<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2287421</hangar_id>
 <dok_id>GM0394</dok_id>
 <rm>1998/99</rm>
 <beteckning>94</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1998/99:94</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Utbildningsdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>94</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1999-04-15 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:04:51</systemdatum>
 <publicerad>1999-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Vissa forskningsfrågor</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GM0394/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GM0394</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GM0394</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1998/99:94&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Vissa forskningsfrågor&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GM0394/prop_199899__94-1.png" style="width:38pt;height:47pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1998/99:94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 15 april 1999&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Thomas Östros&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Utbildningsdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen lämnar i propositionen förslag om vilka uppgifter staten skall&lt;br&gt;ha inom forskningsområdet. Enligt förslagen skall staten ha ett särskilt&lt;br&gt;ansvar för att garantera forskningens frihet samt för grundforskning och&lt;br&gt;forskarutbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås också att de statliga resurserna för&lt;br&gt;grundforskning och forskarutbildning skall öka i synnerhet vad gäller&lt;br&gt;teknik och naturvetenskap. Lärosätena bör förfoga över merparten av de&lt;br&gt;medel för studiefinansiering som krävs för att uppnå examensmålen för&lt;br&gt;forskarutbildningen. Examensmålen bör på sikt höjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör i propositionen bedömningen att högskolelagens&lt;br&gt;bestämmelse om att universitet och högskolor skall samverka med det&lt;br&gt;omgivande samhället och informera om sin verksamhet bör ligga fast. En&lt;br&gt;modell skall tas fram för beräkning av full kostnadstäckning av&lt;br&gt;forskningsverksamhet vid universitet och högskolor. Förbättrade&lt;br&gt;möjligheter till kommersialisering av forskningsuppfinningar föreslås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt propositionen bör en särskild forskningspolitisk proposition&lt;br&gt;överlämnas till riksdagen en gång per mandatperiod. De&lt;br&gt;forskningspolitiska propositionerna bör bygga på ett underlag i form av&lt;br&gt;bl.a. kunskaps- och forskningsstrategier som tas fram av lärosäten,&lt;br&gt;forskningsråd och samtliga övriga berörda myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen redovisar i propositionen även de utgångspunkter som bör&lt;br&gt;gälla för den utredning som regeringen avser att tillsätta med uppdrag att&lt;br&gt;föreslå en förnyad myndighetsorganisation på forskningsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen redovisar regeringen vissa överväganden som rör&lt;br&gt;forskningsstiftelserna och det internationella forskningssamarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 94&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Innehållsförteckning &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P-1998/99:94&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut.......................................................................3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Ärendet och dess beredning....................................................................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Bakgrund.................................................................................................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Statens uppgifter i fråga om forskning och utvecklingsarbete...............8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Formerna för forskningspolitiken.........................................................12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Forskningens omfattning, inriktning och fördelning............................18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 Övergripande frågor...................................................................18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 Lärosätenas förutsättningar och möjligheter att bedriva&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;forskning och forskarutbildning........................................25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3 Forskarutbildning.......................................................................28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Samverkan mellan universitet och högskolor och samhället i övrigt ...33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 Samverkansuppgiften................................................................33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 Forskning och uppfinningar.......................................................35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3 Full kostnadstäckning................................................................37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Forskningsstiftelserna...........................................................................39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1 Forskningsstiftelsernas styrelsesammansättning och livslängd.39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Myndighetsstrukturen för finansiering av forskning............................44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Vissa internationella frågor.................................................................48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1 EU:s ramprogram för forskning...............................................48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2 Resurser för internationellt forskningssamarbete....................50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förteckning över remissinstanserna.........................................................52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 april 1999..........56&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. godkänner vad regeringen föreslår om statens uppgifter inom&lt;br&gt;forskningsområdet (avsnitt 4),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. godkänner vad regeringen föreslår om principer för ökade resurser&lt;br&gt;för grundforskning och forskarutbildning (avsnitt 6),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. godkänner vad regeringen föreslår om en modell för beräkning av&lt;br&gt;full kostnadstäckning av forskningsverksamhet vid universitet och&lt;br&gt;högskolor (avsnitt 7.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:94&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade chefen för&lt;br&gt;Utbildningsdepartementet en kommitté med uppdrag att göra en översyn&lt;br&gt;av den svenska forskningspolitiken (dir. 1996:97). Kommittén antog&lt;br&gt;namnet Forskning 2000 (U1997:9). Kommitténs uppdrag var att:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- analysera de svenska statliga forskningsinsatserna med utgångspunkt&lt;br&gt;från samhällets behov och forskningens möjligheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- analysera ansvarsfördelningen mellan statsmakterna och myndig-&lt;br&gt;heterna, mellan myndigheter och andra finansiärer liksom mellan&lt;br&gt;myndigheterna inbördes,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- lämna förslag till övergripande och långsiktig inriktning av de statliga&lt;br&gt;forskningsinsatserna inför den planeringsperiod som inleds år 2000,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- lämna förslag rörande utformningen av forskningsorganisation och&lt;br&gt;ansvarsfördelningen mellan berörda organ, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- lämna förslag som främjar nära samverkan och ömsesidigt&lt;br&gt;kunskapsutbyte mellan universitet och högskolor och samhällslivet i&lt;br&gt;övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare fick Forskning 2000 den 18 december 1997 genom&lt;br&gt;tilläggsdirektiv i uppdrag att följa upp hur de små och medelstora&lt;br&gt;högskolorna utnyttjar tilldelade forskningsmedel samt att föreslå kriterier&lt;br&gt;för den framtida fördelningen av forskningsmedel till dessa högskolor&lt;br&gt;(dir. 1997:154).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén lade i november 1998 fram betänkandet Forskningspolitik&lt;br&gt;(SOU 1998:128). Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning av&lt;br&gt;remissinstanserna finns i bilaga 1. En sammanställning av remiss-&lt;br&gt;yttrandena finns tillgänglig på Utbildningsdepartementet (dnr&lt;br&gt;U1998/4107/F).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:94&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Bakgrund&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Det förestående sekel- och tusenårsskiftet föranleder tillbakablickande&lt;br&gt;jämförelser inom en rad områden. Den moderna forskningen kan dock&lt;br&gt;visa på genomgripande resultat och stora förändringar redan i ett&lt;br&gt;betydligt kortare perspektiv än seklet eller årtusendet. Bara under de&lt;br&gt;senaste åren har utvecklingen varit mycket snabb inom en rad områden.&lt;br&gt;Möjligheterna inom forskningen har ökat bl.a. tack vare informa-&lt;br&gt;tionsteknikens utveckling. Ökade kunskaper hos breda befolk-&lt;br&gt;ningsgrupper leder samtidigt till att forskningsrönen kan komma fler till&lt;br&gt;del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den snabba vetenskapliga utvecklingen har bidragit till att förvänt-&lt;br&gt;ningarna ofta är stora på att forskning skall bidra till att lösa i det&lt;br&gt;närmaste alla slags problem. Forskning förväntas också mer allmänt bidra&lt;br&gt;till ekonomisk tillväxt, bra miljö och gott hälsotillstånd - för att bara&lt;br&gt;peka på ett par områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nya kunskaper är obestridligen en viktig faktor för förändring.&lt;br&gt;Forskning är emellertid ofta riskprojekt, som inte kan garantera&lt;br&gt;omedelbar utdelning. Vare sig det rör sig om grundforskning eller&lt;br&gt;tillämpad forskning, forskarinitierad eller beställarinitierad forskning går&lt;br&gt;det inte att garantera revolutionerade forskningsresultat, som genast kan&lt;br&gt;omsättas i praktisk tillämpning. Forskning kan emellertid innebära helt&lt;br&gt;oväntade och omvälvande framsteg. Det utmärkande för forskningen är&lt;br&gt;det systematiska kunskapssökandet i former som innebär högsta krav på&lt;br&gt;tillförlitlighet och kvalitet men samtidigt ger stort utrymme för kreativitet&lt;br&gt;och originalitet. Grunden för forskningsresultaten är oftast ett tålmodigt&lt;br&gt;och långsiktigt arbete. Det gäller generellt för all forskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskningens stora betydelse för alla delar av samhället och dess&lt;br&gt;långsiktiga karaktär innebär att staten, som företrädare för det&lt;br&gt;gemensamma intresset, här måste ta ett betydande ansvar. Så är fallet i&lt;br&gt;alla länder, oavsett vilken ideologi eller politisk uppfattning som är&lt;br&gt;styrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige har de statliga insatserna för forskning en lång tradition som,&lt;br&gt;med en viss tänjning av begreppen, sträcker sig flera hundra år bakåt i&lt;br&gt;tiden. Det började med universiteten, och även om dessa under lång tid&lt;br&gt;knappast svarade för forskning i dagens bemärkelse var de statens första&lt;br&gt;åtaganden för att fördjupa och sprida kunskaper. I syfte att främja&lt;br&gt;vetenskapens nyttjande i samhällets tjänst inrättades på sent 1700-tal och&lt;br&gt;tidigt 1800-tal Kungl. Vetenskapsakademien resp. Kungl. Lantbruks-&lt;br&gt;akademien, sedemera Kungl. Skogs- och Lantbrukskademien. Under&lt;br&gt;1800-talet blev verksamheten vid universiteten mer omfattande för att&lt;br&gt;sedan öka under hela 1900-talet och då med synnerligen kraftig&lt;br&gt;utbyggnad under vissa perioder. Nya lärosäten har inrättats över hela&lt;br&gt;landet. Från att ha varit en angelägenhet för ett fåtal professorer&lt;br&gt;sysselsätter forskningen vid universitet och högskolor nu tiotusentals&lt;br&gt;personer i en landsomfattande organisation. Forskarutbildningen har&lt;br&gt;också ökat kraftigt i omfattning. Vid slutet av 1900-talet deltar i det&lt;br&gt;närmaste lika många i forskarutbildning som på 1950-talet gick igenom&lt;br&gt;gymnasiet. Många nya forskningsområden har också tillkommit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 1940-talet inrättades statliga forskningsråd för medicinsk, Prop. 1998/99:94&lt;br&gt;teknisk, naturvetenskaplig resp, skogs- och jordbruksforskning med&lt;br&gt;uppgift framför allt att fördela ekonomiskt stöd till forskning inom olika&lt;br&gt;områden. Successivt har det sedan tillkommit en rad sektorsmyndigheter&lt;br&gt;som beställare av forskning för att utveckla skilda samhällssektorer. Åren&lt;br&gt;1994 och 1995 inrättades stiftelser med uppgift att finansiera forskning.&lt;br&gt;Stiftelserna fick som stiftelsekapital stora belopp som härrörde från&lt;br&gt;löntagarfonderna. Genom medlemskapet i EU samverkar Sverige i&lt;br&gt;finansieringen av europeiska forskningsprojekt och i utvecklingsarbete.&lt;br&gt;Sverige är också engagerat i annat internationellt forskningssamarbete&lt;br&gt;såväl inom Europa som i ett ännu vidare internationellt sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan av universitet och högskolor finns ett antal fristående&lt;br&gt;forskningsinstitut där forskning och utvecklingsarbete bedrivs.&lt;br&gt;Huvudregeln i Sverige har dock varit att forskning, oavsett finansierings-&lt;br&gt;källa, så långt möjligt skall utföras vid universiteten och högskolorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den moderna forskningspolitiken har i Sverige, liksom i andra länder,&lt;br&gt;vuxit fram som ett särskilt politikområde huvudsakligen sedan 1960-talet.&lt;br&gt;Med början år 1982 har regeringen regelbundet lagt fram samlade&lt;br&gt;forskningspolitiska propositioner, som innehållit principiella och&lt;br&gt;övergripande förslag och i flertalet fall också budgetförslag avseende den&lt;br&gt;statligt finansierade forskningen. Den senaste samlade forsknings-&lt;br&gt;politiska propositionen lades fram hösten 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskningspolitiken innebar under lång tid att nya resurser&lt;br&gt;kontinuerligt kunde tillföras forskningen och att statsmakternas&lt;br&gt;övergripande prioriteringar kunde göras genom resurstillskott. De&lt;br&gt;försämrade statsfinanserna under 1990-talet har dock lett till vissa&lt;br&gt;nedskärningar av anslagen till forskning och forskarutbildning. Samtidigt&lt;br&gt;har nya finansiärer tillkommit, bl.a. forskningsstiftelser och EU-&lt;br&gt;forskningen som i viss mån kompenserat neddragningarna inom&lt;br&gt;statsanslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dagens organisation för forskning och forskningsfinansiering har vuxit&lt;br&gt;fram successivt under en lång tid. Forskning är en långsiktig verksamhet&lt;br&gt;och det är rimligt att rambetingelserna är så stabila som möjligt. De&lt;br&gt;successiva förändringarna har givit möjligheter att med beaktande av&lt;br&gt;detta ändå ta hänsyn till nya önskemål och prioriteringar.&lt;br&gt;Forskningssystemet måste dock från tid till annan analyseras och&lt;br&gt;omprövas utifrån en ny tids behov och förutsättningar. Det var mot denna&lt;br&gt;bakgrund som den parlamentariska kommittén för översyn av den&lt;br&gt;svenska forskningspolitiken, Forskning 2000, tillsattes i juni 1997.&lt;br&gt;Forskning 2000 gavs ett brett uppdrag att såväl analysera nuvarande&lt;br&gt;förhållanden som lämna förslag i fråga om den framtida forsknings-&lt;br&gt;politiken. Kommittén har inte tagit upp teknikpolitiska frågeställningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Forskning 2000 har ingått företrädare för alla partier som är&lt;br&gt;företrädda i riksdagen. Forskning 2000 lämnade sitt betänkande i&lt;br&gt;november 1998. Kommittén var enig om nästan alla sina förslag.&lt;br&gt;Betänkandet har remitterats till ett stort antal myndigheter, organisationer&lt;br&gt;m.fl. Utöver yttrandena från dessa har ytterligare ett stort antal yttranden&lt;br&gt;inkommit. Forskning 2000: s förslag har också fått stor uppmärksamhet i&lt;br&gt;den offentliga debatten. Såväl stöd för som kritik av vissa förslag, bl.a.&lt;br&gt;om en ny organisation för finansiering av forskning, har framförts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskning 2000 har tagit fram ett underlag för såväl diskussioner som&lt;br&gt;ställningstaganden. Forskning 2000 har fokuserat på de forsknings-&lt;br&gt;politiska kärnfrågorna: varför staten skall finansiera forskning, hur&lt;br&gt;mycket staten skall svara för, vilken inriktning insatserna skall ha, hur&lt;br&gt;forskningsfinansiering och forskning skall organiseras och bedrivas, var&lt;br&gt;forskningen skall bedrivas, vem eller vilka som skall fatta olika beslut.&lt;br&gt;Regeringen kommer i det följande att ge en första reaktion på Forskning&lt;br&gt;2000:s olika förslag mot bakgrund av bl.a. de synpunkter som kommit in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömningar i denna proposition skall ses som ett steg i&lt;br&gt;en långsiktig process där vissa utgångspunkter för den fortsatta&lt;br&gt;forskningspolitiken presenteras. Detta innebär att regeringen inte tar&lt;br&gt;ställning till kommitténs alla förslag. Forskningsfrågornas stora betydelse&lt;br&gt;för alla delar av samhället innebär att inte minst frågorna om finansiering&lt;br&gt;av forskning, prioriteringar och resursanvändning måste behandlas&lt;br&gt;utifrån ett brett beslutsunderlag. Regeringen kommer under år 2000 att&lt;br&gt;lägga fram en proposition om forskning och forskarutbildning. Inför&lt;br&gt;denna proposition kommer universitet, högskolor, forskningsråd, samt&lt;br&gt;övriga berörda myndigheter och organisationer att få lämna redovis-&lt;br&gt;ningar av starka och svaga sidor i dagens forskning samt av behov och&lt;br&gt;önskemål inför framtiden. I förberedelsearbetet inför denna proposition&lt;br&gt;skall det också ingå bl.a .särskilt anordnade forskarkonferenser, som skall&lt;br&gt;ge möjligheter för en bred krets av forskare, forskningsfinansiärer och&lt;br&gt;praktiker att framföra synpunkter på dagens och morgondagens svenska&lt;br&gt;forskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målen för forskningspolitiken är att Sverige skall vara en framstående&lt;br&gt;forskningsnation, där all forskning håller hög kvalitet och där&lt;br&gt;forskningsinsatserna ger utrymme för både bredd och specialisering. Av&lt;br&gt;kvalitets-, rättvise- och demokratiska skäl skall, liksom inom övriga&lt;br&gt;politikområden, jämställdhetsfrågoma ges fortsatt stor vikt i forskningen&lt;br&gt;och forskningspolitiken. Det är också av stor betydelse att för det svenska&lt;br&gt;samhället betydelsefulla forskningsresultat kommer fram, att det finns&lt;br&gt;hög beredskap att ta tillvara forskningsresultat och att formerna för&lt;br&gt;samverkan mellan forskarna och avnämarna kontinuerligt utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dessa mål ligger krav på en god forskarutbildning, goda&lt;br&gt;forskningsmiljöer och goda arbetsvillkor för forskarna, kompetenta&lt;br&gt;beslutsorgan och beställarorganisationer, välfungerande processer för&lt;br&gt;politik, planering och medelsfördelning. I detta ligger också krav på&lt;br&gt;adekvata resurser för forskning och forskarutbildning och på en lämplig&lt;br&gt;fördelning mellan olika områden. Härför krävs också goda kontakter&lt;br&gt;mellan forskarvärld och det omgivande samhället och utvecklade former&lt;br&gt;för forskningsinformation. Enligt regeringens mening är det angeläget att,&lt;br&gt;när den ekonomiska situationen så medger, tillföra forskningen nya&lt;br&gt;resurser. Detta innebär dock självfallet att omprioriteringar trots det kan&lt;br&gt;behöva göras mellan olika forskningsområden och att höga krav måste&lt;br&gt;ställas på att de betydande resurser som redan ställs till förfogande för&lt;br&gt;forskning utnyttjas på bästa sätt, också i ett internationellt perspektiv.&lt;br&gt;Statens insatser inom forskningsområdet kommer i det moderna&lt;br&gt;kunskapssamhället att ha stor spännvidd. Statens ansvar gäller således att&lt;br&gt;initiera och finansiera forskning till stöd för särskilda behov i samhället&lt;br&gt;och till stöd för de politiska målen inom olika samhällssektorer. Denna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;forskning bör komma till stånd genom en aktiv dialog med forskningens Prop. 1998/99:94&lt;br&gt;beställare om kunskapsbehoven inom olika samhällssektorer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten har ett övergripande ansvar för forskningssystemets utformning,&lt;br&gt;för avvägningar mellan resurserna för olika ändamål och för att stimulera&lt;br&gt;processer så att för samhället betydelsefulla forskningsresultat kommer&lt;br&gt;fram. Inom ett område har staten ett särskilt ansvar eftersom ingen annan&lt;br&gt;kan förväntas ta ett sådant. Det gäller grundforskning och forskarut-&lt;br&gt;bildning, genom vilka grunden ges för kvalificerad utbildning på olika&lt;br&gt;nivåer men också för insatser inom annan kunskapsutveckling och&lt;br&gt;kunskapsförmedling - tillämpad forskning, utvecklingsarbete och&lt;br&gt;information.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Statens uppgifter i fråga om forskning och&lt;br&gt;utvecklingsarbete&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Sverige skall utveckla sin ställning som&lt;br&gt;kunskapsnation. Staten har ett övergripande ansvar för att det svenska&lt;br&gt;samhället utvecklar och tar tillvara ny kunskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten har ett särskilt ansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- för att garantera forskningens frihet, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- för grundforskning och forskarutbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten skall vidare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- i samverkan med kommuner och landsting främja forskning och&lt;br&gt;utvecklingsarbete till stöd för de verksamheter som bedrivs i&lt;br&gt;offentlig regi, där så är påkallat,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- främja forskning och utvecklingsarbete för andra samhällssektorer&lt;br&gt;och till stöd för de politiska målen inom dessa, när detta är av stor&lt;br&gt;betydelse för att utveckla dessa sektorer och det är befogat att staten&lt;br&gt;bidrar med finansiering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ge organisatoriska ramar för utförande av forskningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ge förutsättningar för deltagande i internationellt&lt;br&gt;forskningssamarbete, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- utveckla former för forskningsinformation och medverka till att&lt;br&gt;forskningsrön kan tas tillvara i alla delar av det svenska samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Forskning 2000 föreslår att statens&lt;br&gt;huvuduppgifter i fråga om forskning och utvecklingsarbete skall läggas&lt;br&gt;fast som en utgångspunkt för forskningspolitiken. Det är enligt&lt;br&gt;kommitténs mening angeläget att definiera rollfördelningen mellan staten&lt;br&gt;och andra aktörer inom forskningssystemet, t.ex. lärosäten,&lt;br&gt;forskningsråd, näringsliv, m.fl. Detta gäller för många olika typer av&lt;br&gt;beslut, bl.a. resurser och inriktning, organisation och det internationella&lt;br&gt;samarbetet. Kommittén föreslår följande huvuduppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Staten skall garantera forskningens frihet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Staten har ett huvudansvar för grundforskning och forskarutbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Staten skall svara för forskning till stöd för de verksamheter som&lt;br&gt;bedrivs i statlig regi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Staten skall främja forskning för andra samhällssektorer, när detta&lt;br&gt;bedöms vara de bästa insatserna för att utveckla dessa sektorer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Staten skall ge organisatoriska ramar för utförande av forskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Staten skall ge förutsättningar för deltagande i internationellt&lt;br&gt;forskningssamarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anser att dessa uppgifter skall ersätta de mål för&lt;br&gt;forskningen och riktlinjer för forskningspolitiken som beslutades av&lt;br&gt;riksdagen med anledning av den forskningspolitiska propositionen 1996&lt;br&gt;(1996/97:5, bet. 1996/97:UbU3, rskr. 1996/97:99).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Den övervägande delen av de remissinstanser&lt;br&gt;som kommenterar förslaget tillstyrker det. Vissa remissinstanser vill&lt;br&gt;markera att statens stöd till grundforskning och forskarutbildning är&lt;br&gt;särskilt viktig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Forskning och utvecklingsarbete är&lt;br&gt;viktiga för kunskapsutveckling, förändring och tillväxt inom de flesta&lt;br&gt;samhällssektorer. Staten kan, och bör, självfallet inte ensam svara för att&lt;br&gt;främja insatser inom forskning och utvecklingsarbete. Det moderna&lt;br&gt;kunskapssamhället kräver ett brett ansvar för kunskapsutvecklingen. I&lt;br&gt;detta ligger att forskning och utvecklingsarbete till stor del måste vara&lt;br&gt;åtaganden för näringsliv, kommuner, landsting och organisationer. Det är&lt;br&gt;därför nödvändigt att klarlägga vilka huvuduppgifterna för staten skall&lt;br&gt;vara på forskningsområdet. Med dessa som utgångspunkt kan sedan&lt;br&gt;politiken utvecklas i takt med skiftande behov och förutsättningar.&lt;br&gt;Regeringen anser att de av kommittén föreslagna huvuduppgifterna, med&lt;br&gt;vissa förändringar och tillägg, sammanfattar de olika uppgifter staten&lt;br&gt;skall ha. Särskild vikt måste dock ges de två första uppgifterna eftersom&lt;br&gt;de ger grunden för allt kunskapssökande och staten här har ett unikt&lt;br&gt;ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser vidare att de mål för forskningen och riktlinjer för&lt;br&gt;forskningspolitiken som beslutades av riksdagen med anledning av den&lt;br&gt;forskningspolitiska propositionen år 1996 (prop. 1996/97:5, Forskning&lt;br&gt;och samhälle) tills vidare bör ligga fast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgifter som måste säkerställas av staten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Staten skall garantera forskningens frihet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det demokratiska samhället måste värna forskningens frihet. Det&lt;br&gt;demokratiska samhällsskicket är i sig den bästa garantin för forskningens&lt;br&gt;frihet genom att det värnar yttrandefrihet och åsiktsfrihet. Omvänt är det&lt;br&gt;genom utrymmet för fritt tänkande och ohindrad kreativitet som&lt;br&gt;forskningen kan ge sina oumbärliga bidrag till samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ligger i framförallt grundforskningens natur att resultaten och&lt;br&gt;innebörden av dessa inte kan förutsägas. I detta ligger självfallet&lt;br&gt;samtidigt risker för att forskningen kan leda till resultat som kan innebära&lt;br&gt;eller uppfattas som hot mot etablerade intressen eller som inte anses&lt;br&gt;önskvärda utifrån olika värderingar. Riskerna för ”olämpliga” resultat får&lt;br&gt;dock inte tas till intäkt för att vare sig styra eller hindra det fria&lt;br&gt;kunskapssökandet. Att styra forskningen till att enbart ta fram, eller i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;varje fall enbart redovisa, ”lämpliga” resultat strider mot forskningens&lt;br&gt;själva grundidé. Det strider också mot det öppna demokratiska samhällets&lt;br&gt;grundidé.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att staten garanterar forskningens frihet. Principen om&lt;br&gt;forskningens frihet finns nu inskriven i lag. Den återfinns således i 1 kap.&lt;br&gt;6 § högskolelagen (1992:1434). Där anges att för forskningen skall som&lt;br&gt;allmänna principer gälla att forskningsproblem får väljas fritt,&lt;br&gt;forskningsmetoder får utvecklas fritt och forskningsresultat får publiceras&lt;br&gt;fritt. Denna frihet innebär samtidigt att ett stort ansvar läggs på forskarna&lt;br&gt;att verka för kvalitet och relevans i forskningen och för att resultaten&lt;br&gt;kommer samhället till godo. Forskarna har också ansvar för att&lt;br&gt;upprätthålla av samhället godtagbara etiska principer för val av&lt;br&gt;forskningsobjekt, metoder och användning av resultaten. Universitet,&lt;br&gt;högskolor och andra myndigheter inom forskningsområdet har likaså ett&lt;br&gt;stort ansvar för att principer om forskningens frihet respekteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna samhälleliga regler måste gälla också för forskningen.&lt;br&gt;Resurstillgång måste också få sätta gränser för i vilken omfattning&lt;br&gt;forskning kan bedrivas. Ingen kan i forskningens namn således kräva&lt;br&gt;obegränsad tillgång till vare sig statens eller andra resurser. Inget av detta&lt;br&gt;är heller vad som åsyftas när forskningens frihet framhålls som den&lt;br&gt;väsentliga basen för kunskapssökandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Staten har det primära ansvaret för grundforskning och&lt;br&gt;forskarutbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens ansvar måste framför allt gälla sådan verksamhet som är viktig&lt;br&gt;för hela samhället och som inte utförs av någon annan och därför bör&lt;br&gt;finansieras gemensamt med offentliga medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundforskning och forskarutbildning är grunden för annan&lt;br&gt;kunskapsutveckling och för riktad och tillämpad forskning. Grundforsk-&lt;br&gt;ningen har ofta ett så långsiktigt perspektiv och kan vara förenad med&lt;br&gt;sådan osäkerhet i fråga om kommande användning och nytta av&lt;br&gt;resultaten att den utan offentlig finansiering inte skulle komma till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Likaså kan endast offentlig finansiering garantera att samhällets behov&lt;br&gt;av kompetens på ett långsiktigt och uthålligt sätt tillgodoses genom en&lt;br&gt;ämnesmässigt allsidig forskarutbildning. Detta stöd är ofta en&lt;br&gt;förutsättning för annan forskning och utvecklingsarbete inom såväl&lt;br&gt;näringslivet som den offentliga sektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver dessa båda fundamentala uppgifter har staten också andra&lt;br&gt;uppgifter inom området forskning och utvecklingsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra statliga uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Staten skall i samverkan med kommuner och landsting främja&lt;br&gt;forskning och utvecklingsarbete till stöd för de verksamheter som bedrivs&lt;br&gt;i offentlig regi, där så är påkallat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhället har blivit allt mer beroende av kunskap och kunskaps-&lt;br&gt;utveckling i vid bemärkelse. All offentlig verksamhet måste kontinuerligt&lt;br&gt;utvecklas och förändras i takt med skiftande omvärldsfaktorer och i&lt;br&gt;övrigt förändrade förutsättningar. Liksom i annan verksamhet utgör&lt;br&gt;forskning och utvecklingsarbete viktiga faktorer i strävanden för att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;främja kvalitén i den offentliga verksamheten. Det är viktigt att berörda Prop. 1998/99:94&lt;br&gt;myndigheter tar initiativ till och stödjer relevant forskning. Likaså har&lt;br&gt;kommuner och landsting ansvaret för att initiera relevanta forsknings-&lt;br&gt;insatser inom respektive område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De senaste årens samhällsutveckling har inneburit att kommunerna tar&lt;br&gt;ett allt starkare ansvar för utvecklingen inom för medborgarna viktiga&lt;br&gt;samhällsområden, medan staten har ansvar att genom lagstiftning och&lt;br&gt;tillsyn säkra att den gemensamma sektorn håller hög och god kvalitet i&lt;br&gt;hela landet. Landstingen har som sjukvårdshuvudmän, i samverkan med&lt;br&gt;utbildningarna inom det medicinska området, en forskningstradition&lt;br&gt;medan den fortfarande är av mer ringa omfattning i primärkommunema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;Staten skall främja forskning och utvecklingsarbete för andra&lt;br&gt;samhällssektorer och till stöd för de politiska målen inom dessa, när detta&lt;br&gt;är av stor betydelse för att utveckla dessa sektorer och det är befogat att&lt;br&gt;staten bidrar med finansiering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten har ett vidare samhälleligt ansvar, som inte gäller bara den&lt;br&gt;offentliga verksamheten. Det kan t.ex. gälla näringslivets utveckling eller&lt;br&gt;områden, där föreningslivet har ett särskilt intresse. Forskning kan vara&lt;br&gt;ett medel att uppnå sådana målsättningar. Staten bör därför initiera och&lt;br&gt;stödja forskning och utvecklingsarbete även till stöd för andra&lt;br&gt;samhällssektorer än de offentliga när detta, utifrån samhällets&lt;br&gt;övergripande intresse, bedöms vara av stor betydelse för att utveckla&lt;br&gt;berörda sektorer. Detta gäller särskilt nya forskningsområden där&lt;br&gt;underlaget för t.ex. företagsfinansiering kan vara svagt eller staten av&lt;br&gt;andra skäl vill säkra att viktig kunskap växer fram. Statens ansvar måste&lt;br&gt;alltid noggrannt prövas utifrån vilka möjligheter som finns till annan&lt;br&gt;finansiering. Företag och organisationer har huvudansvaret för relevanta&lt;br&gt;forskningsinsatser inom respektive område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;Staten skall ge organisatoriska ramar för utförande av forskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten skall ansvara för att det finns universitet, högskolor, andra&lt;br&gt;myndigheter eller organ som har goda organisatoriska förutsättningar för&lt;br&gt;att utföra forskning. I detta ligger också att staten har ansvar för att&lt;br&gt;granska och utvärdera forskningsorganisationen samt att vid behov&lt;br&gt;anpassa den efter ändrade förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta innebär inte att all forskning eller ens huvuddelen av forskningen&lt;br&gt;behöver utföras i statlig regi eller inom statliga myndigheter. I Sverige&lt;br&gt;har offentligt finansierad forskning hittills huvudsakligen bedrivits inom&lt;br&gt;universitet och högskolor. Industriforskningsinstituten, som finansieras&lt;br&gt;gemensamt av stat och näringsliv, bedriver forskning och utvecklings-&lt;br&gt;arbete till förmån för främst företagens utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;Staten skall ge förutsättningar för deltagande i internationellt&lt;br&gt;forskningssamarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationellt samarbete utgör ett viktigt element i stora delar av den&lt;br&gt;moderna forskningen. Huvuddelen av detta samarbete initieras av och&lt;br&gt;genomförs av enskilda forskare och forskargrupper utan formaliserat stöd&lt;br&gt;eller reglering från staten. I vissa fall är emellertid samarbetet av en sådan&lt;br&gt;art att det förutsätter samarbetsavtal på mellanstatlig nivå. Staten har&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ansvar för att främja sådant samarbete och att verka med hänsyn till de&lt;br&gt;svenska förutsättningarna. Samtidigt bör denna form av forskningsstöd&lt;br&gt;kontinuerligt prövas och bedömas på samma sätt som annat statligt stöd&lt;br&gt;till forskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Staten skall utveckla former för forskningsinformation och medverka&lt;br&gt;till att forskningsrön kan tas tillvara i alla delar av det svenska samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är av största vikt att forskningen inte blir en angelägenhet enbart&lt;br&gt;för en begränsad grupp bestående av forskare och ett antal avnämare av&lt;br&gt;forskningsresultat. Information om forskning och forskningsresultat&lt;br&gt;måste nå ut till myndigheter, företag, organisationer och andra i vars&lt;br&gt;verksamheter forskningens resultat kan komma till nytta. Informationen&lt;br&gt;måste också nå ut till en bredare allmänhet. Detta är viktigt inte bara för&lt;br&gt;att samhällsutvecklingen ställer krav på ökad spridning av de kunskaper&lt;br&gt;forskningen genererar, utan också för att värna om demokratin och skapa&lt;br&gt;en öppen debatt kring bl.a. etiska frågor inom forskningen och&lt;br&gt;forskningsresultatens tillämpning i samhället. Till de statliga uppgifter&lt;br&gt;som föreslagits av Forskning 2000 bör därför fogas uppgiften att främja&lt;br&gt;spridning av information om forskningen och dess resultat. Denna&lt;br&gt;uppgift bör vara en angelägenhet för såväl forskarna själva som för&lt;br&gt;lärosäten, forskningsråd m.fl. organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Formerna för forskningspolitiken&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: En särskild forskningspolitisk proposition bör&lt;br&gt;överlämnas till riksdagen en gång per mandatperiod.&lt;br&gt;Forskningspropositionerna bör bygga på ett allsidigt och högkvalitativt&lt;br&gt;underlag. Forskningsråd, lärosäten och samtliga övriga berörda myndig-&lt;br&gt;heter bör regelbundet ta fram kunskaps- och forskningsstrategier.&lt;br&gt;Dessutom bör forskningsråden få i uppdrag att anordna särskilda&lt;br&gt;forskarkonferenser. Studier av forskning bör främjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Forskning 2000 förordar att en övergripande&lt;br&gt;bedömning av fördelningen av de samlade offentliga resurserna för&lt;br&gt;forskning görs en gång per valperiod. Särskilda forskningspolitiska&lt;br&gt;propositioner bör läggas fram vart fjärde år, andra året efter ett valår. Det&lt;br&gt;ger en tillträdande regering möjlighet att styra förberedelserna för och&lt;br&gt;beredningen av forskningspropositionerna. Förslagen hinner också träda i&lt;br&gt;kraft och kan börja tillämpas under valperioden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskning 2000 föreslår att två nya typer av dokument,&lt;br&gt;kunskapsstrategier och forskningsstrategier, regelmässigt tas fram som&lt;br&gt;underlag för statsmakternas beslut och myndigheternas planering och&lt;br&gt;verksamhet. Kunskapsstrategiema bör utarbetas område för område av&lt;br&gt;ansvariga myndigheter. I kunskapsstrategiema bör analyser av&lt;br&gt;kunskapstillgång och kunskapsutveckling göras mot bakgrand av&lt;br&gt;bedömningar av framtida utveckling och behov inom berörda områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskningsstrategier för forskning och forskarutbildning bör tas fram&lt;br&gt;av universitet, högskolor och forskningsråd. Utifrån bedömningar av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vetenskaplig utveckling och forskningsbehov bör en övergripande Prop. 1998/99:94&lt;br&gt;långsiktig planering och policy avseende centrala frågor redovisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskningsråden bör få i uppdrag att regelbundet anordna forskar-&lt;br&gt;konferenser, där en bred krets av forskare inom vart och ett av de berörda&lt;br&gt;områdena får möjlighet att både redovisa pågående verksamhet och&lt;br&gt;lämna synpunkter på behov och framtida möjligheter. Forskarkon-&lt;br&gt;ferensema bör ske i systematisk form och de som lämnar synpunkter&lt;br&gt;måste vara beredda att stå för dessa offentligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett fristående institut för studier av forskning och högre utbildning bör&lt;br&gt;inrättas. Institutet bör vara fristående från andra aktörer inom FoU-&lt;br&gt;området. Huvuduppgifterna bör vara att regelbundet ta fram samlade&lt;br&gt;översikter och analyser av svensk forskning och högre utbildning i ett&lt;br&gt;internationellt perspektiv. Institutet bör vidare på eget initiativ utreda och&lt;br&gt;analysera olika frågor inom verksamhetsområdet. Forskning 2000 har&lt;br&gt;inhämtat att några forskningsstiftelser har för avsikt att etablera ett sådant&lt;br&gt;institut. Institutet bör på uppdrag av regeringskansliet och olika&lt;br&gt;myndigheter utföra utredningar och analyser. Institutet bör få ett statligt&lt;br&gt;bidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstansernas synpunkter stämmer överens&lt;br&gt;med kommitténs vad avser planeringsperioden för forskningspolitiska&lt;br&gt;propositioner och är positiva till förslaget om kunskaps- och&lt;br&gt;forsknings strategier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Få remissinstanser har berört frågan om forskarkonferenser.&lt;br&gt;Forskningsråden och flera av högskolorna är positiva till förslaget. Vissa&lt;br&gt;sektorsmyndigheter anser att även andra berörda bör ges möjlighet att&lt;br&gt;delta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många remissinstanser anser att det finns behov av att bredda och&lt;br&gt;fördjupa studier och analyser av forskning och högre utbildning. Det&lt;br&gt;finns olika uppfattningar om vilken instans som skall utföra denna&lt;br&gt;uppgift. Vissa myndigheter anser att den borde utföras av&lt;br&gt;Högskoleverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskningspolitiska propositioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskningsfrågor har alltid varit föremål för engagemang från riksdag&lt;br&gt;och regering, medan forskningspolitik som ett särskilt politikområde är&lt;br&gt;en relativt ny företeelse. Under 1940-talet inrättades flertalet av&lt;br&gt;forskningsråden. Under 1960-talet etablerades i de flesta OECD-länder&lt;br&gt;en mer tydlig forskningspolitik. I Sverige byggdes universiteten och&lt;br&gt;högskolorna ut och reformerades under samma period. Även&lt;br&gt;forskningsråden fick utökade resurser och den sektorsanknutna&lt;br&gt;forskningen utvecklades i snabb takt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1974 gav riksdagen regeringen i uppdrag att utreda formerna för&lt;br&gt;planering av de statliga insatserna för forskning och utvecklingsarbete.&lt;br&gt;Forskningsrådsutredningen, FRU, kom att föreslå i sitt betänkande (SOU&lt;br&gt;1977:52) att regeringen regelbundet skulle lägga fram princip-&lt;br&gt;propositioner för den samlade statliga FoU-politiken och att regeringens&lt;br&gt;FoU-program skulle lämnas en gång per valperiod. Med anledning av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RU:s förslag beslutade regering och riksdag år 1979 att förslaget om&lt;br&gt;FoU-program skulle prövas och ge erfarenheter och ledning för det&lt;br&gt;fortsatta arbetet (prop. 1978/79:119, bet. 1978/79:UbU44,&lt;br&gt;rskr. 1978/79:391). Det beslutades också att forskningspolitiken skulle&lt;br&gt;kompletteras med sektorsvisa bedömningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den första samlade forskningspolitiska propositionen lades fram år&lt;br&gt;1982. Samordningen var dock begränsad till i huvudsak forskningen&lt;br&gt;inom Utbildnings- och Jordbruksdepartementens verksamhetsområden.&lt;br&gt;Nästa forskningsproposition kom redan år 1984 för att ligga i fas med&lt;br&gt;den flerårsplanering som redan tillämpades med avseende på det statliga&lt;br&gt;stödet till näringslivsmotiverad FoU. Därefter har forskningspolitiska&lt;br&gt;propositioner lagts fram vart tredje år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskningspropositionerna är ett instrument för forskningspolitiken. I&lt;br&gt;likhet med övriga politikområden består forskningspolitiken av&lt;br&gt;prioriteringar och resursavvägningar men också av mål och resultatkrav.&lt;br&gt;Verksamheten vid såväl universitet, högskolor och forskningsråd som&lt;br&gt;övriga berörda myndigheter måste ges rimligt stabila förutsättningar för&lt;br&gt;planering och måluppfyllelse. Det ställer krav på långsiktighet när det&lt;br&gt;gäller både beslut och förväntningar på resultat. Insatserna måste ibland&lt;br&gt;börja inom forskarutbildningen. En ny forskningsmiljö kan behöva&lt;br&gt;byggas upp. Själva forskningen är ofta ett tålmodigt arbete med&lt;br&gt;materialinsamling, experiment och långvarigt analysarbete innan några&lt;br&gt;resultat kan redovisas. I regel kan inte heller forskningsarbetet avbrytas&lt;br&gt;utan rimliga avvecklingstider.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Självklart måste prioriteringar och resursavvägningar regelbundet&lt;br&gt;ifrågasättas och omprövas. Samtidigt som regeringen vill betona&lt;br&gt;långsiktigheten i forskningspolitiken och i de forskningsinsatser som&lt;br&gt;görs, får inte forskningssystemet utformas så att flexibilitet och snabba&lt;br&gt;insatser omöjliggörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att en övergripande bedömning av fördelningen av&lt;br&gt;resurserna för forskning och utvecklingsarbete bör göras en gång per&lt;br&gt;mandatperiod, som regel år två efter ett valår. Det ger en tillträdande&lt;br&gt;regering möjlighet att styra förberedelserna för och beredningen av de&lt;br&gt;forskningspolitiska propositionerna. Förslagen hinner också behandlas av&lt;br&gt;riksdagen och träda i kraft och tillämpas under mandatperioden. Nästa&lt;br&gt;forskningspolitiska proposition bör läggas fram år 2000. Inför de samlade&lt;br&gt;forskningspolitiska propositionerna bör myndigheterna utarbeta s.k.&lt;br&gt;kunskapsstrategier och forskningsstrategier. Forskningsråden bör ges i&lt;br&gt;uppdrag att anordna särskilda forskarkonferenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskaps- och forskningsstrategier&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inför de forskningspolitiska propositionerna behöver regeringen ett väl&lt;br&gt;utarbetat underlag om den vetenskapliga utvecklingen och behoven för&lt;br&gt;att kunna göra en rimlig bedömning av det samlade behovet och fördela&lt;br&gt;de resurser som finns. Inför tidigare forskningspolitiska propositioner har&lt;br&gt;regeringen beslutat om fördjupade anslagsframställningar i fråga om&lt;br&gt;forskning och utveckling för treårsperioder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att de av kommittén föreslagna s.k. kunskaps- och&lt;br&gt;forskningsstrategierna bör tas fram av vissa myndigheter. Det vore&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;värdefullt om även andra organ som t.ex. Kungl. Vetenskapsakademien&lt;br&gt;och Ingenjörsvetenskaps-akademien tog fram sådana strategier.&lt;br&gt;Strategidokumenten bör användas både som underlag för statsmakternas&lt;br&gt;beslut men också för myndigheternas egen planering och verksamhet.&lt;br&gt;Det är viktigt att alla berörda myndigheter, universitet, högskolor,&lt;br&gt;forskningsråd och andra organ lämnar relevant underlag som regeringen&lt;br&gt;kan använda för bedömningar och förslag till beslut avseende både&lt;br&gt;resurser och verksamhet som berör den nationella och internationella&lt;br&gt;forskningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskapsstrategier utvecklas redan idag av flera ansvariga&lt;br&gt;myndigheter. Sådana strategier bör fortsatt utarbetas område för område&lt;br&gt;av samtliga berörda myndigheter och organ. Kunskapsstrategiema bör&lt;br&gt;mot bakgrund av bedömningar av framtida utveckling och behov inom&lt;br&gt;berörda områden innehålla analyser av kunskapstillgång och&lt;br&gt;kunskapsutveckling. Där så är möjligt bör även bedömningar i ett&lt;br&gt;internationellt perspektiv göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskapsstrategiema bör innehålla bedömningar avseende utbild-&lt;br&gt;ningsnivåer och utbildningsinriktning samt strategier avseende fort- och&lt;br&gt;vidareutbildning för befintlig personal men också strategier för&lt;br&gt;nyrekrytering av personal med olika typer av kompetens. Myndigheterna&lt;br&gt;bör utifrån det perspektiv som den egna verksamheten ger, ge synpunkter&lt;br&gt;på innehåll och uppläggning av olika utbildningar men också bedöma&lt;br&gt;omfattning och inriktning av den forskning och det utvecklingsarbete&lt;br&gt;som pågår eller behöver initieras. Slutligen bör kunskapsstrategiema&lt;br&gt;innehålla program för inhämtande och spridning av information inom&lt;br&gt;verksamhetsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I budgetpropositionen för år 1998 (prop. 1997/98:1, utg.omr. 14)&lt;br&gt;redovisade regeringen sin avsikt att synliggöra myndigheternas&lt;br&gt;kompetensförsörjningsfrågor. Fr.o.m. år 1997 skall myndigheterna&lt;br&gt;årligen lämna uppgifter till regeringen som rör kompetensförsörjning och&lt;br&gt;de mål som gäller för detta. Redovisningskrav utgår från tre övergripande&lt;br&gt;kompetensnivåer: ledarkompetens, kärnkompetens och stödkompetens.&lt;br&gt;Dessutom skall myndigheten utifrån sina verksamhetsmål och bedömning&lt;br&gt;av arbetsmarknadsläget, årligen redovisa sina mål för&lt;br&gt;kompetensförsörjningen för tre år framåt. I detta uppdrag ligger också att&lt;br&gt;myndigheten skall lyfta fram andra kompetensförsörjningsfrågor som&lt;br&gt;myndigheten avser ägna särskild uppmärksamhet. En sådan&lt;br&gt;kompetensredovisning rapporterar universiteten, högskolorna,&lt;br&gt;forskningsråden och andra berörda myndigheter redan idag. Universitet&lt;br&gt;och högskolor skall dessutom lämna för området verksamhetsanpassad&lt;br&gt;redovisning av personal i årsredovisningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskapsstrategiema går således utöver och kompletterar det årliga&lt;br&gt;kompetensförsörjningsuppdrag myndigheterna har. Vissa redovisnings-&lt;br&gt;krav tangerar varandra men det är angeläget att dessa uppdrag bedöms&lt;br&gt;var för sig och i delvis olika sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Universitet, högskolor och forskningsråd bör ta fram särskilda&lt;br&gt;övergripande strategier för arbetet med forskning och forskarutbildning.&lt;br&gt;Lärosätena arbetar redan idag med dessa frågor i de årliga&lt;br&gt;budgetunderlag som de lämnar. Regeringen vill ytterligare förtydliga den&lt;br&gt;roll lärosätena och forskningsråden har att, utifrån bedömningar av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vetenskaplig utveckling och forskningsbehov, redovisa sin långsiktiga Prop. 1998/99:94&lt;br&gt;planering och policy. Dessa dokument, forskningsstrategierna, blir ett&lt;br&gt;underlag åt regeringen inför de forskningspolitiska propositionerna.&lt;br&gt;Lärosätena och forskningsråden kan också använda forsknings-&lt;br&gt;strategierna i sin interna verksamhetsplanering tillsammans med andra&lt;br&gt;relevanta dokument, liksom i de dialoger som förs med regeringskansliet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskningsstrategierna bör innehålla analyser av nationella och&lt;br&gt;internationella trender inom forskningen samt en bedömning av, om och&lt;br&gt;hur detta påverkar lärosätets planering. Forskningsstrategierna bör även&lt;br&gt;innehålla bedömningar av svaga och starka sidor i den egna&lt;br&gt;organisationen och verksamheten, bl.a. utifrån genomförda utvärderingar&lt;br&gt;och kvalitetsutvecklingsarbete. Lärosäten och råd bör lämna strategiska&lt;br&gt;underlag i fråga om den ämnesmässiga bredden men också beskriva&lt;br&gt;profilering och specialisering inom forskning och forskarutbildning. Det&lt;br&gt;är viktigt att också beskriva de strategier som avser forskarutbildningens&lt;br&gt;inriktning, uppläggning och genomförande samt lärarnas arbete inom&lt;br&gt;forskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla forskningsfinansiärer, men framförallt forskningsråden, ansvarar&lt;br&gt;för att bedöma och bevaka områden som kan vara viktiga för Sveriges&lt;br&gt;vetenskapliga utveckling och konkurrenskraft. Forskningsråden värnar&lt;br&gt;också om förnyelsen och kvaliteten i forskningen samt medverkar till att&lt;br&gt;skapa kreativa forskningsmiljöer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De första kunskaps- och forskningsstrategierna bör redovisas så att de&lt;br&gt;kan användas i den forskningspolitiska proposition som regeringen har&lt;br&gt;för avsikt att lägga fram för riksdagen år 2000. Regeringen har redan&lt;br&gt;givit vissa myndigheter, bl.a. Skogs- och Jordbrukets forskningsråd, i&lt;br&gt;uppdrag att utveckla forskningsstrategier. Regeringen avser att under&lt;br&gt;våren 1999 ge alla berörda organ och myndigheter i uppdrag att utarbeta&lt;br&gt;särskilda kunskaps- och forskningsstrategier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskarkonferenser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det är viktigt att synpunkter på forskningspolitiken&lt;br&gt;får framföras av personer som själva är direkt engagerade i forskning i&lt;br&gt;dialog med företrädare för viktiga verksamheter i samhälle och&lt;br&gt;näringsliv. Regeringen anser därför att forskningsråden skall anordna&lt;br&gt;särskilda forskarkonferenser där forskare och andra intressenter i&lt;br&gt;verksamheten kan framföra sina synpunkter avseende forskningsbehov&lt;br&gt;och resursavvägningar, men också ge råd i forskningspolitiska frågor.&lt;br&gt;Forskarkonferensema kan vara ett komplement till arbetet inom&lt;br&gt;Forskningsberedningen, vilken regeringen har tillsatt under våren 1999,&lt;br&gt;men också en arena där aktuella forskningspolitiska frågor kan ventileras.&lt;br&gt;De synpunkter som framförs skall kunna användas som del i de&lt;br&gt;överväganden som regeringen gör. Forskningsråden bör i särskilda&lt;br&gt;rapporter redovisa de diskussioner och förslag som framkommit under&lt;br&gt;forskarkonferensema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har för avsikt att tillsammans med Forskningsberedningen,&lt;br&gt;forskningsråden och Högskoleverket redan under hösten 1999 anordna en&lt;br&gt;forskarkonferens för att inleda en sådan dialog mellan regering,&lt;br&gt;forskarsamhälle ochföreträdare för olika verksamheter. Konferensen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommer att vara öppen för alla intressenter och skall också vara en Prop. 1998/99:94&lt;br&gt;kontaktpunkt mellan ”forskningen och folket” i likhet med vad som&lt;br&gt;förekommer inom försvarsområdet. Konferenserna kan komma att utgöra&lt;br&gt;startpunkten i förberedelserna för nästkommande forskningspolitiska&lt;br&gt;proposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Studier av forskning och högre utbildning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det finns ett stort behov av studier av forskning och&lt;br&gt;högre utbildning. Ett antal myndigheter och organ utför analyser som&lt;br&gt;delvis täcker behovet. Högskoleverkets och NUTEKs insatser är&lt;br&gt;värdefulla, liksom de som görs av Statistiska Centralbyrån, Forsknings-&lt;br&gt;rådsnämnden och Industriförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I flera utredningar om universitet och högskolor samt högre utbildning&lt;br&gt;och forskning under 1990-talet har föreslagits att ett särskilt organ - ett&lt;br&gt;institut - skulle inrättas för studier av forskning och högre utbildning. I&lt;br&gt;många andra länder finns redan etablerade fristående analysfunktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa forskningsstiftelser samt Kungl. Vetenskapsakademien och&lt;br&gt;Ingenjörvetenskapsakademien har planer på att etablera ett fristående&lt;br&gt;institut för studier av forskning och högre utbildning. Institutet skulle få&lt;br&gt;en basfinansiering av grundarna men i övrigt arbeta på uppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det behövs ett flertal instanser som kan bedriva&lt;br&gt;både utredningsarbete, studier och analyser, bl.a. som ett stöd för den&lt;br&gt;samlade forskningspolitiken. Högskoleverket har redan till uppgift att&lt;br&gt;analysera och göra studier av högre utbildning och forskarutbildning&lt;br&gt;liksom av frågor som gäller forskning och samverkansuppgiften.&lt;br&gt;Regeringen har erfarit att Högskoleverket kommer att intensifiera sitt&lt;br&gt;utrednings- och analysarbete inom forskningsområdet i vid bemärkelse.&lt;br&gt;Regeringen väkomnar Högskoleverkets initiativ. Regeringen anser att det&lt;br&gt;även inom ramen för en förnyad forskningsfinansieringsstruktur bör&lt;br&gt;kunna göras samlade översikter och analyser av svensk forskning i ett&lt;br&gt;nationellt och internationellt perspektiv. Regeringen kan härigenom få&lt;br&gt;bedömningar i såväl aktuella forskningspolitiska frågor som bättre&lt;br&gt;tillgång till sakkunskap inom olika forskningsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att återkomma i frågan i den forskningspolitiska&lt;br&gt;propositionen år 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Forskningens omfattning, inriktning och&lt;br&gt;fördelning&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Övergripande frågor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Resurserna för grundforskning och forskarutbildning&lt;br&gt;skall öka, i synnerhet vad gäller teknik och naturvetenskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: En målsättning för forskningspolitiken bör vara&lt;br&gt;att Sverige befäster sin position som framstående nation inom forskning och&lt;br&gt;utveckling. Svensk forskning bör ha en ämnesmässig bredd, med&lt;br&gt;koncentrerade insatser inom ett antal högkvalitativa forskningsmiljöer.&lt;br&gt;Statliga myndigheter bör i ökad omfattning inom ramen för sina resurser&lt;br&gt;använda forskning för att utveckla sin verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avvägningar mellan vetenskapsområden, mellan fasta och rörliga resurser&lt;br&gt;och för resurser till för landet viktiga forskningsområden samt beträffande&lt;br&gt;lokaliseringen av forskningen bör göras på statsmaktsnivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Sverige är det land som avsätter störst andel av&lt;br&gt;bruttonationalprodukten (BNP) till forskning och utvecklingsarbete. Enligt&lt;br&gt;Forskning 2000 är de svenska forskningsresursernas omfattning jämfört med&lt;br&gt;andra länder mindre än vad som framgår av de mått som brukar användas.&lt;br&gt;Kommittén anser att den mest angelägna åtgärden för svensk&lt;br&gt;forskningspolitik är att öka resurserna för grundforskning och forskar-&lt;br&gt;utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande grundforskning anser kommittén att det främst är tre&lt;br&gt;avvägningar som bör göras på statsmaktsnivå: avvägning mellan fasta och&lt;br&gt;rörliga medel för forskning vid lärosätena, avvägning mellan olika&lt;br&gt;forskningsområden och avvägningar i fråga om den geografiska&lt;br&gt;lokaliseringen av forskning och forskarutbildning. Kommittén framhåller att&lt;br&gt;det är angeläget att en korrekt kostnadsfördelning mellan universitet och&lt;br&gt;externa finansiärer uppnås, där de senare bör bära hela kostnaden för den&lt;br&gt;verksamhet som de förlägger till universitet och högskolor. I avvägningen&lt;br&gt;mellan forskningsområden förordar kommittén förstärkningar av områdena&lt;br&gt;naturvetenskap och teknik, medan resurserna för samhällsvetenskaplig&lt;br&gt;forskning på sikt bedöms kunna minska. I frågan om lokaliseringen av&lt;br&gt;forskningsresurserna anser kommittén att besluten om att alla lärare skall&lt;br&gt;forska och att alla lärosäten skall ha egna forskningsresurser är viktiga&lt;br&gt;utgångspunkter, men att statsmakterna måste kunna fatta beslut om resurser&lt;br&gt;också utifrån allmänna värderingar och politiska prioriteringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår, angående forskning för särskilda behov, att&lt;br&gt;beställarstyrd forskning för utveckling av den statliga verksamheten skall&lt;br&gt;öka inom ramen för de medel som myndigheterna disponerar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: I stort sett alla remissinstanser delar kommitténs&lt;br&gt;uppfattning om angelägenheten av att resurserna för grundforskning och&lt;br&gt;forskarutbildning skall öka och ser detta som väsentligt. Några&lt;br&gt;remissinstanser vill därtill också öka de totala forskningsresurserna, dvs.&lt;br&gt;också resurserna för tillämpad forskning. NUTEK och Sveriges&lt;br&gt;Industriförbund anser ej att resurserna för grundforskning och&lt;br&gt;forskarutbildning bör öka. NUTEK anser att resurserna i stället bör öka&lt;br&gt;inom tillämpade och tvärvetenskapliga teknikområden och Sveriges&lt;br&gt;Industriförbund hävdar att huvudproblemet för Sverige är den otillräckliga&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;industrirelevanta forskningen. Den syn som Forskning 2000 har angående Prop. 1998/99:94&lt;br&gt;avvägningen mellan fasta och rörliga resurser och vikten av en korrekt&lt;br&gt;kostnadsfördelning mellan universitet och högskolor stöds av de&lt;br&gt;remissinstanser som kommenterar förslaget. I avvägningen mellan&lt;br&gt;vetenskapsområden finns bland remissinstanserna ett starkt stöd för en&lt;br&gt;ökning till naturvetenskap och teknik. Förslaget om minskade resurser för&lt;br&gt;samhällsvetenskaplig forskning avvisas samstämmigt av remissopinionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens förslag och bedömning:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De offentliga resursernas omfattning och inriktning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De statliga forskningsinsatserna uppgår för år 1998, enligt SCB, till&lt;br&gt;sammanlagt cirka 15 miljarder kronor. Näringslivets finansiering av FoU-&lt;br&gt;insatser kan uppskattas till cirka 40 miljarder kronor. Andra finansiärers&lt;br&gt;insatser, bl.a. forskningsstiftelsernas, uppskattas av Forskning 2000 till cirka&lt;br&gt;3,5 miljarder kronor. Med reservation för att samlade uppgifter inte finns att&lt;br&gt;tillgå för år 1998 kan den sammanlagda FoU-finansieringen i Sverige under&lt;br&gt;år 1998 uppskattas till drygt 58 miljarder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har ofta framhållits som det land som satsar allra mest på FoU,&lt;br&gt;mätt som FoU-resurser i förhållande till bruttonationalprodukten, BNP. I&lt;br&gt;absoluta tal är USA världsledande, följt av Japan, Tyskland, Frankrike och&lt;br&gt;Storbritannien. USA svarar ensamt för drygt 40 % av FoU-insatserna inom&lt;br&gt;OECD området. Sveriges insatser motsvarar drygt 1 % av FoU-insatserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges förstaplacering när det gäller FoU-andel av BNP bygger framför&lt;br&gt;allt på stora insatser från några få storföretag och på - fram till nu - relativt&lt;br&gt;stora försvarsforskningsinsatser. Även en svag utveckling av den svenska&lt;br&gt;BNP har inverkat på relationstalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige ligger, trots den omfattande försvarsforskningen som ingår i&lt;br&gt;statistiken, under OECD-genomsnittet när det gäller den andel av&lt;br&gt;forskningsresurserna som är statligt finansierad, vilket delvis beror på den&lt;br&gt;stora omfattningen av företagens FoU. Om man emellertid ser till statens&lt;br&gt;FoU-utgifter i förhållande till BNP ligger Sverige också förhållandevis lågt.&lt;br&gt;I Sverige svarade staten år 1995 för cirka 29 % av de totala FoU-resursema.&lt;br&gt;Genomsnittet för OECD var närmare 34 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 1990-talet har forskningsinsatserna minskat i flertalet OECD-&lt;br&gt;länder. I de flesta länder var detta resultatet av nedskärningar av den statliga&lt;br&gt;budgeten. Nu har man i flera länder, bland annat Finland, Japan,&lt;br&gt;Storbritannien och Tyskland beslutat att väsentligt öka resurserna för&lt;br&gt;forskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige har försvarsforskningen enligt SCB minskat väsentligt. Även&lt;br&gt;anslagen för grundforskning till forskningsråd, Rymdstyrelsen och&lt;br&gt;internationellt forskningssamarbete samt till fakulteterna har minskat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FoU-utgifterna inom det svenska näringslivet har ökat under 1990-talet.&lt;br&gt;Näringslivets FoU är framförallt koncentrerad till tillverkningsindustrin.&lt;br&gt;Bara en mindre del av näringslivets FoU är grundforskning eller tillämpad&lt;br&gt;forskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resurserna för grundforskning utgörs huvudsakligen av anslagen till&lt;br&gt;universitet, högskolor och forskningsråd. Forskning 2000 uppskattar att&lt;br&gt;ungefär 15 % av de samlade FoU-insatserna i Sverige avser grundforskning,&lt;br&gt;medan ungefär 85 % avser annan FoU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resurserna för grundforskning är emellertid i praktiken mindre än vad&lt;br&gt;anslagsbeloppen anger då viss del av de svenska universitets- och&lt;br&gt;högskoleanslagen till forskning är öronmärkta för studiefinansiering av&lt;br&gt;doktorander. Till detta kommer krav på att forskningen skall vara av mer&lt;br&gt;omedelbar nytta, en beställning som alltmer kommit att riktas även mot vad&lt;br&gt;som traditionellt varit grundforskning inom forskningsråd, universitet och&lt;br&gt;högskolor. Universitetens och högskolornas resurser omfördelas också&lt;br&gt;genom att externt finansierad verksamhet inte fullt ut svarar för sina&lt;br&gt;kostnader, vilka därför täcks med medel avsedda för grundforskning.&lt;br&gt;Sammantaget innebär nedskärningarna på det statliga området och&lt;br&gt;tillkomsten av nya finansiärer med en huvudsaklig inriktning mot tillämpad&lt;br&gt;eller industrinära forskning att det skett en inriktningsförskjutning inom&lt;br&gt;svensk forskning under de senaste åren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskning 2000 gör bedömningen att för att klara de höga ambitionerna&lt;br&gt;beträffande ekonomisk, social och kulturell utveckling måste ett land av&lt;br&gt;Sveriges storlek göra relativt mer omfattande forskningsinsatser än större&lt;br&gt;länder. Inget land kan vara självförsörjande när det gäller forskning - att ta&lt;br&gt;del av andras resultat är en förutsättning för att följa den snabba&lt;br&gt;kunskapsutvecklingen. Det egna forskningsarbetet är emellertid nödvändigt&lt;br&gt;för att kunna följa och föra hem resultat och att sedan kunna nyttja dem. Det&lt;br&gt;krävs både bredd och specialisering för att ge grunden för tillräcklig&lt;br&gt;kompetensutveckling inom landet. Samspelet med utbildningen och&lt;br&gt;behoven i samhälle och näringsliv förutsätter också ett brett spektrum av&lt;br&gt;forskningsinsatser, vilket ställer särskilda krav på ett litet land. Samtidigt&lt;br&gt;måste ett litet land som Sverige kunna göra koncentrerade insatser inom&lt;br&gt;områden där det finns särskilda förutsättningar till framgångsrik forskning.&lt;br&gt;Sist men inte minst måste Sverige, som en industriellt och kulturellt&lt;br&gt;utvecklad nation, solidariskt svara för sin del av arbetet med att vidga den&lt;br&gt;mänskliga kunskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen instämmer i kommitténs bedömning att Sverige bör ha högt&lt;br&gt;ställda mål beträffande forskningens omfattning och kvalitet. Sverige bör ha&lt;br&gt;som målsättning att vara ett av världens mest FoU-intensiva länder. Det&lt;br&gt;kräver fortsatt stora insatser av både staten och näringslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser i likhet med kommittén och remissinstanserna att det är&lt;br&gt;angeläget att ökade resurser avsätts till grundforskning, bl.a. mot bakgrund&lt;br&gt;av grundforskningens roll som bas för andra former av forskning och med&lt;br&gt;hänsyn till de förstärkningar som tillförts andra typer av forskningsinsatser&lt;br&gt;genom forskningsstiftelserna och genom EU:s ramprogram för forskning.&lt;br&gt;Regeringen har därför i 1999 års ekonomiska vårproposition (prop.&lt;br&gt;1998/99:100) föreslagit ökade resurser inom utgiftsområde 16 för&lt;br&gt;grundforskning och forskarutbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser också att det är angeläget att det även fortsättningsvis&lt;br&gt;ges stöd till forskning som motiveras utifrån olika samhällssektorers behov&lt;br&gt;av kunskap. Enligt regeringens mening är det även angeläget att sätta&lt;br&gt;kunskapsfrågorna i fokus i allt fler sammanhang. Statliga myndigheter bör&lt;br&gt;därför inom ramen för sina resurser öka sin kompetens att utnyttja forskning.&lt;br&gt;En god beställarkompetens avseende FoU är i detta sammanhang av&lt;br&gt;avgörande betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsmakternas avvägningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutsfattandet på forskningsområdet har utvecklats mot allt större&lt;br&gt;decentralisering. Tidigare beslutade statsmakterna på central nivå om&lt;br&gt;resursanvändningen i detalj, inrättande av professurer och tillsättning av&lt;br&gt;tjänster kan nämnas som exempel. I dagens system har universitet och&lt;br&gt;högskolor samt forskningsfinansierande myndigheter i allt högre grad givits&lt;br&gt;ansvar för beslut om forskningens inriktning och resursanvändning.&lt;br&gt;Forskning 2000 påpekar att när det gäller grundforskning har statsmakterna&lt;br&gt;under senare tid ägnat stor uppmärksamhet åt strukturfrågor som&lt;br&gt;jämställdhet, tvärvetenskap och samverkansfrågor och att viktiga frågor som&lt;br&gt;forskningens kvalitet, omfattning och övergripande inriktning inte har&lt;br&gt;behandlats med den grundlighet som deras centrala karaktär motiverar.&lt;br&gt;Regeringen vill i detta sammanhang framhålla att forskningspolitiken främst&lt;br&gt;måste grundas på inomvetenskapliga behov och behoven inom olika&lt;br&gt;samhällssektorer. Strävan att närma utbildning och forskning får inte leda&lt;br&gt;till att utbildningens expansion helt avgör forskningens inriktning. Det är&lt;br&gt;således nödvändigt att utforma forskningspolitiken med utgångspunkt i&lt;br&gt;såväl utbildningens som forskningens egna behov. Enligt regeringens&lt;br&gt;mening är det statsmakternas ansvar att göra de övergripande avvägningarna&lt;br&gt;beträffande forskningens inriktning, mellan fasta och rörliga resurser och&lt;br&gt;beträffande forskningens lokalisering. I det följande redovisas regeringens&lt;br&gt;bedömning i dessa frågor. Övriga avvägningar bör i huvudsak göras inom&lt;br&gt;forskningssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avvägning mellan fri grundforskning och forskning för särskilda&lt;br&gt;samhällsbehov&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens ansvar omfattar både grundforskning och forskning för särskilda&lt;br&gt;samhällsbehov. Det har varit och är en forskningspolitisk fråga i sig om, och&lt;br&gt;i vilken utsträckning, båda dessa slag av forskning skall behandlas inom&lt;br&gt;ramen för forskningspolitiken eller om forskning för särskilda samhälls-&lt;br&gt;behov skall behandlas i anslutning till andra överväganden. Forskning 2000&lt;br&gt;representerar här ett synsätt där forskningspolitikens uppgift huvudsakligen&lt;br&gt;gäller den fria forskningen, medan andra forskningsinsatser är ett ansvar för&lt;br&gt;politik och planering inom berörda verksamhetsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resurserna för grundforskning och forskning för särskilda samhällsbehov,&lt;br&gt;sektorsforskning, har vuxit fram i en växelverkan mellan olika områden.&lt;br&gt;Initiativen till att avsätta medel för sektorsforskning har ofta tagits av dem&lt;br&gt;som varit verksamma inom berörda områden. Ytterligare resurser kan sedan&lt;br&gt;ha kommit till som ett resultat av forskningspolitiska överväganden. Omvänt&lt;br&gt;har vid några tillfällen resurser förts över från en sektor för att ge stöd till&lt;br&gt;anknytande grundforskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den samordnade forskningspolitik, som har kommit till uttryck framför&lt;br&gt;allt i de forskningspolitiska propositionerna från början av 1980-talet och&lt;br&gt;framåt, bygger på en grundsyn att statens olika forskningsinsatser bör kunna&lt;br&gt;ses i ett sammanhang, men att de samhällsinriktade forskningsinsatserna&lt;br&gt;samtidigt också måste kunna ses i perspektiv av behoven inom berörda&lt;br&gt;samhällssektorer. Denna grundsyn bör, enligt regeringens mening, gälla&lt;br&gt;också i fortsättningen. I detta ligger att forskningspolitiken måste utformas&lt;br&gt;med beaktande inte bara av behoven av grundforskning utan också behoven&lt;br&gt;av forskning till stöd för att främja utvecklingen inom olika&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samhällsområden. Beträffande grundforskning har dock staten ett särskilt&lt;br&gt;ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen under senare tid har inneburit att nya resurser framför allt&lt;br&gt;tillförts forskning med mer eller mindre tydlig direkt inriktning mot olika&lt;br&gt;samhällsområden. Det gäller den forskningsfinansiering som erbjuds via&lt;br&gt;EU:s ramprogram för forskning. Det gäller också den forskningsfinansiering&lt;br&gt;som sker genom de svenska forskningsstiftelserna. Tillkomsten av dessa&lt;br&gt;resurser innebär dock givetvis inte att statens ansvar för insatser för&lt;br&gt;forskning för särskilda samhällsbehov upphör. Regeringens bedömning är&lt;br&gt;att kvalificerade forskningsinsatser med inriktning mot särskilda samhälls-&lt;br&gt;behov också i fortsättningen i betydande utsträckning måste finansieras med&lt;br&gt;statliga medel och att sådana insatser är ett viktigt led i forskningspolitiken.&lt;br&gt;Därför är det angeläget att statliga myndigheter har en god beställar-&lt;br&gt;kompetens avseende FoU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avvägning mellan vetenskapsområden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En central forskningspolitisk fråga är avvägningen mellan resurser till olika&lt;br&gt;områden. Medlen för forskning och forskarutbildning under&lt;br&gt;Utbildningsdepartementet anvisas fr.o.m. år 1999 i termer av fyra&lt;br&gt;vetenskapsområden: humaniora-samhällsvetenskap, medicin, naturveten-&lt;br&gt;skap och teknik. Denna indelning har ersatt en tidigare indelning i&lt;br&gt;fakultetsområden. Regeringen delar Forskning 2000:s uppfattning att&lt;br&gt;indelningen i vetenskapsområden ger en lämplig struktur för statsmakternas&lt;br&gt;beslut om de resurser som ställs direkt till universitetens och högskolornas&lt;br&gt;förfogande för forskning och forskarutbildning. Indelningen i&lt;br&gt;vetenskapsområden för de återkommande budgetbesluten hindrar dock inte&lt;br&gt;att regeringen vid behov också kan göra andra markeringar av&lt;br&gt;forskningspolitiska behov. Medel till lantbruksvetenskaplig forskning&lt;br&gt;fördelas från Jordbruksdepartementet till Sveriges lantbruksuniversitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskning 2000 har förordat att indelningen i vetenskapsområden som&lt;br&gt;används vid fördelning av medel till lärosäten används också för&lt;br&gt;statsmakternas beslut om de medel till forskning som nu fördelas via&lt;br&gt;forskningsråd och vissa sektorsforskningsorgan. Regeringen anser inte att&lt;br&gt;denna indelning nödvändigtvis bör användas i dessa sammanhang. Denna&lt;br&gt;fråga hör nära samman med frågan om myndighetsorganisation för&lt;br&gt;fördelning av dessa delar av den statliga forskningsfinansieringen och bör&lt;br&gt;därför prövas i anslutning till ställningstagande därtill.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De närmare förslagen om resurser till och avvägningar mellan olika&lt;br&gt;vetenskapsområden kommer att presenteras i budgetpropositionen för år&lt;br&gt;2000 och i kommande forskningspolitiska proposition. Regeringen vill&lt;br&gt;emellertid redan nu redovisa sin övergripande syn på dessa frågor med&lt;br&gt;utgångspunkt i de bedömningar som gjorts av Forskning 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskning 2000 gör bedömningen att det största behovet av ökade&lt;br&gt;forskningsresurser finns inom det teknikvetenskapliga men också inom det&lt;br&gt;naturvetenskapliga området, bl.a. med motiveringen att dessa områden är&lt;br&gt;viktiga som bas för kunskapsutvecklingen för industri och näringsliv i&lt;br&gt;övrigt. Regeringen instämmer i denna bedömning och vill liksom Forskning&lt;br&gt;2000 särskilt framhålla den teknikvetenskapliga forskningen. De ökade&lt;br&gt;resurserna inom områden som sysselsätter forskare med teknisk eller&lt;br&gt;naturvetenskaplig bakgrund har i någon mån dolt behoven av adekvata&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;resurser också för mer grundläggande forskningsinsatser inom teknik- och Prop. 1998/99:94&lt;br&gt;naturvetenskap. För den långsiktiga kunskapsutvecklingen - och därmed&lt;br&gt;också för den långsiktiga samhällsutvecklingen som är beroende av denna -&lt;br&gt;är det oundgängligt att det också inom teknik och naturvetenskap finns&lt;br&gt;erforderligt utrymme för grundläggande forskning. Inom ramen för bl.a. den&lt;br&gt;tekniska forskningen pågår en förstärkning av forskning som syftar till en&lt;br&gt;utveckling mot ett ekologiskt hållbart samhälle. Det är angeläget att detta&lt;br&gt;arbete fortsätter. Betydelsen av dessa frågor belyses i Forsknings-&lt;br&gt;rådsnämndens rapport Forskning för hållbar utveckling - en nationell&lt;br&gt;strategi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En vital och högklassig forskning är en förutsättning för Sveriges&lt;br&gt;konkurrensförmåga och tillväxt. Näringslivet svarar redan idag för stora&lt;br&gt;FoU-insatser och ambitionen måste vara att dessa skall öka. I detta ligger&lt;br&gt;samtidigt krav på forskningen vid universitet och högskolor, som både ska&lt;br&gt;ge en bas för näringslivets insatser och erbjuda en kvalificerad miljö för&lt;br&gt;näringslivet att samspela med. I detta ligger självfallet också stora krav på&lt;br&gt;forskarutbildad arbetskraft inom det tekniska och naturvetenskapliga&lt;br&gt;området. Den kraftiga utbyggnaden av högre utbildning inom naturveten-&lt;br&gt;skap och teknik ställer likaså krav på ökad forskning och forskarutbildning&lt;br&gt;inom dessa områden. Förhållandet att materielanknuten FoU inom&lt;br&gt;försvarsområdet tenderar att minska och begränsas till färre teknikområden&lt;br&gt;kan leda till konskevenser för annan teknisk forskning. Flertalet&lt;br&gt;remissinstanser har liksom regeringen delat kommitténs bedömning av det&lt;br&gt;angelägna i att förstärka teknikvetenskaplig och naturvetenskaplig forskning&lt;br&gt;och forskarutbildning. Forskning 2000, som enligt sina direktiv inte kunde&lt;br&gt;föreslå ökade nettoutgifter på den statliga budgeten, förordade att vissa&lt;br&gt;omfördelningar skulle göras mellan vetenskapsområdena i syfte att&lt;br&gt;finansiera dessa förstärkningar. Remissinstanserna framhåller dock att&lt;br&gt;förstärkningarna för teknik- och naturvetenskap inte får ske på bekostnad av&lt;br&gt;andra vetenskapsområden, eller på bekostnad av forskning som åtgärd inom&lt;br&gt;prioriterade politikområden, utan bör göras i form av tillskott av nya&lt;br&gt;resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag och remissinstansernas kommentarer till detta visar&lt;br&gt;på svårigheterna att göra avvägningar mellan forskning inom olika områden.&lt;br&gt;Forskning inom alla vetenskapsområden ger värdefulla bidrag inte bara till&lt;br&gt;kunskapsutvecklingen i sig utan också till utvecklingen i samhället.&lt;br&gt;Regeringen uppfattar kommitténs förslag till omprioriteringar och därmed&lt;br&gt;neddragningar för viss forskning som motiverat av kravet att inte föreslå&lt;br&gt;ökningar av statsutgifterna och inte primärt som uttryck för en uppfattning&lt;br&gt;att forskningen inom ett visst område skulle vara mindre angelägen.&lt;br&gt;Samhällsvetenskaplig forskning, som Forskning 2000 angav skulle kunna&lt;br&gt;minskas för att till viss del finansiera ökningar inom teknik- och&lt;br&gt;naturvetenskap, är nödvändig inte bara för de bidrag den ger till förståelsen&lt;br&gt;av människan som samhällsvarelse och av villkoren och utvecklingen i&lt;br&gt;samhället utan också för att finna lösningar på olika samhällsproblem.&lt;br&gt;Samhällsvetenskap - liksom humaniora - behövs också i tvärvetenskapliga&lt;br&gt;insatser i samspel med till exempel teknik för att behandla de komplicerade&lt;br&gt;frågor som möter dagens samhälle. Sådana insatser är exempel på just det&lt;br&gt;tvär- och mångvetenskapliga arbete, som enligt regeringens mening, inom&lt;br&gt;ramen för existerande resurser bör öka i omfattning. Både kunskaps- och&lt;br&gt;samhällsutvecklingen förs framåt av möten mellan olika vetenskaper när&lt;br&gt;metoder och teorier appliceras på nya områden och när frågeställningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;undersöks med gemensamma insatser av olika forskningsinriktningar.&lt;br&gt;Regeringen är således inte beredd att föreslå nedskärningar inom&lt;br&gt;samhällsvetenskap eller humaniora. Regeringen återkommer, som angivits, i&lt;br&gt;annat sammanhang till resursfrågorna och de närmare avvägningarna mellan&lt;br&gt;resurser till olika vetenskapsområden och övriga forskningsresurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bredd och koncentration&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska forskningen har en stor bredd i såväl den utförande&lt;br&gt;organisationen som i den ämnesmässiga inriktningen. Den forsknings-&lt;br&gt;utförande organisationen består av bl.a. universiteten och högskolorna samt&lt;br&gt;forskningsinstituten, och tillsammans utgör de ett stort antal organisationer&lt;br&gt;av mycket olika karaktär. Forskning inom enskilda ämnen kan bedrivas vid&lt;br&gt;ett stort antal lärosäten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ämnesmässiga bredden kan belysas med antalet&lt;br&gt;forskarutbildningsämnen som för närvarande uppgår till ungefär 550, vilka&lt;br&gt;inom sig har ett stort antal specialinriktningar. Antalet forskarut-&lt;br&gt;bildningsämnen har ökat med mer än 50 % under de senaste tio åren. Det&lt;br&gt;största antalet finns inom det tekniska området, men även naturvetenskap&lt;br&gt;och medicin har ett stort antal ämnen. Den särskilda problematiken med ett&lt;br&gt;stort antal små ämnen har emellertid uppmärksammats mest inom&lt;br&gt;humaniora. Där tydliggörs svårigheten i avvägning mellan koncentration och&lt;br&gt;bredd i frågan om hur många forskningsmässigt små språk ett land av&lt;br&gt;Sveriges storlek kan klara att upprätthålla forskning i. Regeringen gav i&lt;br&gt;december 1997 Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet i&lt;br&gt;uppdrag att redovisa s.k. småämnen inom sitt verksamhetsområde och&lt;br&gt;komma med förslag till ansvar för sådana ämnen. Rådet har lämnat sitt&lt;br&gt;förslag till regeringen, som avser återkomma till riksdagen i denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska forskningen svarar endast för en procent av den forskning&lt;br&gt;som utförs i världen. Det är därför angeläget att inom landet upprätthålla en&lt;br&gt;bred kompetens för att göra det möjligt att följa och dra nytta av forskning&lt;br&gt;från andra länder. Bredden är även nödvändig för samspelet med&lt;br&gt;utbildningen vid universitet och högskolor. Samtidigt är det viktigt att&lt;br&gt;Sverige kan göra koncentrerade satsningar på områden där det finns&lt;br&gt;förutsättning att skapa särskilt excellenta forskningsmiljöer och för att stödja&lt;br&gt;särskilt framträdande forskare och forskargrupper. Forskningsråden bör ha&lt;br&gt;ett särskilt nationellt ansvar för att bevaka forskningens utveckling och&lt;br&gt;uppmärksamma områden som bör etableras eller ges ökat stöd i Sverige.&lt;br&gt;Forskningsråden bör även bevaka vilka områden som kan ges minskat stöd&lt;br&gt;till förmån för andra, mer angelägna, satsningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I huvudsak är avvägningen mellan bredd och koncentration i den&lt;br&gt;ämnesmässiga inriktningen ett ansvar för lärosätena. Det är angeläget att&lt;br&gt;lärosätena i sin planering söker åstadkomma profilering och arbetsfördelning&lt;br&gt;sig emellan, särskilt inom områden som kräver stora investeringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lärosätenas förutsättningar och möjligheter att&lt;br&gt;bedriva forskning och forskarutbildning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: De fasta resurserna för grundforskning&lt;br&gt;och forskarutbildning bör öka, i första hand vid de nya universiteten.&lt;br&gt;Universitet och högskolor bör ta ett tydligare ansvar för prioritering av&lt;br&gt;egna forskningsresurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Universitet och högskolor skall ha egna medel&lt;br&gt;som i rimlig utsträckning kan finansiera tid för forskning för de anställda&lt;br&gt;lärarna och andra forskningsresurser. En konsekvent tillämpning av&lt;br&gt;principen om full kostnadstäckning är en viktig förutsättning för detta.&lt;br&gt;Därigenom kan universitetens och högskolornas egna anslag användas&lt;br&gt;för sådana insatser inom forskning och forskarutbildning som prioriteras&lt;br&gt;av lärosätena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskningen vid de mindre och medelstora högskolorna måste kunna&lt;br&gt;svara mot samma kvalitetskrav som verksamheten vid universiteten.&lt;br&gt;Detta måste även beaktas vid medelsanvisningen till forskning vid dessa&lt;br&gt;högskolor. Enligt kommittén förutsätter en ytterligare utbyggnad av fasta&lt;br&gt;forskningsresurser vid de små och medelstora högskolorna att andelen&lt;br&gt;forskarutbildade lärare ökar och att forskningen visar sig uppfylla vissa&lt;br&gt;kvalitetskriterier, t.ex. genom att andelen medel som erhålls i&lt;br&gt;vetenskaplig konkurrens från forskningsråden ökar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att universitetens och högskolornas forskningsanslag&lt;br&gt;behandlas som de centrala forskningsresurser de är. Kommittén&lt;br&gt;ifrågasätter rimligheten av de mekaniska fördelningssystem som används&lt;br&gt;på många håll. Medvetna prioriteringar och nya t.ex. tvärvetenskapliga&lt;br&gt;insatser försvåras. Prioriteringar och planering måste beredas och&lt;br&gt;diskuteras aktivt i kortare och längre tidsperspektiv. Universitet och&lt;br&gt;högskolor bör därför upprätta forskningsstrategier där övergripande&lt;br&gt;prioriteringar samt planering anges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Så gott som samtliga remissinstanser betonar det&lt;br&gt;angelägna i att universitetens och högskolornas fasta forskningsresurser&lt;br&gt;ökar för att på så sätt erhålla en bättre balans mellan dessa och de stora&lt;br&gt;externa anslagen för forskning. Tillräckliga resurser för en fri forskning&lt;br&gt;är en garanti för att universiteten och högskolorna skall kunna&lt;br&gt;upprätthålla hög vetenskaplig kvalitet på grundutbildning och forskning.&lt;br&gt;När de externa forskningsresurserna blir för stora påverkas lärosätenas&lt;br&gt;förmåga att besluta om självständiga prioriteringar inom forskningen.&lt;br&gt;Flera lärosäten framhåller att nya lärare har anställts i samband med&lt;br&gt;expansionen av grundutbildningen och för att garantera en rimlig kvalitet&lt;br&gt;inom grundutbildningen bör dessa nya lärare beredas tid för forskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många remissinstanser instämmer i kommitténs förslag beträffande&lt;br&gt;forskningen vid de mindre och medelstora högskolorna. Några universitet&lt;br&gt;och högskolor menar att kommittén inte tillräckligt har analyserat&lt;br&gt;problemen kring resurser för de nya universiteten och högskolorna. De&lt;br&gt;senares ställning i systemet för forskningsfinansiering bör bli föremål för&lt;br&gt;ytterligare analys. Flera högskolor hävdar att forskningsråden är alltför&lt;br&gt;disciplinorienterade och inte gynnar tvärvetenskaplig forskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En övervägande del av de remissinstanser som har kommenterat frågan Prop. 1998/99:94&lt;br&gt;om lärosätenas egna prioriteringssystem framhåller vikten av att&lt;br&gt;statsmakterna gör de övergripande prioriteringarna av forskningens&lt;br&gt;inriktning medan lärosätena själva tar ansvar för uppbyggandet av en&lt;br&gt;organisation som kan ansvara för vetenskapliga prioriteringar och&lt;br&gt;utvärdering av forskningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning: Forskning vid universitet och&lt;br&gt;högskolor finansieras från många håll. Lärosätena erhåller permanenta&lt;br&gt;anslag för forskning och forskarutbildning (universiteten och högskolor&lt;br&gt;med vetenskapsområde) eller anslag för forskning (övriga högskolor).&lt;br&gt;Stöd och bidrag för forskning erhålls även från externa finansiärer, såsom&lt;br&gt;forskningsråden, olika sektorsorgan, forskningsstiftelserna, näringslivet&lt;br&gt;och EU. Dessa olika finansiärer förknippar ofta olika villkor med&lt;br&gt;bidragen. Under senare år har intresset för samverkan med&lt;br&gt;högskolevärlden ökat och andelen externa forskningsmedel till&lt;br&gt;universitet och högskolor i förhållande till deras totala forskningsresurser&lt;br&gt;har också ökat. Budgetåret 1997 hade t.ex. Lunds universitet och Luleå&lt;br&gt;tekniska universitet externa forskningsresurser som var större än det&lt;br&gt;direkta statliga anslaget för forskning och forskarutbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya resurser som har tillförts svensk forskning under de senaste&lt;br&gt;åren har ofta primärt avsett forskning för andra ändamål än den&lt;br&gt;inomvetenskapliga utvecklingen. Så är medel från EU:s ramprogram för&lt;br&gt;forskning och utveckling huvudsakligen ägnade åt att stärka&lt;br&gt;konkurrenskraften hos den europeiska industrin och forskningsprojekten&lt;br&gt;genomförs ofta i samarbete med företag. Forskning som är finansierad&lt;br&gt;med medel från EU har mer än fördubblats mellan budgetåren 1995/96&lt;br&gt;och 1997. Det bidrag som kommer från EU motsvarade drygt 5 % av&lt;br&gt;fakultetsanslagen. Bidragen bygger på att forskningsutföraren själv bidrar&lt;br&gt;med en hälftenfinansiering, oftast från respektive lärosätes&lt;br&gt;fakultetsanslag men också via medel som ställts till förfogande av&lt;br&gt;Stiftelsen för internationalisering av högre utbildning och forskning&lt;br&gt;(STINT).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De forskningsstiftelser som bildades med medel som härrörde från&lt;br&gt;löntagarfonderna har stadgar som anger att en betydande andel av medlen&lt;br&gt;skall ägnas strategisk forskning av betydelse för Sveriges framtida&lt;br&gt;konkurrenskraft eller skall främja andra särskilda behov. Även de statliga&lt;br&gt;resurserna för forskning har i allt högre grad förenats med villkor&lt;br&gt;beträffande samhällsrelevans. Både forskningsråd och universitet har fått&lt;br&gt;nya uppgifter med krav på att forskningen skall komma till nytta.&lt;br&gt;Samtidigt har deras anslag fått vidkännas besparingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ökad extern finansiering av forskning vid universitet och högskolor&lt;br&gt;speglar det ökade forskningsbehov som uppstår i det moderna&lt;br&gt;kunskapssamhället. Med den ökade externa finansieringen följer också en&lt;br&gt;ökad samverkan och ömsesidighet i intresset för forskningens former och&lt;br&gt;resultat. Det är emellertid viktigt att lärosätenas egna resurser är så stora&lt;br&gt;att de möjliggör ett självständigt agerande och egna prioriteringar när det&lt;br&gt;gäller forskningens inriktning och omfattning. Det är därför angeläget&lt;br&gt;med en konsekvent tillämpning av principen om full kostnadstäckning.&lt;br&gt;Det är en viktig uppgift för statsmakterna att medverka till att universitet&lt;br&gt;och högskolor blir starka och attraktiva parter i samverkan med externa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;intressenter. För det svenska näringslivet är det också viktigt att det&lt;br&gt;skapas intressanta högkvalitativa forskningsmiljöer som också kan öka&lt;br&gt;möjligheterna att rekrytera kvalificerade forskare. Mot bakgrund av den&lt;br&gt;utveckling som skett mot en ökad andel tillämpad och direkt nyttorela-&lt;br&gt;terad forskning anser regeringen det angeläget att i första hand förstärka&lt;br&gt;de statliga resurserna för grundforskning och forskarutbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Basen i det svenska forskningsystemet är de redan etablerade&lt;br&gt;universiteten. De har successivt byggts upp till lärosäten med betydande&lt;br&gt;forskningskapacitet och en mångfasetterad specialisering av hög kvalitet.&lt;br&gt;De kännetecknas alla av ett utvecklat samarbete med samhällslivet och&lt;br&gt;näringslivet. En förstärkning av medel för grundforskning vid de redan&lt;br&gt;etablerade universiteten är en förutsättning för att dessa lärosäten även i&lt;br&gt;framtiden ska kunna vara viktiga instrument för att hävda Sveriges&lt;br&gt;position som ledande kunskapsnation. Det är också väsentligt att&lt;br&gt;förstärka medlen för forskarutbildningen vid dessa universitet, dels för att&lt;br&gt;utveckla forskningen vid det egna lärosätet, dels för att möjliggöra för de&lt;br&gt;mindre och medelstora högskolorna att rekrytera kvalificerad personal.&lt;br&gt;Behovet av att förstärka grundforskning och forskarutbildning vid de&lt;br&gt;etablerade universiteten kommer att beaktas vid fördelningen av de ökade&lt;br&gt;resurser för grundforskning och forskarutbildning inom utgiftsområde 16&lt;br&gt;som föreslagits i 1999 års ekonomiska vårproposition (prop.&lt;br&gt;1998/99:100).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De mindre och medelstora högskolorna har sedan budgetåret 1995/96&lt;br&gt;förfogat över egna resurser för forskning. Resurserna har successivt&lt;br&gt;utökats fram till och med budgetåret 1998. Högskolorna har ett&lt;br&gt;omfattande samarbete med näringslivet och andra samhällssektorer på&lt;br&gt;lokal nivå. Utbildningen och forskningen utgör viktiga drivkrafter i&lt;br&gt;respektive regions utveckling. Det är regeringens uppfattning att de egna&lt;br&gt;forskningsresurserna vid högskolorna skall bidra till att skapa intressanta&lt;br&gt;forskningsmiljöer inom vissa profilområden, men även med nära&lt;br&gt;koppling till regionens samhälls- och näringsliv. Statens roll är att skapa&lt;br&gt;förutsättningar så att högskolorna blir attraktiva parter för det omgivande&lt;br&gt;samhället. Vid sidan av den direkta statliga finansieringen bidrar den&lt;br&gt;externa finansieringen till en positiv utveckling av forskningen vid&lt;br&gt;högskolorna. Regeringen avser att noga följa utvecklingen vid de mindre&lt;br&gt;och medelstora högskolorna samt hur staten kan stödja forskningen vid&lt;br&gt;dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens beslut i juli 1998 att högskolorna i Karlstad, Växjö och&lt;br&gt;Örebro skall benämnas universitet från och med den 1 januari 1999 samt&lt;br&gt;bedömningen i samma beslut att Mitthögskolan skulle kunna få rätt att&lt;br&gt;benämnas universitet inom en snar framtid innehöll åtaganden om ökade&lt;br&gt;resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Högskoleverkets yttrande över högskolornas ansökningar om rätt att&lt;br&gt;benämnas universitet framhålls att för att Högskolan i Karlstad skall&lt;br&gt;kunna fullgöra och ansvara för alla åtaganden som åvilar ett universitet&lt;br&gt;krävs en adekvat förstärkning av resurser som ger högskolan möjlighet&lt;br&gt;att fullfölja sitt professorsprogram och i övrigt utveckla verksamheten.&lt;br&gt;Beträffande högskolorna i Växjö och Örebro framhåller verket att de&lt;br&gt;behöver ytterligare resurser för att bygga upp verksamheten inom de av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;högskolorna strategiskt utpekade och relativt nystartade områdena&lt;br&gt;naturvetenskap och teknik samt för att fullfölja professorsprogrammet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är därför angeläget att de nya universiteten och Mitthögskolan&lt;br&gt;erhåller tillräckliga egna resurser för forskning så att de kan utveckla och&lt;br&gt;förstärka de egna forskningsprofilerna och bidra till att täcka ett växande&lt;br&gt;behov av forskarutbildade. Följaktligen avser regeringen att, med början&lt;br&gt;år 2000, utnyttja en del av de ökade resurser för grundforskning och&lt;br&gt;forskarutbildning som föreslagits i vårpropositionen för att stärka&lt;br&gt;forskningen vid de nya universiteten. De nya universiteten och&lt;br&gt;Mitthögskolan bör koncentrera sina forskningsresurser till de områden&lt;br&gt;där forskning och forskarutbildning av hög kvalitet kan utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är regeringens uppfattning att de svenska universiteten och&lt;br&gt;högskolorna genom samverkan mellan forskningsgrupper och&lt;br&gt;institutioner vid olika lärosäten kan optimera användningen av&lt;br&gt;forskningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mekanismer för prioriteringar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Universitet och högskolor förfogar över betydande egna medel för&lt;br&gt;forskning. Det är angeläget att lärosätena noga prövar hur dessa medel&lt;br&gt;används och att fördelning av resurserna inte sker på ett mekaniskt sätt&lt;br&gt;vilket också Forskning 2000 framhållit. Beslutande organ vid varje&lt;br&gt;universitet och högskola bör i högre utsträckning ta ansvar för att&lt;br&gt;resurserna fördelas utifrån uttalade prioriteringar i syfte att skapa&lt;br&gt;slagkraftiga forskningsmiljöer men också för att lärosätena har en väl&lt;br&gt;fungerande infrastruktur, t.ex. bibliotek. Prioriteringar bör bygga bl.a. på&lt;br&gt;utvärderingar av forskningen vid respektive lärosäte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högskolestyrelserna bör därför ges i uppdrag att årligen, i samband&lt;br&gt;med dialogen om budgeten med Utbildningsdepartementet respektive&lt;br&gt;Jordbruksdepartementet redovisa hur utvärderingar av lärosätets&lt;br&gt;forskning och andra åtgärder som syftar till att säkra kvalitetén i&lt;br&gt;forskningen har påverkat fördelningen av lärosätets egna resurser. För&lt;br&gt;lärosäten med vetenskapsområden bör redovisningen ske per område. Det&lt;br&gt;är viktigt att lärosätena utarbetar mekanismer för omprioriteringar så att&lt;br&gt;även nya och tvärvetenskapliga forskningsinriktningar kan tillgodoses.&lt;br&gt;Redovisningen bör även inkludera resultat som härrör från utvärderingar&lt;br&gt;av själva forskningsmiljön vid lärosätet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.3 Forskarutbildning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Lärosätena bör förfoga över merparten av de&lt;br&gt;medel för studiefinansiering som krävs för att uppnå statsmakternas&lt;br&gt;examensmål. Examensmålen för forskarutbildningen bör höjas på sikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid anställning som forskarassistent bör, liksom enligt nuvarande&lt;br&gt;ordning, i första hand den komma i fråga som har avlagt examen högst&lt;br&gt;fem år före ansökningstidens utgång. Tiden bör dock kunna förlängas,&lt;br&gt;om det finns särskilda skäl som föräldraledighet eller ledighet på grund&lt;br&gt;av sjukdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Universitet och högskolor skall ha det fulla Prop. 1998/99:94&lt;br&gt;ansvaret för forskarutbildningen och ges tillräckliga resurser för&lt;br&gt;forskarutbildningen. En fortsatt öronmärkning av statsmakterna av medel&lt;br&gt;för studiefinansiering i forskarutbildningen kan vara motiverad.&lt;br&gt;Forskningsråden bör ta ett mer aktivt ansvar för forskarutbildningen&lt;br&gt;genom att svara för särskilda insatser inom bl.a. nya ämnen.&lt;br&gt;Statsmakternas examensmål är en rimlig miniminivå vad gäller det totala&lt;br&gt;antalet doktorsexamina. Fördelningen mellan vetenskapsområden bör&lt;br&gt;dock ändras. Antalet forskarutbildade inom teknik och naturvetenskap&lt;br&gt;bör öka. En tidsbegränsad anställning för nyblivna doktorer som&lt;br&gt;biträdande lektor bör inrättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser instämmer i att&lt;br&gt;universitet och högskolor skall ha det fulla ansvaret för&lt;br&gt;forskarutbildningen och också ges tillräckliga resurser för det. Ett par&lt;br&gt;remissinstanser stöder förslaget att forskningsråden skall ta ett mer aktivt&lt;br&gt;ansvar för forskarutbildningen, medan andra avstyrker förslaget. Samtliga&lt;br&gt;remissinstanser som yttrat sig om det framtida behovet av&lt;br&gt;forskarutbildade menar att det sannolikt är underskattat. Många&lt;br&gt;remissinstanser instämmer i kommitténs förslag att öka antalet&lt;br&gt;forskarutbildade inom vetenskapsområdena teknik och naturvetenskap.&lt;br&gt;Remissinstanserna har olika åsikter när det gäller förslaget om anställning&lt;br&gt;som biträdande lektor. Ett par remissinstanser ställer sig positiva till&lt;br&gt;förslaget, medan vissa anser att anställning som forskarassistent redan&lt;br&gt;fyller det önskade behovet. Andra anser att förslaget är oklart och bör&lt;br&gt;utredas ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: En väl fungerande&lt;br&gt;forskarutbildning är en av de viktigaste förutsättningarna för Sveriges&lt;br&gt;utveckling som framgångsrikt kunskapssamhälle. Genom&lt;br&gt;forskarutbildningen skall återväxt och expansion av våra utbildnings- och&lt;br&gt;forskningsinstitutioner garanteras och det övriga samhällets växande&lt;br&gt;behov av forskarutbildade tillgodoses. Forskarutbildningen ger utöver&lt;br&gt;meriter inom ett visst forskningsområde också generella färdigheter&lt;br&gt;såsom erfarenheter av att hålla samman en stor arbetsuppgift och att&lt;br&gt;arbeta långsiktigt och självständigt. Det ger också kontakter med den&lt;br&gt;akademiska världen, nationellt och internationellt, och inblick i&lt;br&gt;kunskapsutvecklingens villkor. Anställda med forskarutbildning behövs&lt;br&gt;inte bara för att utföra forskning, utan även för att kunna förstå,&lt;br&gt;tillgodogöra sig och tillämpa forskningsresultat i annan verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvar och dimensionering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 4 i denna proposition behandlas statens uppgifter inom&lt;br&gt;forskningsområdet. Staten skall bl.a. ha ett huvudansvar för forskar-&lt;br&gt;utbildningen. Av högskolelagen framgår att staten som huvudman via&lt;br&gt;universitet och högskolor skall anordna forskarutbildning. Sedan år 1997&lt;br&gt;ges varje lärosäte med rätt att utfärda doktorsexamen, med undantag för&lt;br&gt;Handelshögskolan i Stockholm, ett särskilt uppdrag som innehåller&lt;br&gt;kvantitativa mål för examinationen inom forskarutbildningen. Examens-&lt;br&gt;målen preciseras efter samråd med respektive universitet eller högskola&lt;br&gt;och fastställs i det regleringsbrev som avser det första året i en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;treårsperiod. Den första treårsperioden avsåg åren 1997-1999. Målen Prop. 1998/99:94&lt;br&gt;avser minsta antal examina inom de fyra vetenskapsområdena&lt;br&gt;(humanistisk-samhällsvetenskapligt, medicinskt, naturvetenskapligt och&lt;br&gt;tekniskt).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det verkliga behovet av forskarutbildade överstiger de examensmål&lt;br&gt;som regeringen tidigare ansett det realistiskt att sätta upp för kommande&lt;br&gt;perioder. Efterfrågan på personer med forskarutbildning ökar inom alla&lt;br&gt;samhällssektorer. De beräkningar som gjorts inom Utbildnings-&lt;br&gt;departementet visar att examensmålen knappt täcker högskolans eget&lt;br&gt;behov av forskarutbildade lärare. Fler forskarutbildade behövs, t.ex. inom&lt;br&gt;lärarutbildningarna och behovet av forskarutbildade på arbetsmarknaden&lt;br&gt;utanför högskolan är också stort. För att svenskt näringsliv skall fortsätta&lt;br&gt;att utvecklas krävs också fler forskarutbildade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beräkningar som gjorts av Statistiska centralbyrån (SCB), Närings-&lt;br&gt;och teknikutvecklingsverket (NUTEK) och Sveriges akademikers&lt;br&gt;centralorganisation (SACO) visar att det årliga behovet av forskar-&lt;br&gt;utbildade kan uppskattas till ca 3 000 examina från år 2005. Detta skall&lt;br&gt;jämföras med det uppsatta målet för innevarande period om i genomsnitt&lt;br&gt;ca 2 000 examina per år. I finansplanen 1997 bedömde regeringen att 50&lt;br&gt;% av sysselsättningen i Sverige år 2010 finns i kunskapsproducerande&lt;br&gt;verksamhet. Detta innebär ett betydande behov av forskarutbildade inom&lt;br&gt;samtliga vetenskapsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser därför att examensmålen bör höjas på sikt. För att&lt;br&gt;löpande kunna bedöma framtida behov av högre utbildning inom olika&lt;br&gt;samhällsområden har regeringen uppdragit åt Högskoleverket att&lt;br&gt;sammanfatta och analysera tillgängliga underlag avseende tillgång och&lt;br&gt;efterfrågan på högskoleutbildade - inklusive forskarutbildade - på&lt;br&gt;arbetsmarknaden. Uppdraget skall slutredovisas senast den 1 december&lt;br&gt;1999. En delredovisning skall dock ske senast den 1 juni 1999.&lt;br&gt;Högskoleverkets rapport skall utgöra en del av underlaget för regeringens&lt;br&gt;ställningstaganden till dimensionering och inriktning av forskarutbild-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom de ramar som ges av statsmakterna har de enskilda lärosätena ett&lt;br&gt;ansvar för att forskarutbildningens dimensionering och inriktning också&lt;br&gt;grundas på en omvärldsanalys. Högskolestyrelsernas ställningstaganden&lt;br&gt;till dimensionering och inriktning av forskarutbildningen bör ingå i de&lt;br&gt;forskningsstrategier som lärosätena bör utarbeta enligt regeringens&lt;br&gt;bedömning i avsnitt 5 i denna proposition. Dessa dokument utgör också&lt;br&gt;underlag för regeringens beslut om mål för examinationen inom de olika&lt;br&gt;vetenskapsområdena. Regeringen avser att återkomma till frågan om&lt;br&gt;examensmål och prioriteringar mellan olika vetenskapsområden i&lt;br&gt;budgetpropositionen för år 2000. Redan nu finner regeringen emellertid&lt;br&gt;det önskvärt att lärosäten med examensrätt i forskarutbildningen aktivt&lt;br&gt;engagerar sig för att förbättra lärarförsörjningen för att tillgodose behovet&lt;br&gt;av forskarutbildade lärare vid lärosäten som saknar egen rätt att&lt;br&gt;examinera i forskarutbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildningens uppläggning och genomförande &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1998/99:94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av betydelse för examinationen, och därmed för dimensioneringen, är&lt;br&gt;forskarutbildningens uppläggning och genomförande. Regeringen anser i&lt;br&gt;likhet med kommittén att dessa frågor bör ägnas ökad uppmärksamhet.&lt;br&gt;Forskarutbildningens organisation i form av särskilda forskarskolor kan&lt;br&gt;t.ex. ha positiva effekter på vidareutvecklingen av utbildningen. Den kan&lt;br&gt;också bidra till att luckra upp strukturer som motverkar tvär- eller&lt;br&gt;mångvetenskaplig utveckling och utbyte på vetenskaplig nivå mellan&lt;br&gt;högskolor och omvärld. Kunskapen om forskarskolornas inverkan och&lt;br&gt;möjligheter i förhållande till forskarutbildningen behöver öka.&lt;br&gt;Regeringen har därför givit Högskoleverket i uppdrag att bl.a. kartlägga&lt;br&gt;förekomsten och utvecklingen av forskarskolor vid svenska universitet&lt;br&gt;och högskolor samt redovisa för- och nackdelar som forskarutbildningens&lt;br&gt;organisation i form av forskarskolor har. Uppdraget skall redovisas senast&lt;br&gt;den 1 december 1999. Regeringen avser också att ändra instruktionen för&lt;br&gt;Högskoleverket så att Grundutbildningsrådet vid verket också har ansvar&lt;br&gt;för att stödja utvecklingen av forskarutbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antagningen till forskarutbildningen är också av betydelse för&lt;br&gt;examinationen. Kommittén framhåller att det är angeläget att följa upp de&lt;br&gt;ändringar i högskoleförordningen om tillträde till forskarutbildningen&lt;br&gt;som trädde i kraft den 1 april 1998. Ändringarna innebär att endast så&lt;br&gt;många doktorander får antas som kan erbjudas handledning och&lt;br&gt;godtagbara studievillkor i övrigt och som har en säkrad studie-&lt;br&gt;finansiering. Regeringen har uppdragit åt Högskoleverket att, med&lt;br&gt;utgångspunkt i gällande författningsbestämmelser och statsmakternas&lt;br&gt;intentioner med den reformerade forskarutbildningen, kartlägga,&lt;br&gt;analysera och bedöma de lokalt utformade bestämmelserna om antagning&lt;br&gt;till forskarutbildningen samt konsekvenserna av dem. Uppdraget skall&lt;br&gt;redovisas senast den 1 juni 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansiering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskarutbildningen är i första hand ett åtagande inom ramen för&lt;br&gt;lärosätenas resurser. För perioden 1997-1999 motsvarar den öronmärkta&lt;br&gt;studiefinansieringen 65 % av det antal doktorander som behöver vara&lt;br&gt;antagna för att nå examensmålet. För att nå examensmålen kan lärosätena&lt;br&gt;utnyttja anslaget för forskning och forskarutbildning utöver de&lt;br&gt;öronmärkta beloppen, vilket minskar resurserna för annan verksamhet,&lt;br&gt;eller utnyttja externa medel. Det senare sker främst inom tekniskt och&lt;br&gt;medicinskt vetenskapsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den externa finansieringen av forskarutbildningen kan således utgöra&lt;br&gt;en väsentlig och nödvändig förstärkning av lärosätets direkta resurser för&lt;br&gt;ändamålet. Det ingår också i lärosätenas samverkansuppgift att&lt;br&gt;forskarutbildningen skall kunna utformas i samspel med externa&lt;br&gt;intressenter. Det bör emellertid slås fast att även om lärosätena skall vara&lt;br&gt;lyhörda för synpunkter från avnämare utanför högskolan så är det&lt;br&gt;universitet och högskolor själva som är ansvariga för forskarutbild-&lt;br&gt;ningens inriktning, utformning och dimensionering. Regeringen anser&lt;br&gt;därför att lärosätena bör förfoga över merparten av de medel för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;studiefinansiering som krävs för att uppnå statsmakternas examensmål.&lt;br&gt;Medel för studiefinansiering inom forskarutbildningen bör även&lt;br&gt;fortsättningsvis anvisas under anslagen till vetenskapsområden till&lt;br&gt;universitet och högskolor, och anges som det minsta belopp som får&lt;br&gt;avsättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som redovisats ovan har regeringen givit Högskoleverket i uppdrag att&lt;br&gt;utreda vissa frågor som berör forskarutbildningen. De avser bl.a. tillgång&lt;br&gt;och efterfrågan på forskarutbildade, lokalt utformade bestämmelser om&lt;br&gt;antagning samt forskarskolor. Det finns emellertid andra frågor som&lt;br&gt;berör forskarutbildningens uppläggning och genomförande och den&lt;br&gt;interna organisationen för forskarutbildningen, examinationen, kostnader&lt;br&gt;och finansiering av forskarutbildningen samt den internationella&lt;br&gt;dimensionen i forskarutbildningen vilka kan behöva en fördjupad och&lt;br&gt;långsiktig analys. Regeringen har erfarit att Högskoleverket har inlett ett&lt;br&gt;flerårigt arbete med dessa frågor och välkomnar att de ges hög prioritet i&lt;br&gt;Högskoleverkets verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anställning som forskarassistent&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Doktorandernas motivation att bli färdiga med forskarutbildningen är&lt;br&gt;viktig för examinationen. Det är därför angeläget att möjliga karriärvägar&lt;br&gt;för nyutexaminerade doktorer synliggörs. Kommittén menar att det&lt;br&gt;saknas en form för anställning av lärare vid universitet och högskolor&lt;br&gt;som ger nyblivna doktorer möjlighet att både forska och undervisa och&lt;br&gt;föreslår därför att en biträdande lektor skall kunna anställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt högskoleförordningen (1993:100) får högskolorna anställa lärare&lt;br&gt;som professorer (inbegripet adjungerade professorer), lektorer (inbegripet&lt;br&gt;adjungerade lektorer), adjunkter (inbegripet adjungerade adjunkter)&lt;br&gt;forskarassistenter, timlärare och gästlärare. Högskolorna får inte anställa&lt;br&gt;andra kategorier av lärare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar kommitténs syn på behovet av en tidsbegränsad&lt;br&gt;anställning för nydisputerade. Enligt regeringens bedömning fyller&lt;br&gt;emellertid anställning som forskarassistent i stor utsträckning den&lt;br&gt;funktionen. Denna anställning ger de nyexaminerade doktorer som&lt;br&gt;högskolan vill rekrytera möjlighet att meritera sig, främst vetenskapligt&lt;br&gt;men också pedagogiskt. Det är redan nu möjligt att inom ramen för denna&lt;br&gt;anställning förordna på kortare tid än två år. Vidare kan en färdig doktor&lt;br&gt;behålla sin doktorandanställning ytterligare ett år. Frågan om en&lt;br&gt;postdoktoral anställning bör emellertid utredas ytterligare. Regeringen&lt;br&gt;avser därför att ge Högskoleverket i uppdrag att se över frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid anställning som forskarassistent bör, liksom enligt nuvarande&lt;br&gt;ordning, i första hand den komma i fråga som har avlagt examen högst&lt;br&gt;fem år före ansökningstidens utgång. Tiden bör dock förlängas vid&lt;br&gt;ledighet på grund av sjukdom, för tjänstgöring inom totalförsvaret eller&lt;br&gt;för förtroendeuppdrag inom fackliga organisationer och student-&lt;br&gt;organisationer eller vid föräldraledighet. Regeringen anser det således&lt;br&gt;angeläget att ledighet av ovannämnda skäl inte negativt påverkar en&lt;br&gt;sökandes möjligheter att få anställning som forskarassistent&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Samverkan mellan universitet och högskolor&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;och samhället i övrigt&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;7.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;S am verkansuppgiften&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det bör inte göras någon ändring av&lt;br&gt;högskolelagens bestämmelse om att universiten och högskolorna skall&lt;br&gt;samverka med det omgivande samhället och informera om sin&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Kommittén anser att bestämmelsen i&lt;br&gt;högskolelagen om universitetens och högskolornas primära uppgifter,&lt;br&gt;utbildning och inomvetenskapligt motiverad forskning, inte är tillräckligt&lt;br&gt;tydligt markerade. Den anser dessutom att innebörden av ordet&lt;br&gt;samverkan är oklar. Den nuvarande lydelsen i högskolelagen om&lt;br&gt;högskolans uppgifter bör därför preciseras och formuleringen om&lt;br&gt;högskolans samverkan med det omgivande samhället bör tas bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Många av remissinstanserna kommenterar&lt;br&gt;förslaget om en ändring av högskolelagen, framför allt frågan om&lt;br&gt;universitetens och högskolornas samverkan med det omgivande&lt;br&gt;samhället. Endast ett fåtal stödjer kommitténs förslag om en förändring&lt;br&gt;av högskolelagen i detta avseende. En majoritet framhåller vikten av att&lt;br&gt;högskolelagen även fortsättningsvis innehåller krav på läroanstalterna att&lt;br&gt;samverka med det omgivande samhället. Dessa måste vara öppna för&lt;br&gt;olika samhällssektorers behov och att det finns fördelar även för&lt;br&gt;högskolan av denna samverkan. Att ändra i högskolelagen skulle enligt&lt;br&gt;många sända fel signaler och riskera den dialog och de resultat som&lt;br&gt;hittills uppnåtts. I vissa remissvar föreslås att högskolelagen bör&lt;br&gt;förtydligas för att betona att samverkan inte skall ses som en verksamhet&lt;br&gt;vid sidan av grundutbildningen och forskningen utan skall vara&lt;br&gt;integrerad i högskolans hela verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Verksamheten vid universitet och&lt;br&gt;högskolor regleras genom bl.a. bestämmelsen i 1 kap. 2§ högskolelagen&lt;br&gt;där det föreskrivs följande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten som huvudman skall anordna högskolor för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. utbildning som vilar på vetenskaplig eller konstnärlig grund samt&lt;br&gt;beprövad erfarenhet, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. forskning och konstnärligt utvecklingsarbete samt annat utveck-&lt;br&gt;lingsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högskolorna skall också samverka med det omgivande samhället och&lt;br&gt;informera om sin verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om högskolans samverkan med det omgivande samhället&lt;br&gt;behandlades i det betänkande som den sk. NYFOR-utredningen lämnade,&lt;br&gt;Nyttiggörande av forskningsresultat och samverkan mellan högskolan&lt;br&gt;och näringslivet (SOU 1996:70). Vidare behandlades frågan ingående i&lt;br&gt;den senaste forskningspolitiska propositionen Forskning och samhälle&lt;br&gt;(prop. 1996/97:5). Ändringen av högskolelagen vad avser högskolans&lt;br&gt;samverkan med det omgivande samhället beslutades av riksdagen med&lt;br&gt;anledning av regeringens beslut i budgetpropositionen för år 1997 (prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 94&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1996/97:1, bet. UbUl. rskr. 100). I nämnda propositioner redogjordes Prop. 1998/99:94&lt;br&gt;utförligt för bakgrunden till och syftet med att utvidga högskolans&lt;br&gt;samverkansuppgift, den s.k. tredje uppgiften, från att enbart innefatta en&lt;br&gt;skyldighet att informera om sin verksamhet till ett mandat att även&lt;br&gt;samverka med det omgivande samhället vid fullgörande av uppgifterna&lt;br&gt;utbildning och forskning. Det framhölls bl.a. att en ökad samverkan&lt;br&gt;bidrar till att högskoleutbildningarna förnyas och tillgodoser arbets-&lt;br&gt;marknadens föränderliga behov och att forskningen stimuleras till att&lt;br&gt;fördjupa kunskapen om aktuella frågeställningar i samhället.&lt;br&gt;Utbyggnaden av högskolan över hela landet sades dessutom öka&lt;br&gt;högskolans möjligheter till kontakter och samarbete med samhälle och&lt;br&gt;näringsliv, och att bidra till utvecklingen i närområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under de senaste åren har utvecklingen inom högskolesektorn&lt;br&gt;dominerats av arbetet med ökad samverkan. Många högskolor har&lt;br&gt;beslutat om program för samverkan och på en rad högskoleorter har&lt;br&gt;inrättats organ för samverkan mellan högskolan och näringslivet.&lt;br&gt;Formerna för och innehållet i denna samverkan utvecklas kontinuerligt&lt;br&gt;och varierar helt naturligt beroende på olika förutsättningar på de skilda&lt;br&gt;högskoleorterna, något som ligger helt i linje med syftet med den aktuella&lt;br&gt;reformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskning 2000 menar att samverkan inte är en från undervisning och&lt;br&gt;forskning skild verksamhet utan ett sätt att utnyttja resurser. Regeringen&lt;br&gt;instämmer i att samverkan skall vara en integrerad del av högskolans&lt;br&gt;totala verksamhet. Det innebär t.ex. att högskolan skall bedriva&lt;br&gt;grundutbildning och forskning på ett sådant sätt att den tillsammans med&lt;br&gt;det omgivande samhället gemensamt utvecklar kunskaper och former för&lt;br&gt;att dra nytta av forskningen. Däremot instämmer regeringen inte i att&lt;br&gt;samverkan bara skulle vara en fråga om resurser. Bl.a. ger samverkan&lt;br&gt;möjligheter till en ömsesidig kunskapsbildning som annars inte skulle&lt;br&gt;komma till stånd. Samverkan ger också ett inflöde av idéer till lärosätet&lt;br&gt;som bör få effekt på undervisning och forskning. Att universitet och&lt;br&gt;högskolor förmår utveckla en god samverkan med externa intressenter&lt;br&gt;inom såväl grundutbildning som forskning, utan att lärosätets integritet&lt;br&gt;riskeras, är en viktig kvalitetsaspekt för verksamheten. Samtidigt är det&lt;br&gt;viktigt att betona högskolans samverkan med hela det omgivande&lt;br&gt;samhället, kommuner, landsting, myndigheter, organisationer, allmänhet,&lt;br&gt;och inte bara företag och näringsliv. Samverkansuppgiften är också en&lt;br&gt;ömsesidig verksamhet som endast kan göras möjlig om samtliga parter,&lt;br&gt;såväl högskolan som näringsliv, myndigheter och organisationer har ett&lt;br&gt;engagemang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns således för närvarande inget som talar för att ändra&lt;br&gt;högskolelagen i enlighet med förslaget från Forskning 2000. Det har inte&lt;br&gt;heller framkommit något som tyder på att de skäl som anfördes för att&lt;br&gt;utvidga den tredje uppgiften inte längre skulle vara giltiga. Bestäm-&lt;br&gt;melserna i högskolelagen har dessutom inte varit i kraft så länge att det&lt;br&gt;går att med säkerhet uttala sig om dess långsiktiga effekter. Studier har&lt;br&gt;dock inletts inom området och kommer inom en nära framtid att bidra&lt;br&gt;med kunskaper om samverkansuppgiftens roll och effekter. Redan nu&lt;br&gt;finns exempel på hur enskilda företag och regioner har haft stor nytta av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;högskolans intensifierade ansträngningar att nå ut med sin utbildnings-&lt;br&gt;och forskningsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen följer upp den samverkan som etablerats mellan högskolor&lt;br&gt;och övriga samhället. Det sker bl.a. genom den ordinarie verksamhets-&lt;br&gt;dialogen med högskolorna och genom särskild återrapportering. Samtliga&lt;br&gt;lärosäten skall under våren 1999 till regeringen redovisa handlingsplaner&lt;br&gt;för samverkansuppgiften. Vid Högskoleverket pågår också ett&lt;br&gt;handläggnings- och analysarbete av universitetens och högskolornas&lt;br&gt;olika lösningar på samverkansformer.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.2 Forskning och uppfinningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Resultaten av forskningen vid universitet&lt;br&gt;och högskolor i form av uppfinningar bör i högre utsträckning&lt;br&gt;kunna kommersialiseras. Högskolelärama bör dock behålla rätten&lt;br&gt;till sina uppfinningar. Förhandlingar mellan partema på&lt;br&gt;arbetsmarknaden bör inledas i syfte att det träffas ett kollektivavtal&lt;br&gt;som förbättrar möjligheterna till kommersialisering av&lt;br&gt;forskningsuppfinningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén: Forskning 2000 föreslår att ett avtal sluts, där&lt;br&gt;universitets- och högskoleläramas rätt till patent och andra immateriella&lt;br&gt;rättigheter överlåts till universiteten och högskolorna och där regler för&lt;br&gt;ekonomisk ersättning till lärama för denna överlåtelse anges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ett mindre antal av remissinstanserna har yttrat&lt;br&gt;sig över kommitténs förslag om de immateriella rättigheterna och flertalet&lt;br&gt;av dessa är negativa till förslaget. Några av de större universiteten och&lt;br&gt;högskolorna anser att det krävs en mer ingående utredning av dessa&lt;br&gt;frågor innan beslut kan fattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Frågan om immateriella&lt;br&gt;rättigheter inom högskoleområdet behandlades ingående i den senaste&lt;br&gt;forskningspolitiska propositionen Forskning och samhälle (prop.&lt;br&gt;1996/97:5) med anledning av förslagen från den s.k. NYFOR-&lt;br&gt;utredningen, Nyttiggörande av forskningsresultat och samverkan mellan&lt;br&gt;högskolan och näringslivet (SOU 1996:70)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnda utredning hade i uppdrag att bl.a. se över det undantag som&lt;br&gt;idag gäller för högskolelärare enligt lagen (1949:345) om rätten till&lt;br&gt;arbetstagares uppfinningar, som ger dessa - i motsats till övriga&lt;br&gt;arbetstagare - rätten till de uppfinningar som de gör inom anställningen.&lt;br&gt;Utredningen fann att även om detta s.k. lärarundantag upphävdes skulle&lt;br&gt;inte rätten till forskarnas uppfinningar övergå till universiteten och&lt;br&gt;högskolorna, om inte dessa genom en ändring i högskolelagen fick som&lt;br&gt;en av sina uppgifter att kommersiellt exploatera de anställdas&lt;br&gt;uppfinningar, en ordning som dock inte utredningen ansåg sig kunna&lt;br&gt;rekommendera. Regeringen följde utredningens förslag i den forsknings-&lt;br&gt;politiska propositionen och föreslog därför inte någon ändring av lagen&lt;br&gt;rörande lärarundantaget, men betonade att universiteten och högskolorna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har ett ansvar när det gäller rådgivning och stöd till forskarna avseende Prop. 1998/99:94&lt;br&gt;patentering av forskningsresultaten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som regeringen tidigare framhållit har ett betydande antal bolag och&lt;br&gt;organisationer inrättats i anslutning till lärosätena under de senaste åren&lt;br&gt;med uppgift att dels främja samarbetet mellan läroanstalterna och det&lt;br&gt;omgivande samhället, dels medverka till att de forskningsresultat som&lt;br&gt;kan utvecklas till uppfinningar tas tillvara och kommersialiseras. Som&lt;br&gt;exempel på sådana universitetsnära enheter kan nämnas&lt;br&gt;forskningsbyar/science parks, teknikbrostiftelser, holdingbolag och&lt;br&gt;forskarpatentbol ag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från närings- och forskningspolitisk synpunkt är det naturligtvis&lt;br&gt;angeläget att så många uppfinningar som möjligt som härstammar från&lt;br&gt;forskningen vid universitet och högskolor exploateras. Därigenom kan&lt;br&gt;tillväxt och sysselsättning främjas. Samtidigt bör framhållas att&lt;br&gt;nyttiggörandet av uppfinningar är ekonomiskt mycket riskfyllda projekt,&lt;br&gt;där både de interna och externa hindren är betydande, t.ex. patent-&lt;br&gt;kostnader, riskkapital, kunskapsbrister, meriteringskriterier och där vägen&lt;br&gt;till framgång är synnerligen osäker. De exploateringshinder som finns&lt;br&gt;utanför universiteten bör i möjligaste mån undanröjas genom en&lt;br&gt;kombination av närings- och forskningspolitiska åtgärder. Motsvarande&lt;br&gt;hinder inom universitetssektom bör begränsas genom en tydlig&lt;br&gt;forskningspolitisk strategi som både betonar universitetens ansvar&lt;br&gt;gentemot forskarna när det gäller rådgivning och stöd i fråga om&lt;br&gt;patentering av forskningsresultat med kommersiell potential men också&lt;br&gt;forskarnas ansvar att på olika sätt medverka till nyttiggörandet av&lt;br&gt;forskningsresultaten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Danmark har regeringen vid årsskiftet 1998/99 lagt fram ett förslag&lt;br&gt;till en ny lag, som reglerar rätten till forskarnas uppfinningar vid&lt;br&gt;universiteten och andra offentliga forskningsinstitutioner. Förslaget&lt;br&gt;innebär att rätten till dessa uppfinningar tillkommer forskaren. Forskaren&lt;br&gt;är emellertid skyldig att informera universitetet om att en exploaterbar&lt;br&gt;uppfinning har gjorts och universiteten är skyldiga att bedöma&lt;br&gt;uppfinningens tekniska och kommersiella potential. Efter gemensamma&lt;br&gt;förhandlingar kan universitetet antingen välja att ta över rätten till&lt;br&gt;uppfinningen mot ersättning till forskaren eller överlåta till forskaren att&lt;br&gt;själv exploatera uppfinningen mot avtalad ersättning till universitetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den aktuella danska lagstiftningen förefaller väl avvägd genom att&lt;br&gt;rättigheter och skyldigheter tillkommer såväl de berörda forskarna som&lt;br&gt;värduniversiteten, samtidigt som samhällets intresse av att på ett effektivt&lt;br&gt;sätt ta till vara kommersiellt exploaterbara forskningsresultat. En&lt;br&gt;liknande ordning är tänkbar också i Sverige, men i stället för lagstiftning&lt;br&gt;bör förhandlingar inledas mellan parterna på arbets-marknaden. Det&lt;br&gt;danska lagförslaget borde därvid kunna utgöra en förebild. Detta&lt;br&gt;förfarande ger också en möjlighet för parterna att utforma avtalets&lt;br&gt;närmare innehåll så att det kan anpassas till förhållandena inom det&lt;br&gt;svenska utbildnings- och forskningsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.3&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Full kostnadstäckning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens forslag: En modell skall tas fram för beräkning av full&lt;br&gt;kostnadstäckning av forskningsverksamhet vid universitet och&lt;br&gt;högskolor. Det bör undersökas om och på vilket sätt viss ersättning för&lt;br&gt;kompetensutveckling kan ingå i denna beräkningsmodell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Principen att externa finansiärer av&lt;br&gt;forskning vid universitet och högskolor skall betala såväl direkta som&lt;br&gt;indirekta kostnader bör stå fast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Forskning 2000 anser att en korrekt&lt;br&gt;kostnadsfördelning är fundamental för att forskningspolitiken skall bli&lt;br&gt;meningsfull. Alla finansiärer av forskning skall bära sina egna kostnader,&lt;br&gt;en princip som redan fastslagits av riksdagen. Mot bakgrund av de&lt;br&gt;långvariga konflikter som trots detta kännetecknar frågan om&lt;br&gt;kostnadsfördelningen bör regeringen utfärda föreskrifter i dessa frågor.&lt;br&gt;Alla externa finansiärer skall också, utöver de fullständiga direkta och&lt;br&gt;indirekta kostnaderna, betala ett av regeringen fastställt särskilt påslag för&lt;br&gt;lärosätenas kompetensuppbyggnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ett flertal av remissinstanserna anser att full&lt;br&gt;kostnadstäckning skall tillämpas, bland dem de flesta universitet och&lt;br&gt;högskolor och flera forskningsinstitut. Flera forskningsråd och&lt;br&gt;sektorsorgan anser att externa finansiärer inte skall betala för indirekta&lt;br&gt;kostnader. NUTEK anser att frågan skall lösas över statsbudgeten.&lt;br&gt;Cancerfonden vill slippa ytterligare påslag med hänvisning till att fonden&lt;br&gt;finansieras av gåvor. Vitterhetsakademin varnar för att privata stiftelser&lt;br&gt;vid en nyordning kan få problem i förhållande till sina stadgar.&lt;br&gt;Ekonomistymingsverket har gjort en längre analys och anser att frågan är&lt;br&gt;tillräckligt reglerad men att inre styrning och redovisning vid universitet&lt;br&gt;och högskolor behöver utvecklas. Flera remissinstanser anser att&lt;br&gt;universitet och högskolor redan är basfinansierade för att utföra även&lt;br&gt;externt finansierad forskning i samhällets tjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av det 30-tal remissinstanser som kommenterat frågan om påslag för&lt;br&gt;kompetensuppbyggnad instämmer knappt hälften, de flesta av dem&lt;br&gt;universitet och högskolor medan drygt hälften, de flesta av dem externa&lt;br&gt;forskningsfinansiärer, är emot. De senare anser att de redan genom sina&lt;br&gt;bidrag till anställningar och projekt finansierar kompetensuppbyggnad&lt;br&gt;vid universitet och högskolor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag och bedömning: Principen om att alla&lt;br&gt;finansiärer fullt ut skall svara för kostnaderna för den egna verksamheten&lt;br&gt;gäller sedan länge. I budgetpropositionen för 1994/95 (prop.&lt;br&gt;1993/94:100, bil. 9 s. 97) angavs att full kostnadstäckning skall tillämpas&lt;br&gt;enligt avgiftsförordningen (1992:191) för den extemfinansierade&lt;br&gt;verksamheten. Vidare har regeringen i prop. 1994/95:100, bil. 9 s. 129&lt;br&gt;anfört följande. ”Som ett led i den pågående uppstramningen av statens&lt;br&gt;ekonomiska redovisning i syfte att få en mer rättvisande bild av kostnader&lt;br&gt;i förhållande till uppnådda mål är det än mer angeläget att principen om&lt;br&gt;att alla finansiärer skall bidra till alla kostnadsslag tillämpas. Detta gäller&lt;br&gt;även för den verksamhet inom universitet och högskolor vilken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finansieras av myndigheter inom andra departements områden”. I&lt;br&gt;enlighet härmed skall alla forskningsfinansiärer erlägga ersättning för alla&lt;br&gt;kostnader, även lokalkostnader. En omfördelning av medel från&lt;br&gt;universitet och högskolor gjordes, först till forskningsråden och senare&lt;br&gt;även till andra myndigheter, för att alla forskningsfinansiärer skulle&lt;br&gt;kunna ersätta alla kostnader fullt ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundprincipen är således, för universitet och högskolor liksom för&lt;br&gt;statlig verksamhet i övrigt, att externa finansiärer skall täcka samtliga&lt;br&gt;kostnader som uppstår i samband med det uppdrag eller projekt som&lt;br&gt;finansieringen avser. Detta gäller självfallet direkta kostnader för t.ex.&lt;br&gt;löner, lokaler och material men också kostnader för del i den infrastruktur&lt;br&gt;i vid bemärkelse som finns inom högskolan och utan vilken arbetet inte&lt;br&gt;skulle kunna bedrivas. Med infrastruktur avses här bibliotek,&lt;br&gt;administration, gemensam service och utrustning etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid universitet och högskolor bedrivs forskning och forskarutbildning&lt;br&gt;med medel dels från staten direkt till respektive lärosäte och dels från&lt;br&gt;externa finansiärer som forskningsråd, statliga myndigheter, stiftelser&lt;br&gt;m.m. Av Högskoleverkets årsrapport för år 1997 framgår att intäkterna&lt;br&gt;för forskning vid universiteten var 13,7 miljarder kronor, varav 6,4&lt;br&gt;miljarder kronor kom direkt från intäkter av anslag, 6,6 miljarder kronor&lt;br&gt;var intäkter av bidrag och 0,7 miljarder kronor avsåg uppdragsforskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet från Forskning 2000 betonas att en korrekt&lt;br&gt;kostnadsfördelning är fundamental för att forskningspolitiken skall bli&lt;br&gt;meningsfull. De övergripande prioriteringar som statsmakterna gör får&lt;br&gt;inte sättas ur spel genom att olika typer av direkta eller indirekta&lt;br&gt;subventioner gör anslag olika mycket värda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Forskning 2000 betalas de direkta kostnaderna inte alltid fullt ut&lt;br&gt;av externa finansiärer. Detta beror delvis på redovisningssvårigheter på&lt;br&gt;grund av att personal i allmänhet arbetar med flera olika uppgifter. När&lt;br&gt;det gäller gemensamma och indirekta kostnader tillämpas en schablon&lt;br&gt;som inte beaktar eventuella kostnadsskillnader mellan vetenskaps-&lt;br&gt;områden eller lärosäten. Det föreligger också enligt kommittén en&lt;br&gt;intressemotsättning mellan forskare/extemfinansiär å ena sidan och&lt;br&gt;lärosätet å den andra, och det förekommer inte sällan försök att undvika&lt;br&gt;att gemensamma kostnader tas ut. Särskilt tydlig blir den externa&lt;br&gt;styrningen och uppbindningen av högskolans resurser när externa&lt;br&gt;finansiärer också kräver direkt ekonomisk medverkan från de&lt;br&gt;institutioner där deras projekt utförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnadsfördelningen för verksamhet vid universitet och högskolor har&lt;br&gt;kommit att bli en alltmer betydelsefull fråga med växande andel extern&lt;br&gt;finansiering. Principen om full kostnadstäckning gäller, men trots detta&lt;br&gt;tillämpas inte full kostnadstäckning av alla aktörer, varför lärosätena ej&lt;br&gt;fått alla kostnader täckta. De medel som anvisas under forskningsanslag&lt;br&gt;direkt till universitet och högskolor måste kunna disponeras enligt beslut&lt;br&gt;som fattas av berörda instanser vid lärosätena. Samverkansmönstren&lt;br&gt;mellan lärosäten och extemfinansiärer är komplexa. Villkor och&lt;br&gt;kostnader varierar mellan ämnesområden, mellan lärosäten och bland&lt;br&gt;finansiärer. Universiteten och högskolorna behöver vidareutveckla den&lt;br&gt;ekonomiska redovisningen. Som ett stöd i detta arbete kommer&lt;br&gt;regeringen att ge Ekonomistymingsverket i uppdrag att efter samråd med&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högskoleverket utveckla en modell för beräkning av full kostnads- Prop. 1998/99:94&lt;br&gt;täckning av forskningsverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Universitetens och högskolornas uppgift att utan bindningar utveckla&lt;br&gt;kunskap och därvid kunna kritiskt granska företeelser i omvärlden står i&lt;br&gt;viss motsatsställning till uppgiften som samhällets forskningsinstitut där&lt;br&gt;ramarna för forskningen ofta är snävare. Den fria forskningen ökar å&lt;br&gt;andra sidan lärosätenas möjligheter att fungera som effektiv utförare av&lt;br&gt;extemfinansierad forskning, eftersom många forskningsuppdrag kommer&lt;br&gt;att falla inom områden där kompetens redan kunnat byggas upp genom&lt;br&gt;den fria forskning. Lärosätenas möjligheter att själva initiera och driva&lt;br&gt;forskning är således av stor betydelse för båda dessa uppgifter.&lt;br&gt;Utvecklingen mot en allt högre grad av extemfinansiering begränsar&lt;br&gt;emellertid lärosätenas möjligheter därvidlag, samtidigt som det inte är&lt;br&gt;möjligt att öka fakulteternas anslag till vetenskapsområden i den&lt;br&gt;utsträckning som skulle vara nödvändig för att balansera extern-&lt;br&gt;finansieringen. En möjlig lösning vore att universitet och högskolor, på&lt;br&gt;samma sätt som konsulter och kunskapsföretag, genom uttagna kostnader&lt;br&gt;garanteras ersättning för egen kompetensutveckling. En sådan ersättning&lt;br&gt;kan betraktas som en del av de indirekta kostnaderna för externt&lt;br&gt;finansierad verksamhet. Det bör därför undersökas om och på vilket sätt&lt;br&gt;viss ersättning för kompetensutveckling kan ingå i en utvecklad modell&lt;br&gt;för full kostnadstäckning.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Forskningsstiftelserna&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;8.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Forskningsstiftelsernas styrelsesammansättning och&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;livslängd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning:Forskningsstiftelsemas styrelser bör vara&lt;br&gt;allsidigt sammansatta och anpassade efter varje stiftelses verksamhets-&lt;br&gt;inriktning. Det bör alltid ingå forskare i styrelserna-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: För att nå en god överensstämmelse med&lt;br&gt;statsmakternas forskningspolitik bör forskningsstiftelsernas styrelser&lt;br&gt;bestå av riksdagsledamöter. Styrelseledamöterna bör utses bland&lt;br&gt;företrädare för partier som är företrädda i riksdagen eller nomineras av&lt;br&gt;dessa. Antalet ledamöter från respektive parti bör avspegla&lt;br&gt;mandatfördelningen i riksdagen. Forskningsstiftelserna bör anpassa sin&lt;br&gt;utdelning av medel till den långsiktiga realavkastningen på&lt;br&gt;stiftelsekapitalet i stället för att göra omfattande men tidsbegränsade&lt;br&gt;åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ett fyrtiotal instanser uttalar sig i frågan om&lt;br&gt;styrelsernas sammansättning. Endast någon enstaka instans är klart&lt;br&gt;positiv. Alla övriga instanser avvisar förslaget. Flera instanser kan tänka&lt;br&gt;sig att styrelserna består av bara forskare och politiker, men lika många&lt;br&gt;instanser vill behålla nuvarande ordning med en bredare representation i&lt;br&gt;styrelserna. Några instanser påpekar särskilt att näringslivet bör vara&lt;br&gt;representerat i styrelserna och ett par instanser menar att även&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;doktorander bör ingå i styrelserna. Några instanser anser att Prop. 1998/99:94&lt;br&gt;forskarrepresentantema i styrelserna bör kunna utses genom en form av&lt;br&gt;nomineringsförfarande som liknar det som tillämpas för forskningsråden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett trettiotal instanser uttalar sig om stiftelsernas livslängd. Ungefär en&lt;br&gt;tredjedel är positiva till kommitténs förslag. En tredjedel är direkt&lt;br&gt;negativa till kommitténs förslag och menar att stiftelserna även i&lt;br&gt;fortsättningen bör kunna dela ut forskningsmedel i en takt som överstiger&lt;br&gt;den årliga realavkastningen. Ytterligare en tredjedel av instanserna&lt;br&gt;avvisar inte direkt förslaget, men påtalar antingen behovet av en&lt;br&gt;övergångsperiod, vill ge stiftelserna möjlighet att dela ut viss del av&lt;br&gt;realavkastningen eller varnar för att förslaget skulle medföra ett allvarligt&lt;br&gt;bortfall av forskningsmedel på kort sikt. Stiftelsen för miljöstrategisk&lt;br&gt;forskning, Stiftelsen för internationalisering av högre utbildning och&lt;br&gt;forskning, Stiftelsen för vård- och allergiforskning och Stiftelsen för&lt;br&gt;forskning inom områden med anknytning till Östersjöregionen och&lt;br&gt;Östeuropa påpekar att de redan tillämpar en sådan utdelningspolicy som&lt;br&gt;kommittén föreslår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under åren 1993 och 1994 bildade staten sammanlagt elva stiftelser med&lt;br&gt;medel som härrörde från avvecklingen av löntagarfonderna. Sju av&lt;br&gt;stiftelserna har till ändamål att främja forskning och därtill anknytande&lt;br&gt;verksamhet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Stiftelsen för strategisk forskning (SSF) som stödjer&lt;br&gt;naturvetenskaplig, teknisk och medicinsk forskning inom områden&lt;br&gt;av särskild betydelse för Sveriges framtida konkurrenskraft,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Stiftelsen för miljöstrategisk forskning (MISTRA) som stödjer&lt;br&gt;forskning av strategisk betydelse för en god livsmiljö,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling (KK-stiftelsen)&lt;br&gt;som stödjer kunskaps- och kompetensutbyte, forskning vid mindre&lt;br&gt;och medelstora högskolor samt främjar informationsteknologi,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Stiftelsen för vård- och allergiforskning (Vårdal) som stödjer&lt;br&gt;forskning och forskarutbildning inriktad mot vårdområdet samt&lt;br&gt;allergier och annan överkänslighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Stiftelsen för internationalisering av högre utbildning och forskning&lt;br&gt;(STINT) som stödjer internationalisering av högre utbildning och&lt;br&gt;forskning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Stiftelsen för forskning inom områden med anknytning till&lt;br&gt;Östersjöregionen och Östeuropa som skall bidra till uppbyggnad och&lt;br&gt;finansiering av forskning och forskarutbildning i södra delen av&lt;br&gt;Stockholmsområdet, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Stiftelsen för internationella institutet för industriell miljöekonomi&lt;br&gt;vid Lunds universitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härtill kommer att Riksbankens Jubileumsfond av staten fick en särskild&lt;br&gt;donation avsedd för kulturvetenskaplig forskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stiftelserna och Riksbankens Jubileumsfond via kulturvetenskapliga&lt;br&gt;donationen väntas fatta beslut om drygt två miljarder kronor i stöd till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;forskning under år 1999. Stiftelsen för strategisk forskning har den klart Prop. 1998/99:94&lt;br&gt;största bidragsramen (ca en miljard kronor) och är i dag den största&lt;br&gt;externa finansiären av forskning vid högskolor och universitet. Bland&lt;br&gt;övriga stiftelser har t.ex. Stiftelsen för miljöstrategisk forskning och&lt;br&gt;Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling bidragsramar på 280&lt;br&gt;respektive 275 miljoner kronor, Stiftelsen för internationalisering av&lt;br&gt;högre utbildning och forskning 240 miljoner och Stiftelsen för vård- och&lt;br&gt;allergiforskning 100 miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stiftelsernas styrelsesammansättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter ändringar i stiftelselagen och i stiftelsernas stadgar är det från och&lt;br&gt;med den 1 januari 1997 regeringen som utser ledamöterna i&lt;br&gt;forskningsstiftelsernas styrelser (prop. 1996/97:22, bet. 1996/97:LU2,&lt;br&gt;rskr. 1996/97:62 och prop. 1996/97:5, bet. 1996/97:UbU3, rskr.&lt;br&gt;1996/97:99). Syftet med denna ordning är att möjliggöra ett demokratiskt&lt;br&gt;inflytande över forskningsstiftelserna och öka förutsättningarna för ett&lt;br&gt;närmare samarbete mellan stiftelser, forskningsråd, sektorsorgan samt&lt;br&gt;universitet och högskolor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskning 2000: s förslag till ny sammansättning av stiftelsernas&lt;br&gt;styrelser motiveras av en önskan att öka den offentliga kontrollen över&lt;br&gt;utnyttjandet av de stora ekonomiska resurser som stiftelserna förfogar&lt;br&gt;över. Tanken är att den föreslagna styrelsesammansättningen skall bringa&lt;br&gt;stiftelsernas verksamhet mer i samklang med de övergripande forsknings-&lt;br&gt;politiska prioriteringar som anges av regering och riksdag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittéförslaget skulle innebära stora förändringar i förhållande till&lt;br&gt;hur stiftelsernas styrelser är sammansatta i dag. De styrelser som är&lt;br&gt;utsedda för perioden 1997-1999 är allsidigt sammansatta och innehåller&lt;br&gt;förutom forskare även företrädare för forskningsråd och statliga&lt;br&gt;myndigheter, representanter för näringslivet, företrädare för intresse-&lt;br&gt;organisationer samt riksdagsledamöter. Sammansättningen av de enskilda&lt;br&gt;styrelserna är avpassad efter inriktningen av respektive stiftelses&lt;br&gt;verksamhet. Enligt kommitténs förslag skulle däremot alla stiftelser&lt;br&gt;oavsett verksamhetsinriktning få en styrelse med samma sammansättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som kommittén påtalat kan en styrelse bestående av enbart politiker i&lt;br&gt;sak bara svara för mer strategiska och övergripande beslut. En styrelse&lt;br&gt;utan forskare bör inte göra prioriteringar och fatta beslut som rör&lt;br&gt;tilldelning av anslag till enskilda forskningsprogram eller&lt;br&gt;forskningsprojekt. Sådana beslut skulle, om kommittéförslaget genom-&lt;br&gt;fördes, i än högre grad än tidigare komma att hanteras av särskilda&lt;br&gt;beredningsorgan och endast rent formellt tas i styrelsen. Flera&lt;br&gt;remissinstanser har menat att en så utpräglad arbetsfördelning skulle&lt;br&gt;skapa en svår situation för styrelserna och försvåra stiftelsernas arbete.&lt;br&gt;Politikerna i styrelsen skulle tvingas ta det fulla ansvaret för beslut om&lt;br&gt;forskningsanslag som de inte rimligen kan bedöma till fullo.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härtill kommer att förslaget från Forskning 2000 visserligen skulle ge&lt;br&gt;politikerna ökad möjlighet till insyn och påverkan vad gäller stiftelsernas&lt;br&gt;verksamhet, men skulle samtidigt minska dessa möjligheter för andra&lt;br&gt;intressenter. Eftersom flera av forskningsstiftelserna har inskrivet i sina&lt;br&gt;stadgar att samverkan mellan högskolor och näringsliv skall främjas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 94&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förefaller det t.ex. problematiskt att ha styrelser utan några representanter&lt;br&gt;från näringslivet. Styrelser med enbart politiker skulle också ta bort de&lt;br&gt;värdefulla möjligheter till dialog och utbyte i forskningsfrågor mellan&lt;br&gt;företrädare för olika intressen som en mer allsidig styrelsesamman-&lt;br&gt;sättning kan ge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning är därför att kommitténs förslag om styrelser&lt;br&gt;bestående av enbart politiker inte bör genomföras. I likhet med flertalet&lt;br&gt;remissinstanser anser regeringen att det framförallt är väsentligt att&lt;br&gt;forskningsstiftelsernas styrelser även i fortsättningen har en stark&lt;br&gt;representation av forskare som garanterar vetenskaplig kvalitet och&lt;br&gt;trovärdighet. Det är också regeringens uppfattning att styrelserna bör&lt;br&gt;fortsätta att ha en allsidig sammansättning som medger insyn för och en&lt;br&gt;dialog mellan andra än enbart forskare och politiker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga som tagits upp av några remissinstanser är formerna för hur&lt;br&gt;forskarna i styrelserna utses. Dessa utses i dag direkt av regeringen utan&lt;br&gt;något formaliserat system för nominering eller rekommendation från&lt;br&gt;forskarsamhället, medan forskarna i forskningsråden nomineras av&lt;br&gt;forskarna själva genom ett elektorsförfarande. Möjligen skulle&lt;br&gt;forskningsstiftelsernas vetenskapliga trovärdighet och anseende bland&lt;br&gt;forskare ytterligare stärkas om samma system för att utse forskar-&lt;br&gt;representanter kunde användas för forskningsstiftelserna som för råden.&lt;br&gt;Samtidigt står det klart att forskningsstiftelserna inte i samma&lt;br&gt;utsträckning som forskningsråden kan styras av inomvetenskapliga&lt;br&gt;bedömningar. Regeringen anser därför att det inte finns tillräckligt starka&lt;br&gt;skäl för att införa någon särskild procedur för att utse forskare till&lt;br&gt;stiftelsernas styrelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan viktig fråga är hur en god samverkan mellan&lt;br&gt;forskningsstiftelserna och olika statliga forskningsfinansiärer skall&lt;br&gt;främjas. För närvarande sker samverkan bl.a. genom att flera företrädare&lt;br&gt;för forskningsråd och andra statliga forskningsfinansiärer också är&lt;br&gt;ledamöter i forskningsstiftelsernas styrelser. Denna ordning har varit&lt;br&gt;funktionell under ett skede då forskningsstiftelserna etablerat sig i&lt;br&gt;forskningssystemet och dessutom övertagit en del forskningssatsningar&lt;br&gt;från statliga finansiärer. Samtidigt är det så att en liten krets av personer&lt;br&gt;därmed fått ett betydande inflytande över forskningsfinansieringen. Den&lt;br&gt;jävsproblematik som kan ligga i detta har krävt stor försiktighet hos&lt;br&gt;företrädare för andra finansiärer i stiftelsernas styrelser. Det är därför&lt;br&gt;regeringens ambition att begränsa denna typ av utnämningar så långt som&lt;br&gt;möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen har några remissinstanser hävdat att det är rimligt att även&lt;br&gt;doktoranderna blir representerade i stiftelsernas styrelser, eftersom&lt;br&gt;stiftelserna finansierar ett stort antal doktorander. Regeringen anser att&lt;br&gt;detta kan vara motiverat i vissa stiftelser där just finansieringen av&lt;br&gt;forskarstudier är omfattande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskningsstiftelsernas livslängd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskning 2000 har tagit upp frågan om vilken omfattning&lt;br&gt;forskningsstiftelsernas årliga utdelning av forskningsmedel bör ha för att&lt;br&gt;bäst gagna forskningen och Sveriges konkurrensförmåga. Kommittén&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uttalar sig för en ordning där den årliga utdelningen av forskningsmedel Prop. 1998/99:94&lt;br&gt;begränsas till den långsiktiga realavkastningen på stiftelsekapitalet. Detta&lt;br&gt;skulle ge stiftelserna i princip evig livslängd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om stiftelsernas livslängd behandlades redan när de första&lt;br&gt;forskningsstiftelserna inrättades. Den dåvarande regeringen ansåg att&lt;br&gt;stiftelsemedlen i sin helhet skulle förbrukas under en femtonårsperiod&lt;br&gt;(prop. 1992/93:171). Utbildningsutskottet uppfattade den av regeringen&lt;br&gt;angivna tidsramen som ett riktmärke och menade att stiftelsernas&lt;br&gt;verksamhet med en framgångsrik förmögenhetsförvaltning borde kunna&lt;br&gt;utsträckas på obestämd tid (bet. UbU 1992/93:16).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kan konstatera att nästan alla forskningsstiftelsernas&lt;br&gt;stadgar innehåller bestämmelser som ger stiftelserna möjlighet att på sikt&lt;br&gt;förbruka inte bara avkastningen på sitt kapital utan också själva&lt;br&gt;grundkapitalet. Frågor om utdelningstakt och livslängd måste därmed i&lt;br&gt;flertalet fall avgöras genom självständiga beslut av varje enskild stiftelse.&lt;br&gt;För de flesta stiftelserna gäller dock att styrelsens handlingsutrymme&lt;br&gt;begränsas av att en minsta tidsperiod inom vilken kapitalet får förbrukas&lt;br&gt;har lagts fast i stadgarna. Det är främst Stiftelsen för strategisk forskning&lt;br&gt;och Stiftelsen för miljöstrategisk forskning som inte har några sådana&lt;br&gt;bestämmelser i sina stadgar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande har flera stiftelser - bl.a. Stiftelsen för miljöstrategisk&lt;br&gt;forskning, Stiftelsen för internationalisering av högre utbildning och&lt;br&gt;forskning och Stiftelsen för vård- och allergiforskning - beslutat att&lt;br&gt;begränsa sin utdelning till den reala avkastningen av stiftelsens kapital.&lt;br&gt;Stiftelsen för strategisk forskning har emellertid tills vidare beslutat om&lt;br&gt;en utdelningstakt som förväntas förbruka kapitalet till år 2015, men dess&lt;br&gt;styrelse för fortsatta diskussioner i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stiftelsernas utdelningstakt och livslängd påverkar förutsättningarna&lt;br&gt;för den nationella forskningspolitiken. Regeringen kommer därför - bl.a.&lt;br&gt;inom ramen för sin dialog med forskningsstiftelserna - att noggrant följa&lt;br&gt;stiftelsernas beslut vad gäller dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Myndighetsstrukturen för finansiering av&lt;br&gt;forskning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det bör tillsättas en arbetsgrupp med&lt;br&gt;uppdrag att föreslå myndighetsorganisation för forskningsfinansiering.&lt;br&gt;Följande utgångspunkter bör gälla för utredningsarbetet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- De medel som avsätts för forskning måste fördelas med&lt;br&gt;utgångspunkt i krav på hög inomvetenskaplig kvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- De medel som avsätts för forskning till stöd för verksamheten inom&lt;br&gt;ett visst samhällsområde måste fördelas även med utgångspunkt i&lt;br&gt;relevansen för området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Samspelet mellan olika slag av forskning liksom mellan forskning&lt;br&gt;och samhälle måste utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Ansvarsförhållandena mellan olika myndigheter måste vara tydliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Det måste finnas adekvata former för att ge stöd till&lt;br&gt;tvärvetenskaplig forskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Arbetet med att fördela forskningsresurser måste bedrivas effektivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Den parlamentariska kommittén Forskning&lt;br&gt;2000, med uppdrag att se över det svenska forskningssystemet, har i sitt&lt;br&gt;betänkande Forskningspolitik (SOU 1998:128) pekat på vissa problem i&lt;br&gt;dagens forskningspolitik, däribland bristande samband mellan&lt;br&gt;grundforskning och mer tillämpad forskning, ett alltför splittrat&lt;br&gt;finansieringssystem och otillräcklig granskning av relevans och&lt;br&gt;vetenskaplig kvalitet i forskningen. Kommittén har lämnat förslag till en&lt;br&gt;förenkling av forskningssystemet med fokus på en hög vetenskaplig&lt;br&gt;kvalitet i all forskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anser att dagens forskningssystem bygger på en konstlad&lt;br&gt;uppdelning mellan grundläggande och tillämpad forskning och mellan&lt;br&gt;disciplininriktad och tvärvetenskaplig forskning. De grundvetenskapliga&lt;br&gt;forskningsråden under Utbildningsdepartementet stödjer idag&lt;br&gt;grundforskning enbart efter strikt vetenskapliga kriterier medan den mer&lt;br&gt;tillämpade forskningen stöds av en rad olika sektorsorgan samt&lt;br&gt;forskningsråden under Social- och Jordbruksdepartementen. Dessa råd&lt;br&gt;stöder även grundforskning. Detta leder till ett starkt splittrat&lt;br&gt;forskningssystem där olika beslutsformer och kvalitetskriterier tillämpas&lt;br&gt;och tvärvetenskapliga insatser försvåras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att åstadkomma en förenkling av forskningssystemet och ett stärkt&lt;br&gt;samband mellan grundforskning och tillämpad forskning föreslår&lt;br&gt;kommittén att dagens forskningsråd läggs ner och att resurserna överförs&lt;br&gt;till nya myndigheter - forskningsråd - med breda ansvarsområden&lt;br&gt;avseende både grundforskning och tillämpad forskning samt&lt;br&gt;tvärvetenskap. Även sektorsorganen förslås läggas ned och resurserna&lt;br&gt;bör överföras till de nya myndigheterna. De myndigheter som föreslås&lt;br&gt;inrättas är:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Forskningsrådet för humaniora och samhällsvetenskap med ansvar för&lt;br&gt;inomdisciplinär forskning inom humaniora, juridik, samhällsvetenskap&lt;br&gt;och teologi samt tvärvetenskaplig forskning och tillämpad forskning&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rörande kulturella och sociala frågor, arbetslivsfrågor och andra Prop. 1998/99:94&lt;br&gt;samhällsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Forskningsrådet för naturvetenskap med ansvar för inomdisciplinär&lt;br&gt;forskning inom naturvetenskap och rymdforskning samt&lt;br&gt;tvärvetenskaplig forskning och tillämpad forskning rörande energi,&lt;br&gt;naturresurser och miljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Forskningsrådet för teknik med ansvar för inomdisciplinär forskning&lt;br&gt;inom teknik samt tvärvetenskaplig forskning och tillämpad forskning&lt;br&gt;rörande industri och kommunikationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Forskningsrådet för medicin med ansvar för inomvetenskaplig&lt;br&gt;forskning inom farmaci, medicin och odontologi samt tvärvetenskaplig&lt;br&gt;forskning och tillämpad forskning rörande hälsa, vård och omsorg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Forskningsrådens samverkansnämd med ansvar och resurser för&lt;br&gt;tvärvetenskaplig forskning som inte faller inom ansvarområdet för de&lt;br&gt;enskilda forskningsråden, genusforskning och övergripande&lt;br&gt;forskningsinformation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya forskningsråden föreslås arbeta forskarstyrt och liksom dagens&lt;br&gt;forskningsråd ha en majoritet av forskare i styrelserna vilka utses av&lt;br&gt;elektorsförsamling. Övriga ledamöter utses av regeringen. Merparten av&lt;br&gt;forskningsrådens medel föreslås fördelas efter vetenskapliga kriterier.&lt;br&gt;Dessa skall kunna kompletteras med relevansbedömningar med&lt;br&gt;utgångspunkt i olika samhällsområden. Kommittén anser att stats-&lt;br&gt;makterna i huvudsak inte närmare skall besluta om inriktningen av&lt;br&gt;myndigheternas satsningar men menar ändå att statsmakterna i vissa fall&lt;br&gt;bör kunna inrätta särskilda delegationer under rådens styrelser med&lt;br&gt;ansvar för forskning inom angelägna problemområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare anser kommittén att statliga myndigheter i ökad omfattning bör&lt;br&gt;använda forskning som stöd för att utveckla sin verksamhet. Den&lt;br&gt;beställarstyrda forskningen bör därför öka genom att statliga myndigheter&lt;br&gt;inom ramen för sina medel finansierar forskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget har stöd av många företrädare för&lt;br&gt;forskningsvärlden, bl.a. universitet, högskolor och grundforskningsråd.&lt;br&gt;Kommitténs förslag har emellertid också väckt debatt och kritik, särskilt&lt;br&gt;bland olika företrädare för näringslivet, samhällssektorer och&lt;br&gt;sektorsforskningen. De flesta som är emot eller tveksamma till&lt;br&gt;utredningens förslag befarar att problemområdesinriktad forskning inte&lt;br&gt;kommer att kunna hanteras av den nya organisationen eller att resurserna&lt;br&gt;för denna skulle minska. Man befarar att tvärvetenskapliga insatser skulle&lt;br&gt;få svårt att hävda sig. Miljöforskningen har nämnts som ett exempel.&lt;br&gt;Framför allt har det framförts att det saknas tillräcklig analys av&lt;br&gt;konsekvenserna av förslaget. De allra flesta remissinstanser instämmer i&lt;br&gt;att en översyn av organisationen behövs och att man bör sträva efter färre&lt;br&gt;organ. Många förordar en översyn av sektorsforsk-ningsorganisationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning: De statliga forskningsinsatserna&lt;br&gt;har flera syften. Staten svarar för att främja såväl grundforskning som&lt;br&gt;forskning till stöd för verksamheten inom olika samhällsområden. En av&lt;br&gt;de mest centrala forskningspolitiska frågorna gäller avvägningen av&lt;br&gt;resurser till forskning med olika ändamål och inriktning.&lt;br&gt;Resursutvecklingen på senare tid har inneburit att balansen mellan olika&lt;br&gt;slag av forskningsinsatser förskjutits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dagens organisation för forskningsfinansiering har vuxit fram under Prop. 1998/99:94&lt;br&gt;lång tid och byggts upp genom successiva tillskott och förändringar. Det&lt;br&gt;är därför naturligt att en sådan organisation kan behöva omprövas utifrån&lt;br&gt;gjorda erfarenheter och nya krav och förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen är emellertid inte för närvarande beredd att lägga fram&lt;br&gt;förslag angående den närmare utformningen av en ny myndighetsstruktur&lt;br&gt;för finansiering av forskning. En mer ingående analys av den nuvarande&lt;br&gt;organisationens omfattning och inriktning behöver göras innan ett sådant&lt;br&gt;förslag kan presenteras för riksdagen. Detta arbete bör, enligt regeringens&lt;br&gt;mening, genomföras som en utredning inom regeringskansliet med&lt;br&gt;anlitande av extern expertis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rollfördelningen mellan statsmakter och myndigheter bör vara en&lt;br&gt;utgångspunkt för översyn av organisationen. Statsmakterna skall fatta&lt;br&gt;övergripande beslut om forskningsresurser för olika ändamål som säkrar&lt;br&gt;tillgången för samhälle och näringsliv av såväl samhällsinitierad&lt;br&gt;forskning inom olika områden som grundforskning av hög inom&lt;br&gt;vetenskaplig kvalitet. Den närmare fördelningen av resurserna skall göras&lt;br&gt;utifrån vetenskapliga kvalitetskriterier samt - när det gäller forskning för&lt;br&gt;särskilda samhällsbehov - även utifrån kvalificerade bedömningar av&lt;br&gt;relevansen i forskningsinsatserna. Statsmakterna måste från ansvariga&lt;br&gt;organ kunna få en tydlig återföring av hur anvisade medel använts och&lt;br&gt;vad som uppnåtts med dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningsuppdraget bör i första hand omfatta de statliga myndigheter&lt;br&gt;som Forskning 2000 har tagit upp. Detta bör emellertid inte utesluta att&lt;br&gt;även andra myndigheter som på nationell nivå svarar för fördelning av&lt;br&gt;medel avsedda för forskning och utvecklingsarbete också kan komma att&lt;br&gt;beröras. Uppdraget omfattar dock inte universitet och högskolor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens uppdrag bör omfatta att - avseende alla berörda&lt;br&gt;forskningsfmansierande myndigheter - redovisa den nuvarande&lt;br&gt;verksamhetens omfattning och inriktning samt organisationens upp-&lt;br&gt;byggnad och arbetssätt. Särskild uppmärksamhet bör ägnas vilka&lt;br&gt;beslutskriterier som tillämpas vid beslut om anslag till forskning samt hur&lt;br&gt;de vetenskapliga bedömningarna respektive relevansbedömningama görs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande utgångspunkter bör gälla för utredningens förslag till ny&lt;br&gt;myndighetsorganisation:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- De medel som avsätts för forskning måste fördelas med utgångspunkt i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;krav på hög inomvetenskaplig kvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- De medel som avsätts för forskning till stöd för verksamheten inom ett&lt;br&gt;visst samhällsområde måste fördelas också med utgångspunkt i&lt;br&gt;relevansen för området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Samspelet mellan olika slag av forskning liksom mellan forskning och&lt;br&gt;samhälle måste utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Ansvarsförhållandena mellan olika myndigheter måste vara tydliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Det måste finnas adekvata former för att ge stöd till tvärvetenskaplig&lt;br&gt;forskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Arbetet med att fördela forskningsresurser måste bedrivas effektivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dessa utgångspunkter ligger att antalet myndigheter kan minska&lt;br&gt;jämfört med idag. Utredningens uppdrag bör omfatta att lämna förslag i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fråga om vilka myndigheter med forskningsfmansierande uppgifter som&lt;br&gt;skall finnas och precisera ansvarsområdet för var och en av dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskning 2000 anser att den hittillsvarande uppdelningen mellan&lt;br&gt;tillämpad forskning och grundforskning inte är lämplig som&lt;br&gt;indelningsgrund för myndigheternas ansvarsområden. Många, men inte&lt;br&gt;alla, remissinstanser delar detta synsätt. Detta bör beaktas i arbetet.&lt;br&gt;Regeringen anser att utredningen om den så finner lämpligt skall kunna&lt;br&gt;lägga fram förslag om myndigheter som svarar för fördelning av medel&lt;br&gt;från mer än ett utgiftsområde på statsbudgeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag bör också lämnas när det gäller hur ledningen av de&lt;br&gt;forskningsfmansierande myndigheterna skall utformas. Huvudfrågan är&lt;br&gt;här hur respektive myndighets beslutsorgan skall vara utformat och -&lt;br&gt;framför allt - vilken kompetens och vilka intressen som skall vara&lt;br&gt;företrädda i dessa. Den närmare balansen mellan olika slag av ledamöter i&lt;br&gt;de organ som beslutar om forskningsfinansiering bör övervägas. Medel&lt;br&gt;avsedda för grundforskning fördelas både i Sverige och i andra länder&lt;br&gt;normalt av beslutsorgan där personer med hög vetenskaplig kompetens&lt;br&gt;utgör majoriteten av ledamöterna. Om myndigheter ges ansvar för både&lt;br&gt;inomvetenskapligt motiverad forskning och forskning som stöd till&lt;br&gt;verksamheten inom olika samhällsområden är det naturligt att det breda&lt;br&gt;verksamhetsansvaret avspeglas i sammansättningen av beslutsorganet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller medel huvudsakligen avsedda för forskning till stöd för&lt;br&gt;olika samhällsområden bör utredningen belysa relationen mellan ansvaret&lt;br&gt;för forskningsmedlen och ansvaret för andra uppgifter inom respektive&lt;br&gt;område. För de medel som kan behöva fördelas via en särskild&lt;br&gt;forskningsfmansierande myndighet bör utredningen lämna förslag till&lt;br&gt;utformning av beslutsorgan som innebär att kvalificerade bedömningar&lt;br&gt;av relevansen kan göras vid medelsfördelningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I uppdraget bör ingå att precisera beslutsorganens storlek och&lt;br&gt;sammansättning och även ange hur olika ledamöter skall utses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen skall inte föreslå åtgärder som innebär ökade kostnader&lt;br&gt;för staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet bör avslutas i sådan tid att förslag kan presenteras för&lt;br&gt;riksdagen inför nästa forskningspolitiska proposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;10.1&lt;/h3&gt;
&lt;h2&gt;Vissa internationella frågor&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;EU:s ramprogram för forskning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Innehåll och arbetsformer för EU:s femte&lt;br&gt;ramprogram för forskning under perioden 1998-2002 har nyligen&lt;br&gt;lagts fast efter ett omfattande förhandlingsarbete. Regeringen avser att&lt;br&gt;återkomma till riksdagen om den fortsatta utvecklingen av EU:s&lt;br&gt;forskningsprogram i nästa forskningspolitiska proposition. När det&lt;br&gt;gäller nationell medfinansiering av forskningsprojekt med EU-stöd&lt;br&gt;bör universitet och högskolor samt forskningsfmansierande organ ta&lt;br&gt;ett större ledningsmässigt ansvar. Även till denna fråga återkommer&lt;br&gt;regeringen i den forskningspolitiska propositionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén: Forskning 2000 anser att svenska företrädare bör arbeta&lt;br&gt;för att EU:s forskningsprogram i större utsträckning skall ha karaktär av&lt;br&gt;forskarstyrd verksamhet, dvs. bygga på forskares initiativ och fördelas av&lt;br&gt;kollegialt utsedda forskningskompetenta organ utifrån vetenskapliga&lt;br&gt;kriterier. Inga särskilda former för nationell medfinansiering av EU-&lt;br&gt;projekt bör finnas. Sådana projekt bör kunna bedömas och prioriteras&lt;br&gt;nationellt som annan verksamhet som skall finansieras med anslag till&lt;br&gt;forskning. Svenska företrädare bör verka för att det inom EU etableras ett&lt;br&gt;enhetligt synsätt i frågan om nationell medfinansiering, samt arbeta aktivt&lt;br&gt;för att den administrativa proceduren kring EU:s forskningsinsatser&lt;br&gt;förenklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Många remissinstanser har avstått från att lämna&lt;br&gt;synpunkter på dessa frågor. Några universitet och högskolor, ett par&lt;br&gt;forskningsråd och andra forskningsorgan instämmer i förslaget om&lt;br&gt;förstärkning av forskarinflytandet inom EU:s forskningsprogram. Vissa&lt;br&gt;sektorsmyndigheter och andra instanser menar att kommitténs förslag i&lt;br&gt;detta avseende är orealistiska eller att de strider mot den målsättning för&lt;br&gt;forskningsprogrammet som lagts fast i Maastrichtfördraget och nyligen&lt;br&gt;godkänts av kommissionen, ministerrådet och parlamentet genom&lt;br&gt;beslutet om det femte ramprogrammet. Meningarna är delade om&lt;br&gt;systemet för medfinansiering, och några instanser efterlyser på denna&lt;br&gt;punkt ytterligare analys eller utredning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning. EU:s femte ramprogram för&lt;br&gt;forskning, teknisk utveckling och demonstration under nästa&lt;br&gt;fyraårsperiod (1998-2002) fastställdes av forskningsministrama den 22&lt;br&gt;december 1998 efter ett långvarigt förhandlingsarbete mellan&lt;br&gt;kommissionen, ministerrådet och parlamentet. Sverige deltog aktivt i&lt;br&gt;denna förhandlingsprocedur och nådde framgång på flera för oss viktiga&lt;br&gt;områden. Den grundläggande inriktningen i den svenska&lt;br&gt;förhandlingspositionen presenterades för riksdagen redan i 1996 års&lt;br&gt;forskningsproposition (prop. 1996/97:5, s. 123 ff).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ramprogrammets huvudlinjer har alltså utformats på basis av&lt;br&gt;kommissionens förslag och genom en sammanvägning av olika nationella&lt;br&gt;synpunkter och politiska prioriteringar. I denna process har&lt;br&gt;forskarsamhällets synpunkter på olika sätt vägts in såväl på unionsnivå&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;genom kommissionen som, för Sveriges del, vid utarbetandet av de Prop. 1998/99:94&lt;br&gt;svenska ståndpunkterna. Det är regeringens uppfattning att forskarnas&lt;br&gt;synpunkter även i fortsättningen måste tillmätas en betydande vikt vid&lt;br&gt;utformningen av den europeiska forskningspolitiken, samtidigt som andra&lt;br&gt;hänsyn givetvis också kommer att påverka innehållet i de politiska&lt;br&gt;besluten. Regeringen, som förutser att förberedande diskussioner redan&lt;br&gt;inom kort kommer att tas upp på europeisk nivå om utvecklingen efter&lt;br&gt;det femte ramprogrammet, avser att återkomma till dessa frågor i nästa&lt;br&gt;forskningspolitiska proposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller den faktiska verksamhet som bedrivs inom&lt;br&gt;ramprogrammet är det regeringens uppfattning att denna redan i hög grad&lt;br&gt;är forskarstyrd vid initierandet av projekt och vid bedömningen och&lt;br&gt;urvalet av projektförslag. De olika delprogrammen är av starkt skiftande&lt;br&gt;karaktär men den vetenskapliga kvaliteten, som bedöms av oberoende&lt;br&gt;vetenskapliga experter, är genomgående ett fundamentalt kriterium vid&lt;br&gt;prövningen av projektförslag. I en studie, som nyligen utförts av Kungl.&lt;br&gt;Vetenskapsakademien på initiativ av och med stöd av regeringen, om&lt;br&gt;kvalitativa aspekter på det svenska deltagandet i EU:s forskningsprogram&lt;br&gt;har också själva urvalsprocessen ansetts ha en hög kvalitet, enligt många&lt;br&gt;citerade bedömares mening &amp;quot;minst lika välfungerande och kvalitetssäkrad&lt;br&gt;som våra nationella bedömningsprocedurer&amp;quot;. Det saknas enligt&lt;br&gt;regeringens uppfattning anledning att aktualisera en sådan ändring av&lt;br&gt;urvalssystemet som föreslagits av utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna till administrativ förenkling av EU-programmen har&lt;br&gt;diskuterats ingående under förhandlingarna om det femte ramprogrammet&lt;br&gt;och till och med varit föremål för ett särskilt informellt ministermöte i&lt;br&gt;London under april 1998. Åtgärder har beslutats i syfte att förenkla de&lt;br&gt;administrativa procedurerna. Det gäller nu för Sveriges del att&lt;br&gt;uppmärksamt följa - och vid behov påverka - utvecklingen, framför allt&lt;br&gt;genom våra företrädare i de ansvariga programkommittéerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stiftelsen för internationalisering av högre utbildning och forskning,&lt;br&gt;som under det fjärde ramprogrammet fördelat resurser för nationell&lt;br&gt;medfinansiering av EU-projekt, avser att på sikt upphöra med detta stöd.&lt;br&gt;Stiftelsen har dock beslutat att avsätta medel för en fortsatt&lt;br&gt;medfinansiering under de två första åren av det femte ramprogrammet,&lt;br&gt;dvs. fram t.o.m. år 2000. Enligt regeringens uppfattning bör universitet&lt;br&gt;och högskolor och forskningsfmansierande organ på sikt ta ett större&lt;br&gt;ledningsmässigt ansvar för de frågor som aktualiseras i detta&lt;br&gt;sammanhang. Regeringen avser att återkomma till denna fråga i nästa&lt;br&gt;forskningspolitiska proposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.2&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Resurser för internationellt forskningssamarbete&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Resurserna för deltagande i internationella&lt;br&gt;forskningsorganisationer bör även i fortsättningen anvisas inom ramen&lt;br&gt;för huvudansvariga myndigheters anslag för att möjliggöra en&lt;br&gt;avvägning mellan kostnaderna för internationella och nationella&lt;br&gt;åtaganden. Regeringen avser att i budgetpropositionen för år 2000&lt;br&gt;lämna förslag om hur tidigare beslutade besparingar skall genomföras&lt;br&gt;för att medge fortsatt finansiering av bl.a. medlemskap i den&lt;br&gt;europeiska kämforskningsorganisationen CERN.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Forskning 2000 framhåller i sitt betänkande&lt;br&gt;vikten av det internationella forskningssamarbetet och att en av statens&lt;br&gt;huvuduppgifter inom forskningsområdet är att ge förutsättningar för&lt;br&gt;svenskt deltagande i sådant forskningssamarbete. Beträffande visst&lt;br&gt;internationellt forskningssamarbete sluts avtal på statsmaktsnivå. För&lt;br&gt;dessa samarbeten har tidigare medel anvisats särskilt på statsbudgeten.&lt;br&gt;Från och med år 1998 anvisas dessa medel under ansvariga myndigheters&lt;br&gt;forskningsanslag. Kommittén föreslår att särskilda medel återigen bör&lt;br&gt;anvisas och anser även att deltagandet ej bör bedömas utifrån enbart&lt;br&gt;vetenskapliga motiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Bland de fåtal remissinstanser som kommenterat&lt;br&gt;kommitténs bedömning instämmer merparten i att resurserna för&lt;br&gt;internationellt forskningssamarbete inte bör minskas och några instanser&lt;br&gt;instämmer även i att särskilda medel bör anvisas för detta samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Det internationella&lt;br&gt;forskningssamarbetet är en central del i den moderna forskningen. Den&lt;br&gt;största, och viktigaste, delen utgörs av de samarbeten som initieras av och&lt;br&gt;genomförs i samarbeten enskilda forskare och forskargrupper emellan. I&lt;br&gt;andra fall har samarbetsavtal slutits på statsmaktsnivå, för att möjliggöra&lt;br&gt;samarbete där forskningens komplexitet och kostnader gör att ett enskilt&lt;br&gt;land inte kan bedriva forskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtal har t.ex. slutits när forskningen är av en sådan art att mycket&lt;br&gt;stora och kostsamma anläggningar krävs. Detta gäller kanske främst för&lt;br&gt;viss naturvetenskaplig forskning t.ex. på fysikområdet, men även andra&lt;br&gt;forskningsområden som kemi och biologi kan behöva nyttja mycket&lt;br&gt;storskaliga anläggningar. Sverige är medlem i flera sådana&lt;br&gt;organisationer, däribland CERN, som bedriver forskning inom partikel-&lt;br&gt;fysik. Resurserna för medlemskap har tidigare anvisats över ett särskilt&lt;br&gt;anslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ovan redovisats innebär denna typ av forskning ofta stora&lt;br&gt;kostnader och det är enligt regeringens mening angeläget att kontinuerligt&lt;br&gt;pröva både forskningens inriktning och omfattning och att göra en&lt;br&gt;avvägning av kostnaderna för medlemskapen mot kostnaderna för den&lt;br&gt;nationella forskningen. För att möjliggöra denna avvägning har&lt;br&gt;resurserna fr.o.m. år 1998 anvisats inom de ansvariga myndigheternas&lt;br&gt;anslag. Enligt regeringens mening bör ingen förändring göras av detta.&lt;br&gt;Möjligheterna att göra dessa avvägningar är på kort sikt begränsade, men&lt;br&gt;ur ett långsiktigt perspektiv finns starka skäl för de ansvariga&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;myndigheterna att aktivt söka påverka organisationernas framtida Prop. 1998/99:94&lt;br&gt;verksamhet. I detta ligger att kontinuerligt bedöma det vetenskapliga&lt;br&gt;värdet av medlemskapen och att föreslå eventuella vetenskapligt&lt;br&gt;motiverade förändringar av medlemskapen till regeringen. Denna har&lt;br&gt;sedan att bedöma och sammanväga olika skäl för deltagande i samarbetet,&lt;br&gt;varvid stora hänsyn bör tas till forskarsamhällets prioriteringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot ovanstående bakgrund anser regeringen att resurserna för&lt;br&gt;deltagande i internationella forskningsorganisationer fortsatt bör anvisas&lt;br&gt;inom ramen för huvudansvariga myndigheters anslag. Inom dessa&lt;br&gt;resurser återfinns anslagen till de myndigheter som är huvudansvariga för&lt;br&gt;det internationella forskningssamarbetet. I detta sammanhang kan&lt;br&gt;nämnas att Stiftelsen för Strategisk forskning beslutat att för år 2000&lt;br&gt;finansiera vissa forskningssatsningar som innebär en viss avlastning för&lt;br&gt;bl.a. det Naturvetenskapliga forskningsrådets finansieringsansvar.&lt;br&gt;Regeringen avser att i budgetförslaget för år 2000 återkomma till hur&lt;br&gt;tidigare beslutade besparingar ska genomföras för att medge fortsatt&lt;br&gt;finansiering av svenskt medlemskap i bl.a. CERN.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanserna&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Rikspolisstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Statens kriminaltekniska laboratorium&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Brottsförebyggande rådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;Brottsoffermyndigheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;Svenska institutet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;Stiftelsen Stockholms internationella&lt;br&gt;fredsforskningsinstitut, SIPRI&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;Stiftelsen Ostekonomiska institutet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;Försvarsmakten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. Försvarets materielverk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. Försvarshögskolan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. Överstyrelsen för civil beredskap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. Statens räddningsverk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. Försvarets forskningsanstalt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. Flygtekniska försöksanstalten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16. Riksförsäkringsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17. Socialstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18. Rättsmedicinalverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19. Smittskyddsinstitutet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20. Statens institut för psykosocial miljömedicin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21. Folkhälsoinstitutet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22. Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23. Hälso- och sjukvårdens utvecklingsinstitut, Spri&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24. Statens institutionsstyrelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25. Handikappinstitutet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26. Socialvetenskapliga forskningsrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27’. Banverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28. Vägverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29. Statens väg- och transportforskningsinstitut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30. Kommunikationsforskningsberedningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31. Statens geotekniska institut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33. Statskontoret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34. Statistiska centralbyrån&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35. Riksrevisionsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36. Ekonomistyrningsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37. Konjunkturinstitutet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38. Statens skolverk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39. Folkbildningsrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40. Högskoleverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41. Kungl. biblioteket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42. Arkivet för ljud och bild&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43. Forskningsrådsnämnden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44. Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45. Medicinska forskningsrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46. Naturvetenskapliga forskningsrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Teknikvetenskapliga forskningsrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polarforskningssekretariatet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institutet för rymdfysik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet för forsknings- och utvecklingssamarbete&lt;br&gt;mellan Sverige och EU&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Centrala studiestödsnämnden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms universitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kungl. Tekniska högskolan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Karolinska institutet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lärarhögskolan i Stockholm&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Idrottshögskolan i Stockholm&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Södertörns högskola&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Danshögskolan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dramatiska institutet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konstfack&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kungl. Konsthögskolan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kungl. Musikhögskolan i Stockholm&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Operahögskolan i Stockholm&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Teaterhögskolan i Stockholm&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppsala universitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mälardalens högskola&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högskolan Dalarna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högskolan Gävle&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högskolan i Örebro&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Linköpings universitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lunds universitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högskolan i Halmstad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högskolan i Kalmar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högskolan i Karlskrona/Ronneby&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högskolan i Kristianstad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högskolan i Växjö&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göteborgs universitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högskolan i Borås&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högskolan i Karlstad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högskolan i Skövde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högskolan i Trollhättan/Uddevalla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Umeå universitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Luleå tekniska universitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitthögskolan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chalmers tekniska högskola AB&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stiftelsen Högskolan i Jönköping&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högskolan på Gotland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Malmö högskola&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stätens jordbruksverk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens veterinärmedicinska anstalt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fiskeriverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogs- och jordbrukets forskningsråd&lt;br&gt;Sveriges lantbruksuniversitet&lt;br&gt;Arbetsmarknadsstyrelsen&lt;br&gt;Arbetslivsinstitutet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9f&amp;gt;. Arbetarskyddsstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97. &amp;nbsp;Rådet för arbetslivsforskning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98. &amp;nbsp;Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99. &amp;nbsp;Statens kulturråd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100. Riksarkivet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101. Språk- och folkminnesinstitutet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102. Riksantikvarieämbetet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103. Naturhistoriska riksmuseet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104. Närings- och teknikutvecklingsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105. Konkurrensverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106. Sveriges geologiska undersökning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107. Skogsstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108. Rymdstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109. Glesbygdsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110. Statens institut för regionalforskning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111. Statens energimyndighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112. Byggforskningsrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113. Lantmäteriverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114. Ungdomsstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115. Statens naturvårdsverk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116. Kemikalieinspektionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117. Statens strålskyddsinstitut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118. Stiftelsen institutet för vatten och luftvårdsforskning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119. Stiftelsen för Internationella institutet för industriell&lt;br&gt;miljöekonomi vid Lunds universitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120. Kungl. Vetenskapsakademien&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121. Kungl. Vitterhets Historie och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antikvitets Akademien&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122. Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123. Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124. Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125. Utrikespolitiska institutet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126. Cancerfonden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127. Svenska Kommunförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128. Landstingsförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129. Sveriges Industriförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130. Tjänstemännens Centralorganisation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131. Sveriges Akademikers Centralorganisation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132. Landsorganisationen i Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133. Svenska Arbetsgivareföreningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134. Sveriges förenade studentkårer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135. Industriforskningsinstitutet/IRIS&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136. Knut o. Alice Wallenbergs stiftelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;137. Stiftelsen för Strategisk Forskning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138. Stiftelsen för Miljöstrategisk forskning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139. Stiftelsen för internationalisering av&lt;br&gt;högre utbildning och forskning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140. Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141. Stiftelsen för vård- och allergiforskning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;142. Stiftelsen för forskning inom områden med anknytning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;till Östersjöregionen och Östeuropa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;143. IMEGO aktiebolag&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Utbildningsdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 april 1999&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Wallén, Freivalds, Schori, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klingvall, Pagrotsky, Östros, Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson,&lt;br&gt;Wämersson, Lejon, Lövdén, Ringholm&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Östros&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1998/99:94 Vissa forskningsfrågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eländers Gotab 57941, Stockholm 1999&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om statens uppgifter inom forskningsområdet (avsnitt 4)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om statens uppgifter inom forskningsområdet (avsnitt 4)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1999/2000:UbU3</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om principer för ökade resurser för grundforskning och forskarutbildning (avsnitt 6)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1999/2000:UbU3</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om principer för ökade resurser för grundforskning och forskarutbildning (avsnitt 6)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om en modell för beräkning av full kostnadstäckning av forskningsverksamhet vid universitet och högskolor (avsnitt 7.3).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om en modell för beräkning av full kostnadstäckning av forskningsverksamhet vid universitet och högskolor (avsnitt 7.3).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1999/2000:UbU3</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1999-04-12 00:00:00</datum>
<status>planerat</status>
<ordning>60</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1999-04-22 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1999-04-22 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1999-04-23 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1999-05-07 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Utbildningsdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 12:40:06</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GM0394</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:20:50</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Utbildningsutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 12:40:06</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1999/2000:UbU3</uppgift>
<ref_dok_id>GN01UbU3</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>UbU3</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Forskningsfrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:94&lt;br/&gt;
Vissa forskningsfrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GM02Ub9</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub9</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:94 Vissa forskningsfrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:94&lt;br/&gt;
Vissa forskningsfrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GM02Ub10</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub10</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:94 Vissa forskningsfrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:94&lt;br/&gt;
Vissa forskningsfrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GM02Ub11</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub11</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:94 Vissa forskningsfrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:94&lt;br/&gt;
Vissa forskningsfrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GM02Ub12</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub12</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:94 Vissa forskningsfrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Barbro Westerholm  (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:94&lt;br/&gt;
Vissa forskningsfrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GM02Ub9</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub9</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:94 Vissa forskningsfrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Barbro Westerholm  (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Beatrice Ask  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:94&lt;br/&gt;
Vissa forskningsfrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GM02Ub12</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub12</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:94 Vissa forskningsfrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Beatrice Ask  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Sofia Jonsson  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:94&lt;br/&gt;
Vissa forskningsfrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GM02Ub11</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub11</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:94 Vissa forskningsfrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Sofia Jonsson  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Yvonne Andersson  (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:94&lt;br/&gt;
Vissa forskningsfrågor</uppgift>
<ref_dok_id>GM02Ub10</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub10</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:94 Vissa forskningsfrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Yvonne Andersson  (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>