrättslig behörighet att di-<br>rekt tillämpa artiklarna 85.1 och 86 (nuvarande artiklarna 81.1 och 82) i<br>EG-fördraget för svensk konkurrensmyndighet och domstol vid därtill<br>anknuten prövning. Om utredningen inte identifierar starka hinder mot att<br>införa en sådan behörighet, skall den lämna förslag till lagregler som gör<br>en effektiv tillämpning av de aktuella artiklarna möjlig. Utredningen skall<br>enligt direktiven särskilt analysera i vilken utsträckning de nuvarande<br>reglerna i konkurrenslagen som gäller procedurer, undersökningar, på-<br>följder m.m. kan tillämpas och är ändamålsenliga för det nya syftet.</p>
<h4>Dispositionen av betänkandet</h4>
<p>Kapitel 2 innehåller en beskrivning av EG:s konkurrensregler för företag.<br>Beskrivningen omfattar i huvudsak de bestämmelser som rör förfaranden,<br>sanktioner m.m. Avsnitten innehåller också en kortfattad beskrivning av<br>materiella regler.</p>
<p>Kapitel 3 innehåller en motsvarande beskrivning av de svenska kon-<br>kurrensreglerna. Beskrivningen har, liksom avsnittet om EG:s kon-<br>kurrensrätt, tyngdpunkten lagd på regler för förfaranden, sanktioner m.m.<br>men innehåller också en kortfattad beskrivning av de materiella reglerna.</p>
<p>I kapitel 4 finns en beskrivning av konkurrensrätten i övriga EES-<br>länder. Tyngdpunkten är även här lagd på regler om förfarande, sank-<br>tioner m.m.</p>
<p>I kapitel 5 beskrivs olika samarbetsformer på konkurrensområdet. Ka-<br>pitlet innehåller en generell beskrivning av olika samarbetsformer men<br>också en beskrivning av två meddelanden som kommissionen presenterat,<br>det ena avseende samarbete med nationella domstolar och det andra av-<br>seende samarbete med nationella konkurrensmyndigheter. I kapitlet re-<br>dogörs också för den vitbok som kommissionen presentade i april år 1999<br>om en reformering av tillämpningen av artiklarna 85 och 86 (nuvarande<br>artiklarna 81 och 82) i EG-fördraget. I vitboken föreslås mycket omfat-<br>tande förändringar i fråga om tillämpningen av dessa artiklar. EU:s med-<br>lemsstater och andra intresserade har yttrat sig över vitboken. Kapitlet<br>innehåller en kortfattad redogörelse för den svenska regeringens yttrande<br>över vitboken, liksom yttranden från vissa av EU:s medlemsstater och ett<br>antal näringslivsorganisationer. En mer detaljerad redogörelse för dessa<br>yttranden finns i bilaga 5. Utredningens överväganden finns i kapitel 6.<br>Konsekvenserna av utredningens förslag redovisas i kapitel 7. Författ-<br>ningskommentaren finns i kapitel 8.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>267</p>
<h4>Utredningens överväganden</h4>
<p>För att utröna om det finns sakliga eller rättsliga hinder mot att infora en<br>behörighet för svenska konkurrensmyndigheter att tillämpa artiklarna 81<br>och 82 direkt har utredningen inriktat sitt arbete på att jämföra EG:s kon-<br>kurrensrätt med de svenska konkurrensreglerna. Utredningen har inte<br>funnit något skäl att avstyrka en nationell behörighet att tillämpa EG-<br>rätten. Analysen har emellertid visat att det finns olikheter mellan EG-<br>rätten och den svenska rätten när det gäller reglerna om förfarandet,<br>sanktionerna m.m. Utredningen har då ställts inför frågan om dessa skill-<br>nader motiverar att de svenska reglerna ändras. Enligt utredningens upp-<br>fattning är det angeläget att samma regler om förfarandet, sanktionerna<br>osv. skall gälla, oavsett om det är EG-rättens eller konkurrenslagens ma-<br>teriella regler som skall tillämpas. Under arbetets gång har utredningen<br>uppmärksammat den behörighet att tillämpa artiklarna 81 och 82 på na-<br>tionell nivå som följer av artikel 84 i EG-fördraget. Denna behörighet,<br>som omfattar tillämpning även av artikel 81.3, nämns inte i utredningens<br>direktiv. Efter kontakt under hand med Näringsdepartementet har dock<br>bestämts att utredningen skall belysa även denna fråga.</p>
<p>Materiella regler</p>
<p>Konkurrenslagens materiella regler har EG-rätten som förebild. Lagens<br>materiella regler tolkas också mot bakgrund av den rättspraxis som har<br>utvecklats i EG:s domstolar. Det finns dock vissa materiella skillnader<br>mellan konkurrenslagen och EG:s konkurrensregler. Dessa skillnader kan<br>komplicera rättstillämpningen för de svenska myndigheterna men de<br>medför enligt utredningens uppfattning inte att en nationell tillämpning<br>av EG:s konkurrensregler inte bör införas.</p>
<p>Förfaranderegler</p>
<p>Utredningen anser det vara självklart att Konkurrensverket skall vara den<br>nationella myndighet som har de uppgifter som på EG-nivå åvilar kom-<br>missionen. Såväl kommissionen som Konkurrensverket har ett stort ut-<br>rymme för att avgöra i det enskilda fallet om ett ingripande skall ske eller<br>ej. Även de förfaranderegler som tillämpas sedan ett ärende har an-<br>hängiggjorts överensstämmer i stora drag. Det finns emellertid också vis-<br>sa skillnader mellan de förfaranderegler som tillämpas i EG-rätten och de<br>förfaranderegler som tillämpas i ärenden enligt konkurrenslagen.</p>
<p>Utredningen har övervägt om konkurrenslagens bestämmelser om icke-<br>ingripandebesked även bör bli tillämpliga i fråga om artikel 81 och 82 i<br>EG-fördraget. Ett sådant besked har dock ingen verkan utanför Sverige<br>och hindrar inte att kommissionen eller en annan nationell konkurrens-<br>myndighet ingriper mot det ifrågasatta förfarandet eller avtalet. Utred-<br>ningen menar att det inte är motiverat att lägga den extra arbetsuppgift på<br>Konkurrensverket som skulle följa med en behörighet att utfarda icke-<br>ingripandebesked med avseende på EG:s konkurrensrätt.</p>
<p>Kommissionen har - bortsett från vissa särskilda fall - ensamrätt att<br>tillämpa bestämmelsen om undantag i artikel 81.3 i EG-fördraget. I dessa<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>268</p>
<p>särskilda fall bör Konkurrensverket vara behörigt att meddela undantag.<br>Enligt utredningens uppfattning bör emellertid inte Konkurrensverkets<br>och Marknadsdomstolens behörighet att besluta om undantag enligt arti-<br>kel 81.3 begränsas till de situationer som EG-rätten medger i dagsläget.<br>Behörigheten har i utredningens förslag gjorts generell. Därmed blir det<br>ytterst EG-rätten som sätter gränsen för svenska myndigheters behörighet<br>i detta avseende. Detta kan få särskild betydelse i perspektivet av de för-<br>slag som presenterats i kommissionens vitbok. Utredningen bedömer<br>emellertid att reglerna om s.k. automatiska undantag i 13 och 14 §§ kon-<br>kurrenslagen inte bör vara tillämpliga i fråga om undantag enligt EG-<br>rätten. I förslaget införs också regler om överklagande av beslut av Kon-<br>kurrensverket att en gruppundantagsförordning enligt EG-rätten inte skall<br>vara tillämplig i ett enskilt fall.</p>
<p>Utredningen har konstaterat att konkurrenslagens regler om uppgifts-<br>skyldighet och undersökningar bygger på motsvarande bestämmelser i<br>EG-rätten. Enligt utredningens uppfattning finns det inte några beaktans-<br>värda skillnader mellan regelverken i detta avseende, även om det finns<br>skillnader bl.a. i fråga om s.k. utvidgade förbud och den särskilda tale-<br>rätten i 23 § andra stycket konkurrenslagen. Även i fråga om åtgärder<br>mot förbjudna konkurrensbegränsningar har regelverken stora likheter<br>med varandra. Det finns vissa skillnader i fråga om möjligheten att få<br>ersättning för rättegångskostnader. Utredningen bedömer emellertid att<br>de gällande svenska reglerna kan tillämpas även i ett EG-rättsligt sam-<br>manhang och att inte heller övriga skillnader hindrar en effektiv tillämp-<br>ning av EG-rätten.</p>
<p>Utredningen konstaterar att förutsättningarna för att döma ut sanktio-<br>ner vid överträdelser av EG-rätten torde vara desamma oavsett om EG-<br>rätten eller konkurrenslagen tillämpas. Det finns emellertid vissa skillna-<br>der i fråga om grunden för beräkning av böter enligt EG-rätten respektive<br>konkurrensskadeavgift enligt konkurrenslagen. Utredningen menar dock<br>att det bör vara möjligt att tillämpa samma principer för beräkning av<br>konkurrensskadeavgiftens storlek oavsett om det är fråga om en över-<br>trädelse av EG-rätten eller av konkurrenslagen. Utredningen förordar att<br>den regel som gäller för kommissionen i fråga om internationell behörig-<br>het skall vara tillämplig även när Konkurrensverket skall tillämpa EG:s<br>konkurrensrätt. Enligt utredningens uppfattning talar emellertid princi-<br>piella och praktiska skäl för att verket bör ingripa i första hand mot för-<br>faranden med en närmare anknytning till Sverige.</p>
<p>Det finns inte några generellt tillämpliga sekretessregler inom EU. Ut-<br>redningen konstaterar att det kan uppkomma vissa problem i samband<br>med internationellt informationsutbyte men att det inte går att lämna någ-<br>ra förslag som på ensidig nationell nivå löser dessa problem. En nationell<br>behörighet att tillämpa artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget medför inte<br>enligt utredningens bedömning att de svenska sekretessbestämmelserna<br>behöver ändras. Om kommissionens tankar i vitboken förverkligas, kan<br>läget dock förändras. Utredningen gör också den bedömningen att det i<br>dagsläget inte är nödvändigt att införa en bestämmelse om skyldighet för<br>Konkurrensverket att informera kommissionen om pågående ärenden<br>med EG-rättslig anknytning.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>269</p>
<p>Utredningen konstaterar att ett beslut av en nationell myndighet, t.ex.<br>Konkurrensverket, inte har några rättsverkningar utanför det egna landets<br>territorium. Beslut av kommissionen har däremot, i varierande utsträck-<br>ning, rättsverkan inom hela gemenskapen. Utredningen lämnar av natur-<br>liga skäl inte några förslag om rättsverkningar i andra länder av svenska<br>beslut.</p>
<p>Utredningen konstaterar i fråga om verkställighet att beslut av kom-<br>missionen om böter eller viten är verkställbara i medlemsstaterna. Mot-<br>svarande beslut på nationell nivå kan - i avsaknad av internationella<br>överenskommelser - endast verkställas inom det egna territoriet.</p>
<p>Rätten till skadestånd på grund av överträdelse av EG:s konkurrens-<br>regler torde f.n. vara beroende av tillämplig nationell rätt. Det innebär att<br>om nationell rätt ger en möjlighet till skadestånd vid överträdelser mot<br>nationell konkurrenslagstiftning, även överträdelser av EG:s konkurrens-<br>bestämmelser skall ha motsvarande följder. Sverige är ett av fa med-<br>lemsländer i EU som har särskilda lagbestämmelser om rätt till skade-<br>stånd på grund av överträdelser av konkurrensbestämmelser, även om en<br>sådan rätt sannolikt finns enligt de flesta nationella rättsordningar i EU.<br>Någon uttrycklig lagbestämmelse om rätt till skadestånd vid överträdelser<br>av artikel 81 eller 82 i EG-fördraget är enligt utredningens uppfattning<br>inte absolut nödvändig. Därtill kommer att EG-domstolen har utvecklat<br>vissa skadeståndsrättsliga principer. Denna rättsutveckling pågår fort-<br>farande. Enligt utredningens uppfattning vore det därför olyckligt att nu<br>lagreglera rätten till skadestånd vid överträdelser av artikel 81.1 eller 82.</p>
<h4>Utredningens förslag</h4>
<p>Utredningen har inte identifierat några starka hinder mot att införa en<br>nationell tillämpning av artikel 81 och 82 i EG-fördraget. Den centrala<br>bestämmelsen om nationell tillämpning av dessa bestämmelser föreslås<br>bli införd i lagen (1994:1845) om tillämpning av Europeiska gemen-<br>skapernas konkurrens- och statsstödsregler. Lagen innehåller nu bl.a. be-<br>stämmelser om vilka åtgärder den behöriga myndigheten<br>(Konkurrensverket) far vidta i samband med att utredningar genomförs<br>på begäran av EG-kommisssionen.</p>
<p>Den föreslagna ändringen innebär att bl.a. att Konkurrensverket far<br>tillämpa artikel 81 och 82 i EG-fördraget. Ändringen innebär också att<br>Marknadsdomstolen och Stockholms tingsrätt vid prövning i anslutning<br>till verkets tillämpning får tillämpa artikel 81 och 82. Därvid blir kon-<br>kurrenslagens regler för undersökningar, sanktioner m.m. tillämpliga.</p>
<p>Som framgått av avsnittet om utredningens överväganden finner utred-<br>ningen att det inte är nödvändigt att ändra konkurrenslagen, bortsett från<br>att en hänvisning till lagen om tillämpning av Europeiska gemenskaperna<br>konkurrens- och statsstödsregler föreslås bli införd i 5 § konkurrens-<br>lagen. En motsvarande hänvisning föreslås bli införd i lagen (1970:417)<br>om marknadsdomstol m.m.</p>
<p>Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari år 2001. De mate-<br>riella reglerna i EG:s konkurrensrätt gäller i Sverige redan nu. De lagänd-<br>ringar som utredningen föreslår inverkar inte på den materiella giltighe-</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>270</p>
<p>ten. Utredningen anser att det inte behövs några övergångsbestämmelser i<br>fråga om Konkurrensverkets behörighet att tillämpa EG:s konkurrens-<br>regler. Däremot föreslås att konkurrensskadeavgift inte skall kunna påfö-<br>ras för överträdelser av EG:s konkurrensrätt, i den mån det är fråga om<br>förhållanden som ligger i tiden före ikraftträdandet.</p>
<h4>Konsekvenser av förslaget</h4>
<p>Enligt utredningens bedömning far förslaget inte några omfattande eko-<br>nomiska konsekvenser. En nationell tillämpning av artikel 81 och 82 i<br>EG-fördraget kan förväntas öka effektiviteten i tillämpningen av dessa<br>regler och på så sätt fa en positiv effekt på samhällsekonomin.</p>
<p>För Konkurrensverkets vidkommande får förslaget sannolikt inte några<br>omfattande konsekvenser, även om ett visst behov av utbildning av per-<br>sonalen sannolikt kan förutses. Om verket far behörighet att tillämpa EG-<br>rätten direkt, kommer det sannolikt också att medföra att vissa ärenden<br>blir mer komplicerade och tar ytterligare resurser i anspråk. Det är i<br>dagsläget ovanligt att kommissionen överför ärenden till nationella kon-<br>kurrensmyndigheter. Det går emellertid inte att förutse i vilken utsträck-<br>ning kommissionen i framtiden kommer att vilja föra över ärenden till<br>nationella myndigheter.</p>
<p>Utredningen finner sammanfattningsvis att förslaget inte medför något<br>omedelbart behov av ökade resurser för Konkurrensverkets vidkom-<br>mande. Verket bör kunna behandla ärenden om tillämpning av EG-rätten<br>genom omfördelning av resurser inom verksamheten. Motsvarande be-<br>dömning görs för andra myndigheters del.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>271</p>
<h2>Utredningens lagförslag i betänkandet Svensk till- <sup>Pro</sup>P-1999/2000:140<br>lämpning av EG:s konkurrensregler Bilaga 7</h2>
<h3>Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att det i konkurrenslagen (1993:20) skall införas</p>
<p>en ny paragraf, 5 §, av följande lydelse.</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Nuvarande lydelse</p></td><td>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>5§</p>
<p>12 § lagen (1994:1845) om till-<br>lämpning av Europeiska gemen-<br>skapernas konkurrens- och stats-<br>stödsregler finns bestämmelser om<br>nationell tillämpning av Euro-<br>peiska gemenskapernas kon-<br>kurrensregler.</p></td></tr>
</table>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.</p>
<p>272</p>
<h3>Förslag till Lag om ändring i lagen (1994:1845) om tillämp-<br>ning av Europeiska gemenskapernas konkurrens- och stats-<br>stödsregler</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1845) om tillämpning av<br>Europeiska gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler</p>
<p>dels att rubriken närmast före 3 § skall tas bort,</p>
<p>dels att 2 § skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det skall införas en ny paragraf, 2 a §, av följande lydelse,</p>
<p>dels att rubriken närmast före 2 § skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det skall införas en ny rubrik närmast före 2 a § av följande ly-<br>delse.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Behörig myndighet</p>
<p>Regeringen bestämmer vilken<br>svensk myndighet som skall vara<br>behörig vid tillämpningen av Eu-<br>ropeiska gemenskapernas kon-<br>kurrensregler.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Nationell tillämpning av Euro-<br>peiska gemenskapernas kon-<br>kurrensregler</p>
<h4>2§</h4>
<p>Konkurrensverket får tillämpa<br>artiklarna 81 och 82 i Fördraget<br>om upprättande av de europeiska<br>gemenskaperna (EG-fördraget) i<br>enlighet med artiklarna 84 och 85<br>i EG-fÖrdraget, liksom i enlighet<br>med rättsakter antagna med stöd<br>av EG-fördraget. Vid prövning i<br>anslutning därtill tillämpas artik-<br>larna 81 och 82 i EG-fördraget<br>även av Marknadsdomstolen och<br>Stockholms tingsrätt.</p>
<p>När artikel 81 eller 82 i EG-för-<br>draget tillämpas enligt första<br>stycket tillämpas 3, 9-12, 15, 16,<br>22-32, 45-56 57 § första</p>
<p>stycket, 59-62 §§, 63 § första</p>
<p>stycket 1, 2, 4 och 5 samt andra<br>stycket, 64-65 §§ och 69 § kon-<br>kurrenslagen (1993:20). Därvid<br>skall hänvisningar till 6 § kon-<br>kurrenslagen i stället avse artikel<br>81.1 i EG-fördraget, hänvisningar<br>till 8§ konkurrenslagen i stället<br>avse artikel 81.3 i EG-fördraget<br>och hänvisningar till 19 § kon-<br>kurrenslagen i stället avse artikel<br>82 i EG-fördraget.</p>
<p>Ett beslut av Konkurrensverket</p>
<p>273</p>
<p>att en gruppundantagsförordning<br>som har antagits av Europeiska<br>gemenskapernas kommission inte<br>skall vara tillämplig i ett visst fall<br>får överklagas hos Marknads-<br>domstolen, varvid bestämmelserna<br>om handläggning i lagen<br>(1996:242) om domstolsärenden<br>tillämpas.</p>
<p>Åtgärder vidtagna på begäran av<br>Europeiska gemenskapernas kom-<br>mission</p>
<p>2a§</p>
<p>Regeringen bestämmer vilken<br>svensk myndighet som skall vara<br>behörig att vidta åtgärder enligt</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.</p>
<p>2. Konkurrensskadeavgift far inte påföras för överträdelser eller<br>åsidosättanden i den utsträckning som dessa har pågått före lagens<br>ikraftträdande.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>274</p>
<h3>Förslag till Lag om ändring i lagen (1970:417) om marknads-<br>domstol m.m.</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1970:417) om marknadsdomstol<br>m.m. skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>1§‘</p>
<p>Marknadsdomstolen handlägger mål och ärenden enligt</p>
<p>1. konkurrenslagen (1993:20),</p>
<p>2. marknadsföringslagen<br>(1995:450),</p>
<p>3. lagen (1994:1512) om avtals-<br>villkor i konsumentförhållanden,</p>
<p>4. lagen (1984:292) om avtals-<br>villkor mellan näringsidkare,</p>
<p>5. produktsäkerhetslagen<br>(1988:1604),</p>
<p>6. lagen (1994:615) om in-<br>gripande mot otillbörligt beteende<br>avseende offentlig upphandling.</p>
<p>Bestämmelserna i 14, 15 och<br>16-22 §§ tillämpas inte i mål eller<br>ärenden enligt konkurrenslagen<br>(1993:20) eller marknadsförings-<br>lagen (1995:450). I mål enligt<br>marknadsföringslagen tillämpas<br>inte heller 13 a §. I stället gäller<br>vad som föreskrivits i dessa lagar.</p>
<p>2. lagen (1994:1845) om till-<br>lämpning av Europeiska gemen-<br>skapernas konkurrens- och stats-<br>stödsregler,</p>
<p>3. marknadsföringslagen<br>(1995:450),</p>
<p>4. lagen (1994:1512) om avtals-<br>villkor i konsumentförhållanden,</p>
<p>5. lagen (1984:292) om avtals-<br>villkor mellan näringsidkare,</p>
<p>6. produktsäkerhetslagen<br>(1988:1604),</p>
<p>7. lagen (1994:615) om in-<br>gripande mot otillbörligt beteende<br>avseende offentlig upphandling.</p>
<p>Bestämmelserna i 14, 15 och<br>16-22 §§ tillämpas inte i mål eller<br>ärenden enligt konkurrenslagen<br>(1993:20), lagen (1994:1845) om<br>tillämpning av Europeiska gemen-<br>skapernas konkurrens- och stats-<br>stödsregler eller marknads-<br>föringslagen (1995:450). I mål<br>enligt marknadsföringslagen till-<br>lämpas inte heller 13 a §. I stället<br>gäller vad som föreskrivs i dessa<br>lagar.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.</p>
<p>Senaste lydelse 1998:649.</p>
<p>275</p>
<h2>Förteckning över remissinstanserna</h2>
<h2>Betänkandet Svensk tillämpning av EG:s konkurrens-<br>regler (SOU 2000:4)</h2>
<p>1. Hovrätten for Övre Norrland</p>
<p>2. Kammarrätten i Sundsvall</p>
<p>3. Stockholms tingsrätt</p>
<p>4. Marknadsdomstolen</p>
<p>5. Domstolsverket</p>
<p>6. Posten AB</p>
<p>7. Telia AB</p>
<p>8. Juridiska fakultetsnämnden vid Lunds Universitet</p>
<p>9. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms Universitet</p>
<p>10. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala Universitet</p>
<p>11. Handelshögskolan vid Göteborgs universitet</p>
<p>12. Närings- och teknikutvecklingsverket NUTEK</p>
<p>13. Konkurrensverket</p>
<p>14. Affärsverket Svenska kraftnät</p>
<p>15. Konsumentverket</p>
<p>16. Länsstyrelsen i Stockholms län</p>
<p>17. Länsstyrelsen i Västra Götalands län</p>
<p>18. Länsstyrelsen i Örebro län</p>
<p>19. Sveriges Advokatsamfund</p>
<p>20. Svensk Handel</p>
<p>21. Sveriges Industriförbund</p>
<p>22. Företagarnas Riksorganisation</p>
<p>23. Svenska kommunförbundet</p>
<p>24. Landstingsförbundet</p>
<p>25. Svenska taxiförbundet</p>
<p>26. Sågverkens Riksförbund</p>
<p>27. Såg i Syd AB</p>
<p>28. Lantbrukarnas Riksförbund LRF</p>
<p>29. Skogsägarnas Riksförbund</p>
<p>30. Svenska åkeriförbundet</p>
<p>31. Sveriges försäkringsförbund</p>
<p>32. Tjänstemännens Centralorganisation TCO</p>
<p>33. Sveriges Akademikers Centralorganisation SACO</p>
<p>34. Landsorganisation i Sverige LO</p>
<p>35. Sveriges Redareförening</p>
<p>36. Svenska Bankföreningen</p>
<p>37. Svenska Petroleuminstitutet</p>
<p>38. Byggentrepenörema</p>
<p>39. Kooperativa institutet</p>
<p>40. Svenska Tidningsutgivareföreningen</p>
<p>41. Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag</p>
<p>42. Näringslivets delegation för marknadsrätt</p>
<p>43. Södra Skogsägarna ek. för.</p>
<p>44. ICA-handlamas AB</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>276</p>
<p>45. Fack 2000</p>
<p>46. Svenska franchiseföreningen</p>
<p>47. Advokatfirman Vinge KB</p>
<p>48. Lagerlöf & Leman Advokatbyrå</p>
<p>49. Mannheimer Swartling Advokatbyrå</p>
<p>50. Advokatfirman Lindahl</p>
<p>51. Advokatfirman Delphi</p>
<p>52. Baker & McKenzie Advokatbyrå</p>
<p>53. Styrbjörn Gärde Advokatbyrå</p>
<p>54. Gemandt & Danielsson Advokatbyrå AB</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>277</p>
<h2>Sammanfattning av promemorian Regler om nedsätt-<br>ning av konkurrensskadeavgift enligt konkurrens-<br>lagen (1993:20).</h2>
<p>Den svenska konkurrenslagstiftningen som infördes 1 juli 1993 bygger på<br>den s.k. förbudsprincipen. Konkurrenslagen (1993:20), KL, innehåller<br>förbud för företag dels mot konkurrensbegränsande samarbete, dels miss-<br>bruk av en dominerande ställning.</p>
<p>För att uppnå de konkurrenspolitiska målen med lagstiftningen är det<br>också viktigt att KL erbjuder effektiva instrument i fråga möjligheter att<br>avslöja och undanröja förbjudna konkurrensbegränsningar. Detta gäller<br>inte minst med hänsyn till de stora samhällsekonomiska och konsument-<br>politiska värden som konkurrenslagstiftningen ytterst gäller. KL inne-<br>håller redan idag ett brett register med sanktioner i form av regler om</p>
<p>• ogiltighet för förbjudna samarbeten,</p>
<p>• möjligheter att ålägga förbud vid vite att tillämpa förbjudna förfaran-<br>den,</p>
<p>• konkurrensskadeavgift för begångna överträdelser,</p>
<p>• skadestånd för den som lidit skada av ett förbjudet förfarande.</p>
<p>I vissa andra delar av världen (Storbritannien, USA och Canada ) men<br>också hos EU-kommissionen finns utvecklade system med befrielse eller<br>nedsättning av påföljder för företag som tillhandahåller viktig informa-<br>tion om konkurrensbegränsande förfaranden (s.k. leniency-program).<br>Detta har enligt uppgift haft stor betydelse inte minst i USA, när det gäl-<br>ler att spåra och avslöja karteller. Även svenska företag har genom att<br>förse EG-kommissionen med viktig bevisning fått kraftig reduktion i frå-<br>ga om konkurrensböter (Stora i Cartonboard-fallet).</p>
<p>Konkurrensverket har nyligen i en rapport föreslagit bl.a. att regel-<br>verket ses över i olika avseenden för att erbjuda nya instrument för en<br>effektivare kartellbekämpning.</p>
<p>I denna promemoria analyseras förutsättningarna för att det vid fast-<br>ställande av påföljd enligt KL även skall kunna beaktas att företag lämnat<br>viktig information till Konkurrensverket. I detta sammanhang handlar det<br>om nedsättning av konkurrensskadeavgift. Den mer övergripande frågan<br>om motsvarande system såsom de nämnda leniency-programmen bör in-<br>rättas i Sverige är av principiell karaktär och kräver en mer omfattande<br>utredning.</p>
<p>I promemorian föreslås ett tillägg i 28 § KL med innebörden att det vid<br>fastställande av konkurrensskadeavgift även skall tas särskild hänsyn till<br>om företaget i väsentlig mån underlättat utredningen med avseende på<br>den egna överträdelsen och till andra försvårande eller förmildrande om-<br>ständigheter av betydelse.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>Bilaga 9</p>
<p>278</p>
<h2>Lagförslaget i promemorian om konkurrensskade-<br>avgift</h2>
<h3>Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 28 § konkurrenslagen (1993:20) skall ha föl-<br>jande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>När konkurrensskadeavgift fast-<br>ställs skall särskild hänsyn tas till<br>hur allvarlig överträdelsen är och<br>hur länge den pågått</p>
<p>I ringa fall skall ingen avgift påföras.</p>
<h4>28 §</h4>
<p>När konkurrensskadeavgift fast-<br>ställs skall särskild hänsyn tas till</p>
<p>1. hur allvarlig överträdelsen är,</p>
<p>2. hur länge den pågått,</p>
<p>3. om företaget i väsentlig mån<br>underlättat utredningen med av-<br>seende på den egna överträdelsen,<br>och</p>
<p>4. andra försvårande eller för-<br>mildrande omständigheter av be-<br>tydelse.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>Bilaga 10</p>
<p>279</p>
<h2>Departementspromemorians lagförslag (Ds 2000:16)<br>Kontroll på ort och ställe av statligt stöd</h2>
<h4>Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1845) om tillämpningen av<br>Europeiska gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler</h4>
<p>Härigenom föreskrivs att det i lagen (1994:1845) om tillämpningen av<br>Europeiska gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler skall in-<br>föras en ny bestämmelse, 5 a §, samt närmast före 5 a § en ny rubrik av<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Reglerna om statsstöd</p>
<h4>5a§</h4>
<p>När Europeiska gemenskaper-<br>nas kommission har beslutat om<br>ett kontrollbesök enligt rådets för-<br>ordning (EG) nr 659/1999 av den<br>22 mars 1999 om tillämpnings-<br>föreskrifter för artikel 93 i EG-<br>fördraget har den rätt att få hand-<br>räckning av kronofogdemyndig-<br>heten för att genomföra följande<br>åtgärder hos företag</p>
<p>1. granska räkenskaper och<br>andra affärshandlingar samt ta<br>kopior av dessa handlingar, och</p>
<p>2. få tillträde till samtliga loka-<br>ler och markområden som utnytt-<br>jas av det berörda företaget.</p>
<p>Frågor om handräckning enligt<br>denna paragraf prövas av Krono-<br>fogdemyndigheten i Stockholm.</p>
<p>Kronofogdemyndigheten skall<br>inte underrätta företaget om en<br>begäran om handräckning innan<br>verkställighet sker. Därutöver<br>gäller bestämmelserna i utsök-<br>ningsbalken om sådan verkställig-<br>het som avses i 16 kap. 10 § den<br>balken.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>Bilaga 11</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 16 oktober 2000.</p>
<p>280</p>
<h2>Förteckning över remissinstanser för departements- <sup>Pro</sup>P-<sup>1</sup>999/2000:140<br>promemorian (Ds 2000:16) Kontroll på ort och ställe <sup>Bllaga 12<br></sup>av statligt stöd</h2>
<p>1. Svea hovrätt</p>
<p>2. Kammarrätten i Stockholm</p>
<p>3. Stockholms tingsrätt</p>
<p>4. Kronofogdemyndigheten i Stockholm</p>
<p>5. Närings- och teknikutvecklingsverket</p>
<p>6. Konkurrensverket</p>
<p>7. Riksrevisionsverket</p>
<p>8. Arbetsmarknadsstyrelsen</p>
<p>9. Statens Jordbruksverk</p>
<p>10. Fiskeriverket</p>
<p>11. Kommerskollegium</p>
<p>12. Länsstyrelsen i Jönköpings län</p>
<p>13. Länsstyrelsen i Västra Götalands län</p>
<p>14. Länsstyrelsen i Värmlands län</p>
<p>15. Länsstyrelsen i Jämtlands län</p>
<p>16. Länsstyrelsen i Norrbottens län</p>
<p>17. Länsstyrelsen i Västemorrlands län</p>
<p>18. Svenska kommunförbundet</p>
<p>19. Landstingsförbundet</p>
<p>20. Sveriges Industriförbund</p>
<p>21. Företagarnas riksorganisation</p>
<p>22. Svensk Handel och Tjänsteföretagen</p>
<p>281</p>
<h2>Lagrådsremissens lagförslag i fråga om svensk till-<br>lämpning av EG:s konkurrensregler m.m.</h2>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>Bilaga 13</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om konkurrenslagen (1993:20)<br>dels att 28 § skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 5 §, av följande lydelse.</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Nuvarande lydelse</p></td><td>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>5</p>
<p>I 2 § lagen (1994:1845) om till-<br>lämpningen av Europeiska gemen-<br>skapernas konkurrens- och stats-<br>stödsregler finns bestämmelser om<br>nationell tillämpning av Euro-<br>peiska gemenskapernas kon-<br>kurrensregler.</p></td></tr>
</table>
<p>28 §</p>
<p>När konkurrensskadeavgift fast-<br>ställs skall särskild hänsyn tas till<br>hur allvarlig överträdelsen är och<br>hur länge den pågått.</p>
<p>När konkurrensskadeavgift fast-<br>ställs skall hänsyn tas till</p>
<p>1. hur allvarlig överträdelsen är,</p>
<p>2. hur länge den pågått,</p>
<p>3. om företaget i väsentlig mån<br>underlättat utredningen av den<br>egna överträdelsen, och</p>
<p>4. andra försvårande eller för-<br>mildrande omständigheter av be-<br>tydelse.</p>
<p>I ringa fall skall ingen avgift påföras.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.</p>
<p>Tidigare 5 § upphävd genom 1994:1846.</p>
<p>282</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1845) om tillämp-<br>ningen av Europeiska gemenskapernas konkurrens- och stats-<br>stödsregler</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1845) om tillämpningen<br>av Europeiska gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler</p>
<p>dels att rubrikerna närmast före 2 och 3 §§ skall utgå,</p>
<p>dels att 2 § skall betecknas 2 a §,</p>
<p>dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 2 och 5 a §§, samt<br>närmast före 2,2 a och 5 a §§ nya rubriker av följande lydelse,</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Nationell tillämpning av Euro-<br>peiska gemenskapernas kon-<br>kurrensregler</p>
<p>2§</p>
<p>Konkurrensverket får tillämpa<br>artiklarna 81 och 82 i Fördraget<br>om upprättandet av Europeiska<br>gemenskapen (EG-fördraget) i<br>enlighet med artiklarna 84 och 85<br>i EG-fördraget, liksom i enlighet<br>med rättsakter antagna med stöd<br>av EG-fördraget. Också Stock-<br>holms tingsrätt och Marknads-<br>domstolen är behöriga att tillämpa<br>artiklarna 81 och 82 i EG-för-<br>draget.</p>
<p>När artikel 81 eller 82 i EG-för-<br>draget tillämpas enligt första<br>stycket tillämpas 3, 9-16, 20-32,<br>45-56 §§, 57 § första stycket,</p>
<p>59-62 §§, 63 § första stycket 1, 2,<br>4 och 5 samt andra stycket,<br>64-65 §§ och 69 § konkurrens-<br>lagen (1993:20). En ansökan om<br>icke-ingripandebesked enligt 20 §<br>skall dock prövas endast om av-<br>talet eller förfarandet har särskild<br>anknytning till Sverige.</p>
<p>Vid tillämpningen enligt andra<br>stycket skall hänvisningar till</p>
<p>-6 § konkurrenslagen avse arti-<br>kel 81.1 i EG-fördraget,</p>
<p>- 8 § konkurrenslagen avse arti-<br>kel 81.3 i EG-fördraget, och</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>Bilaga 13</p>
<p>283</p>
<p>Regeringen bestämmer vilken<br>svensk myndighet som skall vara<br>behörig vid tillämpningen av Eu-<br>ropeiska gemenskapernas kon-<br>kurrensregler.</p>
<p>- 19 § konkurrenslagen avse ar-<br>tikel 82 i EG-fördraget.</p>
<p>Ett beslut av Konkurrensverket<br>om att en gruppundantagsförord-<br>ning som har antagits av Euro-<br>peiska gemenskapernas kom-<br>mission inte skall vara tillämplig i<br>ett visst fall får överklagas hos<br>Marknadsdomstolen, varvid be-<br>stämmelserna om handläggning i<br>lagen (1996:242) om domstols-<br>ärenden tillämpas.</p>
<p>Befogenheter vid genomförande av<br>undersökning</p>
<p>2a§</p>
<p>Regeringen bestämmer vilken<br>svensk myndighet som skall vara<br>behörig att vidta åtgärder enligt<br>3 §' och begära handräckning en-<br>ligt 4 §.</p>
<p>Regler om statsstöd</p>
<p>5a§</p>
<p>När Europeiska gemenskaper-<br>nas kommission har beslutat om<br>ett kontrollbesök enligt rådets för-<br>ordning (EG) nr 659/1999 av den<br>22 mars 1999 om tillämpnings-<br>föreskrifter för artikel 93 i EG-<br>fördraget har kommissionen rätt<br>att få handräckning av kronofog-<br>demyndigheten för att genomföra<br>följande åtgärder hos företag:</p>
<p>1. granska räkenskaper och<br>andra affärshandlingar samt ta<br>kopior av dessa handlingar, och</p>
<p>2. få tillträde till samtliga loka-<br>ler och markområden som utnytt-<br>jas av det berörda företaget.</p>
<p>Frågor om handräckning enligt<br>denna paragraf prövas av Krono-<br>fogdemyndigheten i Stockholm.</p>
<p>Kronofogdemyndigheten skall<br>inte underrätta företaget om en be-<br>gäran om handräckning innan</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>Bilaga 13</p>
<p>284</p>
<p>verkställighet sker. Därutöver Prop. 1999/2000:140<br>gäller bestämmelserna i utsök- Bilaga 13<br>ningsbalken om sådan verkställig-<br>het som avses i 16 kap. 10 § den<br>balken.</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.</p>
<p>2. Konkurrensskadeavgift far inte påforas for överträdelser eller åsido-<br>sättanden i den mån dessa avser tid före lagens ikraftträdande.</p>
<p>285</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i lagen (1970:417) om marknads-<br>domstol m.m.</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1970:417) om marknadsdomstol<br>m.m. skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>Bilaga 13</p>
<p>1§</p>
<p>Marknadsdomstolen handlägger mål och ärenden enligt</p>
<p>1. konkurrenslagen (1993:20),</p>
<p>2. marknadsföringslagen<br>(1995:450),</p>
<p>3. lagen (1994:1512) om avtals-<br>villkor i konsumentförhållanden,</p>
<p>4. lagen (1984:292) om avtals-<br>villkor mellan näringsidkare,</p>
<p>5. produktsäkerhetslagen<br>(1988:1604),</p>
<p>6. lagen (1994:615) om in-<br>gripande mot otillbörligt beteende<br>avseende offentlig upphandling.</p>
<p>Bestämmelserna i 14, 15 och<br>16-22 §§ tillämpas inte i mål eller<br>ärenden enligt konkurrenslagen<br>(1993:20) eller marknadsförings-<br>lagen (1995:450). I mål enligt<br>marknadsföringslagen tillämpas<br>inte heller 13 a §. I stället gäller<br>vad som föreskrivits i dessa lagar.</p>
<p>2. lagen (1994:1845) om till-<br>lämpningen av Europeiska gemen-<br>skapernas konkurrens- och stats-<br>stödsregler,</p>
<p>3. marknadsföringslagen<br>(1995:450),</p>
<p>4. lagen (1994:1512) om avtals-<br>villkor i konsumentförhållanden,</p>
<p>5. lagen (1984:292) om avtals-<br>villkor mellan näringsidkare,</p>
<p>6. produktsäkerhetslagen<br>(1988:1604),</p>
<p>7. lagen (1994:615) om in-<br>gripande mot otillbörligt beteende<br>avseende offentlig upphandling.</p>
<p>Bestämmelserna i 14, 15 och<br>16-22 §§ tillämpas inte i mål eller<br>ärenden enligt konkurrenslagen<br>(1993:20), lagen (1994:1845) om<br>tillämpningen av Europeiska ge-<br>menskapernas konkurrens- och<br>statsstödsregler eller marknads-<br>föringslagen (1995:450). I mål<br>enligt marknadsföringslagen till-<br>lämpas inte heller 13 a §. I stället<br>gäller vad som föreskrivs i dessa<br>lagar.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.</p>
<p>286</p>
<h2>Lagrådets yttrande över lagförslagen om svensk till-<br>lämpning av EG:s konkurrensregler m.m.</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2000-05-02</p>
<p>Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Leif Thors-<br>son, regeringsrådet Rune Lavin.</p>
<p>Enligt en lagrådsremiss den 19 april 2000 (Näringsdepartementet) har<br>regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till</p>
<p>1. lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20),</p>
<p>2. lagen om ändring i lagen (1994:1845) om tillämpningen av Europe-<br>iska gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler,</p>
<p>3. lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.</p>
<p>Förslaget har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunnige Per Karlsson<br>och hovrättsassessorn Marinette Andersson.</p>
<p>Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>Bilaga 14</p>
<p>287</p>
<h2>Promemorians lagförslag i fråga om konkurrenslagen<br>och lantbruket</h2>
<h3>Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 18 b-c §§ konkurrenslagen (1993:20) skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h4>18 b §</h4>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>Bilaga 15</p>
<p>Med jordbruksprodukter avses i<br>denna lag sådana varor som anges<br>i bilagan till lagen (1990:615) om<br>avgifter på vissa jordbruks-<br>produkter m.m.</p>
<p>Med trädgårdsprodukter avses<br>sådana varor som anges i den i<br>tulltaxelagen (1987:1068) intagna<br>tulltaxan 6-8 kap.</p>
<p>Med skogsprodukter avses så-<br>dana varor som anges i den i tull-<br>taxelagen (1987:1068) intagna<br>tulltaxan 44, 47 och 48 kap.</p>
<p>I lagen (2000:00) om inne-<br>börden i konkurrenslagen<br>(1993:20) av begreppen jord-<br>bruks-, trädgårds- [och skogs]-<br>produkter<sup>1</sup> finns särskilda be-<br>stämmelser om vad som här avses<br>med sådana varor.</p>
<h4>18 c §</h4>
<p>Förbudet i 6 § gäller inte för sådana avtal inom en primär lantbruks-<br>förening eller dess dotterföretag som avser samverkan mellan före-<br>ningens medlemmar om</p>
<p>1. produktion, insamling, förädling, försäljning eller därmed samman-<br>hängande verksamhet såsom användandet av gemensamma anläggningar,<br>lagring, beredning, distribution eller marknadsföring i fråga om jord-<br>bruksprodukter, trädgårdsprodukter eller [skogsprodukter]<sup>2</sup>, eller</p>
<p>2. inköp av varor eller tjänster för sådan verksamhet som avses<br>under 1.</p>
<p>Första stycket gäller dock inte<br>avtal som har till syfte eller ger till<br>resultat</p>
<p>1. att en medlems fria rörlighet<br>på marknaden förhindras eller för-<br>svåras</p>
<p>a) i fråga om valet av avnämare<br>eller leverantör,</p>
<p>b) i fråga om möjligheten att</p>
<p>Första stycket gäller dock inte<br>avtal som har till syfte eller ger till<br>resultat</p>
<p>1. att en medlems fria rörlighet<br>på marknaden förhindras eller för-<br>svåras</p>
<p>a) i fråga om valet av avnämare<br>eller leverantör,</p>
<p>b) i fråga om möjligheten att</p>
<p><sup>1</sup> Frågan om skogsprodukter bör omfattas av bestämmelsen tas inte ställning till i denna<br>promemoria, jfr ett utförligare resonemang på s. 37 f. som hänvisar till det av Konkur-<br>rensverket lämnade förslaget om att slopa undantaget vad avser skogsprodukter.</p>
<p><sup>2</sup> Frågan om skogsprodukter bör omfattas av bestämmelsen tas inte ställning till i denna<br>promemoria, jfr ett utförligare resonemang på s. 37 f. som hänvisar till det av Konkur-<br>rensverket lämnade förslaget om att slopa undantaget vad avser skogsprodukter.</p>
<p>288</p>
<p>lämna föreningen, eller</p>
<p>c) i annat avseende av mot-<br>svarande betydelse, eller</p>
<p>2. att försäljningspriser direkt<br>eller indirekt fastställs på varor<br>som produceras hos medlemmarna<br>när</p>
<p>a) försäljningen sker direkt<br>mellan medlem och tredje man,<br>eller</p>
<p>b) föreningen svarar for försälj-<br>ningen och konkurrensen på mark-<br>naden hindras, begränsas eller<br>snedvrids i väsentlig omfattning.</p>
<p>lämna föreningen, eller Prop. 1999/2000:140</p>
<p>c) i annat avseende av mot- Bilaga 15<br>svarande betydelse, eller</p>
<p>2. att försäljningspriser direkt<br>eller indirekt fastställs på varor när<br>försäljningen sker direkt mellan<br>medlem och tredje man.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.</p>
<p>289</p>
<p>10 Riksdagen 1999/2000. 1 samt. Nr 140</p>
<p>Förslag till lag om innebörden i konkurrenslagen (1993:20) av Prop. 1999/2000:140<br>begreppen jordbruks-, trädgårds- [och skogs]<sup>3</sup> produkter Bilaga 15</p>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<p>1 § Med de produkter som anges i 18 b § konkurrenslagen (1993:20)<br>avses sådana varor i Kombinerade nomenklaturen enligt rådets förord-<br>ning (EEG) 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomen-<br>klaturen och om Gemensamma tulltaxan som är upptagna i bilagan <sup>4</sup> till<br>denna lag.</p>
<p>Med trädgårdsprodukter i nämnda lagrum avses sådana varor som är<br>upptagna i kap. 6-8 i Kombinerade nomenklaturen. [Med skogsprodukter<br>avses sådana varor som anges i kap 44, 47 och 48 i nomenklaturen]<sup>5</sup>.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.</p>
<p><sup>3</sup> Frågan om skogsprodukter bör omfattas av lagen tas inte ställning till i denna promemoria,<br>jfr ett utförligare resonemang på s. 37 f. som hänvisar till det av Konkurrensverket lämnade<br>förslaget om att slopa lantbruksundantaget i 18 c § konkurrenslagen vad avser skogspro-<br>dukter.</p>
<p><sup>4</sup>Bilagan överensstämmer med bilagan i förslaget till lag om innebörden av begreppen jord-<br>bruks- trädgårds- och skogsprodukter i konkurrenslagen (1993:20), som redovisas i bilaga<br>17.</p>
<p><sup>5</sup> Se fotnot 3.</p>
<p>290</p>
<h2>Förteckning över remissinstanser</h2>
<h2>Departementspromemorian Konkurrenslagen och<br>lantbruket</h2>
<p>Remissinstanser:</p>
<p>1. Hovrätten över Skåne och Blekinge</p>
<p>2. Kammarrätten i Stockholm</p>
<p>3. Stockholms tingsrätt</p>
<p>4. Marknadsdomstolen</p>
<p>5. Juridiska fakultetsnämnden vid Lunds Universitet</p>
<p>6. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms Universitet</p>
<p>7. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala Universitet</p>
<p>8. Handelshögskolan vid Göteborgs universitet</p>
<p>9. Handelshögskolan i Stockholm</p>
<p>10. Närings- och teknikutvecklingsverket NUTEK</p>
<p>11. Konkurrensverket</p>
<p>12. Konsumentverket</p>
<p>13. Kommerskollegium</p>
<p>14. Jordbruksverket</p>
<p>15. Skogsvårdsstyrelsen</p>
<p>16. Glesbygdsverket</p>
<p>17. Länsstyrelsen i Stockholms län</p>
<p>18. Länsstyrelsen i Skåne län</p>
<p>19. Länsstyrelsen i Jönköpings län</p>
<p>20. Länsstyrelsen i Norrbottens län</p>
<p>21. Sveriges Advokatsamfund</p>
<p>22. Svensk Handel</p>
<p>23. Sveriges Industriförbund</p>
<p>24. Företagarnas Riksorganisation</p>
<p>25. Sågverkens Riksförbund</p>
<p>26. Svenska Trävaruexportföreningen</p>
<p>27. Sveriges Trähusfabrikers Riksförbund</p>
<p>28. Såg i Syd AB</p>
<p>29. Lantbrukarnas Riksförbund LRF</p>
<p>30. Skogsägarnas Riksförbund</p>
<p>31. Södra Skogsägarna ek. för.</p>
<p>32. Tjänstemännens Centralorganisation TCO</p>
<p>33. Sveriges Akademikers Centralorganisation SACO</p>
<p>34. Landsorganisation i Sverige LO</p>
<p>35. Kooperativa institutet</p>
<p>36. Svenska Tidningsutgivareföreningen</p>
<p>37. Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag</p>
<p>38. Näringslivets delegation för marknadsrätt</p>
<p>39. Byggkostnadsdelegationen</p>
<p>40. Gemandt & Danielsson Advokatbyrå AB</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>Bilaga 16</p>
<p>291</p>
<h2>Lagrådsremissens lagförslag i fråga om konkur-<br>renslagen och lantbruket</h2>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>Bilaga 17</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 18 b och 18 c §§ konkurrenslagen (1993:20)<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>18 b §</p>
<p>I lagen (2000:00) om inne-<br>börden av begreppen jordbruks-,<br>trädgårds- och skogsprodukter i<br>konkurrenslagen (1993:20) finns<br>särskilda bestämmelser om vad<br>som avses med sådana varor.</p>
<p>Med jordbruksprodukter avses i<br>denna lag sådana varor som anges<br>i bilagan till lagen (1990:615) om<br>avgifter på vissa jordbruks-<br>produkter m.m.</p>
<p>Med trädgårdsprodukter avses<br>sådana varor som anges i den i<br>tulltaxelagen (1987:1068) intagna<br>tulltaxan 6—8 kap.</p>
<p>Med skogsprodukter avses så-<br>dana varor som anges i den i tull-<br>taxelagen (1987:1068) intagna<br>tulltaxan 44, 47 och 48 kap.</p>
<h4>18 c §</h4>
<p>Förbudet i 6 § gäller inte för sådana avtal inom en primär lantbruks-<br>förening eller dess dotterföretag som avser samverkan mellan förening-<br>ens medlemmar om</p>
<p>1. produktion, insamling, förädling, försäljning eller därmed samman-<br>hängande verksamhet såsom användandet av gemensamma anläggningar,<br>lagring, beredning, distribution eller marknadsföring i fråga om jord-<br>bruksprodukter, trädgårdsprodukter eller skogsprodukter, eller</p>
<p>2. inköp av varor eller tjänster för<br>der 1.</p>
<p>Första stycket gäller dock inte<br>avtal som har till syfte eller ger till<br>resultat</p>
<p>1. att en medlems fria rörlighet<br>på marknaden förhindras eller för-<br>svåras</p>
<p>a) i fråga om valet av avnämare<br>eller leverantör,</p>
<p>b) i fråga om möjligheten att<br>lämna föreningen, eller</p>
<p>c) i annat avseende av mot-<br>svarande betydelse, eller<br></p>
<p>sådan verksamhet som avses un-</p>
<p>Första stycket gäller dock inte<br>avtal som har till syfte eller ger till<br>resultat</p>
<p>1. att en medlems fria rörlighet<br>på marknaden förhindras eller för-<br>svåras</p>
<p>a) i fråga om valet av avnämare<br>eller leverantör,</p>
<p>b) i fråga om möjligheten att<br>lämna föreningen, eller</p>
<p>c) i annat avseende av mot-<br>svarande betydelse, eller</p>
<p>292</p>
<p>2. att försäljningspriser direkt<br>eller indirekt fastställs på varor<br>som produceras hos medlemmarna<br>när</p>
<p>a) försäljningen sker direkt<br>mellan medlem och tredje man,<br>eller</p>
<p>b) föreningen svarar för försälj-<br>ningen och konkurrensen på<br>marknaden hindras, begränsas<br>eller snedvrids i väsentlig omfatt-<br>ning.</p>
<p>2. att försäljningspriser direkt Prop. 1999/2000:140<br>eller indirekt fastställs på varor när Bilaga 17<br>försäljningen sker direkt mellan<br>medlem och tredje man</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.</p>
<p>293</p>
<h3>Förslag till lag om innebörden av begreppen jordbruks-, träd-<br>gårds- och skogsprodukter i konkurrenslagen (1993:20)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<p>1 § Med jordbruksprodukter avses i 18 b § konkurrenslagen (1993:20)<br>sådana varor i Kombinerade nomenklaturen enligt rådets förordning<br>(EEG) 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklatu-<br>ren och om Gemensamma tulltaxan som är upptagna i bilagan till denna<br>lag.</p>
<p>Med trädgårdsprodukter avses i nämnda lagrum sådana varor som är<br>upptagna i kap. 6-8 i Kombinerade nomenklaturen. Med skogsprodukter<br>avses sådana varor som anges i kap. 44, 47 och 48 i nomenklaturen.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>Bilaga 17</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.</p>
<p>294</p>
<p>Bilaga</p>
<p>Varuslag</p>
<p>ur 01.01 Levande hästar</p>
<p>ur 01.02 Levande nötkreatur</p>
<p>ur 01.03 Levande tamsvin</p>
<p>ur 01.04 Levande far</p>
<p>01.05 Levande fjäderfa, nämligen höns av arten Gallus domesticus,<br>ankor, gäss, kalkoner och pärlhöns<br>ur 02.01 Kött av nötkreatur, färskt eller kylt<br>ur 02.02 Kött av nötkreatur, fryst<br>ur 02.03 Kött av tamsvin, färskt, kylt eller fryst<br>ur 02.04 Kött av far, färskt, kylt eller fryst<br>ur 02.05 Kött av häst, färskt, kylt eller fryst<br>ur 02.06 Andra ätbara delar av nötkreatur, tamsvin, får och häst, färs-<br>ka, kylda eller frysta</p>
<p>ur 02.07 Kött och andra ätbara delar (med undantag av gåslever) av<br>fjäderfa enligt nr 01.05, färska, kylda eller fiysta</p>
<p>02.09 Svinfett, inte innehållande kött, och fjäderfäfett (inte utsmälta<br>eller på annat sätt extraherade), färska, kylda, fiysta, saltade,<br>torkade eller rökta</p>
<p>ur 02.10 Kött och andra ätbara djurdelar av häst, nötkreatur, tamsvin,<br>får och fjäderfä (med undantag av gåslever), saltade, torkade<br>eller rökta; ätbart mjöl av kött eller andra djurdelar</p>
<p>04.01 Mjölk och grädde, inte koncentrerade och inte försatta med<br>socker eller annat sötningsmedel</p>
<p>04.02 Mjölk och grädde, koncentrerade eller försatta med socker<br>eller annat sötningsmedel</p>
<p>04.03 Kämmjölk, filmjölk, gräddfil, yoghurt, kefir och annan fer-<br>menterad eller syrad mjölk och grädde, även koncentrerade,<br>försatta med socker eller annat sötningsmedel, smaksatta eller<br>innehållande frukt, bär, nötter eller kakao</p>
<p>04.04 Vassle, även koncentrerad eller försatt med socker eller annat<br>sötningsmedel; produkter bestående av naturliga mjölkbe-<br>ståndsdelar, även försatta med socker eller annat sötnings-<br>medel, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans<br>ur 04.05 Smör och andra fetter och oljor framställda av mjölk</p>
<p>04.06 Ost och ostmassa</p>
<p>ur 04.07 Fjäderfäägg med skal, färska, konserverade eller kokta</p>
<p>04.08 Fågelägg utan skal samt äggula, färska, torkade, ångkokta<br>eller kokta i vatten, gjutna, fiysta eller på annat sätt konser-<br>verade, även försatta med socker eller annat sötningsmedel<br>ur 07.01 Potatis (med undantag av nyskördad potatis under tiden 6 ju-<br>ni-5 juli), färsk eller kyld</p>
<p>ur 07.09 Sockermajs, färsk eller kyld</p>
<p>ur 07.10 Sockermajs (även ångkokt eller kokt i vatten), fryst</p>
<p>ur 07.12 Torkad potatis och sockermajs, hel, i bitar, skivad, krossad<br>eller pulveriserad, men inte vidare beredd</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>Bilaga 17</p>
<p>295</p>
<p>ur 07.13 Torkade, spritade baljväxtffön av sådana slag som används för<br>livsmedels- eller foderändamål, även skalade eller sönder-<br>delade</p>
<p>ur 07.14 Maniok- och arrowrot, färska eller torkade, hela eller i bitar<br>och även i form av pelletar</p>
<p>10.01 Vete samt blandsäd av vete och råg</p>
<p>10.02 Råg</p>
<p>10.03 Kom</p>
<p>10.04 Havre</p>
<p>10.05 Majs</p>
<p>10.07 Sorghum</p>
<p>ur 10.08 Spannmål, annan än bovete, kanariefrö och vildris</p>
<p>11.01 Finmalet mjöl av vete eller av blandsäd av vete och råg</p>
<p>ur 11.02 Finmalet mjöl av annan spannmål än vete, blandsäd av vete<br>och råg, ris, bovete, kanariefrö och vildris</p>
<p>ur 11.03 Krossgryn, grovt mjöl (inbegripet fmgryn) och pelletar av<br>annan spannmål än ris, bovete, kanarieffö och vildris</p>
<p>ur 11.04 Spannmål, annan än ris, bovete, kanarieffö och vildris, be-<br>arbetad på annat sätt (t. ex. skalad, valsad, bearbetad till fling-<br>or eller pärlgryn, klippt eller gröpad), groddar av spannmål,<br>hela, valsade, bearbetade till flingor eller malda</p>
<p>ur 11.05 Mjöl, flingor, kom och pelletar av potatis</p>
<p>ur 11.06 Mjöl av sago eller av rötter, stam- eller rotknölar enligt nr<br>07.14</p>
<p>11.07 Malt, även rostat</p>
<p>ur 11.08 Stärkelse</p>
<p>12.01 Sojabönor, även sönderdelade</p>
<p>12.02 Jordnötter, även skalade eller sönderdelade men inte rostade<br>eller på annat sätt tillagade</p>
<p>12.03 Kopra</p>
<p>12.05 Rapsffön och rybsfrön, även sönderdelade</p>
<p>12.06 Solrosffön, även sönderdelade</p>
<p>ur 12.07 Andra oljeväxtffön och oljehaltiga ffukter (med undantag av<br>ricinus-, hamp- och oiticicaffön samt bokollon), även sönder-<br>delade</p>
<p>ur 12.08 Mjöl av oljeväxtffön eller oljehaltiga frukter (med undantag<br>av mjöl av senaps-, lin-, ricinus-, hamp- och oiticicaffön samt<br>av bokollon)</p>
<p>ur 12.12 Sockerbetor, färska eller torkade, även malda</p>
<p>ur 12.14 Lusemmjöl och annat grönmjöl, även i form av pelletar</p>
<p>ur 15.01 Ister; annat svinfett och fjäderfäfett, utsmälta, även utpressade<br>eller extraherade med lösningsmedel</p>
<p>ur 15.02 Fetter av nötkreatur, andra oxdjur, far eller getter, råa eller<br>utsmälta, även utpressade eller extraherade med lösnings-<br>medel</p>
<p>15.03 Solarstearin, isterolja, oleostearin, oleomargarin och talgolja,<br>inte emulgerade, blandade eller på annat sätt beredda</p>
<p>ur 15.04 Fetter och oljor av fisk eller havsdäggdjur samt fraktioner av<br>sådana fetter eller oljor, även raffinerade men inte kemiskt<br>modifierade (med undantag av fiskleverolja)</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>Bilaga 17</p>
<p>296</p>
<p>15.06 Andra animaliska fetter och oljor samt fraktioner av sådana Prop. 1999/2000:140<br>fetter eller oljor, även raffinerade men inte kemiskt modifie- Bilaga 17<br>rade</p>
<p>15.07 Sojabönolja och fraktioner av denna olja, även raffinerade<br>men inte kemiskt modifierade</p>
<p>15.08 Jordnötsolja och fraktioner av denna olja, även raffinerade</p>
<p>men inte kemiskt modifierade</p>
<p>15.09 Olivolja och fraktioner av denna olja, även raffinerade men<br>inte kemiskt modifierade</p>
<p>15.10 Andra oljor erhållna enbart ur oliver samt fraktioner av såda-<br>na oljor, även raffinerade men inte kemiskt modifierade, in-<br>begripet blandningar av dessa oljor eller fraktioner med oljor<br>eller fraktioner enligt nr 15.09</p>
<p>15.11 Palmolja och fraktioner av denna olja, även</p>
<p>raffinerade men inte kemiskt modifierade</p>
<p>15.12 Solrosolja, safflorolja och bomullsfföolja samt fraktioner av<br>dessa oljor, även raffinerade men inte kemiskt modifierade</p>
<p>15.13 Kokosolja, palmkämolja och babassuolja samt fraktioner av<br>dessa oljor, även raffinerade men inte kemiskt modifierade</p>
<p>15.14 Rapsolja, rybsolja och senapsolja samt fraktioner av dessa<br>oljor, även raffinerade men inte kemiskt modifierade</p>
<p>ur 15.15 Andra vegetabiliska fetter och feta oljor (med undantag av<br>jojoba-, kroton-, lin-, oiticica-, ricin- och tungolja samt frak-<br>tioner av dessa oljor) samt fraktioner av sådana fetter eller<br>oljor, även raffinerade men inte kemiskt modifierade<br>ur 15.16 Animaliska och vegetabiliska fetter och oljor samt fraktioner<br>av sådana fetter eller oljor, som helt eller delvis hydrerats,<br>omförestrats (även internt) eller elaidiniserats, även raffine-<br>rade men inte vidare bearbetade med undantag av produkter<br>med karaktär av konstgjorda vaxer</p>
<p>15.17 Margarin; ätbara blandningar och bered ningar av animaliska<br>eller vegetabiliska fetter eller oljor eller av fraktioner av olika<br>fetter eller oljor enligt detta kapitel, andra än ätbara fetter och<br>oljor samt fraktioner av sådana fetter eller oljor enligt nr<br>15.16<br>ur 15.18 Animaliska och vegetabiliska fetter och oljor (med undantag<br>av lin-, oiticica, ricin- och tungolja samt fraktioner av dessa<br>oljor) samt fraktioner av sådana fetter eller oljor, kokta, oxi-<br>derade, dehydratiserade, faktiserade, blåsta, polymeriserade<br>genom upphettning i vakuum eller i inert gas eller på annat<br>sätt kemiskt modifierade, med undantag av produkter enligt nr<br>15.16; oätliga blandningar eller beredningar av animaliska<br>eller vegetabiliska fetter eller oljor eller av fraktioner av olika<br>fetter eller oljor enligt detta kapitel, inte nämnda eller inbe-<br>gripna någon annanstans<br>ur 16.01 Korv (med undantag av gåsleverkorv) och liknande produkter<br>av kött, andra djurdelar eller blod; beredningar av dessa pro-<br>dukter<br>ur 16.02 Kött, andra djurdelar och blod, beredda eller konserverade på<br>annat sätt (med undantag av gåsleverpastej)</p>
<p>297</p>
<p>ur 16.05</p>
<p>17.01</p>
<p>ur 17.02</p>
<p>17.03</p>
<p>ur 17.04</p>
<p>ur 18.06</p>
<p>ur 18.06</p>
<p>ur 19.01</p>
<p>19.02</p>
<p>ur 19.03</p>
<p>ur 19.04</p>
<p>ur 19.05</p>
<p>ur 20.04,</p>
<p>ur 20.06</p>
<p>ur 20.05,</p>
<p>ur 20.06</p>
<p>ur 21.02</p>
<p>ur 21.04</p>
<p>21.05<br>ur 21.06</p>
<p>23.02</p>
<p>23.03</p>
<p>Andra ryggradslösa vattendjur än kräftdjur och blötdjur, be-<br>redda eller konserverade</p>
<p>Socker från sockerrör eller sockerbetor samt kemiskt ren<br>sackaros, i fast form</p>
<p>Annat socker, inbegripet kemiskt ren laktos, maltos, glukos<br>och fruktos, i fast form (med undantag av invertsocker); sirap<br>och andra sockerlösningar utan tillsats av aromämnen eller<br>färgämnen (med undantag av invertsocker); sockerkulör<br>Melass erhållen vid utvinning eller raffinering av socker<br>Fondantmassor, mandelmassor, pastor och andra liknande<br>halvfabrikat, inte innehållande kakao, i bulk</p>
<p>Glasspulver, glasspasta (glassmassa), puddingar och liknande<br>efterrätter samt pulver, flingor, pastor och flytande bered-<br>ningar endast avsedda för framställning av pudding och annan<br>liknande efterrätt eller dryck, innehållande kakao<br>Livsmedelsberedningar av mjöl, stärkelse eller maltextrakt,<br>som inte innehåller kakaopulver eller innehåller mindre än 50<br>viktprocent kakaopulver, inte nämnda eller inbegripna någon<br>annanstans; livsmedelsberedningar av varor enligt nr 04.01-<br>04.04, som inte innehåller kakaopulver eller innehåller mindre<br>än 10 viktprocent kakaopulver, inte nämnda eller inbegripna<br>någon annanstans</p>
<p>Pastaprodukter, såsom spagetti, makaroner, nudlar, lasagne,<br>gnocchi, ravioli och cannelloni, även kokta, fyllda (med kött<br>eller andra födoämnen) eller på annat sätt beredda; couscous,<br>även beredd</p>
<p>Flingor, gryn o. d., framställda av stärkelse</p>
<p>Spannmål, annan än majs, i form av kom, förkokt eller på<br>annat sätt beredd</p>
<p>Bakverk, även innehållande kakao (med undantag av kex,<br>småkakor o.d., våfflor och rån (wafers))</p>
<p>Potatis och produkter av ärter och bönor enligt nr 07.13,<br>beredda eller konserverade på annat sätt än med ättika eller<br>ättiksyra, frysta</p>
<p>Potatis och produkter av ärter och bönor enligt nr 07.13,<br>beredda eller konserverade på annat sätt än med ättika eller<br>ättiksyra, inte frysta</p>
<p>Andra encelliga mikroorganismer än jäst, döda (med undantag<br>av vacciner enligt nr 30.02)</p>
<p>Homogeniserade sammansatta livsmedelsberedningar, inne-<br>hållande kött (inbegripet andra djurdelar)</p>
<p>Glassvaror, även innehållande kakao<br>Livsmedelsberedningar, inte nämnda eller inbegripna någon<br>annanstans (med undantag av konfektyrer)</p>
<p>Kli, fodermjöl och andra återstoder, även i form av pelletar,<br>erhållna vid siktning, målning eller annan bearbetning av<br>spannmål eller baljväxter</p>
<p>Återstoder från stärkelseframställning och liknande återstoder,<br>betmassa, bagass och annat avfall från sockerframställning,</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>Bilaga 17</p>
<p>298</p>
<p>23.04</p>
<p>23.05</p>
<p>ur 23.06</p>
<p>23.08</p>
<p>ur 23.09</p>
<p>25.10</p>
<p>ur 28.08<br>ur 28.09</p>
<p>28.14<br>ur 28.34<br>ur 28.35</p>
<p>31.01</p>
<p>-31.05<br>ur 35.02<br>35.05</p>
<p>ur 35.07</p>
<p>ur 38.09</p>
<p>ur 38.23</p>
<p>ur 38.24</p>
<p>drav, drank och annat avfall från bryggerier eller brännerier,<br>även i form av pelletar</p>
<p>Oljekakor och andra fasta återstoder från utvinning av soja-<br>bönolja, även malda eller i form av pelletar</p>
<p>Oljekakor och andra fasta återstoder från utvinning av jord-<br>nötsolja, även malda eller i form av pelletar</p>
<p>Oljekakor och andra fasta återstoder (med undantag av man-<br>delkli) från utvinning av vegetabiliska fetter eller oljor, andra<br>än de som omfattas av nr 23.04 eller 23.05, även malda eller i<br>form av pelletar</p>
<p>Vegetabiliska ämnen och vegetabiliskt avfall samt vegeta-<br>biliska återstoder och biprodukter av sådana slag som används<br>vid utfodring av djur, inte nämnda eller inbegripa någon an-<br>nanstans, även i form av pelletar</p>
<p>Beredningar av sådana slag som används vid utfodring av djur<br>(med undantag av hundbröd samt sådana vitamin- och mine-<br>ralfodermedel som inte innehåller torrmjölk)</p>
<p>Naturliga kalciumfosfater, naturliga aluminiumkalciumfos-<br>fater och fosfatkrita</p>
<p>Salpetersyra</p>
<p>Fosforpentoxid och ortofosforsyra</p>
<p>Ammoniak, vattenfri eller i vattenlösning</p>
<p>Kalium-, kalcium- och magnesiumnitrat</p>
<p>Kalium- eller kalciumpolyfosfater (inbegripet meta- och py-<br>rofosfater), kaliumortofosfater och kalciumhydrogenortofosfat<br>(dikalciumfosfat)</p>
<p>Gödselmedel</p>
<p>Äggalbumin</p>
<p>Dextrin och annan modifierad stärkelse (t.ex. förklistrad eller<br>förestrad stärkelse); lim och klister på basis av stärkelse, dex-<br>trin eller annan modifierad stärkelse</p>
<p>Enzympreparat innehållande födoämnen</p>
<p>Beredda glätt- och appreturmedel av sådana slag som används<br>inom textil-, pappers- eller läderindustrin eller inom liknande<br>industrier, på basis av stärkelse eller stärkelseprodukter (med<br>undantag av varor i detaljhandelsförpackningar vägande per<br>styck högst 1 kg netto)</p>
<p>Tekniska enbasiska fettsyror (med undantag av olein, linolje-<br>fettsyra och andra fettsyror med ett jodtal av minst 170, ri-<br>cinoljefettsyra, dehydratiserad ricinoljefettsyra, högraffinerad<br>tallfettsyra och ullfettsyra); sura oljor från raffinering<br>Beredda bindemedel för gjutformar eller gjutkämor på basis<br>av stärkelse eller stärkelseprodukter</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>Bilaga 17</p>
<p>299</p>
<h2>Lagrådets yttrande över lagförslagen i fråga om kon-<br>kurrenslagen och lantbruket</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2000-05-09</p>
<p>Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Leif Thors-<br>son, regeringsrådet Rune Lavin.</p>
<p>Enligt en lagrådsremiss den 4 maj 2000 (Näringsdepartementet) har rege-<br>ringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till</p>
<p>1. lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20),</p>
<p>2. lag om innebörden av begreppen jordbruks-, trädgårds- och skogs-<br>produkter i konkurrenslagen (1993:20).</p>
<p>Förslaget har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunnige Per Karlsson.</p>
<p>Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>Bilaga 18</p>
<p>300</p>
<h2>N äringsdepartementet</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 maj 2000</p>
<p>Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-<br>Wallén, Freivalds, Thalén, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow,<br>Östros, Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson, Lejon, Lövdén, Ring-<br>holm</p>
<p>Föredragande: statsrådet Mona Sahlin</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>Regeringen beslutar proposition 1999/2000:140 Konkurrenspolitik för<br>förnyelse och mångfald.</p>
<p>301</p>
<p>Prop. 1999/2000:140</p>
<p>302</p>
<p>Eländers Gotab 60162, Stockholm 2000</p>
11att riksdagen dels antar regeringens förslag till?11att riksdagen dels antar regeringens förslag tilldelvis bifall=utskottet2000/01:NU4?22att riksdagen dels godkänner vad regeringen föreslår om konkurrenspolitikens inriktning (avsnitt 7.1.2).Bifall=utskottet2000/01:NU4?22att riksdagen dels godkänner vad regeringen föreslår om konkurrenspolitikens inriktning (avsnitt 7.1.2).?INLInlämning1899-01-01 00:00:00planerat60hanteringBBordläggning2000-05-31 00:00:00inträffat2hanvisningINLInlämning2000-05-31 00:00:00inträffat60hanteringHÄNHänvisning2000-06-05 00:00:00inträffat3hanvisningMOTMotionstid slutar2000-06-29 00:00:00inträffat4hanvisninginlamnatavInlämnat avNäringsdepartementet2014-11-23 07:58:41statustextstatustextÄrendet är avslutatGN031402019-05-22 17:20:09tilldelatTilldelatNäringsutskottet2014-11-23 07:58:41behandlas_i2000/01:NU4GO01NU4bet2000/01NU4Konkurrenspolitik för förnyelse och mångfaldBetänkandeföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:140<br/>
Konkurrenspolitik för förnyelse och mångfaldGN02N44mot1999/2000N44med anledning av prop. 1999/2000:140 Konkurrenspolitik för förnyelse och mångfaldMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:140<br/>
Konkurrenspolitik för förnyelse och mångfaldGN02N45mot1999/2000N45med anledning av prop. 1999/2000:140 Konkurrenspolitik för förnyelse och mångfaldMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:140<br/>
Konkurrenspolitik för förnyelse och mångfaldGN02N46mot1999/2000N46med anledning av prop. 1999/2000:140 Konkurrenspolitik för förnyelse och mångfaldMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:140<br/>
Konkurrenspolitik för förnyelse och mångfaldGN02N47mot1999/2000N47med anledning av prop. 1999/2000:140 Konkurrenspolitik för förnyelse och mångfaldMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:140<br/>
Konkurrenspolitik för förnyelse och mångfaldGN02N48mot1999/2000N48med anledning av prop. 1999/2000:140 Konkurrenspolitik för förnyelse och mångfaldMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:140<br/>
Konkurrenspolitik för förnyelse och mångfaldGN02N49mot1999/2000N49med anledning av prop. 1999/2000:140 Konkurrenspolitik för förnyelse och mångfaldMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:140<br/>
Konkurrenspolitik för förnyelse och mångfaldGN02N50mot1999/2000N50med anledning av prop. 1999/2000:140 Konkurrenspolitik för förnyelse och mångfaldMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:140<br/>
Konkurrenspolitik för förnyelse och mångfaldGN02N51mot1999/2000N51med anledning av prop. 1999/2000:140 Konkurrenspolitik för förnyelse och mångfaldMotionföljdmotionav Eskil Erlandsson m.fl. (C)<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:140<br/>
Konkurrenspolitik för förnyelse och mångfaldGN02N50mot1999/2000N50med anledning av prop. 1999/2000:140 Konkurrenspolitik för förnyelse och mångfaldav Eskil Erlandsson m.fl. (C)Motionföljdmotionav Eva Flyborg m.fl. (FP)<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:140<br/>
Konkurrenspolitik för förnyelse och mångfaldGN02N51mot1999/2000N51med anledning av prop. 1999/2000:140 Konkurrenspolitik för förnyelse och mångfaldav Eva Flyborg m.fl. (FP)Motionföljdmotionav Göran Hägglund m.fl. (KD)<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:140<br/>
Konkurrenspolitik för förnyelse och mångfaldGN02N46mot1999/2000N46med anledning av prop. 1999/2000:140 Konkurrenspolitik för förnyelse och mångfaldav Göran Hägglund m.fl. (KD)Motionföljdmotionav Hans Stenberg m.fl. (S)<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:140<br/>
Konkurrenspolitik för förnyelse och mångfaldGN02N48mot1999/2000N48med anledning av prop. 1999/2000:140 Konkurrenspolitik för förnyelse och mångfaldav Hans Stenberg m.fl. (S)Motionföljdmotionav Ingegerd Saarinen (MP)<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:140<br/>
Konkurrenspolitik för förnyelse och mångfaldGN02N49mot1999/2000N49med anledning av prop. 1999/2000:140 Konkurrenspolitik för förnyelse och mångfaldav Ingegerd Saarinen (MP)Motionföljdmotionav Marietta de Pourbaix-Lundin (M)<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:140<br/>
Konkurrenspolitik för förnyelse och mångfaldGN02N45mot1999/2000N45med anledning av prop. 1999/2000:140 Konkurrenspolitik för förnyelse och mångfaldav Marietta de Pourbaix-Lundin (M)Motionföljdmotionav Per Westerberg m.fl. (M)<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:140<br/>
Konkurrenspolitik för förnyelse och mångfaldGN02N47mot1999/2000N47med anledning av prop. 1999/2000:140 Konkurrenspolitik för förnyelse och mångfaldav Per Westerberg m.fl. (M)Motionföljdmotionav Tom Heyman (M)<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:140<br/>
Konkurrenspolitik för förnyelse och mångfaldGN02N44mot1999/2000N44med anledning av prop. 1999/2000:140 Konkurrenspolitik för förnyelse och mångfaldav Tom Heyman (M)Motion