2225558GM03871998/9987propproppropProposition 1998/99:87PropositionPropositionFinansdepartementet8701999-03-08 00:00:002025-12-19 14:04:411999-01-01 00:00:00Ändrade försäkringsrörelsereglerdigitaliseradhtmlskarvenhttps://data.riksdagen.se/dokument/GM0387/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GM0387https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GM0387
<h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition</h1>
<h1>1998/99:87</h1>
<h2>Ändrade försäkringsrörelseregler</h2><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GM0387/prop_199899__87-1.png" style="width:39pt;height:31pt;"/>
<p>Prop.</p>
<p>1998/99:87</p>
<p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p>
<p>Stockholm den 8 mars 1999</p>
<p>Laila Freivalds</p>
<p>Erik Åsbrink</p>
<p>(F inansdepartementet)</p>
<h2>Propositionens huvudsakliga innehåll</h2>
<p>I propositionen föreslås en modernisering av rörelsereglema och en ren-<br>odling av tillsynen för svenska försäkringsbolag. Förslagen berör i första<br>hand livbolagens verksamhet. Förändringarna syftar till att underlätta<br>produktutveckling och konkurrens samt till att ge försäkringstagarna ett<br>ökat skydd genom bl.a. bättre information och en tydligare gränsdragning<br>mellan aktieägarnas och försäkringstagarnas kapital. Förslagen innebär<br>bl.a. följande.</p>
<p>Den nuvarande s.k. skälighetsprincipen slopas och ersätts av andra<br>skyddsregler som bl.a. skall främja en god ekonomisk genomlysning av<br>försäkringarna och en avtalsreglering av rätten till överskott.</p>
<p>Den s.k. sundhetsprincipen ersätts av en tydligare handlingsregel för<br>försäkringsbolagen med krav på en tillfredsställande stabilitet, god in-<br>formation om försäkringsvillkor och en god försäkringsstandard på verk-<br>samheten.</p>
<p>Vinstutdelning tillåts även i försäkringsbolag som bedriver konventio-<br>nell livförsäkringsrörelse. Särskilda begränsningar för att säkerställa för-<br>säkringstagarnas avtalade rätt till överskott ställs upp. Livbolag som be-<br>drivit verksamhet med ett vinstutdelningsförbud får ta in villkor i bolags-<br>ordningen om vinstutdelning endast om bestämda villkor till skydd för<br>försäkringstagarna är uppfyllda.</p>
<p>Bestämmelserna om försäkringstekniska avsättningar ändras i flera av-<br>seenden. Avsättningar skall göras för återbäring som försäkringstagaren<br>står en finansiell eller försäkringsteknisk risk för (villkorad återbäring).</p>
<p>Nuvarande s.k. försäkringstekniska grunder slopas och ersätts av en<br>ordning där samtliga rättigheter och skyldigheter mellan bolaget och för-</p>
<p>1 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 87</p>
<p>säkringstagaren skall framgå av försäkringsavtalet. Bolagen skall fort-<br>sättningsvis upprätta försäkringstekniska riktlinjer för planerings- och<br>kontrolländamål.</p>
<p>Vissa restriktioner för försäkringsbolagens kapitalförvaltning lättas<br>upp, bl.a. reglerna om var skuldtäckningstillgångar skall få finnas. Det<br>konstateras att den s.k. femprocentsregeln inte har en lämplig utformning<br>och att en ändring bör utformas mot bakgrund av bl.a. EG-rätten och ett<br>ställningstagande till motsvarande bestämmelser för banker. Regeln in-<br>nebär i dag ett förbud att utan Finansinspektionens medgivande äga mer<br>än fem procent av rösterna i ett aktiebolag utanför försäkringsbranschen.</p>
<p>Kravet på minsta driftskapital (solvensmarginalen) i livbolag skärps.<br>Bestämmelser införs om försäkringsbolagens upplåning som i huvudsak<br>ansluter till dagens restriktiva praxis.</p>
<p>Reglerna för ömsesidiga försäkringsbolag där försäkringstagarna är<br>delägare närmar sig försäkringsaktiebolagens regler. Den särskilda möj-<br>ligheten för dessa bolag att göra uttaxeringar hos försäkringstagarna slo-<br>pas för konsumentförsäkringar. Anställda som omfattas av försäkringar<br>som en arbetsgivare tecknat och som grundas på ett kollektivavtal skall<br>kunna göras till delägare i bolaget.</p>
<p>Det föreslås vidare att fondförsäkringar och konventionella livförsäk-<br>ringar far meddelas i samma juridiska person.</p>
<p>I propositionen föreslås även vissa ändringar i reglerna om revision<br>och aktuariell kontroll i försäkringsbolag. Det föreslås också en rad följ-<br>dändringar av i huvudsak teknisk natur i redovisningsreglerna.</p>
<p>Följdändringar föreslås även i bestämmelserna om utländska försäk-<br>ringsgivares verksamhet i Sverige.</p>
<p>Skattereglerna justeras så att det klargörs att en flyttning av pensions-<br>försäkringar kan ske utan hinder av skatterättens återköpsbegränsningar.</p>
<p>Lagen om oskäliga avtalsvillkor mellan näringsidkare föreslås bli ut-<br>vidgad så att den även täcker de finansiella företagens avtalsvillkor.</p>
<p>Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 2000 med ett ut-<br>rymme för att tillämpa äldre bestämmelser om bl.a. försäkringstekniska<br>grunder under en tvåårig övergångsperiod.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<h2>Innehållsförteckning</h2>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................8</p>
<p>2 Lagtext...............................................................................................9</p>
<p>2.1 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen</p>
<p>(1982:713)...........................................................................9</p>
<p>2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:779) om</p>
<p>ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713)...................81</p>
<p>2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:293) om</p>
<p>utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige..........82</p>
<p>2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1560) om</p>
<p>årsredovisning i försäkringsföretag..................................98</p>
<p>2.5 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen</p>
<p>(1928:370).......................................................................110</p>
<p>2.6 Förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen</p>
<p>(1970:979).......................................................................115</p>
<p>2.7 Förslag till lag om ändring i konsumentförsäkrings-</p>
<p>lagen (1980:38)...............................................................116</p>
<p>2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:292) om</p>
<p>avtalsvillkor mellan näringsidkare..................................117</p>
<p>2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:160) om</p>
<p>utländska filialer m.m.....................................................118</p>
<p>3 Ärendet och dess beredning..........................................................119</p>
<p>4 Bakgrund.......................................................................................124</p>
<p>4.1 Allmänna utgångspunkter...............................................124</p>
<p>4.2 Försäkringsmarknaden....................................................128</p>
<p>5 Utgångspunkter för försäkringsrörelseregler................................137</p>
<p>5.1 Motiv för rörelseregler och tillsyn..................................137</p>
<p>5.2 Rörelsereglemas skyddsintressen...................................144</p>
<p>5.3 Regelsystemets allmänna uppbyggnad...........................146</p>
<p>5.4 Försäkringsrörelselagens tillämpningsområde och</p>
<p>försäkringstagarbegreppet...............................................153</p>
<p>6 Skälighets- och sundhetskravet.....................................................158</p>
<p>6.1 Skälighetsprincipen i försäkringsrörelse.........................158</p>
<p>6.2 Stabilitets-, genomlysnings- och standardprincipen.......172</p>
<p>7 Disposition av överskott i livförsäkringsbolag.............................186</p>
<p>7.1 Bakgrund.........................................................................186</p>
<p>7.2 Vinstutdelning och förlusttäckning i förhållande till</p>
<p>återbäring........................................................................194</p>
<p>7.3 Avsättningar till försäkringstagarfonder?.......................200</p>
<p>7.4 Avsättningar för återbäring.............................................202</p>
<p>7.5 Fördelning av återbäring mellan försäkringstagare........203</p>
<p>7.6 Avsättning till överkurs-, reserv- och konsoliderings-</p>
<p>fond.................................................................................206</p>
<p>7.7 Annan användning av överskott och kapital...................210</p>
<p>7.7.1 Uppskrivning av tillgångar...........................210</p>
<p>7.7.2 Fondemission................................................211</p>
<p>7.7.3 Tvångssparande............................................212</p>
<p>7.7.4 Tvångsutdelning till minoritetsaktieägare.... 213</p>
<p>7.7.5 Låneförbud för aktieägare m.fl.....................214</p>
<p>8 Placeringsregler m.m.....................................................................217</p>
<p>8.1 Försäkringstekniska avsättningar enligt FRL.................217</p>
<p>8.2 Särskilda utjämningsavsättningar...................................224</p>
<p>8.3 Försäkringstekniska grunder respektive</p>
<p>riktlinjer m.m..................................................................227</p>
<p>8.3.1 Försäkringstekniska grunder respektive</p>
<p>riktlinjer m.m................................................227</p>
<p>8.3.2 Fastställande av premier...............................240</p>
<p>8.3.3 Förbudet att förespegla återbäring................242</p>
<p>8.3.4 Dispensmöjligheten för vissa korta</p>
<p>livförsäkringar..............................................243</p>
<p>8.4 Vissa placeringsfrågor m.m............................................243</p>
<p>8.4.1 Bakgrund......................................................243</p>
<p>8.4.2 Skuldtäckning, registerföring och</p>
<p>förmånsrätt....................................................248</p>
<p>8.4.3 Placeringskrav för tillgångar som svarar</p>
<p>mot återbäring...............................................249</p>
<p>8.4.4 Lokalisering av skuldtäckningstillgångar.....254</p>
<p>8.5 Femprocentsregeln m.m..................................................257</p>
<p>8.6 Upplåning........................................................................260</p>
<p>8.6.1 Upplåningsmöjligheter.................................260</p>
<p>8.6.2 Upplåningsformer.........................................267</p>
<p>8.7 Vissa soliditetsfrågor......................................................270</p>
<p>8.8 Redovisningsfrågor.........................................................275</p>
<p>8.8.1 Redovisning av återbäring m.m....................275</p>
<p>8.8.2 Upplysningar i års- och koncernredo-</p>
<p>visningen.......................................................282</p>
<p>9 Särskilt om ömsesidiga bolag........................................................287</p>
<p>9.1 Förlusttäckning och delägaransvar.................................287</p>
<p>9.2 Tillskott av respektive ränta på garantikapital................296</p>
<p>9.3 Minoritetsskydd för delägare..........................................299</p>
<p>9.4 Ersättning till delägare i visst fall...................................300</p>
<p>9.5 Skifte av tillgångar mellan delägare...............................300</p>
<p>9.6 Vissa obeståndsfrågor.....................................................302</p>
<p>10 Särskilt om fondförsäkring............................................................304</p>
<p>10.1 Bakgrund.........................................................................304</p>
<p>10.2 Fondförsäkring i förhållande till konventionell</p>
<p>livförsäkring....................................................................306</p>
<p>10.3 Särbestämmelser för fondförsäkring...............................309</p>
<p>11 Särskilt om kollektiva försäkringar...............................................313</p>
<p>11.1 Bakgrund.........................................................................313</p>
<p>11.2 Särbestämmelser för kollektiva försäkringar..................317</p>
<p>12 Flyttning av livförsäkringssparande..............................................325</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>13 Tillsyn m.m...................................................................................330</p>
<p>13.1 Bakgrund.........................................................................330</p>
<p>13.1.1 Utgångspunkter för övervägandena..............330</p>
<p>13.1.2 F inansinspektionens nuvarande</p>
<p>tillsynsuppgifter............................................330</p>
<p>13.1.3 Finansinspektionens kontrollmöjligheter.....335</p>
<p>13.2 Den löpande tillsynens inriktning...................................338</p>
<p>13.3 Övriga frågor...................................................................344</p>
<p>13.3.1 Ledningens ansvar för riktlinj er och</p>
<p>information...................................................344</p>
<p>13.3.2 Sanktioner vid överträdelser av riktlinjer.....346</p>
<p>13.3.3 Tillstånd till vissa återförsäkringsavtal.........348</p>
<p>13.3.4 Förbudet mot nedsättning av vissa</p>
<p>premier..........................................................349</p>
<p>13.3.5 Aktuariens ställning......................................350</p>
<p>13.3.6 Prövning av oskäliga villkor mellan</p>
<p>näringsidkare................................................352</p>
<p>13.3.7 Ett garantisystem för försäkringar................353</p>
<p>13.3.8 Revision och allmän granskning i</p>
<p>försäkringsbolag...........................................355</p>
<p>14 Övergångsfrågor för svenska försäkringsbolag............................361</p>
<p>14.1 Allmänna utgångspunkter...............................................361</p>
<p>14.2 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser..................362</p>
<p>14.3 Ombildning av livförsäkringsbolag m.m........................366</p>
<p>15 Utländska försäkringsgivare..........................................................371</p>
<p>15.1 Bakgrund.........................................................................371</p>
<p>15.2 Allmänna utgångspunkter...............................................372</p>
<p>15.3 Allmänna rörelseregler...................................................373</p>
<p>15.4 Frågor rörande återbäring m.m.......................................375</p>
<p>15.5 Placeringsregler m.m......................................................377</p>
<p>15.5.1 Försäkringstekniska avsättningar enligt</p>
<p>LUFV............................................................377</p>
<p>15.5.2 Försäkringstekniska grunder respektive</p>
<p>riktlinjer m.m................................................378</p>
<p>15.5.3 Vissa placeringsfrågor m.m................... 380</p>
<p>15.5.4 Upplåning.....................................................381</p>
<p>15.6 Redovisningsfrågor.........................................................382</p>
<p>15.7 Särskilt om fondförsäkring.............................................383</p>
<p>15.8 Den löpande tillsynens inriktning...................................384</p>
<p>15.9 Övriga frågor...................................................................386</p>
<p>15.9.1 Bestämmelser om företrädare m.m...............386</p>
<p>15.9.2 Förbudet mot nedsättning av vissa</p>
<p>premier..........................................................387</p>
<p>15.9.3 Aktuariens ställning......................................388</p>
<p>15.10 Övergångsfrågor.............................................................388</p>
<p>16 Ekonomiska konsekvenser............................................................389</p>
<p>17 F örfattningskommentar.................................................................390</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>17.1 Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen</p>
<p>(1982:713).......................................................................390</p>
<p>17.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:779) om</p>
<p>ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713).................435</p>
<p>17.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:293) om</p>
<p>utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige........435</p>
<p>17.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1560) om</p>
<p>årsredovisning i försäkringsföretag................................442</p>
<p>17.5 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen</p>
<p>(1928:370).......................................................................450</p>
<p>17.6 Förslaget till lag om ändring i förmånsrättslagen</p>
<p>(1970:979).......................................................................450</p>
<p>17.7 Förslaget till lag om ändring i konsumentförsäkrings-</p>
<p>lagen (1980:38)...............................................................451</p>
<p>17.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:292) om</p>
<p>avtalsvillkor mellan näringsidkare..................................451</p>
<p>17.9 Förslaget till lagen om ändring i lagen (1992:160) om</p>
<p>utländska filialer m.m.....................................................452</p>
<p>Bilaga 1 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över<br>betänkandet Försäkringsrörelse i förändring 3<br>(SOU 1995:87)....................................................................453</p>
<p>Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över<br>promemorian Reformerade försäkringsrörelseregler (Ds<br>1998:45)..............................................................................454</p>
<p>Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över<br>betänkandet Översyn av rörelse- och tillsynsregler för<br>kollektiva försäkringar (SOU 1998:7).................................455</p>
<p>Bilaga 4 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över<br>betänkandet Försäkrings garanti - ett garantisystem för<br>försäkringsersättningar (SOU 1998:22)..............................456</p>
<p>Bilaga 5 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över<br>promemorian om ny associationsrätt för bankaktiebolag<br>och försäkringsbolag (dnr Fi98/476)...................................457</p>
<p>Bilaga 6 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över<br>betänkandet Nya ledningsregler för bankaktiebolag och<br>försäkringsbolag (SOU 1998:27)........................................458</p>
<p>Bilaga 7 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över<br>promemorian om reformerade rörelseregler för utländska<br>försäkringsgivare (dnr Fi98/3282)......................................459</p>
<p>Bilaga 8 Lagförslaget i lagrådsremissen om ändrade<br>försäkringsrörelseregler.......................................................460</p>
<p>Bilaga 9 Lagförslaget i lagrådsremissen om ändrade<br>försäkringsrörelseregler för utländska försäkringsgivare ...544</p>
<p>Bilaga 10 Lagrådets yttrande över lagrådsremissen om ändrade<br>försäkringsrörelseregler.......................................................560</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 11 Lagrådets yttrande över lagrådsremissen om ändrade</p>
<p>försäkringsrörelseregler för utländska försäkringsgivare ... 569</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 mars 1999.........571</p>
<p>Rättsdatablad.........................................................................................572</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<h2>Förslag till riksdagsbeslut</h2>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till</p>
<p>1. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),</p>
<p>2. lag om ändring i lagen (1995:779) om ändring i försäkringsrörelse-<br>lagen (1982:713),</p>
<p>3. lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares<br>verksamhet i Sverige,</p>
<p>4. lag om ändring i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkrings-<br>företag,</p>
<p>5. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),</p>
<p>6. lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979),</p>
<p>7. lag om ändring i konsumentförsäkringslagen (1980:38),</p>
<p>8. lag om ändring i lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan närings-<br>idkare,</p>
<p>9. lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<h2>Lagtext</h2>
<h3>2.1 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen<br>(1982:713)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs<sup>1</sup> i fråga om försäkringsrörelselagen (1982:713)<sup>2</sup></p>
<p>dels att 7 kap. 5, 6, 12, 14 och 15 §§, 12 kap. 7 och 8 §§, 13 kap. samt<br>19 kap. 5 och 6 §§ skall upphöra att gälla,</p>
<p>dels att rubrikerna närmast före 7 kap. 1 och 14-17 §§ skall utgå,</p>
<p>dels att nuvarande 5 kap. 1 § skall betecknas 5 kap. 17 § och nuvarande<br>5 kap. 2 § skall betecknas 5 kap. 19 §,</p>
<p>dels att 1 kap. 1-3, 5-9, 10 och 11 §§, 2 kap. 3-3 c, 5, 13 och 17 §§,<br>2 a kap. 1 och 4 §§, 3 kap. 2, 2 d, 3, 4 och 6 §§, 4 kap. 1, 5 och 8 §§, de<br>nya 5 kap. 17 och 19 §§, 7 kap. 1—4, 8, 8 a, 9, 10, 10 c-10 g, 11 a, 16,<br>17 a, 17 b, 19, 22-28 §§, 8 kap. 7, 8, 15 och 18 §§, 9 kap. 18-20 §§,<br>10 kap. 1, 3, 4 och 7 §§, 12 kap. 2, 3, 5, 6, 9 och 9 a §§, 14 kap. 14 §,<br>15 a kap. 3 §, 16 kap. 1-3 och 6 §§, 19 kap. 1, 3 och 11 §§, 20 kap. 4 §<br>samt rubriken till 5 kap. och rubriken närmast före 12 kap. 5 § skall ha<br>följande lydelse,</p>
<p>dels att det i lagen skall införas 24 nya paragrafer, 1 kap. 1 a §, 5 kap.<br>1-16 och 18 §§, 7 kap. 13 och 29 §§, 10 kap. 15 §, 12 kap. 14-16 §§, och<br>ett nytt kapitel, 11 kap., samt närmast före 5 kap. 1, 2, 4, 9, 11, 12, 17<br>och 19 §§, och 12 kap. 14 § nya rubriker, av följande lydelse.</p>
<p>Lydelse enligt prop. 1997/98:186, Föreslagen lydelse<br>bet. 1998/99:FiU14,</p>
<p>rskr. 1998/99:130</p>
<p>drivas</p>
<h4>1 kap.</h4>
<p>1 §</p>
<p>Försäkringsrörelse far drivas<br>endast av försäkringsaktiebolag<br>och ömsesidiga försäkringsbolag<br>som fatt tillstånd (koncession) till<br>detta enligt denna lag, om inte<br>annat följer av 2 § eller 10 § tredje<br>stycket.</p>
<p>Försäkringsrörelse far<br>endast av försäkringsaktiebolag<br>och ömsesidiga försäkringsbolag<br>som fått tillstånd (koncession) till<br>detta enligt denna lag, om inte an-<br>nat följer av 2 § eller 10 § jjärde<br>stycket.</p>
<p>Finansinspektionen skall efter ansökan lämna förhandsbesked om hu-<br>ruvida koncession enligt första stycket krävs för en planerad verksamhet.</p>
<p>Försäkringsbolagen skall stå under tillsyn av Finansinspektionen och<br>vara registrerade hos denna.</p>
<p>För varje försäkringsbolag skall finnas ett huvudkontor i Sverige.</p>
<p><sup>1</sup> Jfr rådets direktiv 84/253/EEG om godkännande av personer som har ansvar för lagstad-<br>gad revision av räkenskaper (EGT nr L 126, 12.5. 1984, s. 20 Celex 389L0048).</p>
<p><sup>2</sup> Lagen omtryckt 1995:1567.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>la§</p>
<p>Försäkringsrörelse skall bedri-<br>vas med en for rörelsens omfatt-<br>ning och beskaffenhet tillfreds-<br>ställande soliditet, likviditet och<br>kontroll över försäkringsrisker,<br>placeringsrisker och rörelserisker,<br>så att åtagandena mot försäk-<br>ringstagarna och andra ersätt-<br>ningsberättigade på grund av för-<br>säkringarna kan fullgöras.</p>
<p>Information till liv- och skade-<br>försäkringstagare och dem som<br>erbjuds att teckna en sådan för-<br>säkring skall vara anpassad efter<br>försäkringens art och tydligt visa<br>försäkringens villkor och värde-<br>utveckling. Åven andra ersätt-<br>ningsberättigade på grund av liv-<br>och skadeförsäkringar skall ges<br>den information de behöver.</p>
<p>Verksamheten skall bedrivas en-<br>ligt god försäkringsstandard.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet<br>som regeringen bestämmer får<br>meddela närmare föreskrifter om<br>vilken information som ett försäk-<br>ringsbolag skall lämna till försäk-<br>ringstagarna, andra ersättnings-<br>berättigade på grund av försäk-<br>ringarna och till dem som erbjuds<br>att teckna en försäkring i bolaget.</p>
<p>2§<sup>3</sup></p>
<p>Denna lag gäller inte för försäkringsrörelse som drivs enligt andra för-<br>fattningar eller som utövas av försäkringsanstalter som inrättats av staten.</p>
<p>Särskilda bestämmelser om utländska försäkringsgivare finns i lagen<br>(1998:293) om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige.</p>
<p>Regeringen eller, efter reg-<br>eringens bemyndigande, Finans-<br>inspektionen får meddela särskilda<br>föreskrifter om bedrivande av för-<br>säkringsrörelse för att uppfylla<br>Sveriges åtaganden till följd av</p>
<p>Regeringen eller den myndighet<br>som regeringen bestämmer far<br>meddela särskilda föreskrifter om<br>bedrivande av försäkringsrörelse<br>för att uppfylla Sveriges åtaganden<br>till följd av avtal mellan Europeis-</p>
<p><sup>3</sup> Senaste lydelse 1998:294.</p>
<p>10</p>
<p>avtal mellan Europeiska gemen- ka gemenskaperna (EG) och Prop. 1998/99:87<br>skapema (EG) och Schweiz. Schweiz.</p>
<p>3§</p>
<p>Ett försäkringsbolag får inte driva annan rörelse än försäkringsrörelse,<br>om det inte finns särskilda skäl för det.</p>
<p>Rörelse som avses i 2 kap. 3 b § (direkt livförsäkringsrörelse) far för-<br>enas endast med direkt skadeförsäkringsrörelse som avses i 2 kap. 3 a §<br>första stycket klasserna 1 och 2 samt med rörelse avseende återförsäkring<br>(indirekt försäkring) av försäkring enligt någon av dessa klasser och av<br>livförsäkring, om inte annat följer av tredje stycket.</p>
<p>Utöver vad som följer av andra stycket får direkt livförsäkringsrörelse<br>och skadeförsäkringsrörelse bedrivas i samma försäkringsbolag, om så-<br>dan verksamhet samtidigt bedrevs vid tidpunkten för undertecknandet av<br>avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, den 2 maj 1992.</p>
<p>Direkt livförsäkringsrörelse och skadeförsäkringsrörelse som bedrivs i<br>samma försäkringsbolag enligt andra eller tredje stycket skall hållas åt-<br>skilda hos bolaget.</p>
<p>Särskilda bestämmelser finns i</p>
<p>5 kap. 1 § om försäkringsbolagets<br>upplåning samt i 7 kap. 17 och<br>17 a §§ om innehav av aktier och<br>andelar i vissa företag.</p>
<p>5§</p>
<p>Bestämmelserna om livförsäkring, med undantag för 1 kap. 8 a § samt<br>7 kap. 22, 23 och 26 §§, får tillämpas för skadeförsäkringar som avses i<br>2 kap. 3 a § första stycket klasserna 1 och 2 samt för avgångsbidragsför-<br>säkringar.</p>
<p>Bestämmelserna om livförsäkring, med undantag för 1 kap. 8 a § samt<br>7 kap. 2, 22, 23 och 26 §§, behöver inte tillämpas för sådana livförsäk-<br>ringar som avses i 2 kap. 3 b § första stycket klasserna 1 b och 4 om<br>premien är beräknad och bestämd för längst fem år.</p>
<p>Ersättning, som utges i form av livränta eller sjukränta, tillhör endera<br>livförsäkring eller annan försäkring beroende på vilket av dessa slag av<br>försäkringar som har meddelats. Har en sådan ränta inköpts i ett livför-<br>säkringsbolag, skall den dock i detta bolag höra till livförsäkring.</p>
<p>För sådan livränta eller sjuk-<br>ränta som tillhör annan försäkring<br>än livförsäkring gäller de särskilda<br>bestämmelserna om livförsäkring i<br>7 kap. 2 och 11 a §§, 8 kap. 18 §<br>samt 14 kap. 7, 21 och 24-28 §§.</p>
<p>För sådan livränta eller sjuk-<br>ränta som tillhör annan försäkring<br>än livförsäkring gäller de särskilda<br>bestämmelserna om livförsäkring i<br>7 kap. 2 och 11 a §§ samt 14 kap.<br>7,21 och 24-28 §§.</p>
<p>I ett försäkringsaktiebolag sva-<br>rar delägarna inte personligen för<br>bolagets förpliktelser.</p>
<p>6§</p>
<p>I ett försäkringsbolag svarar ak-<br>tieägarna eller delägarna inte per-<br>sonligen för bolagets förpliktelser.<br>I 7 § finns bestämmelser om kapi-</p>
<p>11</p>
<p>taltillskott i form av uttaxering hos<br>delägare.</p>
<p>Försäkringsaktiebolag är privat försäkringsaktiebolag eller publikt för-<br>säkringsaktiebolag. Denna lag gäller för samtliga försäkringsaktiebolag,<br>om inte annat föreskrivs.</p>
<p>Är bolagets aktiekapital fördelat på flera aktier, skall dessa lyda på lika<br>belopp.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Delägare i ett ömsesidigt försäk-<br>ringsbolag är försäkringstagarna.<br>Återförsäkringstagare skall dock<br>inte på grund av återförsäkringen<br>anses som delägare. I fråga om<br>livförsäkring, sjuk- och olycks-<br>fallsförsäkring som avses i 2 kap.<br>3 a § första stycket klasserna 1<br>och 2, avgångsbidragsförsäkring<br>samt återförsäkring svarar endast<br>bolagets tillgångar för dess för-<br>pliktelser. För försäkringar av<br>annat slag svarar delägarna per-<br>sonligen för bolagets förpliktelser<br>utan begränsning eller med be-<br>gränsning till ett visst belopp.</p>
<p>Delägarnas ansvarighet får gö-<br>ras gällande endast på det sätt<br>som föreskrivs i denna lag.</p>
<p>Med delägare avses i de följande<br>kapitlen endast delägare i ett öm-<br>sesidigt försäkringsbolag.</p>
<p>7§</p>
<p>Delägare i ett ömsesidigt försäk-<br>ringsbolag är försäkringstagarna.<br>Återförsäkringstagare skall dock<br>inte på grund av återförsäkringen<br>anses som delägare.</p>
<p>I bolagsordningen får det före-<br>skrivas att också de försäkrade<br>skall vara delägare, även om de<br>inte samtidigt är försäkringstag-<br>are, för en försäkring som</p>
<p>1. tecknas av en arbetsgivare för<br>att ge försäkringsskydd åt anställ-<br>da, och</p>
<p>2. grundas på kollektivavtal.</p>
<p>I bolagsordningen för ett skade-<br>försäkringsbolag får föreskrivas<br>att en sådan delägare som avses i<br>första stycket skall täcka skulder,<br>avsättningar eller förluster i direkt<br>skadeförsäkringsrörelse genom att<br>göra kapitaltillskott till bolaget<br>(uttaxering).</p>
<p>En delägares skyldighet enligt<br>tredje stycket får endast göras<br>gällande</p>
<p>1. för skadeförsäkring som inte<br>tecknats av en konsument eller ett<br>dödsbo för enskilt eller i huvudsak<br>enskilt ändamål, och</p>
<p>2. om det saknas tillgångar eller<br>medel för att täcka skulder, av-<br>sättningar eller förluster.</p>
<p>Med delägare avses i denna lag<br>endast delägare i ett ömsesidigt<br>försäkringsbolag.</p>
<p>Finansinspektionen får, om det<br>finns särskilda skäl, medge undan-<br>tag från bestämmelserna i fjärde<br>stycket 1 för lokala skadeförsäk-<br>ringsbolag som inte behöver ha en</p>
<p>12</p>
<p>auktoriserad revisor enligt 10 kap. Prop. 1998/99:87<br>4§.</p>
<p>Ett ömsesidigt försäkringsbolag<br>får inte bildas utan garantikapital,<br>om det inte finns särskilda skäl för<br>det. Garantikapitalet skall betalas<br>med pengar. Garantikapitalet skall<br>återbetalas när det inte längre be-<br>hövs för rörelsens ändamålsenliga<br>bedrivande och en återbetalning är<br>förenlig med bestämmelserna om<br>kapitalbasens sammansättning och<br>storlek i 7 kap. 22-27 §§. Om vill-<br>kor för sådan återbetalning finns<br>bestämmelser i 12 kap. 4 §.</p>
<p>8§</p>
<p>Ett ömsesidigt försäkringsbolag<br>far inte bildas utan garantikapital,<br>om det inte finns särskilda skäl för<br>det. Om det behövs får tillskott av<br>garantikapital göras även under<br>rörelsens gång. Garantikapitalet<br>skall betalas med pengar. Garanti-<br>kapitalet skall återbetalas när det<br>inte längre behövs för rörelsens<br>ändamålsenliga bedrivande och en<br>återbetalning är förenlig med be-<br>stämmelserna om kapitalbasens<br>sammansättning och storlek i<br>7 kap. 22-27 §§. Om villkor för<br>sådan återbetalning finns bestäm-<br>melser i 12 kap. 4 §.</p>
<p>9§</p>
<p>Ett försäkringsbolag är moderbolag och en annan juridisk person är<br>dotterföretag, om försäkringsbolaget</p>
<p>1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar i<br>den juridiska personen,</p>
<p>2. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och på grund av<br>avtal med andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av rösterna<br>för samtliga aktier eller andelar,</p>
<p>3. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att utse<br>eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse eller motsva-<br>rande ledningsorgan, eller</p>
<p>4. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att en-<br>samt utöva ett bestämmande inflytande över denna på grund av avtal med<br>den juridiska personen eller på grund av föreskrift i dess bolagsordning,<br>bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar.</p>
<p>Vidare är en juridisk person dotterföretag till moderbolaget, om ett an-<br>nat dotterföretag till moderbolaget eller moderbolaget tillsammans med<br>ett eller flera andra dotterföretag eller flera andra dotterföretag tillsam-<br>mans</p>
<p>1. innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar i<br>den juridiska personen,</p>
<p>2. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och på grund av<br>avtal med andra delägare i denna förfogar över mer än hälften av rösterna<br>för samtliga aktier eller andelar, eller</p>
<p>3. äger aktier eller andelar i den juridiska personen och har rätt att utse<br>eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse eller motsva-<br>rande ledningsorgan.</p>
<p>13</p>
<p>Om ett dotterföretag äger aktier eller andelar i en juridisk person och Prop. 1998/99:87<br>på grund av avtal med den juridiska personen eller på grund av föreskrift<br>i dess bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförliga stadgar har rätt<br>att ensamt utöva ett bestämmande inflytande över den juridiska personen,<br>är även denna dotterföretag till moderbolaget.</p>
<p>Moderbolag och dotterföretag utgör tillsammans en koncern.</p>
<p>Med koncernföretag avses i denna lag foretag i samma koncern.</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Regeringen eller, efter rege-<br>ringens bemyndigande, Finansin-<br>spektionen får föreskriva att denna<br>lags bestämmelser, eller före-<br>skrifter som meddelats med stöd<br>av denna lag, om koncerner skall<br>gälla helt eller delvis för en grupp<br>av företag, som inte utgör en kon-<br>cern enligt första-tredje styckena,<br>men som har en gemensam eller i<br>huvudsak gemensam ledning.</p></td><td>
<p>Regeringen eller den myndighet<br>som regeringen bestämmer far<br>föreskriva att denna lags bestäm-<br>melser, eller föreskrifter som med-<br>delats med stöd av denna lag, om<br>koncerner skall gälla helt eller del-<br>vis för en grupp av företag, som<br>inte utgör en koncern enligt förs-<br>ta-tredje styckena, men som har<br>en gemensam eller i huvudsak ge-<br>mensam ledning.</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Lydelse enligt prop. 1997/98:186,<br>bet. 1998/99:FiU14,</p>
<p>rskr. 1998/99:130</p></td><td>
<p>Föreslagen lydelse</p></td></tr>
</table>
<p>10</p>
<p>I fråga om livförsäkringar, som<br>gäller endast för dödsfall och<br>meddelas för en tid av längst fem<br>år eller mot en premie som är be-<br>räknad och bestämd för längst fem<br>år i sänder, får undantag medges<br>från bestämmelserna om livförsäk-<br>ring. Från bestämmelserna om<br>förbud mot fondemission i 4 kap.</p>
<p>1 § och vinstutdelning i 12 kap.</p>
<p>2 §, bestämmelserna om beräkning<br>av premiereserv i 7 kap. 2 § samt<br>bestämmelserna om kapitalbas,<br>garantibelopp och solvensmargi-<br>nal i 1 kap. 8 a § samt 7 kap. 22,<br>23 och 26 §§ får dock undantag<br>inte medges.</p>
<p>Undantag från denna lag far<br>medges i fråga om mottagna åter-<br>försäkringar, i den mån det prövas<br>skäligt. Undantag for ett motta-<br>gande bolag som avses i fjärde<br>stycket 3 skall vara förenligt med<br>EG:s rättsakter i fråga om direkt<br>försäkring.</p>
<p>Undantag från denna lag får<br>medges i fråga om mottagna åter-<br>försäkringar, i den mån det prövas<br>skäligt. Undantag för ett motta-<br>gande bolag som avses i tredje<br>stycket 3 skall vara förenligt med<br>EG:s rättsakter i fråga om direkt<br>försäkring.</p>
<p>14</p>
<p>Om ett försäkringsbolag driver rörelse i utlandet, får sådana avvikelser<br>från denna lag medges som föranleds av hänsyn till utländsk rätt eller<br>rättstillämpning.</p>
<p>I fråga om skadeförsäkringar får undantag från denna lag medges för</p>
<p>1. ömsesidiga försäkringsbolag<br>som driver skadeförsäkringsrörel-<br>se under förutsättning att verksam-<br>heten inte omfattar kredit eller<br>borgensförsäkring eller annan an-<br>svarsförsäkring än sådan som en-<br>ligt 2 kap. 3 a § tredje stycket be-<br>handlas som underordnad, att den<br>årliga premieinkomsten från ska-<br>deförsäkringsrörelsen inte översti-<br>ger ett belopp motsvarande en<br>miljon ecu samt att minst hälften<br>av denna premieinkomst härrör<br>från bolagets delägare,</p>
<p>2. lokala skadeförsäkringsbolag<br>som meddelar endast försäkring<br>enligt 2 kap. 3 a § första stycket<br>klass 18 (assistans) i form av natu-<br>raförmåner och vilkas årliga pre-<br>mieinkomst inte överstiger ett be-<br>lopp motsvarande 200 000 ecu,</p>
<p>3. ömsesidiga försäkringsbolag som enligt avtal med ett annat sådant<br>bolag (det mottagande bolaget) fullt ut återförsäkrar alla sina avtal om<br>direkt försäkring eller överlåter samtliga sina förpliktelser enligt försäk-<br>ringsavtalen.</p>
<p>Frågor om medgivande enligt<br>första - fjärde styckena prövas av<br>Finansinspektionen. Ärenden som<br>är av principiell betydelse eller av<br>synnerlig vikt prövas dock av re-<br>geringen.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>1. ömsesidiga försäkringsbolag<br>som driver skadeförsäkrings-<br>rörelse under förutsättning att<br>verksamheten inte omfattar kredit-<br>eller borgensförsäkring eller annan<br>ansvarsförsäkring än sådan som<br>enligt 2 kap. 3 a § tredje stycket<br>behandlas som underordnad, att<br>den årliga premieinkomsten från<br>skadeförsäkringsrörelsen inte<br>överstiger ett belopp motsvarande<br>en miljon euro samt att minst<br>hälften av denna premieinkomst<br>härrör från bolagets delägare,</p>
<p>2. lokala skadeförsäkringsbolag<br>som meddelar endast försäkring<br>enligt 2 kap. 3 a § första stycket<br>klass 18 (assistans) i form av natu-<br>raförmåner och vilkas årliga pre-<br>mieinkomst inte överstiger ett be-<br>lopp motsvarande 200 000 euro,</p>
<p>Frågor om medgivanden enligt<br>första - tredje styckena prövas av<br>Finansinspektionen. Ärenden som<br>är av principiell betydelse eller av<br>synnerlig vikt prövas dock av re-<br>geringen.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Ett privat försäkringsaktiebolag<br>eller en aktieägare i ett sådant bo-<br>lag får inte genom annonsering<br>söka sprida aktier eller tecknings-<br>rätter i bolaget eller av bolaget ut-<br>givna skuldebrev.</p>
<p>H §</p>
<p>Ett privat försäkringsaktiebolag<br>eller en aktieägare i ett sådant bo-<br>lag får inte genom annonsering<br>söka sprida aktier eller tecknings-<br>rätter i bolaget eller av bolaget<br>utgivna skuldebrev eller options-<br>bevis.</p>
<p>Ett bolag eller en aktieägare som avses i första stycket får inte heller på<br>annat sätt söka sprida i första stycket angivna värdepapper genom att er-<br>bjuda fler än 200 personer att teckna eller förvärva värdepapperen. Detta</p>
<p>15</p>
<p>gäller dock inte om erbjudandet riktar sig enbart till en krets som i förväg<br>har anmält intresse av sådana erbjudanden och antalet utbjudna poster<br>inte överstiger 200.</p>
<p>Begränsningarna i första och andra styckena gäller inte erbjudanden<br>som avser överlåtelse till högst tio förvärvare.</p>
<p>I första stycket angivna värdepapper som har givits ut av ett privat för-<br>säkringsaktiebolag får inte bli föremål för handel på börs eller annan or-<br>ganiserad marknadsplats.</p>
<p>Lydelse enligt prop. 1997/98:186, Föreslagen lydelse</p>
<p>bet. 1998/99:FiU14,</p>
<p>rskr. 1998/99:130</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<h4>2 kap.</h4>
<p>3§</p>
<p>Stiftarna skall ansöka om koncession samt upprätta en bolagsordning<br>som skall stadfästas.</p>
<p>Ansökan om koncession och stadfästelse av bolagsordning prövas av<br>Finansinspektionen. Ärenden som är av principiell betydelse eller av sär-<br>skild vikt prövas dock av regeringen.</p>
<p>Till ansökan skall fogas en plan<br>för den tilltänkta verksamheten.<br>Regeringen eller, efter regeringens<br>bemyndigande, Finansinspektio-<br>nen far meddela föreskrifter om<br>vad verksamhetsplanen skall inne-<br>hålla.</p>
<p>Till ansökan skall fogas en plan<br>för den tilltänkta verksamheten.<br>Regeringen eller den myndighet<br>som regeringen bestämmer far<br>meddela föreskrifter om vad verk-<br>samhetsplanen skall innehålla.</p>
<p>Vid behandlingen av en ansökan om stadfästelse av bolagsordning<br>prövas att bolagsordningen överensstämmer med denna lag och med and-<br>ra författningar samt om och i vad mån särskilda bestämmelser behövs<br>med hänsyn till omfattningen och arten av bolagets verksamhet.</p>
<p>Bolagsordningen skall stadfästas<br>och koncession beviljas, om</p>
<p>1. den planerade verksamheten<br>kan antas komma att uppfylla kra-<br>ven på en sund försäkringsverk-<br>samhet,</p>
<p>2. det kan antas att de som</p>
<p>Bolagsordningen skall stadfastas<br>och koncession beviljas, om</p>
<p>1. den planerade verksamheten<br>kan antas komma att uppfylla kra-<br>ven i denna lag och andra författ-<br>ningar som reglerar verksamhe-<br>ten,</p>
<p>2. det kan antas att de som</p>
<p>kommer att äga ett kvalificerat<br>innehav i bolaget inte kommer att<br>motverka en sund utveckling av<br>verksamheten i bolaget och även i<br>övrigt är lämpliga att utöva ett<br>väsentligt inflytande över ledning-<br>en av ett försäkringsbolag och</p>
<p>3. de som avses ingå i bolagets styrelse och vara verkställande direktör<br>eller dennes ställföreträdare har de insikter och den erfarenhet som måste<br></p>
<p>kommer att ha ett kvalificerat in-<br>nehav i bolaget inte kommer att<br>motverka de krav på verksamheten<br>i bolaget som avses i 1 och även i<br>övrigt är lämpliga att utöva ett<br>väsentligt inflytande över ledning-<br>en av ett försäkringsbolag och</p>
<p>krävas av den som deltar i ledningen av ett försäkringsbolag och även i</p>
<p>16</p>
<p>övrigt är lämpliga for en sådan uppgift. Bolagsordningen får inte stad-<br>fästas och koncession inte beviljas, om det kan antas att någon som i vä-<br>sentlig mån har åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller i<br>andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig<br>brottslighet kommer att ha ett kvalificerat innehav i bolaget.</p>
<p>Om bolaget kommer att ha nära förbindelser med någon annan, far<br>bolagsordningen stadfastas och koncession beviljas endast om förbindel-<br>serna inte hindrar en effektiv tillsyn av försäkringsbolaget.</p>
<p>Koncession beviljas tills vidare eller, om särskilda omständigheter för-<br>anleder detta, för bestämd tid, högst tio år, och därutöver till det löpande<br>räkenskapsårets slut. Koncession far inte vägras av det skälet att det inte<br>behövs något ytterligare försäkringsbolag.</p>
<p>Vid förlängning av en koncession som har beviljats ett försäkringsbo-<br>lag för bestämd tid samt vid ändring av en bolagsordning eller av en be-<br>viljad koncession gäller första - sjunde styckena i tillämpliga delar.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>3a§</p>
<p>Koncession för direkt skadeförsäkringsrörelse skall avse en eller flera<br>av följande försäkringsklasser eller risk som hänför sig till en sådan<br>klass:</p>
<p>1. olycksfall, dock inte försäkring som avses i 3 b § första stycket<br>klass 4,</p>
<p>2. sjukdom, dock inte försäkring som avses i 3 b § första stycket</p>
<p>klass 4,</p>
<p>3. landfordon (andra än spårfordon),</p>
<p>4. spårfordon,</p>
<p>5. luftfartyg,</p>
<p>6. fartyg,</p>
<p>7. godstransport,</p>
<p>8. brand och naturkrafter,</p>
<p>9. annan sakskada,</p>
<p>10. motorfordonsansvar,</p>
<p>11. luftfartygsansvar,</p>
<p>12. fartygsansvar,</p>
<p>13. allmän ansvarighet,</p>
<p>14. kredit,</p>
<p>15. borgen,</p>
<p>16. annan förmögenhetsskada,</p>
<p>17. rättsskydd samt</p>
<p>18. assistans.</p>
<p>Regeringen eller, efter rege-<br>ringens bemyndigande, Finansin-<br>spektionen far meddela närmare<br>föreskrifter om de risker som hän-<br>för sig till varje försäkringsklass<br>och om beteckningar för grupper<br>av försäkringsklasser.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet<br>som regeringen bestämmer får<br>meddela närmare föreskrifter om<br>de risker som hänför sig till varje<br>försäkringsklass och om beteck-<br>ningar för grupper av försäkrings-<br>klasser.</p>
<p>17</p>
<p>Ett försäkringsbolag får försäkra risker som inte omfattas av bolagets<br>koncession om risken är underordnad i förhållande till den risk som om-<br>fattas av koncessionen (huvudrisken). En rättsskyddsforsäkring får dock<br>behandlas som underordnad endast om den avser tvister eller risker med<br>anknytning till högsjöfart under klass 6 eller 12 eller om huvudrisken<br>faller under första stycket 18 (assistans). Risker enligt första stycket 14<br>och 15 (kredit och borgen) får inte behandlas som underordnade.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>3 b §</p>
<p>Koncession för direkt livförsäkringsrörelse skall avse en eller flera av<br>följande försäkringsklasser eller risk som hänför sig till en sådan klass:</p>
<p>1 a) försäkring där utbetalning av försäkringsbelopp (engångsbelopp<br>eller periodiska utbetalningar) är beroende av en persons eller flera per-<br>soners liv, dock inte försäkringar enligt klass 3,</p>
<p>b) försäkring som meddelas som tillägg till försäkring enligt a,</p>
<p>2 a) försäkring som utfaller vid giftermål,</p>
<p>b) försäkring som utfaller vid födelse,</p>
<p>3. försäkring som avses i klass- 3. försäkring som avses i klass-<br>erna 1 a och 2 som är anknuten till erna 1 a och 2 som är anknuten till<br>värdepappersfonder, fonder vilka förvaltas av fondför-</p>
<p>valtare som har rätt att utöva</p>
<p>fondverksamhet enligt lagen<br>(1990:1114) om värdepappers-<br>fonder (fondförsäkring),</p>
<p>4. sjukförsäkring och olycksfallsförsäkring som gäller for längre tid än<br>fem år, under obestämd tid eller till dess den försäkrade uppnått en viss<br>ålder och som inte far sägas upp av försäkringsbolaget eller far sägas upp<br>endast under särskilda förhållanden som anges i försäkringsavtalet.</p>
<p>Regeringen eller, efter regering-<br>ens bemyndigande, Finans-<br>inspektionen far meddela närmare<br>föreskrifter om de risker som hän-<br>för sig till varje försäkringsklass.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet<br>som regeringen bestämmer får<br>meddela närmare föreskrifter om<br>de risker som hänför sig till varje<br>försäkringsklass.</p>
<p>Regeringen eller, efter rege-<br>ringens bemyndigande, Finans-<br>inspektionen får meddela före-<br>skrifter om indelning i försäk-<br>ringsklasser beträffande kon-<br>cession for återförsäkring.</p>
<p>3c§</p>
<p>Regeringen eller den myndighet<br>som regeringen bestämmer får<br>meddela föreskrifter om indelning<br>i försäkringsklasser beträffande<br>koncession för återförsäkring.</p>
<p>5§</p>
<p>Bolagsordningen skall ange</p>
<p>för samtliga försäkringsbolag</p>
<p>1. bolagets firma,</p>
<p>2. den ort i Sverige där bolagets styrelse skall ha sitt säte,</p>
<p>3. föremålet for bolagets verksamhet, varvid det särskilt skall anges<br>om verksamheten skall avse såväl direkt försäkring som mottagen åter-</p>
<p>18</p>
<p>försäkring,</p>
<p>4. om bolaget skall driva försäkringsrörelse utanför Europeiska eko-<br>nomiska samarbetsområdet (EES),</p>
<p>5. antalet eller lägsta och högsta antalet av de styrelseledamöter, revi-<br>sorer och eventuella styrelsesuppleanter, som får utses av bolagsstäm-<br>man, samt tiden för styrelseledamöternas och revisorernas uppdrag,</p>
<p>6. sättet att sammankalla bolagsstämman,</p>
<p>7. vilka ärenden som skall förekomma på den ordinarie stämman,</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>8. de regler enligt vilka bolags-<br>stämman får förfoga över bolagets<br>vinst,</p>
<p>9. i vilken utsträckning bolaget<br>är skyldig att teckna återförsäk-<br>ring,</p>
<p>för försäkringsaktiebolag</p>
<p>10. aktiekapitalet eller, om detta<br>utan ändring av bolagsordningen<br>skall kunna bestämmas till lägre<br>eller högre belopp, minimikapi-<br>talet och maximikapitalet, varvid<br>minimikapitalet inte far vara mind-<br>re än en fjärdedel av maximikapi-<br>talet,</p>
<p>11. aktiernas nominella belopp,<br>för ömsesidiga försäkringsbolag</p>
<p>8. de regler enligt vilka bolags-<br>stämman får förfoga över bolagets<br>vinst eller, i ett livförsäkrings-<br>bolag, på annat sätt täcka bolagets<br>förlust,</p>
<p>för försäkringsaktiebolag</p>
<p>9. aktiekapitalet eller, om detta<br>utan ändring av bolagsordningen<br>skall kunna bestämmas till lägre<br>eller högre belopp, minimikapi-<br>talet och maximikapitalet, varvid<br>minimikapitalet inte får vara mind-<br>re än en fjärdedel av maximikapi-<br>talet,</p>
<p>10. aktiemas nominella belopp,<br>för ömsesidiga försäkringsbolag</p>
<p>11. den krets av försäkrade som<br>i denna egenskap är delägare, om<br>inte endast försäkringstagarna är<br>delägare,</p>
<p>12. garantikapitalet,</p>
<p>13. regler för hur rösträtten skall utövas och hur beslut skall fattas på<br>bolagsstämman, varvid särskilt skall anges om och i vilken utsträckning<br>delägarnas rösträtt skall utövas genom utsedda delegerade samt i vilken<br>utsträckning rösträtt skall tillkomma garanterna,</p>
<p>14. intill vilket belopp och i vil-</p>
<p>ken ordning delägarna är personli-<br>gen ansvariga för bolagets för-<br>pliktelser, om inte uteslutande bo-<br>lagets tillgångar svarar för bola-<br>gets förpliktelser,</p>
<p>15. antal och sammanlagt belopp av de försäkringar som skall vara<br>tecknade innan bolaget kan anses bildat,</p>
<p>16. vilken begränsning som skall<br>gälla för mottagen återförsäkring i<br>förhållande till den direkta försäk-<br>ringen, om verksamheten avser<br>såväl direkt försäkring som motta-</p>
<p>\A.for vilka försäkringar, i vilka<br>situationer, intill vilket belopp och<br>i vilken ordning uttaxering kan ske<br>hos delägarna i skadeförsäkrings-<br>bolag samt hur uttaxeringen skall<br>genomföras,</p>
<p>16. hur tillgångarna skall för-<br>delas mellan delägarna vid bola-<br>gets upplösning,</p>
<p>19</p>
<p>gen återförsäkring,</p>
<p>17. i vilken ordning garanterna skall betala in det tecknade garantika-<br>pitalet samt</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>18. om och i vilken ordning<br>ränta skall betalas på garanti-<br>kapitalet och vinst delas ut till ga-<br>ranterna och i vilken ordning ga-<br></p>
<p>18. om och i vilken ordning<br>vinst skall delas ut till garanterna<br>och i vilken ordning garantikapi-<br>talet skall återbetalas.</p>
<p>rantikapitalet skall återbetalas.</p>
<p>I fråga om publika försäkringsaktiebolag, vars firma inte innehåller or-<br>det publikt, skall i bolagsordningen anges beteckningen (publ) efter fir-<br></p>
<p>man.</p>
<p>13 §</p>
<p>Ett försäkringsbolag skall anmälas för registrering senast sex månader<br>efter det att koncession har beviljats.</p>
<p>För registrering av ett försäkringsaktiebolag krävs</p>
<p>1. att det sammanlagda nominella beloppet av tecknade och tilldelade<br>aktier efter avdrag för de aktier som enligt 15 § har förklarats förverkade<br>och inte har övertagits av någon annan (bolagets aktiekapital) svarar mot<br>aktiekapitalet eller minimikapitalet enligt bolagsordningen,</p>
<p>2. att de aktier som ingår i bolagets aktiekapital är helt betalda och</p>
<p>3. att auktoriserad revisor skriftligen intygar att betalning enligt 2 har<br>skett och att all apportegendom är tillförd bolaget. Av revisorns yttrande<br>skall framgå att apportegendomen i stiftelseurkunden inte har åsatts hög-<br>re värde än det verkliga värdet för försäkringsaktiebolaget och att egen-<br>domen är eller kan antas bli till nytta för bolagets verksamhet. I yttrandet<br>skall revisorn beskriva apportegendomen och ange vilken metod som har<br>använts vid värderingen av den. Särskilda svårigheter att uppskatta värdet<br>av egendomen skall anmärkas.</p>
<p>Genom registreringen fastställs bolagets aktiekapital till det belopp<br>som anges i andra stycket 1. De aktier som enligt 15 § har förklarats för-<br>verkade och inte övertagits av någon annan blir därvid ogiltiga.</p>
<p>För registrering av ett ömsesi-<br>digt bolag, där garantikapital skall<br>finnas, krävs</p>
<p>1. att minst hälften av garanti-<br>kapitalet har betalats och</p>
<p>2. att garanterna har lämnat till<br>bolaget ställda skriftliga förbind-<br>elser på de belopp som inte har<br>betalats.</p>
<p>För registrering av ett ömsesi-<br>digt bolag, där garantikapital skall<br>finnas, krävs att hela garantika-<br>pitalet är inbetalt.</p>
<p>Om inte försäkringsbolaget anmäls för registrering inom den tid som<br>anges i första stycket eller om Finansinspektionen genom lagakraft-<br>ägande beslut har avskrivit en sådan anmälan eller vägrat registrering av<br>bolaget, har frågan om bolagets bildande fallit. Styrelseledamöterna an-<br>svarar solidariskt för återbetalningen av de belopp som har betalats in på<br>de tecknade aktierna, eller som har erlagts på grund av garantiavtalet el-<br>ler de tecknade försäkringarna. Till beloppen skall läggas uppkommen<br>avkastning varjämte avdrag skall göras för kostnaderna på grund av åt-<br></p>
<p>20</p>
<p>gärder enligt 18 § första stycket tredje meningen. Detsamma gäller i frå- Prop. 1998/99:87<br>ga om apportegendom.</p>
<p>Garantikapitalet i ett ömsesidigt<br>försäkringsbolag skall vara betalt<br>senast inom två år från dagen för<br>beslutet om bolagets bildande.</p>
<p>17 §</p>
<p>Tillskott av garantikapital som<br>görs under rörelsens gång i ett<br>ömsesidigt försäkringsbolag skall<br>registreras. Beslutet om att ta<br>emot garantikapital skall anmälas<br>för registrering senast sex måna-<br>der efter beslutet. För registrering<br>krävs att hälften av tillskottet har<br>betalats in. Garantikapitalet är<br>ökat när registrering skett. Ga-<br>rantikapitalet skall vara helt in-<br>betalt senast sex månader efter<br>registreringen av tillskottet.</p>
<p>Ett tillskott av garantikapital<br>skall genast återbetalas om regi-<br>strering inte sker.</p>
<h4>2 a kap.</h4>
<p>1 §</p>
<p>Ett försäkringsbolag som avser att upprätta en filial, agentur eller annat<br>liknande driftställe (sekundäretablering) i ett annat EES-land skall under-<br>rätta Finansinspektionen.</p>
<p>Underrättelsen enligt första stycket skall innehålla</p>
<p>1. uppgift om i vilket land sekundäretableringen skall upprättas,</p>
<p>2. en plan för den tilltänkta verksamheten, med angivande av sekun-<br>däretableringens organisation och vilket slags försäkringsverksamhet<br>som skall drivas där,</p>
<p>3. uppgift om sekundäretableringens adress,</p>
<p>4. uppgift om vem som är företrädare för sekundäretableringen.</p>
<p>Om ett försäkringsbolag från en sekundäretablering skall meddela för-<br>säkringar som anges i 2 kap. 3 a § första stycket 10 (motorfordonsansvar)<br>och som inte uteslutande avser försäkring av fraktförares ansvar, skall<br>underrättelsen enligt första stycket dessutom innehålla en försäkran att<br>bolaget är medlem i motsvarigheten till Trafikförsäkringsföreningen i<br>sekundäretableringens EES-land och i det landets nationella garantifond.</p>
<p>Regeringen eller, efter rege-<br>ringens bemyndigande, Finans-<br>inspektionen far meddela före-<br>skrifter om vad den i andra stycket<br>2 angivna verksamhetsplanen i<br>övrigt skall innehålla.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet<br>som regeringen bestämmer far<br>meddela föreskrifter om vad den i<br>andra stycket 2 angivna verksam-<br>hetsplanen i övrigt skall innehålla.</p>
<p>21</p>
<p>4 §<sup>4</sup></p>
<p>Om ett försäkringsbolag avser att från Sverige eller från en sekundär-<br>etablering i ett annat land inom EES meddela försäkringar för risker be-<br>lägna i eller för åtaganden som skall fullgöras i ett tredje EES-land, och<br>detta skall ske utan förmedling av en sekundäretablering i det landet<br>(gränsöverskridande verksamhet), skall bolaget underrätta Finans-<br>inspektionen om det. I underrättelsen skall det anges vilket eller vilka<br>slag av risker eller åtaganden försäkringarna skall omfatta.</p>
<p>Bestämmelserna i första stycket gäller inte när bolag i annan egenskap<br>än ledande försäkringsgivare deltar i koassuransavtal (samförsäkring)<br>avseende stora risker.</p>
<p>Med stora risker avses</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>1. de försäkringar som anges i 2 kap. 3 a § första stycket 4-7 och 11—<br>12,</p>
<p>2. de försäkringar som anges i 2 kap. 3 a § första stycket 14-15, om<br>försäkringstagaren är näringsidkare och den försäkrade risken avser nä-<br>ringsverksamheten, och</p>
<p>3. de försäkringar som anges i 2 kap. 3 a § första stycket 3, 8-10, 13<br>och 16, om försäkringstagaren är näringsidkare och minst två av följande<br>förutsättningar är uppfyllda enligt senast fastställda resultat- och balans-<br>räkning:</p>
<p>a) försäkringstagaren har en ba-<br>lansomslutning som uppgår till<br>minst ett belopp motsvarande<br>6 200 000 ecu,</p>
<p>b) försäkringstagaren har en<br>bruttoomsättning som uppgår till<br>minst ett belopp motsvarande<br>12 800 000 ecu,</p>
<p>a) försäkringstagaren har en ba-<br>lansomslutning som uppgår till<br>minst ett belopp motsvarande<br>6 200 000 euro,</p>
<p>b) försäkringstagaren har en<br>bruttoomsättning som uppgår till<br>minst ett belopp motsvarande<br>12 800 000 euro,</p>
<p>c) försäkringstagaren har haft i genomsnitt minst 250 personer anställ-<br>da.</p>
<p>Om försäkringstagaren ingår i en koncern som avger koncernredovis-<br>ning skall förutsättningarna i tredje stycket 3 gälla koncernen.</p>
<h4>3 kap.</h4>
<p>2§<sup>5</sup></p>
<p>Aktier kan fritt överlåtas och förvärvas, om något annat inte följer av<br>bestämmelserna i detta kapitel eller i övrigt av lag.</p>
<p>Ett direkt eller indirekt förvärv av aktier i ett försäkringsaktiebolag,<br>som medför att förvärvarens sammanlagda innehav utgör ett kvalificerat<br>innehav enligt 1 kap. 9 a §, far ske bara efter tillstånd av Finansinspek-<br>tionen. Detsamma gäller förvärv som innebär att ett kvalificerat innehav<br>ökas så att det uppgår till eller överstiger 20, 33 eller 50 procent av aktie-<br>kapitalet eller röstetalet för samtliga aktier eller så att försäkringsaktie-<br>bolaget blir dotterföretag.</p>
<p><sup>4</sup> Senaste lydelse 1998:294.</p>
<p><sup>5</sup> Senaste lydelse 1996:753.</p>
<p>22</p>
<p>Tillstånd enligt första stycket skall ha meddelats före förvärvet. Om<br>förvärv har gjorts genom bodelning, arv, testamente, bolagsskifte eller på<br>annat liknande sätt, krävs i stället tillstånd för att förvärvaren skall få be-<br>hålla de aktier som erhållits. Förvärvaren skall ansöka om tillstånd till ett<br>sådant förvärv inom sex månader efter det att aktierna erhållits.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Tillstånd skall ges till förvärv<br>som avses i andra och tredje<br>styckena, om det kan antas att för-<br>värvaren inte kommer att mot-<br>verka en sund utveckling av bo-<br>lagets verksamhet och om förvärv-<br>aren även i övrigt är lämplig att<br>utöva ett väsentligt inflytande över<br>ledningen av ett försäkringsbolag.<br>Tillstånd far inte ges, om förvärv-<br>aren i väsentlig mån har åsidosatt<br>skyldigheter i näringsverksamhet<br>eller i andra ekonomiska angelä-<br>genheter eller gjort sig skyldig till<br>allvarlig brottslighet.</p>
<p>Tillstånd skall ges till förvärv<br>som avses i andra och tredje<br>styckena, om det kan antas att för-<br>värvaren inte kommer att mot-<br>verka de krav på verksamheten i<br>bolaget som avses i 2 kap. 3 §<br>femte stycket 1 och om förvärvaren<br>även i övrigt är lämplig att utöva<br>ett väsentligt inflytande över led-<br>ningen av ett försäkringsbolag.<br>Tillstånd far inte ges, om förvärva-<br>ren i väsentlig mån har åsidosatt<br>skyldigheter i näringsverksamhet<br>eller i andra ekonomiska angelä-<br>genheter eller gjort sig skyldig till<br>allvarlig brottslighet.</p>
<p>Om förvärvet skulle leda till nära förbindelser mellan försäkringsbola-<br>get och någon annan, skall tillstånd ges endast om förbindelserna inte<br>hindrar en effektiv tillsyn av försäkringsbolaget.</p>
<p>Inspektionen far föreskriva en viss tid inom vilken ett förvärv skall ge-<br>nomföras.</p>
<p>Inspektionen skall meddela beslut i ett ärende enligt andra eller tredje<br>stycket inom tre månader från det att ansökan om tillstånd gjordes.</p>
<p>Om ägaren till ett kvalificerat<br>innehav av aktier utövar eller kan<br>antas komma att utöva sitt infly-<br>tande på ett sätt som motverkar en<br>sund utveckling av verksamheten i<br>försäkringsbolaget, får Finans-<br>inspektionen besluta att ägaren vid<br>stämman inte får företräda fler<br>aktier än som motsvarar ett inne-<br>hav som inte är kvalificerat. Det-<br>samma gäller, om en sådan ägare i<br>väsentlig mån har åsidosatt skyl-<br>digheter i näringsverksamhet eller<br>i andra ekonomiska angelägenhe-<br>ter eller gjort sig skyldig till all-<br>varlig brottslighet.</p>
<p>2d§<sup>6</sup></p>
<p>Om ägaren till ett kvalificerat<br>innehav av aktier utövar eller kan<br>antas komma att utöva sitt infly-<br>tande på ett sätt som motverkar de<br>krav på verksamheten i försäk-<br>ringsbolaget som avses i 2 kap. 3 §<br>femte stycket 1, får Finansinspek-<br>tionen besluta att ägaren vid<br>stämman inte får företräda fler<br>aktier än som motsvarar ett inne-<br>hav som inte är kvalificerat. Det-<br>samma gäller, om en sådan ägare i<br>väsentlig mån har åsidosatt skyl-<br>digheter i näringsverksamhet eller<br>i andra ekonomiska angelägenhe-<br>ter eller gjort sig skyldig till all-<br>varlig brottslighet.</p>
<p>Senaste lydelse 1996:753.</p>
<p>23</p>
<p>Om ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier har underlåtit att an-<br>söka om tillstånd till ett förvärv som avses i 2 §, får inspektionen besluta<br>att ägaren vid stämman inte far företräda aktierna till den del de omfattas<br>av ett krav på tillstånd.</p>
<p>Om någon i strid med ett beslut av inspektionen har ett kvalificerat in-<br>nehav av aktier, får innehavaren inte företräda aktierna vid stämman till<br>den del innehavet står i strid med beslutet.</p>
<p>Finansinspektionen får förelägga ägare som avses i första stycket att<br>avyttra så stor del av aktierna att innehavet därefter inte är kvalificerat.<br>En ägare som avses i andra eller tredje stycket far föreläggas att avyttra<br>så stor del av aktierna att innehavet inte står i strid med inspektionens<br>beslut.</p>
<p>Aktier som omfattas av ett förbud eller föreläggande enligt denna pa-<br>ragraf skall inte medräknas när det fordras samtycke av ägare till en viss<br>del av aktierna i bolaget för att ett beslut skall bli giltigt eller en befogen-<br>het skall fa utövas, såvida inte förvaltare har förordnats enligt 2 e §.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>3§</p>
<p>I bolagsordningen kan tas in förbehåll att en aktieägare eller någon an-<br>nan skall ha rätt att lösa sådana aktier som övergår till ny ägare. Förbe-<br>hållet skall ange</p>
<p>1. vilka som har lösningsrätt och, om lösningsrätten inte skall kunna<br>utövas vid vissa fång, vilka slags fång som har undantagits,</p>
<p>2. den ordning i vilken lösningsrätten tillkommer de lösningsberättiga-<br>de inbördes,</p>
<p>3. den tid, ej överstigande två månader från anmälan hos styrelsen om<br>en akties övergång, inom vilken lösningsanspråket skall framställas hos<br>bolaget,</p>
<p>4. den tid inom vilken lösen skall betalas; denna tid far inte överstiga<br>en månad räknat från den tidpunkt då lösenbeloppet bestämdes.</p>
<p>Förvärvas flera aktier genom samma fång, kan, om något annat inte<br>följer av förbehållet, lösningsrätten inte utövas för mindre antal aktier än<br>fånget omfattar. Om tillämpningen av föreskrifterna i bolagsordningen<br>om lösens belopp skulle bereda någon en otillbörlig fördel, kan jämkning<br>ske.</p>
<p>När en anmälan gjorts om aktiens övergång, skall styrelsen genast<br>skriftligen meddela detta till varje lösningsberättigad vars postadress är<br>införd i aktieboken eller på annat sätt känd för bolaget.</p>
<p>Om något annat inte föreskrivs i bolagsordningen, skall tvister om lös-<br>ningsrätten och om lösenbeloppets storlek prövas av tre skiljemän enligt</p>
<p>lagen (1929:145) om skiljemän.</p>
<p>Innan det visar sig att lösnings-<br>rätten inte begagnas kan den till<br>vilken aktien har övergått inte ut-<br>öva någon annan rätt på grund av<br>aktien gentemot bolaget än rätt till<br>vinstutdelning och företrädesrätt<br>till teckning av nya aktier vid ny-<br>emission. Rättigheter och skyldig-</p>
<p>Innan det visar sig att lösnings-<br>rätten inte begagnas kan den till<br>vilken aktien har övergått inte ut-<br>öva någon annan rätt på grund av<br>aktien gentemot bolaget än rätt till<br>vinstutdelning och företrädesrätt<br>till teckning av nya aktier vid ny-<br>emission eller till teckning av an-</p>
<p>24</p>
<p>digheter på grund av sådan teck- del i lån som avses i 5 kap. Rättig- Prop. 1998/99:87</p>
<p>ning övergår till den som begagnar heter och skyldigheter på grund av</p>
<p>sig av lösningsrätten. sådan teckning övergår till den</p>
<p>som begagnar sig av lösningsrät-<br>ten.</p>
<p>4§</p>
<p>Aktiebrev skall ställas till viss man. Det far lämnas ut endast till sådan<br></p>
<p>aktieägare som är införd i aktieboken och först när den eller de aktier<br>brevet lyder på har betalats. Vidare fordras</p>
<p>1. att försäkringsaktiebolaget har registrerats, om aktien har tecknats<br>vid bolagets bildande, eller</p>
<p>2. att nyemissionen eller fond-<br>emissionen har registrerats, om<br>aktien tillkommit på grund av<br>emissionen.</p>
<p>2. att nyemissionen eller fond-<br>emissionen har registrerats, om<br>aktien tillkommit på grund av<br>emissionen, eller</p>
<p>3. att registrering har skett en-<br>ligt 5 kap. 15 §, om aktien har till-<br>kommit på grund av utbyte eller<br>nyteckning enligt 5 kap.</p>
<p>Aktiebrevet skall undertecknas av styrelsen eller enligt styrelsens full-<br>makt av en bank. Namnteckningarna får återges genom tryckning eller på<br>något annat liknande sätt. Brevet skall ange bolagets firma, ordnings-<br>nummer på den eller de aktier varpå brevet lyder, aktiens nominella be-<br>lopp och dagen för utfärdandet. Kan, när aktiebrevet ges ut, aktier av oli-<br>ka slag finnas enligt bolagsordningen, skall aktieslaget anges i brevet.<br>Om bolagsordningen innehåller förbehåll enligt 1 § fjärde stycket, 3 §,<br>8 § eller 6 kap. 8 §, skall detta tydligt anges i brevet på sådan aktie som<br>avses med förbehållet. Uppgiften kan ges i förkortad form. Förkortnings-<br>formema fastställs av regeringen eller den myndighet som regeringen<br>bestämmer.</p>
<p>När utbetalning görs vid inlösen av en aktie eller vid minskning av<br>dess nominella belopp eller vid skifte av bolagets tillgångar, skall aktie-<br>brevet förses med påskrift om utbetalningen. Har utan återbetalning en<br>aktie dragits in eller det nominella beloppet ändrats, skall så snart som<br>möjligt en påskrift om detta göras på aktiebrevet.</p>
<p>Ett aktiebrev, som i samband med dödning eller vid utbyte ges ut i<br>stället för ett annat, skall innehålla uppgift om detta. Utbyts ett aktiebrev<br>mot ett eller flera andra aktiebrev skall det äldre aktiebrevet och de därtill<br></p>
<p>hörande kupongarken makuleras på ett betryggande sätt.</p>
<p>Emissionsbevis skall underteck- Emissionsbevis samt de skulde-<br>nas på det sätt som anges i andra brev och optionsbevis som avses i<br>stycket. 5 kap. skall undertecknas på det</p>
<p>sätt som anges i andra stycket.</p>
<p>Om ett aktiebrev eller ett till<br>viss man ställt emissionsbevis<br>överlåts eller pantsätts, skall be-</p>
<p>6§</p>
<p>Om ett aktiebrev eller ett till<br>viss man ställt emissionsbevis el-<br>ler optionsbevis överlåts eller<br></p>
<p>25</p>
<p>stämmelsema om skuldebrev till<br>viss man eller order i 13, 14 och<br>22 §§ lagen (1936:81) om skulde-<br>brev tillämpas. Härvid är den som<br>innehar ett aktiebrev och enligt<br>bolagets anteckning på detta är in-<br>förd som ägare i aktieboken lik-<br>ställd med den som enligt 13 §<br>andra stycket nämnda lag förmo-<br>das äga rätt att göra skuldebrevet<br>gällande.</p>
<p>Överlåts eller pantsätts ett emis-<br>sionsbevis som inte är ställt till<br>viss man, skall bestämmelserna<br>om skuldebrev till innehavaren i<br>13, 14 och 22 §§ lagen om skulde-<br>brev tillämpas.<br></p>
<p>pantsätts, skall bestämmelserna<br>om skuldebrev till viss man eller<br>order i 13, 14 och 22 §§ lagen<br>(1936:81) om skuldebrev tillämp-<br>as. Härvid är den som innehar ett<br>aktiebrev och enligt bolagets an-<br>teckning på detta är införd som<br>ägare i aktieboken likställd med<br>den som enligt 13 § andra stycket<br>nämnda lag förmodas äga rätt att<br>göra skuldebrevet gällande.</p>
<p>Överlåts eller pantsätts ett emis-<br>sionsbevis eller ett optionsbevis<br>som inte är ställt till viss man,<br>skall bestämmelserna om skulde-<br>brev till innehavaren i 13, 14 och<br>22 §§ lagen om skuldebrev tilläm-</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>pas.</p>
<p>Om utdelningskuponger finns bestämmelser i 24 och 25 §§ lagen om<br>skuldebrev.</p>
<p>Aktiekapitalet kan ökas genom<br>att aktier tecknas mot betalning<br>(nyemission) eller genom att aktier<br>ges ut eller aktiernas nominella<br>belopp höjs utan ny betalning<br>(fondemission). En fondemission<br>kan endast ske i skadeförsäkrings-<br>bolag.</p>
<h4>4 kap.</h4>
<p>1 §</p>
<p>Aktiekapitalet kan ökas genom<br>att aktier tecknas mot betalning<br>(nyemission) eller genom att aktier<br>ges ut eller aktiernas nominella<br>belopp höjs utan ny betalning<br>(fondemission). En fondemission<br>kan endast ske i skadeförsäkrings-<br>bolag och i livförsäkringsbolag<br>som får dela ut vinst.</p>
<p>Beslut om emission fattas av bolagsstämman, om något annat inte föl-<br>jer av 16 eller 17 §. Sådana beslut får inte fattas förrän bolaget har blivit<br>registrerat. Behöver bolagsordningen ändras skall beslut om detta fattas<br>först. Ett beslut om emission far fattas innan ändringen stadfästs om be-<br>slutet görs beroende av att stadfästelse meddelas.</p>
<p>Vid nyemission far betalning för aktier inte understiga det nominella<br>beloppet.</p>
<p>Vid fondemission far inte till aktiekapitalet föras över belopp som un-<br>derstiger summan av de nya aktiernas nominella belopp eller den sam-<br>manlagda höjningen av aktiernas nominella belopp.</p>
<p>I fråga om försäkringsaktiebolag, som enligt insiderlagen (1990:1342)<br>utgör aktiemarknadsbolag, samt dotteraktiebolag till sådana bolag gäller,<br>förutom föreskrifterna i detta kapitel, bestämmelserna i lagen (1987:464)<br>om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag, m.m.</p>
<p>Vid en kontantemission och vid</p>
<p>5§</p>
<p>Vid en kontantemission och vid</p>
<p>26</p>
<p>en fondemission har aktieägarna<br>företrädesrätt till de nya aktierna i<br>förhållande till det antal aktier de<br>förut äger, om något annat inte har<br>bestämts antingen i bolagsord-<br>ningen enligt 3 kap. 1 § andra<br>stycket 3 eller, vid en kontant-<br>emission, i emissionsbeslutet.<br></p>
<p>en fondemission har aktieägarna<br>företrädesrätt till de nya aktierna i<br>förhållande till det antal aktier de<br>förut äger, om något annat inte</p>
<p>1. har bestämts i bolagsordning-<br>en enligt 3 kap. 1 § andra stycket 3<br>eller, vid en kontantemission, i<br>emissionsbeslutet, eller</p>
<p>2. följer av villkor som enligt<br>5 kap. 5 § första stycket 8 har<br>meddelats vid emission av skulde-<br>brev.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Beslut av bolagsstämman att avvika från aktieägarnas företrädesrätt är<br>giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med två tredjedelar av så-<br>väl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna.</p>
<p>8§</p>
<p>Beslutet om nyemission skall ange</p>
<p>1. det belopp eller det högsta belopp, varmed aktiekapitalet skall kunna<br>ökas, eller det lägsta och högsta beloppet för ökningen,</p>
<p>2. det aktieslag vartill de nya aktierna skall höra, i de fall då aktier av<br>olika slag finns eller kan utges,</p>
<p>3. den företrädesrätt att teckna aktier som aktieägarna eller andra har<br>eller vem som annars far teckna aktier,</p>
<p>4. den tid inom vilken aktier kan tecknas, i de fall då ett visst belopp<br>eller ett lägsta belopp har fastställts for aktiekapitalets ökning,</p>
<p>5. den tid inom vilken aktieägare kan använda sin företrädesrätt,</p>
<p>6. den tid inom vilken tecknade aktier skall betalas eller, i förekom-<br></p>
<p>mande fall, att teckning skall ske genom betalning,</p>
<p>7. den beräkningsgrund, enligt vilken vid överteckning de aktier som<br>inte har tecknats med företrädesrätt skall fördelas, om det inte föreskrivs<br></p>
<p>att fördelningen skall bestämmas av styrelsen,</p>
<p>8. aktiernas nominella belopp och det belopp som skall betalas för<br>varje tecknad aktie, samt</p>
<p>9. i förekommande fall förordnande som avses i 6 a §.</p>
<p>Tid enligt första stycket far inte vara kortare än två veckor. Den räknas<br>från någon av följande tidpunkter:</p>
<p>a) från det kungörelse enligt 9 § skedde,</p>
<p>b) från emissionsbeslutet om samtliga aktieägare har varit företrädda<br>vid den bolagsstämma som har fattat beslutet, eller</p>
<p>c) från avstämningsdagen när det gäller avstämningsbolag.</p>
<p>Om ett förbehåll enligt 3 kap.</p>
<p>1 § fjärde stycket eller 3 § eller</p>
<p>6 kap. 8 § skall gälla for de nya<br>aktierna, skall emissionsbeslutet<br>innehålla en erinran om detta.</p>
<p>Om ett förbehåll enligt 3 kap.<br>1 § sjätte stycket eller 3 § eller<br>6 kap. 8 § skall gälla for de nya<br>aktierna, skall emissionsbeslutet<br>innehålla en erinran om detta.</p>
<p>Om en aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen gäller<br>for avstämningsbolag att avstämningsdagen skall anges i emissionsbe-</p>
<p>27</p>
<p>slutet. Avstämningsdagen får inte sättas tidigare än tre veckor fran det<br>kungörelse enligt 9 § skedde.</p>
<p>Om de kuponger som hör till aktiebreven skall användas som emis-<br>sionsbevis, skall detta anges i beslutet.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Upptagande av vissa penninglån</p>
<p>kap.</p>
<p>Upplåning</p>
<p>Begränsningar för upplåning</p>
<p>1§</p>
<p>Ett försäkringsbolag får endast<br>ta upp eller ta över penninglån<br>(upplåning) i den utsträckning som<br>följer av denna bestämmelse.</p>
<p>Upplåning får ske för att effekt-<br>ivisera kapitalförvaltningen eller<br>om det i övrigt är motiverat av den<br>bedrivna försäkringsrörelsen, un-<br>der förutsättning att den samlade<br>upplåningen är av ringa betydelse<br>med hänsyn till rörelsens omfatt-<br>ning och kapitalbasens storlek.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet<br>som regeringen bestämmer får<br>meddela föreskrifter om tillämp-<br>ningen av bestämmelserna i andra<br>stycket.</p>
<p>Finansinspektionen får, om det<br>finns särskilda skäl, medge undan-<br>tag från begränsningen i andra<br>stycket att upplåningen skall vara<br>av ringa betydelse.</p>
<p>Allmänna bestämmelser om kon-<br>vertibla skuldebrev m.m.</p>
<p>2§</p>
<p>Skadeförsäkringsaktiebolag och<br>livförsäkringsaktiebolag som får<br>dela ut vinst till aktieägarna kan<br>mot ersättning ge ut konvertibla<br>skuldebrev eller skuldebrev fören-<br>ade med optionsrätt till nyteck-<br>ning. Sådana skuldebrev skall<br>ställas till innehavaren eller till<br>viss man eller order.</p>
<p>Konvertibla skuldebrev skall in-</p>
<p>28</p>
<p>nehålla en utfästelse från bolaget<br>om att borgenären har rätt att helt<br>eller delvis byta ut sin fordran en-<br>ligt skuldebreven mot aktier i bo-<br>laget. Skuldebrev förenade med<br>optionsrätt till nyteckning skall ge<br>borgenären rätt att teckna aktier i<br>bolaget mot betalning i pengar.</p>
<p>Villkoren för utbyte eller nyteck-<br>ning av aktie skall bestämmas så<br>att utbyte eller nyteckning kan ske<br>utan att bolagsordningen ändras.<br>Ersättningen för ett konvertibelt<br>skuldebrev får inte understiga det<br>nominella beloppet på aktie som<br>lämnas ut vid utbyte, om inte mel-<br>lanskillnaden täcks genom kontant<br>betalning vid utbytet. Skall ett kon-<br>vertibelt skuldebrev kunna betalas<br>med annan egendom än pengar<br>(apport) gäller bestämmelserna i<br>2 kap. 2 §.</p>
<p>Optionsrätt till nyteckning kan<br>knytas till optionsbevis som är<br>fogade till skuldebreven. Borgenä-<br>ren får avskilja ett optionsbevis<br>från ett skuldebrev och förfoga<br>över beviset särskilt, om det inte i<br>skuldebrevet föreskrivs att beviset<br>får avskiljas först efter viss tid.</p>
<p>I fråga om försäkringsaktiebo-<br>lag, som enligt insiderlagen<br>(1990:1342) utgör aktiemarknads-<br>bolag, samt dotterbolag till så-<br>dana bolag gäller, förutom före-<br>skrifterna i detta kapitel, bestäm-<br>melserna i lagen (1987:464) om<br>vissa riktade emissioner i aktie-<br>marknadsbolag, m.m.</p>
<p>Av lagen (1998:1479) om kon-<br>toföring av finansiella instrument<br>framgår att utfästelser som avses i<br>de i denna paragraf angivna skul-<br>debreven och optionsbevisen kan<br>registreras enligt den lagen och<br>att skuldebrev eller optionsbevis<br>inte får utfärdas om registrering<br>skall ske. I sådana fall gäller be-<br>stämmelserna i detta kapitel i till-</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>29</p>
<p>lämpliga delar.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>3§</p>
<p>Vid emission av skuldebrev mot<br>betalning i pengar har aktie-<br>ägarna företrädesrätt att teckna<br>sig för förvärv av skuldebrev som<br>om emissionen gällde de aktier<br>som kan komma att träda i stället<br>för skuldebreven eller nytecknas<br>på grund av optionsrätt.</p>
<p>Beslut av bolagsstämman att av-<br>vika från aktieägarnas företrädes-<br>rätt är giltigt endast om det har<br>biträtts av aktieägare med två tre-<br>djedelar av såväl de avgivna rös-<br>terna som de vid stämman före-<br>trädda aktierna.</p>
<p>Förfarandet vid emission</p>
<p>4§</p>
<p>Beslut om emission av skulde-<br>brev fattas av bolagsstämman, om<br>något annat inte följer av 9 eller<br>10 §. Behöver bolagsordningen<br>ändras, skall beslut om detta fattas<br>först. Ett beslut om emission får<br>fattas innan ändringen har stad-<br>fästs, om beslutet görs beroende<br>av att stadfästelse meddelas. I frå-<br>ga om förslag till beslut om emis-<br>sion och om kallelse till bo-<br>lagsstämma skall 4 kap. 7 § till-<br>lämpas.</p>
<p>5§</p>
<p>Beslutet om emission skall ange</p>
<p>1. emissionens belopp eller<br>högsta belopp eller det lägsta och<br>högsta beloppet för emissionen,</p>
<p>2. den företrädesrätt att delta i<br>emissionen som tillkommer aktie-<br>ägare eller någon annan eller vem<br>som annars får delta i emissionen,</p>
<p>3. den tid inom vilken teckning<br>av skuldebrev kan ske, när ett visst<br>belopp eller ett lägsta belopp har<br>bestämts för emissionen,</p>
<p>30</p>
<p>4. den tid inom vilken aktieägare Prop. 1998/99:87<br>kan använda sin företrädesrätt till</p>
<p>teckning,</p>
<p>5. skuldebrevens nominella be-<br>lopp, emissionskursen och ränte-<br>satsen,</p>
<p>6. den tid inom vilken tecknade<br>skuldebrev skall betalas samt den<br>beräkningsgrund, enligt vilken vid<br>överteckning de skuldebrev som<br>inte tecknats med företrädesrätt<br>skall fördelas, om det inte före-<br>skrivs att fördelningen skall be-<br>stämmas av styrelsen,</p>
<p>7. tiden och villkoren för utbytet<br>eller nyteckningen,</p>
<p>8. den rätt som skall tillkomma<br>borgenären eller innehavaren av<br>optionsbevis för den händelse ak-<br>tiekapitalet fore utbytet eller ny-<br>teckningen ökas eller sätts ned<br>eller nya konvertibla skuldebrev<br>eller skuldebrev förenade med<br>optionsrätt till nyteckning ges ut<br>eller bolaget upplöses eller upphör<br>genom fusion,</p>
<p>9. det belopp som aktiekapitalet<br>skall kunna ökas med genom ut-<br>byte eller nyteckning,</p>
<p>10. det aktieslag som de nya ak-<br>tierna skall höra till, i de fall akti-<br>er av olika slag finns eller kan<br>utges, samt</p>
<p>11. den rätt till vinstutdelning<br>som tillkommer de nya aktierna<br>samt det räkenskapsår för vilket<br>rätten till utdelning inträder.</p>
<p>Den tid inom vilken aktieägare<br>kan använda sin företrädesrätt en-<br>ligt första stycket 4 får inte vara<br>kortare än två veckor. Tiden räk-<br>nas från</p>
<p>a) kungörelsen enligt 7 f första<br>stycket första meningen,</p>
<p>b) beslutet, när det gäller såda-<br>na fall som avses i 7 § fjärde<br>stycket, eller</p>
<p>c) avstämningsdagen, när det<br>gäller avstämningsbolag.</p>
<p>Om ett förbehåll enligt 3 kap.<br>1 § sjätte stycket eller 3 § eller</p>
<p>6 kap. 8 § skall gälla för de nya<br>aktierna, skall emissionsbeslutet<br>innehålla en upplysning om detta.</p>
<p>Om en aktieägare skall ha före-<br>trädesrätt att delta i emissionen,<br>gäller för avstämningsbolag att<br>avstämningsdagen skall anges i<br>emissionsbeslutet. Avstämnings-<br>dagen får inte sättas tidigare än<br>tre veckor från kungörelsen enligt</p>
<p>7 £ första stycket första meningen.</p>
<p>Om ett skuldebrev skall bli före-<br>mål för handel vid en svensk eller<br>utländsk börs, en auktoriserad<br>marknadsplats eller någon annan<br>reglerad marknad, kan det i emis-<br>sionsbeslutet tas upp ett bemyndi-<br>gande för styrelsen eller den som<br>styrelsen inom sig förordnar att<br>innan teckning påbörjas bestämma<br>emissionens belopp, emissions-<br>kursen, räntesatsen och villkoren<br>för utbyte eller nyteckning. I fråga<br>om avstämningsbolag skall dock<br>nämnda villkor bestämmas senast<br>på avstämningsdagen, om aktie-<br>ägarna skall ha företrädesrätt att<br>delta i emissionen.</p>
<p>6§</p>
<p>Bestämmelserna i 4 kap. 3 och<br>4 §§ gäller i tillämpliga delar vid<br>emission av konvertibla skulde-<br>brev.</p>
<p>7§</p>
<p>Bolagsstämmans beslut om<br>emission eller en redogörelse för<br>det väsentliga innehållet i beslutet<br>skall utan dröjsmål kungöras i<br>Post- och Inrikes Tidningar och<br>den eller de ortstidningar som sty-<br>relsen bestämmer. Kungörs inte<br>beslutet i sin helhet, skall det i<br>kungörelsen lämnas uppgift om<br>var beslutet hålls tillgängligt. Har<br>bolagsstämman enligt 5 § femte</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>32</p>
<p>stycket överlämnat åt någon annan Prop. 1998/99:87<br>att besluta om emissionens belopp,<br>emissionskursen, räntesatsen och<br>villkoren för utbyte eller nyteck-<br>ning, skall vad som beslutats om<br>detta kungöras på motsvarande<br>sätt.</p>
<p>Är försäkringsaktiebolaget inte<br>ett avstämningsbolag, skall be-<br>slutet om emission genast sändas<br>till de aktieägare vars postadres-<br>ser är kända för bolaget, om ak-<br>tieägarna skall ha företrädesrätt<br>att delta i emissionen.</p>
<p>I fråga om avstämningsbolag<br>skall till emissionsbevisen, när<br>dessa översänds, fogas de beslut<br>av styrelsen, eller av den som sty-<br>relsen inom sig förordnar, som rör<br>emissionens belopp, emissionskur-<br>sen, räntesatsen och villkoren för<br>utbyte eller nyteckning.</p>
<p>Bestämmelserna i första och<br>andra styckena gäller inte för and-<br>ra bolag än avstämningsbolag, om<br>samtliga aktieägare varit före-<br>trädda vid den bolagsstämma som<br>beslutat emissionen, och emis-<br>sionsbeslutet inte innehåller be-<br>myndigande enligt 5 § femte styck-<br>et.</p>
<p>8§</p>
<p>Om ett visst belopp eller ett<br>lägsta belopp för emissionen har<br>bestämts, har beslutet om emissio-<br>nen förfallit, om beloppet inte har<br>tecknats inom teckningstiden. Det-<br>samma gäller ett beslut om en så-<br>dan ändring av bolagsordningen<br>som förutsätter att aktiekapitalet<br>ökas. Vad som har betalats för de<br>tecknade skuldebreven skall i så-<br>dana fall genast betalas tillbaka.</p>
<p>Bestämmelserna i 4 kap. 13 §<br>gäller i tillämpliga delar vid emis-<br>sion av konvertibla skuldebrev.</p>
<p>När teckningen av skuldebreven<br>avslutats, skall försäkringsaktie-</p>
<p>2 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 87<br></p>
<p>bolaget genast för registrering an-<br>mäla beslutet om emissionen och<br>det nominella beloppet av det lån<br>som tecknats, om beslutet inte har<br>förfallit enligt första stycket. För<br>registrering krävs att full betal-<br>ning enligt registret erlagts för<br>alla de aktier som ingår i det förut<br>registrerade aktiekapitalet samt<br>att behövliga ändringar av bolags-<br>ordningen har stadfästs.</p>
<p>Styrelsens beslut om emission</p>
<p>9§</p>
<p>Styrelsen kan besluta om emis-<br>sion av skuldebrev och om avvikel-<br>se från aktieägares företrädesrätt<br>under förutsättning av bolags-<br>stämmans godkännande. Bestäm-<br>melserna i 5-7 §§ och 8 § första<br>stycket skall då gälla i tillämpliga<br>delar.</p>
<p>I fråga om styrelsens begäran<br>om bolagsstämmans godkännande<br>skall 4 kap. 7 § tillämpas. Vad som<br>där sägs om förslag till emissions-<br>beslut skall i stället gälla styrel-<br>sens beslut. Beslut av bolags-<br>stämman att godkänna avvikelse<br>från aktieägares företrädesrätt<br>enligt 3 § första stycket är giltigt<br>endast om det har biträtts av ak-<br>tieägare med två tredjedelar av<br>såväl de avgivna rösterna som de<br>vid stämman företrädda aktierna.</p>
<p>Emissionsbeslutet skall anmälas<br>för registrering enligt 8 § tredje<br>stycket när det har godkänts av<br>stämman och teckningen av skul-<br>debreven avslutats. Har en sådan<br>anmälan inte gjorts inom ett år<br>från styrelsens beslut om emission,<br>är beslutet förfallet.</p>
<p>10 §</p>
<p>Bolagsstämman kan bemyndiga<br>styrelsen att fatta beslut om en<br>emission som kan ske utan ändring<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>34</p>
<p>i bolagsordningen och att därvid<br>avvika från aktieägarnas företrä-<br>desrätt enligt 3 §. Bemyndigande<br>att avvika från bestämmelserna i<br>3 § första stycket om aktieägares<br>företrädesrätt är giltigt endast om<br>det har biträtts av aktieägare med<br>två tredjedelar av såväl de avgivna<br>rösterna som de vid stämman före-<br>trädda aktierna.</p>
<p>Skall skuldebrev kunna tecknas<br>mot tillskott av annan egendom än<br>pengar eller med andra villkor el-<br>ler skall avvikelse från aktieägar-<br>nas företrädesrätt kunna göras,<br>skall detta särskilt anges i bolags-<br>stämmans bemyndigande. Bemyn-<br>digandet skall innehålla bestäm-<br>melser om den tid, längst till nästa<br>ordinarie bolagsstämma, inom vil-<br>ken styrelsens beslut skall fattas.<br>Bestämmelserna i 4 kap. 7 § om<br>förslag till emissionsbeslut skall<br>tillämpas på förslag till bemyndi-<br>gande.</p>
<p>Bolagsstämmans beslut om be-<br>myndigande skall genast anmälas<br>för registrering. Innan registre-<br>ring har skett, kan styrelsen inte<br>fatta beslut om emission.</p>
<p>Bestämmelserna i 5-8 §§ gäller<br>i tillämpliga delar när styrelsen<br>beslutar om emission med stöd av<br>ett bemyndigande.</p>
<p>Emissionsbevis</p>
<p>11 §</p>
<p>Bestämmelserna i 4 kap. 6 § om<br>emissionsbevis och om aktieägares<br>rätt att utöva företrädesrätt att<br>delta i en emission skall tillämpas<br>vid emission enligt detta kapitel.</p>
<p>Utbyte och nyteckning</p>
<p>12 §</p>
<p>När en fordran enligt ett skulde-<br>brev byts ut mot en eller flera akti-<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>35</p>
<p>er, skall skuldebrevet förses med<br>påskrift om utbytet. Aktien skall<br>genom styrelsens försorg genast<br>tas upp i aktieboken.</p>
<p>Vid nyteckning skall skuldebre-<br>vet eller i förekommande fall op-<br>tionsbeviset förses med påskrift om<br>nyteckningen.</p>
<p>13 §</p>
<p>Vid nyteckning enligt detta ka-<br>pitel skall aktierna tecknas på en<br>teckningslista, som skall innehålla<br>beslutet om emissionen. Kopia av<br>bolagsordningen, den senaste års-<br>redovisningen, försedd med an-<br>teckning om bolagsstämmans be-<br>slut om bolagets vinst eller förlust,<br>samt revisionsberättelsen för det<br>år balansräkningen avser skall<br>fogas till teckningslistan eller<br>hållas tillgängliga för aktieteck-<br>narna på den plats som anges i<br>listan.</p>
<p>1 avstämningsbolag får i beslu-<br>tet om emission förordnas att ny-<br>teckning i fråga om hela eller viss<br>del av emissionen skall ske genom<br>betalning i stället för på teck-<br>ningslista. I sådant fall skall be-<br>slutet om emission och de hand-<br>lingar som avses i första stycket<br>andra meningen hållas tillgäng-<br>liga för aktietecknarna hos den<br>centrala värdepappersförvararen.</p>
<p>Har teckningen skett i strid mot<br>denna paragraf eller har aktier<br>tecknats med villkor som inte<br>stämmer överens med de villkor<br>som anges i emissionsbeslutet,<br>skall 2 kap. 8 § tillämpas.</p>
<p>Anser styrelsen eller den styrel-<br>sen inom sig förordnar att aktie-<br>teckningen är ogiltig enligt tredje<br>stycket, skall aktietecknaren ge-<br>nast underrättas om detta. 1 annat<br>fall skall aktietecknaren tilldelas<br>de tecknade aktierna. Styrelsen<br>skall se till att aktierna genast tas</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>36</p>
<p>upp i aktieboken.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<h3>70</h3>
<p>Bestämmelserna i 2 kap. 14 och<br>15 §§ skall tillämpas vid inbetal-<br>ning på grund av nyteckning enligt<br>detta kapitel. Kvittning av en skuld<br>på grund av aktieteckning mot en<br>fordran hos bolaget får dock ske,<br>om styrelsen medger det. Ett så-<br>dant medgivande får inte lämnas,<br>om det skulle vara till skada för<br>bolaget eller dess borgenärer.</p>
<p>15 §</p>
<p>Senast tre månader efter det att<br>tiden för utbyte eller nyteckning av<br>aktier har gått ut skall styrelsen<br>för registrering anmäla hur många<br>aktier som har utgivits i utbyte el-<br>ler som har nytecknats och helt be-<br>talats. Om utbytestiden eller teck-<br>ningstiden är längre än ett år,<br>skall anmälan göras senast tre<br>månader efter utgången av varje<br>räkenskapsår under vilket utbyte<br>eller nyteckning har skett.</p>
<p>För registrering krävs</p>
<p>1. vid utbyte, att bolaget på<br>grund av emissionen har tillförts<br>ersättning till ett värde som mot-<br>svarar minst det sammanlagda be-<br>loppet av de anmälda aktierna,</p>
<p>2. vid nyteckning, att aktierna<br>helt har betalats, och</p>
<p>3. att auktoriserad eller god-<br>känd revisor eller, i avstämnings-<br>bolag, den centrala värdepappers-<br>förvararen intygar att kraven en-<br>ligt 1 eller 2 uppfylls.</p>
<p>Genom registreringen är aktie-<br>kapitalet ökat med det samman-<br>lagda nominella beloppet av de<br>anmälda aktierna.</p>
<p>16 §</p>
<p>De nya aktierna skall medföra<br>rätt till vinstutdelning enligt vad<br>som har bestämts om detta i be-</p>
<p>37</p>
<p>slutet om emission. Beslutet får<br>dock inte innebära att en sådan<br>rätt inträder senare än för räken-<br>skapsåret efter det under vilket<br>aktierna skall vara betalda.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>1§</p>
<p>Ett försäkringsbolag får inte ge<br>ut konvertibla skuldebrev eller<br>skuldebrev förenade med options-<br>rätt till nyteckning eller i övrigt ta<br>upp ett penninglån på villkor att<br>lånet skall betalas på något annat<br>sätt än med ett nominellt penning-<br>belopp eller med ett penningbe-<br>lopp som bestäms med hänsyn till<br>förändringar i penningvärdet.</p>
<p>Andra försäkringsbolag än ska-<br>deförsäkringsaktiebolag får inte ta<br>upp lån mot obligationer eller<br>andra skuldebrev med rätt till<br>ränta, vars storlek är helt eller<br>delvis beroende av utdelningen till<br>aktieägare i bolaget eller bolagets<br>vinst (vinstandelsbevis). I fråga<br>om skadeförsäkringsaktiebolag<br>skall upptagandet av ett sådant lån<br>beslutas av bolagsstämman eller,<br>efter bolagsstämmans bemyndig-<br>ande, av styrelsen.</p>
<p>2§</p>
<p>Bestämmelserna i 4 kap. 20-<br>27 §§ om emissionsprospekt skall<br>tillämpas när ett skadeförsäkrings-<br>aktiebolag, som enligt 10 kap. 4 §<br>andra eller fjärde stycket är skyl-<br>digt att ha en auktoriserad revisor,<br>eller innehavare av vinstandels-</p>
<p>Upptagande av vissa andra lån</p>
<p>17 §</p>
<p>Om inte något annat följer av<br>detta kapitel, får ett försäkrings-<br>bolag inte ta upp ett penninglån på<br>villkor att lånet skall betalas på<br>något annat sätt än med ett nomi-<br>nellt penningbelopp eller med ett<br>penningbelopp som bestäms med<br>hänsyn till förändringar i penning-<br>värdet.</p>
<p>18 §</p>
<p>Skadeförsäkringsaktiebolag och<br>livförsäkringsaktiebolag som får<br>dela ut vinst får ta upp lån mot<br>obligationer eller andra skulde-<br>brev med rätt till ränta, vars stor-<br>lek är helt eller delvis beroende av<br>vinstutdelningen till aktieägare i<br>bolaget eller av sådan vinst i bo-<br>laget som kan användas för vin-<br>stutdelning till aktieägarna (vinst-<br>andelsbevis). Beslut om upptagan-<br>de av sådant lån fattas av bolags-<br>stämman. Styrelsen får dock fatta<br>ett sådant beslut under förutsätt-<br>ning av bolagsstämmans godkän-<br>nande eller efter bolagsstämmans<br>bemyndigande.</p>
<p>Emissionsprospekt</p>
<p>19 §</p>
<p>Bestämmelserna i 4 kap. 27-<br>27 §§ om emissionsprospekt skall<br>tillämpas också när ett publikt för-<br>säkringsaktiebolag eller aktie-<br>ägare i ett sådant bolag offentlig-<br>gör eller på annat sätt till en vidare<br>krets riktar en inbjudan att för-<br></p>
<p>38</p>
<p>bevis som ett sådant bolag har ut-<br>färdat offentliggör eller på annat<br>sätt till en vidare krets riktar en in-<br>bjudan att förvärva vinstandelsbe-<br>vis. Emissionsprospekt behöver<br>dock endast upprättas om summan<br>av de belopp som till följd av in-<br>bjudningen kan komma att betalas<br>uppgår till minst en miljon kronor.</p>
<p>värva sådana av bolaget utgivna<br>skuldebrev, optionsbevis eller vin-<br>standelsbevis som avses i detta<br>kapitel. Emissionsprospekt behö-<br>ver dock upprättas endast om<br>summan av de belopp som till<br>följd av inbjudan kan komma att<br>betalas uppgår till minst tre-<br>hundratusen kronor.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<h4>7 kap.</h4>
<p>1 §</p>
<p>Ett försäkringsbolags försäkringstekniska avsättningar skall motsvara<br>belopp som erfordras för att bolaget vid varje tidpunkt skall kunna upp-<br>fylla alla åtaganden som skäligen kan förväntas uppkomma med anled-<br>ning av ingångna försäkringsavtal. De försäkringstekniska avsättningarna<br>skall motsvara bolagets ansvarighet för</p>
<p>1. löpande försäkringar (premie-<br>reserv),</p>
<p>2. inträffade oreglerade försäk-<br>ringsfall, kostnader som beräknas<br>uppkomma för regleringen av des-<br>sa samt tilldelad återbäring som<br>förfallit till betalning men inte be-<br>talats ut (avsättning för oreglerade<br>skador).</p>
<p>3. sådan tilldelad återbäring zm-<br>om livförsäkringsrörelsen som inte<br>har förfallit till betalning,</p>
<p>4. sådan tilldelad återbäring in-<br>om annan försäkringsrörelse än<br>livförsäkringsrörelse som inte har<br>förfallit till betalning, och</p>
<p>5. förlustutjämning för kredit-<br>försäkring som avses i 12 kap.<br>9 a § (utjämningsavsättning) upp<br>till det belopp för avsättningens<br>storlek som anges i första stycket</p>
<p>1. försäkringsfall, förvaltnings-<br>kostnader och andra kostnader<br>under resten av avtalsperioden<br>för löpande försäkringar i skade-<br>försäkringsrörelse (ej intjänade<br>premier och kvardröjande risker)<br>respektive livförsäkringsrörelse<br>(l ivförsäkrings avsättning).</p>
<p>2. inträffade oreglerade försäk-<br>ringsfall, kostnader för regleringen<br>av dessa samt återbäring som för-<br>fallit till betalning men inte be-<br>talats ut (oreglerade skador),</p>
<p>3. sådan återbäring som är ga-<br>ranterad i nominella eller reala<br>belopp (garanterad återbäring),<br>och som inte omfattas av 1 eller 2,</p>
<p>4. sådan återbäring inom livför-<br>säkringsrörelse som är villkorad<br>av värdeförändringar på till-<br>gångar eller av ett visst försäk-<br>ringstekniskt resultat som försäk-<br>ringstagarna eller andra ersätt-<br>ningsberättigade står risken för<br>(villkorad återbäring),</p>
<p>5. förlustutjämning för kredit-<br>försäkring som avses i 12 kap.<br>9 a § (utjämningsavsättning) upp<br>till det belopp för avsättningens<br>storlek som anges i första stycket</p>
<p>39</p>
<p>andra meningen nämnda paragraf. andra meningen nämnda paragraf,<br>och</p>
<p>6. fondförsäkringar som försäk-<br>ringstagarna eller andra ersätt-<br>ningsberättigade bär placerings-<br>risken för</p>
<p>(fondförsäkringsåtaganden där<br>försäkringstagaren bär place-<br>ringsrisken).</p>
<p>Ansvarar flera försäkringsbolag solidariskt för en försäkring, skall vid<br>beräkningen av det enskilda bolagets försäkringstekniska avsättningar<br>endast beaktas den del av försäkringen som enligt avtal mellan bolagen<br>belöper på bolaget.</p>
<p>Avsättning för oreglerade skador skall beräknas särskilt för varje för-<br>säkringsfall. För skadeförsäkringsrörelse får statistiska metoder användas<br>om de leder till en tillräcklig avsättning med beaktande av skadornas art.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Regeringen eller, efter regering-<br>ens bemyndigande, Finansinspek-<br>tionen får meddela närmare före-<br>skrifter om beräkning av försäkrin<br>gstekniska avsättningar.</p>
<p>Premiereserven för en livförsäk-<br>ringsrörelse eller skadeförsäk-<br>ringsrörelse skall beräknas så att<br>den alltid motsvarar summan av<br>premiereserverna för varje för-<br>säkringsavtal och inkludera ett för<br>bolaget beräknat tillägg som anses<br>behövligt för att möta förluster<br>inom skadeförsäkringsrörelse på<br>grund av kvardröjande risker eller<br>att försäkringar inom livförsäk-<br>ringsrörelse upphör i förtid. An-<br>nan försäkringsmatematiskt ve-<br>dertagen beräkningsmetod för<br>kollektiv beräkning av premie-<br>reserv får användas, om premie-<br>reserven beräknad enligt sådan<br>metod ger i stort sett samma re-<br>sultat som om tillägget hade be-<br>räknats för varje försäkring.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet<br>som regeringen bestämmer får<br>meddela närmare föreskrifter om<br>de försäkringstekniska avsätt-<br>ningarnas innehåll och beräkning.</p>
<p>§</p>
<p>Avsättningen för ej intjänade<br>premier skall beräknas så att den<br>alltid motsvarar summan av av-<br>sättningarna för varje försäkrings-<br>avtal. Avsättningen för kvardröj-<br>ande risker skall avse ett för bo-<br>laget beräknat tillägg som utöver<br>avsättningen för ej intjänade pre-<br>mier kan anses behövligt för att<br>täcka framtida kostnader som har<br>samband med ingångna försäk-<br>ringsavtal. En försäkringsmate-<br>matiskt vedertagen beräknings-<br>metod för kollektiv beräkning av<br>avsättningarna får dock användas,<br>om avsättningen beräknad enligt<br>en sådan metod ger i stort sett<br>samma resultat som om avsätt-<br>ningen hade beräknats för varje<br>försäkring.</p>
<p>Livförsäkringsavsättningen skall<br>beräknas så att den alltid motsva-<br>rar summan av avsättningarna för<br>varje livförsäkringsavtal beräknat<br>enligt tredje stycket. I avsättningen<br>skall det tillägg inräknas som be-</p>
<p>40</p>
<p>Premiereserven för ett livforsäk-<br>ringsavtal utgör skillnaden mellan<br>det förväntade kapitalvärdet av<br>bolagets framtida utgifter för för-<br>säkringsavtalet och det förväntade<br>kapitalvärdet av de premier bola-<br>get ytterligare kan ha att uppbära<br>för försäkringsavtalet (prospektiv<br>beräkningsmetod). Annan forsäk-<br>ringsmatematiskt vedertagen be-<br>räkningsmetod far användas, om<br>premiereserven beräknad enligt en<br>sådan metod inte blir lägre än om<br>en prospektiv beräkningsmetod<br>hade använts eller om den meto-<br>den inte är möjlig att tillämpa for<br>försäkringsavtalet. Beräkningen<br>skall grundas på sådana antagan-<br>den som sägs i 5 § första och and-<br>ra styckena.</p>
<p>Regeringen eller, efter rege-<br>ringens bemyndigande, Finans-<br>inspektionen skall meddela när-<br>mare föreskrifter om beräkning av<br>premiereserv för en livförsäkrings-<br>rörelse. Föreskrifterna skall ange<br>maximiräntesats och vilka försäk-<br>ringar som, med hänsyn till sin be-<br>skaffenhet, inte skall omfattas av<br>en sådan föreskrift.</p>
<p>För livförsäkringar skall, om det<br>inte med hänsyn till försäkringar-<br>nas särskilda natur finns anled-<br>ning till undantag, grunder upp-<br></p>
<p>hövs för att täcka alla förluster på<br>grund av att försäkringarna upp-<br>hör i förtid. En annan försäk-<br>ringsmatematiskt vedertagen be-<br>räkningsmetod for kollektiv beräk-<br>ning av avsättningarna får an-<br>vändas, om den ger i stort sett<br>samma resultat som om avsätt-<br>ningen hade beräknats för varje<br>försäkring.</p>
<p>Livförsäkringsavsättningen för<br>ett livförsäkringsavtal utgörs av<br>skillnaden mellan det förväntade<br>kapitalvärdet av bolagets framtida<br>utgifter för försäkringsavtalet och<br>det förväntade kapitalvärdet av de<br>premier bolaget ytterligare kan ha<br>att uppbära för försäkringsavtalet<br>(prospektiv beräkningsmetod). En<br>annan försäkringsmatematiskt ve-<br>dertagen beräkningsmetod får an-<br>vändas, om avsättningen beräknad<br>enligt en sådan metod inte blir<br>lägre än om en prospektiv beräk-<br>ningsmetod hade använts eller om<br>den metoden inte är möjlig att till-<br>lämpa för försäkringsavtalet.</p>
<p>Beräkningen enligt andra och<br>tredje styckena skall grundas på<br>antaganden om dödlighet och and-<br>ra riskmått, räntesats samt drifts-<br>kostnader som var för sig är be-<br>tryggande.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet<br>som regeringen bestämmer skall<br>meddela närmare föreskrifter om<br>beräkning av livförsäkringsavsätt-<br>ningar. Föreskrifterna skall ange<br>maximiräntesats och vilka försäk-<br>ringar som, med hänsyn till sin<br>beskaffenhet, inte skall omfattas<br>av en sådan föreskrift.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>3§</p>
<p>Ett försäkringsbolag som avses i<br>9 § skall upprätta och följa försäk-<br>ringstekniska riktlinjer. Sådana<br>riktlinjer skall innehålla princip-<br></p>
<p>41</p>
<p>rättas för</p>
<p>1. beräkning av försäkringspre-<br>mier,</p>
<p>2. beräkning av premiereserv,</p>
<p>3. försäkringstagarnas rätt till<br>återköp och fribrev,</p>
<p>4. belåning av försäkringsbrev<br>hos bolaget,</p>
<p>5. verkan av underlåtenhet att<br>betala premie,</p>
<p>6. försäkringstagarens rätt när<br>försäkringen i andra fall än som<br>avses i 3 eller 5 upphör i förtid<br>eller bolaget i övrigt inte har an-<br>svar för försäkringsfallet,</p>
<p>7. återbäring till försäkrings-<br>tagarna,</p>
<p>8. skyldighet att teckna återför-<br>säkring och</p>
<p>9. förräntning av försäkrings-<br>belopp som förfallit till betalning.</p>
<p>Om andra skadeförsäkringar än<br>sådana beträffande vilka bestäm-<br>melserna om livförsäkring tillämp-<br>as med stöd av 1 kap. 5 § skall<br>meddelas för längre tid än tio år,<br>skall grunder upprättas för berä-<br>kning av premiereserv för försäk-<br>ringarna liksom för bestämmande<br>av försäkringstagarnas rätt när<br>försäkringen upphör i förtid eller<br>bolaget i övrigt inte har ansvar för<br>försäkringsfallet.</p>
<p>För sådan livränta eller sjuk-<br>ränta, som enligt 1 kap. 5 § tillhör<br>annan försäkring än livförsäkring,<br>skall grunder upprättas för beräk-<br>ning av premiereserv och rätt till<br>återköp.</p>
<p>Om grunder för livförsäkring<br>finns ytterligare bestämmelser i<br>7 kap. 2-8 §§ och 12 kap. 8 § and-<br>ra stycket vilka i tillämpliga delar<br>även gäller för premie-<br>reservgrunder enligt tredje stycket.</p>
<p>erna för</p>
<p>1. hur premier bestäms,</p>
<p>2. beräkning av försäkringstek-<br>niska avsättningar,</p>
<p>3. återköp och belåning av för-<br>säkringar,</p>
<p>4. fördelning av återbäring till<br>försäkringstagarna och andra er-<br>sättningsberättigade,</p>
<p>5. avgivande och mottagande av<br>återförsäkring, samt</p>
<p>6. hur soliditeten skall tillgodo-<br>ses.</p>
<p>De försäkringstekniska riktlin-<br>jerna skall kompletteras med ett<br>försäkringstekniskt beräknings-<br>underlag. Underlaget skall inne-<br>hålla de antaganden som behövs<br>för att beräkna</p>
<p>1. premier, försäkringstekniska<br>avsättningar, tekniska återköps-<br>värden och belåningsvärden,</p>
<p>2. gränserna för skyldigheten att<br>teckna återförsäkring och be-<br>gränsningarna för mottagen åter-<br>försäkring,</p>
<p>3. fördelningen av återbäring,<br>samt</p>
<p>4. soliditetsreserver.</p>
<p>Om det med hänsyn till försäk-<br>ringarnas beskaffenhet eller av<br>annat särskilt skäl saknas anled-<br>ning att upprätta ett sådant beräk-<br>ningsunderlag får bolaget helt<br>eller delvis avstå från att upprätta<br>det.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>42</p>
<p>De grunder som anges i 3 §<br>skall avse att trygga bolagets för-<br>måga att fullgöra sina förpliktelser<br>enligt ingångna försäkringsavtal<br>och att meddela försäkringar till<br>en kostnad som är skälig med hän-<br>syn till försäkringens art.</p>
<p>Om grunderna inte längre fyller<br>det avsedda ändamålet skall sty-<br>relsen och verkställande direk-<br>tören genast se till att grunderna<br>ändras.</p>
<p>Grunderna för återbäring till<br>försäkringstagarna skall innehålla<br>regler for beräkning och fördel-<br>ning av återbäring samt använd-<br>ning av återbäringsfonden.</p>
<p>Utfästelse om återbäring får<br>inte göras på annat sätt än som<br>följer av reglerna om tilldelning<br>av återbäring.</p>
<p>Senast när grunder för livför-<br>säkring enligt 3 § första stycket, 5,<br>6 eller 8 § börjar användas, skall<br>de tillställas Finansinspektionen.</p>
<p>Till grunderna skall fogas en<br>redogörelse för de konsekvenser<br>grunderna får för försäkringstag-<br>arna och försäkringsbolaget. Re-<br>geringen eller, efter regeringens<br>bemyndigande, Finansinspektio-<br>nen far meddela närmare före-<br>skrifter om vad redogörelsen skall<br>innehålla.</p>
<p>Bestämmelserna i första och<br>andra styckena gäller också vid<br>ändring av grunder.</p>
<p>§</p>
<p>Premier för livförsäkringar och<br>skadeförsäkringar som meddelas<br>for längre tid än tio år skall be-<br>stämmas på grundval av sådana<br>antaganden som avses i 2 § fjärde<br>stycket, om inte en avvikelse är<br>försvarlig med hänsyn till bolagets<br>ekonomiska situation.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>§</p>
<p>Ett försäkringsbolag får inte fö-<br>respegla framtida återbäring som<br>saknar grund i försäkringsavtalet.</p>
<p>a§</p>
<p>Senast när försäkringstekniska<br>riktlinjer för livförsäkring börjar<br>användas, skall de ges in till Fi-<br>nansinspektionen.</p>
<p>Till riktlinjerna skall fogas en<br>redogörelse för de konsekvenser<br>som riktlinjerna far för försäk-<br>ringsbolaget samt för försäkringsta-<br>garna och andra ersätt-<br>ningsberättigade på grund av för-<br>säkringarna. Regeringen eller den<br>myndighet som regeringen be-<br>stämmer får meddela närmare fö-<br>reskrifter om vad redogörelsen<br>skall innehålla.</p>
<p>Bestämmelserna i första och<br>andra styckena gäller också vid<br>ändring av försäkringstekniska<br>riktlinjer.</p>
<p>43</p>
<p>9 §’</p>
<p>Ett försäkringsbolag som driver<br>direkt försäkringsrörelse skall ha<br>tillgångar till ett belopp som mot-<br>svarar försäkringstekniska avsätt-<br>ningar för egen räkning, med till-<br>lägg av värdet av reservdeposition<br>som en återforsäkringsgivare har<br>ställt hos bolaget, placerade i en-<br>lighet med 9 a-10 e, 13 och 29 §§<br>(skuldtäckning).</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Ett försäkringsbolag som driver<br>direkt försäkringsrörelse skall ha<br>tillgångar till ett belopp som mot-<br>svarar försäkringstekniska avsätt-<br>ningar för egen räkning, med till-<br>lägg av värdet av reservdeposition<br>som en återforsäkringsgivare har<br>ställt hos bolaget, placerade i en-<br>lighet med 9a-10e§§ (skuld-<br>täckning).</p>
<p>Om ett annat försäkringsbolag än som avses i första stycket driver så-<br>dan återförsäkringsrörelse som avses i 11 a § första stycket 3 skall bola-<br>get ha tillgångar till ett belopp som behövs för att säkerställa försäk-<br>ringstagarnas förmånsrätt enligt 4 a § förmånsrättslagen (1970:979). För<br>sådana tillgångar gäller 9 a-10 g §§ i tillämpliga delar (särskild skuldtäck-<br>ning).</p>
<p>Med försäkringstekniska avsättningar för egen räkning avses de för-<br>säkringstekniska avsättningarna inklusive mottagen återförsäkring och<br>med avdrag för avgiven återförsäkring.</p>
<p>Om avgiven återförsäkring inte bidrar till att minska bolagets riskta-<br>gande, far Finansinspektionen för visst fall bestämma att avdrag inte får<br>göras för sådan återförsäkring.</p>
<p>Ett försäkringsbolag skall till<br>Finansinspektionen lämna uppgift<br>om de försäkringstekniska avsätt-<br>ningarnas storlek, hur dessa har<br>beräknats samt avgiven återför-<br>säkring och dess storlek. Rege-<br>ringen eller, efter regeringens be-<br>myndigande, Finansinspektionen<br>skall meddela närmare föreskrifter<br>om uppgiftsskyldigheten.</p>
<p>10 §<sup>2</sup></p>
<p>För skuldtäckning som avses i 9 § får, med de begränsningar som an-<br>ges i andra-sjätte styckena och 10 a-10 d §§, följande tillgångar använ-<br>das:</p>
<p>1. Obligationer eller andra skuldförbindelser som svenska staten, en<br>svensk kommun eller därmed jämförlig samfallighet svarar för.</p>
<p>2. Obligationer eller andra skuldförbindelser som Europeiska gemen-<br>skaperna eller utländska stater eller centralbanker svarar för.</p>
<p>3. Obligationer eller andra skuldförbindelser som utländsk kommun<br>eller därmed jämförlig utländsk samfallighet med befogenhet att kräva in<br>offentlig uppbörd svarar för.</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1998:113.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1998:113.</p>
<p>44</p>
<p>4. Obligationer eller andra skuldförbindelser som internationella orga-<br>nisationer svarar för.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>5. Fordringar på premie eller andra fordringar på försäkringstagare<br>som har samband med försäkringsavtal, om rättssubjekt som anges i 1—4<br>svarar för fordran. Ett försäkringsbolag som ingår i en koncern och vars<br>verksamhet uteslutande består i att försäkra risker inom koncernen, får<br>för skuldtäckning även använda fordringar som bolag inom koncernen<br>svarar för. Om en fordran enligt denna punkt varit förfallen till betalning<br>längre tid än tre månader, far den dock inte användas för skuldtäckning.</p>
<p>5 a. Fordringar på premier för skadeförsäkring får, när flera premie-<br>perioder avtalats och fordringarna avser premier som inte förfallit till<br>betalning för andra perioder än den första, användas för skuldtäckning<br>upp till det belopp som svarar mot avsättningen för försäkringsåtagandet,<br>om avsikten är att åtagandet skall sägas upp vid dröjsmål med betal-<br>ningen.</p>
<p>6. Skuldförbindelser med säkerhet i bolagets livförsäkringsbrev, inom<br>återköpsvärdet.</p>
<p>7. Medel på konto i svensk eller utländsk bank.</p>
<p>8. Obligationer och andra skuld-<br>förbindelser som Allmänna pen-<br>sionsfonden, ett kreditinstitut eller<br>ett värdepappersbolag med till-<br>stånd enligt 3 kap. 4 § första<br>stycket 4 och 5 lagen (1991:981)<br>om värdepappersrörelse svarar för.<br>Med kreditinstitut avses bank,<br>kreditmarknadsföretag, Svenska<br>skeppshypotekskassan, Konunga-<br>riket Sveriges stadshypotekskassa<br>och Sveriges allmänna hypoteks-<br>bank.</p>
<p>8. Obligationer och andra skuld-<br>förbindelser som ett kreditinstitut<br>eller ett värdepappersbolag med<br>tillstånd enligt 3 kap. 4 § första<br>stycket 4 och 5 lagen (1991:981)<br>om värdepappersrörelse svarar för.<br>Med kreditinstitut avses bank,<br>kreditmarknadsföretag, Svenska<br>skeppshypotekskassan, Konunga-<br>riket Sveriges stadshypotekskassa<br>och Sveriges allmänna hypoteks-<br>bank.</p>
<p>9. Obligationer och andra skuldförbindelser som ett utländskt kreditin-<br>stitut svarar för.</p>
<p>10. Obligationer och andra skuldförbindelser som ett publikt aktiebo-<br>lag eller ett motsvarande utländskt bolag svarar för.</p>
<p>11. Aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier, som<br>har getts ut av ett publikt aktiebolag, ett publikt bankaktiebolag, ett pub-<br>likt försäkringsaktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag, med un-<br>dantag av bolag som avses i 12.</p>
<p>12. Aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier, som<br>har getts ut av ett publikt aktiebolag eller ett motsvarande utländskt bo-<br>lag, under förutsättning att bolaget har till uppgift att äga sådana tillgång-<br>ar som anges i 13.</p>
<p>13. Fastigheter, tomträtter och byggnader samt andelar i sådan egen-<br>dom.</p>
<p>14. Skuldförbindelser som fy-<br>siska personer och andra subjekt<br>än de som anges i 1—4 och 8-10<br>svarar för och som panträtt i fas-</p>
<p>14. Skuldförbindelser som fy-<br>siska personer och andra subjekt<br>än de som anges i 1-4 och 8-10<br>svarar för och som panträtt i fas-<br></p>
<p>45</p>
<p>tighet eller tomträtt lämnats som<br>säkerhet för. Panträtten skall ligga<br>inom en viss andel av fastighetens<br>eller tomträttens värde. Rege-<br>ringen eller, efter regeringens be-<br>myndigande, Finansinspektionen<br>skall meddela föreskrifter om an-<br>delens storlek och om värdering av<br>fastigheter och tomträtter för till-<br>lämpningen av bestämmelserna i<br>denna punkt.</p>
<p>15. Skuldförbindelser som fysiska<br>som anges i 1-4 och 8-10 svarar för<br>het än panträtt i fastighet eller tomträt</p>
<p>16. Kassa.</p>
<p>tighet eller tomträtt lämnats som<br>säkerhet för. Panträtten skall ligga<br>inom en viss andel av fastighetens<br>eller tomträttens värde. Rege-<br>ringen eller den myndighet som<br>regeringen bestämmer skall med-<br>dela föreskrifter om andelens stor-<br>lek och om värdering av fastig-<br>heter och tomträtter för tillämp-<br>ningen av bestämmelserna i denna<br>punkt.</p>
<p>personer och andra subjekt än de<br>och som annan betryggande säker-<br>t lämnats som säkerhet för.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>17. Andelar i värdepappersfon-<br>der och placeringar i utländska<br>fondföretag som är underkastade<br>lagstiftning eller annan offentlig<br>reglering som väsentligen stäm-<br>mer överens med den som gäller<br>för värdepappersfonder här i lan-<br>det, om de förvaltade tillgångarna<br>huvudsakligen består av tillgångar<br>som far användas för skuldtäck-</p>
<p>17. Andelar i fonder vilka för-<br>valtas av fondförvaltare som har<br>rätt att utöva fondverksamhet en-<br>ligt lagen (1990:1114) om värde-<br>pappersfonder, om de förvaltade<br>tillgångarna huvudsakligen består<br>av tillgångar som får användas för<br>skuldtäckning.</p>
<p>ning.</p>
<p>18. Beslutad överskjutande skatt.</p>
<p>19. Återförsäkringsgivares fordran hos det avgivande försäkringsbola-<br>get (återförsäkringstagaren) som grundas på att återförsäkringstagaren<br>har hållit kvar tillgångar som motsvarar en avgiven återförsäkring.</p>
<p>Andra fondpapper än som avses i 10 a § första stycket 1, far endast an-<br>vändas för skuldtäckning om de är kortfristigt realiserbara eller är före-<br>mål för handel på en reglerad marknad som är öppen för allmänheten.</p>
<p>Aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier, som har<br>getts ut av ett privat aktiebolag far användas för skuldtäckning under för-<br>utsättning att bolaget är ett dotterbolag som anges i 10 a § första stycket</p>
<p>1.</p>
<p>Utländska tillgångar som avses i<br>första stycket 2-4, 7, 9-12 och 17<br>far användas för skuldtäckning i<br>den mån det följer av föreskrifter<br>som regeringen eller, efter rege-<br>ringens bemyndigande, Finans-<br>inspektionen meddelat</p>
<p>1. såvitt angår första stycket 2, om<br>centralbanker som avses,</p>
<p>2. såvitt angår första stycket 4, om<br>som avses, samt</p>
<p>3. såvitt angår första stycket 3,</p>
<p>Utländska tillgångar som avses i<br>första stycket 2-4, 7 och 9-12 far<br>användas för skuldtäckning i den<br>mån det följer av föreskrifter som<br>meddelats av regeringen eller den<br>myndighet som regeringen bestämt<br>vilka utländska stater och utländska<br>vilka internationella organisationer</p>
<p>3. såvitt angår första stycket 3, 7</p>
<p>46</p>
<p>1, 9-12 och 17, om vilka stater de och 9-12, om vilka stater de rätts- Prop. 1998/99:87</p>
<p>rättssubjekt som avses skall vara subjekt som avses skall vara be-</p>
<p>belägna eller ha sitt säte i. lägna eller ha sitt säte i.</p>
<p>Tillgångar får användas för skuldtäckning endast till den del de inte<br>belastas av panträtt eller annan säkerhetsrätt.</p>
<p>För att tillgångar enligt första stycket 13 skall få användas för skuld-<br>täckning skall byggnader som hör till fastigheter och tomträtter vara<br>brandförsäkrade. Detsamma gäller byggnader som hör till fastigheter och<br>tomträtter som utgör säkerhet för skuldförbindelser enligt första stycket<br>14.</p>
<p>Förlagsbevis och förlagsandelsbevis skall vid tillämpningen av be-<br>stämmelserna i 10 b och 10 c §§ jämställas med tillgångar som anges i<br>första stycket 11 och 12.</p>
<p>Finansinspektionen far, om det finns särskilda skäl, medge att även<br>andra slag av tillgångar än som anges i första stycket tillfälligt får använ-<br>das för skuldtäckning.</p>
<p>10 c §</p>
<p>Värdet av en enskild placering får motsvara högst följande andelar av<br>det belopp som skall skuldtäckas:</p>
<p>1. Fem procent om placeringen utgörs av en fastighet, tomträtt eller<br>byggnad, eller en grupp av sådan egendom, om egendomen eller egen-<br>domarna är belägna på ett sådant sätt att de ur risksynpunkt utgör en in-<br>vestering. Motsvarande skall gälla för andelar i sådan egendom.</p>
<p>2. Fem procent om placeringen utgörs av aktier och andra värdepapper<br>som kan jämställas med aktier eller obligationer eller skuldförbindelser<br>från samma emittent eller samma låntagare, om inte annat följer av 3.</p>
<p>3. Tio procent om placeringen utgörs av aktier och andra värdepapper<br>som kan jämställas med aktier eller obligationer eller skuldförbindelser<br>från samma emittent eller låntagare, om denne är sådant rättsubjekt som<br>anges i 10 § första stycket 8 eller 9. Det sammanlagda innehavet av såda-<br>na tillgångar far uppgå till högst 40 procent av det belopp som skall<br>skuldtäckas. Andelen aktier eller andra värdepapper som kan jämställas<br>med aktier från samma emittent far dock inte överstiga fem procent av<br>det belopp som skall skuldtäckas.</p>
<p>4. Tio procent om placeringen utgörs av andelar i värdepappersfonder<br>som förvaltas av samma fondbolag eller fondföretag, om inte annat med-<br>ges av Finansinspektionen.</p>
<p>Begränsningarna i första stycket 2 och 3 skall tillämpas på motsvaran-<br>de sätt för grupper av emittenter eller låntagare med inbördes anknytning.<br>Med en sådan grupp avses två eller flera fysiska eller juridiska personer<br>som utgör en helhet från risksynpunkt därför att någon av dem har, direkt<br>eller indirekt, ägarinflytande över en eller flera av de övriga i gruppen,<br>eller de utan att stå i sådant förhållande har sådan inbördes anknytning att<br>någon eller samtliga av de övriga kan råka i betalningssvårigheter om en<br>av dem drabbas av finansiella problem.</p>
<p>Begränsningarna i första stycket 2 och 3 gäller inte sådana i 10 § första<br>stycket 1-5 angivna tillgångar som får användas för skuldtäckning.</p>
<p>Regeringen eller, efter rege- Regeringen eller den myndighet</p>
<p>47</p>
<p>ringens bemyndigande, Finansin-<br>spektionen får inom de ramar som<br>anges i första stycket meddela yt-<br>terligare föreskrifter om lämplig<br>riskspridning.</p>
<p>Finansinspektionen får, om det fl:<br>avvikelser från de begränsningar so<br></p>
<p>som regeringen bestämmer får<br>inom de ramar som anges i första<br>stycket meddela ytterligare före-<br>skrifter om lämplig riskspridning.</p>
<p>s särskilda skäl, medge tillfälliga<br>anges i första stycket.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>10 d §</p>
<p>De tillgångar som används för skuldtäckning skall, i fråga om skade-<br>försäkring, finnas inom EES om risken är belägen inom EES och, i fråga<br>om livförsäkring, finnas inom EES om försäkringsbolagets verksamhet<br>utövas inom EES. För risker och verksamhet utanför EES skall de till-<br>gångar som används för skuldtäckning finnas i Sverige.</p>
<p>Finansinspektionen får medge Utan hinder av första stycket får</p>
<p>undantag från första stycket. tillgångar finnas utanför EES el-</p>
<p>ler, i fall som avses i första stycket<br>andra meningen, inom EES, om<br>det inte kan antas försämra för-<br>månsrätten enligt 4 a § förmåns-<br>rättslagen (1970:979) och lokali-<br>seringen även i övrigt är betryg-<br>gande.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet<br>som regeringen bestämmer får<br>meddela närmare föreskrifter om<br>lokalisering av tillgångar enligt<br>andra stycket.</p>
<p>10 e§</p>
<p>De tillgångar som används för skuldtäckning skall placeras så att ris-<br>ken för valutakursförluster begränsas.</p>
<p>Regeringen eller, efter regering-<br>ens bemyndigande, Finansinspek-<br>tionen skall meddela föreskrifter<br>om högsta tillåtna valutakursrisk.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet<br>som regeringen bestämmer skall<br>meddela föreskrifter om högsta<br>tillåtna valutakursrisk.</p>
<p>10f§</p>
<p>Fordringar på annan än försäkringstagare skall beaktas endast till den<br>del de överstiger belopp som gäldenären har att fordra av bolaget.</p>
<p>De tillgångar som används för skuldtäckning skall värderas enligt<br>tredje-sjätte styckena. Vid värderingen skall avdrag göras för skulder<br>som hänför sig till förvärvet av tillgången.</p>
<p>Tillgångar som hänförs till posterna C.II.2 och 4, C.III samt C.IV i<br>uppställningsformen för balansräkningen i bilaga 1 till lagen (1995:1560)<br>om årsredovisning i försäkringsföretag skall värderas till verkligt värde.<br>Obligationer eller andra skuldförbindelser som är avsedda att säkerställa<br>försäkringsåtaganden genom att innehas till förfall eller konvertering får<br>dock värderas med utgångspunkt i anskaffningsvärdet om de vid tid-</p>
<p>48</p>
<p>punkten för forfall eller konvertering kan inlösas eller avyttras till ett<br>värde som är tillfredsställande med hänsyn till de försäkringsåtaganden<br>som säkerställs. Om en obligation eller annan skuldförbindelse värderas<br>med utgångspunkt i anskaffningsvärdet skall den värderingsmetoden till-<br>lämpas till förfallo- eller konverteringstidpunkten. En obligation eller<br>skuldförbindelse som värderas med utgångspunkt i anskaffningsvärdet<br>får inte avyttras före förfallo- eller konverteringstidpunkten. Om det<br>finns synnerliga skäl får Finansinspektionen medge undantag från förbu-<br>det att avyttra.</p>
<p>Regeringen eller, efter regering-<br>ens bemyndigande, Finansinspek-<br>tionen skall meddela föreskrifter<br>om vilket värde som tillgångar<br>som anges i 10 § första stycket 13<br>högst far tas upp till.</p>
<p>Tillgångar som inte omfattas av tredje och fjärde styckena skall värde-<br>ras enligt 4 kap. lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföre-<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Regeringen eller den myndighet<br>som regeringen bestämmer skall<br>meddela föreskrifter om vilket<br>värde som tillgångar som anges i<br>10 § första stycket 13 högst får tas<br>upp till.</p>
<p>tag.</p>
<p>För sådana aktier i dotterbolag, som med stöd av 10 a § första stycket 1<br>används för skuldtäckning, får inte högre värde fastställas än det värde<br>som skulle ha fastställts för tillgångarna sammanlagt, efter avdrag för<br>bolagets skulder, om de ägts direkt av försäkringsbolaget. Om försäk-<br>ringsbolaget inte äger samtliga aktier i dotterbolaget, beaktas endast så<br>stor del av tillgångarnas värde som svarar mot aktieinnehavet.</p>
<p>Ett försäkringsbolag som avses i<br>9 § skall upprätta riktlinjer för pla-<br>cering av medel som används för<br>skuldtäckning.</p>
<p>Livförsäkringstagare och den<br>som avser att teckna en livförsäk-<br>ring i bolaget skall informeras om<br>det huvudsakliga innehållet i rikt-<br>linjerna, om det inte med hänsyn<br>till försäkringens särskilda beskaf-<br>fenhet saknas anledning till sådan<br>information. Regeringen eller, ef-<br>ter regeringens bemyndigande,<br>Finansinspektionen skall meddela<br>föreskrifter om skyldigheten att<br>lämna information och om vilka<br>försäkringar som inte skall omfat-<br>tas av informationsskyldigheten.</p>
<p>10 g §<sup>3</sup></p>
<p>Ett försäkringsbolag som avses i<br>9 § skall upprätta och följa place-<br>ringsriktlinjer. Sådana riktlinjer<br>skall innehålla principerna för<br>placering av de tillgångar som an-<br>vänds för skuldtäckning.</p>
<p>Livförsäkringstagare och de som<br>erbjuds att teckna en livförsäkring<br>i bolaget skall informeras om det<br>huvudsakliga innehållet i riktlin-<br>jerna, om det inte med hänsyn till<br>försäkringens särskilda beskaffen-<br>het eller av annat särskilt skäl<br>saknas anledning till sådan infor-<br>mation. Regeringen eller den myn-<br>dighet som regeringen bestämmer<br>skall meddela föreskrifter om<br>skyldigheten att lämna information<br>och om vilka försäkringar som inte<br>skall omfattas av informations-<br>skyldigheten.</p>
<p><sup>3</sup> Senaste lydelse 1998:113.</p>
<p>49</p>
<p>11</p>
<p>a§</p>
<p>Förmånsrätt enligt 4 a § för-<br>månsrättslagen (1970:979) följer<br>med fordran som grundas på avtal<br>om</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Försäkringstagarnas förmåns-</p>
<p>rätt enligt 4 a § förmånsrättslagen<br>(1970:979) följer med fordran som<br>grundas på avtal om</p>
<p>1. livförsäkring och skadeförsäkring för vilken bestämmelserna om liv-<br>försäkring tillämpas med stöd av 1 kap. 5 §,</p>
<p>2. annan skadeförsäkring som meddelats för längre tid än tio år, eller</p>
<p>3. återförsäkring avseende sådan försäkring som sägs i 1 och 2.</p>
<p>Förmånsrätten omfattar de tillgångar som finns upptagna i det register<br>som anges i 11 § när bolaget försätts i konkurs eller utmätning äger rum.</p>
<p>Fordran enligt 1 eller 2 har företräde framför fordran enligt 3.</p>
<p>13 §</p>
<p>Bestämmelserna i 9 a, 10, 10 b,<br>10 c, 10 d och 10 e §§ gäller inte<br>för tillgångar som svarar mot av-<br>sättningar för villkorad återbäring<br>och för fondförsäkringsåtaganden<br>där försäkringstagaren bär place-<br>ringsrisken. Sådana tillgångar<br>skall placeras på ett sätt som är<br>lämpligt med hänsyn till åtagan-<br>dets karaktär.</p>
<p>16 §</p>
<p>Styrelsen och verkställande di-<br>rektören skall övervaka att an-</p>
<p>skaffning av ansökningar om för-<br>säkring hos bolaget sker på ett sätt<br>som överensstämmer med god för-<br>säkringssed.</p>
<p>På begäran av den som biträtt ett<br>försäkringsbolag i dess verksamhet<br>enligt första stycket skall Finansin-<br>spektionen utfärda intyg över<br>verksamhetens omfattning och<br>innehåll, om sådant intyg krävs för<br>att få driva liknande verksamhet i<br>annat EES-land. Bolaget och den<br>som begärt intyg skall lämna in-<br>spektionen de upplysningar som<br>behövs för att inspektionen skall<br>kunna fullgöra denna skyldighet.</p>
<p>På begäran av den som i egen-<br>skap av försäkringsombud eller på<br>liknande sätt biträtt ett försäk-<br>ringsbolag skall Finans-<br>inspektionen utfärda intyg över<br>verksamhetens omfattning och<br>innehåll, om sådant intyg krävs för<br>att få driva liknande verksamhet i<br>annat EES-land. Bolaget och den<br>som begärt intyg skall lämna in-<br>spektionen de upplysningar som<br>behövs för att inspektionen skall<br>kunna fullgöra denna skyldighet.</p>
<p>50</p>
<p>Lydelse enligt prop. 1997/98:186, Föreslagen lydelse<br>bet. 1998/99:FiU14,</p>
<p>rskr. 1998/99:130</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>17a§</p>
<p>Ett försäkringsbolag får enligt de förutsättningar som anges i denna pa-<br>ragraf förvärva aktier eller andelar i företag som driver någon form av<br>finansiell verksamhet.</p>
<p>För förvärv av aktier eller andelar som, tillsammans med försäkrings-<br>bolagets övriga aktier eller andelar i samma företag, motsvarar ett röste-<br>tal som överstiger fem procent av röstetalet för samtliga aktier eller an-<br>delar i företaget krävs tillstånd. Frågor om sådant tillstånd prövas av Fi-<br>nansinspektionen. Ärenden som är av principiell betydelse eller av sär-<br>skild vikt prövas dock av regeringen. Om försäkringsbolaget ingår i en<br>koncern, skall första meningen tillämpas på koncernens samlade innehav.<br>Vid beräkningen av koncernens innehav skall dock, intill ett innehav<br>motsvarande fem procent av röstetalet för samtliga aktier eller andelar,<br>bortses från aktier och andelar som innehas av företag i koncernen som<br>driver någon form av finansiell verksamhet eller av dotterföretag till så-<br>dana företag.</p>
<p>Tillstånd enligt andra stycket far ges endast om värdet av de förvär-<br>vade aktierna eller andelarna — tillsammans med det bokförda värdet av<br></p>
<p>försäkringsbolagets sammanlagda innehav av aktier och andelar som<br>kräver tillstånd enligt andra stycket samt av vad som skjutits till som ak-<br>tiekapital eller i annan form i ett annat försäkringsbolag — inte över-</p>
<p>stiger summan av</p>
<p>A. för livförsäkringsbolag</p>
<p>1. eget kapital och garantikapital<br>samt</p>
<p>2. fyra procent av</p>
<p>-försäkringstekniska avsättning-</p>
<p>A. för livförsäkringsbolag</p>
<p>1. aktiekapital, överkursfond<br>och garantikapital samt</p>
<p>2. fyra procent av</p>
<p>-försäkringstekniska avsättning-</p>
<p>ar,</p>
<p>-återbäringsmedel och</p>
<p>ar,</p>
<p>-annat eget kapital än det som<br>avses i 1 och</p>
<p>-femtio procent av övervärden i<br>tillgångar,</p>
<p>-femtio procent av övervärden i<br>tillgångar,</p>
<p>B. för skadeförsäkringsbolag</p>
<p>1. eget kapital, garantikapital, regleringsfond för trafikförsäkring och<br>utj ämningsfond,</p>
<p>2. sjuttio procent av</p>
<p>-skatteutjämningsreserv och</p>
<p>-återstående del av uppskovsbeloppet enligt lagen (1990:655) om åter-<br>föring av obeskattade reserver och</p>
<p>-periodiseringsfond samt</p>
<p>3. fyra procent av</p>
<p>-försäkringstekniska avsättningar,</p>
<p>-säkerhetsreserv och</p>
<p>-femtio procent av övervärden i tillgångar.</p>
<p>51</p>
<p>Beräkningen av aktiernas eller<br>andelarnas värde enligt tredje<br>stycket skall ske enligt 4 kap. la-<br>gen (1995:1560) om årsredovis-<br>ning i försäkringsföretag. Bestäm-<br>melserna i 4 kap. 5 § nämnda lag<br>om värdering till verkligt värde<br>skall dock inte tillämpas. Eget ka-<br>pital och återbäringsmedel skall i<br>förekommande fall minskas med<br>fond för orealiserade vinster.</p>
<p>För tillstånd krävs att förvärvet i<br>verksamheten.</p>
<p>Beräkningen av aktiernas eller<br>andelarnas värde enligt tredje<br>stycket skall ske enligt 4 kap. la-<br>gen (1995:1560) om årsredovis-<br>ning i försäkringsföretag. Be-<br>stämmelserna i 4 kap. 5 § nämnda<br>lag om värdering till verkligt värde<br>skall dock inte tillämpas. Eget ka-<br>pital skall i förekommande fall<br>minskas med fond för orealiserade<br>vinster.</p>
<p>;år som ett led i organisationen av</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Optioner och terminskontrakt<br>eller andra liknande finansiella<br>instrument får användas för att<br>sänka den finansiella risken i ett<br>försäkringsbolag. Sådana instru-<br>ment får dessutom användas för<br>att effektivisera förvaltningen av<br>bolagets tillgångar om detta kan<br>ske utan att bolagets finansiella<br>risker överstiger en risknivå som<br>är förenlig med kraven på en sund<br>försäkringsverksamhet.</p>
<p>Regeringen eller, efter regering-<br>ens bemyndigande, Finansinspek-<br>tionen får meddela föreskrifter om<br>tillämpningen av bestämmelserna i<br>första stycket.</p>
<p>17 b §</p>
<p>Optioner och terminskontrakt<br>eller andra liknande finansiella<br>instrument får användas för att<br>sänka den finansiella risken i ett<br>försäkringsbolag och för att effek-<br>tivisera förvaltningen av bolagets<br>tillgångar.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet<br>som regeringen bestämmer får<br>meddela föreskrifter om tillämp-<br>ningen av bestämmelserna i första<br>stycket.</p>
<p>19 §</p>
<p>Ett försäkringsbrev skall innehålla uppgifter både om de allmänna för-<br>säkringsvillkoren och om de särskilda villkoren för den försäkring som<br>avses i brevet.</p>
<p>Regeringen eller, efter rege-<br>ringens bemyndigande, Finans-<br>inspektionen meddelar närmare<br>föreskrifter om vilken information<br>som ett försäkringsbolag skall<br>lämna till försäkringstagarna och<br>till den som avser att teckna en<br>försäkring i bolaget.</p>
<p>52</p>
<p>22 §</p>
<p>Kapitalbasen för livförsäkringsrörelse får omfatta följande poster:</p>
<p>1. inbetalat aktiekapital eller inbetalat garantikapital,</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>2. hälften av ännu ej inbetalat<br>aktie- eller garantikapital, om<br>minst tjugofem procent av kapita-<br>let inbetalats, samt</p>
<p>3. övrigt eget kapital och åter-<br>bäringsmedel med avdrag för fond<br>för orealiserade vinster samt obe-<br>skattade reserver.</p>
<p>2. hälften av ännu ej inbetalat<br>aktie- eller garantikapital,</p>
<p>3. övrigt eget kapital, med av-<br>drag för fond för orealiserade<br>vinster, samt</p>
<p>4. obeskattade reserver.</p>
<p>Finansinspektionen får, i den mån 26 § tredje stycket inte hindrar det,<br>medge att också andra poster än som sägs i första stycket far ingå i kapi-<br>talbasen.</p>
<p>23 §</p>
<p>Solvensmarginalen enligt 1 kap. 8 a § andra stycket skall för livförsäk-<br>ringsrörelse bestämmas på det sätt som anges i denna paragraf.</p>
<p>Solvensmarginalen för livförsäkring som avses i 2 kap. 3 b § första<br>stycket klasserna 1 a och 2 utgör summan av följande belopp:</p>
<p>1. fyra procent av premiereser-<br>ven utan avdrag för avgiven åter-<br>försäkring (bruttopremiereserv)<br>multiplicerat med en faktor som<br>motsvarar förhållandet för det fö-<br>regående räkenskapsåret mellan<br>premiereserven efter avdrag för<br>avgiven återförsäkring och brutto-<br>premiereserven', faktorn far dock<br>inte understiga 0,85, samt</p>
<p>2. tre tiondels procent av samtli-<br>ga positiva risksummor multipli-<br>cerat med en faktor som motsvarar<br>förhållandet för det föregående</p>
<p>1. fyra procent av den del av<br>försäkringstekniska avsättningar<br>enligt 1 §, som svarar mot åtagan-<br>den med en finansiell eller försäk-<br>ringsteknisk risk för försäkrings-<br>bolaget, utan avdrag för avgiven<br>återförsäkring (bruttoavsättning)<br>multiplicerat med en faktor som<br>motsvarar förhållandet för det fö-<br>regående räkenskapsåret mellan<br>sådana försäkringstekniska av-<br>sättningar efter avdrag för avgiven<br>återförsäkring och bruttoavsätt-<br>ningen', faktorn far dock inte un-<br>derstiga 0,85,</p>
<p>2. en procent av försäkringstek-<br>niska avsättningar i övrigt beräk-<br>nade på det sätt som anges i 1, om</p>
<p>a) försäkringstiden överstiger<br>fem år och det belopp som skall<br>täcka driftskostnaderna är bestämt<br>för längre tid än fem år, eller</p>
<p>b) avsättningarna är förenade<br>med en rörelserisk för bolaget som<br>inte är oväsentlig, samt</p>
<p>3. tre tiondels procent av samtli-<br>ga positiva risksummor multipli-<br>cerat med en faktor som motsvarar<br>förhållandet för det föregående</p>
<p>53</p>
<p>räkenskapsåret mellan de positiva<br>risksummoma efter avdrag for av-<br>given återförsäkring och de posi-<br>tiva risksummoma utan sådant av-<br></p>
<p>drag; faktorn får dock inte under-<br>stiga 0,5.</p>
<p>För försäkringar enbart för<br>dödsfall skall vid tillämpning av<br>andra stycket 2 i stället för tre ti-<br>ondels procent gälla en tiondels<br>procent om försäkringstiden är<br>högst tre år och femton hundradels<br>procent om försäkringstiden är<br>längre än tre år men högst fem år</p>
<p>Solvensmarginalen för sjuk- och<br>olycksfallsförsäkringar som avses<br>i 2 kap. 3 b § första stycket klass 3<br>beräknas på det sätt som anges i<br>andra stycket 1.<br></p>
<p>räkenskapsåret mellan de positiva<br>risksummoma efter avdrag för av-<br>given återförsäkring och de posi-<br>tiva risksummoma utan sådant av-</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>drag; faktorn får dock inte under-<br>stiga 0,5.</p>
<p>För försäkringar enbart för<br>dödsfall skall vid tillämpning av<br>andra stycket 3 i stället för tre ti-<br>ondels procent gälla en tiondels<br>procent om försäkringstiden är<br>högst tre år och femton hundradels<br>procent om försäkringstiden är<br>längre än tre år men högst fem år.</p>
<p>Solvensmarginalen för sjuk- och<br>olycksfallsförsäkringar som avses<br>i 2 kap. 3 b § första stycket klass 4<br>beräknas på det sätt som anges i<br>andra stycket 1.</p>
<p>Solvensmarginalen för försäkringar enligt 2 kap. 3 b § första stycket<br>klass 1 b (tilläggsförsäkring) beräknas på grundval av premieindex enligt<br>vad som föreskrivs i 25 §.</p>
<p>24 §</p>
<p>Kapitalbasen för skadeförsäkringsrörelse far omfatta följande poster:</p>
<p>1. inbetalat aktiekapital eller inbetalat garantikapital,</p>
<p>2. hälften av ännu ej inbetalat<br>aktie- eller garantikapital, om<br>minst tjugofem procent av kapita-<br>let inbetalats,</p>
<p>3. övrigt bundet eget kapital<br>med avdrag för fond för oreali-<br>serade vinster, fritt eget kapital,<br>obeskattade reserver, samt</p>
<p>4. ett belopp som motsvarar<br>fordran på uttaxering enligt<br>13 kap. 1 §■, beloppet far dock inte<br>överstiga vare sig hälften av skill-<br>naden mellan den högst tillåtna ut-<br>taxeringen och vad som faktiskt<br>har uttaxerats eller halva kapital-<br>basen.</p>
<p>Finansinspektionen får medge att<br>första stycket får ingå i kapitalbasen.</p>
<p>2. hälften av ännu ej inbetalat<br>aktie- eller garantikapital,</p>
<p>3. övrigt eget kapital, med av-<br>drag för fond för orealiserade<br>vinster,</p>
<p>4. obeskattade reserver, samt</p>
<p>5. ett belopp som motsvarar vad<br>som kan uttaxeras från delägare<br>under ett räkenskapsår enligt be-<br>stämmelser i bolagsordningen',<br>beloppet får dock inte överstiga<br>vare sig hälften av skillnaden<br>mellan den högst tillåtna uttaxe-<br>ringen och vad som faktiskt har<br>uttaxerats för räkenskapsåret eller<br>halva kapitalbasen.</p>
<p>också andra poster än som sägs i</p>
<p>54</p>
<p>25 §</p>
<p>Solvensmarginalen enligt 1 kap. 8 a § andra stycket skall för skadeför-<br>säkringsrörelse bestämmas med utgångspunkt i premieindex eller ska-<br>deindex.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Premieindex grundas på ett be-<br>lopp som uppgår till under det fö-<br>regående räkenskapsåret förfallna<br>premier brutto för direkt försäk-<br>ring och mottagen återförsäkring<br>med avdrag för dels däri ingående<br>skatter och avgifter, dels premier<br>för under samma tid annullerade<br></p>
<p>Premieindex grundas på ett be-<br>lopp som uppgår till under det fö-<br>regående räkenskapsåret förfallna<br>premier brutto för direkt försäk-<br>ring och mottagen återförsäkring<br>med avdrag för dels däri ingående<br>skatter och avgifter, dels premier<br>för under samma tid annullerade<br></p>
<p>försäkringsavtal. Premieindex ut-<br>görs av arton procent av detta be-<br>lopp till den del beloppet motsva-<br>rar högst tio miljoner euro och<br>sexton procent av återstoden.</p>
<p>försäkringsavtal. Premieindex ut-<br>görs av arton procent av detta be-<br>lopp till den del beloppet motsva-<br>rar högst tio miljoner ecu och<br>sexton procent av återstoden.</p>
<p>Skadeindex grundas på ett belopp bestående av</p>
<p>1. genomsnittet av utbetalda ersättningar brutto eller kostnader för ut-<br>förd assistans i direkt försäkring och mottagen återförsäkring för vart och<br>ett av de tre föregående räkenskapsåren med avdrag för erhållna regress-<br>belopp under samma tid, samt</p>
<p>2. en tredjedel av avsättningen för oreglerade skador brutto i direkt för-<br>säkring och mottagen återförsäkring vid det föregående räkenskapsårets<br>utgång minskad med en tredjedel av avsättningen för oreglerade skador<br>brutto i direkt försäkring och mottagen återförsäkring vid början av den<br>treårsperiod som slutade med det föregående räkenskapsårets utgång.</p>
<p>Skadeindex utgörs av tjugosex<br>procent av detta belopp till den del<br>beloppet motsvarar högst sju mil-<br>joner ecu och tjugotre procent av<br>återstoden.</p>
<p>Skadeindex utgörs av tjugosex<br>procent av detta belopp till den del<br>beloppet motsvarar högst sju mil-<br>joner euro och tjugotre procent av<br>återstoden.</p>
<p>Om försäkringsrörelsen huvudsakligen omfattar kreditförsäkring eller<br>försäkring som omfattar risker till följd av storm, hagel eller frost, skall<br>dock beräkningen enligt tredje stycket beräknas på grundval av de sju<br>föregående räkenskapsåren.</p>
<p>Solvensmarginalen utgör det högsta av premieindex eller skadeindex,<br>multiplicerat med en kvot som för det föregående räkenskapsåret motsva-<br>rar förhållandet mellan, å ena sidan, summan av utbetalda ersättningar<br>och förändringen i avsättningen för oreglerade skador efter avdrag för<br>återförsäkrares andel samt, å andra sidan, summan av utbetalda ersätt-<br>ningar och förändringen i avsättningen för oreglerade skador utan avdrag<br>för återförsäkrares andel. Kvoten far dock inte understiga 0,5.</p>
<p>Om försäkringsbolagets verksamhet inte har pågått så länge som förut-<br>sätts enligt bestämmelserna om skadeindex i tredje och femte styckena,<br>skall solvensmarginalen beräknas med utgångspunkt i premieindex.</p>
<p>Regeringen eller, efter regering-<br>ens bemyndigande, Finansinspek-<br>tionen får meddela föreskrifter om</p>
<p>Regeringen eller den myndighet<br>som regeringen bestämmer får<br>meddela föreskrifter om beräkning</p>
<p>55</p>
<p>beräkning av kostnader för utförd<br>assistans och om annan beräkning<br>av solvensmarginalen för sjukrän-<br>ta.</p>
<p>av kostnader för utförd assistans<br>och om annan beräkning av sol-<br>vensmarginalen för sjukränta.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>26 §<br>För livförsäkringsrörelse gäller följande.</p>
<p>Garantibeloppet enligt 1 kap.<br>8 a § andra stycket skall uppgå till<br>ett belopp som motsvarar 800 000<br>ecu.</p>
<p>Kapitalbasen skall intill en sjät-<br>tedel av solvensmarginalen mot-<br>svaras av poster som anges i 22 §<br>första stycket 1-3. Detsamma<br>gäller garantibeloppet, om det är<br>större än en sjättedel av solvens-<br>marginalen.</p>
<p>Garantibeloppet enligt 1 kap.<br>8 a § andra stycket skall uppgå till<br>ett belopp som motsvarar 800 000<br>euro.</p>
<p>Kapitalbasen skall intill en sjät-<br>tedel av solvensmarginalen mot-<br>svaras av poster som anges i 22 §<br>första stycket 1-4. Detsamma<br>gäller garantibeloppet, om det är<br>större än en sjättedel av solvens-<br>marginalen.</p>
<p>27</p>
<p>För skadeförsäkringsrörelse utgör<br>andra stycket ett belopp motsvarande</p>
<p>a) 1 400 000 ecu, om rörelsen<br>omfattar försäkring som avses i</p>
<p>2 kap. 3 a § första stycket klass 14<br>och för vart och ett av de tre se-<br>naste räkenskapsåren den sam-<br>manlagda premieinkomsten av<br>sådan försäkring överstiger ett<br>belopp motsvarande 2 500 000 ecu<br>eller fyra procent av bolagets to-<br>tala premieinkomst,</p>
<p>b) 400 000 ecu, om rörelsen om-<br>fattar försäkring som avses i 2 kap.<br>3a§ första stycket klasserna 10-<br>13 och 15 samt klass 14 i annat<br>fall än som avses i a,</p>
<p>c) 300 000 ecu, om rörelsen om-<br>fattar försäkring som avses i 2 kap.</p>
<p>3 a § första stycket klasserna 1-8,<br>16 och 18, samt</p>
<p>d) 200 000 ecu, om rörelsen om-<br>fattar försäkring som avses i 2 kap.<br>3 a § första stycket klasserna 9 och<br>17.</p>
<p>garantibeloppet enligt 1 kap. 8 a §</p>
<p>a) 1 400 000 euro, om rörelsen<br>omfattar försäkring som avses i<br>2 kap. 3 a § första stycket klass 14<br>och för vart och ett av de tre se-<br>naste räkenskapsåren den sam-<br>manlagda premieinkomsten av<br>sådan försäkring överstiger ett<br>belopp motsvarande 2 500 000<br>euro eller fyra procent av bolagets<br>totala premieinkomst,</p>
<p>b) 400 000 euro, om rörelsen<br>omfattar försäkring som avses i<br>2 kap. 3 a § första stycket klasser-<br>na 10-13 och 15 samt klass 14 i<br>annat fall än som avses i a,</p>
<p>c) 300 000 euro, om rörelsen<br>omfattar försäkring som avses i<br>2 kap. 3 a § första stycket klasser-<br>na 1-8, 16 och 18, samt</p>
<p>d) 200 000 euro, om rörelsen<br>omfattar försäkring som avses i<br>2 kap. 3 a § första stycket klasser-<br>na 9 och 17.</p>
<p>Om rörelsen omfattar flera försäkringsklasser skall endast den klass<br>beaktas som kräver det högsta beloppet.</p>
<p>När ett försäkringsbolag till När ett försäkringsbolag till<br>följd av bestämmelserna i första följd av bestämmelserna i första</p>
<p>56</p>
<p>stycket a är skyldigt att höja kapi-<br>talbasen skall det ske upp till ett<br>belopp som motsvarar minst<br>1 000 000 ecu inom tre år, minst<br>1 200 000 ecu inom fem år och<br>1 400 000 ecu inom sju år.</p>
<p>stycket a är skyldigt att höja kapi-<br>talbasen skall det ske upp till ett<br>belopp som motsvarar minst<br>1 000 000 euro inom tre år, minst<br>1 200 000 euro inom fem år och<br>1 400 000 euro inom sju år.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>28</p>
<p>Om direkt livförsäkringsrörelse<br>och skadeförsäkringsrörelse drivs i<br>samma försäkringsbolag enligt<br>1 kap. 3 § andra och tredje stycke-<br>na skall följande gälla.</p>
<p>Kapitalbasen för livförsäkrings-<br>rörelsen respektive skadeförsäk-<br>ringsrörelsen skall redovisas sepa-<br>rat. Om båda verksamhetsfor-<br>merna uppfyller kraven på kapi-<br>talbasens storlek enligt 23 och 25-<br>27 §§ får dock poster hänförliga<br>till den ena kapitalbasen, till den<br>del den överstiger den föreskrivna<br>storleken, räknas in i den andra<br>kapitalbasen. Finansinspektionen<br>skall underrättas om ett sådant<br>förfarande.</p>
<p>Om direkt livförsäkringsrörelse<br>och skadeförsäkringsrörelse drivs i<br>samma försäkringsbolag enligt<br>1 kap. 3 § andra och tredje stycke-<br>na, skall kapitalbasen för livför-<br>säkringsrörelsen respektive ska-<br>deförsäkringsrörelsen beräknas<br>och redovisas separat.</p>
<p>29 §</p>
<p>Premier för fondförsäkringar<br>skall placeras i andelar i sådana<br>till försäkringen anknutna fonder<br>som försäkringstagaren från tid<br>till annan bestämmer. Försäk-<br>ringsbolaget får begränsa antalet<br>fonder i vilka premier får place-<br>ras.</p>
<p>Utdelning och ersättning vid<br>inlösen av sådana andelar får en-<br>dast användas för förvärv av nya<br>andelar i anknutna fonder och för<br>utbetalning eller betalning av<br>kostnader enligt försäkringsavta-<br>let.</p>
<p>57</p>
<h4>8 kap.</h4>
<p>7§<sup>4</sup></p>
<p>Styrelsen svarar för bolagets organisation och för förvaltningen av bo-<br>lagets angelägenheter. Verkställande direktören skall sköta den löpande<br>förvaltningen enligt de riktlinjer och anvisningar som styrelsen meddelar.<br>Verkställande direktören far dessutom utan styrelsens bemyndigande<br>vidta åtgärder som med hänsyn till omfattningen och arten av bolagets<br>verksamhet är osedvanliga eller av stor betydelse, om styrelsens beslut<br>inte kan avvaktas utan väsentlig olägenhet för bolagets verksamhet. I<br>sådant fall skall styrelsen så snart som möjligt underrättas om åtgärden.</p>
<p>Styrelsen skall se till att organisationen i fråga om bokföringen och<br>medelsförvaltningen även innefattar en tillfredsställande kontroll. Verk-<br>ställande direktören skall sörja för att bolagets bokföring fullgörs i över-<br>ensstämmelse med lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsfö-<br>retag och andra författningar och att medelsförvaltningen sköts på ett<br>betryggande sätt.</p>
<p>Styrelsen skall fastställa sådana<br>riktlinjer som anges i 7 kap. 10 g §<br>och se till att de följs. Styrelsen<br>skall fortlöpande pröva om rikt-<br>linjerna behöver ändras.</p>
<p>Styrelsen ansvarar för att upp-<br>gifter enligt 7 kap. 9 § femte styck-<br>et lämnas och att informa-<br>tionsskyldigheten enligt 7 kap.<br>10 g § andra stycket fullgörs.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Beslut om antagande och änd-<br>ring av grunder fattas av styrelsen.</p>
<p>8§</p>
<p>Styrelsen skall fastställa försäk-<br>ringstekniska riktlinjer och place-<br>ringsriktlinjer. Styrelsen ansvarar<br>för att riktlinjerna följs och skall<br>fortlöpande pröva om de behöver<br>ändras.</p>
<p>Styrelsen eller någon annan<br>ställföreträdare för bolaget far inte<br>företa rättshandlingar eller andra<br>åtgärder som är ägnade att bereda<br>otillbörliga fördelar åt aktieägare,<br>garanter eller andra till nackdel för<br>bolaget eller andra aktieägare eller<br>garanter.</p>
<p>En ställföreträdare får inte följa en föreskrift av bolagsstämman eller<br>något annat bolagsorgan, om föreskriften inte gäller därför att den står i</p>
<p>15 §</p>
<p>Styrelsen eller någon annan<br>ställföreträdare för bolaget far inte<br>företa rättshandlingar eller andra<br>åtgärder som är ägnade att bereda<br>otillbörliga fördelar åt aktieägare,<br>delägare, garanter eller andra till<br>nackdel för bolaget eller andra<br>aktieägare, delägare eller garanter.</p>
<p><sup>4</sup> Senaste lydelse 1998:113.</p>
<p>58</p>
<p>strid med denna lag, lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkrings- Prop. 1998/99:87<br>företag eller bolagsordningen.</p>
<p>I försäkringsbolag som medde-<br>lar livförsäkring skall de försäk-<br>ringstekniska utredningarna och<br>beräkningarna utföras under över-<br>inseende av en aktuarie.</p>
<p>Regeringen eller efter dess be-<br>myndigande Finansinspektionen<br>meddelar föreskrifter om villkoren<br>för behörighet att tjänstgöra som<br>aktuarie.</p>
<p>Inspektionen kan i särskilt fall<br>medge undantag från dessa villkor.</p>
<p>Styrelsen eller verkställande di-<br>rektören skall, när en aktuarie an-<br>tagits eller frånträtt sin befattning,<br>genast anmäla detta för regi-<br>strering. Sådan anmälan kan också<br>göras av aktuarien.</p>
<p>Om ett beslut att ändra bolags-<br>ordningen för ett ömsesidigt för-<br>säkringsbolag avser delägarnas an-<br>svarighet för bolagets förbindel-<br>ser, får beslutet börja tillämpas<br>först ett år efter registreringen av<br>ändringsbeslutet, om inte samtliga<br>delägare biträtt det.</p>
<p>§</p>
<p>I försäkringsbolag skall de för-<br>säkringstekniska utredningarna<br>och beräkningarna utföras under<br>överinseende av en eller flera ak-<br>tuarier. En aktuarie skall ha den<br>insikt och erfarenhet i dessa frå-<br>gor som fordras med hänsyn till<br>arten och omfattningen av bola-<br>gets verksamhet.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet<br>som regeringen bestämmer skall<br>meddela föreskrifter om villkoren<br>för behörighet att tjänstgöra som<br>aktuarie. Den som meddelar så-<br>dana föreskrifter får medge un-<br>dantag från dessa villkor och från<br>kravet på aktuarie enligt första<br>stycket.</p>
<p>Styrelsen eller verkställande di-<br>rektören skall, när en aktuarie ut-<br>setts eller frånträtt sin befattning,<br>genast anmäla detta för registre-<br>ring. Sådan anmälan kan också<br>göras av aktuarien.</p>
<p>Finansinspektionen skall, om det<br>behövs, förordna en eller flera ak-<br>tuarier som tillsammans med bola-<br>gets aktuarie skall utföra de upp-<br>gifter som avses i första stycket.<br>Inspektionen skall utfärda en in-<br>struktion för sådan aktuarie. Aktua-<br>rien har rätt att få arvode av för-<br>säkringsbolaget. Arvodets storlek<br>bestäms av inspektionen.</p>
<h4><sup>1</sup> kap.</h4>
<p>18 §</p>
<p>Om ett beslut att ändra bolags-<br>ordningen för ett ömsesidigt för-<br>säkringsbolag avser delägarnas an-<br>svarighet vid uttaxering enligt<br>1 kap. 7tredje stycket, får be-<br>slutet tillämpas först ett år efter<br>registreringen av beslutet, om inte<br>samtliga delägare biträtt det.</p>
<p>59</p>
<p>När registreringen har skett,<br>skall styrelsen och verkställande<br>direktören genast låta kungöra be-<br>slutet i Post- och Inrikes Tidningar<br>och den eller de ortstidningar som<br>styrelsen bestämmer. Dessutom<br>skall en underrättelse om beslutet<br>sändas till varje delägare vars<br>postadress är känd.</p>
<p>Den som är delägare i bolaget<br>när ändringsbeslutet fattas men<br>inte samtycker till beslutet har rätt<br>att inom ett år från beslutets regist-<br>rering häva försäkringsavtalet utan<br>att rätta sig efter den uppsägnings-<br>tid som i annat fall skulle ha iakt-<br>tagits. Om avtalet hävs har deläga-<br>ren rätt att få ut den på försäk-<br>ringen belöpande andelen i pre-<br>miereserven, beräknad för den<br>tidpunkt, då avtalet upphör att<br>gälla.</p>
<p>När registreringen har skett,<br>skall beslutet utan dröjsmål kun-<br>göras i Post- och Inrikes Tidningar<br>och den eller de ortstidningar som<br>styrelsen bestämmer. Dessutom<br>skall en underrättelse om beslutet<br>sändas till varje delägare vars<br>postadress är känd.</p>
<p>Den som är delägare i bolaget<br>när ändringsbeslutet fattas men<br>inte samtycker till beslutet har rätt<br>att inom ett år från beslutets regist-<br>rering häva försäkringsavtalet utan<br>att rätta sig efter den uppsägnings-<br>tid som i annat fall skulle ha iakt-<br>tagits. Om avtalet hävs har deläga-<br>ren rätt att få ut den på försäk-<br>ringen belöpande andelen av ej<br>intjänade premier och återbäring.<br>Beräkningen av denna andel skall<br>göras för den tidpunkt då avtalet<br>upphör att gälla.</p>
<p>Bolagsstämman far inte fatta be-<br>slut, som är ägnade att ge otillbör-<br>liga fördelar åt aktieägare, garanter<br>eller andra till nackdel för bolaget,<br>andra aktieägare eller garanter.</p>
<p>Om ett bolagsstämmobeslut inte<br>har tillkommit i behörig ordning<br>eller i övrigt strider mot denna lag,<br>lagen (1995:1560) om årsredovis-<br>ning i försäkringsföretag, bolags-<br>ordningen eller grunderna, kan<br>talan mot försäkringsbolaget om<br>att beslutet skall upphävas eller<br>ändras föras av aktieägare, av del-<br>ägare eller röstberättigade som inte<br>är delägare eller av styrelsen, en<br>styrelseledamot eller verkställande<br>direktören. Mot ett försäkrings-<br>aktiebolag kan en sådan talan föras<br>även av den som styrelsen obe-<br>hörigen har vägrat att föra in som</p>
<p>19 §</p>
<p>Bolagsstämman får inte fatta be-<br>slut, som är ägnade att ge otillbör-<br>liga fördelar åt aktieägare, del-<br>ägare, garanter eller andra till<br>nackdel för bolaget, andra aktie-<br>ägare, delägare eller garanter.</p>
<p>20 §</p>
<p>Om ett bolagsstämmobeslut inte<br>har tillkommit i behörig ordning<br>eller i övrigt strider mot denna lag,<br>lagen (1995:1560) om årsredovis-<br>ning i försäkringsföretag, bolags-<br>ordningen, de försäkringstekniska<br>riktlinjerna eller placeringsrikt-<br>linjerna, kan talan mot försäk-<br>ringsbolaget om att beslutet skall<br>upphävas eller ändras föras av ak-<br>tieägare, av delägare eller röst-<br>berättigade som inte är delägare<br>eller av styrelsen, en styrelseleda-<br>mot eller verkställande direktören.<br>Mot ett försäkringsaktiebolag kan<br>en sådan talan föras även av den</p>
<p>60</p>
<p>aktieägare i aktieboken. som styrelsen obehörigen har väg-</p>
<p>rat att föra in som aktieägare i ak-<br>tieboken.</p>
<p>Talan skall väckas inom tre månader från dagen for beslutet. Om talan<br>inte väcks inom denna tid är rätten till talan förlorad.</p>
<p>Talan får väckas senare än vad som sägs i andra stycket när</p>
<p>1. beslutet är sådant att det inte lagligen kan fattas ens med samtycke<br>av alla aktieägare respektive av alla delägare eller röstberättigade som<br>inte är delägare,</p>
<p>2. samtycke till beslutet krävs av alla eller vissa aktieägare respektive<br>av alla eller vissa delägare eller röstberättigade som inte är delägare och<br>sådant samtycke inte har givits, eller</p>
<p>3. kallelse till stämman inte har skett eller de för bolaget gällande be-<br>stämmelserna om kallelse har väsentligen eftersatts.</p>
<p>Dom, varigenom bolagsstämmans beslut upphävs eller ändras, gäller<br>även för aktieägare, delägare och röstberättigade som inte har instämt<br>talan. Rätten kan ändra bolagsstämmans beslut endast om det kan fast-<br>ställas vilket innehåll beslutet rätteligen borde ha haft. Är bolagsstäm-<br>mans beslut sådant att det skall anmälas för registrering enligt denna lag<br>och har det upphävts eller ändrats genom en dom som vunnit laga kraft<br>eller har det genom beslut under rättegången forordnats att bolagsstäm-<br>mans beslut inte får verkställas, skall rätten underrätta Finansinspektio-<br>nen för registrering.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<h4>10 kap.</h4>
<p>Bolagsstämman skall välja<br>minst två revisorer. I bolagsord-<br>ningen kan dock bestämmas att en<br>eller flera av revisorerna, dock inte<br>alla, skall utses i annan ordning.<br>Finansinspektionen skall dess-<br>utom, enligt vad som föreskrivs i<br>2 §, utse en eller flera revisorer.</p>
<p>För de revisorer som är valda av<br>bolagsstämman gäller uppdraget<br>for den tid som anges i bolags-<br>ordningen. Om uppdraget inte<br>skall gälla tills vidare, skall upp-<br>dragstiden bestämmas så att upp-<br>draget upphör vid slutet av den<br>ordinarie bolagsstämma på vilken<br>revisorsval förrättas.</p>
<p>1§</p>
<p>Bolagsstämman skall välja<br>minst en revisor. I bolagsord-<br>ningen kan bestämmas att en eller<br>flera av revisorerna, dock inte alla,<br>skall utses i annan ordning. Finan-<br>sinspektionen skall dessutom, en-<br>ligt vad som föreskrivs i 2 §, utse<br>en eller flera revisorer. Särskilda<br>bestämmelser om lekman-<br>nar evisor er finns i 11 kap.</p>
<p>För revisor som är vald av bo-<br>lagsstämman gäller uppdraget för<br>den tid som anges i bolags-<br>ordningen. Om uppdraget inte<br>skall gälla tills vidare, skall upp-<br>dragstiden bestämmas så att upp-<br>draget upphör vid slutet av den<br>ordinarie bolagsstämma på vilken<br>revisorsval förrättas.</p>
<p>Bolagsstämman kan utse en eller flera revisorssuppleanter. Bestäm-<br>melserna i denna lag om revisorer gäller i tillämpliga delar om supp-<br>leanter.</p>
<p>61</p>
<p>Lydelse enligt prop. 1997/98:186, Föreslagen lydelse<br>bet. 1998/99:FiU14,</p>
<p>rskr. 1998/99:130</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Revisorer som inte är auktorise-<br>rade eller godkända skall vara<br>bosatta inom Europeiska ekono-<br>miska samarbetsområdet, om inte<br>något annat tillåts i särskilda fall.<br>Frågor om sådant tillstånd prövas<br>av Finansinspektionen. Ärenden<br>som är av principiell betydelse<br>eller av synnerlig vikt prövas dock<br>av regeringen. Vad som sagts nu<br>gäller dock inte, om även en auk-<br>toriserad eller godkänd revisor<br>deltar i revisionen. Den som är<br>underårig, i konkurs eller under-<br>kastad näringsförbud eller som har<br>förvaltare enligt 11 kap. 7 § för-<br>äldrabalken far inte vara revisor.</p>
<p>§</p>
<p>Endast den som är auktoriserad<br>eller godkänd revisor kan vara<br>revisor i ett försäkringsbolag.</p>
<p>Den som är i konkurs eller un-<br>derkastad näringsförbud eller som<br>har förvaltare enligt 11 kap. 7 §<br>föräldrabalken får inte vara revi-<br>sor.</p>
<p>Revisorerna skall ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och<br>ekonomiska förhållanden som med hänsyn till arten och omfånget av<br>bolagets verksamhet fordras för uppdragets fullgörande.</p>
<p>Till revisor kan även utses ett registrerat revisionsbolag. Bestämmelser<br>om vem som kan vara huvudansvarig för revisionen och om underrättel-<br>seskyldighet finns i 12 § lagen (1995:528) om revisorer. Bestämmelserna<br>i 5, 8 a och 13 §§ i detta kapitel tillämpas på den huvudansvarige.</p>
<p>Till revisor i dotterföretag bör, om det kan ske, utses minst en av mo-<br>derbolagets revisorer.</p>
<p>Minst en av de revisorer som<br>bolagsstämman utser skall vara<br>auktoriserad revisor eller godkänd<br>revisor, om</p>
<p>1. försäkringsbolagets verksam-<br>hetsområde omfattar hela riket,<br>eller</p>
<p>2. tillgångarnas bruttovärde<br>(balansomslutningen) enligt fast-<br>ställda balansräkningar för de två<br>senaste räkenskapsåren överstiger<br>ett gränsbelopp som motsvarar<br>100 gånger det basbelopp enligt</p>
<p>62</p>
<p>lagen (1962:381) om allmän för-<br>säkring som gällde under den sista<br>månaden av respektive räken-<br>skapsår.</p>
<p>Minst en av de revisorer som<br>bolagsstämman utser skall vara<br>auktoriserad revisor, om balans-<br>omslutningen enligt fastställda<br>balansräkningar för de två senaste<br>räkenskapsåren överstiger ett<br>gränsbelopp som motsvarar 1 000<br>gånger det angivna basbeloppet.</p>
<p>I fråga om bolag som avses i<br>andra stycket kan förordnas att en<br>viss godkänd revisor får utses<br>istället för en auktoriserad revisor.<br>Sådana beslut är giltiga i högst<br>fem år.</p>
<p>Frågor om förordnande enligt<br>tredje stycket prövas av Finans-<br>inspektionen. Ärenden som är av<br>principiell betydelse eller av syn-<br>nerlig vikt prövas dock av rege-<br>ringen.</p>
<p>Första-j^änfe styckena gäller<br>även för ett moderbolag i en kon-<br></p>
<p>cern, om</p>
<p>1. koncernens verksamhetsområde</p>
<p>2. balansomslutningen enligt<br>fastställda koncembalansräkningar<br>för de två senaste räkenskapsåren<br>överstiger det gränsbelopp som<br>anges i första eller andra stycket,<br>eller</p>
<p>3. moderbolaget inte upprättar<br>koncernredovisning och den sam-<br>manlagda balansomslutningen en-<br>ligt fastställda balansräkningar för<br>koncernföretagens två senaste rä-<br>kenskapsår på moderbolagets ba-<br>lansdag överstiger det gränsbelopp<br>som anges i första eller andra<br>stycket.</p>
<p>Vad som i 8 kap. 17 § föreskrivs<br>om registrering av styrelseleda-</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Minst en av bolagsstämman ut-<br>sedd revisor skall vara auktorise-<br>rad revisor, om tillgångarnas<br>bruttovärde (balansomslutningen)<br>enligt fastställda balansräkningar<br>för de två senaste räkenskapsåren<br>överstiger ett gränsbelopp som<br>motsvarar 1 000 gånger det bas-<br>belopp enligt lagen (1962:381) om<br>allmän försäkring som gällde un-<br>der den sista månaden av respek-<br>tive räkenskapsår.</p>
<p>I fråga om bolag som avses i<br>första stycket kan förordnas att en<br>viss godkänd revisor far utses i<br>stället för en auktoriserad revisor.<br>Sådana beslut är giltiga i högst<br>fem år.</p>
<p>Frågor om förordnande enligt<br>andra stycket prövas av Finans-<br>inspektionen. Ärenden som är av<br>principiell betydelse eller av syn-<br>nerlig vikt prövas dock av rege-<br>ringen.</p>
<p>Första-tre^e styckena gäller<br>även för ett moderbolag i en kon-<br></p>
<p>cem, om</p>
<p>•infattar hela riket,</p>
<p>2. balansomslutningen enligt<br>fastställda koncembalansräkningar<br>för de två senaste räkenskapsåren<br>överstiger det gränsbelopp som<br>anges i första stycket, eller</p>
<p>3. moderbolaget inte upprättar<br>koncernredovisning och den sam-<br>manlagda balansomslutningen en-<br>ligt fastställda balansräkningar för<br>koncernföretagens två senaste rä-<br>kenskapsår på moderbolagets ba-<br>lansdag överstiger det gränsbelopp<br>som anges i första stycket.</p>
<p>63</p>
<p>möter gäller även för de aukto-<br>riserade och godkända revisorer<br>som avses i denna paragraf.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>7§</p>
<p>Styrelsen skall, om inte rättelse utan dröjsmål sker genom den som ut-<br>ser revisor, göra anmälan hos Finansinspektionen</p>
<p>1. om auktoriserad revisor eller 1. om auktoriserad revisor eller</p>
<p>godkänd revisor inte är utsedd en-<br>ligt 4 § första-fjärde styckena,</p>
<p>2. om en revisor är obehörig en-<br>ligt 3 § första stycket eller 5 §<br>första eller andra stycket, eller<br></p>
<p>godkänd revisor inte är utsedd en-<br>ligt 4 § första, andra och fjärde<br>styckena,</p>
<p>2. om en revisor är obehörig en-<br>ligt 3 § första eller andra stycket<br>eller 5 § första eller andra stycket,<br>eller</p>
<p>3. om en bestämmelse i bolagsordningen om antalet revisorer eller om<br>revisorers behörighet har åsidosatts.</p>
<p>Anmälan enligt första stycket kan göras av envar.</p>
<p>15 §</p>
<p>Vad som i 8 kap. 17 § föreskrivs<br>om registrering av styrelseleda-<br>möter gäller även för revisorer.</p>
<h4>11 kap. Allmän granskning</h4>
<p>1 § Om inte annat föreskrivs i bolagsordningen, far det i ett försäkrings-<br>bolag utses en eller flera personer (lekmannarevisorer) att utföra sådan<br>granskning som anges i 4 §.</p>
<p>2 § För en lekmannarevisor får en eller flera suppleanter utses. Vad som<br>sägs i denna lag om lekmannarevisor skall i tillämpliga delar även gälla<br>suppleant.</p>
<p>3 § Bestämmelserna i denna lag om revisorer är inte tillämpliga på lek-<br>mannarevisorer.</p>
<p>Lekmannarevisorns uppgifter</p>
<p>4 § Lekmannarevisorn skall granska om bolagets verksamhet sköts på ett<br>ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt och<br>om bolagets interna kontroll är tillräcklig. Granskningen skall vara så<br>ingående och omfattande som god sed vid detta slag av granskning krä-<br>ver.</p>
<p>64</p>
<p>5 § Lekmannarevisom skall följa de anvisningar som meddelas av bo-<br>lagsstämman, såvida de inte strider mot lag, bolagsordningen eller god<br>sed.</p>
<p>6 § Lekmannarevisom skall efter varje räkenskapsår lämna en gransk-<br>ningsrapport till bolagsstämman. Bestämmelser om rapportens innehåll<br>och den tidpunkt då den skall lämnas till bolagets styrelse finns i 14 §.</p>
<p>7 § Lekmannarevisom far inte underteckna en sådan revisionsberättelse<br>som avses i 10 kap. 11 §.</p>
<p>Tillhandahållande av upplysningar m. m.</p>
<p>8 § Styrelsen och den verkställande direktören skall ge lekmannarevisom<br>tillfälle att genomfora granskningen i den omfattning lekmannarevisom<br>anser vara nödvändig. De skall lämna de upplysningar och det biträde<br>som lekmannarevisom begär.</p>
<p>Samma skyldigheter har styrelsen, den verkställande direktören, revi-<br>sorn och lekmannarevisom i ett dotterbolag gentemot en lekmannarevisor<br>i moderbolaget.</p>
<p>Hur lekmannarevisor utses</p>
<p>9 § En lekmannarevisor väljs av bolagsstämman, om inte bolagsord-<br>ningen innehåller bestämmelser om att denne skall utses på annat sätt.</p>
<p>Obehörighetsgrunder</p>
<p>10 § Den som är underårig eller i konkurs eller har fått näringsförbud<br>eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara lek-<br>mannarevisor.</p>
<p>Jäv</p>
<p>11 § Den får inte vara lekmannarevisor som</p>
<p>1. är styrelseledamot, verkställande direktör eller innehar en befattning<br>i ledande ställning i försäkringsbolaget eller dess dotterföretag eller bi-<br>träder vid bolagets bokföring eller medelsförvaltning eller bolagets kon-<br>troll däröver,</p>
<p>2. är anställd hos bolaget eller på något annat sätt intar en underordnad<br>eller beroende ställning till detta eller till någon som avses under 1 eller<br>är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt biträder bolaget<br>vid grundbokföringen eller medelsförvaltningen eller bolagets kontroll<br>däröver,</p>
<p>3. är gift med eller sammanlever under äktenskapsliknande förhållan-<br>den med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till<br>en person som avses under 1 eller är besvågrad med en sådan person i<br>rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres<br>syskon, eller</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>65</p>
<p>3 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 87</p>
<p>4. på annat sätt än genom belåning av livförsäkringsbrev med stöd av<br>försäkringsavtal står i låneskuld till bolaget eller något annat företag i<br>samma koncern eller har förpliktelser för vilka ett sådant företag har<br>ställt säkerhet.</p>
<p>Den som enligt första stycket inte är behörig att vara lekmannarevisor i<br>ett moderbolag far inte vara lekmannarevisor i dess dotterföretag.</p>
<p>Anlitande av biträde</p>
<p>12 § En lekmannarevisor får vid granskningen inte anlita någon som en-<br>ligt 11 § inte är behörig att vara lekmannarevisor. Om bolaget eller dess<br>moderbolag i sin tjänst har anställda med uppgift att uteslutande eller<br>huvudsakligen sköta den interna revisionen, får lekmannarevisom dock<br>vid granskningen anlita sådana anställda i den utsträckning det är fören-<br>ligt med god sed.</p>
<p>Lekmannarevisorns avgång</p>
<p>13 § Ett uppdrag som lekmannarevisor upphör, om lekmannarevisom<br>eller den som har utsett lekmannarevisom anmäler att uppdraget skall<br>upphöra. Anmälan skall göras hos styrelsen. Om en lekmannarevisor som<br>inte är vald på bolagsstämma vill avgå, skall han anmäla det också hos<br>den som har utsett honom.</p>
<p>Lekmannarevisorns granskningsrapport</p>
<p>14 § Granskningsrapporten skall lämnas till bolagets styrelse senast två<br>veckor före den ordinarie bolagsstämman.</p>
<p>I rapporten skall lekmannarevisom uttala sig om sådana förhållanden<br>som avses i 4 § och om sådana förhållanden som han har varit skyldig att<br>granska enligt 5 §. Om lekmannarevisom finner anledning till anmärk-<br>ning mot någon styrelseledamot eller mot den verkställande direktören,<br>skall han upplysa om detta i rapporten och lämna uppgift om anledningen<br>till anmärkningen.</p>
<p>En lekmannarevisor far i granskningsrapporten lämna även andra upp-<br>lysningar som han anser att aktieägarna, delägarna, de delegerade eller<br>garanterna bör få kännedom om.</p>
<p>15 § Granskningsrapporten skall hållas tillgänglig för och sändas till ak-<br>tieägare och de röstberättigade på samma sätt som anges i 9 kap. 9 § samt<br>läggas fram på bolagsstämman.</p>
<p>Lekmannarevisorns närvaro vid bolagsstämma</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>16 § Lekmannarevisom har rätt att närvara vid bolagsstämma. Han är<br>skyldig att närvara, om det med hänsyn till ärendena kan anses nödvän-<br>digt.</p>
<p>66</p>
<p>Lekmannarevisorns tystnadsplikt</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>17 § Lekmannarevisom far inte till en enskild aktieägare, delägare, dele-<br>gerad, garant eller utomstående obehörigen lämna upplysningar om så-<br>dana bolagets angelägenheter som han far kännedom om när han fullgör<br>sitt uppdrag, om det kan vara till skada för bolaget.</p>
<p>Lekmannarevisorns upplysningsplikt</p>
<p>18 § Lekmannarevisom är skyldig att till bolagsstämman lämna alla<br>upplysningar som bolagsstämman begär, i den mån det inte skulle vara<br>till väsentlig skada för bolaget.</p>
<p>19 § Lekmannarevisom är skyldig att lämna bolagets revisor, annan lek-<br>mannarevisor och, om bolaget har försatts i konkurs, konkursförvaltaren<br>de upplysningar som behövs om bolagets angelägenheter.</p>
<p>Registrering</p>
<p>20 § Vad som i 8 kap. 17 § föreskrivs om registrering av styrelseleda-<br>möter gäller även för lekmannarevisorer.</p>
<h4>12 kap.</h4>
<p>Vinstutdelning till aktieägare<br>eller garanter far inte ske i livför-<br>säkringsbolag.</p>
<p>I skadeförsäkringsbolag far vin-<br>stutdelningen inte överstiga vad<br>som i den fastställda balansräk-<br>ningen och, i fråga om moderbolag<br>som skall upprätta koncernredo-<br>visning, i den fastställda koncern-<br>balansräkningen för det senaste<br>räkenskapsåret redovisas som bo-<br>lagets respektive koncernens ska-<br>debolagsgrupps nettovinst för året,<br>balanserade vinst och fria fonder<br>sedan avdrag gjorts för</p>
<p>1. den redovisade förlusten,</p>
<p>2. det belopp som enligt lag eller<br>bolagsordning skall avsättas till<br>bundet eget kapital eller, i fråga<br>om moderbolag, det belopp som<br>av det fria egna kapitalet i skade-<br>bolagsgruppen enligt årsredovis-</p>
<p>2§</p>
<p>Vinstutdelning till aktieägare<br>eller garanter i livförsäkringsbolag<br>får endast ske om det följer av<br>bolagsordningen.</p>
<p>Vinstutdelningen får inte över-<br>stiga vad som i den fastställda ba-<br>lansräkningen och, i fråga om mo-<br>derbolag som skall upprätta kon-<br>cernredovisning, i den fastställda<br>koncembalansräkningen för det<br>senaste räkenskapsåret redovisats<br>som bolagets respektive koncer-<br>nens nettovinst för året, balan-<br>serade vinst och fria fonder sedan<br>avdrag gjorts för</p>
<p>1. det belopp som enligt 5 §<br>skall användas för återbäring,</p>
<p>2. den redovisade förlusten,</p>
<p>3. det belopp som enligt lag eller<br>bolagsordning skall avsättas till<br>bundet eget kapital eller, i fråga<br>om moderbolag, det belopp som<br>av det fria egna kapitalet i koncer-<br>nen enligt årsredovisningarna för</p>
<p>67</p>
<p>företag inom denna skall föras<br>över till det bundna egna kapitalet<br>och</p>
<p>4. det belopp som enligt bolags-<br>ordningen på annat sätt skall an-<br>vändas för något annat ändamål än<br>vinstutdelning.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>ningama för företag inom denna<br>skall föras över till det bundna<br>egna kapitalet och</p>
<p>3. det belopp som enligt bolags-<br>ordningen på annat sätt skall an-<br>vändas för något annat ändamål än<br>vinstutdelning.</p>
<p>Vinstutdelningen får inte ske med så stort belopp att utdelningen med<br>hänsyn till bolagets eller koncernens konsolideringsbehov, likviditet eller<br>ställning i övrigt står i strid med god affärssed. Förbud mot vinstutdel-<br>ning i vissa fall föreskrivs i 6 kap. 5 §.</p>
<p>Bestämmelserna om vinstutdel-</p>
<p>ning i andra stycket skall tillämpas<br>vid betalning av ränta enligt ga-<br>rantiavtal i ömsesidiga försäk-<br>ringsbolag.</p>
<p>Bolagsstämman fattar beslut om<br>vinstutdelning till aktieägarna<br>samt om räntebetalning och vin-<br>stutdelning till garanter. Stämman<br>får endast i den mån den har skyl-<br>dighet till detta enligt bolags-<br>ordningen besluta om utdelning av<br>större belopp än styrelsen föresla-<br>git eller godkänt.</p>
<p>3§</p>
<p>Bolagsstämman fattar beslut om<br>vinstutdelning till aktieägarna eller<br>garanter. Stämman far endast i den<br>mån den har skyldighet till detta<br>enligt andra stycket eller enligt<br>bolagsordningen besluta om utdel-<br>ning av större belopp än styrelsen<br>föreslagit eller godkänt.</p>
<p>Bolagsstämman i skadeförsäk-<br>ringsaktiebolag eller i livförsäk-<br>ringsaktiebolag som får dela ut<br>vinst skall på yrkande av ägare till<br>minst en tiondel av samtliga aktier<br>besluta utdelning av åtminstone ett<br>belopp motsvarande hälften av vad<br>som återstår av nettovinsten för<br>året, sedan avdrag skett för balan-<br>serad förlust som överstiger fria<br>fonder, reservfond och överkurs-<br>fond och för belopp, som enligt lag<br>eller bolagsordning skall avsättas<br>till bundet eget kapital eller enligt<br>bolagsordningen annars skall an-<br>vändas för något annat ändamål<br>än utdelning till aktieägarna. Ett<br>sådant yrkande skall framställas<br>på ordinarie stämma innan beslut<br>om användning av vinsten fattas.<br>Utdelning får inte stå i strid med 2<br>och 5 §§ eller 1 kap. 1 a § första</p>
<p>68</p>
<p>stycket. Stämman är inte skyldig<br>att besluta högre utdelning än fem<br>procent av bolagets egna kapital.</p>
<p>I avstämningsbolag skall avstämningsdagen anges i bolagsstämmans<br>beslut om utdelning till aktieägare. Utdelning förfaller till betalning på<br>avstämningsdagen och skall betalas utan dröjsmål. Den som på avstäm-<br>ningsdagen är införd i aktieboken eller i förteckning enligt 3 kap. 12 §<br>skall anses behörig att ta emot utdelningen. Om han inte var berättigad</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>att ta emot utdelning skall 4 kap. 6<br>ama tillämpas.</p>
<p>Återbäringsfonden och förlust-<br>täckning i livförsäkringsbolag</p>
<p>Livförsäkringsbolag skall sätta<br>av årsvinsten på livförsäkrings-<br>rörelsen till en återbäringsfond i<br>den mån inte vinsten tas i anspråk<br>för betalning av ränta enligt ga-<br>rantiavtal eller annat följer av<br>denna lag eller lagen (1995:1560)<br>om årsredovisning i försäkrings-<br>företag. Livförsäkringsbolag får<br>avsätta årsvinsten på annan försäk-<br>ringsrörelse än livförsäkringsrö-<br>relse till en återbäringsfond för<br>sådan annan rörelse.</p>
<p>Återbäringsfond i livförsäk-<br>ringsbolag får användas endast<br>för återbäring och för förlusttäck-<br>ning enligt 7 J. Finansinspektio-<br>nen kan medge att sådan fond<br>minskas i andra fall när det finns<br>särskilda skäl till det.</p>
<p>Skadeförsäkringsbolag skall in-<br>rätta en reservfond för avsättning<br>av belopp som</p>
<p>1. betalas till bolaget av någon<br>som fått en aktie förverkad,</p>
<p>2. enligt 4 kap. 19 § skall till-<br>falla bolaget,</p>
<p>§ tredje stycket andra-fjärde mening-</p>
<p>Förlusttäckning och fördelning av<br>överskott i livförsäkringsbolag</p>
<p><sup>5</sup>§</p>
<p>Årsvinsten i livförsäkringsbolag<br>och belopp som förs över från<br>bundet eget kapital till fritt eget<br>kapital i bolaget skall användas<br>för återbäring, i den utsträckning<br>inte</p>
<p>1. vinsten eller det överförda<br>beloppet får tas i anspråk för vin-<br>stutdelning eller för att täcka för-<br>luster enligt bestämmelser i bo-<br>lagsordningen, eller</p>
<p>2. annat följer av denna lag eller<br>lagen (1995:1560) om årsredovis-<br>ning i försäkringsföretag.</p>
<p>6§</p>
<p>Livförsäkringsbolag skall gott-<br>skriva återbäring till försäkrings-<br>tagarna och andra ersättningsbe-<br>rättigade med en fördelning som<br>utgår från försäkringens bidrag<br>till överskottet, om inte annat föl-<br>jer av bestämmelser i försäkrings-<br>avtalet eller bolagsordningen.</p>
<p>§</p>
<p>Skadeförsäkringsbolag och liv-<br>försäkringsbolag som får dela ut<br>vinst skall inrätta en reservfond för<br>avsättning av belopp som</p>
<p>1. betalas till bolaget av någon<br>som fått en aktie förverkad,</p>
<p>2. enligt 4 kap. 19 § skall till-<br>falla bolaget,</p>
<p>69</p>
<p>3. enligt bolagsordningen skall<br>avsättas till reservfonden eller</p>
<p>4. enligt beslut av bolagsstäm-<br>man i övrigt skall överföras från<br>det i balansräkningen redovisade<br>fria egna kapitalet till reservfon-<br>den.</p>
<p>3. enligt bolagsordningen skall<br>avsättas till reservfonden,</p>
<p>4. enligt beslut av bolagsstäm-<br>man i övrigt skall överföras från<br>det i balansräkningen redovisade<br>fria egna kapitalet till reservfon-<br>den, eller</p>
<p>5. vid utbyte av fordran enligt<br>skuldebrev mot en aktie motsvarar<br>skillnaden mellan fordrings-<br>beloppet och aktiens nominella<br>belopp.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Skadeförsäkringsaktiebolag</p>
<p>skall inrätta en överkursfond för</p>
<p>Försäkringsaktiebolag skall in-<br>rätta en överkursfond för avsätt-</p>
<p>avsättning av belopp som bolaget<br>på grund av aktieteckning har fått<br>som betalning för aktierna utöver<br>det nominella beloppet.</p>
<p>ning av belopp som bolaget på<br>grund av aktieteckning har fatt<br>som betalning för aktierna utöver<br>det nominella beloppet.</p>
<p>Reservfonden och överkursfonden får enligt beslut av bolagsstämman</p>
<p>endast sättas ned</p>
<p>1. för att täcka sådana förluster enligt den fastställda balansräkningen,<br>som inte kan täckas av fritt eget kapital,</p>
<p>2. i försäkringsaktiebolag för fondemission, eller</p>
<p>3. i försäkringsaktiebolag för andra ändamål, om rätten med motsva-<br>rande tillämpning av 6 kap. 6 § ger tillstånd till nedsättningen.</p>
<p>Livförsäkringsbolag som inte far<br>dela ut vinst skall inrätta en kon-</p>
<p>solideringsfond. Konsoliderings-<br>fonden får efter beslut av bolags-<br>stämman sättas ned för att täcka<br>förluster eller för annat ändamål<br>som följer av bestämmelser i bo-<br>lagsordningen.</p>
<p>9a§</p>
<p>Skadeförsäkringsbolag som meddelar försäkring enligt 2 kap. 3 a §<br>första stycket klass 14 (kreditförsäkring) skall göra en utjämningsavsätt-<br>ning för förlusttäckning inom denna försäkringsklass. Avsättningar till<br>utjämningsavsättningen skall göras till dess den uppgår till ett belopp<br>som motsvarar 150 procent av den högsta årliga premieintäkten för egen<br>räkning under de fem föregående räkenskapsåren. Avsättningarna skall<br>för varje räkenskapsår motsvara 75 procent av det tekniska överskottet i<br>kreditförsäkringsrörelsen. Avsättningarna får dock inte överstiga tolv<br>procent av premieintäkten för egen räkning. Återföring av utjämningsav-<br>sättningen får göras bara för att täcka ett tekniskt underskott i kreditför-<br>säkringsrörelsen.</p>
<p>Första stycket gäller inte bolag Första stycket gäller inte bolag<br>vilkas årliga premieinkomst av vilkas årliga premieinkomst av</p>
<p>70</p>
<p>kreditförsäkring understiger fyra<br>procent av bolagets totala premie-<br>inkomst och ett belopp motsvaran-<br>de 2 500 000 ecu.</p>
<p>kreditförsäkring understiger fyra Prop. 1998/99:87<br>procent av bolagets totala premie-<br>inkomst och ett belopp motsvaran-</p>
<p>de 2 500 000 euro.</p>
<p>Övergångsregler för vissa försäk-<br>ringar och ombildning av livförsäk-<br>ringsbolag</p>
<p>14 §</p>
<p>För livförsäkringar och skade-<br>försäkringar som har tecknats före<br>den 1 januari 2000 gäller kravet<br>på skälighet enligt 7 kap. 4 §<br>första stycket och 19 kap. 5 § i<br>deras lydelse före utgången av år<br>1999, om inte annat avtalas. Det-<br>samma gäller om en sådan försäk-<br>ring förnyats efter utgången av år<br>1999.</p>
<p>15 §</p>
<p>Villkor om vinstutdelning i bo-<br>lagsordningen för ett livförsäk-<br>ringsbolag får stadfästas endast<br>om</p>
<p>1. beslutet i ett aktiebolag bi-<br>trätts vid stämman av aktieägare<br>som företräder minst nio tiondelar<br>av alla aktier eller, i ett ömsesidigt<br>bolag, av två tredjedelar av samt-<br>liga röstande,</p>
<p>2. de försäkringstagare i ett<br>livförsäkringsaktiebolag vars rätt<br>berörs av villkoret underrättats om<br>att detta tas in eller ändras,</p>
<p>3. i ett livförsäkringsaktiebolag<br>högst femtio procent av de under-<br>rättade försäkringstagare som<br>hörts av eller högst tio procent av<br>samtliga underrättade försäk-<br>ringstagare motsätter sig änd-<br>ringen,</p>
<p>4. ändringen inte kan antas för-<br>sämra rätten för försäkringstagare<br>och andra ersättningsberättigade<br>på grund av en försäkring.</p>
<p>Vad som sägs i första stycket 4<br>gäller även villkor i bolagsord-</p>
<p>71</p>
<p>ningen om förlusttäckning i ett liv-<br>försäkringsbolag.</p>
<p>En sådan underrättelse som av-<br>ses i första stycket 2 skall ske ge-<br>nom att en redogörelse för änd-<br>ringen av bolagsordningen och<br>dess konsekvenser tillställs försäk-<br>ringstagarna på deras senast kän-<br>da postadress.</p>
<p>Bestämmelserna i första stycket<br>2-4 och tredje stycket gäller även<br>när en livförsäkring övergår från<br>en verksamhet där vinstutdelning<br>inte medges till en vinstutdelande<br>verksamhet genom fusion eller<br>överlåtelse av försäkringsbestånd,<br>om det inte finns särskilda skäl för<br>undantag. Vad som sägs om stad-<br>fästelse av villkor om vinstutdel-<br>ning gäller då i stället tillstånd att<br>verkställa fusionsplan och överlå-<br>telseavtal.</p>
<p>16§</p>
<p>För ett livförsäkringsaktiebolag<br>som driver verksamhet utan villkor<br>om vinstutdelning i bolagsord-<br>ningen och som skall övergå till<br>vinstutdelande verksamhet får så-<br>dana villkor om vinstutdelning som<br>avses i 15 § stadfästas endast om<br>uppskrivningsfonden, konsolide-<br>ringsfonden, fond för orealiserade<br>vinster och andra övervärden i bo-<br>laget, med avdrag för aktiekapitalet<br>och överkursfonden, gottskrivits<br>försäkringstagarna och andra er-<br>sättningsberättigade på grund av<br>försäkringarna som återbäring el-<br>ler på annat sätt.</p>
<h4>14 kap.</h4>
<p>14 §</p>
<p>När den i kallelsen på okända borgenärer bestämda inställelsedagen är<br>förbi och alla kända skulder blivit betalda, skall likvidatorema skifta bo-<br>lagets behållna tillgångar. Om något skuldbelopp är tvistigt eller inte for-<br>fallit till betalning eller av någon annan orsak inte kan betalas, skall så<br>mycket av bolagets medel behållas som kan behövas för denna betalning.</p>
<p>I ett ömsesidigt försäkringsbolag I ett ömsesidigt försäkringsbo-</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>72</p>
<p>skall vid skifte av bolagets behåll-<br>na tillgångar de som var delägare i<br>bolaget vid tiden för likvi-<br>dationsbeslutet få del i tillgångarna<br>i förhållande till det sammanlagda<br>beloppet av varje delägares pre-<br>mier för de fem senaste räken-<br>skapsåren. Om bolagsordningen<br>innehåller bestämmelser om andra</p>
<p>lag skall vid skifte av bolagets<br>behållna tillgångar de som var<br>delägare i bolaget vid tiden för<br>likvidationsbeslutet få del i till-<br>gångarna enligt de fördelnings-<br>grunder som bolagsordningen<br>innehåller.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>fördelningsgrunder skall dessa</p>
<p>gälla.</p>
<p>De aktieägare och delägare som vill klandra skiftet skall väcka talan<br>mot bolaget senast tre månader efter det slutredovisning lades fram på</p>
<p>bolagsstämman.</p>
<p>Om en aktieägare eller en del-<br>ägare inte har anmält sig för att<br>lyfta vad han erhållit vid skiftet<br>inom fem år efter det slutredovis-<br>ning lades fram på bolagsstäm-<br>man, har han förlorat sin rätt till<br>detta. Är medlen i förhållande till</p>
<p>Om en aktieägare eller en del-<br>ägare inte har anmält sig för att få<br>ut vad han erhållit vid skiftet inom<br>fem år efter det slutredovisning<br>lades fram på bolagsstämman, har<br>han förlorat sin rätt till medlen. Är<br>medlen i förhållande till de skift-</p>
<p>de skiftade tillgångarna att anse<br>som ringa, kan rätten på anmälan<br>av likvidatorema förordna att med-</p>
<p>ade tillgångarna att anse som<br>ringa, kan rätten på anmälan av<br>likvidatorema förordna att medlen</p>
<p>len skall tillfalla allmänna arvs-</p>
<p>skall tillfalla allmänna arvsfonden.</p>
<p>fonden. I annat fall skall 17 § till- I annat fall skall 17 § tillämpas,<br>lämpas.</p>
<h4>15 a kap.</h4>
<p>Innehavarna av vinstandelsbevis<br>eller andra värdepapper med sär-<br>skilda rättigheter i överlåtande bo-<br>lag skall i det övertagande bolaget<br>ha minst motsvarande rättigheter<br>som i det överlåtande bolaget, om<br>de inte enligt fusionsplanen har<br>rätt att få sina värdepapper inlösta<br>av det övertagande bolaget.</p>
<p>3§</p>
<p>Innehavarna av konvertibla<br>skuldebrev, skuldebrev med op-<br>tionsrätt till nyteckning, vinstan-<br>delsbevis eller andra värdepapper<br>med särskilda rättigheter i överlå-<br>tande bolag skall i det övertagande<br>bolaget ha minst motsvarande rät-<br>tigheter som i det överlåtande<br>bolaget, om de inte enligt<br>fusionsplanen har rätt att få sina<br>värdepapper inlösta av det överta-<br>gande bolaget.</p>
<h4>16 kap.</h4>
<p>Stiftare, styrelseledamot, verk-<br>ställande direktör och aktuarie,<br>som vid fullgörandet av sitt upp-<br>drag uppsåtligen eller av oaktsam-</p>
<p>1 §</p>
<p>Stiftare, styrelseledamot, verk-<br>ställande direktör och aktuarie,<br>som vid fullgörandet av sitt upp-<br>drag uppsåtligen eller av oaktsam-</p>
<p>73</p>
<p>het skadar försäkringsbolaget,<br>skall ersätta skadan. Detsamma<br>gäller när skadan vållas aktieägare,<br>delägare eller annan genom över-<br>trädelse av denna lag, lagen<br>(1995:1560) om årsredovisning i<br>försäkringsföretag, bolagsordning-<br>en eller grunderna.</p>
<p>het skadar försäkringsbolaget, Prop. 1998/99:87<br>skall ersätta skadan. Detsamma<br>gäller när skadan vållas aktieägare,<br>delägare eller annan genom över-<br>trädelse av denna lag, lagen<br>(1995:1560) om årsredovisning i<br>försäkringsföretag, bolagsord-<br>ningen, de försäkringstekniska<br>riktlinjerna eller placeringsrikt-<br>linjerna.</p>
<p>En revisor är ersättningsskyldig<br>enligt de grunder som anges i 1 §.<br>Han ansvarar även för den skada<br>som uppsåtligen eller av oaktsam-<br>het vållas av hans medhjälpare.</p>
<p>Om ett revisionsbolag är revisor,</p>
<p>bolag och den för revisionen huvudansvarige.</p>
<p>Aktieägare, delägare och röstbe-<br>rättigad, som inte är delägare, är<br>skyldig att ersätta den skada som<br>han genom att medverka till över-<br>trädelse av denna lag, lagen<br>(1995:1560) om årsredovisning i<br>försäkringsföretag, bolagsord-<br>ningen eller grunderna uppsåt-<br>ligen eller av grov oaktsamhet till-<br>fogar bolaget, aktieägare eller an-<br>nan.</p>
<p>2§</p>
<p>En revisor eller en lekmanna-<br>revisor är ersättningsskyldig enligt<br>de grunder som anges i 1 §. Han<br>ansvarar även för den skada som<br>uppsåtligen eller av oaktsamhet<br>vållas av hans medhjälpare.</p>
<p>åligger ersättningsskyldigheten detta<br></p>
<p>3§</p>
<p>Aktieägare, delägare och röstbe-<br>rättigad, som inte är delägare, är<br>skyldig att ersätta den skada som<br>han genom att medverka till över-<br>trädelse av denna lag, lagen<br>(1995:1560) om årsredovisning i<br>försäkringsföretag, bolagsord-<br>ningen, de försäkringstekniska<br>riktlinjerna eller placeringsriktlin-<br>jerna uppsåtligen eller av grov<br>oaktsamhet tillfogar bolaget, ak-<br>tieägare eller annan.</p>
<p>Aktieägare i försäkringsaktiebolag är även skyldig att lösa in skade-<br>lidande aktieägares aktier, om det med hänsyn till faran för fortsatt miss-<br>bruk och förhållandena i övrigt är påkallat. Lösenbeloppet bestäms till ett<br>belopp som är skäligt med hänsyn till bolagets ställning och övriga om-<br>ständigheter.</p>
<p>6§</p>
<p>Talan för försäkringsbolagets räkning enligt 1-3 §§, som inte grundas<br>på brott, kan inte väckas mot</p>
<p>1. stiftare sedan tre år förflutit från det beslutet om bolagets bildande<br>fattades på den konstituerande stämman,</p>
<p>2. styrelseledamot, verkställande direktören eller aktuarien sedan tre år<br>förflutit från utgången av det räkenskapsår då beslutet eller åtgärden, som<br>talan grundas på, fattades eller vidtogs,</p>
<p>3. revisor sedan tre år förflutit 3. revisor sedan tre år förflutit</p>
<p>från det revisionsberättelsen fram-<br>lades på bolagsstämman eller ytt-<br>rande som avses i denna lag av-<br>gavs samt</p>
<p>4. aktieägare, delägare eller röst-<br>berättigad, som inte är delägare,<br>sedan två år förflutit från beslutet<br>eller åtgärden som talan grundas<br>på.</p>
<p>Försätts bolaget i konkurs på en ansökan som gjorts innan den i första<br>stycket angivna tiden har gått ut, kan konkursboet föra talan enligt 1-<br>3 §§ utan hinder av att frihet från skadeståndsansvar har inträtt enligt 5 §.<br>Efter utgången av den nämnda tiden kan en sådan talan dock inte väckas<br>senare än sex månader från edgångssammanträdet.</p>
<p>från det revisionsberättelsen lades<br>fram på bolagsstämman eller ytt-<br>rande som avses i denna lag av-<br>gavs,</p>
<p>4. en lekmannarevisor sedan tre<br>år förflutit från det att gransk-<br>ningsrapporten lades fram på bo-<br>lagsstämman,</p>
<p>5. aktieägare, delägare eller röst-<br>berättigad, som inte är delägare,<br>sedan två år förflutit från beslutet<br>eller åtgärden som talan grundas<br>på.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<h4>19 kap.</h4>
<p>Finansinspektionen skall verka<br>för en sund utveckling av försäk-<br>ringsväsendet. Inspektionen skall i<br>sin tillsynsverksamhet samarbeta<br>med motsvarande utländska till-<br>synsmyndigheter i den utsträck-<br>ning som följer av Sveriges med-<br>lemskap i Europeiska unionen.</p>
<p>Styrelsen och verkställande di-<br>rektören i ett försäkringsbolag<br>skall, när bolaget har börjat sin<br>verksamhet, genast underrätta Fi-<br>nansinspektionen om det.</p>
<p>1 §</p>
<p>Finansinspektionen skall utöva<br>tillsyn över att verksamheten i ett<br>försäkringsbolag bedrivs i enlighet<br>med denna lag och andra författ-<br>ningar som reglerar försäkrings-<br>bolagets näringsverksamhet.</p>
<p>Inspektionen skall i sin till-<br>synsverksamhet samarbeta med<br>motsvarande utländska tillsyns-<br>myndigheter i den utsträckning<br>som följer av Sveriges medlem-<br>skap i Europeiska unionen.</p>
<p>När ett försäkringsbolag har<br>påbörjat sin verksamhet, skall sty-<br>relsen och verkställande direktören<br>genast underrätta Finansinspektio-<br>nen om det.</p>
<p>3§</p>
<p>Styrelsen, verkställande direktören och andra befattningshavare i an-<br>svarig ställning i försäkringsbolag skall lämna Finansinspektionen de<br>upplysningar om verksamheten som inspektionen begär. Om bolaget dri-<br>ver verksamhet i ett annat land inom EES, skall de, i den utsträckning<br>som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, lämna de<br>upplysningar till behörig myndighet i det landet som den myndigheten<br>behöver för att fullgöra sina uppgifter.</p>
<p>Regeringen eller, efter regering- Regeringen eller den myndighet<br>ens bemyndigande, Finansinspek- som regeringen bestämmer får</p>
<p>75</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>tionen far meddela föreskrifter om<br>vilka upplysningar ett försäkrings-<br>bolag skall lämna till inspektionen.</p></td><td>
<p>meddela föreskrifter om vilka Prop. 1998/99:87<br>upplysningar ett försäkringsbolag</p>
<p>skall lämna till inspektionen.</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Lydelse enligt prop. 1997/98:186,<br>bet. 1998/99:FiU14,</p>
<p>rskr. 1998/99:130</p></td><td>
<p>Föreslagen lydelse</p></td></tr>
</table>
<p>11 §</p>
<p>Finansinspektionen får meddela de erinringar i fråga om försäkrings-<br>bolagets verksamhet som inspektionen anser behövliga.</p>
<p>Finansinspektionen skall förelägga bolaget eller styrelsen att vidta rät-</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>telse om inspektionen finner att</p>
<p>1. avvikelse skett från denna lag<br>lagen (1995:1560) om årsredo-<br>visning i försäkringsföretag, tra-<br>fikskadelagen (1975:1410) eller<br>lagen (1976:357) om motortäv-<br>lingsförsäkring eller föreskrifter<br>som har meddelats med stöd av<br>dessa lagar eller från bolagsord-<br>ningen eller grunderna, om såda-<br>na finns,</p>
<p>2. bolagsordningen eller grund-<br>erna inte längre är tillfredsstäl-<br>lande med hänsyn till omfattning-<br>en och beskaffenheten av bolagets<br>rörelse,</p></td><td>
<p>1. avvikelse skett från denna lag<br>eller någon annan författning som<br>reglerar försäkringsbolagets nä-<br>ringsverksamhet eller från bolags-<br>ordningen,</p>
<p>2. bolagsordningen, de försäk-<br>ringstekniska riktlinjerna, beräk-<br>ningsunderlaget och placerings-<br>riktlinjerna inte längre är tillfreds-<br>ställande med hänsyn till omfatt-<br>ningen och beskaffenheten av bo-<br>lagets rörelse,</p></td></tr>
</table>
<p>3. försäkringsbolagets riktlinjer<br>för placering av tillgångar som<br>används för skuldtäckning inte är<br>tillfredsställande med hänsyn till<br>innehållet i 7 kap. 9 a-10 e §§,</p>
<p>4. de tillgångar som används för</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>skuldtäckning inte är tillräckliga<br>eller inte är placerade enligt<br>7 kap. 9 a-10 e §§,</p>
<p>5. försäkringsbeståndet inte är<br>tillräckligt för erforderlig riskut-<br>jämning,</p>
<p>5 a. någon av dem som ingår i<br>försäkringsbolagets styrelse eller<br>är verkställande direktör inte upp-<br>fyller de krav som anges i 2 kap.<br>3 § femte stycket 3, eller</p>
<p>6. det i övrigt finns allvarliga<br>anmärkningar mot försäkringsbo-</p></td><td>
<p>3. försäkringsbeståndet inte är<br>tillräckligt för erforderlig riskut-<br>jämning eller</p>
<p>4. någon av dem som ingår i<br>försäkringsbolagets styrelse eller<br>är verkställande direktör inte upp-<br>fyller de krav som anges i 2 kap.<br>3 § femte stycket 3.</p></td></tr>
</table>
<p>lagets verksamhet.</p>
<p>Om ett försäkringsbolags kapi-<br>talbas understiger solvensmargi-<br>nalen enligt 7 kap. 23 eller 25 §,<br>skall Finansinspektionen förelägga<br>bolaget eller dess styrelse att upp-<br>rätta en plan för att återställa en<br>sund finansiell ställning och över-<br>lämna planen till inspektionen för<br>godkännande. Om kapitalbasen<br>understiger en tredjedel av sol-<br>vensmarginalen eller garantibe-<br>loppet enligt 7 kap. 26 eller 27 §<br>eller om kapitalbasen för ett liv-<br>försäkringsbolag inte har den<br>sammansättning som<br></p>
<p>7 kap. 26 § tredje stycket, skall<br>inspektionen förelägga bolaget<br>eller dess styrelse att upprätta och<br>för godkännande överlämna en<br>plan för skyndsamt återställande<br>av kapitalbasen.</p>
<p>Om ett försäkringsbolag driver verksamhet i ett annat land inom EES<br>och bolaget inte rättar sig efter Finansinspektionens eller behörig ut-<br>ländsk myndighets anmodan om rättelse, skall inspektionen vidta de åt-<br>gärder som behövs för att förhindra fortsatta överträdelser. Inspektionen<br>skall underrätta den behöriga utländska myndigheten om vilka åtgärder<br>som vidtas.</p>
<p>anges i</p>
<p>Om ett försäkringsbolags kapi-<br>talbas understiger solvensmargi-<br>nalen enligt 7 kap. 23 eller 25 §,<br>skall Finansinspektionen förelägga<br>bolaget eller dess styrelse att upp-<br>rätta en plan för att återställa en<br>tillfredsställande finansiell ställ-<br>ning och överlämna planen till<br>inspektionen för godkännande.<br>Om kapitalbasen understiger en<br>tredjedel av solvensmarginalen<br>eller garantibeloppet enligt 7 kap.<br>26 eller 27 § eller om kapitalbasen<br>för ett livförsäkringsbolag inte har<br>den sammansättning som anges i<br>7 kap. 26 § tredje stycket, skall<br>inspektionen förelägga bolaget<br>eller dess styrelse att upprätta och<br>för godkännande överlämna en<br>plan för skyndsamt återställande<br>av kapitalbasen.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Om ett föreläggande enligt andra-fjärde styckena inte har följts inom<br>bestämd tid och det anmärkta förhållandet inte heller på något annat sätt<br>har undanröjts, skall Finansinspektionen, i fall som är av principiell be-<br>tydelse eller av särskild vikt, anmäla detta till regeringen.</p>
<p>Finansinspektionen får begränsa bolagets förfoganderätt eller förbjuda<br>bolaget att förfoga över sina tillgångar i Sverige, om</p>
<p>1. bolaget inte följer gällande bestämmelser om skuldtäckning,</p>
<p>2. bolagets kapitalbas understiger en tredjedel av solvensmarginalen<br>eller inte uppfyller gällande krav på garantibelopp,</p>
<p>3. bolagets kapitalbas understiger solvensmarginalen och det finns sär-<br>skilda skäl att anta att bolagets finansiella ställning ytterligare kommer<br>att försämras, eller</p>
<p>4. det bedöms vara nödvändigt för att skydda de försäkrades intressen<br>vid beslut om förverkande av bolagets koncession enligt 2 § eller enligt<br>åttonde stycket.</p>
<p>Finansinspektionen far besluta hur försäkringsverksamheten skall dri-<br>vas efter ett sådant beslut som avses i sjätte stycket.</p>
<p>En koncession kan förklaras förverkad om bolaget</p>
<p>1. inte längre uppfyller kraven för koncession,</p>
<p>2. inte inom angiven tid har vidtagit åtgärderna i en plan som har god-<br>känts enligt tredje stycket, eller</p>
<p>77</p>
<p>3. i annat fall allvarligt åsidosätter gällande bestämmelser för verk-<br>samheten.</p>
<p>Frågor om förverkande av koncession enligt åttonde stycket prövas av<br>Finansinspektionen. Ärenden som är av principiell betydelse eller av sär-<br>skild vikt prövas dock av regeringen. Regeringens prövning sker efter<br>anmälan av inspektionen.</p>
<h4>20 kap.</h4>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Har en sökande vid anmälan för<br>registrering inte iakttagit vad som<br>är föreskrivet om anmälan, skall<br>sökanden föreläggas att inom viss<br>tid avge yttrande eller vidta rät-<br>telse. Detsamma gäller, om Finan-<br>sinspektionen finner att ett beslut,<br>som anmäls för registrering och<br>för vars giltighet stadfästelse av<br>regeringen eller inspektionen inte<br>krävs, eller en handling som bifo-<br>gas anmälningen inte har till-<br>kommit i behörig ordning eller till<br>sitt innehåll strider mot denna lag<br>eller andra författningar eller mot<br>bolagsordningen eller grunderna<br>eller i något viktigare hänseende<br>har en otydlig eller vilseledande<br>avfattning. Underlåter sökanden<br>att rätta sig efter föreläggandet,<br>skall anmälningen avskrivas. En<br>underrättelse om denna påföljd<br>skall tas in i föreläggandet. Finns<br>det även efter det att yttrandet av-<br>givits något hinder för registrering<br>och har sökanden haft tillfälle att<br>yttra sig över hindret, skall regist-<br>rering vägras, om det inte finns<br>anledning att ge sökanden ett nytt<br>föreläggande.</p>
<p>4§</p>
<p>Har en sökande vid anmälan för<br>registrering inte iakttagit vad som<br>är föreskrivet om anmälan, skall<br>sökanden föreläggas att inom viss<br>tid avge yttrande eller vidta rät-<br>telse. Detsamma gäller, om Finan-<br>sinspektionen finner att ett beslut,<br>som anmäls för registrering och<br>för vars giltighet stadfästelse av<br>regeringen eller inspektionen inte<br>krävs, eller en handling som bifo-<br>gas anmälningen inte har till-<br>kommit i behörig ordning eller till<br>sitt innehåll strider mot denna lag<br>eller andra författningar eller mot<br>bolagsordningen eller de försäk-<br>ringstekniska riktlinjerna eller i<br>något viktigare hänseende har en<br>otydlig eller vilseledande avfatt-<br>ning. Underlåter sökanden att rätta<br>sig efter föreläggandet, skall an-<br>mälningen avskrivas. En under-<br>rättelse om denna påföljd skall tas<br>in i föreläggandet. Finns det även<br>efter det att yttrandet avgivits nå-<br>got hinder för registrering och har<br>sökanden haft tillfälle att yttra sig<br>över hindret, skall registrering<br>vägras, om det inte finns anledning<br>att ge sökanden ett nytt föreläggan-<br>de.</p>
<p>Bestämmelserna i första stycket utgör inte något hinder för registrering<br>av ett bolagsstämmobeslut, om rätten till talan mot beslutet gått förlorad<br>enligt 9 kap. 20 § andra stycket.</p>
<p>Finansinspektionen skall genast skriftligen underrätta bolaget när Fi-<br>nansinspektionen fattar beslut enligt 4 kap. 15 § andra stycket, 6 kap. 7 §<br>tredje stycket, 15 kap. 4 §, 15 a kap. 17 § eller 21 kap. 2 §.</p>
<p>78</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000, då lagen (1989:1079)<br>om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder upphör att<br>gälla.</p>
<p>2. Försäkringsbolag, som inte omfattats av lagen om livförsäkringar<br>med anknytning till värdepappersfonder och som beviljats koncession<br>före ikraftträdandet, får år 2000 och 2001 tillämpa äldre föreskrifter i<br>7 kap. 1-6 och 8 §§ samt 12 kap. 2, och 5-8 §§. För ett försäkringsbolag<br>som tillämpar sådana äldre bestämmelser gäller även äldre föreskrifter i<br>1 kap. 10 §, 2 kap. 5 § första stycket 8, 9 och 16, 7 kap. 8 a, 9, 14 och<br>15 §§, 8 kap. 8 §, 9 kap. 18 och 20 §§, 12 kap. 9 §, 16 kap. 1 och 3 §§, 19<br>kap. 5 och 11 §§ samt 20 kap. 4 §. Äldre föreskrifter i 7 kap. 17 a och 22<br>§§ skall fortfarande tillämpas på livförsäkringsbolag som innehar återbä-<br>ringsmedel med stöd av denna punkt. Bolaget skall inte tillämpa den nya<br>12 kap. 14 §.</p>
<p>3. För livförsäkringsbolag som meddelats koncession före ikraftträ-<br>dandet skall belopp som motsvarar återbäringsfonden och andra återbä-<br>ringsmedel, vid ingången av det räkenskapsår då äldre föreskrifter som<br>avses i punkten 2 inte längre tillämpas, gottskrivas försäkringstagarna<br>och andra ersättningsberättigade som återbäring eller överföras till såda-<br>na fonder under bundet eget kapital som regleras i försäkrings-<br>rörelselagen eller lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkrings-<br>företag. De nya föreskrifterna i 12 kap. 16 § gäller även sådana återbä-<br>ringsmedel i livförsäkringsaktiebolag som innehas med stöd av punkten<br>2.</p>
<p>4. För ömsesidiga försäkringsbolag som registrerats före ikraftträdan-<br>det gäller äldre föreskrifter i 1 kap. 7 §, 7 kap. 24 §, 13 kap. och 14 kap.<br>14 § till dess att sådana bestämmelser i bolagsordningen som avses i de<br>nya föreskrifterna i 2 kap. 5 § första stycket 14 registrerats. En bolags-<br>ordning med sådana bestämmelser skall vara registrerad senast vid ut-<br>gången av år 2001.</p>
<p>5. För livförsäkringsbolag som omfattats av lagen om livförsäkringar<br>med anknytning till värdepappersfonder gäller 7, 10, 11 och 12 §§ sam-<br>ma lag till dess bestämmelser i bolagsordningen om vinstutdelning eller<br>förlusttäckning registrerats. En bolagsordning med sådana bestämmelser<br>skall vara registrerad senast vid utgången av år 2001. Om denna punkt<br>tillämpas gäller äldre lydelse av de bestämmelser som 12 § nämnda lag<br>hänvisar till.</p>
<p>6. För livförsäkringsbolag som omfattats av lagen om livförsäkringar<br>med anknytning till värdepappersfonder tillämpas fortfarande 9 § samma<br>lag för innehav av sådana aktier i fondföretag som förvärvats före ikraft-<br>trädandet.</p>
<p>7. Äldre föreskrifter i 10 kap. 4 § får tillämpas till dess att en godkänd<br>eller auktoriserad revisor utsetts, dock längst till utgången av år 2000.<br>Vid en sådan tillämpning gäller inte de nya föreskrifterna i 10 kap. 3 §<br>första stycket.</p>
<p>8. Bolagsstämman får före ikraftträdandet fatta beslut om ändringar av<br>bolagsordningen med tillämpning av de nya föreskrifterna i lagen<br>(1999:000) om ändring i försäkringsrörelselagen.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>79</p>
<p>9. Föreskrifterna om sanktioner enligt 19 kap. forsäkringsrörelselagen Prop. 1998/99:87<br>gäller även vid överträdelser av punkterna 3, 4, och 5 ovan.</p>
<p>80</p>
<h3>2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:779) om<br>ändring i forsäkringsrörelselagen (1982:713)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att punkt 1 av ikraftträdande- och övergångs-<br>bestämmelserna till lagen (1995:779) om ändring i försäkringsrörelse-<br>lagen (1982:713) skall ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft såvitt<br>avser 2 kap. 18 §, nya 7 kap. 3 §,<br>10 kap. 5 § och 12 kap. 13 § den<br>dag regeringen bestämmer och i<br>övrigt den 1 juli 1995.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1<br>januari 2000 såvitt avser 2 kap.<br>18 §, 10 kap. 5 § och 12 kap. 13 §.<br>Dessa föreskrifter skall tillämpas<br>av sådana bolag som inte följer de<br>äldre föreskrifter som avses i<br>punkt 2 av övergångsbestämmel-<br>serna till lagen (1999:000) om<br>ändring i forsäkringsrörelselagen<br>(1982:713). Ändringarna i 7 kap.<br>3 § skall inte träda i kraft. Lagen i<br>övrigt träder i kraft den 1 juli<br>1995.</p>
<p>81</p>
<h3>2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:293) om<br>utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:293) om utländska försäk-<br>ringsgivares verksamhet i Sverige</p>
<p>dels att 1 kap. 15 § och 5 kap. 15 § skall upphöra att gälla,</p>
<p>dels att 1 kap. 1 och 6 §§, 3 kap. 2 och 3 §§, 4 kap. 4, 5 och 10 §§,<br>5 kap. 5-9, 11, 14 och 19 §§, 6 kap. 1, 3, 4, 8 och 9 §§, 7 kap. 7 §, 8 kap.<br>1, 2, 4 och 5 §§, 10 kap. 1 § samt rubriken närmast före 5 kap. 5 § skall<br>ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 5 kap. 4 a och 8 a §§<br>samt 8 kap. 1 a § och närmast före 5 kap. 4 a § en ny rubrik av följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<h4>1 kap.</h4>
<p>1 §</p>
<p>Utländska försäkringsgivare har rätt att bedriva verksamhet i Sverige i</p>
<p>enlighet med denna lag.</p>
<p>Regeringen eller, efter rege-<br>ringens bemyndigande, Finans-<br>inspektionen får meddela särskilda<br>föreskrifter om bedrivande av för-<br>säkringsrörelse för att uppfylla<br>Sveriges åtaganden till följd av av-<br>tal mellan Europeiska gemenskap-<br>erna (EG) och Schweiz.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet<br>som regeringen bestämmer far<br>meddela särskilda föreskrifter om<br>bedrivande av försäkringsrörelse<br>för att uppfylla Sveriges åtaganden<br>till följd av avtal mellan Europeis-<br>ka gemenskaperna (EG) och<br>Schweiz.</p>
<p>6§</p>
<p>Med skadeförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i<br>2 kap. 3 a § forsäkringsrörelselagen (1982:713).</p>
<p>Med livförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i<br>2 kap. 3 b § forsäkringsrörelselagen.</p>
<p>Ersättning som betalas i form av livränta eller sjukränta tillhör livför-<br>säkring, om ersättningen betalas från en livförsäkring, och skadeförsäk-<br>ring, om ersättningen betalas från en skadeförsäkring. Om en sådan ränta<br>har köpts i ett livförsäkringsföretag, skall den dock i detta företag höra<br>till livförsäkring.</p>
<p>För sådan livränta eller sjuk-<br>ränta som tillhör skadeförsäkring<br>gäller de särskilda bestämmelserna<br>om livförsäkring i 5 kap. 2, 5, 11<br>och 20 §§ samt 7 kap. 4-12 §§.</p>
<p>För sådan livränta eller sjuk-<br>ränta som tillhör skadeförsäkring<br>gäller de särskilda bestämmelserna<br>om livförsäkring i 5 kap. 2, 5 och<br>11 §§ samt 7 kap. 4-12 §§.</p>
<p>82</p>
<h4>3 kap.</h4>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>I fråga om verksamhet som drivs<br>av EES-försäkringsgivare enligt<br>denna lag skall Finansinspektio-<br>nen, i samarbete med den behöriga<br>myndigheten i försäkringsgivarens<br>hemland, verka för en sund ut-<br>veckling av verksamheten.</p>
<p>2§</p>
<p>Finansinspektionen skall, i sam-<br>arbete med den behöriga myndig-<br>heten i försäkringsgivarens hem-<br>land, utöva tillsyn över att EES-<br>försäkringsgivaren bedriver sin<br>verksamhet i Sverige i enlighet<br>med denna lag och andra författ-<br>ningar som reglerar försäk-<br>ringsgivarens näringsverksamhet.</p>
<p>Finansinspektionen skall lämna uppgifter till de behöriga myndig-<br>heterna i EES-försäkringsgivares hemländer, om dessa myndigheter be-<br>höver uppgifterna för sin tillsyn över försäkringsgivares verksamheter,<br>samt i övrigt ha ett nära samarbete med dessa myndigheter.</p>
<p>3§</p>
<p>En EES-försäkringsgivare som driver verksamhet här i landet skall<br>lämna Finansinspektionen de uppgifter om verksamheten som behövs för<br>tillsynen.</p>
<p>Finansinspektionen har rätt att granska den verksamhet som en EES-<br>försäkringsgivares sekundäretablering bedriver. Försäkringsgivaren skall<br>även hålla tillgångar, räkenskaper och andra handlingar tillgängliga för</p>
<p>granskning.</p>
<p>Regeringen eller, efter regering-<br>ens bemyndigande, Finansinspek-<br>tionen far meddela föreskrifter om<br>vilka upplysningar som försäk-<br>ringsgivaren skall lämna till in-<br>spektionen enligt första stycket.</p>
<p>Lydelse enligt prop. 1997/98:186,<br>bet. 1998/99:FiU14,<br>rskr. 1998/99:130</p>
<p>Regeringen eller den myndighet<br>som regeringen bestämmer får<br>meddela föreskrifter om vilka upp-<br>lysningar som försäkringsgivaren<br>skall lämna till inspektionen enligt<br>första stycket.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<h4>4 kap.</h4>
<p>4§</p>
<p>Ansökan om koncession enligt 1 § första stycket prövas av Finans-<br>inspektionen. Ärenden som är av principiell betydelse eller av särskild<br>vikt prövas dock av regeringen. Om ansökan skall prövas av regeringen,<br>skall Finansinspektionen överlämna den till regeringen tillsammans med<br>ett eget yttrande.</p>
<p>Till ansökningen skall fogas</p>
<p>1. en plan för verksamheten i Sverige (verksamhetsplan), och</p>
<p>2. ett intyg om att försäkringsgivaren har deponerat värdehandlingar</p>
<p>enligt 5 kap. 1 § andra stycket.</p>
<p>Regeringen eller, efter rege-<br>ringens bemyndigande, Finans-<br>inspektionen får meddela närmare</p>
<p>Regeringen eller den myndighet<br>som regeringen bestämmer får<br>meddela närmare föreskrifter om</p>
<p>83</p>
<p>föreskrifter om vad verksamhets-<br>planen skall innehålla<br>ytterligare handlingar<br>fogas till ansökan.</p>
<p>och<br>som</p>
<p>vilka<br>skall</p>
<p>vad verksamhetsplanen skall inne-<br>hålla och vilka ytterligare hand-<br>lingar som skall fogas till ansökan.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>En försäkringsgivare</p>
<p>dess företrädare skall godkännas, om ansökan uppfyller de krav som<br>ställs i 4 § och</p>
<p>1. den planerade verksamheten</p>
<p>kan antas komma att uppfylla kra-</p>
<p>ven på en sund försäkringsverk-<br>samhet,</p>
<p>från</p>
<p>5§</p>
<p>tredje land skall beviljas koncession och</p>
<p>1. den planerade verksamheten<br>kan antas komma att uppfylla kra-<br>ven i denna lag och andra för-<br>fattningar som reglerar verksam-<br>heten,</p>
<p>2. det kan antas att den som<br>kommer att ha ett sådant kvalifice-<br>rat innehav i en försäkringsgivare<br>som avses i 1 kap. 9 a § första<br>stycket forsäkringsrörelselagen<br>(1982:713) inte motverkar de krav<br>på verksamheten hos försäkrings-<br>givaren som avses i 1 och denne<br>även i övrigt är lämplig att utöva<br>ett väsentligt inflytande över led-<br>ningen av en försäkringsgivare och</p>
<p>2. det kan antas att den som<br>kommer att ha ett sådant kvalifice-<br>rat innehav i en försäkringsgivare<br>som avses i 1 kap. 9 a § första<br>stycket forsäkringsrörelselagen<br>(1982:713) inte motverkar en sund<br>utveckling av verksamheten hos<br>försäkringsgivaren och denne även</p>
<p>1 övrigt är lämplig att utöva ett<br>väsentligt inflytande över led-<br>ningen av en försäkringsgivare och</p>
<p>3. den som avses vara företrädare för försäkringsgivaren eller, i de fall<br>där företrädaren är en juridisk person, vara dess ombud har tillräckliga<br>insikter och erfarenheter för att delta i ledningen hos en försäkringsgivare<br>och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift. Koncession får inte<br>beviljas, om det kan antas att någon som i väsentlig mån har åsidosatt<br>sina skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelä-<br>genheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet kommer att ha ett<br>kvalificerat innehav i en försäkringsgivare.</p>
<p>Koncession får inte vägras av det skälet att det inte behövs någon yt-<br>terligare försäkringsgivare.</p>
<p>Koncession beviljas tills vidare eller, om det finns särskilda omstän-<br>digheter, för bestämd tid, högst tio år, och därutöver till det löpande rä-<br>kenskapsårets slut.</p>
<p>Koncession skall meddelas i enlighet med den indelning som anges i</p>
<p>2 kap. 3 a och 3 b §§ forsäkringsrörelselagen.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Finansinspektionen skall efter<br>ansökan av en försäkringsgivare<br>från tredje land lämna tillstånd till<br>verksamhet enligt 1 § andra styck-<br>et, om den planerade verksam-</p>
<p>10 §</p>
<p>Finansinspektionen skall efter<br>ansökan av en försäkringsgivare<br>från tredje land lämna tillstånd till<br>verksamhet enligt 1 § andra styck-<br>et, om den planerade verksam-<br></p>
<p>84</p>
<p>heten kan antas komma att upp-<br>fylla kraven på en sund forsä-<br>kringsverksamhet. Inspektionen<br>far meddela närmare föreskrifter<br>om den utredning som skall fogas<br>till ansökan om tillstånd.</p>
<p>heten kan antas komma att upp-<br>fylla kraven i denna lag och andra<br>författningar som reglerar verk-<br>samheten. Inspektionen får med-<br>dela närmare föreskrifter om den<br>utredning som skall fogas till an-<br>sökan om tillstånd.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Om det inte längre finns förutsättningar för tillstånd enligt första<br>stycket far Finansinspektionen förklara tillståndet förverkat.</p>
<p>5 kap.</p>
<p>Grundläggande krav för försäk-<br>ringsrörelsen</p>
<p>4 a §</p>
<p>Försäkringsgivare från tredje<br>land skall bedriva sin försäkrings-<br>rörelse i Sverige med en för rörel-<br>sens omfattning och beskaffenhet<br>tillfredsställande soliditet, likvidi-<br>tet och kontroll över försäkrings-<br>risker, placeringsrisker och rörel-<br>serisker, så att åtagandena mot<br>försäkringstagarna och andra er-<br>sättningsberättigade på grund av<br>försäkringarna kan fullgöras.</p>
<p>Försäkringstekniska avsättning- Försäkringstekniska avsättning-<br>ar och grunder för försäkrings- ar ntm.</p>
<p>verksamheten</p>
<p>5§</p>
<p>En försäkringsgivare från tredje land skall för sin direkta försäkrings-<br>rörelse i Sverige redovisa försäkringstekniska avsättningar. En försäk-<br>ringsgivares försäkringstekniska avsättningar skall motsvara de belopp<br>som behövs för att försäkringsgivaren vid varje tidpunkt skall kunna upp-<br>fylla alla åtaganden som skäligen kan förväntas uppkomma på grund av<br>ingångna försäkringsavtal. De försäkringstekniska avsättningarna skall<br>motsvara försäkringsgivarens ansvarighet för</p>
<p>1. löpande försäkringar (pre- 1. försäkringsfall, förvaltnings-</p>
<p>miereserv), kostnader och andra kostnader</p>
<p>under resten av avtalsperioden för<br>löpande försäkringar i skadeför-<br>säkringsrörelse (ej intjänade pre-<br>mier och kvardröjande risker) res-<br>pektive livförsäkringsrörelse (liv-<br>försäkringsavsättning),</p>
<p>2. inträffade oreglerade försäk- 2. inträffade oreglerade försäk-</p>
<p>85</p>
<p>ringsfall, kostnader som beräknas<br>uppkomma för regleringen av des-<br>sa samt tilldelad återbäring som<br>förfallit till betalning men inte be-<br>talats ut {avsättning for oreglerade<br>skador),</p>
<p>3. sådan tilldelad återbäring zn-<br>om livförsäkringsrörelsen som inte<br>har förfallit till betalning,</p>
<p>ringsfall, kostnader för regleringen<br>av dessa samt återbäring som för-<br>fallit till betalning men inte beta-<br>lats ut (oreglerade skador),</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>3. sådan återbäring som är ga-<br>ranterad i nominella eller reala<br>belopp (garanterad återbäring)<br>och som inte omfattas av 1 eller 2,</p>
<p>4. sådan återbäring inom livför-<br>säkringsrörelse som är villkorad<br>av värdeförändringar på tillgång-<br>ar eller av ett visst försäkrings-<br>tekniskt resultat som försäkrings-<br>tagarna eller andra ersättnings-<br>berättigade står risken för (vill-<br>korad återbäring),</p>
<p>5. förlustutjämning för kredit-<br>försäkring som avses i 12 kap.<br>9 a § forsäkringsrörelselagen<br>(1982:713) (utjämningsavsättning)<br>upp till det belopp för avsättning-<br>ens storlek som anges i första<br>stycket andra meningen nämnda<br>paragraf, och</p>
<p>6. fondförsäkringar som för-<br>säkringstagarna eller andra er-<br>sättningsberättigade bär place-<br>ringsrisken för (fondförsäkrings-<br>åtaganden där försäkringstagaren<br>bär placeringsrisken).</p>
<p>Ansvarar flera försäkringsgivare solidariskt för en försäkring, skall en-<br>dast den del av försäkringen som enligt avtal mellan försäkringsgivarna<br>belöper på en enskild försäkringsgivare beaktas vid beräkningen av den<br>försäkringsgivarens försäkringstekniska avsättningar.</p>
<p>Avsättning för oreglerade skador skall beräknas särskilt för varje för-<br>säkringsfall. För skadeförsäkringsrörelse får statistiska metoder användas<br>om de leder till en tillräcklig avsättning med beaktande av skadornas art.</p>
<p>Regeringen, eller efter regering-<br>ens bemyndigande, Finansinspek-<br>tionen får meddela närmare före-</p>
<p>4. sådan tilldelad återbäring in-<br>om annan försäkringsrörelse än<br>livförsäkringsrörelse som inte har<br>förfallit till betalning, och</p>
<p>5. förlustutjämning för kredit-<br>försäkring som avses i 12 kap.<br>9 a § forsäkringsrörelselagen<br>(1982:713) (utjämningsavsättning)<br>upp till det belopp för avsättning-<br>ens storlek som anges i första<br>stycket andra meningen nämnda<br>paragraf.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet<br>som regeringen bestämmer får<br>meddela närmare föreskrifter om</p>
<p>skrifter om beräkning av försäk-<br>ringstekniska avsättningar.</p>
<p>Vid beräkning av premiereserv<br>för livförsäkringsrörelse gäller<br>7 kap. 2 § forsäkringsrörelselagen.</p>
<p>de försäkringstekniska avsätt-<br>ningars innehåll och beräkning.</p>
<p>Vid beräkning av avsättning för<br>ej intjänade premier och kvardrö-<br>jande risker respektive livförsäk-<br>ringsavsättning gäller 7 kap. 2 §<br>forsäkringsrörelselagen.</p>
<p>86</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>För livförsäkringar skall, om det<br>inte med hänsyn till försäkringar-<br>nas särskilda beskaffenhet finns<br>anledning till undantag, grunder<br>upprättas för</p>
<p>1. beräkning av försäkringspre-<br>mier och premiereserv,</p>
<p>2. försäkringstagares rätt till<br>återköp och fribrev,</p>
<p>3. belåning av försäkringsbrev<br>hos försäkringsgivaren,</p>
<p>4. verkan av underlåten premie-<br>betalning,</p>
<p>5. försäkringstagarens rätt när<br>försäkringen av annan anledning<br>än som avses i 2 eller 4 upphör i<br>förtid eller när försäkringsgivaren<br>i övrigt inte har ansvar för försäk-<br>ringsfallet och</p>
<p>6. förräntning av försäkrings-<br>belopp som förfallit till betalning.</p>
<p>För sådan livränta eller sjuk-<br>ränta som enligt 1 kap. 6 § tredje<br>stycket tillhör annan försäkring än<br>livförsäkring skall grunder upp-<br>rättas för beräkning av premie-<br>reserv och rätt till återköp.</p>
<p>För de grunder för beräkning av<br>försäkringspremier och premie-<br>reserv som anges i 6 § första<br>stycket 1 samt för de grunder för<br>beräkning av premiereserv som<br>anges i 6 § andra stycket gäller</p>
<p>6§</p>
<p>Försäkringsgivare från tredje<br>land skall upprätta och följa för-<br>säkringstekniska riktlinjer. Före-<br>trädaren skall fastställa riktlinjer-<br>na, se till att de följs och fortlö-<br>pande pröva om de behöver änd-<br>ras.</p>
<p>De försäkringstekniska rikt-<br>linjerna skall innehålla principer-<br>na för</p>
<p>1. hur premier bestäms,</p>
<p>2. beräkning av försäkringstek-<br>niska avsättningar,</p>
<p>3. återköp och belåning av för-<br>säkringar,</p>
<p>4. fördelning av återbäring till<br>försäkringstagarna och andra er-<br>sättningsberättigade, samt</p>
<p>5. hur soliditeten i sekundär-<br>etableringen skall tillgodoses.</p>
<p>De försäkringstekniska rikt-<br>linjerna skall kompletteras med ett<br>försäkringstekniskt beräknings-<br>underlag. Underlaget skall inne-<br>hålla de antaganden som behövs<br>för att beräkna</p>
<p>1. premier, försäkringstekniska<br>avsättningar, tekniska återköps-<br>värden och belåningsvärden,</p>
<p>2. fördelningen av återbäring,<br>samt</p>
<p>3. soliditetsreserver.</p>
<p>Om det med hänsyn till för-<br>säkringarnas beskaffenhet eller av<br>annat särskilt skäl saknas anled-<br>ning att upprätta ett sådant beräk-<br>ningsunderlag får försäkringsgiv-<br>aren helt eller delvis avstå från att<br>upprätta det.</p>
<p>7§</p>
<p>Premier för livförsäkringar<br>skall grundas på antaganden om<br>dödlighet och andra riskmått,<br>räntesats samt driftskostnader som<br>var för sig är betryggande. En av-<br>vikelse får ske om den är försvar-</p>
<p>87</p>
<p>7 kap. 5 och 6 §§ försäkringsrörel-<br>selagen (1982:713) i tillämpliga<br>delar.</p>
<p>Grunderna för försäkringstag-<br>arnas rätt till återköp och fribrev<br>skall ange villkoren för att erhålla<br>denna rätt. De skall även inne-<br>hålla regler för beräkning av åter-<br>köps- och fribrevsvärden.</p>
<p>Grunderna för belåning av för-<br>säkringsbrev hos försäkringsgiva-<br>ren skall ange villkoren för belå-<br>ningen. De skall även innehålla<br>bestämmelser om lånevärde, rän-<br>tesats och verkan av underlåtenhet<br>att betala ränta.</p>
<p>Grunderna för verkan av under-<br>låtenhet att betala premierna skall<br>ange i vilken ordning försäkrings-<br>givarens ansvarighet kan komma<br>att upphöra eller i övrigt föränd-<br>ras. Vidare skall grunderna ange<br>villkoren för att försäkringen åter<br>skall träda i kraft (återupplivning).</p>
<p>lig med hänsyn till försäkrings-<br>givarens ekonomiska situation.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>De försäkringstekniska avsätt-<br>ningarna skall täckas med tillgångar<br>på det sätt som gäller för skuldtäck-<br>ning enligt 7 kap. 9 § första, tredje<br>och ijärde styckena, 9 a-10 c<br>10 e samt 10 f §§ försäkringsrö-<br>relselagen (1982:713) eller enligt<br>föreskrifter som meddelats med<br>stöd av någon av dessa bestämmel-<br>ser. Dock skall skuldtäckning en-<br>dast omfatta direkt försäkrings-<br>rörelse.</p>
<p>8§</p>
<p>De försäkringstekniska avsätt-<br>ningarna skall täckas med tillgångar<br>på det sätt som gäller för skuldtäck-<br>ning enligt 7 kap. 9 § första, tredje<br>och fjärde styckena, 9 a-10 c, 10 e,<br>10 f samt 13 §§ försäkringsrörelse-<br>lagen (1982:713) eller enligt före-<br>skrifter som meddelats med stöd av<br>någon av dessa bestämmelser. Dock<br>skall skuldtäckning endast omfatta<br>direkt försäkringsrörelse.</p>
<p>När de försäkringstekniska avsättningarna skall täckas, far depositio-<br>nen enligt 1-3 §§ räknas in under förutsättning att depositionen dels be-<br>står av värdehandlingar som får användas för skuldtäckning med tillämp-<br>ning av bestämmelserna i första stycket, dels inte har beaktats enligt 12 §<br>första stycket ijärde meningen.</p>
<p>De tillgångar som används för skuldtäckning skall finnas i Sverige.</p>
<p>Premier för fondförsäkringar<br>skall placeras i andelar i sådana<br>till försäkringen anknutna fonder</p>
<p>88</p>
<p>som försäkringstagaren från tid<br>till annan bestämmer. Försäk-<br>ringsgivaren får begränsa antalet<br>fonder i vilka premier får place-<br>ras.</p>
<p>Utdelning och ersättning vid in-<br>lösen av sådana andelar får en-<br>dast användas för förvärv av nya<br>andelar i anknutna fonder och for<br>utbetalning eller betalning av<br>kostnader enligt försäkringsav-<br>talet.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Företrädaren för en försäkrings-<br>givare från tredje land skall se till<br>att sådana riktlinjer som anges i<br>7 kap. 10 g § försäkringsrörelse-<br>lagen (1982:713) upprättas och att<br>riktlinjerna följs. Företrädaren<br>skall vidare fortlöpande pröva om<br>riktlinjerna behöver ändras.</p>
<p>Företrädaren skall se till att för-<br>säkringstagarna och den som av-<br>ser att teckna en livförsäkring hos<br>försäkringsgivaren informeras om<br>det huvudsakliga innehållet i rikt-<br>linjerna, om det inte med hänsyn<br>till försäkringens särskilda be-<br>skaffenhet saknas anledning till så-<br>dan information. Regeringen eller,<br>efter regeringens bemyndigande,<br>Finansinspektionen skall meddela<br>föreskrifter om skyldigheten att<br>lämna information och om vilka<br>försäkringar som inte skall omfat-<br>tas av informationsskyldigheten.</p>
<p>9§</p>
<p>Företrädaren för en försäkrings-<br>givare från tredje land skall se till<br>att sådana placeringsriktlinjer som<br>anges i 7 kap. 10 g § försäkrings-<br>rörelselagen (1982:713) upprättas<br>och följs samt fortlöpande pröva<br>om de behöver ändras.</p>
<p>Företrädaren skall se till att liv-<br>försäkringstagarna och de som er-<br>bjuds att teckna en livförsäkring<br>hos försäkringsgivaren informeras<br>om det huvudsakliga innehållet i<br>riktlinjerna, om det inte med hän-<br>syn till försäkringens särskilda be-<br>skaffenhet eller av annat särskilt<br>skäl saknas anledning till sådan in-<br>formation. Regeringen eller den<br>myndighet som regeringen be-<br>stämmer skall meddela föreskrifter<br>om skyldigheten att lämna in-<br>formation och om vilka försäk-<br>ringar som inte skall omfattas av<br>informationsskyldigheten.</p>
<p>11 §</p>
<p>Förmånsrätt enligt 4 a § för-<br>månsrättslagen (1970:979) följer<br>med en fordran som grundas på<br>avtal om</p>
<p>Försäkringstagarnas förmåns-</p>
<p>rätt enligt 4 a § förmånsrättslagen<br>(1970:979) följer med en fordran<br>som grundas på avtal om</p>
<p>1. livförsäkring, eller</p>
<p>2. återförsäkring avseende livförsäkring.</p>
<p>Förmånsrätten omfattar de tillgångar som finns upptagna i det register<br>som anges i 10 §, när en försäkringsgivare från tredje land försätts i kon-<br>kurs eller när utmätning äger rum eller särskild administration träder in.</p>
<p>89</p>
<p>Fordran enligt första stycket 1<br>första stycket 2.</p>
<p>Kapitalbasen för livförsäkring<br>får omfatta de poster som anges i<br>7 kap. 22 § och 26 § tredje stycket<br>forsäkringsrörelselagen<br>(1982:713). För livförsäkring be-<br>räknas solvensmarginalen enligt</p>
<p>7 kap. 23 § försäkringsrörelse-<br>lagen. Garantibeloppet för livför-<br>säkring skall motsvara 400 000<br>ECU. En tredjedel av solvensmar-<br>ginalen eller av garantibeloppet,<br>om det är större, skall motsvaras<br>av poster som anges i 7 kap. 22 §<br>första stycket 1-3 försäkrings-<br>rörelselagen.</p>
<p>En försäkringsgivare från tredje<br>land som meddelar livförsäkringar<br>i Sverige skall utföra försäkrings-<br>tekniska beräkningar och utred-<br>ningar under ledning av en aktua-<br>rie. I fråga om aktuarien gäller</p>
<p>8 kap. 18 § andra stycket försäk-<br>ringsrörelselagen (1982:713).</p>
<p>Finansinspektionen skall ha till-<br>syn över den verksamhet som för-<br>säkringsgivare från tredje land<br>bedriver i Sverige. Inspektionen<br>skall verka för en sund utveckling<br>av verksamheten och ha ett nära</p>
<p>har företräde framför fordran enligt</p>
<p>14 §</p>
<p>Kapitalbasen för livförsäkring<br>får omfatta de poster som anges i<br>7 kap. 22 § och 26 § tredje stycket<br>försäkringsrörelselagen<br>(1982:713). För livförsäkring be-<br>räknas solvensmarginalen enligt<br>7 kap. 23 § försäkringsrörelselag-<br>en. Garantibeloppet för livförsäk-<br>ring skall motsvara 400 000 euro.<br>En tredjedel av solvensmarginalen<br>eller av garantibeloppet, om det är<br>större, skall motsvaras av poster<br>som anges i 7 kap. 22 § första<br>stycket 1-4 försäkringsrörelse-<br>lagen.</p>
<p>>§</p>
<p>En försäkringsgivare från tredje<br>land skall utföra försäkringstek-<br>niska beräkningar och utredningar<br>under ledning av en eller flera<br>aktuarier. I fråga om aktuarierna<br>gäller 8 kap. 18 § första och andra<br>styckena forsäkringsrörelselagen<br>(1982:713).</p>
<p>Finansinspektionen skall, om<br>det behövs, förordna en eller flera<br>aktuarier som tillsammans med<br>försäkringsgivarens aktuarie skall<br>utföra de uppgifter som avses i<br>första stycket. Inspektionen skall<br>utfärda en instruktion for sådan<br>aktuarie. Aktuarien har rätt att få<br>arvode av försäkringsgivaren. Ar-<br>vodets storlek bestäms av inspek-<br>tionen.</p>
<p>6 kap.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>1§</p>
<p>Finansinspektionen skall ha till-<br>syn över den verksamhet som för-<br>säkringsgivare från tredje land<br>bedriver i Sverige. Inspektionen<br>skall utöva tillsyn över att verk-<br>samheten bedrivs i enlighet med</p>
<p>90</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>samarbete med andra länders be-<br>höriga myndigheter.</p></td><td>
<p>denna lag och andra författningar Prop. 1998/99:87<br>som reglerar försäkringsgivarens<br>näringsverksamhet. Inspektionen<br>skall ha ett nära samarbete med<br>andra länders behöriga myndig-<br>heter.</p></td></tr>
</table>
<p>3§</p>
<p>Företrädaren för en försäkringsgivare från tredje land skall utan anma-<br>ning lämna Finansinspektionen</p>
<p>1. en redogörelse för försäkringsgivarens verksamhet i Sverige för<br>varje räkenskapsår, enligt formulär som fastställs av inspektionen,</p>
<p>2. ett intyg för varje räkenskapsår om att försäkringsgivarens deposi-<br>tion motsvarar kraven i 5 kap. 1-3 §§,</p>
<p>3. en utredning för varje räken-<br>skapsår om de försäkringstekniska<br>avsättningarnas storlek, hur dessa<br>har beräknats och täckts samt om</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>avgiven återförsäkring,</p>
<p>4. en kopia av grunder eller<br>ändrade grunder,</p></td><td>
<p>3. försäkringstekniska riktlinjer<br>för livförsäkring eller en ändring i<br>riktlinjerna senast när de börjar<br>användas,</p></td></tr>
<tr><td>
<p>5. uppgifter om de tvångsmedel<br>som den behöriga myndigheten i<br>försäkringsgivarens hemland har<br>tillgripit mot försäkringsgivaren,<br>samt</p>
<p>6. meddelande om ändring av<br>försäkringsgivarens firma.</p>
<p>Till grunderna eller de ändrade<br>grunderna enligt första stycket 4<br>skall det fogas en redogörelse för<br>de konsekvenser grunderna får för<br>försäkringstagarna och försäk-<br>ringsgivaren.</p></td><td>
<p>4. uppgifter om de tvångsmedel<br>som den behöriga myndigheten i<br>försäkringsgivarens hemland har<br>tillgripit mot försäkringsgivaren,<br>samt</p>
<p>5. meddelande om ändring av<br>försäkringsgivarens firma.</p>
<p>Till de försäkringstekniska rikt-<br>linjerna eller de ändrade försäk-<br>ringstekniska riktlinjerna skall<br>fogas en redogörelse för de kon-<br>sekvenser som riktlinjerna får för<br>försäkringsgivaren samt för för-<br>säkringstagarna och andra ersätt-<br>ningsberättigade på grund av för-<br>säkringarna.</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Regeringen eller, efter regering-<br>ens bemyndigande, Finansinspek-<br>tionen får meddela närmare före-<br>skrifter om uppgiftsskyldigheten<br>enligt första och andra styckena.</p></td><td>
<p>Regeringen eller den myndighet<br>som regeringen bestämmer får<br>meddela närmare föreskrifter om<br>uppgiftsskyldigheten enligt första<br>och andra styckena.</p></td></tr>
</table>
<p>91</p>
<p>4§</p>
<p>Företrädaren för en försäkringsgivare från tredje land skall lämna Fi-<br>nansinspektionen de upplysningar om försäkringsgivaren och dennes<br>verksamhet här i landet som inspektionen begär.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Regeringen eller, efter regering-<br>ens bemyndigande, Finansinspek-<br>tionen far meddela föreskrifter om<br>vilka upplysningar en försäkrings-<br>givare från tredje land skall lämna<br>till inspektionen enligt första<br>stycket.</p>
<p>8§</p>
<p>Finansinspektionen får i fråga om den verksamhet som en försäkrings-<br>givare från tredje land bedriver här i landet meddela de erinringar som</p>
<p>inspektionen anser är nödvändiga.</p>
<p>Finansinspektionen skall före-<br>lägga försäkringsgivaren att vidta<br>rättelse om inspektionen finner att</p>
<p>1. avvikelser skett från denna<br>lag trafikskadelagen (1975:1410),<br>lagen (1976:357) om motortäv-<br>lingsförsäkring eller föreskrifter<br>som har meddelats med stöd av<br>någon av dessa lagar eller från<br>grunderna, om sådana finns,</p>
<p>2. grunderna inte längre är till-<br>fredsställande med hänsyn till om-<br>fattningen och beskaffenheten av<br>försäkringsgivarens rörelse,</p>
<p>3. ett belopp som deponerats i<br>bank enligt 5 kap. 1-3 §§ minskats<br>genom att värdehandlingarna sjun-<br>kit avsevärt i värde eller av annan<br>anledning,</p>
<p>4. försäkringsgivarens riktlinjer<br>för placering av tillgångar som<br>används för skuldtäckning inte är<br>tillfredsställande med hänsyn till<br>innehållet i 5 kap. 8 § samt 7 kap.<br>9 a-10 c §§ och 10 e § försäk-<br>ringsrörelselagen (1982:713),</p>
<p>5. de tillgångar som används för<br>skuldtäckning inte är tillräckliga<br>eller inte är placerade enligt</p>
<p>Regeringen eller den myndighet<br>som regeringen bestämmer far<br>meddela föreskrifter om vilka upp-<br>lysningar en försäkringsgivare från<br>tredje land skall lämna till inspek-<br>tionen enligt första stycket.</p>
<p>Finansinspektionen skall före-<br>lägga försäkringsgivaren eller<br>dennes företrädare att vidta rättel-<br>se om inspektionen finner att</p>
<p>1. avvikelse skett från denna lag<br>eller någon annan författning som<br>reglerar försäkringsgivarens nä-<br>ringsverksamhet,</p>
<p>2. de försäkringstekniska rikt-<br>linjerna, beräkningsunderlaget<br>och placeringsriktlinjerna inte<br>längre är tillfredsställande med<br>hänsyn till omfattningen och be-<br>skaffenheten av försäkringsgiv-<br>arens rörelse,</p>
<p>3. ett belopp som deponerats i<br>bank enligt 5 kap. 1-3 §§ minskats<br>genom att värdehandlingarna sjun-<br>kit avsevärt i värde eller av annan<br>anledning, eller</p>
<p>92</p>
<p>5 kap. 8 § samt 7 kap. 9 a-10 c §§<br>och 10 e § försäkringsrörelse-<br>lagen,</p>
<p>6. försäkringsgivarens företrä-<br>dare eller, om företrädaren är en<br>juridisk person, försäkringsgiva-<br>rens ombud inte uppfyller de krav<br>som anges i 4 kap. 5 § första<br>stycket 3, eller</p>
<p>7. det i övrigt finns allvarliga<br>anmärkningar mot försäkrings-<br>givarens verksamhet.</p>
<p>9§</p>
<p>Finansinspektionen skall förelägga en försäkringsgivare från tredje<br>land att upprätta och för godkännande överlämna en plan för att</p>
<p>1. återställa en sund finansiell<br>ställning, om försäkringsgivarens<br>kapitalbas understiger solvens-<br>marginalen enligt 7 kap. 23 eller<br>25 § forsäkringsrörelselagen</p>
<p>(1982:713) (saneringsplan),</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>4. försäkringsgivarens företrä-<br>dare eller, om företrädaren är en<br>juridisk person, försäkringsgiva-<br>rens ombud inte uppfyller de krav<br>som anges i 4 kap. 5 § första<br>stycket 3.</p>
<p>1. återställa en tillfredsställande<br>finansiell ställning, om försäk-<br>ringsgivarens kapitalbas under-<br>stiger solvensmarginalen enligt<br>7 kap. 23 eller 25 § försäkrings-<br>rörelselagen (1982:713) (sane-<br>ringsplan),</p>
<p>2. skyndsamt återställa kapital-<br>basen, om den understiger de ni-<br>våer som anges i 5 kap. 12-74 §§,<br>eller om garantibeloppet för en liv-<br>försäkringsrörelse inte har sådan<br>sammansättning som anges i<br>5 kap. 12 § andra stycket (finans-<br>ieringsplan).</p>
<p>2. skyndsamt återställa kapital-<br>basen, om den understiger de ni-<br>våer som anges i 5 kap. 12—75 §§,<br>eller om garantibeloppet för en liv-<br>försäkringsrörelse inte har sådan<br>sammansättning som anges i<br>5 kap. 12 § andra stycket (finans-<br>ieringsplan).</p>
<p>Skyldigheten att upprätta saneringsplan eller finansieringsplan enligt<br>första stycket gäller inte om försäkringsgivaren medgetts undantag enligt<br>5 kap. 16 § och någon annan myndighet än Finansinspektionen har tillsyn<br>över soliditeten. Om den utländska myndighet som kontrollerar försäk-<br>ringsgivarens soliditet förbjuder försäkringsgivaren att helt eller delvis<br>förfoga över sina tillgångar skall, på begäran av myndigheten, Finans-<br>inspektionen vidta samma åtgärder beträffande försäkringsgivarens till-<br>gångar i Sverige. Finansinspektionen får besluta hur verksamheten skall<br>drivas efter ett sådant beslut av den utländska myndigheten.</p>
<h4>7 kap.</h4>
<p>7§</p>
<p>Finansinspektionen skall anta ett anbud om övertagande av försäk-<br>ringsbestånd om</p>
<p>1. den övertagande försäkringsgivaren har den kapitalbas som krävs<br>sedan överlåtelsen beaktats, varvid hänsyn tagits till sådant undantag som<br>kan ha medgivits i enlighet med 5 kap. 16 §, och</p>
<p>93</p>
<p>2. behörig myndighet i det land där åtagandet skall fullgöras, sam-<br>tycker till överlåtelsen eller inte har yttrat sig.</p>
<p>Saknar den övertagande försäkringsgivaren koncession att driva verk-<br>samhet i Sverige, skall kapitalbasen intygas av behörig myndighet. Med<br>behörig myndighet avses i detta fall den behöriga myndigheten i det<br>EES-land som övervakar försäkringsgivarens soliditet.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Finansinspektionens beslut att<br>anta ett anbud skall kungöras en-<br>ligt 10 kap. 1 § 10. När ett sådant<br>beslut kungörs, övergår ansvaret<br>for det överlåtna försäkringsbe-<br>ståndet på den övertagande för-<br>säkringsgivaren. Genom denna<br>försäkringsgivares försorg skall<br>samtliga försäkringstagare och de<br>personer som förvärvat rätt på<br>grund av en försäkring underrättas<br>om överlåtelsen och de eventuella<br>ändringar i villkoren som den<br>medför.</p>
<p>Finansinspektionens beslut att<br>anta ett anbud skall kungöras en-<br>ligt 10 kap. 1 § 10. När ett sådant<br>beslut kungörs, övergår ansvaret<br>för det överlåtna försäkringsbe-<br>ståndet på den övertagande för-<br>säkringsgivaren. Genom denna<br>försäkringsgivares försorg skall<br>samtliga försäkringstagare och de<br>personer som förvärvat rätt på<br>grund av en försäkring underrättas<br>om överlåtelsen och de eventuella<br>ändringar i villkoren som den<br>medför. Finansinspektionen be-<br>stämmer på vilket sätt underrättel-<br>sen skall lämnas.</p>
<p>Om det i ett bestånd av direkt försäkring som överlåtits ingår åtagan-<br>den som skall fullgöras i ett annat EES-land skall Finansinspektionen<br>offentliggöra den godkända överlåtelsen i det landet enligt bestämmel-<br>serna där. Om överlåtelsebeslutet offentliggörs på motsvarande sätt i det<br>berörda landet, får inspektionen underlåta att offentliggöra beslutet där.</p>
<h4>8 kap.</h4>
<p>Företrädaren för en utländsk för-<br>säkringsgivare skall övervaka att<br>försäkringsgivaren i sin verksam-<br>het i Sverige iakttar god affärssed.<br>I fråga om en försäkringssamman-<br>slutning skall försäkringsgivaren<br>övervaka att verksamhet för att an-<br>skaffa försäkringar bedrivs i enlig-<br>het med god sed.</p>
<p>1 §</p>
<p>Företrädaren för en utländsk för-<br>säkringsgivare skall övervaka att<br>försäkringsgivaren i sin verksam-<br>het i Sverige iakttar god försäk-<br>ringsstandard. I fråga om en för-<br>säkringssammanslutning skall för-<br>säkringsgivaren övervaka att verk-<br>samhet for att anskaffa försäk-<br>ringar bedrivs i enlighet med en<br>sådan standard.</p>
<p>1 a§</p>
<p>Information till försäkringstaga-<br>re och dem som erbjuds att teckna<br>en försäkring skall vara anpassad<br>efter försäkringens art och tydligt<br>visa försäkringens villkor och<br>värdeutveckling. Åven andra er-<br>sättningsberättigade på grund av</p>
<p>94</p>
<p>försäkringar skall ges den infor-<br>mation de behöver.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet<br>som regeringen bestämmer får<br>meddela närmare föreskrifter om<br>vilken information som en försäk-<br>ringsgivare skall lämna till försäk-<br>ringstagarna, andra ersättnings-<br>berättigade på grund av försäk-<br>ringarna och till dem som erbjuds<br>att teckna en försäkring hos för-<br>säkringsgivaren.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>2§</p>
<p>En utländsk försäkringsgivare skall i alla meddelanden till allmänheten</p>
<p>nämna sin organisationsform och sitt</p>
<p>Regeringen eller, efter rege-<br>ringens bemyndigande, Finans-<br>inspektionen skall meddela när-<br>mare föreskrifter om den informa-<br>tion som en försäkringsgivare<br>skall lämna till försäkringstagarna<br>och till den som avser att teckna<br>en försäkring hos försäkringsgiva-<br>ren.</p>
<p>En utländsk försäkringsgivare<br>eller dennes företrädare får inte<br>till fördel för en enskild försäk-<br>ringstagare eller grupper av för-<br>säkringstagare, på annat sätt än<br>genom återbäring, medge direkt<br>eller indirekt nedsättning av de<br>livförsäkringspremier som försäk-<br>ringsgivaren enligt upprättade<br>grunder bestämt för sin rörelse<br>här i landet.</p>
<p>På begäran av den som biträtt en<br>utländsk försäkringsgivare att<br>marknadsföra försäkringar i Sve-<br>rige skall Finansinspektionen ut-<br>färda ett intyg över verksamhetens<br>omfattning och innehåll, om inty-<br>get behövs för att den som biträtt<br>försäkringsgivaren skall få driva<br>liknande verksamhet i ett annat</p>
<p>hemland.</p>
<p>§</p>
<p>En utländsk försäkringsgivare<br>får inte förespegla framtida åter-<br>bäring som saknar grund i för-<br>säkringsavtalet.</p>
<p>§</p>
<p>På begäran av den som i egen-<br>skap av försäkringsombud eller på<br>liknande sätt biträtt en utländsk<br>försäkringsgivare skall Finansin-<br>spektionen utfärda ett intyg över<br>verksamhetens omfattning och<br>innehåll, om intyget behövs för att<br>den som biträtt försäkringsgivaren<br>skall fa driva liknande verksamhet</p>
<p>95</p>
<p>land som omfattas av avtalet om<br>Europeiska ekonomiska samar-<br>betsområdet. Försäkringsgivaren<br>och den som begär intyg skall<br>lämna inspektionen de upplys-<br>ningar som behövs för att inspek-<br>tionen skall kunna fullgöra denna<br>skyldighet.</p>
<p>i ett annat land som omfattas av<br>avtalet om Europeiska ekonomiska<br>samarbetsområdet. Försäkringsgi-<br>varen och den som begär intyg<br>skall lämna inspektionen de upp-<br>lysningar som behövs för att in-<br>spektionen skall kunna fullgöra<br>denna skyldighet.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Lydelse enligt prop. 1997/98:186,<br>bet. 1998/99:FiU14,</p>
<p>rskr. 1998/99:130</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<h4>10 kap.</h4>
<p>1 §</p>
<p>Finansinspektionen skall i Post- och Inrikes Tidningar kungöra</p>
<p>1. förordnande av ett ombud enligt 3 kap. 6 § Ijärde stycket, 8 § eller<br>6 kap. 12 §,</p>
<p>2. beslut om att förbjuda eller begränsa en utländsk försäkringsgivares<br>rätt att förfoga över sina tillgångar här i landet enligt 3 kap. 7 § första<br>stycket, 9 § första stycket eller 6 kap. 11 § första stycket,</p>
<p>3. koncession som beviljas en försäkringsgivare från tredje land enligt<br>4 kap. 5 § första stycket,</p>
<p>4. förlängning av koncession<br>som beviljas en försäkringsgivare<br>från tredje land enligt 4 kap. 6 §</p>
<p>5. godkännande av en företrädare för en försäkringsgivare från tredje<br>land enligt 4 kap. 5 § första stycket eller 8 §,</p>
<p>6. ändring av firma för en för-<br>säkringsgivare från tredje land en-<br>ligt 6 kap. 4 § första stycket 6,</p>
<p>I. förverkande av koncession enligt 6 kap. 2 eller 13 § eller åter-<br>kallande av koncession enligt 7 kap. 1 § for en försäkringsgivare från<br>tredje land,</p>
<p>8. godkännande eller förordnande av ett ombud enligt 7 kap. 2 § andra<br>stycket,</p>
<p>9. anbud om övertagande av ett försäkringsbestånd i ett administra-<br>tionsbo enligt 7 kap. 6 § första stycket,</p>
<p>10. beslut om antagande av anbud enligt 7 kap. 7 § första stycket,</p>
<p>II. ansökan om tillstånd till överlåtelse av försäkringsbestånd enligt<br>9 kap. 5 §, och</p>
<p>12. tillstånd till överlåtelse enligt 9 kap. 8 § första stycket.</p>
<p>4. förlängning av koncession<br>som beviljas en försäkringsgivare<br>från tredje land enligt 4 kap. 6 §,</p>
<p>6. ändring av firma för en för-<br>säkringsgivare från tredje land en-<br>ligt 6 kap. 3 § första stycket 5,</p>
<p>96</p>
<p>I 7 kap. 7 § fjärde stycket och 9 kap. 8 § andra stycket finns bestäm- Prop. 1998/99:87<br>melser om offentliggörande av vissa överlåtelsebeslut i andra EES-</p>
<p>1 änder.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.</p>
<p>97</p>
<p>4 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 87</p>
<p>2.4</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1560) om<br>årsredovisning i försäkringsföretag</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1995:1560) om årsredovisning<br>i försäkringsföretag att 3 kap. 3 §, 4 kap. 2 och 9 §§, 5 kap. 3-5 §§, 6 kap.<br>3 §, 7 kap. 4 §, 8 kap. 4 och 7 §§ samt bilaga 1 och 2 till lagen skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h4>3 kap.</h4>
<p>3§</p>
<p>De i 2 § angivna bestämmelserna i 3 kap. årsredovisningslagen<br>(1995:1554) skall tillämpas med följande avvikelser:</p>
<p>1. Vad som i 4 § Ijärde stycket<br>sägs om sammanslagning av poster<br>som föregås av arabiska siffror<br>gäller inte för posterna upptagna i<br>schemat för resultaträkningen i bi-<br>laga 2 eller för sådana poster i ba-<br>lansräkningen som skall tas upp<br>under Återförsäkrares andel av för-<br>säkringstekniska avsättningar eller<br>Försäkringstekniska avsättningar.</p>
<p>2. Inom linjen skall, utöver ställda<br>oåterkalleliga åtaganden som innebär</p>
<p>1. Vad som i 4 § fjärde stycket<br>sägs om sammanslagning av poster<br>som föregås av arabiska siffror<br>gäller inte för posterna upptagna i<br>schemat för resultaträkningen i bi-<br>laga 2 eller för sådana poster i ba-<br>lansräkningen som skall tas upp<br>under Placeringstillgångar för vil-<br>ka livförsäkringstagaren bär place-<br>ringsrisk (D), Återförsäkrares andel<br>av försäkringstekniska avsättningar<br>(E) eller Försäkringstekniska av-<br>sättningar (DD och EE).<br>säkerheter och ansvarsförbindelser,<br>risktagande anges.</p>
<h4>4 kap.</h4>
<p>2§</p>
<p>De i 1 § angivna bestämmelserna i 4 kap. årsredovisningslagen<br>(1995:1554) skall tillämpas med följande avvikelser:</p>
<p>1. 2 § tillämpas på immateriella tillgångar (B).</p>
<p>2. 3 § skall tillämpas på samtliga tillgångar, om inte annat följer av<br>detta kapitel.</p>
<p>3. 4 § skall tillämpas på dels immateriella tillgångar (B), dels place-<br>ringstillgångar (C) — utom när de värderas till verkligt värde enligt 5 § i<br>detta kapitel — samt dels sådana materiella tillgångar och varulager (G.I)<br>och övriga tillgångar (G.IV) som stadigvarande skall brukas eller inne-<br>has.</p>
<p>4. a) 5 § skall tillämpas på dels immateriella tillgångar (B), dels place-<br>ringstillgångar (C) — utom när de värderas till verkligt värde enligt 5 § i<br>detta kapitel — samt dels sådana materiella tillgångar och varulager (G.I)<br>och övriga tillgångar (G.IV) som stadigvarande skall brukas eller inne-<br>has.</p>
<p>98</p>
<p>b) 5 § andra stycket skall tillämpas endast på placeringar i koncernfö-<br>retag och intresseföretag (C.II), andra finansiella placeringstillgångar än<br>aktier och andelar (C.III.2-7) samt depåer hos företag som avgivit åter-<br>försäkring (C.IV) — utom när tillgångarna värderas till verkligt värde<br>enligt 5 § i detta kapitel.</p>
<p>c) Sådana andra finansiella placeringstillgångar som utgörs av aktier<br>och andelar (C.III. 1) skall skrivas ned till det lägre värde som tillgången<br>har på balansdagen även om det inte kan antas att värdenedgången är<br>varaktig.</p>
<p>5. a) 6 och 8 §§ skall tillämpas på 5. a) 6 och 8 §§ gäller endast</p>
<p>placeringstillgångar (C) — utom skadeförsäkringsbolag och skall<br>när de värderas till verkligt värde tillämpas på placeringstillgångar<br>enligt 5 § i detta kapitel — samt på (C) — utom när de värderas till<br>sådana tillgångar hänförliga till verkligt värde enligt 5 § i detta ka-<br>materiella tillgångar och varulager pitel — samt på sådana tillgångar<br>(G.I) som stadigvarande skall inne- hänförliga till materiella tillgångar<br>has eller brukas. och varulager (G.I) som stadigva-</p>
<p>rande skall innehas eller brukas.</p>
<p>b) Aktier och andelar i koncernföretag och intresseföretag får inte skri-<br>vas upp till högre värde än vad som medges av Finansinspektionen.</p>
<p>6. Uppskrivningsbelopp enligt 6. Uppskrivningsbelopp enligt</p>
<p>6 § får endast användas 6 § far endast användas för ökning</p>
<p>— i skadeförsäkringsaktiebolag av aktiekapitalet genom fond-</p>
<p>för ökning av aktiekapitalet genom emission eller för avsättning till en<br>fondemission, uppskrivningsfond (AA.III).</p>
<p>— i skadeförsäkringsföretag för<br>avsättning till en uppskrivningsfond<br>(AA.III), samt</p>
<p>— i livförsäkringsföretag för av-<br>sättning till en uppskrivningsfond<br>(DD.II) efter medgivande av Finan-<br>sinspektionen.</p>
<p>7. 7 § första stycket 2 och andra stycket om användning av uppskriv-<br>ningsfonden för att täcka förlust får inte tillämpas.</p>
<p>8. 9 § skall tillämpas på dels fordringar (F), dels kassa och bank (G.II),<br>dels sådana materiella tillgångar och varulager (G.I) och övriga tillgångar<br>(G.IV) som inte stadigvarande skall brukas eller innehas.</p>
<p>9. 12 § skall tillämpas på materiella tillgångar och varulager (G.I).</p>
<p>9§</p>
<p>Försäkringstekniska avsättningar Försäkringstekniska avsättningar<br>(EE) skall tas upp i balansräk- (DD och EE) skall tas upp i balans-<br>ningen med tillämpning av 7 kap. 1 räkningen med tillämpning av<br>och 2 §§ forsäkringsrörelselagen 7 kap. 1 och 2 §§ försäkringsrörel-<br>(1982:713). selagen (1982:713).</p>
<p>Såsom Avsättning för ej intjä-<br>nade premier och kvardröjande<br>risker (EE.l) i skadeförsäkrings-<br>rörelse, skall tas upp belopp mot-</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>99</p>
<p>svarande premiereserven.</p>
<p>Såsom Livforsäkringsavsättning<br>(EE.2) i livförsäkringsrörelse, skall<br>tas upp belopp motsvarande pre-<br>miereserven inklusive belopp för<br>tilldelad återbäring, utom sådan<br>tilldelad återbäring som förfallit till<br>betalning.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<h4>5 kap.</h4>
<p>3§</p>
<p>Utöver vad som följer av 1 § skall följande uppgifter lämnas om till-<br>gångar:</p>
<p>1. Byggnader och mark som används för den egna verksamheten skall<br>anges.</p>
<p>2. Övriga lån (C.III.5) skall specificeras på belopp för vilka försäk-<br>ringsbrev utgör huvudsaklig säkerhet och, om resterande belopp är vä-<br>sentligt, även i övrigt specificeras till storlek och art.</p>
<p>3. Större belopp i posterna Övriga finansiella placeringstillgångar<br>(C.III.7) och Övriga tillgångar (G.IV), skall specificeras till storlek och</p>
<p>art.</p>
<p>4. Förutbetalda anskaffningskost-<br>nader (H.II) och Återförsäkrares<br>andel av förutbetalda anskaffnings-<br>kostnader (JJ.T) skall anges uppde-<br>lade på skadeförsäkringsrörelse och<br>livförsäkringsrörelse.</p>
<p>5. Om det bokförda värdet för<br>räntebärande värdepapper översti-<br>ger eller underskrider det belopp<br>som skall infrias på förfallodagen,<br>skall mellanskillnaden anges.<br>Summan av överstigande belopp<br>skall anges för sig och summan av<br>underskridande belopp skall anges<br>för sig.</p>
<p>4. Tillgångar för villkorad åter-<br>bäring (D.l) skall delas upp på<br>tillgångar för vilka försäkrings-<br>tagaren direkt respektive indirekt<br>bär placeringsrisk.</p>
<p>5. Förutbetalda anskaffningskost-<br>nader (H.II) och Återförsäkrares<br>andel av förutbetalda anskaffnings-<br>kostnader (II.T) skall anges uppde-<br>lade på skadeförsäkringsrörelse och<br>livförsäkringsrörelse.</p>
<p>6. Om det bokförda värdet för<br>räntebärande värdepapper översti-<br>ger eller underskrider det belopp<br>som skall infrias på förfallodagen,<br>skall mellanskillnaden anges.<br>Summan av överstigande belopp<br>skall anges för sig och summan av<br>underskridande belopp skall anges<br>för sig.</p>
<p>4§</p>
<p>Utöver vad som följer av 1 § skall Utöver vad som följer av 1 § skall<br>följande uppgifter lämnas om eget följande uppgifter lämnas om eget<br>kapital och skulder: kapital och avsättningar:</p>
<p>1. I livförsäkringsföretag skall 1. I livförsäkringsföretag som<br>som bundet eget kapital tas upp inte får dela ut vinst skall som bun-<br>Aktiekapital och Garantikapital. det eget kapital tas upp Aktiekapi-</p>
<p>100</p>
<p>tal, Garantikapital, Överkursfond,<br>Konsolideringsfond, Fond för ore-<br>aliserade vinster och vinst eller</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>2.1 skadeförsäkringsföretag skall<br>eget kapital delas upp i bundet eget<br>kapital och fritt eget kapital eller<br>ansamlad förlust. Under bundet<br>eget kapital skall tas upp Aktieka-<br>pital, Garantikapital, Överkursfond,<br>Uppskrivningsfond, Reservfond<br>och Fond för orealiserade vinster.<br>Under fritt eget kapital skall tas upp<br>fria fonder, var för sig, balanserad<br>vinst eller förlust samt vinst eller<br>förlust för räkenskapsåret. Balanse-<br>rad förlust och förlust för räken-<br>skapsåret tas därvid upp som av-<br>dragsposter.</p>
<p>3. I livförsäkringsföretag skall<br>Återbäringsmedel anges uppdelat<br>på Återbäringsfond, Uppskriv-<br>ningsfond, Fond för orealiserade<br>vinster, Övriga medel och Årets<br>resultat. Posten Återbäringsmedel<br>och förändringarna av posten skall<br>specificeras i en not.</p>
<p>4. Om avsättningen för kvardrö-<br>jande risker i posten Avsättning för<br>ej intjänade premier och kvardrö-<br>jande risker (EE.l) uppgår till vä-<br>sentligt belopp, skall beloppet an-</p>
<p>förlust för räkenskapsåret. Förlust<br>för räkenskapsåret tas därvid upp<br>som avdragspost.</p>
<p>2. I skadeförsäkringsföretag och<br>livförsäkringsföretag som får dela<br>ut vinst skall eget kapital delas upp<br>i bundet eget kapital och fritt eget<br>kapital eller ansamlad förlust. Un-<br>der bundet eget kapital skall tas upp<br>Aktiekapital, Garantikapital,</p>
<p>Överkursfond, Uppskrivningsfond,<br>Reservfond och Fond för orealise-<br>rade vinster. Under fritt eget kapital<br>eller ansamlad förlust skall tas upp<br>fria fonder, var för sig, balanserad<br>vinst eller förlust samt vinst eller<br>förlust för räkenskapsåret. Balanse-<br>rad förlust och förlust för räken-<br>skapsåret tas därvid upp som av-<br>dragsposter.</p>
<p>3. Om avsättningen för kvardrö-<br>jande risker i posten Ej intjänade<br>premier och kvardröjande risker<br>(DD.l) uppgår till väsentligt be-<br>lopp, skall beloppet anges.</p>
<p>ges.</p>
<p>4. Om garanterad återbäring i<br>posten livforsäkringsavsättning<br>(DD. 2) uppgår till väsentligt be-<br>lopp, skall beloppet anges.</p>
<p>5. Om avvecklingsresultat uppgår till väsentligt belopp skall det anges<br>i en not med fördelning på kategori av skada och belopp. Med avveck-<br>lingsresultat avses skillnaden mellan å ena sidan avsättningen för oregle-<br>rade skador från föregående år vid räkenskapsårets ingång, efter avdrag<br>för under räkenskapsåret gjorda utbetalningar av ersättningar för skador<br>från föregående år, och å andra sidan avsättningen för oreglerade skador<br>från föregående år vid räkenskapsårets slut.</p>
<p>6. Villkorad återbäring (EE.l)<br></p>
<p>101</p>
<p>skall delas upp på avsättningar för<br>vilka försäkringstagaren direkt<br>respektive indirekt bär risk.</p>
<p>7. Skadeförsäkringsföretag och<br>livförsäkringsföretag som får dela<br>ut vinst skall lämna närmare upp-<br>lysningar om det belopp av fritt<br>eget kapital som inte kan anses ut-<br>delningsbart med hänsyn till be-<br>stämmelserna i 1 kap. 1 a § första<br>stycket och 12 kap. 2 § tredje<br>stycket forsäkringsrörelselagen<br>(1982:713) och om de förhållan-<br>den som motiverar bedömningen.</p>
<p>8. Livförsäkringsföretag skall<br>lämna upplysning om belopp som<br>inte får användas för vinstutdel-<br>ning eller förlusttäckning enligt<br>bolagsordningen.</p>
<p>5§</p>
<p>Utöver vad som följer av 1 § skall följande uppgifter lämnas om re-<br>sultaträkningens poster:</p>
<p>1.1 fråga om skadeförsäkring skall anges</p>
<p>a) premieinkomsten, brutto,</p>
<p>b) premieintäkter, brutto,</p>
<p>c) försäkringsersättningar, brutto,</p>
<p>d) driftskostnader, brutto, samt</p>
<p>e) resultat av avgiven återförsäkring.</p>
<p>Posterna skall fördelas på direkt försäkring och mottagen återförsäkring,<br>om mottagen återförsäkring utgör tio procent eller mer av premiein-<br>komst, brutto.</p>
<p>2. Direkt skadeförsäkring skall fördelas enligt följande försäkrings-<br>klasser</p>
<p>a) olycksfall och sjukdom,</p>
<p>b) motorfordon, ansvar mot tredje man,</p>
<p>c) motorfordon, övriga klasser,</p>
<p>d) sjöfart, luftfart och transport,</p>
<p>e) brand och annan skada på egendom,</p>
<p>f) allmän ansvarighet,</p>
<p>g) kredit och borgen,</p>
<p>h) rättsskydd,</p>
<p>i) assistans, samt</p>
<p>j) övriga försäkringsklasser.</p>
<p>3. I fråga om livförsäkring skall premieinkomsten anges brutto. Om<br>mottagen återförsäkring utgör tio procent eller mer av denna premie-<br>inkomst skall inkomsten fördelas mellan direkt försäkring och mottagen<br>återförsäkring.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>102</p>
<p>4. Premieinkomst för direkt livförsäkring skall fördelas enligt följande<br>indelningsgrunder</p>
<p>a) I premier för individuell försäkring,</p>
<p>II gruppförsäkringspremier,</p>
<p>b) I periodiska premier,</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>II engångspremier,</p>
<p>c) I premier för ej återbärings-<br>berättigade avtal,</p>
<p>II premier för återbäringsbe-<br>rättigade avtal, samt</p>
<p>III premier för avtal för vilka</p>
<p>c) I premier för ej återbärings-<br>berättigade avtal,</p>
<p>II premier för återbäringsbe-<br>rättigade avtal, samt</p>
<p>III premier för livförsäkrings-</p>
<p>försäkringstagaren bär placeringsris- avtal för vilka försäkringstagaren</p>
<p>ken.</p>
<p>bär risk.</p>
<p>5. Uppgift skall lämnas om det sammanlagda beloppet av total premie-<br>inkomst, brutto, för direkt försäkring som avser försäkringsavtal som<br>tecknats av företaget i</p>
<p>a) Sverige,</p>
<p>b) andra länder som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,<br>samt</p>
<p>c) övriga länder.</p>
<p>6. Det totala beloppet för provisioner för direkt försäkring under rä-<br>kenskapsåret skall anges i en not.</p>
<p>7. Om kapitalavkastning överförs mellan teknisk och icke-teknisk re-<br>dovisning i resultaträkningen, skall upplysningar om grunderna för över-<br>föringen lämnas i en not.</p>
<h4>6 kap.</h4>
<p>I resultatanalysen skall, fördelat<br>på försäkringsgrenar, upplysningar<br>lämnas om försäkringstekniska av-<br>sättningar, återförsäkrares andel av<br>försäkringstekniska avsättningar,<br>intäkter, kostnader och rörelse-<br>resultat. Livförsäkringsföretag skall<br>även lämna upplysningar om åter-<br>bäringsmedlens fördelning på för-<br>säkringsgrenar.</p>
<p>;§</p>
<p>I resultatanalysen skall, fördelat<br>på försäkringsgrenar, upplysningar<br>lämnas om försäkringstekniska av-<br>sättningar (DD och EE), återförsäk-<br>rares andel av försäkringstekniska<br>avsättningar (E), intäkter, kostnader<br>och rörelseresultat.</p>
<h4>7 kap.</h4>
<p>4§</p>
<p>För koncernredovisningen gäller i tillämpliga delar</p>
<p>1. de allmänna bestämmelserna om årsredovisningen i 2 kap. 2 §, med</p>
<p>undantag för hänvisningarna till 2<br>(1995:1554),</p>
<p>2. bestämmelserna om balansräk-<br>ning och resultaträkning i 3 kap.,<br>med det tillägget att vad som av-<br>satts till kapitalandelsfonden skall</p>
<p>kap. 1-3 §§ årsredovisningslagen</p>
<p>2. bestämmelserna om balansräk-<br>ning och resultaträkning i 3 kap.,<br>med det tillägget att vad som av-<br>satts till kapitalandelsfonden skall</p>
<p>103</p>
<p>tas upp i koncembalansräkningen tas upp i koncembalansräkningen<br>som bundet eget kapital under And- som bundet eget kapital under And-<br>ra fonder (A A. IV) i skadeför- ra fonder (AA. V),<br>säkringsföretag och under Återbä-<br>ringsmedel (DD) i livförsäkringsfö-<br>retag,</p>
<p>3. bestämmelserna om värderingsregler i 4 kap.,</p>
<p>4. bestämmelserna om tilläggs- 4. bestämmelserna om tilläggs-</p>
<p>upplysningar i 5 kap., med undan- upplysningar i 5 kap., med undan-<br>tag för 2 § 1 och hänvisningarna till tag för 2 § 4 och hänvisningarna till<br>5 kap. 8, 9 och 24 §§ årsredovis- 5 kap. 8, 9 och 24 §§ årsredovis-<br>ningslagen, samt ningslagen, samt</p>
<p>5. bestämmelserna om upplysningarna i förvaltningsberättelsen i 6 kap.</p>
<p>1 och 2 §§, med undantag för hänvisningen till 6 kap. 2 § årsredovisning-<br>slagen.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>8</p>
<p>Årsredovisningen för det för-<br>flutna räkenskapsåret skall lämnas<br>till revisorerna senast en månad<br>före ordinarie bolagsstämma.</p>
<p>Verkställande direktör eller sty-<br>relseledamot i ett försäkringsföre-<br>tag som enligt denna lag eller an-<br>nan författning skall ge in redovis-<br>ningshandling eller revisions-<br>berättelse till Finansinspektionen,<br>kan av inspektionen föreläggas vid<br>vite att fullgöra denna skyldighet.</p>
<p>Fråga om utdömande av vitet prö\</p>
<p>§</p>
<p>Årsredovisningen för det för-<br>flutna räkenskapsåret skall lämnas<br>till revisorerna och lekmannarevi-<br>sorerna senast en månad före or-<br>dinarie bolagsstämma.</p>
<p>7§</p>
<p>Verkställande direktör eller sty-<br>relseledamot i ett försäkringsföre-<br>tag som enligt denna lag skall ge in<br>redovisningshandling eller revi-<br>sionsberättelse till Finansinspektio-<br>nen, kan av inspektionen föreläggas<br>vid vite att fullgöra denna skyldig-<br>het.</p>
<p>?as av Finansinspektionen.</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Uppställningsform för balansräkning</p>
<p>TILLGÅNGAR</p>
<p>A. Tecknat ej inbetalt kapital</p>
<p>B. Immateriella tillgångar</p>
<p>I Goodwill</p>
<p>II Andra immateriella tillgångar</p>
<p>C. Placeringstillgångar</p>
<p>I Byggnader och mark</p>
<p>104</p>
<p>II Placeringar i koncernföretag och intresseföretag</p>
<p>1. Aktier och andelar i koncernföretag</p>
<p>2. Räntebärande värdepapper emitterade av, och lån till,<br>koncernföretag</p>
<p>3. Aktier och andelar i intresseföretag</p>
<p>4. Räntebärande värdepapper emitterade av, och lån till,<br>intresseföretag</p>
<p>III Andra finansiella placeringstillgångar</p>
<p>1. Aktier och andelar</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>2. Obligationer och andra räntebärande värdepapper</p>
<p>3. Andelar i mvesteringspooler</p>
<p>4. Lån med säkerhet i fast egendom</p>
<p>5. Övriga lån</p>
<p>6. Utlåning till kreditinstitut</p>
<p>7. Övriga finansiella placeringstillgångar</p>
<p>IV Depåer hos företag som avgivit återförsäkring</p>
<p>D. Placeringstillgångar för vilka<br>livförsäkringstagaren bär placer-<br>ingsrisken</p>
<p>E. Återförsäkrares andel av Försäk-</p>
<p>D. Placeringstillgångar för vilka<br>livförsäkringstagaren bär place-<br>ringsrisk</p>
<p>1. Tillgångar för villkorad åter-<br>bäring</p>
<p>2. Fondförsäkringstillgångar</p>
<p>E. Återförsäkrares andel av Försäk-</p>
<p>ringstekniska avsättningar</p>
<p>1. Avsättning för ej intjänade<br>premier och kvardröjande risker</p>
<p>2. Livforsäkringsavsättning</p>
<p>3. Avsättning för oreglerade ska-<br>dor</p>
<p>4. Avsättning för återbäring och<br>rabatter</p>
<p>5. Övriga försäkringstekniska av-<br>sättningar</p>
<p>6. Avsättning för livförsäkringar<br>för vilka försäkringstagaren bär<br>placeringsrisken</p>
<p>ringstekniska avsättningar</p>
<p>1. Ej intjänade premier och kvar-<br>dröjande risker</p>
<p>2. Livforsäkringsavsättning</p>
<p>3. Oreglerade skador</p>
<p>4. Återbäring och rabatter</p>
<p>5. Övriga försäkringstekniska av-<br>sättningar</p>
<p>6. Avsättning för livförsäkringar<br>för vilka försäkringstagaren bär risk</p>
<p>a) Villkorad återbäring</p>
<p>b) Fondförsäkringsåtaganden</p>
<p>F. Fordringar</p>
<p>I Fordringar avseende direkt försäkring</p>
<p>II Fordringar avseende återförsäkring</p>
<p>III Övriga fordringar</p>
<p>G. Andra tillgångar</p>
<p>I Materiella tillgångar och varulager</p>
<p>II Kassa och bank</p>
<p>III Egna aktier</p>
<p>IV Övriga tillgångar</p>
<p>H. Förutbetalda kostnader och upplupna intäkter</p>
<p>I Upplupna ränte- och hyresintäkter</p>
<p>II Förutbetalda anskaffningskostnader</p>
<p>105</p>
<p>III Övriga förutbetalda kostnader och upplupna intäkter</p>
<p>EGET KAPITAL, AVSÄTTNINGAR OCH SKULDER</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>AA. Eget kapital</p>
<p>I Aktiekapital eller Garantikapital</p>
<p>II Överkursfond</p>
<p>III Uppskrivningsfond</p>
<p>IV Andra fonder</p>
<p>1. Reservfond</p>
<p>2. Fond för orealiserade vins-<br>ter</p>
<p>3. Övriga fonder</p>
<p>V Balanserad vinst eller förlust</p>
<p>VI Årets resultat</p>
<p>BB. Obeskattade reserver</p>
<p>CC. Efterställda skulder</p>
<p>DD. Återbäringsmedel</p>
<p>I Återbäringsfond</p>
<p>II Uppskrivningsfond</p>
<p>III Fond för orealiserade vinster</p>
<p>IV Övriga medel</p>
<p>V Årets resultat</p>
<p>EE. Försäkringstekniska avsätt-<br>ningar (fore avgiven återförsäkring)</p>
<p>1. Avsättning för ej intjänade<br>premier och kvardröjande risker</p>
<p>2. Livforsäkringsavsättning</p>
<p>3. Avsättning för oreglerade ska-<br>dor</p>
<p>4. Avsättning för återbäring och<br>rabatter</p>
<p>5. Utjämningsavsättning</p>
<p>6. Övriga försäkringstekniska av-<br>sättningar</p>
<p>FF. Avsättning för livförsäkringar<br>för vilka försäkringstagaren bär<br>placeringsrisken (före avgiven åter-<br>försäkring)</p>
<p>GG. Avsättningar för andra risker<br>och kostnader</p>
<p>1. Avsättningar för pensioner och<br>liknande förpliktelser</p>
<p>2. Avsättningar för skatter</p>
<p>3. Övriga avsättningar</p>
<p>HH. Depåer från återförsäkrare</p>
<p>IV Konsolideringsfond</p>
<p>V Andra fonder</p>
<p>1. Reservfond</p>
<p>2. Fond för orealiserade vins-<br>ter</p>
<p>3. Övriga fonder</p>
<p>VI Balanserad vinst eller förlust</p>
<p>VII Årets resultat</p>
<p>DD. Försäkringstekniska avsätt-<br>ningar (före avgiven återförsäkring)</p>
<p>1. Ej intjänade premier och kvar-<br>dröjande risker</p>
<p>2. Livforsäkringsavsättning</p>
<p>3. Oreglerade skador</p>
<p>4. Återbäring och rabatter</p>
<p>5. Utjämningsavsättning</p>
<p>6. Övriga försäkringstekniska av-<br>sättningar</p>
<p>EE. Försäkringsteknisk avsättning<br>för livförsäkringar för vilka försäk-<br>ringstagaren bär risk (före avgiven<br>återförsäkring).</p>
<p>1. Villkorad återbäring</p>
<p>2. Fondförsäkringsåtaganden</p>
<p>FF. Avsättningar för andra risker<br>och kostnader</p>
<p>1. Pensioner och liknande för-<br>pliktelser</p>
<p>2. Skatter</p>
<p>3. Övriga avsättningar</p>
<p>GG. Depåer från återförsäkrare</p>
<p>106</p>
<p>II. Skulder</p>
<p>I Skulder avseende direkt försäk-<br>ring</p>
<p>II Skulder avseende återförsäk-<br>ring</p>
<p>III Obligationslån</p>
<p>IV Skulder till kreditinstitut</p>
<p>V Övriga skulder</p>
<p>JJ. Upplupna kostnader och förut-<br>betalda intäkter</p>
<p>I Återförsäkrares andel av Förut-<br>betalda anskaffningskostnader</p>
<p>II Övriga upplupna kostnader och<br>förutbetalda intäkter</p>
<p>HH. Skulder</p>
<p>I Skulder avseende direkt försäk-<br>ring</p>
<p>II Skulder avseende återförsäk-<br>ring</p>
<p>III Obligationslån</p>
<p>IV Skulder till kreditinstitut</p>
<p>V Övriga skulder</p>
<p>II. Upplupna kostnader och förutbe-<br>talda intäkter</p>
<p>I Återförsäkrares andel av Förut-<br>betalda anskaffningskostnader</p>
<p>II Övriga upplupna kostnader och<br>förutbetalda intäkter</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>POSTER INOM LINJEN</p>
<p>I Panter och därmed jämförliga säkerheter ställda för egna skulder och<br>för såsom avsättningar redovisade förpliktelser, varje slag för sig</p>
<p>II Övriga ställda panter och jämförliga säkerheter, varje slag för sig</p>
<p>III Ansvarsförbindelser</p>
<p>1. Garantier</p>
<p>2. Pensionsförpliktelser som ej upptagits bland avsättningar och ej har<br>täckning i pensionsstiftelses förmögenhet</p>
<p>3. Övriga ansvarsförbindelser</p>
<p>IV Åtaganden</p>
<p>1. Åtaganden till följd av återköpstransaktioner</p>
<p>2. Övriga åtaganden</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Uppställningsform för resultaträkningen</p>
<p>I. TEKNISK REDOVISNING AV SKADEFÖRSÄKRINGSRÖRELSE</p>
<p>1. Premieintäkter (efter avgiven återförsäkring)</p>
<p>a. Premieinkomst (före avgiven återförsäkring)</p>
<p>b. Premier för avgiven återförsäkring (-)</p>
<p>c. Förändring i Avsättning för ej intjänade premier och<br>kvardröjande risker, före avgiven återförsäkring (+/-)</p>
<p>d. Återförsäkrares andel av Förändring i avsättning för ej<br>intjänade premier och kvardröjande risker (+/-)</p>
<p>2. Kapitalavkastning överförd från finansrörelsen (III.6)</p>
<p>3. Övriga tekniska intäkter (efter avgiven återförsäkring)</p>
<p>4. Försäkringsersättningar (efter avgiven återförsäkring)</p>
<p>a. Utbetalda försäkringsersättningar</p>
<p>aa) Före avgiven återförsäkring</p>
<p>bb) Återförsäkrares andel (-)</p>
<p>b. Förändring i Avsättning för oreglerade skador</p>
<p>107</p>
<p>aa) Före avgiven återförsäkring</p>
<p>bb) Återförsäkrares andel (-)</p>
<p>5. Förändring i Övriga försäkringstekniska avsättningar (efter avgiven<br>återförsäkring) (+/-)</p>
<p>6. Återbäring och rabatter (efter avgiven återförsäkring)</p>
<p>7. Driftskostnader</p>
<p>8. Övriga tekniska kostnader (efter avgiven återförsäkring)</p>
<p>9. Förändring i Utjämningsavsättning</p>
<p>10. Skadeförsäkringsrörelsens tekniska resultat (införs som post</p>
<p>III.l)</p>
<p>11. TEKNISK REDOVISNING AV LIVFÖRSÄKRINGSRÖRELSE</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>1. Premieinkomst (efter avgiven återförsäkring)</p>
<p>a. Premieinkomst (före avgiven återförsäkring)</p>
<p>b. Premier för avgiven återförsäkring (-)</p>
<p>2. Kapitalavkastning, intäkter</p>
<p>3. Orealiserade vinster på placeringstillgångar</p>
<p>3a. Värdeökning på placeringstill-<br>gångar för vilka livförsäkringsta-<br>garen bär placeringsrisk</p>
<p>aa. Värdeökning på tillgångar<br>för villkorad återbäring</p>
<p>bb. Värdeökning på fondförsäk-<br>ringstillgångar</p>
<p>3b. Värdeökning på övriga place-<br>ringstillgångar</p>
<p>4. Övriga tekniska intäkter (efter avgiven återförsäkring</p>
<p>5. Försäkringsersättningar (efter avgiven återförsäkring)</p>
<p>a. Utbetalda försäkringsersättningar</p>
<p>aa) Före avgiven återförsäkring</p>
<p>bb) Återförsäkrares andel (-)</p>
<p>b. Förändring i Avsättning för oreglerade skador</p>
<p>aa) Före avgiven återförsäkring</p>
<p>bb) Återförsäkrares andel(-)</p>
<p>6. Förändring i andra försäkringstekniska avsättningar (efter avgiven<br>återförsäkring) (+/-)</p>
<p>a. Livforsäkringsavsättning</p>
<p>aa) Före avgiven återförsäkring</p>
<p>bb) Återförsäkrares andel (-)</p>
<p>b. Försäkringsteknisk avsättning<br>för livförsäkringar för vilka försäk-<br>ringstagaren bär risk</p>
<p>aa. Villkorad återbäring</p>
<p>bb. Fondförsäkringsåtaganden<br>c. Övriga försäkringstekniska av-<br>sättningar (efter avgiven återför-</p>
<p>b. Övriga försäkringstekniska av-<br>sättningar (efter avgiven återför-</p>
<p>säkring) säkring)</p>
<p>7. Återbäring och rabatter (efter avgiven återförsäkring)</p>
<p>108</p>
<p>8. Driftskostnader</p>
<p>9. Kapitalavkastning, kostnader</p>
<p>10. Orealiserade förluster på placeringstillgångar</p>
<p>10 a. Värdeminskning på place-<br>ringstillgångar för vilka livförsäk-<br>ringstagaren bär placeringsrisk</p>
<p>aa. Värdeminskning på till-<br>gångar för villkorad återbäring</p>
<p>bb. Värdeminskning på fondför-<br>säkringstillgångar</p>
<p>10b. Värdeminskning på övriga<br>placeringstillgångar</p>
<p>11. Övriga tekniska kostnader (efter avgiven återförsäkring)</p>
<p>12. Kapitalavkastning överförd till finansrörelsen (införs som post III.4)</p>
<p>13. Livförsäkringsrörelsens tekniska resultat (införs som post III.2)</p>
<p>III. ICKE-TEKNISK REDOVISNING</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>1. Skadeförsäkringsrörelsens tekniska resultat (post 1.10)</p>
<p>2. Livförsäkringsrörelsens tekniska resultat (post 11.13)</p>
<p>3a. Kapitalavkastning, intäkter i skadeförsäkringsrörelsen</p>
<p>3b. Orealiserade vinster på placeringstillgångar</p>
<p>4. Kapitalavkastning överförd från livförsäkringsrörelsen (post 11.12)</p>
<p>5 a. Kapitalavkastning, kostnader i skadeförsäkringsrörelsen</p>
<p>5b. Orealiserade förluster på placeringstillgångar</p>
<p>6. Kapitalavkastning överförd till skadeförsäkringsrörelsen (post 1.2)</p>
<p>7. Övriga intäkter</p>
<p>8. Övriga kostnader</p>
<p>9. Extraordinära intäkter</p>
<p>10. Extraordinära kostnader</p>
<p>11. Bokslutsdispositioner</p>
<p>12. Skatt på årets resultat</p>
<p>13. Övriga skatter</p>
<p>14. Årets resultat</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 samt tillämpas på räken-<br>skapsår som inleds efter den 31 december 1999.</p>
<p>2. Försäkringsbolag som med stöd av punkten 2 i övergångsbestäm-<br>melserna till lagen (1999:000) om ändring i forsäkringsrörelselagen<br>(1982:713) tillämpar där angivna äldre bestämmelser skall alltjämt till-<br>lämpa äldre föreskrifter i 3 kap. 3 §, 4 kap. 9 §, 5 kap. 3-5 §§, 6 kap. 3 §,<br>7 kap. 4 § och bilaga 1 och 2 till lagen.</p>
<p>3. Äldre föreskrifter i 4 kap. 2 § 6 gäller för den uppskrivningsfond<br>som livförsäkringsbolag innehar vid ingången av det räkenskapsår som<br>påbörjats den 1 januari 2000. Uppskrivningsfonden skall redovisas som<br>bundet eget kapital, om inte föreskrifterna i 2 skall tillämpas.</p>
<p>109</p>
<p>2.5</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen Prop. 1998/99:87<br>(1928:370)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommu-<br>nalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Anvisningar<br>till 31 §</p>
<p>1.' Med pension förstås dels belopp, som annorledes än i följd av för-<br>säkring utgår på grund av föregående tjänsteförhållande, dels belopp,<br>som på grund av lagen (1962:381) om allmän försäkring utgår i form av<br>folkpension eller tilläggspension, dels belopp som utgår på grund av pen-<br>sionsförsäkring, dels belopp som utbetalas från pensionssparkonto till<br>pensionsspararen, till förmånstagare på grund av förmånstagarförord-<br>nande, till den som erhållit rätten till pension genom bodelning, till make<br>eller bröstarvinge på grund av jämkning av förmånstagarförordnande<br>samt vid återbetalning enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken, dels kapital<br>hänförligt till pensionsförsäkring vilken antingen överlåts till försäk-<br>ringsgivare som inte meddelar pensionsförsäkring enligt denna lag eller<br>överförs till sådan del av försäkringsgivarens verksamhet som inte avser<br>pensionsförsäkring enligt denna lag.</p>
<p>Med pensionsförsäkring förstås försäkring, som inte medför rätt till<br>andra försäkringsbelopp än ålderspension, sjukpension eller efterlevan-<br>depension. För att en försäkring skall anses som pensionsförsäkring ford-<br>ras vidare, om inte annat följer av sjuttonde stycket, att försäkringen<br>meddelats i en här i landet bedriven försäkringsrörelse för vilken skatt-<br>skyldighet föreligger enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på<br>pensionsmedel respektive lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Med<br>försäkrad avses den på vars liv försäkringen tagits eller, i fråga om sjuk-<br>pension, den vars arbetsoförmåga försäkringen avser. Med tjänstepen-<br>sionsförsäkring förstås pensionsförsäkring, som har samband med tjänst<br>och för vilken den försäkrades arbetsgivare åtagit sig att ansvara för be-<br>talning av hela avgiften. Med tjänstepensionsförsäkring förstås också<br>pensionsförsäkring, som — om en anställd avlidit — tagits av den an-<br>ställdes arbetsgivare till förmån för den anställdes efterlevande och för<br>vilken försäkring arbetsgivaren åtagit sig att ansvara för betalning av hela<br>avgiften.</p>
<p>I fråga om annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring skall<br>försäkringstagaren vara den försäkrade. Har försäkringstagaren eller hans<br>make eller person med vilken han sammanbor under äktenskapsliknande<br>förhållanden barn under 20 år, får han ta försäkring avseende efterlevan-<br>depension på sin makes eller den sammanboendes liv, om barnet insätts<br>som förmånstagare. Om särskilda skäl föreligger kan skattemyndigheten<br>medge att dödsboet efter skattskyldig som bedrivit näringsverksamhet i<br>Sverige får ta försäkring avseende efterlevandepension. Som förutsätt-</p>
<p>Senaste lydelse 1998:328</p>
<p>110</p>
<p>ning för att medgivande skall lämnas gäller att den efterlevande saknar<br>betryggande pensionsskydd och att försäkringen tas i samband med att<br>boet upphör med driften i förvärvskällan. Motsvarande gäller om den<br>avlidne drivit verksamheten genom förmedling av juridisk person.</p>
<p>Ålderspension får inte börja utgå vid lägre ålder än 55 år. Utbetalning<br>får dock ske dessförinnan till den som fått rätt till förtidspension enligt<br>lagen om allmän försäkring. Om det i annat fall finns särskilda skäl, får<br>skattemyndigheten besluta att pension får börja utgå vid lägre ålder.</p>
<p>Ålderspension får utgå högst så länge den försäkrade lever, men under<br>den försäkrades livstid lägst fem år eller, om försäkringen skall upphöra<br>när den försäkrade fyller 65 år, lägst tre år. Pensionen får under den<br>första femårsperiod under vilken den utbetalas inte utgå med annat än<br>samma belopp vid varje utbetalningstillfålle eller med stigande pensions-<br>belopp.</p>
<p>För ålderspension som utgår enligt allmän pensionsplan gäller, om den<br>skall upphöra innan den försäkrade avlider, vad därom utfåsts enligt pla-<br>nen. Vad som avses med allmän pensionsplan framgår av 4 § lagen<br>(1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. Med allmän pen-<br>sionsplan avses emellertid även</p>
<p>- pensionsutfästelser som ryms inom vad som enligt en allmän pen-<br>sionsplan är sedvanligt inom branschen för arbetstagare med motsvaran-<br>de uppgifter, dock i fråga om avsättning i balansräkning endast i förening<br>med kreditförsäkring,</p>
<p>- pensionsutfästelser för vilka kommunal eller statlig borgen eller lik-<br>nande garanti tecknats, samt</p>
<p>- pensionsutfästelser i enlighet med pensionsavtal som på arbetstagar-<br>sidan godkänts av sådan organisation som enligt lagen (1976:580) om<br>medbestämmande i arbetslivet anses som central arbetstagarorganisation.</p>
<p>Förmånstagare får inte insättas till annan ålderspensionsförsäkring än<br>tjänstepensionsförsäkring. Till tjänstepensionsförsäkring avseende åld-<br>erspension skall anställd, som då försäkringsavtalet ingicks var den för-<br>säkrade, vara förmånstagare.</p>
<p>Med sjukpension förstås pension som utgår till den försäkrade högst så<br>länge denne är arbetsoförmögen eller har nedsatt arbetsförmåga. Sjuk-<br>pension får upphöra tidigast fem år efter det försäkringsavtalet träffades.<br>I fråga om förmånstagare gäller föreskrifterna i föregående stycke.</p>
<p>Med efterlevandepension förstås pension</p>
<p>1. som efter den försäkrades död utgår till den försäkrades make, var-<br>med i detta sammanhang förstås person med vilken den försäkrade varit<br>gift eller sammanbott under äktenskapsliknande förhållanden,</p>
<p>2. som efter den försäkrades död utgår till barn till den försäkrade eller<br>barn till person som angivits under 1,</p>
<p>3. som utgår till efterlevande på grund av försäkring som tagits av<br>dödsbo efter medgivande enligt tredje stycket, varvid pension får utgå<br>som om den avlidne varit försäkrad, eller</p>
<p>4. som utgår på grund av försäkring som tagits av arbetsgivare till för-<br>mån för anställds efterlevande med stöd av andra stycket sista meningen,<br>varvid pension får utgå som om den avlidne varit försäkrad.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>111</p>
<p>Efterlevandepension får utgå högst så länge den efterlevande lever och<br>får under den första femårsperiod under vilken den utbetalas inte utgå<br>med annat än samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med sti-<br>gande pensionsbelopp. Efterlevandepension får under den efterlevandes<br>livstid inte upphöra förrän fem år förflutit efter den försäkrades död med<br>följande undantag:</p>
<p>1. Efterlevandepension till person som avses i föregående stycke 1, far<br>upphöra när denne ingår nytt äktenskap.</p>
<p>2. Har den försäkrade avlidit mindre än fem år före den tidpunkt då<br>försäkringen annars skulle ha upphört, får efterlevandepension upphöra<br>vid sistnämnda tidpunkt.</p>
<p>3. Om utbetalning av efterlevandepension till barn under 20 år påbör-<br>jats, får pensionen upphöra när barnet fyller 20 år.</p>
<p>4. Har försäkring avseende efterlevandepension till barn tagits på så-<br>dan persons liv som avses i föregående stycke 1, skall pensionen upphöra<br>senast när barnet fyller 20 år.</p>
<p>Som förmånstagare till försäkring avseende efterlevandepension far<br>endast insättas person till vilken efterlevandepension kan utgå enligt ni-<br>onde och tionde styckena.</p>
<p>Försäkringsvillkor, som med hänsyn till bestämmelserna i denna lag är<br>avgörande for frågan huruvida försäkringen är att anse som pensionsför-<br>säkring, skall tas in i försäkringsavtalet. Detta skall dessutom innehålla<br>villkor att försäkringen inte får pantsättas eller belånas och inte heller<br>ändras på sådant sätt att den inte längre uppfyller de föreskrifter, som<br>anges för pensionsförsäkring i denna lag, eller i andra fall än nedan före-<br>skrivs överlåtas eller återköpas. Avtalet får inte innehålla villkor som är<br>oförenligt med bestämmelserna om pensionsförsäkring i denna lag.</p>
<p>Under den försäkrades livstid får pensionsförsäkring endast överlåtas</p>
<p>1. till följd av anställningsförhållande, därvid försäkringen före eller<br>efter överlåtelsen skall ha karaktär av tjänstepensionsförsäkring,</p>
<p>2. på grund av utmätning liksom vid ackord eller konkurs eller</p>
<p>3. genom bodelning.</p>
<p>Ny ägare till pensionsförsäkring skall omedelbart underrätta försäk-<br>ringsgivaren om förvärvet av försäkringen.</p>
<p>Återköp av pensionsförsäkring får utan hinder av bestämmelserna i<br>denna lag ske,</p>
<p>1. om det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst ett basbelopp enligt<br>lagen om allmän försäkring och försäkringen inte är förenad med ett<br>oåterkalleligt förmånstagarförordnande samt premier for försäkringen<br>inte har betalats senare än 10 år före återköpet, eller</p>
<p>2. om det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst 30 procent av ett<br>basbelopp enligt lagen om allmän försäkring.</p>
<p>Om det i annat fall än som avses Om det i annat fall än som avses</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>i föregående stycke finns synner-<br>liga skäl for återköp och sådant får<br>ske enligt försäkringstekniska<br>grunder, får återköp medges av<br>skattemyndigheten. Bestämmelser-<br>na i förevarande lag hindrar inte</p>
<p>i föregående stycke finns synner-<br>liga skäl for återköp och sådant far<br>ske enligt försäkringsavtalet och<br>försäkringstekniska riktlinjer, får<br>återköp medges av skattemyndig-<br>heten. Bestämmelserna i foreva-</p>
<p>112</p>
<p>heller återbetalning enligt 13 kap. rande lag hindrar inte heller</p>
<p>4 § äktenskapsbalken av forsäk- 1. återbetalning enligt 13 kap.<br>ringstagarens tillgodohavande. 4 § äktenskapsbalken av försäk-</p>
<p>ringstagarens tillgodohavande,<br>eller</p>
<p>2. en överföring av hela försäk-<br>ringens värde direkt till en pen-<br>sionsförsäkring som försäkrings-<br>tagaren tecknar hos samma eller<br>annan försäkringsgivare med<br>samma person som försäkrad.<br>Överföringen skall i så fall inte<br>anses som ett belopp som enligt<br>första stycket utgår på grund av<br>pensionsförsäkring och inte heller<br>som en betalning av avgift för pen-<br>sionsförsäkring.</p>
<p>Försäkring som huvudsakligen avser ålders-, sjuk- eller efterlevande-<br>pension och som har meddelats i försäkringsrörelse vilken inte bedrivs<br>från fast driftställe i Sverige skall anses som pensionsförsäkring, om den<br>försäkrade var bosatt utomlands när avtalet ingicks och där medgavs av-<br>drag, skattereduktion eller liknande skattelättnad for inbetalda premier.<br>Detsamma gäller försäkring av nämnda slag som arbetsgivare betalt pre-<br>mier för under den försäkrades bosättning eller förvärvsarbete i utlandet<br>utan att betalningen räknats som inkomst för den försäkrade vid beskatt-<br>ningen i detta land. Ett sådant förvärvsarbete skall vara den försäkrades<br>huvudsakliga förvärvsverksamhet. Skattemyndigheten får, om särskilda<br>skäl finns i annat fall än som avses i detta stycke, medge att försäkring<br>meddelad i försäkringsrörelse vilken inte bedrivs från fast driftställe i<br>Sverige skall anses som pensionsförsäkring. Om en försäkring beskattats<br>som pensionsförsäkring med stöd av detta stycke, kan försäkringen inte<br>övergå till kapitalförsäkring.</p>
<p>Med kapitalförsäkring förstås annan livförsäkring än pensionsförsäk-<br>ring. Till kapitalförsäkring hänförs mot statens grupplivförsäkring sva-<br>rande förmån från kommun, även om förmånen inte utgår på grund av<br>försäkring.</p>
<p>Försäkring som enligt denna lag är att hänföra till pensionsförsäkring<br>får anses såsom kapital försäkring, om förbehåll härom intagits i avtalet<br>vid dess ingående.</p>
<p>Premiebefrielseförsäkring skall anses tillhöra samma slag av försäk-<br>ring som huvudförsäkringen.</p>
<p>För att sjuk- eller olycksfallsförsäkring skall anses ha tagits i samband<br>med tjänst fordras, att premier för försäkringen skall betalas av arbetsgi-<br>varen. Vidare fordras att anmälan görs till försäkringsanstalten om att<br>försäkringen har tagits i samband med tjänst.</p>
<p>Till livränta räknas även höjning av livräntan och sådant tillägg till<br>denna som skall utgå under livräntans fortsatta bestånd.</p>
<p>Såvitt gäller kraven enligt denna Såvitt gäller kraven enligt denna<br>anvisningspunkt, att en ålders- anvisningspunkt, att en ålders-</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>113</p>
<p>eller efterlevandepension under<br>den första femårsperioden inte<br>utgår med annat än samma belopp<br>vid varje utbetalningstillfälle eller<br>med stigande belopp, bortses i<br>fråga om försäkring enligt lagen<br>(1989:1079) om livförsäkringar<br>med anknytning till värdepap-<br>persfonder från sådana föränd-<br>ringar av beloppen som föranleds<br>av kursutvecklingen på fondande-<br>larna.</p>
<p>eller efterlevandepension under Prop. 1998/99:87<br>den första femårsperioden inte<br>utgår med annat än samma belopp<br>vid varje utbetalningstillfälle eller<br>med stigande belopp, bortses i<br>fråga om försäkring enligt 2 kap.</p>
<p>3 b § första stycket klass 3 försäk-<br>ringsrörelselagen (1982:713) från<br>sådana förändringar av beloppen<br>som föranleds av kursutvecklingen<br>på fondandelarna.</p>
<p>Beslut som skattemyndighet meddelat avseende medgivande enligt<br>tredje, fjärde, sextonde eller sjuttonde stycket av denna anvisningspunkt<br>far överklagas hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut far inte<br>överklagas.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången<br>vid 2001 års taxering. Vad som sägs i de nya föreskrifterna om försäk-<br>ringsavtalet och försäkringstekniska riktlinjer gäller under åren 2000 och<br>2001 i stället försäkringstekniska grunder när försäkringsgivaren tilläm-<br>par punkten 2 av övergångsbestämmelserna till lagen (1999:000) om<br>ändring i forsäkringsrörelselagen (1982:713).</p>
<p>114</p>
<h3>2.6</h3>
<h3>Förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen<br>(1970:979)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 4 a § förmånsrättslagen (1970:979)’ skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Förmånsrätt följer med försäk-<br>ringstagares fordran hos försäk-<br>ringsgivare i den egendom och i<br>den omfattning som anges i 7 kap.<br>11 a § försäkringsrörelselagen<br>(1982:713) och 5 kap. 11 § lagen<br>(1998:293) om utländska försäk-<br>ringsgivares verksamhet i Sverige.</p>
<p>4a§<sup>2</sup></p>
<p>Förmånsrätt följer med försäk-<br>ringstagares och andra ersätt-<br>ningsberättigades fordran på<br>grund av försäkringsavtal hos för-<br>säkringsgivare i den egendom och<br>i den omfattning som anges i<br>7 kap. 11 a § försäkringsrörelse-<br>lagen (1982:713) och 5 kap. 11 §<br>lagen (1998:293) om utländska<br>försäkringsgivares verksamhet i<br>Sverige.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.</p>
<p>' Lagen omtryckt 1975:1248.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1998:298.</p>
<p>115</p>
<h3>1.1 Förslag till lag om ändring i konsumentförsäkring-<br>slagen (1980:38)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 4 § konsumentförsäkringslagen (1980:38)<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>4§</p>
<p>I förhållande till annan än försäkringstagaren tillämpas 25, 54-58, 86-<br>88, 95 och 96 samt 122 och 123 §§ lagen (1927:77) om försäkringsavtal<br>även i fråga om försäkringar som avses i denna lag. Vid tillämpningen av<br>dessa bestämmelser gäller även 3 § första stycket lagen om försäkrings-<br>avtal.</p>
<p>Om tillsyn över att försäkrings-<br>villkor är skäliga finns bestämmel-<br>ser i lagen (1948:433) om försäk-<br>ringsrörelse.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.</p>
<p>116</p>
<h3>2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:292) om<br>avtalsvillkor mellan näringsidkare</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan<br>näringsidkare skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>1§</p>
<p>Om ett villkor, som en näringsidkare ställer upp när han ingår eller av-<br>ser att ingå avtal med en annan näringsidkare, är att anse som oskäligt<br>mot denne, kan Marknadsdomstolen förbjuda näringsidkaren att i fort-<br>sättningen ställa upp samma eller väsentligen samma villkor i liknande<br>fall. Ett sådant förbud kan också riktas mot någon som är anställd hos<br>näringsidkaren eller mot någon annan som handlar på dennes vägnar.</p>
<p>Första stycket gäller inte villkor<br>i verksamhet som står under tillsyn<br>av bankinspektionen eller försäk-<br>ringsinspektionen.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.</p>
<p>2. Äldre bestämmelser skall tillämpas på avtal som ingåtts före ikraft-<br>trädandet. Detsamma gäller för försäkringsavtal som ingåtts före ikraft-<br>trädandet och därefter förnyats.</p>
<p>117</p>
<p>2.9</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i lagen (1992:160) om<br>utländska filialer m.m.</h3>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>3 §'</p>
<p>Om rätt för vissa utländska företag att driva verksamhet i Sverige finns<br>särskilda bestämmelser, nämligen</p>
<p>1. för bankföretag 1 kap. 4 och 5 §§ bankrörelselagen (1987:617),</p>
<p>2. för värdepappersföretag 1 kap. 3 c § och 2 kap. 7 § lagen (1991:981)<br>om värdepappersrörelse,</p>
<p>3. för företag som driver finansieringsverksamhet 2 kap. 8-10 §§ lagen<br>(1992:1610) om finansieringsverksamhet,</p>
<p>4. för utländska försäkrings-<br>givare lagen (1950:272) om rätt<br>för utländska försäkringsföretag<br>att driva försäkringsrörelse i Sve-<br>rige och lagen (1993:1302) om<br>EES-försäkringsgivares verksam-<br>het i Sverige,</p>
<p>5. för börser, auktoriserade marknadsplatser och clearingorganisationer<br>2 kap. 7 §, 7 kap. 2 § respektive 8 kap. 3 § lagen (1992:543) om börs-<br>och clearingverksamhet,</p>
<p>6. för centrala värdepappersförvarare 2 kap. 6 § lagen (1998:1479) om<br>kontoföring av finansiella instrument,</p>
<p>7. för utländska fondföretag 7 a-c §§ lagen (1990:1114) om värde-<br>pappersfonder.</p>
<p>4. för utländska försäkrings-<br>givare lagen (1998:293) om ut-<br>ländska försäkringsgivares verk-<br>samhet i Sverige,</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.</p>
<p>Senaste lydelse 1998:1493.</p>
<p>118</p>
<h2>Ärendet och dess beredning</h2>
<p>I detta ärende tas det upp förslag till en bred reform av lagstiftningen för<br>svenska försäkringsgivare. Frågorna har behandlats i flera utrednings-<br>och promemoriaförslag.</p>
<p>Hösten 1990 tillkallades med stöd av regeringens bemyndigande en<br>kommitté, Försäkringsutredningen (Fi 1990:11), för att utreda frågor på<br>försäkringsområdet och föreslå ändringar i försäkringsrörelselagstift-<br>ningen. Syftet med utredningen var att skapa mer rationella rörelseregler<br>för försäkringsbolagen och att åstadkomma ett regelsystem som är fören-<br>ligt med det inom EG. Frågor som berördes av den västeuropeiska integ-<br>rationen skulle behandlas med förtur.</p>
<p>De lagförslag som redovisas nu bygger till stor del på förslag i Försäk-<br>ringsutredningens slutbetänkande.</p>
<p>Försäkringsutredningen presenterade hösten 1991 ett första delbe-<br>tänkande, Försäkringsrörelse i förändring 1 (SOU 1991:89). Betänkandet<br>innehöll bl.a. förslag till nya soliditetsregler, som grundades på EG:s<br>första skadeförsäkringsdirektiv och första livförsäkringsdirektiv. För-<br>slaget togs upp i prop. 1992/93:257 om ändrad lagstiftning för försäk-<br>ringsverksamhet med anledning av EES-avtalet. Propositionen antogs av<br>riksdagen (bet. 1993/94:NU5, rskr. 1993/94:39) och lagstiftningen trädde<br>i kraft den 1 januari 1994 (SFS 1993:1302-1311).</p>
<p>Utredningen lämnade år 1993 sitt andra delbetänkande Försäkrings-<br>rörelse i förändring 2 (SOU 1993:108). Betänkandet tog sikte på den<br>tredje generationens EG-direktiv på försäkringsrörelseområdet. Genom<br>den tredje generationens direktiv har den legala grunden för en inre<br>marknad på försäkringsområdet fullbordats. Förslagen resulterade i ett<br>stort antal nya regler som började gälla den 1 juli 1995 (prop.<br>1994/95:184, bet. 1994/95 :NU24, rskr. 1994/95:392, SFS 1995:779-789).</p>
<p>För svenska försäkringsbolag införlivades EG-rätten genom ändringar<br>i forsäkringsrörelselagen (1982:713), FRL. För utländska försäkrings-<br>givare med säte i ett annat EES-land infördes en ny lag. Gemenskaps-<br>rätten medförde också ändringar i de svenska reglerna för övriga utländ-<br>ska försäkringsgivare. Reglerna för de utländska försäkringsgivarna med<br>verksamhet i Sverige har nyligen ändrats och sammanförts till en ny lag;<br>lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivare med verksamhet i Sve-<br>rige, LUFV (prop. 1997/98:141, bet. 1997/98:FiU22, rskr. 1997/98:215).</p>
<p>Genom lagen (1995:1560) om årsredovisning för försäkringsföretag,<br>ÅRFL, genomfördes rådets direktiv av den 19 december 1991 om års-<br>bokslut och sammanställd redovisning för försäkringsföretag<br>91/674/EEG. Reglerna trädde i kraft den 1 januari 1996<br>(prop. 1995/96:10, bet. 1995/96:LU4, rskr. 1995/96:91).</p>
<p>En ny ordning för beslut och överklagande har nyligen genomförts<br>(prop. 1997/98:186, bet. 1998/99:FiU14, rskr. 1998/99:130).</p>
<p>Försäkringsutredningen lämnade i slutet av år 1995 sitt slutbetänkande<br>Försäkringsrörelse i förändring 3 (SOU 1995:87). I betänkandet föreslogs<br>en modernisering av rörelsereglema med tyngdpunkt på reglerna för liv-<br>försäkringsbolag. Ett väsentligt inslag var nya föreskrifter för hante-<br>ringen av överskott med en tydligare gränsdragning mellan riskkapital i<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>119</p>
<p>bolagen och försäkringstagarnas kapital. Efter remissbehandlingen har en<br>fortsatt beredning skett i Regeringskansliet. Arbetet redovisades i juli<br>1998 i departementspromemorian Reformerade försäkringsrörelseregler<br>(försäkringsrörelsepromemorian, Ds 1998:45).</p>
<p>Försäkringsrörelsepromemorian tar i huvudsak upp frågor som be-<br>handlats i Försäkringsutredningens slutbetänkande (SOU 1995:87), i<br>Kollektivförsäkringsutredningens betänkande Översyn av rörelse- och<br>tillsynsregler för kollektiva försäkringar (SOU 1998:7) och i Försäk-<br>rings garantiutredningens betänkande Försäkringsgaranti (1998:22). Även<br>vissa frågor rörande ledningsregler i försäkringsbolag som behandlats i<br>Banklagskommitténs delbetänkande Nya ledningsregler för bankaktie-<br>bolag och försäkringsbolag (SOU 1998:27) utvecklas i promemorian.<br>Promemorian och betänkandena har remissbehandlats.</p>
<p>I propositionen föreslås också vissa ändringar i reglerna för revisorer.<br>Förslag om detta har redovisats i en promemoria om ny associationsrätt<br>för bankaktiebolag och försäkringsbolag (associationsrättspromemorian,<br>dnr Fi98/476).</p>
<p>Följdändringar föreslås i lagen (1998:293) om utländska försäkrings-<br>givares verksamhet i Sverige. Under hösten 1998 utarbetades en prome-<br>moria inom Finansdepartementet med förslag i ämnet (LUFV-<br>promemorian, dnr Fi98/3282).</p>
<p>I bilagorna 1-7 finns förteckningar över de remissinstanser som yttrat<br>sig över Försäkringsutredningens slutbetänkande, försäkringsrörelsepro-<br>memorian, Kollektivförsäkringsutredningens och Försäkringsgarantiut-<br>redningens betänkanden, associationsrättspromemorian, betänkandet om<br>nya ledningsregler för bankaktiebolag och försäkringsbolag samt LUFV-<br>promemorian. Remissyttrandena finns tillgängliga i Finansdepartementet<br>(dnr Fi4130/91, Fi95/5071, Fi98/157, Fi98/240, Fi98/470, Fi98/476 och<br>Fi98/3282).</p>
<p>Förslagen i propositionen har en koppling till flera andra lagstiftnings-<br>frågor.</p>
<p>Inom Finansdepartementet pågår för närvarande ett arbete där de asso-<br>ciationsrättsliga reglerna för försäkringsbolag övervägs. En första del av<br>arbetet har redovisats i associationsrättspromemorian som behandlar bå-<br>de banker och försäkringsbolag. Promemorian har resulterat i ny lagstift-<br>ning för bankaktiebolag (prop. 1997/98:166, bet. 1998/99:LU4, SFS<br>1998:1500).</p>
<p>De associationsrättsliga reglerna för allmänna aktiebolag är samtidigt<br>föremål för en översyn inom Aktiebolagskommittén. Kommittén har<br>lämnat flera betänkanden som lett till lagstiftning, och nya delbetänkan-<br>den bereds inom Justitiedepartementet.</p>
<p>Resultatet av detta arbete kommer att övervägas med avseende på för-<br>säkringsbolagen i ett senare sammanhang. Det hade varit en fördel om<br>sådana ändringar hade kunnat genomföras inom ramen för en reforme-<br>ring av rörelsereglema. Intresset av att nu genomföra försäkringsrörelse-<br>reformen innebär dock att detta inte är möjligt. Det kan därför senare bli<br>aktuellt med justeringar i vissa av de nu föreslagna reglerna med hänsyn<br>till Aktiebolagskommitténs arbete.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>120</p>
<p>Rörelse- och tillsynsreglema för banker och kreditmarknadsföretag har<br>nyligen varit föremål för översyn inom Banklagskommittén (dir.<br>1995:86). Kommitténs betänkande, Reglering och tillsyn av banker och<br>kreditmarknadsföretag (SOU 1998:160), avlämnades i januari 1999. Det<br>har därför inte funnits utrymme för att beakta kommitténs förslag redan i<br>detta sammanhang.</p>
<p>Enhetliga principer och regler för alla slag av finansiella företag är ef-<br>tersträvansvärda. Genom bl.a. de direktiv som har styrt utrednings-<br>arbetet på bank och försäkringsområdet kan det bedömas att inriktningen<br>av reformerna överensstämmer för de olika finansiella företagen. Ett me-<br>ra systematisk arbete för att nå enhetliga regler för olika finansiella före-<br>tag kan inte göras nu.</p>
<p>Vissa försäkringsgivare på det privata försäkringsområdet utgörs av<br>understödsföreningar. Det är sådana föreningar som har till uppgift att<br>lämna sjukhjälp, begravningshjälp, pension eller liknande understöd till<br>sina medlemmar eller deras anhöriga och som omfattas av lagen<br>(1972:262) om understödsföreningar. Den lagen är för närvarande före-<br>mål för en särskild översyn. Ett utredningsbetänkande i ämnet har nyli-<br>gen redovisats; Försäkringsföreningar - ett reformerat regelsystem, SOU<br>1998:82. Frågan om den fortsatta beredningen av betänkandet och sam-<br>ordningen med förevarande förslag övervägs för närvarande inom Fi-<br>nansdepartementet. Även den associationsrättsliga grunden för under-<br>stödsföreningar måste övervägas vidare. En fråga som behandlats i nyss<br>nämnda betänkande avser understödsföreningars års- och koncernredo-<br>visning. Förslag om en övergång till nya redovisningsregler i lagen<br>(1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag har presenterats i ett<br>utkast till lagrådsremiss från Justitiedepartementet; En ny bokföringslag<br>m.m., som nyligen har remitterats.</p>
<p>De ändringar som nu föreslås för försäkringsbolagen aktualiserar ett<br>antal följdändringar i skattelagstiftningen. Sådana förslag kommer att<br>föreläggas riksdagen under år 1999 så att ändringar i skattelagarna kan<br>träda i kraft samtidigt med de näringsrättsliga ändringarna.</p>
<p>Översynen av FRL motiverar även ändringar i regelverket för utländ-<br>ska försäkringsgivare och i reglerna för Premiepensionsmyndigheten.<br>Förslag till sådana lagändringar kommer att redovisas inom kort.</p>
<p>Nuvarande försäkringsrörelselag är från 1982. Många bestämmelser i<br>lagen är överförda från 1948 års försäkringsrörelselag med mindre, när-<br>mast redaktionella ändringar. Regelsystemet har därefter underkastats<br>åtskilliga ändringar vid olika tillfällen samt mera genomgripande änd-<br>ringar i samband med EG-harmoniseringen. En språklig och systematisk<br>reformering av regelsystemet har inte kunnat ske efter införlivandet av<br>gemenskapsrättens ofta svårtillgängliga regelsystem.</p>
<p>Det finns därför ett stort behov av en språklig och författningsteknisk<br>översyn av regelverket för försäkringsbolag. Detta arbete bör dock av-<br>vakta den planerade anpassningen av de associationsrättsliga reglerna för<br>försäkringsbolag och understödsföreningar. En sådan författningsteknisk<br>översyn bör också invänta en ny försäkringsavtalslagstiftning, som för<br>närvarande bereds inom Justitiedepartementet.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>121</p>
<p>Placeringsreglerna för försäkringsbolagen påverkas av utvecklingen på<br>det finansiella området. Reglerna framstår därför som föråldrade i vissa<br>delar och kommer att bli föremål för en fortsatt översyn. En översyn av<br>placerings- och soliditetsreglema är också motiverad för att ytterligare<br>anpassa reglerna till de nya principerna för näringsrätten på området. En<br>annan genomgång skall ta sikte på behovet av tillsyn över små s.k. sock-<br>enbolag, captivebolag och återförsäkringsbolag.</p>
<p>De svenska reglerna om rörelsen har i praktiken kommit att styra vilka<br>försäkringsprodukter som svenska livförsäkringsbolag far meddela och<br>hur överskottshanteringen får ske i dessa bolag. Vid övergången till en<br>ordning där rörelsereglema inte styr produktutbudet uppkommer sär-<br>skilda svårigheter vid utformningen av regleringen.</p>
<p>Reglerna har anpassats för att inte inkräkta på de avtalsförhållanden<br>som redan gäller. De regler som ställs upp skall också så långt möjligt<br>vara neutrala mellan olika företagsformer samt mellan gamla och nya<br>företag. Regelverket måste också kunna gälla för olika särförhållanden<br>som i princip saknar motsvarighet utanför försäkringsområdet, t.ex. en<br>aktiebolagsform där överskottet inte får delas ut till ägarna men där ägar-<br>na ändå har ett bestämmande inflytande över företaget.</p>
<p>Det är därför nödvändigt att utforma bl.a. de nya överskottsreglema i<br>FRL för att passa vitt skilda förhållanden. Det innebär samtidigt att reg-<br>lerna ofta inte kan ge konkret vägledning för tillämpningen i olika situa-<br>tioner. Det måste lämnas relativt öppet för olika anpassningar och<br>kompletteringar i praxis. Det innebär också, i likhet med vad som är fal-<br>let i många andra jämförbara länder, att ett stort ansvar för utfyllnaden av<br>reglerna överlåts till myndigheterna.</p>
<p>Mot denna bakgrund kommer regeringen att noga följa tillämpningen<br>av de nya reglerna med inriktning på att ett starkt skydd för försäkrings-<br>tagarna skall behållas och utvecklas vidare.</p>
<p>Lagrådet</p>
<p>Regeringen beslutade den 28 januari 1999 att inhämta Lagrådets yttrande<br>över de lagförslag som som finns i bilaga 8. Regeringen beslutade där-<br>efter den 4 februari 1999 att inhämta rådets yttrande över ytterligare lag-<br>förslag som finns i bilaga 9.</p>
<p>Lagrådets yttranden finns i bilagorna 10 och 11.</p>
<p>Regeringen har i propositionen i allt väsentligt följt Lagrådets förslag.<br>I förhållande till lagrådsremissen har också gjorts vissa andra ändringar<br>av redaktionell natur. Regeringen återkommer till Lagrådets synpunkter i<br>den allmänna motiveringen och i författningskommentaren. Några tillägg<br>av teknisk natur har också gjorts i 4 kap. 8 § FRL, i 8 kap. 5 § LUFV och<br>i övergångsbestämmelserna till kommunalskattelagen (1928:370). Änd-<br>ringarna är av enkel beskaffenhet. Lagrådets hörande i dessa delar har<br>därför inte ansetts nödvändigt.</p>
<p>Lagrådsremissen redovisade en särskild övergångsbestämmelse som<br>var generellt utformad och avsåg att hålla äldre övergångsbestämmelser<br>som alltjämt kan ha betydelse vid liv. Lagrådet har med fog förordat en</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>122</p>
<p>restriktiv användning av en sådan övergångsregel. Regeringen kommer Prop. 1998/99:87<br>därför att återkomma i denna fråga efter en genomgång av äldre över-<br>gångsbestämmelser och deras relevans i dag.</p>
<p>123</p>
<h2>4 Bakgrund</h2>
<h3>4.1 Allmänna utgångspunkter</h3>
<p>Näringsrättsliga regler</p>
<p>I Sverige kan försäkringsrörelse bedrivas i försäkringsbolag och försäk-<br>ringsföreningar (understödsföreningar). Även i de offentliga försäkring-<br>arna, t.ex. i den allmänna socialförsäkringen, finns försäkringsinslag. I<br>denna proposition behandlas endast den privaträttsliga försäkringsverk-<br>samheten.</p>
<p>Vissa försäkringar som bolagen erbjuder, t.ex. trafikförsäkringen, är<br>obligatoriska enligt föreskrifter i lag. Dessa försäkringar har ett tydligt<br>offentligrättsligt inslag men handhas helt eller delvis av privaträttsliga<br>subjekt.</p>
<p>Försäkringsbolagen är endera aktiebolag eller ömsesidiga bolag. För-<br>säkringsaktiebolagen ägs av sina aktieägare. De ömsesidiga bolagen ägs<br>av sina försäkringstagare.</p>
<p>De näringsrättsliga reglerna delar upp försäkringsbolagens verksamhet<br>i skadeförsäkringsrörelse och livförsäkringsrörelse. Dessa verksamheter<br>skall i princip drivas i olika bolag. Vissa försäkringar kan förekomma i<br>såväl skade- som livförsäkringsbolag.</p>
<p>De svenska försäkringsbolagens verksamhet regleras i huvudsak i för-<br>säkringsrörelselagen (1982:713; FRL). Lagen innehåller dels närings-<br>rättsliga regler, dels associationsrättsliga regler. De senare reglerna mot-<br>svarar ofta bestämmelserna i aktiebolagslagen (1975:1385).</p>
<p>De utländska försäkringsbolagens verksamhet regleras i den nyligen<br>antagna lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares verksamhet i<br>Sverige (prop. 1997/98:141, 1997/98 FiU22, SFS 1998:293). I lagen<br>finns regler som är gemensamma för alla utländska försäkringsgivare<br>men även regler som varierar beroende på om försäkringsgivaren finns<br>inom eller utanför det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, EES.<br>En stor del av rörelsereglema för de utländska försäkringsgivarna över-<br>ensstämmer med vad som gäller för svenska försäkringsbolag.</p>
<p>En särskild form av försäkring är livförsäkring med anknytning till<br>värdepappersfonder. Försäkringsformen kallas fondförsäkring eller unit<br>linked-försäkring och skall drivas i särskilt bolag. I lagen (1989:1079)<br>om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder finns sär-<br>skilda regler för denna livförsäkring.</p>
<p>Reformarbetet på det näringsrättsliga området är också kopplat till<br>regleringen av de avtalsrättsliga försäkringsreglerna. De civilrättsliga be-<br>stämmelserna om avtalsförhållandet mellan försäkringsbolagen och deras<br>kunder finns i lagen (1927:77) om försäkringsavtal och i konsumentför-<br>säkringslagen (1980:38). Ett förslag om nya avtalsregler övervägs inom<br>Justitiedepartementet.</p>
<p>En särskild form av försäkringsverksamhet bedrivs i understödsföre-<br>ningarna. En understödsförening är en sådan förening för inbördes bi-<br>stånd som har till ändamål att, utan affärsmässigt drivande av försäk-<br>ringsrörelse, meddela annan personförsäkring än arbetslöshetsförsäkring.<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>124</p>
<p>Föreningarna skall normalt endast vara öppna för en bestämd grupp för-<br>säkringstagare, t.ex. en viss yrkesgrupp. Verksamheten i föreningarna<br>regleras i lagen (1972:272) om understödsföreningar. Försäkringsav-<br>talslagen reglerar avtalsförhållandet mellan föreningen och medlemmen.<br>Lagen om understödsföreningar har varit föremål för flera utredningar.<br>Lagen har senast setts över av Försäkringsföreningsutredningen som un-<br>der hösten redovisat betänkandet Försäkringsföreningar — ett reformerat<br>regelsystem (SOU 1998:82).</p>
<p>En försäkringsrörelse står under tillsyn av Finansinspektionen. Försäk-<br>ringsbolagens verksamhet kan i vissa delar granskas av konsumentom-<br>budsmannen (KO) och Konsumentverket med stöd av marknadsförings-<br>lagen (1995:450) och lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsument-<br>förhållanden. Även Konkurrensverket utövar tillsyn på området.</p>
<p>EG:s försäkringsdirektiv</p>
<p>I EG:s försäkringsdirektiv finns ett omfattande regelverk för direkt för-<br>säkringsverksamhet. Direktiven avser endera liv- eller skadeförsäkring<br>och delas in i tre ”generationer”.</p>
<p>Det grundläggande syftet med EG-regleringen har varit att genomföra<br>en inre marknad för försäkringstjänster. Målsättningen uppnåddes i hu-<br>vudsak genom godkännandet och införlivandet av tredje generationens<br>försäkringsdirektiv i den nationella lagstiftningen i respektive medlems-<br>land. I Sverige fullbordades genomförandet av tredje generationens di-<br>rektiv genom ändringar i lagstiftningen för såväl svenska som utländska<br>försäkringsföretag den 1 juli 1995 (prop. 1994/95:184).</p>
<p>Den gemensamma försäkringsmarknaden inom EES bygger på fyra<br>grundläggande principer: principerna om en enda auktorisation, om hem-<br>landstillsyn, om minimiharmonisering av viktigare regler för försäkrings-<br>verksamhet och om ett ömsesidigt erkännande av de enskilda ländernas<br>regler för försäkringsverksamhet i övrigt. Bland de regler som är föremål<br>för en minimiharmonisering kan nämnas bestämmelser om kapitalbas,<br>skuldtäckning, samt diversifiering och matchning av placeringstill-<br>gångarna.</p>
<p>Den rent allmänt ökade internationaliseringen och de i väsentliga av-<br>seenden gemensamma försäkringsrörelsereglerna i Europa har fört med<br>sig en ökad konkurrens på den svenska marknaden.</p>
<p>Behovet av översyn från ekonomisk synpunkt</p>
<p>Försäkringsbolagens verksamhet har sedan länge reglerats av special-<br>lagstiftning och varit underordnad särskild tillsyn. Redan på slutet av<br>1800-talet påbörjades arbetet med en lagstiftning som skyddade de be-<br>fintliga bolagen. Konkurser i försäkringsbolag skulle förhindras.</p>
<p>På 1950-talet stod det klart att den gamla regleringen av bolagen med-<br>förde effektivitetsförluster. För att uppnå kostnadseffektivitet infördes<br>skälighetsprincipen och för att uppnå en lämplig marknadsstruktur in-</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>125</p>
<p>fördes behovs- och sundhetsprincipema. Behovsprincipen innebar att<br>man gav koncession om konkurrenssituationen medgav det och sundhets-<br>principen innebar att man gav koncession om bolaget kunde antas bidra<br>till en sund utveckling av försäkringsväsendet.</p>
<p>Denna reglering kvarstår i inte obetydliga delar i dag. Det har i reali-<br>teten hämmat nyetableringar och produktutveckling på området. Regle-<br>ringen har på så sätt delvis motverkat konsumenternas behov av pris- och<br>produktkonkurrens.</p>
<p>Försäkringsmarknaden torde fungera dåligt utan någon form av sär-<br>reglering. Informationen om forsäkringstjänstema är i utgångsläget ofull-<br>ständig och ojämnt fördelad mellan partema. Försäkringstekniken är ofta<br>så komplicerad att det är svårt för den enskilde att bilda sig en upp-<br>fattning om försäkringsbolagets ekonomi och förmåga att fullgöra sina<br>förpliktelser. Informationen från försäkringsbolagen är ofta bristfällig.<br>De flesta försäkringstagarna saknar tillräckliga kunskaper för att avgöra<br>om försäkringsbolaget hanterar sina risker på ett ändamålsenligt och ef-<br>fektivt sätt.</p>
<p>Att minska denna obalans i information utgör ett motiv for statliga in-<br>grepp i marknadens funktion. Det gäller inte minst på grund av att oba-<br>lansen kan fa allvarliga konsekvenser for den svagare parten, försäk-<br>ringstagaren. Skyddsmotivet har störst tyngd då det gäller forsäk-<br>ringstjänster som bjuds ut till hushållen.</p>
<p>De förslag till näringsrättsliga regler som nu lämnas avser att skydda<br>försäkringstagare och andra ersättningsberättigade och har utformats for<br>att ge bättre förutsättningar for effektiv produktion av främst livförsäk-<br>ringar. Ändringarna är även tänkta att underlätta prisbildningen på mark-<br>naden. På grund av lagstiftning och tradition tillhandahåller livförsäk-<br>ringsbolagen produkter som är relativt likartade till såväl utformning som<br>pris. Gemensamt for all traditionell livförsäkring är bl. a. åter-<br>bäringstekniken som används för att fördela överskotten i livbolaget<br>mellan de försäkrade.</p>
<p>Livförsäkringar är komplexa produkter som är svåra att analysera ef-<br>tersom kontrakten sträcker sig över lång tid, och är beroende av många<br>osäkra parametrar. Till osäkerheten om vilken produkt försäk-<br>ringstagaren köper av bolaget bidrar att bolaget inte på förhand kan pre-<br>cisera hur återbäringsmedlen skall fördelas inom forsäkringskollektivet.</p>
<p>En faktor som ytterligare bidrar till att försvåra konsumentens analys<br>av den traditionella livförsäkringsprodukten är att bolagen har möjlighe-<br>ter att justera de s.k. försäkringstekniska grunderna under försäkringens<br>löptid. Grunderna innehåller bestämmelser om beräkning av premier<br>m.m. och påverkar bl.a. utbetalningarna från en livförsäkring.</p>
<p>Sammantaget är marknaden för traditionell livförsäkring en marknad<br>där konsumenterna har begränsade möjligheter att värdera relationen<br>mellan pris och produkt. Det är även svårt att jämföra de produkter som<br>erbjuds på marknaden. Därmed brister det i förutsättningarna for en väl<br>fungerande marknad där konkurrenstrycket pressar priserna på produk-<br>terna. Den överprissättning som kan bli följden av detta innebär en sam-<br>hällsekonomisk kostnad som bärs av konsumenterna.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>126</p>
<p>En följd av den bristande konkurrensen på marknaden för traditionell<br>livförsäkring är att bolagen inte ges incitament att utveckla nya och bättre<br>försäkringsprodukter.</p>
<p>Genom att skälighetsprincipen slopas (se avsnitt 6.1) försvinner bl.a.<br>en rest av pris- och produktkontroll i näringsrätten. Även nuvarande ord-<br>ning med försäkringstekniska grunder föreslås upphöra (se avsnitt 8.3.1).<br>Istället ökar kraven på försäkringsavtalens innehåll. Därmed förbättras<br>förutsägbarheten påtagligt för försäkringstagarna.</p>
<p>De ökade kraven på avtalens innehåll ger konsumenten bättre möjlig-<br>het att värdera den produkt han köper och bättre möjlighet att kunna jäm-<br>föra olika bolags produkter. Detta kommer sannolikt bidra till att stärka<br>konkurrensen och förbättra marknadens funktionssätt.</p>
<p>Med undantag för fondförsäkringsbolag skall svenska livförsäkrings-<br>bolag enligt nuvarande lagstiftning drivas enligt ömsesidighetsprincipen.<br>Avsikten med principen är att alla medel som genereras i livbolagen skall<br>komma försäkringstagarna till godo. Utdelningsförbudet från livförsäk-<br>ringsaktiebolag kan ses som en del av ömsesidighetsprincipen.</p>
<p>Aktiva ägare spelar en central roll i marknadsekonomin. Genom att<br>ägare utifrån egna intressen bevakar produktionen i bolagen så att avkast-<br>ningen på deras insatta kapital blir så hög som möjligt, bidrar de till att<br>produktionen i bolaget blir effektiv. Ett slopande av utdelningsförbudet<br>ökar förutsättningarna för aktiva ägare i försäkringsaktiebolagen.</p>
<p>Ömsesidighetsprincipen innebär att försäkringstagarna tillhandahåller<br>huvuddelen av det riskkapital som behövs i verksamheten. Tillgångarna i<br>bolaget kan i princip delas i tre delar, garanterade åtaganden, preliminärt<br>fördelad (allokerad) återbäring och eget kapital. Mot garanterade åtag-<br>anden svarar en tillgångsmassa som inte får användas för förlusttäckning.<br>Allokerad återbäring har fördelats preliminärt till försäkringstagarna,<br>men får användas för förlusttäckning. Det egna kapitalet i traditionella<br>livförsäkringsbolag är generellt relativt litet. Eftersom allokerad åter-<br>bäring får användas för förlusttäckning, står försäkringstagarna risken<br>även för förlust i rörelsen. Eftersom försäkringstagarna i sådana bolag i<br>allt väsentligt står för riskerna erhåller följdriktigt aktieägarna inte någon<br>del i vinsten.</p>
<p>Det föreslås att livförsäkringsaktiebolag får möjlighet att dela ut vinst<br>till sina ägare (se avsnitt 7.2). Denna möjlighet kommer i princip att bli<br>tillgänglig även för bolag som inte är nystartade, men med regler som<br>säkerställer de befintliga försäkringstagarnas anspråk. Utdelningsmöjlig-<br>heten innebär att investerare ges möjlighet till direktavkastning på sitt<br>kapital, något som torde underlätta tillförseln av riskkapital till bran-<br>schen. Ökad tillgång på riskkapital innebär att förhållandena för nyeta-<br>bleringar blir bättre. En utökad möjlighet till nyetablering utgör en kon-<br>kurrenspress.</p>
<p>En förutsättning för att tillåta utdelning av vinst är emellertid att en<br>klarare uppdelning mellan rörelsekapital och försäkringstagarnas kapital<br>görs (se vidare avsnitt 7.4). De medel som enligt avtalet skall tillföras<br>försäkringstagaren föreslås inte bli tillgängliga för förlusttäckning i vinst-<br>utdelande bolag. Rörelserisken skall bäras av det egna kapitalet och där-<br>med av ägarna, och inte av försäkringstagarna.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>127</p>
<p>Till följd av det låga konkurrenstrycket och den svaga ägarrollen har<br>bolagsledningen i praktiken stor frihet i dag. Eftersom försäkringstagarna<br>dessutom saknar möjlighet att flytta sitt sparande i pensionsförsäkringar<br>till en ny försäkringsgivare är trycket på att förvaltningen skall ske kost-<br>nadseffektivt litet. Vissa ändringar föreslås på denna punkt (se avsnitt<br>12).</p>
<p>En uppdelning av kapitalet mellan försäkringstagarmedel och riskbä-<br>rande kapital innebär att bolagsledningen måste använda bolagets egna<br>kapital för förlusttäckning. Ägarna har ett entydigt incitament att bevaka<br>bolagsledningens hantering av det egna kapitalet. Därmed ökar pressen<br>på bolagsledningen att hitta så kostnadseffektiva lösningar för bolaget<br>som möjligt.</p>
<p>I den utsträckning försäkringstagarnas anspråk inte längre kan sättas<br>ned genom förlusttäckning överförs risken till aktieägarna. Risköver-<br>föringen kommer att ställa högre krav på eget kapital i bolagen. Formellt<br>kommer detta komma till uttryck i storleken på den s.k. solvensmargi-<br>nalen. Det ökade kravet på eget kapital stärker incitamenten för ägarkon-<br>troll i bolaget.</p>
<h3>4.2 Försäkringsmarknaden</h3>
<p>I detta avsnittet beskrivs den inhemska och den globala försäkringsmark-<br>naden. Inledningsvis redogörs för den inhemska försäkringsmarknaden<br>ur en makroekonomisk synvinkel. Därefter beskrivs strukturen i den in-<br>hemska försäkringsmarknaden.</p>
<p>I en andra del sätts den svenska försäkringsmarknaden in i ett globalt<br>sammanhang.</p>
<p>Den svenska försäkringsmarknaden</p>
<p>Försäkringsbranschen delas in i två delar, livförsäkring och skadeförsäk-<br>ring. Indelningen är naturlig eftersom försäkringsprodukterna inom de<br>två kategorierna är olika till sin karaktär. Produkter inom livförsäkring<br>utgörs ofta till stor del av sparande.</p>
<p>Skadeförsäkringsbolagen erbjuder produkter som mer är att betrakta<br>som konsumtion. Risken försäkras normalt för en given tidsperiod, t.ex.<br>ett år, och premien kalibreras med hänsyn till bolagets förväntade kost-<br>nad för den aktuella försäkringen.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>128</p>
<p>Figur 1: Försäkringspremier brutto fördelat på kollektiv försäk-</p>
<p>ring och privata livförsäkringar samt skadeförsäkring,<br>mkr, löpande priser. Försäkringspremier som andel av<br>hushållens disponibla inkomst.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GM0387/prop_199899__87-2.png" style="width:279pt;height:159pt;"/>
<p>Privat livförsäkring m Kollektiv försäkring MB Skadeförsäkring 1 procent av disponibel inkomst |</p>
<p>Källa: SCB Nationalräkenskaperna och Finansräkenskaperna</p>
<p>Vissa livförsäkringsprodukter saknar sparmoment. Inom livförsäkring<br>finns en glidande skala för försäkringsprodukter från ren riskförsäkring<br>till en sparprodukt med endast ett mycket begränsat försäkringsinslag.</p>
<p>Av figur 1 framgår att premiema för kollektiva försäkringar — de av-<br>gifter som arbetsgivare erlägger för bl.a. avtalspension, sjuk- och olycks-<br>fallsförsäkring för sina anställda — har visat en övervägande jämn ök-<br>ning sedan 1980. Två undantag är dock värda att lägga märke till. Premi-<br>eintäkterna för kollektiva försäkringar var nästan 15 procent lägre 1990<br>än 1989. En återhämtning skedde dock påföljande år. År 1995 sjönk<br>premieintäkterna med nästan 14 procent. En återhämtning om 9 procent<br>skedde under 1996. Båda avvikelserna kan förklaras av det starka sam-<br>bandet mellan löneutvecklingen i ekonomin och de avgifter arbetsgivarna<br>betalar för sina anställda.</p>
<p>De individuella livförsäkringspremierna steg under hela 1980-talet.<br>Under 1990-talet har hushållens utgifter till individuell livförsäkring varit<br>relativt konstant med två svackor, 1991 och 1995. En återhämtning har<br>emellertid skett.</p>
<p>Även hushållens utgifter för skadeförsäkringar visar en jämn utveck-<br>ling över perioden. Utvecklingen är jämnare än i försäkring med sparin-<br>slag. Det beror sannolikt på att sambandet mellan efterfrågan på skade-<br>försäkring och hushållens disponibla inkomster inte är lika starkt som för<br>livförsäkring.</p>
<p>Slutligen visas i figur 1 hushållens samlade utgifter till försäkring som<br>andel av disponibel inkomst. Andelen har ökat över tiden — hushållen<br>tenderar att använda en allt större del av sin disponibla inkomst till för-<br>säkringsprodukter.</p>
<p>129</p>
<p>5 Riksdagen 1998/99. 1 samt. Nr 87</p>
<p>Sammantaget visar figur 1 att hushållen ökar sin efterfrågan av försäk- Prop. 1998/99:87<br>ringstjänster över tiden, och att denna tendensen även gäller för de olika<br>produktgrupperna var för sig.</p>
<h4>Figur 2: Det privata försäkringssparandet, mkr, löpande priser, i</h4>
<h4>procent av hushållens finansiella tillgångar och i procent<br>av hushållens finansiella nettoförmögenhet</h4><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GM0387/prop_199899__87-3.png" style="width:289pt;height:183pt;"/>
<p>Livförsäkringssparandet är ett långsiktigt sparande där avsevärda sum-<br>mor ackumuleras över tiden. I figur 2 visas det sparande som hushållen<br>har i livförsäkringsbolag. Detta avser endast individuell försäkring. Av<br>figuren framgår att det skett en stadig ökningen i tillgångsmassan under<br>perioden. Detta beror dels på tillströmningen av premier, dels på avkast-<br>ningen på de tillgångar som försäkringsbolagen placerat premiema i.</p>
<p>Livförsäkringssparandet som andel av hushållens finansiella tillgångar<br>ökade från 9,26 procent av hushållens finansiella tillgångar år 1980 till<br>15,77 procent år 1996.</p>
<p>Om man studerar det privata försäkringssparandet som andel av hus-<br>hållens finansiella nettoförmögenhet blir bilden dock en annan. Stora<br>variationer redovisas. Det beror dock på de stora variationerna i hus-<br>hållens finansiella nettoförmögenhet under perioden. Försäk-<br>ringssparandet är ett relativt stabilt sparande — något som reflekterar att<br>stora delar av det är inlåst över långa perioder.</p>
<p>Koncentration i branschen</p>
<p>Försäkringsbranschen beskrivs ofta som en bransch som domineras av ett<br>fåtal, stora aktörer. Detta har särskilt sagts gälla för livförsäkringsbolagen<br>där marknadsstrukturen har segmenterats genom att det är svårt att flytta<br>livförsäkringar från ett bolag till ett annat.</p>
<p>130</p>
<p>Vid utgången av år 1997 fanns det 22 livbolag för traditionell livför-<br>säkring och 9 fondförsäkringsbolag med koncession i Sverige.</p>
<p>Ungefär 60 utländska livförsäkringsbolag inom EES-området har an-<br>mält till Finansinspektionen att de har för avsikt att bedriva verksamhet i<br>Sverige. Deras verksamhet är än så länge av ringa eller ingen omfattning.<br>I figur 3 visas hur premieintäkterna i traditionell livförsäkring fördelas<br>inom branschen år 1997.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<h4>Figur 3: Fördelning av premieinkomster mellan livbolagen - tra-</h4>
<h4>ditionell livförsäkring 1997</h4>
<p>Sparbanken</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GM0387/prop_199899__87-4.png" style="width:275pt;height:120pt;"/>
<p>Källa: Finansinspektionen</p>
<p>Av figur 3 framgår att de fyra största bolagen har en marknadsandel på<br>73 procent av premieintäkterna. Skandia Liv är det största traditionella<br>livbolaget med 28 procent av marknaden. Tillsammans har de två största<br>bolagen — Skandia Liv och Trygg-Hansa — en marknadsandel på<br>48 procent.</p>
<p>Denna bild har varit relativt konstant under 1990-talet. Numera är dock<br>Länsförsäkringar och WASA delar av samma koncern. Den nya koncer-<br>nens marknadsandel kan antas komma i paritet med Handelsbankens och<br>Folksams.</p>
<p>Livförsäkringsmarknaden har förändrats genom lanserandet av fond-<br>försäkringar. Fondförsäkringsverksamheten har påverkat koncentrationen<br>på marknaden genom att kostnads- och innovationspressen varit större i<br>denna del av livförsäkringsmarknaden. Företag har för en period fått en<br>särställning genom nya försäkringsprodukter eller villkor. Ett exempel på<br>detta är SkandiaLinks stora utbud av externa fonder. Ett annat exempel är<br>Folksams satsning på lågprisfonder.</p>
<p>I figur 4 visas fondförsäkring och traditionell livförsäkring som en<br>marknad. De fyra största aktörerna enligt ovan har då en marknadsandel<br>på 52 procent.</p>
<p>131</p>
<p>Figur 4: Fördelning av premieinkomster mellan försäkringskon-</p>
<p>cerner — traditionell livförsäkring och fondforsäkring<br>1997</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Folksam liv</p>
<p>Handelsbanken liv</p>
<p>Sparbanken</p>
<p>Skandia liv</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GM0387/prop_199899__87-5.png" style="width:263pt;height:104pt;"/>
<p>WASA liv<br>6%</p>
<p>S-t Banken</p>
<p>13%</p>
<p>Trygg-Hansa<br>13%</p>
<p>försäkringar</p>
<p>Källa: Finansinspektionen</p>
<p>Bilden i figur 4 ändras emellertid om man beaktar den senaste tidens om-<br>struktureringar på den finansiella marknaden. Länsförsäkringar och WA-<br>SAs gemensamma marknadsandel uppgår till 10 procent av premiein-<br>täkterna i livförsäkringsmarknaden. S-E Banken och Trygg-Hansa har<br>gått samman till SEB. Koncernen kommer att ha en marknadsandel på<br>26 procent av premieintäkterna i livförsäkringsmarknaden.</p>
<p>Sammantaget gick 68 procent av premieintäkterna till de fyra största<br>aktörerna på livförsäkringsmarknaden år 1997.</p>
<p>132</p>
<p>Figur 5: Fördelning av premieinkomsterna mellan försäkrings-</p>
<p>koncerner— hem- och villaförsäkring 1997</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>övriga</p>
<p>14% Folksam Sak</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GM0387/prop_199899__87-6.png" style="width:254pt;height:104pt;"/>
<p>Källa: Finansinspektionen</p>
<p>Skadeförsäkringsmarknaden består av många delmarknader. Störst bland<br>dessa är marknaderna for sjuk- och olycksfallsförsäkring, hem- och villa<br>försäkring och företags- och fastighetsförsäkring. De minsta markna-<br>derna — som t.ex. marknaden för husdjursförsäkring — domineras av en<br>eller två aktörer. Detta gäller även marknaden för sjuk- och olycksfalls-<br>försäkring där AMF-S hade en marknadsandel på 65 procent år 1997.<br>Orsaken till detta är att sjuk- och olycksfallsförsäkring ofta är en del eller<br>ett tillägg till det kollektivavtalade skyddet.</p>
<p>I figur 5 illustreras marknaden för hem- och villaförsäkring år 1997.<br>Även här är antalet aktörer begränsat. De två största aktörerna delar på<br>51 procent av marknaden.</p>
<p>Bilden är likartat vad gäller företags- och fastighetsförsäkring. De två<br>största aktörerna hade 51 procent av marknaden år 1997.</p>
<p>133</p>
<p>Figur 6: Premieintäkter fördelade på försäkringskoncerner — Prop. 1998/99:87</p>
<p>totala premier 1997</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GM0387/prop_199899__87-7.png" style="width:273pt;height:120pt;"/>
<p>6%</p>
<p>Källa: Finansinspektionen</p>
<p>Figur 6 visar hela försäkringsmarknaden när premieintäkter för samtliga<br>produkter har slagits samman för varje koncern. Under 1997 fördelades<br>marknaden på ett flertal aktörer. Även här ändras dock bilden något av de<br>sammanslagningar som skett under år 1998. Länsförsäkringar och WA-<br>SA har gått samman, något som år 1997 skulle ha inneburit en mark-<br>nadsandel om 16 procent av den totala försäkringsmarknaden. SEB<br>skulle med sin nya struktur ha haft en marknadsandel om 20 procent år<br>1997, och därmed varit den största aktören på försäkringsmarknaden.</p>
<p>Den svenska försäkringsmarknaden i ett globalt perspektiv</p>
<p>I Sverige har försäkringsrörelse som andel av BNP varit relativt konstant<br>genom 1990-talet. År 1990 uppgick andelen till 5,24 procent medan<br>bruttopremierna uppgick till 5,64 procent av BNP år 1996. Detta illustre-<br>ras i figur 7.</p>
<p>134</p>
<p>Figur 7: Bruttopremier som andel av BNP 1990-1996 for vissa Prop. 1998/99:87</p>
<p>OECD-länder, procent.</p>
<p>13,00% T</p>
<p>12,00% -</p>
<p>11,00% --</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GM0387/prop_199899__87-8.png" style="width:268pt;height:102pt;"/>
<p>1990 1991</p>
<p>1992</p>
<p>1993</p>
<p>1994</p>
<p>1995</p>
<p>1996</p>
<p>Källa: OECD</p>
<p>'Tyskland------Sverige</p>
<p>......Storbrittanien---USA</p>
<p>•EU</p>
<p>■oecd|</p>
<p>När försäkringsverksamheten i Sverige jämförs med den i andra länder är<br>bruttopremiernas andel av BNP ca 0,4 procentenheter lägre än genom-<br>snittet i EU. Skillnaden är större — ca 2,0 procentenheter — om Sverige<br>jämförs med genomsnittet för OECD-ländema.</p>
<p>Skillnader i förbrukning av privat försäkring kan bl.a. förklaras av va-<br>riationer i det försäkringsskydd som lämnas av den gemensamma sek-<br>torn. I t.ex. Storbritannien och USA ligger stora delar av försäkrings-<br>skyddet för pensioner och arbetslöshet — det skydd som vi i Sverige far<br>från socialförsäkringssektorn — i privat försäkring.</p>
<p>Allmänt har man konstaterat att försäkringsverksamhetens andel av de<br>europeiska ländernas ekonomi ökat under 1990-talet. Skälet till detta är<br>en ökad efterfrågan på pensionsförsäkring.</p>
<p>I Japan har försäkring som andel av BNP visat en avtagande tendens<br>de senaste par åren. Detta förklaras av sjunkande efterfrågan på livför-<br>säkringsprodukter i Japan.</p>
<p>135</p>
<p>Figur 8: Olika nationella försäkringar som andel av forsäk- Prop. 1998/99:87</p>
<p>ringsmarknaden inom OECD.</p>
<p>100%</p>
<p>90%</p>
<p>80%</p>
<p>70%</p>
<p>60%</p>
<p>50%</p>
<p>40%</p>
<p>30%</p>
<p>20%</p>
<p>10%</p>
<p>0%</p>
<p>1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GM0387/prop_199899__87-9.png" style="width:210pt;height:138pt;"/>
<p>□ USA</p>
<p>■ Sverige</p>
<p>□ Japan</p>
<p>■ Storbrittanien</p>
<p>□ Tyskland</p>
<p>■ Frankrike</p>
<p>□ Övriga</p>
<p>Källa: OECD</p>
<p>Den svenska marknaden utgör endast 0,7 procent av försäkringsmark-<br>naden inom OECD. Den svenska livförsäkringsmarknaden uppgår till<br>0,8 procent av OECD-marknaden medan den svenska skadeförsäkrings-<br>marknaden uppgår till 0,6 procent av OECD-marknaden. USA utgör den<br>största marknaden inom OECD-området med en marknadsandel på<br>38,5 procent år 1996. Andelen har sjunkit något under 1990-talet, vilket<br>delvis kan förklaras med att OECD-området utvidgats.</p>
<p>Japan är den näst största försäkringsmarknaden inom OECD-området.<br>År 1996 uppgick den japanska marknaden till 27,0 procent av livförsäk-<br>ringsmarknaden inom OECD och 11,3 procent av skadeförsäkringsmark-<br>naden inom OECD.</p>
<p>Detta förhållande, att livförsäkring är relativt sett större än skadeför-<br>säkring gäller bl.a. i Frankrike, Schweiz, Luxemburg och Korea. Det<br>motsatta förhållandet, som i USA, återfinns i Europa bl.a. i Tyskland,<br>Österrike, Italien och Spanien.</p>
<p>136</p>
<h2>Utgångspunkter för försäkringsrörelseregler <sup>Pro</sup>P-1998/99:87</h2>
<p>5.1</p>
<h3>Motiv för rörelseregler och tillsyn</h3>
<p>Regeringens bedömning: Särskilda rörelseregler och särskild tillsyn<br>för försäkringsbolag syftar till att skydda direktförsäkringstagama och<br>andra ersättningsberättigade på grund av försäkringsavtal. En närings-<br>rättslig särreglering är befogad med hänsyn till de allvarliga konse-<br>kvenser som kan uppkomma för dessa som kollektiv om försäkrings-<br>bolag inte kan fullgöra sina åtaganden och de särskilda förhållanden<br>som hör samman med försäkringar.</p>
<p>Försäkringsutredningens bedömning: Överensstämmer i huvudsak<br>med regeringens bedömning. Utredningen har främst framhållit behovet<br>av ett starkt konsumentskydd för försäkringstagare som ett avgörande<br>motiv för särreglering (se betänkandet s. 102-104 och 106).</p>
<p>Försäkringsrörelsepromemorians bedömning: Överensstämmer<br>med regeringens (se promemorian s. 95).</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna har över lag instämt i Försäk-<br>ringsutredningens bedömning att lagstiftningen skall säkerställa ett starkt<br>konsument- eller försäkringstagarskydd. Kammarrätten i Göteborg har<br>ansett att det även föreligger ett allmänt intresse av att bolagen kan full-<br>göra sina åtaganden, att premiema är rimliga och att förvaltningen av<br>anförtrodda medel är betryggande. Riksbanken har anfört att det också är<br>ett intresse för försäkringstagarna att försäkringsmarknaden fungerar ef-<br>fektivt. Flera remissinstanser har behandlat frågan hur försäkringsverk-<br>samhet skiljer sig från annan affärsverksamhet. Riksgäldskontoret har<br>framhållit bl.a. att stora åtaganden ställs ut till enskilda och att verksam-<br>heten innebär stora risker av finansiell och försäkringsmässig art. Kam-<br>marrätten i Göteborg har pekat på det betydande sparandet i långvariga<br>livförsäkringsavtal. Några remissinstanser har lyft fram asymmetrin i<br>information mellan försäkringsgivare och försäkringstagare och försäk-<br>ringsverksamhetens komplicerade karaktär.</p>
<p>Remissinstanserna har tillstyrkt eller godtagit försäkringsrörelsepro-<br>memorians bedömning. Försäkringsförbundet har instämt i att stabila bo-<br>lag och ett starkt konsumentskydd är grundvalen för särskilda rörelse-<br>regler. Finansinspektionen har även velat framhålla försäkringsbolagens<br>betydelse för det finansiella systemets stabilitet, även om betydelsen för<br>betalningssystemets stabilitet är mindre.</p>
<p>Bakgrund: Försäkringsbolagens verksamhet har sedan länge reglerats<br>av speciallagstiftning och varit underordnad särskild tillsyn. Under åren<br>har olika motiv anförts för särskilda rörelseregler och särskild statlig till-<br>syn av rörelsen.</p>
<p>Det huvudsakliga syftet med försäkringsrörelsereglema ansågs tidigt<br>och länge vara att skapa en ekonomiskt stabil försäkringsbransch genom<br>att så långt som möjligt förhindra konkurser. Som motiv för en särskild<br>tillsyn anfördes försäkringens ekonomiska och sociala funktion, försäk-<br>ringstagarens begränsade möjligheter att bedöma om denne får ett effek-<br></p>
<p>137</p>
<p>tivt skydd och det förhållandet att försäkringsrörelse ofta bygger på<br>massavtal och därigenom på allmänt fortroende. De stränga kraven på<br>livförsäkringens område förklarades av en önskan att skydda försäk-<br>ringstagarna mot ekonomiska förluster och att säkra kapitaltillgången då<br>en livförsäkring föll ut.</p>
<p>Under 1930- och 1940-talen kritiserades bolagen bl.a. för höga drifts-<br>kostnader som delvis ansågs orsakade av det fria marknadstillträdet och<br>det stora antalet försäkringsgivare som fanns. Ett långvarigt lagstift-<br>ningsarbete resulterade i 1948 års försäkringslag, som i stora stycken<br>återspeglas i nu gällande försäkringsrörelselagstiftning.</p>
<p>I 1948 års lag om försäkringsrörelse åberopades som skäl för en regle-<br>ring att försäkringsväsendet var en betydelsefull faktor i näringslivet.<br>Vidare anfördes att försäkringsbolagen genom sin verksamhet att ut-<br>jämna de ekonomiska verkningarna av risker av olika slag var ägnat att<br>tillföra det sociala och ekonomiska livet stadga och ökade utvecklings-<br>möjligheter. Livförsäkringsverksamheten ansågs ha ett i grunden social-<br>politiskt syfte. Dessutom framhölls svårigheterna för försäkringstagarna<br>att bedöma om försäkringsbolaget var i stånd att fullgöra ingångna för-<br>säkringsavtal, särskilt på livförsäkringsområdet med långvariga försäk-<br>ringsavtal.</p>
<p>För de svenska försäkringsbolagen infördes som en väsentlig grundsats<br>den s.k. skälighetsprincipen. Principen innebar genom krav på premie-<br>och kostnadsskälighet bl.a. att verksamheten skulle bedrivas kostnads-<br>effektivt och att kostnaderna skulle fördelas på ett rimligt och rättvist sätt<br>mellan försäkringstagarna. Kravet på att alla överskott från livförsäk-<br>ringsverksamhet skulle återgå till försäkringstagarna och att det skulle<br>ske i relation till de enskilda försäkringstagarnas bidrag till överskott,<br>kontributionsprincipen, ansågs som en naturlig konsekvens av att premi-<br>ema skulle beräknas med betryggande marginaler. Sedermera har skälig-<br>hetsprincipen kommit att innefatta krav på skälighet också avseende and-<br>ra villkor än villkor för premier och skadereglering (se vidare avsnitt<br>6.1). Vid tillkomsten av 1948 års försäkringsrörelselag lagfästes den s.k.<br>sundhetsprincipen enligt vilken koncession för försäkringsrörelse fick<br>ges endast om bolagets verksamhet var ägnad att främja en sund utveck-<br>ling av försäkringsväsendet (se vidare avsnitt 6.2). Samtidigt skärptes<br>soliditetskraven på försäkringsrörelse, bl.a. genom ett förbud att i samma<br>juridiska person förena livförsäkringsrörelse med annan försäkrings-<br>rörelse, specialitetsprincipen. Ett sådant krav ansågs vara av avgörande<br>betydelse för försäkringsväsendets stabilitet och säkerhet, soliditetsprin-<br>cipen. Dessutom infördes en behovsprincip. Den innebar att koncession<br>för försäkringsrörelse endast fick ges om det av konkurrensskäl fanns ett<br>behov därav. Genom rörelseregleringen sökte man således att uppnå in-<br>tem effektivitet i bolaget, kostnadseffektivitet, och extern effektivitet,<br>marknadseffektivitet.</p>
<p>Tillkomsten av den nu gällande 1982 års försäkringsrörelselag innebar<br>främst en modernisering av äldre lag och en anpassning till nya allmänna<br>associationsrättsliga regler. Då lagfästes även ett förbud mot vinstut-<br>delning i livförsäkringsbolag (se vidare avsnitt 7.1). Några nya motiv för<br>en reglering och tillsyn av försäkringsverksamhet framfördes inte.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>138</p>
<p>Under det senaste årtiondet har det internationella samarbetet på det fi-<br>nansiella tjänsteområdet skapat grund för en alltmer internationell för-<br>säkringsmarknad. Vid sidan av de överenskommelser som träffats inom<br>organisationer som OECD och GATT har arbetet inom EU haft en bety-<br>delsefull roll. Genom lagändringar år 1993 (prop. 1992/93:257, bet.<br>1993/94:NU5, rskr. 1993/94:39 och SFS 1993:1302-1311) har den<br>svenska rörelselagstiftningen harmoniserats med EG:s första respektive<br>andra skade- och livförsäkringsdirektiv (73/239/EEG och 79/267/EEG<br>respektive 88/357/EEG och 90/619/EEG). I och med lagändringar år<br>1995 (prop. 1994/95:184, bet. 1994/95:NU24, rskr. 1994/95:392 och SFS<br>1995:779-789) har lagstiftningen även harmoniserats med EG:s tredje<br>skade- och livförsäkringsdirektiv (92/49/EEG och 92/96/EEG).</p>
<p>Införandet av EG:s bestämmelser har föranlett åtskilliga förändringar i<br>rörelsereglema. Genom ändringarna har bl.a. fastslagits principen om rätt<br>för försäkringsbolag att sälja försäkringar över nationsgränserna med<br>stöd av en enda auktorisation och principen om att försäkringsbolag skall<br>stå under hemlandets tillsyn. Vidare har regler om krav på förhandsgod-<br>kännande av premier och villkor avskaffats. Behovsprincipen har också<br>upphävts. Direktiven har även medfört ändringar i regler om bolagens<br>soliditet, bl.a. regler om minsta buffertkapital, beräkningar av försäk-<br>ringstekniska avsättningar och placeringar av tillgångar som svarar mot<br>sådana avsättningar. Dessa lagstiftningsärenden har dock inte inneburit<br>någon i grunden ändrad syn på motiven för särskilda rörelseregler. Så har<br>t.ex. skälighetsprincipen behållits.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Den särskilda rörelselagstift-<br>ningen och tillsynen för försäkringsföretag baserar sig i huvudsak på<br>motiv som formulerades i samband med införandet av 1948 års försäk-<br>ringsrörelselag. Sedan dess har emellertid de finansiella marknaderna<br>genomgått stora förändringar, genom bl.a. värdepappersmarknademas<br>tillväxt och genomförandet inom EU av en gemensam inre marknad på<br>det finansiella tjänsteområdet. Redan dessa förändringar gör det befogat<br>att ompröva motiven för särskilda rörelseregler och särskild tillsyn av<br>försäkringsbolag.</p>
<p>Behövs rörelseregler på grund av försäkringsverksamhetens särskilda<br>be skaftenhet eller sociala syfte?</p>
<p>Särskilda rörelse- och tillsynsregler för en viss verksamhet kan i och för<br>sig vara motiverade med hänsyn till att verksamheten som sådan är av<br>viss beskaffenhet, t.ex. genom att den skapar miljöstörningar eller be-<br>drivs på en monopol- eller oligopolmarknad. Såsom tidigare nämnts åbe-<br>ropades som motiv för särregler och tillsyn vid tillkomsten av 1948 års<br>försäkringslag att försäkringsbolag genom sin riskutjämnande verksam-<br>het var ägnade att tillföra det sociala och ekonomiska livet stadga och<br>ökade utvecklingsmöjligheter. Frågan är om detta motiv fortfarande är<br>relevant.</p>
<p>I och med en gemensam marknad inom EES-området och tillkomsten<br>av nya svenska aktörer på försäkringsområdet är försäkringsbranschen,<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>139</p>
<p>speciellt vad gäller skadeförsäkringar, mer konkurrensutsatt än tidigare. Prop. 1998/99:87<br>Genom den utveckling som ägt rum på värdepappersmarknadema är för-<br>säkringsföretagen inte heller lika ensamma som tidigare om att utjämna<br>ekonomiska risker. Verksamheter inom många andra branscher har en<br>stor betydelse för ekonomins och samhällets utveckling utan att företagen<br>inom branschen är föremål för särskilda rörelseregler eller särskild till-<br>syn.</p>
<p>Det slag av riskutj ämnande verksamhet som försäkringsbolag bedriver<br>kan numera inte i sig anses motivera särskilda rörelseregler. Ett sådant<br>synsätt utesluter dock inte att verksamhetens art beaktas i särreglerna,<br>t.ex. genom krav på en god riskhantering, om man av andra skäl än de<br>som angavs 1948 anser att försäkringsverksamhet bör underkastas sär-<br>skilda rörelseregler och särskild tillsyn.</p>
<p>Livförsäkringsverksamheten ansågs vid tillkomsten av 1948 års lag ha<br>ett i grunden socialpolitiskt syfte, vilket påverkade utformningen av rö-<br>relsereglema och uppgifterna för tillsynen. Den utveckling som därefter<br>skett gör att ett sådant synsätt knappast kan upprätthållas i dag. ATP-<br>systemet har infört och den allmänna pension har förbättrats vilket inne-<br>bär att ett pensionsskydd tillhandahålls. Livförsäkringsområdet har öpp-<br>nats för större konkurrens bl.a. genom fondförsäkringssparandet. Det<br>individuella pensionssparandet utan försäkringsinslag har införts under<br>senare år. Livförsäkringarna har i många fall blivit mer utpräglade in-<br>strument för sparande. Man kan därför inte utforma regleringen med ut-<br>gångspunkt i att all livförsäkringsverksamhet har ett i grunden socialt<br>syfte.</p>
<p>Behövs rörelseregler med hänsyn till försäkringstagarnas intressen?</p>
<p>Om ett försäkringsbolag inte kan fullgöra sina förpliktelser enligt skade-<br>försäkringsavtal kan stora värden gå förlorade för privatpersoner och<br>företag. Om ett försäkringsbolag saknar förmåga att fullgöra sina för-<br>pliktelser enligt livförsäkringsavtal kan enskilda livförsäkringstagare<br>hamna i en ohållbar ekonomisk och social situation. Detta skulle i och för<br>sig ensamt kunna motivera särskilda regler för verksamhetens bedrivande<br>och särskilda former av finansiell tillsyn. Liknande konsekvenser kan<br>dock uppkomma även i andra avtalsförhållanden utan att några särregler<br>finns utöver allmänna regler om konsument- och borgenärsskydd.</p>
<p>Försäkringsteknik är dock komplicerad. Detta innebär att det normalt<br>är svårt för andra än fackmän att bedöma och värdera försäkringar samt<br>bedöma om ett visst bolag hanterar risker effektivt. Det medför också att<br>försäkringsbolagen har ett kunskaps- och informationsövertag i förhåll-<br>ande till försäkringstagarkollektivet. Försäkringsavtalet är också speciellt<br>i den meningen att försäkringstagaren betalar i förskott för att försäk-<br>ringsgivaren skall överta en risk för viss tid. Ibland är det fråga om<br>komplicerade paketförsäkringar. En ersättning från försäkringen aktuali-<br>seras först vid ett försäkringsfall lång tid efter det att avtalet ingåtts. När<br>det gäller livförsäkringar är det ofta fråga om avtal över lång tid med ett<br>stort moment sparande och ersättningar som skall falla ut först efter flera</p>
<p>140</p>
<p>decennier. För livförsäkringar föreligger normalt också svårigheter att<br>byta försäkringsgivare under avtalsperioden. Vad som nu anförts innebär<br>att försäkringstagaren under lång tid är beroende av försäkringsbolagets<br>förmåga att förvalta sparandet och betala ut försäkringsbeloppen.</p>
<p>Samtliga remissinstanser som yttrat sig anser att särskilda rörelseregler<br>bör säkerställa ett starkt konsument- eller försäkringstagarskydd. Även vi<br>anser att det avgörande motivet för särskilda rörelseregler och särskild<br>tillsyn för försäkringsverksamhet skall vara att skydda i första hand för-<br>säkringstagarnas intresse. Ett sådant skydd behövs på grund av de all-<br>varliga konsekvenser som kan uppkomma för enskilda om försäkrings-<br>åtaganden inte fullföljs och de ovan nämnda särskilda förhållanden som<br>hör samman med försäkringar. Rörelsereglema och tillsynen skall skydda<br>de enskilda som kollektiv och inte som enskild part.</p>
<p>I början av detta sekel åberopades att försäkringsrörelse bygger på<br>massavtal och därigenom på ett allmänt förtroende. Även sundhetsreg-<br>lema på bank- och värdepappersområdet anger att verksamheten skall<br>bedrivas så att allmänheten har förtroende för bolagen (se vidare av-<br>snitt 6.2).</p>
<p>Att allmänheten har förtroende för försäkringsbolag skulle i och för sig<br>kunna hävdas som ett särskilt motiv för att ställa upp rörelseregler och<br>anordna särskild statlig tillsyn utöver vad som gäller för företag i all-<br>mänhet. Ett sådant förtroende torde uppkomma som en naturlig följd av<br>en särreglering som syftar till att skydda försäkringstagarnas intressen.</p>
<p>Vems skyddsintressen bör rörelsereglerna och tillsynen beakta?</p>
<p>Skyddsbehovet är normalt större inom livförsäkring än inom skadeför-<br>säkring. Detta bör beaktas vid utformningen av rörelsereglema och utöv-<br>andet av tillsynen. Särordningen bör dock inte enbart skydda livförsäk-<br>ringstagarnas intressen. Även skadeförsäkringstagamas intressen bör tas<br>till vara. Ett försäkringsbolags oförmåga att ersätta en försäkrad byggnad<br>efter brand kan exempelvis få lika allvarliga konsekvenser som en oför-<br>måga att betala ersättning enligt en pensionsförsäkring.</p>
<p>Ett försäkringsbelopp tillkommer ibland annan än försäkringstagaren,<br>dvs. den som ingått avtal om försäkring med försäkringsgivaren. Så är<br>fallet med dödsfallsförsäkringar där ersättningsbeloppet skall tillkomma<br>en förmånstagare och med ansvarsförsäkringar där ersättningen skall be-<br>talas till tredje man. Även sådana kategorier av ersättningsberättigade<br>drabbas om försäkringsbolaget inte kan fullgöra sina åtaganden enligt ett<br>försäkringsavtal. I detta sammanhang finns det särskilt skäl att peka på<br>ansvarsförsäkringarnas viktiga betydelse för det skadeståndsrättsliga<br>systemet.</p>
<p>Ett skyddsintresse för andra ersättningsberättigade än försäkringstagare<br>finns också för bl.a. kollektivavtalsförsäkringar och gruppförsäkringar,<br>där försäkringsbeloppet skall tillkomma en arbetstagare eller grupp-<br>medlem som omfattas av försäkringsskyddet (den försäkrade) eller deras<br>efterlevande.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>141</p>
<p>Kollektiva försäkringar kännetecknas av flera särdrag som samman-<br>hänger med att de är föremål för förhandlingar mellan arbetsmarknadens<br>parter och tecknas av en gruppföreträdare. Vi återkommer i det följande<br>till frågan om detta motiverar speciella rörelse- eller tillsynsregler<br>(avsnitt 11). Kollektiva försäkringar bör emellertid inte generellt undan-<br>tas från särregleringen.</p>
<p>Den föreslagna särregleringen bör alltså skydda även de som skall ha<br>rätt till försäkringsersättningen enligt liv- och skadeförsäkringsavtal utan<br>att själv vara försäkringstagare. Dessa benämns i det följande ”andra er-<br>sättningsberättigade på grund av försäkring” eller med försäkringstagarna<br>”jämställda ersättningsberättigade”.</p>
<p>Skyddsbehovet är störst om försäkringstagaren är konsument eller<br>småföretagare eftersom dessa normalt saknar tillgång till särskild sak-<br>kunskap om försäkringar och kan befinna sig i ett underläge gentemot<br>försäkringsbolaget. Om ett försäkringsbolaget inte fullgör åtaganden en-<br>ligt försäkringsavtal kan konsekvenserna bli allvarliga även för andra<br>grupper. Om ett bolag meddelar såväl konsument- som företagsförsäk-<br>ringar kan också förluster på de senare försäkringarna medföra att bola-<br>get förlorar möjligheterna att betala ut ersättning till konsumenterna. Sär-<br>regleringen bör därför inte generellt begränsas till konsumentförsäkringar<br>och försäkringar för företagare med liknande skyddsbehov, utan även<br>avse andra företagsförsäkringar och därmed tillhandahålla ett grundläg-<br>gande skydd för försäkringstagare som är företag.</p>
<p>Det bör i sammanhanget framhållas att det finns ett starkt allmänt in-<br>tresse av en väl fungerande försäkringsmarknad. Det ekonomiska livet i<br>ett modernt samhälle är beroende av den riskspridning som sker genom<br>försäkringar. Ansvarsförsäkringens stora betydelse för skadeståndsrätten<br>åskådliggör detta förhållande. Försäkringarna är komplexa och försäk-<br>ringstagarna lär ofta känna produkterna först vid ett framtida försäkrings-<br>fall. Även andra företag än småföretagare kan befinna sig i ett underläge<br>i fråga om kunnande och information.</p>
<p>Vissa försäkringstagare hör inte till den skyddsvärda kretsen. Det gäl-<br>ler återförsäkringstagare, dvs. ett försäkringsbolag som återförsäkrar<br>(avger eller cederar) direkttecknade försäkringar hos en annan försäk-<br>ringsgivare (återforsäkringsgivare). Det gäller också koncernbolag som<br>försäkrat sig hos ett captivebolag, dvs. ett försäkringsbolag inom en kon-<br>cern som bildats för att försäkra koncernbolagens risker. Som närmare<br>utvecklas i avsnitt 5.4 bör sådana företag visserligen tills vidare omfattas<br>av särregleringen i många delar, men detta motiveras av andra skäl än att<br>skydda de som är försäkringstagare i dessa sammanhang.</p>
<p>Behövs rörelseregler med hänsyn till stabiliteten i det finansiella syste-<br>met?</p>
<p>Försäkringsföretag har en speciell roll som förvaltare av försäkringstaga-<br>res medel och som utjämnare av risker. Deras förmögenhetsförvaltning<br>avser förmögenhetsvärden som är betydande.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>142</p>
<p>Finansinspektionen vill även lyfta fram behovet av finansiell stabilitet i<br>samhället som motiv för rörelseregler och särskild tillsyn. Genom en allt<br>större branschglidning och gruppbildningar mellan olika finansiella fö-<br>retag får, enligt inspektionen, försäkringsbolag en väsentlig betydelse för<br>det finansiella systemets stabilitet, även om betydelsen för betalnings-<br>systemets stabilitet är mindre. Finansinspektionen pekar också på bo-<br>lagens roll på kapitalmarknaden. Ett regelverk på området är enligt in-<br>spektionen också till fördel för den internationella handeln. En interna-<br>tionell standard och nationella regler för försäkringsverksamhet bidrar på<br>det sättet till systemets stabilitet.</p>
<p>Som Riksbanken påpekat har försäkringsbolag inte samma dignitet<br>som bankerna från finansiell stabilitetssynpunkt. De sysslar exempelvis<br>inte med någon egentlig betalningsförmedling. Risken för att eventuella<br>störningar skulle fortplanta sig till betalningssystemet är därför begrän-<br>sad. Vi delar Riksbankens bedömning och anser att intresset av stabilite-<br>ten inom det finansiella systemet inte kan anses som ett särskilt motiv för<br>särreglering av försäkringsbolag.</p>
<p>En annan sak är att lagstiftningen bör säkerställa att försäkringsbolag<br>är ekonomiskt stabila, så att bolaget kan fullgöra sina åtaganden. Detta<br>innebär emellertid inte att regelsystemet skall förhindra att försäkrings-<br>bolag går i konkurs. Med särregler och tillsyn för försäkringsbolag som<br>säkerställer en god soliditet och betryggande betalningsförmåga redu-<br>ceras risken för att bolagens åtaganden mot försäkringstagarna inte skall<br>kunna fullföljas.</p>
<p>Behövs rörelseregler för att öka effektiviteten inom den finansiella sek-<br>torn?</p>
<p>En ökad effektivitet inom den finansiella sektom är av godo även för<br>försäkringstagarna. Genom att avskaffa etableringshinder och konkur-<br>rensbegränsande regler kan konkurrensen förbättras och marknadens ef-<br>fektivitet öka. Förhållandet är dock inte unikt för försäkringsbranschen.<br>Det finns också andra regleringar för försäkringsföretag som kan ha stör-<br>re betydelse i detta sammanhang, såsom regler för att förhindra kon-<br>kurrensbegränsande åtgärder och redovisningsregler för att främja en<br>genomlysning av företag och en effektiv fördelning av kapital. Som För-<br>säkringsutredningen framhållit har också konkurrensen mellan försäk-<br>ringsföretagen ökat under senare år. Denna utveckling kan förväntas fort-<br>sätta.</p>
<p>I dag är de flesta ense om att särskilda rörelseregler och offentlig till-<br>syn inte i sig är något bra medel för att skapa effektivitet hos enskilda<br>bolag inom en viss bransch. En annan sak är att rörelsereglema bör ut-<br>formas så att konkurrensen på försäkringsområdet och angränsande fi-<br>nansiella sektorer inte förhindras eller försvåras. Bland annat sådana in-<br>formationsregler som med hänvisning till försäkringstagarnas skydd upp-<br>ställs för att främja en god genomlysning kan samtidigt förväntas bidra<br>till en ökad effektivitet på försäkringsmarknaden.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>143</p>
<p>Sammanfattande bedömning</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Även i framtiden behövs rörelseregler och särskild tillsyn för försäk-<br>ringsbolag. Motivet för detta skall vara att skydda direktförsäkrings-<br>tagamas och jämställda ersättningsberättigades intressen. Ett sådant<br>skydd är motiverat av de allvarliga konsekvenser som kan uppkomma för<br>dessa om försäkringsbolag inte kan fullgöra sina åtaganden samt de ovan<br>nämnda särskilda förhållanden som sammanhänger med försäkringar.</p>
<h3>5.2 Rörelsereglemas skyddsintressen</h3>
<p>Regeringens förslag: Rörelsereglema och Finansinspektionens till-<br>syn skall tillgodose</p>
<p>att försäkringsbolag kan fullgöra åtaganden mot direktförsäkrings-<br>tagama och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar,</p>
<p>att tydlig och relevant information lämnas till direktförsäkringstaga-<br>re och de som erbjuds att teckna en sådan försäkring, samt</p>
<p>att bl.a. anskaffning av försäkringar och skaderegleringen bedrivs<br>på ett för försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade till-<br>fredsställande sätt.</p>
<p>Försäkringsutredningens förslag: Överensstämmer väsentligen med<br>regeringens förslag (se betänkandet s. 107, 108 och 172).</p>
<p>Försäkringsrörelsepromemorians förslag: Överensstämmer helt<br>med regeringens (se promemorian s. 100 och 101).</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna har i huvudsak tillstyrkt för-<br>säkringsutredningens förslag eller lämnat dem utan erinran. Konkurrens-<br>verket har varit positivt till att större utrymme skapas för konkurrens be-<br>träffande premiesättning och produktutformning till nytta för försäk-<br>ringstagarna. Riksbanken har delat denna uppfattning men framhållit att<br>en ökad frihet måste följas upp med höga informationskrav som möjlig-<br>gör värdering av förmåner och risker i olika erbjudanden. Liknande syn-<br>punkter om förbättrad information har Industriförbundet, Svenska Han-<br>delskammaren och Advokatsamfundet framfört. Även Finansinspektionen<br>har betonat vikten av enkel och relevant information men samtidigt på-<br>pekat att försäkringsavtal är komplicerade produkter och att det därför<br>kan vara svårt för konsumenter att göra medvetna val. Inspektionen har<br>också framhållit vikten av att marknaden för försäkringsmäklare och råd-<br>givare fungerar bra.</p>
<p>Samtliga remissinstanser har godtagit försäkringsrörelsepromemorians<br>förslag i denna del.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Med särskilda rörelseregler som mo-<br>tiveras med hänsyn till skyddet för direktförsäkringstagama och jäm-<br>ställda ersättningsberättigade är det nödvändigt att behandla vilka intres-<br>sen som dessa kategorier kan ha och i vad mån sådana intressen bör be-<br>aktas genom rörelsereglema och Finansinspektionens tillsyn.</p>
<p>144</p>
<p>Försäkringstagarnas intressen kan vara av olika slag. En aspekt har att<br>göra med utbudet. Försäkringstagarna har ett intresse av prisvärda och<br>heltäckande försäkringar. Det är emellertid svårt att få till stånd sådana<br>försäkringar genom en näringsrättslig reglering som syftar till att styra<br>pris och utbud.</p>
<p>Om det är nödvändigt med krav på försäkringsbolagen att tillhanda-<br>hålla vissa särskilda slag av försäkringar bör en sådan reglering ske utan-<br>för rörelseregleringen och i stället inom ramen for särskilda regler om<br>obligatoriska försäkringar och kontraheringsplikt (dvs. regler som åläg-<br>ger en försäkringsgivare att inte utan särskilda skäl vägra någon att teck-<br>na en sådan försäkring som försäkringsgivaren normalt brukar till-<br>handahålla). Den näringsrättsliga regleringen bör alltså inte utformas för<br>att tillgodose dessa intressen. Särregleringen bör i stället utformas så att<br>den inte i onödan förhindrar att marknadsmässiga spelregler kan gälla<br>även på detta område, så att marknadsmekanismerna kan fungera på ett<br>bra sätt.</p>
<p>En annan fråga är om rena avarter av försäkringsvillkor skall kunna<br>beivras genom rörelsereglerna och om flagranta eller upprepade överträ-<br>delser av marknadsföringsregler eller avtalsregler kan beaktas inom ra-<br>men for tillsyn och prövningen av bolagets lämplighet att bedriva för-<br>säkringsrörelse (jfr avsnitt 6.2 och 13.2).</p>
<p>Det är av ett avgörande intresse för försäkringstagaren och jämställda<br>att försäkringsbolaget fullgör åtagandena enligt försäkringsavtalet. De<br>regler som utöver reglerna om skydd for borgenärer i allmänhet skall<br>främja att åtagandena mot direktförsäkringstagare och därmed jämställda<br>kan fullföljas bör tillgodoses genom rörelseregler och Finansinspek-<br>tionens tillsyn.</p>
<p>Försäkringstagarna har ett intresse av tydlig och relevant information<br>om de förmåner och begränsningar som gäller för försäkringen. Särskilt<br>på livförsäkringsområdet aktualiseras ett behov av information under<br>försäkringens löptid, bl.a. om kostnader och värdeutveckling. Informa-<br>tionen blir av större betydelse ju större värden och ju längre tidsperiod<br>avtalen avser.</p>
<p>Informationen till försäkringstagare inför avtalens ingående regleras i<br>dag såväl i marknadsföringslagstiftningen och konsumentförsäkrings-<br>lagen (1980:38) som i rörelsereglema.</p>
<p>När det gäller information under avtalets löptid regleras frågorna i hu-<br>vudsak i rörelselagstiftningen eller i föreskrifter som utfärdats med stöd<br>av denna. Flera av de ändringar som här föreslås ställer stora krav på en-<br>kel och tydlig information till vissa försäkringstagare. I den mån in-<br>formationsreglema inte är lämpligare att ta in i marknads- eller avtals-<br>lagstiftningen, bör föreskrifter om information tas in i eller kunna ut-<br>färdas med stöd av rörelsereglema. Det måste samtidigt övervägas i vad<br>mån mera branschtypiska informationsfrågor är lämpligare att reglera i<br>rörelsereglema.</p>
<p>Försäkringstagarna har också ett intresse av att försäkringsbolagets<br>administrativa rutiner vid tecknande av försäkringarna fungerar och att<br>den ekonomiska och administrativa förvaltningen kan fullgöras på ett for<br>dessa tillfredsställande sätt. Sådana aspekter på försäkringsbolagets verk-</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>145</p>
<p>samhet bör typiskt sett särskilt beaktas genom en näringsrättslig regle-<br>ring.</p>
<p>Det ligger också i försäkringstagarnas och andra ersättningsberättig-<br>ades intresse att det sker en snabb och rättvis skadereglering. Sådana as-<br>pekter inrymmer frågor såväl av avtalsrättslig art, t.ex. villkoren för ska-<br>deregleringen, som näringsrättslig art, t.ex. hur rutinerna för skade-<br>regleringen är utformade. Rörelseregleringen måste således samordnas<br>med avtalsregleringen. Det bör alltså finnas näringsrättsliga regler om<br>skaderegleringen som ligger till grund for Finansinspektionens tillsyn av<br>försäkringsbolagens skadereglering.</p>
<p>Vi återkommer i avsnitt 13.2 till frågan om uppdelningen av informa-<br>tionsregler mellan å ena sidan marknadsförings- och avtalsregleringen<br>och å andra sidan rörelsereglema. Där behandlas också frågan om Finan-<br>sinspektionens tillsynsuppgifter i förhållande till Konsumentverkets och<br>KO:s uppgifter.</p>
<h3>5.3 Regelsystemets allmänna uppbyggnad</h3>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Regeringens förslag: Skyddet för direktförsäkringstagamas och mot-<br>svarande ersättningsberättigades intressen skall tillgodoses genom en<br>allmän rörelseregel för försäkringsbolag. Regeln kompletteras av sär-<br>skilda rörelseregler om bl.a. koncession och ägarprövning, förbud mot<br>främmande verksamhet, beräkning av försäkringstekniska avsätt-<br>ningar, solvenskrav och begränsningar för placeringsverksamheten<br>samt tillsyn av försäkringsbolag.</p>
<p>Regeringens bedömning: Allmänna associationsrättsliga regler bör<br>som huvudregel gälla även för försäkringsbolag, om inte avvikelser<br>motiveras av försäkringsbolagens särart.</p>
<p>Försäkringsutredningens förslag: Överensstämmer i sak med reger-<br>ingens förslag (se betänkandet s. 107, 108 och 172).</p>
<p>Försäkringsrörelsepromemorians förslag: Överensstämmer med re-<br>geringens (se promemorian s. 108 och 109).</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har tillstyrkt Försäk-<br>ringsutredningens förslag till hur regelsystemet skall vara uppbyggt eller<br>lämnat förslaget utan erinran. Riksbanken har anfört att försäkringsbo-<br>lagens infriande av ingångna avtal tillgodoses primärt genom, dels krav<br>på placeringar och likviditet som motverkar finansiella krissituationer,<br>dels krav på tillräckligt stort buffertkapital för att motstå påfrestningar.<br>Riksgäldskontoret har angett att ett gott konsumentskydd kan uppnås<br>genom stabila och verkningsfulla placeringsregler, krav på hög genom-<br>lysning och kontroll av placeringarna. Bankföreningen har ansett det<br>rimligt att större krav ställs på den interna kontrollen.</p>
<p>Remissinstanserna har över lag godtagit försäkringsrörelsepromemo-<br>rians förslag i denna del. Hovrätten för Västra Sverige och Kammar-<br>rätten i Göteborg har framhållit behovet av en samlad lagteknisk översyn<br>av FRL i lämpligt sammanhang. Försäkringsförbundet har ansett att de<br></p>
<p>146</p>
<p>associationsrättsliga reglerna bör behållas i forsäkringsrörelselagen såväl<br>för försäkringsaktiebolag som ömsesidiga bolag. Förbundet har dock<br>framhållit vikten av att lagstiftningen inte i onödan avviker från aktie-<br>bolagslagen.</p>
<h4>Bakgrund</h4>
<p>Lagstrukturen på försäkringsområdet</p>
<p>Forsäkringsrörelselagen (1982:713; FRL) gäller för försäkringsrörelse<br>som bedrivs av svenska försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäk-<br>ringsbolag. Kännetecknande för ömsesidiga försäkringsbolag är främst<br>att de som är försäkringstagare samtidigt är delägare i bolaget.</p>
<p>FRL gäller i tillämpliga delar även för fondförsäkringsbolag, dvs. bo-<br>lag som meddelar livförsäkringar där premiema enligt försäkringsavtalet<br>skall placeras i en eller flera värdepappersfonder eller i utländska fond-<br>företag. För fondförsäkringsbolag finns vissa från FRL avvikande regler<br>intagna i lagen (1989:1079) om livförsäkringar med anknytning till vär-<br>depappersfonder.</p>
<p>Föreningar med uppgift att lämna sjukhjälp, begravningshjälp, pension<br>eller liknande understöd åt sina medlemmar eller deras anhöriga omfattas<br>av lagen (1972:262) om understödsföreningar. Den lagen är för närva-<br>rande föremål för en översyn och behandlas inte i detta sammanhang (jfr<br>avsnitt 3). Det kan dock påpekas att Finansinspektionen efter ansökan<br>kan medge att en understödsförening skall tillämpa de placeringsregler<br>som gäller för försäkringsbolag enligt 7 kap. 9 a-10 g §§ FRL och de<br>föreskrifter som meddelas med stöd av dessa bestämmelser (24 a § lagen<br>om understödsföreningar). De ändringar som nu föreslås i dessa bestäm-<br>melser får med nuvarande reglering av understödsföreningar betydelse<br>även för de föreningar som fatt tillstånd att tillämpa FRL:s placerings-<br>regler.</p>
<p>De utländska försäkringsgivarnas verksamhet regleras i lagen<br>(1998:293) om utländska försäkringsgivare med verksamhet i Sverige<br>(rskr. 1997/98:215, bet. 1997/98:FiU22 och prop. 1997/98:141). Flera<br>ändringar som föreslås i detta sammanhang måste genomföras även för<br>utländska försäkringsgivare och tas in i den särskilda lagen för dessa bo-<br>lag. Sådana ändringar kommer inom kort att redovisas i en lagrådsremiss.</p>
<p>Bolagsrättsliga regler och redovisningsregler</p>
<p>FRL innehåller i dag fullständiga bolagsrättsliga bestämmelser, bl.a. om<br>bildande av bolag och dess ledning. Reglerna överensstämmer i stora<br>delar med reglerna i aktiebolagslagen. Bestämmelserna om försäkrings-<br>bolagens års- och koncernredovisning har år 1995 utmönstrats ur FRL<br>och tagits in i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag.<br>Detta har skett samtidigt med liknande förändringar för bl.a. banker.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>147</p>
<p>Rörelseregler</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>119 kap. 1 § FRL finns en allmän bestämmelse om Finansinspektionens<br>tillsyn som utgör grund för inspektionens möjlighet att ingripa mot miss-<br>förhållanden även i enskilda bolag. Enligt bestämmelsen skall Finans-<br>inspektionen verka för en sund utveckling av försäkringsväsendet. I FRL<br>finns därutöver rörelseregler som saknar motsvarigheter för företag i all-<br>mänhet, bl.a. om koncession och ägarprövning och placeringar. Flera av<br>de särskilda bestämmelserna ger uttryck för soliditetsprincipen, dvs. de<br>syftar till att stärka bolagens finansiella styrka och därmed att säkerställa<br>att åtagandena mot försäkringstagarna kan fullgöras, och skälig-<br>hetsprincipen. I det följande beskrivs översiktligt de särskilda rörelse-<br>regler som gäller för försäkringsbolag.</p>
<p>Koncessions- och ägarkrav</p>
<p>I 1 kap. 1 § FRL slås fast att tillstånd (koncession) krävs för att bedriva<br>försäkringsrörelse. Koncessionsprövningen är både formell och materiell.<br>För koncession krävs att bolagsordningen m.m. är i överensstämmelse<br>med FRL och att den planerade rörelsen kan antas komma att uppfylla<br>kraven på sund försäkringsrörelse.</p>
<p>Enligt 3 kap. 2 § FRL krävs tillstånd också för den som skall äga an-<br>delar över en viss gräns i försäkringsbolag. Reglerna för prövningen av<br>ägarna har skärpts från och med den 1 juli 1996. För tillstånd till ett för-<br>värv krävs att det kan antas att förvärvaren inte kommer att motverka en<br>sund utveckling av bolagets verksamhet och att han även i övrigt är<br>lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett försäk-<br>ringsbolag. I bestämmelsen förtydligas att tillstånd inte får ges, om för-<br>värvaren i väsentlig mån har åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet<br>eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till all-<br>varlig brottslighet.</p>
<p>Förbudet mot främmande verksamhet</p>
<p>I 1 kap. 3 § FRL stadgas att försäkringsbolag inte får bedriva annan rö-<br>relse än försäkringsrörelse, om det inte finns särskilda skäl (förbudet mot<br>främmande verksamhet). Det ursprungliga syftet var att försäkringsbola-<br>gen skulle ha en betryggande soliditet genom att förhindra placeringar i<br>riskfyllda projekt. Som ytterligare motiv har också åberopats att<br>försäkringsbolagens verksamhet inte borde blandas samman med den i<br>det övriga näringslivet. Under vissa perioder har som skäl för en be-<br>gränsning även anförts att det är olämpligt att försäkringsbolag får ett för<br>stort inflytande i näringslivet (jfr SOU 1987:58 s. 84-85 och 131-163).<br>Förbudet mot främmande verksamhet kompletteras av förbud, dels att<br>inneha mer än fem procent av rösterna i ett annat bolag (se avsnitt 8.5 om<br>femprocentsregeln), dels att allmänt utnyttja lånemarknaden (se avsnitt<br>8.6.1 om låneförbudet).</p>
<p>148</p>
<p>Kapitalbas</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>I 1 kap. 8 a § och 7 kap. 22-28 §§ FRL finns regler om minsta kapital-<br>bas. Försäkringsbolag skall, utöver sådana tillgångar som motsvarar för-<br>säkringstekniska avsättningar, ha tillgångar av viss sammansättning upp-<br>gående till visst belopp. Kapitalbasen kan ses som en buffert mot oförut-<br>sedda svängningar i verksamheten.</p>
<p>Försäkringstekniska avsättningar samt upprättande av grunder</p>
<p>I 7 kap. 1 och 2 §§ FRL finns bestämmelser om beräkning av försäk-<br>ringstekniska avsättningar. Den allmänna principen är enligt 1 § att dessa<br>avsättningar vid varje tidpunkt skall motsvara vad som erfordras för att<br>uppfylla alla åtaganden som skäligen kan förväntas uppkomma med an-<br>ledning av ingångna försäkringsavtal.</p>
<p>Enligt 7 kap. 3-8 §§ skall försäkringsbolag upprätta grunder för livför-<br>säkringar och skadeförsäkringar som meddelas för en längre tid än 10 år.<br>Grunderna skall ange bl.a. hur försäkringspremier beräknats samt beräk-<br>ning och fördelning av återbäring. Grunderna syftar enligt 3 § till att<br>trygga bolagets förmåga att fullgöra sina förpliktelser enligt ingångna<br>avtal och att meddela försäkringar till en kostnad som är skälig. Reglerna<br>kompletteras av ett förbud mot s.k. returprovisioner i 15 §. I försäkrings-<br>avtalen görs normalt en koppling till grunderna för försäkringen.</p>
<p>Placeringsregler</p>
<p>I 7 kap. 9-10 g §§ FRL finns placeringsregler för försäkringsbolag som<br>ger uttryck för soliditetsprincipen. Grundtanken är att det belopp som<br>utgörs av försäkringstekniska avsättningar vid varje tidpunkt skall mot-<br>svaras av tillgångar av visst slag vars värde uppgår till minst de försäk-<br>ringstekniska avsättningarnas storlek (jfr prop. 1995/96:10 del 4 s. 91).</p>
<p>I 9 § fastslås det grundläggande kravet att bolaget skall inneha till-<br>gångar till ett belopp som motsvarar de försäkringstekniska avsättningar-<br>na för egen räkning med tillägg för viss deposition (skuldtäckning).</p>
<p>Inte alla tillgångar godtas för skuldtäckning. De tillgångar som tillåts<br>anges i 10 a och 10 b §§. Den grundläggande tanken är att endast till-<br>gångar som uppfyller en viss kvalitet i fråga om kreditvärdighet, värde-<br>beständighet eller likviditet godtas för skuldtäckning (se prop.<br>1994/95:184 s. 167).</p>
<p>De tillgångar som används för skuldtäckning skall enligt 9 a § uppfylla<br>krav på matchning och tillfredsställande diversifiering.</p>
<p>Matchningsprincipen innebär att tillgångarna är godtagbara med hän-<br>syn till försäkringsbeståndets karaktär. En aspekt med principen är att<br>tillgångarnas avkastningsprofil skall vara anpassad till de bindande åta-<br>gandenas utbetalningsprofil. En annan aspekt på matchningsprincipen är<br>att tillgångarna har tillräcklig likviditet. Diversifieringsprincipen innebär<br>att tillgångarna skall väljas så att lämplig riskspridning uppnås. En ut-<br></p>
<p>149</p>
<p>gångspunkt härvidlag är att reducera risken for att en enskild tillgång<br>eller ett tillgångsslag får en avgörande betydelse för den totala avkast-<br>ningen i portföljen. Syftet är att begränsa risktagandet.</p>
<p>Den allmänna diversifieringsregeln konkretiseras med regler i 10 b §<br>om absoluta gränser för vad som vid skuldtäckningen kan godtas av ett<br>och samma tillgångsslag (tillgångsbegränsningar). I dag far exempelvis<br>högst 25 procent av de tillgångar som skall skuldtäckas motsvaras av<br>aktier och motsvarande värdepapper. 1 10 c § finns gränser för hur stor<br>del som får skuldtäckas med en enskild placering (enhandsbegräns-<br>ningar). I dag får exempelvis högst 5 procent skuldtäckas med en enskild<br>fastighet, tomträtt eller byggnad. Reglerna om tillgångsbegränsningar<br>och enhandsengagemang utgör ramar som bolaget måste hålla sig inom<br>men innebär inte automatiskt att diversifieringsprincipen är uppfylld.</p>
<p>Enligt 10 d § skall de tillgångar som används för skuldtäckning vara<br>lokaliserade inom EES-området (lokaliseringskrav) om riskerna i skade-<br>försäkring är belägna inom EES eller om livförsäkringsverksamhet be-<br>drivs inom EES. För risker och verksamhet utanför EES krävs att till-<br>gångarna finns i Sverige. Lättnaderna för risker inom EES är betingade<br>av EG:s direktiv. Kravet på lokalisering till Sverige för risker utanför<br>EES har motiverats av att den internationella konkursrätten inte är till-<br>räckligt samordnad.</p>
<p>Det sjunde kapitlet i FRL innehåller också andra riskhanteringsregler.<br>Enligt 10 e § skall tillgångar som används för skuldtäckning placeras så<br>att risken för valutakursförluster begränsas. Optioner och terminskontrakt<br>och liknande finansiella instrument får enligt 17 b § användas för att sän-<br>ka risken i försäkringsbolag eller för att effektivisera förvaltningen om<br>det kan ske utan att de finansiella riskerna överstiger den risknivå som är<br>förenlig med sund försäkringsverksamhet.</p>
<p>Hur dessa tillgångar närmare skall värderas regleras i 10 f §. Med hän-<br>syn bl.a. till skyddssyffet bakom riskspridningsreglema skall tillgång-<br>arna, med vissa undantag, värderas till verkligt värde.</p>
<p>Placeringsriktlinjer</p>
<p>Enligt 7 kap. 10 g § FRL skall ett försäkringsbolag upprätta riktlinjer för<br>placering av medel som används för skuldtäckning. Livförsäkringstagare<br>och den som avser att teckna en livförsäkring skall som huvudregel upp-<br>lysas om innehållet i sådana riktlinjer.</p>
<p>Registerföring och förmånsrätt</p>
<p>Ett försäkringsbolag skall enligt 7 kap. 11 § FRL föra ett register som vid<br>varje tidpunkt utvisar de tillgångar som används för skuldtäckning samt<br>deras värde.</p>
<p>Enligt 11 a § har försäkringstagare förmånsrätt vid konkurs för vissa<br>fordringar. Det gäller bl.a. livförsäkring och skadeförsäkring som med-</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>150</p>
<p>delas för längre tid än 10 år samt fordran på grund av återförsäkring av-<br>seende sådana försäkringar.</p>
<p>Andra rörelseregler</p>
<p>I 7 kap. FRL finns även andra särskilda bestämmelser för rörelsen. I 12 §<br>finns for försäkringsbolag som inte har koncession för kreditförsäk-<br>ringsrörelse ett förbud mot att ingå borgen eller ställa annan säkerhet, om<br>inte Finansinspektionen medger det för varje särskilt fall. Ett sådant ökat<br>risktagande utan skälig ersättning för riskökningen har inte ansetts för-<br>enligt med försäkringstagarnas intresse (prop. 1994/95:184 s. 201). I 14 §<br>finns ett förbud mot återförsäkring av vissa försäkringsavtal, om inte Fi-<br>nansinspektionen medger det. Bestämmelsen avser att förebygga vissa<br>osunda återförsäkringsavtal inom livförsäkring. I 18 § finns ett förbud<br>mot försäkringar med solidariskt ansvar, om inte Finansinspektionen<br>medger annat.</p>
<p>Vidare skall enligt 16 § anskaffning av försäkringar ske enligt god för-<br>säkringssed. Denna regel har ett nära samband med marknadsförings-<br>reglema. I 19 § finns regler om vilka uppgifter ett försäkringsbrev skall<br>innehålla samt ett bemyndigande för regeringen eller Finansinspektionen<br>att meddela föreskrifter om vilken information som skall lämnas till för-<br>säkringstagare och den som avser att teckna en försäkring.</p>
<p>Tillsyn</p>
<p>Tillsynsreglerna finns i 19 kap. FRL. Enligt 1 § skall Finansinspektionen<br>verka för en sund utveckling av försäkringsväsendet (jfr avsnitt 6.2 och<br>13). För att Finansinspektionen skall kunna fullgöra tillsynen åläggs för-<br>säkringsbolagen och vissa andra olika skyldigheter. I 3 § stadgas bl.a. en<br>skyldighet för befattningshavare att lämna Finansinspektionen de upp-<br>lysningar som begärs. I 12 § finns motsvarande skyldighet för den som<br>kan antas bedriva verksamhet som omfattas av FRL. I 5 § regleras statis-<br>tik som skall upprättas och uppgifter som skall lämnas av bolagen för<br>övervakning av att premiesättning och, särskilt för konsumentförsäkring-<br>ar, att andra försäkringsvillkor är skäliga.</p>
<p>Inom ramen för sin tillsyn har Finansinspektionen rätt att utnyttja olika<br>sanktioner och andra befogenheter. I 8 § ges Finansinspektionen möjlig-<br>het att sammankalla försäkringsbolagets styrelse. I 9 § finns regler om<br>rätt att fa del av handlingar för granskning. I 11 § finns bestämmelser om<br>rätt för inspektionen att meddela behövliga erinringar eller föreläggande<br>om rättelse i vissa fall. I 11 § finns också regler enligt vilka Finansin-<br>spektionen får begränsa ett försäkringsbolags förfoganderätt eller för-<br>bjuda bolaget att förfoga över sina tillgångar i Sverige.</p>
<p>Förverkande av koncession ankommer i dag på regeringen. I proposi-<br>tion 1998/99:186 föreslås en ändrad ordning fr.o.m. den 1 maj 1999.<br>Rätten att förverka övergår då i normalfallet på Finansinspektionen. I 2</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>151</p>
<p>och 11 §§ anges de grunder enligt vilka koncession kan förklaras förver- Prop. 1998/99:87<br>kad.</p>
<h4>Skälen for regeringens förslag och bedömning</h4>
<p>Rörelsereglernas allmänna utformning</p>
<p>Remissinstanserna har över lag godtagit promemorians förslag till allmän<br>lagstruktur. Regeringen ansluter sig till förslaget att de allmänna krav<br>som bör tillgodoses genom särregleringen slås fast i en bestämmelse av<br>portalkaraktär (jfr avsnitt 6.2). Den allmänna bestämmelsen kompletteras<br>av mer detaljerade bestämmelser för verksamhetens bedrivande (se vida-<br>re avsnitt 8). På samma sätt som i dag bör FRL även innehålla regler om<br>Finansinspektionens tillsyn (jfr avsnitt 13).</p>
<p>De särregler som gäller för fondförsäkringsbolag i förhållande till and-<br>ra livförsäkringsbolag finns i dag intagna i lagen (1989:1079) om livför-<br>säkringsrörelse med anknytning till värdepappersfonder. Vi återkommer<br>till dessa bestämmelser i avsnitt 10.</p>
<p>Anpassningen till allmänna associationsrättsliga regler</p>
<p>Det är av sakliga och systematiska skäl angeläget att försäkringsbolag<br>inte står utanför det regelverk som gäller på den allmänna associationsrät-<br>tens områden. Den grundläggande principen bör alltså vara att allmänna<br>associationsrättsliga regler bör gälla även för försäkringsbolag, om inte<br>avvikelser är befogade med hänsyn till försäkringsbolagens särart (jfr<br>prop. 1997/98:166 s. 55). Frågan blir då under vilka närmare för-<br>utsättningar avvikelser från allmänna bolagsregler kan vara befogade för<br>försäkringsbolag.</p>
<p>Särskilda regler kan undantagsvis vara motiverade redan genom att<br>verksamheten avser meddelande av försäkringar. Det gäller t.ex. redovis-<br>ningsregler som kan behöva anpassas med hänsyn till försäkringsspeci-<br>fika förhållanden.</p>
<p>Avvikelser kan även vara befogade att göra för ömsesidiga bolag. Det<br>bör i så fall vara fråga om avvikelser som är motiverade av de särdrag<br>som kännetecknar denna företagsform (se avsnitt 9).</p>
<p>Vidare kan avvikelse vara motiverade av hänsyn till skyddet för för-<br>säkringstagarna och andra ersättningsberättigade. Gränsen mellan nä-<br>ringsrätt och bolagsrätt är ibland oklar. De särskilda försäkringsrörel-<br>sereglema har ofta karaktären av kompletteringar till de allmänna bolags-<br>rättsliga reglerna.</p>
<p>Det kan också vara befogat med särskilda verksamhetsregler för att<br>genomföra tvingande bestämmelser i EG:s direktiv för försäkringsbolag.<br>Sådana bestämmelser kan ibland vara utformade så att de inte lämnar<br>större utrymme till de enskilda medlemsländerna vid införlivandet.</p>
<p>Det kan således konstateras att skillnader mellan de associationsrätts-<br>liga bestämmelserna för försäkringsbolag och för aktiebolag i allmänhet<br></p>
<p>152</p>
<p>kan vara motiverade. Avvikelser bör dock finnas endast om det är moti-<br>verat med hänsyn till sådana särskilda skäl som nu anförts. Det finns allt-<br>så anledning att, som flera remissinstanser varit inne på, ytterligare<br>minska skillnaderna i den associationsrättsliga regleringen för försäk-<br>ringsbolag och allmänna företag. Flera steg i den riktningen föreslås i<br>detta sammanhang. Vidare arbete med den inriktningen sker inom ramen<br>för den associationsrättsliga översyn som bedrivs inom Finansdeparte-<br>mentet (se avsnitt 3).</p>
<h3>5.4 Försäkringsrörelselagens tillämpningsområde och<br>försäkringstagarbegreppet</h3>
<p>Regeringens förslag: Återförsäkringsbolag, captiveförsäkringsbolag<br>och små lokala ömsesidiga försäkringsbolag skall tills vidare omfattas<br>av rörelseregler och tillsyn.</p>
<p>Regeringens bedömning: Det bör inte nu införas någon generell<br>definition av termen försäkringstagare.</p>
<p>Försäkringsutredningens förslag: Försäkringsutredningen har ansett<br>att det inte finns tillräckliga skyddsbehov för reglering av återförsäkring,<br>men har inte föreslagit någon ändring av FRL:s tillämpningsområde (se<br>betänkandet s. 103 och 104). Utredningen har inte särskilt behandlat frå-<br>gor om captivebolag, mindre lokala bolag eller ändring av begreppet för-<br>säkringstagare.</p>
<p>Försäkringsrörelsepromemorians förslag: Överensstämmer i huvud-<br>sak med regeringens förslag. I promemorian föreslås att andra ersätt-<br>ningsberättigade på grund av försäkringen skall likställas med försäk-<br>ringstagare i den mån inte annat framgår av enskilda bestämmelser (se<br>promemorians. 109-113 och 303-305).</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte kommenterat Försäk-<br>ringsutredningens förslag i denna del.</p>
<p>Flertalet remissinstanser har lämnat promemoriaförslaget utan invänd-<br>ningar. Några remissinstanser har dock avstyrkt en generell utvidgning<br>av FRL:s försäkringstagarbegrepp. Hovrätten för Västra Sverige har an-<br>sett att begreppet försäkringstagare bör definieras.</p>
<p>Bakgrund: I försäkringsverksamhet återförsäkrar försäkringsbolag re-<br>gelmässigt en del av tecknade avtal hos en annan försäkringsgivare. På så<br>sätt fördelas riskerna. Det sistnämnda företaget (återförsäkraren) far som<br>regel del i inbetalda premier som ersättning för de risker som tas över<br>från det företag (direktförsäkraren) som tecknade försäkringen. Man bru-<br>kar tala om att återförsäkraren “mottar återförsäkring” och att direktför-<br>säkraren “avger återförsäkring”.</p>
<p>För återförsäkringsbolag gäller i dag flertalet bestämmelser i försäk-<br>ringsrörelselagen. Försäkringsbolag som uteslutande bedriver återför-<br>säkring är dock enligt 7 kap. 9 § FRL undantagna från bestämmelserna<br>om skuldtäckning och placeringar. I sådana försäkringsaktiebolag be-<br>höver inte heller någon särskild försäkringstagarledamot i styrelsen utses<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>153</p>
<p>(se 8 kap. 1 §). Vidare finns i 1 kap. 10 § en bestämmelse som möjliggör<br>undantag från FRL för mottagen återförsäkring i den mån det är skäligt.</p>
<p>Inom större koncerner förekommer att ett särskilt koncernbolag bildas<br>för att mot ersättning från andra koncernbolag ta över dessa bolags ris-<br>ker. Det förra bolaget (captivebolaget) kan bedriva sin verksamhet som<br>direktförsäkrare eller som mottagare av återförsäkring för ett annat för-<br>säkringsbolag (som är direktförsäkrare). Captivebolag omfattas i princip<br>av samma bestämmelser i FRL som andra försäkringsbolag.</p>
<p>Ett flertal mindre ömsesidiga försäkringsbolag bedriver skadeförsäk-<br>ringsrörelse som i huvudsak avser s.k. husdjursförsäkringar. Verksam-<br>heten är lokalt begränsad och avser i regel försäkringar för kreatur inom<br>lantbruk. Även små lokala ömsesidiga bolag omfattas av FRL. Enligt<br>1 kap. 10 § kan dock under vissa förutsättningar undantag medges för<br>ömsesidiga bolag vars verksamhet är av en begränsad omfattning. Enligt<br>Finansinspektionen är arbetet med dessa dispenser tidskrävande. Inspek-<br>tionen har också ifrågasatt behovet av att sådana bolag som uteslutande<br>meddelar husdjursförsäkringar skall stå under tillsyn. Finansinspektionen<br>har hos Finansdepartementet begärt att sådana bolag helt skall undantas<br>från FRL (dnr Fi4693/95).</p>
<p>I ett stort antal bestämmelser i FRL förekommer begreppet ”försäk-<br>ringstagare”. Lagen innehåller dock ingen generell definition av begrep-<br>pet. Med försäkringstagare avses normalt den person som ingått avtal om<br>försäkring. Även den som övertagit äganderätten till försäkringen kan<br>jämställas med försäkringstagaren. Försäkringstagaren kan vara identisk<br>med den vars intresse försäkrats för skada eller den på vars liv eller hälsa<br>försäkringen gäller (den försäkrade). Den försäkrade kan också vara nå-<br>gon annan än försäkringstagaren, t.ex. en familjemedlem eller en an-<br>ställd. Rätt att ta ersättning från en försäkring kan dessutom tillkomma en<br>tredje man som är en annan än den försäkrade, t.ex. förmånstagare till<br>livförsäkringar eller den som har rätt till ersättning från en ansvarsförsäk-<br>ring.</p>
<p>Med försäkringstagare avses enligt lagen (1927:77) om försäkrings-<br>avtal den med vilken försäkringsgivaren ingått avtal om försäkring. Med<br>”försäkringshavare” förstås den vars intresse är försäkrat mot inträffande<br>skada. I konsumentförsäkringslagen (1980:38) definieras försäkrings-<br>tagare som den som har tecknat försäkring hos ett försäkringsbolag. För-<br>säkrad kallas i samma lag den vars intresse har försäkrats mot skada eller<br>på vars person en försäkring har tecknats. Konsumentförsäkringslagen<br>reglerar inte personförsäkringar. I personförsäkringar avses, som nyss<br>framgått, med försäkrad den på vars liv eller hälsa försäkringen gäller. I<br>olika sammanhang talas om försäkringens innehavare som beteckning för<br>försäkringsägare. En förmånstagare till livförsäkring får efter försäk-<br>ringsfallet ofta en sådan rätt till försäkringen att han kan ses som inne-<br>havare.</p>
<p>Skälen for regeringens förslag och bedömning: Som framhållits i<br>avsnitt 5.1 bör motivet för särskilda rörelseregler och särskild tillsyn för<br>försäkringsbolag vara att skydda kollektivet direktförsäkringstagare och<br>andra ersättningsberättigade på grund av direktförsäkringar. Allvarliga<br>konsekvenser uppkommer för dem om åtagandena på grund av försäk-</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>154</p>
<p>ringar inte kan fullföljas mot dem. Försäkringstekniken är komplicerad<br>och försäkringsavtalet speciellt. Rörelsereglemas skyddsintressen ställer<br>inte krav på några justeringar nu i tillämpningsområdet for FRL. Det<br>finns dock anledning att särskilt beröra tillämpningen på återförsäkrings-<br>bolag, captivebolag och mindre lokala bolag. Det bör också behandlas<br>om det i olika bestämmelser använda begreppet ”försäkringstagare”, som<br>normalt avser den som ingått försäkringsavtalet med försäkringsgivaren,<br>bör justeras för att omfatta även andra ersättningsberättigade.</p>
<p>Särregleringens tillämpning på återförsäkringsbolag, captivebolag och<br>små lokala bolag</p>
<p>Återförsäkringsavtal ingås mellan jämbördiga parter i kommersiella av-<br>talsförhållanden. Det saknas därför intresse att särskilt skydda de som<br>avger eller mottar återförsäkring. Såsom framhållits i annat sammanhang<br>kan det emellertid få allvarliga konsekvenser för ett direktförsäkrings-<br>bolag och dess kunder om ett återförsäkringsbolag inte kan fullgöra sina<br>åtaganden enligt återförsäkringsavtal med direktförsäkraren (jfr prop.<br>1994/95:184 s. 145). Enligt vår mening måste detta förhållande beaktas i<br>lagstiftningen.</p>
<p>Såsom Försäkringsutredningen varit inne på skulle möjligen detta bäst<br>kunna beaktas genom mera detaljerade riskspridningsregler för direktför-<br>säkraren med bl.a. begränsningar för hur stor andel som får återförsäkras<br>hos en och samma återförsäkringsgivare.</p>
<p>En alternativ väg är dock att på samma sätt som i dag låta svenska åter-<br>försäkringsbolag omfattas av flertalet av rörelsereglema i FRL, t.ex. krav<br>på koncession och ägarprövning samt tillsyn. De ingripanden som i öv-<br>rigt kan aktualiseras hos direktförsäkrare till följd av alltför riskfylld åter-<br>försäkring far i sådant fall hanteras och beivras inom ramen för andra<br>rörelseregler. Enligt 7 kap. 9 § kan också Finansinspektionen i särskilda<br>fall vägra avdrag vid skuldtäckningen för avgiven återförsäkring som inte<br>bidrar till att sänka risken.</p>
<p>Ett frångående av dagens ordning förutsätter åtminstone att mera ut-<br>vecklade riskspridningsregler för återförsäkringsaffärer införs. Det sak-<br>nas dock underlag för att föreslå några sådana bestämmelser i detta sam-<br>manhang. I avvaktan på en sådan prövning bör vissa återförsäkringsbolag<br>alltjämt underkastas bl.a. FRL:s skuldtäcknings- och placeringsregler.<br>Det gäller återförsäkringsbolag som meddelar livförsäkring och lång<br>skadeåterförsäkring (jfr prop. 1997/98:54 s. 35 f). Återförsäkringsbolag<br>bör tills vidare även i övrigt omfattas av flertalet rörelseregler. Det finns<br>emellertid anledning att ytterligare överväga behovet av en reglering i ett<br>senare sammanhang.</p>
<p>När det gäller captiveförsäkringar inom en koncern är behovet av<br>skydd för försäkringstagarna utan tvekan svagt. Det talar för att dessa<br>försäkringsbolag inte bör omfattas av regleringen eller stå under tillsyn.<br>En sådan lösning skulle även kunna frigöra resurser i Finansinspek-<br>tionens tillsynsarbete.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>155</p>
<p>Flera problem återstår dock att lösa. Captivebolag omfattas av sär-<br>skilda rörelseregler och tillsyn i flera jämförbara länder. Det kan också<br>noteras att vissa captivebolag getts koncession för att försäkra risker som<br>berör anställda, t.ex. sjuk- och olycksfallsförsäkring under tjänsteresa.</p>
<p>Det är osäkert om försäkringsdirektiven ger utrymme för att helt un-<br>danta sådana försäkringsbolag från särregleringen. Frågorna kring bo-<br>lagen har inte närmare berörts av Försäkringsutredningen i slutbe-<br>tänkandet. En avreglering på denna punkt förutsätter en genomgång av<br>åtskilliga författningar för försäkringsbolag, bl.a. redovisnings- och<br>skattelagstiftningen.</p>
<p>Problematiken liknar den som gäller för mindre ömsesidiga bolag.<br>Även här kan det ifrågasättas om skälen för en särreglering är tillräckligt<br>starka.</p>
<p>Regeringen är således inte beredd att nu föreslå att captivebolag och<br>mindre lokal bolag skall undantas från särregleringen. En översyn bör<br>dock inledas inom kort med inriktning på begränsningar i regleringen för<br>de subjekt som behandlats i detta avsnitt.</p>
<p>Återförsäkringsbolag, captivebolag och mindre ömsesidiga försäk-<br>ringsbolag bör, tills vidare, omfattas även av de ändrade rörelseregler<br>som vi föreslår i kommande avsnitt, i den mån inte annat särskilt före-<br>skrivs. De annorlunda skyddsintressen som föreligger för återförsäk-<br>ringsverksamhet, captiveförsäkringar och mindre ömsesidiga bolag får i<br>stället i avvaktan på en senare översyn beaktas inom ramen för tillämp-<br>ningen av rörelsereglerna och vid utövandet av tillsynen.</p>
<p>Försäkringsrörelselagens försäkringstagarbegrepp</p>
<p>1 FRL används normalt endast begreppet försäkringstagare trots att det<br>enligt vår mening oftast kan vara sakligt befogat att bestämmelsen om-<br>fattar även andra ersättningsberättigade på grund av försäkringsavtal,<br>t.ex. efterlevande som har rätt till ersättning på grund av en livförsäkring.<br>I t.ex. 7 kap. 11 a § anges att försäkringstagare har förmånsrätt enligt för-<br>månslagen för fordringar enligt vissa försäkringsavtal. I vissa bestäm-<br>melser har dock rättigheter för andra än försäkringstagarna särskilt be-<br>aktats. Enligt t.ex. 14 kap. 26 a § har även den som har ”rätt på grund av<br>försäkringen” möjligheter att anföra invändningar mot en beståndsöver-<br>låtelse. I andra fall kan det, å andra sidan, vara mer naturligt att bestäm-<br>melsen gäller endast försäkringstagare (se t.ex. 1 kap. 7 § som anger att<br>försäkringstagarna är delägare i ömsesidiga försäkringsbolag).</p>
<p>I försäkringsrörelsepromemorian har försäkringstagarbegreppet i FRL<br>justerats med hänsyn till det fastslagna motivet för särregleringen. -<br>Promemorians förslag innebär att rörelsereglema kompletteras med en<br>allmän bestämmelse som innebär att när termen ”försäkringstagare” an-<br>vänds i FRL, skall även andra ersättningsberättigade på grund av för-<br>säkringen omfattas, om inte annat följer av de enskilda bestämmelserna i<br>lagen.</p>
<p>Flera remissinstanser har avstyrkt promemorians lösning. Hovrätten<br>för Västra Sverige anser att begreppet försäkringstagare bör definieras i<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>156</p>
<p>lagen och att det i varje enskild bestämmelse skall anges om också andra<br>ersättningsberättigade omfattas. Försäkringsförbundet anser att dagens<br>försäkringstagarbegrepp bör behållas och det i varje bestämmelse bör<br>anges om andra ersättningsberättigade omfattas. Finansinspektionen me-<br>nar att det utvidgade försäkringstagarbegreppet är av godo i flertalet fall<br>men att det torde bli svårtillämpat, bl.a. när det gäller att förutse vilka<br>andra ersättningsberättigade som kan finnas och att beakta deras intres-<br>sen.</p>
<p>Det är inte givet att den i promemorian valda lösningen behöver bli så<br>svårtillämpad som remissinstanserna har befarat, eftersom bl.a. rörelse-<br>reglerna och tillsynen avser att skydda kategorierna som kollektiv och<br>inte som enskilda avtalsparter. Ofta torde också intresset för andra ersätt-<br>ningsberättigade än försäkringstagarna, t.ex. förmånstagama, inte nämn-<br>värt skilja sig från en försäkringstagares intresse i de delar som rörelse-<br>reglerna skall skydda.</p>
<p>Den förordade regleringen med ändringar i enskilda paragrafer har<br>dock åtskilliga fördelar från tillämparsynpunkt. En sådan reglering bör<br>dock föregås av en närmare genomgång av hur olika bestämmelser har<br>tolkats och tillämpats i praxis. Vissa av FRL:s bestämmelser, som endast<br>nämner försäkringstagaren, torde för övrigt redan i dag kunna tolkas vitt<br>till förmån för andra kategorier av ersättningsberättigade. Frågan om en<br>utvecklad definition av FRL:s försäkringstagarbegrepp bör alltså beredas<br>vidare inom ramen för den tekniska översyn av FRL som inledningsvis<br>aviserats (se avsnitt 3). Hänsyn bör också tas till den kommande regle-<br>ringen på avtalsområdet. I flera av de bestämmelser som nu föreslås är<br>det emellertid nödvändigt att ta ställning i gränsdragningsfrågor.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>157</p>
<h2>Skälighets- och sundhetskravet</h2>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>6.1</p>
<h3>Skälighetsprincipen i försäkringsrörelse</h3>
<p>Regeringens förslag: Nuvarande skälighetsprincip skall inte läggas<br>till grund för försäkringslagens rörelseregler eller Finansinspektionens<br>tillsyn. De rörelseregler som ger uttryck för denna princip ändras.</p>
<p>Försäkringsutredningens och Försäkringsrörelsepromemorians för-<br>slag överensstämmer med regeringens förslag (se betänkandet s. 119-135<br>och promemorian s. 114-127).</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser, bl.a. Hovrätten för<br>Västra Sverige, Finansinspektionen, Försäkringsförbundet och Aktuarie-<br>organisationerna, har tillstyrkt Försäkringsutredningens förslag. Ett par<br>remissinstanser, Motorförarnas Helnykterhetsförbund och Svea hovrätt,<br>har avvisat förslaget så som det redovisats i Försäkringsutredningens<br>betänkande. Några remissinstanser har ansett att skälighetskravet borde<br>behållas i vissa delar (en närmare redogörelse för remissutfallet finns i<br>försäkringsrörelsepromemorian s. 114 och 115).</p>
<p>Remissinstanserna har i stort godtagit försäkringsrörelsepromemorians<br>förslag. Konsumentverket/KO och LO har framhållit vikten av att ett<br>starkt konsumentskydd tillgodoses genom andra regler. Konsument-<br>verket/KO har ansett att den nya sundhetsregeln bör utformas så att det<br>även finns en möjlighet att ingripa mot oskäliga premier och kostnader<br>men också för att tillse att basbehovet av försäkringar täcks. Kammar-<br>rätten i Göteborg har ansett att bl.a. avskaffandet av skälighetsprincipen<br>ställer större krav på tillgodoseende av konsumentskyddet genom kon-<br>sumentombudsmannen. Flera remissinstanser har ifrågasatt varför skä-<br>lighetskravet inte utmönstras för den obligatoriska trafikförsäkringen.</p>
<h4>Bakgrund</h4>
<p>Skälighetskravets tre olika delar</p>
<p>Skälighetsprincipen är den allmänna princip som jämte soliditetsprin-<br>cipen ligger till grund för försäkringsrörelselagstiftningen. Den inrymmer<br>skälighetsaspekter i tre olika delar: ett krav på skälighet i premier och<br>kostnader (premie- och kostnadsskälighet), ett krav på skäliga villkor<br>utöver premier (villkorsskälighet) och ett krav på skälighet i skaderegle-<br>ringen (skaderegleringsskälighet).</p>
<p>Skälighetsprincipen har fått betydelse även för utformningen av flera<br>av FRL:s bestämmelser som inte direkt berör försäkringsrörelsen. Så<br>omfattas t.ex. inte delägare i ömsesidiga bolag av den bolagsrättsliga ge-<br>neralklausulen i 8 kap. 15 § till följd av Finansinspektionens kontroll av<br>premier och villkor med hänsyn till skälighetsprincipen (se vidare avsnitt<br>9.3).</p>
<p>158</p>
<p>Premie- och kostnadsskälighet</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>När skälighetsprincipen infördes innebar den ett krav på premie- och<br>kostnadsskälighet, dvs. att kostnaden för försäkringen skall vara skälig i<br>förhållande till de tjänster som försäkringen innebär för försäkringstag-<br>aren. Den kan således beskrivas som en form av prisreglering. Premie-<br>och kostnadsskäligheten har ansetts innebära att premien skall vara rim-<br>lig i förhållande till den risk som försäkringsbolaget tar emot och att<br>kostnaderna skall fördelas på ett rimligt sätt mellan försäkringstagarna.<br>Vidare skall verksamheten bedrivas ekonomiskt effektivt och admini-<br>strationskostnaderna hållas nere. Dessutom skall en rimlig fördelning av<br>överskott ske, dels mellan olika generationer av försäkringstagare, dels<br>mellan ägare och försäkringstagare i sådana försäkringsbolag där vin-<br>stutdelning är möjlig.</p>
<p>Premie- och kostnadsskäligheten kommer till uttryck i FRL såväl för<br>livförsäkring som för skadeförsäkring. Beträffande livförsäkring är kra-<br>vet formulerat på så sätt att grunderna för verksamheten skall ta sikte på<br>att försäkringar meddelas till en kostnad som är skälig med hänsyn till<br>försäkringens art (7 kap. 4 §). Med kostnad avses premien med avdrag<br>för eventuell återbäring. Kravet lagfästes år 1948. Det ansågs angeläget<br>att premiema varken var oskäligt höga eller för låga. Här betonades all-<br>mänhetens svårigheter att bedöma dessa frågor och försäkringens stora<br>sociala betydelse. Reglerna ansågs som ett nödvändigt komplement till<br>de säkerhetssynpunkter som föranleder försiktiga antaganden vid premi-<br>eberäkningen (SOU 1946:34 s. 33 ff och prop. 1948:50 s. 147 och 248).</p>
<p>För skadeförsäkring är skälighetskravet så formulerat att premiesätt-<br>ningen skall vara skäligt avvägd med hänsyn till den risk som försäk-<br>ringen är avsedd att täcka, nödvändiga driftskostnader för försäkringen<br>samt omständigheterna i övrigt (19 kap. 5 §). Kravet lagfästes år 1950.<br>Enbart konkurrensen ansågs inte garantera att kostnaden för försäkringen<br>blev skälig (prop. 1950:220 s. 49). Ifrågavarande bestämmelse har an-<br>setts tillämplig också på livförsäkringar som meddelas utan grunder,<br>även om direkt lagstöd saknas. För den obligatoriska trafikförsäkringen<br>föreskrivs i stället att premien inte far bestämmas till högre belopp än<br>som med erforderlig säkerhet kan anses svara mot den risk som försäk-<br>ringen är avsedd att täcka med tillägg för nödvändiga omkostnader och<br>att premien inte får belastas med anskaffningskostnader som föranleds av<br>konkurrensskäl (2 § trafikförsäkringsförordningen). Detta krav slogs fast<br>redan 1929. Det ansågs viktigt att försäkringstagarna inte belastades med<br>onödiga utgifter när det var fråga om en obligatorisk försäkring (NJA II<br>1929 s. 308 ff).</p>
<p>Premie- och kostnadsskäligheten har flera sidor. En sida rör bolagets<br>kostnadseffektivitet. En annan sida rör förhållandet mellan försäkrings-<br>tagarna och bolaget (och dess aktieägare). En ytterligare aspekt rör förhål-<br>landet mellan olika försäkringstagargrupper. Lagen innehåller visserligen<br>inte några särskilda bestämmelser om skälighetsbedömningen. I äldre<br>lagförarbeten har dock vissa uttalanden gjorts.</p>
<p>När det gäller kostnadseffektiviteten innebär skäligheten ett krav på att<br>hålla kostnaderna på låg nivå. Driftskostnaderna skall vara sakligt moti-</p>
<p>159</p>
<p>verade och väl avvägda. Är kostnaderna oskäligt höga skall bolaget ra-<br>tionalisera. Bolaget måste underkastas en allsidig granskning av ekono-<br>misk effektivitet, bl.a. skall organisationen vara lämplig. Tillsynsmyn-<br>digheten skall emellertid inte ingripa dirigerande i bolagets interna sköt-<br>sel. Kravet tar inte heller sikte på bolagets lönepolitik. Någon entydig<br>tolkning föreligger inte om kravet även tar sikte på att bolaget också skall<br>åstadkomma en så hög avkastning på inbetalda premier som möjligt (se<br>prop. 1950:94 s. 40 ff, prop. 1965:48 s. 43 och SOU 1986:8 s. 253 f).</p>
<p>När det gäller förhållandet mellan försäkringstagarna och bolaget in-<br>nebär kravet att premiema skall vara rimliga i förhållande till det skydd<br>som ges. I livförsäkring skall även hänsyn tas till den återbäring på pre-<br>mier som försäkringstagaren erhåller. En konsekvens av denna sida av<br>skälighetskravet är att allt överskott skall återgå till försäkringstagarna i<br>form av återbäring (prop. 1948:50 s. 253 och 256). På grund av kravet på<br>prissättning med säkerhetsmarginal anses överskott på livförsäkrings-<br>rörelse inte som vinst i vanlig bemärkelse. Genom att de försäkringstek-<br>niska antagandena om driftskostnader måste göras med betryggande<br>marginal blir premieuttaget med nödvändighet ”för stort”. Det uppkom-<br>mer således systematiskt ett överskott i försäkringar som sträcker sig<br>över flera år.</p>
<p>Även på skadeförsäkringens område anses skälighetsprincipen medfö-<br>ra en väsentlig begränsning i möjligheterna att dela ut vinst till aktieägar-<br>na (se prop. 1950:220 s. 52).</p>
<p>När det gäller relationen mellan olika försäkringstagare innebär skä-<br>lighetskravet att enskilda försäkringstagare och enskilda försäkrings-<br>tagargrupper skall behandlas på ett rättvist sätt i förhållande till sin pres-<br>tation. Detta har ansetts innebära bl.a. att bolaget skall tillämpa en riskin-<br>delning efter skäliga grunder och åtföljande premiedifferentiering (se<br>prop. 1950:220 s. 49). Vid livförsäkring skall hänsyn bl.a. tas till för-<br>säkringstagarens hälsotillstånd. Varje riskutjämning måste dock vara så<br>stor att en tillfredsställande riskutjämning sker och av solidaritetshänsyn<br>anses att differentieringen inte får vara alltför långtgående (se SOU<br>1986:8 s. 215 f). Länge ansågs att klarlagda skillnader mellan kvinnors<br>och mäns dödlighet alltid skulle beaktas (se SOU 1960:11 s. 260). Un-<br>dantag godtogs dock för kollektivavtalsgrundad försäkring. Sedan några<br>år tillbaka upprätthålls inte heller kravet på könsberoende premier för<br>individuella livförsäkringar.</p>
<p>Även driftskostnaderna måste fördelas på ett skäligt sätt mellan för-<br>säkringstagarna. En avvägning mellan olika försäkringstagares intressen<br>måste också göras när återbäringen bestäms. I största möjliga utsträck-<br>ning bör dock fördelningen av återbäringen grundas på de enskilda för-<br>säkringstagarnas bidrag till bolagets samlade överskott. Varje verksam-<br>hetsgren skall bedömas för sig och fördelningen mellan olika grupper och<br>generationer skall vara rättvis (se prop. 1948:50 s. 253 f). Ett överskott i<br>en försäkringsgren får inte systematiskt användas för subventionering av<br>en annan inte bärkraftig gren. Varje försäkringsgren skall vara självbä-<br>rande och eventuellt ansamlade vinster får inte användas för att i dump-<br>ningssyfte tillfälligt pressa priserna inom en viss försäkringsgren (se</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>160</p>
<p>prop. 1950:220 s. 49). Premiema får alltså varken vara för låga eller för Prop. 1998/99:87<br>höga.</p>
<p>När det gäller överskottsfördelningen i skadeförsäkring fanns tidigare<br>särskilda föreskrifter i BFFS 1988:30 om principerna för återbäring. En-<br>ligt dessa skall eventuella överskott i en viss verksamhetsgren eller viss<br>riskgrupp återbetalas till den som har varit försäkringstagare inom grenen<br>eller gruppen under den tid överskottet uppkommit. Alltså skall även för-<br>säkringstagare som inte förnyar sitt försäkringsskydd komma i åtnjutande<br>av premieåterbäring. Återbäring skall däremot inte komma nytecknade<br>försäkringar till del.</p>
<p>Villkorsskälighet</p>
<p>Kravet på villkorsskälighet innebär att även andra villkor än premievill-<br>koren skall vara skäliga. Kravet kommer både för liv- och skadeförsäk-<br>ring till uttryck i FRL genom regeln att villkoren skall vara skäliga med<br>hänsyn till det skydd försäkringen är avsedd att ge och omständigheterna<br>i övrigt (19 kap. 6 §). Kravet lagfästes först år 1981 i samband med att<br>konsumentförsäkringslagen trädde i kraft men ansågs dessförinnan följa<br>redan av bestämmelserna om kostnadsskälighet, eftersom en bedömning<br>av om kostnaden för en försäkring är skälig knappast kan göras utan att<br>villkoren i övrigt uppmärksammas (se prop. 1961:171 s. 306 och 309).<br>Med hänsyn till den betydelse som villkorsgranskningen skulle få som<br>komplement till den civilrättsliga lagstiftningen ansågs det mindre till-<br>fredsställande om villkorsgranskningen endast indirekt kunde utläsas av<br>lag.</p>
<p>Villkorsskäligheten tar i första hand sikte på villkor i ämnen som be-<br>handlas i konsumentförsäkringslagen. Även villkor som inte berörs i den<br>lagen omfattas dock, t.ex. villkor om försäkringens objekt, om de händel-<br>ser vid vilka försäkringsersättning skall utgå och om självrisk. Också<br>villkor för andra försäkringar än de som regleras i konsumentförsäk-<br>ringslagen omfattas av kravet. I fråga om livförsäkring har en granskning<br>av villkoren som inte gäller premierna ansetts mindre angelägen (prop.<br>1979/80:9 s. 90 ff).</p>
<p>Försäkringsvillkoren far inte strida mot tvingande regler i konsument-<br>försäkringslagen. De får inte heller utgöra ett otillåtet kringgående av<br>dessa regler. Vidare förbjuds bolagen att på ett sätt som inte är godtag-<br>bart utnyttja den avtalsfrihet och det utrymme för skälighetsprövning<br>som de tvingande bestämmelserna ger. Skälighetskravet går dock längre<br>än att villkoren inte får vara oskäliga i avtalslagstiftningens mening. Det<br>riktar sig även mot villkor som inte kan betraktas som oskäliga men som<br>i sitt sammanhang ändå framstår som olämpliga. Det anses att själva pro-<br>duktutformningen bör lämnas utanför skälighetsgranskningen, men att ett<br>myndighetsingripande kan påkallas av den tekniska soliditets- och skä-<br>lighetsgranskning som skall ske enligt FRL.</p>
<p>Det anses att inspektionens granskning av villkor bör ske i nära sam-<br>arbete med Konsumentverket och med utnyttjande av de erfarenheter</p>
<p>161</p>
<p>6 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 87<br></p>
<p>som verket har ifråga om villkorskontroll på konsumentområdet i övrigt Prop. 1998/99:87<br>(se prop. 1979/80:9 s. 91 f och 176 ff).</p>
<p>Skaderegleringsskälighet</p>
<p>Kravet på skaderegleringsskälighet anses innefatta krav på skäliga villkor<br>och skälig hantering vid skaderegleringen. Kravet framgår inte direkt av<br>FRL men tillämpas med stöd av ett uttalande av Lagrådet. Den avfattning<br>som skälighetsbestämmelserna hade fått ansågs innebära även en be-<br>fogenhet för inspektionen att ingripa mot försäkringsbolag beträffande<br>skaderegleringen. En verklig kontroll om kostnaden för försäkringen var<br>skälig ansågs inte kunna ske utan en kontroll över hur behandlingen av<br>försäkringsfall var anordnad (prop. 1961:171 s. 306 och 309).</p>
<p>Kontroll av skälighetsprincipens tillämpning</p>
<p>Bolagets egen kontroll</p>
<p>Kontrollen av att skälighetsprincipen upprätthålls ligger i första hand på<br>försäkringsbolagets ledning. Om grunderna inte längre fyller det avsedda<br>ändamålet skall styrelsen och verkställande direktören se till att de ändras<br>(7 kap. 4 §). Styrelsen och verkställande direktören skall också övervaka<br>att premier och andra villkor är skäliga (19 kap. 5 och 6 §§). Övervak-<br>ningen av premiesättning skall ske med hjälp av fortlöpande statistik.<br>Styrelsen och verkställande direktören skall dessutom till Finansinspek-<br>tionen sända in en redogörelse för den metod som har använts för över-<br>vakningen och för erfarenheterna av den. De skall vidare lämna Finans-<br>inspektionen alla upplysningar som behövs för att granska att tillämpade<br>villkor är skäliga.</p>
<p>Finansinspektionens kontroll av premie- och kostnadsskäligheten</p>
<p>Finansinspektionen skall kontrollera att skälighetsprincipen efterlevs.<br>Vid granskningen av andra försäkringsvillkor än premien bör särskild<br>uppmärksamhet ägnas åt försäkringar som konsumenter tecknat huvud-<br>sakligen för enskilt bruk (19 kap. 6 §). Finns anledning till anmärkning<br>får inspektionen meddela erinringar eller förelägga bolaget att vidta rät-<br>telse (19 kap. 11 §). Inspektionen avgör däremot inte tvister mellan en-<br>skilda försäkringstagare och försäkringsbolag, utan granskningen syftar<br>till en bedömning av villkoren i stort. Tillsynen brukar beskrivas som<br>mer kontrollerande än aktivt ledande.</p>
<p>Finansinspektionens skälighetskontroll far skilda karaktärer beroende<br>på vilket slag av försäkringsrörelse det gäller. I livförsäkringsverksamhet<br>granskas försäkringarnas återbäring. Kontrollen görs genom en prövning<br>av grundernas antaganden och utfallet inom varje område där antaganden</p>
<p>162</p>
<p>gjorts. Genom kontrollen skall det tillses att försäkringstagarens slutliga<br>kostnad för försäkringen blir skälig.</p>
<p>Vid skadeförsäkring är det fråga om en allmän kontroll över premie-<br>nivån som främst får betydelse för nya försäkringar eller då gamla för-<br>säkringar förnyas. Därigenom kontrolleras dels att inte någon försäk-<br>ringsgren under en följd av år subventioneras av andra grenar eller att<br>kapitalavkastningen ensidigt används för att stödja premiema för denna<br>gren, dels att en gren inte under en längre period lämnar oförsvarligt sto-<br>ra överskott.</p>
<p>Särskild uppmärksamhet torde ha ägnats åt trafikförsäkringspremier<br>medan skälighetskontrollen för andra premier varit mer översiktlig (se<br>SOU 1986:8 s. 96 ff).</p>
<p>De tillämpningssvårigheter som uppstått vid granskningen har innebu-<br>rit att tillsynsmyndigheten endast i undantagsfall ansett sig ha möjlig-<br>heter att reagera på bolagets premiesättning; nämligen då premier har<br>höjts på ett särskilt markant sätt eller påtagligt omotiverat skiljer sig från<br>motsvarande premier i andra bolag. I övrigt anses inspektionen kunna<br>ingripa när en försäkringsgren under flera år gått med mycket stor förlust<br>eller när driftskostnaderna varit påtagligt höga i förhållande till drifts-<br>kostnaderna i jämförbara bolag.</p>
<p>På grund av dessa tillämpningsproblem och Finansinspektionens kraf-<br>tiga inriktning på soliditetsaspekter har endast ett fatal fall angående skä-<br>lighetsprincipen blivit föremål för myndighetsåtgärder under senare år.</p>
<p>Ett exempel är ingripandet mot försäljningen av vissa kapitalförsäk-<br>ringar som resulterade i ett allmänt råd om att försäkringstiden skall vara<br>minst 10 år. Bakgrunden var att nyteckningen av engångsbetalda kapital-<br>försäkringar med kort försäkringstid hade ökat markant under en period<br>när en hög återbäringsränta tillämpades. Om nyteckningen skedde under<br>en period när återbäringsräntan översteg marknadsräntan innebar detta<br>enligt inspektionen att nytecknade försäkringar på ett icke godtagbart sätt<br>fick del av medel som hörde till äldre bestånd (se BFFS 1989:14 och 16).<br>Dessa allmänna råd har dock nyligen upphävts varvid det uttalades att<br>frågorna i stället borde granskas inom ramen för den operativa tillsynen.<br>I ett annat fall konstaterade inspektionen att ett större bolag genomfört<br>premiesänkningar med 30 procent avseende vissa objektgrupper, bl.a.<br>hem och villa, inom ett län. Inspektionen fann att bolaget uppenbarligen<br>av konkurrensskäl genomfört premiesänkningama utan att kunna visa att<br>kostnaderna för försäkringsskyddet var lägre än inom andra verksam-<br>hetsområden. Bolaget ansågs ha handlat i strid mot skälighetsprincipen<br>och förelädes att vidta sådana åtgärder vid premiesättningen att lagens<br>skälighetskrav efterlevdes.</p>
<p>Skälighetsprincipen har enligt uppgifter även åberopats av inspektio-<br>nen i informella kontakter med försäkringsbolagen i syfte att få bolagen<br>att sänka sina kostnader.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>163</p>
<p>Finansinspektionens kontroll av villkorsskälighet</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Finansinspektionens, och dess föregångare Försäkringsinspektionens,<br>villkorsgranskning har skett med tyngdpunkt på villkor inom kon-<br>sumentförsäkringsområdet. Särskild uppmärksamhet har riktats mot vill-<br>kor om nedsättning av försäkringsersättning.</p>
<p>Under slutet av 1980-talet påbörjades ett mer systematiskt gransk-<br>ningsarbete som i första hand gjordes på konsumentförsäkringsområdet.<br>Syftet var att få bort oskäliga villkor och få oklara villkor att bli tydli-<br>gare, bl.a. granskades villkoren för hemförsäkringar och reseförsäkringar.<br>Under åren därefter har en betydelsefull del av Finansinspektionens ar-<br>bete bestått i en aktiv och löpande dialog med försäkringsbolagen. Det<br>ansågs då som ett naturligt inslag att bolagen på eget initiativ informera-<br>de inspektionen om förändringar i verksamheten. I dessa sammanhang<br>diskuterades villkorsutformning och inspektionen kunde verka för änd-<br>ringar av olämpliga eller otydliga avtalsvillkor. Vid sidan av sådana in-<br>formationsmöten kunde inspektionen begära ingående redogörelser för<br>affärsverksamheten, vilket möjliggjorde en mer djupgående vill-<br>korskontroll. Enligt Försäkringsutredningen (s. 118) kunde inspektionen<br>på så sätt motverka en spridning av olämpliga produkter och avtalsvillkor<br>på marknaden.</p>
<p>Under senare år har det inte varit brukligt att bolagen kontaktar Finans-<br>inspektionen vid verksamhetsförändringar. Finansinspektionen efterfrå-<br>gar inte heller sådan information.</p>
<p>Finansinspektionen kontroll av skaderegleringsskälighet</p>
<p>Genom sin konsumenträttsenhet granskar Finansinspektionen försäk-<br>ringsbolagens rutiner för att reglera ersättningsfrågorna när en skada in-<br>träffat. Det anses inte ankomma på myndigheten att överpröva frågor om<br>försäkringsfall föreligger eller ersättningens storlek. Kontrollen gäller<br>endast sättet att genomföra skaderegleringen.</p>
<p>Tillsynsmyndigheten har tidigare genomfört undersökningar av skade-<br>akter. Vid sådana inspektioner inhämtades även information om bolagens<br>skadeorganisation, kompetens hos skadehandläggare, bevaknings- och<br>informationsrutiner, i vad mån externa utredare anlitades, rutiner när för-<br>sök till försäkringsbedrägeri uppkommit och datarutiner. Vid gransk-<br>ningen av enskilda ärenden undersöktes även handläggningstiden; när<br>bolaget tagit inledande kontakter med den skadelidande, när utbetalning<br>av skadeersättning skedde, om ärendet överlämnades till Trafikskade-<br>nämnden, om handläggningen bedrivits effektivt, om eventuella för-<br>skottsbetalningar skett och om eventuell ränta utgått.</p>
<p>Myndigheten undersökte också om den skadelidande fått tillräcklig<br>och tydlig information om försäkringens omfattning, om risk för pre-<br>skription samt om beslutsmotivering lämnats och besked om möjligheter<br>till överprövning.</p>
<p>Tidigare kontrollerades särskilt om bolagens tillämpning av försäk-<br>ringsvillkoren överensstämde med Allmänna Reklamationsnämndens</p>
<p>164</p>
<p>praxis. I sammanhanget kontrollerades även om nedsättningsbeslutet var<br>tillräckligt tydligt.</p>
<p>I fråga om personskador ansågs det mest angeläget att granska regle-<br>ringen av svårare personskador. Det uppmärksammades om bolaget tagit<br>personlig kontakt, om informationsbroschyrer lämnats, om bolaget talat<br>om vilken utredning som behövts och besvarat eventuella frågor, om bo-<br>laget erbjudit förskott och om ärendet prövats i Trafikskadenämnden el-<br>ler i annat prövningsorgan.</p>
<p>På senare år har inte någon direkt undersökning av skadeakter före-<br>kommit. Däremot undersöks bolagens rutiner för och organisation av<br>skadereglering samt den interna kontrollen därutöver. Inspektionen kon-<br>trollerar inte heller regelmässigt om bolagets tillämpning av avtalsvillkor<br>överensstämmer med Allmänna Reklamationsnämndens praxis. Det un-<br>dersöks inte om skaderegleringsbesluten i de enskilda fallen är tydliga.</p>
<p>Finansinspektionen har nyligen på uppdrag av regeringen undersökt<br>försäkringsbolagens rutiner för reglering av personskador på trafikför-<br>säkringsområdet (se Finansinspektionens rapport den 18 december 1998,<br>Försäkringsbolagen och de trafikskadade).</p>
<p>Undantag från skälighetsprincipens tillämpningsområde</p>
<p>Skälighetsprincipen omfattar inte all försäkringsverksamhet. För skade-<br>försäkring har undantag gjorts från premie- och villkorskäligheten för<br>verksamhet som bedrivs i utlandet. Undantaget har motiverats med att<br>premiesättningen är starkt påverkad av de utländska marknadernas skif-<br>tande förhållanden och att ett genomförande av skälighetsprincipen kan<br>försvåra svenska bolags konkurrensmöjligheter där (prop. 1950:220 s.<br>51).</p>
<p>För transport- och sjökaskoförsäkringar gäller premie- och villkors-<br>skäligheten endast reseförsäkringar och båtförsäkringar tecknade av kon-<br>sumenter huvudsakligen för enskilt bruk (se 19 kap. 6 §). Det har moti-<br>verats med att försäkringarna i andra fall riktar sig till affärslivet och att<br>erfarenheterna visat att försäkringstagarna här själva bevakar sina intres-<br>sen.</p>
<p>Kollektivavtalsgrundade försäkringar har i praktiken lämnats utanför<br>skälighetskontrollen. För sådana försäkringar tillämpas i betydande ut-<br>sträckning en solidarisk premiesättning i form av enhetspremier. Man har<br>här godtagit den bedömning som kollektivavtalspartema gjort i skälig-<br>hetshänseende. Den utjämning av premiema som ofta sker inom grupp-<br>försäkring har också ansetts förenlig med skälighetsprincipen. Motivet<br>för detta torde vara att denna teknik väsentligt minskar administrations-<br>kostnaderna (SOU 1985:34 s. 92 och 113 f).</p>
<p>Skälighetsprincipen är inte heller lagfäst för utländska försäkrings-<br>givare som bedriver verksamhet i Sverige. Detta följer av att skäligheten<br>av de i Sverige tillämpade premierna inte enbart kan bedömas med led-<br>ning av skaderesultat och omkostnader här i landet (prop. 1950:94 s.<br>40 ff). Finansinspektionen anses ändå kunna kontrollera premier och<br>andra villkor samt skadereglering med stöd av allmänna tillsynsregler (se</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>165</p>
<p>SOU 1986:8 s. 254). De särskilda bestämmelserna om skälighet i<br>trafikförsäkringsrörelse gäller dock även utländska försäkringsgivare.</p>
<h4>Skälen för regeringens förslag</h4>
<p>Utgångspunkter för bedömningen</p>
<p>Skälighetsprincipen har under lång tid präglat rörelsereglema for svenska<br>försäkringsbolag. Principen har fatt stor betydelse for bolagens hantering<br>av försäkringstekniska frågor. För tillsynsmyndigheten har principen<br>varit svår att tillämpa, framförallt i fråga om premie- och kostnadsskä-<br>lighetskraven.</p>
<p>Det kan inte uteslutas att skälighetskravet i vissa fall lett till lägre pre-<br>mier och bättre villkor än vad som annars varit fallet. Skälighetsprincipen<br>uppställer emellertid rent faktiskt också begränsningar för bolagets möj-<br>ligheter att konkurrera med andra bolag genom en mer differentierad<br>produktutformning och premiesättning. Det kan därför antas att premie-<br>och kostnadsskälighetsprincipen i flera fall lett till högre premier än vad<br>som annars skulle ha gällt.</p>
<p>Frågan om nuvarande skäli ghetsprincip skall behållas kan dock knap-<br>past avgöras enbart utifrån vilken betydelse som principen kan anses ha<br>haft hittills. Hänsyn måste också tas till de förändringar som försäk-<br>ringsmarknaden genomgått samt de motiv som skall ligga till grund för<br>särregleringen (se avsnitt 5). Frågan blir därför om försäkringstagarnas<br>intresse tillgodoses bättre på ett annat sätt än genom skälighetsprincipen.</p>
<p>Premie- och kostnadsskälighet</p>
<p>Som tidigare utvecklats har de finansiella marknaderna genomgått stora<br>förändringar under senare år, bl.a. genom etablerandet av EU:s inre<br>marknad. Samtidigt har de svenska rörelsereglema genomgått stora för-<br>ändringar till följd av införlivandet av EG:s försäkringsdirektiv. Dessa<br>direktiv bygger bl.a. på tanken att försäkringstagarnas intressen bäst till-<br>godoses genom ett slopande av etableringshinder och ökade möjligheter<br>till gränsöverskridande verksamhet i kombination med hemlandstillsyn.<br>Genom den inre marknaden läggs grunden for en större och alltmer in-<br>ternationell försäkringsmarknad. De undantag från skälighetsprincipen<br>som redan i dag ansetts motiverade för verksamhet med internationell<br>anknytning gör sig därmed gällande även för verksamhet inom Sverige.<br>Skälighetsprincipen och de konsekvenser som principen medför har av<br>svenska bolag också framhållits som ett hinder för dem i den interna-<br>tionella konkurrensen. Utländska försäkringsbolag som är verksamma på<br>den svenska marknaden behöver inte heller tillämpa skälighetsprincipen.</p>
<p>EG:s regler på området har också efterhand orienterats mot ett anglo-<br>saxiskt synsätt med bl.a. en stor frihet for bolagen att utforma forsäk-<br>ringsprodukter efter försäkringstagarnas behov och utrymme for en större<br>konkurrens mellan olika bolag. EG:s regler torde inte förhindra att någon</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>166</p>
<p>form av skälighetsprincip behålls i den svenska rörelselagstiftningen.<br>Utgångspunkten for gemenskapsreglema är dock ett mera marknads-<br>mässigt synsätt än det som skälighetsprincipen bygger på.</p>
<p>På sikt är det en nackdel att hålla fast vid en vag och svårtillämpad<br>skälighetsprincip, i stället för att utnyttja mera marknadsmässiga meka-<br>nismer för att åstadkomma fördelaktiga villkor för försäkringstagarna.<br>Detta bör ske genom regler som ger utrymme för en sund konkurrens<br>mellan försäkringsbolagen och regler som säkerställer en bättre genom-<br>lysning av försäkringens kostnader och förmåner. Det bör också göras en<br>klarare uppdelning mellan försäkringstagarnas medel och försäkrings-<br>bolagets riskkapital. De sistnämnda frågorna behandlas i avsnitt 6.2 och<br>7.2.</p>
<p>Flera remissinstanser har också ifrågasatt om ett i lag angivet krav på<br>skäliga premier och kostnadseffektivitet också är det bästa sättet för att<br>åstadkomma rimliga premier och främja en effektivare försäkringsmark-<br>nad till konsumenternas bästa. Som bl.a. Konkurrensverket framhåller<br>har möjligheter till ökad konkurrens generellt sett större betydelse för<br>prissättning och kostnadseffektivitet. Nuvarande skälighetskrav kan i sig<br>sägas försvåra konkurrensen mellan svenska bolag. En konsekvens av<br>skälighetsprincipen är också ett vinstutdelningsförbud för livförsäkrings-<br>rörelse. Ur konkurrenssynpunkt är det således en nackdel att behålla<br>premie- och kostnadsskälighetskravet.</p>
<p>Premie- och kostnadsskäligheten bygger på att överskott skall (i efter-<br>hand) fördelas mellan försäkringstagarna med hänsyn till premiernas bi-<br>drag till överskotten.</p>
<p>Skälighetsprincipen för därför med sig begränsningar för t.ex. vilka<br>konventionella livförsäkringar som svenska försäkringsbolag kan med-<br>dela svenska försäkringstagare. Principen förhindrar exempelvis kon-<br>ventionella livförsäkringar utan rätt till överskott. Som tidigare anförts<br>bör det i princip inte vara en uppgift för rörelsereglema att tillse att för-<br>säkringar av visst innehåll meddelas. Om villkoren skall regleras bör det<br>i stället ske i avtalsrätten.</p>
<p>Skälighetsprincipen har orsakat svårigheter vid tillämpningen. Som<br>Försäkringsutredningen närmare utvecklat finns det inte några givna<br>riktlinjer för hur t.ex. gemensamma kostnader skall fördelas på olika för-<br>säkringar. Fördelningen enligt kontributionsprincipen kan också ske med<br>olika metoder med för försäkringstagarna olika resultat. Finansinspek-<br>tionen gör enligt egen uppgift numera inte heller någon mera systematisk<br>kontroll av kostnadsskäligheten. Det finns också fa fall av dokumenterad<br>tillsynspraxis där skälighetsprincipen har tillämpats. Principen har dock,<br>som nyss anmärkts, åtminstone längre tillbaka i vissa fall åberopats av<br>inspektionen i informella kontakter med bolagen och i samband med<br>koncessionsprövningen när det gäller rena avarter av premier och andra<br>villkor.</p>
<p>Enligt regeringens förslag, som ansluter till Försäkringsutredningens<br>och försäkringsrörelsepromemorians förslag, skall vid koncessionspröv-<br>ningen liksom i dag förutsättas att den planerade och bedrivna rörelsen<br>uppfyller kraven på gällande författningar för verksamheten. Inspek-<br>tionen och regeringen fråntas därmed inte möjligheten att i en fråga om<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>167</p>
<p>koncessionen skall beviljas eller förverkas beakta t.ex. om verksamheten Prop. 1998/99:87<br>avser försäkringar av ett slag som tidigare prövats av domstol, Kon-<br>sumentombudsmannen eller i annat praxisbildande sammanhang (vill-<br>korsnämnder eller Allmänna reklamationsnämnden) och ansetts oför-<br>enliga med civilrättsliga eller marknadsrättsliga regler om avtalsvillkor.<br>Någon regelmässig förhandsprövning av allmänna eller särskilda avtals-<br>villkor skall lika lite som i dag ske vid koncessionsprövningen (se vidare<br>författningskommentaren till 19 kap. 11 §).</p>
<p>Det är inte lätt att bedöma vilken faktisk betydelse som skälighets-<br>principen numera har för att främja rimliga premier och villkor. Finans-<br>inspektionen och aktuariemas organisationer har dock utifrån sina erfa-<br>renheter bedömt att en lagfäst skälighetsprincip inte längre är den ända-<br>målsenligaste lösningen för att tillgodose försäkringstagarnas intresse av<br>skäliga och rättvisa villkor.</p>
<p>Med en särreglering som genom särskilda placeringsregler m.m. mer<br>effektivt än tidigare skall säkerställa att åtagandena mot försäkringstag-<br>arna kan fullgöras, är det mindre angeläget att behålla skälighetsprin-<br>cipen för att motverka att premierna inte blir alltför låga. Försäkrings-<br>tagarnas intresse av att försäkringsfordringarna kan fullgöras bör med<br>andra ord skyddas på andra sätt än genom ett krav på att försäkringsbola-<br>get tar ut tillräckligt höga premier i förhållande till en viss försäkrad risk.</p>
<p>Premie- och kostnadsskälighetskravet har i dag även ansetts ta sikte på<br>olika former av avarter av prisdumpning. Advokatsamfundet har varit<br>tveksam till om gällande konkurrenslag verkligen kan komma till rätta<br>med sådana avarter.</p>
<p>Det är en fördel om konkurrensbegränsningfrågor kan hanteras utanför<br>den särskilda rörelseregleringen. Försäkringsbranschen i allmänhet kan<br>numera inte heller anses som så speciell i förhållande till andra branscher<br>att konkurrensbegränsningsfrågor särskilt bör tillgodoses genom en all-<br>män prisregleringsbestämmelse för i princip hela branschen. Nuvarande<br>skälighetsprincip kan alltså knappast anses bättre ägnad än konkurrens-<br>lagstiftningen att komma till rätta med sådana former av avarter som Ad-<br>vokatsamfundet berört. Om särskilda lösningar är motiverade på grund<br>av speciella konkurrensaspekter för vissa slag av försäkringar bör i stället<br>förändringar övervägas inom ramen för konkurrenslagen eller genom<br>mera begränsade regleringar.</p>
<p>Till följd av bedömningen bör inte heller den tidigare av Näringsut-<br>skottet anvisade prövningen av konkurrensaspekter inom ramen för till-<br>stånd till försäkringsbolags förvärv av företag bibehållas (se 1990/91:NU<br>41 s. 19 och 20). Det sagda hindrar inte att tillstånd som skall ges enligt<br>rörelsereglerna i vissa fall kan behöva avvakta konkurrensmyndigheters<br>prövning.</p>
<p>En annan fråga är om Finansinspektionen bör vara skyldig att anmäla<br>eventuella överträdelser av konkurrenslagstiftningen som kan kräva Kon-<br>kurrensverkets åtgärd och uppmärksamma verket på sådana förhållanden<br>som kan vara av särskilt intresse ur konkurrensbegränsningssynpunkt.<br>Den frågan tas upp i avsnitt 13.2.</p>
<p>Sammanfattningsvis bör ett premie- och kostnadsskälighetskrav inte<br>behållas som grund för rörelsereglema och Finansinspektionens tillsyn.</p>
<p>168</p>
<p>Det mål som nuvarande skälighetsprincip har med hänsyn till försäk-<br>ringstagarnas intresse av skäliga och rättvisa premier, bör i stället främjas<br>genom regler som ger bättre förutsättningar för konkurrens samt ställer<br>större krav på tydlig och relevant information. De aspekter som skälig-<br>hetsprincipen skall uppfylla genom att premiema inte blir för låga, bör i<br>stället tillgodoses genom andra slag av rörelseregler; främst placerings-<br>regler, regler om god soliditet och likviditet samt en allmän bestämmelse<br>om premiesättning, vilka mera direkt skall säkerställa att bolaget har en<br>tillräcklig god ekonomisk stabilitet för att kunna fullgöra åtagandena mot<br>försäkringstagarna.</p>
<p>En särskild fråga är om det finns skäl att i detta sammanhang särbe-<br>handla pensionsförsäkringar och liknande långa försäkringar där ett be-<br>tydande överskott regelmässigt uppkommer under försäkringens löptid.</p>
<p>På denna punkt bör det redan nu framhållas att skälighetsprincipen lig-<br>ger fast för dagens försäkringar om inte annat avtalas. För nya avtal er-<br>sätts skälighetsprincipen av flera nya skyddsregler som behandlas i föl-<br>jande avsnitt. Dessa regler i kombination med förslagets gynnsamma<br>effekt för konkurrensen tillgodoser också intresset för försäkringstagare<br>som tecknar långa försäkringar. Det finns således inte tillräckliga skäl att<br>särbehandla pensionsförsäkringar o.d. på denna punkt.</p>
<p>Frågan kvarstår dock om inte premie- och kostnadsskäligheten ändå i<br>någon mån borde behållas för vissa obligatoriska försäkringar. Framför<br>allt Konsumentverket/KO anser att det är betänkligt att möjligheten att<br>ingripa mot premienivåer minimeras inom området för obligatoriska för-<br>säkringar. Verket befarar att detta kan leda till högre premier för svaga<br>grupper och socialt nödvändig försäkring.</p>
<p>Att efterfrågan på försäkringar är given behöver inte innebära ett större<br>utrymme för missbruk av en försäkringsgivare med en dominerande<br>ställning på marknaden. Ett slopande av skälighetsprincipen medför allt-<br>så i sig inte högre premier för obligatoriska försäkringar.</p>
<p>Som tidigare framgått innebär nuvarande premie- och kostnadsskälig-<br>hetskrav dessutom att premiema i regel skall bestämmas med beaktande<br>av den enskilda försäkringstagarens aktuariella risk. Skälighetsprincipens<br>grundläggande krav är således riskindelningen. Hindren mot en allt för<br>långtgående differentiering är inte ett självständigt inslag i skälighets-<br>principen utan en inskränkning i tillämpningen av principens grundtanke.<br>Om ifrågavarande del av skälighetskravet slopas öppnas möjligheterna<br>fullt ut att bestämma premierna solidariskt utan krav på att särskilt beakta<br>vissa utsatta försäkringstagares eller försäkrades högre aktuariella risk.<br>Ett slopande av skälighetsprincipen bör därför snarast förbättra möjlig-<br>heterna för hushåll med svag ekonomi och andra utsatta grupper att finna<br>försäkringar till mer rimliga priser. Det bör även påpekas att konsument-<br>försäkringslagen innehåller bestämmelser som skall skydda mot en ris-<br>kindelning som är så långtgående att försäkringsnöd uppkommer (9 §).</p>
<p>De föreslagna förändringarna av rörelsereglema innebär även i andra<br>delar förbättrade incitament för nya aktörer att etablera sig på försäk-<br>ringsområdet och att utveckla olika slag av försäkringsprodukter. Däri-<br>genom förbättras också konkurrensen vilket motverkar en sådan utveck-<br>ling som Konsumentverket/KO befarat.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>169</p>
<p>Det finns därför inte skäl att behålla något premie- och kostnadsskälig-<br>hetskrav i FRL som generellt sett tar sikte på obligatoriska försäkringar<br>eller vissa grupper av försäkringstagare.</p>
<p>Som tidigare framhållits (avsnitt 3) kommer regeringen att noga följa<br>tillämpningen av de nya reglerna med inriktning på ett starkt konsument-<br>skydd.</p>
<p>För den obligatoriska trafikförsäkringen är förhållandena speciella.<br>Som regeringen uttalat i proposition 1998/99:42, Ändringar i trafikska-<br>delagen, finns det ett klart samband mellan kontraheringsplikten och<br>skälighetsprincipen. Principen bör tills vidare kvarstå på detta område.</p>
<p>Särskilt om villkors- och skaderegleringsskälighet</p>
<p>Den villkorskontroll som skett under de senaste åren har som tidigare<br>redovisats haft sin huvudsakliga utgångspunkt i konsumentlagstiftningen.</p>
<p>Flera av de skäl som nyss anförts är av betydelse även för bedöm-<br>ningen av om skälighetsprincipen bör behållas for villkorsgranskningen.<br>Bland annat genom införandet av EU:s inre marknad kan det vara en<br>nackdel att hålla fast vid en vag och svårtillämpad skälighetsprincip i<br>FRL i stället för att genom andra regler försöka nå samma syfte. En ökad<br>konkurrens är allmänt sett också bättre än ett motsvarande krav i lag äg-<br>nat att medföra skäliga, i meningen fördelaktiga, villkor för försäk-<br>ringstagarna. Som Försäkringsutredningen angett har skälighetsprincipen<br>visserligen haft betydelse genom att Finansinspektionen med stöd av<br>denna kunnat förhindra vissa avarter av villkor. Inspektionens och aktua-<br>rieföreningarnas bedömning att skälighetsprincipen inte längre är det<br>mest ändamålsenlig sättet för att åstadkomma skäliga villkor är dock av<br>betydelse även här. Som framhållits i äldre förarbetsuttalanden kan en<br>granskning av premiema och kostnaderna knappast ske utan att också<br>villkoren i övrigt vägs in. Det torde alltså vara svårt från tillämpnings-<br>synpunkt att behålla nuvarande skälighetsprincip endast såvitt avser vill-<br>korsskäligheten.</p>
<p>I detta sammanhang finns det anledning att ta upp frågor om skydds-<br>regler på avtalsområdet.</p>
<p>Regeringen instämmer i vad Konsumentverket/KO och LO anfört om<br>vikten av att ett starkt konsumentskydd tillgodoses genom andra regler på<br>området. Det kan framhållas att de förslagna rörelsereglema bl.a. främjar<br>en tydligare avtalsrättslig reglering av försäkringstagarnas rätt till återbä-<br>ring i framtida försäkringsavtal. Därmed förbättras också möjligheterna<br>att tillgodose ett starkt konsumentskydd för rätten till återbäring genom<br>försäkringsavtalsrättsliga regler.</p>
<p>Redan i dag finns en avtalsrättslig lagstiftning som bl.a. ger möjlighe-<br>ter att ogiltigförklara eller jämka oskäliga villkor som ställs upp mot kon-<br>sumenter. Det finns också en marknadsrättslig lagstiftning som möjliggör<br>ingripanden mot oskäliga avtalsvillkor och oriktig information i konsu-<br>mentförhållanden.</p>
<p>Som Kammarrätten i Göteborg varit inne på får ett slopande av skälig-<br>hetsprincipen även betydelse för arbetet hos Konsumentverket/KO.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>170</p>
<p>Myndighetens arbete för att få till stånd en tydlig information om avtalen<br>blir än viktigare. Sedan några år tillbaka gäller lagstiftningen om oskäliga<br>avtalsvillkor i konsumentförhållanden även verksamhet som står under<br>Finansinspektionens tillsyn. Konsumentverkets allmänna arbete till-<br>sammans med konsumentombudsmannens befogenheter enligt den lagen<br>ger möjligheter att beivra avarter av villkor i försäkringsavtal med kon-<br>sumenter.</p>
<p>För närvarande bereds inom Regeringskansliet ett forslag till en ny för-<br>säkringsavtalslag. Lagen är avsedd att i huvudsak innehålla föreskrifter<br>av civilrättslig natur men också näringsrättsliga informationsregler. En-<br>ligt regeringens mening finns det skäl att överväga om eventuella nack-<br>delar av att skälighetsregeln upphävs bör motverkas genom bestämmelser<br>av civilrättslig karaktär eller om information. Konsumentskyddet på för-<br>säkringsområdet skall vara starkt.</p>
<p>En samtidig avtals- och näringsrättslig reform hade som Lagrådet an-<br>fört varit att föredra på grund av reglernas samspel. Regeringen kan dock<br>konstatera att det förslag som nu läggs fram om nya näringsrättsliga reg-<br>ler ger ett gott konsumentskydd i sig. Slutförandet av det pågående av-<br>talsrättsliga arbetet underlättas också när den näringsrättsliga grunden nu<br>blir känd.</p>
<p>Provisoriska ändringar i försäkringsavtalsrätten i detta sammanhang<br>till följd av skälighetsprincipens avskaffande är mindre lämpliga och<br>skulle snarast riskera att fördröja slutförandet av en ny försäkringsav-<br>talslagstiftning. Det saknas även i övrigt anledning att nu vidtaga några<br>särskilda ändringar i lagar utanför FRL som en följd av skälighetsprinci-<br>pens avskaffande. I ett avseende som rör avtalsförhållandet mellan nä-<br>ringsidkare finns det dock skäl för ändring (jfr avsnitt 13.3.6 om pröv-<br>ning av oskäliga villkor mellan näringsidkare).</p>
<p>På grund av det anförda bör alltså skälighetsprincipen i den del som<br>avser villkorsskäligheten utmönstras ur rörelselagstiftningen. En annan<br>fråga är om Finansinspektionen inom ramen för sin allmänna tillsyn eller<br>med stöd av någon annan regel bör kunna ingripa mot villkor som är<br>otydliga eller olämpligt utformade utan att direkt strida mot avtalsrättsli-<br>ga regler. Förslaget ger förutsättningar även för sådana ingripanden på<br>det sätt som anges i avsnitt 6.2.</p>
<p>När det gäller skaderegleringsskäligheten bör det framhållas att skälig-<br>hetsprincipen i denna del inte heller i dag gäller frågor om försäkringsfall<br>föreligger eller om försäkringsersättningen är skälig. Finansinspektionens<br>kontroll inriktas i stället mera på rutinerna för skaderegleringen.</p>
<p>Försäkringsbolag har givetvis ett starkt eget intresse av att skaderegle-<br>ringen hanteras på ett effektivt och korrekt sätt. Om detta inte sker löper<br>bolaget en risk att förlora framtida försäkringstagare. Samtidigt kan det<br>konstateras att konkurrensaspekterna har mindre betydelse vid den tid-<br>punkt då skaderegleringen sker, eftersom den ersättningsberättigade då är<br>helt beroende av försäkringsbolagets hantering. Skaderegleringen rym-<br>mer även frågor som endast delvis kan beivras inom ramen för en civil-<br>rättslig reglering och den nämndverksamhet som förekommer. Det är<br>dessutom självfallet av avgörande betydelse för den skadedrabbade eller</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>171</p>
<p>annan ersättningsberättigad att skaderegleringen organiseras på ett kor-<br>rekt och ändamålsenligt sätt.</p>
<p>Det är alltså viktigt att missförhållanden avseende skaderegleringen<br>kan kontrolleras och beivras inom ramen för Finansinspektionens tillsyn.<br>Framför allt med hänsyn till att nuvarande skälighetskrav för skadereg-<br>leringen har sin grund enbart i äldre förarbetsuttalanden och samman-<br>hänger med övriga delar av skälighetsprincipen är det inte lämpligt att<br>behålla någon del av skälighetsprincipen för detta syfte. I stället bör en<br>särskild rörelseregel införas som tar sikte bl.a. på skaderegleringen (se<br>avsnitt 6.2).</p>
<p>Skälighetsprincipen bör således slopas även såvitt avser villkorsskälig-<br>heten och skaderegleringsskäligheten.</p>
<p>Slopandet av skälighetsprincipen ger anledning till flera ändringar i nu-<br>varande försäkringsrörelselag. Vi återkommer i det följande till de när-<br>mare ändringar som behöver göras. Det bör understrykas att principen<br>alltjämt kvarstår i rörelsereglema för befintliga avtal. Angående skälig-<br>hetsprincipens bibehållande för äldre försäkringsavtal, se avsnitt 14.2.</p>
<p>Även den praktiska tillsynen kommer att påverkas av ställningstag-<br>andet. Finansinspektionen har tidigare t.ex. när det gällt konventionella<br>kapitalförsäkringar ställt krav på en löptid om minst 10 år. Nytecknade<br>försäkringar med kortare löptid skulle nämligen kunna medge en åter-<br>bäring som de inte varit med om att bygga upp och som rätteligen skall<br>tillkomma tidigare generationer av sparare. För fondförsäkringar har en<br>tid om 5 år ansetts godtagbar, eftersom sådana försäkringar saknar eller<br>ger upphov till endast obetydliga överskott. Med hänsyn till att skälig-<br>hetsprincipen inte skall gälla enligt lag för framtida försäkringsavtal<br>kommer sådana och liknande bedömningar att behöva prövas med ut-<br>gångspunkt från avtalet.</p>
<h3>6.2 Stabilitets-, genomlysnings- och standardprincipen</h3>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Regeringens förslag: En allmän rörelseregel införs för försäkringsbo-<br>lagen som mot bakgrund av motiven för särskilda rörelseregler på för-<br>säkringssidan anger de allmänna krav som skall vara styrande för<br>verksamheten. Därigenom lagfästs en stabilitetsprincip, en genomlys-<br>ningsprincip och en princip om att verksamheten skall bedrivas enligt<br>god försäkringsstandard. De rörelseregler som ger uttryck för sund-<br>hetsprincipen j usteras.</p>
<p>Försäkringsutredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med<br>regeringens (se betänkandet s. 230, 231, 253 och 254). Utredningen har<br>dock föreslagit en mera allmän utformning av soliditets- och sundhets-<br>principerna. Utredningen har inte föreslagit någon lagfäst genomlys-<br>ningsprincip eller några ändringar i reglerna om koncessionsprövning,<br>garantier och annan säkerhet, användning av derivatinstrument eller an-<br>skaffningar av försäkringar.</p>
<p>172</p>
<p>Försäkringsrörelsepromemorians förslag: Överensstämmer i allt<br>väsentligt med regeringens förslag (se promemorian s. 127-138, 305 och<br>306).</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har tillstyrkt Försäk-<br>ringsutredningens förslag eller lämnat det utan erinran. I något fall har<br>det ansetts att utredningens sundhetsbegrepp är för vagt för tillsyn och<br>två remissinstanser har efterlyst en avstämning med sundhetsbegreppen<br>på bank- och värdepappersområdet (se promemorian s. 127 och 128).</p>
<p>Remissinstanserna, bl.a. Banklagskommittén, Försäkringsförbundet,<br>Aktuarieföreningen och Advokatsamfundet, har över lag tillstyrkt de<br>övergripande krav som sammanfattas i försäkringsrörelsepromemorians<br>förslag till allmän rörelseregel. Flera remissinstanser har lämnat detalj-<br>synpunkter på utformningen. Finansinspektionen har framhållit sund-<br>hetsregeln i lagen om värdepappersrörelse som en förebild och anser<br>också att definitionen av god försäkringssed bör justeras något. Inspek-<br>tionen har även efterlyst en rätt att meddela föreskrifter om solvenskrav.<br>Konsumentverket/KO har ansett att den nya sundhetsregeln bör utformas<br>så att det även finns en möjlighet att ingripa mot oskäliga premier och<br>kostnader men också för att tillse att basbehovet av försäkringar täcks.<br>Verket har också varit positivt till genomlysningsprincipen, men ansett<br>att lagen bör ange att informationen skall vara tydlig, enkel och lättill-<br>gänglig. Enligt Försäkringsförbundet bör föreskrifterna utformas så att<br>en väsentlig, lättillgänglig och kostnadseffektiv information lämnas.<br>Hovrätten för Västra Sverige och Advokatsamfundet har ifrågasatt om<br>inte genomlysningsprincipen bör utformas som ett krav på att informa-<br>tionen lämnas och inte endast som ett krav på utformningen av den in-<br>formation som skall lämnas. De har också ansett att reglerna skall om-<br>fatta även annan information än ekonomisk information. Sveriges För-<br>säkringsförbund har tillstyrkt att informationen regleras genom myndig-<br>hetsföreskrifter. Konkurrensverket har pekat på vikten av att informa-<br>tionskrav som normalt är konkurrensbefrämjande inte utformas så att den<br>blir konkurrensbegränsande. Verket har ifrågasatt regleringen av an-<br>skaffning av försäkringar med hänsyn till marknadsföringslagens regler<br>om otillbörlig marknadsföring. Hovrätten för Västra Sverige slutligen,<br>har ifrågasatt om inte regeln bör gälla återförsäkringsrörelse fullt ut.</p>
<h4>Bakgrund</h4>
<p>Soliditetsprincipen m.m.</p>
<p>Den svenska särregleringen har utöver skälighetsprincipen byggt på den<br>s.k. soliditetsprincipen. Redan i början av detta sekel infördes regler som<br>knöt an till krav och kontroll av bolagens soliditet utifrån det då grund-<br>läggande motivet för försäkringsrörelse att i största möjliga utsträckning<br>förhindra konkurser. Av betydelse för soliditeten ansågs bl.a. vara grun-<br>derna efter vilka premier bestämdes och avsättningar gjordes.</p>
<p>I samband med införandet av 1948 års försäkringslag skärptes solidi-<br>tetskraven, bl.a. genom ett förbud att förena livförsäkringsrörelse med</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>173</p>
<p>annan försäkringsrörelse (separationsprincipen), se prop. 1948:50 s. 174<br>och 280. Vidare har förbudet för försäkringsbolag att bedriva annan verk-<br>samhet än försäkringsrörelse eller därmed anknuten verksamhet moti-<br>verats bl.a. med hänvisning till soliditetsaspekter. Förbudet mot försäk-<br>ringsfrämmande verksamhet behandlas närmare i avsnitt 8.5 och 8.6.1.</p>
<p>I samband med införandet av första och andra generationens försäk-<br>ringsdirektiv infördes mera detaljerade soliditetsregler i försäkrings-<br>rörelselagstiftningen. Genom reglerna fastslogs vissa miniminivåer på<br>försäkringsbolagens start- och driftkapital (se 1 kap. 8 a § och 7 kap. 23<br>och 25 §§).</p>
<p>Soliditetsöverväganden kommer även till uttryck i reglerna om försäk-<br>ringstekniska avsättningar. Sådana avsättningar skall motsvara belopp<br>som fordras för att bolaget skall kunna uppfylla alla åtaganden som skäl-<br>igen kan förväntas uppkomma med anledning av ingångna försäkrings-<br>avtal (se 7 kap. 1 § FRL). I fråga om livförsäkringar med grunder fastslås<br>att grunderna bl.a. skall trygga bolagets förmåga att fullgöra sina för-<br>pliktelser enligt ingångna försäkringsavtal (se 2 §). Soliditetsaspekter<br>ligger även till grund för skuldtäcknings- och placeringsreglema, som<br>innebär att de försäkringstekniska avsättningarna skall motsvaras av till-<br>gångar med viss kvalitet och sammansättning placerade på särskilt sätt<br>(se 9-10 f §§).</p>
<p>Informationsregler</p>
<p>Lagstiftningen för försäkringsbolag innehåller på flera håll bestämmelser<br>om den information som bolagen skall lämna till försäkringstagarna och<br>andra intressenter.</p>
<p>Enligt 7 kap. 10 g § FRL skall livförsäkringstagare och den som avser<br>att teckna en livförsäkring i bolaget informeras om det huvudsakliga in-<br>nehållet i riktlinjerna för placering av skuldtäckningstillgångar, om det<br>inte med hänsyn till försäkringens särskilda beskaffenhet saknas anled-<br>ning till sådan information. I föreskrifter och allmänna råd (FFFS<br>1995:31) finns närmare regler om skyldigheten att lämna sådan informa-<br>tion och om vilka försäkringar som inte omfattas.</p>
<p>Enligt 7 kap. 19 § skall regeringen eller, efter regeringens bemyndig-<br>ande, Finansinspektionen meddela närmare föreskrifter om vilken infor-<br>mation som ett försäkringsbolag skall lämna till försäkringstagarna och<br>till den som avser att teckna en försäkring i bolaget. Sådana föreskrifter<br>har också utfärdats av inspektionen, [Finansinspektionens föreskrifter<br>och allmänna råd (FFFS 1998:9) om information rörande livförsäkring<br>samt sjuk- och olycksfallsförsäkring som meddelats som tillägg till sådan<br>försäkring samt föreskrifter och allmänna råd (FFFS 1995:32) om infor-<br>mation avseende skadeförsäkring].</p>
<p>Den information som skall lämnas till försäkringstagare och andra en-<br>ligt FRL kompletteras av den ekonomiska information som skall lämnas<br>till olika kategorier av intressenter enligt redovisningslagstiftningen. I<br>samband med införlivandet av EG:s försäkringsredovisningsdirektiv<br>överfördes bestämmelserna om års- och koncernredovisning till lagen<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>174</p>
<p>(1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag (ÅRFL). Lagen<br>kompletteras av Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS<br>1997:27) om årsredovisning i försäkringsföretag.</p>
<p>Regler av betydelse för försäkringsbolagens information finns även<br>intagna i konsumentförsäkringslagen (1980:38). Informationsfrågor reg-<br>leras även på andra håll i generella lagar för företag i allmänhet, t.ex. i<br>marknadsföringslagen (1995:450) och i konsumentkreditlagen<br>(1992:830) (se vidare avsnitt 13.1.2).</p>
<p>Sundhetsprincipen</p>
<p>Enligt 19 kap. 1 § FRL skall Finansinspektionen verka för en sund ut-<br>veckling av försäkringsväsendet. Till skillnad från soliditets- och skälig-<br>hetsprinciperna utgör bestämmelsen enligt sin ordalydelse en riktlinje för<br>Finansinspektionens tillsyn.</p>
<p>Sundhetsregler av olika slag finns även för andra finansiella företag, se<br>bl.a. 7 kap. 3 och 11 §§ bankrörelselagen (1987:617) och 1 kap. 7 § lagen<br>(1991:981) om värdepappersrörelse. I bankrörelselagen är sundhetskravet<br>utformat som en regel för Finansinspektionens tillsyn på samma sätt som<br>i FRL. I lagen om värdepappersrörelse är sundhetskravet utformat, dels<br>som en handlingsregel för bolagen, dels som ett krav för tillstånd . Både i<br>banker och försäkringsbolag ställs som ett krav vid tillståndsprövningen<br>att den planerade rörelsen kan antas komma att uppfylla kraven på en<br>sund verksamhet, se bl.a. 2 kap. 3 § bankaktiebolagslagen (1987:618)<br>och 2 kap. 3 § FRL .</p>
<p>Innebörden av begreppet sundhet har inte preciserats närmare i lag.<br>Allmänt hävdas att sundhetsreglema i förarbeten och i praxis framstår<br>som mycket vaga. Å andra sidan framhålls ofta reglernas värde som<br>grund för ingripanden mot missförhållanden. Sundhetskontrollen om-<br>fattar bolagens hela verksamhet, bl.a. marknadsföring och information<br>(se prop. 1981/82:180 s. 310 och 201).</p>
<p>Inom sundhetsbevakningen har även ansetts ligga en kontroll av att fö-<br>retag följer gällande bestämmelser på försäkringsområdet (främst regler<br>som vilar på soliditets- och skälighetsprincipen). Innebörden av sund-<br>hetsprincipen har anpassats i takt med försäkringsväsendets utveckling.</p>
<p>Med utgångspunkt i försäkringslagstiftningens sundhetsbegrepp har<br>Finansinspektionen utfärdat allmänna råd om styrning, intern information<br>och intern kontroll inom försäkringsbolag och understödsföreningar<br>(FFFS 1994:36). Enligt råden skall kontroll och uppföljning ske av för-<br>säkringsrisker, placeringsrisker och operativa risker. Samma princip har<br>också åberopats som utgångspunkt för allmänna råd (FFFS 1995:48) om<br>hantering av teckningsrisker och återförsäkringsrisker i försäkringsbolag.</p>
<p>I sammanhanget kan också nämnas Finansinspektionens allmänna råd<br>(FFFS 1996:25) om klagomålshantering avseende finansiella tjänster till<br>konsumenter samt inspektionens allmänna råd (FFFS 1995:46) om privat<br>sjukförsäkring som marknadsförs i Sverige.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>175</p>
<h4>Skälen för regeringens förslag</h4>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Som tidigare fastslagits bör de intressen som försäkringsrörelsereglema<br>skall tillgodose komma till tydligt uttryck i FRL och sammanfattas i en<br>allmän rörelseregel för försäkringsbolagens verksamhet. En sådan regel<br>bör bestå av olika led som beskrivs i det följande under skilda rubriker.</p>
<p>Stabilitetsprincipen</p>
<p>Ett grundläggande krav enligt den allmänna rörelseregeln bör vara att<br>försäkringsbolaget skall kunna fullgöra sina åtaganden enligt försäkrings-<br>avtal. Den krets som lagstiftningen skall skydda är direktförsäkrings-<br>tagare och andra som kan få ersättning från försäkringen. I avsnitt 5.1 be-<br>handlas vems skyddsintressen som bör beaktas.</p>
<p>En allmän bestämmelse som tar sikte på bolagets förmåga att fullgöra<br>sina åtaganden bör därför i första hand gälla för bolag som uteslutande<br>bedriver direkt försäkringsrörelse. Bestämmelsen bör också gälla för för-<br>säkringsbolag som bedriver både direkt försäkringsrörelse och återför-<br>säkringsrörelse. Som flera gånger framhållits kan det fa allvarliga konse-<br>kvenser för direktförsäkringstagare om ett återförsäkringsbolag inte kan<br>fullgöra sina åtaganden mot direktförsäkringsbolaget (jfr prop.<br>1994/95:184 s. 145). Det finns därför inte anledning att undanta rena<br>återförsäkringsbolag från den nu diskuterade stabilitetsregeln. Den bör,<br>av skäl som vi återkommer till, också omfatta s.k. captivebolag (jfr av-<br>snitt 5.4).</p>
<p>För att ett försäkringsbolag skall kunna fullgöra sina åtaganden mot<br>försäkringstagarna måste bolaget ha en tillräcklig soliditet i meningen<br>långfristig betalningsförmåga som ofta mäts i förhållandet mellan eget<br>och främmande kapital. Bolaget måste även ha en tillräcklig likviditet (i<br>meningen kortfristig betalningsförmåga). Nuvarande rörelseregler inne-<br>håller visserligen flera konkreta regler på olika delområden utformade för<br>att tillgodose sådana aspekter. Det finns t.ex. regler om minsta solvens-<br>marginal i 7 kap. 23 och 25 §§ och om matchning i 7 kap. 9 a §.</p>
<p>En allmän stabilitetsregel bör likafullt komma till klart uttryck i lag-<br>stiftningen. Regeln bör även betona likviditetens betydelse.</p>
<p>Det är viktigt att inskärpa bolagets eget ansvar för att upprätthålla en<br>med hänsyn till rörelsens förhållanden tillfredsställande soliditet och lik-<br>viditet. Det bör också framhållas att lagens regler om solvensmarginal<br>anger miniminivåer. Det finns normalt anledning att ställa större krav på<br>soliditet och likviditet i kapitalbasen än vad dessa regler kräver. Reglerna<br>innebär att en större vikt än tidigare måste läggas vid bolagens soliditet<br>och likviditet i framför allt livförsäkringsbolag.</p>
<p>Vid beviljande av koncession har det i praktiken också ställts högre<br>krav än som följer av EG:s solvenskrav.</p>
<p>Det vore sammanfattningsvis olyckligt om lagens solvensregler kom<br>att framstå som normalnivåer. Detta skulle bl.a. försvåra för Finansin-<br>spektionen att tidigt verka för förändringar i försäkringsbolag som enligt<br>välgrundade bedömningar uppvisar sådana tecken på soliditets- eller lik-</p>
<p>176</p>
<p>viditetssvaghet att bolaget sannolikt kan få svårt att fullgöra sina åtag-<br>anden i framtiden. Det har tidigare visserligen inte varit helt klart att<br>EG:s soliditetsregler utgjort minimiregler som får skärpas på nationell<br>basis (jfr prop. 1992/93:257 s. 116 f). Regeringen bedömer dock med<br>hänsyn bl.a. till förhållandena i andra medlemsländer att så är fallet.</p>
<p>Vissa ändringar bör göras i reglerna om lägsta driftskapital som en<br>följd av nya regler för försäkringstekniska avsättningar och hantering av<br>överskott (se vidare avsnitt 8.7). Dessa forslag innebär en viss skärpning<br>av soliditetskraven.</p>
<p>Det hade varit värdefullt om reglerna om solvensmarginal kunnat<br>omprövas mera grundligt eftersom mera differentierade regler för olika<br>slag av försäkringar framstår som lämpliga. Det har emellertid inte<br>funnits utrymme för att utreda och föreslå några sådana regler i detta<br>sammanhang. En diskussion i ämnet förs för närvarande av EU:s<br>medlemsländer och kommissionen. Det finns också skäl att avvakta detta<br>arbete.</p>
<p>Genom det nu föreslagna allmänna stabilitetskravet betonas soliditeten<br>och likviditeten likafullt kraftigt. Det bör också vara möjligt för<br>Finansinspektion att efter samråd med berörda organisationer och försäk-<br>ringsbolag genom allmänna råd ange rekommendationer för soliditeten<br>och likviditeten för olika slag av försäkringsverksamhet.</p>
<p>Det finns inte tillräcklig grund för ett bemyndigande som mer generellt<br>ger regeringen eller Finansinspektionen rätt att meddela föreskrifter om<br>skärpta solvenskrav. När klarhet nåtts om hur nya differentierade<br>solvensregler skall utformas bör de väsentliga delarna av reglerna tas in i<br>lag. Under sådana förhållanden framstår ett bemyndigande med före-<br>skriftsrätt för myndigheterna som lämpligt.</p>
<p>Ett allmänt krav på tillfredsställande soliditet och likviditet är under<br>alla förhållanden befogat som ett påbud för bolagets hela verksamhet.<br>Problem i andra delar än den egentliga försäkringsrörelsen riskerar näm-<br>ligen att försvåra för försäkringsbolaget att fullgöra sina åtaganden mot<br>försäkringstagarna. Svårigheter att fullgöra åtagandena mot borgenärer i<br>allmänhet kan ju drabba även möjligheterna att fullgöra åtagandena mot<br>försäkringstagarna. Även lämnade garantier och andra ställda säkerheter<br>och åtaganden måste beaktas (se vidare avsnittet om garantiförbindelser<br>nedan). Genom den nu föreslagna bestämmelsen ges också ett starkare<br>lagstöd än i dag för att beakta att vissa tillgångar som ingår i kapital-<br>basen, t.ex. organisationsinnehav och fastighetsinnehav, är mindre lik-<br>vida och därmed av sämre värde som buffertkapital för att möta snabba<br>förändringar i verksamheten (se vidare avsnitt 8.7). Det bör understrykas<br>att Finansinspektionen i dag har möjlighet att ingripa i ett enskilt till-<br>synsärende och kräva solvens utöver den lagreglerade miniminivån om<br>förhållandena i det enskilda bolaget motiverar detta. Förslaget ger ett<br>bättre stöd för sådana beslut.</p>
<p>Av stor betydelse för försäkringsbolagets förmåga att fullgöra sina åta-<br>ganden är att försäkringsbolag också har en god förmåga att identifiera<br>och följa upp olika slag av risker. Försäkringsbolagens risker brukar hän-<br>föras till försäkringsrisker, placeringsrisker och rörelserisker eller ope-<br>rativa risker, jfr FFFS 1994:36. I riskkontrollen innefattas också frågor</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>177</p>
<p>om intern styrning och intern kontroll. En motsvarighet till nuvarande<br>soliditetsprincip bör sålunda också uttrycka att försäkringsbolaget har en<br>god kontroll över försäkringsrisker, finansiella risker och rörelserisker.</p>
<p>Sammanfattningsvis bör som ett första led i en allmän rörelseregel för<br>försäkringsbolagen slås fast att försäkringsrörelse skall bedrivas med en<br>tillfredsställande soliditet, likviditet och kontroll över försäkringsrisker,<br>placeringsrisker och rörelserisker, så att åtaganden mot försäkringstagar-<br>na tryggas (stabilitetsprincipen).</p>
<p>Genomlysningsprincipen</p>
<p>Ett av de skäl som motiverar särregleringen på försäkringsområdet är den<br>obalans i fråga om information som ofta föreligger mellan försäkrings-<br>givare och försäkringstagare. Försäkringsbolaget har ett stort informa-<br>tionsöverläge särskilt i förhållande till försäkringstagare som är konsu-<br>menter och mindre företagare. Detta kan inte enkelt lösas genom krav på<br>bättre information. De särskilda informationsproblem som föreligger<br>beträffande försäkringsrörelse bör beaktas i detta sammanhang. Det är<br>således inte tillräckligt att hänvisa till de regelsystem som finns för före-<br>tag i allmänhet för att förhindra vilseledande eller otillräcklig infor-<br>mation. Enligt vår mening bör i vart fall den ekonomiska informationen<br>till direktförsäkringstagare och presumtiva direktförsäkringstagare om<br>försäkringar och deras värdeutveckling klarare än i dag regleras i FRL<br>och ingå i den tillsyn som bedrivs med hänsyn till denna lag (jfr även<br>avsnitt 13.2 om tillsyn av försäkringsbolagens marknadsföring och annan<br>information).</p>
<p>Informationskraven måste anpassas med hänsyn till försäkringens art.<br>Således behöver ofta större krav ställas på informationen t.ex. för livför-<br>säkringar jämfört med skadeförsäkringar. Samma gäller för individuella<br>försäkringar jämfört med kollektiva försäkringar, dvs. försäkringar på<br>grundval av överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter eller<br>tecknade och hanterade av särskilda gruppföreträdare. Informationen<br>måste också ta hänsyn till hur komplicerad försäkringen är och om den är<br>förenad med en rätt till återbäring eller inte.</p>
<p>Informationen måste även anpassas efter den kategori av försäkrings-<br>tagare som informationen riktar sig till. Större krav på enkelhet och tyd-<br>lighet måste naturligtvis ställas på den ekonomiska information som rik-<br>tar sig till konsumenter jämfört med den som riktar sig till stora företag.<br>Ett sådant hänsynstagande ryms av ett krav på att informationen måste<br>anpassas med hänsyn till försäkringens art.</p>
<p>Återförsäkringstagare får regelmässigt anses ha tillräckliga kunskaper<br>och möjligheter att själv ta till vara sina intressen av information. Be-<br>stämmelsen om genomlysning bör därför redan nu begränsas till direkt<br>försäkringsrörelse. Samma bedömning är motiverad för försäkringstagare<br>i ett captivearrangemang. Som tidigare nämnts kan undantagsvis i sådana<br>förhållanden försäkringar tecknas som berör anställda eller risker utanför<br>koncernen. Captivebolag bör därför inte helt undantas från bestämmelsen<br>om genomlysning.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>178</p>
<p>En allmän informationsregel bör betona informationens kvalitet. Det<br>är, som ett par remissinstanser varit inne på, viktigt att informationen är<br>enkel, lättillgänglig och tydlig med tonvikt på väsentliga förhållanden.<br>Informationen för likartade produkter bör om möjligt också vara jäm-<br>förbar mellan olika bolag så att kostnaderna och förmånerna för olika<br>försäkringsalternativ kan jämföras på ett meningsfullt sätt.</p>
<p>Betydelsen av att kunder på ett enkelt sätt kan jämföra olika försäk-<br>ringsvillkor har också betonats bl.a. av Näringsutskottet (se bet.<br>1990/91:NU 41).</p>
<p>Det är visserligen som Finansinspektionen påtalat förenat med svårig-<br>heter att utforma bra och enkel information om försäkringar. På en för-<br>säkringsmarknad där utbudet av försäkringsprodukter kan komma att öka<br>i förhållande till i dag är det emellertid särskilt viktigt att inskärpa försäk-<br>ringsgivarens ansvar för den information som lämnas till försäkrings-<br>tagarna och de som erbjuds att teckna en försäkring. Att införa ett krav i<br>FRL på att en sådan information som ger en god genomlysning alltid<br>skall lämnas, vilket bl.a. Hovrätten för Västra Sverige förordat, skulle<br>emellertid föra för långt mot bakgrund av de stora variationer som finns i<br>behov av information för olika försäkringsslag. Liksom i dag bör frågan<br>om vilka uppgifter som skall lämnas regleras genom myndighetsföre-<br>skrifter.</p>
<p>Den information som i första hand bör tillgodoses genom rörelsereg-<br>lema är information i ekonomiskt hänseende, t.ex. om avgifter och åter-<br>bäring. Även i andra delar än som direkt berör ekonomiska villkor är det<br>angeläget att informationen är tillfredsställande utformad. En begräns-<br>ning av regeln till information som ger en ekonomisk genomlysning kan<br>också innebära gränsdragningssvårigheter. Regeln bör därför inte be-<br>gränsas på detta sätt.</p>
<p>Sammanfattningsvis bör, som ett andra led i en allmän rörelseregel,<br>anges att information till liv- och skadeförsäkringstagare och sådana som<br>erbjuds att teckna en liv- eller skadeförsäkring i bolaget skall ge en god<br>genomlysning av försäkringens villkor och värdeutveckling (genomlys-<br>ningsprincipen). Bestämmelsen bör också anvisa att informationen skall<br>anpassas med hänsyn till försäkringens art.</p>
<p>Regeringen har nyligen beslutat direktiv för en bred konsumentpolitisk<br>översyn (dir. 1999:1). Utredningen skall ske i en parlamentariskt sam-<br>mansatt kommitté. På området för finansiella tjänster skall kommittén<br>analysera om det konsumenträttsliga skyddet är tillräckligt, särskilt i frå-<br>ga om informationskrav.</p>
<p>Regeringen avser även att uppdra åt Konsumentverket att presentera en<br>kartläggning rörande konsumentinriktad information knuten till olika<br>försäkringsprodukter.</p>
<p>Nuvarande informationsbemyndigande</p>
<p>Den information som omfattas av genomlysningsprincipen måste stan-<br>dardiseras. Ett sådant krav är särskilt viktigt mot bakgrund av att skälig-<br>hetsprincipen slopas och att möjligheterna till mer differentierade försäk-</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>179</p>
<p>ringslösningar förbättras. En sådan standardisering kan i och för sig ske<br>genom olika branschöverenskommelser. En tillsynsmyndighet på försäk-<br>ringsområdet bör dock ges ett övergripande ansvar och tillräckliga befo-<br>genheter för denna informationsgivning.</p>
<p>Det bemyndigande som finns i 7 kap. 19 § andra stycket för regeringen<br>eller Finansinspektionen att meddela närmare föreskrifter om den infor-<br>mation som skall lämnas till försäkringstagarna bör kunna utnyttjas även<br>i detta sammanhang. Bemyndigandet i 7 kap. 19 § bör emellertid tas in<br>under den nu föreslagna allmänna rörelseregeln.</p>
<p>Det kan i och för sig ifrågasättas om inte innehållet i bemyndigandet<br>borde förändras och särskilt knytas till genomlysningsprincipen. Genom<br>bemyndigandet har tvingande informationsregler i tredje generationens<br>direktiv införlivats i svensk rätt.</p>
<p>I samband med utarbetandet av den nya försäkringsavtalslagstiftningen<br>övervägs bl.a. i vad mån EG:s informationsregler bör tas in i en ny för-<br>säkringsavtalslag. En ny försäkringsavtalslag kommer dock att kunna in-<br>föras först efter det att den nu föreslagna rörelseformen genomförts. Be-<br>myndigandet som sådant bör därför inte ändras nu. I stället bör detta be-<br>myndigande tills vidare ligga till grund för föreskrifter om information i<br>viktiga frågor där konsumentförsäkringslagen i dag inte är tillämplig. Det<br>gäller främst för personförsäkring och andra försäkringar för konsumen-<br>ter som i dag inte omfattas av den lagen och där Finansinspektionens<br>föreskrifter är begränsade till informationskraven enligt EG:s direktiv.<br>Föreskrifterna bör utformas i samarbete med Konsumentverket.</p>
<p>Bör en sundhetsregel behållas?</p>
<p>Nuvarande sundhetsregel för försäkringsrörelse ger Finansinspektionen<br>förhållandevis stora möjligheter att fordra rättelser av förfaranden som<br>kan anses olämpliga från försäkringstagarnas synvinkel. Sundhetsbe-<br>stämmelsen lämnar samtidigt ringa ledning för vad som är tillåtet eller<br>förbjudet. Från rättssäkerhetssynpunkt är en sådan bestämmelse inte bra.</p>
<p>Det är emellertid svårt att förutse och i lag gardera sig mot alla slag av<br>missförhållanden som kan bli aktuella. Förhållandena på försäkringsom-<br>rådet är samtidigt dynamiska. Detta gör att det behövs en mera generell<br>reservbestämmelse för att tillvarata de intressen som skall skyddas<br>genom särregleringen. Motsvarande slag av bestämmelser har även an-<br>setts nödvändiga i flera andra länder. Försäkringsutredningen har också<br>föreslagit att nuvarande sundhetsbegrepp skall behållas i detta syfte, vil-<br>ket har godtagits av i princip samtliga remissinstanser. Enligt vår mening<br>bör bestämmelsen anknyta till det skydd för intresset för direktför-<br>säkringstagama m.fl. som rörelsereglema skall tillgodose utöver stabilitet<br>och genomlysning. Det är också lämpligt att tydligare än i dag och enligt<br>Försäkringsutredningens förslag försöka precisera bestämmelsens om-<br>fattning i författningstexten.</p>
<p>En sådan bestämmelse kan utformas som en regel för tillsynsmyndig-<br>hetens åtgärder eller som en handlingsregel för bolagen. Den sistnämnda<br>ordningen har valts för ifrågavarande slag av bestämmelser som införts i</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>180</p>
<p>lagen om värdepappersrörelse och i lagen (1993:931) om individuellt<br>pensionssparande. En sådan utformning är även i linje med reglerna om<br>koncessionsprövningen, där bedömningen i dag skall avse om den plane-<br>rade rörelsen kan antas komma att uppfylla bl.a. kraven på sund försäk-<br>ringsrörelse. Reservbestämmelsen bör därför, i likhet med de föreslagna<br>stabilitets- och genomlysningsprincipema, utformas som en allmän<br>handlingsregel för försäkringsbolagen.</p>
<p>Flera skäl talar mot ett allmänt krav att bolaget skall handla “sunt”. Ett<br>skäl för att ändra terminologin är bl.a. att den skälighetsprincip som tidi-<br>gare utgjort en del av nuvarande sundhetskrav slopas. Det bör också ef-<br>tersträvas att närmare ange på vilka sätt företaget skall handla i för-<br>hållande till dem som rörelsereglema avser att skydda, dvs. direktförsäk-<br>ringstagare och likställda ersättningsberättigade.</p>
<p>Reservbestämmelsens omfattning</p>
<p>Att försäkringsbolagen skall följa de författningar som gäller för försäk-<br>ringsrörelse är en självklarhet. Av särskilda bestämmelser framgår direkt<br>eller indirekt att bolagen även skall följa bolagsordningen och sådana<br>riktlinjer för verksamheten som bolaget antagit. Att inom ramen för en<br>reservbestämmelse ytterligare slå fast att bolaget skall handla på detta<br>sätt kan inte anses erforderligt.</p>
<p>En sådan bestämmelse bör däremot ta sikta på bolagets handlande vid<br>anskaffning av försäkringar och vid skaderegleringen. Det är som tidi-<br>gare framhållits av stor vikt för den skyddsvärda kretsen att företaget har<br>erforderliga och säkra rutiner vid anskaffning av försäkringar och vid<br>skaderegleringen samt att försäkringsbolagets organisation och interna<br>kontroll är utformad så att bolaget där handlar på ett ur försäkringstagar-<br>synpunkt omdömesgillt och skickligt sätt. Informationen till dem som<br>erbjuds att teckna försäkringar regleras också i det allmänna kravet på<br>bolagens anskaffningsverksamhet. Denna bestämmelse lappar delvis över<br>regeln om genomlysning. Regeln för anskaffningsverksamhet är i sådana<br>delar som tidigare påpekats dock avsedd att i första hand gälla fram till<br>dess en ny försäkringsavtalslag reglerat frågan.</p>
<p>En reglering av anskaffningen i rörelsereglema är på så sätt alltjämt<br>befogad trots marknadsföringslagens regler om otillbörlig marknads-<br>föring. En ändrad ordning i detta avseende bör under alla förhållanden<br>förutsätta en ny avtalsrättslig reglering.</p>
<p>Reservbestämmelsen bör alltså tills vidare i vart fall innebära att an-<br>skaffningen av försäkringar och skaderegleringen skall ske på ett till-<br>fredsställande sätt för direktförsäkringstagare och andra ersättningsberät-<br>tigade på grund av direktförsäkringar. Vad som nu sagts gäller också or-<br>ganisationen och rutinerna i den övriga administrativa och ekonomiska<br>förvaltningen. Således bör t.ex. förvaring och dokumentation avseende<br>försäkringsavtal vara betryggande. Vidare bör t.ex. systemen för infor-<br>mation till försäkringstagarna och mottagande av premieinbetalningar<br>vara tillförlitliga och säkra. Det bör också finnas rutiner för kundkontak-<br>ter som säkerställer att korrekta och tillförlitliga besked lämnas till för-</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>181</p>
<p>säkringstagama. Reservregeln bör därför också ta sikte på att ”för-<br>valtningen” skall ske på ett tillfredsställande sätt.</p>
<p>God försäkringsstandard</p>
<p>Någon typ av standard bör alltså ställas upp till ledning för bedömningen<br>av om i första hand anskaffningen av försäkringar, förvaltningen och<br>skaderegleringen är tillfredsställande anordnad.</p>
<p>Som norm har försäkringsrörelsepromemorian i likhet med Försäk-<br>ringsutredningen hänvisat till god försäkringssed. Därmed avsågs enligt<br>promemorian att försäkringsbolaget skall utforma sin verksamhet i över-<br>ensstämmelse med en faktiskt förekommande praxis hos en kvalitativ<br>representativ krets av försäkringsgivare.</p>
<p>Finansinspektionen har ansett att begreppet bör justeras främst för att<br>markera att praxis måste vara kvalitativ och ge klarare utrymme för an-<br>passning av verksamhet med internationell anknytning.</p>
<p>Regeringen delar Finansinspektionens bedömning. Verksamheten bör<br>bedrivas enligt god försäkringsstandard. Innebörden av detta uttryck är<br>att det skall vara fråga om en kvalitativt tillfredsställande standard hos en<br>representativ krets av försäkringsgivare. Därmed medges utrymme för<br>svenska bolag att anpassa sin utlandsverksamhet till förhållanden i detta<br>land. Utländska bolags verksamhet kan också uppfylla god försäkrings-<br>standard även om den inte bedrivs här på samma sätt som svenska för-<br>säkringsgivare.</p>
<p>Normen ger också utrymme för enklare standard eller avvikande ruti-<br>ner där skyddsbehoven är svagare. Det saknas därför anledning att un-<br>danta rena återförsäkringsbolag. Som tidigare anförts bör rörelsereglema<br>tills vidare beakta återförsäkringsbolagens indirekta betydelse för direkt-<br>försäkringstagare och jämställda ersättningsberättigade. Även captive-<br>bolag, vars försäkringsverksamhet kan ha en sådan betydelse, bör om-<br>fattas av en regel som bygger på god försäkringsstandard.</p>
<p>Ett krav på god försäkringsstandard bör även avse vissa andra frågor<br>än de som direkt rör anskaffningen av försäkringar, förvaltningen och<br>skaderegleringen. Bolaget bör t.ex. handla så att inte särskilda skydds-<br>bestämmelser kringgås, t.ex. överskottsreglema i livförsäkringsbolag.<br>Bolaget bör dessutom ha interna föreskrifter och rutiner för att främja en<br>tillbörlig behandling av den skyddsvärda kretsen.</p>
<p>Regeringen ansluter sig till Lagrådets uppfattning att en god försäk-<br>ringsstandard bör gälla för verksamheten i dess helhet och att högre krav<br>än att agerandet inte får vara otillbörligt bör ställas på försäkringsbola-<br>gen.</p>
<p>God försäkringsstandard tar däremot inte sikte på solidaritets-, skälig-<br>hets-, effektivitets- eller konkurrensaspekter. Produktutformningen som<br>sådan skall vara fri, med de begränsningar som kan följa av avtalsrätts-<br>liga eller andra särskilda bestämmelser utanför FRL (se vidare författ-<br>ningskommentaren till 1 kap. 1 a §). Normen bör inte heller särskilt ta<br>sikte på ägarfrågor eller ledningsfrågor, som numera blivit föremål för<br>särskild reglering (se prop. 1995/96:173). Som framhållits kan det finnas<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>182</p>
<p>anledning att återkomma till nu behandlade frågor senare när en ny lag- Prop. 1998/99:87<br>stiftning för försäkringsavtal föreligger.</p>
<p>Ändringar till följd av sundhetsprincipens avskaffande</p>
<p>Prövningen vid koncession samt av ägare och ledning</p>
<p>Enligt nuvarande bestämmelser förutsätter koncession bl.a. att den plan-<br>erade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven på sund försäk-<br>ringsrörelse och att det kan antas att ägare med kvalificerat innehav inte<br>motverkar en sund utveckling av försäkringsrörelsen (se 2 kap. 3 §).</p>
<p>Den bedömning som görs av den planerade rörelsen och av ägare med<br>kvalificerat innehav vid koncessionsprövningen bör inte nödvändigvis<br>ske enligt samma kriterier som skall ligga till grund för Finansinspektio-<br>nens löpande tillsyn (se avsnitt 13.2). Hänvisningen till att den planerade<br>verksamheten kan antas uppfylla kraven på sund försäkringsrörelse i</p>
<p>2 kap. 3 §, bör ersättas med en skrivning att verksamheten kan antas upp-<br>fylla kraven i FRL och övriga författningar som gäller för verksamheten.<br>Vidare bör hänvisningen till att ägare med kvalificerat innehav inte skall<br>motverka en sund utveckling också ersättas av en hänvisning till FRL<br>och övriga författningar som gäller för verksamheten. En liknande änd-<br>ring som görs för innehavare av kvalificerade innehav bör även göras i</p>
<p>3 kap. 2 d § för den som förvärvar sådana innehav.</p>
<p>Försäkringar med enbart sparandeinslag</p>
<p>Sundhetskravet har ansetts ta sikte på att försäkringar skall täcka viss<br>försäkringsrisk. Frågan om meddelande av försäkringar utan inslag av<br>försäkringsrisk är för närvarande föremål för behandling inom en av<br>EG:s kommittéer. Regeringen är inte beredd att i detta sammanhang ta<br>ställning till om en möjlighet bör öppnas för försäkringsbolag att med-<br>dela vissa produkter utan försäkringsinslag. Att sundhetskravet nu slopas<br>kan inte anses innebära någon förändring av rättsläget på denna punkt.<br>Nuvarande krav på att en meddelad “försäkring” till någon del skall täcka<br>en försäkringsrisk får anses även följa av förbudet mot främmande rö-<br>relse och att det i FRL saknas en särskild försäkringsklass för försäk-<br>ringsprodukter med enbart sparandeinslag.</p>
<p>Garantiförbindelser m.m.</p>
<p>Vad som föreslagits i det föregående ger anledning till justeringar i vissa<br>bestämmelser.</p>
<p>I 7 kap. 12 § föreskrivs att försäkringsbolag inte får ingå borgen eller<br>ställa säkerhet, om inte Finansinspektionen medger det för visst fall. Be-<br>stämmelsen gäller inte åtaganden som gjorts inom försäkringsrörelse för<br>kredit- och borgensförsäkringar. I förarbetena till bestämmelsen har bl.a.<br></p>
<p>183</p>
<p>framhållits att det inte är förenligt med försäkringstagarnas intresse att<br>lämna garantier utan skälig ersättning för den ökade riskexponeringen<br>(prop. 1994/95:184 s. 201).</p>
<p>De slag av bedömningar som bolaget måste göra när borgen eller an-<br>nan säkerhet ställs bör i framtiden bedömas med hänsyn till bl.a. den all-<br>männa rörelseregeln i 1 kap. 1 a §. Prövningen bör inte bara begränsas<br>till frågan om ersättningens storlek för den ökade riskexponeringen, utan<br>ske på ett mer nyanserat sätt. I första hand bör hänsyn tas till de krav som<br>stabilitetsprincipen innebär på en betryggande soliditet. Bedömningen<br>bör dock även ske med hänsyn till principen om en god försäkrings-<br>standard. Om livförsäkringsrörelse bedrivs med ett vinstutdelningsförbud<br>kan t.ex. en vederlagsfri pantsättning strida mot förbudet.</p>
<p>Det anförda innebär alltså att det fortfarande kan finnas anledning att<br>kräva att säkerheter inte får ställas utan skälig ersättning. I vissa fall kan<br>emellertid åtagandet vara godtagbar med hänsyn till försäkringstagarnas<br>intresse, även om ingen skälig ersättning utgår för själva garantin. Er-<br>farenheterna från tillämpningen av paragrafen visar också att det i vissa<br>fall kan vara svårt att bestämma ersättningen för själva garantin, om den-<br>na ingår som en del av en större affär (jfr regeringsbeslut den 7 november<br>1996, dnr Fi96/7016). Kravet på inspektionens samtycke till varje garanti<br>eller liknande åtagande bör därför slopas. Vid behov bör inspektionen i<br>stället kunna utfärda allmänna råd i ämnet. Det bör också erinras om att<br>mera omfattande och regelbunden garantigivning eller ställande av sä-<br>kerhet kan anses utgöra koncessionspliktig kreditförsäkringsrörelse.</p>
<p>På grund av det anförda kan således bestämmelsen i 7 kap. 12 § upp-<br>hävas.</p>
<p>Användning av derivatinstrument</p>
<p>I 7 kap. 17 b § regleras frågor om användning av optioner, terminskon-<br>trakt och andra liknande finansiella instrument. Sådana instrument far<br>enligt lagrummet användas för att sänka den finansiella risken i ett för-<br>säkringsbolag eller för att effektivisera förvaltningen av bolagets till-<br>gångar. Det sistnämnda fallet anses inte bara kunna inrymma situationer<br>där ett befintligt innehav garderas, utan även en åtgärd som syftar till att<br>öka avkastningen på försäkringsbolagets tillgångar. Som en allmän be-<br>gränsning för användningen för att effektivisera förvaltningen gäller en-<br>ligt bestämmelsen att det kan ske utan att bolagets finansiella risker över-<br>stiger en nivå som är oförenlig med kraven på sund försäkringsrörelse.<br>Det framhölls i propositionen att särskilt optionsinstrumentens risk-<br>karaktär borde beaktas och hänsyn tas till att dessa instruments risknivå<br>varierar när kursen på den underliggande tillgången varierar (prop.<br>1994/95:184 s. 208).</p>
<p>Den nya allmänna rörelseregel som har föreslagits i detta sammanhang<br>innebär att en tillfredsställande kontroll måste föreligga beträffande bl.a.<br>alla slag av finansiella risker. Regeln får betydelse även för använd-<br>ningen av derivat. Det särskilda tillägget med hänsyn till sundhetskravet<br>som finns i 17 b § kan därför upphävas såsom obehövlig.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>184</p>
<p>I sammanhanget kan framhållas att Försäkringsförbundet i en särskild Prop. 1998/99:87<br>skrivelse (dnr Fi96/5184) begärt att reglerna om användning av derivat<br>skall ändras bl.a. så att derivatinstrument i sig får användas för skuld-<br>täckning. Frågan bör behandlas i samband med en allmän översyn av för-<br>säkringsbolagens placeringsregler (jfr avsnitt 3) Några sådana ändringar<br>som förbundet efterlyst föreslås därför inte nu.</p>
<p>Anskaffning av försäkringar</p>
<p>I 7 kap. 16 § första stycket finns en bestämmelse om att försäkringsbo-<br>lagens anskaffningsverksamhet skall ske enligt god försäkringssed. Som<br>framgått ovan skall bl.a. anskaffningen av försäkringar ske enligt god<br>försäkringsstandard. Därutöver är marknadsföringslagen tillämplig på<br>försäkringsområdet och kan bedömas ge goda möjligheter att motverka<br>en otillbörlig marknadsföring vid anskaffningen av försäkringar. Ifråga-<br>varande bestämmelse bör därför upphävas.</p>
<p>Uppgifter i försäkringsbrev</p>
<p>I 7 kap. 19 § första stycket finns en regel om att ett försäkringsbrev skall<br>innehålla uppgifter både om de allmänna villkoren och om de särskilda<br>villkoren för försäkringen. En sådan bestämmelse hör, med de nya ut-<br>gångspunkterna för rörelsereglema, bättre hemma i försäkringsavtalslag-<br>stiftningen samordnad med övriga bestämmelser om försäkringsavtalets<br>innehåll. Bestämmelsen bör således överföras dit eller upphävas i<br>samband med genomförandet av en ny försäkringsavtalslag. En sådan<br>ändring bör dock ske först i samband med kommande förändringar i för-<br>säkringsavtalsrätten.</p>
<p>Bör sundhetsreglerna i andra lagar ändras?</p>
<p>I enlighet med vad bl.a. Svenska Bankföreningen anfört finns det skäl att<br>överväga om även sundhetsbestämmelsema för bl.a. banker och värde-<br>pappersbolag borde förändras med anledning av nu genomförda föränd-<br>ringar för försäkringsbolag. Banklagskommitténs betänkande, Reglering<br>och tillsyn av banker och kreditmarknadsföretag (SOU 1998:160), har<br>först nyligen presenterats, och frågor om ändringar av sundhetsbestäm-<br>melserna på banksidan kommer att tas upp inom ramen för beredningen<br>av betänkandet. Frågan om den nyligen genomförda sundhetsregeln i 1<br>kap. 7 § lagen om värdepappersrörelse bör ändras förutsätter övervägan-<br>den som ligger utanför detta lagstiftningsärende. De ändringar av sund-<br>hetsreglerna som nu görs bör alltså begränsas till försäkringsbolagen.</p>
<p>185</p>
<h2>7 Disposition av överskott i livförsäkringsbolag <sup>Pro</sup>P-1998/99:87</h2>
<h3>7.1 Bakgrund</h3>
<p>Borgenärsskydd i associationer med begränsat ansvar</p>
<p>I företag där ägarna har ett begränsat ansvar för bolagets förpliktelser har<br>det ansetts viktigt med ett skydd så att företagets eget kapital inte sking-<br>ras till men för borgenärer och andra intressenter. Det begränsade person-<br>liga ansvaret uppvägs alltså av att aktieägarna i viss utsträckning inte har<br>fri dispositionsrätt över tillgångarna. Reglerna för disposition av över-<br>skott skyddar på så sätt borgenärerna. Kapital som bolaget inte har fri<br>dispositionsrätt till motsvaras av vad som normalt skall redovisas som<br>bundet eget kapital.</p>
<p>Grundläggande i detta avseende är de s.k. utdelningsbegränsningarna i<br>12 kap. aktiebolagslagen (1975:1385, ABL). Motsvarande regler gäller<br>för skadeförsäkringsaktiebolag och fondförsäkringsbolag. Enligt reglerna<br>får medel inte utbetalas till aktieägarna i större omfattning eller på annat<br>sätt än vad som följer av lagens bestämmelser om vinstutdelning, ned-<br>sättning av aktiekapitalet eller reservfond och utskifitning vid bolagets<br>likvidation (12 kap. 1 § ABL och 12 kap. 1 och 2 §§ FRL). Dessa be-<br>stämmelser är tvingande och omfattar i princip samtliga vederlagsfria<br>värdeöverföringar samt överföringar mot vederlag som inte står i pro-<br>portion till de förmåner som erhålls från bolaget.</p>
<p>Utdelningsbegränsningarna innebär något förenklat att endast årets<br>vinst — i förekommande fall efter avdrag för täckande av balanserad<br>förlust och avsättning till bundna fonder — samt s.k. fria fonder far delas<br>ut. Om bolaget är ett moderbolag i en koncern gäller också en särskild<br>koncemspärr som kan lägga begränsningar för vad som far delas ut. Där-<br>utöver finns en försiktighetsregel som anger att vinstutdelningen under<br>alla förhållanden inte får ske med ett så stort belopp att utdelningen med<br>hänsyn till bolagets eller koncernens konsolideringsbehov, likviditet eller<br>ställning i övrigt står i strid med god affärssed (se 12 kap. 2 § ABL och<br>12 kap. 2 § FRL).</p>
<p>Även reglerna om förbud mot lån och ställande av säkerhet till aktie-<br>ägare m.fl. — som för försäkringsbolag begränsats till personer i ansva-<br>rig ställning (styrelseledamöter, verkställande direktören eller aktuarien)<br>och deras närmare släktingar — utgör förstärkta skyddsregler för bola-<br>gets kapital (se 12 kap. 7 § ABL och 12 kap. 2 § FRL). Detsamma gäller<br>reglerna om förbud mot återköp av egna aktier, eftersom en sådan dispo-<br>sition på samma sätt som en vinstutdelning kan urholka kapitalet.</p>
<p>Det finns också ytterligare skydd för borgenärerna. För företag i all-<br>mänhet finns regler t.ex. om att viss andel av årsvinsten skall sättas av till<br>särskilda bundna fonder (reservfond, se vidare nedan).</p>
<p>Vid bedömningen av vad som är tillgängligt för utdelning har balans-<br>räkningen i årsbokslut och årsredovisning en central roll. De redovis-<br>ningsregler som gäller för bl.a. värdering av olika tillgångar och skulder<br>samt för klassificeringen av poster under eget kapital har således betydel-<br>se för tillämpningen av reglerna om utdelningsbegränsningarna.</p>
<p>186</p>
<p>Överträdelser av utdelningsbegränsningarna är sanktionerade främst<br>genom regler om civilrättslig ogiltighet och återbetalningsskyldighet. I<br>sammanhanget bör även nämnas de regler om tvångslikvidation som är<br>avsedda att säkerställa att förlustbolag inte driver sin rörelse för länge<br>och därigenom förvärrar förlusterna. Dessa regler träder bl.a. in när en<br>viss del av aktiekapitalet gått förlorat och inte återställs inom viss tid (se<br>13 kap. 2 § ABL och 14 kap. 2 § FRL).</p>
<p>Vinstutdelningsregler i skadeförsäkringsbolag</p>
<p>Bestämmelserna i 12 kap. ABL har som framgått utgjort förebild för vin-<br>stutdelningsreglema för skadeförsäkringsbolag i 12 kap. FRL. Skade-<br>försäkringsbolag får således inte överföra tillgångar till aktieägarna eller<br>garanter i större omfattning än vad som följer av bestämmelser om vinst-<br>utdelning, återbetalning av garantikapitalet för ömsesidiga bolag, utbe-<br>talning vid nedsättning av aktiekapitalet för skadeförsäkringsaktiebolag,<br>utbetalning vid nedsättning av reservfond och utskiftning vid bolagets<br>likvidation. Möjligheten att ta ut vinst har för skadeförsäkringsbolag ock-<br>så en koppling till skälighetsprincipen (jfr avsnitt 6.1). I övrigt överens-<br>stämmer bestämmelserna om vinstutdelning nära med bestämmelserna<br>för aktiebolag i allmänhet.</p>
<p>Vinstutdelningsförbudet i livförsäkringsbolag</p>
<p>För traditionella livförsäkringsbolag gäller ett generellt vinstutdelnings-<br>förbud, dvs. ett förbud att dela ut vinst till aktieägare i livförsäkrings-<br>aktiebolag eller garanter i ömsesidiga livförsäkringsbolag (12 kap. 2 §<br>första stycket FRL). Något sådant förbud gäller dock inte för livförsäk-<br>ringsbolag som omfattas av lagen (1989:1079) om livförsäkringar med<br>anknytning till värdepappersfonder, fondförsäkringslagen (se vidare av-<br>snitt 10).</p>
<p>Utan hinder av vinstutdelningsförbudet i FRL får emellertid ömsesi-<br>diga traditionella livförsäkringsbolag betala ränta till garanterna på insatt<br>garantikapital. Livförsäkringsbolag får även besluta om gåvor till allmän-<br>nyttiga eller därmed jämförliga ändamål (5 och 11 §§).</p>
<p>Som en konsekvens av utdelningsförbudet skall årsvinsten på livför-<br>säkringsrörelsen i traditionella livförsäkringsbolag sättas av till en åter-<br>bäringsfond (5 §). Återbäringsfonden får i princip användas endast för<br>återbäring till försäkringstagarna eller för förlusttäckning. Finansinspek-<br>tionen kan dock medge att fonden minskas i andra fall, om det finns sär-<br>skilda skäl (6 §).</p>
<p>Vinstutdelningsförbudet infördes så sent som år 1982. Förbudet stäm-<br>de väl överens med föreskrifterna i bolagsordningarna i dåvarande livför-<br>säkringsbolag samt den äldre praxis som utvecklats bl.a. mot bakgrund<br>av skälighetsprincipen. Som tidigare nämnts ansågs det inte förenligt<br>med denna princip att bedriva livförsäkringsverksamhet utan delaktighet</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>187</p>
<p>i vinsten för försäkringstagare (se prop. 1948:50 s. 253 och 256, prop.<br>1961:171 s. 192 samt prop. 1981/82 s. 262).</p>
<p>Inget annat EU-land har i dag ett vinstutdelningsförbud för livförsäk-<br>ringsbolag. Vissa länder har dock begränsningar för hur mycket som far<br>delas ut till aktieägarna. Även om inga sådana begränsningar finns er-<br>håller försäkringstagarna enligt Försäkringsutredningens redovisning av<br>utländska förhållanden vanligen mellan 90 och 95 procent av överskotten<br>i livförsäkringsverksamheten.</p>
<p>Främst mot bakgrund av vinstutdelningsförbudet finns bestämmelser<br>för livförsäkringsbolag om dispositioner av eget kapital m.m. som i vissa<br>avseenden avviker från skade- och fondförsäkringsbolag. Vissa mindre<br>skillnader föreligger även mellan, å ena sidan, skade- och fondförsäk-<br>ringsbolag och, å andra sidan, företag i allmänhet.</p>
<p>Ränta på garantikapitalet i ömsesidiga försäkringsbolag</p>
<p>I ömsesidiga försäkringsbolag saknas direkt motsvarighet till tillskott av<br>aktiekapital. Garantikapitalet kan i stället sägas ha till funktion att tillföra<br>det ömsesidiga bolaget start- och rörelsekapital. Ett ömsesidigt bolag får<br>inte bildas utan garantikapital, om det inte finns särskilda skäl (1 kap.<br>8 § FRL).</p>
<p>Det är förutsatt att garantikapitalet skall återbetalas till garanterna. En<br>sådan återbetalning måste ske när garantikapitalet inte längre behövs för<br>rörelsens ändamålsenliga bedrivande eller för att uppfylla solvenskraven.<br>En sådan återbetalning förutsätter att Finansinspektionen lämnat sitt<br>medgivande. Motiven för en återbetalning är att det ansetts önskvärt att<br>begränsa garanternas inflytande i ömsesidiga bolag (prop. 1948:50 s. 180<br>och 183). Det är också förutsatt att försäkringsbolaget kan betala ränta på<br>garantikapitalet. Detta gäller även ömsesidiga bolag där vinstutdelning<br>annars är förbjuden. Bestämmelser om och i vilken ordning ränta skall<br>betalas på garantikapitalet skall upptas i bolagsordningen (se 2 kap.<br>6 § 18). Bestämmelserna om vinstutdelning för skadeförsäkringsbolag i<br>12 kap. 2 § FRL skall tillämpas på betalning av sådan ränta.</p>
<p>Disposition av eget kapital m. m. i försäkringsbolag</p>
<p>Ökning av aktiekapitalet genom fondemission</p>
<p>En fondemission innebär att medel som sparats i bolaget förs över till<br>aktiekapitalet samt att nya aktier utfärdas och fördelas mellan aktieägarna<br>eller att det nominella beloppet på befintliga aktier höjs. En fondemission<br>förutsätter att bolaget bedrivs i aktiebolagsform. Till skillnad från en ny-<br>emission betalar aktieägarna inte in något kapital till bolaget.</p>
<p>I livförsäkringsaktiebolag är fondemission förbjuden (se 4 kap. 1 §<br>första stycket FRL). Det hör samman med principen att livförsäkrings-<br>rörelse skall bedrivas helt för försäkringstagarnas räkning (prop.<br>1981/82:180 s. 173).</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>188</p>
<p>Fondemission är däremot tillåten i skadeförsäkringsaktiebolag och<br>fondförsäkringsbolag (se 4 kap. 1 § första stycket och 18 § FRL samt<br>10 § fondförsäkringslagen). En fondemission kan göras med användning<br>av</p>
<p>- balanserad vinst eller andra utdelningsbara medel,</p>
<p>- reservfond och överkursfond eller</p>
<p>- uppskrivningsbelopp eller uppskrivningsfond .</p>
<p>En fondemission kan vara ett led för bolaget att senare dela ut en i kro-<br>nor räknat (men i procent bibehållen) högre vinst. En alltför stor vinst-<br>utdelning i skade- och fondförsäkringsbolag strider emellertid mot skä-<br>lighetsprincipen. En möjlighet att företa fondemission har dock inte i sig<br>ansetts strida mot denna princip (prop. 1981/82:180 s. 250).</p>
<p>De beskrivna bestämmelserna om fondemission i skade- och fondför-<br>säkringsbolag överensstämmer väl med reglerna för aktiebolag i allmän-<br>het. En nyemission av aktier till underkurs tillåts dock inte i försäk-<br>ringsaktiebolag. Förfarandet har inte ansetts lämpligt med hänsyn till de<br>principer som forsäkringsrörelselagen bygger på (prop. 1981/82:180<br>s. 175).</p>
<p>Nedsättning av aktiekapitalet</p>
<p>En fondemission innebär som nämnts att medel som sparats i bolaget förs<br>över till aktiekapitalet. Aktiekapitalet kan i sin tur sättas ned och använ-<br>das för olika ändamål.</p>
<p>I både liv- och skadeförsäkringsaktiebolag får nedsättning av aktieka-<br>pitalet ske för</p>
<p>- omedelbar täckning av förlust som inte kan täckas på något annat<br>sätt,</p>
<p>- återbetalning till aktieägarna eller</p>
<p>- avsättning till reservfond eller annan fond som kan användas enligt<br>beslut av bolagsstämman.</p>
<p>En nedsättning i de två senare fallen får inte avse större belopp än att<br>det efter nedsättningen finns full täckning för det bundna egna kapitalet,<br>som skall beräknas enligt balansräkningen för närmast föregående räken-<br>skapsår om balansräkningen fastställs vid stämman (se 4 kap. 1 § FRL).<br>Vidare krävs i dessa fall domstols tillstånd till nedsättningen om inte bo-<br>laget samtidigt genom nyemission tillförs samma belopp. Ett sådant till-<br>stånd föregås av ett särskilt kungörelseförfarande.</p>
<p>De nu beskrivna reglerna för försäkringsbolag om nedsättning av aktie-<br>kapitalet överensstämmer väl med reglerna för aktiebolag i allmänhet.<br>För försäkringsaktiebolag gäller dock vissa särregler med hänsyn till att<br>bolagets borgenärer består främst av ett stort antal försäkringstagare. Sär-<br>reglerna innebär bl.a. att domstolen skall inhämta Finansinspektionens<br>yttrande över nedsättningens inverkan på försäkringstagarnas rätt. Om en<br>försäkringstagare motsätter sig nedsättningen har detta inte samma kon-<br>sekvenser som ett bestridande från en annan borgenär. Om en vanlig bor-<br>genär bestrider ansökningen skall — precis som i allmänna aktiebolag —-<br>tillstånd vägras om borgenären inte får full betalning eller betryggande</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>189</p>
<p>säkerhet ställd för fordringen. Om en försäkringstagare bestrider ansökan<br>skall tillstånd till nedsättning däremot vägras endast om Finansinspektio-<br>nens yttrande ger grund för ett avslag (se 6 kap. 6 § tredje och fjärde<br>stycket FRL).</p>
<p>Uppskrivning av tillgångar</p>
<p>En uppskrivning innebär att övervärden för en tillgång beaktas i balans-<br>räkningen genom en uppjustering av dess bokförda värde. Uppskriv-<br>ningsbeloppet redovisas inte i resultaträkningen och påverkar därför inte<br>heller uppskrivningsårets resultat. Uppskrivningsbeloppet skall sättas av<br>till en särskild fond (uppskrivningsfond) på balansräkningens skuldsida.<br>Uppskrivningsbeloppet respektive uppskrivningsfonden kan i aktiebolag<br>i allmänhet också användas för överföring till aktiekapitalet eller direkt<br>för förlusttäckning.</p>
<p>I både liv- och skadeförsäkringsbolag far uppskrivning ske bl.a. av<br>materiella och finansiella tillgångar som värderas med utgångspunkt i<br>anskaffningsvärde. En förutsättning är att tillgången har ett tillförlitligt<br>och bestående värde som väsentligt överstiger bokfört värde (se 4 kap.<br>6 §§ nya årsredovisningslagen som gäller enligt 4 kap. 1 § och 2 § 5 a<br>ÅRFL). Aktier och andelar i dotter- och intresseföretag får dock aldrig<br>skrivas upp till ett högre värde än vad som medges av Finansinspek-<br>tionen (4 kap. 2 § 5 b samma lag).</p>
<p>I traditionella livförsäkringsbolag skall uppskrivningsbeloppet sättas<br>av till en uppskrivningsfond inom ramen för återbäringsmedel, vilket för-<br>utsätter Finansinspektionens medgivande (4 kap. 2 § 6). Varken upp-<br>skrivningsbeloppet eller uppskrivningsfonden får användas för fond-<br>emission eller förlusttäckning. I sådana bolag har uppskrivningsfonden<br>alltså helt karaktär av en redovisningsmässig värderegleringsreserv. Om<br>t.ex. en uppskriven tillgång senare säljs eller måste skrivas ned skall upp-<br>skrivningsfonden minskas med belopp som hänför sig till tillgången. Vid<br>införandet av de nya redovisningsreglerna ifrågsattes därför särskilt om<br>en uppskrivningsmöjlighet alls var relevant när traditionella livbolag inte<br>längre skulle kunna använda en uppskrivning för t.ex. en kvittning mot<br>nedskrivning av andra tillgångar eller för en ökning av de försäkrings-<br>tekniska avsättningarna. Med hänsyn bl.a. till att hanteringen av åter-<br>bäringsmedlen var föremål för utredning inom Försäkringsutredningen<br>stannade regeringen för att tills vidare inte föreslå några regler som för-<br>hindrade en uppskrivning i livförsäkringsbolag. Uppskrivningsfonden<br>skulle dock redovisas som en särskild post under återbäringsmedel (prop.<br>1995/96:10 del 4 s. 57-61).</p>
<p>I skade- och fondförsäkringsbolag kan uppskrivningsbeloppet sättas av<br>till en uppskrivningsfond. Eftersom sådana medel inte skall kunna läggas<br>till grund för utdelning skall uppskrivningsfonden redovisas som bundet<br>eget kapital. I skade- och fondförsäkringsbolag far uppskrivningsbe-<br>loppet och uppskrivningsfonden användas för fondemission. Till skillnad<br>från allmänna företag får varken uppskrivningsbeloppet eller uppskriv-<br>ningsfonden direkt användas för förlusttäckning (4 kap. 2 § 7 ÅRFL).</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>190</p>
<p>Motsvarande särbestämmelser gäller för banker, se 4 kap. 2 § 3 lagen<br>(1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag<br>samt prop. 1995/96:10 del 3 s. 48 och del 4 s. 57-61.</p>
<p>Bolag kan ha olika motiv för en uppskrivning enligt de nya redovis-<br>ningsreglerna. I förarbetena till äldre bestämmelser i FRL bedömdes en<br>möjlighet till uppskrivning för fondemission som betydelsefull för bolag<br>med omfattande internationella engagemang. I sådana sammanhang an-<br>sågs det vara av vikt för bolaget att ha en så stark ställning som möjligt<br>(prop. 1981/82:180 s. 250). Ett annat motiv för en uppskrivning i kom-<br>bination med fondemission är att säkerställa en i kronor höjd utdelnings-<br>nivå med bibehållande av samma utdelningsprocent. På motsatt sätt<br>skulle motivet kunna vara att ett bolag med bibehållande av samma ut-<br>delningsnivå i kronor räknat vill redovisa en sänkt utdelningsprocent.</p>
<p>Ett skäl för att i stället använda disponibla vinstmedel för fondemission<br>kan vara att stärka bolagets kreditvärdighet. Genom överföringen till ak-<br>tiekapitalet åstadkoms nämligen att medlen inte kan betalas ut till aktie-<br>ägarna annat än enligt de stränga reglerna för nedsättning av aktiekapita-<br>let.</p>
<p>I förarbetena till 1995 års redovisningslagstiftning framhölls som skäl<br>för att tillåta uppskrivning att det borde påverka ställningen om till-<br>gångarnas värde förändras. Uppskrivningen skulle därigenom kunna bi-<br>dra till att ge en mer rättvisande bild genom att dolda reserver redovisas<br>öppet. Vidare framhölls, beträffande företag i allmänhet, att ett företag<br>med stora värden investerade i materiella eller finansiella tillgångar bor-<br>de kunna få beakta bestående övervärden innan aktiekapitalet tas i an-<br>språk (prop. 1995/96:10 del 2 s. 58-59 och del 4 s. 57).</p>
<p>Marknadsvärdering av placeringstillgångar</p>
<p>Såväl liv- som skadeförsäkringsbolag far värdera flertalet placerings-<br>tillgångar till verkligt värde. Undantagna från en sådan värderingsprincip<br>är aktier och andelar i koncern- och intresseföretag (4 kap. 5 § ÅRFL).<br>Införandet av en möjlighet till värdering till verkligt värde har främst<br>motiverats av analysskäl (se prop. 1995/96:10 del 4 s. 67).</p>
<p>En värdering till verkligt värde innebär att värdeförändringar på till-<br>gångar beaktas i balansräkningen såväl när tillgångens värde överstiger<br>som underskrider anskaffningsvärdet. Till skillnad från en uppskrivning<br>redovisas i detta fall värdeökningen i resultaträkningen och påverkar<br>årets resultat. Den vinst som uppkommer till följd av att bokfört värde<br>överstiger anskaffningsvärdet skall sättas av till en fond för orealiserade<br>vinster. Denna fond skall, i likhet med uppskrivningsfonden, redovisas<br>under bundet eget kapital. Därmed förhindras att belopp motsvarande<br>fonden kan ligga till grund för utdelning (se 4 kap. 6 § och bilaga 1 till<br>ÅRKL samt prop. 1995/96:10 del 4 s. 73 och 74). I traditionella livförsäk-<br>ringsbolag, där vinstutdelning inte är möjlig, skall fonden för oreali-<br>serade vinster redovisas som en särskild post under återbäringsmedel.</p>
<p>Till skillnad från vad som gäller för uppskrivningsfonden kan fonden<br>för orealiserade vinster inte användas för förlusttäckning eller fond-</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>191</p>
<p>emission. Om summan av fonden vid utgången av ett räkenskapsår är<br>mindre än föregående år skall dock fonden sättas ned i samma mån. Fon-<br>den har för samtliga försäkringsbolag alltså karaktär av en värde-<br>regleringsreserv. En avsättning till och nedsättning av fonden skall i ska-<br>de- och fondförsäkringsbolag redovisas som en omföring inom eget ka-<br>pital såsom en justering av posten balanserat resultat. I traditionella liv-<br>försäkringsföretag skall omföringen ske inom återbäringsmedel som en<br>justering av posten övriga medel (se 3 kap. 2 § och 29 § bilaga 1 till<br>FFFS 1998:28).</p>
<p>Avsättningar till och nedsättningar av reserv- och överkursfond</p>
<p>Reservfonden och överkursfonden kan närmast ses som allmänna kon-<br>solideringsfonder som får tas i anspråk endast för särskilt angivna ända-<br>mål.</p>
<p>För traditionella livförsäkringsbolag saknas regler om avsättningar till<br>reservfond och överkursfond. Detta sammanhänger med nuvarande regler<br>för återbäringshantering. Således skall eventuell överkurs vid emission<br>av aktier i konventionella livförsäkringsaktiebolag redovisas i återbä-<br>ringsfonden (se 35 § bilaga 3 till FFFS 1998:28).</p>
<p>Skade- och fondförsäkringsaktiebolag skall till reservfonden sätta av,<br>dels belopp hänförliga till betalningar för förverkad aktie och preskri-<br>berad fordran vid fondemission, dels belopp som följer av eventuella<br>föreskrifter i bolagsordningen eller som enligt ett särskilt beslut av bo-<br>lagsstämman skall föras över från det redovisade fria kapitalet till reserv-<br>fonden. Till överkursfonden skall skade- och fondförsäkringsaktiebolag<br>sätta av överkurs som erläggs vid emission av aktier (12 kap. 9 § FRL<br>och 11 § fondförsäkringslagen).</p>
<p>Till skillnad från allmänna företag behöver inte skade- och fondförsäk-<br>ringsbolag sätta av en viss andel av nettovinsten till reservfonden. Som<br>motiv för ett sådant undantag har anförts att reservfonden varit av un-<br>derordnad betydelse för försäkringsbolagens konsolidering (prop.<br>1980/81:180 s. 270-271). Aktiebolag i allmänhet och bankaktiebolag<br>skall däremot till reservfonden sätta av minst 10 procent av den del av<br>nettovinsten för året som inte går åt för att täcka balanserad förlust, så<br>länge inte reservfonden och överkursfonden tillsammans uppgår till<br>20 procent eller mer av aktiekapitalet, se 12 kap. 4 § aktiebolagslagen<br>och 9 kap. 9§ bankaktiebolagslagen (1987:618). En ekonomiska för-<br>ening skall sätta av minst 5 procent av nettovinsten inklusive gottgörel-<br>ser. Uppgår reservfonden till minst 20 procent av inbetalt insatskapital<br>behöver en sådan avsättning inte ske, om summan av reservfonden och<br>det inbetalda insatskapitalet uppgår antingen till minst 40 procent av<br>nettovärdet av föreningens tillgångar eller till minst samma belopp som<br>föreningens skulder och avsättningar enligt balansräkningen, se 10 kap<br>6 § lagen (1987:667) lagen om ekonomiska föreningar. I en medlems-<br>bank skall avsättas minst 25 procent av den del av nettovinsten inklusive<br>gottgörelser, om inte reservfonden uppgår till minst 10 procent av ban-<br>kens utlåning vid utgången av föregående räkenskapsår, se 8 kap. 6 §</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>192</p>
<p>lagen (1995:1570) om medlemsbanker. I en kreditmarknadsförening skall Prop. 1998/99:87<br>avsättas minst 10 procent om inte reservfonden uppgår endera till den<br>nivå som gäller för ekonomiska föreningar i allmänhet eller också till</p>
<p>10 procent av utlåningen vid utgången av föregående räkenskapsår.</p>
<p>Reservfonden och överkursfonden far efter beslut av bolagsstämman<br>användas endast för vissa angivna ändamål. I detta avseende överens-<br>stämmer reglerna för skade- och fondförsäkringsbolag med motsvarande<br>regler för företag i allmänhet. Fondema kan enligt 12 kap. 9 § FRL an-<br>vändas för</p>
<p>- täckning av förluster som enligt fastställd balansräkning inte kan<br>täckas av fritt eget kapital,</p>
<p>- fondemission i skade- och fondförsäkringsaktiebolag eller</p>
<p>- något annat ändamål, om domstol ger tillstånd till nedsättningen en-<br>ligt ett visst förfarande som bl.a. innebär att Finansinspektionens yttrande<br>skall inhämtas.</p>
<p>Utgångspunkter för de föreslagna reglerna om överskottshanteringen</p>
<p>Tidigare (se avsnitt 5.3) har slagits fast att försäkringsbolag bör lyda un-<br>der samma regler som allmänna företag, om inte avvikelser är moti-<br>verade med hänsyn till verksamhetens inriktning, de ömsesidiga bolagens<br>särart, skyddet för försäkringstagarnas och andra ersättningsberättigades<br>intressen eller hänsynen till EG:s rättsregler. Reglerna bör inte medge<br>bolagsrättsliga dispositioner som står i konflikt med en avtalad rätt för<br>livförsäkringstagama till överskott. Vidare bör det även särskilt över-<br>vägas om ömsesidiga bolag skall tillämpa delvis andra överskottsregler<br>än försäkringsaktiebolag.</p>
<p>Ändringar på detta område är beroende av annat lagstiftningsarbete.<br>Det gäller främst det arbete som pågår inom Finansdepartementet för att<br>bättre anpassa de associationsrättsliga reglerna för finansiella företag till<br>de regler som gäller för företag i allmänhet. Av betydelse är självfallet<br>också Aktiebolagskommitténs arbete med aktiebolagens regler om vin-<br>stutdelning m.m. Arbetet har redovisats i betänkandet SOU 1997:168. De<br>regeländringar om överskottshanteringen som nu föreslås behöver därför<br>senare justeras och kompletteras för att samordnas med nya asso-<br>ciationsrättsliga regler (se avsnitt 3).</p>
<p>193</p>
<p>7 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 87</p>
<p>7.2</p>
<h3>Vinstutdelning och förlusttäckning i förhållande till Prop. 1998/99:87<br>återbäring</h3>
<p>Regeringens förslag: Förbudet mot vinstutdelning till aktieägare i<br>livförsäkringsaktiebolag respektive garanter i ömsesidiga livförsäk-<br>ringsbolag tas bort. Användning av överskott för vinstutdelning eller<br>förlusttäckning i sådana bolag skall vara möjligt endast om det följer<br>av bestämmelser i bolagsordningen.</p>
<p>Årsvinsten och överföringar från bundet till fritt eget kapital i liv-<br>försäkringsbolag skall gottskrivas försäkringstagarna och andra er-<br>sättningsberättigade som återbäring, om inte medlen far användas för<br>vinstutdelning eller förlusttäckning enligt bolagsordningen.</p>
<p>Bolaget skall informera den som erbjuds att teckna en livförsäkring<br>om bolagsordningens villkor om användning av överskott för vinstut-<br>delning eller förlusttäckning.</p>
<p>Särskilda förutsättningar skall vara uppfyllda för stadfästelse av be-<br>stämmelser i bolagsordningen om användning av överskott för vin-<br>stutdelning eller förlusttäckning (se vidare avsnitt 14.3).</p>
<p>Regeringens bedömning: Bestämmelser om att livförsäkrings-<br>bolag skall garantera försäkringstagarna viss minsta andel av bolagets<br>överskott bör inte införas.</p>
<p>Försäkringsutredningens förslag: Överensstämmer delvis med rege-<br>ringens förslag (se utredningen s. 149 och 150). Utredningen har inte<br>föreslagit att vinstutdelning eller förlusttäckning skall regleras i bolags-<br>ordningen eller att vinster som inte får användas för sådant ändamål skall<br>gottskrivas som återbäring. Utredningen har föreslagit begreppet “bonus”<br>som benämning på överskott som försäkringstagare har rätt till enligt<br>försäkringsavtal.</p>
<p>Försäkringsrörelsepromemorians förslag: Överensstämmer med re-<br>geringens förslag (se promemorian s. 147-150). I promemorian knyts<br>begränsningarna för överskottshanteringen till livförsäkringsrörelsen och<br>inte till livförsäkringsbolaget.</p>
<p>Remissinstanserna: Merparten av remissinstanserna har godtagit För-<br>säkringsutredningens förslag. Bl.a. Konkurrensverket har understrukit att<br>vinstutdelningsförbudet har allvarliga nackdelar från konkurrenssyn-<br>punkt. Några remissinstanser har förutsatt att försäkringstagares rätt till<br>del av överskott tydligt framgår av avtal och att informationen om för-<br>måner är fullständig, korrekt och lättbegriplig. Motorförarnas helnyk-<br>terhetsförbund har avstyrkt förslaget, eftersom skälen för förslaget inte<br>uppväger fördelarna för försäkringstagarna med dagens regler. TCO, LO<br>och Svea hovrätt har ansett att lagregler behövs för att garantera försäk-<br>ringstagarna skäliga överskott, eftersom ogynnsamma villkor kan bli up-<br>penbara först efter lång tid och att aktieägarna inte bör kunna tillgodoses<br>på försäkringstagarnas bekostnad. Kammarrätten i Göteborg har ansett<br>att benämningen “återbäring” bör ersättas men att benämningen “bonus”<br>inte är lämplig. Finansinspektionen har anfört att begreppet bonus när-<br></p>
<p>194<br></p>
<p>mast motsvarar nuvarande “tilldelad återbäring” samt att ett nytt begrepp<br>inte bör införas utan en översyn av snarlika posters benämning i ÅRFL.</p>
<p>Samtliga remissinstanser har i princip tillstyrkt försäkringsrörelse-<br>promemorians förslag eller lämnat det utan erinran. Riksbanken har an-<br>sett det angeläget att reglerna om förutsättningarna för utdelning är tydli-<br>ga, så att inte utdelningsmöjligheter riskerar att skada försäkringstagarnas<br>intressen samt att förslaget synes motsvara kraven. LO har ansett att vin-<br>stutdelning i livförsäkringsbolag i och för sig inte är önskvärt, men att det<br>med förslaget blir av största vikt att informationen till blivande kunder är<br>tillräcklig och att reglerna för tryggande av försäkringstekniska åtag-<br>anden är tillfredsställande från konsumentskyddssynpunkt. Hovrätten för<br>Västra Sverige har ifrågasatt att vinstutdelning skall förutsätta be-<br>stämmelser i bolagsordningen och om inte regler bör ges om att livför-<br>säkringstagare skall gottskrivas skälig andel av överskott. Även Konkur-<br>rensverket har ställt sig tvekande till ett vinstutdelningsförbud som hu-<br>vudregel men konstaterat att skillnaden mellan promemoriaförslaget och<br>Försäkringsutredningens förslag på denna punkt i praktiken inte behöver<br>bli så stor. Finansinspektionen har väckt frågan om vinstutdelande fond-<br>försäkringsverksamhet får bedrivas i ett bolag som i övrigt inte är vin-<br>stutdelande.</p>
<h4>Skälen för regeringens förslag och bedömning</h4>
<p>Bör vinstutdelningsförbudet tas bort?</p>
<p>Vinstutdelningsförbudet för traditionella livförsäkringsbolag skall säker-<br>ställa att överskott i bolagets försäkringsrörelse förr eller senare tillfaller<br>försäkringstagarna. Flera skäl som är specifika för konventionell livför-<br>säkringsrörelse kan i och för sig också anföras för ett sådant förbud. Ett<br>skäl är att det på livförsäkringsområdet ofta är fråga om långsiktiga avtal<br>med ett stort inslag av sparande. Som Sveriges Livförsäkringsbolags<br>Aktuarienämnd påpekat uppstår regelmässigt överskott inom livförsäk-<br>ring med långa avtal på grund av försiktiga antaganden vid premiesätt-<br>ningen. Ogynnsamma villkor uppenbaras inte sällan först efter lång tid<br>och kunden har små eller inga möjligheter att byta försäkringsgivare<br>(angående flyttning av livförsäkringssparande, se avsnitt 12). Mot denna<br>bakgrund har vinstutdelningsförbudet ibland försvarats eller åsikten förts<br>fram att försäkringstagarna i vart fall genom lag bör garanteras viss<br>minsta andel av uppkommet överskott.</p>
<p>Frågan om sådana begränsningar bör finnas måste dock också bedömas<br>i ett större sammanhang med hänsyn till en alltmer internationell försäk-<br>ringsmarknad. Redan i dag kan utländska företag från andra EES-länder<br>genom gränsöverskridande verksamhet tillhandahålla andra livför-<br>säkringar än fondförsäkringar där livförsäkringstagare inte är garanterade<br>överskott. Dessa försäkringar kan förmedlas av svenska försäk-<br>ringsgivare. I takt med att denna utveckling fortgår kommer ett svenskt<br>utdelningsförbud att förlora i sin betydelse som skydd för livförsäkrings-<br>tagare och motsvarande kategorier.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>195</p>
<p>Som bl.a. Konkurrensverket anfört har ett vinstutdelningsförbud också<br>nackdelar från konkurrenssynpunkt. Ett slopande av förbudet förbättrar<br>förutsättningarna för nyetablering och produktutveckling på livförsäk-<br>ringsområdet vilket är till fördel för försäkringstagarna i framtiden. Sam-<br>tidigt förbättras svenska bolags möjligheter att verka internationellt på<br>likvärdiga villkor som utländska bolag vilket kan ge rationaliserings-<br>vinster och andra fördelar som kommer även svenska försäkringstagare<br>till godo.</p>
<p>Ett upphävande av vinstutdelningsförbudet är i praktiken också en nöd-<br>vändig förutsättning för att införa en ordning där riskkapitalet inte utgörs<br>av försäkringstagarnas medel. En följd av det nuvarande utdelnings-<br>förbudet och reglerna om återbäringshantering är att försäkringstagarnas<br>medel även utgör riskkapital i rörelsen. I regel står aktiekapitalet endast<br>någon reell risk i ett livförsäkringsbolags uppbyggnadsskede.</p>
<p>Vinstutdelningsmöjligheter är en förutsättning för ett system där ex-<br>ternt tillskjutet kapital bär en egentlig rörelserisk på livförsäkrings-<br>området. Det ger i sin tur incitament för ägare och företagsledningen att<br>sköta företaget effektivt vilket även kommer försäkringstagarna tillgodo.<br>Om aktieägarna eller andra tillskottsgivare saknar rätt till avkastning blir<br>möjligheterna små att få externt kapital som står för en reell risk till bo-<br>laget.</p>
<p>Medvetna avsteg från vinstutdelningsförbudet har även gjorts vid in-<br>förandet av fondförsäkringslagen och lagen om individuellt pensions-<br>sparande. Att upphäva vinstutdelningsförbudet i konventionella livförsäk-<br>ringsbolag är en naturlig följd av denna utveckling.</p>
<p>Vinstutdelningsförbudet för livförsäkringsbolag bör därför tas bort.<br>Som en konsekvens av denna förändring bör nuvarande regler i 12 kap. 5<br>och 6 §§ om avsättningar till återbäringsfonden upphävas. Även reglerna<br>i 12 kap. 7 § om användning av återbäringsfonden för förlusttäckning<br>kommer att sakna aktualitet. Frågan om upphävandet att för-<br>lusttäckningsregeln i 12 kap. 8 § för ömsesidiga bolag behandlas i avsnitt<br>9.1.</p>
<p>Det bör påpekas att livförsäkringsrörelse utan rätt till vinstutdelning till<br>aktieägare eller garanter kan bedrivas även i framtiden. Detta kan uppnås<br>antingen genom att livförsäkringsrörelsen bedrivs i ömsesidig bolags-<br>form eller i aktiebolagsform utan rätt till vinstutdelning. Det kan förut-<br>sättas att sådana alternativ kommer att vara tillgängliga även i framtiden.<br>En försäkringstagare kan därför även i framtiden välja att teckna livför-<br>säkringar i bolag som inte är vinstutdelande.</p>
<p>Utformning av reglerna om vinstutdelning i livförsäkringsbolag</p>
<p>Försäkringsutredningens förslag innebär att samma vinstutdelningsregler<br>skall gälla för livförsäkringsbolag som för skadeförsäkringsbolag. Detta<br>innebär att bolagsstämman disponerar över bolagens tillgångar med de<br>begränsningar som följer av lag eller bolagsordning. Försäkringsrörelse-<br>promemorians förslag innebär däremot att ett vinstutdelningsförbud skall</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>196</p>
<p>gälla som huvudregel. Vinstutdelning förutsätter i detta fall närmare be-<br>stämmelser i bolagsordningen.</p>
<p>Som tidigare sagts är det på livförsäkringsområdet ofta fråga om lång-<br>siktiga avtal med ett stort inslag av sparande. Stora överskott uppstår på<br>grund av nödvändiga försiktiga antaganden vid premiesättningen. Liv-<br>försäkringsprodukter och livförsäkringsbolag är också särskilt svåra att<br>analysera. I allmänhet har livförsäkringstagare, som ett resultat av dagens<br>regelverk, ofta förväntningar på att överskott från förvaltningen av pre-<br>miema skall tillfalla dem. De anförda omständigheterna måste enligt re-<br>geringens mening beaktas vid utformningen av vinstutdelningsreglerna.<br>Det finns annars en risk för att överskott från förvaltningen av försäk-<br>ringstagarnas medel kan tillföras ägarna, t.ex. genom förtäckt vinstutdel-<br>ning, utan att försäkringstagarna kan överblicka detta på förhand. Ofull-<br>ständigheter eller oklarheter i villkor om rätt till överskott kan också<br>drabba försäkringstagarna oväntat hårt helt enkelt eftersom försäkrings-<br>tagaren har svårt att bedöma och förutse vilka konkurrerande anspråk<br>från aktieägare eller andra som kan komma att ställas på nuvarande och<br>framtida överskott.</p>
<p>Det blir med andra ord tydligare och säkrare för försäkringstagarna om<br>försäkringsbolaget åläggs att i bolagsordningen precisera förutsättning-<br>arna för vinstutdelning. Vinstutdelning som inte följer dessa regler blir<br>därmed otillåten och kan angripas med samma sanktioner som andra<br>former av olovlig utdelning. Genom att reglerna skall framgå av bolags-<br>ordningen kommer även ändringar i fråga om utdelningsrätten i det en-<br>skilda bolaget att underkastas en särskild stadfastelseprövning. Det ger<br>även de bästa förutsättningarna för att tillvarata försäkringstagarnas in-<br>tressen vid regleringen av övergången till nya regler och ombildning till<br>vinstutdelande bolag (se avsnitt 14.3).</p>
<p>I livförsäkringsbolag bör alltså ett förbud mot vinstutdelning gälla som<br>huvudregel. Vinstutdelning bör få ske endast i den mån det följer av be-<br>stämmelser i bolagsordningen. Genom sådana bestämmelser bör klar-<br>göras hur vinstutdelning skall få ske, hur stor del av överskottet som får<br>delas ut och hur utdelningsbart belopp närmare skall bestämmas. När<br>beslutet att fastställa en bolagsordning för utdelning införts i försäkrings-<br>registret får nyordningen tillämpas för ett kommande räkenskapsår. Vin-<br>stutdelande fondförsäkringsverksamhet kan inte, som Finansinspektionen<br>ifrågasatt, bedrivas i ett livförsäkringsbolag som saknar bestämmelser i<br>bolagsordningen om vinstutdelningen.</p>
<p>I bolagsordningen bör på motsvarande sätt klargöras vad som får an-<br>vändas för förlusttäckning. Det sistnämnda är inte bara motiverat i fall då<br>vinstutdelning är möjlig. Det är också motiverat att klargöra vilka över-<br>skott som skall utgöra rörelsens riskkapital i livförsäkringsaktiebolag<br>eller ömsesidiga livförsäkringsbolag som i framtiden skall bedriva livför-<br>säkringsrörelse utan någon vinstutdelning till ägare eller garanter. Be-<br>stämmelserna i 12 kap. 2 § FRL bör alltså ändras så att detta framgår.</p>
<p>Bolagsordningen bör innehålla klara och tydliga bestämmelser om vin-<br>stutdelning och förlusttäckning. Detta bör bevakas i samband med stad-<br>fastelse av bolagsordningen, liksom att innehållet överensstämmer med<br>lag. Bestämmelserna hindrar inte att hela årets vinst förbehålls för vin-</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>197</p>
<p>stutdelning eller förlusttäckning. Även delar av vinsten kan förbehållas<br>för detta ändamål. Fördelningen mellan försäkringstagare och aktieägare<br>genom gränsdragningen för vinstutdelning och förlusttäckning kan som<br>Aktuarieföreningen anfört också relateras till skilda grenar.</p>
<p>Konsekvensen av förslaget blir att redovisade vinster och andra över-<br>skott som inte är tillgängliga för vinstutdelning eller förlusttäckning en-<br>ligt bolagsordningen skall gottskrivas försäkringstagarna och andra er-<br>sättningsberättigade som återbäring. En bestämmelse om detta bör också<br>tas in i 12 kap. FRL (se 12 kap. 5 §). Bestämmelsen är av näringsrättsligt<br>slag och skall därför inte i sig grunda någon rätt till återbäring för försäk-<br>ringstagare innan återbäringen gottskrivits dem. En sådan reglering har<br>ändå flera fördelar för livförsäkringstagama. Vad som årligen gottskrivs<br>dem som återbäring undantas därmed från medel som kan användas för<br>allmän förlusttäckning. Regeln främjar även en årlig fördelning av över-<br>skott mellan riskkapital och försäkringstagarmedel, utan att förhindra<br>olika slag av livförsäkringsavtal med differentierade villkor anpassade<br>efter försäkringstagarnas behov. Därmed förhindras inte heller livför-<br>säkringsprodukter med olika rätt till överskott eller utan rätt till över-<br>skott.</p>
<p>Bör begreppet “bonus” införas?</p>
<p>Försäkringsutredningen har föreslagit att termen “bonus” införs som be-<br>nämning på överskottsmedel som tillgodoförs försäkringstagare eller<br>andra ersättningsberättigade på grund av försäkringsavtal. Detta begrepp<br>används emellertid ofta på försäkringsområdet i en delvis annan mening,<br>t.ex. som beteckning på premierabatt med anledning av vissa års skade-<br>frihet. Termen passar inte väl ihop med den ordning som föreslås för av-<br>sättningar i livförsäkringsbolag. Som Finansinspektionen varit inne på<br>skulle ett nytt begrepp även förutsätta ändringar av begreppen i redovis-<br>ningsreglerna vilka ansluter till EG:s försäkringsredovisningsdirektiv.<br>Det finns inte heller skäl för att införa en helt ny terminologi på området.<br>En annan sak är att användningen av nuvarande begrepp som “allokerad<br>återbäring” och “återbäringsränta” i information till försäkringstagare<br>och olika intressenter inte bör utnyttjas (se avsnitt 8.3.3).</p>
<p>Bör FRL föreskriva att försäkringstagarna skall garanteras viss minsta<br>andel av överskottet?</p>
<p>Som några remissinstanser anfört kan det ligga nära till hands att i lag<br>föreskriva att försäkringstagarna måste garanteras en viss minsta andel av<br>överskottet. Sådana bestämmelser styr dock i praktiken produktutform-<br>ningen på liknande sätt som nuvarande vinstutdelningsförbud. De in-<br>ternationella erfarenheterna visar också att livförsäkringstagama kommer<br>att tillgodoföras en mycket stor del av överskotten även om inga lagreg-<br>ler finns. Det finns också en viss risk för att en i lag angiven gräns, som<br>knappast kan sättas alltför snäv, kan uppfattas som legitim och föranleda</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>198</p>
<p>en större vinstutdelning än vad som annars blivit fallet. En gräns skulle<br>därmed kunna förfela sitt syfte. En sådan gräns som remissinstanserna<br>föreslagit utgör inte heller några garantier för att försäkringstagarna<br>verkligen tillgodoförs stora och skäliga överskott. Enligt regeringens me-<br>ning är det viktigare att anpassa reglerna om vinstdisposition och för-<br>lusttäckning, bl.a. för att förhindra att försäkringstagarnas medel i vin-<br>stutdelande livförsäkringsbolag står den egentliga rörelserisken på det<br>sätt som gäller för dagens återbäringsmedel. Det är också angeläget att<br>det tydligt framgår vad som är riskkapital i bolag som inte får dela ut<br>vinst. Det föreslås alltså inte något krav på att försäkringstagarna skall<br>gottskrivas en viss minsta andel av bolagets vinst eller annat överskott.</p>
<p>Vissa frågor om bolagsordningens innehåll och om information</p>
<p>Med anledning av de föreslagna reglerna om överskottsbehandlingen i<br>livförsäkringsbolag bör bestämmelserna om bolagsordningens innehåll<br>justeras.</p>
<p>Bolagsordningen skall redan i dag innehålla de regler enligt vilka bo-<br>lagsstämman far förfoga över bolagets vinst. En sådan bestämmelse, som<br>saknas för aktiebolag i allmänhet, behövs alltjämt för livförsäkringsbo-<br>lag. Eftersom det är av värde med gemensamma regler för liv- och skade-<br>försäkringsbolag bör bestämmelsen även i framtiden omfatta skadeför-<br>säkringsbolag.</p>
<p>I fortsättningen måste frågor om förlusttäckning i livförsäkringsbolag<br>regleras genom bestämmelser i bolagsordningen. Som Lagrådet har före-<br>slagit bör denna princip återspeglas i bestämmelserna om bolagsordning-<br>en genom ett tillägg till 2 kap. 5 § 8.</p>
<p>Försäkringsbolagen måste informera blivande försäkringstagare om de<br>regler för vinstutdelning och förlusttäckning som gäller i bolaget.<br>Informationen om reglerna måste vara fullständig, korrekt och lättbe-<br>griplig. Det måste t.ex. klart framgå att bolagsordningen kan ändras be-<br>träffande framtida vinster i fall då inte all vinst redan är förbehållen bo-<br>laget. Det bemyndigande som i dag finns i 7 kap. 19 § och som föreslås<br>bli överfört till 1 kap. 1 a § ger stöd för regeringen eller Finansinspek-<br>tionen att utfarda föreskrifter om sådan information. De befintliga försäk-<br>ringstagarnas rättigheter enligt försäkringsavtal måste också självfallet<br>beaktas vid ändringar i bolaget ifråga om vinstutdelning och förlusttäck-<br>ning (jfr avsnitt 14.3).</p>
<p>Övergångsregler för traditionella livförsäkringsbolag</p>
<p>En möjlighet att dela ut vinst kan inte utan vidare införas för nuvarande<br>traditionella livförsäkringsbolag. Sådana aktiebolag och ömsesidiga bo-<br>lag har nämligen meddelat försäkringar under villkor när skälighetsprin-<br>cipen och ett generellt vinstutdelningsförbud har gällt. Införandet av en<br>möjlighet att dela ut vinst till aktieägare eller garanter måste förutsätta att<br>försäkringstagarens rättigheter och intressen tillgodoses. Vissa villkor</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>199</p>
<p>måste därför vara uppfyllda när villkor om vinstutdelning införs. En sär-<br>skild prövning bör också ske när villkor om vinstutdelning eller för-<br>lusttäckning ändras (se vidare angående ombildning av livförsäkrings-<br>bolag, avsnitt 14.3).</p>
<h3>7.3 Avsättningar till försäkringstagarfonder?</h3>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Regeringens bedömning: Det bör inte införas några bestämmelser<br>om särskilda avsättningar av vinster till förmån för livförsäkrings-<br>tagarna under eget kapital (s.k. försäkringstagarfonder). Det bör inte<br>heller införas några nya bestämmelser om reserver inom ramen för<br>försäkringstekniska avsättningar vilka kan användas för förlust-<br>täckning.</p>
<p>Försäkringsutredningens förslag innebär att avsättningar till försäk-<br>ringstagarfonder skall kunna göras enligt 12 kap. 2 § FRL. Utredningen<br>har föreslagit att 8 kap. 15 § och 9 kap. 19 § FRL ändras så att styrelsen<br>respektive bolagsstämman i detta fall inte skall kunna fatta beslut som<br>otillbörligt missgynnar försäkringstagarna i förhållande till bl.a. aktie-<br>ägarna (se betänkandet s. 158-160 och 283-285).</p>
<p>Försäkringsrörelsepromemorians bedömning: Överensstämmer<br>med regeringens bedömning (se promemorian s. 152-154).</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har godtagit Försäk-<br>ringsutredningens förslag. Många remissinstanser har dock ansett att oli-<br>ka förändringar krävs. (En redogörelse för remissutfallet finns i försäk-<br>ringsrörelsepromemorian s. 152—153).</p>
<p>Remissinstanserna har i princip inte invänt mot försäkringsrörelsepro-<br>memorians bedömning i denna del.</p>
<h4>Skälen för regeringens bedömning</h4>
<p>Försäkringstagarfonder under eget kapital</p>
<p>Skadeförsäkringsaktiebolag, liksom aktiebolag i allmänhet, kan helt eller<br>delvis ha ett ideellt syfte som inte innebär att bereda vinst till aktie-<br>ägarna. I sådana fall skall bolagsordningen innehålla bestämmelser om<br>hur vinsten skall fördelas och de behållna tillgångarna vid bolagets likvi-<br>dation skall användas (12 kap. 2 § FRL). Bestämmelsen kan tillämpas så<br>att hela eller del av nettovinsten avsätts för vissa förmånstagare till sär-<br>skilda fonder under eget kapital.</p>
<p>Om livförsäkringsaktiebolag underkastas samma vinstutdelningsregler<br>som skadeförsäkringsaktiebolag kan det, som Försäkringsutredningen<br>antagit, ligga nära till hands att bestämmelsen i 12 kap. 2 § tillämpas så<br>att särskilda avsättningar görs för livförsäkringstagamas räkning inom<br>ramen för eget kapital. En fördel är att försäkringstagarna i de vinstut-<br>delande bolagen då skulle kunna tillgodogöra sig vinster på rörelsen i</p>
<p>200</p>
<p>samma mån som aktieägarna. En sådan bolagsrättslig och redovis-<br>ningsmässig behandling skulle dock i högre grad än dagens regler försvå-<br>ra gränsdragningen mellan rörelsens riskkapital och åtaganden mot liv-<br>försäkringstagare. Som utredningen antagit torde nämligen sådana avsätt-<br>ningar skapa förväntningar hos försäkringstagarna om en avkastning som<br>svarar mot dessa vinstmedel. Det finns en risk för att försäkringstagarna<br>uppfattar vinstmedlen som likvärdiga med medel som utfasts som åter-<br>bäring genom avtal eller ett ensidigt beslut.</p>
<p>Som flera remissinstanser har anfört väcker den föreslagna ordningen<br>också flera tillämpningsproblem. Det kan dessutom ifrågasättas om inte<br>åtskilliga bestämmelser på annat håll, t.ex. om nyemission, behöver jus-<br>teras för att tillgodose att livförsäkringstagare inte ges sämre möjligheter<br>att tillvarata sina rättigheter än en minoritetsaktieägare. Om försäkrings-<br>tagarnas kapital skall behandlas på samma sätt som externt riskkapital i<br>rörelsen, bör försäkringstagarna i princip också vara delägare i bolaget,<br>t.ex. i egenskap av aktieägare. Ett aktieinnehav ger ju även rätt till<br>inflytande i bolaget och möjligheter att avyttra aktieinnehavet. I denna<br>del bör utredningsförslaget alltså inte genomföras.</p>
<p>De bör framhållas att regeringens förslag till nya överskottsregler utgör<br>ett alternativ till Försäkringsutredningens förslag om försäkringstagar-<br>fonder, för att tillgodose flera av remissynpunkterna, utan att ändå frångå<br>de principiella utgångspunkterna för utredningsförslaget i stort.</p>
<p>Avsättningar till skuldposter för medel som får användas för förlusttäck-<br>ning</p>
<p>Frågan är om det även finns anledning att ställa sig principiellt avvisande<br>till att det i vinstutdelande livförsäkringsbolag förekommer avsättningar<br>bland skuldposterna som är ofördelade mellan försäkringstagarkollek-<br>tivet och aktieägarkollektivet och som fritt kan återtas av försäkrings-<br>bolaget för förlusttäckning. Inom brittisk försäkring förekommer skuld-<br>avsättningar i form av s.k. terminal bonus som enligt vad som kunnat<br>inhämtas innebär att uppkomna överskott fördelas t.ex. efter avtalat för-<br>säkringsbelopp. Återbäringen är dock inte garanterad för framtiden utan<br>kan komma att återtas av bolaget. Återbäring beräknas periodvis. Infor-<br>mationen om återbäringen sker normalt på så sätt att uppgift lämnas om<br>den summa som betalas ut om försäkringsfall inträffar inom den när-<br>maste 12-månaders- eller 6-månadersperioden tillsammans med uppgift<br>om att beloppet kan ändras från tid till annan.</p>
<p>En sådan återbäringshantering bidrar inte till att hålla en tydlig skillnad<br>mellan återbäring och riskkapital, vilket är en förutsättning för att införa<br>möjligheter till vinstutdelning i livförsäkringsaktiebolag. Det finns i lik-<br>het med vad som anförts beträffande försäkringstagarfonder även en risk<br>för att försäkringstagare uppfattar sådana ofördelade avsättningar på<br>skuldsidan som likvärdiga med återbäring som försäkringstagarna har<br>garanterats. Det är också tveksamt om sådana avsättningar — vilka i och<br>för sig tillåts enligt artikel 22 i försäkringsredovisningsdirektivet —<br>skulle kunna läggas till grund för en förmånsrätt för livförsäkringstagama</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>201</p>
<p>och hur fördelningen i så fall skall ske (se avsnitt 8.4.2). Den nu diskute-<br>rade ordningen liknar visserligen nuvarande svenska åter-<br>bäringshantering. Den gäller dock under förutsättning av ett vinstutdel-<br>ningsförbud.</p>
<p>Som vi senare återkommer till bör 12 kap. 5-8 §§ inte heller behållas<br>ens för nuvarande traditionella livförsäkringsbolag som fortsätter verk-<br>samheten enligt tidigare premisser utan vinstutdelning och med använd-<br>ning av i huvudsak samma återbäringsteknik (se vidare avsnitt 14).</p>
<p>Det föreslås därför inte några bestämmelser om avsättningar av det<br>slag som regleras i artikel 22 i Försäkringsredovisningsdirektivet.</p>
<h3>7.4 Avsättningar för återbäring</h3>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Regeringens förslag: Försäkringstekniska avsättningar skall göras för<br>garanterad och villkorad återbäring. Den garanterade återbäringen ut-<br>görs av sådan återbäring som garanterats i nominella eller reala be-<br>lopp genom försäkringsavtal eller en ensidig utfästelse från bolaget.<br>Villkorad återbäring utgörs av avtalad eller ensidigt utfast återbäring<br>som försäkringstagarna står en finansiell eller en försäkringsteknisk<br>risk för.</p>
<p>Försäkringsutredningens förslag: Överensstämmer i vissa hänseen-<br>den med regeringens förslag, (se betänkandet s. 149-154 och 270). Ut-<br>redningen har föreslagit att försäkringstekniska avsättningar skall göras<br>för överskott som garanterats försäkringstagarna (bonus), att avsättning-<br>arna kan göras till en ofördelad fond för att senare fördelas på enskilda<br>försäkringstagare och att bonus kan beräknas på andelar i företagsintema<br>fonder.</p>
<p>Försäkringsrörelsepromemorians förslag: Överensstämmer med re-<br>geringens förslag (se promemorian s. 154-155).</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna har godtagit Försäk-<br>ringsutredningens förslag (se dock avsnitt 7.3).</p>
<p>Remissinstanserna har över lag varit positiva till försäkringsrörelse-<br>promemorians förslag. Försäkringsförbundet har framhållit att villkorad<br>återbäring möjliggör nya produkter där försäkringstagaren bär en del av<br>den egna försäkringens risker utan att delta i den kollektiva riskutjäm-<br>ningen. Aktuarieföreningen har gjort samma bedömning men konstaterar<br>att genomlysningsprincipen ställer extra krav på nya produkter. Även<br>Aktuarienämnden har välkomnat möjligheten till nya produkter som kan<br>bestå av dels garanterade utfästelser och dels utfästelser som varierar<br>exempelvis med värdet på en tillgångsmassa eller det aktuariella utfallet<br>för ett enskilt försäkringsavtal. Vad som innefattas i begreppet villkorad<br>återbäring bör enligt Finansinspektionen klargöras.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Som tidigare framgått är det väsent-<br>ligt att alla överskott som inte kan användas för vinstutdelning eller för-<br>lusttäckning i bolaget och som har karaktär av ett ovillkorligt eller vill-<br>korligt åtagande till försäkringstagarna behandlas som en försäkrings-<br></p>
<p>202</p>
<p>teknisk avsättning. Precis som i dag måste försäkringstekniska avsätt-<br>ningar göras enligt rörelsereglema bl.a. för sådan garanterad återbäring<br>som försäkringstagarna har rätt till på grund av försäkringsavtal eller<br>ensidigt gjorda utfästelser, t.ex. beslut om att gottskriva återbäring utöver<br>vad som avtalet garanterar. Det är emellertid väsentligt att också andra<br>överskott inom konventionell livförsäkring som är avsedda att tillföras<br>försäkringstagarna senare - och som inte är riskkapital i bolaget - be-<br>handlas på motsvarande sätt, även om den närmare fördelningen på den<br>enskilde försäkringstagaren eller en grupp av försäkringstagare har gjorts<br>beroende av tillgångarnas värdeförändring, aktuariella förhållanden eller<br>andra försäkringstekniska faktorer. Därför bör försäkringstekniska av-<br>sättningar göras även för sådana villkorade åtaganden.</p>
<p>Garanterad återbäring är en ovillkorlig skuld som kan bestämmas till<br>nominellt eller realt belopp. Villkorad återbäring föreligger om det åter-<br>bäringsbelopp som senare skall tillkomma försäkringstagarna är bero-<br>ende av vilket värde förvaltade tillgångar har vid utbetalningstidpunkten<br>eller av andra särskilda villkor som ännu inte är uppfyllda.</p>
<p>Den närmare avgränsningen av begreppet villkorad återbäring är vis-<br>serligen en fråga som i mycket måste bedömas i praxis. De villkor som<br>styr den villkorade återbäringen kan i princip se ut på olika sätt. De kan<br>vara finansiella eller aktuariella. De kan också vara kopplade till i avtalen<br>specificerade driftskostnader som dessutom skall vara möjliga att identi-<br>fiera och kontrollera så att försäkringstagarna får del av överskott om<br>kostnaderna blir lägre än vad avgiftsuttaget baserats på. Det är viktigt att<br>försäkringstagarna genom den villkorade återbäringen inte kommer att<br>stå en allmän rörelserisk. Den villkorade återbäringen skall däremot inte<br>ses som en direkt ersättning till det som i dag brukar benämnas för allo-<br>kerad återbäring.</p>
<p>Utformningen av avtalsvillkoren för återbäringen och hur detaljerade<br>villkoren skall vara styrs också av avtalsrätten.</p>
<p>Som tidigare nämnts skall också sådana överskott i livförsäkringsbolag<br>som enligt bolagsordningen inte får användas för vinstutdelning eller<br>förlusttäckning gottskrivas försäkringstagarna som återbäring. Beroende<br>på villkoren i bolagsordningen eller i en annan av stämman gjord ut-<br>fästelse kan återbäringsbeloppen vara att bedöma som garanterad eller<br>villkorad återbäring.</p>
<p>Frågan om försäkringstekniska avsättningar för bl.a. återbäring be-<br>handlas ytterligare i avsnitt 8.1 och 8.8.1.</p>
<h3>7.5 Fördelning av återbäring mellan försäkringstagare</h3>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Regeringens förslag: Livförsäkringsbolag som gottskriver återbäring<br>skall göra detta utgående från försäkringstagarnas och andra ersätt-<br>ningsberättigades bidrag till överskottet. Om återbäringen skall för-<br>delas på annat sätt eller om rätt till återbäring saknas skall fördel-<br>ningsreglerna respektive villkoret framgå av försäkringsavtalet. Sam-<br>ma principer skall gälla för återbäring enligt bolagsordningen.</p>
<p>203</p>
<p>Försäkringsutredningens förslag: Överensstämmer endast delvis<br>med regeringens förslag (se betänkandet s. 151-154 och 270-273). Ut-<br>redningen har inte föreslagit någon regel om återbäringens fördelning.<br>Utredningen har föreslagit en “spärregel” som innebär att ett bolag inte<br>får väsentligt sänka den andel av överskott som bolaget ensidigt utfast<br>under en följd av räkenskapsår, om det inte följer av försäkringstekniska<br>riktlinjer eller annars finns särskilda skäl.</p>
<p>Försäkringsrörelsepromemorians förslag: Överensstämmer väsent-<br>ligen med regeringens förslag (se promemorian s. 155-158). Av prome-<br>morians förslag framgår inte klart att bestämmelsen skall tillämpas också<br>i andra fall än då återbäring gottskrivs enligt försäkringsavtal eller nya 12<br>kap. 5 §.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt Försäk-<br>ringsutredningens förslag eller lämnat det utan erinran. Aktuarienämnden<br>har pekat på avsaknaden av riktlinjer för fördelningen av vinstmedel<br>mellan försäkringstagare. Advokatsamfundet har ansett att överskott i en<br>försäkringsgren inte bör få användas för att subventionera underskott i en<br>annan gren. Samfundet har dock ifrågasatt om detta kan förhindras ge-<br>nom en väl fungerande marknad och konkurrens.</p>
<p>Remissinstanserna har godtagit försäkringsrörelsepromemorians för-<br>slag. Aktuarienämnden har ansett att det är bra att kontributionsmetoden<br>anvisas som huvudregel även i framtiden och föreslår en teknisk juste-<br>ring som bättre ansluter till dagens praxis. Finansinspektionen har ansett<br>att den föreslagna principen även bör gälla för återbäring från den före-<br>slagna konsolideringsfonden.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Som en konsekvens av att skälig-<br>hetskravet utmönstras får försäkringsbolagen större frihet att komma<br>överens med försäkringstagarna om villkoren för återbäring. Därmed<br>skapas bättre förutsättningar för ett brett produktutbud och en effektiv<br>konkurrens. Försäkringsavtal med olika rätt till delaktighet i överskottet<br>bör också få förekomma. Man bör med andra ord inte i lag kräva att en<br>rätt till överskott under alla förhållanden måste föreligga i fråga om vissa<br>slag av försäkringslösningar. Skillnader kan vara naturliga t.ex. om den<br>garanterade avkastningen är olika eller om avtalsvillkoren medger en<br>större rätt till flyttning av livförsäkringssparande än nuvarande tradi-<br>tionella livförsäkringsavtal.</p>
<p>Mot bakgrund av denna bedömning blir det viktigare än i dag att prin-<br>ciperna för återbäring direkt framgår av avtalsvillkoren och att en avtalad<br>rätt till återbäring inte ensidigt kan ändras till försäkringstagarens nack-<br>del utan stöd i avtalsvillkoren. Även då en rätt till återbäring saknas bör<br>detta tydligt framgå av försäkringsavtalet. Det finns därför skäl för att<br>anvisa en handlingsregel för fördelningen av garanterad och villkorad<br>återbäring mellan olika försäkringstagare som bolaget skall tillämpa i<br>avtalen om den inte avtalas bort. En regel för fördelning av återbäring är<br>också befogad till följd av att vinster som inte får användas för vinstut-<br>delning eller förlusttäckning enligt bolagsordningen skall gottskrivas<br>försäkringstagarna som återbäring, även om ingen rätt till överskott finns<br>enligt försäkringsavtal.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>204</p>
<p>Försäkringsutredningen har, såvitt avser förslaget om särskilda försäk-<br>ringstagarfonder, ansett att en proportionalitetsprincip för fördelning av<br>vinster och förluster mellan å ena sidan aktieägare och å andra sidan för-<br>säkringstagare är befogad, en princip som flera remissinstanser anslutit<br>sig till. En sådan proportionalitetsprincip är också naturlig vid fördelning<br>av återbäring mellan olika försäkringstagargrupper och enskilda försäk-<br>ringstagare inom gruppen för det fall att inte annat är avtalat mellan bo-<br>laget och försäkringstagaren.</p>
<p>Med anledning av att försäkringstagare i allmänhet har förväntningar<br>på överskott i förhållande till inbetalda premier och att den s.k. kontri-<br>butionsmetoden gäller för överskottshanteringen i dag, bör denna princip<br>ligga till grund för den nu diskuterade huvudregeln om fördelning av<br>överskott mellan olika försäkringstagare. Metoden innebär att fördel-<br>ningen av återbäring i största möjliga utsträckning skall baseras på de<br>enskilda försäkringarnas bidrag till bolagets samlade överskott. Inom<br>ramen för denna metod kan något olika tillämpningar rymmas.</p>
<p>En sådan huvudregel bör utformas så att den riktar sig mot försäk-<br>ringsbolagen och ålägger dessa att i försäkringsvillkoren precisera vad<br>som närmare skall gälla för fördelningen av återbäring mellan olika för-<br>säkringstagare när detta inte sker enligt kontributionsmetoden eller när<br>försäkringstagaren saknar rätt till återbäring. På så sätt undviks att regeln<br>får en direkt civilrättslig karaktär som tolkningsregel i avtalsförhållan-<br>den.</p>
<p>Motsvarande principer bör gälla i fråga om bolagsordningen för sådan<br>återbäring av vinst som inte får användas för vinstutdelning eller för-<br>lusttäckning. Även sådan av bolagsordningens innehåll beroende återbä-<br>ring bör fördelas enligt kontributionsmetoden om inte andra regler följer<br>av bolagsordningen. Som Finansinspektionen framhållit bör detsamma<br>gälla för återbäring från konsolideringsfond som får ske i den mån det<br>har reglerats i bolagsordningen (se vidare avsnitt 7.6). Motsvarande bör<br>gälla om den villkorade återbäringen skall gottskrivas i andra fall, då en<br>avvikelse från kontributionsmetoden skall förutsätta bestämmelser i bo-<br>lagsordningen.</p>
<p>Även villkor för fördelningen av avtalsgrundad villkorad återbäring<br>som avviker från kontributionsmetoden skall således framgå av försäk-<br>ringsavtalet, t.ex. en villkorad rätt till återbäring ur avkastningen från<br>förvaltningen av vissa tillgångar.</p>
<p>Om återbäringsfördelningen regleras i bolagsordningen eller ensidigt<br>gottskrivs av försäkringsbolaget under flera år får denna typ av medel<br>inte förespeglas försäkringstagarna (se avsnitt 8.3.3). Därmed blir det<br>knappast fråga om det som Advokatsamfundet berört, nämligen att före-<br>speglade eller förväntade överskott “tas från en försäkringsgren” för att<br>“subventionera en annan gren”.</p>
<p>En annan sak är att slopandet av vinstutdelningsförbudet och skälig-<br>hetsprincipen samt en ökad konkurrens kan påverka premiesättningen.<br>Premierna kan inte bara bli lägre utan i vissa fall också högre än vad de<br>skulle ha varit vid tillämpningen av en princip där försäkringsgrenen<br>måste bära sina kostnader samt tilldelas alla överskott. En ökad konkur-<br>rens motverkar dock höjda premier genom ökad effektivitet.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>205</p>
<p>De preciserade fördelningsgrundema i försäkringsavtalet eller bolags- Prop. 1998/99:87<br>ordningen bör återspeglas i sådana försäkringstekniska riktlinjer som<br>skall upprättas av försäkringsbolag (se vidare avsnitt 8.3.1).</p>
<p>Försäkringsutredningen har föreslagit en “spärregel” för sänkningar av<br>återbäring som kan ha tilldelats försäkringstagarna av fria vinstmedel<br>utan något stöd i avtal. Fråga uppkommer om en sådan bestämmelse be-<br>hövs.</p>
<p>Den föreslagna bestämmelsen skulle i och för sig kunna vara av värde<br>för försäkringstagarna i olika situationer. Med utgångspunkt i de förslag<br>som angetts ovan kan det antas att större delen av återbäringen i fram-<br>tiden kommer att tillgodoräknas försäkringstagarna med stöd av villkor<br>som framgår av försäkringsavtalet. Därmed minskar behovet av en spär-<br>regel, eftersom utrymmet för bolaget att under avtalsperioden fritt för-<br>foga över återbäringen reduceras. Det kan under alla förhållanden ifråga-<br>sättas om bestämmelsen i praktiken skulle få någon större betydelse, ef-<br>tersom bolaget enligt utredningens förslag ändå måste kunna förbehålla<br>sig en rätt till väsentliga ändringar i riktlinjerna. Det vore också olyckligt<br>om försäkringstagare i gemen i förlitan på en sådana skyddsbestämmelse,<br>som ju i sig godtar delvisa sänkningar varje år, avstår från att ställa an-<br>språk på klara avtalsvillkor om förutsättningar för fördelningen av åter-<br>bäring. Den föreslagna bestämmelsen skulle då närmast riskera att mot-<br>verka en utveckling där rätten till återbäring avtalsregleras. Den aktuella<br>spärregeln bör därför inte införas. Frågan om spärren berör också en av-<br>talsrättslig fråga om under vilka förutsättningar en försäkringsgivare blir<br>bunden av ett eget konsekvent agerande.</p>
<p>Frågan om förbudet att förespegla återbäring som inte har grund i för-<br>säkringsavtal behandlas i avsnitt 8.3.3.</p>
<h3>7.6 Avsättning till överkurs-, reserv- och konsoliderings-<br>fond</h3>
<p>Regeringens förslag: Livförsäkringsaktiebolag skall i princip till-<br>lämpa samma regler som skadeförsäkringsaktiebolag i fråga om av-<br>sättningar till — och nedsättningar av — överkursfond. Livförsäk-<br>ringsbolag som får dela ut vinst skall tillämpa skadeförsäkrings-<br>bolagens regler om reservfond. Livförsäkringsbolag som inte får dela<br>ut vinst skall inrätta en konsolideringsfond för avsättning av belopp<br>som får användas för förlusttäckning. Konsolideringsfonden får an-<br>vändas även för annat ändamål som följer av föreskrifter i bolags-<br>ordningen.</p>
<p>Försäkringsutredningens förslag: Överensstämmer delvis med rege-<br>ringens förslag (se betänkandet s. 288). Utredningen har till skillnad från<br>regeringen föreslagit att reservfond skall inrättas även i icke vinst-<br>utdelande livförsäkringsbolag.</p>
<p>Försäkringsrörelsepromemorians förslag: Överensstämmer med re-<br>geringens (se promemorian s. 160-162).</p>
<p>206</p>
<p>Remissinstanserna har inte haft någon erinran mot Försäkringsutred-<br>ningens forslag eller har avstått från att kommentera detta.</p>
<p>De flesta remissinstanser har godtagit försäkringsrörelsepromemorians<br>förslag. Försäkringsförbundet, Aktuarieforeningen och Aktuarie-<br>nämnden har dock ansett att reglerna om konsolideringsfond av konkur-<br>rensskäl bör gälla även vinstutdelande livförsäkringsbolag. En minoritet<br>inom förbundet och nämnden har dock motsatt sig detta och förordat<br>promemoriaförslaget. Finansinspektionen har ifrågasatt om promemo-<br>rians förslag sammantaget innebär så stor skillnad mot dagens åter-<br>bäringshantering. Revisorsamfundet har mera generellt förordat en an-<br>passning av överskottsreglema till årsredovisningslagen.</p>
<h4>Skälen för regeringens förslag</h4>
<p>Med anledning av de förslag som lämnats i fråga om vinstutdelning och<br>slopande av återbäringsfonden måste övervägas i vad mån livförsäk-<br>ringsbolag skall följa samma regler som skadeförsäkringsbolag såvitt<br>avser avsättning till — och nedsättning av — överkursfond och reserv-<br>fond.</p>
<p>Överkursfond och reservfond</p>
<p>Som tidigare nämnts skall en överkursfond inrättas i skadeförsäkrings-<br>aktiebolag. I fonden redovisas den överkurs som erläggs vid emission av<br>aktier. Till reservfonden skall skadeförsäkringsbolag göra avsättningar<br>bl.a. vid en emission eller till följd av bestämmelse i bolagsordningen<br>och beslut av bolagsstämman. Överkursfonden och reservfonden får an-<br>vändas endast för vissa ändamål, bl.a. för täckning av förluster som inte<br>kan täckas av fritt eget kapital och, i skadeförsäkringsaktiebolag, för<br>överföring till aktiekapitalet genom fondemission (12 kap. 9 § FRL). För<br>livförsäkringsbolag saknas däremot regler om såväl reservfond som<br>överkursfond. Det hänger samman med vinstutdelningsförbudet och nu-<br>varande regler för återbäringshanteringen. I traditionella livförsäk-<br>ringsaktiebolag skall överkurs vid emission av aktier sättas av till återbä-<br>ringsfonden (35 § bilaga 3 till FFFS 1998:28).</p>
<p>Överkurs vid emission av aktier bör jämställas med tillskjutet aktie-<br>kapital. Bestämmelserna i 12 kap. 9 § om avsättning till överkursfond<br>och användning av överkursfond för förlusttäckning bör därför gälla för<br>samtliga livförsäkringsaktiebolag, oavsett om bolaget får dela ut vinst<br>eller inte. I icke vinstutdelande bolag kan överskursfonden användas för<br>förlusttäckning.</p>
<p>Belopp som redovisas i överkursfond och reservfond får bl.a. användas<br>för överföring till aktiekapitalet genom fondemission. I ett senare avsnitt</p>
<p>7.7.2 konstateras dock att en fondemisson inte får ske i icke vinstutde-<br>lande livförsäkringsbolag. Inrättandet av en reserv fond är också olämp-<br>ligt i sådana bolag med hänsyn till att reservfonden kan överföras till ak-<br>tiekapitalet. De livförsäkringsbolag som inte får dela ut vinst bör, som<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>207</p>
<p>behandlas nedan, inrätta en särskild fond för förlusttäckningsmedel, och Prop. 1998/99:87<br>saknar därför också behov av en reservfond för förlusttäckningsändamål.</p>
<p>Följaktligen bör endast livförsäkringsbolag som får dela ut vinst om-<br>fattas av de bestämmelser om reservfond som i dag gäller för skadeför-<br>säkringsbolag.</p>
<p>Konsolideringsfond</p>
<p>Livförsäkringsbolag som inte får dela ut vinst bör således inrätta en sär-<br>skild fond för de överskott som får användas för förlusttäckning. Denna<br>fond kan lämpligen benämnas konsolideringsfond. Fondens primära syfte<br>skall vara att fungera som konsolideringsbuffert i bolaget. Lagen bör<br>dock inte förhindra att medel i konsolideringsfonden även används för<br>återbäring till försäkringstagarna till den del fonden överstiger vad som<br>behövs för bolagets konsolidering. Lagen bör också ge utrymme för an-<br>nan användning än för förlusttäckning och återbäring, t.ex. bidrag till för<br>verksamheten nyttig forskning. Konsolideringsfondens användning för<br>olika ändamål bör regleras i bolagsordningen. Reglerna om använd-<br>ningen måste givetvis vara förenliga med andra regler, t.ex. vinstutdel-<br>ningsförbudet och den skälighetsprincip som skall gälla för äldre liv-<br>försäkringar (angående äldre försäkringar, se avsnitt 14.2). I likhet med<br>reservfonden bör dispositionen av konsolideringsfonden ankomma på<br>bolagsstämman.</p>
<p>Information om bolagsordningens regler om konsolideringsfondens<br>användning bör regleras i sådana myndighetsföreskrifter som får utfärdas<br>med stöd av den nya allmänna rörelsebestämmelsen 1 kap. 1 a §.</p>
<p>Konsolideringsfond i vinstutdelande livförsäkringsbolag?</p>
<p>En konsolideringsfond skall alltså inrättas i livförsäkringsbolag, såväl<br>aktiebolag som ömsesidiga bolag, som inte får dela ut vinst. De flesta<br>företrädare för försäkringsbranschen har ansett att vinstutdelande försäk-<br>ringsbolag av konkurrensskäl bör få inrätta en motsvarande konsolide-<br>ringsfond. De har pekat på svårigheterna för dagens livförsäkringsbolag<br>att övergå till en vinstutdelande verksamhet om inte återbäringsmedel får<br>utnyttjas i kapitalbasen.</p>
<p>En av de grundläggande målsättningarna för arbetet med försäkrings-<br>rörelsereformen är att en klar åtskillnad görs mellan försäkringstagarnas<br>medel och bolagets riskkapital i livförsäkringsaktiebolag som får dela ut<br>vinst till ägarna. Det kan ifrågasättas om det är möjligt att utforma be-<br>stämmelser som kan trygga försäkringstagarnas intressen med en konso-<br>lideringsfond i vinstutdelande bolag. Förslaget är neutralt mellan aktie-<br>bolag och ömsesidiga bolag på så sätt att båda associationsformerna skall<br>ha fonden under vissa förutsättningar. En konsolideringsfond bör således<br>inte medges i vinstutdelande livförsäkringsbolag.</p>
<p>208</p>
<p>Det bör också framhållas att regleringen inte i sig förhindrar att vin-<br>stutdelande livförsäkringsbolag meddelar långa försäkringar med ut-<br>jämnad avkastning som dagens pensionsförsäkringar.</p>
<p>Konsolideringsfondens framtid bör bli föremål för fortsatta överväg-<br>anden. En översyn skall inom kort påbörjas av de associationsrättsliga<br>reglerna för försäkringsföretag. Förutsättningarna skall undersökas för en<br>ordning där företagen i stor utsträckning följer reglerna för allmänna fö-<br>retag. Konsolideringsfonden tas upp i detta sammanhang.</p>
<p>Försäkringsförbundet och Aktuarienämnden har påpekat att en över-<br>gång till vinstutdelning i befintliga äldre livförsäkringsbolag, med inrikt-<br>ning på pensionsförsäkringar, kräver ett så stort tillskott av kapital att<br>åtgärden är orealistisk. Det finns inte nu skäl att ifrågasätta denna be-<br>dömning. Det är därför möjligt att försäkringsrörelse i vinstutdelande<br>livförsäkringsbolag framför allt kommer att avse kort sjuk- och olycks-<br>fallsförsäkring, fondlivförsäkring samt lång utjämnande livförsäkring<br>med nya former av återbäring inom ramen för villkorad återbäring.</p>
<p>Övrigt</p>
<p>De nya rörelsereglema syftar inte till att styra produktutvecklingen. Såväl<br>nya som befintliga försäkringslösningar skall rymmas inom regelverket.<br>Reformen öppnar dock möjligheterna för en bred produktutveckling.</p>
<p>Förslaget ger också goda möjligheter att arbeta inom ett bolag som inte<br>delar ut vinst med sådan återbäringsteknik som i dag används för tradi-<br>tionella livförsäkringar. De nya reglerna kräver dock en ökad avtalsregle-<br>ring av återbäring och kommer sannolikt att på sikt leda till nya former<br>av utjämnad återbäring även i livförsäkringsbolag som inte far dela ut<br>vinst.</p>
<p>Även de närmare fördelningsregler som skall tillämpas enligt kontri-<br>butionsmetoden bör regleras i försäkringsavtalet. Detta gäller särskilt om<br>ett bolag meddelar försäkringar med olika rätt till överskott eller i bolag<br>där vinstutdelning kan äga rum. De förslag som vi lämnar beträffande<br>försäkringstekniska grunder bygger också på detta synsätt. Åt samma<br>håll verkar det föreslagna förbudet att förespegla återbäring som inte är<br>avtalsreglerad.</p>
<p>Det kan också anmärkas att den föreslagna konsolideringsfonden på<br>flera sätt skiljer sig från nuvarande återbäringsfond. Konsoliderings-<br>fonden skall till skillnad från återbäringsfonden redovisas inom ramen<br>för eget kapital. Därigenom klargörs att konsolideringsfondens primära<br>syfte är att tjäna som riskkapital. Detta förhållande tillsammans med and-<br>ra lämnade förslag kommer sannolikt efter hand att medföra att åter-<br>bäring tillförs försäkringstagarna på ett mer löpande sätt än vad som hit-<br>tills gällt för konventionell livförsäkring. Användningen av konsolide-<br>ringsfonden för annat än förlusttäckning skall till skillnad från använd-<br>ningen av återbäringsfonden dessutom regleras i bolagsordningen. Däri-<br>genom möjliggörs individuella anpassningar för användningen i olika<br>bolag samtidigt som bolaget får en skyldighet att på förhand fastställa de</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>209</p>
<p>närmare principerna för fondens användning som inte kan ändras på an-<br>nat sätt än genom en ändring av bolagsordningen.</p>
<h3>7.7 Annan användning av överskott och kapital</h3>
<h4>7.7.1 Uppskrivning av tillgångar</h4>
<p>Regeringens förslag: Nuvarande redovisningsregler som möjliggör<br>uppskrivningar av materiella och finansiella tillgångar tas bort i liv-<br>försäkringsbolag.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Försäkringsutredningen har inte särskilt behandlat frågan.</p>
<p>Försäkringsrörelsepromemorians förslag: Överensstämmer delvis<br>med regeringens förslag (se promemorian s. 158 och 159). Promemorians<br>förslag avsåg även skadeförsäkringsbolag.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna har överlag inte haft några in-<br>vändningar mot promemorians förslag. Endast Försäkringsförbundet har<br>ansett att uppskrivningsmöjligheten bör behållas.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: De nya redovisningsreglerna för för-<br>säkringsbolag som införts genom ÅRFL innebär att positiva värdeför-<br>ändringar på tillgångar kan beaktas i redovisningen, dels inom ramen för<br>uppskrivningsreglema vid en värdering med utgångspunkt i anskaff-<br>ningsvärdet, dels vid en värdering till verkligt värde (se avsnitt 7.1). En<br>värdering till verkligt värde innebär i jämförelse med uppskrivnings-<br>reglema en mera konsekvent och systematisk behandling av s.k. dolda<br>reserver. Denna värderingsmetod ger samtidigt en bättre bild i balans-<br>räkningen av bolagets konsolidering, eftersom värdeökningar och värde-<br>nedgångar beaktas konsekvent. Från analyssynpunkt är därför en sådan<br>redovisning att föredra (jfr prop. 1995/96:10 del 4 s. 67).</p>
<p>De skäl som motiverar uppskrivningsreglema torde lika väl tillgodoses<br>av regler om en värdering till verkligt värde. Nuvarande uppskrivnings-<br>regler är dessutom mindre meningsfulla för konventionella livförsäk-<br>ringsbolag och i ömsesidiga skadeförsäkringsbolag sedan äldre regler om<br>uppskrivningsbeloppets användning för bl.a. utjämning mot nedskriv-<br>ningar på andra tillgångar utmönstrats.</p>
<p>Det kan visserligen argumenteras för att uppskrivningsreglema skall<br>finnas kvar för att kunna tillämpas enbart på aktier och andelar i dotter-<br>och intresseföretag, som är undantagna från reglerna om en värdering till<br>verkligt värde. En alternativ väg kan dock vara att tillåta en värdering till<br>verkligt värde även för sådana tillgångar. Vid innehav i dotter- och in-<br>tresseföretag föreligger dessutom ett betydande inflytande som i vart fall<br>när det gäller dotterföretag ger försäkringsbolaget möjligheter att ge-<br>nomdriva en utdelning från det ägda företaget. På så sätt kan värdeök-<br>ningar i form av utdelningsbara vinster ändå komma försäkringsbolaget<br>tillgodo. Det kan vidare anmärkas att 7 kap. 22 och 24 §§ ger möjligheter<br>att, efter Finansinspektionens medgivande, beakta övervärden på till-<br>gångar i kapitalbasen även om ingen uppskrivning har skett i balansräk-<br>ningen.</p>
<p>210</p>
<p>I försäkringsrörelsepromemorian har föreslagits att reglerna om upp-<br>skrivning av finansiella och materiella tillgångar upphävs beträffande<br>såväl liv- som skadeförsäkringsbolag. Sveriges Försäkringsförbund har å<br>andra sidan förklarat att det inte finns tillräckliga skäl för detta. Enligt<br>förbundet har reglerna fortfarande betydelse för skadeförsäkringsbolag<br>och kan få det även i framtida livförsäkringsbolag.</p>
<p>Som flera gånger framhållits bör de reformerade rörelsereglema bidra<br>till en klarare distinktion i livförsäkringsbolag mellan överskott som till-<br>kommer försäkringstagarna respektive överskott som utgör företagets<br>riskkapital. Det är från denna synpunkt tveksamt med uppskrivnings-<br>regler på livförsäkringssidan eftersom värdet på uppskrivna tillgångar<br>förs direkt till eget kapital. I skadeförsäkringsbolag kan uppkrivnings-<br>fonden föras till aktiekapitalet. En sådan ordning i livförsäkringsbolag<br>kan medföra problem om försäkringstagarna har rätt till återbäring be-<br>räknat på rörelsens överskott. Vid en värdering till verkligt värde skall<br>det värde som överstiger anskaffningsvärdet visserligen sättas av till en<br>fond för orealiserade vinster under eget kapital. Sådana vinster ingår<br>dock i årets resultat samtidigt som fonden för orealiserade vinster, till<br>skillnad från uppskrivningsfonden, inte får användas för allmän för-<br>lusttäckning.</p>
<p>Det bör därför tills vidare inte finnas någon uppskrivningsmöjlighet av<br>tillgångar i livförsäkringsbolag där reglerna hittills varit av liten bety-<br>delse.</p>
<p>Det är som framhållits i försäkringsrörelsepromemorian allmänt sett av<br>vikt att liv- och skadeförsäkringsbolag tillämpar samma värderingsregler<br>för redovisningen. Försäkringsförbundet har dock framhållit att en upp-<br>skrivningsmöjlighet är av särskilt värde för skadeförsäkringsbolagen. I<br>den associationsrättsliga översyn som aviserats tidigare finns anledning<br>att behandla även sådana frågor som berör försäkringsbolagens uppskriv-<br>ningsmöjligheter. Det finns då anledning att överväga frågorna på nytt.<br>Reglerna för skadeförsäkringsbolag bör därför inte ändras nu.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<h4>7.7.2 Fondemission</h4>
<p>Regeringens förslag: En ökning av aktiekapitalet genom överföring<br>av utdelningsbara medel och belopp i reservfond eller överkursfond<br>(fondemission) tillåts i livförsäkringsaktiebolag som får dela ut vinst.</p>
<p>Försäkringsutredningens förslag: Överensstämmer i sak med rege-<br>ringens förslag (se betänkandet s. 171 och 261).</p>
<p>Försäkringsrörelsepromemorians förslag: Överensstämmer helt<br>med regeringens (se promemorian s. 159 och 160).</p>
<p>Remissinstanserna har inte haft någon erinran mot förslagen.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I traditionella livförsäkringsaktie-<br>bolag är fondemission förbjuden som en följd av nuvarande vinstutdel-<br>ningsförbud (4 kap. 1 § FRL och prop. 1981/82:180 s. 173). Som en kon-<br>sekvens av att vinstutdelningsförbudet avskaffas för konventionella liv-<br></p>
<p>211</p>
<p>försäkringsaktiebolag bör även bestämmelserna om fondemission ändras.<br>I livförsäkringsaktiebolag som får dela ut vinst bör — på samma sätt som<br>i skadeförsäkringsaktiebolag — utdelningsbara medel eller tillgängliga<br>belopp i bl.a. reservfond kunna användas för en överföring till aktiekapi-<br>talet. Fondemission bör däremot inte tillåtas i sådana livförsäkringsaktie-<br>bolag som inte får dela ut vinst, främst eftersom aktiekapitalet kan tillgo-<br>dogöras aktieägarna efter ett beslut om nedsättning.</p>
<p>I ömsesidiga bolag saknas i dag motsvarighet till aktiebolagens aktie-<br>kapital. Några bestämmelser om fondemission är därför inte aktuella<br>för sådana bolag.</p>
<h4>7.7.3 Tvångssparande</h4>
<p>Regeringens bedömning: Det bör inte vara någon skyldighet för för-<br>säkringsbolag att spara en viss andel av årets nettovinst i en bunden<br>fond.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Försäkringsutredningens förslag: Utredningen har föreslagit att för-<br>säkringsbolag skall sätta av en viss andel av årsvinsten till reservfonden<br>(se betänkandet s. 171, 288 och 289).</p>
<p>Försäkringsrörelsepromemorians förslag: Överensstämmer med re-<br>geringens förslag (se promemorian s. 160-162).</p>
<p>Remissinstanserna har inte närmare kommenterat förslagen.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Försäkringsbolag behöver inte,<br>till skillnad från flertalet andra svenska företag, göra årliga avsättningar<br>till reservfonden baserade på nettovinsten. Undantaget har motiverats<br>med att reservfonden varit av underordnad betydelse for försäkringsbo-<br>lagens konsolidering (se prop. 1980/81:180 s. 270 och 271).</p>
<p>Genom slopandet av reglerna om återbäringsmedel, som tidigare tjänat<br>som primärt riskkapital, blir reservfonden respektive den föreslagna kon-<br>solideringsfonden av central betydelse for konsolideringen i vinstutde-<br>lande respektive icke vinstutdelande livförsäkringsbolag. Som tidigare<br>anförts bör försäkringsbolag omfattas av samma associationsrättsliga<br>regler som allmänna företag, om inte annat följer av deras särart. Detta<br>talar för att såväl liv- som skadeförsäkringsbolag skall underkastas regler<br>om tvångssparande.</p>
<p>Om ett krav på avsättningar införs måste det anges hur stor reserv-<br>fonden måste vara för att avsättningarna skall kunna underlåtas. Utred-<br>ningen har föreslagit att reservfonden och överkursfonden tillsammans<br>måste uppgå till tjugo procent av aktiekapitalet. Förslaget överens-<br>stämmer med nuvarande regler för de allmänna aktiebolagen (12 kap.<br>4 § aktiebolagslagen). Utredningens förslag kan dock inte utan vidare<br>tillämpas på de ömsesidiga försäkringsbolagen där det saknas en direkt<br>motsvarighet till aktiekapitalet som gränsen kan knytas till.</p>
<p>Mot bakgrund av att Aktiebolagskommittén i sitt delbetänkande Vin-<br>stutdelning i aktiebolag (SOU 1997:168) föreslagit att motsvarande be-<br>stämmelser i aktiebolagslagen tas bort bör ett avsättningskrav inte införas<br></p>
<p>212</p>
<p>nu för försäkringsbolag. Frågan får i stället tas upp i ett senare samman-<br>hang när slutsatser kan dras från de pågående beredningarna i ämnet för<br>allmänna aktiebolag.</p>
<h4>7.7.4 Tvångsutdelning till minoritetsaktieägare</h4>
<p>Regeringens förslag: En minoritet av aktieägare i skadeförsäkrings-<br>aktiebolag och i livförsäkringsaktiebolag som får dela ut vinst skall ha<br>rätt till vinstutdelning i samma mån som aktieägare i allmänna aktie-<br>bolag. En särskild erinran tas in om att sådan vinstutdelning inte far<br>stå i strid med stabilitetsprincipen.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Försäkringsutredningens förslag: Överensstämmer i sak med rege-<br>ringens förslag men saknar en uttrycklig begränsning till vinstutdelande<br>livförsäkringsaktiebolag liksom en hänvisning till stabilitetsprincipen (se<br>betänkandet s. 288).</p>
<p>Försäkringsrörelsepromemorians förslag: Överensstämmer med re-<br>geringens förslag (se promemorian s. 163 och 164).</p>
<p>Remissinstanserna har godtagit förslagen.</p>
<p>Bakgrund: Beslut om vinstutdelning fattas enligt 12 kap. 3 § FRL av<br>bolagsstämman. Bestämmelser har sin motsvarighet i 12 kap. 3 § första<br>stycket aktiebolagslagen. För allmänna aktiebolag gäller, till skillnad från<br>försäkringsbolag, att en minoritet som representerar minst en tiondel av<br>aktiekapitalet har rätt att påkalla vinstutdelning med ett på visst sätt be-<br>stämt belopp. Minoriteten kan kräva utdelning av högst halva netto-<br>vinsten för året, men inte med mer än fem procent av bolagets egna ka-<br>pital, sedan avdrag skett för sådana belopp som enligt lag eller bolags-<br>ordning skall sättas av till bundet eget kapital eller användas för något<br>annat ändamål än vinstutdelning. Vidare får vinstutdelning inte stå i strid<br>med den s.k. försiktighetsprincipen (12 kap. 3 § andra stycket aktiebo-<br>lagslagen).</p>
<p>Bestämmelserna om tvångsutdelning utgör ett skydd mot maktmiss-<br>bruk i form av en vägran att besluta om vinstutdelning, s.k. utsvältning<br>(se prop. 1975:103 s. 249). I skadeförsäkringsaktiebolag har det emeller-<br>tid ansetts att aktieägarnas krav på vinstutdelning bör stå tillbaka för för-<br>säkringstagarnas intresse av låga premier och återbäring. Några bestäm-<br>melser om tvångsutdelning har därför inte införts för sådana bolag (prop.<br>1948:50 s. 307, se även prop. 1981/82:180 s. 264). Att motsvarande be-<br>stämmelser saknas för traditionella livförsäkringsbolag är en konsekvens<br>av vinstutdelningsförbudet.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: En särreglering för försäkringsbo-<br>lagen i frågan om minoritetsaktieägares rätt till tvångsutdelning har svaga<br>motiv. Andra förhållanden, bl.a. en förbättrad genomlysning av försäk-<br>ringsvillkor och en alltmer ökad konkurrens på försäkringsmarknaden,<br>har större betydelse för att främja försäkringstagarnas intresse av låga<br>premier och skälig återbäring. Den allmänna bolagsrättsliga be-<br>stämmelsens syfte är att skydda en minoritet av aktieägare från missbruk</p>
<p>213</p>
<p>av en majoritet genom utsvältning och avser i praktiken endast belopp<br>som är klart disponibla för vinstutdelning. Det framstår åtminstone nu-<br>mera som tveksamt om en avsaknad av en rätt till tvångsutdelning inne-<br>bär att medlen i stället kommer försäkringstagarna tillgodo genom låga<br>premier eller återbäring. De avsättningar som skall göras enligt lag eller<br>bolagsordning eller de behov av konsolidering som följer av försiktig-<br>hetsprincipen äger företräde framför minoritetens rätt till utdelning. Det-<br>samma bör naturligt nog gälla de krav på konsolidering som följer av den<br>stabilitetsprincip som föreslås lagfäst (se avsnitt 6.2). Därmed kan inte<br>heller försäkringstagarnas intresse av att åtagandena enligt försäk-<br>ringsavtal skall kunna fullföljas åberopas som ett skäl emot en rätt till<br>tvångsutdelning för minoritetsaktieägare.</p>
<p>I skadeförsäkringsbolag bör alltså aktieägare som representerar minst<br>en tiondel av aktiekapitalet ha rätt att påkalla vinstutdelning. En sådan<br>bestämmelse bör utformas i nära överensstämmelse med motsvarande<br>bestämmelse i aktiebolagslagen. Bland annat bör en erinran tas in om att<br>utdelning inte får ske i strid med försiktighetsprincipen enligt 12 kap. 2 §<br>FRL. I linje med denna hänvisning bör även erinras om att utdelning inte<br>heller får stå i strid med den särskilda stabilitetsprincip som föreslås lag-<br>fast i 1 kap. 1 a §.</p>
<p>Som tidigare behandlats föreslås vinstutdelning bli tillåten i livförsäk-<br>ringsbolag som har bestämmelser om detta i bolagsordningen (se avsnitt<br>7.2). Bestämmelserna om tvångsutdelning bör därför gälla minoritets-<br>aktieägarna i sådana livförsäkringsaktiebolag. I livförsäkringsaktiebolag<br>där vinstutdelning överhuvudtaget inte kan ske saknas utrymme för reg-<br>ler om tvångsutdelning.</p>
<p>I ömsesidiga försäkringsbolag ställer sig saken annorlunda. Om och i<br>vilken mån som avkastning skall utgå på det garantikapital som garan-<br>terna skjutit till regleras i samband med tillskottet. Det saknas därför an-<br>ledning att införa några lagregler om särskild rätt till tvångsutdelning för<br>garanter.</p>
<h4>7.7.5 Låneförbud for aktieägare m.fl.</h4>
<p>Regeringens bedömning: Inga ändringar bör göras nu i bestämmel-<br>serna om förbud för ledning och aktuarier att låna från försäkringsbo-<br>laget.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Försäkringsutredningens förslag: Utredningen har föreslagit att ak-<br>tuarier undantas från låneförbudet samt att aktieägare och garanter, lik-<br>som närstående till dessa, skall omfattas av låneförbudet (se betänkandet<br>s. 226 och 290).</p>
<p>Försäkringsrörelsepromemorians bedömning: Överensstämmer<br>med regeringens (se promemorian s. 164-166).</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna har över lag godtagit Försäk-<br>ringsutredningens förslag. Advokatsamfundet har efterlyst regler dels för<br>existerande lån som träffas av ett utvidgat förbud, dels för börsnoterade<br></p>
<p>214</p>
<p>försäkringsbolag som är aktiva med utlåning till försäkringstagare vilka<br>i sin tur kan äga aktier i bolaget.</p>
<p>Remissinstanserna har inte haft någon erinran mot försäkringsrörelse-<br>promemorians bedömning.</p>
<p>Bakgrund: För aktiebolag i allmänhet gäller enligt 12 kap. 7 § aktie-<br>bolagslagen att bolag inte får lämna penninglån till den som äger aktier i<br>eller är styrelseledamot eller verkställande direktör i bolaget eller annat<br>bolag i samma koncern. Detsamma gäller i fråga om lån till den fysiska<br>eller juridiska person som är på visst sätt närstående till denna person-<br>krets. Från låneförbudet gäller vissa undantag om gäldenären är en kom-<br>mun, ett företag i en koncern där långivaren ingår, någon som driver rö-<br>relse och lånet betingas av affärsmässiga skäl eller en aktieägare vars<br>innehav inte uppgår till viss storlek (understiger gränserna en procent av<br>aktiekapitalet och 500 aktier i bolaget respektive koncernen). Aktiebolag<br>far enligt paragrafen inte heller lämna penninglån i syfte att den angivna<br>personkretsen skall förvärva aktier i bolaget. Från denna regel gäller vis-<br>sa undantag för anställda. Bestämmelserna om förbud mot penninglån<br>äger motsvarande tillämpning på ställande av säkerhet.</p>
<p>Låneförbudet i 12 kap. 12 § FRL ansluter nära till låneförbudet i<br>12 kap. 7 § aktiebolagslagen, men omfattar till skillnad från det förbudet<br>inte aktieägare. Låneförbudet i FRL omfattar även aktuarier i försäkrings-<br>bolag.</p>
<p>Förbudet i aktiebolagslagen mot att lämna penninglån till aktieägare<br>infördes i syfte att bl.a. komma till rätta med det skattemässiga problemet<br>att aktieägare i fåmansbolag ofta lånade pengar från bolaget för sin pri-<br>vata konsumtion och därmed sköt upp beskattningen (prop. 1973:93<br>s. 90). Skälet till att det nuvarande låneförbudet i FRL inte omfattar ak-<br>tieägare eller garanter är att försäkringsbolagens utlåningsverksamhet<br>inte har ansetts medföra någon egentlig risk för sådan skatteflykt eller ur-<br>holkning av det bundna egna kapitalet som utgör underlag för förbudet<br>enligt aktiebolagslagen (prop. 1981/82:180 s. 273).</p>
<p>För banker gäller i stället för aktiebolagslagens låneförbud bestäm-<br>melser om kreditjäv i 2 kap. 17 § bankrörelselagen (1987:617). Detta<br>hänger samman med att bankernas huvudsakliga verksamhet består i att<br>lämna krediter. Kreditjävsbestämmelsema innebär att en bank inte får<br>lämna kredit till styrelseledamöter, aktieägare m.fl. eller närstående till<br>dessa, på andra villkor än sådana som banken normalt uppställer. Bank-<br>lagstiftningens kreditjävsbestämmelser omfattar dock endast aktieägare<br>som äger minst tre procent av aktiekapitalet. Bestämmelserna har fått sin<br>nuvarande utformning i syfte att förhindra att denna krets beviljas kredit i<br>sådan omfattning eller på sådana villkor att det finns anledning att befara<br>att kreditgivningsrätten utnyttjas på ett otillbörligt sätt (prop. 1986/87:12<br>Band 1 s. 197).</p>
<p>Bestämmelser om kreditjäv har av samma skäl som för banker numera<br>införts även för kreditmarknadsföretag och värdepappersbolag där kredit-<br>givning är ett naturligt inslag i rörelsen [3 kap. 10 § lagen (1992:1610)<br>om finansieringsverksamhet och 3 kap. 7 § lagen (1991:981) om värde-<br>pappersrörelse].</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>215</p>
<p>Aktiebolagens regler om låneförbud har nyligen föreslagits ändrad av<br>Aktiebolagskommittén i delbetänkandet Vinstutdelning i aktiebolag<br>(SOU 1997:168). Kommittén anser att aktiebolagslagen bör utformas<br>utan närmare skattemässiga hänsyn och att reglerna om lån från bolaget<br>till aktieägare och ledamöter i bolagsorganen bör ses som en del av la-<br>gens kapitalskyddsregler och att den bärande tanken i reglerna bör vara<br>att förbjuda lån som riskerar att försvaga skyddet för borgenärskollek-<br>tivet. Kommittén föreslår att det nuvarande låneförbudet ersätts av en<br>bestämmelse av innebörd att aktiebolag får lämna penninglån till den<br>aktuella kretsen under förutsättning att de utlånade medlen skulle ha<br>kunnat betalas ut i form av vinstutdelning och att betryggande säkerhet<br>ställs för lånet (s. 87-89).</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Som Advokatsamfundet påpekat<br>kan vissa försäkringsbolag vara aktiva långivare till bl.a. försäkrings-<br>tagare som i sin tur kan äga aktier i bolaget. Även i försäkringsbolag kan<br>alltså utlåning ingå som ett naturligt inslag i kapitalförvaltningen. Det<br>kan därför finnas skäl för att ha bestämmelser om kreditjäv i stället för<br>regler motsvarande aktiebolagslagens låneförbud. En sådan lösning<br>skulle även innebära en med andra finansiella företag gemensam regle-<br>ring.</p>
<p>Ett slutligt ställningstagande i denna fråga bör dock avvakta resultatet<br>av beredningen av Aktiebolagskommitténs nämnda delbetänkande. Även<br>behandlingen av frågan om regler för utlåning från försäkringsbolag till<br>garanter och aktuarier bör lämpligen anstå och behandlas gemensamt<br>med frågan om regler för utlåning till försäkringsbolagens aktieägare. I<br>det sammanhanget kan det även finnas anledning att överväga om inte<br>utlåning till delägare bör bedömas på samma sätt som utlåning till aktie-<br>ägare.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>216</p>
<p>8.1</p>
<h2>Placeringsregler m.m.</h2>
<h3>Försäkringstekniska avsättningar enligt FRL</h3>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Regeringens förslag: Rörelsereglerna om försäkringstekniska av-<br>sättningar i 7 kap. 1-2 §§ FRL justeras i flera avseenden:</p>
<p>Benämningarna på avsättningarna anpassas till terminologin i redo-<br>visningsreglerna i ÅRFL. Lagreglerna om avsättningarnas innehåll<br>och beräkning förtydligas.</p>
<p>Reglerna om avsättning för tilldelad återbäring ersätts av regler om<br>avsättningar för garanterad och villkorad återbäring.</p>
<p>Sådana åtaganden inom fondförsäkring som försäkringstagarna bär<br>risken för regleras i en särskild punkt.</p>
<p>Försäkringsutredningens förslag: Överensstämmer delvis med rege-<br>ringens förslag. Utredningen har inte kunnat beakta de lagändringar som<br>genomfördes den 1 januari 1996 i ÅRFL. Förslagen skiljer sig också åt<br>rörande överskottens disposition (se avsnitt 7 och betänkandet s. 149—<br>154, 270 och 271).</p>
<p>Försäkringsrörelsepromemorians förslag: Överensstämmer i huvud-<br>sak med regeringens förslag (se promemorian s. 167-175, 319 och 320). I<br>promemoriaförslaget var den särskilda avsättningen för fondförsäkringar<br>inte begränsad till åtaganden som försäkringstagaren bär risken för. Vi-<br>dare saknade författningsförslaget en närmare definition av garanterad<br>återbäring.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inte kommenterat<br>Försäkringsutredningens förslag. Finansinspektionen har påpekat att ut-<br>redningens förslag inte beaktat de ändringar som infördes den 1 januari<br>1996 och att det därför krävs en översyn av bestämmelserna i 7 kap. 1<br>och 2 §§ FRL. Inspektionen har vidare pekat på en oklarhet i synen på<br>betryggande värdering i premiereserv grunderna och relationen till andra<br>poster inom försäkringstekniska avsättningar och till solvenskraven. Det<br>har även ifrågasatts om inte viss regel strider mot kraven i artikel 18 i<br>tredje livförsäkringsdirektivet (92/96/EEG) och om den allmänna be-<br>stämmelsen om avsättningarnas värdering passar för lång livförsäkring.<br>Vidare förordas att beräkningsreglerna för livförsäkringar förs över till en<br>egen paragraf.</p>
<p>Remissinstanserna har i stort inte haft några invändningar mot försäk-<br>ringsrörelsepromemorians förslag i dessa delar. Finansinspektionen har<br>anfört att det är oklart när en avsättning skall göras för sådan återbäring<br>av överskott som inte får användas för vinstutdelning eller förlusttäck-<br>ning enligt bolagsordningen. Enligt inspektionen bör begreppet garante-<br>rad återbäring definieras i lagen och gränserna mellan olika avsättningar<br>klargöras. Aktuarieföreningen och Aktuarienämnden har anfört att reg-<br>lerna om förstärkning av avsättningar även bör gälla fondförsäkringar där<br>inte fondförsäkringarnas tillgodohavanden påverkas enligt avtalet. Enligt<br>nämnden bör motsvarande gälla för villkorad återbäring.</p>
<p>217</p>
<h4>Bakgrund</h4>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Försäkringstekniska avsättningar — allmänt</p>
<p>I 7 kap. 1 och 2 §§ FRL finns rörelsereglema om omfattningen och be-<br>räkningen av försäkringstekniska avsättningar. Utgångspunkten för såväl<br>liv- som skadeförsäkringsrörelse är att avsättningarna vid varje tidpunkt<br>skall motsvara de belopp som fordras för att uppfylla alla åtaganden som<br>skäligen kan förväntas uppkomma med anledning av ingångna försäk-<br>ringsavtal (1 §). Bestämmelsen bygger på en soliditetsprincip och in-<br>fördes i samband med införlivandet av försäkringsredovisningsdirektivet<br>i svensk rätt (jfr artikel 56 i direktivet).</p>
<p>Lagens regler om försäkringstekniska avsättningar är relativt allmänt<br>hållna och kompletteras av föreskrifter och allmänna råd om klassifice-<br>ring och värdering [se främst Finansinspektionens föreskrifter och all-<br>männa råd (FFFS 1998:28) om årsredovisningen i försäkringsföretag<br>samt föreskrifter och allmänna råd (FFFS 1997:32) om beräkning av pre-<br>miereserv för livförsäkringsrörelse samt för livränta eller sjukränta som<br>tillhör annan försäkring än livförsäkring].</p>
<p>Bestämmelserna om försäkringstekniska avsättningar är av grundläg-<br>gande betydelse vid tillämpningen av flera rörelseregler. Omfattningen<br>och beräkningen får t.ex. betydelse för hur stora skuldtäcknings-<br>tillgångama måste vara vid varje tillfälle (se 9 §). Vidare får reglerna<br>betydelse för kravet på lägsta driftskapital (solvensmarginalen) inom liv-<br>försäkringsrörelse (se 23 §).</p>
<p>Klassificeringen och beräkningen av försäkringstekniska avsättningar<br>enligt rörelsereglema ligger till grund för årsredovisningen. I årsredovis-<br>ningen redovisas emellertid vissa avsättningar under beteckningar som<br>avviker från de som används i rörelsereglerna (se 4 kap. 9 § ÅRFL). De<br>benämningar som används i ÅRFL föranleds av föreskrifter i EG:s för-<br>säkringsredovisningsdirektiv.</p>
<p>I det följande beskrivs översiktligt rörelsereglema om försäkringstek-<br>niska avsättningar. Bestämmelserna har ändrats flera gånger i samband<br>med införlivandet av EG:s direktiv för försäkringsbolag. (En närmare<br>beskrivning av EG:s regler om försäkringstekniska avsättningar finns i<br>betänkandet SOU 1993:108 s. 58-60 och i propositionen 1994/95:10<br>del 4 s 104-108.). Eftersom rörelsereglerna har samband med indelningen<br>och värderingen enligt årsredovisningen berörs även redovisningsregler-<br>na.</p>
<p>Premiereserven</p>
<p>De försäkringstekniska avsättningarna omfattar först och främst bolagets<br>åtaganden för löpande försäkringar. Denna avsättning kallas i rörelse-<br>reglema premiereserven (se 1 § första stycket 1). Premiereserven omfat-<br>tar uppskattade ersättningsbelopp för framtida försäkringsfall och drifts-<br>kostnader för redan ingångna försäkringsavtal. Statistiska metoder an-</p>
<p>218</p>
<p>vänds oftast som hjälpmedel för att uppskatta hur många och hur stora<br>försäkringsfall som kan uppkomma. Hänsyn tas också till iakttagna tren-<br>der och prognoser om kostnadsökningar.</p>
<p>Reglerna om beräkning av premiereserven genomgick flera ändringar<br>vid införlivandet av reglerna i artikel 19 i EG:s tredje livförsäkringsdi-<br>rektiv respektive artikel 17 i första livförsäkringsdirektivet i dess lydelse<br>enligt artikel 18 i tredje livförsäkringsdirektivet (prop. 1994/95:184 s.<br>131).</p>
<p>Därefter infördes även för skadeförsäkringsrörelse regler om huvud-<br>principerna för beräkningen av premiereserven motsvarande artikel 25<br>och 26 i försäkringsredovisningsdirektivet (se prop. 1995/96:10, del 4).</p>
<p>Utgångspunkterna för beräkningen av premiereserven är i princip<br>samma för liv- och skadeförsäkringar. Beräkningarna är dock mera<br>komplicerade för livförsäkringar än för skadeförsäkringar. Avtalstiden är<br>ofta lång för livförsäkring. Premiereserven skall för såväl liv- som skade-<br>försäkringsrörelsen motsvara summan av alla premiereserver som var för<br>sig svarar mot ett enskilt försäkringsavtal.</p>
<p>I premiereserven för livförsäkringsrörelse skall räknas in ett tillägg för<br>att täcka förluster på grund av att försäkringar upphör i förtid.</p>
<p>I premiereserven för skadeförsäkringsrörelsen skall inkluderas ett för<br>bolaget beräknat tillägg som behövs för att möta förluster på grund av<br>kvardröjande risker.</p>
<p>I stället för att beräkna premiereserven individuellt för varje liv- eller<br>skadeförsäkringsavtal får reserven beräknas enligt en kollektiv beräk-<br>ningsmetod. Det skall dock ske genom en försäkringsmatematiskt ve-<br>dertagen metod. En förutsättning är också att beräkningen enligt en sådan<br>metod kan bedömas ge i stort samma resultat som om beräkningen hade<br>skett för varje försäkring (2 § första stycket).</p>
<p>Beräkningen av premiereserven för livförsäkringsavtal avviker på ett<br>betydelsefullt från beräkningarna av premiereserven för skadeförsäk-<br>ringsavtal. Den bestäms som huvudregel till skillnaden mellan det för-<br>väntade kapitalvärdet av bolagets framtida utgifter för försäkringsavtalet<br>och det förväntade kapitalvärdet av bolagets framtida premier för försäk-<br>ringsavtalet (prospektiv beräkningsmetod). En annan försäk-<br>ringsmatematisk metod får dock användas, om reserveringarna beräknad<br>enligt en sådan metod inte blir lägre än om den prospekti va metoden till-<br>lämpats eller om den prospektiva metoden inte är möjlig att tillämpa på<br>försäkringsavtalet. Därigenom tillåts att premiereserven beräknas enligt<br>en s.k. retrospektiv beräkningsmetod. Enligt denna metod baseras beräk-<br>ningen på hur stor andel av premiema och kapitalavkastning som finns<br>kvar sedan hänsyn tagits till riskpremier, verkliga kostnader och utbetal-<br>da periodiska försäkringsersättningar. Beräkningarna av premiereserven<br>för ett livförsäkringsavtal skall grundas på betryggande antaganden om<br>dödlighet och andra riskmått, räntesats samt driftskostnader (2 § andra<br>stycket som hänvisar till 5 § första och andra stycket).</p>
<p>1 balansräkningen i årsredovisningen skall premiereserven för skade-<br>försäkringsrörelsen tas upp under benämningen "Avsättning för ej intjän-<br>ade premier och kvardröjande risker". Premiereserven för livförsäkrings-<br>rörelsen, med tillägg för sådan tilldelad återbäring som inte förfallit till<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>219</p>
<p>betalning, skall betecknas "Livforsäkringsavsättning" (se 4 kap. 9§ Prop. 1998/99:87<br>ÅRFL). Reglerna bygger på artikel 26 och 27 i EG:s försäkringsredo-<br>visningsdirektiv. Det ansågs att begreppet premiereserv tills vidare borde<br>behållas i rörelsereglema i avvaktan på beredningen av Försäkringsut-<br>redningens slutbetänkande (se prop. 1995/96:10 del 4 s. 17, 18, 108, 222<br>och 276 och 277).</p>
<p>Avsättning för oreglerade skador</p>
<p>De försäkringstekniska avsättningarna omfattar också ansvarigheten för<br>inträffade oreglerade försäkringsfall, kostnader som beräknas uppkomma<br>for regleringen av dessa samt tilldelad återbäring som har förfallit till<br>betalning, men ännu inte betalats ut (1 § första stycket 2). I äldre rätt an-<br>vändes i stället beteckningarna ”skadebehandlingsreserv” och ”ersätt-<br>ningsreserv”. De slopades som en följd av harmoniseringen till EG:s för-<br>säkringsdirektiv (artikel 28, prop. 1995/96:10 del 4 s. 276).</p>
<p>Avsättningen för oreglerade skador skall beräknas särskilt för varje<br>försäkringsfall. För skadeförsäkringsrörelse får statistiska metoder an-<br>vändas om dessa leder till en tillräcklig avsättning med beaktande av<br>skadornas art (1 § tredje stycket). Avsättningen beräknas till uppskattad<br>slutlig kostnad för att tillgodose alla krav som beror på händelser som<br>redan inträffat, men med avdrag för belopp som redan betalats ut med<br>anledning av ersättningskraven. Vidare ingår även framtida kostnader för<br>regleringen av inträffade försäkringsfall där regleringen påbörjats men<br>ännu inte avslutats. Genom avsättningen skall också beaktas inträffade<br>men ej inrapporterade skador (IBNR). Beräkningen av sådana okända<br>skador skall ske på basis av företagets erfarenhet och skadeutfall (39 §<br>bilaga 3 till FFFS 1998:28).</p>
<p>Avsättning för återbäring</p>
<p>Som en tredje post rymmer försäkringstekniska avsättningarna tilldelad<br>återbäring som inte förfallit till betalning. En uppdelning görs enligt lag-<br>rummet för sådan tilldelad återbäring som hör till livförsäkringsrörelsen<br>och sådan tilldelad återbäring som hör till annan rörelse än livförsäk-<br>ringsrörelse (1 § första stycket 3 och 4). Som nyss nämnts skall sådan<br>tilldelad återbäring som förfallit till betalning men ännu inte betalats ut<br>ingå i avsättningen för oreglerade skador.</p>
<p>I balansräkningen i årsredovisningen skall tilldelad återbäring inom<br>livförsäkringsrörelsen tas upp tillsammans med premiereserven under<br>benämningen livforsäkringsavsättning (EE.2), se 4 kap. 9 § ÅRFL. Enligt<br>Finansinspektionens allmänna råd bör detta avse sådan återbäring som<br>tilldelats enskilda försäkringstagare eller försäkringsavtal. Har liv-<br>försäkringsbolag i stället tilldelat återbäring utan sådan fördelning skall<br>beloppet i stället redovisas i posten avsättning för återbäring och rabatter<br>(EE.4), se allmänt råd till 40 § bilaga 3 till FFFS 1997:27.</p>
<p>220</p>
<p>Utjämningsavsättning för kreditförsäkring</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Skadeförsäkringsbolag som meddelar kreditförsäkring skall göra särs-<br>kilda avsättningar att användas för förlusttäckning inom denna försäk-<br>ringsklass. Reglerna infördes i samband med att EES-avtalet genom-<br>fördes. De innebär att utjämningsavsättningen upp till viss nivå skall re-<br>dovisas som en försäkringsteknisk avsättning (jfr. prop. 1992/93:257<br>s. 114 ff.). Avsättningarna skall motsvara 75 procent av det tekniska<br>överskottet i kreditförsäkringsrörelse, men inte överstiga 12 procent av<br>premieintäkten för egen räkning. Avsättningarna skall ske till dess den<br>årliga premieintäkten motsvarar 150 procent av den högsta årliga premi-<br>eintäkten för de fem senaste räkenskapsåren. En återföring av av-<br>sättningarna får bara göras för att täcka ett tekniskt underskott hänförligt<br>till kreditförsäkringsrörelsen. Sådana avsättningar utgör inom den gräns<br>som anges i 12 kap. 9 a § en försäkringsteknisk avsättning (7 kap. 1 §<br>första stycket 5).</p>
<h4>Skälen för regeringens förslag</h4>
<p>Premiereserv (avsättning för ej intjänade premier och kvardröjande ris-<br>ker respektive livforsäkringsavsättning)</p>
<p>I samband med genomförandet av försäkringsredovisningsdirektivet,<br>utmönstrades de äldre benämningarna ersättningsreserv och skadebe-<br>handlingsreserv ur FRL. Sådana skuldposter ingår enligt FRL och ÅRFL<br>i "avsättning för oreglerade skador". En motsvarande samordning före-<br>slås i placeringspromemorian för premiereserven, som i årsredovisningen<br>skall redovisas under rubriken "avsättning för ej intjänade premier och<br>kvardröjande risker" i skadeförsäkring och under rubriken<br>"livförsäkringsavsättning" i livförsäkring.</p>
<p>Det är i och för sig en fördel om ett gemensamt begrepp kan användas<br>för skade- och livförsäkringar. Begreppen i rörelsereglema bör dock<br>sammanfalla de som används i årsredovisningen. Begreppet<br>"premiereserv" har redan tidigare konstaterats vara mindre väl förenligt<br>med försäkringsredovisningsdirektivet. Betoningen på "reserv" är också<br>mindre lämplig för en skuldpost (jfr prop. 1995/96:10 del 4 s. 276 och<br>277). Den naturligaste lösningen är att begreppet premiereserv utmönst-<br>ras ur rörelsereglema och ersätts av redovisningsreglernas begrepp.</p>
<p>Premiereserven definieras i FRL som bolagets ansvarighet för löpande<br>försäkringar. I samband med ändringarna i terminologin bör det i lag nå-<br>got närmare förtydligas vilka slag av åtaganden som avses (se vidare för-<br>fattningskommentaren till 7 kap. 1 §). Mera detaljerade regler om vilka<br>kostnader som skall beaktas bör vid behov regleras genom myndighetsfö-<br>reskrifter.</p>
<p>221</p>
<p>Avsättningar för återbäring</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Nuvarande regler om försäkringstekniska avsättningar bygger på att av-<br>sättningar endast görs för s.k. tilldelad återbäring, dvs. sådan återbäring<br>som har garanterats den enskilde. Överskott som reserverats i nuvarande<br>återbäringsfond ingår inte i de försäkringstekniska avsättningarna. Dessa<br>överskott är inte säkrade för försäkringstagaren.</p>
<p>Som en följd av förslaget bör nuvarande regler ändras. Reglerna bör<br>bygga på att avsättningar görs för garanterad och villkorad återbäring.</p>
<p>En skillnad bör alltså göras mellan återbäring som är garanterad för-<br>säkringstagarna i nominella eller reala belopp respektive återbäring som<br>är villkorad på så sätt att försäkringstagarna står en finansiell eller en<br>försäkringsteknisk risk för att få återbäringen.</p>
<p>När det gäller villkorad återbäring kan det t.ex. ha avtalats att försäk-<br>ringstagarna helt står den finansiella risken för förvaltningen av vissa<br>tillgångar eller tillgångsvärden. En annan lösning är att försäkringstaga-<br>ren står en aktuariell risk beträffande rätten till ansamlad återbäring, t.ex.<br>på så sätt att en viss ålder skall uppnås för att den skall tillgodoräknas I<br>vilken omfattning som försäkringstagarna skall bära risken bestäms av<br>försäkringsavtalet eller av villkoren för en ensidig utfästelse av bolaget.</p>
<p>Garanterad återbäring bör, som Finansinspektionen föreslagit, närmare<br>definieras i lagen. Författningstexten om villkorad återbäring bör också<br>förtydligas något. Villkorad återbäring torde få relevans endast för livför-<br>säkringar. Bestämmelsen om avsättningarna för villkorad återbäring har<br>därför begränsats till sådana försäkringar.</p>
<p>Det finns inte skäl för ytterligare regler i lag om gränsdragningen. Den<br>närmare regleringen av avsättningarna är av så teknisk natur att den med<br>fördel kan ske genom föreskrifter från regeringen eller myndighet när de<br>praktiska konsekvenserna av olika gränsdragningar bättre kan överblick-<br>as. Det nuvarande bemyndigandet om försäkringstekniska avsättningar i<br>FRL bör samtidigt justeras så att det klarare framgår att det omfattar frå-<br>gor om avsättningarnas innehåll. Det ger också utrymme för myndighe-<br>terna att överväga om olika avsättningar bör göras beroende på om åter-<br>bäringen är individuellt eller kollektivt bestämd (jfr författnings-<br>kommentaren till posten EE i bilaga 1 till ÅRFL).</p>
<p>Finansinspektionen har väckt frågan om tidpunkten för försäk-<br>ringsteknisk avsättning för överskott som skall gottskrivas försäkrings-<br>tagarna eller motsvarande av vinster som inte får användas för vinstut-<br>delning eller förlusttäckning.</p>
<p>Avsättningen bör bedömas som en vinstdisposition i allmänhet. Av de<br>föreslagna rörelsereglema följer inte heller annat än att en försäkrings-<br>teknisk avsättning skall göras först när balans- och resultaträkningen har<br>beslutats av bolagsstämman och en säker grund för gottskrivande före-<br>ligger.</p>
<p>222</p>
<p>Avsättningar för fondförsäkringar</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Den typ av livförsäkringsverksamhet som avser fondförsäkring regleras i<br>dag av fondförsäkringslagen. Fondförsäkringslagen saknar bestämmelser<br>om att försäkringstekniska avsättningar skall göras för åtagandena mot-<br>svarande värdet av andelarna i värdepappersfonder. En avsättnings-<br>skyldighet följer enligt FRL av att åtagandena ingår i premiereserven.<br>Enligt det balansräkningsschema som ÅRFL föreskriver skall avsätt-<br>ningar för livförsäkringar för vilka försäkringstagaren bär placerings-<br>risken redovisas som en särskild post.</p>
<p>Med anledning av detta bör 7 kap. 1 § kompletteras med en särskild<br>punkt för avsättningar inom fondförsäkring. Därigenom klargörs också<br>att sådana avsättningar inte omfattas av de föreslagna reglerna om av-<br>sättningar för villkorad återbäring. Till skillnad från vad som föreslagits i<br>försäkringsrörelsepromemorian bör bestämmelsen enbart ta sikte på så-<br>dana åtaganden som försäkringstagarna och likställda ersättningsberätti-<br>gade bär placeringsrisken för. Andra slag av åtaganden i fondförsäkring<br>hänförs till i första hand livförsäkringsavsättningen. Även på denna<br>punkt kan det finnas skäl för mer detaljerade föreskrifter på myndighets-<br>nivå för gränsdragningen.</p>
<p>Beräkningen av försäkringstekniska avsättningar</p>
<p>Enligt den allmänna principen om värderingen av de försäkringstekniska<br>avsättningarna i 7 kap. 1 § FRL skall avsättningarna vid varje tid vara så<br>stora som skäligen kan förväntas med anledning av ingångna försäk-<br>ringsavtal. Finansinspektionen har ansett att principen endast är lämplig<br>för skadeförsäkring och att bestämmelsen inte passar för livförsäkringar<br>där värderingen av nuvarande premiereserv skall ske med användning av<br>betryggande antaganden. Enligt inspektionen bör därför bl.a. övervägas<br>om bestämmelserna om försäkringstekniska avsättningar bör tas in i olika<br>paragrafer för skade- respektive livförsäkringar.</p>
<p>Det är lämpligt att ha en allmän bestämmelse för fastställandet av de<br>försäkringstekniska avsättningarna. Den nuvarande bestämmelsen är till-<br>räckligt allmän för att kunna avse även livförsäkringar. Bestämmelsen<br>har, som nämnts, införts i samband med införlivandet av redovisningsdi-<br>rektivet artikel 56. Inte heller i detta sammanhang åsyftades en begräns-<br>ning till livförsäkringar. Regeln bör alltså inte begränsas på det sätt som<br>Finansinspektionen föreslagit.</p>
<p>Det finns däremot anledning att dela upp bestämmelserna om beräk-<br>ningen av nuvarande premiereserv för skade- respektive livförsäkrings-<br>avtal i olika stycken. Bestämmelserna bör också justeras för att bli tyd-<br>ligare och för att anpassas till den ändrade terminologin för premie-<br>reserven.</p>
<p>Beräkningen av livförsäkringsavsättningar bör alltjämt grundas på an-<br>taganden om riskmått, ränta och kostnader som var för sig är betryg-<br>gande.</p>
<p>223</p>
<p>Med anledning av Finansinspektionens synpunkter om oklarheten i sy-<br>nen på betryggande värdering i premiereservgrunderna och relationerna<br>till andra försäkringstekniska avsättningar och till solvenskraven kan<br>följande framhållas.</p>
<p>Det är inte enkelt att entydigt peka ut vad som skall beaktas inom ra-<br>men för avsättningen för ej intjänade premier och kvardröjande risker<br>respektive livforsäkringsavsättning eller inom ramen för andra försäk-<br>ringstekniska avsättningar respektive eget kapital. De bindande EG-<br>reglema i ämnet är svårtillgängliga och ger utrymme för olika tolkningar.<br>I vissa EG-länder förekommer också exempel på olika avsättningar som<br>inte motsvarar den svenska premiereserven, t.ex. reserv för omkostnader,<br>reserv för bristande överensstämmelse mellan kontantflöden på tillgångs-<br>och skuldsidan och reserv för förlustrisk i vissa slag av tillgångar.</p>
<p>Finansinspektionen har med fog ifrågasatt om det är förenligt med ge-<br>menskapsrätten eller i övrigt lämpligt med en regel som medger av-<br>vikelse från kraven på betryggande antaganden för riskmått m.m. därför<br>att avsättningarna är beräknade med särskilda säkerhetstillägg. En allmän<br>utgångspunkt bör vara att de försäkringstekniska avsättningarna endast<br>motsvarar vad som utifrån betryggande antaganden med rimliga tillägg<br>sannolikt kan komma att behöva infrias för ingångna försäkringsavtal.<br>Tillägg som har karaktär av mera allmänna konsolideringsreserver bör<br>beaktas inom ramen för eget kapital.</p>
<p>Det innebär bl.a. att om ursprungliga antaganden visar sig vara otill-<br>räckliga, så bör antagandena och storleken av de försäkringstekniska av-<br>sättningarna omprövas. Vilka avsättningar som närmare skall höra till<br>den ena eller andra slaget och hur förändringar i antaganden skall be-<br>handlas vid beräkningen av försäkringstekniska avsättningar bör inte pre-<br>ciseras genom lag. Sådana frågor bör i stället behandlas i föreskrifter från<br>regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer (7 kap. 1 §, jfr<br>också det särskilda bemyndigandet i 7 kap. 2 § ränteantaganden i premie-<br>reserven för livförsäkringsrörelse). Den gällande bestämmelsen om avvi-<br>kelse från kravet på betryggande antaganden om det finns särskilda sä-<br>kerhetstillägg bör därför slopas.</p>
<p>Den fråga som aktuarieorganisationerna berört om betryggande anta-<br>ganden för fondförsäkring och villkorad återbäring är beroende av den<br>närmare indelningen av försäkringstekniska avsättningar. För livförsäk-<br>ringsavsättningarna gäller ett sådant krav direkt enligt beräkningsreglema<br>i 7 kap. 2 § FRL. Om de aktuella åtagandena kommer att hänföras till<br>andra slag av avsättningar kan det finnas skäl för motsvarande regler om<br>beräkningen i en myndighetsföreskrift.</p>
<h3>8.2 Särskilda utjämningsavsättningar</h3>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Regeringens bedömning: Det bör inte införas några bestämmelser<br>om försäkringstekniska avsättningar i form av särskilda utjämnings-<br>avsättningar för livförsäkringar eller för avgångsbidragsförsäkringar.</p>
<p>224</p>
<p>Försäkringsutredningens förslag innebär att livförsäkringsbolag<br>skall vara skyldiga att göra avsättningar till en särskild utjämningsreserv<br>för att möta slumpmässiga variationer och täcka i övrigt svårbedömda<br>aktuariella risker samt att närmare regler om reservens uppbyggnad, om-<br>fattning och användning skall ges genom föreskrifter av regeringen eller<br>Finansinspektionen (se betänkandet s. 157-158).</p>
<p>Försäkringsrörelsepromemorians bedömning: Överensstämmer<br>med regeringens (se promemorian s. 175-177).</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har lämnat Försäkrings-<br>utredningens forslag utan erinran. Aktuarienämnden har i och för sig till-<br>styrkt förslaget till särskilda utjämningsavsättningar inom livförsäkring,<br>eftersom livförsäkringsavtal är långfristiga och bolaget är bundet av ris-<br>kantagandena vid avtalstecknandet. Nämnden har påpekat att antaganden<br>om dödlighet, livslängd och sjuklighet måste vara betryggande och att<br>faktorerna inte är förutsägbara. Enligt nämnden kan reserven också be-<br>höva vara så stor att ytterligare medel än överskott från den aktuariella<br>verksamheten måste sättas av. Eftersom utjämningsreserven enligt<br>nämnden skall skydda bolagets soliditet bör reserven dock inte ingå i de<br>försäkringstekniska avsättningarna utan i kapitalbasen och redovisas i en<br>post som varken är försäkringsteknisk skuld eller eget kapital. Finansin-<br>spektionen har avstyrkt den föreslagna utjämningsreserven, bl.a. eftersom<br>problemen med antaganden om framtida avkastning och omkostnader är<br>större än antaganden om aktuariella risker. Inspektionen har föreslagit att<br>det bör övervägas att ge möjlighet till förstärkningar av de för-<br>säkringstekniska avsättningarna utöver nuvarande premiereserv. Bokfö-<br>ringsnämnden har anfört att det i redovisningen inte bör förekomma av-<br>sättningar baserade på annat än en uppskattning av reserveringsbehovet.<br>Nämnden anser sig dock inte kunna bedöma om det utifrån försäkrings-<br>mässiga överväganden är lämpligt att på de föreslagna grunderna tilllåta<br>eller föreskriva särskilda avsättningar för aktuariella risker.</p>
<p>Remissinstanserna har inte haft någon erinran mot Försäkringsrörelse-<br>promemorians förslag i denna del.</p>
<p>Bakgrund: Enligt 12 kap. 9 a § FRL skall skadeförsäkringsbolag som<br>meddelar kreditförsäkring göra särskilda avsättningar som skall användas<br>för förlusttäckning inom denna klass. Sådana avsättningar utgör inom<br>den gräns som anges i 12 kap. 9 a § en försäkringsteknisk avsättning<br>(7 kap. 1 § första stycket 5). Reglerna föranleds av bestämmelser i kredit-<br>försäkringsdirektivet (direktiv 87/343/EEG av den 22 juni 1987 om änd-<br>ring, såvitt avser kreditförsäkring och borgensförsäkring, av första direk-<br>tivet 73/239/EEG om samordning av lagar och andra författningar an-<br>gående rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäk-<br>ring än livförsäkring).</p>
<p>Frågan om särskilda utjämningsavsättningar har även varit aktuell för<br>avgångsbidragsförsäkringar. Dessa försäkringar faller ut om ett anställ-<br>ningsförhållande upphör på grund av uppsägning eller sjukdom. När<br>EES-avtalets EG-regler införlivades framhöll Försäkringsförbundet att<br>avgångsbidragsförsäkringar kunde vara lika känsliga för konjuktur-<br>svängningar som kreditförsäkringar. Regeringen konstaterade då att det</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>225</p>
<p>8 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 87</p>
<p>kunde vara motiverat med likartade bedömningar men att frågan borde<br>tas upp i ett senare sammanhang (prop. 1992/93:257 s. 118).</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Som tidigare framhållits skall de<br>försäkringstekniska avsättningarna grundas på betryggande antaganden<br>om riskmått, ränta och kostnader. Redan inom ramen för sådana avsätt-<br>ningar måste alltså beaktas sådana förhållanden som motiverat utred-<br>ningens förslag till särskild utjämningsavsättning. I vart fall måste för-<br>stärkningar av de försäkringstekniska avsättningarna ske om antaganden<br>visar sig vara otillräckliga. Inom livförsäkring är problemen med anta-<br>ganden om framtida avkastning och omkostnader i regel större än för<br>antagandena om aktuariella risker. Även andra överskott än de från den<br>aktuariella verksamheten kan alltså behövas som en reserv för att möta<br>framtida förändringar. Som Sveriges Livförsäkringsbolags Aktuarie-<br>nämnd anfört finns det goda skäl för att ha särskilda utjämningsbuffertar<br>i livbolag för att skydda bolagets soliditet. Sådana konsolideringsreserver<br>bör, i överensstämmelse med de överväganden som tidigare gjorts, byg-<br>gas upp med belopp som är tillgängliga för vinstutdelning eller för-<br>lusttäckning inom ramen för eget kapital (Jfr avsnitt 7.3 och de i avsnitt<br>7.6 föreslagna reglerna för livförsäkringsbolag om inrättande av reserv-<br>fond respektive konsolideringsfond).</p>
<p>Nämndens uppfattning att sådana avsättningar bör redovisas som en<br>särskild post mellan försäkringstekniska avsättningar och eget kapital bör<br>alltså inte godtas. Det finns visserligen i dag särregler om särskilda ut-<br>jämningsavsättningar inom kreditförsäkring som skall behandlas och<br>redovisas som försäkringstekniska avsättningar. Dessa regler är emeller-<br>tid motiverade av tvingande EG-regler (se artikel 1.3 i kreditförsäkrings-<br>direktivet). Det bör alltså inte införas några särskilda rörelseregler om<br>särskilda utjämningsavsättningar för livförsäkringsrörelse efter mönster<br>från utjämningsavsättningar för kreditförsäkringar.</p>
<p>Den principiella bedömning som gjorts i frågan om särskilda utjäm-<br>ningsavsättningar inom livförsäkringsrörelse är relevant även för av-<br>gångsbidragsförsäkringar. Några särbestämmelser om utjämningsavsätt-<br>ningar bör således inte heller införas för sådana försäkringar.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>226</p>
<p>8.3</p>
<h3>Försäkringstekniska grunder respektive riktlinjer</h3>
<h3>m.m.</h3>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<h4>8.3.1 Försäkringstekniska grunder respektive riktlinjer m.m.</h4>
<p>Regeringens förslag: Nuvarande system för försäkringstekniska<br>grunder utmönstras.</p>
<p>Försäkringsbolag som bedriver direkt försäkringsrörelse och åter-<br>försäkringsrörelse för liv- eller lång skadeförsäkring skall upprätta<br>försäkringstekniska riktlinjer. Riktlinjerna skall innehålla principerna<br>för bl.a. premiesättning, försäkringstekniska avsättningar och solidi-<br>teten.</p>
<p>Riktlinjerna skall som huvudregel kompletteras med ett försäk-<br>ringstekniskt underlag som innehåller försäkringstekniska beräkningar<br>eller liknande uppgifter i fråga om bl.a. försäkringspremier. Ett tek-<br>niskt underlag behöver inte upprättas om det med hänsyn till för-<br>säkringens särskilda beskaffenhet eller av annat särskilt skäl inte finns<br>behov av ett sådant underlag.</p>
<p>Riktlinjerna och underlaget skall till skillnad från nuvarande grun-<br>der inte ha någon betydelse för försäkringstagarnas rättigheter eller<br>skyldigheter gentemot bolaget.</p>
<p>Riktlinjerna för livförsäkringar skall ges in till Finansinspektionen<br>senast i samband med att de börjar användas efter antagande eller änd-<br>ring. De skall åtföljas av en redogörelse för konsekvenserna för bola-<br>get och försäkringstagarna.</p>
<p>Som en följd av de nya reglerna om riktlinjer slopas kravet på regle-<br>ring av mottagen och återgiven återförsäkring i bolagsordningen.</p>
<p>Försäkringsutredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med<br>promemorians förslag. Utredningen har inte föreslagit att riktlinjerna<br>skall ta upp frågor om premier, återförsäkring eller soliditet. Utredningen<br>har inte heller föreslagit att tekniskt underlag för premier eller återbäring<br>som huvudregel skall behöva upprättas för skadeförsäkringar. Kravet på<br>tekniskt underlag har i utredningsförslaget begränsats till lång skade-<br>försäkring samt liv- och sjukränta som hör till annan försäkring än livför-<br>säkring. Det föreslås en möjlighet för inspektionen att medge dispens för<br>långa skadeförsäkringar, om det föranleds av försäkringens särskilda be-<br>skaffenhet. Utredning har vidare inte förslagit någon generell undan-<br>tagsregel från skyldigheten att upprätta ett tekniskt underlag för livför-<br>säkringar, men har behållit dispensmöjligheten i 1 kap. 10 § för vissa<br>korta livförsäkringar (se betänkandet s. 220-222 och 272-274).</p>
<p>Försäkringsrörelsepromemorians förslag överensstämmer i huvud-<br>sak med regeringens förslag (se promemorian s. 177-190). I promemo-<br>rian används dock försäkringstekniska riktlinjer som samlingsbegrepp för<br>överordnade regler och det tekniska underlaget. Enligt promemorians<br>förslag skall underlaget sändas in till inspektionen. I promemorians för-<br>slag är riktlinjerna och underlagets innehåll mera begränsat. Möjligheten<br>att underlåta att upprätta ett tekniskt underlag är å andra sidan begränsad</p>
<p>227</p>
<p>till skadeförsäkringar. Ett normgivningsbemyndigande föreslås be- Prop. 1998/99:87<br>träffande vilka frågor som skall regleras i riktlinjerna och underlaget. I<br>promemorian föreslås inte någon ändring av bestämmelserna om bolags-<br>ordningen.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna har i stort godtagit Försäk-<br>ringsutredningens och försäkringsrörelsepromemorians förslag. Finans-<br>inspektionen och Aktuarieföreningen har instämt i principen att ersätta<br>grunderna med en avtalsreglering men har samtidigt pekat på olika pro-<br>blem. Samma gäller de försäkringstekniska riktlinjerna och underlaget,<br>där Aktuarienämnden bl.a. har sett behov av en avstämning med bestäm-<br>melserna om återförsäkring i bolagsordningen. LO och TCO har generellt<br>efterlyst undantags- eller dispensregler för kollektivavtalade försäkringar.<br>Hovrätten för Västra Sverige har anfört att det tydligare bör framgå när<br>försäkringstekniskt underlag inte behöver upprättas.</p>
<h4>Bakgrund</h4>
<p>Allmänt om försäkringstekniska grunder</p>
<p>Ett försäkringsbolag skall upprätta grunder för livförsäkringar (7 kap. 3-<br>8 §§ FRL). Grunderna, som är bindande för bolaget, skall bl.a. innehålla<br>regler om hur försäkringspremier och premiereserven beräknats samt<br>beräkning och fördelning av återbäring. Grunder skall i vissa avseenden<br>även upprättas för skadeförsäkringar som meddelas för en längre tid än<br>tio år (långvariga skadeförsäkringar). Detsamma gäller för livränta och<br>sjukränta som tillhör skadeförsäkringar (se 3 § i nu gällande lydelse).<br>Grunderna upptar till väsentlig del försäkringsmatematiska formler och<br>modeller för beräkningarna.</p>
<p>Syftet med systemet med grunderna är att trygga bolagets förmåga att<br>fullgöra sina förpliktelser enligt ingångna avtal och att meddela försäk-<br>ringar till en kostnad som är skälig. Systemet med grunder skall med<br>andra ord tillgodose soliditets- och skälighetskrav (se 4 §). Reglerna<br>kompletteras av ett förbud mot s.k. returprovisioner i 15 §. För sådana<br>försäkringar för vilka grunder inte behöver upprättas finns inte någon<br>allmän soliditets- och skälighetsbestämmelse. Ett soliditets- och skälig-<br>hetskrav har emellertid ansetts gälla även i dessa fall (se vidare avsnitt</p>
<p>6.1 och 6.2 om skälighets- och soliditetsprincipen).</p>
<p>Grunderna antas av försäkringsbolaget medan en ändring i grunderna<br>antas av styrelsen. Tidigare gällde att antagna grunder skulle fastställas<br>av regeringen och ändringar av Finansinspektionen eller i undantagsfall<br>av regeringen. Som en följd av tvingande regler i EG:s direktiv har<br>emellertid kravet på stadfästelse av antagande och ändring av grunder<br>slopats (se prop. 1994/95:184 s. 126).</p>
<p>Fortfarande gäller ett krav på anmälan av grunder. Senast när antagna<br>eller ändrade grunder börjar att användas skall de tillställas Finansin-<br>spektionen. Till anmälan skall fogas en redogörelse för de konsekvenser<br>som grunderna får för bolaget och försäkringstagarna. Regeringen eller</p>
<p>228</p>
<p>Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om denna redo-<br>görelses innehåll (se 8 a §).</p>
<p>För ömsesidiga livförsäkringsbolag gäller särskilda regler om nedsätt-<br>ningsgrunder vid förluster (se vidare avsnitt 9.1).</p>
<p>Grundernas innehåll för olika försäkringar</p>
<p>För livförsäkringar skall — om det inte finns anledning till undantag med<br>hänsyn till försäkringarnas särskilda beskaffenhet — grunder upprättas<br>för frågor som regleras närmare i 3 §. Grunderna skall innehålla regler<br>för beräkning av försäkringspremier (premiegrunder) och beräkning av<br>premiereserv (premiereservgrunder). Grunderna skall innehålla de antag-<br>anden om dödlighet och andra riskmått, räntesats samt driftskostnader<br>som krävs för beräkningen.</p>
<p>Avtalstiderna inom livförsäkring är ofta långa. Det har därför ansetts<br>nödvändigt med försiktiga antaganden. Antagandena om riskmått, ränta<br>och kostnader skall var för sig vara betryggande för det slag av försäk-<br>ringsrörelse som det är fråga om. Detta innebär att varje enskilt anta-<br>gande skall innehålla säkerhetsmarginaler (s.k. implicita säkerhets-<br>tillägg). Grunderna får dock också innehålla föreskrifter om särskilda<br>gemensamma säkerhetstillägg. Sådana säkerhetstillägg kan tas i anspråk i<br>händelse av en ogynnsam utveckling. Avvikelse från kravet att varje an-<br>tagande skall vara betryggande får enligt FRL ske om sådana säkerhets-<br>tillägg föranleder detta (se 3 och 5 §§).</p>
<p>För livförsäkringar skall grunder även upprättas för återbäring till för-<br>säkringstagarna (återbäringsgrunder). I denna del skall grunderna inne-<br>hålla reglerna för beräkning och fördelning av återbäring samt använd-<br>ning av återbäringsfonden (se 3 och 8 §§). I FRL anges dock inte vilken<br>närmare metod för återbäringen som skall gälla inom ramen för skälig-<br>hetsprincipen. I allmänhet tillämpas inom svensk försäkring ett system<br>med återbäring som baseras på den individuella försäkringens ekonomi.</p>
<p>I återbäringsgrunderna har flertalet livförsäkringsbolag även tagit in<br>bestämmelser om det s.k. kollektiva konsolideringskapitalet. Detta be-<br>räknas i ett av bolaget internt upprättat bokslut där tillgångarna mark-<br>nadsvärderas och överskott beräknas för försäkringstagarna i relation till<br>deras bidrag till överskottet. Det kollektiva konsolideringskapitalet utgör<br>förenklat uttryckt det överskottskapital som inte har "fördelats" på för-<br>säkringstagarna genom garanterad eller allokerad återbäring. Alloke-<br>ringen är inte juridiskt bindande gentemot försäkringstagarna utan utgör<br>snarast en beräkningsgrund för senare tilldelning av återbäring. Bestäm-<br>melserna om det kollektiva konsolideringskapitalet brukar vara allmänt<br>utformade. Det brukar inte heller framgå i vilka fall som det interna<br>"buffertkapitalet" skall utnyttjas.</p>
<p>Grunderna skall enligt gällande regler i FRL även innehålla föreskrifter<br>i vissa andra frågor. Det gäller frågor om försäkringstagarens rätt till<br>återköp och fribrev, beräkning av tekniskt återköpsvärde, belåning av<br>försäkringsbrev, verkan av underlåtenhet att betala premie, försäkrings-<br>tagarens rätt i andra fall när försäkringen upphör i förtid eller när bolaget<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>229</p>
<p>inte har ansvar för försäkringsfallet, skyldighet att teckna återförsäkring<br>och förräntning av försäkringsbelopp som förfallit till betalning (3, 5 och<br>8 §§)•</p>
<p>För långvariga skadeförsäkringar skall grunder upprättas för beräk-<br>ning av premiereserv, för bestämmande av försäkringstagarnas rätt när<br>försäkringen upphör i förtid eller bolaget i övrigt inte har ansvar för för-<br>säkringsfallet (3 § andra stycket).</p>
<p>För liv- eller sjukränta som tillhör annan försäkring än livförsäkring<br>skall grunder upprättas för beräkning av premiereserv och rätt till åter-<br>köp. Då gäller i tillämpliga delar reglerna för premiereservgrunder för<br>livförsäkringar (3 § tredje och fjärde stycket och 5 §).</p>
<p>I FRL anges inga närmare regler för valet av antaganden om riskmått,<br>ränta och kostnader. Det ankommer i första hand på styrelsen att tillse att<br>grunderna är väl anpassade till växlande förhållanden (se 8 kap. 7 och<br>8 §§). Som en följd av införlivandet av EG:s tredje livförsäkringsdirektiv<br>har föreskrifter införts för högsta ränteantagande vid beräkning av premi-<br>ereserv inom livförsäkring och liv- och sjukränta inom annan försäkring<br>(se FFFS 1997:32 om beräkning av premiereserv för livförsäkringsrörel-<br>se samt för liv- eller sjukränta som tillhör annan försäkring än livförsäk-<br>ring).</p>
<p>Grundernas betydelse för avtalsinnehållet samt ändringar av grunder</p>
<p>Flertalet av de bestämmelser som enligt 3 § skall tas in i grunderna gäller<br>rättsförhållandet mellan försäkringsbolaget och försäkringstagaren. Re-<br>gelmässigt hänvisar också försäkringsavtalet till vissa delar av grunderna.<br>Grunderna är i dessa delar alltså en del av försäkringsavtalet. Detta gäller<br>bl.a. bestämmelser om försäkringstagarens rätt till återköp och fribrev,<br>belåning av försäkringsbrev, verkan av underlåtenhet att betala premie<br>och om återbäring. Några av ämnena i grunderna rör emellertid inte di-<br>rekt avtalsförhållandet mellan försäkringsgivaren och försäkringstagaren.<br>Detta gäller bestämmelserna om beräkning av premiereserv och skyldig-<br>heten att teckna återförsäkring.</p>
<p>Vissa delar av grunderna kan ändras under avtalstiden utan att försäk-<br>ringstagaren hörs. Dit hör premiereservgrunder och återbäringsgrunder.<br>En ändring av återbäringsgrunder får betydelse för försäkringstagarens<br>rättigheter och skyldigheter. Detta avsteg från vedertagna principer be-<br>träffande förutsättningarna för ändring av avtal har motiverats med hän-<br>visning till de särskilda förhållanden som utmärker försäkringsavtalet<br>och till att ändringen krävt stadfästelse av myndighet. Ett annat motiv för<br>att tillåta avsteget från vedertagna avtalsrättsliga principer kan hänföras<br>till soliditets- och skälighetskraven i lagen som kringgärdar grunderna.<br>Grunderna har en central funktion i genomförandet av dessa lagkrav. Det<br>har emellertid ansetts att allmänna rättsgrundsatser förhindrar övergång<br>från en form av tilldelning av återbäring till en annan form av tilldelning.</p>
<p>Enligt FRL har bolagsledningen en skyldighet att se till att grunderna<br>ändras i vissa fall. Så är fallet om grunderna inte längre fyller sitt ända-<br>mål med hänsyn till soliditets- och skälighetskravet (4 § andra stycket).<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>230</p>
<p>Även Finansinspektionen har en skyldighet att ingripa om grunderna inte<br>är tillfredsställande (19 kap. 11 §).</p>
<p>Vid bedömningen av om ändringar av grunderna för premiereserven<br>för redan tecknade försäkringar bör ske, t.ex. för att antagandena visat sig<br>otillräckliga, skall hänsyn tas till den säkerhet som finns i andra antagan-<br>den samt till storleken av säkerhetstilläggen (7 kap. 5 §).</p>
<p>I FRL finns särskilda bestämmelser om särskilda premiereservgrunder<br>(övergångsgrunder). Dessa kan närmast beskrivas som övergångsregler<br>för att lindra de konsekvenser som en omedelbar ökning av premiere-<br>serven annars skulle få, dvs. en avveckling av bolaget och en överlåtelse<br>av försäkringsbeståndet. Enligt bestämmelserna kan särskilda över-<br>gångsgrunder tillämpas i två olika fall. Det första fallet är om det på<br>grund av ändrade förhållanden krävs en väsentlig ökning av premiere-<br>serven för redan tecknade livförsäkringar eller för liv- eller sjukränta in-<br>om skadeförsäkring. Här är det frågan om att bolaget på grund av änd-<br>rade förhållanden får räkna med framtida underskott. Det andra fallet är<br>om bolaget tillfälligt lidit avsevärd förlust till följd av att tillgångarna<br>sjunkit i värde eller att dödligheten överstiger vad som antagits eller att<br>någon liknande omständighet inträffat. En förutsättning för övergångs-<br>grunder i detta fall är dock att det inte finns anledning att anta att bolaget<br>skall hamna på obestånd och att övergångsgrunder kan anses främja för-<br>säkringstagarnas intresse. Vid tillämpningen av övergångsgrunder far,<br>med avsteg från vad som annars gäller för premiereservens beräkning,<br>hänsyn tas till kapitalvärdet av den vinst som beräknas uppkomma under<br>den tid som övergångs grunderna gäller. Detta far ske genom att kapital-<br>värdet av vinsten reducerar kapitalvärdet av framtida kostnader. Över-<br>gångsgrunder skall bestämmas för viss tid. Utan synnerliga skäl far över-<br>gångsgrunder inte gälla under längre sammanhängande tid än 10 år<br>(6§).</p>
<p>Ändringar i prop. 1994/95:184 av bestämmelserna om grunder</p>
<p>I samband med införlivandet av tredje generationens direktiv har ett<br>flertal lagändringar antagits rörande systemet med försäkringstekniska<br>grunder (prop. 1994/95:184 s. 126, bet. NU24 och SFS 1995:779). Som<br>tidigare nämnts upphävdes då kravet på offentlig stadfästelse av grunder<br>till följd av tvingande EG-regler. Vidare infördes en skyldighet för liv-<br>försäkringsbolag att reglera frågor om återförsäkring i bolagsordningen.<br>Därutöver beslutades vissa lagändringar i 7 kap. 3 § FRL om begräns-<br>ningar av grundernas innehåll. I sistnämnda del bedömdes dock att ett<br>genomförande borde samordnas med förslaget till en ny försäkringsav-<br>talslag. Eftersom det var osäkert när den lagen kunde komma att träda i<br>kraft beslutades att ikraftträdandet skulle ske den dag regeringen be-<br>stämde. I sammanhanget anfördes bl.a. att ändringar av kvarvarande<br>grunder liksom enligt gällande rätt fick antas ha effekt på redan ingångna<br>avtal (prop. 1994/95:184 s. 127, 128 och 247).</p>
<p>De av riksdagen beslutade ändringarna i 7 kap. 3 § FRL rörande be-<br>gränsningarna av grundernas innehåll har ännu inte trätt i kraft. Änd-<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>231</p>
<p>ringarna innebär att kravet på grundernas innehåll för livförsäkringar<br>begränsas till beräkning av försäkringspremier och premiereserv, beräk-<br>ning av tekniska återköpsvärden samt återbäring till försäkringstagarna.<br>För skadeförsäkringar som meddelas för längre tid än tio år behöver<br>grunder enbart upprättas för beräkning av premiereserv, men med en<br>möjlighet för Finansinspektionen att medge dispens från detta krav. För<br>sådan liv- eller sjukränta som tillhör annan försäkring än livförsäkring<br>skall grunder upprättas för beräkning av premiereserv och tekniska åter-<br>köpsvärden. Vidare bemyndigas regeringen eller Finansinspektionen att<br>meddela närmare föreskrifter om hur grunderna redaktionellt skall ställas<br>upp.</p>
<p>De beslutade ändringarna av grundernas innehåll bygger på synsättet<br>att villkoren för vad som skall gälla mellan bolaget och försäkringstag-<br>aren i möjligaste mån skall framgå av försäkringsavtalet (och inte av<br>grunderna). Därigenom får grunderna i huvudsak karaktär av ett tekniskt<br>beräkningsunderlag. I förarbetena till lagstiftningen hänvisades också till<br>att lagregler om t.ex. rätt till fribrev och återköp föreslagits införda i en<br>ny försäkringsavtalslag (Ds 1993:39).</p>
<p>Som en konsekvens av ändringen i 7 kap. 3 FRL om att berörda frågor<br>skall regleras i försäkringsavtalet och inte i grunderna, har även vissa<br>konsekvensändringar i 2 kap. 18 §, 10 kap. 5 § och 12 kap. 13 § ägt rum.<br>Även där villkorades ikraftträdandet av regeringens beslut.</p>
<h4>Skälen för regeringens förslag</h4>
<p>Bör nuvarande ordning med försäkringstekniska grunder utmönstras?</p>
<p>Vid en reformering av försäkringsrörelsereglerna är det av stor vikt att<br>tillse att avtalade försäkringsvillkor mellan försäkringsbolaget och för-<br>säkringstagaren inte kan ändras till försäkringstagarnas nackdel utan stöd<br>i avtalet. Således bör rörelsereglema inte medge att t.ex. avtalade villkor<br>om premier och återbäring kan åsidosättas med anledning av bolagets<br>ekonomiska situation. För det fall att bolaget hamnar i ekonomiska svå-<br>righeter bör dessa svårigheter lösas på samma sätt som gäller för annan<br>affärsverksamhet. Rörelsereglema bör inte garantera försäkringsbolagens<br>fortsatta drift på bekostnad av försäkringstagarnas avtalade förmåner.</p>
<p>De nuvarande rörelsereglema om försäkringstekniska grunder innebär<br>att villkoren för vad som skall gälla mellan försäkringsbolaget och för-<br>säkringstagaren i vissa fall kan ändras under avtalstiden utan att försäk-<br>ringstagaren hörs. En sådan ordning har tidigare uppvägts av att grunder-<br>na varit föremål för offentligt godkännande som innefattade bl.a. en soli-<br>ditets- och skälighetsprövning av premier.</p>
<p>En sådan offentlig kontroll har inte kunnat behållas med hänsyn till<br>EG:s regler. Redan detta är ett starkt skäl för att förändra dagens närings-<br>rättsliga reglering om grunder.</p>
<p>Förslagen om att slopa skälighetsprincipen och att möjliggöra en vin-<br>stutdelning i livförsäkringsbolag (se avsnitt 6.1 och 7.2) gör det än mer<br>angeläget att främja att försäkringstagarens förmåner och kostnader kla-<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>232</p>
<p>rare framgår på förhand. Det är viktigt att försäkringsbolag inte ensidigt,<br>utan stöd i avtalet, kan ändra t.ex. regler för fördelning av återbäring<br>mellan olika generationer eller grupper under avtalsperioden. I vissa fall<br>kan olika slag av formler och tabeller behöva anges i försäkringsvill-<br>koren, t.ex. när det gäller återköpsvärdet. Villkoren bör dock självfallet<br>utformas så att de är lätta att förstå för konsumenter samtidigt som<br>formler och svårbegriplig information bör undvikas. Stora krav bör stäl-<br>las på försäkringsgivarna när det gäller ansträngningarna att uppnå klara<br>och tydliga villkor. Som Aktuarieföreningen påpekat kan alltför allmänt<br>hållna villkor medföra en risk för att vissa försäkringstagargrupper senare<br>kan godtyckligt gynnas framför andra. Avvägningen mellan full-<br>ständighet och klarhet måste ytterst bedömas i praxis med utgångspunkt<br>från allmänna avtalsrättsliga bedömningar och bestämmelser. På sikt kan<br>detta leda till tekniskt enklare livförsäkringsprodukter eller återbärings-<br>former i sådana avtalsförhållanden där särskilda konsumentskydds-<br>aspekter gör sig starkast gällande.</p>
<p>Även med hänsyn till svårigheterna i en övergång att formulera nya av-<br>tal står det klart att slopandet av försäkringstekniska grunder är nödvän-<br>digt för att mera marknadsmässiga spelregler skall kunna fungera även på<br>detta område och ofrånkomligt på en marknad som kännetecknas av en<br>allt större konkurrens.</p>
<p>Den nuvarande ordningen med försäkringstekniska grunder för livför-<br>säkringar m.m. bör alltså ersättas med en annan ordning som bl.a. bygger<br>på att villkoren för vad som skall gälla mellan bolaget och försäkrings-<br>tagarna bestäms på principiellt samma sätt som gäller för korta skade-<br>försäkringar och andra avtalsförhållanden. Reglerna om försäkringstek-<br>niska grunder i 7 kap. 3-8 §§ bör sålunda ändras genom att nuvarande<br>ordning med krav på att upprätta särskilda försäkringstekniska grunder<br>utmönstras.</p>
<p>Aktuarieföreningen har anfört att det behövs någon form av reservut-<br>gång för framtida ändringar av återbäring, eftersom försäkringsavtalen<br>kan sträcka sig över en mycket lång tid och det är svårt att förutse varia-<br>tioner i livslängd o.d.</p>
<p>Rörelsereglerna i FRL bör, enligt regeringens mening, inte i sig möj-<br>liggöra framtida ändringar av återbäring som är tillförsäkrad genom för-<br>säkringsavtal. Det får dock förutsättas att visst utrymme finns för bolagen<br>att säkerställa en sådan rätt till justering inom ramen för avtalet.</p>
<p>Konsekvenserna av att utmönstra ordningen med grunder m.m.</p>
<p>Soliditeten inom livförsäkringsverksamheten har hittills primärt byggt på<br>att de beräkningsantaganden som ligger till grund för premiesättning och<br>avsättningar till premiereserv är betryggande samt att de överskottsmedel<br>som därigenom normalt uppkommer kan användas för konsolidering i<br>avvaktan på att de tilldelas försäkringstagarna som återbäring. Systemet<br>med grunder har här haft en central roll.</p>
<p>Med hänsyn till de tidigare redovisade förslagen måste soliditeten in-<br>om livförsäkringsverksamheten säkerställas på delvis nya sätt. En</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>233</p>
<p>grundläggande roll har den i det föregående förslagna allmänna stabili-<br>tetsregeln som tar sikte på bolaget i sin helhet och som bl.a. är avsedd att<br>betona uppbyggnaden av ett eget kapital som tjänar som ett betryggande<br>konsolideringskapital även i traditionella livförsäkringsbolag. En viss roll<br>har även de föreslagna reglerna om möjligheten att utforma återbärings-<br>villkor för livförsäkringar så att försäkringstagarna kan bära en finansiell,<br>en aktuariell eller annan försäkringsteknisk risk. Dessa förändringar är<br>dock inte tillräckliga.</p>
<p>De nuvarande försäkringstekniska grunderna har, som tidigare fram-<br>gått, utgjort ett beräknings- och kontrollmaterial för i första hand bolaget<br>men också för tillsynsmyndigheten. Bolaget har på så sätt ålagts att ana-<br>lysera och dokumentera frågor om vilka premier som behöver tas ut samt<br>vilka avsättningar som erfordras för att åtagandena skall kunna fullföljas.<br>Kravet på betryggande antaganden om riskmått, ränta och kostnader har<br>då haft en viktig roll. Vidare har reglerna inneburit att företaget fort-<br>löpande haft att pröva om tidigare antaganden fortfarande varit betryg-<br>gande och att ta initiativ till förstärkningar om tidigare antaganden visat<br>sig otillräckliga.</p>
<p>Grundernas funktion som beräknings-, styrnings- och kontrollunderlag<br>bör tillgodoses även i framtiden. Visserligen tillgodoses sådana aspekter<br>delvis av annat bolagsinternt material, t.ex. det material som upprättas i<br>samband med att intern- och extemredovisning tas fram. Det bör dock<br>finnas en mer formaliserad ordning som är lagfast i FRL. Detta material<br>skall samordnas med annat material, t.ex. det räkenskapsmaterial som<br>skall ligger till grund för årsredovisningen.</p>
<p>Upprättande av försäkringstekniska riktlinjer och underlag</p>
<p>Vissa försäkringsbolag skall enligt 7 kap. 10 g § FRL upprätta riktlinjer<br>för tillgångar som används för skuldtäckning (placeringsriktlinjer). Syftet<br>med sådana riktlinjer är dels att säkerställa bolagets ansvar för att tilläm-<br>pa matchnings-, riskspridnings- och övriga placeringsregler, dels att kun-<br>na ligga till grund för Finansinspektionens tillsyn (se prop. 1994/95:184<br>s. 163). Till följd av förslagen som lämnas i det följande kommer place-<br>ringsriktlinjernas roll som styrande handlingsregler för bolaget att för-<br>stärkas (se vidare avsnitt 13.3.2).</p>
<p>Ett motsvarande system med särskilda regler för det enskilda bolaget<br>bör föreskrivas för beräkning, styrning och kontroll av förhållanden som<br>hör samman med bolagets skuldsida. Motivet för sådana regler är ytterst<br>att trygga soliditeten och att åtagandena mot försäkringstagarna kan full-<br>följas.</p>
<p>Remissinstanserna har generellt tillstyrkt ordningen med försäkrings-<br>tekniska riktlinjer som innehåller en övergripande beskrivning av bo-<br>lagets policy och ett försäkringstekniskt underlag med mera beräknings-<br>mässiga beskrivningar. Regeringen delar denna inställning. På samma<br>sätt som gäller för placeringsriktlinjerna bör endast försäkringsbolag som<br>driver direkt försäkringsrörelse och bolag som bedriver liv- och lång</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>234</p>
<p>skadeåterförsäkringsrörelse omfattas av bestämmelserna. (Angående an-<br>tagande av riktlinjer, se avsnitt 13.3.1).</p>
<p>Någon klar skiljelinje för vad som är en lämplig uppdelning mellan<br>riktlinjerna och underlaget bör inte dras upp. Även de försäkringstek-<br>niska riktlinjerna kan behöva innehålla belopp, exempel och, som Aktua-<br>rieföreningen framhållit, formler eller liknande beräkningar. Det tekniska<br>underlaget kan i sin tur behöva innehålla även beskrivningar som kopplar<br>samman underlaget med riktlinjerna. Det tekniska underlaget måste gi-<br>vetvis upprättas i överensstämmelse med riktlinjerna och vara samordnat<br>med dessa samt kunna granskas som en helhet.</p>
<p>Riktlinjerna och underlagets omfattning och innehåll</p>
<p>Frågan är då vilka ämnen som riktlinjerna och, som huvudregel, det tek-<br>niska underlaget huvudsakligen bör behandla och vilka försäkringar som<br>bör omfattas.</p>
<p>I stabilitetshänseende är det av betydelse att samtliga försäkringstek-<br>niska avsättningar är tillräckligt beräknade, så att åtagandena för in-<br>gångna försäkringsavtal kan uppfyllas vid varje tidpunkt. Riktlinjerna bör<br>därför, till skillnad från grunderna, behandla även andra försäkringstek-<br>niska avsättningar än avsättningar för ej intjänade premier och kvardrö-<br>jande risker samt livförsäkringsavsättningar. Också det tekniska under-<br>laget bör som huvudregel avse samtliga försäkringstekniska avsättningar<br>och ett eventuellt undantag därifrån prövas enligt särskilda bestämmelser<br>(se nedan). Därmed kommer även ersättningsreserven att omfattas av ett<br>principiellt krav på tekniskt underlag, vilket Aktuarieföreningen har för-<br>ordat.</p>
<p>Riktlinjerna och underlaget bör även innefatta frågor om den åter-<br>bäring som skall tillfalla försäkringstagarna och de ersättningsberättigade<br>som kan jämställas med försäkringstagarna. En skyldighet att beakta<br>återbäringen följer i och för sig av att avsättningar skall göras för avtalad<br>och ensidigt utfåst återbäring och att riktlinjerna och underlaget enligt<br>vad som nyss sagts skall upprättas för samtliga försäkringstekniska av-<br>sättningar. Riktlinjerna och underlaget bör emellertid ange även närmare<br>principer för fördelningen av återbäring mellan olika grupper och gene-<br>rationer av försäkringstagare och andra ersättningsberättigade på grund<br>av försäkringen.</p>
<p>Stabiliteten i bolaget påverkas av hur försäkringspremierna är beräk-<br>nade eller skall fastställas. Riktlinjer och underlag för premiesättningen<br>är av störst betydelse för långvariga liv- och skadeförsäkringar. Dessa<br>uppgifter har också samband med uppgifterna som gäller avsättningarna<br>för ej intjänade premier och kvardröjande risker respektive livförsäk-<br>ringsavsättningar. Riktlinjerna och underlaget bör alltså även ta upp frå-<br>gor om premiesättningen. Materialet bör också innehålla principerna om<br>återköp och belåning av försäkringar och, i förekommande fall, be-<br>räkningar av det tekniska återköpsvärdet.</p>
<p>Frågan blir då om riktlinjer och underlag för premier även bör finnas<br>för korta skadeförsäkringar?</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>235</p>
<p>Även för skadeförsäkringar måste det givetvis finnas kalkyler och<br>analyser för beräkning av premier. Som nyss angetts har riktlinjer och<br>underlag om premiesättningen också en koppling till motsvarande mate-<br>rial för avsättningar för ej intjänade premier och kvardröjande risker. En i<br>lag intagen skyldighet att upprätta riktlinjer och, som huvudregel ett tek-<br>niskt underlag, för premieberäkningen för skadeförsäkringar är naturlig<br>med hänsyn till förslaget att utmönstra den nuvarande bestämmelsen i<br>19 kap. 5 §. Den bestämmelsen reglerar i dag ledningens ansvar att över-<br>vaka att premien är skäligt avvägd med hänsyn till risk och driftskostna-<br>der och övriga omständigheter (se avsnitt 6.1).</p>
<p>I rörelsereglema bör det således behållas en ordning som betonar upp-<br>rättandet av ett beräknings-, styrnings- och kontrollmaterial för premie-<br>sättningen även för skadeförsäkringar. Denna ordning skall dock numera<br>mera renodlat ta hänsyn till stabilitetsaspekter.</p>
<p>När det bestäms vilka frågor som riktlinjerna och underlaget bör be-<br>akta är det befogat att ta hänsyn till förändringen av återbäringsfondens<br>roll som buffertkapital. Konsolideringskapitalet i livbolag kommer i<br>framtiden att få utgöras av eget kapital och andra poster som får räknas in<br>i kapitalbasen. Riktlinjerna och underlaget bör därför även behandla frå-<br>gor om hur bolagets konsolidering skall säkerställas, t.ex. vilka säker-<br>hetsmarginaler som bör finnas inom ramen för eget kapital.</p>
<p>Att det finns ett beräknings- styrnings- och kontrollmaterial för det ka-<br>pital som skall tjäna som buffert för framtida svängningar i verksamheten<br>är lika viktigt ur soliditetssynpunkt som att det finns riktlinjer för beräk-<br>ningen av premier och försäkringstekniska avsättningar. En sådan lös-<br>ning kan även anses som en naturlig utveckling av att många livbolag<br>brukat ta in frågor om den kollektiva konsolideringen i grunderna. Även<br>möjligheterna till en friare produktutveckling och premiesättning talar för<br>att riktlinjerna och underlaget bör behandla även frågor om konsolide-<br>ringen. Ett krav på riktlinjer och underlag för soliditeten bör gälla för<br>såväl liv- som skadeförsäkringar. Som Finansinspektionen påpekat bör<br>försäkringsrörelsepromemorians författningsförslag justeras på denna<br>punkt.</p>
<p>Det som nyss sagts talar för att även frågor om mottagande och avgi-<br>vande av återförsäkring bör regleras i riktlinjerna och underlaget. De<br>regler som bolaget tillämpar i detta avseende är av stor betydelse för<br>möjligheterna att fullgöra åtagandena mot försäkringstagarna.</p>
<p>Enligt nuvarande regler skall bolagsordningen innehålla den begräns-<br>ning som skall gälla för den ansvarighet som bolaget åtar sig för en och<br>samma risk, den s.k. maximalbestämmelsen (jfr prop. 1981/82:180<br>s. 151). Sådana frågor bör i stället beaktas i riktlinjerna och i förekom-<br>mande fall underlaget med hänsyn till de skyddsintressen som lagen skall<br>tillgodose. I konsekvens med detta bör reglerna om begränsningar för<br>mottagen återförsäkring för ömsesidiga bolag, som i dag skall regleras i<br>bolagsordningen, slopas. De ändringar som görs i uttaxeringsreglema (se<br>vidare avsnitt 9.1) innebär att det saknas anledning att i detta sam-<br>manhang särbehandla ömsesidiga bolag i framtiden. Begränsningar som<br>skall gälla för mottagen återförsäkring hör med hänsyn till motiven för<br>ordningen med försäkringstekniska riktlinjer och underlag bättre hemma<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>236</p>
<p>i detta material. Hur detaljerade uppgifterna om återförsäkring bör vara Prop. 1998/99:87<br>får tills vidare utvecklas genom tillsynspraxis.</p>
<p>Genom de här föreslagna reglerna om försäkringstekniska riktlinjer<br>och underlag inskärps bolagets ansvar för att tillämpa bl.a. den allmänna<br>soliditetsbestämmelsen och reglerna om försäkringstekniska avsätt-<br>ningar. De försäkringstekniska riktlinjerna och underlaget kan i likhet<br>med placeringsriktlinjerna även tjäna som grund för Finansinspektionens<br>tillsyn av försäkringsbolag.</p>
<p>I enlighet med vad Finansinspektionen anfört torde det inte heller vara<br>nödvändigt att ange fullständiga formler för beräkning av t.ex. premier i<br>det tekniska underlaget, utan enbart erforderliga beräkningselement. Be-<br>stämmelserna bör därför ställa krav på att underlaget skall innehålla er-<br>forderliga antaganden eller liknande uppgifter för beräkningen av för-<br>säkringstekniska avsättningar m.m. Justeringen torde även tillgodose<br>Försäkringsförbundets synpunkt om att reglerna om bl.a. beräkning av<br>premie- och ersättningsreserven inte skall behöva medföra någon större<br>ändring av nuvarande metodik.</p>
<p>Det bör i sammanhanget också framhållas att de försäkringstekniska<br>riktlinjernas och underlagets funktion som beräknings-, styrnings- och<br>kontrollunderlag även får betydelse för vilka regler som är lämpliga eller<br>möjliga att ta in i materialet. Det kan t.ex. vara lämpligt med regler för<br>hur bolaget bör förfara om olika antaganden visar sig otillräckliga. Som<br>Finansinspektionen påpekat kan emellertid inte sådana regler ges samma<br>innebörd som dagens övergångsgrunder.</p>
<p>Riktlinjernas och underlagets betydelse som avtalsinnehåll</p>
<p>De försäkringstekniska riktlinjerna och det kompletterande underlaget<br>skall till skillnad från dagens grunder inte ligga till grund för försäk-<br>ringstagarnas rättigheter och skyldigheter gentemot bolaget. Vad som<br>skall gälla mellan försäkringstagaren och bolaget bör framgå direkt av<br>avtalsvillkoren.</p>
<p>Enligt Finansinspektionen finns det inga hinder mot att hänvisa till<br>riktlinjerna eller underlaget i avtalsvillkoren på ett sådant sätt att de<br>skulle bli standardvillkor. Om riktlinjerna och underlaget inte görs till en<br>del av avtalet måste enligt Aktuarieföreningen sannolikt en stor del av<br>grunderna skrivas om i villkorsliknande text. Föreningen instämmer dock<br>i att texterna måste samordnas.</p>
<p>Med hänsyn till riktlinjernas och underlagets syfte är detta material<br>inte avsett och mindre lämpligt att i sig utgöra en del av avtalet som nå-<br>gon typ av standardvillkor. De krav som i allmänhet ställs på standard-<br>avtal kommer även att gälla för livförsäkringar m.m. Det utesluter inte att<br>riktlinjerna och underlaget i vissa delar har samma innehåll som stan-<br>dardvillkoren. Under alla förhållanden måste riktlinjerna och underlaget<br>återspegla avtalsvillkoren.</p>
<p>Det är inte uteslutet att riktlinjerna i praktiken kan påverka fördelning-<br>en av t.ex. återbäring inom ramen för avtalet, vilket blir tydligt i sådana<br>fall där det på avtalsrättens område kan godtas att avtalsvillkoren om<br></p>
<p>237</p>
<p>återbäring är allmänt utformade. Detta är emellertid inte annorlunda än<br>att redovisningen kan styra underlaget för återbäringen. Det bör dock<br>understrykas att den närmare utformningen av avtalen inte regleras i detta<br>lagstiftningsarbete. Dessa frågor behandlas i samband med utformningen<br>av en ny försäkringsavtalslag.</p>
<p>Undantag från kravet på försäkringstekniskt beräkningsunderlag</p>
<p>För skadeförsäkringar kan det i vissa fall vara onödigt att kräva ett full-<br>ständigt försäkringstekniskt underlag som innehåller närmare beräk-<br>ningsantaganden. Det gäller t.ex. om försäkringen har sådana särdrag att<br>det kan komma att återbetalas premier vid för fa försäkringsfall eller att<br>utkrävas nya premier vid ogynnsamt skadefall eller om skadeförsäkring-<br>arna är av mindre värde (sådana principer bör i så fall framgå av de för-<br>säkringstekniska riktlinjerna). En möjlighet att underlåta att upprätta för-<br>säkringstekniskt beräkningsunderlag för skadeförsäkringar bör därför<br>finnas, om det med hänsyn till försäkringens särskilda beskaffenhet eller<br>av annat särskilt skäl saknas anledning att upprätta ett underlag.</p>
<p>Sådana omständigheter kan föreligga även beträffande livförsäkringar.<br>Bestämmelsen om ett undantag från kravet på tekniskt beräknings-<br>underlag bör därför inte begränsas till skadeförsäkringar.</p>
<p>Det bör i övrigt framhållas att de försäkringstekniska riktlinjerna och<br>det försäkringstekniska underlaget generellt får anpassas efter försäkring-<br>arnas särskilda beskaffenhet och efter hur riskfyllda och väsentliga åtag-<br>andena är för bolaget.</p>
<p>Ingivande av riktlinjer och underlag</p>
<p>De försäkringstekniska riktlinjerna för livförsäkringar bör, så som före-<br>slagits, ges in till inspektionen efter att ha antagits. De bör ges in senast<br>när riktlinjerna börjar att användas första gången och efter ändringar.</p>
<p>Försäkringsrörelsepromemorians förslag innebär att också underlaget<br>skall behandlas på motsvarande sätt. Enligt såväl Aktuarieföreningen<br>som Aktuarienämnden bör dock det tekniska underlaget göras tillgängligt<br>för inspektionen först vid behov.</p>
<p>Regeringen delar aktuarieorganisationemas uppfattning. Någon be-<br>stämmelse om att försäkringsbolagen mera löpande skall ge in ett tek-<br>niskt underlag bör alltså inte införas. Det bör dock erinras om att det<br>finns goda möjligheter att vid behov begära in ett sådant material i sam-<br>band med koncessionsprövningen eller inom ramen för den löpande till-<br>synen. Av betydelse för om materialet behövs är också riktlinjernas när-<br>mare innehåll.</p>
<p>Det kan för övrigt ifrågasättas om inte också riktlinjer för vissa skade-<br>försäkringar borde ges in till inspektionen i samband med att de antas.<br>Detta förutsätter emellertid ytterligare överväganden. En liknande fråge-<br>ställning uppkommer för placeringsriktlinjer och behandlas i avsnitt<br>13.3.2.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>238</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Normgivningsbemyndigande om riktlinjernas och underlagets utform-<br>ning och innehåll</p>
<p>För att de försäkringstekniska riktlinjerna och beräkningsunderlaget skall<br>kunna ligga till grund för Finansinspektionens kontroll behöver<br>materialet systematiseras.</p>
<p>Enligt dagens ordning kan regeringen eller Finansinspektionen med-<br>dela föreskrifter om hur grunderna redaktionellt skall ställas upp. Ett<br>normgivningsbemyndigande som även omfattade grundernas materiella<br>innehåll har däremot ansetts olämpligt eftersom det kan hämma produkt-<br>utvecklingen och konkurrensen (prop. 1994/95:184 s. 129).</p>
<p>Närmare regler om vilka frågor som skall upptas i riktlinjerna och un-<br>derlaget for olika försäkringsslag och den närmare avgränsningen mellan<br>olika delar kan ges i form av verkställighetsföreskrifter eller allmänna<br>råd. Detsamma gäller hur detaljerad informationen bör vara. Enligt rege-<br>ringens mening behövs inget särskilt normgivningsbemyndigande till<br>bestämmelserna.</p>
<p>Upplysningsregeln om försäkringstekniska avsättningar och återförsäk-<br>ring</p>
<p>I 7 kap. 9 § femte stycket FRL finns en särskild bestämmelse om att ett<br>försäkringsbolag skall lämna uppgift till Finansinspektionen om de för-<br>säkringstekniska avsättningarna och om återförsäkring. Bestämmelsen<br>kompletteras av ett bemyndigande om myndighetsföreskrifter.</p>
<p>De försäkringstekniska riktlinjerna skall nu innehålla principerna för<br>avsättningarna och återförsäkringen. Riktlinjerna skall enligt förslaget<br>ges in när de börjar användas. Det innebär att bestämmelserna om upp-<br>giftslämnande på den aktuella punkten kan slopas. Det kan i samman-<br>hanget anmärkas att 19 kap. 3 § ger utrymme för föreskrifter om infor-<br>mation av olika slag vid sidan av de uppgifter som inspektionen far från<br>bolagens offentliga redovisning.</p>
<p>Övergångsfrågor m.m.</p>
<p>1 samband med lagändringarna år 1995 om grundernas innehåll ansågs att<br>ett ikraftträdande av förändringarna av reglerna om grundernas innehåll<br>borde avvakta den nya försäkringsavtalslag som för närvarande bereds<br>inom justitiedepartementet. Denna bedömning bör nu omprövas.</p>
<p>De nya regler som nu föreslagits bör utan inskränkningar gälla för för-<br>säkringsavtal som upprättas efter det att den nya lagen trätt i kraft. Reg-<br>lerna måste också gälla för livförsäkringar som meddelas i livförsäk-<br>ringsbolag där vinstutdelning skall kunna ske.</p>
<p>Det är inte lämpligt att behålla nuvarande system för grunder enbart för<br>vissa äldre försäkringsavtal. Försäkringsbolagen bör i stället formulera</p>
<p>239</p>
<p>om dessa avtal så att de väsentliga villkoren i grunderna direkt framgår<br>av avtalet. I dag förekommer regelmässigt hänvisningar i försäk-<br>ringsavtalet till bolagets återbäringsgrunder. Nuvarande grunder uppfyl-<br>ler inte i alla delar de krav på enkelhet och begriplighet som det finns<br>anledning att kräva för s.k. standardvillkor. Det får förutsättas att försäk-<br>ringsbolagen skyndsamt verkar för att nuvarande återbäringsgrunder ses<br>över till form och innehåll på ett sätt som gagnar tydligheten och förstå-<br>elsen samt att de på ett lämpligt sätt inkorporeras bland andra försäk-<br>ringsvillkor. Ett sådant arbete bör ske tillsammans med företrädare för<br>Finansinspektionen och Konsumentverket. En överföring av innehållet i<br>återbäringsgrundema till försäkringsavtalet kan inte anses försämra för-<br>säkringstagarnas ställning i förhållande till i dag där ju återbärings-<br>grundema i praktiken ändå är styrande för försäkringstagarens rättigheter<br>och skyldigheter. I sammanhanget bör anmärkas att det under senare år<br>skett en positiv utveckling beträffande livförsäkringsbolagens infor-<br>mation som bl.a. innebär att en utökad information om återbäring numera<br>ges till kunderna och att informationsfrågorna fatt en högre prioritet hos<br>bolagen (se Finansinspektionens rapport 1997-10-29 om Livförsäkrings-<br>bolagens informationsgivning).</p>
<p>De genom SFS 1995:779 beslutade konsekvensändringar i 2 kap. 18 §,<br>10 kap. 5 § och 12 kap. 13 § bör träda i kraft samtidigt med bestämmel-<br>serna om slopandet av grunder.</p>
<h4>8.3.2 Fastställande av premier</h4>
<p>Regeringens förslag: Försäkringspremier för livförsäkringar och<br>långa skadeförsäkringar skall beräknas med hänsyn till betryggande<br>antaganden om riskmått, ränta och kostnader. En avvikelse får ske om<br>det är försvarligt med hänsyn till bolagets ekonomiska situation.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Försäkringsutredningens förslag: Utredningen har föreslagit en mera<br>absolut regel om att försäkringspremier för livförsäkringar skall bestäm-<br>mas på grundval av betryggande antaganden om riskmått m.m. (se betän-<br>kandet s. 271 och 272).</p>
<p>Försäkringsrörelsepromemorians förslag överensstämmer i sak med<br>regeringens förslag (se promemorian s. 188-189).</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har godtagit försäk-<br>ringsrörelsepromemorians förslag eller avstått från att närmare kommen-<br>tera det. Finansinspektionen har dock ansett att en avvikelse från be-<br>tryggande antaganden innebär en risk för att äldre försäkringskollektiv<br>får bidra till lägre premier för nya försäkringstagare. Även om skälighets-<br>principen slopas ifrågasätts om detta bör tillåtas. Bl.a. LO och TCO har<br>efterlyst undantags- eller dispensregler för kollektivavtalsgrundade för-<br>säkringar där bl.a. beräkning av premier bestäms i överenskommelse<br>mellan arbetsmarknadsparter. Enligt Svenska Aktuarieföreningen bör<br>bestämmelsen eller motiven klargöra att gruppförsäkringspremier får<br>bestämmas i enlighet med faktiska erfarenheter.</p>
<p>240</p>
<p>Skälen for regeringens forslag: Enligt EG:s regler skall premier för<br>ny verksamhet vara tillräckliga från aktuariella antaganden, så att försäk-<br>ringsföretaget kan uppfylla alla åtaganden och upprätta försäkringstek-<br>niska reserver i överensstämmelse därmed (artikel 19 i tredje livförsäk-<br>ringsdirektivet). Elänsyn får tas till företagets hela ekonomiska situation.<br>Emellertid får andra medel än försäkringspremier inte systematiskt an-<br>vändas på ett sätt som i längden äventyrar företagets soliditet.</p>
<p>I FRL bör finnas en bestämmelse om premiesättning som svarar mot<br>direktivets krav. Även om man bortser från EG:s regler är det väsentligt<br>att bolagens premiesättning tillgodoser stabilitetsprincipen.</p>
<p>Bestämmelsen bör i första hand gälla alla livförsäkringar och inte bara<br>sådana försäkringar där det i dag skall upprättas grunder. Den bör också<br>gälla för långa skadeförsäkringar. Vidare bör beräkningen anknyta till<br>samma betryggande antaganden som skall ligga till grund för beräkning-<br>arna av avsättningarna för ej intjänade premier och kvardröjande risker<br>respektive livförsäkringsavsättningar.</p>
<p>En bestämmelse om att försäkringspremier ovillkorligen måste be-<br>stämmas med stöd av de betryggande antaganden som används för beräk-<br>ningen av avsättningarna riskerar emellertid att komma i konflikt med<br>direktivet och kan hämma konkurrensen. Det kan inte anses strida mot<br>stabilitetshänsyn att sätta premierna lägre än vad antagandena föranleder<br>om det är försvarligt med hänsyn till företagets hela ekonomiska situa-<br>tion. Förhållanden kan ju vara sådana att ett stort och betryggande eget<br>kapital finns som gör att antagandena delvis kan frångås med tillfreds-<br>ställande soliditet och likviditet, eller att premiema bestäms utifrån fak-<br>tiska erfarenheter för en grupp som har en lämplig karaktär och samman-<br>sättning för detta. Om bolagets situation medger detta kan premier även<br>bestämmas enligt sådana kollektiva överenskommelser som LO och TCO<br>berört. Andra medel än försäkringspremier och avkastning bör emellertid<br>inte kunna beaktas i en sådan omfattning som i förlängningen riskerar att<br>äventyra företagets soliditet.</p>
<p>Finansinspektionen har väckt frågan om möjligheten att avvika från<br>betryggande antaganden medför en risk för att äldre försäkringskollektiv<br>far bidra till lägre premier för nya försäkringstagare.</p>
<p>Av avsnitt 14.2 framgår att skälighetsprincipen alltjämt skall gälla för<br>äldre försäkringsavtal. I den utsträckning äldre avtal lever kvar får pre-<br>miema sättas på ett sådant sätt att nya försäkringstagare inte gynnas på de<br>äldres bekostnad. I andra fall kan det knappast anses att äldre försäk-<br>ringskollektiv bidrar till lägre premier för nya försäkringstagare i större<br>utsträckning än vad som följer av allmänna mekanismer om prisbildning<br>(jfr avsnitt 7.5).</p>
<p>Bestämmelsen om premiesättning skall alltså inte ta sikte på skälig-<br>hetsaspekter.</p>
<p>Till följd av det anförda bör bestämmelsen utformas så att försäkrings-<br>premierna för livförsäkringar och långa skadeförsäkringar skall be-<br>stämmas på grundval av sådana antaganden om riskmått, ränta och kost-<br>nader som skall ligga till grund för livförsäkringsavsättningen respektive<br>avsättningen för ej intjänade premier och kvardröjande risker, om inte en<br>avvikelse är försvarlig med hänsyn till bolagets ekonomiska situation.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>241</p>
<p>För andra skadeförsäkringar bör premiesättningen i stället bedömas<br>med hänsyn till den allmänna stabilitetsprincip som föreslagits lagfäst. I<br>undantagsfall kan den bestämmelsen få betydelse även för premiesätt-<br>ningen. Det bör då vara fråga om premiesättning som riskerar att under-<br>gräva bolagets ekonomiska situation.</p>
<h4>8.3.3 Förbudet att förespegla återbäring</h4>
<p>Regeringens förslag: Nuvarande förbud att utfästa återbäring på an-<br>nat sätt än vad som följer av reglerna om tilldelning tas bort. I stället<br>infors ett förbud att förespegla återbäring som saknar grund i försäk-<br>ringsavtal.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Försäkringsutredningens förslag: Saknar motsvarighet till regering-<br>ens förslag.</p>
<p>Försäkringsrörelsepromemorians förslag: Överensstämmer med re-<br>geringens förslag (se promemorian s. 189 och 322).</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller avstått<br>från att närmare kommentera promemorians förslag. Flera centrala parter<br>på arbetsmarknaden har efterlyst undantags- eller dispensregler för kol-<br>lektivavtalsgrundade försäkringar där bl.a. beräkning av premier och<br>återbäring bestäms i överenskommelse mellan arbetsmarknadens parter.<br>Finansinspektionen har ansett att bestämmelsens ordalydelse och kom-<br>mentar inte är helt överensstämmande.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: För försäkringstagarna är det av stor<br>betydelse att villkoren för återbäring finns i försäkringsavtalet. Det vore<br>olämpligt om de nya reglerna medgav att återbäring lämnades av medel<br>som kan användas för vinstutdelning eller förlusttäckning samtidigt som<br>försäkringstagarna förespeglas att en sådan återbäring kan förväntas även<br>i framtiden. Det skulle på ett olyckligt sätt locka försäkringstagarna att<br>ingå försäkringsavtal på felaktiga premisser. I FRL bör därför finnas ett<br>förbud mot att förespegla återbäring som saknar grund i försäkringsavtal.<br>Vidare bör nuvarande förbud mot att utfösta återbäring på annat sätt än<br>enligt nuvarande regler om tilldelning utmönstras.</p>
<p>Bestämmelsen bör gälla även för kollektiva försäkringar. Inte heller i<br>sådana fall bör information lämnas till försäkringstagarna eller andra om<br>att de kan räkna med framtida återbäring som saknar stöd i avtalet eller i<br>en överenskommelse mellan arbetsgivare och arbetstagare. En sådan<br>överenskommelse sker t.ex. mellan företrädare för arbetsgivar- och ar-<br>betstagarorganisationer i styrelsen för vissa s.k. avtalsförsäkringsbolag.<br>Regeln får således en annan tillämpning för dessa fall.</p>
<p>Angående närmare vägledning för tillämpningen, se författnings-<br>kommentaren till 7 kap. 8 §.</p>
<p>242</p>
<h4>8.3.4</h4>
<h4>Dispensmöjligheten for vissa korta livförsäkringar</h4>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Regeringens förslag: Nuvarande dispensmöjlighet for korta döds,<br>fallsförsäkringar utmönstras.</p>
<p>Försäkringsutredningens förslag: Saknar motsvarighet till regering-<br>ens förslag.</p>
<p>Försäkringsrörelsepromemorians förslag: Överensstämmer med re-<br>geringens förslag (se promemorian s. 190).</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte haft någon erin-<br>ran mot promemorians förslag. Försäkringsförbundet är dock negativt<br>inställda till förslaget. Enligt förbundet är det olyckligt att återinföra ett<br>krav på fixerade beräkningsantagande för premieberäkning och liv-<br>försäkringsavsättningar för gruppliv-, kort dödsfalls- och kollektivavtalad<br>försäkring. Aktuarienämnden har framfört liknande synpunkter.</p>
<p>Bakgrund: För livförsäkringar som gäller endast för dödsfall och som<br>meddelas för en tid om högst fem år eller mot en premie som är beräknad<br>och bestämd för längst fem år, får regeringen eller efter dess bemyndi-<br>gande Finansinspektionen medge undantag från bestämmelserna om liv-<br>försäkring. Från vissa bestämmelser, bl.a. om vinstutdelning och soliditet<br>får dock undantag inte medges (se 1 kap. 10 § FRL). Dispensregeln har<br>utnyttjats för grupplivförsäkringar och även viss individuell försäkring.<br>Syftet med dispensmöjligheten är främst att göra det möjligt att meddela<br>tekniskt enkla former av livförsäkringar utan ordningen med försäk-<br>ringstekniska grunder.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Samma flexibilitet som uppnås med<br>dagens dispensregel i 1 kap 10 § FRL erbjuds inom ramen för de nya<br>reglerna om försäkringstekniska riktlinjer och beräkningsunderlag. Un-<br>dantaget från kravet på tekniskt underlag är särskilt utformat bl.a. för att<br>kunna beakta sådana förhållande som remissinstanserna tagit upp. Un-<br>dantaget har i jämförelse med försäkringsrörelsepromemorians förslag<br>utvidgats för att även kunna tillämpas på livförsäkringar (se avsnitt<br>8.3.1). Rörelsereglema kan också beakta särdragen hos kollektiva försäk-<br>ringar (se vidare avsnitt 11.2). Nuvarande dispensregel i 1 kap. 10 § har<br>för övrigt försetts med flera restriktioner för dispens. Om dispensregeln<br>behålls skulle den behöva kompletteras med ytterligare undantag till följd<br>av andra förslag som läggs fram nu.</p>
<p>Dispensregeln i 1 kap. 10 § bör alltså slopas.</p>
<h3>8.4 Vissa placeringsfrågor m.m.</h3>
<h4>8.4.1 Bakgrund</h4>
<p>Placeringsreglernas nuvarande omfattning</p>
<p>Ett direktförsäkringsbolag skall vid varje tidpunkt ha tillgångar till ett<br>värde som motsvarar försäkringstekniska avsättningar och depositioner<br>från återforsäkringsgivare. Dessa tillgångar kallas skuldtåckningstill-</p>
<p>243</p>
<p>gångar. Ett återförsäkringsbolag som bedriver liv- eller lång skadeåter-<br>försäkring skall ha tillgångar till ett belopp som behövs för att säkerställa<br>direktförsäkringsbolagets förmånsrätt (7 kap. 9 § FRL). För skuldtäck-<br>ningstillgångar gäller vissa placeringsrestriktioner (se 9 a-10 e §§).</p>
<p>Placeringsreglerna fick sin huvudsakliga utformning vid genomföran-<br>det av tredje generationens försäkringsdirektiv. Regeringen redovisade då<br>sin principiella syn på försäkringsbolagens medelsförvaltning. Denna syn<br>innebär sammanfattningsvis att tillgångarna skall placeras med beaktande<br>av försäkringsrörelsens art, att tillgångarna är avpassade till de åtaganden<br>som bolaget har, s.k. matchning, och att kapitalförvaltningen bör präglas<br>av ett portföljtänkande (prop. 1994/95:184 s. 141). De placeringar som<br>inte är skuldtäckningstillgångar kallas fria tillgångar.</p>
<p>Placeringsreglerna gäller inte för tillgångar som bl.a. svarar mot medel<br>i livförsäkringsbolagens återbäringsfond trots att medlen är avsedda för<br>försäkringstagarnas räkning och inte sällan kan komma att förespeglas<br>försäkringstagarna genom årliga återbäringsbesked.</p>
<p>De fria tillgångar behöver inte heller registerföras enligt 7 kap. 9 §. En<br>följd av detta är att tillgångarna inte omfattas av försäkringstagarnas<br>förmånsrätt. Inte heller omfattas belopp motsvarande avsättningar till en<br>uppskrivningsfond eller fond för orealiserade vinster av några placerings-<br>regler. I sådana fonder ingår belopp som senare kan komma att tillfalla<br>försäkringstagarna. Den s.k. femprocentsregeln i 7 kap. 17 § och de sär-<br>skilda undantagsreglerna om innehav i andra finansiella företag i 7 kap.<br>17 a § FRL förhindrar stora innehav i vissa företag. (För en utförligare<br>beskrivning av reglerna i 17 och 17 a §§, se vidare avsnitt 8.5).</p>
<p>Vissa begränsningar för förvaltningen av fria medel följer av kravet på<br>sund försäkringsverksamhet. En kapitalförvaltning som innebär att risk-<br>koncentrationen i de fria medlen är så stor att ett försäkringsbolags soli-<br>ditet äventyras och därmed också dess förmåga att fullgöra sina förplik-<br>telser enligt ingångna försäkringsavtal har inte ansetts förenlig med den-<br>na princip. Finansinspektionen har därför också möjligheter att ingripa<br>mot placeringen av de fria tillgångarna (prop. 1994/95:184 s. 151).</p>
<p>Tillgångsbegränsningar för skuldtäckningstillgångar</p>
<p>I 7 kap. 10 b § finns vissa absoluta gränser för vad som vid skuldtäck-<br>ningen kan godtas av ett och samma tillgångsslag (tillgångsbegräns-<br>ningar). Någon form av begränsningar har ansetts nödvändiga att upp-<br>ställa. I prop. 1994/95:184 har anförts att bedömningen av gränserna<br>måste göras med hänsyn till hur riskfyllt det aktuella tillgångsslaget är<br>och till diversifieringsmöjlighetema inom tillgångsslaget. Samtidigt<br>framhölls att det i och för sig är omöjligt att på ett objektivt sätt rang-<br>ordna tillgångarna efter hur riskfyllda de är som placeringsobjekt. Viss<br>vägledning ansågs dock kunna hämtas från EG:s försäkringsdirektiv,<br>bestämmelser på näraliggande områden, t.ex. kapitaltäckningsreglema,<br>och historiska erfarenheter. Även om ett visst mått av subjektivitet an-<br>sågs ofrånkomligt poängterades att det var önskvärt att identifiera grup-<br>per där likheterna inom gruppen är stora samtidigt som skillnaderna i<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>244</p>
<p>förhållande till andra grupper är tydliga (s. 181). Angående en mera ut-<br>förlig beskrivning av reglerna, se prop. 1994/95:184 s. 180-184. Finans-<br>inspektionen får meddela tillfälliga avvikelser från bestämmelserna, om<br>det finns särskilda skäl, samt även andra än tillfälliga avvikelser från vis-<br>sa av bestämmelserna, om det finns synnerliga skäl.</p>
<p>Nuvarande tillgångsbegränsningar för aktier respektive fastigheter</p>
<p>Placeringsreglerna innebär bl.a. att det sammanlagda beloppet av vad<br>som skall skuldtäckas, dvs. försäkringstekniska avsättningar för egen<br>räkning med tillägg för depositioner från återforsäkringsgivare, får täckas<br>med aktier i publika bolag till en andel om högst 25 procent och med<br>fastigheter till en andel om högst samma nivå (se 7 kap. 10 b § första<br>stycket).</p>
<p>Begränsningarna för aktier i publika bolag omfattar även sådana vär-<br>depapper som kan jämställas med aktier (se 7 kap. 10 § första stycket 11<br>och prop. 1994/95:184 s. 172-173 där frågan om vad som hör dit berörs).<br>Dessa värdepapper sammanfattas i den fortsatta framställningen med<br>begreppet aktier.</p>
<p>Begränsningen för fastigheter omfattar såväl tomträtter, byggnader och<br>andelar i nämnda tillgångar som aktier och jämställda värdepapper ut-<br>givna av sådana publika bolag som har till uppgift att äga fastigheter eller<br>fastighetsrelaterade tillgångar. Dessutom omfattas skuldförbindelser för-<br>enade med panträtt i fastighet eller tomträtt, se 10 § första stycket 13-14.<br>Dessa tillgångar sammanfattas i det följande med begreppet fastigheter.</p>
<p>De tillgångsbegränsningar som infördes vid genomförandet av EG:s<br>tredje skade- respektive livförsäkringsdirektiv för aktier respektive fas-<br>tigheter var snävare i forhållande till förslagen i den s.k. placeringspro-<br>memorian. I promemorian föreslogs en gräns vid 50 procent för aktier<br>respektive 30 procent för fastigheter (Ds 1993:57). Det hörde samman<br>med att placeringsreglernas omfattning inte fått det tillämpningsområde<br>som förutsattes i promemorian. De fria tillgångarna var alltså större en-<br>ligt regeringens förslag än enligt promemorians utgångspunkter (jfr prop.<br>1994/95:184 s. 142).</p>
<p>1 10 a § regleras användning av aktier och andelar i dotterföretag för<br>skuldtäckning. Endast aktier och andelar i vissa dotterföretag får använ-<br>das. Det gäller dotterbolag som har till uppgift att direkt eller indirekt äga<br>sådana tillgångar som avses i 10 § första stycket eller är ett publikt för-<br>säkringsaktiebolag eller är ett sådant publikt aktiebolag som avses i 17<br>a §, dvs. bedriver någon form av finansiell verksamhet. Vid tillämpning-<br>en av reglerna om tillgångsbegränsningar, liksom reglerna om enhands-<br>be-gränsningar, skall en genomsyn tillämpas och dotterbolagets tillgång-<br>ar behandlas som om de ägdes direkt av försäkringsbolaget.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>245</p>
<p>Enhandsbegränsningar för skuldtäckningstillgångar</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>I 7 kap. 10 c § finns vissa absoluta gränser för vad som av skuldtäck-<br>ningsbeloppet får motsvaras av en enskild investering (enhandsbegräns-<br>ningar). Reglerna innebär bl.a. att högst 5 procent får utgöras av en fas-<br>tighet, tomträtt eller byggnad eller en grupp av sådan egendom som är<br>belägna på sådant sätt att de ur risksynpunkt utgör en investering. Samma<br>gräns gäller för aktier eller skuldförbindelser från samma emittent re-<br>spektive låntagare. En gräns på 10 procent gäller dock om emittenten<br>eller låntagaren är av visst särskild slag (kreditinstitut, etc). Det sam-<br>manlagda innehavet av sådana tillgångar får dock uppgå till högst 40<br>procent av skuldtäckningsbeloppet, men andelen aktier från samma<br>emittent får inte överstiga 5 procent av skuldtäckningsbeloppet. En gräns<br>på 10 procent gäller också för andelar i värdepappersfonder som förvaltas<br>av samma fondbolag eller fondföretag, om inte annat medges av Finan-<br>sinspektionen. Begränsningen för aktier och skuldförbindelser skall —<br>med vissa undantag — tillämpas på motsvarande sätt på emittenter eller<br>låntagare som har en inbördes anknytning (se vidare prop. 1994/95:184 s.<br>187-190 för en utförligare beskrivning av reglerna).</p>
<p>Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om en lämplig<br>riskspridning samt medge tillfälliga avvikelser från bestämmelserna i<br>10 c § om det finns särskilda skäl.</p>
<p>Andra regler av betydelse för valet av placeringstillgångar</p>
<p>Reglerna om tillgångsbegränsningar och enhandsbegränsningar komp-<br>letteras av vissa andra bestämmelser som far betydelse för valet av<br>skuldtäckningstillgångar.</p>
<p>Enligt 7 kap. 10 d § skall, i fråga om skadeförsäkring, tillgångarna fin-<br>nas inom EES om risken är belägen inom EES. I fråga om livförsäkring,<br>skall tillgångarna finnas inom EES när verksamheten utövas där. För<br>risker och verksamhet utanför EES skall skuldtäckningstillgångama fin-<br>nas i Sverige. Finansinspektionen far medge undantag från dessa lokali-<br>seringsregler.</p>
<p>Skuldtäckningstillgångama skall även placeras så att risken för valuta-<br>kursförluster begränsas. Regeringen eller Finansinspektionen skall med-<br>dela föreskrifter om högsta tillåtna valutakursrisk (10 e §).</p>
<p>Fordringar på annan än försäkringstagare skall beaktas endast till den<br>del fordran överstiger det belopp som gäldenären har att fordra av bola-<br>get (10 f §). Regeln är främst en värderingsregel men diskvalificerar vis-<br>sa fordringar som skuldtäckningstillgångar om gäldenären har större<br>motfordringar.</p>
<p>Optioner, terminskontrakt och liknande finansiella instrument far an-<br>vändas endast för att sänka den finansiella risken i ett försäkringsbolag<br>eller för att effektivisera förvaltningen av bolagets tillgångar. En använd-<br>ning för att effektivisera förvaltningen är villkorad av att den kan ske<br>utan att bolagets finansiella risker överstiger en risknivå som är förenlig</p>
<p>246</p>
<p>med kraven på sund försäkringsverksamhet. Regeringen eller Finansin-<br>spektionen får meddela närmare föreskrifter om tillämpningen (17 b §).</p>
<p>EG:s placeringsregler</p>
<p>Placeringsreglerna i tredje generationens direktiv gäller endast tillgångar<br>som motsvarar de tekniska avsättningarna (artiklarna 20-22 i tredje gene-<br>rationens försäkringsdirektiv). Medlemsstaterna får inte fastställa några<br>regler för valet av tillgångar som inte används for skuldtäckning (artikel</p>
<p>18.1 i första skadeförsäkringsdirektivet enligt lydelse i artikel 26 i tredje<br>skadeförsäkringsdirektivet och artikel 21.1 i första livförsäkringsdirekti-<br>vet enligt lydelse i artikel 27 i tredje livförsäkringsdirektivet). Enligt arti-<br>kel 17 i första livförsäkringsdirektivet (i dess lydelse enligt artikel 18 i<br>tredje livförsäkringsdirektivet) skall storleken på de tekniska avsättning-<br>arna för livförsäkring fastställas efter en tillräcklig betryggande prospek-<br>tiv aktuariell metod. Avsättningarna skall omfatta bl.a. alla garanterade<br>återköpsvärden samt återbäring som försäkringstagarna har rätt till, oav-<br>sett hur formerna för återbäring benämns.</p>
<p>Försäkringsdirektivens placeringsregler upptar till att börja med en<br>allmän regel som innebär att hänsyn skall tas till den typ av försäkrings-<br>rörelse som företaget bedriver vid valet av de tillgångar som svarar mot<br>tekniska avsättningar. Tillgångarnas risk, avkastning och likviditet skall<br>beaktas. Vidare skall försäkringsföretaget se till att portföljen är väldi-<br>versifierad, dvs. att riskerna är spridda på lämpligt sätt. Den allmänna<br>regeln kompletteras med relativt omfattande bestämmelser av detalj- och<br>riktlinjekaraktär. En lista finns över sådana tillgångar som kan godtas för<br>att täcka tekniska avsättningar. Det betonas dock att länderna skall fast-<br>ställa mer detaljerade regler för vilka tillgångar som får användas och att<br>medlemsländerna kan ställa upp strängare krav.</p>
<p>Direktiven anger vidare en rad principer som skall gälla bl.a. i fråga<br>om värderingen av tillgångar, säkerhetskrav, behandling av derivatin-<br>strument, likviditetskrav och koncerngenomlysning. EG:s regler inne-<br>håller endast på några punkter uttryckliga begränsningar för hur stora<br>placeringar som får göras i visst tillgångsslag (tillgångsbegränsningar).<br>Högst 5 procent av de tekniska bruttoavsättningarna får investeras i lån<br>utan säkerhet, högst 3 procent i kassa och högst 10 procent i aktier som<br>inte omsätts på någon reglerad marknad (artikel 22 i tredje skade- re-<br>spektive livförsäkringsdirektivet). Om det bland tillgångarna ingår någon<br>investering i dotterbolag som helt eller delvis förvaltar försäkringsbola-<br>gets tillgångar för dess räkning, skall hemlandet vid tillämpningen av<br>artikel 22 beakta de underliggande tillgångar som innehas av dotterföre-<br>taget. Hemlandet får behandla dotterföretagets andra tillgångar på samma<br>sätt (se artikel 22.2 iv och prop. 1994/95:184 s. 180).</p>
<p>Direktiven innehåller även vissa begränsningsregler för enskilda in-<br>vesteringar (enhandsbegränsningar). Medlemmarna skall fastställa ytter-<br>ligare begränsningsregler även i denna del. För det ändamålet anges olika<br>allmänna riktlinjer, som t.ex. att tillgångsportföljen skall vara väldiversi-</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>247</p>
<p>fierad, att riskfyllda tillgångar bör behandlas med återhållsamhet och att Prop. 1998/99:87<br>illikvida tillgångar bör behandlas med försiktighet.</p>
<p>Förmånsrätt för försäkringstagare</p>
<p>Enligt 7 kap. 11 a § har försäkringstagare förmånsrätt vid konkurs för<br>vissa fordringar på grund av försäkringsavtal. Det gäller livförsäkring,<br>sådan skadeförsäkring för vilken bestämmelserna om livförsäkring till-<br>lämpas med stöd av 1 kap. 5 § och sådan skadeförsäkring som meddelas<br>för längre tid än 10 år. En förmånsrätt följer också för fordran på grund<br>av återförsäkring avseende sådana försäkringar. Fordran på grund av di-<br>rektförsäkring har dock företräde framfor fordran på grund av återförsäk-<br>ring. Förmånsrätten omfattar de tillgångar som finns upptagna i skuld-<br>täckningsregistret när bolaget försätts i konkurs eller utmätning äger rum.</p>
<h4>8.4.2 Skuldtäckning, registerföring och förmånsrätt</h4>
<p>Regeringens förslag: Livförsäkringsbolags avsättningar för garan-<br>terad återbäring skall - på samma sätt som nuvarande avsättningar för<br>bl.a. tilldelad återbäring - skuldtäckas med registerförda tillgångar av<br>minst samma värde. I sådana tillgångar skall livförsäkringstagare på<br>samma sätt som i dag ha förmånsrätt. Även avsättningar för villkorad<br>återbäring och åtaganden inom fondförsäkring där försäkringstagaren<br>bär risken, skall skuldtäckas, registerföras och ligga till grund för liv-<br>försäkringstagarnas förmånsrätt. Vidare klargörs att även andra ersätt-<br>ningsberättigade på grund av försäkringsavtalet än försäkringstagarna<br>har förmånsrätt.</p>
<p>Försäkringsutredningens förslag: Saknar direkt motsvarighet till re-<br>geringens förslag.</p>
<p>Kollektivförsäkringsutredningens förslag: Överensstämmer med re-<br>geringens förslag om förmånsrätt för andra ersättningsberättigade än för-<br>säkringstagare (se betänkandet s. 110 och 111).</p>
<p>Försäkringsrörelsepromemorians förslag: Överensstämmer i sak<br>med regeringens förslag (se promemorian s. 195-197).</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt Kollektiv-<br>försäkringsutredningens förslag om förmånsrätt eller lämnat detta utan<br>erinran. Remissinstanserna har godtagit Försäkringsrörelsepromemorians<br>förslag.</p>
<p>248</p>
<h4>Skälen för regeringens förslag</h4>
<p>Skuldtäckning, registerföring och förmånsrätt</p>
<p>De försäkringstekniska avsättningar som skall göras för garanterad åter-<br>bäring bör naturligt nog omfattas av krav på skuldtäckning, registerföring<br>och placeringsrestriktioner. I sådana tillgångar har vissa försäkringstaga-<br>re även förmånsrätt (7 kap. 9-11 §§ FRL). Frågan är vad som skall gälla<br>för villkorad återbäring.</p>
<p>Villkorad återbäring skall enligt vad som tidigare anförts hänföras till<br>försäkringstekniska avsättningar. Även sådan återbäring bör därför<br>skuldtäckas med registerförda tillgångar.</p>
<p>Som en följd av att åtaganden inom fondförsäkring som försäkrings-<br>tagarna bär risken för utgör en försäkringsteknisk avsättning gäller mot-<br>svarande även för sådana avsättningar. Eftersom skuldtäckningstillgångar<br>för villkorad återbäring reserverats för försäkringstagarnas räkning bör<br>dessa, i likhet med tillgångar i fondförsäkringsrörelse, omfattas av för-<br>säkringstagarnas förmånsrätt enligt 4 a § förmånsrättslagen (1970:979),<br>se 7 kap. 11 a § FRL. En sådan förmånsrätt får anses följa redan av att<br>villkorad återbäring utgör en försäkringsteknisk avsättning, att tillgångar<br>som svarar mot posten skall registerföras och att en villkorad rätt till<br>återbäringen i och för sig framgår av försäkringsavtalet eller är ensidigt<br>utfäst av försäkringsbolaget.</p>
<p>I försäkringsrörelsepromemorian har föreslagits en ändring av 7 kap.<br>11 a § som innebär att den förmånsrätt som tillkommer försäkringstagare<br>skall tillkomma även andra ersättningsberättigade enligt de i paragrafen<br>angivna försäkringsavtalen.</p>
<p>Det finns skäl att klarlägga att den som är ersättningsberättigad på<br>grund av försäkringsavtal utan att vara försäkringstagare, t.ex. i egenskap<br>av förmånstagare, bör tillerkännas förmånsrätt. Som Hovrätten för Väst-<br>ra Sverige har anmärkt bör motsvarande justering göras i 4 a § för-<br>månsrättslagen.</p>
<h4>8.4.3 Placeringskrav för tillgångar som svarar mot återbäring</h4>
<p>Regeringens förslag: Nuvarande placeringsregler skall gälla för till-<br>gångar motsvarande garanterad återbäring och andra försäkringstekniska<br>avsättningar än villkorad återbäring och fondförsäkringsåtaganden som<br>försäkringstagarna står risken för. Som i dag far därför bl.a. högst 25<br>procent av sådana avsättningar skuldtäckas med aktier i publika bolag<br>och högst 25 procent med fastigheter.</p>
<p>En allmän placeringsregel skall gälla för tillgångar som skuldtäcker<br>avsättningar för villkorad återbäring och åtaganden inom fondförsäkring<br>som försäkringstagaren står risken för. Tillgångarna skall placeras på ett<br>lämpligt sätt med hänsyn till försäkringsåtagandenas karaktär. Sådana<br>tillgångar skall däremot inte omfattas av tillgångsbegränsningama för<br>aktier och fastigheter eller andra detaljerade placeringsregler. Till-<br>gångarna skall omfattas av försäkringsbolagets egna placeringsriktlinjer.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>249</p>
<p>Försäkringsutredningen förslag innebär att tillgångsbegränsningama<br>for aktier och fastigheter höjs till 50 procent respektive 30 procent.<br>Gränserna skulle, inom ramen för en ny allmän riskspridningsregel, vara<br>vägledande för tillgångar som svarar mot försäkringstagarfonder och<br>redovisade övervärden, liksom för tillgångar motsvarande eget kapital i<br>ömsesidiga bolag (se betänkandet s. 161 och 165).</p>
<p>Försäkringsrörelsepromemorians förslag överensstämmer väsent-<br>ligen med regeringens förslag (se promemorian s. 197-201). I prome-<br>morian har den allmänna matchnings- och riskspridningsregeln gjorts<br>tillämplig på tillgångar motsvarande villkorad återbäring.</p>
<p>Remissinstanserna: Inställningen bland remissinstanserna till För-<br>säkringsutredningen förslag om ändrade tillgångsbegränsningar för aktier<br>och fastigheter har varit blandad. Riksbanken, Finansinspektionen och<br>Försäkringsförbundet har tillstyrkt att gränserna höjs. Kammarrätten i<br>Göteborg har däremot ansett att förslaget öppnar för ett ökat risktagande.<br>Riksgäldskontoret har ansett att förslagets effekter på riskerna i försäk-<br>ringsbolagens portföljer är oklara. Flera remissinstanser har godtagit<br>Försäkringsutredningens förslag till en allmän riskspridningsregel i och<br>för sig men efterlyst olika förändringar, bl.a. att bestämmelserna borde<br>göras mer konkurrensneutrala mellan ömsesidiga bolag och aktiebolag<br>(för en närmare redogörelse av remissutfallet, se försäkringsrörelse-<br>promemorian s. 197-198).</p>
<p>De flesta remissinstanser har tillstyrkt försäkringsrörelsepromemorians<br>förslag eller lämnat detta utan erinran. Försäkringsförbundet har dock<br>ansett att gränsen för aktier bör höjas. Riksbanken har anfört att en höj-<br>ning för både aktier och fastigheter bör prövas. Finansinspektionen har<br>befarat svårigheter vid tillsynen när den allmänna placeringsregeln gäller<br>tillgångar motsvarande villkorad återbäring och de detaljerade reglerna<br>gäller den garanterade. Någon remissinstans har ansett att man så långt<br>möjligt bör anpassa placeringsreglerna till vad som gäller i övriga Euro-<br>pa.</p>
<h4>Skälen for regeringens förslag</h4>
<p>Utgångspunkter för bedömningen</p>
<p>Det saknas anledning att ompröva den principiella syn på försäkringsbo-<br>lagens medelsförvaltning som regeringen gett uttryck för vid införandet<br>av tredje generationens försäkringsdirektiv. Samma gäller bl.a. de all-<br>männa bedömningsgrunder som åberopades i prop. 1994/95:184 för be-<br>stämmande av gränserna för innehav av olika tillgångsslag (prop.<br>1994/95:184 s. 141). Det bör också framhållas att placeringsreglerna ut-<br>gör viktiga och mera konkreta hjälpregler inom ramen för den stabilitets-<br>princip som lagfästs i den allmänna rörelseregeln för försäkringsbolag<br>och som särskilt avser att säkerställa att åtagandena mot försäkringsta-<br>garna och motsvarande ersättningsberättigade alltid skall kunna full-</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>250</p>
<p>följas. En självklar ledstjärna for medelsförvaltningen bör också vara att<br>inget tillgångsslag i ett försäkringsbolag blir alltför dominerande.</p>
<p>De placeringsregler som infördes i samband med införlivandet av EG:s<br>försäkringsdirektiv har nu tillämpats under ett antal år. Försäkringsför-<br>bundet har i detta sammanhang också tagit upp frågan om möjligheten att<br>använda derivatinstrument for att hantera risker på balansräkningens<br>skuldsida.</p>
<p>Enligt regeringens mening finns det skäl att på ett mera grundläggande<br>sätt se över nuvarande placeringsregler för försäkringsbolag. En sådan<br>översyn bör påbörjas inom kort. Fråga är nu snarast om det finns skäl för<br>att justera begränsningsreglema för aktier och fastigheter, främst med<br>anledning av de övriga förslag som lämnas i detta sammanhang.</p>
<p>Placeringsbegränsningar för tillgångar som skuldtäcker garanterad<br>återbäring m.m.</p>
<p>Sådana belopp som motsvarar dagens försäkringstekniska avsättningar<br>(ej intjänade premier och kvardröjande risker, oreglerade skador, livför-<br>säkringsavsättningar och garanterad återbäring) måste alltid vara trygga-<br>de. Genom matchningskravet utgör visserligen åtagandenas karaktär och<br>löptid en spärr för placeringsmöjlighetema oavsett vilken gräns som be-<br>stäms i lag.</p>
<p>De reformerade rörelsereglema innebär dock stora förändringar på kort<br>tid. Det är därför mycket svårt att förutse vilka effekter en höjning av<br>tillgångsbegränsningama för sådana avsättningar skulle få. Det är därför<br>inte lämpligt att nu ändra tillgångsgränserna for sådana belopp som mot-<br>svarar dagens försäkringstekniska avsättningar. En eventuell justering av<br>tillgångsbegränsningama kan med fördel invänta erfarenheterna från till-<br>lämpningen av den nya särregleringen. Det finns emellertid anledning att<br>återkomma till denna fråga i samband med den översyn av placerings-<br>reglema som aviserats.</p>
<p>Placeringsbegränsningar för tillgångar som skuldtäcker villkorad åter-<br>bäring</p>
<p>Som tidigare behandlats skall avsättningar för villkorad återbäring be-<br>handlas som en försäkringsteknisk avsättning (se avsnitt 8.1). Även om<br>en sådan återbäring inte är garanterad till belopp så är förutsättningarna<br>för en utbetalning reglerade i avtal eller i en ensidig utfästelse. Den en-<br>skilde har alltså en avtalsenlig rätt till återbäring i dessa fall. Avsätt-<br>ningar för villkorad återbäring bör därför omfattas av placeringsregler.<br>På så sätt undviks ett onödigt risktagande och skapas ett skydd för de<br>värden som förvaltas för försäkringstagarnas räkning. Det säkerställer<br>också en förvaltning av tillgångar som är förenlig med de åtaganden om<br>återbäring som bolaget gjort.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>251</p>
<p>För dessa placeringar måste försäkringsbolaget även upprätta s.k. pla-<br>ceringsriktlinjer. Någon ändring av 7 kap. 10 g § behövs inte för att detta<br>skall gälla.</p>
<p>I försäkringsrörelsepromemorian föreslås att tillgångar som skuld-<br>täcker villkorad återbäring skall omfattas av den allmänna placerings-<br>bestämmelsen i 9 a §. De mera detaljerade reglerna om bl.a. tillgångs-<br>och enhandsbegränsningar skall däremot inte gälla. Promemorian argu-<br>menterar för att en lämplig riskspridning skall ske med utgångspunkt från<br>villkoren om återbäring. Den placeringsinriktning som bestämts i försäk-<br>ringsavtalen blir i första hand bestämmande för vilken diversifiering på<br>olika tillgångsslag och enhandsengagemang som är lämplig. Match-<br>ningskravet får en delvis annorlunda innebörd än om åtagandena avser<br>betalningsutfastelser som kan beräknas till nominella eller reala belopp.<br>Det framhålls att placeringarna måste överensstämma med den place-<br>ringsinriktning som bolaget har utlovat eller gett uttryck för.</p>
<p>Regeringen delar väsentligen promemorians bedömning. Villkorad<br>återbäring bör skuldtäckas med de placeringstillgångar som är lämpligast<br>med hänsyn till utformningen av försäkringsavtalen och ensidiga ut-<br>fästelser. Om villkoren t.ex. knutits till vissa tillgångar eller tillgångs-<br>värden korresponderar tillgångarna och avsättningarna med varandra.<br>Placeringarna måste då överensstämma med den placeringsinriktning<br>som bolaget utlovat eller gett uttryck för. Om villkoren skulle vara an-<br>knutna till något slag av aktieindex eller referensvärde bör skuldtäck-<br>ningstillgångama svara mot den värdeförändring som ett sådant index<br>eller dylikt anger (jfr artikel 23 i tredje försäkringsdirektivet). Även i<br>dessa fall utgör alltså villkoren för den villkorade återbäringen enligt för-<br>säkringsavtalen utgångspunkten för valet och sammansättningen av<br>skuldtäckningstillgångama. Det bör även vara fallet om försäkrings-<br>tagarnas rätt till återbäring är beroende av en aktuariell risk. Kravet att<br>undvika ett onödigt risktagande och att skydda den villkorade rätten till<br>återbäring kan ställa åtminstone vissa yttre gränser för vilken koncentra-<br>tion till tillgångsslag eller enhandsengagemang som är lämplig. Skillna-<br>der kan alltså vara befogade med hänsyn till om försäkringstagarna bär<br>en finansiell eller aktuariell risk.</p>
<p>Med hänsyn till att det tredje livförsäkringsdirektivet uttryckligen an-<br>ger att direktivets allmänna placeringsbestämmelse i artikel 20 inte får<br>tillämpas för bl.a. förmåner enligt försäkringsavtal som är anknutna till<br>någon form av index är det inte lämpligt att låta den allmänna placerings-<br>bestämmelsen i 9 a § gälla för tillgångar som motsvarar villkorad åter-<br>bäring. Det bör i stället utformas en mera allmän bestämmelse som ger<br>bättre uttryck för den bedömning som vi gjort och som anger att villkorad<br>återbäring skall skuldtäckas med tillgångar som är lämpliga med hänsyn<br>till åtagandenas karaktär. En sådan regel ger bättre uttryck för de över-<br>väganden som kan antas ligga bakom artikel 23 i tredje livförsäkrings-<br>direktivet.</p>
<p>Innehållet i sistnämnda artikel och konsekvensen talar för att denna<br>placeringsregel även skall gälla för fondförsäkringstillgångar som för-<br>säkringstagarna bär placeringsrisken för.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>252</p>
<p>Finansinspektionen befarar vissa svårigheter vid tillsynen när bara den<br>allmänna placeringsregeln gäller för tillgångar som motsvarar villkorad<br>återbäring och de detaljerade reglerna gäller den garanterade. Enligt in-<br>spektionen kan efterlevnaden av placeringsreglerna i dag kontrolleras<br>relativt enkelt genom en jämförelse av placeringsriktlinjerna med skuld-<br>täckningsregistret. Som inspektionen uppfattar förslaget skall endast ett<br>register föras över samtliga skuldtäckningstillgångar.</p>
<p>Försäkringsbolag skall upprätta placeringsriktlinjer för tillgångar som<br>svarar mot såväl livförsäkringsavsättning som villkorad återbäring. I rikt-<br>linjerna skall bl.a. tas in närmare uppgifter om den placeringsinriktning<br>som med utgångspunkt i bolagets utfästelser om villkorad återbäring ut-<br>gör en lämplig placering. Genom olika delregister eller särskilda anteck-<br>ningar i registret kan bolaget internt säkerställa att placeringsriktlinjerna<br>efterlevs. Det måste samtidigt säkerställas att kontroller kan göras av<br>Finansinspektionen. Samma kontroller blir för övrigt aktuella i de fall att<br>fondförsäkringar och konventionella försäkringar meddelas i samma bo-<br>lag. Det är dock inte möjligt att nu ge närmare anvisningar för hur place-<br>ringsriktlinjerna eller skuldtäckningsregistret närmare skall utformas el-<br>ler kontrolleras. Sådana frågor bör i stället hanteras enligt nya myndig-<br>hetsföreskrifter och allmänna råd som får utarbetas av Finansinspek-<br>tionen efter samråd med branschen. Redan en större variation i hante-<br>ringen av överskotten för med sig större krav på kontrollmetoderna.</p>
<p>Övriga frågor</p>
<p>Försäkringsutredningen har föreslagit ett allmänt riskspridningskrav för<br>tillgångar som motsvarar övervärden i fonden för orealiserade vinster.</p>
<p>Med anledning av att placeringsreglerna enligt förslaget skall anknyta<br>till bl.a. garanterad och villkorad återbäring och att en värdering av<br>skuldtäckningstillgångar numera enligt 7 kap. 10 f § skall ske till verkligt<br>värde i skuldtäckningssammanhang, blir det inte aktuellt att knyta några<br>särskilda riskspridningsregler till belopp som ingår i fonden för oreali-<br>serade vinster.</p>
<p>Det kan i sammanhanget påpekas att en placering av fria tillgångar på<br>ett sätt som påverkar bolagets soliditet eller likviditet så att åtagandena<br>mot försäkringstagarna eller andra ersättningsberättigade äventyras, inte<br>är förenligt med den stabilitetsprincip som föreslagits (se avsnitt 6.2).</p>
<p>De föreslagna placerings- och förmånsrättsreglema bör gälla både för<br>befintliga och nya försäkringsbolag. Vidare bör samma regler gälla för<br>såväl aktiebolag som ömsesidiga bolag. Det bör alltså inte införas några<br>särskilda placeringsregler som avser det egna kapitalet i ömsesidiga bo-<br>lag.</p>
<p>Placeringsreglerna kommer att gälla också för sådana skadeförsäk-<br>ringar som följer bestämmelserna om livförsäkring enligt 1 kap. 5 §.<br>Även de ändrade förmånsrättsreglema kommer att gälla för sådana ska-<br>deförsäkringar (se 7 kap. 11 a §).</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>253</p>
<p>8.4.4</p>
<h4>Lokalisering av skuldtäckningstillgångar</h4>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Regeringens förslag: Nuvarande krav på lokalisering av tillgångar<br>som används för skuldtäckning mjukas upp. Skuldtäckningsbeloppet<br>får placeras i tillgångar som finns utanför EES-området om tillgång-<br>arna är lokaliserade på ett för försäkringstagarna och andra ersätt-<br>ningsberättigade betryggande sätt. En lokalisering utanför EES skall<br>inte anses betryggande bl.a. om den medför risk att svensk förmåns-<br>rätt urholkas. Under samma förutsättningar får skuldtäckningstill-<br>gångar som i dag skall finnas i Sverige placeras i övriga EES-länder.</p>
<p>Försäkringsutredningen har inte särskilt behandlat frågan. Förslaget i<br>Placeringspromemorian (Ds 1993:57) överensstämmer delvis med rege-<br>ringens förslag (se placeringspromemorian s. 103-106). Förslaget är inte<br>villkorat av att tillgångarna är lokaliserade på ett för försäkringstagarna<br>betryggande sätt. En lokalisering utanför EES begränsas till 20 procent<br>av skuldtäckningstillgångama. Utredningen föreslår också en föreskrifts-<br>rätt om lättnader i kraven.</p>
<p>Försäkringsrörelsepromemorians förslag innebär att högst 20 pro-<br>cent av skuldtäckningsbeloppet får finnas utanför EES oavsett var risken<br>är belägen (skadeförsäkring) eller verksamheten bedrivs (livförsäkring)<br>(se promemorian s. 201-204). Utöver kravet på en betryggande lokalise-<br>ring föreslås att tillgångarna lokaliseras inom OECD.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt placeringspro-<br>memorians förslag eller lämnat förslaget utan erinran.</p>
<p>I remissyttrandet över Försäkringsutredningens slutbetänkande och i<br>en skrivelse (dnr Fi96/5184) har Försäkringsförbundet begärt att åtmins-<br>tone 20 procent av skuldtäckningstillgångama skall få lokaliseras utanför<br>EES. Förbundet anser att nuvarande regler är orealistiska och opraktiska<br>samt försvårar en verklig riskspridning.</p>
<p>Remissinstanserna har tillstyrkt försäkringsrörelsepromemorians för-<br>slag eller lämnat detta utan erinran. Försäkringsförbundet har dock be-<br>farat att nuvarande tillgångsbegränsningar för aktier medför att undanta-<br>get inte kan utnyttjas fullt ut. Riksbanken, TCO och Försäk-<br>ringsmannaförbundet har ställt sig tveksamma till procentbegränsningen.</p>
<p>Bakgrund: I 7 kap. 10 d § FRL regleras var tillgångar skall finnas för<br>att fa användas för skuldtäckning. För skadeförsäkringsrörelse innebär<br>reglerna att om risken är belägen inom EES skall tillgångarna finnas in-<br>om EES. För livförsäkringsrörelse gäller att om verksamheten bedrivs<br>inom EES skall tillgångarna finnas inom EES. Om i stället risker finns<br>(för skadeförsäkringsrörelse) respektive verksamhet bedrivs (för livför-<br>säkringsrörelse) utanför EES skall tillgångarna finnas i Sverige. Reglerna<br>är dock inte absoluta. Finansinspektionen får i enskilda fall medge un-<br>dantag från lokaliseringskraven.</p>
<p>Bestämmelserna är delvis en följd av de tvingande bestämmelser om<br>lokalisering som finns i EG:s tredje försäkringsdirektiv. Direktiven inne-<br>bär att tillgångar - med undantag för fordringar på återförsäkringstagare</p>
<p>254</p>
<p>- skall vara lokaliserade inom EES om, beträffande skadeförsäkring, ris-<br>ken är belägen inom gemenskapen, eller, i fråga om livförsäkring, verk-<br>samheten utövas där. Medlemsstaterna får inte kräva att tillgångarna skall<br>vara lokaliserade till viss medlemsstat. Hemlandet får dock medge lätt-<br>nader beträffande tillgångarnas lokalisering (artikel 15.2 i första skade-<br>försäkringsdirektivet i dess lydelse enligt artikel 17 i tredje skadeför-<br>säkringsdirektivet och artikel 17.3 i första livförsäkringsdirektivet i dess<br>lydelse enligt artikel 18 i tredje livförsäkringsdirektivet). Direktiven in-<br>nehåller inga lokaliseringskrav beträffande risker eller verksamhet utan-<br>för gemenskapen.</p>
<p>De bestämmelser om lokalisering som tidigare fanns för livförsäkring<br>och s.k. lång skadeförsäkring, och som behållits för risker respektive<br>verksamhet utanför EES, krävde att tillgångarna fanns i Sverige. Det<br>motiverades av att reglerna på det internationellt konkursrättsliga områ-<br>det inte är tillräckligt samordnade (se prop. 1989/90:34 s. 76 och prop.<br>1994/95:184 s. 193-199).</p>
<p>1 Placeringspromemorian föreslogs att undantagsmöjlighetema enligt<br>direktiven skulle utnyttjas på så sätt att 80 procent av tillgångarna skulle<br>vara lokaliserade inom EES men med möjlighet för regeringen eller Fi-<br>nansinspektionen att i föreskrifter liberalisera lokaliseringskravet. För-<br>slaget var en kompromiss med hänsyn tagen till såväl förmånsrättens<br>betydelse som de praktiska olägenheter som ett 100-procentigt lokalise-<br>ringskrav medför (Ds 1993:57 s. 106). Något lokaliseringskrav uppställ-<br>des dock inte för risker eller verksamhet utanför EES.</p>
<p>Som framgått avstod emellertid regeringen från att föreslå något sådant<br>i lag intaget undantag. Detta motiverades med att regeringens förslag inte<br>innebar den utvidgning av försäkringstekniska skulder som i placerings-<br>promemorian åberopats som skäl för att införa undantaget. Regeringen<br>aviserade att det dock kunde finnas anledning att återkomma till frågan<br>vid behandlingen av Försäkringsutredningens slutbetänkande. Den före-<br>slagna möjligheten att liberalisera lokaliseringskravet genom föreskrifter<br>infördes inte heller. Det ansågs i stället lämpligare att Finansinspektionen<br>i enskilda fall kunde medge dispens (se prop. 1995/95:184 s. 198 och<br>199).</p>
<p>Innebörden av att en tillgång finns på ett visst ställe är inte helt klar. En<br>fordran torde generellt sett finnas där den skall betalas. Aktier i kupong-<br>bolag finns där aktiebrevet förvaras. Lokaliseringen av papperslösa vär-<br>depapper är inte lika klar. Från Finansinspektionen har upplysts att en-<br>dast ett begränsat antal dispenser sökts. Frågan har därför inte blivit fö-<br>remål för någon mer omfattande genomgång.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Det föreslås nu en utvidgning av om-<br>rådet för försäkringstekniska avsättningar. Inte minst mot denna bak-<br>grund är det påkallat med en uppmjukning av nuvarande lokaliserings-<br>regler.</p>
<p>Ett utrymme för försäkringsbolagen att placera skuldtäckningstill-<br>gångar utanför EES-området underlättar möjligheterna till riskspridning.<br>Detta gäller särskilt om EU-länderna till följd av det monetära samarbetet<br>i framtiden kommer att visa upp större likheter i fråga om finansiella ris-<br>ker. Som regeringen redan tidigare framhållit kan en internationell diver-</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>255</p>
<p>sifiering även bidra till att sänka risken i en portfölj utan att placeraren<br>behöver göra avkall på den förväntade avkastningen (prop. 1994/95:184<br>s. 191 och 192). Vidare innebär förslagen i det föregående förutsättningar<br>för att en större andel av försäkringsbolagens tillgångar kommer att om-<br>fattas av placeringskrav jämfört med i dag, även om de mer detaljerade<br>riskspridningsreglerna inte är direkt tillämpliga på tillgångar som svarar<br>mot villkorad återbäring. Beträffande vissa tillgångar, liksom vissa ris-<br>ker, kan det även vara svårt att alltid avgöra var tillgången respektive<br>risken finns. Det finns alltså skäl som talar för att nu i lag utnyttja en så-<br>dan möjlighet till lindring av lokaliseringskraven som försäkringsdirekti-<br>ven medger.</p>
<p>En ovillkorlig rätt att placera skuldtäckningstillgångar utanför EES-<br>området kan emellertid försämra försäkringstagarnas skydd. Det gäller<br>om tillgångarna skulle komma att lokaliseras till länder där de är oåt-<br>komliga för bolaget eller för försäkringstagarna vid en eventuell konkurs<br>eller där rimliga möjligheter saknas till kontroll av tillgångens existens<br>och värde. Kraven kan visserligen inte säkert tillgodoses ens för place-<br>ringar inom EES, eftersom gemenskapsreglerna på konkursområdet ännu<br>inte är tillräckligt samordnade. Försäkringsdirektiven innehåller emeller-<br>tid vissa bestämmelser om hemlandstillsyn som i viss mån kompenserar<br>avsaknaden av konkursregler (jfr prop. 1994/95:184 s. 195).</p>
<p>En begränsning är under alla förhållanden mer befogad om skuldtäck-<br>ningstillgångar skall få finnas utanför EES. Det sammanhänger med de<br>större olikheter som kan föreligga beträffande rättsregler och till-<br>synsmöjligheter i länder utanför EES-området.</p>
<p>De angivna delvis motstridiga kraven bör kunna tillgodoses på ett<br>lämpligt sätt om lagstiftningen tillåter lokaliseringar utanför EES när<br>tillgångarna är lokaliserade på ett betryggande sätt. Det innebär bl.a. att<br>den allmänna stabilitetsprincipen i 1 kap. 1 a § första stycket skall upp-<br>rätthållas. En möjlighet att lokalisera tillgångar utanför EES bör inte bara<br>avse risker som är belägna (skadeförsäkring) respektive verksamhet som<br>bedrivs (livförsäkring) inom EES. Möjligheten bör också avse risker och<br>verksamhet utanför EES, där tillgångarna i dag måste finnas i Sverige.<br>Skuldtäckningstillgångar som i dag måste finnas i Sverige bör, som Lag-<br>rådet föreslagit, även få finnas i andra EES-länder om tillgångarna är<br>lokaliserade på ett betryggande sätt.</p>
<p>Myndighetsföreskrifter bör utfärdas till stöd för tillämpningen av dessa<br>bestämmelser.</p>
<p>Det kan i och för sig anföras skäl för att ett krav på betryggande lokali-<br>sering borde ställas upp för samtliga skuldtäckningstillgångar, dvs. även<br>för sådana tillgångar som enligt direktivet får finnas inom EES. Det är<br>emellertid inte säkert om en sådan begränsning skulle anses förenlig med<br>EG-rätten. Den föreslagna begränsningen bör därför endast gälla risker<br>och verksamhet utanför EES. En annan sak är att försäkringsbolaget in-<br>om ramen för kravet på en god riskhantering enligt den allmänna rörelse-<br>regeln även skall ha kompetens och förmåga att hantera och reducera<br>bl.a. legala risker, så att inte åtagandena mot försäkringstagarna äventy-<br>ras (se avsnitt 6.2). Vidare finns särskilda bestämmelser om beaktande av<br>valutakursrisker, se 7 kap. 10 e §.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>256</p>
<p>Med förslaget saknas behov av en dispensregel.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<h3>8.5 Femprocentsregeln m.m.</h3>
<p>Regeringens bedömning och förslag: Nuvarande begränsningar för<br>försäkringsbolag att - utan Finansinspektionens medgivande - inneha<br>en större andel av ett allmänt aktiebolag än fem procent av rösterna<br>(femprocentsregeln) har inte en lämplig utformning. En ändring bör<br>utformas mot bakgrund av bl.a. EG-rätten och ett ställningstagande till<br>motsvarande reglering för banker. En teknisk justering görs i<br>branschglidningsreglema. De begränsningar som gäller för liv-<br>försäkringsbolags innehav i vissa finansiella företag relaterade till<br>återbäringsfonden skall tills vidare relateras till motsvarande nya<br>poster under eget kapital.</p>
<p>Försäkringsutredningens förslag innebär att såväl femprocentsregeln<br>som begränsningsregeln för innehav i finansiella företag tas bort utan att<br>någon annan ägarbegränsning införs, eftersom gällande och föreslagna<br>placerings- och värderingsregler ger tillfredsställande möjligheter att in-<br>gripa mot investeringar i strid mot försäkringstagarnas intresse (se betän-<br>kandet s. 229).</p>
<p>Försäkringsrörelsepromemorians förslag: Överensstämmer med re-<br>geringens bedömning i frågan om att femprocentsregeln inte har en<br>lämplig utformning och behovet av en teknisk justering i branschglid-<br>ningsreglema. Det föreslås att innehav av organisationsaktier i andra än<br>finansiella företag skall kräva särskilt tillstånd (se promemorian s. 204-<br>207).</p>
<p>Remissinstanserna: Det övervägande antalet remissinstanser har till-<br>styrkt Försäkringsutredningens förslag eller lämnat det utan erinran.<br>Bankföreningen har anfört att ändringen förutsätter motsvarande änd-<br>ringar för banker och värdepappersfonder. Finansinspektionen har anfört<br>att förslaget öppnar för att en främmande rörelse drivs i dotterbolag och<br>att någon annan begränsning i så fall bör övervägas.</p>
<p>Inställningen till försäkringsrörelsepromemorians förslag har varit<br>blandad. Advokatsamfundet har tillstyrkt promemorians förslag. Riks-<br>banken och Försäkringsförbundet har ansett att alla kvantitativa restrik-<br>tioner för innehav i icke-finansiella och finansiella företag bör tas bort.<br>Försäkringsmannaförbundet och Företagarnas riksorganisation har<br>ifrågasatt intresseföretagsspärren med hänvisning till andra länders reg-<br>ler. Hovrätten för Västra Sverige och Banklagskommittén har ifrågasatt<br>begränsningens förenlighet med EG-rätten. Enligt kommittén borde rim-<br>ligen en begränsning kopplad till annat än röstvärdet vara effektivare<br>men skulle sannolikt strida mot direktivet. Finansinspektionen har be-<br>farat vissa tillämpningssvårigheter, eftersom det i vissa fall kan vara svårt<br>att kontrollera om det rör sig om kapitalplacerings- eller organisa-<br>tionsaktier.</p>
<p>257</p>
<p>9 Riksdagen 1998/99. 1 samt. Nr 87</p>
<p>Bakgrund: Femprocentsregeln behandlades senast vid genomförandet<br>av tredje generationens försäkringsdirektiv i prop. 1994/95:184. Rege-<br>ringen konstaterade då att ägarfrågan mer var en fråga om vilken verk-<br>samhet ett bolag skall få bedriva än en fråga om riskspridning. Rege-<br>ringen ansåg samtidigt att femprocentsregeln inte borde tas bort utan att<br>samtidigt ersättas med regler som närmare preciserar vilken verksamhet<br>ett försäkringsbolag får bedriva i det nu aktuella hänseendet. Dessutom<br>tillädes att ett genomförande av Försäkringsutredningens slutbetänkande<br>kunde komma att medföra en väsentlig utvidgning av de försäkrings-<br>tekniska skulderna. Därmed skulle riskspridningsreglema träffa en större<br>mängd tillgångar än förut. Om femprocentsregeln avskaffades dessförin-<br>nan skulle det kunna medföra omställningsproblem och även begränsa<br>lagstiftarens möjlighet att genomföra önskvärda reformeringar av regler-<br>na om försäkringstekniska skulder. Regeringen var således inte beredd att<br>då avskaffa femprocentsregeln. Det konstaterades vidare att även särre-<br>geln avseende förvärv i andra finansiella företag var nödvändig att be-<br>hålla (s. 205).</p>
<p>För en närmare redogörelse av tidigare behandling av frågan, se prop.<br>1994/95:184 s. 203 och 204.</p>
<p>Skälen for regeringens bedömning och förslag: Som tidigare nämnts<br>bör frågan om försäkringsbolagens ägande i andra bolag bedömas bl.a.<br>mot bakgrund av förbudet för försäkringsbolag att bedriva annan verk-<br>samhet än försäkringsrörelse. Även EG:s regler innehåller ett sådant för-<br>bud. Hur direktivet närmare skall tolkas på denna punkt är inte helt klart.<br>I försäkringsrörelsepromemorian görs, mot bakgrund av tillämpningen i<br>vissa andra medlemsländer, bedömningen att förbudet kan ges en exten-<br>siv tillämpning på så sätt att bolagen tillåts äga även dotterbolag inom<br>andra branscher. Direktivet kan å andra sidan enligt promemorian inte<br>anses förhindra en mer restriktiv tillämpning, t.ex. genom begränsningar<br>för organisatoriska innehav i försäkringsfrämmande företag. Regeringen<br>har tidigare också gjort bedömningen att femprocentsregeln är förenlig<br>med EG-rätten. Denna fråga prövas för närvarande hos EG-domstolen.</p>
<p>Eftersom utredningsarbetet genomförts och ett placeringskrav föreslås<br>gälla även för villkorad återbäring, bör femprocentsregeln omprövas me-<br>ra förutsättningslöst.</p>
<p>Regeln får nu praktiska konsekvenser i huvudsak för möjligheten till<br>kapitalplaceringar i små företag. På så sätt försämrar dagens ordning ka-<br>pitalförsörjningen för små och medelstora företag. Det är ett tungt skäl<br>för att ändra regeln. Mycket talar för att det behövs en ny regel som er-<br>sätter dagens femprocentsregel och som förtydligar det allmänna förbu-<br>det mot försäkringsfrämmande verksamhet.</p>
<p>Som tidigare nämnts motiveras nuvarande förbud mot försäkrings-<br>främmande verksamhet av soliditetsprincipen, dvs. att inslaget av främ-<br>mande verksamhet kan äventyra bolagets förmåga att fullgöra sina åta-<br>ganden mot försäkringstagarna. I placeringspromemorian har också ifrå-<br>gasatts om ett försäkringsbolag bör investera i andra företag än finan-<br>siella företag med ambitionen att deltaga i dess skötsel. Det ansågs att<br>försäkringsbolag borde undvika att bli en dominerande ägare i enskilda<br>företag, eftersom oförutsedda händelser kan leda till att bolaget tvingas<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>258</p>
<p>att deltaga i företagets skötsel. Om ett försäkringsbolag ändå, trots att det<br>kan ifrågasättas, uppträder i en roll som dominerande ägare, borde detta<br>endast ske inom ramen för fria medel (Ds 1993:57 s. 83).</p>
<p>Det kan således ifrågasättas om organisatoriska innehav i företag som<br>inte är finansiella och som saknar anknytning till försäkringsverksam-<br>heten kan leda till engagemang och ansvarsförhållanden för försäkrings-<br>bolaget som i ekonomiskt hänseende får konsekvenser av samma slag<br>som om rörelserna skulle bedrivas inom en och samma juridiska person.<br>Från försäkringsföretagens sida torde det i dag inte heller finnas något<br>intresse att i den finansiella verksamheten agera på annat sätt än som<br>portfölj förvaltare. En förändring på sikt kan dock inte uteslutas.</p>
<p>Nuvarande begränsningsregel har inte en lämplig utformning. En änd-<br>ring kan ge förbättrade möjligheter till riskkapital för små tillväxtföretag.<br>Försäkringsbolagen får samtidigt bättre placeringsmöjligheter och möj-<br>ligheter att konkurrera med utländska försäkringsföretag där motsvarande<br>snäva begränsningar är ovanliga.</p>
<p>Frågan om vilka begränsningar som bör finnas när det gäller försäk-<br>ringsfrämmande verksamhet bör övervägas ytterligare. Frågan bör, som<br>nämnts, bl.a. behandlas mot bakgrund av EG-reglemas förbud om för-<br>säkringsfrämmande rörelse. Förutsättningarna för sådana begränsningar<br>behandlas helt eller delvis av EG-domstolen i det mål som för närvarande<br>pågår. Banklagskommittén har först nyligen redovisat sitt ställ-<br>ningstagande till ägarbegränsningen på banksidan. Ett lagförslag i ämnet<br>bör således redovisas senare med hänsyn till bl.a. denna redovisning.</p>
<p>Det finns även skäl att då återkomma till frågan om begränsningarna<br>för ägande i andra finansiella företag (branschglidningsreglema, se 7 kap.<br>17 § a§).</p>
<p>I ett avseende måste emellertid reglerna för försäkringsbolags innehav<br>i andra finansiella företag justeras redan nu. Det föreskrivs nämligen be-<br>gränsningar relaterade till bl.a. återbäringsmedlens storlek som bör juste-<br>ras till följd av förslaget om ändrad hantering av överskotten.</p>
<p>Ett särskilt problem uppkommer genom att innehaven är begränsade<br>till 4 procent av återbäringsmedel respektive försäkringstekniska avsätt-<br>ningarnas storlek, men kan uppgå till etthundra procent av eget kapital.<br>Nuvarande begränsningar för livförsäkringsbolagens innehav kommer<br>följaktligen att lindras i relation till storleken av de återbäringsmedel som<br>förs till bl.a. konsolideringsfonden under eget kapital. Det är mindre<br>lämpligt att ändra begränsningarna för livförsäkringsbolag i förhållande<br>till i dag innan det har tagits ställning till branschglidningsreglema. Be-<br>stämmelserna i 7 kap. 17 a § bör således justeras så att livförsäkrings-<br>bolagens innehav enligt bestämmelsen begränsas till 4 procent av annat<br>eget kapital än aktiekapital och överkursfond.</p>
<p>Angående innehav i fondföretag, se vidare avsnitt 10.3.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>259</p>
<h3>8.6 Upplåning</h3>
<h4>8.6.1 Upplåningsmöjligheter</h4>
<p>Regeringens förslag: En särskild bestämmelse införs om försäk-<br>ringsbolagens möjligheter att ta upp eller överta lån (upplåning). En<br>upplåning får ske endast för att effektivisera kapitalförvaltningen eller<br>om det i övrigt är motiverat av den bedrivna försäkringsrörelsen som<br>sådan, allt under förutsättning att upplåningen är av ringa betydelse.</p>
<p>Ett bemyndigande införs om rätt att meddela föreskrifter om till-<br>lämpningen av bestämmelsen. Vidare får Finansinspektionen medge<br>undantag från kravet att upplåningen skall vara av ringa betydelse, om<br>det finns särskilda skäl.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Försäkringsutredningen förslag: Motsvarar endast delvis regering-<br>ens förslag. Utredningen har dock inte föreslagit någon närmare begräns-<br>ning med hänsyn till användningen eller någon särskild dispensregel.<br>Enligt utredningen bör upplåning få ske så länge inte bolagets totala risk<br>ökar så att fullgörandet av försäkringsavtal råkar i fara eller så att till-<br>ståndspliktig bank- eller finansieringsverksamhet bedrivs. Utredningen<br>har också anvisat en mer restriktiv tillämpning i ömsesidiga bolag där<br>delägarna bär ett personligt ansvar (se betänkandet s. 191-195).</p>
<p>Försäkringsrörelsepromemorians förslag: Överensstämmer med re-<br>geringens förslag (se promemorian s. 207-214).</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har godtagit Försäk-<br>ringsutredningens förslag. Kammarrätten i Göteborg har avstyrkt för-<br>slaget, eftersom detta skulle innebära avsevärt ökade risker i förhållande<br>till i dag. Även Sveriges Ackordscentral i Malmö har avstyrkt förslaget<br>av det skälet att en hänvisning till allmänna bolagsrättsliga regler i före-<br>ning med inspektionens tillsyn och praxis borde räcka. Flera remissin-<br>stanser har ansett att bestämmelserna om upplåningsmöjligheterna borde<br>förändras och förtydligas. Finansinspektionen och Advokatsamfundet har<br>ansett att det inte är upplåningen i sig utan åtföljande räntekostnader samt<br>användningen av lånade medel som ökar risken. Inspektionen menar att<br>den senare frågan borde regleras samt även beaktas att en ökad upplåning<br>kan strida mot rimliga förväntningar hos livförsäkringstagare som har<br>begränsade möjligheter att byta bolag. Båda remissinstanserna har ansett<br>att innebörden av ”ökad risk” måste förtydligas. Enligt Bankföreningen<br>borde lagstiftningen klargöra att nuvarande praxis, som innebär att för-<br>säkringsbolagens kreditgivning skall baseras på de medel som försäk-<br>ringstagarna betalat in, alltjämt skall gälla.</p>
<p>Remissinstanserna har i allt väsentligt godtagit försäkringsrörelsepro-<br>memorians förslag. Kammarrätten i Göteborg har tillstyrkt de föreslagna<br>upplåningsreglerna, medan Försäkringsförbundet har avstyrkt begräns-<br>ningen att upplåningen skall vara av ringa betydelse. Förbundet har inte<br>sett heller något behov av den föreslagna föreskriftsrätten. Finansinspek-<br>tionen har ansett att den föreslagna dispensregeln är betänklig, eftersom<br>bolagets affärsmässiga bedömningar kan komma att övervältras på in-<br>spektionen. Enligt inspektionen bör nuvarande reglering behållas och</p>
<p>260</p>
<p>bolaget få avgöra om en upplåning som inte är endast ringa är förenlig<br>med den bedrivna affärsverksamheten. Inspektionen bör övervaka efter-<br>levnaden i efterhand.</p>
<p>Bakgrund: I FRL finns inga allmänna bestämmelser om försäkrings-<br>bolagens möjligheter att ta upp lån. Att upplåningsmöjligheterna ändå är<br>begränsade följer av den tolkning som gjorts av förbudet mot försäk-<br>ringsfrämmande rörelse. I 5 kap. FRL finns vidare bestämmelser om för-<br>bud mot vissa upplåningsformer.</p>
<p>Nuvarande upplåningsmöjligheter</p>
<p>Nuvarande praxis sammanfattas i ett allmänt råd från Finansinspektionen<br>(cirkulär 1987:4). Utgångspunkten är att något ianspråktagande av låne-<br>marknaden från försäkringsbolagens sida normalt inte kommer ifråga.<br>Skadeförsäkringsbolagens möjligheter att ta upp vinstandelslån bör hu-<br>vudsakligen utnyttjas för en uppbyggnad av själva försäkringsrörelsen.</p>
<p>Kortfristig upplåning inom ramen för den långfristiga placeringsverk-<br>samheten eller för att möta tillfälliga likviditetsbehov i verksamheten kan<br>dock godtas. Däremot anses kortfristiga lån för spekulativa syften inte<br>godtagbara. Lån för förvärv av placeringsfastigheter anses inte heller<br>godtagbara, om inte särskilda skäl kan anses föreligga. Däremot godtas<br>det att ett försäkringsbolag behåller lån i en fastighet som redan är belå-<br>nad vid förvärvet eller att bolaget utnyttjar särskilda lån som staten med-<br>delat för reparationer, ombyggnader eller liknande ändamål. När det gäl-<br>ler fastigheter i utlandet sägs i det allmänna rådet att särskilda bedöm-<br>ningar kan behöva göras.</p>
<p>En kartläggning som Finansinspektionen gjort av upplåningen per den<br>31 december 1995 har visat att försäkringsbolagen inte har lånat upp me-<br>del i någon större utsträckning. De undersökta bolagen (ca 90 procent av<br>försäkringsmarknadens totala balansomslutning) hade en upplåning om<br>4,8 miljarder kronor motsvarande knappt 0,7 procent av balansräkningen,<br>varvid knappt en Ijärdedel avsåg förlagslån. Något mer än hälften av<br>upplåningen skedde från koncernbolag och resterande del från kon-<br>cernexterna källor. Merparten av upplåningen användes för investeringar<br>i koncernbolag som bedriver försäkringsrörelse (62 procent) och fastig-<br>hetslån (28 procent). Resterande upplåning avsåg investeringar i kon-<br>cernbolag med annan rörelse, korttidslån och övriga ändamål. I rapporen<br>konstaterades att 97 procent av upplåningen använts till ändamål som var<br>godtagbara enligt Finansinspektionens allmänna råd (Finansinspek-<br>tionens rapport den 23 februari 1996 rörande försäkringsbolagens ut-<br>låning).</p>
<p>Tidigare behandling av frågan om försäkringsbolagens upplåning</p>
<p>Försäkringsbolagens upplåning behandlades av Försäkringsverk-<br>samhetskommittén. En väsentlig princip enligt kommittén var att försäk-<br>ringsbolagens placeringsverksamhet inte utvecklades till en allmän finan-</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>261</p>
<p>siell affärsrörelse, där gränsen gentemot banker och andra finansinstitut<br>suddas ut. Tillskott från andra källor än det genom försäkringsrörelsen<br>ackumulerade kapitalet för att öka försäkringsbolagens disponibla medel<br>för kapitalplaceringar ansågs alltså stå i strid med förbudet mot annan<br>rörelse än försäkringsrörelse. Enligt kommittén fick det anses som annan<br>rörelse om försäkringsbolaget genom upplåning vidgar underlaget för<br>sina kapitalplaceringar.</p>
<p>Kommittén föreslog därför ett principiellt förbud mot upplåning. Om<br>det fanns särskilda skäl skulle dock tillsynsmyndigheten kunna ge till-<br>stånd efter beslut i det enskilda fallet. Enligt kommitténs mening kunde<br>bl.a. särskilda skäl i några fall föreligga när ett försäkringsbolag vid ett<br>direkt eller indirekt fastighetsförvärv övertar lån för vilka den övertagna<br>fastigheten står som säkerhet. I sådana fall kunde lån vara bundna och en<br>omedelbar inlösen medföra kostnader, varvid ett anpassat anstånd med<br>att avveckla lånet borde kunna medges. Stor restriktivitet ansågs befogat<br>för lån för finansiering av nya bostadshus som uppförs av bolaget.<br>Kommittén ville inte ställa sig helt avvisande till att tillstånd medgavs för<br>att kunna utnyttja statligt stöd för bostadsbyggande när det förelåg syn-<br>nerligen starka skäl därför. Endast sällan kunde skäl anses föreligga för<br>medgivande till s.k. överbryggnadskrediter, dvs. att genom kortfristig<br>upplåning tillfälligt finansiera kapitalplaceringar i avvaktan på snart in-<br>kommande premiemedel. För försäkringsbolag med verksamhet på den<br>internationella marknaden ansågs emellertid en något mindre rigorös till-<br>lämpning vara motiverad, eftersom lagstiftningen och konkur-<br>rensbetingelsema kunde kräva anpassningar till där rådande finansie-<br>ringsförhållanden för försäkringsrörelse. En viss upplåning kunde därför<br>vara en förutsättning för möjligheten att göra affärer (SOU 1987:58 s.<br>269-273). Kommitténs förslag ledde aldrig till lagstiftning.</p>
<p>Försäkringsutredningen behandlade frågan om upplåning i sitt första<br>delbetänkande och anförde då att försäkringsbolagen i likhet med tidigare<br>borde få låna upp medel för att underlätta rörelsen. Det ansågs emellertid<br>inte meningsfullt att i lagtext försöka slå fast för vilka specifika ändamål<br>upplåning borde få ske. Utredningen konstaterade att upplå-ningen i sig<br>medför en risk men att denna risk är av mindre betydelse så länge upplå-<br>nade medel placeras i tillgångar som garanterat ger avkastning som minst<br>uppgår till kostnaderna för lånet. Om investeringen ger sämre avkastning<br>kan bolaget komma i den situationen att försäkringsbolaget tvingas ta<br>andra tillgångar i anspråk för att betala lånet. Därmed kan försäkringsta-<br>garnas medel komma i fråga. Utredningen konstaterade att försäkringsta-<br>garna i livförsäkringsbolag visserligen har förmånsrätt i tillgångar mot-<br>svarande de försäkringstekniska skulderna men att motsvarande trygghet<br>saknas för skadeförsäkringstagarnas del. Risken för försäkringstagarna<br>konstaterades emellertid föreligga redan om tillgångar motsvarande sol-<br>vensmarginalen behöver tas i anspråk för lånebetalningar.</p>
<p>En allmän utgångspunkt borde därför enligt utredningen vara att bola-<br>get åtminstone inte tar upp lån så att tillgångar motsvarande solvensmar-<br>ginalen riskeras. Det fick anses ankomma på tillsynsmyndigheten att i det<br>enskilda fallet bedöma vad som är en godtagbar upplåning. I fråga om<br>verksamheten i själva försäkringsbolaget ansågs att en viss uppmjukning</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>262</p>
<p>av tillämpade principer borde ske. Således ansågs att lån borde kunna tas<br>i en situation där ett skadeförsäkringsbolag tvingas att betala ut en ovan-<br>ligt stor försäkringsersättning, om alternativet hade varit att realisera till-<br>gångarna till underpris. Lånet medger då att tillgångarna kan behållas<br>tills de kan avyttras utan förlust. Vidare ansågs att ett livförsäkringsbolag<br>i syfte att utjämna effekterna av att premieinbetalningarna ofta sker vid<br>ett och samma tillfälle under året, t.ex. ett årsskifte, borde kunna ta upp<br>lån för att sprida placeringarna över hela året och därigenom undvika att<br>på ett inte önskvärt sätt pressa priserna på marknaden. Ett annat fall då<br>upplåning bedömdes godtagbar var då det motiverades av att minska<br>kostnaderna i försäkringsrörelsen, t.ex. upplåning i samband med fastig-<br>hetsaffarer utomlands där annars en onödig fördyring skulle ske på grund<br>av valuta- och skattekonsekvenser. Det skulle alltså hela tiden vara fråga<br>om upplåning för att underlätta försäkringsrörelsen och det fick aldrig bli<br>så att försäkringsbolaget närmade sig gränsen för vad som kan betecknas<br>som allmän upplåningsrörelse (SOU 1991:89 s. 191-192).</p>
<p>Upplåningsmöjligheterna berördes också i den departementsprome-<br>moria om placeringsregler m.m. som redovisades år 1993 (Ds 1993:57).<br>Det ifrågasattes där om det alls är lämpligt att ett försäkringsbolag får<br>belåna sina fastigheter, eftersom syftet med sådana lån knappast kan vara<br>annat än att skapa en hävstång i balansräkningen, vilket i sin tur leder till<br>ett ökat risktagande för bolaget. I promemorian pekades också på att man<br>i samband med att försäkringsbolag förvärvat fastighetsbolag kunnat<br>konstatera att en avsevärd upplåning ägt rum i fastighetsbolaget före för-<br>värvstillfället. Detta uppfattades i promemorian som ett medvetet utnytt-<br>jande av att inspektionen inte krävt amortering av befintliga lån för för-<br>värvade fastigheter och som en bekräftelse på det olämpliga i att försäk-<br>ringsbolag ges möjligheter att belåna egna fastigheter. Eftersom det i<br>vissa länder finns skatteregler som innebär att placeringar i fastigheter<br>inte blir praktiskt möjliga utan ett visst låneinslag ansågs emellertid att<br>det sannolikt var olämpligt att helt förbjuda upplåning av lån vid fastig-<br>hetsinvesteringar, men att tillståndsgivningen borde ske med stor restrik-<br>ti vitet.</p>
<p>Det framhölls också att problemen i samband med hantering av växel-<br>kursrisk kunde undanröjas eller minskas om lån togs upp i samma valuta<br>som tillgångarnas valuta. Upplåningen i avsikt att öka risken i balansräk-<br>ningen, dvs. för att öka innehavet av riskbärande tillgångar, borde inte<br>tillåtas. En sådan upplåning ansågs emellertid kunna undvikas om försäk-<br>ringsbolagen ålades att investera i svenska statspapper i en utsträckning<br>som svarade mot värdet på lånet i den främmande valuta. Om den utländ-<br>ska upplåningen kunde ske till en lägre kostnad än vad svenska statspap-<br>per erbjuder konstaterades dessutom att avkastningen kunde höjas<br>(räntearbitrage i kombination med sänkt risknivå), vilket inte borde för-<br>hindras. Att fritt tillåta försäkringsbolagen låna upp medel ansågs emel-<br>lertid innebära möjligheter till ökat risktagande som knappast kunde an-<br>ses vara i försäkringstagarnas intresse. Att stävja ett eventuellt missbruk<br>genom en exakt reglering av i vilka situationer upplåning får ske be-<br>dömdes emellertid mindre ändamålsenligt, eftersom en viss lånetransak-<br>tion kan vara mer eller mindre lämplig beroende på omständigheterna i</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>263</p>
<p>övrigt. I promemorian föreslogs inga ändringar i FRL vad gällde möjlig-<br>heten att ta upp lån. Det uttalades dock att gällande stränga praxis borde<br>frångås så att upplåning möjliggörs i situationer då detta sänker risken i<br>försäkringsbolagens portföljer (se Ds 1993:57 s. 106-109).</p>
<p>Mot bakgrund av placeringspromemorians förslag berördes frågan om<br>försäkringsbolagens upplåning av regeringen i samband med införlivan-<br>det av tredje generationens försäkringsdirektiv. Eftersom frågan om för-<br>säkringsbolagens finansieringsmöjligheter var föremål för fortsatta över-<br>vägande inom Försäkringsutredningen var regeringen då inte beredd att<br>lägga fram något förslag till ändrade upplåningsregler. Den praxis som<br>dittills gällt kunde därför enligt regeringen även fortsättningsvis gälla.<br>Samtidigt framhölls att en förutsättning för ett försäkringsbolag att an-<br>vända ett dotterbolag för ägande och förvaltning av försäkringsbolagets<br>tillgångar är att samma praxis vad gäller upplåningen tillämpas av dotter-<br>bolaget (prop. 1994/95:184 s. 206-207).</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Nuvarande tillsynspraxis om försäk-<br>ringsbolagens upplåningsmöjligheter grundas som nämnts på förbudet<br>mot försäkringsfrämmande rörelse i 1 kap. 3 §. Denna bestämmelse bör<br>även fortsättningsvis i vissa avseenden ha betydelse som begränsning för<br>vilket slag av upplåning som får ske. Av förbudet bör även fortsättnings-<br>vis följa att upplåningen inte får ske under sådana förutsättningar att till-<br>ståndspliktig bank- eller finansieringsverksamhet bedrivs inom den juri-<br>diska personen, t.ex. inlåning på konton som är tillgängliga med kort var-<br>sel eller upplåning för vidareutlåning till andra. Det är lämpligt att nu<br>uppställa närmare gränser för försäkringsbolagens upplåningsmöjligheter<br>inom ramen för försäkringsrörelsen.</p>
<p>Utgångspunkten för bestämmelserna om upplåningen i försäkringsrö-<br>relsen bör vara att upplåningen inte har sådan karaktär eller omfattning<br>att försäkringstagarnas skyddsintressen riskeras. Bestämmelserna bör, å<br>andra sidan, inte utformas med sådana begränsningar att en mera ordinär<br>upplåning som är affärsmässigt befogad och förenlig med försäkrings-<br>tagarnas intressen förhindras.</p>
<p>Försäkringsutredningen har i sitt slutbetänkande anfört att ett försäk-<br>ringsbolag bör så långt möjligt efter affärsmässiga bedömningar få avgö-<br>ra om lån skall tas upp, men att vissa begränsningar är befogade med<br>hänsyn till konsumentskyddsintresset. Av betydelse är enligt utredningen<br>bl.a. att en omfattande upplåning kan öka riskexponeringen i bolagen,<br>med ökad fara för förluster och obestånd. Enligt utredningen har aktie-<br>ägarna i normala fall knappast anledning att fatta beslut som innebär att<br>det egna kapitalet äventyras. Ett riskfyllt agerande kan enligt utredningen<br>i vissa lägen te sig attraktivt, t.ex. om företaget ändå går så dåligt att ak-<br>tiekapitalet är på väg att förloras. Genom ett ökat risktagande kan aktie-<br>ägarna få goda vinster, medan en förlust drabbar dem endast marginellt,<br>eftersom deras kapital ändå förlorat större delen av sitt värde. Motsva-<br>rande synpunkter gör sig enligt utredningen gällande i ömsesidiga bolag<br>där såväl intresset som möjligheterna att utöva en aktiv ägarstyrning kan<br>vara svag. Enligt utredningen bör begränsningarna ta sikte på enskilda<br>bolags riskexponering och förhindra att upplåning sker i sådan utsträck-<br>ning att den totala risken i balansräkningen blir för omfattande. Av bety-</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>264</p>
<p>delse i sammanhanget är självfallet försäkringsbolagets soliditet. Enligt<br>utredningen krävs emellertid en helhetssyn så att bl.a. försäkringsrisker<br>och risker i kapitalförvaltningen beaktas. Det väsentliga från skyddssyn-<br>punkt bedöms i stället vara hur stor den totala risken i företagets balans-<br>räkning är i förhållande till kapitalbasens storlek och att lån alltid bör tas<br>upp i sådana situationer då detta sänker risken i balansräkningen (se be-<br>tänkandet s. 191 och 192).</p>
<p>Den i det föregående föreslagna stabilitetsprincipen innebär bl.a. att<br>försäkringsrörelse skall bedrivas med sådan soliditet och likviditet att<br>åtagandena mot försäkringstagarna inte äventyras samt med en god kon-<br>troll över bl.a. ränterisker och likviditetsrisker. Bestämmelsen tar sikte på<br>hela bolagets verksamhet (se avsnitt 6.2). Även försäkringsbolagens<br>upplåning måste under alla förhållande vara anordnad så att de krav som<br>stabilitetsprincipen ställer tillgodoses. Med hänsyn till detta saknas an-<br>ledning att införa den särskilda begränsningsregel för upplåning som<br>Försäkringsutredningen föreslagit i sitt slutbetänkande.</p>
<p>Frågan blir då om det även med beaktande av den föreslagna stabili-<br>tetsprincipen finns skäl att ställa upp ytterligare begränsningar för försäk-<br>ringsbolagens upplåning.</p>
<p>I likhet med den bedömning som gjorts i placeringspromemorian finns<br>det skäl att ställa sig avvisande till upplåning som sker i syfte att skapa<br>hävstångseffekter i balansräkningen. Det finns även anledning att inte<br>godta en upplåning som sker i spekulativt syfte eller med enda avsikt att<br>tillföra försäkringsbolaget ytterligare placeringstillgångar. En sådan ut-<br>veckling kan, även med hänsyn till den föreslagna stabilitetsprincipen,<br>medföra att de finansiella riskerna i bolaget ökar i förhållande till i dag<br>och att de krav på solvensmarginal som finns blir praktiskt betydelselösa.</p>
<p>Det är i och för sig inte möjligt att utforma regler som exakt anger för<br>vilka ändamål som utlåning skall får ske. Något slag av allmän begräns-<br>ning om upplåningens användning är dock befogad för att förhindra så-<br>dan upplåning som nu nämnts. Även om användningen av lånemedel för<br>s.k. räntearbitrage alltid kan tyckas vara i försäkringstagarnas intresse,<br>kan eventuella misstag vid placeringen eller oförutsedda händelser med-<br>föra allvarliga återverkningar för försäkringstagarna om beloppen är sto-<br>ra. De genomgripande förändringar som i övrigt föreslås i rörelsereglerna<br>i detta sammanhang talar också för att en försiktig grundsyn bör anläggas<br>när det gäller möjligheterna att nu tillåta en fri upplåning från försäk-<br>ringsbolagens sida. Det motiverar att begränsningar ställs upp för i vilken<br>omfattning försäkringsbolagen får ta upp lån som är beroende av försäk-<br>ringsrörelsens omfattning. I detta avseende bör bedömningen ske med<br>hänsyn till storleken på försäkringstekniska avsättningar, balansomslut-<br>ningen i stort och till storleken av kapitalbasen. Genom en sådan be-<br>gränsning kan förhindras att försäkringsbolagens upplåning ökar på ett<br>beaktansvärt sätt i förhållande till i dag.</p>
<p>Med ett krav på att upplåningen skall vara av ringa betydelse med hän-<br>syn till rörelsens omfattning och kapitalbasens storlek bör en viss upp-<br>mjukning kunna ske för vilka ändamål försäkringsbolag får ta upp lån<br>eller överta befintliga lån. Som i dag bör kortfristiga lån kunna tas upp<br>inom ramen för den långfristiga placeringsverksamheten eller för att</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>265</p>
<p>möta tillfälliga likviditetsbehov i verksamheten. Lån bör också kunna tas<br>upp i en situation där ett skadeförsäkringsbolag annars tvingas att betala<br>ut en ovanligt stor försäkringsersättning, om alternativet är att realisera<br>tillgångarna till underpris.</p>
<p>Vidare bör ett livförsäkringsbolag i syfte att utjämna effekterna av att<br>premieinbetalningarna ofta sker vid ett och samma tillfälle under året,<br>t.ex. vid ett årsskifte, kunna ta upp lån för att sprida placeringarna över<br>hela året och därigenom undvika att på ett inte önskvärt sätt pressa pri-<br>serna på marknaden. Ett annat fall då upplåning kan vara godtagbar är<br>om det skulle minska kostnaderna i försäkringsrörelsen, t.ex. upplåning i<br>samband med fastighetsaffärer utomlands, där annars en onödig för-<br>dyring kan uppkomma på grund av valuta- och skattekonsekvenser. Det<br>samma gäller övertagande av bundna lån i samband med förvärv av fas-<br>tighet, vilka inte kan lösas utan onödiga merkostnader.</p>
<p>Upplåning bör även kunna godtas som ett ordinärt inslag inom kapital-<br>förvaltningen, t.ex. för att reducera valutakursrisker. Upplåning genom<br>användning av konvertibla skuldebrev, skuldebrev förenade med options-<br>rätt till nyteckning och förlagslån bör även kunna godtas som ett led i<br>uppbyggnaden av själva försäkringsrörelsen.</p>
<p>Som en begränsning för upplåningens användning bör, utöver begräns-<br>ningen att upplåningen skall vara av ringa betydelse, sammanfattningsvis<br>ställas det kravet att upplåningen skall användas för att effektivisera för-<br>valtningen eller att upplåningen i övrigt skall vara motiverad av den be-<br>drivna försäkringsrörelsen som sådan.</p>
<p>Den allmänna begränsningen om upplåningens användning bör vid be-<br>hov kunna preciseras genom föreskrifter. Genom sådana föreskrifter kan<br>även bestämmas gränser för när en upplåning är att bedöma som ringa.<br>Med en föreskriftsrätt ges bättre möjligheter att anpassa upplåningsreg-<br>lerna med hänsyn till utveckling i bolagen utifrån erfarenheterna vid till-<br>lämpningen av de ändrade rörelsereglerna.</p>
<p>Det kan undantagsvis uppkomma situationer där det är befogat med en<br>upplåning som inte enbart är ringa. Det gäller om bolaget i ett uppbygg-<br>nadsskede- eller rekonstruktionsläge som en del i en större finansie-<br>ringsplan behöver ta upp lån för att säkerställa en fortsatt drift. Lagstift-<br>ningen bör inte generellt förhindra att en sådan upplåning kan ske genom<br>utfärdande av konvertibla skuldebrev eller andra former av lån som kan<br>förstärka kapitalbasen. Det är emellertid viktigt att det särskilt prövas att<br>en sådan upplåning är godtagbar med hänsyn till försäkringstagarnas<br>skyddsintressen, t.ex. att det finns en vederhäftig finansieringsplan samt<br>försiktiga och realistiska prognoser om framtida intäkter och kostnader.<br>En dispens bör även kunna komma i fråga där utländsk lagstiftning och<br>konkurrensbetingelser på utländska marknader kräver en viss upplåning<br>som förutsättning för möjligheten att göra affärer. En dispensregel bör<br>alltså införas för Finansinspektionen som möjliggör undantag från be-<br>gränsningen att upplåningen skall vara av ringa betydelse med hänsyn till<br>rörelsens omfattning och kapitalbasens storlek. Någon mera omfattande<br>upplåning bör dock inte komma ifråga att medge ens i dessa fall.</p>
<p>I propositionen om genomförande av tredje generationens EG-direktiv<br>anmärktes att en förutsättning för att ett försäkringsföretag skall få ut-<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>266</p>
<p>nyttja ett dotterbolag för ägande och förvaltning av tillgångar är att sam-<br>ma praxis för upplåning tillämpas av dotterbolaget (prop. 1994/95:184 s.<br>207). Detta bör alltjämt gälla.</p>
<p>Försäkringsutredningen har föreslagit att särskilda begränsningar för<br>upplåningen skall gälla i ömsesidiga bolag där bestämmelser om uttax-<br>ering finns. Med hänsyn till bl.a. de särskilda begränsningar som införts<br>för delägares personliga ansvar i konsumentförsäkringar kan det inte an-<br>ses erforderligt att ställa upp några särregler för ömsesidiga försäkrings-<br>bolags upplåning.</p>
<h4>8.6.2 Upplåningsformer</h4>
<p>Regeringens förslag: Försäkringsaktiebolag får möjlighet att använda<br>vissa nya låneformer. Skadeförsäkringsaktiebolag och livförsäkrings-<br>aktiebolag som får dela ut vinst får ta upp lån mot konvertibla skulde-<br>brev och skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning. Livför-<br>säkringsaktiebolag som får dela ut vinst ges också möjlighet att ta upp<br>vinstandelslån.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Försäkringsutredningen förslag: Överensstämmer i huvudsak med<br>regeringens förslag. Utredningen har inte gjort låneformernas användning<br>beroende av om livförsäkringsbolag får dela ut vinst (se betänkandet<br>s. 191-194).</p>
<p>Försäkringsrörelsepromemorians förslag: Överensstämmer väsent-<br>ligen med regeringens förslag (se promemorian s. 215-217). I promemo-<br>rian har användningen av vinstandelsbevis inte uttryckligen begränsats<br>till försäkringsaktiebolag.</p>
<p>Remissinstanserna har tillstyrkt eller inte haft några invändningar mot<br>försäkringsrörelsepromemorians förslag. Försäkringsförbundet har<br>framhållit att 5 kap. 17 § bör ses över så att t.ex. lån även kan knytas till<br>aktieindex. Enligt förbundet bör det också förtydligas att förlagslån inte<br>skall förutsätta villkor om vinstutdelning.</p>
<h4>Bakgrund</h4>
<p>Konvertibla skuldebrev m.m.</p>
<p>Såväl liv- som skadeförsäkringsaktiebolag är förhindrade att använda<br>vissa låneformer som står öppna för aktiebolag i allmänhet. Det gäller<br>konvertibla skuldebrev och skuldebrev med optionsrätt till nyteckning.<br>För livförsäkringsbolag har dessa låneformer ansetts olämpliga med hän-<br>syn till att vinstutdelning varit förbjuden och att aktiekapitalet varit av<br>marginell betydelse. För skadeförsäkringsbolag har det bedömts inte fö-<br>religga något behov av dessa låneformer. Vidare får endast skadeför-<br>säkringsaktiebolag utge vinstandelsbevis.</p>
<p>267</p>
<p>Användningen av konvertibla skuldebrev innebär att upplåning sker<br>mot utfärdande av skuldebrev som innehåller en utfästelse från bolaget<br>att långivaren skall ha rätt att helt eller delvis byta ut sin lånefordran en-<br>ligt skuldebrevet mot aktier i bolaget. Det konvertibla skuldebrevet måste<br>därför innehålla bestämmelser som avser att reglera låneförhållandet så<br>länge konvertering inte har skett, t.ex. ränta och förfallotid. Skuldebrevet<br>måste också innehålla bestämmelser om konverteringsrätten, t.ex. när<br>och till vilken kurs konverteringen skall ske. För bolaget torde konver-<br>tibla skuldebrev ha främst de fördelarna att en finansiering underlättas,<br>eftersom fordringsägaren kan finna finansieringsformen mer attraktiv än<br>vanlig utlåning. Vidare kan ofta räntan sättas lägre än vid vanlig upplå-<br>ning, eftersom konverteringsrätten normalt har ett eget värde.</p>
<p>Skuldebrev med optionsrätt till nyteckning innebär att upplåningen sker<br>mot utfästelse från bolaget att fordringsägaren skall ha rätt att teckna ak-<br>tier i bolaget mot betalning i pengar. Sådana optionsrätter måste skiljas<br>från optioner som medför rätt att sälja eller köpa aktier. Skillnaden mot<br>konvertibla skuldebrev, där mottagaren byter ut hela eller delar av sin<br>fordran mot aktier, är att fordringsägaren behåller fordran men har rätt att<br>därutöver teckna aktier mot kontant betalning. Villkoren för denna op-<br>tionsrätt kan framgå av skuldebrevet eller knytas till ett särskilt bevis,<br>s.k. optionsbevis.</p>
<p>Vinstandelsbevis är en form av upplåning där rätten till ränta helt eller<br>delvis anknyts till nettovinsten eller till den av bolagsstämman beslutade<br>vinstutdelningen. Vinstandelsbevis, som medför rätt till betalning med<br>nominellt eller indexreglerat belopp, s.k. lånedebentures, får utges av<br>skadeförsäkringsaktiebolag men inte av andra försäkringsbolag. Sådana<br>vinstandelsbevis där återbetalning av kapitalbeloppet anknyter till bola-<br>gets ekonomiska ställning, s.k. delägardebentures, har däremot inte an-<br>setts tillåtna varken enligt aktiebolagslagen eller FRL.</p>
<p>Sådana lån som nu beskrivits måste beslutas av bolagsstämman eller<br>av styrelsen på grundval av ett av bolagsstämman lämnat bemyndigande.</p>
<p>Förlagslån och aktieägartillskott</p>
<p>Upplåning kan också ske i förening med villkor om att lånet skall vara<br>efterställda bolaget övriga skulder (förlagslån). Upplåning sker i dessa<br>fall mot skuldebrev med föreskrift att lånefordran vid likvidation eller<br>konkurs skall till såväl kapital som ränta betalas först sedan alla andra<br>fordringsägare fått betalt.</p>
<p>Förlagslån får efter Finansinspektionens godkännande räknas in i för-<br>säkringsbolagets kapitalbas. Förutsättningarna för ett sådant godkänn-<br>ande behandlas i allmänna råd i FFFS 1995:1. Enligt de allmänna råden<br>kan ett syfte med att ta upp förlagslån vara att förstärka kapitalbasen.<br>Enligt inspektionen bör de medel som erhålls inte användas till annan<br>verksamhet än bolagets försäkringsverksamhet. En upplåning med enda<br>syfte att tillföra försäkringsbolaget placeringsmedel godtas inte. Enligt<br>inspektionen får högst 50 procent av kapitalbasen bestå av förlagslån och</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>268</p>
<p>högst 25 procent bestå av förlagslån med fast löptid. Endast fullt inbe-<br>talda förlagslånemedel får ingå i kapitalbasen.</p>
<p>Från lån måste skiljas kapitalanskaffning genom aktie ägartillskott,<br>dvs. ett tillskott utan villkor mot bolaget om återbetalning och utan sam-<br>band med aktieteckning. Vid sidan av sådana rena aktieägartillskott kan<br>även s.k. villkorade aktieägartillskott förekomma.</p>
<p>Finansiering av verksamheten genom förlagslån och rena aktieägartill-<br>skott står öppen för alla försäkringsbolag. I livförsäkringsaktiebolag har<br>emellertid en återbetalning av ett villkorat aktieägartillskott ansetts stå i<br>strid med vinstutdelningsförbudet (se dnr Fi95/4770). Aktieägartillskott<br>är inte relevant för ömsesidiga bolag där det finns särskilda regler om<br>uttaxering och garantikapital för att kunna tillgodose kapitalbehov.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Som nyss utvecklats skall försäk-<br>ringsbolagens upplåningsmöjligheter vara begränsade enligt en viss ord-<br>ning (se avsnitt 8.6.1). En möjlighet för försäkringsaktiebolag att inom<br>ramen för dessa begränsningar ta upp lån mot konvertibla skuldebrev<br>eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning kan underlätta<br>en finansiering på mera fördelaktiga villkor än annars. Dessa låneformer<br>är även i allmänhet ägnade att förse bolag med riskkapital. Något skäl<br>med hänsyn till försäkringstagarnas skyddsintresse för att generellt ställa<br>sig avvisande till dessa upplåningsformer kan numera inte anses förelig-<br>ga. Dessa upplåningsformer bör därför möjliggöras i skadeförsäk-<br>ringsaktiebolag. Som en följd av förslaget att slopa vinstutdelningsför-<br>budet bör finansieringsformerna tillåtas även i livförsäkringsaktiebolag<br>som får dela ut vinst.</p>
<p>Vinstandelslån tillåts i dag endast i skadeförsäkringsaktiebolag. Sådana<br>lån bör i framtiden tillåtas även i livförsäkringsaktiebolag som far dela ut<br>vinst enligt villkor i bolagsordningen. Frågan om formerna för anskaff-<br>ning av externt riskkapital i ömsesidiga försäkringsbolag finns det anled-<br>ning att återkomma till i samband med den associationsrättsliga översyn<br>som tidigare aviserats.</p>
<p>Reglerna om användning av konvertibla skuldebrev, skuldebrev med<br>optionsrätt till nyteckning och vinstandelslån bör väsentligen utformas i<br>överensstämmelse med vad som gäller för aktiebolag i allmänhet (se vi-<br>dare författningskommentaren till 5 kap. 2-19 §§).</p>
<p>I det föregående har föreslagits bestämmelser som innebär att den del<br>av årets vinst som inte får användas för vinstutdelning eller förlusttäck-<br>ning skall gottskrivas försäkringstagarna som återbäring. Till följd därav<br>bör en särskild regel införas för vinstandelslån. I stället för att relateras<br>till årets vinst måste lånen vara relaterade till vad som är tillgängligt för<br>vinstutdelning i bolaget.</p>
<p>Bestämmelserna innebär att de nyss behandlade finansieringsformerna<br>inte får användas i traditionella livförsäkringsaktiebolag annat än om<br>bolaget genomgått det särskilda ombildningsförfarandet och tagit in be-<br>stämmelser om vinstutdelning i bolagsordningen (se avsnitt 14.3). Där-<br>emot innebär bestämmelserna inget hinder mot förlagslån eller rena ak-<br>tieägartillskott i livförsäkringsbolag som inte får dela ut vinst.</p>
<p>Som Försäkringsförbundet angett kan det finnas skäl att se över frågan<br>om lån som anknyter till aktieindex. En sådan översyn kan inte göras nu<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>269</p>
<p>utan bör lämpligen avvakta en översyn av motsvarande fråga för aktie- Prop. 1998/99:87<br>bolag i allmänhet.</p>
<h3>8.7 Vissa soliditetsfrågor</h3>
<p>Regeringens bedömning och förslag: Inga särskilda bestämmelser<br>om kapitalbasens beräkning bör införas nu.</p>
<p>Reglerna om minsta buffertkapital (solvensmarginalen) för livför-<br>säkringsrörelse skärps genom att samtliga försäkringstekniska avsätt-<br>ningar skall ligga till grund för beräkningen. Vid beräkningen skall<br>avsättningar för villkorad återbäring jämställas med avsättningar för<br>fondförsäkringar. I båda fallen skall rörelserisker beaktas.</p>
<p>Bestämmelserna om beaktande av den andra försäkringsrörelsens<br>kapitalbas när liv- och skadeförsäkringsrörelse bedrivs i samma juri-<br>diska person tas bort.</p>
<p>Försäkringsutredningen förslag: Överensstämmer endast delvis med<br>regeringens förslag (se betänkandet s. 226-228 och 278-271). Försäk-<br>ringsutredningen har föreslagit en särskild bestämmelse om att kapitalba-<br>sen skall beräknas med beaktande av att bolagets betalningsberedskap är<br>tillfredsställande. Utredningens förslag saknar bestämmelser om tillskott<br>av garantikapital under rörelsens gång. Vidare har utredningen inte före-<br>slagit någon utvidgning av underlaget för beräkning av solvensmargina-<br>len inom livförsäkring. Utredningen har inte heller föreslagit någon för-<br>ändring av reglerna om tillgodogörande av poster i den andra rörelsens<br>kapitalbas när skade- och livförsäkringsrörelse bedrivs i samma bolag.</p>
<p>Försäkringsrörelsepromemorians förslag: Överensstämmer i allt<br>väsentligt med regeringens förslag. I promemorian har det inte föreslagits<br>någon regel om att rörelserisker i allmänhet skall beaktas vid beräkning-<br>en av solvenskravet för villkorad återbäring och fondförsäkringsåtagan-<br>den (se promemorian s. 217-223).</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har tillstyrkt eller inte<br>haft några invändningar mot Försäkringsutredningens förslag. Advokat-<br>samfundet har dock ansett att det är oklart vad som avses med att<br>”kapitalbasen skall beräknas med hänsyn till att betalningsberedskapen är<br>tillfredsställande”. Samfundet har uppfattat att syftet är att fastslå att till-<br>gångar som svarar mot kapitalbasen skall vara av viss karaktär och inte<br>åsättas högre värden än vad de kan realiseras till på kort sikt. Enligt sam-<br>fundet borde i så fall detta tas in i lagtexten i stället för den föreslagna<br>lydelsen.</p>
<p>Remissinstanserna har i allmänhet tillstyrkt försäkringsrörelsepro-<br>memorians förslag eller lämnat det utan erinran. Finansinspektionen har<br>dock ansett att solvensreglerna bör justeras så att avdrag skall göras för<br>immateriella tillgångar vid beräkning av kapitalbasen. Inspektionen har<br>också efterlyst en möjlighet att meddela bindande föreskrifter om sol-<br>venskrav som går längre än de direkt angivna kraven i lagen.</p>
<p>270</p>
<p>Bakgrund: Försäkringsbolag skall, utöver tillgångar motsvarande för-<br>säkringstekniska avsättningar, ha en tillräcklig kapitalbas. Den skall<br>minst uppgå till en nivå som beräknas med utgångspunkt i verksamhetens<br>art och omfattning enligt 7 kap. 23 § FRL för livförsäkringsrörelse och<br>enligt 7 kap. 25 § för skadeförsäkringsrörelse (solvensmarginal). Kapital-<br>basen far dock aldrig vara mindre än de belopp som anges i 7 kap. 26 och<br>27 §§ (garantibeloppet), se 1 kap. 8 a § FRL.</p>
<p>Kravet på solvensmarginalen i livförsäkringsrörelsen är beroende av<br>storleken av premiereserven och vissa positiva risksummor. Utgångs-<br>punkten är att lägsta marginal bestäms till summan av två belopp (fyra<br>procent av premiereserven utan avdrag för återförsäkring respektive tre<br>tiondelars procent av risksummoma). Detta gäller inte bara för livförsäk-<br>ring utan också för lång sjuk- och olycksfallsförsäkring. För försäkringar<br>som enbart avser dödsfall gäller vissa lägre procentsatser av risksum-<br>moma beroende på försäkringstidens längd (se 7 kap. 25 §). För sådana<br>åtaganden inom fondförsäkring som försäkringstagarna står placerings-<br>risken för gäller ett krav på en procent av premiereserven men endast<br>under förutsättning att försäkringstiden överstiger fem år och att belopp<br>som täcker kostnaderna är bestämt för längre tid än fem år (13 § fondför-<br>säkringslagen).</p>
<p>I kapitalbasen för livförsäkringsrörelse och skadeförsäkringsrörelse far<br>till att börja med ingå inbetalt aktiekapitel (i aktiebolag) eller garanti-<br>kapital (i ömsesidiga försäkringsbolag). Kapitalbasen får också omfatta<br>hälften av tecknat men ännu inte inbetalt aktie- eller garantikapital, under<br>förutsättning av att minst 25 procent av sådant kapital har betalats in.<br>Kapitalbasen får dessutom omfatta övrigt eget kapital och återbärings-<br>medel (i livförsäkringsrörelse), men med avdrag för fond för orealiserade<br>vinster.</p>
<p>I ett ömsesidig skadeförsäkringsbolag får räknas in ett belopp som<br>motsvarar fordran på uttaxering enligt 13 kap. FRL, upp till ett belopp<br>som motsvarar hälften av skillnaden mellan den högst tillåtna ut-<br>taxeringen och vad som faktiskt har uttaxerats. En sådan fordran far dock<br>inte motsvara mer än hälften av kapitalbasen. Utöver vad som nu sagts<br>gäller att Finansinspektionen efter särskild prövning får medge att andra<br>poster än de som nu nämnts ingår i kapitalbasen. Finansinspektionen kan<br>därigenom medge att övervärden på tillgångar i förhållande till bokfört<br>värde och inbetalda medel från förlagslån räknas med inom ramen for<br>kapitalbasen (jfr prop. 1995/96:10 del 4 s. 283 och prop. 1994/95:184 s.<br>209).</p>
<p>Vidare finns vissa speciella regler om hur kapitalbasen skall vara be-<br>skaffad. Utöver det nyss nämnda fallet om begränsningar för uttaxerings-<br>rätten gäller bl.a. att halva kapitalbasen inom livförsäkringsrörelse måste<br>bestå av aktiekapital, garantikapital, eget kapital, återbäringsmedel eller<br>obeskattade reserver (se 7 kap. 22, 24 och 26 §§).</p>
<p>1 7 kap. 28 § finns regler om beräkningen av kapitalbasen vid s.k.<br>blandad rörelse. Om direkt livförsäkrings- och skadeförsäkringsrörelse<br>bedrivs i samma juridiska person skall enligt paragrafen kapitalbasen för<br>respektive rörelse redovisas separat. Om båda verksamhetsformerna upp-<br>fyller kraven på kapitalbasens storlek far dock överskjutande poster räk-</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>271</p>
<p>nas in i den andra kapitalbasen. Bestämmelserna utgår från föreskrifter i<br>artikel 14.1 i EG:s direktiv (79/262/EEG) om samordning av lagar och<br>andra författningar om rätten att starta och driva direkt livförsäkringsrö-<br>relse (första livförsäkringsdirektivet).</p>
<h4>Skälen för regeringens bedömning och förslag</h4>
<p>Beräkning av kapitalbasen</p>
<p>I enlighet med vad Försäkringsutredningen anfört bör kapitalbasen ha en<br>viss kvalité för att kunna fungera som tillfredsställande buffert mot<br>framtida svängningar i verksamheten. Frågan är emellertid om det är<br>lämpligt att införa en sådan allmän bestämmelse om kapitalbasens be-<br>räkning som utredningen föreslagit eller mera konkreta beräkningsregler<br>som Advokatsamfundet har förordat.</p>
<p>Att den långfristiga och kortfristiga betalningsförmågan måste vara<br>tillfredsställande med hänsyn till rörelsens omfattning och beskaffenhet<br>följer under alla förhållanden av den tidigare föreslagna stabilitetsprinci-<br>pen (se avsnitt 6.2). Inom ramen för denna princip bör det alltså tillgodo-<br>ses att sådana tillgångar som fungerar som kapitalbuffert är tillfreds-<br>ställande för att möta förändringar i verksamheten. Detta förutsätter som<br>regel att tillgångarna kan realiseras inom rimlig tid om det skulle behö-<br>vas för att täcka förluster eller infria gjorda åtaganden. Vid bedömningen<br>av om bolagets soliditet och likviditet är tillfredsställande för att bolaget<br>skall kunna fullgöra sin åtaganden mot försäkringstagarna måste det allt-<br>så inte bara säkerställas att solvensmarginalen eller andra fastställda sol-<br>vensnivåer är uppfyllda i och för sig, utan också att de tillgångar som inte<br>används för skuldtäckning, liksom andra belopp som ingår i kapitalbasen,<br>är av tillfredsställande karaktär och värde med hänsyn till rörelsens om-<br>fattning och de olika åtaganden som bolaget har och kan förväntas få.<br>Således kan det t.ex. i allmänhet ofta finnas anledning att ställa större<br>krav på kapitalbasens likviditet i skadeförsäkringsrörelse jämfört med<br>livförsäkringsrörelse. Det sammanhänger med de i normalfallet större<br>svårigheterna att beräkna de aktuariella riskerna i skadeförsäkringsrörelse<br>jämfört med livförsäkringsrörelse, och som innebär att större svängningar<br>i utbetalningar av försäkringsersättningar kan uppkomma från tid till an-<br>nan. Med hänsyn till stabilitetsprincipen torde alltså utredningens ut-<br>gångspunkter kunna tillgodoses relativt väl utan att den allmänna be-<br>stämmelsen om kapitalbasens beräkning som utredningen föreslagit be-<br>höver införas.</p>
<p>Inom ramen för stabilitetsprincipen möjliggörs således en allsidig be-<br>dömning av att kapitalbasen är tillfredsställande med hänsyn till hela bo-<br>lagets ekonomiska situation. En allmän stabilitetsprincipen är dock inte<br>lika lätt att tillämpa som mera detaljerade regler om att tillgångar mot-<br>svarande kapitalbasen eller andra belopp i kapitalbasen skall värderas på<br>visst sätt vid tillämpningen av rörelsereglema, t.ex. till ett nettoförsälj-<br>ningsvärde. Sådana mera konkreta värderingsregler i lag eller föreskrifter<br>skulle således kunna fungera som hjälpregler vid tillämpningen av stabi-</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>272</p>
<p>litetsprincipen på samma sätt som mera detaljerade riskspridningsregler<br>införts inom ramen för den allmänna riskspridningsregeln i 7 kap. 9 a §.</p>
<p>Regeringen är alltså inte avvisande till mera detaljerade beräknings-<br>regler för kapitalbasen av sådant slag som Advokatsamfundet förordat.<br>Huvudprinciperna för en sådan reglering bör framgå av lag medan mera<br>detaljerade beräkningsregler kan fastställas genom föreskrifter av rege-<br>ringen eller Finansinspektionen.</p>
<p>Det måste emellertid konstateras att det i praktiken är svårt att närmare<br>avgöra vilka tillgångar som direkt motsvarar kapitalbasen, bl.a. med hän-<br>syn till att det egna kapitalet är en restpost i balansräkningen och att till-<br>gångar motsvarande det egna kapitalet, till skillnad från skuldtäcknings-<br>tillgångar, inte är särskilt registrerade. Även om man i och med förslagen<br>om en utökad registerskyldighet för tillgångar motsvarande villkorad<br>återbäring (se avsnitt 8.4.2) på ett bättre sätt än i dag kan identifiera vilka<br>övriga tillgångar som i stort svarar mot kapitalbasen, bör tillgångarna i<br>vissa fall möjligen kunna värderas till annat värde än ett netto-<br>försäljningsvärde, t.ex. om avtalen är långsiktiga och tillgångarna mot-<br>svarande kapitalbasen utgörs av värdepapper som skall och kan innehas<br>till förfall. Särskilda överväganden kan även behövas i fråga om värde-<br>ringen av obeskattade reserver. Under alla förhållanden har det inte fun-<br>nits utrymme för att i detta sammanhang analysera och utreda vilka ef-<br>fekter som nu antydda särskilda värderingsregler för beräkningen av ka-<br>pitalbasen skulle kunna få för försäkringsbolagen.</p>
<p>Det föreslås därför inte nu några särskilda regler om beräkning av ka-<br>pitalbasen. Denna fråga bör behandlas i samband med den översyn av<br>placeringsreglerna som vi tidigare aviserat (se avsnitt 3). I detta samman-<br>hang bör med förtur behandlas den fråga om avdrag från kapitalbasen för<br>immateriella värden som Finansinspektionen pekat på och som kan upp-<br>fattas som tvingande enligt EG:s regler (se artikel 18 i första livförsäk-<br>ringsdirektivet som har ändrats genom artikel 25 i tredje livförsäkrings-<br>direktivet).</p>
<p>Ej inbetalt aktie- och garantikapital</p>
<p>Som tidigare nämnts får kapitalbasen omfatta hälften av tecknat men än-<br>nu inte inbetalt aktie- eller garantikapital. Som villkor gäller att minst 25<br>procent av sådant kapital har betalats in (se 7 kap. 22 och 24 §§).</p>
<p>För att ett försäkringsaktiebolag skall kunna registreras krävs, som ti-<br>digare behandlats, att aktiekapitalet är helt inbetalt (se 2 kap. 13 §). För<br>att ett beslut om nyemission skall kunna registreras krävs att hälften av<br>penningbeloppet är inbetalt och att all eventuell apportegendom är till-<br>förd bolaget. Den resterande delen av penningbeloppet vid en nyemission<br>skall vara helt betald inom sex månader från registreringen av emissionen<br>(4 kap. 14 §).</p>
<p>Registrering av ett ömsesidigt försäkringsbolag förutsätter att garanti-<br>kapitalet är helt inbetalt (2 kap. 13 §). För garantikapital som tillskjuts<br>under rörelsens gång innebär förslaget att hälften av kapitalet måste vara<br>inbetalt för att kapitalökningen skall kunna registreras (se 2 kap. 17 §).</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>273</p>
<p>Det anförda innebär att minst hälften av aktie- och garantikapital måste<br>vara inbetalt innan bolaget eller kapitalökningen får registreras. Ett aktie-<br>respektive garantikapital kan vid de tidpunkter som kapitalet kan beaktas<br>således aldrig vara inbetalt till mindre än 50 procent. Villkoret om att<br>minst 25 procent av kapitalet skall ha betalats in kan därför utgå.</p>
<p>Solvensmarginal i livförsäkringsrörelse</p>
<p>Som en konsekvens av de ändrade reglerna om försäkringstekniska av-<br>sättningar måste reglerna om lägsta solvensmarginal i livförsäkrings-<br>rörelsen justeras. För beräkningen av solvenskravet är det befogat att<br>framdeles ta hänsyn till alla försäkringstekniska avsättningar. Således bör<br>bl.a. avsättningar får villkorad återbäring beaktas liksom avsättningar för<br>oreglerade skador.</p>
<p>Nuvarande återbäringsmedel får inräknas i kapitalbasen i livförsäk-<br>ringsbolag (se 7 kap. 22 § FRL). Någon sådan ordning kan inte gälla för<br>villkorad återbäring. Den skall utgöra en försäkringsteknisk avsättning<br>och får inte användas for förlusttäckning i bolaget. Bestämmelserna i 7<br>kap. 22 § justeras genom att posten återbäringsmedel utmönstras.</p>
<p>Avsättningen för villkorad återbäring bör vid beräkningen av solvens-<br>marginalen principiellt beaktas som en fondförsäkringsavsättning. Vid<br>beräkningen bör hänsyn tas till att försäkringstagaren och inte bolaget bär<br>risken. Stabilitetsskäl talar för att också rörelserisker beaktas mera all-<br>mänt i den verksamhet som har samband med avsättningarna för villko-<br>rad återbäring. Samma synpunkter gör sig gällande i fråga om fondför-<br>säkringsåtagandena. Enhetliga regler vid beräkningen av solvensmargi-<br>nalen är också rimligt med hänsyn till att försäkringstagarna i båda fallen<br>kan bära en finansiell risk för tillgångar.</p>
<p>Bestämmelserna i 7 kap. 23 § om beräkningen av solvensmarginalen<br>bör således justeras med hänsyn till detta.</p>
<p>Enligt 7 kap. 28 § får försäkringsbolaget tillgodoräkna poster i den<br>andra rörelsens kapitalbas när skade- och livförsäkringsrörelse bedrivs i<br>samma bolag. Bestämmelsen har dock fått en begränsad praktisk betydel-<br>se och har givit upphov till tillämpningsproblem i praxis, eftersom möj-<br>ligheten endast kan utnyttjas om respektive rörelse i sig uppfyller lagens<br>solvenskrav. Denna begränsning far dock anses tvingande enligt direkti-<br>vet (artikel 14.1 i första livförsäkringsdirektivet). Paragrafen bör i stället<br>justeras så att möjligheten att beakta den andra rörelsens poster vid till-<br>lämpningen av lagens regler om solvensmarginal tas bort. En annan sak<br>är att Finansinspektionen, vid prövningen av en plan som försäk-<br>ringsbolaget upprättar för att återställa solvensen, inte i sig är förhindrad<br>att medge t.ex. att fria tillgångar i den ena rörelsen överförs för att ingå i<br>kapitalbasen för den andra rörelsen (jfr artikel 14.3 i första livförsäk-<br>ringsdirektivet).</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>274</p>
<h3>8.8 Redovisningsfrågor</h3>
<h4>8.8.1 Redovisning av återbäring m.m.</h4>
<p>Regeringens förslag: Lagen (1995:1560) om årsredovisning i för-<br>säkringsföretag (ÅRFL) anpassas till de ändrade överskotts- och åter-<br>bäringsreglerna i FRL. Det innebär bl.a. följande.</p>
<p>Uppställningsformen för balansräkningen ändras genom att post-<br>erna för redovisning av återbäringsmedel (DD) ersätts av poster för<br>redovisning av eget kapital. Livförsäkringsbolag som inte får dela ut<br>vinst skall redovisa en konsolideringsfond (AA.IV) under bundet eget<br>kapital för medel som far användas för förlusttäckning. Livförsäk-<br>ringsbolag som far dela ut vinst skall redovisa fritt eget kapital.</p>
<p>Balansräkningens tillgångssida kompletteras med poster för till-<br>gångar eller tillgångsvärden som svarar mot villkorad återbäring<br>(D.l). Skuldsidan kompletteras med en post för villkorad återbäring<br>(EE.l). Tillgångar och avsättningar inom fondförsäkring som livför-<br>säkringstagama bär placeringsrisken för skall redovisas särskilt (D.2<br>respektive EE.2).</p>
<p>Resultaträkningens tekniska del för livförsäkringsrörelse komplet-<br>teras med poster för redovisning av värdeökningar och värdeminsk-<br>ningar på placeringstillgångar som försäkringstagaren står place-<br>ringsrisken för (II.3a och II. 10a). De skall i sin tur delas upp på till-<br>gångar för villkorad återbäring och fondförsäkringstillgångar. Det in-<br>förs också en resultatpost för förändringar av försäkringstekniska av-<br>sättningar där försäkringstagaren bär risk (II.6b). Även den skall delas<br>upp på villkorad återbäring och fondförsäkringsåtaganden.</p>
<p>Nuvarande bestämmelser om redovisning av orealiserade vinster<br>vid en värdering till verkligt värde ändras inte.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Försäkringsutredningen har mera allmänt behandlat olika frågor om<br>redovisning (se betänkandet s. 164, 165 och 174-176). Utredningen har<br>bl.a. anfört att återbäringsfonden bör upplösas och redovisningen av<br>överskott anpassas till vad som gäller för företag i allmänhet, att försäk-<br>ringstekniska avsättningar skall göras för ”bonus”, att vinstmedel avsatta<br>till försäkringstagarna skall utgöra en del av det egna kapitalet i ett liv-<br>försäkringsbolag och att orealiserade vinster skall redovisas som en bok-<br>slutsdisposition till en särskild fond för orealiserade överskott före årets<br>resultat. Utredningen har inte lämnat några konkreta förslag till lagänd-<br>ringar eftersom ÅRFL var föremål för en lagrådsremiss när utredningsar-<br>betet slutfördes.</p>
<p>Försäkringsrörelsepromemorians förslag: Överensstämmer i huvud-<br>sak med regeringens förslag (se promemorian s. 223-229). Till skillnad<br>från regeringens förslag innebär promemorians förslag att samtliga av-<br>sättningar för fondförsäkringar redovisas i posten EE och att belopp som<br>skall gottskrivas försäkringstagarna av årets vinst enligt bolagsordningen<br>redovisas som bundet eget kapital.</p>
<p>Remissinstanserna: Några remissinstanser har närmare kommenterat<br>Försäkringsutredningens allmänna bedömningar i redovisningfrågoma.</p>
<p>275</p>
<p>Bl.a. Redovisningskommittén har erinrat om att förslagen till ändringar i<br>FRL måste samordnas med ÅRFL. Revisorsamfundet har ansett att reg-<br>lerna bör klargöras. Finansinspektionen har avstyrkt den av utredningen<br>föreslagna redovisningen av orealiserade överskott, bl.a. med hänvisning<br>till att årsredovisningens syfte inte är att ligga till grund för beräkning av<br>återbäring. Även Bokföringsnämnden har framfört liknande synpunkter.</p>
<p>De flesta remissinstanser har tillstyrkt eller godtagit försäkrings-<br>rörelsepromemorians förslag. Finansinspektionen har dock påpekat att<br>redovisningen av sådan återbäring som enligt bolagsordningen inte kan<br>användas för vinstutdelning eller förlusttäckning inte är oproblematisk.<br>Eftersom stämmans förfoganderätt blir begränsad ifrågasätts om inte av-<br>sättningen skall göras i balansräkningen för det räkenskapsår som bo-<br>lagsstämman skall besluta om. Enligt inspektionen finns också osäkerhet<br>om redovisningen av garanterad och villkorad återbäring (se avsnitt 8.1).<br>Enligt inspektionen innebär förslaget även en risk för att orealiserade<br>vinster binds två gånger. Revisorsamfundet har, i likhet med in-<br>spektionen, ansett att frågan om fördelningen av realiserade och orealise-<br>rade vinster mellan försäkringstagare och aktieägare bör klargöras. Aktu-<br>arieföreningen har avstyrkt att fondförsäkringsavsättningar i sin helhet<br>redovisas som avsättningar för vilka försäkringstagarna bär risk (EE),<br>eftersom fonder kan ha avkastningsgarantier där bolaget står risken.</p>
<h4>Bakgrund</h4>
<p>Vinstutdelning får ske i skadeförsäkringsbolag och i fond-<br>försäkringsbolag (2 kap. 2 § FRL och 10 § fondförsäkringslagen). För<br>traditionella livförsäkringsbolag råder enligt samma lagrum ett vinstut-<br>delningsförbud. Förbudet gäller även vinster som intjänats i skadeförsäk-<br>ringsrörelsen vid s.k. blandad verksamhet. Möjligheten att bedriva blan-<br>dad verksamhet begränsas enligt 1 kap. 3 § FRL till sjuk- och olycks-<br>fallsförsäkringar (se vidare avsnitt 7.1).</p>
<p>Redovisning av eget kapital och återbäring</p>
<p>I skadeförsäkringsbolag och fondförsäkringsbolag redovisas, på samma<br>sätt som i allmänna aktiebolag, balanserat resultat och årets resultat så-<br>som fritt eget kapital eller ansamlad förlust. Fondförsäkringsbolag får<br>dock sätta av årsvinsten till en återbäringsfond (11 § fondförsäkrings-<br>lagen). I traditionella livförsäkringsbolags balansräkning saknas däremot<br>fritt eget kapital. I samtliga livförsäkringsaktiebolag och ömsesidiga liv-<br>försäkringsbolag skall aktiekapital respektive garantikapital tas upp som<br>bundet eget kapital (5 kap. 4 § ÅRFL).</p>
<p>I traditionella livförsäkringsbolag gäller särskilda bestämmelser för<br>överskottshanteringen. Årsvinsten skall i livförsäkringsrörelse sättas av<br>till en återbäringsfond, i den mån den inte används för förlusttäckning,<br>betalning av ränta till garanter eller gåvor till allmännyttiga eller därmed<br>jämförliga ändamål Enligt bestämmelserna far även årsvinsten från ska-<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>276</p>
<p>deförsäkringsrörelsen sättas av till en särskild återbäringsfond for denna<br>rörelse (12 kap. 5-7 §§ FRL). I annat fall skall den enligt 36 § bilaga 3 till<br>FFFS 1998:28 sättas av till posten övriga medel (DD.IV). övriga medel<br>och återbäringsfond (DD.I) redovisas i balansräkningen under återbä-<br>ringsmedel (se bilaga 1 till ÅRFL).</p>
<p>Dispositionsrätten över återbäringsfonden är begränsad. Återbärings-<br>fonden får användas endast för återbäring och för förlusttäckning. Om<br>livförsäkringsbolaget bedriver blandad rörelse gäller att den särskilda<br>återbäringsfonden för respektive rörelse skall tas i anspråk i första hand.<br>Först om medlen i den fonden inte räcker far den andra återbäringsfon-<br>den tas i anspråk (12 kap. 7 §).</p>
<p>Trots utdelnings- och dispositionsbegränsningama skall bolagsstäm-<br>man fatta beslut om dispositionen av årets resultat (9 kap. 5 § FRL). Bo-<br>lagsstämmans dispositionsrätt över årets vinst skall också anges i bolags-<br>ordningen (2 kap. 5 §).</p>
<p>Återbäring kan tilldelas försäkringstagarna såväl löpande under försäk-<br>ringstiden (genom utökade garanterade förmåner eller via premierabatt)<br>som därefter (genom utökade betalningar vid försäkringsfall). I Sverige<br>tilldelas försäkringstagarna merparten av återbäringen först vid försäk-<br>ringsfallet, vilket gör att återbäringsfonden utgör en beloppsmässigt<br>betydande post i traditionella livförsäkringsbolags balansräkningar.</p>
<p>Återbäring får inte utfastas till försäkringstagaren på annat sätt än vad<br>som följer av reglerna om tilldelad återbäring (7 kap. 8 § andra stycket<br>FRL). Tilldelad återbäring tillkommer vissa bestämda försäkringstagare<br>eller motsvarande ersättningsberättigade och kan inte tas i anspråk för<br>förlusttäckning annat än i ömsesidiga bolag genom reglerna om nedsätt-<br>ning i 12 kap. 8 § FRL (se vidare avsnitt 9.1).</p>
<p>I de årliga värdebesked som livförsäkringsbolag lämnar försäkringsta-<br>garna ingår normalt upplysningar om dels det garanterade värdet på för-<br>säkringen (det tekniska återköpsvärdet), dels det totala pensionskapitalet,<br>som består av det tekniska återköpsvärdet med tillägg för preliminärt<br>fördelad återbäring. Tillägget kallas allokerad återbäring. Det tekniska<br>återköpsvärdet växer med den avtalade grundräntan medan pensions-<br>kapitalet växer med återbäringsräntan. Återbäringsräntan skall avspegla<br>den verkliga avkastningen på bolagets tillgångar, och bestäms i bolaget<br>så att det kollektiva konsolideringskapitalet, dvs skillnaden mellan till-<br>gångarnas verkliga värde och det samlade pensionskapitalet, uppgår till<br>0-10 procent av tillgångarnas verkliga värde. Allokerad återbäring finns<br>inte definierat som begrepp vare sig i FRL eller ÅRFL. Med termen av-<br>ses den på försäkringstagare beräknade men inte tilldelade andelen av<br>hittills uppkommet överskott i livförsäkringsverksamheten.</p>
<p>Balansräkningsposten återbäringsmedel (DD) innehåller normalt hu-<br>vuddelen av de överskott som allokerats försäkringstagarna. Under åter-<br>bäringsmedel skall traditionella livförsäkringsbolag, utöver åter-<br>bäringsfonden, redovisa uppskrivningsfond, fond för orealiserade vinster,<br>övriga medel och årets resultat (se bilaga 1 till ÅRFL och redogörelsen<br>för uppskrivningsfonden och fonden för orealiserade vinster i avsnitt<br>7.1).</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>277</p>
<p>Återbäringsfondens funktion i livförsäkringsbolag som det primära<br>riskbärande kapitalet motsvarar således det egna kapitalets funktion i<br>foretag i allmänhet. Ofta är det endast i nystartade livförsäkringsbolag, i<br>vilka det ännu inte finns någon återbäringsfond av betydelse, som aktie-<br>kapitalet utgör ett primärt riskbärande kapital.</p>
<p>Det kan noteras att den återbäring som allokerats till försäkringsta-<br>garna enligt värdebeskeden som regel inte överensstämmer med vare sig<br>det belopp som redovisas under återbäringsmedel eller i delposten återbä-<br>ringsfond. Det beror på att återbäringsmedlen i stort sett utgör skillnaden<br>mellan tillgångarnas värde i balansräkningen och försäkringstekniska<br>avsättningar, medan de allokerade återbäringsmedlen utgör skillnaden<br>mellan tillgångarnas verkliga värde och summan av de tekniska åter-<br>köpsvärdena och det kollektiva konsolideringskapitalet.</p>
<p>Försäkringstekniska avsättningar enligt rörelsereglema, som ligger till<br>grund bl.a. för tillämpningen av skuldtäcknings- och placeringsreglerna,<br>behöver endast göras för sådan avkastning som är garanterad och sådan<br>återbäring som är tilldelad. Motsvarande regler gäller även vid redovis-<br>ningen i balansräkningen (se 4 kap. 9 § ÅRFL som hänvisar till 7 kap. 1<br>och 2 §§ FRL). Vissa skillnader gäller dock för hur avsättningarna enligt<br>rörelsereglema skall rubriceras i års- och koncernredovisningen. Vad<br>som ingår i premiereserven för skadeförsäkringsrörelse skall redovisas<br>under benämningen avsättning för ej intjänade premier och kvardröjande<br>risker (EE.l) i redovisningen. Vidare skall premiereserven i livförsäk-<br>ringsrörelse tas upp tillsammans med tilldelad men inte förfallen återbä-<br>ring under benämningen livforsäkringsavsättning.</p>
<p>I resultaträkningen för ett livförsäkringsbolag skall förändringar i and-<br>ra försäkringstekniska avsättningar (II.6) redovisas uppdelat på för-<br>ändringar i livförsäkringsavsättningar (II.6a) respektive övriga försäk-<br>ringstekniska avsättningar (II.6b). Resultaträkningen innehåller ingen<br>särskild post för särredovisningar av avsättningar inom fondförsäkring<br>anknutna till värdepappersfonder.</p>
<p>Redovisning av orealiserade värdeförändringar</p>
<p>Försäkringsbolag får värdera placeringstillgångar med utgångspunkt i<br>anskaffningsvärdet eller också, med undantag för aktier och andelar i<br>dotter- och intresseföretag, till verkligt värde (se 4 kap. 5 § ÅRFL). Vinst<br>eller förluster som uppkommer när tillgångar värderas till verkligt värde<br>enligt paragrafen skall redovisas som särskilda poster i resultaträkningen.<br>Vinst som uppkommer till följd av att det bokförda värdet överstiger an-<br>skaffningsvärdet skall i balansräkningen sättas av till en fond för oreali-<br>serade vinster. Om summan av orealiserade vinster ett räkenskapsår är<br>mindre än vid utgången av det föregående räkenskapsåret skall denna<br>fond sättas ned i samma mån (4 kap. 6 § ÅRFL). Enligt Finansinspek-<br>tionens föreskrifter skall avsättning till och nedsättning av fond för orea-<br>liserade vinster redovisas över balansräkningen genom en omföring inom<br>eget kapital respektive återbäringsmedel (3 kap. 2 § FFFS 1998:28). I<br>skadeförsäkringsbolag och fondförsäkringsbolag skall justering ske mot<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>278</p>
<p>posten balanserad vinst eller förlust (AA.V). I traditionella livförsäk-<br>ringsbolag skall justering ske mot posten övriga medel (DD.IV).</p>
<p>Särskilda regler finns för redovisning av intresseföretag i koncernredo-<br>visningen. Enligt 7 kap. 4 § 2 ÅRFL skall belopp som med tillämpning<br>av 7 kap. 2 § samma lag och 7 kap. 27 § andra stycket ÅRL avsatts till<br>kapitalandelsfond redovisas som bundet eget kapital under posten andra<br>fonder (AA.IV) i skadeförsäkringsbolag och under posten återbärings-<br>medel (DD) i livförsäkringsbolag.</p>
<p>Enligt Finansinspektionens föreskrifter skall försäkringsföretag som<br>meddelar fondförsäkring i uppställningsschemat för resultaträkningen<br>infoga posterna värdeökning av placeringstillgångar för vilka livförsäk-<br>ringstagare bär placeringsrisken (II.3a) respektive värdeminskning av<br>placeringstillgångar för vilka livförsäkringstagare bär placeringsrisken<br>(II. 10a). I dessa poster redovisas såväl realiserade som orealiserade vär-<br>deförändringar (13 och 17 §§ bilaga 4 till FFFS 1998:28).</p>
<h4>Skälen för regeringens förslag</h4>
<p>Utgångspunkter</p>
<p>Vid införandet av ÅRFL bedömdes att den nuvarande svenska ordningen<br>för redovisning av vinster och återbäringsmedel i livförsäkringsbolag var<br>godtagbar med hänsyn till försäkringsredovisningsdirektivet. Det fram-<br>hölls emellertid att resultatet av Försäkringsutredningens arbete kunde ge<br>anledning att återkomma till frågan (prop. 1995/96:10 del 4 s. 37).</p>
<p>Som en konsekvens av de nya reglerna i FRL om vinstens disposition i<br>livförsäkringsbolag måste även redovisningsbestämmelsema om återbä-<br>ringsmedel ändras. Vad som i dag redovisas som delposter under åter-<br>bäringsmedel bör således fortsättningsvis, på i princip samma sätt som i<br>skadeförsäkringsbolag, redovisas antingen som en försäkringsteknisk<br>avsättning enligt reglerna för garanterad eller villkorad återbäring, eller<br>också under eget kapital. Denna redovisning bör ske enligt följande all-<br>männa principer.</p>
<p>Avkastning eller andra överskott som tillkommer försäkringstagare i<br>form av garanterad eller villkorad återbäring utgör en skuld och skall<br>redovisas som en försäkringsteknisk avsättning. Avgörande för gräns-<br>dragningen mellan garanterad och villkorad återbäring är villkoren i för-<br>säkringsavtalet eller i en ensidig utfästelse från försäkringsgivaren. Över-<br>skott som kan ligga till grund för utdelning till aktieägarna om de inte tas<br>i anspråk för förlusttäckning (se 12 kap. 5 § FRL) bör redovisas som fritt<br>eget kapital. Sådana överskott som inte far delas ut men väl användas för<br>förlusttäckning bör redovisas som bundet eget kapital. Under eget kapital<br>bör livförsäkringsbolag, i likhet med skadeförsäkringsbolag, även redovi-<br>sa sådana värderegleringsreserver som skall firmas enligt särskilda be-<br>stämmelser, dvs. fond för orealiserade vinster och uppskrivningsfond.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>279</p>
<p>Redovisning av återbäring och vinstmedel</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Det anförda innebär att posten återbäringsmedel (DD) skall utmönstras<br>från uppställningsformen för balansräkningen. Balansräkningen bör där-<br>vid förändras för att möjliggöra en redovisning som försäkringsteknisk<br>avsättning eller eget kapital av de medel som tidigare redovisats som<br>återbäringsmedel.</p>
<p>Uppställningsformen bör kompletteras med en ny balanspost för vill-<br>korad återbäring. Den bör tas in som en underpost till posten avsättningar<br>för livförsäkringar där försäkringstagare bär en placeringsrisk. En sådana<br>redovisning är naturlig med hänsyn till att villkorad återbäring kan vara<br>kopplad till finansiell risk och torde i övrigt vara att föredra ur analys-<br>synpunkt i de fall villkorad återbäring beror av aktuariell eller annan för-<br>säkringsteknisk risk.</p>
<p>Balansräkningen behöver samtidigt kompletteras med en post för kon-<br>solideringsfonden. Fondens primära syfte som konsolideringskapital och<br>särskilda karaktär motiverar att den redovisas särskilt och som eget ka-<br>pital. Fonden kan bara förekomma i livförsäkringsbolag som inte kan<br>dela ut vinst. Den bör klassificeras som bundet eget kapital.</p>
<p>Bestämmelserna om indelningen av eget kapital i livförsäkringsbolag<br>måste också justeras med hänsyn till att konventionella livförsäkrings-<br>bolag far dela ut vinst och att det därmed kan finnas fritt eget kapital. En<br>redovisning av fritt eget kapital skall däremot inte förekomma i livför-<br>säkringsbolag som inte får dela ut vinst. Några sådana poster har därför<br>inte tagits in i reglerna om indelningen av eget kapital (se vidare författ-<br>ningskommentaren till 5 kap. 4 § ÅRFL).</p>
<p>Utmönstrandet av posten Återbäringsmedel ger anledning till en änd-<br>ring i reglerna som berör balansräkningen i koncernredovisningen. På<br>samma sätt som i skadeförsäkringsbolag bör avsättningar till en kapital-<br>andelsfond redovisas som bundet eget kapital under posten andra fonder<br>(AA.V).</p>
<p>Redovisning av återbäring som försäkringsteknisk avsättning</p>
<p>Enligt 4 kap. 9 § ÅRFL skall försäkringstekniska avsättningar redovisas<br>med utgångspunkt från rörelsereglema i 7 kap. 1 och 2 §§. De i avsnitt</p>
<p>8.1 föreslagna ändringarna av dessa regler innebär att rörelsereglernas<br>och redovisningsreglerna bättre ansluter till varandra. Andra och tredje<br>meningen i 4 kap. 9 § ÅRFL behövs därför inte och bör slopas.</p>
<p>Garanterad återbäring kan enligt nuvarande redovisningsregler ingå så-<br>väl i posten livforsäkringsavsättning som i en särskild post för återbäring<br>och rabatter (jfr 40 § bilaga 3 FFFS 1998:28). Det saknas anledning att<br>ändra denna ordning. De bestämmelser som föreslagits i avsnitt 8.1 för-<br>hindrar inte heller en liknande uppdelning i rörelsesammanhang. Villko-<br>rad återbäring bör emellertid som nyss antytts redovisas som en särskild<br>post under försäkringstekniska avsättningar.</p>
<p>280</p>
<p>Uppställningsformen för balansräkningen innehåller redan i dag en hu-<br>vudpost för sådana åtaganden inom fondförsäkring som försäkrings-<br>tagaren bär risken för (DD). Avsättningar för villkorad återbäring bör<br>redovisas under denna post. Förändringarna i denna balanspost redovisas<br>särskilt i resultaträkningen för den tekniska redovisningen av livförsäk-<br>ringsrörelsen. Det görs i resultatposten förändring i andra försäkrings-<br>tekniska avsättningar (II.6). De försäkringstekniska avsättningar för vilka<br>försäkringstagarna bär risk bör så som föreslagits i försäkringsrörel-<br>sepromemorian redovisas särskilt under denna resultatpost. Posten bör i<br>sin tur delas upp i avsättningar för villkorad återbäring och avsättningar<br>för fondförsäkringsåtaganden (se vidare författningskommentaren till<br>bilaga 2).</p>
<p>Regeringen ansluter sig alltså till Aktuarieföreningens uppfattning att<br>endast fondförsäkringsåtaganden som försäkringstagarna står risken för<br>bör redovisas i balansposten EE och nya resultatposten II.6. Detta följer i<br>sig av de föreslagna benämningarna på posterna och bör vid behov preci-<br>seras genom myndighetsföreskrifter.</p>
<p>Finansinspektionen har i sitt remissyttrande berört frågan om tid-<br>punkten för avsättningen i redovisningen av återbäring som är beroende<br>av bestämmelser i bolagsordningen. Som tidigare anförts innebär de före-<br>slagna rörelsereglema inte annat än att avsättning skall ske när bolags-<br>stämman fastställt balans- och resultaträkningen (se avsnitt 8.1). Denna<br>princip bör ligga till grund även för redovisningen. Beloppet skuldförs<br>därför först det räkenskapsår när återbäring gottskrivs försäkringstagarna<br>eller andra ersättningsberättigade.</p>
<p>Särskilt om redovisning av orealiserade värdeförändringar</p>
<p>Försäkringsutredningen har föreslagit att avsättningar för orealiserade<br>värdeförändringar skall sättas av till särskilda fonder för orealiserade<br>överskott för att beakta försäkringstagarnas intressen. Finansinspektionen<br>och Bokföringsnämnden har dock framhållit att redovisningen av oreali-<br>serade värdeförändringar i princip bör ske oberoende av i vilken utsträck-<br>ning dessa skall ingå i underlaget för beräkning av återbäring. I anslut-<br>ning till försäkringsrörelsepromemorians förslag har Finansinspektionen<br>ansett att en avsättning av årets orealiserade vinster till fond till orealise-<br>rade vinster i kombination med att årets resultat redovisas som bundet<br>eget kapital vad gäller försäkringstagarnas andel, kan innebära att årets<br>orealiserade vinster binds två gånger. Vidare efterfrågar Finansinspek-<br>tionen och Revisorsamfundet en närmare belysning av fördelningen av<br>realiserade och orealiserade resultat mellan försäkringstagarna och aktie-<br>ägarna.</p>
<p>Den i promemorian föreslagna uppdelningen av årets resultat i balans-<br>räkningen på bundet respektive fritt eget kapital i vinstutdelande livför-<br>säkringsbolag kan som Finansinspektionen påpekat inte genomföras nu.<br>Årets resultat kommer därför att som brukligt i allmänna företag att re-<br>dovisas som fritt kapital, vilket även är fallet om bolagsordningen inne-<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>281</p>
<p>bär att en reservfondsavsättning skall göras. I stället bör särskilda upp-<br>lysningar om disponibel del lämnas (se vidare avsnitt 8.8.2).</p>
<p>De föreslagna överskottsreglerna kan därför åtminstone inte bedömas<br>vara oförenliga med nuvarande redovisningsregler för orealiserade re-<br>sultat. Dessutom är frågan om den närmare redovisningen beroende av<br>vilka återbäringsvillkor som kan komma att tillämpas. Villkoren för såväl<br>den garanterade som villkorade återbäringen måste anpassas efter hur<br>företagets resultat påverkas.</p>
<p>Det finns inte nu tillräcklig grund för att ändra i redovisningsreglerna<br>på den aktuella punkten. Det finns dock anledning att noga följa utveck-<br>lingen i detta avseende. Eventuella tillämpningsfrågor för redovisningen<br>bör också i första hand prövas inom ramen för den till ÅRFL komplette-<br>rande redovisningsnormgivningen.</p>
<p>Enligt förslaget skall fondförsäkringsrörelse kunna bedrivas i samma<br>bolag som konventionell livförsäkringsrörelse. Mot bakgrund av detta<br>bör regler om en särredovisning i resultaträkningen av värdeförändringar<br>för fondförsäkringstillgångar — som i dag regleras i Finansinspektionens<br>föreskrifter — tas in i lag. Efter förebild från Finansinspektionens före-<br>skrifter bör därför, i den tekniska redovisningen av livförsäkringsrörelse,<br>införas särskild poster i resultaträkningen för värdeökningar respektive<br>värdeminskningar på sådana tillgångar (II.3a och II. 10a). Dessa poster<br>bör i sin tur delas upp med hänsyn till vad som belöper på tillgångar för<br>villkorad återbäring och fondförsäkringstillgångar.</p>
<p>Några detaljerade regler om redovisningen av bl.a. återbäring eller om<br>den närmare gränsdragningen mellan vad som skall ingå i olika balans-<br>poster bör inte införas i lag. Närmare regler för redovisningen bör i stället<br>vid behov utfärdas genom myndighetsföreskrifter.</p>
<h4>8.8.2 Upplysningar i års- och koncernredovisningen</h4>
<p>Regeringens förslag: Nya tilläggsupplysningar skall lämnas om bl.a.<br>villkorad återbäring. Informationen i resultatanalysen skall beakta<br>även avsättningar för villkorad återbäring och fondförsäkringar. Upp-<br>lysningar skall lämnas om belopp som inte far delas ut med hänsyn till<br>stabilitetsprincipen och försiktighetsprincipen. Upplysning skall också<br>lämnas om vad som inte får användas för vinstutdelning eller för-<br>lusttäckning enligt bolagsordningen.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Försäkringsutredningens förslag saknar motsvarighet till regering-<br>ens förslag.</p>
<p>Kollektivförsäkringsutredningen har ansett att upplysningar i vissa<br>fall bör lämnas om kollektivavtalsgrundade försäkringar men har i likhet<br>med regeringen inte föreslagit några bestämmelser i lag.</p>
<p>Försäkringsrörelsepromemorians förslag: Överensstämmer delvis<br>med regeringens förslag (se promemorian s. 230-233). I promemorian<br>föreslås att upplysningar skall lämnas, dels om differenser mellan värde-<br>förändringar på tillgångar för villkorad återbäring och motsvarande av-</p>
<p>282</p>
<p>sättningar, dels om konsolideringsfonden. Det föreslås ingen upplys-<br>ningsregel om belopp som inte får användas för vinstutdelning eller för-<br>lusttäckning enligt bolagsordningen.</p>
<p>Remissinstanserna har inte särskilt kommenterat de redovisnings-<br>frågor som behandlats av kollektivförsäkringsutredningen.</p>
<p>Remissinstanserna har i allt väsentligt tillstyrkt eller godtagit försäk-<br>ringsrörelsepromemorians förslag. Försäkringsförbundet och Aktuarie-<br>nämnden har avstyrkt tilläggsupplysningen om differenser mellan för-<br>ändringar i avsättningar för villkorad återbäring och motsvarande till-<br>gångar. Finansinspektionen har ifrågasatt om den särskilda upplysnings-<br>regeln om konsolideringsfonden behövs och om inte upplysningarna om<br>ej utdelningsbart belopp bör lämnas i förvaltningsberättelsen.</p>
<p>Bakgrund: I 5 kap. ÅRFL finns bestämmelser om tilläggsupplys-<br>ningar som skall lämnas i not men som far lämnas direkt i balans- eller<br>resultaträkningen om det inte står i strid med kravet på överskådlighet (se<br>5 kap. 1 §). Enligt bestämmelserna skall bl.a. olika upplysningar med<br>anknytning till balans- och resultaträkningens poster lämnas. Försäk-<br>ringsbolag skall lämna i huvudsak samma tilläggsupplysningar som fö-<br>retag i allmänhet enligt 5 kap. årsredovisningslagen (jfr hänvisning i 5<br>kap. 1 § ÅRFL). Försäkringsbolagen skall därutöver lämna särskilda<br>tilläggsupplysningar enligt 5 kap. 2-6 §§ ÅRFL.</p>
<p>Om ett försäkringsföretags rörelse omfattar flera försäkringsgrenar<br>skall en resultatanalys ingå i årsredovisningen (2 kap. 1 § ÅRFL). I re-<br>sultatanalysen skall, fördelat på försäkringsgrenar, upplysningar lämnas<br>om försäkringstekniska avsättningar, återförsäkrares andel av försäk-<br>ringstekniska avsättningar, intäkter, kostnader och rörelseresultat. Livför-<br>säkringsföretag skall även lämna upplysningar om återbäringsmedlens<br>fördelning på försäkringsgrenar (6 kap. 3 §). I förarbetena konstaterades<br>att den närmare regleringen lämpligen görs genom föreskrifter av rege-<br>ringen eller Finansinspektionen (prop. 1995/96:10 del 4 s. 235 och 236).<br>Finansinspektionen har meddelat sådana föreskrifter.</p>
<h4>Skälen för regeringens förslag</h4>
<p>Det är väsentligt att redovisningen utformas så att investerare liksom för-<br>säkringstagare och andra borgenärer kan bedöma försäkringsbolagets<br>resultat och ekonomiska ställning. Det är därför viktigt att mottagaren av<br>informationen får ett bra underlag för en bedömning av såväl de risker<br>som tagits under resultatperioden som de framtida risker verksamheten är<br>förenad med. De ändrade rörelsereglema och möjligheterna till nya för-<br>säkringsprodukter ställer inte bara större krav på god genomlysning i den<br>information som lämnas direkt till försäkringstagarna utan också i den<br>offentliga redovisning som bolaget lämnar.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>283</p>
<p>Upplysningar till balansräkningen och resultaträkningen</p>
<p>I försäkringsrörelsepromemorian föreslås vissa nya tilläggsupplysningar<br>till poster i balansräkningen. Det gäller i första hand posten tillgångar för<br>villkorad återbäring (D.l). Enligt promemorian bör avsättningar för vill-<br>korad återbäring anges uppdelade på sådana tillgångar för vilka försäk-<br>ringstagare direkt respektive indirekt bär en placeringsrisk. Med place-<br>ringstillgångar för vilka försäkringstagare direkt bär placeringsrisken<br>avses sådana tillgångar som bolaget innehar för att täcka försäkrings-<br>åtaganden och där försäkringstagarnas finansiella risk enligt villkoren är<br>direkt kopplad till dessa tillgångar. Med placeringstillgångar för vilka<br>försäkringstagaren indirekt bär placeringsrisken avses sådana tillgångar<br>som innehas för att täcka försäkringsåtaganden som är beroende av ex-<br>empelvis utvecklingen av ett externt index. En upplysningsplikt motive-<br>ras enligt promemorian av att det kan uppkomma en skillnad mellan av-<br>kastningen på de tillgångar för vilka försäkringstagarna indirekt bär pla-<br>ceringsrisken och den i försäkringsavtalet utfästa och av indexet bero-<br>ende återbäringen till försäkringstagarna. En sådan risk finns inte enligt<br>promemorian om återbäringen är direkt beroende av värdeutvecklingen<br>på de tillgångar som försäkringsföretaget innehar.</p>
<p>Förslaget har inte mött någon erinran från remissinstanserna och bör<br>genomföras med vissa justeringar. Som framgått kan skuldposten villko-<br>rad återbäring komma att innehålla avsättningar där försäkringstagarna<br>bär placeringsrisk. Posten kan också komma att innehålla avsättningar<br>där försäkringstagaren bär en aktuariell eller annan försäkringsteknisk<br>risk. Upplysningarna om tillgångarna med hänsyn till om försäkrings-<br>tagarna bär en direkt eller indirekt placeringsrisk bör därför knytas till<br>tillgångsposten tillgångar för villkorad återbäring. (D.l). I linje med detta<br>bör vissa upplysningar lämnas om skuldposten villkorad återbäring<br>(EE.l). Avsättningen bör anges uppdelat på avsättningar för vilka försäk-<br>ringstagaren bär direkt respektive indirekt risk. För bedömningen av ett<br>försäkringsbolags ställning och resultat kan ytterligare information om<br>dessa avsättningar uppdelade på finansiell respektive försäkringsteknisk<br>risk vara av intresse. Den närmare utformningen av sådan information<br>bör emellertid inte föreskrivas genom lag utan lämpligen regleras i redo-<br>visningsföreskrifter från Finansinspektionen.</p>
<p>I promemorian föreslås också vissa upplysningsregler om att konsoli-<br>deringsfonden och förändringarna av denna skall specificeras i en not.<br>Finansinspektionen har ifrågasatt om bestämmelsen behövs med anled-<br>ning av regeln i 5 kap. 14 § årsredovisningslagen om att upplysningar om<br>förändringar i eget kapital skall lämnas.</p>
<p>Det kan vara befogat att ha särskilda upplysningsregler om fondens<br>användning i ÅRFL. Sådana upplysningar kan t.ex. vara befogade om<br>flera fonder inrättas inom ramen för konsolideringsfonden. Det kan bli<br>aktuellt om bolaget bedriver flera olika verksamheter, t.ex. skade- och<br>livförsäkringsrörelse eller meddelar fondförsäkringar jämte konven-<br>tionella livförsäkringar.</p>
<p>Det bör framhållas att tydliga regler om konsolideringsfondernas an-<br>vändning i sådana fall måste tas in i bolagsordningen. Om ett traditionellt<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>284</p>
<p>livförsäkringsbolag vid sidan av livförsäkringar där skälighetsprincipen Prop. 1998/99:87<br>alltjämt skall gälla meddelar försäkringar utan koppling till principen är<br>det särskilt viktigt att organisera verksamheten och utforma redovisning-<br>en så att livförsäkringstagamas rätt enligt skälighetsprincipen tillgodoses<br>(se vidare avsnitt 14.2).</p>
<p>En särskild bestämmelse om upplysningar om konsolideringsfonden av<br>det mera allmänna slag som föreslagits i försäkringsrörelsepromemorian<br>bör i varje fall nu kunna undvaras i ÅRFL. Det finns inte heller skäl att<br>föreslå några alternativa upplysningsregler för sådana fall som disku-<br>terats här. Om upplysningarna om konsolideringsfonden blir otillräckliga<br>kan lämpligen kompletterande regler utfärdas genom myndighetsföre-<br>skrifter.</p>
<p>Livforsäkringsavsättning (nya DD.2) är en betydelsefull post i ett liv-<br>försäkringsbolags balansräkning. Livförsäkringsbolag bör därför lämnas<br>kompletterande tilläggsupplysningar om garanterad återbäring ingår i<br>posten. Förslaget innebär inte att garanterad återbäring alltid måste redo-<br>visas i posten livforsäkringsavsättning.</p>
<p>Även i andra avseenden kan det, med hänsyn till de nya rörelseregler-<br>na, finnas skäl att lämna tilläggsupplysningar. Detta gäller bl.a. om olika<br>slag av villkorad återbäring förekommer. Bestämmelserna om sådan in-<br>formation bör dock i första hand regleras genom föreskrifter. Det bör<br>därför inte nu i lag införas någon sådan upplysningsregel till resul-<br>taträkningen om resultatdifferenser vid användning av villkorad åter-<br>bäring som försäkringsrörelsepromemorian föreslagit.</p>
<p>Upplysningar i resultatanalysen</p>
<p>Om ett försäkringsbolag bedriver flera försäkringsgrenar skall, som nyss<br>nämnts, årsredovisningen innehålla en resultatanalys. Meddelas fondför-<br>säkringar i samma bolag som konventionell livförsäkringsrörelse torde<br>det i allmänhet finnas skäl att betrakta verksamheten som en särskild för-<br>säkringsgren. Den närmare regleringen om indelningen i, och upplys-<br>ningar om, försäkringsgrenar bör dock inte tas in i lag utan på samma sätt<br>som i dag utformas genom föreskrifter av regeringen eller Finansinspek-<br>tionen. Det är emellertid lämpligt att göra en justering av bestämmelserna<br>om resultatanalysens innehåll i 6 kap. 3 § så att det framgår att resul-<br>tatanalysen även skall beakta försäkringstekniska avsättningar för vilka<br>livförsäkringstagare bär risk (EE). Vidare bör, som en konsekvens av för-<br>slagen om överskottshanteringen, bestämmelserna om specificering av<br>posten Återbäringsmedel i resultatanalysen utmönstras.</p>
<p>Upplysningar om utdelningsbara medel m.m.</p>
<p>Enligt den stabilitetsprincip som förslås lagfäst i 1 kap. 1 a § FRL skall<br>försäkringsrörelse bl.a. bedrivas så att åtagandena mot försäkringstagare<br>och andra ersättningsberättigade kan fullgöras. Bestämmelsen är av nä-<br>ringsrättsligt slag och tar sikte på bolagets handlande i stort. Bestäm-</p>
<p>285</p>
<p>melsen skall omfatta alla försäkringsbolag (se avsnitt 6.2). Enligt den till<br>vinstdispositioner begränsade s.k. försiktighetsregeln i 12 kap. 2 § FRL<br>får vinstutdelning inte ske med så stort belopp att utdelningen med hän-<br>syn till bolagets eller koncernens konsolideringsbehov, likviditet eller<br>ställning i övrigt står i strid med god affärssed.</p>
<p>De angivna bestämmelserna kan ofta medföra att utdelningsbegräns-<br>ningar gäller för vad som i redovisningen redovisas som fritt eget kapital.<br>Storleken av fritt eget kapital som med hänsyn till dessa bestämmelser<br>inte står tillgängligt for utdelning kan variera med hänsyn till t.ex. forsäk-<br>ringsverksamhetens art och omfattning, investeringar, befarade förluster<br>eller andra förhållanden.</p>
<p>Det är av värde för försäkringstagare, liksom for investerare, med upp-<br>lysningar om vad som av fritt eget kapital inte står tillgängligt för utdel-<br>ning. En sådan upplysning bör kompletteras med upplysningar om de<br>närmare förhållanden som enligt bolagets bedömning motiverar en utdel-<br>ningsbegränsning.</p>
<p>Livförsäkringsbolag bör också ange det belopp som enligt bestämmel-<br>ser i bolagsordningen inte får delas ut eller användas för förlusttäckning.<br>En sådan upplysning blir angelägen genom att forsäkringsrörelsprome-<br>morians förslag om att redovisa sådant belopp som bundet eget kapital<br>inte genomförs (se avsnitt 8.8.1).</p>
<p>De nu behandlade upplysningarna bör omfattas av reglerna om<br>tilläggsupplysningar och som huvudregel lämnas i en not.</p>
<p>Upplysningar om kollektivavtalsgrundade försäkringar</p>
<p>Kollektivförsäkringsutredningen har berört vissa redovisningsfrågor i<br>samband med översynen av rörelse- och tillsynsregler för kollektiva för-<br>säkringar. Som en konsekvens av att vissa särbestämmelser bedömts<br>nödvändiga har utredningen förordat att verksamhet avseende kollektiv-<br>avtalsgrundade försäkringar skall redovisas som en särskild försäkrings-<br>gren, om företaget samtidigt meddelar individuella försäkringar eller<br>gruppförsäkringar. Enligt utredningen bör Finansinspektionen även kun-<br>na föreskriva att upplysningar skall lämnas om premier fördelade på<br>kollektivavtalsgrundade försäkringar respektive individuella försäkringar<br>och gruppförsäkringar.</p>
<p>Eftersom det i avsnitt 11.2 inte föreslås några särbestämmelser for<br>kollektivavtalsgrundade försäkringar i rörelsesammanhang bortfaller<br>detta motiv för en redovisning av sådana försäkringar som en särskild<br>försäkringsgren. Särskilda upplysningar om verksamhet avseende kol-<br>lektivavtalsförsäkringar kan dock ändå vara av intresse för olika in-<br>tressenter till bolag som meddelar sådana försäkringar parallellt med and-<br>ra försäkringar. Det saknas dock tillräckligt underlag for att ta ställning<br>till dessa frågor nu. Frågan bör i stället på liknande sätt som for<br>fondförsäkringar prövas inom ramen för den kompletterande redovis-<br>ningsnormgivningen till ÅRFL.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>286</p>
<h2>Särskilt om ömsesidiga bolag</h2>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>9.1</p>
<h3>Förlusttäckning och delägaransvar</h3>
<p>Regeringens förslag: Nuvarande lagkrav på nedsättning av ömsesi-<br>diga bolags ansvarighet mot försäkringstagarna vid förluster i livför-<br>säkringsrörelsen utmönstras. Detsamma gäller lagkraven på uttaxering<br>från försäkringstagarna vid förluster i skadeförsäkringsrörelsen. Sam-<br>tidigt slopas bestämmelserna om uttaxering i 13 kap. FRL.</p>
<p>Ömsesidiga försäkringsbolag kan även i framtiden bedriva försäk-<br>ringsrörelse med ett bristtäckningsansvar för delägarna. Bestämmelser<br>om detta skall i så fall finnas i bolagsordningen. Som allmänna be-<br>gränsningar skall gälla</p>
<p>att ansvaret får göras gällande endast mot delägare i skadeförsäk-<br>ringsbolag,</p>
<p>att uttaxering endast får ske på grund av förpliktelser eller förluster<br>i den direkta skadeförsäkringsrörelsen, samt</p>
<p>att uttaxering får ske endast i den mån bolaget saknar erforderliga<br>tillgångar eller medel för att täcka bolagets förpliktelser eller förluster.</p>
<p>Möjligheten till uttaxering för försäkringar som en konsument eller<br>ett dödsbo tecknat för enskilt eller i huvudsak enskilt bruk utmönstras.</p>
<p>En särskild dispensregel införs för mindre lokala skadeförsäkrings-<br>bolag som möjliggör uttaxering för konsumentförsäkringar, om det<br>finns särskilda skäl. Gränsen mellan större och mindre bolag knyts till<br>gränsen för skyldigheten att ha auktoriserad revisor.</p>
<p>Försäkringsutredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med<br>regeringens förslag (se betänkandet s. 167-169, 255 och 258). Utred-<br>ningen har inte föreslagit några begränsningar för det personliga ansvaret<br>och därför inte heller någon dispensregel för mindre lokala bolag.</p>
<p>Försäkringsrörelsepromemorians förslag: Överensstämmer i allt<br>väsentligt med regeringens förslag. I promemorian knyts dispensregeln<br>avseende lokala bolag till den allmänna dispensregeln i 1 kap. 10 § FRL<br>(se promemorian s. 234-242).</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt Försäkringsut-<br>redningens förslag eller lämnat det utan erinran. Finansinspektionen har<br>föreslagit bestämmelser om att ett delägaransvar inte kan upphävas med<br>mindre än att soliditetskraven även därefter är uppfyllda.</p>
<p>Remissinstanserna har i stort godtagit försäkringsrörelsepromemorians<br>förslag. Bl.a. Konsumentverket och Advokatsamfundet har ställt sig posi-<br>tiva till att ta bort uttaxeringsmöjlighetema för konsumentförsäkringar.<br>Aktuarieföreningen har inte haft någon erinran mot förslagen men har<br>ansett att ett alternativ till nedsättning bör finnas för obeståndssituationer.<br>Hovrätten för Västra Sverige har anmärkt att begränsningar för del-<br>ägaransvar inte är i linje med ordningen i jämförbara länder. Försäk-<br>ringsförbundet och Sockenbolagens Riksförbund har anfört att flera<br>sockenbolag än de som omfattas av en dispens enligt 1 kap. 10 § FRL är<br>beroende av uttaxeringsvillkor för verksamheten. Riksförbundet har före-</p>
<p>287</p>
<p>slagit att dispensen i stället knyts till den storleksgräns som medför krav<br>på auktoriserad revisor. Försäkringsförbundet och Finansinspektionen<br>har ansett att det bör klargöras om förslaget förhindrar villkor om efter-<br>skottspremier anknutna till skadeutfallet som förekommer vid vissa fö-<br>retagsförsäkringar.</p>
<h4>Bakgrund</h4>
<p>Enligt FRL kan skade- och livförsäkringsrörelse bedrivas i försäkrings-<br>aktiebolag eller i ömsesidiga försäkringsbolag. Aktiebolaget ägs av sina<br>aktieägare och dessa svarar inte med mer än vad som har skjutits till som<br>aktiekapital. Ett ömsesidigt försäkringsbolag kännetecknas av att försäk-<br>ringstagarna är ägare (betecknas i FRL som “delägare") och att dessa<br>under vissa förutsättningar är personligt ansvariga för bolagets förpliktel-<br>ser. Återförsäkringstagare anses däremot inte som delägare i ömsesidiga<br>bolag på grund av återförsäkringen. Den som är berättigad till livränta på<br>grund av ett försäkringsfall anses inte heller som delägare i bolaget. En<br>utförligare beskrivning av ömsesidiga bolag som associationsform finns i<br>betänkandet SOU 1991:89 s. 142-145.</p>
<p>Delägares personliga ansvar</p>
<p>Delägarnas personliga ansvar för det ömsesidiga bolagets förpliktelser<br>varierar beroende på vilken försäkring som tecknats. I fråga om liv-,<br>sjuk-, olycksfalls- och avgångsbidragsförsäkringar samt återförsäkring<br>föreskrivs att endast bolagets tillgångar svarar för bolagets förpliktelser<br>(se 1 kap. 7 § FRL). Delägarna bär som försäkringstagare ändå ett slags<br>personligt ansvar, eftersom bolagets ansvarighet på grund av försäkrings-<br>avtalet i vissa fall skall reduceras enligt de särskilda förlusttäcknings-<br>reglema i 12 kap. 8 § FRL. Reglerna innebär mer konkret att om förluster<br>i livförsäkringsrörelsen inte kan täckas med livförsäkringsrörelsens åter-<br>bäringsfond, medel avsatta till framtida förfogande för annan försäkring<br>eller garantikapitalet, så skall bolagets ansvarighet för löpande livför-<br>säkringar, dvs. premiereserven, och tilldelad återbäring sättas ned (ned-<br>sättning). Även återförsäkringstagarnas anspråk skall sättas ned. En ned-<br>sättning skall verkställas på ett skäligt sätt med hänsyn till förlustens or-<br>sak och andra omständigheter. För nedsättningen skall grunder upprättas.</p>
<p>I fråga om direkta skadeförsäkringar med undantag för sjuk-, olycks-<br>falls- och avgångsbidragsförsäkring (benämns i det följande “ren skade-<br>försäkring”) svarar delägarna som huvudregel personligen för bolagets<br>förpliktelser (1 kap. 7 § FRL). Därvid skall delägarna vid förluster i bo-<br>laget i första hand göra tillskott till bolaget och, i andra hand, tåla en ned-<br>sättning enligt uttaxeringsreglerna i 13 kap. FRL. Dessa regler innebär<br>mera i detalj att om en förlust på den rena skadeförsäkringsrörelsen inte<br>kan täckas av befintliga reserver eller eget kapital, så skall förlusten täck-<br>as genom uttaxering bland dem som varit delägare under någon del av<br>det räkenskapsår under vilket förlusten uppkommit. Om förlusten inte</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>288</p>
<p>kan täckas genom uttaxeringen skall den kvarvarande förlusten utjämnas<br>genom en nedsättning av delägarnas försäkringsanspråk (med undantag<br>för liv- och olycksfallsförsäkringar). Att uttaxering bara får ske för så-<br>dana förluster som inte täcks av garantikapitalet är en konsekvens av den<br>rättsliga ställning som lagen tilldelar garanter i förhållande till övriga<br>borgenärer (jfr prop. 1981/82:180 s. 275).</p>
<p>När det gäller skadeförsäkring kan delägarnas personliga ansvar be-<br>gränsas genom föreskrifter i bolagsordningen. Det kan föreskrivas att<br>delägarnas ansvar skall begränsas till visst belopp, att uttaxeringen i<br>första hand skall ske inom en bestämd grupp av delägare eller att uttaxe-<br>ringen skall ske på annat sätt än vad som följer av uttaxeringsreglema i<br>13 kap. (se 1 kap. 7 §, 13 kap. 1 § och 2 kap. 5 § 14). I praktiken är det<br>vanligt att delägarnas ansvar begränsas, t.ex. till en eller ett par årspremi-<br>er.</p>
<p>De detaljerade bestämmelserna i 13 kap. 2-4 §§ FRL om hur en uttax-<br>ering skall verkställas är alltså i huvudsak dispositiva eftersom avvikande<br>bestämmelser kan föreskrivas i bolagsordningen. Avvikelser kan däremot<br>inte föreskrivas från 13 kap. 1 § tredje stycket som innebär att garanti-<br>kapitalet skall tas i anspråk innan en uttaxering får ske. Även bestämmel-<br>serna i 13 kap. 5-7 §§ om delägarens ansvarighet i bolagets konkurs och<br>om konkursförvaltningen kan uppfattas som i allt väsentligt tvingande.</p>
<p>Skillnaderna i reglerna om delägaransvaret mellan i första hand livför-<br>säkring och ren skadeförsäkring har två motiv. Livförsäkring avser ofta<br>ett godtyckligt sparande och inte ersättningar för egendomsförluster som<br>kan uppskattas åtminstone ungefärligt. Livförsäkring förutsätter inte<br>heller som försäkring av egendom en viss grad av solvens hos försäk-<br>ringstagaren. Att ett obligatoriskt undantag från personligt delägaransvar<br>infördes för livförsäkringar sammanhängde också med att i stort sett<br>samtliga ömsesidiga bolag hade infört sådana begränsningar i bolagsord-<br>ningen (se NJA II 1904 s. 49 f. och prop. 1948:50 s. 333 f.).</p>
<p>Uttaxeringsreglema innebär, å ena sidan, en skyldighet för delägarna<br>att godta en ekonomisk uppoffring. Å andra sidan ger de en rätt för del-<br>ägaren att fordra att bolaget genom uttaxering uppfyller försäkringså-<br>taganden gentemot honom själv.</p>
<p>En rätt till uttaxering tillmäts betydelse vid bedömningen av de ömse-<br>sidiga bolagens soliditet. Uttaxeringsrätten som sådan får ingå i det öm-<br>sesidiga skadebolagets kapitalbas vid prövningen av om kraven på lägsta<br>start- och driftskapital enligt 7 kap. 25 § är uppfyllda. Något beslut om<br>att utnyttja uttaxeringsrätten är således inte nödvändigt för att medräkna<br>värdet av uttaxeringsrätten. I kapitalbasen får dock endast tas upp ett be-<br>lopp som motsvarar högst hälften av högsta uttaxeringsbara belopp<br>(minskat med vad som eventuellt uttaxerats). Beloppet är också begränsat<br>till högst hälften av kapitalbasen (se 7 kap. 24 §).</p>
<p>Skyddsregler för delägare i ansvarshänseende</p>
<p>Som tidigare framgått är delägarnas ansvar för det ömsesidiga bolagets<br>förluster subsidiärt i förhållande till bolaget. Ansvaret kan bara göras</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>289</p>
<p>10 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 87<br></p>
<p>gällande om bolaget saknar reserver eller kapital för att täcka uppkom-<br>men forlust. Det föreskrivs också att delägarnas ansvar inte får göras<br>gällande på annat sätt än som föreskrivs i FRL (1 kap. 7 § tredje stycket).<br>Det har vidare ansetts att ömsesidiga bolag inte bör tillåtas att i obegrän-<br>sad omfattning ingå avtal som återforsäkringsgivare (prop. 1948:50 s.<br>333 f.). Reglerna om begränsningarna för återförsäkringsrörelsen skall —<br>till skillnad från vad som gäller för försäkringsaktiebolag — tas in i bo-<br>lagsordningen (2 kap. 5 § 16). Vidare gäller att ett beslut om ändring av<br>bolagsordningen som rör delägarnas ansvarighet får börja att tillämpas<br>först ett år efter registreringen av beslutet, om inte samtliga delägare har<br>biträtt beslutet. Delägare som inte samtycker till en sådan ändring har<br>dessutom rätt att häva försäkringsavtalet och få ut den på försäkringen<br>löpande andelen av premiereserven (9 kap. 18 §). I en konkurs får det<br>personliga ansvaret göras gällande endast om bolagets tillgångar inte<br>räcker för att betala bolagets skulder (se 13 kap. 5 §).</p>
<p>Delägare omfattas för övrigt av samma skyddsregler som andra försäk-<br>ringstagare. De tillgångar som används för skuldtäckning och som an-<br>tecknas i registret skall alltså trygga och utgöra säkerhet för berörda för-<br>säkringstagares försäkringsanspråk (se 7 kap. 9-11 a §§).</p>
<h4>Skälen för regeringens förslag</h4>
<p>Utgångspunkter för bedömningen</p>
<p>Reglerna om delägaransvaret bör utformas i överensstämmelse med den<br>inriktning som ligger till grund för de nya rörelsereglema. Reglerna skall<br>ge ett gott skydd för försäkringstagarnas intressen samt främja en tydli-<br>gare gränsdragning mellan förpliktelser på grund av försäkringsavtal och<br>medel som tjänar som rörelsens riskkapital. En strävan bör också vara att<br>reglerna för ömsesidiga bolag närmar sig de regler som gäller för andra<br>associationsformer. Ömsesidiga bolag bör inte heller behandlas annor-<br>lunda än försäkringsaktiebolag i den mån det inte är särskilt motiverat av<br>företagsformen som sådan. Förslagen bör således inte innebära att man<br>genom utformningen av regelsystemet missgynnar den ömsesidiga före-<br>tagsformen och åstadkommer en styrning bort från denna företagsform<br>(jfr vad riksdagen uttalat angående den kooperativa företagsformen, rskr.<br>1993/94:222 och 1993/94:NU 15).</p>
<p>Allmän utformning av reglerna om delägaransvaret</p>
<p>I FRL finns, som ovan beskrivits, regler för ömsesidiga bolag som före-<br>skriver en nedsättning av bolagets ansvarighet för försäkringsavtal vid<br>förluster i livförsäkringsrörelsen (jfr 12 kap. 8 §) respektive en uttaxering<br>från delägare vid förluster i skadeförsäkringsrörelsen (jfr 1 kap. 7 § och<br>13 kap.). Försäkringstagarna i ömsesidiga bolag har därigenom i egen-<br>skap av delägare i bolaget ett ansvar för försäkringsrörelsens förluster.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>290</p>
<p>En första fråga är om ett sådant ansvar bör finnas kvar i sin nuvarande<br>form eller helt avskaffas.</p>
<p>Vare sig de särskilda förlusttäckningsreglema för livförsäkringsrörelse<br>(nedsättningsreglerna) eller ansvarsreglema för ren skadeförsäk-<br>ringsrörelse (uttaxeringsreglema) är sådana nödvändiga inslag i den öm-<br>sesidiga bolagsbildningen att en nedsättnings- eller uttaxeringsrätt i öm-<br>sesidiga bolag måste följa direkt av lag.</p>
<p>Det kan på goda grunder antas att ett uttaxeringsförfarande i ett större<br>bolag skulle möta stora hinder där försäkringstagarna är konsumenter och<br>har bristande kunskap om förfarandet. När det däremot gäller vissa slag<br>av företagsförsäkringar kan däremot kunskapen och beredskapen for att<br>godta ett uttaxeringsförfarande vara god. Många s.k. sockenbolag med-<br>delar företagsförsäkringar under förutsättning av ett obegränsat person-<br>ligt ansvar för delägarna. Regeringen är därför inte nu beredd att helt ta<br>bort möjligheten att bedriva ömsesidig försäkringsrörelse med ett per-<br>sonligt ansvar for delägare.</p>
<p>f dag har FRL som utgångspunkt att den som är försäkringstagare i<br>ömsesidiga bolag i sista hand skall täcka bolagets förluster genom ned-<br>sättning eller uttaxering. Ett lagkrav på nedsättning och uttaxering strider<br>mot principen om en tydlig åtskillnad mellan rörelsens riskkapital och<br>rättigheter och skyldigheter på grund av försäkringsavtalet. Försäkrings-<br>tagarnas fordringar enligt försäkringsavtal står ju hela tiden risken for att<br>drabbas av förluster i rörelsen for att trygga bolagets fortlevnad. Försäk-<br>ringstagaren står också rörelserisken utan annan överenskommelse än<br>försäkringsavtalet. Det är inte ens givet att försäkringstagaren har känne-<br>dom om förhållandet. Ett delägaransvar bör därför inte följa direkt av lag.<br>Ett sådant ansvar bör i stället förutsätta närmare regler i det ömsesidiga<br>bolagets bolagsordning.</p>
<p>1 dag kan nedsättningsreglerna få konsekvenser för återförsäkrings-<br>tagare. En reduktion av en återforsäkringstagares fordran eller en uttax-<br>ering från återförsäkringstagare till följd av interna bestämmelser i bo-<br>lagsordningen är betänklig från associationsrättsliga utgångspunkter, ef-<br>tersom återförsäkringstagare inte ens är delägare i bolaget. Ett personligt<br>ansvar till följd av bestämmelser i bolagsordningen bör alltså inte kunna<br>binda andra än delägare.</p>
<p>Regleringen bör vidare utgå från att delägaransvaret kan aktualiseras<br>för att täcka uppkomna förluster under löpande drift eller för att infria<br>gjorda åtaganden om företagets tillgångar annars inte räcker till, t.ex. i<br>samband med en konstaterad kapitalbrist eller i en obeståndssituation.<br>Det finns anledning att utgå från att endast sådana former av ansvar som<br>regleras i nuvarande nedsättnings- och uttaxeringsreglema kan vara rele-<br>vanta. Andra former av ansvarsåtaganden genom bolagsordningen kan<br>för övrigt vara behäftade med problem som kräver särskilda övervägan-<br>den. Att överväga någon form av solidariskt delägaransvar är inte heller<br>aktuellt.</p>
<p>Nuvarande ansvarsregler skiljer mellan förluster hänförliga till olika<br>försäkringsgrenar inom en och samma juridiska person. En sådan regel<br>kan i vissa fall medföra svårigheter att närmare bedöma vilka förluster<br>som hänför sig till olika grenar, inte minst genom förslaget i det foregå-</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>291</p>
<p>ende att utmönstra skälighetsprincipen (se avsnitt 6.1). Om olika be-<br>stämmelser skall gälla för delägarnas ansvar bör en grundläggande skill-<br>nad göras mellan liv- och skadeförsäkringsbolag. En annan sak är att bo-<br>lagsordningen kan innehålla sådana förlusttäcknings- och uttaxeringsvill-<br>kor att en åtskillnad mellan olika försäkringsgrenar görs i uttaxerings-<br>sammanhang.</p>
<p>Delägaransvar i livförsäkringsbolag</p>
<p>Som tidigare framhållits föreligger det särskilda svårigheter att analysera<br>en livförsäkringsverksamhet. Åtagandena är normalt av långsiktig natur.<br>Samtidigt kan det vara förenat med betydande kostnader och besvär att<br>byta försäkringsgivare. Livförsäkringstagare och andra ersättningsbe-<br>rättigade på grund av livförsäkringsavtal är alltså särskilt skyddsvärda. I<br>dessa fall kan det också antas att särskilda svårigheter skulle uppkomma<br>att genomföra ett nedsättnings- eller uttaxeringsförfarande. Ofta är ett<br>sådant byte otillåtet (jfr avsnitt 12). Det anförda talar emot att ett per-<br>sonligt ansvar skall kunna åläggas delägare på grund av en livförsäkring,<br>och i synnerhet genom nedsättning av livförsäkringsåtaganden.</p>
<p>Särskilda nedsättningsbestämmelser saknas dessutom för andra associ-<br>ationsformer. Här ligger det närmast till hands att jämföra med ekono-<br>miska föreningar, där en medlem ofta både är kund och delägare. Visser-<br>ligen omfattas ekonomiska föreningar av lagen (1996:764) om företags-<br>rekonstruktion som kan förenas med offentligt ackord. Ett sådant för-<br>farande handläggs emellertid av domstol och kräver särskilda förutsätt-<br>ningar för en ackordsuppgörelse. Ekonomiska föreningar kan också ha<br>villkor om avgifter beroende av särskilda beslut om uttaxering [jfr 2 kap.<br>2 § 5 lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar]. Till skillnad från de<br>ömsesidiga bolagen förekommer i sådana företag direkta och avgränsade<br>medlemsinsatser.</p>
<p>På grund av det anförda bör något delägaransvar inte kunna åläggas<br>delägare i ömsesidiga livförsäkringsbolag. Till följd av bedömningarna<br>bör också de särskilda nedsättningsreglerna för livförsäkringsrörelsen i<br>12 kap. 8 § FRL upphävas.</p>
<p>Livförsäkringsbolag kan förena livförsäkringsrörelse med viss skade-<br>försäkringsrörelse. Som tidigare nämnts bör dock reglerna för delägar-<br>ansvaret bero på om företaget är ett liv- eller skadeförsäkringsbolag. Ef-<br>tersom ett personligt ansvar inte medges i ömsesidiga livförsäkringsbolag<br>kommer inte en nedsättning eller uttaxering att vara möjlig för s.k. lång<br>sjuk- och olycksfallsförsäkring.</p>
<p>Delägaransvar i skadeförsäkringsbolag</p>
<p>I fråga om skadeförsäkringsbolag bör lagen medge större möjligheter än<br>för livförsäkringsbolag att bestämma villkoren om delägaransvar. An-<br>svaret bör i framtiden kunna aktualiseras i vart fall genom uttaxering vid<br>olika slag av försäkringar som tecknats av företagare. Av hänsyn till del-</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>292</p>
<p>ägarnas intressen är det viktigt att villkoren om uttaxering i bolagsord-<br>ningen är tydliga (se vidare författningskommentaren till 2 kap. 5 §).</p>
<p>Till skillnad från i dag bör lagen alltså inte generellt förbjuda villkor<br>om uttaxering bland sådana företagare som är delägare genom att de<br>tecknar kort sjuk- och olycksfallsförsäkring. Denna utvidgning uppvägs<br>av de begränsningar som i det följande föreslås beträffande konsument-<br>försäkringar. Även om en försäkringsrörelse bedrivs med villkor om del-<br>ägaransvar bör nyss nämnda försäkringsgrupper kunna undantas från<br>uttaxering utan att föreskrifterna kommer i konflikt med den s.k. likhets-<br>principen i 9 kap. 19 § som föreslås omfatta delägare (se vidare avsnitt<br>9.3). Frågan blir då om ett delägaransvar i ett skadeförsäkringsbolag skall<br>kunna göras gällande även genom nedsättning av försäkringsåtaganden.</p>
<p>Ett delägaransvar genom nedsättning är som nyss framhållits inte bara<br>tveksamt med hänsyn till huvudmotivet för försäkringsrörelsereglerna,<br>nämligen att försäkringsrörelse skall bedrivas så att åtagandena mot för-<br>säkringstagarna och jämställda ersättningsberättigade tryggas.</p>
<p>En nedsättning är inte heller särskilt väl förenlig med inriktningen att<br>skapa en tydligare skillnad mellan vad som utgör försäkringstagarnas<br>fordringar enligt försäkringsavtal respektive rörelsens riskkapital. Ett<br>delägaransvar i form av nedsättning innebär dessutom en risk för att de<br>som har störst fordringar, t.ex. därför att skadefall uppkommit, drabbas<br>hårdast om ansvaret måste aktualiseras. Ett delägaransvar bör således<br>inte kunna göras gällande genom nedsättning.</p>
<p>Det personliga ansvaret som kan åläggas delägare i skadeförsäkrings-<br>bolag bör begränsas till förpliktelser eller förluster hänförliga till direkt<br>skadeförsäkringsrörelse. Delägare på grund av skadeförsäkring bör alltså<br>inte kunna uttaxeras för förpliktelser eller förluster hänförliga till motta-<br>gen återförsäkring.</p>
<p>Förutsättningarna för en uttaxering och verkställigheten av ett uttaxe-<br>ringsförfarande skall som nämnts bestämmas genom föreskrifter i bo-<br>lagsordningen. Bestämmelserna i 1 kap. 6 och 7 §§ bör således ändras så<br>att det framgår att delägare inte svarar personligen för skadeförsäkrings-<br>bolagets förpliktelser, om inte annat följer av bolagsordningen. De i hu-<br>vudsak dispositiva bestämmelserna i 13 kap. FRL om uttaxering kan<br>upphävas. (Angående vissa obeståndsfrågor, se avsnitt 9.6).</p>
<p>Lagförslaget innebär att ett personligt delägaransvar som huvudregel<br>saknas och anger begränsningar för delägaransvaret. Bestämmelsen i 1<br>kap. 7 § FRL om att delägarens ansvar inte kan göras gällande på annat<br>sätt än vad som följer av FRL kan därmed utmönstras såsom obehövlig.</p>
<p>De nu föreslagna bestämmelserna avser skyldigheten att som delägare<br>skjuta till kapital till bolaget. Bestämmelserna får därför i sig ingen be-<br>tydelse för villkor i försäkringsavtal om s.k. efterskottspremier kopplade<br>till skadeutfall som förekommer i vissa försäkringsavtal.</p>
<p>Delägaransvar för konsumenter</p>
<p>Ett personligt ansvar kan drabba en delägare hårt samtidigt som konse-<br>kvenserna kan vara svåra att bedöma på förhand. När det gäller uttax-<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>293</p>
<p>ering avseende försäkringar som tecknats av en konsument finns det an-<br>ledning att ställa upp särskilda skyddsregler. Det kan även antas upp-<br>komma särskilda svårigheter att genomföra en uttaxering i ett konsu-<br>mentförhållande. Enligt regeringens mening bör en uttaxering därför inte<br>tillåtas för sådana skadeförsäkringar som en konsument eller dödsbo<br>tecknat för enskilt eller i huvudsak enskilt ändamål.</p>
<p>Uttaxering i mindre lokala bolag</p>
<p>Åtskilliga mindre lokala bolag meddelar försäkringar med ett obegränsat<br>personligt ansvar för delägarna. Med lokala bolag brukar avses att verk-<br>samheten är lokalt begränsad till ett visst län eller en del av länet. Verk-<br>samheten är i regel också begränsad till ett fåtal försäkringsklasser. Vissa<br>av försäkringarna i sådana bolag kan hänföras till konsumentförsäk-<br>ringar. I bland tecknas de under förhållanden som gör att det är tveksamt<br>om de är konsumentförsäkringar. Som Sockenbolagens Riksförbund på-<br>pekat kan försäkringstagarna vara företagare som samtidigt har sin pri-<br>vata egendom försäkrad i bolaget. Vissa lokala bolag har en verksamhet<br>av mindre omfattning. Det gäller framför allt sådana bolag som uteslu-<br>tande meddelar husdjursförsäkringar och som fått en mindre allmän be-<br>tydelse i takt med förändringarna inom jordbrukssektorn.</p>
<p>Försäkringar som meddelas i sådana fall torde regelmässigt vara av så-<br>dan art att några omfattande uttaxeringar inte är sannolika. Hos andra<br>lokala bolag kan verksamheten ha en något större omfattning och be-<br>drivas som ett samarbete inom en större intressegrupp där riskutjämning<br>inom gruppen sker genom återförsäkringsaffärer via ett gemensamt ägt<br>aktiebolag. I sådana bolag kan solvensmarginalen vara god men bolaget<br>ha svårt att uppfylla garantibeloppet på grund av att verksamheten har en<br>begränsad storlek.</p>
<p>Uttaxeringsvillkor som överensstämmer med äldre rätt bör för närva-<br>rande fa behållas för skadeförsäkringar som tecknats av konsumenter i<br>sådana fall som nyss beskrivits. En sådan ordning kan gälla för försäk-<br>ringar som meddelas av mindre lokala bolag och där det personliga del-<br>ägaransvaret är en nödvändig förutsättning för att kunna bedriva verk-<br>samheten vidare. Uttaxeringen bör i första hand godtas för lokala bolag<br>med blygsam verksamhet som uteslutande meddelar husdjursförsäkring-<br>ar. Detsamma bör gälla för andra mindre lokala bolag där den finansiella<br>stabiliteten kan anses tryggad genom ett riskutj ämnande samarbete inom<br>en större företagsgrupp. En förutsättning bör vidare vara att uttaxerings-<br>villkoren är kända för försäkringstagarna och att det kan antas att en ut-<br>taxering för konsumentförsäkringarna är möjlig att genomföra med<br>framgång. Det bör också krävas att ett behållande av uttaxeringen inte<br>medför några egentliga brister i konkurrensneutraliteten på marknaden<br>för konsumentförsäkringar.</p>
<p>Dessa frågor bör prövas inom ramen för en dispensordning. Därige-<br>nom kan på ett bättre sätt än genom en bestämmelse i lag beaktas de<br>skiftande förhållanden som kan förekomma för olika lokala bolag. De</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>294</p>
<p>särskilda förutsättningar som bör finnas för en dispens bör markeras ge-<br>nom ett krav på särskilda skäl.</p>
<p>Sockenbolagens Riksförbund har framhållit att den utökade risksprid-<br>ning som sker inom Sockenbolagsgruppen jämfört med andra socken-<br>bolag innebär att andelen premier för mottagen återförsäkring kan bli<br>större än vad som får föreligga för dispens enligt den allmänna dispens-<br>regeln i 1 kap. 10 § och att en annan gräns bör väljas. Även Försäkrings-<br>förbundet har varit inne på samma fråga.</p>
<p>Med hänsyn till vad remissinstanserna anfört bör dispensmöjligheten<br>knytas till den storleksgräns som bestämmer när ett försäkringsbolag<br>skall ha en auktoriserad revisor.</p>
<p>Övriga frågor</p>
<p>På samma sätt som enligt gällande rätt bör ett beslut om ändring av bo-<br>lagsordningen som rör delägarnas ansvarighet fa börja att tillämpas först<br>ett år efter registreringen av ändringsbeslutet, om inte samtliga delägare<br>har biträtt beslutet. Ett beslut om att avskaffa bolagsordningens bestäm-<br>melser om delägaransvar bör vidare — på samma sätt som vid ett utökat<br>ansvar — föranleda en rätt till förtida hävning av försäkringsavtalet (se 9<br>kap. 18 §). Angående beräkningen av ersättning till delägare vid hävning,<br>se avsnitt 9.4.</p>
<p>Ett objektivt verifierbart underlag måste föreligga som grund för ut-<br>taxeringen. Ett uttaxeringsansvar för delägarna skulle dock bli illusoriskt<br>om alltför stränga krav uppställs i detta avseende, t.ex. ett krav på att<br>samtliga värden skall ha realiserats. Det bör i stället vara tillräckligt att<br>bolagets förpliktelser respektive förluster inte är täckta vid tillämpning av<br>ett för försäkringsföretag etablerat ekonomiskt regelverk (se vidare för-<br>fattningskommentaren till 1 kap. 7 §).</p>
<p>Den prövning som Finansinspektionen skall göra i samband med even-<br>tuella ändringar av ansvarsbestämmelserna i bolagsordningen innebär<br>också ett visst skydd för delägarna. En fastställelse av föreskrifter om<br>delägaransvar bör således inte bara vägras om föreskrifterna är oklara<br>eller behäftade med formella felaktigheter. En registrering bör också väg-<br>ras om föreskrifterna strider mot lag (se bl.a. avsnitt 9.3 om den s.k. ge-<br>neralklausulen i 9 kap. 19 §).</p>
<p>Finansinspektionen har föreslagit en uttrycklig bestämmelse om att<br>delägaransvar inte får upphävas med mindre än att FRL:s sol venskrav är<br>uppfyllda även därefter. Inspektionen torde syfta på en bestämmelse som<br>ger myndigheten rätt att vägra registrering av en ändrad bolagsordning<br>som begränsar delägaransvaret men samtidigt medför att kapitalbasen<br>(där uttaxeringsrätten får räknas in) skulle komma att understiga eller<br>riskera att understiga erforderlig solvensmarginal eller lägsta garantibe-<br>lopp.</p>
<p>I det föregående har föreslagits att en allmän rörelseregel införs som<br>slår fast att all försäkringsrörelse skall bedrivas med bl.a. en sådan soli-<br>ditet att förpliktelserna tryggas mot försäkringstagarna och ersättningsbe-<br>rättigade som kan likställas med dem (se avsnitt 6.2). En sådan lagfäst<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>295</p>
<p>stabilitetsprincip ger tillräckligt stöd för att vägra en ändring av bolags-<br>ordningen i det av Finansinspektionen angivna fallet. Det saknas därför<br>behov av att införa en sådan särskild bestämmelse som Finansins-<br>pektionen föreslagit.</p>
<p>Ett försäkringsbolag kan emellertid vara skyldigt att genomföra änd-<br>ringar av uttaxeringsreglema i bolagsordningen till följd av de begräns-<br>ningar av uttaxeringsmöjligheterna som föreslagits i det föregående. En<br>sådan ändring bör, som Lagrådet anfört, stadfästas även om det skulle<br>medföra en otillåten försvagning av kapitalbasen. De övergångsregler<br>som föreslås i det följande ger dock enligt regeringens mening gott<br>rådrum för bolagen att förutse och hantera en sådan situation (se punkten<br>4 i övergångsbestämmelserna). Den dispensregel för mindre lokala för-<br>säkringsbolag som tidigare föreslagits har dessutom särskilt tillkommit<br>för att beakta sådana svårigheter som Lagrådet pekat på.</p>
<p>Enligt äldre förarbetsuttalanden gäller särskilda begränsningar för öm-<br>sesidiga bolags återförsäkringsrörelse. Frågan är om ett sådant särkrav<br>alltjämt bör gälla.</p>
<p>Genom att lagkraven på nedsättning och uttaxering föreslås upphävda<br>och att ett uttaxeringsförbud föreslagits för konsumentförsäkringar för-<br>svagas skälen för att upprätthålla ett sådant särkrav. Delägare skall inte<br>heller kunna göras ansvariga för förluster i återförsäkringsrörelsen. Den<br>grundläggande soliditetsprincip som nyss berörts medför för övrigt vissa<br>begränsningar för alla försäkringsbolag av innebörd att bolagets återför-<br>säkringsrörelse inte får ha en sådan omfattning eller karaktär att åtag-<br>andena mot direktförsäkringstagarna och jämställda äventyras. Några<br>särregler bör således inte gälla för ömsesidiga bolag i detta avseende.</p>
<p>Aktuarieföreningen har ansett att något alternativ till de borttagna ned-<br>sättningsreglema bör finnas för obeståndssituationer.</p>
<p>För företag i allmänhet gäller som tidigare påpekats regler om före-<br>tagskonstruktion och offentligt ackord. Dessa regler omfattar inte för-<br>säkringsbolag. Det kan dock finnas anledning att behandla den frågan<br>och ansvarsregler inom ramen för den översyn av de associationsrättsliga<br>bestämmelserna för ömsesidiga bolag som tidigare aviserats. På sikt bör<br>också bestämmelserna om rätt till hävande av avtal m.m. vid ändrat ut-<br>taxeringsansvar föras över från FRL till den avtalsrättsliga regleringen.</p>
<h3>9.2 Tillskott av respektive ränta på garantikapital</h3>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Regeringens förslag: Det införs en möjlighet för tillskott av garanti-<br>kapital till ömsesidiga bolag under rörelsens gång. Garantikapitalet<br>skall registreras, vilket förutsätter att minst hälften av kapitalet har in-<br>betalts. Kapitalet skall vara helt inbetalt inom sex månader efter re-<br>gistreringen.</p>
<p>Tidsfristen för inbetalning av garantikapital vid bolagets bildande<br>justeras. Kapitalet skall vara helt inbetalt före bolagets registrering.</p>
<p>Bestämmelserna om ränta på garantikapital i ömsesidiga försäkrings-<br>bolag upphävs.</p>
<p>296</p>
<p>Försäkringsutredningen har inte särskilt behandlat dessa frågor.</p>
<p>Försäkringsrörelsepromemorians förslag: Överensstämmer väsent-<br>ligen med regeringens förslag (se promemorian s. 243 och 244).</p>
<p>Remissinstanserna: Endast ett par remissinstanser har haft erinringar<br>mot förslaget. Enligt Hovrätten för Västra Sverige bör det klargöras när<br>tillskott av garantikapital får ske under rörelsens gång. Finansinspektio-<br>nen har påpekat att tidsfristen för när sådant garantikapital skall vara helt<br>inbetalt bör räknas från dagen för beslut om tillskott. Inspektionen har<br>inte sett någon anledning att ta bort reglerna om ränta på garantikapital.</p>
<p>Bakgrund: I ömsesidiga försäkringsbolag saknas motsvarighet till ak-<br>tiebolagens aktiekapital. Garantikapitalet kan i stället sägas ha till funk-<br>tion att tillföra det ömsesidiga bolaget erforderligt rörelsekapital vid rö-<br>relsens start. Garantikapital, som skall redovisas som eget kapital, kan<br>användas för förlusttäckning och får ingå i kapitalbasen.</p>
<p>Ett ömsesidigt bolag får inte bildas utan garantikapital, om det inte<br>finns särskilda skäl. Garantikapitalet skall betalas med pengar (1 kap. 8 §<br>FRL). Vem som får skjuta till garantikapitalet regleras inte. Det kan så-<br>ledes vara fråga om samtliga eller vissa delägare eller någon utomstå-<br>ende.</p>
<p>Minst halva garantikapitalet skall vara inbetalt innan bolaget far regist-<br>reras. Dessutom skall garanterna ha lämnat skriftliga förbindelser på<br>obetalt belopp (se 2 kap. 13 §). Garantikapitalet skall vara helt inbetalt<br>senast inom två år från bolagets bildande (17 §).</p>
<p>Det är förutsatt att garantikapitalet skall återbetalas till garanterna. En<br>sådan återbetalning måste ske när kapitalet inte längre behövs för rörel-<br>sens ändamålsenliga bedrivande och en återbetalning är förenligt med<br>bestämmelserna om kapitalbasens sammansättning och storlek. Återbe-<br>talningen förutsätter att Finansinspektionen lämnat sitt medgivande<br>(12 kap. 4 §). Kravet på återbetalning motiveras av att det ansetts önsk-<br>värt att begränsa garanternas inflytande i ömsesidiga bolag.</p>
<p>Försäkringsbolaget får betala ränta på garantikapitalet. Detta gäller<br>även ömsesidiga livförsäkringsbolag där vinstutdelning är förbjuden.<br>Bestämmelser om och i vilken ordning ränta skall betalas på garanti-<br>kapitalet skall tas upp i bolagsordningen (se 2 kap. 5 § 18). Bestämmel-<br>serna om vinstutdelning i 12 kap. 2 § FRL skall tilllämpas på betalning<br>av sådan ränta.</p>
<p>Enligt uppgift finns det inte i dag några ömsesidiga bolag som innehar<br>garantikapital.</p>
<p>I sammanhanget kan nämnas att ömsesidiga försäkringsbolag kan<br>emittera förslagslån. Sådana lån far efter Finansinspektionens medgi-<br>vande räknas in i kapitalbasen. Inspektionen har i allmänna råd utvecklat<br>vilka förutsättningar som inspektionen avser att tillämpa vid en prövning<br>av sådana ansökningar (FFFS 1995:1).</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>297</p>
<h4>Skälen för regeringens förslag</h4>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Tillskott av garantikapital under rörelsens gång</p>
<p>Garantikapitalets funktion är att utgöra start- och rörelsekapital i ömse-<br>sidiga försäkringsbolag. Av nuvarande bestämmelser framgår att garanti-<br>kapital kan tillskjutas vid bolagets bildande. Det framgår emellertid inte<br>om garantikapital kan tillskjutas bolaget i ett senare skede om bolaget har<br>behov av kapital, t.ex. på grund av ekonomiska svårigheter.</p>
<p>Vi har tidigare föreslagit att vinstutdelning skall kunna ske till garanter<br>i ömsesidiga livförsäkringsbolag. Vidare godtas kapitalanskaffning ge-<br>nom förlagslån även i ömsesidiga försäkringsbolag. I konsekvens med<br>detta bör det tas in bestämmelser om att garantikapital får tillskjutas bo-<br>laget vid en senare tidpunkt än i samband med bolagets bildande.</p>
<p>Även sådant garantikapital bör, i likhet med tillskott vid bolagets bil-<br>dande, återbetalas när det inte längre behövs för verksamhetens ända-<br>målsenliga bedrivande. Vi är alltså inte nu beredda att frångå principen<br>att garantikapital bara skall finnas så länge kapitalet behövs i bolaget. Det<br>finns dock anledning att återkomma till frågor om garantikapital i ömse-<br>sidiga bolag inom ramen för den associationsrättsliga översyn som tidi-<br>gare aviserats.</p>
<p>Förutsättningarna för anskaffningen av garantikapitalet under rörelsens<br>gång blir således beroende av om tillskottet är motiverat av försäkrings-<br>rörelsens ändamålsenliga bedrivande. Ett sådant fall kan vara att ett ka-<br>pitalbehov uppkommer för att trygga eller förstärka kapitalbasen. Ett an-<br>nat fall kan vara att garantikapitalet behövs för en uppbyggnad av själva<br>försäkringsrörelsen (jfr vad som anförts beträffande upplåning i allmän-<br>het i avsnitt 8.6.1). Däremot kan anskaffning av garantikapital med enda<br>syfte att anskaffa placeringsmedel knappast anses godtagbart. Det för-<br>hållande att kapital kan anskaffas genom t.ex. förlagslån bör inte i sig<br>förhindra att ett behov av garantikapital kan föreligga.</p>
<p>Tillskott av garantikapital under rörelsens gång bör, som Lagrådet fö-<br>reslagit, registreras. En bestämmelse om detta bör tas in i lagen. Av be-<br>stämmelsen bör också framgå att garantikapitalet, i likhet med tillskott av<br>aktiekapital, är ökat när registreringen skett.</p>
<p>Tidsfrister för betalning av garantikapital m.m.</p>
<p>Enligt nuvarande regler skall garantikapital vid bolagets bildande vara<br>helt inbetalt inom två år från bolagets bildande. För att garantikapital<br>skall få beaktas i kapitalbasen måste kapitalet vara inbetalt till minst<br>hälften (jfr avsnitt 8.7).</p>
<p>I och med införandet av en möjlighet att skjuta till garantikapital under<br>rörelsens gång bör bestämmelserna ses över. Tidsfristerna för betalning<br>av garantikapital bör inte avvika från de som gäller för tillskott av aktie-<br>kapital (jfr 2 kap. 13 § och 4 kap. 15 §). Detta innebär att garantikapital<br>vid bolagets bildande skall vara helt inbetalt innan bolaget registreras. I<br>fråga om garantikapital som görs under rörelsens gång bör halva beloppet</p>
<p>298</p>
<p>ha betalats för att garantikapitalet skall få registreras. Återstående del bör<br>betalas inom sex månader från registreringen.</p>
<p>Som Lagrådet förordat bör det även tas in en bestämmelse om återbe-<br>talning av garantikapital för det fall registrering inte kommer till stånd.</p>
<p>Ränta på garantikapital i ömsesidiga bolag</p>
<p>Med en möjlighet att dela ut vinst till garanter i ömsesidiga livförsäk-<br>ringsbolag kan det ifrågasättas om nuvarande bestämmelser om ränta på<br>garantikapital fortfarande behövs.</p>
<p>Ingen remissinstans har invänt mot försäkringsrörelsepromemorians<br>bedömning att nuvarande regler om ränta på garantikapital kan ut-<br>mönstras. Såväl sådan ränta som vinstutdelning skall regleras i bolags-<br>ordningen. Vidare gäller samma begränsningar för utbetalning av ränta<br>på garantikapital som vid en vinstutdelning. Som tidigare har fastslagits<br>bör särregler gälla för ömsesidiga bolag endast om det är motiverat av<br>bolagsformens särart. Några sådana motiv har inte nu framkommit. Sär-<br>reglerna för ömsesidiga bolag om ränta på garantikapital bör därför upp-<br>hävas.</p>
<h3>9.3 Minoritetsskydd för delägare</h3>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Regeringens förslag: Delägare skall ingå i den personkrets som inte<br>otillbörligt får gynnas eller förfördelas av styrelse eller bolagsstämma<br>i ömsesidiga försäkringsbolag.</p>
<p>Försäkringsutredningens, Banklagskommitténs och Försäkrings-<br>rörelsepromemorians förslag: Överensstämmer med regeringens för-<br>slag (se utredningens betänkande s. 112 och 283-285, kommitténs del-<br>betänkande SOU 1998:27 s. 63 och promemorian s. 244 och 245).</p>
<p>Remissinstanserna har godtagit förslaget.</p>
<p>Bakgrund: Styrelse och bolagsstämma får inte fatta beslut ägnade att<br>ge otillbörliga fördelar åt aktieägare, garanter eller andra till nackdel<br>för bolaget, andra aktieägare eller garanter (8 kap. 15 § och 9 kap. 19 §<br>FRL). Bestämmelserna gäller inte i förhållande till delägare. Det har<br>motiverats med hänvisning till Finansinspektionens bevakning av att<br>bl.a. premiesättning och skadereglering är skälig (prop. 1981/82:180 s.<br>213).</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: När nuvarande skälighetsprincip<br>upphävs faller de motiv bort som åberopats för att undanta delägarna från<br>tillämpningsområdet för 8 kap. 15 § och 9 kap. 19 § FRL. Delägare bör<br>tas med bland de kategorier som bestämmelserna omfattar samt, i likhet<br>med aktieägare, ges ett skydd i egenskap av ägare till bolaget. Genom att<br>ta med delägare bland dem som anges i 8 kap. 15 § och 9 kap. 19 § slås<br>fast att bolagsorganen måste handla lojalt och behandla delägare lika ef-<br>ter generella principer i olika ägarfrågor, bl.a. i frågor om delägaransvar,<br></p>
<p>299</p>
<p>skifte av tillgångar i samband med likvidation samt i fråga om disposi-<br>tion av medel som får användas för förlusttäckning (se vidare författ-<br>ningskommentaren till 9 kap. 19 §).</p>
<h3>9.4 Ersättning till delägare i visst fall</h3>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Regeringens förslag: Ersättningsreglerna vid hävning av försäk-<br>ringsavtal i ömsesidiga bolag i samband med ändringsbeslut om per-<br>sonligt ansvar ändras som en följd av att nuvarande definition på pre-<br>miereserven tas bort.</p>
<p>Försäkringsutredningen har inte behandlat frågan.</p>
<p>Försäkringsrörelsepromemorians förslag: Överensstämmer med re-<br>geringens förslag (se promemorian s. 245).</p>
<p>Remissinstanserna har inte haft någon erinran mot förslaget.</p>
<p>Bakgrund: Enligt 9 kap. 18 § FRL har en delägare som far säga upp<br>ett försäkringsavtal på grund av ett ändrat beslut om personligt ansvar<br>rätt till ersättning. Ersättningen skall bestämmas till den andel av premie-<br>reserven som belöper på försäkringen vid den tidpunkt då avtalet upphör.<br>Bestämmelsen är relevant för ömsesidiga skadeförsäkringsbolag som<br>skall införa eller ändra villkor om personligt ansvar för delägare.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Som en konsekvens av att nuvarande<br>definition av premiereserven faller bort och att nya bestämmelser om<br>garanterad och villkorad återbäring införs måste 9 kap. 18 § ändras. En-<br>ligt nuvarande bestämmelser skall ersättningen bestämmas till den på<br>försäkringen belöpande andelen av premiereserven. Ersättningen bör i<br>stället bestämmas efter den på försäkringen belöpande andelen av ej in-<br>tjänade premier och återbäring.</p>
<h3>9.5 Skifte av tillgångar mellan delägare</h3>
<p>Regeringens förslag: Nuvarande dispositiva regler om en fördelning<br>av tillgångar i förhållande till de fem senaste årens premier vid en<br>likvidation utmönstras. Tillgångarna skall i stället skiftas mellan del-<br>ägare enligt reglerna i bolagsordningen.</p>
<p>Försäkringsutredningens förslag: Överensstämmer med regeringens<br>förslag. Utredningen har dock inte behållit någon bestämmelse om att<br>tillgångarna skall skiftas mellan delägarna (se betänkandet s. 258 och<br>259).</p>
<p>Försäkringsrörelsepromemorians förslag: Överensstämmer med re-<br>geringens förslag (se promemorian s. 245-246).</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har tillstyrkt Försäk-<br>ringsutredningens förslag eller lämnat det utan erinran. Advokatsamfun-<br>det har ansett att förslaget gör det möjligt att skifta tillgångarna i ömse-</p>
<p>300</p>
<p>sidiga bolag till andra än delägarna och att det leder till osäkerhet om<br>delägarnas rättigheter och bolagsstämmans behörighet. Samfundet har<br>bedömt att frågan är viktig med hänsyn till framtida omstruktureringar.</p>
<p>Remissinstanser har godtagit försäkringsrörelsepromemorians förslag.<br>Försäkringsförbundet har dock avstyrkt förslaget att reglerna for fördel-<br>ningen regleras i bolagsordningen. Enligt förbundet förekommer det fall<br>då fördelningen inte bestäms direkt i bolagsordningen.</p>
<p>Bakgrund: I 14 kap. 14 § andra stycket FRL regleras hur tillgångar<br>skall skiftas i ömsesidiga försäkringsbolags likvidation. Enligt bestäm-<br>melserna skall den som var delägare vid tiden för likvidationsbeslutet fa<br>del i tillgångarna i förhållande till det sammanlagda beloppet av inbetalda<br>premier för de fem senaste räkenskapsåren. Om bolagsordningen inne-<br>håller regler om andra fördelningsgrunder gäller dock dessa. Bestämmel-<br>serna är alltså tvingande på så sätt att tillgångarna måste skiftas bland<br>delägarna, men är delvis dispositiva genom att fördelningen kan baseras<br>på annan grund än de fem senaste årens premieinbetalningar. Bestäm-<br>melserna, som har sin bakgrund i 1905 års försäkringsrörelselag, har fått<br>betydelse i några fall under senare år. Det har då gällt ombildning av öm-<br>sesidiga skadeförsäkringsbolag till aktiebolag.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: När det gäller försäkringsaktiebolag<br>följer av 3 kap. 1 § FRL att aktieägarna har rätt till egendom som belöper<br>på hans aktier i den mån inte annat följer av bolagsordningen (jfr prop.<br>1981/82:180 s. 287 och 288). Motsvarande bestämmelse saknas för del-<br>ägare i ömsesidiga bolag. Ett genomförande av Försäkringsutredningens<br>förslag kan därför, som Advokatsamfundet påpekat, komma att tolkas<br>som att bolagets tillgångar får tillskiftas även andra än delägarna, t.ex.<br>garanter. Detta bör undvikas. I FRL bör det därför anges att tillgångarna<br>skall tillskiftas delägarna.</p>
<p>Viss kritik har riktats mot nuvarande dispositiva fördelningsgrunder.<br>Reglerna innebär bl.a. att delägare kan få del av överskott som denne inte<br>har bidragit till. En regel om skifte efter var och ens bidrag till överskot-<br>tet kan dock inte vara helt utan undantag. Av praktisk nödvändighet kan<br>vissa schabloner behövas. Begränsningar kan också behöva göras bakåt i<br>tiden beträffande vilka premieinbetalningar som skall beaktas. Sådana<br>aspekter torde också ligga bakom nuvarande bestämmelse att delägarens<br>andel skall beräknas i förhållande till inbetalda premier för de fem se-<br>naste åren.</p>
<p>Med hänsyn bl.a. till den utveckling som skett på ADB-området fram-<br>står dock nuvarande fördelningsgrunder som alltför schablonartade. En<br>lämpligare ordning är att låta dessa frågor bli föremål för delägarnas av-<br>görande genom bestämmelser i bolagsordningen.</p>
<p>Som Advokatsamfundet påpekat kan avsaknaden av en bestämmelse i<br>bolagsordningen om hur tillgångarna skall fördelas i ett ömsesidigt bo-<br>lags likvidation leda till osäkerhet för de berörda. Detta gäller särskilt om<br>delägarna inte snabbt kan nå sådan enighet som krävs för att införa före-<br>skrifter om fördelningen i bolagsordningen. De nuvarande dispositiva<br>bestämmelserna om fördelningen bör enligt en särskild övergångsregel<br>gälla för nuvarande ömsesidiga försäkringsbolag fram tills dess att en</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>301</p>
<p>bolagsordning med regler om den närmare fördelningen enligt den nya Prop. 1998/99:87<br>lagen registrerats.</p>
<h3>9.6 Vissa obeståndsfrågor</h3>
<p>Regeringens bedömning: Inga särskilda bestämmelser bör ställas<br>upp såvitt avser uttaxering i ömsesidiga försäkringsbolags konkurs.</p>
<p>Försäkringsutredningens förslag: Överensstämmer i sak med rege-<br>ringens bedömning.</p>
<p>Försäkringsrörelsepromemorians bedömning: Överensstämmer<br>med regeringens (se promemorian s. 247 och 248).</p>
<p>Remissinstanserna har inte särskilt kommenterat frågorna.</p>
<p>Bakgrund: I 13 kap. FRL finns särskilda bestämmelser om uttaxering<br>i samband med konkurs. Vid en konkurs får delägarnas personliga ansvar<br>för företagets förpliktelser göras gällande endast om bolagets tillgångar<br>inte räcker för att betala bolagets skulder. Uttaxeringen skall ske enligt<br>det särskilda förfarande som föreskrivs i 6 och 7 §§. Förfarandet innebär<br>att ett särskilt förslag till uttaxering (uttaxeringsförslag) skall upprättas<br>först om det konstateras en brist i förslaget till slututdelning (utdelnings-<br>förslaget). I uttaxeringsförslaget skall bristen fördelas på delägarna så<br>långt deras ansvarighet räcker. Vid fördelningen skall de bestämmelser<br>som enligt 1-3 §§ gäller för uttaxering utom konkurs tillämpas. Uttaxe-<br>ringen skall emellertid avse dem som var delägare när konkursansökan<br>gavs in eller under någon del av året som föregick konkursansökan. Un-<br>derrättelse om upprättandet av uttaxeringsförslaget skall tas upp i den<br>kungörelse som utfärdas om utdelningsförslaget. Vidare skall delägare<br>underrättas om adressen är känd. Vad som föreskrivs i konkurslagen<br>(1987:672) om tillhandahållande av utdelningsförslag samt om sättet för<br>klander skall tillämpas även på uttaxeringsförslaget. Det framhålls sär-<br>skilt att uttaxeringsförslaget kan klandras av delägare (6 §).</p>
<p>När uttaxeringen vunnit laga kraft eller prövats av underrätt i konkurs-<br>ärendet skall konkursförvaltaren genast kräva in de uttaxerade beloppen.<br>Sker inte betalning av beloppen skall konkursförvaltaren genast begära<br>utmätning av beloppen. Uttaxeringsförslaget gäller då som lagakraftvun-<br>nen dom. Om en delägare vid en utmätningsförrättning saknar utmät-<br>ningsbara tillgångar till full betalning eller är i konkurs skall dennes brist<br>täckas genom uttaxering hos övriga delägare. Om förslaget till uttaxering<br>inte har godkänts av alla borgenärer och delägare, får utdelning inte ske.<br>Om förslaget överklagas får belopp som överklagandet avser inte delas ut<br>annat än mot borgen. Annars förutsätter utdelningen att frågan har av-<br>gjorts genom dom som vunnit laga kraft (7 §).</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Huvudregeln om ett personligt<br>ansvar för delägare har även gjort det nödvändigt att särskilt reglera ut-<br>taxeringsförfarandet i konkurs. De förslag som lämnats i det föregående<br>innebär emellertid att delägare som huvudregel saknar ett personligt an-<br>svar för det ömsesidiga bolagets förpliktelser och förluster. Ett deläga-</p>
<p>302</p>
<p>ransvar får göras gällande endast genom uttaxering i vissa fall och förut-<br>sättningarna måste framgå av bolagsordningen. Detta skall även gälla vid<br>uttaxering från delägare i en konkurs. Fordringar på delägare avseende<br>sådana kapitaltillskott bör därför, i likhet med t.ex. villkorade aktieägar-<br>tillskott och förlagslån, hanteras inom ramen för konkurslagens allmänna<br>bestämmelser. Det saknas alltså anledning att ställa upp särbestämmelser<br>i FRL eller i konkurslagen om uttaxering i samband med konkurs.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>303</p>
<h2>10 Särskilt om fondförsäkring</h2>
<h3>10.1 Bakgrund</h3>
<p>I lagen (1989:1079) om livförsäkringar med anknytning till värdepap-<br>persfonder (fondförsäkringslagen) finns bestämmelser om sådana livför-<br>säkringar där premierna skall placeras i en eller flera värdepappersfonder<br>eller utländska fondföretag (fondförsäkring). För dessa placeringar står<br>försäkringstagaren placeringsrisken. Det utesluter dock inte att vissa<br>avkastningsgarantier till försäkringstagarna kan lämnas (prop.<br>1989/90:34 s. 44).</p>
<p>Fondförsäkringsrörelse får förenas endast med försäkringsrörelse som<br>avser premiebefrielse vid arbetsoförmåga (2 §). Det innebär att fondför-<br>säkringsrörelse måste bedrivas i en särskild juridisk person (fondförsäk-<br>ringsbolag). Rörelsen får alltså inte förenas med traditionell livförsäk-<br>ringsrörelse inom en och samma juridiska person. I övrigt kan fondför-<br>säkringsbolag meddela olika slag av livförsäkringar samt både indivi-<br>duella försäkringar och gruppförsäkringar. Liksom annan försäkring skall<br>avtalet avse en försäkringsrisk.</p>
<p>För fondförsäkringsbolag gäller i tillämpliga delar FRL och lagen<br>(1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag (ÅRFL) om inte an-<br>nat föreskrivs i fondförsäkringslagen (3 §). Regeringen eller Finans-<br>inspektionen far dessutom medge undantag från FRL, om det finns sär-<br>skilda skäl (7 §). I första hand har undantag ansetts möjliga att meddela<br>såvitt gäller skyldigheten att upprätta försäkringstekniska grunder, efter-<br>som grunderna normalt inte fyller samma funktion i fondförsäkring som i<br>annan livförsäkring (prop. 1989/90:34 s. 46 och 47).</p>
<p>Restriktioner för placeringar och för disposition av fondandelar m.m.</p>
<p>Fondförsäkringsbolaget skall placera premierna i de värdepappersfonder<br>eller utländska fondföretag som försäkringstagaren från tid till annan be-<br>stämmer. Bolaget får dock begränsa antalet fonder eller utländska fond-<br>företag (4 §). Bolaget får dock inte förvalta fonderna som en del av den<br>egna kapitalförvaltningen. Förvaltningen skall på samma sätt som för<br>andra värdepappersfonder handhas av ett särskilt fondbolag. Försäk-<br>ringsbolaget kan inte heller vara förvaringsinstitut enligt lagen<br>(1990:1114) om värdepappersfonder och förvara fondens värdepapper<br>samt ombesörja in- och utbetalningar.</p>
<p>Premierna får placeras endast i sådana utländska fondföretag som är<br>underkastad offentlig reglering som i huvudsak överensstämmer med den<br>som gäller för svenska värdepappersfonder (se prop. 1994/95:184 s.<br>310). Regeringen eller Finansinspektionen skall enligt 1 § meddela före-<br>skrifter om vilka utländska stater som kan komma i fråga (FFFS<br>1997:24).</p>
<p>Fondförsäkringslagen begränsar försäkringsbolagets möjlighet att dis-<br>ponera över fondandelarna. Utdelningen på andelarna och ersättningen<br>vid inlösen av andelarna får användas endast för förvärv av nya fond-</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>304</p>
<p>andelar, utbetalning enligt försäkringsavtalet eller täckning av försäk-<br>ringstagarens kostnader för försäkringen (5 och 6 §§). För byte av fond<br>har försäkringsbolaget rätt till ersättning genom premieinbetalning, ian-<br>språktagande av utdelning eller inlösen av fondandelar. Detta skall regle-<br>ras i avtalet och informeras tydligt om. Det har ansetts ankomma på Fi-<br>nansinspektionen att med stöd av 19 kap. 11 § FRL bevaka att bolagen<br>inte tar ut oskäliga avgifter som förhindrar byte av värdepappersfond<br>(prop. 1989/90:34 s. 49).</p>
<p>Försäkringstagaren saknar rätt att övergå från fondförsäkring till kon-<br>ventionell försäkring eller omvänt, om inte avtalet skulle medge detta.<br>Eftersom fondförsäkringsrörelse skall bedrivas i en särskild juridisk per-<br>son måste byte i så fall ske till annan försäkringsgivare.</p>
<p>Lättnader för placeringarna och beräkning av solvensmarginal</p>
<p>Inom fondförsäkring bär försäkringstagaren regelmässigt den finansiella<br>risken för placeringarna. De försäkringstekniska avsättningarna skall lik-<br>väl skuldtäckas. Bolaget är inte bundet av reglerna om tillgångs- och en-<br>handsbegränsningar i 7 kap. 10 b och 10 c §§ FRL, om inte försäkrings-<br>bolaget undantagsvis står den finansiella risken (8 § fondförsäkringsla-<br>gen). För fondförsäkringsbolag gäller inte heller 7 kap. 10 e § om att till-<br>gångarna skall placeras så att valutakursförlustema begränsas (se 10 §<br>fondförsäkringslagen).</p>
<p>Utan hinder av reglerna i 7 kap. 17 a § om begränsningar för innehav i<br>vissa finansiella företag får fondförsäkringsbolag äga aktier i fondbolag<br>vars enda uppgift är att förvalta värdepappersfonder uteslutande avsedda<br>för fondförsäkringsplaceringar (9 § fondförsäkringslagen).</p>
<p>För fondförsäkringsbolag gäller att balanserad vinst, som inte kan före-<br>komma i andra livförsäkringsbolag, får räknas in i kapitalbasen (12 §<br>fondförsäkringslagen). Vidare gäller särskilda bestämmelser för beräk-<br>ning av solvensmarginalen. Bestämmelserna har sin bakgrund i EG:s<br>regelverk och innebär bl.a. att solvensmarginalen bestäms med en lägre<br>procentsats för den del av premiereserven som inte innebär en risk för<br>försäkringsbolaget.</p>
<p>Särskilda bolagsrättsliga regler i förhållande till andra livförsäkrings-<br>bolag</p>
<p>Till skillnad från andra livförsäkringsbolag får fondförsäkringsbolag dela<br>ut vinst till aktieägarna och göra fondemission på samma sätt som skade-<br>försäkringsbolag. Fondförsäkringsbolagen behöver inte heller sätta av<br>årsvinsten till en återbäringsfond. Till skillnad från andra livförsäkrings-<br>bolag skall fondförsäkringsbolag göra vissa avsättningar till reservfond<br>och, i förekommande fall, till överkursfond. I samband med anmälan av<br>grunder får regeringen eller Finansinspektionen meddela även villkor för<br>avsättning till reservfonden. Vidare skall fondförsäkringsbolag redovisa</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>305</p>
<p>eget kapital på samma sätt som skadeförsäkringsbolag (10 och Prop. 1998/99:87<br>11 §§ fondförsäkringslagen).</p>
<h3>10.2 Fondförsäkring i förhållande till konventionell<br>livförsäkring</h3>
<p>Regeringens förslag: Fondförsäkringar och andra livförsäkringar får<br>meddelas i samma juridiska person. Fondförsäkringar får även med-<br>delas av nuvarande traditionella livförsäkringsbolag som får kon-<br>cession till detta.</p>
<p>Även i framtiden skall premier för fondförsäkringar placeras i ex-<br>terna värdepappersfonder eller fonder som förvaltas av vissa utländ-<br>ska fondförvaltare.</p>
<p>De särbestämmelser som alltjämt skall gälla för fondförsäkring tas<br>in i FRL. Lagen (1989:1079) om livförsäkringar med anknytning till<br>värdepappersfonder upphävs.</p>
<p>Försäkringsutredningens förslag: Överensstämmer i stort med rege-<br>ringens förslag (se betänkandet s. 150, 153 och 163). Försäkrings-<br>utredningen har ansett att återbäring kan beräknas på andelar i företags-<br>intema värdepappersfonder.</p>
<p>Försäkringsrörelsepromemorians förslag: Överensstämmer med re-<br>geringens (se promemorian s. 252 och 253).</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt Försäk-<br>ringsutredningens förslag eller lämnat det utan erinran. Finansinspek-<br>tionen har avstyrkt förslaget om företagsinterna värdepappersfonder.</p>
<p>Remissinstanserna har i allmänhet godtagit försäkringsrörelseprome-<br>morians förslag. Finansinspektionen har ansett att det bör klargöras att<br>fondförsäkringsbolag kan utöka sitt sortiment med konventionella försäk-<br>ringar. Försäkringsförbundet har ansett att fondförsäkring även bör om-<br>fatta s.k nationella fonder enligt dispensbestämmelsen i 3 § lagen om<br>värdepappersfonder.</p>
<h4>Skälen för regeringens förslag</h4>
<p>Förening av fondförsäkringsrörelse och annan livförsäkringsrörelse?</p>
<p>En möjlighet att meddela fondförsäkringar i samma juridiska person som<br>konventionell livförsäkringsrörelse har kostnadsmässiga och administra-<br>tiva fördelar. En sådan möjlighet finns i flera jämförbara europeiska län-<br>der. Utgångspunkten är att fondförsäkringar bör fa meddelas i samma<br>juridiska person som meddelar konventionella livförsäkringar, om inte<br>försäkringstagarnas skyddsintressen talar mot en sådan lösning.</p>
<p>Vid tillkomsten av fondförsäkringslagen anfördes flera skäl mot att<br>fondförsäkringsrörelse skulle få förenas med annan livförsäkringsrörelse.<br>Som skäl anfördes olikheterna i placeringsregler och att fondförsäk-<br></p>
<p>306</p>
<p>ringsbolagen borde tillåtas äga fondbolag utan hinder av begränsningarna<br>för innehav i andra finansiella företag. Vidare framhölls att fondför-<br>säkringsbolag undantogs från krav på avsättning till återbäringsfond och<br>att vinstutdelning skulle bli möjlig i sådana bolag (se prop. 1989/90:34<br>s. 42).</p>
<p>Som tidigare föreslagits bör nuvarande bestämmelser om avsättning till<br>återbäringsfond upphävas och vinstutdelning bli tillåten även i konven-<br>tionella livförsäkringsbolag (se avsnitt 7.2). Dessa bestämmelser skall<br>gälla för nybildade livförsäkringsbolag och traditionella livförsäkrings-<br>bolag som ombildats enligt särskilda regler (se avsnitt 7.2 och 14.3). Där-<br>med bortfaller ett väsentligt motiv för att kräva att fondförsäkringar med-<br>delas i en särskild juridisk person.</p>
<p>För fondförsäkringsbolag och andra livförsäkringsbolag gäller också<br>mera enhetliga placeringsregler än förut, bl.a. genom att andelar i värde-<br>pappersfonder tillåts för skuldtäckning i alla försäkringsbolag. Vissa<br>skillnader gäller visserligen i placeringshänseende och vid beräkning av<br>solvensmarginal med hänsyn till att det är försäkringstagaren och inte<br>försäkringsbolaget som normalt står placeringsrisken. Sådana skillnader<br>bör emellertid kunna beaktas genom särskilda undantagsregler till mot-<br>svarande bestämmelser för andra livförsäkringar. Samma gäller möjlig-<br>heten till innehav i fondföretag (se vidare avsnitt 10.3).</p>
<p>Fondförsäkringar bör således få meddelas i samma juridiska person<br>som vinstutdelande konventionell livförsäkringsrörelse. Denna möjlighet<br>öppnas om nuvarande förbud i 2 § fondförsäkringslagen att förena fond-<br>försäkringsrörelse med annan rörelse än försäkring för premiebefrielse<br>vid arbetsförmåga slopas.</p>
<p>Borttagandet av förbudet innebär också att fondförsäkringsbolag som<br>får koncession till detta får meddela andra slag av livförsäkringar. Inom<br>ramen for koncessionsärendet bör det bevakas att det inte ställs lägre<br>krav på sådana bolag jämfört med traditionella bolag och att de intressen<br>som rörelsereglema skyddar tillgodoses i den utvidgade verksamheten.</p>
<p>Ändringen innebär samtidigt att livförsäkringsrörelse som omfattar<br>fondförsäkringar får meddelas tillsammans med vissa skadeförsäkringar<br>(jfr 1 kap. 3 och 4 §§ FRL). Därmed saknas också behov av en särskild<br>bestämmelse om att fondförsäkringsverksamhet far förenas med försäk-<br>ring för premiebefrielse vid arbetsoförmåga.</p>
<p>En särskild fråga är om även nuvarande traditionella livförsäkringsbo-<br>lag, såväl aktiebolag som ömsesidiga bolag, bör tillåtas att meddela fond-<br>forsäkringar i samma juridiska person, även om bolaget inte genomgått<br>ett ombildningsförfarande för att bli vinstutdelande.</p>
<p>Det förhållande att vinstutdelning till aktieägare och garanter inte får<br>äga rum bör inte förhindra att traditionella livförsäkringsbolag får med-<br>dela fondförsäkringar. En sådan fondförsäkringsverksamhet kan således<br>inte alstra medel för vinstutdelning. Vid prövningen av tillstånd till en<br>sådan verksamhetsändring, som förutsätter ändrad koncession, och i den<br>löpande tillsynen, bör det bevakas att ändringen av verksamheten är för-<br>enlig med befintliga försäkringstagares intressen, bl.a. så att inte fondför-<br>säkringsverksamheten subventioneras på den konventionella livförsäk-<br>ringsrörelsens bekostnad i strid med den skälighetsprincip som alltjämt<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>307</p>
<p>skall gälla för äldre livförsäkringsavtal (se avsnitt 14.2). Detta torde bl.a.<br>kräva att fondförsäkringsverksamheten hålls väl avgränsad från den tra-<br>ditionella livförsäkringsverksamheten och att en särskild konsoliderings-<br>fond inrättas för förlusttäckning inom denna gren.</p>
<p>De särbestämmelser som alltjämt skall gälla för fondförsäkring bör<br>alltså tas in i FRL. Fondförsäkringslagen kan därför upphävas.</p>
<p>Skall försäkringspremier få placeras i interna värdepappersfonder?</p>
<p>Utmärkande för fondförsäkring är att försäkringsbolaget inte får förvalta<br>fondema inom ramen för den egna kapitalförvaltningen. Förvaltningen<br>skall i stället skötas av ett särskilt fondbolag eller ske inom ramen för ett<br>utländskt fondföretag.</p>
<p>Försäkringsutredningen har i samband med diskussioner om hur bonus<br>(återbäring) kan utgå till försäkringstagaren ansett att återbäring bör få<br>beräknas på andelar i andra förmögenhetsmassor än värdepappersfonder<br>eller på andelar i företagsinterna värdepappersfonder. Enligt utredningen<br>bör Finansinspektionen meddela föreskrifter så att sådana interna värde-<br>pappersfonder kan underkastas samma regler som externa värdepappers-<br>fonder.</p>
<p>Finansinspektionen har ansett att det inte är möjligt att utfärda före-<br>slagna föreskrifter för interna värdepappersfonder inom ramen för FRL,<br>att flera särbestämmelser behövs om en rätt till fondbyte i princip skall<br>gälla samt att svårlösta redovisningsmässiga konsekvenser uppkommer.</p>
<p>Som tidigare föreslagits skall konventionella livförsäkringsavtal i<br>framtiden kunna utformas med villkor om återbäring som innebär att för-<br>säkringstagaren står den finansiella risken för tillgångars förvaltning.<br>Sådana åtaganden skall föranleda försäkringstekniska avsättningar och<br>medföra vissa placerings- och solvenskrav (jfr avsnitt 8.1, 8.4.3 och 8.7).<br>Vidare har redovisningsreglerna i ÅRFL föreslagits anpassade till sådan<br>villkorad återbäring (jfr avsnitt 8.8). Det bör också framhållas att de före-<br>slagna nya rörelsereglema inte i sig förhindrar förekomsten av olika for-<br>mer av återbäringsvillkor som beräknas på utfallet av bolagets förmö-<br>genhetsförvaltning, t.ex. finansiellt överskott, eller på marknadsföränd-<br>ringar, t.ex. ränteutvecklingen. Det bör dock understrykas att villkoren<br>måste vara förenliga med regleringen på avtalsområdet och de bestäm-<br>melser om god riskkontroll m.m. som uppställs i den allmänna rörelse-<br>regeln i 1 kap. 1 a §.</p>
<p>Regeringen ansluter till försäkringsrörelsepromemorians förslag att det<br>inte bör införas någon särskild reglering om återbäring knuten till ande-<br>lar i företagsinterna värdepappersfonder. En annan sak är att premier för<br>fondförsäkring får placeras i sådana fonder som en fondförvaltare får<br>bedriva enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder (jfr avsnitt<br>10.2).</p>
<p>De problem avseende rätt till fondbyte och svårlösta redovisningsmäs-<br>siga konsekvenser som Finansinspektionen pekat på aktualiseras således<br>inte. Det kan i sammanhanget också erinras om att det föreslagna infor-<br>mationsbemyndigandet i 1 kap. 1 a § ger stöd för närmare föreskrifter om<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>308</p>
<p>information som försäkringsbolaget bör lämna om olika slag av villkorad<br>återbäring.</p>
<h3>10.3 Särbestämmelser för fondförsäkring</h3>
<p>Regeringens förslag: Nuvarande begränsningar inom fondförsäkring<br>om placeringar av premier, disposition av utdelning och ersättning vid<br>inlösen skall alltjämt gälla. Det slås fast att placering får ske i sådana<br>värdepappersfonder eller s.k. nationella fonder som förvaltas av den<br>som har rätt att driva verksamhet enligt lagen om värdepappersfonder.</p>
<p>Bemyndigandet för regeringen eller Finansinspektionen att med-<br>dela från lag avvikande föreskrifter för fondförsäkringar, liksom att<br>kräva särskilda reservfondsavsättningar, upphävs.</p>
<p>Försäkringsutredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med<br>regeringens förslag (se betänkandet s. 172, 256, 257, 275-277, 280, 281<br>och 288). Utredningen har inte behandlat frågor om nationella fonder<br>eller undantag från branschglidningsreglema för innehav i fondföretag.<br>Utredningen har vidare föreslagit att bemyndigandet att meddela från lag<br>avvikande föreskrifter behålls.</p>
<p>Försäkringsrörelsepromemorians förslag: Överensstämmer väsent-<br>ligen med regeringens förslag (se promemorian s. 253-257). I promemo-<br>rian föreslås en bestämmelse om att avgift vid byte av fond skall vara<br>skälig.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna har i allt väsentligt tillstyrkt<br>Försäkringsutredningens förslag eller lämnat detta utan erinran. Aktuarie-<br>föreningen har påpekat att förslaget inte behandlar vilka solvenskrav som<br>skall gälla för andelar i interna värdepappersfonder.</p>
<p>Remissinstanserna har i stort tillstyrkt försäkringsrörelsepromemorians<br>förslag. Flera instanser har dock avstyrkt regeln om skäliga avgifter vid<br>byte av värdepappersfond. Hovrätten för Västra Sverige och Aktuarie-<br>föreningen har ifrågasatt bestämmelsen eftersom skälighetsprincipen slo-<br>pas. Aktuarienämnden har ansett att bolaget bör få ta ut lägre avgift. Fi-<br>nansinspektionen har ansett att prövningen förutsätter en helhetsbedöm-<br>ning. Inspektionen har vidare framhållit att reglerna om innehav i fond-<br>företag inte går att tillämpa på fonder som tillkommit efter den 1 januari<br>1994 eftersom dessa fonder måste vara öppna för alla former av fondspa-<br>rande.</p>
<h4>Skälen för regeringens förslag</h4>
<p>Begränsningar för premiers placering m.m.</p>
<p>I 4 § fondförsäkringslagen slås fast att fondförsäkringsbolag är skyldiga<br>att placera premier för fondförsäkringar i de värdepappersfonder eller ut-<br>ländska fondföretag som försäkringstagaren från tid till annan bestäm-<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>309</p>
<p>mer. Bolaget får dock i villkoren begränsa antalet tillgängliga fonder el-<br>ler fondföretag. Bestämmelsen om flyttningsrätt för placeringarna är ut-<br>märkande för fondförsäkring och bör utan saklig ändring överföras till<br>FRL.</p>
<p>Premier för fondförsäkring får placeras i svenska värdepappersfonder.<br>Fondförsäkringspremier far också placeras i utländska fondföretag om<br>dessa är underkastad lagstiftning eller offentlig reglering som väsentligen<br>stämmer överens med den som gäller för värdepappersfonder här i landet<br>(1 § fondförsäkringslagen).</p>
<p>Denna bestämmelse bör ändras. Premiema bör kunna placeras i alla<br>sådana fonder som får förvaltas av fondförvaltare som har rätt att driva<br>verksamhet enligt lagen om värdepappersfonder. Även s.k. nationella<br>värdepappersfonder drivs enligt denna lag men med undantag för en eller<br>flera bestämmelser (jfr 3 § lagen om värdepappersfonder). Även sådana<br>värdepappersfonder bör kunna omfattas av fondförsäkring under förut-<br>sättning att de allmänna skyddsreglerna för försäkringstagarna om infor-<br>mation m.m. är uppfyllda. Premierna far också placeras i sådana utländ-<br>ska fonder som bedrivs av utländsk förvaltare med tillstånd enligt lagen<br>om värdepappersfonder. Dessa förvaltare står under särskild tillsyn och<br>är underkastade en reglering som i huvudsak överensstämmer med den<br>för svenska värdepappersfonder (jfr prop 1997/98:151 del 2 s. 723). Det<br>finns därför inte längre behov av ett bemyndigande om rätt att utfärda<br>föreskrifter om vilka länder som godtas i sammanhanget.</p>
<p>En justering bör således göras i reglerna om definitionen av fondför-<br>säkring och i reglerna om skuldtäckningstillgångar (se vidare författ-<br>ningskommentaren till 2 kap. 3 b § och 7 kap. 10 §).</p>
<p>I 5 och 6 §§ fondförsäkringslagen regleras hur försäkringsbolaget far<br>disponera över utdelning från fondandelar och ersättning vid inlösen av<br>fondandelar. Dessa bestämmelserna bör utan sakliga ändringar föras över<br>till FRL.</p>
<p>I försäkringsrörelsepromemorian har det föreslagits en regel om att av-<br>gift vid byte av värdepappersfond skall vara skälig.</p>
<p>Som flera remissinstanser påtalat är den föreslagna regeln om avgifts-<br>uttaget tveksam när skälighetsprincipen slopas. Det kan också ifråga-<br>sättas om den skulle kunna få någon självständig betydelse. Det bör där-<br>för inte införas en sådan bestämmelse.</p>
<p>Särregler i placerings- och solvenshänseende</p>
<p>Fondförsäkringsbolag får använda andelar i värdepappersfonder och<br>motsvarande fonder som förvaltas av utländska fondförvaltare för skuld-<br>täckning utan de begränsningar som föreskrivs i 7 kap. 10 b och 10 c §§<br>FRL (tillgångs- och enhandsbegränsningar). Detsamma gäller bestäm-<br>melserna i 7 kap. 10 e § FRL om att tillgångarna skall placeras så att va-<br>lutakursförluster begränsas (se 8 och 10 §§ fondförsäkringslagen). Un-<br>dantagen från dessa bestämmelser är naturliga att göra med hänsyn till att<br>försäkringstagaren normalt står den finansiella risken vid fondförsäkring.<br>Bestämmelserna bör därför utan ändringar i sak tas in i FRL. Av be-</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>310</p>
<p>stämmelserna bör dock klarare än i dag framgå att undantaget gäller in-<br>om fondförsäkring för sådana åtaganden som försäkringstagaren står den<br>finansiella risken för.</p>
<p>I försäkringsrörelsepromemorian har föreslagits att en särskild place-<br>ringsbestämmelse införs som knyter an till de andelar i värdepappers-<br>fonder som försäkringsbolaget innehar. I avsnitt 8.4.3 har det föreslagits<br>en särskild placeringsregel för tillgångar som skuldtäcker villkorad åter-<br>bäring som utgår från EG:s försäkringsdirektiv. Denna placeringsregel,<br>som i likhet med nuvarande 8 och 10 §§ fondförsäkringslagen föreskriver<br>undantag från de vanliga placeringsreglerna, bör kunna tillämpas även<br>för andelar i värdepappersfonder som svarar mot de åtagandena som<br>fondförsäkringstagarna bär risken för. Den generella systematiken för<br>placeringsreglerna kan gälla även i dessa fall (se författningskommenta-<br>ren till 7 kap. 13 §).</p>
<p>I promemorian föreslås att reglerna i 13 § fondförsäkringslagen om be-<br>räkningen av solvensmarginal för avsättningar inom fondförsäkring utan<br>några sakliga ändringar tas in i FRL. Enligt regeringens förslag skall rö-<br>relserisker som föreligger i samband med förvaltningen beaktas mera<br>generellt (jfr avsnitt 8.7).</p>
<p>Innehav i fondföretag</p>
<p>De branschglidningsregler som finns i 7 kap. 17 a § FRL för innehav i<br>andra finansiella företag föreslås inte ändrade i detta sammanhang (jfr<br>avsnitt 8.5). Frågan blir då i vilken utsträckning som reglerna i 9 § fond-<br>försäkringslagen, som föreskriver ett generellt undantag från bransch-<br>glidningsreglerna i 7 kap. 17 a § FRL för fondförsäkringsbolags innehav<br>i fondföretag, bör behållas.</p>
<p>I princip bör samma regler gälla för alla livförsäkringsbolag, om inte<br>avvikelser är motiverade med hänsyn till livförsäkringens särart. Om ett<br>livförsäkringsbolag meddelar fondförsäkring framstår ett innehav i ett<br>fondbolag som ett naturligt sätt att organisera verksamheten. Det måste<br>alltså förutsättas att innehavet av fondbolaget är motiverat av fondför-<br>säkringsverksamhet. Om ett undantag från 7 kap. 17 a § för innehav i<br>fondföretag skall behållas bör undantaget vara villkorat av att innehavet<br>ingår som ett led i organiserandet av bolagets fondförsäkrings-<br>verksamhet.</p>
<p>I försäkringsrörelsepromemorian har dessutom föreslagits att innehavet<br>på samma sätt som i dag bara skall avse fondbolag vars enda uppgift är<br>att förvalta värdepappersfonder som uteslutande är avsedda för place-<br>ringar hänförliga till fondförsäkring.</p>
<p>Finansinspektionen har påpekat att fonder som tillkommit efter den 1<br>januari 1994 måste vara öppna för alla former av fondsparande. Fonden<br>kan till skillnad från tidigare fonder inte vara stängda på så sätt att endast<br>fondförsäkringsbolag kan förvärva fondandelar. Det innebär att om en<br>bestämmelse med nyss angivet innehåll tas in i FRL kommer bestämmel-<br>sen i praktiken att sakna betydelse för fonder som tillkommit efter 1994.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>311</p>
<p>Undantaget från branschglidningsreglema för vissa fondföretag bör<br>därför inte nu föras över från fondförsäkringslagen till FRL. Eftersom det<br>inte kan uteslutas att bestämmelsen kan få betydelse för vissa äldre inne-<br>hav bör bestämmelsen övergångsvis behållas för befintliga innehav.</p>
<p>Bolagsrättsliga särbestämmelser</p>
<p>I det föregående har föreslagits att nuvarande vinstutdelningsförbud för<br>konventionella livförsäkringsbolag skall upphävas och att livförsäkrings-<br>bolag som får dela ut vinst skall inrätta reservfond samt redovisa balanse-<br>rad vinst (se avsnitt 7.6 och 8.8.1). Nuvarande särbestämmelser i 10 §<br>fondförsäkringslagen om möjligheter till vinstutdelning till aktieägare,<br>om indelning av eget kapital och om beaktande av balanserad vinst i ka-<br>pitalbasen kommer således i sak att följa av FRL för fondförsäkringsbo-<br>lag som har villkor om vinstutdelning i bolagsordningen.</p>
<p>Bemyndigande att meddela undantag från FRL</p>
<p>I 7 § fondförsäkringslagen finns ett bemyndigande att meddela från FRL<br>avvikande föreskrifter. När bemyndigandet infördes ansågs det i första<br>hand avsett för dispenser från kravet på grunder (se prop. 1989/90:34 s.<br>46 och 47). När ordningen med upprättandet av grunder nu upphävs (jfr<br>avsnitt 8.3.1) och reglerna för fondförsäkringar och andra livförsäkringar<br>görs mera enhetliga minskar behovet av att behålla ett så generellt be-<br>myndigande som det här är fråga om. Detta bemyndigande bör därför<br>upphävas.</p>
<p>I samband med anmälan av grunder får regeringen eller Finansinspek-<br>tionen uppställa särskilda villkor för avsättning till reservfond (11 §<br>fondförsäkringslagen). Bestämmelsen är inte bara tveksam med hänsyn<br>till att regler för beräkning av solvensmarginalen numera har anpassats<br>till fondförsäkring. I den mån buffertkapitalet i ett försäkringsbolag är<br>otillfredsställande bör utrymme för krav på kapitalbasförstärkningar<br>dessutom kunna ställas enligt den allmänna rörelseregel som föreslås<br>lagfäst i 1 kap. 1 a §. Särbestämmelsen i 11 § avseende möjligheten att<br>ställa särskilda villkor om avsättningar till reservfond bör inte föras över<br>till FRL.</p>
<p>Angående vissa övergångsfrågor för nuvarande fondförsäkringsbolag,<br>se avsnitt 14.2</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>312</p>
<p>11</p>
<h2>Särskilt om kollektiva försäkringar</h2>
<h3>11.1 Bakgrund</h3>
<p>Individuella och kollektiva försäkringar</p>
<p>Med individuell försäkring brukar avses sådana försäkringar där försäk-<br>ringstagarna var för sig ansvarar för premier m.m. sedan de enskilt ingått<br>ett försäkringsavtal med försäkringsgivaren.</p>
<p>Kollektiva försäkringar finns i två former. En typ är gruppförsäkringar<br>där en gruppföreträdare förhandlat fram standardiserade villkor för med-<br>lemmar i en på förhand avgränsad grupp. En annan form är kollektivav-<br>talsgrundade försäkringar som baseras på kollektivavtal eller i övrigt<br>förhandlas fram mellan parter som har rätt att träffa bindande kollekti-<br>vavtal enligt arbetsrättsliga principer.</p>
<p>Såväl liv- som skadeförsäkringar meddelas i dag genom kollektiva för-<br>säkringar. De kollektiva försäkringarna har emellertid störst utbredning i<br>fråga om liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkringar. Av de totala tillgångar<br>om 1 200 miljarder kronor som är hänförliga till dessa försäkringsslag<br>svarar försäkringar grundade på kollektivavtal för över halva beloppet.<br>De kollektiva försäkringarna har från början normalt omfattat olika grup-<br>per av anställda men har efterhand kommit att utsträckas till andra grup-<br>per som föreningsmedlemmar och låntagare i bank.</p>
<p>Gruppförsäkringar (obligatoriska och frivilliga)</p>
<p>Gruppförsäkringar avtalas efter förhandlingar mellan en gruppföreträdare<br>och en försäkringsgivare. Gruppförsäkring meddelas genom ett grupp-<br>avtal som utgör en plan för försäkringen för en i avtalet angiven grupp<br>personer. Gruppförsäkringsavtalet är vanligtvis en ensidigt utfärdad<br>handling, varigenom försäkringsbolaget förbinder sig att meddela försäk-<br>ring i enlighet med i avtalet angivna villkor. Avtalet brukar vanligtvis<br>grundas på en av försäkringsbolaget upprättad offert där det anges t.ex.<br>beräkningsgrunder för premier, hur många personer som minst måste<br>ansluta sig för att avtal skall komma till stånd, eventuella hälsokrav, för-<br>säkringsbelopp, förmånstagarförordnande och tidpunkt för försäkringens<br>ikraftträdande.</p>
<p>Inte sällan kan medverkan från andra än medlemmen ställas upp som<br>en förutsättning för gruppavtalet, t.ex. genom medverkan i rutinerna för<br>inkassering och redovisning av premier eller genom intyg att nyanmälda<br>personer är fullt arbetsföra. Gruppförsäkringar avtalas ofta utanför ar-<br>betsmarknaden men kan många gånger ha anknytning dit genom arbets-<br>givarens eller fackföreningens medverkan vid premieinbetalningen. För-<br>säkringsvillkoren kan anknyta till regler i lag eller avtal om anställ-<br>ningsförhållanden.</p>
<p>Medverkan av någon annan än gruppmedlemmen är en förutsättning i<br>s.k. obligatoriska gruppförsäkringar där den enskilde inte kan välja att<br>stå utanför försäkringen. I dessa fall har de försäkrade normalt inte någon<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>313</p>
<p>kontakt med försäkringsgivaren som i sin tur oftast inte känner till vilka<br>de enskilda försäkrade är. De obligatoriska försäkringarna lägger normalt<br>inte några skyldigheter på gruppmedlemmen, t.ex. att betala premier. På<br>den svenska marknaden förekommer obligatoriska grupplivförsäkringar<br>och olycksfallsförsäkring vid fritidsskador eller i samband med idrottsut-<br>övning.</p>
<p>En medverkan av annan är också vanlig vid gruppförsäkringar där<br>medlemmen endast kan reservera sig mot försäkringsavtalet. Andra<br>gruppförsäkringar är däremot utformade som ramavtal mellan gruppföre-<br>trädaren och försäkringsgivaren där medlemmen själv har att ta ställning<br>till om han vill ingå försäkringsavtalet i enlighet med ramavtalet. Med-<br>lemmen är därefter själv ansvarig för premiebetalningama m.m. Grupp-<br>försäkringar där den enskilde har reservationsrätt eller skall ansluta sig<br>till försäkringen med ansvar för premier o.d. brukar betecknas frivillig<br>gruppförsäkring.</p>
<p>Särskilt när det gäller gruppförsäkringar för stora kollektiv förs för-<br>handlingar av gruppföreträdare med stor kompetens. Även sedan avtalet<br>kommit till stånd upprätthålls kontakten med försäkringsbolaget av<br>gruppföreståndaren, som kan ha till uppgift att anmäla sådana ändrade<br>förhållanden inom gruppen som enligt gruppavtalet har betydelse. Som<br>nyss framgått kan gruppföreträdaren även ha vissa administrativa upp-<br>gifter som premieinsamling.</p>
<p>Vid gruppförsäkring bestäms försäkringsbeloppet i allmänhet enligt<br>generella regler, dvs. med lika belopp eller i relation till basbeloppet eller<br>på grundval av ålder, kön, civilstånd, lön eller personalkategori. Även<br>premieberäkningen brukar ske enligt generella grunder och omräknas<br>inför varje nytt räkenskapsår, s.k. årsomräkning, utifrån de uppgifter som<br>gruppföreträdaren lämnat. Då träffas ofta också överenskommelser om<br>uppkomna överskott skall användas för att reducera premierna eller höja<br>ersättningsnivåerna. Genom att försäkringsgivaren kan ändra premien<br>kan säkerhetsmarginalerna hållas låga. Begränsade kostnader för an-<br>skaffning, marknadsföring och administration bidrar också till låga pre-<br>mier.</p>
<p>Endast naturligt sammansatta grupper kan godtas vid gruppförsäkring.<br>Gruppen får heller inte bestå av mindre goda försäkringsrisker. Dåvar-<br>ande Försäkringsinspektionen har i ett cirkulär 1991:1 godtagit grupp-<br>bildningar i form av personalgrupper hos viss arbetsgivare, viss bransch<br>eller koncern. Enligt cirkuläret godtas även föreningsgrupper bestående<br>av fackföreningar samt grupper bestående av personer som är låntagare<br>eller sparare hos en penninginrättning. I praxis har också andra grupp-<br>bildningar godtagits, t.ex. nykterhets- och studentföreningars medlem-<br>mar, medlemmar i en bostadsrättsförening och kommunala förtroende-<br>män. Vidare kan gruppförsäkringar omfatta t.ex. kunderna i ett varuhus<br>respektive deltagare och publik vid en idrottsanläggning.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>314</p>
<p>Kollektivavtalsgrundade försäkringar</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Kollektivavtalsgrundade försäkringar har sin grund i förhandlingarna på<br>arbetsmarknaden. De skiljer sig från gruppförsäkringar i det hänseendet<br>att de ingår som en del i arbetsmarknadspartemas uppgörelser om an-<br>ställningsförhållanden. Försäkringsvillkoren bestäms ofta i arbetsrättslig<br>ordning genom kollektivavtal som ett led i uppgörelsen mellan arbetsta-<br>gar- och arbetsgivarorganisationer om anställningsvillkor. Arbetsmark-<br>nadspartema kan vidare träffa separata avtal, som inte behöver komma<br>till uttryck i något dokument, om att försäkringsgivaren har kontrahe-<br>ringsplikt.</p>
<p>I kollektivavtalsförhållanden disponerar parterna i stort sett fritt över<br>avtalet och kan genom ändringar påverka kollektivavtalets utformning.<br>Försäkringsavtalet ingås emellertid formellt mellan den enskilde arbets-<br>givaren och försäkringsgivaren. Där kan ändringar inte utan vidare göras<br>eftersom försäkringsavtalet styrs av kollektivavtalet. Det är också arbets-<br>givaren som ansvarar för att försäkringen tecknas hos en överenskommen<br>försäkringsgivare, att försäkringspremier betalas och att för försäkringen<br>nödvändig information ges in till försäkringsgivaren. Det är emellertid<br>den anställde eller dennes familj som enligt försäkringsbestämmelsema<br>har rätt till försäkringsersättning.</p>
<p>Tolkning och tillämpning av försäkringsvillkoren har i praxis skett i<br>första hand efter arbetsrättslig praxis. Försäkringsvillkoren avviker även<br>på olika sätt från andra försäkringar. Det förekommer t.ex. garantivillkor<br>som innebär att ett försäkringsskydd gäller även om arbetsgivaren inte<br>betalar premiema. Vidare kan arbetsgivaren inte säga upp försäkringen så<br>länge denna är bunden av avtalet. Kollektivavtalsförsäkringama innebär<br>från de försäkrades synpunkt en förstärkt trygghet genom att anställ-<br>ningsförhållandet i sig utgör en grund för försäkringen och att ställningen<br>gentemot försäkringsgivaren säkerställs av organisationerna som för-<br>handlat fram försäkringsvillkoren. Från försäkringsgivarens synpunkt är<br>kollektivavtalsförsäkringama speciella eftersom de ofta inte saluförs på<br>samma sätt som individuella försäkringar i konkurrens med andra försäk-<br>ringar.</p>
<p>Sistnämnda förhållande hänger samman med att arbetsmarknadens<br>parter har inflytande på val av försäkringsgivare, premiesättning och<br>återbäringsmedlens behandling samt utformningen av försäkringsvill-<br>koren och tilllämpningen av dessa. Kollektivavtalspartemas inflytande är<br>särskilt starkt när det gäller försäkringsbolag som de äger. Under senare<br>år har det blivit allt vanligare med kollektivavtal som helt eller delvis<br>medger konkurrens mellan olika försäkringsgivare.</p>
<p>Kollektivavtalsgrundade försäkringar förekommer vanligast i form av<br>tilläggspensionsförsäkringar, liv- och sjukförsäkringar, arbetsskadeför-<br>säkringar och avgångsbidragsförsäkringar. Den sistnämnda försäk-<br>ringstypen är försäkringar som faller ut om anställningsförhållandet upp-<br>hör på grund av uppsägning eller sjukdom. I kollektivavtalsgrundade<br>försäkringar tillämpas i vissa fall än mera generella principer för premie-<br>beräkningen än vid gruppförsäkring. Avtalen kan inte sällan rymma en<br>omfördelning mellan olika åldersgrupper, kön o.d. Premiens storlek kan<br></p>
<p>315</p>
<p>som framgått normalt vid behov fortlöpande ändras och är också be-<br>roende av hur återbäringsmedlen hanteras. Förhandlingarna mellan kol-<br>lektivavtalsparterna avgör om överskotten utnyttjas för att öka pen-<br>sionsförmånerna eller för att sänka arbetsgivarnas premier. I vissa fall<br>bestäms t.ex. återbäringen genom beslut av arbetsmarknadsparternas re-<br>presentanter i försäkringsgivarens styrelse. Detta beslut har således såväl<br>närings- och bolagsrättslig som arbetsrättslig karaktär.</p>
<p>Vilka särdrag kännetecknar kollektiva försäkringar?</p>
<p>Ett gemensamt drag hos kollektiva försäkringar i förhållande till dagens<br>individuella försäkringar är som framgått att en individuell riskprövning<br>är mindre markerad och att mer eller mindre enhetliga premier och vill-<br>kor tillämpas för samtliga medlemmar i kollektivet. Tillhörigheten till<br>kollektivet bestämmer också försäkringsskyddet och kan i vissa fall med-<br>föra även automatisk anslutning — med eller utan reservationsrätt — och<br>ett skydd efter det att personen lämnat kollektivet. En kollektiv riskpröv-<br>ning och enhetliga villkor utgör således ett särdrag i kollektiva försäk-<br>ringar.</p>
<p>En grundidé bakom kollektiva försäkringar är att förenkla administra-<br>tionen genom att den individuella riskprövningen begränsas, att kollekti-<br>vets föreståndare handhar insamling och redovisning av premier. An-<br>skaffnings-, marknadsförings- och skaderegleringskostnaderna kan då<br>begränsas. Därigenom kan även premiema sättas lägre. Ett mer eller<br>mindre starkt intresse kan också vara att förbättra försäkringsskyddet för<br>personer som kanske annars stått utan försäkring. Förenklingar av admi-<br>nistrationen och meddelandet av solidarisk försäkring utgör alltså ett an-<br>nat särdrag hos kollektiva försäkringar.</p>
<p>Särskilt kollektivavtalsgrundade försäkringar, men i stor utsträckning<br>också gruppförsäkringar, är på ett eller annat sätt förknippade med ar-<br>betsmarknaden. Även individuella försäkringar kan dock ha en sådan an-<br>knytning. De olika försäkringsformerna kan dessutom vara samordnade<br>med varandra. Skillnaden mellan kollektiva försäkringar och individuella<br>försäkringar är störst i sådana fall där försäkringsvillkoren tillkommer i<br>arbetsrättslig ordning och de kollektivavtalsslutande parterna har ett vä-<br>sentligt inflytande över försäkringsverksamheten. Det särskilda inflytan-<br>det över försäkringsgivaren eller försäkringsvillkoren skiljer ofta kollek-<br>tivavtalsgrundade försäkringar från många gruppförsäkringar. För såväl<br>kollektivavtalsgrundade försäkringar som gruppförsäkringar är det van-<br>ligt att försäkringstagarna företräds av kompetenta företrädare. An-<br>knytningen till arbetsmarknaden, ett mer eller mindre starkt inflytande<br>över försäkringsvillkoren från försäkringstagarnas sida och särskild<br>kompetens hos försäkringstagarnas företrädare är således andra särdrag<br>som finns i kollektiva försäkringar.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>316</p>
<p>Nuvarande särreglering av kollektiva försäkringar</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Gällande rörelseregler för försäkringsbolag är i huvudsak utformad med<br>tanke på individuella försäkringar och med utgångspunkt från skyddet för<br>enskilda försäkringstagare. I nuvarande försäkringsrörelselagstiftning<br>saknas i princip särbestämmelser för kollektiva försäkringar. I 1 kap. 10<br>§ första stycket FRL finns för vissa slag av livförsäkringar dock en möj-<br>lighet till dispens som kommit att få betydelse för grupplivförsäkringar.<br>Denna möjlighet har utnyttjats när det gäller kravet på upprättande av<br>försäkringstekniska grunder (jfr avsnitt 8.3.1).</p>
<p>I praxis har avsteg från skälighetsprincipens traditionella tillämpnings-<br>område ansetts godtagbara för kollektivavtalsgrundade försäkring och<br>frivillig gruppförsäkring (se avsnitt 6.1). I stället för att kräva att premien<br>är skälig i förhållande till den enskildes risk har det ansetts tillräckligt att<br>kollektivets totala premie är skälig i förhållande till vad försäkringen av-<br>ser att täcka. En utjämnad premiesättning har skett inom kollektivet och<br>en annorlunda hantering av överskottsmedlen har då godtagits. Den gäl-<br>lande soliditetsprincipen har inte heller förhindrat de kollektiva försäk-<br>ringarnas utveckling (se avsnitt 6.2).</p>
<p>Särbehandlingen av kollektiva försäkringar har i större utsträckning<br>gjorts på civilrättens område. Således gäller t.ex. inte konsumentförsäk-<br>ringslagen (1980:38) för försäkringar som grundas på kollektivavtal eller<br>på gruppavtal som handhas av företrädare för gruppen. Särskilda regler<br>för kollektiva försäkringar har även föreslagits i ett promemoriaförslag<br>till ny försäkringsavtalslag (Ds 1993:39) som nu är föremål för beredning<br>inom Justitiedepartementet.</p>
<h3>11.2 Särbestämmelser för kollektiva försäkringar</h3>
<p>Regeringens bedömning och förslag: Det bör inte införas några sär-<br>skilda rörelse- eller tillsynsregler för kollektivavtalsgrundad försäk-<br>ring eller gruppförsäkringar (kollektiva försäkringar). De särförhål-<br>landen som finns för sådana försäkringar skall i stället beaktas inom<br>ramen för de allmänna rörelsereglema.</p>
<p>En särbestämmelse införs när det gäller delägarskap i ömsesidiga<br>försäkringsbolag. En försäkrad som inte samtidigt är försäkrings-<br>tagare får göras till delägare på grund av en försäkring som meddelas<br>på grundval av ett kollektivavtal. Det förutsätter dock att delägarska-<br>pet medges i det ömsesidiga bolagets bolagsordning.</p>
<p>Försäkringsutredningen har förordat att det i avvaktan på en särskild<br>översyn införs en dispensmöjlighet så att bolag som meddelar avtalsför-<br>säkringar i vissa fall och efter särskild prövning kan medges undantag<br>från FRL men att en närmare bestämmelse bör avvakta genomförandet av<br>ny lagstiftning om försäkringsavtal (se betänkandet s. 84).</p>
<p>Kollektivförsäkringsutredningen har med hänvisning till pågående<br>beredning av Försäkringsutredningens förslag inte lämnat några lagför-</p>
<p>317</p>
<p>slag utan mera allmänt diskuterat om särregler fordras i förhållande till<br>gällande rätt och Försäkringsutredningens förslag. Utredningen har ansett<br>att särregler för kollektiva försäkringar bör införas om skälighetsprinci-<br>pen behålls och att kollektivavtalsgrundade försäkringar — definierade<br>på visst sätt — bör undantas från en av Försäkringsutredningen föresla-<br>gen bestämmelse om sänkning av återbäring i vissa fall. Utredningen har<br>också föreslagit att de försäkrade skall kunna göras till delägare i ömse-<br>sidiga försäkringsbolag när det är fråga om kollektivavtalsgrundade för-<br>säkringar (se Kollektivförsäkringsutredningens betänkande s. 99-111).</p>
<p>Försäkringsrörelsepromemorians förslag: Överensstämmer i allt<br>väsentligt med regeringens förslag (se promemorian s. 261-268). I pro-<br>memorian föreslås att det bolag där delägarskapet skall förekomma är<br>förutsatt i kollektivavtalet.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt Försäk-<br>ringsutredningens förslag eller lämnat det utan erinran. Finansinspektio-<br>nen har ansett att frågorna om kollektivavtalsförsäkringama borde över-<br>vägas ytterligare. Försäkringsförbundet, SAF och LO har påtalat vikten<br>av en dispens.</p>
<p>Remissinstanserna har även i allt väsentligt godtagit Kollektivförsäk-<br>ringsutredningens förslag. Flera remissinstanser har dock haft erinringar<br>mot den definition av kollektivavtalsgrundad försäkring som föreslagits<br>till grund för speciella rörelseregler Bl.a. Försäkringsförbundet, TCO,<br>SAF, LO och PTK har ansett att den i olika hänseenden är för snäv.<br>Kommunförbundet har anfört att ett krav i definitionen kan komma i kon-<br>flikt med reglerna i lagen (1992:1528) om offentlig upphandling som<br>bl.a. gäller kommuners upphandling av försäkringstjänster. SAF har lagt<br>till att det inte går att så kategoriskt avgöra vilka försäkringar som skall<br>särbehandlas. Försäkringsförbundet har angett att en närmare avgräns-<br>ning bör avvakta den nya försäkringsavtalslagen. PTK har ansett att en<br>särreglering bör gälla där den behövs utifrån kollektivavtalspartemas<br>bedömning. Konkurrensverket har ifrågasatt syftet med att den som bara<br>är försäkrad får göras till delägare. Enligt Statens löne- och pensionsverk<br>borde förslaget kompletteras med regler om rätten till redan upparbetade<br>överskott. Konsumentverket/KO har ifrågasatt om förslaget tillgodoser<br>konsumentintresset av information om de kollektiva försäkringarnas om-<br>fattning. Vidare anser verket att frågor om kontraheringsplikt för försäk-<br>ringsgivaren och överprövning av försäkringsbolagens beslut borde ha<br>behandlats av utredningen. Pressens Pensionskassa m.fl. har framhållit<br>att det från konkurrenssynpunkt är angeläget att motsvarande särbehand-<br>ling kan göras enligt rörelsereglerna för understödsföreningar.</p>
<p>Flertalet remissinstanserna har godtagit försäkringsrörelsepromemo-<br>rians förslag eller lämnat detta utan erinran. Remissinstanserna har dock<br>varit oeniga om speciella rörelseregler bör finnas för kollektivavtals-<br>grundade försäkringar. Försäkringsförbundet har instämt i att särdragen<br>för kollektiva försäkringar kan beaktas i tillämpningen utan särregler<br>eller dispens. SAF har konstaterat att särdragen tidigare kunnat beaktas<br>av Finansinspektionen men anser att dispens- eller särregler är av värde<br>som uttryck för att kollektivavtalsförsäkring får verka under speciella<br>förhållanden. Även LO, TCO och PTK har framhållit betydelsen av dis-<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>318</p>
<p>pens- eller särregler. Endast ett par remissinstanser har haft någon erinran<br>mot förslaget om delägarskap för försäkrade i ömsesidiga bolag. Konkur-<br>rensverket har ansett att detta är principiellt tveksamt eftersom förmå-<br>nerna inte balanserar ägarskyldigheter. Hovrätten för Västra Sverige och<br>Försäkringsförbundet har ansett att ett delägarskap kan förutsättas i an-<br>nan överenskommelse än mellan kollektivavtalsparter.</p>
<h4>Skälen för regeringens bedömning och förslag</h4>
<p>Utgångspunkter</p>
<p>Grundtanken med de kollektiva försäkringarna är densamma som för in-<br>dividuell försäkring, nämligen att flera försäkringstagare delar på risken<br>för att ett försäkringsfall skall inträffa. De kollektiva försäkringarna har<br>emellertid som nyss beskrivits flera särdrag i förhållande till de nuvar-<br>ande individuella försäkringarna. Förekomsten och omfattningen av sär-<br>dragen varierar emellertid mellan olika kollektiva försäkringar. Även om<br>försäkringar traditionellt brukar indelas i å ena sidan kollektivavtalsgrun-<br>dade försäkringar och gruppförsäkringar och å andra sidan individuella<br>försäkringar kan exempelvis en gruppförsäkring ha inslag av såväl kol-<br>lektivavtalsgrundad försäkring som individuell försäkring och vice versa.<br>(En närmare beskrivning av de kollektiva försäkringar som i dag före-<br>kommer på den svenska försäkringsmarknaden och deras historiska<br>framväxt finns i Kollektivförsäkringsutredningens betänkande s. 45-70).</p>
<p>Ett behov av speciella rörelseregler i FRL måste enligt regeringens<br>mening bedömas mot bakgrund av rörelsereglernas syfte och de svårig-<br>heter som kan uppkomma vid tillämpningen av de reformerade rörelse-<br>reglerna.</p>
<p>Behovet av särregler för gruppförsäkringar</p>
<p>De ändringar i rörelseregler tidigare föreslagits, bl.a. ett slopande av skä-<br>lighetsprincipen, kommer inte i konflikt med den tillämpning av en kol-<br>lektiv riskprövning eller enhetliga villkor som kännetecknar gruppför-<br>säkringar. De krav på god kontroll över bl.a. försäkringsrisker som följer<br>av den föreslagna allmänna rörelseregeln i 1 kap. 1 a § är befogade att<br>uppställa även vid gruppförsäkringar och innebär inte i sig något krav på<br>en individuell riskprövning. Samma förhållande gäller för reglerna om<br>premieberäkningen i 7 kap. 4 § och övriga bestämmelser som ger uttryck<br>för soliditetsprincipen.</p>
<p>Det har visserligen föreslagits en bestämmelse om att återbäring som<br>gottskrivs i livförsäkringsbolag skall fördelas mellan försäkringstagarna<br>och andra ersättningsberättigade som återbäring med utgångspunkt från<br>bidragen till överskottet (se 12 kap. 6 §). Denna ordning kan emellertid<br>frångås genom försäkringsavtalet respektive bolagsordningen. Därmed<br>möjliggörs en sådan särskild återbäringsteknik som kännetecknar olika</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>319</p>
<p>gruppförsäkringar. De nu anförda särdragen hos gruppförsäkringar moti-<br>verar således inga särregler i FRL.</p>
<p>Även grundidén bakom gruppförsäkringar att förenkla administratio-<br>nen och, i vissa fall, meddela solidariska försäkringar kan tillgodoses väl<br>genom de föreslagna rörelsereglema. Som tidigare anförts finns det bl.a.<br>utrymme för förenklingar av innehållet i de försäkringstekniska riktlin-<br>jerna i de fall då det inte sker någon individuell riskprövning. Den möj-<br>lighet som lagen ger att underlåta att upprätta försäkringstekniskt beräk-<br>ningsunderlag med hänsyn till försäkringens beskaffenhet innebär också<br>goda möjligheter att beakta särförhållanden vid gruppförsäkringar (se<br>avsnitt 8.3.1). De föreslagna bestämmelserna om att verksamheten skall<br>bedrivas enligt god försäkringsstandard ger också utrymme för förenk-<br>lingar av administrationen av kollektiva försäkringar. Inte heller nu<br>nämnda särdrag hos gruppförsäkringar motiverar således några särskilda<br>undantagsregler i FRL.</p>
<p>Behov av särregler för kollektivavtalsgrundade försäkringar</p>
<p>Skillnaden mellan individuella och kollektiva försäkringar är störst när<br>försäkringen tillkommit i arbetsrättslig ordning och de kollektivavtals-<br>slutande partema bestämmer över försäkringsvillkoren och försäkrings-<br>verksamheten. Partema bestämmer i så fall även vilken eller vilka för-<br>säkringsgivare som skall förvalta premierna m.m. I sådana fall finns ock-<br>så särskilda av partema tillsatta nämnder som tolkar försäkringsavtalen<br>samtidigt som partema beslutar om ändringar m.m. I sådana fall kan de<br>motiv för särreglering som sammanhänger med att försäkringsavtalet är<br>speciellt (se vidare avsnitt 5.1) i allt väsentligt tillgodoses och bevakas av<br>de kollektivavtalsslutande parterna. Det skydd för försäkringstagarna<br>som partsföreträdama ger kan emellertid inte helt ersätta det skydd som<br>rörelseregler och tillsyn skall tillgodose. Också för kollektivavtalsgrun-<br>dade försäkringar finns det — vilket samtliga remissinstanser anslutit sig<br>till — skäl för att genom rörelseregler sörja för att de försäkrades och<br>andra ersättningsberättigades intressen tillgodoses. Reglerna skall bl.a.<br>säkerställa att åtagandena mot dessa kan fullgöras och att förvaltningen<br>och skaderegleringen bedrivs på ett tillfredsställande sätt.</p>
<p>Bedömningen innebär att försäkringsbolag som endast meddelar kol-<br>lektivavtalsgrundade försäkringar inte bör undantas från rörelseregler<br>eller Finansinspektionens tillsyn. Ett sådan ordning är också motiverad<br>av att även kollektivavtalsgrundade försäkringar kan förutsätta olika grad<br>av individuell medverkan från de försäkrade, t.ex. möjligheter till val av<br>placeringar.</p>
<p>De bindande EG-direktiven anger också ett stort antal krav som måste<br>tillgodoses.</p>
<p>Som framgått tidigare kan särdragen hos kollektivavtalsgrundade för-<br>säkringar beaktas i rörelsereglema på i princip två olika sätt. Särdragen<br>kan antingen beaktas i den praktiska tillämpningen inom ramen för gene-<br>rella rörelseregler. Alternativet är att beakta särdragen genom en dispens-<br>regel eller genom speciella rörelseregler för kollektivavtalsgrundade för-</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>320</p>
<p>säkringar. Organisationerna på arbetsmarknaden har förordat en ordning<br>med dispens eller speciella rörelseregler.</p>
<p>Det första alternativet är bäst ägnat att hantera de varierande förhål-<br>landen som kan gälla för kollektivavtalsgrundade försäkringar. En dis-<br>pens eller speciella rörelseregler som knyts till vissa bestämmelser förut-<br>sätter en definition av kollektivavtalsgrundad försäkring. För att kunna<br>skilja skyddsvärda och inte skyddsvärda försäkringar kan definitionen<br>inte utformas alltför vid (jfr Kollektivförsäkringsutredningens förslag).<br>Det skulle också behövas en relativt strikt definition av tillämpningsskäl.<br>Det medför en risk för att särdragen inte kan beaktas för försäkringar<br>med anknytning till arbetsmarknaden som faller utanför definitionen trots<br>att detta kan vara väl motiverat.</p>
<p>En dispens eller särregel för kollektivavtalsgrundade försäkringar kan<br>alltså leda till uppfattningen att särdragen hos sådana försäkringar i första<br>hand skall tillgodoses genom dispenser eller bara i sådana delar där ut-<br>tryckliga särregler finns.</p>
<p>Ett hänsynstagande till särdragen inom ramen för de allmänna rörelse-<br>reglerna hanterar också på ett bättre sätt än en dispensordning eller spe-<br>ciella rörelseregler den utveckling som kan komma att ske i praxis. De<br>föreslagna rörelsereglema tillåter bl.a. en friare produktutveckling på<br>livförsäkringsområdet än tidigare, vilket gör att skillnaderna mellan indi-<br>viduella och kollektiva försäkringar kan minska. Redan i dag har nya<br>försäkringslösningar på arbetsmarknaden medgivit ett större inslag av<br>individuella lösningar än tidigare.</p>
<p>En ordning med ett beaktande av särdragen vid tillämpningen av van-<br>liga rörelseregler har samtidigt den fördelen att den möjliggör en gräns-<br>dragning i tillsynspraxis som i huvudsak kan ansluta till en kommande<br>definition av kollektivavtalsgrundade försäkringar i en ny försäkringsav-<br>talslag, utan att förhindra att den definitionen frångås vid tillämpningen<br>av vissa rörelseregler. På så sätt kan det beaktas att rörelsereglema och<br>avtalsreglema avser att tillgodose försäkringstagarnas skyddsintressen i<br>olika avseenden.</p>
<p>Hänsyn kan alltså behöva tas till att rörelsereglema reglerar hur nä-<br>ringsverksamheten skall bedrivas och att FAL reglerar avtalsförhållandet.<br>Därigenom ges också större utrymme för att, som många remissinstanser<br>varit inne på, beakta att olika gruppförsäkringar kan ha väsentliga inslag<br>av kollektivavtalsgrundad försäkring och vice versa.</p>
<p>Många försäkringsrörelseregler är relativt allmänt hållna och avsedda<br>att kunna tillämpas under skiftande förhållanden. I sådana delar där re-<br>missinstanserna angett att en dispens eller särregler skulle kunna få bety-<br>delse ger de föreslagna reglerna enligt regeringens mening ett gott ut-<br>rymme för att beakta särdragen hos kollektivavtalsgrundade försäkringar.<br>Den föreslagna rörelseregeln om att verksamheten skall bedrivas enligt<br>god försäkringsstandard ger exempelvis utrymme för att i den praktiska<br>tillämpningen och i tillsynen beakta de särförhållanden som samman-<br>hänger med att försäkringsvillkoren tillkommer i arbetsrättslig ordning<br>och att de kollektivavtalsslutande partema har ett dominerande inflytande<br>över försäkringsvillkorens tillämpning.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>321</p>
<p>11 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 87</p>
<p>Även vid prövningen om soliditeten och likviditeten är tillfredsstäl-<br>lande bör hänsyn tas till om sådana aspekter tillgodoses på särskilt sätt.<br>Den ekonomiska information som försäkringsbolaget kan komma att<br>lämna till försäkringstagarna och de försäkrade bör uppfylla rimliga krav<br>på god ekonomisk genomlysning. När den kollektivavtalsgrundade för-<br>säkringen inte medger individuella val ligger det i sakens natur att infor-<br>mationskraven till väsentliga delar tillgodoses genom uppgifter till parts-<br>företrädarna. På avtalsområden där en konkurrens medges mellan olika<br>försäkringsgivare och där utrymme lämnas för individuella val bör en<br>god information lämnas till den enskilde.</p>
<p>En närmare ledning för informationen kan ges genom de föreskrifter<br>och allmänna råd om information som regeringen eller den myndighet<br>regeringen bestämmer får utfärda med stöd av FRL (angående frågor om<br>information, se även avsnitt 13.2).</p>
<p>Fördelningen av återbäringen sker som nämnts ibland genom styrelse-<br>beslut i det av avtalsparterna ägda bolaget. En sådan ordning förhindras<br>inte heller genom rörelsereglema. Som tidigare anförts kan nämligen<br>särdragen hos kollektivavtalsgrundade försäkringar även beaktas enligt<br>den föreslagna bestämmelsen i 7 kap. 8 § som anger att försäkringsbolag<br>inte får förespegla framtida återbäring som saknar grund i avtal (jfr av-<br>snitt 8.3.3). Den bestämmelse som föreslagits i 7 kap. 4 § om premiernas<br>beräkning ger också möjlighet att ta hänsyn till om premierna årligen kan<br>omräknas.</p>
<p>De undantagsbestämmelser som anges i 7 kap. 3 och 10 g §§ i fråga<br>om upprättande av försäkringstekniskt beräkningsunderlag eller place-<br>ringsriktlinjer kan också få särskild relevans för vissa slag av kollektiva<br>försäkringar. Till skillnad från Försäkringsutredningen föreslår rege-<br>ringen inte heller någon regel om vilka sänkningar som kan godtas för<br>återbäring som tilldelats under en följd av år utan stöd i avtal (se avsnitt<br>7.5). Någon särbestämmelse blir således inte heller aktuell i detta avse-<br>ende.</p>
<p>Inte heller i övrigt kan de reformerade rörelsereglema bedömas bli di-<br>rekt hämmande för utvecklingen av olika slag av kollektiva försäkringar<br>eller föranleda svårigheter vid tillämpningen.</p>
<p>Det är sammanfattningsvis inte lämpligt att införa en dispensregel eller<br>speciella rörelseregler för kollektivavtalsgrundade försäkringar. Rege-<br>ringen avser dock att noga följa utvecklingen på detta område så att inte<br>onödiga svårigheter uppstår.</p>
<p>En konsekvens av bedömningen är att det saknas anledning att införa<br>någon definition av kollektivavtalsförsäkring i FRL som skall ligga till<br>grund för särskilda rörelseregler. Det finns därför inte heller anledning att<br>närmare gå in på de erinringar mot Kollektivförsäkringsutredningens<br>gränsdragning kring begreppet som remissinstanserna fört fram.</p>
<p>De försäkrade som delägare i ömsesidiga försäkringsbolag</p>
<p>Enligt 1 kap. 7 § FRL är försäkringstagare delägare i ömsesidiga bolag.<br>Försäkrade arbetstagare enligt försäkringar som grundas på kollektivavtal</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>322</p>
<p>har emellertid i praxis kommit att tas in som delägare i vissa ömsesidiga<br>bolag. Ett sådant delägarskap är viktigt i de s.k. avtalsbolag som är upp-<br>byggda på en lika delning av makten mellan arbetsgivare och arbets-<br>tagare. Det ger t.ex. möjlighet till lika behandling vid fördelning av över-<br>skott, t.ex. i samband med likvidation En möjlighet att i dessa fall låta<br>försäkrade bli delägare i ömsesidiga bolag kan inte heller anses oförenlig<br>med den ömsesidiga associationsformen som sådan. En uttrycklig be-<br>stämmelse bör därför inforas som gör att de försäkrade kan bli delägare i<br>ömsesidiga försäkringsbolag med stark arbetsrättslig anknytning.</p>
<p>Den av Kollektivförsäkringsutredningens föreslagna definitionen på<br>kollektivavtalsgrundad försäkring bör läggas till grund för avgränsningen<br>av vilka försäkrade som kan bli delägare (se vidare författningskommen-<br>taren till 1 kap. 7 §). Regeringen anser dock, i likhet med Hovrätten för<br>västra Sverige och Försäkringsförbundet, att det inte är nödvändigt att<br>kollektivavtalet måste förutsätta att de försäkrade skall bli delägare. Vill-<br>kor om att försäkrad görs till delägare i bolaget kan därmed ingås även i<br>en annan överenskommelse än ett kollektivavtal. Det finns dock skäl att<br>utgå från att de försäkrade blir delägare bara i sådana bolag som står un-<br>der väsentligt inflytande av arbetsmarknadens parter.</p>
<p>Den av Kollektivförsäkringsutredningen föreslagna definitionen av<br>kollektivavtalsgrundad försäkring avser även s.k. fortsättningsförsäk-<br>ringar. Dessa ger den försäkrade eller medförsäkrade rätt att teckna avtal<br>utan hälsoprövning då denne lämnar kollektivet. Eftersom den försäkrade<br>därmed blir delägare i egenskap av försäkringstagare saknas anledning<br>att beakta sådana försäkringar i detta sammanhang.</p>
<p>Ett delägare kan under vissa förutsättningar göras ansvarigt för ett öm-<br>sesidigt bolags förpliktelser eller förluster (se avsnitt 9.1). Ett personligt<br>ansvar bör endast kunna åläggas den som är delägare i egenskap av för-<br>säkringstagare och inte de försäkrade. Bestämmelserna om personligt<br>ansvar i 1 kap. 7 § bör följaktligen begränsas på detta sätt.</p>
<p>Även delägare i egenskap av försäkrad kommer för övrig att omfattas<br>av skyddsregler som gäller för delägare i allmänhet (jfr avsnitt 9.3).</p>
<p>Det faktum att en möjlighet öppnas att göra de försäkrade till delägare<br>ger inte i sig anledning att i lag reglera frågan om hur ackumulerade<br>överskott i ömsesidiga bolag skall fördelas, vilket Statens löne- och pen-<br>sionsverk har förordat. I sammanhanget kan även erinras om att frågan<br>om hur tillgångar i ett ömsesidigt bolag skall fördelas mellan delägare<br>vid bolagets upplösning i framtiden skall tas in i bolagsordningen (se<br>avsnitt 9.5). Vilket krav som i detta avseende bör ställas på utformningen<br>av sådana regler bör på samma sätt som i dag närmare bedömas i praxis.</p>
<p>Särbestämmelse för kollektiva försäkringar i vissa andra sammanhang</p>
<p>Kollektivförsäkringsutredningen har även diskuterat frågan om en särbe-<br>handling av kollektivavtalsförsäkringar i vissa andra sammanhang, dels<br>frågan om upplysningar om kollektivavtalsgrundade försäkringar i års-<br>redovisningen, dels frågan om särbehandling av sådana försäkringar i det<br>fall lagen om oskäliga avtalsvillkor mellan näringsidkare utsträcks till<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>323</p>
<p>verksamhet som står under Finansinspektionens tillsyn. Dessa frågor be-<br>handlas i avsnitt 8.8.2 och 13.3.6.</p>
<p>Pressens pensionskassa m.fl. har ansett att särbestämmelser för kollek-<br>tivavtalsgrundade försäkringar av konkurrensskäl bör genomföras i lagen<br>om understödsföreningar samtidigt med genomförandet av Kollektivför-<br>säkringsutredningens förslag.</p>
<p>Som framgått föreslår vi inga särskilda rörelseregler för kollektiva för-<br>säkringar i FRL. Däremot finns det anledning att generellt anpassa lag-<br>stiftningen för understödsföreningar med hänsyn till de reformerade rö-<br>relseregler som föreslås i detta sammanhang. Detta arbete kan inte ske nu<br>utan måste göras i den kommande beredningen av Försäkringsföre-<br>ningsutredningens betänkande (SOU 1998:82).</p>
<p>De frågor som Konsumentverket/KO har tagit upp rör ställningstagan-<br>den som i första hand bör göras inom ramen för en ny försäkrings-<br>avtalslagstiftning. Det finns därför inte anledning att behandla frågorna i<br>detta sammanhang. (Bemyndigandet att meddela närmare föreskrifter om<br>information till försäkringstagarna behandlas i avsnitt 6.2. Frågan om<br>fördelningen av tillsynen mellan Finansinspektionen och Konsument-<br>verket/KO när det gäller försäkringsbolagens information tas upp i av-<br>snitt 13.2).</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>324</p>
<h2>12</h2>
<h2>Flyttning av livförsäkringssparande</h2>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Regeringens förslag: I inkomstskattereglema klargörs att värdet av<br>en pensionsförsäkring får föras över direkt till en annan pensionsför-<br>säkring hos samma eller en annan försäkringsgivare utan hinder av in-<br>skränkningarna för återköp av pensionsförsäkringar.</p>
<p>Försäkringsutredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med<br>regeringens förslag (se s 201-206 och 306). Utredningen har inte särskilt<br>behandlat frågan om flyttning av pensionsförsäkringar inom ett och<br>samma bolag.</p>
<p>Försäkringsrörelsepromemorians förslag: Överensstämmer med re-<br>geringens förslag (se promemorian s. 269-272).</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna har över lag tillstyrkt Försäk-<br>ringsutredningens förslag. Konkurrensverket har dock beklagat att utred-<br>ningen funnit att skälen mot en generell flyttningsrätt överväger. Försäk-<br>ringsförbundet har ifrågasatt ändringen i skattereglerna då det i praxis<br>redan godtas att ett försäkringssparande flyttas utan att återköpsinstitutet<br>används.</p>
<p>De flesta remissinstanser har godtagit försäkringsrörelsepromemorians<br>förslag. Bl.a. Aktuarieföreningen och Aktuarienämnden har tillstyrkt be-<br>dömningen att en generell flyttningsrätt inte bör införas. Konkurrensver-<br>ket har vidhållit att en generell flyttningsrätt för nytt och äldre livförsäk-<br>ringssparande bör införas. Enligt verket bör problemen i samband med<br>detta lösas. Kammarrätten i Göteborg har tillstyrkt förslaget till änd-<br>ringarna i skattereglerna. RSV har tillstyrkt förslaget såvitt avser privata<br>pensionsförsäkringar men ansett att frågan bör utredas vidare beträffande<br>tjänstepensionsförsäkringar. Enligt verket bör det i motiven klargöras att<br>kontrolluppgift inte behöver lämnas vid flyttning. Konkurrensverket har<br>ansett att flera steg bör tas i framtiden för att öka konkurrensen mellan<br>företag som handhar skattegynnat pensionssparande.</p>
<p>Bakgrund: På den svenska försäkringsmarknaden förekommer med<br>avseende på de aspekter som nu är aktuella i princip två olika former av<br>livförsäkringar. Den ena är fondförsäkringar som ger en rätt att flytta för-<br>säkringssparandet mellan de värdepappersfonder som försäkringsavtalet<br>pekar ut. Bytet av värdepappersfond görs alltså inom ramen för ett och<br>samma avtal hos ett fondförsäkringsbolag. Den andra formen av livför-<br>säkringar är konventionella livförsäkringar där en generell rätt att flytta<br>ett tillgodohavande för en livförsäkring från ett bolag till ett annat sedan<br>avtal väl har slutits i princip saknas. I det senare fallet blir en flyttning<br>således normalt beroende av försäkringsgivarens samtycke.</p>
<p>I det pensionssparande som omfattas av lagen (1993:931) om indivi-<br>duellt pensionssparande kan ett pensionssparavtal flyttas till ett nytt pen-<br>sionssparinstitut. Det nya pensionssparavtalet ses som en direkt fortsätt-<br>ning på det gamla avtalet.</p>
<p>Det finns emellertid bestämmelser som oavsett försäkringsgivarens<br>samtycke begränsar möjligheten att återköpa ett försäkringssparande.<br>Begränsningarna tar sikte på det skattegynnade sparandet i pensionsför-<br></p>
<p>325</p>
<p>säkringar och i individuellt pensionsparande utan försäkringsinslag (IPS).<br>Syftet med begränsningarna är att inskränka skattesubventionen till spa-<br>rande som fyller ett verkligt pensionsändamål. En rad villkor ställs därför<br>upp såväl i inkomstskattereglerna som i FAL för att skattelättnaden skall<br>inskränkas till ett långsiktigt bundet sparande. En sådan inskränkning är<br>ett principiellt förbud mot förtida uttag som i fråga om försäkringar be-<br>nämns återköp. De livförsäkringar som är skattegynnade på detta sätt<br>kallas i inkomstskattereglerna för pensionsförsäkringar.</p>
<p>Möjligheten att få en pensionsförsäkring återköpt behandlas i punkt 1<br>av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen (KL). Återköp av pen-<br>sionsförsäkringar får enligt bestämmelserna ske endast om det tekniska<br>återköpsvärdet uppgår till högst ett basbelopp och försäkringen inte är<br>förenad med ett oåterkalleligt förmånstagarförordnade samt premier för<br>försäkringen inte har betalats senare än tio år före återköpet, eller om det<br>tekniska återköpsvärdet uppgår till högst 30 procent av ett basbelopp en-<br>ligt lagen om allmän försäkring. Skattemyndigheterna får därutöver<br>medge återköp av en pensionsförsäkring, endast om det finns synnerliga<br>skäl för återköp och detta far ske enligt försäkringstekniska grunder.</p>
<p>Återköpsbegränsningama för pensionsförsäkringar innehåller inget ut-<br>tryckligt undantag för försäkringstagare som med stöd av avtalsvillkoren<br>eller försäkringsgivarens samtycke enbart vill flytta sitt avtal till andra<br>försäkringsgivare och som inte har någonting emot att där binda sparan-<br>det den tid som krävs för att erhålla skatteförmånen.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: En överföring av försäkringsavtal<br>från en försäkringsgivare till en annan försäkringsgivare kan principiellt<br>sett ske på olika sätt. I den renodlade formen innebär överföringen att en<br>ny försäkringsgivare övertar avtalet utan att försäkringsvillkoren ändras.<br>Ett partsbyte sker alltså på försäkringsgivarsidan, s.k. substitution. I FRL<br>finns redan i dag ett flertal bestämmelser om sådana överföringar (se<br>främst 15 kap. 1-7 §§ om överlåtelse av försäkringsbestånd). Frågor om<br>sådana överföringar behandlas inte vidare i detta sammanhang.</p>
<p>En annan form av överföring är det fall då försäkringen flyttas via ett<br>återköp. Försäkringstagaren erhåller då det värde som belöper på försäk-<br>ringen samt använder beloppet för att teckna en helt ny försäkring hos ett<br>annat bolag. I detta fall finns inget direkt samband mellan återköpet och<br>den nya försäkringen. Överföringarna kan också bestå i att den enskilde<br>överför på försäkringen belöpande värden direkt till en annan försäkring.<br>Att villkoren inom ramen för avtalen delvis förändras utesluter inte att<br>det nya avtalet ändå kan ses som en direkt fortsättning på det gamla av-<br>talet.</p>
<p>Frågan är först om FRL bör innehålla regler som ger försäkringstagar-<br>na en generell rätt att få återköpa eller, efter mönster från det individuella<br>pensionssparandet, flytta livförsäkringssparandet till andra bolag.</p>
<p>En sådan bestämmelse skulle innebära ett långtgående ingrepp i avtals-<br>friheten. En sådan bestämmelse bör inte införas annat än om tunga skäl<br>talar för detta med hänsyn till försäkringstagarnas intressen.</p>
<p>En lagfäst rätt till återköp eller flyttning skulle visserligen förbättra<br>konkurrensen på livförsäkringsområdet och förbättra försäkringstagarnas</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>326</p>
<p>valfrihet. Som Försäkringsutredningen närmare utvecklat kan det inte<br>uteslutas att en sådan bestämmelse medför extra kostnader for försäk-<br>ringstagarna i allmänhet och i synnerhet om de tillämpas på nuvarande<br>traditionella försäkringar. Detta sammanhänger framför allt med proble-<br>men att bestämma ett rimligt återköpsvärde för alla försäkringar och för-<br>delningen av kostnaderna för flyttningarna.</p>
<p>En annan svårighet är vilken hänsyn som bör tas och vilka krav som<br>skall ställas på undersökningar av försäkringstagarens hälsotillstånd vid<br>återköps- eller flyttningstidpunkten.</p>
<p>En ytterligare konsekvens är den påverkan på försäkringsbolagens pla-<br>ceringsinriktning som ett sådant förslag skulle kunna få till följd av att<br>tillgångarna måste placeras mer försiktigt med hänsyn till osäkerheten<br>om återköp eller flyttning. Det går inte att bortse från den risk för för-<br>sämrad avkastning som då kan uppkomma. En annan konsekvens kan bli<br>att försäkringstagarna får betala initialkostnader för samma försäkringar<br>flera gånger.</p>
<p>Det finns som nyss nämnts redan i dag fondlivförsäkringar med en rätt<br>att flytta mellan olika värdepappersfonder (se vidare avsnitt 10.1). Dess-<br>utom finns det möjligheter att flytta mellan olika institut inom ramen för<br>det individuella pensionssparandet. Båda fallen kan ses som alternativ till<br>traditionell livförsäkring vilka är särskilt utformade för att tillgodose in-<br>tresset av valfrihet för det långssiktiga sparandet. Det bör även poäng-<br>teras att förslagen i detta sammanhang, bl.a. att upphäva nuvarande skä-<br>lighetsprincip, ger nya och förbättrade förutsättningar att utforma nya<br>livförsäkringsprodukter efter försäkringstagarnas behov. Ändringarna<br>möjliggör också konventionella livförsäkringsprodukter i ny form där en<br>flyttningsrätt kan föreligga och där kostnaderna för en flyttning och kon-<br>sekvenserna för kapitalförvaltningen kan beaktas och regleras redan vid<br>avtalets ingående.</p>
<p>Konkurrensen och valfriheten på livförsäkringsområdet kan tillgodoses<br>väl utan att man måste gå så långt som att införa en generell rätt till flytt-<br>ning av allt livförsäkringssparande.</p>
<p>Det bör därför inte införas en lagfäst rätt att återköpa eller flytta tillgo-<br>dohavandet i en konventionell livförsäkring, vare sig för nya eller gamla<br>avtal. Det finns skäl att understryka att frågan om en sådan reglering kan<br>väckas på nytt om oacceptabla hinder för spararnas rörlighet mellan för-<br>säkringsgivarna ställs upp.</p>
<p>För att inte förhindra möjligheterna att flytta ett livförsäkringssparande<br>i de fall parterna träffat ett avtal med en sådan flyttningsrätt bör i vart fall<br>reglerna om återköp av en pensionsförsäkring förtydligas. En försäk-<br>ringstagare som med stöd av försäkringsvillkor eller med försäkrings-<br>givarens samtycke vill flytta sitt tillgodohavande för att fortsätta försäk-<br>ringssparandet hos en annan försäkringsgivare bör kunna göra det utan<br>att hindras av nuvarande inskränkningar i KL för återköpsrätten. En för-<br>utsättning för att inte överföringen skall anses som återköp bör vara att<br>det nya avtalet kan ses som en direkt fortsättning av det gamla livför-<br>säkringsavtalet. De skäl som motiverar nuvarande återköpsbegränsningar<br>för pensionsförsäkringar måste också beaktas. Om försäkringstagaren<br>uppfyller kraven på ett långsiktigt sparande genom den gamla försäk-</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>327</p>
<p>ringen bör inte redan erhållna skatteförmåner förloras då behållningen<br>förs över till motsvarande långsiktiga sparande hos ett annat försäkrings-<br>bolag. Bestämmelser av detta slag gäller redan for det individuella pen-<br>sionssparandet.</p>
<p>Det bör således krävas som förutsättning för flyttning att den nya för-<br>säkringen är av motsvarande slag som den tidigare försäkringen samt att<br>försäkringens behållning överförs direkt från den gamla försäkringsgiva-<br>ren till den nya försäkringsgivaren, så att t.ex. inga kontanter betalas ut.</p>
<p>Som Riksskatteverket har framhållit bör en eventuell ändring i skatte-<br>reglerna även gälla överföringar mellan pensionsförsäkringar hos en och<br>samma försäkringsgivare. Skäl till sådana byten torde nämligen finnas i<br>den mån en önskad förändring inte kan göras genom att ändra villkoren i<br>den försäkring som redan finns. Om det finns flera sådana försäkringar i<br>samma bolag bedöms varje försäkring för sig.</p>
<p>Det bör därför införas ett uttryckligt undantag från reglerna i KL om<br>återköp av pensionsförsäkringar för flyttning av livförsäkringssparande.<br>Som en förutsättning skall gälla att hela värdet överförs direkt till en ny<br>pensionsförsäkring. Det innebär att försäkringen skall uppfylla kraven för<br>den erhållna skatteförmånen, såväl före som efter flyttningen, samt, om<br>flyttningen skall ske till en försäkring hos annan försäkringsgivare, att<br>försäkringens behållning överförs direkt till den nya försäkringsgivaren.<br>Från skattesynpunkt torde de olika försäkringarna vid flyttning därmed<br>kunna betraktas som samma avtal.</p>
<p>En annan fråga som Riksskatteverket fört fram är om möjligheten till<br>flyttning även bör gälla tjänstepensionsförsäkringar. Verket avstyrker att<br>överföringsreglerna skall gälla tjänstepensionsförsäkringar innan det bl.a.<br>övervägts om en överföring av en försäkring som arbetsgivaren äger<br>skall förutsätta även den anställdes, dvs. den försäkrades, medgivande.</p>
<p>Tjänstepensionsförsäkringar är regelmässigt förenade med oåterkalle-<br>liga förmånstagarförordnanden till förmån för den anställde. Förmånerna<br>kan inte förändras utan den anställdes samtycke. Det oåterkalleliga för-<br>ordnandet måste således kvarstå för en tjänstepensionsförsäkring. En<br>tjänstepensionsförsäkring kan överlåtas till följd av ändrade anställnings-<br>förhållanden. Försäkringen skall dock även efter överlåtelsen ha karaktär<br>av en tjänstepensionsförsäkring. Ett återköp av en pensionsförsäkring<br>torde därför inte medges (jfr prop. 1993/94:85 s. 53). Försäkringen kan<br>emellertid överlåtas till den försäkrade, dvs. till den anställde. Sist-<br>nämnda möjlighet till överlåtelse bör inte förhindra en tillämpning av<br>flyttningsreglerna.</p>
<p>Riksskatteverket uttrycker också farhågor för en rätt att flytta från<br>konventionell livförsäkring till fondförsäkring med hänsyn till risken att<br>fondandelarna förlorar sitt värde.</p>
<p>I nya tjänstepensionsavtal på arbetsmarknaden har den enskilde fått<br>möjlighet att själv välja försäkringsgivare för hela eller del av pen-<br>sionskapitalet. Fondförsäkring har erbjudits från åtskilliga försäkrings-<br>givare. Mot denna bakgrund är det särskilt angeläget att hindren mot en<br>flyttning mellan försäkringsgivare undanröjs. Det finns därför inte skäl<br>att undanta tjänstepensionsförsäkringar från den föreslagna lagbestäm-<br>melsen.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>328</p>
<p>Vissa åtgärder kan vara befogade för att förebygga informations-<br>problem förenade med livförsäkringsavtal. Det bör ställas högre krav på<br>innehållet i försäkringsvillkoren och på försäkringsbolagens information.<br>Ett av kraven är att försäkringstagarna innan de sluter avtal ges infor-<br>mation om i vad mån försäkringen kan återköpas och hur återköpsvärdet<br>beräknas. Kraven bör tillgodoses genom sådana informationsföreskrifter<br>som regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela<br>(jfr det till 1 kap. 1 a § FRL överförda informationsbemyndigandet och<br>den genomlysningsprincip som föreslagits reglerad i paragrafen).</p>
<p>Det kan ifrågasättas om inte fler steg bör tas för att öka konkurrensen<br>mellan olika finansiella företag som handhar det skattegynnade pensions-<br>sparandet.</p>
<p>Det framstår som angeläget att också införa en möjlighet att på ett<br>skatteneutralt sätt flytta en försäkring från ett försäkringsbolag till ett<br>individuellt pensionssparande och tvärtom. Denna fråga kräver dock yt-<br>terligare överväganden kring olika juridiskt-tekniska problem. Ett sådant<br>problem är skilda regler om utmätningsfrihet och återkrav i konkurs.</p>
<p>Den sistnämnda flyttningsfrågan kräver ytterligare beredning och för-<br>slag kan därför inte lämnas nu.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>329</p>
<h2>13 Tillsyn m.m.</h2>
<h3>13.1 Bakgrund</h3>
<h4>13.1.1 Utgångspunkter för övervägandena</h4>
<p>I det följande behandlas vilka uppgifter som Finansinspektionens tillsyn<br>över försäkringsrörelse bör omfatta. Förslagen omfattar inte direkt kon-<br>trollen vid koncessionsprövning. Vissa av förslagen i det föregående får<br>emellertid betydelse även för koncessionsprövningen (se avsnitt 6.1 och<br>6.2). Prövningen vid beviljande eller förverkande av koncession berörs i<br>författningskommentaren till 2 kap. 3 § och 19 kap. 11 § FRL.</p>
<p>Vid sidan av tillsynen över försäkringsrörelse fullgör Finansinspektio-<br>nen vissa funktioner till följd av särskilda bestämmelser i FRL eller andra<br>författningar, t.ex. registrering av försäkringsbolag och prövning i sam-<br>band med överlåtelser av försäkringsbestånd. Någon bedömning av om<br>inspektionens arbetsuppgifter i sådana delar bör förändras görs inte i<br>detta sammanhang.</p>
<p>Det tas också upp vissa frågor om ledningens ansvar för riktlinjer och<br>information, sanktioner vid överträdelser av riktlinjer och Finansinspek-<br>tionens tillstånd till vissa försäkringsavtal. Däremot görs ingen grundläg-<br>gande omprövning av sanktionsmöjligheterna.</p>
<p>En kontroll av försäkringsrörelse sker inte bara genom Finansinspek-<br>tionens bevakning. En kontroll sker också genom de aktuarier som skall<br>finnas i livförsäkringsbolagen. I det följande behandlas vissa frågor om<br>aktuariens ställning. Vidare föreslås bl.a. vissa EG-rättsliga anpassningar<br>av bestämmelserna om revisorer.</p>
<h4>13.1.2 Finansinspektionens nuvarande tillsynsuppgifter</h4>
<p>Lagar som utgör grunden för Finansinspektionens tillsyn</p>
<p>Grundvalen för Finansinspektionens tillsyn av svenska försäkringsbolag<br>är FRL. För utländska försäkringsgivare som verkar här finns bestäm-<br>melser i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares verksamhet i<br>Sverige (se vidare avsnitt 15.8).</p>
<p>Inspektionen har uppgifter enligt trafikskadelagen (1975:1410), lagen<br>(1976:357) om motortävlingsförsäkring, lagen (1989:1079) om livförsäk-<br>ringar med anknytning till värdepappersfonder och den särskilda lagstift-<br>ningen om vissa livräntor. Inspektionen skall också fullgöra olika ålig-<br>ganden enligt föreskrifter som har utfärdats med stöd av angivna spe-<br>ciallagar. Inspektionen har dessutom tillsynsuppgifter enligt vissa andra<br>lagar med anknytning till försäkringsområdet, t.ex. enligt lagen<br>(1998:710) med vissa bestämmelser om premiepensionsmyndigheten.</p>
<p>Finansinspektionen har uppgift som normgivare på redovisningsområ-<br>det med stöd av bemyndiganden i lagen (1995:1559) om årsredovisning i<br>kreditinstitut och värdepappersbolag och lagen (1995:1560) om årsredo-<br>visning i försäkringsföretag.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>330</p>
<p>Prop. 1998/99:87<br>Finansinspektionens övergripande tillsynsuppgifter</p>
<p>Hur tillsynen över de svenska försäkringsbolagen skall skötas framgår<br>dels av FRL, dels av förordningen (1996:596) med instruktion för Finan-<br>sinspektionen.</p>
<p>Den övergripande tillsynsuppgiften är att verka för en sund utveckling<br>av försäkringsväsendet (19 kap. 1 § första stycket FRL). Bestämmelser<br>som slog fast denna s.k. sundhetsprincip infördes i lagstiftningen år 1982<br>och hämtades ur dåvarande instruktion för inspektionen. Sundhetsregler<br>finns också i 2 kap. 3 § FRL, enligt vilka koncession får beviljas om den<br>planerade verksamheten kan antas uppfylla leraven på en sund verksam-<br>het. Som tidigare utvecklats i avsnitt 6.2 har innebörden av sundheten<br>inte preciserats närmare. Det har bl.a. uttalats att sundhetskontrollen om-<br>fattar bolagens hela verksamhet (prop. 1981/82:180 s. 102). I sundhets-<br>bevakningen har också ansetts ligga dels att Finansinspektionen skall<br>övervaka att företagen följer gällande bestämmelser på området, dels att<br>inspektionen skall ge föreskrifter och allmänna råd, dels att myndigheten,<br>när det bedöms påkallat, anmäler till regeringen sådana tendenser som<br>strider mot en sund utveckling av försäkringsväsendet och som därför<br>bör föranleda lagändringar eller andra åtgärder (se SOU 1987:58 s. 441).</p>
<p>I förordningen om instruktion för Finansinspektionen fastslås att de<br>övergripande målen för inspektionens verksamhet är att bidra till det fi-<br>nansiella systemets stabilitet och effektivitet samt att verka för ett gott<br>konsumentskydd (se även prop. 1990/91:177 s. 8). Det konstateras också<br>att inspektionen skall utöva tillsyn i enlighet med vad som anges i lag<br>eller annan författning samt att följa och analysera utvecklingen inom<br>verksamhetsområdet.</p>
<p>Tillsyn av soliditet, skälighet och solidaritet</p>
<p>Som redan framgått vilar försäkringsrörelselagstiftningen främst på prin-<br>ciperna om soliditet och skälighet. Det har följaktligen ansetts särskilt an-<br>geläget med en kontroll av efterlevnaden av de bestämmelser som grun-<br>dar sig på dessa principer. Främst skall tillsynsmyndigheten övervaka att<br>försäkringsbolagen bedriver verksamheten med bevarad soliditet. Över-<br>vakningen begränsas inte till att bolagen följer gällande regler, utan den<br>tar också sikte på hur ett bolag utvecklas i fråga om soliditeten i allmän-<br>het, så att krav på åtgärder i tid kan ställas på bolagsledningen för att för-<br>söka bryta en oroande trend. I enlighet med skälighetskravet skall in-<br>spektionen se till att de svenska bolagen meddelar försäkringar mot pre-<br>mier och andra villkor som är skäliga samt bevaka att skaderegleringen<br>sker korrekt. Den offentliga tillsynen över det enskilda försäkringsväsen-<br>det syftar alltså sedan länge till att skapa garantier för att försäkrings-<br>tagarnas intresse av ett effektivt och ändamålsenligt riskskydd till skäligt<br>pris tillgodoses (se prop. 1961:171 s. 282).</p>
<p>Från och med år 1995 granskas försäkringsvillkors skälighet även av<br>Konsumentverket/KO enligt lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i kon-<br></p>
<p>331</p>
<p>sumentförhållanden. Även efter den ändringen har dock Finansinspek-<br>tionen i allt väsentligt behållit sina arbetsuppgifter. Konsumentverket har<br>emellertid det ansvar och de befogenheter som följer med Konsu-<br>mentombudsmannens uppgifter att föra talan inför Marknadsdomstolen<br>om förbud (prop. 1994/95:17 s. 74 ff).</p>
<p>Enligt lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare kan en<br>sammanslutning av näringsidkare eller en enskild näringsidkare som be-<br>rörs på motsvarande sätt få villkors skälighet prövade av Marknadsdom-<br>stolen. Detta gäller emellertid inte villkor i verksamhet som står under<br>Finansinspektionens tillsyn.</p>
<p>Finansinspektionens sundhetsbevakningen sträcker sig, som utvecklats<br>i avsnitt 6.2, längre än till en kontroll av efterlevnaden av soliditets- och<br>skälighetsprinciperna. Sundhetsregeln har bl.a. till en del tyckts fylla en<br>liknande funktion som skälighetskravet vid kontrollen av en rättvis for-<br>delning av medel mellan olika försäkringstagargrupper. Det har också<br>förekommit att den har åberopats i fall där den kollektiva konsolidering-<br>en bedömts som otillräcklig, dvs. som ett komplement till soliditetsprin-<br>cipen. Sundhetsregeln har också, i likhet med skälighetsprincipen, ansetts<br>kräva hänsyn till behovet av försäkring för vissa utsatta riskgrupper,<br>vilket kunde äventyras genom att bolagen specialiserar sig på mycket<br>goda risker eller i en utsatt konkurrenssituation differentierar sina<br>premier (prop. 1984/85:77 s. 50 f).</p>
<p>Sundhetsregeln har också ansetts kräva att varje försäkringsavtal täcker<br>en försäkringsrisk (prop. 1989/90:34 s. 42). Kraven på storleken av risk-<br>momentet i försäkringen har sänkts under senare år som en följd av bl.a.<br>internationell påverkan.</p>
<p>Här kan också nämnas att Finansinspektionen med stöd av sundhets-<br>regeln har meddelat allmänna råd om ränta på försäkringsbelopp för viss<br>tid som förflutit sedan försäkringsfall inträffat (FFFS 1993:15).</p>
<p>Tillsyn av organisationen, ägare och ledning m.m.</p>
<p>I samband med ändringar av lagstiftningen om koncessionsprövning har<br>slagits fast att kravet på sundhet i sådana sammanhang skall avse endast<br>förhållandena i det enskilda bolaget och inte i försäkringsväsendet som<br>helhet. Samma krav skall gälla som i fråga om bankverksamhet. Med<br>stöd av sundhetskravet skall ett försäkringsbolags organisation, verksam-<br>het enligt bolagsordningen samt inre kontroll- och säkerhetsuppbyggnad<br>prövas. Bolagets verkställande ledning, dvs. företagsledning och styrelse,<br>samt större ägare skall uppfylla de kunskapsmässiga krav och vara så<br>omdömesgilla i sitt handlande som erfordras för att de skall kunna på ett<br>långsiktigt och stabilt sätt driva sund försäkringsverksamhet. Även de<br>organisatoriska förhållandena skall bedömas. Uppmärksamheten skall<br>också riktas på t.ex. verksamhet som en ägare driver vid sidan av den<br>tillståndspliktiga rörelsen (se prop. 1992/93:257 s. 87). Med stöd av<br>sundhetskravet skall inspektionen vidare kunna ingripa mot sådana för-<br>hållanden även sedan koncession har meddelats. Kontrollen av att verk-<br>samheten leds av lämpliga och kompetenta personer har också ansetts<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>332</p>
<p>ingå som en del i Finansinspektionens löpande tillsyn (se prop.<br>1984/85:184 s. 123).</p>
<p>Nyligen har lämplighetskraven på större ägare skärpts samtidigt som<br>kunskapskraven och lämplighetskraven på ledningen blivit föremål för en<br>tydligare lagreglering (se 2 kap. 3 § och 3 kap. 2 § FRL). Samtidigt har<br>möjligheterna att bedriva en effektiv tillsyn av finansiella företag för-<br>bättrats i och med att det s.k. BCCI-direktivet (95/26/EG) införlivats i de<br>svenska rörelsereglema. Genom bestämmelserna avses att förhindra att<br>finansiella företag kommer att ingå i så svåröverskådliga företagsgrupper<br>att inspektionen inte kan bedriva en effektiv tillsyn (se prop. 1995/96:173<br>s. 92).</p>
<p>Vissa krav som tidigare omfattades av sundhetskravet vid kon-<br>cessionsprövningen har således kommit att framgå av särskilda regler.<br>Det framgår också tydligare att sanktioner kan vidtas beträffande brister i<br>angivna avseenden som visar sig sedan koncessionen har meddelats (se<br>19 kap. 11 §).</p>
<p>Som ett led i prövningen av ägare och ledning gäller det allmänna kra-<br>vet att det skall kunna antas att ägare och ledning inte kommer att mot-<br>verka en sund utveckling av verksamheten. Som tidigare nämnts har in-<br>spektionen med stöd av sundhetsregeln fastställt allmänna råd om styr-<br>ning, intern information och intern kontroll (FFFS 1994:36).</p>
<p>Tillsyn av försäkringsbolagens marknadsföring m.m.</p>
<p>Med stöd av sina allmänna tillsynsbefogenheter kan inspektionen ingripa<br>mot försäkringsbolagens marknadsföring. Detta följer bl.a. av bestäm-<br>melserna i 7 kap. 16 § första stycket FRL som anger att styrelsen och<br>verkställande direktören skall övervaka att anskaffning av ansökningar<br>om försäkring hos företaget sker på ett sätt som överensstämmer med<br>god försäkringssed.</p>
<p>Marknadsföringslagen (1995:450) gäller all näringsverksamhet och<br>omfattar alltså även försäkringsområdet. Tillämpningen av den lagen<br>ankommer på Konsumentverket/KO samt Stockholms tingsrätt och<br>Marknadsdomstolen. Konsumentombudsmannen har en övervakande<br>funktion och agerar i stor utsträckning genom förhandlingar med nä-<br>ringsidkare eller branschorganisationer. Prövning av förbuds- och infor-<br>mationsfrågor enligt den lagen görs av Marknadsdomstolen efter ansökan<br>av Konsumentombudsmannen eller vissa andra. Enligt uppgift är det i<br>praktiken nästan uteslutande Konsumentverket/KO som ingriper mot<br>försäkringsbolagens marknadsföring, vid behov efter samråd med Finan-<br>sinspektionen (se prop. 1994/95:123 s. 134 f).</p>
<p>Förutom försäkringsrörelselagstiftningen tillämpar Finansinspektionen<br>också delar av konsumentlagstiftningen, bl.a. konsumentförsäkringslagen<br>(1980:38) och konsumentkreditlagen (1992:830), där viss informations-<br>plikt föreskrivs. Även den tillsynen bedrivs med stöd av sundhetsreglerna<br>i FRL. Kopplingen till marknadsföringslagens regelsystem innebär att<br>även Konsumentverket övervakar att försäkringsbolagen efterlever kon-<br>sumentförsäkringslagens bestämmelser om information. Av 35 § konsu-<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>333</p>
<p>mentkreditlagen följer att Finansinspektionen utövar tillsyn över att be-<br>stämmelserna i den lagen efterlevs av försäkringsgivarna (se prop.<br>1991/92:82 s. 95 och 145 f.). Inspektionen har också lämnat allmänna råd<br>om krediter i konsumentförhållanden (FFFS 1997:33).</p>
<p>Nya regler om lämnande av information infördes år 1995 i lagstift-<br>ningen om försäkringsrörelse. Enligt 7 kap. 19 § FRL skall regeringen<br>eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen utfärda före-<br>skrifter om information i enlighet med bestämmelserna i tredje genera-<br>tionens direktiv. Sådana föreskrifter har också utfärdats (FFFS 1995:30<br>och 1995:32). Överträdelser av dessa myndighetsföreskrifter kan resul-<br>tera i offentligrättsliga åtgärder som bara regeringen och Finansinspek-<br>tionen kan tillgripa (se prop. 1994/95:184 s. 212</p>
<p>Tillsyn av pris- och konkurrensförhållanden m.m.</p>
<p>Finansinspektionen skall enligt sin instruktion också följa utvecklingen<br>av och främja allmän kännedom om pris- och konkurrensförhållanden<br>samt andra viktiga förhållanden inom försäkringsväsendet. Inspektionen<br>skall också samråda med Konkurrensverket i frågor om tillämpningen av<br>uppgiftsskyldighet för företag rörande pris- och konkurrensförhållanden.<br>Konkurrenslagen är tillämplig även för försäkringsbolagens verksamhet<br>och Konkurrensverkets undersökningar omfattar därför t.ex. företagsför-<br>värv på försäkringsområdet. Även Finansinspektionen skall pröva sådana<br>förvärv. Prövningarna görs med stöd av föreskrifterna om förvärv av ak-<br>tier och andelar i 7 kap. 17 och 17 a §§ FRL och enligt bestämmelserna<br>om frivillig överlåtelse av försäkringsbestånd i 15 kap. FRL.</p>
<p>Inspektionen har även uppgifter vid sidan av dem som har reglerats i<br>specialförfattning. Dit hör hanteringen av allmänhetens frågor och klago-<br>mål. En skyldighet att allmänt lämna upplysningar, vägledning, råd och<br>annan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens verksamhets-<br>område följer dock redan av bestämmelserna i 4 § förvaltningslagen<br>(1986:223).</p>
<p>Sanktionsmöjl igheter</p>
<p>Om Finansinspektionen finner anledning till anmärkning mot en försäk-<br>ringsgivare kan inspektionen vidta åtgärder mot bolaget (19 kap. 11 §<br>FRL). Myndigheten får till en början meddela de erinringar om bolagets<br>verksamhet som behövs. Det lindrigaste formella ingripandet består i att<br>inspektionen skriftligen meddelar sina erinringar. Är avvikelsen av mera<br>allvarlig karaktär skall inspektionen förelägga bolaget eller styrelsen att<br>vidta rättelse. Detta gäller bl.a. om avvikelse skett från lagstiftningen om<br>försäkringsrörelse eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den<br>lagstiftningen. Detsamma gäller för avvikelser från bolagsordningen eller<br>grunderna. Inspektionen får i vissa fall även begränsa bolagets förfogan-<br>derätt eller förbjuda bolaget att förfoga över sina tillgångar i Sverige.<br>Den mest långtgående åtgärden, att förverka en koncession, har tidigare</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>334</p>
<p>ankommit på regeringen. Riksdagen har nyligen beslutat en ändrad ord-<br>ning fr.o.m. den 1 maj 1999 (prop. 1997/98:186, bet. 1998/99:FiU 14 och<br>rskr. 1998/99:130). Rätten att förverka övergår då i normalfallet på Fi-<br>nansinspektionen. I 19 kap. 2 och 11 §§ anges de grunder enligt vilka en<br>koncession kan förklaras förverkad.</p>
<h4>13.1.3 Finansinspektionens kontrollmöjligheter</h4>
<p>Allmänna bestämmelser</p>
<p>Finansinspektionen har flera vägar att få insyn i försäkringsbolagens<br>verksamhet. För de svenska försäkringsbolagens del slås till en början<br>fast att styrelsen, verkställande direktören och andra befattningshavare i<br>ansvarig ställning i försäkringsbolag skall lämna inspektionen de upp-<br>lysningar om verksamheten som inspektionen begär (19 kap. 3 § FRL).<br>Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, inspektionen far med-<br>dela föreskrifter om vilka upplysningar en försäkringsgivare skall lämna.</p>
<p>Vidare far Finansinspektionen, när det anses nödvändigt, sammankalla<br>ett försäkringsbolags styrelse. Har styrelsen inte rättat sig efter en be-<br>gäran från inspektionen om att kalla till en extra bolagsstämma, får in-<br>spektionen utfärda en sådan kallelse (8 §).</p>
<p>Dessutom skall styrelsen och verkställande direktören på tid som in-<br>spektionen bestämmer hålla försäkringsbolagets kassa, övriga tillgångar,<br>räkenskapsmaterial och andra handlingar tillgängliga för granskning av<br>befattningshavare hos inspektionen eller av någon annan som inspek-<br>tionen har förordnat. Företrädare för inspektionen får närvara vid styrel-<br>sesammanträde, som inspektionen har utlyst, och vid bolagsstämma samt<br>delta i överläggningarna (9 §).</p>
<p>Ytterligare möjligheter att kontrollera de svenska försäkringsbolagen<br>ges genom bestämmelserna om revision i 10 kap. 2 § FRL. Enligt det<br>stadgandet skall Finansinspektionen förordna en eller flera revisorer i<br>varje försäkringsbolag, om inte inspektionen med hänsyn till rörelsens<br>ringa omfattning eller av andra skäl anser det obehövligt. För sådana re-<br>visorer har inspektionen utfärdat allmänna råd (FFFS 1998:5). De av in-<br>spektionen förordnade revisorerna har till uppgift att tillsammans med de<br>övriga revisorerna delta i granskningen av bolagets räkenskaper och års-<br>redovisning samt av styrelsens och verkställande direktörens förvaltning<br>(prop. 1981/82:180 s. 233).</p>
<p>Några särskilda kontrollbestämmelser</p>
<p>Anmälan av grunder</p>
<p>Under lång tid har de s.k. grunderna spelat en central roll för främst liv-<br>försäkringsverksamheten. Grunderna innehåller bl.a. de antaganden som<br>utgör bas för beräkning av premier och försäkringsersättningar, t.ex. an-</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>335</p>
<p>taganden om dödlighet och kostnadsutveckling. I avsnitt 8.3.1 och SOU<br>1993:108 s. 38 ff finns en utförlig redogörelse för systemet med grunder.</p>
<p>Senast samtidigt med att grunderna för livförsäkringar börjar att an-<br>vändas skall de enligt 7 kap. 8 a § FRL tillställas Finansinspektionen. Till<br>grunderna skall fogas en redogörelse för de konsekvenser grunderna får<br>för försäkringstagarna och försäkringsbolaget. Kraven gäller också vid<br>ändring av livförsäkringsgrunder. För skadeförsäkringsverksamhet gäller<br>inte någon anmälningsskyldighet.</p>
<p>Grunderna är bindande för försäkringsbolagens verksamhet. Det är<br>t.ex. förbjudet för ett försäkringsbolag eller dess ombud att till fördel för<br>enskilda försäkringstagare eller grupper av försäkringstagare, på annat<br>sätt än genom återbäring, medge direkt eller indirekt nedsättning av de<br>livförsäkringspremier som bolaget bestämt enligt sina grunder (7 kap.<br>15 § FRL). Bestämmelsen tillkom för de svenska bolagens del år 1914 i<br>syfte att bekämpa illojala konkurrensmedel, främst s.k. returprovisioner.<br>Dessa innebar att försäkringstagare fick rabatt på ett bolags standardpre-<br>mier genom att erhålla viss del av försäkringsagentens provision. Detta<br>ansågs vara ett otillbörligt gynnande av somliga försäkringstagare på<br>andras bekostnad. Bestämmelsen avsåg att förhindra premienedsättning i<br>sådana fall då den var godtycklig och inte hållbar efter försäkringstek-<br>niska grunder (se NJA II 1915 s. 62 ff).</p>
<p>Rapportering av försäkringstekniska avsättningar</p>
<p>Krav på rapporteringsskyldighet har införts även på andra områden. Ett<br>försäkringsbolag skall till Finansinspektionen lämna uppgift om de för-<br>säkringstekniska avsättningarnas storlek, hur dessa har beräknats samt<br>uppgift om avgiven återförsäkring och dess storlek. Regeringen eller,<br>efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen skall meddela när-<br>mare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten (7 kap. 9 § FRL).</p>
<p>Upprättande av placeringsriktlinjer</p>
<p>Ett försäkringsbolag skall upprätta riktlinjer för placering av de skuld-<br>täckningstillgångar som motsvarar försäkringstekniska avsättningar.<br>Riktlinjerna skall beakta de särskilda placeringsreglerna. Finansinspek-<br>tionen kan begära att få ta del av ett bolags riktlinjer, och de kan därmed<br>tjäna som stöd för inspektionens tillsyn av bolaget. Det ankommer på<br>styrelsen att fastställa placeringsriktlinjerna och se till att de följs. Styrel-<br>sen skall vidare fortlöpande pröva om riktlinjerna behöver ändras (8 kap.<br>7 § FRL). Ändringar kan behövas bl.a. med hänsyn till förändringar av<br>det belopp som skall skuldtäckas och utvecklingen på de finansiella<br>marknaderna (se prop. 1994/95:184 s. 163 och 281).</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>336</p>
<p>Övervakning av förbudet mot annan rörelse</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>En uppgift i soliditetskontrollen fyller tillsynsmyndighetens bevakning<br>av efterlevnaden av förbudet för försäkringsbolag att driva annan rörelse<br>än försäkringsrörelse. Endast om det finns särskilda skäl får en försäk-<br>ringsgivare driva främmande verksamhet (1 kap. 3 § första stycket FRL).<br>Förbudet kompletteras av de s.k. femprocents- och branschglid-<br>ningsreglema (7 kap. 17 och 17 a §§ FRL). Reglerna behandlas i avsnitt<br>8.5.</p>
<p>Övervakning av återförsäkringsavtal</p>
<p>Även för övervakningen av återförsäkringsavtal på livförsäkringens om-<br>råde har det ställts upp särskilda bestämmelser. I 7 kap. 14 § FRL före-<br>skrivs bl.a. att ett försäkringsbolag inte utan Finansinspektionens medgi-<br>vande får sluta avtal där bolaget förbinder sig att i återförsäkring avge än-<br>nu inte tecknade livförsäkringar, om bolaget inte kan säga upp avtalet<br>utan ersättning senast ett år efter uppsägningen (se vidare avsnitt 13.3.3).</p>
<p>Finansinspektionens kontroll i praktiken</p>
<p>I praktiken följer Finansinspektionen försäkringsgivarnas verksamhet lö-<br>pande genom s.k. finansiell tillsyn där t.ex. bokslut, verksamhetsberättel-<br>ser och löpande rapporter granskas. Särskilda rapporter begärs in för att<br>belysa olika risker i verksamheten. I granskningsarbetet ingår även att<br>göra skälighetsbedömningar av nya produkter och avtalsvillkor, huvud-<br>sakligen på livförsäkringens område.</p>
<p>Finansinspektionen gör även regelbundna besök hos försäkringsföre-<br>tagen, vissa efter förhandsavisering, andra inte. Beroende på syftet under-<br>söks antingen hela verksamheten eller viss funktion eller verksamhets-<br>gren.</p>
<p>Myndigheten för även kontinuerliga överläggningar med branschorga-<br>nisationerna i tillsynsfrågor. Med erfarenheter från de senaste årens ut-<br>veckling har inspektionen startat ett förändringsarbete för att utveckla<br>tillsynen. Inspektionen har i sitt operativa tillsynsarbete allt mer inriktat<br>sig på att följa upp försäkringsbolagens centrala riskområden, som intern<br>kontroll, försäkringsrisker, placeringsrisker och operativa risker (rörelse-<br>risker). Denna utveckling kommer att fortsätta.</p>
<p>Ett stort antal klagomålsärenden, främst avseende försäkringsbolagens<br>skadehantering, kommer varje år in till Finansinspektionen. Klagomålen,<br>ca 300 om året, avser oftast bristande aktivitet från bolagets sida, långa<br>handläggningstider samt dålig information.</p>
<p>Utgångspunkten vid handläggningen av klagomålsärenden är att in-<br>spektionen i första hand skall koncentrera sina resurser till de klagomål<br>som är av särskilt intresse från tillsynssynpunkt. Tidigare har Finans-<br>inspektionen delat in inkomna ärenden i tre olika kategorier. Den första<br>kategorin avsåg ärenden som innehåller frågeställningar som kan besva-</p>
<p>337</p>
<p>ras direkt av inspektionen. Den andra kategorin gällde ärenden som var<br>av principiellt intresse från tillsynssynpunkt. Dit hörde främst frågor där<br>myndigheten inte tidigare gjort uttalanden och fall där det angetts före-<br>komma flagranta övergrepp. Dessa ärenden handlades genom sedvanligt<br>remissförfarande med bolaget. Därefter underrättades klaganden om in-<br>spektionens ställningstagande i ärendet. Även andra som hade anknyt-<br>ning till eller intresse av inspektionens ställningstagande fick del av be-<br>slutet. Den tredje kategorin rörde smärre felaktigheter eller andra pro-<br>blem som kunde lösas direkt av bolaget. Dessa ärenden överlämnades till<br>berört bolag som svarade direkt till den klagande. Klaganden erhöll ett<br>brev från inspektionen som förklararde åtgärden samt vart denne kunde<br>vända sig om frågan inte kunde lösas. Varje bolag avrapporterade där-<br>efter kvartalsvis i enlighet med vissa fastlagda normer hur reklamations-<br>fallen hade hanterats.</p>
<p>Handläggningen av klagomålsärendena har nyligen ändrats. Det före-<br>kommer inte längre någon kategorisering av klagomålsärenden. Klago-<br>mål och förfrågningar hanteras nu på ett enhetligt sätt. Den som skriftli-<br>gen vänder sig till inspektionen får ett svar enligt vissa mallar med an-<br>passning till respektive ärende. I svaren klargörs att inspektionen inte<br>ingriper i enskilda kundförhållanden och att den inte tar ställning i civil-<br>rättsliga frågor eller uttalar sig om god sed i enskilda ärenden. Inspektio-<br>nen lämnar däremot upplysningar i den mån det kan ske genom informa-<br>tion om föreskrifter, allmänna råd, beslut och liknande som rör den aktu-<br>ella frågeställningen. Klagomålsärendena utgör en del av arbetet med att<br>fånga upp problem som behandlas i inspektionens tillsynsarbete.</p>
<h3>13.2 Den löpande tillsynens inriktning</h3>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Regeringens förslag: Finansinspektionens nuvarande uppgift att ver-<br>ka för en sund utveckling av försäkringsväsendet renodlas till att tillse<br>att reglerna om näringsverksamheten följs. Tillsynen begränsas där-<br>med väsentligen till kontroll av stabilitet och genomlysning. Tillsynen<br>skall däremot inte längre avse skälighets-, effektivitets- eller konkur-<br>rensfrågor.</p>
<p>Inspektionens klagomålshantering behöver inte gå längre än vad<br>förvaltningslagen kräver.</p>
<p>Försäkringsutredningens förslag: Överensstämmer i stort med rege-<br>ringens förslag (se betänkandet s. 218-219).</p>
<p>Försäkringsrörelsepromemorians förslag: Överensstämmer med re-<br>geringens (se promemorian s. 282-286).</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna har i stort varit positiva till<br>Försäkringsutredningens förslag att renodla tillsynens inriktning. Fond-<br>handlareföreningen har ansett att motsvarande bör gälla för arman finan-<br>siell verksamhet. Finansinspektionen har anfört att den måste få behålla<br>tillsynen över avtalsvillkoren, eftersom dessa påverkar hela bolagets<br>verksamhet och inspektionens uppgift är att verka för ett gott konsu-</p>
<p>338</p>
<p>mentskydd. Detsamma har anförts för den marknadsföring som regleras i<br>inspektionens föreskrifter. Inspektionen har också velat behålla huvud-<br>ansvaret för bolagens övriga information. Ett klarare lagstöd för ingri-<br>pande mot villkor som är otydliga för konsumenter i allmänhet har ef-<br>terlysts av inspektionen.</p>
<p>Remissinstanserna har över lag godtagit försäkringsrörelsepromemo-<br>rians förslag. Banklagskommittén har tillstyrkt att rörelsereglemas<br>skyddsintressen läggs till grund för Finansinspektionens tillsynsuppgifter<br>och att uppgifterna renodlas till att tillse att reglerna om närings-<br>verksamheten följs på bekostnad av uppgifter gällande konkurrens, ef-<br>fektivitet och klagomålshantering. Enligt kommittén bör arbetet rörande<br>marknadsföring och information drivas i samma riktning. Enligt Indust-<br>riförbundet bör renodlingen av tillsynsuppgiften regleras klarare i FRL.<br>Finansinspektionen har befarat svårigheter att övervaka genom-<br>lysningsprincipen och ifrågasätter förenligheten med EG:s regler om lö-<br>pande förhandskontroll. Förslaget förutsätter enligt inspektionen en<br>granskning av samtliga villkor. Även stickprovskontroller förutsätter<br>utökad produktkompetens. En ökad komplexitet och mångfald ökar ock-<br>så resursbehovet. Enligt inspektionen bör det klargöras vilka lagar utan-<br>för FRL som tillsynen av information skall avse. Inspektionen ifrågasät-<br>ter också med hänsyn till revisorernas granskning att tillsynen skall om-<br>fatta bokföringslagen. Advokatsamfundet har ansett att inspektionen bör<br>ha huvudansvaret för tillsynen över avtalsvillkorens skälighet. TCO och<br>Försäkringsmannaförbundet har anfört att Finansinspektionen som ex-<br>pertorgan har en väsentlig roll i konsumentrådgivningen.</p>
<h4>Skälen för regeringens förslag</h4>
<p>Med anledning av de reformerade rörelsereglema måste också Finansin-<br>spektionens tillsynsuppgifter av försäkringsbolagen behandlas. Det hade<br>varit en fördel om tillsynsfrågorna för olika slag av finansiell verksamhet<br>kunnat behandlas i ett sammanhang. När det gäller t.ex. banker har ett<br>betänkande med liknande frågor först nyligen presenterats (SOU<br>1998:160) och beredningen av betänkandet pågår. Det saknas därför un-<br>derlag för att nu ta ställning till hela Finansinspektionens tillsynsområde.<br>Enbart företag som omfattas av FRL behandlas således här.</p>
<p>Tillsynens allmänna inriktning</p>
<p>Nuvarande bestämmelser om Finansinspektionens tillsynsuppgifter är<br>relativt allmänt hållna. I FRL slås det fast att Finansinspektionen skall<br>verka för en sund utveckling av försäkringsväsendet (19 kap. 1 §). I för-<br>ordningen om instruktion för Finansinspektionen anges att målen för<br>verksamheten är att bidra till det finansiella systemets stabilitet och ef-<br>fektivitet samt att verka för ett gott konsumentskydd.</p>
<p>I ett tidigare avsnitt har det sagts att rörelsereglemas skyddsintressen<br>också skall ligga till grund för Finansinspektionens tillsynsuppgifter (se</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>339</p>
<p>avsnitt 5). Detta förhindrar i och för sig inte att inspektionen har vissa<br>andra uppgifter på området än att verka för ett gott försäkrings-<br>tagarskydd. När det gäller den löpande tillsynen av försäkringsrörelse bör<br>emellertid Finansinspektionens tillsyn mer renodlat än i dag tillvarata<br>försäkringstagarnas intressen i de avseenden som försäkringsrörelsereg-<br>lema tar sikte på.</p>
<p>En huvuduppgift för tillsynen bör således vara att främja att ingångna<br>försäkringsavtal kan fullföljas mot dem som rörelsereglerna i första hand<br>avser att skydda (direktförsäkringstagare och andra ersättningsberät-<br>tigade med samma behov av skydd). Tillsynen bör här avse sådana för-<br>hållanden som rör försäkringsgivarens förmåga att betala utlovad för-<br>säkringsersättning och att infria andra förpliktelser på grund av försäk-<br>ringsavtal. Bevakningen av att försäkringsrörelsen bedrivs med en till-<br>fredsställande soliditet, likviditet och riskhantering är särskilt betydelse-<br>full. Av betydelse är också kontrollen av bolagets organisation och dess<br>interna ekonomiska kontroll och säkerhet. Även tillsynen av att återför-<br>säkringen är tillfredsställande anordnad är motiverad utifrån detta in-<br>tresse. Här är det är alltså sammanfattningsvis fråga om tillsyn för att<br>tillgodose stabilitetsprincipen och efterlevnaden av de mera detaljerade<br>bestämmelser som bygger på denna princip. Hit kan man också räkna<br>kontrollen av att bolaget inte överträder de lagar som gäller för försäk-<br>ringsrörelse respektive bolagsordningen eller de riktlinjer och interna<br>föreskrifter, t.ex. för riskhanteringen, som antagits för verksamheten.<br>Finansinspektionens första och främsta tillsynsuppgift bör alltså vara att<br>verka för försäkringsrörelsens stabilitet i en vid bemärkelse.</p>
<p>En annan uppgift för tillsynen bör vara att främja att försäkringsbola-<br>gens information till direktförsäkringstagare ger en god genomlysning av<br>försäkringens villkor och värdeutveckling. En viktigt roll får här den<br>ekonomiska informationen om kostnader och förmåner. Även den in-<br>formation som lämnas till livförsäkringstagare under avtalstiden hamnar i<br>fokus. I denna del är det alltså fråga om tillsyn av sådana förhållanden<br>som hör samman med genomlysningsprincipen och de informationsregler<br>som följer av EG:s tredje livförsäkringsdirektiv.</p>
<p>Med anledning av Finansinspektionens farhågor i denna del bör starkt<br>framhållas att avsikten inte är att det skall ske en löpande förhandskon-<br>troll av försäkringsbolagens informationsmaterial. Tillsynen bör i stället<br>vara allmänt dirigerande och styrande genom föreskrifter och allmänna<br>råd i kombination med vissa uppföljningar eller stickprovskontroller i<br>efterhand. De klagomål som lämnas till inspektionen bör också kunna<br>tjäna som grund för att fånga upp problemområden där allmänna tillsyn-<br>sinsatser behövs. Det bör också framhållas att ansvaret för att informa-<br>tionen ger en god genomlysning i första hand åvilar försäkringsbolagen.</p>
<p>En tillsyn med hänsyn till genomlysningsprincipen förutsätter under<br>alla förhållanden att Finansinspektionen har en god produktkompetens.<br>Även den tillsyn som skall ske med hänsyn till bestämmelser om premie-<br>beräkning och andra soliditetsbestämmelser förutsätter god villkorskom-<br>petens. En ökad produktutveckling och mångfald ställer i dessa avseen-<br>den större krav på Finansinspektionens tillsyn. Sammantaget medför de<br>nya rörelsereglema ökade krav på insatser från inspektionens sida.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>340</p>
<p>Tillsynen av försäkringsbolagens information skall också gälla efter-<br>levnaden av vissa särskilda bestämmelser om information i FRL. Det<br>gäller bl.a. innehållet i placeringsriktlinjer.</p>
<p>I samma mån som i dag skall Finansinspektionens tillsyn tills vidare<br>gälla även information som krävs enligt viss lagstiftning utanför FRL.<br>Tills vidare skall inspektionens tillsynsuppgifter även avse försäkrings-<br>bolagens årsredovisningar och annan extern redovisningsinformation (se<br>vidare avsnittet om information nedan).</p>
<p>Att verka för en god genomlysning av försäkringar och försäkringsrö-<br>relse kan alltså sammanfattningsvis beskrivas som en andra huvuduppgift<br>för tillsynen.</p>
<p>Vidare bör Finansinspektionen verka för att den skyddsvärda kretsens<br>intressen inte eftersätts i en del andra avseenden som inte direkt rör frå-<br>gor om stabilitet och ekonomisk genomlysning. Tillsynen bör här avse<br>bl.a. rutiner och agerande vid anskaffning av försäkringar, förvaltningen<br>och skaderegleringen. Den bör också avse t.ex. att bolagen löpande upp-<br>rättar och förvarar den dokumentation som behövs för att den skyddsvär-<br>da kretsen skall kunna ta tillvara sin rätt mot bolaget. Som ett led i tillsy-<br>nen i denna del bör också ingå en kontroll av att använda villkor inte är<br>otydliga för konsumenter i allmänhet, att inte särskilda skyddsbestäm-<br>melser kringgås, t.ex. de särskilda överskottsreglerna i livförsäkringsbo-<br>lag, samt att bolaget har interna föreskrifter och rutiner för att främja en<br>korrekt behandling av kunderna. Tillsynen i dessa delar hör samman med<br>principen om god försäkringsstandard.</p>
<p>Finansinspektionens löpande tillsyn kan inte begränsas till efterlevna-<br>den av bestämmelser i FRL. Tillsynen bör även avse tillämpningen av<br>bestämmelser som ställts upp i andra författningar för försäkringsrörelse<br>för att skydda försäkringstagarna. Det gäller i första hand efterlevnaden<br>av särskilda bestämmelser för verksamheten i trafikskadelagen, lagen om<br>motortävlingsförsäkring och trafikförsäkringsförordningen (1976:359).<br>Finansinspektionens tillsyn bör också med hänsyn till dessa författningar<br>ha den allmänna inriktning som nyss behandlats, om inte särskilda be-<br>stämmelser innebär annat.</p>
<p>De skyddsintressen som skall tillgodoses enligt rörelsereglerna kan<br>undantagsvis motivera att Finansinspektionens löpande kontroll av för-<br>säkringsbolagens verksamhet sker med hänvisning till andra författningar<br>för näringsverksamheten, t.ex. bokföringslagen (1976:125) och lagen om<br>årsredovisning i försäkringsföretag. Inspektionen bör alltså inte förtas<br>möjligheten att i den löpande tillsynen kunna ingripa mera direkt mot<br>överträdelser av författningar som reglerar försäkringsbolagens närings-<br>verksamhet. Det ligger dock i sakens natur att tillsynen skall begränsas<br>till efterlevnaden av sådana bestämmelser, vare sig de finns i FRL eller i<br>någon annan författning, som är av betydelse för det skydd för direkt-<br>försäkringstagarnas och jämställdas intressen som särregleringen skall<br>tillgodose. Tillsynen skall inte heller behöva ta sikte på sådana frågor<br>som faller inom andra myndigheters ansvarsområden, t.ex. anställnings-<br>och miljöfrågor, eller förhållanden där en tillfredsställande kontroll gjorts<br>av andra funktionärer, t.ex. av bolagets revisorer. Den närmare avgräns-<br>ningen av Finansinspektionens tillsyn i nu behandlade delar bör, som<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>341</p>
<p>Lagrådet funnit, närmare utvecklas genom tillsynspraxis med hänsyn till Prop. 1998/99:87<br>de utgångspunkter som utvecklas i det följande.</p>
<p>Tillsyn av skälighet</p>
<p>Som en konsekvens av slopandet av skälighetsprincipen i rörelsereglema,<br>bör Finansinspektionens tillsyn inte ta sikte på frågor om sådana soli-<br>daritets- och skälighetsaspekter som denna princip har omfattat. Avtals-<br>villkorens skälighet på konsumentområdet kommer därmed mer renodlat<br>än i dag att ankomma på Konsumentverket/KO att granska och beivra<br>enligt lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden. Inspektionens<br>tillsyn skall inte heller avse prövningar av avtalsrättsliga tvister, t.ex. om<br>ett försäkringsfall föreligger eller om en erbjuden försäkringsersättning<br>är skälig. Att tillsynen skall kunna omfatta försäkringsbolagens vill-<br>korsutformning med hänsyn till stabilitetsprincipen, genomlysnings-<br>principen och principen om god försäkringsstandard följer av vad som<br>tidigare anförts.</p>
<p>Att tillsyn med hänsyn till skälighetsprincipen blir relevant för vissa<br>äldre försäkringar följer av förslagen i avsnitt 14.2.</p>
<p>Marknadsföring och annan information</p>
<p>Information till försäkringstagarna kan vara av olika slag. Information<br>kan t.ex. lämnas mer allmänt genom annonser eller reklammaterial. In-<br>formation kommer också försäkringstagare till del genom att dessa tar<br>del av själva avtalsvillkoren. Information lämnas också i samband med<br>förnyelse av försäkringsavtal. Dessutom överförs information till för-<br>säkringstagare eller dem som är intresserade av en försäkring genom per-<br>sonkontakter, t.ex. i samband med bolagets anskaffning av försäkrings-<br>avtal eller i samband med skaderegleringen. Vidare kommer bolagens<br>information försäkringstagarna indirekt till del, t.ex. via tidningsartiklar<br>med analyser av bolagens årsredovisningar eller annat externt material.<br>Det kan med andra ord vara svårt att urskilja vad som närmare hör till<br>marknadsföring och vad som hör till annan slag av information.</p>
<p>Tillsynen av försäkringsbolagets marknadsföring och information är i<br>dag uppdelad mellan Finansinspektionen och Konsumentverket/KO. An-<br>svarsfördelningen kan förenklat beskrivas som så att Finansinspektionen<br>har huvudansvaret för marknadsförings- och informationsfrågorna, me-<br>dan Konsumentverket/KO har det ansvar och den befogenhet som följer<br>med KO:s uppgift att föra talan inför Marknadsdomstolen om förbud.</p>
<p>Inom Regeringskansliet pågår för närvarande ett arbete där ansvarsför-<br>delningen och arbetsuppgifterna mellan Finansinspektionen och Konsu-<br>mentverket/KO behandlas. I det sammanhanget diskuteras informations-<br>frågor för försäkringsrörelse och andra slag av finansiell rörelse.</p>
<p>Det har nyss angivits att Finansinspektionens tillsyn med stöd av FRL i<br>vart fall bör angå frågor om villkorens tydlighet samt frågor om ekono-<br>misk information om kostnader och förmåner för försäkringar. Med stöd<br></p>
<p>342</p>
<p>av principen om god försäkringsstandard kan inspektionens tillsyn även<br>komma att ta sikte på att bolagets informationsrutiner är tillfredsstäl-<br>lande, t.ex. att information lämnas till försäkringstagare och att infor-<br>mationen inte innehåller felaktigheter.</p>
<p>Frågan om en ändring av tillsynsuppgiftema mellan Finansinspektio-<br>nen och Konsumentverket/KO i övriga delar bör som berörts inte avgöras<br>nu. Sådana frågor bör i stället behandlas inom ramen för nyss nämnda<br>arbete inom Regeringskansliet. Det innebär att Finansinspektionen tills<br>vidare skall behålla huvudansvaret för marknadsförings- och informa-<br>tionsfrågorna samt att KO med stöd av Konsumentverket har ansvaret<br>och befogenheten att föra talan inför Marknadsdomstolen. Finansinspek-<br>tionens tillsyn med stöd av lagar utanför FRL gäller på samma sätt som i<br>dag i första hand konsumentkreditlagen men också marknadsföringsla-<br>gen. Inspektionen bör dessutom fullgöra vissa tillfälliga uppgifter i av-<br>vaktan på en ny försäkringsavtalslag (se avsnitt 6.2). Myndigheterna bör<br>självfallet även fortsättningsvis samråda med varandra.</p>
<p>Inom Justitiedepartementet bereds också ett förslag från Redovisnings-<br>kommittén angående tillsynen av de finansiella företagens redovisning<br>(SOU 1996:157). Förslaget innebär mycket förenklat att Bokförings-<br>nämnden skall ha huvudansvaret för den till lag kompletterande redovis-<br>ningsnormgivningen och tillsynen över redovisningslagstiftningen i fråga<br>om finansiella företag.</p>
<p>Frågan om ansvaret för den kompletterande normgivningen och tillsy-<br>nen av de finansiella företagens offentliga redovisning bör inte heller<br>avgöras nu. Tills vidare bör alltså Finansinspektionen ha kvar sina upp-<br>gifter på redovisningsområdet avseende de finansiella företagens bok-<br>föring och redovisning</p>
<p>Informationsfrågor kontra EG:s regler</p>
<p>När bemyndigandet i 7 kap. 19 § FRL om närmare föreskrifter för infor-<br>mationsgivningen infördes uppfattades EG:s förteckning i ämnet som i<br>princip tvingande (se prop. 1994/95:184 s. 211). Frågeställningen har<br>sedan dess varit föremål för en mer fördjupad analys inom Regerings-<br>kansliet. Erfarenheterna från tillämpningen i andra länder av de aktuella<br>direktivsbestämmelsema och analysen i övrigt visar att krav kan ställas<br>på informationen som går längre än vad som direkt framgår av förteck-<br>ningen i direktivet.</p>
<p>Konkurrensfrågor</p>
<p>Som ett utflöde av skälighetsprincipen och som en del av uppgiften att<br>verka för en sund utveckling av försäkringsväsendet omfattar Finans-<br>inspektionens tillsyn även konkurrensfrågor. Remissinstanserna är ense<br>om att Finansinspektionens tillsyn inte särskilt skall ta sikte på konkur-<br>rensaspekter. Regeringen delar bedömningen att sådana frågor inte längre<br>bör ankomma på Finansinspektionen utan på Konkurrensverket. En an-<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>343</p>
<p>nan sak är om inspektionen bör underrätta Konkurrensverket om förhål-<br>landen som kan vara överträdelser av konkurrenslagstiftningen eller av<br>särskilt intresse från konkurrensbegränsningssynpunkt. Dessa frågor bör<br>inte lagregleras. Frågan bör lämpligen prövas av regeringen och regleras<br>i förordningen för inspektionens verksamhet.</p>
<p>Klagomålshantering</p>
<p>Finansinspektionens hantering av allmänhetens klagomål har under sena-<br>re år minskat i omfattning. I stället har inspektionen verkat för att bola-<br>gen utformar egna system för att ta hand om klagomålen.</p>
<p>En viktig roll för rådgivning till försäkringstagarna har Konsumenter-<br>nas Försäkringsbyrå. Även Konsumentverket har numera en särskild en-<br>het som behandlar bl.a. försäkringsfrågor.</p>
<p>Finansinspektionen bör som en konsekvens av de ändrade rörelsereg-<br>lema inte behöva gå längre i sin hantering av allmänhetens klagomål än<br>vad serviceregeln i 4 § förvaltningslagen kan anses kräva. Några sär-<br>skilda bestämmelser behövs inte för att detta skall gälla. Det utesluter<br>inte att Finansinspektionen använder allmänhetens klagomål som ett led i<br>sin allmänna tillsyn av försäkringsbolagen.</p>
<h3>13.3 Övriga frågor</h3>
<h4>13.3.1 Ledningens ansvar för riktlinjer och information</h4>
<p>Regeringens förslag: Styrelsen skall fastställa såväl försäkringstek-<br>niska riktlinjer som placeringsriktlinjer, se till att riktlinjerna följs och<br>fortlöpande pröva om de behöver ändras. Däremot skall det försäk-<br>ringstekniska beräkningsunderlaget inte behöva antas av styrelsen.</p>
<p>Regeringens bedömning: Det bör inte införas någon bestämmelse<br>om att styrelsen ansvarar för att föreskriven informationsskyldighet<br>till försäkringstagarna och Finansinspektionen fullgörs.</p>
<p>Försäkringsutredningens förslag: Överensstämmer delvis med rege-<br>ringens förslag (se betänkandet s. 221, 282 och 283). Det föreslås en be-<br>stämmelse om att styrelsen ansvarar för information till försäkringstagare<br>och Finansinspektionen.</p>
<p>Banklagskommitténs förslag: Överensstämmer delvis med rege-<br>ringens (se betänkandet s. 56 och 57). Kommittén föreslår också en be-<br>stämmelse om styrelsens ansvar för information.</p>
<p>Försäkringsrörelsepromemorians förslag: Överensstämmer delvis<br>med regeringens (se promemorian s. 287 och 288). En bestämmelse om<br>styrelsen ansvar för föreskriven informationsskyldighet föreslås. Vidare<br>föreslås att också det tekniska underlaget skall antas av styrelsen.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har godtagit de remitte-<br>rade förslagen. Främst Aktuarienämnden har dock ansett att styrelsen<br>inte skall behöva anta det tekniska underlaget. Hovrätten för Västra Sve-</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>344</p>
<p>rige och Försäkringsförbundet har anfört att styrelsen ansvarar för in-<br>formationen enligt regler om ledningens ansvar och att det därför inte<br>behövs någon särbestämmelse.</p>
<p>Bakgrund: Enligt särskilda regler skall styrelsen fastställa placerings-<br>riktlinjer och se till att de följs. Styrelsen skall även fortlöpande pröva<br>om riktlinjerna behöver ändras (8 kap. 7 § FRL). Enligt sanktionsreg-<br>lerna kan Finansinspektionen meddela föreläggande om rättelse bl.a. om<br>placeringsriktlinjerna inte är tillfredsställande med hänsyn till rörelsens<br>omfattning och beskaffenhet (19 kap. 11 §). Av reglerna följer således att<br>styrelsen skall ändra riktlinjerna om de inte uppfyller dessa krav.</p>
<p>I FRL finns också vissa bestämmelser som tar sikte på information.<br>Således finns i 8 kap. 7 § bestämmelser om att styrelsen ansvarar för in-<br>formationen som skall lämnas om placeringsriktlinjer.</p>
<h4>Skälen för regeringens förslag och bedömning</h4>
<p>Fastställande och omprövning av riktlinjer</p>
<p>Placeringsriktlinjerna och de föreslagna försäkringstekniska riktlinjerna<br>är motiverade av försäkringsrörelsens särskilda inriktning. Fastställandet<br>bör på samma sätt som gäller för nuvarande grunder regleras i lag. Som<br>tidigare utvecklats bör en bestämmelse införas där bolaget åläggs en<br>skyldighet att upprätta och följa försäkringstekniska riktlinjer (se avsnitt<br>8.3.1). På samma sätt som för nuvarande placeringsriktlinjer bör de för-<br>säkringstekniska riktlinjerna fastställas och fortlöpande omprövas av sty-<br>relsen. Styrelsen bör även åläggas att se till att riktlinjerna följs. En be-<br>stämmelse om detta bör finnas i 8 kap. FRL (se 8 kap. 7 §).</p>
<p>Försäkringsrörelsepromemorians förslag innebär att även det försäk-<br>ringstekniska underlaget skall antas av styrelsen. Framförallt Aktuarie-<br>nämnden har avstyrkt detta förslag.</p>
<p>Med den uppdelning mellan försäkringstekniska riktlinjer och beräk-<br>ningsunderlag som föreslagits skall riktlinjerna innehålla de övergripande<br>principerna och ramarna för premiesättning m.m., medan det komplette-<br>rande underlaget skall innehålla mera detaljerade beräkningsantaganden<br>och liknande uppgifter. Det är i första hand riktlinjerna som bör prövas<br>och fastställas av styrelsen. Till skillnad mot de försäkringstekniska<br>grunderna skall de försäkringstekniska riktlinjerna och det tekniska un-<br>derlaget inte ligga till grund för försäkringstagarnas rättigheter och skyl-<br>digheter gentemot försäkringstagarna. Det bör därför kunna ankomma på<br>bolaget att bedöma om det beräkningstekniska underlaget bör behandlas<br>och beslutas av styrelsen. Det torde i vart fall inte nu vara nödvändigt att<br>kräva att styrelsen utöver riktlinjerna regelmässigt skall fastställa också<br>de beräkningsmässig uppgifterna i underlaget.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>345</p>
<p>Styrelsens ansvar för information</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Senast i försäkringsrörelsepromemorian har det föreslagits en allmän<br>bestämmelse om att styrelsen skall ansvara för information som skall<br>lämnas till försäkringstagare och Finansinspektionen. En sådan regel är<br>också konsekvent med hänsyn till nuvarande bestämmelse som ålägger<br>styrelsen ett särskilt ansvar för information till försäkringstagarna om<br>innehållet i placeringsriktlinjerna.</p>
<p>En sådan bestämmelse tydliggör i och för sig styrelsens ansvar för in-<br>formationsfrågor. Styrelsens ansvar för den löpande förvaltningen täcker<br>dock även informationsfrågorna. En särregel för försäkringsbolagen är<br>därför knappast motiverad (jfr avsnitt 5.3). Enligt regeringens mening<br>bör en sådan så pass allmänt hållen bestämmelse om informationsansva-<br>ret inte införas.</p>
<p>Till följd av bedömningen bör nuvarande regler i 8 kap. 7 § om styrel-<br>sens ansvar för information om placeringsriktlinjer tas bort.</p>
<h4>13.3.2 Sanktioner vid överträdelser av riktlinjer</h4>
<p>Regeringens förslag: Finansinspektionen får förelägga försäkrings-<br>bolag att vidta rättelse om de försäkringstekniska riktlinjerna eller<br>placeringsriktlinjerna inte följs. Detsamma gäller om riktlinjerna eller<br>det försäkringstekniska underlaget inte är tillfredsställande med hän-<br>syn till rörelsens omfattning och beskaffenhet.</p>
<p>Överträdelser av riktlinjerna skall omfattas av sanktioner enligt be-<br>stämmelserna om skadestånd och om klander av bolagsstämmobeslut.</p>
<p>Vid registrering av ett beslut av bolagsstämman skall Finansin-<br>spektionen vägra registrering, om det anmälda beslutet strider mot de<br>försäkringstekniska riktlinjerna. Någon motsvarande bestämmelse in-<br>förs inte nu för placeringsriktlinjer.</p>
<p>Försäkringsutredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med<br>regeringens förslag. Utredningen har dock inte föreslagit någon uttryck-<br>lig möjlighet till rättelseföreläggande för placeringsriktlinjemas utform-<br>ning. Vidare har utredningen föreslagit att även beslut som strider mot<br>placeringsriktlinjer skall vägras registrering (se betänkandet s. 219-224,<br>294 och 295).</p>
<p>Försäkringsrörelsepromemorians förslag: Överensstämmer väsent-<br>ligen med regeringens förslag. Enligt promemorians förslag var sanktio-<br>nerna i form av skadestånd och klander även kopplade till överträdelser<br>av det försäkringstekniska beräkningsunderlaget (se promemorian s.<br>288-290).</p>
<p>Remissinstanserna har i stort tillstyrkt försäkringsutredningens för-<br>slag eller lämnat det utan erinran. Finansinspektionen har avstyrkt att<br>placeringsriktlinjerna skall behandlas på samma sätt som försäkringstek-<br>niska riktlinjer vid registreringen, eftersom endast de förstnämnda mera</p>
<p>346</p>
<p>rutinmässigt skall ges in till inspektionen. Enligt inspektionen finns det<br>inte heller skäl att kräva att placeringsriktlinjer regelmässigt skall ges in.</p>
<p>Remissinstanserna har lämnat försäkringsrörelsepromemorians förslag<br>utan erinran. Aktuarienämnden har som tidigare redovisats ansett att en-<br>dast riktlinjerna skall behöva antas av styrelsen och sändas in till inspek-<br>tionen.</p>
<p>Bakgrund: Om ett försäkringsbolag inte följer de bestämmelser som<br>antagits i bolagsordningen eller grunderna skall Finansinspektionen fö-<br>relägga bolaget eller styrelsen att vidta rättelse (19 kap. 11 § FRL). En<br>sådan rättelse kan ske, dels genom att bolaget undanröjer förhållandet<br>som strider mot bolagsordningen eller grunderna, dels genom att bolags-<br>ordningen eller grunderna anpassas till de nya förhållandena. I det senare<br>fallet blir en ändring av bolagsordningen föremål för särskild prövning.</p>
<p>Motsvarande bestämmelse saknas för placeringsriktlinjer. Enligt lag-<br>rummet kan inspektionen dock fordra att placeringsriktlinjer rättas, om<br>de inte är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffen-<br>heten av bolagets rörelse. Samma möjlighet att kräva rättelse föreligger i<br>fråga om bolagsordningen och grunderna.</p>
<p>Om ett beslut som anmäls för registrering eller en handling som ges in<br>i samband med anmälan strider mot lag, bolagsordning eller grunder,<br>skall sökanden föreläggas att inom viss tid avge yttrande eller vidta rät-<br>telse. Om inte föreläggandet följs skall anmälningen avskrivas. Om ytt-<br>rande inkommer men hindret kvarstår skall registrering vägras (20 kap.<br>4 §). Motsvarande regler saknas för placeringsriktlinjer.</p>
<h4>Skälen för regeringens förslag</h4>
<p>Sanktioner vid överträdelser av riktlinjerna</p>
<p>Efterlevnaden av försäkringstekniska riktlinjer och placeringsriktlinjer<br>bör i princip sanktioneras på samma sätt som gäller bolagsordningen och<br>nuvarande grunder. Finansinspektionen bör därför kunna förelägga bola-<br>get eller styrelsen att vidta rättelse om riktlinjerna överträds. Till följd av<br>vad som föreslagits i det föregående skall regler tas in i FRL om att bola-<br>get och styrelsen skall följa riktlinjerna. Det behövs därför inte någon<br>sådan särskild bestämmelse om rättelseföreläggande i 19 kap. 11 § för<br>dessa fall.</p>
<p>För att riktlinjerna skall kunna fungera som analys-, styrnings- och<br>kontrollunderlag måste de naturligtvis vara av tillräcklig kvalitet. Finans-<br>inspektionen bör därför kunna förelägga bolaget att vidta rättelse om<br>riktlinjerna inte är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen eller<br>beskaffenheten av bolagets rörelse.</p>
<p>När det gäller placeringsriktlinjer tillkommer visserligen den kompli-<br>kationen att de inte rutinmässigt måste ges in till Finansinspektionen. Det<br>finns skäl att avvakta med ett ställningstagande till om en sådan an-<br>mälningsskyldighet bör införas. Som tidigare anförts har riktlinjerna bl.a.<br>en betydelsefull roll för att tillgodose sådana aspekter som samman-<br>hänger med matchningskravet. Det faktum att placeringsriktlinjerna inte<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>347</p>
<p>löpande behöver ges in till Finansinspektionen bör inte förhindra att in-<br>spektionen får fordra rättelser om sådana riktlinjer konstateras vara otill-<br>fredsställande, t.ex. i samband med den löpande tillsynen. Rättelse-<br>sanktionen bör även gälla för de fall att det försäkringstekniska beräk-<br>ningsunderlaget inte är tillfredsställande utformat.</p>
<p>De försäkringstekniska riktlinjerna och placeringsriktlinjerna är av-<br>sedda av vara bindande för verksamheten på samma sätt som bolagsord-<br>ningen. En ändring bör därför göras i bestämmelserna om skadestånd i<br>16 kap. 1 och 3 §§ och om bolagsstämmobeslut i 9 kap. 20 § varigenom<br>riktlinjerna jämställs med bolagsordningen.</p>
<p>Riktlinjernas betydelse vid registrering av beslut</p>
<p>Ett bolagsbeslut som strider mot riktlinjerna bör inte registreras. Det an-<br>förda kan under alla förhållanden tillämpas på anmälda beslut som strider<br>mot de försäkringstekniska riktlinjerna, vilka skall ges in till inspektio-<br>nen när de börjar att användas första gången eller när de börjar att an-<br>vändas efter en ändring.</p>
<p>Det är i och för sig inte bra om inspektionen registrerar beslut som<br>strider mot placeringsriktlinjerna. Utan att införa en rapporteringsskyl-<br>dighet för sådana riktlinjer skulle emellertid registreringen bli beroende<br>av om inspektionen har kännedom om innehållet i riktlinjerna. I prakti-<br>ken skulle inspektionen då tvingas att infordra riktlinjerna i registrerings-<br>ärendet för en närmare kontroll.</p>
<p>Eftersom det inte nu införs något krav på löpande anmälan av place-<br>ringsriktlinjer bör den av utredningen föreslagna ändringen av 20 kap.<br>4 § genomföras endast för de försäkringstekniska riktlinjerna.</p>
<h4>13.3.3 Tillstånd till vissa återförsäkringsavtal</h4>
<p>Regeringens förslag: Kravet på Finansinspektionens medgivande till<br>vissa återförsäkringsavtal inom livförsäkring slopas.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Försäkringsutredningens och försäkringsrörelsepromemorians<br>förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se betänkandet s. 235<br>och se promemorian s. 290 och 291).</p>
<p>Remissinstanserna har tillstyrkt förslagen eller lämnat dessa utan erin-<br>ran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: För övervakningen av återförsäk-<br>ringsavtal på livförsäkringens område har det uppställts särskilda be-<br>stämmelser. I 7 kap. 14 § FRL föreskrivs att Finansinspektionens med-<br>givande krävs för avtal där bolaget förbinder sig att i återförsäkring avge<br>ännu inte tecknade livförsäkringar. Medgivande behövs dock inte om<br>bolaget kan säga upp avtalet utan ersättning senast ett år efter uppsäg-<br>ningen. Utan inspektionens medgivande får ett bolag inte heller sluta av-<br>tal om att avge återförsäkring av en redan tecknad livförsäkring, om för-<br></p>
<p>348</p>
<p>säkringen vid avtalets ingående varit i kraft i längre tid än ett halvt år.<br>Bestämmelserna gäller dock inte rena återförsäkringsbolag. Reglerna<br>infördes år 1914 och avsåg att förebygga osunda återförsäkringsavtal<br>inom livförsäkringen. Sådana avtal ansågs kunna leda till att livförsäk-<br>ringstagarna gick miste om skälig återbäring (se prop. 1914:50 s. 51).<br>Bestämmelsen har även ansetts ha ett soliditetssyfte (se SOU 1986:8 s.<br>82).</p>
<p>Det bör i princip vara bolagets sak att avgöra vilka återförsäkringsavtal<br>som skall ingås, om inte särskilda skäl talar för en prövning med hänsyn<br>till de skyddsintressen som FRL skall tillgodose. Bestämmelserna i 7<br>kap. 14 § FRL om medgivande för att ingå vissa avtal bör alltså kunna<br>upphävas. En annan sak är att Finansinspektionen i sin tillsyn också i<br>framtiden skall kunna ingripa om avtal om återförsäkring inte är till-<br>fredsställande med hänsyn till den allmänna stabilitetsprincip som före-<br>slagits i 1 kap. 1 a §.</p>
<h4>13.3.4 Förbudet mot nedsättning av vissa premier</h4>
<p>Regeringens förslag: Nuvarande förbud mot nedsättning av premier<br>för vissa livförsäkringar slopas.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Försäkringsutredningens och Försäkringsrörelsepromemorians<br>förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se betänkandet s. 224<br>och se promemorian s. 290 och 291).</p>
<p>Remissinstanserna har inte haft någon erinran mot förslagen.</p>
<p>Bakgrund: Ett uttryck för nuvarande grunders bindande verkan mot<br>försäkringstagarna är förbudet för ett försäkringsbolag eller dess ombud<br>att till fördel för enskilda försäkringstagare eller grupper av försäkrings-<br>tagare, på annat sätt än genom återbäring, medge direkt eller indirekt<br>nedsättning av de livförsäkringspremier som bolaget bestämt enligt sina<br>grunder (7 kap. 15 § FRL). Bestämmelsen tillkom år 1914 i syfte att be-<br>kämpa användande av illojala konkurrensmedel, främst s.k. returprovi-<br>sioner. Dessa innebar att försäkringstagare fick rabatt på ett bolags stan-<br>dardpremier genom att erhålla viss del av försäkringsagentens provision.<br>Detta ansågs vara ett otillbörligt gynnande av somliga försäkringstagare<br>på andras bekostnad. Bestämmelsen avsåg att förhindra premienedsätt-<br>ning i sådana fall då den var godtycklig och inte hållbar enligt försäk-<br>ringstekniska grunder (se NJA II 1915 s. 62 ff).</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Eftersom systemet med försäkrings-<br>tekniska grunder slopas och rörelsereglerna inte längre skall ta sikte på<br>konkurrensaspekter, bör även nuvarande förbud i 7 kap. 15 § FRL mot<br>premienedsättning i livförsäkringsrörelse kunna tas bort. Frågan om så-<br>dana förfaranden i vissa fall kan utgöra någon form av otillbörlig kon-<br>kurrens bör i stället avgöras enligt konkurrenslagstiftningen. Att det ge-<br>nerella förbudet tas bort utesluter dock inte att ett sådant handlande ändå<br>kan vara oförenligt med FRL. Det kan gälla t.ex. bestämmelser om över-<br>skottens disposition, om premiesättning eller den likhetsprincip för del-</p>
<p>349</p>
<p>ägare i ömsesidiga bolag som föreslagits. Vidare bör framhållas att den<br>typ av frågor som bestämmelsen behandlar skall regleras i de försäk-<br>ringstekniska riktlinjerna (se avsnitt 8.3.1). Avviker bolaget från sådana<br>regler kan inspektionen fordra rättelse enligt 19 kap. 11 §. Något gene-<br>rellt förbud mot premienedsättning bör däremot inte behållas.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<h4>13.3.5 Aktuariens ställning</h4>
<p>Regeringens förslag: I såväl liv- som skadeförsäkringsbolag skall de<br>försäkringstekniska utredningarna och beräkningarna utföras under<br>överinseende av minst en av bolaget utsedd aktuarie. En grundläg-<br>gande bestämmelse om kompetens och yrkeserfarenhet för aktuarier<br>tas in i lag. Inspektionen kan medge undantag från aktuariekravet och<br>behörighetskraven. Finansinspektionen ges rätt att, om så behövs, för-<br>ordna en särskild aktuarie i ett försäkringsbolag.</p>
<p>Försäkringsutredningens förslag: Överensstämmer delvis med rege-<br>ringens förslag. Utredningen har inte tagit upp frågan om möjlighet för<br>Finansinspektionen att utse aktuarie i försäkringsbolag. Utredningen har<br>inte heller föreslagit någon lagregel om aktuariens kompetens (se betän-<br>kandet s. 225 och 226).</p>
<p>Försäkringsrörelsepromemorians förslag: Överensstämmer i sak<br>med regeringens förslag (se promemorian s. 291-293).</p>
<p>Remissinstanserna: Merparten av remissinstanserna har tillstyrkt eller<br>godtagit Försäkringsutredningen förslag. Finansinspektionen framhöll att<br>det ligger en motsägelse i att förorda en stark ställning för aktuarien utan<br>att ställa ett tydligt ansvarskrav. Inspektionen ansåg också att aktuariens<br>särskilda kompetens och ansvar bör lagregleras samt att inspektionen bör<br>få medge dispens från kravet på aktuarie. Dessutom bör inspektionen vid<br>behov kunna få förordna en aktuarie i ett försäkringsbolag.</p>
<p>Remissinstanserna har i allt väsentligt tillstyrkt försäkringsrörelsepro-<br>memorians förslag eller lämnat det utan erinran. Försäkringsförbundet<br>och Aktuarieföreningen framhåller att det inte bör krävas att aktuarien är<br>anställd hos bolaget. Föreningen anser också att Finansinspektionens<br>möjlighet att förordna en aktuarie bör begränsas till verkligt kritiska situ-<br>ationer, t.ex. då bolagets soliditet är hotad, och att kompetenskraven för<br>aktuarier inte i onödan bör avvika från föreningens egna krav och den<br>internationella samarbetsorganisationens krav. TCO och Försäkrings-<br>mannaförbundet understryker vikten av aktuariens fristående ställning.<br>De anser också att denna i likhet med revisorer bör underteckna verk-<br>samhetsberättelsen som garanti för att försäkringstekniska antaganden<br>och beräkningar är korrekta. Även Aktuarienämnden anser att formen för<br>aktuariens intyg bör övervägas. Enligt en remissinstans bör i lag anges att<br>aktuarien skall ha rätt till den insyn i verksamheten som krävs för att<br>fullgöra sitt uppdrag. Flera remissinstanser anser att ansvarsförhållan-<br>dena mellan olika aktuarier bör klargöras för det fall flera aktuarier ut-</p>
<p>350</p>
<p>setts eller om Finansinspektionen förordnat en aktuarie. Det måste t.ex.<br>framgå vem som omfattas av skadeståndskyldigheten. Enligt Finansin-<br>spektionen bör den rättsliga ställningen av inspektionens förordnade ak-<br>tuarier klargöras.</p>
<p>Bakgrund: I försäkringsbolag som meddelar livförsäkring skall de<br>försäkringstekniska utredningarna och beräkningarna utföras under<br>överinseende av en aktuarie (8 kap. 18 § FRL). Bestämmelserna gäller<br>också livräntor och sjukräntor som tillhör skadeförsäkringsrörelsen (1<br>kap. 5 § FRL).</p>
<p>Aktuarien kan vara anställd i bolaget eller uppdragstagare. Finansin-<br>spektionen har meddelat föreskrifter om behörigheten att tjänstgöra som<br>aktuarie. Sådana villkor finns i en kungörelse angående behörighetsvill-<br>kor (1984:290). I särskilda fall kan myndigheten medge undantag från<br>dessa villkor. När en aktuarie antagits eller frånträtt sin befattning skall<br>detta genast anmälas för registrering. Finns flera aktuarier i bolaget är<br>endast en, som ofta kallas chefaktuarie, registrerad hos Finansinspektio-<br>nen.</p>
<p>Aktuarien har en särskild ställning i försäkringsbolaget. Aktuarien<br>jämställs i vissa avseenden med verkställande direktören, bl.a. genom<br>förbudet för försäkringsbolag i 12 kap. 12 § FRL att lämna penninglån<br>till aktuarien i bolaget. Dessutom omfattas en aktuarie av de särskilda be-<br>stämmelserna om skadestånd i 16 kap. FRL.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Aktuarien har en betydelsefull roll i<br>försäkringsverksamhet. Vikten av aktuariens kontroll ökar när den of-<br>fentliga regleringen av försäkringsrörelsen förändras och ger utrymme<br>för större produktutveckling.</p>
<p>Ansvaret för ett försäkringsbolags verksamhet i sin helhet bör i princip<br>ligga på bolagets ledning. Styrelsen har alltså även ett ansvar för att bo-<br>laget har samlat den kunskap som fordras för rörelsen. Dit hör den kom-<br>petens som behövs för att de försäkringstekniska utredningarna och be-<br>räkningarna skall ske på ett korrekt sätt. Detta bör markeras. Underlaget<br>för riskbedömningarna är ofta mer osäkert på skade- än på livför-<br>säkringssidan. Det bör således krävas att minst en aktuarie har kontroll<br>över den försäkringstekniska verksamheten oavsett försäkringsform. Re-<br>geringen föreslår därför att kravet på aktuarie i försäkringsbolag utsträcks<br>från livförsäkringsbolag till skadeförsäkringsbolag.</p>
<p>Det är viktigt att en aktuarie har den kompetens som behövs för att sä-<br>kerställa en tillräcklig kvalitet på de försäkringstekniska bedömningarna.<br>Lagkravet bör därför kombineras med en grundläggande bestämmelse<br>om aktuariens kompetens och yrkeserfarenhet. Det bör alltjämt finnas en<br>rätt för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att med-<br>dela närmare föreskrifter om villkoren för kompetenskraven.</p>
<p>Den myndighet som meddelar föreskrifterna bör också kunna medge<br>dispens från behörighetskraven i enskilda fall.</p>
<p>Som några remissinstanser anfört är det viktigt att den eller de som ut-<br>ses till aktuarier i bolaget har en självständig ställning gentemot andra<br>bolagsorgan. Det är dock mindre lämpligt att nu införa något krav som<br>skulle innebära att en aktuarie inte får vara anställd av bolaget. En aktua-<br>rie bör således kunna vara såväl anställd av bolaget som uppdragstagare.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>351</p>
<p>Finansinspektionen har föreslagit att inspektionen ges rätt att förordna Prop. 1998/99:87<br>en aktuarie i försäkringsbolagen om detta behövs. Även om en sådan<br>åtgärd mer sällan kan vara påkallad kan möjligheten i enstaka fall ha ett<br>betydande värde. Ett förslag om en sådan regel lämnas därför. De in-<br>struktioner som Finansinspektionen skall ge sådana aktuarier kan, i likhet<br>med instruktionerna för av Finansinspektionen förordnade revisorer, i<br>huvudsak ha formen av allmänt råd. Instruktionen kan också i sin helhet<br>ges genom ett särskilt beslut.</p>
<p>Det är angeläget att inspektionen har kännedom om vilka personer som<br>hanterar de aktuariella frågorna i ett försäkringsbolag. Bolagen bör därför<br>anmäla de aktuarier som utsetts för registrering hos inspektionen. Anlitar<br>ett bolag flera aktuarier bör anmälningsplikten omfatta den eller de som i<br>bolaget utsetts att ansvara för de försäkringstekniska frågoma.</p>
<p>Mot bakgrund av den vikt som bör läggas vid den aktuariella kontrol-<br>len bör nuvarande bestämmelser om särskilt skadeståndsanvar för en ak-<br>tuarie kvarstå. Om flera aktuarier utses av bolaget gäller därvid samma<br>regler om skadestånd som mellan t.ex. flera utsedda revisorer eller styrel-<br>seledamöter (se 16 kap. 4 § FRL). Något skadeståndsansvar enligt dessa<br>bestämmelser bör dock inte anses åligga en sådan aktuarie som förord-<br>nats av Finansinspektionen.</p>
<p>Utvidgningen av aktuarieplikten från livbolag till skadebolag kan med-<br>föra övergångssvårigheter. För vissa bolag kan på grund av verksam-<br>hetsförutsättningarna ett krav på aktuarie framstå som mindre befogat.<br>Finansinspektionen bör därför ges rätten att medge undantag från kravet<br>på aktuarie i enskilda fall.</p>
<p>Flera remissinstanser har berört frågan om aktuarien skall intyga de<br>försäkringstekniska beräkningar. Frågan bör inte lösas nu. Formen för en<br>sådan ordning bör i första hand utvecklas i praxis.</p>
<p>Tills vidare bör även bestämmelserna om låneförbudet för aktuarier<br>behållas (jfr avsnitt 7.7.5).</p>
<h4>13.3.6 Prövning av oskäliga villkor mellan näringsidkare</h4>
<p>Regeringens förslag: En rätt för en sammanslutning av näringsidkare<br>eller en enskild näringsidkare att få villkors skälighet prövade av<br>Marknadsdomstolen skall gälla även på det finansiella tjänsteområdet.</p>
<p>Försäkringsutredningen har förordat att undantaget enligt lagen om<br>oskäliga avtalsvillkor mellan näringsidkare slopas, men har avstått från<br>att lämna något förslag till lagändring (se betänkandet s. 234).</p>
<p>Försäkringsröreisepromemorians förslag: Överensstämmer med re-<br>geringens förslag (se promemorian s. 293).</p>
<p>Remissinstanserna har inte kommenterat Försäkringsutredningens<br>bedömning.</p>
<p>De flesta remissinstanserna har godtagit försäkringsrörelspromemori-<br>ans förslag. Banklagskommittén och Försäkringsförbundet har ut-<br>tryckligen tillstyrkt förslaget. Förbundet anser dock att ställning måste</p>
<p>352</p>
<p>tas till hur prövningsrätten påverkar den fria förhandlingsrätten på kol-<br>lektivavtalsområdet. LO, TCO och SAF har däremot avstyrkt förslaget<br>med hänvisning till den fria förhandlingsrätten. Marknadsdomstolen har<br>tillstyrkt förslaget men lämnat vissa tekniska synpunkter.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Skäligheten i försäkringsvillkor kan<br>prövas av Marknadsdomstolen på talan av Konsumentombudsmannen<br>och vissa andra enligt lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden.<br>Möjligheten till denna prövning öppnades år 1995. Enligt lagen<br>(1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare kan en sammanslut-<br>ning av näringsidkare eller en enskild näringsidkare mot vilken villkoren<br>ställts upp på motsvarande sätt få villkors skälighet prövade av Mark-<br>nadsdomstolen. Detta gäller emellertid inte villkor i verksamhet som står<br>under Finansinspektionens tillsyn.</p>
<p>Enligt förslagen skall skälighetsprincipen inte längre ligga till grund<br>för rörelsereglerna och Finansinspektionens tillsyn. Det är därför viktigt<br>att försäkringsvillkor på näringsidkarsidan kan prövas enligt samma ord-<br>ning som gäller för avtal i allmänhet. Undantaget i lagen om avtalsvillkor<br>mellan näringsidkare för finansiella företag bör slopas så att lagen om-<br>fattar försäkringsbolagens verksamhet. Detsamma bör gälla för annan<br>finansiell verksamhet under inspektionens tillsyn. En villkorsprövning<br>enligt lagen om avtalsvillkor mellan näringsidkare kan därmed ske också<br>för avtalsvillkor som bl.a. banker och värdepappersbolag använder gen-<br>temot näringsidkare.</p>
<p>När det gäller villkor i försäkringsavtal som meddelas på grund av<br>överenskommelse i kollektivavtal eller en annan överenskommelse mel-<br>lan parterna på arbetsmarknaden är utrymmet för att tillämpa lagen<br>mycket begränsat. Det är särskilt angeläget att tillämpningen inte sker på<br>sätt som ställer upp begränsningar för parternas fria förhandlingsrätt på<br>arbetsmarknadsområdet. Ett villkor i ett försäkringsavtal kan således<br>svårligen bedömas som oskäligt om villkoret tillkommit till följd av så-<br>dana förhandlingar.</p>
<p>En försäkring som grundas på kollektivavtal kan innehålla villkor utan-<br>för det område som arbetsgivare och arbetstagare avtalat om. Att lagen<br>formellt gäller även för försäkringar som grundas på kollektivavtal bör<br>därför lika lite som nuvarande skälighetsprincip förhindra eller begränsa<br>utrymmet för arbetsmarknadsparternas fria förhandlingsrätt.</p>
<h4>13.3.7 Ett garantisystem för försäkringar</h4>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Regeringens bedömning: En garantiordning för försäkringsersätt-<br>ningar behöver inte införas med anledning av försäkringsrörelse-<br>reformen.</p>
<p>Försäkringsgarantiutredningens förslag: Utredningen har lämnat<br>förslag till ett garantisystem för försäkringstagarna. En utgångspunkt för</p>
<p>353</p>
<p>12 Riksdagen 1998/99. 1 scunl. Nr 87</p>
<p>förslaget har varit att en försäkringsrörelsereform genomförs på det sätt<br>Försäkringsutredningen föreslagit.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har besvarat remissen<br>innan försäkringsrörelsepromemorian redovisades. Remissinstanserna<br>har utgått från Försäkringsutredningens förslag och har i de flesta fall<br>varit positiva till en garantiordning. Bankföreningen och Konkurrens-<br>verket har ifrågasatt behovet av ett sådant system. Finansinspektionen<br>och Försäkringsförbundet har efter att ha tagit del av försäkringsrörelse-<br>promemorian avstyrkt en garantiordning.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Försäkringsutredningen föreslog i sitt<br>slutbetänkande Försäkringsrörelse i förändring 3 (SOU 1995:87) en ge-<br>nomgripande reformering av försäkringsrörelselagstiftningen. Reformen<br>innefattade långtgående inskränkningar i nuvarande näringsrättsliga reg-<br>lering på området.</p>
<p>För att stärka skyddet för försäkringstagarna föreslog utredningen att<br>ett särskilt garantisystem som kunde träda in när ett försäkringsbolag<br>hamnar i obestånd borde övervägas.</p>
<p>Mot denna bakgrund tillkallade regeringen en särskild utredare i ämnet<br>(dir. 1996:88). Utredningen som tog sig namnet Försäkringsgarantiut-<br>redningen redovisade år 1998 sitt betänkande Försäkringsgaranti (SOU<br>1998:22). Det föreslås där en garantiordning som administreras av ett<br>privaträttsligt organ i form av en ideell förening. Ramen för föreningen<br>regleras i lag. De försäkringsgivare som meddelar försäkringar som ger<br>rätt till ersättning från garantin måste vara medlemmar i föreningen. För-<br>slaget omfattar svenska försäkringsbolag och försäkringsföretag från län-<br>der utanför EES som driver verksamhet här i landet. Finansieringen av<br>garantin föreslås ske först efter det att ett obestånd inträffat som grundar<br>ersättning från garantin.</p>
<p>Någon egentlig analys av behovet av en garantiordning rymdes inte in-<br>om utredningens ram.</p>
<p>Utredningen föreslår också att försäkringstagarnas förmånsrätt i de till-<br>gångar som registerförts för att täcka de försäkringstekniska avsättning-<br>arna utvidgas från livförsäkringssidan till att omfatta även skadeförsäk-<br>ringsfordringar.</p>
<p>Regeringen gör följande bedömning.</p>
<p>En övergång bort från nuvarande system med återbäringsfond i tradi-<br>tionella livförsäkringsbolag, som har utgjort en betryggande buffert mot<br>förluster, innebär att soliditets- och likviditetsproblem kommer att bli<br>mera synliga och kännbara för livförsäkringsbolag. Detsamma gäller slo-<br>pandet av de särskilda nedsättningsreglerna för ömsesidiga livförsäk-<br>ringsbolag, som fungerat som ytterligare ett skydd mot ekonomiska svå-<br>righeter.</p>
<p>Genom dessa förändringar blir konkursrisken i livförsäkringsbolag inte<br>lika försumbar som i dag. Det förslag till försäkringsrörelsereform som<br>nu läggs fram avviker dock på många punkter från Försäkringsutredning-<br>ens förslag. På flera sätt lyfts skyddet för försäkringstagaren fram.</p>
<p>Det gäller inte minst förslagen till en tydligare reglering av soliditets-<br>principen och krav på en god riskkontroll (stabilitetsprincipen). Vidare<br>föreslås en ny genomlysningsprincip avsedd att främja en god informa-<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>354</p>
<p>tion till försäkringstagarna om kostnader och förmåner. Även den nya<br>principen om en god försäkringsstandard får genom förslagen en klarare<br>och tydligare reglering samt inriktas mot att skydda försäkringstagarnas<br>intressen. Dessa förslag gäller såväl liv- som skadeförsäkringsbolag. Av<br>stor betydelse i sammanhanget är att en betydligt större andel av livför-<br>säkringsbolagens åtaganden beläggs med skuldtäcknings- och place-<br>ringskrav genom reglerna om villkorad återbäring. Därigenom ökar ock-<br>så underlaget för livförsäkringstagamas förmånsrätt.</p>
<p>Kraven på lägsta solvensmarginal skärps också i viss utsträckning för<br>livförsäkringsbolag.</p>
<p>Försäkringstagarnas enskilda intressen förbättras genom ett slopande<br>av regler om nedsättning av förluster i ömsesidiga livförsäkringsbolag.<br>Detsamma gäller för de föreslagna begränsningarna av uttaxering i ömse-<br>sidiga skadeförsäkringsbolag. Även en övergång från ordningen med<br>grunder till en avtalsbaserad ordning stärker den enskilde livförsäkrings-<br>tagarens rätt gentemot försäkringsbolaget.</p>
<p>Genom ändringarna kommer aktieägarnas kapital och annat eget kapi-<br>tal att utgöra det reella riskkapitalet i livförsäkringsaktiebolag. De effek-<br>ter som detta kan få för bolagen som incitament till en effektiv och be-<br>tryggande riskhantering och kapitalförvaltning bör inte underskattas.</p>
<p>Ett försäkringsbolag som driver försäkringsrörelsen under ömsesidiga<br>principer, dvs. utan att lämna utdelning, får utnyttja den nya konsolide-<br>ringsfonden för att behålla en soliditet som svarar mot dagens åter-<br>bäringsmedel.</p>
<p>De reformerade rörelsereglema behöver således inte i sig innebära att<br>riskerna i de svenska livförsäkringsbolagen generellt sett ökar för försäk-<br>ringstagarnas del jämfört med i dag.</p>
<p>En garantiordning är förenad med ett flertal problem. En grundläg-<br>gande problemställning är frågan om systemet i sig lockar fram en bete-<br>endeförändring med ett högre risktagande. Andra frågor rör finansiering-<br>en och avgränsningen av systemet. Erfarenheterna av en garantiordning<br>på försäkringssidan är små eftersom få förebilder finns i utlandet.</p>
<p>Mot bakgrund av det anförda finns det inte tillräckliga skäl att nu in-<br>föra en garantiordning på försäkringssidan. Det hindrar dock inte att frå-<br>gan kan prövas på nytt när erfarenhet finns från tillämpningen av de nya<br>försäkringsrörelsereglema.</p>
<p>Frågan om en utvidgning av den särskilda förmånsrätten på försäk-<br>ringssidan till skadeförsäkringar bör beredas ytterligare.</p>
<p>13.3.8 Revision och allmän granskning i försäkringsbolag</p>
<h4>13.3.8.1 Kompetenskrav för revisorer i försäkringsbolag</h4>
<p>Regeringens förslag: Endast den som är auktoriserad eller godkänd<br>revisor skall kunna utses till revisor i ett försäkringsbolag. Ett försäk-<br>ringsbolag skall ha minst en revisor utsedd av bolagsstämman.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>355</p>
<p>Associationsrättspromemorians förslag: Överensstämmer med rege-<br>ringens förslag. Därutöver föreslås i promemorian ytterligare ändringar<br>innebärande en närmare anpassning till aktiebolagslagens regler om revi-<br>sorer.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft någon erinran<br>mot detta förslag i sig.</p>
<p>Bakgrund: EG:s revisorsdirektiv (Rådets åttonde direktiv av den<br>10 april 1984 grundat på artikel 54.3 g i fördraget, om godkännande av<br>personer som har ansvar för lagstadgad revision av räkenskaper<br>84/253/EEG) innehåller bestämmelser om revisors kvalifikationer. Kva-<br>lifikationskraven gäller, förutom bolag som avses i det ijärde bolags-<br>rättsliga direktivet (Rådets fjärde direktiv av den 25 juli 1978 grundat på<br>artikel 54.3 g i fördraget om årsbokslut i vissa typer av bolag<br>78/660/EEG), bl.a. försäkringsbolag som avses i försäkringsredovis-<br>ningsdirektivet (Rådets direktiv 91/674/EEG av den 19 december 1991<br>om årsbokslut och sammanställd redovisning för försäkringsföretag).<br>Riksdagen har nyligen beslutat ändringar i aktiebolagslagen som syftar<br>till genomförande av revisorsdirektivets bestämmelser om revisorers<br>kvalifikationskrav (SFS 1998:760; se prop. 1997/98:99 s. 133 ff, där<br>bakgrunden till genomförandet närmare utvecklas). Dessa kvalifikations-<br>krav gäller som nämnts även för revisorer i försäkringsbolag. Det följer<br>av hänvisningar som görs i försäkringsredovisningsdirektivet (artikel 1.1)<br>till bestämmelserna om revision i fjärde bolagsdirektivet (artikel 51.1).<br>Försäkringsredovisningsdirektivet omfattar såväl försäkringsaktiebolag<br>som ömsesidiga försäkringsbolag. Vissa mindre ömsesidiga försäkrings-<br>bolag är dock undantagna från redovisningsbestämmelserna (se artikel<br>l.a i försäkringsredovisningsdirektivet). En möjlighet att för dessa bolag<br>föreskriva undantag från vissa bestämmelser i FRL finns i 1 kap. 10 §<br>FRL.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Mot bakgrund av det anförda och de<br>slutsatser som regeringen redovisar i prop. 1997/98:99 (avsnitt 8) bör<br>bestämmelserna om kvalifikationskrav för revisorer i försäkringsbolag<br>ändras för att överensstämma med EG-rättens regler. Som regeringen<br>påpekar i nämnda arbete löpte tiden för genomförande av revisorsdirekti-<br>vet ut vid utgången av 1997 (se a.a. s. 136). Genomförandet av dessa be-<br>stämmelser bör därför inte avvakta det pågående reformarbetet med de<br>associationsrättsliga reglerna för försäkringsbolag, vilket inte kan för-<br>väntas leda till lagstiftning förrän efter den 1 januari 2000. Motsvarande<br>bestämmelser som för revisorer i de allmänna aktiebolagen och därmed<br>även bl.a. bankaktiebolagen bör alltså införas för revisorer i såväl försäk-<br>ringsaktiebolag som ömsesidiga försäkringsbolag. Endast den som är<br>auktoriserad eller godkänd revisor skall således kunna vara revisor i ett<br>försäkringsbolag. Det innebär att s.k. lekmannarevisorer inte längre<br>kommer att få delta i räkenskapsrevisionen i dessa bolag. Möjlighet att<br>låta lekmannarevisorer göra en allmän granskning av försäkringsbolag<br>behandlas i nästföljande avsnitt.</p>
<p>Med införandet av strängare kompetenskrav finns det anledning att<br>överväga om kravet på antalet revisorer utsedda av bolagsstämman bör<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>356</p>
<p>ändras. 110 kap. 1 § första stycket FRL föreskrivs att bolagsstämman i<br>ett försäkringsbolag skall välja minst två revisorer. Något krav på flera<br>revisorer gäller varken bankaktiebolag eller allmänna aktiebolag. Kravet<br>på minst två revisorer i försäkringsbolag infördes i 1948 års FRL, men i<br>praktiken innebar detta inte någon nyhet för försäkringsbolagen (prop.<br>1948:50 s. 323). Tidigare gällde kravet på minst två revisorer även i all-<br>männa aktiebolag med aktiekapital överstigande visst belopp. Den be-<br>stämmelsen avskaffades med motiveringen att det lätt kan leda till att det<br>förutom den egentlige revisorn utses en person utan lämpliga kvalifi-<br>kationer, men även med hänsyn till att det infördes möjlighet att utse ett<br>revisionsbolag till revisor (SOU 1971:15 s. 250, prop. 1975:103 s. 418).<br>Motiven till att bestämmelsen om minst två revisorer i försäkringsbolag<br>behölls i 1982 års FRL framgår inte av förarbetena. Med det nu före-<br>slagna kravet på att en revisor i ett försäkringsbolag alltid skall vara<br>auktoriserad eller godkänd revisorer och att endast en sådan kvalificerad<br>revisor får delta i räkenskapsgranskningen finns inte några starka skäl att<br>behålla särbestämmelsen om krav på minst två revisorer i försäkrings-<br>bolag. I fortsättningen bör därför föreskrivas att det skall finnas minst en<br>revisor, som väljs av bolagsstämman.</p>
<p>I försäkringsbolag är kraven på när bolaget skall ha auktoriserad revi-<br>sor inte lika långtgående som för allmänna aktiebolag. För bankaktiebo-<br>lag gäller dock alltid krav på att minst en revisor skall vara auktoriserad<br>(9 kap. 15 § bankrörelselagen). För såväl försäkringsbolag (20 kap. 4 §<br>andra stycket FRL) som allmänna aktiebolag gäller att bolaget måste ha<br>en auktoriserad revisor om balansomslutningen överstiger 1 000 basbe-<br>lopp. Dessutom gäller enligt 10 kap. 12 § aktiebolagslagen punkterna 2-3<br>att bolaget måste ha en auktoriserad revisor om antalet anställda hos bo-<br>laget uppgått till över 200 de senaste två åren eller om bolagets aktier<br>eller skuldebrev är noterade vid börs eller auktoriserad marknadsplats.<br>Dessa sistnämnda krav har inte ansetts lämpliga som kriterium på försäk-<br>ringsbolags betydelse (prop. 1981/82:180 s. 235). Regeringen gör för<br>närvarande inte någon annan bedömning. Samma synsätt gäller naturligt-<br>vis även för moderbolag i en koncern. Reglerna för när det krävs att ett<br>försäkringsbolag har en auktoriserad revisor bör därför behållas oföränd-<br>rade.</p>
<p>I 10 kap. 4 § första stycket FRL föreskrivs att minst en av revisorerna i<br>ett försäkringsbolag måste vara godkänd eller auktoriserad om försäk-<br>ringsbolagets verksamhetsområde omfattar hela riket eller om balansom-<br>slutningen överstiger 100 basbelopp. Med de nya bestämmelserna kom-<br>mer revisorn alltid att vara auktoriserad eller godkänd oavsett dessa rek-<br>visit. Det första stycket i 4 § tjänar därmed inte längre något syfte utan<br>bör upphävas.</p>
<p>Som en följd av att reglerna om kompetenskrav ändras bör även reg-<br>lerna om registrering ändras och inte längre knyta an till bestämmelsen<br>om särskilda kvalifikationskrav. Registrering av revisorer bör alltid ske<br>på samma sätt som gäller för styrelseledamöter i ett försäkringsbolag.</p>
<p>Slutligen bortfaller syftet med de särskilda bestämmelserna om bosätt-<br>ningskrav för de som inte är godkända eller auktoriserade revisorer.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>357</p>
<h4>13.3.8.2 Lekmannarevisorer i försäkringsbolag</h4>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Regeringens förslag: Bestämmelser om lekmannarevisorer införs,<br>efter mönster i aktiebolagslagen. En eller flera lekmannarevisorer<br>skall kunna utses, såväl i ett försäkringsaktiebolag som ett ömsesidigt<br>försäkringsbolag, att utföra en allmän granskning av bolagets verk-<br>samhet utöver den lagstadgade revisionen. Lekmannarevisorns uppgift<br>är att granska att bolagets ändamål följs och att bolaget sköts på ett<br>från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt. Lekmannarevisom<br>skall också granska att den kontroll som görs inom företaget är till-<br>räcklig. Lekmannarevisom får inte underteckna en revisionsberättelse.<br>En lekmannarevisor omfattas av i huvudsak samma skadeståndsregler<br>som en revisor.</p>
<p>Associationsrättspromemorians förslag: Till skillnad från regering-<br>ens förslag föreslås i promemorian att 11 kap. aktiebolagslagen i sin hel-<br>het skall tillämpas på försäkringsbolagen.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft någon erinran<br>mot Associationsrättspromemorians förslag i sig.</p>
<p>Bakgrund: Som redogjorts för i det närmast föregående avsnittet in-<br>nebär EG:s revisorsdirektiv att s.k. lekmannarevisorer, dvs. revisorer som<br>varken är godkända eller auktoriserade, inte längre tillåts delta i räken-<br>skapsrevisionen av vissa typer av bolag. Mot denna bakgrund har det<br>införts nya bestämmelser i aktiebolagslagen som ger möjlighet att i ak-<br>tiebolag utse lekmannarevisorer med uppgift att göra en allmän gransk-<br>ning av bolagets verksamhet utöver den lagstadgade revisionen (SFS<br>1998:760; se prop. 1997/98:99 s. 170 ffom de bakomliggande skälen).</p>
<p>I försäkringsbolag förekommer det inte sällan att lekmannarevisorer<br>deltar i revisionen. Försäkringsförbundet anförde i sitt remissyttrande<br>över Revisorsutredningens slutbetänkande Revisorerna och EG (SOU<br>1993:69) bl.a. att särskilt i de ömsesidiga försäkringsbolagen spelar lek-<br>mannarevisorema en stor roll för att stärka sambanden mellan försäk-<br>ringstagarna och bolaget. Skälen kan enligt förbundet också vara att till-<br>varata viss specialkompetens när det gäller granskningen av styrelsens<br>och VD:s förvaltning eller bereda olika ägarintressen möjlighet att följa<br>bolagets utveckling.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Mot bakgrund av de ändringar som<br>nyligen gjorts i aktiebolagslagen och vad Försäkringsförbundet anfört i<br>det ovan nämnda remissvaret, finns det starka skäl att låta bestämmelser<br>om lekmannarevisorer tillämpas även på försäkringsbolag. Det är även<br>med hänsyn till det pågående arbetet med att reformera de associations-<br>rättsliga bestämmelserna för försäkringsbolag önskvärt att reglerna för<br>åtminstone försäkringsaktiebolagen överensstämmer med de för de all-<br>männa aktiebolagen och inte minst bankaktiebolagen, om inte särskilda<br>skäl motiverar en särreglering. Regeringen anser därför att bestämmelser<br>motsvarande dem i aktiebolagslagen om lekmannarevisorer bör införas<br>även för försäkringsbolag.</p>
<p>358</p>
<p>Mot bakgrund av att regeringen avser att närmare se över vilka asso-<br>ciationsrättsliga regler som skall gälla för framför allt de ömsesidiga för-<br>säkringsbolagen anpassas inte reglerna i FRL i detta sammanhang helt till<br>aktiebolagslagen. Aktiebolagslagens bestämmelser om lekmannarevi-<br>sorer är emellertid sådana att de är väl lämpade att införas även för för-<br>säkringsbolagen, såväl för försäkringsaktiebolagen som för de ömsesi-<br>diga bolagen. Vissa särregler krävs dock, bl.a. för de fall där motsva-<br>rande bestämmelser i 10 kap. FRL om revisorer inte anpassats till de nya<br>revisorsbestämmelsema i aktiebolagslagen. Det gäller t.ex. jäv för aktie-<br>ägare, bestämmelser om åtgärder vid misstanke om brott, registrering och<br>tid för avlämnade av rapport. Dessa skillnader kommenteras närmare i<br>författningskommentaren.</p>
<p>Enligt förarbetena till aktiebolagslagens regler om lekmannarevisorer<br>innebär bestämmelserna om allmän granskning bl.a. att en eller flera<br>lekmannarevisorer skall kunna utses i ett aktiebolag att granska att bola-<br>gets ändamål följs och att bolaget sköts på ett från ekonomisk synpunkt<br>tillfredsställande sätt. Lekmannarevisom skall också granska att den<br>kontroll som görs inom företaget är tillräcklig. Det är också viktigt att en<br>lekmannarevisor inte får underteckna en revisionsberättelse (prop.<br>1997/98:99 s. 177-179). Samma regler bör gälla för en lekmannarevisor i<br>ett försäkringsbolag. Lekmannarevisom i ett försäkringsbolag bör vidare<br>ha samma rätt till insyn som en lekmannarevisor i ett vanligt aktiebolag<br>och vara bunden vid samma tystnadsplikt (se a. prop. s. 179-181). På<br>samma sätt som i allmänna aktiebolag bör lekmannarevisom redovisa<br>resultatet av sin granskning i en granskningsrapport (a.a. s. 181-183).<br>Det bör också gälla samma regler i fråga om antal och sättet att utse en<br>lekmannarevisor samt vem som får utses som lekmannarevisor (a.a.<br>s. 170-177). Jävsreglema bör dock knyta an till vad som gäller för van-<br>liga revisorer i försäkringsbolag. Detsamma bör gälla i fråga om vissa<br>andra mindre skillnader mellan revisorsbestämmelsema i FRL och aktie-<br>bolagslagen. Skillnaderna kommenteras närmare i författningskommen-<br>taren.</p>
<p>Lekmannarevisorema bör inte omfattas av den särskilda rapporterings-<br>skyldigheten till Finansinspektionen enligt 10 kap. 8a§ FRL. Någon<br>skyldighet därtill föreligger inte enligt det s.k. BCCI-direktivet. Inte hel-<br>ler lekmannarevisorer i bankaktiebolag omfattas av en sådan bestäm-<br>melse (jfr prop. 1997/98:166 s. 142).</p>
<p>På samma sätt som lekmannarevisorer i allmänna aktiebolag bör lek-<br>mannarevisorerna i försäkringsbolag omfattas av i princip samma skade-<br>ståndsregler som revisorer i allmänhet. Bestämmelser om detta bör infö-<br>ras.</p>
<p>I samband med att regler införs om allmän granskning som utförs av<br>lekmannarevisorer, bör det övervägas om inte även regler om särskild<br>granskning bör införas för försäkringsbolagen. Regler om särskild<br>granskning finns i 11 kap. aktiebolagslagen och har länge även funnits<br>för banker och ekonomiska föreningar. En särskild granskare utses som<br>en extraordinär åtgärd, t.ex. när det finns misstanke om oegentligheter<br>eller andra missförhållanden i bolaget. En särskild granskare i ett aktie-</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>359</p>
<p>bolag, en bank, eller en ekonomisk förening kan utses efter ett minori-<br>tetsbeslut.</p>
<p>För försäkringsbolagen finns inte några motsvarande regler om sär-<br>skild granskare, liksom det inte heller finns regler om t.ex. minoritetsre-<br>visor. Allmänna associationsrättsliga regler bör som huvudregel gälla<br>även för försäkringsbolag, om inte avvikelser är särskilt befogade med<br>hänsyn till dessa bolags särart. En sådan bedömning bör lämpligen göras<br>i samband med den tidigare nämnda allmänna översynen av de associa-<br>tionsrättsliga reglerna för försäkringsbolag. Detta särskilt som det inte<br>framkommit att det föreligger något speciellt behov av att nu införa reg-<br>ler om särskild granskning i försäkringsbolag.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>360</p>
<h2>14 Övergångsfrågor för svenska försäkringsbo- Prop. 1998/99:87</h2>
<h2>lag</h2>
<h3>14.1 Allmänna utgångspunkter</h3>
<p>De förslag som lämnats i tidigare avsnitt innebär åtskilliga förändringar i<br>rörelsereglema för framförallt traditionell livförsäkringsrörelse. Av bety-<br>delse i övergångssammanhang är inte minst förslagen att slopa skälig-<br>hetsprincipen för såväl liv- som skadeförsäkringsbolag samt att tilllåta<br>vinstutdelning i livförsäkringsbolag. Stor betydelse har även de regler för<br>livförsäkringsbolag som är avsedda att främja en mera löpande och kon-<br>sekvent fördelning än i dag av överskott mellan försäkringstagarna (som<br>återbäring) och bolaget (som riskkapital). Även förslaget att slopa nuva-<br>rande återbäringsfond och att kräva försäkringstekniska avsättningar för<br>villkorad återbäring måste beaktas vid övergången från gamla till nya<br>regler. Detsamma gäller förslaget att slopa nuvarande ordning med för-<br>säkringstekniska grunder till förmån för en ordning där rättigheterna och<br>skyldigheterna mellan bolaget och försäkringstagarna skall avtalsregleras<br>samtidigt som bolaget skall upprätta försäkringstekniska riktlinjer och<br>underlag som ett analys-, styrnings- och kontrollmaterial för verksamhe-<br>ten.</p>
<p>Vid bedömningen av övergångsfrågorna bör även förslagen om vissa<br>lättnader i nuvarande rörelse- och placeringsregler beaktas. Det föreslås<br>bl.a. att fondförsäkringar skall få meddelas i samma juridiska person som<br>annan livförsäkringsrörelse.</p>
<p>De reformerade försäkringsrörelsereglema ställer under alla förhållan-<br>den större krav på de enskilda försäkringsbolagen jämfört med tidigare.<br>Möjligheter till en friare produktutformning på livförsäkringsområdet<br>och en fastare reglering av försäkringstagarnas rättigheter och skyldig-<br>heter i avtal ställer större krav på livförsäkringsbolagens förmåga att<br>hantera olika slag av risker och att utforma tydliga livförsäkringsavtal.<br>De svenska livförsäkringsbolagen kan dock antas vara väl rustade för att<br>leva upp till de större krav som ställs.</p>
<p>Även kraven på Finansinspektionens operativa tillsyn ökar.</p>
<p>361</p>
<h3>14.2</h3>
<h3>Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser</h3>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Regeringens förslag: Den nya lagstiftningen skall träda i kraft den<br>1 januari 2000 och tillämpas utan inskränkningar på försäkringsbolag<br>som beviljas koncession första gången därefter (nya bolag). Liv- och<br>skadeförsäkringsbolag som beviljats koncession dessförinnan (äldre<br>bolag) får tillämpa äldre bestämmelser om försäkringstekniska grun-<br>der och återbäringshanteringen samt vissa därtill anknutna bestäm-<br>melser under de två första åren efter ikraftträdandet.</p>
<p>Skälighetsprincipen skall gälla även i fortsättningen för sådana liv-<br>och skadeförsäkringar som meddelats före den 1 januari år 2000<br>(äldre försäkringar), om inget annat avtalas mellan försäkringsbolaget<br>och försäkringstagaren.</p>
<p>Återbäringsfonden för livförsäkringsrörelse och medel avsatta till<br>framtida förfogande för annan försäkring skall före ingången av rä-<br>kenskapsår som påbörjas den 1 januari 2002 återföras och gottskrivas<br>försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade som återbäring<br>eller föras till konsolideringsfonden. Övriga fonder under återbä-<br>ringsmedel skall föras till motsvarande fonder under bundet eget ka-<br>pital.</p>
<p>Försäkringsutredningens förslag: Överensstämmer delvis med rege-<br>ringens förslag (se betänkandet s. 176-183, 295 och 296). Utredningen<br>har inte klart angivit koncessionsbeslutet som avgörande för tillämp-<br>ningen av nya rörelseregler respektive övergångsregler. Utredningen har<br>inte heller föreslagit några övergångsregler för äldre skadeförsäkringar.</p>
<p>Försäkringsrörelsepromemorians förslag överensstämmer i allt vä-<br>sentligt med regeringens förslag (se promemorian s. 296-299). I pro-<br>memorian saknas regler om att fondförsäkringsbolag skall tillämpa vissa<br>äldre regler till dess att en ny bolagsordning med vinstutdelningsvillkor<br>blir gällande. Det föreslås inga särskilda sanktionsregler för bolagens<br>underlåtenhet att se till att en ny bolagsordning registreras. Promemorian<br>innehåller inte heller något förslag om att bolagsstämman får besluta om<br>ändringar av bolagsordningen enligt nya bestämmelser före lagens<br>ikraftträdande.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har tillstyrkt eller god-<br>tagit Försäkringsutredningens förslag. Svea hovrätt, Finansinspektionen,<br>Försäkringsförbundet, m.fl. har framhållit vikten av att alla överskott för<br>redan tecknade livförsäkringar återgår till försäkringstagarna. Förbundet<br>har tillagt att bolag borde få fortsätta att sälja gamla produkter parallellt<br>med försäljningen av nya produkter enligt nya bestämmelser. Vidare har<br>förbundet förordat ett års senare ikraftträdande för icke vinstutdelande<br>bolag. Förbundet har också ansett att koncession enligt nya regler bör<br>kunna meddelas så snart riksdagen beslutat lagändringarna. Aktuarie-<br>nämnden har däremot förutsatt att förändringsarbetet inte kan påbörjas<br>förrän lagändringarna trätt i kraft. Konkurrensverket har framhållit att<br>bolagen bör få organisera vinst- och icke vinstdrivande verksamhet enligt</p>
<p>362</p>
<p>vad de själva finner effektivast och att lagstiftningen inte bör anvisa viss<br>metod for detta.</p>
<p>Remissinstanserna har överlag tillstyrkt eller lämnat försäkrings-<br>rörelsepromemorians förslag utan erinran (se promemorian s. 296-299).<br>Försäkringsförbundet och Bankföreningen har anfört att en bibehållen<br>konkurrenskraft visavi utländska företag kräver att reformen träder i kraft<br>den 1 januari 2000. Förbundet har dock ifrågasatt om en ettårig över-<br>gångsfrist är tillräcklig, särskilt för de bolag som vill ombildas till vin-<br>stutdelande. Nya villkor, försäkringstekniska riktlinjer, informations- och<br>återbäringssystem kräver viss uppbyggnadstid. Aktuarieföreningen har<br>instämt i att skälighetsprincipen bör gälla för försäkringar som meddelats<br>före år 2000, om inget annat avtalats. Vidare har föreningen påpekat att<br>det är oklart i vad mån övergångsreglerna om grunder m.m. skall gälla<br>fondförsäkringsbolag. Enligt Finansinspektionen bör övergångsreglerna<br>om uttaxering justeras och äldre villkor gälla tills ändringen av bolags-<br>ordningen blir gällande.</p>
<h4>Skälen för regeringens förslag</h4>
<p>Ikraftträdande</p>
<p>De ändrade rörelsereglema bör träda i kraft utan dröjsmål. Föränd-<br>ringarna är emellertid av sådant slag att ikraftträdandet bör ske vid ett<br>årsskifte. Bestämmelserna bör alltså träda i kraft den 1 januari 2000.</p>
<p>Tillämpningen av nya rörelseregler på nya bolag</p>
<p>Livförsäkringsbolag och skadeförsäkringsbolag som beviljas koncession<br>första gången efter ikraftträdandet av lagen bör tillämpa den nya lagstift-<br>ningen utan inskränkningar. Genom att anknyta till koncessionsbeslutet i<br>stället för t.ex. en senare registrering säkerställs att prövningen redan vid<br>koncessionen sker med hänsyn till förutsättningarna enligt nya rörelse-<br>regler, t.ex. en slopad skälighetsprincip, en förändrad sundhetsprincip<br>och en avsaknad av ordningen med grunder. Övergången till de nya reg-<br>lerna behöver inte invänta den nya försäkringsavtalslag som bereds inom<br>Justitiedepartementet.</p>
<p>Det bör i sammanhanget erinras om att svenska vinstutdelande företag<br>redan i dag kan meddela produkter i form av individuellt pensionsspa-<br>rande och fondlivförsäkringar utan att några särskilda avtalsrättsliga<br>regler har ansetts nödvändiga.</p>
<p>Försäkringsförbundet har ansett att försäkringsbolag bör kunna bevil-<br>jas koncession och meddela försäkringar enligt nya regler så snart riks-<br>dagen fattat beslut om lagändringarna utan att deras ikraftträdande måste<br>inväntas.</p>
<p>Med nuvarande tidsplan för riksdagsbehandling och ikraftträdande<br>kommer tiden mellan riksdagens beslut och reglernas ikraftträdande att<br>uppgå till ungefar ett halvår. En skäligt rådrum krävs bJ.a. för handlägg-</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>363</p>
<p>ning av nya koncessionsansökningar och ändringar av bolagsordningar.<br>Myndighetsbeslut som beviljas eller försäkringar som meddelas innan<br>nya regler trätt i kraft kan också medföra komplikationer vid tillämp-<br>ningen. Regeringen är således inte beredd att tillmötesgå förbundets be-<br>gäran på denna punkt. Det anförda utesluter dock inte att eventuella an-<br>sökningar om koncession m.m. kan ges in och börja att handläggas före<br>ett ikraftträdande, så att erforderliga beslut och tillstånd kan meddelas<br>snabbare än annars när reglerna trätt i kraft. Vidare bör en övergångsbe-<br>stämmelse ges om att bolagsstämman redan före ikraftträdandet får med-<br>dela sådana beslut som den annars kan anta först därefter.</p>
<p>Tillämpning av nya rörelseregler på äldre bolag</p>
<p>Det är givetvis i allmänhet av värde om en ny reglering i så stor utsträck-<br>ning som möjligt kan tillämpas på äldre förhållanden. Försäkringstagarna<br>kan ha svårt att bedöma eventuella skillnader som gäller beroende på om<br>en försäkring tecknas hos ett gammalt eller nytt bolag samt vilka konse-<br>kvenser som detta kan få. Även tillsynen underlättas om försäkringsbolag<br>följer ett så enhetligt regelverk som möjligt. Inspektionens resurser kan<br>därmed också mera koncentrerat inriktas på tillämpningen av de nya<br>reglerna.</p>
<p>Med hänsyn till försäkringsbranschens utveckling och effektivitet vore<br>det olyckligt att låta de nya reglerna i stor utsträckning gälla endast för<br>nya livförsäkringsbolag. Den kapacitet och de resurser som finns i de<br>svenska bolagen skulle inte kunna användas effektivt om lagstiftningen<br>helt förhindrade äldre bolag från att utveckla och differentiera verksam-<br>heten med nya livförsäkringar som inte bygger på skälighetsprincipen<br>samt hänvisade ägarna till att bygga upp och utveckla parallella resurser i<br>nya bolag där försäkringar med olika rätt till överskott godtas. En sådan<br>utveckling skulle även kunna vara till nackdel för försäkringstagarna i<br>bolaget. Det skulle exempelvis förhindra en utveckling där vinsterna från<br>den nya verksamheten även skulle komma dem tillgodo, t.ex. i form av<br>en ökad återbäring eller större bidrag till kostnadstäckningen.</p>
<p>Det måste emellertid i görligaste mån säkerställas att livförsäk-<br>ringstagarnas och andra ersättningsberättigades rätt till ansamlade och<br>framtida överskott från premier enligt avtal som är tecknade enligt nu-<br>varande skälighetsprincip inte försämras. En bestämmelse behövs således<br>som slår fast att skälighetsprincipen gäller för sådana livförsäkringar som<br>tecknats före lagändringarnas ikraftträdande. Eftersom principen i fram-<br>tiden inte skall vara obligatorisk enligt lag bör parterna ges ett utrymme<br>för att avtala om att principen inte skall gälla för försäkringen. Även för<br>sådana skadeförsäkringar som har meddelats på basis av skälighetsprin-<br>cipen bör samma regel gälla. Eftersom bestämmelsen torde få betydelse<br>under lång tid bör den tas in i FRL.</p>
<p>Övergångsregler behövs också med hänsyn till de konsekvenser som<br>ändringarna medför för försäkringsbolagen. Vissa av reglerna förutsätter<br>ändringar av bolagens datasystem. Förslagen förutsätter även förberedel-<br>ser och analyser hos bolagen som inte alltid är möjliga att göra på den</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>364</p>
<p>korta tid som återstår till ikraftträdandet. Försäkringsbolagen bör därför<br>ges en möjlighet att tillämpa nuvarande bestämmelser om grunder och<br>återbäringshanteringen under de två första räkenskapsåren från ikraftträ-<br>dandet. Detsamma gäller vissa bestämmelser i FRL och ÅRFL som har<br>anknytning dit (se vidare författningskommentaren till ikraftträdande-<br>och övergångsbestämmelserna).</p>
<p>För bolag som inte vidtagit erforderliga ändringar inom den tvååriga<br>anspassningstiden skall koncessionen kunna förverkas. Detta bör framgå<br>av de föreslagna övergångsbestämmelserna.</p>
<p>En bestämmelse bör införas i övergångsreglerna som anger att åter-<br>bäringsmedel skall tillföras som återbäring eller på annat sätt gottskrivas<br>försäkringstagarna eller överföras till relevanta poster under eget kapital.<br>En sådan bestämmelse innebär att återbäringsfonden och andra till fram-<br>tida förfoganden avsatta medel skall gottskrivas försäkringstagarna som<br>garanterad eller villkorad återbäring eller tillgodoföras dem på annat sätt,<br>eller överföras till sådan konsolideringsfond som skall finnas enligt 12<br>kap. 9 §. För en eventuell uppskrivningsfond och fond för orealiserade<br>vinster blir en redovisning som särskilda poster under bundet eget kapital<br>aktuell.</p>
<p>Vissa övergångsfrågor för fondförsäkringsbolag</p>
<p>I detta sammanhang föreslås att fondförsäkringsbolag skall omfattas av<br>ett flertal nya bestämmelser. Många av ändringarna är emellertid beting-<br>ade av att bestämmelserna för livförsäkringsföretag i FRL närmar sig<br>reglerna för fondförsäkringsbolag eller att bestämmelserna i fondförsäk-<br>ringslagen utan större ändringar i sak förs över till FRL. Som tidigare<br>nämnts omfattas fondförsäkringsbolag av bestämmelser om livförsäk-<br>ringsbolag i FRL i den mån inte särregler finns i fondförsäkringslagen.<br>Någon ändring av koncessionen krävs inte i sig till följd av de regeländ-<br>ringar som föreslås.</p>
<p>Fondförsäkringslagen bör upphävas i sin helhet när den nya försäk-<br>ringsrörelselagstiftningen träder i kraft. Övergångskonsekvenserna av det<br>nya regelverket för nuvarande fondförsäkringsbolag bör vid behov hante-<br>ras inom ramen för ikraftträdande- och övergångsreglerna till FRL.</p>
<p>Som tidigare sagts är det lämpligt att också nuvarande fondförsäk-<br>ringsbolag som även fortsättningsvis skall vara vinstutdelande har ut-<br>tryckliga bestämmelser i bolagsordningen om vad som får användas för<br>förlusttäckning eller vinstutdelning (jfr avsnitt 7.2). För de fall då nöd-<br>vändiga ändringar av bolagsordningen inte kan verkställas på denna<br>punkt i tid behövs en övergångsregel. Vissa äldre bestämmelser i fond-<br>försäkringslagen bör därför gälla fram till dess att en ändrad bolagsord-<br>ning finns (se punkterna 5 i övergångsbestämmelserna). En sista tidpunkt<br>för tillämpningen av sådana övergångsbestämmelse bör bestämmas. Om<br>inte en ändring av bolagsordningen registrerats inom två år från lagens<br>ikraftträdande skall koncessionen kunna förverkas.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>365</p>
<p>Även i sådana bolag bör eventuella avsättningar till återbäringsfonden Prop. 1998/99:87<br>ha tillförts försäkringstagarna som återbäring innan nya villkor om vin-<br>stutdelning eller förlusttäckning stadfästs.</p>
<p>Såsom aviserats i avsnitt 3, under rubriken Lagrådet, kommer rege-<br>ringen att senare ta ställning till de äldre övergångsbestämmelser som<br>alltjämt kan ha betydelse och som har påverkats av de lagförslag som<br>redovisas.</p>
<h3>14.3 Ombildning av livförsäkringsbolag m.m.</h3>
<p>Regeringens förslag: Stadfästelse av en bolagsordning för ett livför-<br>säkringsbolag där det tagits in eller ändrats ett villkor om vinstutdel-<br>ning skall förutsätta</p>
<p>att en kvalificerad majoritet röstar för beslutet på bolagsstämman,</p>
<p>att de försäkringstagare i ett livförsäkringsaktiebolag vars rätt be-<br>rörs underrättats,</p>
<p>att en viss andel av de underrättade inte är emot ändringen (mer än<br>50 procent av de som hörts av eller mer än 10 procent av samtliga),<br>samt</p>
<p>att det kan antas att ändringen inte försämrar försäkringstagares och<br>andra ersättningsberättigades rättigheter på grund av försäkringarna.</p>
<p>När ett villkor om vinstutdelning tas in i bolagsordningen för ett liv-<br>försäkringsaktiebolag skall detta förutsätta att återbäringsfond, kon-<br>solideringsfond och övervärden, med avdrag för aktiekapitalet och<br>överkursfond, gottskrivits försäkringstagarna och motsvarande ersätt-<br>ningsberättigade som återbäring eller på annat sätt.</p>
<p>Stadfästelse av en bolagsordning där ett villkor om förlusttäckning<br>tas in eller ändras skall förutsätta att försäkringstagarnas och andra er-<br>sättningsberättigades rätt inte försämras.</p>
<p>De förutsättningarna som krävs för en övergång till vinstutdelande<br>verksamhet skall gälla även vid beståndsöverlåtelser till ett vinstutde-<br>lande livbolag och vid fusion med ett sådant bolag. I dessa fall får<br>dock undantag göras om det finns särskilda skäl.</p>
<p>Ombildningsreglema skall gälla både för äldre och nya livförsäk-<br>ringsbolag.</p>
<p>Försäkringsutredningens förslag: Överensstämmer delvis med rege-<br>ringens förslag. Utredningsförslaget innebär att nuvarande livförsäk-<br>ringsbolag kan ombildas till vinstutdelande bolag endast om mer än<br>90 procent av samtliga försäkringstagare medger det och försäkrings-<br>tagarna eller andra ersättningsberättigade har tillförsäkrats skälig ersätt-<br>ning. I sådana fall skall inte någon skälighetsprincip gälla för för-<br>säkringarna. Vidare har ombildningsreglema tagits in i övergångsregler-<br>na och begränsats till nuvarande bolag. Utredningen har pekat på att par-<br>tema i ett försäkringsavtal kan komma överens om att försäkringen flyt-<br>tas till ett bestånd där nya rörelseregler gäller men i övrigt inte behandlat</p>
<p>366<br></p>
<p>beståndsöverlåtelser och fusioner (se betänkandet s. 173-183, 295 och<br>296).</p>
<p>Försäkringsrörelsepromemorians förslag: Överensstämmer i huvud-<br>sak med regeringens förslag. Övergångstiden för tillämpning av de nya<br>rörelsereglema var begränsad till ett år i promemorians förslag (se pro-<br>memorian s. 299-301).</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte kommenterat<br>Försäkringsutredningens förslag. Sveriges Advokatsamfund har påpekat<br>att icke vinstutdelande livförsäkringsbolag kan komma att ombildas även<br>i framtiden, varför reglerna bör tas in i FRL i stället för i övergångsreg-<br>lerna. Enligt samfundet bör reglerna gälla även vid beståndsöverlåtelser<br>till vinstutdelande bolag.</p>
<p>Remissinstanserna har i allt väsentligt godtagit försäkringsrörelsepro-<br>memorians förslag. Försäkringsförbundet har anfört att ombildnings-<br>reglema är väl avvägda. Enligt förbundet måste dock återbäringsmedel<br>kunna tillföras en konsolideringsfond även i bolag som blir vinstutde-<br>lande. Advokatsamfundet har i princip tillstyrkt de föreslagna ombild-<br>ningsreglema. Villkoret att mer än 50 procent av de som avhörts skall<br>vara för en ändring kan dock enligt samfundet utgå. Enligt samfundet är<br>det oklart om reglerna för ändring av villkor i bolagsordningen om för-<br>lusttäckning kan tillämpas vid beståndsöverlåtelser och fusioner. Finan-<br>sinspektionen har ifrågasatt hur överskottsmedel vid en ombildning kan<br>komma försäkringstagarna till godo genom emittering av aktier.</p>
<h4>Skälen för regeringens förslag</h4>
<p>Det är viktigt att försäkringstagarnas och andra ersättningsberättigades<br>rätt till ansamlade och framtida överskott inte försämras genom att ny<br>vinstutdelande verksamhet bedrivs i samma bolag. Hänsyn måste dock<br>samtidigt tas till intresset av att livförsäkringsrörelsen kan organiseras<br>och bedrivas på det mest ekonomiskt effektiva sättet. Reglerna bör med<br>andra ord inte i onödan utformas så restriktiva att ekonomiskt befogade<br>förändringar av verksamheten i praktiken omöjliggörs.</p>
<p>Ombildning till vinstutdelande verksamhet</p>
<p>En lämplig avvägning mellan olika intressen uppnås om särskilda för-<br>utsättningar ställs upp för att äldre bolag skall fa ta in bestämmelser i<br>bolagsordningen om vinstutdelning. Som en generell förutsättning bör<br>gälla att försäkringstagarnas rätt inte skall kunna antas bli försämrad ge-<br>nom ändringen. Det bör bl.a. krävas att bolaget beaktat och sörjt för till-<br>godoseende av den rätt till återbäring som kan föreligga enligt för-<br>säkringsavtalet och den skälighetsprincip som skall gälla för äldre för-<br>säkringar.</p>
<p>De försäkringstagare vars rätt enligt försäkringsavtal berörs av om-<br>bildningen bör underrättas om bolagsordningens villkor om vinstutdel-<br>ning. Det är också rimligt att kräva att en aktiv majoritet eller minoritet<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>367</p>
<p>av dessa inte är emot den ändring som skall göras. En lämplig avvägning Prop. 1998/99:87<br>uppnås om en ändring inte får genomföras om fler än 50 procent av de<br>försäkringstagare som avhörts till bolaget är emot en ändring. Regeringen<br>anser alltså till skillnad från Advokatsamfundet att ett sådant krav trots<br>allt är motiverat. Oavsett antalet som hörs av bör en minoritet av 10 pro-<br>cent av de berörda kunna förhindra en ombildning.</p>
<p>Om ett livförsäkringsaktiebolag skall kunna dela ut vinst bör det säker-<br>ställas att aktieägarnas kapital och eventuellt annat externt kapital tjänar<br>som riskkapital i stället för medel som byggts upp från försäkringstag-<br>arnas premier när en vinstutdelning inte varit möjlig. Om ett livförsäk-<br>ringsbolag skall ombildas från icke vinstutdelande till vinstutdelande bör<br>som förutsättning gälla att nuvarande återbäringsfond, framtida konsoli-<br>deringsfond och övervärden — med avdrag för aktiekapital eller even-<br>tuell överkurs som aktieägarna betalt in vid emittering av aktier — till-<br>förts eller på annat sätt gottskrivits försäkringstagarna. Denna bedömning<br>grundas på att alla ansamlade medel utom aktiekapitalet och motsvarande<br>tillskott i överkursfonden tillhör försäkringstagarna till följd av vinstut-<br>delningsförbudet. Det bör emellertid inte närmare regleras hur värdena<br>skall gottskrivas försäkringstagarna eftersom betydande olikheter kan<br>föreligga mellan olika livförsäkringsbolag. Det kan inte uteslutas att sär-<br>skilt övervärden i tillgångar kan komma försäkringstagarna till del ge-<br>nom någon form av riktad emission.</p>
<p>Något krav på att återbäringsfonden m.m. skall ha tillförts försäk-<br>ringstagarna bör inte införas för ömsesidiga försäkringsbolag som villkor<br>för vinstutdelning till garanter. Skillnaden mot aktiebolagen är motiverad<br>av att försäkringstagarna är delägare i ömsesidiga bolag. Av samma skäl<br>bör det inte heller ställas upp något krav på hörande av dessa i egenskap<br>av försäkringstagare.</p>
<p>När ett villkor om förlusttäckningen tas in eller ändras i bolags-<br>ordningen bör, vid sidan av allmänna beslutsregler för stämman, ställas<br>upp ett materiellt krav att försäkringstagarnas och jämställdas rätt inte<br>försämras. I sådana fall bör således inte krävas att försäkringstagarna<br>hörs särskilt.</p>
<p>Vikten av tydliga avtalsvillkor om rätten till överskott har tidigare<br>starkt understrukits. Detta är inte minst viktigt i vinstutdelande bolag.<br>Tvekan kan råda om en vinstutdelande verksamhet praktiskt kan omfatta<br>även försäkringar med en långtgående rätt till överskott enligt kontri-<br>butionsprincipen. Ett första krav är att det finns försäkringstekniska för-<br>utsättningar att kontinuerligt särskilja dessa försäkringars del i överskot-<br>tet. Utöver en tydlig avtalsreglering av rätten till överskott krävs en full<br>anpassning till systemet med garanterad eller villkorad återbäring. De nu<br>aktuella försäkringarna torde under alla förhållanden inte kunna förvaltas<br>i samma försäkringsgren som försäkringar vilka bidrar till de medel som<br>är tillgängliga för vinstutdelning.</p>
<p>En ombildning från icke vinstutdelande till vinstutdelande verksamhet<br>kan inte bara bli aktuell vid lagens ikraftträdande utan också i framtiden.<br>Samma förutsättningar bör alltså gälla även för framtiden om ett äldre<br>livförsäkringsbolag eller ett i framtiden bildat icke vinstutdelande bolag<br>övergår till vinstutdelande verksamhet. Som Advokatsamfundet framhåf</p>
<p>368</p>
<p>lit bör därför reglerna om ombildningen tas in i FRL och inte i över-<br>gångsregler till de föreslagna lagändringarna.</p>
<p>Eftersom vinstutdelning eller förlusttäckning i livförsäkringsbolag<br>skall förutsätta bestämmelser i bolagsordningen, är det naturligt att knyta<br>prövningen av förutsättningarna till stadfastelsen av bolagsordningsänd-<br>ringen. Prövningen av om förutsättningarna for en ombildning är upp-<br>fyllda bör således i första hand ankomma på Finansinspektionen.</p>
<p>Ändring av villkor i bolagsordningen om vinstutdelning</p>
<p>Redan när villkor om vinstutdelning tas in i bolagsordningen första gång-<br>en måste bl.a. återbäringsmedel och övervärden i bolaget ha gottskrivits<br>försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade som återbäring eller<br>på annat sätt. Som tidigare nämnts förutsätter en ombildning i praktiken<br>bl.a. en full anpassning till systemet med garanterad och villkorad återbä-<br>ring. Det torde alltså i regel saknas anledning att höra försäkringstagarna<br>vid ändringar av villkor om vinstutdelning i redan vinstutdelande livför-<br>säkringsbolag, eftersom deras rättigheter på grund av försäkringar inte<br>berörs av ändringen.</p>
<p>Visserligen kan försäkringstagarna påverkas for framtiden genom att<br>den andel av framtida vinst som skulle ha tillfallit dem minskar jämfört<br>med om bolagsordningen inte ändrats. Enligt förslaget skall nämligen<br>belopp som inte kan användas for vinstutdelning eller förlusttäckning<br>gottskrivas som återbäring av bolagsstämma.</p>
<p>På samma sätt som om bolaget utan avtalsenlig skyldighet under flera<br>år ensidigt gottskrivit återbäring av fria vinstmedel påverkas i dessa fall<br>inte försäkringstagarnas avtalsenliga rätt. Någon rätt till denna typ av<br>medel på grund av försäkringarna har inte försäkringstagarna förrän åter-<br>bäringen har gottskrivits av bolagsstämman. Det anförda talar för att be-<br>stämmelserna om hörande och samtycke av försäkringstagarna kan be-<br>gränsas till de fall då villkor om vinstutdelning tas in första gången. Det<br>kan i sammanhanget påminnas om förbudet att förespegla framtida åter-<br>bäring som saknar grund i försäkringsavtal.</p>
<p>Det är dock svårt att nu förutse alla fall som kan förekomma i prakti-<br>ken. När ändringen av bolagsordningen stadfästs skall det under alla för-<br>hållanden särskilt prövas att försäkringstagarnas och andra ersättningsbe-<br>rättigades rätt inte försämras genom ändringen. Om försäkringstagarnas<br>rätt på grund av försäkringar trots allt skulle beröras av en ändring av<br>villkor om vinstutdelning bör deras samtycke efterfrågas. Bestämmelser-<br>na om försäkringstagarnas hörande och samtycke bör alltså även gälla för<br>ändringar av villkor om vinstutdelning.</p>
<p>Beståndsöverlåtelser och fusion</p>
<p>En liknande bedömning som vid ombildningen till vinstutdelande verk-<br>samhet är motiverad om ett försäkringsbestånd skall överlåtas till ett vin-</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>369</p>
<p>stutdelande bolag eller genom fusion upptas i ett sådant bolag. Även i<br>sådana situationer bör ombildningsreglema gälla i tillämpliga delar.</p>
<p>I överlåtelse- och fusionsfallet bör utrymme för undantag från ombild-<br>ningsvillkoren finnas, eftersom förhållandena i samband med likvidation<br>eller annan rekonstruktion kan vara att några alternativa lösningar inte<br>står till buds eller inte skäligen kan godtas. I sådana fall kan en avväg-<br>ning med hänsyn till försäkringstagarnas intressen göra att en överlåtelse<br>eller fusion trots allt bör ske även om inte försäkringstagarna gett erfor-<br>derligt samtycke. Undantagsbestämmelsen bör villkoras av att det före-<br>ligger särskilda skäl.</p>
<p>I överlåtelse- och fusionsfallet bör prövningen knytas till myndighe-<br>tens tillstånd till beståndsöverlåtelsen och fusionen.</p>
<p>Det bör inte ställas upp några särbestämmelser om vilka slag av livför-<br>säkringar som nuvarande traditionella livförsäkringsbolag skall få med-<br>dela i framtiden. Verksamheten i traditionella bolag kan redan i dag ge-<br>nomgå förändringar av åtskilliga slag. Att sådana ändringar är förenliga<br>med försäkringstagarnas intressen bör prövas i koncessionsärendet och i<br>den löpande tillsynen.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>370</p>
<h2>15 Utländska försäkringsgivare</h2>
<h3>15.1 Bakgrund</h3>
<p>Den 1 juli 1998 trädde lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares<br>verksamhet i Sverige (LUFV) i kraft. Lagen innehåller regler för alla<br>utländska försäkringsgivare som yrkesmässigt erbjuder försäkringstjäns-<br>ter här i landet, men är endast tillämplig på direkt försäkringsverksamhet.</p>
<p>Försäkringsgivare från länder utanför EES (försäkringsgivare från<br>tredje land) kan etablera sig här i landet genom generalagent eller filial.<br>Samma etableringsformer står till buds för försäkringsgivare med säte<br>inom EES (EES-försäkringsgivare). För den sistnämnda gruppen försäk-<br>ringsgivare tillkommer dessutom möjligheten för en försäkringssam-<br>manslutning att etablera sig här i landet genom en generalrepresentation.<br>Begreppet sekundäretablering brukar användas som en sammanfattande<br>beteckning för filial, generalagentur och generalrepresentation.</p>
<p>För att en försäkringsgivare från tredje land skall fa verka i Sverige<br>krävs tillstånd (koncession). En EES-försäkringsgivare kan däremot, ef-<br>ter ett enkelt anmälningsförfarande, bedriva verksamhet här i landet på<br>basis av koncessionen i hemlandet. EU har nämligen utvecklat ett om-<br>fattande regelverk för försäkringsverksamhet. Det grundläggande syftet<br>med regleringen har varit att genomföra en inre marknad för försäk-<br>ringstjänster. Denna målsättning har i huvudsak uppnåtts genom godkän-<br>nandet och införlivandet av tredje generationens försäkringsdirektiv i den<br>nationella lagstiftningen i respektive medlemsland [jfr rådets direktiv<br>92/49/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av lagar och andra för-<br>fattningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring samt om<br>ändring av direktiv 73/239/EEG och 88/357/EEG (tredje direktivet om<br>annan direkt försäkring än livförsäkring) och rådets direktiv 92/96/EEG<br>av den 10 november 1992 om samordning av lagar och andra författning-<br>ar som avser direkt livförsäkring och om ändring av direktiven<br>79/267/EEG och 90/619/EEG (tredje livförsäkringsdirektivet)].</p>
<p>I Sverige fullbordades genomförandet av tredje generationens direktiv<br>den 1 juli 1995 genom ändringar i lagstiftningen för svenska och utländ-<br>ska försäkringsföretag (prop. 1994/95:184, bet. 1997/98:FiU22, rskr.<br>1997/98:215).</p>
<p>EU:s gemensamma försäkringsmarknad bygger lagtekniskt på princi-<br>perna om en enda auktorisation och om hemlandstillsyn. Den första prin-<br>cipen innebär att ett inom EU auktoriserat försäkringsföretag har rätt att<br>med stöd av detta tillstånd bedriva försäkringsverksamhet i alla de länder<br>som hör till EU. Den andra principen innebär att de behöriga myndighe-<br>terna i försäkringsgivarens hemland (dvs. det land där försäkringsgivaren<br>har sitt säte) har det primära ansvaret för övervakningen av försäkrings-<br>givarens verksamhet var den än bedrivs inom gemenskapen. En förut-<br>sättning för detta är dock existensen av principerna om minimi-<br>harmonisering och om ett ömsesidigt erkännande. Innebörden av dessa<br>principer är att det i EG:s försäkringsdirektiv har fastlagts vissa minimi-<br>nivåer för harmonisering av grundläggande regler för försäkringsverk-<br>samhet samtidigt som medlemsländerna genom ömsesidigt erkännande</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>371</p>
<p>godtagit hela det gällande regelsystemet på området i respektive hem-<br>land.</p>
<p>Utländska försäkringsföretag som driver rörelse på den svenska mark-<br>naden genom ett i Sverige bildat dotterbolag omfattas inte av LUFV utan<br>av regleringen i FRL.</p>
<p>I dag bedriver 15 utländska försäkringsgivare försäkringsverksamhet i<br>Sverige genom generalagent. Endast en kommer från ett land utanför<br>EES; Schweiz. Denna försäkringsgivare driver skadeförsäkringsrörelse<br>och omfattas vid sidan av LUFV av förordningen (1996:222) om schwei-<br>ziska försäkringsföretags skadeförsäkringsverksamhet i Sverige. Förord-<br>ningen grundas på ett avtal mellan EG och Schweiz på skade-<br>försäkringsområdet som innebär att schweiziska försäkringsföretag till<br>viss del likställs med försäkringsföretag med säte inom EU när det gäller<br>att etablera skadeförsäkringsverksamhet inom EU.</p>
<p>För närvarande har tio EES-försäkringsgivare etablerat filial i Sverige.<br>Däremot har ingen försäkringsgivare från tredje land ännu etablerat sig<br>på detta sätt i Sverige.</p>
<h3>15.2 Allmänna utgångspunkter</h3>
<p>Även vid en översyn av reglerna för utländska försäkringsgivare bör<br>grundförutsättningen vara att rörelsereglema och tillsynen skall skydda<br>direktförsäkringstagama och andra ersättningsberättigade på grund av<br>försäkringsavtal. Den naturliga utgångspunkten för ändringarna i LUFV<br>är därför att de regler som nu föreslås i FRL skall gälla även för utländ-<br>ska försäkringsgivare.</p>
<p>Skälighetsprincipen och vinstutdelningsförbudet är i dag inte tillämp-<br>liga för de utländska försäkringsgivarna. Även i övrigt finns påtagliga<br>skillnader i regleringen av inhemska respektive utländska försäkrings-<br>givare. Den försäkringsverksamhet som omfattas av LUFV utgör en del<br>av den rörelse, som bedrivs av ett utländskt företag. Den lyder också un-<br>der hemlandets regler om associationsrätt m.m. De svenska försäk-<br>ringsbolagen är däremot självständiga juridiska personer och bestämmel-<br>serna i FRL anpassade med hänsyn till detta. För att kunna bli tillämpliga<br>på de utländska försäkringsgivarna måste därför vissa av de lösningar<br>som valts för de svenska försäkringsbolagen modifieras, medan andra<br>över huvud taget inte kan eller bör bli tillämpliga.</p>
<p>Skillnad måste dessutom göras mellan försäkringsgivare från tredje<br>land och EES-försäkringsgivare eftersom olika verksamhetsförutsätt-<br>ningar gäller för dem. De ändrade försäkringsrörelsereglema far mindre<br>betydelse för EES-försäkringsgivare på grund av principerna om en enda<br>koncession och om hemlandstillsyn.</p>
<p>Flera av de ställningstaganden som gjorts beträffande de svenska för-<br>säkringsbolagen blir tillämpliga även för de utländska försäkringsgivar-<br>na. Således bör inte heller LUFV innehålla några bestämmelser om sär-<br>skilda utjämningsavsättningar för livförsäkringsrörelse eller för avgångs-<br>bidragsförsäkringar. Det bör inte heller införas några särskilda rörelse-<br>eller tillsynsregler för kollektiva försäkringar. De ändringar som föreslås<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>372</p>
<p>i lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare får även bety- Prop. 1998/99:87<br>delse för näringsidkare som tecknat försäkring hos en sådan försäkrings-<br>givare.</p>
<p>Bland de förslag som överhuvudtaget inte blir aktuella för de utländska<br>försäkringsgivarna kan nämnas de regler som särskilt rör de ömsesidiga<br>bolagen. Inte heller förslagen om ändrade redovisningsregler (avsnitt 8.8)<br>blir direkt tillämpliga för de utländska försäkringsgivarna annat än för<br>sådana filialer som omfattas av lagen (1992:160) om utländska filialer<br>m.m. (filiallagen; se vidare avsnitt 15.6).</p>
<p>Enligt den tidigare nämnda förordningen om schweiziska försäk-<br>ringsföretags skadeförsäkringsverksamhet i Sverige gäller i tillämpliga<br>delar reglerna för försäkringsgivare från tredje land om inte annat före-<br>skrivs i förordningen. Av förordningen framgår bl.a. att bestämmelserna i<br>Schweiz gäller för ett schweiziskt försäkringsföretags kapitalbas, sol-<br>vensmarginal och garantibelopp och att den behöriga myndigheten i<br>Schweiz ansvarar för kontrollen av att de bestämmelserna följs. Det inne-<br>bär att de nu föreslagna reglerna för försäkringsgivare från tredje land<br>endast blir aktuella för de schweiziska försäkringsgivarna i begränsade<br>delar. I sammanhanget kan nämnas att den aktuella förordningen är för-<br>åldrad och kommer att bli föremål för en översyn inom en snar framtid.</p>
<h3>15.3 Allmänna rörelseregler</h3>
<p>Regeringens förslag: En allmän rörelseregel införs i LUFV. Regeln<br>får olika utformning för utländska försäkringsgivare inom respektive<br>utanför EES.</p>
<p>För försäkringsgivare från tredje land skall stabilitetsprincipen och<br>genomlysningsprincipen gälla.</p>
<p>För EES-försäkringsgivare skall endast genomlysningsprincipen<br>gälla.</p>
<p>LUFV-promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med re-<br>geringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Endast Finansinspektionen har lämnat synpunk-<br>ter på förslagen i denna del. Inspektionen anser att det inte bör införas en<br>stabilitetsregel i LUFV som är identisk med den som gäller för svenska<br>försäkringsbolag. Inspektionen pekar på att soliditeten i den utländska<br>försäkringsgivarens svenska verksamhet till stora delar är beroende av<br>försäkringsgivarens verksamhet utanför Sverige och att det i vissa fall<br>borde vara möjligt att beakta försäkringsgivarens totala situation, i den<br>mån den är känd. När det gäller EES-försäkringsgivarna ställer sig in-<br>spektionen tveksam till om det är möjligt att ställa krav på hur t.ex. ad-<br>ministration och skadereglering skall skötas.</p>
<p>Bakgrund: Skälighetsprincipen gäller inte för utländska försäk-<br>ringsgivare. Anledningen till detta är främst svårigheten att beräkna över-<br>skottet på den svenska rörelsen och att skäligheten av de i Sverige tilläm-<br>pade premierna inte enbart kan bedömas med ledning av skaderesultat<br></p>
<p>373</p>
<p>och omkostnader här i landet (se bl.a. prop. 1950:94 sid. 40 ff). Finansin-<br>spektionen anses ändå kunna kontrollera premier och andra villkor samt<br>skadereglering med stöd av allmänna tillsynsregler (jfr SOU 1986:8 sid.<br>254). De särskilda bestämmelserna om skälighet i trafikförsäkringsrö-<br>relse gäller dock även utländska försäkringsgivare enligt trafikförsäk-<br>ringsförordningen (1976:359).</p>
<p>Regleringen av försäkringsgivare från tredje land bygger bl.a. på den<br>så kallade säkerhetsprincipen. Denna princip är en motsvarighet till soli-<br>ditetsprincipen i FRL. Olikheterna i beteckning beror på att reglerna för<br>verksamheten skiljer sig från ordningen för svenska bolag. Även i LUFV<br>finns regler om miniminivåer för start- och driftkapital, regler om för-<br>säkringstekniska avsättningar, bestämmelser om grunder samt skuldtäck-<br>nings- och placeringsregler. Därutöver krävs av försäkringsgivarna från<br>tredje land att de ställer deposition för att trygga de svenska försäkrings-<br>tagarnas intressen.</p>
<p>För EES-försäkringsgivarna är, som tidigare sagts, principerna om en<br>enda koncession och om hemlandstillsyn de grundläggande principerna.<br>Detta system har som förutsättning att varje EES-land godtar vissa mi-<br>nimiregler i övriga EES-länders regelsystem for försäkringsrörelse, som i<br>sin tur skall stå i samklang med tredje generationens försäkringsdirektiv.<br>Av denna anledning innehåller inte reglerna för EES-försäkringsgivare<br>några detaljerade rörelse-, solvens- eller tillsynsregler utan endast vissa<br>grundläggande regler for verksamheten i Sverige. Regelsystemet i den<br>nationella lagstiftningen i försäkringsgivarens hemland gäller i stora de-<br>lar även för den verksamhet som bedrivs i Sverige.</p>
<p>Sundhetsprincipen gäller även för utländska försäkringsgivare, om än i<br>endast begränsad utsträckning för EES-försäkringsgivare.</p>
<p>Samma typ av informationsregler som gäller enligt FRL gäller även för<br>försäkringsgivare från tredje land och i viss mån även för EES-försäk-<br>ringsgivare.</p>
<p>Av 8 kap. 1 § LUFV, som gäller samtliga utländska försäkrings givare,<br>framgår att företrädaren skall övervaka att försäkringsgivaren i sin verk-<br>samhet i Sverige iakttar god affärssed.</p>
<p>LUFV gäller inte för återförsäkringsrörelse.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Ett borttagande av skälighetsprin-<br>cipen i FRL får ingen direkt betydelse för de utländska försäkrings-<br>givarna eftersom de redan i dag saknar en sådan reglering. Den särskilda<br>bestämmelsen om skälighet i trafikförsäkringsrörelse kvarstår för såväl<br>svenska som utländska försäkringsgivare.</p>
<p>Liksom i FRL bör de intressen som försäkringsrörelsereglema skall<br>tillgodose komma till tydligt uttryck i LUFV. De bör sammanfattas i en<br>allmän rörelseregel för försäkringsgivarnas verksamhet.</p>
<p>Redan i dag finns bestämmelser i 8 kap. 1 § LUFV som nära överens-<br>stämmer med den princip om god försäkringsstandard som föreslås i<br>FRL. Det finns därför inte något behov av en justering i LUFV på denna<br>punkt. En viss språklig och redaktionell ändring bör dock göras.</p>
<p>För försäkringsgivarna från tredje land bör i övrigt en reglering införas<br>som motsvarar den som föreslås för de svenska försäkringsbolagen. Vid<br>en tillämpning av stabilitetsprincipen är det i första hand endast den</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>374</p>
<p>svenska delen av rörelsen som skall beaktas. Därutöver bör det i vissa<br>fall finnas möjlighet att ta hänsyn även till försäkringsgivarens totala fi-<br>nansiella situation.</p>
<p>Någon motsvarighet till stabilitetsprincipen bör inte införas för EES-<br>försäkringsgivarna. Skälet till detta är de gemensamma principer som<br>ligger till grund för deras verksamhet. En tillämpning av den s.k. stabili-<br>tetsprincipen skulle kunna komma i konflikt med den finansiella tillsyn<br>som utövas av den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.</p>
<p>Genomlysningsprincipen bör fullt ut kunna införas även för EES-<br>försäkringsgivarna.</p>
<p>Med hänsyn till att stabilitetsprincipen inte införs för EES-försäkrings-<br>givama bör den allmänna rörelseregeln delas upp i LUFV. En motsvarig-<br>het till stabilitetsprincipen bör tas in i 5 kap. LUFV, som endast gäller för<br>försäkringsgivare från tredje land, medan genomlysningsprincipen bör<br>tas in i 8 kap.</p>
<p>Vid tillämpningen av reglerna bör hänsyn självfallet tas till de sär-<br>skilda förutsättningar som gäller för utländska försäkringsgivare och då<br>särskilt EES-försäkringsgivarna.</p>
<p>I likhet med vad som föreslås i FRL bör reglerna om prövningen vid<br>koncession samt av ägare och ledning ändras till följd av att sundhets-<br>principen avskaffas. En ändring bör även görs i 4 kap. 10 § LUFV som<br>reglerar under vilka förutsättningar Finansinspektionen skall lämna till-<br>stånd till försäkringsgivare från tredje land som inte är etablerade i Sve-<br>rige att marknadsföra försäkringar här.</p>
<p>I 8 kap. 3 § LUFV finns en regel om att ett försäkringsbrev skall inne-<br>hålla uppgifter både om de allmänna villkoren och om de särskilda vill-<br>koren för försäkringen. Denna typ av bestämmelse hör bättre hemma i<br>försäkringsavtalslagstiffningen. Bestämmelsen bör således överföras dit<br>eller upphävas i samband med genomförandet av en ny försäkrings-<br>avtalslag. En sådan ändring bör dock ske först i samband med kommande<br>förändringar i försäkringsavtalsrätten.</p>
<h3>15.4 Frågor rörande återbäring m.m.</h3>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Regeringens bedömning: Några regler om vinstutdelning bör inte in-<br>föras i LUFV. Det bör inte heller införas några regler om vilka medel<br>som skall gottskrivas försäkringstagarna som återbäring eller någon<br>allmän regel om fördelning av överskott mellan försäkringstagarna.</p>
<p>Regeringens förslag: Även utländska försäkringsgivare skall infor-<br>mera den som avser att teckna en livförsäkring om villkoren för an-<br>vändning av överskott.</p>
<p>Försäkringsgivare från tredje land skall göra försäkringstekniska<br>avsättningar för såväl garanterad som villkorad återbäring.</p>
<p>LUFV-promemorians bedömning och förslag: Överensstämmer<br>med regeringens bedömning och förslag.</p>
<p>375</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna har lämnat bedömningen och<br>förslagen utan erinran men Finansinspektionen har diskuterat om den<br>uppdelning mellan garanterad och villkorad återbäring som föreslås kan<br>upprätthållas för utländska försäkringsgivare. Inspektionen har godtagit<br>reglerna mot bakgrund av den frihet de ger för produktutformningen.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning och förslag: I LUFV finns var-<br>ken något vinstutdelningförbud eller några regler om överskotts-<br>hantering. Det finns inte heller någon skyldighet för utländska försäk-<br>ringsgivare att upprätta grunder för återbäring.</p>
<p>Frågan om att införa en sådan skyldighet togs upp i samband med att<br>frågan om att införa skälighetsprincipen för utländska försäkringsgivare<br>behandlades i början av 1950-talet. Anledningen till att någon skyldighet<br>att upprätta återbäringsgrunder inte infördes var främst svårigheten att<br>beräkna överskottet på den svenska rörelsen (prop. 1950:94).</p>
<p>Däremot framgår av 5 kap. 5 § LUFV att försäkringstekniska avsätt-<br>ningar skall göras för försäkringsgivarens åtaganden mot försäkrings-<br>tagarna. Det gäller bl.a. tilldelad (dvs. utfast eller garanterad) men ännu<br>inte förfallen återbäring.</p>
<p>I FRL föreslås en rad regler för hur överskott i livförsäkringsbolag får<br>hanteras. Huvuddelen av dessa regler förutsätter att försäkringsbolagen är<br>självständiga juridiska personer med säte i Sverige och är inte relevanta<br>för de utländska försäkringsgivarna. I några fall bör dock reglerna i<br>LUFV ändras. Det gäller främst bestämmelserna för försäkringsgivare<br>från tredje land.</p>
<p>Försäkringsgivarens vinstutdelning och återbäringshantering samt krav<br>på bolagsordningen är frågor som regleras i försäkringsgivarens hem-<br>land.</p>
<p>Däremot bör även utländska försäkringsgivare, såväl de från tredje<br>land som EES-försäkringsgivare, informera blivande försäkringstagare<br>om de villkor för vinstutdelning och förlusttäckning samt återbäring som<br>gäller hos försäkringsgivaren.</p>
<p>Som nyss nämnts skall försäkringsgivare från tredje land i dag göra<br>försäkringstekniska avsättningar för tilldelad men ännu inte förfallen<br>återbäring. Orsaken till detta är att tilldelad återbäring utgör en fordran<br>som försäkringstagaren har gentemot försäkringsgivaren och som bör<br>säkerställas. Även villkorad återbäring kan anses utgöra en sådan fordran<br>på försäkringsgivaren även om försäkringstagaren står en finansiell eller<br>aktuariell risk. Övervägande skäl talar därför för att försäkringstekniska<br>avsättningar bör göras även för denna form av återbäring.</p>
<p>Finansinspektionen har i sitt remissyttrande diskuterat om den före-<br>slagna uppdelningen mellan garanterad och villkorad återbäring kan upp-<br>rätthållas för utländska försäkringsgivare. Reglerna i FRL om garanterad<br>respektive villkorad återbäring är allmänt hållna och ger utrymme för<br>stora variationer i återbäringshanteringen. Regeringen delar därför in-<br>spektionens slutsats att reglerna kan tillämpas även för utländska försäk-<br>ringsgivare.</p>
<p>I FRL föreslås att avsättningar för återbäring skall göras även för såda-<br>na överskott som inte får användas för vinstutdelning eller förlusttäck-<br>ning enligt bestämmelser i bolagsordningen. Någon motsvarande be-</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>376</p>
<p>stämmelse bör inte inforas för de utländska försäkringsgivarna eftersom<br>hemlandets bolagsrätt reglerar dessa frågor.</p>
<p>Försäkringsrörelsereglerna bör inte heller i övrigt ange ramen för de<br>utländska försäkringsgivarnas hantering av återbäringen.</p>
<h3>15.5 Placeringsregler m.m.</h3>
<h4>15.5.1 Försäkringstekniska avsättningar enligt LUFV</h4>
<p>Regeringens förslag: Rörelsereglema om försäkringstekniska av-<br>sättningar, som gäller för försäkringsgivare från tredje land, justeras i<br>flera avseenden.</p>
<p>Benämningarna på avsättningarna anpassas till den terminologi som<br>föreslås i FRL. Liksom i FRL införs en uttrycklig bestämmelse om<br>avsättningar för åtaganden inom fondförsäkring.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>LUFV-promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens<br>förslag.</p>
<p>Remissinstanserna har lämnat förslagen utan erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: För försäkringsgivare från tredje land<br>finns i LUFV i princip samma typ av regler för försäkringstekniska av-<br>sättningar som i FRL. Avsättningar skall även göras för tilldelad åter-<br>bäring. När det gäller beräkning av premiereserv för livförsäkringsrörelse<br>finns i 5 kap. 5 § sista stycket LUFV en hänvisning till 7 kap. 2 § FRL.</p>
<p>Liksom i FRL bör begreppet premiereserv utmönstras och ett förtyd-<br>ligande göras av vilka åtaganden som avses.</p>
<p>Samma definitioner för indelningen av försäkringstekniska avsätt-<br>ningar som föreslås gälla för svenska försäkringsbolag bör gälla även en-<br>ligt LUFV. Försäkringsgivare från tredje land skall, som tidigare konsta-<br>terats, göra försäkringstekniska avsättningar för såväl garanterad som<br>villkorad återbäring.</p>
<p>För svenska försäkringsgivare finns i de nya reglerna ett samspel mel-<br>lan å ena sidan regler för avsättningarna och å andra sidan bestämmelser<br>av bolagsrättslig karaktär. De senare reglerna tar sikte på villkor i bo-<br>lagsordningen om förlusttäckning och vinstutdelning. Om avtalen är för-<br>enade med en rätt till återbäring förutsätter det nya systemet att denna rätt<br>är tydligt reglerad i avtalet.</p>
<p>I LUFV föreslås inte några regler av den bolagsrättsliga karaktär som<br>finns i FRL. Bedömningen av vilken typ av återbäring det är fråga om får<br>avgöras med hänsyn till de återbäringsvillkor som faktiskt tillämpas och<br>de utfästelser som görs av den enskilde försäkringsgivaren.</p>
<p>Hur återbäringen skall fördelas mellan försäkringstagarna bör åter-<br>speglas i de försäkringstekniska riktlinjerna (se följande avsnitt). På<br>samma sätt som föreslås i FRL bör den närmare regleringen av försäk-<br>ringstekniska avsättningar ske genom myndighetsföreskrifter. I före-<br>skrifterna kan hänsyn tas till de särskilda förutsättningarna för utländska<br>försäkringsgivare.</p>
<p>377</p>
<p>Villkorad återbäring torde endast bli aktuell inom livförsäkringar. Be- Prop. 1998/99:87<br>stämmelsen om avsättningarna för villkorad återbäring bör därför även i<br>LUFV begränsas till sådana försäkringar.</p>
<p>Liksom enligt FRL bör bestämmelserna om försäkringstekniska avsätt-<br>ningar kompletteras med en särskild punkt för avsättningar inom fond-<br>försäkringar.</p>
<p>Genom den befintliga hänvisningen till 7 kap. 2 § FRL blir de före-<br>slagna ändringarna i FRL om beräkningen av de tekniska avsättningarna<br>tillämpliga även för de utländska försäkringsgivarna.</p>
<h4>15.5.2 Försäkringstekniska grunder respektive riktlinjer m.m.</h4>
<p>Regeringens förslag: Nuvarande system med försäkringstekniska<br>grunder utmönstras även i LUFV. I likhet med vad som föreslås i FRL<br>skall för försäkringsgivare från tredje land i stället upprättas försäk-<br>ringstekniska riktlinjer, som enligt huvudregeln skall kompletteras<br>med ett tekniskt underlag. Till skillnad mot vad som föreslås i FRL<br>skall inte frågor om återförsäkring regleras i de försäkringstekniska<br>riktlinjerna enligt LUFV.</p>
<p>Även enligt LUFV skall försäkringspremier för livförsäkringar be-<br>räknas med hänsyn till betryggande antaganden om riskmått, ränta<br>och kostnader. En avvikelse får ske om det är försvarligt med hänsyn<br>till försäkringsgivarens ekonomiska situation.</p>
<p>För samtliga utländska försäkringsgivare införs ett förbud att före-<br>spegla återbäring som saknar grund i försäkringsavtalet.</p>
<p>LUFV-promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med re-<br>geringens förslag. Enligt promemorians förslag är riktlinjernas och un-<br>derlagets innehåll mer begränsat. Möjligheten att underlåta att upprätta<br>ett tekniskt underlag har begränsats till skadeförsäkringar. Det föreslås i<br>promemorian att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer<br>får meddela närmare föreskrifter.</p>
<p>Remissinstanserna har lämnat förslagen utan erinran.</p>
<p>Bakgrund: I likhet med vad som gäller för svenska försäkringsbolag<br>enligt FRL skall försäkringsgivare från tredje land upprätta grunder för<br>livförsäkringar. LUFV innehåller däremot inga regler om att grunder<br>skall upprättas för återbäring eller skyldighet att teckna återförsäkring.<br>Anledningen till att några återbäringsgrunder inte skall upprättas har re-<br>dovisats tidigare. LUFV innehåller inte heller några bestämmelser om<br>upprättande av grunder för långa skadeförsäkringar. I vissa avseenden<br>skall dock grunder upprättas för livränta och sjukränta som tillhör skade-<br>försäkringar. Vad grunderna skall innehålla framgår av 5 kap. 7 § LUFV,<br>som till viss del hänvisar till bestämmelserna i FRL. I likhet med vad<br>som gäller enligt FRL kompletteras reglerna av ett förbud mot s.k. retur-<br>provisioner.</p>
<p>Företrädaren för en försäkringsgivare från tredje land skall utan anma-<br>ning lämna grunderna till Finansinspektionen. Till grunderna skall fogas</p>
<p>378</p>
<p>en redogörelse för de konsekvenser grunderna får för försäkringstagarna<br>och försäkringsgivaren. Regeringen eller Finansinspektionen får meddela<br>närmare föreskrifter om denna uppgiftsskyldighet.</p>
<p>Även enligt LUFV far regeringen eller Finansinspektionen medge un-<br>dantag från bestämmelserna för livförsäkringar som gäller endast för<br>dödsfall och som meddelas for en tid om högst fem år och mot en premie<br>som är beräknad och bestämd för längst fem år. Detta undantag gäller för<br>samtliga utländska försäkringsgivare.</p>
<p>Skälen for regeringens förslag: I likhet med vad som föreslås i FRL<br>bör systemet med grunder ersättas av försäkringstekniska riktlinjer.</p>
<p>Sådana riktlinjer bör endast upprättas av sådana utländska försäkrings-<br>givare som kommer från tredje land. Eftersom lagen inte gäller återför-<br>säkringsrörelse omfattas alla de försäkringsgivare från tredje land som<br>omfattas av LUFV av bestämmelserna. Liksom för svenska försäkrings-<br>bolag skall försäkringstekniska riktlinjer upprättas även för skadeför-<br>säkringar.</p>
<p>De försäkringstekniska riktlinjerna bör även enligt LUFV omfatta prin-<br>ciperna för fördelning av återbäring mellan generationer och grupper av<br>försäkringstagare. Hur en sådan fördelning skall ske när det gäller utländ-<br>ska försäkringsgivare bestäms av reglerna i försäkringsgivarens hemland.<br>Principerna för den tillämpade fördelningen bör dock kunna anges i rikt-<br>linjerna.</p>
<p>Däremot bör inte de försäkringstekniska riktlinjerna enligt LUFV inne-<br>hålla principerna för avgivande och mottagande av återförsäkring. Att<br>detta skall gälla mottagen återförsäkring följer av att lagen inte gäller<br>återförsäkringsrörelse. Tvekan kan däremot råda när det gäller avgiven<br>återförsäkring. Användningen av återförsäkring påverkar i hög grad ka-<br>pitalbasen som i sin tur är reglerad i LUFV. Det talar för att även prin-<br>ciper för avgiven återförsäkring bör redovisas i riktlinjerna. Det kan dock<br>antas att denna information ofta är av ett begränsat värde eftersom den<br>präglas av de särskilda förhållandena i utlandet. De uppgifter som behövs<br>för kontrollen kan i stället ges i den solvensdeklaration som regelbundet<br>skall lämnas till Finansinspektionen och där försäkringsgivaren är skyl-<br>dig att göra avdrag för avgiven återförsäkring. Regeringen finner därför<br>att något krav att ange principerna för återförsäkring inte behöver införas.</p>
<p>Riktlinjerna och underlaget bör i övrigt ha samma omfattning som en-<br>ligt FRL.</p>
<p>Liksom enligt FRL bör de försäkringstekniska riktlinjerna för livför-<br>säkringar ges in till inspektionen efter att de antagits. Inte heller i LUFV<br>bör det införas någon bestämmelse om att det tekniska underlaget skall<br>ges in fortlöpande. Bestämmelsen i 6 kap. 3 § 3 att försäkringsgivaren<br>skall lämna uppgift till Finansinspektionen om de försäkringstekniska<br>avsättningarna och avgiven återförsäkring bör, i likhet med vad som fö-<br>reslås i FRL, kunna tas bort. Det kan anmärkas att 6 kap. 4 § LUFV ger<br>Finansinspektionen rätt att utfärda föreskrifter om skyldigheten att lämna<br>de upplysningar som behövs för tillsynen.</p>
<p>Premier för livförsäkringar bör fastställas på samma sätt som enligt<br>FRL.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>379</p>
<p>Även om inte några regler föreslås beträffande utländska försäkrings-<br>givares återbäringshantering bör ett förbud mot att förespegla återbäring<br>som saknar grund i försäkringsavtal införas även i LUFV. En regel av<br>detta slag är viktig för att säkerställa försäkringstagarnas skyddsintress-<br>en.</p>
<p>Även i LUFV bör dispensmöjligheten för korta dödsfallsförsäkringar<br>utmönstras.</p>
<h4>15.5.3 Vissa placeringsfrågor m.m.</h4>
<p>Regeringens förslag: Skuldtäckning, registerföring och förmånsrätt<br>avseende återbäringsavsättningar och avsättningar för åtaganden inom<br>fondförsäkring där försäkringstagaren bär placeringsrisken regleras<br>för försäkringsgivare från tredje land på ett sätt som svarar mot ord-<br>ningen i FRL. Detsamma gäller placeringsreglerna i dessa delar. Det<br>klargörs att även andra ersättningsberättigade på grund av försäkrings-<br>avtalet än försäkringstagarna har förmånsrätt.</p>
<p>Regeringens bedömning: Någon ändring av nuvarande lokalise-<br>ringskrav föreslås inte.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>LUFV-promemorians förslag och bedömning: Överensstämmer i<br>huvudsak med regeringens förslag och bedömning. Enligt promemorians<br>förslag har den allmänna matchnings- och riskspridningsregeln i FRL<br>gjorts tillämplig på tillgångar motsvarande villkorad återbäring.</p>
<p>Remissinstanserna har lämnat förslagen och bedömningen utan erin-<br>ran.</p>
<p>Bakgrund: Försäkringsgivare från tredje land som är verksamma i<br>Sverige är underkastade i princip samma skuldtäcknings- och place-<br>ringsregler som gäller för svenska försäkringsbolag. Således stadgas i<br>5 kap. 8 § LUFV att de försäkringstekniska avsättningarna skall täckas<br>med tillgångar på det sätt som gäller för skuldtäckning enligt 7 kap. 9 §<br>första, tredje och Ijärde styckena, 9 a-10 c, 10 e samt 10 f §§ FRL. Efter-<br>som LUFV inte gäller återförsäkringsrörelse har en uttrycklig regel in-<br>förts om att skuldtäckning endast skall omfatta direkt försäkringsrörelse.</p>
<p>Av andra stycket i 5 kap. 8 § LUFV framgår att den deposition som<br>skall göras av försäkringsgivare från tredje land i vissa fall får räknas in<br>när de försäkringstekniska avsättningarna skall täckas. I tredje stycket<br>anges att de tillgångar som används för skuldtäckning skall finnas i Sve-<br>rige.</p>
<p>Även LUFV innehåller regler om placeringsriktlinjer, registerföring<br>och förmånsrätt som svarar mot reglerna för inhemska försäkringsbolag.<br>Enligt LUFV följer dock förmånsrätt bara med en fordran som grundas<br>på avtal om livförsäkring eller återförsäkring avseende livförsäkring.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag och bedömning: De föreslagna änd-<br>ringarna berör i den del som behandlas nu endast försäkringsgivare från<br>tredje land.</p>
<p>380</p>
<p>Livförsäkringsgivares avsättningar för garanterad återbäring skall allt- Prop. 1998/99:87<br>så — på samma sätt som nuvarande avsättningar för bl.a. tilldelad åter-<br>bäring — skuldtäckas med registerförda tillgångar av minst samma vär-<br>de. I sådana tillgångar skall livförsäkringstagare som i dag ha för-<br>månsrätt. Även avsättningar för villkorad återbäring och avsättningar för<br>åtaganden inom fondförsäkring där försäkringstagaren bär placerings-<br>risken skall skuldtäckas, registerföras och ligga till grund för livförsäk-<br>ringstagarnas förmånsrätt. Vidare klargörs att även andra ersättnings-<br>berättigade än försäkringstagarna har förmånsrätt.</p>
<p>Nuvarande placeringsregler skall inte gälla för tillgångar som är hän-<br>förliga till försäkringstekniska avsättningar för villkorad återbäring och<br>fondförsäkringsavsättningar. För dessa båda typer av avsättningar blir i<br>stället, genom en hänvisning till 7 kap. 13 § FRL, den allmänna bestäm-<br>melsen om att avsättningarna skall skuldtäckas med tillgångar som är<br>lämpliga med hänsyn till åtagandens karaktär tillämplig.</p>
<p>Kravet att skuldtäckningstillgångar skall finnas i Sverige är direktiv-<br>bundet. Till skillnad från vad som gäller för försäkringsgivare inom EES<br>finns det inte någon möjlighet till undantag för försäkringsgivare från<br>tredje land. Kravet har utformats i enlighet med reglerna i första genera-<br>tionens försäkringsdirektiv som rör agenturer och filialer till företag med<br>huvudkontor utanför gemenskapen [artikel 24 i första skadeförsäkrings-<br>direktivet (dvs. rådets direktiv 73/239/EEG om samordning av lagar och<br>andra författningar angående rätten att etablera och driva verksamhet<br>med annan direkt försäkring än livförsäkring) och artikel 28 i första liv-<br>försäkringsdirektivet (dvs. rådets direktiv 79/267/EEG om samordning<br>av lagar och andra författningar om rätten att starta och driva direkt liv-<br>försäkringsrörelse)]. Dessa direktivbestämmelser har inte ändrats genom<br>tredje generationens direktiv.</p>
<p>Någon ändring av kravet är alltså inte möjlig.</p>
<h4>15.5.4 Upplåning</h4>
<p>Regeringens bedömning: Någon motsvarighet till de i FRL före-<br>slagna reglerna om upplåning införs inte för de utländska försäkrings-<br>givarna.</p>
<p>LUFV-promemorians bedömning: Överensstämmer med regering-<br>ens bedömning.</p>
<p>Remissinstanserna har inte haft någon erinran mot bedömningen.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: LUFV saknar bestämmelser om<br>utländska försäkringsgivares möjligheter att ta upp lån. För försäkrings-<br>givare från tredje land finns däremot, i likhet med vad som gäller enligt<br>FRL, ett förbud mot att driva annan rörelse än försäkringsrörelse. Av den<br>tolkning som gjorts av motsvarande förbud i FRL följer att upplånings-<br>möjligheterna därmed är begränsade.</p>
<p>Den verksamhet som bedrivs av en utländsk försäkringsgivare här i<br>Sverige är, som tidigare anförts, en del av en rörelse som bedrivs i ut-<br></p>
<p>381</p>
<p>landet. De skäl som har anförts för att föreslå en reglering av upplånings-<br>möjlighetema för svenska försäkringsbolag har inte samma aktualitet för<br>dessa försäkringsgivare. Vilken upplåning som är möjlig för den utländ-<br>ska försäkringsgivaren blir beroende av de regler om borgenärsskydd<br>m.m. som finns i hemlandet och det är knappast möjligt att föreskriva<br>särskilda regler för den del av rörelsen som bedrivs i Sverige. Om det<br>uppstår ett tillfälligt likviditetsbehov för en utländsk försäkringsgivare<br>kan inte bara tillgångarna i Sverige utan försäkringsgivarens samtliga<br>tillgångar användas för att finansiera behovet. Det torde därför inte finnas<br>något behov av eller ens vara möjligt att införa några särskilda krav på<br>detta område för de utländska försäkringsgivarnas filialer och agenturer i<br>Sverige.</p>
<h3>15.6 Redov isningsfrågor</h3>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Regeringens bedömning: Några uttryckliga bokförings- och redo-<br>visningsregler bör inte nu införas i LUFV.</p>
<p>LUFV-promemorians bedömning: Överensstämmer med regering-<br>ens bedömning.</p>
<p>Remissinstanserna har inte haft någon erinran mot den gjorda bedöm-<br>ningen.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: I sitt remissyttrande över betän-<br>kandet Utländska försäkringsgivare med verksamhet i Sverige (SOU<br>1996:77), påpekade Finansinspektionen, att det är oklart vilka bok-<br>förings- och redovisningsregler som gäller för utländska försäkrings-<br>givare som bedriver verksamhet i Sverige genom generalagent, men att<br>samma regler borde gälla oavsett vilken etableringsform en utländsk för-<br>säkringsgivare väljer. Frågan togs aldrig upp i prop. 1997/98:141, Ut-<br>ländska försäkringsgivare med verksamhet i Sverige, som ligger till<br>grund för LUFV.</p>
<p>Frågan om redovisningsregler har mindre betydelse för EES-försäk-<br>ringsgivama eftersom dessa, som tidigare sagts, omfattas av principerna<br>om en enda auktorisation och om hemlandstillsyn.</p>
<p>Försäkringsgivare från tredje land kan, som tidigare nämnts, etablera<br>sig i Sverige antingen genom en filial eller genom en generalagent. För<br>filialerna gäller enligt 1 kap. 10 § LUFV, förutom LUFV, även filial-<br>lagen. Enligt 14 § filiallagen är utländska filialer i Sverige bokförings-<br>skyldiga enligt bokföringslagen (1976:125). Filialen skall ha en egen<br>bokföring, upprätta årsbokslut och, i fråga om försäkringsgivare från<br>tredje land, en årsredovisning som skall skickas in till registrerings-<br>myndigheten, PRV. Filialen skall granskas av en auktoriserad eller god-<br>känd revisor. För de försäkringsgivare från tredje land som etablerar sig i<br>Sverige genom en generalagent finns emellertid inga motsvarande regler<br>och det är främst för dessa försäkringsgivare som frågan om nya redo-<br>visningsregler kan vara aktuell.</p>
<p>382</p>
<p>I LUFV ställs krav, som gäller samtliga etableringsformer, på att Fi-<br>nansinspektionen skall ha rätt att granska den verksamhet som drivs i<br>Sverige samt att räkenskaper och andra handlingar som rör den svenska<br>försäkringsverksamheten skall hållas tillgängliga för granskning. För<br>försäkringsgivare från tredje land finns bl.a. krav på koncession och de-<br>position. Enligt 6 kap. 3 § LUFV skall företrädaren utan anmaning lämna<br>Finansinspektionen bl.a. en redogörelse för försäkringsgivarens verk-<br>samhet i Sverige och ett intyg om depositionen. Beräkningen av de för-<br>säkringstekniska avsättningarna regleras i 5 kap. 5 § LUFV. De tillgångar<br>som används för skuldtäckning skall finnas i Sverige och företrädaren<br>skall föra ett register över dessa.</p>
<p>De försäkringstekniska avsättningarna och de tillgångar som motsvarar<br>dessa utgör de väsentligaste balansposterna i ett försäkringsbolags redo-<br>visning. Det är också dessa poster som har en särställning vid säkerstäl-<br>landet av försäkringstagarnas intressen. Något krav på att de försäkrings-<br>givare från tredje land som bedriver verksamhet i Sverige genom en ge-<br>neralagent, i likhet med en filial, även skall upprätta årsbokslut och redo-<br>visning enligt bokföringslagen och årsredovisningslagen (1995:1554)<br>avseende den försäkringsrörelse som bedrivs i Sverige samt åläggas ett<br>revisionskrav är inte påkallat enbart med hänsyn till Finansinspektionens<br>tillsyn.</p>
<p>En särskild utredare har nyligen tillkallats med uppgift att bl.a. analy-<br>sera om det är möjligt och lämpligt att gå över till konventionell beskatt-<br>ning av utländska skadeförsäkringsföretag (dir. 1998:74). Den frågan är<br>starkt kopplad till frågan om redovisningsregler för utländska försäk-<br>ringsgivare som driver verksamhet i Sverige. I avvaktan på utredningens<br>analys bör inte ställning tas till frågan om redovisningsregler för ut-<br>ländska försäkringsgivare som driver verksamhet i Sverige genom en<br>generalagent.</p>
<h3>15.7 Särskilt om fondförsäkring</h3>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Regeringens förslag: Särbestämmelser som skall gälla för fondför-<br>säkringar enligt FRL skall även gälla för försäkringsgivare från tredje<br>land.</p>
<p>Det generella bemyndigandet i LUFV för regeringen eller Finansin-<br>spektionen att meddela från lag avvikande föreskrifter för fondförsäk-<br>ringar upphävs. Detsamma gäller särbestämmelsen om kapitalbas och<br>solvensmarginal för livförsäkringar som är anknutna till värdepap-<br>persfonder.</p>
<p>LUFV-promemorians förslag: Överensstämmer i princip med rege-<br>ringens förslag. I promemorian föreslås en bestämmelse om att avgift vid<br>byte av fond skall vara skälig.</p>
<p>Remissinstanserna har lämnat förslagen utan erinran.</p>
<p>Bakgrund: I LUFV görs vissa hänvisningar till fondförsäkringslagen.<br>I 1 kap. 15 § LUFV anges att regeringen eller Finansinspektionen får</p>
<p>383</p>
<p>medge undantag från lagens bestämmelser för livförsäkringar som är<br>anknutna till värdepappersfonder. För sådana försäkringar gäller också,<br>enligt 5 kap. 15 § LUFV, de särskilda bestämmelserna om kapitalbas och<br>solvensmarginal i 12 och 13 §§ fondförsäkringslagen. Bestämmelserna<br>gäller endast försäkringsgivare från tredje land. Trots förbudet i 2 § fond-<br>försäkringslagen får det antas att utländska försäkringsgivare har möjlig-<br>het att meddela fondförsäkringar parallellt med konventionella livförsäk-<br>ringar i sin svenska rörelse.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Tidigare har föreslagits att fondför-<br>säkringslagen skall upphävas och att de särbestämmelser som skall gälla<br>för fondförsäkringar förs över till FRL. Följdändringar måste därför gö-<br>ras även i LUFV.</p>
<p>Som framgått bör utländska försäkringsgivare redan i dag kunna med-<br>dela fondlivförsäkringar och konventionella livförsäkringar parallellt.<br>Förslagen får därför i det avseendet ingen större betydelse för dessa för-<br>säkringsgivare. I andra delar får bestämmelserna betydelse för försäk-<br>ringsgivare från tredje land.</p>
<p>Genom en befintlig hänvisning till 7 kap. 10 § FRL blir den i FRL fö-<br>reslagna bestämmelsen om hur avsättningarna för fondförsäkringar skall<br>skuldtäckas tillämplig även för försäkringsgivare från tredje land. Den<br>frihet för placeringarna som lämnas där begränsas dock genom lokalise-<br>ringskravet i 5 kap. 8 § LUFV. Kravet innebär att de tillgångar som en<br>försäkringsgivare från tredje land använder för skuldtäckning måste fin-<br>nas i Sverige. En bestämmelse om placeringar i fonder av premier, dispo-<br>sition av utdelning och ersättning vid inlösen, som svarar mot den som<br>föreslås i 7 kap. 29 § FRL, bör införas även i LUFV.</p>
<p>Bemyndigandet i 1 kap. 15 § att meddela undantag från bestämmel-<br>serna i LUFV bör upphävas. Detsamma gäller särbestämmelsen i 5 kap.<br>15 § LUFV, som hänvisar till bestämmelserna om kapitalbas och sol-<br>vensmarginal i fondförsäkringslagen. Eftersom hänvisningar görs i 5 kap.<br>14 § LUFV till 7 kap. 22, 23 och 26 §§ FRL blir de ändringar som före-<br>slås där, för att beakta att lagen även skall tillämpas på fondförsäkringar,<br>också tillämpliga för försäkringsgivarna från tredje land.</p>
<h3>15.8 Den löpande tillsynens inriktning</h3>
<p>Regeringens förslag: Finansinspektionens uppgifter renodlas även på<br>området för utländska försäkringsgivare.</p>
<p>För försäkringsgivare från tredje land införs i princip samma regler<br>som föreslås för de svenska försäkringsbolagen. För EES-försäk-<br>ringsgivarna, som redan i dag endast är föremål för begränsad tillsyn i<br>Sverige, görs mindre justeringar.</p>
<p>LUFV-promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens<br>förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Finansinspektionen har i sitt remissyttrande i det<br>tidigare lagstiftningsärendet om FRL ifrågasatt om inte de nya reglerna</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>384</p>
<p>innebär ett krav på förhandsgranskning av avtalsvillkor m.m. Inspek- Prop. 1998/99:87<br>tionen har nu hänvisat till det remissvaret.</p>
<p>Bakgrund: När det gäller försäkringsgivare från tredje land har Finan-<br>sinspektionen huvudansvaret för tillsynen över den verksamhet som för-<br>säkringsgivaren bedriver i Sverige. En försäkringsgivare från tredje land<br>skall i långa stycken granskas på samma sätt som ett svenskt försäk-<br>ringsbolag som bedriver verksamhet enligt FRL. Sådana avvikelser skall<br>göras som följer av att tillsynen endast gäller den del av en utländsk för-<br>säkringsgivares verksamhet som är förlagd till Sverige. En utländsk åter-<br>försäkringsrörelse är över huvud inte föremål för tillsyn i Sverige.</p>
<p>Av principen om hemlandstillsyn enligt tredje generationens försäk-<br>ringsdirektiv följer att Finansinspektionen har rätt att övervaka EES-för-<br>säkringsgivares verksamhet i Sverige endast till den del övervakningen<br>inte ankommer på den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hem-<br>land. Detta innebär att Finansinspektionens tillsynsansvar för EES-<br>försäkringsgivares verksamhet i Sverige inte omfattar den finansiella till-<br>synen utan i huvudsak är begränsad till kontroll av att försäkringsgivaren<br>iakttar gällande bestämmelser i fråga om konsumentskydd, information<br>och principer beträffande god affärssed.</p>
<p>Av 3 kap. 2 § första stycket LUFV framgår att Finansinspektionen, i<br>samarbete med den behöriga myndigheten i EES-försäkringsgivarens<br>hemland, skall verka för en sund utveckling av den verksamhet för-<br>säkringsgivaren bedriver enligt LUFV. Att Finansinspektionen har en<br>skyldighet att biträda den utländska tillsynsmyndigheten framgår av<br>3 kap. 2 § andra stycket LUFV. Inspektionen har rätt att få de uppgifter<br>som behövs för att inspektionen skall kunna fullgöra sin övervaknings-<br>funktion.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Vad som tidigare har sagts om den<br>framtida tillsynens inriktning när det gäller svenska försäkringsbolag bör<br>få motsvarande tillämpning även för Finansinspektionens tillsyn över<br>försäkringsgivare från tredje land. Således bör även tillsynen över dessa<br>försäkringsgivare i huvudsak begränsas till kontroll av stabilitet och ge-<br>nomlysning. Även i framtiden måste hänsyn tas till de avvikelser som<br>följer av att tillsynen endast gäller den del av en utländsk försäkringsgi-<br>vares verksamhet som är förlagd till Sverige och endast avser direkt för-<br>säkringsrörelse.</p>
<p>När det gäller EES-försäkringsgivarna måste det beaktas att den finan-<br>siella tillsynen ankommer på den behöriga myndigheten i försäk-<br>ringsgivarens hemland. De ändrade reglerna får därför endast begränsad<br>betydelse för Finansinspektionens tillsyn av dessa försäkringsgivare.</p>
<p>Den nuvarande bestämmelsen om att Finansinspektionen skall verka<br>för en sund utveckling av EES-försäkringsgivarens verksamhet bör an-<br>passas till den som utnyttjats för svenska bolag. Det bör alltså föreskrivas<br>att inspektionen skall utöva tillsyn över att den verksamhet som bedrivs<br>av en EES-försäkringsgivare i Sverige sker i enligt med LUFV och andra<br>författningar som reglerar försäkringsgivarens näringsverksamhet.</p>
<p>Med anledning av Finansinspektionens remissynpunkter vill rege-<br>ringen upprepa vad som tidigare sagts om att avsikten inte är att det skall</p>
<p>385</p>
<p>13 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 87</p>
<p>ske en löpande förhandskontroll av försäkringsbolagens avtalsvillkor<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>m.m.</p>
<h3>15.9 Övriga frågor</h3>
<h4>15.9.1 Bestämmelser om företrädare m.m.</h4>
<p>Regeringens förslag: En företrädare för försäkringsgivare från tredje<br>land skall fastställa försäkringstekniska riktlinjer, se till att de följs<br>och fortlöpande pröva om de behöver ändras. Däremot behöver inte<br>företrädaren anta det försäkringstekniska underlaget.</p>
<p>Finansinspektionen får förelägga försäkringsgivare från tredje land<br>eller dennes företrädare att vidta rättelse om de försäkringstekniska<br>riktlinjerna eller placeringsriktlinjerna inte följs. Detsamma gäller om<br>riktlinjerna eller det försäkringstekniska underlaget inte är tillfreds-<br>ställande med hänsyn till rörelsens omfattning och beskaffenhet.</p>
<p>LUFV-promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regering-<br>ens förslag. I promemorian föreslås att företrädaren även skall anta det<br>tekniska underlaget. Vidare föreslås en bestämmelse om företrädarens<br>ansvar för föreskriven informationsskyldighet.</p>
<p>Remissinstanserna har inte haft någon erinran mot förslagen i denna<br>del.</p>
<p>Bakgrund: Med företrädare avses enligt 1 kap. 8 § andra stycket<br>LUFV generalagent, verkställande direktör för en filial samt ombud för<br>generalagent eller för försäkringsgivare i en försäkringssammanslutning.</p>
<p>Företrädaren svarar för verksamheten från den utländska försäkrings-<br>givarens sekundäretablering här i landet och företräder försäkringsgiv-<br>aren i rättsförhållanden som gäller sekundäretableringens verksamhet.<br>Med undantag av ombud för försäkringsgivare i en försäkringssamman-<br>slutning leder företrädarna också försäkringsrörelsen vid sekundäretable-<br>ringen. Av propositionen om Utländska försäkringsgivare med verksam-<br>het i Sverige framgår att företrädarens ställning närmast kan jämföras<br>med en kombination av den ställning en verkställande direktör och en<br>styrelse i ett svenskt försäkringsbolag har (prop. 1997/98:141, s. 96).</p>
<p>Enligt 5 kap. 9 § första stycket LUFV skall företrädaren för en för-<br>säkringsgivare från tredje land se till att placeringsriktlinjer upprättas och<br>följs. Företrädaren skall också fortlöpande pröva om riktlinjerna behöver<br>ändras. Enligt sanktionsreglema kan Finansinspektionen meddela för-<br>säkringsgivaren föreläggande om rättelse bl.a. om placeringsriktlinjerna<br>inte är tillfredsställande med hänsyn till rörelsens omfattning och be-<br>skaffenhet.</p>
<p>Om en försäkringsgivare från tredje land avviker från grunderna skall<br>Finansinspektionen förelägga denne att vidta rättelse. En sådan rättelse<br>kan ske dels genom att försäkringsgivaren undanröjer de förhållanden<br>som strider mot grunderna, dels genom att grunderna anpassas till de nya<br>förhållandena. Motsvarande bestämmelse saknas för placeringsriktlinjer.</p>
<p>386</p>
<p>Enligt samma lagrum kan dock inspektionen i vissa fall fordra rättelse av<br>dessa riktlinjer.</p>
<p>I LUFV finns vissa bestämmelser som tar sikte på information. Således<br>finns i 5 kap. 9 § andra stycket bestämmelser om att företrädaren skall se<br>till att information lämnas om placeringsriktlinjerna.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Nu aktuella ändringar gäller endast<br>försäkringsgivare från tredje land.</p>
<p>Som tidigare utvecklats bör en bestämmelse införas där försäkrings-<br>givare från tredje land åläggs en skyldighet att upprätta och följa försäk-<br>ringstekniska riktlinjer (se avsnitt 15.5.2). På samma sätt som nu gäller<br>för placeringsriktlinjerna bör de försäkringstekniska riktlinjerna faststäl-<br>las och fortlöpande omprövas av företrädaren.</p>
<p>I likhet med vad som föreslås i FRL är det i första hand de försäkrings-<br>tekniska riktlinjerna som skall fastställas av företrädaren. 1 praktiken tor-<br>de det ofta bli företrädaren som upprättar även beräkningsunderlaget.</p>
<p>På motsvarande sätt som föreslås i FRL bör efterlevnaden av försäk-<br>rings- och placeringsriktlinjerna sanktioneras på i stort samma sätt som<br>gäller för nuvarande grunder. Finansinspektionen bör därför kunna före-<br>lägga försäkringsgivare från tredje land att vidta rättelse om riktlinjerna<br>överträds. Till skillnad mot vad som gäller i dag bör Finansinspektionen<br>även ha möjlighet att förelägga företrädaren att vidta rättelse.</p>
<p>Till följd av vad som nu föreslagits skall regler tas in i LUFV om att<br>försäkringsgivaren och företrädaren skall följa riktlinjerna. Finans-<br>inspektionen bör kunna förelägga försäkringsgivaren eller företrädaren<br>att vidta rättelse om riktlinjerna inte är tillfredsställande med hänsyn till<br>omfattningen eller beskaffenheten av försäkringsgivarens rörelse.</p>
<p>Det faktum att placeringsriktlinjerna inte löpande behöver ges in till<br>Finansinspektionen bör inte förhindra att inspektionen får fordra rättelse<br>om sådana riktlinjer konstateras vara otillfredsställande, t.ex. i samband<br>med den löpande tillsynen. Rättelsesanktionen bör även gälla för det fall<br>att det försäkringstekniska beräkningsunderlaget inte är tillfredsställande<br>utformat.</p>
<p>Inte heller i LUFV bör införas någon allmän bestämmelse om ansvaret<br>för information som skall lämnas till försäkringstagarna och Finans-<br>inspektionen. Ansvaret i denna del torde även utan särskilda bestämmel-<br>ser ligga på företrädaren.</p>
<h4>15.9.2 Förbudet mot nedsättning av vissa premier</h4>
<p>Regeringens förslag: Nuvarande förbud mot nedsättning av premier<br>för vissa livförsäkringar slopas.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>LUFV-promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens<br>förslag.</p>
<p>Remissinstanserna har inte haft någon erinran mot förslagen.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Till följd av att bestämmelsen i FRL<br>upphävs bör motsvarande lagändring ske även i LUFV.</p>
<p>387</p>
<h4>15.9.3</h4>
<h4>Aktuariens ställning</h4>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Regeringens förslag: Hos såväl liv- som skadeförsäkringsgivare från<br>tredje land skall de försäkringstekniska utredningarna och beräkning-<br>arna utföras under ledning av minst en av försäkringsgivaren utsedd<br>aktuarie. Finansinspektionen ges rätt att, om så behövs, förordna en<br>särskild aktuarie.</p>
<p>LUFV-promemorians förslag: Överensstämmer i sak med regering-<br>ens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna har inte haft någon erinran mot förslagen.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt 5 kap. 19 § LUFV skall en<br>försäkringsgivare från tredje land som meddelar livförsäkringar i Sverige<br>utföra försäkringstekniska beräkningar och utredningar under ledning av<br>en aktuarie. Genom en hänvisning till FRL gäller samma behörighetskrav<br>för dessa aktuarier som för de aktuarier som anlitas av svenska för-<br>säkringsbolag.</p>
<p>De lagändringar som föreslås beträffande aktuarier i LUFV bör ge-<br>nomföras även i LUFV. Ändringarna gäller bara försäkringsgivare från<br>tredje land. Den grundläggande bestämmelsen om kompetens och yrkes-<br>erfarenhet för aktuarier blir indirekt tillämpliga för försäkringsgivarna<br>från tredje land genom hänvisningen till FRL i 5 kap. 19 § LUFV.</p>
<h3>15.10 Övergångsfrågor</h3>
<p>De aktuella lagändringarna är i stor utsträckning inriktade på livförsäk-<br>ringsbolagens regler. Reglerna för utländska försäkringsgivare saknar en<br>skälighetsprincip och ett förbud mot vinstutdelning. Det är framför allt<br>försäkringsgivarna från tredje land som blir berörda av de ändrade rörel-<br>sereglerna. I dag bedriver emellertid endast en försäkringsgivare från<br>tredje land verksamhet i Sverige med stöd av LUFV. Denna för-<br>säkringsgivare driver dessutom skadeförsäkringsrörelse.</p>
<p>Mot denna bakgrund bedömer regeringen att det inte finns tillräckliga<br>skäl för att införa särskilda övergångsbestämmelser för lagändringarna i<br>LUFV.</p>
<p>388</p>
<h2>16</h2>
<h2>Ekonomiska konsekvenser</h2>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>I avsnitt 4.1 finns en allmän redovisning av den föreslagna regleringens<br>konsekvenser för försäkringsbolagen och försäkringsmarknaden. I denna<br>redovisning och i den fortsatta genomgången diskuteras skälen och ef-<br>fekterna av förslagen. Här bör endast anmärkas att förslagen ställer krav<br>på ett större eget kapital i vissa livförsäkringsbolag.</p>
<p>De nya reglerna är utformade så att de ökade kapitalkraven i huvudsak<br>inträder först vid en omläggning av den befintliga verksamheten. Andra<br>delar av förslagen innebär i många fall en förenkling av regelverket vil-<br>ket kan leda till lägre omkostnader i bolagen i framtiden.</p>
<p>De nya reglerna innebär en större omläggning i fråga om försäkrings-<br>tekniska avsättningar m.m. för livförsäkringsbolagen. I försäkringsrörel-<br>sepromemorian antogs att arbetsbelastningen för Finansinspektionen<br>skulle öka under ett övergångsskede. Finansinspektionen har emellertid<br>framhållit att den tonvikt som lagts på information i det nya systemet<br>kommer att öka inspektionens resursbehov. Detta gäller även frågan om<br>hanteringen av överskottsmedel. Där krävs enligt inspektionen delvis en<br>annan kompetens än den som i dag finns. Resurser krävs också för an-<br>passning av föreskrifter och allmänna råd.</p>
<p>Det är riktigt att inspektionens arbetsuppgifter påverkas i inte obetydlig<br>mån av de nya näringsrättsliga reglerna. Inte minst viktigt är arbetet med<br>att utveckla nya modeller för tillsyn. Detsamma gäller omarbetningen av<br>allmänna råd och föreskrifter. I flera fall krävs omfattande samråd med<br>bransch och berörda myndigheter, främst Konsumentverket. De ändring-<br>ar som föreslås beträffande de utländska försäkringsgivarna torde endast<br>marginellt påverka Finansinspektionens arbetsbelastning.</p>
<p>En engångsvis förstärkning av inspektionens resurser har beslutats för<br>år 1999 mot bakgrund av bl.a. försäkringsrörelsereformen. Förstärk-<br>ningen beslutades med reservation för riksdagens godkännande av ett<br>förslag i ämnet (prop. 1989/99:1 volym 2, anslagsavsnitt 5.5).</p>
<p>Finansieringen av de ökade kostnaderna för år 2000 och framåt kom-<br>mer att beaktas i den långsiktiga översyn av Finansinspektionens upp-<br>gifter och kostnader som pågår. Regeringen räknar med att de ökade ar-<br>betsuppgifter som de nya näringsrättsliga reglerna innebär kommer att<br>uppvägas av omprioriteringar i arbetsuppgifter i samband med denna<br>översyn.</p>
<p>389</p>
<h2>17</h2>
<h2>F örfattningskommentar</h2>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<h3>17.1 Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelsela-<br>gen (1982:713)</h3>
<p>Genom denna lag upphävs lagen (1989:1079) om livförsäkringar med<br>anknytning till värdepappersfonder (fondförsäkringslagen). Det ställs upp<br>övergångsbestämmelser för de livförsäkringsbolag som bedrivit rörelse<br>enligt den lagen (se punkterna 1, 5 och 6 i ikraftträdande- och över-<br>gångsbestämmelserna). Vissa bestämmelser i fondförsäkringslagen har<br>inarbetats i forsäkringsrörelselagen (FRL) och gäller även fortsätt-<br>ningsvis för livförsäkringsbolag som meddelar fondförsäkringar. Dessa<br>justeringar kommenteras i det följande i anslutning till berörda bestäm-<br>melser.</p>
<p>I förevarande lag har kapitel 13 om uttaxering i ömsesidiga bolag upp-<br>hävts. Ändringen är en följd av att nuvarande huvudregel om ett uttaxe-<br>ringsansvar för delägare i ömsesidiga bolag har utmönstrats och att ett<br>betalningsansvar genom uttaxering skall förutsätta närmare bestämmelser<br>i bolagsordningen. Upphävandet av bestämmelserna i kapitlet är närmare<br>motiverat i den allmänna motiveringen, avsnitt 9.1 och 9.6.</p>
<p>I flera av bestämmelserna i FRL finns ett bemyndigande för regeringen<br>eller, efter vidare delegation, Finansinspektionen, att meddela före-<br>skrifter. Sådana paragrafer har ändrats på så sätt att Finansinspektionen<br>inte särskilt pekas ut. I överensstämmelse med vad som är brukligt i fråga<br>om s.k. subdelegation har bestämmelserna utformats så att det ankommer<br>på regeringen att bestämma till vilken myndighet rätten att meddela före-<br>skrifter skall delegeras. Sådana ändringar, som i enlighet med Lagrådets<br>påpekande genomförts konsekvent i lagen, kommenteras inte särskilt i<br>författningskommentarerna.</p>
<p>Inom ramen för det europeiska monetära samarbetet har beteckningen<br>ecu ersatts av valutaenheten euro från och med den 1 januari 1999 (jfr<br>rådets förordning av den 17 juni 1997 om vissa bestämmelser som har<br>samband med införandet av euron). De bestämmelser i FRL där ecu an-<br>vänds har ändrats med hänsyn till detta. Ändringarna kommenteras inte<br>mera i det följande.</p>
<p>Rubriken till 5 kap. har ändrats. Vidare har flera rubriker framför en-<br>skilda paragrafer ändrats eller utgått. Det har också införts nya rubriker<br>framför vissa bestämmelserna. Detta gäller främst 5 kap. och 11 kap.<br>som i allt väsentligt motsvarar befintliga kapitel i aktiebolagen<br>(1975:1385). Som Lagrådet förordat bör dock de rubriker som föreslagits<br>i 7 kap. och 10 kap. kunna undvaras nu. En mer konsekvent rubriksätt-<br>ning i olika kapitel bör anstå till den författningstekniska översyn som<br>aviserats.</p>
<h4>1 kap. Inledande bestämmelser</h4>
<p>Ett flertal bestämmelser har ändrats i kapitlet. I 1 a § har tagits in en all-<br>män rörelseregel som innehåller vissa kvalitativa krav på hur försäk-</p>
<p>390</p>
<p>ringsrörelse skall bedrivas. Dit har också ett normgivningsbemyndigande<br>förts från 7 kap. 19 §. En uppstramning av terminologin kring personligt<br>ansvar för delägare görs i 6 §. Genom en ändring i 7 § får anställda som<br>omfattas av en kollektivavtalsgrundad försäkring under vissa förutsätt-<br>ningar göras till delägare i ett ömsesidigt försäkringsbolag. En ändring i<br>7 § innebär att delägare i ömsesidiga försäkringsbolag som huvudregel<br>inte längre skall ha något uttaxeringsansvar enligt lag för bolagets skul-<br>der eller förluster. Ett ansvar skall i framtiden förutsätta att bestämmelser<br>om detta tagits in i bolagsordningen. För ett sådant ansvar skall dessutom<br>gälla vissa begränsningar. I 8 § införs regler för ömsesidiga försäkrings-<br>bolag som gör det möjligt att skjuta till garantikapitel under rörelsens<br>gång. Genom en ändring i 10 § har den nuvarande dispensbestämmelsen<br>för s.k. korta dödsfallsförsäkringar upphävts. Ändringarna i övrigt avser<br>1, 3, 5 och 11 §§ och är väsentligen justeringar till följd av materiella<br>ändringar i andra kapitel.</p>
<h4>1 kap. 1 §</h4>
<p>I första stycket har en hänvisning ändrats till följd av en ändring i 10 §.</p>
<h4>1 kap. 1 a §</h4>
<p>I paragrafen, som är ny, ställs upp vissa grundläggande krav på hur för-<br>säkringsrörelse skall bedrivas. Bestämmelserna har utformats som en<br>handlingsregel för försäkringsbolagen och har till syfte att skydda försäk-<br>ringstagarna som ett kollektiv.</p>
<p>Den allmänna stabilitetsprincip som anges i första stycket avser all för-<br>säkringsrörelse. I stycket anges aspekter som är av central betydelse för<br>ett försäkringsbolags möjligheter att fullgöra åtaganden mot försäk-<br>ringstagare och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar.<br>Vid bedömningen av om soliditeten och likviditeten är tillfredsställande<br>kan inte hänsyn bara tas till de försäkringstekniska avsättningarna. Hän-<br>syn måste också tas till bolagets betalningsförpliktelser och åtaganden<br>mot andra borgenärer än försäkringstagarna och till dem som har rätt till<br>ersättning från försäkringarna. Även garantiförbindelser och andra åta-<br>ganden som inte tagits in i balansräkningen skall beaktas.</p>
<p>Rörelsen skall enligt reglerna i första stycket bedrivas så att företaget<br>alltid har en tillfredsställande soliditet. Därmed avses i första hand att<br>den långfristiga betalningsförmågan måste vara tillfredsställande mätt i<br>förhållandet mellan eget kapital och främmande kapital. En tillfredsstäl-<br>lande soliditet innebär även att rörelsens kapitalbas är tillräcklig. Det kan<br>också finnas anledning att kontrollera soliditeten mot någon annan rättvi-<br>sande bedömningsgrund. Rörelsen måste enligt stycket också bedrivas så<br>att bolaget har en tillfredsställande likviditet. Därmed avses den kortfris-<br>tiga betalningsförmågan. En tillfredsställande likviditet måste även före-<br>ligga beträffande kapitalbasen.</p>
<p>Enligt första stycket skall rörelsen också bedrivas med en tillfredsstäl-<br>lande kontroll över olika slag av risker som direkt eller indirekt berör<br>möjligheterna att fullgöra åtagandena mot försäkringstagarna och andra.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>391</p>
<p>Detta gäller försäkringsrisker (teckningsrisker, reservsättningsrisker och<br>återförsäkringsrisker), placeringsrisker (marknadsrisker, likviditetsrisker,<br>kredit- och motpartsrisker) och rörelserisker (ADB-risker, andra tekniska<br>risker, administrativa risker och legala risker).</p>
<p>Bedömningen av om soliditeten, likviditeten och riskhanteringen är<br>tillfredsställande skall enligt paragrafen avgöras med hänsyn till rörel-<br>sens omfattning och beskaffenhet. Omfattningen av rörelsen har natur-<br>ligtvis i första hand betydelse för storleken av det buffertkapital och lik-<br>vida kapital som måste finnas. Det är också befogat att ställa helt skilda<br>krav på system för riskhanteringen beroende på om verksamheten t.ex.<br>avser flera försäkringsgrenar med omfattande internationell verksamhet<br>eller om den endast avser husdjursförsäkringar med begränsad omfatt-<br>ning. Hänsyn måste också tas bl.a. till vilka slag av försäkringar som<br>meddelas. Det bör t.ex. beaktas om försäkringarna är konjunkturkänsliga,<br>svåra att beräkna eller har särskilda riskegenskaper därför att produkten<br>är ny och oprövad eller avviker från traditionella försäkringsrisker. Det<br>finns som regel anledning att ställa större krav på likviditet och kontroll<br>av försäkringsrisker inom skadeförsäkring, där variationer i skadefre-<br>kvensen normalt är svårare att förutse, än inom livförsäkring, där döds-<br>fallsrisken varierar relativt lite. Det kan också finnas anledning att ställa<br>större krav på soliditet och finansiell riskhantering i livförsäkring, där<br>avtalen normalt är långfristiga och de finansiella riskerna är svårare att<br>bemästra, än i skadeförsäkring där avtalen ofta är ettåriga.</p>
<p>Den genomlysningsprincip som föreskrivs i andra stycket avser att för-<br>bättra direktförsäkringstagarnas möjligheter till genomlysning av försäk-<br>ringens villkor och försäkringens värdeutveckling, i första hand såvitt<br>avser kostnader och förmåner för konsumentförsäkringar. Bestämmelsen<br>avser information som direkt eller indirekt är riktad mot direktförsäk-<br>ringstagare (liv- eller skadeförsäkringstagare). Den avser också informa-<br>tion till samma kategorier som erbjuds att teckna en liv- eller skadeför-<br>säkring. Reglerna avser såväl information som lämnas före köpet som<br>information som lämnas under försäkringens löptid. Bestämmelsen inne-<br>bär inte att bolaget måste förvissa sig om att information verkligen kom-<br>mit kunden tillhanda eller att kunden rent faktiskt har läst eller förstått<br>villkoren (krav på säkra och betryggande informationsrutiner följer av<br>tredje stycket). Stycket behandlar dessutom information till försäkrade<br>som inte är försäkringstagare, förmånstagare och andra ersättningsberät-<br>tigade enligt försäkringen. För denna grupp är behovet av fullständig<br>information om försäkringsvillkoren ofta begränsad.</p>
<p>Principen om en god försäkringsstandard i tredje stycket syftar till att<br>skydda direktförsäkringstagare, de försäkrade och andra som är ersätt-<br>ningsberättigade på grund av försäkringar. Bestämmelsen tar främst sikte<br>på skyddet för konsumenter och mindre företag. Regeln träffar dock inte<br>enbart direktförsäkringsbolag utan även återförsäkringsbolag. Detta mo-<br>tiveras av att det kan få allvarliga konsekvenser för direktförsäkringsta-<br>garna om ett återförsäkringsbolag brister i sina förpliktelser, t.ex. beträf-<br>fande skaderegleringen, mot ett bolag som är återförsäkringstagare. Ett<br>krav på god försäkringsstandard är inte begränsat till själva försäkrings-<br>rörelsen utan gäller bolagets verksamhet i dess helhet.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>392</p>
<p>Med god försäkringsstandard avses att verksamheten skall överens-<br>stämmelse med en kvalitativ tillfredsställande standard hos en represen-<br>tativ krets av försäkringsgivare. Som Lagrådet anfört får innebörden av<br>begreppet god försäkringsstandard fyllas ut främst i tillsynspraxis. Finan-<br>sinspektionens allmänna råd kan därmed ge vägledning för vad som är<br>god försäkringsstandard. Förekommande praxis hos den aktuella kretsen<br>av försäkringsgivare kan också ge viss ledning för tillämpningen. Stycket<br>har utformats på det sätt Lagrådet förordat.</p>
<p>I fjärde stycket har tagits in ett normgivningsbemyndigande i fråga om<br>information. Bemyndigandet fanns tidigare i 7 kap. 19 §. I bestämmelsen<br>klargörs att bemyndigandet omfattar också sådan information som läm-<br>nas till presumtiva försäkringstagare när det är oklart om försäkrings-<br>tagaren har för avsikt att teckna försäkringen, t.ex. information i samband<br>med förnyelse av en försäkring.</p>
<p>Paragrafen kommenteras också i den allmänna motiveringen, avsnitt<br>6.2.</p>
<h4>1 kap. 3 §</h4>
<p>Ett nytt femte stycke har införts. I stycket hänvisas till bestämmelserna<br>om upplåning och om gränserna för innehav i vissa företag.</p>
<p>Begränsningarna för försäkringsbolagets möjligheter att ta upp eller<br>överta penninglån har tidigare motiverats av det allmänna förbudet mot<br>försäkringsfrämmande verksamhet. Som framhållits i den allmänna -<br>motiveringen (se avsnitt 8.6.1) är en upplåningsverksamhet, som utgör<br>tillståndspliktig bank- eller kreditgivningsverksamhet inte förenlig med<br>förbudet i paragrafen mot försäkringsfrämmande verksamhet, även om<br>upplåningen i sig inte skulle strida mot 5 kap. 1 §.</p>
<h4>1 kap. 5 §</h4>
<p>En ändring har gjorts i paragrafens fjärde stycke som behandlar vilka<br>regler som skali gälla för sådan sjuk- och livränta som inte tillhör livför-<br>säkring. Som en följd av att bestämmelserna om aktuarier i 8 kap. 18 §<br>även skall gälla för skadeförsäkring har hänvisningen till detta lagrum<br>slopats.</p>
<h4>1 kap. 6 §</h4>
<p>Första stycket i paragrafen har justerats. Rätten att i vissa fall kräva ka-<br>pitaltillskott genom uttaxering hos delägare i ett ömsesidigt bolag be-<br>tecknas inte längre som ett personligt ansvar eftersom ansvaret enligt<br>uttaxeringsreglema inte gäller mot tredje man utan enbart mot bolaget.<br>En hänvisning tas dock in till de nya uttaxeringsreglema. Bestämmelsen<br>har fått sin slutliga utformning i enlighet med Lagrådets förslag.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>393</p>
<h4>1 kap. 7 §</h4>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>I paragrafen regleras vilka som är delägare i ömsesidiga bolag och vilket<br>delägaransvar som kan åläggas delägarna.</p>
<p>I första stycket anges att försäkringstagarna är delägare. Andra ersätt-<br>ningsberättigade på grund av försäkringar skall alltså inte anses som del-<br>ägare enligt bestämmelsen. Återförsäkringstagare anses inte som deläga-<br>re på grund av återförsäkringen.</p>
<p>Genom det nya andra stycket utvidgas kretsen delägare till att omfatta<br>andra än försäkringstagare. Det gäller de som är försäkrad i kollektiv-<br>avtalsgrundad försäkring i egenskap av anställd. En grundläggande förut-<br>sättning för de försäkrades delägarskap är att bolagsordningen innehåller<br>särskilda föreskrifter om detta (se vidare 2 kap. 5 §).</p>
<p>Delägarskap för en försäkrad förutsätter enligt andra stycket första<br>punkten att försäkringen syftar till att ge försäkringsskydd för den an-<br>ställde. Sådana försäkringar kan i vissa fall kompletteras med försäk-<br>ringsskydd även för andra, t.ex. skydd för närstående till den anställde.<br>Eftersom bestämmelsen inte kräver att skyddet uteslutande skall avse den<br>anställde förhindras inte att även sådana försäkringar kan ligga till grund<br>för den anställdes delägarskap.</p>
<p>Enligt andra punkten skall delägarskap för en försäkrad även förutsätta<br>att försäkringen grundas på kollektivavtal. Ett kollektivavtal ingås nor-<br>malt mellan en arbetsgivarorganisation och en arbetstagarorganisation.<br>En enskild arbetsgivare kan dock också vara avtalspart i ett kollektiv-<br>avtal. Någon särskild erinran om detta eller någon särskild definition av<br>kollektivavtal fordras inte i paragrafen. Försäkringen skall enligt bestäm-<br>melsen ha grund i ett kollektivavtal. Det föreligger därmed inget hinder<br>mot en tillämpning i fall då kollektivavtalet delegerat vissa frågor att<br>avgöras genom annan överenskommelse mellan arbetsgivarorganisation<br>och arbetstagarorganisation eller på annat särskilt sätt. Även delägar-<br>skapet för den försäkrade kan bestämmas i en överenskommelse av sist<br>nämnda slag. I sammanhanget bör framhållas att själva delägarskapet i<br>bolaget rent faktiskt uppkommer när försäkringsavtalet kommer att avse<br>den försäkrade.</p>
<p>Av tredje stycket, som i sak motsvarar det tidigare första stycket, följer<br>att en delägare som huvudregel inte har något bristtäckningsansvar gen-<br>temot bolaget. Tvångsvisa kapitaltillskott i form av uttaxeringar medges<br>dock i vissa fall. För att förutsättningar för uttaxering skall föreligga<br>måste bestämmelser om detta ha tagits in i bolagsordningen. Bestämmel-<br>serna ger inte utrymme för nedsättning hos delägarna genom föreskrifter<br>i bolagsordningen. I fråga om utformningen av uttaxeringsföreskrifter i<br>bolagsordningen hänvisas till författningskommentaren till 2 kap. 5 §.</p>
<p>Av fjärde stycket följer att endast den som är delägare i ett skadeförsäk-<br>ringsbolag kan bli föremål för en uttaxering. Ansvaret kan endast göras<br>gällande i skadeförsäkringsbolag för skulder, avsättningar eller förluster<br>som är hänförliga till den direkta skadeförsäkringsrörelsen. Därigenom<br>utesluts att delägare kan uttaxeras i en återförsäkringsrörelse.<br>Delägaransvaret enligt bolagsordningen kan endast göras gällande i den<br>formen att skadeförsäkringstagare åläggs en skyldighet att skjuta till</p>
<p>394</p>
<p>pengar till bolaget utöver ordinarie avtalade premieinbetalningar. Enligt<br>stycket kan ett sådant ansvar inte åläggas den som är delägare i egenskap<br>av försäkrad enligt andra stycket.</p>
<p>Fjärde stycket uppställer vissa ramar för delägaransvaret. Första<br>punkten innebär att en uttaxering inte kan komma i fråga för försäkringar<br>som en konsument eller ett dödsbo tecknat för enskilt eller i huvudsak<br>enskilt bruk. Vid avgränsningen av detta område bör avgränsningen en-<br>ligt konsumentförsäkringslagstiftningen tjäna som vägledning.</p>
<p>Av andra punkten följer att delägarnas ansvar är subsidiärt. Utgångs-<br>punkten är att uttaxering skall kunna föreskrivas i bolagsordningen för<br>sådana situationer där bolaget hamnat i ekonomiska svårigheter och är i<br>behov av kapitaltillskott från delägarna för verksamhetens ändamålsen-<br>liga drift. Det är tillräckligt för ett ansvar att åtagandena eller förlusterna<br>inte kan täckas av tillgångar eller medel värderade och beräknade enligt<br>ett etablerat ekonomiskt regelsystem för försäkringsbolag.</p>
<p>Det förhållande som utlöser delägaransvaret kan relateras såväl till fö-<br>retagets skulder eller avsättningar som förluster. Någon förlust behöver<br>alltså inte ha uppkommit för att ansvaret skall kunna göras gällande. Om<br>inträdet av uttaxeringsansvaret knyts till uppkomna förluster, är det till-<br>räckligt att förlusten inte fullt ut kan täckas av obeskattade reserver eller<br>eget kapital enligt en balansräkning som är upprättad och reviderad enligt<br>tillämplig årsredovisningslag. Det krävs dock inte att bolaget helt saknar<br>medel för förlusttäckning. Ansvaret kan också knytas till den situationen<br>att medel saknas för en viss försäkringsgren på grund av att tillgängliga<br>medel enligt bolagsordningen bara får användas för förlusttäckning i en<br>annan försäkringsgren. Det kan i bolagsordningen också finnas sådana<br>regler om förlusttäckning som innebär att uttaxering får ske trots att obe-<br>skattade reserver finns. Om ansvaret knyts mera direkt till bolagets oför-<br>måga att svara för skulder och avsättningar, bör det vara tillräckligt att<br>tillgångarnas värde inte täcker sådana poster beräknade enligt de redo-<br>visningsregler som företaget tillämpar, de regler som tillämpas vid en<br>tvångslikvidation eller de regler som gäller för skuldtäckning. Som be-<br>stämmelsen är utformad kan uttaxering föreskrivas även för insolvens-<br>situationer då bolaget saknar erforderliga kontanta medel för att infria<br>skulder som förfallit till betalning. Detsamma gäller för en konstaterad<br>brist i ett försäkringsbolags konkurs.</p>
<p>Det bör framhållas att bestämmelserna inte kräver att tillgångar med ett<br>bokfört värde som är lägre än verkligt värde måste ha avyttrats innan ett<br>delägaransvar kan göras gällande.</p>
<p>Femte stycket motsvarar tidigare tredje stycket. Bestämmelsen har ge-<br>nomgått en redaktionell justering i enlighet med Lagrådets förslag. Den<br>innebär ingen saklig ändring i förhållande till tidigare lydelse.</p>
<p>I ett nytt sjätte stycke har tagits in en dispensregel som gör det möjligt<br>för lokala ömsesidiga skadeförsäkringsbolag att behålla uttaxerings vill-<br>kor i bolagsordningen som överensstämmer med äldre rätt utan hinder av<br>ansvarsbegränsningarna för konsumentförsäkringar enligt ijärde stycket.<br>Dispensregeln är avsedd för mindre lokala försäkringsbolag. De särskilda<br>skäl som bör föreligga för dispens har utvecklats i den allmänna motive-<br>ringen, avsnitt 9.1.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>395</p>
<h4>1 kap. 8 §</h4>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>I paragrafen behandlas tillskott av garantikapital i ömsesidiga försäk-<br>ringsbolag. Genom ändringen anges att garantikapital inte bara kan före-<br>komma vid bolagets bildande utan även kan tillskjutas bolaget vid senare<br>tillfallen, om det skulle behövas. Frågan om registrering m.m. av sådana<br>tillskott av garantikapital behandlas i 2 kap. 17 §.</p>
<p>Paragrafen kommenteras närmare i allmänmotiveringen, avsnitt 9.2.</p>
<h4>1 kap. 10 §</h4>
<p>Dispensmöjligheten för vissa livförsäkringar i det tidigare första stycket<br>har upphävts. Ändringen är en konsekvens av att nuvarande ordning med<br>försäkringstekniska grunder slopas (se 7 kap. 3 §).</p>
<p>Ändringen kommenteras närmare i den allmänna motiveringen, avsnitt<br>8.3.4.</p>
<p>Som en konsekvens av ändringen i första stycket har hänvisningen i<br>nya första och fjärde styckena ändrats.</p>
<h4>1 kap. 11 §</h4>
<p>Paragrafen har kompletterats med anledning av att försäkringsaktiebolag<br>får använda vissa nya finansieringsformer enligt 5 kap. Bestämmelsen<br>motsvarar 1 kap. 4 § aktiebolagslagen.</p>
<h4>2 kap. Bildande av försäkringsbolag</h4>
<p>I kapitlet har bestämmelserna i 2 och 3 §§ om prövningen av bolaget och<br>kvalificerade ägare inför beslut om koncession ändrats som en följd av<br>slopandet av sundhetsprincipen. I 3 b § har termen fondförsäkring ut-<br>nyttjats i lagtexten. I paragrafen har också bestämmelserna om vilka fon-<br>der som sådana försäkringar kan vara anknutna till justerats. Ändringarna</p>
<p>1 5 §, som behandlar bolagsordningens innehåll, är föranledda av materi-<br>ella ändringar i andra kapitel. Genom ändringar i 13 och 17 §§ införs nya<br>regler om tidsfrister för inbetalning av garantikapital i ömsesidiga bolag.</p>
<h4>2 kap. 3 §</h4>
<p>I paragrafen regleras bl.a. vilka krav som den planerade verksamheten<br>och ägare med kvalificerat innehav skall uppfylla för att försäkringsbola-<br>get skall beviljas koncession.</p>
<p>Femte stycket har ändrats bl.a. med anledning av att sundhetsprincipen<br>slopats. Äldre bestämmelser i första punkten som knyter an till sundhets-<br>principen har ersatts av ett allmänt krav att den planerade verksamheten<br>skall vara förenlig med FRL och andra författningar för försäkrings-<br>bolagets verksamhet. Begreppet författning har därvid samma mening<br>som i 1 § lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författ-<br></p>
<p>396</p>
<p>ningar och fångar således in förordningar och myndighetsföreskrifter.<br>Därmed ges alltså ett klart författningsstöd att vägra koncession om det<br>framkommer att den planerade verksamheten kan innebära överträdelser<br>av annan lagstiftning utanför FRL, t.ex. konkurrens- och försäkringsav-<br>talslagarna. Vidare har reglerna i andra punkten om prövningen av ägare<br>med ett kvalificerat innehav anpassats på motsvarande sätt genom infö-<br>randet av en hänvisning till första punkten. I punkten har också gjorts en<br>redaktionell ändring.</p>
<h4>2 kap. 3 b §</h4>
<p>Vissa ändringar har gjorts i första stycket tredje punkten som avser liv-<br>försäkringar anknutna till värdepappersfonder. Ett förtydligande har in-<br>förts om att sådana försäkringar kan vara anknutna till fonder förvaltade<br>av fondförvaltare med tillstånd enligt lagen (1990:1114) om värde-<br>pappersfonder. Genom justeringen följer också att livförsäkringarna kan<br>vara anknutna till fonder som förvaltas av utländska fondförvaltare enligt<br>nyss nämnda lag och till s.k. nationella fonder enligt 3 § samma lag. Vi-<br>dare har termen fondförsäkring införts som en sammanfattande benäm-<br>ning på de livförsäkringar som faller in under punkten.</p>
<h4>2 kap. 5 §</h4>
<p>I paragrafen har ändringar gjorts i första stycket såvitt avser bolagsord-<br>ningens innehåll.</p>
<p>Ändringen i åttonde punkten avser livförsäkringsbolag. I sådana bolag<br>skall årsvinsten och belopp som förs över från bundet eget kapital till fritt<br>eget kapital användas för återbäring i den mån inte vinsten eller det över-<br>förda beloppet får tas i anspråk för vinstutdelning eller förlusttäckning<br>(12 kap. 5 §). I fortsättningen skall således frågan om förlusttäckning i<br>livförsäkringsbolag regleras i bolagsordningen. Regeringen delar Lagrå-<br>dets bedömning att principen bör återspeglas också i förevarande para-<br>graf. Bestämmelserna tar även sikte på sådana livförsäkringsbolag som<br>inte delar ut vinst. Enligt 12 kap. 9 § skall dessa bolag inrätta en konsoli-<br>deringsfond. Fonden skall användas för att täcka förluster men kan också,<br>i den utsträckning den inte utnyttjas för förlusttäckning, användas för<br>andra ändamål. Konsolideringsfonden påverkar självfallet regleringen i<br>bolagsordningen av förlusttäckningen.</p>
<p>Bestämmelserna i den tidigare nionde punkten har utmönstrats som en<br>följd av att frågor om återförsäkring skall ingå i de försäkringstekniska<br>riktlinjerna enligt nya bestämmelser i 7 kap. 3 §.</p>
<p>De nya nionde och tionde punkterna motsvarar tidigare punkterna 10<br>och 11.</p>
<p>En ny elfte punkt har tillkommit som en följd av att anställda som är<br>försäkrade utan att vara försäkringstagare i vissa fall skall kunna vara<br>delägare (se 1 kap. 7 §). Enligt bestämmelsen skall bolagsordningen ange<br>vilken krets som är delägare, om försäkrade i kollektivavtalsgrundad för-<br>säkring är delägare.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>397</p>
<p>Fjortonde punkten har ändrats till följd av att ett uttaxeringsans var för<br>delägare i ömsesidiga bolag inom de i lagen angivna begränsningarna<br>skall förutsätta bestämmelser om detta i bolagsordningen (se 1 kap. 7 §).<br>Reglerna är en följd av att äldre bestämmelser i 13 kap. om uttaxeringen<br>har slopats. Föreskrifterna skall vara så tydliga att de kan ligga till grund<br>för ett exekutivt förfarande. I bolagsordningen bör därför regleras i vilka<br>närmare situationer ansvaret skall träda in, vilka försäkringar som ansva-<br>ret skall avse, till vilket belopp som ansvaret kan göras gällande, i vad<br>mån och hur en delägares brist skall täckas av en annan delägare och hur<br>uttaxeringen närmare skall genomföras. Bolagsordningen bör ange om<br>ansvaret skall gälla i konkurs och hur det i så fall skall fullgöras.</p>
<p>Sextonde punkten har lagts till som en konsekvens av att reglerna om<br>fördelning av tillgångar efter upplösning av ömsesidiga försäkringsbolag<br>skall regleras i bolagsordningen (se 14 kap. 14 §). Även i detta fall är det<br>viktigt att föreskrifterna är tillräckligt klara och fullständiga. Sådana fö-<br>reskrifter som punkten skall innehålla måste även vara förenliga med<br>bestämmelserna om att en delägare inte otillbörligt får gynnas på andra<br>delägares bekostnad (se vidare 9 kap. 19 §).</p>
<p>Artonde punkten har ändrats på grund av att ordningen med ränta på<br>garantikapital har tagits bort. Ändringen kommenteras i avsnitt 9.2.</p>
<h4>2 kap. 13 §</h4>
<p>En ändring har gjorts i fjärde stycket. Den innebär att avtalat garantika-<br>pital skall vara inbetalt i sin helhet för att bolaget skall få registreras.<br>Som en följd av denna ändring har bestämmelsen om skriftliga förbindel-<br>ser på belopp som inte betalats slopats.</p>
<p>Motiven för ändringen kommenteras i den allmänna motiveringen, av-<br>snitt 9.2.</p>
<h4>2 kap. 17 §</h4>
<p>Paragrafen reglerar sådana tillskott av garantikapital som görs under rö-<br>relsens gång (se 1 kap. 8 §). Bestämmelserna har kompletterats i förhål-<br>lande till lagrådsremissen (se den allmänna motiveringen, avsnitt 9.2).</p>
<p>Upptagande av garantikapital under rörelsens gång skall enligt första<br>stycket registreras. En registrering skall förutsätta att hälften av avtalat<br>garantikapital har betalats. I likhet med nyemission av aktiekapital före-<br>skrivs att garantikapital skall anses upptaget när registrering har skett. I<br>stycket har även intagits bestämmelser om tidsfrister för anmälan av re-<br>gistrering av garantikapitalet och betalning av återstående del av kapita-<br>let.</p>
<p>I nya andra stycket regleras återbetalning av inbetalda tillskott om re-<br>gistrering inte sker. En återbetalning aktualiseras alltså om anmälan för<br>registrering inte lämnas inom föreskriven tid samt om anmälan återkallas<br>eller registrering vägras av Finansinspektionen.</p>
<p>Om återbetalning av garantikapital när det inte längre behövs för rörel-<br>sens ändamålsenliga bedrivande finns bestämmelser i 1 kap. 8 §.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>398</p>
<p>Angående förutsättningarna för att räkna in tillskott av garantikapital i<br>kapitalbasen, se 7 kap. 22 och 24 §§.</p>
<h4>3 kap. Aktier, aktiebrev och aktiebok m.m. i försäkringsaktiebolag</h4>
<p>1 kapitlet har 2 och 2 d §§ om prövningen av förvärvare av kvalificerat<br>innehav i försäkringsaktiebolag justerats. Vidare har 3, 4 och 6 §§ änd-<br>rats med anledning av att försäkringsaktiebolag enligt 5 kap. ges tillfälle<br>att använda vissa nya finansieringsformer.</p>
<h4>3 kap. 2 och 2 d §§</h4>
<p>Ändringarna motsvarar den ändring som gjorts i 2 kap. 3 § femte stycket</p>
<p>2 om prövning av kvalificerade ägare i samband med beviljande av kon-<br>cession. Ändringarna kommenteras under denna paragraf.</p>
<h4>3 kap. 3 §</h4>
<p>Femte stycket har ändrats med anledning av att skadeförsäkringsaktie-<br>bolag och livförsäkringsaktiebolag som får dela ut vinst skall kunna ge ut<br>konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt till ny-<br>teckning. Med den gjorda ändringen överensstämmer paragrafen i sak<br>med 3 kap. 3 § aktiebolagslagen.</p>
<h4>3 kap. 4 §</h4>
<p>I första stycket har en ny tredje punkt tillkommit som en följd av att vin-<br>stutdelande försäkringsaktiebolag skall kunna ge ut konvertibla skul-<br>debrev och skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning. Av<br>samma anledning har femte stycket kompletterats. Paragrafen överensstäm-<br>mer efter ändringarna i sak med 3 kap. 4 § aktiebolagslagen.</p>
<h4>3 kap. 6 §</h4>
<p>Första och andra styckena har ändrats som en följd av att vinstutdelande<br>försäkringsaktiebolag skall kunna ge ut konvertibla skuldebrev och skul-<br>debrev förenade med optionsrätt till nyteckning. Paragrafen överens-<br>stämmer efter ändringarna i sak med 3 kap. 6 § aktiebolagslagen.</p>
<h4>4 kap. Ökning av aktiekapitalet i försäkringsaktiebolag genom ny-<br>emission eller fondemission</h4>
<p>De ändringar som har gjorts i detta kapitel avser 1, 5 och 8 §§.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>399</p>
<h4>4 kap. 1 §</h4>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Genom ändringen i första stycket öppnas en möjlighet att göra fondemis-<br>sion i livförsäkringsaktiebolag som enligt villkoren i bolagsordningen får<br>dela ut vinst (se 12 kap. 2 §). I den mån ett livförsäkringsaktiebolag inte<br>får dela ut vinst är fondemission förbjuden på samma sätt som tidigare.</p>
<h4>4 kap. 5 §</h4>
<p>Första stycket har ändrats som en följd av att vinstutdelande livförsäk-<br>ringsaktiebolag och skadeförsäkringsaktiebolag skall kunna ge ut kon-<br>vertibla skuldebrev. Paragrafen överensstämmer efter ändringarna i sak<br>med 4 kap. 2 § aktiebolagslagen.</p>
<h4>4 kap. 8 §</h4>
<p>I tredje stycket har en felaktig hänvisning justerats. Ändringen är ny i<br>förhållande till lagrådsremissen.</p>
<h4>5 kap. Upplåning</h4>
<p>I kapitlet, som fått en ny rubrik, har uttryckliga bestämmelser om försäk-<br>ringsbolagens upplåningsmöjligheter tagits in i 1 §. Enligt 2 § tillåts för-<br>säkringsaktiebolag att använda vissa nya finansieringsformer som står till<br>buds för aktiebolag i allmänhet. Det gäller upplåning mot konvertibla<br>skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning. Des-<br>sa ändringar berör såväl skadeförsäkringsaktiebolag som sådana livför-<br>säkringsaktiebolag som enligt villkor i bolagsordningen får dela ut vinst.<br>Genom en ändring i 18 § får vinstandelslån inte bara användas i skade-<br>försäkringsbolag utan också av sådana livförsäkringsaktiebolag som får<br>dela ut vinst.</p>
<p>I övrigt har 3-17 §§ tillkommit med anledning av de nya finansierings-<br>formerna. Slutligen har nuvarande 2 § om emissionsprospekt överförts<br>till en ny 19 § och anpassats med hänsyn till ändringarna avseende kon-<br>vertibla skuldebrev och vinstandelslån. Bestämmelserna, som kommente-<br>ras närmare under varje paragraf, motsvarar i allt väsentligt gällande be-<br>stämmelser i aktiebolagslagen.</p>
<h4>5 kap. 1 §</h4>
<p>I paragrafen, som är ny, regleras försäkringsbolagens möjligheter att ta<br>upp eller ta över penninglån (upplåning). Paragrafen gäller såväl försäk-<br>ringsaktiebolag som ömsesidiga försäkringsbolag. Bestämmelserna inne-<br>bär att upplåning endast får ske inom vissa ramar.</p>
<p>Som framhållits i allmänmotiveringen (avsnitt 8.6.1) kan i vissa fall en<br>upplåning, som i och för sig är tillåten enligt paragrafen, kräva tillstånd<br>som bank- eller kreditgivningsverksamhet. Bestämmelsen är inte avsedd<br>att ändra gällande rätt i detta avseende. Gränsdragningen av försäkrings-<br></p>
<p>400</p>
<p>bolagens verksamhet gentemot annan finansiell rörelse skall alltså som Prop. 1998/99:87<br>tidigare prövas med hänsyn till förbudet mot försäkringsfrämmande<br>verksamhet i 1 kap. 3 §. I sammanhanget kan också erinras om att det för<br>skuldsättning genom att ge ut vissa finansiella instrument finns särskilda<br>bestämmelser i 7 kap. 17 b §.</p>
<p>Av första stycket följer att ett upptagande eller övertagande av pen-<br>ninglån måste vara förenligt med de begränsningar som anges i andra<br>stycket. En upplåning i strid med dessa begränsningar förutsätter dispens<br>enligt ijärde stycket.</p>
<p>I andra stycket regleras för vilka ändamål upplåning får ske samt vil-<br>ken omfattning upplåningen kan ha. Som en allmän begränsning gäller<br>att upplåningen skall vara motiverad av den bedrivna försäkringsrörelsen<br>samt av ringa betydelse med hänsyn till rörelsens omfattning och kapital-<br>bas.</p>
<p>Tredje stycket innehåller ett bemyndigande för regeringen eller av re-<br>geringen utsedd myndighet att meddela närmare föreskrifter om tillämp-<br>ningen. Sådana föreskrifter kan bl.a. avse vilka gränser som bör iakttas<br>för att upplåningen skall vara att bedöma som ringa.</p>
<p>I fjärde stycket har tagits in en möjlighet för Finansinspektionen att<br>medge dispens från kravet på omfattningen av upplåningen. En dispens<br>är dock beroende av att det föreligger särskilda skäl. Det ligger i sakens<br>natur att dispens inte kan ges om den ifrågavarande upplåningen skulle<br>strida mot andra bestämmelser, som förbudet mot försäkringsfrämmande<br>verksamhet i 1 kap. 3 § eller stabilitetsprincipen i 1 kap. 1 a §.</p>
<p>Paragrafen kommenteras ytterligare i allmänmotiveringen, avsnitt</p>
<p>8.6.1.</p>
<h4>5 kap. 2 §</h4>
<p>Paragrafen innehåller bestämmelser som gör det möjligt att ta upp pen-<br>ninglån mot konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med op-<br>tionsrätt till nyteckning. Reglerna gäller för skadeförsäkringsaktiebolag<br>och sådana livförsäkringsaktiebolag som enligt bestämmelser i bolags-<br>ordningen får dela ut vinst till aktieägarna. Bortsett från denna anpass-<br>ning överensstämmer paragrafen med 5 kap. 1 § aktiebolagslagen. En<br>skillnad i förhållande till aktiebolagslagen är dock att Finansinspek-<br>tionens tillstånd krävs om skuldebrevet skall betalas med annan egendom<br>än pengar, s.k. apportemission.</p>
<h4>5 kap. 3 §</h4>
<p>Paragrafen innehåller bestämmelser om aktieägares rätt till företräde att<br>teckna skuldebrev vid en kontantemission. Bestämmelserna överens-<br>stämmer i sak med 5 kap. 2 § aktiebolagslagen.</p>
<h4>5 kap. 4 §</h4>
<p>Paragrafen innehåller bestämmelser om emissionsbeslutet. Bestämmel-<br>serna överensstämmer i huvudsak med 5 kap. 3 § aktiebolagslagen.</p>
<p>401</p>
<p>Skillnaden i förhållande till aktiebolagslagen är att om emissionen kräver<br>en ändring av bolagsordningen får emissionsbeslutet fattas av bolags-<br>stämman först efter bolagsstämmans beslut om ändring av bolagsord-<br>ningen. Ett beslut om emission får dock fattas innan en ändring av bo-<br>lagsordningen har stadfästs, om beslutet görs beroende av att stadfästelse<br>sker.</p>
<h4>5 kap. 5 §</h4>
<p>Paragrafen innehåller bestämmelser om vad som skall anges i beslutet<br>om emission. Paragrafen ansluter nära till 5 kap. 4 § aktiebolagslagen.<br>Till skillnad från aktiebolagslagen och i likhet med 4 kap. 8 § föreva-<br>rande lag finns bestämmelser om att emissionsbeslutet måste ange den<br>rätt till vinstutdelning som tillkommer de nya aktierna samt det räken-<br>skapsår för vilket rätten till utdelning inträder. Detta överensstämmer<br>ändå i sak med aktiebolagslagen där motsvarande skyldighet följer indi-<br>rekt av 5 kap. 15 § aktiebolagslagen. I överensstämmelse med 4 kap. 8 §<br>har den minsta tid inom vilken företrädesrätten skall utövas bestämts till<br>två veckor.</p>
<h4>5 kap. 6 §</h4>
<p>Paragrafen slår fast att bestämmelserna i 4 kap. 3 och 4 §§ om apport och<br>kvittningsrätt samt om revisors yttrande vid nyemission av aktier, skall<br>gälla även vid emission av konvertibla skuldebrev. Paragrafen överens-<br>stämmer i sak med 5 kap. 5 § aktiebolagslagen.</p>
<h4>5 kap. 7 §</h4>
<p>Paragrafen innehåller bestämmelser om kungörelse av emissionsbeslutet<br>och om underrättelse till aktieägarna. Bestämmelserna överensstämmer<br>med 5 kap. 6 § aktiebolagslagen.</p>
<h4>5 kap. 8 §</h4>
<p>Paragrafen innehåller bestämmelser om emissionsbeslutet i de fall det<br>finns föreskrifter om teckning av visst belopp eller minimibelopp och<br>registrering av emissionsbeslut. Bestämmelserna överensstämmer nära<br>med 5 kap. 7 § aktiebolagslagen. Till skillnad från aktiebolagslagen och i<br>likhet med 4 kap. 12 § förevarande lag anges, dels att om kapital-<br>ökningen har förfallit så skall vad som kan ha inbetalts betalas tillbaka,<br>dels att en registrering av emissionen skall förutsätta att behövliga änd-<br>ringar av bolagsordningen har stadfästs.</p>
<h4>5 kap. 9 §</h4>
<p>Paragrafen innehåller bestämmelser om styrelsens möjligheter att fatta<br>beslut om emission och om avvikelse från aktieägares företrädesrätt. Be-<br>stämmelserna överensstämmer nära med 5 kap. 8 § aktiebolagslagen.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>402</p>
<h4>5 kap. 10 §</h4>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Paragrafen innehåller bestämmelser om bolagsstämmans bemyndigande<br>till styrelsen att fatta beslut om emission och om avvikelse från aktie-<br>ägares företrädesrätt. Bestämmelserna överensstämmer nära med 5 kap.<br>9 § aktiebolagslagen. Till skillnad från aktiebolagslagen är bemyndigan-<br>det begränsat till sådana beslut som kan fattas utan ändring av bolagsord-<br>ningen. Någon saklig skillnad föreligger ändå inte eftersom bolagsstäm-<br>man inte kan delegera sin rätt att besluta om ändring i bolagsordningen.</p>
<h4>5 kap. 11 §</h4>
<p>Paragrafen slår fast att bestämmelserna i 4 kap. 6 § förevarande lag om<br>emissionsbevis och om aktieägares företrädesrätt skall tillämpas. Para-<br>grafen överensstämmer med 5 kap. 10 § aktiebolagslagen.</p>
<h4>5 kap. 12 §</h4>
<p>Paragrafen innehåller bestämmelser om förfarandet vid utbyte och ny-<br>teckning. Paragrafen överensstämmer med 5 kap. 11 § aktiebolagslagen.</p>
<h4>5 kap. 13 §</h4>
<p>Paragrafen innehåller bestämmelser om nyteckning, om ogiltighet vid<br>aktieteckning och om tilldelning av tecknade aktier. Paragrafen överens-<br>stämmer med 5 kap. 12 § aktiebolagslagen.</p>
<h4>5 kap. 14 §</h4>
<p>Paragrafen innehåller bestämmelser om betalning av tecknade aktier och<br>om kvittning. Paragrafen överensstämmer med 5 kap. 13 § aktiebolagsla-<br>gen.</p>
<h4>5 kap. 15 §</h4>
<p>Paragrafen innehåller bestämmelser om registrering av kapitalökning<br>som uppkommer genom utbyte eller nyteckning enligt förevarande kapi-<br>tel. Paragrafen överensstämmer med 5 kap. 14 § aktiebolagslagen.</p>
<h4>5 kap. 16 §</h4>
<p>Paragrafen innehåller bestämmelser om rätt till vinstutdelning för de nya<br>aktierna. Paragrafen överensstämmer med 5 kap. 15 § aktiebolagslagen.</p>
<p>403</p>
<h4>5 kap. 17 §</h4>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Paragrafen upptar ett förbud mot s.k. delägardebentures. Paragrafen mot-<br>svarar delvis äldre bestämmelser i 1 § första stycket och överensstämmer<br>med 7 kap. 3 § första stycket aktiebolagslagen.</p>
<h4>5 kap. 18 §</h4>
<p>Paragrafen innehåller bestämmelser om vinstandelsbevis. Paragrafen<br>motsvarar äldre bestämmelser i 1 § andra stycket samt överensstämmer<br>nära med 7 kap. 3 § andra stycket aktiebolagslagen.</p>
<p>Bestämmelsen innebär till skillnad från i dag att även andra aktiebolag<br>än skadeförsäkringsaktiebolag får ge ut vinstandelsbevis. För livförsäk-<br>ringsaktiebolag gäller detta endast om bolaget får dela ut vinst. Paragra-<br>fen har justerats på inrådan av Lagrådet. I förhållande till lagrådsremis-<br>sen framgår det direkt av bestämmelsen att den gäller för försäkringsak-<br>tiebolag.</p>
<p>I aktiebolagslagen föreskrivs att vinstandelsbeviset kan avse bolagets<br>vinst. För att beakta livförsäkringsbolagens särskilda vinstutdelnings-<br>regler i 12 kap. 2 § föreskrivs att lånet måste relateras till sådan vinst som<br>kan användas för vinstutdelning.</p>
<h4>5 kap. 19 §</h4>
<p>Paragrafen innehåller bestämmelser om emissionsprospekt. Paragrafen<br>motsvarar äldre bestämmelser i 2 § samt överensstämmer med 5 kap.<br>16 § och 7 kap. 4 § aktiebolagslagen. I likhet med vad som gäller för<br>ekonomiska föreningar krävs inte emissionsprospekt för ömsesidiga för-<br>säkringsbolags kapitalanskaffning.</p>
<h4>7 kap. Rörelsen</h4>
<p>I kapitlet har åtskilliga ändringar gjorts. Bestämmelserna om försäkrings-<br>tekniska avsättningar i 1 och 2 §§ har ändrats både redaktionellt och ma-<br>teriellt.</p>
<p>Bestämmelserna om försäkringstekniska grunder i 3-6 §§ har upp-<br>hävts. Nya 3 § innehåller regler om försäkringstekniska riktlinjer och för-<br>säkringstekniskt beräkningsunderlag. I nya 4 § har tagits in en bestäm-<br>melse om beräkning av premier för livförsäkringar och långa skadeför-<br>säkringar. Ett förbud för försäkringsbolag att förespegla återbäring som<br>inte har grund i avtalsvillkoren har införts i 8 §. Att de försäk-<br>ringstekniska riktlinjerna skall ges in till Finansinspektionen följer av<br>ändringarna i 8 a §.</p>
<p>Bestämmelserna i 9 § har justerats med hänsyn till de särskilda place-<br>ringsregler som skall gälla för tillgångar som svarar mot villkorad återbä-<br>ring eller fondförsäkringsåtaganden som försäkringstagaren bär risken<br>för. Vidare har en regel i paragrafen om skyldighet att lämna viss infor-</p>
<p>404</p>
<p>mation till Finansinspektionen utmönstrats bl.a. som en följd av att för-<br>säkringstekniska riktlinjer skall sändas in dit. I 10 § har främst reglerna<br>om användningen av andelar i värdepappersfonder och motsvarande ut-<br>ländska fonder för skuldtäckning justerats. Genom en ändring i 10 d §<br>införs större möjligheter för försäkringsbolagen att lokalisera skuldtäck-<br>ningstillgångar utanför EES.</p>
<p>I 10 g och 11 a §§ har gjorts vissa närmast redaktionella ändringar i<br>reglerna om placeringsriktlinjer och om försäkringstagarnas förmånsrätt.<br>Bestämmelserna i 12 § om tillstånd till ställande av säkerhet har utmönst-<br>rats främst som en följd av den införda stabilitetsprincipen i 1 kap. 1 a §.<br>I 13 § har, med undantag från kapitlets mera detaljerade placeringsregler,<br>föreskrivits en allmän placeringsregel för tillgångar som svarar mot vill-<br>korad återbäring och fondförsäkringsåtaganden som försäkringstagarna<br>bär risken för.</p>
<p>Den särskilda bestämmelsen i 14 § om krav på Finansinspektionens<br>medgivande till vissa avtal om återförsäkring har upphävts. Detsamma<br>gäller för det generella förbudet mot nedsättning av livförsäkrings-<br>premier i 15 §. Regeln i 16 § om ledningens ansvar för att anskaffning av<br>försäkringar sker enligt god försäkringssed har tagits bort som en följd av<br>den nya principen om god försäkringsstandard i 1 kap. 1 a §.</p>
<p>I föreskrifterna i 17 a § om ägarbegränsningar i vissa finansiella före-<br>tag har ändringar gjorts till följd av de nya överskottsreglema för livför-<br>säkringsbolag. Som en följd av slopande av sundhetsprincipen har<br>justeringar gjorts i 17 b § om användning av optioner.</p>
<p>Reglerna om kapitalbasens beräkning i 22 och 24 §§ har genomgått<br>förändringar främst till följd av ändrade regler för hantering av överskott<br>och för uttaxering. Vidare har bestämmelserna i 23 § om solvensmargi-<br>nalen i livförsäkringsrörelse skärpts genom att underlaget för beräk-<br>ningen har utvidgats och genom att rörelserisker skall beaktas i fråga om<br>fondförsäkringsåtaganden och villkorad återbäring. Paragrafen har också<br>kompletterats med bestämmelser om beräkning av solvensmarginal för<br>fondförsäkringar som hämtats från samtidigt upphävda fondförsäkring-<br>slagen. Det har också tagits in regler om den solvensmarginal som krävs<br>för villkorad återbäring. Vidare har bestämmelserna i paragrafen om be-<br>handlingen av kapitalbasen vid förening av skade- och liv-<br>försäkringsrörelse inom samma juridiska person upphävts. Vissa sär-<br>regler för fondförsäkringar har överförts från fondförsäkringslagen till 29<br>§•</p>
<h4>7 kap. 1 §</h4>
<p>Genom ändringarna i första stycket har rörelsereglema om försäkrings-<br>tekniska avsättningar genomgått såväl redaktionella som materiella för-<br>ändringar.</p>
<p>I första punkten har begreppet premiereserv ersatts av de benämningar<br>för motsvarande avsättningar som EG:s redovisningsdirektiv på försäk-<br>ringsområdet föreskriver (”ej intjänade premier och kvardröjande risker”<br>i skadeförsäkringsrörelse respektive ”livforsäkringsavsättning” i livför-<br>säkringsrörelse). Samtidigt har författningstexten om vad som skall be-<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>405</p>
<p>aktas genom sådana avsättningar förtydligats. Av bestämmelsen följer att<br>avsättningar skall göras för beräknade försäkringsfall, förvaltnings-<br>kostnader och andra kostnader som är hänförliga till löpande försäk-<br>ringars återstående avtalsperiod. Bestämmelserna överensstämmer dock i<br>sak med äldre bestämmelser. Livforsäkringsavsättning omfattar också<br>ansvarighet för fondförsäkringar som försäkringsbolaget står risken för.<br>Sådana fondförsäkringsåtaganden som försäkringstagarna eller andra er-<br>sättningsberättigade på grund av försäkringen står placeringsrisken för<br>regleras i den nya sjätte punkten.</p>
<p>I andra punkten har redaktionella ändringar gjorts. Någon ändring i sak<br>är inte avsedd.</p>
<p>Tredje och fjärde punkterna har ändrats som en följd av de nya över-<br>skottsreglema för livförsäkringsbolag, bl.a. slopandet av återbäringsfon-<br>den och frångåendet av en ordning där ”tilldelningen” av återbäring av-<br>gör vad som är försäkringsteknisk avsättning respektive riskkapital.<br>Reglerna om garanterad och villkorad återbäring tar i stället sin utgångs-<br>punkt i det civilrättsliga förhållandet mellan å ena sidan försäkringsbola-<br>get och å andra sidan försäkringstagaren eller en annan likställd inneha-<br>vare av rättighet enligt försäkringsavtalet.</p>
<p>Med garanterad återbäring enligt tredje punkten avses visst eller vissa i<br>framtiden utfallande nominellt eller realt bestämda belopp som försäk-<br>ringstagaren eller en annan ersättningsberättigad har en ovillkorlig rätt<br>till. En sådan rätt kan inte bara uppkomma genom villkor i försäkrings-<br>avtalet utan också genom att bolaget ensidigt har gjort en sådan utfäs-<br>telse. Avsättningar skall göras uppdelat på skade- och livförsäkrings-<br>rörelsen.</p>
<p>Den villkorade återbäringen enligt ijärde punkten utgör i och för sig<br>återbäring som är ”garanterad” försäkringstagaren i den meningen att<br>försäkringsbolaget inte ensidigt kan ta tillbaka rätten till återbäring i sig.<br>I detta fall är återbäringsbeloppet emellertid beroende av det faktiska ut-<br>fallet i fråga om förvaltningen eller annat särskilt förhållande som försäk-<br>ringstagarna står risken för (se vidare avsnitt 7.4 i den allmänna moti-<br>veringen). Den villkorade återbäringen skiljer sig således från den garan-<br>terade på så sätt att försäkringstagaren, en grupp av försäkringstagare<br>eller försäkringstagarkollektivet bär en finansiell, aktuariell eller annan<br>försäkringsteknisk risk som rör storleken på återbäringen eller rätten till<br>återbäring överhuvudtaget. Även den villkorade återbäringen grundas<br>normalt på villkor i försäkringsavtalet men kan också uppkomma genom<br>en ensidig utfästelse från bolagets sida.</p>
<p>Både när det gäller garanterad och villkorad återbäring kan den ensi-<br>diga utfästelsen grundas på villkor i bolagsordningen eller följa av ett<br>särskilt beslut.</p>
<p>I den nya sjätte punkten har avsättningar för sådana åtaganden för<br>fondförsäkring som försäkringstagarna bär placeringsrisken för tagits in<br>som en egen punkt. En skyldighet för fondförsäkringsbolag att ta hänsyn<br>till sådana avsättningar har tidigare följt av att dessa beaktats redan inom<br>ramen för premiereserven.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>406</p>
<p>Bemyndigandet i fjärde stycket har justerats. Föreskrifter kan inte bara<br>meddelas om avsättningarnas beräkning utan också om gränsdragningen<br>och vilka närmare kostnader som skall beaktas.</p>
<h4>7 kap. 2 §</h4>
<p>Paragrafen har ändrats genom att bestämmelserna om beräkning av tidi-<br>gare premiereserv i skade- respektive livförsäkringsrörelse delats upp i<br>skilda stycken. I första stycket återfinns reglerna för skadeförsäkrings-<br>rörelsen och i andra stycket reglerna för livförsäkringsrörelsen.<br>Paragrafen har också genomgått vissa begreppsmässiga anpassningar och<br>andra redaktionella justeringar, främst med anledning av att termen pre-<br>miereserv ersatts med benämningen ej intjänade premier och kvardrö-<br>jande risker och livforsäkringsavsättning (se 1 §).</p>
<p>I paragrafen har också materiella förändringar företagits. Kopplingen<br>mellan de försäkringstekniska grunderna och de belopp som skall beaktas<br>som försäkringstekniska avsättningar har slopats. I paragrafen hänvisades<br>tidigare direkt till grundernas antaganden som styrande för de försäk-<br>ringstekniska avsättningarna enligt 1 §. I ett nytt fjärde stycke anges det<br>nu mera självständiga kravet att livförsäkringsavsättningarna skall beräk-<br>nas med betryggande antaganden om riskmått, ränta och kostnader.<br>Samtidigt har nuvarande regler om särskilda säkerhetstillägg utöver de<br>använda betryggande antagandena utgått genom att 5 § upphävts. Änd-<br>ringen kommenteras närmare i avsnitt 8.1 i den allmänna motiveringen.</p>
<h4>7 kap. 3 §</h4>
<p>Tidigare regler om försäkringstekniska grunder har slopats och ersatts av<br>en ordning med försäkringstekniska riktlinjer och som huvudregel ett<br>försäkringstekniskt beräkningsunderlag. Riktlinjernas syfte är att utgöra<br>ett analys-, styrnings- och kontrollmaterial i försäkringsrörelsen (se vida-<br>re allmänmotiveringen, avsnitt 8.3.1). Riktlinjerna är till skillnad från<br>grunderna inte avsedda att bestämma rättigheter och skyldigheter mellan<br>bolaget och försäkringstagarna.</p>
<p>I första stycket slås fast en skyldighet för bolaget att upprätta och följa<br>de försäkringstekniska riktlinjer som antagits för verksamheten (angå-<br>ende antagandet av riktlinjer, se 8 kap. 8 §). Den krets bolag som skall<br>upprätta sådana riktlinjer har begränsats till sådana försäkringsbolag som<br>i dag skall upprätta placeringsriktlinjer (se 9 §). Skyldigheten gäller alltså<br>inte för alla återförsäkringsbolag. De försäkringstekniska riktlinjerna<br>skall ange de närmare principerna för de förhållanden som anges i styck-<br>et.</p>
<p>Som huvudregel skall de angivna principerna preciseras ytterligare i ett<br>försäkringstekniskt beräkningsunderlag. Underlaget skall innehålla de<br>beräkningsantaganden som fordras i de avseenden som anges i andra<br>stycket.</p>
<p>Som framhållits i avsnitt 8.3.1 i allmänmotiveringen skall riktlinjerna<br>och underlaget anpassas med hänsyn till bl.a. vilka slag av försäkringar</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>407</p>
<p>som meddelas. Redan bestämmelsen i sig ger utrymme för förenklingar<br>av underlaget för tekniskt enklare försäkringar.</p>
<p>Skyldigheten att upprätta försäkringstekniska riktlinjer och beräk-<br>ningsunderlag gäller såväl för livförsäkringar som skadeförsäkringar.<br>Enligt tredje stycket ges emellertid en möjlighet att underlåta att upprätta<br>ett beräkningsunderlag eller delar av ett sådant underlag i vissa fall. Det<br>skall då vara fråga om fall där försäkringens särskilda beskaffenhet gör<br>att något beräkningsunderlag i aktuella delar inte behövs, t.ex. försäk-<br>ringar där det återbetalas premier vid för fa försäkringsfall och utkrävs<br>nya premier vid ogynnsamt skadefall, vilket i så fall skall beskrivas när-<br>mare i de försäkringstekniska riktlinjerna. Undantagsregeln kan även få<br>betydelse för sådana livförsäkringar där dispens hade varit aktuell enligt<br>de upphävda bestämmelserna i 1 kap. 10 §. Därmed kan också särdragen<br>hos kollektivavtalsgrundade försäkringar och gruppförsäkringar beaktas.<br>Ett undantag kan också vara relevant för fondförsäkringar där försäk-<br>ringstagaren står all placeringsrisk.</p>
<p>Enligt tredje stycket kan underlaget slopas även i andra fall då det av<br>särskilda skäl inte är meningsfullt, t.ex. om en viss försäkring är av mind-<br>re värde för bolaget.</p>
<h4>7 kap. 4 §</h4>
<p>Paragrafen, som till innehållet är ny, reglerar hur försäkringspremier för<br>livförsäkringar och långa skadeförsäkringar skall bestämmas. Till livför-<br>säkringar hör även fondförsäkringar. Paragrafen far också betydelse för<br>sådana skadeförsäkringar för vilka bestämmelserna om livförsäkring till-<br>lämpas. Enligt bestämmelsen skall premiema bestämmas på grundval av<br>sådana antaganden som ligger till grund för beräkningen av de försäk-<br>ringstekniska avsättningarna enligt rörelsereglerna. För att en avvikelse<br>skall få göras måste det vara försvarligt med hänsyn till bolagets ekono-<br>miska situation. Premierna får alltså inte bestämmas på sådant sätt att det<br>systematiskt och varaktigt måste tillföras bidrag från andra medel än<br>premiema och dess avkastning (jfr artikel 19 i tredje livförsäkringsdirek-<br>tivet).</p>
<p>Paragrafen kommenteras också i den allmänna motiveringen, avsnitt<br>8.3.2.</p>
<h4>7 kap. 8 §</h4>
<p>De nya bestämmelserna innebär att försäkringsbolaget inte får förespegla<br>försäkringstagarna framtida återbäring som inte motsvaras av villkor i<br>försäkringsavtalet. Bestämmelsen främjar indirekt en ökad avtals-<br>reglering av villkor om återbäring samt att motverka information eller<br>annat handlande som kan ”förleda” försäkringstagarna att ”förlita” sig på<br>och räkna med viss framtida återbäring som inte är reglerad i försäk-<br>ringsavtalet. Om t.ex. viss återbäring har lämnats på grund av en ensidig<br>utfästelse bör det klart anges att så är fallet och att försäkringstagarna<br>inte kan räkna med att få motsvarande återbäring i framtiden. Och om<br>t.ex. avsikten är att vissa långvariga pensionsavtal skall värdesäkras bör</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>408</p>
<p>det klart framgå att denna inriktning kan frångås och hur detta kan ske.<br>Bestämmelsen innebär således inte att bolaget är förhindrat att lämna<br>varje slag av information om t.ex. en försäkrings andel i en förmögen-<br>hetsmassa eller att lämna illustrativa räkneexempel. Det är emellertid<br>väsentligt att försäkringstagarna inte förespeglas att det är fråga om åter-<br>bäring som denne har rätt till eller kan räkna med att få i framtiden.</p>
<p>Bestämmelsen tar sikte på ”framtida återbäring”. Det föreligger alltså<br>inget hinder i sig enligt paragrafen att lämna information om hur utveck-<br>lingen historiskt har sett ut. Det är emellertid viktigt att även detta görs i<br>sådana former och på sådant sätt att försäkringstagaren är klart medveten<br>om att förhållandena kan ändras i sådana fall där ingen avtalad rätt till<br>återbäringen föreligger.</p>
<p>Vid tillämpningen av bestämmelsen måste hänsyn även tas till vilka<br>försäkringar som informationen avser och i vilket sammanhang infor-<br>mationen lämnas. Således kan t.ex. information som lämnas om lång-<br>variga pensionsavtal som är under utbetalning behöva bedömas annor-<br>lunda än information som lämnas till försäkringstagare inför tecknandet<br>av en försäkring. Det finns också anledning att ställa större krav på infor-<br>mation som riktar sig till konsumenter jämfört med information som<br>lämnas till större företag.</p>
<h4>7 kap. 8 a §</h4>
<p>Paragrafen reglerar skyldigheten att ge in försäkringstekniska riktlinjer<br>till Finansinspektionen. Riktlinjerna skall, i likhet med tidigare grunder,<br>ges in till Finansinspektionen när de börjar att användas, såväl första<br>gången som efter en ändring. Riktlinjerna skall också åtföljas av en redo-<br>görelse för vilka konsekvenser riktlinjerna får för i första hand bolaget.<br>Även konsekvenserna för försäkringstagarna och andra ersättningsberät-<br>tigade på grund av försäkringarna bör beskrivas. Det tekniska beräk-<br>ningsunderlaget behöver dock inte ges in till inspektionen.</p>
<h4>7 kap. 9 §</h4>
<p>I paragrafen, som ändrades senast genom prop. 1997/98:54, har första<br>stycket ändrats. Genom ändringarna hänvisas till de särskilda placerings-<br>regler som skall gälla för tillgångar som svarar mot villkorad återbäring<br>och åtaganden inom fondförsäkring som försäkringstagarna bär risken<br>för (se vidare 13 och 29 §§).</p>
<p>Det tidigare bemyndigandet i femte stycket har upphävts främst med<br>anledning av de nya reglerna i 3 § om upprättande av försäkringstekniska<br>riktlinjer. Motivet för borttagandet behandlas i avsnitt 8.3.1 i den all-<br>männa motiveringen.</p>
<h4>7 kap. 10 §</h4>
<p>I paragrafen har första stycket åttonde punkten ändrats beträffande All-<br>männa pensionsfonden. I ett regeringsrättsfall från 1984 (RÅ 84 2:101)<br>och i ett avgörande från Högsta domstolen år 1992 (NJA 1992 s. 581) har</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>409</p>
<p>en sådan fondstyrelse ansetts som en statlig förvaltningsmyndighet. All-<br>männa pensionsfonden faller således in under första punkten och kan<br>därför tas bort från åttonde punkten.</p>
<p>I sjuttonde punkten föreskrevs tidigare att det skulle vara fråga om an-<br>delar i värdepappersfonder eller utländska fondföretag som är under-<br>kastade offentlig reglering väsentligen överensstämmande med den för<br>svenska värdepappersfonder. Genom det nya villkoret att det skall vara<br>fråga om andelar i fonder som förvaltas av fondförvaltare som får bedri-<br>va verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder omfattas<br>inte bara svenska värdepappersfonder utan också utländska företag med<br>rätt att bedriva fondverksamhet här i landet med stöd av nämnda lag. Vi-<br>dare omfattas även s.k. nationella fonder som bedrivs enligt 3 § samma<br>lag men med undantag för en eller flera bestämmelser i lagen.</p>
<p>Som en konsekvens av denna ändring har bemyndigandet i fjärde<br>stycket tredje punkten justerats. Föreskriftsrätten om i vilka länder som<br>utländska fondföretag skall höra hemma har utgått.</p>
<h4>7 kap. 10 d §</h4>
<p>Paragrafen reglerar krav på lokalisering av tillgångar som används för<br>skuldtäckning.</p>
<p>Det nya andra stycket innebär att tillgångar som används för skuld-<br>täckning får, utan hinder av bestämmelserna i första stycket första me-<br>ningen, avse tillgångar som finns utanför EES. Som Lagrådet förordat<br>bör det också medges — som ett undantag från kravet på lokalisering i<br>Sverige enligt första stycket andra meningen — att tillgångar finns inom<br>övriga EES-länder.</p>
<p>Vissa förutsättningar måste vara uppfyllda för att en lokalisering skall<br>få ske utom EES respektive Sverige. Om försäkringstagare eller andra<br>ersättningsberättigade enligt försäkringsavtal har förmånsrätt i tillgång-<br>arna skall det vara sörjt för att förmånsrätten inte går förlorad till följd av<br>att en tillgång lokaliseras utanför EES respektive Sverige. Lokaliseringen<br>skall även i övrigt vara betryggande. Det bör således vara säkerställt att<br>tillgångarna i samma mån som en motsvarande placering i Sverige är<br>åtkomliga för att täcka skulderna till berörda försäkringstagare samt att<br>det finns tillfredsställande möjligheter till kontroll av tillgångarnas exis-<br>tens och värde. Försäkringsbolaget bör vidare (jfr Ds 1993:57 s. 105) ha<br>tillfredsställande möjligheter och kompetens att kunna bedöma t.ex. kon-<br>kursrisken hos en utländsk depåbank där tillgången förvaras.</p>
<p>Som en följd av ändringen saknas behov av en sådan dispensregel som<br>tidigare fanns i tredje stycket och som därmed tagits bort. I tredje stycket<br>har i stället tagits in en bestämmelse som innebär att regeringen eller<br>myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter<br>om en betryggande lokalisering enligt andra stycket.</p>
<h4>7 kap. 10 g §</h4>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>I första stycket har en redaktionell ändring gjorts genom att termen<br>”placeringsriktlinjer” införts. Som en anpassning till bestämmelserna om<br></p>
<p>410</p>
<p>försäkringstekniska riktlinjer har uttryckligen angetts att bolaget skall<br>följa sådana riktlinjer samt att placeringsriktlinjerna skall innehålla prin-<br>ciperna för placeringarna. En rent språklig ändring har också gjorts ge-<br>nom att ”medel” bytts ut mot ”tillgångar”. Förändringarna innebär inte<br>någon saklig ändring i förhållande till äldre rätt.</p>
<p>Försäkringsutredningen har föreslagit en särskild komplettering av pa-<br>ragrafen som föreskriver att riktlinjerna skall vara förenliga med place-<br>ringsbegränsningarna i kapitlet. Att riktlinjerna skall vara förenliga med<br>lagens placeringsregler måste dock anses gälla även utan särskild be-<br>stämmelse varför en sådan komplettering kan undvaras.</p>
<p>I andra stycket har en redaktionell ändring gjorts genom att ”den som<br>avser” att teckna en försäkring ersatts med de som ”erbjuds” att teckna<br>livförsäkringar. Ändringen överensstämmer därigenom med det informa-<br>tionsbemyndigande som tagits in i 1 kap. 1 a § (se vidare kommentaren<br>till den paragrafen). Samtidigt har möjligheten att underlåta att lämna<br>information utsträckts. Information kan inte bara underlåtas med hänsyn<br>till försäkringens särskilda beskaffenhet utan också om det av annat sär-<br>skilt skäl saknas anledning att lämna informationen. Undantagsbestäm-<br>melsen överensstämmer därmed med bestämmelsen om undantag från<br>skyldigheten att upprätta försäkringstekniskt beräkningsunderlag (se 7<br>kap. 3 §).</p>
<h4>7 kap. 11 a §</h4>
<p>Genom ändringen framgår det att förmånsrätt följer inte bara med försäk-<br>ringstagares utan också med andra ersättningsberättigades fordringar som<br>grundas på försäkringsavtal [se författningskommentaren till 4 a § för-<br>månsrättslagen (1970:979) som samtidigt ändras].</p>
<h4>7 kap.13 §</h4>
<p>Bestämmelsen, som är ny, innebär att ett allmänt placeringskrav åläggs<br>tillgångar motsvarande den del av beloppet för försäkringstekniska av-<br>sättningar som utgörs av villkorad återbäring enligt 1 § 4. Detsamma<br>gäller för fondförsäkringsåtaganden för vilka försäkringstagaren bär pla-<br>ceringsrisken (jfr 1 § 6). De närmare motiven för bestämmelsen kom-<br>menteras i allmänmotiveringen, avsnitt 8.4.3.</p>
<p>Tillgångarna skall enligt paragrafen placeras på ett sätt som är lämpligt<br>med hänsyn till åtagandets karaktär. Detta innebär att placeringarna skall<br>vara avpassade efter de åtaganden mot försäkringstagarna som kan ha<br>gjorts beträffande förvaltningen av det kapital som svarar mot villkorad<br>återbäring. Om t.ex. bolaget i avtalet eller på annat sätt gjort utfästelser<br>om en mera försiktig förvaltningspolitik, bör detta naturligtvis avspeglas<br>även i placeringarna. Även åtaganden som har kopplats till något slag av<br>index eller ett annat referensvärde bör skuldtäckas med ur matchnings-<br>synpunkt lämpliga tillgångar. Sådana fondförsäkringsåtaganden där för-<br>säkringstagarna bär risken skuldtäcks primärt av andelarna i de anknutna<br>fondema.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>411</p>
<p>Genom att de mera detaljerade placeringsreglerna inte skall gälla för<br>avsättningar för villkorad återbäring kan emellertid parterna även i kon-<br>ventionell livförsäkring avtala om villkor som innebär en friare förvalt-<br>ning än vad som annars skulle följa av tillgångs- och enhandsbegräns-<br>ningama i 10 och 10 b §§. Detsamma gäller reglerna om tillåtna till-<br>gångslag i 10 §, om lokaliseringar av tillgångar i 10 d § och om risken för<br>valutakursförluster i 10 e §. De begränsningar som gäller för möjligheten<br>att använda aktier och andelar i dotterföretag (10 a§) och de särskilda<br>värderingsreglerna (10 f §) gäller dock även i förevarande fall.</p>
<p>De detaljerade gränserna för bl.a. tillåtna tillgångsslag och enhands-<br>begränsningar är således varken direkt eller analogt tillämpliga. Det för-<br>hindrar inte att dessa regler ändå kan tjäna som vägledning i de fall då<br>åtagandet inte är kopplat till vissa tillgångar eller referensvärden eller till<br>klara åtaganden om förvaltningen för avtalsperioden. Om de formella<br>gränserna för skuldtäckningstillgångar är uppfyllda bör det nämligen - i<br>nu berört avseende - ofta mera mekaniskt kunna anses att tillgångarna är<br>placerade på ett lämpligt sätt. En “lämplig placering” kan dock föreligga<br>även vid vissa avvikelser från de formella gränserna, allt under förutsätt-<br>ning att tillgångarna är placerade på ett affärsmässigt och omdömesgillt<br>sätt för att utan onödigt risktagande ge en hög avkastning till försäk-<br>ringstagarna och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringen.</p>
<h4>7 kap. 16 §</h4>
<p>Ändringen innebär att tidigare första stycket, som medför att anskaffning<br>av ansökningar om försäkringar skall ske enligt god försäkringssed, har<br>upphävts. Liknande regler har i stället tagits in i den allmänna rörelse-<br>regeln i 1 kap. 1 a §. Såvitt avser marknadsföring finns även särskilda<br>regler i marknadsföringslagen (1995:450). Motiven för ändringen kom-<br>menteras i allmänmotiveringen, avsnitt 6.2.</p>
<p>Det tidigare andra stycket kvarstår som en egen paragraf. Genom slo-<br>pandet av första stycket har hänvisningen dit fått utgå och uttryckliga<br>regler tas in. Bestämmelsen, som utformats efter synpunkter från Lagrå-<br>det, innebär en skyldighet för Finansinspektionen att utfärda intyg över<br>verksamhet som bedrivits av den som biträtt ett försäkringsbolag på sätt<br>som anges i artikel 9.2 i EG:s försäkringsmäklardirektiv (77/92/EEG).<br>Det kan gälla dels personer som varit verksamma som försäkringsombud<br>eller som på annat liknande sätt biträtt bolaget, dels medhjälpare till ett<br>försäkringsombud eller liknande biträde.</p>
<h4>7 kap. 17 a §</h4>
<p>Paragrafen ställer upp begränsningar för ägande i vissa finansiella före-<br>tag.</p>
<p>Tredje stycket har ändrats med anledning av att livförsäkringsbolagens<br>överskott i framtiden skall redovisas fördelat på försäkringstekniska av-<br>sättningar och eget kapital. Motivet för ändringen kommenteras i den<br>allmänna motiveringen, avsnitt 8.5.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>412</p>
<p>Fjärde stycket har justerats med anledning av att återbäringsmedel inte<br>längre skall förekomma i livförsäkringsbolag och att fond för orealisera-<br>de vinster skall redovisas inom eget kapital även i livförsäkringsbolag.</p>
<h4>7 kap. 17 b §</h4>
<p>Den tidigare i paragrafen angivna erinran om att finansiella instrument<br>inte får användas på ett sätt som överstiger en risknivå som är förenlig<br>med kravet på sund försäkringsrörelse har utmönstrats. Ändringen har<br>gjorts med anledning av att sundhetsprincipen slopas för att bl.a. ersättas<br>av den allmänna rörelseregeln för försäkringsverksamhet i 1 kap. 1 a §.<br>Den paragrafen innefattar bl.a. ett krav på god riskkontroll och ställer<br>minst lika höga krav på användningen av finansiella instrument som tidi-<br>gare.</p>
<p>Ändringen kommenteras även i allmänmotiveringen, avsnitt 6.2.</p>
<h4>7 kap. 19 §</h4>
<p>Bemyndigandet i det upphävda andra stycket för regeringen eller Finans-<br>inspektionen att meddela närmare föreskrifter om information till försäk-<br>ringstagarna och den som avser att teckna en försäkring har överförts till<br>1 kap. 1 a § (se vidare författningskommentaren till nämnda paragraf).</p>
<p>Ändringen kommenteras även i allmänmotiveringen, avsnitt 6.2.</p>
<h4>7 kap. 22 §</h4>
<p>I paragrafen, som behandlar kapitalbasens sammansättning, har vissa<br>ändringar av teknisk karaktär gjorts.</p>
<p>Första stycket andra punkten har justerats. Bestämmelsen om att minst<br>25 procent av aktie- eller garantikapitalet skall vara inbetalt för att hälf-<br>ten av kapitalet skall får medräknas i kapitalbasen har utgått. Av garanti-<br>kapital som tillskjuts vid bolagets bildande måste hela beloppet vara in-<br>betalt enligt bestämmelserna i 2 kap. 13 §. För tillskott av garantikapital<br>som numera får göras under rörelsens gång och av aktiekapital som teck-<br>nats genom nyemission måste minst hälften vara inbetalt för att registre-<br>ring skall få ske (se 2 kap. 17 § och 4 kap. 14 §). Någon särskild gräns<br>för hur stor andel som måste vara tillskjutet för att kapitalet skall få be-<br>aktas i kapitalbasen behövs därmed inte eftersom regeln tar sikte på re-<br>gistrerade tillskott.</p>
<p>En bestämmelse i tredje punkten om att återbäringsmedel far ingå i ka-<br>pitalbasen har utmönstrats, eftersom bolagen i fortsättningen inte kom-<br>mer att inneha sådana medel. Återbäringsmedel skall vid lagens ikraftträ-<br>dande eller inom en viss tid därefter överföras som återbäring och/eller<br>till föreskrivna poster under eget kapital.</p>
<p>Bestämmelsen i tidigare tredje punkten om möjligheten att beakta även<br>obeskattade reserver i kapitalbasen har av redaktionella skäl överförts till<br>en ny jjärde punkt.</p>
<p>Motiven för ändringarna utvecklas närmare i den allmänna motive-<br>ringen, avsnitt 8.7.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>413</p>
<h4>7 kap. 23 §</h4>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Paragrafen reglerar storleken på det buffertkapital som minst måste fin-<br>nas i livförsäkringsrörelsen under rörelsens gång (solvensmarginal).</p>
<p>Genom ändringen av andra stycket första punkten har underlaget för<br>beräkningen av solvensmarginalen utsträckts från nuvarande premie-<br>reserv till samtliga försäkringstekniska avsättningar. Paragrafen har ock-<br>så ändrats med hänsyn till att den skall gälla för fondförsäkringar. Vidare<br>har de regler om solvensmarginal i 13 § fondförsäkringslagen, som upp-<br>hävs i detta sammanhang, inarbetats i den nya andra punkten.</p>
<p>Storleken på solvensmarginalen är enligt bestämmelserna bl.a. beroen-<br>de på om bolaget eller försäkringstagarna står den finansiella eller för-<br>säkringstekniska risken. För sådana åtaganden inom fondförsäkring där<br>försäkringstagarna bär den finansiella risken gäller i huvudsak samma<br>regler som i dag. Det innebär i praktiken ett lägsta krav på sol-<br>vensmarginal som uppgår till 1 procent av underlaget till skillnad mot ett<br>krav på 4 procent om försäkringsbolaget står risken. En nyhet är att rörel-<br>serisker i allmänhet skall beaktas vid bestämmandet av solvensmar-<br>ginalen.</p>
<p>Enprocentskravet gäller även för sådan villkorad återbäring som för-<br>säkringstagaren står den finansiella risken för. Vid sådan återbäring kan<br>försäkringstagaren också stå en aktuariell eller annan försäkringsteknisk<br>risk. Genom kompletteringen av första punkten följer att solvensmargi-<br>nalen bestäms enligt samma principer som för den finansiella risken.</p>
<p>Äldre bestämmelser i andra punkten har utan ändringar överförts till<br>den nya tredje punkten. Till följd av detta har hänvisningen i tredje<br>stycket ändrats.</p>
<p>I fjärde stycket har en felaktig hänvisning justerats.</p>
<h4>7 kap. 24 §</h4>
<p>I paragrafen har vissa ändringar av i huvudsak teknisk karaktär gjorts.</p>
<p>Ändringarna i första stycket andra punkten är av motsvarande slag som<br>ändringarna i 7 kap. 22 § första stycket 2.</p>
<p>I tredje punkten har reglerna som förtydligar att eget kapital kan vara<br>såväl bundet som fritt utgått såsom obehövliga. Vidare har tredje punkten<br>delats upp i två punkter (jfr kommentaren till 7 kap. 22 §).</p>
<p>Den nya femte punkten, som motsvarar tidigare fjärde punkten, har<br>justerats med hänsyn till att lagkraven på uttaxering upphävs och att en<br>rätt till uttaxering skall vara beroende av bestämmelser i bolagsord-<br>ningen. Vidare har en ändring skett varigenom det slås fast att i kapital-<br>basen får räknas in endast vad som kan uttaxeras från delägare under ett<br>räkenskapsår, med avdrag för vad som faktiskt har uttaxerats för detta<br>räkenskapsår.</p>
<p>Bestämmelsen hänvisar till sådana uttaxeringsvillkor som avses i<br>1 kap. 7 § tredje stycket. Den gäller därför även för sådana lokala försäk-<br>ringsbolag som med stöd av dispensen i sist nämnda paragrafs sjätte<br>stycke får behålla uttaxeringsvillkor som överensstämmer med äldre rätt.</p>
<p>414</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<h4>7 kap. 26 §</h4>
<p>Tredje stycket har ändrats som en konsekvens av ändringen i 22 §.</p>
<h4>7 kap. 28 §</h4>
<p>Paragrafen reglerar vissa frågor om hur kapitalbasen bestäms när skade-<br>respektive livförsäkringsrörelse bedrivs i samma bolag.</p>
<p>Det tidigare andra stycket har tagits bort. Enligt bestämmelsen kunde<br>poster som ingick i kapitalbasen i den ena rörelsen beaktas som tillägg<br>till kapitalbasen i den andra rörelsen. Motivet för ändringen behandlas i<br>den allmänna motiveringen, avsnitt 8.7.</p>
<h4>7 kap.29 §</h4>
<p>Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om placering av premier<br>för fondförsäkringar.</p>
<p>Första stycket slår fast att premier för fondförsäkringar skall placeras i<br>sådana till försäkringen anknutna fonder som försäkringstagaren bestäm-<br>mer och att försäkringsbolaget får begränsa urvalet tillgängliga fonder.<br>Bestämmelsen överensstämmer i sak med 4 § i den samtidigt upphävda<br>fondförsäkringslagen. Vilka fonder som kan vara anknutna till fondför-<br>säkringar regleras närmare i 2 kap. 3 b § första stycket 3.</p>
<p>I andra stycket regleras hur försäkringsbolaget far förfoga över ersätt-<br>ning vid inlösen av andelar och över utdelning från andelar i fonder som<br>är anknutna till fondförsäkring. Bestämmelserna är med redaktionella<br>ändringar överförda från 5 och 6 §§ fondförsäkringslagen.</p>
<h4>8 kap. Försäkringsbolagets ledning m.m.</h4>
<p>I kapitlet har vissa bestämmelser i 7 § om styrelsens skyldigheter ändrats.<br>Reglerna om styrelsens ansvar för viss information har upphävts. Reg-<br>lerna om styrelsens skyldigheter i fråga om placeringsriktlinjerna har<br>överförts till 8 §. Sistnämnda paragraf har kompletterats med regler om<br>fastställande m.m. av försäkringstekniska riktlinjer. En ändring som rör<br>ömsesidiga bolag har skett i 15 §. Delägare har tagits in bland dem som<br>inte får otillbörligt gynnas eller missgynnas genom beslut av ställföre-<br>trädare för bolaget. I 18 § har gjorts flera ändringar angående aktuarier.</p>
<h4>8 kap. 7 §</h4>
<p>Bestämmelserna i det tidigare tredje stycket har inarbetats i 8 §.</p>
<p>Bestämmelserna i ijärde stycket om styrelsens ansvar för viss infor-<br>mation till Finansinspektionen och försäkringstagarna har slopats. Moti-<br>vet till ändringen kommenteras i den allmänna motiveringen, avsnitt<br>13.3.1.</p>
<p>415</p>
<h4>8 kap. 8 §</h4>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>I paragrafen reglerades tidigare antagande och ändring av grunder. Till<br>paragrafen har överförts regler som i sak motsvarar tidigare 7 § tredje<br>stycket angående styrelsens skyldighet att fastställa, upprätthålla och vid<br>behov ändra antagna placeringsriktlinjer. I bestämmelsen har även införts<br>en motsvarande skyldighet för försäkringstekniska riktlinjer.</p>
<p>Motiven för ändringarna kommenteras i avsnitt 13.3.1.</p>
<h4>8 kap. 15 §</h4>
<p>Paragrafens första stycke har ändrats genom att delägare tagits in bland<br>dem som inte får gynnas eller förfördelas genom beslut av styrelsen eller<br>annan ställföreträdare. Ändringen överensstämmer med ändringen i</p>
<p>9 kap. 19 § som avser beslut av bolagsstämman, se vidare kommentaren<br>till den paragrafen.</p>
<h4>8 kap. 18 §</h4>
<p>Bestämmelsen om aktuarie har byggts ut som ett uttryck för den ökade<br>vikt som läggs vid försäkringsbolagets egen interna kontroll.</p>
<p>Kravet på aktuarie i första stycket har utsträckts till att gälla inte bara i<br>livförsäkringsbolag utan även för skadeförsäkringsbolag. I stycket har<br>också tagits in en allmän bestämmelse om kompetens och yrkeserfaren-<br>het.</p>
<p>I andra stycket finns ett bemyndigande att meddela föreskrifter om be-<br>hörighet. Den myndighet som fått föreskriftsrätten har också möjlighet<br>att i enskilda fall medge undantag från behörighetsvillkoren och kravet<br>på aktuarie enligt första stycket.</p>
<p>Dessutom har Finansinspektionen genom ett nytt fjärde stycke givits<br>rätt att förordna en aktuarie i bolaget om ett sådant behov uppkommer.<br>Sistnämnda bestämmelse är avsedd att tillämpas med en betydande re-<br>striktivitet.</p>
<p>Ändringarna kommenteras närmare i avsnitt 13.3.5.</p>
<h4>9 kap. Bolagsstämma</h4>
<p>I kapitlet har 18 och 19 §§ ändrats. De gjorda ändringarna berör delägare<br>i ömsesidiga försäkringsbolag. Med anledning av att de försäkringstek-<br>niska grunderna ersätts av en ordning med försäkringstekniska riktlinjer<br>har en ändring företagits i 20 §.</p>
<h4>9 kap. 18 §</h4>
<p>I paragrafen behandlas delägares rättigheter i samband med ändring av<br>bolagsordningen rörande delägarnas uttaxeringsansvar.</p>
<p>416</p>
<p>I första stycket har en ändring gjorts med anledning av ändringarna om<br>reglerna för delägaransvar i 1 kap. 7 §. Ändringen är av redaktionellt<br>slag.</p>
<p>I andra stycket har en mindre ändring gjorts.</p>
<p>Tredje stycket har justerats med anledning av utmönstrandet av be-<br>greppet ”premiereserv” i 7 kap. 1 §. Bestämmelsen innebär att ej intjä-<br>nade premier och upplupen återbäring som belöper på den individuella<br>försäkringen skall omfattas av den ersättning som försäkringstagaren har<br>rätt att få ut om avtalet hävs på grund av ändrade villkor om delägar-<br>ansvar i bolaget. Begreppet premiereserv har omfattat avsättningar för<br>kvardröjande risker. Sådana avsättningar beräknas emellertid kollektivt<br>för försäkringstagarna och belastar andra medel än försäkringstagarens<br>premier. Avsättningen kan därför redan i sig inte anses belöpa på en del-<br>ägares försäkring och har därför inte tagits med i bestämmelsen.</p>
<h4>9 kap. 19 §</h4>
<p>Ändringen av förevarande paragraf tillsammans med ändringen av 8 kap.<br>15 § innebär att delägare tagits in bland dem som inte får otillbörligt<br>gynnas eller förfördelas genom beslut av ställföreträdare eller bolags-<br>stämma i ömsesidiga försäkringsbolag. Bestämmelserna ger uttryck för<br>den associationsrättsliga s.k. likhetsprincipen och syftar bl.a. till att inga<br>otillbörliga fördelar bereds vissa delägare på bekostnad av andra del-<br>ägare. Den likhetsprincip som paragrafen ger uttryck för kan, till skillnad<br>från den i 1 kap. 1 a § intagna principen om god försäkringsstandard, få<br>betydelse för beslut i frågor som mera renodlat avser försäkringstagarens<br>ställning som delägare i bolaget, t.ex. i frågor som rör delägarnas uttaxe-<br>ringsansvar för bolagets förpliktelser eller förluster, användning av bola-<br>gets kapital för förlusttäckning eller för sådan återbäring som inte följer<br>av försäkringsavtalet. Vid tillämpningen av likhetsprincipen bör man<br>bl.a. beakta de premier som en delägare har betalat till bolaget. Det kan<br>dock inte anses strida mot bestämmelserna att ta in villkor om att t.ex. en<br>uttaxering skall gälla endast för delägare inom en viss försäkringsgrupp<br>eller försäkringsklass, om det finns giltiga skäl för att göra en sådan åt-<br>skillnad.</p>
<p>Att den nuvarande skälighetsprincipen skall tillämpas på försäkringar<br>som tecknats före ikraftträdandet av den nya lagstiftningen följer av<br>12 kap. 14 §.</p>
<h4>9 kap. 20 §</h4>
<p>Paragrafen har ändrats främst med anledning av att nuvarande ordning<br>med grunder upphävts för att ersättas av ett system med försäkringstek-<br>niska riktlinjer. Ändringen innebär också att möjligheterna att beivra bo-<br>lagsstämmans beslut omfattar beslut som strider mot fastställda<br>placeringsriktlinjer.</p>
<p>Bestämmelsen kommenteras även i den allmänna motiveringen, se av-<br>snitt 13.3.2.</p>
<p>14 Riksdagen 1998/99. 1 samt. Nr 87</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>417</p>
<h4>10 kap. Revision</h4>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bestämmelserna i 3 och 4 §§ om kompetenskrav för revisorer har änd-<br>rats. Till följd därav har en justering gjorts i 7 § och en ny 15 § tillkom-<br>mit. I 1 § har reglerna om antalet revisorer i försäkringsbolag ändrats.</p>
<h4>10 kap. 1 §</h4>
<p>Enligt första stycket räcker det numera med att minst en revisor har ut-<br>setts av bolagsstämman. Skälen till ändringen har behandlats i den all-<br>männa motiveringen (avsnitt 13.3.8.1). I stycket har därutöver tagits in en<br>hänvisning till 11 kap. som innehåller regler om lekmannarevisorer. Som<br>uttryckligen anges i 11 kap. 3 § är bestämmelserna i 10 kap. inte tillämp-<br>liga på lekmannarevisorer.</p>
<p>Andra stycket har justerats språkligt.</p>
<h4>10 kap. 3 §</h4>
<p>I likhet med vad som gäller för allmänna aktiebolag och bankaktiebolag<br>får endast den som är auktoriserad eller godkänd revisor utses som revi-<br>sor i ett försäkringsbolag. Detta framgår av ett nytt första stycke. Enligt<br>kravet, som är EG-relaterat, får endast kvalificerade revisorer delta vid<br>räkenskapsrevisionen i nämnda bolag. Vid sidan om dessa revisorer får<br>det utses lekmannarevisorer att utföra en allmän granskning av bolagets<br>verksamhet. Regler om lekmannarevisorer finns i 11 kap.</p>
<p>Som en följd av de nya bestämmelserna om kvalificerade revisorer i<br>försäkringsbolag har bestämmelserna om bosättningskrav för andra än<br>kvalificerade revisorer i det tidigare första stycket upphävts. Av samma<br>anledning och i överensstämmelse med 10 kap. 10 § aktiebolagslagen<br>innefattas inte längre den som är underårig bland obehörighets grunderna<br>(jfr prop. 1997/98:99 s. 260), vilka numera återfinns i andra stycket.</p>
<h4>10 kap. 4 §</h4>
<p>Som en följd av kravet på att revisorerna i ett försäkringsbolag alltid<br>skall vara godkända eller auktoriserade revisorer (3 §) har bestämmel-<br>serna i första stycket upphävts. Reglerna för när det krävs att ett försäk-<br>ringsbolag har en auktoriserad revisor är oförändrade, dvs. när balansom-<br>slutningen överstiger 1 000 basbelopp. Dessa bestämmelser i förutva-<br>rande andra stycket utgör numera första stycket. Till följd av dessa änd-<br>ringar har hänvisningarna i efterföljande stycken justerats.</p>
<p>Bestämmelserna om registrering som tidigare fanns i sista stycket har<br>flyttats till en ny paragraf, 15 §.</p>
<h4>10 kap. 7 §</h4>
<p>Till följd av ändringarna i 3 och 4 §§ har hänvisningarna i paragrafen<br>justerats.</p>
<p>418</p>
<h4>10 kap. 15 §</h4>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Paragrafen, som är ny, motsvarar delvis det förutvarande sista stycket i<br>4 §. På samma sätt som tidigare skall alltså registrering ske av de god-<br>kända och auktoriserade revisorerna, dvs. numera samtliga revisorer ef-<br>tersom inga andra får vara revisorer i ett försäkringsbolag.</p>
<h4>11 kap. Allmän granskning</h4>
<p>Kapitlet är nytt och innehåller bestämmelser om lekmannarevisorer. Be-<br>stämmelserna har utformats efter förebild i 11 kap. aktiebolagslagen. En<br>närmare redogörelse för motiven och en kommentar till bestämmelserna<br>finns i prop. 1997/98:99 Aktiebolagets organisation.</p>
<h4>11 kap.1 §</h4>
<p>Enligt paragrafen får lekmannarevisorer utses i såväl försäkringsaktie-<br>bolag som ömsesidiga försäkringsbolag, om inte bolagsordningen före-<br>skriver annat. Paragrafens utformning stämmer helt överens med mot-<br>svarande 11 kap. 1 § aktiebolagslagen.</p>
<h4>11 kap. 2 §</h4>
<p>Liksom för revisorer får suppleant utses för lekmannarevisor. Paragrafen<br>överensstämmer helt med motsvarande 11 kap. 2 § aktiebolagslagen.</p>
<h4>11 kap. 3 §</h4>
<p>I paragrafen klargörs att bestämmelserna för vanliga revisorer inte till-<br>lämpas på lekmannarevisorer, vilket överensstämmer med motsvarande</p>
<p>II kap. 3 § aktiebolagslagen (jfr prop. 1997/98:99 Lagrådets yttrande<br>s. 425).</p>
<h4>11 kap. 4 §</h4>
<p>I paragrafen anges omfattningen och inriktningen på lekmannarevisorns<br>granskning. En utförlig redogörelse lekmannarevisorns granskning i ak-<br>tiebolag finns i kommentaren till motsvarande 11 kap. 4 § aktiebo-<br>lagslagen (prop. 1997/98:99 s. 276-277). Vad som där sägs bör kunna<br>vara vägledande även för lekmannarevisorer i försäkringsbolag, men<br>granskningen måste också självklart anpassas bl.a. till den speciella verk-<br>samhet som försäkringsbolagen bedriver.</p>
<h4>II kap. 5§</h4>
<p>I likhet med vad som gäller för revisorer (10 kap. 8 § tredje stycket FRL)<br>kan det i bolagsordningen meddelas särskilda anvisningar för lekmanna-<br></p>
<p>419</p>
<p>revisorns granskningsuppdrag. Detta överensstämmer även med 11 kap.<br>5 § aktiebolagslagen.</p>
<h4>11 kap. 6§</h4>
<p>Av paragrafen framgår att lekmannarevisom efter varje räkenskapsår<br>skall lämna en granskningsrapport (motsvarande bestämmelse finns i<br>11 kap. 6 § aktiebolagslagen).</p>
<h4>11 kap. 7 §</h4>
<p>Till följd av att EG:s åttonde bolagsrättsliga direktiv inte tillåter att andra<br>än kvalificerade revisorer deltar i räkenskapsgranskningen föreskrivs i<br>överensstämmelse med motsvarande 11 kap. 7 § aktiebolagslagen att en<br>lekmannarevisor inte får underteckna revisionsberättelsen.</p>
<h4>11 kap. 8 §</h4>
<p>På motsvarande sätt som när det gäller revisorer (10 kap. 9 §) skall led-<br>ningen ge lekmannarevisorerna tillfälle att genomföra granskningen samt<br>lämna de upplysningar och det biträde som lekmannarevisom begär. Pa-<br>ragrafen överensstämmer med 11 kap. 8 § aktiebolagslagen.</p>
<h4>11 kap. 9 §</h4>
<p>En lekmannarevisor väljs som huvudregel av bolagsstämman. Detta<br>överensstämmer med vad som gäller enligt 11 kap. 9 § aktiebolagslagen.<br>På samma sätt som i allmänna aktiebolag har lekmannarevisom i ett för-<br>säkringsbolag rätt till ersättning från bolaget och uppdraget att vara lek-<br>mannarevisor kommer även i dessa bolag att gälla tills vidare om inget<br>annat angetts (jfr prop. 1997/98:99 s. 175 och s. 279).</p>
<h4>11 kap. 10 §</h4>
<p>Till skillnad från vad som gäller för revisorer anges även att en lekman-<br>narevisor inte får vara underårig (jfr kommentaren till 10 kap. 3 § ovan).<br>Detta överensstämmer med motsvarande 11 kap. 10 § aktiebolagslagen.</p>
<h4>11 kap.11 §</h4>
<p>Jävsgrunderna är desamma som för revisorer i försäkringsbolag (10 kap.<br>5 §). Paragrafen skiljer sig därmed i vissa avseenden från aktiebolags-<br>lagen och vad som således även gäller för bankaktiebolag, bl.a. eftersom<br>den inte innehåller något förbud för aktieägare att vara revisor.</p>
<h4>11 kap.12 §</h4>
<p>Jävsreglerna enligt 11 § gäller även revisorsbiträden.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>420</p>
<h4>11 kap. 13 §</h4>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Någon bestämd mandattid gäller inte för lekmannarevisorer utan uppdra-<br>gets längd bestäms normalt av bolagsstämman (jfr 9 § ovan). Av paragra-<br>fen framgår att lekmannarevisorns uppdrag, i likhet med vad som gäller<br>för vanliga revisorer, kan upphöra när som helst. Motsvarande bestäm-<br>melse finns i 10 kap. 13 § aktiebolagslagen.</p>
<h4>11 kap. 14 §</h4>
<p>Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 11 kap. 14 § aktiebolags-<br>lagen. Granskningsrapporten skall dock lämnas inom samma tid som<br>revisionsberättelsen; två veckor före stämman i försäkringsbolaget i<br>stället för tre veckor enligt aktiebolagslagen.</p>
<h4>11 kap. 15 §</h4>
<p>Paragrafen motsvarar 11 kap. 15 § första stycket aktiebolagslagen. På<br>samma sätt som revisionsberättelsen och redovisningshandlingarna skall<br>granskningsrapporten hållas tillgänglig hos bolaget inför den ordinarie<br>bolagsstämman (9 kap. 9 §). Även granskningsrapporten skall sändas till<br>de aktieägare och röstberättigade som begär det.</p>
<h4>11 kap. 16 §</h4>
<p>Att lekmannarevisom har rätt att närvara vid bolagsstämman och i vissa<br>fall dessutom skyldighet därtill överensstämmer med vad som gäller för<br>revisorer (10 kap. 13 §). Motsvarande bestämmelse finns i 11 kap. 16 §<br>aktiebolagslagen.</p>
<h4>11 kap. 17 §</h4>
<p>Reglerna om tystnadsplikt överensstämmer med vad som gäller för revi-<br>sorer enligt 10 kap. 14 § första stycket. Paragrafen motsvarar 11 kap.<br>17 § aktiebolagslagen.</p>
<h4>11 kap. 18 §</h4>
<p>Även reglerna om upplysningsskyldighet motsvarar vad som gäller för<br>revisorer (10 kap. 14 § andra stycket) och har sin motsvarighet i 11 kap.<br>17 § aktiebolagslagen.</p>
<h4>11 kap.19 §</h4>
<p>Paragrafen överensstämmer med 11 kap. 19 § första stycket aktiebolags-<br>lagen. Lekmannarevisom omfattas inte av rapporteringsskyldigheten för<br>revisorer enligt 10 kap. 8 a §. En lekmannarevisor i ett försäkringsbolag<br>är inte heller, till skillnad från lekmannarevisorer i allmänna aktiebolag,<br>skyldig att på begäran lämna upplysningar om bolagets angelägenheter<br></p>
<p>421</p>
<p>till undersökningsledaren under förundersökning i brottmål. En sådan<br>skyldighet finns inte heller for revisorerna i ett försäkringsbolaget (jfr</p>
<p>10 kap. 14 §).</p>
<h4>11 kap. 20 §</h4>
<p>Paragrafen motsvarar nya 10 kap. 15 § om registrering av revisorer.</p>
<h4>12 kap. Vinstutdelning och annan användning av försäkringsbola-<br>gets egendom</h4>
<p>Bestämmelserna i kapitlet har ändrats främst såvitt avser behandlingen av<br>överskott i livförsäkringsbolag. Nuvarande regler i 5-8 §§ om avsättning<br>av årsvinsten i livförsäkringsrörelse till en återbäringsfond och motsva-<br>rande åtgärd i skadeförsäkringsrörelse har slopats. Genom en ändring av<br>2 § har möjligheter till vinstutdelning införts även i konventionella liv-<br>försäkringsbolag. I 3 § har tagits in bestämmelser om en rätt till s.k.<br>tvångsutdelning för minoritetsaktieägare efter mönster från vad som gäl-<br>ler för aktiebolag i allmänhet.</p>
<p>Regler om fördelningen av vinster mellan bolaget och försäkrings-<br>tagarna, som är beroende av bolagsordningens villkor, har införts i nya 5<br>§. I nya 6 § har tagits in dispositiva bestämmelser om fördelning av åter-<br>bäring i livförsäkringsbolag. Som en följd av de nya reglerna om över-<br>skottshanteringen har även reglerna om reservfond och överkursfond i 9<br>§ justerats. I den paragrafen har även införts nya bestämmelser for icke<br>vinstutdelande livförsäkringsbolag om inrättande av en konsoliderings-<br>fond under eget kapital för förlusttäckning eller för annat ändamål som<br>föreskrivs i bolagsordningen.</p>
<p>I 14 § slås fast att skälighetsprincipen skall gälla for försäkringar som<br>tecknats före lagändringarnas ikraftträdande, om inte annat avtalas. I 15<br>och 16 §§ regleras förutsättningarna för att ta in eller ändra villkor om<br>vinstutdelning eller förlusttäckning i livförsäkringsbolag. Bestämmel-<br>serna i 15 § skall även tillämpas vid fusion m.m. med ett vinstutdelande<br>livförsäkringsbolag.</p>
<h4>12 kap. 2 §</h4>
<p>Ändringen av första stycket innebär att ett förbud mot vinstutdelning till<br>aktieägare eller garanter skall gälla som legal huvudregel i ett livförsäk-<br>ringsbolag. För att en vinstutdelning skall kunna ske måste bestämmelser<br>om detta finnas i bolagsordningen. (Angående den särskilda prövning<br>som krävs för stadfästelse av en bolagsordning med sådana bestämmel-<br>ser, se 15 och 16 §§).</p>
<p>Genom bestämmelser i bolagsordningen kan föreskrivas att hela eller<br>viss del av årsvinsten skall kunna användas för vinstutdelning. I den mån<br>inte hela årsvinsten får användas för vinstutdelning eller förlusttäckning<br>gäller 5 och 6 §§.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>422</p>
<p>Andra stycket har justerats med hänsyn till att vinstutdelning blir tillå-<br>ten i livförsäkringsbolag. De begränsningar för vinstutdelning som i dag<br>gäller för skadeförsäkringsbolag kommer därmed att gälla även för liv-<br>försäkringsbolag som får dela ut vinst.</p>
<p>I andra stycket har en ny första punkt tillkommit för att beakta de nya<br>bestämmelserna i 5 §. Till följd av den nya punkten har övriga punkter<br>numrerats om. I nya tredje punkten har en ändring skett genom att be-<br>teckningen skadebolagsgrupp bytts ut mot koncern. Ändringen kan inte<br>anses innebära någon ändring i sak.</p>
<p>Det tidigare Ijärde stycket i paragrafen, som upptagit bestämmelser om<br>ränta på garantikapital, har upphävts. Sådana bestämmelser har ansetts<br>obehövliga som en konsekvens av att ömsesidiga livförsäkringsbolag<br>tillåts dela ut vinst till garanter.</p>
<h4>12 kap. 3 §</h4>
<p>Första stycket har ändrats som en följd av att bestämmelserna om ränta<br>på garantikapital upphävts.</p>
<p>I det nya andra stycket har bestämmelser införts om s.k. tvångsutdel-<br>ning till förmån för minoritetsaktieägare. Bestämmelsen får betydelse för<br>skadeförsäkringsaktiebolag och för livförsäkringsaktiebolag som far dela<br>ut vinst. Bestämmelsen överensstämmer i sak med 12 kap. 3 § andra<br>stycket aktiebolagslagen, bortsett från att det särskilt erinrats om att så-<br>dan tvångsutdelning inte heller får stå i strid med stabilitetsprincipen i 1<br>kap. 1 a §.</p>
<h4>12 kap.5 §</h4>
<p>Paragrafen avser livförsäkringsbolag. Den innebär, till skillnad från den<br>nuvarande 5 §, att sådan del av årsvinsten som inte får användas för vin-<br>stutdelning eller förlusttäckning direkt skall gottskrivas försäkrings-<br>tagarna och andra ersättningsberättigade som återbäring, dvs. utan för-<br>medling av någon återbäringsfond. Sådan ensidigt utfäst återbäring kan<br>ske t.ex. genom att återbäringen gottskrivs försäkringstagarna genom en<br>utbetalning, lägre premier e.d. eller som garanterad eller villkorad återbä-<br>ring. Det bör framhållas att bestämmelsen inte hindrar att bolags-<br>ordningen innehåller bestämmelser om att hela årsvinsten skall kunna<br>användas för vinstutdelning eller förlusttäckning. (Angående förutsätt-<br>ningarna för att ta in eller ändra sådana villkor, se 15 och 16 §§).</p>
<p>Motsvarande regler gäller för belopp som omförs från bundet eget ka-<br>pital till fritt eget kapital. Bestämmelsen beaktar att vissa överskott kan<br>ha förts direkt till eget kapital utan att dessförinnan ingå i resultatet.</p>
<p>Paragrafen kommenteras också i allmänmotiveringen, avsnitt 7.2.</p>
<p>Det bör i sammanhanget framhållas att återbäring som skall utgå enligt<br>villkor i försäkringsavtalet i regel inte ingår i årets resultat utan skall lö-<br>pande kostnadsföras och skuldtäckas.</p>
<p>Frågan om hur de belopp som skall gottskrivas som återbäring skall<br>fördelas mellan försäkringstagarna och andra återbäringsberättigade be-<br>handlas under 6 §.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>423</p>
<h4>12 kap. 6 §</h4>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Paragrafen innehåller bestämmelser för livförsäkringsbolag om fördel-<br>ning av återbäring mellan försäkringstagare och andra ersättningsberätti-<br>gade. Därigenom avses att slå fast att den s.k. kontributionsprincipen<br>skall gälla vid fördelningen när bolaget gottskriver återbäring om inte<br>annat är föreskrivet i försäkringsavtalet respektive bolagsordningen.<br>Metoden innebär att fördelningen av överskottet i största möjliga ut-<br>sträckning skall baseras på de enskilda försäkringarnas bidrag till över-<br>skottet.</p>
<p>Paragrafen riktar sig mot livförsäkringsbolagen och är inte avsedd att<br>grunda några rättigheter till återbäring för enskilda försäkringstagare.</p>
<p>Paragrafen har förtydligats efter förslag från Lagrådet. Det kan fram-<br>hållas att sådan återbäring som försäkringstagarna eller andra har rätt till<br>enligt försäkringsavtal naturligtvis inte kan frångås av försäkringsbolaget<br>genom bestämmelser i bolagsordningen.</p>
<p>Bestämmelserna får i första hand betydelse för utformningen av för-<br>säkringsavtalen. För det fall att återbäring, som skall gottskrivas försäk-<br>ringstgama och jämställda, skall fördelas enligt annan grund än utifrån<br>försäkringarnas bidrag till överskottet skall närmare bestämmelser om<br>fördelningen finnas i försäkringsavtalet. Genom att kontributionsmetoden<br>slås fast som huvudregel för återbäringsfördelningen främjas en avtals-<br>reglering i de fall då bolaget avser att inte följa denna metod. Det bör<br>dock framhållas att försäkringsavtalet normalt skall innehålla regler om<br>försäkringstagarens rätt till överskott även när kontributionsprincipen<br>tillämpas. En sådan avtalsreglering är särskilt viktig i vinstutdelande liv-<br>försäkringsbolag.</p>
<p>Reglerna får i andra hand betydelse för framtida vinster som kan<br>komma att gottskrivas som återbäring till följd av att inte hela vinsten<br>skall tas i anspråk för vinstutdelning eller förlusttäckning enligt bolags-<br>ordningen (jfr 5 §). Stycket får också betydelse för sådan återbäring som<br>kan regleras i bolagsordningen inom ramen för konsolideringsfondens<br>användning (jfr 9 § fjärde stycket). Även sådana villkor kan innehålla<br>bestämmelser som gör att överskott senare skall gottskrivas endast vissa<br>försäkringstagar grupper.</p>
<p>Bestämmelsen får till sist även betydelse för återbäring som bolaget<br>ensidigt vill gottskriva genom andra beslut än de som har anknytning till<br>5 § och 9 § fjärde stycket. Även då bör en likhetsprincip upprätthållas<br>och återbäringen fördelas med hänsyn till premiernas bidrag till över-<br>skottet. En avvikelse bör förutsätta bestämmelser i bolagsordningen.</p>
<p>Att skälighetsprincipen gäller för äldre försäkringar, om inte annat av-<br>talats, följer av 14 §. Nämnda paragraf måste beaktas också vid tillämp-<br>ningen av förevarande bestämmelser.</p>
<p>Paragrafen kommenteras också i avsnitt 7.5 i den allmänna motive-<br>ringen.</p>
<p>424</p>
<h4>12 kap. 9 §</h4>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bestämmelserna om avsättning till reservfond och överkursfond i första<br>och andra stycket har ändrats och gjorts mer lika mellan liv- och skade-<br>försäkringsbolag. Ändringen är en följd av att reglerna om återbärings-<br>fond utmönstrats och att även konventionella livförsäkringsbolag skall<br>kunna dela ut vinst.</p>
<p>I första stycket har en ny femte punkt tillkommit som avser utbyte av<br>fordran enligt skuldebrev mot aktie. Bestämmelsen är en konsekvens av<br>att försäkringsaktiebolag skall kunna ge ut konvertibla skuldebrev. Enligt<br>bestämmelsen skall skillnaden mellan fordringsbeloppet och aktiens no-<br>minella belopp sättas av till reservfonden. Punkten motsvarar efter änd-<br>ringen i sak 12 kap. 4 § första stycket 4 aktiebolagslagen.</p>
<p>I nya fjärde stycket har det tagits in en bestämmelse om att livförsäk-<br>ringsföretag som inte får dela ut vinst skall inrätta en konsolideringsfond<br>för förlusttäckning. Bestämmelsen avser ömsesidiga livförsäkringsbolag<br>och livförsäkringsaktiebolag som bedriver försäkringsrörelse utan villkor<br>i bolagsordningen om vinstutdelning till garanter eller aktieägare. Av<br>bestämmelserna framgår motsatsvis att en sådan fond — till skillnad från<br>reservfonden — inte får användas för överföring till aktiekapitalet eller<br>motsvarande kapital. Konsolideringsfondens syfte är att ligga till grund<br>för förlusttäckning i livförsäkringsbolaget. Genom regler i bolags-<br>ordningen kan det bestämmas att fonden, i den utsträckning den inte be-<br>hövs för förlusttäckning, får användas även för andra ändamål. Det kan i<br>första hand vara frågan om villkor om att fonden, i den mån den inte be-<br>hövs för bolagets konsolidering, skall tillföras försäkringstagarna eller<br>andra ersättningsberättigade som återbäring.</p>
<p>Paragrafen kommenteras också i avsnitt 7.6 i den allmänna motive-<br>ringen.</p>
<h4>12 kap. 14 §</h4>
<p>Bestämmelsen innebär att skälighetsprincipen fortfarande skall gälla för<br>sådana liv- och skadeförsäkringar som tecknats före ikraftträdandet av de<br>nya reglerna. Det innebär bl.a. att överskott på inbetalda premier för så-<br>dana försäkringar även framdeles skall tillföras försäkringstagarna i för-<br>hållande till inbetalda premier. Av bestämmelsen framgår också att det-<br>samma skall gälla om en sådan försäkring förnyats efter ikraftträdandet.<br>Bestämmelsen gäller även om vissa villkor skulle förändras inom ramen<br>för försäkringen. Däremot omfattas inte helt nya försäkringar som för-<br>säkringstagaren tecknar. Enligt paragrafen kan dock försäkringstagaren<br>och försäkringsbolaget avtala om att skälighetsprincipen inte längre skall<br>gälla för den gamla försäkringen.</p>
<p>Vilken information som i sådana fall kan behöva lämnas till försäk-<br>ringstagaren bör tills vidare kunna regleras i sådana föreskrifter som av-<br>ses i 1 kap. 1 a §.</p>
<p>Lagrådet har ifrågasatt om inte paragrafen hellre borde tas in i lagens<br>första kapitel när den inte tas in i övergångsbestämmelserna.</p>
<p>425</p>
<p>Paragrafen är allmänt hållen och av mera grundläggande slag. Detta<br>talar för att den hellre borde tas in lagens inledande kapitel. Bestämmel-<br>sen har emellertid också samband med bestämmelserna om återbärings-<br>hanteringen och ombildning av livförsäkringsbolag, vilket talar för att<br>paragrafen finns i förevarande kapitel. Det finns dock anledning att om-<br>pröva placeringen vid den kommande översynen av lagen, särskilt om<br>den associationsrättsliga lagstiftningen för företag i allmänhet görs till-<br>lämplig även på försäkringsbolag.</p>
<p>Paragrafen kommenteras också i avsnitt 14.2.</p>
<h4>12 kap. 15 §</h4>
<p>Paragrafen, som är ny, behandlar förutsättningarna för att livförsäkrings-<br>bolag skall kunna ta in och ändra villkor i bolagsordningen om vinstut-<br>delning eller förlusttäckning. Bestämmelsen får betydelse både för livför-<br>säkringsaktiebolag och ömsesidiga livförsäkringsbolag. I ömsesidiga<br>bolag ställs dock inget krav på hörande av och samtycke från försäk-<br>ringstagarna.</p>
<p>Reglerna har utformats så att förutsättningarna skall vara uppfyllda för<br>att bolagsordningen skall få stadfästas. Bestämmelserna förhindrar där-<br>med inte att samtycke från försäkringstagarna inhämtas innan ändringen<br>av bolagsordningen beslutas på stämman.</p>
<p>I första stycket behandlas förutsättningarna för att stadfasta helt nya<br>eller ändrade villkor om vinstutdelning. Enligt första punkten anges att<br>en kvalificerad majoritet på stämman skall ha godkänt beslutet. En sådan<br>majoritet krävs såväl för en utvidgning som inskränkning av utdelnings-<br>bart belopp. Detta är motiverat av den stora betydelse ändringen kan an-<br>tas ha för bolaget.</p>
<p>Av andra punkten följer att de försäkringstagare vars rätt berörs av<br>villkoret skall underrättas om ändringen. Med försäkringstagare vars rätt<br>berörs avses sådana försäkringstagare vars ekonomiska rättigheter på<br>grund av försäkringarna påverkas av ändringen. Vilka som på detta sätt<br>berörs av ändringen beror alltså på förhållandena i det enskilda bolaget.<br>Bestämmelsen har justerats i enlighet med Lagrådets synpunkter..</p>
<p>Enligt tredje punkten krävs att viss andel av de försäkringstagarna vars<br>rätt berörs av det nya villkoret i bolagsordningen, och som följaktligen<br>skall underrättas enligt andra punkten, inte motsätter sig att villkoret tas<br>in eller ändras. Ett krav på samtycke gäller även för villkor som i första<br>hand kan tyckas vara till fördel för försäkringstagarna. Detta är motiverat<br>av att sådana ändringar kan påverka bolagets kapitalförsörjning och där-<br>med indirekt storleken av försäkringstagarnas framtida återbäring.</p>
<p>Det kan noteras att andra och tredje punkterna gäller hörande av och<br>samtycke från försäkringstagarna. De som är försäkrade m.m. utan att<br>vara försäkringstagare behöver alltså inte höras eller ge sitt samtycke till<br>ombildningen. Reglerna avser inte heller försäkringstagare i ömsesidiga<br>livförsäkringsbolag, vilket motiveras av att försäkringstagarna är deläga-<br>re i sådana bolag och att samtycke från en kvalificerad majoritet av dessa<br>redan krävs enligt första punkten.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>426</p>
<p>Rättigheterna for andra ersättningsberättigade än försäkringstagarna<br>skall dock beaktas enligt fjärde punkten. Den punkten avser såväl livför-<br>säkringsaktiebolag som ömsesidiga livförsäkringsbolag. Enligt bestäm-<br>melsen skall ändring av bolagsordningen varigenom villkor om vinstut-<br>delning tas in eller ändras förutsätta att ombildningen inte kan antas för-<br>sämra försäkringstagarnas och andra ersättningsberättigades rätt. Med<br>”rätt” avses även här ekonomiska rättigheter på grund av befintliga för-<br>säkringar.</p>
<p>Den rätt på grund av försäkringar som skall beaktas enligt andra och<br>ijärde punkten tar i första hand sikte på den rätt till återbäring som kan<br>föreligga enligt försäkringsavtalen. Det innebär också att bolaget skall ha<br>beaktat och tillgodosett den rätt till överskott som enligt 14 § följer av att<br>skälighetsprincipen framdeles skall gälla för försäkringar som tecknats<br>före lagens ikraftträdande eller som förnyats efter ikraftträdandet. Det<br>måste alltså finnas goda garantier för att försäkringstagarnas rättigheter<br>inte försämras genom en ombildning. Det torde i sin tur bl.a. förutsätta<br>att äldre verksamhet och ny verksamhet hålls väl åtskilda.</p>
<p>Motsvarande bedömning måste också göras i fråga om rättigheter som<br>följer av de avtal som tecknas efter ikraftträdandet. Av betydelse är också<br>att ombildningen inte försämrar försäkringsbolagets stabilitet och möj-<br>ligheter att infria den rätt till försäkringsersättning vid framtida försäk-<br>ringsfall som försäkringstagarna eller andra har enligt försäkringsavtalen.<br>Det måste således vid prövningen enligt ijärde punkten tillses att ett be-<br>tryggande kapital behålls för förlusttäckning i den fortsatta verksamhe-<br>ten.</p>
<p>Som tidigare framgått utgör en ändring av villkor om vinstutdelning i<br>bolagsordningen en ensidig disposition av bolaget avseende framtida<br>vinster. Enbart det förhållandet att försäkringstagarna berörs ekonomiskt<br>genom att villkor i bolagsordningen om vinstutdelning ändras i ett redan<br>vinstutdelande bolag kan alltså inte i sig anses försämra försäkringsta-<br>garnas eller andra ersättningsberättigades rätt enligt försäkringsavtalet.<br>Däremot far naturligtvis inte återbäring som redan gottskrivits försäk-<br>ringstagarna till följd av sådana bestämmelser äventyras.</p>
<p>I andra stycket regleras förutsättningarna för stadfästelse av villkor i<br>bolagsordningen om förlusttäckning. Även i detta fall krävs att det nya<br>villkoret inte kan antas försämra rätten för försäkringstagarna och andra<br>ersättningsberättigade enligt försäkringarna. Detta framgår av hänvis-<br>ningen till första stycket fjärde punkten om ändring av villkoren för vin-<br>stutdelning. Vad som nyss anförts om denna bestämmelse blir av bety-<br>delse även här.</p>
<p>I tredje stycket regleras hur bolagets underrättelse till försäkrings-<br>tagarna skall ske och vad denna skall innehålla.</p>
<p>Fjärde stycket behandlar vissa fall som för försäkringstagarnas vid-<br>kommande kan jämställas med en ombildning till vinstutdelande bolag.<br>Det gäller fusion med och beståndsöverlåtelser till ett vinstutdelande för-<br>säkringsbolag. Även i dessa fall gäller reglerna om underrättelse till för-<br>säkringstagarna, kraven på visst samtycke och den särskilda prövningen<br>av att försäkringstagarkollektivets rätt inte försämras. Här får dock un-<br>dantag göras om det finns särskilda skäl. Som framhållits i den allmänna</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>427</p>
<p>motiveringen är undantaget avsett för likvidation eller annan rekonstruk-<br>tion. I sådana fall kan nämligen en avvägning med hänsyn till försäk-<br>ringstagarnas intressen medföra att förändringen bör komma till stånd<br>trots att tillräckligt samtycke inte erhållits eller att ändringen kan försäm-<br>ra försäkringstagarnas rätt. Förhållandena kan nämligen vara sådana att<br>alternativa lösningar saknas eller inte skäligen kan godtas.</p>
<p>Paragrafen kommenteras också i allmänmotiveringen, se avsnitt 14.3.</p>
<h4>12 kap. 16 §</h4>
<p>Paragrafen gäller endast livförsäkringsaktiebolag som före ombildningen<br>driver verksamhet utan villkor om vinstutdelning i bolagsordningen.<br>Fondförsäkringsbolag som delat ut vinst enligt den nu upphävda fondför-<br>säkringslagen har varit skyldiga att reglera frågan om användningen av<br>vinsten i bolagsordningen (jfr 2 kap. 5 §). För sådana livförsäkringsbolag<br>blir alltså innehållet i bolagsordningen avgörande för om förevarande<br>paragraf och bestämmelserna i 15 § första stycket 2 och 3 alls blir till-<br>lämpliga i de fall villkor om vinstutdelning i bolagsordningen behöver<br>ändras för att anpassas till föreskrifterna om överskottshanteringen. Där-<br>emot gäller bestämmelserna i 15 § första stycket 4 i sådana fall.</p>
<p>Bestämmelsen innebär att samtliga värden i bolaget, med undantag för<br>medel som motsvarar aktiekapital och överkursfond, skall komma för-<br>säkringstagarna tillgodo innan bolaget kan övergå till vinstutdelande<br>verksamhet. Med övervärden avses enligt bestämmelsen skillnaden mel-<br>lan bokfört värde och verkligt värde samt sådana affarsvärden, s.k.<br>goodwill, som förekommer i bolaget.</p>
<p>Enligt paragrafen skall belopp som svarar mot nyss angivna medel och<br>fonder gottskrivas försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade<br>som återbäring eller på annat sätt. Värdena kan således tillförsäkras dem i<br>form av garanterad eller villkorad återbäring. Paragrafen ger också ut-<br>rymme för att värdena tillgodogörs den angivna kretsen på annat sätt. Det<br>utesluts således inte att kretsen kompenseras genom att de berörda erhål-<br>ler aktier i försäkringsbolaget. Däremot kan värden inte anses gottskrivna<br>försäkringstagarna eller andra ersättningsberättigade genom att de utan<br>bindande rätt förutsätts få del i framtida vinster till följd av sådana be-<br>stämmelser i bolagsordningen som avses i 5 §</p>
<p>Paragrafen kommenteras också i allmänmotiveringen, se avsnitt 14.3.</p>
<h4>14 kap. Likvidation och upplösning</h4>
<p>I 14 § har nuvarande dispositiva regler om fördelning av tillgångar vid<br>ömsesidiga bolags likvidation utgått. Hur tillgångarna skall tillskiftas del-<br>ägarna skall i samtliga fall bestämmas genom regler i bolagsordningen.</p>
<h4>14 kap. 14 §</h4>
<p>I andra stycket föreskrevs tidigare att en fördelning av ömsesidiga bolags<br>överskott efter likvidation skulle baseras på de fem senaste årens premier<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>428</p>
<p>för det fall bolagsordningen saknade särskilda bestämmelser. I stycket<br>föreskrivs numera rent allmänt att tillgångarna skall fördelas mellan del-<br>ägarna enligt de grunder för fördelningen som bolagsordningen innehål-<br>ler. (Angående vilka som är delägare, se 1 kap. 7 §).</p>
<p>Som en följd av de nya reglerna blir det alltså obligatoriskt att ta in be-<br>stämmelser om fördelningen mellan delägarna i bolagsordningen (se för-<br>fattningskommentaren till 2 kap. 5 §). Bolagsstämmans beslut om sådana<br>föreskrifter skall vara förenliga med den likhetsprincip som regleras i 9<br>kap. 19 §.</p>
<p>Motiven för ändringen kommenteras i den allmänna motiveringen, se<br>avsnitt 9.5.</p>
<p>I fjärde stycket har två redaktionella ändringar gjorts.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<h4>15 a kap. Fusion</h4>
<p>I kapitlet har en ändring gjorts föranledd av ändringar i 5 kap.</p>
<h4>15 a kap. 3 §</h4>
<p>Paragrafen innehåller bestämmelser till skydd för innehavare av värde-<br>papper med särskilda rättigheter i ett bolag som blir föremål för fusion.<br>Bestämmelserna har kompletterats med anledning av att försäkringsbolag<br>skall kunna ge ut konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med<br>optionsrätt till nyteckning. Paragrafen överensstämmer efter ändringarna<br>i sak med 14 kap. 3 § aktiebolagslagen.</p>
<h4>16 kap. Skadestånd m.m.</h4>
<p>I kapitlet har ändringar i 1 och 3 §§ gjorts med anledning av att ord-<br>ningen med försäkringstekniska grunder har slopats och ersätts bl.a. av<br>en ordning med försäkringstekniska riktlinjer. Ändringarna i 2 och 6 §§<br>är föranledda av de nya reglerna om lekmannarevisorer.</p>
<h4>16 kap. 1 §</h4>
<p>I paragrafen har en ändring gjorts som innebär att en överträdelse av de<br>försäkringstekniska riktlinjerna eller placeringsriktlinjerna kan medföra<br>skadestånd för styrelseledamot m.fl. under samma förutsättningar som<br>överträdelser av bolagsordningen.</p>
<h4>16 kap. 2 §</h4>
<p>Även en lekmannarevisor kan bli skadeståndsskyldig på grund av oakt-<br>samhet eller om han uppsåtligen vållar skada när han fullgör sitt uppdrag.<br>Motsvarande gäller enligt 15 kap. 2 § aktiebolagslagen.</p>
<p>429</p>
<h4>16 kap. 3 §</h4>
<p>Ändringen är av samma slag som ändringen i 1 §.</p>
<h4>16 kap. 6 §</h4>
<p>I första stycket har en ny fjärde punkt införts med en bestämmelse om<br>preskriptionsfrist för talan mot lekmannarevisor. Tiden utgår från det att<br>granskningsrapporten lades fram på stämman, på motsvarande sätt som<br>preskriptionsfristen vid talan mot en revisor utgår från det att revisions-<br>berättelsen presenterades på stämman. Detta innebär en viss skillnad i<br>förhållande till 15 kap. 13 § aktiebolagslagen.</p>
<p>Till följd av ändringen har tredje punkten justerats språkligt och efter-<br>följande numrering ändrats.</p>
<p>Till skillnad från aktiebolagslagen har preskriptionsfristema inte juste-<br>rats.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<h4>19 kap. Tillsyn</h4>
<p>Som en följd av renodlingen av Finansinspektionens tillsyn gällande för-<br>säkringsbolag har 1 § ändrats. Bestämmelserna i 5 och 6 §§ har upphävts<br>som en konsekvens av att rörelsereglema och inspektionens tillsyn inte<br>längre skall bygga på skälighetsprincipen. Vidare har vissa ändringar<br>gjorts i sanktionsbestämmelsema i 11 §.</p>
<h4>19 kap. 1 §</h4>
<p>Finansinspektionens tidigare uppgift att verka för en sund utveckling av<br>försäkringsväsendet har renodlats till att utöva tillsyn av att försäkrings-<br>bolaget bedriver verksamheten i enlighet med FRL och andra författ-<br>ningar som reglerar näringsverksamheten. Begreppet författning används<br>därmed i samma mening som i 1 § lagen (1976:633) om kungörande av<br>lagar och andra författningar.</p>
<p>Enligt paragrafen skall tillsynen vid sidan av FRL avse också andra<br>författningar som reglerar näringsverksamheten. Med andra författningar<br>för näringsverksamheten avses i första hand efterlevnaden av särskilda<br>bestämmelser för försäkringsrörelse utanför FRL, bl.a. vissa regler i tra-<br>fikskadelagen (1975:1410), lagen (1976:357) om motor-<br>tävlingsförsäkring och trafikförsäkringsförordningen (1976:359). Para-<br>grafen är emellertid inte begränsad till sådana bestämmelser utan undan-<br>tagsvis kan de skyddsintressen som rörelsereglema skall tillgodose moti-<br>vera att den löpande tillsynen sker med hänvisning till andra författningar<br>som reglerar försäkringsbolagets näringsverksamhet, t.ex. bokföringsla-<br>gen (1976:125) och lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkrings-<br>företag och andra författningar för redovisningen. Frågan behandlas yt-<br>terligare i den allmänna motiveringen avsnitt 13.2.</p>
<p>430</p>
<p>Bestämmelserna om inspektionens skyldighet att samarbeta med ut-<br>ländska tillsynsmyndigheter har lagts i andra stycket.</p>
<p>I tredje stycket har en rent redaktionell ändring gjorts.</p>
<h4>19 kap. 11 §</h4>
<p>I paragrafen har ändringar gjorts i andra stycket om föreläggande om<br>rättelse.</p>
<p>Den tidigare uppräkningen av lagar i första punkten har ersatts med en<br>hänvisning till överträdelser av FRL eller någon författning som reglerar<br>bolagets näringsverksamhet. Därmed överensstämmer möjligheterna att<br>förelägga om rättelse närmare med omfattningen av Finansinspektionens<br>tillsynsuppgifter enligt 1 §. Även en avvikelse från myndighets-<br>föreskrifter som meddelats med stöd av FRL eller övriga aktuella författ-<br>ningar faller in under denna punkt.</p>
<p>Det kan anmärkas att bestämmelserna om beviljande och förverkande<br>av koncession på samma sätt som i dag ger stöd for att beakta huruvida<br>överträdelser skett av en författning som reglerar försäkringsbolagets<br>verksamhet (jfr 2 kap. 3 §).</p>
<p>Andra punkten har ändrats som en följd av att ordningen med grunder<br>ersatts av en ordning med försäkringstekniska riktlinjer. Om dessa inte är<br>tillfredsställande skall ett föreläggande om rättelse meddelas. Detsamma<br>gäller om beräkningsunderlaget inte är tillfredsställande utformat. Till<br>denna punkt har även införts regler om ett sådant föreläggande när place-<br>ringsriktlinjema inte är tillfredsställande, som delvis motsvarar tidigare<br>tredje punkten. Den tidigare tredje punkten har i resterande delar liksom<br>fjärde punkten utmönstrats. Att rättelseföreläggande ändå kan meddelas i<br>dessa fall följer av att de missförhållanden som regleras i nämnda punk-<br>ter utgör en överträdelse av FRL som ger grund för ett ingripande enligt<br>första punkten.</p>
<p>Nya tredje och fjärde punkten motsvarar äldre bestämmelser i paragra-<br>fen.</p>
<p>Den tidigare sjätte punkten om att rättelseföreläggande skall meddelas<br>om det i övrigt finns allvarliga anmärkningar mot verksamheten har ut-<br>mönstrats. Ändringen har gjorts som en följd bl.a. av den införda stabi-<br>litetsprincipen och ändringen av första punkten. Utrymmet för rättelse-<br>föreläggande är därmed tillräckligt med hänsyn till de skyddsintressen<br>som rörelsereglema skall tillgodose varför punkten bör utgå.</p>
<p>Det tredje stycket har ändrats till följd av att sundhetsprincipen slopats.</p>
<h4>20 kap. Registrering m.m.</h4>
<p>I kapitlet har en ändring gjorts med anledning av att försäkringstekniska<br>grunder slopats och ersatts av en ordning med försäkringstekniska rikt-<br>linjer.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>431</p>
<h4>20 kap. 4 §</h4>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Paragrafen innehåller bestämmelser om registrering av beslut. Ändringen<br>innebär att bestämmelserna skall tillämpas även på beslut som står i strid<br>med bl.a. de försäkringstekniska riktlinjerna. Ett bolagsbeslut som strider<br>mot sådana riktlinjer skall således i sista hand vägras registrering.</p>
<p>Paragrafen kommenteras även i den allmänna motiveringen, avsnitt<br>13.3.2.</p>
<p>Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser</p>
<h4>Första punkten</h4>
<p>Lagändringar skall träda i kraft den 1 januari 2000. Genom första punk-<br>ten upphävs samtidigt lagen (1989:1079) om livförsäkringar med an-<br>knytning till värdepappersfonder (fondförsäkringslagen). De regler som<br>fortfarande är motiverade till följd av den upphävda fondförsäkringslagen<br>har inarbetats i FRL. För fondförsäkringsbolag gäller övergångsvis vissa<br>bestämmelser i fondförsäkringslagen enligt punkterna 5 och 6 nedan.</p>
<h4>Andra punkten</h4>
<p>De föreslagna lagändringarna innebär störst förändringar för livförsäk-<br>ringsbolag. Vid en uppdelning av vilka bolag som skall tillämpa de nya<br>lagändringarna utan inskränkningar och vilka som skall eller får tillämpa<br>vissa övergångsbestämmelser dras den huvudsakliga skiljelinjen vid tid-<br>punkten för koncession. De företag som får koncession efter det att lagen<br>trätt i kraft (nya bolag) skall tillämpa de nya rörelsereglema utan in-<br>skränkningar. Sådana bolag kan meddela livförsäkringar utan att t.ex.<br>nuvarande skälighetsprincip skall gälla. De foretag som fått koncession<br>före den nya lagens ikraftträdande (gamla bolag) skall för försäkringar<br>som tecknats före lagens ikraftträdande (gamla livförsäkringar) även<br>fortsättningsvis tillämpa nuvarande skälighetsprincip på sådana försäk-<br>ringar om inte annat avtalas (se 12 kap. 14 § FRL). Skälighetsprincipen<br>för livförsäkringar, som kommer till uttryck i 7 kap. 4 §, skall också till-<br>lämpas för försäkringar som meddelas efter den 1 januari 2000 (nya för-<br>säkringar) så länge övergångsreglerna i förevarande punkt tillämpas.</p>
<p>Som framhållits i allmänmotiveringen (se avsnitt 14.2) bör även gamla<br>försäkringsbolag som huvudregel tillämpa de nya rörelsereglerna. Det<br>innebär bl.a. att försäkringsbolaget skall ersätta nuvarande försäkrings-<br>tekniska grunder med dels en avtalsreglering av rättigheter och skyldig-<br>heter mellan bolaget och försäkringstagare och andra ersättnings-<br>berättigade, dels det system med försäkringstekniska riktlinjer och tek-<br>niskt beräkningsunderlag som den nya lagen föreskriver. Detta skall gälla<br>både gamla och nya försäkringar.</p>
<p>I förevarande punkt medges emellertid att nuvarande ordning med bl.a.<br>försäkringstekniska avsättningar enligt 7 kap. 1-2 §§, grunder enligt<br>7 kap. 3—8 §§ och regler om återbäringshanteringen m.m. i 12 kap. 5-<br></p>
<p>432</p>
<p>8 §§ tillämpas under de två första åren efter lagens ikraftträdande. Även<br>skyldigheten att ta in villkor om vinstutdelning eller förlusttäckning i<br>bolagsordningen får skjutas upp ett eller två år. Uppskovet är avsett att<br>underlätta anpassningen och ge tid för den omarbetning av avtal och nu-<br>varande grunder som de nya reglerna förutsätter.</p>
<p>Ett motsvarande uppskov har inte ansetts erforderligt för fondförsäk-<br>ringsbolag där bestämmelserna om avsättning till återbäringsfond inte är<br>obligatoriska och där undantag från grunder kunnat medges med stöd av<br>7 § fondförsäkringslagen. Sådana livförsäkringsbolag bör alltså mera<br>generellt tillämpa de nya rörelsereglema från ikraftträdandet. Ett utrym-<br>me för fondförsäkringsbolag att övergångsvis tillämpa vissa upphävda<br>bestämmelser i fondförsäkringslagen följer av punkt 5 och 6.</p>
<p>För livförsäkringsbolag som med stöd av förevarande punkt tillämpar<br>äldre bestämmelser om grunder och återbäringshantering skall vissa äldre<br>bestämmelser som har anknytning till den gamla ordningen också tilläm-<br>pas. Det gäller bl.a. den nu upphävda dispensregeln i 1 kap. 10 § och vis-<br>sa ändrade bestämmelser i bolagsordningen om återförsäkring i 2 kap. 5<br>§ första stycket 9 och 16. Sistnämnda bestämmelser skall enligt de nya<br>reglerna tas in i de försäkringstekniska riktlinjerna. De äldre reglerna om<br>reglering i bolagsordningen av vinstförfoganden i nyss nämnda stycke 8<br>bör också gälla för försäkringsbolag som övergångsvis tillämpar äldre<br>bestämmelser. Detsamma gäller reglerna i 7 kap. 9, 14 och 15 §§ om<br>upplysningar om försäkringstekniska avsättningar, samtycke till vissa<br>återförsäkringsavtal och förbudet mot premienedsättning. Äldre bestäm-<br>melser om antagande m.m. av grunder i 7 kap. 8 § och 8 kap. 8 § samt<br>ingivande av grunder i 7 kap. 8 a § gäller också i dessa fall, liksom bl.a. 9<br>kap. 20 § om att bolagsstämman inte får fatta beslut som strider mot<br>grunderna. Ett bolag som tillämpar äldre regler skall inte tillämpar de nya<br>överskottsreglerna och bör inte heller omfattas av de nya reglerna om<br>konsolideringsfond i 12 kap. 9 §. Det skall inte finnas en möjlighet att<br>avtala bort skälighetsprincipen enligt nya 12 kap. 14 § i dessa fall. Ett<br>sådant avtal kräver enligt förevarande punkt att den nya ordningen för<br>överskottshanteringen tillämpas. Vidare bör de rättsföljder som är an-<br>knutna till överträdelser av grunder enligt 16 kap. 1 och 3 §§ i dess äldre<br>lydelse alltjämt gälla för de bolag som övergångsvis följer den äldre ord-<br>ningen. Dessutom skall 19 kap. 5 §, som ger uttryck för skälighetsprinci-<br>pen för skadeförsäkringar, fortfarande gälla i dessa fall. Äldre regler i 19<br>kap. 11 § om sanktioner tillämpas också om övergångsreglerna utnyttjas.<br>Detsamma gäller äldre regler om registrering av beslut i 20 kap. 4 §.</p>
<p>Vidare skall de äldre bestämmelser om ägarbegränsningar i 7 kap.<br>17 a §, som är relaterade till återbäringsmedel, alltjämt tillämpas så länge<br>sådana återbäringsmedel kvarstår i bolaget. Detsamma gäller möjligheten<br>enligt 7 kap. 22 § att räkna in sådana återbäringsmedel i kapitalbasen.<br>Sedan återbäringsmedlen överförts till försäkringstekniska avsättningar<br>eller eget kapital gäller 7 kap. 17 a § i sin nya lydelse. Övergångsbe-<br>stämmelserna i dessa avseenden har tagits in under denna punkt i över-<br>ensstämmelse med vad Lagrådet föreslagit.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>433</p>
<h4>Tredje punkten</h4>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Punkten anger hur nuvarande återbäringsmedel skall behandlas vid över-<br>gången till nya rörelseregler. Bestämmelsen innebär sammanfattningsvis<br>att återbäringsmedel skall gottskrivas försäkringstagarna och andra er-<br>sättningsberättigade på grund av försäkring som återbäring i den mån de<br>inte förs till konsolideringsfonden eller sådana fonder som skall redo-<br>visas enligt ÅRFL. Denna behandling skall enligt föreskriften anknyta till<br>och sammanfalla med försäkringsbolagets tillämpning av nya regler en-<br>ligt andra punkten.</p>
<p>I sista meningen slås fast att även sådana återbäringsmedel som kan<br>finnas kvar enligt övergångsreglerna i andra punkten skall gottskrivas<br>försäkringstagarna innan villkor om vinstutdelning till aktieägarna kan<br>tas in i bolagsordningen. Bestämmelsen har utformats enligt Lagrådets<br>förslag.</p>
<h4>Fjärde punkten</h4>
<p>Punkten innehåller bestämmelser för ömsesidiga bolag och innebär att<br>nuvarande regler om uttaxering och fördelning av tillgångar i samband<br>med likvidation skall gälla fram tills dess att nya regler om detta tagits in<br>i en bolagsordningen som registrerats av Finansinspektionen. Föreskrif-<br>ten anger också att sådana regler i bolagsordningen skall vara registrera-<br>de inom viss tid. Det innebär en skyldighet för bolaget att vidta de åtgär-<br>der som skäligen kan krävas för att en registrering kan äga rum inom den<br>angivna tiden.</p>
<h4>Femte punkten</h4>
<p>Övergångsbestämmelsen avser fondförsäkringsbolag. De uppräknade be-<br>stämmelserna skall övergångsvis tillämpas till dess att nya villkor om<br>vinstutdelning eller förlusttäckning som överensstämmer med nya be-<br>stämmelser gäller enligt en registrerad bolagsordning. Även i detta avse-<br>ende skall bolaget vidta sådana åtgärder som behövs för att bolags-<br>ordningen skall kunna registreras inom föreskriven tid.</p>
<h4>Sjätte punkten</h4>
<p>Övergångsbestämmelsen får betydelse för fondförsäkringsbolag. Bestäm-<br>melsen innebär att undantaget från branschglidningsreglema i 7 kap.<br>17 a § alltjämt gäller för aktier i fondföretag vilka förvärvats före ikraft-<br>trädande av lagändringarna i förevarande sammanhang. Motivet för be-<br>stämmelsen kommenteras i den allmänna motiveringen, avsnitt 8.5.</p>
<h4>Sjunde punkten</h4>
<p>På samma sätt som vid införandet av de nya revisorsreglema i aktiebo-<br>lagslagen ges försäkringsbolagen möjlighet att låta revisorer som inte är<br>godkända eller auktoriserade verka under en övergångsperiod. I försäk-</p>
<p>434</p>
<p>ringsbolagen har det hittills, till skillnad från de allmänna aktiebolagen,<br>alltid funnits minst två revisorer. I de fall som anges i det nu upphävda<br>första stycket i 10 kap. 4 § har en av dessa varit godkänd eller auktorise-<br>rad revisor. Det är framförallt i de mindre lokala bolagen som en kvalifi-<br>cerad revisor saknas.</p>
<h4>Åttonde punkten</h4>
<p>Föreskrifterna innebär att bolagsstämman före det att de nya bestämmel-<br>serna skall tillämpas kan fatta de beslut om ändring av bolagsordningen<br>som flera av de nya bestämmelserna förutsätter. Ett sådant beslut får tas<br>in i bolagsordningen först vid tidpunkt som följer av ikraftträdande- och<br>övergångsbestämmelserna i övrigt.</p>
<h4>Nionde punkten</h4>
<p>De allmänna sanktionerna enligt FRL skall gälla för de fall att bolaget<br>eller dess ställföreträdare underlåter att vidta de övergångsåtgärder som<br>anges i angivna delar och som behövs för övergången till nya regler. Det<br>bör anmärkas att sanktioner även kan följa vid underlåtenhet att följa vad<br>som föreskrivs i de nya bestämmelserna sedan övergångsfristen enligt<br>andra punkten löpt ut.</p>
<h3>17.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:779) om<br>ändring i forsäkringsrörelselagen (1982:713)</h3>
<p>Lagen innebär att vissa bestämmelser som införts genom lagändring år<br>1995 och som ännu inte trätt i kraft skall träda i kraft den 1 januari 2000.<br>Det gäller bestämmelser som förutsätter att vissa frågor skall regleras<br>direkt i försäkringsavtalet och inte i grunderna. Till dessa bestämmelser<br>fogas en övergångsregel kopplad till övergångsordningen för befintliga<br>bolag enligt ändringarna i grundförfattningen som redovisas i avsnitt 2.1<br>(jfr punkten 2 i övergångsbestämmelserna till den lagen). Ändringarna i<br>7 kap. 3 § i 1995 års ändringslag skall inte träda i kraft. Den till bestäm-<br>melsen anknutna övergångsregeln i punkten 5 skall därmed inte heller<br>gälla.</p>
<h3>17.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:293) om<br>utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige</h3>
<p>I flera av bestämmelserna i LUFV finns ett bemyndigande för regeringen<br>eller, efter vidare delegation, Finansinspektionen att meddela föreskrifter.<br>Sådana paragrafer har konsekvent ändrats även här på så sätt att Finan-<br>sinspektionen inte särskilt pekas ut. I överensstämmelse med vad som är<br>brukligt i fråga om s.k. subdelegation har bestämmelserna utformats så<br>att det ankommer på regeringen att bestämma till vilken myndighet rätten</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>435</p>
<p>att meddela föreskrifter skall delegeras. Sådana ändringar kommenteras Prop. 1998/99:87<br>inte särskilt i författningskommentarerna.</p>
<h4>1 kap. Tillämpningsområde och vissa grundläggande bestämmelser</h4>
<p>Utöver en närmast redaktionell ändring i 6 § har bemyndigandet i 15 § att<br>meddela undantag från bestämmelserna i LUFV upphävts.</p>
<h4>1 kap. 6 §</h4>
<p>En ändring har gjorts i paragrafens fjärde stycke som behandlar vilka<br>regler som skall gälla för sådan sjuk- och livränta som inte tillhör liv-<br>försäkring. Som en följd av att bestämmelsen om aktuarier i 5 kap. 19 §<br>— som felaktigt angivits till 20 § i den nu aktuella paragrafen — även<br>skall gälla för skadeförsäkring har hänvisningen till det aktuella lag-<br>rummet tagits bort.</p>
<h4>3 kap. Tillsyn över EES-försäkringsgivare</h4>
<p>Som en följd av förslaget om en renodling av Finansinspektionens tillsyn<br>har 2 § ändrats.</p>
<h4>3 kap. 2 §</h4>
<p>Ändringarna i denna paragraf motsvarar de ändringar som genomförts i<br>19 kap. 1 § forsäkringsrörelselagen (1982:713, FRL) och 6 kap. 1 §. Som<br>nämnts i den allmänna motiveringen (avsnitt 15.8) får de ändrade till-<br>synsreglerna ingen större betydelse för EES-försäkringsgivarna eftersom<br>dessa står under finansiell tillsyn av den behöriga myndigheten i hemlan-<br>det.</p>
<p>Finansinspektionens nuvarande tillsynsuppgift beträffande EES-för-<br>säkringsgivarna, att i samarbete med den behöriga myndigheten i försäk-<br>ringsgivarens hemland verka för en sund utveckling av verksamheten,<br>har dock anpassats till den som utnyttjats för svenska bolag. Inspektionen<br>skall i stället utöva tillsyn över att försäkringsgivaren bedriver verksam-<br>heten i enlighet med LUFV och andra författningar som reglerar närings-<br>verksamheten. Begreppet författning används i samma mening som i 1 §<br>lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar. Det<br>innebär att hänsyn endast skall tas till svenska författningar. Tillsynen<br>skall naturligtvis även i fortsättningen ske i samarbete med den behöriga<br>myndigheten i försäkringsgivarens hemland.</p>
<p>Enligt första stycket skall tillsynen vid sidan av LUFV också avse and-<br>ra författningar som reglerar näringsverksamheten. Med andra författ-<br>ningar för näringsverksamheten avses i första hand efterlevnaden av sär-<br>skilda bestämmelser för försäkringsrörelse utanför LUFV, bl.a. vissa<br>regler i trafikskadelagen (1975:1410), lagen (1976:357) om motortäv-<br>lingsförsäkring och trafikförsäkringsförordningen (1976:359). Paragrafen<br></p>
<p>436</p>
<p>är emellertid inte begränsad till sådana bestämmelser utan undantagsvis<br>kan de skyddsintressen som rörelsereglema skall tillgodose motivera att<br>den löpande tillsynen sker med hänvisning till andra författningar som<br>reglerar försäkringsgivarens näringsverksamhet, t.ex. filiallagen. Där-<br>emot är svenska författningar om redovisning endast i begränsad ut-<br>sträckning tillämplig för utländska försäkringsgivare.</p>
<h4>4 kap. Inledande av verksamheten</h4>
<p>I kapitlet har bestämmelserna i 5 § om prövningen av försäkringsgivare<br>från tredje land och kvalificerade ägare inför beslutet om koncession änd-<br>rats som en följd av slopandet av sundhetsprincipen. Av samma skäl har<br>bestämmelsen i 10 § första stycket ändrats.</p>
<h4>4 kap. 5 §</h4>
<p>Ändringarna svarar mot de nya reglerna i 2 kap. 3 § FRL, som ersätter<br>sundhetsprincipen.</p>
<h4>4 kap. 10 §</h4>
<p>I paragrafen anges bl.a. under vilka förutsättningar Finansinspektionen<br>skall lämna en försäkringsgivare från tredje land, som inte är etablerad i<br>Sverige, tillstånd att marknadsföra försäkringar här (jfr 1 §).</p>
<p>Första stycket har ändrats med anledning av att sundhetsprincipen har<br>slopats. Den ändrade formuleringen ansluter till vad som enligt 5 § gäller<br>för att en försäkringsgivare från tredje land skall få koncession i Sverige.</p>
<h4>5 kap. Solvenskrav och bedrivande av verksamheten</h4>
<p>Ett flertal bestämmelser har ändrats och några nya har införts i detta ka-<br>pitel, som endast gäller försäkringsgivare från tredje land.</p>
<p>14 a § har stabilitetsprincipen införts. Bestämmelserna om försäkrings-<br>tekniska avsättningar i 5 § har ändrats både redaktionellt och materiellt<br>med ändringarna i 7 kap. 1 § FRL som förebild. Bestämmelserna om för-<br>säkringstekniska grunder i 6-7 §§ har upphävts. 6 § innehåller i stället<br>regler om försäkringstekniska riktlinjer och försäkringstekniskt beräk-<br>ningsunderlag. Paragrafen innehåller också reglema om företrädarens<br>skyldigheter i fråga om dessa riktlinjer. I 7 § har tagits in en bestämmelse<br>om beräkning av premier för livförsäkringar. Hänvisningarna i 8 § har<br>justerats för att de nya placeringsreglerna i FRL för tillgångar som svarar<br>mot villkorad återbäring eller fondförsäkringsåtaganden som försäk-<br>ringstagaren bär risken för skall bli tillämpliga även för försäkringsgivare<br>från tredje land. De justerade reglerna om användning av andelar i värde-<br>pappersfonder och motsvarande utländska fonder för skuldtäckning blir<br>tillämpliga genom befintliga hänvisningar. Vissa särregler för fondför-<br>säkringar har införts i den nya 8 a §. I 9 och 11 §§ har gjorts vissa när-<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>437</p>
<p>mast redaktionella ändringar i reglerna om placeringsriktlinjer och om<br>försäkringstagarnas förmånsrätt. I 14 § har gjorts vissa mindre ändringar.<br>Ändringarna i FRL:s regler om kapitalbasens beräkning och solvensmar-<br>ginalen i livförsäkringsrörelse blir tillämpliga även för försäkringsgivare<br>från tredje land genom befintliga hänvisningar. Bestämmelserna avser<br>även fondförsäkringar. Den särskilda bestämmelsen i 15 § om kapitalbas<br>och solvensmarginal för fondförsäkringar har därför upphävts. I 19 § har<br>gjorts flera ändringar angående aktuarier.</p>
<h4>5 kap. 4 a §</h4>
<p>Paragrafen, som är ny, motsvarar stabilitetsprincipen i den allmänna rö-<br>relseregel som införs i FRL. Stabilitetsprincipen gäller endast för-<br>säkringsgivare från tredje land (se den allmänna motiveringen avsnitt<br>15.3). Eftersom bestämmelsen motsvarar den i 1 kap. 1 a § första stycket<br>FRL hänvisas till författningskommentaren till den bestämmelsen.</p>
<p>Vid en tillämpning av bestämmelsen måste hänsyn tas till dels de sär-<br>skilda verksamhetsförutsättningar som gäller för utländska försäk-<br>ringsgivare, dels det faktum att den del av en utländsk försäkringsgivares<br>rörelse som omfattas av LUFV utgör en del av en annan rörelse. Det bör<br>vid tillämpning av bestämmelsen i vissa fall finnas möjlighet att ta hän-<br>syn till försäkringsgivarens totala finansiella situation. De i LUFV upp-<br>ställda soliditetskraven måste dock alltid vara uppfyllda.</p>
<h4>5 kap. 5 §</h4>
<p>Genom ändringarna i första stycket har rörelsereglema för försäkrings-<br>givare från tredje land om försäkringstekniska avsättningar genomgått<br>såväl redaktionella som materiella förändringar. Ändringarna motsvarar<br>dem i 7 kap. 1 § FRL. Bedömningen av vilken typ av återbäring det är<br>fråga om måste dock avgöras med hänsyn till de återbäringsvillkor som<br>faktiskt tillämpas och de utfästelser som görs av den enskilde försäk-<br>ringsgivaren (jfr den allmänna motiveringen avsnitt 15.5.1).</p>
<p>Bemyndigandet i fjärde stycket har justerats. Föreskrifter kan inte bara<br>meddelas om avsättningarnas beräkning utan också om gränsdragningen<br>mellan olika avsättningar och vilka närmare kostnader som skall beaktas.</p>
<p>Femte stycket gällde tidigare endast beräkning av premiereserv för liv-<br>försäkringsrörelse. Det finns dock ingen anledning begränsa regelns om-<br>fattning på detta sätt utan i framtiden skall motsvarande beräkningar även<br>göras för skadeförsäkringsrörelser. 1 övrigt görs vissa begreppsmässiga<br>anpassningar i stycket. Genom hänvisningen till 7 kap. 2 § FRL blir de<br>föreslagna ändringarna när det gäller beräkningen av de aktuella tekniska<br>avsättningarna i FRL tillämpliga även för försäkringsgivare från tredje<br>land.</p>
<h4>5 kap. 6 §</h4>
<p>Med FRL som förebild har tidigare regler om försäkringstekniska grun-<br>der ersatts av en ordning med försäkringstekniska riktlinjer och som hu-</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>438</p>
<p>vudregel ett försäkringstekniskt beräkningsunderlag. Bestämmelserna i<br>denna paragraf motsvarar i princip dem i 7 kap. 3 § och 8 kap. 8 § FRL.</p>
<p>Som angetts i den allmänna motiveringen (avsnitt 15.5.2) omfattas alla<br>försäkringsgivare från tredje land av bestämmelserna.</p>
<p>Till skillnad mot FRL föreskrivs inte att de försäkringstekniska rikt-<br>linjerna skall innehålla principerna för avgivande och mottagande av<br>återförsäkring. Skälet för detta har angetts i den allmänna motiveringen.</p>
<p>5 kap. 7 §</p>
<p>Motsvarande ändringar om betryggande aktuariella antaganden har ge-<br>nomförts som i 7 kap. 4 § FRL. Till skillnad från FRL gäller inte be-<br>stämmelsen långa skadeförsäkringar. Anledningen till det är att man bör<br>kunna utgå från att utländska försäkringsgivare inte meddelar sådana<br>mycket speciella försäkringar, nämligen brandförsäkringar och avgångs-<br>försäkringar som meddelas för längre tid än tio år.</p>
<h4>5 kap. 8 §</h4>
<p>Första stycket har ändrats genom att en hänvisning nu också görs till den<br>nya placeringsregeln i 7 kap. 13 FRL.</p>
<p>Genom hänvisningen blir det allmänna placeringskravet för tillgångar<br>som skuldtäcker avsättningar för villkorad återbäring och åtaganden in-<br>om fondförsäkring som försäkringstagaren står placeringsrisken för till-<br>lämpligt även för försäkringsgivare från tredje land.</p>
<h4>5 kap. 8 a §</h4>
<p>Paragrafen är ny. Motsvarande bestämmelser för fondförsäkring har in-<br>förts i 7 kap. 29 § FRL. Se därför författningskommentaren till det lag-<br>rummet.</p>
<h4>5 kap. 9 §</h4>
<p>I paragrafen har redaktionella ändringar gjorts. Ändringarna motsvarar<br>dem i 7 kap. 10 g § FRL.</p>
<h4>5 kap. 11 §</h4>
<p>Ändringen, som tar sikte på andra ersättningsberättigade på grund av ett<br>försäkringsavtal än försäkringstagaren, motsvarar den i 7 kap. 11 a §<br>FRL.</p>
<h4>5 kap. 14 §</h4>
<p>Paragrafen har ändrats som en konsekvens av ändringen i 7 kap. 22 FRL.<br>Dessutom har valutabenämningen ECU ersatts av euro.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>439</p>
<h4>5 kap. 19 §</h4>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Ändringarna angående aktuarier i denna paragraf motsvarar ändringarna i<br>8 kap. 18 § FRL.</p>
<h4>6 kap. Tillsyn över försäkringsgivare från tredje land</h4>
<p>1 § i kapitlet, som gäller försäkringsgivare från tredje land, har ändrats<br>som en följd av renodlingen av Finansinspektionens tillsyn. I 3 § har änd-<br>ringar gjorts beträffande de uppgifter som en företrädare är skyldig att<br>tillställa Finansinspektionen. Slutligen har vissa ändringar gjorts i sank-<br>tionsbestämmelserna i 8 och 9 §§.</p>
<h4>6 kap. 1 §</h4>
<p>Ändringarna i denna paragraf angående tillsynen svarar mot dem i<br>19 kap. 1 § FRL och 3 kap. 2 §. Till skillnad mot vad som gäller för<br>EES-försäkringsgivarna har Finansinspektionen huvudansvaret över den<br>verksamhet som försäkringsgivaren bedriver i Sverige (se vidare den all-<br>männa motiveringen avsnitt 15.8).</p>
<h4>6 kap. 3 §</h4>
<p>I paragrafen anges uppgifter som företrädaren är skyldig att självmant<br>och utan anmaning lämna till Finansinspektionen. Såväl materiella som<br>redaktionella ändringar har gjorts i paragrafen.</p>
<p>Bestämmelsen om att företrädaren skall lämna uppgift om de försäk-<br>ringstekniska avsättningarna har upphävts med anledning av de nya reg-<br>lerna i 5 kap. 6 § om upprättande av försäkringstekniska riktlinjer. Bl.a.<br>genom att 6 kap. 4 § ger utrymme för föreskrifter om lämnande av in-<br>formation kan förevarande bestämmelse undvaras.</p>
<p>Punkten 3 i första stycket som motsvarar nuvarande punkt 4, reglerar<br>skyldigheten att lämna in försäkringstekniska riktlinjer till Finansinspek-<br>tionen. Efter förebild i 7 kap. 8 a § FRL anges det att riktlinjerna skall<br>tillställas inspektionen när de börjar användas första gången eller efter en<br>ändring. Till riktlinjerna skall enligt andra stycket fogas en redogörelse<br>för konsekvenserna för försäkringsgivaren, försäkringstagarna och andra<br>ersättningsberättigade på grund av försäkringarna. Det tekniska underla-<br>get behöver dock inte ges in till inspektionen.</p>
<h4>6 kap. 8 §</h4>
<p>Ändringarna i denna paragraf angående inspektionens sanktioner i form<br>av erinringar och förelägganden att vidta rättelse motsvarar i huvudsak de<br>ändringar som genomförts i 19 kap. 11 § andra stycket FRL. Till skillnad<br>mot tidigare kan Finansinspektionen även förelägga företrädaren för en<br>försäkringsgivare från tredje land att vidta rättelse.</p>
<p>440</p>
<h4>6 kap. 9 §</h4>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Punkten 1 i första stycket har ändrats till följd av att sundhetsprincipen<br>har slopats. Eftersom 5 kap. 15 § har upphävts har även hänvisningen i<br>punkten 2 ändrats.</p>
<h4>7 kap. Avslutande av verksamheten</h4>
<p>Ändringar har gjorts i reglerna i 7 § om underrättelser vid beståndsöver-<br>låtelser.</p>
<h4>7 kap. 7 §</h4>
<p>Ändringar har gjorts i tredje stycket för att bättre överensstämma med<br>bestämmelserna i 14 kap. 26 b § FRL. Genom ändringarna ges Finans-<br>inspektionen möjlighet att i varje enskilt fall ange på vilket sätt bl.a. för-<br>säkringstagarna skall underrättas om en beståndsöverlåtelse.</p>
<p>Enligt lagrådsremissens lagförslag skulle endast övertagande försäk-<br>ringsgivare med koncession i Sverige underrätta försäkringstagarna m.fl.<br>om överlåtelsen av ett försäkringsbestånd. Denna begränsning kräver,<br>som Lagrådet antyder, ytterligare överväganden och införs inte nu.</p>
<h4>8 kap. Marknadsföring m.m.</h4>
<p>I första paragrafen har gjorts en redaktionell ändring. Genomlysnings-<br>principen har införts i den nya 1 a §. Det nuvarande bemyndigandet i 2 §<br>andra stycket har också överförts till den paragrafen. Ett förbud för ut-<br>ländska försäkringsgivare att förespegla återbäring som saknar grund i<br>avtalsvillkoren har, efter förebild av 7 kap. 8 § FRL, förts in 4 §. 5 § har<br>ändrats med 7 kap. 16 § FRL som förebild.</p>
<h4>8 kap. 1 §</h4>
<p>I paragrafen har ordet affärssed ändrats till försäkringsstandard. Änd-<br>ringen syftar inte till en materiell förändring utan har gjorts för att skapa<br>mer enhetliga termer i förhållande till FRL. Bestämmelsen motsvarar<br>närmast den i 1 kap. 1 a § tredje stycket FRL.</p>
<p>När det gäller EES-försäkringsgivarna är det den behöriga myndig-<br>heten i hemlandet som skall övervaka att försäkringsgivaren har sunda<br>metoder för administration och bokföring och adekvata rutiner för intern<br>kontroll.</p>
<h4>8 kap. 1 a §</h4>
<p>Den genomlysningsprincip som föreskrivs i första stycket motsvarar den<br>som föreskrivs i 1 kap. 1 a § FRL.</p>
<p>441</p>
<p>I andra stycket har tagits in ett normgivningsbemyndigande i fråga om<br>information. Bemyndigandet fanns tidigare i 2 §. I bestämmelsen klar-<br>görs att bemyndigandet omfattar också sådan information som lämnas till<br>andra ersättningsberättigade på grund av försäkringsavtalet än försäk-<br>ringstagaren och till presumtiva försäkringstagare.</p>
<h4>8 kap. 2 §</h4>
<p>Bemyndigandet i andra stycket för regeringen eller Finansinspektionen<br>att meddela närmare föreskrifter om information till försäkringstagarna<br>och den som avser att teckna en försäkring har överförts till 1 a §.</p>
<h4>8 kap. 4 §</h4>
<p>Det nuvarande förbudet mot nedsättning av premier för vissa livför-<br>säkringsavtal har upphävts (se den allmänna motiveringen avsnitt<br>15.9.2). I stället har det tagits in en ny bestämmelse, som innebär att inte<br>heller utländska försäkringsgivare får förespegla försäkringstagarna så-<br>dan återbäring som inte har sin grund i villkor i avtalet. En motsvarande<br>bestämmelse har införts i 7 kap. 8 § FRL.</p>
<h4>8 kap. 5 §</h4>
<p>Ändringarna, som motsvarar dem i 7 kap. 16 § FRL, har införts efter<br>Lagrådets granskning.</p>
<h4>10 kap. Särskilda bestämmelser</h4>
<p>Vissa redaktionella ändringar har gjorts i 1 §.</p>
<h4>10 kap. 1 §</h4>
<p>I första stycket 6 har en hänvisning gjorts till 6 kap. 4 §. Hänvisningen<br>borde rätteligen ha avsett 6 kap. 3 §. Bestämmelsen har därför ändrats.<br>En ändring har också gjorts med anledning av att bestämmelsen i 6 kap.<br>3 § 6 har flyttas till punkt 5 i samma paragraf.</p>
<h3>17.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1560) om<br>årsredovisning i försäkringsföretag</h3>
<h4>3 kap. 3 §</h4>
<p>Paragrafen innehåller vissa från årsredovisningslagen (1995:1554) avvi-<br>kande bestämmelser beträffande vilka poster som får slås samman i ba-<br>lans- eller resultaträkningen. Enligt årsredovisningslagen far poster<br>sammanslås om de är av ringa betydelse med hänsyn till kravet på rätt-<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>442</p>
<p>visande bild eller om en sammanslagning främjar överskådligheten. I det<br>senare fallet skall delposterna i stället redovisas i en not.</p>
<p>Ändringen i paragrafen är främst motiverad av de nya reglerna om re-<br>dovisning av villkorad återbäring. Den innebär att en sammanslagning<br>enligt årsredovisningslagens bestämmelser inte heller får tillämpas på<br>tillgångar som redovisas i delposter under placeringstillgångar för vilka<br>försäkringstagaren bär placeringsrisk (D). Vad som skall redovisas i<br>posterna tillgångar för villkorad återbäring (D.l) och fondförsäkrings-<br>tillgångar (D.2) får alltså inte sammanslås till en post. Genom ett tillägg<br>har beaktats de ändrade beteckningarna på posterna under försäkrings-<br>tekniska avsättningar. Bestämmelserna innebär bl.a. att vad som redo-<br>visas som avsättningar för vilka försäkringstagarna bär risk (EE) inte får<br>slås samman i balansräkningen.</p>
<h4>4 kap. 2 §</h4>
<p>Nuvarande bestämmelser som möjliggör en uppskrivning av placerings-<br>tillgångar och vissa materiella tillgångar har begränsats till att avse ska-<br>deförsäkringsbolag. Skälet för ändringen behandlas i den allmänna moti-<br>veringen, se avsnitt 7.7.</p>
<h4>4 kap. 9 §</h4>
<p>Bestämmelsen i paragrafen har anpassats med hänsyn till ändringarna i<br>7 kap. 1 och 2 §§ forsäkringsrörelselagen (1982:713, FRL).</p>
<p>Ändringen i första stycket beaktar att avsättning för livförsäkringar där<br>försäkringstagaren bär placeringsrisken har tagits in som en särskild<br>punkt bland försäkringstekniska avsättningar i 7 kap. 1 och 2 §§ FRL.<br>Vidare har avsättningarnas beteckningar justerats i överensstämmelse<br>med ändringarna i bilaga 1.</p>
<p>De tidigare andra och tredje styckena har utmönstrats. Dessa be-<br>stämmelser behövs inte eftersom rörelsereglerna om försäkringstekniska<br>avsättningar i FRL samordnats med redovisningsreglerna (jfr avsnitt 8.1 i<br>den allmänna motiveringen).</p>
<h4>5 kap. 3 §</h4>
<p>I paragrafen har en ny fjärde punkt införts. Enligt bestämmelsen skall<br>upplysningar lämnas om placeringstillgångar uppdelade på tillgångar<br>eller tillgångsvärden för vilka livförsäkringstagaren bär direkt placerings-<br>risk respektive indirekt bär placeringsrisk. Upplysningsskyldigheten mo-<br>tiveras av att risken för bolaget inte är densamma i de olika fallen (se<br>allmänmotiveringen, avsnitt 8.8.1).</p>
<p>Nya femte punkten motsvarar tidigare Ijärde punkten. Beteckningen på<br>skuldposten återförsäkrares andel av förutbetalda anskaffningskostnader<br>har ändrats från (JJ.I) till (II.I). Ändringen är en följd av att balansposten<br>återbäringsmedel (DD) utmönstrats.</p>
<p>Sjätte punkten motsvarar tidigare femte punkten.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>443</p>
<h4>5 kap. 4 §</h4>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Paragrafen behandlar indelningen av eget kapital samt upplysningar om<br>vissa avsättningar i balansräkningen.</p>
<p>I paragrafen har inledningen justerats redaktionellt genom att be-<br>greppet skulder ersatts av begreppet avsättningar.</p>
<p>Första och andra punkten har ändrats som en följd av de nya över-<br>skottsreglerna för livförsäkringsbolag.</p>
<p>Första punkten avser indelningen av eget kapital i livförsäkringsbolag<br>som inte får dela ut vinst. Vissa poster som tidigare redovisas under åter-<br>bäringsmedel enligt den tidigare tredje punkten skall enligt bestämmelsen<br>i stället redovisas som bundet eget kapital. Som bundet kapital skall ock-<br>så redovisas den konsolideringsfond som skall inrättas enligt 12 kap. 9 §<br>FRL. Det har däremot inte införts några poster som gör det möjligt att<br>redovisa balanserad vinst eller balanserad förlust.</p>
<p>Andra punkten, som i dag gäller skadeförsäkringsbolag, har gjorts till-<br>lämplig också på sådana livförsäkringsbolag som får dela ut vinst.</p>
<p>De tidigare bestämmelserna i tredje punkten, som avsåg uppdelningen<br>av återbäringsmedel, har utmönstrats som en följd av ändrade bestäm-<br>melser om överskottshanteringen. Till tredje punkten har förts de be-<br>stämmelser om upplysningar om kvardröjande risker som tidigare fanns i<br>Ijärde punkten.</p>
<p>Av den nya fjärde punkten följer att storleken på garanterad återbäring<br>som redovisas i posten livforsäkringsavsättning skall anges om den upp-<br>går till väsentligt belopp.</p>
<p>Nya upplysningsregler, som är motiverade av de nya rörelsereglema<br>för försäkringsbolag, har dessutom införts i punkterna 6-8.</p>
<p>Enligt nya sjätte punkten skall upplysningar lämnas om avsättningar<br>för villkorad återbäring. Posten skall delas upp på åtaganden för vilka<br>försäkringstagaren direkt respektive indirekt bär risken. Med risk avses<br>såväl placeringsrisk som försäkringsteknisk risk. Upplysningsskyldig-<br>heten är i likhet med 3 § 4 motiverad av att risken för bolaget inte är den-<br>samma i de båda fallen. Om försäkringstagaren direkt bär risken för åta-<br>gandet så kommer eventuella värdeförändringar normalt inte att påverka<br>bolagets ställning. Bär försäkringstagaren en indirekt risk kan situationen<br>vara en annan. Skillnader i värdeutveckling mellan det index eller dylikt<br>som bestämmer åtagandets storlek och de tillgångar som innehas för att<br>matcha åtagandet påverkar i regel försäkringsbolagets ställning och re-<br>sultat.</p>
<p>Sjunde punkten anger att försäkringsbolag skall lämna närmare upplys-<br>ningar om vilket belopp som av fritt eget kapital inte kan anses till-<br>gängligt för utdelning till aktieägare eller garanter med hänsyn till stabi-<br>litetsprincipen i 1 kap. 1 a § FRL och försiktighetsprincipen i 12 kap. 2 §<br>tredje stycket samma lag. Enligt bestämmelsen skall bolaget även ange<br>skälen för denna bedömning. Upplysningen är motiverad av den ökade<br>vikt som läggs vid bolagets finansiella stabilitet.</p>
<p>Enligt åttonde punkten skall livförsäkringsbolag lämna upplysning om<br>det belopp av överskott som enligt bolagsordningen inte får användas för<br>förlusttäckning eller vinstutdelning till aktieägare eller garanter. Upplys-</p>
<p>444</p>
<p>ningsregeln är införd mot bakgrund av de nya bestämmelserna i 12 kap. 5<br>§ FRL.</p>
<p>Paragrafen kommenteras också i allmänmotiveringen, avsnitt 8.8.2.</p>
<h4>5 kap. 5 §</h4>
<p>Fjärde punkten har ändrats med anledning av att återbäring kan utgå i<br>form av villkorad återbäring (jfr 7 kap. 1 § FRL). Bestämmelsen i c) III<br>om upplysningar om premier för avtal för vilka försäkringstagaren bär<br>placeringsrisk har ändras till att avse upplysningar om sådana avtal för<br>vilka försäkringstagaren bär risk.</p>
<h4>6 kap. 3 §</h4>
<p>Paragrafen behandlar resultatanalysens allmänna innehåll.</p>
<p>Genom att postbeteckningarna (DD och EE) lagts till framgår tydligt<br>att resultatanalysen skall omfatta även sådana avsättningar för vilka för-<br>säkringstagare bär risk. Resultatanalysen skall således även innehålla<br>upplysningar om sådana avsättningars fördelning på försäkringsgrenar.</p>
<p>Paragrafen har också justerats med anledning av att ordningen med<br>återbäringsmedel utmönstras.</p>
<h4>7 kap. 4 §</h4>
<p>Genom paragrafens hänvisningar får de ändringar som i detta samman-<br>hang har gjorts i bestämmelserna för årsredovisningen som regel be-<br>tydelse även för koncernredovisningen.</p>
<p>Ändringen i andra punkten innebär att kapitalandelsfonden skall tas<br>upp i koncembalansräkning som bundet eget kapital under posten andra<br>fonder (AA.V) i såväl livförsäkringsbolag som skadeförsäkringsbolag.<br>Beteckningen på posten har samtidigt ändrats.</p>
<p>En rättelse har gjorts i fjärde punkten. Undantaget för 5 kap. 2 § 1 skall<br>rätteligen avse 5 kap. 2 § 4 som behandlar vilken myndighet som prövar<br>dispenser från skyldigheten att lämna upplysningar om vissa företags-<br>innehav. Undantaget motiveras av att samma regel för koncern-<br>redovisningens del finns i 7 kap. 3 § 4 ÅRFL.</p>
<h4>8 kap.4 §</h4>
<p>Ändringen i paragrafen innebär att bolaget skall överlämna årsredo-<br>visningen även till lekmannarevisom. Syftet är att säkerställa ett gott<br>samarbete mellan revisorn och lekmannarevisom och ge lekmanna-<br>revisorn möjlighet att delge revisorn sina erfarenheter och iakttagelser<br>(jfr prop. 1997/98:99 s. 298). Paragrafen överensstämmer på denna punkt<br>med motsvarande 8 kap. 2 § årsredovisningslagen.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>445</p>
<h4>8 kap. 7 §</h4>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Som en följd av att lagen (1989:1079) om livförsäkringar med anknyt-<br>ning till värdepappersfonder upphävs har paragrafens första stycke änd-<br>rats. Den tidigare hänvisningen till ”annan författning” har tagits bort (jfr<br>prop. 1995/96:10 del 4 s. 246).</p>
<h4>Bilaga 1</h4>
<p>I bilagan finns bestämmelser om uppställningsformen för balans-<br>räkningen i års- och koncernredovisningen. Flera ändringar har gjorts i<br>uppställningsformen. Posterna för redovisning av återbäringsfond m.m.<br>under återbäringsmedel (DD) har utgått. Med anledning därav har bok-<br>stavsbeteckningarna på i schemat efterföljande poster justerats, så att<br>bl.a. försäkringstekniska avsättningar (EE) betecknas som (DD). I övrigt<br>har några nya poster tillkommit och vissa benämningar ändrats. Dessa<br>ändringar kommenteras närmare i det följande.</p>
<h4>D. Placeringstillgångar för vilka livförsäkringstagaren bär place-<br>ringsrisk</h4>
<p>Ändringen innebär att två nya poster tillkommit; tillgångar för villkorad<br>återbäring (D.l) och fondförsäkringstillgångar (D.2). Den förstnämnda<br>posten skall omfatta tillgångar där placeringsrisken bärs av försäkrings-<br>tagarna till följd av villkor om villkorad återbäring. Posten kan i före-<br>kommande fall bli aktuell för motsvarande tillgångsvärden avseende till-<br>gångar som i övrigt skall redovisas som placeringstillgångar (C). Posten</p>
<p>D. 2 skall omfatta till fondförsäkringar anknutna andelar i fonder där för-<br>säkringstagarna bär placeringsrisken.</p>
<p>Det kan anmärkas att de införda delposterna inte far slås samman (se<br>författningskommentaren till 3 kap. 3 §) och att tillgångarna i posterna<br>alltid skall värderas till verkligt värde (se 4 kap. 5 §).</p>
<p>I sammanhanget kan också anmärkas att orealiserade vinster på place-<br>ringstillgångar skall sättas av till en fond för orealiserade vinster (4 kap.<br>6 §). Till den del de orealiserade värdeförändringarna på tillgångar för<br>vilka försäkringstagaren bär placeringsrisken svarar mot förändringar i<br>åtagandena mot samma försäkringstagare torde de dock redovisas under<br>posten Avsättning för livförsäkringar för vilka försäkringstagaren bär<br>risk (DD). Någon del i årets resultat som kan sättas av till fonden för ore-<br>aliserade vinster blir då inte aktuell.</p>
<h4>E. Återförsäkrares andel av försäkringstekniska avsättningar</h4>
<p>Benämningar på posterna E.l, E.3, E.4 och E.6 har ändrats på samma sätt<br>som posterna under försäkringstekniska avsättningar (DD och EE), se<br>vidare kommentaren till ändringen av dessa poster.</p>
<p>446</p>
<h4>AA. Eget kapital</h4>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Under eget kapital har konsolideringsfond (AA.IV) tillkommit som en ny<br>post. Posten får betydelse i sådana livförsäkringsbolag som inte får dela<br>ut vinst (se vidare 12 kap. 9 § FRL). Till följd av den nytillkomna posten<br>har beteckningarna på efterföljande poster ändrats.</p>
<p>Som en följd av att posterna för redovisning av återbäringsmedel upp-<br>hävts skall livförsäkringsbolag redovisa vissa nya poster under eget ka-<br>pital (se 5 kap. 4 §).</p>
<h4>DD. Försäkringstekniska avsättningar</h4>
<p>Beteckningen på posterna under denna rubrik har ändrats från EE till DD.<br>Vidare har benämningarna förenklats genom att tillägget ”Avsättningar<br>för” har utmönstrats. Det gäller posterna; Ej intjänade premier och kvar-<br>dröjande risker (DD.l), Oreglerade skador (DD.3) och Återbäring och<br>rabatter (DD.4).</p>
<h4>EE. Försäkringsteknisk avsättning för livförsäkringar för vilka liv-<br>försäkringstagarna bär risk</h4>
<p>Beteckningen på posten har ändrats från FF till EE.</p>
<p>En post för villkorad återbäring (EE.l) har införts vid sidan av sådana<br>fondförsäkringsavsättningar som försäkringstagarna står placeringsrisken<br>för (EE.2).</p>
<p>I fråga om villkorad återbäring bör särskilt framhållas att avsättningen<br>avser rätt till återbäring som gjorts beroende av en särskild händelse. Det<br>faktum att försäkringsersättning till försäkringstagaren gjorts beroende av<br>att ett försäkringsfall inträffar medför inte att detta åtagande skall redovi-<br>sas som villkorad återbäring. Liksom tidigare skall varje ytterligare av-<br>sättning som görs för att täcka dödsfallsrisker, driftskostnader eller övri-<br>ga risker redovisas under posten livforsäkringsavsättning (DD.2), se<br>prop. 1995/96:10 del 4 s. 258.</p>
<p>Sådana åtaganden som skall redovisas i posten villkorad återbäring<br>(EE.l) kan vara beroende av andra faktorer än värdeförändringar på vissa<br>tillgångar. Benämningen på rubricerad post har därför anpassats genom<br>att ”placeringsrisk” ändrats till ”risk”. Genom tillägget ”försäkrings-<br>teknisk” har markerats att även ifrågavarande slag av avsättningar skall<br>hänföras till bolagets försäkringstekniska avsättningar.</p>
<p>Som tidigare framhållits är i första hand villkoren i försäkringsavtalet<br>styrande för gränsdragningen mellan garanterad och villkorad återbäring.<br>För återbäring som bolaget ensidigt har utfåst är på samma sätt villkoren<br>för den gjorda utfästelsen avgörande.</p>
<p>Det kan alltså inom livförsäkring förekomma två slag av åtaganden för<br>framtida återbäring; dels garanterad återbäring, dels villkorad återbäring.<br>Eftersom konventionella livsförsäkringsbolag får meddela fondförsäk-<br>ringar i samma juridiska person, kan det i vissa juridiska personers ba-<br>lansräkningar förekomma två kategorier av tillgångar för vilka försäk-<br>ringstagare bär placeringsrisken; dels tillgångar eller tillgångsvärden som<br></p>
<p>447</p>
<p>svarar mot villkorad återbäring (tillgångar för villkorad återbäring, D.l),<br>dels tillgångar som svarar mot åtaganden för fondförsäkringsavsättningar<br>(fondförsäkringstillgångar, D.2). De tillgångar som innehas för att täcka<br>försäkringstagarnas villkorade återbäring kan utgöras dels av sådana till-<br>gångar som enligt försäkringsavtal innehas för att täcka försäkrings-<br>åtaganden vars finansiella risk bestäms av i avtalet angivna tillgångar,<br>dels av andra tillgångar eller tillgångsvärden för vilka försäkringstagaren<br>bär placeringsrisken.</p>
<p>Vid den närmare gränsdragningen mellan vad som skall ingå i olika<br>balansposter bör det inte uteslutas att det finns skäl att beakta om åter-<br>bäringen tillkommer enskilda försäkringstagare eller kollektivet. Vad<br>som skall tillkomma enskilda försäkringstagare såsom garanterad åter-<br>bäring skulle därför kunna tas upp i posten livforsäkringsavsättning<br>(DD.2) respektive försäkringsteknisk avsättning för livförsäkringar för<br>vilka försäkringstagaren bär risk (EE). Sådan återbäring som inte har<br>gottskrivits enskilda försäkringstagare skulle däremot, om förutsättningar<br>för en skuldföring föreligger, kunna särredovisas i posten återbäring och<br>rabatter (DD.4). Denna typ av frågor bör vid behov regleras genom redo-<br>visningsföreskrifter till ÅRFL.</p>
<h4>FF. Avsättningar för andra risker och kostnader</h4>
<p>Beteckningen på posten har ändrats från GG till FF.</p>
<p>Rubriceringen av posterna pensioner och liknande förpliktelser (FF.l)<br>och Skatter (FF.2) har ändrats genom att tillägget ”Avsättningar för” ta-<br>gits bort</p>
<h4>Bilaga 2</h4>
<p>I bilagan finns föreskrifter om uppställningsformen för resultaträkningen.<br>Bilagan har kompletterats med nya poster för särredovisning av värdeök-<br>ningar och värdeminskningar på placeringstillgångar uppdelade på ba-<br>lansräkningspostema tillgångar för villkorad återbäring (D.l) respektive<br>fondförsäkringstillgångar (D.2).</p>
<h4>II.3a och II.3b Värdeökningar på placeringstillgångar</h4>
<p>Det har införts nya poster för redovisning av värdeökning på place-<br>ringstillgångar för vilka livförsäkringstagaren bär placeringsrisk (II.3a)<br>respektive värdeökning på övriga placeringstillgångar (II.3b). Under<br>förstnämnda post särredovisas värdeökningarna uppdelade på tillgångar<br>för villkorad återbäring (II.3a.aa) respektive fondförsäkringstillgångar<br>(II.3a.bb).</p>
<h4>II.6 Förändring i andra försäkringstekniska avsättningar</h4>
<p>En ny post för redovisning av förändringarna i de åtaganden för vilka<br>livförsäkringstagama bär risk har tillkommit (II.6b). Denna post skall i</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>448</p>
<p>sin tur delas upp på förändringar hänförliga till villkorad återbäring<br>(II.6b.aa) respektive fondförsäkringsavsättning (II.6b.bb).</p>
<h4>ILlOa och 11.10b Värdeminskning på placeringstillgångar</h4>
<p>Det har tillkommit nya poster för redovisning av värdeminskning på pla-<br>ceringstillgångar för vilka livförsäkringstagaren bär placeringsrisk<br>(II. 10a) respektive värdeminskning på övriga placeringstillgångar<br>(II. 10b). Under förstnämnda post särredovisas värdeminskningarna upp-<br>delade på tillgångar för villkorad återbäring (II.10a.aa) respektive fond-<br>försäkringstillgångar (II.10a.bb).</p>
<p>Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser</p>
<h4>Första punkten</h4>
<p>Föreskriften innebär att de nya redovisningsreglerna skall träda i kraft<br>den 1 januari år 2000 och börja att tillämpas första gången på räken-<br>skapsår som påbörjas efter den 31 december 1999.</p>
<h4>Andra punkten</h4>
<p>Föreskriften slår fast att de försäkringsbolag som utnyttjar övergångs-<br>möjligheterna till FRL i visst avseende alltjämt skall tillämpa angivna<br>äldre redovisningsregler. Det innebär bl.a. att försäkringsbolagen skall<br>redovisa återbäringsmedel och lämna de upplysningar om återbärings-<br>medel som följer av äldre redovisningsbestämmelser. Från och med det<br>räkenskapsår som de nya bestämmelserna om överskottshanteringen i<br>FRL tillämpas, skall de nya redovisningsreglerna följas. Det införda för-<br>budet mot uppskrivning i livförsäkringsbolag gäller däremot från ikraft-<br>trädandet.</p>
<h4>Tredje punkten</h4>
<p>Föreskriften avser sådana livförsäkringsbolag som redovisar en uppskriv-<br>ningsfond vid ikraftträdande av nya redovisningsregler. För en sådan<br>fond gäller tidigare begränsningar för användningen. Av föreskriften<br>följer också att en sådan uppskrivningsfond skall redovisas som bundet<br>eget kapital i den mån inte övergångsbestämmelsen i punkten 2 är till-<br>lämplig och fonden alltjämt redovisas som återbäringsmedel. Av upplys-<br>ningsreglema för försäkringsbolag i 5 kap. följer att vissa upplysningar<br>om uppskrivningsfond skall lämnas. Dessa upplysningsregler får bety-<br>delse även för uppskrivningsfonder som kvarstår med stöd av före-<br>varande punkt.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>449</p>
<p>15 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 87</p>
<h3>17.5 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen<br>(1928:370)</h3>
<h4>Anvisningarna till 31§ kommunalskattelagen:</h4>
<p>Punkt 1 av anvisningarna till 31 §</p>
<p>I sextonde stycket har ett tillägg gjorts beträffande ”flyttning” av en<br>pensionsförsäkring. I stycket har också följdändringar skett med anled-<br>ning av att reglerna om försäkringstekniska grunder i försäkringsrörelse-<br>lagen (1982:713, FRL) slopats.</p>
<p>I syfte att underlätta möjligheten att flytta ett livförsäkringssparande<br>godtas en överföring av värdet från en pensionsförsäkring till en annan<br>pensionsförsäkring med samma person som försäkrad. Överföringen<br>skall varken utgöra en skattepliktig intäkt eller medföra avdragsrätt för<br>pensionsspararen.</p>
<p>En förutsättning för att detta skall få ske är att det ingås ett nytt försäk-<br>ringsavtal som uppfyller de krav som gäller för att försäkringen skall<br>anses som pensionsförsäkring. Det åligger den försäkringsgivare med<br>vilket avtal ursprungligen har träffats att kontrollera att det föreligger ett<br>sådant avtal innan försäkringens värde överförs. Överföringen av medel<br>skall ske direkt till den nya försäkringen. En motsvarande ordning gäller<br>vid byte av pensionssparinstitut enligt lagen (1993:931) om individuellt<br>pensionssparande (se prop. 1992/93:187 s. 187).</p>
<p>Ett annat villkor för att få till stånd en flyttning är naturligtvis att detta<br>är tillåtet enligt det ursprungliga försäkringsavtalet eller att försäkrings-<br>bolaget annars medger det.</p>
<p>Flyttningen av medel bör endast kunna avse hela tillgodohavandet för<br>en och samma försäkring.</p>
<p>En följdändring till ändringarna i försäkringsrörelselagen har gjorts i<br>tjugotredje stycket.</p>
<p>En övergångsbestämmelse till ändringarna har införts efter lagrådets<br>granskning. Bestämmelsen beaktar försäkringsgivares möjlighet att till-<br>lämpa ordningen med försäkringstekniska grunder enligt övergångsbe-<br>stämmelserna till ändringarna i FRL.</p>
<p>Bestämmelserna kommenteras också i den allmänna motiveringen,<br>avsnitt 12.</p>
<h3>17.6 Förslaget till lag om ändring i förmånsrätts lagen<br>(1970:979)</h3>
<h4>4a§</h4>
<p>Paragrafen behandlar den förmånsrätt som följer med försäkringstagares<br>fordran hos försäkringsgivare. Genom ändringen klargörs att förmånsrätt<br>följer inte bara med försäkringstagares utan också med andra ersättnings-<br>berättigades fordringar som grundas på försäkringsavtal. Dit räknas bl.a.<br>försäkrad tredje man vid skadeförsäkring och förmånsrättstagare vid liv-<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>450</p>
<p>försäkring samt skadelidande vid ansvarsförsäkring, i den utsträckning Prop. 1998/99:87<br>denne kan rikta direkta krav mot försäkringsbolaget.</p>
<h3>17.7 Förslaget till lag om ändring i konsumentforsäkrings-<br>lagen (1980:38)</h3>
<h4>4§</h4>
<p>Ändringen innebär att andra stycket har utgått. I det stycket hänvisades<br>till tillsynen över avtalsvillkorens skälighet enligt försäkrings-<br>rörelselagen. Tillsyn av skälighet skall visserligen i fortsättningen ske<br>övergångsvis med stöd av 12 kap. 16 § forsäkringsrörelselagen<br>(1982:713) och punkten 2 i övergångsbestämmelserna till lagen om änd-<br>ring i den lagen. Bestämmelserna om skälighet i forsäkringsrörelselagen<br>upphävs däremot för nya försäkringar. Förevarande paragrafs hänvisning<br>till forsäkringsrörelselagen bör därför redan nu utgå, i enlighet med vad<br>Lagrådet förordat. Någon övergångsbestämmelse för äldre avtal behövs<br>inte för denna lagändring.</p>
<h3>17.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:292) om<br>avtalsvillkor mellan näringsidkare</h3>
<h4>1§</h4>
<p>Lagens tillämpningsområde har ändrats genom att undantaget i andra<br>stycket för villkor i verksamhet som står under Finansinspektionens till-<br>syn har tagits bort.</p>
<p>Ändringen innebär att villkor i försäkringsavtal som ett försäkringsbo-<br>lag ingår eller avser att ingå med en näringsidkare kan förbjudas av<br>Marknadsdomstolen, om det är att anse som oskäligt.</p>
<p>Ändring innebär att också avtalsvillkor i annan verksamhet som står<br>under Finansinspektionens tillsyn, t.ex. avtalsvillkor i bankverksamhet,<br>kan förbjudas på samma sätt.</p>
<p>Motivet för ändringen kommenteras i den allmänna motiveringen, av-<br>snitt 13.3.6.</p>
<p>Som där närmare utvecklats berör ändringen formellt även försäk-<br>ringsvillkor i försäkringar som meddelas av ett försäkringsbolag på grund<br>av ett kollektivavtal eller annan bakomliggande överenskommelse mellan<br>en arbetsgivar- och arbetstagarorganisation. Det praktiska utrymmet för<br>att tillämpa lagens förbudsregler på villkor som följer av sådana överens-<br>kommelser mellan arbetsgivar- och arbetstagarorganisation torde dock<br>vara mycket begränsat (jfr kommentaren till 36 § avtalslagen, prop.<br>1975/76:81 s. 11). Särskild hänsyn måste tas till organisationernas fria<br>förhandlingsrätt på arbetsmarknadsområdet.</p>
<p>451</p>
<h4>Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser</h4>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Lagändringen bör träda i kraft samtidigt med de ändrade rörelsereglema<br>för försäkringsbolag. Övergångsbestämmelserna har samordnats med<br>bestämmelserna i nya 12 kap. 14 § forsäkringsrörelselagen (1982:713)<br>som föreskriver att skälighetsprincipen fortfarande skall tillämpas för<br>vissa försäkringar. Villkor som omfattas av Finansinspektionens tillsyn<br>enligt nämnda lag omfattas därmed inte av förfarandet enligt förevarande<br>lag.</p>
<h3>17.9 Förslaget till lagen om ändring i lagen (1992:160) om<br>utländska filialer m.m.</h3>
<h4>3§</h4>
<p>En rättelse har gjorts i punkten 4 på grund av ett förbiseende vid utfärd-<br>andet av SFS 1998:1493 (jfr SFS 1998:295).</p>
<p>Efter påpekande från Lagrådet föreslås ändringen träda i kraft den 1<br>juli 1999.</p>
<p>452</p>
<h2>Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över<br>betänkandet Försäkringsrörelse i förändring 3<br>(SOU 1995:87)</h2>
<p>Sveriges Riksbank, Svea Hovrätt, Kammarrätten i Göteborg, Bokfö-<br>ringsnämnden, Kommerskollegium, Finansinspektionen, Riksgäldskon-<br>toret, Konsumentverket, Konkurrensverket, Riksskatteverket, Redovis-<br>ningskommittén, Sveriges Försäkringsförbund, Svenska Aktuarieföre-<br>ningen, Svenska Livförsäkringsbolags Aktuarienämnd, Trafikförsäk-<br>ringsföreningen, Svenska Bankföreningen, Stadshypotek AB, Sveriges<br>allmänna hypoteksbank, Allmänna Pensionsfonden första-tredje fondsty-<br>relserna, Finansbolagens förening, Svenska Fondhandlareföreningen,<br>Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers<br>Centralorganisation (SACO), Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF),<br>Sveriges Industriförbund, Svenska Handelskammarförbundet, Sveriges<br>Advokatsamfund, Svenska Revisorssamfundet (SRS), Sveriges Livför-<br>säkringsföreningars Riksförbund, Sveriges Ackordscentral, Konkursför-<br>valtarkollegiemas förening, Sveriges Aktiesparares Riksförbund, Aktie-<br>främjandet, Värdepapperscentralen (VPC), Motorförarnas Helnykterhets-<br>förbund, Motormännens Riksförbund, Svenska Kommunförbundet, Pres-<br>sens Pensionskassa, Försäkringsbranschens pensionskassa, Sparinstitu-<br>tens pensionskassa, Konsumentkooperationens pensionskassa, Sveriges<br>Köpmannaförbunds pensionskassa, Försäkringstjänstemannaförbundet,<br>Arkitekternas pensionskassa, Fondbolagens förening.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>453</p>
<h2>Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över<br>promemorian Reformerade försäkringsrörelseregler<br>(Ds 1998:45)</h2>
<p>Sveriges Riksbank, Hovrätten för Västra Sverige, Kammarrätten i Göte-<br>borg, Marknadsdomstolen, Finansinspektionen, Riksskatteverket, Kon-<br>kurrensverket, Konsumentverket, Banklagskommittén, Sveriges För-<br>säkringsförbund, Trafikförsäkringsföreningen, Svenska Aktuarieföre-<br>ningen, Försäkringsjuridiska föreningen, Konsumenternas försäkrings-<br>byrå, Svenska Livförsäkringsbolags Aktuarienämnd, Svenska Bankföre-<br>ningen, Fondbolagens Förening, Svenska Revisorsamfundet (SRS), Fö-<br>reningen Auktoriserade Revisorer (FAR), Sveriges Advokatsamfund,<br>Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska Arbets-<br>givareföreningen (SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänste-<br>männens Centralorganisation (TCO), Privattjänstemannakartellen (PTK),<br>Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Sveriges Industri-<br>förbund, Företagarnas Riksorganisation, Försäkringstjänstemannaför-<br>bundet, Sockenbolagens Riksförbund.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>454</p>
<h2>Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över<br>betänkandet Översyn av rörelse- och tillsynsregler för<br>kollektiva försäkringar (SOU 1998:7)</h2>
<p>Sveriges Riksbank, Göta Hovrätt, Kammarrätten i Sundsvall, Finans-<br>inspektionen, Riksskatteverket, Konkurrensverket, Konsumentverket,<br>Sveriges Försäkringsförbund, Svenska Kommunförbundet, Landstings-<br>förbundet, Lantbrukarnas Riksförbund, Företagarnas Riksorganisation,<br>Svenska Bankföreningen, Sveriges Akademikers Centralorganisation<br>(SACO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Landsorganisatio-<br>nen i Sverige (LO), Försäkringsjuridiska Föreningen, Svenska Aktuarie-<br>föreningen, Svenska Livförsäkringsbolags Aktuarienämnd, Svenska Ar-<br>betsgivareföreningen (SAF), Pressens Pensionskassa, Sparinstitutens<br>pensionskassa, Konsumentkooperationens pensionskassa (KP), Sveriges<br>Köpmannaförbunds pensionskassa, Arbetsgivarverket, Statens löne- och<br>pensionsverk, Privattjänstemannakartellen.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>455</p>
<h2>Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över<br>betänkandet Försäkringsgaranti - ett garantisystem för<br>försäkringsersättningar (SOU 1998:22)</h2>
<p>Sveriges Riksbank, Svea Hovrätt, Kammarrätten i Göteborg, Finans-<br>inspektionen, Riksgäldskontoret, Riksskatteverket, Juridiska avdelningen<br>Skatteförvaltningen, Insättningsgarantinämnden, Konkurrensverket,<br>Konkursförvaltarkollegiernas förening, Konsumentverket, Sveriges Ad-<br>vokatsamfund, Juridiska fakulteten vid Uppsala Universitet, Svenska<br>Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Sveriges Industriförbund, Sve-<br>riges Köpmannaförbund, Svensk Handel, Lantbrukarnas Riksförbund,<br>Företagarnas Riksorganisation, Svenska Bankföreningen, Sveriges Aka-<br>demikers Centralorganisation (SACO), Tjänstemännens Centralorganisa-<br>tion (TCO), Försäkringstjänstemannaförbundet, Finansförbundet, Lands-<br>organisationen i Sverige (LO), Försäkringsjuridiska Föreningen, Före-<br>ningen Auktoriserade Revisorer (FAR), Svenska Aktuarieföreningen,<br>Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges Ackordscentral, Pres-<br>sens Pensionskassa.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>456</p>
<h2>Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över<br>promemorian om ny associationsrätt för bankaktie-<br>bolag och försäkringsbolag (dnr F198/476)</h2>
<p>Sveriges Riksbank, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Kammarrätten i<br>Stockholm, Finansinspektionen, Riksgäldskontoret, Riksskatteverket,<br>Konkurrensverket, Patent- och registreringsverket, Länsstyrelsen i<br>Stockholms län, Juridiska Fakulteten vid Stockholms Universitet, Sveri-<br>ges Försäkringsförbund, Svenska Bankföreningen, Postgirot Bank AB,<br>Sveriges Industriförbund, Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR),<br>Sveriges Advokatsamfund, Sveriges Aktiesparares Riksförbund, Lands-<br>organisationen i Sverige (LO), Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF),<br>Tjänstemännens Centralorganisation (TCO).</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>457</p>
<h2>Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över<br>betänkandet Nya ledningsregler för bankaktiebolag<br>och försäkringsbolag (SOU 1998:27)</h2>
<p>Sveriges Riksbank, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Kammarrätten i<br>Stockholm, Finansinspektionen, Riksgäldskontoret, Riksskatteverket,<br>Konkurrensverket, Länsstyrelsen i Stockholms län, Sveriges Försäkrings-<br>förbund, Svenska Bankföreningen, Postgirot Bank AB, Svenska Aktua-<br>rieföreningen, Sveriges Industriförbund, Föreningen Auktoriserade Revi-<br>sorer (FAR), Sveriges Advokatsamfund, Landsorganisationen i Sverige<br>(LO), Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Tjänstemännens Cent-<br>ralorganisation (TCO).</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>458</p>
<h2>Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över<br>promemorian om reformerade rörelseregler för ut-<br>ländska försäkringsgivare (dnr F198/3282)</h2>
<p>Finansinspektionen, Sveriges Försäkringsförbund, Utländska försäk-<br>ringsbolags förening, Svenska Aktuarieföreningen, Svenska Livförsäk-<br>ringsbolags Aktuarienämnd.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>459</p>
<h2>Lagförslaget i lagrådsremissen om ändrade försäk-<br>ringsrörelseregler</h2>
<h3>Förslag till lag om ändring i forsäkringsrörelselagen<br>(1982:713)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs<sup>1</sup> i fråga om forsäkringsrörelselagen (1982:713)<sup>2</sup></p>
<p>dels att 7 kap. 5, 6, 12, 14 och 15 §§, 12 kap. 7 och 8 §§, 13 kap. samt<br>19 kap. 5 och 6 §§ skall upphöra att gälla,</p>
<p>dels att rubrikerna närmast före 7 kap. 14-17 §§ skall utgå,</p>
<p>dels att nuvarande 5 kap. 1 § skall betecknas 5 kap. 17 § och nuvarande<br>5 kap. 2 § skall betecknas 5 kap. 19 §,</p>
<p>dels att 1 kap. 1, 3, 5-8, 10 och 11 §§, 2 kap. 3, 3 b, 5, 13 och 17 §§,</p>
<p>3 kap. 2, 2 d, 3, 4 och 6 §§, 4 kap. 1 och 5 §§, de nya 5 kap. 17 och<br>19 §§, 7 kap. 1^1, 8, 8 a, 9, 10, 10 d, 10 g, 11 a §, 16, 17 a-17 b, 19, 22-<br>24, 26 och 28 §§, 8 kap. 7, 8, 15 och 18 §§, 9 kap. 18-20 §§, 10 kap. 1, 3,</p>
<p>4 och 7 §§, 12 kap. 2, 3, 5, 6 och 9 §§, 14 kap. 14 §, 15 a kap. 3 §,<br>16 kap. 1-3 och 6 §§, 19 kap. 1 och 11 §§, 20 kap. 4 §, samt rubriken till</p>
<p>5 kap. och rubrikerna närmast före 7 kap. 1 § och 12 kap. 5 §, skall ha<br>följande lydelse,</p>
<p>dels att det i lagen skall inforas 24 nya paragrafer, 1 kap. 1 a §, 5 kap.<br>1-16 och 18 §§, 7 kap. 13 och 29 §§, 10 kap. 15 §, 12 kap. 14-16 §§, och<br>ett nytt kapitel, 11 kap., samt närmast före 5 kap. 1, 2, 4, 9, 11, 12, 17<br>och 19 §§, 7 kap. 29 §, 10 kap. 15 § och 12 kap. 14 § nya rubriker, av<br>följande lydelse.</p>
<p>Lydelse enligtprop. 1997/98:186 Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<h4>1 kap.</h4>
<p>1 §</p>
<p>Försäkringsrörelse får drivas<br>endast av försäkringsaktiebolag<br>och ömsesidiga försäkringsbolag<br>som fått tillstånd (koncession) till<br>detta enligt denna lag, om inte<br>annat följer av 2 § eller 10 § tredje<br>stycket.</p>
<p>Försäkringsrörelse får drivas<br>endast av försäkringsaktiebolag<br>och ömsesidiga försäkringsbolag<br>som fått tillstånd (koncession) till<br>detta enligt denna lag, om inte an-<br>nat följer av 2 § eller 10 § fjärde<br>stycket.</p>
<p>Finansinspektionen skall efter ansökan lämna förhandsbesked om hu-<br>ruvida koncession enligt första stycket krävs för en planerad verksamhet.</p>
<p>Försäkringsbolagen skall stå under tillsyn av Finansinspektionen och<br></p>
<p>vara registrerade hos denna.</p>
<p>För varje försäkringsbolag skall finnas ett huvudkontor i Sverige.</p>
<p><sup>1</sup> Jfr rådets direktiv 84/253/EEG om godkännande av personer som har ansvar för lagstad-<br>gad revision av räkenskaper (EGT nr L 126, 12.5. 1984, s. 20 Celex 389L0048).</p>
<p><sup>2</sup> Lagen omtryckt 1995:1567.</p>
<p>460</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<h3>W</h3>
<p>Försäkringsrörelse skall bedri-<br>vas med en för rörelsens omfatt-<br>ning och beskaffenhet tillfreds-<br>ställande soliditet, likviditet och<br>kontroll över försäkringsrisker,<br>placeringsrisker och rörelserisker,<br>så att åtagandena mot försäk-<br>ringsagarna och andra ersätt-<br>ningsberättigade på grund av för-<br>säkringarna kan fullgöras.</p>
<p>Information till liv- och skade-<br>försäkringstagare och dem som<br>erbjuds att teckna en sådan för-<br>säkring, skall vara anpassad efter<br>försäkringens art och tydligt visa<br>försäkringens villkor och värdeut-<br>veckling. Åven andra ersätt-<br>ningsberättigade på grund av liv-<br>och skadeförsäkringar skall ges<br>den information de behöver.</p>
<p>Anskaffning av försäkringar,<br>förvaltning och skadereglering<br>skall ske enligt god försäkrings-<br>standard. Försäkringsrörelsen<br>skall bedrivas så att försäkrings-<br>tagarnas och andra ersätt-<br>ningsberättigades intressen på<br>grund av direkt försäkring inte<br>otillbörligt åsidosätts.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet<br>som regeringen bestämmer får<br>meddela närmare föreskrifter om<br>vilken information som ett försäk-<br>ringsbolag skall lämna till försäk-<br>ringstagarna, andra ersättnings-<br>berättigade på grund av försäk-<br>ringarna och till dem som erbjuds<br>att teckna en försäkring i bolaget.</p>
<p>3§</p>
<p>Ett försäkringsbolag får inte driva annan rörelse än försäkringsrörelse,<br>om det inte finns särskilda skäl för det.</p>
<p>Rörelse som avses i 2 kap. 3 b § (direkt livförsäkringsrörelse) får för-<br>enas endast med direkt skadeförsäkringsrörelse som avses i 2 kap. 3 a §<br>första stycket klasserna 1 och 2 samt med rörelse avseende återförsäkring</p>
<p>461</p>
<p>(indirekt forsäkring) av försäkring enligt någon av dessa klasser och av<br>livförsäkring, om inte annat följer av tredje stycket.</p>
<p>Utöver vad som följer av andra stycket får direkt livförsäkringsrörelse<br>och skadeförsäkringsrörelse bedrivas i samma försäkringsbolag, om så-<br>dan verksamhet samtidigt bedrevs vid tidpunkten för undertecknandet av<br>avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, den 2 maj 1992.</p>
<p>Direkt livförsäkringsrörelse och skadeförsäkringsrörelse som bedrivs i<br>samma försäkringsbolag enligt andra eller tredje stycket skall hållas åt-<br>skilda hos bolaget.</p>
<p>Särskilda bestämmelser finns i<br>5 kap. 1 § om försäkringsbolagets<br>upplåning samt i 7 kap. 17 och<br>17 a §§ om innehav av aktier och<br>andelar i vissa företag.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>5§</p>
<p>Bestämmelserna om livförsäkring, med undantag för 1 kap. 8 a § samt<br>7 kap. 22, 23 och 26 §§, far tillämpas för skadeförsäkringar som avses i<br>2 kap. 3 a § första stycket klasserna 1 och 2 samt för avgångsbidragsför-<br>säkringar.</p>
<p>Bestämmelserna om livförsäkring, med undantag för 1 kap. 8 a § samt<br>7 kap. 2, 22, 23 och 26 §§, behöver inte tillämpas för sådana livförsäk-<br>ringar som avses i 2 kap. 3 b § första stycket klasserna 1 b och 4 om<br>premien är beräknad och bestämd för längst fem år.</p>
<p>Ersättning, som utges i form av livränta eller sjukränta, tillhör endera<br>livförsäkring eller annan försäkring beroende på vilket av dessa slag av<br>försäkringar som har meddelats. Har en sådan ränta inköpts i ett livför-</p>
<p>säkringsbolag, skall den dock i detta</p>
<p>För sådan livränta eller sjuk-<br>ränta som tillhör annan försäkring<br>än livförsäkring gäller de särskilda<br>bestämmelserna om livförsäkring i<br>7 kap. 2 och 11 a §§, 8 kap. 18 §<br>samt 14 kap. 7, 21 och 24-28 §§.</p>
<p>I</p>
<p>I ett försäkringsaktiebolag sva-<br>rar delägarna inte personligen för<br>bolagets förpliktelser.</p>
<p>bolag höra till livförsäkring.</p>
<p>För sådan livränta eller sjuk-<br>ränta som tillhör annan försäkring<br>än livförsäkring gäller de särskilda<br>bestämmelserna om livförsäkring i<br>7 kap. 2 och 11 a §§ samt 14 kap.<br>7, 21 och 24-28 §§.</p>
<p>§</p>
<p>I ett försäkringsbolag svarar<br>delägarna inte personligen för bo-<br>lagets förpliktelser. I 7 § finns be-<br>stämmelser om kapitaltillskott i<br>form av uttaxering hos delägare.</p>
<p>Försäkringsaktiebolag är privat försäkringsaktiebolag eller publikt för-<br>säkringsaktiebolag. Denna lag gäller för samtliga försäkringsaktiebolag,<br>om inte annat föreskrivs.</p>
<p>Är bolagets aktiekapital fördelat på flera aktier, skall dessa lyda på lika<br>belopp.</p>
<p>462</p>
<p>Delägare i ett ömsesidigt försäk-<br>ringsbolag är försäkringstagarna.<br>Återförsäkringstagare skall dock<br>inte på grund av återförsäkringen<br>anses som delägare. I fråga om<br>livförsäkring, sjuk- och olycks-<br>fallsförsäkring som avses i 2 kap.<br>3 a § första stycket klasserna 1<br>och 2, avgångsbidragsförsäkring<br>samt återför säkring svarar endast<br>bolagets tillgångar för dess för-<br>pliktelser. För försäkringar av<br>annat slag svarar delägarna per-<br>sonligen för bolagets förpliktelser<br>utan begränsning eller med be-<br>gränsning till ett visst belopp.</p>
<p>Delägarnas ansvarighet får gö-<br>ras gällande endast på det sätt<br>som föreskrivs i denna lag.</p>
<p>Med delägare avses i de följande<br>kapitlen endast delägare i ett öm-<br>sesidigt försäkringsbolag.</p>
<p>7§</p>
<p>Delägare i ett ömsesidigt försäk-<br>ringsbolag är försäkringstagarna.<br>Återförsäkringstagare skall dock<br>inte på grund av återförsäkringen<br>anses som delägare.</p>
<p>I bolagsordningen får det före-<br>skrivas att också de försäkrade<br>skall vara delägare, även om de<br>inte samtidigt är försäkringstag-<br>are, för en försäkring som</p>
<p>1. tecknas av en arbetsgivare för<br>att ge försäkringsskydd åt anställ-<br>da, och</p>
<p>2. grundas på kollektivavtal.</p>
<p>I bolagsordningen för ett skade-<br>försäkringsbolag får föreskrivas<br>att en sådan delägare som avses i<br>första stycket skall täcka skulder,<br>avsättningar eller förluster i direkt<br>skadeförsäkringsrörelse genom att<br>göra kapitaltillskott till bolaget<br>(uttaxering).</p>
<p>En delägares skyldighet enligt<br>tredje stycket får endast göras<br>gällande</p>
<p>1. för skadeförsäkring som inte<br>tecknats av en konsument eller ett<br>dödsbo för enskilt eller i huvudsak<br>enskilt ändamål, och</p>
<p>2. om det saknas tillgångar eller<br>medel för att täcka skulderna och<br>avsättningarna respektive förlus-<br>ten.</p>
<p>Med delägare avses i denna lag,<br>med undantag för 6 §, endast del-<br>ägare i ett ömsesidigt försäkrings-<br>bolag.</p>
<p>Finansinspektionen får, om det<br>finns särskilda skäl, medge undan-<br>tag från bestämmelserna i fjärde<br>stycket 1 för lokala skadeförsäk-<br>ringsbolag som inte behöver ha en<br>auktoriserad revisor enligt 10 kap.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>8§</p>
<p>Ett ömsesidigt försäkringsbolag Ett ömsesidigt försäkringsbolag<br>får inte bildas utan garantikapital, får inte bildas utan garantikapital,</p>
<p>463</p>
<p>om det inte finns särskilda skäl för<br>det. Garantikapitalet skall betalas<br>med pengar. Garantikapitalet skall<br>återbetalas när det inte längre be-<br>hövs för rörelsens ändamålsenliga<br>bedrivande och en återbetalning är<br>förenlig med bestämmelserna om<br>kapitalbasens sammansättning och<br>storlek i 7 kap. 22-27 §§. Om vill-<br>kor för sådan återbetalning finns<br>bestämmelser i 12 kap. 4 §.</p>
<p>Lydelse enligt prop. 1997/98:186<br></p>
<p>om det inte finns särskilda skäl för<br>det. Om det behövs får tillskott av<br>garantikapital göras även under<br>rörelsens gång. Garantikapitalet<br>skall betalas med pengar. Garanti-<br>kapitalet skall återbetalas när det<br>inte längre behövs för rörelsens<br>ändamålsenliga bedrivande och en<br>återbetalning är förenlig med be-<br>stämmelserna om kapitalbasens<br>sammansättning och storlek i<br>7 kap. 22-27 §§. Om villkor för<br>sådan återbetalning finns bestäm-<br>melser i 12 kap. 4 §.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>10 §</p>
<p>I fråga om livförsäkringar, som<br>gäller endast för dödsfall och<br>meddelas för en tid av längst fem<br>år eller mot en premie som är be-<br>räknad och bestämd för längst fem<br>år i sänder, får undantag medges<br>från bestämmelserna om livförsäk-<br>ring. Från bestämmelserna om<br>förbud mot fondemission i 4 kap.</p>
<p>1 § och vinstutdelning i 12 kap.</p>
<p>2 §, bestämmelserna om beräkning<br>av premiereserv i 7 kap. 2 § samt<br>bestämmelserna om kapitalbas,<br>garantibelopp och solvensmargi-<br>nal i 1 kap. 8 a § samt 7 kap. 22,<br>23 och 26 §§ får dock undantag<br>inte medges.</p>
<p>Undantag från denna lag får<br>medges i fråga om mottagna åter-<br>försäkringar, i den mån det prövas<br>skäligt. Undantag för ett motta-<br>gande bolag som avses i fjärde<br>stycket 3 skall vara förenligt med<br>EG:s rättsakter i fråga om direkt<br>försäkring.</p>
<p>Om ett försäkringsbolag driver rörelse i utlandet, får sådana avvikelser<br>från denna lag medges som föranleds av hänsyn till utländsk rätt eller<br>rättstillämpning.</p>
<p>I fråga om skadeförsäkringar får undantag från denna lag medges för</p>
<p>1. ömsesidiga försäkringsbolag som driver skadeförsäkringsrörelse un-<br>der förutsättning att verksamheten inte omfattar kredit eller borgensför-</p>
<p>Undantag från denna lag får<br>medges i fråga om mottagna åter-<br>försäkringar, i den mån det prövas<br>skäligt. Undantag för ett motta-<br>gande bolag som avses i tredje<br>stycket 3 skall vara förenligt med<br>EG:s rättsakter i fråga om direkt<br>försäkring.</p>
<p>464</p>
<p>säkring eller annan ansvarsförsäkring än sådan som enligt 2 kap. 3 a §<br>tredje stycket behandlas som underordnad, att den årliga premieinkoms-<br>ten från skadeförsäkringsrörelsen inte överstiger ett belopp motsvarande<br>en miljon ecu samt att minst hälften av denna premieinkomst härrör från<br>bolagets delägare,</p>
<p>2. lokala skadeförsäkringsbolag som meddelar endast försäkring enligt<br>2 kap. 3 a § första stycket klass 18 (assistans) i form av naturaförmåner<br>och vilkas årliga premieinkomst inte överstiger ett belopp motsvarande<br>200 000 ecu,</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>3. ömsesidiga försäkringsbolag som enligt avtal med ett annat sadant<br>bolag (det mottagande bolaget) fullt ut återförsäkrar alla sina avtal om<br>direkt försäkring eller överlåter samtliga sina förpliktelser enligt försäk-<br>ringsavtalen.</p>
<p>Frågor om medgivande enligt<br>första - fjärde styckena prövas av<br>Finansinspektionen. Ärenden som<br>är av principiell betydelse eller av<br>synnerlig vikt prövas dock av re-<br>geringen.</p>
<p>Frågor om medgivanden enligt<br>första - tredje styckena prövas av<br>Finansinspektionen. Ärenden som<br>är av principiell betydelse eller av<br>synnerlig vikt prövas dock av re-<br>geringen.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Ett privat försäkringsaktiebolag<br>eller en aktieägare i ett sådant bo-<br>lag får inte genom annonsering<br>söka sprida aktier eller tecknings-<br>rätter i bolaget eller av bolaget ut-<br>givna skuldebrev.</p>
<p>U §</p>
<p>Ett privat försäkringsaktiebolag<br>eller en aktieägare i ett sådant bo-<br>lag får inte genom annonsering<br>söka sprida aktier eller tecknings-<br>rätter i bolaget eller av bolaget<br>utgivna skuldebrev eller options-<br>bevis.</p>
<p>Ett bolag eller en aktieägare som avses i första stycket får inte heller på<br>annat sätt söka sprida i första stycket angivna värdepapper genom att er-<br>bjuda fler än 200 personer att teckna eller förvärva värdepapperen. Detta<br>gäller dock inte om erbjudandet riktar sig enbart till en krets som i förväg<br>har anmält intresse av sådana erbjudanden och antalet utbjudna poster<br>inte överstiger 200.</p>
<p>Begränsningarna i första och andra styckena gäller inte erbjudanden<br>som avser överlåtelse till högst tio förvärvare.</p>
<p>I första stycket angivna värdepapper som har givits ut av ett privat för-<br>säkringsaktiebolag får inte bli föremål för handel på börs eller annan or-<br>ganiserad marknadsplats.</p>
<p>465</p>
<p>Lydelse enligt prop. 1997/98:186</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<h4>2 kap.</h4>
<p>3§</p>
<p>Stiftarna skall ansöka om koncession samt upprätta en bolagsordning<br>som stadfästas.</p>
<p>Ansökan om koncession och stadfästelse av bolagsordning prövas av<br>Finansinspektionen. Ärenden som är av principiell betydelse eller av sär-<br>skild vikt prövas dock av regeringen.</p>
<p>Till ansökan skall fogas en plan<br>för den tilltänkta verksamheten.<br>Regeringen eller, efter regeringens<br>bemyndigande, Finansinspektio-<br>nen far meddela föreskrifter om<br>vad verksamhetsplanen skall inne-<br>hålla.</p>
<p>Vid behandlingen av en ansökan om stadfästelse av bolagsordning<br>prövas att bolagsordningen överensstämmer med denna lag och med and-<br>ra författningar samt om och i vad mån särskilda bestämmelser behövs<br>med hänsyn till omfattningen och arten av bolagets verksamhet.</p>
<p>Bolagsordningen skall stadfästas<br>och koncession beviljas, om</p>
<p>1. den planerade verksamheten<br>kan antas komma att uppfylla kra-<br>ven på en sund försäkringsverk-<br>samhet,</p>
<p>Till ansökan skall fogas en plan<br>för den tilltänkta verksamheten.<br>Regeringen eller den myndighet<br>som regeringen bestämmer får<br>meddela föreskrifter om vad verk-<br>samhetsplanen skall innehålla.</p>
<p>kan antas att de som<br>att äga ett kvalificerat<br>bolaget inte kommer att<br>en sund utveckling av</p>
<p>Bolagsordningen skall stadfästas<br>och koncessionen beviljas, om</p>
<p>1. den planerade verksamheten<br>kan antas komma att uppfylla kra-<br>ven i denna lag och övriga författ-<br>ningar som reglerar verksamhe-<br>ten,</p>
<p>2. det kan antas att de som<br>kommer att ha ett kvalificerat in-<br>nehav i bolaget inte kommer att<br>motverka de krav på verksamheten<br>i bolaget som avses i 1 och även i<br>övrigt är lämpliga att utöva ett<br>väsentligt inflytande över ledning-<br>en av ett försäkringsbolag och</p>
<p>2. det<br>kommer<br>innehav i<br>motverka</p>
<p>verksamheten i bolaget och även i<br>övrigt är lämpliga att utöva ett<br>väsentligt inflytande över ledning-<br>en av ett försäkringsbolag och</p>
<p>3. de som avses ingå i bolagets styrelse och vara verkställande direktör<br>eller dennes ställföreträdare har de insikter och den erfarenhet som måste<br></p>
<p>krävas av den som deltar i ledningen av ett försäkringsbolag och även i<br>övrigt är lämpliga för en sådan uppgift. Bolagsordningen får inte stad-<br>fästas och koncession inte beviljas, om det kan antas att någon som i vä-<br>sentlig mån har åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller i<br>andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig<br>brottslighet kommer att ha ett kvalificerat innehav i bolaget.</p>
<p>Om bolaget kommer att ha nära förbindelser med någon annan, far<br>bolagsordningen stadfästas och koncession beviljas endast om förbindel-<br>serna inte hindrar en effektiv tillsyn av försäkringsbolaget.</p>
<p>Koncession beviljas tills vidare eller, om särskilda omständigheter för-<br>anleder detta, för bestämd tid, högst tio år, och därutöver till det löpande<br></p>
<p>466</p>
<p>räkenskapsårets slut. Koncession får inte vägras av det skälet att det inte<br>behövs något ytterligare försäkringsbolag.</p>
<p>Vid förlängning av en koncession som har beviljats ett försäkringsbo-<br>lag för bestämd tid samt vid ändring av en bolagsordning eller av en be-<br>viljad koncession gäller första - sjunde styckena i tillämpliga delar.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>3b§</p>
<p>Koncession för direkt livförsäkringsrörelse skall avse en eller flera av<br>följande försäkringsklasser eller risk som hänför sig till en sådan klass:</p>
<p>1 a) försäkring där utbetalning av försäkringsbelopp (engångsbelopp<br>eller periodiska utbetalningar) är beroende av en persons eller flera per-<br>soners liv, dock inte försäkringar enligt klass 3,</p>
<p>b) försäkring som meddelas som tillägg till försäkring enligt a,</p>
<p>2 a) försäkring som utfaller vid giftermål,</p>
<p>b) försäkring som utfaller vid födelse,</p>
<p>3. försäkring som avses i klass- 3. försäkring som avses i klass-<br>erna 1 a och 2 som är anknuten till erna 1 a och 2 som är anknuten till</p>
<p>värdepappersfonder,</p>
<p>fonder vilka förvaltas av fondför-<br>valtare med rätt att utöva fond-<br>verksamhet enligt lagen<br>(1990:1114) om värdepappers-<br>fonder (fondförsäkring),</p>
<p>4. sjukförsäkring och olycksfallsförsäkring som gäller för längre tid än<br>fem år, under obestämd tid eller till dess den försäkrade uppnått en viss<br>ålder och som inte får sägas upp av försäkringsbolaget eller får sägas upp<br>endast under särskilda förhållanden som anges i försäkringsavtalet.</p>
<p>Regeringen eller, efter regering-<br>ens bemyndigande, Finans-<br>inspektionen får meddela närmare<br>föreskrifter om de risker som hän-<br>för sig till varje försäkringsklass.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet<br>som regeringen bestämmer får<br>meddela närmare föreskrifter om<br>de risker som hänför sig till varje<br>försäkringsklass.</p>
<p>5§</p>
<p>Bolagsordningen skall ange</p>
<p>för samtliga försäkringsbolag</p>
<p>1. bolagets firma,</p>
<p>2. den ort i Sverige där bolagets styrelse skall ha sitt säte,</p>
<p>3. föremålet för bolagets verksamhet, varvid det särskilt skall anges<br>om verksamheten skall avse såväl direkt försäkring som mottagen åter-<br>försäkring,</p>
<p>4. om bolaget skall driva försäkringsrörelse utanför Europeiska eko-<br>nomiska samarbetsområdet (EES),</p>
<p>5. antalet eller lägsta och högsta antalet av de styrelseledamöter, revi-<br>sorer och eventuella styrelsesuppleanter, som får utses av bolagsstäm-<br>man, samt tiden for styrelseledamöternas och revisorernas uppdrag,</p>
<p>6. sättet att sammankalla bolagsstämman,</p>
<p>7. vilka ärenden som skall förekomma på den ordinarie stämman,</p>
<p>467</p>
<p>8. de regler enligt vilka bolagsstämman får förfoga över bolagets vinst,</p>
<p>9. i vilken utsträckning bolaget</p>
<p>är skyldig att teckna återförsäk-</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>ring,</p>
<p>för försäkringsaktiebolag</p>
<p>10. aktiekapitalet eller, om detta<br>utan ändring av bolagsordningen<br>skall kunna bestämmas till lägre<br>eller högre belopp, minimikapi-<br>talet och maximikapitalet, varvid<br>minimikapitalet inte får vara mind-<br>re än en fjärdedel av maximikapi-<br>talet,</p>
<p>för försäkringsaktiebolag</p>
<p>9. aktiekapitalet eller, om detta<br>utan ändring av bolagsordningen<br>skall kunna bestämmas till lägre<br>eller högre belopp, minimikapi-<br>talet och maximikapitalet, varvid<br>minimikapitalet inte får vara mind-<br>re än en fjärdedel av maximikapi-<br>talet,</p>
<p>11. aktiernas nominella belopp,<br>för ömsesidiga försäkringsbolag</p>
<p>10. aktiernas nominella belopp,<br>för ömsesidiga försäkringsbolag</p>
<p>11. den krets av försäkrade som<br>i denna egenskap är delägare, om<br>inte endast försäkringstagarna är<br>delägare,</p>
<p>14. för vilka försäkringar, i vilka<br>situationer, intill vilket belopp och<br>i vilken ordning uttaxering kan ske<br>hos delägarna i skadeförsäkrings-<br>bolag samt hur uttaxeringen skall<br>genomföras,</p>
<p>12. garantikapitalet,</p>
<p>13. regler för hur rösträtten skall utövas och hur beslut skall fattas på<br>bolagsstämman, varvid särskilt skall anges om och i vilken utsträckning<br>delägarnas rösträtt skall utövas genom utsedda delegerade samt i vilken<br>utsträckning rösträtt skall tillkomma garanterna,</p>
<p>14. intill vilket belopp och i vil-<br>ken ordning delägarna är personli-<br>gen ansvariga för bolagets för-<br>pliktelser, om inte uteslutande bo-<br>lagets tillgångar svarar för bola-<br>gets förpliktelser,</p>
<p>15. antal och sammanlagt belopp av de försäkringar som skall vara<br>tecknade innan bolaget kan anses bildat,</p>
<p>16. vilken begränsning som skall<br>gälla för mottagen återförsäkring i<br>förhållande till den direkta försäk-<br>ringen, om verksamheten avser<br>såväl direkt försäkring som motta-<br>gen återförsäkring,</p>
<p>17. i vilken ordning garanterna skall betala in det tecknade garantika-<br>pitalet samt</p>
<p>18. om och i vilken ordning<br>ränta skall betalas på garanti-<br>kapitalet och vinst delas ut till ga-<br>ranterna och i vilken ordning ga-<br>rantikapitalet skall återbetalas.</p>
<p>I fråga om publika försäkringsaktiebolag, vars firma inte innehåller or-<br>det publikt, skall i bolagsordningen anges beteckningen (publ) efter fir-<br></p>
<p>16. hur tillgångarna skall för-<br>delas mellan delägarna vid bola-<br>gets upplösning,</p>
<p>18. om och i vilken ordning<br>vinst skall delas ut till garanterna<br>och i vilken ordning garantikapi-<br>talet skall återbetalas.</p>
<p>man.</p>
<p>468</p>
<p>13 §</p>
<p>Ett försäkringsbolag skall anmälas för registrering senast sex månader<br>efter det att koncession har beviljats.</p>
<p>För registrering av ett försäkringsaktiebolag krävs</p>
<p>1. att det sammanlagda nominella beloppet av tecknade och tilldelade<br>aktier efter avdrag för de aktier som enligt 15 § har förklarats förverkade<br>och inte har övertagits av någon annan (bolagets aktiekapital) svarar mot<br>aktiekapitalet eller minimikapitalet enligt bolagsordningen,</p>
<p>2. att de aktier som ingår i bolagets aktiekapital är helt betalda och</p>
<p>3. att auktoriserad revisor skriftligen intygar att betalning enligt 2 har<br>skett och att all apportegendom är tillförd bolaget. Av revisorns yttrande<br>skall framgå att apportegendomen i stiftelseurkunden inte har åsatts hög-<br>re värde än det verkliga värdet för försäkringsaktiebolaget och att egen-<br>domen är eller kan antas bli till nytta för bolagets verksamhet. I yttrandet<br>skall revisorn beskriva apportegendomen och ange vilken metod som har<br>använts vid värderingen av den. Särskilda svårigheter att uppskatta värdet<br>av egendomen skall anmärkas.</p>
<p>Genom registreringen fastställs bolagets aktiekapital till det belopp<br>som anges i andra stycket 1. De aktier som enligt 15 § har förklarats för-<br>verkade och inte övertagits av någon annan blir därvid ogiltiga.</p>
<p>För registrering av ett ömsesi-<br>digt bolag, där garantikapital skall<br>finnas, krävs</p>
<p>1. att minst hälften av garanti-<br>kapitalet har betalats och</p>
<p>2. att garanterna har lämnat till<br>bolaget ställda skriftliga förbind-<br>elser på de belopp som inte har<br>betalats.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>För registrering av ett ömsesi-<br>digt bolag, där garantikapital skall<br>finnas, krävs att hela garantika-<br>pitalet är inbetalt.</p>
<p>Om inte försäkringsbolaget anmäls för registrering inom den tid som<br>anges i första stycket eller om Finansinspektionen genom lagakraft-<br>ägande beslut har avskrivit en sådan anmälan eller vägrat registrering av<br>bolaget, har frågan om bolagets bildande fallit. Styrelseledamöterna an-<br>svarar solidariskt för återbetalningen av de belopp som har betalats in på<br>de tecknande aktierna, eller som har erlagts på grund av garantiavtalet<br>eller de tecknade försäkringarna. Till beloppen skall läggas uppkommen<br>avkastning varjämte avdrag skall göras för kostnaderna på grund av åt-<br>gärder enligt 18 § första stycket tredje meningen. Detsamma gäller i frå-<br>ga om apportegendom.</p>
<p>Garantikapitalet i ett ömsesidigt<br>försäkringsbolag skall vara betalt<br>senast inom två år från dagen för<br>beslutet om bolagets bildande.</p>
<p>17 §</p>
<p>Tillskott av garantikapital som<br>görs under rörelsens gång i ett<br>ömsesidigt försäkringsbolag skall<br>vara inbetalt senast sex månader<br>från dagen för beslutet om tz/Z-<br>skottet.</p>
<p>469</p>
<h4>3 kap.</h4>
<p>2§<sup>3</sup></p>
<p>Aktier kan fritt överlåtas och förvärvas, om något annat inte följer av<br>bestämmelserna i detta kapitel eller i övrigt av lag.</p>
<p>Ett direkt eller indirekt förvärv av aktier i ett försäkringsaktiebolag,<br>som medför att förvärvarens sammanlagda innehav utgör ett kvalificerat<br>innehav enligt 1 kap. 9 a §, får ske bara efter tillstånd av Finansinspek-<br>tionen. Detsamma gäller förvärv som innebär att ett kvalificerat innehav<br>ökas så att det uppgår till eller överstiger 20, 33 eller 50 procent av aktie-<br>kapitalet eller röstetalet för samtliga aktier eller så att försäkringsaktie-<br>bolaget blir dotterföretag.</p>
<p>Tillstånd enligt första stycket skall ha meddelats före förvärvet. Om<br>förvärv har gjorts genom bodelning, arv, testamente, bolagsskifte eller på<br>annat liknande sätt, krävs i stället tillstånd för att förvärvaren skall få be-<br>hålla de aktier som erhållits. Förvärvaren skall ansöka om tillstånd till ett</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>sådant förvärv inom sex månader efter det att aktierna erhållits.</p>
<p>Tillstånd skall ges till förvärv<br>som avses i andra och tredje<br>styckena, om det kan antas att för-<br>värvaren inte kommer att mot-</p>
<p>Tillstånd skall ges till förvärv<br>som avses i andra och tredje<br>styckena, om det kan antas att för-<br>värvaren inte kommer att mot-</p>
<p>verka en sund utveckling av bo-<br>lagets verksamhet och om förvärv-<br>aren även i övrigt är lämplig att<br>utöva ett väsentligt inflytande över<br>ledningen av ett försäkringsbolag.<br>Tillstånd får inte ges, om förvärv-<br>aren i väsentlig mån har åsidosatt<br>skyldigheter i näringsverksamhet<br>eller i andra ekonomiska angelä-<br>genheter eller gjort sig skyldig till<br>allvarlig brottslighet.</p>
<p>verka de krav på verksamheten i<br>bolaget som avses i 2 kap. 3 §<br>femte stycket 1 och om förvärvaren<br>även i övrigt är lämplig att utöva<br>ett väsentligt inflytande över led-<br>ningen av ett försäkringsbolag.<br>Tillstånd får inte ges, om förvärva-<br>ren i väsentlig mån har åsidosatt<br>skyldigheter i näringsverksamhet<br>eller i andra ekonomiska angelä-<br>genheter eller gjort sig skyldig till<br>allvarlig brottslighet.</p>
<p>Om förvärvet skulle leda till nära förbindelser mellan försäkringsbola-<br>get och någon annan, skall tillstånd ges endast om förbindelserna inte<br>hindrar en effektiv tillsyn av försäkringsbolaget.</p>
<p>Inspektionen får föreskriva en viss tid inom vilken ett förvärv skall ge-<br>nomföras.</p>
<p>Inspektionen skall meddela beslut i ett ärende enligt andra eller tredje<br>stycket inom tre månader från det att ansökan om tillstånd gjordes.</p>
<p>2d§<sup>4</sup></p>
<p>Om ägaren till ett kvalificerat<br>innehav av aktier utövar eller kan<br>antas komma att utöva sitt infly-<br>tande på ett sätt som motverkar de<br>krav på verksamheten i försäk-</p>
<p>Om ägaren till ett kvalificerat<br>innehav av aktier utövar eller kan<br>antas komma att utöva sitt infly-<br>tande på ett sätt som motverkar en<br>sund utveckling av verksamheten i</p>
<p><sup>3</sup> Senaste lydelse 1996:753.</p>
<p><sup>4</sup> Senaste lydelse 1996:753.</p>
<p>470</p>
<p>inte får företräda fler<br>som motsvarar ett inne-<br>inte är kvalificerat. Det-</p>
<p>försäkringsbolaget, får Finans-<br>inspektionen besluta att ägaren vid<br>stämman<br>aktier än<br>hav som</p>
<p>samma gäller, om en sådan ägare i<br>väsentlig mån har åsidosatt skyl-<br>digheter i näringsverksamhet eller<br>i andra ekonomiska angelägenhe-<br>ter eller gjort sig skyldig till all-<br>varlig brottslighet.</p>
<p>inte får företräda fler<br>som motsvarar ett inne-<br>inte är kvalificerat. Det-</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>ringsbolaget som avses i 2 kap. 3 §<br>femte stycket 1, får Finansinspek-<br>tionen besluta att ägaren vid<br>stämman<br>aktier än<br>hav som</p>
<p>samma gäller, om en sådan ägare i<br>väsentlig mån har åsidosatt skyl-<br>digheter i näringsverksamhet eller<br>i andra ekonomiska angelägenhe-<br>ter eller gjort sig skyldig till all-<br>varlig brottslighet.</p>
<p>Om ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier har underlåtit att an-<br>söka om tillstånd till ett förvärv som avses i 2 §, får inspektionen besluta<br>att ägaren vid stämman inte får företräda aktierna till den del de omfattas<br>av ett krav på tillstånd.</p>
<p>Om någon i strid med ett beslut av inspektionen har ett kvalificerat in-<br>nehav av aktier, får innehavaren inte företräda aktierna vid stämman till<br>den del innehavet står i strid med beslutet.</p>
<p>Finansinspektionen får förelägga ägare som avses i första stycket att<br>avyttra så stor del av aktierna att innehavet därefter inte är kvalificerat.<br>En ägare som avses i andra eller tredje stycket får föreläggas att avyttra<br>så stor del av aktierna att innehavet inte står i strid med inspektionens<br>beslut.</p>
<p>Aktier som omfattas av ett förbud eller föreläggande enligt denna pa-<br>ragraf skall inte medräknas när det fordras samtycke av ägare till en viss<br>del av aktierna i bolaget för att ett beslut skall bli giltigt eller en befogen-<br>het skall få utövas, såvida inte förvaltare har förordnats enligt 2 e §.</p>
<p>3§</p>
<p>I bolagsordningen kan tas in förbehåll att en aktieägare eller någon an-<br>nan skall ha rätt att lösa sådana aktier som övergår till ny ägare. Förbe-<br>hållet skall ange</p>
<p>1. vilka som har lösningsrätt och, om lösningsrätten inte skall kunna<br>utövas vid vissa fång, vilka slags fång som har undantagits,</p>
<p>2. den ordning i vilken lösningsrätten tillkommer de lösningsberättiga-<br>de inbördes,</p>
<p>3. den tid, ej överstigande två månader från anmälan hos styrelsen om<br>en akties övergång, inom vilken lösningsanspråket skall framställas hos<br>bolaget,</p>
<p>4. den tid inom vilken lösen skall betalas; denna tid får inte överstiga<br>en månad räknat från den tidpunkt då lösenbeloppet bestämdes.</p>
<p>Förvärvas flera aktier genom samma fång, kan, om något annat inte<br>följer av förbehållet, lösningsrätten inte utövas för mindre antal aktier än<br>fånget omfattar. Om tillämpningen av föreskrifterna i bolagsordningen<br>om lösens belopp skulle bereda någon en otillbörlig fördel, kan jämkning<br>ske.</p>
<p>471</p>
<p>När en anmälan gjorts om aktiens övergång, skall styrelsen genast<br>skriftligen meddela detta till varje lösningsberättigad vars postadress är<br>införd i aktieboken eller på annat sätt känd för bolaget.</p>
<p>Om något annat inte föreskrivs i bolagsordningen, skall tvister om lös-<br>ningsrätten och om lösenbeloppets storlek prövas av tre skiljemän enligt</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>lagen (1929:145) om skiljemän.</p>
<p>Innan det visar sig att lösnings-<br>rätten inte begagnas kan den till<br>vilken aktien har övergått inte ut-<br>öva någon annan rätt på grund av<br>aktien gentemot bolaget än rätt till<br>vinstutdelning och företrädesrätt<br>till teckning av nya aktier vid ny-<br>emission. Rättigheter och skyldig-<br>heter på grund av sådan teckning<br>övergår till den som begagnar sig<br>av lösningsrätten.</p>
<p>Innan det visar sig att lösnings-<br>rätten inte begagnas kan den till<br>vilken aktien har övergått inte ut-<br>öva någon annan rätt på grund av<br>aktien gentemot bolaget än rätt till<br>vinstutdelning och företrädesrätt<br>till teckning av nya aktier vid ny-<br>emission eller till teckning av an-<br>del i lån som avses i 5 kap. Rättig-<br>heter och skyldigheter på grund av<br>sådan teckning övergår till den<br>som begagnar sig av lösningsrät-<br>ten.</p>
<p>4§</p>
<p>Aktiebrev skall ställas till viss man. Det får lämnas ut endast till sådan</p>
<p>aktieägare som är införd i aktieboken och först när den eller de aktier<br>brevet lyder på har betalats. Vidare fordras</p>
<p>1. att försäkringsaktiebolaget har<br>vid bolagets bildande, eller</p>
<p>2. att nyemissionen eller fond-<br>emissionen har registrerats, om<br>aktien tillkommit på grund av<br>emissionen.</p>
<p>registrerats, om aktien har tecknats</p>
<p>2. att nyemissionen eller fond-<br>emissionen har registrerats, om<br>aktien tillkommit på grund av<br>emissionen, eller</p>
<p>3. att registrering har skett en-<br>ligt 5 kap. 15 §, om aktien har till-<br>kommit på grund av utbyte eller<br>nyteckning enligt 5 kap.</p>
<p>Aktiebrevet skall undertecknas av styrelsen eller enligt styrelsens full-<br>makt av en bank. Namnteckningarna får återges genom tryckning eller på<br>något annat liknande sätt. Brevet skall ange bolagets firma, ordnings-<br>nummer på den eller de aktier varpå brevet lyder, aktiens nominella be-<br>lopp och dagen för utfärdandet. Kan, när aktiebrevet ges ut, aktier av oli-<br>ka slag finnas enligt bolagsordningen, skall aktieslaget anges i brevet.<br>Om bolagsordningen innehåller förbehåll enligt 1 § Ijärde stycket, 3 §,<br>8 § eller 6 kap. 8 §, skall detta tydligt anges i brevet på sådan aktie som<br>avses med förbehållet. Uppgiften kan ges i förkortad form. Förkortnings-<br>formerna fastställs av regeringen eller den myndighet som regeringen<br>bestämmer.</p>
<p>När utbetalning görs vid inlösen av en aktie eller vid minskning av<br>dess nominella belopp eller vid skifte av bolagets tillgångar, skall aktie-<br>brevet förses med påskrift om utbetalningen. Har utan återbetalning en</p>
<p>472</p>
<p>aktie dragits in eller det nominella beloppet ändrats, skall så snart som<br>möjligt en påskrift om detta göras på aktiebrevet.</p>
<p>Ett aktiebrev, som i samband med dödning eller vid utbyte ges ut i<br>stället för ett annat, skall innehålla uppgift om detta. Utbyts ett aktiebrev<br>mot ett eller flera andra aktiebrev skall det äldre aktiebrevet och de därtill<br>hörande kupongarken makuleras på ett betryggande sätt.</p>
<p>Emissionsbevis skall underteck- Emissionsbevis samt de skulde-<br>nas på det sätt som anges i andra brev och optionsbevis som avses i<br>stycket. 5 kap. skall undertecknas på det</p>
<p>sätt som anges i andra stycket.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>Om ett aktiebrev eller ett till<br>viss man ställt emissionsbevis<br>överlåts eller pantsätts, skall be-<br>stämmelserna om skuldebrev till<br>viss man eller order i 13, 14 och<br>22 §§ lagen (1936:81) om skulde-<br>brev tillämpas. Härvid är den som<br>innehar ett aktiebrev och enligt<br>bolagets anteckning på detta är in-<br>förd som ägare i aktieboken lik-<br>ställd med den som enligt 13 §<br>andra stycket nämnda lag förmo-<br>das äga rätt att göra skuldebrevet<br>gällande.</p>
<p>Överlåts eller pantsätts ett emis-<br>sionsbevis som inte är ställt till<br>viss man, skall bestämmelserna<br>om skuldebrev till innehavaren i<br>13, 14 och 22 §§ lagen om skulde-<br>brev tillämpas.</p>
<p>6§</p>
<p>Om ett aktiebrev eller ett till<br>viss man ställt emissionsbevis el-<br>ler optionsbevis överlåts eller<br>pantsätts, skall bestämmelserna<br>om skuldebrev till viss man eller<br>order i 13, 14 och 22 §§ lagen<br>(1936:81) om skuldebrev tillämp-<br>as. Härvid är den som innehar ett<br>aktiebrev och enligt bolagets an-<br>teckning på detta är införd som<br>ägare i aktieboken likställd med<br>den som enligt 13 § andra stycket<br>nämnda lag förmodas äga rätt att<br>göra skuldebrevet gällande.</p>
<p>Överlåts eller pantsätts ett emis-<br>sionsbevis eller ett optionsbevis<br>som inte är ställt till viss man,<br>skall bestämmelserna om skulde-<br>brev till innehavaren i 13, 14 och<br>22 §§ lagen om skuldebrev tilläm-<br>pas.</p>
<p>Om utdelningskuponger finns bestämmelser i 24 och 25 §§ lagen om<br>skuldebrev.</p>
<p>4 kap.</p>
<p>Aktiekapitalet kan ökas genom<br>att aktier tecknas mot betalning<br>(nyemission) eller genom att aktier<br>ges ut eller aktiernas nominella<br>belopp höjs utan ny betalning<br>(fondemission). En fondemission<br>kan endast ske i skadeförsäkrings-<br>bolag.</p>
<p>1 §</p>
<p>Aktiekapitalet kan ökas genom<br>att aktier tecknas mot betalning<br>(nyemission) eller genom att aktier<br>ges ut eller aktiernas nominella<br>belopp höjs utan ny betalning<br>(fondemission). En fondemission<br>kan endast ske i skadeförsäkrings-<br>bolag och i livförsäkringsbolag<br>som får dela ut vinst.</p>
<p>Beslut om emission fattas av bolagsstämman, om något annat inte föl-<br>jer av 16 eller 17 §. Sådana beslut får inte fattas förrän bolaget har blivit</p>
<p>473</p>
<p>registrerat. Behöver bolagsordningen ändras skall beslut om detta fattas<br>först. Ett beslut om emission får fattas innan ändringen stadfästs om be-<br>slutet görs beroende av att stadfästelse meddelas.</p>
<p>Vid nyemission får betalning för aktier inte understiga det nominella<br>beloppet.</p>
<p>Vid fondemission får inte till aktiekapitalet föras över belopp som un-<br>derstiger summan av de nya aktiernas nominella belopp eller den sam-<br>manlagda höjningen av aktiernas nominella belopp.</p>
<p>I fråga om försäkringsaktiebolag, som enligt insiderlagen (1990:1342)<br>utgör aktiemarknadsbolag, samt dotteraktiebolag till sådana bolag gäller,<br>förutom föreskrifterna i detta kapitel, bestämmelserna i lagen (1987:464)<br>om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag, m.m.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>Vid en kontantemission och vid<br>en fondemission har aktieägarna<br>företrädesrätt till de nya aktierna i<br>förhållande till det antal aktier de<br>förut äger, om något annat inte har<br>bestämts antingen i bolagsord-<br>ningen enligt 3 kap. 1 § andra<br>stycket 3 eller, vid en kontant-<br>emission, i emissionsbeslutet.</p>
<p>5§</p>
<p>Vid en kontantemission och vid<br>en fondemission har aktieägarna<br>företrädesrätt till de nya aktierna i<br>förhållande till det antal aktier de<br>förut äger, om något annat inte</p>
<p>1. har bestämts i bolagsordning-<br>en enligt 3 kap. 1 § andra stycket 3<br>eller, vid en kontantemission, i<br>emissionsbeslutet, eller</p>
<p>2. följer av villkor som enligt 5<br>kap. 5 § första stycket 8 har med-<br>delats vid emission av skuldebrev.</p>
<p>Beslut av bolagsstämman att avvika från aktieägarnas företrädesrätt är<br>giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med två tredjedelar av så-<br>väl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna.</p>
<p>5 kap.</p>
<p>Upptagande av vissa penninglån Upplåning</p>
<p>Begränsningar för upplåning<br></p>
<p>1§</p>
<p>Ett försäkringsbolag får endast<br>ta upp eller ta över penninglån<br>(upplåning) i den utsträckning som<br>följer av denna bestämmelse.</p>
<p>Upplåning får ske för att effekt-<br>ivisera kapitalförvaltningen eller<br>om det i övrigt är motiverat av den<br>bedrivna försäkringsrörelsen, un-<br>der förutsättning att den samlade<br>upplåningen är av ringa betydelse<br>med hänsyn till rörelsens omfatt-<br>ning och kapitalbasens storlek.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet</p>
<p>474</p>
<p>som regeringen bestämmer får<br>meddela föreskrifter om tillämp-<br>ningen av bestämmelserna i andra<br>stycket.</p>
<p>Finansinspektionen får, om det<br>finns särskilda skäl, medge undan-<br>tag från begränsningen i andra<br>stycket att upplåningen skall vara<br>av ringa betydelse.</p>
<p>Allmänna bestämmelser om kon-<br>vertibla skuldebrev m.m.</p>
<p>2§</p>
<p>Skadeförsäkringsaktiebolag och<br>livförsäkringsaktiebolag som får<br>dela ut vinst till aktieägarna, kan<br>mot ersättning ge ut konvertibla<br>skuldebrev eller skuldebrev fören-<br>ade med optionsrätt till nyteck-<br>ning. Sådana skuldebrev skall<br>ställas till innehavaren eller till<br>viss man eller order.</p>
<p>Konvertibla skuldebrev skall in-<br>nehålla en utfästelse från bolaget<br>om att borgenären har rätt att helt<br>eller delvis byta ut sin fordran en-<br>ligt skuldebreven mot aktier i bo-<br>laget. Skuldebrev förenade med<br>optionsrätt till nyteckning skall ge<br>borgenären rätt att teckna aktier i<br>bolaget mot betalning i pengar.</p>
<p>Villkoren för utbyte eller nyteck-<br>ning av aktie skall bestämmas så<br>att utbyte eller nyteckning kan ske<br>utan att bolagsordningen ändras.<br>Ersättningen för ett konvertibelt<br>skuldebrev får inte understiga det<br>nominella beloppet på aktie som<br>lämnas ut vid utbyte, om inte mel-<br>lanskillnaden täcks genom kontant<br>betalning vid utbytet. Skall ett kon-<br>vertibelt skuldebrev kunna betalas<br>med annan egendom än pengar<br>(apport) gäller bestämmelserna i<br>2 kap. 2 §.</p>
<p>Optionsrätt till nyteckning kan<br>knytas till optionsbevis som är<br>fogade till skuldebrev. Borgenären<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>475</p>
<p>får avskilja ett optionsbevis från<br>ett skuldebrev och förfoga över<br>beviset särskilt, om det inte i skul-<br>debrevet föreskrivs att beviset får<br>avskiljas först efter viss tid.</p>
<p>I fråga om försäkringsaktiebo-<br>lag som enligt insiderlagen<br>(1990:1342) utgör aktiemarknads-<br>bolag, samt dotterbolag till så-<br>dana bolag gäller, förutom före-<br>skrifterna i detta kapitel, bestäm-<br>melserna i lagen (1987:464) om<br>vissa riktade emissioner i aktie-<br>marknadsbolag, m.m.</p>
<p>Av lagen (1998:1479) om kon-<br>toföring av finansiella instrument<br>framgår att utfästelser som avses i<br>de i denna paragraf angivna skul-<br>debreven och optionsbevisen kan<br>registreras enligt den lagen och<br>att skuldebrev eller optionsbevis<br>inte får utfärdas om registrering<br>skall ske. I sådana fall gäller be-<br>stämmelserna i detta kapitel i till-<br>lämpliga delar.</p>
<p>3§</p>
<p>Vid emission av skuldebrev mot<br>betalning i pengar har aktie-<br>ägarna företrädesrätt att teckna<br>sig för förvärv av skuldebrev som<br>om emissionen gällde de aktier<br>som kan komma att träda i stället<br>för skuldebreven eller nytecknas<br>på grund av optionsrätt.</p>
<p>Beslut av bolagsstämman att av-<br>vika från aktieägarnas företrädes-<br>rätt är giltigt endast om det har<br>biträtts av aktieägare med två tre-<br>djedelar av såväl de avgivna rös-<br>terna som de vid stämman före-<br>trädda aktierna.</p>
<p>Förfarandet vid emissionen</p>
<p>4§</p>
<p>Beslut om emission av skulde-<br>brev fattas av bolagsstämman, om<br>något annat inte följer av 9 eller<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>476</p>
<p>10 §. Behöver bolagsordningen Prop. 1998/99:87<br>ändras, skall beslut om detta fattas Bilaga 8<br>först. Ett beslut om emission får<br>fattas innan ändringen har stad-<br>fästs, om beslutet görs beroende<br>av att stadfästelse meddelas. I frå-<br>ga om förslag till beslut om emis-<br>sion och om kallelse till bo-<br>lagsstämma skall 4 kap. 7 till-<br>lämpas.</p>
<p>5§</p>
<p>Beslutet om emission skall ange</p>
<p>1. emissionens belopp eller<br>högsta belopp eller det lägsta och<br>högsta beloppet för emissionen,</p>
<p>2. den företrädesrätt att delta i<br>emissionen som tillkommer aktie-<br>ägare eller någon annan eller vem<br>som annars får delta i emissionen,</p>
<p>3. den tid inom vilken teckning<br>av skuldebrev kan ske, när ett visst<br>belopp eller ett lägsta belopp har<br>bestämts för emissionen,</p>
<p>4. den tid inom vilken aktieägare<br>kan använda sin företrädesrätt till<br>teckning,</p>
<p>5. skuldebrevens nominella be-<br>lopp, emissionskur sen och ränte-<br>satsen,</p>
<p>6. den tid inom vilken tecknade<br>skuldebrev skall betalas samt den<br>beräkningsgrund, enligt vilken vid<br>överteckning de skuldebrev som<br>inte tecknats med företrädesrätt<br>skall fördelas, om det inte före-<br>skrivs att fördelningen skall be-<br>stämmas av styrelsen,</p>
<p>7. tiden och villkoren för utbytet<br>eller nyteckningen,</p>
<p>8. den rätt som skall tillkomma<br>borgenären eller innehavaren av<br>optionsbevis för den händelse ak-<br>tiekapitalet före utbytet eller ny-<br>teckningen ökas eller sätts ned<br>eller nya konvertibla skuldebrev<br>eller skuldebrev förenade med<br>optionsrätt till nyteckning ges ut<br>eller bolaget upplöses eller upphör<br></p>
<p>477</p>
<p>genom fusion,</p>
<p>9. det belopp som aktiekapitalet<br>skall kunna ökas med genom ut-<br>byte eller nyteckning,</p>
<p>10. det aktieslag som de nya ak-<br>tierna skall höra till, i de fall akti-<br>er av olika slag finns eller kan<br>utges, samt</p>
<p>11. den rätt till utdelning som<br>tillkommer de nya aktierna samt<br>det räkenskapsår för vilket rätten<br>till utdelning inträder.</p>
<p>Den tid inom vilken aktieägare<br>kan använda sin företrädesrätt en-<br>ligt första stycket 4 får inte vara<br>kortare än två veckor. Tiden räk-<br>nas från</p>
<p>1. kungörelsen enligt 7 £ första<br>stycket första meningen,</p>
<p>2. beslutet, när det gäller såda-<br>na fall som avses i 7 § fjärde<br>stycket, eller</p>
<p>3. avstämningsdagen, när det<br>gäller avstämningsbolag.</p>
<p>Om ett förbehåll enligt 3 kap.<br>1 § femte stycket eller 3 § eller</p>
<p>6 kap. 8 § skall gälla för de nya<br>aktierna, skall emissionsbeslutet<br>innehålla en upplysning om detta.</p>
<p>Om en aktieägare skall ha före-<br>trädesrätt att delta i emissionen,<br>gäller för avstämningsbolag att<br>avstämningsdagen skall anges i<br>emissionsbeslutet. Avstämnings-<br>dagen får inte sättas tidigare än<br>tre veckor från kungörelsen enligt</p>
<p>7 § första stycket första meningen.</p>
<p>Om ett skuldebrev skall bli före-<br>mål för handel vid en svensk eller<br>utländsk börs, en auktoriserad<br>marknadsplats eller någon annan<br>reglerad marknad, kan det i emis-<br>sionsbeslutet tas upp ett bemyndi-<br>gande för styrelsen eller den som<br>styrelsen inom sig förordnar att<br>innan teckning påbörjas bestämma<br>emissionens belopp, emissions-<br>kursen, räntesatsen och villkoren<br>för utbyte eller nyteckning. I fråga<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>478</p>
<p>om avstämningsbolag skall dock<br>nämnda villkor bestämmas senast<br>på avstämningsdagen, om aktie-<br>ägarna skall ha företrädesrätt att<br>delta i emissionen.</p>
<p>6§</p>
<p>Bestämmelserna i 4 kap. 3 och<br>4 §§ gäller i tillämpliga delar vid<br>emission av konvertibla skulde-<br>brev.</p>
<p>7§</p>
<p>Bolagsstämmans beslut om<br>emission eller en redogörelse för<br>det väsentliga innehållet i beslutet<br>skall genast kungöras i Post- och<br>Inrikes Tidningar och den eller de<br>ortstidningar som styrelsen be-<br>stämmer. Kungörs inte beslutet i<br>sin helhet, skall det i kungörelsen<br>lämnas uppgift om var beslutet<br>hålls tillgängligt. Har bolags-<br>stämman enligt 5 § femte stycket<br>överlämnat åt någon annan att<br>besluta om emissionens belopp,<br>emissionskursen, räntesatsen och<br>villkoren för utbyte eller nyteck-<br>ning, skall vad som beslutats om<br>detta kungöras på motsvarande<br>sätt.</p>
<p>År försäkringsaktiebolaget inte<br>ett avstämningsbolag, skall be-<br>slutet om emission genast sändas<br>till de aktieägare vars postadres-<br>ser är kända för bolaget, om ak-<br>tieägarna skall ha företrädesrätt<br>att delta i emissionen.</p>
<p>I fråga om avstämningsbolag<br>skall till emissionsbevisen, när<br>dessa översänds, fogas de beslut<br>av styrelsen, eller av den som sty-<br>relsen inom sig förordnar, som rör<br>emissionens belopp, emissionskur-<br>sen, räntesatsen och villkoren för<br>utbyte eller nyteckning.</p>
<p>Bestämmelserna i första och<br>andra styckena gäller inte för and-<br>ra bolag än avstämningsbolag, om<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>479</p>
<p>samtliga aktieägare varit före-<br>trädda vid den bolagsstämma som<br>beslutat emissionen, och emis-<br>sionsbeslutet inte innehåller be-<br>myndigande enligt 5 § femte styck-<br>et.</p>
<p>8§</p>
<p>Om ett visst belopp eller ett<br>lägsta belopp för emissionen har<br>bestämts, har beslutet om emissio-<br>nen förfallit, om beloppet inte har<br>tecknats inom teckningstiden. Det-<br>samma gäller ett beslut om en så-<br>dan ändring av bolagsordningen<br>som förutsätter att aktiekapitalet<br>ökas. Vad som har betalats för de<br>tecknade skuldebreven skall i så-<br>dana fall genast betalas tillbaka.</p>
<p>Bestämmelserna i 4 kap. 13 §<br>gäller i tillämpliga delar vid emis-<br>sion av konvertibla skuldebrev.</p>
<p>När teckningen av skuldebreven<br>avslutats, skall försäkringsaktie-<br>bolaget genast för registrering an-<br>mäla beslutet om emissionen och<br>det nominella beloppet av det lån<br>som tecknats, om beslutet inte har<br>förfallit enligt första stycket. För<br>registrering krävs att full betal-<br>ning enligt registret erlagts för<br>alla de aktier som ingår i det förut<br>registrerade aktiekapitalet samt<br>att behövliga ändringar av bolags-<br>ordningen har stadfästs.</p>
<p>Styrelsens beslut om emission</p>
<p>9§</p>
<p>Styrelsen kan besluta om emis-<br>sion av skuldebrev och om avvikel-<br>se från aktieägares företrädesrätt<br>under förutsättning av bolags-<br>stämmans godkännande. Bestäm-<br>melserna i 5-7 §§ och 8 § första<br>stycket skall då gälla i tillämpliga<br>delar.</p>
<p>I fråga om styrelsens begäran<br>om bolagsstämmans godkännande</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>480</p>
<p>skall 4 kap. 7 § tillämpas. Vad som Prop. 1998/99:87<br>där sägs om förslag till emissions- Bilaga 8<br>beslut skall i stället gälla styrel-<br>sens beslut. Beslut av bolags-<br>stämman att godkänna avvikelse<br>från aktieägares företrädesrätt<br>enligt 3 § första stycket är giltigt<br>endast om det har biträtts av ak-<br>tieägare med två tredjedelar av<br>såväl de avgivna rösterna som de<br>vid stämman företrädda aktierna.</p>
<p>Emissionsbeslutet skall anmälas<br>för registrering enligt 8 § tredje<br>stycket när det har godkänts av<br>stämman och teckningen av skul-<br>debreven avslutats. Har en sådan<br>anmälan inte gjorts inom ett år<br>från styrelsens beslut om emission,<br>är beslutet förfallet.</p>
<p>10 §</p>
<p>Bolagsstämman kan bemyndiga<br>styrelsen att fatta beslut om en<br>emission som kan ske utan ändring<br>i bolagsordningen och att därvid<br>avvika från aktieägarnas företrä-<br>desrätt enligt 3 §. Bemyndigande<br>att avvika från bestämmelserna i<br>3 £ första stycket om aktieägares<br>företrädesrätt är giltigt endast om<br>det har biträtts av aktieägare med<br>två tredjedelar av såväl de avgivna<br>rösterna som de vid stämman före-<br>trädda aktierna.</p>
<p>Skall skuldebrev kunna tecknas<br>mot tillskott av annan egendom än<br>pengar eller med andra villkor el-<br>ler skall avvikelse från aktieägar-<br>nas företrädesrätt kunna göras,<br>skall detta särskilt anges i bolags-<br>stämmans bemyndigande. Bemyn-<br>digandet skall innehålla bestäm-<br>melser om den tid, längst till nästa<br>ordinarie bolagsstämma, inom vil-<br>ken styrelsens beslut skall fattas.<br>Bestämmelserna i 4 kap. 7 § om<br>förslag till emissionsbeslut skall<br>tillämpas på förslag till bemyndi-<br>gande.</p>
<p>16 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 87</p>
<p>Bolagsstämmans beslut om be-<br>myndigande skall genast anmälas<br>för registrering. Innan registre-<br>ring har skett, kan styrelsen inte<br>fatta beslut om emission.</p>
<p>Bestämmelserna i 5-8 §§ gäller<br>i tillämpliga delar när styrelsen<br>beslutar om emission med stöd av<br>ett bemyndigande.</p>
<p>Emissionsbevis</p>
<p>11 §</p>
<p>Bestämmelserna i 4 kap. 6 § om<br>emissionsbevis och om aktieägares<br>rätt att utöva företrädesrätt att<br>delta i en emission skall tillämpas<br>vid emission enligt detta kapitel.</p>
<p>Utbyte och nyteckning</p>
<p>12 §</p>
<p>När en fordran enligt ett skulde-<br>brev byts ut mot en eller flera akti-<br>er, skall skuldebrevet förses med<br>påskrift om utbytet. Aktien skall<br>genom styrelsens försorg genast<br>tas upp i aktieboken.</p>
<p>Vid nyteckning skall skuldebre-<br>vet eller i förekommande fall op-<br>tionsbeviset förses med påskrift om<br>nyteckningen.</p>
<p>13 §</p>
<p>Vid nyteckning enligt detta ka-<br>pitel skall aktierna tecknas på en<br>teckningslista, som skall innehålla<br>beslutet om emissionen. Bolags-<br>ordningen, den senaste års-<br>redovisningen, försedd med an-<br>teckning om bolagsstämmans be-<br>slut om bolagets vinst eller förlust,<br>samt revisionsberättelsen för det<br>år balansräkningen avser skall<br>fogas till teckningslistan eller<br>hållas tillgängliga för aktieteck-<br>narna på den plats som anges i<br>listan.</p>
<p>I avstämningsbolag får i beslu-</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>482</p>
<p>tet om emission förordnas att ny-<br>teckning i fråga om hela eller viss<br>del av emissionen skall ske genom<br>betalning i stället för på teck-<br>ningslista. I sådant fall skall be-<br>slutet om emission och de hand-<br>lingar som avses i första stycket<br>andra meningen hållas tillgäng-<br>liga för aktietecknarna hos den<br>centrala värdepappersförvararen.</p>
<p>Har teckningen skett i strid mot<br>denna paragraf eller har aktier<br>tecknats med villkor som inte<br>stämmer överens med de villkor<br>som anges i emissionsbeslutet,<br>skall 2 kap. 8 § tillämpas.</p>
<p>Anser styrelsen eller den styrel-<br>sen inom sig forordnar att aktie-<br>teckningen är ogiltig enligt tredje<br>stycket, skall aktietecknaren ge-<br>nast underrättas om detta. I annat<br>fall skall aktietecknaren tilldelas<br>de tecknade aktierna. Styrelsen<br>skall se till att aktierna genast tas<br>upp i aktieboken.</p>
<p>14 §</p>
<p>Bestämmelserna i 2 kap. 14 och</p>
<p>15 §§ skall tillämpas vid inbetal-<br>ning på grund av nyteckning enligt<br>detta kapitel. Kvittning av en skuld<br>på grund av aktieteckning mot en<br>fordran hos bolaget får dock ske,<br>om styrelsen medger det. Ett så-<br>dant medgivande får inte lämnas,<br>om det skulle vara till skada för<br>bolaget eller dess borgenärer.</p>
<p>15 §</p>
<p>Senast tre månader efter det att<br>tiden för utbyte eller nyteckning av<br>aktier har gått ut skall styrelsen<br>för registrering anmäla hur många<br>aktier som har utgivits i utbyte el-<br>ler som har nytecknats och helt be-<br>talats. Om utbytestiden eller teck-<br>ningstiden är längre än ett år,<br>skall anmälan göras senast tre<br>månader efter utgången av varje</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>483</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>räkenskapsår under vilket utbyte Prop. 1998/99:87<br>eller nyteckning har skett. Bilaga 8</p>
<p>För registrering krävs</p>
<p>1. vid utbyte, att bolaget på<br>grund av emissionen har tillförts<br>ersättning till ett värde som mot-<br>svarar minst det sammanlagda be-<br>loppet av de anmälda aktierna,</p>
<p>2. vid nyteckning, att aktierna<br>helt har betalats, och</p>
<p>3. att auktoriserad eller god-<br>känd revisor eller, i avstämnings-<br>bolag, den centrala värdepappers-<br>förvararen intygar att kraven en-<br>ligt 1 eller 2 uppfylls.</p>
<p>Genom registreringen är aktie-<br>kapitalet ökat med det samman-<br>lagda nominella beloppet av de<br>anmälda aktierna.</p>
<p>16§</p>
<p>De nya aktierna skall medföra<br>rätt till utdelning enligt vad som<br>har bestämts om detta i beslutet<br>om emission. Beslutet får dock inte<br>innebära att en sådan rätt inträder<br>senare än för räkenskapsåret efter<br>det år under vilket aktierna skall<br>vara betalda.</p>
<p>Upptagande av vissa andra lån</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1§</p>
<p>Ett försäkringsbolag får inte ge<br>ut konvertibla skuldebrev eller<br>skuldebrev förenade med options-<br>rätt till nyteckning eller i övrigt ta<br>upp ett penninglån på villkor att<br>lånet skall betalas på något annat<br>sätt än med ett nominellt penning-<br>belopp eller med ett penningbe-<br>lopp som bestäms med hänsyn till<br>förändringar i penningvärdet.</p>
<p>Andra försäkringsbolag än ska-<br>deförsäkringsaktiebolag får inte ta</p></td><td>
<p>17 §</p>
<p>Om inte något annat följer av<br>detta kapitel, får ett försäkrings-<br>bolag inte ta upp ett penninglån på<br>villkor att lånet skall betalas på<br>något annat sätt än med ett nomi-<br>nellt penningbelopp eller med ett<br>penningbelopp som bestäms med<br>hänsyn till förändringar i penning-<br>värdet.</p></td></tr>
</table>
<p>upp lån mot obligationer eller<br>andra skuldebrev med rätt till<br>ränta, vars storlek är helt eller<br>delvis beroende av utdelningen till</p>
<p>484</p>
<p>aktieägare i bolaget eller bolagets<br>vinst (vinstandelsbevis). I fråga<br>om skadeförsäkringsaktiebolag<br>skall upptagandet av ett sådant lån<br>beslutas av bolagsstämman eller,<br>efter bolagsstämmans bemyndig-<br>ande, av styrelsen.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>18 §</p>
<p>Upptagande av lån mot obliga-<br>tioner eller andra skuldebrev med<br>rätt till ränta, vars storlek är helt<br>eller delvis beroende av utdelning-<br>en till aktieägare i bolaget eller<br>sådan vinst i bolaget som kan an-<br>vändas för vinstutdelning till ak-<br>tieägarna (vinstandelsbevis) be-<br>slutas av bolagsstämman. Styrel-<br>sen får dock fatta ett sådant beslut<br>under förutsättning av bolags-<br>stämmans godkännande eller efter<br>bolagsstämmans bemyndigande.</p>
<p>2§</p>
<p>Bestämmelserna i 4 kap. 20-<br>27 §§ om emissionsprospekt skall<br>tillämpas när ett skadeförsäkrings-<br>aktiebolag, som enligt 10 kap. 4 §<br>andra eller fjärde stycket är skyl-<br>digt att ha en auktoriserad revisor,<br>eller innehavare av vinstandels-<br>bevis som ett sådant bolag har ut-<br>färdat offentliggör eller på annat<br>sätt till en vidare krets riktar en in-<br>bjudan att förvärva vinstandelsbe-<br>vis. Emissionsprospekt behöver<br>dock endast upprättas om summan<br>av de belopp som till följd av in-<br>bjudningen kan komma att betalas<br>uppgår till minst en miljon kronor.</p>
<p>Emissionsprospekt</p>
<p>19 §</p>
<p>Bestämmelserna i 4 kap. 21-<br>27 §§ om emissionsprospekt skall<br>tillämpas också när ett publikt för-<br>säkringsaktiebolag eller aktie-<br>ägare i ett sådant bolag offentlig-<br>gör eller på annat sätt till en vidare<br>krets riktar en inbjudan att för-<br>värva sådana av bolaget utgivna<br>skuldebrev, optionsbevis eller vin-<br>standelsbevis som avses i detta<br>kapitel. Emissionsprospekt behö-<br>ver dock upprättas endast om<br>summan av de belopp som till<br>följd av inbjudan kan komma att<br>betalas uppgår till minst tre-<br>hundratusen kronor.</p>
<p>485</p>
<p>7 kap. Prop. 1998/99:87</p>
<p>Försäkringstekniska avsättning- Försäkringstekniska avsättning- Bilaga 8<br>ar och grunder för försäkrings- ar m.m.</p>
<p>verksamheten</p>
<p>1 §</p>
<p>Ett försäkringsbolags försäkringstekniska avsättningar skall motsvara<br>belopp som erfordras för att bolaget vid varje tidpunkt skall kunna upp-<br>fylla alla åtaganden som skäligen kan förväntas uppkomma med anled-<br>ning av ingångna försäkringsavtal. De försäkringstekniska avsättningarna<br>skall motsvara bolagets ansvarighet för</p>
<p>1. löpande försäkringar (premie-<br>reserv),</p>
<p>2. inträffade oreglerade försäk-<br>ringsfall, kostnader som beräknas<br>uppkomma for regleringen av des-<br>sa samt tilldelad återbäring som<br>förfallit till betalning men inte be-<br>talats ut {avsättning för oreglerade<br>skador).</p>
<p>3. sådan tilldelad återbäring in-<br>om livförsäkringsrörelsen som inte<br>har förfallit till betalning,</p>
<p>4. sådan tilldelad återbäring in-<br>om annan försäkringsrörelse än<br>livförsäkringsrörelse som inte har<br>förfallit till betalning, och</p>
<p>5. förlustutjämning för kredit-<br>försäkring som avses i 12 kap.<br>9 a § (utjämningsavsättning) upp<br>till det belopp för avsättningens<br>storlek som anges i första stycket<br>andra meningen nämnda paragraf.</p>
<p>1. försäkringsfall, förvaltnings-<br>kostnader och andra kostnader<br>under resten av avtalsperioden<br>för löpande försäkringar i skade-<br>försäkringsrörelse (ej intjänade<br>premier och kvardröjande risker)<br>respektive livförsäkringsrörelse<br>(livforsäkringsavsättning).</p>
<p>2. inträffade oreglerade försäk-<br>ringsfall, kostnader för regleringen<br>av dessa samt återbäring som för-<br>fallit till betalning men inte be-<br>talats ut (oreglerade skador),</p>
<p>3. sådan återbäring som är ga-<br>ranterad i nominella eller reala<br>belopp (garanterad återbäring),<br>och som inte omfattas av 1 eller 2,</p>
<p>4. sådan återbäring inom livför-<br>säkringsrörelse som är villkorad<br>av värdeförändringar på till-<br>gångar eller av ett visst försäk-<br>ringstekniskt resultat som försäk-<br>ringstagarna eller andra ersätt-<br>ningsberättigade står risken för<br>(villkorad återbäring),</p>
<p>5. förlustutjämning för kredit-<br>försäkring som avses i 12 kap.<br>9 a § (utjämningsavsättning) upp<br>till det belopp för avsättningens<br>storlek som anges i första stycket<br>andra meningen nämnda paragraf,<br>och</p>
<p>6. fondförsäkringar som försäk-</p>
<p>ringstagarna eller andra ersätt-<br>ningsberättigade bär placerings-<br>risken för</p>
<p>486</p>
<p>(fondförsäkringsåtaganden där Prop. 1998/99:87<br>försäkringstagaren bär place- Bilaga 8<br>ringsrisken).</p>
<p>Ansvarar flera försäkringsbolag solidariskt för en försäkring, skall vid<br>beräkningen av det enskilda bolagets försäkringstekniska avsättningar<br>endast beaktas den del av försäkringen som enligt avtal mellan bolagen<br>belöper på bolaget.</p>
<p>Avsättning för oreglerade skador skall beräknas särskilt för varje för-<br>säkringsfall. För skadeförsäkringsrörelse far statistiska metoder användas<br>om de leder till en tillräcklig avsättning med beaktande av skadornas art.</p>
<p>Regeringen eller, efter regering-<br>ens bemyndigande, Finansinspek-<br>tionen får meddela närmare före-<br>skrifter om beräkning av försäk-<br>ringstekniska avsättningar.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet<br>som regeringen bestämmer får<br>meddela närmare föreskrifter om<br>de försäkringstekniska avsätt-<br>ningarnas innehåll och beräkning.</p>
<p>Premiereserven för en livförsäk-<br>ringsrörelse eller skadeförsäk-<br>ringsrörelse skall beräknas så att<br>den alltid motsvarar summan av<br>premiereserverna för varje för-<br>säkringsavtal och inkludera ett för<br>bolaget beräknat tillägg som anses<br>behövligt för att möta förluster<br>inom skadeförsäkringsrörelse på<br>grund av kvardröjande risker eller<br>att försäkringar inom livförsäk-<br>ringsrörelse upphör i förtid. An-<br>nan försäkringsmatematiskt ve-<br>dertagen beräkningsmetod för<br>kollektiv beräkning av premie-<br>reserv får användas, om premie-<br>reserven beräknad enligt sådan<br>metod ger i stort sett samma re-<br>sultat som om tillägget hade be-<br>räknats för varje försäkring.</p>
<p>2§</p>
<p>Avsättningen för ej intjänade<br>premier skall beräknas så att den<br>alltid motsvarar summan av av-<br>sättningarna för varje försäkrings-<br>avtal. Avsättningen för kvardröj-<br>ande risker skall avse ett för bo-<br>laget beräknat tillägg som utöver<br>avsättningen för ej intjänade pre-<br>mier kan anses behövligt för att<br>täcka framtida kostnader som har<br>samband med ingångna försäk-<br>ringsavtal. En försäkringsmate-<br>matiskt vedertagen beräknings-<br>metod för kollektiv beräkning av<br>avsättningarna får dock användas,<br>om avsättningen beräknad enligt<br>en sådan metod ger i stort sett<br>samma resultat som om avsätt-<br>ningen hade beräknats för varje<br>försäkring.</p>
<p>Livförsäkringsavsättningen skall<br>beräknas så att den alltid motsva-<br>rar summan av avsättningarna för<br>varje livförsäkringsavtal beräknat<br>enligt tredje stycket. I avsättningen<br>skall det tillägg inräknas som be-<br>hövs för att täcka alla förluster på<br>grund av att försäkringarna upp-<br>hör i förtid. En annan försäk-<br>ringsmatematiskt vedertagen be-<br>räkningsmetod för kollektiv beräk-<br>ning av avsättningarna får använ-</p>
<p>487</p>
<p>Premiereserven för ett livförsäk-<br>ringsavtal utgör skillnaden mellan<br>det förväntade kapitalvärdet av<br>bolagets framtida utgifter för för-<br>säkringsavtalet och det förväntade<br>kapitalvärdet av de premier bola-<br>get ytterligare kan ha att uppbära<br>för försäkringsavtalet (prospektiv<br>beräkningsmetod). Annan försäk-<br>ringsmatematiskt vedertagen be-<br>räkningsmetod får användas, om<br>premiereserven beräknad enligt en<br>sådan metod inte blir lägre än om<br>en prospektiv beräkningsmetod<br>hade använts eller om den meto-<br>den inte är möjlig att tillämpa för<br>försäkringsavtalet. Beräkningen<br>skall grundas på sådana antagan-<br>den som sägs i 5 § första och and-<br>ra styckena.</p>
<p>Regeringen eller, efter regering-<br>ens bemyndigande, Finansinspek-<br>tionen skall meddela närmare före-<br>skrifter om beräkning av premie-<br>reserv för en livförsäkringsrörelse.<br>Föreskrifterna skall ange maxi-<br>miräntesats och vilka försäkringar<br>som, med hänsyn till sin beskaf-<br>fenhet, inte skall omfattas av en<br>sådan föreskrift.</p>
<p>För livförsäkringar skall, om det<br>inte med hänsyn till försäkringar-<br>nas särskilda natur finns anled-<br>ning till undantag, grunder upp-<br>rättas för</p>
<p>1. beräkning av försäkringspre-<br>mier,</p>
<p>2. beräkning av premiereserv,</p>
<p>3. försäkringstagarnas rätt till<br></p>
<p>das, om den ger i stort sett samma<br>resultat som om avsättningen hade<br>beräknats för varje försäkring.</p>
<p>Livförsäkringsavsättningen för<br>ett livförsäkringsavtal utgörs av<br>skillnaden mellan det förväntade<br>kapitalvärdet av bolagets framtida<br>utgifter för försäkringsavtalet och<br>det förväntade kapitalvärdet av de<br>premier bolaget ytterligare kan ha<br>att uppbära för försäkringsavtalet<br>(prospektiv beräkningsmetod). En<br>annan försäkringsmatematiskt ve-<br>dertagen beräkningsmetod får an-<br>vändas, om avsättningen beräknad<br>enligt en sådan metod inte blir<br>lägre än om en prospektiv beräk-<br>ningsmetod hade använts eller om<br>den metoden inte är möjlig att till-<br>lämpa för försäkringsavtalet.</p>
<p>Beräkningen enligt andra och<br>tredje stycket skall grundas på an-<br>taganden om dödlighet och andra<br>riskmått, räntesats samt drifts-<br>kostnader som var för sig är be-<br>tryggande.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet<br>regeringen bestämmer skall med-<br>dela närmare föreskrifter om be-<br>räkning av livförsäkringsavsätt-<br>ningar. Föreskrifterna skall ange<br>maximiräntesats och vilka försäk-<br>ringar som, med hänsyn till sin<br>beskaffenhet, inte skall omfattas<br>av en sådan föreskrift.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>3§</p>
<p>Ett försäkringsbolag som avses i<br>9 § skall upprätta och följa försäk-<br>ringstekniska riktlinjer. Sådana<br>riktlinjer skall innehålla principer<br>för</p>
<p>1. hur premier bestäms,</p>
<p>2. beräkning av försäkringstek-<br>niska avsättningar,</p>
<p>3. återköp och belåning av för-<br></p>
<p>488</p>
<p>återköp och fribrev,</p>
<p>4. belåning av försäkringsbrev<br>hos bolaget,</p>
<p>5. verkan av underlåtenhet att<br>betala premie,</p>
<p>6. försäkringstagarens rätt när<br>försäkringen i andra fall än som<br>avses i 3 eller 5 upphör i förtid<br>eller bolaget i övrigt inte har an-<br>svar för försäkringsfallet,</p>
<p>7. återbäring till försäkrings-<br>tagarna,</p>
<p>8. skyldighet att teckna återför-<br>säkring och</p>
<p>9. förräntning av försäkrings-<br>belopp som förfallit till betalning.</p>
<p>Om andra skadeförsäkringar än<br>sådana beträffande vilka bestäm-<br>melserna om livförsäkring tillämp-<br>as med stöd av 1 kap. 5 § skall<br>meddelas för längre tid än tio år,<br>skall grunder upprättas för berä-<br>kning av premiereserv för försäk-<br>ringarna liksom för bestämmande<br>av försäkringstagarnas rätt när<br>försäkringen upphör i förtid eller<br>bolaget i övrigt inte har ansvar för<br>försäkringsfallet.</p>
<p>För sådan livränta eller sjuk-<br>ränta, som enligt 1 kap. 5 § tillhör<br>annan försäkring än livförsäkring,<br>skall grunder upprättas för beräk-<br>ning av premiereserv och rätt till<br>återköp.</p>
<p>Om grunder för livförsäkring<br>finns ytterligare bestämmelser i<br>7 kap. 2-8 §§ och 12 kap. 8 § and-<br>ra stycket vilka i tillämpliga delar<br>även gäller för premiereservgrun-<br>der enligt tredje stycket.</p>
<p>De grunder som anges i 3 §<br>skall avse att trygga bolagets för-<br>måga att fullgöra sina förpliktelser<br>enligt ingångna försäkringsavtal<br>och att meddela försäkringar till<br>en kostnad som är skälig med hän-</p>
<p>säkringar,</p>
<p>4. fördelning av återbäring till<br>försäkringstagarna och andra er-<br>sättningsberättigade,</p>
<p>5. avgivande och mottagande av<br>återförsäkring, samt</p>
<p>6. hur soliditeten skall tillgodo-<br>ses.</p>
<p>De försäkringstekniska riktlin-<br>jerna skall kompletteras med ett<br>försäkringstekniskt beräknings-<br>underlag. Underlaget skall inne-<br>hålla de antaganden som behövs<br>för att beräkna</p>
<p>1. premier, försäkringstekniska<br>avsättningar, tekniska återköps-<br>värden och belåningsvärden,</p>
<p>2. gränserna för skyldigheten att<br>teckna återförsäkring och be-<br>gränsningarna för mottagen åter-<br>försäkring,</p>
<p>3. fördelningen av återbäring,<br>samt</p>
<p>4. soliditetsreserver.</p>
<p>Om det med hänsyn till försäk-<br>ringens beskaffenhet eller av annat<br>särskilt skäl saknas anledning att<br>upprätta ett sådant beräknings-<br>underlag far bolaget helt eller del-<br>vis avstå från att upprätta det.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>4§</p>
<p>Premier för livförsäkringar och<br>skadeförsäkringar som meddelas<br>för längre tid än tio år skall be-<br>stämmas på grundval av sådana<br>antaganden som avses i 2 § fjärde<br>stycket, om inte en avvikelse är<br></p>
<p>489</p>
<p>syn till försäkringens art.</p>
<p>Om grunderna inte längre fyller<br>det avsedda ändamålet skall sty-<br>relsen och verkställande direk-<br>tören genast se till att grunderna<br>ändras.</p>
<p>Grunderna för återbäring till<br>försäkringstagarna skall innehålla<br>regler för beräkning och fördel-<br>ning av återbäring samt använd-<br>ning av återbäringsfonden.</p>
<p>Utfästelse om återbäring får<br>inte göras på annat sätt än som<br>följer av reglerna om tilldelning<br>av återbäring.</p>
<p>Senast när grunder för livför-<br>säkring enligt 3 § första stycket, 5,<br>6 eller 8 § börjar användas, skall<br>de tillställas Finansinspektionen.</p>
<p>Till grunderna skall fogas en<br>redogörelse för de konsekvenser<br>grunderna får för försäkringstag-<br>arna och försäkringsbolaget. Re-<br>geringen eller, efter regeringens<br>bemyndigande, Finansinspektio-<br>nen får meddela närmare före-<br>skrifter om vad redogörelsen skall<br>innehålla.</p>
<p>Bestämmelserna i första och<br>andra styckena gäller också vid<br>ändring av grunder.</p>
<p>Ett försäkringsbolag som driver<br>direkt försäkringsrörelse skall ha<br>tillgångar till ett belopp som mot-<br>svarar försäkringstekniska avsätt-<br>ningar för egen räkning, med till-<br>lägg av värdet av reservdeposition<br>som en återforsäkringsgivare har<br></p>
<p>försvarlig med hänsyn till bolagets<br>ekonomiska situation.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>§</p>
<p>Ett försäkringsbolag får inte fö-<br>respegla framtida återbäring som<br>saknar grund i försäkringsavtalet.</p>
<p>a§</p>
<p>Senast när försäkringstekniska<br>riktlinjer för livförsäkring börjar<br>användas, skall de ges in till Fi-<br>nansinspektionen.</p>
<p>Till riktlinjerna skall fogas en<br>redogörelse för de konsekvenser<br>som riktlinjerna får för försäk-<br>ringsbolaget samt för försäkringsta-<br>garna och andra ersätt-<br>ningsberättigade enligt försäk-<br>ringarna. Regeringen eller den<br>myndighet som regeringen be-<br>stämmer får meddela närmare fö-<br>reskrifter om vad redogörelsen<br>skall innehålla.</p>
<p>Bestämmelserna i första och<br>andra styckena gäller också vid<br>ändring av försäkringstekniska<br>riktlinjer.</p>
<p>§'</p>
<p>Ett försäkringsbolag som driver<br>direkt försäkringsrörelse skall ha<br>tillgångar till ett belopp som mot-<br>svarar försäkringstekniska avsätt-<br>ningar för egen räkning, med till-<br>lägg av värdet av reservdeposition<br>som en återforsäkringsgivare har</p>
<p>Senaste lydelse 1998:113.</p>
<p>490</p>
<p>ställt hos bolaget, placerade i en- ställt hos bolaget, placerade i en-<br>lighet med 9 a-10e§§ (skuld- lighet med 9 a-10 e, 13 och 29 §§<br>täckning). (skuldtäckning).</p>
<p>Om ett annat försäkringsbolag än som avses i första stycket driver så-<br>dan återförsäkringsrörelse som avses i 11 a § första stycket 3 skall bola-<br>get ha tillgångar till ett belopp som behövs för att säkerställa försäk-<br>ringstagarnas förmånsrätt enligt 4 a § förmånsrättslagen (1970:979). För<br>sådana tillgångar gäller 9 a-10 g §§ i tillämpliga delar (särskild skuldtäck-<br>ning).</p>
<p>Med försäkringstekniska avsättningar för egen räkning avses de för-<br>säkringstekniska avsättningarna inklusive mottagen återförsäkring och<br>med avdrag för avgiven återförsäkring.</p>
<p>Om avgiven återförsäkring inte bidrar till att minska bolagets riskta-<br>gande, får Finansinspektionen för visst fall bestämma att avdrag inte får<br>göras för sådan återförsäkring.</p>
<p>Ett försäkringsbolag skall till<br>Finansinspektionen lämna uppgift<br>om de försäkringstekniska avsätt-<br>ningarnas storlek, hur dessa har<br>beräknats samt avgiven återför-<br>säkring och dess storlek. Rege-<br>ringen eller, efter regeringens be-<br>myndigande, Finansinspektionen<br>skall meddela närmare föreskrifter<br>om uppgiftsskyldigheten.</p>
<p>10 §<sup>2</sup></p>
<p>För skuldtäckning som avses i 9 § får, med de begränsningar som an-<br>ges i andra-sjätte styckena och 10 a-10 d §§, följande tillgångar använ-<br>das:</p>
<p>1. Obligationer eller andra skuldförbindelser som svenska staten, en<br>svensk kommun eller därmed jämförlig samfallighet svarar för.</p>
<p>2. Obligationer eller andra skuldförbindelser som Europeiska gemen-<br>skaperna eller utländska stater eller centralbanker svarar för.</p>
<p>3. Obligationer eller andra skuldförbindelser som utländsk kommun<br>eller därmed jämförlig utländsk samfallighet med befogenhet att kräva in<br>offentlig uppbörd svarar för.</p>
<p>4. Obligationer eller andra skuldförbindelser som internationella orga-<br>nisationer svarar för.</p>
<p>5. Fordringar på premie eller andra fordringar på försäkringstagare<br>som har samband med försäkringsavtal, om rättssubjekt som anges i 1-4<br>svarar för fordran. Ett försäkringsbolag som ingår i en koncern och vars<br>verksamhet uteslutande består i att försäkra risker inom koncernen, far<br>för skuldtäckning även använda fordringar som bolag inom koncernen<br>svarar för. Om en fordran enligt denna punkt varit förfallen till betalning<br>längre tid än tre månader, får den dock inte användas för skuldtäckning.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1998:113.</p>
<p>491</p>
<p>5 a. Fordringar pa premier för skadeförsäkring far, när flera premie-<br>perioder avtalats och fordringarna avser premier som inte förfallit till<br>betalning för andra perioder än den första, användas for skuldtäckning<br>upp till det belopp som svarar mot avsättningen för försäkringsåtagandet,<br>om avsikten är att åtagandet skall sägas upp vid dröjsmål med betal-<br>ningen.</p>
<p>6. Skuldförbindelser med säkerhet i bolagets livförsäkringsbrev, inom<br>återköpsvärdet.</p>
<p>7. Medel på konto i svensk eller utländsk bank.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>8. Obligationer och andra skuld-<br>förbindelser som Allmänna pen-<br>sionsfonden, ett kreditinstitut eller<br>ett värdepappersbolag med till-<br>stånd enligt 3 kap. 4 § första<br>stycket 4 och 5 lagen (1991:981)<br>om värdepappersrörelse svarar för.<br>Med kreditinstitut avses bank,<br>kreditmarknadsföretag, Svenska<br>skeppshypotekskassan, Konunga-<br>riket Sveriges stadshypotekskassa<br>och Sveriges allmänna hypoteks-<br>bank.</p>
<p>8. Obligationer och andra skuld-<br>förbindelser som ett kreditinstitut<br>eller ett värdepappersbolag med<br>tillstånd enligt 3 kap. 4 § första<br>stycket 4 och 5 lagen (1991:981)<br>om värdepappersrörelse svarar för.<br>Med kreditinstitut avses bank,<br>kreditmarknadsföretag, Svenska<br>skeppshypotekskassan, Konunga-<br>riket Sveriges stadshypotekskassa<br>och Sveriges allmänna hypoteks-<br>bank.</p>
<p>9. Obligationer och andra skuldförbindelser som ett utländskt kreditin-<br>stitut svarar för.</p>
<p>10. Obligationer och andra skuldförbindelser som ett publikt aktiebo-<br>lag eller ett motsvarande utländskt bolag svarar för.</p>
<p>11. Aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier, som<br>har getts ut av ett publikt aktiebolag, ett publikt bankaktiebolag, ett pub-<br>likt försäkringsaktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag, med un-<br>dantag av bolag som avses i 12.</p>
<p>12. Aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier, som<br>har getts ut av ett publikt aktiebolag eller ett motsvarande utländskt bo-<br>lag, under förutsättning att bolaget har till uppgift att äga sådana tillgång-<br>ar som anges i 13.</p>
<p>13. Fastigheter, tomträtter och byggnader samt andelar i sådan egen-<br>dom.</p>
<p>14. Skuldförbindelser som fy-<br>siska personer och andra subjekt<br>än de som anges i 1-4 och 8-10<br>svarar för och som panträtt i fas-<br>tighet eller tomträtt lämnats som<br>säkerhet för. Panträtten skall ligga<br>inom en viss andel av fastighetens<br>eller tomträttens värde. Rege-<br>ringen eller, efter regeringens be-<br>myndigande, Finansinspektionen<br>skall meddela föreskrifter om an-<br>delens storlek och om värdering av<br>fastigheter och tomträtter för till-</p>
<p>14. Skuldförbindelser som fy-<br>siska personer och andra subjekt<br>än de som anges i 1—4 och 8-10<br>svarar för och som panträtt i fas-<br>tighet eller tomträtt lämnats som<br>säkerhet för. Panträtten skall ligga<br>inom en viss andel av fastighetens<br>eller tomträttens värde. Rege-<br>ringen eller den myndighet som<br>regeringen bestämmer skall med-<br>dela föreskrifter om andelens stor-<br>lek och om värdering av fastig-<br>heter och tomträtter för tillämp-</p>
<p>492</p>
<p>lämpningen av bestämmelserna i ningen av bestämmelserna i denna<br>denna punkt. punkt.</p>
<p>15. Skuldförbindelser som fysiska personer och andra subjekt än de<br>som anges i 1-4 och 8-10 svarar for och som annan betryggande säkerhet<br>än panträtt i fastighet eller tomträtt lämnats som säkerhet för.</p>
<p>16. Kassa.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>17. Andelar i värdepappersfon-<br>der och placeringar i utländska<br>fondföretag som är underkastade<br>lagstiftning eller annan offentlig<br>reglering som väsentligen stäm-<br>mer överens med den som gäller<br>för värdepappersfonder här i lan-<br>det, om de förvaltade tillgångarna<br>huvudsakligen består av tillgångar<br>som får användas för skuldtäck-</p>
<p>17. Andelar i fonder vilka för-<br>valtas av fondförvaltare som har<br>rätt att utöva fondverksamhet en-<br>ligt lagen (1990:1114) om värde-<br>pappersfonder, om de förvaltade<br>tillgångarna huvudsakligen består<br>av tillgångar som får användas för<br>skuldtäckning.</p>
<p>ning.</p>
<p>18. Beslutad överskjutande skatt.</p>
<p>19. Återförsäkringsgivares fordran hos det avgivande försäkringsbola-<br>get (återförsäkringstagaren) som grundas på att återförsäkringstagaren<br>har hållit kvar tillgångar som motsvarar en avgiven återförsäkring.</p>
<p>Andra fondpapper än som avses i 10 a § första stycket 1, får endast an-<br>vändas för skuldtäckning om de är kortfristigt realiserbara eller är före-<br>mål för handel på en reglerad marknad som är öppen för allmänheten.</p>
<p>Aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier, som har<br>getts ut av ett privat aktiebolag får användas för skuldtäckning under för-<br>utsättning att bolaget är ett dotterbolag som anges i 10 a § första stycket</p>
<p>1.</p>
<p>Utländska tillgångar som avses i<br>första stycket 2-4, 7, 9-12 och 17<br>får användas for skuldtäckning i<br>den mån det följer av föreskrifter<br>som regeringen eller, efter rege-<br>ringens bemyndigande, Finans-</p>
<p>Utländska tillgångar som avses i<br>första stycket 2-4, 7 och 9-12 får<br>användas för skuldtäckning i den<br>mån det följer av föreskrifter som<br>meddelats av regeringen eller den<br>myndighet som regeringen bestämt</p>
<p>inspektionen meddelat</p>
<p>1. såvitt angår första stycket 2, om vilka utländska stater och utländska<br>centralbanker som avses,</p>
<p>2. såvitt angår första stycket 4, om vilka internationella organisationer</p>
<p>3. såvitt angår första stycket 3, 7<br>och 9-12, om vilka stater de rätts-<br>subjekt som avses skall vara be-<br>lägna eller ha sitt säte i.</p>
<p>som avses, samt</p>
<p>3. såvitt angår första stycket 3,</p>
<p>7, 9-12 och 17, om vilka stater de<br>rättssubjekt som avses skall vara<br>belägna eller ha sitt säte i.</p>
<p>Tillgångar får användas för skuldtäckning endast till den del de inte<br>belastas av panträtt eller annan säkerhetsrätt.</p>
<p>För att tillgångar enligt första stycket 13 skall få användas för skuld-<br>täckning skall byggnader som hör till fastigheter och tomträtter vara<br>brandförsäkrade. Detsamma gäller byggnader som hör till fastigheter och</p>
<p>493</p>
<p>tomträtter som utgör säkerhet för skuldförbindelser enligt första stycket<br>14.</p>
<p>Förlagsbevis och förlagsandelsbevis skall vid tillämpningen av be-<br>stämmelserna i 10 b och 10 c §§ jämställas med tillgångar som anges i<br>första stycket 11 och 12.</p>
<p>Finansinspektionen får, om det finns särskilda skäl, medge att även<br>andra slag av tillgångar än som anges i första stycket tillfälligt får använ-<br>das för skuldtäckning.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>10 d §</p>
<p>De tillgångar som används för skuldtäckning skall, i fråga om skade-<br>försäkring, finnas inom EES om risken är belägen inom EES och, i fråga<br>om livförsäkring, finnas inom EES om försäkringsbolagets verksamhet<br>utövas inom EES. För risker och verksamhet utanför EES skall de till-<br>gångar som används för skuldtäckning finnas i Sverige.</p>
<p>Utan hinder av första stycket får<br>tillgångar finnas utanför EES, om<br>det inte kan antas försämra för-<br>månsrätten enligt 4 a § förmåns-<br>rättslagen (1970:979) och lokali-<br>seringen i övrigt är betryggande.</p>
<p>Finansinspektionen får medge Regeringen eller den myndighet<br>undantag frånförsta stycket. som regeringen bestämmer får</p>
<p>meddela närmare föreskrifter om<br>lokalisering av tillgångar enligt<br>andra stycket.</p>
<p>10 g §<sup>3</sup></p>
<p>Ett försäkringsbolag som avses i<br>9 § skall upprätta riktlinjer för pla-<br>cering av medel som används för<br>skuldtäckning.</p>
<p>Livförsäkringstagare och den<br>som avser att teckna en livförsäk-<br>ring i bolaget skall informeras om<br>det huvudsakliga innehållet i rikt-<br>linjerna, om det inte med hänsyn<br>till försäkringens särskilda beskaf-<br>fenhet saknas anledning till sådan<br>information. Regeringen eller, ef-<br>ter regeringens bemyndigande,<br>Finansinspektionen skall meddela<br>föreskrifter om skyldigheten att<br>lämna information och om vilka<br>försäkringar som inte skall omfat-</p>
<p>Ett försäkringsbolag som avses i<br>9 § skall upprätta och följa place-<br>ringsriktlinjer. Sådana riktlinjer<br>skall innehålla principerna för<br>placering av de tillgångar som an-<br>vänds för skuldtäckning.</p>
<p>Livförsäkringstagare och de som<br>erbjuds att teckna en livförsäkring<br>i bolaget skall informeras om det<br>huvudsakliga innehållet i riktlin-<br>jerna, om det inte med hänsyn till<br>försäkringens särskilda beskaffen-<br>het eller av annat särskilt skäl<br>saknas anledning till sådan infor-<br>mation. Regeringen eller den myn-<br>dighet som regeringen bestämmer<br>skall meddela föreskrifter om<br>skyldigheten att lämna information<br>och om vilka försäkringar som inte</p>
<p>Senaste lydelse 1998:113.</p>
<p>494</p>
<p>tas av informationsskyldigheten.</p>
<p>skall omfattas av informations-<br>skyldigheten.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>11 a §</p>
<p>Förmånsrätt</p>
<p>i månsrättslagen</p>
<p>i med fordran som grundas på avtal<br>om</p>
<p>enligt 4 a § för-</p>
<p>(1970:979) följer</p>
<p>Försäkringstagarnas förmåns-</p>
<p>rätt enligt 4 a § förmånsrättslagen<br>(1970:979) följer med fordran som<br>grundas på avtal om</p>
<p>1. livförsäkring och skadeförsäkring för vilken bestämmelserna om liv-<br>försäkring tillämpas med stöd av 1 kap. 5 §,</p>
<p>2. annan skadeförsäkring som meddelats för längre tid än tio år, eller</p>
<p>3. återförsäkring avseende sådan försäkring som sägs i 1 och 2.</p>
<p>Förmånsrätten omfattar de tillgångar som finns upptagna i det register<br>som anges i 11 § när bolaget försätts i konkurs eller utmätning äger rum.</p>
<p>Fordran enligt 1 eller 2 har företräde framför fordran enligt 3.</p>
<p>13 §</p>
<p>Bestämmelserna i 9 a, 10, 10 b,<br>10 c, 10 d och 10 e §§ gäller inte<br>för tillgångar som svarar mot av-<br>sättningar för villkorad återbäring<br>och för fondförsäkringsåtaganden<br>där försäkringstagaren bär place-<br>ringsrisken. Sådana tillgångar<br>skall placeras på ett sätt som är<br>lämpligt med hänsyn till åtagan-<br>dets karaktär.</p>
<p>16 §</p>
<p>Styrelsen och verkställande di-<br>rektören skall övervaka att an-</p>
<p>skaffning av ansökningar om för-<br>säkring hos bolaget sker på ett sätt<br>som överensstämmer med god för-<br>säkringssed.</p>
<p>På begäran av den som biträtt ett<br>försäkringsbolag i dess verksam-<br>het enligt första stycket skall Fi-<br>nansinspektionen utfärda intyg<br>över verksamhetens omfattning<br>och innehåll, om sådant intyg<br>krävs för att få driva liknande<br>verksamhet i annat EES-land. Bo-<br>laget och den som begärt intyg<br>skall lämna inspektionen de upp-<br>lysningar som behövs för att in-<br>spektionen skall kunna fullgöra<br>denna skyldighet.</p>
<p>På begäran av den som biträtt ett<br>försäkringsbolag i dess verksam-<br>het att förmedla försäkringar skall<br>Finansinspektionen utfärda intyg<br>över verksamhetens omfattning<br>och innehåll, om sådant intyg<br>krävs för att få driva liknande<br>verksamhet i annat EES-land. Bo-<br>laget och den som begärt intyg<br>skall lämna inspektionen de upp-<br>lysningar som behövs för att in-<br>spektionen skall kunna fullgöra<br>denna skyldighet.</p>
<p>495</p>
<p>Lydelse enligt prop. 1997/98:186 Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>17a§</p>
<p>Ett försäkringsbolag får enligt de förutsättningar som anges i denna pa-<br>ragraf förvärva aktier eller andelar i företag som driver någon form av<br>finansiell verksamhet.</p>
<p>För förvärv av aktier eller andelar som, tillsammans med försäkrings-<br>bolagets övriga aktier eller andelar i samma företag, motsvarar ett röste-<br>tal som överstiger fem procent av röstetalet för samtliga aktier eller an-<br>delar i företaget krävs tillstånd. Frågor om sådant tillstånd prövas av Fi-<br>nansinspektionen. Ärenden som är av principiell betydelse eller av sär-<br>skild vikt prövas dock av regeringen. Om försäkringsbolaget ingår i en<br>koncern, skall första meningen tillämpas på koncernens samlade innehav.<br>Vid beräkningen av koncernens innehav skall dock, intill ett innehav<br>motsvarande fem procent av röstetalet för samtliga aktier eller andelar,<br>bortses från aktier eller andelar som innehas av företag i koncernen som<br>driver någon form av finansiell verksamhet eller av dotterföretag till så-<br>dana företag.</p>
<p>Tillstånd enligt andra stycket får ges endast om värdet av de förvär-<br>vade aktierna eller andelarna — tillsammans med det bokförda värdet av<br>försäkringsbolagets sammanlagda innehav av aktier och andelar som<br>kräver tillstånd enligt andra stycket samt av vad som skjutits till som ak-<br>tiekapital eller i annan form i ett annat försäkringsbolag — inte översti-</p>
<p>ger summan av</p>
<p>A. för livförsäkringsbolag</p>
<p>1. eget kapital och garantikapital<br>samt</p>
<p>2. fyra procent av</p>
<p>-försäkringstekniska avsättning-<br>ar,</p>
<p>-återbäringsmedel och</p>
<p>A. för livförsäkringsbolag</p>
<p>1. aktiekapital, överkursfond<br>och garantikapital samt</p>
<p>2. fyra procent av</p>
<p>-försäkringstekniska avsättning-<br>ar,</p>
<p>-annat eget kapital än det som<br>avses i 1 och</p>
<p>-femtio procent av övervärden i<br>tillgångar.</p>
<p>-femtio procent av övervärden i<br>tillgångar.</p>
<p>B. För skadeförsäkringsbolag</p>
<p>1. eget kapital, garantikapital, regleringsfond för trafikförsäkring och<br>utjämningsfond,</p>
<p>2. sjuttio procent av</p>
<p>-skatteutjämningsreserv och</p>
<p>-återstående del av uppskovsbeloppet enligt lagen (1990:655) om åter-<br>föring av obeskattade reserver och</p>
<p>-periodiseringsfond samt</p>
<p>3. fyra procent av</p>
<p>-försäkringstekniska avsättningar,<br>-säkerhetsreserv och</p>
<p>-femtio procent av övervärden i tillgångar.</p>
<p>Beräkningen av aktiernas eller Beräkningen av aktiernas eller<br>andelarnas värde enligt tredje andelarnas värde enligt tredje</p>
<p>496</p>
<p>stycket skall ske enligt 4 kap. la-<br>gen (1995:1560) om årsredovis-<br>ning i försäkringsföretag. Bestäm-<br>melserna i 4 kap. 5 § nämnda lag<br>om värdering till verkligt värde<br>skall dock inte tillämpas. Eget ka-<br>pital och återbäringsmedel skall i<br>förekommande fall minskas med</p>
<p>stycket skall ske enligt 4 kap. la-<br>gen (1995:1560) om årsredovis-<br>ning i försäkringsföretag. Be-<br>stämmelserna i 4 kap. 5 § nämnda<br>lag om värdering till verkligt värde<br>skall dock inte tillämpas. Eget ka-<br>pital skall i förekommande fall<br>minskas med fond för orealiserade</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>fond för orealiserade vinster. vinster.</p>
<p>För tillstånd krävs att förvärvet ingår som ett led i organisationen av<br>verksamheten.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Optioner och terminskontrakt<br>eller andra liknande finansiella<br>instrument far användas för att<br>sänka den finansiella risken i ett<br>försäkringsbolag. Sådana instru-<br>ment får dessutom användas för<br>att effektivisera förvaltningen av<br>bolagets tillgångar om detta kan<br>ske utan att bolagets finansiella<br>risker överstiger en risknivå som<br>är förenlig med kraven på en sund<br>försäkringsverksamhet.</p>
<p>Regeringen eller, efter regering-<br>ens bemyndigande, Finansinspek-<br>tionen får meddela föreskrifter om<br>tillämpningen av bestämmelserna i<br>första stycket.</p>
<p>17 b §</p>
<p>Optioner och terminskontrakt<br>eller andra liknande finansiella<br>instrument far användas för att<br>sänka den finansiella risken i ett<br>försäkringsbolag och för att effek-<br>tivisera förvaltningen av bolagets<br>tillgångar.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet<br>som regeringen bestämmer får<br>meddela föreskrifter om tillämp-<br>ningen av bestämmelserna i första<br>stycket.</p>
<p>19 §</p>
<p>Ett försäkringsbrev skall innehålla uppgifter både om de allmänna för-<br>säkringsvillkoren och om de särskilda villkoren för den försäkring som<br>avses i brevet.</p>
<p>Regeringen eller, efter rege-<br>ringens bemyndigande, Finans-<br>inspektionen meddelar närmare<br>föreskrifter om vilken information<br>som ett försäkringsbolag skall<br>lämna till försäkringstagarna och<br>till den som avser att teckna en<br>försäkring i bolaget.</p>
<p>22 §</p>
<p>Kapitalbasen för livförsäkrings- Kapitalbasen för livförsäkrings-<br>rörelse får omfatta följande poster: rörelse får omfatta följande poster:</p>
<p>497</p>
<p>1. inbetalat aktiekapital eller in-<br>betalat garantikapital,</p>
<p>2. hälften av ännu ej inbetalat<br>aktie- eller garantikapital, om<br>minst tjugofem procent av kapita-<br>let inbetalats, samt</p>
<p>3. övrigt eget kapital och åter-<br>bäringsmedel med avdrag för fond<br>för orealiserade vinster samt obe-<br>skattade reserver.</p>
<p>1. inbetalat aktiekapital eller in-<br>betalat garantikapital,</p>
<p>2. hälften av ej inbetalat aktie-<br>eller garantikapital, om minst fem-<br>tio procent av kapitalet inbetalats,</p>
<p>3. övrigt eget kapital, med av-<br>drag för fond för orealiserade<br>vinster, samt</p>
<p>4. obeskattade reserver.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>Finansinspektionen får, i den mån 26 § tredje stycket inte hindrar det,<br>medge att också andra poster än som sägs i första stycket får ingå i kapi-<br>talbasen.</p>
<p>23 §</p>
<p>Solvensmarginalen enligt 1 kap. 8 a § andra stycket skall för livförsäk-<br>ringsrörelse bestämmas på det sätt som anges i denna paragraf.</p>
<p>Solvensmarginalen för livförsäkring som avses i 2 kap. 3 b § första<br>stycket klasserna 1 a och 2 utgör summan av följande belopp:</p>
<p>1. fyra procent av premiereser-<br>ven utan avdrag för avgiven åter-<br>försäkring (bruttopremiereserv)<br>multiplicerat med en faktor som<br>motsvarar förhållandet för det fö-<br>regående räkenskapsåret mellan<br>premiereserven efter avdrag för<br>avgiven återförsäkring och brutto-<br>premiereserven-, faktorn far dock<br>inte understiga 0,85, samt</p>
<p>2. tre tiondels procent av samtli-<br>ga positiva risksummor multipli-<br>cerat med en faktor som motsvarar<br>förhållandet för det föregående<br>räkenskapsåret mellan de positiva</p>
<p>1. fyra procent av den del av<br>försäkringstekniska avsättningar<br>enligt 1 § som svarar mot åtagan-<br>den med en finansiell eller försäk-<br>ringsteknisk risk för försäkrings-<br>bolaget, utan avdrag för avgiven<br>återförsäkring (bruttoavsättning)<br>multiplicerat med en faktor som<br>motsvarar förhållandet för det fö-<br>regående räkenskapsåret mellan<br>sådana försäkringstekniska av-<br>sättningar efter avdrag för avgiven<br>återförsäkring och bruttoavsätt-<br>ningen-, faktorn far dock inte un-<br>derstiga 0,85,</p>
<p>2. en procent av försäkringstek-<br>niska avsättningar i övrigt beräk-<br>nade på det sätt som anges i 1, om</p>
<p>a) försäkringstiden överstiger<br>fem år och det belopp som skall<br>täcka driftskostnaderna är bestämt<br>för längre tid än fem år, eller</p>
<p>b) avsättningarna är förenade<br>med en rörelserisk för bolaget som<br>inte är oväsentlig, samt</p>
<p>3. tre tiondels procent av samtli-<br>ga positiva risksummor multipli-<br>cerat med en faktor som motsvarar<br>förhållandet för det föregående<br>räkenskapsåret mellan de positiva<br></p>
<p>498</p>
<p>risksummoma efter avdrag for av-<br>given återförsäkring och de posi-<br>tiva risksummorna utan sådant av-<br></p>
<p>drag; faktorn far dock inte under-<br>stiga 0,5.</p>
<p>För försäkringar enbart för<br>dödsfall skall vid tillämpning av<br>andra stycket 2 i stället för tre ti-<br>ondels procent gälla en tiondels<br>procent om försäkringstiden är<br>högst tre år och femton hundradels<br>procent om försäkringstiden är<br>längre än tre år men högst fem år</p>
<p>Solvensmarginalen för sjuk- och<br>olycksfallsförsäkringar som avses<br>i 2 kap. 3 b § första stycket klass 3<br>beräknas på det sätt som anges i<br>andra stycket 1.<br></p>
<p>Solvensmarginalen för försäkringar enligt 2 kap. 3 b § första stycket<br>klass 1 b (tilläggsförsäkring) beräknas på grundval av premieindex enligt<br>vad som föreskrivs i 25 §.</p>
<p>risksummorna efter avdrag för av-<br>given återförsäkring och de posi-<br>tiva risksummorna utan sådant av-</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>drag; faktorn far dock inte under-<br>stiga 0,5.</p>
<p>För försäkringar enbart för<br>dödsfall skall vid tillämpning av<br>andra stycket 3 i stället för tre ti-<br>ondels procent gälla en tiondels<br>procent om försäkringstiden är<br>högst tre år och femton hundradels<br>procent om försäkringstiden är<br>längre än tre år men högst fem år.</p>
<p>Solvensmarginalen för sjuk- och<br>olycksfallsförsäkringar som avses<br>i 2 kap. 3 b § första stycket klass 4<br>beräknas på det sätt som anges i<br>andra stycket 1.</p>
<p>24 §</p>
<p>Kapitalbasen för skadeförsäkringsrörelse får omfatta följande poster:</p>
<p>1. inbetalat aktiekapital eller inbetalat garantikapital,</p>
<p>2. hälften av ännu ej inbetalat<br>aktie- eller garantikapital, om<br>minst tjugofem procent av kapita-<br>let inbetalats,</p>
<p>3. övrigt bundet eget kapital<br>med avdrag för fond för oreali-<br>serade vinster, fritt eget kapital,<br>obeskattade reserver, samt</p>
<p>4. ett belopp som motsvarar<br>fordran på uttaxering enligt<br>13 kap. 1 §■, beloppet får dock inte<br>överstiga vare sig hälften av skill-<br>naden mellan den högst tillåtna ut-<br>taxeringen och vad som faktiskt<br>har uttaxerats eller halva kapital-<br>basen.</p>
<p>Finansinspektionen far medge att<br>första stycket får ingå i kapitalbasen.</p>
<p>2. hälften av ej inbetalat aktie-<br>eller garantikapital, om minst fem-<br>tio procent av kapitalet inbetalats,</p>
<p>3. övrigt eget kapital, med av-<br>drag för fond för orealiserade<br>vinster,</p>
<p>4. obeskattade reserver, samt</p>
<p>5. ett belopp som motsvarar vad<br>som kan uttaxeras från delägare<br>under ett räkenskapsår enligt be-<br>stämmelser i bolagsordningen',<br>beloppet får dock inte överstiga<br>vare sig hälften av skillnaden<br>mellan den högst tillåtna uttaxe-<br>ringen och vad som faktiskt har<br>uttaxerats för räkenskapsåret eller<br>halva kapitalbasen.</p>
<p>också andra poster än som sägs i</p>
<p>499</p>
<p>26 §<br>För livförsäkringsrörelse gäller följande.</p>
<p>Garantibeloppet enligt 1 kap. 8<br>belopp som motsvarar 800 000 ecu.</p>
<p>Kapitalbasen skall intill en sjät-<br>tedel av solvensmarginalen mot-<br>svaras av poster som anges i 22 §<br>första stycket 1-3. Detsamma<br>gäller garantibeloppet, om det är<br>större än en sjättedel av solvens-<br>marginalen.</p>
<p>§ andra stycket skall uppgå till ett</p>
<p>Kapitalbasen skall intill en sjät-<br>tedel av solvensmarginalen mot-<br>svaras av poster som anges i 22 §<br>första stycket 1-4. Detsamma<br>gäller garantibeloppet, om det är<br>större än en sjättedel av solvens-<br>marginalen.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>28</p>
<p>Om direkt livförsäkringsrörelse<br>och skadeförsäkringsrörelse drivs i<br>samma försäkringsbolag enligt 1<br>kap. 3 § andra och tredje styckena<br>skall följande gälla.</p>
<p>Kapitalbasen för livförsäkrings-<br>rörelsen respektive skadeförsäk-<br>ringsrörelsen skall redovisas sepa-<br>rat. Om båda verksamhetsfor-<br>merna uppfyller kraven på kapi-<br>talbasens storlek enligt 23 och 25-<br>27 §§ får dock poster hänför liga<br>till den ena kapitalbasen, till den<br>del den överstiger den föreskrivna<br>storleken, räknas in i den andra<br>kapitalbasen. Finansinspektionen<br>skall underrättas om ett sådant<br>förfarande.</p>
<p>Om direkt livförsäkringsrörelse<br>och skadeförsäkringsrörelse drivs i<br>samma försäkringsbolag enligt 1<br>kap. 3 § andra och tredje styckena,<br>skall kapitalbasen för livförsäk-<br>ringsrörelsen respektive skadeför-<br>säkringsrörelsen beräknas och<br>redovisas separat.</p>
<p>Särskilda bestämmelser för fond-<br>försäkringar</p>
<p>29 §</p>
<p>Premier för fondförsäkringar<br>skall placeras i andelar i sådana<br>till försäkringen anknutna fonder<br>som försäkringstagaren från tid<br>till annan bestämmer. Bolaget får<br>begränsa antalet fonder i vilka<br>premier får placeras.</p>
<p>Utdelning och ersättning vid<br>inlösen av sådana andelar får en-<br>dast användas för förvärv av nya</p>
<p>500</p>
<p>andelar i anknutna fonder och för<br>utbetalning eller betalning av<br>kostnader enligt försäkringsavta-<br>let.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<h4>8 kap.</h4>
<p>7§<sup>4</sup></p>
<p>Styrelsen svarar för bolagets organisation och för förvaltningen av bo-<br>lagets angelägenheter. Verkställande direktören skall sköta den löpande<br>förvaltningen enligt de riktlinjer och anvisningar som styrelsen meddelar.<br>Verkställande direktören får dessutom utan styrelsens bemyndigande<br>vidta åtgärder som med hänsyn till omfattningen och arten av bolagets<br>verksamhet är osedvanliga eller av stor betydelse, om styrelsens beslut<br>inte kan avvaktas utan väsentlig olägenhet för bolagets verksamhet. I<br>sådant fall skall styrelsen så snart som möjligt underrättas om åtgärden.</p>
<p>Styrelsen skall se till att organisationen i fråga om bokföringen och<br>medelsförvaltningen även innefattar en tillfredsställande kontroll. Verk-<br>ställande direktören skall sörja för att bolagets bokföring fullgörs i över-<br>ensstämmelse med lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsfö-<br>retag och andra författningar och att medelsförvaltningen sköts på ett<br>betryggande sätt.</p>
<p>Styrelsen skall fastställa sådana<br>riktlinjer som anges i 7 kap. 10 g §<br>och se till att de följs. Styrelsen<br>skall fortlöpande pröva om rikt-<br>linjerna behöver ändras.</p>
<p>Styrelsen ansvarar för att upp-<br>gifter enligt 7 kap. 9 § femte styck-<br>et lämnas och att informa-<br>tionsskyldigheten enligt 7 kap.<br>10 g § andra stycket fullgörs.</p>
<p>8§</p>
<p>Beslut om antagande och änd- Styrelsen skall fastställa försäk-<br>ring av grunder fattas av styrelsen. ringstekniska riktlinjer och place-</p>
<p>ringsriktlinjer. Styrelsen ansvarar<br>för att riktlinjerna följs och skall<br>fortlöpande pröva om de behöver<br>ändras.</p>
<p>Styrelsen eller någon annan<br>ställföreträdare för bolaget får inte<br>företa rättshandlingar eller andra<br>åtgärder som är ägnade att bereda<br>otillbörliga fördelar åt aktieägare,<br>garanter eller andra till nackdel för</p>
<p>15 §</p>
<p>Styrelsen eller någon annan<br>ställföreträdare för bolaget får inte<br>företa rättshandlingar eller andra<br>åtgärder som är ägnade att bereda<br>otillbörliga fördelar åt aktieägare,<br>delägare, garanter eller andra till</p>
<p><sup>4</sup> Senaste lydelse 1998:113.</p>
<p>501</p>
<p>bolaget eller andra aktieägare eller nackdel för bolaget eller andra Prop. 1998/99:87<br>garanter. aktieägare, delägare eller garanter. Bilaga 8</p>
<p>En ställföreträdare får inte följa en föreskrift av bolagsstämman eller<br>något annat bolagsorgan, om föreskriften inte gäller därför att den står i<br>strid med denna lag, lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkrings-<br>företag eller bolagsordningen.</p>
<p>18 §</p>
<p>I försäkringsbolag som medde-<br>lar livförsäkring skall de försäk-<br>ringstekniska utredningarna och<br>beräkningarna utföras under över-<br>inseende av en aktuarie.</p>
<p>Regeringen eller efter dess be-<br>myndigande Finansinspektionen<br>meddelar föreskrifter om villkoren<br>för behörighet att tjänstgöra som<br>aktuarie.</p>
<p>Inspektionen kan i särskilt fall<br>medge undantag från dessa villkor.</p>
<p>Styrelsen eller verkställande di-<br>rektören skall, när en aktuarie an-<br>tagits eller frånträtt sin befattning,<br>genast anmäla detta för regi-<br>strering. Sådan anmälan kan också<br>göras av aktuarien.</p>
<p>I försäkringsbolag skall de för-<br>säkringstekniska utredningarna<br>och beräkningarna utföras under<br>överinseende av en eller flera ak-<br>tuarier. En aktuarie skall ha den<br>insikt och erfarenhet i dessa frå-<br>gor som fordras med hänsyn till<br>arten och omfattningen av bola-<br>gets verksamhet.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet<br>som regeringen bestämmer skall<br>meddela föreskrifter om villkoren<br>för behörighet att tjänstgöra som<br>aktuarie. Den som meddelar så-<br>dana föreskrifter får medge un-<br>dantag från dessa villkor och kra-<br>vet på aktuarie enligt första styck-<br>et.</p>
<p>Styrelsen eller verkställande di-<br>rektören skall, när en aktuarie ut-<br>setts eller frånträtt sin befattning,<br>genast anmäla detta för registre-<br>ring. Sådan anmälan kan också<br>göras av aktuarien.</p>
<p>Finansinspektionen skall, om det<br>behövs, förordna en eller flera ak-<br>tuarier som tillsammans med bola-<br>gets aktuarie skall utföra de upp-<br>gifter som avses i första stycket.<br>Inspektionen skall utfärda en in-<br>struktion för sådan aktuarie. Aktua-<br>rien har rätt att få arvode av för-<br>säkringsbolaget. Arvodets storlek<br>bestäms av inspektionen.</p>
<h4>9 kap.</h4>
<p>18 S</p>
<p>Om ett beslut att ändra bolags-<br>ordningen för ett ömsesidigt för-<br>säkringsbolag avser delägarnas an-<br>svarighet för bolagets förbindel-</p>
<p>Om ett beslut att ändra bolags-<br>ordningen för ett ömsesidigt för-<br>säkringsbolag avser delägarnas an-<br>svarighet vid uttaxering enligt 1</p>
<p>ser, får beslutet börja tillämpas<br>först ett år efter registreringen av<br>ändringsbeslutet, om inte samtliga<br>delägare biträtt det.</p>
<p>När registreringen har skett,<br>skall styrelsen och verkställande<br>direktören genast låta kungöra be-<br>slutet i Post- och Inrikes Tidningar<br>och den eller de ortstidningar som<br>styrelsen bestämmer. Dessutom<br>skall en underrättelse om beslutet<br>sändas till varje delägare vars<br>postadress är känd.</p>
<p>Den som är delägare i bolaget<br>när ändringsbeslutet fattas men<br>inte samtycker till beslutet har rätt<br>att inom ett år från beslutets regist-<br>rering häva försäkringsavtalet utan<br>att rätta sig efter den uppsägnings-<br>tid som i annat fall skulle ha iakt-<br>tagits. Om avtalet hävs har deläga-<br>ren rätt att fa ut den på försäk-<br>ringen belöpande andelen i pre-<br>miereserven, beräknad for den<br>tidpunkt, då avtalet upphör att<br>gälla.</p>
<p>Bolagsstämman får inte fatta be-<br>slut, som är ägnade att ge otillbör-<br>liga fördelar åt aktieägare, garanter<br>eller andra till nackdel för bolaget,<br>andra aktieägare eller garanter.</p>
<p>Om ett bolagsstämmobeslut inte<br>har tillkommit i behörig ordning<br>eller i övrigt strider mot denna lag,<br>lagen (1995:1560) om årsredovis-<br>ning i försäkringsföretag, bolags-<br>ordningen eller grunderna, kan<br>talan mot försäkringsbolaget om<br>att beslutet skall upphävas eller<br>ändras foras av aktieägare, av del-<br>ägare eller röstberättigade som inte<br>är delägare eller av styrelsen, en<br></p>
<p>kap. 7 § tredje stycket, får beslutet<br>tillämpas först ett år efter registre-<br>ringen av beslutet, om inte samt-<br>liga delägare biträtt det.</p>
<p>När registreringen har skett,<br>skall styrelsen och verkställande<br>direktören genast kungöra beslutet<br>i Post- och Inrikes Tidningar och<br>den eller de ortstidningar som sty-<br>relsen bestämmer. Dessutom skall<br>en underrättelse om beslutet sän-<br>das till varje delägare vars pos-<br>tadress är känd.</p>
<p>Den som är delägare i bolaget<br>när ändringsbeslutet fattas men<br>inte samtycker till beslutet har rätt<br>att inom ett år från beslutets regist-<br>rering häva försäkringsavtalet utan<br>att rätta sig efter den uppsägnings-<br>tid som i annat fall skulle ha iakt-<br>tagits. Om avtalet hävs har deläga-<br>ren rätt att få ut den på försäk-<br>ringen belöpande andelen av ej<br>intjänade premier och återbäring.<br>Beräkningen av denna andel skall<br>göras för den tidpunkt då avtalet<br>upphör att gälla.</p>
<p>19 §</p>
<p>Bolagsstämman får inte fatta be-<br>slut, som är ägnade att ge otillbör-<br>liga fördelar åt aktieägare, del-<br>ägare, garanter eller andra till<br>nackdel för bolaget, andra aktie-<br>ägare, delägare eller garanter.</p>
<p>20 §</p>
<p>Om ett bolagsstämmobeslut inte<br>har tillkommit i behörig ordning<br>eller i övrigt strider mot denna lag,<br>lagen (1995:1560) om årsredovis-<br>ning i försäkringsföretag, bolags-<br>ordningen, de försäkringstekniska<br>riktlinjerna eller placeringsrikt-<br>linjerna, kan talan mot försäk-<br>ringsbolaget om att beslutet skall<br>upphävas eller ändras foras av ak-<br>tieägare, av delägare eller röst-<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>503</p>
<p>styrelseledamot eller verkställande<br>direktören. Mot ett försäkrings-<br>aktiebolag kan en sådan talan föras<br>även av den som styrelsen obe-<br>hörigen har vägrat att föra in som<br>aktieägare i aktieboken.</p>
<p>Talan skall väckas inom tre måna<<br>inte väcks inom denna tid är rätten ti<br></p>
<p>berättigade som inte är delägare<br>eller av styrelsen, en styrelseleda-<br>mot eller verkställande direktören.<br>Mot ett försäkringsaktiebolag kan<br>en sådan talan föras även av den<br>som styrelsen obehörigen har väg-<br>rat att föra in som aktieägare i ak-<br>tieboken.</p>
<p>:r från dagen för beslutet. Om talan<br>talan förlorad.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>Talan får väckas senare än vad som sägs i andra stycket när</p>
<p>1. beslutet är sådant att det inte lagligen kan fattas ens med samtycke<br>av alla aktieägare respektive av alla delägare eller röstberättigade som<br>inte är delägare,</p>
<p>2. samtycke till beslutet krävs av alla eller vissa aktieägare respektive<br>av alla eller vissa delägare eller röstberättigade som inte är delägare och<br>sådant samtycke inte har givits, eller</p>
<p>3. kallelse till stämman inte har skett eller de för bolaget gällande be-<br>stämmelserna om kallelse har väsentligen eftersatts.</p>
<p>Dom, varigenom bolagsstämmans beslut upphävs eller ändras, gäller<br>även för aktieägare, delägare och röstberättigade som inte har instämt<br>talan. Rätten kan ändra bolagsstämmans beslut endast om det kan fast-<br>ställas vilket innehåll beslutet rätteligen borde ha haft. Är bolagsstäm-<br>mans beslut sådant att det skall anmälas för registrering enligt denna lag<br>och har det upphävts eller ändrats genom en dom som vunnit laga kraft<br>eller har det genom beslut under rättegången förordnats att bolagsstäm-<br>mans beslut inte får verkställas, skall rätten underrätta Finansinspektio-<br>nen för registrering.</p>
<p>10 kap.</p>
<p>välja</p>
<p>Bolagsstämman skall<br>minst två revisorer. I bolagsord-<br>ningen kan dock bestämmas att en<br>eller flera av revisorerna, dock inte<br>alla, skall utses i annan ordning.<br>Finansinspektionen skall dess-<br>utom, enligt vad som föreskrivs i<br>2 §, utse en eller flera revisorer.</p>
<p>För de revisorer som är valda av<br>bolagsstämman gäller uppdraget<br>för den tid som anges i bolags-<br>ordningen. Om uppdraget inte<br>skall gälla tills vidare, skall upp-<br>dragstiden bestämmas så att upp-<br>draget upphör vid slutet av den<br>ordinarie bolagsstämma på vilken</p>
<p>1 §</p>
<p>Bolagsstämman skall välja<br>minst en revisor. I bolagsord-<br>ningen kan bestämmas att en eller<br>flera av revisorerna, dock inte alla,<br>skall utses i annan ordning. Finan-<br>sinspektionen skall dessutom, en-<br>ligt vad som föreskrivs i 2 §, utse<br>en eller flera revisorer. Särskilda<br>bestämmelser om lekman-<br>narevisorer finns ill kap.</p>
<p>För revisor som är vald av bo-<br>lagsstämman gäller uppdraget för<br>den tid som anges i bolags-<br>ordningen. Om uppdraget inte<br>skall gälla tills vidare, skall upp-<br>dragstiden bestämmas så att upp-<br>draget upphör vid slutet av den<br>ordinarie bolagsstämma på vilken</p>
<p>504</p>
<p>revisorsval förrättas. revisorsval förrättas.</p>
<p>Bolagsstämman kan utse en eller flera revisorssuppleanter. Bestäm-<br>melserna i denna lag om revisorer gäller i tillämpliga delar om supp-<br>leanter.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>Lydelse enligtprop. 1997/98:186</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Revisorer som inte är auktorise-<br>rade eller godkända skall vara<br>bosatta inom Europeiska ekono-<br>miska samarbetsområdet, om inte<br>något annat tillåts i särskilda fall.<br>Frågor om sådant tillstånd prövas<br>av Finansinspektionen. Ärenden<br>som är av principiell betydelse<br>eller av synnerlig vikt prövas dock<br>av regeringen. Vad som sagts nu<br>gäller dock inte, om även en auk-<br>toriserad eller godkänd revisor<br>deltar i revisionen. Den som är<br>underårig, i konkurs eller under-<br>kastad näringsförbud eller som har<br>förvaltare enligt 11 kap. 7 § för-<br>äldrabalken far inte vara revisor.</p>
<p>§</p>
<p>Endast den som är auktoriserad<br>eller godkänd revisor kan vara<br>revisor i ett försäkringsbolag.</p>
<p>Den som är i konkurs eller un-<br>derkastad näringsförbud eller som<br>har förvaltare enligt 11 kap. 7 §<br>föräldrabalken får inte vara revi-<br>sor.</p>
<p>Revisorerna skall ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och<br>ekonomiska förhållanden som med hänsyn till arten och omfånget av<br>bolagets verksamhet fordras för uppdragets fullgörande.</p>
<p>Till revisor kan även utses ett registrerat revisionsbolag. Bestämmelser<br>om vem som kan vara huvudansvarig för revisionen och om underrättel-<br>seskyldighet finns i 12 § lagen (1995:528) om revisorer. Bestämmelserna<br>i 5, 8 a och 13 §§ i detta kapitel tillämpas på den huvudansvarige.</p>
<p>Till revisor i dotterföretag bör, om det kan ske, utses minst en av mo-<br>derbolagets revisorer.</p>
<p>Minst en av de revisorer som<br>bolagsstämman utser skall vara<br>auktoriserad revisor eller godkänd<br>revisor, om</p>
<p>1. försäkringsbolagets verksam-<br>hetsområde omfattar hela riket,<br>eller</p>
<p>2. tillgångarnas bruttovärde<br>(balansomslutningen) enligt fast-<br>ställda balansräkningar för de två</p>
<p>505</p>
<p>senaste räkenskapsåren överstiger<br>ett gränsbelopp som motsvarar<br>100 gånger det basbelopp enligt<br>lagen (1962:381) om allmän för-<br>säkring som gällde under den sista<br>månaden av respektive räken-<br>skapsår.</p>
<p>Minst en av de revisorer som<br>bolagsstämman utser skall vara<br>auktoriserad revisor, om balans-<br>omslutningen enligt fastställda<br>balansräkningar för de två senaste<br>räkenskapsåren överstiger ett<br>gränsbelopp som motsvarar 1 000<br>gånger det angivna basbeloppet.</p>
<p>I fråga om bolag som avses i<br>andra stycket kan förordnas att en<br>viss godkänd revisor får utses<br>istället för en auktoriserad revisor.<br>Sådana beslut är giltiga i högst<br>fem år.</p>
<p>Frågor om förordnande enligt<br>tredje stycket prövas av Finans-<br>inspektionen. Ärenden som är av<br>principiell betydelse eller av syn-<br>nerlig vikt prövas dock av rege-<br>ringen.</p>
<p>Första-j/järafe styckena gäller<br>även för ett moderbolag i en kon-</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>Minst en av bolagsstämman ut-<br>sedd revisor skall vara auktorise-<br>rad revisor, om tillgångarnas<br>bruttovärde (balansomslutningen?<br>enligt fastställda balansräkningar<br>för de två senaste räkenskapsåren<br>överstiger ett gränsbelopp som<br>motsvarar 1 000 gånger det bas-<br>belopp enligt lagen (1962:381) om<br>allmän försäkring som gällde un-<br>der den sista månaden av respek-<br>tive räkenskapsår.</p>
<p>I fråga om bolag som avses i<br>första stycket kan förordnas att en<br>viss godkänd revisor får utses i<br>stället för en auktoriserad revisor.<br>Sådana beslut är giltiga i högst<br>fem år.</p>
<p>Frågor om förordnande enligt<br>andra stycket prövas av Finans-<br>inspektionen. Ärenden som är av<br>principiell betydelse eller av syn-<br>nerlig vikt prövas dock av rege-<br>ringen.</p>
<p>Första-p-ea^e styckena gäller<br>även för ett moderbolag i en kon-</p>
<p>cern, om cem, om</p>
<p>1. koncernens verksamhetsområde omfattar hela riket.</p>
<p>2. balansomslutningen enligt<br>fastställda koncembalansräkningar<br>för de två senaste räkenskapsåren<br>överstiger det gränsbelopp som<br>anges i första eller andra stycket,<br>eller</p>
<p>3. moderbolaget inte upprättar<br>koncernredovisning och den sam-<br>manlagda balansomslutningen en-<br>ligt fastställda balansräkningar för<br>koncernföretagens två senaste rä-<br>kenskapsår på moderbolagets ba-<br>lansdag överstiger det gränsbelopp<br>som anges i första eller andra</p>
<p>2. balansomslutningen enligt<br>fastställda koncembalansräkningar<br>för de två senaste räkenskapsåren<br>överstiger det gränsbelopp som<br>anges i första stycket, eller</p>
<p>3. moderbolaget inte upprättar<br>koncernredovisning och den sam-<br>manlagda balansomslutningen en-<br>ligt fastställda balansräkningar för<br>koncernföretagens två senaste rä-<br>kenskapsår på moderbolagets ba-<br>lansdag överstiger det gränsbelopp<br>som anges i första stycket.</p>
<p>506</p>
<p>stycket.</p>
<p>Vad som i 8 kap. 17 § föreskrivs<br>om registrering av styrelseleda-<br>möter gäller även för de aukto-<br>riserade och godkända revisorer<br>som avses i denna paragraf</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>7§</p>
<p>Styrelsen skall, om inte rättelse utan dröjsmål sker genom den som ut-<br>ser revisor, göra anmälan hos Finansinspektionen</p>
<p>1. om auktoriserad revisor eller<br>godkänd revisor inte är utsedd en-<br>ligt 4 § första-Ijärde styckena,</p>
<p>2. om en revisor är obehörig en-<br>ligt 3 § första stycket eller 5 §<br>första eller andra stycket, eller</p>
<p>1. om auktoriserad revisor eller<br>godkänd revisor inte är utsedd en-<br>ligt 4 § första, andra och fjärde<br>stycket,</p>
<p>2. om en revisor är obehörig en-<br>ligt 3 § första eller andra stycket<br>eller 5 § första eller andra stycket,<br>eller</p>
<p>3. om en bestämmelse i bolagsordningen om antalet revisorer eller om<br>revisorers behörighet har åsidosatts.</p>
<p>Anmälan enligt första stycket kan göras av envar.</p>
<p>Registrering<br></p>
<p>15 §</p>
<p>Vad som i 8 kap. 17 § föreskrivs<br>om registrering av styrelseleda-<br>möter gäller även för revisorer.</p>
<h4>11 kap. Allmän granskning</h4>
<p>1 § Om inte annat föreskrivs i bolagsordningen, får det i ett försäkrings-<br>bolag utses en eller flera personer (lekmannarevisorer) att uföra sådan<br>granskning som anges i 4 §.</p>
<p>2 § För en lekmannarevisor får en eller flera suppleanter utses. Vad som<br>sägs i denna lag om lekmannarevisor skall i tillämpliga delar även gälla<br>suppleant.</p>
<p>3 § Bestämmelserna i denna lag om revisorer är inte tillämpliga på lek-<br>mannarevisorer.</p>
<p>507</p>
<p>Lekmannarevisorns uppgifter</p>
<p>4 § Lekmannarevisom skall granska om bolagets verksamhet sköts på ett<br>ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt och<br>om bolagets interna kontroll är tillräcklig. Granskningen skall vara så<br>ingående och omfattande som god sed vid detta slag av granskning krä-<br>ver.</p>
<p>5 § Lekmannarevisom skall följa de anvisningar som meddelas av bo-<br>lagsstämman, såvida de inte strider mot lag, bolagsordningen eller god<br>sed.</p>
<p>6 § Lekmannarevisom skall efter varje räkenskapsår lämna en gransk-<br>ningsrapport till bolagsstämman. Bestämmelser om rapportens innehåll<br>och den tidpunkt då den skall lämnas till bolagets styrelse finns i 14 §.</p>
<p>7 § Lekmannarevisom far inte underteckna en sådan revisionsberättelse<br>som avses i 10 kap. 11 §.</p>
<p>Tillhandahållande av upplysningar m. m.</p>
<p>8 § Styrelsen och den verkställande direktören skall ge lekmannarevisom<br>tillfälle att genomfora granskningen i den omfattning lekmannarevisom<br>anser vara nödvändig. De skall lämna de upplysningar och det biträde<br>som lekmannarevisom begär.</p>
<p>Samma skyldigheter har styrelsen, den verkställande direktören, revi-<br>sorn och lekmannarevisom i ett dotterbolag gentemot en lekmannarevisor<br>i moderbolaget.</p>
<p>Hur lekmannarevisor utses</p>
<p>9 § En lekmannarevisor väljs av bolagsstämman, om inte bolagsord-<br>ningen innehåller bestämmelser om att denne skall utses på annat sätt.</p>
<p>Obehörighetsgrunder</p>
<p>10 § Den som är underårig eller i konkurs eller har fatt näringsförbud<br>eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara lek-<br>mannarevisor.</p>
<p>Jäv</p>
<p>11 § Den får inte vara lekmannarevisor som</p>
<p>1. är styrelseledamot, verkställande direktör eller innehar en befattning<br>i ledande ställning i försäkringsbolaget eller dess dotterföretag eller bi-<br>träder vid bolagets bokföring eller medelsförvaltning eller bolagets kon-<br>troll däröver,</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>508</p>
<p>2. är anställd hos bolaget eller på något annat sätt intar en underordnad<br>eller beroende ställning till detta eller till någon som avses under 1 eller<br>är verksam i samma företag som den som yrkesmässigt biträder bolaget<br>vid grundbokföringen eller medelsförvaltningen eller bolagets kontroll<br>däröver,</p>
<p>3. är gift med eller sammanlever under äktenskapsliknande förhållan-<br>den med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till<br>en person som avses under 1 eller är besvågrad med en sådan person i<br>rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres<br>syskon, eller</p>
<p>4. på annat sätt än genom belåning av livförsäkringsbrev med stöd av<br>försäkringsavtal står i låneskuld till bolaget eller något annat företag i<br>samma koncern eller har förpliktelser för vilka ett sådant företag har<br>ställt säkerhet.</p>
<p>Den som enligt första stycket inte är behörig att vara lekmannarevisor i<br>ett moderbolag får inte vara lekmannarevisor i dess dotterföretag.</p>
<p>Anlitande av biträde</p>
<p>12 § En lekmannarevisor får vid granskningen inte anlita någon som en-<br>ligt 11 § inte är behörig att vara lekmannarevisor. Om bolaget eller dess<br>moderbolag i sin tjänst har anställda med uppgift att uteslutande eller<br>huvudsakligen sköta den interna revisionen, får lekmannarevisom dock<br>vid granskningen anlita sådana anställda i den utsträckning det är fören-<br>ligt med god sed.</p>
<p>Lekmannarevisorns avgång</p>
<p>13 § Ett uppdrag som lekmannarevisor upphör, om lekmannarevisom<br>eller den som har utsett lekmannarevisom anmäler att uppdraget skall<br>upphöra. Anmälan skall göras hos styrelsen. Om en lekmannarevisor som<br>inte är vald på bolagsstämma vill avgå, skall han anmäla det också hos<br>den som har utsett honom.</p>
<p>Lekmannarevisorns granskningsrapport</p>
<p>14 § Granskningsrapporten skall lämnas till bolagets styrelse senast två<br>veckor före den ordinarie bolagsstämman.</p>
<p>I rapporten skall lekmannarevisom uttala sig om sådana förhållanden<br>som avses i 4 § och om sådana förhållanden som han har varit skyldig att<br>granska enligt 5 §. Om lekmannarevisom finner anledning till anmärk-<br>ning mot någon styrelseledamot eller mot den verkställande direktören,<br>skall han upplysa om detta i rapporten och lämna uppgift om anledningen<br>till anmärkningen.</p>
<p>En lekmannarevisor får i granskningsrapporten lämna även andra upp-<br>lysningar som han anser att aktieägarna respektive delägarna, de dele-<br>gerade eller garanterna bör få kännedom om.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>509</p>
<p>15 § Granskningsrapporten skall hållas tillgänglig för och sändas till ak-<br>tieägare och de röstberättigade på samma sätt som anges i 9 kap. 9 § samt<br>läggas fram på bolagsstämman.</p>
<p>Lekmannarevisorns närvaro vid bolagsstämma</p>
<p>16 § Lekmannarevisom har rätt att närvara vid bolagsstämma. Han är<br>skyldig att närvara, om det med hänsyn till ärendena kan anses nödvän-<br>digt.</p>
<p>Lekmannarevisorns tystnadsplikt</p>
<p>17 § Lekmannarevisom får inte till en enskild aktieägare, delägare, dele-<br>gerad, garant eller utomstående obehörigen lämna upplysningar om så-<br>dana bolagets angelägenheter som han får kännedom om när han fullgör<br>sitt uppdrag, om det kan vara till skada för bolaget.</p>
<p>Lekmannarevisorns upplysningsplikt</p>
<p>18 § Lekmannarevisom är skyldig att till bolagsstämman lämna alla<br>upplysningar som bolagsstämman begär, i den mån det inte skulle vara<br>till väsentlig skada för bolaget.</p>
<p>19 § Lekmannarevisom är skyldig att lämna bolagets revisor, annan lek-<br>mannarevisor och, om bolaget har försatts i konkurs, konkursförvaltaren<br>de upplysningar som behövs om bolagets angelägenheter.</p>
<p>Registrering</p>
<p>20 § Vad som i 8 kap. 17 § föreskrivs om registrering av styrelseleda-<br>möter gäller även för lekmannarevisorer.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>12 kap.</p>
<p>Vinstutdelning till aktieägare<br>eller garanter får inte ske i livför-<br>säkringsbolag.</p>
<p>I skadeförsäkringsbolag får vin-<br>stutdelningen inte överstiga vad<br>som i den fastställda balansräk-<br>ningen och, i fråga om moderbolag<br>som skall upprätta koncernredo-<br>visning, i den fastställda koncem-<br>balansräkningen för det senaste<br>räkenskapsåret redovisas som bo-<br>lagets respektive koncernens ska-<br></p>
<p>2§</p>
<p>Vinstutdelning till aktieägare<br>eller garanter i livförsäkringsbolag<br>får endast ske om det följer av<br>bolagsordningen.</p>
<p>Vinstutdelningen får inte över-<br>stiga vad som i den fastställda ba-<br>lansräkningen och, i fråga om mo-<br>derbolag som skall upprätta kon-<br>cernredovisning, i den fastställda<br>koncembalansräkningen för det<br>senaste räkenskapsåret redovisats<br>som bolagets respektive koncer-<br>nens nettovinst för året, balan-</p>
<p>510</p>
<p>debolagsgrupps nettovinst för året,<br>balanserade vinst och fria fonder<br>sedan avdrag gjorts för</p>
<p>1. den redovisade förlusten,</p>
<p>2. det belopp som enligt lag eller<br>bolagsordning skall avsättas till<br>bundet eget kapital eller, i fråga<br>om moderbolag, det belopp som<br>av det fria egna kapitalet i skade-<br>bolagsgruppen enligt årsredovis-<br>ningarna för företag inom denna<br>skall föras över till det bundna<br></p>
<p>serade vinst och fria fonder sedan<br>avdrag gjorts för</p>
<p>1. det belopp som enligt 5 §<br>skall användas för återbäring,</p>
<p>2. den redovisade förlusten,</p>
<p>5. det belopp som enligt lag eller<br>bolagsordning skall avsättas till<br>bundet eget kapital eller, i fråga<br>om moderbolag, det belopp som<br>av det fria egna kapitalet i koncer-<br>nen enligt årsredovisningarna för<br>företag inom denna skall föras<br>över till det bundna egna kapitalet<br>och</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>egna kapitalet och</p>
<p>3. det belopp som enligt bolags-<br>ordningen på annat sätt skall an-<br>vändas för något annat ändamål än</p>
<p>4. det belopp som enligt bolags-<br>ordningen på annat sätt skall an-<br>vändas för något annat ändamål än<br>vinstutdelning.</p>
<p>vinstutdelning.</p>
<p>Vinstutdelningen får inte ske med så stort belopp att utdelningen med<br>hänsyn till bolagets eller koncernens konsolideringsbehov, likviditet eller<br>ställning i övrigt står i strid med god affärssed. Förbud mot vinstutdel-<br>ning i vissa fall föreskrivs i 6 kap. 5 §.</p>
<p>Bestämmelserna om vinstutdel-</p>
<p>ning i andra stycket skall tillämpas<br>vid betalning av ränta enligt ga-<br>rantiavtal i ömsesidiga försäk-<br>ringsbolag.</p>
<p>Bolagsstämman fattar beslut om<br>vinstutdelning till aktieägarna<br>samt om räntebetalning och vin-<br>stutdelning till garanter. Stämman<br>far endast i den mån den har skyl-<br>dighet till detta enligt bolags-<br>ordningen besluta om utdelning av<br>större belopp än styrelsen föresla-<br>git eller godkänt.</p>
<p>3§</p>
<p>Bolagsstämman fattar beslut om<br>vinstutdelning till aktieägarna eller<br>garanter. Stämman får endast i den<br>mån den har skyldighet till detta<br>enligt andra stycket eller enligt<br>bolagsordningen besluta om utdel-<br>ning av större belopp än styrelsen<br>föreslagit eller godkänt.</p>
<p>Bolagsstämman i skadeförsäk-<br>ringsaktiebolag eller livförsäk-<br>ringsaktiebolag som får dela ut<br>vinst, skall på yrkande av ägare<br>till minst en tiondel av samtliga<br>aktier besluta utdelning av åtmin-<br>stone ett belopp motsvarande hälf-<br>ten av vad som återstår av netto-<br>vinsten för året, sedan avdrag<br>skett för balanserad förlust som</p>
<p>511</p>
<p>överstiger fria fonder, reservfond<br>och överkursfond och för belopp,<br>som enligt lag eller bolagsordning<br>skall avsättas till bundet eget ka-<br>pital eller enligt bolagsordningen<br>annars skall användas för något<br>annat ändamål än utdelning till<br>aktieägarna. Ett sådant yrkande<br>skall framställas på ordinarie<br>stämma innan beslut om använd-<br>ning av vinsten fattas. Utdelning<br>får inte stå i strid med 2 och 5 §§<br>eller 1 kap. 1 a § första stycket.<br>Stämman är inte skyldig att be-<br>sluta högre utdelning än fem pro-<br>cent av bolagets egna kapital.</p>
<p>I avstämningsbolag skall avstämningsdagen anges i bolagsstämmans<br>beslut om utdelning till aktieägare. Utdelning förfaller till betalning på<br>avstämningsdagen och skall betalas utan dröjsmål. Den som på avstäm-<br>ningsdagen är införd i aktieboken eller i förteckning enligt 3 kap. 12 §<br>skall anses behörig att ta emot utdelningen. Om han inte var berättigad</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>att ta emot utdelning skall 4 kap. 6<br>arna tillämpas.</p>
<p>Återbäringsfonden och förlust-<br>täckning i livförsäkringsbolag</p>
<p>Livförsäkringsbolag skall sätta<br>av årsvinsten på livförsäkrings-<br>rörelsen till en återbäringsfond i<br>den mån inte vinsten tas i anspråk<br>för betalning av ränta enligt ga-<br>rantiavtal eller annat följer av<br>denna lag eller lagen (1995:1560)<br>om årsredovisning i försäkrings-<br>företag. Livförsäkringsbolag får<br>avsätta årsvinsten på annan försäk-<br>ringsrörelse än livförsäkringsrö-<br>relse till en återbäringsfond för<br>sådan annan rörelse.</p>
<p>Återbäringsfond i livförsäk-<br>ringsbolag får användas endast<br>för återbäring och för förlusttäck-<br>ning enligt 7 j>. Finansinspektio-<br>nen kan medge att sådan fond</p>
<p>§ tredje stycket an dra-fjärde mening-</p>
<p>Förlusttäckning och fördelning<br>av överskott i livförsäkringsbolag</p>
<p>5§</p>
<p>Årsvinsten i livförsäkringsbolag<br>och belopp som förs över från<br>bundet eget kapital till fritt eget<br>kapital i bolaget skall användas<br>för återbäring, i den utsträckning<br>inte</p>
<p>1. vinsten eller det överförda<br>beloppet får tas i anspråk för vin-<br>stutdelning eller för att täcka för-<br>luster enligt bestämmelser i bo-<br>lagsordningen, eller</p>
<p>2. annat följer av denna lag eller<br>lagen (1995:1560) om årsredovis-<br>ning i försäkringsföretag.</p>
<p>6§</p>
<p>Livförsäkringsbolag skall gott-<br>skriva återbäring till försäkrings-<br>tagarna och andra ersättningsbe-<br>rättigade med en fördelning som<br>utgår från försäkringens bidrag</p>
<p>512</p>
<p>minskas i andra fall när det finns<br>särskilda skäl till det.</p>
<p>Skadeförsäkringsbolag skall in-<br>rätta en reservfond för avsättning<br>av belopp som</p>
<p>1. betalas till bolaget av någon<br>som fått en aktie förverkad,</p>
<p>2. enligt 4 kap. 19 § skall till-<br>falla bolaget,</p>
<p>3. enligt bolagsordningen skall<br>avsättas till reservfonden eller</p>
<p>4. enligt beslut av bolagsstäm-<br>man i övrigt skall överföras från<br>det i balansräkningen redovisade<br>fria egna kapitalet till reservfon-<br>den.</p>
<p>Skadeförsäkringsaktiebolag<br>skall inrätta en överkursfond för<br>avsättning av belopp som bolaget<br>på grund av aktieteckning fått<br>som betalning för aktierna utöver<br>det nominella beloppet.</p>
<p>Reservfonden och överkurs-<br>fonden får enligt beslut av bo-<br>lagsstämman endast sättas ned</p>
<p>1. för att täcka sådana förluster<br>enligt den fastställda balansräk-<br>ningen, som inte kan täckas av<br>fritt eget kapital,</p>
<p>2. i försäkringsaktiebolag för<br>fondemission, eller</p>
<p>3. i försäkringsaktiebolag för<br>andra ändamål, om rätten med<br>motsvarande tillämpning av<br>6 kap. 6 § ger tillstånd till nedsätt-<br>ningen.</p>
<p>till överskottet, om inte annat föl-<br>jer av bestämmelser i försäkrings-<br>avtalet eller, i fall som avses i 5<br>bolagsordningen.</p>
<p>9§</p>
<p>Skadeförsäkringsbolag och liv-<br>försäkringsbolag som far dela ut<br>vinst skall inrätta en reservfond för<br>avsättning av belopp som</p>
<p>1. betalas till bolaget av någon<br>som fått en aktie förverkad,</p>
<p>2. enligt 4 kap. 19 § skall till-<br>falla bolaget,</p>
<p>3. enligt bolagsordningen skall<br>avsättas till reservfonden,</p>
<p>4. enligt beslut av bolagsstäm-<br>man i övrigt skall överföras från<br>det i balansräkningen redovisade<br>fria egna kapitalet till reservfon-<br>den, eller</p>
<p>5. vid utbyte av fordran enligt<br>skuldebrev mot en aktie, motsva-<br>rar skillnaden mellan fordrings-<br>beloppet och aktiens nominella<br>belopp.</p>
<p>Försäkringsaktiebolag skall in-<br>rätta en överkursfond för avsätt-<br>ning av belopp som bolaget på<br>grund av aktieteckning fått som<br>betalning för aktierna utöver det<br>nominella beloppet.</p>
<p>Reservfonden och överkursfon-<br>den får enligt beslut av bolags-<br>stämman endast sättas ned</p>
<p>1. för att täcka sådana förluster<br>enligt den fastställda balansräk-<br>ningen, som inte kan täckas av fritt<br>eget kapital,</p>
<p>2. i försäkringsaktiebolag för<br>fondemission, eller</p>
<p>3. i försäkringsaktiebolag för<br>andra ändamål, om rätten med<br>motsvarande tillämpning av 6 kap.<br>6 § ger tillstånd till nedsättningen.</p>
<p>Livförsäkringsbolag som inte får<br>dela ut vinst skall inrätta en kon-<br>solideringsfond. Konsol iderings-</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>513</p>
<p>17 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 87</p>
<p>fonden får efter beslut av bolags-<br>stämman sättas ned för att täcka<br>förluster eller för annat ändamål<br>som följer av bestämmelser i bo-<br>lagsordningen.</p>
<p>Övergångsregler för vissa försäk-<br>ringar och ombildning av livförsäk-<br>ringsbolag</p>
<p>14 §</p>
<p>För livförsäkringar respektive<br>skadeförsäkringar som har teck-<br>nats före den 1 januari 2000 gäller<br>kravet på skälighet enligt 7 kap.<br>4 § första stycket och 19 kap. 5 § i<br>deras lydelse före år 2000, om inte<br>annat avtalas. Detsamma gäller<br>om en sådan försäkring förnyats<br>efter utgången av år 1999.</p>
<p>15 §</p>
<p>Villkor om vinstutdelning i bo-<br>lagsordningen för ett livförsäk-<br>ringsbolag, får stadfästas endast<br>om</p>
<p>1. beslutet i ett aktiebolag bi-<br>trätts vid stämman av aktieägare<br>som företräder minst nio tiondelar<br>av alla aktier eller, i ett ömsesidigt<br>bolag, av två tredjedelar av samt-<br>liga röstande,</p>
<p>2. de försäkringstagare i ett<br>livförsäkringsaktiebolag som be-<br>rörs av villkoret underrättats om<br>ändringen,</p>
<p>3. högst femtio procent av de<br>berörda försäkringstagare som<br>hörts av eller högst tio procent av<br>samtliga berörda försäkrings-<br>tagare i aktiebolaget motsätter sig<br>ändringen,</p>
<p>4. ändringen inte kan antas för-<br>sämra rätten för försäkringstagare<br>och andra ersättningsberättigade<br>på grund av en försäkring.</p>
<p>Vad som sägs i första stycket 4<br>gäller även villkor i bolagsord-<br>ningen om förlusttäckning i ett liv-</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>514</p>
<p>försäkringsbolag.</p>
<p>En sådan underrättelse som av-<br>ses i första stycket 2 skall ske ge-<br>nom att en redogörelse for änd-<br>ringen av bolagsordningen och<br>dess konsekvenser tillställs försäk-<br>ringstagarna på deras senast kän-<br>dapost adress.</p>
<p>Bestämmelserna i första stycket<br>2-4 och tredje stycket gäller även<br>när en livförsäkring övergår från<br>en verksamhet där vinstutdelning<br>inte medges till en vinstutdelande<br>verksamhet genom fusion eller<br>överlåtelse av försäkringsbestånd,<br>om det inte finns särskilda skäl för<br>undantag. Vad som sägs om stad-<br>fästelse av villkor om vinstutdel-<br>ning gäller då i stället tillstånd att<br>verkställa fusionsplan och överlå-<br>telseavtal.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>16 §</p>
<p>För ett livförsäkringsaktiebolag<br>som driver verksamhet utan villkor<br>om vinstutdelning i bolagsord-<br>ningen och som skall övergå till<br>vinstutdelande verksamhet får så-<br>dana villkor om vinstutdelning som<br>avses i 15 § stadfästas endast om<br>uppskrivningsfonden, konsolide-<br>ringsfonden, fond för orealiserade<br>vinster och andra övervärden i bo-<br>laget, med avdrag för aktiekapitalet<br>och överkursfonden, gottskrivits<br>försäkringstagarna som återbäring<br>eller på annat sätt.</p>
<h4>14 kap.</h4>
<p>14 §</p>
<p>När den i kallelsen på okända borgenärer bestämda inställelsedagen är<br>förbi och alla kända skulder blivit betalda, skall likvidatorema skifta bo-</p>
<p>lagets behållna tillgångar. Om något skuldbelopp är tvistigt eller inte för-<br>fallit till betalning eller av någon annan orsak inte kan betalas, skall så<br>mycket av bolagets medel behållas som kan behövas för denna betalning.</p>
<p>I ett ömsesidigt försäkringsbolag<br>skall vid skifte av bolagets behåll-<br>na tillgångar de som var delägare i<br>bolaget vid tiden för likvi-</p>
<p>I ett ömsesidigt försäkringsbo-<br>lag skall vid skifte av bolagets<br>behållna tillgångar de som var<br>delägare i bolaget vid tiden för</p>
<p>515</p>
<p>dationsbeslutet få del i tillgångarna<br>i förhållande till det sammanlagda<br>beloppet av varje delägares pre-<br>mier för de fem senaste räken-<br>skapsåren. Om bolagsordningen<br>innehåller bestämmelser om andra</p>
<p>likvidationsbeslutet få del i till-<br>gångarna enligt de fördelnings-<br>grunder som bolagsordningen<br>innehåller.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>fördelningsgrunder skall dessa</p>
<p>gälla.</p>
<p>De aktieägare och delägare som vill klandra skiftet skall väcka talan<br>mot bolaget senast tre månader efter det slutredovisning lades fram på</p>
<p>bolagsstämman.</p>
<p>Om en aktieägare eller en del-<br>ägare inte har anmält sig för att<br>lyfta vad han erhållit vid skiftet<br>inom fem år efter det slutredovis-<br>ning lades fram på bolagsstäm-<br>man, har han förlorat sin rätt till<br>detta. Är medlen i förhållande till</p>
<p>Om en aktieägare eller en del-<br>ägare inte har anmält sig för att få<br>ut vad han erhållit vid skiftet inom<br>fem år efter det slutredovisning<br>lades fram på bolagsstämman, har<br>han förlorat sin rätt till medlen. Är<br>medlen i förhållande till de skift-</p>
<p>de skiftade tillgångarna att anse<br>som ringa, kan rätten på anmälan<br>av likvidatorema förordna att med-</p>
<p>ade tillgångarna att anse som<br>ringa, kan rätten på anmälan av<br>likvidatorema förordna att medlen</p>
<p>len skall tillfalla allmänna arvs-</p>
<p>skall tillfalla allmänna arvsfonden.</p>
<p>fonden. I annat fall skall 17 § till- I annat fall skall 17 § tillämpas,<br>lämpas.</p>
<h4>15 a kap.</h4>
<p>Innehavarna av vinstandelsbevis<br>eller andra värdepapper med sär-<br>skilda rättigheter i överlåtande bo-<br>lag skall i det övertagande bolaget<br>ha minst motsvarande rättigheter<br>som i det överlåtande bolaget, om<br>de inte enligt fusionsplanen har<br>rätt att få sina värdepapper inlösta<br>av det övertagande bolaget.</p>
<p>3§</p>
<p>Innehavarna av konvertibla<br>skuldebrev, skuldebrev med op-<br>tionsrätt till nyteckning, vinstan-<br>delsbevis eller andra värdepapper<br>med särskilda rättigheter i överlå-<br>tande bolag skall i det övertagande<br>bolaget ha minst motsvarande rät-<br>tigheter som i det överlåtande<br>bolaget, om de inte enligt<br>fusionsplanen har rätt att få sina<br>värdepapper inlösta av det överta-<br>gande bolaget.</p>
<h4>16 kap.</h4>
<p>Stiftare, styrelseledamot, verk-<br>ställande direktör och aktuarie,<br>som vid fullgörandet av sitt upp-<br>drag uppsåtligen eller av oaktsam-<br>het skadar försäkringsbolaget,<br>skall ersätta skadan. Detsamma<br>gäller när skadan vållas aktieägare,</p>
<p>1 §</p>
<p>Stiftare, styrelseledamot, verk-<br>ställande direktör och aktuarie,<br>som vid fullgörandet av sitt upp-<br>drag uppsåtligen eller av oaktsam-<br>het skadar försäkringsbolaget,<br>skall ersätta skadan. Detsamma<br>gäller när skadan vållas aktieägare,</p>
<p>516</p>
<p>delägare eller annan genom över-<br>trädelse av denna lag, lagen<br>(1995:1560) om årsredovisning i<br>försäkringsföretag, bolagsordning-<br>en eller grunderna.</p>
<p>delägare eller annan genom över- Prop. 1998/99:87<br>trädelse av denna lag, lagen Bilaga 8<br>(1995:1560) om årsredovisning i<br>försäkringsföretag, bolagsord-<br>ningen, de försäkringstekniska<br>riktlinjerna eller placeringsrikt-<br>linjerna.</p>
<p>En revisor är ersättningsskyldig<br>enligt de grunder som anges i 1 §.<br>Han ansvarar även för den skada<br>som uppsåtligen eller av oaktsam-<br>het vållas av hans medhjälpare.</p>
<p>Om ett revisionsbolag är revisor, åligger ersättningsskyldigheten detta<br>bolag och den för revisionen huvudansvarige.</p>
<p>Aktieägare, delägare och röstbe-<br>rättigad, som inte är delägare, är<br>skyldig att ersätta den skada som<br>han genom att medverka till över-<br>trädelse av denna lag, lagen<br>(1995:1560) om årsredovisning i<br>försäkringsföretag, bolagsord-<br>ningen eller grunderna uppsåt-<br>ligen eller av grov oaktsamhet till-<br>fogar bolaget, aktieägare eller an-<br>nan.</p>
<p>2§</p>
<p>En revisor eller en lekmanna-<br>revisor är ersättningsskyldig enligt<br>de grunder som anges i 1 §. Han<br>ansvarar även för den skada som<br>uppsåtligen eller av oaktsamhet<br>vållas av hans medhjälpare.</p>
<p>3§</p>
<p>Aktieägare, delägare och röstbe-<br>rättigad, som inte är delägare, är<br>skyldig att ersätta den skada som<br>han genom att medverka till över-<br>trädelse av denna lag, lagen<br>(1995:1560) om årsredovisning i<br>försäkringsföretag, bolagsord-<br>ningen, de försäkringstekniska<br>riktlinjerna eller placeringsriktlin-<br>jerna uppsåtligen eller av grov<br>oaktsamhet tillfogar bolaget, ak-<br>tieägare eller annan.</p>
<p>Aktieägare i försäkringsaktiebolag är även skyldig att lösa in skade-<br>lidande aktieägares aktier, om det med hänsyn till faran för fortsatt miss-<br>bruk och förhållandena i övrigt är påkallat. Lösenbeloppet bestäms till ett<br>belopp som är skäligt med hänsyn till bolagets ställning och övriga om-<br>ständigheter.</p>
<p>6§</p>
<p>Talan for försäkringsbolagets räkning enligt 1-3 §§, som inte grundas<br>på brott, kan inte väckas mot</p>
<p>1. stiftare sedan tre år förflutit från det beslutet om bolagets bildande<br>fattades på den konstituerande stämman,</p>
<p>2. styrelseledamot, verkställande direktören eller aktuarien sedan tre år<br>förflutit från utgången av det räkenskapsår då beslutet eller åtgärden, som<br>talan grundas på, fattades eller vidtogs,</p>
<p>3. revisor sedan tre år förflutit 3. revisor sedan tre år förflutit</p>
<p>från det revisionsberättelsen fram-<br>lades på bolagsstämman eller ytt-<br>rande som avses i denna lag av-</p>
<p>från det revisionsberättelsen lades<br>fram på bolagsstämman eller ytt-<br>rande som avses i denna lag av-</p>
<p>517</p>
<p>gavs samt</p>
<p>4. aktieägare, delägare eller röst-<br>berättigad, som inte är delägare,<br>sedan två år förflutit från beslutet</p>
<p>gavs, Prop. 1998/99:87</p>
<p>4. en lekmannarevisor sedan tre Bilaga 8<br>år förflutit från det att gransk-<br>ningsrapporten lades fram på<br>stämman,</p>
<p>5. aktieägare, delägare eller röst-<br>berättigad, som inte är delägare,<br>sedan två år förflutit från beslutet<br></p>
<p>eller åtgärden som talan grundas<br>på.</p>
<p>eller åtgärden som talan grundas</p>
<p>På-</p>
<p>Försätts bolaget i konkurs på en ansökan som gjorts innan den i första<br>stycket angivna tiden har gått ut, kan konkursboet föra talan enligt 1-<br>3 §§ utan hinder av att frihet från skadeståndsansvar har inträtt enligt 5 §.<br>Efter utgången av den nämnda tiden kan en sådan talan dock inte väckas<br>senare än sex månader från edgångssammanträdet.</p>
<h4>19 kap.</h4>
<p>Finansinspektionen skall verka<br>för en sund utveckling av försäk-<br>ringsväsendet. Inspektionen skall i<br>sin tillsynsverksamhet samarbeta<br>med motsvarande utländska till-<br>synsmyndigheter i den utsträck-<br>ning som följer av Sveriges med-<br>lemskap i Europeiska unionen.</p>
<p>Styrelsen och verkställande di-<br>rektören i ett försäkringsbolag<br>skall, när bolaget har börjat sin<br>verksamhet, genast underrätta Fi-<br>nansinspektionen om det.</p>
<p>1 §</p>
<p>Finansinspektionen skall utöva<br>tillsyn över att verksamheten i ett<br>försäkringsbolag bedrivs i enlighet<br>med denna lag och andra författ-<br>ningar som reglerar försäkrings-<br>bolagets näringsverksamhet.</p>
<p>Inspektionen skall i sin till-<br>synsverksamhet samarbeta med<br>motsvarande utländska tillsyns-<br>myndigheter i den utsträckning<br>som följer av Sveriges medlem-<br>skap i Europeiska unionen.</p>
<p>När ett försäkringsbolag har<br>påbörjat sin verksamhet, skall sty-<br>relsen och verkställande direk-<br>tören genast underrätta Finans-<br>inspektionen om det.</p>
<p>Lydelse enligt prop. 1997/98:186 Föreslagen lydelse</p>
<p>H§</p>
<p>Finansinspektionen får meddela de erinringar i fråga om försäkrings-<br>bolagets verksamhet som inspektionen anser behövliga.</p>
<p>Finansinspektionen skall förelägga bolaget eller styrelsen att vidta rät-</p>
<p>telse om inspektionen finner att</p>
<p>1. avvikelse skett från denna lag<br>lagen (1995:1560) om årsredo-<br>visning i försäkringsföretag, tra-<br>fikskadelagen (1975:1410) eller<br>lagen (1976:357) om motortäv-</p>
<p>1. avvikelse skett från denna lag<br>eller någon annan författning som<br>reglerar försäkringsbolagets nä-<br>ringsverksamhet eller från bolags-<br>ordningen,<br></p>
<p>518</p>
<p>lingsförsäkring eller föreskrifter<br>som har meddelats med stöd av<br>dessa lagar eller från bolagsord-<br>ningen eller grunderna, om såda-<br>na finns,</p>
<p>2. bolagsordningen eller grund-<br>erna inte längre är tillfredsstäl-<br>lande med hänsyn till omfattning-<br>en och beskaffenheten av bolagets<br>rörelse,</p>
<p>3. försäkringsbolagets riktlinjer<br>för placering av tillgångar som<br>används för skuldtäckning inte är<br>tillfredsställande med hänsyn till<br>innehållet i 7 kap. 9 a-10 e §§,</p>
<p>4. de tillgångar som används för<br>skuldtäckning inte är tillräckliga<br>eller inte är placerade enligt<br>7 kap. 9 a-10 e §§,</p>
<p>5. försäkringsbeståndet inte är<br>tillräckligt för erforderlig riskut-<br>jämning,</p>
<p>5 a. någon av dem som ingår i<br>försäkringsbolagets styrelse eller<br>är verkställande direktör inte upp-<br>fyller de krav som anges i 2 kap.<br>3 § femte stycket 3, eller</p>
<p>6. det i övrigt finns allvarliga<br>anmärkningar mot försäkringsbo-<br>lagets verksamhet.</p>
<p>Om ett försäkringsbolags kapi-<br>talbas understiger solvensmargi-<br>nalen enligt 7 kap. 23 eller 25 §,<br>skall Finansinspektionen förelägga<br>bolaget eller dess styrelse att upp-<br>rätta en plan för att återställa en<br>sund finansiell ställning och över-<br>lämna planen till inspektionen för<br>godkännande. Om kapitalbasen<br>understiger en tredjedel av sol-<br>vensmarginalen eller garantibe-<br>loppet enligt 7 kap. 26 eller 27 §<br>eller om kapitalbasen för ett liv-<br>försäkringsbolag inte har den<br>sammansättning som anges i<br>7 kap. 26 § tredje stycket, skall<br>inspektionen förelägga bolaget</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>2. bolagsordningen, de försäk-<br>ringstekniska riktlinjerna, beräk-<br>ningsunderlaget och placerings-<br>riktlinjerna inte längre är tillfreds-<br>ställande med hänsyn till omfatt-<br>ningen och beskaffenheten av bo-<br>lagets rörelse,</p>
<p>3. försäkringsbeståndet inte är<br>tillräckligt för erforderlig riskut-<br>jämning, eller</p>
<p>4. någon av dem som ingår i<br>försäkringsbolagets styrelse eller<br>är verkställande direktör inte upp-<br>fyller de krav som anges i 2 kap.<br>3 § femte stycket 3.</p>
<p>Om ett försäkringsbolags kapi-<br>talbas understiger solvensmargi-<br>nalen enligt 7 kap. 23 eller 25 §,<br>skall Finansinspektionen förelägga<br>bolaget eller dess styrelse att upp-<br>rätta en plan för att återställa en<br>tillfredsställande finansiell ställ-<br>ning och överlämna planen till<br>inspektionen för godkännande.<br>Om kapitalbasen understiger en<br>tredjedel av solvensmarginalen<br>eller garantibeloppet enligt 7 kap.<br>26 eller 27 § eller om kapitalbasen<br>för ett livförsäkringsbolag inte har<br>den sammansättning som anges i<br>7 kap. 26 § tredje stycket, skall<br>inspektionen förelägga bolaget<br></p>
<p>519</p>
<p>eller dess styrelse att upprätta och<br>för godkännande överlämna en<br>plan för skyndsamt återställande<br>av kapitalbasen.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>eller dess styrelse att upprätta och<br>för godkännande överlämna en<br>plan för skyndsamt återställande<br>av kapitalbasen.</p>
<p>Om ett försäkringsbolag driver verksamhet i ett annat land inom EES<br>och bolaget inte rättar sig efter Finansinspektionens eller behörig ut-<br>ländsk myndighets anmodan om rättelse, skall inspektionen vidta de åt-<br>gärder som behövs för att förhindra fortsatta överträdelser. Inspektionen<br>skall underrätta den behöriga utländska myndigheten om vilka åtgärder<br>som vidtas.</p>
<p>Om ett föreläggande enligt andra-fjärde styckena inte har följts inom<br>bestämd tid och de anmärkta förhållandet inte heller på något annat sätt<br>har undanröjts, skall Finansinspektionen, i fall som är av principiell be-<br>tydelse eller av särskild vikt, anmäla detta till regeringen.</p>
<p>Finansinspektionen får begränsa bolagets förfoganderätt eller förbjuda<br>bolaget att förfoga över sina tillgångar i Sverige, om</p>
<p>1. bolaget inte följer gällande bestämmelser om skuldtäckning,</p>
<p>2. bolagets kapitalbas understiger en tredjedel av solvensmarginalen<br>eller inte uppfyller gällande krav på garantibelopp,</p>
<p>3. bolagets kapitalbas understiger solvensmarginalen och det finns sär-<br>skilda skäl att anta att bolagets finansiella ställning ytterligare kommer<br>att försämras, eller</p>
<p>4. det bedöms vara nödvändigt for att skydda de försäkrades intressen<br>vid beslut om förverkande av bolagets koncession enligt 2 § eller enligt<br>åttonde stycket.</p>
<p>Finansinspektionen får besluta hur försäkringsverksamheten skall dri-<br>vas efter ett sådant beslut som avses i sjätte stycket.</p>
<p>En koncession kan förklaras förverkad av regeringen om bolaget</p>
<p>1. inte längre uppfyller kraven för koncession,</p>
<p>2. inte inom angiven tid har vidtagit åtgärderna i en plan som har god-<br>känts enligt tredje stycket, eller</p>
<p>3. i annat fall allvarligt åsidosätter gällande bestämmelser för verk-<br>samheten.</p>
<p>Frågor om förverkande av koncession enligt åttonde stycket prövas av<br>Finansinspektionen. Ärenden som är av principiell betydelse eller av sär-<br>skild vikt prövas dock av regeringen. Regeringens prövning sker efter<br>anmälan av inspektionen.</p>
<h4>20 kap.</h4>
<p>Har en sökande vid anmälan för<br>registrering inte iakttagit vad som<br>är föreskrivet om anmälan, skall<br>sökanden föreläggas att inom viss<br>tid avge yttrande eller vidta rät-<br>telse. Detsamma gäller, om Finan-<br>sinspektionen finner att ett beslut,<br>som anmäls för registrering och<br>for vars giltighet stadfästelse av</p>
<p>4§</p>
<p>Har en sökande vid anmälan för<br>registrering inte iakttagit vad som<br>är föreskrivet om anmälan, skall<br>sökanden föreläggas att inom viss<br>tid avge yttrande eller vidta rät-<br>telse. Detsamma gäller, om Finan-<br>sinspektionen finner att ett beslut,<br>som anmäls för registrering och<br>för vars giltighet stadfästelse av<br></p>
<p>regeringen eller inspektionen inte<br>krävs, eller en handling som bifo-<br>gas anmälningen inte har till-<br>kommit i behörig ordning eller till<br>sitt innehåll strider mot denna lag<br>eller andra författningar eller mot<br>bolagsordningen eller grunderna<br>eller i något viktigare hänseende<br>har en otydlig eller vilseledande<br>avfattning. Underlåter sökanden<br>att rätta sig efter föreläggandet,<br>skall anmälningen avskrivas. En<br>underrättelse om denna påföljd<br>skall tas in i föreläggandet. Finns<br>det även efter det att yttrandet av-<br>givits något hinder för registrering<br>och har sökanden haft tillfälle att<br>yttra sig över hindret, skall regist-<br>rering vägras, om det inte finns<br>anledning att ge sökanden ett nytt<br>föreläggande.</p>
<p>regeringen eller inspektionen inte<br>krävs, eller en handling som bifo-<br>gas anmälningen inte har till-<br>kommit i behörig ordning eller till<br>sitt innehåll strider mot denna lag<br>eller andra författningar eller mot<br>bolagsordningen eller de försäk-<br>ringstekniska riktlinjerna eller i<br>något viktigare hänseende har en<br>otydlig eller vilseledande avfatt-<br>ning. Underlåter sökanden att rätta<br>sig efter föreläggandet, skall an-<br>mälningen avskrivas. En under-<br>rättelse om denna påföljd skall tas<br>in i föreläggandet. Finns det även<br>efter det att yttrandet avgivits nå-<br>got hinder för registrering och har<br>sökanden haft tillfälle att yttra sig<br>över hindret, skall registrering<br>vägras, om det inte finns anledning<br>att ge sökanden ett nytt föreläggan-<br>de.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>Bestämmelserna i första stycket utgör inte något hinder för registrering<br>av ett bolagsstämmobeslut, om rätten till talan mot beslutet gått förlorad<br>enligt 9 kap. 20 § andra stycket.</p>
<p>Finansinspektionen skall genast skriftligen underrätta bolaget när Fi-<br>nansinspektionen fattar beslut enligt 4 kap. 15 § andra stycket, 6 kap. 7 §<br>tredje stycket, 15 kap. 4 §, 15 a kap. 17 § eller 21 kap. 2 §.</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000, då lagen (1989:1079)<br>om livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder upphör att<br>gälla.</p>
<p>2. Försäkringsbolag, som inte omfattats av lagen om livförsäkringar<br>med anknytning till värdepappersfonder och som beviljats koncession<br>före ikraftträdandet, far år 2000 och 2001 tillämpa äldre föreskrifter i</p>
<p>7 kap. 1-6, 8 §§ och 12 kap. 2, 5-8 §§. För ett försäkringsbolag som till-<br>lämpar sådana äldre bestämmelser gäller även äldre föreskrifter i 1 kap.</p>
<p>10 §, 2 kap. 5 § första stycket 9 och 16, 7 kap. 8 a, 9, 14 och 15 §§, 8 kap.</p>
<p>8 §, 9 kap. 18 och 20 §§, 12 kap. 9 §, 16 kap. 1 och 3 §§, 19 kap. 5 och</p>
<p>11 §§ samt 20 kap. 4 §. Bolaget skall inte tillämpa den nya 12 kap. 14 §.</p>
<p>3. För livförsäkringsbolag som meddelats koncession före ikraftträ-<br>dandet skall belopp som motsvarar återbäringsfonden och andra återbä-<br>ringsmedel, senast vid ingången av det räkenskapsår då äldre föreskrifter<br>som avses i punkten 2 inte längre tillämpas, gottskrivas försäkrings-<br>tagarna och andra ersättningsberättigade som återbäring eller överföras<br>till sådana fonder under bundet eget kapital som regleras i försäkrings-</p>
<p>521</p>
<p>rörelselagen eller lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkrings-<br>företag.</p>
<p>4. För ömsesidiga försäkringsbolag som registrerats före ikraftträdan-<br>det gäller äldre föreskrifter i 1 kap. 7 §, 7 kap. 24 §, 13 kap. och 14 kap.<br>14 § till dess att sådana bestämmelser i bolagsordningen som avses i de<br>nya föreskrifterna i 2 kap. 5 § första stycket 14 kan göras gällande efter<br>en registrering. En bolagsordning med sådana bestämmelser skall vara<br>registrerad senast den 1 januari år 2002.</p>
<p>5. För livförsäkringsbolag som omfattats av lagen om livförsäkringar<br>med anknytning till värdepappersfonder gäller 7, 10, 11 och 12 §§ sam-<br>ma lag till dess erforderliga bestämmelser i bolagsordningen om vinstut-<br>delning eller förlusttäckning kan göras gällande efter en registrering. En<br>bolagsordning med sådana bestämmelser skall vara registrerad senast den<br>1 januari 2002.</p>
<p>6. För livförsäkringsbolag som omfattats av lagen om livförsäkringar<br>med anknytning till värdepappersfonder tillämpas fortfarande 9 § samma<br>lag för innehav av aktier i fondföretag som förvärvats före ikraftträdan-<br>det.</p>
<p>7. Äldre föreskrifter i 7 kap. 17 a och 22 §§ skall fortfarande tillämpas<br>på livförsäkringsbolag som med stöd av punkterna 2 och 3 ovan innehar<br>återbäringsmedel. De nya föreskrifterna i 12 kap. 16 § gäller även sådana<br>återbäringsmedel i livförsäkringsaktiebolag som kvarstår med stöd av<br>punkt 3.</p>
<p>8. Äldre föreskrifter i 10 kap. 4 § får tillämpas till dess att en godkänd<br>eller auktoriserad revisor utsetts, dock längst till utgången av år 2000.<br>Vid en sådan tillämpning gäller inte de nya föreskrifterna i 10 kap. 3 §<br>första stycket.</p>
<p>9. Bolagsstämman får före ikraftträdandet fatta beslut om ändringar av<br>bolagsordningen med tillämpning av de nya föreskrifterna i lagen<br>(1999:000) om ändring i forsäkringsrörelselagen.</p>
<p>10. Föreskrifterna om sanktioner enligt 19 kap. forsäkringsrörelselagen<br>gäller även vid överträdelser av punkterna 3, 4, och 5 ovan.</p>
<p>11.1 fråga om de nya föreskrifterna i lagen skall, i den mån dessa mot-<br>svarar föreskrifter som upphävs genom lagen och för vilka gällt över-<br>gångsbestämmelser som fortfarande skulle kunna ha betydelse, dessa<br>övergångsbestämmelser tillämpas.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>522</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1560) om årsredovis-<br>ning i försäkringsföretag</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1995:1560) om årsredovisning<br>i försäkringsföretag att 3 kap. 3 §, 4 kap. 2 och 9 §§, 5 kap. 3, 4 och 5 §§,<br>6 kap. 3 §, 7 kap. 4 §, 8 kap. 4 och 7 §§ samt bilaga 1 och 2 till lagen,<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>3 kap.</p>
<p>3§</p>
<p>De i 2 § angivna bestämmelserna i 3 kap. årsredovisningslagen<br>(1995:1554) skall tillämpas med följande avvikelser:</p>
<p>1. Vad som i 4 § fjärde stycket<br>sägs om sammanslagning av poster<br>som föregås av arabiska siffror<br>gäller inte för posterna upptagna i<br>schemat för resultaträkningen i bi-<br>laga 2 eller för sådana poster i ba-<br>lansräkningen som skall tas upp<br>under Återförsäkrares andel av för-<br>säkringstekniska avsättningar eller<br>Försäkringstekniska avsättningar.</p>
<p>1. Vad som i 4 § fjärde stycket<br>sägs om sammanslagning av poster<br>som föregås av arabiska siffror<br>gäller inte för posterna upptagna i<br>schemat för resultaträkningen i bi-<br>laga 2 eller för sådana poster i ba-<br>lansräkningen som skall tas upp<br>under Placeringstillgångar för vil-<br>ka livförsäkringstagaren bär place-<br>ringsrisk (D), Återförsäkrares andel<br>av försäkringstekniska avsättningar<br>(E) eller Försäkringstekniska av-<br>sättningar (DD och EE).</p>
<p>2. Inom linjen skall, utöver ställda säkerheter och ansvarsförbindelser,<br>oåterkalleliga åtaganden som innebär risktagande anges.</p>
<h4>4 kap.</h4>
<p>2§</p>
<p>De i 1 § angivna bestämmelserna i 4 kap. årsredovisningslagen<br>(1995:1554) skall tillämpas med följande avvikelser:</p>
<p>1. 2 § tillämpas på immateriella tillgångar (B).</p>
<p>2. 3 § skall tillämpas på samtliga tillgångar, om inte annat följer av<br>detta kapitel.</p>
<p>3. 4 § skall tillämpas på dels immateriella tillgångar (B), dels place-<br>ringstillgångar (C) — utom när de värderas till verkligt värde enligt 5 § i<br>detta kapitel — samt dels sådana materiella tillgångar och varulager (G.I)<br>och övriga tillgångar (G.IV) som stadigvarande skall brukas eller inne-<br>has.</p>
<p>4. a) 5 § skall tillämpas på dels immateriella tillgångar (B), dels place-<br>ringstillgångar (C) — utom när de värderas till verkligt värde enligt 5 § i<br>detta kapitel — samt dels sådana materiella tillgångar och varulager (G.I)<br>och övriga tillgångar (G.IV) som stadigvarande skall brukas eller inne-<br>has.</p>
<p>b) 5 § andra stycket skall tillämpas endast på placeringar i koncernfö-<br>retag och intresseföretag (C.II), andra finansiella placeringstillgångar än<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>523</p>
<p>aktier och andelar (C.III.2-7) samt depåer hos företag som avgivit åter- Prop. 1998/99:87<br>försäkring (C.IV) — utom när tillgångarna värderas till verkligt värde Bilaga 8<br>enligt 5 § i detta kapitel.</p>
<p>c) Sådana andra finansiella placeringstillgångar som utgörs av aktier<br>och andelar (C.III. 1) skall skrivas ned till det lägre värde som tillgången<br>har på balansdagen även om det inte kan antas att värdenedgången är<br>varaktig.</p>
<p>5. a) 6 och 8 §§ skall tillämpas på 5. a) 6 och 8 §§ gäller endast<br>placeringstillgångar (C) — utom skadeförsäkringsbolag och skall<br>när de värderas till verkligt värde tillämpas på placeringstillgångar<br>enligt 5 § i detta kapitel — samt på (C) — utom när de värderas till<br>sådana tillgångar hänförliga till verkligt värde enligt 5 § i detta ka-<br>materiella tillgångar och varulager pitel — samt på sådana tillgångar<br>(G.I) som stadigvarande skall inne- hänförliga till materiella tillgångar<br>has eller brukas. och varulager (G.I) som stadigva-</p>
<p>rande skall innehas eller brukas.</p>
<p>b) Aktier och andelar i koncernföretag och intresseföretag får inte skri-<br>vas upp till högre värde än vad som medges av Finansinspektionen.</p>
<p>6. Uppskrivningsbelopp enligt 6. Uppskrivningsbelopp enligt</p>
<p>6 § får endast användas 6 § får endast användas för ökning</p>
<p>— z skadeförsäkringsaktiebolag av aktiekapitalet genom fond-</p>
<p>för ökning av aktiekapitalet genom emission eller för avsättning till en<br>fondemission, uppskrivningsfond (AA.III).</p>
<p>— i skadeförsäkringsföretag för<br>avsättning till en uppskrivningsfond<br>(AA.III), samt</p>
<p>— i livförsäkringsföretag för av-<br>sättning till en uppskrivningsfond<br>(DD. II) efter medgivande av Finan-<br>sinspektionen.</p>
<p>7. 7 § första stycket 2 och andra stycket om användning av uppskriv-<br>ningsfonden för att täcka förlust får inte tillämpas.</p>
<p>8. 9 § skall tillämpas på dels fordringar (F), dels kassa och bank (G.II),<br>dels sådana materiella tillgångar och varulager (G.I) och övriga tillgångar<br>(G.IV) som inte stadigvarande skall brukas eller innehas.</p>
<p>9. 12 § skall tillämpas på materiella tillgångar och varulager (G.I).</p>
<p>9§</p>
<p>Försäkringstekniska avsättningar Försäkringstekniska avsättningar<br>(EE) skall tas upp i balansräk- (DD och EE) skall tas upp i balans-<br>ningen med tillämpning av 7 kap. 1 räkningen med tillämpning av<br>och 2 58 forsäkringsrörelselagen 7 kap. 1 och 2 §§ försäkringsrörel-<br>(1982:713). selagen (1982:713).</p>
<p>Såsom Avsättning för ej intjä-<br>nade premier och kvardröjande<br>risker (EE.l) i skadeförsäkrings-<br>rörelse, skall tas upp belopp mot-<br>svarande premiereserven.</p>
<p>524</p>
<p>Såsom Livforsäkringsavsättning</p>
<p>(EE.2) i livförsäkringsrörelse, skall<br>tas upp belopp motsvarande pre-<br>miereserven inklusive belopp för<br>tilldelad återbäring, utom sådan<br>tilldelad återbäring som förfallit till<br>betalning.</p>
<h4>5 kap.</h4>
<p>3§</p>
<p>Utöver vad som följer av 1 § skall följande uppgifter lämnas om till-<br>gångar:</p>
<p>1. Byggnader och mark som används för den egna verksamheten skall<br>anges.</p>
<p>2. Övriga lån (C.III.5) skall specificeras på belopp för vilka försäk-<br>ringsbrev utgör huvudsaklig säkerhet och, om resterande belopp är vä-<br>sentligt, även i övrigt specificeras till storlek och art.</p>
<p>3. Större belopp i posterna Övriga finansiella placeringstillgångar<br>(C.III.7) och Övriga tillgångar (G.IV), skall specificeras till storlek och</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>art.</p>
<p>4. Förutbetalda anskaffningskost-<br>nader (H.II) och Återförsäkrares<br>andel av förutbetalda anskaffnings-<br>kostnader (JJ.I) skall anges uppde-<br>lade på skadeförsäkringsrörelse och<br>livförsäkringsrörelse.</p>
<p>5. Om det bokförda värdet för<br>räntebärande värdepapper översti-<br>ger eller underskrider det belopp<br>som skall infrias på förfallodagen,<br>skall mellanskillnaden anges.<br>Summan av överstigande belopp<br>skall anges för sig och summan av<br>underskridande belopp skall anges<br>för sig.</p>
<p>Utöver vad som följer av 1 § skall<br>följande uppgifter lämnas om eget<br>kapital och skulder:</p>
<p>1. I livförsäkringsföretag skall<br>som bundet eget kapital tas upp<br>Aktiekapital och Garantikapital.</p>
<p>4. Tillgångar för villkorad åter-<br>bäring (D.l) skall delas upp på<br>tillgångar för vilka försäkrings-<br>tagaren direkt respektive indirekt<br>bär placeringsrisk.</p>
<p>5. Förutbetalda anskaffningskost-<br>nader (H.II) och Återförsäkrares<br>andel av förutbetalda anskaffnings-<br>kostnader (II.T) skall anges uppde-<br>lade på skadeförsäkringsrörelse och<br>livförsäkringsrörelse.</p>
<p>6. Om det bokförda värdet för<br>räntebärande värdepapper översti-<br>ger eller underskrider det belopp<br>som skall infrias på förfallodagen,<br>skall mellanskillnaden anges.<br>Summan av överstigande belopp<br>skall anges för sig och summan av<br>underskridande belopp skall anges<br>för sig.</p>
<p>§</p>
<p>Utöver vad som följer av 1 § skall<br>följande uppgifter lämnas om eget<br>kapital och avsättningar:</p>
<p>1. I livförsäkringsföretag som<br>inte får dela ut vinst skall som bun-<br>det eget kapital tas upp Aktiekapi-<br>tal, Garantikapital, Överkursfond,</p>
<p>525</p>
<p>2. I skadeförsäkringsföretag skall<br>eget kapital delas upp i bundet eget<br>kapital och fritt eget kapital eller<br>ansamlad förlust. Under bundet<br>eget kapital skall tas upp Aktieka-<br>pital, Garantikapital, Överkursfond,<br>Uppskrivningsfond, Reservfond<br>och Fond för orealiserade vinster.<br>Under fritt eget kapital skall tas upp<br>fria fonder, var för sig, balanserad<br>vinst eller förlust samt vinst eller<br>förlust för räkenskapsåret. Balanse-<br>rad förlust och förlust för räken-<br>skapsåret tas därvid upp som av-<br>dragsposter.</p>
<p>3. I livförsäkringsföretag skall<br>Återbäringsmedel anges uppdelat<br>på Återbäringsfond, Uppskriv-<br>ningsfond, Fond för orealiserade<br>vinster, Övriga medel och Årets<br>resultat. Posten Återbäringsmedel<br>och förändringarna av posten skall<br>specificeras i en not.</p>
<p>4. Om avsättningen för kvardrö-<br>jande risker i posten Avsättning för<br>ej intjänade premier och kvardrö-<br>jande risker (EE.l) uppgår till vä-<br>sentligt belopp, skall beloppet an-<br></p>
<p>Konsolideringsfond, Fond för ore-<br>aliserade vinster och vinst eller<br>förlust för räkenskapsåret. Förlust<br>för räkenskapsåret tas därvid upp<br>som avdragspost.</p>
<p>2. I skadeförsäkringsföretag och<br>livförsäkringsföretag som får dela<br>ut vinst skall eget kapital delas upp<br>i bundet eget kapital och fritt eget<br>kapital eller ansamlad förlust. Un-<br>der bundet eget kapital skall tas upp<br>Aktiekapital, Garantikapital,</p>
<p>Överkursfond, Uppskrivningsfond,<br>Reservfond och Fond för orealise-<br>rade vinster. Under fritt eget kapital<br>eller ansamlad förlust skall tas upp<br>fria fonder, var för sig, balanserad<br>vinst eller förlust samt vinst eller<br>förlust för räkenskapsåret. Balanse-<br>rad förlust och förlust för räken-<br>skapsåret tas därvid upp som av-<br>dragsposter.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>3. Om avsättningen för kvardrö-<br>jande risker i posten Ej intjänade<br>premier och kvardröjande risker<br>(DD.l) uppgår till väsentligt be-<br>lopp, skall beloppet anges.</p>
<p>ges.</p>
<p>5. Om avvecklingsresultat uppgår<br>till väsentligt belopp skall det anges<br>i en not med fördelning på kategori<br>av skada och belopp. Med avveck-<br>lingsresultat avses skillnaden mel-<br>lan å ena sidan avsättningen för<br>oreglerade skador från föregående<br>år vid räkenskapsårets ingång, efter<br>avdrag för under räkenskapsåret</p>
<p>4. Om garanterad återbäring i<br>posten livforsäkringsavsättning<br>(DD. 2) uppgår till väsentligt be-<br>lopp, skall beloppet anges.</p>
<p>5. Om avvecklingsresultat uppgår<br>till väsentligt belopp skall det anges<br>i en not med fördelning på kategori<br>av skada och belopp. Med avveck-<br>lingsresultat avses skillnaden mel-<br>lan å ena sidan avsättningen för<br>oreglerade skador från föregående<br>år vid räkenskapsårets ingång, efter<br>avdrag för under räkenskapsåret</p>
<p>526</p>
<p>gjorda utbetalningar av ersättningar gjorda utbetalningar av ersättningar<br>för skador från föregående år, och å för skador från föregående år, och å<br>andra sidan avsättningen för oregle- andra sidan avsättningen för oregle-<br>rade skador från föregående år vid rade skador från föregående år vid<br>räkenskapsårets slut. räkenskapsårets slut.</p>
<p>6. Villkorad återbäring (EE.l)<br>skall delas upp på avsättningar för<br>vilka försäkringstagaren direkt re-<br>spektive indirekt bär risk.</p>
<p>7. Skadeförsäkringsföretag och</p>
<p>livförsäkringsföretag som får dela<br>ut vinst skall lämna närmare upp-<br>lysningar om det belopp av fritt<br>eget kapital som inte kan anses ut-<br>delningsbart med hänsyn till be-<br>stämmelserna i 1 kap. 1 a § första<br>stycket och 12 kap. 2 § tredje styck-<br>et forsäkringsrörelselagen</p>
<p>(1982:713) och om de förhållanden<br>som motiverar bedömningen.</p>
<p>8. Livförsäkringsföretag skall<br>lämna upplysning om belopp som<br>inte får användas för vinstutdelning<br>eller förlusttäckning enligt bolags-<br>ordningen.</p>
<p>5§</p>
<p>Utöver vad som följer av 1 § skall följande uppgifter lämnas om re-<br>sultaträkningens poster:</p>
<p>1.1 fråga om skadeförsäkring skall anges</p>
<p>a) premieinkomsten, brutto,</p>
<p>b) premieintäkter, brutto,</p>
<p>c) försäkringsersättningar, brutto,</p>
<p>d) driftskostnader, brutto, samt</p>
<p>e) resultat av avgiven återförsäkring.</p>
<p>Posterna skall fördelas på direkt försäkring och mottagen återförsäk-<br>ring, om mottagen återförsäkring utgör tio procent eller mer av premiein-<br>komst, brutto.</p>
<p>2. Direkt skadeförsäkring skall fördelas enligt följande försäkrings-<br>klasser</p>
<p>a) olycksfall och sjukdom,</p>
<p>b) motorfordon, ansvar mot tredje man,</p>
<p>c) motorfordon, övriga klasser,</p>
<p>d) sjöfart, luftfart och transport,</p>
<p>e) brand och annan skada på egendom,</p>
<p>f) allmän ansvarighet,</p>
<p>g) kredit och borgen,</p>
<p>h) rättsskydd,</p>
<p>i) assistans, samt</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>j) övriga försäkringsklasser.</p>
<p>3. I fråga om livförsäkring skall premieinkomsten anges brutto. Om<br>mottagen återförsäkring utgör tio procent eller mer av denna premie-<br>inkomst skall inkomsten fördelas mellan direkt försäkring och mottagen<br>återförsäkring.</p>
<p>4. Premieinkomst för direkt livförsäkring skall fördelas enligt följande<br>indelningsgrunder</p>
<p>a) I premier för individuell försäkring,</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>II gruppförsäkringspremier,</p>
<p>b) I periodiska premier,</p>
<p>II engångspremier,</p>
<p>c) I premier för ej återbärings-<br>berättigade avtal,</p>
<p>II premier för återbäringsbe-<br>rättigade avtal, samt</p>
<p>III premier för avtal för vilka</p>
<p>c) I premier för ej återbärings-<br>berättigade avtal,</p>
<p>II premier för återbäringsbe-<br>rättigade avtal, samt</p>
<p>III premier för livförsäkrings-</p>
<p>försäkringstagaren bär placeringsris- avtal för vilka försäkringstagaren</p>
<p>ken.</p>
<p>bär risk.</p>
<p>5. Uppgift skall lämnas om det sammanlagda beloppet av total premie-<br>inkomst, brutto, för direkt försäkring som avser försäkringsavtal som<br>tecknats av företaget i</p>
<p>a) Sverige,</p>
<p>b) andra länder som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,</p>
<p>samt</p>
<p>c) övriga länder. ,</p>
<p>6. Det totala beloppet för provisioner för direkt försäkring under rä-<br>kenskapsåret skall anges i en not.</p>
<p>7. Om kapitalavkastning överförs mellan teknisk och icke-teknisk re-<br>dovisning i resultaträkningen, skall upplysningar om grunderna för över-<br>föringen lämnas i en not.</p>
<h4>6 kap.</h4>
<p>I resultatanalysen skall, fördelat<br>på försäkringsgrenar, upplysningar<br>lämnas om försäkringstekniska av-<br>sättningar, återförsäkrares andel av<br>försäkringstekniska avsättningar,<br>intäkter, kostnader och rörelse-<br>resultat. Livförsäkringsföretag skall<br>även lämna upplysningar om åter-<br>bäringsmedlens fördelning på för-<br>säkringsgrenar.</p>
<p>>§</p>
<p>I resultatanalysen skall, fördelat<br>på försäkringsgrenar, upplysningar<br>lämnas om försäkringstekniska av-<br>sättningar (DD och EE), återförsäk-<br>rares andel av försäkringstekniska<br>avsättningar (E), intäkter, kostnader<br>och rörelseresultat.</p>
<p>528</p>
<h4>7 kap.</h4>
<p>4§</p>
<p>För koncernredovisningen gäller i tillämpliga delar</p>
<p>1. de allmänna bestämmelserna om årsredovisningen i 2 kap. 2 §, med</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>undantag för hänvisningarna till 2<br>(1995:1554),</p>
<p>2. bestämmelserna om balansräk-<br>ning och resultaträkning i 3 kap.,<br>med det tillägget att vad som av-<br>satts till kapitalandelsfonden skall<br>tas upp i koncembalansräkningen<br>som bundet eget kapital under And-<br>ra fonder {AA. IV) i skadeför-<br>säkringsföretag och under Återbä-<br>ringsmedel (DD) i livförsäkringsfö-<br></p>
<p>kap. 1-3 §§ årsredovisningslagen</p>
<p>2. bestämmelserna om balansräk-<br>ning och resultaträkning i 3 kap.,<br>med det tillägget att vad som av-<br>satts till kapitalandelsfonden skall<br>tas upp i koncembalansräkningen<br>som bundet eget kapital under And-<br>ra fonder {AA. V).</p>
<p>retag,</p>
<p>3. bestämmelserna om värderingsregler i 4 kap.,</p>
<p>4. bestämmelserna om tilläggs-<br>upplysningar i 5 kap., med undan-<br>tag för 2 § 7 och hänvisningarna till<br>5 kap. 8, 9 och 24 §§ årsredovis-<br>ningslagen, samt</p>
<p>5. bestämmelserna om upplysningarna i förvaltningsberättelsen i 6 kap.<br>1 och 2 §§, med undantag för hänvisningen till 6 kap. 2 § årsredovisning-<br>slagen.</p>
<p>4. bestämmelserna om tilläggs-<br>upplysningar i 5 kap., med undan-<br>tag för 2 § 4 och hänvisningarna till<br>5 kap. 8, 9 och 24 §§ årsredovis-<br>ningslagen, samt</p>
<p>8</p>
<p>Årsredovisningen för det för-<br>flutna räkenskapsåret skall lämnas<br>till revisorerna senast en månad<br>före ordinarie bolagsstämma.</p>
<p>Verkställande direktör eller sty-<br>relseledamot i ett försäkringsföre-<br>tag som enligt denna lag eller an-<br>nan författning skall ge in redovis-<br>ningshandling eller revisions-<br>berättelse till Finansinspektionen,<br>kan av inspektionen föreläggas vid<br>vite att fullgöra denna skyldighet.</p>
<p>Fråga om utdömande av vitet<br>prövas av Finansinspektionen.</p>
<h4>kap.</h4>
<p>4§</p>
<p>Årsredovisningen för det för-<br>flutna räkenskapsåret skall lämnas<br>till revisorerna och lekmannarevi-<br>sorerna senast en månad före or-<br>dinarie bolagsstämma.</p>
<p>7§</p>
<p>Verkställande direktör eller sty-<br>relseledamot i ett försäkringsföre-<br>tag som enligt denna lag skall ge in<br>redovisningshandling eller revi-<br>sionsberättelse till Finansinspektio-<br>nen, kan av inspektionen föreläggas<br>vid vite att fullgöra denna skyldig-<br>het.</p>
<p>Fråga om utdömande av vitet<br>prövas av Finansinspektionen.</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>529</p>
<p>Uppställningsform for balansräkning</p>
<h4>Tillgångar</h4>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>A. Tecknat ej inbetalt kapital</p>
<p>B. Immateriella tillgångar</p>
<p>I. Goodwill</p>
<p>II Andra immateriella tillgångar</p>
<p>C. Placeringstillgångar</p>
<p>I Byggnader och mark</p>
<p>II Placeringar i koncernföretag och intresseföretag</p>
<p>1. Aktier och andelar i koncernföretag</p>
<p>2. Räntebärande värdepapper emitterade av, och lån till,<br>koncernföretag</p>
<p>3. Aktier och andelar i intresseföretag</p>
<p>4. Räntebärande värdepapper emitterade av, och lån till,<br>intresseföretag</p>
<p>III Andra finansiella placeringstillgångar</p>
<p>1. Aktier och andelar</p>
<p>2. Obligationer och andra räntebärande värdepapper</p>
<p>3. Andelar i investeringspooler</p>
<p>4. Lån med säkerhet i fast egendom</p>
<p>5. Övriga lån</p>
<p>6. Utlåning till kreditinstitut</p>
<p>7. Övriga finansiella placeringstillgångar</p>
<p>IV Depåer hos foretag som avgivit återförsäkring</p>
<p>D. Placeringstillgångar för vilka<br>livförsäkringstagaren bär placer-<br>ingsrisken</p>
<p>E. Återförsäkrares andel av Försäk-<br>ringstekniska avsättningar</p>
<p>1. Avsättning för ej intjänade<br>premier och kvardröjande risker</p>
<p>2. Livforsäkringsavsättning</p>
<p>3. Avsättning för oreglerade ska-<br>dor</p>
<p>4. Avsättning för återbäring och<br>rabatter</p>
<p>5. Övriga försäkringstekniska av-<br>sättningar</p>
<p>6. Avsättning för livförsäkringar<br>för vilka försäkringstagaren bär<br>placeringsrisken</p>
<p>D. Placeringstillgångar för vilka<br>livförsäkringstagaren bär place-<br>ringsrisk</p>
<p>1. Tillgångar för villkorad åter-<br>bäring</p>
<p>2. Fondförsäkringstillgångar</p>
<p>E. Återförsäkrares andel av Försäk-<br>ringstekniska avsättningar</p>
<p>1. Ej intjänade premier och kvar-<br>dröjande risker</p>
<p>2. Livförsäkringsavsättning</p>
<p>3. Oreglerade skador</p>
<p>4. Återbäring och rabatter</p>
<p>5. Övriga försäkringstekniska av-<br>sättningar</p>
<p>6. Avsättning för livförsäkringar<br>för vilka försäkringstagaren bär risk</p>
<p>a) Villkorad återbäring</p>
<p>b) Fondförsäkringsåtaganden</p>
<p>F. Fordringar</p>
<p>530</p>
<p>I Fordringar avseende direkt försäkring</p>
<p>II Fordringar avseende återförsäkring</p>
<p>III Övriga fordringar</p>
<p>G. Andra tillgångar</p>
<p>I Materiella tillgångar och varulager</p>
<p>II Kassa och bank</p>
<p>III Egna aktier</p>
<p>IV Övriga tillgångar</p>
<p>H. Förutbetalda kostnader och upplupna intäkter</p>
<p>I Upplupna ränte- och hyresintäkter</p>
<p>II Förutbetalda anskaffningskostnader</p>
<p>III Övriga förutbetalda kostnader och upplupna intäkter</p>
<p>Summa tillgångar</p>
<h4>Eget kapital, avsättningar och skulder</h4>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>AA. Eget kapital</p>
<p>I Aktiekapital eller Garantikapital</p>
<p>II Överkursfond</p>
<p>III Uppskrivningsfond</p>
<p>IV Andra fonder</p>
<p>1. Reservfond</p>
<p>2. Fond för orealiserade vins-<br>ter</p>
<p>3. Övriga fonder</p>
<p>V Balanserad vinst eller förlust</p>
<p>VI Årets resultat</p>
<p>BB. Obeskattade reserver</p>
<p>CC. Efterställda skulder</p>
<p>DD. Återbäringsmedel</p>
<p>I Återbäringsfond</p>
<p>II Uppskrivningsfond</p>
<p>III Fond för orealiserade vinster</p>
<p>IV Övriga medel</p>
<p>V Årets resultat</p>
<p>EE. Försäkringstekniska avsätt-<br>ningar (före avgiven återförsäkring)</p>
<p>1. Avsättning för ej intjänade<br>premier och kvardröjande risker</p>
<p>2. Livforsäkringsavsättning</p>
<p>3. Avsättning för oreglerade ska-<br>dor</p>
<p>4. Avsättning för återbäring och<br>rabatter</p>
<p>5. Utjämningsavsättning</p>
<p>6. Övriga försäkringstekniska av-<br>sättningar</p>
<p>IV Konsolideringsfond</p>
<p>V Andra fonder</p>
<p>1. Reservfond</p>
<p>2. Fond för orealiserade vins-<br>ter</p>
<p>3. Övriga fonder</p>
<p>VI Balanserad vinst eller förlust</p>
<p>VII Årets resultat</p>
<p>DD. Försäkringstekniska avsätt-<br>ningar (före avgiven återförsäkring)</p>
<p>1. Ej intjänade premier och kvar-<br>dröjande risker</p>
<p>2. Livforsäkringsavsättning</p>
<p>3. Oreglerade skador</p>
<p>4. Återbäring och rabatter</p>
<p>5. Utjämningsavsättning</p>
<p>6. Övriga försäkringstekniska av-<br>sättningar</p>
<p>531</p>
<p>FF. Avsättning för livförsäkringar<br>för vilka försäkringstagaren bär<br>placeringsrisken (före avgiven åter-<br>försäkring)</p>
<p>GG. Avsättningar för andra risker<br>och kostnader</p>
<p>1. Avsättningar för pensioner och<br>liknande förpliktelser</p>
<p>2. Avsättningar för skatter</p>
<p>3. Övriga avsättningar</p>
<p>HH. Depåer från återförsäkrare</p>
<p>II. Skulder</p>
<p>I Skulder avseende direkt försäk-<br>ring</p>
<p>II Skulder avseende återförsäk-<br>ring</p>
<p>III Obligationslån</p>
<p>IV Skulder till kreditinstitut</p>
<p>V Övriga skulder</p>
<p>JJ. Upplupna kostnader och förut-<br>betalda intäkter</p>
<p>I Återförsäkrares andel av Förut-<br>betalda anskaffningskostnader</p>
<p>II Övriga upplupna kostnader och<br>förutbetalda intäkter</p>
<p>EE. Försäkringsteknisk avsättning<br>för livförsäkringar för vilka försäk-<br>ringstagaren bär risk (före avgiven<br>återförsäkring).</p>
<p>1. Villkorad återbäring</p>
<p>2. Fondförsäkringsåtaganden</p>
<p>FF. Avsättningar för andra risker<br>och kostnader</p>
<p>1. Pensioner och liknande för-<br>pliktelser</p>
<p>2. Skatter</p>
<p>3. Övriga avsättningar</p>
<p>GG. Depåer från återförsäkrare</p>
<p>HH. Skulder</p>
<p>I Skulder avseende direkt försäk-<br>ring</p>
<p>II Skulder avseende återförsäkring</p>
<p>III Obligationslån</p>
<p>IV Skulder till kreditinstitut</p>
<p>V Övriga skulder</p>
<p>II. Upplupna kostnader och förutbe-<br>talda intäkter</p>
<p>I Återförsäkrares andel av Förut-<br>betalda anskaffningskostnader</p>
<p>II Övriga upplupna kostnader och<br>förutbetalda intäkter</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<h4>Poster inom linjen</h4>
<p>I Panter och därmed jämförliga säkerheter ställda för egna skulder och<br>för såsom avsättningar redovisade förpliktelser, varje slag för sig</p>
<p>II Övriga ställda panter och jämförliga säkerheter, varje slag för sig</p>
<p>III Ansvarsförbindelser</p>
<p>1. Garantier</p>
<p>2. Pensionsförpliktelser som ej upptagits bland avsättningar och ej har<br>täckning i pensionsstiftelses förmögenhet</p>
<p>3. Övriga ansvarsförbindelser</p>
<p>IV Åtaganden</p>
<p>1. Åtaganden till följd av återköpstransaktioner</p>
<p>2. Övriga åtaganden</p>
<p>532</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Uppställningsform för resultaträkningen</p>
<h4>I. Teknisk redovisning av skadeförsäkringsrörelse</h4>
<p>1. Premieintäkter (efter avgiven återförsäkring)</p>
<p>a. Premieinkomst (före avgiven återförsäkring)</p>
<p>b. Premier för avgiven återförsäkring (-)</p>
<p>c. Förändring i Avsättning för ej intjänade premier och<br>kvardröjande risker, före avgiven återförsäkring (+/-)</p>
<p>d. Återförsäkrares andel av Förändring i avsättning för ej<br>intjänade premier och kvardröjande risker (+/-)</p>
<p>2. Kapitalavkastning överförd från finansrörelsen (III.6)</p>
<p>3. Övriga tekniska intäkter (efter avgiven återförsäkring)</p>
<p>4. Försäkringsersättningar (efter avgiven återförsäkring)</p>
<p>a. Utbetalda försäkringsersättningar</p>
<p>aa) Före avgiven återförsäkring</p>
<p>bb) Återförsäkrares andel (-)</p>
<p>b. Förändring i Avsättning för oreglerade skador</p>
<p>aa) Före avgiven återförsäkring</p>
<p>bb) Återförsäkrares andel (-)</p>
<p>5. Förändring i Övriga försäkringstekniska avsättningar (efter avgiven<br>återförsäkring) (+/-)</p>
<p>6. Återbäring och rabatter (efter avgiven återförsäkring)</p>
<p>7. Driftskostnader</p>
<p>8. Övriga tekniska kostnader (efter avgiven återförsäkring)</p>
<p>9. Förändring i Utjämningsavsättning</p>
<p>10. Skadeförsäkringsrörelsens tekniska resultat (införs som post</p>
<p>III.l)</p>
<h4>11. Teknisk redovisning av livförsäkringsrörelse</h4>
<p>1. Premieinkomst (efter avgiven återförsäkring)</p>
<p>a. Premieinkomst (före avgiven återförsäkring)</p>
<p>b. Premier för avgiven återförsäkring (-)</p>
<p>2. Kapitalavkastning, intäkter</p>
<p>3. Orealiserade vinster på placeringstillgångar</p>
<p>3a. Värdeökning på tillgångar<br>för vilka livförsäkringstagaren<br>bär placeringsrisk</p>
<p>aa. Värdeökning på tillgångar<br>för villkorad återbäring</p>
<p>bb. Värdeökning på fondförsäk-<br>ringstillgångar</p>
<p>3b. Värdeökning på övriga place-<br>ringstillgångar</p>
<p>4. Övriga tekniska intäkter (efter avgiven återförsäkring</p>
<p>5. Försäkringsersättningar (efter avgiven återförsäkring)</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>533</p>
<p>a. Utbetalda försäkringsersättningar</p>
<p>aa) Före avgiven återförsäkring</p>
<p>bb) Återförsäkrares andel (-)</p>
<p>b. Förändring i Avsättning för oreglerade skador</p>
<p>aa) Före avgiven återförsäkring</p>
<p>bb) Återförsäkrares andel</p>
<p>6. Förändring i andra försäkringstekniska avsättningar (efter avgiven<br>återförsäkring) (+/-)</p>
<p>a. Livforsäkringsavsättning</p>
<p>aa) Före avgiven återförsäkring</p>
<p>bb) Återförsäkrares andel (-)</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>b. Övriga försäkringstekniska av-<br>sättningar (efter avgiven återför</p>
<p>b. Försäkringsteknisk avsättning<br>för livförsäkringar för vilka försäk-<br>ringstagaren bär risk</p>
<p>aa. Villkorad återbäring</p>
<p>bb. Fondförsäkringsåtaganden</p>
<p>c. Övriga försäkringstekniska av-<br>sättningar (efter avgiven återför</p>
<p>säkring) säkring)</p>
<p>7. Återbäring och rabatter (efter avgiven återförsäkring)</p>
<p>8. Driftskostnader</p>
<p>9. Kapitalavkastning, kostnader</p>
<p>10. Orealiserade förluster på placeringstillgångar</p>
<p>10a. Värdeminskning på tillgångar<br>för vilka livförsäkringstagaren bär<br>placeringsrisk</p>
<p>aa. Värdeminskning på till-<br>gångar för villkorad återbäring</p>
<p>bb. Värdeminskning på fondför-<br>säkringstillgångar</p>
<p>10b. Värdeminskning på övriga<br>placeringstillgångar</p>
<p>11. Övriga tekniska kostnader (efter avgiven återförsäkring)</p>
<p>12. Kapitalavkastning överförd till finansrörelsen (införs som post III.4)</p>
<p>13. Livförsäkringsrörelsens tekniska resultat (införs som post III.2)</p>
<h4>III. Icke-teknisk redovisning</h4>
<p>1. Skadeförsäkringsrörelsens tekniska resultat (post 1.10)</p>
<p>2. Livförsäkringsrörelsens tekniska resultat (post 11.13)</p>
<p>3 a. Kapitalavkastning, intäkter i skadeförsäkringsrörelsen</p>
<p>3b. Orealiserade vinster på placeringstillgångar</p>
<p>4. Kapitalavkastning överförd från livförsäkringsrörelsen (post 11.12)</p>
<p>5a. Kapitalavkastning, kostnader i skadeförsäkringsrörelsen</p>
<p>5b. Orealiserade förluster på placeringstillgångar</p>
<p>6. Kapitalavkastning överförd till skadeförsäkringsrörelsen (post 1.2)</p>
<p>7. Övriga intäkter</p>
<p>8. Övriga kostnader</p>
<p>534</p>
<p>9. Extraordinära intäkter</p>
<p>10. Extraordinära kostnader</p>
<p>11. Bokslutsdispositioner</p>
<p>12. Skatt på årets resultat</p>
<p>13. Övriga skatter</p>
<p>14. Årets resultat</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 samt tillämpas på räken-<br>skapsår som inleds efter den 31 december 1999.</p>
<p>2. Försäkringsbolag som med stöd av punkten 2 i övergångsbestäm-<br>melserna till lagen (1999:000) om ändring i forsäkringsrörelselagen<br>(1982:713) tillämpar där angivna äldre bestämmelser, skall alltjämt till-<br>lämpa äldre föreskrifter i 3 kap. 3 §, 4 kap. 9 §, 5 kap. 3-5 §§, 6 kap. 3 §,<br>7 kap. 4 § och bilaga 1 och 2 till lagen.</p>
<p>3. Äldre föreskrifter i 4 kap. 2 § 6 gäller för den uppskrivningsfond<br>som livförsäkringsbolag innehar vid ingången av det räkenskapsår som<br>påbörjats den 1 januari 2000. Uppskrivningsfonden skall redovisas som<br>bundet eget kapital, om inte föreskrifterna i 2 skall tillämpas.</p>
<p>535</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommu-<br>nalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Anvisningar<br>till 31 §</p>
<p>l.<sup>1</sup> Med pension förstås dels belopp, som annorledes än i följd av för-<br>säkring utgår på grund av föregående tjänsteförhållande, dels belopp,<br>som på grund av lagen (1962:381) om allmän försäkring utgår i form av<br>folkpension eller tilläggspension, dels belopp som utgår på grund av pen-<br>sionsförsäkring, dels belopp som utbetalas från pensionssparkonto till<br>pensionsspararen, till förmånstagare på grund av förmånstagarförord-<br>nande, till den som erhållit rätten till pension genom bodelning, till make<br>eller bröstarvinge på grund av jämkning av förmånstagarförordnande<br>samt vid återbetalning enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken, dels kapital<br>hänförligt till pensionsförsäkring vilken antingen överlåts till försäk-<br>ringsgivare som inte meddelar pensionsförsäkring enligt denna lag eller<br>överförs till sådan del av försäkringsgivarens verksamhet som inte avser<br>pensionsförsäkring enligt denna lag.</p>
<p>Med pensionsförsäkring förstås försäkring, som inte medför rätt till<br>andra försäkringsbelopp än ålderspension, sjukpension eller efterlevan-<br>depension. För att en försäkring skall anses som pensionsförsäkring ford-<br>ras vidare, om inte annat följer av sjuttonde stycket, att försäkringen<br>meddelats i en här i landet bedriven försäkringsrörelse för vilken skatt-<br>skyldighet föreligger enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på<br>pensionsmedel respektive lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Med<br>försäkrad avses den på vars liv försäkringen tagits eller, i fråga om sjuk-<br>pension, den vars arbetsoförmåga försäkringen avser. Med tjänstepen-<br>sionsförsäkring förstås pensionsförsäkring, som har samband med tjänst<br>och för vilken den försäkrades arbetsgivare åtagit sig att ansvara för be-<br>talning av hela avgiften. Med tjänstepensionsförsäkring förstås också<br>pensionsförsäkring, som — om en anställd avlidit — tagits av den an-<br>ställdes arbetsgivare till förmån för den anställdes efterlevande och för<br>vilken försäkring arbetsgivaren åtagit sig att ansvara för betalning av hela<br>avgiften.</p>
<p>I fråga om annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring skall<br>försäkringstagaren vara den försäkrade. Har försäkringstagaren eller hans<br>make eller person med vilken han sammanbor under äktenskapsliknande<br>förhållanden barn under 20 år, får han ta försäkring avseende efterlevan-<br>depension på sin makes eller den sammanboendes liv, om barnet insätts<br>som förmånstagare. Om särskilda skäl föreligger kan skattemyndigheten<br>medge att dödsboet efter skattskyldig som bedrivit näringsverksamhet i<br>Sverige får ta försäkring avseende efterlevandepension. Som förutsätt-<br>ning för att medgivande skall lämnas gäller att den efterlevande saknar</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>Senaste lydelse 1998:238.</p>
<p>536</p>
<p>betryggande pensionsskydd och att försäkringen tas i samband med att<br>boet upphör med driften i förvärvskällan. Motsvarande gäller om den<br>avlidne drivit verksamheten genom förmedling av juridisk person.</p>
<p>Ålderspension får inte börja utgå vid lägre ålder än 55 år. Utbetalning<br>får dock ske dessförinnan till den som fått rätt till förtidspension enligt<br>lagen om allmän försäkring. Om det i annat fall finns särskilda skäl, får<br>skattemyndigheten besluta att pension får börja utgå vid lägre ålder.</p>
<p>Ålderspension får utgå högst så länge den försäkrade lever, men under<br>den försäkrades livstid lägst fem år eller, om försäkringen skall upphöra<br>när den försäkrade fyller 65 år, lägst tre år. Pensionen får under den<br>första femårsperiod under vilken den utbetalas inte utgå med annat än<br>samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande pensions-<br>belopp.</p>
<p>För ålderspension som utgår enligt allmän pensionsplan gäller, om den<br>skall upphöra innan den försäkrade avlider, vad därom utfasts enligt pla-<br>nen. Vad som avses med allmän pensionsplan framgår av 4 § lagen<br>(1967:531) om tryggande av pensions- utfästelse m.m. Med allmän pen-<br>sionsplan avses emellertid även</p>
<p>- pensionsutfästelser som ryms inom vad som enligt en allmän pen-<br>sionsplan är sedvanligt inom branschen för arbetstagare med motsvaran-<br>de uppgifter, dock i fråga om avsättning i balansräkning endast i förening<br>med kreditförsäkring,</p>
<p>- pensionsutfästelser för vilka kommunal eller statlig borgen eller lik-<br>nande garanti tecknats, samt</p>
<p>- pensionsutfästelser i enlighet med pensionsavtal som på arbetstagar-<br>sidan godkänts av sådan organisation som enligt lagen (1976:580) om<br>medbestämmande i arbetslivet anses som central arbetstagarorganisation.</p>
<p>Förmånstagare får inte insättas till annan ålderspensionsförsäkring än<br>tjänstepensionsförsäkring. Till tjänstepensionsförsäkring avseende åld-<br>erspension skall anställd, som då försäkringsavtalet ingicks var den för-<br>säkrade, vara förmånstagare.</p>
<p>Med sjukpension förstås pension som utgår till den försäkrade högst så<br>länge denne är arbetsoförmögen eller har nedsatt arbetsförmåga. Sjuk-<br>pension får upphöra tidigast fem år efter det försäkringsavtalet träffades.<br>I fråga om förmånstagare gäller föreskrifterna i föregående stycke.</p>
<p>Med efterlevandepension förstås pension</p>
<p>1. som efter den försäkrades död utgår till den försäkrades make, var-<br>med i detta sammanhang förstås person med vilken den försäkrade varit<br>gift eller sammanbott under äktenskapsliknande förhållanden,</p>
<p>2. som efter den försäkrades död utgår till barn till den försäkrade eller<br>barn till person som angivits under 1,</p>
<p>3. som utgår till efterlevande på grund av försäkring som tagits av<br>dödsbo efter medgivande enligt tredje stycket, varvid pension får utgå<br>som om den avlidne varit försäkrad, eller</p>
<p>4. som utgår på grund av försäkring som tagits av arbetsgivare till för-<br>mån för anställds efterlevande med stöd av andra stycket sista meningen,<br>varvid pension får utgå som om den avlidne varit försäkrad.</p>
<p>Efterlevandepension får utgå högst så länge den efterlevande lever och<br>får under den första femårsperiod under vilken den utbetalas inte utgå</p>
<p>537</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>med annat än samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med sti-<br>gande pensionsbelopp. Efterlevandepension får under den efterlevandes<br>livstid inte upphöra förrän fem år förflutit efter den försäkrades död med<br>följande undantag:</p>
<p>1. Efterlevandepension till person som avses i föregående stycke 1, får<br>upphöra när denne ingår nytt äktenskap.</p>
<p>2. Har den försäkrade avlidit mindre än fem år före den tidpunkt då<br>försäkringen annars skulle ha upphört, får efterlevandepension upphöra<br>vid sistnämnda tidpunkt.</p>
<p>3. Om utbetalning av efterlevandepension till barn under 20 år påbör-<br>jats, får pensionen upphöra när barnet fyller 20 år.</p>
<p>4. Har försäkring avseende efterlevandepension till barn tagits på så-<br>dan persons liv som avses i föregående stycke 1, skall pensionen upphöra<br>senast när barnet fyller 20 år.</p>
<p>Som förmånstagare till försäkring avseende efterlevandepension får<br>endast insättas person till vilken efterlevandepension kan utgå enligt ni-<br>onde och tionde styckena.</p>
<p>Försäkringsvillkor, som med hänsyn till bestämmelserna i denna lag är<br>avgörande för frågan huruvida försäkringen är att anse som pensionsför-<br>säkring, skall tas in i försäkringsavtalet. Detta skall dessutom innehålla<br>villkor att försäkringen inte far pantsättas eller belånas och inte heller<br>ändras på sådant sätt att den inte längre uppfyller de föreskrifter, som<br>anges för pensionsförsäkring i denna lag, eller i andra fall än nedan före-<br>skrivs överlåtas eller återköpas. Avtalet får inte innehålla villkor som är<br>oförenligt med bestämmelserna om pensionsförsäkring i denna lag.</p>
<p>Under den försäkrades livstid far pensionsförsäkring endast överlåtas</p>
<p>1. till följd av anställningsförhållande, därvid försäkringen före eller<br>efter överlåtelsen skall ha karaktär av tjänstepensionsförsäkring,</p>
<p>2. på grund av utmätning liksom vid ackord eller konkurs eller</p>
<p>3. genom bodelning.</p>
<p>Ny ägare till pensionsförsäkring skall omedelbart underrätta försäk-<br>ringsgivaren om förvärvet av försäkringen.</p>
<p>Återköp av pensionsförsäkring får utan hinder av bestämmelserna i<br>denna lag ske,</p>
<p>1. om det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst ett basbelopp enligt<br>lagen om allmän försäkring och försäkringen inte är förenad med ett<br>oåterkalleligt förmånstagarförordnande samt premier för försäkringen<br>inte har betalats senare än 10 år före återköpet, eller</p>
<p>2. om det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst 30 procent av ett<br>basbelopp enligt lagen om allmän försäkring.</p>
<p>Om det i annat fall än som avses Om det i annat fall än som avses</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>i föregående stycke finns synner-<br>liga skäl för återköp och sådant får<br>ske enligt försäkringstekniska<br>grunder, får återköp medges av<br>skattemyndigheten. Bestämmelser-<br>na i förevarande lag hindrar inte<br>heller återbetalning enligt 13 kap.<br>4 § äktenskapsbalken av försäk-</p>
<p>i föregående stycke finns synner-<br>liga skäl för återköp och sådant får<br>ske enligt försäkringsavtalet och<br>försäkringstekniska riktlinjer, får<br>återköp medges av skattemyndig-<br>heten. Bestämmelserna i föreva-<br>rande lag hindrar inte heller</p>
<p>1. återbetalning enligt 13 kap.</p>
<p>538</p>
<p>ringstagarens tillgodohavande.</p>
<p>försäkringsgivare med</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>4 § äktenskapsbalken av försäk-<br>ringstagarens tillgodohavande,<br>eller</p>
<p>2. en överföring av hela försäk-<br>ringens värde direkt till en pen-<br>sionsförsäkring som försäkrings-<br>tagaren tecknar hos samma eller<br>annan</p>
<p>samma person som försäkrad.<br>Överföringen skall i så fall inte<br>anses som ett belopp som enligt<br>första stycket utgår på grund av<br>pensionsförsäkring och inte heller<br>som en betalning av avgift for pen-<br>sionsförsäkring.</p>
<p>Försäkring som huvudsakligen avser ålders-, sjuk- eller efterlevande-<br>pension och som har meddelats i försäkringsrörelse vilken inte bedrivs<br>från fast driftställe i Sverige skall anses som pensionsförsäkring, om den<br>försäkrade var bosatt utomlands när avtalet ingicks och där medgavs av-<br>drag, skattereduktion eller liknande skattelättnad för inbetalda premier.<br>Detsamma gäller försäkring av nämnda slag som arbetsgivare betalt pre-<br>mier för under den försäkrades bosättning eller förvärvsarbete i utlandet<br>utan att betalningen räknats som inkomst för den försäkrade vid beskatt-<br>ningen i detta land. Ett sådant förvärvsarbete skall vara den försäkrades<br>huvudsakliga förvärvsverksamhet. Skattemyndigheten får, om särskilda<br>skäl finns i annat fall än som avses i detta stycke, medge att försäkring<br>meddelad i försäkringsrörelse vilken inte bedrivs från fast driftställe i<br>Sverige skall anses som pensionsförsäkring. Om en försäkring beskattats<br>som pensionsförsäkring med stöd av detta stycke, kan försäkringen inte<br>övergå till kapitalförsäkring.</p>
<p>Med kapitalförsäkring förstås annan livförsäkring än pensionsförsäk-<br>ring. Till kapitalförsäkring hänförs mot statens grupplivförsäkring sva-<br>rande förmån från kommun, även om förmånen inte utgår på grund av<br>försäkring.</p>
<p>Försäkring som enligt denna lag är att hänföra till pensionsförsäkring<br>får anses såsom kapitalförsäkring, om förbehåll härom intagits i avtalet<br>vid dess ingående.</p>
<p>Premiebefrielseförsäkring skall anses tillhöra samma slag av försäk-<br>ring som huvudförsäkringen.</p>
<p>För att sjuk- eller olycksfallsförsäkring skall anses ha tagits i samband<br>med tjänst fordras, att premier för försäkringen skall betalas av arbetsgi-<br>varen. Vidare fordras att anmälan görs till försäkringsanstalten om att<br>försäkringen har tagits i samband med tjänst.</p>
<p>Till livränta räknas även höjning av livräntan och sådant tillägg till<br>denna som skall utgå under livräntans fortsatta bestånd.</p>
<p>Såvitt gäller kraven enligt denna<br>anvisningspunkt, att en ålders-<br>eller efterlevandepension under<br>den första femårsperioden inte</p>
<p>Såvitt gäller kraven enligt denna<br>anvisningspunkt, att en ålders-<br>eller efterlevandepension under<br>den första femårsperioden inte<br>539</p>
<p>utgår med annat än samma belopp<br>vid varje utbetalningstillfälle eller<br>med stigande belopp, bortses i<br>fråga om försäkring enligt lagen<br>(1989:1079) om livförsäkringar<br>med anknytning till värdepap-<br>persfonder från sådana föränd-<br>ringar av beloppen som föranleds<br>av kursutvecklingen på fondande-<br>larna.</p>
<p>utgår med annat än samma belopp<br>vid varje utbetalningstillfälle eller<br>med stigande belopp, bortses i<br>fråga om försäkring enligt 2 kap<br>3 b § första stycket klass 3 försäk-<br>ringsrörelselagen (1982:713) från<br>sådana förändringar av beloppen<br>som föranleds av kursutvecklingen<br>på fondandelarna.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>Beslut som skattemyndighet meddelat avseende medgivande enligt<br>tredje, fjärde, sextonde eller sjuttonde stycket av denna anvisningspunkt<br>får överklagas hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte<br>överklagas.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången<br>vid 2001 års taxering.</p>
<p>540</p>
<p>Förslag till lag om ändring i lagen (1984:292) om avtalsvillkor<br>mellan näringsidkare</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan<br>näringsidkare skall ha följande lydelse.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Om ett villkor, som en närings-<br>idkare ställer upp när han ingår<br>eller avser att ingå avtal med en<br>annan näringsidkare, är att anse<br>som oskäligt mot denne, kan<br>marknadsdomstolen förbjuda nä-<br>ringsidkaren att i fortsättningen<br>ställa upp samma eller väsentligen<br>samma villkor i liknande fall. Ett<br>sådant förbud kan också riktas mot<br>någon som är anställd hos nä-<br>ringsidkaren eller mot någon an-<br>nan som handlar på dennes vägnar.</p>
<p>Första stycket gäller inte villkor<br>i verksamhet som står under tillsyn<br>av bankinspektionen eller försäk-<br>ringsinspektionen.</p>
<p>1 §</p>
<p>Om ett villkor, som en närings-<br>idkare ställer upp när han ingår<br>eller avser att ingå avtal med en<br>annan näringsidkare, är att anse<br>som oskäligt mot denne, kan<br>marknadsdomstolen förbjuda nä-<br>ringsidkaren att i fortsättningen<br>ställa upp samma eller väsentligen<br>samma villkor i liknande fall. Ett<br>sådant förbud kan också riktas mot<br>någon som är anställd hos nä-<br>ringsidkaren eller mot någon an-<br>nan som handlar på dennes vägnar.</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.</p>
<p>2. Äldre bestämmelser skall tillämpas på avtal som ingåtts före ikraft-<br>trädandet. Detsamma gäller för försäkringsavtal som ingåtts före ikraft-<br>trädandet och därefter förnyats.</p>
<p>541</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 4 a § förmånsrättslagen<sup>1</sup> skall ha följande ly-<br>delse.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Förmånsrätt följer med försäk-<br>ringstagares fordran hos försäk-<br>ringsgivare i den egendom och i<br>den omfattning som anges i 7 kap.<br>11 a § forsäkringsrörelselagen<br>(1982:713) och 5 kap. 11 § lagen<br>(1998:293) om utländska försäk-<br>ringsgivares verksamhet i Sverige.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>a§<sup>2</sup></p>
<p>Förmånsrätt följer med försäk-<br>ringstagares och andra ersätt-<br>ningsberättigades fordran på<br>grund av försäkringsavtal hos för-<br>säkringsgivare i den egendom och<br>i den omfattning som anges i<br>7 kap. 11 a § försäkringsrörelse-<br>lagen (1982:713) och 5 kap. 11 §<br>lagen (1998:293) om utländska<br>försäkringsgivares verksamhet i<br>Sverige.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.</p>
<p>' Lagen omtryckt 1975:1248.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1998:298.</p>
<p>542</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i lagen (1995:779) om ändring i for-<br>säkringsrörelselagen (1982:713)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att punkt 1 av ikraftträdande- och övergångs-<br>bestämmelserna till lagen (1995:779) om ändring i försäkringsrörelse-<br>lagen (1982:713) skall ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft såvitt<br>avser 2 kap. 18 §, nya 7 kap. 3<br>10 kap. 5 § och 12 kap. 13 § den<br>dag regeringen bestämmer och i<br>övrigt den 1 juli 1995.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1<br>januari 2000 såvitt avser 2 kap. 18<br>§, 10 kap. 5 § och 12 kap. 13 §.<br>Dessa föreskrifter skall tillämpas<br>av sådana bolag som inte följer de<br>äldre föreskrifter som avses z<br>punkt 2 av övergångsbestämmel-<br>serna till lagen (1999:000) om<br>ändring i forsäkringsrörelselagen<br>(1982:713). Ändringarna i 7 kap.<br>3 § skall inte träda i kraft. Lagen i<br>övrigt träder i kraft den 1 juli<br>1995.</p>
<p>543</p>
<h2>Lagförslaget i lagrådsremissen om ändrade försäk-<br>ringsrörelseregler för utländska försäkringsgivare</h2>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 9</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska<br>försäkringsgivares verksamhet i Sverige</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:293) om utländska försäk-<br>ringsgivares verksamhet i Sverige</p>
<p>dels att 1 kap. 15 § och 5 kap. 15 § skall upphöra att gälla,</p>
<p>dels att 1 kap. 1 och 6 §§, 3 kap. 2 och 3 §§, 4 kap. 4, 5 och 10 §§,<br>5 kap. 5-9, 11, 14 och 19 §§, 6 kap. 1, 3, 4, 8 och 9 §§, 7 kap. 7 §, 8 kap.<br>1, 2 och 4 §§, 10 kap. 1 § samt rubriken närmast före 5 kap. 5 § skall ha<br>följande lydelse,</p>
<p>dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 5 kap. 4 a och 8 a §§<br>samt 8 kap. 1 a § och närmast före 5 kap. 4 a § en ny rubrik av följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>1 kap.</p>
<p>1 §</p>
<p>Utländska försäkringsgivare har rätt att bedriva verksamhet i Sverige i<br>enlighet med denna lag.</p>
<p>Regeringen eller, efter rege-</p>
<p>ringens bemyndigande, Finans-<br>inspektionen far meddela särskilda<br>föreskrifter om bedrivande av för-<br>säkringsrörelse för att uppfylla<br>Sveriges åtaganden till följd av av-<br>tal mellan Europeiska gemenskap-<br>erna (EG) och Schweiz.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet<br>som regeringen bestämmer får<br>meddela särskilda föreskrifter om<br>bedrivande av försäkringsrörelse<br>för att uppfylla Sveriges åtaganden<br>till följd av avtal mellan Europeis-<br>ka gemenskaperna (EG) och<br>Schweiz.</p>
<p>6§</p>
<p>Med skadeförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i<br>2 kap. 3 a § forsäkringsrörelselagen (1982:713).</p>
<p>Med livförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i<br>2 kap. 3 b § forsäkringsrörelselagen.</p>
<p>Ersättning som betalas i form av livränta eller sjukränta tillhör livför-<br>säkring, om ersättningen betalas från en livförsäkring, och skadeförsäk-</p>
<p>ring, om ersättningen betalas från en<br>har köpts i ett livförsäkringsföretag,<br>till livförsäkring.</p>
<p>För sådan livränta eller sjuk-<br>ränta som tillhör skadeförsäkring<br>gäller de särskilda bestämmelserna<br>om livförsäkring i 5 kap. 2, 5, 11<br>och 20 §§ samt 7 kap. 4-12 §§.</p>
<p>skadeförsäkring. Om en sådan ränta<br>skall den dock i detta företag höra</p>
<p>För sådan livränta eller sjuk-<br>ränta som tillhör skadeförsäkring<br>gäller de särskilda bestämmelserna<br>om livförsäkring i 5 kap. 2, 5 och<br>11 §§ samt 7 kap. 4-12 §§.</p>
<p>544</p>
<h4>3 kap.</h4>
<p>1 fråga om verksamhet som drivs<br>av EES-försäkringsgivare enligt<br>denna lag skall Finansinspektio-<br>nen, i samarbete med den behöriga<br>myndigheten i försäkringsgivarens<br>hemland, verka för en sund ut-<br>veckling av verksamheten.</p>
<p>2§</p>
<p>Finansinspektionen skall, i sam-<br>arbete med den behöriga myndig-<br>heten i försäkringsgivarens hem-<br>land, utöva tillsyn över att EES-<br>försäkringsgivaren bedriver sin<br>verksamhet i Sverige i enlighet<br>med denna lag och andra författ-<br>ningar som reglerar försäk-<br>ringsgivarens näringsverksamhet.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 9</p>
<p>Finansinspektionen skall lämna uppgifter till de behöriga myndig-<br>heterna i EES-försäkringsgivares hemländer, om dessa myndigheter be-<br>höver uppgifterna för sin tillsyn över försäkringsgivares verksamheter,<br>samt i övrigt ha ett nära samarbete med dessa myndigheter.</p>
<p>3§</p>
<p>En EES-försäkringsgivare som driver verksamhet här i landet skall lämna<br>Finansinspektionen de uppgifter om verksamheten som behövs för till-<br>synen.</p>
<p>Finansinspektionen har rätt att granska den verksamhet som en EES-<br>försäkringsgivares sekundäretablering bedriver. Försäkringsgivaren skall<br>även hålla tillgångar, räkenskaper och andra handlingar tillgängliga för</p>
<p>granskning.</p>
<p>Regeringen eller, efter regering-<br>ens bemyndigande, Finansinspek-<br>tionen får meddela föreskrifter om<br>vilka upplysningar som försäk-<br>ringsgivaren skall lämna till in-<br>spektionen enligt första stycket.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet<br>som regeringen bestämmer får<br>meddela föreskrifter om vilka upp-<br>lysningar som försäkringsgivaren<br>skall lämna till inspektionen enligt<br>första stycket.</p>
<p>Lydelse enligt prop. 1997/98:186</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>4 kap.</p>
<p>4§</p>
<p>1 § första stycket prövas av Finans-</p>
<p>Ansökan om koncession enligt</p>
<p>inspektionen. Ärenden som är av principiell betydelse eller av särskild<br>vikt prövas dock av regeringen. Om ansökan skall prövas av regeringen,<br>skall Finansinspektionen överlämna den till regeringen tillsammans med<br>ett eget yttrande.</p>
<p>Till ansökningen skall fogas</p>
<p>1. en plan för verksamheten i Sverige (verksamhetsplan), och</p>
<p>2. ett intyg om att försäkringsgivaren har deponerat värdehandlingar<br>enligt 5 kap. 1 § andra stycket.</p>
<p>Regeringen eller, efter rege-<br>ringens bemyndigande, Finans-<br>inspektionen får meddela närmare<br>föreskrifter om vad verksamhets-</p>
<p>Regeringen eller den myndighet<br>som regeringen bestämmer får<br>meddela närmare föreskrifter om<br>vad verksamhetsplanen skall inne-</p>
<p>545</p>
<p>18 Riksdagen 1998/99. 1 samt. Nr 87</p>
<p>planen skall innehålla och vilka hålla och vilka ytterligare hand- Prop. 1998/99:87</p>
<p>ytterligare handlingar som skall lingar som skall fogas till ansökan. Bilaga 9</p>
<p>fogas till ansökan.</p>
<p>5§</p>
<p>En försäkringsgivare från tredje land skall beviljas koncession och dess<br>företrädare skall godkännas, om ansökan uppfyller de krav som ställs i</p>
<p>4 § och</p>
<p>1. den planerade verksamheten<br>kan antas komma att uppfylla kra-<br>ven på en sund försäkringsverk-<br>samhet,</p>
<p>2. det kan antas att den som<br>kommer att ha ett sådant kvalifice-<br></p>
<p>1. den planerade verksamheten<br>kan antas komma att uppfylla kra-<br>ven i denna lag och övriga för-<br>fattningar som reglerar verksam-<br>heten,</p>
<p>2. det kan antas att den som<br>kommer att ha ett sådant kvalifice-<br></p>
<p>rat innehav i en försäkringsgivare<br>som avses i 1 kap. 9 a § första<br>stycket forsäkringsrörelselagen<br>(1982:713) inte motverkar de krav<br>på verksamheten hos försäkrings-<br>givaren som avses i 1 och denne<br>även i övrigt är lämplig att utöva<br>ett väsentligt inflytande över led-<br>ningen av en försäkringsgivare och</p>
<p>rat innehav i en försäkringsgivare<br>som avses i 1 kap. 9 a § första<br>stycket forsäkringsrörelselagen<br>(1982:713) inte motverkar en sund<br>utveckling av verksamheten hos<br>försäkringsgivaren och denne även</p>
<p>1 övrigt är lämplig att utöva ett<br>väsentligt inflytande över led-<br>ningen av en försäkringsgivare och</p>
<p>3. den som avses vara företrädare för försäkringsgivaren eller, i de fall<br>där företrädaren är en juridisk person, vara dess ombud har tillräckliga<br>insikter och erfarenheter för att delta i ledningen hos en försäkringsgivare<br>och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift. Koncession får inte<br>beviljas, om det kan antas att någon som i väsentlig mån har åsidosatt<br>sina skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelä-<br>genheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet kommer att ha ett<br>kvalificerat innehav i en försäkringsgivare.</p>
<p>Koncession får inte vägras av det skälet att det inte behövs någon yt-<br>terligare försäkringsgivare.</p>
<p>Koncession beviljas tills vidare eller, om det finns särskilda omstän-<br>digheter, för bestämd tid, högst tio år, och därutöver till det löpande rä-<br>kenskapsårets slut.</p>
<p>Koncession skall meddelas i enlighet med den indelning som anges i</p>
<p>2 kap. 3 a och 3 b §§ forsäkringsrörelselagen.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Finansinspektionen skall efter an-<br>sökan av en försäkringsgivare från<br>tredje land lämna tillstånd till<br>verksamhet enligt 1 § andra styck-<br>et, om den planerade verksam-</p>
<p>10 §</p>
<p>Finansinspektionen skall efter an-<br>sökan av en försäkringsgivare från<br>tredje land lämna tillstånd till<br>verksamhet enligt 1 § andra styck-<br>et, om den planerade verksam-<br></p>
<p>546</p>
<p>heten kan antas komma att upp-<br>fylla kraven på en sund försä-<br>kringsverksamhet. Inspektionen<br>får meddela närmare föreskrifter<br>om den utredning som skall fogas<br>till ansökan om tillstånd.</p>
<p>heten kan antas komma att upp-<br>fylla kraven i denna lag och övri-<br>ga författningar som reglerar<br>verksamheten. Inspektionen får<br>meddela närmare föreskrifter om<br>den utredning som skall fogas till<br>ansökan om tillstånd.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 9</p>
<p>Om det inte längre finns förutsättningar för tillstånd enligt första<br>stycket får Finansinspektionen förklara tillståndet förverkat.</p>
<p>5 kap.</p>
<p>Grundläggande krav för försäk-<br>ringsrörelsen</p>
<p>4a§</p>
<p>Försäkringsgivare från tredje land<br>skall bedriva sin försäkrings-<br>rörelse i Sverige med en för rörel-<br>sens omfattning och beskaffenhet<br>tillfredsställande soliditet, likvidi-<br>tet och kontroll över försäkrings-<br>risker, placeringsrisker och rörel-<br>serisker, så att åtagandena mot<br>försäkringstagarna och andra er-<br>sättningsberättigade på grund av<br>försäkringarna kan fullgöras.</p>
<p>Försäkringstekniska avsättning- Försäkringstekniska avsättning-<br>ar och grunder för försäkrings- arm.m.</p>
<p>verksamheten</p>
<p>5§</p>
<p>En försäkringsgivare från tredje land skall för sin direkta försäkrings-<br>rörelse i Sverige redovisa försäkringstekniska avsättningar. En försäk-<br>ringsgivares försäkringstekniska avsättningar skall motsvara de belopp<br>som behövs för att försäkringsgivaren vid varje tidpunkt skall kunna upp-<br>fylla alla åtaganden som skäligen kan förväntas uppkomma på grund av<br>ingångna försäkringsavtal. De försäkringstekniska avsättningarna skall<br>motsvara försäkringsgivarens ansvarighet för</p>
<p>1. löpande försäkringar (pre- 1. försäkringsfall, förvaltnings-<br>miereserv), kostnader och andra kostnader</p>
<p>under resten av avtalsperioden för<br>löpande försäkringar i skadeför-<br>säkringsrörelse (ej intjänade pre-<br>mier och kvardröjande risker) res-<br>pektive livförsäkringsrörelse (liv-</p>
<p>547</p>
<p>2. inträffade oreglerade försäk-<br>ringsfall, kostnader som beräknas<br>uppkomma för regleringen av des-<br>sa samt tilldelad återbäring som<br>förfallit till betalning men inte be-<br>talats ut (avsättning för oreglerade<br>skador),</p>
<p>3. sådan tilldelad återbäring in-<br>om livförsäkringsrörelsen som inte<br>har förfallit till betalning,</p>
<p>försäkringsavsättning),</p>
<p>2. inträffade oreglerade försäk-<br>ringsfall, kostnader för regleringen<br>av dessa samt återbäring som för-<br>fallit till betalning men inte beta-<br>lats ut (oreglerade skador),</p>
<p>4. sådan tilldelad återbäring in-<br>om annan försäkringsrörelse än<br>livförsäkringsrörelse som inte har<br>förfallit till betalning, och</p>
<p>5. förlustutjämning för kredit-<br>försäkring som avses i 12 kap.<br>9 a § forsäkringsrörelselagen<br>(1982:713) (utjämningsavsättning)<br>upp till det belopp för avsättning-<br>ens storlek som anges i första<br>stycket andra meningen nämnda<br>paragraf.</p>
<p>3. sådan återbäring som är ga-<br>ranterad i nominella eller reala<br>belopp (garanterad återbäring)<br>och som inte omfattas av 1 eller 2,</p>
<p>4. sådan återbäring inom livför-<br>säkringsrörelse som är villkorad<br>av värdeförändringar på tillgång-<br>ar eller av ett visst försäkrings-<br>tekniskt resultat som försäkrings-<br>tagarna eller andra ersättnings-<br>berättigade står risken för (vill-<br>korad återbäring),</p>
<p>5. förlustutjämning för kredit-<br>försäkring som avses i 12 kap.<br>9 a § forsäkringsrörelselagen<br>(1982:713) (utjämningsavsättning)<br>upp till det belopp för avsättning-<br>ens storlek som anges i första<br>stycket andra meningen nämnda<br>paragraf, och</p>
<p>6. fondförsäkringar som för-<br>säkringstagarna eller andra er-<br>sättningsberättigade bär place-<br>ringsrisken för (fondförsäkrings-<br>åtaganden där försäkringstagaren<br>bär placeringsrisken).</p>
<p>Ansvarar flera försäkringsgivare solidariskt för en försäkring, skall en-<br>dast den del av försäkringen som enligt avtal mellan försäkringsgivarna<br>belöper på en enskild försäkringsgivare beaktas vid beräkningen av den<br>försäkringsgivarens försäkringstekniska avsättningar.</p>
<p>Avsättning för oreglerade skador skall beräknas särskilt för varje för-<br>säkringsfall. För skadeförsäkringsrörelse får statistiska metoder användas<br>om de leder till en tillräcklig avsättning med beaktande av skadornas art.</p>
<p>Regeringen, eller efter regering-<br>ens bemyndigande, Finansinspek-<br>tionen får meddela närmare före-<br>skrifter om beräkning av försäk-<br>ringstekniska avsättningar.</p>
<p>Vid beräkning av premiereserv<br>för livförsäkringsrörelse gäller<br>7 kap. 2 § försäkringsrörelselagen.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 9</p>
<p>548</p>
<p>Regeringen eller den myndighet<br>som regeringen bestämmer får<br>meddela närmare föreskrifter om<br>de försäkringstekniska avsätt-<br>ningars innehåll och beräkning.</p>
<p>Vid beräkning av avsättning för<br>ej intjänade premier och kvardrö-<br>jande risker respektive livförsäk-</p>
<p>ringsavsättning gäller 7 kap. 2§ Prop. 1998/99:87<br>forsäkringsrörelselagen. Bilaga 9</p>
<p>För livförsäkringar skall, om det<br>inte med hänsyn till försäkringar-<br>nas särskilda beskaffenhet finns<br>anledning till undantag, grunder<br>upprättas för</p>
<p>1. beräkning av försäkringspre-<br>mier och premiereserv,</p>
<p>2. försäkringstagares rätt till<br>återköp och fribrev,</p>
<p>3. belåning av försäkringsbrev<br>hos försäkringsgivaren,</p>
<p>4. verkan av underlåten premie-<br>betalning,</p>
<p>5. försäkringstagarens rätt när<br>försäkringen av annan anledning<br>än som avses i 2 eller 4 upphör i<br>förtid eller när försäkringsgivaren<br>i övrigt inte har ansvar för försäk-<br>ringsfallet och</p>
<p>6. förräntning av försäkrings-<br>belopp som förfallit till betalning.</p>
<p>För sådan livränta eller sjuk-<br>ränta som enligt 1 kap. 6 § tredje<br>stycket tillhör annan försäkring än<br>livförsäkring skall grunder upp-<br>rättas för beräkning av premie-<br>reserv och rätt till återköp.</p>
<p>För de grunder för beräkning av<br>försäkringspremier och premie-<br>reserv som anges i 6 § första<br>stycket 1 samt för de grunder för<br>beräkning av premiereserv som</p>
<p>6§</p>
<p>Försäkringsgivare från tredje land<br>skall upprätta och följa försäk-<br>ringstekniska riktlinjer. Företräd-<br>aren skall fastställa riktlinjerna, se<br>till att de följs och fortlöpande<br>pröva om de behöver ändras.</p>
<p>De försäkringstekniska rikt-<br>linjerna skall innehålla principer<br>för</p>
<p>1. hur premier bestäms,</p>
<p>2. beräkning av försäkringstek-<br>niska avsättningar,</p>
<p>3. återköp och belåning av för-<br>säkringar,</p>
<p>4. fördelning av återbäring till<br>försäkringstagarna och andra er-<br>sättningsberättigade, samt</p>
<p>5. hur soliditeten i sekundär-<br>etableringen skall tillgodoses.</p>
<p>De försäkringstekniska rikt-<br>linjerna skall kompletteras med ett<br>försäkringstekniskt beräknings-<br>underlag. Underlaget skall inne-<br>hålla de antaganden som behövs<br>för att beräkna</p>
<p>1. premier, försäkringstekniska<br>avsättningar, tekniska återköps-<br>värden och belåningsvärden,</p>
<p>2. fördelningen av återbäring,<br>samt</p>
<p>3. soliditetsreserver.</p>
<p>Om det med hänsyn till för-<br>säkringens beskaffenhet eller av<br>annat särskilt skäl saknas anled-<br>ning att upprätta ett sådant beräk-<br>ningsunderlag får försäkringsgiv-<br>aren helt eller delvis avstå från att<br>upprätta det.</p>
<p>7§</p>
<p>Premier för livförsäkringar skall<br>grundas på antaganden om död-<br>lighet och andra riskmått, ränte-<br>sats samt driftskostnader som var<br>för sig är betryggande. En av-</p>
<p>549</p>
<p>19 Riksdagen 1998/99. 1 samt. Nr 87</p>
<p>anges i 6 § andra stycket gäller<br>7 kap. 5 och 6 §§ försäkringsrörel-<br>selagen (1982:713) i tillämpliga<br>delar.</p>
<p>Grunderna för försäkringstag-<br>arnas rätt till återköp och fribrev<br>skall ange villkoren för att erhålla<br>denna rätt. De skall även inne-<br>hålla regler för beräkning av åter-<br>köps- och fribrevsvärden.</p>
<p>Grunderna för belåning av för-<br>säkringsbrev hos försäkringsgiva-<br>ren skall ange villkoren för belå-<br>ningen. De skall även innehålla<br>bestämmelser om lånevärde, rän-<br>tesats och verkan av underlåtenhet<br>att betala ränta.</p>
<p>Grunderna för verkan av under-<br>låtenhet att betala premierna skall<br>ange i vilken ordning försäkrings-<br>givarens ansvarighet kan komma<br>att upphöra eller i övrigt foränd-<br>ras. Vidare skall grunderna ange<br>villkoren för att försäkringen åter<br>skall träda i kraft (återupplivning).</p>
<p>vikelse får ske om den är forsvar-<br>lig med hänsyn till försäkrings-<br>givarens ekonomiska situation.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 9</p>
<p>De försäkringstekniska avsättning-<br>arna skall täckas med tillgångar på<br>det sätt som gäller för skuldtäck-<br>ning enligt 7 kap. 9 § första, tredje<br>och ijärde styckena, 9 a-10 cfj',<br>10 e samt 10 f §§ försäkringsrö-<br>relselagen (1982:713) eller enligt<br>föreskrifter som meddelats med<br>stöd av någon av dessa bestämmel-<br>ser. Dock skall skuldtäckning en-<br>dast omfatta direkt försäkrings-<br>rörelse.</p>
<p>8§</p>
<p>De försäkringstekniska avsättning-<br>arna skall täckas med tillgångar på<br>det sätt som gäller för skuldtäck-<br>ning enligt 7 kap. 9 § första, tredje<br>och Ijärde styckena, 9 a-10 c, 10 e,<br>10 f samt 13 §§ försäkringsrörelse-<br>lagen (1982:713) eller enligt före-<br>skrifter som meddelats med stöd av<br>någon av dessa bestämmelser. Dock<br>skall skuldtäckning endast omfatta<br>direkt försäkringsrörelse.</p>
<p>När de försäkringstekniska avsättningarna skall täckas, får depositio-<br>nen enligt 1-3 §§ räknas in under förutsättning att depositionen dels be-<br>står av värdehandlingar som får användas för skuldtäckning med tillämp-<br>ning av bestämmelserna i första stycket, dels inte har beaktats enligt 12 §<br>första stycket fjärde meningen.</p>
<p>De tillgångar som används för skuldtäckning skall finnas i Sverige.</p>
<p>Premier för fondförsäkringar skall<br>placeras i andelar i sådana till</p>
<p>550</p>
<p>försäkringen anknutna fonder som<br>försäkringstagaren från tid till<br>annan bestämmer. Försäkrings-<br>givaren får begränsa antalet fon-<br>der i vilka premier får placeras.</p>
<p>Utdelning och ersättning vid in-<br>lösen av sådana andelar får en-<br>dast användas för förvärv av nya<br>andelar i anknutna fonder och för<br>utbetalning eller betalning av<br>kostnader enligt försäkringsav-<br>talet.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 9</p>
<p>Företrädaren för en försäkrings-<br>givare från tredje land skall se till<br>att sådana riktlinjer som anges i<br>7 kap. 10 g § försäkringsrörelse-<br>lagen (1982:713) upprättas och att<br>riktlinjerna följs. Företrädaren<br>skall vidare fortlöpande pröva om<br>riktlinjerna behöver ändras.</p>
<p>Företrädaren skall se till att för-<br>säkringstagarna och den som av-<br>ser att teckna en livförsäkring hos<br>försäkringsgivaren informeras om<br>det huvudsakliga innehållet i rikt-<br>linjerna, om det inte med hänsyn<br>till försäkringens särskilda be-<br>skaffenhet saknas anledning till så-<br>dan information. Regeringen eller,<br>efter regeringens bemyndigande,<br>Finansinspektionen skall meddela<br>föreskrifter om skyldigheten att<br>lämna information och om vilka<br>försäkringar som inte skall omfat-<br>tas av informationsskyldigheten.</p>
<p>9§</p>
<p>Företrädaren för en försäkrings-<br>givare från tredje land skall se till<br>att sådana placeringsriktlinjer som<br>anges i 7 kap. 10 g § försäkrings-<br>rörelselagen (1982:713) upprättas<br>och följs samt fortlöpande pröva<br>om de behöver ändras.</p>
<p>Företrädaren skall se till att /zv-<br>försäkringstagarna och de som er-<br>bjuds att teckna en livförsäkring<br>hos försäkringsgivaren informeras<br>om det huvudsakliga innehållet i<br>riktlinjerna, om det inte med hän-<br>syn till försäkringens särskilda be-<br>skaffenhet eller av annat särskilt<br>skäl saknas anledning till sådan in-<br>formation. Regeringen eller den<br>myndighet som regeringen be-<br>stämmer skall meddela föreskrifter<br>om skyldigheten att lämna in-<br>formation och om vilka försäk-<br>ringar som inte skall omfattas av<br>informationsskyldigheten.</p>
<p>Försäkringstagarnas förmånsrätt<br>enligt 4 a § förmånsrättslagen<br>(1970:979) följer med en fordran<br>som grundas på avtal om</p>
<p>H §</p>
<p>Förmånsrätt enligt 4 a § förmåns-<br>rättslagen (1970:979) följer med<br>en fordran som grundas på avtal<br>om</p>
<p>1. livförsäkring, eller</p>
<p>2. återförsäkring avseende livförsäkring.</p>
<p>Förmånsrätten omfattar de tillgångar som finns upptagna i det register<br>som anges i 10 §, när en försäkringsgivare från tredje land försätts i kon-<br>kurs eller när utmätning äger rum eller särskild administration träder in.</p>
<p>551</p>
<p>Fordran enligt första stycket 1 har företräde framför fordran enligt Prop. 1998/99:87<br>första stycket 2. Bilaga 9</p>
<p>Kapitalbasen för livförsäkring far<br>omfatta de poster som anges i<br>7 kap. 22 § och 26 § tredje stycket<br>forsäkringsrörelselagen<br>(1982:713). För livförsäkring be-<br>räknas solvensmarginalen enligt<br>7 kap. 23 § försäkringsrörelse-<br>lagen. Garantibeloppet för livför-<br>säkring skall motsvara 400 000<br>ECU. En tredjedel av solvensmar-<br>ginalen eller av garantibeloppet,<br>om det är större, skall motsvaras<br>av poster som anges i 7 kap. 22 §<br>första stycket 1-3 försäkrings-<br>rörelselagen.</p>
<p>14 §</p>
<p>Kapitalbasen för livförsäkring får<br>omfatta de poster som anges i<br>7 kap. 22 § och 26 § tredje stycket<br>forsäkringsrörelselagen<br>(1982:713). För livförsäkring be-<br>räknas solvensmarginalen enligt<br>7 kap. 23 § försäkringsrörelselag-<br>en. Garantibeloppet för livförsäk-<br>ring skall motsvara 400 000 euro.<br>En tredjedel av solvensmarginalen<br>eller av garantibeloppet, om det är<br>större, skall motsvaras av poster<br>som anges i 7 kap. 22 § första<br>stycket 1-4 försäkringsrörelse-<br>lagen.</p>
<p>En försäkringsgivare från tredje<br>land som meddelar livförsäkringar<br>i Sverige skall utföra försäkrings-<br>tekniska beräkningar och utred-<br>ningar under ledning av en aktua-<br>rie. I fråga om aktuarien gäller<br>8 kap. 18 § andra stycket försäk-<br>ringsrörelselagen (1982:713).</p>
<p>19 §</p>
<p>En försäkringsgivare från tredje<br>land skall utföra försäkringstek-<br>niska beräkningar och utredningar<br>under ledning av en eller flera<br>aktuarier. I fråga om aktuarierna<br>gäller 8 kap. 18 § första och andra<br>styckena forsäkringsrörelselagen<br>(1982:713).</p>
<p>Finansinspektionen skall, om<br>det behövs, förordna en eller flera<br>aktuarier som tillsammans med<br>försäkringsgivarens aktuarie skall<br>utföra de uppgifter som avses i<br>första stycket. Inspektionen skall<br>utfärda en instruktion för sådan<br>aktuarie. Aktuarien har rätt att få<br>arvode av försäkringsgivaren. Ar-<br>vodets storlek bestäms av inspek-<br>tionen.</p>
<h4>6 kap.</h4>
<p>Finansinspektionen skall ha tillsyn<br>över den verksamhet som försäk-<br>ringsgivare från tredje land bedri-<br>ver i Sverige. Inspektionen skall<br>verka för en sund utveckling av</p>
<p>1§</p>
<p>Finansinspektionen skall ha tillsyn<br>över den verksamhet som försäk-<br>ringsgivare från tredje land bedri-<br>ver i Sverige. Inspektionen skall<br>utöva tillsyn över att verksamheten</p>
<p>552</p>
<p>verksamheten och ha ett nära sam- bedrivs i enlighet med denna lag Prop. 1998/99:87</p>
<p>arbete med andra länders behöriga och andra författningar som reg- Bilaga 9</p>
<p>myndigheter. lerar försäkringsgivarens närings-</p>
<p>verksamhet. Inspektionen skall ha</p>
<p>ett nära samarbete med andra län-</p>
<p>ders behöriga myndigheter.</p>
<p>3§</p>
<p>Företrädaren för en försäkringsgivare från tredje land skall utan anma-<br>ning lämna Finansinspektionen</p>
<p>1. en redogörelse för försäkringsgivarens verksamhet i Sverige för<br>varje räkenskapsår, enligt formulär som fastställs av inspektionen,</p>
<p>2. ett intyg för varje räkenskapsår om att försäkringsgivarens deposi-<br>tion motsvarar kraven i 5 kap. 1-3 §§,</p>
<p>3. en utredning för varje räken-<br>skapsår om de försäkringstekniska<br>avsättningarnas storlek, hur dessa<br>har beräknats och täckts samt om</p>
<p>avgiven återförsäkring,</p>
<p>4. en kopia av grunder eller<br>ändrade grunder,</p>
<p>5. uppgifter om de tvångsmedel<br>som den behöriga myndigheten i<br>försäkringsgivarens hemland har<br>tillgripit mot försäkringsgivaren,<br>samt</p>
<p>6. meddelande om ändring av<br>försäkringsgivarens firma.</p>
<p>Till grunderna eller de ändrade<br>grunderna enligt första stycket 4<br>skall det fogas en redogörelse för<br>de konsekvenser grunderna far för<br>försäkringstagarna och försäk-<br>ringsgivaren.</p>
<p>Regeringen eller, efter regering-<br>ens bemyndigande, Finansinspek-<br>tionen får meddela närmare före-<br>skrifter om uppgiftsskyldigheten<br>enligt första och andra styckena.</p>
<p>3. försäkringstekniska riktlinjer<br>för livförsäkring eller en ändring i<br>riktlinjerna senast när de börjar<br>användas,</p>
<p>4. uppgifter om de tvångsmedel<br>som den behöriga myndigheten i<br>försäkringsgivarens hemland har<br>tillgripit mot försäkringsgivaren,<br>samt</p>
<p>5. meddelande om ändring av<br>försäkringsgivarens firma.</p>
<p>Till de försäkringstekniska rikt-<br>linjerna eller de ändrade försäk-<br>ringstekniska riktlinjerna skall<br>fogas en redogörelse för de kon-<br>sekvenser som riktlinjerna får för<br>försäkringsgivaren samt för för-<br>säkringstagarna och andra ersätt-<br>ningsberättigade enligt försäkring-<br>arna.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet<br>som regeringen bestämmer får<br>meddela närmare föreskrifter om<br>uppgiftsskyldigheten enligt första<br>och andra styckena.</p>
<p>553</p>
<p>4§</p>
<p>Företrädaren för en försäkringsgivare från tredje land skall lämna Fi-<br>nansinspektionen de upplysningar om försäkringsgivaren och dennes<br>verksamhet här i landet som inspektionen begär.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 9</p>
<p>Regeringen eller, efter regering-<br>ens bemyndigande, Finansinspek-<br>tionen får meddela föreskrifter om<br>vilka upplysningar en försäkrings-<br>givare från tredje land skall lämna<br>till inspektionen enligt första<br>stycket.</p>
<p>8§</p>
<p>Finansinspektionen får i fråga om den verksamhet som en försäkrings-<br>givare från tredje land bedriver här i landet meddela de erinringar som</p>
<p>inspektionen anser är nödvändiga.</p>
<p>Finansinspektionen skall före-<br>lägga försäkringsgivaren att vidta<br>rättelse om inspektionen finner att</p>
<p>1. avvikelser skett från denna<br>lag, trafikskadelagen (1975:1410),<br>lagen (1976:357) om motortäv-<br>lingsförsäkring eller föreskrifter<br>som har meddelats med stöd av<br>någon av dessa lagar eller från<br>grunderna, om sådana finns,</p>
<p>2. grunderna inte längre är till-<br>fredsställande med hänsyn till om-<br>fattningen och beskaffenheten av<br>försäkringsgivarens rörelse,</p>
<p>3. ett belopp som deponerats i<br>bank enligt 5 kap. 1-3 §§ minskats<br>genom att värdehandlingarna sjun-<br>kit avsevärt i värde eller av annan<br>anledning,</p>
<p>4. försäkringsgivarens riktlinjer<br>för placering av tillgångar som<br>används för skuldtäckning inte är<br>tillfredsställande med hänsyn till<br>innehållet i 5 kap. 8 § samt 7 kap.<br>9 a-10 c §§ och 10 e § försäk-<br>ringsrörelselagen (1982:713),</p>
<p>5. de tillgångar som används för<br>skuldtäckning inte är tillräckliga<br>eller inte är placerade enligt</p>
<p>Regeringen eller den myndighet<br>som regeringen bestämmer får<br>meddela föreskrifter om vilka upp-<br>lysningar en försäkringsgivare från<br>tredje land skall lämna till inspek-<br>tionen enligt första stycket.</p>
<p>Finansinspektionen skall före-<br>lägga försäkringsgivaren eller<br>dennes företrädare att vidta rättel-<br>se om inspektionen finner att</p>
<p>1. avvikelse skett från denna lag<br>eller någon annan svensk författ-<br>ning som reglerar försäkringsgiv-<br>arens näringsverksamhet,</p>
<p>2. de försäkringstekniska rikt-<br>linjerna, beräkningsunderlaget<br>och placeringsriktlinjerna inte<br>längre är tillfredsställande med<br>hänsyn till omfattningen och be-<br>skaffenheten av försäkringsgiv-<br>arens rörelse,</p>
<p>3. ett belopp som deponerats i<br>bank enligt 5 kap. 1-3 §§ minskats<br>genom att värdehandlingarna sjun-<br>kit avsevärt i värde eller av annan<br>anledning, eller</p>
<p>554</p>
<p>5 kap. 8 § samt 7 kap. 9 a—10 c<br>§§ och 10 e § försäkringsrörelse-<br>lagen,</p>
<p>6. försäkringsgivarens företrä-<br>dare eller, om företrädaren är en<br>juridisk person, försäkringsgiva-<br>rens ombud inte uppfyller de krav<br>som anges i 4 kap. 5 § första<br>stycket 3, eller</p>
<p>7. det i övrigt finns allvarliga<br>anmärkningar mot försäkrings-<br>givarens verksamhet.</p>
<p>9§</p>
<p>Finansinspektionen skall förelägga en försäkringsgivare från tredje land<br>att upprätta och för godkännande överlämna en plan för att</p>
<p>1. återställa en sund finansiell<br>ställning, om försäkringsgivarens<br>kapitalbas understiger solvens-<br>marginalen enligt 7 kap. 23 eller<br>25 § forsäkringsrörelselagen</p>
<p>(1982:713) (saneringsplan),</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 9</p>
<p>4. försäkringsgivarens företrä-<br>dare eller, om företrädaren är en<br>juridisk person, försäkringsgiva-<br>rens ombud inte uppfyller de krav<br>som anges i 4 kap. 5 § första<br>stycket 3.</p>
<p>1. återställa en tillfredsställande<br>finansiell ställning, om försäk-<br>ringsgivarens kapitalbas under-<br>stiger solvensmarginalen enligt<br>7 kap. 23 eller 25 § försäkrings-<br>rörelselagen (1982:713) (sane-<br>ringsplan),</p>
<p>2. skyndsamt återställa kapital-<br>basen, om den understiger de ni-<br>våer som anges i 5 kap. 12-/4 §§,<br>eller om garantibeloppet för en liv-<br>försäkringsrörelse inte har sådan<br>sammansättning som anges i<br>5 kap. 12 § andra stycket (finans-<br>ieringsplan).</p>
<p>2. skyndsamt återställa kapital-<br>basen, om den understiger de ni-<br>våer som anges i 5 kap. 12-/5 §§,<br>eller om garantibeloppet för en liv-<br>försäkringsrörelse inte har sådan<br>sammansättning som anges i<br>5 kap. 12 § andra stycket (finans-<br>ieringsplan).</p>
<p>Skyldigheten att upprätta saneringsplan eller finansieringsplan enligt<br>första stycket gäller inte om försäkringsgivaren medgetts undantag enligt<br>5 kap. 16 § och någon annan myndighet än Finansinspektionen har tillsyn<br>över soliditeten. Om den utländska myndighet som kontrollerar försäk-<br>ringsgivarens soliditet förbjuder försäkringsgivaren att helt eller delvis<br>förfoga över sina tillgångar skall, på begäran av myndigheten, Finans-<br>inspektionen vidta samma åtgärder beträffande försäkringsgivarens till-<br>gångar i Sverige. Finansinspektionen får besluta hur verksamheten skall<br>drivas efter ett sådant beslut av den utländska myndigheten.</p>
<h4>7 kap.</h4>
<p>7§</p>
<p>Finansinspektionen skall anta ett anbud om övertagande av försäkrings-<br>bestånd om</p>
<p>1. den övertagande försäkringsgivaren har den kapitalbas som krävs<br>sedan överlåtelsen beaktats, varvid hänsyn tagits till sådant undantag som<br>kan ha medgivits i enlighet med 5 kap. 16 §, och</p>
<p>555</p>
<p>2. behörig myndighet i det land där atagandet skall fullgöras, sam-<br>tycker till överlåtelsen eller inte har yttrat sig.</p>
<p>Saknar den övertagande försäkringsgivaren koncession att driva verk-<br>samhet i Sverige, skall kapitalbasen intygas av behörig myndighet. Med<br>behörig myndighet avses i detta fall den behöriga myndigheten i det<br>EES-land som övervakar försäkringsgivarens soliditet.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 9</p>
<p>Finansinspektionens beslut att<br>anta ett anbud skall kungöras en-<br>ligt 10 kap. 1 § 10. När ett sådant<br>beslut kungörs, övergår ansvaret<br>för det överlåtna försäkringsbe-<br>ståndet på den övertagande för-<br>säkringsgivaren. Genom denna<br>försäkringsgivares försorg skall<br>samtliga försäkringstagare och de<br>personer som förvärvat rätt på<br>grund av en försäkring underrättas<br>om överlåtelsen och de eventuella<br>ändringar i villkoren som den<br>medför.</p>
<p>Finansinspektionens beslut att<br>anta ett anbud skall kungöras en-<br>ligt 10 kap. 1 § 10. När ett sådant<br>beslut kungörs, övergår ansvaret<br>för det överlåtna försäkringsbe-<br>ståndet på den övertagande för-<br>säkringsgivaren. En övertagande<br>försäkringsgivare med koncession<br>i Sverige, skall underrätta försäk-<br>ringstagarna och de personer som<br>förvärvat rätt på grund av en för-<br>säkring om överlåtelsen och de<br>eventuella ändringar i villkoren<br>som överlåtelsen medför. Finans-<br>inspektionen bestämmer på vilket<br>sätt underrättelsen skall lämnas.</p>
<p>Om det i ett bestånd av direkt försäkring som överlåtits ingår åtagan-<br>den som skall fullgöras i ett annat EES-land skall Finansinspektionen<br>offentliggöra den godkända överlåtelsen i det landet enligt bestämmel-<br>serna där. Om överlåtelsebeslutet offentliggörs på motsvarande sätt i det<br>berörda landet, får inspektionen underlåta att offentliggöra beslutet där.</p>
<h4>8 kap.</h4>
<p>Företrädaren för en utländsk för-<br>säkringsgivare skall övervaka att<br>försäkringsgivaren i sin verksam-<br>het i Sverige iakttar god affärssed.<br>I fråga om en försäkringssamman-<br>slutning skall försäkringsgivaren<br>övervaka att verksamhet för att an-<br>skaffa försäkringar bedrivs i enlig-<br>het med god sed.</p>
<p>1 §</p>
<p>Företrädaren för en utländsk för-<br>säkringsgivare skall övervaka att<br>försäkringsgivaren i sin verksam-<br>het i Sverige iakttar god försäk-<br>ringsstandard. I fråga om en för-<br>säkringssammanslutning skall för-<br>säkringsgivaren övervaka att verk-<br>samhet för att anskaffa försäk-<br>ringar bedrivs i enlighet med en<br>sådan standard.</p>
<p>la§</p>
<p>Information till försäkringstagare<br>och de som erbjuds att teckna en<br>försäkring, skall vara anpassad<br>efter försäkringens art och tydligt<br>visa försäkringens villkor och<br>värdeutveckling. Även andra er-</p>
<p>556</p>
<p>sättningsberättigade på grund av<br>försäkringar skall ges den infor-<br>mation de behöver.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet<br>som regeringen bestämmer får<br>meddela närmare föreskrifter om<br>vilken information som en försäk-<br>ringsgivare skall lämna till försäk-<br>ringstagarna, andra ersättnings-<br>berättigade på grund av försäk-<br>ringarna och till dem som erbjuds<br>att teckna en försäkring hos för-<br>säkringsgivaren.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 9</p>
<p>2§</p>
<p>En utländsk försäkringsgivare skall i alla meddelanden till allmänheten<br>nämna sin organisationsform och sitt hemland.</p>
<p>Regeringen eller, efter rege-<br>ringens bemyndigande, Finans-<br>inspektionen skall meddela när-<br>mare föreskrifter om den informa-<br>tion som en försäkringsgivare<br>skall lämna till försäkringstagarna<br>och till den som avser att teckna<br>en försäkring hos försäkringsgiva-<br>ren.</p>
<p>En utländsk försäkringsgivare el-<br>ler dennes företrädare får inte till<br>fördel för en enskild försäk-<br>ringstagare eller grupper av för-<br>säkringstagare, på annat sätt än<br>genom återbäring, medge direkt<br>eller indirekt nedsättning av de<br>livförsäkringspremier som försäk-<br>ringsgivaren enligt upprättade<br>grunder bestämt för sin rörelse<br>här i landet.</p>
<p>4§</p>
<p>En utländsk försäkringsgivare far<br>inte förespegla framtida åter-<br>bäring som saknar grund i för-<br>säkringsavtalet.</p>
<p>Lydelse enligtprop. 1997/98:186</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<h4>10 kap.</h4>
<p>1§</p>
<p>Finansinspektionen skall i Post- och Inrikes Tidningar kungöra</p>
<p>1. förordnande av ett ombud enligt 3 kap. 6 § fjärde stycket, 8 § eller</p>
<p>6 kap. 12 §,</p>
<p>557</p>
<p>20 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 87</p>
<p>2. beslut om att förbjuda eller begränsa en utländsk försäkringsgivares<br>rätt att förfoga över sina tillgångar här i landet enligt 3 kap. 7 § första<br>stycket, 9 § första stycket eller 6 kap. 11 § första stycket,</p>
<p>3. koncession som beviljas en försäkringsgivare från tredje land enligt<br>4 kap. 5 § första stycket,</p>
<p>4. förlängning av koncession som beviljas en försäkringsgivare från<br>tredje land enligt 4 kap. 6 §,</p>
<p>5. godkännande av en företrädare för en försäkringsgivare från tredje<br>land enligt 4 kap. 5 § första stycket eller 8 §,</p>
<p>6. ändring av firma för en för- 6. ändring av firma för en för-</p>
<p>säkringsgivare från tredje land en- säkringsgivare från tredje land en-<br>ligt 6 kap. 4 § första stycket 6, ligt 6 kap. 3 § första stycket 5,</p>
<p>7. förverkande av koncession enligt 6 kap. 2 eller 13 § eller åter-<br>kallande av koncession enligt 7 kap. 1 § för en försäkringsgivare från<br>tredje land,</p>
<p>8. godkännande eller förordnande av ett ombud enligt 7 kap. 2 § andra<br>stycket,</p>
<p>9. anbud om övertagande av ett försäkringsbestånd i ett administra-<br>tionsbo enligt 7 kap. 6 § första stycket,</p>
<p>10. beslut om antagande av anbud enligt 7 kap. 7 § första stycket,</p>
<p>11. ansökan om tillstånd till överlåtelse av försäkringsbestånd enligt<br>9 kap. 5 §, och</p>
<p>12. tillstånd till överlåtelse enligt 9 kap. 8 § första stycket.</p>
<p>I 7 kap. 7 § Ijärde stycket och 9 kap. 8 § andra stycket finns bestäm-<br>melser om offentliggörande av vissa överlåtelsebeslut i andra EES-<br>1 änder.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 9</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.</p>
<p>558</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska Prop. 1998/99:87<br>filialer m.m. <sup>Bila</sup>§<sup>a 9</sup></h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>3 §’</p>
<p>Om rätt för vissa utländska företag att driva verksamhet i Sverige finns<br>särskilda bestämmelser, nämligen</p>
<p>1. för bankföretag 1 kap. 4 och 5 §§ bankrörelselagen (1987:617)</p>
<p>2. för värdepappersföretag 1 kap. 3 c § och 2 kap. 7 § lagen (1992:981)<br>om värdepappersrörelse,</p>
<p>3. för företag som driver finansieringsverksamhet 2 kap. 8-10 §§ lagen<br>(1992:1610) om finansieringsverksamhet,</p>
<p>4. för utländska försäkrings-<br>givare lagen (1950:272) om rätt<br>för utländska försäkringsföretag<br>att driva försäkringsrörelse i Sve-<br>rige och lagen (1993:1302) om<br>EES-försäkringsgivares verksam-<br>het i Sverige,</p>
<p>5. för börser, auktoriserade marknadsplatser och clearingorganisationer<br>2 kap. 7 §, 7 kap. 2 § respektive 8 kap. 3 § lagen (1992:543) om börs-<br>och clearingverksamhet,</p>
<p>6. för centrala värdepappersförvarare 2 kap. 6 § lagen (1998:1479) om<br>kontoföring av finansiella instrument,</p>
<p>7. för utländska fondföretag 7 a-c §§ lagen (1990:1114) om värde-<br>pappersfonder.</p>
<p>4. för utländska försäkrings-<br>givare lagen (1998:293) om ut-<br>ländska försäkringsgivares verk-<br>samhet i Sverige,</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.</p>
<p>Senaste lydelse 1998:1493.</p>
<p>559</p>
<h2>Lagrådets yttrande över lagrådsremissen om ändrade<br>försäkringsrörelseregler</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1999-02-23</p>
<p>Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet</p>
<p>Gertrud Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.</p>
<p>Enligt en lagrådsremiss den 28 januari 1999 (Finansdepartementet) har<br>regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till</p>
<p>1. lag om ändring i forsäkringsrörelselagen (1982:713),</p>
<p>2. lag om ändring i lagen (1995:1560) om årsredovisning i<br>försäkringsföretag,</p>
<p>3. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),</p>
<p>4. lag om ändring i lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan<br>näringsidkare,</p>
<p>5. lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979),</p>
<p>6. lag om ändring i lagen (1995:779) om ändring i försäkringsrörelse-<br>lagen (1982:713).</p>
<p>Förslagen har inför Lagrådet föredragits av departementsrådet Lars Ber-<br>gendal, hovrättsassessorn Bengt Söderquist, hovrättsassessorn Charlotte<br>Abrahamsen och departementssekreteraren Ellen Bramness Arvidsson.</p>
<p>Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:</p>
<p>Förslaget till lag om ändring i forsäkringsrörelselagen</p>
<p>Förslaget innebär att principerna för försäkringsverksamhet moderniseras<br>och ges en mer marknadstillvänd utformning. Sedan EG-rätten formellt<br>införlivats i lagen genom tidigare ändringar innebär förslaget också en<br>närmare anpassning i sak till en europeisk syn på försäkringsrörelse, bl.a.<br>genom upphävande av förbudet mot vinstutdelning i livförsäkringsbolag.</p>
<p>Förslaget syftar bl.a. till att ge försäkringsbolagen incitament att utforma<br>nya försäkringar och ge försäkringstagarna vidgade valmöjligheter. För-<br>slaget antas därmed också leda till ökad priskonkurrens. I vad mån för-<br>hoppningar om en sådan utveckling kommer att infrias av försäkrings-<br>bolagen får framtiden utvisa.</p>
<p>Även med det nu föreliggande förslaget återstår, som redovisas i remis-<br>sen, mycket arbete innan försäkringsrätten har moderniserats i dess hel-<br>het. Ett avsnitt som kommer senare är anpassningen av de associations-<br>rättsliga bestämmelserna till de nya reglerna om aktiebolagens — och<br>bankföretagens — organisation. Viktigast synes vara det pågående arbete<br>på en ny försäkringsavtalslag — med inarbetade regler för skydd även av<br>konsumenter — vars resultat länge efterfrågats men fortfarande dröjer. I<br>den allmänna motiveringen anförs att det enligt regeringens mening finns<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 10</p>
<p>560</p>
<p>skäl att överväga om eventuella nackdelar av att skälighetsregeln upp-<br>hävs bör motverkas genom bestämmelser av civilrättslig karaktär eller<br>om information. Konsumentskyddet på försäkringsområdet, sägs det,<br>skall vara starkt. Med tanke på att enligt det remitterade förslaget åt-<br>skilligt skall regleras genom avtal mellan försäkringstagare och försäk-<br>ringsbolag hade det varit värdefullt om den nya försäkringsavtalslagen<br>hade funnits på plats. Frånsett detta har Lagrådet förståelse för att ämnets<br>omfattning och svårighetsgrad framtvingar ett reformarbete i etapper. Det<br>nu utbrutna ämnesområdet synes vara i huvudsak lämpligt avgränsat.</p>
<p>Förslaget synes vara utformat med tillbörlig försiktighet. När det gäller<br>försäkringsbolagens stabilitet och skyddet för försäkringstagarnas pengar<br>synes nyheterna — om ock principiellt betydelsefulla —- inte behöva<br>medföra några nämnvärt ökade risker. Mycket kommer att bero på om de<br>övervakande myndigheterna — och därvid främst Finansinspektionen —<br>får tillräckliga resurser och har behövlig initiativkraft för att se till att<br>lagens principer får genomslag också i praktiken. Det är optimistiskt att<br>tro att i fråga om privatförsäkringar — och frånsett gruppförsäkringar<br>och kollektiva försäkringar — mer än ett litet antal försäkringstagare på<br>egen hand har tillräckliga insikter för att rationellt jämföra värdet av oli-<br>ka försäkringar och därmed marknadsmässigt styra utvecklingen av för-<br>säkringsbranschen i en sund riktning.</p>
<p>Den remitterade lagtexten, som i åtskilliga delar härstammar från 1948<br>års försäkringsrörelselag, skulle förvisso kunna moderniseras i olika hän-<br>seenden. Olika andra ändringar i lagen är emellertid aviserade liksom på<br>längre sikt en total översyn. Enligt Lagrådets mening är det bättre att av-<br>vakta en sådan översyn än att under tidspress genomföra olika ändringar<br>enbart i redaktionellt hänseende med risk för misstag i fråga om hänvis-<br>ningar o.l. De ändringar som nu föreslås synes vara omsorgsfullt utfor-<br>made.</p>
<p>Det är alltid till fördel vid läsningen av en omfattande lagtext om de olika<br>kapitlen delas in med hjälp av underrubriker. I det hänseendet företer det<br>remitterade förslaget stora ojämnheter. Det till stora delar nyskrivna<br>5 kap. och det helt nyskrivna 11 kap. är föredömliga i det hänseendet. I<br>det långa 7 kap. finns om förslaget genomförs två underrubriker, varav<br>den ena före 1 § och den andra före den nya sista paragrafen. I 10 kap.<br>finns inte några underrubriker och nu föreslås en enda, framför den nya<br>sista paragrafen. Sådana isolerade underrubriker synes knappast öka läs-<br>barheten och kan lika gärna avvaras.</p>
<p>I vissa bemyndiganden i lagen har "Finansinspektionen" bytts ut mot<br>"den myndighet som regeringen bestämmer". I åtskilliga bestämmelser<br>står den gamla lydelsen kvar oförändrad.</p>
<p>Valutabeteckningen ecu torde på de ställen den förekommer i försäk-<br>ringsrörelselagen — varav Lagrådet har uppmärksammat 1 kap. 10 §<br>tredje stycket, 2 a kap. 4 § och 7 kap. 26 § — böra bytas mot euro.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 10</p>
<p>561</p>
<p>1 kap. 1 a §</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 10</p>
<p>Till denna paragraf har de viktigaste principer som i framtiden skall styra<br>försäkringsverksamheten koncentrerats. Paragrafen är mycket komprime-<br>rad. Principerna är allmänt hållna. Utformningen ger härigenom lagen<br>karaktär av en ramlag vars innehåll måste fyllas ut främst genom till-<br>synspraxis.</p>
<p>Första stycket reglerar frågan om försäkringsbolagens stabilitet. Be-<br>stämmelserna synes vara så utformade att de i förening med de utförliga<br>föreskrifter som finns i 7 kap. om rörelsen ger tillräcklig ledning för vilka<br>krav som i praxis skall kunna ställas på försäkringsbolagens stabilitet.</p>
<p>Även andra stycket om information jämte det bemyndigande att meddela<br>närmare föreskrifter som finns i ijärde stycket synes tillräckliga som<br>lagstöd för kravet på genomlysning av försäkringsbolagen och deras pro-<br>dukter. Detta till trots kommer den vanlige försäkringstagaren knappast<br>att kunna göra något meningsfullt val mellan alla de villkor som erbjuds<br>av olika försäkringsbolag.</p>
<p>Tredje stycket kan sägas vara inriktat på det mer direkta konsumentskyd-<br>det. Vägledande skall vara kravet på "god försäkringsstandard", ett i och<br>för sig välfunnet uttryck. Utformningen av bestämmelserna föranleder<br>emellertid vissa frågor.</p>
<p>Till en början är det tveksamt om uppräkningen i första stycket av de<br>olika delar av verksamheten som skall leva upp till kravet på god försäk-<br>ringsstandard ger någon ledning. Kravet synes böra gälla för verksam-<br>heten i dess helhet. För att läsaren inte skall förledas att tro något annat<br>synes det vara bättre att ge första meningen följande lydelse:<br>"Verksamheten skall bedrivas enligt god försäkringsstandard."</p>
<p>Någon ledning för vad som är "god försäkringsstandard" ger inte lag-<br>texten. Begreppets innebörd får fyllas ut främst i tillsynspraxis. Det får<br>antas att mycket av vad försäkringsbolagen nu praktiserar kan ge ledning<br>för tillämpningen.</p>
<p>Värre är kopplingen till andra meningen i stycket. Enligt denna skall för-<br>säkringsrörelsen bedrivas så att försäkringstagarnas och andra ersätt-<br>ningsberättigades intressen på grund av direkt försäkring inte otillbörligt<br>åsidosätts. Man skulle kunna tro att detta utgör nedre gränsen för vad<br>som kan anses utgöra god försäkringsstandard. Bestämmelsen torde vara<br>utformad i syfte att begränsa Finansinspektionens skyldigheter att in-<br>gripa. Det är emellertid inte fråga om en tillsynsbestämmelse utan om en<br>handlingsregel för försäkringsbolagen. Kraven på försäkringsbolagen<br>med stöd av första meningen bör kunna ställas högre än vad andra me-<br>ningen antyder. Man kan vidare fråga sig varför återförsäkringstagare<br>skulle kunna få behandlas "otillbörligt". Att ingen skall behandlas otill-</p>
<p>562</p>
<p>börligt synes vara ett självklart minimikrav som inte skall behöva utsä-<br>gas. Lagrådet förordar att andra meningen får utgå.</p>
<p>Lagrådet vill understryka betydelsen av att — vid sidan av Finansinspek-<br>tionens tillsyn av att kravet på god försäkringsstandard efterlevs — Kon-<br>sumentverket/KO kan granska villkor i försäkringsavtal med stöd av la-<br>gen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden. Härigenom kan skälig-<br>heten av sådana villkor alltjämt komma under myndighets prövning<br>(även domstolsprövning enligt 36 § avtalslagen kan undantagsvis tänkas<br>bli aktuell). Det torde dock i praktiken inte komma i fråga att skäligheten<br>av begärda premier prövas. Det far emellertid accepteras att det inte läng-<br>re finns utrymme för någon priskontroll i försäkringssammanhang.</p>
<p>1 kap. 6 §</p>
<p>Det framstår som främmande att beteckna aktieägare i försäkringsbolag<br>som delägare. I andra bestämmelser i lagen talas om aktieägare och/eller<br>delägare. Om den här föreslagna konstruktionen undviks slipper man<br>också den något egendomliga utformningen av 1 kap. 7 § fjärde stycket.<br>Lagrådet förordar därför att bestämmelsen inleds på följande sätt: "I ett<br>försäkringsbolag svarar aktieägarna eller delägarna inte för — ".</p>
<p>1 kap. 7 §</p>
<p>Genomförs den av Lagrådet förordade ändringen av 1 kap. 6 § skall hän-<br>visningen i förevarande paragraf till den paragrafen utgå.</p>
<p>2 kap. 5 §</p>
<p>I 12 kap. 5 § förslås att årsvinsten i livförsäkringsbolag och belopp som<br>förs över från bundet eget kapital till fritt eget kapital skall användas för<br>återbäring i den mån inte vinsten eller det överförda beloppet får tas i<br>anspråk för vinstutdelning eller för att täcka förluster enligt bestämmelser</p>
<p>1 bolagsordningen. I fortsättningen skall således frågan om förlusttäck-<br>ning i livförsäkringsbolag regleras genom bestämmelser i bolagsord-<br>ningen. Denna princip synes så viktig att den bör återspeglas också i<br>förevarande paragraf. Så skulle kunna ske genom ett tillägg till första<br>stycket 8 med följande lydelse: "eller i ett livförsäkringsbolag på annat<br>sätt täcka bolagets förlust".</p>
<p>2 kap. 17 §</p>
<p>Även tillskott av garantikapital bör registreras. En bestämmelse härom<br>bör införas. I en sådan bestämmelse bör regleras inom vilken tid anmälan<br>för registrering skall ske, hur stor del av tillskottet som skall vara betalat<br>för att registering skall få ske och i förekommande fall inom vilken tid-<br>rymd, räknat från registreringen, som resten av tillskottet skall vara be-<br>talad. Dessutom behövs en bestämmelse om återbetalningsskyldighet för<br>det fallet att registrering inte kommer till stånd.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 10</p>
<p>563</p>
<p>5 kap. 18 §</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 10</p>
<p>Det synes vara avsett att endast försäkringsaktiebolag skall få ta upp vin-<br>standelslån, självfallet under förutsättning att bolaget får dela ut vinst till<br>aktieägarna. Detta framgår dock endast indirekt, genom att det talas om<br>vinstutdelning till aktieägare. Förutsättningen bör klart anges och para-<br>grafen därför delas upp i tre meningar. Den kan förslagsvis få följande<br>lydelse: "Försäkringsaktiebolag, som får dela ut vinst till aktieägarna, får<br>ta upp lån mot obligationer eller andra skuldebrev med rätt till ränta, vars<br>storlek är helt eller delvis beroende av vinstutdelningen till aktieägare i<br>bolaget eller av sådan vinst i bolaget som kan användas till vinstutdel-<br>ning till aktieägarna (vinstandelsbevis). Beslut om upptagande av sådant<br>lån fattas av bolagsstämman. Styrelsen får — bolagsstämmans bemyndi-<br>gande."</p>
<p>7 kap. 10 d §</p>
<p>Andra stycket borde rimligen medge att — som ett undantag från första<br>stycket andra meningen — tillgångar får finnas också inom EES. Det kan<br>ske genom att efter orden "utanför EES," läggs till: "eller i fall som avses<br>i första stycket andra meningen inom EES,".</p>
<p>7 kap. 16 §</p>
<p>I 16 § har första stycket utgått medan det andra stycket, efter en justering,<br>kvarstår som en egen paragraf. Justeringen av det andra stycket, som in-<br>förlivar försäkringsmäklardirektivet (Rådets direktiv den 13 december<br>1976, 77/92/EEG) artikel 9.2, har emellertid blivit missvisande. Lagrådet<br>föreslår att bestämmelsen inleds på följande sätt: "På begäran av den som</p>
<p>1 egenskap av försäkringsombud eller på liknande sätt biträtt ett försäk-<br>ringsbolag skall Finansinspektionen —".</p>
<p>7 kap. 22 och 24 §§</p>
<p>Enligt dessa bestämmelser får i kapitalbasen bl.a. ingå hälften av ej in-<br>betalat garantikapital. Enligt den föreslagna nya lydelsen av 2 kap. 13 §<br>krävs för registrering av bolaget att hela garantikapitalet är inbetalat. Be-<br>roende på vad lösningen blir i fråga om inbetalning av tillskott enligt</p>
<p>2 kap. 17 § kan en föreskrift om inbetalat tillskott behövas.</p>
<p>12 kap. 6 §</p>
<p>Enligt paragrafen skall återbäringen fördelas på visst sätt om inte annat<br>följer av försäkringsavtalet eller, i fall som avses i 5 §, av bolagsord-<br>ningen. Bestämmelser i bolagsordningen till vilka 5 § hänvisar synes<br>dock inte kunna inverka på fördelningen av återbäringen, eftersom de<br>avser vinstutdelning eller förlusttäckning som begränsar återbäringen<br>innan denna kan fördelas. Hänvisningen till 5 § synes därför böra utgå</p>
<p>564</p>
<p>och paragrafen avslutas med orden: "om inte annat följer av bestämmel-<br>ser i försäkringsavtalet eller bolagsordningen". Sådana bestämmelser i<br>bolagsordningen kan avse t.ex. återbäring inom ramen för konsolide-<br>ringsfondens användning enligt 12 kap. 9 § ijärde stycket.</p>
<p>12 kap. 14-16 §§</p>
<p>I 12 kap., som handlar om vinstutdelning och annan användning av för-<br>säkringsbolagets egendom, har under en särskild rubrik tagits in dels be-<br>stämmelser som skall gälla övergångsvis för liv- och skadeförsäkringar<br>(14 §), dels regler om att vissa förutsättningar skall vara uppfyllda vid<br>ombildning till vinstutdelningsverksamhet i livförsäkringsbolag (15-<br>16§§).</p>
<p>I allt fall 14 § har karaktären av klar övergångsbestämmelse och det kan<br>ifrågasättas om den inte borde placeras bland dessa. Att den tagits in i<br>lagen motiveras med att den torde få betydelse under lång tid. Lagrådet<br>kan i och för sig acceptera att det kan vara av värde att bestämmelsen<br>återfinns i lagen, men vill väcka frågan om den har fått en lämplig place-<br>ring i 12 kap. Bestämmelsen i 14 § är allmänt hållen och hör måhända<br>mera hemma i 1 kap., förslagsvis som en ny 1 b §. Lagrådet utgår emel-<br>lertid från att överväganden om bestämmelsens placering — samt om<br>också 15 och 16 §§ skall återfinnas i 12 kap. — görs om inte förr så i<br>samband med den välbehövliga översyn av lagen som har aviserats.</p>
<p>Såvitt gäller 15 § första stycket 2 har vid lagrådsföredragningen upplysts<br>att avsikten varit att hörande och samtycke av försäkringstagarna i prin-<br>cip bara erfordras i fall då villkor om vinstutdelning tas in i bolagsord-<br>ningen första gången och att det var svårt att förutse i vilka situationer<br>försäkringstagarna över huvud taget skulle kunna beröras av en ändring<br>av villkor om vinstutdelning. Det sistnämnda sades emellertid inte kunna<br>uteslutas, varför också ändringar i detta hänseende borde underställas<br>försäkringstagarna, om deras rätt på grund av försäkringarna berördes.<br>Lagrådet konstaterar att lagtexten inte fått den utformning som varit av-<br>sedd. Punkten 2 kan därför kompletteras med "vars rätt berörs av vill-<br>koret underrättats om att detta tas in i eller ändras i bolagsordningen,".<br>Följdändringar torde också krävas i punkterna 3 och 4 och i tredje styck-<br>et.</p>
<p>19 kap. 1 och 11 §§</p>
<p>Enligt 1 § första stycket skall Finansinspektionen utöva tillsyn över att<br>"verksamheten" i ett försäkringsbolag bedrivs i enlighet med försäkrings-<br>rörelselagen och andra författningar som reglerar försäkringsbolagens<br>"näringsverksamhet". Enligt 11 § första stycket får Finansinspektionen<br>meddela de erinringar i fråga om försäkringsbolagens "verksamhet" som<br>inspektionen anser behövliga. Enligt andra stycket 1 samma paragraf får<br>Finansinspektionen meddela föreläggande om rättelse ifall avvikelse<br>skett från forsäkringsrörelselagen eller någon annan författning som reg-</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 10</p>
<p>565</p>
<p>lerar ett försäkringsbolags "näringsverksamhet". I 2 kap. 3 § femte styck-<br>et 1 föreskrivs däremot att bolagsordning skall stadfastas och koncession<br>beviljas om den planerade "verksamheten" kan antas komma att uppfylla<br>kraven i forsäkringsrörelselagen och andra författningar som reglerar<br>"verksamheten".</p>
<p>Avsikten med att använda ordet "näringsverksamhet" torde vara att be-<br>gränsa Finansinspektionens tillsynsskyldighet. Hur begränsningen skall<br>göras framstår dock som osäkert, frånsett att avskaffandet av skälighets-<br>principen självfallet påverkar tillsynsuppgifterna. Klart står att Finansin-<br>spektionen inte skall pröva avtalsrättsliga frågor samt att Konkurrens-<br>verket ensamt skall svara för konkurrensfrågor. Gränsdragningen mellan<br>Finansinspektionens och Konsumentverket/KO :s arbetsuppgifter är fö-<br>remål för fortsatt utredningsarbete. Det är med andra ord svårt att veta<br>vilken avgränsning ordet "näringsverksamhet" är avsett att täcka, vartill<br>kommer att all verksamhet som ett försäkringsbolag bedriver torde ut-<br>göra näringsverksamhet. Användandet av något annat uttryck än<br>"verksamheten" kan dock vara ägnat att åtminstone antyda att en be-<br>gränsning i tillsynsskyldigheten är åsyftad. I 11 § första stycket bör dock<br>ordet "verksamhet" behållas, på samma sätt som "verksamheten" före-<br>kommer i inledningen till 1 § första stycket.</p>
<p>Det kan antas att avgränsningen av Finansinspektionens tillsynsverksam-<br>het kommer att lösa sig i tillsynspraxis. Lagrådet vill dock understryka<br>vikten av att Finansinspektionen utövar en effektiv tillsyn av att försäk-<br>ringsbolagen iakttar en god försäkringsstandard enligt 1 kap. 1 a § tredje<br>stycket. Detta gäller även och kanske i synnerhet i fråga om konsument-<br>försäkringar.</p>
<p>Övergångsbestämmelserna</p>
<p>Punkten 2. Till frågan om ett tillägg till denna punkt återkommer Lag-<br>rådet under punkten 7.</p>
<p>Punkten 3. Avsikten torde vara att belopp som motsvarar återbärings-<br>fonden och andra återbäringsmedel skall gottskrivas försäkringstagarna<br>m.fl. just vid ingången till det räkenskapsår då nya bestämmelser skall<br>tillämpas. Ordet "senast" bör därför utgå. Till frågan om ett tillägg till<br>punkten 3 återkommer Lagrådet under punkten 7.</p>
<p>Punkten 4. I den allmänna motiveringen sägs att om en ändring av bo-<br>lagsordningen som begränsar delägaransvaret medför en otillåten för-<br>svagning av kapitalbasen kan stadfästelse vägras med stöd av stabilitets-<br>principen. Ett ömsesidigt försäkringsbolag kan emellertid tänkas vara<br>skyldigt att genomföra ändringar av bolagsordningen som på grund av<br>begränsningarna av uttaxeringsmöjlighetema kan medföra ett sådant re-<br>sultat. Enligt den här föreslagna övergångsbestämmelsen skall en ändring<br>av bolagsordningen som anpassar den till de nya bestämmelserna vara<br>registrerad senast vid utgången av år 2001. Finansinspektionen lär under<br></p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 10</p>
<p>566</p>
<p>förutsättning att bolaget har maximalt utnyttjat de tillåtna ut-<br>taxeringsmöjligheterna inte kunna undgå att stadfasta en sådan ändring<br>av bolagsordningen. Inspektionen torde i så fall fa ingripa med olika<br>sanktioner efter registreringen.</p>
<p>Punkten 7 första meningen. Enligt denna skall äldre föreskrifter i 7 kap.<br>17 a och 22 §§ fortfarande tillämpas på livförsäkringsbolag som med<br>stöd av punkterna 2 och 3 innehar återbäringsmedel. Punkten 3 handlar<br>om gottskrivande av återbäringsmedel och utgör inte något stöd för inne-<br>hav av sådana. Hänvisningen till punkten 3 bör därför utgå. I övrigt har<br>meningen nära samband med punkten 2 och synes lämpligen böra föras<br>in i denna som en ny tredje mening med förslagsvis följande lydelse:<br>"Äldre föreskrifter i 7 kap. 17 a och 22 §§ skall fortfarande tillämpas på<br>livförsäkringsbolag som innehar återbäringsmedel med stöd av denna<br>punkt."</p>
<p>Punkten 7 andra meningen. Som nyss antytts kvarstår inte några åter-<br>bäringsmedel med stöd av punkten 3. Avsikten med bestämmelsen synes<br>vara att ange att ändring i bolagsordningen om övergång till vinstutdel-<br>ning inte får stadfastas innan återbäringsmedel gottskrivits försäkrings-<br>tagarna enligt punkten 3. Bestämmelsen kan lämpligen införas sist i<br>punkten 3 och ges följande lydelse: "De nya bestämmelserna i 12 kap.<br>16 § gäller även återbäringsmedel som innehas med stöd av punkten 2."</p>
<p>Som en följd av det sagda får följande punkter ny nummerbeteckning.</p>
<p>Punkten 11. En bestämmelse liknande den här föreslagna infördes på<br>inrådan av Lagrådet som punkt 9 i lagen (1984:1061) om statlig inkomst-<br>skatt i samband med att den kommunala beskattningen av juridiska per-<br>soner upphävdes (se prop. 1984/85:70 s. 253 f, jfr SOU 1974:55 s. 86<br>med där gjorda hänvisningar). Motsvarande bestämmelser har också<br>meddelats i samband med skattereformen 1990, se SFS 1990:650 om<br>ändring i kommunalskattelagen punkten 30 och lagen 1990:651 om änd-<br>ring i lagen om statlig inkomstskatt punkten 18. Lagrådet är emellertid<br>inte övertygat om att en sådan övergångsbestämmelse har sin plats i<br>förevarande sammanhang. I det förut omnämnda lagrådsyttrandet fram-<br>hölls att den föreslagna regeln visserligen kunde bidra till att göra lagen<br>svåröverskådlig men att det i det fallet fick anses godtagbart. Några ex-<br>empel på övergångsbestämmelser som den här föreslagna föreskriften<br>skulle kunna vara tillämplig på har inte anförts. En bestämmelse av den-<br>na art som används i enstaka fall kan vålla osäkerhet i andra fall där den<br>saknas. En sådan osäkerhet skulle kunna leda till att en motsvarande be-<br>stämmelse infördes i samband med snart sagt varje mer omfattande änd-<br>ring av ett lagverk av någon betydelse, vilket vore olyckligt. Om det inte<br>kan anföras något konkret behov av bestämmelsen — vilket i sin tur bor-<br>de föranleda detaljerade övergångsbestämmelser — förordar Lagrådet att<br>den får utgå.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 10</p>
<p>567</p>
<p>Övriga lagförslag</p>
<p>Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.</p>
<p>Konsumentförsäkringslagen (1980:38)</p>
<p>I 4 § andra stycket konsumentförsäkringslagen finns en hänvisning till<br>forsäkringsrörelselagen i fråga om tillsyn över att försäkringsvillkor är<br>skäliga. Om skälighetsgranskningen av villkor i konsumentförsäkringar<br>med stöd av forsäkringsrörelselagen, se Edvard Nilsson och Erland<br>Strömbäck, Konsumentförsäkringslagen, 1984 s. 40—45. Eftersom be-<br>stämmelserna om skälighet upphävs i forsäkringsrörelselagen bör detta<br>stycke utgå. Lagrådet erinrar om vad som förut anförts om vikten av att<br>kravet på god försäkringsstandard upprätthålls — något som gäller sär-<br>skilt i förhållande till konsumenter — och av att villkor i försäkringsavtal<br>kan prövas med stöd av lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden.</p>
<p>Tillsyn av skälighet kommer i fortsättningen att kunna ske övergångsvis<br>med stöd av 12 kap. 16 § forsäkringsrörelselagen och punkten 2 i över-<br>gångsbestämmelserna till lagen om ändring i denna lag. Eftersom det här<br>endast är fråga om en hänvisning och tillsynen skall ske oberoende av<br>bestämmelser i konsumentförsäkringslagen synes det inte behövas någon<br>övergångsbestämmelse till den nu förordade lagändringen.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 10</p>
<p>568</p>
<h2>Lagrådets yttrande över lagrådsremissen om ändrade<br>försäkringsrörelseregler för utländska försäkrings-<br>givare</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1999-02-23</p>
<p>Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet<br>Gertrud Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.</p>
<p>Enligt en lagrådsremiss den 4 februari 1999 (Finansdepartementet) har<br>regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till</p>
<p>1. lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkrings<br>givares verksamhet i Sverige,</p>
<p>2. lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.</p>
<p>Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn<br>Katarina Holmberg.</p>
<p>Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:</p>
<p>Förslaget till lag om ändring i lagen om utländska försäkrings<br>givares verksamhet i Sverige</p>
<p>Förslaget innebär en anpassning till de förslag om ändringar i försäk-<br>ringsrörelselagen som behandlats av Lagrådet i yttrande denna dag. Vad<br>Lagrådet i det yttrandet under 19 kap. 1 och 11 §§ anfört om begreppet<br>"näringsverksamhet" har motsvarande tillämpning i fråga om samma<br>begrepp i 3 kap. 2 §, 6 kap. 1 § och 6 kap. 8 § förevarande lag.</p>
<p>I 8 kap. 1 § första meningen — från andra meningen kan bortses efter-<br>som den rör mycket speciella förhållanden — föreslås att företrädaren för<br>en utländsk försäkringsgivare skall övervaka att försäkringsgivaren i sin<br>verksamhet i Sverige iakttar god försäkringsstandard. Formuleringen har<br>stora likheter med den lydelse som Lagrådet föreslår för motsvarande<br>bestämmelse i 1 kap. 1 a § forsäkringsrörelselagen och utgör ett ytter-<br>ligare argument för Lagrådets förslag.</p>
<p>7 kap. 7 §</p>
<p>Enligt tredje stycket skall en övertagande försäkringsgivare med kon-<br>cession i Sverige underrätta försäkringstagarna m.fl. om överlåtelsen av<br>ett försäkringsbestånd och eventuella ändringar i villkoren som överlåtel-<br>sen medför. Man frågar sig hur det går om försäkringsgivaren inte har<br>koncession i Sverige och om tilläventyrs i så fall Finansinspektionen<br>skulle svara för informationen.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 11</p>
<p>569</p>
<p>Förslaget till lag om ändring i lagen om utländska filialer m.m.</p>
<p>Den föreslagna ändringen utgör endast en korrigering av en felaktig hän-<br>visning och torde därför kunna träda i kraft tidigare än som här före-<br>slagits.</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Bilaga 11</p>
<p>570</p>
<h2>F inansdepartementet</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 mars 1999</p>
<p>Närvarande:statsrådet Freivalds, ordförande, och statsråden Åsbrink,</p>
<p>Ulvskog, Sahlin, von Sydow, Pagrotsky, Rosengren, Larsson,</p>
<p>Wämersson, Lejon, Lövdén</p>
<p>Föredragande: statsrådet Erik Åsbrink</p>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<p>Regeringen beslutar proposition 1998/99:87 Ändrade försäkringsrörelse-<br>regler</p>
<p>571</p>
<h2>Rättsdatablad</h2>
<p>Prop. 1998/99:87</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Författningsrubrik</p></td><td>
<p>Bestämmelser som Celexnummer för bak-<br>inför, ändrar, upp- omliggande EG-regler</p>
<p>häver eller upprepar<br>ett normgivnings-<br>bemyndigande</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Forsäkringsrörelselagen</p>
<p>(1982:713)</p></td><td>
<p>1 kap. 1 a, 2 och 9 §§, 389L0048</p>
<p>2 kap. 3-3 c §§, 2 a kap.</p>
<p>1 §, 5 kap. 1 §, 7 kap. 1,</p>
<p>2,8 a, 9, 10, lOc-g,</p>
<p>17 b, 19 och 25 §§,</p>
<p>8 kap. 18 § och 19 kap.</p>
<p>3§</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Lagen (1998:293) om<br>utländska försäkringsgi-<br>vares verksamhet i Sveri-<br>ge</p></td><td>
<p>1 kap. 1 §, 3 kap. 3 §,</p>
<p>4 kap. 4 §, 5 kap. 5 och</p>
<p>9 §§, 6 kap. 3 och 4 §§,</p>
<p>8 kap. 1 a och 2 §§</p></td></tr>
</table>
<p>Eländers Gotab 57761, Stockholm 1999</p>
<p>572</p>
11att riksdagen antar regeringens förslag till?11att riksdagen antar regeringens förslag tillbifall=utskottet1998/99:FiU28?22att riksdagen antar regeringens förslag tillbifall=utskottet1998/99:FiU28?22att riksdagen antar regeringens förslag till?33att riksdagen antar regeringens förslag till?33att riksdagen antar regeringens förslag tillbifall=utskottet1998/99:FiU28?44att riksdagen antar regeringens förslag tillbifall=utskottet1998/99:FiU28?44att riksdagen antar regeringens förslag till?55att riksdagen antar regeringens förslag till?55att riksdagen antar regeringens förslag tillbifall=utskottet1998/99:FiU28?66att riksdagen antar regeringens förslag tillbifall=utskottet1998/99:FiU28?66att riksdagen antar regeringens förslag till?77att riksdagen antar regeringens förslag till?77att riksdagen antar regeringens förslag tillbifall=utskottet1998/99:FiU28?88att riksdagen antar regeringens förslag tillbifall=utskottet1998/99:FiU28?88att riksdagen antar regeringens förslag till?99att riksdagen antar regeringens förslag till?99att riksdagen antar regeringens förslag tillbifall=utskottet1998/99:FiU28?BBordläggning1999-03-10 00:00:00inträffat2hanvisningINLInlämning1999-03-10 00:00:00inträffat60hanteringHÄNHänvisning1999-03-11 00:00:00inträffat3hanvisningMOTMotionstid slutar1999-03-25 00:00:00inträffat4hanvisninginlamnatavInlämnat avFinansdepartementet2014-11-24 08:40:56statustextstatustextÄrendet är avslutatGM03872019-05-22 17:20:49tilldelatTilldelatFinansutskottet2014-11-24 08:40:56behandlas_i1998/99:FiU28GM01FiU28bet1998/99FiU28Ändrade försäkringsrörelsereglerBetänkandeföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1998/99:87<br/>
Ändrade försäkringsrörelsereglerGM02Fi9mot1998/99Fi9med anledning av prop. 1998/99:87 Ändrade försäkringsrörelsereglerMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1998/99:87<br/>
Ändrade försäkringsrörelsereglerGM02Fi10mot1998/99Fi10med anledning av prop. 1998/99:87 Ändrade försäkringsrörelsereglerMotionföljdmotionav Karin Pilsäter m.fl. (FP)<br/>
med anledning av prop. 1998/99:87<br/>
Ändrade försäkringsrörelsereglerGM02Fi10mot1998/99Fi10med anledning av prop. 1998/99:87 Ändrade försäkringsrörelsereglerav Karin Pilsäter m.fl. (FP)Motionföljdmotionav Lars Tobisson m.fl. (M)<br/>
med anledning av prop. 1998/99:87<br/>
Ändrade försäkringsrörelsereglerGM02Fi9mot1998/99Fi9med anledning av prop. 1998/99:87 Ändrade försäkringsrörelsereglerav Lars Tobisson m.fl. (M)Motion