<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2289999</hangar_id>
 <dok_id>GN03107</dok_id>
 <rm>1999/2000</rm>
 <beteckning>107</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1999/2000:107</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Finansdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>107</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>2000-05-18 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:06:09</systemdatum>
 <publicerad>2000-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Avgifterna för insättningsgarantin och investerar- skyddet m.m. </titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GN03107/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GN03107</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GN03107</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1999/2000:107&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Avgifterna för insättningsgarantin och investerar-&lt;br&gt;skyddet m.m.&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN03107/prop_19992000__107-1.png" style="width:39pt;height:32pt;"/&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN03107/prop_19992000__107-2.png" style="width:37pt;height:22pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1999/2000:107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Malmö den 18 maj 2000&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bosse Ringholm&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Finansdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen görs en genomgång av reglerna rörande de avgifter som&lt;br&gt;de institut som omfattas av insättningsgarantin skall betala för denna. För&lt;br&gt;perioder då behållningen av avgiftsmedlen understiger målsätt belopp&lt;br&gt;föreslås att Insättningsgarantinämnden fastställer den sammanlagda&lt;br&gt;avgiftens storlek inom ett visst spann. Som en följd av denna ändring&lt;br&gt;föreslås dessutom att spännet för den avgift som varje enskilt institut&lt;br&gt;skall betala justeras. Det konstateras också att avgift för insättningsgaran-&lt;br&gt;tin skall betalas även när avgiftsmedlen uppnått målet för behållningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås också en ändring av bestämmelsen om hur de&lt;br&gt;individuella avgifterna inom ramen för investerarskyddet skall beräknas.&lt;br&gt;Administrativa kostnader föreslås kunna bli fördelade mellan samtliga de&lt;br&gt;institut som tillhör skyddet utan att Insättningsgarantinämnden måste&lt;br&gt;beakta varje enskilt instituts andel av de skyddade tillgångarna. Nämnden&lt;br&gt;föreslås i stället få fördela dessa kostnader lika mellan instituten. Det&lt;br&gt;konstateras vidare att bestämmelsen om investerarskyddets finansiering&lt;br&gt;inte innebär något krav på fondering av avgiftsmedlen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med förslagen om de båda skyddssystemen är huvudsakligen att&lt;br&gt;avgiftssättningen skall bli mer flexibel och därmed minimera onödiga&lt;br&gt;kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver de ändringar som avser garantisystemen föreslås att vissa finan-&lt;br&gt;sieringsföretag skall få fortsätta att driva verksamhet till utgången av år&lt;br&gt;2001 utan krav på tillstånd. Detta sker genom en ändring i övergångs-&lt;br&gt;bestämmelserna till lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet. De&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 107&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;företag som berörs är vissa finansieringsföretag som när lagen trädde i Prop. 1999/2000:107&lt;br&gt;kraft drev finansieringsverksamhet som inte fordrade tillstånd enligt äldre&lt;br&gt;lag och som inte lånar upp medel från allmänheten. Skälet till förläng-&lt;br&gt;ningen är att frågan om vilken slags finansieringsverksamhet som skall&lt;br&gt;omfattas av tillståndsplikt bereds inom Regeringskansliet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2001.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut..................................................................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext...............................................................................................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;insättningsgaranti................................................................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1999:158) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;investerarskydd....................................................................7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1610) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finansieringsverksamhet......................................................8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning...............................................................9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Överväganden om insättningsgarantin............................................10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund...........................................................................10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Avgiften när behållna avgiftsmedel inte uppgår till målsätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;belopp................................................................................11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Intervallen för de individuella avgifterna..........................13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Avgiften när behållna avgiftsmedel uppgår till målsätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;belopp................................................................................14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Definition av insättningsbegreppet....................................15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Placering av behållna avgiftsmedel...................................15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Överväganden om investerarskyddet...............................................17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund...........................................................................17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Avgift för administrationskostnaderna..............................18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Investerarskyddets finansiering.........................................20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Övergångstiden för vissa finansieringsföretag................................22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ikraftträdande...................................................................................25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ekonomiska konsekvenser...............................................................26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 maj 2000...........27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsdatablad............................................................................................28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1* Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 107&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1999:158) om investerarskydd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:107&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om&lt;br&gt;insättningsgaranti&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 12 och 13 §§ lagen (1995:1571) om insätt-&lt;br&gt;ningsgaranti skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje institut som omfattas av garantin skall betala en årlig avgift till&lt;br&gt;nämnden. Avgiften för ett år grundas på institutens insättningar vid ut-&lt;br&gt;gången av närmast föregående år, till den del insättningarna omfattas av&lt;br&gt;garantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institutens sammanlagda avgift-&lt;br&gt;er för ett år skall uppgå till ett be-&lt;br&gt;lopp som motsvarar 0,50 procent&lt;br&gt;av insättningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om de behållna avgiftsmedlen&lt;br&gt;sammanlagt uppgår till ett större&lt;br&gt;belopp än som motsvarar 2,5 pro-&lt;br&gt;cent av insättningarna, skall de&lt;br&gt;sammanlagda avgifterna för ett år&lt;br&gt;uppgå till ett belopp som mot-&lt;br&gt;svarar 0,1 procent av insättning-&lt;br&gt;arna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institutens sammanlagda avgift-&lt;br&gt;er för ett år skall uppgå till ett be-&lt;br&gt;lopp som motsvarar 0,1 procent av&lt;br&gt;insättningarna, om de behållna av-&lt;br&gt;giftsmedlen sammanlagt uppgår&lt;br&gt;till ett belopp som motsvarar minst&lt;br&gt;2,5 procent av insättningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om de behållna avgiftsmedlen&lt;br&gt;sammanlagt uppgår till ett mindre&lt;br&gt;belopp än som motsvarar 2,5 pro-&lt;br&gt;cent av insättningarna, skall de&lt;br&gt;sammanlagda avgifterna för ett år&lt;br&gt;tas ut med det belopp som krävs&lt;br&gt;för att uppnå den nivån, dock lägst&lt;br&gt;0,1 procent och högst 0,3 procent&lt;br&gt;av insättningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i andra och tredje styckena behöver inte tillämpas när&lt;br&gt;avgiften för ett enskilt institut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. bestäms enligt 14 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;bestäms genom omprövning enligt 27 § förvaltningslagen&lt;br&gt;(1986:223), eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. efter överklagande bestäms av allmän förvaltningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden skall årligen bestämma hur stort belopp varje institut skall&lt;br&gt;betala i avgift. Avgiften skall betalas inom en månad från dagen för be-&lt;br&gt;slutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiften skall motsvara sum- Avgiften skall motsvara sum-&lt;br&gt;man av institutets insättningar till man av institutets insättningar till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1996:1176.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 2000:188.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den del de omfattas av garantin,&lt;br&gt;multiplicerat med lägst 80 procent&lt;br&gt;och högst 120 procent av det tal&lt;br&gt;som tillämpas enligt 12 § andra&lt;br&gt;eller tredje stycket. Avgiften skall&lt;br&gt;bestämmas med hänsyn till insti-&lt;br&gt;tutets kapitaltäckningsgrad, beräk-&lt;br&gt;nad enligt 2 kap. 1 § lagen&lt;br&gt;(1994:2004) om kapitaltäckning&lt;br&gt;och stora exponeringar för kredit-&lt;br&gt;institut och värdepappersbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dröjsmålsränta skall tas ut på avgifter som inte betalas i rätt tid, om det&lt;br&gt;inte finns särskilda skäl mot det. Dröjsmålsränta skall beräknas för år&lt;br&gt;enligt en räntefot som motsvarar det av Riksgäldskontoret fastställda, vid&lt;br&gt;vatje tid gällande diskontot med tillägg av åtta procentenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den del de omfattas av garantin,&lt;br&gt;multiplicerat med lägst 60 procent&lt;br&gt;och högst 140 procent av det tal&lt;br&gt;som tillämpas enligt 12 § andra&lt;br&gt;eller tredje stycket. Avgiften skall&lt;br&gt;bestämmas med hänsyn till insti-&lt;br&gt;tutets kapitaltäckningsgrad, beräk-&lt;br&gt;nad enligt 2 kap. 1 § lagen&lt;br&gt;(1994:2004) om kapitaltäckning&lt;br&gt;och stora exponeringar för kredit-&lt;br&gt;institut och värdepappersbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:158) om&lt;br&gt;investerarskydd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 29 § lagen (1999:158) om investerarskydd&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De värdepappersinstitut som ti&lt;br&gt;gifter till Insättningsgarantinämnden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institutens sammanlagda avgif-&lt;br&gt;ter skall motsvara vad som är nöd-&lt;br&gt;vändigt för en långsiktig finansie-&lt;br&gt;ring av skyddet och för att täcka&lt;br&gt;nämndens administrationskostna-&lt;br&gt;der. Vid beräkningen av avgiften&lt;br&gt;skall beaktas hur stor andel skyd-&lt;br&gt;dade tillgångar som finns hos insti-&lt;br&gt;tutet jämfört med samtliga skydda-&lt;br&gt;de tillgångar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller, efter regering&lt;br&gt;nämnden får meddela föreskrifter&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;r investerarskyddet skall betala av-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institutens sammanlagda avgif-&lt;br&gt;ter skall motsvara vad som är nöd-&lt;br&gt;vändigt för en långsiktig finansie-&lt;br&gt;ring av skyddet och för att täcka&lt;br&gt;nämndens administrationskostna-&lt;br&gt;der. Vid beräkningen av avgiften&lt;br&gt;skall beaktas hur stor andel skyd-&lt;br&gt;dade tillgångar som finns hos insti-&lt;br&gt;tutet jämfört med samtliga skydda-&lt;br&gt;de tillgångar. Avgift som avser&lt;br&gt;nämndens administrationskost-&lt;br&gt;nader får emellertid fördelas lika&lt;br&gt;mellan samtliga institut som tillhör&lt;br&gt;investerarskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;gt; bemyndigande, Insättningsgaranti-&lt;br&gt;hur avgiften skall beräknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1** Riksdagen 1999/2000. 1 samt. Nr 107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1610) om Prop. 1999/2000:107&lt;br&gt;finansieringsverksamhet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att punkten 5 i övergångsbestämmelserna till&lt;br&gt;lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som vid tidpunkten för lag-&lt;br&gt;ens ikraftträdande, den 1 januari&lt;br&gt;1994, drev finansieringsverksam-&lt;br&gt;het utan krav på tillstånd enligt&lt;br&gt;lagen (1988:606) om finansbolag&lt;br&gt;och inte anskaffar medel för verk-&lt;br&gt;samheten från allmänheten får&lt;br&gt;fortsätta verksamheten till och med&lt;br&gt;den 31 december 2000 eller, om&lt;br&gt;ansökan om tillstånd getts in inom&lt;br&gt;denna tid, till dess att ansökningen&lt;br&gt;har prövats slutligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som vid tidpunkten för lag-&lt;br&gt;ens ikraftträdande, den 1 januari&lt;br&gt;1994, drev finansieringsverksam-&lt;br&gt;het utan krav på tillstånd enligt&lt;br&gt;lagen (1988:606) om finansbolag&lt;br&gt;och inte anskaffar medel för verk-&lt;br&gt;samheten från allmänheten får&lt;br&gt;fortsätta verksamheten till och med&lt;br&gt;den 31 december 2001 eller, om&lt;br&gt;ansökan om tillstånd getts in inom&lt;br&gt;denna tid, till dess att ansökningen&lt;br&gt;har prövats slutligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen omtryckt 1996:1004.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse av lagens rubrik 1997:453.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1998:717.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Avgifterna for insättningsgarantin och investerarskyddet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Bankföreningen och Finansförbundet har i skrivelser till Finans-&lt;br&gt;departementet (dnr Fi98/477 resp. Fi98/887) begärt att den avgift om 0,5&lt;br&gt;procent av de garanterade insättningarna som för närvarande betalas till&lt;br&gt;insättningsgarantisystemet skall återställas till 0,25 procent. Bankföre-&lt;br&gt;ningen har i en skrivelse till departementet (dnr Fil999/2211) även&lt;br&gt;begärt att avgiften skall slopas när den målsatta nivån för de behållna&lt;br&gt;avgiftsmedlen har uppnåtts. Med anledning av detta har en promemoria&lt;br&gt;utarbetats inom Finansdepartementet (dnr Fi98/477). I promemorian tas&lt;br&gt;dessutom upp en fråga om investerarskyddet. Frågan rör avgiften för&lt;br&gt;administrationskostnader. Syftet med förslagen i promemorian är huvud-&lt;br&gt;sakligen att avgiftssättningen i de båda skyddssystemen skall bli mer&lt;br&gt;flexibla och därmed minimera onödiga kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Departementspromemorian har remissbehandlats. Följande instanser&lt;br&gt;har beretts tillfälle att inkomma med yttrande. Sveriges riksbank, Finans-&lt;br&gt;inspektionen, Riksgäldskontoret, Insättningsgarantinämnden, Konkur-&lt;br&gt;rensverket, Konsumentverket, Svenska Bankföreningen, Fristående Spar-&lt;br&gt;bankers Riksförbund, Svenska Fondhandlareföreningen och Finansför-&lt;br&gt;bundet. Remissvaren finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (dnr&lt;br&gt;Fi98/477).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen tar i denna proposition upp de frågor som behandlats i&lt;br&gt;promemorian samt vissa frågor som väckts av remissinstanserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets yttrande över lagförslagen har inte inhämtats. Ändringarna&lt;br&gt;rör visserligen ämnen som faller under Lagrådets granskningsområde&lt;br&gt;men ändringsförslagen innebär endast mindre justeringar. Lagrådets&lt;br&gt;hörande skulle därmed sakna betydelse på grund av frågans beskaffenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förlängning av övergångstiden för vissa finansieringsföretag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom Finansdepartementet har vidare utarbetats en promemoria om&lt;br&gt;förlängning av övergångstiden för vissa finansieringsföretag (dnr&lt;br&gt;Fi2000/1448). De remissinstanser som yttrat sig över promemorian är&lt;br&gt;Sveriges riksbank, Finansinspektionen, Svenska Bankföreningen, Företa-&lt;br&gt;garnas Riksorganisation, Finansbolagens förening och Konkurrensverket.&lt;br&gt;Remissvaren finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (dnr Fi2000/1448).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:107&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Överväganden om insättningsgarantin&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Insättningsgaranti innebär att en insättare i en bank eller annat institut&lt;br&gt;som ingår i garantisystemet får ersättning för sin insättning, om institutet&lt;br&gt;försätts i konkurs. Insättningsgarantin infördes den 1 januari 1996 genom&lt;br&gt;lagen (1995:1571) om insättningsgaranti.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftningen grundas på EG-direktivet om system för garanti av&lt;br&gt;insättningar (94/19/EG). Enligt direktivet är medlemsländerna skyldiga&lt;br&gt;att ha ett system för insättningsgaranti. Länderna lämnas dock stort&lt;br&gt;utrymme att utforma metoderna för finansiering av systemet under förut-&lt;br&gt;sättning att kostnaderna bärs av instituten själva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska insättningsgarantin är ett skydd för insättningar i banker&lt;br&gt;och vissa värdepappersbolag. Den omfattar tillgodohavanden som är&lt;br&gt;nominellt bestämda och tillgängliga för insättaren med kort varsel. Om&lt;br&gt;institutet försätts i konkurs får insättaren ersättning med högst 250 000&lt;br&gt;kronor. För närvarande garanterar systemet ungefär 400 miljarder kronor.&lt;br&gt;Det administreras av Insättningsgarantinämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När insättningsgarantin infördes år 1996 angavs det primära syftet vara&lt;br&gt;att stärka konsumentskyddet för allmänhetens insättningar men att det&lt;br&gt;därutöver kunde bidra till stabiliteten i det finansiella systemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De institut som omfattas av garantisystemet svarar också för dess&lt;br&gt;finansiering. Instituten belastas med avgifter som motsvarar de beräknade&lt;br&gt;årliga kostnaderna för systemet på lång sikt. Avgifterna placeras på&lt;br&gt;räntebärande konto i Riksgäldskontoret för att hållas tillgängliga för&lt;br&gt;eventuella utbetalningar enligt garantisystemets regler. Insättnings-&lt;br&gt;garantinämnden har även rätt att låna medel i Riksgäldskontoret, om den&lt;br&gt;samlade behållningen av avgifterna inte skulle räcka till utbetalningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institutens sammanlagda årsavgift till garantisystemet är för närvar-&lt;br&gt;ande 0,5 procent av de insättningar som omfattas av garantin. Under&lt;br&gt;garantins första år, 1996, togs 0,25 procent ut men avgiften höjdes till det&lt;br&gt;dubbla år 1997 som ett led i att stärka de offentliga finanserna. Den möj-&lt;br&gt;lighet Insättningsgarantinämnden hade att höja avgiften till 0,3 procent av&lt;br&gt;insättningarna för det fall nämnden hade tagit upp lån i Riksgälds-&lt;br&gt;kontoret, togs samtidigt bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När den samlade behållningen av avgifterna motsvarar 2,5 procent (i&lt;br&gt;dagsläget ca 10 miljarder kronor) av de garanterade insättningarna, skall&lt;br&gt;avgiften sänkas till 0,1 procent. Behållningen beräknas uppgå till detta&lt;br&gt;belopp vid halvårsskiftet 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiften till garantin är differentierad mellan instituten. Denna dif-&lt;br&gt;ferentiering baseras på varje instituts kapitaltäckningsgrad. Ett instituts&lt;br&gt;avgift skall motsvara summan av institutets garanterade insättningar&lt;br&gt;multiplicerat med lägst 80 procent och högst 120 procent av det procent-&lt;br&gt;tal som tillämpas i fråga om årsavgiften, dvs. 0,5 eller 0,1 procent. När&lt;br&gt;avgiftsuttaget var 0,25 procent av garanterade insättningar var motsva-&lt;br&gt;rande siffror 60 procent respektive 140 procent. Insättningsgaranti-&lt;br&gt;nämnden bestämmer varje år hur stor avgift varje enskilt institut skall&lt;br&gt;betala.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Avgiften när behållna avgiftsmedel inte uppgår till Prop. 1999/2000:107&lt;br&gt;målsätt belopp&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Under perioder då de behållna avgiftsmedlen inte&lt;br&gt;uppgår till 2,5 procent av de garanterade insättningarna skall Insättnings-&lt;br&gt;garantinämnden fastställa den sammanlagda avgiften till ett belopp som&lt;br&gt;motsvarar vad som krävs för att uppnå den nivån, dock lägst 0,1 procent&lt;br&gt;och högst 0,3 procent av insättningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Har inte några invändningar mot promemorians&lt;br&gt;förslag i huvudsak. Finansinspektionen anser att det i lagtext bör anges&lt;br&gt;tydligare beräkningsgrunder för hur Insättningsgarantinämnden skall&lt;br&gt;fastställa avgiften i intervallen 0,1-0,3 procent av insättningarna. Insätt-&lt;br&gt;ningsgarantinämnden uppfattar syftet med promemorians lagförslag på&lt;br&gt;så sätt att avgiftsuttaget skall begränsas till vad som krävs för att den&lt;br&gt;målsatta nivån skall uppnås jämte ett belopp motsvarande 0,1 procent av&lt;br&gt;insättningarna. Vidare anser nämnden att promemorians förslag inte&lt;br&gt;hindrar att ett belopp motsvarande vad som krävs för att uppnå den&lt;br&gt;målsatta nivån tas ut samt därutöver ett belopp så att det sammanlagda&lt;br&gt;avgiftsuttaget uppgår till 0,3 procent av insättningarna. Enligt nämnden&lt;br&gt;bör det klart framgå av lagtexten hur nämnden skall täcka en uppkommen&lt;br&gt;brist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt gällande regler skall institutens&lt;br&gt;sammanlagda årsavgift till insättningsgarantin motsvara 0,5 procent av de&lt;br&gt;garanterade insättningarna. När de behållna avgiftsmedlen överstiger&lt;br&gt;2,5 procent av de garanterade insättningarna, skall den sammanlagda&lt;br&gt;årsavgiften sänkas till 0,1 procent av dessa insättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter det att målet för behållningen har uppnåtts kan värdet av de&lt;br&gt;garanterade insättningarna emellertid komma att öka. Insättningsgarantin&lt;br&gt;kan även komma att tas i anspråk för ersättningsfall. Vid dessa förhåll-&lt;br&gt;anden kan de behållna avgiftsmedlens procentandel av insättningarna&lt;br&gt;sjunka. Om den sjunker under 2,5 procent av de garanterade insättning-&lt;br&gt;arna, skall avgiften enligt gällande lagstiftning höjas till 0,5 procent igen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När insättningsgarantin infördes år 1996 var avgiften 0,25 procent av&lt;br&gt;insättningarna för perioder när behållningen inte uppgick till den målsatta&lt;br&gt;nivån. Om nämnden hade lånat medel i Riksgäldskontoret för att betala&lt;br&gt;ersättningar, hade nämnden möjlighet att besluta att avgiften skulle uppgå&lt;br&gt;till 0,3 procent till dess lånet hade betalats tillbaka. När grundavgiften&lt;br&gt;höjdes till 0,5 procent i januari 1997 anfördes som skäl att det var ett led i&lt;br&gt;att stärka de offentliga finanserna samt att garantisystemets finansiella&lt;br&gt;kapacitet därmed kunde byggas upp snabbare. Regeringen förklarade&lt;br&gt;vidare sin avsikt att när de behållna avgiftsmedlen uppnått 2,5 procent av&lt;br&gt;de garanterade insättningarna, återkomma till riksdagen med ett förslag&lt;br&gt;om återgång till 0,25 procent för det fall den uppnådda nivån åter skulle&lt;br&gt;komma att underskridas (prop. 1996/97:1, utgiftsområde 2 avsnitt 4.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En behållning på 2,5 procent av det totala garanterade insättnings-&lt;br&gt;beloppet är snart uppnådd. Enligt Insättningsgarantinämndens beräk-&lt;br&gt;ningar kan det förväntas ske under år 2001. Det bör därför övervägas&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vilken avgift som i framtiden bör tas ut om den målsatta nivån återigen&lt;br&gt;skulle underskridas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När insättningsgarantin infördes anfördes bl.a. följande. Årsavgiften&lt;br&gt;borde motsvara de förväntade årliga kostnaderna för garantisystemet. De&lt;br&gt;förväntade årliga kostnaderna över en tioårsperiod uppskattades till i&lt;br&gt;genomsnitt en knapp miljard kronor. Det garanterade insättningsbeloppet&lt;br&gt;uppskattades till ungefär 400 miljarder kronor. Den årliga kostnaden&lt;br&gt;enligt dessa beräkningar skulle alltså motsvara närmare 0,25 procent av&lt;br&gt;det garanterade insättningsbeloppet. Eftersom svårigheterna att uppskatta&lt;br&gt;garantisystemets kostnader på lång sikt är så stora ansågs det emellertid&lt;br&gt;lämpligt att avgiften sattes ned om fallissemang inte kom att inträffa eller&lt;br&gt;om systemets kostnader långsiktigt visade sig bli betydligt lägre än det&lt;br&gt;initiala avgiftsuttaget. Slutsatsen blev att det årliga avgiftsuttaget borde&lt;br&gt;uppgå till 0,25 procent av det totalt garanterade insättningsbeloppet upp&lt;br&gt;till målet för behållningen, varefter avgiften skulle sänkas till 0,1 procent&lt;br&gt;av insättningarna. Med hänsyn till de räntekostnader m.m. som skulle&lt;br&gt;uppkomma om systemet tvingades att låna i Riksgäldskontoret borde den&lt;br&gt;avgift som togs ut i dessa fall kunna höjas upp till 0,3 procent. (Prop.&lt;br&gt;1995/96:60 s. 96-102)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det saknas anledning att i dag göra en annan bedömning än då garanti-&lt;br&gt;systemet infördes. Metoden för uttag av avgifter behöver dock komplet-&lt;br&gt;teras för att bli mer flexibel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om målet för behållningen har kommit att underskridas och detta beror&lt;br&gt;på variationer i värdet av de garanterade insättningarna kan bristen&lt;br&gt;sannolikt täckas med ett avgiftsuttag som ligger nära 0,1 procent. Om&lt;br&gt;bristen däremot beror på utbetalning av ersättning till insättare kan&lt;br&gt;avgiften behöva höjas till en högre nivå. Om behållningen har sjunkit&lt;br&gt;betydligt, eller Insättningsgarantinämnden till och med tvingats låna&lt;br&gt;pengar i Riksgäldskontoret för att täcka de utbetalningar som krävts, kan&lt;br&gt;avgiften behöva höjas väsentligt. Samtidigt kan banksystemet antas vara&lt;br&gt;finansiellt svagt i tider då enskilda banker fallerar. Ett så högt avgifts-&lt;br&gt;uttag som gäller enligt nuvarande regler, dvs. 0,5 procent så fort målet för&lt;br&gt;behållningen underskrids, kan därför vara mindre lämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande lagstiftningen kan dessutom innebära ett onödigt stort&lt;br&gt;avgiftsuttag det år de behållna avgiftsmedlen uppnår den målsatta nivån.&lt;br&gt;Om de behållna avgiftsmedlen ligger strax under den målsatta nivån skall&lt;br&gt;avgiften alltså bestämmas till 0,5 procent, vilket nu motsvarar 2 miljarder&lt;br&gt;kronor. Det förefaller mindre ändamålsenligt att ta ut denna avgift om det&lt;br&gt;saknas exempelvis endast 50 miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av dessa förhållanden får det anses rimligt att avgiften&lt;br&gt;för perioder då fonderade medel inte uppgår till målet för behållningen,&lt;br&gt;görs mer flexibel. Den bör fastställas av Insättningsgarantinämnden inom&lt;br&gt;ett spann som motsvarar lägst 0,1 procent och högst 0,3 procent av de&lt;br&gt;garanterade insättningarna. I enlighet med påpekandena från Finans-&lt;br&gt;inspektionen och Insättningsgarantinämnden bör lagtexten preciseras&lt;br&gt;något jämfört med promemorians förslag så att det framgår att avgift&lt;br&gt;skall tas ut med det belopp som krävs för att uppnå den målsatta nivån,&lt;br&gt;förutsatt att det kan ske inom avgiftsintervallet. Det finns emellertid inte&lt;br&gt;skäl, som Insättningsgarantinämndens synpunkter ger uttryck för, att så&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;länge det sammanlagda beloppet stannar under 0,3 procent kunna ta ut en&lt;br&gt;avgift om 0,1 procent utöver vad som krävs för att uppnå målsätt nivå.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Intervallen för de individuella avgifterna&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den individuella årsavgift som ett institut betalar&lt;br&gt;för dess garanterade insättningar skall vara lägst 60 procent och högst&lt;br&gt;140 procent av det procenttal som tillämpas i fråga om årsavgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte några invänd-&lt;br&gt;ningar mot promemorians förslag. Fristående Sparbankers Riksförbund&lt;br&gt;menar att ändringen saknar betydelse för institutens beteende och riskta-&lt;br&gt;gande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Förslaget om en nedsättning av den&lt;br&gt;avgift som skall tas ut under perioder då behållna avgiftsmedel inte upp-&lt;br&gt;går till målsätt nivå aktualiserar frågan om vilken intervall som är lämp-&lt;br&gt;lig för de avgifter som skall tas ut från vatje enskilt institut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett instituts avgift skall motsvara summan av institutets garanterade&lt;br&gt;insättningar multiplicerat med lägst 80 procent och högst 120 procent av&lt;br&gt;det procenttal som tillämpas i fråga om årsavgiften, dvs. 0,5 eller 0,1 pro-&lt;br&gt;cent. Under år 1996, när årsavgiften var 0,25 procent, var motsvarande&lt;br&gt;gränser 60 procent respektive 140 procent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När avgiftsuttaget och intervallen ändrades konstaterades att fördubb-&lt;br&gt;lingen av avgiften skulle innebära att den lägsta respektive högsta avgift&lt;br&gt;som skulle kunna tas ut av ett enskilt institut skulle vara 0,3 procent&lt;br&gt;respektive 0,7 procent av institutets garanterade insättningar. Detta skulle&lt;br&gt;innebära att bredden på intervallen ökade från 0,2 procentenheter till 0,4&lt;br&gt;procentenheter. Eftersom kapitaltäckningsgraden inte perfekt avspeglar&lt;br&gt;risken för att ett institut skall belasta garantisystemet ansågs denna inter-&lt;br&gt;vall alltför bred. I stället föreslogs att bredden på intervallen skulle&lt;br&gt;behållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 4.2 föreslås att institutens sammanlagda avgift fastställs inom&lt;br&gt;ett spann, 0,1-0,3 procent, av de garanterade insättningarna. En förnyad&lt;br&gt;bedömning bör därför göras av vilken intervall som är lämplig för de&lt;br&gt;individuella avgifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I valet av intervall för de individuella avgifterna bör beaktas vikten av&lt;br&gt;att dessa även fortsättningsvis är tydligt differentierade, i syfte att främja&lt;br&gt;en sund utveckling genom att institut med högre risknivå betalar en högre&lt;br&gt;avgift. Fristående Sparbankers Riksförbunds invändning om att ändring-&lt;br&gt;en i praktiken saknar betydelse för institutens beteende och risktagande&lt;br&gt;kan möjligen vara riktig i vissa fall. Som framgår av motiveringen under&lt;br&gt;avsnitt 4.4 är regeringen emellertid inte beredd att redan nu föreslå att&lt;br&gt;dagens metod för riskrelatering av avgifterna tas bort. Bestämmelsen om&lt;br&gt;vilken intervall som är lämplig bör därmed utformas så ändamålsenligt&lt;br&gt;som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med nuvarande intervall om lägst 80 procent och högst 120 procent av&lt;br&gt;den totala procentuella avgiften och ett avgiftsuttag om 0,1 procent upp-&lt;br&gt;nås ett spann för de individuella avgifterna på mellan 0,08 procent och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;0,12 procent av de garanterade insättningarna. Denna intervall ter sig Prop. 1999/2000:107&lt;br&gt;alltför snäv för att över huvud taget uppmuntra ett lämpligt beteende hos&lt;br&gt;instituten. Det är därför önskvärt att intervallen för de individuella avgif-&lt;br&gt;terna breddas i samband med att det totala avgiftsuttaget sänks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis framstår det som lämpligt att återgå till den breda-&lt;br&gt;re intervall och de gränser som ursprungligen angavs i lagen. Institutens&lt;br&gt;individuella avgift bör därför vara lägst 60 procent och högst 140 procent&lt;br&gt;av det procenttal som tillämpas i fråga om årsavgiften.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.4 Avgiften när behållna avgiftsmedel uppgår till mål-&lt;br&gt;satt belopp&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Avgift för insättningsgarantin bör betalas även&lt;br&gt;när behållna avgiftsmedel uppgår till 2,5 procent av de garanterade insätt-&lt;br&gt;ningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Svenska Bankföreningen, Fristående Sparbankers&lt;br&gt;Riksförbund (FSR), Svenska Fondhandlareföreningen och Finansför-&lt;br&gt;bundet avstyrker promemorians förslag. De hävdar att avgiften innebär&lt;br&gt;en konkurrensnackdel. Bankföreningen, FSR och Fondhandlare-&lt;br&gt;föreningen menar vidare att tillräckliga medel har avsatts när de behållna&lt;br&gt;avgiftsmedlen uppnår 2,5 procent av garanterade insättningar och att det&lt;br&gt;inte är rimligt att behålla avgiften för att kunna påverka instituten genom&lt;br&gt;riskrelatering eftersom sådana avgifter saknar betydelse för institutens&lt;br&gt;risktagande. Bankföreningen och Fondhandlareföreningen anför också att&lt;br&gt;även om systemet i framtiden skulle komma att belastas av nya uppgifter&lt;br&gt;av preventiv karaktär skulle det inte behövas större finansiell styrka i&lt;br&gt;systemet. Föreningarna gör vidare gällande att det är viktigt att omedel-&lt;br&gt;bart omvärdera tidigare ställningstagande i frågan om avgift skall utgå på&lt;br&gt;lång sikt, eftersom förutsättningarna på den svenska finansmarknaden&lt;br&gt;ändrats markant sedan övervägandena gjordes. Övriga remissinstanser&lt;br&gt;har inte några invändningar mot förslaget. Riksbanken framhåller dock att&lt;br&gt;det föreligger ett behov av en utvärdering av om avgifter skall utgå och&lt;br&gt;hur stora de avgifterna i så fall skall vara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: När insättningsgarantin infördes&lt;br&gt;anförde regeringen som skäl för att även långsiktigt ta ut avgifter bl.a. att&lt;br&gt;avgiften var att betrakta som en ersättning för ett garantiåtagande under&lt;br&gt;en viss tidsperiod och därför skulle anses förbrukad när denna tidsperiod&lt;br&gt;förflutit, i likhet med en vanlig försäkringspremie. Det anfördes vidare att&lt;br&gt;ett avgiftsuttag även efter det att den målsatta behållningen uppnåtts hade&lt;br&gt;den principiella fördelen att det medgav att riskdifferentieringen av de&lt;br&gt;individuella avgifterna även fortsättningsvis påverkade bankens beteende&lt;br&gt;(prop. 1995/96:60 s. 99).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan i och för sig, som Bankföreningen, FSR och Fondhandlare-&lt;br&gt;föreningen framför, ifrågasättas i vilken mån riskdifferentiering av avgift-&lt;br&gt;erna i praktiken har någon påverkan på institutens riskbenägenhet. Inom&lt;br&gt;regeringskansliet pågår beredning av Banklagskommitténs huvud-&lt;br&gt;betänkande, Reglering och tillsyn av banker och kreditmarknadsföretag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(SOU 1998:160) och inom kort kommer ett nytt betänkande från&lt;br&gt;kommittén om konkurs- och rekonstruktionsfrågor i banker. Arbetet med&lt;br&gt;dessa betänkanden innebär förnyade överväganden av systemets&lt;br&gt;förutsättningar och kan resultera bl.a. i förändrade uppgifter för Insätt-&lt;br&gt;ningsgarantinämnden och garantins fonderade medel. Det finns därför&lt;br&gt;skäl att inte redan nu omvärdera de överväganden om en långsiktig avgift&lt;br&gt;som gjordes vid insättningsgarantins införande, trots de skäl remiss-&lt;br&gt;instanserna anfört. En eventuell förändring av det långsiktiga avgifts-&lt;br&gt;uttaget bör därför anstå i avvaktan på beredningen av nyss nämnda&lt;br&gt;betänkanden.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.5 Definition av insättningsbegreppet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: En eventuell ändring av insättningsbegreppet i&lt;br&gt;lagen om insättningsgaranti bör avvakta beredningen av Banklagskom-&lt;br&gt;mitténs huvudbetänkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Promemorian behandlar inte frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Insättningsgarantinämnden väcker frågan om&lt;br&gt;definitionen av insättningsbegreppet bör ändras för att anpassas till övri-&lt;br&gt;ga EU-medlemsstaters tolkning av insättningsgarantidirektivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: I 2 § lagen om insättningsgaranti&lt;br&gt;definieras begreppet insättning som nominellt bestämda tillgodohavanden&lt;br&gt;som är tillgängliga för insättaren med kort varsel. Insättningsgaranti-&lt;br&gt;nämnden har anfört att definitionen genast bör ändras på så sätt att insätt-&lt;br&gt;ningens bindningstid överges som kriterium. Ändringen skulle, enligt&lt;br&gt;nämnden, anpassa definitionen till övriga EU-medlemsstaters tolkning av&lt;br&gt;det bakomliggande direktivet 94/19/EG om system för garanti av&lt;br&gt;insättningar. Ändringen skulle även medföra att inlåning på bank inom&lt;br&gt;ramen för det individuella pensionssparandet kom att omfattas av&lt;br&gt;garantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Banklagskommitténs betänkande Reglering och tillsyn av banker och&lt;br&gt;kreditmarknadsföretag (SOU 1998:160) behandlar frågan om insättnings-&lt;br&gt;begreppet. Betänkandet bereds för närvarande inom regeringskansliet och&lt;br&gt;en proposition i ärendet kan förväntas senast under första halvåret 2001.&lt;br&gt;Enligt regeringens mening är det inte lämpligt att innan dess göra några&lt;br&gt;justeringar av den definition av insättning som finns i lagen om insätt-&lt;br&gt;ningsgaranti.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.6 Placering av behållna avgiftsmedel&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Inbetalda avgifter bör även fortsättningsvis&lt;br&gt;placeras på ett räntebärande konto i Riksgäldskontoret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Promemorian behandlar inte frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Svenska Bankföreningen anser att Insättnings-&lt;br&gt;garantinämnden skall ges möjlighet att placera en viss del av garantins&lt;br&gt;tillgångar i andra lågriskobligationer än statsobligationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning: I 15 § lagen om insättnings- Prop. 1999/2000:107&lt;br&gt;garanti stadgas att Insättningsgarantinämnden skall placera inbetalda&lt;br&gt;avgifter på ett räntebärande konto i Riksgäldskontoret. När insättnings-&lt;br&gt;garantin infördes angavs att medlen skulle placeras utan kreditrisk och på&lt;br&gt;ett sätt att de snabbt kunde göras likvida och tillgängliga för utbetalning&lt;br&gt;av ersättning till insättare i händelse av fallissemang i ett institut (prop.&lt;br&gt;1995/96:60 s. 93). Det finns, enligt regeringens mening, inte skäl att göra&lt;br&gt;någon annan bedömning nu av vilka förutsättningar som bör gälla för&lt;br&gt;placeringen av garantins samlade behållning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Överväganden om investerarskyddet&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Investerarskyddet har till uppgift att ersätta investerare, om det värde-&lt;br&gt;pappersinstitut som investeraren anlitat för värdepappersaffärer inte kan&lt;br&gt;återlämna värdepapper eller pengar som tillhör denne. En investerare får&lt;br&gt;ersättning med sammanlagt högst 250 000 kronor per institut. Skydds-&lt;br&gt;systemet infördes den 1 maj 1999 genom lagen (1999:158) om investe-&lt;br&gt;rarskydd. Det administreras av Insättningsgarantinämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftningen grundas på direktivet om system för ersättning till&lt;br&gt;investerare (97/9/EG) som utformats för att få till stånd ett för medlems-&lt;br&gt;staterna gemensamt lägsta skydd för investerare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad från insättningsgarantin aktualiseras inte investerarskyddet&lt;br&gt;alltid när ett institut försätts i konkurs. Ett värdepappersinstitut är vid&lt;br&gt;utförandet av en investeringstjänst i regel skyldig att hålla kundens&lt;br&gt;likvida medel och finansiella instrument åtskilda från företagets egna&lt;br&gt;tillgångar. Det innebär i sin tur att kundernas tillgångar skall finnas i&lt;br&gt;behåll även om företagets rörelse skulle gå dåligt och att investerarna har&lt;br&gt;separationsrätt till dessa. Det är först när institutet inte kan återlämna&lt;br&gt;värdepapper eller pengar, exempelvis på grund av brottsligt förfarande&lt;br&gt;eller hanteringsfel, som skyddet tas i anspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Investerarskyddet finansieras genom avgifter från de institut som till-&lt;br&gt;hör skyddet. De sammanlagda avgifterna skall motsvara vad som är nöd-&lt;br&gt;vändigt för en långsiktig finansiering av skyddet. De skall även täcka&lt;br&gt;Insättningsgarantinämndens kostnader för administration av skyddet. När&lt;br&gt;avgifterna beräknas skall nämnden beakta storleken av de tillgångar som&lt;br&gt;är skyddade hos ett institut och göra en jämförelse med samtliga tillgång-&lt;br&gt;ar som omfattas av skyddet. Insättningsgarantinämnden får genom före-&lt;br&gt;skrifter fastställa de närmare grunderna för hur avgiften skall beräknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insättningsgarantinämnden har stor valfrihet vid utformningen av&lt;br&gt;investerarskyddets finansiering och kan exempelvis fondera medel i&lt;br&gt;Riksgäldskontoret eller teckna en försäkring. Vidare kan nämnden låna&lt;br&gt;medel i Riksgäldskontoret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insättningsgarantinämnden har i en rapport till regeringen den 30 mars&lt;br&gt;1999 (dnr Fil999/1280) redogjort för att utbetalningar av ersättning från&lt;br&gt;skyddet till investerare kommer att finansieras genom att nämnden tar ut&lt;br&gt;avgifter från instituten när det kan förutses att ersättningar kommer att&lt;br&gt;behöva betalas ut, dvs. först efter det att ett ersättningsfall inträffat.&lt;br&gt;Nämnden kommer alltså inte att bygga upp någon fond för att i förväg&lt;br&gt;säkerställa nödvändig betalningsberedskap. Däremot kommer nämnden&lt;br&gt;att årligen ta ut avgifter för administrationen av investerarskyddet från de&lt;br&gt;institut som omfattas av skyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Avgift för administrationskostnaderna&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Avgift som avser Insättningsgarantinämndens&lt;br&gt;administrationskostnader för investerarskyddet får fördelas lika mellan&lt;br&gt;samtliga institut som tillhör skyddssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker promemorians&lt;br&gt;förslag eller har inga invändningar mot det. Insättningsgarantinämnden&lt;br&gt;anför att den föreslagna fördelningsprincipen även borde kunna tillämpas&lt;br&gt;på små avgifter som tas ut för att täcka nämndens utbetalningar av ersätt-&lt;br&gt;ningar. Nämnden har därutöver vissa synpunkter på lagtextens utform-&lt;br&gt;ning. I en komplettering till sitt remissyttrande uppmärksammar nämnden&lt;br&gt;regeringen på att ett antal värdepappersinstitut har ifrågasatt att de skall&lt;br&gt;erlägga avgift för investerarskyddet eftersom de inte tar emot medel från&lt;br&gt;kunder eller förfogar över kunders finansiella instrument i samband med&lt;br&gt;att investeringstjänster utförs. Enligt Insättningsgarantinämnden bör&lt;br&gt;övervägas om inte sådana institut bör undantas från skyldigheten att&lt;br&gt;finansiera investerarskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Insättningsgarantinämnden har i&lt;br&gt;enlighet med 29 § tredje stycket lagen om investerarskydd och 10 a §&lt;br&gt;förordningen (1996:595) med instruktion för Insättningsgarantinämnden&lt;br&gt;utformat finansieringen av skyddet på så sätt att nämnden tar ut årliga&lt;br&gt;avgifter från instituten för administrationen av skyddet samt i övrigt först&lt;br&gt;när ett ersättningsfall inträffat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid beräkningen av varje instituts avgift till investerarskyddet skall&lt;br&gt;Insättningsgarantinämnden enligt 29 § lagen om investerarskydd beakta&lt;br&gt;hur stor andel skyddade tillgångar som finns hos institutet jämfört med&lt;br&gt;samtliga skyddade tillgångar. Denna proportionalitetsmetod skall tilläm-&lt;br&gt;pas oavsett om avgiften tas ut för att säkerställa utbetalningar till inves-&lt;br&gt;terare eller för att täcka nämndens administrationskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har emellertid visat sig att institutens kostnader för att ta fram upp-&lt;br&gt;gifter om vilka skyddade tillgångar som finns hos dem inte är försum-&lt;br&gt;bara. Bland annat är institutens uppgiftslämnande om investerarskyddet&lt;br&gt;föremål för revisors granskning. Metodens tillämpning uppges även vara&lt;br&gt;arbetskrävande för instituten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insättningsgarantinämndens administrationskostnader för investerar-&lt;br&gt;skyddet uppgick förra året, 1999, till ca 1,2 miljoner kronor. För ett litet&lt;br&gt;institut skulle en tillämpning av proportionalitetsmetoden sannolikt inne-&lt;br&gt;bära att kostnaderna för att ta fram de nödvändiga uppgifterna översteg&lt;br&gt;den avgift som institutet skulle betala. Det kan därför finnas skäl att&lt;br&gt;försöka finna en metod för fördelning av administrationsavgiftema som&lt;br&gt;är enklare och mindre kostnadskrävande att tillämpa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De avgifter som debiteras för investerarskyddet måste framstå som&lt;br&gt;förhållandevis rättvisa. Kraven på en rättvis fördelning av avgifterna är&lt;br&gt;sannolikt lägre då Insättningsgarantinämnden tar ut en låg avgift än då en&lt;br&gt;hög avgift tas ut. Beträffande administrationskostnaderna gäller dessutom&lt;br&gt;att ett stort institut inte innebär mer arbete och därmed högre kostnader&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för nämnden än ett litet institut. Inte heller av den anledningen är behovet&lt;br&gt;av att kunna differentiera avgiften särskilt stort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett alternativt sätt att fördela kostnaderna mellan instituten är fördel-&lt;br&gt;ning med utgångspunkt i institutens balansomslutningar på samma sätt&lt;br&gt;som avgifterna för Finansinspektionens tillsyn beräknas. En fördel med&lt;br&gt;detta alternativ är att nämnden då skulle kunna använda samma uppgifter&lt;br&gt;som instituten redan tagit fram och lämnat till inspektionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att använda balansomslutningen som faktor ger dock varken en önsk-&lt;br&gt;värd fördelning av avgifterna mellan institut av olika storlek eller en för-&lt;br&gt;delning som är tillräckligt effektiv eftersom den differentierar avgifterna i&lt;br&gt;en utsträckning som inte är motiverad. De institut som hanterar mest&lt;br&gt;värdepappersaffärer har vanligtvis förhållandevis låg balansomslutning.&lt;br&gt;Omvänt så har de mellanstora bankerna - huvudsakligen sparbanker -&lt;br&gt;som sannolikt hanterar små volymer av värdepappersaffärer, relativt hög&lt;br&gt;balansomslutning. En fördelning i förhållande till balansomslutningen&lt;br&gt;skulle således medföra att vissa specialiserade värdepappersbolag, som&lt;br&gt;hanterar stora volymer värdepappersaffärer, skulle betala lägre avgift än&lt;br&gt;till exempel de medelstora sparbankerna som bedriver ringa värde-&lt;br&gt;pappersverksamhet. Vidare uppgår summan av balansomslutningarna för&lt;br&gt;samtliga institut som omfattas av skyddet utom de fyra stora bankerna,&lt;br&gt;till knappt hälften eller en tredjedel av dessa stora bankers balans-&lt;br&gt;omslutning. En fördelning med balansomslutningen som grund skulle&lt;br&gt;därför medföra att avgiften i princip endast betalas av de stora bankerna.&lt;br&gt;Visserligen har de fyra stora bankerna också stor andel av värdepappers-&lt;br&gt;verksamheten men en inte obetydlig del ligger hos de mer specialiserade&lt;br&gt;värdepappersbolagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare ett alternativt sätt att fördela kostnaderna skulle kunna vara&lt;br&gt;att införa en avgiftstrappa som ger möjlighet till viss differentiering.&lt;br&gt;Instituten skulle t.ex. kunna delas in i tre eller fyra olika klasser som&lt;br&gt;avgiftsbeläggs olika mycket. Problemet med trappstegsmetoden är att&lt;br&gt;bestämma vilken faktor som skall vara avgörande för indelningen av&lt;br&gt;instituten i olika klasser. En annan nackdel är att metoden skapar trösklar&lt;br&gt;som kan ge upphov till omotiverade skillnader mellan de avgifter som två&lt;br&gt;i stort sett likvärdiga institut debiteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen skulle en metod kunna vara att fördela nämndens kostnader&lt;br&gt;lika mellan instituten. En fördelning av 1999 års administrationskost-&lt;br&gt;nader, ca 1,2 miljoner kronor, på samtliga institut ger exempelvis en&lt;br&gt;individuell avgift om drygt 6 400 kronor. Denna metod torde vara den&lt;br&gt;enklaste och minst kostnadskrävande. Regeringen föreslår därför att det i&lt;br&gt;29 § lagen om investerarskydd uttryckligen anges att avgift för adminis-&lt;br&gt;trationskostnader får fördelas lika mellan instituten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den bestämmelse som föreslås i promemorian innebär att samtliga&lt;br&gt;institut som tillhör investerarskyddet skall betala avgift för administra-&lt;br&gt;tionskostnader. Insättningsgarantinämnden menar att ett undantag från&lt;br&gt;att betala administrationskostnaderna för instituten utan skyddade till-&lt;br&gt;gångar bör övervägas. Dessa institut tillhör emellertid och måste, enligt&lt;br&gt;det bakomliggande direktivet om system för ersättning till investerare,&lt;br&gt;tillhöra skyddssystemet. Instituten kan inte bedriva värdepappers-&lt;br&gt;verksamhet på den europeiska marknaden utan att tillhöra ett skydds-&lt;br&gt;system. Insättningsgarantinämnden har dessutom vissa kostnader för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dessa institut eftersom de måste finnas registrerade hos myndigheten. De Prop. 1999/2000:107&lt;br&gt;bör därför betala avgift för administrationskostnader till nämnden i&lt;br&gt;enlighet med vad som föreslås i promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insättningsgarantinämnden menar att den föreslagna principen att dela&lt;br&gt;avgiften lika mellan instituten borde kunna tillämpas inte bara vid fördel-&lt;br&gt;ning av administrationskostnaderna utan även på mindre avgifter för att&lt;br&gt;säkerställa nämndens utbetalningar till investerare. Ett genomförande av&lt;br&gt;nämndens förslag i denna del kräver emellertid ytterligare beredning och&lt;br&gt;förnyade överväganden av hur olika avgränsningar skall göras vilket det&lt;br&gt;inte finns utrymme för i detta ärende. Saken får därför behandlas vid ett&lt;br&gt;annat tillfälle.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.3 Investerarskyddets finansiering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Bestämmelsen om en långsiktig finansiering&lt;br&gt;av skyddet bör inte ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Promemorian behandlar inte frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Insättningsgarantinämnden väcker frågan om&lt;br&gt;kravet på långsiktig finansiering av skyddet som anges i den nuvarande&lt;br&gt;lydelsen av 29 § andra stycket lagen om investerarskydd kan tolkas så att&lt;br&gt;nämnden är hänvisad till att fondera medel för utbetalning av ersättningar&lt;br&gt;från skyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: I 29 § andra stycket lagen om&lt;br&gt;investerarskydd anges att institutens sammanlagda avgifter skall&lt;br&gt;motsvara vad som är nödvändigt för en långsiktig finansiering av skyddet&lt;br&gt;och för att täcka Insättningsgarantinämndens administrationskostnader.&lt;br&gt;Som framgår av avsnitt 5.2 har nämnden utformat finansieringen av&lt;br&gt;skyddet på så sätt att nämnden tar ut årliga avgifter från instituten för&lt;br&gt;administrationen av skyddet samt i övrigt först när ett ersättningsfall&lt;br&gt;inträffat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När investerarskyddet infördes anförtroddes alltså Insättningsgaranti-&lt;br&gt;nämnden utformningen av skyddet. Som exempel på hur skyddet skulle&lt;br&gt;kunna utformas övervägdes fondering av avgiftsmedel, en försäkring vars&lt;br&gt;premie finansierades genom avgifterna samt en möjlighet för nämnden att&lt;br&gt;låna medel i Riksgäldskontoret med återbetalningen finansierad genom&lt;br&gt;avgifterna. Det betonades att alternativen bara var exempel på hur&lt;br&gt;skyddet skulle kunna utformas. (Prop. 1998/99:30 s. 84, 88-90.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När investerarskyddet infördes angavs också att en utgångspunkt för att&lt;br&gt;bestämma storleken på avgifterna borde vara att de inte skulle vara högre&lt;br&gt;än vad som behövdes för att bygga upp och löpande finansiera systemet.&lt;br&gt;Vidare angavs att det följde redan av investerarskyddsdirektivet att&lt;br&gt;systemets finansiella kapacitet skulle stå i rimlig proportion till institutens&lt;br&gt;åtaganden (strecksats 23 i ingressen till investerarskyddsdirektivet). Det&lt;br&gt;fanns därför skäl att i lagen understryka att skyddet på lång sikt varken&lt;br&gt;fick över- eller underfinansieras (prop. 1998/99:30 s. 85). Inte heller i&lt;br&gt;övrigt framgår att avsikten med formuleringen om långsiktighet skulle&lt;br&gt;vara att nämnden skulle vara hänvisad till att fondera medel för skyddets&lt;br&gt;finansiering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av vad som sagts framgår att kravet i 29 § andra stycket lagen om&lt;br&gt;investerarskydd på långsiktighet vad avser finansieringen av skyddet inte&lt;br&gt;innebär att avgiftsmedel måste fonderas. Vad som avses är, som nämnts,&lt;br&gt;att skyddet på lång sikt varken får över- eller underfmansieras. Därmed&lt;br&gt;menas att finansieringen inte måste vara i balans vid varje enskild&lt;br&gt;tidpunkt utan den skall vara så över tiden. Detta gäller oavsett vilken&lt;br&gt;finansieringsmetod som Insättningsgarantinämnden väljer att använda sig&lt;br&gt;av.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis finner regeringen inte skäl att föreslå någon&lt;br&gt;ändring av den ifrågavarande bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Övergångstiden för vissa finansieringsföretag &lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P-1999/2000:107&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den som den 1 januari 1994 drev finansierings-&lt;br&gt;verksamhet som inte fordrade tillstånd enligt 1988 års finansbolagslag&lt;br&gt;och som inte anskaffar medel för verksamheten från allmänheten, får&lt;br&gt;fortsätta med verksamheten till och med den 31 december 2001 utan&lt;br&gt;krav på tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Av de remissinstanser som yttrat sig tillstyrker de&lt;br&gt;flesta förslaget eller lämnar det utan erinran. Finansbolagens förening&lt;br&gt;avstyrker dock förslaget med motiveringen att det kan medföra konkur-&lt;br&gt;renssnedvridande effekter som inte bör accepteras och att de företag som&lt;br&gt;omfattas av regleringen har haft tillräcklig tid att anpassa sin verksamhet&lt;br&gt;till de förutsättningar som gäller enligt lagen om finansieringsverk-&lt;br&gt;samhet. Detta väger enligt föreningen tyngre än det olämpliga i att ett&lt;br&gt;antal företag på grund av att övergångstiden inte förlängs blir tillstånds-&lt;br&gt;pliktiga för att sedan eventuellt - beroende på hur det framtida tillstånds-&lt;br&gt;kravet utformas - inte längre vara tillståndspliktiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Lagen (1992:1610) om finansierings-&lt;br&gt;verksamhet trädde i kraft den 1 januari 1994. I lagen finns bestämmelser&lt;br&gt;som reglerar sådan finansieringsverksamhet som drivs av finansierings-&lt;br&gt;företag som inte är banker. Lagen innehåller enhetliga regler för sådana&lt;br&gt;kreditföretag som tidigare omfattades av lagen (1988:606) om finans-&lt;br&gt;bolag eller lagen (1963:76) om kreditaktiebolag. Med finansierings-&lt;br&gt;verksamhet i lagens mening avses näringsverksamhet vars ändamål är att&lt;br&gt;lämna kredit, ställa garanti för kredit, förmedla kredit till konsumenter&lt;br&gt;eller medverka till finansiering genom att förvärva fordringar eller upp-&lt;br&gt;låta lös egendom till nyttjande. De företag som driver tillståndspliktig&lt;br&gt;finansieringsverksamhet måste uppfylla ett antal förutsättningar för att&lt;br&gt;beviljas auktorisation. Till dessa hör att den planerade rörelsen kan antas&lt;br&gt;komma att uppfylla kraven på en sund verksamhet, att vissa större ägare&lt;br&gt;till företaget och företagets ledning uppfyller angivna krav och att det&lt;br&gt;bundna egna kapitalet motsvarar minst fem miljoner euro, eller i undan-&lt;br&gt;tagsfall en miljon euro. I rörelsen måste ytterligare ett antal krav iakttas,&lt;br&gt;bl.a. begränsning av verksamheten och aktieägande samt en viss minsta&lt;br&gt;kapitalbas. Dessutom omfattas företaget av lagen (1994:2004) om kapi-&lt;br&gt;taltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappers-&lt;br&gt;bolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När lagen om finansieringsverksamhet infördes gavs vissa övergångs-&lt;br&gt;bestämmelser. Av punkten 5 i dessa följde bl.a. att den som när lagen&lt;br&gt;trädde i kraft den 1 januari 1994 drev finansieringsverksamhet som inte&lt;br&gt;fordrade tillstånd enligt 1988 års finansbolagslag (bl.a. företag vars&lt;br&gt;balansomslutning inte översteg 50 miljoner kronor och som inte riktade&lt;br&gt;sin verksamhet till konsumenter) fick fortsätta med verksamheten till&lt;br&gt;utgången av år 1994. Enligt punkten 6 i samma övergångsbestämmelser&lt;br&gt;kan ett sådant företag som avses i punkten 5 beviljas tillstånd även om&lt;br&gt;det inte uppfyller det krav på startkapital som ställs upp i lagen. Detta&lt;br&gt;förutsätter emellertid att företagets kapitalbas inte har gått ned under en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;viss nivå. Dessutom är den sistnämnda övergångsbestämmelsen så kon-&lt;br&gt;struerad att den gynnsamma behandlingen upphör i samband med&lt;br&gt;ägarskiften. Det innebär t.ex. att vid ett generationsskifte i ett sådant&lt;br&gt;företag måste kapitalbasen höjas till den i lagen angivna nivån, dvs. mot-&lt;br&gt;svarande en eller fem miljoner euro.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På initiativ av Näringsutskottet förlängdes den ursprungliga över-&lt;br&gt;gångstiden i punkt 5 i övergångsbestämmelserna till den 30 juni 1996&lt;br&gt;(bet. 1994/95 :NU29, rskr. 1994/95:446). I betänkandet (s. 3) anförde&lt;br&gt;utskottet bl.a. att det kan ”finnas skäl att ändra området för tillstånds-&lt;br&gt;pliktig finansieringsverksamhet i Sverige eller modifiera reglerna för&lt;br&gt;vissa slag av sådan verksamhet”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därefter har övergångstiden förlängts vid ytterligare tre tillfällen, först&lt;br&gt;till den 31 december 1996 (prop. 1995/96:173, bet. 1995/96:NU23, rskr.&lt;br&gt;1995/96:285), därefter till den 31 december 1998 (prop,1995/96:214,&lt;br&gt;bet. 1996/97:NU3, rskr. 1996/97:9) och sedan till den 31 december 2000&lt;br&gt;(prop. 1997/98:144, bet. 1997/98:FiU24, rskr. 1997/98:217). I samband&lt;br&gt;med dessa förlängningar har det konstaterats att det finns flera&lt;br&gt;anledningar att se över reglerna om finansieringsverksamhet och att den&lt;br&gt;omprövningen, som naturligen faller under det uppdrag Banklags-&lt;br&gt;kommittén har, bör genomföras utan att det får genomgripande konsek-&lt;br&gt;venser för vissa företag som ännu inte kommit att föras in under lagen om&lt;br&gt;finansieringsverksamhet. Vid den andra förlängningen inskränktes dock&lt;br&gt;möjligheten att fortsätta verksamheten med stöd av övergångs-&lt;br&gt;bestämmelsen till att gälla de finansieringsföretag som inte anskaffar&lt;br&gt;medel för verksamheten från allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Banklagskommittén överlämnade i januari 1999 sitt huvudbetänkande&lt;br&gt;Reglering och tillsyn av banker och kreditmarknadsföretag (SOU&lt;br&gt;1998:160). I det betänkandet föreslås ändringar av bl.a. lagen om&lt;br&gt;finansieringsverksamhet och vad som enligt den lagen utgör tillstånds-&lt;br&gt;pliktig finansieringsrörelse. Kommittén föreslår sålunda att finansierings-&lt;br&gt;rörelse skall definieras som rörelse i vilken ingår näringsverksamhet med&lt;br&gt;ändamål att till allmänheten lämna kredit eller ställa garanti för kredit&lt;br&gt;eller att i finansieringssyfte förvärva fordringar eller upplåta lös egendom&lt;br&gt;till nyttjande. Av definitionen följer att verksamhet utan vinstsyfte eller&lt;br&gt;av tillfällig natur eller liknande oftast faller utanför det reglerade&lt;br&gt;området. Vidare följer att finansiering genom köp av finansiella&lt;br&gt;instrument och finansiering riktad till en begränsad krets faller utanför.&lt;br&gt;Undantag från tillståndsplikt görs för finansiering i samband med&lt;br&gt;försäljning av egendom eller tjänster. Undantaget gäller även för&lt;br&gt;finansiering i senare led och för finansiering genom annat företag i&lt;br&gt;samma koncern eller grupp av företag. Företag som bedriver&lt;br&gt;finansieringsrörelse kallas kreditmarknadsföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår vidare att finansieringsrörelse inte skall vara till-&lt;br&gt;ståndspliktig om finansieringsverksamheten är av mindre omfattning. Om&lt;br&gt;tillgångarna hänförliga till finansieringsverksamheten enligt fastställd&lt;br&gt;balansräkning uppgår till mindre än 250 miljoner kronor skall rörelsen&lt;br&gt;inte vara tillståndspliktig. Detsamma skall enligt förslaget gälla om före-&lt;br&gt;taget som bedriver finansieringsrörelse inte har skulder uppgående till&lt;br&gt;mer än 250 miljoner kronor utöver vad som får räknas som kapitalbas. En&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förutsättning för att undantagen skall gälla är att företagen inte tar emot&lt;br&gt;återbetalningspliktiga medel från allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag har remissbehandlats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom det alltjämt är önskvärt att samordna beredningen av frågan&lt;br&gt;om tillståndsplikt för de företag som omfattas av nämnda övergångs-&lt;br&gt;bestämmelser med Banklagskommitténs förslag, bör en ny förlängning av&lt;br&gt;övergångstiden göras. Mot bakgrund av att kommitténs förslag för närva-&lt;br&gt;rande är föremål för beredning inom Regeringskansliet och då en&lt;br&gt;proposition som behandlar kommitténs förslag beräknas kunna&lt;br&gt;överlämnas till riksdagen senast under första halvåret 2001 torde ett års&lt;br&gt;förlängning av övergångstiden vara tillräcklig. Övergångstiden bör därför&lt;br&gt;förlängas till utgången av år 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplysningsvis kan nämnas att övergångstiden för sådana företag som&lt;br&gt;bedriver inlåningsverksamhet med stöd av punkt 3 i övergångs-&lt;br&gt;bestämmelserna till lagen (1995:1572) om ändring i bankrörelselagen&lt;br&gt;(1987:617), s.k. sparkassor, har förlängts till samma tidpunkt (prop.&lt;br&gt;1998/99:129, bet. 1999/2000:FiU17, rskr. 1999/2000:46).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Ikraftträdande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna ändringarna i insättningsgarantilagen bör vara i kraft det år&lt;br&gt;garantisystemet uppnår målsätt behållning första gången. Det beräknas&lt;br&gt;ske under 2001. Därför föreslås reglerna träda i kraft den 1 januari 2001.&lt;br&gt;Även de föreslagna ändringarna i investerarskyddslagen samt i över-&lt;br&gt;gångsbestämmelsen till lagen om finansieringsverksamhet bör träda i&lt;br&gt;kraft vid denna tidpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Ekonomiska konsekvenser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insättningsgarantin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt gällande lagstiftning sänks avgiften för insättningsgarantin från 0,5&lt;br&gt;till 0,1 procent av de garanterade insättningarna när behållna avgifts-&lt;br&gt;medel uppgår till ett belopp större än motsvarande 2,5 procent av de&lt;br&gt;garanterade insättningarna. Enligt beräkningar som Insättningsgaranti-&lt;br&gt;nämnden har gjort, kommer behållningen av avgiftsmedlen att under år&lt;br&gt;2001 uppgå till ett belopp överstigande 2,5 procent av de garanterade&lt;br&gt;insättningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens förslag innebär huvudsakligen att avgiften, när behåll-&lt;br&gt;ningen av avgiftsmedlen understiger 2,5 procent av insättningarna, skall&lt;br&gt;fastställas till 0,1-0,3 i stället för till 0,5 procent av de garanterade insätt-&lt;br&gt;ningarna. Mot bakgrund av att behållningen förväntas uppnå målet under&lt;br&gt;år 2001 får ändringsförslaget inte någon annan effekt på de offentliga&lt;br&gt;finanserna än att behållningen, i en situation där den sjunker under 2,5&lt;br&gt;procent av de garanterade insättningarna, inte kommer att kunna byggas&lt;br&gt;upp lika snabbt som enligt gällande regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Investerarskyddet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget i propositionen berör institutens avgifter för investerarskyddet.&lt;br&gt;Förslaget innebär bl.a. att samtliga institut skall vara avgiftspliktiga för&lt;br&gt;administrationskostnaderna. Eftersom Insättningsgarantinämndens beslut&lt;br&gt;om avgifterna kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol kan&lt;br&gt;belastningen på dessa domstolar eventuellt komma att öka något.&lt;br&gt;Effekten får dock bedömas vara marginell och får i nuläget anses rymmas&lt;br&gt;inom ramarna för domstolarnas anslag. Inte heller i övrigt bedöms de&lt;br&gt;offentliga finanserna påverkas av förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad avser belastningen på enskilda institut innebär förslaget, utöver att&lt;br&gt;samtliga institut skall vara avgiftspliktiga för administrationskostnaderna,&lt;br&gt;en viss risk för att mindre institut kan missgynnas av att avgiften fördelas&lt;br&gt;lika mellan instituten oavsett storlek. Avgiften bedöms emellertid som&lt;br&gt;regel understiga kostnaderna för instituten att ta fram de uppgifter som&lt;br&gt;behövs för att ett fördelningsmässigt mer rättvist avgiftsuttag ska kunna&lt;br&gt;tillämpas, se avsnitt 5.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förlängning av övergångstiden för vissa finansieringsföretag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna förlängningen av övergångsbestämmelserna till lagen om&lt;br&gt;finansieringsverksamhet innebär att Finansinspektionen får en oförändrad&lt;br&gt;tillsynsbörda. Detta följer av att ett antal finansieringsföretag, åtminstone&lt;br&gt;tills vidare, inte kommer att omfattas av inspektionens kontroll. Bedöm-&lt;br&gt;ningen är att ytterligare resurser till Finansinspektionen inte behöver&lt;br&gt;skjutas till. Förslaget bedöms således inte få några ekonomiska konsek-&lt;br&gt;venser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Finansdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 maj 2000&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-&lt;br&gt;Wallén, Thalén, Lindh, Sahlin, von Sydow, Pagrotsky, Östros, Messing,&lt;br&gt;Engqvist, Rosengren, Larsson, Lejon, Lövdén, Ringholm&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Ringholm&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1999/2000:107 Avgifterna för&lt;br&gt;insättningsgarantin och investerarskyddet m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Rättsdatablad&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Författningsrubrik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser som&lt;br&gt;inför, ändrar, upp-&lt;br&gt;häver eller upprepar&lt;br&gt;ett normgivnings-&lt;br&gt;bemyndigande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Celexnummer för&lt;br&gt;bakomliggande EG-&lt;br&gt;regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lag om ändring i lagen&lt;br&gt;(1995:1571) om&lt;br&gt;insättningsgaranti&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lag om ändring i lagen&lt;br&gt;(1999:158) om investe-&lt;br&gt;rarskydd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31994L0019&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31997LOOO9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eländers Gotab 60175, Stockholm 2000&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>2000/01:FiU6</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1899-01-01 00:00:00</datum>
<status>planerat</status>
<ordning>60</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>2000-05-23 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>2000-05-23 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>2000-05-24 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>2000-06-07 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Finansdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 09:11:51</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GN03107</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:20:05</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Finansutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 09:11:51</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>2000/01:FiU6</uppgift>
<ref_dok_id>GO01FiU6</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>2000/01</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>FiU6</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Avgifterna för insättningsgarantin och investerarskyddet m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:107&lt;br/&gt;
Avgifterna för insättningsgarantin och investerarskyddet m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GN02Fi53</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fi53</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:107 Avgifterna för  insättningsgarantin och investerarskyddet m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gunnar Hökmark  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:107&lt;br/&gt;
Avgifterna för insättningsgarantin och investerarskyddet m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GN02Fi53</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fi53</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:107 Avgifterna för  insättningsgarantin och investerarskyddet m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gunnar Hökmark  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>