<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2286109</hangar_id>
 <dok_id>GN03133</dok_id>
 <rm>1999/2000</rm>
 <beteckning>133</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1999/2000:133</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Näringsdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>133</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>2000-05-25 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:06:19</systemdatum>
 <publicerad>2000-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Genomförande av Östersjöstrategin</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GN03133/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GN03133</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GN03133</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1999/2000:133&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Genomförande av Östersjöstrategin&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN03133/prop_19992000__133-1.png" style="width:36pt;height:22pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1999/2000:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 25 maj 2000&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Björn Rosengren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Näringsdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Propositionen innehåller lagförslag som gör det möjligt att genomföra&lt;br&gt;Östersjöstrategin för mottagningsanordningar för fartygsgenererat avfall&lt;br&gt;och tillhörande frågor (Östersjöstrategin), som har arbetats fram inom&lt;br&gt;ramen för Helsingforskonventionen. Syftet med strategin är att skydda&lt;br&gt;miljön i Östersjöområdet från skadlig påverkan från fartyg. Detta skall&lt;br&gt;åstadkommas genom ett antal åtgärder såsom t.ex. obligatorisk avfalls-&lt;br&gt;lämning från fartyg till mottagningsanordningar i land och ett enhetligt&lt;br&gt;avgiftssystem för mottagningen av avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringar föreslås i lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från&lt;br&gt;fartyg, huvudsakligen i form av bemyndiganden för regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet som regeringen utser att meddela föreskrifter i de avseenden&lt;br&gt;som krävs för att genomföra Östersjöstrategin. Bemyndigandena avser&lt;br&gt;rätt att meddela föreskrifter om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- var mottagningsanordningar skall finnas och vem som skall svara för&lt;br&gt;dem,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- mottagningsanordningamas utformning och drift,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- obligatorisk avfallslämning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- skyldighet att i förväg anmäla avlämning av avfall från fartyg till en&lt;br&gt;mottagningsanordning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- skyldighet att vidta åtgärder i samband med mottagandet och hante-&lt;br&gt;ringen av sådant avfall från fartyg som innehåller skadliga ämnen, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- skyldighet att upprätta avfallshanteringsplaner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreslås även att en bestämmelse införs i lagen om att anordningar&lt;br&gt;för mottagning av avfall från fartyg skall vara placerade och utformade så&lt;br&gt;att de fartyg som använder anordningarna inte orsakas onödig försening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslås ett tillägg som innebär att tillsynsmyndigheten vid&lt;br&gt;inspektion av fartyg far kontrollera att den obligatoriska avfallslämningen&lt;br&gt;har fullgjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därutöver lämnas en redogörelse för hur rekommendationen 19/6 till&lt;br&gt;Helsingforskonventionens bilaga III om kriterier och åtgärder beträffande&lt;br&gt;förhindrande av förorening från landbaserade källor har genomförts i&lt;br&gt;svensk lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:133&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut.................................................................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext...............................................................................................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1980:424) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åtgärder mot förorening från fartyg....................................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning..............................................................8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Östersjöstrategin m.m........................................................................8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund............................................................................8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Östersjöstrategins innehåll..................................................9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Annat pågående arbete för att skydda Östersjön..............10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ny rekommendation till Helsingforskonventionens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bilaga III...........................................................................11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Gällande bestämmelser om mottagning och hantering av avfall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;från fartyg........................................................................................12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Genomförandet av Östersjöstrategin...............................................14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Obligatorisk lämning av avfall från fartyg till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mottagningsanordning i hamn..........................................14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Mottagning av avfall från fartyg m.m...............................16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Anmälningsskyldighet......................................................20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Avfallshanteringsplaner....................................................21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Övriga åtgärder.................................................................22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Konsekvenser..................................................................................24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;F örfattningskommentar...................................................................25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Sammanfattning av Sjöfartsverkets och Naturvårdsverkets&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;promemoria ”Genomförandet av Östersjöstrategin i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige”.................................................................................29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;Förteckning över remissinstanser..........................................34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag.................................................35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;Lagrådets yttrande.................................................................38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 maj 2000...........39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsdatablad...........................................................................................40&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om&lt;br&gt;ändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:133&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:424) om&lt;br&gt;åtgärder mot förorening från fartyg&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1980:424) om åtgärder mot&lt;br&gt;förorening från fartyg&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 2 kap. 2 §, 3 kap. 1-3 och 7 §§, 6 kap. 2 § samt rubriken till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 kap. 8 §, av följande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Inom Sveriges sjöterritorium&lt;br&gt;och ekonomiska zon samt Öster-&lt;br&gt;sjöområdet utanför dessa vatten-&lt;br&gt;områden far olja inte släppas ut&lt;br&gt;från fartyg utan skall behållas&lt;br&gt;ombord eller avlämnas till mot-&lt;br&gt;tagningsanordningar för olja.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om andra vattenområden&lt;br&gt;meddelar regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet som regeringen utser&lt;br&gt;föreskrifter om förbud mot utsläpp&lt;br&gt;av olja.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom Sveriges sjöterritorium&lt;br&gt;och ekonomiska zon samt Öster-&lt;br&gt;sjöområdet utanför dessa vatten-&lt;br&gt;områden far olja inte släppas ut&lt;br&gt;från fartyg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om andra vattenområden&lt;br&gt;för regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen utser meddela&lt;br&gt;föreskrifter om förbud mot utsläpp&lt;br&gt;av olja.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. Mottagning av förorenat 3 kap. Mottagning av avföll från&lt;br&gt;barlast- och tankspolvatten från fartyg&lt;br&gt;fartyg, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anordningar för mottagning och&lt;br&gt;behandling av oljehaltigt barlast-&lt;br&gt;eller tankspolvatten skall finnas på&lt;br&gt;de platser inom Sveriges territo-&lt;br&gt;rium där olja lastas eller oljetank-&lt;br&gt;fartyg repareras. Den som lastar ut&lt;br&gt;olja eller driver reparationsverk-&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Anordningar för mottagning och&lt;br&gt;behandling av oljehaltigt barlast-&lt;br&gt;eller tankspolvatten skall finnas på&lt;br&gt;de platser där olja lastas eller&lt;br&gt;oljetankfartyg repareras. Den som&lt;br&gt;lastar ut olja eller driver repara-&lt;br&gt;tionsverksamhet svarar för att det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1983:463.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse av lagens rubrik 1996:527.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:1143.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1* Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samhet svarar for att det finns&lt;br&gt;behövliga mottagnings- och&lt;br&gt;behandlingsanordningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen far föreskriva att&lt;br&gt;mottagnings- och behandlingsan-&lt;br&gt;ordningar för oljehaltigt barlast-&lt;br&gt;eller tankspolvatten skall finnas&lt;br&gt;även i andra fall. Regeringen före-&lt;br&gt;skriver också vem som skall svara&lt;br&gt;för anordningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anordningar för mottagning av&lt;br&gt;barlastvatten eller tankspolvätska&lt;br&gt;som innehåller lastrester av andra&lt;br&gt;skadliga flytande kemikalier än&lt;br&gt;olja skall finnas på de platser inom&lt;br&gt;Sveriges territorium som rege-&lt;br&gt;ringen föreskriver. Regeringen&lt;br&gt;forskriver också vem som skall&lt;br&gt;svara för anordningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om mottagning av annat avfall&lt;br&gt;från fartyg än sådant som avses i&lt;br&gt;1 och 2 §§ finns särskilda bestäm-&lt;br&gt;melser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om utformning och&lt;br&gt;drift av anordningar som avses i&lt;br&gt;1 och 2 §§ meddelas av regeringen&lt;br&gt;eller den myndighet som rege-&lt;br&gt;ringen utser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finns behövliga mottagnings- och Prop. 1999/2000:133&lt;br&gt;behandlingsanordningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen utser far före-&lt;br&gt;skriva att mottagnings- och&lt;br&gt;behandlingsanordningar för olje-&lt;br&gt;haltigt barlast- eller tankspolvatten&lt;br&gt;skall finnas även på andra platser.&lt;br&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen utser får även&lt;br&gt;föreskriva vem som skall svara för&lt;br&gt;anordningarna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Anordningar för mottagning av&lt;br&gt;barlastvatten eller tankspolvätska&lt;br&gt;som innehåller lastrester av andra&lt;br&gt;skadliga flytande kemikalier än&lt;br&gt;olja skall finnas på de platser som&lt;br&gt;regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen utser föreskriver.&lt;br&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen utser får även&lt;br&gt;föreskriva vem som skall svara för&lt;br&gt;anordningarna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Anordningar för mottagning av&lt;br&gt;annat avfall som innehåller skad-&lt;br&gt;liga ämnen än sådant som avses i&lt;br&gt;1 och 2 §§ skall finnas på de&lt;br&gt;platser som regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet som regeringen utser&lt;br&gt;föreskriver. Regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet som regeringen utser&lt;br&gt;får även föreskriva vem som skall&lt;br&gt;svara för anordningarna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den som svarar för de mottag-&lt;br&gt;ningsanordningar som avses i&lt;br&gt;1-3 §§ skall se till att dessa är&lt;br&gt;placerade och utformade så att de&lt;br&gt;fartyg som använder anord-&lt;br&gt;ningarna inte orsakas onödig för-&lt;br&gt;sening. Regeringen eller den myn-&lt;br&gt;dighet som regeringen utser får&lt;br&gt;meddela närmare föreskrifter om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anordningarnas utformning och Prop. 1999/2000:133&lt;br&gt;drift.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen utser får meddela&lt;br&gt;föreskrifter om skyldighet att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. från fartyg lämna avfall som&lt;br&gt;innehåller olja eller andra skad-&lt;br&gt;liga ämnen till en mottagnings-&lt;br&gt;anordning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. i förväg anmäla avlämning av&lt;br&gt;avfall från fartyg till en mottag-&lt;br&gt;ningsanordning, utom i de&lt;br&gt;avseenden som anges i 6 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. vidta åtgärder i samband med&lt;br&gt;mottagandet och hanteringen av&lt;br&gt;avfall som innehåller skadliga&lt;br&gt;ämnen från fartyg samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;upprätta avfallshanterings-&lt;br&gt;planer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN03133/prop_19992000__133-2.png" style="width:22pt;height:24pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Fartyg skall undergå inspektion när en tillsynsmyndighet som avses i&lt;br&gt;5 § anser att det behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inspektion av ett utländskt fartyg som befinner sig i Sveriges terri-&lt;br&gt;torialhav far vidtas endast om det föreligger klara skäl att anta att ett för-&lt;br&gt;bjudet utsläpp skett från fartyget i territorialhavet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om utsläpp har skett från ett fartyg i Sveriges ekonomiska zon, gäller i&lt;br&gt;fråga om rätt att företa inspektion vad som föreskrivs i 2 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid inspektion skall kontrolleras&lt;br&gt;att fartyget och dess utrustning är i&lt;br&gt;det skick och att driftsförhållan-&lt;br&gt;dena är sådana som behövs för att&lt;br&gt;förebygga förorening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid inspektion skall kontrolleras&lt;br&gt;att fartyget och dess utrustning är i&lt;br&gt;det skick och att driftsförhållan-&lt;br&gt;dena är sådana som behövs för att&lt;br&gt;förebygga förorening. Inspektio-&lt;br&gt;nen får även avse kontroll av&lt;br&gt;efterlevnaden av sådana bestäm-&lt;br&gt;melser som har meddelats med&lt;br&gt;stöd av 3 kap. 8 § 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1996:527.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Länderna runt Östersjön enades år 1996 om en gemensam strategi for att&lt;br&gt;skydda miljön i Östersjöområdet från skadlig påverkan från fartyg, den&lt;br&gt;s.k. Östersjöstrategin (the Baltic Strategy for Port Reception Facilities for&lt;br&gt;Ship-generated Wastes and Associated Issues). Våren 1998 fastställdes&lt;br&gt;ett antal rekommendationer, av vilka det framgår vilka åtgärder strategin&lt;br&gt;omfattar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjöfartsverket och Naturvårdsverket har i en promemoria redovisat&lt;br&gt;behoven av forändringar i den svenska lagstiftningen for att Östersjö-&lt;br&gt;strategin skall kunna genomforas i Sverige. En sammanfattning av&lt;br&gt;promemorian finns i bilaga 1. Promemorian har remissbehandlats. En&lt;br&gt;förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2. En sammanställning&lt;br&gt;av remissyttrandena finns tillgänglig i Miljödepartementet (dnr&lt;br&gt;M1998/4721/Mk). Sjöfartsverket har därefter utvecklat konsekvenserna&lt;br&gt;av ett genomförande av strategin i Sverige. Denna konsekvensbeskriv-&lt;br&gt;ning finns tillgänglig i Näringsdepartementet (dnr NI999/1079/RS).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 11 maj 2000 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över det lagförslag som finns i bilaga 3. Lagrådets yttrande finns i&lt;br&gt;bilaga 4, där det framgår att Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran. I&lt;br&gt;propositionens lagförslag har vissa redaktionella ändringar gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:133&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Östersjöstrategin m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Östersjöstrategin har arbetats fram inom ramen for Helsingforskonven-&lt;br&gt;tionen. Konventionen, som har till syfte att skydda Östersjöområdets&lt;br&gt;marina miljö mot föroreningar, undertecknades år 1974 av de dåvarande&lt;br&gt;staterna runt Östersjön. Under år 1992 lades en ny och reviderad version&lt;br&gt;av konventionen fram, vilken undertecknats av samtliga nuvarande stater&lt;br&gt;runt Östersjön, dvs. Danmark, Estland, Finland, Lettland, Litauen, Polen,&lt;br&gt;Ryssland, Sverige och Tyskland samt av EU. 1992 års Helsingforskon-&lt;br&gt;vention trädde i kraft den 17 januari 2000 och ersatte då den äldre&lt;br&gt;versionen. Helsingforskonventionen har en kommission, Helsing-&lt;br&gt;forskommissionen (HELCOM), som verkställande organ. Knutna till&lt;br&gt;HELCOM finns ett sekretariat, beläget i Helsingfors och fem permanenta&lt;br&gt;kommittéer, däribland Sjöfartsgruppen (Sea-based Pollution Group). I de&lt;br&gt;delar som rör sjöfart bygger Helsingforskonventionen i stor utsträckning&lt;br&gt;på andra globala konventioner. När det gäller förorening från fartyg&lt;br&gt;ligger således 1973 års internationella konvention till förhindrande av&lt;br&gt;förorening från fartyg och dess ändringsprotokoll från 1978 (MARPOL&lt;br&gt;1973/78) till grund för innehållet i Helsingforskonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mars 1996 antog HELCOM Östersjöstrategin genom att en rekom-&lt;br&gt;mendation (HELCOM-rekommendationen 17/11) fastställdes. Syftet med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Östersjöstrategin är att genom olika åtgärder minimera den negativa&lt;br&gt;miljöpåverkan från sjöfarten i Östersjöområdet. Alla sorters fartyg om-&lt;br&gt;fattas av strategin, således förutom handelsfartyg även arbets-, fiske- och&lt;br&gt;fritidsfartyg. Den viktigaste åtgärden är att förebygga utsläpp, främst&lt;br&gt;genom att bygga upp, utveckla och harmonisera mottagningssystem för&lt;br&gt;avfall i hamnarna runt Östersjön, samt genom att införa ett enhetligt av-&lt;br&gt;giftssystem för utnyttjandet av dessa anordningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehållet i strategin fick stöd i deklarationerna från de tre toppmötena&lt;br&gt;rörande Östersjön som hölls under år 1996; regeringschefskonferensen&lt;br&gt;om Östersjön i maj (Visbykonferensen), utrikesministrarnas möte i juli&lt;br&gt;samt det informella Östersjöministermötet i oktober.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan i oktober 1995 tillsattes inom HELCOM en projektgrupp för&lt;br&gt;genomförandet och uppföljningen av Östersjöstrategin. Projektgruppen&lt;br&gt;slutförde sitt arbete under år 1997 då den vid ett sammanträde i Helsing-&lt;br&gt;fors lade fram förslag till åtta HELCOM-rekommendationer. Dessa fast-&lt;br&gt;ställdes slutligen av HELCOM i mars 1998. Då hade också Östersjölän-&lt;br&gt;dernas statsministrar vid Rigamötet i januari 1998 uttalat sitt stöd för&lt;br&gt;arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan tilläggas att regeringen i december 1999 i Sjöfartsverkets&lt;br&gt;regleringsbrev har uppdragit åt verket att, i samråd med övriga berörda&lt;br&gt;myndigheter, hamnar och organisationer förbereda och koordinera det&lt;br&gt;svenska genomförandet av Östersjöstrategin, samt följa upp och redovisa&lt;br&gt;genomförandet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Östersjöstrategins innehåll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Med Östersjöstrategin avses de sammanlagt nio HELCOM-rekommen-&lt;br&gt;dationer som nämnts ovan, dvs. rekommendationen 17/11 från år 1996&lt;br&gt;och rekommendationerna 19/7-14 från år 1998. Dessa finns att tillgå i&lt;br&gt;fulltext på engelska på HELCOM:s hemsida, &lt;a href="http://www.helcom.fi"&gt;www.helcom.fi&lt;/a&gt;. Rekom-&lt;br&gt;mendationerna från år 1998 behandlar i korthet följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Rek. 19/7: Förbud mot utsläpp av toalettavfall och skyldighet att&lt;br&gt;lämna fartygsgenererat avfall till mottagningsanordningar i land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Rek. 19/8: Det s.k. no-special-fee systemet, dvs. förbud att från far-&lt;br&gt;tygen ta ut någon särskild avgift för mottagningen och hanteringen av&lt;br&gt;avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Rek. 19/9: Installation av utrustning för kvarhållande av toalettavfall&lt;br&gt;och fast avfall ombord på fiske-, arbets- och fritidsfartyg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Rek. 19/10: Riktlinjer för utrustning för hantering av olja från&lt;br&gt;maskinutrymmen i fartyg med en bruttodräktighet under 400.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Rek. 19/11: Den s.k. notifieringsskyldigheten, dvs. anmälnings-&lt;br&gt;skyldighet inför avlämnande av avfall i hamn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Rek. 19/12: Avfallshanteringsplaner för hamnar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Rek. 19/13: Riktlinjer för hanteringen av avfall i land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. Rek. 19/14: Harmoniserat system av avgifter vid överträdelser av&lt;br&gt;vissa regler till skydd för miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehållet i de olika rekommendationerna beskrivs närmare i avsnitt 6,&lt;br&gt;i anslutning till att det redogörs för nödvändiga ändringar i svenska för-&lt;br&gt;fattningar. Redan här kan emellertid nämnas att Östersjöstrategin består&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av några huvudelement. Ett av dessa är att i princip alla fartyg skall vara&lt;br&gt;skyldiga att lämna allt sådant avfall som härrör från eller i övrigt står i&lt;br&gt;samband med fartygets drift (dvs. fartygsgenererat avfall) och som inte&lt;br&gt;far släppas ut i Östersjön till en mottagningsanordning i hamn innan de&lt;br&gt;avseglar (rek. 19/7). En sådan skyldighet kräver tillägg till Helsingfors-&lt;br&gt;konventionen. Tillägget, som trädde i kraft den 1 januari 2000, omfattar&lt;br&gt;också införandet av förbud mot utsläpp av toalettavfall från mindre far-&lt;br&gt;tyg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan viktig beståndsdel i Östersjöstrategin är no-special-fee&lt;br&gt;systemet som innebär att alla fartyg som anlöper en hamn skall bidra till&lt;br&gt;kostnaderna för hamnens hantering av fartygs avfall, oavsett om de i det&lt;br&gt;enskilda fallet lämnar iland något avfall eller inte. Kostnaden for avfalls-&lt;br&gt;hanteringen bakas i stället normalt in i hamnavgiften. Enligt rek. 19/8&lt;br&gt;skall detta avgiftssystem tillämpas for ilandlämning av oljeavfall från&lt;br&gt;maskinutrymmen. Målet är dock att rekommendationen även skall till-&lt;br&gt;lämpas på övrigt avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa av rekommendationerna står uttryckligen angivet när de olika&lt;br&gt;bestämmelserna skall träda i kraft; beträffande övriga rekommendationer&lt;br&gt;har länderna vid ett sammanträde i november 1999 enats om ikraft-&lt;br&gt;trädandedatum. Således bör bestämmelserna i rek. 19/8 träda i kraft den&lt;br&gt;1 januari 2000 och rek. 19/7, 9, 11, 12, 13 och 14 huvudsakligen den&lt;br&gt;1 juli 2000. Förbudet mot utsläpp av toalettavfall från mindre fartyg (rek.&lt;br&gt;19/7) och bestämmelserna om utrustning för kvarhållande av toalettavfall&lt;br&gt;och fast avfall ombord på fiske-, arbets- och fritidsfartyg (rek. 19/9) skall&lt;br&gt;dock beträffande fartyg byggda före den 1 januari 2000 gälla först från&lt;br&gt;den 1 januari 2005. Bestämmelserna i rek. 19/10 skall träda i kraft&lt;br&gt;snarast, och senast den 1 januari 2002.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer att vissa av bestämmelserna i rek. 19/7, 19/8,&lt;br&gt;19/11 och 19/12 kräver lagändringar for att Sverige skall leva upp till&lt;br&gt;sina åtaganden. I avsnitten 6.1-6.4 redogörs för vilka lagändringar som&lt;br&gt;regeringen föreslår. I vad mån författningsändringar krävs med anledning&lt;br&gt;av rekommendationerna i övrigt behandlas i avsnitt 6.5.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Annat pågående arbete för att skydda Östersjön&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Betänkandet ”Att komma åt oljeutsläppen” (SOU 1998:158) överlämna-&lt;br&gt;des av oljeutsläppsutredningen i december 1998. Det har remissbehand-&lt;br&gt;lats och bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Innehållet i be-&lt;br&gt;tänkandet har vissa beröringspunkter med Östersjöstrategin eftersom&lt;br&gt;syftet med utredningen har varit att minska föroreningarna från fartyg,&lt;br&gt;främst genom att förbättra de rättsliga möjligheterna att beivra olagliga&lt;br&gt;utsläpp av olja och andra skadliga ämnen till sjöss. Utredningen har läm-&lt;br&gt;nat en mängd förslag till åtgärder, bl.a. föreslås ett totalt förbud mot ut-&lt;br&gt;släpp av olja (även för fritidsfartyg) och ett utvidgat förbud mot utsläpp&lt;br&gt;av annat avfall, t.ex toalettavfall, i Sveriges sjöterritorium. Utredningen&lt;br&gt;föreslår vidare att Kustbevakningen skall ges generell befogenhet att in-&lt;br&gt;leda och bedriva förundersökning när det gäller brott mot utsläppsförbud&lt;br&gt;m.m., att det skall införas en möjlighet att besluta att ett fartyg skall&lt;br&gt;stoppas, kvarhållas eller inbringas i hamn om det behövs för att säkra&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bevisning eller säkra betalning av böter samt en rad andra ändringar när&lt;br&gt;det gäller straffansvaret och den processuella ordningen vid brott mot&lt;br&gt;lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg, VlfL. Vidare&lt;br&gt;föreslår utredningen att svensk domsrätt skall införas beträffande brott&lt;br&gt;som begåtts i Sveriges ekonomiska zon på fartyg som är registrerat i&lt;br&gt;främmande stat, men att åtal endast skall fa väckas i särskilt angivna fall.&lt;br&gt;Därutöver föreslås bl.a. att en ny administrativ sanktionsavgift skall in-&lt;br&gt;föras. Avgiften skall enligt förslaget påföras t.ex. när skyldigheten att&lt;br&gt;avlämna avfall har åsidosatts. Även vissa ändringar i regleringen gällande&lt;br&gt;vattenföroreningsavgiften föreslås. Av de förslag som oljeutsläppsutred-&lt;br&gt;ningen har lämnat leder, om förslagen antas, flertalet till ändringar i lagen&lt;br&gt;om åtgärder mot förorening från fartyg. En proposition med anledning av&lt;br&gt;betänkandet planeras till hösten år 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EU arbetar man för närvarande med att ta fram ett direktiv om&lt;br&gt;mottagningsanordningar i hamn för fartygsgenererat avfall och lastrester&lt;br&gt;från fartyg. Det förslag till direktiv som föreligger innehåller bl.a be-&lt;br&gt;stämmelser om obligatorisk avfallslämning, skyldighet att anmäla avläm-&lt;br&gt;ning av avfall i förväg (notifieringsskyldighet), planer för mottagande&lt;br&gt;och hantering av avfall samt inslag av no-special-fee-principen. Strävan i&lt;br&gt;arbetet har varit att nå en överensstämmelse med Östersjöstrategin och att&lt;br&gt;inte i något avseende begränsa denna. Förhoppningarna är att direktivet&lt;br&gt;skall kunna beslutas under sommaren år 2000.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.4 Ny rekommendation till Helsingforskonventionens&lt;br&gt;bilaga III&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen finner det lämpligt att i detta sammanhang informera riks-&lt;br&gt;dagen om att det vid Helsingforskommissionens miljöministermöte den&lt;br&gt;26 mars 1998 antogs en ny rekommendation 19/6 till Helsingforskonven-&lt;br&gt;tionens bilaga III. Konventionens bilaga III handlar om kriterier och åt-&lt;br&gt;gärder beträffande förhindrande av förorening från landbaserade källor.&lt;br&gt;Rekommendationen omfattar ett antal principer som medlemsländerna&lt;br&gt;skall införa antingen i nationell lagstiftning eller såsom riktlinjer för att&lt;br&gt;reducera jordbrukets negativa miljöeffekter. Principerna berör områdena&lt;br&gt;växtnäring, växtskyddsprodukter, tillstånd för större anordningar, miljö-&lt;br&gt;övervakning samt utbildnings-, informations-, och rådgivningsverksam-&lt;br&gt;het. Området växtnäring omfattar bl.a. riktlinjer för djurtäthet, lagring&lt;br&gt;och spridning av gödselmedel samt andelen höst- eller vinterbevuxen&lt;br&gt;mark. Riktlinjerna för växtskyddsprodukter berör bl.a. godkännande av&lt;br&gt;produkter, utbildningskrav för användning av växtskyddsprodukter, lag-&lt;br&gt;ring, hantering och spridning av växtskyddsprodukter samt funktions-&lt;br&gt;tester av sprututrustning. Rekommendationen trädde i kraft den 1 januari&lt;br&gt;år 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För svensk del uppfylls rekommendationen genom miljöbalken&lt;br&gt;(1998:808), förordningen (1998:915) om miljöhänsyn i jordbruket, för-&lt;br&gt;ordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd, för-&lt;br&gt;ordningen (1998:947) om bekämpningsmedel, förordningen (1996:971)&lt;br&gt;om farligt avfall, förordningen (1987:1179) om statsbidrag till företag&lt;br&gt;som utför funktionstest av lantbrukssprutor, Statens jordbruksverks före-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skrifter (1999:79) om miljöhänsyn i jordbruket, Statens jordbruksverks&lt;br&gt;föreskrifter (1993:59) om kunskapskrav och tillstånd för att fa använda&lt;br&gt;vissa bekämpningsmedel, Kemikalieinspektionens föreskrifter (1998:8)&lt;br&gt;om kemiska produkter och biotekniska organismer, Statens naturvårds-&lt;br&gt;verks föreskrifter (1997:2) om spridning av kemiska bekämpningsmedel,&lt;br&gt;Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter (1998:6) om bekämpningsmedel,&lt;br&gt;Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse med föreskrifter (1994:2) om farliga&lt;br&gt;ämnen samt miljöersättningar och utbildnings-, informations- och rådgiv-&lt;br&gt;ningsverksamhet (UID) i det svenska miljöprogrammet för jordbruket&lt;br&gt;enligt rådets förordning (EEG) nr 2078/92 av den 30 juni 1992 om&lt;br&gt;produktionsmetoder inom jordbruket som är förenliga med miljöskydds-&lt;br&gt;och naturvårdskraven samt nationella miljöövervakningsprogram. Genom&lt;br&gt;dessa bestämmelser och detta program har Sverige genomfört rekom-&lt;br&gt;mendationen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Gällande bestämmelser om mottagning och&lt;br&gt;hantering av avfall från fartyg&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser som rör mottagning och hantering av avfall från fartyg i&lt;br&gt;hamnar finns i dag i två olika regelverk; dels avfallslagstiftningen och&lt;br&gt;dels föroreningslagstiftningen. Med avfallslagstiftningen menas miljö-&lt;br&gt;balken (1998:808), huvudsakligen dess 15 kap., och renhållningsförord-&lt;br&gt;ningen (1998:902), medan med föroreningslagstiftningen avses lagen&lt;br&gt;(1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg (VlfL), förordningen&lt;br&gt;(1980:789) om åtgärder mot förorening från fartyg (VlfF) och Sjöfarts-&lt;br&gt;verkets kungörelse (SJÖFS 1985:19) med föreskrifter om åtgärder mot&lt;br&gt;vattenförorening från fartyg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt dagens lagstiftning faller frågor som rör mottagningen och&lt;br&gt;hanteringen av avfall i hamnar, utom när det gäller förorenat barlast- och&lt;br&gt;tankspolvatten, under avfallslagstiftningen. Med förorenat barlast- och&lt;br&gt;tankspolvatten avses sådant barlast- och tankspolvatten som innehåller&lt;br&gt;olja eller andra skadliga flytande kemikalier. Regler om mottagandet och&lt;br&gt;hanteringen av sådant vatten återfinns i föroreningslagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;VlfL bygger på 1973 års internationella konvention till förhindrande av&lt;br&gt;förorening från fartyg och dess ändringsprotokoll från 1978 (MARPOL&lt;br&gt;1973/78). I lagen finns bestämmelser om bl.a. förbud mot förorening från&lt;br&gt;fartyg, fartygs konstruktion, mottagning från fartyg av förorenat barlast-&lt;br&gt;och tankspolvatten samt tillsyn och andra åtgärder för att förebygga, be-&lt;br&gt;gränsa och beivra föroreningar. Bestämmelserna är tillämpliga på&lt;br&gt;svenska fartyg i hela världen och som huvudregel på utländska fartyg&lt;br&gt;inom Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon. Enligt 11 kap. 3 §&lt;br&gt;VlfL får föreskrifter som meddelas med stöd av lagen inte strida mot&lt;br&gt;sådana bestämmelser i internationella överenskommelser som är&lt;br&gt;bindande för Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framkommit ovan finns i VlfL vissa bestämmelser om mottag-&lt;br&gt;ningsanordningar. I 3 kap. 1 och 2 §§ VlfL finns bestämmelser om var&lt;br&gt;mottagningsanordningar för förorenat barlast- och tankspolvatten skall&lt;br&gt;finnas och det anges att regeringen föreskriver om ytterligare platser och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om vem som skall svara for anordningarna. Sjöfartsverket har enligt&lt;br&gt;3 kap. 7 § VlfL och 3 kap. 11 § VlfF bemyndigats att meddela föreskrif-&lt;br&gt;ter om anordningarnas utformning och drift. Dessa bestämmelser tar&lt;br&gt;främst sikte på anordningarnas kapacitet och anslutning till fartyg. Sjö-&lt;br&gt;fartsverket prövar också om anordningarna motsvarar de krav som ställs i&lt;br&gt;föreskrifterna. När det gäller mottagning av annat avfall från fartyg än&lt;br&gt;förorenat barlast- och tankspolvatten hänvisas i 3 kap. 3 § VlfL till sär-&lt;br&gt;skilda bestämmelser, vilka enligt 3 kap. 5 § VlfF utgörs av renhållnings-&lt;br&gt;förordningen. Enligt 10 § renhållningsförordningen skall från fartyg som&lt;br&gt;ligger i hamn genom kommunens försorg tas emot och transporteras bort&lt;br&gt;oljeavfall, toalettavfall, fast avfall och rester av andra skadliga ämnen&lt;br&gt;som det är förbjudet att släppa ut enligt VlfL eller enligt föreskrifter&lt;br&gt;meddelade med stöd av den lagen. Det anges dock att bestämmelsen inte&lt;br&gt;gäller förorenat barlast- och tankspolvatten. I en hamn som inte är kom-&lt;br&gt;munägd skall hamnens innehavare för kommunen ange behovet av ren-&lt;br&gt;hållningstjänster. Tillsynen utövas inom kommunen av den nämnd som&lt;br&gt;ansvarar för frågor om miljö- och hälsoskydd, inom länet av länsstyrelsen&lt;br&gt;och centralt av Naturvårdsverket. Det avfall som hanteras i hamnarna är&lt;br&gt;till viss del sådant avfall som utgör farligt avfall enligt bilaga 2 i förord-&lt;br&gt;ningen (1996:971) om farligt avfall. Genom stadgandet i 3 § 2 i den för-&lt;br&gt;ordningen undantas uttryckligen från förordningens tillämpningsområde&lt;br&gt;oljehaltigt barlast- eller tankspolvatten från fartyg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;VlfL innehåller inga bestämmelser om skyldighet för fartyg att lämna&lt;br&gt;iland avfall. Beträffande anmälningsskyldighet inför avlämnande av av-&lt;br&gt;fall till mottagningsanordningar finns vissa bestämmelser beträffande olja&lt;br&gt;och kemikalier i Sjöfartsverkets föreskrifter (SJÖFS 1985:19 2 kap. 14 §&lt;br&gt;resp. 3 kap. 12 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige tillämpas sedan lång tid tillbaka no-special-fee principen,&lt;br&gt;vilket framgår av 3 kap. 4-5 §§ VlfL samt 3 kap. 6 § VlfF. Någon sär-&lt;br&gt;skild avgift tas alltså inte ut för mottagning och behandling av avfall från&lt;br&gt;fartyg i hamnarna. Beträffande annat avfall än förorenat barlast- och&lt;br&gt;tankspolvatten, såsom t.ex. oljerester från maskinutrymmen samt toa-&lt;br&gt;lettavfall och fast avfall, finns dock inget som hindrar att kostnaderna för&lt;br&gt;verksamheten täcks genom hamnavgifter eller motsvarande generella&lt;br&gt;avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns i dag inte någon skyldighet att upprätta särskilda avfallshan-&lt;br&gt;teringsplaner för hamnarna. Däremot finns i renhållningsförordningen&lt;br&gt;bestämmelser om kommunens skyldighet att upprätta avfallsplaner, vilka&lt;br&gt;även omfattar avfallshanteringen i hamnarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1** Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 133&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Genomförandet av Östersjöstrategin&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;6.1 Obligatorisk lämning av avfall från fartyg till&lt;br&gt;mottagningsanordning i hamn&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Bestämmelsen om att olja skall behållas om-&lt;br&gt;bord eller avlämnas till en mottagningsanordning tas bort. I stället&lt;br&gt;bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen utser att&lt;br&gt;meddela föreskrifter om skyldighet att från fartyg lämna avfall inne-&lt;br&gt;hållande olja eller andra skadliga ämnen till en mottagningsanordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjöfartsverket far, i egenskap av tillsynsmyndighet, vid sina inspek-&lt;br&gt;tioner kontrollera att de bestämmelser om obligatorisk avfallslämning&lt;br&gt;som har utfärdats efterlevs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer beträffande den obligato-&lt;br&gt;riska avfallslämningen i sak med regeringens förslag. Något förslag om&lt;br&gt;kontroll av att den obligatoriska avfallslämningen fullgörs har inte läm-&lt;br&gt;nats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till att ett&lt;br&gt;krav på ilandlämning av avfall införs i lagstiftningen. Sveriges Hamnar&lt;br&gt;pekar på att bestämmelsen står i överensstämmelse med ett föreliggande&lt;br&gt;förslag till nytt EG-direktiv. Västerviks kommun och SEKO sjöfolk anser&lt;br&gt;det mycket angeläget att förbud mot utsläpp och ilandlämningsplikt av&lt;br&gt;toalettavfall och annat avfall införs för alla fartyg. Nynäshamns kommun&lt;br&gt;betonar att problem kan uppstå om ett fartyg anlöper en hamn som inte&lt;br&gt;kan ta hand om riskavfall. Karlskrona kommun påpekar att linjebunden&lt;br&gt;trafik bör undantas från skyldigheten att lämna avfall vid varje anlöp-&lt;br&gt;ningstillfälle. Lysekils kommun anser att ett snabbt genomförande av den&lt;br&gt;nu aktuella delen av Östersjöstrategin kan vara en nackdel om Sverige&lt;br&gt;länge blir ensamt om bestämmelserna. Mot denna eventuella nackdel står&lt;br&gt;dock enligt kommunen värdet av att vara ett föregångsland. SEKO Sjö-&lt;br&gt;folk och Svenska Maskinbefälsförbundet/Sjöbefälen har under hand ställt&lt;br&gt;sig positiva till möjligheten till kontroll av att den obligatoriska avfalls-&lt;br&gt;lämningen har fullgjorts. Kustbevakningen anser att det inte klart framgår&lt;br&gt;vem som skall genomföra eventuella inspektioner ombord på fartyg i&lt;br&gt;syfte att kontrollera efterlevnaden av reglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Skyldigheten att lämna avfall till&lt;br&gt;mottagningsanordning i hamn avser främst fartygsgenererat avfall, men&lt;br&gt;även vissa lastrester i enlighet med MARPOL 73/78. Med fartygsgenere-&lt;br&gt;rat avfall menas allt avfall som härrör från eller i övrigt står i samband&lt;br&gt;med fartygs drift, inklusive olja från maskinutrymmen, toalettavfall och&lt;br&gt;fast avfall. Till fartygsgenererat avfall räknas även visst lastrelaterat av-&lt;br&gt;fall, såsom till exempel förpackningsmaterial.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Östersjöstrategins bestämmelse innebär att sådant fartygsgenererat av-&lt;br&gt;fall som inte far släppas ut i Östersjön enligt MARPOL 73/78 eller&lt;br&gt;Helsingforskonventionen, skall lämnas till mottagningsanordningar i land&lt;br&gt;innan fartyget lämnar hamn. Undantag från skyldigheten att lämna i land&lt;br&gt;fast avfall får medges för fartyg i reguljära resor som har specialarrange-&lt;br&gt;mang för sitt avfall, t.ex. passagerarfartyg i kortare linjetrafik. Undantag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;far också meddelas för mindre mängder avfall som det är oskäligt att Prop. 1999/2000:133&lt;br&gt;kräva ilandlämning av vid varje hamnanlöp. Dessa möjligheter till&lt;br&gt;undantag torde möjliggöra undantag för linjebunden trafik i enlighet med&lt;br&gt;vad Karlskrona kommun påpekat. Om adekvata mottagningsanordningar&lt;br&gt;saknas i en hamn, får fartyg behålla avfall ombord tills det ankommer till&lt;br&gt;nästa hamn där nödvändiga anordningar finns. I sådant fall skall den&lt;br&gt;hamn som saknar mottagningsanordningar eller vars mottagningsanord-&lt;br&gt;ningar är bristfälliga tillhandahålla fartyget en handling som upplyser om&lt;br&gt;bristerna. Därmed torde de problem som Nynäshamns kommun tar upp&lt;br&gt;kunna lösas för fartygens del. Beträffande skyldigheten att tillhandahålla&lt;br&gt;adekvata mottagningsanordningar för samtliga typer av avfall, kommer&lt;br&gt;detta att framgå av de bestämmelser som, enligt regeringens förslag, skall&lt;br&gt;meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen utser. Skyl-&lt;br&gt;digheten att lämna i land avfall omfattar alla fartyg, dvs. även fritids-&lt;br&gt;fartyg (rek. 19/7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att försäkra sig om att bestämmelserna om den obligatoriska av-&lt;br&gt;fallsslämningen efterlevs i fråga om olja från maskinutrymmen före-&lt;br&gt;skriver Östersjöstrategin att alla fartyg i hamn kan bli föremål för inspek-&lt;br&gt;tion, varvid t.ex oljedagböcker och kvitton från avfallslämning kan kon-&lt;br&gt;trolleras (rek. 19/8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon bestämmelse om obligatorisk avfallslämning finns inte i dag i&lt;br&gt;svensk lagstiftning. Däremot stadgas i 2 kap. 2 § VlfL att olja inte far&lt;br&gt;släppas ut från fartyg inom Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon&lt;br&gt;samt Östersjöområdet utanför dessa vattenområden, utan skall behållas&lt;br&gt;ombord eller avlämnas till mottagningsanordningar för olja. Enligt Öster-&lt;br&gt;sjöstrategin finns inte denna valmöjlighet beträffande olja från maskinut-&lt;br&gt;rymmen, utan sådan olja skall avlämnas. Detsamma gäller för övrigt far-&lt;br&gt;tygsgenererat avfall som inte far släppas ut till sjöss. En skyldighet att&lt;br&gt;lämna avfall, inklusive olja, till mottagningsanordningar bör alltså in-&lt;br&gt;föras. Bestämmelser med detta innehåll finns för övrigt redan i Finland&lt;br&gt;och Ryssland. Regeringen instämmer i förslaget i promemorian om att&lt;br&gt;det i lagen bör införas ett bemyndigande för regeringen eller den myn-&lt;br&gt;dighet som regeringen utser att meddela föreskrifter om skyldighet att&lt;br&gt;från fartyg lämna avfall till mottagningsanordning. Av ett sådant bemyn-&lt;br&gt;digande följer också möjligheten att föreskriva om undantag från denna&lt;br&gt;skyldighet. Den rätt som VlfL i dag ger att välja mellan att behålla olja&lt;br&gt;ombord eller avlämna den till en mottagningsanordning bör följaktligen&lt;br&gt;tas bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inspektioner enligt VlfL utförs i dag av Sjöfartsverket. Det finns även&lt;br&gt;möjlighet för Kustbevakningen att, efter beslut i samråd mellan de båda&lt;br&gt;myndigheterna, utföra dessa inspektioner. Det är enligt regeringens upp-&lt;br&gt;fattning lämpligt att inspektionerna även omfattar kontroll av efterlevna-&lt;br&gt;den av den obligatoriska avfallslämningen. Eftersom det finns anledning&lt;br&gt;att kontrollera att avfallslämningen har skett på föreskrivet sätt även be-&lt;br&gt;träffande annat avfall än olja, bör inte kontrollen begränsas i det avseen-&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom de ändringar som regeringen föreslår i detta avsnitt möjliggörs&lt;br&gt;genomförandet av delar av rekommendationerna 19/7 och 19/8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.2&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Mottagning av avfall från fartyg m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens forslag: Regleringen om mottagning av avfall från&lt;br&gt;fartyg samlas i föroreningslagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bestämmelse införs om att regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen utser far föreskriva var anordningar för mottagning av&lt;br&gt;annat avfall än förorenat barlast- och tankspolvatten som innehåller&lt;br&gt;skadliga ämnen skall finnas och vem som skall svara för dessa anord-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De bemyndiganden som gäller var mottagningsanordningar för för-&lt;br&gt;orenat barlast- och tankspolvatten skall finnas och vem som skall an-&lt;br&gt;svara för dem utökas på så sätt att även den myndighet som regeringen&lt;br&gt;utser ges rätt att föreskriva om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ny bestämmelse införs om att den som svarar för mottagnings-&lt;br&gt;anordningama skall se till att dessa är placerade och utformade så att&lt;br&gt;de fartyg som använder anordningarna inte orsakas onödig försening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen utser bemyndigas&lt;br&gt;även att meddela föreskrifter om skyldighet att vidta åtgärder i sam-&lt;br&gt;band med mottagandet och hanteringen av avfall från fartyg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Motsvarar i sak regeringens förslag. Något&lt;br&gt;konkret förslag om att fartygen inte far orsakas otillbörlig försening i&lt;br&gt;samband med avfallslämningen har dock inte lämnats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker eller har inget&lt;br&gt;att erinra mot förslagen. Länsstyrelsen i Blekinge län och Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Västerbottens län avstyrker dock att regler om mottagning av avfall från&lt;br&gt;fartyg överförs från avfallslagstiftningen till föroreningslagstiftningen&lt;br&gt;eftersom länsstyrelsen eller kommunen enligt miljöbalken skall pröva&lt;br&gt;och utöva tillsyn av mottagningsanordningama och det i tillstånd regleras&lt;br&gt;hur anordningarna skall skötas och drivas. Flera remissinstanser, bl.a.&lt;br&gt;Statskontoret, Gotlands kommun och Göteborgs hamn AB, betonar be-&lt;br&gt;hovet av en klarare gränsdragning mellan förorenings- och avfallslag-&lt;br&gt;stiftningen. Bland annat Länsstyrelsen i Västerbottens län, Västerviks&lt;br&gt;kommun, Skellefteå kommun, Nynäshamns kommun, Svenska Förpack-&lt;br&gt;ningsinsamlingen AB och Ragn-Sells AB, anser att hamnarna bör ansvara&lt;br&gt;för mottagningsanordningama. Västerviks kommun påpekar vidare att&lt;br&gt;mottagningsmöjligheter måste finnas i alla hamnar och att i större hamnar&lt;br&gt;även lastrelaterat avfall bör kunna tas emot. Ekonomistyrningsverket&lt;br&gt;konstaterar att de ökade kraven på avfallshanteringen för småbåtar kan&lt;br&gt;innebära att kommunen måste anordna mottagningsanordningar även för&lt;br&gt;dessa. Verket efterlyser en beskrivning av en fungerande lösning för&lt;br&gt;dessa. Svenska Maskinbefälsförbundet/Sjöbefälen anser att tillgången till&lt;br&gt;mottagningsanordningar är avgörande för att Östersjöstrategin skall bli&lt;br&gt;framgångsrik samt att anordningarna måste vara utformade så att fartygen&lt;br&gt;inte fördröjs vid ilandlämningen av avfall. Sveriges Hamnar påpekar att&lt;br&gt;det kan uppstå konflikter med annan lagstiftning på avfallsområdet och&lt;br&gt;att hamnarna kan få komma att ombesörja sortering av avfall från fartyg,&lt;br&gt;vilket är orimligt. Göteborgs hamn AB efterlyser ytterligare utredning av&lt;br&gt;frågan om avfallshantering i hamnarna. Svenska kommunförbundet anser&lt;br&gt;att det behövs ett obligatoriskt samråd med kommunen för frågor om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utformning och drift av mottagningsanordningama. Motsvarande Prop. 1999/2000:133&lt;br&gt;synpunkter har framförts av Svenska Renhållningsverksföreningen.&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Blekinge län och Länsstyrelsen i Västerbotten län tar,&lt;br&gt;liksom Statskontoret, upp frågan om fördelningen av tillsynsansvaret och&lt;br&gt;anser att promemorian inte tillräckligt belyser vilken omfattning&lt;br&gt;Sjöfartsverkets tillsyn kan beräknas fa.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mottagning av avfall från fartyg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den lagstiftning som rör mottagning av avfall från fartyg finns i dag&lt;br&gt;huvudsakligen i avfallslagstiftningen. Gränsen mellan föroreningslag-&lt;br&gt;stiftningen och avfallslagstiftningen när det gäller avfall går, utom i fråga&lt;br&gt;om förorenat barlast- och tankspolvatten, i princip vid kajkanten. Det kan&lt;br&gt;ifrågasättas om detta i fortsättningen är en lämplig ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Östersjöstrategin är en paketlösning och innebär ett samlat grepp om&lt;br&gt;hanteringen av det fartygsgenererade avfallet. Regler om utsläpp o.d. på&lt;br&gt;sjöfartens område finns huvudsakligen i föroreningslagstiftningen och&lt;br&gt;dessa bestämmelser har ofta en teknisk innebörd av betydelse även för&lt;br&gt;fartygens utrustning och dess motsvarighet i land, dvs. för mottagnings-&lt;br&gt;anordningamas utformning. En bärande tanke i miljölagstiftningen är att&lt;br&gt;det är den som ger upphov till avfall eller som rår över avfallet som också&lt;br&gt;bör ta hand om detta. Det ligger väl i linje med dessa tankegångar att låta&lt;br&gt;hamnarna fa ett utökat ansvar för mottagningen av fartygsgenererat avfall&lt;br&gt;och detta särskilt som hamnarna har möjlighet att kompensera sig för&lt;br&gt;avfallshanteringen genom hamnavgifter. Sjöfartsverket har en nära kon-&lt;br&gt;takt med hamnarna i en rad sammanhang. Ett gott samarbete bör kunna&lt;br&gt;bilda en lämplig utgångspunkt även i arbetet med att genomföra Östersjö-&lt;br&gt;strategin. Dessa förhållanden talar för att reglerna om mottagning och&lt;br&gt;hantering av avfall från fartyg i hamnarna bör samlas i föroreningslag-&lt;br&gt;stiftningen. Motsvarande reglering som i dag gäller för förorenat barlast-&lt;br&gt;och tankspolvatten skulle då komma att gälla för i princip allt avfall från&lt;br&gt;fartyg. Mot denna lösning talar att det naturligtvis är viktigt att det råder&lt;br&gt;likformighet vad gäller hanteringen av avfall, oavsett om avfallet gene-&lt;br&gt;rerats på land eller till sjöss. Mot en sådan lösning talar också att den&lt;br&gt;landbaserade avfallslagstiftningen kan uppfattas som mer splittrad om&lt;br&gt;Sjöfarstverket erhåller en utökad föreskriftsrätt på området. En viss risk&lt;br&gt;ligger möjligen också i att sakkunskap inom kommunerna beträffande&lt;br&gt;avfallshantering riskerar att inte tas till vara. Detta kan dock motverkas&lt;br&gt;genom att Sjöfartsverket i förordning åläggs att samråda med Natur-&lt;br&gt;vårdsverket - som är central myndighet i avfallshanteringsfrågor - när&lt;br&gt;det gäller mottagningsanordningamas utformning och drift innan före-&lt;br&gt;skrifter meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom Sjöfartsverket har en väl etablerad kontakt med hamnarna&lt;br&gt;och dessutom har mycket goda kunskaper om fartygens behov i aktuellt&lt;br&gt;hänseende, är det enligt regeringens uppfattning lämpligt att Sjöfarts-&lt;br&gt;verkets kunskaper och erfarenheter tas till vara. Sammantaget anser rege-&lt;br&gt;ringen att fördelarna med att bestämmelserna om mottagning av avfall&lt;br&gt;från fartyg i hamnar samlas i föroreningslagstiftningen överväger. Ren-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hållningsförordningens bestämmelser i detta avseende bör därför över-&lt;br&gt;föras till föroreningslagstiftningen och regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen utser bör bemyndigas att meddela föreskrifter på om-&lt;br&gt;rådet. Denna överföring medför enligt regeringens bedömning inte att det&lt;br&gt;uppstår någon konflikt med bestämmelserna i miljöbalken. Eftersom av-&lt;br&gt;sikten dessutom är att i förordning reglera att Sjöfartsverket skall sam-&lt;br&gt;råda med Naturvårdsverket innan föreskrifter om mottagningsanord-&lt;br&gt;ningamas utformning och drift meddelas, torde behovet av samordning&lt;br&gt;mellan regelverken tillgodoses. För att säkerställa att föreskrifterna far&lt;br&gt;sådan utformning att de bidrar till att en god arbetsmiljö uppnås, bör&lt;br&gt;Sjöfartsverket dessutom, i enlighet med 27 § verksförordningen&lt;br&gt;(1995:1322), lämna Arbetarskyddsstyrelsen tillfälle att yttra sig innan&lt;br&gt;föreskrifter meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För Östersjöstrategins genomförande krävs bestämmelser om var&lt;br&gt;mottagningsanordningar skall finnas, vem som skall ansvara för dessa&lt;br&gt;samt hur de skall vara utformade och drivas. Därutöver behövs bestäm-&lt;br&gt;melser om den administrativa hanteringen runt mottagningen av avfall,&lt;br&gt;t.ex. hamnens skyldighet att på begäran lämna kvitto på mottaget avfall,&lt;br&gt;samla data for statistik och tillhandahålla en handling som upplyser om&lt;br&gt;brister i mottagningsanordningama (rek. 19/8). Regeringen anser att det i&lt;br&gt;lagen bör införas bemyndiganden for regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen utser att meddela föreskrifter om skyldighet att vidta åtgärder&lt;br&gt;i samband med mottagandet och hanteringen av avfall från fartyg. När&lt;br&gt;det gäller bemyndigandena angående var mottagningsanordningar for&lt;br&gt;förorenat barlast- och tankspolvatten skall finnas och vem som skall an-&lt;br&gt;svara för dem, innebär det sagda att de nuvarande bemyndigandena ut-&lt;br&gt;ökas så att även den myndighet som regeringen utser ges rätt att före-&lt;br&gt;skriva om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Östersjöstrategin innehåller även en bestämmelse om att adekvata&lt;br&gt;mottagningsanordningar som tillgodoser fartygens behov skall finnas i&lt;br&gt;hamnarna, så att fartygen inte orsakas onödig försening (rek. 19/8).&lt;br&gt;Denna bestämmelse kan tolkas som ett krav på att mottagningsanord-&lt;br&gt;ningama skall vara utformade på visst sätt. Det föreliggande förslaget till&lt;br&gt;EG-direktiv om mottagningsanordningar i hamnar innehåller en mot-&lt;br&gt;svarande bestämmelse, som föreslås vara kopplad till en rätt till skade-&lt;br&gt;stånd for fartygen. Eftersom ett direktiv med detta innehåll således kan&lt;br&gt;förutses, bör en bestämmelse om att fartyg som använder mottagnings-&lt;br&gt;anordningar inte skall orsakas försening finnas i VlfL. I dag finns en&lt;br&gt;sådan bestämmelse i 3 kap. 4 § VlfF såvitt avser förorenat barlast- och&lt;br&gt;tankspolvatten. Denna bör alltså överföras till VlfL och då omfatta allt&lt;br&gt;sådant avfall som innehåller skadliga ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Hamnar har påpekat att det kan uppstå konflikter med annan&lt;br&gt;lagstiftning på avfallsområdet, eftersom de internationella konventioner&lt;br&gt;som Sverige ratificerat inte medger krav på sortering av t.ex fast avfall.&lt;br&gt;Om annan lagstiftning skulle komma att kräva källsortering före avläm-&lt;br&gt;nandet blir det enligt Sveriges Hamnar hamnen som far ombesörja&lt;br&gt;avfallssorteringen, vilket kan fa orimliga konsekvenser såväl ekonomiskt&lt;br&gt;som personellt och praktiskt. Regeringen inser det problem som ham-&lt;br&gt;narna kan ställas infor när man av bl.a. miljöhänsyn och av ekonomiska&lt;br&gt;skäl eftersträvar att avlämna avfallet sorterat, men inte har möjlighet att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kräva sortering från fartygens sida. Eftersom de flesta hamnar i praktiken&lt;br&gt;sköter avfallshanteringen redan nu och ett genomforande av Östersjö-&lt;br&gt;strategin kan förväntas leda till minskade avfallsmängder totalt sett, bör&lt;br&gt;problemet i vart fall inte förvärras genom de lagändringar som nu föreslås&lt;br&gt;(se avsnitt 7). För att mer långsiktigt komma till rätta med problemet&lt;br&gt;krävs överenskommelser på internationell nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att överföra en viss del av regelverket från avfallslagstiftningen till&lt;br&gt;föroreningslagstiftningen medför att Sjöfartsverkets ansvar att pröva om&lt;br&gt;mottagningsanordningama uppfyller de krav som ställs på utformning&lt;br&gt;och drift utökas i motsvarande mån. Som Länsstyrelserna i Blekinge län&lt;br&gt;och Västerbottens län påpekat utövar i dag länsstyrelserna och kommu-&lt;br&gt;nerna tillsyn över de ifrågavarande mottagningsanordningama, vilket kan&lt;br&gt;synas innebära att det uppstår ett konkurrerande ansvar för tillsynen. Av-&lt;br&gt;sikten är dock att prövningen skall ske utifrån de respektive regelverkens&lt;br&gt;perspektiv, dvs. att Sjöfartsverket prövar om anordningarna uppfyller de&lt;br&gt;krav som föroreningslagstiftningen ställer på utformning och drift i för-&lt;br&gt;hållande till fartygens behov medan länsstyrelser eller kommuner prövar&lt;br&gt;om avfallslagstiftningens regler är uppfyllda. De senare har således till-&lt;br&gt;synsansvaret för den fysiska hanteringen av avfallet, dvs. hur avfallet&lt;br&gt;omhändertas. Någon reell konflikt med de tillstånd för anordningar som&lt;br&gt;kan ha meddelats bedöms av samma skäl inte föreligga. Dämtöver an-&lt;br&gt;svarar Yrkesinspektionen för tillsynen av avfallshanteringen ur arbets-&lt;br&gt;miljösynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den prövning av mottagningsanordningama som Sjöfartsverket skall&lt;br&gt;företa kommer sannolikt inte att bli särskilt omfattande. Det kan förutses&lt;br&gt;att de föreskrifter om mottagningsanordningar som verket utfärdar kom-&lt;br&gt;mer att vara utformade så att de anger vad som krävs för att avfallsläm-&lt;br&gt;ningen skall fungera för fartygen. Prövningen kan därigenom till stor del&lt;br&gt;ske genom arbete med godkännande av de avfallshanteringsplaner som&lt;br&gt;skall utarbetas för hamnarna (se avsnitt 6.4). Sjöfartsverket bör genom att&lt;br&gt;studera avfallshanteringsplanema kunna konstatera om hamnarna har&lt;br&gt;skaffat sig tillräcklig hanteringskapacitet och om placeringen av anord-&lt;br&gt;ningarna är rimlig i förhållande till fartygen. I allmänhet krävs således&lt;br&gt;inte någon fysisk kontroll av hamnarna. I de fall där klagomål kommer&lt;br&gt;från fartygen kan det dock bli nödvändigt att besikta anordningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skall påpekas att kommunerna inte kommer att avlyftas det ansvar&lt;br&gt;som de i dag har för bortforslingen och omhändertagandet av avfallet. I&lt;br&gt;det avseendet kommer regleringen i avfallslagstiftningen att finnas kvar.&lt;br&gt;När det gäller förpackningar finns dessutom särskilda bestämmelser i&lt;br&gt;förordningen (1997:185) om producentansvar för förpackningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom de ändringar som regeringen föreslår i detta avsnitt möjliggörs&lt;br&gt;genomförandet av den obligatoriska avfallslämningen (rek. 19/7) efter-&lt;br&gt;som fullgörandet av denna skyldighet är beroende av att mottagningsan-&lt;br&gt;ordningar finns i hamnarna. Därutöver möjliggörs genomförandet av&lt;br&gt;delar av rekommendationen 19/8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;No-special-fee systemet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;No-special-fee systemet, som regleras i 3 kap. 4-5 §§ VlfL och 3 kap. 6 §&lt;br&gt;VlfF, innebär att alla fartyg skall bidra till kostnaderna för hamnens av-&lt;br&gt;fallshantering, oavsett om de i det enskilda fallet lämnar avfall eller inte.&lt;br&gt;Kostnaden får, utom när det gäller förorenat barlast- och tankspolvatten,&lt;br&gt;bakas in i hamnavgiften. Rekommendationen 19/8 omfattar tills vidare&lt;br&gt;enbart avlämning av olja från maskinutrymmen. Avsikten är dock att&lt;br&gt;avgiftssystemet i framtiden skall omfatta alla typer av avfall, således även&lt;br&gt;toalettavfall och fast avfall, från alla typer av fartyg. Som redan fram-&lt;br&gt;kommit är detta system redan infört i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt om begreppet hamn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet hamn finns inte definierat i svensk lagstiftning. Inte heller i&lt;br&gt;Östersjöstrategin uttalas vad som avses med hamn. Det sägs dock att&lt;br&gt;marinor, bränslestationer, fiskehamnar samt hamnar etc. för fritidsbåtar&lt;br&gt;och småbåtar skall vara utrustade med enkla anordningar för att ta emot&lt;br&gt;toalettavfall och annat avfall (rek. 17/11).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Östersjöstrategin syftar till att ålägga hamnarna att tillhandahålla ade-&lt;br&gt;kvata mottagningsanordningar, att upprätta avfallshanteringsplaner osv.&lt;br&gt;Det är därför angeläget att de som på något sätt berörs av bestämmelserna&lt;br&gt;är medvetna om vad som avses med ”hamn”. En definition har efterlysts i&lt;br&gt;promemorian och även av flera remissinstanser. Regeringen är väl med-&lt;br&gt;veten om de svårigheter som det kan innebära att ta fram en definition&lt;br&gt;som tillgodoser syftena bakom Östersjöstrategin och som även lever upp&lt;br&gt;till de krav som det kommande EG-direktivet om mottagnings-&lt;br&gt;anordningar i hamn ställer. För Sveriges del med sin unika skärgård,&lt;br&gt;mängder av fritidsbåtshamnar och otaliga bryggor är det samtidigt&lt;br&gt;nödvändigt att skyldigheterna läggs på en rimlig nivå. Enligt regeringens&lt;br&gt;uppfattning är Sjöfartsverket mest lämpat att i sina föreskrifter närmare&lt;br&gt;precisera vad som vid tillämpningen av föroreningslagstiftningen skall&lt;br&gt;hänföras till begreppet ”hamn”. Regeringen avser därför att i förordning&lt;br&gt;ge Sjöfartsverket erforderligt bemyndigande.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.3 Anmälningsskyldighet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som rege-&lt;br&gt;ringen utser bemyndigas att meddela föreskrifter om skyldighet att i&lt;br&gt;förväg anmäla avlämning av avfall från fartyg till en mottagningsan-&lt;br&gt;ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Några konkreta lagförslag har inte lämnats i&lt;br&gt;denna del. Däremot har det i promemorian konstaterats att lagändringar&lt;br&gt;krävs som i sak överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ingen remissinstans har framfört några invänd-&lt;br&gt;ningar mot promemorians konstaterande om krav på lagändringar med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anledning av den anmälningsskyldighet som behandlas i rekommendatio-&lt;br&gt;nen 19/11.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt Östersjöstrategin skall fartyg&lt;br&gt;som avser att lämna avfall till en mottagningsanordning fylla i en blankett&lt;br&gt;for vidare befordran till berörd hamn (notifiering). Anmälan skall inne-&lt;br&gt;hålla uppgifter om bland annat beräknad ankomsttid samt art och mängd&lt;br&gt;avfall som fartyget avser att lämna i land. Skyldigheten att notifiera skall&lt;br&gt;gälla oljetankers med bruttodräktighet över 150, andra fartyg med en&lt;br&gt;bruttodräktighet över 400 och alla kemikalietankers.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För oljeavfall finns i dag en 24 timmars notifieringsskyldighet i&lt;br&gt;2 kap. 14 § Sjöfartsverkets föreskrifter (SJÖFS 1985:19). Denna skyldig-&lt;br&gt;het är uttryckt som en forutsättning för att komma i åtnjutande av&lt;br&gt;avgiftsfriheten för fartyg (no-special-fee). Viss justering av denna&lt;br&gt;bestämmelse kan bli aktuell. I samma föreskrifter 3 kap. 12 § finns en&lt;br&gt;bestämmelse om skyldighet att i förväg anmäla avlämning av kemikalier.&lt;br&gt;Eftersom anmälningsskyldigheten nu skall omfatta allt avfall som&lt;br&gt;innehåller skadliga ämnen bör ett bemyndigande införas i VlfL med&lt;br&gt;innebörd att regeringen eller den myndighet som regeringen utser far&lt;br&gt;meddela föreskrifter om anmälningssskyldigheten. Därmed möjliggörs&lt;br&gt;genomförandet av rekommendationen 19/11.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.4 Avfallshanteringsplaner&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som rege-&lt;br&gt;ringen utser bemyndigas att meddela föreskrifter om skyldigheten att&lt;br&gt;upprätta avfallshanteringsplaner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Några konkreta lagförslag har inte lämnats i&lt;br&gt;denna del, men det har förutsatts att det är hamnarna som skall upprätta&lt;br&gt;planerna och det har beskrivits vad planerna skall innehålla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrat sig om avfalls-&lt;br&gt;hanteringsplaner, däribland Sveriges hamnar, Karlskrona kommun och&lt;br&gt;Sundsvalls kommun, anser att hamnarna skall ha ansvaret för planerna.&lt;br&gt;Svenska Renhållningsverksföreningen framhåller att det är viktigt att&lt;br&gt;hamnarnas avfallshantering samordnas med den kommunala avfallshante-&lt;br&gt;ringen. Stockholms stad menar att hamnens avfallshanteringsplan lämp-&lt;br&gt;ligen bör ingå i kommunens avfallsplan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringen delar uppfattningen som&lt;br&gt;framförts i promemorian att det är hamnen såsom ansvarig för mottag-&lt;br&gt;ningsanordningama som är mest lämpad att upprätta avfallshanterings-&lt;br&gt;planer. Avfallshanteringsplanema skall enligt Östersjöstrategin innehålla&lt;br&gt;beskrivningar av och information om mottagningsanordningama och&lt;br&gt;hamnens fysiska hantering av fartygsgenererat avfall (rek. 19/12). Den&lt;br&gt;aktuella rekommendationen innehåller inga materiella regler om den&lt;br&gt;fysiska hanteringen av mottaget avfall. Enligt Sjöfartsverkets uppfattning&lt;br&gt;bör i avfallshanteringsplanema redovisas bl.a. antalet fartygsanlöp, vilka&lt;br&gt;hamnar som fartygen normalt kommer från, vilken storlek fartygen har,&lt;br&gt;vilken mängd avfall fartygen uppskattas behöva lämna, hur avfallet skall&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tas emot i hamnen, om avfallet vidarebehandlas i hamnen samt hur av- Prop. 1999/2000:133&lt;br&gt;fallet slutligen omhändertas. Regeringen instämmer i Sjöfartsverkets be-&lt;br&gt;dömning av vilka uppgifter som bör redovisas. Avfallshanteringsplanen&lt;br&gt;bör i första hand ses som information till de fartyg som anlöper hamnen,&lt;br&gt;men bör även innehålla information som är av intresse för kommunen i&lt;br&gt;dess arbete med att upprätta avfallsplaner eftersom dessa även omfattar&lt;br&gt;hanteringen av det avfall som genereras av fartyg. Med hänsyn härtill är&lt;br&gt;det lämpligt att hamnen samråder med kommunen innan avfallshante-&lt;br&gt;ringsplanen upprättas. Regeringen anser att regeringen eller den myndig-&lt;br&gt;het som regeringen utser bör bemyndigas att meddela föreskrifter om&lt;br&gt;skyldigheten att upprätta avfallshanteringsplaner for att på så sätt möjlig-&lt;br&gt;göra genomförandet av rekommendationen 19/12. Sådana föreskrifter&lt;br&gt;kan även avse avfallshanteringsplanemas innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.5 Övriga åtgärder&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: HELCOM-rekommendationema kan i&lt;br&gt;övrigt, i den mån motsvarande bestämmelser inte redan finns i svensk&lt;br&gt;lagstiftning, genomföras genom ändringar i förordning eller i Sjöfarts-&lt;br&gt;verkets föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen for regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Förbud mot utsläpp av toalettavfall från mindre fartyg (rek. 19/7)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utsläpp av toalettavfall är i dag, med vissa undantag, förbjudet inom&lt;br&gt;Sveriges sjöterritorium och i Östersjöområdet. Utsläppsbestämmelsema&lt;br&gt;är tillämpliga på svenska fartyg samt utländska fartyg från länder som&lt;br&gt;tillämpar Helsingforskonventionen. Det är emellertid endast fartyg med&lt;br&gt;en bruttodräktighet på minst 200 eller som är godkända att föra mer än 10&lt;br&gt;personer som omfattas av förbudet. Beträffande utsläpp från mindre far-&lt;br&gt;tyg stadgas att utsläpp av toalettavfall bör undvikas, särskilt vid bad-&lt;br&gt;stränder, i hamnområden och på andra platser med stillastående vatten.&lt;br&gt;Reglerna om utsläpp av toalettavfall återfinns, efter bemyndiganden i&lt;br&gt;2 kap. 3 § VlfL och 2 kap. 3 § VlfF, i 5 kap. Sjöfartsverkets föreskrifter&lt;br&gt;(SJÖFS 1985:19). Av 10 kap. 1 § VlfL framgår att den som bryter mot&lt;br&gt;ifrågavarande förbud mot utsläpp kan dömas till böter eller fängelse i&lt;br&gt;högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för Östersjöstrategin har beslutats om en utvidgning av&lt;br&gt;förbudet mot utsläpp av toalettavfall som gäller för de större fartygen till&lt;br&gt;att även gälla fartyg med en bruttodräktighet under 200 eller som är god-&lt;br&gt;kända att föra 10 eller färre personer. Som tidigare nämnts har denna ut-&lt;br&gt;vidgning medfört ett tillägg i Helsingforskonventionen. Tillägget har trätt&lt;br&gt;i kraft den 1 januari 2000 och regeln skall enligt konventionen tillämpas&lt;br&gt;från den 1 juli 2000. För fartyg som är byggda före den 1 januari 2000&lt;br&gt;skall dock regeln tillämpas först från den 1 januari 2005. De mindre far-&lt;br&gt;tyg som berörs är sådana som är försedda med toalett. Det är således inte&lt;br&gt;aktuellt att införa någon skyldighet för de fartyg som inte har toalett att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;installera en sådan. Berörda fartyg skall däremot vara utrustade för att&lt;br&gt;kunna hålla kvar toalettavfallet i enlighet med riktlinjer som skall vara&lt;br&gt;godkända av HELCOM. Sådana riktlinjerna utarbetas för närvarande av&lt;br&gt;Sjöfartsgruppen inom HELCOM.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från vissa remissinstanser har synpunkter framförts på det utvidgade&lt;br&gt;förbudet mot utsläpp av toalettavfall. Bland annat anser Båtbranschens&lt;br&gt;Riksförbund och Sjösportens Samarbetsdelegation (SSD) att det är orea-&lt;br&gt;listiskt och meningslöst att låta fritidsbåtar omfattas av gällande bestäm-&lt;br&gt;melser för större fartyg. De menar att de viktigaste utsläppsförebyggande&lt;br&gt;åtgärderna i stället är att lämna adekvat information till båtägarna och att&lt;br&gt;tillhandahålla god service. Regeringen inser också vikten av god infor-&lt;br&gt;mation och service vid gästhamnar och andra platser där fritidsbåtar&lt;br&gt;lägger till, bl.a. genom att väl fungerande toaletter där finns att tillgå i&lt;br&gt;tillräcklig utsträckning. Som framkommit ovan finns i dag ett bemyn-&lt;br&gt;digande för Sjöfartsverket att meddela bestämmelser om utsläpp av toa-&lt;br&gt;lettavfall. Östersjöstrategins bestämmelse i detta avseende föranleder så-&lt;br&gt;ledes inte någon ändring i lag eller förordning. Hur denna del av Öster-&lt;br&gt;sjöstrategin skall genomföras i Sverige avgörs i stället av Sjöfartsverket&lt;br&gt;genom att verket har möjlighet att ändra sina föreskrifter på det sätt som&lt;br&gt;anses nödvändigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Installation av utrustning för kvarhållande av toalettavfall och fast avfall&lt;br&gt;(rek. 19/9)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rekommendationen 19/9 är en följd av förbudet mot utsläpp av toalett-&lt;br&gt;avfall från mindre fartyg och bestämmelsen om obligatorisk ilandlämning&lt;br&gt;av avfall. Rekommendationen är i huvudsak teknisk till sin natur. Bland&lt;br&gt;annat skall toalettutrustningen vara utformad enligt en viss standard.&lt;br&gt;Vidare finns krav på utrustning för att kunna förvara och om möjligt&lt;br&gt;separera fast avfall ombord.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjöfartsverket har genom 4 kap. 1 § VLfL och 4 kap. 1 § VlfF erfor-&lt;br&gt;derligt bemyndigande för att utfärda de föreskrifter som krävs för att&lt;br&gt;genomföra rekommendationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riktlinjer för utrustning av hantering av olja från maskinutrymmen (rek.&lt;br&gt;19/10)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rekommendationen 19/10 innehåller riktlinjer av teknisk art för fartyg&lt;br&gt;med en bruttodräktighet under 400 och skall säkerställa att reglerna i&lt;br&gt;MARPOL 73/78 om förbud mot utsläpp av olja följs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjöfartsverket har erforderligt bemyndigande att utfärda de föreskrifter&lt;br&gt;som krävs för att genomföra rekommendationen (se rek. 19/9 ovan).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riktlinjer för hamnarnas hantering av avfall i land (rek. 19/13)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avfallshanteringen i land förutsätts följa vissa riktlinjer. Dessa är i&lt;br&gt;rekommendationen 19/13 allmänt hållna och innehåller principer som&lt;br&gt;redan tillämpas i fråga om t.ex. återvinning och minimering av avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer att erforderliga bestämmelser finns i avfallslagstift-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Harmoniserat system av avgifter vid överträdelser av regler till skydd av&lt;br&gt;miljön (rek. 19/14)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rekommendation 19/14 innehåller miniminivåer for avgifter for ett antal&lt;br&gt;överträdelser mot regler om utsläpp, forbränning, förande av oljedagbok&lt;br&gt;och lastdagbok. Dessutom anges riktlinjer for vilka omständigheter som&lt;br&gt;bör beaktas när sanktionsavgiflens storlek bestäms. Rekommendationen&lt;br&gt;berör inte det straffrättsliga sanktionssystemet utan enbart det admini-&lt;br&gt;strativa i den mån det finns något sådant i den nationella lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den avgift som närmast berörs for svensk del är den s.k. vattenförore-&lt;br&gt;ningsavgiften som regleras i 8 kap. VlfL. Denna avgift kommer att ses&lt;br&gt;över i en kommande proposition rörande bekämpning av oljeutsläpp.&lt;br&gt;Några ändringar i lagstiftningen för att nå upp till de miniminivåer som&lt;br&gt;rekommendationen föreskriver bedöms inte vara nödvändiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:133&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Konsekvenser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Sverige har, till skillnad från de flesta andra länder, sedan lång tid till-&lt;br&gt;baka tillämpat no-special-fee principen. Den omständigheten att prin-&lt;br&gt;cipen nu införs i hela Östersjöområdet kommer sannolikt att leda till att&lt;br&gt;den totala mängden ilandlämnat avfall i svenska hamnar kommer att&lt;br&gt;minska. Eftersom det kommer att bli obligatoriskt att lämna avfall till&lt;br&gt;mottagningsanordningar vid varje hamnanlöp kommer antalet ilandläm-&lt;br&gt;ningstillfallen att öka, men kvantiteterna blir mindre vid varje tillfälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande fast avfall kommer ilandlämningen förmodligen inte att&lt;br&gt;medföra några ökade kostnader för hamnarna, eftersom fartygens besätt-&lt;br&gt;ning själva kan lägga avfallet i containers eller motsvarande. Oljeavfall&lt;br&gt;från handelsfartyg och toalettavfall från lastfartyg hämtas vanligen av&lt;br&gt;slamsugningsbilar. Kostnaderna för detta kommer förmodligen att öka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Toalettavfall tas i dag emot från färjor i internationell trafik och i prak-&lt;br&gt;tiken även från annan yrkesmässig passagerartrafik med fartyg med en&lt;br&gt;bruttodräktighet över 200 eller som far ta fler än 10 personer. Ilandläm-&lt;br&gt;ningen sker normalt till fasta tillkopplingspunkter till de kommunala av-&lt;br&gt;loppsnäten. Efter genomförandet av Östersjöstrategin kommer förbudet&lt;br&gt;att släppa ut toalettavfall även att omfatta mindre fartyg och den obligato-&lt;br&gt;riska avfallslämningen kommer att omfatta mängder av fartyg som saknar&lt;br&gt;fasta tilläggsplatser. Ilandlämningen från dessa fartyg kommer att behöva&lt;br&gt;ske genom anlitande av entreprenörer eller genom att hamnen håller egen&lt;br&gt;utrustning, vilket kommer att medföra ökade kostnader för hamnarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att förbudet mot utsläpp av toalettavfall utvidgas till att omfatta&lt;br&gt;alla fartyg, kommer även mindre fartyg som är försedda med toalett att&lt;br&gt;behöva ha utrustning för att kunna hålla kvar avfallet. Detta gäller såväl&lt;br&gt;fritidsbåtar som kommersiella mindre fartyg. Sådana utrustningar, an-&lt;br&gt;passade för småbåtar, är vanligt förekommande på marknaden. För fartyg&lt;br&gt;som är försedda med toalett av äldre konstruktion kan byte eller kom-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;plettering av utrustningen emellertid behöva göras. Kostnaderna för&lt;br&gt;sådana åtgärder bedöms bli relativt måttliga. För fartyg byggda före den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 januari 2000 skall dessutom kravet på utrustning tillämpas först från år&lt;br&gt;2005, vilket ger goda möjligheter till planerad och kostnadseffektiv an-&lt;br&gt;passning i de fall en sådan behöver göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan således konstateras att den totala mängden avfall som kommer&lt;br&gt;att lämnas i de svenska hamnarna kan antas minska, utom såvitt gäller&lt;br&gt;toalettavfall, men att de sammanlagda hanteringskostnaderna för ham-&lt;br&gt;narna kommer att öka. Hur stor kostnadsökning det är fråga om är&lt;br&gt;mycket svårt att uppskatta. I slutändan kommer de ökade kostnaderna att&lt;br&gt;drabba fartygen, eftersom hamnarna har möjlighet att täcka sina kost-&lt;br&gt;nader för avfallshanteringen genom hamnavgifter. Under förutsättning att&lt;br&gt;samtliga länder runt Östersjön genomför no-special-fee systemet i enlig-&lt;br&gt;het med Östersjöstrategin kommer dock en höjning av hamnavgiftema&lt;br&gt;knappast att vara konkurrenssnedvridande, eftersom i princip samma&lt;br&gt;regler då kommer att tillämpas i hela Östersjöområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upprättandet av avfallshanteringsplaner kan orsaka hamnarna vissa&lt;br&gt;mindre kostnader. Dessa kommer dock i stor utsträckning att vara av en-&lt;br&gt;gångskaraktär och kan liknas vid de kostnader en hamn har för kvalitets-&lt;br&gt;arbete. De uppgifter som krävs för att upprätta en avfallshanteringsplan&lt;br&gt;finns hos hamnarna. Det kommer således endast att bli fråga om en sam-&lt;br&gt;manställning av dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna ändringarna kommer att medföra viss utökad till-&lt;br&gt;synsverksamhet för Sjöfartsverkets del, nämligen att pröva om mottag-&lt;br&gt;ningsanordningama motsvarar de föreskrifter om utformning och drift&lt;br&gt;som meddelats med stöd av VlfL. Enligt nuvarande bestämmelser utövar&lt;br&gt;Sjöfartsverket i detta hänseende tillsynen över mottagningsanordningama&lt;br&gt;för förorenat barlast- och tankspolvatten. Sjöfartsverket har bedömt att&lt;br&gt;det utökade tillsynsansvaret kan klaras inom befintliga resurser. Det-&lt;br&gt;samma gäller beträffande det kontrollmoment som tillkommer för Sjö-&lt;br&gt;fartsverket i samband med inspektioner, dvs. att kontrollera att den&lt;br&gt;obligatoriska avfallslämningen fullgjorts på föreskrivet sätt. Regeringen&lt;br&gt;har ingen anledning att ifrågasätta Sjöfartsverkets bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Författningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;h4&gt;2 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens tidigare formulering i första stycket om att olja från fartyg&lt;br&gt;skulle behållas ombord eller avlämnas till mottagningsanordningar för&lt;br&gt;olja tas bort. I stället bemyndigas regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen utser att föreskriva om skyldighet att lämna olja till mottag-&lt;br&gt;ningsanordningar, se kommentaren till 3 kap. 8 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket ändras för att det klart skall framgå att det är fråga om&lt;br&gt;ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen&lt;br&gt;utser att meddela föreskrifter och inte endast en upplysning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3 kap. Mottagning av avfall från fartyg&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Rubriken ändras så att det tydligare framgår att kapitlet behandlar mot-&lt;br&gt;tagning även av annat avfall än förorenat barlast- och tankspolvatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ioch2§§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bemyndigandena i respektive paragraf utökas till att även gälla för den&lt;br&gt;myndighet som regeringen utser. I förevarande lagparagrafer och i 3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 och 3 §§ förordningen (1980:789) om åtgärder mot förorening från&lt;br&gt;fartyg anges var mottagningsanordningar för förorenat barlast- och&lt;br&gt;tankspolvatten skall finnas. Med förorenat barlast- och tankspolvatten&lt;br&gt;menas sådant vatten som innehåller olja eller andra skadliga flytande&lt;br&gt;kemikalier. De platser som har pekats ut i lag och förordning torde i&lt;br&gt;realiteten vara de platser där det finns behov av dessa anordningar. Om&lt;br&gt;det emellertid skulle visa sig att anordningar behövs även på andra plat-&lt;br&gt;ser, bör kompletterande bestämmelser kunna införas. Eftersom den&lt;br&gt;största kunskapen på detta område finns hos Sjöfartsverket, bemyndigas&lt;br&gt;- vid sidan om regeringen - den myndighet som regeringen utser att före-&lt;br&gt;skriva om dessa mottagningsanordningars placering samt om vem som&lt;br&gt;skall ansvara för att anordningarna inrättas och uppfyller de krav som&lt;br&gt;uppställs i gällande bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därutöver tas orden ”inom Sveriges territorium” bort i de båda para-&lt;br&gt;graferna eftersom denna bestämning far anses obehövlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom ändringen bemyndigas regeringen eller den myndighet som rege-&lt;br&gt;ringen utser att föreskriva om var mottagningsanordningar för annat av-&lt;br&gt;fall som innehåller skadliga ämnen än förorenat barlast- och tankspol-&lt;br&gt;vatten skall finnas och om vem som skall svara för dessa anordningar. I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. 5 § förordningen (1980:789) om åtgärder mot förorening från&lt;br&gt;fartyg har tidigare beträffande dessa anordningar hänvisats till renhåll-&lt;br&gt;ningsförordningen (1998:902). Tanken är nu att samtliga bestämmelser&lt;br&gt;som rör mottagningen av avfall som innehåller skadliga ämnen från far-&lt;br&gt;tyg skall samlas i föroreningslagstiftningen och att Sjöfartsverket skall&lt;br&gt;bemyndigas att utfarda de närmare föreskrifter som behövs på området&lt;br&gt;(se 7 och 8 §§ och avsnitt 6.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns i dag i 3 kap. 4 § förordningen (1980:789) om åtgärder mot&lt;br&gt;förorening från fartyg en bestämmelse om att mottagningsanordningar för&lt;br&gt;förorenat barlast- och tankspolvatten skall ha tillräcklig kapacitet för att&lt;br&gt;otillbörlig försening inte orsakas fartyg som använder anordningen.&lt;br&gt;Denna bestämmelse förs nu, med viss ändrad formulering och viss ut-&lt;br&gt;vidgning, över till lag. I stället för att nämna ”tillräcklig kapacitet”, sägs&lt;br&gt;nu att anordningarna skall vara ”utformade och placerade” så att de fartyg&lt;br&gt;som använder anordningarna inte orsakas onödig försening. En skillnad&lt;br&gt;mot den tidigare bestämmelsen i förordningen är också att den nya be-&lt;br&gt;stämmelsen inte enbart avser mottagningsanordningar för förorenat bar-&lt;br&gt;last- och tankspolvatten utan även annat avfall som innehåller skadliga&lt;br&gt;ämnen. I paragrafen bemyndigas också, liksom tidigare, regeringen eller&lt;br&gt;den myndighet som regeringen utser att meddela närmare föreskrifter om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mottagningsanordningamas utformning och drift. Det är här fråga om att Prop. 1999/2000:133&lt;br&gt;formulera sådana föreskrifter som tillgodoser fartygens krav och behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom denna paragraf, som är ny, bemyndigas regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet som regeringen utser, att meddela olika föreskrifter som har&lt;br&gt;samband med mottagningen av avfall från fartyg och som riktar sig mot&lt;br&gt;såväl fartygen som hamnarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med stöd av bemyndigandet i punkten 1 kan ett fartygs skyldighet att&lt;br&gt;innan det avseglar från en hamn lämna allt avfall som innehåller skadliga&lt;br&gt;ämnen till en mottagningsanordning regleras (se avsnitt 6.1). Punkten 2&lt;br&gt;tar sikte på regler om ett fartygs skyldighet att innan det anlöper en hamn&lt;br&gt;anmäla vilket avfall det avser att lämna och hur stora mängder, s.k. noti-&lt;br&gt;fiering (se avsnitt 6.3). Skyldighet att lämna vissa uppgifter i fråga om&lt;br&gt;oljehaltigt barlast- och tankspolvatten regleras redan i 6 §. Där finns även&lt;br&gt;ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen&lt;br&gt;utser att meddela föreskrifter om skyldighet att lämna vissa uppgifter om&lt;br&gt;barlast- och tankspolvatten som innehåller lastrester av andra skadliga&lt;br&gt;kemikalier än olja. Från tillämpningsområdet för det bemyndigande som&lt;br&gt;nu införs undantas således vad som regleras genom 6 §. Med stöd av be-&lt;br&gt;myndigandet i punkten 3 är avsikten att regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen utser skall kunna meddela föreskrifter om bl.a. skyldig-&lt;br&gt;heter i fråga om den administrativa hanteringen runt mottagningen av&lt;br&gt;avfall, t.ex. hamnens skyldighet att på begäran lämna kvitto på mottaget&lt;br&gt;avfall, att samla statistik över mottagningen av avfall och att tillhanda-&lt;br&gt;hålla en handling som upplyser om brister i mottagningsanordningama.&lt;br&gt;Östersjöstrategins regler i dessa avseenden finns i HELCOM-rekommen-&lt;br&gt;dationen 19/8. I punkten 4 lämnas ett bemyndigande att föreskriva om&lt;br&gt;skyldigheten att upprätta avfallshanteringsplaner. Därmed kan regeringen&lt;br&gt;eller den myndighet som regeringen utser även meddela föreskrifter om&lt;br&gt;vad avfallshanteringsplanema skall innehålla (se avsnitt 6.4).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I denna paragraf finns bestämmelser om inspektion av fartyg. Enligt&lt;br&gt;6 kap. 1 § förordningen (1980:789) om åtgärder mot förorening från&lt;br&gt;fartyg är Sjöfartsverket den tillsynsmyndighet som avses i paragrafen.&lt;br&gt;Enligt 6 kap. 1 § andra stycket samma förordning kan Sjöfartsverket och&lt;br&gt;Kustbevakningen komma överens om att tillsynen även far utövas av&lt;br&gt;Kustbevakningen. Ändringen, som utgörs av ett tillägg i lagens fjärde&lt;br&gt;stycke, innebär att en inspektion även far avse kontroll av att ett fartyg&lt;br&gt;har fullgjort sin skyldighet att lämna visst avfall innan det avgår från en&lt;br&gt;hamn. Detta kan ske genom att t.ex. oljedagböcker och andra dagböcker&lt;br&gt;granskas samt kvitton på avfallslämning kontrolleras. HELCOM-rekom-&lt;br&gt;mendationen 19/8 nämner visserligen endast inspektioner i syfte att kon&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;trollera att fartyg har fullgjort skyldigheten att lämna iland avfallsolja Prop. 1999/2000:133&lt;br&gt;från maskinrum. Eftersom det kan finnas anledning att företa kontroll av&lt;br&gt;att avfallslämning har skett på föreskrivet sätt även i fråga om annat av-&lt;br&gt;fall än olja, begränsas dock inte den ändring som nu infors till vad som&lt;br&gt;anges i rekommendationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av Sjöfartsverkets och Naturvårds-&lt;br&gt;verkets promemoria ”Genomförandet av Östersjö-&lt;br&gt;strategin i Sverige”&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lagstiftningsåtgärder&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Genomförandet av Östersjöstrategin kommer att medföra att föreskrifter&lt;br&gt;behöver utfördas inom tre huvudområden:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Tilläggen till Helsingforskonventionen om förbud mot utsläpp av&lt;br&gt;toalettavfall från mindre fartyg och om krav på obligatorisk iland-&lt;br&gt;lämning till mottagninganläggningar av fartygsgenererat avfall innebär&lt;br&gt;att nya regler bör utfördas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Med införandet av obligatorisk avlämningsskyldighet för fartygs-&lt;br&gt;genererat avfall till mottaningsanläggningar i land följer att mottagnings-&lt;br&gt;anläggningar skall finnas i tillräcklig omfattning. De skall dessutom vara&lt;br&gt;utrustade och drivas på ett sådant sätt att fartygen inte oskäligt uppehålls.&lt;br&gt;Sådana regler om mottagning av avfall aktualiserar också frågan om&lt;br&gt;vem som ansvarar för att det finns mottagningsanläggningar i tillräcklig&lt;br&gt;omfattning, dvs. till vem föreskrifterna skall riktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Det kommer att behövas föreskrifter med krav på hamnarnas&lt;br&gt;hantering i övrigt av avfall från fartyg, dvs. sådan hantering som inte&lt;br&gt;är direkt kopplad till mottagandet från fartygen till mottagningsanlägg-&lt;br&gt;ningama. Det ställs i Östersjöstrategin krav t.ex på att hamnarna skall&lt;br&gt;upprätta s.k. avfallshanteringsplaner och vid hanteringen av avfallet följa&lt;br&gt;vissa riktlinjer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utsläpp och ilandlämning av avfall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Östersjöstrategin medför att Helsingforskonventionens regler om utsläpp&lt;br&gt;av toalettavfall görs tillämpliga också för mindre fartyg. Ändringar bör&lt;br&gt;göras i det svenska regelverket i enlighet med detta. Sjöfartsverket har&lt;br&gt;erforderliga bemyndiganden, varför det inte föreslås några ändringar i&lt;br&gt;lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg, VlfL, i denna&lt;br&gt;del. För fritidsbåtar bör utarbetas övergångsregler som kan medge lämp-&lt;br&gt;liga och motiverade undantag från förbudet mot utsläpp av toalettavfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Helsingforskonventionen införs också en skyldighet för alla fartyg att&lt;br&gt;lämna avfall till mottagningsanläggningar i hamn. Bortsett från bestäm-&lt;br&gt;melsen i 2 kap. 2 § första stycket VlfL som avser olja, saknas bestämmel-&lt;br&gt;ser och bemyndiganden i VlfL och förordningen (1980:789) om åtgärder&lt;br&gt;mot förorening från fartyg, VlfF, att meddela föreskrifter om att fartygen&lt;br&gt;skall lämna sitt avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår att bemyndigandet i 2 kap. 3 § VlfL utvidgas till att omfatta&lt;br&gt;också föreskrifter om krav på ilandlämning av avfall till mottagningsan-&lt;br&gt;läggning i hamn enligt följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen utser meddelar föreskrifter om förbud&lt;br&gt;mot utsläpp från fartyg av andra skadliga ämnen än olja och föreskrifter om att avfallet skall&lt;br&gt;lämnas till mottagningsanläggningför sådant avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mottagning av avfall från fartyg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det blir aktuellt att utfärda föreskrifter om mottagningsanläggningar; var&lt;br&gt;de skall finnas, i vilken omfattning samt hur de skall vara utrustade och&lt;br&gt;drivas. I samband därmed aktualiseras också frågan vem som ansvarar för&lt;br&gt;att mottagningsanordningar inrättas, dvs. till vem föreskrifterna skall&lt;br&gt;riktas; till hamnen i egenskap av fastighetsägare/fastighetsinnehavare&lt;br&gt;eller till kommunen inom ramen för den kommunala renhållningsskyl-&lt;br&gt;digheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 10 § renhållningsförordningen (1998:902) stadgas att oljeavfall, toa-&lt;br&gt;lettavfall, fast avfall och rester av andra skadliga ämnen från fartyg som&lt;br&gt;det är förbjudet att släppa ut enligt VlfL eller föreskrifter som har med-&lt;br&gt;delats med stöd av lagen, genom kommunens försorg skall tas emot och&lt;br&gt;forslas bort. Detta gäller dock inte förorenat barlast- och tankspolvatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen antyder att det är kommunen som ansvarar för att det&lt;br&gt;finns adekvata mottagningsanläggningar i hamnarna. Den kommunala&lt;br&gt;renhållningsskyldigheten innebär emellertid att kommunerna skall ombe-&lt;br&gt;sörja bortforsling och slutligt omhändertagande av hushållsavfall från&lt;br&gt;fastigheter i kommunen, inte uppsamling av avfall på en fastighet. Det är&lt;br&gt;normalt fastighetsägaren/fastighetsinnehavaren som är skyldig att samla&lt;br&gt;ihop det avfall som uppkommer på fastigheten. Syftet med införandet av&lt;br&gt;bestämmelsen i 10 § renhållningsförordningen var, såvitt kunnat utrönas,&lt;br&gt;endast att göra den kommunala renhållningsskyldigheten tillämplig också&lt;br&gt;på fartygsavfall, inte att utvidga kommunen skyldigheter i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Östersjöstrategin förutsätts hamnarna kompensera sig för&lt;br&gt;kostander för bl.a. driften av mottagningsanläggningama genom det s.k.&lt;br&gt;no-special-fee systemet. Kostnaderna skall bakas in i hamnavgiftema.&lt;br&gt;Hamnarna skall vidare upprätta särskilda avfallshanteringsplaner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tankesättet bakom strategin är att det är hamnarna som ansvarar för att&lt;br&gt;det finns adekvata mottagningsanläggningar, dvs. svarar för att avfallet&lt;br&gt;tas emot från fartygen. Verken är av den uppfattningen att det är ham-&lt;br&gt;narna, inte kommunerna, som bör ansvara för att mottagningsanordningar&lt;br&gt;inrättas i hamnarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De lagstiftningsåtgärder som behövs och som berör mottagningsanord-&lt;br&gt;ningar för fartygsgenererat avfall och lastavfall, utom förorenat barlast-&lt;br&gt;och tankspolvatten, faller i dag under renhållningslagstiftningen, dvs.&lt;br&gt;miljöbalken (1998:808) och renhållningsförordningen. Frågan är om&lt;br&gt;detta är en lämplig lösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De internationella regelverken på det aktuella området, främst&lt;br&gt;MARPOL-konventionen och Helsingforskonventionen, är införlivade i&lt;br&gt;svensk lagstiftning huvudsakligen genom bestämmelser i föroreningslag-&lt;br&gt;stiftningen, dvs. VlfL, VlfF och Sjöfartsverkets kungörelse (SJÖFS&lt;br&gt;1985:19) med föreskrifter om åtgärder mot vattenförorening från fartyg.&lt;br&gt;De angivna internationella regelverkens uppbyggnad och innehåll är väl&lt;br&gt;kända för tillämpare av föroreningslagstiftningen, främst Sjöfartsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjöfartsverket har redan en väl etablerad kontakt med hamnarna på en&lt;br&gt;rad områden och i olika sammanhang. Detta samarbete bör kunna bilda&lt;br&gt;en bra utgångspunkt for fortsatt arbete med att genomföra Östersjöstrate-&lt;br&gt;gin i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Östersjöstrategin är en paketlösning. Det krävs en helhetssyn på frågor&lt;br&gt;om fartygens avfallshantering, ilandlämning av avfallet samt mottag-&lt;br&gt;ningsanläggningamas omfattning, utformning och drift. Det vore olyck-&lt;br&gt;ligt om ”spegelbilden” av ilandlämning av avfall till mottagningsanord-&lt;br&gt;ningar, dvs. samma mottagningsanordningars utrusning och drift, inte&lt;br&gt;också skulle inordnas under föroreningslagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verken föreslår därför att lagstiftningen ändras så att den för mottag-&lt;br&gt;ning av fartygsgenererat avfall samt lastavfall utom förorenat barlast- och&lt;br&gt;tankspolvatten motsvarar den reglering som i dag gäller för förorenat&lt;br&gt;barlast- och tankspolvatten. Det skulle innebära att regler om utformning&lt;br&gt;och drift av ifrågavarande mottagningsanläggningar faller under förore-&lt;br&gt;ningslagstiftningen samt att Sjöfartsverket efter bemyndigande far be-&lt;br&gt;hörighet att meddela sådana föreskrifter och att pröva om en mottag-&lt;br&gt;ningsanläggning motsvarar de meddelade föreskrifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjöfartsverket är vidare av den uppfattningen att verket bör bemyn-&lt;br&gt;digas att föreskriva om omfattningen av mottagningsanordningama samt&lt;br&gt;vem som skall svara för dem. Detta är en skillnad i jämförelse med vad&lt;br&gt;som gäller i dag för mottagningsanläggningar för förorenat barlast- och&lt;br&gt;tankspolvatten, där denna typ av bestämmelser ges i lag eller förordning.&lt;br&gt;Sjöfartsverket har möjlighet att från tid till annan skapa sig en överblick&lt;br&gt;över och bedöma behovet av vilka typer av mottagningsanläggningar som&lt;br&gt;behövs för att fylla fartygens behov att lämna i land avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förhållandet att olika verksamhetsdelar i en hamn drivs i olika&lt;br&gt;former och företagskonstruktioner, medför att det kan krävas skiftande&lt;br&gt;hänsyn i fråga om att placera ansvaret för att adekvata mottagningsan-&lt;br&gt;läggningar inrättas i hamnarna. Det kan därför inte utan vidare hävdas att&lt;br&gt;det för alla typer och storlekar av hamnar alltid är lämpligast att fastig-&lt;br&gt;hetsägaren eller fastighetsinnehavaren bör svara för anläggningarna. Det&lt;br&gt;föreslagna bemyndigandet för Sjöfartsverket att meddela föreskrifter om&lt;br&gt;vem som skall svara för anläggningarna medger den flexibilitet som kan&lt;br&gt;bli nödvändig i dessa frågor. Det föreslås att 3 kap. 3 och 7 §§ VlfL änd-&lt;br&gt;ras enligt följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Anordningar för mottagning av annat avfall från fartyg än sådant som avses i 1 och&lt;br&gt;2 §§ skall finnas på de platser inom Sveriges territorium som regeringen eller myndighet&lt;br&gt;som regeringen utser föreskriver. Regeringen eller myndighet som regeringen utser före-&lt;br&gt;skriver också om vem som skall svara för anordningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 f Föreskrifter om utformning och drift av anordningar som avses i 1-3 §§ meddelas&lt;br&gt;av regeringen eller den myndighet som regeringen utser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hamnarnas hantering i övrigt av avfall från fartyg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De skäl som anförts ovan för att föreskrifter om mottagningsanlägg-&lt;br&gt;ningamas omfattning, utrustning och drift skall ligga under förorenings-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagstiftningen, kan i tillämpliga delar åberopas även när det gäller före- Prop. 1999/2000:133&lt;br&gt;skrifter om hamnarnas hantering i övrigt av avfall från fartyg. Härmed Bilaga 1&lt;br&gt;menas sådana föreskrifter som riktar sig till hamnar, som rör hantering av&lt;br&gt;fartygsavfall och som inte direkt berör mottagningsanläggningama, t.ex.&lt;br&gt;regler om upprättande av avfallshanteringsplaner och om riktlinjer för&lt;br&gt;hamnarna avfallshantering i land. Vad som angetts ovan talar således för&lt;br&gt;att också nu aktuella föreskrifter bör ligga under föroreningslagstift-&lt;br&gt;ningen. Detta är emellertid inte självklart. Mot en sådan lösning talar att&lt;br&gt;det enligt verkens uppfattningar är minst lika viktigt med en enhetlig&lt;br&gt;reglering och likformig hantering av alla typer av avfall på nationell nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om man ser närmare på de föreskrifter som blir aktuella vid genom-&lt;br&gt;förandet av Östersjöstrategin och som riktar sig till hamnarna utkristalli-&lt;br&gt;seras två huvudtyper. Den ena kategorin föranleds framför allt av&lt;br&gt;rekommendationen om införande av avfallshanteringsplaner i hamnar.&lt;br&gt;Den innehåller tämligen detaljerade krav på vad en avfallshanteringsplan&lt;br&gt;skall innehålla, nämligen främst beskrivningar av och information om&lt;br&gt;mottagningsanläggningama och hamnens fysiska hantering av fartygs-&lt;br&gt;genererat avfall. Den innehåller inga materiella regler om den fysiska&lt;br&gt;hanteringen av mottaget avfall. Man kan säga att reglerna är formella till&lt;br&gt;sin karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den enda rekommendation i Östersjöstrategin som tar direkt sikte på&lt;br&gt;hamnens hantering av avfall från fartyg är den som anger huvudsakliga&lt;br&gt;principer för hanteringen av fartygsgenererat avfall i land. Rekommenda-&lt;br&gt;tionen är övergripande och generell till sin natur samt syftar i stora drag&lt;br&gt;till att säkerställa att hanteringen av det fartygsgenererade avfallet inte-&lt;br&gt;greras med hamnens hantering av övrigt avfall som uppstått i hamnen,&lt;br&gt;och att det sker i enlighet med myndigheternas krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter av framför allt formell karaktär som inte innehåller mate-&lt;br&gt;riella krav på den fysiska hanteringen av fartygsgenererat avfall eller&lt;br&gt;föreskrifter som på ett naturligt sätt knyter an till hamnarnas verksamhet&lt;br&gt;att ta emot fartygsgenererat avfall bör, enligt verkens uppfattningar, ligga&lt;br&gt;under föroreningslagstiftningen. Mot bakgrund av innehållet i Östersjö-&lt;br&gt;strategin skulle det främst röra sig om föreskrifter om avfallshanterings-&lt;br&gt;planer i hamnar och formella föreskrifter riktade till hamnar, vilka syftar&lt;br&gt;till att underlätta för fartygen att lämna iland sitt avfall. Med denna lös-&lt;br&gt;ning kan kunskap om sjöfart tas till vara på ett bättre sätt samtidigt som&lt;br&gt;den nationella regleringen om den fysiska hanteringen av avfall inte&lt;br&gt;splittras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nu föreslagna förändringarna innebär att VlfL och VlfF måste änd-&lt;br&gt;ras och erforderliga bemyndiganden tas in. Några lagförslag lämnas inte i&lt;br&gt;denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsyn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är verkens uppfattning att tillsynen bör ligga på Sjöfartsverket när det&lt;br&gt;är fråga om föroreningslagstiftningen och på landmyndighetema när det&lt;br&gt;gäller renhållningslagstiftningen. Sjöfartsverket, som förutsätter att de&lt;br&gt;nödvändiga ändringarna i föroreningslagstiftningen som föranleds av&lt;br&gt;Östersjöstrategin och det kommande EG-direktivet, kommer att ha&lt;br&gt;karaktären av ramlagstiftning som verket skall fylla ut med föreskrifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förutser inte en omfattande tillsynsverksamhet; kraven på mottagnings-&lt;br&gt;anläggningar kommer att vara funktionsbaserade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt om begreppet hamn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad som sagts ovan om hamnar och det förhållandet&lt;br&gt;att Östersjöstrategin skapar skyldigheter för hamnar, bör behovet av en&lt;br&gt;legaldefinition av begreppet hamn övervägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Östersjöstrategin tar i pricnip sikte på alla hamnar, terminaler och&lt;br&gt;marinor. Vad är en hamn? Vad skiljer en hamn från en terminal eller en&lt;br&gt;marina? I vilka typer av hamnar, terminaler och marinor skall mottag-&lt;br&gt;ningsanläggningar inrättas? Vilka hamnar skall upprätta avfallshante-&lt;br&gt;ringsplaner? Gränsdragningsfrågor kommer enligt verkens bedömningar&lt;br&gt;att uppstå i det praktiska genomförandet av Östersjöstrategin. Lösning-&lt;br&gt;arna på dessa frågor kan komma att variera beroende på vilket krav som&lt;br&gt;ställs på hamnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Följande remissinstanser har avgivit yttrande över Sjöfartsverkets och&lt;br&gt;Naturvårdsverkets promemoria ”Genomförandet av Östersjöstrategin i&lt;br&gt;Sverige” (dnr NI 999/1079/RS): Ekonomistymingsverket, Kustbevak-&lt;br&gt;ningen, Länsstyrelsen i Blekinge län, Länsstyrelsen i Stockholms län,&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Västerbottens län, Riksrevisionsverket, Statskontoret,&lt;br&gt;Gotlands kommun, Karlskrona kommun, Landskrona kommun, Lysekils&lt;br&gt;kommun, Nynäshamns kommun, Skellefteå kommun, Stockholms stad,&lt;br&gt;Sundsvalls kommun, Trelleborgs kommun, Uddevalla kommun, Väster-&lt;br&gt;viks kommun, Båtbranschens riksförbund (SWEBOAT), Ragn-Sells AB,&lt;br&gt;SEKO Sjöfolk, Sjöassuradöremas Förening, Sjösportens Samarbetsdele-&lt;br&gt;gation, Stockholms Hamn AB, Svenska Förpackningsinsamlingen AB,&lt;br&gt;Svenska Kommunförbundet, Svenska Maskinbefälsförbundet/Sjöbefalen,&lt;br&gt;Svenska Renhållningsverksföreningen och Sveriges Hamnar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Cementa AB har yttrat sig för Slite Hamnkontors räkning och Göte-&lt;br&gt;borgs Hamn AB har svarat såväl för egen som för Göteborgs kommuns&lt;br&gt;del. Luleå kommun och Luleå Hamn har inkommit med ett gemensamt&lt;br&gt;yttrande. Svenska Vatten- och Avloppsverksföreningen har svarat att de&lt;br&gt;inte har några synpunkter att avge och Uddevalla Hamnterminal AB har&lt;br&gt;meddelat att de svarar genom Sveriges Hamnar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därutöver har Thomas Hellström inkommit med synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Gotlands län, Länsstyrelsen i Västra Götalands län,&lt;br&gt;Gävle kommun, Helsingborgs kommun, Norrtälje kommun, Brofjordens&lt;br&gt;båtvarv, Bullandö Marina AB, Gävle Hamn, Halmstads Hamn och&lt;br&gt;Stuveri AB, Norrköpings Hamn och Stuveri AB, Sellbergs AB, Sjöfarts-&lt;br&gt;forum, Smålandshamnar AB, Sundsvalls Hamn AB, Svenska Petroleum&lt;br&gt;Institutet, Sveriges Fartygsbefalsförening, Sveriges Redareförening,&lt;br&gt;Sveriges redareförening för mindre passagerarfartyg (SWEREF), Wall-&lt;br&gt;hamnbolagen och Återvinningsindustriema har beretts tillfälle att yttra&lt;br&gt;sig men har inte hörts av.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot&lt;br&gt;förorening från fartyg&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1980:424) om åtgärder mot&lt;br&gt;förorening från fartyg&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 2 kap. 2 §, 3 kap. 1-3 och 7 §§, 6 kap. 2 § samt rubriken till&lt;br&gt;3 kap. skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 kap. 8 §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Inom Sveriges sjöterritorium&lt;br&gt;och ekonomiska zon samt Öster-&lt;br&gt;sjöområdet utanför dessa vatten-&lt;br&gt;områden far olja inte släppas ut&lt;br&gt;från fartyg utan skall behållas&lt;br&gt;ombord eller avlämnas till&lt;br&gt;mottagningsanordningar för olja.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om andra vattenområden&lt;br&gt;meddelar regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet som regeringen utser&lt;br&gt;föreskrifter om förbud mot utsläpp&lt;br&gt;av olja.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Inom Sveriges sjöterritorium&lt;br&gt;och ekonomiska zon samt Öster-&lt;br&gt;sjöområdet utanför dessa vatten-&lt;br&gt;områden får olja inte släppas ut&lt;br&gt;från fartyg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om andra vattenområden&lt;br&gt;får regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen utser meddela&lt;br&gt;föreskrifter om förbud mot utsläpp&lt;br&gt;av olja.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. Mottagning av förorenat&lt;br&gt;barlast- och tankspolvatten från&lt;br&gt;fartyg, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. Mottagning av avfall från&lt;br&gt;fartyg&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Anordningar for mottagning och behandling av oljehaltigt barlast- eller&lt;br&gt;tankspolvatten skall finnas på de platser inom Sveriges territorium där&lt;br&gt;olja lastas eller oljetankfartyg repareras. Den som lastar ut olja eller&lt;br&gt;driver reparationsverksamhet svarar för att det finns behövliga mottag-&lt;br&gt;nings- och behandlingsanordningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen far föreskriva att&lt;br&gt;mottagnings- och behandlingsan-&lt;br&gt;ordningar for oljehaltigt barlast-&lt;br&gt;eller tankspolvatten skall finnas&lt;br&gt;även i andra fall. Regeringen före-&lt;br&gt;skriver också vem som skall svara&lt;br&gt;för anordningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen utser får före-&lt;br&gt;skriva att mottagnings- och be-&lt;br&gt;handlingsanordningar för olje-&lt;br&gt;haltigt barlast- eller tankspolvatten&lt;br&gt;skall finnas även på andra platser.&lt;br&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen omtryckt 1983:463.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse av lagens rubrik 1996:527.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1992:1143.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som regeringen utser får även Prop. 1999/2000:133&lt;br&gt;föreskriva vem som skall svara för Bilaga 3&lt;br&gt;anordningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anordningar för mottagning av&lt;br&gt;barlastvatten eller tankspolvätska&lt;br&gt;som innehåller lastrester av andra&lt;br&gt;skadliga flytande kemikalier än&lt;br&gt;olja skall finnas på de platser inom&lt;br&gt;Sveriges territorium som rege-&lt;br&gt;ringen föreskriver. Regeringen&lt;br&gt;förskriver också vem som skall&lt;br&gt;svara för anordningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om mottagning av annat avfall&lt;br&gt;från fartyg än sådant som avses i 1&lt;br&gt;och 2 §§ finns särskilda bestäm-&lt;br&gt;melser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om utformning och&lt;br&gt;drift av anordningar som avses i 1&lt;br&gt;och 2 §§ meddelas av regeringen&lt;br&gt;eller den myndighet som rege-&lt;br&gt;ringen utser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anordningar för mottagning av&lt;br&gt;barlastvatten eller tankspolvätska&lt;br&gt;som innehåller lastrester av andra&lt;br&gt;skadliga flytande kemikalier än&lt;br&gt;olja skall finnas på de platser inom&lt;br&gt;Sveriges territorium som rege-&lt;br&gt;ringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen utser föreskriver.&lt;br&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen utser får även&lt;br&gt;föreskriva vem som skall svara för&lt;br&gt;anordningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anordningar för mottagning av&lt;br&gt;annat avfall som innehåller skad-&lt;br&gt;liga ämnen än sådant barlast- och&lt;br&gt;tankspolvatten som avses i 1 och&lt;br&gt;2 §§ skall finnas på de platser som&lt;br&gt;regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen utser föreskriver.&lt;br&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen utser får även&lt;br&gt;föreskriva vem som skall svara för&lt;br&gt;anordningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som svarar för de mottag-&lt;br&gt;ningsanordningar som avses i&lt;br&gt;1-3 §§ skall se till att dessa är&lt;br&gt;placerade och utformade så att de&lt;br&gt;fartyg som använder anord-&lt;br&gt;ningarna inte orsakas onödig för-&lt;br&gt;sening. Regeringen eller den myn-&lt;br&gt;dighet som regeringen utser får&lt;br&gt;meddela närmare föreskrifter om&lt;br&gt;anordningarnas utformning och&lt;br&gt;drift.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen utser får meddela&lt;br&gt;föreskrifter om skyldighet att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. från fartyg lämna avfall som&lt;br&gt;innehåller olja eller andra skad-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;liga ämnen till en mottagnings-&lt;br&gt;anordning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. i förväg anmäla avlämning av&lt;br&gt;avfall från fartyg till en mottag-&lt;br&gt;ningsanordning, utom i de av-&lt;br&gt;seenden som anges i 6 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. vidta åtgärder i samband med&lt;br&gt;mottagandet och hanteringen av&lt;br&gt;avfall som innehåller skadliga&lt;br&gt;ämnen från fartyg samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;upprätta avfallshanterings-&lt;br&gt;planer och föreskrifter om vad&lt;br&gt;planerna skall innehålla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN03133/prop_19992000__133-3.png" style="width:22pt;height:25pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fartyg skall undergå inspektion när en tillsynsmyndighet som avses i&lt;br&gt;5 § anser att det behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inspektion av ett utländskt fartyg som befinner sig i Sveriges terri-&lt;br&gt;torialhav far vidtas endast om det föreligger klara skäl att anta att ett för-&lt;br&gt;bjudet utsläpp skett från fartyget i territorialhavet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om utsläpp har skett från ett fartyg i Sveriges ekonomiska zon, gäller i&lt;br&gt;fråga om rätt att företa inspektion vad som föreskrivs i 2 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid inspektion skall kontrolleras&lt;br&gt;att fartyget och dess utrustning är i&lt;br&gt;det skick och att driftsförhållan-&lt;br&gt;dena är sådana som behövs för att&lt;br&gt;förebygga förorening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid inspektion skall kontrolleras&lt;br&gt;att fartyget och dess utrustning är i&lt;br&gt;det skick och att driftsförhållan-&lt;br&gt;dena är sådana som behövs för att&lt;br&gt;förebygga förorening. Inspektio-&lt;br&gt;nen får även avse kontroll av&lt;br&gt;efterlevnaden av sådana bestäm-&lt;br&gt;melser som har meddelats med&lt;br&gt;stöd av 3 kap. 8 § 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1996:527.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådets yttrande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2000-05-17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: &amp;nbsp;&amp;nbsp;f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Leif Thorsson, regeringsrådet Rune Lavin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 11 maj 2000 (Näringsdepartementet) har&lt;br&gt;regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om&lt;br&gt;ändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn&lt;br&gt;Monica Ericsson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Näringsdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 maj 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-&lt;br&gt;Wallén, Freivalds, Thalén, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow,&lt;br&gt;Östros, Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson, Lejon, Lövdén,&lt;br&gt;Ringholm&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Rosengren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1999/2000:133 Genomförande av&lt;br&gt;Östersjöstrategin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:133&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Rättsdatablad&lt;/h2&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Författningsrubrik&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser som &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Celexnummer för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inför, ändrar, upp- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;bakomliggande EG-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;häver eller upprepar &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett normgivnings-&lt;br&gt;bemyndigande&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lag (1980:424) om&lt;br&gt;åtgärder mot förorening&lt;br&gt;från fartyg&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 kap.2 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. 1-3 och 7-8 §§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Eländers Gotab 60201, Stockholm 2000&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>2000/01:TU5</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>2000-05-29 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>2000-05-30 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>2000-05-31 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>2000-06-29 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Näringsdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 10:20:55</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GN03133</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:20:08</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Trafikutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 10:20:55</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>2000/01:TU5</uppgift>
<ref_dok_id>GO01TU5</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>2000/01</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>TU5</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Genomförande av Östersjöstrategin</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:133&lt;br/&gt;
Genomförande av östersjöstrategin</uppgift>
<ref_dok_id>GN02T32</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>T32</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:133 Genomförande av Östersjöstrategin</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:133&lt;br/&gt;
Genomförande av östersjöstrategin</uppgift>
<ref_dok_id>GN02T33</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>T33</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:133 Genomförande av Östersjöstrategin</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Per-Richard Molén  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:133&lt;br/&gt;
Genomförande av östersjöstrategin</uppgift>
<ref_dok_id>GN02T32</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>T32</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:133 Genomförande av Östersjöstrategin</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Per-Richard Molén  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Sven Bergström  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:133&lt;br/&gt;
Genomförande av östersjöstrategin</uppgift>
<ref_dok_id>GN02T33</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>T33</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:133 Genomförande av Östersjöstrategin</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Sven Bergström  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>