<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2360711</hangar_id>
 <dok_id>GN03111</dok_id>
 <rm>1999/2000</rm>
 <beteckning>111</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1999/2000:111</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Socialdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>111</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>2000-04-27 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:06:09</systemdatum>
 <publicerad>2000-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Indirekt tobaksreklam m.m.</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GN03111/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GN03111</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GN03111</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1999/2000:111&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Indirekt tobaksreklam m.m.&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN03111/prop_19992000__111-1.png" style="width:37pt;height:21pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1999/2000:111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 27 april 2000&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lars Engqvist&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Socialdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås ändringar i tobakslagen (1993:581). Dessa lag-&lt;br&gt;ändringar genomför Europaparlamentets och rådets direktiv 98/43/EG av&lt;br&gt;den 6 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och författ-&lt;br&gt;ningar om reklam för och sponsring till förmån för tobaksvaror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna innebär att all marknadsföring av tobaksvaror för-&lt;br&gt;bjuds, förutom saluhållande, marknadsföring på eller vid säljställen, för-&lt;br&gt;packningsreklam, meddelanden inom tobaksbranschen samt tredjelands-&lt;br&gt;publikationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det blir också förbjudet att marknadsföra andra varor än tobaksvaror&lt;br&gt;och tjänster under samma namn eller kännetecken som används för to-&lt;br&gt;baksvaror. Saluhållande och marknadsföring på eller vid säljställen är&lt;br&gt;dock tillåtet under förutsättning att namn och kännetecken för varan eller&lt;br&gt;tjänsten framträder i en form som tydligt skiljer sig från kännetecknet för&lt;br&gt;tobaksvaran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från och med den 30 juli 2001 far inga nya tobaksvaror släppas ut eller&lt;br&gt;tillhandahållas på marknaden om de använder namn eller kännetecken för&lt;br&gt;andra varor eller tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det blir även förbjudet att sponsra verksamheter eller evenemang om&lt;br&gt;syftet eller verkan med sponsringen är att främja avsättningen av en&lt;br&gt;tobaksvara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna skall inte tillämpas i den utsträckning det skulle strida&lt;br&gt;mot bestämmelserna om tryck- och yttrandefrihet i tryckfrihetsförord-&lt;br&gt;ningen eller yttrandefrihetsgrundlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringarna föreslås träda i kraft den 30 juli 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 111&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut..................................................................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext...............................................................................................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i tobakslagen (1993:581).........5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1995:450)...........................................................................8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning...............................................................9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Tobak som hälsoproblem.................................................................10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rökning.............................................................................10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Snusning............................................................................11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Nikotin och nikotinberoende.............................................12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Nuvarande insatser för minskat tobaksbruk......................12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Nationella folkhälsokommittén.........................................13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmän bakgrund.............................................................................14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Regler om tobaksreklam i Sverige....................................14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Närmare om reklamförbudet i tobakslagen.......................16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Begreppet indirekt tobaksreklam......................................20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;EG-direktivet.....................................................................23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Genomförande av EG-direktiv 98/43/EG........................................24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;EG-direktivet i förhållande till regeringsformen och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska konventionen (d. 4 nov.1950) om skydd&lt;br&gt;för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande&lt;br&gt;friheterna (Europakonventionen)......................................24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;EG-direktivet i förhållande till tryckfrihetsförordningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och yttrandefrihetsgrundlagen...........................................27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;EG-direktivet i förhållande till varumärkesrätten.............30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utformningen av de nya bestämmelserna.........................33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den materiella regleringen..............................................................34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Reklam för tobaksvaror.....................................................34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Indirekt reklam för tobaksvaror m.m................................36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sponsring...........................................................................40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sanktioner.........................................................................41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kostnadseffekter..............................................................................43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ikraftträdande...................................................................................43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 &amp;nbsp;Författningskommentar....................................................................44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i tobakslagen (1993:581) ....44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i marknadsföringslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1995:450).........................................................................45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Europaparlamentets och rådets direktiv 98/43/EG...........46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sammanfattning av Folkhälsoinstitutets&amp;nbsp;nationella&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;handlingsplan mot tobak samt lagförslag..........................51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag.............................................62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådets yttrande.............................................................66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 april 2000..........73 &amp;nbsp;Prop. 1999/2000:111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsdatablad............................................................................................74&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i tobakslagen (1993:581),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i marknadsföringslagen (1995:450).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:111&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till lag om ändring i tobakslagen (1993:581)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; i fråga om tobakslagen (1993:581 )&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 14 och 15 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas fem nya paragrafer, 14 a-e §§, av&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 S&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En näringsidkare som mark-&lt;br&gt;nadsför tobaksvaror till konsu-&lt;br&gt;menter får inte använda kommer-&lt;br&gt;siella annonser i periodiska skrif-&lt;br&gt;ter eller i andra jämförbara skrif-&lt;br&gt;ter på vilka tryckfrihetsförord-&lt;br&gt;ningen är tillämplig. Inte heller får&lt;br&gt;vid sådan marknadsföring använ-&lt;br&gt;das kommersiella annonser i ljud-&lt;br&gt;radio- eller TV-program. Detta&lt;br&gt;gäller även sådana TV-sändningar&lt;br&gt;över satellit som omfattas av ra-&lt;br&gt;dio- och TV-lagen (1996:844).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid marknadsföring av tobaks-&lt;br&gt;varor till konsumenter på något&lt;br&gt;annat sätt än som avses i första&lt;br&gt;stycket skall en näringsidkare&lt;br&gt;iaktta särskild måttfullhet. I syn-&lt;br&gt;nerhet gäller att reklam eller an-&lt;br&gt;nan marknadsföring inte får vara&lt;br&gt;påträngande, uppsökande eller&lt;br&gt;uppmana till bruk av tobak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om marknads-&lt;br&gt;föring i denna lag tillämpas inte i&lt;br&gt;den utsträckning det skulle strida&lt;br&gt;mot bestämmelserna om tryck- och&lt;br&gt;yttrandefrihet i tryckfrihetsförord-&lt;br&gt;ningen eller yttrandefrihetsgrund-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföring av tobaksvaror&lt;br&gt;till konsumenter är förbjuden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet i första stycket om-&lt;br&gt;fattar inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. saluhållande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förpackningsreklam,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. marknadsföring på eller vid&lt;br&gt;säljställen för tobaksvaror, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. försäljning av publikationer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 98/43/EG av den 6 juli 1998 om tillnärmning&lt;br&gt;av medlemsstaternas lagar och andra författningar om reklam för och sponsring till förmån&lt;br&gt;för tobaksvaror (EGT L 213, 30.7.98, s. 9, Celex 398L0043).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1996:941.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1996:941.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som innehåller reklam för tobaks- Prop. 1999/2000:111&lt;br&gt;varor, är utgivna och tryckta i ett&lt;br&gt;land som inte är medlem i Euro-&lt;br&gt;peiska unionen och inte främst är&lt;br&gt;avsedda för den gemensamma&lt;br&gt;marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföring som avses i&lt;br&gt;andra stycket 2 och 3 skall ske&lt;br&gt;med återhållsamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14b§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Namn, varumärken, symboler&lt;br&gt;eller andra utmärkande känne-&lt;br&gt;tecken for tobaksvaror får inte&lt;br&gt;användas vid marknadsföring av&lt;br&gt;andra varor än tobaksvaror eller&lt;br&gt;av tjänster till konsumenter om&lt;br&gt;syftet, eller den direkta eller indi-&lt;br&gt;rekta verkan med marknadsfö-&lt;br&gt;ringen, är att främja avsättningen&lt;br&gt;av en tobaksvara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet i första stycket om-&lt;br&gt;fattar inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. saluhållande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. marknadsföring på eller vid&lt;br&gt;säljställen, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. försäljning av publikationer&lt;br&gt;som innehåller reklam för varorna&lt;br&gt;eller tjänsterna, är utgivna och&lt;br&gt;tryckta i ett land som inte är med-&lt;br&gt;lem i Europeiska unionen och inte&lt;br&gt;främst är avsedda för den gemen-&lt;br&gt;samma marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföring enligt andra&lt;br&gt;stycket 1 och 2 är tillåten endast&lt;br&gt;om namn, varumärken, symboler&lt;br&gt;eller andra utmärkande känne-&lt;br&gt;tecken för varan eller tjänsten&lt;br&gt;framträder i en form som tydligt&lt;br&gt;skiljer sig från utseendet på to-&lt;br&gt;baksvarans kännetecken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 c §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföring på eller vid ett&lt;br&gt;säljställe får inte innebära gratis&lt;br&gt;utdelning vars syfte eller direkta&lt;br&gt;eller indirekta verkan är att främja&lt;br&gt;avsättningen av en tobaksvara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14d§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tobaksvara får inte bära&lt;br&gt;någon annan varas eller tjänsts&lt;br&gt;namn, varumärke, symbol eller&lt;br&gt;annat utmärkande kännetecken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet i första stycket om-&lt;br&gt;fattar inte tobaksvaror som redan&lt;br&gt;har saluförts under detta namn,&lt;br&gt;varumärke, symbol eller annat&lt;br&gt;utmärkande kännetecken före den&lt;br&gt;30 juli 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 e §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bidrag till en verksamhet eller&lt;br&gt;ett evenemang (sponsring) får inte&lt;br&gt;förekomma om syftet, eller den&lt;br&gt;direkta eller indirekta verkan, med&lt;br&gt;sponsringen är att främja avsätt-&lt;br&gt;ningen av en tobaksvara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En marknadsföringsåtgärd som&lt;br&gt;strider mot 14 § skall vid tillämp-&lt;br&gt;ningen av 4, 14 och 19 §§ mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen (1995:450) anses&lt;br&gt;vara otillbörlig mot konsumenter.&lt;br&gt;En marknadsföringsåtgärd som&lt;br&gt;strider mot 14 § första stycket&lt;br&gt;andra och tredje meningen kan&lt;br&gt;medföra marknadsstömingsavgift&lt;br&gt;enligt bestämmelserna i 22-28 §§&lt;br&gt;marknadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En marknadsföringsåtgärd som&lt;br&gt;strider mot 14-14 e §§ skall vid&lt;br&gt;tillämpningen av 4, 14 och 19 §§&lt;br&gt;marknadsföringslagen (1995:450)&lt;br&gt;anses vara otillbörlig mot konsu-&lt;br&gt;menter. En marknadsföringsåtgärd&lt;br&gt;som sker genom en kommersiell&lt;br&gt;annons i ljudradio- eller TV-pro-&lt;br&gt;gram eller i TV-sändning över sa-&lt;br&gt;tellit som omfattas av radio- och&lt;br&gt;TV-lagen (1996:844) kan medföra&lt;br&gt;marknadsstömingsavgift enligt be-&lt;br&gt;stämmelserna i 22-28 §§ mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 30 juli 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1996:941.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1995:450)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 22 § marknadsföringslagen (1995:450) skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En näringsidkare får åläggas att betala en särskild avgift (marknads-&lt;br&gt;störningsavgift), om näringsidkaren eller någon som handlar på närings-&lt;br&gt;idkarens vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot någon av&lt;br&gt;bestämmelserna i 5-13 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller om en närings-&lt;br&gt;idkare eller någon som handlar på&lt;br&gt;dennes vägnar uppsåtligen eller av&lt;br&gt;oaktsamhet bryter mot någon av&lt;br&gt;bestämmelserna i 14 § första&lt;br&gt;stycket andra och tredje meningen&lt;br&gt;tobakslagen (1993:581), &amp;nbsp;4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § alkohollagen (1994:1738)&lt;br&gt;eller 7 kap. 3, 4 eller 10 § radio-&lt;br&gt;och TV-lagen (1996:844).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller om en närings-&lt;br&gt;idkare eller någon som handlar på&lt;br&gt;dennes vägnar uppsåtligen eller av&lt;br&gt;oaktsamhet bryter mot någon av&lt;br&gt;bestämmelserna i 4 kap. 10 § alko-&lt;br&gt;hollagen (1994:1738), 7 kap. 3, 4&lt;br&gt;eller 10 § radio- och TV-lagen&lt;br&gt;(1996:844) eller mot bestämmel-&lt;br&gt;serna om marknadsföring i tobaks-&lt;br&gt;lagen (1993:581) i de fall mark-&lt;br&gt;nadsföringen sker genom kommer-&lt;br&gt;siell annons i ljudradio- eller TV-&lt;br&gt;program eller i TV-sändning över&lt;br&gt;satellit som omfattas av radio- och&lt;br&gt;TV-lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i första och andra stycket gäller också en näringsidkare&lt;br&gt;som uppsåtligen eller av oaktsamhet har bidragit till överträdelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiften tillfaller staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 30 juli 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lydelse enligt prop. 1999/2000:55.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I samband med behandlingen av propositionen Vissa ändringar i tobaks-&lt;br&gt;lagen (1993:581), (prop. 1993/94:98), gav riksdagen till känna att frågan&lt;br&gt;om förtäckt tobaksreklam skyndsamt måste utredas (bet. 1993/94:SoU17,&lt;br&gt;rskr. 1993/94:149).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 1 september 1994 gav regeringen en särskild utredare i uppdrag att&lt;br&gt;utreda frågan om förbud mot indirekt tobaksreklam och möjligheterna att&lt;br&gt;införa ett sådant förbud (dir. 1994:88). I november 1995 överlämnade&lt;br&gt;den särskilde utredaren sitt betänkande Indirekt tobaksreklam (SOU&lt;br&gt;1995:114).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen fann vid den fortsatta beredningen att det var lämpligt att&lt;br&gt;avvakta med en nationell reglering. Detta bl.a. mot bakgrund av att ett&lt;br&gt;slutligt ställningstagande i anledning av ett förslag till EG-direktiv om ett&lt;br&gt;generellt förbud mot reklam för tobaksvaror borde inväntas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till EG-direktiv har, inför ministerrådsmötet den 4 december&lt;br&gt;1997, den 28 november och 2 december 1997 varit föremål för samråd i&lt;br&gt;riksdagens EU-nämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 6 juli 1998 antog Europaparlamentet och rådet direktivet&lt;br&gt;98/43/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författ-&lt;br&gt;ningar om reklam för och sponsring till förmån för tobaksvaror, bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade i regleringsbrevet till Folkhälsoinstitutet för&lt;br&gt;år 1998 att uppdra åt institutet att utarbeta ett särskilt handlingsprogram&lt;br&gt;för att minska bruket av tobak. Den 20 januari 1999 överlämnade Folk-&lt;br&gt;hälsoinstitutet Underlag till nationell handlingsplan mot tobak (dnr&lt;br&gt;S1999/332/HS). I handlingsplanen lämnade Folkhälsoinstitutet bl.a. för-&lt;br&gt;slag till genomförande av EG-direktivet. En sammanfattning av hand-&lt;br&gt;lingsplanen jämte lagförslag finns i bilaga 2. Handlingsplanen har re-&lt;br&gt;missbehandlats. Remissvaren, liksom en sammanställning över dessa,&lt;br&gt;finns tillgängliga i Socialdepartementet (dnr S1999/332/HS).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen tar i detta ärende endast upp frågan om genomförande av&lt;br&gt;EG-direktivet. Övriga förslag från Folkhälsoinstitutet kräver enligt rege-&lt;br&gt;ringens mening ytterligare överväganden. Regeringen har därför den&lt;br&gt;30 september 1999 överlämnat resterande del av handlingsplanen jämte&lt;br&gt;remissvar till Nationella folkhälsokommittén (S 1995:14).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 27 januari 2000 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över de lagförslag som finns i bilaga 3. Lagrådets yttrande finns i&lt;br&gt;bilaga 4. Lagrådets synpunkter på förslagen behandlas i samband med att&lt;br&gt;sakfrågorna diskuteras i den allmänna motiveringen eller i anslutning till&lt;br&gt;att enskilda bestämmelser kommenteras i författningskommentaren.&lt;br&gt;Därutöver har redaktionella ändringar gjorts i förhållande till den till&lt;br&gt;Lagrådet remitterade texten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:111&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Tobak som hälsoproblem&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1999/2000:111&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rökning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Ökad risk för att dö i förtid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rökningen är i dag den största enskilda orsaken till för tidiga dödsfall.&lt;br&gt;Detta gäller såväl i Sverige som i hela den industrialiserade delen av&lt;br&gt;världen. Världshälsoorganisationen, WHO, beräknar att rökningen glo-&lt;br&gt;balt sett orsakar mer än 3,5 miljoner för tidiga dödsfall per år, varav&lt;br&gt;ungefar 2 miljoner i den industrialiserade delen av världen. Om nuva-&lt;br&gt;rande trender består, kommer antalet att om 25-30 år ha ökat till 10 mil-&lt;br&gt;joner dödsfall per år, varav 7 miljoner i tredje världen. I Sverige beräknas&lt;br&gt;för närvarande omkring 8 000 personer årligen avlida i förtid till följd av&lt;br&gt;sitt tobaksbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tobaken har negativ effekt på i stort sett alla organ. Sambandet mellan&lt;br&gt;rökning och ohälsa har sedan början av 1960-talet dokumenterats i ett&lt;br&gt;mycket stort antal vetenskapliga rapporter över hela världen. Över 60 000&lt;br&gt;vetenskapliga undersökningar har publicerats om rökningens hälsorisker.&lt;br&gt;Vetenskapen står här på säker grund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hjärt-kärlsjukdomar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Cigarettrökning är en av de viktigaste orsakerna till hjärt-kärlsjukdomar&lt;br&gt;bland såväl män som kvinnor. Cigarettrökningen påskyndar åderförkalk-&lt;br&gt;ningsprocessen i kroppens ådror vilket gör att skador kan påvisas i alla&lt;br&gt;organ och inte bara i hjärtat, hjärnan eller benens stora ådror. Skade-&lt;br&gt;effekten är proportionell mot mängden rökt tobak. Den individuella ris-&lt;br&gt;ken är mycket hög bland personer som röker mer än 20 cigaretter per&lt;br&gt;dag, men det största antalet dödsfall återfinns i de grupper som röker re-&lt;br&gt;lativt måttligt. Det beror på att måttlighetsrökama är betydligt fler än&lt;br&gt;storrökama. Risken för hjärtinfarkt bland kvinnor som använder p-piller&lt;br&gt;och är storrökare är flera gånger högre än hos icke-rökare. Redan rökning&lt;br&gt;av 1-5 cigaretter per dag fördubblar risken för hjärtinfarkt hos dessa&lt;br&gt;kvinnor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Luftvägs- och lungsjukdomar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta rökare far någon form av besvär i luftvägarna. En vanlig sjuk-&lt;br&gt;dom är den kroniska luftrörskatarren med hosta och slembildning som&lt;br&gt;följd. Minst var femte rökare drabbas dock av en allvarligare form som&lt;br&gt;benämns kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) med långsamt tillta-&lt;br&gt;gande andfaddhet på grund av sammandragning av luftrören och för-&lt;br&gt;störing av lungvävnaden (emfysem) som följd. En nyligen publicerad&lt;br&gt;svensk medicinsk studie tyder på att KOL drabbar varannan rökare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Cancer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan för mer än trettio år sedan slog bl.a. WHO fast att cigarettrökning&lt;br&gt;är en av orsakerna till lungcancer. Lungcancer är i dag den vanligaste&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;orsaken till cancerdödsfall i världen. Dess omfattning ökar internationellt&lt;br&gt;eftersom antalet människor som röker också ökar. Lungcancer är i flera&lt;br&gt;industrialiserade länder på väg att passera bröstcancer som den vanligaste&lt;br&gt;dödsorsaken på grund av cancer bland kvinnor. I befolkningar där det är&lt;br&gt;vanligt med rökning svarar den för 80-90 procent av alla sjukdomsfall i&lt;br&gt;lungcancer. Tobaksrökning samverkar också med cancerframkallande&lt;br&gt;ämnen som asbest och radon och förstärker effekterna av dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tobaksrökning är vidare en viktig orsak till cancer i läpp, munhåla,&lt;br&gt;svalg, struphuvud, matstrupe, magsäck, bukspottskörtel, njurbäcken,&lt;br&gt;urinblåsa och penis samt en riskfaktor för livmoderhalscancer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra ohälsoeffekter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tandlossning, rynkig hud, vissa former av syn- och hörselnedsättning,&lt;br&gt;ryggbesvär och impotens är exempel på tillstånd som kan uppkomma på&lt;br&gt;grund av de ovan nämnda effekterna på blodkärlen. Av samma anledning&lt;br&gt;försämras näringstillförseln till fostret genom moderkakan. Risken för&lt;br&gt;ofruktsamhet, missfall och plötslig spädbamsdöd är förhöjd. Nyare stu-&lt;br&gt;dier tyder på att modems rökning under graviditet påverkar utvecklingen&lt;br&gt;av allergi och senare kärlsjukdom hos barnet. Rökande kvinnor kommer&lt;br&gt;in i klimakteriet ett till två år tidigare än kvinnor som inte röker. De löper&lt;br&gt;också en större risk att drabbas av benskörhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Passiv rökning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom det mesta av cigarettröken inte går till rökaren själv utan till&lt;br&gt;omgivningen, är det inte överraskande att finna samma sorters ohälso-&lt;br&gt;effekter hos dem som exponeras för den s.k. miljötobaksröken som hos&lt;br&gt;rökaren själv. Avgörande riskfaktorer är koncentrationen av rök i luften&lt;br&gt;och exponeringens längd. Flera studier har visat att icke-rökare som&lt;br&gt;sammanbor med rökare löper en förhöjd risk (20-25 procent) att insjukna&lt;br&gt;i någon hjärt-kärlsjukdom eller lungcancer. En beräkning på grundval av&lt;br&gt;amerikanska forskningsrön tyder på att antalet personer som dör till följd&lt;br&gt;av passiv rökning i Sverige vatje år torde ligga mellan 600 och 800.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns ett tydligt samband mellan överkänslighetsbesvär och rök-&lt;br&gt;ning, liksom mellan rökning och utveckling av allergi. Föräldrars rökning&lt;br&gt;anses orsaka åtminstone vart fjärde fall av astma hos barn. Barn till rö-&lt;br&gt;kare har också oftare inflammation i mellanörat än barn till rökfria för-&lt;br&gt;äldrar.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Snusning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Snusandet i Sverige minskade fram till slutet av 1960-talet och förekom&lt;br&gt;då mest hos äldre män. Sedan början av 1970-talet har snusningen ökat&lt;br&gt;kraftigt. Åren 1996/97 snusade 20 procent av de vuxna männen dagligen.&lt;br&gt;I åldersgruppen 25-34 år var siffran omkring 30 procent. Endast ett par&lt;br&gt;procent av kvinnorna snusar men bruket tycks öka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämfört med rökare exponeras vanesnusaren för betydligt större halter&lt;br&gt;av nikotin och under längre tid, i genomsnitt mer än 12 timmar per dygn.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom en beroendeskapande verkan (se nedan) har nikotin en mångfald&lt;br&gt;effekter t.ex. på hjärt-kärlsystemet, mag-tarmkanalen och ämnesomsätt-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den uttalade nikotinexponeringen under stor del av dygnet utgör en&lt;br&gt;stressfaktor på snusarens hjärta och blodkärl med ökad hjärtfrekvens och&lt;br&gt;förhöjt blodtryck som följd. Studier av risken hos svenska snusare att&lt;br&gt;utveckla och dö i hjärt-kärlsjukdomar har lämnat motstridiga resultat och&lt;br&gt;mer forskning är önskvärd. Studier behövs också för att avgöra allvars-&lt;br&gt;graden i rapporter om rubbningar i hj ärtrytm och försämring av kärl-&lt;br&gt;kramp hos snusare med redan etablerad hjärt-kärlsjukdom. Någon ökad&lt;br&gt;benägenhet för åderförkalkning som hos rökare har inte påvisats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Snusets effekter på fett- och kolhydratomsättningen behöver också stu-&lt;br&gt;deras, liksom effekter under graviditet och amning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Snus innehåller bl.a. nitrosaminer som är cancerframkallande. Experi-&lt;br&gt;mentella studier har visat att snus kan framkalla cancer hos försöksdjur.&lt;br&gt;Epidemiologiska studier utförda i Sverige och Nordamerika har tidigare&lt;br&gt;visat att snusande ökar risken för munhålecancer. Senare motsvarande&lt;br&gt;svenska studier har dock inte kunnat påvisa en ökad risk för munhålecan-&lt;br&gt;cer hos snusare. Det är ännu otillräckligt utrett om cancerförekomsten på&lt;br&gt;andra ställen än i munhålan har ökat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det svenska snusets långsiktiga hälsoeffekter är således ofullständigt&lt;br&gt;utforskade. Det är mot denna bakgrund väsentligt att konstatera att det&lt;br&gt;ännu finns många skäl till försiktighet i inställningen till snusning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Snusberoende ökar risken för framtida övergång till cigarettrökning&lt;br&gt;och biandbruket ser ut att öka. En tredjedel av dagligsnusama år 1997 var&lt;br&gt;också rökare. Den större och långvarigare nikotinexponeringen vid snus-&lt;br&gt;ning tycks medföra ett starkare beroende hos snusare än hos rökare.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Nikotin och nikotinberoende&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Nikotinet är enligt WHO:s kriterier en beroendeframkallande drog och&lt;br&gt;har en hög beroendeframkallande potential (jämförbar med kokain). De&lt;br&gt;farmakologiska effekterna av nikotinet i tobaken är helt avgörande för&lt;br&gt;både drivkraften att fortsätta använda tobak och för svårigheterna att&lt;br&gt;sluta. En mycket stor del av dem som regelbundet använder tobak, är&lt;br&gt;också nikotinberoende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beroendet sätter delvis individens egen vilja ur spel och gör det omöj-&lt;br&gt;ligt att betrakta tobaksbruket som enbart en fråga om ”fritt personligt&lt;br&gt;val”. Den snabba tillvänjningen gör det också extra angeläget att för-&lt;br&gt;hindra att barn och ungdomar börjar använda tobak och fastnar i ett ni-&lt;br&gt;kotinberoende innan de ännu fullt ut kan bedöma hälsoriskernas storlek&lt;br&gt;och de framtida svårigheterna att sluta med tobak.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Nuvarande insatser för minskat tobaksbruk&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Det svenska arbetet mot tobaken kan sägas ha tagit sin början år 1963, då&lt;br&gt;staten för första gången anslog särskilda medel för information om toba-&lt;br&gt;kens skadeverkningar. En nationell tobakspolitik har därefter utvecklats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tobaksrökning är den största enskilda folkhälsorisken och ett av de&lt;br&gt;allvarligaste hälsoproblemen som ökar globalt. I Sverige är tobak en prio-&lt;br&gt;riterad folkhälsofråga och den svenska regeringen arbetar aktivt med att&lt;br&gt;minska bruket av tobak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det svenska arbetet mot tobak kan sägas vila på fyra grundpelare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- information och utbildning om tobakens skadeverkningar som är ett&lt;br&gt;självklart inslag i många verksamheter, t.ex. inom skolväsendet och&lt;br&gt;hälso- och sjukvården,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- rökavvänjning och rökslutarhjälp som främst ges genom hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdens försorg men också genom tillgång till information och lä-&lt;br&gt;kemedel för rökavvänjning på apoteken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- opinionsbildning till stöd för en aktiv tobakspolitik, t.ex. för rökfria&lt;br&gt;miljöer, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- lagstiftning om rökfria miljöer, reklamförbud, åldersgräns för tobaks-&lt;br&gt;inköp m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På 1970-talet infördes långtgående restriktioner för tobaksreklamen&lt;br&gt;och obligatoriska varningstexter på tobaksförpackningar. Under 1980-&lt;br&gt;talet gjordes allt fler offentliga miljöer rökfria. År 1983 publicerade&lt;br&gt;Arbetarskyddsstyrelsen och Socialstyrelsen gemensamt allmänna råd om&lt;br&gt;rökfri miljö i gemensamhetslokaler. År 1988 blev Västernorrland det&lt;br&gt;första rökfria landstinget. Under 1990-talet etablerades en allsidig tobaks-&lt;br&gt;politik bl.a. genom införandet år 1993 av tobakslagen (1993:581). Lagen&lt;br&gt;har därefter skärpts vid flera tillfällen. I dag deltar en rad myndigheter&lt;br&gt;och organisationer i arbetet för minskat tobaksbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare år har en rad initiativ tagits t.ex. i syfte att öka uppmärk-&lt;br&gt;samheten kring den ökade förekomsten av rökning bland kvinnor. Stati-&lt;br&gt;stik visar att rökning bland gravida och småbarnsföräldrar har minskat&lt;br&gt;under senare år i Sverige efter att de tobakspreventiva insatserna intensi-&lt;br&gt;fierats på mödravårds- och barnavårdscentraler i landet. Vi vet att infor-&lt;br&gt;mationsaktiviteter som riktas till gravida kvinnor kan leda till betydande&lt;br&gt;hälsovinster för nyfödda och spädbarn. Att motverka tobakens tillgäng-&lt;br&gt;lighet för de unga är en annan viktig del för att förhindra tobakens skade-&lt;br&gt;verkningar. Regeringen anser att det är viktigt att åstadkomma långsik-&lt;br&gt;tiga insatser för att förebygga att ungdomar börjar använda nikotinhaltiga&lt;br&gt;produkter. Därför infördes år 1997 i 12 § tobakslagen en bestämmelse om&lt;br&gt;att tobaksvaror inte far säljas eller på annat sätt lämnas ut i näringsverk-&lt;br&gt;samhet till den som inte har fyllt 18 år.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.5 Nationella folkhälsokommittén&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Nationella folkhälsokommittén (S 1995:14) har regeringens uppdrag att&lt;br&gt;utarbeta nationella mål och strategier för hälsoutvecklingen i Sverige.&lt;br&gt;Kommittén har i delbetänkandet Hälsa på lika villkor - andra steget mot&lt;br&gt;nationella folkhälsomål (SOU 1999:137) lyft fram det tobaksförebyg-&lt;br&gt;gande arbetet som en central del i en framtida nationell folkhälsostrategi.&lt;br&gt;Kommittén beräknas avlämna sitt slutbetänkande - innefattande förslag&lt;br&gt;om nationella mål och strategier - under hösten 2000. Regeringen avser&lt;br&gt;att på basis av kommitténs förslag senare återkomma med bedömningar&lt;br&gt;när det gäller en allsidig och samordnad insats mot tobak. I det samman-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hanget kan det också bli aktuellt att göra bedömningar eller lämna forslag Prop. 1999/2000:111&lt;br&gt;som rör den marknadsföring som inte omfattas av direktivets bestämmel-&lt;br&gt;ser och därför inte heller täcks av förslagen i denna proposition. Som&lt;br&gt;framgått har regeringen även överlämnat Folkhälsoinstitutets Underlag&lt;br&gt;till nationell handlingsplan mot tobak till kommittén för ytterligare över-&lt;br&gt;väganden. Som tidigare beskrivits behandlas således i detta ärende endast&lt;br&gt;frågan om genomförande av EG-direktivet 98/43/EG av den 6 juli 1998&lt;br&gt;om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om&lt;br&gt;reklam för och sponsring till förmån för tobaksvaror.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmän bakgrund&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Regler om tobaksreklam i Sverige&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Lagregler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tobakslagen (1993:581) trädde i kraft den 1 juli 1993 och ersatte bl.a.&lt;br&gt;den då gällande lagen (1978:764) med vissa bestämmelser om mark-&lt;br&gt;nadsföring av tobaksvaror, den s.k. tobaksreklamlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler om tobaksreklam och andra marknadsföringsåtgärder beträf-&lt;br&gt;fande tobaksvaror finns sedan den 1 januari 1997 i 14 och 15 §§ tobaks-&lt;br&gt;lagen (lagen omtryckt i SFS 1996:941).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 14 § första stycket tobakslagen finns ett förbud för näringsidkare som&lt;br&gt;marknadsför tobaksvaror till konsumenter att använda kommersiella an-&lt;br&gt;nonser i periodiska skrifter eller i andra därmed jämförbara skrifter på&lt;br&gt;vilka tryckfrihetsförordningen (TF) är tillämplig. Förbudet omfattar&lt;br&gt;också kommersiella annonser i ljudradio- eller TV-program och sådana&lt;br&gt;TV-sändningar över satellit som omfattas av radio- och TV-lagen&lt;br&gt;(1996:844).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 14 § andra stycket tobakslagen skall en näringsidkare vid mark-&lt;br&gt;nadsföring av tobaksvaror till konsumenter på något annat sätt än som&lt;br&gt;avses i första stycket iaktta särskild måttfullhet. I synnerhet gäller, enligt&lt;br&gt;bestämmelsen, att reklam eller annan marknadsföring inte får vara på-&lt;br&gt;trängande, uppsökande eller uppmana till bruk av tobak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 15 § tobakslagen har det gjorts en koppling till det marknadsrättsliga&lt;br&gt;påföljdssystemet. En marknadsföringsåtgärd som strider mot 14 §, skall&lt;br&gt;vid tillämpningen av 4, 14 och 19 §§ marknadsföringslagen (1995:450),&lt;br&gt;anses vara otillbörlig mot konsumenter. Detta innebär att en näringsid-&lt;br&gt;kare vars marknadsföring strider mot bestämmelserna i tobakslagen kan&lt;br&gt;förbjudas att fortsätta med den marknadsföringen eller att vidta någon&lt;br&gt;annan liknande åtgärd. Förbud kan meddelas också anställda hos nä-&lt;br&gt;ringsidkaren och andra som handlar på näringsidkarens vägnar samt var&lt;br&gt;och en i övrigt som väsentligt har bidragit till marknadsföringen. Ett&lt;br&gt;förbud skall normalt förenas med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En överträdelse av förbudet mot att marknadsföra tobaksvaror i kom-&lt;br&gt;mersiella annonser i ljudradio- eller TV-program kan också medföra&lt;br&gt;marknadsstömingsavgift enligt bestämmelserna i 22-28 §§ marknads-&lt;br&gt;föringslagen (se 15 § andra meningen tobakslagen). Marknadsstömings-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avgift far dock inte åläggas någon for en överträdelse av ett forbud som&lt;br&gt;har meddelats vid vite enligt bestämmelserna i marknadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet i 14 § tobakslagen för näringsidkare att marknadsföra tobaks-&lt;br&gt;varor i kommersiella annonser i tryck föregicks av att det år 1974 inför-&lt;br&gt;des stöd för en sådan reglering i 1 kap. 9 § 1 TF. Enligt den bestämmel-&lt;br&gt;sen gäller, utan hinder av TF, vad i lag är stadgat om förbud mot kom-&lt;br&gt;mersiell annons i den mån annonsen används vid marknadsföring av&lt;br&gt;alkoholhaltiga drycker eller tobaksvaror. Ett motsvarande undantag finns&lt;br&gt;intaget i yttrandeffihetsgrundlagen (YGL). Enligt 1 kap. 12 § första&lt;br&gt;stycket YGL gäller vad som sägs i TF om att föreskrifter i lag far med-&lt;br&gt;delas i fråga om vissa kommersiella annonser också i fråga om radio-&lt;br&gt;program och tekniska upptagningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverkets riktlinjer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket utfärdade år 1979 riktlinjer för tillämpningen av den&lt;br&gt;numera upphävda tobaksreklamlagen. Riktlinjerna skärptes år 1986&lt;br&gt;(KOVFS 1986:2). Syftet var bl.a. att dels främja en enhetlig och följdrik-&lt;br&gt;tig tillämpning av föreskrifterna om särskild måttfullhet i tobaksreklam-&lt;br&gt;lagen, dels markera och förtydliga den skärpta tolkning av bestämmel-&lt;br&gt;serna i tobaksreklamlagen som riksdagen hade framfört önskemål om (se&lt;br&gt;t.ex. bet. 1985/86:LU13). 1986 års riktlinjer ersattes år 1998 med nya&lt;br&gt;riktlinjer (KOVFS 1998:7), vilka ansluter till bestämmelserna i 14 och&lt;br&gt;15 §§ tobakslagen och 4 § marknadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudsyftet med riktlinjerna är att precisera kravet på särskild mått-&lt;br&gt;fullhet i 14 § andra stycket tobakslagen och att främja en enhetlig till-&lt;br&gt;lämpning av denna regel. Enligt riktlinjerna innebär kravet på särskild&lt;br&gt;måttfullhet att marknadsföringen skall präglas av stark återhållsamhet,&lt;br&gt;relevans och saklighet. Åtgärder som är aggressiva, övertalande eller som&lt;br&gt;väcker särskild uppmärksamhet får därmed inte förekomma i marknads-&lt;br&gt;föringen. I linje med detta får inte uppmaningar till tobaksbruk före-&lt;br&gt;komma, och all marknadsföring skall begränsas till en saklig presentation&lt;br&gt;av exempelvis varans egenskaper, ursprung och pris. Rubrik och layout&lt;br&gt;får inte heller vara särskilt framträdande eller slående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt riktlinjerna får vissa marknadsföringsåtgärder som gäller to-&lt;br&gt;baksvaror inte förekomma. Exempel på sådana förbjudna åtgärder är&lt;br&gt;utomhusreklam, direktreklam, reklamfilm på biograf, reklam inom skola&lt;br&gt;eller annan utbildningsanstalt och provutdelning till annan än den som är&lt;br&gt;minst 20 år och i fård med att köpa tobaksvaror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföringsåtgärder på och vid sälj ställe får dock förekomma, om&lt;br&gt;åtgärderna uppfyller kravet på särskild måttfullhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riktlinjerna innebär att Konsumentverket har möjlighet att ingripa om&lt;br&gt;ett företag vidtar en åtgärd som strider mot dem. Normalt sker detta ge-&lt;br&gt;nom att Konsumentverket kontaktar företaget. Om företaget inte vidtar&lt;br&gt;rättelse kan Konsumentombudsmannen (KO) låta domstol pröva åtgärden&lt;br&gt;eller själv utfärda ett s.k. förbudsföreläggande för företagets godkän-&lt;br&gt;nande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Närmare om reklamförbudet i tobakslagen&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1999/2000:111&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Allmänt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 14 § tobakslagen reglerar en näringsidkares marknads-&lt;br&gt;föring av tobaksvaror till konsumenter. Begreppet näringsidkare tar sikte&lt;br&gt;på var och en - såväl fysisk som juridisk person - som yrkesmässigt be-&lt;br&gt;driver verksamhet av ekonomisk art. Såväl producenter som återför-&lt;br&gt;säljare omfattas alltså av begreppet näringsidkare. Uttrycket konsument&lt;br&gt;tar i första hand sikte på privatpersoner. Konsumentkretsen kan emeller-&lt;br&gt;tid utgöras av alla som förvärvar eller avser att förvärva en vara för slut-&lt;br&gt;lig konsumtion (se prop. 1977/78:178 s. 47).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna i paragrafen avser som nämnts situationer då en näringsidkare&lt;br&gt;marknadsför en tobaksvara till konsumenter. Detta innebär att det skall&lt;br&gt;vara fråga om åtgärder som syftar till att främja avsättningen av tobaks-&lt;br&gt;varan. Marknadsföringen skall dessutom avse näringsidkarens verksam-&lt;br&gt;het eller varor som tillhandahålls i den verksamheten. Utanför tillämp-&lt;br&gt;ningsområdet faller åtgärder som inte har rent kommersiella förhållanden&lt;br&gt;till föremål, t.ex. åsiktsannonsering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i tobakslagen om reklamförbud är inte tillämpliga i&lt;br&gt;förhållandet mellan skilda sälj led. Marknadsföringsåtgärder som riktar&lt;br&gt;sig till återförsäljare av tobaksvaror faller därmed utanför bestämmelsen.&lt;br&gt;Som exempel kan nämnas marknadsföringsåtgärder som ett tobaksföretag&lt;br&gt;riktar till detaljister och restauranger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om marknadsföring av tobaksvaror tar i princip sikte&lt;br&gt;endast på marknadsföringen av sådana varor i Sverige. Bestämmelserna&lt;br&gt;kan emellertid även tillämpas beträffande reklammaterial som har produ-&lt;br&gt;cerats i utlandet och sedan distribuerats till konsumenter i Sverige, vilket&lt;br&gt;hänger samman med att det i princip saknar betydelse var marknadsfö-&lt;br&gt;ringen har sitt ursprung.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppen reklam och annan marknadsföring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tobakslagen förekommer uttrycken reklam och marknadsföring. Ut-&lt;br&gt;trycket marknadsföring förekommer också i marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1995:450), som tobakslagens påföljdssystem anknyter till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tobaks- och alkoholreklamutredningen, som föregick den numera upp-&lt;br&gt;hävda tobaksreklamlagen, gjorde i sitt betänkande Reklam för alkohol&lt;br&gt;och tobak (SOU 1976:63) en ingående analys av reklambegreppet. Utred-&lt;br&gt;ningen framhöll inledningsvis att reklamen för tobak inte skilde sig från&lt;br&gt;annan reklam när det gällde art och funktion. Syftet med reklamen var att&lt;br&gt;påverka konsumenternas attityder, kunskaper eller beteenden eller att i&lt;br&gt;vart fall väcka deras uppmärksamhet och intresse för en vara eller tjänst.&lt;br&gt;Utredningen framhöll vidare att reklam endast var ett av de medel som&lt;br&gt;företagare använde i konkurrensen med varandra. Enligt utredningen var&lt;br&gt;en metod att systematisera de olika konkurrensmedlen att dela in dem i&lt;br&gt;grupperna konkurrens genom produkt (t.ex. kvalitet, utseende, service),&lt;br&gt;konkurrens genom distribution (valet av distributionssätt) och konkurrens&lt;br&gt;genom kommunikation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De olika konkurrensmedlen var enligt utredningen i viss utsträckning Prop. 1999/2000:111&lt;br&gt;utbytbara. Genom att välja ett visst konkurrensmedel bestämde säljaren i&lt;br&gt;det enskilda fallet hur han skulle närma sig köparen. Man kunde enligt&lt;br&gt;utredningen då tala om marknadsföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid konkurrens genom kommunikation kunde sådan konkurrens utgö-&lt;br&gt;ras av dels opersonliga meddelanden, som kunde kallas reklam om de var&lt;br&gt;kommersiellt styrda och i övriga fall för publicitet, dels personliga bud-&lt;br&gt;skap. Pressreklam, filmreklam, reklam i radio och TV, utomhusreklam,&lt;br&gt;direktreklam, förpackningsreklam, butiksreklam, trycksaksreklam, varu-&lt;br&gt;mässor och utställningar, säljbeffämjande åtgärder som t.ex. utdelning av&lt;br&gt;varuprover samt pristävlingar, reklam via andra varor, smygreklam, pub-&lt;br&gt;lic relation samt sales promotion angav utredningen som exempel på&lt;br&gt;olika former av sådan opersonlig kommunikation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter att ha analyserat reklambegreppet kom utredningen fram till att&lt;br&gt;det vidare begreppet marknadsföring och inte reklambegreppet borde&lt;br&gt;vara utgångspunkten för utredningens arbete. Utredningen konstaterade&lt;br&gt;att uppfattningen skiftade när det gällde avgränsningen av reklambegrep-&lt;br&gt;pet, vilket hängde samman med att varje definition kunde ha ett speciellt&lt;br&gt;syfte. Utredningen konstaterade vidare att bakgrunden till dess uppdrag&lt;br&gt;var de hälsorisker som är förbundna med bruk av tobak samt behovet av&lt;br&gt;att begränsa konsumtionen av tobaksvaror. Ur denna synvinkel var det&lt;br&gt;enligt utredningen mindre viktigt att upprätthålla en konstlad gräns mel-&lt;br&gt;lan reklam och andra marknadsföringsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förarbetena till de nu gällande reglerna om reklam i tobakslagen&lt;br&gt;(prop. 1993/94:98) anges exempel på såväl reklamåtgärder som andra&lt;br&gt;marknadsföringsåtgärder. Som exempel på reklamåtgärder anges annon-&lt;br&gt;ser i press, radio och TV samt på film, affischer och annan skyltning&lt;br&gt;utomhus, i butiker m.m., medan varuprover och presenter, pristävlingar,&lt;br&gt;realisationer, exponering av varor på utställningar, ambulerande försälj-&lt;br&gt;ning, försäljning från stånd utanför butiker och annat saluhållande anges&lt;br&gt;som exempel på marknadsföringsåtgärder som inte är reklam. Begreppet&lt;br&gt;marknadsföring är således mera vidsträckt än begreppet reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan i förarbetena till tobaksreklamlagen framhölls att begreppet&lt;br&gt;marknadsföring i lagen skulle ha samma innebörd som i marknads-&lt;br&gt;föringslagen (prop. 1977/78:178 s. 47 och 54). Ingen ändring avsågs i sak&lt;br&gt;vid införandet av den nuvarande tobakslagen (prop. 1992/93:185 s. 57).&lt;br&gt;Med begreppet marknadsföring avses i marknadsföringslagen varje&lt;br&gt;reklam- eller annan åtgärd i näringsverksamhet som är ägnad att främja&lt;br&gt;avsättningen av och tillgången till varor, tjänster, fast egendom, arbets-&lt;br&gt;tillfällen och andra nyttigheter (3 §). Hit hör i första hand reklamåtgärder&lt;br&gt;eller andra handlingar som vänder sig till allmänheten eller en viss grupp&lt;br&gt;av intressenter, exempelvis tidningsannonser och sälj befrämjande åtgär-&lt;br&gt;der av allmän inriktning. Begreppet täcker emellertid också åtgärder som&lt;br&gt;är inriktade på enskilda individer, exempelvis muntliga sälj argument som&lt;br&gt;en försäljare använder vid en förhandling med en enskild kund. Även&lt;br&gt;själva saluhållandet av en vara omfattas av begreppet marknadsföring.&lt;br&gt;Det gäller även om saluhållandet är rent passivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt marknadsföringslagen omfattar begreppet marknadsföring inte&lt;br&gt;bara avsättningsfrämjande åtgärder utan också inköps- eller andra an-&lt;br&gt;skaffningsfrämjande åtgärder, dvs. sådana åtgärder som riktas bakåt mot&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;t.ex. kreditgivare eller leverantör (2 §). Det är i första hand fråga om åt-&lt;br&gt;gärder som en näringsidkare vidtar när han själv efterfrågar varor eller&lt;br&gt;tjänster. Det är dock att märka att det endast är avsättningsfrämjande åt-&lt;br&gt;gärder som omfattas av bestämmelserna i 14 § tobakslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § första stycket tobakslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet i 14 § första stycket tobakslagen gäller användningen av kom-&lt;br&gt;mersiella annonser i periodiska skrifter och andra därmed jämförbara&lt;br&gt;skrifter som omfattas av TF. Förbudet gäller också sådana annonser i&lt;br&gt;ljudradio- och TV-program samt i TV-sändningar över satellit som om-&lt;br&gt;fattas av radio- och TV-lagen (1996:844).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med periodisk skrift avses enligt 1 kap. 7 § TF tidningar, tidskrifter&lt;br&gt;och andra sådana tryckta skrifter som enligt utgivningsplan är avsedda att&lt;br&gt;utges under en bestämd titel med minst fyra nummer eller häften årligen.&lt;br&gt;De skall vidare komma ut vid särskilda tidpunkter. Till periodiska skrifter&lt;br&gt;räknas även löpsedlar och bilagor som hör samman med tidningen eller&lt;br&gt;tidskriften. Reklamförbudet avser också kommersiella annonser i andra&lt;br&gt;skrifter som omfattas av TF och som i fråga om ordningen för utgiv-&lt;br&gt;ningen är jämförbara med en periodisk skrift. Det är här fråga om sådana&lt;br&gt;tidningar eller tidskrifter som kommer ut med viss periodicitet utan att&lt;br&gt;utgivningen uppgår till fyra nummer årligen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utanför reklamförbudets tillämpningsområde faller däremot affischer,&lt;br&gt;reklambroschyrer, folders, etiketter, förpacknings- och emballagetryck,&lt;br&gt;prislistor och liknande tryckalster. I fråga om förbudet mot kommersiella&lt;br&gt;annonser i radio och TV omfattar reklamförbudet inte endast marksända&lt;br&gt;program utan också program som sänds via kabel eller satellit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med uttrycket kommersiell annons avses - i fråga om tryckta skrifter -&lt;br&gt;framställningar som kan sägas ingå i en annons. Utanför begreppet faller&lt;br&gt;däremot rent redaktionell text. Framställningar i sådan text är alltså skyd-&lt;br&gt;dade fullt ut av regleringen i TF. På motsvarande sätt är vad som faller&lt;br&gt;utanför begreppet kommersiell annons på ljudradio- och TV-området&lt;br&gt;skyddat av reglerna i YGL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regel föreligger det inte några svårigheter att skilja en annons från&lt;br&gt;rent redaktionell text när det gäller tryckta skrifter. Det bör emellertid&lt;br&gt;framhållas att den rent yttre utformningen inte är utslagsgivande. Även&lt;br&gt;s.k. textreklam kan i vissa fall träffas av reklamförbudet i bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller ljudradio- och TV-program är det i första hand sådana&lt;br&gt;program som sänds under särskilt avgränsad annonstid som omfattas av&lt;br&gt;begreppet kommersiell annons. Det är emellertid inte något villkor. Vad&lt;br&gt;som förekommer inom ramen för ett vanligt program inom ordinarie&lt;br&gt;sändningstid kan dock i praktiken endast i sällsynta fall anses som annon-&lt;br&gt;sering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Program i ljudradio och TV kan i princip jämföras med redaktionell&lt;br&gt;text i tryckt skrift. Sådana program faller alltså i regel utanför begreppet&lt;br&gt;kommersiell annons och skyddas därför i princip fullt ut av bestämmel-&lt;br&gt;serna i YGL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annonsen skall vidare - för att träffas av förbudet - vara kommersiell.&lt;br&gt;Det innebär att den skall utgöra ett medel för marknadsföring av en vara.&lt;br&gt;Det skall alltså av innehållet i annonsen framgå att syftet är att främja&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avsättningen av en vara. För att reklamförbudet i 14 § skall bli tillämpligt&lt;br&gt;räcker det således inte att en annons återger en röksituation eller avbildar&lt;br&gt;ett cigarettpaket. Det krävs dessutom att en tobaksvara marknadsförs i&lt;br&gt;annonsen. Det kan emellertid vara fallet även om annonsen i första hand&lt;br&gt;avser reklam för en annan vara än en tobaksvara. Avgörande för om för-&lt;br&gt;budet blir tillämpligt är nämligen det sätt på vilket tobaksvaran framhävs&lt;br&gt;i annonsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I begreppet kommersiell annons ligger vidare att annonsen skall ha rent&lt;br&gt;kommersiella förhållanden till föremål, dvs. avse näringsidkarens nä-&lt;br&gt;ringsverksamhet eller där tillhandahållna varor. En annons som härrör&lt;br&gt;från någon annan än den som har ett kommersiellt intresse av att avsätta&lt;br&gt;en annonserad vara faller utanför begreppet kommersiell annons. Så&lt;br&gt;kallad åsiktsannonsering omfattas därför inte av reklamförbudet. Utanför&lt;br&gt;förbudet faller t.ex. annonskampanjer som syftar till att upplysa om toba-&lt;br&gt;kens skadeverkningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annonser som innehåller blandade meddelanden, dvs. dels reklam av-&lt;br&gt;seende en tobaksvara, dels t.ex. nyhetsförmedlande inslag, omfattas av&lt;br&gt;reklamförbudet med avseende på den del av annonsen som syftar till att&lt;br&gt;öka avsättningen av tobaksvaran. Reklamförbudet omfattar, som tidigare&lt;br&gt;har understrukits, inte marknadsföring som riktar sig till näringsidkare,&lt;br&gt;t.ex. återförsäljare av tobaksvaror. Annonser i t.ex. branschtidskrifter som&lt;br&gt;inte har konsumenter som målgrupp är alltså tillåtna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reklamförbudet tar sikte på reklamåtgärder på den svenska markna-&lt;br&gt;den. Svenska näringsidkares marknadsföring på utländska marknader&lt;br&gt;faller således utanför bestämmelsens tillämpningsområde. Bestämmel-&lt;br&gt;sens tillämpningsområde i fråga om kommersiella annonser i tryckta&lt;br&gt;skrifter är därmed detsamma som marknadsföringslagens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Normalt saknar det betydelse var marknadsföringsåtgärderna har sitt&lt;br&gt;ursprung. Det innebär att bestämmelserna kan tillämpas även i fråga om&lt;br&gt;reklammaterial som har producerats i utlandet och sedan distribuerats till&lt;br&gt;konsumenter i Sverige. Det är däremot inte möjligt att med stöd av be-&lt;br&gt;stämmelserna i 14 § vidta åtgärder beträffande en annons i en utländsk&lt;br&gt;tidning som - i vart fall i första hand - är avsedd för spridning i utlandet&lt;br&gt;även om vissa exemplar av tidningen skulle förekomma i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På motsvarande sätt förhåller det sig beträffande kommersiella annon-&lt;br&gt;ser i TV-program. Reklamförbudet tar således i första hand sikte på den&lt;br&gt;svenska annonsörens verksamhet med inriktning på den svenska markna-&lt;br&gt;den. Man kan också ingripa mot andra kommersiella annonser om de&lt;br&gt;förekommer i TV-sändningar över satellit som omfattas av radio- och&lt;br&gt;TV-lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § andra stycket tobakslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 14 § andra stycket tobakslagen reglerar situationer då en&lt;br&gt;näringsidkare marknadsför tobaksvaror till konsumenter på något annat&lt;br&gt;sätt än genom annonsering i de medier som anges särskilt i paragrafens&lt;br&gt;första stycke. Bestämmelsen i andra stycket innehåller ett krav på att&lt;br&gt;näringsidkaren då skall iaktta särskild måttfullhet. I synnerhet gäller att&lt;br&gt;reklam och annan marknadsföring inte far vara påträngande eller upp-&lt;br&gt;sökande eller uppmana till bruk av tobak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den närmare innebörden av måttfullhetskriteriet förklaras av de rikt- Prop. 1999/2000:111&lt;br&gt;linjer som Konsumentverket utfärdar, vilket senast skedde år 1998. Sär-&lt;br&gt;skild måttfullhet innebär att marknadsföringen av tobaksvaror skall ut-&lt;br&gt;formas så att den så litet som möjligt främjar ökat tobaksbruk. Det är&lt;br&gt;därvid särskilt angeläget att motverka att de som inte brukar tobak - i&lt;br&gt;synnerhet ungdomar - påverkas till tobaksdebut. När det gäller förbudet&lt;br&gt;mot marknadsföringsåtgärder som är påträngande eller uppsökande eller&lt;br&gt;uppmanar till bruk av tobak, anges i riktlinjerna att aggressiva, överta-&lt;br&gt;lande eller särskilt uppmärksamhetsväckande åtgärder inte far förekom-&lt;br&gt;ma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på att särskild måttfullhet skall iakttas vid marknadsföringen av&lt;br&gt;tobaksvaror tar sikte på i första hand reklamens spridningsvägar. Det&lt;br&gt;innebär att tobaksreklam normalt sett inte far förekomma i medier med&lt;br&gt;stor genomslagskraft. Såväl utomhusreklam som s.k. direktreklam utgör&lt;br&gt;exempel på reklamformer med stor genomslagskraft. Detsamma gäller&lt;br&gt;reklam inom sjukhus och på allmänna kommunikationsmedel, i vänt-&lt;br&gt;hallar samt i lokaler för ungdom och vid sportevenemang. Reklam på&lt;br&gt;förpackningar och på och vid säljställen är dock i viss omfattning tillåten.&lt;br&gt;Hos detaljister far det alltså förekomma t.ex. affischer med tobaksreklam.&lt;br&gt;Även i skyltfönster får tobaksreklam förekomma. En förutsättning är&lt;br&gt;emellertid att reklamen inte är allt för framträdande. Även i vissa andra&lt;br&gt;lokaler där tobaksvaror säljs - t.ex. restauranger - är det tillåtet med to-&lt;br&gt;baksreklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på särskild måttfullhet tar också sikte på själva innehållet i ett&lt;br&gt;reklammeddelande. Budskapet i ett sådant meddelande skall begränsas&lt;br&gt;till relevanta fakta om själva varan och dess egenskaper. Uppgifterna&lt;br&gt;skall vidare presenteras i saklig form. Rubrik och layout far inte vara sär-&lt;br&gt;skilt framträdande eller slående. En tobaksvaras förpackning får omfatta&lt;br&gt;föreställande bild under förutsättning att denna är hårt stiliserad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på särskild måttfullhet avser också andra säljfrämjande åtgärder&lt;br&gt;än reklamåtgärder. Det innebär bl.a. att lotterier, reklampristävlingar samt&lt;br&gt;rabattmärkeserbjudanden m.m. utgör exempel på marknadsföringsåtgär-&lt;br&gt;der som strider mot kravet på särskild måttfullhet och följaktligen inte far&lt;br&gt;förekomma.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.3 Begreppet indirekt tobaksreklam&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;När frågan om tobaksreklam behandlats i olika sammanhang har skilda&lt;br&gt;uttryck använts för att beskriva de reklamförfaranden som har avsetts.&lt;br&gt;Uttryck som har förekommit är indirekt och förtäckt tobaksreklam. Även&lt;br&gt;dold reklam och smygreklam är uttryck som har använts för att beskriva&lt;br&gt;vissa reklamförfaranden. I motsats till dessa förfaranden har ibland ställts&lt;br&gt;reklamåtgärder som har betecknats som direkt eller öppen reklam. Även&lt;br&gt;andra beteckningar har förekommit. Någon allmängiltig definition av&lt;br&gt;begreppen har emellertid inte gjorts. Användningen av begreppen i olika&lt;br&gt;sammanhang och i olika syften har därför i hög grad präglats av osäker-&lt;br&gt;het i fråga om den närmare innebörden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen om indirekt tobaksreklam hade enligt direktiven i uppgift&lt;br&gt;att utreda förutsättningarna för att införa ett förbud mot indirekt eller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förtäckt tobaksreklam (dir. 1994:88). En grundläggande uppgift for ut- Prop. 1999/2000:111&lt;br&gt;redningen var att forsöka fastställa den närmare innebörden av de olika&lt;br&gt;begrepp som förekommer när det gäller att beskriva reklamförfaranden&lt;br&gt;som är aktuella i sammanhanget. Om det inte skulle vara möjligt att fast-&lt;br&gt;ställa den närmare innebörden av begreppen indirekt eller förtäckt re-&lt;br&gt;klam, så måste, så som utredningen konstaterade i sitt betänkande, frågan&lt;br&gt;om införandet av ett förbud mot sådana reklamförfaranden som åsyftades&lt;br&gt;i direktiven prövas utifrån andra utgångspunkter än rent deflnitionsmäs-&lt;br&gt;siga. Saken kan under sådana förhållanden uttryckas så att det med&lt;br&gt;ledning av de önskemål som föranlett riksdagens tillkännagivande&lt;br&gt;(rskr. 1993/94:149) gällde att allmänt definiera vilka reklam- eller andra&lt;br&gt;marknadsföringsåtgärder som det i princip skulle vara möjligt att be-&lt;br&gt;gränsa genom lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttrycket direkt tobaksreklam användes i direktiven till utredningen&lt;br&gt;som beteckning for sådana reklamåtgärder som kan sägas rikta sig direkt&lt;br&gt;till konsumenter av tobaksprodukter, medan uttrycket indirekt tobaks-&lt;br&gt;reklam förbehölls sådana reklamåtgärder som på annat sätt riktar sig till&lt;br&gt;dessa konsumenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I direktiven angavs s.k. brand stretching som exempel på en form av&lt;br&gt;indirekt reklam. Brand stretching används som beteckning för ett förfa-&lt;br&gt;rande som innebär att ett varukännetecken som är registrerat eller inar-&lt;br&gt;betat for tobaksvaror - eller som i vart fall normalt används i samband&lt;br&gt;med marknadsföring av tobaksvaror - används även for andra varor eller&lt;br&gt;för tjänster. De mest kända exemplen på brand stretching i Sverige av&lt;br&gt;tobaksvarunamn utgör förmodligen marknadsföringen av skor och&lt;br&gt;klockor under varumärkena Camel Boots respektive Camel Trophy, den&lt;br&gt;tidigare marknadsföringen av solglasögon under varumärket Blend samt&lt;br&gt;marknadsföringen av bl.a. kläder under varumärket Marlboro Classics.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid brand stretching kan förhållandet också vara det omvända, nämli-&lt;br&gt;gen att varukännetecken som är inarbetade for andra varor än tobaksvaror&lt;br&gt;utnyttjas vid marknadsföringen även av tobaksvaror. Som exempel härpå&lt;br&gt;kan nämnas varumärket Cartier som ursprungligen inarbetades for&lt;br&gt;smycken m.m., men som numera också används vid marknadsföringen av&lt;br&gt;cigaretter. Användningen av varumärket Dunhill för cigaretter utgör ett&lt;br&gt;annat exempel på ett sådant förfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ytterligare exempel på indirekt tobaksreklam enligt direktiven var&lt;br&gt;produktplacering, som innebär att tobaksvaror efter överenskommelse&lt;br&gt;mellan exempelvis näringsidkare och filmproducenter används som rek-&lt;br&gt;visita i filmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I direktiven förbehölls uttrycket förtäckt tobaksreklam för sådana fall&lt;br&gt;av indirekt tobaksreklam där näringsidkaren, dvs. den som svarar för den&lt;br&gt;förtäckta reklamen, har haft avsikt att främja avsättningen av tobaksvaror&lt;br&gt;medan en sådan avsikt inte behöver föreligga hos näringsidkaren i fråga&lt;br&gt;om annan indirekt tobaksreklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förarbetena till tobakslagen förekommer uttrycken öppen tobaks-&lt;br&gt;reklam, förtäckt tobaksreklam och smygreklam för tobak (Tobaksutred-&lt;br&gt;ningens betänkande SOU 1990:29 s. 120 f.). Uttrycken förtäckt reklam&lt;br&gt;och smygreklam används i betänkandet synonymt som beteckning for&lt;br&gt;bl.a. brand stretching och produktplacering. Det kan nämnas att även ut-&lt;br&gt;trycket indirekt reklam förekommer i betänkandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förarbetena till 1994 års ändringar i tobakslagen förekommer ut- Prop. 1999/2000:111&lt;br&gt;trycket förtäckt tobaksreklam (prop. 1993/94:98). Som exempel på sådan&lt;br&gt;reklam nämns brand stretching, produktplacering och ett sådant förfa-&lt;br&gt;rande som innebär att en tobaksvara avbildas i reklam för bl.a. andra va-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förtjänar att framhållas att inte heller riksdagen i sitt tillkänna-&lt;br&gt;givande till regeringen om behovet av åtgärder mot vad man kallade för-&lt;br&gt;täckt reklam försökte att i någon mån precisera vilka förfaranden som&lt;br&gt;egentligen avsågs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått förekommer det flera olika reklambegrepp (direkt, indi-&lt;br&gt;rekt, öppen, förtäckt och dold tobaksreklam samt smygreklam för tobaks-&lt;br&gt;varor) som inte klart kan avskiljas från varandra. Dessutom behandlas&lt;br&gt;eller uppfattas vissa av dessa begrepp i olika sammanhang (t.ex. smyg-&lt;br&gt;reklam för tobaksvaror och förtäckt tobaksreklam) uppenbarligen syno-&lt;br&gt;nymt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De försök till distinktion mellan begreppen som har gjorts i Sverige&lt;br&gt;visar på svårigheterna att på ett tillfredsställande sätt klargöra eventuella&lt;br&gt;skillnader i betydelse. Att göra åtskillnad mellan begreppen indirekt och&lt;br&gt;förtäckt tobaksreklam - som skulle vara en form av indirekt reklam -&lt;br&gt;med hänsyn till om det i det enskilda fallet kan anses föreligga ett syfte&lt;br&gt;hos näringsidkaren att främja avsättningen av en tobaksvara speglar inte&lt;br&gt;innebörden av begreppet reklam på ett korrekt sätt. Redan i själva re-&lt;br&gt;klambegreppet ligger nämligen att ett syfte att främja avsättningen av den&lt;br&gt;annonserade varan är för handen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen om indirekt tobaksreklam konstaterade i sitt betänkande&lt;br&gt;att det inte var ändamålsenligt att utgå från de olika reklambegreppen.&lt;br&gt;Utredningen stannade för att förbehålla begreppet tobaksreklam och det&lt;br&gt;vidare begreppet marknadsföring av tobaksvaror för sådan reklam eller&lt;br&gt;annan marknadsföring som öppet avser tobaksvaror och som sker i syfte&lt;br&gt;att främja avsättningen av sådana varor. Är ett sådant syfte inte för han-&lt;br&gt;den är det enligt denna definition inte heller fråga om tobaksreklam i&lt;br&gt;egentlig mening. Utredningen menade att en lagstiftning som syftar till&lt;br&gt;att inskränka möjligheten att använda tobaksnamn vid marknadsföring av&lt;br&gt;andra varor och av tjänster för att fa avsedd effekt inte kunde ta sikte på&lt;br&gt;tobaksreklam som sådan. En ny lagstiftning borde därför i stället med&lt;br&gt;utgångspunkt från vedertagna definitioner av reklam och marknadsföring&lt;br&gt;rikta sig direkt mot vissa marknadsförings- och reklamåtgärder som&lt;br&gt;kunde anses främja avsättningen av tobaksvaror. Utredningen stannade&lt;br&gt;för en modell som gick ut på att i tobakslagen införa en bestämmelse,&lt;br&gt;som innebar att en näringsidkare som marknadsför en annan vara än en&lt;br&gt;tobaksvara eller en tjänst till konsumenter inte fick använda ett varukän-&lt;br&gt;netecken som i sin helhet eller till någon del var i bruk för en tobaksvara&lt;br&gt;eller som enligt varumärkeslagen (1960:644) var registrerat eller inarbe-&lt;br&gt;tat för en sådan vara, om marknadsföringen skedde i kommersiella an-&lt;br&gt;nonser i periodiska skrifter eller i andra därmed jämförbara skrifter på&lt;br&gt;vilka TF var tillämplig eller i sådana annonser i ljudradio- eller televi-&lt;br&gt;sionsprogram. För motsvarande marknadsföring på annat sätt borde gälla&lt;br&gt;ett krav på särskild måttfullhet. Undantag skulle göras för de fall, i vilka&lt;br&gt;det var obilligt att tillämpa de nya restriktionerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.4&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;EG-direktivet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 6 juli 1998 antog Europaparlamentet och rådet direktiv 98/43/EG&lt;br&gt;om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om&lt;br&gt;reklam för och sponsring till förmån för tobaksvaror (tobaksreklam-&lt;br&gt;direktivet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet, som trädde i kraft den 30 juli 1998, innebär ett förbud mot&lt;br&gt;varje form av reklam eller sponsring för att främja en tobaksvara (artikel&lt;br&gt;3.1). Med detta avses varje form av och medel för reklam, förutom TV-&lt;br&gt;reklam som omfattas av direktiv 89/552/EEG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reklam definieras i artikel 2.2 i direktivet som varje form av kommer-&lt;br&gt;siellt meddelande vars syfte eller direkta eller indirekta verkan är att&lt;br&gt;främja en tobaksvara, däri inbegripen den reklam som utan att direkt&lt;br&gt;nämna tobaksvaran försöker att kringgå reklamförbudet genom att an-&lt;br&gt;vända namn, varumärken, symboler eller andra utmärkande kännetecken&lt;br&gt;för tobaksvaror. Vidare nämns särskilt i direktivet att gratis utdelning&lt;br&gt;vars syfte eller direkta eller indirekta verkan är att främja en tobaksvara&lt;br&gt;skall förbjudas (artikel 3.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sponsring innebär enligt direktivet varje bidrag, allmänt eller privat,&lt;br&gt;till ett evenemang eller en verksamhet vars syfte eller direkta eller indi-&lt;br&gt;rekta verkan är att främja en tobaksvara (artikel 2.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 3.2 innebär direktivet inget hinder för att en medlemsstat&lt;br&gt;kan tillåta att ett namn som redan har använts samtidigt för tobaksvaror&lt;br&gt;och andra varor eller tjänster i god tro före den 30 juli 1998 kan fortsätta&lt;br&gt;att användas. Ett krav som uppställs i direktivet är emellertid att namnet i&lt;br&gt;sådana fall endast får användas under ett helt annat utseende som tydligt&lt;br&gt;skiljer sig från det som används för tobaksvaran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna är skyldiga att genomföra direktivet senast den 30 juli&lt;br&gt;2001 (artikel 6.1). Från och med denna tidpunkt är medlemsstaterna även&lt;br&gt;skyldiga att se till att inga nya tobaksvaror börjar saluföras om de bär&lt;br&gt;någon annan varas eller tjänsts namn, varumärke, symbol eller något an-&lt;br&gt;nat utmärkande kännetecken. Således inbegrips inte bara vad vi vanligt-&lt;br&gt;vis definierar som reklam i förbudet, utan även själva saluhållandet av&lt;br&gt;tobaksvaror som bär ett visst varumärke eller kännetecken (artikel 3.3 a).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samma stadgande regleras också det omvända förhållandet, nämligen&lt;br&gt;saluhållande av andra varor än tobaksvaror som bär namn, varumärken,&lt;br&gt;symboler eller något annat utmärkande kännetecken för tobaksvara. En&lt;br&gt;sådan vara eller tjänst far tillhandahållas på marknaden under förutsätt-&lt;br&gt;ning att namn, varumärken, symboler och andra utmärkande kännetecken&lt;br&gt;exponeras så att deras utseende tydligt skiljer sig från det som används&lt;br&gt;för tobaksvaran (artikel 3.3 b).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ingressen till direktivet sägs uttryckligen att reklamförbudet inte är&lt;br&gt;avsett att inkräkta på den grundläggande principen om yttrandefrihet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivets bestämmelser omfattar inte meddelanden som uteslutande&lt;br&gt;riktar sig till fackfolk inom tobaksbranschen eller reklam och presenta-&lt;br&gt;tion av tobaksvaror på försäljningsställen. Vidare stadgas att publikatio-&lt;br&gt;ner som innehåller reklam för tobaksvaror får säljas om de är utgivna och&lt;br&gt;tryckta i tredje land, förutsatt att de inte främst är avsedda för den gemen-&lt;br&gt;samma marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 5 är direktivet ett minimidirektiv, vilket innebär att det är Prop. 1999/2000:111&lt;br&gt;möjligt för medlemsstaterna att föreskriva strängare krav som de anser&lt;br&gt;nödvändiga för att säkerställa skyddet för människors hälsa när det gäller&lt;br&gt;reklam för eller sponsring till förmån för tobaksvaror. De strängare kra-&lt;br&gt;ven måste dock alltid utformas med beaktande av fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet skall vara genomfört den 30 juli 2001 (artikel 6.1). Det ges&lt;br&gt;möjlighet enligt direktivet att skjuta upp förbudet mot reklam i den&lt;br&gt;skrivna pressen med ett år, och förbudet mot sponsring med två år&lt;br&gt;(artikel 6.3). I undantagsfall far medlemsstaterna också fortsätta att tillåta&lt;br&gt;sponsring av evenemang eller verksamhet som organiseras på världsom-&lt;br&gt;spännande nivå fram till den 1 oktober 2006.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundsrepubliken Tyskland har väckt talan om ogiltigförklaring av&lt;br&gt;direktivet vid EG-domstolen (mål C-376/98). Målet förväntas bli avgjort&lt;br&gt;under hösten 2000.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Genomförande av EG-direktiv 98/43/EG&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;6.1 EG-direktivet i förhållande till regeringsformen och&lt;br&gt;Europeiska konventionen (d. 4 nov. 1950) om skydd&lt;br&gt;för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande&lt;br&gt;friheterna (Europakonventionen)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: EG-direktivet är förenligt med bestämmel-&lt;br&gt;serna i regeringsformen och Europakonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkhälsoinstitutet har inte berört frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Några remissinstanser - däribland Svenska&lt;br&gt;Tobaksbranschföreningen, Annonsörföreningen och Philip Morris - har&lt;br&gt;gjort gällande att det föreslagna förbudet mot s.k. indirekt tobaksreklam&lt;br&gt;inte uppfyller Europakonventionens krav om skydd för enskildas egen-&lt;br&gt;dom. Worldwide Brands Inc. har även invänt att förslaget strider mot&lt;br&gt;Europakonventionens krav om skydd för yttrandefriheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yttrandefriheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om yttrandefriheten finns dels i regeringsformen (RF), dels&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandeffihetsgrundlagen (YGL). I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap. 1 § RF föreskrivs bl.a. att varje medborgare gentemot det allmänna&lt;br&gt;är tillförsäkrad yttrandefrihet, dvs. frihet att i tal, skrift eller bild eller på&lt;br&gt;annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och käns-&lt;br&gt;lor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RF innehåller också regler som - under vissa förutsättningar - medger&lt;br&gt;att det sker begränsningar av yttrandefriheten. Enligt 2 kap. 12 § RF far&lt;br&gt;en begränsning av yttrandefriheten göras endast för att tillgodose ända-&lt;br&gt;mål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle, och begränsningen far&lt;br&gt;inte gå utöver vissa angivna gränser. Enligt bestämmelsen i 2 kap. 13 §&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RF anges särskilt att friheten att yttra sig i näringsverksamhet får be-&lt;br&gt;gränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medgivandet i 2 kap. 13 § RF till lagstiftning med begränsningar av&lt;br&gt;friheten att yttra sig i näringsverksamhet innebär bl.a. att det är möjligt att&lt;br&gt;ingripa mot yttranden i kommersiell reklam. Eftersom sådan reklam till&lt;br&gt;övervägande del förekommer i tryckt skrift eller i andra medier, och&lt;br&gt;därmed regleras i TF respektive YGL, är betydelsen av bestämmelsen i&lt;br&gt;13 § förhållandevis begränsad (jfr prop. 1975/76:209 s. 108 f.). Vad&lt;br&gt;gäller TF och YGL hänvisas till vad som sägs i avsnitt 6.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om rätten till yttrandefrihet finns också i artikel 10 i&lt;br&gt;Europakonventionen som sedan år 1995 gäller som svensk lag. Skyddet&lt;br&gt;for yttrandefriheten i skriftliga och muntliga framställningar enligt artikel&lt;br&gt;10 är dock inte undantagslöst. Om en inskränkning i yttrandefriheten är&lt;br&gt;angiven i lag med tillräcklig tydlighet och precision och är nödvändig i&lt;br&gt;ett demokratiskt samhälle för att tillgodose något eller några av de i&lt;br&gt;bestämmelsen särskilt angivna ändamålen, är den förenlig med regle-&lt;br&gt;ringen i Europakonventionen. Bland dessa ändamål nämns skyddet för&lt;br&gt;hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på nödvändighet är uppfyllt om inskränkningen i yttrande-&lt;br&gt;friheten föranleds av ett samhälleligt intresse som är angeläget och om&lt;br&gt;den står i rimlig proportion till det ändamål som skall tillgodoses. Detta&lt;br&gt;krav tolkas inte lika strängt när det gäller yttranden av kommersiell art&lt;br&gt;som när det gäller andra yttranden. Regeringen vill i sammanhanget&lt;br&gt;framhålla att syftet med den i propositionen föreslagna regleringen är att&lt;br&gt;minska tobakskonsumtionen. Ändamålet med lagstiftningen är således att&lt;br&gt;tillgodose skyddet för hälsa. Regeringen anser att inskränkningen i rätten&lt;br&gt;att använda varukännetecken står i rimlig proportion till det ändamål som&lt;br&gt;skall tillgodoses med lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 10 uppställs också ett krav på att en i och för sig tillåten&lt;br&gt;inskränkning av yttrandefriheten måste framgå av en förutsebar och för&lt;br&gt;den enskilde lätt tillgänglig nationell lag. I den föreslagna lagtexten&lt;br&gt;framgår vilka förfaranden som är förbjudna och vilka som är undantagna&lt;br&gt;från förbudet. Det bör därför i de allra flesta fall inte föreligga någon&lt;br&gt;tveksamhet om huruvida ett visst reklamförfarande omfattas av bestäm-&lt;br&gt;melserna eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis gör regeringen bedömningen att förslagen är&lt;br&gt;förenliga med RF:s och Europakonventionens bestämmelser om skyddet&lt;br&gt;för yttrandefriheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Egendomsskyddet enligt Europakonventionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddet för egendom i Europakonventionen finns i artikel 1 i tilläggs-&lt;br&gt;protokollet den 20 mars 1952 till konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikeln föreskrivs att varje fysisk eller juridisk person skall ha rätt till&lt;br&gt;respekt för sin egendom. Det anges vidare att ingen får berövas sin egen-&lt;br&gt;dom annat än i det allmännas intresse och under de förutsättningar som&lt;br&gt;anges i lag och i folkrättens allmänna grundsatser. I artikelns andra&lt;br&gt;stycke ges ett undantag som innebär att bestämmelserna inte inskränker&lt;br&gt;en stats rätt att genomföra sådan lagstiftning som staten finner nödvändig&lt;br&gt;för att reglera nyttjandet av viss egendom i överensstämmelse med det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;allmännas intresse eller for att säkerställa betalning av skatter och andra&lt;br&gt;pålagor eller av böter eller viten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening innebär den föreslagna begränsningen av&lt;br&gt;möjligheten att använda vissa varukännetecken en sådan tillåten in-&lt;br&gt;skränkning i äganderätten som anges i det andra stycket i artikel 1.&lt;br&gt;Regleringen motiveras av nödvändigheten av att reglera nyttjandet av&lt;br&gt;egendom i det allmännas intresse. Det allmännas intresse är att av hälso-&lt;br&gt;politiska skäl minska tobakskonsumtionen i landet genom att reducera&lt;br&gt;möjligheterna att marknadsföra varor och tjänster på ett sätt som kan&lt;br&gt;anses främja försäljningen av tobaksvaror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En lagstiftning som inskränker rätten att använda egendom måste&lt;br&gt;därutöver, enligt den proportionalitetsprincip som Europadomstolen&lt;br&gt;tillämpar vid prövningen av en nationell bestämmelses förenlighet med&lt;br&gt;artikel 1, vara resultatet av en avvägning av det intresse som har föranlett&lt;br&gt;lagstiftningen och den enskilde ägarens intresse av att fritt kunna råda&lt;br&gt;över sin egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har - under åberopande av proportionalitetsprincipen - för-&lt;br&gt;ordat att en regel motsvarande bestämmelsen i artikel 3.2 i direktivet&lt;br&gt;införs i tobakslagen. Artikeln innebär att en medlemsstat kan tillåta att ett&lt;br&gt;namn som redan har använts i god tro samtidigt för tobaksvaror och&lt;br&gt;andra varor eller tjänster, och som har saluförts eller erbjudits av ett och&lt;br&gt;samma företag eller olika företag före den 30 juli 1998 kan fa användas&lt;br&gt;för reklam för de andra varorna eller tjänsterna. Lagrådet har bl.a. anfört&lt;br&gt;att det är angeläget att en pågående varumärkesanvändning inte avbryts&lt;br&gt;eller förhindras i vidare mån än som är nödvändigt för att uppnå en&lt;br&gt;önskad effekt av ett utvidgat förbud mot tobaksreklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser av skäl som närmare redovisas i avsnitt 7.2 inte att&lt;br&gt;undantaget för god tro bör tillåtas. Regeringen vill i sammanhanget peka&lt;br&gt;på att möjligheten att tillåta att namnet får användas vid marknadsföring&lt;br&gt;är ett för medlemsstaterna möjligt undantag från den regel i direktivet&lt;br&gt;som innebär ett i princip totalt reklamförbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis gör regeringen bedömningen att förslagen är&lt;br&gt;förenliga med Europakonventionens bestämmelser om skyddet för egen-&lt;br&gt;dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;EG-direktivet i förhållande till&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningen och&lt;br&gt;yttrandefrihetsgrundlagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: EG-direktivet kan genomföras utan någon&lt;br&gt;ändring av tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Det skall införas en uttrycklig bestämmelse i&lt;br&gt;tobakslagen (1993:581) som klargör att bestämmelsen om marknads-&lt;br&gt;föring i lagen inte skall tillämpas, om det skulle strida mot bestäm-&lt;br&gt;melserna i tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkhälsoinstitutets bedömning överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser - däribland Svea hovrätt,&lt;br&gt;Stockholms tingsrätt, Kammarrätten i Göteborg, Länsrätten i Stockholms&lt;br&gt;län, Justitiekanslern, Marknadsdomstolen och Juridiska fakultetsnämn-&lt;br&gt;den vid Uppsala universitet - ger uttryck för tveksamhet i fråga om det&lt;br&gt;föreslagna förbudet mot s.k. indirekt tobaksreklam är förenligt med&lt;br&gt;grundlagarna, särskilt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrund-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning och förslag: EG-direktivet inne-&lt;br&gt;håller bestämmelser som förutom att förbjuda reklam för tobaksvaror&lt;br&gt;också förbjuder s.k. indirekt tobaksreklam, genom att inskränka rätten att&lt;br&gt;i vissa andra fall använda namn, varumärken, symboler eller andra&lt;br&gt;utmärkande kännetecken som är gemensamma för tobaksvaror och andra&lt;br&gt;varor eller tjänster. Direktivet förbjuder därutöver sponsring, dvs. varje&lt;br&gt;bidrag, allmänt eller privat, till ett evenemang eller en verksamhet vars&lt;br&gt;syfte, eller direkta eller indirekta verkan, är att främja avsättningen av en&lt;br&gt;tobaksvara. Reklam eller indirekt reklam publiceras ofta i sådana medier&lt;br&gt;som omfattas av tryckfrihetsförordningen (TF) eller yttrandefrihets-&lt;br&gt;grundlagen (YGL). Något förenklat kan sägas att TF ger ett grund-&lt;br&gt;lagsskydd för yttrandefriheten i böcker, tidningar och andra tryckta skrif-&lt;br&gt;ter samt tryckta bilder, medan YGL innehåller motsvarande bestäm-&lt;br&gt;melser för yttrandefriheten i ljudradio, television och vissa liknande över-&lt;br&gt;föringar samt filmer, videogram, ljudupptagningar och andra tekniska&lt;br&gt;upptagningar. En viktig fråga är om EG-direktivet är förenligt med dessa&lt;br&gt;grundlagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 1 kap. 9 § TF gäller - utan hinder av TF - vad som i lag är stad-&lt;br&gt;gat om förbud mot kommersiell annons i den mån annonsen används vid&lt;br&gt;marknadsföring av alkoholhaltiga drycker eller tobaksvaror (punkten 1).&lt;br&gt;Vidare gäller utan hinder av TF vad i lag är stadgat om förbud mot kom-&lt;br&gt;mersiell annons som meddelas till skydd för hälsa eller miljö enligt&lt;br&gt;förpliktelse som följer av anslutning till Europeiska gemenskaperna&lt;br&gt;(punkten 2). Motsvarande undantag för förbud mot sådan marknadsföring&lt;br&gt;i andra framställningar än tryckta skrifter finns i 1 kap. 12 § första stycket&lt;br&gt;YGL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantaget i 1 kap. 9 § 2 TF trädde i kraft den 1 december 1994 (prop.&lt;br&gt;1993/94:114, SFS 1994:1376). Bakgrunden till ändringen var att Grund-&lt;br&gt;lagsutredningen (SOU 1993:14) hade funnit att rätten till reklam i några&lt;br&gt;EG-direktiv begränsas till skydd för hälsa eller miljö. Det gällde dels&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;några direktiv som förbjuder reklam som på olika sätt kan vara vilse- Prop. 1999/2000:111&lt;br&gt;ledande eller missvisande, dels ett par direktiv som förbjuder all mark-&lt;br&gt;nadsföring av visst slag eller för viss produkt. Bland annat rörde direk-&lt;br&gt;tiven förbud mot marknadsföring av tvättmedel som innehåller en viss&lt;br&gt;sorts tensider, och medlemsstaternas reglering av vissa dietlivsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den aktuella propositionen anfördes att de krav som ställs på förbud&lt;br&gt;mot vilseledande reklam i och för sig borde kunna uppfyllas genom den&lt;br&gt;svenska, generella marknadsföringslagstiftningen. Den lagstiftningen gav&lt;br&gt;emellertid möjlighet att ingripa först i efterhand, dvs. sedan reklamen väl&lt;br&gt;hade publicerats. Det ansågs inte heller klart att lagstiftningen gav möj-&lt;br&gt;lighet till kategoriska förbud mot reklam för sådana produkter som EG-&lt;br&gt;rätten bedömer vara skadliga. I propositionen framhölls att det naturligt-&lt;br&gt;vis var angeläget att ge den kommersiella reklamen möjlighet att verka i&lt;br&gt;så obundna former som möjligt. Det borde emellertid inte bereda några&lt;br&gt;principiella svårigheter att något vidga möjligheten till förbud eller in-&lt;br&gt;skränkningar på reklamens område. Det framhölls i sammanhanget dels&lt;br&gt;att reklamen inte tillhör tryckfrihetens egentliga kärnområde, dels att un-&lt;br&gt;dantag från det generella skyddet för tryckfriheten redan har gjorts i fråga&lt;br&gt;om alkohol och tobak. Regeringen ansåg därför att det borde ges möjlig-&lt;br&gt;het att inskränka rätten till kommersiell reklam till skydd för hälsa eller&lt;br&gt;miljö (a. prop. s. 28 f.). I författningskommentaren klargjordes att be-&lt;br&gt;stämmelsen syftade till att ”undanröja varje tveksamhet om huruvida&lt;br&gt;föreskrifter av angiven art i ett EG-direktiv kan genomföras i svensk lag-&lt;br&gt;stiftning” (s. 33).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige röstade senare - vid ministerrådsmötet den 4 december 1997 -&lt;br&gt;för det nu aktuella EG-direktivet. Den svenska regeringen ansåg således&lt;br&gt;att undantaget i 1 kap. 9 § 2 TF omfattade en sådan reglering som finns i&lt;br&gt;direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser har anfört att 1 kap. 9 § 2 TF enligt principerna&lt;br&gt;för lex specialis inte kan vara tillämplig när det gäller indirekt mark-&lt;br&gt;nadsföring av tobaksvaror eftersom tobaksvaror regleras i lagrummets&lt;br&gt;första punkt. Enligt regeringens uppfattning torde det dock stå klart att&lt;br&gt;1 kap. 9 § 1 TF som uttryckligen avser tobaksvaror inte kan tillämpas på&lt;br&gt;den indirekta reklamen eftersom de varor som avses med förbudet mot&lt;br&gt;indirekt tobaksreklam - t.ex. skor och kläder - per definition inte är to-&lt;br&gt;baksvaror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vad som framfördes i lagrådsremissen har regeringen tidigare&lt;br&gt;gjort bedömningen att direktivet omfattas av undantagen i 1 kap. 9 § 2 TF&lt;br&gt;och 1 kap. 12 § första stycket YGL. Under alla förhållanden, uppgav&lt;br&gt;regeringen vidare i remissen, sägs det uttryckligen i inledningen till&lt;br&gt;direktivet att detta inte är avsett att inkräkta på den grundläggande prin-&lt;br&gt;cipen om yttrandefrihet. Någon grundlagsändring ansågs därför inte&lt;br&gt;nödvändig för att genomföra direktivets bestämmelser om indirekt&lt;br&gt;tobaksreklam i svensk lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har i sitt yttrande anfört att hela EG-direktivet inte ryms inom&lt;br&gt;ramen för undantagen i 1 kap. 9 § 1 och 2 TF respektive 1 kap. 12 §&lt;br&gt;YGL. Lagrådet har bl.a. uttalat att direktivets reklambegrepp är vidare än&lt;br&gt;begreppet kommersiell annons och att direktivet inte går att genomföra i&lt;br&gt;svensk lag utan att TF och YGL ändras eller att de i dessa grundlagar&lt;br&gt;skyddade medierna lämnas utanför den föreslagna regleringen såvitt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gäller sådana framställningar som inte omfattas av undantagen från&lt;br&gt;grundlagsskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som har redovisats ovan sägs det uttryckligen i inledningen till EG-&lt;br&gt;direktivet att detta inte är avsett att inkräkta på den grundläggande&lt;br&gt;yttrandefriheten. Enligt Lagrådet är det högst ovisst vilken betydelse&lt;br&gt;denna avsiktsförklaring har för tolkningen av direktivet. För regeringen&lt;br&gt;står det emellertid klart att avsiktsförklaringen, som utgör en integrerad&lt;br&gt;del av de enskilda bestämmelserna i direktivet, ger stöd för uppfattningen&lt;br&gt;att en grundlagsändring inte är nödvändig för att direktivet skall kunna&lt;br&gt;genomföras i svensk lagstiftning. En annan sak är att full visshet om&lt;br&gt;direktivets exakta räckvidd i bl.a. detta hänseende kan uppnås bara i&lt;br&gt;händelse en sådan fråga skulle komma under EG-domstolens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundlagsskyddet för tryck- och yttrandefriheten i TF respektive YGL&lt;br&gt;träffar långtifrån alla former av yttranden eller medier. Även om rege-&lt;br&gt;ringen inte anser sig böra ifrågasätta Lagrådets bedömning av innebörden&lt;br&gt;av begreppen kommersiell annons, kommersiellt meddelande och mark-&lt;br&gt;nadsföring kan det konstateras att en väsentlig del av den marknadsföring&lt;br&gt;som regleras i tobakslagen ryms inom ramen för begreppet kommersiell&lt;br&gt;annons. Härtill kommer att den nu föreslagna regleringen förbjuder annan&lt;br&gt;marknadsföring som inte omfattas av skyddet i TF respektive YGL, be-&lt;br&gt;roende på att marknadsföringen inte sker med hjälp av sådana medier&lt;br&gt;som dessa grundlagar skyddar. Exempel på detta är flera fall av mark-&lt;br&gt;nadsföring som sker genom skyltning eller visning av produkten, sådan&lt;br&gt;marknadsföring som sker muntligen på gator och torg samt, inte minst,&lt;br&gt;situationer då marknadsföringen sker på Internet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget innebär detta att de nya bestämmelserna om marknads-&lt;br&gt;föring, även med den inskränkning som följer av Lagrådets tolkning av&lt;br&gt;1 kap. 9 § TF, far ett tillämpningsområde som gör det möjligt att i flera&lt;br&gt;avseenden begränsa och förbjuda indirekt tobaksreklam. Det är således&lt;br&gt;endast för det fall den föreslagna regleringen skulle komma i konflikt&lt;br&gt;med grundlagsbestämmelserna som förbudet mot sådan reklam inte kan&lt;br&gt;upprätthållas. Som framgått är det regeringens bestämda uppfattning att&lt;br&gt;denna begränsning i lagens tillämpningsområde är förenlig med direk-&lt;br&gt;tivet. Regeringen delar alltså inte Lagrådets osäkerhet på denna punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förhållandet att bestämmelser i vanlig lag inte far tillämpas i den&lt;br&gt;mån de strider mot bestämmelser i TF och YGL är en självklar konse-&lt;br&gt;kvens av vår tryckfrihets- och yttrandefrihetsrättsliga reglering. Det är&lt;br&gt;inte vanligt och som regel inte heller lämpligt att tynga lagstiftningen&lt;br&gt;med erinringar om vad som gäller enligt grundlagarna. För att det inte&lt;br&gt;skall råda någon tvekan om att de nya bestämmelserna om marknads-&lt;br&gt;föring inte skall tillämpas i den utsträckning som detta skulle strida mot&lt;br&gt;bestämmelserna om tryck- och yttrandefrihet i TF eller YGL ser rege-&lt;br&gt;ringen emellertid i detta fall ingen svårighet med att tillmötesgå&lt;br&gt;Lagrådets önskemål om att ta in en särskild bestämmelse härom i tobaks-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom de nya bestämmelserna i tobakslagen blir sålunda EG-&lt;br&gt;direktivet genomfört i svensk lagstiftning. Regeringens strävan är&lt;br&gt;emellertid att Sverige skall gå ännu längre när det gäller att förhindra den&lt;br&gt;indirekta tobaksreklamen. Möjligheterna att nå ut till allmänheten -&lt;br&gt;särskilt ungdomar - med kommersiella budskap som på olika sätt främjar&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avsättningen av tobaksvaror bör begränsas ytterligare så snart detta är Prop. 1999/2000:111&lt;br&gt;möjligt. Regeringen avser därför att senare under året se över lydelsen av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap. 9 § 2 TF i syfte att sådana kommersiella annonser som indirekt&lt;br&gt;främjar avsättningen av tobaksvaror skall kunna förbjudas genom&lt;br&gt;bestämmelser i vanlig lag, även om annonserna publiceras i medier som&lt;br&gt;omfattas av TF:s eller YGL:s tillämpningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller förbudet mot sponsring återkommer regeringen till den&lt;br&gt;frågan i avsnitt 7.3.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.3 EG-direktivet i förhållande till varumärkesrätten&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: EG-direktivet kan genomföras utan änd-&lt;br&gt;ringar i varumärkeslagen (1960:644).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkhälsoinstitutet har lämnat förslag till lagtext med innebörd att va-&lt;br&gt;rumärkeslagen inte behöver ändras, men har i övrigt inte berört frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ett tiotal instanser har yttrat sig i frågan, bl.a.&lt;br&gt;Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, Industriförbundet och Worldwide&lt;br&gt;Brands Inc. Samtliga är kritiska till utformningen av lagförslaget. Fler-&lt;br&gt;talet anser att det far stora konsekvenser för många innehavare av känne-&lt;br&gt;tecken för såväl tobaksvaror som icke-tobaksvaror. Flera instanser, däri-&lt;br&gt;bland Annonsörföreningen, kritiserar förslagets koppling till registrering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varumärkesrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett varumärke är ett särskilt kännetecken för varor eller tjänster som till-&lt;br&gt;handahålls i en näringsverksamhet (1 § varumärkeslagen, 1960:644).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varumärkets funktion kan sägas främst vara ett konkurrensmedel, ef-&lt;br&gt;tersom innehavaren av varumärket särskiljer och framhäver sina varor&lt;br&gt;från övriga varor som förekommer på marknaden. Det utgör också en&lt;br&gt;grundläggande förutsättning för att en näringsidkare genom reklam och&lt;br&gt;andra marknadsföringsåtgärder skall kunna kommunicera direkt med pre-&lt;br&gt;sumtiva konsumenter av en vara. Även för konsumenterna kan varumär-&lt;br&gt;ket ha betydelse genom att det underlättar att koppla ihop reklam, kon-&lt;br&gt;sumentupplysning m.m. med rätt vara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I varumärkeslagen används begreppen varumärke och varukänne-&lt;br&gt;tecken. Det vidare begreppet varukännetecken används som beteckning&lt;br&gt;på alla sorters kännetecken, såväl registrerbara som icke registrerbara,&lt;br&gt;medan varumärke endast betecknar sådana kännetecken som kan registre-&lt;br&gt;ras (2 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varumärkesrättsligt skydd uppkommer genom registrering eller genom&lt;br&gt;inarbetning. Alla tecken som kan återges grafiskt genom ord, person-&lt;br&gt;namn, figurer, bokstäver, siffror är liksom formen eller utstyrseln på en&lt;br&gt;vara eller dess förpackning registrerbara (1 § andra stycket). Ett varu-&lt;br&gt;märke far dock registreras endast om det har särskiljningsförmåga (13 §).&lt;br&gt;Detta eftersom endast märken som har särskiljningsförmåga kan anses&lt;br&gt;fylla varumärkets funktion att individualisera varor i en näringsverksam-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;het från varor i en annan verksamhet. Vidare finns en rad andra krav för&lt;br&gt;att ett varumärke skall få registreras, bl.a. får det enligt 14 § inte strida&lt;br&gt;mot allmän ordning eller vara ägnat att vilseleda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varumärkesrättsligt skydd kan även erhållas genom att ett varukänne-&lt;br&gt;tecken inarbetas. Det innebär att det här i landet inom en betydande del&lt;br&gt;av den krets till vilket det riktar sig är känt som beteckning för de varor&lt;br&gt;som tillhandahålls under kännetecknet (2 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddet innebär att ingen annan än innehavaren av varukännetecknet i&lt;br&gt;näringsverksamhet får använda det eller något annat varukännetecken&lt;br&gt;som är förväxlingsbart med det skyddade kännetecknet (4 §). Om någon&lt;br&gt;använder sådant kännetecken i näringsverksamhet ådrar sig denne nor-&lt;br&gt;malt skadeståndsskyldighet gentemot innehavaren (38 §). Varumärkesin-&lt;br&gt;trång som skett uppsåtligen eller av grov oaktsamhet kan medföra straff-&lt;br&gt;ansvar enligt 37 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 16 § registreras ett varumärke i en eller flera klasser av varor.&lt;br&gt;Det finns 34 sådana klasser av varor, fastställda av Patent- och registre-&lt;br&gt;ringsverket. Klassen för tobaksvaror (klass 34) omfattar tobak och artik-&lt;br&gt;lar för rökare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett varumärke kan vara registrerat för olika varor eller tjänster. Inneha-&lt;br&gt;varen av ett varumärke kan således låta registrera sitt varumärke för t.ex.&lt;br&gt;både tobaksvaror och kläder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten till ett varukännetecken kan överlåtas, med eller utan samband&lt;br&gt;med överlåtelse av den rörelse till vilken kännetecknet anknyter (32 §).&lt;br&gt;Varumärken kan även licensieras (34 §), dvs. innehavaren av märket kan&lt;br&gt;ge någon annan rätt att nyttja märket (licens) för en del eller alla de varor&lt;br&gt;som märket är registrerat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler om användningstvång finns i 25 a §. Bestämmelsen innebär att&lt;br&gt;en varumärkesregistrering kan hävas, om innehavaren av märket inte&lt;br&gt;inom fem år efter det att registreringsförfarandet har avslutats gjort verk-&lt;br&gt;ligt bruk av varumärket här i landet för de varor märket registrerats för.&lt;br&gt;Detsamma gäller om sådant verkligt bruk inte har skett inom en period av&lt;br&gt;fem år i följd. Om det föreligger giltiga skäl för att märket inte använts&lt;br&gt;kan hävning dock inte ske. I 25 b § ges en kompletterande bestämmelse&lt;br&gt;som innebär att, om det finns grund för hävning av en registrering endast&lt;br&gt;för en del av de varor som ett märke har registrerats för, skall registre-&lt;br&gt;ringen hävas enbart för dessa varor. Användningstvånget är således pro-&lt;br&gt;duktrelaterat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användningstvånget innebär att märket skall användas för sitt ändamål&lt;br&gt;som kännetecken, vilket i sin tur bl.a. innebär att användningen måste ske&lt;br&gt;i samband med en på affärsmässiga överväganden grundad marknadsfö-&lt;br&gt;ring av varan eller tjänsten till allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på verkligt bruk torde vara uppfyllt om det används för själva&lt;br&gt;varan i samband med att den bjuds ut till försäljning, eller används i re-&lt;br&gt;klam eller annan marknadsföring (prop. 1992/93:48 s. 99).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan också nämnas att vissa internationella åtaganden och överens-&lt;br&gt;kommelser är av betydelse på detta område, bl.a. Pariskonventionen den&lt;br&gt;20 mars 1883 för industriellt rättsskydd, som syftar till att säkerställa att&lt;br&gt;innehavare av immateriella rättigheter i något land som är anslutet till&lt;br&gt;konventionen kan uppnå ett gott rättsskydd i övriga konventionsstater.&lt;br&gt;Vidare har det s.k. TRIPS-avtalet (Trade-Related Aspects of Intellectual&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Property Rights) tillkommit i samband med upprättandet av World Trade Prop. 1999/2000:111&lt;br&gt;Organization, WTO (prop. 1994/95:35). Slutligen kan även rådets för-&lt;br&gt;ordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärken nämnas, genom vil-&lt;br&gt;ken ett gemenskapsrättsligt varumärkessystem tillskapas som är avsett att&lt;br&gt;fungera parallellt med de nationella varumärkeslagarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett varumärke kan registreras för olika varor och tjänster. Det finns såle-&lt;br&gt;des inget hinder mot att registrera ett varumärke för tobaksvaror och för&lt;br&gt;andra varor. EG-direktivet reglerar inte förutsättningarna för registrering&lt;br&gt;av varumärken. Någon konflikt mellan direktivet och varumärkesrättsliga&lt;br&gt;regler finns därför inte i detta avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En lagstiftning som begränsar möjligheten att kommersiellt använda&lt;br&gt;varumärken kan däremot komma i konflikt med bestämmelsen i varu-&lt;br&gt;märkeslagen om användningstvång. Likaså kan direktivets bestämmelser&lt;br&gt;komma att påverka de faktiska möjligheterna att upprätthålla inarbet-&lt;br&gt;ningsskyddet för varukännetecken som inte är registrerade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De bestämmelser i direktivet som förbjuder saluhållning av nya to-&lt;br&gt;baksvaror med gemensamma namn och kännetecken med andra varor&lt;br&gt;eller tjänster, liksom saluhållande av nya andra varor eller tjänster med&lt;br&gt;gemensamma namn och kännetecken för tobaksvaror om inte logotypen&lt;br&gt;ändras väsentligt (artikel 3.3 a och b), torde inte komma i konflikt med&lt;br&gt;kraven på användning eller inarbetning. Förbuden avser varor och tjäns-&lt;br&gt;ter som i dag inte finns på marknaden. Näringsidkarna kan därför vid&lt;br&gt;planeringen av en lansering av en ny vara eller tjänst anpassa sitt val av&lt;br&gt;varumärke eller andra kännetecken till de nya reglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de icke-tobaksvaror och tjänster som innan ikraftträdandet finns på&lt;br&gt;marknaden innebär direktivets bestämmelser att näringsidkarna inte&lt;br&gt;längre får tillhandahålla sina produkter om inte logotypen ändras väsent-&lt;br&gt;ligt (artikel 3.3 b). Denna bestämmelse innebär att vissa näringsidkare&lt;br&gt;inte kommer att kunna använda sitt varukännetecken för vissa varor så&lt;br&gt;som det ser ut i dag. Detta kan t.ex. innebära att registreringen av ett va-&lt;br&gt;rumärke kan komma att hävas för dessa varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill erinra om att varumärkeslagen inte ger någon ovillkor-&lt;br&gt;lig rätt att använda ett registrerat eller inarbetat kännetecken. Den ensam-&lt;br&gt;rätt som ges i och med registreringen eller inarbetningen är endast ett&lt;br&gt;skydd mot att någon annan använder ett med varukännetecknet förväx-&lt;br&gt;lingsbart kännetecken. I förarbetena till varumärkeslagen sägs att en re-&lt;br&gt;gistrering endast är befogad i den omfattning märket faktiskt begagnas.&lt;br&gt;Detta innebär emellertid inte att en rätt att använda varumärket efter re-&lt;br&gt;gistrering avsågs. Som syften bakom införandet av användningstvånget&lt;br&gt;angavs i stället att det behövdes för att motverka sådana obefogade regist-&lt;br&gt;reringar (registrering av s.k. defensivmärken) som lett till att varumärkes-&lt;br&gt;registret var överfullt, och för att motverka att näringsidkare i rent affars-&lt;br&gt;syfte registrerade märken i omfattande skala utan att använda dem med&lt;br&gt;syftet att sedan sälja rättigheterna mot dryg ersättning (se prop. 1960:167&lt;br&gt;s. 148 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis anser regeringen sålunda att direktivets regler inte&lt;br&gt;kommer i konflikt med svenska varumärkesrättsliga regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller vissa remissinstansers synpunkter på utformningen av Folk- Prop. 1999/2000:111&lt;br&gt;hälsoinstitutets lagförslag hänvisas till vad som anförs nedan i avsnitt 6.4.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.4 Utformningen av de nya bestämmelserna&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: De nya bestämmelserna skall i huvudsak följa&lt;br&gt;direktivets text och struktur. Vissa omskrivningar görs dock för att&lt;br&gt;anpassa texten till svensk lagstil.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkhälsoinstitutets bedömning: Det framstår som ändamålsenligt att&lt;br&gt;fullgöra förpliktelserna enligt EG-direktivet genom att införa en sådan&lt;br&gt;ändring av tobakslagen (1993:581) som föreslogs i betänkandet Indirekt&lt;br&gt;tobaksreklam (SOU 1995:114).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ett antal remissinstanser, däribland Svea hovrätt,&lt;br&gt;Stockholms tingsrätt, Uppsala universitet, Patent- och registreringsver-&lt;br&gt;ket, Annonsörföreningen, Philip Morris, Worldwide Brands Inc. och&lt;br&gt;Sveriges reklamförbund har på olika sätt anfört att den terminologi som&lt;br&gt;används i direktivet för att undvika tolkningsproblem också bör användas&lt;br&gt;i den svenska regleringen. Av dessa instanser har flertalet särskilt gjort&lt;br&gt;gällande att de undantag som görs från förbudet mot indirekt marknads-&lt;br&gt;föring i Folkhälsoinstitutets förslag är svåra att tolka och tillämpa. Vidare&lt;br&gt;har framförts att förslaget inte anknyter till syftet eller verkan av rekla-&lt;br&gt;men och att förslagets koppling till varumärkesregistreringar helt saknar&lt;br&gt;grund i EG-direktivet. Annonsörföreningen och Philip Morris har påtalat&lt;br&gt;att de finner det anmärkningsvärt att förslaget inte är ett nytt förslag utan&lt;br&gt;i stället grundar sig på ett tidigare förslag som när det skickades ut för&lt;br&gt;synpunkter till remissinstanserna blev starkt kritiserat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: De regler som läggs fast i EG-direk-&lt;br&gt;tivet måste införas i svensk lagstiftning. Därtill ger direktivet ett visst&lt;br&gt;utrymme för avvikelse i både strängare och mildare riktning. Härmed&lt;br&gt;avses dels att direktivet är ett minimidirektiv, dels att medlemsländerna&lt;br&gt;kan tillåta undantag från reklamförbudet för gemensamma namn som har&lt;br&gt;använts i god tro.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen finner det mest ändamålsenligt att behandla synpunkterna&lt;br&gt;på Folkhälsoinstitutets förslag till genomförande i ett allmänt inledande&lt;br&gt;avsnitt. Detta hänger samman med det förhållandet att förslaget - i vart&lt;br&gt;fall till sin ordalydelse - avviker från EG-direktivets text.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har anfört att vissa bestämmelser (14 § c-d i lagrådsremis-&lt;br&gt;sens lagförslag) är oklara och bör formuleras om i avvaktan på EG-&lt;br&gt;domstolens prövning. Enligt EG:s rättsordning är det EG-domstolen som&lt;br&gt;är exklusivt behörig att göra auktoritativa uttalanden om innebörden av&lt;br&gt;EG:s rättsregler. EG-direktiv saknar egentliga förarbeten och det finns&lt;br&gt;därför inte några direkta hållpunkter för tolkningen av direktiv förutom&lt;br&gt;själva texten i direktivet, inklusive ingressen. Svenska domstolar har&lt;br&gt;därför vid tillämpningen av lagtext som införts till genomförande av ett&lt;br&gt;EG-direktiv att tolka lagen i överensstämmelse med direktivet och vid&lt;br&gt;behov fråga EG-domstolen om den rätta innebörden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av dessa skäl anser regeringen att det är bäst att låta den svenska lag- Prop. 1999/2000:111&lt;br&gt;texten följa direktivets text och struktur. Härav följer också att regeringen&lt;br&gt;avser att i denna proposition avstå ifrån att uttala sig om hur direktivet i&lt;br&gt;vissa delar bör tolkas. Dessa förhållanden hindrar dock inte att viss an-&lt;br&gt;passning görs till svenska begrepp och traditioner i fråga om lagstil.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Den materiella regleringen&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;7.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Reklam för tobaksvaror&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: All marknadsföring av tobaksvaror till konsu-&lt;br&gt;menter skall förbjudas, frånsett saluhållande, förpackningsreklam,&lt;br&gt;tredjelandspublikationer och marknadsföring på eller vid säljställen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkhälsoinstitutets förslag överensstämmer i huvudsak med rege-&lt;br&gt;ringens förutom att Folkhälsoinstitutet anser att också marknadsföringen&lt;br&gt;mellan olika sälj led skall omfattas av krav på återhållsamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Bland dem som är posi-&lt;br&gt;tiva kan nämnas Socialstyrelsen och Förbundet En Rökfri Generation&lt;br&gt;som dock vill gå längre än förslaget. De har påpekat att begreppet sär-&lt;br&gt;skild måttfullhet i marknadsföringen har tolkats så att reklam för tobaks-&lt;br&gt;varor vid säljställen kan tillåtas även utomhus. Tolkningen har lett till att&lt;br&gt;de olika tobaksbolagen har försett många av landets försäljare av tobak,&lt;br&gt;även de som i huvudsak säljer andra produkter, med ljusskyltar med to-&lt;br&gt;baksmärkets namn. Därigenom har marknadsföringen av tobaksvaror&lt;br&gt;synts väldigt väl över Sverige. När EG-direktivet nu inför ett förbud även&lt;br&gt;för s.k. smygreklam bör Sverige också stävja den väl så synliga öppna&lt;br&gt;reklamen utanför säljställen. Spel- och Tobakshandlarnas Riksförbund&lt;br&gt;AB och Petroleumhandelns Riksförbund är positiva men påpekar vikten&lt;br&gt;av att handeln får behålla nuvarande utomhusskyltar med eventuella pro-&lt;br&gt;duktnamn. Flera instanser är negativa, däribland Philip Morris AB och&lt;br&gt;Svenska tobaksbranschforeningen. De har bl.a. anfört att nuvarande reg-&lt;br&gt;lering är tillräcklig för att uppfylla direktivets krav och att en reglering&lt;br&gt;som är mer långtgående än direktivet bör undvikas eftersom reglerna an-&lt;br&gt;nars riskerar att komma i konflikt med EG-fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Nu gällande bestämmelser angående&lt;br&gt;reklam och annan marknadsföring av tobak har närmare beskrivits i av-&lt;br&gt;snitt 5.2. Bestämmelserna i tobakslagen (1993:581) är inriktade på att&lt;br&gt;förbjuda avsättningsfrämjande åtgärder, dvs. näringsidkares marknadsfö-&lt;br&gt;ring av tobaksvaror till konsumenter. Tobakslagen innehåller uttryckliga&lt;br&gt;förbud mot marknadsföring genom kommersiella annonser i medier på&lt;br&gt;vilka TF och YGL är tillämpliga. Som framgår av avsnitt 6.2 är det rege-&lt;br&gt;ringens uppfattning att en väsentlig del av den marknadsföring som&lt;br&gt;regleras i tobakslagen ryms inom ramen för begreppet kommersiell&lt;br&gt;annons. På Lagrådets inrådan har en uttrycklig bestämmelse införts i&lt;br&gt;tobakslagen vilken erinrar om att marknadsföringsförbudet inte far&lt;br&gt;tillämpas i den mån det strider mot TF eller YGL. När det gäller mark-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nadsföring av tobaksvaror till konsumenter på annat sätt torde direktivet&lt;br&gt;innebära en skärpning av gällande regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet förbjuder varje form av reklam i gemenskapen (artikel 3).&lt;br&gt;Med reklam avses som tidigare har sagts varje form av kommersiellt&lt;br&gt;meddelande vars syfte, eller direkta eller indirekta verkan, är att främja&lt;br&gt;en tobaksvara (artikel 2.2). Direktivets reklamförbud omfattar dock inte&lt;br&gt;meddelanden som uteslutande riktar sig till fackfolk inom tobaksbran-&lt;br&gt;schen, presentation av tobaksvaror som försäljs och anslag om deras pris&lt;br&gt;vid tobaksförsäljningsstället samt reklam som riktar sig till köparen på&lt;br&gt;försäljningsställen som är specialiserade på tobaksvaror och i deras skylt-&lt;br&gt;ning eller, om det gäller försäljningsställen för olika typer av artiklar eller&lt;br&gt;tjänster, på platser reserverade för försäljning av tobaksvaror. Från re-&lt;br&gt;klamförbudet är vidare undantaget försäljning av publikationer som inne-&lt;br&gt;håller reklam för tobaksvaror och som är utgivna och tryckta i tredje land&lt;br&gt;om dessa publikationer inte främst är avsedda för den gemensamma&lt;br&gt;marknaden (artikel 3.5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tobakslagen innehåller en allmän bestämmelse om att marknadsföring&lt;br&gt;av tobak får ske endast med iakttagande av ”särskild måttfullhet”. I syn-&lt;br&gt;nerhet gäller att marknadsföringen inte far vara påträngande, uppsökande&lt;br&gt;eller uppmana till bruk av tobak. Begreppet definieras i Konsumentver-&lt;br&gt;kets riktlinjer och innebär att flera marknadsföringsformer, t.ex. utom-&lt;br&gt;husreklam, är förbjudna. Andra former av marknadsföring, t.ex. gratisut-&lt;br&gt;delning, omgärdas av vissa restriktioner till följd av kravet på särskild&lt;br&gt;måttfullhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med Folkhälsoinstitutet anser regeringen att direktivet innebär&lt;br&gt;att ett uttryckligt förbud måste införas också för sådana marknadsfö-&lt;br&gt;ringsformer som i dag omfattas av kravet på särskild måttfullhet. Enligt&lt;br&gt;regeringens mening är det lämpligt att - liksom tidigare i svensk lagstift-&lt;br&gt;ning - låta regleringen utgå från begreppet marknadsföring. Begreppet&lt;br&gt;marknadsföring har som beskrivits i avsnitt 5.2 en vidare betydelse än&lt;br&gt;begreppet reklam och innefattar alla åtgärder som syftar till att påverka&lt;br&gt;efterfrågan på och tillgången till produkter, inklusive själva saluhållandet.&lt;br&gt;Marknadsföring inbegriper t.ex. varuprover och omfattar därmed även&lt;br&gt;direktivets förbud mot gratis utdelning av tobaksvaror. Marknadsförings-&lt;br&gt;begreppet lämpar sig därför väl att använda när det är fråga om ett så&lt;br&gt;omfattande förbud som det i EG-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dagens reklamförbud i tobakslagen avser endast avsättningsfrämjande&lt;br&gt;åtgärder och gäller endast näringsidkares marknadsföring till konsu-&lt;br&gt;menter. Direktivets bestämmelser omfattar inte meddelanden som ute-&lt;br&gt;slutande riktar sig till fackfolk inom tobaksbranschen. Regeringen anser&lt;br&gt;inte att det finns skäl att utvidga reklamförbudet till att omfatta mark-&lt;br&gt;nadsföring som riktar sig till näringsidkare, och föreslår sålunda inte nå-&lt;br&gt;gon ändring av reglerna i detta avseende. Regeringen vill i samman-&lt;br&gt;hanget peka på att denna fråga också nyligen har varit föremål för riksda-&lt;br&gt;gens bedömning (se bet. 1997/98:SoU20 och 1998/99:KU22).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I överensstämmelse med vad som gäller i dag kommer således inte en&lt;br&gt;marknadsföringsåtgärd som riktas till näringsidkare i deras egenskap av&lt;br&gt;tillverkare eller distributörer av tobaksvaror att omfattas av förbudet.&lt;br&gt;Försäljning av tredjelandspublikationer - som inte heller omfattas av EG-&lt;br&gt;direktivet - är även framdeles tillåten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Så gott som all annan marknadsföring av tobaksvaror blir dock i prin-&lt;br&gt;cip förbjuden. Emellertid kan inte, så som direktivet stadgar beträffande&lt;br&gt;reklam, all marknadsföring förbjudas. Även med mycket stränga restrik-&lt;br&gt;tioner i fråga om möjligheterna att marknadsföra tobaksvaror till konsu-&lt;br&gt;menter måste i vart fall själva saluhållandet tillåtas. Därutöver skall också&lt;br&gt;förpackningsreklam och marknadsföring på eller vid säljställen fort-&lt;br&gt;farande vara tillåten. Om dessa tillåtna marknadsföringsåtgärder kan följ-&lt;br&gt;ande sägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Så länge handeln med tobaksvaror i princip är fri måste de som använ-&lt;br&gt;der tobak fa tillgång till relevant produktinformation. Att förbjuda all&lt;br&gt;reklam, inklusive den som förekommer på säljställen, kan också anses&lt;br&gt;motsägelsefullt, så länge handeln med den produkt som reklamen avser är&lt;br&gt;tillåten. En rimlig avvägning måste dock göras mellan sådana hänsyn och&lt;br&gt;det i sammanhanget överordnade folkhälsomålet att ytterligare minska&lt;br&gt;tobakskonsumtionen hos befolkningen. På säljställen för tobaksvaror till-&lt;br&gt;handahålls normalt också andra varor än tobaksvaror och dessa säljställen&lt;br&gt;besöks därför även av andra kunder än sådana som avser att köpa&lt;br&gt;tobaksvaror. Tobaksreklamen på säljställen kommer således att nå också&lt;br&gt;andra konsumenter än tobakskonsumenter. Detta talar för att den mark-&lt;br&gt;nadsföring till konsumenter som inte omfattas av förbudet måste bedrivas&lt;br&gt;på ett återhållsamt sätt. Regeringens bedömning är att kravet på åter-&lt;br&gt;hållsamhet uttryckligen skall framgå av lagtexten. Begreppets närmare&lt;br&gt;innebörd far klargöras genom verkställighetsföreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.2 Indirekt reklam för tobaksvaror m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ett förbud införs för näringsidkare att, vid&lt;br&gt;marknadsföring till konsumenter av andra varor än tobaksvaror eller&lt;br&gt;av tjänster, använda samma namn, varumärken, symboler eller andra&lt;br&gt;utmärkande kännetecken som används för tobaksvaror. Förbudet om-&lt;br&gt;fattar inte saluhållande eller marknadsföring på eller vid säljställen&lt;br&gt;under förutsättning att namn, varumärken, symboler och andra utmär-&lt;br&gt;kande kännetecken för varan eller tjänsten exponeras så att deras ut-&lt;br&gt;seende tydligt skiljer sig från tobaksvarans kännetecken. Förbudet om-&lt;br&gt;fattar inte heller tredjelandspublikationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från och med den 30 juli 2001 far inga nya tobaksvaror släppas ut&lt;br&gt;på marknaden om de bär någon annan varas eller tjänsts namn, varu-&lt;br&gt;märke, symbol eller annat utmärkande kännetecken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkhälsoinstitutets förslag: Förbudet föreslås omfatta användande&lt;br&gt;av varukännetecken som i sin helhet eller till någon del är i kommersiellt&lt;br&gt;bruk för en tobaksvara eller enligt varumärkeslagen (1960:644) är regist-&lt;br&gt;rerat eller inarbetat för en sådan vara. Undantaget från förbudet är va-&lt;br&gt;rukännetecken som endast i begränsad omfattning förekommer vid mark-&lt;br&gt;nadsföring av tobaksvaror eller om det annars skulle vara obilligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Bland dem som är po-&lt;br&gt;sitiva finns många kommuner, landsting och intresseföreningar så som&lt;br&gt;Yrkesföreningar mot tobak och Svensk förening för folkhälsoarbete.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra instanser är negativa eller framfor viss kritik. Av dessa menar ett Prop. 1999/2000:111&lt;br&gt;flertal att man måste ha klarare regler, så som väl definierade undantag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet mot indirekt reklam&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare har framgått förbjuder direktivet varje form av reklam i ge-&lt;br&gt;menskapen. TV-reklam regleras dock i särskild ordning (artikel 3.1). Di-&lt;br&gt;rektivet definierar i artikel 2.2. reklam som ”varje form av kommersiellt&lt;br&gt;meddelande vars syfte, eller direkta eller indirekta verkan, är att främja&lt;br&gt;en tobaksvara, däri inbegripen den reklam som utan att direkt nämna&lt;br&gt;tobaksvaran, försöker att kringgå reklamförbudet genom att använda&lt;br&gt;namn, varumärken, symboler eller andra utmärkande kännetecken för&lt;br&gt;tobaksvaror”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet avser alltså att träffa marknadsföringsåtgärder vilka har till&lt;br&gt;syfte eller effekt att främja avsättningen av tobaksvaror. Redan härav&lt;br&gt;framgår att enbart det faktum att en vara eller en tjänst råkar ha samma&lt;br&gt;namn - utan att vara samma varumärke - som en tobaksvara inte kan leda&lt;br&gt;till att näringsidkarens marknadsföring av produkten skulle kunna anses&lt;br&gt;utgöra ett sätt att främja avsättningen av en tobaksvara. Således kommer&lt;br&gt;inte sådan marknadsföring att överhuvudtaget omfattas av förbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföringsåtgärder för andra varor eller tjänster som har gemen-&lt;br&gt;samma namn och kännetecken med tobaksvaror till följd av s.k. varu-&lt;br&gt;märkesdifferentiering kommer dock - om inte undantaget på grund av&lt;br&gt;god tro blir tillämpligt - att omfattas av förbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På motsvarande sätt som gäller för tobaksvaror skall det fortfarande&lt;br&gt;vara tillåtet att göra reklam för produkterna på eller vid försäljnings-&lt;br&gt;stället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantaget från förbudet för namn som har använts i god tro&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 3.2 första stycket hindrar inte reklamförbudet ”att en med-&lt;br&gt;lemsstat kan tillåta att ett namn som redan har använts i god tro samtidigt&lt;br&gt;för tobaksvaror och andra varor eller tjänster, och som redan har saluförts&lt;br&gt;eller erbjudits av ett och samma företag eller av olika företag, före den&lt;br&gt;30 juli 1998 kan användas för reklam för de andra varorna eller&lt;br&gt;tjänsterna”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket kan emellertid ”detta namn bara användas under&lt;br&gt;ett helt annat utseende som tydligt skiljer sig från det som används för&lt;br&gt;tobaksvaran, med undantag av alla andra utmärkande kännetecken som&lt;br&gt;redan har använts för en tobaksvara”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inledningsvis kan sägas att ett varumärke ofta utgör en betydande till-&lt;br&gt;gång för de näringsidkare som innehar dem. Varumärkets kommersiella&lt;br&gt;värde kan göras ännu större genom att användas även för andra varor&lt;br&gt;eller tjänster än dem för vilket varumärket ursprungligen använts, s.k.&lt;br&gt;varumärkesdifferentiering. Ett varumärke kan också, förutom att över-&lt;br&gt;låtas, licensieras, dvs. rätten att nyttja varumärket kan upplåtas till tredje&lt;br&gt;man. Licensieringen innebär att innehavaren av varumärket ger någon&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 111&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annan rätt att nyttja märket (licens) for en del eller alla varor som märket Prop. 1999/2000:111&lt;br&gt;är registrerat för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reklamförbudet innebär bl.a. att ett tobaksföretags möjlighet att an-&lt;br&gt;vända sitt varumärke genom differentiering eller licensiering försvåras.&lt;br&gt;När det inte längre blir tillåtet att använda sig av kännetecknet i mark-&lt;br&gt;nadsföringen av andra varor eller av tjänster, minskar naturligtvis värdet&lt;br&gt;av att använda kännetecknet på detta sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsländerna kan, om de så önskar, tillåta att själva namnet - om&lt;br&gt;det har använts i god tro före den 30 juli 1998 - även i fortsättningen far&lt;br&gt;användas i marknadsföringen av andra varor eller av tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som skall anses ligga i begreppet god tro framgår inte av direkti-&lt;br&gt;vet. Innebörden av begreppet kommer att behöva klargöras, i sista hand&lt;br&gt;genom EG-domstolens avgöranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet mot saluhållning av nya tobaksvaror&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 3.3 a i direktivet stadgas att ”medlemsstaterna skall se till att&lt;br&gt;inga tobaksvaror bär någon annan varas eller tjänsts namn, varumärke,&lt;br&gt;symbol eller något annat utmärkande kännetecken om inte dessa tobaks-&lt;br&gt;varor redan har saluförts under detta namn, varumärke, symbol eller&lt;br&gt;något annat utmärkande kännetecken den dag som anges i artikel 6.1”&lt;br&gt;(dvs. dagen för ikraftträdandet, dock senast den 30 juli 2001).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta innebär således att senast den 30 juli 2001 far inga nya tobaksva-&lt;br&gt;ror lanseras på marknaden om de bär någon annan varas eller tjänsts&lt;br&gt;namn eller kännetecken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet mot saluhållning av andra varor än tobaksvaror och av tjänster&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 3.3 b första stycket i direktivet får reklamförbudet ”inte&lt;br&gt;kringgås för någon vara eller tjänst som släpps ut eller tillhandahålls på&lt;br&gt;marknaden från och med den tidpunkt som avses i artikel 6.1 genom an-&lt;br&gt;vändning av namn, varumärken, symboler och andra utmärkande känne-&lt;br&gt;tecken som redan används för en tobaksvara”. I andra stycket i artikeln&lt;br&gt;sägs att ”i detta syfte skall namn, varumärken, symboler och något annat&lt;br&gt;utmärkande kännetecken för varan eller tjänsten exponeras så att deras&lt;br&gt;utseende tydligt skiljer sig från det som används för tobaksvaran”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från och med ikraftträdandet av de nya bestämmelserna kommer det&lt;br&gt;således att bli förbjudet att sälja varor eller tjänster som har gemensamma&lt;br&gt;namn och kännetecken som används för tobaksvaror, om inte namn och&lt;br&gt;logotyp på produkterna förevisas så att de tydligt skiljer sig från tobaks-&lt;br&gt;varans yttre. Detta krav omfattar såväl sådana varor eller tjänster som i&lt;br&gt;dag finns på marknaden som nya produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens slutsats&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En reglering som inskränker rätten att kommersiellt använda vissa varu-&lt;br&gt;kännetecken på det sätt som framgår av direktivet motiveras bl.a. av det&lt;br&gt;allmännas intresse av att av hälsopolitiska skäl reducera möjligheterna att&lt;br&gt;marknadsföra varor och tjänster på ett sätt som kan anses främja avsätt-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningen av tobaksvaror. Utgångspunkten för bestämmelserna i detta avse-&lt;br&gt;ende är att det finns en koppling mellan användningen av tobaksnamn&lt;br&gt;och kännetecken utanför tobaksområdet och tobakskonsumtionen. På&lt;br&gt;motsvarande sätt kan ett namn på en icke tobaksvara som är välkänt hos&lt;br&gt;konsumenterna underlätta möjligheterna att introducera nya tobaksvaror&lt;br&gt;på marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intresset av att på detta sätt begränsa rätten att använda gemensamma&lt;br&gt;kännetecken innebär en faktisk inskränkning av äganderätten och måste&lt;br&gt;därför, enligt regeringens uppfattning, i viss mån vägas mot den enskilde&lt;br&gt;ägarens intresse av att kunna råda över sin egendom. Att kommersiellt&lt;br&gt;utnyttja varumärken gemensamt för tobak och andra produkter har hittills&lt;br&gt;varit tillåtet och olika aktörer på marknaden som licenstagare, distributö-&lt;br&gt;rer och återförsäljare har investerat i att i marknadsföringen av sina pro-&lt;br&gt;dukter utnyttja välkända varumärken för tobaksvaror. Detta förfaringssätt&lt;br&gt;innebär naturligtvis inte att samtliga inblandade primärt skulle ha intresse&lt;br&gt;av att främja avsättningen av tobaksvaror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har därför övervägt om undantaget för god tro skall införas&lt;br&gt;i svensk lag, dvs. om vissa på marknaden förekommande varor eller&lt;br&gt;tjänster skall fa fortsätta att marknadsföras under ett med tobaksvaror&lt;br&gt;gemensamt namn. Regeringen har då stannat för att inte föreslå ett sådant&lt;br&gt;undantag från reklamförbudet. Den omständigheten att marknadsföringen&lt;br&gt;hittills varit laglig skulle möjligen kunna anses utgöra en indikation på att&lt;br&gt;god tro varit för handen. I så fall skulle samtliga i dag på marknaden fö-&lt;br&gt;rekommande fall av varumärkesdifferentiering eller licensiering - även&lt;br&gt;de med mycket tydlig koppling till tobaksprodukter och tobaksbolag - fa&lt;br&gt;fortsätta i princip som förut, om än med annan logotyp. Regeringen anser&lt;br&gt;inte att detta vore tillfredsställande. Tobak är en mycket farlig produkt&lt;br&gt;och rökning är i dag den största enskilda orsaken till för tidiga dödsfall.&lt;br&gt;Tobaksbruk inleds vanligtvis före myndig ålder för att sedan vidmakt-&lt;br&gt;hållas främst på grund av nikotinberoende. Reklam - även indirekt sådan&lt;br&gt;- har betydelse för framför allt ungdomars rökvanor genom att dels göra&lt;br&gt;dem benägna att börja röka, dels förstärka denna vana om de väl börjat.&lt;br&gt;Varumärkesdifferentiering där tobaksvarumärken används innebär ofta&lt;br&gt;en lansering av en livsstil där rökning i sammanhanget framstår som både&lt;br&gt;vuxet och glamoröst, något som mycket illa överensstämmer med att,&lt;br&gt;enligt uppgift från Folkhälsoinstitutet, i genomsnitt varannan rökare dör&lt;br&gt;av sin rökning. Regeringen menar mot bakgrund härav att så kraftfulla&lt;br&gt;insatser som möjligt skall göras för att motverka sådana försök att främja&lt;br&gt;tobaksbruk, framförallt av hänsyn till skyddet för barn och ungdom. En-&lt;br&gt;ligt regeringens uppfattning skall därför något undantag för god tro inte&lt;br&gt;göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som ovan sagts hindrar inte att marknadsföring på eller vid sälj-&lt;br&gt;ställen, meddelanden inom branschen och tredjelandspublikationer även&lt;br&gt;fortsättningsvis bör vara tillåtna, eftersom det saknas skäl att ha en&lt;br&gt;strängare reglering på detta område än vad som gäller för själva tobaks-&lt;br&gt;varoma. För marknadsföring på eller vid säljställen samt meddelanden&lt;br&gt;inom branschen skall gälla samma villkor som för saluhållande, dvs.&lt;br&gt;namn och logotyp på produkterna måste till sitt utseende tydligt skilja sig&lt;br&gt;från det som används för tobaksvaran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.3&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Sponsring&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En verksamhet eller ett evenemang far inte&lt;br&gt;sponsras om syftet, eller den direkta eller indirekta verkan, med spons-&lt;br&gt;ringen är att främja avsättningen av en tobaksvara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkhälsoinstitutets förslag: Förbudet mot all marknadsföring om-&lt;br&gt;fattar sponsring i enlighet med EG-direktivets krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Uppsala universitets juridiska fakultetsnämnd har&lt;br&gt;anfört att sponsring som regel är en marknadsföringsåtgärd utanför mark-&lt;br&gt;nadsföringslagens (1995:450) tillämpningsområde eftersom begreppet&lt;br&gt;marknadsföring förutsätter såväl ett kommersiellt syfte som att det har&lt;br&gt;kommersiella förhållanden till föremål. Motivet till detta är förhållandet&lt;br&gt;till tryckfrihets- och yttrandefrihetsrätten. Sponsringens syfte är endast att&lt;br&gt;skapa en positiv bild av sponsorns firma, varumärke eller allmänna anse-&lt;br&gt;ende, inte som ett hjälpmedel i själva sälj- eller inköpsverksamheten.&lt;br&gt;Detta innebär enligt universitetet att reglerna inte kan vara inriktade mot&lt;br&gt;uppvisandet av sponsorns namn, varumärke eller logotyp, eftersom tryck-&lt;br&gt;frihetsrättsliga respektive yttrandefrihetsrättsliga aspekter aktualiseras då.&lt;br&gt;I stället bör särskilda regler införas för sponsring av tobaksvaror. En&lt;br&gt;tänkbar modell, menar universitetet, kan vara sponsringsreglema i radio-&lt;br&gt;och TV-lagen (1996:844).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I artikel 2.3 i EG-direktivet definieras&lt;br&gt;sponsring som ”varje bidrag, allmänt eller privat, till ett evenemang eller&lt;br&gt;en verksamhet vars syfte, eller direkta eller indirekta verkan, är att främja&lt;br&gt;en tobaksvara”. Artikel 3.1 stadgar att ”utan att det påverkar direktiv&lt;br&gt;89/552/EEG, skall varje form av reklam eller sponsring vara förbjuden i&lt;br&gt;gemenskapen”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet gör således åtskillnad mellan reklam och sponsring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler om sponsring finns i svensk lag i radio- och TV-lagen. Efter att&lt;br&gt;först hänvisa till reklamförbudet för alkoholdrycker och tobaksvaror i&lt;br&gt;alkohollagen (1994:1738) och tobakslagen (1993:581) sägs i 7 kap. 9 §&lt;br&gt;att ”ett program far inte sponsras av någon vars huvudsakliga verksamhet&lt;br&gt;gäller tillverkning eller försäljning av alkoholdrycker eller tobaksvaror”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen tillkom till följd av Sveriges inträde i EES och bygger&lt;br&gt;på det tidigare omnämnda TV-direktivets bestämmelser (89/552/EEG,&lt;br&gt;ändrat genom 97/3 6/EG).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I TV-direktivet definieras i artikel 1 d) sponsring som ”varje bidrag,&lt;br&gt;som ges för finansiering av ett offentligt eller privat företag som inte är&lt;br&gt;engagerat i TV-verksamhet eller i produktion av audiovisuella verk, i&lt;br&gt;syfte att främja företagets namn, varumärke, anseende, verksamhet eller&lt;br&gt;produkter”. Enligt artikel 17.1 får inte ett sponsrat TV-program främja&lt;br&gt;avsättning, inköp eller uthyrning av sponsorns produkter. I artikel 17.2&lt;br&gt;föreskrivs slutligen att TV-program överhuvudtaget inte far sponsras av&lt;br&gt;företag vars huvudsakliga verksamhet är tillverkning eller försäljning av&lt;br&gt;cigaretter och andra tobaksvaror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföringsutredningen tolkade i sitt delbetänkande EES-anpass-&lt;br&gt;ning av marknadsföringslagstiftningen (SOU 1992:49) skillnaden mellan&lt;br&gt;reklam och sponsring i TV-direktivet som så att sponsring är ett medel&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för att skapa en allmänt positiv bild av sponsorns firma, varumärke eller Prop. 1999/2000:111&lt;br&gt;verksamhet utan direkt syfte att stimulera försäljningen av en viss vara&lt;br&gt;eller tjänst. Om däremot ett sådant syfte finns, far det anses röra sig om&lt;br&gt;reklam i direktivets mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller sponsringsförbudets relation till marknadsrätten konstate-&lt;br&gt;rade utredningen att TV-direktivets distinktion mellan reklam och spons-&lt;br&gt;ring saknade relevans när det gäller vad som från marknadsföringslagens&lt;br&gt;synpunkt skall anses utgöra marknadsföring. Om en sponsor är närings-&lt;br&gt;idkare och verksamheten är inriktad på avsättning av varor eller tjänster,&lt;br&gt;lär förhållandet att sponsorns namn eller logotyp tillkännages i TV vara&lt;br&gt;att se som marknadsföring i marknadsföringslagens mening (a.a. s. 61).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I radio- och TV-lagen definieras sponsrat program i 7 kap. 8 § som ett&lt;br&gt;program som inte är annons och som helt eller delvis har bekostats av&lt;br&gt;någon annan än den som bedriver sändningsverksamhet m.m. Själva&lt;br&gt;sponsringsmeddelandet anses dock normalt ha avsättningsfrämjande syfte&lt;br&gt;och därmed stämma överens med marknadsföringslagens definition av&lt;br&gt;marknadsföring (prop. 1995/96:160 s. 110 och s. 181).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening kan ovan förda resonemang tillämpas på to-&lt;br&gt;baksdirektivets sponsringsbestämmelser. Detta innebär att om närings-&lt;br&gt;idkaren överträder sponsringsförbudet kan marknadsföringslagens sank-&lt;br&gt;tionssystem användas, se avsnitt 7.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar i övrigt den uppfattning som framförts av Uppsala&lt;br&gt;universitet. En särskild regel skall därför införas som innebär att en verk-&lt;br&gt;samhet eller ett evenemang inte far sponsras av någon om syftet, eller den&lt;br&gt;direkta eller indirekta verkan, med sponsringen är att främja avsättningen&lt;br&gt;av en tobaksvara.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.4 Sanktioner&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Förbuden mot reklam, sponsring och saluhåll-&lt;br&gt;ning skall övervakas och sanktioneras i enlighet med marknadsfö-&lt;br&gt;ringslagens (1995:450) bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkhälsoinstitutets förslag överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har inte yttrat sig över förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I artikel 4 i EG-direktivet sägs föl-&lt;br&gt;jande. ”Medlemsstaterna skall se till att det finns adekvata och effektiva&lt;br&gt;metoder för att garantera och kontrollera tillämpningen av de nationella&lt;br&gt;bestämmelser som antas inom ramen för detta direktiv. Dessa metoder&lt;br&gt;kan inbegripa bestämmelser som gör det möjligt för personer eller orga-&lt;br&gt;nisationer som, i enlighet med den nationella lagstiftningen, har ett legi-&lt;br&gt;timt intresse av att avskaffa reklam som är oförenlig med detta direktiv,&lt;br&gt;att väcka talan mot sådan reklam eller överlämna ärendet till en behörig&lt;br&gt;förvaltningsmyndighet så att denna kan fatta beslut i saken eller inleda ett&lt;br&gt;lämpligt rättsligt förfarande”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det marknadsrättsliga sanktionssystemet enligt marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1995:450) är tillämpligt vid överträdelser av marknadsföringsreglema i&lt;br&gt;tobakslagen (1993:581). En marknadsföringsåtgärd som strider mot an-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nonsförbudet eller mot det s.k. måttfullhetskravet i 14 § tobakslagen skall Prop. 1999/2000:111&lt;br&gt;vid tillämpningen av 4, 14 och 19 §§ marknadsföringslagen anses som&lt;br&gt;otillbörlig mot konsumenter. Vidare kan s.k. marknadsstömingsavgift&lt;br&gt;utgå vid överträdelse av annonsförbudet i ljudradio- och TV-program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sanktionssystemet enligt marknadsföringslagen innebär följande. Om&lt;br&gt;en näringsidkare bryter mot 4 §, eller mot någon av katalogbestämmel-&lt;br&gt;sema i 5-13 §§, kan näringsidkaren, någon anställd hos honom, någon&lt;br&gt;annan som handlar på hans vägnar eller var och en som i övrigt väsentligt&lt;br&gt;har bidragit till marknadsföringen förbjudas att fortsätta med marknads-&lt;br&gt;föringen (14 §). Förbudet förenas som regel med vite (19 §). Vitet kan&lt;br&gt;dömas ut först vid sådana nya överträdelser som faller inom förbudet.&lt;br&gt;Förbuds- och informationsföreläggande kan i fall som inte är av större&lt;br&gt;vikt meddelas av Konsumentombudsmannen (21 §). Ett sådant föreläg-&lt;br&gt;gande, som skall förenas med vite, blir gällande som en lagakraftvunnen&lt;br&gt;dom om det godkänns av näringsidkaren inom en av Konsumentom-&lt;br&gt;budsmannen föreskriven tid. Konsumentombudsmannen kan i övriga fall&lt;br&gt;väcka talan vid Marknadsdomstolen (38 §). Regelsystemet står inte en-&lt;br&gt;dast till Konsumentombudsmannens förfogande; näringsidkare som be-&lt;br&gt;rörs, sammanslutningar av konsumenter, löntagare eller näringsidkare&lt;br&gt;kan också väcka talan med yrkande om ett förbud mot en viss mark-&lt;br&gt;nadsföringsåtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom den nya marknadsföringslagen infördes ytterligare en sanktion,&lt;br&gt;den s.k. marknadsstömingsavgiften (22-28 §§). En näringsidkare kan&lt;br&gt;sålunda åläggas att betala en marknadsstömingsavgift till staten om nä-&lt;br&gt;ringsidkaren eller någon som handlar på näringsidkarens vägnar uppsåt-&lt;br&gt;ligen eller av oaktsamhet har brutit mot någon katalogbestämmelse.&lt;br&gt;Marknadsstömingsavgift är en direktverkande sanktion som kan dömas&lt;br&gt;ut redan första gången en näringsidkare överträder en katalogbestäm-&lt;br&gt;melse. Endast näringsidkare kan träffas av sanktionen. Till skillnad från&lt;br&gt;vad som gäller vid förbudsföreläggande enligt 14 § kan alltså mark-&lt;br&gt;nadsstömingsavgift inte åläggas anställda eller fysiska personer som inte&lt;br&gt;är näringsidkare. Också en näringsidkare som väsentligt bidragit till&lt;br&gt;överträdelsen kan åläggas att betala avgiften. Marknadsstömingsavgift&lt;br&gt;kan inte dömas ut vid överträdelse av generalklausulen i 4 §. Enligt 15 §&lt;br&gt;tobakslagen kan en handling som strider mot annonsförbudet i ljudradio-&lt;br&gt;eller TV-program (14 § första stycket) medföra marknadsstömingsavgift.&lt;br&gt;Marknadsstömingsavgiftens storlek bestäms till lägst femtusen och högst&lt;br&gt;fem miljoner kronor. Avgiften får emellertid inte överstiga tio procent av&lt;br&gt;näringsidkarens årsomsättning närmast föregående räkenskapsår. Konsu-&lt;br&gt;mentombudsmannen har primär talerätt. Först om Konsumentombuds-&lt;br&gt;mannen väljer att inte föra talan far enskilda näringsidkare eller en sam-&lt;br&gt;manslutning av näringsidkare väcka talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 29 § finns föreskrifter om ytterligare en sanktion, skadestånd. Av be-&lt;br&gt;stämmelsen framgår att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter&lt;br&gt;mot ett förbud mot otillbörlig marknadsföring eller ett åläggande som har&lt;br&gt;meddelats med stöd av 14 eller 15 §§ eller mot en föreskrift i 5-13 §§&lt;br&gt;skall ersätta den skada som därigenom uppkommer för en konsument&lt;br&gt;eller en näringsidkare. Skadeståndet avser endast ersättning för ren för-&lt;br&gt;mögenhetsskada i skadeståndslagens (1972:207) mening. Skyldighet att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ersätta person- eller sakskada till följd av marknadsföring bedöms enligt Prop. 1999/2000:111&lt;br&gt;allmänna skadeståndsrättsliga regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening skall sanktionssystemet enligt marknadsfö-&lt;br&gt;ringslagen omfatta också de nya förbuden mot s.k. indirekt tobaksreklam,&lt;br&gt;saluhållning och sponsring. Som anförts i föregående avsnitt torde spons-&lt;br&gt;ring, så som det definieras i direktivet, nämligen som ett bidrag vars syfte&lt;br&gt;eller direkta eller indirekta verkan är att främja avsättningen av tobaksva-&lt;br&gt;ror, inrymmas i marknadsföringslagens definition av begreppet mark-&lt;br&gt;nadsföring.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Kostnadseffekter&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Genom förslagens koppling till bestämmelserna i marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1995:450) blir det Konsumentombudsmannen, Stockholms tingsrätt och&lt;br&gt;Marknadsdomstolen som påförs ytterligare uppgifter. Antalet ärenden&lt;br&gt;hos dessa kan, framför allt inledningsvis för att fa rättsläget klarlagt, an-&lt;br&gt;tas öka något till följd av förslaget. Det är inte möjligt att närmare upp-&lt;br&gt;skatta det ökade resursbehovet. Det bör enligt regeringens mening dock&lt;br&gt;inte vara fråga om någon dramatisk ökning av antalet ärenden. Samman-&lt;br&gt;taget torde kostnadsökningen bli av mycket liten omfattning och skall tas&lt;br&gt;inom respektive ram.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Ikraftträdande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Lagändringarna skall träda i kraft den 30 juli&lt;br&gt;2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkhälsoinstitutet har inte berört frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Några remissinstanser, däribland Svenska tobaks-&lt;br&gt;branschföreningen och Swedish Match hävdar att bestämmelserna inte&lt;br&gt;kan träda i kraft före den 30 juli 2001. Undantagen i TF och YGL förut-&lt;br&gt;sätter nämligen att Sverige har en förpliktelse. Denna uppkommer inte&lt;br&gt;förrän sista angivna dag för ikraftträdandet. Worldwide Brands Inc. anser&lt;br&gt;att direktivets slutdatum innebär en rimlig övergångsperiod för branschen&lt;br&gt;att kunna anpassa sina produkter till kravet på modifieringar av varumär-&lt;br&gt;kena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Av artikel 6.1 i EG-direktivet följer&lt;br&gt;att de författningar som genomför direktivet måste träda i kraft senast den&lt;br&gt;30 juli 2001. Medlemsstaterna far skjuta upp förbudet mot reklam ett år&lt;br&gt;när det gäller den skrivna pressen och två år när det gäller sponsring.&lt;br&gt;Sponsring av evenemang eller verksamheter som organiseras på en&lt;br&gt;världsomspännande nivå kan på vissa villkor fa fortgå fram till och med&lt;br&gt;den 1 oktober 2006.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser inte att det finns skäl att senarelägga genomförandet&lt;br&gt;av bestämmelserna i den mån möjlighet ges enligt direktivet. De änd-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ringar i svensk lagstiftning som görs for att genomfora EG-direktivet Prop. 1999/2000:111&lt;br&gt;skall sålunda träda i kraft vid samma tidpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftningen måste träda i kraft senast den 30 juli 2001. Regeringen&lt;br&gt;föreslår att regleringen träder i kraft det datumet. Regeringen anser vis-&lt;br&gt;serligen att hänsyn till befolkningens hälsa väger betydligt tyngre än hän-&lt;br&gt;synen till näringsidkamas intressen. Detta framgår inte minst av rege-&lt;br&gt;ringens förslag och motiveringen för dem i detta ärende. Samma argu-&lt;br&gt;ment kan mycket väl användas for att motivera ett tidigare ikraftträdande&lt;br&gt;än det föreslagna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringsidkare som marknadsför andra varor än tobaksvaror, eller&lt;br&gt;tjänster, under samma namn eller kännetecken som används for tobaksva-&lt;br&gt;ror kommer emellertid, genom de föreslagna bestämmelserna, att drabbas&lt;br&gt;av avsevärda inskränkningar i sina möjligheter att marknadsföra sina&lt;br&gt;produkter. Regeringen anser det därför rimligt att ge dessa näringsidkare&lt;br&gt;tid att sälja ut inneliggande lager och att utarbeta nya logotyper för sina&lt;br&gt;produkter. En anpassningsperiod fram till den 30 juli 2001 är enligt rege-&lt;br&gt;ringens uppfattning väl avvägd.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Författningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;10.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i tobakslagen&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;(1993:581)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller, i syfte att förtydliga, en upplysning om att be-&lt;br&gt;stämmelserna om marknadsföring inte far tillämpas i den utsträckning det&lt;br&gt;skulle strida mot bestämmelserna om tryck- och yttrandefrihet i tryck-&lt;br&gt;frihetsförordningen (TF) eller yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Tillämp-&lt;br&gt;ningen av bestämmelserna i TF och YGL skall ske i enlighet med de&lt;br&gt;principer som gäller i dag. Bestämmelsen har lagts till efter Lagrådets&lt;br&gt;påpekande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen reglerar marknadsföring av tobaksvaror, dvs. alla varor som&lt;br&gt;är avsedda att rökas, snusas, sugas på eller tuggas om de är tillverkade,&lt;br&gt;helt eller delvis, av tobak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är avsedd att ha samma innebörd som artikel 3, punkterna&lt;br&gt;1, 4 och 5, och definitionerna av tobaksvaror och av reklam i artikel 2.1-&lt;br&gt;2 i EG-direktivet, se bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsens innehåll har behandlats närmare i avsnitt 7.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av tredje stycket framgår att den tillåtna marknadsföringen skall ske&lt;br&gt;med återhållsamhet. Den närmare innebörden av detta krav får anges i&lt;br&gt;verkställighetsföreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 b §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen reglerar marknadsföring av varor som inte är tobaksvaror eller&lt;br&gt;av tjänster som bär namn eller kännetecken som används för tobaksvaror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är avsedd att ha samma innebörd som artikel 3, punkterna Prop. 1999/2000:111&lt;br&gt;1,3 b och 4, och definitionen av reklam i artikel 2.2 i EG-direktivet, se&lt;br&gt;bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I överensstämmelse med vad som gäller för tobaksprodukter skall en-&lt;br&gt;ligt andra stycket saluhållande, marknadsföring på eller vid säljställen,&lt;br&gt;meddelanden inom branschen och tredjelandspublikationer fortfarande&lt;br&gt;vara tillåtet. Detta, enligt tredje stycket, under förutsättning att namn och&lt;br&gt;kännetecken för produkterna exponeras så att deras utseende tydligt skil-&lt;br&gt;jer sig från det som används för tobaksvaran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsens innehåll har behandlats närmare i avsnitt 7.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 c §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innebär att den tillåtna marknadsföringen på eller vid sälj-&lt;br&gt;ställen aldrig far innebära gratis utdelning vars syfte, eller direkta eller&lt;br&gt;indirekta verkan, är att främja avsättningen av en tobaksvara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är avsedd att ha samma innebörd som artikel 3 punkten 4 i&lt;br&gt;EG-direktivet, se bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 d§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen innebär att inga nya tobaksvaror far lanseras på markna-&lt;br&gt;den efter den angivna tidpunkten om de har samma namn eller känne-&lt;br&gt;tecken som en icke-tobaksvara eller en tjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen är avsedd att ha samma innebörd som artiklarna 3.3 a&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och 6 i EG-direktivet, se bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsens innehåll har behandlats närmare i avsnitt 7.2. Med att&lt;br&gt;varan har saluförts avses att den har utbjudits till försäljning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket har tillförts paragrafen i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 e §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller ett förbud mot sponsring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen är avsedd att ha samma innebörd som artiklarna 2.3 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 i EG-direktivet, se bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsens innehåll har behandlats närmare i avsnitt 7.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen innebär att regleringen kommer att omfattas av mark-&lt;br&gt;nadsföringslagens sanktionssystem, se avsnitt 7.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen är avsedd att ha samma innebörd som artikel 4 i EG-&lt;br&gt;direktivet, se bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.2 Förslaget till lag om ändring i marknadsföringslagen&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;(1995:450)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen är en konsekvens av de nya bestämmelserna i tobakslagen&lt;br&gt;(1993:581) och är av redaktionell karaktär. Bestämmelserna har förtyd-&lt;br&gt;ligats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1999/2000. I saml. Nr 111&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;EG-direktivet om reklam för och sponsring till&lt;br&gt;förmån för tobaksvaror&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 98/43/EG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av den 6 juli 1998&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar&lt;br&gt;om reklam for och sponsring till förmån för tobaksvaror&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD&lt;br&gt;HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemen-&lt;br&gt;skapen, särskilt artiklarna 57.2, 66 och 100a i detta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av kommissionens förslag (1),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i enlighet med förfarandet i artikel 189b i fördraget (3), och av följande&lt;br&gt;skäl:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Det föreligger vissa skillnader mellan medlemsstaternas lagar och&lt;br&gt;andra författningar om reklam för och sponsring till förmån för to-&lt;br&gt;baksvaror. Denna reklam och denna sponsring sprids över med-&lt;br&gt;lemsstaternas gränser och dessa skillnader kan lägga hinder i vägen&lt;br&gt;för den fria rörligheten av de varor, som förmedlar dessa aktiviteter&lt;br&gt;och för det fria tillhandahållandet av tjänster samt medföra en sned-&lt;br&gt;vridning av konkurrensen och på så sätt hindra den inre marknadens&lt;br&gt;funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Dessa hinder bör undanröjas och en tillnärmning bör därför ske av&lt;br&gt;bestämmelserna om reklam för och sponsring till förmån för to-&lt;br&gt;baksvaror, samtidigt som medlemsstaterna behåller rätten att på&lt;br&gt;vissa villkor fastslå de krav som de anser vara nödvändiga för att&lt;br&gt;säkerställa skyddet av människors hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3) &amp;nbsp;&amp;nbsp;I enlighet med artikel 100a.3 i fördraget skall kommissionen i sina&lt;br&gt;förslag enligt punkt 1 när det gäller hälsa, säkerhet samt miljö- och&lt;br&gt;konsumentskydd utgå från en hög skyddsnivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Följaktligen bör i detta direktiv hänsyn tas till skyddet av män-&lt;br&gt;niskors, och särskilt ungdomars, hälsa. För ungdomar spelar reklam&lt;br&gt;en viktig roll när det gäller att främja tobak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5) &amp;nbsp;&amp;nbsp;På grundval av artikel 100a har rådet antagit direktiven&lt;br&gt;89/622/EEG (4) och 90/239/EEG (5) om märkning av tobaksvaror&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och högsta tillåtna tjärhalt i cigaretter för att säkerställa att den inre&lt;br&gt;marknaden fungerar tillfredsställande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Marknadsföring av humanläkemedel omfattas av direktiv&lt;br&gt;92/28/EEG (6). Reklam för produkter som är avsedda för tobaksav-&lt;br&gt;vänjning omfattas inte av det här direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Det åligger medlemsstaterna att i förekommande fall vidta lämpliga&lt;br&gt;åtgärder avseende meddelanden som uteslutande riktar sig till&lt;br&gt;fackfolk inom tobaksbranschen, presentation av tobaksvaror som&lt;br&gt;försäljs och anslag om deras pris, liksom då försäljningsstrukturerna&lt;br&gt;så tillåter, reklam riktad till köparen vid försäljningsställena och&lt;br&gt;försäljning av publikationer från tredje land som inte motsvarar&lt;br&gt;villkoren i detta direktiv, men på villkor att de respekterar gemen-&lt;br&gt;skapsrätten och gemenskapens åtaganden på internationell nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Med hänsyn till det ömsesidiga beroende som råder mellan varje&lt;br&gt;form av muntlig, skriftig, tryckt eller radiosänd reklam samt TV-&lt;br&gt;och filmreklam och för att undvika varje risk för snedvridning av&lt;br&gt;konkurrensen och kringgående av bestämmelserna, bör detta direk-&lt;br&gt;tiv omfatta varje form av och medel för reklam förutom TV-reklam&lt;br&gt;som redan omfattas av rådets direktiv 89/552/EEG av den 30 okto-&lt;br&gt;ber 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i&lt;br&gt;medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av&lt;br&gt;sändningsverksamhet för television (7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Alla former av indirekt reklam och sponsring, liksom gratisutdel-&lt;br&gt;ning, har samma verkan som direkt reklam och därför finns det an-&lt;br&gt;ledning att, utan att det inkräktar på den grundläggande principen&lt;br&gt;om yttrandefrihet, införa bestämmelser om dessa, inbegripet indi-&lt;br&gt;rekt reklam som, fastän den inte direkt omnämner tobaksvaran, an-&lt;br&gt;vänder ett namn, ett varumärke, en symbol eller något annat utmär-&lt;br&gt;kande kännetecken som används för tobaksvaror. Emellertid kan&lt;br&gt;tillämpningen av dessa bestämmelser skjutas upp av medlemssta-&lt;br&gt;terna för att tillåta en anpassning av handelspraxis, och att spons-&lt;br&gt;ring till förmån för tobaksvaror ersätts med andra former av lämp-&lt;br&gt;liga stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10) &amp;nbsp;Utan att det påverkar bestämmelserna om reklam för tobaksvaror&lt;br&gt;far medlemsstaterna under vissa villkor fortsätta att tillåta använd-&lt;br&gt;ningen i reklamsyfte av ett namn för varor eller tjänster som inte&lt;br&gt;gäller tobak som har använts i god tro innan detta direktiv träder i&lt;br&gt;kraft både för dessa varor eller tjänster och för tobaksvaror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11) &amp;nbsp;Den sponsring av evenemang eller verksamheter som nu förekom-&lt;br&gt;mer och som medlemsstaterna får fortsätta att tillåta under en pe-&lt;br&gt;riod av åtta år efter ikraftträdandet av detta direktiv kommer att&lt;br&gt;upphöra senast den 1 oktober 2006 och skall bli föremål för frivil-&lt;br&gt;liga begränsningar samt minskningar av utgifter under övergångs-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;perioden bör innefatta alla sätt att uppnå syftena med sponsring en-&lt;br&gt;ligt definition i detta direktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12) För att effektivt kontrollera tillämpningen av de nationella bestäm-&lt;br&gt;melser som antagits inom ramen för detta direktiv, bör medlems-&lt;br&gt;staterna fastställa lämpliga metoder i överensstämmelse med den&lt;br&gt;nationella lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta direktiv syftar till tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra&lt;br&gt;forfattningar om reklam för och sponsring till förmån för tobaksvaror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta direktiv avses med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;tobaksvaror: alla varor som är avsedda att rökas, snusas, sugas på&lt;br&gt;eller tuggas om de är tillverkade, även delvis, av tobak,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) &amp;nbsp;&amp;nbsp;reklam: varje form av kommersiellt meddelande vars syfte, eller&lt;br&gt;direkta eller indirekta verkan, är att främja en tobaksvara, däri inbe-&lt;br&gt;gripen den reklam som utan att direkt nämna tobaksvaran, försöker&lt;br&gt;att kringgå reklamförbudet genom att använda namn, varumärken,&lt;br&gt;symboler eller andra utmärkande kännetecken för tobaksvaror,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3) &amp;nbsp;&amp;nbsp;sponsring: varje bidrag, allmänt eller privat, till ett evenemang eller&lt;br&gt;en verksamhet vars syfte, eller direkta eller indirekta verkan, är att&lt;br&gt;främja en tobaksvara,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4) &amp;nbsp;&amp;nbsp;tobaksförsäljningsställen: varje plats där tobaksvaror försäljs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Utan att det påverkar direktiv 89/552/EEG, skall varje form av reklam&lt;br&gt;eller sponsring vara förbjuden i gemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Punkt 1 hindrar inte att en medlemsstat kan tillåta att ett namn som&lt;br&gt;redan har använts i god tro samtidigt för tobaksvaror och andra varor&lt;br&gt;eller tjänster, och som har saluförts eller erbjudits av ett och samma fö-&lt;br&gt;retag eller av olika företag, före den 30 juli 1998 kan användas för reklam&lt;br&gt;för de andra varorna eller tjänsterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Emellertid kan detta namn bara användas under ett helt annat utseende&lt;br&gt;som tydligt skiljer sig från det som används för tobaksvaran, med un-&lt;br&gt;dantag av alla andra utmärkande kännetecken som redan har använts för&lt;br&gt;en tobaksvara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 a. Medlemsstaterna skall se till att inga tobaksvaror bär någon annan&lt;br&gt;varas eller tjänsts namn, varumärke, symbol eller något annat utmärkande&lt;br&gt;kännetecken om inte dessa tobaksvaror redan har saluförts under detta&lt;br&gt;namn, varumärke, symbol eller något annat utmärkande kännetecken den&lt;br&gt;dag som anges i artikel 6.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b. Förbudet som avses i punkt 1 far inte kringgås för någon vara eller Prop. 1999/2000:111&lt;br&gt;tjänst som släpps ut eller tillhandahålls på marknaden från och med den Bilaga 1&lt;br&gt;tidpunkt som avses i artikel 6.1 genom användning av namn, varumärken,&lt;br&gt;symboler och andra utmärkande kännetecken som redan används för en&lt;br&gt;tobaksvara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta syfte skall namn, varumärken, symboler och något annat utmär-&lt;br&gt;kande kännetecken för varan eller tjänsten exponeras så att deras utse-&lt;br&gt;ende tydligt skiljer sig från det som används för tobaksvaran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. All gratis utdelning vars syfte eller direkta eller indirekta verkan är att&lt;br&gt;främja en tobaksvara är förbjuden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Detta direktiv skall inte gälla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- meddelanden som uteslutande riktar sig till fackfolk inom tobaks-&lt;br&gt;branschen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- presentation av tobaksvaror som försäljs och anslag om deras pris&lt;br&gt;vid tobaksförsäljningsstället,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- reklam som riktar sig till köparen på försäljningsställen som är spe-&lt;br&gt;cialiserade på tobaksvaror och i deras skyltning eller, om det gäller&lt;br&gt;försäljningsställen för olika typer av artiklar eller tjänster, på platser&lt;br&gt;reserverade för försäljning av tobaksvaror samt sådana försäljnings-&lt;br&gt;ställen i Grekland (s.k. periptera) för vilka särskilt tillstånd beviljas&lt;br&gt;av sociala skäl,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- försäljning av publikationer som innehåller reklam för tobaksvaror&lt;br&gt;och som är utgivna och tryckta i tredje land om dessa publikationer&lt;br&gt;inte främst är avsedda för den gemensamma marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall se till att det finns adekvata och effektiva metoder&lt;br&gt;för att garantera och kontrollera tillämpningen av de nationella bestäm-&lt;br&gt;melser som antas inom ramen för detta direktiv. Dessa metoder kan inbe-&lt;br&gt;gripa bestämmelser som gör det möjligt för personer eller organisationer&lt;br&gt;som, i enlighet med den nationella lagstiftningen, har ett legitimt intresse&lt;br&gt;av att avskaffa reklam som är oförenlig med detta direktiv, att väcka talan&lt;br&gt;mot sådan reklam eller överlämna ärendet till en behörig förvaltnings-&lt;br&gt;myndighet så att denna kan fatta beslut i saken eller inleda ett lämpligt&lt;br&gt;rättsligt förfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta direktiv utgör inget hinder för medlemsstaternas möjlighet att, med&lt;br&gt;beaktande av fördraget, föreskriva strängare krav som de anser nödvän-&lt;br&gt;diga för att säkerställa skyddet för människors hälsa när det gäller reklam&lt;br&gt;för eller sponsring till förmån för tobaksvaror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra&lt;br&gt;författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den&lt;br&gt;30 juli 2001. De skall genast underrätta kommissionen om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hän- Prop. 1999/2000:111&lt;br&gt;visning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de of- Bilaga 1&lt;br&gt;fentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall&lt;br&gt;varje medlemsstat själv utfärda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till de&lt;br&gt;centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det om-&lt;br&gt;råde som omfattas av detta direktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Medlemsstaterna får skjuta upp tillämpningen av artikel 3.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- med ett år när det gäller den skrivna pressen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- med två år när det gäller sponsring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I undantagsfall och av vederbörligen motiverade skäl far medlemssta-&lt;br&gt;terna fortsätta att tillåta befintlig sponsring av evenemang eller verksam-&lt;br&gt;heter som organiseras på en världsomspännande nivå för en ytterligare&lt;br&gt;period av tre år, dock senast fram till och med den 1 oktober 2006, på&lt;br&gt;villkor att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- beloppen för denna sponsring minskar under övergångsperioden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- åtgärder för frivillig begränsning införs för att minska reklamens&lt;br&gt;synlighet under evenemangen i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senast den 30 juli 2001 och därefter vartannat år skall kommissionen till&lt;br&gt;Europaparlamentet, rådet och Ekonomiska och sociala kommittén över-&lt;br&gt;lämna en rapport om tillämpningen av detta direktiv, och särskilt om ge-&lt;br&gt;nomförandet och effekten av artikel 3.2 och 3.3 och av artikel 6.3, vid&lt;br&gt;behov åtföljd av förslag om anpassning av detta direktiv till den utveck-&lt;br&gt;ling som konstateras i rapporten. En sådan anpassning skall inte påverka&lt;br&gt;den tidsfrist som anges i artikel 6.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Euro-&lt;br&gt;peiska gemenskapernas officiella tidning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 9&lt;br&gt;Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utfärdat i Bryssel den 6 juli 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På Europaparlamentets vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På rådets vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;J. M. GIL-ROBLES&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;R. EDLINGER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av Folkhälsoinstitutets nationella&lt;br&gt;handlingsplan mot tobak samt lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Mål och strategier&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Det officiella målet for de närmaste årens arbete mot tobaken bör vara&lt;br&gt;att:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 2015 skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- minst 85 procent av vuxenbefolkningen vara rökfri,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ingen använda vare sig rökverk eller snus före 18 års ålder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- bruket av snus inte ha ökat och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ingen utan eget val utsättas för tobaksrök i miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera olika strategier behövs:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Stödjande miljöer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Bred delaktighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Hjälp till självhjälp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera olika slag av insatser måste genomföras i en allsidig och samordnad&lt;br&gt;policy:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Informationsinsatser (hälsoundervisning i skolan, hälsoupplysning&lt;br&gt;etc.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Behandlingsåtgärder (tillgång till rökslutarstöd, nikotinersättnings-&lt;br&gt;terapi m.m.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Lagstiftnings- och regleringsåtgärder (inkl, prispolitik)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Utgångspunkter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Det krävs en kraftsamling genom att man samordnar flera slag av&lt;br&gt;insatser, från flera olika aktörer, så att de stöder varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det behövs en samsyn mellan olika samhällssektorer. Vetenskapens&lt;br&gt;synen på tobaksbruket som ett drogberoende och en av de största hälso-&lt;br&gt;riskerna är oförenlig med synen på tobak som ett harmlöst &amp;quot;njutnings-&lt;br&gt;medel&amp;quot; och en fråga om individens fria val.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är dags för ett vägval. Dagens kunskap om tobaksbruket gör att det&lt;br&gt;samhälleliga arbetet bör utformas utifrån ett drogpolitiskt, snarare än&lt;br&gt;konsumentpolitiskt, synsätt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Förstärkta insatser mot tobak bör genomföras från många aktörers sida&lt;br&gt;inom såväl den offentliga som den privata och frivilliga sektorn. Det är&lt;br&gt;inte minst viktigt att aktivera en rad myndigheter, organisationer, företag&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och andra instanser som kan göra viktiga insatser men som ännu inte&lt;br&gt;engagerat sig i arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna deltar i arbetet mot tobak dels direkt genom att utöva&lt;br&gt;tillsyn enligt tobakslagen, dels indirekt genom att ansvara för många av&lt;br&gt;samhällets basverksamheter, t.ex. skolan, som har en nyckelroll i arbetet&lt;br&gt;mot tobaken. Kommunerna bör kunna ta ett helhetsgrepp på tobaks-&lt;br&gt;frågan. En prioriterad uppgift inom den nationella handlingsplanen bör&lt;br&gt;vara att kommunerna stimuleras att ytterligare utveckla sina folkhälso-&lt;br&gt;strategier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunernas tillsyn enligt tobakslagen bör utökas. Bl.a. bör möjlig-&lt;br&gt;heterna att övervaka åldersgränsen vid tobaksköp stärkas. Kommunerna&lt;br&gt;bör också få utökat ansvar för tillsyn över handeln med tobak, inklusive&lt;br&gt;reklamen vid säljställen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detaljhandel med tobak bör fa bedrivas endast av den som fatt ett sär-&lt;br&gt;skilt säljtillstånd. Systemet med säljtillstånd bör handhas av kommuner-&lt;br&gt;na.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföringen av tobak, inklusive s.k. indirekt tobaksreklam, bör&lt;br&gt;förbjudas. Från förbudet undantas själva saluhållningen av tobak, reklam&lt;br&gt;på förpackningar och säljställen samt reklam mellan sälj led. Sådan re-&lt;br&gt;klam skall dock få ske endast i återhållsamma former.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillgängligheten till läkemedel för rökavvänjning bör ökas, men under&lt;br&gt;fortsatt ansvarsfulla former.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige bör verka för en förstärkt tobakspolitik inom EU, bl.a. när det&lt;br&gt;gäller varningstexter på tobaksförpackningar respektive deklaration av&lt;br&gt;och maximigränser för skadliga beståndsdelar eller tillsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En nationell samordningskommitté bör bildas med uppgift att sam-&lt;br&gt;ordna och stödja olika aktörers arbete mot tobaken. Gruppen bör bl.a.&lt;br&gt;stödja och stimulera till förstärkta insatser på regional och lokal nivå. Det&lt;br&gt;gäller bl.a.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- vidgad central samverkan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- förstärkning av regionala nätverk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- uppbyggnad av lokala nätverk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kvalificerad utbildning av nyckelgrupper,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- metodutveckling och försöksverksamhet, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- opinionsbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den nationella handlingsplanen bör följande områden prioriteras:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Barn och ungdom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Ökad tillgänglighet till rökslutarstöd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Genusperspektiv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En nationell handlingsplan för minskat tobaksbruk kan inte förverkligas&lt;br&gt;utan att speciella resurser avsätts. Detta bör beaktas vid anslagsför-&lt;br&gt;delningen till och inom de myndigheter m.fl. som har viktiga uppgifter&lt;br&gt;inom tobakspolitiken. Det direkta tillsynsarbetet bör finansieras med&lt;br&gt;avgifter. För en kraftsamling av den natur som föreslås här krävs dock&lt;br&gt;ytterligare resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Författningsförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till lag om ändring i tobakslagen (1993:581)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om tobakslagen (1993:581) dels att 12-&lt;br&gt;27 §§ och rubrikerna närmast före 15, 19, 24 och 27 §§ skall ha följande&lt;br&gt;lydelse, dels i lagen skall införas arton nya paragrafer, 28-45 §§, och nya&lt;br&gt;rubriker före 34, 35 och 43 §§ av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handel m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tobaksvaror får inte säljas eller&lt;br&gt;på annat sätt lämnas ut i närings-&lt;br&gt;verksamhet till den som inte har&lt;br&gt;fyllt 18 år. Den som lämnar ut&lt;br&gt;tobaksvaror skall förvissa sig om&lt;br&gt;att mottagaren har uppnått nämn-&lt;br&gt;da ålder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskild anledning att&lt;br&gt;anta att en tobaksvara är avsedd&lt;br&gt;att lämnas över till någon som inte&lt;br&gt;har fyllt 18 år får varan inte läm-&lt;br&gt;nas ut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tobaksvara får föras in i landet&lt;br&gt;endast av den som har fyllt 18 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handel m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Detaljhandel med tobaks-&lt;br&gt;varor får bedrivas endast av den&lt;br&gt;som har säljtillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tobaksvaror får inte säljas eller&lt;br&gt;på annat sätt lämnas ut i närings-&lt;br&gt;verksamhet till den som inte har&lt;br&gt;fyllt 18 år. Den som lämnar ut&lt;br&gt;tobaksvaror skall förvissa sig om&lt;br&gt;att mottagaren har uppnått nämn-&lt;br&gt;da ålder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns anledning att anta att&lt;br&gt;en tobaksvara är avsedd att läm-&lt;br&gt;nas över till någon som inte har&lt;br&gt;fyllt 18 år får varan inte lämnas&lt;br&gt;ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tobaksvara får föras in i landet&lt;br&gt;endast av den som har fyllt 18 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § En näringsidkare som mark-&lt;br&gt;nadsför tobaksvaror till konsume-&lt;br&gt;nter får inte använda kommersiella&lt;br&gt;annonser i periodiska skrifter eller&lt;br&gt;i andra jämförbara skrifter på&lt;br&gt;vilka tryckfrihetsförordningen är&lt;br&gt;tillämplig. Inte heller får vid sådan&lt;br&gt;marknadsföring användas kom-&lt;br&gt;mersiella annonser i Ijudradio-&lt;br&gt;eller TV-program. Detta gäller&lt;br&gt;även sådana TV-sändningar över&lt;br&gt;satellit som omfattas av radio- och&lt;br&gt;TV-lagen (1996:844).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid marknadsföring av tobaksva-&lt;br&gt;ror till konsumenter på något&lt;br&gt;annat sätt än som avses i första&lt;br&gt;stycket skall en näringsidkare&lt;br&gt;iaktta särskild måttfullhet. I syn-&lt;br&gt;nerhet gäller att reklam eller&lt;br&gt;annan marknadsföring inte får&lt;br&gt;vara påträngande, uppsökande&lt;br&gt;eller uppmana till bruk av tobak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § En marknadsföringsåtgärd&lt;br&gt;som strider mot 14 § skall vid til-&lt;br&gt;lämpningen av 4, 14 och 19 §§&lt;br&gt;marknadsföringslagen (1995:450)&lt;br&gt;anses vara otillbörlig mot konsu-&lt;br&gt;menter. En marknadsföringsåtgärd&lt;br&gt;som strider mot 14 § första stycket&lt;br&gt;andra och tredje meningen kan&lt;br&gt;medföra marknadsstömingsavgift&lt;br&gt;enligt bestämmelserna i 22-28 §§&lt;br&gt;marknadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Reklam och annan marknads-&lt;br&gt;föring, frånsett saluhållande, av&lt;br&gt;tobaksvaror är förbjuden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Utan hinder av 15 § får&lt;br&gt;marknadsföring ske genom reklam&lt;br&gt;på förpackningar, reklam på säljs-&lt;br&gt;tällen samt reklam mellan olika&lt;br&gt;säljled som inte når konsumenter,&lt;br&gt;under förutsättning att reklamen&lt;br&gt;är utformad på ett återhållsamt&lt;br&gt;sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Vid marknadsföring av andra&lt;br&gt;varor än tobaksvaror eller av&lt;br&gt;tjänster får det inte användas&lt;br&gt;varukännetecken som i sin helhet&lt;br&gt;eller till någon del är i kom-&lt;br&gt;mersiellt bruk för en tobaksvara&lt;br&gt;eller enligt varumärkeslagen&lt;br&gt;(1960:644) är registrerat eller in-&lt;br&gt;arbetat för en sådan vara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket tillämpas inte på&lt;br&gt;saluhållande eller på sådan mark-&lt;br&gt;nadsföring som avses i 16 §.&lt;br&gt;Första stycket tillämpas inte heller&lt;br&gt;i fråga &lt;sup&gt;om&lt;/sup&gt; varukännetecken som&lt;br&gt;endast i begränsad omfattning&lt;br&gt;förekommer vid marknadsföring&lt;br&gt;av tobaksvaror eller om det annars&lt;br&gt;skulle vara obilligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § En marknadsföringsåtgärd&lt;br&gt;som strider mot 15-17 §§ skall vid&lt;br&gt;tillämpningen av 4, 14 och 19 §§&lt;br&gt;marknadsföringslagen (1995:450)&lt;br&gt;anses vara otillbörlig mot konsu-&lt;br&gt;menter och kan i vissa fall medföra&lt;br&gt;marknadsstömingsavgift enligt&lt;br&gt;22—28 §§ samma lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Meddelande och återkallelse av Prop. 1999/2000:111&lt;br&gt;säljtillstånd &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Säljtillstånd enligt 12 § skall&lt;br&gt;avse en viss lokal eller ett annat&lt;br&gt;avgränsat utrymme (säljställe).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Frågor om säljtillstånd prö-&lt;br&gt;vas av den kommun där sälj stället&lt;br&gt;är beläget. Ansökan om säljtill-&lt;br&gt;stånd görs skriftligen hos kom-&lt;br&gt;munen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Säljtillstånd får ges endast till&lt;br&gt;den som visar att han med hänsyn&lt;br&gt;till sina personliga och ekono-&lt;br&gt;miska förhållanden och omstän-&lt;br&gt;digheterna i övrigt är lämplig att&lt;br&gt;bedriva detaljhandel med tobaks-&lt;br&gt;varor. Vid tillståndsprövningen&lt;br&gt;skall särskild hänsyn tas till om&lt;br&gt;sökanden kan förväntas följa&lt;br&gt;bestämmelserna om handel med&lt;br&gt;och marknadsföring av tobaks-&lt;br&gt;varor samt om han i övrigt är&lt;br&gt;laglydig och benägen att fullgöra&lt;br&gt;sina skyldigheter mot det all-&lt;br&gt;männa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § I samband med beslut om&lt;br&gt;säljtillstånd eller senare får kom-&lt;br&gt;munen meddela de villkor som&lt;br&gt;behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § Kommunen skall återkalla ett&lt;br&gt;säljtillstånd, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. tillståndshavaren inte följer de&lt;br&gt;bestämmelser som gäller för verk-&lt;br&gt;samheten eller tillståndet enligt&lt;br&gt;denna lag eller enligt villkor som&lt;br&gt;har meddelats med stöd av lagen,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. de förutsättningar som gäller&lt;br&gt;för meddelande av säljtillstånd&lt;br&gt;inte längre föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stället för återkallelse kan till-&lt;br&gt;ståndshavaren meddelas varning,&lt;br&gt;om detta kan anses vara en till-&lt;br&gt;räcklig åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Produktkontroll m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Tillverkare eller importör av&lt;br&gt;tobaksvara skall, i den utsträck-&lt;br&gt;ning som föreskrivs av regeringen,&lt;br&gt;till Socialstyrelsen lämna de upp-&lt;br&gt;gifter som behövs för att varornas&lt;br&gt;hälsorisker skall kunna bedömas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Regeringen får, om det finns&lt;br&gt;särskilda hälsoskäl, föreskriva att&lt;br&gt;vissa slag av tobaksvaror inte far&lt;br&gt;tillverkas i eller föras in till&lt;br&gt;Sverige för försäljning till konsu-&lt;br&gt;menter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Regeringen, eller myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer, får&lt;br&gt;meddela föreskrift om gränsvärden&lt;br&gt;för skadliga ämnen som tobaks-&lt;br&gt;vara får innehålla eller ge upphov&lt;br&gt;till. En vara som inte uppfyller&lt;br&gt;föreskrifterna får inte tillverkas i&lt;br&gt;eller föras in till Sverige för för-&lt;br&gt;säljning till konsumenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsyn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Den centrala tillsynen över&lt;br&gt;att denna lag och föreskrifter som&lt;br&gt;meddelas med stöd av lagen följs&lt;br&gt;utövas av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Arbetarskyddsstyrelsen när det&lt;br&gt;gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) lokaler och andra utrymmen&lt;br&gt;som avses i 2 § och som är upp-&lt;br&gt;låtna enbart för personal, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) lokaler och andra utrymmen på&lt;br&gt;vilka 8 § skall tillämpas, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Socialstyrelsen när det gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) miljöer som avses i 2 § och som&lt;br&gt;inte är upplåtna enbart för perso-&lt;br&gt;nal,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) lokaler som avses i 4 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) varningstexter m.m. enligt 9-&lt;br&gt;n§§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) handel enligt 12 §, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) produktkontroll m.m. enligt 16—&lt;br&gt;18§§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Produktkontroll m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § Tillverkare eller importör av&lt;br&gt;tobaksvara skall, i den utsträck-&lt;br&gt;ning som föreskrivs av regeringen,&lt;br&gt;till Socialstyrelsen lämna de upp-&lt;br&gt;gifter som behövs för att varornas&lt;br&gt;hälsorisker skall kunna bedömas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 § Regeringen får, om det finns&lt;br&gt;särskilda hälsoskäl, föreskriva att&lt;br&gt;vissa slag av tobaksvaror inte får&lt;br&gt;tillverkas i eller föras in till&lt;br&gt;Sverige för försäljning till konsu-&lt;br&gt;menter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 § Regeringen, eller myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer, får&lt;br&gt;meddela föreskrift om gränsvärden&lt;br&gt;för skadliga ämnen som tobaks-&lt;br&gt;vara får innehålla eller ge upphov&lt;br&gt;till. En vara som inte uppfyller&lt;br&gt;föreskrifterna får inte tillverkas i&lt;br&gt;eller föras in till Sverige för för-&lt;br&gt;säljning till konsumenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsyn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 § Den centrala tillsynen över&lt;br&gt;att denna lag och föreskrifter som&lt;br&gt;meddelas med stöd av lagen följs&lt;br&gt;utövas av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Arbetarskyddsstyrelsen när det&lt;br&gt;gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) lokaler och andra utrymmen&lt;br&gt;som avses i 2 § och som är upp-&lt;br&gt;låtna enbart för personal, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) lokaler och andra utrymmen på&lt;br&gt;vilka 8 § skall tillämpas, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Socialstyrelsen när det gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) miljöer som avses i 2 § och som&lt;br&gt;inte är upplåtna enbart för perso-&lt;br&gt;nal,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) lokaler som avses i 4 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) varningstexter m.m. enligt 9-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) handel enligt 12 och 13 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) produktkontroll m.m. enligt 24-&lt;br&gt;26 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den omedelbara tillsynen utövas&lt;br&gt;av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Yrkesinspektionen när det gäller&lt;br&gt;lokaler och andra utrymmen för&lt;br&gt;vilka Arbetarskyddsstyrelsen har&lt;br&gt;den centrala tillsynen, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den eller de nämnder som kom-&lt;br&gt;munfullmäktige bestämmer när det&lt;br&gt;gäller dels de miljöer och lokaler&lt;br&gt;för vilka Socialstyrelsen har den&lt;br&gt;centrala tillsynen, dels handel&lt;br&gt;enligt 12 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 § Den omedelbara tillsynen ut- Prop. 1999/2000:111&lt;br&gt;övas av &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Yrkesinspektionen när det gäller&lt;br&gt;lokaler och andra utrymmen för&lt;br&gt;vilka Arbetarskyddsstyrelsen har&lt;br&gt;den centrala tillsynen, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den eller de nämnder som kom-&lt;br&gt;munfullmäktige bestämmer när det&lt;br&gt;gäller dels de miljöer och lokaler&lt;br&gt;för vilka Socialstyrelsen har den&lt;br&gt;centrala tillsynen, dels marknads-&lt;br&gt;föring av tobaksvaror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen utövar inom länet&lt;br&gt;tillsyn enligt andra stycket 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Socialstyrelsen får meddela&lt;br&gt;de förelägganden och förbud som&lt;br&gt;behövs för att bestämmelserna i 9-&lt;br&gt;11 §§ och 16-18 §§ eller med stöd&lt;br&gt;av dem meddelade föreskrifter&lt;br&gt;skall följas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tillsynsmyndighet som anges i&lt;br&gt;19 § andra och tredje styckena får&lt;br&gt;i sin tillsynsverksamhet meddela&lt;br&gt;de förelägganden eller förbud som&lt;br&gt;be-hövs för att lagen eller en&lt;br&gt;föreskrift som har meddelats med&lt;br&gt;stöd av lagen skall följas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I beslut om föreläggande eller för-&lt;br&gt;bud får tillsynsmyndigheten sätta&lt;br&gt;ut vite. Vitet får inte förvandlas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § En tillsynsmyndighet får be-&lt;br&gt;sluta att en tobaksvara skall tas&lt;br&gt;om hand, om den bjuds ut till för-&lt;br&gt;säljning eller uppenbart är avsedd&lt;br&gt;att bjudas ut till försäljning i strid&lt;br&gt;med lagen eller en föreskrift som&lt;br&gt;har meddelats med stöd av lagen.&lt;br&gt;Kronofogdemyndigheten skall vid&lt;br&gt;behov lämna handräckning när en&lt;br&gt;vara skall tas om hand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en vara har tagits om hand,&lt;br&gt;får ägaren under tillsynsmyndig-&lt;br&gt;hetens kontroll vidta de rättelser&lt;br&gt;som behövs för att varan skall få&lt;br&gt;säljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen utövar inom länet&lt;br&gt;tillsyn enligt första stycket 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 § Socialstyrelsen får meddela&lt;br&gt;de förelägganden och förbud som&lt;br&gt;behövs för att bestämmelserna i 9-&lt;br&gt;11 §§ och 24-26 §§ eller med stöd&lt;br&gt;av dem meddelade föreskrifter&lt;br&gt;skall följas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tillsynsmyndighet som anges i&lt;br&gt;28 § får i sin tillsynsverksamhet&lt;br&gt;enligt 2-8 §§ och 15—17 §§ med-&lt;br&gt;dela de förelägganden och förbud&lt;br&gt;som behövs för att lagen eller en&lt;br&gt;föreskrift som har meddelats med&lt;br&gt;stöd av lagen skall följas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I beslut om föreläggande eller för-&lt;br&gt;bud får tillsynsmyndigheten sätta&lt;br&gt;ut vite. Vitet får inte förvandlas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 § En tillsynsmyndighet får be-&lt;br&gt;sluta att en tobaksvara skall tas&lt;br&gt;om hand, om den bjuds ut till för-&lt;br&gt;säljning eller uppenbart är avsedd&lt;br&gt;att bjudas ut till försäljning i strid&lt;br&gt;med lagen eller en föreskrift som&lt;br&gt;har meddelats med stöd av lagen.&lt;br&gt;Kronofogdemyndigheten skall vid&lt;br&gt;behov lämna handräckning när en&lt;br&gt;vara skall tas om hand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en vara har tagits om hand,&lt;br&gt;får ägaren under tillsynsmyndig-&lt;br&gt;hetens kontroll vidta de rättelser&lt;br&gt;som behövs för att varan skall få&lt;br&gt;säljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varan skall återlämnas om det&lt;br&gt;görs sannolikt att den inte kommer&lt;br&gt;att säljas i strid med lagen eller en&lt;br&gt;föreskrift som har meddelats med&lt;br&gt;stöd av denna. I annat fall får&lt;br&gt;varan förstöras genom tillsyns-&lt;br&gt;myndighetens försorg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut enligt första stycket&lt;br&gt;gäller omedelbart, om inte något&lt;br&gt;annat anges i beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § En tillsynsmyndighet har rätt&lt;br&gt;att på begäran få de upplysningar,&lt;br&gt;handlingar, varuprover och lik-&lt;br&gt;nande som behövs för myndighe-&lt;br&gt;tens tillsyn enligt denna lag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § För att fullgöra sina uppgif-&lt;br&gt;ter enligt denna lag har en till-&lt;br&gt;synsmyndighet rätt att få tillträde&lt;br&gt;till områden, lokaler och andra&lt;br&gt;utrymmen som berörs av lagen&lt;br&gt;eller av föreskrifter som har med-&lt;br&gt;delats med stöd av lagen och får&lt;br&gt;där göra undersökningar och ta&lt;br&gt;prover. För uttagna prov betalas&lt;br&gt;inte ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndigheten skall&lt;br&gt;lämna den handräckning som be-&lt;br&gt;hövs for tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om skyldighet&lt;br&gt;att ersätta en tillsynsmyndighets&lt;br&gt;kostnader for provtagning och&lt;br&gt;undersökning av prov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § Den som har tagit befattning&lt;br&gt;med något ärende enligt denna lag&lt;br&gt;får inte obehörigen röja eller på&lt;br&gt;annat sätt använda sig av vad han&lt;br&gt;därvid fått veta om yrkeshemlig-&lt;br&gt;heter eller affärsförhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det allmännas verksamhet till-&lt;br&gt;lämpas bestämmelserna i sekre-&lt;br&gt;tesslagen (1980:100).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varan skall återlämnas om det&lt;br&gt;görs sannolikt att den inte kommer&lt;br&gt;att säljas i strid med lagen eller en&lt;br&gt;föreskrift som har meddelats med&lt;br&gt;stöd av denna. I annat fall får&lt;br&gt;varan förstöras genom tillsyns-&lt;br&gt;myndighetens försorg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut enligt första stycket&lt;br&gt;gäller omedelbart, om inte något&lt;br&gt;annat anges i beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 § En tillsynsmyndighet har rätt&lt;br&gt;att på begäran få de upplysningar,&lt;br&gt;handlingar, varuprover och lik-&lt;br&gt;nande som behövs för myndig-&lt;br&gt;hetens tillsyn enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 § För att fullgöra sina upp-&lt;br&gt;gifter enligt denna lag har en till-&lt;br&gt;synsmyndighet rätt att få tillträde&lt;br&gt;till områden, lokaler och andra&lt;br&gt;utrymmen som berörs av lagen&lt;br&gt;eller av föreskrifter som har med-&lt;br&gt;delats med stöd av lagen och får&lt;br&gt;där göra undersökningar och ta&lt;br&gt;prover. För uttagna prov betalas&lt;br&gt;inte ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndigheten skall&lt;br&gt;lämna den handräckning som be-&lt;br&gt;hövs för tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om skyldighet&lt;br&gt;att ersätta en tillsynsmyndighets&lt;br&gt;kostnader för provtagning och&lt;br&gt;undersökning av prov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 § Den som har tagit befattning&lt;br&gt;med något ärende enligt denna lag&lt;br&gt;får inte obehörigen röja eller på&lt;br&gt;annat sätt använda sig av vad han&lt;br&gt;därvid fått veta om yrkeshemlig-&lt;br&gt;heter eller affärsförhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det allmännas verksamhet till-&lt;br&gt;lämpas bestämmelserna i sekre-&lt;br&gt;tesslagen (1980:100).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 § Kommunen får enligt grunder&lt;br&gt;som beslutas av kommunfullmäk-&lt;br&gt;tige ta ut avgift for prövningen av&lt;br&gt;frågor om säljtillstånd och for sin&lt;br&gt;tillsyn beträffande dem som har&lt;br&gt;sådant tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 § Beslut som en i 19 § angiven&lt;br&gt;nämnd har fattat enligt denna lag&lt;br&gt;eller enligt en föreskrift som har&lt;br&gt;meddelats med stöd av lagen får&lt;br&gt;överklagas hos länsstyrelsen.&lt;br&gt;Länsstyrelsens beslut får över-&lt;br&gt;klagas hos allmän förvaltnings-&lt;br&gt;domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yrkesinspektionens beslut enligt&lt;br&gt;denna lag får överklagas hos&lt;br&gt;Arbetarskyddsstyrelsen. Arbetar-&lt;br&gt;skyddsstyrelsens beslut får inte&lt;br&gt;överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut som Socialstyrelsen har&lt;br&gt;meddelat med stöd av 20 § första&lt;br&gt;stycket eller 21 § får överklagas&lt;br&gt;hos allmän förvaltningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd krävs vid över-&lt;br&gt;klagande till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 § Kommunens beslut i frågor&lt;br&gt;angående säljtillstånd gäller ome-&lt;br&gt;delbart, om inte något annat anges&lt;br&gt;i beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 § Kommunens beslut i frågor&lt;br&gt;angående säljtillstånd får över-&lt;br&gt;klagas till allmän förvaltnings-&lt;br&gt;domstol. Kommunens beslut får&lt;br&gt;inte ändras utan att kommunen har&lt;br&gt;lämnats tillfälle att yttra sig. Kom-&lt;br&gt;munen får överklaga domstolens&lt;br&gt;beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 § Beslut som en i 28 § angiven&lt;br&gt;nämnd har fattat enligt denna lag&lt;br&gt;eller enligt en föreskrift som har&lt;br&gt;meddelats med stöd av lagen får&lt;br&gt;överklagas hos länsstyrelsen.&lt;br&gt;Länsstyrelsens beslut får över-&lt;br&gt;klagas till allmän förvaltnings-&lt;br&gt;domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 § Yrkesinspektionens beslut en-&lt;br&gt;ligt denna lag får överklagas hos&lt;br&gt;Arbetarskyddsstyrelsen. Arbetar-&lt;br&gt;skyddsstyrelsens beslut får inte&lt;br&gt;överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 § Beslut som Socialstyrelsen&lt;br&gt;har meddelat med stöd av 29 §&lt;br&gt;första stycket eller 30 § får över-&lt;br&gt;klagas hos allmän förvaltnings-&lt;br&gt;domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40 § Prövningstillstånd krävs vid&lt;br&gt;överklagande till kammarrätten&lt;br&gt;enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;26 § Beslut om en föreskrift enligt&lt;br&gt;18 § eller 23 § andra stycket som&lt;br&gt;en myndighet har meddelat med&lt;br&gt;stöd av ett bemyndigande får inte&lt;br&gt;överklagas.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;41 § Beslut om en föreskrift enligt Prop. 1999/2000:111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 § eller 32 § andra stycket som Bilaga 2&lt;br&gt;en myndighet har meddelat med&lt;br&gt;stöd av ett bemyndigande får inte&lt;br&gt;överklagas.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Beslut om föreskrifter enligt 9§&lt;br&gt;som en myndighet har meddelat&lt;br&gt;med stöd av ett bemyndigande får&lt;br&gt;överklagas hos regeringen av till-&lt;br&gt;verkare av tobaksvaror och impor-&lt;br&gt;törer av tobaksvaror som är av-&lt;br&gt;sedda att säljas till konsumenter&lt;br&gt;inom landet.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;42 § Beslut om föreskrifter enligt&lt;br&gt;9 § som en myndighet har medde-&lt;br&gt;lat med stöd av ett bemyndigande&lt;br&gt;får överklagas hos regeringen av&lt;br&gt;tillverkare av tobaksvaror och&lt;br&gt;importörer av tobaksvaror som är&lt;br&gt;avsedda att säljas till konsumenter&lt;br&gt;inom landet.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ansvar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ansvar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;27 § Den som uppsåtligen eller av&lt;br&gt;oaktsamhet bryter mot 12 § döms&lt;br&gt;för olovlig tobaksförsäljning till&lt;br&gt;böter eller fängelse i högst sex må-&lt;br&gt;nader.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;43 § Den som uppsåtligen eller av&lt;br&gt;oaktsamhet bedriver detaljhandel&lt;br&gt;med tobaksvaror utan säljtillstånd&lt;br&gt;eller bryter mot 13 § döms för&lt;br&gt;olovlig tobaksförsäljning till böter&lt;br&gt;eller fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;År gärningen att anse som ringa&lt;br&gt;döms inte till ansvar.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;År ett brott mot 13 § att anse som&lt;br&gt;ringa, döms inte till ansvar.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Den som har överträtt ett vites-&lt;br&gt;föreläggande eller ett vitesförbud&lt;br&gt;skall inte dömas till ansvar enligt&lt;br&gt;denna lag för gärning som om-&lt;br&gt;fattas av föreläggandet eller för-&lt;br&gt;budet.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;44 § Den som har överträtt ett&lt;br&gt;vitesföreläggande eller ett vitesför-&lt;br&gt;bud skall inte dömas till ansvar&lt;br&gt;enligt denna lag for en gärning&lt;br&gt;som omfattas av föreläggandet&lt;br&gt;eller förbudet.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om ansvar för olov-&lt;br&gt;lig införsel av tobaksvaror finns i&lt;br&gt;lagen (1960:418) om straff för&lt;br&gt;varusmuggl ing.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;45 § Bestämmelser om ansvar för&lt;br&gt;olovlig införsel av tobaksvaror&lt;br&gt;finns i lagen (1960:418) om straff&lt;br&gt;för varusmuggling&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den...&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2. Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1995:450)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 22 § marknadsföringslagen (1995:450) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § En näringsidkare får åläggas&lt;br&gt;att betala en särskild avgift (mark-&lt;br&gt;nadsstörningsavgift), om närings-&lt;br&gt;idkaren eller någon som handlar&lt;br&gt;på näringsidkarens vägnar uppsåt-&lt;br&gt;ligen eller av oaktsamhet har&lt;br&gt;brutit mot någon bestämmelse i 5—&lt;br&gt;13§§-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller om en närings-&lt;br&gt;idkare eller någon som handlar på&lt;br&gt;dennes vägnar uppsåtligen eller av&lt;br&gt;oaktsamhet bryter mot någon av&lt;br&gt;bestämmelserna i 2 § andra&lt;br&gt;stycket lagen (1978:763) med vissa&lt;br&gt;bestämmelser om marknadsföring&lt;br&gt;av alkoholdrycker, 26 § andra&lt;br&gt;stycket &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;lokalradiolagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1993:120), 12 § första stycket&lt;br&gt;andra och tredje meningen tobaks-&lt;br&gt;lagen (1993:581) eller 7 kap. 3, 4&lt;br&gt;eller 10 §§ radio- och TV-lagen&lt;br&gt;(1996:844).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i första och andra&lt;br&gt;stycket gäller också en näringsid-&lt;br&gt;kare som uppsåtligen eller av&lt;br&gt;oaktsamhet väsentligt har bidragit&lt;br&gt;till överträdelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiften tillfaller staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § En näringsidkare far åläggas&lt;br&gt;att betala en särskild avgift (mark-&lt;br&gt;nadsstörningsavgift), om närings-&lt;br&gt;idkaren eller någon som handlar&lt;br&gt;på näringsidkarens vägnar upp-&lt;br&gt;såtligen eller av oaktsamhet har&lt;br&gt;brutit mot någon bestämmelse i 5-&lt;br&gt;13§§-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller om en närings-&lt;br&gt;idkare eller någon som handlar på&lt;br&gt;dennes vägnar uppsåtligen eller av&lt;br&gt;oaktsamhet bryter mot någon av&lt;br&gt;bestämmelserna i 2 § andra&lt;br&gt;stycket lagen (1978:763) med vissa&lt;br&gt;bestämmelser om marknadsföring&lt;br&gt;av alkoholdrycker, 26 § andra&lt;br&gt;stycket lokalradiolagen (1993:120)&lt;br&gt;eller 7 kap. 3, 4 eller 10 §§ radio-&lt;br&gt;och TV-lagen (1996:844) eller vid&lt;br&gt;marknadsföring av en tobaksvara&lt;br&gt;använder kommersiell annons i&lt;br&gt;ljudradio- eller TV-program eller i&lt;br&gt;TV-sändning över satellit som om-&lt;br&gt;fattas av radio- och TV-lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i första och andra&lt;br&gt;stycket gäller också en näringsid-&lt;br&gt;kare som uppsåtligen eller av&lt;br&gt;oaktsamhet väsentligt har bidragit&lt;br&gt;till överträdelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiften tillfaller staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den...&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i tobakslagen (1993:581)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; i fråga om tobakslagen (1993:581)&lt;sup&gt;2&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;dels att 14 och 15 §§ skall ha följande lydelse,&lt;br&gt;dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 14 a-d §§, av&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En näringsidkare som mark-&lt;br&gt;nadsför tobaksvaror till konsu-&lt;br&gt;menter får inte använda kommer-&lt;br&gt;siella annonser i periodiska skrif-&lt;br&gt;ter eller i andra jämförbara skrif-&lt;br&gt;ter på vilka tryckfrihetsförord-&lt;br&gt;ningen är tillämplig. Inte heller får&lt;br&gt;vid sådan marknadsföring använ-&lt;br&gt;das kommersiella annonser i ljud-&lt;br&gt;radio- eller TV-program. Detta&lt;br&gt;gäller även sådana TV-sändningar&lt;br&gt;över satellit som omfattas av ra-&lt;br&gt;dio- och TV-lagen (1996:844).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid marknadsföring av tobaks-&lt;br&gt;varor till konsumenter på något&lt;br&gt;annat sätt än som avses i första&lt;br&gt;stycket skall en näringsidkare&lt;br&gt;iaktta särskild måttfullhet. I syn-&lt;br&gt;nerhet gäller att reklam eller an-&lt;br&gt;nan marknadsföring inte får vara&lt;br&gt;påträngande, uppsökande eller&lt;br&gt;uppmana till bruk av tobak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföring av tobaksvaror&lt;br&gt;till konsumenter är förbjuden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet i första stycket omfat-&lt;br&gt;tar inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. saluhållande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förpackningsreklam,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. marknadsföring på eller vid&lt;br&gt;säljställen för tobaksvaror, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. försäljning av publikationer&lt;br&gt;som innehåller reklam for tobaks-&lt;br&gt;varor, är utgivna och tryckta i ett&lt;br&gt;land som inte är medlem i Euro-&lt;br&gt;peiska unionen och inte främst är&lt;br&gt;avsedda för den gemensamma&lt;br&gt;marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföring som avses i&lt;br&gt;andra stycket 2 och 3 skall ske&lt;br&gt;med återhållsamhet. Regeringen,&lt;br&gt;eller den myndighet som rege-&lt;br&gt;ringen bestämmer, meddelar verk-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 98/43/EG av den 6 juli 1998 om tillnärmning&lt;br&gt;av medlemsstaternas lagar och andra författningar om reklam för och sponsring till förmån&lt;br&gt;för tobaksvaror (EGT L 213, 30.7.98, s. 9, Celex 398L0043).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1996:941.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1996:941.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ställighetsföreskrifter om den när- Prop. 1999/2000:111&lt;br&gt;mare innebörden av detta krav. Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74a#&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Namn, varumärken, symboler&lt;br&gt;eller andra utmärkande känne-&lt;br&gt;tecken för tobaksvaror får inte&lt;br&gt;användas vid marknadsföring av&lt;br&gt;andra varor än tobaksvaror eller&lt;br&gt;av tjänster till konsumenter om&lt;br&gt;syftet, eller den direkta eller indi-&lt;br&gt;rekta verkan med marknadsfö-&lt;br&gt;ringen, är att främja avsättningen&lt;br&gt;av en tobaksvara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet i första stycket omfat-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tar inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. saluhållande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. marknadsföring på eller vid&lt;br&gt;säljställen, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. försäljning av publikationer&lt;br&gt;som innehåller reklam för varorna&lt;br&gt;eller tjänsterna, är utgivna och&lt;br&gt;tryckta i ett land som inte är med-&lt;br&gt;lem i Europeiska unionen och inte&lt;br&gt;främst är avsedda för den gemen-&lt;br&gt;samma marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföring enligt andra&lt;br&gt;stycket 1 och 2 är tillåten endast&lt;br&gt;om namn, varumärken, symboler&lt;br&gt;eller andra utmärkande känne-&lt;br&gt;tecken för varan eller tjänsten&lt;br&gt;framträder i en form som tydligt&lt;br&gt;skiljer sig från utseendet på to-&lt;br&gt;baksvarans kännetecken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 b §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföring på eller vid ett&lt;br&gt;säljställe får inte innebära gratis&lt;br&gt;utdelning vars syfte eller direkta&lt;br&gt;eller indirekta verkan är att främja&lt;br&gt;avsättningen av en tobaksvara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 c §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tobaksvara får inte bära nå-&lt;br&gt;gon annan varas eller tjänsts&lt;br&gt;namn, varumärke, symbol eller&lt;br&gt;annat utmärkande kännetecken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14d§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bidrag till en verksamhet eller&lt;br&gt;ett evenemang (sponsring) får inte&lt;br&gt;förekomma om syftet, eller den&lt;br&gt;direkta eller indirekta verkan, med&lt;br&gt;sponsringen är att främja avsätt-&lt;br&gt;ningen av en tobaksvara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En marknadsföringsåtgärd som&lt;br&gt;strider mot 14 § skall vid tillämp-&lt;br&gt;ningen av 4, 14 och 19 §§ mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen (1995:450) anses&lt;br&gt;vara otillbörlig mot konsumenter.&lt;br&gt;En marknadsföringsåtgärd som&lt;br&gt;strider mot 14 § första stycket&lt;br&gt;andra och tredje meningen kan&lt;br&gt;medföra marknadsstömingsavgift&lt;br&gt;enligt bestämmelserna i 22-28 §§&lt;br&gt;marknadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En marknadsföringsåtgärd som&lt;br&gt;strider mot 14-14 d §§ skall vid&lt;br&gt;tillämpningen av 4, 14 och 19 §§&lt;br&gt;marknadsföringslagen (1995:450)&lt;br&gt;anses vara otillbörlig mot konsu-&lt;br&gt;menter. En marknadsföringsåtgärd&lt;br&gt;som sker genom en kommersiell&lt;br&gt;annons i ljudradio- eller TV-pro-&lt;br&gt;gram eller i TV-sändning över sa-&lt;br&gt;tellit som omfattas av radio- och&lt;br&gt;TV-lagen (1996:844) kan medföra&lt;br&gt;marknadsstömingsavgift enligt be-&lt;br&gt;stämmelserna i 22-28 §§ mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 30 juli 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Föreskriften i 14 c § skall inte tillämpas på tobaksvaror som redan&lt;br&gt;har saluförts under detta namn, varumärke, symbol eller annat utmärk-&lt;br&gt;ande kännetecken före den 30 juli 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1996:941.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen (1995:450)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 22 § marknadsföringslagen (1995:450) skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En näringsidkare far åläggas att betala en särskild avgift (marknads-&lt;br&gt;störningsavgift), om näringsidkaren eller någon som handlar på närings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;idkarens vägnar uppsåtligen eller av&lt;br&gt;bestämmelserna i 5-13 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller om en nä-&lt;br&gt;ringsidkare eller någon som hand-&lt;br&gt;lar på dennes vägnar uppsåtligen&lt;br&gt;eller av oaktsamhet bryter mot&lt;br&gt;någon av bestämmelserna i 26 §&lt;br&gt;andra stycket lokalradiolagen&lt;br&gt;(1993:120), 14 § första stycket&lt;br&gt;andra och tredje meningen tobaks-&lt;br&gt;lagen (1993:581), &amp;nbsp;4 kap. 10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;alkohollagen (1994:1738) eller 7&lt;br&gt;kap. 3, 4 eller 10 § radio- och TV-&lt;br&gt;lagen (1996:844).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;oaktsamhet har brutit mot någon av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller om en nä-&lt;br&gt;ringsidkare eller någon som hand-&lt;br&gt;lar på dennes vägnar uppsåtligen&lt;br&gt;eller av oaktsamhet bryter mot&lt;br&gt;någon av bestämmelserna i 26 §&lt;br&gt;andra stycket lokalradiolagen&lt;br&gt;(1993:120), 4 kap. 10 § alkohol-&lt;br&gt;lagen (1994:1738), 7 kap. 3, 4 el-&lt;br&gt;ler 10 § radio- och TV-lagen&lt;br&gt;(1996:844) eller mot bestämmel-&lt;br&gt;serna i tobakslagen (1993:581) i&lt;br&gt;de fall marknadsföringen sker ge-&lt;br&gt;nom kommersiell annons i ljud-&lt;br&gt;radio- eller TV-program eller i&lt;br&gt;TV-sändning över satellit som&lt;br&gt;omfattas av radio- och TV-lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i första och andra stycket gäller också en näringsidkare&lt;br&gt;som uppsåtligen eller av oaktsamhet har bidragit till överträdelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiften tillfaller staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 30 juli 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1999:1007.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådets yttrande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2000-02-11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. justitierådet Lars Å. Beckman, regeringsrådet&lt;br&gt;Susanne Billum, justitierådet Göran Regner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 27 januari 2000 (Socialdepartementet) har&lt;br&gt;regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i tobakslagen (1993:581),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i marknadsföringslagen (1995:450).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn&lt;br&gt;Christina Fleur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i tobakslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrådsremissen föreslås ändringar i tobakslagens bestämmelser om&lt;br&gt;marknadsföring. Förslaget syftar till ett genomförande av ett EG-direktiv&lt;br&gt;om reklam och sponsring till förmån för tobaksvaror (Europaparlamen-&lt;br&gt;tets och rådets direktiv 98/43/EG). Bestämmelserna innehåller bl.a. ett&lt;br&gt;generellt förbud mot marknadsföring av tobaksvaror. De omfattar också&lt;br&gt;sådan marknadsföring som sker genom skrifter eller genom sändningar&lt;br&gt;eller upptagningar på vilka tryckfrihetsförordningen (TF) respektive ytt-&lt;br&gt;randefrihetsgrundlagen (YGL) är tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om direktivets förhållande till TF och YGL behandlas i avsnitt&lt;br&gt;6.1 i remissen. Regeringens bedömning där är att direktivet omfattas av&lt;br&gt;undantagen i 1 kap. 9 § 2 TF och 1 kap. 12 § första stycket YGL samt att&lt;br&gt;några grundlagsändringar inte behöver göras med anledning av direkti-&lt;br&gt;vet. I remissen redovisas invändningar som åtskilliga remissinstanser har&lt;br&gt;haft från grundlagssynpunkt mot det förslag från Folkhälsoinstitutet som&lt;br&gt;ligger till grund för remissen. I denna anförs att regeringen inte delar nå-&lt;br&gt;gon av remissinstansernas uppfattningar härvidlag, att den år 1997 röstat&lt;br&gt;för direktivet och då gjort samma bedömning som i remissen, att ingen-&lt;br&gt;ting har framkommit som gett regeringen anledning att ändra inställning i&lt;br&gt;frågan samt att någon grundlagsändring sålunda inte är nödvändig för att&lt;br&gt;genomföra direktivets bestämmelser om tobaksreklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet utgår från - liksom regeringen synes göra i remissen - att&lt;br&gt;sådan marknadsföring som direktivet gäller delvis faller in under TF:s&lt;br&gt;och YGL:s tillämpningsområde och att det i så måtto krävs uttryckligt&lt;br&gt;stöd i grundlagarna för att införa förbud mot marknadsföringen. De&lt;br&gt;grundlagsbestämmelser som skulle kunna ge sådant stöd är 1 kap. 9 § TF&lt;br&gt;och 1 kap. 12 § YGL. I den angivna paragrafen i TF finns två be-&lt;br&gt;stämmelser som innehåller undantag från grundlagens skydd för&lt;br&gt;tryckfriheten och som båda avser förbud mot kommersiella annonser.&lt;br&gt;Punkten 1 i paragrafen innebär att det som är föreskrivet i vanlig lag&lt;br&gt;gäller utan hinder av TF i den mån annonserna används vid mark-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nadsföring av alkoholhaltiga drycker eller tobaksvaror. I punkten 2 finns&lt;br&gt;en motsvarande regel som avser förbud som har meddelats till skydd for&lt;br&gt;hälsa eller miljö enligt förpliktelse som följer av anslutning till EG.&lt;br&gt;Enligt 1 kap. 12 § första stycket YGL gäller vad som sägs i 1 kap. 9 § TF&lt;br&gt;om kommersiella annonser också i fråga om de sändningar och&lt;br&gt;upptagningar på vilka YGL är tillämplig. I andra stycket av samma&lt;br&gt;paragraf i YGL anges att den grundlagen inte hindrar att det i vanlig lag&lt;br&gt;meddelas föreskrifter om förbud i övrigt mot kommersiell reklam i&lt;br&gt;sådana sändningar eller om förbud eller villkor för annan annonsering&lt;br&gt;och sändning av program, som helt eller delvis bekostas av annan än den&lt;br&gt;som bedriver programverksamheten (dvs. sponsring).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I båda punkterna 1 och 2 i 1 kap. 9 § TF förekommer, liksom i 1 kap.&lt;br&gt;12 § första stycket YGL, således begreppet kommersiell annons för det&lt;br&gt;som undantagsbestämmelserna omfattar. Samma uttryck används för när-&lt;br&gt;varande i 14 § första stycket tobakslagen beträffande förbud mot mark-&lt;br&gt;nadsföring i periodiska och andra jämförbara skrifter på vilka TF är till-&lt;br&gt;lämplig eller i ljudradio- eller TV-program som omfattas av radio- och&lt;br&gt;TV-lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkten 1 i 1 kap. § 9 TF infördes år 1974 (prop. 1973:123, KU 23,&lt;br&gt;KU 1974:2). Enligt förarbetena till bestämmelsen (a. prop. s. 46 f.) skall&lt;br&gt;begreppet kommersiell annons förstås på följande vis. För det första skall&lt;br&gt;det vara fråga om en framställning som kan sägas ingå i en annons (och&lt;br&gt;alltså inte i t.ex. redaktionell text). För det andra skall annonsen vara&lt;br&gt;kommersiell. I detta senare ligger dels att den utgör ett medel för mark-&lt;br&gt;nadsföring av en vara, dvs. meddelandet skall vara sådant att av innehål-&lt;br&gt;let framgår att meddelandet är avsett att främja avsättningen av varan.&lt;br&gt;Dels skall annonsmeddelandet ha rent kommersiella förhållanden till fö-&lt;br&gt;remål, dvs. avse en näringsidkares näringsverksamhet och en där tillhan-&lt;br&gt;dahållen vara. Åsiktsannonsering faller utanför bestämmelsens tillämp-&lt;br&gt;ningsområde, t.ex. opinionsbildande texter som syftar till att påverka all-&lt;br&gt;mänhetens inställning till tobaksbruk. Orden kommersiell annons har&lt;br&gt;samma betydelse i punkten 2 som i punkten 1 (jfr prop. 1993/94:114 s. 28&lt;br&gt;f. och 33).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av det anförda framgår att kommersiell annons är ett snävare begrepp&lt;br&gt;än ordet reklam i direktivet. Ordet definieras där som varje form av kom-&lt;br&gt;mersiellt meddelande vars syfte, eller direkta eller indirekta verkan, är att&lt;br&gt;främja en tobaksvara. I den föreslagna lagtexten i 14 § tobakslagen an-&lt;br&gt;vänds termen marknadsföring. Denna term skall ha samma innebörd som&lt;br&gt;i marknadsföringslagstiftningen (se prop. 1977/78:178 s. 47 och prop.&lt;br&gt;1992/93:185 s. 57, jfr prop. 1994/95:123 s. 164) och avser här åtgärder&lt;br&gt;som syftar till att främja avsättning av varor. I remissen anförs (avsnitt&lt;br&gt;7.1) att marknadsföringsbegreppet lämpar sig väl att använda när det är&lt;br&gt;fråga om ett så omfattande förbud som det i EG-direktivet. Oavsett hur&lt;br&gt;marknadsföringsbegreppet exakt förhåller sig till direktivets reklambe-&lt;br&gt;grepp, är alltså även marknadsföring ett vidare begrepp än kommersiell&lt;br&gt;annons. Det är därför uppenbart att direktivet och den föreslagna 14 §&lt;br&gt;tobakslagen sträcker sig längre när det gäller förbud mot reklam för&lt;br&gt;respektive marknadsföring av tobaksvaror än punkterna 1 och 2 i 1 kap.&lt;br&gt;9 § TF medger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härtill kommer att punkten 2 i 1 kap. 9 § TF knappast kan anses&lt;br&gt;omfatta EG-regler som inte gäller direkt utan indirekt skadliga varor (se&lt;br&gt;SOU 1993:14 s. 221 ff. och prop. 1993/94:114 s. 28 f. samt Bemitz i&lt;br&gt;Juridisk tidskrift 1997/98 s. 597).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den föreslagna nya 14 b § förbjuds sådan marknadsföring på eller vid&lt;br&gt;ett sälj ställe som innebär gratis utdelning vars syfte eller direkta eller&lt;br&gt;indirekta verkan är att främja avsättningen av en tobaksvara. Förbudet&lt;br&gt;träffar också tryckta skrifter och tekniska upptagningar som faller under&lt;br&gt;TF respektive YGL och måste i den delen strida mot den i grundlagarna&lt;br&gt;skyddade rätten att sprida framställningar (1 kap. 2 § andra stycket och&lt;br&gt;6 kap. TF samt 1 kap. 3 § första stycket och 3 kap. 8-14 §§ YGL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förslagets 14 c § förbjuds användning på tobaksvara av annan varas&lt;br&gt;kännetecken. Om bestämmelsen är avsedd att gälla också sådan använd-&lt;br&gt;ning av kännetecken på förpackningen till en tobaksvara, torde den strida&lt;br&gt;mot TF i den mån förpackningens text är tryckt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sponsring förbjuds i 14 d § i remissförslaget, om syftet, eller den&lt;br&gt;direkta eller indirekta verkan, är att främja avsättningen av en tobaksvara.&lt;br&gt;Det är enligt 1 kap. 12 § andra stycket YGL tillåtet med förbud mot&lt;br&gt;sponsring i sådana sändningar som den grundlagen är tillämplig på. I&lt;br&gt;övrigt torde ett förbud mot sponsring som avser de särskilt grund-&lt;br&gt;lagsskyddade medierna inte vara medgiven enligt TF eller YGL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det anförda leder till slutsatsen att de berörda bestämmelserna i&lt;br&gt;förslaget kräver grundlagsändringar för att kunna gälla i fråga om de&lt;br&gt;medieformer som omfattas av TF och YGL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådets mening torde inte heller 14 a § vara helt förenlig med&lt;br&gt;TF och YGL. Lagrådet vill erinra om att Utredningen om indirekt tobaks-&lt;br&gt;reklam ansåg grundlagsändring behövas för att det skulle kunna införas&lt;br&gt;ett förbud mot marknadsföring av annan vara än tobaksvara med använd-&lt;br&gt;ning av kännetecken för tobaksvara (se SOU 1995:114 s. 125 ff.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tilläggas kan att hänvisningen i punkt 9 i direktivets inledning till den&lt;br&gt;grundläggande principen om yttrandefrihet inte kan innebära någon be-&lt;br&gt;gränsning av de föreslagna reglerna i tobakslagen, och dess betydelse för&lt;br&gt;tolkningen av direktivet självt är högst oviss.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis avstyrker Lagrådet att de föreslagna ändringarna i&lt;br&gt;tobakslagen genomförs utan grundlagsändringar. Vill man genomföra&lt;br&gt;förslagen utan en sådan konstitutionell förändring, måste de i TF och&lt;br&gt;YGL grundlagsskyddade medieformerna lämnas utanför bestämmelserna&lt;br&gt;såvitt gäller framställningar som inte omfattas av undantagen från grund-&lt;br&gt;lagsskyddet (jfr 7 § personuppgiftslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet vill tillägga att det även med ett långtgående undantag i TF&lt;br&gt;respektive YGL inte synes möjligt att ingripa mot alla former av reklam&lt;br&gt;eller sponsring i den vida mening som synes vara avsedd i direktivet.&lt;br&gt;Bl.a. synes marknadsföring som består i positiva framställningar av tobak&lt;br&gt;i s.k. redaktionell text inte kunna förhindras. Detsamma gäller utgivning&lt;br&gt;av skrifter som förespråkar en livsstil som inbegriper rökning. Ett annat&lt;br&gt;exempel är s.k. produktplacering på film. Direktivet anges å andra sidan&lt;br&gt;inte åsyfta att inkräkta på den grundläggande principen om yttrandefrihet&lt;br&gt;och det kan knappast fastslås med säkerhet om förfaranden som de&lt;br&gt;nämnda är avsedda att omfattas. Svårigheten att i avvaktan på klargö-&lt;br&gt;rande avgöranden från EG-domstolen fastställa direktivets exakta räck-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vidd är påtaglig. Även detta kan tala for att de nya bestämmelserna i to-&lt;br&gt;bakslagen kompletteras med avseende på eventuella konflikter med TF&lt;br&gt;eller YGL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande den medborgerliga yttrandefriheten i de delar som inte&lt;br&gt;skyddas av TF och YGL vill Lagrådet anmärka att remissen inte&lt;br&gt;behandlar frågan hur förslaget förhåller sig till 2 kap. regeringsformen&lt;br&gt;(RF) och inte heller motsvarande fråga angående direktivet i belysning av&lt;br&gt;artikel 10 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och de&lt;br&gt;grundläggande friheterna, vilken skall beaktas i EG:s rättssystem.&lt;br&gt;Frågorna bör analyseras i det fortsatta lagstiftningsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet vill vidare peka på att den föreslagna lagstiftningen inte är&lt;br&gt;helt invändningsfri från egendomsrättslig, specifikt varumärkesrättslig,&lt;br&gt;synpunkt. Skyddet för egendom återfinns, förutom i 2 kap. 18 § RF i&lt;br&gt;artikel 1 i tilläggsprotokollet den 20 mars 1952 till Europakonventionen.&lt;br&gt;I artikeln föreskrivs att vars och ens rätt till egendom skall lämnas&lt;br&gt;okränkt. Ingen far vidare berövas sin egendom annat än i det allmännas&lt;br&gt;intresse och under de förutsättningar som anges i lag och i folkrättens&lt;br&gt;allmänna principer. Enligt artikelns andra stycke inskränker&lt;br&gt;bestämmelsen inte en stats rätt att genomföra sådan lagstiftning som&lt;br&gt;staten finner erforderlig för att reglera nyttjandet av viss egendom i&lt;br&gt;överensstämmelse med det allmännas intresse. Med egendom avses också&lt;br&gt;immateriella rättigheter. Även ekonomiska intressen som följer av&lt;br&gt;utövandet av en näringsverksamhet eller annan ekonomisk verksamhet&lt;br&gt;skyddas av bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varumärkesrättsligt skydd uppkommer genom antingen registrering&lt;br&gt;eller inarbetning. Att ett varumärke är inarbetat innebär att det här i&lt;br&gt;landet inom en betydande del av den krets till vilken det riktar sig är känt&lt;br&gt;som beteckning för de varor som tillhandahålls under kännetecknet. En&lt;br&gt;varumärkesregistrering kan enligt 25 a § varumärkeslagen (1960:644)&lt;br&gt;hävas, om inte innehavaren av märket inom viss angiven tid gjort bruk av&lt;br&gt;varumärket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en bedömning av det föreslagna marknadsföringsförbudets in-&lt;br&gt;verkan på den varumärkesrättsliga regleringen kan till en början konstate-&lt;br&gt;ras att förslaget inte reglerar förutsättningarna för registrering av varu-&lt;br&gt;märken, och att det därför inte föreligger något hinder mot att registrera&lt;br&gt;ett varumärke för tobaksvaror och för andra varor. Någon konflikt upp-&lt;br&gt;kommer därför inte i detta hänseende mellan förslaget och de varu-&lt;br&gt;märkesrättsliga reglerna. En annan sak är att det knappast kommer att&lt;br&gt;vara intressant att registrera ett varumärke som inte far användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslagets regler om begränsning av möjligheten att kommersiellt&lt;br&gt;använda varumärken kan däremot komma i konflikt med bestämmelserna&lt;br&gt;i varumärkeslagen om användningstvång. Ett marknadsföringsförbud kan&lt;br&gt;innebära att en varumärkesinnehavare inte kan använda sitt varumärke,&lt;br&gt;vilket kan leda till att registreringen av varumärket hävs. Likaså kan för-&lt;br&gt;budet komma att påverka de faktiska möjligheterna att upprätthålla inar-&lt;br&gt;betningsskyddet för varukännetecken som inte är registrerade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn härtill och mot bakgrund av regeln i artikel 1 i tilläggs-&lt;br&gt;protokollet måste en avvägning ske av det intresse som har föranlett&lt;br&gt;direktivet och den enskilde innehavarens intresse att fritt kunna råda över&lt;br&gt;sitt varumärke eller varukännetecken. Det bör då beaktas att varumärken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ofta utgör en viktig och värdefull tillgång for de näringsidkare som&lt;br&gt;innehar dem. Betydande belopp kan också ha investerats i licensavgifter&lt;br&gt;m.m. Det är därför angeläget att en pågående varumärkesanvändning inte&lt;br&gt;avbryts eller förhindras i vidare mån än som är nödvändigt för att uppnå&lt;br&gt;en önskad effekt av ett utvidgat förbud mot tobaksreklam. I detta&lt;br&gt;sammanhang är av intresse att i direktivets artikel 3 punkt 2 intagits en&lt;br&gt;regel av innebörd att en medlemsstat kan tillåta att ett namn som redan&lt;br&gt;har använts i god tro samtidigt för tobaksvaror och andra varor eller&lt;br&gt;tjänster, och som har saluförts eller erbjudits av ett och samma företag&lt;br&gt;eller av olika företag före den 30 juli 1998 kan fa användas för reklam för&lt;br&gt;de andra varorna eller tjänsterna. Något sådant undantag från marknads-&lt;br&gt;föringsförbudet har inte tagits in i det föreliggande lagförslaget. Rege-&lt;br&gt;ringens skäl för att utesluta undantaget (s. 34 i remissen) har varit att med&lt;br&gt;en sådan undantagsregel skulle i dag alla på marknaden förekommande&lt;br&gt;fall av varumärkesdifferentiering eller licensiering fa i princip fortsätta&lt;br&gt;som förut. Regeringen anser detta inte tillfredsställande mot bakgrund av&lt;br&gt;tobakens farlighet och att så kraftfulla insatser som möjligt skall göras för&lt;br&gt;att motverka försök att främja tobaksbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet vill för sin del peka på att undantaget endast avser själva&lt;br&gt;namnet. Enligt andra stycket i punkt 2 kan vidare namnet bara användas&lt;br&gt;under ett helt annat utseende som tydligt skiljer sig från det som används&lt;br&gt;för tobaksvaran, med undantag av alla andra utmärkande kännetecken&lt;br&gt;som redan har använts för en tobaksvara. Det bör också beaktas att regeln&lt;br&gt;i 14 c § att en tobaksvara inte far bära någon annan varas namn, varu-&lt;br&gt;märke m.m. endast gäller nya tobaksvaror och inte tobaksvaror som före&lt;br&gt;den 30 juli 2001 redan har saluförts under detta namn, varumärke m.m.&lt;br&gt;Det ter sig något svårförståeligt att reklamen på själva tobaksvaran skall&lt;br&gt;ges en mer gynnad ställning i retroaktivt hänseende än den indirekta to-&lt;br&gt;baksreklamen. Skillnaden i regleringen kan även i den faktiska hante-&lt;br&gt;ringen medföra problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av det anförda förordar Lagrådet att en regel mot-&lt;br&gt;svarande bestämmelsen i artikel 3 punkt 2 införs i tobakslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oavsett om ett sådant tillägg görs eller inte, torde 14 a § vålla be-&lt;br&gt;aktansvärda problem när det gäller att bedöma om paragrafen är&lt;br&gt;tillämplig i fall där kopplingen mellan tobaksvaran och den andra varan&lt;br&gt;är svag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande de enskilda paragraferna vill Lagrådet ytterligare anföra&lt;br&gt;följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt tredje stycket skall viss marknadsföring som avses i andra stycket&lt;br&gt;ske med återhållsamhet. Vidare anges i tredje stycket att regeringen, eller&lt;br&gt;den myndighet som regeringen bestämmer, meddelar verkställighetsföre-&lt;br&gt;skrifter om den närmare innebörden av detta krav. Bestämmelsen har&lt;br&gt;utformats så att den ger intryck av att innehålla ett bemyndigande för re-&lt;br&gt;geringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 8 kap. 13§ RF stadgas att regeringen far besluta föreskrifter om verk-&lt;br&gt;ställighet av lag. Något bemyndigande av riksdagen som avser verkstäl-&lt;br&gt;lighet skall sålunda inte ges. Av författningskommentaren framgår att den&lt;br&gt;aktuella bestämmelsen emellertid inte avsetts vara ett bemyndigande utan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;endast har till syfte att påpeka att lagkravet på återhållsamhet skall&lt;br&gt;kompletteras med verkställighetsföreskrifter. Om bestämmelsen sålunda&lt;br&gt;inte fyller någon egentlig funktion och, såsom den utformats, kan leda till&lt;br&gt;missförstånd om dess rättsliga karaktär bör bestämmelsen utgå. Lagrådet&lt;br&gt;förordar att så sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14c §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges att en tobaksvara inte far bära någon annan varas eller&lt;br&gt;tjänsts namn, varumärke, symbol eller annat utmärkande kännetecken.&lt;br&gt;Vad som menas med att tobaksvaran &amp;quot;bär&amp;quot; namn, varumärke etc. framgår&lt;br&gt;inte, dvs. om det är tobaksvaran som sådan eller dess förpackning eller&lt;br&gt;möjligtvis bådadera som avses. Bestämmelsen har utformats efter möns-&lt;br&gt;ter av direktivet, vilket innehåller samma oklarhet. Lagrådet anser emel-&lt;br&gt;lertid att den svenska bestämmelsen bör utformas så att den ger klarhet i&lt;br&gt;frågan. Vidare far antas att uttrycket &amp;quot;bära&amp;quot; någon annan varas namn etc.&lt;br&gt;också har den innebörden att en tobaksvara inte far kallas for ett namn&lt;br&gt;som redan används för en annan vara (en ny cigarett far inte ges samma&lt;br&gt;namn som t.ex. ett bilmärke).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet vill i sammanhanget påpeka att den bestämmelse som tagits&lt;br&gt;upp som en punkt 2 i de s.k. övergångsbestämmelserna inte utgör någon&lt;br&gt;egentlig övergångsbestämmelse utan ett permanent undantag från före-&lt;br&gt;skriften i 14 c §. Lagrådet föreslår därför att bestämmelsen med viss jus-&lt;br&gt;tering flyttas till 14 c §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 d§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen förbjuds bidrag till en verksamhet eller evenemang&lt;br&gt;(sponsring) om syftet eller den direkta eller indirekta verkan är att främja&lt;br&gt;avsättningen av en tobaksvara. Formuleringen ger anledning till tvek-&lt;br&gt;samhet om bestämmelsens räckvidd. Frågan är bl.a. vad som avses med&lt;br&gt;direkt eller indirekt verkan och när det skall konstateras att ett bidrag har&lt;br&gt;sådan verkan. Eftersom det är själva bidragsgivningen som förbjuds bör&lt;br&gt;rimligen redan vid denna tidpunkt kunna förutses att bidraget eventuellt&lt;br&gt;har den effekten att det främjar avsättningen av en tobaksvara. Om en&lt;br&gt;sådan effekt inte kan förväntas men ändå inträffar synes detta inte böra&lt;br&gt;påverka bedömningen. Man kan också ställa sig frågan om bestämmelsen&lt;br&gt;omfattar andra företag utan någon koppling till tobaksbranschen om&lt;br&gt;dessa ger bidrag i syfte att skapa goodwill for dem själva men med den&lt;br&gt;indirekta verkan att rökning på något sätt uppmuntras (jfr 7 kap. 9 §&lt;br&gt;radio- och TV-lagen). Detta förefaller knappast rimligt. Lagrådet anser&lt;br&gt;det olyckligt att frågor av detta slag inte klarats ut under arbetets gång&lt;br&gt;utan kan besvaras med säkerhet först när de prövas av EG-domstolen. I&lt;br&gt;avvaktan härpå bör tobakslagens bestämmelse utformas så att den ger&lt;br&gt;klarhet i nämnda frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet hänvisar till vad Lagrådet anför angående förslaget till ändring i&lt;br&gt;marknadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdandebestämmelserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande punkt 2 hänvisar Lagrådet till vad som anförts ovan angå-&lt;br&gt;ende 14 c § i lagförslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i marknadsföringslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet hänvisar till det som anförts ovan angående grundlagsfrågor och&lt;br&gt;vill påpeka att marknadsstömingsavgift inte far påföras för marknadsfö-&lt;br&gt;ring eller någon annan åtgärd som skyddas av TF eller YGL (1 kap. 3 §&lt;br&gt;TF och 1 kap. 4 § YGL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den föreslagna lydelsen av 22 § har vidare hänvisningen till vissa när-&lt;br&gt;mare angivna bestämmelser i tobakslagen ersatts med en generell hänvis-&lt;br&gt;ning till &amp;quot;bestämmelserna i tobakslagen&amp;quot;. Tobakslagen innehåller emel-&lt;br&gt;lertid inte endast regler om marknadsföring. Enligt Lagrådets mening bör&lt;br&gt;hänvisningen därför begränsas så att den endast avser bestämmelserna&lt;br&gt;om marknadsföring i tobakslagen (i de delar de inte rör något som skyd-&lt;br&gt;das av TF eller YGL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har vidare i annat ärende erfarit att arbetet med en proposition&lt;br&gt;rörande lokalradion är långt framskridet. Lagrådet ifrågasätter därför om&lt;br&gt;inte 22 § bör justeras också med hänsyn till de ändringar beträffande&lt;br&gt;lokalradiolagen och radio- och TV-lagen som där kommer att föreslås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Socialdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 april 2000&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hjelm-Wallén, Freivalds, Thalén, Ulvskog, Lindh, von Sydow, Klingvall,&lt;br&gt;Pagrotsky, Östros, Messing, Engqvist, Rosengren, Wämersson, Lejon,&lt;br&gt;Lövdén, Ringholm&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Engqvist&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1999/2000:111 Indirekt tobaksreklam&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Rättsdatablad&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:111&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Författningsrubrik&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser som &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Celexnummer för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inför, ändrar, upp- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;bakomliggande EG-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;häver eller upprepar &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett normgivnings-&lt;br&gt;bemyndigande&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lag om ändring i tobaks-&lt;br&gt;lagen (1993:581)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Celex 398L0043&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lag om ändring i&lt;br&gt;marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1995:450)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Celex 398L0043&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eländers Gotab 60041, Stockholm 2000&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>2000-04-22 00:00:00</datum>
<status>planerat</status>
<ordning>60</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>2000-05-03 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>2000-05-03 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>2000-05-08 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>2000-05-18 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>ÅTE</kod>
<namn>Återkallande</namn>
<datum>2000-10-26 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Socialdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 07:24:27</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GN03111</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:20:25</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Socialutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 07:24:27</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:111&lt;br/&gt;
Indirekt tobaksreklam m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GN02So47</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So47</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:111 Indirekt tobaksreklam m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:111&lt;br/&gt;
Indirekt tobaksreklam m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GN02So47</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So47</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:111 Indirekt tobaksreklam m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>