<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2285338</hangar_id>
 <dok_id>GM0388</dok_id>
 <rm>1998/99</rm>
 <beteckning>88</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1998/99:88</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Jordbruksdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>88</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1999-03-04 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:04:41</systemdatum>
 <publicerad>1999-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Bekämpning av smittsamma djursjukdomar</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GM0388/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GM0388</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GM0388</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1998/99:88&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Bekämpning av smittsamma djursjukdomar&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GM0388/prop_199899__88-1.png" style="width:40pt;height:32pt;"/&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GM0388/prop_199899__88-2.png" style="width:37pt;height:21pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 4 mars 1999&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mona Sahlin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Jordbruksdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås en ny epizootilag och en särskild zoonoslag med&lt;br&gt;bestämmelser om förebyggande åtgärder, kontroll och bekämpning av&lt;br&gt;smittsamma djursjukdomar. De båda lagarna föreslås kompletterade med&lt;br&gt;vissa bestämmelser i lagen (1992:1683) om provtagning på djur, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ny epizootilag föreslås ersätta den nu gällande epizootilagen&lt;br&gt;(1980:369). Den nya lagen skall gälla sådana allvarliga djursjukdomar&lt;br&gt;som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa.&lt;br&gt;Lagen innehåller bestämmelser om förebyggande åtgärder, bekämpning,&lt;br&gt;tillsyn och ersättning. Lagen skall omfatta allvarliga djursjukdomar som&lt;br&gt;normalt inte finns i Sverige. Vid ett sjukdomsutbrott skall samhällets&lt;br&gt;åtgärder syfta till att utrota sjukdomen i landet. De epizootiska sjukdo-&lt;br&gt;marna skall anges i verkställighetsföreskrifter av regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ny zoonoslag föreslås som innehåller bestämmelser om sådana&lt;br&gt;sjukdomar eller smittämnen hos djur som kan spridas naturligt genom&lt;br&gt;smitta från djur till människa men som inte är av den karaktären att de&lt;br&gt;faller under epizootilagen. Lagen, som ersätter den nuvarande lagen&lt;br&gt;(1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur, innehåller bestäm-&lt;br&gt;melser om kontroll, förebyggande åtgärder, bekämpning och tillsyn. La-&lt;br&gt;gen skall omfatta sådana djursjukdomar eller smittämnen om vilka det&lt;br&gt;finns tillräckliga kunskaper för effektiva kontroll- och bekämpningsåt-&lt;br&gt;gärder. Sjukdomen eller smittämnet finns normalt i Sverige och det sak-&lt;br&gt;nas realistiska möjligheter till utrotning. Samhällets åtgärder enligt lagen&lt;br&gt;skall syfta till att förebygga och begränsa förekomsten av de sjukdomar&lt;br&gt;eller smittämnen som omfattas av lagen. Även zoonosema skall anges i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verkställighetsföreskrifter av regeringen eller den myndighet som rege-&lt;br&gt;ringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen föreslås vissa ändringar i lagen om provtagning på djur, m.m.&lt;br&gt;Syftet med dessa ändringar är att lagen skall utgöra ett komplement till&lt;br&gt;epizootilagen och zoonoslagen. Lagens tillämpningsområde vidgas till att&lt;br&gt;omfatta inte bara smittsamma djursjukdomar utan även sådana smittäm-&lt;br&gt;nen hos djur som inte ger upphov till sjukdom hos djur, men väl hos&lt;br&gt;människa. I lagen införs även nya bestämmelser om möjlighet för rege-&lt;br&gt;ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela före-&lt;br&gt;skrifter om anmälningsskyldighet för veterinärer rn.fl. samt att meddela&lt;br&gt;föreskrifter eller i det enskilda fallet besluta om förebyggande åtgärder.&lt;br&gt;Ändringarna tar sikte på sjukdomar om vilka kunskaperna är alltför brist-&lt;br&gt;fälliga för att en mer systematisk bekämpning skall kunna genomföras.&lt;br&gt;När tillräcklig kunskap erhållits kan sjukdomen eller smittämnet om detta&lt;br&gt;anses lämpligt föras in under endera epizootilagen eller zoonoslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya lagarna och ändringarna i provtagningslagen föreslås träda i&lt;br&gt;kraft den 1 oktober 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut.................................................................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext...............................................................................................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till epizootilag........................................................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till zoonoslag..........................................................9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i&amp;nbsp;lagen (1992:1683) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;provtagning på djur, m.m..................................................12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning............................................................14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;En ny epizootilag.............................................................................15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagens tillämpningsområde..............................................15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sj ukdomama.....................................................................17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bekämpningsåtgärder och tillsyn.....................................19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ersättningsregler...............................................................23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Straffbestämmelse.............................................................30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;En ny zoonoslag..............................................................................31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagens tillämpningsområde..............................................31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sj ukdomama.....................................................................35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förebyggande åtgärder och bekämpningsåtgärder...........36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ersättningsregler...............................................................39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Straffbestämmelse.............................................................42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ändringar i lagen (1992:1683) om provtagning på djur, m.m........43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ekonomiska konsekvenser..............................................................44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;F örfattningskommentar...................................................................44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till epizootilag......................................................44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till zoonoslag........................................................52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i&amp;nbsp;lagen (1992:1683) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;provtagning på djur m.m...................................................56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 &amp;nbsp;Förteckning över remissinstanserna......................................57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;Förteckning över remissinstanserna......................................58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag.................................................59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;Lagrådets yttrande.................................................................69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 mars 1999...........74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsdatablad...........................................................................................75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. epizootilag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. zoonoslag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1992:1683) om provtagning på djur, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till epizootilag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Allmänna bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag gäller sådana allmänfarliga djursjukdomar som kan spri-&lt;br&gt;das genom smitta bland djur eller från djur till människa (epizootiska&lt;br&gt;sjukdomar).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med allmänfarliga sjukdomar avses i denna lag sådana sjukdomar som&lt;br&gt;kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medfö-&lt;br&gt;ra stora ekonomiska förluster för samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De epizootiska sjukdomarna anges i verkställighetsföreskrifter som&lt;br&gt;meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om bekämpning av salmonella och vissa andra zoonoser hos djur finns&lt;br&gt;bestämmelser i zoonoslagen (0000:000).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förebyggande åtgärder och bekämpning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;2 § Den som har anledning misstänka att en epizootisk sjukdom har&lt;br&gt;drabbat djur i hans vård skall omedelbart anmäla detta till distriktsveteri-&lt;br&gt;nären eller annan veterinär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till dess ett besked av en veterinär föranleder något annat, skall den&lt;br&gt;som har djuren i sin vård göra vad som rimligen kan begäras för att för-&lt;br&gt;hindra eller begränsa smittspridning. Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad den enskilde&lt;br&gt;skall göra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Om en veterinär har anledning misstänka att ett fall av epizootisk&lt;br&gt;sjukdom har inträffat, skall han omedelbart göra en undersökning för att&lt;br&gt;fastställa sjukdomens art och i övrigt göra vad som är nödvändigt för att&lt;br&gt;förhindra att smitta sprids. Den som har djuren i sin vård är skyldig att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tåla det intrång och underkasta sig de åtgärder samt lämna den hjälp som&lt;br&gt;behövs för undersökningen. Om det är nödvändigt för undersökningen,&lt;br&gt;far ett djur som misstänks vara smittat avlivas utan ägarens samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Veterinären skall skyndsamt underrätta Statens jordbruksverk och&lt;br&gt;länsstyrelsen. Länsstyrelsen skall utan dröjsmål underrätta Statens vete-&lt;br&gt;rinärmedicinska anstalt, distriktsveterinären och den eller de kommunala&lt;br&gt;nämnder som utför uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet. Om&lt;br&gt;det är fråga om en epizootisk sjukdom hos fisk, skall också Fiskeriverket&lt;br&gt;underrättas, och om misstanken gäller sådan epizootisk sjukdom som kan&lt;br&gt;överföras till människor även Statens livsmedelsverk, Smittskyddsinsti-&lt;br&gt;tutet och smittskyddsläkaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som sägs om veterinär i andra stycket gäller också den som är an-&lt;br&gt;svarig för det laboratorium där ett fall av epizootisk sjukdom konstate-&lt;br&gt;rats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Om en veterinär har grundad anledning att anta att ett fall av epizoo-&lt;br&gt;tisk sjukdom har inträffat, skall veterinären, i den utsträckning som be-&lt;br&gt;hövs för att motverka smittspridning, besluta om förbud mot att besöka&lt;br&gt;eller lämna eller utföra transporter till eller från det område där sjuk-&lt;br&gt;domsfallet inträffat eller där smitta annars kan antas förekomma&lt;br&gt;(spärrförklaring).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sådant beslut skall snarast underställas den myndighet som rege-&lt;br&gt;ringen bestämmer. Myndigheten skall snarast pröva om beslutet skall&lt;br&gt;fortsätta att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Om det är klarlagt att ett fall av epizootisk sjukdom har inträffat,&lt;br&gt;skall den myndighet som regeringen bestämmer besluta om förbud enligt&lt;br&gt;4 § för de områden där smitta förekommer, eller om andra begränsningar&lt;br&gt;i hanteringen av djur eller varor, allt i den utsträckning som behövs för&lt;br&gt;att motverka smittspridning (smittförklaring).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under samma förutsättningar skall regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet be-&lt;br&gt;sluta om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. förbud mot transporter av djur eller varor till, från eller inom områ-&lt;br&gt;den som gränsar till områden där smitta förekommer eller om andra be-&lt;br&gt;gränsningar i hanteringen av djur eller varor inom sådana angränsande&lt;br&gt;områden, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förbud mot tillträde till vissa djurstallar eller andra anläggningar där&lt;br&gt;djur hålls (tillträdesförbud).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far med-&lt;br&gt;dela föreskrifter om undantag från bestämmelserna i 4 och 5 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Beslut enligt 4 eller 5 §§ skall upphävas av den myndighet som rege-&lt;br&gt;ringen bestämmer så snart det blivit klarlagt att det inte längre finns för-&lt;br&gt;utsättningar för beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § För att förebygga eller bekämpa epizootiska sjukdomar får regering-&lt;br&gt;en eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter&lt;br&gt;eller i det enskilda fallet besluta om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. slakt eller annan avlivning av djur som är eller misstänks vara smit-&lt;br&gt;tade eller kan sprida smitta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. slakt eller annan avlivning av andra djur,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. oskadliggörande av döda djur och produkter av djur samt av avfall&lt;br&gt;och annat material som kan sprida smitta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. smittrening,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. skyddsympning eller annan förebyggande behandling av djur,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. undersökning av djur och produkter av djur i kontrollsyfte,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. djurhållning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. begränsningar eller andra villkor vad gäller hanteringen av djur,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. transporter av djur och varor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. joumalföring i fråga om djur, produkter av djur och djurtranspor-&lt;br&gt;ter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. oskadliggörande av skadedjur som sprider smitta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. metoder för provtagning och analys.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Efter beslut av den myndighet som regeringen bestämmer skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. innehavare av sådana slakteriinrättningar eller bearbetningsanlägg-&lt;br&gt;ningar som är ställda under offentlig kontroll ställa lokaler och utrustning&lt;br&gt;till förfogande för sådan slakt eller avlivning som avses i 8 § 1 och 2 eller&lt;br&gt;för sådant oskadliggörande som avses i 8 § 3,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. innehavare av redskap eller annan utrustning som oundgängligen&lt;br&gt;behövs för att förebygga eller bekämpa en epizootisk sjukdom tillhanda-&lt;br&gt;hålla utrustningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. personal vid slakteriinrättningar eller bearbetningsanläggningar som&lt;br&gt;avses i 1 och de personer som handhar utrustning som avses i 2 delta i&lt;br&gt;förebyggande åtgärder eller bekämpning enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Om det blivit klarlagt att en epizootisk sjukdom inte längre kan&lt;br&gt;bekämpas med rimliga insatser, får regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer besluta att bekämpningen skall upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tillsyn&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;11 § Den centrala tillsynen över efterlevnaden av denna lag och före-&lt;br&gt;skrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen utövas av Jord-&lt;br&gt;bruksverket. Länsstyrelsen utövar tillsynen inom länet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § För tillsynen har tillsynsmyndigheten rätt att få tillträde till områ-&lt;br&gt;den, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen för att där&lt;br&gt;besiktiga djuren, göra undersökningar och ta prover.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och&lt;br&gt;handlingar som behövs för tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första och andra styckena gäller också för EG:s in-&lt;br&gt;stitutioner och av institutionerna utsedda inspektörer och experter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden eller förbud&lt;br&gt;som behövs för att denna lag eller föreskrifter eller beslut som har med-&lt;br&gt;delats med stöd av lagen skall efterlevas. I beslut om föreläggande eller&lt;br&gt;förbud får tillsynsmyndigheten sätta ut vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag, enligt före-&lt;br&gt;skrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt ett föreläggan-&lt;br&gt;de, kan tillsynsmyndigheten besluta om rättelse på hans bekostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Polismyndigheten skall lämna den hjälp som behövs för att denna&lt;br&gt;lag eller föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen&lt;br&gt;skall efterlevas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ersättning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;15 § Staten skall ersätta den som på grund av föreskrifter eller beslut&lt;br&gt;som har meddelats med stöd av lagen drabbas av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. förlust på grund av att husdjur avlivas eller dör till följd av skydds-&lt;br&gt;ympning eller annan behandling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. kostnader på grund av saneringsåtgärder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. produktionsbortfall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. annan inkomstförlust än som avses i 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning för produktionsbortfall lämnas med femtio procent av den&lt;br&gt;kostnad eller förlust som bortfallet medför. I övrigt lämnas full ersätt-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Full ersättning för produktionsbortfall lämnas vid utbrott av sådana&lt;br&gt;särskilt allvarliga epizootiska sjukdomar som anges i föreskrifter med-&lt;br&gt;delade av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Ersättning enligt denna lag kan jämkas om den ersättningsberätti-&lt;br&gt;gade uppsåtligen eller genom vårdslöshet själv har medverkat till kostna-&lt;br&gt;den eller förlusten. Detsamma gäller om den ersättningsberättigade väg-&lt;br&gt;rar att rätta sig efter en föreskrift eller ett beslut som har meddelats med&lt;br&gt;stöd av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får fö-&lt;br&gt;reskriva att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ersättning inte lämnas för kontrollåtgärder eller förebyggande åtgär-&lt;br&gt;der som vidtas enligt lagen eller med stöd av lagen meddelade föreskrif-&lt;br&gt;ter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. till grund för ersättning för sådan förlust eller kostnad som anges i&lt;br&gt;15 § första stycket 1 eller 2 skall läggas ett visst högsta värde på husdjur&lt;br&gt;eller annan egendom som skall ersättas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. ersättning för kostnad eller förlust med anledning av saneringsåtgär-&lt;br&gt;der eller produktionsbortfall får lämnas enligt viss angiven schablon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Den som har deltagit i förebyggande åtgärder eller bekämpning Prop. 1998/99:88&lt;br&gt;enligt denna lag har rätt till ersättning av staten för arbete och tidsspillan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samt för resa och uppehälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har ställt lokal eller utrustning till förfogande för de ändamål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som anges i första stycket har rätt till ersättning av staten för sina kostna-&lt;br&gt;der och för förlorad avkastning eller nytta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Ansökan om ersättning skall göras hos Jordbruksverket inom sex&lt;br&gt;månader från den dag då anspråket uppkom. Görs inte ansökan inom den&lt;br&gt;angivna tiden är rätten till ersättning förlorad, om det inte finns särskilda&lt;br&gt;skäl.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Straff&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;20 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som med uppsåt&lt;br&gt;eller av oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. underlåter att göra anmälan enligt 2 § eller bryter mot en föreskrift&lt;br&gt;som har meddelats med stöd av 2 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. bryter mot ett beslut enligt 4 § eller mot en föreskrift eller ett beslut&lt;br&gt;som har meddelats med stöd av 5 eller 8 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ringa fall skall inte dömas till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har överträtt ett vitesföreläggande eller vitesförbud enligt&lt;br&gt;13 § döms inte till ansvar enligt denna lag för en gärning som omfattas av&lt;br&gt;föreläggandet eller förbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innefattar ett brott som avses i första stycket 2 olovlig transport av djur&lt;br&gt;eller varor skall sådan egendom förklaras förverkad, om det inte är up-&lt;br&gt;penbart oskäligt. I stället för egendomen kan dess värde förklaras förver-&lt;br&gt;kat.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Överklagande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;21 § Beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats&lt;br&gt;med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. En&lt;br&gt;veterinärs beslut enligt 4 § får dock inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med&lt;br&gt;stöd av lagen skall gälla omedelbart, om inte något annat beslutas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1999 då epizootilagen&lt;br&gt;(1980:369) skall upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Den äldre lagen gäller dock fortfarande i de fall där beslut enligt 4 §&lt;br&gt;i den lagen har fattats före den 1 oktober 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till zoonoslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Allmänna bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag gäller sjukdomar och smittämnen hos djur som kan spri-&lt;br&gt;das naturligt från djur till människa (zoonoser) och som inte är sådana&lt;br&gt;epizootiska sjukdomar som omfattas av epizootilagen (0000:000). Lagen&lt;br&gt;gäller dock endast sådana zoonoser som det finns tillräckliga kunskaper&lt;br&gt;om för effektiv kontroll och bekämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Zoonosema anges i verkställighetsföreskrifter som meddelas av rege-&lt;br&gt;ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om andra zoonoser än sådana som omfattas av denna lag finns&lt;br&gt;bestämmelser om kontroll och förebyggande åtgärder i lagen&lt;br&gt;(1992:1683) om provtagning på djur, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda föreskrifter finns om ersättning för kostnader och förluster&lt;br&gt;med anledning av åtgärder enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förebyggande åtgärder och bekämpning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;2 § Den som yrkesmässigt håller djur skall, enligt föreskrifter som med-&lt;br&gt;delas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, för&lt;br&gt;att zoonoser skall kunna förebyggas och bekämpas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. låta utföra och bekosta undersökningar av djur,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. föra anteckningar och lämna uppgifter om verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Om en veterinär har anledning misstänka att ett fall av zoonos har&lt;br&gt;inträffat, skall han omedelbart göra en undersökning för att fastställa&lt;br&gt;sjukdomens eller smittämnets art och i övrigt göra vad som är nödvändigt&lt;br&gt;för att förhindra att smitta sprids. Den som har djuren i sin vård är skyl-&lt;br&gt;dig att tåla det intrång och underkasta sig de åtgärder samt lämna den&lt;br&gt;hjälp som behövs för undersökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Veterinären skall skyndsamt underrätta Statens jordbruksverk och&lt;br&gt;länsstyrelsen. Länsstyrelsen skall utan dröjsmål underrätta smitt-&lt;br&gt;skyddsläkaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett fall av zoonos konstateras, skall länsstyrelsen skyndsamt under-&lt;br&gt;rätta Statens veterinärmedicinska anstalt, Statens livsmedelsverk, Smitt-&lt;br&gt;skyddsinstitutet, smittskyddsläkaren, den eller de kommunala nämnder&lt;br&gt;som utför uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet samt distriks-&lt;br&gt;veterinären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som sägs om veterinär i andra stycket gäller också den som är an-&lt;br&gt;svarig för det laboratorium där ett fall av zoonos konstaterats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § För att fastställa förekomst av eller frihet från en zoonos får den Prop. 1998/99:88&lt;br&gt;myndighet som regeringen bestämmer besluta om provtagning eller un-&lt;br&gt;dersökning av djur och av djurprodukter eller andra föremål som kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bära på smitta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § För att förebygga eller bekämpa zoonoser far regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter eller i det&lt;br&gt;enskilda fallet besluta om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. slakt eller annan avlivning av djur,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. oskadliggörande av döda djur och produkter av djur samt avfall och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annat material som kan sprida smitta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. smittrening,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. skyddsympning eller annan förebyggande behandling av djur,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. undersökning av djur och produkter av djur i kontrollsyfte,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. djurhållning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. begränsningar eller andra villkor vad gäller hanteringen av djur eller&lt;br&gt;produkter av djur och andra varor eller såvitt avser kontakter mellan djur&lt;br&gt;och människor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. transporter av djur och varor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. joumalföring i fråga om djur, produkter av djur och djurtransporter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. oskadliggörande av skadedjur som sprider smitta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. metoder för provtagning och analys samt vad den som är ansvarig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för ett laboratorium skall iaktta i fråga om rapportering med anledning av&lt;br&gt;genomförda analyser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. andra åtgärder som är nödvändiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Ett beslut i ett enskilt fall skall upphävas så snart det har konstaterats&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att det inte längre finns förutsättningar för beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Den myndighet som regeringen bestämmer får överlåta åt en veteri-&lt;br&gt;när att besluta i enskilda ärenden enligt 4 och 5 §§.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tillsyn&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;8 § Den centrala tillsynen över efterlevnaden av denna lag och före-&lt;br&gt;skrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen utövas av Jord-&lt;br&gt;bruksverket. Länsstyrelsen utövar tillsynen inom länet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynen över efterlevnaden av beslut i enskilda fall enligt 4 eller 5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;far också utövas av en veterinär som utses av Jordbruksverket eller läns-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;styrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § För tillsynen har den som utövar tillsyn rätt att få tillträde till områ-&lt;br&gt;den, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen for att där&lt;br&gt;besiktiga djuren, göra undersökningar och ta prover.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och&lt;br&gt;handlingar som behövs för tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första och andra styckena gäller också för EG:s in-&lt;br&gt;stitutioner och av institutionerna utsedda inspektörer och experter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Tillsynsmyndigheten far meddela de förelägganden eller förbud&lt;br&gt;som behövs för att denna lag eller föreskrifter eller beslut som har med-&lt;br&gt;delats med stöd av lagen skall efterlevas. I beslut om föreläggande eller&lt;br&gt;förbud far tillsynsmyndigheten sätta ut vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag, enligt före-&lt;br&gt;skrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt ett föreläggan-&lt;br&gt;de, kan tillsynsmyndigheten besluta om rättelse på hans bekostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Polismyndigheten skall lämna den hjälp som behövs för att denna&lt;br&gt;lag eller föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen&lt;br&gt;skall efterlevas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Straff&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;12 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som med uppsåt&lt;br&gt;eller av oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 2 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. bryter mot ett beslut eller en föreskrift som har meddelats med stöd&lt;br&gt;av 5 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. vid fullgörande av uppgiftsskyldighet enligt 2 § 2 lämnar oriktiga&lt;br&gt;uppgifter om något förhållande av betydelse, om inte gärningen är belagd&lt;br&gt;med straff enligt brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ringa fall skall inte dömas till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har överträtt ett vitesföreläggande eller vitesförbud enligt&lt;br&gt;10 § döms inte till ansvar enligt denna lag för en gärning som omfattas av&lt;br&gt;föreläggandet eller förbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innefattar ett brott som avses i första stycket 2 olovlig transport av djur&lt;br&gt;eller varor skall sådan egendom förklaras förverkad, om det inte är up-&lt;br&gt;penbart oskäligt. I stället för egendomen kan dess värde förklaras förver-&lt;br&gt;kat.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Överklagande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;13 § Beslut av en enskild veterinär far överklagas hos Jordbruksverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har medde-&lt;br&gt;lats med stöd av lagen far överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med&lt;br&gt;stöd av lagen skall gälla omedelbart, om inte något annat beslutas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1999 då lagen (1983:738) om&lt;br&gt;bekämpande av salmonella hos djur upphör att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Den äldre lagen gäller dock fortfarande i de fall där sådant beslut om&lt;br&gt;bekämpning som avses i 1 § i den lagen har fattats före den 1 oktober&lt;br&gt;1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1683) om&lt;br&gt;provtagning på djur, m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1683) om provtagning på&lt;br&gt;djur, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 1,4 a och 11 § § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 a §, av följande lydel-&lt;br&gt;se.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag avser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. kartläggning och kontroll av smittsamma djursjukdomar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. kontroll av vissa ämnen och restsubstanser i djur och djurprodukter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. märkning och registrering av djur,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. åtgärder för att hindra sprid-&lt;br&gt;ning av smittsamma djursjukdo-&lt;br&gt;mar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att hindra spridning av&lt;br&gt;smittsamma djursjukdomar far&lt;br&gt;regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer med-&lt;br&gt;dela föreskrifter eller i det enskilda&lt;br&gt;fallet besluta om avlivning av djur,&lt;br&gt;isolering av djur eller andra be-&lt;br&gt;gränsningar i hanteringen av djur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1998:127.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1995:552.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. åtgärder för att förebygga och&lt;br&gt;hindra spridning av smittsamma&lt;br&gt;djursjukdomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i denna lag om&lt;br&gt;djursjukdomar gäller även före-&lt;br&gt;komsten av smittämnen hos djur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om vad en&lt;br&gt;veterinär eller den som är ansva-&lt;br&gt;rig för ett laboratorium skall&lt;br&gt;iaktta i fråga om skyldighet att&lt;br&gt;anmäla och rapportera misstänkta&lt;br&gt;eller inträffade fall av smittsamma&lt;br&gt;djursjukdomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att förebygga och hindra&lt;br&gt;spridning av smittsamma djur-&lt;br&gt;sjukdomar far regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet som regeringen be-&lt;br&gt;stämmer meddela föreskrifter eller&lt;br&gt;i det enskilda fallet besluta om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. avlivning av djur,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. isolering av djur,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. begränsningar eller andra Prop. 1998/99:88&lt;br&gt;villkor vad gäller hanteringen av&lt;br&gt;djur eller produkter av djur och&lt;br&gt;andra varor eller såvitt avser&lt;br&gt;kontakter mellan djur och männi-&lt;br&gt;skor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om bekämpning av epizootiska Om bekämpning av epizootiska&lt;br&gt;sjukdomar och salmonella finns sjukdomar och vissa zoonoser&lt;br&gt;särskilda bestämmelser. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;finns särskilda bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av en kommunal nämnd enligt denna lag eller enligt föreskrifter&lt;br&gt;som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut som annan statlig myndighet än regeringen i enskilda fall med-&lt;br&gt;delat enligt lagen eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av la-&lt;br&gt;gen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd&lt;br&gt;krävs vid överklagande till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut enligt denna lag eller&lt;br&gt;enligt föreskrifter som har med-&lt;br&gt;delats med stöd av lagen skall&lt;br&gt;gälla omedelbart, om inte något&lt;br&gt;annat beslutas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1995:552.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Epizootilagen (1980:369) trädde i kraft den 1 juli 1980. Den har därefter&lt;br&gt;ändrats tre gånger, senast år 1994 och 1996. Bakgrunden till ändringen år&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1994 var EES-avtalet som förutsatte att stora delar av EG:s bestämmelser&lt;br&gt;om bekämpning av epizootier införlivades i svensk lagstiftning. Änd-&lt;br&gt;ringarna år 1996 avsåg en anpassning till de nya reglerna om en obligato-&lt;br&gt;risk tvåpartsprocess i förvaltningsprocessen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur trädde i&lt;br&gt;kraft den 1 januari 1984. Den har därefter ändrats tre gånger, senast år&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1995 och 1998. År 1995 infördes den obligatoriska salmonellaprovtag-&lt;br&gt;ningen för värphönsbesättningar och Statens jordbruksverk gavs möjlig-&lt;br&gt;het att delegera till en veterinär att besluta om bekämpningsåtgärder en-&lt;br&gt;ligt lagen. Ändringarna år 1998 var en följd av de nya reglerna om en&lt;br&gt;obligatorisk tvåpartsprocess i förvaltningsprocessen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges medlemskap i EU har inneburit att handeln med djur över&lt;br&gt;gränserna har ökat samtidigt som möjligheterna till gränskontroller har&lt;br&gt;minskat. Detta kan innebära en ökad risk för att smittsamma djursjukdo-&lt;br&gt;mar kommer in i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 19 juni 1996 att ge Jordbruksverket i upp-&lt;br&gt;drag att i samråd med Socialstyrelsen och Smittskyddsinstitutet göra en&lt;br&gt;översyn av epizootilagstiftningen. Uppdraget omfattade en utvärdering&lt;br&gt;av hur epizootilagstiftningen i alla dess delar fungerar i dag och en redo-&lt;br&gt;visning av de regler som gäller i övriga EU-länder, särskilt vad gäller&lt;br&gt;frågan om ersättning vid sjukdomsutbrott. I uppdraget ingick även att&lt;br&gt;utreda vilka djursjukdomar som bör omfattas av epizootilagen, vilka&lt;br&gt;regler om bekämpning vid eventuella sjukdomsutbrott det finns behov av&lt;br&gt;samt olika ersättningsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade därefter den 4 december 1997 att ge Jordbruks-&lt;br&gt;verket i uppdrag att efter samråd med Socialstyrelsen och Smittskyddsin-&lt;br&gt;stitutet även utreda frågan om en särskild lagstiftning för zoonotiska&lt;br&gt;sjukdomar hos djur och att i samband därmed göra en översyn av salmo-&lt;br&gt;nellalagstifitningen. I uppdraget ingick även att utreda olika kostnadsfrå-&lt;br&gt;gor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverket har redovisat uppdragen i två rapporter Översyn av&lt;br&gt;epizootilagstiftningen och Salmonella och andra zoonoser hos djur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen i Jordbruksverkets rapporter har remissbehandlats. Förteck-&lt;br&gt;ningar över remissinstanserna finns i bilaga 1 och 2. En sammanställning&lt;br&gt;av remissyttrandena finns i Jordbruksdepartementet (dnr Jo97/1214 och&lt;br&gt;Jo98/1564).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de delar regeringens förslag skiljer sig från vad som föreslagits i&lt;br&gt;Jordbruksverkets rapporter har synpunkter på förslagen inhämtats från&lt;br&gt;Jordbruksverket, Statens livsmedelsverk, Fiskeriverket och Statens vete-&lt;br&gt;rinärmedicinska anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Lagrådet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 4 februari 1999 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över de lagförslag som finns i bilaga 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets yttrande finns i bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har på anförda skäl funnit förslaget att ersättning enligt epi-&lt;br&gt;zootilagen i vissa fall skall kunna lämnas enligt schablon otillräckligt&lt;br&gt;berett och därför avstyrkt detsamma. Lagrådets uppfattning på den&lt;br&gt;punkten delas inte av regeringen. I övrigt ansluter sig regeringen till Lag-&lt;br&gt;rådets förslag och synpunkter. Utöver vissa andra ändringar har i anled-&lt;br&gt;ning av Lagrådets påpekanden 11 § i det remitterade förslaget till epi-&lt;br&gt;zootilag och 6 § första stycket i det remitterade förslaget till zoonoslag&lt;br&gt;strukits. Den befogenhet regeringen ges i de nämnda bestämmelserna&lt;br&gt;följer redan av regeringens restkompetens. Dessutom har vissa redaktio-&lt;br&gt;nella ändringar gjorts i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen återkommer till Lagrådets synpunkter i avsnitt 4.4 samt i&lt;br&gt;författningskommentarerna.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 En ny epizootilag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Lagens tillämpningsområde&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En ny epizootilag införs. Den nya lagen skall&lt;br&gt;omfatta sådana allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom&lt;br&gt;smitta bland djur eller från djur till människa. Sjukdomen skall vara&lt;br&gt;allmänfarlig i den meningen att den kan utgöra ett allvarligt hot mot&lt;br&gt;människors eller djurs hälsa eller medföra stora ekonomiska förluster&lt;br&gt;för samhället. Samhällets åtgärder med anledning av ett sjukdomsut-&lt;br&gt;brott skall syfta till att befria landet från sjukdomen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverkets förslag: Förslaget överensstämmer i princip med&lt;br&gt;regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna har ingen erinran mot försla-&lt;br&gt;get. En remissinstans ifrågasätter emellertid om inte lagens bestämmelser&lt;br&gt;om anmälningsskyldighet även borde omfatta djur i vilt tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Gällande bestämmelser om bekämp-&lt;br&gt;ning av smittsamma djursjukdomar finns i epizootilagen (1980:369) och&lt;br&gt;epizootiförordningen (1980:371) samt i lagen (1983:738) om bekämpan-&lt;br&gt;de av salmonella hos djur och förordningen (1984:306) om bekämpande&lt;br&gt;av salmonella hos djur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Epizootilagstiftningen är avsedd för de allra allvarligaste djursjukdo-&lt;br&gt;marna. De befogenheter som myndigheterna far genom lagen är mycket&lt;br&gt;långtgående och syftar till snabba och effektiva åtgärder. Sjukdomarna&lt;br&gt;finns normalt inte i landet. Samhällets åtgärder med anledning av ett&lt;br&gt;sjukdomsutbrott skall syfta till att befria landet från sjukdomen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med begreppet epizootisk sjukdom förstås enligt förarbetena till den&lt;br&gt;nuvarande epizootilagen (prop. 1979/80:61) sådan allmänfarlig djursjuk-&lt;br&gt;dom som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till männi-&lt;br&gt;ska. I begreppet ligger också att det ingår ett visst överraskningsmoment.&lt;br&gt;De djursjukdomar som omfattas av lagen är allmänfarliga i den meningen&lt;br&gt;att de kan få stor utbredning om de inte bekämpas i tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna beskrivning framstår som något ofullständig mot bakgrund av&lt;br&gt;den erfarenhet som vunnits under lagens tillämpningstid. Till de epizoo-&lt;br&gt;tiska sjukdomarna bör inte bara hänföras sjukdomar som kan få en stor&lt;br&gt;utbredning, närmast genom att de är i hög grad smittsamma. Som epi-&lt;br&gt;zootisk sjukdom bör också räknas sjukdomar som är allmänfarliga inte&lt;br&gt;bara i den meningen att de kan medföra stora ekonomiska förluster för&lt;br&gt;samhället utan också genom att de kan utgöra ett allvarligt hot mot män-&lt;br&gt;niskors eller djurs hälsa. Ett exempel på sådana sjukdomar är de olika&lt;br&gt;formerna av transmissibel spongiform encephalopati (TSE) som bl.a.&lt;br&gt;omfattar scrapie hos får och bovin spongiform encephalopati (BSE) hos&lt;br&gt;nötkreatur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom hittills bör det ankomma på regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer att i verkställighetsföreskrifter ange vilka&lt;br&gt;sjukdomar som omfattas av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dagens epizootilag liksom den nu föreslagna omfattar alla djurslag,&lt;br&gt;tama som vilda djur. Lagen gäller i tillämpliga delar för djur i vilt till-&lt;br&gt;stånd. Av förklarliga skäl kan dock inte de bestämmelser som är beroen-&lt;br&gt;de av att djurets ägare kan identifieras tillämpas på sådana djur, t.ex. be-&lt;br&gt;stämmelsen om anmälningsplikt för djurägare vid misstanke om epizoo-&lt;br&gt;tisk sjukdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska jägareförbundet ifrågasätter dock om inte lagens bestämmel-&lt;br&gt;ser om anmälningsskyldighet även borde gälla djur i vilt tillstånd. Även&lt;br&gt;Statens veterinärmedicinska anstalt har påpekat betydelsen av en skyl-&lt;br&gt;dighet att rapportera misstanke om epizootisk sjukdom hos vilda djur.&lt;br&gt;Som exempel anges att rabies och svinpest är sjukdomar som drabbar&lt;br&gt;djur i vilt tillstånd och som kan spridas till animalieproducerande djur&lt;br&gt;eller människa och att det därför är viktigt att snabbt få information om&lt;br&gt;misstanke om sjukdom hos dessa djur. Regeringen delar uppfattningen&lt;br&gt;att det är viktigt att snabbt få information om misstanke om sjukdom&lt;br&gt;även hos djur i vilt tillstånd. Det är emellertid svårt att på ett entydigt sätt&lt;br&gt;bestämma vilka personer som skulle åläggas en skyldighet att lämna så-&lt;br&gt;dan information. För att bli effektiv borde regeln lämpligen gälla också&lt;br&gt;andra än enbart den som i egenskap av jägare kommer i kontakt med&lt;br&gt;djur. Det skulle å andra sidan föra för långt att införa en anmälningsskyl-&lt;br&gt;dighet för alla och envar. Med hänsyn sålunda till svårigheten att avgrän-&lt;br&gt;sa en straffsanktionerad bestämmelse om skyldighet att anmäla epizoo-&lt;br&gt;tisk sjukdom hos djur i vilt tillstånd avstår regeringen från att föreslå en&lt;br&gt;utvidgad rapporteringsskyldighet. Klart är emellertid att en veterinär som&lt;br&gt;misstänker att ett viltlevande djur har drabbats av en epizootisk sjukdom&lt;br&gt;har en anmälningsplikt. I 36 § jaktförordningen (1987:905) finns även en&lt;br&gt;bestämmelse om att djur av viss art som påträffas dött skall anmälas till&lt;br&gt;närmaste polismyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De bestämmelser som föreslås i det följande innebär en skärpning av&lt;br&gt;såväl den enskildes skyldigheter som samhällets möjligheter att vidta&lt;br&gt;effektiva åtgärder för att förebygga och bekämpa epizootiska sjukdomar.&lt;br&gt;Mot den bakgrunden framstår det som naturligt att föreslå att den nuva-&lt;br&gt;rande lagen ersätts med en helt ny lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De djursjukdomar som är betingade av smittämnen som kan överföras&lt;br&gt;från djur till människa eller tvärtom benämns zoonoser. Epizootilagen&lt;br&gt;omfattar vissa av dessa sjukdomar, t. ex. mjältbrand och rabies. Vissa&lt;br&gt;zoonoser finns dock normalt i landet och går inte att utrota helt, t.ex.&lt;br&gt;salmonella. Dessa zoonoser ger ofta inte några allvarligare symptom hos&lt;br&gt;djur men väl hos människa. I dag regleras salmonella i lagen om bekäm-&lt;br&gt;pande av salmonella hos djur och i förordningen om bekämpande av&lt;br&gt;salmonella hos djur. I lagstiftningsärendet föreslås att en ny lag skall&lt;br&gt;införas som skall omfatta vissa zoonoser med undantag för de sjukdomar&lt;br&gt;som omfattas av den nya epizootilagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Sjukdomarna&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Den nya lagen bör omfatta i huvudsak&lt;br&gt;samma sjukdomar som nuvarande lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverkets förslag: Förslaget överensstämmer med regering-&lt;br&gt;ens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remisssinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget&lt;br&gt;eller har ingen erinran mot det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: De föreslagna ändringarna av la-&lt;br&gt;gens tillämpningsområde föranleder i princip ingen förändring vad gäller&lt;br&gt;vilka sjukdomar som skall omfattas av lagen. De sjukdomar som omfat-&lt;br&gt;tas av den nuvarande epizootilagen bör, med några få undantag, även&lt;br&gt;fortsättningsvis regleras i epizootilagstiftningen. Flertalet sjukdomar som&lt;br&gt;i dag omfattas av lagstiftningen är till sin karaktär sådana att de med&lt;br&gt;självklarhet måste kategoriseras som epizootiska sjukdomar. Det är fråga&lt;br&gt;om sjukdomar som är utomordentligt allvarliga, ofta smittsamma, och&lt;br&gt;som kan medföra allvarliga ekonomiska konsekvenser. Det rör sig till&lt;br&gt;stora delar om sjukdomar för vilka EG har en tvingande bekämpnings-&lt;br&gt;lagstiftning, exempelvis klassisk svinpest och mul- och klövsjuka. I dessa&lt;br&gt;fall måste också Sverige ha tydliga bekämpningsregler. Det finns emel-&lt;br&gt;lertid en rad allvarliga djursjukdomar som är allmänt förekommande in-&lt;br&gt;om EU och som därför inte omfattas av EG:s tvingande bekämpnings-&lt;br&gt;regler. Dessa sjukdomar bör ändå omfattas av den svenska epizootilagen&lt;br&gt;eftersom sjukdomarna inte finns i Sverige. En god vägledning till vilka&lt;br&gt;sjukdomar som i princip bör omfattas av epizootilagen är den A-lista som&lt;br&gt;upprättas av Office International des Epizooties (OIE). Sjukdomarna i&lt;br&gt;OIE:s A-lista definieras som sådana smittsamma djursjukdomar som har&lt;br&gt;förmåga till omfattande och snabb spridning utan hänsyn till nationsgrän-&lt;br&gt;ser och som medför allvarliga konsekvenser från socioekonomisk syn-&lt;br&gt;punkt eller folkhälsosynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig omständighet att beakta vid bedömningen av om en sjukdom&lt;br&gt;skall omfattas av epizootilagen är också om Sverige ansökt om eller be-&lt;br&gt;viljats tilläggsgarantier för sjukdomen. Enligt EG:s bestämmelser kan ett&lt;br&gt;medlemsland, som kan visa att det är fritt från en viss inom EU oreglerad&lt;br&gt;sjukdom, beviljas tilläggsgarantier för denna. Dessa garantier innebär att&lt;br&gt;landet vid införsel av djur från ett annat EU-land kan ställa krav på att&lt;br&gt;djuren skall vara testade för och ha befunnits fria från sjukdomen. Sveri-&lt;br&gt;ge har vid förhandlingarna om medlemskap i EU ansökt om tilläggsga-&lt;br&gt;rantier för en rad sjukdomar omfattande djurslagen nötkreatur, svin, far,&lt;br&gt;get, fjäderfä och fisk. Sverige har beviljats tilläggsgarantier för sjukdo-&lt;br&gt;marna spring viraemia of carp (SVC), egg drop syndrome (EDS-76),&lt;br&gt;Aujeszkys sjukdom och infektion med bovint herpesvirus 1. I övrigt har&lt;br&gt;kommissionen ännu inte tagit ställning till Sveriges ansökan. I avvaktan&lt;br&gt;på kommissionens prövning har Sverige kvar de bestämmelser som gäll-&lt;br&gt;de före medlemskapet i EU, omfattande bl.a. krav på karantän vid inför-&lt;br&gt;sel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vissa sjukdomar kan medlemsländerna ansöka om status som fria&lt;br&gt;från sjukdomen i fråga. En sådan status innebär fördelar från handels-&lt;br&gt;och smittskyddssynpunkt. Sverige har beviljats frihetsstatus för sjukdo-&lt;br&gt;marna bovin tuberkulos, bovin brucellos och Newcastlesjukan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att fa behålla beviljade tilläggsgarantier eller en frihetsstatus och&lt;br&gt;för att kunna beviljas de tilläggsgarantier kommissionen ännu inte tagit&lt;br&gt;ställning till måste, om någon av de aktuella sjukdomarna konstateras i&lt;br&gt;Sverige, omedelbara bekämpningsåtgärder vidtas så att Sverige så snart&lt;br&gt;som möjligt kan visa att sjukdomen ånyo är utrotad. Det är därför av stor&lt;br&gt;vikt att sjukdomarna omfattas av epizootilagens kraftfulla och effektiva&lt;br&gt;bekämpningsmöjligheter och krav på djurägare och veterinär att omedel-&lt;br&gt;bart anmäla misstanke om sjukdomsfall och vidta nödvändiga åtgärder&lt;br&gt;för att förhindra spridning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots att en sjukdom uppfyller kriterierna för att omfattas av lagen kan&lt;br&gt;det finnas särskilda omständigheter som medför att sjukdomen ändå bör&lt;br&gt;lämnas utanför lagstiftningen. En sådan omständighet är att sjukdomen&lt;br&gt;lyckats få fåste i landet och bedömningen görs att smittämnet inte kan&lt;br&gt;utrotas. Epizootilagstiftningen är i många avseenden till karaktären en&lt;br&gt;katastroflagstiftning som vid ett sjukdomsutbrott skall användas för att&lt;br&gt;effektivt bekämpa sjukdomen så att landet snarast helt blir fritt från den-&lt;br&gt;na. Har en sjukdom emellertid fått permanent fäste i landet förfelar reg-&lt;br&gt;lerna sin verkan. Sjukdomen bör då inte omfattas av lagen. Detta även&lt;br&gt;om sjukdomen är allvarlig, smittsam och från samhällets synpunkt kost-&lt;br&gt;sam. En sjukdom som av nyss angivna skäl inte bör omfattas av epizoo-&lt;br&gt;tilagen är infektiös laryngotrakeit (ILT) hos fjäderfä.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Exempel på sjukdomar som bör införas och som uppfyller de kriterier&lt;br&gt;som föreslås gälla for sjukdomar i epizootilagstiftningen är bovin spongi-&lt;br&gt;form encephalopati (BSE), Aujeszkys sjukdom och porcine reproducive&lt;br&gt;and respiratory syndrome (PRRS). Orsakerna till varför dessa sjukdomar&lt;br&gt;bör ingå är dock sinsemellan helt olika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många frågor kring sjukdomen BSE är fortfarande obesvarade, varav&lt;br&gt;den viktigaste torde vara huruvida BSE kan överföras till människa.&lt;br&gt;Eventuella fall av BSE i Sverige skulle snabbt uppmärksammas. De di-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rekta kostnaderna för sjukdomen är små medan de indirekta kostnaderna&lt;br&gt;i form av köpmotstånd och exportsvårigheter kan bli betydande. Krav&lt;br&gt;skulle ställas på ett snabbt ingrepp i form av bl.a. smittspåming och ut-&lt;br&gt;slaktning. BSE finns inte upptagen på OIE:s A-lista men omfattas av ett&lt;br&gt;stort antal regleringar inom EU, framför allt vad gäller handel och krav&lt;br&gt;på förebyggande åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aujeszkys sjukdom är en sjukdom som främst drabbar svin och hos&lt;br&gt;unga grisar är dödligheten mycket hög. Sjukdomen kan orsaka stora eko-&lt;br&gt;nomiska förluster för enskilda djurägare, näringen och samhället. I Sve-&lt;br&gt;rige har ett utrotningsprogram genomförts, vilket kostat ca 100 miljoner&lt;br&gt;kronor, och sedan den 1 december 1996 är Sverige av EU friförklarat&lt;br&gt;från Aujeszkys sjukdom. I samband med EU:s friförklaring har Sverige&lt;br&gt;förbundit sig att fortsätta med serologiska undersökningar. Om smittade&lt;br&gt;djur påvisas måste omedelbara bekämpningsåtgärder vidtas för att inte&lt;br&gt;friförklaringen skall gå förlorad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontroll och bekämpning av PRRS är besvärlig och inget land som har&lt;br&gt;drabbats av sjukdomen har lyckats utrota den. Sverige är fritt från sjuk-&lt;br&gt;domen och har ansökt om tilläggsgarantier. Ansökan har ännu inte prö-&lt;br&gt;vats av kommissionen. PRRS är en sjukdom hos svin som orsakas av ett&lt;br&gt;virus som ännu inte har karaktäriserats helt. I smågrisproducerande be-&lt;br&gt;sättningar yttrar sig sjukdomen främst som förhöjd dödlighet hos smågri-&lt;br&gt;sar före avvänjning och en ökad förekomst av dödfödda grisar. Även&lt;br&gt;suggor kan insjukna. Ett utbrott av PRRS i Sverige skulle sannolikt leda&lt;br&gt;till snabb spridning om inte omedelbara insatser görs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt nuvarande lag ankommer det på regeringen att fastställa vilka&lt;br&gt;sjukdomar som skall omfattas av lagen. Jordbruksverket har dessutom&lt;br&gt;möjlighet att genom föreskrifter bestämmma att även andra sjukdomar&lt;br&gt;skall omfattas av lagen. Så skedde t.ex. våren 1998 beträffande fjäder-&lt;br&gt;fäsjukdomen swollen-head syndrome (SHS). Även om flertalet sjukdo-&lt;br&gt;mar som omfattas av epizootilagstiftningen är givna genom sin speciella&lt;br&gt;karaktär kan behov finnas att med kort varsel föra en sjukdom från eller&lt;br&gt;till lagens tillämpningsområde. Detta är en förutsättning för att lagen i en&lt;br&gt;ständigt föränderlig värld skall vara effektiv och kunna fungera på det&lt;br&gt;sätt som är nödvändig för att undvika spridning av allvarliga sjukdomar.&lt;br&gt;För att detta skall kunna ske bör uppgiften att i verkställighetsföreskrifter&lt;br&gt;peka ut de sjukdomar som skall omfattas av den nya lagen lämpligen&lt;br&gt;delegeras till Jordbruksverket.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Bekämpningsåtgärder och tillsyn&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Epizootilagens bestämmelser om djurägarens&lt;br&gt;eller djurskötarens skyldigheter vid misstanke om epizootisk sjukdom&lt;br&gt;skärps. Även veterinärens skyldigheter och handlingsmöjligheter ut-&lt;br&gt;vidgas och en bestämmelse om anmälningsskyldighet för den ansvari-&lt;br&gt;ge vid ett laboratorium införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om beslut om spärr- och smittförklaring förtydli-&lt;br&gt;gas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bemyndigandet att meddela föreskrifter om olika bekämpningsåt-&lt;br&gt;gärder vidgas till att gälla också beslut i enskilda fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ges&lt;br&gt;möjlighet att avbryta en påböljad bekämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De befogenheter som i dag tillkommer länsstyrelsen i egenskap av&lt;br&gt;tillsynsmyndighet inom länet skall även tillkomma Jordbruksverket&lt;br&gt;såsom central tillsynsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverkets förslag: Förslaget överensstämmer i huvudsak med&lt;br&gt;regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget eller&lt;br&gt;har ingen erinran mot det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Ett av lagstiftningens främsta syften&lt;br&gt;är att åstadkomma en effektiv bekämpning av epizootiska sjukdomar. En&lt;br&gt;sådan bekämpning uppnås genom en rad samverkande faktorer. De nuva-&lt;br&gt;rande reglerna behöver kompletteras i vissa avseenden för att åstadkom-&lt;br&gt;ma en bättre måluppfyllelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid utbrott av en smittsam djursjukdom är ofta tidsfaktorn av största&lt;br&gt;betydelse. En observant djurägare som i ett tidigt skede upptäcker&lt;br&gt;symptom på en djursjukdom och då omedelbart vidtar åtgärder för att&lt;br&gt;hindra fortsatt spridning kan många gånger förhindra ett mer omfattande&lt;br&gt;utbrott av sjukdomen. Detta gör att ägaren eller den som annars har dju-&lt;br&gt;ren i sin vård är mycket betydelsefull när det gäller att upptäcka och för-&lt;br&gt;hindra spridning av en epizootisk sjukdom. Ägaren och vårdaren bör där-&lt;br&gt;för åläggas ett större ansvar i detta avseende. Detta överensstämmer&lt;br&gt;dessutom väl med synen på djurägarens och vårdarens ansvar inom EU.&lt;br&gt;Av rådets direktiv 92/119/EEG av den 17 december 1992 om införande&lt;br&gt;av allmänna gemenskapsåtgärder för bekämpning av vissa djursjukdomar&lt;br&gt;och särskilda åtgärder mot vesikulär svinsjuka framgår att den som äger&lt;br&gt;eller sköter djur som misstänks ha drabbats av sjukdom skall göra allt&lt;br&gt;som rimligen kan begäras för att säkerställa att vissa grundläggande åt-&lt;br&gt;gärder vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till vad som nu anförts föreslår regeringen att bestämmel-&lt;br&gt;ser om den enskildes ansvar vid misstanke om djursjukdom skall finnas i&lt;br&gt;epizootilagen. De närmare bestämmelserna om vad den enskilde djuräga-&lt;br&gt;ren har att iaktta bör med stöd av ett bemyndigande i lagen fastställas i&lt;br&gt;föreskrifter av regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm-&lt;br&gt;mer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälningsskyldighet för veterinärer vid misstanke om epizootisk el-&lt;br&gt;ler annan smittsam djursjukdom regleras i förordningen (1971:810) med&lt;br&gt;allmän veterinärinstruktion. De regler som rör de epizootiska sjukdomar-&lt;br&gt;na bör dock enligt regeringens uppfattning återfinnas i epizootilagen.&lt;br&gt;Regeringen föreslår att en veterinärs anmälningsskyldighet vid misstanke&lt;br&gt;om epizootisk sjukdom begränsas så att anmälan endast skall göras till&lt;br&gt;Jordbruksverket och länsstyrelsen. Länsstyrelsen skall därefter skynd-&lt;br&gt;samt underrätta Statens veterinärmedicinska anstalt, distriktsveterinären&lt;br&gt;och den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö-&lt;br&gt;och hälsoskyddsområdet samt Fiskeriverket, om det är fråga om en epi-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;zootisk sjukdom hos fisk. Detta eftersom länsstyrelsen har bättre möjlig-&lt;br&gt;heter än en enskild veterinär att sköta den nödvändiga informationen till&lt;br&gt;berörda myndigheter. När länsstyrelsen erhållit anmälan från en veterinär&lt;br&gt;om en epizootisk sjukdom som kan överföras till människor är det av&lt;br&gt;största vikt att även andra myndigheter snabbt far information. Därför&lt;br&gt;föreslås att vid sådana fall länsstyrelsen skyndsamt skall underrätta även&lt;br&gt;Statens livsmedelsverk, Smittskyddsinstitutet och smittskyddsläkaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälningsplikten bör därtill avse även annan än veterinär. Den som&lt;br&gt;är ansvarig för ett laboratorium och som i sin verksamhet där konstaterar&lt;br&gt;att djur smittats av en epizootisk sjukdom bör rimligen åläggas en mot-&lt;br&gt;svarande anmälningsplikt som gäller för en veterinär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår vidare att en veterinär, om det är nödvändigt för&lt;br&gt;utredning av en misstänkt epizootisk sjukdom, far låta avliva ett djur som&lt;br&gt;misstänks vara smittat. Det är alltså tillräckligt att veterinären har anled-&lt;br&gt;ning misstänka sådan sjukdom. Detta är en utvidgning av veterinärens&lt;br&gt;befogenheter i förhållande till nuvarande lag. Syftet med bestämmelsen&lt;br&gt;är att ge veterinären möjlighet att genomföra patologisk-anatomiska un-&lt;br&gt;dersökningar och att fa tillgång till material för bakteriologisk eller viro-&lt;br&gt;logisk analys, vilket kan vara av avgörande betydelse för utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En veterinär som har grundad anledning anta att ett utbrott av en epi-&lt;br&gt;zootisk sjukdom har inträffat skall spärrförklara det område där smitta&lt;br&gt;kan förekomma. En sådan spärrförklaring är för enskilda en mycket in-&lt;br&gt;gripande åtgärd som kan medföra stora kostnader och därmed ersätt-&lt;br&gt;ningskrav mot staten. Det kan i praktiken ta lång tid, i vissa fall flera må-&lt;br&gt;nader, innan ett prov med säkerhet utvisar om sjukdom föreligger eller&lt;br&gt;inte. Under denna tid gäller normalt en av veterinären beslutad spärrför-&lt;br&gt;klaring, vilket beslut enligt gällande lag kan upphävas endast av dist-&lt;br&gt;riktsveterinär. Med hänsyn till konsekvenserna av en spärrförklaring bör&lt;br&gt;den myndighet som ansvarar för bekämpningen tidigt fa möjlighet att&lt;br&gt;pröva huruvida veterinärens beslut skall fortsätta att gälla. Myndigheten&lt;br&gt;kan därvid utöka, inskränka eller upphäva veterinärens beslut. Mot bak-&lt;br&gt;grund härav föreslås att en veterinärs beslut om spärrförklaring till skill-&lt;br&gt;nad mot vad som nu gäller skall underställas den myndighet som rege-&lt;br&gt;ringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår vidare att det i lagen införs en möjlighet för rege-&lt;br&gt;ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela före-&lt;br&gt;skrifter om undantag från bestämmelserna om spärrförklaring, smittför-&lt;br&gt;klaring, förbud mot transporter och tillträdesförbud. Ett sådant undantag&lt;br&gt;kan behövas för veterinärer som tjänstgör på laboratorier och som där&lt;br&gt;upptäcker smitta. Det är inte rimligt att dessa veterinärer skall vara skyl-&lt;br&gt;diga att inleda undersökningar ute på fältet och besluta om spärrförkla-&lt;br&gt;ring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med bekämpning anges i nuvarande lag att fastigheter skall&lt;br&gt;spärrförklaras respektive smittförklaras. Formuleringen har kunnat upp-&lt;br&gt;fattats som om endast hela fastigheter avses. Denna tolkning måste anses&lt;br&gt;alltför snäv. Detta inte minst som det kan förekomma behov av att spärr-&lt;br&gt;och smittförklara ett område som bara utgör en del av en fastighet. Mot&lt;br&gt;bakgrund härav föreslås att ”fastighet” ersätts med ”område”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att på ett effektivt sätt kunna förebygga epizootiska sjukdomar och&lt;br&gt;för att vid sjukdomsutbrott få till stånd en väl fungerande bekämpning&lt;br&gt;krävs att myndigheters befogenheter också innefattar en rätt att inte bara&lt;br&gt;meddela föreskrifter utan även fatta beslut i enskilda fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En myndighet får enligt nuvarande bestämmelser meddela föreskrifter&lt;br&gt;om oskadliggörande av döda djur och produkter av djur. Det kan emel-&lt;br&gt;lertid vara nödvändigt att oskadliggöra även annat, såsom avfall och an-&lt;br&gt;nat material som kan sprida smitta. Direktiv 92/119/EEG innehåller i&lt;br&gt;artikel 5.1 punkt b en bestämmelse om att allt material eller avfall såsom&lt;br&gt;djurfoder, strö, gödsel eller slam som kan tänkas vara smittbärande skall&lt;br&gt;destrueras eller behandlas på lämpligt sätt. Epizootilagstiftningen bör&lt;br&gt;kompletteras i detta avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt gällande lag får föreskrifter meddelas om djurhållning. Det finns&lt;br&gt;emellertid behov av att kunna besluta även om begränsningar i hante-&lt;br&gt;ringen av djur. Som exempel kan nämnas att det under utbrottet av&lt;br&gt;Newcastlesjukan hösten 1995 hade funnits behov av att kunna hindra&lt;br&gt;utställnings- och tävlingsverksamhet med fåglar. Det bör följaktligen&lt;br&gt;finnas en möjlighet att kunna föreskriva eller besluta om begränsning i&lt;br&gt;hanteringen av djur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening bör Jordbruksverket behålla sin centrala och&lt;br&gt;ledande roll i arbetet med att förebygga och bekämpa epizootiska sjuk-&lt;br&gt;domar. Regeringen anser att det är av stor vikt att den centrala myndig-&lt;br&gt;heten har ett övergripande ansvar i detta arbete. Detta inte minst för att&lt;br&gt;uppnå en enhetlig bekämpning över landet. Huvudregeln skall därför&lt;br&gt;vara att det är Jordbruksverkets uppgift att meddela nödvändiga före-&lt;br&gt;skrifter och beslut. Det bör, med iakttagande av restriktivitet, vara möj-&lt;br&gt;ligt för Jordbruksverket att delegera beslutsfattande till länsstyrelsen.&lt;br&gt;Någon ändring i förhållande till vad som gäller i dag föreslås således in-&lt;br&gt;te.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid ett utbrott av en epizootisk sjukdom syftar bekämpningen till att&lt;br&gt;utrota sjukdomen i landet. Avsikten är alltså att bekämpningen skall pågå&lt;br&gt;till dess så har skett. Även EG:s lagstiftning har beträffande vissa sjuk-&lt;br&gt;domar samma inriktning. I de fallen kan självfallet en påbörjad bekämp-&lt;br&gt;ning under inga omständigheter avbrytas, om inte beslut om ett sådant&lt;br&gt;avbrott fattas inom EU. För de enbart nationellt reglerade sjukdomarna&lt;br&gt;kan emellertid den situationen uppkomma, trots ambitiösa och omfattan-&lt;br&gt;de bekämpningsåtgärder, att det bedöms uteslutet att utrota sjukdomen i&lt;br&gt;landet. Under sådana omständigheter bör det i lagen finns en möjlighet&lt;br&gt;för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att av-&lt;br&gt;bryta bekämpningen. Ett sådant avbrott skall inte komma i fråga i andra&lt;br&gt;fall än när alla rimliga möjligheter till en effektiv bekämpning har ut-&lt;br&gt;tömts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig förutsättning för en effektiv bekämpning är en väl fungeran-&lt;br&gt;de tillsyn. Enligt epizootilagen ankommer det på Jordbruksverket att ut-&lt;br&gt;öva den centrala tillsynen över efterlevnaden av lagen, medan länsstyrel-&lt;br&gt;sen utövar tillsynen inom länet. Tillsynsmyndigheten har därvid rätt att få&lt;br&gt;tillträde till områden, lokaler eller andra utrymmen för att där göra under-&lt;br&gt;sökningar och ta prover. Länsstyrelsen har därtill rätt att meddela före-&lt;br&gt;läggande eller förbud som uppenbart behövs och får i samband därmed&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sätta ut vite. Länsstyrelsen kan vidare forordna om rättelse på den enskil-&lt;br&gt;des bekostnad. Regeringen anser att även Jordbruksverket i sin egenskap&lt;br&gt;av central tillsynsmyndighet skall få de befogenheter som i dag endast&lt;br&gt;tillkommer länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.4 Ersättningsregler&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den enskilde djurägaren och jordbruksnäringen&lt;br&gt;får ta ett större ekonomiskt ansvar för sjukdomsbekämpningen än vad&lt;br&gt;som följer av gällande bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten skall ersätta den som drabbas av kostnad eller förlust på&lt;br&gt;grund av beslut enligt lagen. Full ersättning skall lämnas för förlust på&lt;br&gt;grund av att husdjur avlivas eller dör till följd av skyddsympning eller&lt;br&gt;annan behandling, för kostnader på grund av saneringsåtgärder och&lt;br&gt;för inkomstförlust. Ersättning för produktionsbortfall skall lämnas&lt;br&gt;med femtio procent av kostnaden eller förlusten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Full ersättning skall dock lämnas för produktionsbortfall vid utbrott&lt;br&gt;av sådana särskilt allvarliga sjukdomar som anges i föreskrifter med-&lt;br&gt;delade av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skall vara möjligt att jämka ersättningen om djurägaren avsikt-&lt;br&gt;ligt eller genom vårdslöshet själv har medverkat till kostnaden eller&lt;br&gt;förlusten eller om djurägaren inte följer föreskrifter eller beslut som&lt;br&gt;meddelats med stöd av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall få&lt;br&gt;meddela föreskrifter om att ersättning inte lämnas för kontrollåtgärder&lt;br&gt;eller förebyggande åtgärder, att ett visst högsta ersättningsgrundande&lt;br&gt;värde skall gälla för avlivade djur och att vissa ersättningar far lämnas&lt;br&gt;enligt angiven schablon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverkets förslag: Förslaget överensstämmer delvis med re-&lt;br&gt;geringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser tillstyrker förslaget eller har&lt;br&gt;inte någon erinran mot det. Ett flertal remissinstanser kan acceptera att&lt;br&gt;full ersättning inte lämnas, men de har synpunkter på ersättningens stor-&lt;br&gt;lek. Flera remissinstanser anser att det är viktigt att ersättningen även i&lt;br&gt;fortsättningen ligger på en sådan nivå att incitamentet för att anmäla&lt;br&gt;misstanke om smittsam djursjukdom inte minskar. Många remissinstan-&lt;br&gt;ser anser att vissa djurägare med riskbeteende inte bör få full ersättning&lt;br&gt;vid sjukdomsfall. Statskontorets principiella inställning är att jord-&lt;br&gt;bruksnäringen ensam bör stå för alla kostnader i samband med sjuk-&lt;br&gt;domsbekämpningen. Naturvårdsverket anser att full ersättning bör läm-&lt;br&gt;nas till djurägama. Många remissinstanser är tveksamma till om det&lt;br&gt;kommer att finnas möjligheter till försäkringslösningar. Försäkringsbola-&lt;br&gt;get Agria har bedömt det som mycket svårt att i ett frivilligt försäkrings-&lt;br&gt;system kunna erbjuda en försäkringslösning mot epizootiska sjukdomar.&lt;br&gt;Detta på grund av sjukdomarnas oöverblickbara konsekvenser och svå-&lt;br&gt;righeterna med att kunna köpa återförsäkring. Lantbrukarnas riksförbund&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(LRF), Slakteriförbudet och Svenska faravelförbundet har invändningar&lt;br&gt;mot förslaget att vissa förebyggande åtgärder och kontrollåtgärder skall&lt;br&gt;kunna vidtas utan möjlighet till ersättning för de drabbade. De kräver att&lt;br&gt;samråd med näringen sker i denna fråga. Kammarrätten i Jönköping har&lt;br&gt;ifrågasatt ersättningsreglernas förenlighet med Europakonventionen och&lt;br&gt;Europadomstolens praxis att full ersättning i princip skall lämnas vid&lt;br&gt;berövande av egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt epizootilagen lämnas ersätt-&lt;br&gt;ning av statsmedel till den som, på grund av beslut enligt lagen eller en-&lt;br&gt;ligt föreskrifter meddelade med stöd av lagen, drabbats av kostnad eller&lt;br&gt;förlust genom intrång i näringsverksamhet eller av kostnad eller förlust i&lt;br&gt;annat fall genom att husdjur avlivas eller dör till följd av skyddsympning&lt;br&gt;eller annan behandling. Även inkomstförlust ersätts. Ersättning lämnas&lt;br&gt;för hela den faktiska kostnaden eller förlusten. Statens kostnader för be-&lt;br&gt;kämpning av epizootiska sjukdomar uppgick under budgetåret 1998 till&lt;br&gt;drygt 70 miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att sjukdomsbekämpningen till stor del finansieras med skattemedel är&lt;br&gt;rimligt eftersom konsumenterna har nytta av att Sverige har ett gott djur-&lt;br&gt;hälsoläge och därmed en hög kvalitet på livsmedlen. Ett gott djurhälsolä-&lt;br&gt;ge bidrar även till ökade möjligheter till export. Men även de enskilda&lt;br&gt;djurproducentema och jordbruksnäringen som sådan har nytta av sjuk-&lt;br&gt;domsbekämpningen. Den enskilde producenten blir fri från sjukdomen&lt;br&gt;genom statliga åtgärder och genom den ersättning som lämnas ställs han&lt;br&gt;efter bekämpningen i princip i samma ekonomiska situation som före&lt;br&gt;myndighetsingripandet. För jordbruksnäringens del medför sjukdomsfri-&lt;br&gt;het ett goodwillvärde för alla producenter och möjligheterna till försälj-&lt;br&gt;ning ökar. Det finns följaktligen skäl som talar för att producenterna och&lt;br&gt;näringen finansiellt skall bidra till bekämpningen av de epizootiska sjuk-&lt;br&gt;domarna. Den ökade risk för introduktion av sjukdomar genom införsel&lt;br&gt;av djur från andra EU-länder och den storleksmässigt och geografiskt&lt;br&gt;alltmer koncentrerade produktionen talar också för att dessa grupper bör&lt;br&gt;ta ett större ekonomiskt ansvar. Det bör också anmärkas att Sverige vid&lt;br&gt;en internationell jämförelse har ett mycket generöst ersättningssystem.&lt;br&gt;Sverige är t. ex. ett av mycket fa länder som överhuvudtaget ersätter pro-&lt;br&gt;duktionsbortfall. Regeringen delar därför Jordbruksverkets uppfattning&lt;br&gt;att även den enskilde producenten och näringen bör bidra till finansie-&lt;br&gt;ringen av kostnaderna vid ett sjukdomsutbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverkets förslag innebär att en självrisk skall införas i ersätt-&lt;br&gt;ningssystemet. Ersättning föreslås lämnas med nittio, sjuttio eller femtio&lt;br&gt;procent. Självriskens storlek är beroende av vilken sjukdom som har&lt;br&gt;drabbat djuren samt av om djurägaren har anslutit sin besättning till ett&lt;br&gt;kontrollprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser emellertid att Jordbruksverkets förslag kan medföra&lt;br&gt;svårigheter för den enskilde producenten att förutse vilka kostnader som&lt;br&gt;kan komma att drabba honom vid ett eventuellt sjukdomsutbrott. En&lt;br&gt;enklare och mer lättöverskådlig modell är enligt regeringen att som idag&lt;br&gt;lämna full ersättning för avlivade djur, saneringskostnader och inkomst-&lt;br&gt;förlust medan ersättningen för produktionsbortfall reduceras till 50 pro-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;cent. Denna modell överensstämmer dessutom i sina huvuddrag med den&lt;br&gt;ersättningstradition som gäller i de flesta övriga EU-länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom remissinstanserna påpekat får en sänkt ersättningsnivå inte&lt;br&gt;medföra att incitamentet att anmäla misstänkta fall av epizootisk sjuk-&lt;br&gt;dom minskar. En sådan eventuell risk kan emellertid kompenseras genom&lt;br&gt;andra åtgärder. Enligt regeringens förslag bör lagen innehålla bestäm-&lt;br&gt;melser om att ersättningen kan jämkas om den ersättningsberättigade&lt;br&gt;avsiktligt eller genom vårdslöshet själv har medverkat till kostnaden eller&lt;br&gt;förlusten. Det kan även innebära ett straffrättsligt ansvar att inte omedel-&lt;br&gt;bart anmäla misstanke om epizootisk sjukdom. I dag innehåller straff-&lt;br&gt;skalan enbart böter. För att markera att det är av mycket stor betydelse att&lt;br&gt;misstanke om epizootisk sjukdom omedelbart anmäls anser regerigen att&lt;br&gt;även fängelse bör kunna följa för brott mot lagen eller mot föreskrifter&lt;br&gt;eller beslut som meddelats med stöd av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den del av kostnaden som inte finansieras med statsmedel bör produ-&lt;br&gt;centen själv kunna täcka genom att teckna en försäkring. Med regering-&lt;br&gt;ens ställningstagande att den enskilde djurägaren och jordbruksnäringen&lt;br&gt;skall ta ett större ekonomiskt ansvar för sjukdomsbekämpningen följer att&lt;br&gt;dessa grupper även bör ta ett ansvar för att åstadkomma en försäkrings-&lt;br&gt;lösning. Den ersättningsmodell som regeringen föreslår bör i väsentlig&lt;br&gt;grad minska de problem som kan vara förknippade med att utforma en&lt;br&gt;lämplig försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör emellertid finnas en möjlighet för regeringen att för vissa sär-&lt;br&gt;skilt allvarliga sjukdomar föreskriva att full ersättning skall lämnas även&lt;br&gt;för produktionsbortfall. Det bör vara fråga om ett fåtal mycket allvarliga&lt;br&gt;sjukdomar som Sverige överhuvudtaget inte kan riskera att de far sprid-&lt;br&gt;ning i landet, t. ex. sjukdomar i gruppen transmissibel spongiform ence-&lt;br&gt;falopati (TSE) och mul- och klövsjuka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningen bör liksom hittills bestämmas av Jordbruksverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principer för ersättningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning skall även i fortsättningen lämnas enligt allmänna skade-&lt;br&gt;ståndsrättsliga principer. Ersättning skall lämnas enbart för kostnader&lt;br&gt;eller förluster som föranleds av en myndighets beslut enligt lagen. Kost-&lt;br&gt;nader eller förluster som uppkommer enbart på grund av sjukdomen skall&lt;br&gt;alltså inte ersättas. Endast den som direkt och primärt drabbas av ett be-&lt;br&gt;slut skall ha rätt till ersättning. Ersättning till tredje man på grund av&lt;br&gt;följdskador skall därför inte lämnas. Ett sjukdomsutbrott hos en djuräga-&lt;br&gt;re kan t.ex. innebära svårigheter för en annan djurägare i närheten av det&lt;br&gt;sjukdomsdrabbade området att fa avsättning för sina produkter, trots att&lt;br&gt;sjukdomen inte direkt drabbat honom. Inte heller den producent som li-&lt;br&gt;der förlust p.g.a. att utlovad leverans uteblir har rätt till ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning skall lämnas för förlust på grund av att husdjur avlivas eller&lt;br&gt;dör till följd av skyddsympning eller annan behandling. Djuret skall vär-&lt;br&gt;deras till det verkliga värde det har vid värderingstillfallet. Ett djur som&lt;br&gt;på grund av den aktuella epizootiska sjukdomen eller annan sjukdom har&lt;br&gt;magrat betingar därför normalt ett lägre värde än ett fullt friskt djur. Där-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;emot bör den marknadseffekt som sjukdomen medför inte leda till lägre&lt;br&gt;ersättning. Ett djur utan kliniska symptom kan vara mindre värt på&lt;br&gt;marknaden på grund av vetskapen om att besättningen är sjukdomsdrab-&lt;br&gt;bad. Denna värdeminskning skall inte påverka ersättningens storlek, utan&lt;br&gt;ersättning skall lämnas som för ett friskt djur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning skall lämnas för produktionsbortfall till följd av beslut en-&lt;br&gt;ligt epizootilagen, t. ex när meddelade beslut leder till att det normala&lt;br&gt;arbetet på den sjukdomsdrabbade gården inte kan utföras eller till att&lt;br&gt;framställda produkter inte kan föras ut från gården. Ersättningen för pro-&lt;br&gt;duktionsbortfall skall motsvara den ersättning som enligt den nuvarande&lt;br&gt;lagen lämnas för intrång i näringsverksamhet. Ersättning skall som hit-&lt;br&gt;tills lämnas enligt en nettoprincip, eftersom vissa kostnader i verksam-&lt;br&gt;heten försvinner om t. ex. djur avlivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmande av ersättning för produktionsbortfall kan innebära svåra&lt;br&gt;gränsdragningar när det gäller bedömningen av vad som är en direkt följd&lt;br&gt;av en myndighets beslut enligt epizootilagstiftningen. Att ersättning skall&lt;br&gt;lämnas för stillestånd i verksamheten under den tid saneringsarbetet på-&lt;br&gt;går är självklart. Svårare blir bedömningen av påstådda förluster som&lt;br&gt;sträcker sig långt fram i tiden. Det naturliga sambandet mellan beslut och&lt;br&gt;förlust blir svagare med tiden och når så småningom en punkt där ett så-&lt;br&gt;dant samband framstår som orimligt. Det torde höra till ovanligheten att&lt;br&gt;produktionsbortfall kan anses bero på en myndighets beslut under längre&lt;br&gt;tid än två år från det att de statliga ingreppen i verksamheten upphörde.&lt;br&gt;Vissa undantag kan dock förekomma, t. ex. vad gäller fiskodlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annan inkomstförlust än den som följer genom intrång i verksamhet&lt;br&gt;skall också ersättas. Det som avses är sådan inkomstförlust som uppstår&lt;br&gt;till följd av att annat arbete än sådant som är direkt hänförligt till pro-&lt;br&gt;duktionen inte kan utföras på grund av att ett område har spärrats av.&lt;br&gt;Som exempel kan nämnas att djurägarens familjemedlemmar på grund av&lt;br&gt;en spärrförklaring inte får lämna fastigheten för att åka till sina arbets-&lt;br&gt;platser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande lämnas ersättning också för kostnad med anledning av&lt;br&gt;saneringsåtgärder enligt bestämmelserna om intrång i näringsverksamhet.&lt;br&gt;I den nya lagen kommer denna ersättningspost att anges särskilt. Sådan&lt;br&gt;ersättning kan komma att gälla också embryon, sperma och ägg avsedda&lt;br&gt;för reproduktion som förstörs vid saneringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämkning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt gällande epizootilag kan ersättning jämkas om den ersättningsbe-&lt;br&gt;rättigade uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet har medverkat till&lt;br&gt;kostnaden eller förlusten. Bestämmelsen är ett viktigt styrmedel när det&lt;br&gt;gäller den enskildes allmänna agerande i samband med ett sjukdomsut-&lt;br&gt;brott. I detta sammanhang bör djurägarens riskbeteende också kunna vä-&lt;br&gt;gas in. Exempel på riskbeteende kan vara en djurägare som tar in djur&lt;br&gt;från sjukdomsdrabbade områden utan nödvändiga intyg. Ett typiskt risk-&lt;br&gt;beteende har även den djurägare som trots återkommande utbrott av epi-&lt;br&gt;zootiska sjukdomar inte ändrar en riskfylld djurhållning. För att ytterliga-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;re markera vikten av ett korrekt och lojalt beteende från enskilda vid ett&lt;br&gt;sjukdomsutbrott anser regeringen att det bör räcka med vanlig vårdslös-&lt;br&gt;het hos den enskilde för att möjlighet till jämkning skall finnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är även av stort värde att ge den enskilde djurägaren ekonomiska&lt;br&gt;incitament att aktivt medverka till en snabb och effektiv bekämpning av&lt;br&gt;epizootiska sjukdomar. Genom att inte följa beslut om avlivning av djur&lt;br&gt;eller transportförbud m.m. kan den enskilde förvärra smittspridningen&lt;br&gt;och förlänga det kostsamma bekämpningsarbetet. Det bör därför införas&lt;br&gt;en möjlighet att jämka ersättningen även för det fall att den ersättnings-&lt;br&gt;berättigade underlåter att följa ett beslut enligt lagen eller med stöd av&lt;br&gt;lagen meddelade föreskrifter. Denna möjlighet inverkar inte på den en-&lt;br&gt;skildes rätt att överklaga sådana beslut eller att begära inhibition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra begränsningar i rätten till ersättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dagens epizootilagstiftning ger regeringen eller Jordbruksverket möjlig-&lt;br&gt;het att föreskriva om förebyggande åtgärder och kontrollåtgärder. Dessa&lt;br&gt;åtgärder kan bli mycket kostsamma för staten och har därför använts med&lt;br&gt;stor försiktighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare har anförts bör näringen och den enskilde producenten få&lt;br&gt;ta en större del av ansvaret än tidigare för bekämpningen av epizootiska&lt;br&gt;sjukdomar. En viktig del av detta ansvar är att vidta förebyggande åtgär-&lt;br&gt;der i syfte att undvika introduktion av sjukdomar eller att hindra att sådan&lt;br&gt;sjukdom sprids. Ju fler djurägare som vidtar förebyggande åtgärder,&lt;br&gt;desto mindre blir risken för att sjukdomarna introduceras i landet eller att&lt;br&gt;de sprids i stor omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även kontrollåtgärder som vidtas med stöd av epizootilagen kan bli&lt;br&gt;mycket kostsamma för staten. EG:s regler om regionalisering innebär att&lt;br&gt;mycket stora landområden kan beläggas med olika typer av restriktioner,&lt;br&gt;t. ex. utställningsförbud. Vid fall av mycket smittsam sjukdom kan det&lt;br&gt;även bli aktuellt med restriktioner för t. ex. offentliga sammankomster.&lt;br&gt;Med tanke på det antal människor och företag som kan komma att drab-&lt;br&gt;bas av transportförbud, utställningsförbud, trafikrestriktioner m.m. kan&lt;br&gt;sådana restriktioner bli mycket omfattande och den ersättningsberättiga-&lt;br&gt;de kretsen kan komma att omfatta tusentals människor och företag. De&lt;br&gt;tvångsåtgärder som planeras för vilthägn som inte ansluts till kontroll-&lt;br&gt;programmet för tuberkulos hos hjort är också en form av kontrollåtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De åtgärder som beskrivits ovan är enligt regeringen av den karaktären&lt;br&gt;att näringen och den enskilde producenten bör ta ett ekonomiskt ansvar&lt;br&gt;för de förebyggande åtgärderna, medan medborgarna i allmänhet bör fa&lt;br&gt;tåla ett visst intrång i handlingsfriheten när kontrollåtgärder behöver&lt;br&gt;vidtas. Möjligheten bör därför finnas att föreskriva att viss sådan åtgärd,&lt;br&gt;som alltså kan avse generella förebyggande åtgärder eller kontrollåtgär-&lt;br&gt;der i form av restriktioner inom en viss region eller liknande, inte berätti-&lt;br&gt;gar till ersättning. En bedömning av sjukdomen och typen och omfatt-&lt;br&gt;ningen av restriktionerna blir avgörande faktorer för frågan om ersätt-&lt;br&gt;ning. Det kan naturligtvis finnas exempel på sådana åtgärder där staten&lt;br&gt;alltjämt bör ta det ekonomiska ansvaret, medan det i andra fall framstår&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som rimligt att den enskilde producenten eller näringen får svara för fi-&lt;br&gt;nansieringen. Frågan om huruvida ersättning skall lämnas, avgörs lämp-&lt;br&gt;ligen genom föreskrifter av Jordbruksverket i samband med att före-&lt;br&gt;skrifter om åtgärden meddelas. LRF, Slakteriförbundet och Svenska far-&lt;br&gt;avelförbundet hävdar i sina remissyttranden att samråd måste ske med&lt;br&gt;berörda företag och organisationer innan en sådan åtgärd kan vidtas. Re-&lt;br&gt;geringen anser också i princip att det är önskvärt med ett sådant samråd.&lt;br&gt;Mot bakgrund av att dessa åtgärder med nödvändighet ofta måste vidtas&lt;br&gt;med mycket kort varsel kommer emellertid ett sådant samråd sällan att&lt;br&gt;kunna äga rum. Regeringen anser att en snabb begränsning av smitt-&lt;br&gt;spridningen är det viktigaste i detta sammanhang och vill därför inte fö-&lt;br&gt;reslå att samråd med nödvändighet skall ske innan åtgärderna vidtas. Re-&lt;br&gt;geringen förutsätter dock att åtgärderna vidtas med försiktighet och om-&lt;br&gt;döme. Om möjligt innan och i vart fall efter det att åtgärderna vidtagits&lt;br&gt;och medan de pågår bör dock enligt regeringens mening ett fortlöpande&lt;br&gt;samråd ske med berörda företag och organisationer så långt detta är&lt;br&gt;praktiskt genomförbart. Risken att kontrollåtgärderna inte kommer att&lt;br&gt;respekteras vid utebliven eller reducerad ersättning far motverkas genom&lt;br&gt;information och tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa djur inom animalieproduktionen betingar mycket höga värden,&lt;br&gt;t.ex. den ovanliga nötkreaturrasen Blonde d'Aquitaine. Kostnaderna för&lt;br&gt;staten vid avlivning av dessa djur kan bli orimligt höga. Det är dessutom&lt;br&gt;svårt att fastställa ett rimligt marknadspris eftersom det saknas tillräckli-&lt;br&gt;ga möjligheter till jämförelser. Regeringen eller den myndighet som re-&lt;br&gt;geringen bestämmer bör därför fa besluta om en maximering av det er-&lt;br&gt;sättningsgrundande värdet på ett avlivat djur. Detta högsta belopp skall&lt;br&gt;betydligt överstiga de normalt förekommande marknadsvärdena för de&lt;br&gt;mer vanliga djurtypema. Det kan bli aktuellt att maximera också ersätt-&lt;br&gt;ningen för saneringskostnader, såvitt dessa avser förstörda embryon och&lt;br&gt;ägg avsedda för reproduktion och förstörd sperma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hanteringen av ersättningsärenden måste för närvarande utan undantag&lt;br&gt;ske enligt principen om individuell prövning. Detta medför att prövning-&lt;br&gt;en, särskilt av ärenden som inbegriper produktionsbortfall, tar mycket&lt;br&gt;lång tid och ofta ger upphov till svåra tolkningstvister. Detta leder i sin&lt;br&gt;tur till sena utbetalningar vilket är till stor nackdel för den drabbade pro-&lt;br&gt;ducenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar därför Jordbruksverkets uppfattning att ersättning för&lt;br&gt;produktionsbortfall med fördel bör kunna beräknas med hjälp av en&lt;br&gt;schablon. De sjukdomar som omfattas av ett kontrollprogram bör lämpa&lt;br&gt;sig särskilt väl för en sådan schablonisering, men även andra sjukdomar&lt;br&gt;bör enligt regeringens mening kunna komma i fråga. En förutsättning&lt;br&gt;torde dock vara att sjukdomen fatt en viss spridning i landet så att antalet&lt;br&gt;jämförbara ersättningsfall inte blir för litet. Schabloniseringen kan exem-&lt;br&gt;pelvis grunda sig på djurvärdet, ett system som tillämpas i Danmark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även kostnader för sanering kan lämpligen beräknas enligt en scha-&lt;br&gt;blon. En sådan beräkning kan fastställas med utgångspunkt från vad det&lt;br&gt;kostar att sanera en lokal som är normalt utrustad för sitt användnings-&lt;br&gt;område och som är normalt underhållen. Djurägare vars lokaler uppfyller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;normal standard far därmed generellt sett inte en lägre ersättning på&lt;br&gt;grund av schablonen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådet borde förslaget att schablonisera ersättningen ha ana-&lt;br&gt;lyserats mer ingående och frågan om i vad mån den enskildes rätt åsido-&lt;br&gt;sätts ha övervägts närmare. Med anledning av vad Lagrådet anfört finns&lt;br&gt;det anledning att klargöra hur det är tänkt att ett system med schabloner&lt;br&gt;skall tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med schablonen är att få en snabb och enkel hantering av de er-&lt;br&gt;sättningsärenden som rör de mest frekventa sjukdomarna. Detta enbart&lt;br&gt;för att snarast kunna utbetala ersättningen till drabbade producenter, som&lt;br&gt;annars inte sällan riskerar att komma i ekonomiska svårigheter efter mer&lt;br&gt;omfattande sjukdomsutbrott. Beräkningen syftar inte till att generellt&lt;br&gt;ändra nivån på ersättningen i förhållande till en individuell prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den djurägare som anser att schablonberäkningen medför en för ho-&lt;br&gt;nom alltför ogynnsam ersättningsnivå kan enligt allmänna förvaltnings-&lt;br&gt;regler begära en omprövning av ersättningsbeslutet. Vid en sådan om-&lt;br&gt;prövning sker en ordinär, individuell prövning. Jordbruksverket kan ock-&lt;br&gt;så på eget initiativ frångå schablonen i vissa fall där denna visar sig ge ett&lt;br&gt;oriktigt resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till det anförda kan det inte anses finnas några hinder av&lt;br&gt;det slag Lagrådet pekat på mot att i den föreslagna lagen ta in en be-&lt;br&gt;stämmelse som gör det möjligt att tillämpa schabloner vid bestämmande&lt;br&gt;av ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den exakta utformningen av en schablon är beroende av sjukdomen i&lt;br&gt;fråga och den aktuella produktionens struktur, varför det är svårt att i&lt;br&gt;förväg närmare presentera ett sådant system. Den föreslagna schablonen&lt;br&gt;avses dock vara både sjukdoms- och djurspecifik. Rätten att meddela&lt;br&gt;sådana föreskrifter bör delegeras till Jordbruksverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Jönköping har ifrågasatt förslagets förenlighet med&lt;br&gt;Europakonventionen och Europadomstolens praxis. I detta sammanhang&lt;br&gt;finns det anledning att först behandla de föreslagna bestämmelsernas&lt;br&gt;förenlighet med regeringsformen. 12 kap. 18 § RE stadgas att varje med-&lt;br&gt;borgares egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin&lt;br&gt;egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation&lt;br&gt;eller annat sådant förfogande eller tåla att det allmänna inskränker an-&lt;br&gt;vändningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose&lt;br&gt;angelägna allmänna intressen. Den som genom expropriation eller annat&lt;br&gt;sådant förfogande tvingas avstå sin egendom skall vara tillförsäkrad er-&lt;br&gt;sättning för förlusten. Sådan ersättning skall också vara tillförsäkrad den&lt;br&gt;för vilken det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad&lt;br&gt;på sådant sätt att pågående markanvändning inom berörd del av fastig-&lt;br&gt;heten avsevärt försvåras eller skada uppkommer som är betydande i för-&lt;br&gt;hållande till värdet på denna del av fastigheten. Genom den nya epizoo-&lt;br&gt;tilagen införs bestämmelser enligt vilka staten ges rätt att förstöra en-&lt;br&gt;skilds egendom genom t. ex. avlivningsbeslut och att inskränka använd-&lt;br&gt;ningen av mark genom beslut om t. ex. spärrförklaring och sanering. Be-&lt;br&gt;stämmelsen i 2 kap. 18 § andra stycket första meningen RF lär dock inte&lt;br&gt;vara tillämplig vid förstöring av egendom av smittskyddsskäl (se prop.&lt;br&gt;1982/83:172 s. 27). Inte heller är 2 kap. 18 § andra stycket andra me-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningen RF tillämplig i det aktuella sammanhanget (se prop. 1993/94:117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;s. 49). Europakonventionens bestämmelser och Europadomstolens praxis&lt;br&gt;utgör inte heller något hinder häremot. Mot bakgrund härav finner rege-&lt;br&gt;ringen att varken bestämmelserna i regeringsformen eller Europakon-&lt;br&gt;ventionen utgör något hinder mot att den enskildes kostnader och förlus-&lt;br&gt;ter med anledning av statens ingripanden enligt den nya epizootilagen&lt;br&gt;inte ersätts fullt ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning från EG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges medlemskap i EU har inneburit en förändring vad gäller de&lt;br&gt;ekonomiska villkoren för kontroll och bekämpning av smittsamma djur-&lt;br&gt;sjukdomar. Enligt rådets beslut 90/424/EEG av den 26 juni 1990 om ut-&lt;br&gt;gifter inom veterinärområdet kan ersättning lämnas dels för kontroll- och&lt;br&gt;bekämpningsprogram för vissa sjukdomar, dels för akuta bekämpnings-&lt;br&gt;åtgärder avseende de sjukdomar för vilka EG föreskriver om bekämp-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För ett antal av de sjukdomar som i dag omfattas av epizootilagstift-&lt;br&gt;ningen lämnar EG ekonomiskt stöd för kontroll- och bekämpningspro-&lt;br&gt;gram. För det fall en sådan sjukdom introduceras i Sverige och blir så&lt;br&gt;utbredd att generella åtgärder måste vidtas kan Sverige således få EG-&lt;br&gt;bidrag. Bidraget uppgår vanligtvis till 50 procent av de statliga utgifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De sjukdomar för vilka EG för närvarande betalar ut ekonomiskt stöd&lt;br&gt;för kontroll- och bekämpningsprogram är bl. a. tuberkulos hos nötkrea-&lt;br&gt;tur, mjältbrand, klassisk svinpest, rabies och BSE.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG lämnar vidare ekonomiskt stöd för bekämpningsåtgärder som vid-&lt;br&gt;tas mot de sjukdomar som omfattas av EG:s egen bekämpningslagstift-&lt;br&gt;ning (jfr. avsnitt 4.2). Ersättning lämnas för de statliga kostnader som&lt;br&gt;uppkommit i samband med avlivning av djur, för saneringskostnader och&lt;br&gt;för destruktion av fodermedel. Ersättning lämnas i allmänhet med 50&lt;br&gt;procent av de statliga utgifterna. För mul- och klövsjuka lämnas dock&lt;br&gt;vanligen ersättning med 70 procent. Ersättning lämnas inte för statliga&lt;br&gt;utbetalningar som avser ersättning för produktionsbortfall. I vissa fall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;t. ex. bekämpningen av klassisk svinpest i Tyskland och BSE i Storbri-&lt;br&gt;tannien, har särskilda stöd lämnats med annan finansiering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De sjukdomar för vilka EG för närvarande betalar ut ekonomiskt stöd&lt;br&gt;avseende akuta bekämpningsåtgärder är bl.a. mul- och klövsjuka, bo-&lt;br&gt;skapspest och klassisk svinpest.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.5 Straffbestämmelse&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den som bryter mot lagen eller mot föreskrifter&lt;br&gt;eller beslut meddelade med stöd av lagen kan dömas till böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst ett år. I ringa fall skall inte dömas till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I gällande epizootilag finns en straff-&lt;br&gt;bestämmelse som innebär att den som med uppsåt eller av oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bryter mot vissa bestämmelser i lagen eller mot föreskrifter eller beslut&lt;br&gt;meddelade med stöd av lagen döms till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de flesta fall av överträdelse av den föreslagna lagens bestämmel-&lt;br&gt;ser framstår böter som den mest adekvata påföljden. Det finns således&lt;br&gt;inte någon anledning att utvidga straffskalan i syfte att åstadkomma en&lt;br&gt;allmänt strängare bedömning av brott mot lagen. Lagen innehåller emel-&lt;br&gt;lertid en rad bestämmelser som är av stor betydelse inte bara för djurens&lt;br&gt;välbefinnande, utan även för människors hälsa och för tillgången på sun-&lt;br&gt;da livsmedel. Bl.a. mot bakgrund av den s.k. BSE-krisen (bovin spongi-&lt;br&gt;form encefalopati) framstår efterlevnaden av lagens bestämmelser som&lt;br&gt;utomordentligt viktig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlåtenhet att göra anmälan när det finns anledning att misstänka&lt;br&gt;epizootisk sjukdom eller att vägra följa föreskrifter eller beslut enligt&lt;br&gt;lagen kan innebära att sjukdomen snabbt far stor spridning i landet med&lt;br&gt;allvarliga konsekvenser för jordbruksnäringen och de människor eller&lt;br&gt;djur som drabbas. För fall där någon genom att bryta mot lagen utsätter&lt;br&gt;människor eller djur för sådana risker eller bryter mot lagen systematiskt&lt;br&gt;eller i stor skala för egen vinning skull framstår den nuvarande straff-&lt;br&gt;skalan som otillräcklig. I sammanhanget kan nämnas att såväl lagen&lt;br&gt;(1985:295) om foder som djurskyddslagen (1988:534) innehåller straff-&lt;br&gt;bestämmelser som innefattar fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att de allvarligaste överträdelserna mot lagen skall kunna föranleda&lt;br&gt;tillräckligt straff och för att nå överensstämmelse med andra lagar vars&lt;br&gt;syfte också är att värna människors och djurs hälsa bör brott mot epizoo-&lt;br&gt;tilagen eller mot föreskrifter eller beslut meddelade med stöd av lagen&lt;br&gt;också kunna medföra ett fängelsestraff. Ett ringa brott skall inte medföra&lt;br&gt;straffansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 En ny zoonoslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 Lagens tillämpningsområde&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den nya zoonoslagen skall omfatta sådana&lt;br&gt;sjukdomar eller smittämnen hos djur som kan spridas naturligt genom&lt;br&gt;smitta från djur till människa och som inte omfattas av den nya epi-&lt;br&gt;zootilagen. De smittämnen som avses behöver inte ge upphov till&lt;br&gt;sjukdom hos djur, men väl hos människa. Sjukdomarna eller smittäm-&lt;br&gt;nena finns i Sverige och det saknas i princip realistiska möjligheter till&lt;br&gt;utrotning. Endast de sjukdomar eller smittämnen om vilka det finns&lt;br&gt;tillräckliga kunskaper för en effektiv kontroll och bekämpning skall&lt;br&gt;omfattas av lagen. Samhällets åtgärder med anledning av sjukdomen&lt;br&gt;eller smittämnet skall syfta till att förebygga och begränsa förekoms-&lt;br&gt;ten av de sjukdomar eller smittämnen som omfattas av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverkets förslag: Förslaget överensstämmer till sitt syfte Prop. 1998/99:88&lt;br&gt;med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna är i huvudsak positiva till för-&lt;br&gt;slaget. Många remissinstanser har efterfrågat en tydlig gränsdragning&lt;br&gt;mellan de lagar som reglerar de zoonotiska sjukdomarna, särskilt har&lt;br&gt;framhållits att livsmedelslagen (1971:511) bör anpassas till en ny zoo-&lt;br&gt;noslag. Naturvårdsverket har ställt sig frågande till vad som gäller beträf-&lt;br&gt;fande vilda djur som hålls i fångenskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skäl för regeringens förslag: Gällande bestämmelser om bekämpning&lt;br&gt;av zoonotiska sjukdomar hos djur finns i epizootilagen (1980:369) och&lt;br&gt;epizootiförordningen (1980:371) samt i lagen (1983:738) om bekämpan-&lt;br&gt;de av salmonella hos djur och förordningen (1984:306) om bekämpande&lt;br&gt;av salmonella hos djur. Lagen (1992:1683) om provtagning på djur, m.m.&lt;br&gt;innehåller bestämmelser om kartläggning och kontroll av smittsamma&lt;br&gt;djursjukdomar samt bestämmelser om åtgärder för att hindra spridning&lt;br&gt;av sådana sjukdomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även smittskyddslagen (1988:1472) ger rätt att vidta åtgärder med av-&lt;br&gt;seende på djur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Epizootilagstiftningen är avsedd för de allmänfarliga djursjukdomar&lt;br&gt;som normalt inte finns i landet och som i allmänhet innebär svår sjukdom&lt;br&gt;för det drabbade djuret. Samhällets åtgärder med anledning av ett utbrott&lt;br&gt;av någon av dessa sjukdomar skall syfta till att utrota sjukdomen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Salmonellalagstiftningen är enbart avsedd för kontroll och bekämpning&lt;br&gt;av salmonella. En salmonellainfektion ger oftast inte någon sjukdom hos&lt;br&gt;djur men innebär nästan alltid sjukdom hos människa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Provtagningslagen omfattar alla smittsamma djursjukdomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med zoonos menas en sjukdom eller ett smittämne som naturligt kan&lt;br&gt;överföras från djur till människa. De smittämnen som avses behöver inte&lt;br&gt;ge upphov till sjukdom hos djur. Zoonotiska sjukdomar eller smittämnen&lt;br&gt;kan även överföras från människa till djur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Zoonoser orsakas av skilda smittämnen, t. ex. virus, bakterier och pa-&lt;br&gt;rasiter. Smittämnena kan överföras från djur till människa på olika sätt,&lt;br&gt;beroende på smittämne. En av de vanligaste smittvägarna är livsmedel&lt;br&gt;som kött, mjölk och ägg som inte är tillräckligt upphettade. Även andra&lt;br&gt;livsmedel, t. ex. grönsaker och kryddor, som kontaminerats av smittäm-&lt;br&gt;nen via orena knivar och skärbrädor m.m. utgör en vanlig smittkälla. Nä-&lt;br&gt;ra kontakt med infekterade djur eller sekret samt gödsel och urin från&lt;br&gt;sådana djur är också en viktig smittkälla. Överföring av smittämnen fö-&lt;br&gt;rekommer även via indirekt kontakt, t. ex. genom angrepp av insekter&lt;br&gt;som primärt smittats av däggdjur. Även förorenat vatten kan utgöra en&lt;br&gt;smittkälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av våra vanliga husdjur kan samtliga djurarter överföra sjukdomar till&lt;br&gt;människa. Zoonoser kan även förekomma i den vilda faunan och hos djur&lt;br&gt;i djurparker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Apor intar en särställning vad gäller zoonoser. På grund av människans&lt;br&gt;släktskap med apor har människor och apor många gemensamma smitt-&lt;br&gt;ämnen. Aporna kan vara infekterade med smittämnen som är relativt&lt;br&gt;harmlösa för apoma, men som kan vara dödliga för människan. Även det&lt;br&gt;omvända förhållandet förekommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett globalt perspektiv utgör zoonosema en viktig orsak till en försäm- Prop. 1998/99:88&lt;br&gt;rad folkhälsa. Världshälsoorganisationen WHO uppskattar att livsme-&lt;br&gt;delsbuma sjukdomar, varav en del är zoonoser, är de mest vitt spridda&lt;br&gt;sjukdomarna i världen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förekomsten av zoonoser är inte något statiskt tillstånd. Nya zoonoser&lt;br&gt;uppstår hela tiden, antingen genom att smittämnen ändrar karaktär eller&lt;br&gt;genom att kända smittämnen sprids till nya områden eller finner nya&lt;br&gt;värddjur. Normalt uppstår mellan två och fem nya zoonoser under en&lt;br&gt;tioårsperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En del zoonotiska sjukdomar är allmänfarliga och bekämpas därför&lt;br&gt;enligt epizootilagen, t. ex. rabies, tuberkulos och mjältbrand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns emellertid också andra allvarliga zoonoser som förekommer i&lt;br&gt;Sverige, t. ex. salmonella, kampylobakter och enterohaerrmorhagisk E.&lt;br&gt;Coli (EHEC). De smittämnen som ger upphov till dessa sjukdomar inne-&lt;br&gt;bär inte någon sjukdom hos djuret, men väl hos människan. Djuret är&lt;br&gt;således enbart bärare av smittan. Dessa zoonoser finns normalt i landet&lt;br&gt;och det saknas realistiska möjligheter att utrota dem. De omfattas därför&lt;br&gt;inte av epizootilagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EU regleras rapportering av och information om zoonoser av rå-&lt;br&gt;dets direktiv 92/117/EEG av den 17 december 1992 om skyddsåtgärder&lt;br&gt;mot specifika zoonoser och zoonotiska agens hos djur och animaliska&lt;br&gt;produkter för att förhindra utbrott av livsmedelsbuma infektioner och&lt;br&gt;förgiftningar. Anmälningspliktiga sjukdomar enligt direktivet är tuber-&lt;br&gt;kulos, brucellos, salmonella och trikinos. Det finns därtill en överens-&lt;br&gt;kommelse inom EU att även anmäla smittämnet EHEC.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1997 rapporterades i Sverige 585 fall av salmonella, 1829 fall av&lt;br&gt;kampylobakter och 116 fall av EHEC serotyp 0157 hos människa.&lt;br&gt;Samtliga fall avser människor som smittats inom landet. Totalt, dvs. in-&lt;br&gt;klusive de svenskar som smittats utomlands, drabbades år 1997 i Sverige&lt;br&gt;drygt 10 000 människor av de zoonoser som är rapporteringspliktiga in-&lt;br&gt;om EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De zoonotiska sjukdomarna innebär kostnader för såväl samhället som&lt;br&gt;för de drabbade. För de drabbade djurägama uppstår kostnader för pro-&lt;br&gt;duktionsförluster, minskad avsättning för produkter på grund av konsu-&lt;br&gt;mentreaktioner eller minskad export, veterinärbesök, avlivning m.m. För&lt;br&gt;de insjuknande människorna uppstår kostnader för sjukhusvård, medicin,&lt;br&gt;inkomstförlust m. m. Djurens och människomas lidande i samband med&lt;br&gt;sjukdom bör också beaktas. Bekämpning och kontroll av zoonotiska&lt;br&gt;sjukdomar minskar dessa kostnader och leder därmed också till en eko-&lt;br&gt;nomisk vinst för samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverket har i sin rapport funnit att de nu redovisade omstän-&lt;br&gt;digheterna visar på ett behov av att de ansvariga myndigheterna ges möj-&lt;br&gt;lighet att förebygga, kontrollera och bekämpa zoonotiska sjukdomar och&lt;br&gt;smittämnen. Regeringen delar i alla delar denna bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gällande lagstiftning om djursjukdomar medger dock inte allmänt fö-&lt;br&gt;rebyggande åtgärder eller kontroll och bekämpning beträffande sådana&lt;br&gt;zoonotiska smittämnen som inte orsakar sjukdom hos djur, men väl hos&lt;br&gt;människa. Jordbruksverket har därför föreslagit en ny lag om zoonoser&lt;br&gt;hos djur som skall omfatta alla djurslag och typer av djurhållning. Lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreslås vara uppdelad i två delar. En allmän del föreslås innehålla all-&lt;br&gt;männa, förebyggande åtgärder som avser att reglera sådana riskbeteen-&lt;br&gt;den i djurhållningen som typiskt sett ökar risken för smitta mellan djur&lt;br&gt;eller från djur till människa. Denna del föreslås inte vara hänförlig till&lt;br&gt;vissa angivna sjukdomar eller smittämnen, utan motiveras av förekoms-&lt;br&gt;ten av zoonoser generellt. En särskild del föreslås uppta de egentliga&lt;br&gt;kontroll- och bekämpningsåtgärdema samt regler om obligatoriska och&lt;br&gt;frivilliga kontrollprogram. För att en sjukdom eller ett smittämne skall&lt;br&gt;omfattas av denna del av lagen bör det enligt Jordbruksverkets mening&lt;br&gt;finnas en mer långsiktig strategi från samhällets sida avseende kontroll&lt;br&gt;och bekämpning. De zoonoser som skall omfattas av denna del av lagen&lt;br&gt;föreslås därför vara särskilt angivna. Enligt Jordbruksverket skall tills&lt;br&gt;vidare enbart salmonella omfattas av lagens särskilda del. Lagen om be-&lt;br&gt;kämpande av salmonella föreslås upphävas i och med tillkomsten av den&lt;br&gt;nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar Jordbruksverkets uppfattning att det finns behov av&lt;br&gt;att mer generellt kunna föreskriva eller besluta om allmänt förebyggande&lt;br&gt;åtgärder eller kontroll och bekämpning beträffande sådana zoonotiska&lt;br&gt;smittämnen som inte orsakar sjukdom hos djur, men väl hos människa.&lt;br&gt;Detta behov har blivit allt tydligare i och med dagens djurintensiva upp-&lt;br&gt;födningsmetoder och de täta kontakter mellan djur och människor som&lt;br&gt;förekommer ute på gårdar och i djurparker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen är dock tveksam till Jordbruksverkets förslag till lösning.&lt;br&gt;Att ha en lag som delvis är tillämplig på vissa angivna zoonoser och del-&lt;br&gt;vis på alla kända zoonoser skapar enligt regeringens mening osäkerhet&lt;br&gt;om lagens tillämpningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår istället att en renodlad lag för zoonotiska sjukdo-&lt;br&gt;mar och smittämnen, som omfattar såväl allmänna förebyggande åtgärder&lt;br&gt;som kontroll- och bekämpningsåtgärder, införs. Lagen skall omfatta de&lt;br&gt;zoonotiska sjukdomar eller smittämnen som regeringen eller Jordbruks-&lt;br&gt;verket bestämmer. För att en sjukdom eller ett smittämne skall omfattas&lt;br&gt;av lagen bör det finnas en mer långsiktig strategi från samhällets sida&lt;br&gt;avseende kontroll och bekämpning. Det innebär att det måste finnas en&lt;br&gt;viss grundläggande kunskap om sjukdomen eller smittämnet. Lagen skall&lt;br&gt;omfatta alla djurslag och alla typer av djurhållning, dvs. även vilda djur,&lt;br&gt;såväl ute i naturen som i fangenskap. Vissa bestämmelser i lagen kan&lt;br&gt;dock av naturliga skäl enbart bli tillämpliga på djur som har en ägare.&lt;br&gt;Frågan om djur i vilt tillstånd diskuteras även i samband med epizootila-&lt;br&gt;gens tillämpningsområde (se avsnitt 4.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att den nu föreslagna zoonoslagen inte behöver inne-&lt;br&gt;bära några gränsdragningsproblem gentemot andra lagar inom samma&lt;br&gt;ämnesområde, t. ex smittskyddslagen. Smittskyddslagen medger visserli-&lt;br&gt;gen åtgärder med avseende på djur generellt sett. Detta innebär emellertid&lt;br&gt;inte att zoonoslagens tillämpningsområde bör begränsas i något avseen-&lt;br&gt;de. Vilket regelverk som blir tillämpligt torde relativt enkelt kunna avgö-&lt;br&gt;ras med hänsyn till forhållandena i det enskilda fallet. Smittskyddslagen&lt;br&gt;är för närvarande föremål för en översyn av 1996 års Smittskyddskom-&lt;br&gt;mitté.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan dock finnas anledning att se över livsmedelslagen i detta hän-&lt;br&gt;seende för att försäkra sig om att problemen med zoonotiska sjukdomar&lt;br&gt;uppmärksammas även inom livsmedelssektorn. Regeringen har för avsikt&lt;br&gt;att återkomma till riksdagen med en proposition om livsmedelstillsynen.&lt;br&gt;I samband därmed avser regeringen att redovisa de överväganden som&lt;br&gt;görs i denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad slutligen angår smittskyddsaspekten i foderlagstiftningen anser&lt;br&gt;regeringen att de nu gällande bestämmelserna om förebyggande åtgärder,&lt;br&gt;egenkontroll och anmälningsplikt är tillräckliga för att garantera frihet&lt;br&gt;från salmonella. Regeringen förutsätter att motsvarande åtgärder kommer&lt;br&gt;att vidtas även beträffande andra zoonoser om behov därav uppkommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagen skall i sin utformning motsvara epizootilagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med den utformning lagen föreslås få kommer många sjukdomar och&lt;br&gt;smittämnen att falla utanför lagens tillämpningsområde. Även om kun-&lt;br&gt;skaperna om smittspridning och bekämpning är ofullständiga är det&lt;br&gt;emellertid angeläget att åtgärder vidtas för att så långt möjligt skydda&lt;br&gt;samhället mot sjukdomsangrepp. Vissa bestämmelser om kartläggning&lt;br&gt;och förebyggande åtgärder bör följaktligen finnas med tillämpning på&lt;br&gt;andra förekommande djursjukdomar och smittämnen hos djur. Sådana&lt;br&gt;bestämmelser bör enligt regeringens mening finnas i lagen om provtag-&lt;br&gt;ning på djur, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Sjukdomarna&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Den nya lagen bör tills vidare gälla enbart&lt;br&gt;salmonella.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverkets förslag: Förslaget överensstämmer med regering-&lt;br&gt;ens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget&lt;br&gt;eller har ingen erinran mot det. Länsstyrelsen i Örebro län föreslår att&lt;br&gt;EHEC tas med från böljan. Lantbrukarnas riksförbund delar Jordbruks-&lt;br&gt;verkets förslag att EHEC och kampylobakterios inte skall omfattas av&lt;br&gt;lagen inledningsvis. Förbundet framhåller samtidigt att det inte får ställas&lt;br&gt;för höga krav på kunskap för att dessa sjukdomar skall kunna omfattas av&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Det finns en mängd sjukdomar&lt;br&gt;som faller under beteckningen zoonos, dvs en sjukdom som smittar från&lt;br&gt;djur till människor och tvärtom. Till dessa sjukdomar hör bl.a. kampylo-&lt;br&gt;bakterios, leptospiros och borrelios samt, den kanske mest kända, sal-&lt;br&gt;monella. Även smittämnet EHEC är en zoonos. Gemensamt för de flesta&lt;br&gt;av zoonosema är att djuren sällan påverkas i någon högre grad, medan&lt;br&gt;konsekvenserna för smittade människor är desto allvarligare. En del zoo-&lt;br&gt;noser kan t.o.m. vara livshotande för människor. Zoonosema är sinse-&lt;br&gt;mellan mycket olika. Vissa av zoonosema överförs enbart från vilda djur&lt;br&gt;t.ex. borrelios via fästingar. Svårigheterna med bekämpning och kontroll&lt;br&gt;är uppenbara beträffande sådana zoonoser. Andra zoonoser som framför&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;allt finns hos lantbrukets djur kan vara enklare att komma till rätta med.&lt;br&gt;Vissa zoonoser anses också vara epizootiska sjukdomar. För närvarande&lt;br&gt;finns en speciell lagstiftning för salmonella, nämligen lagen om bekäm-&lt;br&gt;pande av salmonella hos djur. Som tidigare nämnts anser regeringen&lt;br&gt;emellertid att det finns behov av en allmän zoonoslag som möjliggör in-&lt;br&gt;satser även mot andra zoonoser. Regeringen delar dock Jordbruksverkets&lt;br&gt;uppfattning att till dess mer kunskap har samlats om zoonoser hos djur,&lt;br&gt;endast salmonella skall omfattas av zoonoslagen. Målsättningen är dock&lt;br&gt;att EHEC så snart som möjligt också skall omfattas av den nya lagens&lt;br&gt;tillämpningsområde. EHEC är ett samlingsbegrepp för vissa typer av E.&lt;br&gt;Colibakterier. EHEC kan ge upphov till allvarlig sjukdom hos människa&lt;br&gt;och är ett ökande problem världen över. Det saknas i dag tillräcklig kun-&lt;br&gt;skap om smittans epidemiologi för att effektivt kunna bekämpa den på&lt;br&gt;besättningsnivå. Regeringen anser därför att EHEC inte i nuläget kan bli&lt;br&gt;föremål för specifika kontroll- och bekämpningsåtgärder enligt zoo-&lt;br&gt;noslagen. Det är självfallet angeläget att den nödvändiga kunskapsnivån&lt;br&gt;uppnås så snart som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom vad gäller epizootiska sjukdomar finns beträffande zoonoser&lt;br&gt;behov av att utan onödig tidsutdräkt kunna anpassa den förteckning av&lt;br&gt;sjukdomar som lagen skall omfatta. Framför allt kan behov finnas att&lt;br&gt;utöka listan med kort varsel. För att göra lagen så effektiv som möjligt&lt;br&gt;bör sjukdomarna anges i verkställighetsföreskrifter av Jordbruksverket.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.3 Förebyggande åtgärder och bekämpningsåtgärder&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Med stöd av zoonoslagen skall föreskrifter&lt;br&gt;kunna meddelas om obligatorisk provtagning och om skyldighet för&lt;br&gt;djurägare att föra anteckningar och lämna uppgifter om verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen skall innehålla bestämmelser om skyldighet för veterinärer&lt;br&gt;att anmäla misstänkta sjukdomsfall och i görligaste mån förhindra&lt;br&gt;smittspridning samt om anmälningsskyldighet för den som är ansvarig&lt;br&gt;för ett laboratorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen skall också innehålla bemyndiganden för regeringen eller&lt;br&gt;den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter&lt;br&gt;eller beslut i enskilda fall för att förhindra vissa riskbeteenden och för&lt;br&gt;att förebygga och bekämpa de sjukdomar som omfattas av lagen. Vis-&lt;br&gt;sa beslut skall också kunna fattas av en enskild veterinär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverket skall ha den centrala tillsynen medan länsstyrelsen&lt;br&gt;skall utöva tillsynen inom länet. Möjlighet skall finnas att överlåta&lt;br&gt;viss tillsyn till veterinär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverkets förslag: Förslaget överensstämmer delvis med re-&lt;br&gt;geringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget eller&lt;br&gt;har ingen erinran mot det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Till skillnad mot epizootiska sjuk-&lt;br&gt;domar, där regelverket har till syfte att ge verktyg för att helt befria lan-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det från sjukdomen, kan zoonoser sällan helt utrotas. Det rör sig i de Prop. 1998/99:88&lt;br&gt;flesta fall om sjukdomar och smittämnen som finns i naturen hos levande&lt;br&gt;djur. Exempel på detta är salmonella hos vilda fåglar. Vidare finns zoo-&lt;br&gt;noser hos våra vanligaste husdjur, t.ex. EHEC hos nötkreatur. Inte desto&lt;br&gt;mindre är kontroll och bekämpningsåtgärder av den allra största betydel-&lt;br&gt;se för att begränsa och hindra smittspridning. Zoonosema utgör ofta ett&lt;br&gt;allvarligt hot mot folkhälsan och det är därför viktigt med förebyggande&lt;br&gt;åtgärder för att skydda människor mot sjukdom. Den nya zoonoslagen&lt;br&gt;föreslås innehålla en rad bestämmelser som har till syfte att förebygga&lt;br&gt;eller bekämpa de zoonoser som omfattas av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt nuvarande lag om bekämpande av salmonella hos djur ges rege-&lt;br&gt;ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer rätt att föreskriva&lt;br&gt;att den som yrkesmässigt håller fjäderfä skall låta utföra och bekosta un-&lt;br&gt;dersökning av djuren i fråga om salmonella. Jordbruksverket har med&lt;br&gt;stöd av denna bestämmelse genom föreskrifter infört den s.k. obligatoris-&lt;br&gt;ka salmonellakontrollen. Vidare ges regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer rätt att föreskriva om att den som driver verksam-&lt;br&gt;het för kläckning av ägg eller yrkesmässigt håller fjäderfa för produktion&lt;br&gt;av ägg är skyldig att föra anteckningar och lämna uppgifter om verksam-&lt;br&gt;heten. Bestämmelser med möjlighet till motsvarande åtgärder föreslås i&lt;br&gt;den nya zoonoslagen för att på så sätt på sikt möjliggöra detaljerade före-&lt;br&gt;skrifter på området även för andra zoonoser och djurslag. Föreskrifter om&lt;br&gt;frivilliga kontrollprogram kan meddelas med stöd av lagen (1985:342)&lt;br&gt;om kontroll av husdjur m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälningsskyldighet för veterinärer vid misstanke om sjukdom hos&lt;br&gt;djur återfinns i förordningen (1971:810) med allmän veterinärinstruktion.&lt;br&gt;Beträffande de zoonoser som skall omfattas av zoonoslagen bör anmäl-&lt;br&gt;ningsplikten för veterinärer i stället följa av den lagen. Regeringen anser&lt;br&gt;att en veterinär som har anledning misstänka en zoonos skall anmäla&lt;br&gt;detta till Jordbruksverket och länsstyrelsen. Det bör därefter åligga läns-&lt;br&gt;styrelsen att utan dröjsmål underrätta smittskyddsläkaren. Om en zoonos&lt;br&gt;konstaterats skall länsstyrelsen skyndsamt underrätta Statens veterinär-&lt;br&gt;medicinska anstalt, Statens livsmedelsverk, Smittskyddsinstitutet, smitt-&lt;br&gt;skyddsläkaren, den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter&lt;br&gt;inom miljö- och hälsoskyddsområdet samt distriktsveterinären. Att in-&lt;br&gt;formation förs vidare till en större krets endast i de fall där smitta påvi-&lt;br&gt;sats, har till syfte att undvika att misstankar som visar sig obefogade får&lt;br&gt;stor spridning. Det är viktigt att en kontakt etableras mellan länsveterinä-&lt;br&gt;ren och smittskyddsläkaren på ett tidigt stadium, eftersom dessa tillsam-&lt;br&gt;mans med Jordbruksverket har en central och betydelsefull roll vid be-&lt;br&gt;kämpning av zoonoser. Veterinären skall även göra vad som är nödvän-&lt;br&gt;digt för att hindra att smittan sprids.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälningsplikten bör gälla också andra än veterinärer. Den som är&lt;br&gt;ansvarig för ett laboratorium och som i sin verksamhet där konstaterar att&lt;br&gt;djur smittats av en zoonos bör rimligen åläggas en motsvarande anmäl-&lt;br&gt;ningsplikt som den som skall gälla för en veterinär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att fastställa förekomst av eller frihet från de zoonoser som omfat-&lt;br&gt;tas av lagen är det viktigt att den myndighet som regeringen bestämmer&lt;br&gt;kan besluta om provtagning eller annan undersökning. Detta för att på ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 88&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillförlitligt sätt kunna utföra erforderliga smittutredningar. Smittutred-&lt;br&gt;ningens syfte skall vara att konstatera huruvida ett visst djur eller en viss&lt;br&gt;besättning är bärare av smittan eller inte. För att en sådan smittutredning&lt;br&gt;skall vara effektiv räcker det inte enbart med att djuren kan underkastas&lt;br&gt;provtagning och undersökning. Beslut måste även kunna omfatta djur-&lt;br&gt;produkter och andra föremål som kan bära smitta. En bestämmelse med&lt;br&gt;ett sådant innehåll föreslås därför i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör finnas möjlighet för den myndighet som regeringen bestämmer&lt;br&gt;att överlåta åt en enskild veterinär att i särskilt fall fatta beslut om prov-&lt;br&gt;tagning. Bestämmelsen om provtagning och undersökning föreslås inte&lt;br&gt;vara knuten till någon ersättningsbestämmelse till förmån för den enskil-&lt;br&gt;de djurägaren. Kostnader för provtagning och undersökning bör dock&lt;br&gt;utgå av statsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera av zoonosema utgör, som sagts i det föregående, ett allvarligt hot&lt;br&gt;mot folkhälsan. Det är därför av största vikt att ansvariga myndigheter&lt;br&gt;ges effektiva verktyg i form av bemyndiganden att vidta åtgärder som för&lt;br&gt;enskilda kan vara i hög grad ingripande. Det är nödvändigt att i den nya&lt;br&gt;zoonoslagen införa ett långtgående bemyndigande for regeringen eller&lt;br&gt;den myndighet som regeringen bestämmer motsvarande det i epizootila-&lt;br&gt;gen. Bemyndigandet föreslås omfatta beslut eller föreskrifter om bl.a.&lt;br&gt;slakt eller annan avlivning av djur och isolering av djur eller andra be-&lt;br&gt;gränsningar i djurhanteringen. Det skall vara möjligt att överlåta åt en&lt;br&gt;enskild veterinär att fatta beslut i särskilda fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Spridningen av zoonoser mellan djur och från djur till människa kan&lt;br&gt;inte sällan med tämligen enkla medel förhindras eller begränsas. Genom&lt;br&gt;att den som har djur i sin vård och andra iakttar försiktighet vid hante-&lt;br&gt;ringen av djur, djurprodukter och andra varor samt vid kontakter mellan&lt;br&gt;djur och människor kan risken för smittspridning minskas. Bemyndigan-&lt;br&gt;det bör därför även ge möjlighet att meddela föreskrifter i avsikt att be-&lt;br&gt;gränsa sådana riskbeteenden. Exempel på sådana föreskrifter kan vara&lt;br&gt;villkor för spridning av gödsel på vall och förbud mot att hålla djur i an-&lt;br&gt;slutning till badsjöar och badplatser vid kusten. Föreskrifterna kan vid&lt;br&gt;behov kompletteras med beslut i enskilda fall. Ett sådant beslut skall&lt;br&gt;även kunna fattas av en enskild veterinär. Avsikten är inte att sådana fö-&lt;br&gt;reskrifter eller beslut skall föranleda någon ersättning från samhällets&lt;br&gt;sida till den enskilde djurägaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kunna uppfylla de förpliktelser som framgår av rådets direktiv&lt;br&gt;92/117/EEG av den 17 december 1992 angående insamling av uppgifter&lt;br&gt;om vissa zoonotiska agens behöver Jordbruksverket regelbundet material&lt;br&gt;från laboratorier angående genomförda analyser. En sådan rapportering&lt;br&gt;kommer därtill att underlätta tillsynen av obligatoriska och frivilliga&lt;br&gt;provtagningsprogram. Ett bemyndigande att meddela föreskrifter om&lt;br&gt;sådan rapportering bör därför tas in i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den nuvarande salmonellalagstiftningen har Jordbruksverket en&lt;br&gt;central roll. Jordbruksverket skall därvid genom föreskrifter eller beslut&lt;br&gt;leda bekämpningen av salmonella. Dock finns en möjlighet för Jord-&lt;br&gt;bruksverket att delegera sin befogenhet till länsstyrelsen och i viss ut-&lt;br&gt;sträckning också till veterinär. Denna möjlighet har Jordbruksverket en-&lt;br&gt;dast i begränsad omfattning utnyttjat. Jordbruksverket har i sin rapport&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreslagit att zoonoslagen i allt väsentligt skall administreras av länssty-&lt;br&gt;relserna. Som skäl för detta anger verket att länsstyrelserna, i praktiken&lt;br&gt;länsveterinärerna, har ett väl upparbetat nätverk för informationsutbyte&lt;br&gt;och att smittskyddsläkaren arbetar på motsvarande sätt regionalt. Därtill&lt;br&gt;anges att länsstyrelserna förfogar över kompetens på livsmedelsområdet&lt;br&gt;och att det är en fördel om besluten fattas på en nivå nära djurägama och&lt;br&gt;där beslutsfattaren besitter viss lokalkännedom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening bör dock Jordbruksverket behålla sin cent-&lt;br&gt;rala och ledande roll i arbetet med att förebygga och bekämpa inte bara&lt;br&gt;salmonella utan även andra zoonoser. Regeringen anser att det är av stor&lt;br&gt;vikt att den centrala myndigheten har ett övergripande ansvar i detta ar-&lt;br&gt;bete. Detta inte minst för att uppnå en enhetlig bekämpning över landet.&lt;br&gt;Huvudregeln skall därför vara att Jordbruksverket meddelar nödvändiga&lt;br&gt;föreskrifter och beslut. Någon förändring i förhållande till den nuvarande&lt;br&gt;salmonellalagstiftningen föreslås således inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att beslut och föreskrifter enligt lagen skall fa önskad effekt och&lt;br&gt;utgöra ett gott skydd för folkhälsan är det viktigt med en väl fungerande&lt;br&gt;offentlig tillsyn. Regeringen anser att det är lämpligt att tillsynen över&lt;br&gt;efterlevnaden av zoonoslagen i huvudsak överensstämmer med vad som&lt;br&gt;föreslås gälla enligt epizootilagen. Den centrala tillsynen bör utövas av&lt;br&gt;Jordbruksverket medan länsstyrelsen utövar tillsynen inom länet. Det är&lt;br&gt;här liksom vid bekämpning viktigt att betona betydelsen av ett gott och&lt;br&gt;aktivt samarbete mellan framför allt länsveterinär och smittskyddsläkare.&lt;br&gt;Detta är viktigt för att kunna utarbeta en gemensam strategi när det gäller&lt;br&gt;zoonoser. Vad gäller tillsynen över efterlevnaden av vissa beslut i enskil-&lt;br&gt;da fall bör även enskild veterinär kunna utöva tillsyn på det sätt som i&lt;br&gt;dag gäller enligt lagen om bekämpande av salmonella hos djur. Veterinä-&lt;br&gt;ren bör utses av Jordbruksverket eller av länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att säkerställa efterlevnaden av lagen och de föreskrifter och beslut&lt;br&gt;i enskilda fall som meddelas med stöd av lagen är det enligt regeringens&lt;br&gt;uppfattning nödvändigt att lagen möjliggör att tillämpa tvångsmedel.&lt;br&gt;Därför bör rätten införas att meddela nödvändiga förelägganden och för-&lt;br&gt;bud samt att i samband därmed sätta ut vite. Det bör vidare införas en&lt;br&gt;möjlighet att, för det fall någon underlåter att fullgöra vad som åligger&lt;br&gt;honom, förordna om rättelse på hans bekostnad. Slutligen bör polismyn-&lt;br&gt;dighet åläggas skyldighet att lämna den handräckning som behövs för att&lt;br&gt;lagen skall efterlevas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.4 Ersättningsregler&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Bestämmelser om ersättning till den som&lt;br&gt;drabbats av kostnader eller förluster med anledning av statens åtgärder&lt;br&gt;enligt lagen bör tas in i en förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverkets förslag: Förslaget överensstämmer med regering-&lt;br&gt;ens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser tillstyrker förslaget eller har&lt;br&gt;inte någon erinran emot det. Några remissinstanser, bl. a. Lantbrukarnas&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;riksförbund och Svensk Mjölk anser att staten måste bära det ekonomis-&lt;br&gt;ka huvudansvaret för bekämpning och kontroll och stödjer principen&lt;br&gt;med ett system som stimulerar anslutning till förebyggande djurhälso-&lt;br&gt;vård. Statskontoret anser att bekämpning av djursjukdomar inte skall vara&lt;br&gt;ett offentligt åtagande i första hand, utan anser att kostnader och förluster&lt;br&gt;med anledning av bekämpningen bör täckas genom försäkringar. Flerta-&lt;br&gt;let remissinstanser har synpunkter på ersättningsnivåerna och de olika&lt;br&gt;ersättningskategoriema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Som framgått ovan (avsnitt 5.1)&lt;br&gt;anser regeringen att kontroll och bekämpning av salmonella och andra&lt;br&gt;framtida zoonoser är en statlig angelägenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den nu gällande lagen om bekämpande av salmonella hos djur finns&lt;br&gt;inte några bestämmelser om ersättning till den som drabbats av kostnader&lt;br&gt;eller förluster med anledning av statens åtgärder enligt lagen. Ersätt-&lt;br&gt;ningsbestämmelserna återfinns i förordningen om bekämpande av sal-&lt;br&gt;monella hos djur. Frågan om ersättningsbestämmelsernas placering be-&lt;br&gt;rörs i förarbetena till lagen. Departementschefen uttalade därvid att be-&lt;br&gt;stämmelserna i dåvarande salmonellaförordningen inte kan anses innebä-&lt;br&gt;ra ett fastslående av att staten i princip skulle vara skyldig att på skade-&lt;br&gt;ståndsrättslig eller annan grund svara för kostnader eller förluster som&lt;br&gt;drabbar djurägaren vid myndighetsingripande med stöd av förordningen.&lt;br&gt;Han anförde vidare: Avsikten med dessa regler är endast att i skälig om-&lt;br&gt;fattning mildra de ekonomiska konsekvenser som en salmonellainfektion&lt;br&gt;kan innebära för de enskilda djurägama. Reglerna är alltså att betrakta&lt;br&gt;som offentligrättsliga bestämmelser till förmån för enskilda. Huruvida&lt;br&gt;reglerna om ersättning ges i form av lag eller i annan ordning kan inte&lt;br&gt;anses inverka på deras rättsliga innebörd (Prop. 1982/83:172 s. 8)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ser ingen anledning att i dag göra en annan bedömning än&lt;br&gt;den som gjordes i det tidigare lagstiftningsärendet. Det kan också tilläg-&lt;br&gt;gas att ersättningsreglerna är relativt omfattande och detaljerade. Rege-&lt;br&gt;ringen gör därför den bedömningen att bestämmelser om ersättning med&lt;br&gt;anledning av kontroll och bekämpning enligt zoonoslagen bör tas in i en&lt;br&gt;förordning med angivande av att ersättning far lämnas i vissa angivna&lt;br&gt;fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principen för ersättning enligt zoonoslagen skiljer sig från den princip&lt;br&gt;som valts för den föreslagna epizootilagen, enligt vilken en rätt till er-&lt;br&gt;sättning föreligger. Skillnaden motiveras av att åtgärder enligt epizooti-&lt;br&gt;lagen kan bli mycket omfattande på grund av oväntade och ibland ka-&lt;br&gt;tastrofartade sjukdomsutbrott. Risken för zoonoser som t. ex. salmonella&lt;br&gt;är däremot något som den enskilde djurägaren måste ta hänsyn till som&lt;br&gt;en beaktansvärd risk ingående i företagarrisken, eftersom salmonella-&lt;br&gt;smitta alltid finns i den omgivande miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningen skall även fortsättningsvis vara bunden till de direkta&lt;br&gt;ekonomiska följderna av åtgärder som staten vidtar med anledning av&lt;br&gt;kontroll och bekämpning av zoonoser. Ekonomiska följder av enbart&lt;br&gt;sjukdomen i sig är alltså inte ersättningsgilla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått ovan (avsnitt 5.2) föreslår regeringen att endast salmo-&lt;br&gt;nella skall omfattas av zoonoslagen inledningsvis. Principerna för ersätt-&lt;br&gt;ning som redovisas nedan är därför utformade främst med tanke på sal-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;monella. För det fall att någon annan zoonos i framtiden kommer att om-&lt;br&gt;fattas av zoonoslagen och därmed ersättningsreglerna, bör dessa ses över.&lt;br&gt;Detta beror på att det kan förekomma skillnader i bl.a. riskgrupper och&lt;br&gt;bekämpningsmetoder beroende på sjukdom eller smittämne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt gällande bestämmelser är det Jordbruksverket som beslutar om&lt;br&gt;ersättningen. Regeringen finner inte någon anledning att ändra denna&lt;br&gt;ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser vidare att staten, den enskilde djurägaren och jord-&lt;br&gt;bruksnäringen bör dela på det ekonomiska ansvaret för kontroll och be-&lt;br&gt;kämpning enligt zoonoslagen. Detta på grund av att såväl skattebetalar-&lt;br&gt;kollektivet som den enskilde djurägaren och näringen gynnas av be-&lt;br&gt;kämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Salmonella måste anses utgöra en beaktansvärd risk for varje djurägare&lt;br&gt;och han kan genom olika förebyggande åtgärder påtagligt minska denna&lt;br&gt;risk. Detta skiljer salmonella från de epizootiska sjukdomarna, vilka&lt;br&gt;drabbar överraskande och utan större möjlighet för den enskilde djuräga-&lt;br&gt;ren att förebygga utbrottet. Denna skillnad motiverar enligt regeringens&lt;br&gt;mening att kostnader och förluster med anledning av bekämpning enligt&lt;br&gt;epizootilagen gottgörs med en hög ersättning medan salmonellabekämp-&lt;br&gt;ningen enligt den nya zoonoslagen inte föranleder gottgörelse i samma&lt;br&gt;utsträckning. Eftersom förebyggande åtgärder kan vidtas utgör valet av&lt;br&gt;en lägre ersättning för salmonella dessutom ett ekonomiskt incitament för&lt;br&gt;den enskilde djurägaren att vidta sådana åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningen enligt den nu gällande salmonellaförordningen bygger re-&lt;br&gt;dan på ett system för reducering av ersättningen, ett system med självris-&lt;br&gt;ker. Ersättningsnivåerna varierar från ingen ersättning alls till ersättning&lt;br&gt;motsvarande 70 procent av de ersättningsgilla kostnaderna och förluster-&lt;br&gt;na. Dessa bestämmelser har i stor utsträckning medverkat till att det finns&lt;br&gt;ett väl fungerande försäkringssystem för salmonella.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningsnivåerna skall även fortsättningsvis grundas på djurslag,&lt;br&gt;produktionens omfattning och produktionsformen. Liksom hittills skall&lt;br&gt;vidare ersättningens storlek i vissa fall göras beroende av anslutning till&lt;br&gt;kontrollprogram. Hur stor andel av de ersättningsgilla kostnaderna och&lt;br&gt;förlusterna som skall ersättas bör enligt regeringen vara beroende av den&lt;br&gt;risk för salmonella som djurägaren tar i sin produktion. Om produktionen&lt;br&gt;innebär att risken är stor för att smitta förs in i besättningen eller att in-&lt;br&gt;troducerad smitta sprids till många djurenheter, bör ersättningen vara låg.&lt;br&gt;Även det förhållandet att en produktionsform typiskt sett kan medföra&lt;br&gt;särskilt stora kostnader för staten med anledning av ett salmonellautbrott&lt;br&gt;bör återverka på ersättningsnivån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser vidare att, som för närvarande, vissa produktions-&lt;br&gt;former helt skall undantas från möjlighet till ersättning av statsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar Jordbruksverkets ställningstagande att det inte finns&lt;br&gt;skäl att frångå vad som i dag gäller beträffande vilka kostnader och för-&lt;br&gt;luster som far ersättas. Vissa justeringar i förhållande till den nuvarande&lt;br&gt;lydelsen av förordningstexten bör dock göras i förtydligande syfte. Er-&lt;br&gt;sättning far lämnas för kostnad eller förlust genom att djur avlivas eller&lt;br&gt;djur och djurprodukter samt avfall och annat material oskadliggörs. Vida-&lt;br&gt;re ersätts kostnader för smittrening utöver normal rengöring och kostna-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;der på grund av särskilda åtgärder i samband med slakt. Även produk-&lt;br&gt;tionsbortfall och, om det finns särskilda skäl, andra förluster ersätts. Er-&lt;br&gt;sättning far även fortsättningsvis lämnas för egen arbetsinsats och för&lt;br&gt;anställda. För hundar och katter far ersättning lämnas endast vid yrkes-&lt;br&gt;mässig uppfödning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beräkningsgrunderna för de olika ersättningspostema bör enligt rege-&lt;br&gt;ringen vara desamma som enligt epizootilagen (se avsnitt 4.4). Liksom&lt;br&gt;enligt epizootilagen bör Jordbruksverket bemyndigas att meddela före-&lt;br&gt;skrifter om en maximering av ersättningen för ett avlivat djur. Detsamma&lt;br&gt;bör gälla saneringskostnader när det gäller ersättning för embryon, sper-&lt;br&gt;ma och ägg för reproduktion. På samma sätt som enligt den föreslagna&lt;br&gt;epizootilagen bör viss ersättning kunna beräknas enligt en schablon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjlighet till jämkning bör också finnas i förordningen, liksom be-&lt;br&gt;stämmelser om preskription och överklagande. Bestämmelser om detta&lt;br&gt;återfinns nu i salmonellaförordningen. Jämkningsbestämmelsen bör dock&lt;br&gt;utvidgas till att omfatta en möjlighet till jämkning avseende alla beslut&lt;br&gt;och föreskrifter enligt lagen och till att omfatta också den som uppsåtli-&lt;br&gt;gen eller av oaktsamhet har medverkat till kostnaden eller förlusten. En-&lt;br&gt;ligt gällande förordning kan ersättningen jämkas bara om djurägaren inte&lt;br&gt;följer vissa beslut enligt lagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.5 Straffbestämmelse&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den som bryter mot lagen eller mot föreskrifter&lt;br&gt;eller beslut meddelade med stöd av lagen kan dömas till böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst ett år. I ringa fall skall inte dömas till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I gällande lag om bekämpande av&lt;br&gt;salmonella hos djur finns en straffbestämmelse som innebär att den som&lt;br&gt;med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelser i lagen eller&lt;br&gt;mot föreskrifter eller beslut meddelade med stöd av lagen döms till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom är fallet med brott mot epizootilagstiftningen är i de flesta fall&lt;br&gt;böter den lämpligaste påföljden för överträdelser av den nu aktuella la-&lt;br&gt;gen. Lagen innehåller emellertid en rad bestämmelser som är av stor be-&lt;br&gt;tydelse för människors hälsa och för tillgången på sunda livsmedel. In-&lt;br&gt;ledningsvis kommer lagens bestämmelser att gälla enbart salmonella,&lt;br&gt;men så fort tillräcklig kunskap erhålls om andra sjukdomar eller smitt-&lt;br&gt;ämnen kommer de att omfattas av lagen. Således kan det antas att t.ex.&lt;br&gt;det för människan mycket allvarliga smittämnet EHEC inom en snar&lt;br&gt;framtid kommer att omfattas av lagen. Mot bakgrund härav framstår ef-&lt;br&gt;terlevnaden av lagens bestämmelser som utomordentligt viktig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den angivna bakgrunden bör brott mot zoonoslagen, på samma&lt;br&gt;sätt som föreslås i fråga om epizootilagen, kunna medföra ett fängelse-&lt;br&gt;straff. Ringa brott undantas från straffansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Ändringar i lagen (1992:1683) om provtag- &lt;sup&gt;Pr&lt;/sup&gt;°P-1998/99:88&lt;br&gt;ning på djur, m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Provtagningslagen skall omfatta inte bara djur-&lt;br&gt;sjukdomar utan även sådana smittämnen hos djur som inte ger upphov&lt;br&gt;till sjukdom hos djur, men väl hos människa. Provtagningslagen skall&lt;br&gt;även innehålla bestämmelser som gör det möjligt att meddela före-&lt;br&gt;skrifter om anmälningsskyldighet för veterinärer m.fl. och att före-&lt;br&gt;skriva eller besluta om förebyggande åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Provtagningslagen innehåller i dag&lt;br&gt;bestämmelser om kartläggning och kontroll av smittsamma djursjukdo-&lt;br&gt;mar samt bestämmelser om åtgärder för att hindra spridning av smitt-&lt;br&gt;samma djursjukdomar. Som ett komplement till de nu föreslagna epizoo-&lt;br&gt;ti- och zoonoslagama bör en ändring i provtagningslagen göras. Provtag-&lt;br&gt;ningslagen bör utvidgas till att kunna tillämpas även på de smittämnen&lt;br&gt;hos djur som inte ger upphov till sjukdom hos djur, men väl hos männi-&lt;br&gt;ska. Det främsta syftet med denna ändring är att lagen skall kunna göra&lt;br&gt;det möjligt att kartlägga och erhålla kunskap om dessa smittämnen för att&lt;br&gt;de så småningom eventuellt skall kunna omfattas av zoonoslagens be-&lt;br&gt;stämmelser om kontroll- och bekämpningsåtgärder. Lagen kan med den-&lt;br&gt;na ändring användas för serologiska undersökningar i form av stickprov i&lt;br&gt;hela populationer. Med hjälp av sådana undersökningar erhålls kunskap&lt;br&gt;och information som kan utgöra ett viktigt beslutsunderlag för framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser vidare att det är av yttersta vikt att vissa allmänna fö-&lt;br&gt;rebyggande åtgärder vidtas i fråga om de sjukdomar och smittämnen som&lt;br&gt;kommer att omfattas av provtagningslagen. Det är viktigt att risken för&lt;br&gt;att människor smittas av zoonoser minimeras. Sådana riskbeteenden i&lt;br&gt;djurhållningen som typiskt sett ökar risken för smitta mellan djur eller&lt;br&gt;från djur till människa bör kunna regleras. En sådan reglering motiveras&lt;br&gt;av förekomsten av zoonoser generellt. Det bemyndigande som redan&lt;br&gt;finns i lagen att föreskriva eller besluta om åtgärder för att hindra smitt-&lt;br&gt;spridning bör byggas ut till att gälla åtgärder som särskilt tar sikte på att&lt;br&gt;förebygga smittspridning till människor. Därför föreslås att det i prov-&lt;br&gt;tagningslagen införs en bestämmelse om att regeringen eller den myn-&lt;br&gt;dighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter eller i det en-&lt;br&gt;skilda fallet besluta om förebyggande åtgärder. För att uppnå överens-&lt;br&gt;stämmelse med epizooti- och zoonoslagen bör det också i provtagnings-&lt;br&gt;lagen finnas en bestämmelse om anmälnings- och rapporteringsskyldig-&lt;br&gt;het för en veterinär eller den som är ansvarig for det laboratorium där&lt;br&gt;sjukdom eller smittämne hos djur konstaterats. Eftersom en sådan skyl-&lt;br&gt;dighet inte lämpligen kan åläggas beträffande alla djursjukdomar på vilka&lt;br&gt;lagen tillämpas bör det ankomma på regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om när och hur skyldig-&lt;br&gt;heten skall iakttas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Ekonomiska konsekvenser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna epizootilagen innebär att staten inte längre kommer att&lt;br&gt;lämna full ersättning till den som på grund av myndighets beslut enligt&lt;br&gt;lagen drabbats av produktionsbortfall. Med avseende på flertalet av de&lt;br&gt;sjukdomar som omfattas av lagen kommer hälften av produktionsbort-&lt;br&gt;fallet att ersättas. Ytterligare ett antal regler införs som kan leda till be-&lt;br&gt;gränsningar i statens ersättningsåtagande. Lagen ger även möjlighet att&lt;br&gt;avbryta en påbörjad bekämpning under vissa förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förhållandet att ersättning i vissa fall kommer att lämnas med ett&lt;br&gt;reducerat belopp innebär att djurägama får bära en större del av kost-&lt;br&gt;nadsansvaret för bekämpningen jämfört med vad fallet är i dag. Möjlig-&lt;br&gt;heten att avbryta en bekämpning innebär att myndigheterna efter ett så-&lt;br&gt;dant beslut inte längre kan fatta några ersättningsgrundande beslut enligt&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I zoonoslagen föreslås att vissa nya arbetsuppgifter tillförs främst&lt;br&gt;Jordbruksverket och i viss mindre mån även länsstyrelserna. Det är bl.a.&lt;br&gt;fråga om nya tillsynsuppgifter. Detta kan komma att innebära ett ökat&lt;br&gt;resursbehov för främst Jordbruksverket. Verkets arbetsbörda kan å andra&lt;br&gt;sidan tänkas minska i den mån schabloner kan tillämpas vid bestämman-&lt;br&gt;de av ersättning enligt den föreslagna epizootilagen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Författningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;8.1 Förslag till epizootilag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Inledande bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges lagens tillämpningsområde genom en allmän beskriv-&lt;br&gt;ning av de sjukdomar lagen gäller. Paragrafen motsvarar i huvudsak 1 § i&lt;br&gt;den nuvarande epizootilagen med det undantaget att i den nya lydelsen&lt;br&gt;preciseras när en djursjukdom skall anses vara allmänfarlig. Som framgår&lt;br&gt;av den allmänna motiveringen vidgas tillämpningsområdet något i den&lt;br&gt;nya lagen. De sjukdomar som avses anges i verkställighetsföreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De sjukdomar för vilka EG har en tvingande bekämpningslagstiftning&lt;br&gt;bör omfattas av epizootilagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med undantag för bestämmelser som särskilt tar sikte på husdjur eller&lt;br&gt;djur i fångenskap gäller lagen alla djur, även djur i vilt tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen anger vad den enskilde har att göra om han har anledning&lt;br&gt;misstänka att en epizootisk sjukdom har drabbat djur i hans vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 2 § i den nuvarande lagen vad avser anmälnings- Prop. 1998/99:88&lt;br&gt;skyldigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket har införts en skyldighet för den som har djuren i sin&lt;br&gt;vård att göra vad som rimligen kan begäras för att förhindra eller begrän-&lt;br&gt;sa smittspridning. Denna skyldighet åligger den enskilde endast inled-&lt;br&gt;ningsvis, till dess ett besked av en veterinär föranleder något annat. Ge-&lt;br&gt;nom bestämmelsen genomförs artikel 4.3 i rådets direktiv 92/119/EEG&lt;br&gt;av den 17 december 1992 om införande av allmänna gemenskapsåtgärder&lt;br&gt;för bekämpning av vissa djursjukdomar och särskilda åtgärder mot ve-&lt;br&gt;sikulär svinsjuka. De åtgärder som kan bli aktuella är isolering av djur&lt;br&gt;och liknande åtgärder som inte kan vänta. Föreskrifter får meddelas som&lt;br&gt;preciserar skyldigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen anger vad en veterinär har att göra när han har anledning&lt;br&gt;misstänka att ett fall av epizootisk sjukdom har inträffat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens första stycke motsvarar 3 § i den nuvarande epizootilagen&lt;br&gt;vad gäller veterinärens skyldighet att omedelbart göra en undersökning&lt;br&gt;för att fastställa sjukdomens art. Även bestämmelsen att den som har dju-&lt;br&gt;ren i sin vård är skyldig att tåla det intrång och underkasta sig de åtgärder&lt;br&gt;samt lämna den hjälp som behövs för undersökningen har sin motsvarig-&lt;br&gt;het i nuvarande 3 § första stycket. Bestämmelsen i nuvarande lag om att&lt;br&gt;insjuknat djur får avlivas utan ägarens samtycke har vidgats till att gälla&lt;br&gt;djur som misstänks vara smittat. I första stycket finns också en bestäm-&lt;br&gt;melse om att veterinären utöver att göra en undersökning skall göra vad&lt;br&gt;som är nödvändigt för att förhindra att smitta sprids.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i andra stycket om veterinärens underrättelseskyldig-&lt;br&gt;het ersätter, såvitt avser epizootiska sjukdomar, de bestämmelser som i&lt;br&gt;dag finns i förordningen (1971:810) med allmän veterinärinstruktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket klargörs att även den som är ansvarig för ett laboratori-&lt;br&gt;um, där ett fall av epizootisk sjukdom konstaterats, är skyldig att anmäla&lt;br&gt;detta. Anmälningsplikten omfattar således inte misstänkta fall. Bestäm-&lt;br&gt;melsen är tänkt att täcka de fall där analysarbetet vid ett laboratorium&lt;br&gt;utförs av annan än en veterinär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen regleras vad en veterinär skall göra när han har grundad an-&lt;br&gt;ledning anta att ett fall av epizootisk sjukdom har inträffat. En motsva-&lt;br&gt;rande bestämmelse finns i 4 § i nu gällande epizootilag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av första stycket följer att en veterinär skall besluta om spärrförkla-&lt;br&gt;ring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket anges att ett beslut som fattas av en veterinär snarast&lt;br&gt;skall underställas den myndighet som regeringen bestämmer. Myndig-&lt;br&gt;heten förutsätts vid sin prövning överväga i vad mån motstående intres-&lt;br&gt;sen bör ges företräde framför åtgärder som förhindrar smittspridning.&lt;br&gt;Genom en sådan kontroll av veterinärens beslut kan onödiga kostnader&lt;br&gt;på grund av alltför omfattande spärrbeslut minskas och rättssäkerheten&lt;br&gt;för den enskilde ökar. Med en sådan ordning finns inte behov av att en&lt;br&gt;veterinärs beslut om spärrförklaring skall kunna överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 5 § i gällande lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket reglerar vad myndigheten skall göra när det är klarlagt&lt;br&gt;att ett fall av epizootisk sjukdom har inträffat. De åtgärder som skall&lt;br&gt;vidtas motsvarar de som en veterinär skall vidta enligt 4 §. Myndigheten&lt;br&gt;kan även besluta om andra begränsningar i hanteringen av djur eller va-&lt;br&gt;ror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket 1 skall regeringen eller den myndighet som rege-&lt;br&gt;ringen bestämmer även föreskriva eller besluta om åtgärder inom områ-&lt;br&gt;den som gränsar till områden där smitta förekommer. Genom bestäm-&lt;br&gt;melsen uppnås överensstämmelse med de EG-direktiv på området som&lt;br&gt;innehåller bestämmelser om att s.k. skydds- och övervakningszoner skall&lt;br&gt;inrättas runt en smittad fastighet vid utbrott av epizootisk sjukdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På inrådan av Lagrådet har paragrafens andra stycke utformats så att&lt;br&gt;nödvändiga åtgärder kan genomföras med hjälp av såväl normföreskrifter&lt;br&gt;som förvaltningsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen saknar motsvarighet i nuvarande lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen ger regeringen eller den myndighet som regeringen be-&lt;br&gt;stämmer möjlighet att meddela föreskrifter om undantag från bestämmel-&lt;br&gt;serna i 4 och 5 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bemyndigandet gör det möjligt att i viss utsträckning anpassa de åt-&lt;br&gt;gärder som måste vidtas till den aktuella smittorisken. Det blir också&lt;br&gt;möjligt att undanta en viss grupp av veterinärer från skyldigheten att&lt;br&gt;spärrförklara områden om grundad anledning finns att anta att ett fall av&lt;br&gt;epizootisk sjukdom har inträffat. Det kan t. ex. gälla laboratoriepersonal&lt;br&gt;som vid sitt arbete med analyser gör iakttagelser som tyder på att ett&lt;br&gt;sjukdomsfall har inträffat. Det är inte rimligt att sådana veterinärer skall&lt;br&gt;vara skyldiga att besluta om spärrförklaring. Det bör vara tillräckligt att&lt;br&gt;den ansvarige för laboratoriet är skyldig att underrätta Jordbruksverket&lt;br&gt;och länsstyrelsen enligt 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 6 § i nuvarande lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket skall beslut enligt 4 och 5 §§ upphävas av den&lt;br&gt;myndighet som regeringen bestämmer så snart det blivit klarlagt att det&lt;br&gt;inte längre finns förutsättningar för beslutet. Enligt gällande lag är det&lt;br&gt;distriktsveterinären som skall upphäva beslut enligt 4 § och den myndig-&lt;br&gt;het som regeringen bestämmer som skall upphäva beslut enligt 5 §. Ef-&lt;br&gt;tersom beslut enligt 4 § skall underställas en myndighets prövning blir&lt;br&gt;det möjligt för myndigheten att samtidigt som man beslutar om smittför-&lt;br&gt;klaring upphäva spärrförklaringen. På så sätt undviks att de två besluten&lt;br&gt;gäller samtidigt, vilket kan medföra oklarheter för den enskilde djuräga-&lt;br&gt;ren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar delvis 7 § i gällande lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges vilka åtgärder regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer kan föreskriva eller i det enskilda fallet besluta om&lt;br&gt;för att förebygga eller bekämpa epizootiska sjukdomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreskrifter eller beslut som kan meddelas med stöd av bestämmel-&lt;br&gt;sen gäller inte bara åtgärder när ett fall av epizootisk sjukdom har kon-&lt;br&gt;staterats. Föreskrifterna kan också gälla åtgärder i förebyggande syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkterna 1 och 3 är åtgärder som syftar till att fa bort djur och annat&lt;br&gt;som kan sprida smitta. Det är följaktligen fråga om smittrening i vid me-&lt;br&gt;ning. Punkten 4 tar sikte på vad man vanligen avser med uttrycket smitt-&lt;br&gt;rening. Det är fråga om bl.a. rengöring och desinficering av djurstallar&lt;br&gt;och andra utrymmen som kan utgöra smitthärdar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkten 2 avser friska djur. För att hindra att dessa djur bidrar till att&lt;br&gt;smitta sprids kan slakt eller avlivning ske exempelvis i besättningar runt&lt;br&gt;en smittad gård. Att köttet används för konsumtion är inte någon förut-&lt;br&gt;sättning för att slakt eller annan avlivning skall fa ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt punkten 3 far föreskrifter eller beslut meddelas om oskadliggö-&lt;br&gt;rande av döda djur och produkter av djur samt avfall och annat material&lt;br&gt;som kan sprida smitta. Bestämmelsen innebär en utvidgning av nuvaran-&lt;br&gt;de bemyndigande så till vida att avfall och annat material som kan sprida&lt;br&gt;smitta har tillkommit. Oskadliggörande av produkter av djur avser inte&lt;br&gt;bara destruktion utan även oskadliggörande genom kokning och liknande&lt;br&gt;åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkten 7 omfattar djurhållning. Det kan vara fråga om att hundar&lt;br&gt;skall hållas kopplade eller att djur inte far vistas ute utan tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkten 8 avser begränsningar eller andra villkor vad gäller hantering-&lt;br&gt;en av djur. Möjligheten att i föreskrifter eller i ett enskilt fall besluta om&lt;br&gt;begränsningar i eller villkor för hanteringen av djur är en nyhet i förhål-&lt;br&gt;lande till nuvarande lag. Det kan t.ex. bli fråga om förbud mot eller vill-&lt;br&gt;kor för att delta i utställnings- och tävlingsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkten 11 avser främst oskadliggörande av insekter. Även annan ska-&lt;br&gt;dedjursbekämpning i och kring djurutrymmen kan bli aktuell som en åt-&lt;br&gt;gärd för att hindra smittspridning. Det kan t.ex. gälla bekämpning av&lt;br&gt;råttor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom punkterna 6, 10, 11 och 12 uppnås överensstämmelse med de&lt;br&gt;EG-direktiv som finns på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar i huvudsak 8 § i gällande lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen anger vilka som efter beslut av myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer skall ställa lokal, redskap och annan utrustning samt arbets-&lt;br&gt;kraft till förfogande för att förebygga och bekämpa epizootiska sjukdo-&lt;br&gt;mar. Den materiel som främst kommer att behövas är grävmaskiner och&lt;br&gt;utrustning för smittrening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet epizootislakt används inte längre. Innehavare av slakteriin-&lt;br&gt;rättning är skyldig att utföra slakt eller annan avlivning också av djur&lt;br&gt;som är eller misstänks vara smittade. I dag gäller skyldigheten bara friska&lt;br&gt;djur. Vissa djursjukdomar, t.ex. BSE, innebär att djuren inte kan avlivas&lt;br&gt;vid vanliga slakterier utan måste destrueras vid särskilda anläggningar.&lt;br&gt;Av det skälet har den skyldighet som i dag åvilar innehavare av slakterier&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vidgats till att gälla också innehavare av bearbetningsanläggningar. Para- Prop. 1998/99:88&lt;br&gt;grafen har utformats efter förslag av Lagrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen saknar motsvarighet i nuvarande epizootilag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen ger regeringen eller den myndighet som regeringen be-&lt;br&gt;stämmer en möjlighet att besluta att bekämpningen skall upphöra om det&lt;br&gt;blivit klarlagt att en epizootisk sjukdom inte längre kan bekämpas med&lt;br&gt;rimliga insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bekämpningsreglema i epizootilagen syftar till att utrota sjukdomen i&lt;br&gt;landet. Sålunda skall bekämpningen pågå till dess landet är fritt från&lt;br&gt;sjukdomen. För de fall där det trots stora bekämpningsinsatser står klart&lt;br&gt;att det målet inte kan nås bör en möjlighet finnas att avbryta bekämp-&lt;br&gt;ningen. Omfattas sjukdomen av EG:s bekämpningslagstiftning kan dock&lt;br&gt;inte en svensk myndighet besluta om ett sådant avbrott, om inte ett mot-&lt;br&gt;svarande beslut först fattas inom EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsyn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;br&gt;Paragrafen motsvarar i huvudsak 9 § i gällande lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynsbestämmelsen har utformats med hänsyn till att bemyndigan-&lt;br&gt;dena i 8 § inte bara avser föreskrifter utan också beslut i enskilda fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar delvis 9 § i gällande lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen reglerar tillsynsmyndighetens rättigheter vid tillsynen. De&lt;br&gt;befogenheter som tillkommer tillsynsmyndigheterna tillkommer också&lt;br&gt;EG:s institutioner och av institutionerna utsedda inspektörer och exper-&lt;br&gt;ter. Bestämmelsen behövs för att genomföra de EG-direktiv som finns på&lt;br&gt;området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar delvis 9 § i gällande lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om tillsynsmyndighetens möjlig-&lt;br&gt;heter att meddela förelägganden eller förbud som behövs för att lagen&lt;br&gt;eller föreskrifter eller beslut meddelade med stöd av lagen skall efterle-&lt;br&gt;vas. Tillsynsmyndigheten får dessutom möjlighet att sätta ut vite och&lt;br&gt;besluta om rättelse på bekostnad av den som inte fullgör sina skyldighe-&lt;br&gt;ter. Enligt gällande lag tillkommer dessa befogenheter enbart länsstyrel-&lt;br&gt;sen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 13 § i den nuvarande lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gällande bestämmelser om rätt till ersättning finns i 10 § epizootilagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna paragrafen innehåller bestämmelser om den ersättning&lt;br&gt;som lämnas till den som på grund av föreskrifter eller beslut drabbats av&lt;br&gt;kostnader eller förluster. Efter påpekande av Lagrådet har paragrafen&lt;br&gt;formulerats så att det framgår att grund för ersättning kan vara en före-&lt;br&gt;skrift meddelad med stöd av lagen eller ett beslut enligt en sådan före-&lt;br&gt;skrift eller enligt lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket finns en uppräkning av de kostnader och förluster som&lt;br&gt;staten lämnar ersättning för. Uttrycket kostnad eller förlust genom in-&lt;br&gt;trång i näringsverksamhet i gällande lag har ersatts med begreppen pro-&lt;br&gt;duktionsbortfall och kostnader på grund av saneringsåtgärder. Någon&lt;br&gt;ändring i sak är inte avsedd. I förhållande till nuvarande lag har ett för-&lt;br&gt;tydligande skett i och med att det nu uttryckligen anges att ersättning&lt;br&gt;lämnas för kostnader för saneringsåtgärder. Beträffande principerna för&lt;br&gt;att bestämma vad som skall vara ersättningsgillt hänvisas till den allmän-&lt;br&gt;na motiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket anger ersättningens storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket innehåller en möjlighet för regeringen att föreskriva om&lt;br&gt;full ersättning för produktionsbortfall vid utbrott av särskilt allvarliga&lt;br&gt;epizootiska sjukdomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om jämkning av ersättningen återfinns i 10 § i den nu gäl-&lt;br&gt;lande lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen anger i vilka fall det finns anledning till jämkning. För&lt;br&gt;att markera vikten av att omedelbart anmäla misstanke om en epizootisk&lt;br&gt;sjukdom kan jämkning ske om den ersättningsberättigade avsiktligt eller&lt;br&gt;genom vårdslöshet, som inte behöver vara grov, själv har medverkat till&lt;br&gt;kostnaden eller förlusten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att skapa ett ekonomiskt incitament för den enskilde djurägaren att&lt;br&gt;samarbeta med myndigheterna vid bekämpning av en epizootisk sjukdom&lt;br&gt;har ytterligare en grund för jämkning införts. Ersättningen kan jämkas&lt;br&gt;även för det fall den ersättningsberättigade vägrar att efterkomma ett be-&lt;br&gt;slut enligt lagen eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter. De be-&lt;br&gt;slut som avses är t. ex. beslut om avlivning av djur och beslut om trans-&lt;br&gt;portförbud. Bestämmelsen inverkar inte på den enskildes rätt att överkla-&lt;br&gt;ga beslut och begära inhibition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen saknar motsvarighet i gällande lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndi-&lt;br&gt;gas att meddela ersättningsföreskrifter i tre avseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt punkt 1 far föreskrifter meddelas om att ersättning inte lämnas&lt;br&gt;för kontrollåtgärder eller förebyggande åtgärder som vidtas enligt lagen&lt;br&gt;eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter. De förebyggande åtgär-&lt;br&gt;der som avses kan vara generella åtgärder som syftar till att hindra ett&lt;br&gt;utbrott av epizootiska sjukdomar i landet eller som hindrar spridning av&lt;br&gt;en redan inträffad sjukdom. Det kan avse förbud mot utfodring av djur&lt;br&gt;med matavfall som härrör från internationella transporter eller mot besök&lt;br&gt;i djurbesättningar av personer som kommer direkt från ett område där&lt;br&gt;epizootisk smitta förekommer. För vissa sjukdomar kan åtgärder av mer&lt;br&gt;ingripande natur bli aktuella, såsom regler för livdjurshandeln. Det rör&lt;br&gt;sig om sådana sjukdomar där spridningstakten är något lägre och där ge-&lt;br&gt;nerella åtgärder i form av kontrollprogram är av stort värde för att kunna&lt;br&gt;bekämpa sjukdomen. De sjukdomar som avses saknar därtill normalt&lt;br&gt;internationell reglering och Sveriges möjligheter att skydda sig mot sjuk-&lt;br&gt;domen genom gränsskydd och liknande är mycket begränsade. Det finns&lt;br&gt;därmed en beaktansvärd risk för att sjukdomen förs in i landet genom&lt;br&gt;import av djur eller djurprodukter och att den inhemska handeln bidrar&lt;br&gt;till att smittan sprids.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De kontrollåtgärder som avses är främst sådana som framgår av EG:s&lt;br&gt;regler om regionalisering och zonindelning. Genom sådana åtgärder far&lt;br&gt;medborgarna tåla viss inskränkning i rörelsefriheten. Det kan bl.a. gälla&lt;br&gt;restriktioner för handeln liksom för utställnings- och tävlingsverksamhe-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen ger regeringen eller den myndighet som regeringen be-&lt;br&gt;stämmer möjlighet att för vaije åtgärd bestämma om den eller de som&lt;br&gt;beslutet riktar sig mot skall ges ersättning för sina kostnader eller förlus-&lt;br&gt;ter. Frågan om en förebyggande åtgärd eller kontrollåtgärd skall berättiga&lt;br&gt;till full ersättning, viss ersättning eller ingen ersättning alls får avgöras&lt;br&gt;efter en bedömning av åtgärdens syfte och det intrång i den enskildes&lt;br&gt;verksamhet som blir följden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt punkt 2 får föreskrifter meddelas om visst högsta ersättnings-&lt;br&gt;grundande värde för avlivade husdjur eller för husdjur som dött till följd&lt;br&gt;av skyddsympning eller annan behandling. Vissa djur betingar mycket&lt;br&gt;höga värden, t. ex djur av vissa ovanliga raser. Avlivning av sådana djur&lt;br&gt;medför mycket stora kostnader för staten och det är ofta svårt att på ett&lt;br&gt;rättvist sätt värdera djuret. En föreskrift som meddelas med stöd av be-&lt;br&gt;myndigandet skall således ange det högsta värde som kan läggas till&lt;br&gt;grund for den ersättning som lämnas för nötkreatur, svin o.s.v. Före-&lt;br&gt;skrifter om visst högsta ersättningsgrundande värde får också avse kost-&lt;br&gt;nad med anledning av saneringsåtgärder. Det blir därigenom möjligt att&lt;br&gt;begränsa ersättningen för embryon, sperma och ägg avsedda för repro-&lt;br&gt;duktion som förstörts vid sanering. På samma sätt som djur av vissa raser&lt;br&gt;kan sådana ägg och sperma representera mycket höga värden. Bestäm-&lt;br&gt;melsen har formulerats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt punkt 3 får det föreskrivas att ersättning för kostnad med anled-&lt;br&gt;ning av saneringsåtgärder och för produktionsbortfall får lämnas enligt&lt;br&gt;en viss angiven schablon. Bestämmelsen har tillkommit för att möjliggö-&lt;br&gt;ra en förenkling av den administrativa hanteringen av ersättningsärende-&lt;br&gt;na enligt lagen. En schablonberäkning skall komma i fråga endast när&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det är fråga om hantering av ett stort antal ersättningsanspråk. Effektivi-&lt;br&gt;tet i hanteringen uppnås därmed och snabbare utbetalningar av ersätt-&lt;br&gt;ningsbeloppen kan ske. Schablonens närmare utformning far avgöras&lt;br&gt;med hänsyn till den berörda produktionen och sjukdomens karaktär. Frå-&lt;br&gt;gan om bestämmande av ersättning enligt en schablon har behandlats i&lt;br&gt;den allmänna motiveringen (avsnitt 4.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar tredje och fjärde styckena i 10 § gällande epizooti-&lt;br&gt;lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 11 § gällande lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straff&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om straff finns i 12 § gällande lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har fatt sin slutliga utformning efter påpekanden från Lag-&lt;br&gt;rådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffskalan har vidgats till att förutom böter också omfatta fängelse i&lt;br&gt;högst ett år. En skärpning är motiverad av att det är av synnerlig vikt att&lt;br&gt;lagstiftningens bestämmelser till fullo följs. Konsekvenserna vid utbrott&lt;br&gt;av en epizootisk sjukdom är mycket allvarliga och kostsamma. Avsikten&lt;br&gt;med straffskärpningen är inte att åstadkomma en allmänt strängare be-&lt;br&gt;dömning av brott mot bestämmelserna, utan att skapa utrymme för att vid&lt;br&gt;straffmätning och påfölj dsbestämning fullt ut kunna beakta försvårande&lt;br&gt;omständigheter. Ringa fall skall inte längre leda till straffansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om överklagande finns i 14 § gällande lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De åtgärder som en veterinär vidtar med stöd av 3 § utgör s.k. faktiska&lt;br&gt;handlingar. Några förvaltningsbeslut fattas inte med stöd av paragrafen.&lt;br&gt;Följaktligen omfattas bestämmelserna i 3 § inte av överklaganderegeln i&lt;br&gt;förevarande paragraf. Veterinärens beslut enligt 4 § blir utan något över-&lt;br&gt;klagande föremål för överprövning. På inrådan av Lagrådet har för tyd-&lt;br&gt;lighets skull i paragrafen införts en regel om att en veterinärs beslut en-&lt;br&gt;ligt 4 § inte kan överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt punkt 2 skall den äldre lagen tillämpas om en bekämpning har&lt;br&gt;inletts med stöd av den lagen innan den nya lagen har trätt i kraft. Om&lt;br&gt;man före den 1 oktober 1999 har beslutat att spärrförklara en gård med&lt;br&gt;stöd av 4 § i den nuvarande epizootilagen skall den lagens bekämpnings-&lt;br&gt;och ersättningsregler tillämpas såvitt gäller den ifrågavarande gården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.2&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till zoonoslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inledande bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen anger lagens tillämpningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen föreslås omfatta sjukdomar och smittämnen hos djur. Gemen-&lt;br&gt;samt för sjukdomarna och smittämnena är att de är zoonoser, dvs. de&lt;br&gt;skall på ett naturligt sätt kunna överföras från djur till människa eller&lt;br&gt;tvärtom. Sjukdomar eller smittämnen som kan överföras till människa&lt;br&gt;enbart på experimentell väg omfattas således inte. De sjukdomar och&lt;br&gt;smittämnen som avses orsakar i allmänhet sjukdom hos människa. Lagen&lt;br&gt;omfattar inte sådana zoonoser som hör till de epizootiska sjukdomarna.&lt;br&gt;En zoonos är en sjukdom eller ett smittämne som normalt finns i landet&lt;br&gt;och det saknas i princip realistiska möjligheter till utrotning. Samhällets&lt;br&gt;åtgärder skall syfta till att förebygga och begränsa förekomsten av de&lt;br&gt;zoonoser som omfattas av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast de sjukdomar eller smittämnen om vilka det finns tillräckliga&lt;br&gt;kunskaper för en effektiv kontroll och bekämpning skall omfattas av la-&lt;br&gt;gen. Zoonosema skall anges i verkställighetsföreskrifter av regeringen&lt;br&gt;eller den myndighet som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om zoonoser för vilka det ännu inte finns tillräckliga kunskaper&lt;br&gt;för effektiva kontroll- och bekämpningsåtgärder finns bestämmelser om&lt;br&gt;kontroll och förebyggande åtgärder i lagen (1992:1683) om provtagning&lt;br&gt;på djur m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har efter förslag av Lagrådet införts en erinran om att det&lt;br&gt;finns särskilda föreskrifter om ersättning. Avsikten är att sådana före-&lt;br&gt;skrifter skall meddelas i form av en regeringsförordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förebyggande åtgärder och bekämpning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som fatt sin slutliga utformning efter förslag av Lagrådet,&lt;br&gt;motsvarar 2 § lagen (1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med bestämmelsen om obligatorisk provtagning är att förhindra&lt;br&gt;att sjukdomar eller smittämnen får fäste i djurbesättningar. Genom kon-&lt;br&gt;troller i olika led blir det möjligt att följa utvecklingen och vidta de be-&lt;br&gt;kämpningsåtgärder som behövs för att hindra att smitta överförs till&lt;br&gt;människa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förhållande till lagen om bekämpande av salmonella hos djur har be-&lt;br&gt;stämmelsen utökats till att kunna omfatta också annan sjukdom eller an-&lt;br&gt;nat smittämne än salmonella. Bestämmelsen omfattar dessutom alla&lt;br&gt;djurslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen anger vad en veterinär har att göra när han har anledning&lt;br&gt;misstänka att ett fall av zoonos har inträffat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om veterinärs anmälningsplikt finns i dag i förordning-&lt;br&gt;en(l971:810) med allmän veterinärinstruktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens första stycke överensstämmer i huvudsak med 3 § första&lt;br&gt;stycket i förslaget till ny epizootilag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra och tredje styckena anges vilka myndigheter och andra som en&lt;br&gt;veterinär skyndsamt skall underrätta. Först om ett fall av zoonos konsta-&lt;br&gt;terats skall en större krets underrättas. Detta i syfte att undvika att ännu&lt;br&gt;inte bekräftade misstankar får stor spridning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fjärde stycket klargörs att även den som är ansvarig för ett laboratori-&lt;br&gt;um, där ett fall av zoonos konstaterats, är skyldig att anmäla sjukdoms-&lt;br&gt;fallet. Anmälningsplikten omfattar således inte misstänkta fall. Bestäm-&lt;br&gt;melsen är tänkt att täcka de fall där analysarbetet vid ett laboratorium&lt;br&gt;utförs av annan än en veterinär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen saknar motsvarighet i lagen om bekämpande av salmonella&lt;br&gt;hos djur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bemyndigande för den myndighet som regering-&lt;br&gt;en bestämmer att genomföra smittutredningar för att klarlägga huruvida&lt;br&gt;djur är bärare av smitta eller inte. Smittutredningens syfte är att på gårds-&lt;br&gt;nivå fastställa smitta eller smittfrihet hos djur för att därigenom fastställa&lt;br&gt;på vilka vägar som en smitta har spridits. Bestämmelsen saknar koppling&lt;br&gt;till de egentliga kontroll- och bekämpningsåtgärdema. Paragrafen gör det&lt;br&gt;möjligt att även undersöka gödsel, ägg, mjölk, eller andra djurprodukter&lt;br&gt;samt andra föremål som kan bära på smitta. Som exempel på sådana and-&lt;br&gt;ra föremål kan nämnas inventarier i och omkring djurutrymmena samt&lt;br&gt;fasta installationer som t. ex. vattenbrunnar och fodersilor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar delvis 1 § lagen om bekämpande av salmonella hos&lt;br&gt;djur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges vilka åtgärder regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer kan föreskriva eller i det enskilda fallet besluta om&lt;br&gt;för att förebygga eller bekämpa zoonoser. De åtgärder som kan vidtas&lt;br&gt;överensstämmer i huvudsak med bestämmelserna i förslaget till ny epi-&lt;br&gt;zootilag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkterna 1-2 anger de åtgärder som får vidtas med avseende på djur&lt;br&gt;samt på djurprodukter, avfall och annat material som kan sprida smitta.&lt;br&gt;Som en följd av Lagrådets synpunkter på bestämmelsen i punkt 1 har&lt;br&gt;denna utformats så att någon annan begränsning inte skall gälla än att&lt;br&gt;djur får slaktas eller på annat sätt avlivas i de fall det behövs för att före-&lt;br&gt;bygga eller bekämpa zoonoser. Därmed kommer bestämmelsen att över-&lt;br&gt;ensstämma med formuleringen i lagen om bekämpande av salmonella.&lt;br&gt;Oskadliggörande av produkter av djur avser inte bara destruktion utan&lt;br&gt;även oskadliggörande i form av kokning och liknande åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt punkt 6 kan föreskrifter eller beslut i det enskilda fallet gälla&lt;br&gt;djurhållningen. Ett exempel kan vara att reglera djurhållningen genom att&lt;br&gt;förbjuda att djur hålls i anslutning till badsjöar eller badplatser vid kusten&lt;br&gt;för att förhindra att människor smittas av förorenat vatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 7 avser föreskrifter eller beslut om begränsningar i eller villkor&lt;br&gt;för hanteringen av djur eller produkter av djur och andra varor.&lt;br&gt;”Produkter av djur” har lagts till i förtydligande syfte efter påpekande av&lt;br&gt;Lagrådet. Som exempel på sådana föreskrifter kan nämnas bestämmelser&lt;br&gt;som reglerar eller uppställer villkor för spridning av gödsel på vall i syfte&lt;br&gt;att förhindra att djur smittas av kontaminerad gödsel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 7 omfattar också åtgärder om begränsningar i eller villkor för&lt;br&gt;kontakter mellan djur och människor. Som exempel kan nämnas be-&lt;br&gt;stämmelser som förbjuder eller ställer upp villkor för djurparker eller&lt;br&gt;liknande anläggningar att låta människor ha direkt kontakt med apor eller&lt;br&gt;andra djur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 10 avser oskadliggörande av skadedjur, varvid främst avses åt-&lt;br&gt;gärder med avseende på insekter. Även annan skadedj ursbekämpning i&lt;br&gt;och kring djurutrymmen kan bli aktuell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt punkt 11 far föreskrifter eller beslut meddelas om vad den som&lt;br&gt;är ansvarig för ett laboratorium skall iaktta i fråga om rapportering med&lt;br&gt;anledning av genomförda analyser. Det som avses är regelbundna sam-&lt;br&gt;manställningar av analyser avseende vissa zoonotiska agenser. Bestäm-&lt;br&gt;melsen genomför artikel 4 d i rådets direktiv 92/117/EEG av den 17 de-&lt;br&gt;cember 1992 om skyddsåtgärder mot specifika zoonoser och zoonotiska&lt;br&gt;agenser hos djur och animaliska produkter för att förhindra utbrott av&lt;br&gt;livsmedelsbuma infektioner och förgiftningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 12 ger möjlighet att föreskriva eller meddela beslut om andra åt-&lt;br&gt;gärder som är nödvändiga för att effektivt kunna förebygga och bekämpa&lt;br&gt;zoonoser. Denna bestämmelse motiveras av svårigheterna att beträffande&lt;br&gt;olika sjukdomar eller smittämnen veta vilka åtgärder som kan bli nöd-&lt;br&gt;vändiga att vidta. En möjlighet till viss nödvändig flexibilitet måste där-&lt;br&gt;för finnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6-7 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna motsvarar i huvudsak bestämmelserna i 5 § lagen om be-&lt;br&gt;kämpande av salmonella hos djur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med stöd av bemyndigandena kan Jordbruksverket föreskriva eller be-&lt;br&gt;sluta om att det skall ankomma på främst länsstyrelsen och, i viss be-&lt;br&gt;gränsad utsträckning, enskilda veterinärer att besluta om åtgärder för att&lt;br&gt;förebygga, kontrollera eller bekämpa en zoonos.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsyn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om tillsyn finns i 3-5 §§ lagen om bekämpande av salmo-&lt;br&gt;nella hos djur. Enligt den lagen utövas tillsynen över efterlevnaden av&lt;br&gt;beslut av en veterinär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt zoonoslagen är huvudregeln att tillsynen skall utövas av Jord-&lt;br&gt;bruksverket och länsstyrelserna. Enligt förevarande paragraf blir det&lt;br&gt;möjligt för Jordbruksverket att överlåta viss tillsyn till en veterinär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen reglerar tillsynsmyndighetens rättigheter vid tillsynen. För att&lt;br&gt;genomföra EG:s zoonosdirektiv ges EG:s institutioner och av institutio-&lt;br&gt;nerna utsedda inspektörer och experter samma befogenheter som till-&lt;br&gt;synsmyndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar i huvudsak 4 § lagen om bekämpande av salmo-&lt;br&gt;nella hos djur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 4 § tredje stycket lagen om bekämpande av salmo-&lt;br&gt;nella hos djur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ära#&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om straff finns i 6 § lagen om bekämpande av salmonella&lt;br&gt;hos djur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffskalan har vidgats till att förutom böter också omfatta fängelse i&lt;br&gt;högst ett år. Skärpningen är motiverad av att det är av synnerlig vikt att&lt;br&gt;lagstiftningens bestämmelser till fullo följs. Konsekvenserna vid en zoo-&lt;br&gt;nos kan vara mycket allvarliga och kostsamma samt innebära ett stort&lt;br&gt;lidande för de människor som drabbas av sjukdom. Ringa fall skall inte&lt;br&gt;leda till straffansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om överklagande finns i 7 § lagen om bekämpande av&lt;br&gt;salmonella hos djur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket har införts efter påpekande från Lagrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i punkten 2 innebär att lagen om bekämpande av salmo-&lt;br&gt;nella hos djur skall tillämpas också efter ikraftträdandet av zoonoslagen&lt;br&gt;om bekämpningen har inletts med stöd av den äldre lagen (se författ-&lt;br&gt;ningskommentaren till övergångsbestämmelserna till epizootilagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1683) om&lt;br&gt;provtagning på djur m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom ändringen i paragrafens första stycke har lagens tillämpningsom-&lt;br&gt;råde utvidgats till att omfatta även åtgärder för att förebygga spridning av&lt;br&gt;smittsamma djursjukdomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i paragrafens andra stycke är ny och har tillkommit för&lt;br&gt;att i lagen inledningsvis förklara att vad som sägs i lagen om djursjuk-&lt;br&gt;domar gäller även förekomsten av smittämnen hos djur. Bestämmelsen&lt;br&gt;har utformats efter förslag av Lagrådet. De smittämnen som avses är de&lt;br&gt;som inte ger upphov till sjukdom hos djur, men väl hos människa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler om anmälningsskyldighet för veterinärer finns i dag i förordning-&lt;br&gt;en (1971:810) med allmän veterinärinstruktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny och innehåller ett bemyndigande att meddela före-&lt;br&gt;skrifter om anmälnings- och rapporteringsskyldighet för veterinärer och&lt;br&gt;ansvariga för laboratorier. Rapporteringsskyldigheten, som införts efter&lt;br&gt;påpekande från Lagrådet, avser regelbundna sammanställningar av ana-&lt;br&gt;lyser av zoonotiska agenser. Bestämmelsen gör det möjligt att genomföra&lt;br&gt;artikel 4 d i rådets direktiv 92/117/EEG såvitt avser zoonoser som inte&lt;br&gt;omfattas av den föreslagna zoonoslagen. Bestämmelser om anmälnings-&lt;br&gt;skyldighet för den som håller djur finns i 4 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bemyndigandet i paragrafen har vidgats till att omfatta föreskrifter och&lt;br&gt;beslut som syftar till att förebygga spridning av smittsamma djursjukdo-&lt;br&gt;mar. Bemyndigandet skall också kunna avse föreskrifter eller beslut om&lt;br&gt;villkor för hantering av djur eller djurprodukter och kontakter mellan djur&lt;br&gt;och människor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som exempel på föreskrifter med avseende på begränsningar i eller&lt;br&gt;villkor för hanteringen av djur eller produkter av djur och andra varor&lt;br&gt;kan nämnas bestämmelser som reglerar hanteringen av gödsel i syfte att&lt;br&gt;förhindra att djur smittas av kontaminerad gödsel. Ett annat exempel kan&lt;br&gt;vara att förbjuda att djur hålls i anslutning till badsjöar eller badplatser&lt;br&gt;vid kusten i syfte att förhindra att människor smittas genom att stränder&lt;br&gt;eller vattnet blir förorenat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som exempel på begränsningar i eller villkor för kontakter mellan djur&lt;br&gt;och människor kan nämnas bestämmelser som förbjuder eller uppställer&lt;br&gt;villkor för djurparker eller liknande anläggningar att låta människor ha&lt;br&gt;direkt kontakt med apor eller andra djur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En upplysning om ett besluts omedelbara verkan har tagits in i paragra-&lt;br&gt;fen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanserna&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över Statens jordbruksverks rapport 1997:11&lt;br&gt;om översyn av epizootilagstiftningen avgetts av Hovrätten för västra&lt;br&gt;Sverige, Kammarrätten i Jönköping, Smittskyddsinstitutet, Socialstyrel-&lt;br&gt;sen, Folkhälsoinstitutet, Statskontoret, Riksrevisionsverket, Statens vete-&lt;br&gt;rinärmedicinska anstalt, Statens livsmedelsverk, Fiskeriverket, Sveriges&lt;br&gt;lantbruksuniversitet, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Kalmar län, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Dalamas län, Na-&lt;br&gt;turvårdsverket, Svenska kommunförbundet, Svenska jägareförbundet,&lt;br&gt;Lantbrukarnas riksförbund, Fiskhälsan AB, Fåravelsförbundet, smitt-&lt;br&gt;skyddskommittén (S 1996:07), Svensk Fågel, Svenska Djurhälsovården,&lt;br&gt;Svenska Kennelklubben, Svenska lantarbetarförbundet, Sveriges veteri-&lt;br&gt;närförbund, Slakteriförbundet, Mejerierna (numera Svensk Mjölk), Vat-&lt;br&gt;tenbrukamas riksförbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Familj ej ordbrukamas riksförbund, Föreningen Gutefåret, Jägarnas&lt;br&gt;riksförbund, Svensk fjäderfäskötsel, Svensk husdjursskötsel, Svenska&lt;br&gt;djurparksföreningen och Svenska livsmedelsarbetareförbundet har avstått&lt;br&gt;från att avge yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanserna&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över Statens jordbruksverks rapport 1998:10&lt;br&gt;om salmonella och andra zoonoser hos djur avgetts av Hovrätten för&lt;br&gt;Västra Sverige, Kammarrätten i Jönköping, Smittskyddsinstitutet, Folk-&lt;br&gt;hälsoinstitutet, Statskontoret, Riksrevisionsverket, Statens veterinärmedi-&lt;br&gt;cinska anstalt, Sveriges lantbruksuniversitet, Länsstyrelsen i Stockholms&lt;br&gt;län, Länsstyrelsen i Jönköpings län, Länsstyrelsen i Hallands län, Läns-&lt;br&gt;styrelsen i Örebro län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Naturvårdsverket,&lt;br&gt;Göteborgs kommun, Skövde kommun, Falu kommun, Svenska kommun-&lt;br&gt;förbundet, Landstingsförbundet, Lantbrukarnas riksförbund, Fåravelsför-&lt;br&gt;bundet, Smittskyddskommittén (S 1996:07), Svensk Fågel, Svenska&lt;br&gt;Djurhälsovården, Svenska Kennelklubben, Sveriges veterinärförbund,&lt;br&gt;Slakteriförbundet, Mejerierna (numera Svensk Mjölk).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom har yttrande inkommit från försäkringsbolaget AGRIA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen, Statens livsmedelsverk, Helsingborgs kommun, Sö-&lt;br&gt;derhamns kommun, Svenska jägareförbundet, Fiskhälsan AB, Blandras-&lt;br&gt;föreningen BLANDIS riksförbund och Vattenbrukamas riksförbund har&lt;br&gt;avstått från att avge yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till epizootilag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Allmänna bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag gäller sådana allmänfarliga djursjukdomar som kan spri-&lt;br&gt;das genom smitta bland djur eller från djur till människa (epizootiska&lt;br&gt;sjukdomar).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med allmänfarliga sjukdomar avses i denna lag sådana sjukdomar som&lt;br&gt;kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medfö-&lt;br&gt;ra stora ekonomiska förluster för samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De epizootiska sjukdomarna anges i verkställighetsföreskrifter som&lt;br&gt;meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om bekämpning av salmonella och vissa andra zoonoser hos djur finns&lt;br&gt;bestämmelser i zoonoslagen (0000:000).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förebyggande åtgärder och bekämpning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;2 § Den som har anledning misstänka att en epizootisk sjukdom har&lt;br&gt;drabbat djur i hans vård skall omedelbart anmäla detta till distriktsveteri-&lt;br&gt;nären eller annan veterinär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till dess ett besked av en veterinär föranleder något annat, skall den&lt;br&gt;som har djuren i sin vård göra vad som rimligen kan begäras för att för-&lt;br&gt;hindra eller begränsa smittspridning. Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer far meddela föreskrifter om vad den enskilde&lt;br&gt;skall göra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Om en veterinär har anledning misstänka att ett fall av epizootisk&lt;br&gt;sjukdom har inträffat, skall han omedelbart göra en undersökning för att&lt;br&gt;fastställa sjukdomens art och i övrigt göra vad som är nödvändigt för att&lt;br&gt;förhindra att smitta sprids. Den som har djuren i sin vård är skyldig att&lt;br&gt;tåla det intrång och underkasta sig de åtgärder samt lämna den hjälp som&lt;br&gt;behövs för undersökningen. Om det är nödvändigt för undersökningen,&lt;br&gt;får ett djur som misstänks vara smittat avlivas utan ägarens samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Veterinären skall skyndsamt underrätta Statens jordbruksverk och&lt;br&gt;länsstyrelsen. Länsstyrelsen skall utan dröjsmål underrätta Statens vete-&lt;br&gt;rinärmedicinska anstalt, distriktsveterinären och den eller de kommunala&lt;br&gt;nämnder som utför uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet. Om&lt;br&gt;det är fråga om en epizootisk sjukdom hos fisk, skall också Fiskeriverket&lt;br&gt;underrättas och om misstanken gäller sådan epizootisk sjukdom som kan&lt;br&gt;överföras till människor även Statens livsmedelsverk, Smittskyddsinsti-&lt;br&gt;tutet och smittskyddsläkaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som sägs om veterinär i andra stycket gäller också den som är an-&lt;br&gt;svarig för det laboratorium där ett fall av epizootisk sjukdom konstate-&lt;br&gt;rats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Om en veterinär har grundad anledning att anta att ett fall av epizoo-&lt;br&gt;tisk sjukdom har inträffat, skall veterinären, i den utsträckning som be-&lt;br&gt;hövs för att motverka smittspridning, besluta om förbud mot att besöka&lt;br&gt;eller lämna eller utföra transporter till eller från det område där sjuk-&lt;br&gt;domsfallet inträffat eller där smitta annars kan antas förekomma&lt;br&gt;(spärrförklaring).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sådant beslut skall snarast underställas den myndighet som rege-&lt;br&gt;ringen bestämmer. Myndigheten skall snarast pröva om beslutet skall&lt;br&gt;fortsätta att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Om det är klarlagt att ett fall av epizootisk sjukdom har inträffat,&lt;br&gt;skall den myndighet som regeringen bestämmer besluta om förbud enligt&lt;br&gt;4 § för de områden där smitta förekommer, eller om andra begränsningar&lt;br&gt;i hanteringen av djur eller varor, allt i den utsträckning som behövs för&lt;br&gt;att motverka smittspridning (smittförklaring).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under samma förutsättningar skall regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer besluta om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. förbud mot transporter av djur eller varor till, från eller inom områ-&lt;br&gt;den som gränsar till områden där smitta förekommer eller om andra be-&lt;br&gt;gränsningar i hanteringen av djur eller varor inom sådana angränsande&lt;br&gt;områden, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förbud mot tillträde till vissa djurstallar eller andra anläggningar där&lt;br&gt;djur hålls (tillträdesförbud).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far&lt;br&gt;meddela föreskrifter om undantag från bestämmelserna i 4 och 5 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Beslut enligt 4 eller 5 § § skall upphävas av den myndighet som rege-&lt;br&gt;ringen bestämmer så snart det blivit klarlagt att det inte längre finns för-&lt;br&gt;utsättningar för beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § För att förebygga eller bekämpa epizootiska sjukdomar far regering-&lt;br&gt;en eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter&lt;br&gt;eller i det enskilda fallet besluta om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. slakt eller annan avlivning av djur som är eller misstänks vara smit-&lt;br&gt;tade eller kan sprida smitta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. slakt eller annan avlivning av andra djur,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. oskadliggörande av döda djur och produkter av djur samt av avfall&lt;br&gt;och annat material som kan sprida smitta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. smittrening,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. skyddsympning eller annan förebyggande behandling av djur,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. undersökning av djur och produkter av djur i kontrollsyfte,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. djurhållning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. begränsningar eller andra villkor vad gäller hanteringen av djur,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. transporter av djur och varor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. joumalföring i fråga om djur, produkter av djur och djurtranspor-&lt;br&gt;ter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. oskadliggörande av skadedjur som sprider smitta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. metoder för provtagning och analys.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Efter beslut av den myndighet som regeringen bestämmer skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. innehavare av sådana slakteriinrättningar eller bearbetningsanlägg-&lt;br&gt;ningar som är ställda under offentlig kontroll ställa lokaler och utrustning&lt;br&gt;till förfogande för sådan slakt eller avlivning som avses i 8 § 1 och 2,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. innehavare av redskap eller annan utrustning som oundgängligen&lt;br&gt;behövs för att förebygga eller bekämpa en epizootisk sjukdom tillhanda-&lt;br&gt;hålla utrustningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. personal vid slakteriinrättningar eller bearbetningsanläggningar som&lt;br&gt;avses i 1 och de personer som handhar utrustning som avses i 2 delta i&lt;br&gt;förebyggande åtgärder eller bekämpning enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Om det blivit klarlagt att en epizootisk sjukdom inte längre kan&lt;br&gt;bekämpas med rimliga insatser, far regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer besluta att bekämpningen skall upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Regeringen får bemyndiga Jordbruksverket att i föreskrifter be-&lt;br&gt;stämma vilken myndighet som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. beslut enligt 4 § skall underställas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. skall fatta beslut enligt 5 och 7-9 §§.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tillsyn&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;12 § Den centrala tillsynen över efterlevnaden av denna lag och med&lt;br&gt;stöd av lagen meddelade föreskrifter eller beslut utövas av Jordbruksver-&lt;br&gt;ket. Länsstyrelsen utövar tillsynen inom länet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § För tillsynen har tillsynsmyndigheten rätt att fa tillträde till områ-&lt;br&gt;den, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen för att där&lt;br&gt;besiktiga djuren, göra undersökningar och ta prover.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och&lt;br&gt;handlingar som behövs för tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första och andra styckena gäller också för EG:s in-&lt;br&gt;stitutioner och av institutionerna utsedda inspektörer och experter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden eller förbud&lt;br&gt;som behövs för att denna lag eller föreskrifter eller beslut meddelade&lt;br&gt;med stöd av lagen skall efterlevas. I beslut om föreläggande eller förbud&lt;br&gt;får tillsynsmyndigheten sätta ut vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag, enligt före-&lt;br&gt;skrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt ett föreläggan-&lt;br&gt;de, kan tillsynsmyndigheten besluta om rättelse på hans bekostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Polismyndigheten skall lämna den hjälp som behövs för att denna&lt;br&gt;lag eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter och beslut skall efter-&lt;br&gt;levas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ersättning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;16 § Staten skall ersätta den som på grund av beslut enligt denna lag eller&lt;br&gt;med stöd av lagen meddelade föreskrifter drabbas av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. förlust på grund av att husdjur avlivas eller dör till följd av skydd-&lt;br&gt;sympning eller annan behandling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. kostnader på grund av saneringsåtgärder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. produktionsbortfall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. annan inkomstförlust än som avses i 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning för produktionsbortfall lämnas med femtio procent av den&lt;br&gt;kostnad eller förlust som bortfallet medför. I övrigt lämnas full ersätt-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Full ersättning för produktionsbortfall lämnas vid utbrott av sådana&lt;br&gt;särskilt allvarliga epizootiska sjukdomar som anges i föreskrifter med-&lt;br&gt;delade av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Ersättning enligt denna lag kan jämkas om den ersättningsberätti-&lt;br&gt;gade uppsåtligen eller genom vårdslöshet själv har medverkat till kostna-&lt;br&gt;den eller förlusten. Detsamma gäller om den ersättningsberättigade väg-&lt;br&gt;rar att rätta sig efter en föreskrift eller ett beslut som har meddelats med&lt;br&gt;stöd av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får fö-&lt;br&gt;reskriva att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ersättning inte lämnas för kontrollåtgärder eller förebyggande åtgär-&lt;br&gt;der som vidtas enligt lagen eller med stöd av lagen meddelade föreskrif-&lt;br&gt;ter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. till grund för ersättning för sådan förlust eller kostnad som anges i&lt;br&gt;16 § första stycket 1 eller 2 skall läggas ett visst högsta värde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. ersättning för kostnad eller förlust med anledning av saneringsåtgär-&lt;br&gt;der eller produktionsbortfall far lämnas enligt viss angiven schablon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Den som har deltagit i förebyggande åtgärder eller bekämpning&lt;br&gt;enligt denna lag har rätt till ersättning av staten för arbete och tidsspillan&lt;br&gt;samt för resa och uppehälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har ställt lokal eller utrustning till förfogande för de ändamål&lt;br&gt;som anges i första stycket har rätt till ersättning av staten för sina kostna-&lt;br&gt;der och för förlorad avkastning eller nytta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Ansökan om ersättning skall göras hos Jordbruksverket inom sex&lt;br&gt;månader från den dag då anspråket uppkom. Görs inte ansökan inom den&lt;br&gt;angivna tiden är rätten till ersättning förlorad, om det inte finns särskilda&lt;br&gt;skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Straff&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;21 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som med uppsåt&lt;br&gt;eller av oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. inte anmäler misstanke om epizootisk sjukdom enligt 2 § eller bryter&lt;br&gt;mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 2 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. bryter mot ett beslut enligt 4 eller 5 § eller mot en föreskrift eller ett&lt;br&gt;beslut som har meddelats med stöd av 8 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ringa fall skall inte dömas till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har överträtt ett vitesföreläggande eller vitesförbud enligt&lt;br&gt;14 § döms inte till ansvar enligt denna lag för en gärning som omfattas av&lt;br&gt;föreläggandet eller förbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innefattar ett brott som avses i första stycket 2 olovlig transport av djur&lt;br&gt;eller varor skall sådan egendom förklaras förverkad, om det inte är up-&lt;br&gt;penbart oskäligt. I stället för egendomen kan dess värde förklaras förver-&lt;br&gt;kat.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Överklagande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;22 § Beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats&lt;br&gt;med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av&lt;br&gt;lagen skall gälla omedelbart, om inte något annat beslutas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1999 då epizootilagen&lt;br&gt;(1980:369) skall upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Den äldre lagen gäller dock fortfarande i de fall där beslut enligt 4 §&lt;br&gt;i den lagen har fattats före den 1 oktober 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till zoonoslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Allmänna bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag gäller sjukdomar och smittämnen hos djur som kan spri-&lt;br&gt;das naturligt från djur till människa och som inte är sådana epizootiska&lt;br&gt;sjukdomar som omfattas av epizootilagen (0000:000) (zoonoser).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller dock endast sådana zoonoser som det finns tillräckliga&lt;br&gt;kunskaper om för effektiv kontroll och bekämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Zoonosema anges i verkställighetsföreskrifter som meddelas av rege-&lt;br&gt;ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om andra zoonoser än sådana som omfattas av denna lag, finns&lt;br&gt;bestämmelser om kontroll och förebyggande åtgärder i lagen&lt;br&gt;(1992:1683) om provtagning på djur, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förebyggande åtgärder och bekämpning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;2 § Den som yrkesmässigt håller djur skall, enligt föreskrifter som med-&lt;br&gt;delas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, i&lt;br&gt;fråga om zoonoser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. låta utföra och bekosta undersökningar av djur,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. föra anteckningar och lämna uppgifter om verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Om en veterinär har anledning misstänka att ett fall av zoonos har&lt;br&gt;inträffat, skall han omedelbart göra en undersökning för att fastställa&lt;br&gt;sjukdomens eller smittämnets art och i övrigt göra vad som är nödvändigt&lt;br&gt;för att förhindra att smitta sprids. Den som har djuren i sin vård är skyl-&lt;br&gt;dig att tåla det intrång och underkasta sig de åtgärder samt lämna den&lt;br&gt;hjälp som behövs för undersökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Veterinären skall skyndsamt underrätta Statens jordbruksverk och&lt;br&gt;länsstyrelsen. Länsstyrelsen skall utan dröjsmål underrätta smitt-&lt;br&gt;skyddsläkaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett fall av zoonos konstateras, skall länsstyrelsen skyndsamt under-&lt;br&gt;rätta Statens veterinärmedicinska anstalt, Statens livsmedelsverk, Smitt-&lt;br&gt;skyddsinstitutet, smittskyddsläkaren, den eller de kommunala nämnder&lt;br&gt;som utför uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet samt distriks-&lt;br&gt;veterinären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som sägs om veterinär i andra stycket gäller också den som är an-&lt;br&gt;svarig för det laboratorium där ett fall av zoonos konstaterats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § För att fastställa förekomst av eller frihet från en zoonos får den&lt;br&gt;myndighet som regeringen bestämmer besluta om provtagning eller un-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dersökning av djur och av djurprodukter eller andra föremål som kan&lt;br&gt;bära på smitta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § För att förebygga eller bekämpa zoonoser får regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter eller i det&lt;br&gt;enskilda fallet besluta om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. slakt eller annan avlivning av djur som kan sprida smitta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. oskadliggörande av döda djur och produkter av djur samt avfall och&lt;br&gt;annat material som kan sprida smitta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. smittrening,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. skyddsympning eller annan förebyggande behandling av djur,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. undersökning av djur eller produkter av djur i kontrollsyfte,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. djurhållning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. begränsningar eller andra villkor vad gäller hanteringen av djur eller&lt;br&gt;varor eller såvitt avser kontakter mellan djur och människor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. transporter av djur och varor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. joumalföring i fråga om djur, produkter av djur och djurtransporter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. oskadliggörande av skadedjur som sprider smitta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. metoder för provtagning och analys samt vad den som är ansvarig&lt;br&gt;för ett laboratorium skall iaktta i fråga om rapportering med anledning av&lt;br&gt;genomförda analyser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. andra åtgärder som är nödvändiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Regeringen far bemyndiga Jordbruksverket att i föreskrifter be-&lt;br&gt;stämma vilken myndighet som skall fatta beslut enligt 4 och 5 § §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut i ett enskilt fall skall upphävas så snart det har konstaterats&lt;br&gt;att det inte längre finns förutsättningar för beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Den myndighet som regeringen bestämmer får överlåta åt en veteri-&lt;br&gt;när att besluta i enskilda ärenden enligt 4 och 5 §§.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tillsyn&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;8 § Den centrala tillsynen över efterlevnaden av denna lag och med stöd&lt;br&gt;av lagen meddelade föreskrifter eller beslut utövas av Jordbruksverket.&lt;br&gt;Länsstyrelsen utövar tillsynen inom länet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynen över efterlevnaden av beslut i enskilda fall enligt 4 eller 5 §&lt;br&gt;får också utövas av en veterinär som utses av Jordbruksverket eller läns-&lt;br&gt;styrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § För tillsynen har den som utövar tillsyn rätt att få tillträde till områ-&lt;br&gt;den, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen for att besik-&lt;br&gt;tiga djuren, göra undersökningar och ta prover.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och&lt;br&gt;handlingar som behövs för tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första och andra styckena gäller också för EG:s in-&lt;br&gt;stitutioner och av institutionerna utsedda inspektörer och experter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden eller förbud&lt;br&gt;som behövs för att denna lag eller föreskrifter eller beslut meddelade&lt;br&gt;med stöd av lagen skall efterlevas. I beslut om föreläggande eller förbud&lt;br&gt;far tillsynsmyndigheten sätta ut vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag, enligt före-&lt;br&gt;skrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt ett föreläggan-&lt;br&gt;de, kan tillsynsmyndigheten besluta om rättelse på hans bekostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Polismyndigheten skall lämna den hjälp som behövs för att denna&lt;br&gt;lag eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter och beslut skall efter-&lt;br&gt;levas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Straff&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;12 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som med uppsåt&lt;br&gt;eller av oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 2 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. bryter mot ett beslut eller en föreskrift som meddelats med stöd av&lt;br&gt;5§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. vid fullgörande av uppgiftsskyldighet enligt 2 § 2 lämnar oriktiga&lt;br&gt;uppgifter om något förhållande av betydelse, om inte gärningen är belagd&lt;br&gt;med straff enligt brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ringa fall skall inte dömas till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har överträtt ett vitesföreläggande eller vitesförbud enligt&lt;br&gt;10 § döms inte till ansvar enligt denna lag för en gärning som omfattas av&lt;br&gt;föreläggandet eller förbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innefattar ett brott som avses i första stycket 3 olovlig transport av djur&lt;br&gt;eller varor skall sådan egendom förklaras förverkad, om det inte är up-&lt;br&gt;penbart oskäligt. I stället för egendomen kan dess värde förklaras förver-&lt;br&gt;kat.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Överklagande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;13 § Beslut av en enskild veterinär får överklagas hos Jordbruksverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har medde-&lt;br&gt;lats med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med&lt;br&gt;stöd av lagen skall gälla omedelbart, om inte något annat beslutas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1999 då lagen (1983:738) om&lt;br&gt;bekämpande av salmonella hos djur upphör att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Den äldre lagen gäller dock fortfarande i de fall där sådant beslut om&lt;br&gt;bekämpning som avses i 1 § i den lagen har fattats före den 1 oktober&lt;br&gt;1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1683) om provtagning&lt;br&gt;på djur, m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1683) om provtagning på&lt;br&gt;djur, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 1, 4 a och 11 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 a §, av följande lydel-&lt;br&gt;se.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag avser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. kartläggning och kontroll av smittsamma djursjukdomar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. kontroll av vissa ämnen och restsubstanser i djur och djurprodukter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. märkning och registrering av djur,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. åtgärder för att hindra sprid-&lt;br&gt;ning av smittsamma djursjukdo-&lt;br&gt;mar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att hindra spridning av&lt;br&gt;smittsamma djursjukdomar får&lt;br&gt;regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer med-&lt;br&gt;dela föreskrifter eller i det enskilda&lt;br&gt;fallet besluta om avlivning av djur,&lt;br&gt;isolering av djur eller andra be-&lt;br&gt;gränsningar i hanteringen av djur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. åtgärder för att förebygga och&lt;br&gt;hindra spridning av smittsamma&lt;br&gt;djursjukdomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med djursjukdomar förstås i&lt;br&gt;denna lag även smittämnen hos&lt;br&gt;djur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om vad en&lt;br&gt;veterinär eller den som är ansva-&lt;br&gt;rig för ett laboratorium skall&lt;br&gt;iaktta i fråga om skyldighet att&lt;br&gt;anmäla misstänkta eller inträffade&lt;br&gt;sjukdomsfall hos djur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att förebygga och hindra&lt;br&gt;spridning av smittsamma djur-&lt;br&gt;sjukdomar får regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet som regeringen be-&lt;br&gt;stämmer meddela föreskrifter eller&lt;br&gt;i det enskilda fallet besluta om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. avlivning av djur,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. isolering av djur,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;begränsningar eller andra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1998:127.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1995:552.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;villkor vad gäller hanteringen av&lt;br&gt;djur eller djurprodukter eller så-&lt;br&gt;vitt avser kontakter mellan djur&lt;br&gt;och människor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om bekämpning av epizootiska Om bekämpning av epizootiska&lt;br&gt;sjukdomar och salmonella finns sjukdomar och vissa zoonoser&lt;br&gt;särskilda bestämmelser. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;finns särskilda bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av en kommunal nämnd enligt denna lag eller enligt föreskrifter&lt;br&gt;som meddelats med stöd av lagen far överklagas hos länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut som annan statlig myndighet än regeringen i enskilda fall med-&lt;br&gt;delat enligt lagen eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av la-&lt;br&gt;gen far överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd&lt;br&gt;krävs vid överklagande till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut enligt denna lag eller&lt;br&gt;enligt föreskrifter som har med-&lt;br&gt;delats med stöd av lagen skall&lt;br&gt;gälla omedelbart, om inte något&lt;br&gt;annat beslutas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1995:552.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådets yttrande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1999-02-25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Gertrud Len-&lt;br&gt;nander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 4 februari 1999 (Jordbruksdepartementet)&lt;br&gt;har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. epizootilag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. zoonoslag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1992:1683) om provtagning på djur, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Ylva&lt;br&gt;Myhrberg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förslaget till epizootilag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det framstår i de fall som avses i andra stycket för Lagrådet som oklart,&lt;br&gt;om man alltid kan genomföra nödvändiga åtgärder med hjälp av förval t-&lt;br&gt;ningsbeslut eller om - med tanke på de mer vidsträckta områden det här&lt;br&gt;är fråga om - man ibland kan behöva meddela normforeskrifter. Skulle&lt;br&gt;det senare vara fallet bör inledningen till andra stycket avslutas med or-&lt;br&gt;den: ”meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet besluta om”. Skulle&lt;br&gt;bestämmelsen ändras i sådan riktning föranleder det en omformulering&lt;br&gt;av ansvarsbestämmelserna i 21 § första stycket 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtminstone bearbetningsanläggningar kan måhända behöva anlitas för att&lt;br&gt;medverka vid sådant oskadliggörande av döda djur m.m. som avses i 8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Ett sådant behov kan tillgodoses genom ett tillägg till punkten 1 i pa-&lt;br&gt;ragrafen av förslagsvis följande lydelse: ”eller sådant oskadliggörande&lt;br&gt;som avses i 8 § 3”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen faller helt inom regeringens restkompetens. Det är i prin-&lt;br&gt;cip fel att belasta en lag med sådana bestämmelser, såvida de inte i sär-&lt;br&gt;skilda fall fyller något praktiskt behov (jfr 1 § tredje stycket). Någon så-&lt;br&gt;dan funktion synes förevarande paragraf inte ha. Trots att den nyligen&lt;br&gt;inforts - år 1994 i samband med ändringar i EES-avtalet - förordar Lag-&lt;br&gt;rådet att den inte tas med i den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 och 18 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet delar, av flera skäl, uppfattningen att ersättningsbestämmelser-&lt;br&gt;na i 2 kap. 18 § andra stycket regeringsformen inte är tillämpliga på er-&lt;br&gt;sättning enligt epizootilagen. Viktigast är härvid att bestämmelserna om&lt;br&gt;avstående av egendom genom expropriation eller annat sådant förfogan-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de inte kan anses avse annan tvångsavhändelse än tvångsövertagande -&lt;br&gt;här bortses från 19 § andra stycket i förslaget - t.ex. förstörelse av egen-&lt;br&gt;dom på grund av risk för smitta (Holmberg-Stjemquist, Grundlagarna, s.&lt;br&gt;136). Inte desto mindre har ersättning enligt epizootilagen - något oklart&lt;br&gt;på vilken grund - kommit att betraktas som en laglig rättighet för den&lt;br&gt;enskilde. Genom förslaget införs nu en viktig begränsning av denna rätt,&lt;br&gt;genom att produktionsbortfall som huvudregel föreslås bli ersatt endast&lt;br&gt;till hälften. Enligt upplysningar i lagrådsremissen blir ersättningen där-&lt;br&gt;med i vart fall inte sämre än vad som i allmänhet tillämpas i Europa i&lt;br&gt;övrigt. Eftersom proportionalitetsregeln i artikel 1 andra stycket i första&lt;br&gt;tilläggsprotokollet till Europakonventionen tar sikte på en avvägning&lt;br&gt;mellan enskilda och allmänna intressen torde mot bakgrund av en sådan&lt;br&gt;europeisk praxis erinringar inte heller kunna riktas mot förslaget ur kon-&lt;br&gt;ventionens synvinkel. Även i övrigt framstår förslaget som rimligt. Bak-&lt;br&gt;grunden till förlusten är i första hand sjukdomen, inte det allmännas åt-&lt;br&gt;gärder, och sjukdomen är en del av företagarrisken. Det sagda kan anfö-&lt;br&gt;ras också om andra begränsningar i rätten till ersättning, såsom i fråga&lt;br&gt;om särskilt värdefulla djur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot finner sig Lagrådet inte övertygat om lämpligheten av försla-&lt;br&gt;get att schablonisera ersättningen i vissa hänseenden. Lagrådet är väl&lt;br&gt;medvetet om att det för många ersättningsberättigade är bättre att få&lt;br&gt;snabb ersättning än en ersättning som till alla delar är rättvis. Såvitt angår&lt;br&gt;schablonisering av ersättning för saneringsåtgärder har också vissa sak-&lt;br&gt;skäl anförts för den föreslagna regleringen. När det däremot gäller för-&lt;br&gt;slaget om ersättning för produktionsbortfall - som dessutom lämnats mot&lt;br&gt;bakgrund av en annan ersättningsreglering än den regeringsförslaget in-&lt;br&gt;nehåller - saknas varje underlag för en bedömning. Det sägs i Jordbruks-&lt;br&gt;verkets rapport att den exakta utformningen av en schablon är beroende&lt;br&gt;av sjukdomen i fråga och den aktuella produktionens natur, varför den&lt;br&gt;närmare utformningen av ett sådant system inte kan presenteras i förväg.&lt;br&gt;Mer ingående analyser än så borde dock ha varit möjliga. Ersättningen&lt;br&gt;har som nyss antytts kommit att betraktas som en laglig rättighet. Det&lt;br&gt;måste då vara fråga om en rättighet för den enskilde. Låt vara att kollek-&lt;br&gt;tivet inte förlorar så kan dock den enskilde företagarens rätt bli åsidosatt.&lt;br&gt;Även denna principfråga borde ha övervägts närmare. Mot bakgrund av&lt;br&gt;det nu anförda finner Lagrådet förslaget om ersättning enligt schablon&lt;br&gt;vara otillräckligt berett och avstyrker därför detsamma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket i 16 § skall staten ersätta den som ”på grund av&lt;br&gt;beslut enligt denna lag eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter”&lt;br&gt;drabbas av närmare angiven skada. Med en sådan formulering framgår&lt;br&gt;inte, huruvida det senare ledet i citatet åsyftar ”beslut enligt föreskrifter&lt;br&gt;som har meddelats med stöd av lagen” eller skada som har uppstått ”på&lt;br&gt;grund av sådana föreskrifter” eller möjligen båda alternativen. Hur det&lt;br&gt;förhåller sig bör klargöras i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att punkten 2 i 18 § skall bli begriplig bör anges vad det är som&lt;br&gt;skall åsättas ett högsta värde, t.ex. ”ett visst högsta värde på husdjur eller&lt;br&gt;annan egendom som skall ersättas”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa uttalanden i författningskommentaren till denna bestämmelse&lt;br&gt;skulle kunna tolkas så att jämkning av ersättning skulle kunna användas&lt;br&gt;som sanktion för bristande medverkan från den skadelidandes sida. Här&lt;br&gt;är emellertid fråga om en medvållanderegel vars tillämpning förutsätter&lt;br&gt;kausalitet mellan den skadelidandes handlande och skadans omfattning.&lt;br&gt;Annat kan inte heller utläsas av den föreslagna lagtexten, som Lagrådet&lt;br&gt;lämnar utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket 1 stadgas straff för bland andra den som av oaktsamhet&lt;br&gt;inte anmäler misstanke om epizootisk sjukdom enligt 2 §. Formuleringen&lt;br&gt;antyder närmast, att det är oaktsam underlåtenhet att anmäla en faktisk&lt;br&gt;misstanke som åsyftas. Anmälningsskyldigheten enligt 2 § avser emel-&lt;br&gt;lertid även den som ”har anledning misstänka” sådan sjukdom; den an-&lt;br&gt;mälningspliktige kan alltså göra sig skyldig till oaktsamhet redan genom&lt;br&gt;att inte fatta en sådan misstanke som han har anledning till. Av den lydel-&lt;br&gt;se som motsvarande bestämmelse har i 1980 års epizootilag framgår, att&lt;br&gt;även sistnämnda fall omfattas av straffansvaret (jfr prop. 1979/80:61 s.&lt;br&gt;20) Vid lagrådsföredragningen har upplysts, att detsamma är avsett att&lt;br&gt;gälla enligt den föreslagna lagen. Lagrådet förordar därför, att den nuva-&lt;br&gt;rande formuleringen behålls. Det första ledet i punkten 1 skulle då lyda:&lt;br&gt;”1. underlåter att göra anmälan enligt 2 § eller---”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket far beslut enligt lagen eller enligt föreskrifter som&lt;br&gt;har meddelats med stöd av lagen överklagas hos allmän förvaltnings-&lt;br&gt;domstol. I författningskommentaren sägs bl.a. att de åtgärder som en ve-&lt;br&gt;terinär vidtar med stöd av 3 § inte utgör förvaltningsbeslut och att en ve-&lt;br&gt;terinärs beslut enligt 4 § blir föremål för överprövning, varför bestäm-&lt;br&gt;melserna i dessa båda paragrafer inte omfattas av överklaganderegeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 4 § om veterinärs beslut om spärrförklaring har emel-&lt;br&gt;lertid en sådan utformning att tvivel kan uppkomma om ett sådant beslut&lt;br&gt;är överklagbart eller ej. Då det är av vikt att regler om överklagande är så&lt;br&gt;tydliga som möjligt, förordar Lagrådet att det görs ett uttryckligt undan-&lt;br&gt;tag i 22 § för veterinärs beslut om spärrförklaring.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förslaget till zoonoslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att tydligare avgränsa den enskildes skyldigheter enligt paragrafen&lt;br&gt;synes i stället för orden ”i fråga om zoonoser” böra användas ”för att&lt;br&gt;zoonoser skall kunna förebyggas och bekämpas” eller liknande uttryck.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkten 1. Om det är avsett att inte bara djur som konstaterats vara&lt;br&gt;smittbärande utan också djur som misstänks vara smittbärande skall kun-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;na avlivas bör detta tydligt anges, förslagsvis med orden ”som kan eller&lt;br&gt;misstänks kunna sprida smitta”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkten 7. Enligt denna punkt får föreskrifter eller beslut meddelas om&lt;br&gt;begränsningar eller andra villkor vid hanteringen av djur eller varor eller&lt;br&gt;såvitt avser kontakter mellan djur och människor. Även frånsett frågan&lt;br&gt;om kontakter mellan djur och människor, som angetts vara av särskild&lt;br&gt;betydelse vid zoonoser, har bestämmelserna i denna och motsvarande&lt;br&gt;punkter formulerats olika i vart och ett av de tre remitterade lagförslagen.&lt;br&gt;Under föredragningen har upplysts att i förevarande sammanhang är det&lt;br&gt;framför allt gödseln som är av intresse. Detsamma har sagts gälla om&lt;br&gt;lagen om provtagning på djur, m.m. I epizootilagen synes det vara ordet&lt;br&gt;”avfall” som skall omfatta gödseln. Det förefaller mindre naturligt att i&lt;br&gt;förevarande sammanhang kalla gödsel för ”vara” medan däremot ordet&lt;br&gt;”djurprodukt” kanske kan användas. I vart fall bör en enhetlig terminolo-&lt;br&gt;gi eftersträvas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkten 11. I författningskommentaren till denna punkt sägs att be-&lt;br&gt;stämmelsen genomför artikel 4 d i rådets direktiv 92/117/EEG. Eftersom&lt;br&gt;lagen är avsedd att t.v. tillämpas endast på salmonella medan direktivet&lt;br&gt;omfattar också andra zoonoser, krävs bestämmelser även i andra författ-&lt;br&gt;ningar för att direktivet skall genomföras i förevarande hänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med föreskrifterna i 11 § i förslaget till epizootilag omfattas be-&lt;br&gt;stämmelsen i första stycket i förevarande paragraf av regeringens rest-&lt;br&gt;kompetens och bör därför utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också enligt förevarande paragraf torde prövningstillstånd böra krävas&lt;br&gt;vid överklagande till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningsfrågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När Lagrådet behandlade förslaget till nu gällande lag om bekämpande&lt;br&gt;av salmonella hos djur tog Lagrådet upp frågan om inte bestämmelser om&lt;br&gt;ersättning borde finnas med i själva lagen (prop. 1982/83:172 s. 27 f).&lt;br&gt;Frågan kvarstår. Detta hänger samman med att ersättningsfrågorna före-&lt;br&gt;slås skola - liksom hittills - regleras i epizootilagen där rätten till ersätt-&lt;br&gt;ning framstår som en laglig rättighet. Även om skillnaderna mellan epi-&lt;br&gt;zootier och en zoonos som salmonella är betydande är det dock frågan&lt;br&gt;om skillnader mera till graden än till arten, skillnader som kan motsvaras&lt;br&gt;av mer restriktiva ersättningsregler. Möjligen förhåller det sig dock så att&lt;br&gt;ersättning behandlas som en laglig rättighet enligt epizootilagen mer av&lt;br&gt;praktiska skäl - därför att ersättningsmöjlighetema skapar motiv för en&lt;br&gt;allmän uppslutning bakom målet att snabbt upptäcka och effektivt be-&lt;br&gt;kämpa epizootier - än av strikt rättsliga skäl. Ersättningen vid salmonel-&lt;br&gt;labekämpning har en mer renodlad karaktär av näringsstöd och det kan&lt;br&gt;leda för långt att behandla den som en laglig rättighet, när inte principi-&lt;br&gt;ella skäl tvingar till det. Frågan är om denna inställning kan vidhållas när&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen kommer att omfatta andra zoonoser - t.ex. EHEC - där möjlighe-&lt;br&gt;terna att förebygga är mindre och det därför framstår som en slump om&lt;br&gt;smittan drabbar den ena eller andra djurhållaren, samtidigt som riskerna&lt;br&gt;för allmänheten är stora och ett snabbt uppdagande av smittkällan är&lt;br&gt;nödvändigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När nu båda områdena behandlas i samma lagstiftningsärende framstår&lt;br&gt;i vart fall den nuvarande och i lagförslagen bevarade ordningen som olo-&lt;br&gt;gisk. Skillnaden mellan epizootilagen och zoonoslagen i förevarande&lt;br&gt;hänseende skulle bli mindre iögonfallande om i zoonoslagen tas in en&lt;br&gt;erinran om ersättningsmöjlighetema. Självfallet måste en sådan utformas&lt;br&gt;så att den inte kan ges en konstitutionell innebörd, eftersom regeringens&lt;br&gt;rätt att betala ersättning grundar sig på finansmakten och inte på bemyn-&lt;br&gt;digande enligt 8 kap. regeringsformen. Lagrådet förordar att en erinran&lt;br&gt;tas in som ett nytt sista stycke i 1 § och ges förslagsvis följande lydelse:&lt;br&gt;”Särskilda föreskrifter finns om ersättning för kostnader och förluster&lt;br&gt;med anledning av åtgärder enligt denna lag.”&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förslaget till lag om ändring i lagen om provtagning på djur, m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreslagna nya andra stycket har måhända fått en mindre lämplig&lt;br&gt;utformning. Även om det hade varit att föredra att ange också&lt;br&gt;”smittämnen hos djur” i de paragrafer som innehåller ”djursjukdomar”,&lt;br&gt;kan det på sina håll onödigt betunga reglerna och försvåra läsningen.&lt;br&gt;Dock skulle bestämmelsen i andra stycket kunna formuleras på följande&lt;br&gt;sätt: ”Vad som sägs i denna lag om djursjukdomar gäller även före-&lt;br&gt;komsten av smittämnen hos djur.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande punkten 3 erinras om vad som anförts om 5 § 7 förslaget till&lt;br&gt;zoonoslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Jordbruksdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 mars 1999&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Freivalds,&lt;br&gt;Lindh, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Östros, Engqvist, Rosengren, Lars-&lt;br&gt;son, Wämersson, Lejon, Lövdén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Sahlin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1998/99:88 Bekämpning av smittsamma&lt;br&gt;djursjukdomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Rättsdatablad&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Författningsrubrik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser som&lt;br&gt;inför, ändrar, upp-&lt;br&gt;häver eller upprepar&lt;br&gt;ett normgivnings-&lt;br&gt;bemyndigande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Celexnummer för bak-&lt;br&gt;omliggande EG-regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Epizootilag &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;2, 5, 6, 8, 15, 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Zoonoslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2, 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Celex 377L0391&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Celex 378L0052&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Celex 380L0215&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Celex 380L0217&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Celex 380L1095&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Celex 385L0511&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Celex 390L0667&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Celex 392L0035&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Celex 392L0119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Celex 390L0667&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Celex 392L0117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lag om ändring i lagen 3 a, 4 a&lt;br&gt;(1992:1683) om provtag-&lt;br&gt;ning på djur m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eländers Gotab 57783, Stockholm 1999&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1998/99:MJU9</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1999-03-09 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1999-03-10 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1999-03-11 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1999-03-25 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Jordbruksdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-19 23:51:33</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GM0388</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:20:49</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Miljö- och jordbruksutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-19 23:51:33</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1998/99:MJU9</uppgift>
<ref_dok_id>GM01MJU9</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>MJU9</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Bekämpning av smittsamma djursjukdomar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:88&lt;br/&gt;
Bekämpning av smittsamma djursjukdomar</uppgift>
<ref_dok_id>GM02MJ9</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>MJ9</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:88 Bekämpning av smittsamma djursjukdomar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:88&lt;br/&gt;
Bekämpning av smittsamma djursjukdomar</uppgift>
<ref_dok_id>GM02MJ10</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>MJ10</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:88 Bekämpning av smittsamma djursjukdomar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:88&lt;br/&gt;
Bekämpning av smittsamma djursjukdomar</uppgift>
<ref_dok_id>GM02MJ11</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>MJ11</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:88 Bekämpning av smittsamma djursjukdomar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Caroline Hagström  m.fl. (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:88&lt;br/&gt;
Bekämpning av smittsamma djursjukdomar</uppgift>
<ref_dok_id>GM02MJ11</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>MJ11</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:88 Bekämpning av smittsamma djursjukdomar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Caroline Hagström  m.fl. (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Eskil Erlandsson  m.fl. (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:88&lt;br/&gt;
Bekämpning av smittsamma djursjukdomar</uppgift>
<ref_dok_id>GM02MJ9</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>MJ9</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:88 Bekämpning av smittsamma djursjukdomar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Eskil Erlandsson  m.fl. (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Göte Jonsson  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:88&lt;br/&gt;
Bekämpning av smittsamma djursjukdomar</uppgift>
<ref_dok_id>GM02MJ10</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>MJ10</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:88 Bekämpning av smittsamma djursjukdomar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Göte Jonsson  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>