2230146GM03841998/9984propproppropProposition 1998/99:84PropositionPropositionFinansdepartementet8401999-04-08 00:00:002025-12-19 14:04:411999-01-01 00:00:00Lag om skatt på avfalldigitaliseradhtmlskarvenhttps://data.riksdagen.se/dokument/GM0384/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GM0384https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GM0384
<h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition<br>1998/99:84</h1>
<h2>Lag om skatt på avfall</h2><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GM0384/prop_199899__84-1.png" style="width:37pt;height:21pt;"/>
<p>Prop.</p>
<p>1998/99:84</p>
<p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p>
<p>Stockholm den 8 april 1999</p>
<p>Göran Persson</p>
<p>Erik Åsbrink</p>
<p>(F inansdepartementet)</p>
<h2>Propositionens huvudsakliga innehåll</h2>
<p>I propositionen föreslås att en lag infors om skatt på avfall som depone-<br>ras. Avsikten är att avfallsskatten skall öka de ekonomiska incitamenten<br>att behandla avfall på ett från miljö- och naturresurssynpunkt bättre sätt.<br>Skatten skall omfatta såväl konventionellt avfall som industrins<br>branschspecifika avfall och tas ut med 250 kr per ton. Skattefrihet med-<br>ges för vissa avfallsslag för vilka det under överskådlig tid inte finns någ-<br>ra miljömässigt acceptabla alternativ till deponering och möjligheterna<br>att minska avfallsmängderna genom processförändringar, val av råvara<br>etc. är avsevärt begränsade.</p>
<p>Lagen om skatt på avfall föreslås träda i kraft den 1 januari 2000.</p>
<p>1 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 84</p>
<h2>Innehållsförteckning</h2>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................5</p>
<p>2 Lagtext...............................................................................................6</p>
<p>2.1 Förslag till lag om skatt på avfall.......................................6</p>
<p>2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om</p>
<p>punktskatter och prisregleringsavgifter..............................9</p>
<p>3 Ärendet och dess beredning............................................................12</p>
<p>4 Bakgrund.........................................................................................13</p>
<p>4.1 Avfallet och milj öpolitiken...............................................13</p>
<p>4.2 Avfallshanteringen i dag...................................................16</p>
<p>4.3 Miljöskyddslagstiftning....................................................16</p>
<p>4.3.1 Miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.........16</p>
<p>4.3.2 Avfall och producentansvar............................17</p>
<p>4.4 Avfallet inom EU..............................................................17</p>
<p>4.5 Andra styrmedel för minskad deponering av avfall.........18</p>
<p>4.5.1 Producentansvar..............................................18</p>
<p>4.5.2 Naturgrusskatt.................................................19</p>
<p>4.5.3 Hantering av uttjänta varor.............................19</p>
<p>4.5.4 Allmänna råd för deponering..........................19</p>
<p>4.5.5 Avfallsplanering.............................................20</p>
<p>4.5.6 Kommunalt Agenda 21-arbete........................20</p>
<p>4.5.7 Behandlingsavgifter........................................20</p>
<p>4.5.8 Renhållningstaxor...........................................21</p>
<p>4.5.9 Industrins miljöpolicy.....................................21</p>
<p>4.6 Avfallsskatt i andra EU-länder.........................................22</p>
<p>5 Behovet av en avfallsskatt...............................................................22</p>
<p>6 Skattepliktig anläggning och skattskyldig.......................................24</p>
<p>6.1 Skattepliktig anläggning...................................................24</p>
<p>6.2 Skattskyldig......................................................................33</p>
<p>7 Förfarandet vid beskattning.............................................................33</p>
<p>7.1 Netto- eller slutdeponimetod............................................33</p>
<p>7.2 Avdrag för sådant som förs ut från anläggningen............38</p>
<p>7.2.1 Inledning.........................................................38</p>
<p>7.2.2 Lak- och reningsvatten...................................38</p>
<p>7.2.3 Gas som bildats vid nedbrytning av organiskt</p>
<p>avfall (deponigas)...........................................39</p>
<p>7.3 Redovisningsperiod m.m..................................................41</p>
<p>8 Skattenivå och fastställande av skatten...........................................42</p>
<p>9 Allmänna utgångspunkter för skattefrihet.......................................44</p>
<p>10 Skattebefrielse för vissa anläggningar och behandlings-</p>
<p>metoder m.m....................................................................................47</p>
<p>10.1 Anläggningar där deponering sker uteslutande av vissa<br>avfallsslag.........................................................................47</p>
<p>10.2 Material för driften av avfallsanläggningen.....................53</p>
<p>10.3 Vissa behandlingsformer..................................................54</p>
<p>11 Skattebefrielse för konstruktionsarbeten m.m.................................57</p>
<p>12 Skattebefrielse för vissa konventionella avfall m.m.......................59</p>
<p>12.1 Inledning...........................................................................59</p>
<p>12.2 Sanering av mark- och vattenområden.............................59</p>
<p>12.2.1 Förorenad jord från marksanering..................59</p>
<p>12.2.2 Muddermassor................................................61</p>
<p>12.2.3 Omdeponering av avfall från sanering av</p>
<p>upplag för farligt avfall..................................62</p>
<p>12.3 Vissa fall av vattenrening.................................................62</p>
<p>12.3.1 Slam från behandling av lakvatten från</p>
<p>anläggning där gips deponeras.......................62</p>
<p>12.3.2 Avfall från rening av kommunalt avlopps-</p>
<p>vatten som förorenats på grund av verksam-<br>het vid Falu koppargruva................................64</p>
<p>12.4 Asbesthaltigt avfall...........................................................65</p>
<p>12.5 Bygg- och rivningsavfall..................................................66</p>
<p>12.6 Kommunalt avloppsslam..................................................66</p>
<p>12.7 Avfall från energiutvinning..............................................67</p>
<p>12.7.1 Biobränsleaska................................................67</p>
<p>12.7.2 Övrigt avfall från energiutvinning..................68</p>
<p>13 Skattebefrielse för vissa branschspecifika avfall...........................70</p>
<p>13.1 Inledning...........................................................................70</p>
<p>13.2 Avfall från gruvor och mineralutvinning..........................70</p>
<p>13.3 Avfall från trävaruindustrin..............................................71</p>
<p>13.4 Avfall från massa- och pappersindustrin..........................71</p>
<p>13.4.1 Generell skattebefrielse för avfall från</p>
<p>massa-och pappersindustrin..........................71</p>
<p>13.4.2 Grönlutslam....................................................72</p>
<p>13.4.3 Avfall från upparbetning av returpapper........72</p>
<p>13.5 Askor från eldning av avsvärtningsslam...........................74</p>
<p>13.6 Avfall från kemisk industri...............................................74</p>
<p>13.6.1 Slam från framställning av dikalciumfosfat,</p>
<p>kalciumklorid och natriumfosfat....................74</p>
<p>13.6.2 Kalciumfluoridslam från framställning av</p>
<p>aluminiumfluorid............................................75</p>
<p>13.6.3 Gipsslam från framställning av</p>
<p>uppkolningsmedel...........................................76</p>
<p>13.6.4 Elfilterstoft och andra rester från fram-<br>ställning av kalciumkarbid m.m....................77</p>
<p>13.7 Avfall från j äm-, stål- och metallindustrin.......................79</p>
<p>13.7.1 Inledning.........................................................79</p>
<p>13.7.2 Slagger från metallurgiska processer..............79</p>
<p>13.7.3 Stoft och slam från rening av gaser från</p>
<p>framställning av råjärn och råstål...................83</p>
<p>13.7.4 Oljehaltigt glödskalsslam...............................87</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>13.7.5 Metallhydroxidslam........................................88</p>
<p>13.7.6 Stoft och slam från rening av rökgaser och</p>
<p>processvatten vid framställning av koppar,<br>zink och bly....................................................89</p>
<p>13.7.7 Katodrester och annat avfall från framställ-<br>ning av aluminium.........................................90</p>
<p>13.7.8 Stoft och slam från rening av rökgaser från</p>
<p>framställning av ferrolegeringar.....................92</p>
<p>13.8 Avfall från verkstadsindustrin..........................................93</p>
<p>13.9 Avfall från tillverkning av stenull.....................................95</p>
<p>13.10 Avfall från glasåtervinning...............................................96</p>
<p>13.11 Avfall från fragmenteringsindustrin.................................97</p>
<p>14 Konsekvenserna av en avfallskatt...................................................98</p>
<p>14.1 Konsekvenser av en skatt på konventionellt avfall...........98</p>
<p>14.1.1 Inledning.........................................................98</p>
<p>14.1.2 Total avfallsmängd.........................................98</p>
<p>14.1.3 Materialåtervinning........................................98</p>
<p>14.1.4 Biologisk behandling och energiutvinning.....98</p>
<p>14.1.5 Avfallsförbränning och energiutvinning........98</p>
<p>14.1.6 Effekt på deponerad avfallsmängd.................99</p>
<p>14.1.7 Effekt på antalet avfallsupplag.......................99</p>
<p>14.1.8 Transporter....................................................100</p>
<p>14.1.9 Ökade deponikostnader................................100</p>
<p>14.1.10 Konsekvenser för hushållen m.fl..................101</p>
<p>14.2 Konsekvenser av en skatt på branschspecifikt avfall.....101</p>
<p>14.2.1 Inledning.......................................................101</p>
<p>14.2.2 Effekt på deponerad avfallsmängd...............101</p>
<p>14.2.3 Industrins kostnadsökning på grund av</p>
<p>skatten...........................................................101</p>
<p>14.3 Kostnader för administration och kontroll av skatten.....102</p>
<p>14.4 Illegal deponering...........................................................102</p>
<p>14.5 Förslagets offentlig-finansiella effekter..........................103</p>
<p>15 Ikraftträdande m.m........................................................................104</p>
<p>16 Författningskommentar.................................................................105</p>
<p>16.1 Förslaget till lag om skatt på avfall.................................105</p>
<p>16.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:151) om</p>
<p>punktsskatter och prisregleringsavgifter.........................121</p>
<p>Bilaga 1 Förteckning över remissinstanser m.fl................................122</p>
<p>Bilaga 2 Lagrådsremissens lagförslag...............................................123</p>
<p>Bilaga 3 Lagrådets yttrande...............................................................126</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 april 1999.........129</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<h2>1 Förslag till riksdagsbeslut</h2>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till</p>
<p>1. lag om skatt på avfall,</p>
<p>2. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle-<br>ringsavgifter.</p>
<h2>Lagtext</h2>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>Regeringen har följande förslag till lagtext.</p>
<h3>2.1 Förslag till lag om skatt på avfall</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<p>Lagens tillämpningsområde</p>
<p>1 § Skatt (avfallsskatt) skall betalas till staten enligt denna lag för avfall<br>som förs in till en avfallsanläggning där farligt avfall eller annat avfall<br>till en mängd av mer än 50 ton per år slutligt förvaras (deponeras) eller<br>förvaras under längre tid än tre år.</p>
<p>Avfallsskatt skall också betalas för avfall som uppkommer inom en<br>anläggning där det huvudsakligen bedrivs annan verksamhet än avfalls-<br>hantering, om farligt avfall eller annat avfall till en mängd av mer än 50<br>ton per år deponeras inom anläggningen eller förvaras där under längre<br>tid än tre år.</p>
<p>2 § Med avfall jämställs annat material som förs in till en avfallsanlägg-<br>ning som avses i 1 § första stycket.</p>
<p>3 § Bestämmelserna i 1 § gäller dock inte för anläggningar där depone-<br>ring eller förvaring sker uteslutande av</p>
<p>1. ett eller flera av följande avfallsslag, nämligen</p>
<p>a) jord, grus, lera, skiffer, kalkstoft, kalksten eller annan sten,</p>
<p>b) bergrester från gruvindustriell verksamhet,</p>
<p>c) avfallssand från gruvindustriell verksamhet och avfall från vattenre-<br>ning vid sådan verksamhet samt jämhaltigt avfall från rökgasrening vid<br>tillverkning av jämmalmspellets, eller</p>
<p>2. radioaktivt avfall.</p>
<p>I fråga om avfall från vattenrening vid gruvindustriell verksamhet och<br>jämhaltigt avfall från rökgasrening vid tillverkning av jämmalmspellets<br>gäller första stycket 1 endast under förutsättning att deponering eller för-<br>varing sker tillsammans med avfallssand från gruvindustriell verksamhet.</p>
<p>Skattebelopp m.m.</p>
<p>4 § Avfallsskatt skall betalas med 250 kronor per ton avfall.</p>
<p>5 § Avfallsskatt skall bestämmas på grundval av vägning.</p>
<p>Om den mängd avfall som förs in till eller uppkommer vid en anlägg-<br>ning är av mindre omfattning eller det av någon annan anledning finns<br>särskilda skäl, far avfallsskatten bestämmas på annan grund än vägning.</p>
<p>Undantag från skatteplikt</p>
<p>6 § Avfallsskatt skall inte betalas för</p>
<p>1. material som är avsett att användas för driften av en avfallsanlägg-<br>ning eller som fors in till en sådan anläggning utan direkt samband med<br>avfallshanteringen,</p>
<p>2. avfall som är avsett att inom en anläggning behandlas genom</p>
<p>a) kompostering eller reaktorbaserad rötning,</p>
<p>b) förbränning,</p>
<p>c) användning för tillverkning av fast lagringsbart bränsle.</p>
<p>Avfallsskatt skall dock betalas för rester som uppstår efter genomförd<br>behandling enligt första stycket 2.</p>
<p>Vem som är skattskyldig</p>
<p>7 § Skyldig att betala avfallsskatt är den som bedriver verksamheten på<br>anläggningen.</p>
<p>Den som är skattskyldig skall vara registrerad hos beskattningsmyn-<br>digheten.</p>
<p>Skattskyldighetens inträde</p>
<p>8 § Skyldigheten att betala avfallsskatt inträder i fall som avses i</p>
<p>1. 1 § första stycket när avfall fors in till anläggningen,</p>
<p>2. 1 § andra stycket när avfall uppkommer och i</p>
<p>3. 6 § andra stycket när behandlingen har slutförts.</p>
<p>Förfarandet</p>
<p>9 § Bestämmelserna i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle-<br>ringsavgifter om förfarandet vid beskattningen gäller for avfallsskatt.<br>Redovisningsperioden för avfallsskatt är dock kalenderkvartal.</p>
<p>Avdrag i deklaration</p>
<p>10 § I en deklaration som avser avfallsskatt far avdrag göras for skatt på</p>
<p>1. avfall som</p>
<p>a) förts ut från anläggningen, dock inte lak- och reningsvatten och inte<br>heller gas som har bildats vid nedbrytning av organiskt avfall,</p>
<p>b) använts for driften av anläggningen,</p>
<p>c) använts for konstruktionsarbeten inom anläggningen eller for att där<br>åstadkomma en miljösäker deponering eller förvaring,</p>
<p>2. förorenad jord från marksanering,</p>
<p>3. muddermassor från sanering och fördjupning av vattenområden,</p>
<p>4. avfall från sanering av upplag for farligt avfall,</p>
<p>5. slam från behandling av lakvatten från anläggning där gips depone-<br>ras,</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>6. avfall från rening av kommunalt avloppsslam som förorenats på<br>grund av verksamhet vid Falu koppargruva,</p>
<p>7. asbesthaltigt avfall,</p>
<p>8. fluor- och svavelhaltigt avfall från rökgasrening vid tillverkning av<br>j ämmalmspellets,</p>
<p>9. grönlutslam från kausticeringsprocesser,</p>
<p>10. returfiberavfall och avsvärtningsslam från upparbetning av retur-<br>papper samt askor från eldning av avsvärtningsslam,</p>
<p>11. slam från framställning av dikalciumfosfat, kalciumklorid och nat-<br>riumfosfat,</p>
<p>12. kalciumfluoridslam från framställning av aluminiumfluorid,</p>
<p>13. gipsslam från framställning av uppkolningsmedel,</p>
<p>14. elfilterstoft från framställning av kalciumkarbid,</p>
<p>15. slagger från metallurgiska processer,</p>
<p>16. stoft och slam från rening av gaser från framställning av råstål och<br>råjärn,</p>
<p>17. oljehaltigt glödskalsslam,</p>
<p>18. metallhydroxidslam,</p>
<p>19. stoft och slam från rening av rökgaser och processvatten vid fram-<br>ställning av koppar, zink och bly,</p>
<p>20. katodrester, elektrofilterstoft, blästerstoft och kolavfall från fram-<br>ställning av aluminium,</p>
<p>21. stoft och slam från rening av rökgaser från framställning av ferro-<br>legeringar,</p>
<p>22. gjuterisand,</p>
<p>23. avfall från rensprocessen vid upparbetning av återvunnet glas.</p>
<p>Avdrag enligt första stycket 1 c far dock inte göras för skatt på avfall<br>som använts för mellantäckning.</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.</p>
<p>2.2</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om<br>punktskatter och prisregleringsavgifter</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § och 2 kap. 3 § lagen (1984:151)<br>om punktskatter och prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>1 kap.</p>
<p>1 §'</p>
<p>Denna lag gäller för skatter och avgifter som tas ut enligt</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>1. lagen (1928:376) om skatt på<br>lotterivinster, lagen (1941:251) om<br>särskild varuskatt, lagen<br>(1957:262) om allmän energiskatt,<br>lagen (1961:372) om bensinskatt,<br>lagen (1961:394) om tobaksskatt,<br>lagen (1972:266) om skatt på an-<br>nonser och reklam, lagen<br>(1972:820) om skatt på spel, lagen<br>(1973:37) om avgift på vissa<br>dryckesförpackningar, lagen<br>(1973:1216) om särskild skatt för<br>oljeprodukter och kol, bilskrot-<br>ningslagen (1975:343), lagen<br>(1977:306) om dryckesskatt, lagen<br>(1978:69) om försäljningsskatt på<br>motorfordon, lagen (1978:144) om<br>skatt på vissa resor, lagen<br>(1982:691) om skatt på vissa kas-<br>settband, lagen (1982:1200) om<br>skatt på videobandspelare, lagen<br>(1982:1201) om skatt på viss<br>elektrisk kraft, lagen (1983:1053)<br>om skatt på omsättning av vissa<br>värdepapper, lagen (1983:1104)<br>om särskild skatt för elektrisk kraft<br>från kärnkraftverk, lagen<br>(1984:351) om totalisatorskatt,<br>lagen (1984:355) om skatt på vissa<br>dryckesförpackningar, lagen<br>(1984:405) om stämpelskatt på<br>aktier, lagen (1984:409) om skatt<br>på gödselmedel, lagen (1984:410)<br>om skatt på bekämpningsmedel,<br>lagen (1988:1567) om miljöskatt<br>på inrikes flygtrafik, lagen</p>
<p>1. lagen (1928:376) om skatt på<br>lotterivinster, lagen (1941:251) om<br>särskild varuskatt, lagen<br>(1957:262) om allmän energiskatt,<br>lagen (1961:372) om bensinskatt,<br>lagen (1961:394) om tobaksskatt,<br>lagen 1972:266) om skatt på an-<br>nonser och reklam, lagen<br>(1972:820) om skatt på spel, lagen<br>(1973:37) om avgift på vissa<br>dryckesförpackningar, lagen<br>(1973:1216) om särskild skatt för<br>oljeprodukter och kol, bilskrot-<br>ningslagen (1975:343), lagen<br>(1977:306) om dryckesskatt, lagen<br>(1978:69) om försäljningsskatt på<br>motorfordon, lagen (1978:144) om<br>skatt på vissa resor, lagen<br>(1982:691) om skatt på vissa kas-<br>settband, lagen (1982:1200) om<br>skatt på videobandspelare, lagen<br>(1982:1201) om skatt på viss<br>elektrisk kraft, lagen (1983:1053)<br>om skatt på omsättning av vissa<br>värdepapper, lagen (1983:1104)<br>om särskild skatt för elektrisk kraft<br>från kärnkraftverk, lagen<br>(1984:351) om totalisatorskatt,<br>lagen (1984:355) om skatt på vissa<br>dryckesförpackningar, lagen<br>(1984:405) om stämpelskatt på<br>aktier, lagen (1984:409) om skatt<br>på gödselmedel, lagen (1984:410)<br>om skatt på bekämpningsmedel,<br>lagen (1988:1567) om miljöskatt<br>på inrikes flygtrafik, lagen</p>
<p>Senaste lydelse 1995:1668</p>
<p>(1990:582) om koldioxidskatt,<br>lagen (1990:587) om svavelskatt,<br>2 § första stycket 6 lagen</p>
<p>(1990:661) om avkastningsskatt på<br>pensionsmedel, lagen (1990:662)<br>om skatt på vissa premiebetalning-<br>ar, lagen (1990:1087) om la-<br>gerskatt på vissa oljeprodukter,<br>lagen (1990:1427) om särskild<br>premieskatt för grupplivförsäk-<br>ring, m.m., lagen (1991:1482) om<br>lotteriskatt, lagen (1991:1483) om<br>skatt på vinstsparande m.m., lagen<br>(1992:1479) om lagerskatt på viss<br>bensin, lagen (1992:1438) om die-<br>seloljeskatt och användning av<br>vissa oljeprodukter, lagen<br>(1992:1439) om lagerskatt på die-<br>selolja, lagen (1994:1563) om to-<br>baksskatt, lagen (1994:1564) om<br>alkoholskatt, lagen (1994:1776)<br>om skatt på energi, lagen<br>(1995:1132) om lagerskatt på die-<br>selolja för förbrukning i vissa<br>motordrivna fordon, lagen<br>(1995:1667) om skatt på natur-<br>grus.</p>
<p>(1990:582) om koldioxidskatt,<br>lagen (1990:587) om svavelskatt,<br>2 § första stycket 6 lagen</p>
<p>(1990:661) om avkastningsskatt på<br>pensionsmedel, lagen (1990:662)<br>om skatt på vissa premiebetalning-<br>ar, lagen (1990:1087) om la-<br>gerskatt på vissa oljeprodukter,<br>lagen (1990:1427) om särskild<br>premieskatt för grupplivförsäk-<br>ring, m.m., lagen (1991:1482) om<br>lotteriskatt, lagen (1991:1483) om<br>skatt på vinstsparande m.m., lagen<br>(1992:1479) om lagerskatt på viss<br>bensin, lagen (1992:1438) om die-<br>seloljeskatt och användning av<br>vissa oljeprodukter, lagen<br>(1992:1439) om lagerskatt på die-<br>selolja, lagen (1994:1563) om to-<br>baksskatt, lagen (1994:1564) om<br>alkoholskatt, lagen (1994:1776)<br>om skatt på energi, lagen<br>(1995:1132) om lagerskatt på die-<br>selolja för förbrukning i vissa<br>motordrivna fordon, lagen<br>(1995:1667) om skatt på natur-<br>grus, lagen (1999:000) om skatt på<br>avfall.</p>
<p>2. lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område, lagen<br>(1974:226) om prisreglering på fiskets område, lagen (1990:615) om av-<br>gifter på vissa jordbruksprodukter m.m., lagen (1990:616) om införande<br>av lagen (1990:615) om avgifter på vissa jordbruksprodukter m.m., lagen<br>(1994:1704) om lageravgift på vissa jordbruksprodukter, lagen<br>(1982:349) om återvinning av dryckesförpackningar av aluminium.</p>
<p>Har i författning som anges i första stycket eller i författning som ut-<br>färdats med stöd av sådan författning lämnats bestämmelse som avviker<br>från denna lag gäller dock den bestämmelsen.</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>2 kap.</p>
<p>För skatt enligt författningarna i<br>1 kap. 1 § första stycket 1 är ka-<br>lendermånad redovisningsperiod.<br>Särskilda bestämmelser gäller i<br>fråga om skatt enligt lagen<br>(1972:266) om skatt på annonser<br>och reklam, lagen (1972:820) om</p>
<p>3§<sup>2</sup></p>
<p>För skatt enligt författningarna i<br>1 kap. 1 § första stycket 1 är ka-<br>lendermånad redovisningsperiod.<br>Särskilda bestämmelser gäller i<br>fråga om skatt enligt lagen<br>(1972:266) om skatt på annonser<br>och reklam, lagen (1972:820) om</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1993:853</p>
<p>10</p>
<p>skatt på spel, lagen (1982:691) om<br>skatt på vissa kassettband, lagen<br>(1983:1053) om skatt på omsätt-<br>ning av vissa värdepapper, lagen<br>(1990:662) om skatt på vissa pre-<br>miebetalningar och lagen<br>(1990:661) om avkastningsskatt på<br>pensionsmedel.</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>skatt på spel, lagen (1982:691) om<br>skatt på vissa kassettband, lagen<br>(1983:1053) om skatt på omsätt-<br>ning av vissa värdepapper, lagen<br>(1990:662) om skatt på vissa pre-<br>miebetalningar, lagen (1990:661)<br>om avkastningsskatt på pensions-<br>medel och lagen (1999:000) om<br>skatt på avfall.</p>
<p>För avgifter enligt författningarna i 1 kap. 1 § första stycket 2 är kalen-<br>dermånad redovisningsperiod om Jordbruksverket eller Fiskeriverket inte<br>föreskriver något annat.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far for så-<br>dana skattskyldiga som kan beräknas redovisa skatt med låga belopp<br>medge att redovisningsperioden tills vidare skall vara ett halvt eller ett<br>helt beskattningsår. Riksskatteverket, Jordbruksverket eller Fiskeriverket<br>far meddela föreskrifter om redovisningsperiod for fall då den skattskyl-<br>dige har försatts i konkurs.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.</p>
<p>11</p>
<h2>3 Ärendet och dess beredning</h2>
<p>I juli 1993 tillkallades en särskild utredare med uppdrag att utreda vissa<br>frågor om beskattning m.m. av avfall. Utredaren (Avfallsskatteutred-<br>ningen) lämnade olika förslag till utformning av en avfallsskatt i sitt be-<br>tänkande Avfallsfri framtid (SOU 1994:114). Vid remissbehandlingen av<br>betänkandet framhöll remissinstanserna genomgående att det i utredning-<br>en saknades en bedömning av vilka samhällsekonomiska och företags-<br>ekonomiska konsekvenser som utredningens förslag skulle fa.</p>
<p>Med anledning av vad som framkommit under remissbehandlingen<br>tillkallades i mars 1995 en särskild utredare (Fi 1995:07, Deponiskatteut-<br>redningen) med uppdrag att ta fram ett förslag till en skatt som syftar till<br>att minska mängden avfall som deponeras och att allsidigt utreda kon-<br>sekvenserna av att införa en sådan skatt. Utredningen överlämnade i ok-<br>tober 1996 betänkandet Skatt på avfall (SOU 1996:139).</p>
<p>Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över de remissin-<br>stanser som har yttrat sig över betänkandet finns i bilaga 1. En samman-<br>ställning över remissyttrandena finns tillgänglig i Finansdepartementet,<br>dnr Fi96/4138. Efter det att regeringen beslutat om lagrådsremiss om<br>avfallsskatt inkom yttranden från ytterligare organsiationer och företag.<br>Även dessa finns angivna i bilaga 1.</p>
<p>I betänkandet Skatt på avfall har Deponiskatteutredningen lämnat för-<br>slag om en skatt på avfall som deponeras. Regeringen avser nu att ta upp<br>utredningens förslag.</p>
<p>Förutom avfallsskatteförslag lämnade Avfallsskatteutredningen också<br>andra förslag på avfallsområdet. Det gällde upprättande av en resursspar-<br>kommitté, införande av en kretsloppsgaranti, introducerande av en miljö-<br>varudeklarationsplikt samt ett förslag till samråd rörande differentierade<br>taxor. Regeringen finner inte skäl att gå vidare med dessa förslag. Syftet<br>med förslagen har av regeringen hanterats genom åtgärder som framgår<br>av regeringens proposition Hantering av uttjänta varor i ett ekologiskt<br>hållbart samhälle - ett ansvar för alla, (prop. 1996/97:172, bet.<br>1997/98:JoU7, rskr 1997/98:55) som har antagits av riksdagen under<br>hösten 1997.</p>
<p>Lagrådet</p>
<p>Regeringen beslutade den 5 juni 1997 att inhämta Lagrådets yttrande<br>över det lagförslag som finns i bilaga 2. Lagrådets yttrande finns i bilaga</p>
<p>3. Regeringen har i propositionen i allt väsentligt följt Lagrådets förslag.<br>Dessutom har vissa smärre redaktionella ändringar gjorts i lagtexten.</p>
<p>I förhållande till lagrådsremissen föreslås nu skattebefrielse för ytterli-<br>gare fyra avfallsslag. Dessutom undantas uttryckligen fyra behandlings-<br>former. Dessa ändringar är av sådan lagtekniskt enkel beskaffenhet att ett<br>nytt hörande av Lagrådet skulle sakna betydelse.</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>12</p>
<p>Statsstödsgranskning</p>
<p>I lagen föreslås ett antal fall av skattebefrielse som i huvudsak gäller s.k.<br>branschspecifika industriavfall. Sådana skattebefrielser kan betraktas<br>som statsstöd enligt EG:s konkurrensregler. Enligt artikel 93.3 i EG-<br>fördraget är medlemsstaterna skyldiga att i förväg anmäla sådant som kan<br>betraktas som statsstöd till kommissionen. Det ankommer på kommissio-<br>nen att granska sådana åtgärder, i syfte att utröna i vad mån åtgärden på<br>grund av konkurrenssnedvridning är oförenlig med den gemensamma<br>marknaden. Mot den bakgrunden gjordes en anmälan till kommissionen<br>den 5 maj 1998.</p>
<p>Sedan kommissionen i december 1998 informerat om att en separat<br>anmälan enligt Kol- och stålfördraget var nödvändig, gjordes en sådan<br>anmälan den 21 december 1998.</p>
<p>Den 26 mars 1999 erhöll regeringen ett formellt beslut om godkännan-<br>de av förslaget enligt artikel 92 i EG-fördraget. Beslutet är daterat den 24<br>mars 1999. Vad gäller anmälan enligt Kol- och stålfördraget har ännu<br>inte något beslut fattats av kommissionen. Enligt underhandskontakter<br>med företrädare för kommissionen är dock ärendet i princip fardigbe-<br>handlat och kommissionen väntas fatta beslut under våren 1999. Rege-<br>ringens bedömning är att kommissionen även kommer att godkänna för-<br>slaget enligt Kol- och stålfördraget och att ett sådant beslut kommer att<br>finnas tillgängligt i sådan tid att riksdagen kan beakta det vid sin behand-<br>ling av propositionen under riksmötet 1998/99.</p>
<p>Som framgått anmäldes lagförslaget till kommissionen enligt artikel<br>93.3 i EG-fördraget först ca ett år efter att förslaget granskats av Lagrå-<br>det. Skälet till tidsutdräkten var att det efter det att Lagrådet lämnat sitt<br>yttrande inkom ytterligare yrkanden om befrielse från skatt från ett antal<br>berörda Först sedan dessa yrkanden beretts inom Regeringskansliet kun-<br>de förslaget anmälas till kommissionen.</p>
<p>Under framtagande av anmälan till kommissionen framkom ytterligare<br>detaljer rörande olika branschspecifika avfallsslag. En del av dessa har<br>inarbetats i propositionstexten men för en fullständig redogörelse hänvi-<br>sas till skrivelser i ärendet om anmälan till kommissionen enligt stats-<br>stödsreglema. Anmälan finns tillgänglig i Näringsdepartementet, dnr<br>EUN98/1434.</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<h2>4 Bakgrund</h2>
<h3>4.1 Avfallet och miljöpolitiken</h3>
<p>Moderna avfallshanteringsfrågor, som t.ex. att minska uppkomsten av<br>avfall och om återvinning och producentansvar, har diskuterats sedan<br>regeringens proposition (prop. 1975:32) om återvinning och omhänderta-<br>gande av avfall. I propositionen uttalades bl.a. följande. ”Kravet på en<br>rättvisare fördelning, internationellt och nationellt, av jordens tillgångar<br>skärper behovet av att hushålla med begränsade resurser och i det pers-<br>pektivet är det nödvändigt att på olika områden hejda slöseri med råvaror</p>
<p>13</p>
<p>och på nytt ta tillvara det som en gång använts. Produktionsmetoder<br>måste utvecklas från utgångspunkten sparsamhet med råvaror och åter-<br>vinning av material. Avfall har i alltför stor utsträckning betraktats som<br>en oanvändbar restprodukt och använda varor som slutligt förbrukade.<br>Avfallet har därför i stor omfattning fått belasta miljön. Det synsättet<br>måste ändras. Avfall är en resurs som i största möjliga utsträckning skall<br>användas på nytt. Återanvändning måste vara en ledande princip vid om-<br>händertagande och behandling av avfall. Ansvaret för att det avfall som<br>uppkommer vid produktionen kan tas om hand på ett från miljö- och re-<br>surssynpunkt riktigt sätt bör i första hand åvila producenten”.</p>
<p>I nästföljande proposition som i ett större sammanhang behandlar av-<br>fall (prop. 1989/90:100, bil 16) slogs fast att avfallet utgjorde en allt stör-<br>re belastning för miljön och att många problem skapas redan när en vara<br>tillverkas. Vidare uttalades att de stora volymerna avfall i sig utgör ett<br>problem för miljö och resurshushållning och att återanvändning och åter-<br>vinning av material måste öka. För det avfall som slutligt behöver om-<br>händertas måste teknik och system för miljöriktig hantering och slutbe-<br>handling utvecklas.</p>
<p>I propositionen 1992/93:180 om riktlinjer för en kretsloppsanpassad<br>samhällsutveckling angavs vägen mot en effektivare resurshushållning.<br>Riktlinjerna byggde dels på de mål för en hållbar samhällsutveckling som<br>antogs vid FN:s Riokonferens 1992, dels på handlingsprogrammet Agen-<br>da 21. Ett kretsloppsanpassat samhälle skall skapas genom övergång till<br>förnyelsebara resurser, energisnåla processer, återvinning etc. Övergång-<br>en skall göras möjlig bl.a. genom att ekonomiska styrmedel utvecklas<br>och att miljökrav ställs vid offentlig upphandling. Källsortering framhålls<br>i propositionen som ett viktigt medel för att kunna ta hand om avfall på<br>ett riktigt sätt så att förbränning och deponering upphör av osorterat av-<br>fall. Deponering av avfall och material som kan nyttiggöras är ett slöseri<br>med naturresurser som i längden inte är hållbart och acceptabelt. I stället<br>för att deponeras skall avfall och material så långt som möjligt behandlas<br>med hänsyn till sina egenskaper och på ett sätt som inte stör eller skadar<br>miljön. Omhändertagandet skall ske på ett sätt som gör det lättare att ut-<br>vinna material och energi samt närings- och mullämnen. Avfall till för-<br>bränning och deponering skall vara sorterat. Framtidens avfallshantering<br>skall inte bindas vid en enda teknisk lösning.</p>
<p>I regeringens skrivelse 1994/95:120, Miljön - Vårt gemensamma an-<br>svar, framhålls bl.a. att producentansvaret är ett viktigt styrmedel för att<br>minska avfallsmängderna och behovet av deponering. Möjligheterna att<br>genom ekonomiska styrmedel skapa bättre förutsättningar för ökad re-<br>surshushållning och minskad belastning på miljön skall övervägas. I<br>skrivelsen framhålls också vikten av att öka sorteringen av avfallet i olika<br>materialspecifika fraktioner. Härigenom skapas bättre förutsättningar för<br>ett slutligt omhändertagande av avfall och restprodukter, som innebär<br>bl.a. resursbesparing och bättre hantering från miljösynpunkt. Avfall och<br>restprodukter från industri och hushåll bör i än högre grad nyttiggöras<br>som insatsprodukter vid tillverkning av nya varor och produkter. Energi-<br>utvinning bör ske för vissa avfallsslag. Det framhålls slutligen att depo-<br>nering av återvinningsbart avfall inte är förenligt med principerna för ett<br></p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>14</p>
<p>kretsloppssamhälle och att mängderna avfall avsevärt bör minska jämfört<br>med dagens situation.</p>
<p>I regeringens skrivelse 1996/97:50, På väg mot ett ekologiskt hållbart<br>samhälle, poängteras näringslivets avgörande roll i utvecklingen mot ett<br>hållbart samhälle genom möjligheterna att kretsloppsanpassa produk-<br>tionsprocesserna, utveckla nya miljöanpassade produkter, minska mäng-<br>den avfall och reducera avfallets farlighet.</p>
<p>I regeringens proposition 1996/97:172, Hantering av uttjänta varor i ett<br>ekologiskt hållbart samhälle - ett ansvar for alla, lämnar regeringen för-<br>slag och åtgärder inom avfallsområdet som innebär genomgripande för-<br>ändringar mot en ökad resurshushållning och en mer miljöanpassad av-<br>fallshantering. Propositionen är behandlad av riksdagen (bet.<br>1997/98:JoU7, rskr. 1997/98:55) och förslagen är införda i avfallslag-<br>stiffningen. Förändringarna innebär bl.a. krav på att brännbart avfall skall<br>hållas åtskilt från annat avfall samt ett förbud mot deponering av utsorte-<br>rat brännbart avfall från år 2002. Vidare gäller ett förbud mot deponering<br>av organiskt avfall generellt från år 2005. Därutöver avser regeringen att<br>införa ett förbud mot deponering, förbränning och fragmentering av ut-<br>tjänta elektriska och elektroniska produkter som inte hanterats av god-<br>känd förbehandlare. Ett sådant förbud kommer att träda i kraft i samband<br>med att producentansvar för dessa produkter införs. Sammantaget räknar<br>regeringen med att åtgärderna tillsammans med en avfallsskatt kommer<br>att leda till att stora delar av det avfall som idag deponeras kommer att<br>nyttiggöras genom att material återvinns och används på nytt och genom<br>att energiinnehållet tillvaratas. Undantas gruvavfallet kommer uppskatt-<br>ningsvis mellan 50 och 70 % av den mängd avfall som idag deponeras att<br>kunna utnyttjas år 2005.</p>
<p>I proposition 1997/98:145 Svenska miljömål föreslår regeringen, som<br>delmål under miljökvalitetsmålet grundvatten av god kvalitet, att samtli-<br>ga avfallsdeponier senast år 2008 bör ha uppnått en enhetlig standard och<br>uppfylla högt ställda miljökrav. Vidare föreslås, under miljökvalitetsmå-<br>let god bebyggd miljö, att den totala mängden avfall och avfallets farlig-<br>het skall minska samt att avfall och restprodukter sorteras så att de kan<br>behandlas efter sina egenskaper och återföras i kretsloppet i ett balanserat<br>samspel mellan staden och dess omgivning. Regeringen ställer också upp<br>följande riktlinjer för en effektiv och långsiktigt hållbar material- och<br>energianvändning:</p>
<p>- Material och energi skall användas så effektivt som möjligt med hän-<br>syn tagen till alla resurstillgångar.</p>
<p>- Användningen av fossila bränslen bör hållas på en låg nivå. Det<br>samlade biomasseuttaget får inte utarma den biologiska mångfalden.</p>
<p>- Flertalet varor skall vara materialsnåla och energieffektiva, uppgra-<br>derbara samt kunna återanvändas eller återvinnas med avseende på mate-<br>rial eller energi.</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>15</p>
<h3>4.2 Avfallshanteringen i dag</h3>
<p>I dag deponeras ungefar 7,4 miljoner ton avfall per år, fördelat på 5,1<br>miljoner ton hushållsavfall och annat konventionellt avfall och 2,3 miljo-<br>ner ton branchspecifikt avfall. Dessutom deponerar gruvindustrin årligen<br>ca 50 miljoner ton gråberg och avfallssand. Antalet anläggningar som tar<br>emot mer än 50 ton avfall per år uppgår till ca 700 stycken, varav 280 är<br>deponier för konventionellt avfall, 300 är deponier för branschspecifikt<br>avfall och 120 är s.k. slamtippar.</p>
<p>På moderna anläggningar för omhändertagande av konventionellt av-<br>fall bedrivs emellertid i dag inte bara deponeringsverksamhet. Där före-<br>kommer också en rad andra aktiviteter såsom sortering, separering, för-<br>behandling, behandling, förädling, stabilisering och lagring av inkom-<br>mande avfall. Trots alla dessa aktiviteter deponeras ändå ca 85 % av det<br>avfall som kommer till anläggningarna för konventionellt avfall.</p>
<h3>4.3 Miljöskyddslagstiftning</h3>
<p>4.3.1 Miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd</p>
<p>Tillståndsplikt enligt 9 kap. miljöbalken (SFS 1998:808) gäller i princip<br>för anläggningar där avfall deponeras. Enligt 9 kap. miljöbalken far rege-<br>ringen föreskriva att det skall vara förbjudet att utan tillstånd eller innan<br>anmälan gjorts släppa ut eller lägga upp avfall eller andra fasta ämnen,<br>om detta kan leda till att mark, vatten, vattenområde eller grundvatten<br>kan förorenas.</p>
<p>Tillstånd enligt miljöbalken krävs för att lägga upp fast avfall om åt-<br>gärden har beteckningen A eller B i bilagan till förordningen om miljö-<br>farlig verksamhet och hälsoskydd (1998:899), se 2 § denna förordning.<br>Uttrycket deponering används i förordningen vad gäller kriterier för till-<br>ståndsgivning. Om den mängd avfall som tillförs en anläggning översti-<br>ger 50 ton och deponeras eller behandlas på annat sätt än genom biolo-<br>gisk metod eller genom förbränning prövar länsstyrelsen frågan om till-<br>stånd för anläggningen. Överstiger avfallsmängden 100 000 ton per år<br>ansvarar miljödomstol för tillståndsprövningen.</p>
<p>Samtliga typer av avfall omfattas av angiven tillstånds- respektive an-<br>mälningsplikt (se avdelning 90.004 i bilagan till förordningen). Detta<br>innebär bl.a. att deponering av slam, som äger rum på särskilda s.k.<br>slamtippar, omfattas av prövningsplikten enligt miljöskyddslagstiftning-<br>en.</p>
<p>Vad beträffar farligt avfall gäller dock prövningsplikt oavsett vilken<br>mängd sådant avfall som är avsedd att tas emot för deponering på en an-<br>läggning. Miljödomstol prövar en ansökan om den tillförda mängden<br>sådant avfall är mer än 1 000 ton per år, medan länsstyrelsen är pröv-<br>ningsmyndighet i övriga fall (se avdelning 90.006 i bilagan till förord-<br>ningen).</p>
<p>Beträffande industriföretag som deponerar avfall från den egna pro-<br>duktionen kan det förekomma att ett separat tillstånd enligt miljöskydds-<br>lagstiftningen för deponering finns. Det är dock vanligast att tillstånd för<br></p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>16</p>
<p>sådant omhändertagande av eget industriavfall ingår som en del i till-<br>ståndsbeslutet för verksamheten.</p>
<p>Naturvårdsverket, länsstyrelserna och kommunerna utövar tillsynen<br>över miljöfarlig verksamhet. På avfallsområdet ombesörjer i praktiken<br>kommunerna huvuddelen av tillsynen.</p>
<p>4.3.2 Avfall och producentansvar</p>
<p>15 kap. miljöbalken ställer krav på dem som hanterar avfall. Kraven rik-<br>tar sig till både kommuner, producenter och enskilda och innebär att av-<br>fall skall hanteras på sådant sätt att det inte uppkommer olägenhet från<br>hälso- och miljöskyddssynpunkt. Varje kommun skall svara för att hus-<br>hållsavfallet inom kommunen transporteras till en behandlingsanläggning<br>för återvinning eller bortskaffande i den utsträckning som behövs för att<br>tillgodose såväl skyddet för människors hälsa och miljö som enskilda<br>intressen. Kommunens skyldighet avser i detta fall endast hushållsavfall<br>och under förutsättning att avfallet inte omfattas av lagstadgat producent-<br>ansvar. Kommunerna har i dag en möjlighet att utvidga den kommunala<br>renhållningsskyldigheten till att avse även annat avfall. Denna möjlighet<br>kommer dock från år 2000 endast att gälla för farligt avfall.</p>
<h3>4.4 Avfallet inom EU</h3>
<p>EU:s strategi för avfall utgörs av ett antal riktlinjer som innebär att med-<br>lemsländerna bör:</p>
<p>- minska mängden och stimulera ren teknologi, återanvända och åter-<br>vinna samt förbättra bortskaffande,</p>
<p>- åstadkomma en säker transport av farligt avfall och farliga produkter<br>samt påskynda återställningen av förorenade områden.</p>
<p>Återanvändning och återvinning av avfall skall uppmuntras. Med åter-<br>vinning menas även avfallsförbränning som innebär att den utvunna<br>energin utnyttjas. Deponering ses som en sista utväg i avfallshanteringen.<br>En övergripande strategi för avfallsarbetet inom gemenskapen är att<br>medlemsländerna skall sträva efter att vara självförsörjande med anlägg-<br>ningar för bortskaffande av avfall och att avfallet bortskaffas på den an-<br>läggning som ligger närmast. Rådet antog i februari 1997 en reviderad<br>avfallspolitisk resolution där bl.a. producentansvaret som princip slås<br>fast. Vidare görs en differentiering av prioriteringen av återvinnings-<br>åtgärder, varvid materialåtervinning skall prioriteras framför energiut-<br>vinning när så är miljömässigt motiverat.</p>
<p>Utgående från riktlinjerna har ett antal direktiv och förordningar som<br>rör avfall antagits. Syftet med dessa är att EU-ländema skall ha gemen-<br>samma miljömässiga och tekniska krav samt harmoniserade konkurrens-<br>förutsättningar vad gäller avfall. Redan 1975 kom det s.k. ramdirektivet,<br>rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall (EGT L 194,<br>25.7.1975, s. 47). Det innehåller övergripande regler för kontroll och<br>omhändertagande av avfall, definitioner på vissa begrepp inom avfalls-<br></p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>17</p>
<p>området, bestämmelser om att varje land skall ha en avfallsplan, be-<br>stämmelser om tillståndsplikt för avfallsanläggningar m.m. För att ytter-<br>ligare precisera vad som menas med avfall har kommissionen genom<br>beslut 94/3/EG den 20 december 1993 (EGT L 5, 7.1.1994, s. 15) antagit<br>en förteckning över avfall som benämns "Europeiska avfallskatalogen".<br>Katalogen, som är bindande för medlemsländerna, skall underlätta en<br>gemensam tolkning av vad som är avfall samt vara underlag för statistik.</p>
<p>Definitioner på farligt avfall samt bestämmelser om behandling och<br>transporter av sådant avfall finns i rådets direktiv 91/689/EEG av den 12<br>december 1991 om farligt avfall (EGT L 377, 31.12.1991, s. 20), ändrat<br>genom rådets direktiv 94/31/EG (EGT L 168, 2.7.1994, s. 28). Direktivet<br>om farligt avfall genomfördes i svensk rätt genom förordningen<br>(1996:971) om farligt avfall. Utöver nämnda direktiv finns regler för an-<br>vändning av avloppsslam i jordbruket, avfallstransporter, återvinning av<br>förpackningar, förbränning av farligt avfall m.m.</p>
<p>Kommissionen har i mars 1997 lämnat ett förslag till direktiv om de-<br>ponering av avfall, KOM(97) 105 slutligt. Rådet antog i juni 1998 en<br>gemensam ståndpunkt i frågan. Den gemensamma ståndpunkten inne-<br>håller bl.a. krav på att dela in deponier i tre klasser, krav på förbehand-<br>ling (inklusive sortering) av avfall innan deponering samt krav på natio-<br>nella åtgärder för att minska mängden organiskt avfall som deponeras.<br>De nationella åtgärderna skall anmälas till kommissionen som skall följa<br>utvecklingen. Senast 7 år efter direktivets ikraftträdande skall enligt den<br>gemensamma ståndpunkten mängderna ha reducerats med 25 %, 10 år<br>efter ikraftträdandet med 50 % och 17 år efter ikraftträdandet med 65 %<br>av den deponerade mängden år 1995. Ett slutligt antagande av direktivet<br>väntas under våren 1999.</p>
<h3>4.5 Andra styrmedel för minskad deponering av avfall</h3>
<p>4.5.1 Producentansvar</p>
<p>Sedan 1994 gäller producentansvar med uppsatta insamlingsmål för ett<br>antal varor och förpackningar, bl.a. glas, papper, aluminiumburkar och<br>däck. År 1998 infördes producentansvar för bilar. Ytterligare produkter,<br>exempelvis elektriska och elektroniska produkter, kommer med stor san-<br>nolikhet att omfattas av ett producentansvar. Producenterna, som har fy-<br>siskt och ekonomiskt ansvar för att målen nås, har gått samman i ett antal<br>materialbolag. Kommunerna är inte längre formellt ansvariga för tid-<br>ningar eller förpackningar som hushållen sorterat ut för bortforsling av<br>ansvariga producenter. För varor och förpackningar som hushållen lägger<br>bland soporna har kommunen fortfarande kvar sitt ansvar för transport,<br>återvinning och bortskaffande enligt 15 kap. miljöbalken. Återvinnings-<br>målen enligt producentansvaret varierar från 30 % till 95 %. Regeringen<br>har dock beslutat om att öka kraven från år 2001.</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>18</p>
<p>4.5.2 Naturgrusskatt</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>Den 1 juli 1996 infördes en skatt på 5 kr per ton naturgrus som utvinns ur<br>grustäkter, se lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus. Naturgrusskatten<br>bör leda till ett ökat intresse att använda avfallsprodukter till väg- och<br>vallkonstruktioner, täckning m.m. där avfallen kan ersätta naturgrus. Det<br>gäller exempelvis sorterad sopslagg, inerta avfall från byggen och riv-<br>ningar, vissa avfall från gruv-, järn- och stålindustrin och liknande rest-<br>produkter som nu i regel deponeras.</p>
<p>4.5.3 Hantering av uttjänta varor</p>
<p>Regeringens proposition Hantering av uttjänta varor i ett uthålligt sam-<br>hälle - ett ansvar för alla, som i allt väsentligt antagits av riksdagen (prop.<br>1996/97:172, bet. 1997/98:JoU7, rskr. 1997/98:55) är bl.a. baserad på<br>Naturvårdsverkets rapport Aktionsplan Avfall, i vilken Naturvårdsverket<br>föreslår mål och åtgärder för en förbättrad avfallshantering. I propositio-<br>nen föreslås bl.a:</p>
<p>- Ett bättre omhändertagande av avfall skall uppnås genom att avfallet<br>sorteras. Sorteringen bör ske redan vid källan.</p>
<p>- Ett generellt förbud mot deponering av utsorterat brännbart avfall<br>från och med år 2002.</p>
<p>- Ett generellt förbud mot deponering av organiskt avfall från och med<br>år 2005.</p>
<p>- Att miljökraven för deponeringsanläggningar bör höjas och kraven<br>differentieras beroende på det deponerade avfallets farlighet.</p>
<p>- Att tillstånd skall krävas för alla yrkesmässiga transporter av avfall.</p>
<p>4.5.4 Allmänna råd for deponering</p>
<p>Naturvårdsverket har utarbetat förslag till Allmänna råd om avfallsdepo-<br>nering. Regeringen beslutade den 27 februari 1997 att medge att råden<br>far ges ut. Naturvårdsverket har för avsikt att ge ut de allmänna råden<br>under 1999.</p>
<p>Råden är formulerade med en strategi som utgår från svensk praxis och<br>policy samt från kommissionens förslag till deponeringsdirektiv. Strate-<br>gin innebär att deponering skall bedrivas så att upplaget snabbt blir bio-<br>logiskt och fysiskt stabilt. Därmed kan den färdigutnyttjade deponiytan<br>efter relativt kort tid förses med en hållbar och tät sluttäckning som inte<br>skadas av sättningar. Förutom krav på bottentätning ställs krav på säker<br>topptätning. Organiskt avfall såsom slam, livsmedel, bark och grönavfall<br>bör enligt verket inte längre deponeras, liksom inte heller sättningsbe-<br>nägna och brännbara avfall av papp, kartong, wellpapp, trä och dylikt.<br>Måste sådant avfall deponeras bör det förbehandlas så att dess lakbarhet<br>och sättningsbenägenhet reduceras. För att kunna differentiera kraven<br>med hänsyn till vilka risker olika avfall utgör för hälsa och miljö föreslår<br>Naturvårdsverket att deponiema delas in i tre klasser:</p>
<p>19</p>
<p>- Klass 1 skall omfatta ett litet antal upplag som i huvudsak tar emot<br>farligt avfall och där riskerna for skador på hälsa och miljö är höga.</p>
<p>- Klass 2 skall vara upplag som i huvudsak tar emot konsumtions- och<br>produktionsavfall och där riskerna för skada på hälsa och miljö är medel-<br>höga. I denna klass kommer sannolikt större delen av Sveriges befintliga<br>avfallsdeponier att ingå.</p>
<p>- Klass 3 utgör upplag som i huvudsak tar emot lågt förorenat avfall<br>och där riskerna för skada på hälsa och miljö är låga.</p>
<p>4.5.5 Avfallsplanering</p>
<p>Enligt 15 kap. miljöbalken skall varje kommun ha en renhållningsord-<br>ning som innehåller kommunens föreskrifter om avfallshanteringen och<br>en avfallsplan. Planen skall innehålla uppgifter om alla avfall i kommu-<br>nen. Den skall också innehålla en inventering av gamla avfallsupplag och<br>en bedömning av miljörisken för varje sådant upplag. Avfallsplaneringen<br>ger god överblick över avfallshanteringen och lägger fast riktlinjer för<br>hur avfallets mängd och farlighet skall minska. Planeringen har blivit ett<br>viktigt hjälpmedel i kommunernas miljöarbete och för att få invånarna att<br>medverka i källsortering och liknande aktiviteter.</p>
<p>Regeringen har i en skrivelse till riksdagen (skr. 1998/99:63) utarbetat<br>en ny nationell avfallsstrategi, vars syfte är att ge en samlad bild av na-<br>tionell policy samt hantering av avfall.</p>
<p>4.5.6 Kommunalt Agenda 21-arbete</p>
<p>Vid miljökonferensen i Rio de Janeiro 1992 åtog sig Sverige att arbeta<br>för en hållbar utveckling i enlighet med handlingsprogrammet Agenda 21<br>med det övergripande målet att hindra överbefolkning, miljöförstöring<br>och rovdrift på jordens naturresurser. Det är ett arbete som inte bara be-<br>rör stat, kommuner och myndigheter utan alla individer i samhället. Det<br>lokala Agenda 21-arbetet, som till stor del vänder sig till enskilda männi-<br>skor, sker ute i kommunerna.</p>
<p>Agenda 21-arbetet skall genom upplysning och goda exempel fa män-<br>niskor att iaktta en livsstil där omtanke om miljön, hushållning med na-<br>turresurser, kretsloppstänkande och hållbar samhällsutveckling blir led-<br>stjärnor. Samtidigt far invånare och företag information om avfallsmini-<br>mering, återvinning, källsortering och avfallsbehandling. Arbetet bör på<br>sikt leda till att mindre mängder avfall deponeras.</p>
<p>4.5.7 Behandlingsavgifter</p>
<p>Differentierade behandlingsavgifter tas ut när avfallet lämnas till omhän-<br>dertagande. Avgifterna kan variera mellan 0-1 000 kr per ton. Rena och<br>sorterade fraktioner far en lägre avgift än osorterat avfall och specialav-<br>fall. De dyraste avfallen kan kräva både sortering och förbehandling in-<br>nan de kan deponeras. De differentierade avgifterna syftar till att motive-</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>20</p>
<p>ra avfallslämnaren till avfallsminimering och källsortering så att han<br>undgår den högre avgiften. Differentierade behandlingsavgifter är vanligt<br>förekommande.</p>
<p>4.5.8 Renhållningstaxor</p>
<p>De avgifter som tas ut av hushållen, indirekt via bostadsföretag eller di-<br>rekt av villaägare, fastställs i en kommunal renhållningstaxa. Avgiften får<br>enligt 27 kap. miljöbalken sättas till högst det belopp som behövs för att<br>täcka nödvändiga kostnader för renhållningen. Inget hindrar dock kom-<br>munen från att ta ut avgiften på sådant sätt att återanvändning, återvin-<br>ning och annan miljövänlig avfallshantering stimuleras. För flerbostads-<br>hus tillämpas normalt en taxa som innebär att bostadsföretaget och dess<br>lägenhetshushåll enbart betalar för det antal sopbehållare av en viss vo-<br>lym som hämtas eller töms. Härigenom far abonnenten ett ekonomiskt<br>incitament till att källsortera återvinningsbara material och lämna dessa<br>separat i stället för att blanda materialen med soporna.</p>
<p>Villahushåll är i regel hänvisade till årsabonnemang som innebär att en<br>sopbehållare av en viss volym töms var eller varannan vecka oavsett om<br>den är full eller inte. Veckotömning var tidigare normalt i tätort medan<br>14-dagarshämtning var vanligast i glesbygd. Numer är det vanligt med<br>14 dagarshämtning även i tätorter. Hushåll, som hemkomposterar matav-<br>fall eller i övrigt har liten sopmängd, kan ofta fa glesare hämtning till en<br>lägre avgift. Härigenom far de ett incitament att minska sopvolymen. I<br>villahushåll finns dock alltid risken att glesare hämtningsintervall leder<br>till att samma sopvikt får hämtas i en mer packad sopbehållare.</p>
<p>För att ge avfallslämnaren motiv att också minska sopvikten har ett<br>antal kommuner infört viktbaserade taxor. Sopbilama utrustas då så att<br>de kan väga de sopor som hämtas hos varje abonnent. Varberg var först i<br>landet med en vikttaxa och har till följd av vägningen noterat en minskad<br>sopvikt från villahushåll med upp till 30 %. Samtidigt har hemkomposte-<br>ring och återvinning ökat. De som inför vikttaxan tillämpar den i första<br>hand på villaabonnenter. Där anses den vara ett effektivt styrmedel ge-<br>nom att hushållen via sin sopräkning regelbundet kan informeras om hur<br>de lyckats minska sin sopmängd och vilken ekonomisk besparing de<br>gjort.</p>
<p>4.5.9 Industrins miljöpolicy</p>
<p>För industrin blir avfallshantering och miljöskydd en allt viktigare strate-<br>gisk fråga och många företag vill skapa en tydlig miljöprofil. Miljöfrå-<br>gorna ses som en betydelsefull konkurrensfaktor och företagen inser be-<br>tydelsen av att avfall främst bör hanteras miljö- och resursmässigt riktigt<br>och inte nödvändigtvis till lägsta kostnad. Denna utveckling drivs ofta på<br>av de anställda som med god arbetsmiljö inkluderar förmånen att tillhöra<br>ett företag med god ordning på miljö- och avfallsfrågorna. Det blir också<br>vanligare att inköpare begär opartiska redovisningar från säljaren hur<br>denne löser sina miljö- och avfallsfrågor.</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>21</p>
<h3>4.6</h3>
<h3>Avfallsskatt i andra EU-länder</h3>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>Avfallsskatt i någon form finns för närvarande i Belgien, Danmark, Fin-<br>land, Frankrike, Italien, Nederländerna, Storbritannien, Tyskland och<br>Österrike. Det kan även påpekas att Norge nyligen infört en avfallsskatt.</p>
<p>I samtliga länder inriktas skatten mot deponeringsanläggningar, utom i<br>de tyska delstaterna där det är mängden farligt avfall som uppkommer<br>som är föremål för beskattning. I Belgien, Italien, Danmark och Norge<br>omfattas även förbränning. I Frankrike gäller skatteplikten även för av-<br>fallsförbränning och annan behandling, men skatten tas då endast ut för<br>specialavfall och farligt avfall.</p>
<p>I Finland, Frankrike, Nederländerna, Tyskland och Norge undantas<br>hela eller delar av det branschspecifika industriavfallet. I Danmark befri-<br>as allt avfall som inte omfattas av kommunernas insamlingsordning vil-<br>ket i regel innebär att även branschspecifikt industriavfall befrias. Italien<br>tar ut en avgift på 9-23 kr per ton för branschspecifikt industriavfall i<br>jämförelse med 92 kr för hushållsavfall. Storbritannien tillämpar en<br>skatteväxling mellan avfallsskatt och arbetsgivaravgift som i princip in-<br>nebär att industrins totala kostnader inte ökar på grund av avfallsskatten.</p>
<p>Skattesatserna varierar kraftigt. Från 9 kr per ton för branschspecifikt<br>avfall i Italien till 1 350 kr för specialavfall i Tyskland. I Danmark är<br>skattesatsen 340 kr per ton för avfall som deponeras, i Finland 130 kr och<br>i Norge 300 kr. Intäkterna tillfaller staten i Danmark, Finland, Nederlän-<br>derna och Storbritannien utan föreskrifter om hur intäkterna skall använ-<br>das. I övriga länder används intäkterna helt eller delvis till vissa miljöåt-<br>gärder.</p>
<h2>5 Behovet av en avfallsskatt</h2>
<p>Regeringens förslag: En skatt skall införas på avfall som deponeras.<br>Skatten skall omfatta såväl konventionellt avfall som industrins<br>branschspecifika avfall.</p>
<p>Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: En övervägande del av remissinstanserna tillstyr-<br>ker förslaget eller lämnar det utan erinran. Jernkontoret, Företagarnas<br>Riksorganisation, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska Fjärrvär-<br>meföreningen, Svenska Kommunförbundet, Svenska Renhållningsverksfö-<br>reningen, Sveriges Industriförbund, Sydvästra Skånes Avfallsaktiebolag,<br>Västmanlands Avfallsaktiebolag, Samarbete om skånskt avfall, Skånes<br>Naturvårdsförbund och Företagens Uppgiftslämnardelegation avstyrker<br>förslaget. Ett skäl som anges är att andra, mer effektiva, styrmedel finns<br>beslutade eller är planerade. Dessa styrmedel bör tillämpas och utvecklas<br>innan en skatt införs. Svenska Naturskyddsföreningen motsätter sig för-<br>slaget om inte avfallsförbränning i skattehänseende jämställs med depo-<br>nering. Enligt föreningen är det i dag en för stor del av avfallet som går</p>
<p>22</p>
<p>till förbränning. Detta löses inte genom utredningens förslag som leder<br>till att avfallsförbränningen inte minskar i relation till återanvändning och<br>återvinning.</p>
<p>Sveriges Industriförbund anser att industrins branschspecifika avfall<br>helt bör undantas från lagens tillämpningsområde. Jernkontoret framför<br>att branschspecifikt avfall från stålbranschen inte bör omfattas av lagen,<br>Skogsindustrierna att dess industris branschspecifika avfall inte skall<br>beskattas och Byggentreprenörena att avfallsskatten inte skall gälla för<br>bygg- och rivningsavfall.</p>
<p>Flera remissinstanser, däribland Banverket, Boverket, Stockholms stad,<br>Helsingborgs stad, Borås kommun och Svenska Kommunförbundet anser<br>att skatten skall utformas som en avgift där insamlade medel går tillbaka<br>till avfallsbranschen för miljöförbättrande åtgärder.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Som framgått av avsnitt 4.2 är depo-<br>nering i dag det helt dominerade sättet att ta hand om avfall. En starkt<br>bidragande orsak härtill är att det i Sverige är billigt att göra sig av med<br>avfallet på detta sätt. Detta medför i sin tur att det i många fall saknas<br>ekonomiska incitament att behandla avfallet på ett från miljö- och resurs-<br>synpunkt bättre sätt. Enligt regeringens bedömning kan en avfallsskatt<br>förbättra den situationen och göra återanvändning, återvinning och andra<br>behandlingsmetoder lönsamma. Skatten bör också bidra till att avfalls-<br>mängderna på sikt minskar. Även om andra styrmedel verkar i samma<br>riktning är det regeringens uppfattning att en avfallsskatt behövs för att<br>skapa förutsättningar för ett acceptabelt omhändertagande av vårt avfall.</p>
<p>Såväl hushållsavfall och annat konventionellt avfall som industrins<br>branschspecifika avfall bör omfattas av skatten. Att enbart beskatta kon-<br>ventionellt avfall skulle ge en olycklig fokusering på detta avfall. Dess-<br>utom är potentialen för att på olika sätt utnyttja det branschspecifika av-<br>fallet i många fall stor bara de ekonomiska förutsättningarna ändras. Att<br>generellt undanta det branschspecifika avfallet bör därför inte komma i<br>fråga. Av avsnitten 9 och 13 framgår dock att vissa branschspecifika av-<br>fallsslag av miljöskäl bör vara skattebefriade.</p>
<p>Deponiemas miljöpåverkan på lång sikt är ännu inte helt kända. Man<br>vet dock att metaller och stabila organiska ämnen med tiden läcker ut ur<br>deponiema. När organiskt avfall bryts ned i deponiema bildas metangas,<br>som har en stark växthusverkan. Nedbrytningen av det organiska materi-<br>alet leder även till ojämna sättningar, vilket gör det svårt att täcka depo-<br>nin och därigenom hindra metaller och andra giftiga ämnen att lakas ut ur<br>avfallet.</p>
<p>Det är regeringens uppfattning att ett av de viktigaste målen i dagens<br>avfallspolitik är att minska mängden avfall som deponeras. Alternativen<br>är då återanvändning, materialåtervinning, materialutnyttjande eller för-<br>bränningmed energiutvinning. Återanvändning anses prioriterat framför<br>övriga alternativ. I de fall det är miljömässigt motiverat bör materialåter-<br>vinning prioriteras framför energiutvinning.</p>
<p>När det gäller avfallsförbränning finns i dag 21 sådana anläggningar i<br>Sverige. Vid samtliga anläggningar utnyttjas energin till mer än 90 % för<br>värmeproduktion och tre av anläggningarna har dessutom elproduktion.<br>Sammanlagt produceras årligen ca 4 TWh värme och el vid anläggning-<br></p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>23</p>
<p>ama. Förbränningen sker vid tekniskt sett moderna anläggningar och an-<br>läggningarna är utrustade med avancerad rökgasrening för att ta hand om<br>föroreningarna i avfallet. Enligt regeringens bedömning finns det i dag<br>inte skäl att låta avfall som går till förbränningsanläggningar omfattas av<br>en avfallsskatt. Frågan kan dock komma att behöva analyseras på nytt i<br>framtiden.</p>
<p>Som framgått ovan anser vissa remissinstanser att skatten skall utfor-<br>mas som en avgift där insamlade medel går tillbaka till avfallsbranschen<br>för miljöförbättrande åtgärder. En sådan avgift är i själva verket en speci-<br>aldestinerad skatt. Eftersom intäkterna i fråga skulle användas for en viss<br>särskilt angiven utgift. Från samhällsekonomiska och skattepolitiska ut-<br>gångspunkter bör skatter inte specialdestineras. Ett system med special-<br>destinerade skatter leder till misshushållning med samhällets resurser.<br>Vaije ut giftskrona bör i stället användas där den vid varje tillfälle gör<br>mest nytta. En sådan prövning görs av regeringen och riksdagen i den<br>årliga budgetprocessen. Det finns inte skäl att frångå principen att inte ha<br>specialdestinerade skatter i det här fallet.</p>
<p>Regeringen har för avsikt att följa upp och utvärdera hur det nuvarande<br>systemet for avfallsbeskattning fungerat år 2004, och därefter vid behov<br>genomföra förändringar i systemet.</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<h2>6 Skattepliktig anläggning och skattskyldig</h2>
<h3>6.1 Skattepliktig anläggning</h3>
<p>Regeringens förslag: Skatteplikt skall gälla for avfallsanläggningar<br>där farligt avfall eller annat avfall till en mängd av mer än 50 ton per<br>år slutligt förvaras (deponeras) eller förvaras under längre tid än tre år.<br>Detsamma skall gälla om sådant omhändertagande sker vid anlägg-<br>ningar där huvudsakligen annan verksamhet än avfallshantering be-<br>drivs, dvs. i praktiken industrianläggningar.</p>
<p>Utredningens förslag: Stämmer i huvudsak överens med regeringens<br>förslag. Regeringens förslag innebär dock en delvis annan lagteknisk<br>konstruktion, som bl.a. mer konkret behandlar industrianläggningar där<br>avfall deponeras. Regeringen föreslår dessutom att förvaring under läng-<br>re tid än tre år skall jämställas med deponering. Enligt utredningens för-<br>slag skall tidsperioden vara ett år.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslagen eller<br>lämnar dem utan erinran. Samarbete om Skånskt Avfall anser att begrep-<br>pet deponering måste definieras och att avfall under en tid av ett år skall<br>fa lagras på en anläggning innan avfallet anses deponerat. WMI Sellbergs<br>AB hävdar att det är olämpligt att låta deponier under 50 ton vara befria-<br>de från skatteplikt, eftersom det av miljöskäl bör krävas att dessa anlägg-<br>ningar lever upp till motsvarande krav som ställs på större anläggningar.<br>Sveriges Industriförbund påpekar vikten av att processindustrin ges möj-<br></p>
<p>24</p>
<p>lighet att med i övrigt oförändrade villkor fa separat tillstånd for deponi-<br>verksamheten då miljötillståndet omfattar hela den industriella verksam-<br>heten. Förbundet anser vidare att en gräns om 50 ton för skatteplikt kan<br>ställa till med problem för anläggningar, för vilka det är svårt att i förväg<br>bedöma om de kommer att överskrida gränsen eller ej. Förbundet föror-<br>dar därför i stället ett grundavdrag motsvarande 50 ton. Jernkontoret an-<br>ser att förslaget inte är praktiskt genomförbart för industrier med egen<br>deponering, eftersom flertalet stålverk har deponier som är integrerade<br>delar av verksamheten. Länsstyrelsen i Gävleborg anser att lagtexten inte<br>klart anger att skattskyldighet föreligger för egna industrideponier. Enligt<br>Riksskatteverket bör uttrycken anläggning respektive avsedd för depone-<br>ring förtydligas. Vägverket och Samarbete om Skånskt Avfall avstyrker<br>att asfalt som mellanlagras omfattas av skatten.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Som framgått av avsnitt 4.3 finns det<br>bestämmelser i miljöskyddslagstiftningen om tillståndsgivning för hante-<br>ring av avfall. Utredningen föreslår att skyldigheten att betala avfallsskatt<br>direkt knyts till tillståndsplikt för deponeringsverksamhet. Detta skulle<br>enligt utredningen innebära att beskattningsmyndigheten i skatteärendet<br>inte skulle behöva göra en närmare prövning av innebörden av begreppet<br>deponering. Avgörande skulle vara miljötillsynsmyndighetens prövning i<br>vad mån deponering fick ske på anläggningen.</p>
<p>Enligt de kontakter som under beredningen av ärendet tagits med före-<br>trädare för Naturvårdsverket och dåvarande Koncessionsnämnden för<br>miljöskydd har dock framkommit att det i miljötillstånden inte alltid<br>konkret specificeras vilken typ av avfallshantering - t.ex. deponering -<br>som far ske på en anläggning. Detta beror på att de krav som ur mil-<br>jösynpunkt ställs på en anläggning inte sällan är desamma för skilda ty-<br>per av omhändertagande av avfall. Regeringen anser mot den bakgrunden<br>att utredningens förslag om anläggningar som bör omfattas av den nya<br>lagen i viss mån måste förtydligas. Regeringen föreslår således att miljö-<br>skyddslagstiftningens bestämmelser om tillståndsgivning skall ligga till<br>grund för vilka avfallsanläggningar som skall omfattas av skatteplikt men<br>det skall inte finnas någon uttalad lagteknisk koppling mellan skatteplikt<br>och miljötillstånd. I stället bör det avgörande för om en avfallsanläggning<br>omfattas av skatteplikt vara i vad mån avfall deponeras på anläggningen<br>eller där förvaras under längre tid än tre år. En fördel med den nu före-<br>slagna konstruktionen, inte minst ur beskattningsmyndighetens synvin-<br>kel, är att det är vad som faktiskt sker på en anläggning och inte en avsikt<br>att göra något som är avgörande för om skatteplikt skall föreligga. I<br>praktiken innebär regeringens förslag inte någon ändring i förhållande till<br>utredningens förslag vad gäller kretsen av anläggningar som skall om-<br>fattas av skatteplikten, men oklarheter i utformningen av miljötillstånden<br>får genom den föreslagna konstruktion inte direkt betydelse för omfatt-<br>ningen av skatteplikten.</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>25</p>
<p>Begreppen avfallsanläggning och avfall</p>
<p>Begreppet avfallsanläggning bör ges en relativt vid innebörd och bör om-<br>fatta varje plats där någon form av hantering av avfall sker. Vad gäller<br>innebörden av begreppet avfall kan som vägledning användas den defini-<br>tion som finns i 15 kap. 1 § första stycket miljöbalken. Enligt denna defi-<br>nition avses med avfall varje föremål, ämne eller substans som ingår i en<br>avfallskategori och som innehavaren gör sig av med eller avser eller är<br>skyldig att göra sig av med. Av bestämmelsen framgår vidare att rege-<br>ringen ges rätt att meddela föreskrifter om avfallskategorier enligt första<br>stycket.</p>
<p>Definitionen i 15 kap. 1 § miljöbalken grundar sig på rådets direktiv<br>75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall (EGT L 194, 25.7.1975, s.<br>47), senast ändrat genom rådets direktiv 91/692/EEG (EGT L 377,<br>31.12.1991, s. 48). I artikel 1 a i direktivet definieras avfall som varje<br>föremål, ämne eller substans som ingår i de kategorier som anges i bilaga<br>1 och som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra<br>sig av med. Av artikeln framgår vidare att kommissionen skall upprätta<br>en förteckning över vilket avfall som tillhör de kategorier som anges i<br>bilaga 1 samt att förteckningen skall ses över periodiskt och vid behov<br>omarbetas. Kommissionen har genom beslut 94/3/EG den 20 december<br>1993 (EGT L 5, 7.1.1994, s. 15) antagit den förteckning (den s.k. Euro-<br>peiska avfallskatalogen) som anges i definitionen. Regeringen har i ren-<br>hållningsforordningen (1998:902) hänvisat till direktivets bilaga 1 vad<br>gäller innebörden av begreppet avfallskategori.</p>
<p>Det bör dock observeras att frågan om innebörden av begreppet avfall<br>vad gäller avfallsanläggningar vid tillämpningen av skattelagen endast<br>far betydelse för avgörandet av om det rör sig om en avfallsanläggning<br>eller ej. Nedan framgår att beskattningsforfarandet skall utgå från en<br>nettodeponimetod, vilket bl.a. innebär att allt - dvs. oavsett om det rör<br>sig om något som definitionsmässigt är att anse som avfall eller ej - blir<br>föremål för beskattning i och med att det förs in till en avfallsanläggning.<br>Avgörande for om skatt skall tas ut for det som fors in till anläggningen<br>är alltså vilken typ av anläggning det är fråga om. Det saknar därvid be-<br>tydelse om den som bedriver verksamheten på anläggningen köpt in ma-<br>terialet eller mot betalning tagit emot materialet for omhändertagande (i<br>det senare fallet torde begreppet avfall vara ett i allmänt språkbruk ve-<br>dertaget begrepp).</p>
<p>Slutlig förvaring (deponering) eller förvaring under längre tid än tre år</p>
<p>För att skatteplikt skall gälla for en avfallsanläggning krävs att farligt<br>avfall eller annat avfall till en mängd av mer än 50 ton per år deponeras<br>eller förvaras där under längre tid än tre år.</p>
<p>Begreppet deponering förekommer inte i 9 kap. miljöbalken. Däremot<br>anges deponering under punkterna 90.004 och 90.006 i den uppräkning<br>som görs i bilagan till förordningen om miljöfarlig verksamhet och häl-<br>soskydd (1998:899) av de olika typer av anläggningar eller verksamheter<br>för vilka miljötillstånd skall sökas. Enligt 3 § renhållningsforordningen<br></p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>26</p>
<p>(1998:902) anges att med deponering avses ett bortskaffningsförfarande<br>som innebär att avfall läggs på en deponi. Med deponi anses dock inte en<br>plats eller anläggning där avfall:</p>
<p>1. omlastas för att beredas för vidare transport till en annan plats där<br>det skall återvinnas, behandlas eller bortskaffas,</p>
<p>2. lagras innan det återvinns eller behandlas, om lagringen sker för en<br>kortare period än tre år, eller</p>
<p>3. lagras innan det bortskaffas, om lagringen sker för en kortare period<br>än ett år.</p>
<p>Enligt regeringens uppfattning bör i skattelagen med deponering i<br>första hand förstås uppläggning av avfall för slutlig förvaring. I syfte att<br>undvika gränsdragningsproblem bör dock förvaring av avfall under en<br>viss tid jämställas med deponering. Härigenom skapas en reglering som<br>omöjliggör för avfallsaktörema att undgå skatt genom att enbart påstå att<br>avfallet inte deponeras utan endast ligger för tillfällig förvaring.</p>
<p>Under det hittillsvarande arbetet med lagen om skatt på avfall har det<br>ansetts att förvaring av avfall under längre tid än ett år skall jämställas<br>med deponering. Ettårsgränsen var bl.a. baserad på ett kommissionsför-<br>slag till rådets direktiv om deponering av avfall, KOM (97) 105 slutlig.<br>Enligt artikel 2 f i förslaget ryms inte en plats där det sker tillfällig förva-<br>ring av avfall under kortare tid än ett år i definitionen av deponianlägg-<br>ning.</p>
<p>Denna ettårsregel har kritiserats av Betongvaruindustrins Riksförbund,<br>Svenska Fabriksbetongföreningen och Grus- och Makadamföreningen i<br>skrivelser som inkommit till regeringen efter det att lagrådsremissen pre-<br>senterades. De uppger att intresset för återvinning av rivningsbetong tidi-<br>gare har varit relativt litet. Trenden är dock på väg att brytas och intresset<br>för återvinning ökar. En förutsättning är dock att materialet får lagras<br>under tillräckligt lång tid för att göra återvinning lönsamt. Betongvaruin-<br>dustrins Riksförbund och Grus- och Makadamföreningen föreslår en lag-<br>ringstid på fem år.</p>
<p>Även D.A. Mattsson AB har inkommit med en skrivelse till regeringen<br>efter lagrådsremissens behandling. Enligt bolaget skulle den föreslagna<br>ettårsregeln medföra att den schaktmassetipp som det bedriver skulle bli<br>skattepliktig på grund av att det på anläggningen samtidigt bedrivs åter-<br>vinning av stubbar. En sådan behandling kräver längre lagringstid än ett<br>år. Schaktmassetippar anses annars inte vara skattepliktiga.</p>
<p>Efter det att lagrådsremissen presenterades i juni 1997 har förslaget till<br>lydelse av rådets direktiv om deponering av avfall ändrats vad gäller för-<br>varingstiderna. Enligt rådets gemensamma ståndpunkt skall med deponi<br>anses en plats eller anläggning där avfall lagras innan det återvinns eller<br>behandlas, om lagringen sker för en kortare period än tre år eller lagras<br>innan det bortskaffas under kortare tid än ett år. Kommissionens förslag<br>återspeglas i den definition som numera finns för deponering i 3 § ren-<br>hållningsförordningen, som återgivits ovan.</p>
<p>För avfallsskattelagens vidkommande anser inte regeringen att det är<br>lämpligt med två olika lagringstider, eftersom det medför risk för<br>tillämpningssvårigheter.</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>27</p>
<p>Vid en bedömning av vad som kan betraktas som en lämplig tidsperiod<br>har regeringen tagit hänsyn till de praktiska problem som framförts av<br>olika aktörer. Samtidigt är det viktigt att betona att tidsgränsen inte bör<br>vara för lång eftersom det skulle skapa kontrollsvårigheter för beskatt-<br>ningsmyndigheten. Vid en sammanvägning synes tre år vara en rimlig<br>tidsgräns. En tidsgräns på tre år stämmer också väl överens med nuva-<br>rande ståndpunkt inom EU samt med 3 § renhållningsförordningen. Mot<br>bakgrund av det anförda anser regeringen således att förvaring under<br>längre tid än tre år bör jämställas med deponering.</p>
<p>Bedömningen att förvaring under längre tid än tre år bör jämställas<br>med deponering kan resa en del frågeställningar om t.ex. tillfällig förva-<br>ring. Om det vid en avfallsanläggning förekommer såväl deponering som<br>tillfällig förvaring, s.k. mellanlagring, saknar dock förvaringstiden bety-<br>delse för i vad mån skatteplikt uppkommer för det mellanlagrade avfallet.<br>Detta innebär alltså att avfall som förs in till en avfallsanläggning be-<br>läggs med skatt, varefter avdrag för skatten far göras vid senare utförsel<br>av avfallet. En skatt skapar en drivkraft för snabbare genomströmning av<br>avfallet från anläggningen och för ökat utnyttjande av avfallet. Regering-<br>en finner mot den bakgrunden inte skäl att för något avfallsslag införa<br>några särregler i syfte att kompensera för eventuella konkurrenssned-<br>vridningar som kan uppkomma i förhållande till fristående, icke skatte-<br>pliktiga sorteringsanläggningar. För viss hantering, som t.ex. balning av<br>avfall i avvaktan på vidare transport till förbränningsanläggningar, torde<br>ett särskilt område kunna avsättas och anmälas till kommunen i enlighet<br>med bestämmelserna för uppläggning av fast avfall enligt punkten<br>90.007-2 i bilagan till förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälso-<br>skydd (1998:899). Det kan även i sammanhanget påpekas att en anlägg-<br>ning där det endast sker mellanlagring av avfall under en tid som under-<br>stiger tre år inte kommer att omfattas av skatteplikt.</p>
<p>Mellanlagring av asfalt har diskuterats av några remissinstanser. Även<br>mellanlagring av andra material för senare återvinning har tagits upp i<br>skrivelser som inkommit till regeringen efter det att lagrådsremissen pre-<br>senterades. Dessa synpunkter diskuteras nedan.</p>
<p>Med den nu föreslagna utformningen av skattepliktens omfattning är<br>det nödvändigt för beskattningsmyndigheten att i varje enskilt fall pröva i<br>vad mån deponering eller förvaring under längre tid än tre år sker inom<br>en viss anläggning. Det kan således förekomma att deponering i skattela-<br>gens mening föreligger, utan att verksamheten prövats som deponerings-<br>verksamhet enligt miljöskyddslagstiftningen. Detta är fallet med s.k.<br>schaktmassetippar, där endast rena massor deponeras. Det är mot den<br>angivna bakgrunden nödvändigt att söka lägga fast vad som vid tillämp-<br>ningen av skattelagen bör innefattas i begreppet deponering.</p>
<p>Exempel på verksamhet som inte betraktas som slutligt förvaring eller<br>deponering är verksamhet som under vissa omständigheter var tillstånds-<br>pliktig respektive anmälningspliktig enligt gamla punkten 92.04 i bilagan<br>till miljöskyddsförordningen Den aktuella punkten har tidigare tillämpats<br>på i huvudsak dels lagring av slam hos lantbrukare under kortare tidspe-<br>rioder i avvaktan på möjlighet till spridning, dels användning av avfall<br>som utfyllnad vid anläggningsarbeten och liknande. I ett fall som det<br></p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>28</p>
<p>sistnämnda är det helt uppenbart att avfallsskatt inte bör aktualiseras,<br>eftersom avfallet i detta fall nyttiggjorts och alltså funnit ett alternativt<br>användningsområde. Enligt regeringens uppfattning bör det inte i något<br>fall där en verksamhet ryms under den gamla punkten 92.04 i bilagan till<br>miljöskyddsförordningen i dess utformning före miljöbalkens ikraftträ-<br>dande komma i fråga att betrakta verksamheten som skattepliktig.</p>
<p>Vad är inte att anse som en skattepliktig avfallsanläggning</p>
<p>Anläggningar där det endast förekommer sortering är inte att anse som en<br>skattepliktig avfallsanläggning. Inte heller sådana anläggningar där det<br>endast sker rötning eller kompostering bör i allmänhet anses vara skatte-<br>pliktiga avfallsanläggningar eftersom varken kriteriet for slutlig förvaring<br>eller kriteriet för förvaring under längre tid än tre år är uppfyllt. Anlägg-<br>ningar som bedriver behandlingar, t.ex. rötning, där själva rötningspro-<br>cessen tar längre tid än tre år kommer dock att bli skattepliktiga.</p>
<p>Det förekommer att många moderna behandlingsanläggningar för kon-<br>ventionellt avfall bedriver både deponeringsverksamhet och en rad andra<br>aktiviteter som t.ex. kompostering och rötning inom ramen for samma<br>anläggning. I sådana fall blir allt material som fors in till anläggningen<br>skattepliktigt, även for sådant som avses behandlas genom kompostering,<br>rötning eller dylikt. Undantag för vissa behandlingsformer behandlas i<br>avsnitt 10.</p>
<p>Anläggningar där det huvudsakligen bedrivs annan verksamhet än<br>avfallshantering</p>
<p>Inom industrin uppkommer i samband med produktionen branschspeci-<br>fikt industriavfall, varmed avses produktions- eller processavfall vars<br>mängd och sammansättning till huvudsaklig del beror på de olika bran-<br>schernas speciella verksamhet. Av det branschspecifika avfallet går i<br>princip allt gruvavfall och ca 70 % av övrigt branschspecifikt avfall till<br>industriernas egna deponier medan resten fors till i huvudsak kommunala<br>avfallsanläggningar. Inom industriverksamheten uppkommer även kon-<br>ventionellt avfall (främst hushålls-, grov-, bygg- och rivningsavfall). Ca<br>30 % av detta avfall hamnar på industrins egna deponier.</p>
<p>Industrins egna deponier kan vara antingen fristående anläggningar<br>som är belägna utanför huvudverksamhetens tomt eller interna deponier<br>inom själva anläggningarna där den industriella verksamheten bedrivs.<br>Vid bedömningen av skatteplikten vad gäller det förstnämnda slaget av<br>anläggningar bör inga problem uppstå. De bör behandlas som motsva-<br>rande typ av avfallsanläggningar där konventionellt avfall omhändertas.<br>Beträffande de interna deponiema finns dock, som påpekats av några<br>remissinstanser, anledning att skapa en särskild reglering i syfte att<br>åstadkomma en praktisk hanteringsordning for beskattning av avfall på<br>dessa anläggningar.</p>
<p>För den industriella verksamheten gäller tillståndsplikt eller anmäl-<br>ningsskyldighet med stöd av bestämmelser i miljöbalken. Hanteringen av<br></p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>29</p>
<p>uppkommet avfall ingår som ett led i miljömyndighetens prövning av den<br>industriella verksamheten. Hittills har miljömyndighetens prövning van-<br>ligen inte resulterat i ett separat tillstånd för deponering utan det sätt på<br>vilket omhändertagandet av avfallet sker har prövats inom ramen för<br>prövningen av den industriella verksamheten.</p>
<p>I likhet med vad som föreslås beträffande avfallsanläggningarna, bör<br>avgörande för om skatteplikt skall gälla för de industriella anläggningar-<br>na vara i vad mån det avfall som uppkommer deponeras eller förvaras på<br>den interna anläggningen under en längre tid än tre år. Vad gäller inne-<br>börden av begreppet avfall bör till ledning för tolkningen kunna användas<br>definitionen på avfall enligt artikel 1 a i rådets direktiv 75/442/EEG av<br>den 15 juli 1975 om avfall samt den förteckning över avfall som kom-<br>missionen beslutat om med stöd av den nämnda artikeln, den s.k. Euro-<br>peiska avfallskatalogen. Detta betyder att det som brukar benämnas<br>"restprodukt" vanligtvis omfattas av avfallsbegreppet.</p>
<p>En förutsättning för att ett föremål, ämne eller substans skall betraktas<br>som avfall i skattelagens mening bör således enligt regeringens uppfatt-<br>ning, vad gäller de industriella anläggningarna, vara avfall som verksam-<br>hetsutövaren inte kan visa en realistisk avsikt att inom normal lagerhåll-<br>ningstid återvinna i sin verksamhet, t.ex. för energiutvinning. Det rör sig<br>således om något som utövaren av den industriella verksamheten gör sig<br>av med eller avser att göra sig av med eller är skyldig att göra sig av<br>med. Det bör alltså inte komma i fråga att ta ut skatt på något som upp-<br>kommer som en följd av den industriella hanteringen (biprodukter) och<br>för vilka det bedöms finnas en rimlig avsättningsmöjlighet, antingen ge-<br>nom avyttring till utomstående eller genom intern återanvändning i in-<br>dustriverksamheten. Det bör inte bli aktuellt att ta ut skatt på något som<br>uppkommer till följd av den industriella verksamheten om man redan när<br>ämnet uppkommer vet att det kan avyttras till en bestämd köpare. I detta<br>fall bör ämnet, mot bakgrund av definitionen i det nämnda rådsdirektivet,<br>definitionsmässigt inte vara att anse som avfall. Innehavaren har således<br>inte för avsikt att göra sig av med ämnet på ett sätt som han skulle ha<br>gjort om det varit fråga om en gängse avfallsprodukt. Motsvarande reso-<br>nemang bör gälla om verksamhetsutövaren kan visa en realistisk avsikt<br>att inom normal lagerhållningstid återanvända ämnet i sin verksamhet,<br>t.ex. för energiutvinning.</p>
<p>Den närmare innebörden av begreppen ”avfall” respektive<br>”uppkommer” torde i vissa fall kunna vara svårtolkade. Viss ledning bör<br>därvid kunna ges i form av Riksskatteverkets föreskrifter eller rekom-<br>mendationer.</p>
<p>Gränsdragningsproblem mellan avfalls- och industrianläggningar</p>
<p>Vissa anläggningar kan ha karaktären både av avfallsanläggning och en<br>sådan anläggning där det huvudsakligen bedrivs annan verksamhet än<br>avfallshantering.</p>
<p>Det förekommer inte sällan att det vid en anläggning tas emot material,<br>som i ett tidigare led betraktats som avfall men som nu avses användas<br></p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>30</p>
<p>som råvara i anläggningens tillverkningsprocess, och där en del av det<br>material som tagits emot deponeras eller förvaras under längre tid än tre<br>år. Sådana anläggningar bör enligt regeringen inte betraktas som en av-<br>fallsanläggning utan en anläggning som huvudsakligen bedriver annan<br>verksamhet än avfallshantering. Konsekvensen av detta är att för en så-<br>dan anläggning omfattar inte skatteplikten det avfall som förs in på an-<br>läggningen, men likväl för det avfall som uppkommer inom anläggning-<br>en. Enligt detta resonemang skall t.ex. bilfragmenteringsanläggningar<br>som deponerar en del av det avfall som de tar emot på det egna anlägg-<br>ningsområdet inte betraktas som avfallsanläggningar utan som anlägg-<br>ningar där det huvudsakligen bedrivs annan verksamhet än avfallshante-<br>ring. Inte heller bilskrotar eller andra skrotupplag bör anses utgöra avfall-<br>sanläggningar i skattelagens bemärkelse.</p>
<p>Ovan nämndes mellanlagring av asfalt m.m., vilket också kan ses som<br>exempel på när gränsdragningsproblem uppstår. Numera förekommer i<br>icke obetydlig omfattning att gammal asfalt görs om till ny i anslutning<br>till pågående vägarbete. Det finns olika metoder att återvinna asfalt. Hit-<br>tills har kall och halvvarm återvinning varit de dominerande metoderna<br>på det statliga vägnätet. Detta innebär att gammal asfalt från större vägar<br>mellanlagras t.ex. i anslutning till Vägverkets underhållsgrupper och<br>återanvänds på mindre vägar i samma område. Ofta är det beställaren<br>som tillhandahåller upplagsplats och mellanlagring sker under säsong<br>eller under något eller några år. Efter mellanlagringen återanvänds asfal-<br>ten i enkla mobila verk med tillsats av asfaltsemulsion respektive mjuk-<br>bitumen. Det återanvända materialet har något sämre kvalitet än motsva-<br>rande varmmassa men kan fortfarande användas som slitlager på mindre<br>trafikerade vägar och gator alternativt som bindlager eller bitumenbundet<br>bärlager. Metoden bedöms vara miljömässigt effektiv.</p>
<p>Varm återvinning, som är en annan återvinningsmetod, kan ske dels i<br>traditionella stationära satsverk, dels i trumverk. Trumverken klarar av en<br>större inblandning och är ofta mer eller mindre mobila och kan flyttas<br>mellan olika byggobjekt eller täkter. Metoden ger under goda betingelser<br>massa av samma kvalitet som den ursprungliga massan och är ur denna<br>synvinkel attraktiv.</p>
<p>När det gäller traditionella stationära asfaltsverk anser regeringen att<br>dessa bör anses vara industrianläggningar som tar emot en råvara i form<br>av gammal asfalt och upparbetar den så att den kan återanvändas. Någon<br>skatteeffekt aktualiseras alltså inte när asfalt förs in till dessa anläggning-<br>ar. Det avfall som kan uppkomma till följd av hanteringen inom de sta-<br>tionära verken beskattas dock.</p>
<p>När det gäller mobila verk är det däremot svårt att tala om en industri-<br>anläggning i skattelagens bemärkelse. Den mellanlagring som sker i<br>väntan på behandling i mobila asfaltsverk bör därför inte betraktas som<br>annat än förvaring och bör således beskattas om asfalten lagras på platsen<br>under längre tid än tre år.</p>
<p>Om asfalt lagras på en sedvanlig avfallsanläggning inträder skyldig-<br>heten att betala skatt i och med att avfallet förs in till anläggningen. Det<br>är enligt regeringens uppfattning en önskvärd styreffekt att skatten kan</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>31</p>
<p>bidra till en minskad deponering av asfalt på avfallsanläggningarna och i<br>stället stimulera till andra former av omhändertagande.</p>
<p>Motsvarande resonemang bör tillämpas om det på en anläggning lagras<br>material, t.ex. olika typer av anläggningsmaterial, som senare skall åter-<br>användas som råvara vid t.ex. vägbyggen. I den mån det finns stationära<br>krossverk för återvinning av materialet bör det alltså vara fråga om en<br>industrianläggning där skatt endast behöver erläggas för sådant avfall<br>som uppkommer. Är det å andra sidan fråga om mobila krossverk bör det<br>inte anses vara fråga om en industrianläggning. Mellanlagringen bör där-<br>för beskattas om materialet förvaras på platsen under längre tid än tre år.</p>
<p>Antal anläggningar som beräknas omfattas av skatteplikten</p>
<p>Skatteplikten beräknas omfatta totalt ca 700 anläggningar, varav ca 280<br>deponier för konventionellt avfall, ca 300 anläggningar där branschspeci-<br>fikt industriavfall deponeras samt ca 120 s.k. slamtippar. Merparten av de<br>anläggningar där huvudsakligen konventionellt avfall omhändertas ägs<br>av kommuner, kommunala bolag eller gemensamt av flera kommuner<br>genom regionala avfallsbolag. Av den totala mängden konventionellt<br>avfall deponeras endast ca 10 % på privatägda avfallsanläggningar.</p>
<p>Anläggningar som inte bör omfattas av skatteplikten</p>
<p>Anläggningar på vilka endast deponeras jord, grus, lera, skiffer, kalk-<br>stoft, kalksten eller annan sten, bergrester eller avfallssand från gruvin-<br>dustriell verksamhet eller avfall från vattenrening vid sådan verksamhet<br>samt jämhaltigt avfall från rökgasrening vid tillverkning av jämmalm-<br>spellets bör inte omfattas av skatteplikt. För skattefrihet i dessa fall gäller<br>att deponeringen sker uteslutande av ett eller flera av de uppräknade av-<br>fallsslagen. Inte heller bör anläggningar där det enbart deponeras radio-<br>aktivt avfall omfattas av skatteplikt. Skälen för dessa undantag utvecklas<br>närmare i avsnitt 10.</p>
<p>Undantag för anläggningar där små mängder avfall omhändertas</p>
<p>Avfallsanläggningar som tar emot mindre än 50 ton avfall per år omfattas<br>inte av tillståndsprövning enligt miljöskyddslagstiftningen. Enligt utred-<br>ningens uppskattningar kan det finnas mellan 100-200 sådana av-<br>fallsupplag i Sverige. Den mängd avfall som totalt deponeras vid dessa<br>små avfallsupplag bedöms uppgå till ca 25 ton per år och anläggning.<br>Totalt motsvarar det ca 5 000 ton per år eller mindre än 1 promille av allt<br>avfall som deponeras vid anläggningar för konventionellt avfall.</p>
<p>Endast mindre mängder avfall förs således till dessa anläggningar, vil-<br>ket skulle resultera i förhållandevis ringa skatteintäkter. Beskattnings-<br>myndighetens hantering av dessa anläggningar torde, särskilt som de inte<br>är föremål för tillståndprövning enligt miljöskyddslagstiftningen, bli<br>mycket kostsam i förhållande till skatteintäkterna. Regeringen anser där-<br>för, i likhet med utredningen, att anläggningar där det deponeras mindre</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>32</p>
<p>än 50 ton per år inte bör ingå i skattebasen. Anledning saknas att genom<br>en avdragsrätt införliva dessa små deponier i skattesystemet. Risken be-<br>döms som liten att större mängder avfall skulle komma att tillföras denna<br>typ av anläggningar eller att antalet skulle komma att öka markant med<br>anledning av att anläggningarna undantas från skatteplikt. Om större<br>mängder än 50 ton avfall deponeras årligen skall anläggningen till-<br>ståndsprövas enligt miljöskyddslagstiftningen. Det är en del av mil-<br>jömyndigheternas arbete att utöva tillsyn över att så sker. Oavsett om<br>tillståndsprövning ägt rum är dock en sådan anläggning skattepliktig en-<br>ligt lagen om skatt på avfall.</p>
<p>Motsvarande mängdgräns bör gälla även för industrianläggningarnas<br>del. Antalet industrianläggningar där mindre än 50 ton avfall årligen de-<br>poneras beräknas vara begränsat.</p>
<p>Anläggningar där farligt avfall deponeras är föremål för tillståndspröv-<br>ning oavsett vilken mängd avfall som deponeras inom anläggningen.<br>Skatteplikten bör därför gälla alla sådana anläggningar.</p>
<h3>6.2 Skattskyldig</h3>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>Regeringens förslag: Skattskyldig skall vara den som bedriver verk-<br>samhet på anläggningen.</p>
<p>Utredningens förslag: Stämmer i huvudsak överens med regeringens<br>förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Riksskatteverket och WMI Sellbergs AB har ifrå-<br>gasatt om uttrycket ansvarar för verksamheten är tillräckligt klargörande.<br>Övriga remissinstanser lämnar förslaget utan erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt miljöbalken är det den som<br>bedriver en verksamhet som skall söka tillstånd m.m. enligt balken. Det<br>är lämpligt att använda samma begreppsterminologi även inom skatteom-<br>rådet. Skattskyldighetsbegreppet bör därför knytas till den som bedriver<br>verksamheten på en skattepliktig anläggning. Den som har den rättsliga<br>och faktiska kontrollen över verksamheten bör också anses vara den som<br>bedriver verksamheten. Detta innebär alltså att om en innehavare av ett<br>tillstånd överlåter verksamheten till någon, på sådant sätt att denne far<br>den rättsliga och faktiska kontrollen över verksamheten, inträder den till<br>vilken verksamheten överlåtits som skattskyldig. Se även kommentar till<br>7 § i avsnitt 16.</p>
<h2>7 Förfarandet vid beskattning</h2>
<h3>7.1 Netto- eller slutdeponimetod</h3>
<p>Regeringens förslag: Avfallsskatten skall tas ut efter en nettodepo-<br>nimetod. Detta innebär att skatt tas ut för i princip allt avfall som förs</p>
<p>33</p>
<p>2 Riksdagen 1998/99. 1 samt. Nr 84<br></p>
<p>till en skattepliktig avfallsanläggning. Skyldighet att betala skatt skall<br>inträda då avfallet förs in till avfallsanläggningen. För avfall som förs<br>ut från anläggningen skall avdrag medges. Vissa behandlingsformer<br>som bedrivs inom anläggningen skall undantas från skatt.</p>
<p>Vad gäller avfall som deponeras vid anläggningar där huvudsakli-<br>gen annan verksamhet än avfallshantering bedrivs, skall skyldigheten<br>att betala skatt inträda när avfallet uppkommer.</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>Utredningens förslag: Stämmer i huvudsak överens med regeringens<br>förslag. Utredningen föreslår dock ingen särskild reglering i skattelagen<br>av olika behandlingsformer som bedrivs på avfallsanläggningen.</p>
<p>Remissinstanserna: Riksskatteverket, Statens naturvårdsverk, Skogs-<br>styrelsen, Svenska Gjuteriföreningen och Svenska Naturskyddsföreningen<br>tillstyrker förslaget om nettodeponimetod. Övriga remissinstanser som<br>uttalar sig i frågan avstyrker förslaget och förordar i stället en slutdepo-<br>nimetod, som innebär att skyldigheten att betala skatt inträder först när<br>avfallet läggs upp för deponering på en avgränsad yta.</p>
<p>Nettodeponimetoden innebär att i princip allt avfall och annat material<br>som förs in till en avfallsanläggning blir föremål för beskattning, men att<br>avdrag medges för skatten på det som förs ut från anläggningen. Den<br>framförda kritiken riktar sig mot de konsekvenser som förslaget innebär i<br>fråga om annan verksamhet än deponering som kan bedrivas inom sam-<br>ma avfallsanläggning. Det rör sig i huvudsak om kompostering, sorte-<br>ringsverksamhet och tillfällig uppläggning av avfall. Närings- och teknik-<br>utvecklingsverket, Boverket, Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län,<br>Helsingborgs stad, Borås kommun, Borlänge kommun, Luleå kommun,<br>Göteborgsregionens Avfallsaktiebolag, WMI Sellbergs AB, Svenska<br>Fjärrvärmeföreningen, Svenska Renhållningsverksföreningen, Sydvästra<br>Skånes Avfallsaktiebolag, Västmanlands Avfallsaktiebolag, Nässjö Af-<br>färsverk AB, Samarbete om Skånskt Avfall, Söderhalls Renhållningsverk<br>AB och Stor-Stockholms Energi AB anser att de avfallsanläggningar som<br>bedriver integrerad verksamhet med såväl deponering som kompostering,<br>sortering o.dyl. till följd av nettodeponimetoden kommer att drabbas av<br>konkurrensnackdelar i form av ränte- och administrationskostnader i för-<br>hållande till de anläggningar där enbart annan verksamhet än deponering<br>bedrivs. Dessa fristående anläggningar omfattas inte av det föreslagna<br>skattesystemet. Utredningen har, som ett alternativ för anläggningsägama<br>att undvika dessa konsekvenser, pekat på möjligheten att ansöka om se-<br>parat miljötillstånd för t.ex. sorterings- och/eller komposteringsverksam-<br>het. Dåvarande Koncessionsnämnden för miljöskydd och Länsstyrelserna<br>i Stockholms, Skånes, Göteborgs och Bohus samt Gävleborgs län anser<br>dock att en sådan uppdelning av miljötillståndet har stora nackdelar, ur<br>såväl miljö- som kostnadssynpunkt, och avstyrker därför en sådan ord-<br>ning. Svenska Renhållningsverksföreningen anser att det endast är mate-<br>rial som tillförs en deponi i enlighet med den definition som finns i 3 §<br>renhållningsförordningen, som skall beskattas. Föreningen menar att en-<br>dast material som deponeras då skulle omfattas av skatten.</p>
<p>34</p>
<p>Skälen for regeringens förslag: Syftet med avfallsskatten är att den<br>skall belasta avfall som deponeras och härigenom vara ett verksamt eko-<br>nomiskt styrmedel för att bidra till en minskning av den mängd avfall<br>som fors till deponering. Vid utformningen av skattemetoden, dvs. det<br>regelsystem som skall styra hur skatten beräknas och redovisas, har ut-<br>redningen övervägt två olika modeller. Båda modellerna medför att<br>skatten endast tas ut for deponering, men sättet att åstadkomma detta re-<br>sultat varierar beroende på val av skattemetod.</p>
<p>Avfallsanläggningar</p>
<p>Som närmare redovisats i avsnitt 6 skall enligt regeringens forslag skat-<br>teplikt gälla för avfallsanläggningar där avfall deponeras eller forvaras<br>under längre tid än tre år. Med avfall jämställs vid lagens tillämpning<br>annat material som förs in till en avfallsanläggning. Vad gäller den när-<br>mare innebörden av begreppet ”deponering” vid tillämpningen av skat-<br>telagen, hänvisas till vad som anförts i avsnitt 6.</p>
<p>Det ena av de modeller, som övervägts av utredningen, bygger på att<br>skatten tas ut som en nettodeponiskatt. Ett sådant system innebär i prin-<br>cip att allt avfall som förs till en skattepliktig anläggning beskattas.<br>Skattskyldigheten inträder vid den tidpunkt då avfallet fors in till anlägg-<br>ningen. För avfall som fors ut från anläggningen medges avdrag i dekla-<br>rationen. Enligt denna metod skall beskattning således ske av den mängd<br>avfall som utgör skillnaden mellan det som fors in och det som förs ut<br>från anläggningen, för vilket avdrag alltså far göras i deklarationen.</p>
<p>Den andra modellen som förekommit i diskussionen är en slutdeponi-<br>skatt. Utgångspunkten för en slutdeponiskatt är att enbart avfall som de-<br>poneras beskattas. Skattskyldigheten inträder alltså då avfallet deponeras<br>på en särskilt avgränsad yta inom anläggningen. Avfall som komposteras<br>eller behandlas på annat sätt inom anläggningen blir inte föremål för be-<br>skattningsåtgärder. Detsamma gäller avfall som sorteras inom anlägg-<br>ningen och sedan förs ut från den. Någon återbetalning medges inte av<br>skatt för avfall som i ett senare skede kan komma att transporteras ut från<br>den yta där det lagts för deponering.</p>
<p>Båda modellerna har, som utredningen redovisat, för- och nackdelar.<br>Det är enligt regeringens uppfattning viktigt att det skattesystem som<br>väljs är så enkelt att tillämpa som möjligt för såväl beskattningsmyndig-<br>heten som de skattskyldiga samt utan större omställningsåtgärder och<br>praktiska olägenheter kan tillämpas av branschen. Det är vidare av vikt<br>att systemet möjliggör en god kontroll av att skattereglerna följs.</p>
<p>Avsikten med den föreslagna avfallsskatten är att den endast skall be-<br>lasta avfall som deponeras. Rent principiella skäl talar därför för ett be-<br>skattningsförfarande, som innebär att systemet endast omfattar avfall<br>som bortskaffas genom deponering, dvs. ett slutdeponisystem. Modellen<br>med ett sådant system medför dock, som utredningen påtalar, ett flertal<br>svårlösliga problem. Det krävs bl.a. att det finns en av beskatt-<br>ningsmyndigheten godkänd avgränsning av en väldefinierad yta på vil-<br>ken deponering skall ske. Det fordrar vidare att all annan hantering än</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>35</p>
<p>deponering inom avfallsanläggningen sker utanför deponiytan. Detta le-<br>der till att ytor som är väl lämpade för t.ex. efterkompostering, nedbryt-<br>ning av oljeskadade jordmassor, balning av avfall för vidare befordran<br>till värmeverk m.fl. aktiviteter, inte kan användas för sådana ändamål<br>eftersom skatten kommer att belasta även sådan hantering. Vidare måste<br>en tidsgräns bestämmas för hur länge ett skattefritt avfall skall få lagras<br>inom ett upplagsområde innan det från skattesynpunkt skall betraktas<br>som skattepliktigt avfall.</p>
<p>En slutdeponiskatt medför, enligt regeringens bedömning, omedelbara<br>praktiska konsekvenser för de skattskyldiga i form av iordningställande<br>av slutdeponiytor, uppmätning av dessa och utveckling av redovisnings-<br>system som kan godtas från skattekontrollsynpunkt. Från beskattnings-<br>myndighetens sida krävs en omfattande kontroll, framförallt när det gäl-<br>ler förekomsten av mellanlager. Det måste härvid anses vara förenat med<br>stora problem att få till stånd en så tillfredsställande kontroll, att det med<br>säkerhet kan avgöras hur länge ett visst avfall har lagrats. Eftersom slut-<br>deponimetoden inte medger återbetalning av skatten för avfall som i<br>framtiden kan komma att föras ut från deponiytan, ger den inte heller<br>något incitament för ökad materialutvinning genom nya tekniker o.dyl.</p>
<p>Med hänsyn till de ovan redovisade nackdelarna bedömer regeringen, i<br>likhet med utredningen, att en nettodeponiskattemodell är att föredra. Ett<br>sådant system blir administrativt enkelt. Skyldigheten att betala avfalls-<br>skatt inträder när avfall förs in till avfallsanläggningen. För varje be-<br>stämd period redovisas invägd respektive utvägd mängd avfall. Skillna-<br>den mellan mängderna utgör, med avdrag för de mängder som härrör från<br>i lagen särskilt angivna skattebefriade avfallsslag (se vidare avsnitt 11-<br>13), den mängd som skall beskattas. I den mån visst avfall under en och<br>samma redovisningsperiod såväl förs in till som ut från en anläggning<br>uppkommer ingen skattekonsekvens. Vid deklarationen tillämpas dock<br>en bruttoredovisning, dvs. mängden avfall redovisas under såväl posterna<br>invägt som utvägt avfall.</p>
<p>En nackdel som nettodeponisystemet för med sig är att skatt måste be-<br>talas för allt material som förs in till en anläggning där det bedrivs både<br>deponeringsverksamhet och andra typer av aktiviteter som sortering, för-<br>behandling, behandling, förädling, stabilisering, även om det inte varit<br>lagstiftarens avsikt att behandling av avfall skall beskattas. Som åtskilli-<br>ga remissinstanser påpekat kan ett renodlat nettodeponisystem också<br>medföra vissa konkurrensnackdelar i form av ränte- och administrations-<br>kostnader för avfallsanläggningar, vars verksamhet omfattar såväl depo-<br>nering som t.ex. kompostering och sortering, i förhållande till de anlägg-<br>ningar där enbart annan verksamhet än deponering bedrivs. Vidare inne-<br>bär vissa behandlingsmetoder, som exempelvis kompostering, att den<br>produkt som uppstår efter behandling och som sedan förs ut från anlägg-<br>ningen, väger betydligt mindre än det avfall som behandlats. Den kom-<br>posteringsjord som erhålls väger ungefar hälften av vad det ursprungliga<br>avfallet väger.</p>
<p>En viktig aspekt vid utformandet av ett uppbördssystem för avfalls-<br>skatt är att säkerställa att systemet inte bidrar till att motverka använd-<br>ningen av miljömässigt bra behandlingsmetoder för vissa avfallsslag i</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>36</p>
<p>stället för deponering. Utredningen har övervägt dessa problem och har,<br>som ett alternativ för anläggningsägarna att undvika dessa konsekvenser,<br>pekat på möjligheten att ansöka om separat miljötillstånd för t.ex. kom-<br>posteringsverksamhet.</p>
<p>Företrädare för Finansdepartementet och Naturvårdsverket samman-<br>träffade under beredningen av lagrådsremissen med representanter för<br>dåvarande Koncessionsnämnden för miljöskydd. Därvid framgick att<br>några formella juridiska hinder mot särskild tillståndsprövning visserli-<br>gen inte finns, men att nämnden ansåg att sådana åtgärder endast bör<br>komma i fråga i undantagsfall med tanke på dels det merarbete en om-<br>prövning av hela miljötillståndet innebär, dels på eventuella praktiska<br>problem för miljötillsynen som kan aktualiseras vid en särskiljning av<br>tillstånden.</p>
<p>Regeringens hållning i denna fråga har under det tidigare arbetet med<br>lagförslaget överensstämt med utredningens. Regeringens utgångspunkt<br>var då att sådana anläggningar som bedriver deponeringsverksamhet och<br>andra aktiviteter inom samma anläggning hade separata tillstånd för de<br>behandlingsformer som bedrevs på anläggningen eller att sådana tillstånd<br>kunde sökas. Enligt de uppgifter som fanns i samband med lagrådsremis-<br>sen skedde all förbränning och all kompostering, av annat avfall än park-<br>och trädgårdsavfall, med stöd av särskilda tillstånd. Dessa uppgifter har<br>sedermera visat sig inte vara helt korrekta. Exempelvis sker förbränning<br>av farligt avfall vid SAKAB:s anläggning inom ramen för samma till-<br>stånd som deponeringsverksamheten. Vid den anläggningen framstår det<br>som ytterst tveksamt om miljömyndigheterna skulle godta att dela upp<br>verksamheten på olika tillstånd.</p>
<p>Mot den nu angivna bakgrunden anser regeringen att möjligheterna att<br>rättsligt särskilja de olika behandlingsformerna genom separata tillstånd<br>bör kompletteras. Svenska Renhållningsverksföreningen anser att pro-<br>blemen kan lösas om endast avfall som tillförs en deponi i enlighet med<br>den definition som finns i 3 § renhållningsförordningen omfattas av<br>skatten. Enligt definitionen avses med deponi en upplagsplats för avfall.<br>En sådan lösning innebär emellertid inte någon nämnvärd skillnad mot<br>ett slutdeponisystem. De kontrollproblem som finns i ett slutdeponisys-<br>tem skulle även gälla för en sådan lösning. Regeringen anser i stället att<br>nettodeponimetoden bör kompletteras med uttrycklig skattebefrielse för<br>vissa behandlingsformer. I avsnitt 10.3 redogörs för de behandlingsfor-<br>mer som skattebefrias. Genom dessa undantag far i stor utsträckning de<br>önskemål vad gäller hantering av det konventionella avfallet, som under<br>remissbehandlingen förts fram från främst branschhåll, anses tillgodo-<br>sedda.</p>
<p>Anläggningar där det huvudsakligen bedrivs annan verksamhet än<br>avfallshantering</p>
<p>Som redovisats i avsnitt 6 förekommer att det branschspecifika industri-<br>avfallet tas om hand inom själva anläggningarna där den industriella<br>verksamheten bedrivs. Enligt regeringens uppfattning bör principen med<br>ett nettodeponisystem upprätthållas även vad gäller sådana industrian-</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>37</p>
<p>läggningar. En förutsättning är dock att systemet i viss mån modifieras i<br>syfte att stämma överens med de faktiska förhållanden under vilka av-<br>fallshantering bedrivs på de industriella anläggningarna. Det föreslås<br>därför att avfallsskatt i dessa fall skall betalas för avfall som uppkommer<br>inom en industrianläggning. Angående innebörden av begreppet<br>”uppkommer” och ”avfall” hänvisas till avsnitt 6. Skyldigheten att betala<br>skatt bör inträda i och med uppkomsten av avfallet.</p>
<h3>7.2 Avdrag för sådant som förs ut från anläggningen</h3>
<p>7.2.1 Inledning</p>
<p>I enlighet med vad som anförts i avsnitt 7.1 innebär tillämpningen av<br>nettodeponimetoden således att avdrag far göras i skattedeklarationen för<br>sådant som förs ut från anläggningen. Enligt allmänna principer får av-<br>drag dock endast avse skatt på sådant avfall som tagits upp till beskatt-<br>ning. I enlighet med det resonemanget anser regeringen att avdrag inte<br>bör få göras för lakvatten som förs ut från anläggningen eller vid utfö-<br>randet av gas som har bildats vid nedbrytningen av organiskt avfall. Ut-<br>över detta anser regeringen att rätten till avdrag inte bör gälla vid utfö-<br>rande av reningsvatten. Dessa båda frågor utvecklas vidare nedan.</p>
<p>7.2.2 Lak- och reningsvatten</p>
<p>Regeringens förslag: Avdrag skall inte medges för lak- och renings-<br>vatten som förs ut från en avfallsanläggning.</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens förslag be-<br>träffande lakvatten. Vad gäller reningsvatten framför inte utredningen<br>några specifika förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har berört frågan.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Lakvatten bildas när nederbörd eller<br>yt- och grundvatten infiltrerar avfallet och blir förorenat efter passagen<br>genom avfallet. Det kan även vara fråga om ytavrinning från avfallet.<br>Enligt regeringens uppfattning bör dock inte avdrag beviljas vid utförsel<br>av lakvatten eftersom vattnet av förklarliga skäl inte tagits upp till be-<br>skattning.</p>
<p>Under ärendets beredning har bl.a. WMI Sellbergs AB och Svenska<br>Renhållningsverksföreningen framfört synpunkter om att reningsvatten<br>som uppkommer inom anläggningen skall befrias från skatt. Renings-<br>vatten är sådant vatten som härrör från en reningsprocess inom anlägg-<br>ningen. Det kan t.ex. röra sig om rening av slam eller oljebemängt vatten<br>där vattnet och föroreningarna separeras. Föroreningarna deponeras inom<br>anläggningen medan vattnet antingen renas på anläggningens reningsverk<br>eller transporteras till ett kommunalt reningsverk.</p>
<p>Som framgår av avsnitt 8 nedan föreslår regeringen att skatten bör ba-<br>seras på avfallets befintliga tillstånd och inte på dess torrvikt. Skälet till<br></p>
<p>38</p>
<p>detta är, förutom kontrollproblem, miljömässiga skäl. Vattenmängder i<br>avfallet medför att lakvattenproduktionen kommer igång tidigare och blir<br>större. Det bidrar även till sättningar i deponin vilket försvårar sluttäck-<br>ningsarbetet. För att undvika dessa effekter har regeringen gjort bedöm-<br>ningen att det är bättre att vattnet skiljs ut före deponering. Resonemang-<br>et torde även leda till mindre volymer avfall som deponeras.</p>
<p>För att i möjligaste mån styra mot avvattning av avfallet före depone-<br>ring anser regeringen att avdrag vid utförsel av reningsvatten skulle mot-<br>verka de styreffekter som eftersträvas. Avdrag vid utförsel av renings-<br>vatten skall alltså inte beviljas.</p>
<p>7.2.3 Gas som bildats vid nedbrytning av organiskt avfall<br>(deponigas)</p>
<p>Regeringens förslag: Avdrag skall inte medges för gas som bildats<br>vid nedbrytning av organiskt avfall som förs ut från en avfallsanlägg-<br>ning (deponigas).</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Närings- och teknikutvecklingsverket, Helsing-<br>borgs stad, Samarbete för Skånskt Avfall, Länsstyrelsen i Skåne län, Näs-<br>sjö Affärsverk AB, Skånes Naturvårdsförbund, Söderhalls Renhållnings-<br>verk AB och Stor-Stockholms Energi AB anser att avdrag skall fa göras<br>för deponigas som förs ut från en avfallsanläggning, i likhet med vad<br>som gäller för annat material som förs ut från anläggningen. Enligt re-<br>missinstanserna kan en avdragsrätt för deponigas ge incitament för ökade<br>insatser för att samla in och utnyttja deponigas och därmed minska de<br>okontrollerade metanemissionema från deponiema.</p>
<p>Bakgrunden till regeringens förslag: Organiskt avfall utgör grunden<br>till huvuddelen av de miljöproblem som en deponi ger upphov till under<br>sin driftstid samt bidrar även i hög grad till de framtida problemen. I de<br>deponier som innehåller organiskt avfall sker en nedbrytning av avfallet,<br>varvid s.k. deponigas bildas. Deponigasen består av metan (40-60 %)<br>och koldioxid (25-40 %) samt spårämnen. Det allvarligaste mil-<br>jöproblemet med utsläpp av metangas är dess bidrag till växthuseffekten.<br>Nedbrytningen av organiskt avfall leder också till att volymen minskar,<br>vilket ger upphov till ojämna sättningar i deponin. Sättningarna leder till<br>svårigheter att täcka avfallsupplaget när det skall avslutas, eftersom sätt-<br>ningarna gör att det bildas sprickor i täckskiktet där vatten kan tränga ner<br>i avfallet. Detta vatten lakar ur föroreningar ur avfallet och sprider dessa i<br>den omgivande miljön. Sättningarna leder således till en ökad urlakning<br>av metaller och stabila organiska ämnen till den omgivande miljön.</p>
<p>Deponigas kan bildas under 40-50 år efter det att organiskt material<br>deponerats. Huvuddelen av deponigasen bildas dock inom ca 10 år efter<br>deponeringen. Gasinsamling sker i dag på drygt ett 50-tal av landets de-<br>poneringsanläggningar. Gasen säljs och nyttiggörs som energikälla vid</p>
<p>39</p>
<p>uppvärmning eller framställning av elektrisk kraft. Uttaget uppgår för<br>närvarande till omkring 400 GWh per år.</p>
<p>Skälen for regeringens förslag: Konstruktionen av nettodeponisys-<br>temet innebär att avdrag medges for material som förs ut från en avfall-<br>sanläggning. En fråga som härvid uppkommer är om det finns skäl att i<br>detta sammanhang särbehandla utförsel av deponigas.</p>
<p>Deponigas uppkommer genom nedbrytning av organiskt avfall på de-<br>ponin. Deponigasen får därför anses inta en särställning i förhållande till<br>huvuddelen av annat material som förs ut från en avfallsanläggning, ef-<br>tersom det i dessa fall rör sig om avfall som förts in till anläggningen och<br>därefter i princip i oförändrad form förs ut från anläggningen, t.ex. efter<br>sortering. Redan av den anledningen kan skäl anföras mot att medge av-<br>dragsrätt. Härtill kommer att en avdragsrätt skulle innebära att organiskt<br>avfall som långt innan lagens ikraftträdande förts in till en deponi, genom<br>återbetalning av skatt på den utvunna gasen, skulle komma i åtnjutande<br>av skattelättnader. Detta står i strid med den allmänna princip som gäller<br>vid tillämpningen av avdragsrätt enligt den föreslagna lagen, nämligen att<br>avdrag endast far avse skatt på sådant avfall som tagits upp till beskatt-<br>ning.</p>
<p>Riksdagen har genom att anta prop. 1992/93:179 om åtgärder mot kli-<br>matpåverkan som mål satt upp att metangasutsläppen från avfallsupplag<br>skall minskas med 30 % till år 2000. Det finns i princip två sätt att uppnå<br>detta mål, dels minska deponeringen av organiskt avfall, dels öka upp-<br>samlingen av deponigas från deponiema. En ändrad hantering av orga-<br>niskt avfall där man successivt går över till rötning, med omhändertagan-<br>de av gasen, förbränning eller kompostering torde ge en betydande<br>minskning av metanutsläppen. Regeringen har i prop. 1996/97:172 Han-<br>tering av uttjänta varor i ett uthålligt samhälle, föreslagit att deponering<br>av brännbart och organiskt avfall skall förbjudas från och med år 2002<br>respektive 2005. Riksdagen har ställt sig bakom förslaget (bet.<br>1997/98:JoU7, rskr. 1997/98:55). Förbudet är numera infört i renhåll-<br>ningsförordningen (1998:902).</p>
<p>De större anläggningarna har redan i dag deponigasuttag av kommersi-<br>ella skäl. Något ytterligare incitament att öka uttaget av gas torde inte<br>behövas i dessa fall. Mindre anläggningar som inte har deponigasupp-<br>samling av kommersiella skäl kan i vissa fall ha uppsamling som villkor<br>för miljötillståndet. Något behov av ytterligare styrmedel för att öka<br>gasuttaget torde inte heller finnas i dessa fall.</p>
<p>Inom EU ställer rådets gemensamma ståndpunkt om ett deponeringsdi-<br>rektiv krav på att i princip alla deponier skall samla upp och utnyttja eller<br>fackla deponigasen. Reglerna om deponigasuppsamling har inte ifråga-<br>satts under diskussionerna av förslaget, varför sannolikheten för att regler<br>om detta kommer att ingå i det slutgiltiga direktivet är hög.</p>
<p>Sammantaget anser regeringen att det arbete som bedrivs såväl natio-<br>nellt som inom EU innebär att kraftfulla styrmedel finns och kommer att<br>finnas i syfte att öka uttaget av deponigas. En möjlighet till avdrag för<br>avfallsskatt bedöms därför ha en mindre betydelse som stimulans till åt-<br>gärder på området. Avdrag bör därför inte medges för deponigas som<br>förs ut från en skattepliktig avfallsanläggning.</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>40</p>
<p>73</p>
<h3>Redovisningsperiod m.m.</h3>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>Regeringens förslag: Redovisningsperioden för avfallsskatten skall<br>vara kalenderkvartal. Samma regler som för övriga punktskatter skall<br>gälla beträffande möjligheten att utnyttja avdrag som överstiger skat-<br>tens bruttobelopp för en redovisningsperiod.</p>
<p>Utredningens förslag: Stämmer vad gäller redovisningsperiodens<br>längd överens med regeringens förslag. Utredningen anser dock att åter-<br>betalning till den skattskyldige av avdrag som överstiger skattens brutto-<br>belopp för en redovisningsperiod inte bör ske, utan föreslår att överskju-<br>tande skattebelopp endast skall få utnyttjas under följande redovisnings-<br>perioder under innevarande eller nästföljande kalenderår.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslagen eller<br>lämnar dem utan erinran. Riksrevisionsverket anser att det inte är klarlagt<br>att övervägande skäl föreligger för frånsteg från kalendermånad som re-<br>dovisningsperiod. Riksskatteverket anser att möjligheten enligt lagen<br>(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, LPP, att medge<br>skattskyldiga som redovisar låga skattebelopp längre redovisningsperio-<br>der inte bör gälla för avfallsskattens del samt att avdrag från en tidigare<br>redovisningsperiod endast skall få utnyttjas under följande perioder i den<br>mån utrymme finns sedan avdrag som hänför sig till perioden har gjorts.<br>Svenska Revisorssamfundet och Söderhalls Renhållningsverk AB anser<br>att begränsningen av möjligheten att utnyttja avdrag medför oönskade<br>konsekvenser i samband med uttag av material från deponier som inte<br>längre tar emot avfall.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Kalendermånad är i dag regelmässigt<br>redovisningsperiod för de olika punktskatterna. Även om avfallsskatten<br>får ses som ett viktigt styrmedel i syfte att åstadkomma en snabbare ge-<br>nomströmning av avfall som återvinns, kan dock många utövare av de-<br>poneringsverksamhet drabbas av en viss ekonomisk belastning om ka-<br>lendermånad skulle väljas som redovisningsperiod. Mot bakgrund av den<br>modifiering av nettodeponimetoden som regeringen föreslår i förhållande<br>till utredningens förslag, kan detta komma att aktualiseras främst för de<br>aktörer som bedriver verksamhet med material som i avvaktan på avsätt-<br>ningsmöjligheter lagras under längre tid på anläggningen.</p>
<p>I likhet med utredningen anser regeringen därför att skäl finns att välja<br>en längre redovisningsperiod för avfallsskattens del. En sådan ordning<br>har också valts vid införandet av avfallsskatt i Danmark och Finland.<br>Kalenderkvartal är en lämplig period.</p>
<p>För punktskatterna gäller vidare enligt LPP att om avdragen för en re-<br>dovisningsperiod överstiger skattens bruttobelopp för perioden skall det<br>överskjutande beloppet utbetalas till den skattskyldige. Denna princip<br>medför visserligen att en skattskyldig som under en redovisningsperiod<br>för ut mer material än som kommer in skulle fa pengar utbetalade till sig.<br>Utredningen bedömer, mot den bakgrunden och med tanke på den stora<br>mängd material som redan finns på anläggningarna, att det föreligger viss<br>risk för utförsel av obeskattat material efter lagens ikraftträdande i svår-</p>
<p>41</p>
<p>kontrollerbar omfattning. Enligt regeringens uppfattning finns dock inte<br>belägg för att denna risk skulle vara alltför betydande. Den av utredning-<br>en föreslagna särregleringen skulle också, som påpekats av några re-<br>missinstanser, medföra praktiska problem i samband med nedläggning av<br>deponier. Någon begränsning i LPP:s bestämmelser om möjligheter till<br>utnyttjande av avdrag överstigande skattens bruttobelopp för viss redo-<br>visningsperiod bör därför inte föras in i lagen om skatt på avfall.</p>
<p>Riksskatteverkets förslag om ett slopande av tillämpningen av 2 kap.<br>3 § tredje stycket LPP beträffande förlängd redovisningsperiod synes<br>motiverad av en önskan att harmonisera regleringen med den av utred-<br>ningen föreslagna bestämmelsen om begränsning av rätten till utnyttjan-<br>de av avdrag. Med hänsyn till regeringens ställningstagande i den delen<br>saknas anledning att företa en ändring som begränsar möjligheten till<br>tillämpning av nämnt lagrum för avfallsskattens del.</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<h2>8 Skattenivå och fastställande av skatten</h2>
<p>Regeringens förslag: Skatten skall utgå med 250 kr per ton. Skatten<br>skall bestämmas på grundval av vägning. Om tillförseln sker i mindre<br>omfattning eller det av annan anledning finns särskilda skäl far skat-<br>ten bestämmas på annan grund än vägning.</p>
<p>Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslagen eller<br>lämnar dem utan erinran. Helsingborgs stad, Luleå kommun, Svenska<br>Renhållningsverksföreningen, Sydvästra Skånes Avfallsaktiebolag och<br>Söderhalls Renhållningsverk AB förordar ett stegvist införande av skat-<br>ten. Svenska Renhållningsverksföreningen föreslår att skatten inlednings-<br>vis sätts till 60 kr per ton. Sveriges Industriförbund anser att en skatt på<br>50 kr per ton är tillräcklig. Vissa remissinstanser, bl.a. Stockholms stad,<br>påtalar att en differentierad skatt för olika avfall kan ge en ännu bättre<br>styreffekt.</p>
<p>Enligt Riksrevisionsverket bör beskattningsmyndigheten ges tydlig<br>vägledning i vilka fall som skatt skall kunna fastställas på annat sätt än<br>genom vägning. WMI Sellbergs AB är negativt till att skatten för anlägg-<br>ningar som inte har våg skall kunna bestämmas på annat sätt än genom<br>vägning. Volymvikten varierar kraftigt vilket kan ge helt felaktiga om-<br>räkningsfaktorer. Detta skulle gynna de mindre anläggningarna och kraf-<br>tigt minska kontrollmöjligheterna. Vägning borde i stället vara ett tving-<br>ande krav. Kommunförbundet Västerbotten föreslår att det skatteunderlag<br>som levereras kvartalsvis skall baseras på en omräkning från volym till<br>vikt i de fall kommunen inte har annat underlag. Vart annat år görs en<br>inmätning av avfallsupplaget för att verifiera angivna volymer.</p>
<p>Skogsindustrierna, Sågverkens Riksförbund och Vargön Alloys AB an-<br>ser att för avfall som innehåller vatten bör skatten baseras på vad avfallet<br>väger i torrt tillstånd.</p>
<p>42</p>
<p>Skälen for regeringens förslag: Grunden för utredningens förslag till<br>skattenivå har varit att skatten, i kombination med andra styrmedel på<br>avfallsområdet, skall leda till att deponeringen i stort sett halveras till år<br>2005. Enligt utredningens beräkningar kommer på grund av de olika<br>styrmedlen kostnaden för deponering per ton avfall att öka från i dag ca<br>200 kr till 600-700 kr per ton för företagen och till ca 800 kr per ton för<br>hushållen. För hushållen tillkommer även mervärdesskatt. Förutom skat-<br>ten påverkas kostnaderna av de högre miljökrav som i framtiden kommer<br>att ställas på avfallsanläggningarna. Utredningen bedömer att en kostnad<br>på den nivån kommer att innebära en kraftfull styrning från deponering<br>mot ökad återvinning och ökat energiutnyttjande.</p>
<p>Att till år 2005 uppnå en halvering av det avfall som deponeras anser<br>regeringen vara en rimlig ambitionsnivå. För att uppnå detta krävs enligt<br>regeringens bedömning en skatt i nivå med den som nu föreslås, alltså<br>250 kr per ton.</p>
<p>Beträffande frågan om en stegvis upptrappning av skattesatsen är föl-<br>jande att beakta. Motiven för att börja på en låg skattenivå är att det ger<br>avfallsaktörema en relativt lång förberedelse- och omställningstid för att<br>vidta åtgärder i syfte att minska deponeringen. En i förväg aviserad skat-<br>tesats skulle ge avfallsaktörema en känd kostnad som kan vägas mot in-<br>vesteringskostnader för att undvika deponering och därmed även avfalls-<br>skatt. En stegvist införd avfallsskatt skulle också mildra effekten av<br>skatten på det branschspecifika avfallet och minska risken för ökad ille-<br>gal deponering.</p>
<p>Mot detta står att incitamenten för att vidta åtgärder för att minska de-<br>poneringen kraftigt minskar om skattenivån blir för låg. Eftersom det<br>enligt regeringens bedömning krävs en skattenivå på 250 kr per ton för<br>att syftet med skatten skall uppnås finns det inte någon anledning att in-<br>leda på en lägre nivå. En lägre nivå skulle tvärtom kunna leda till att ak-<br>törerna misstolkar statsmakternas budskap med skatten. Den största<br>nackdelen med en låg skattesats är dock att drivkraften i arbetet med att<br>öka återvinningen och minska deponeringen uteblir. Utvecklingen mot<br>minskad deponering riskerar att försenas. Det kan för övrigt tilläggas att<br>diskussionerna om att införa en avfallsskatt har pågått i flera år. Bland<br>avfallsaktörema bör därför ha funnits en sådan insikt om den kommande<br>utvecklingen att de har kunnat planera för och vidta åtgärder i syfte att<br>anpassa sig till den. Sammantaget anser regeringen att övervägande skäl<br>talar för att skatten redan nu bör bestämmas till 250 kr per ton.</p>
<p>Enligt regeringens bedömning finns i dag inget behov av att differenti-<br>era skattesatsen för olika avfallsslag. Vid en framtida utvärdering av<br>skattens konsekvenser kan dock frågan åter bli aktuell.</p>
<p>Regeringen delar utredningens uppfattning att skatten skall vara vikt-<br>baserad. För detta erfordras i princip att det finns våg vid anläggningarna.<br>I dag finns det våg vid 97 av landets ca 300 anläggningar som tar emot<br>hushållsavfall och annat konventionellt avfall. Våg finns dock vid samt-<br>liga anläggningar som tar emot minst 50 000 ton avfall per år. Det inne-<br>bär att ca 80 % av det konventionella avfallet som deponeras är invägt.<br>Det är osäkert i vilken utsträckning som våg finns vid industriernas de-</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>43</p>
<p>ponier. Dock bör i vart fall någon fordonsmonterad våg ofta finnas till-<br>gänglig.</p>
<p>Totalpriset för att installera våg uppgår till 130 000-200 000 kr. Den<br>årliga driftskostnaden för en våg inklusive kröning och registreringsut-<br>rustning kan beräknas till 60 000 kr. Följande kostnader utslaget per ton<br>invägt avfall vid olika anläggningar uppkommer då.</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>Maximal mottagning</p>
<p>50 ton/år</p>
<p>500 ”</p>
<p>1 000 ”</p>
<p>2 000 ”</p>
<p>5 000 ”</p>
<p>Kostnadför vägning<br>1 200 kr/ton</p>
<p>120 ”</p>
<p>60 ”</p>
<p>30 ”</p>
<p>12 ”</p>
<p>För de större anläggningarna är det inte oskäligt att installera våg. Hu-<br>vudregeln bör därför vara att skatten skall bestämmas på grundval av<br>vägning av det som förs in till anläggningen. Om tillförseln sker i mindre<br>omfattning eller det finns annan anledning, bör dock skatten få bestäm-<br>mas på annat sätt än genom vägning. I sista hand får skatten beräknas<br>efter vad som är skäligt. Det bör således inte ställas något absolut krav på<br>att våg installeras. Det är inte rimligt att kräva att en anläggning som tar<br>emot 50 ton per år, vilket medför en skatt på 12 500 kr, skall behöva<br>vidta åtgärder för att väga avfallet till en kostnad av 60 000 kr per år. I de<br>fall vägning av avfallet inte sker, bör det ankomma på Riksskatteverket<br>att genom föreskrifter eller rekommendationer lämna närmare vägledning<br>för hur skatten skall fastställas.</p>
<p>Om skatten skulle baseras på avfallets vikt i torrt tillstånd kan det kon-<br>stateras att en sådan ordning skulle medför stora kontrollproblem för be-<br>skattningsmyndigheten. Vidare talar starka miljömässiga skäl mot detta.<br>Fysiskt instabila avfall, som slam, bör inte deponeras eftersom de mar-<br>kant ökar risken för sättningar i deponin. Stora vattenmängder i avfallet<br>medför också att lakvattenproduktionen kommer igång mycket tidigare<br>och blir större totalt. Det är i normalfallet bättre att vattenfasen i ett slam<br>skiljs ut före deponeringen, och vid behov behandlas separat vid källan,<br>än att vattnet läcker ut från en deponi med risk för att mer förorenat spri-<br>das till omgivningen. Den energimängd som behövs för att avvattna slam<br>blir dessutom allt mindre i takt med utvecklingen av ny teknik och ut-<br>rustning. Många gånger tillförs också onödigt stora vattentillsatser till<br>avfallet. Av dessa skäl anser regeringen att det inte bör komma i fråga att<br>fastställa skatten utifrån en beräkning av vad avfallet väger i torrt till-<br>stånd.</p>
<h2>9 Allmänna utgångspunkter för skattefrihet</h2>
<p>Regeringens förslag: Utgångspunkten för att medge skattefrihet för<br>vissa avfallsslag skall vara att det för dessa under överskådlig tid inte<br>finns några miljömässigt acceptabla alternativ till deponering och att</p>
<p>44</p>
<p>möjligheterna att minska avfallsmängderna genom processförändring-<br>ar, val av råvara etc. är avsevärt begränsade. Skattens styreffekt skulle<br>således i dessa fall vara mycket liten. Utvecklingen på området skall<br>kontinuerligt följas i syfte att möjliggöra en omprövning av de bevil-<br>jade fallen av skattebefrielse.</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>Utredningens förslag: Stämmer i huvudsak överens med regeringens<br>förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslagen till<br>utgångspunkter för omfattningen av skattefriheten eller lämnar dem utan<br>erinran. Många remissinstanser menar dock att fler avfallsslag än vad<br>utredningen har funnit faller in under de angivna kriterierna och därför<br>bör medges skattefrihet. Svenska Naturskyddsföreningen anser att de<br>flesta slag av avfall som skattebefrias i stället borde betala skatt efter en<br>lägre skattenivå. Enligt Söderhalls Renhållningsverk AB bör en annan<br>ordning än lagreglering skapas, eftersom den försvårar ändringar av<br>skattefrihetens omfattning vid teknikförändringar o.dyl. Skogsindustrier-<br>na förordar en möjlighet till enskilda dispenser och hävdar att skogsin-<br>dustrins branschspecifika avfall generellt skall skattebefrias. Länsstyrel-<br>sen i Gävleborgs län menar att avdrag endast bör tillåtas om behörig<br>myndighet intygar att avfallet inte kan hanteras på annat sätt än genom<br>deponering. Jernkontoret anser att branschspecifika restprodukter från<br>stålbranschen generellt skall skattebefrias. Svenska Gruvföreningen och<br>Sveriges Industriförbund menar att skattebefrielsen för bl.a. slagger från<br>metallurgiska processer bör åstadkommas genom undantag från skatte-<br>plikt i stället för genom avdrag. Kemikontoret hävdar att avfall från i<br>koncessionsbeslut föreskriven reningsanläggning bör befrias från skatt,<br>eftersom miljöförbättrande åtgärder annars riskerar att missgynnas.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Deponering av avfall innebär en icke<br>önskvärd belastning av miljön och skatten utgör ett sätt att från stats-<br>makternas sida tydliggöra denna värdering. Skatten bör vidare för den<br>allt övervägande delen av såväl det konventionella som det branschspeci-<br>fika avfallet, kunna utgöra ett verksamt styrmedel mot minskad depone-<br>ring. Detta kan ske genom att avfall återanvänds, återvinns för materi-<br>alutnyttjande eller för energiändamål. En alternativ möjlighet är, att på<br>annat sätt än genom behandling som leder till återvinning, minska mäng-<br>den avfall som går till deponering. Ett exempel kan härvid vara avvatt-<br>ning av slam. Skatten skall också styra mot minskad uppkomst av avfall<br>som inte kan utnyttjas på de angivna sätten. Detta kan ske genom rimliga<br>processförändringar, genom val av råvara eller liknande åtgärder.</p>
<p>För vissa avfallsslag visar dock utredningens analyser sammantaget<br>med vad som framkommit under remissbehandlingen och därefter att<br>skatten, med utgångspunkt från vad som i dag är känt om processtekni-<br>ker, återvinningsmöjligheter och liknande, inte kommer att kunna få nå-<br>gon styrande effekt. Detta gäller såväl beträffande uppkomsten av avfall<br>som för möjligheten att under överskådlig tid finna acceptabla alternativ<br>till deponering för annat än möjligen marginella delar av det uppkomna<br>avfallet. I dessa fall far deponering anses som den för tillfället miljömäs-<br></p>
<p>45</p>
<p>sigt bästa lösningen och utgångspunkten för regeringens ställningstagan-<br>de beträffande enskilda avfallsslag är därför att skattebefrielse skall gälla<br>för sådana avfallsslag.</p>
<p>Tre olika metoder föreslås för att uppnå skattebefrielse. Anläggningar<br>där det uteslutande deponeras vissa särskilt uppräknade avfallsslag un-<br>dantas från lagens tillämpningsområde, se vidare avsnitt 10. Skattefrihet<br>för olika typer av avfall åstadkoms i vissa fall genom att dessa avfallsslag<br>undantags från skatteplikt, vilket innebär att avfallsmängden inte redovi-<br>sas i deklarationen och i andra fall genom att avdrag far göras i deklara-<br>tionen för skatt på vissa typer av avfall. Skattefrihet för konventionella<br>avfall behandlas i avsnitt 12, medan skattefrihet för branschspecifika av-<br>fall tas upp i avsnitt 13.</p>
<p>Vad gäller två branschspecifika avfallsslag bedöms dock skatten i och<br>för sig kunna få en icke obetydlig styrande effekt. Det rör sig om avfall<br>dels från upparbetning av returpapper, dels från återvunnet glas. Risk<br>finns emellertid att en skatt kraftigt skulle fördyra hanteringen av retur-<br>papper och återvunnet glas och därmed äventyra de miljö- och naturre-<br>sursskäl som är huvudsyftet bakom dessa åtgärder. Av miljö- och natur-<br>resursskäl bör därför dessa avfallsslag skattebefrias.</p>
<p>Med de ovan angivna utgångspunkterna för när avfall inte skall be-<br>skattas, bör skattebefrielse för samtliga avfallsslag från en viss bransch<br>inte förekomma. I stället får varje enskilt uppkommet avfallsslag analy-<br>seras för sig.</p>
<p>Inom i stort sett all industriell verksamhet torde uppkomma mindre<br>mängder av ett eller flera avfallsslag, för vilka i dag med fog kan hävdas<br>att skatten saknar styrande effekt och att deponering är den miljömässigt<br>bästa formen av omhändertagande. Regeringen anser dock inte att det är<br>realistiskt att i lagen göra en så detaljerad bedömning, att i princip varje<br>slag av avfall vid enskilda tillverkningsprocesser blir föremål för skatte-<br>befrielse om de angivna kriterierna är uppfyllda. Mot den bakgrunden är<br>det rimligt att skattebefrielse inte kommer i fråga för avfallsslag, vars<br>årsvolym uppgår till ringa mängder.</p>
<p>Flera remissinstanser har betonat behovet av enskilda dispenser. I det<br>sammanhanget bör det understrykas att det för såväl de skattskyldiga<br>som beskattningsmyndigheten är viktigt att lagstiftningen innehåller kla-<br>ra och enhetliga regler för skattläggningen. Redan av den anledningen<br>bör regler om dispensgivning i enskilda fall undvikas. Vidare ankommer<br>det på riksdagen att genom lag meddela föreskrifter om skatt till staten.<br>Regler om skattebefrielse för enskilda avfallsslag är av sådan viktig ma-<br>teriell beskaffenhet att det inte i skattelagen bör ges möjlighet för rege-<br>ringen eller enskild myndighet att bevilja dispenser i särskilda fall. Ej<br>heller bör avdragsrätten göras beroende av en enskild myndighets be-<br>dömning.</p>
<p>Föreskrifter om skatt till staten skall alltså meddelas genom lag. Efter-<br>som utvecklingen inom avfallshanteringsområdet är dynamisk avser re-<br>geringen att noga följa utvecklingen och kontinuerligt pröva i vad mån<br>förutsättningarna för skattebefrielse i lagen alltjämt föreligger. Det kan<br>också bli aktuellt att utvidga skattebefrielsen till att omfatta ytterligare</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>46</p>
<p>områden. Söderhalls Reningsverk AB:s krav på flexibilitet måste därför<br>anses tillgodosett.</p>
<p>Naturskyddsföreningen anser att de flesta undantag bör ersättas med<br>krav på lägre skatt. Som nämndes i avsnitt 8 bedöms en skattesats på 250<br>kr per ton vara rimligt för att de uppställda målen skall nås. Enligt rege-<br>ringens bedömning finns det inget behov av att differentiera skattesatsen<br>för olika avfallsslag. Om det vid den kontinuerliga översynen av lagen<br>framkommer att behov av differentiering föreligger kan sådan övervägas.</p>
<p>Svenska Gruvföreningen och Sveriges Industriförbund framför att<br>skattebefrielse för t.ex. slagger från metallurgiska processer bör åstad-<br>kommas genom undantag och inte avdrag. Regeringen anser emellertid<br>att det av kontrollskäl är angeläget att skattefrihet i flertalet fall beträf-<br>fande det branschspecifika avfallet uppnås genom avdrag i deklarationen<br>och inte genom undantag från skatteplikten.</p>
<p>När det gäller undantag för avfall från en i koncessionsbeslut föreskri-<br>ven reningsanläggning anser regeringen att det inte finns några skäl att ur<br>skattesynpunkt behandla sådant avfall annorlunda än annat avfall. När<br>det sker en tillståndsprövning av miljöfarlig verksamhet av miljömyn-<br>digheterna förekommer det ofta att miljötillståndet villkoras av att utöva-<br>ren av verksamheten skall rena utsläppen så att vissa gränsvärden iakttas.<br>Verksamhetsutövaren har själv att välja den reningsteknik, processför-<br>ändring eller annan åtgärd som skall åstadkomma att miljökraven upp-<br>fylls. Den omständigheten att utövaren av en enskild verksamhet med<br>stöd av miljölagstiftningen åläggs att rena utsläppen på visst sätt och<br>därigenom får ett avfall, utesluter inte enligt regeringens uppfattning att<br>miljöskatter kan skapas i syfte att t.ex. bidra till en minskning av mäng-<br>den sådant avfall som deponeras. Skäl saknas därför för att behandla av-<br>fall som härrör från föreskriven reningsanläggning på annat sätt än annat<br>avfall.</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<h2>10 Skattebefrielse för vissa anläggningar och<br>behandlingsmetoder m.m.</h2>
<h3>10.1 Anläggningar där deponering sker uteslutande av<br>vissa avfallsslag</h3>
<p>Regeringens förslag: Lagen skall inte gälla för anläggningar där de-<br>ponering sker uteslutande av ett eller flera av följande avfallsslag,<br>nämligen</p>
<p>1. jord, grus, lera, skiffer, kalkstoft, kalksten eller annan sten</p>
<p>2. bergrester från gruvindustriell verksamhet, eller</p>
<p>3. avfallssand från gruvindustriell verksamhet och avfall från vatten-<br>rening vid sådan verksamhet samt jämhaltigt avfall från rökgasrening<br>vid tillverkning av jämmalmspellets.</p>
<p>Vidare undantas anläggningar där radioaktivt avfall deponeras från<br>skatteplikt.</p>
<p>47</p>
<p>Utredningens förslag: Stämmer i huvudsak överens med regeringens<br>förslag. Utredningen föreslår dock, utöver for jämhaltigt stoft, ingen<br>skattebefrielse for avfall från vattenrening vid gruvindustriell verksam-<br>het. Utredningens koppling av skatteplikten till miljötillståndet medför<br>även att frågan om undantag från skatteplikt för radioaktivt avfall inte<br>aktualiseras.</p>
<p>Remissinstanserna: Enligt Stockholms stadb&r även anläggningar där<br>endast inerta massor deponeras omfattas av skatten i syfte att öka återan-<br>vändningen av sådana massor. Stor-Stockholms Energi AB anser att slut-<br>deponering av gråberg, jord, sten, grus etc. inte är verksamheter som kan<br>vara utan styrning. Om inte ekonomiska styrmedel är lämpliga i dessa<br>fall bör andra styrmedel användas. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus<br>län anser att områden som i huvudsak används for uppläggning av mud-<br>dermassor bör behandlas lika som områden där lera och andra naturmate-<br>rial läggs upp samt att tegel och betong inte bör omfattas av skatten. Ce-<br>menta AB menar att skattefrihet bör gälla for vissa rester som uppkom-<br>mer vid cementframställning, nämligen råmjöl och annat råmaterial be-<br>stående av kalksten, märgel och sand samt vidare hydrauliska material<br>när dessa används for markstabilisering o.dyl.</p>
<p>Skälen för regeringens forslag: Det finns, vilket för respektive av-<br>fallsslag närmare kommer att utvecklas i det följande, anledning att i av-<br>fallsskattelagen göra undantag från skatteplikten for anläggningar där<br>uteslutande ett eller flera av vissa, särskilt angivna avfallsslag deponeras<br>eller förvaras under längre tid än tre år. Det bör för dessa undantag sakna<br>betydelse om flera av de angivna avfallsslagen deponeras tillsammans.<br>Särreglering föreslås dock for avfall från vattenrening vid gruvindustriell<br>verksamhet, jämhaltigt avfall från rökgasrening vid tillverkning av jäm-<br>malmspellets samt for radioaktivt avfall.</p>
<p>Jord, grus, lera, skiffer, kalkstoft, kalksten eller annan sten</p>
<p>Vid schaktning for bl.a. bygg- och anläggningsarbeten uppkommer i va-<br>rierande omfattning massor som inte kan utnyttjas i samband med det<br>pågående arbetet och som därför måste föras bort från arbetsområdet.<br>Dessa s.k. schaktmassor omfattar allt från sten och block från spräng-<br>ningar och tunneldrivningar till organiska jordar med höga fukthalter.<br>Skälen till att jord- och bergmassoma inte kan utnyttjas är olämpliga tek-<br>niska egenskaper, som t.ex. hög lerhalt eller stora mängder organiskt<br>material som gör dem svåra att använda i anläggningsarbeten.</p>
<p>För den som vill göra sig av med schaktmassor finns det i dag tre hu-<br>vudvägar att gå. Rör det sig om rena sprängstensmassor kan dessa an-<br>vändas som råvara vid ballasttillverkning. Massorna kan i befintlig form<br>avyttras för utfyllnad eller till bullervallar. Den tredje möjligheten är att<br>massorna fors till deponering. I viss utsträckning förs massorna till an-<br>läggningar som är tillståndspliktiga med stöd av bestämmelser i 15 kap.<br>miljöbalken. Vanligast torde dock vara att massorna förs till särskilda<br>upplag, för vilka vare sig tillståndsplikt eller anmälningsskyldighet för<br></p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>48</p>
<p>verksamheten föreligger enligt miljöskyddslagstiftningen. I den mån en-<br>dast rena naturmaterial deponeras på en anläggning är denna endast sam-<br>rådspliktig med stöd av 12 kap. 6 § miljöbalken. Det rör sig om vad som<br>i dagligt tal kallas schaktmassetippar. Antalet schaktmassetippar i landet<br>är inte känt. En mycket grov uppskattning, som redovisas av utredningen,<br>ger dock vid handen att det kan finnas ett 100-tal sådana anläggningar.</p>
<p>Det förekommer vidare vid industriell verksamhet, i synnerhet inom<br>mineral- samt jord- och stenvaruindustrin, att i princip rena avfall från<br>produktionen återförs till de täkter varifrån de utvunnits eller till separata<br>deponier där endast dessa avfallstyper tas emot. Äger avfallshanteringen<br>rum inom ramen för den industriella verksamheten gäller tillståndsplikt<br>eller anmälningsskyldighet enligt miljöskyddslagstiftningen för den in-<br>dustriella verksamheten. Hanteringen av uppkommet avfall ingår därvid<br>som ett led i prövningen av den industriella verksamheten. I den mån<br>kalksten och skiffer läggs upp på separata anläggningar torde dessa, i<br>likhet med andra schaktmassetippar, endast vara samrådspliktiga enligt<br>12 kap. miljöbalken.</p>
<p>De nu nämnda slagen av rena massor läggs således huvudsakligen upp<br>separat på särskilda anläggningar. Det rör sig i praktiken endast om en<br>omflyttning av massor från en plats till en annan, där dessa t.ex. med an-<br>ledning av pågående anläggningsarbete eller liknande inte kan ligga kvar.<br>Beroende på behovet av massor för utfyllnad o.dyl. inom transportav-<br>stånd kan massorna bli liggande under en längre tid. Ett sådant omhän-<br>dertagande sker utan att massorna blandas samman med andra slag av<br>avfall och är det lämpligaste från miljösynpunkt. Anläggningar där enbart<br>jord, grus, lera, skiffer, kalksten eller annan sten läggs upp bör därför<br>undantas från skatteplikt.</p>
<p>Rester från cementframställning består bl.a. av kalksten, märgel<br>(lerblandad kalksten) och sand i form av mjöl eller i krossade bestånds-<br>delar. Sådana rester bör alltjämt anses som kalksten och eftersom sådant<br>avfall utan skada för miljön kan återföras till kalkbrotten eller annan plats<br>bör det inte beskattas.</p>
<p>Svenska Kalkföreningen har inkommit med en skrivelse om att även<br>kalkstoft bör omfattas av det ifrågavarande undantaget. Vid bränning av<br>kalksten uppkommer ca 45 000 ton avfall per år. Det rör sig huvudsakli-<br>gen om filterstoft med låg andel kalksten. Vid start av ugnarna uppkom-<br>mer halvbrända rester, som i början håller höga halter kalksten (90 %)<br>men vartefter ugnen kommer igång blir lägre och lägre.</p>
<p>Filterstoftet är ett pulver som inte lämpar sig förförbränning. En liten<br>del, ca 2 000 ton per år, har man kunnat finna avsättning för som jordför-<br>bättringsmedel respektive markstabilisering. Det finns dock f.n. endast en<br>liten marknad, beroende på få vägarbeten.</p>
<p>Filterstoftet fors tillbaka till brotten och deponeras där tillsammans<br>med den rena kalkstenen. Kalksten är av sådan beskaffenhet att detta inte<br>medför negativa konsekvenser för miljön. Om inte kalkstoft också om-<br>fattas av undantaget skulle det innebära att allt, dvs. även den rena kalk-<br>stenen, skulle beskattas när den deponeras i brotten. Mot den bakgrunden<br>anser regeringen att även kalkstoft bör omfattas av undantaget.</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>49</p>
<p>I den mån det i övrigt är nödvändigt med närmare definitioner av de<br>aktuella avfallsslagen, bör det ankomma på Riksskatteverket att efter<br>samråd med Naturvårdsverket ange sådana i föreskriftsform. Det bör<br>dock inte bli aktuellt med en vid tolkning av begreppen. Sålunda bör<br>material som är resultatet av förädling av de uppräknade avfallsslagen,<br>t.ex. betong och tegel, inte omfattas av undantaget från skatteplikt. Det är<br>av miljöskäl inte lämpligt att deponera sådana massor tillsammans med<br>jord, grus, lera, skiffer, kalkstoft, kalksten eller annan sten.</p>
<p>Bergrester och avfallssand m.m.</p>
<p>Vid gruv- och mineralutvinning i Sverige uppkommer, framförallt vid<br>malmbrytning, årligen ca 24 miljoner ton bergrester och ca 27 miljoner<br>ton jord och andra massor som återförs till gruvor och dagbrott eller till<br>separata upplag. Bergrester (upp till meterstora block) som uppkommer<br>vid sprängning och jord och andra massor schaktas bort för att frilägga<br>malmfyndighetema. Ca 2 miljoner ton berg och jord används för lokala<br>anläggningsarbeten men det lokala behovet är avsevärt mindre än till-<br>gången. Vid bortforsling från malmfälten i Kiruna och Malmberget be-<br>gränsas möjligheten av att järnvägen måste utnyttjas för malmtransporter.<br>Vidare uppstår ca 25 miljoner ton avfallssand från oxid- och sulfid-<br>malmsbrytning. Detta avfall deponeras i anslutning till anrikningsplatsen.<br>Avfallssanden uppstår efter en anriknings- och avskiljningsprocess där<br>malmen i vattenbad mals ned till kristallstorlek.</p>
<p>Vid gruvdrift i Sverige finns ett behov att pumpa bort grundvatten ur<br>gruvorna. I vissa fall har detta vatten en sådan kvalitet att det kan släppas<br>ut direkt eller utnyttjas som processvatten, medan det i andra fall först<br>måste pH-justeras och renas från slam och metaller. Reningen kan ske<br>genom att vattnet pumpas direkt till ett närliggande sandmagasin eller i<br>ett separat reningsverk. Vid rening i reningsverk uppkommer ett metall-<br>haltigt slam som normalt har en hög vattenhalt. Slammet deponeras re-<br>gelmässigt. Så vitt framkommit sker detta i form av deponering tillsam-<br>mans med avfallssanden, antingen genom återföring till gruvan eller på<br>de fristående sandmagasinen. Mängden deponerat slam från gruvvat-<br>tenrening från gruvor som för närvarande är i drift uppgår till drygt<br>20 000 ton per år.</p>
<p>Vid tillverkning av jämmalmspellets uppkommer ett stoft och gaser<br>vid förbränning samt vid övriga steg i tillverkningsprocessen. Dessa flö-<br>den har sedan länge varit föremål för stoftrening. Denna rening görs med<br>fördel genom att flödena leds till en våtavskiljare (skrubber). I denna an-<br>vänds vatten för att separera partiklar från gas, vilket medför att ett jäm-<br>haltigt stoft i slurryform uppkommer. Mängden jämhaltigt stoft i slurry-<br>form uppgår till 100 000 ton per år. Härav är det möjligt att återföra ca 30<br>% till pelletiseringsprocessen medan de övriga 70 % deponeras. Bak-<br>grunden till att det endast är 30 % som kan återföras till processen är att<br>resten utgörs av i huvudsak omagnetisk järnmalm som är olämplig att<br>tillföra LKAB:s nuvarande anrikningsprocesser. Utöver en ojämn sam-<br>mansättning varierar också mängden över tiden vilket medför störningar</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>50</p>
<p>på processstymingen och därmed kan produktkvaliteten äventyras. Efter-<br>som de föroreningar som avfallet innehåller i huvudsak är desamma som<br>finns i avfallssanden samt att de till sitt innehåll gör alternativ använd-<br>ning olämplig, deponeras den jämhaltiga slurryn på sandmagasin till-<br>sammans med avfallssanden. Vattnet renas i sandmagasinen och möjlig-<br>gör återföring av vattnet till processen.</p>
<p>Särskilda omständigheter gäller beträffande slam från gruvvattenrening<br>från nedlagda gruvor, som t.ex. Falu gruva. Detta specialfall behandlas<br>under avsnitt 12.3.2.</p>
<p>Bergrester från gruvbrytning kan vara allt från rent bergmaterial till<br>material som innehåller så låga mineralhalter att det inte är lönsamt att<br>utvinna dessa. Bergrester från järnmalmsbrytning innehåller i och för sig<br>inte sådana föroreningar att de är olämpliga for anläggningsarbeten men<br>de lokala avsättningsmöjligheterna är begränsad. Som nämndes ovan är<br>eventuell bortforsling med järnväg begränsade. För vidaretransport av<br>massorna skulle då krävas annan transport, t.ex. med lastbil. Eftersom de<br>aktuella gruvorna ligger i norr och de flesta anläggningsarbeten bedrivs<br>mer söderut skulle det kräva långa transporter. Även mängden transporter<br>blir omfattande om anläggningsbehoven söderut skulle täckas. Detta<br>skulle enligt regeringen resultera i andra belastningar på miljön som är<br>mindre acceptabla än de miljöeffekter som deponering av bergrestema<br>innebär. Mot den bakgrunden bedömer regeringen att deponering är det<br>miljömässigt bästa alternativet.</p>
<p>Vad gäller bergrester från koppar-, zink- och blybrytning innehåller<br>dessa föroreningar av svavel. Om dessa massor kommer i kontakt med<br>vatten och syre lakas tungmetaller ut i naturen. Den enda miljömässigt<br>acceptabla hanteringen av massorna är att de deponeras. Mot den bak-<br>grunden anser regeringen att skatt inte heller bör tas ut på sådana ber-<br>grester.</p>
<p>Det rör sig om mycket stora mängder bergrester som årligen depone-<br>ras. Deponeringen sker i princip uteslutande i anslutning till gruvorna.<br>Med hänsyn till administrativa skäl och kostnadsaspekterna är det omoti-<br>verat att föra in hanteringen av bergrestema i skattesystemet. Regeringen<br>anser därför att skattefriheten i detta fall kan uppnås genom att de an-<br>läggningar där sådant avfall deponeras undantas från skatteplikt. Ett så-<br>dant omhändertagande är som nämndes ovan även lämpligt ur miljösyn-<br>punkt. Vanligen deponeras även jord och andra s.k. avrymningsmassor<br>från gruvhanteringen på de anläggningar där bergrester deponeras. Som<br>framgått ovan föreslås dock även undantag från skatteplikt för jord och<br>vissa andra rena avfallsslag, varför en sådan samdeponering inte innebär<br>något hinder for skattefrihet.</p>
<p>Mängden avfallssand som uppstår ökar i takt med att gruvindustrin ut-<br>vecklar mer rationella metoder som gör det möjligt att utvinna malm<br>även ur fyndigheter med låga malmhalter. Därmed uppkommer ökade<br>mängder avfall från anrikningen men samtidigt uppnås en bättre hushåll-<br>ning med tillgängliga naturresurser. Grövre sand återförs till gruvschak-<br>ten, vilken möjlighet utnyttjas fullt ut. Den större sandmängden uppstår<br>vid dagbrott och denna sand måste deponeras. Deponeringen måste ske<br>på ett från miljösynpunkt säkert sätt så att de metaller som finns kvar i<br></p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>51</p>
<p>sanden efter anrikningen inte lakas ut i naturen. Möjlighet att vid nuva-<br>rande malmbrytning ytterligare minska volymen avfallssand synes inte<br>finnas inom nu överblickbar tid. Det enda rimliga sättet från miljö-<br>skyddssynpunkt att ta hand om överbliven avfallssand är således depone-<br>ring. En skatt skulle därför inte få någon styrande effekt på deponeringen<br>av avfallssand. Skatt bör därför inte tas ut på detta avfallsslag.</p>
<p>Av miljöskäl är det ofta lämpligt att slam och annat avfall som uppstår<br>efter genomförd rening av vattnet från den gruvindustriella verksamheten<br>och sådant jämhaltigt avfall som uppkommer från rökgasrening vid till-<br>verkning av jämmalmspellets deponeras tillsammans med avfallssanden.<br>Skälet till att detta är lämpligt är att metallerna i slammet är desamma<br>som finns i avfallssanden och till stor del binds genom samdeponering.<br>Det avfall som tas om hand på detta sätt bör därför skattemässigt be-<br>handlas på samma sätt som avfallssand och alltså inte beskattas.</p>
<p>Deponering av avfallssand sker i dag vid anläggningar som finns hos<br>det företag som bedriver den anriknings- och avskiljningsverksamhet<br>varigenom avfallssanden uppkommer. Det finns därför inte av debite-<br>ringsskäl behov av att väga detta material. Såvitt framkommit finns heller<br>inte andra skäl som i dag föranleder att avfallssanden vägs. Då det ur<br>skattekontrollsynpunkt inte bedöms nödvändigt, skulle det mot den an-<br>givna bakgrunden te sig onödigt krångligt och arbetskrävande för företa-<br>gen att åstadkomma den föreslagna skattefriheten genom avdrag i dekla-<br>rationen. Administrativa, tekniska och kostnadsmässiga skäl gör således<br>att det, i likhet med vad som är fallet för bergrester, är omotiverat att föra<br>in hanteringen av avfallssand i skattesystemet. De anläggningar där en-<br>bart avfallssand - och i förekommande fall avfallssand och gruvvat-<br>tenslam eller sådant jämhaltigt avfall som uppkommer från rökgasrening<br>vid tillverkning av jämmalmspellets - deponeras, bör därför inte omfat-<br>tas av skatteplikt.</p>
<p>Radioaktivt avfall</p>
<p>Med radioaktivt avfall avses i detta sammanhang både sådant kärnavfall<br>som uppkommer vid drift av kärnkraftverk och sådana radioaktiva ämnen<br>som används inom t.ex. sjukvården, i mätinstrument, inom industrin samt<br>vid forskning vid universitet och högskolor. Som framgått av avsnitt 6<br>föreslår regeringen, till skillnad från utredningen, inte någon direkt<br>koppling mellan skatteplikt och miljötillstånd. Deponering av radioaktivt<br>avfall omfattas inte av miljöskyddslagstiftningen utan säkerhetskrav och<br>liknande frågor regleras i särskild lagstiftning, se lagen (1984:3) om<br>kärnteknisk verksamhet och strålskyddslagen (1988:220). Med den av<br>regeringen föreslagna utformningen av skatteplikten enligt avfallsskatte-<br>lagen torde dock även deponering av radioaktivt avfall komma att om-<br>fattas. Mot bakgrund av den särreglering som finns beträffande detta av-<br>fallsslag bör inte avfallsskatt tas ut i dessa fall.</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>52</p>
<p>Muddermassor</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>Länstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att områden som i huvud-<br>sak används för uppläggning av muddermassor bör behandlas på samma<br>sätt som beskrivits ovan.</p>
<p>Muddermassor uppkommer till följd av arbeten med fördjupning eller<br>restaurering av vattenområden. Som närmare framgår i avsnitt 12.2.2,<br>föreslår regeringen att skattebefrielse skall gälla för muddermassor från<br>sanering och fördjupning av vattenområden och att denna skattebefrielse<br>skall åstadkommas genom avdrag i skattedeklarationen. Den som utövar<br>verksamheten på en anläggning där deponering sker av muddermassor<br>blir alltså skattskyldig och får i sin deklaration göra avdrag för skatten på<br>muddermassoma. Avdragsrätten är utformad på sådant sätt att såväl rena<br>som förorenade muddermassor kan komma i fråga.</p>
<p>I möjligaste mån bör undvikas att skattefrihet för ett avfallsslag kan<br>uppnås genom tillämpning av såväl undantag från skatteplikt som av-<br>dragsrätt. Av skäl som närmare utvecklas i avsnitt 12.2.2 anser regering-<br>en att såväl rena som förorenade muddermassor bör omfattas av skatte-<br>frihet. En sådan skattefrihet bör åstadkommas genom en avdragsmöjlig-<br>het. Regeringen finner därför inte skäl att införa en bestämmelse om un-<br>dantag från skatteplikt för anläggningar där enbart rena muddermassor<br>deponeras.</p>
<h3>10.2 Material för driften av avfallsanläggningen</h3>
<p>Regeringens förslag: Avfallsskatt skall inte betalas för material som<br>är avsett att användas för driften av avfallsanläggningen eller som förs<br>in till anläggningen utan direkt samband med avfallshanteringen.</p>
<p>Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna lämnar förslaget utan erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Till avfallsanläggningar förs, förutom<br>avfall, in material för drift och underhåll av byggnader, fordon och ar-<br>betsredskap. Vidare behövs drivmedel, kontorsutrustning och annat för-<br>brukningsmaterial. Dessa är nödvändiga för den dagliga driften av an-<br>läggningen och bör givetvis inte beläggas med skatt. Den föreslagna<br>nettodeponimetoden för avfallsanläggningarna innebär dock att allt, oav-<br>sett om det kan betecknas som avfall eller material, som förs in till en<br>anläggning är skattepliktigt. Det är därför nödvändigt att göra undantag<br>från skatteplikten för driftsmaterial. I den mån det förekommer att avfall<br>eller annat material som beskattats därefter kommer till användning för<br>driften av anläggningen kan en avdragsbestämmelse av motsvarande in-<br>nehåll utnyttjas. Vidare skall självfallet inte material som förs in till an-<br>läggningen utan att ha ett direkt samband med avfallshanteringen, t.ex. de<br>anställdas personliga tillhörigheter, beskattas.</p>
<p>Vad gäller industrideponiema föreslås, som framgått av avsnitt 6, att<br>skatteplikten endast skall omfatta avfall som uppkommer inom anlägg-<br>ningen. Det kan därför i dessa fall inte bli aktuellt att ta ut skatt på mate-<br></p>
<p>53</p>
<p>rial och något behov finns inte att for dessa anläggamas del göra undan-<br>tag från skatteplikten för driftsmaterial. Om beskattat avfall senare kan<br>komma till användning för detta ändamål, bör — i likhet med vad som<br>nyss påpekats beträffande avfallsanläggningarna - skattefrihet för detta<br>kunna uppnås genom tillämpning av motsvarande avdragsbestämmelse.</p>
<h3>10.3 Vissa behandlingsformer</h3>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>Regeringens förslag: Avfallsskatt skall inte betalas för avfall som är<br>avsett att inom en anläggning behandlas genom</p>
<p>1. kompostering eller reaktorbaserad rötning,</p>
<p>2. förbränning,</p>
<p>3. användning för tillverkning av fast lagringsbart bränsle.</p>
<p>Avfallsskatt skall dock betalas för de rester som uppstår efter ge-<br>nomförd behandling. Några särskilda undantagsregler för sorterings-<br>verksamhet införs inte.</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen föreslår inga särskilt reglerade<br>undantag från skatteplikten beträffande vissa behandlingsformer.</p>
<p>Remissinstanserna: Beträffande synpunkter från Närings- och tek-<br>nikutvecklingsverket, Boverket, Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus<br>län, Helsingborgs stad, Borås kommun, Borlänge kommun, Luleå kom-<br>mun, Göteborgsregionens Avfallsaktiebolag, WMI Sellbergs AB, Svenska<br>Fjärrvärmeföreningen, Svenska Renhållningsverksföreningen, Sydvästra<br>Skånes Avfallsaktiebolag, Västmanlands Avfallsaktiebolag, Nässjö Af-<br>färsverk AB, Samarbete om Skånskt Avfall, Söderhalls Renhållningsverks<br>AB och Stor-Stockholms Energi AB rörande konsekvenser av utredning-<br>ens förslag för kompostering och andra typer av behandlingsmetoder<br>inom de konventionella avfallsanläggningarna hänvisas till avsnitt 7.1.</p>
<p>Bakgrunden till regeringens förslag: Som närmare har utvecklats i<br>avsnitt 7.1 kan det föreslagna nettodeponisystemet medföra vissa pro-<br>blem för den som bedriver deponering parallellt med andra behandlings-<br>former inom en och samma anläggning. I synnerhet gäller det behand-<br>lingsformer som medför stora viktförluster. Gemensamt för dessa be-<br>handlingsformer är att det sker en stor avgång av framförallt vatten men<br>även andra ämnen som gör att avfallet efter behandling kan minska i vikt<br>med upp till 50 %. Eftersom den produkt som förs ut från anläggningen<br>väger betydligt mindre än det avfall som förts in skulle skattefrihet i form<br>av avdragsrätt innebära att behandlingsformerna trots allt belastades med<br>avfallsskatt till viss del. Under remissbehandlingen har också framförts<br>att sortering och mellanlagring av vissa avfall skulle missgynnas av sys-<br>temet.</p>
<p>Behandling genom rötning innebär biologisk förgasning av avfall. Det<br>är fråga om biologisk nedbrytning av organiskt avfall i syrefattig miljö,<br>s.k. anaerob process. Ursprungsmaterialet kan vara gödsel, latrin, mat-<br>rester, park- och trädgårdsavfall, avloppsvatten från industrier, slam från<br></p>
<p>54</p>
<p>reningsverk, avfall från livsmedelsindustrin samt restaurang- eller slak-<br>tavfall.</p>
<p>Rötningsprocesser förekommer dels i rötningsreaktorer, dels under<br>enklare förhållanden i t.ex. bioceller och rötceller. Med reaktorrötning<br>avses rötning i slutna kärl. Vid reaktorrötning går processen att styra på<br>ett mer omfattande sätt jämfört med t.ex. rötning i rötceller. Den första<br>fullskaleanläggningen i Sverige för rötning av bl.a. hushållsavfall invig-<br>des 1994. Utöver den anläggningen finns en handfull rötreaktorer som är<br>i drift eller under uppförande.</p>
<p>Den rötrest som uppkommer efter genomförd rötning kan användas<br>som jordförbättringsmedel. Den metan gas som uppstår vid rötning tas till<br>vara, t.ex. som uppvärmningsbränsle eller fordonsbränsle.</p>
<p>Kompostering är liksom rötning en behandling som innebär biologisk<br>förgasning av organiskt avfall. Till skillnad från rötning är det dock fråga<br>om biologisk nedbrytning i syrerik miljö, s.k. aerob process. Ursprungs-<br>materialen vid kompostering kan vara desamma som vid rötning.</p>
<p>Kompostering kan vara antingen öppen eller reaktorbaserad. Kompos-<br>tering av mer eller mindre källsorterat hushållsavfall sker för närvarande<br>vid ca 20 anläggningar. Park- och trädgårdsavfall komposteras vid ett 60-<br>tal av landets ca 300 anläggningar och vid drygt 20 anläggningar före-<br>kommer kompostering av övrigt avfall, som t.ex. bark, slam och gödsel.<br>Reaktorbaserad kompostering förekommer åtminstone vid en pilotan-<br>läggning i Uppsala.</p>
<p>De rester som uppkommer efter genomförd kompostering kan använ-<br>das som insatsmaterial vid framställning av jordförbättringsmedel.</p>
<p>Ett annat sätt att behandla avfall är att förbränna det och utnyttja ener-<br>gin för värmeproduktion. Utöver de 21 anläggningar i landet där avfall<br>förbränns för värmeproduktion, finns det förbränningsanläggningar i an-<br>slutning till anläggningar där deponering sker. Det exakta antalet sådana<br>anläggningar har dock inte kunnat klarläggas.</p>
<p>Tillverkning av fast lagringsbart bränsle kan ske på olika sätt. Vid vis-<br>sa anläggningar sker flisning av träavfall. Vid i vart fall en anläggning,<br>Kovik i Gustavsberg, förekommer det att hushållsavfall används för till-<br>verkning av en typ av pellets. Avfallet torkas, komprimeras och formas<br>till pellets.</p>
<p>Såväl flis som pellets kan lagras under en längre tid och sedan avsättas<br>eller användas när behov av energiproduktion uppstår. På så sätt kan det<br>avfall som uppkommer under sommarhalvåret förbrännas under vinter-<br>halvåret när behovet av energi är som störst.</p>
<p>Sortering och mellanlagring av industriavfall, förbehandling av speci-<br>alavfall och mellanlagring av farligt avfall är exempel på ytterligare<br>verksamheter som kan äga rum på avfallsanläggningar där deponering<br>sker. Enligt Renhållningsverksföreningens statistik sker sortering av in-<br>dustriavfall på 102 anläggningar, medan 11 upplag förbehandlar speci-<br>alavfall. Mellanlagring av farligt avfall sker på 130 avfallsanläggningar.<br>Vid 93 deponier finns s.k. akutplattor där förorenade jordmassor och lik-<br>nande kan tas emot. Mellanlagring av återvinningsbara material sker på<br>175 deponier.</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>55</p>
<p>Skälen for regeringens förslag: För att inte anläggningar som bedri-<br>ver såväl deponering som annan behandling skall missgynnas, bör vissa<br>behandlingsformer vara föremål för skattefrihet. De behandlingsformer<br>som bör komma i fråga är enligt regeringens bedömning kompostering,<br>reaktorbaserad rötning, förbränning och tillverkning av fast lagringsbart<br>bränsle. Gemensamt för dessa behandlingsformer är att avfallet minskar<br>väsentligt i vikt. Dessutom resulterar dessa behandlingar, förutom för-<br>bränning, regelmässigt i en produkt som anläggningarna finner avsätt-<br>ning för.</p>
<p>När det gäller rötning bör endast den mer utvecklade reaktorbaserade<br>rötningen komma i fråga för undantag. Förutom energiutvinning resulte-<br>rar denna metod i en slutprodukt i form av jordförbättringsmedel som<br>kan avyttras. Detta till skillnad mot t.ex. bioceller som i stort liknar van-<br>lig deponering och där det i dagens läge är tveksamt om avfallet någonsin<br>kommer att lämna anläggningen. För det fall att andra rötningsmetoder<br>än reaktorbaserad rötning i framtiden kan visa sig medföra slutprodukter<br>som regelmässigt lämnar anläggningarna kan dessa tas med bland un-<br>dantagen.</p>
<p>För rester som uppstår efter genomförd behandling skall skatt betalas.<br>Det kan röra sig om sten och metallföremål som sållas bort från kom-<br>postjord eller aska från förbränning.</p>
<p>Enligt Renhållningsverksföreningen fördes ca 7 % av invägd mängd ut<br>från upplagen i förädlad form under 1994 när det gäller konventionellt<br>avfall. Mängderna utfört material torde visserligen, till följd av önskemål<br>om ett ökat materialutnyttjande, komma att öka i framtiden. Under över-<br>skådlig tid bedöms ändock, enligt nu tillgängliga beräkningar, den mängd<br>material som på deponianläggningama hanteras vid sidan om deponering<br>vara liten i förhållande till den totala mängd avfall som förs in till depo-<br>niema för omhändertagande.</p>
<p>Det framfördes under utredningsarbetet farhågor om att sorterings-<br>verksamhet och tillfällig uppläggning av avfall i mellanlager på andra<br>platser än i anslutning till deponeringsanläggningen gynnas genom ett<br>nettodeponiskattesystem eftersom dessa fristående anläggningar inte<br>skulle bli skattepliktiga.</p>
<p>Sorteringsåtgärder, helst redan vid källan, bör stimuleras. Omfattning-<br>en och typen av sortering vid dessa fristående anläggningar bedöms nor-<br>malt inte utgöra ett hot mot sorteringen vid avfallsanläggningarna. Den<br>allt överväganden delen av den förekommande sorteringsverksamheten<br>vid deponier torde dessutom bedrivas på sådant sätt att merparten av in-<br>kommet avfall strömmar igenom anläggningen inom loppet av en redo-<br>visningsperiod, dvs. ett kalenderkvartal. De räntekostnader som kan upp-<br>stå för sorterat material bör nästan undantagslöst uppvägas av de rän-<br>teintäkter som anläggningarna kan göra genom den föreslagna redovis-<br>ningsperioden. Slutligen kan här pekas på den möjlighet som ändå torde<br>finnas att genom tillstånd rättsligt särskilja sorteringsverksamheten om<br>miljömyndigheterna finner detta godtagbart.</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>56</p>
<p>11</p>
<h2>Skattebefrielse för konstruktionsarbeten m.m. <sup>Pr0</sup>P-1998/99:84</h2>
<p>Regeringens förslag: Avfall och annat material som används för kon-<br>struktionsarbeten inom anläggningen eller för att åstadkomma en<br>miljösäker deponering på anläggningen skall befrias från skatt. Skat-<br>tebefrielsen åstadkoms genom en rätt till avdrag när materialet an-<br>vänts för avsett ändamål. Rätt till avdrag skall dock inte föreligga vid<br>s.k. mellantäckning.</p>
<p>Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker i huvudsak förslaget<br>eller lämnar det utan erinran. Riksskatteverket efterlyser ett förtydligande<br>av begreppet konstruktionsarbeten. Närings- och teknikutvecklingsverket<br>anser att det material som används för konstruktionsarbeten måste upp-<br>fylla vissa kvalitetskrav. Kemikontoret och GANSCA Deponi AB menar<br>att skattefrihet skall gälla för konstruktionsmaterial såsom tegel för drä-<br>nering, flygaska för botten-, sid- och topptätning samt annat material som<br>successivt inlemmas i olika behandlingsprogram för att reducera avfal-<br>lens förorening. Svenska Renhållningsverksföreningen anser att skattebe-<br>frielse för täckmassor och konstruktionsmaterial bör medges redan när<br>materialet införskaffas till anläggningen. Länsstyrelsen i Norrbottens län,<br>Luleå kommun, WMI Sellbergs AB och Söderhalls Renhållningsverk AB<br>anser att avdrag skall medges även för mellantäckning. Länsstyrelserna i<br>Stockholms, Skånes och Gävleborgs län anser att skattebefrielse bör<br>medges för mellantäckning om särskilda miljökrav ställs på massorna<br>som används. Svenska Gjuteriföreningen anser att gjuterisand som an-<br>vänds för mellantäckning bör vara skattebefriat.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: På avfallsanläggningarna vidtas en<br>rad åtgärder för att verksamheten skall kunna bedrivas på ett korrekt och<br>ändamålsenligt sätt. Det rör sig om konstruktions- och anläggningsarbe-<br>ten, t.ex. vägar inom anläggningen, sluttäckning och stabilisering av as-<br>kor.</p>
<p>Avfallsupplag behöver successivt avslutas och därvid påföras en topp-<br>tätning för att minska vatten- och gastransporten till och från avfallet.<br>Därmed minskar risken för oacceptabel miljöpåverkan. Denna topptät-<br>ning behöver vara beständig, vilket fordrar att tätskiktet skyddas mot<br>uttorkning, rotpenetration, sönderfrysning m.m. Vidare bör möjligheter<br>till god växtetablering skapas. En sluttäckning kan därför behöva bestå<br>av flera delskikt, såsom tätskikt, dräneringsskikt och skyddsskikt, med<br>olika kvalitetskrav. Med hänsyn till nämnda kvalitetskrav kan inte vilka<br>täckmaterial som helst accepteras. Definitionsmässigt är sluttäckningen<br>alltså den avslutande täckningsåtgärd, som krävs för att deponin skall<br>kunna utgöra ett säkert långsiktigt förvar samt för att den skall kunna<br>anpassas till det omgivande landskapet och för den framtida markan-<br>vändning som planerats. Dessa material bör inte beskattas eftersom de<br>vanligen t.o.m. utgör en kostnad för deponiägaren. Även vissa avfallsslag<br>bör utifrån dagens kunskap bli aktuella för skattefrihet. Det gäller avfall<br>som används för sluttäckning, släntbeklädnad samt planterings- och ve-<br></p>
<p>57</p>
<p>getationsytor. Det gäller vidare avfall som används för att bygga perma-<br>nenta vägar, vallar och ledningar m.m. inom deponianläggningen och<br>avfall som används för att stabilisera och solidifiera avfall som depone-<br>ras.</p>
<p>Till konstruktionsarbeten som medför rätt till skattebefrielse bör även<br>räknas när avfall används för utfyllnad av mark och vatten i syfte att ska-<br>pa ny mark. Detta förekommer huvudsakligen på industrideponier. Skälet<br>till att medge skattebefrielse är att avfallet i dessa fall utnyttjas och får<br>ses som ersättningsmaterial till jungfruliga råvaror, t.ex. naturgrus.</p>
<p>Det föreligger en viss risk för att anläggningarna utnyttjar rätten till<br>skattebefrielse för konstruktionsarbeten genom att använda mer avfall än<br>som är nödvändigt. För permanenta vägar, vallar, ledningar o.dyl. bör<br>dock regelmässigt finnas konstruktionsritningar som getts in i samband<br>med tillståndsprövningen. Av tillståndshandlingama för industrianlägg-<br>ningarna bör också framgå när avfallet har godtagits som utfyllnadsmate-<br>rial. Vidare finns i plan- och bygglagen (1987:10) regler om att marklov<br>krävs inom detaljplanelagt område för schaktning eller fyllning som<br>medför att höj dläget för tomter ändras avsevärt. Om ett visst höj dläge för<br>markytan anges i planen, krävs dock inte marklov för att höja eller sänka<br>markytan till denna nivå, se 8 kap. 8 § nämnda lag. Av tillstånden enligt<br>15 kap. miljöbalken och i förekommande fall enligt plan- och bygglagen<br>bör således framgå i vilken utsträckning olika åtgärder är att betrakta som<br>konstruktionsarbete. Tillämpningen av skattelagen far utvisa om problem<br>kommer att uppstå och om så är fallet far inskränkningar i möjligheten<br>till skattebefrielse övervägas.</p>
<p>Svenska Renhållningsverksföreningen och Trestadsregionens Aktie-<br>bolag har framhållit att det i många områden är ont om lämpliga massor<br>för täckning och olika konstruktioner. Det är därför ofta fördelaktigt att ta<br>in stora mängder lämpligt material i samband med att vägbyggnader eller<br>omfattande schaktningsarbeten sker i närheten av avfallsanläggningen.<br>Materialet lagras sedan under flera år på anläggningen i avvaktan på att<br>det skall användas. Som exempel anges att Vägverket och Banverket pla-<br>nerar vägbyggen respektive ny jämvägssträckning bara några hundra<br>meter från en avfallsanläggning, vilket givit upphov till behovet av att<br>lagra rena schaktmassor på avfallsanläggningen.</p>
<p>Regeringens förslag innebär att skattebefrielsen för material för kon-<br>struktionsarbeten m.m. medges först i och med att materialet faktiskt an-<br>vänds för angivet ändamål. Detta medför att den som bedriver verksam-<br>het vid en avfallsanläggning far betala in skatt direkt när lämpligt materi-<br>al införskaffas om det lagras på anläggningen och skatten återbetalas<br>först när åtgärder vidtas som ger rätt till avdrag. Förutom att den som<br>bedriver verksamheten eventuellt kan fa vissa likviditetsproblem medför<br>det också räntekostnader. Regeringen anser dock att kontrollaspekter gör<br>att skattebefrielsen bör inträda först när man vet att materialet använts på<br>det sätt som motiverar befrielse. Det framstår som mycket svårt för be-<br>skattningsmyndigheten att avgöra om visst material är avsedda för kon-<br>struktionsarbeten eller inte och allt möjligt avfall skulle kunna påstås<br>vara avsett för skattebefriat ändamål. Även om besvärande konse-<br>kvenser i vissa fall kan uppstå för en anläggning väger möjligheterna för<br></p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>58</p>
<p>en effektiv skattekontroll över för den valda lösningen. Som angetts ovan<br>finns också en risk för att anläggningarna hänför mer avfall än nödvän-<br>digt till skattebefriade konstruktionsarbeten. Skattebefrielse genom rätt<br>till avdrag, som redovisas i deklarationen, ökar möjligheterna för be-<br>skattningsmyndigheten att kontrollera att missbruk inte sker.</p>
<p>Mellantäckning (arbetstäckning) sker i princip dagligen på upplag där<br>hushållsavfall deponeras, för att minska olägenheterna av lukt, nedskräp-<br>ning och skadedjur, främst fåglar. Mellantäckning kan också ske för att<br>minska risken för brand samt öka möjligheterna att samla upp gas. Rent<br>definitionsmässigt är denna täckning alltså att anse som tillfällig, efter-<br>som den relativt snart kommer att överlagras av nytt avfall. Avfall med<br>för ändamålet lämpliga egenskaper bör kunna utnyttjas men de bör inte<br>undantas från beskattning. Kvalitetskraven är inte högre än att, om detta<br>inte skulle betraktas som beskattningsbart avfall, större delen av deponin<br>skulle kunna sägas vara mellantäckning.</p>
<p>För att undvika att annat material än avfall - t.ex. naturgrus - används<br>för mellantäckning, bör allt material som används för sådan täckning<br>vara föremål för beskattning. Avsikten är i stället att styra mot att avfall<br>som omhändertas används för mellantäckning, vilket med dagens teknik<br>är fullt möjligt. Mot den bakgrunden anser regeringen det inte motiverat<br>att medge skattebefrielse för vissa typer av material. Det saknar också<br>betydelse om det material som används för mellantäckning köpts in eller<br>om det är avfall som har omhändertagits mot betalning.</p>
<h2>12 Skattebefrielse för vissa konventionella avfall</h2>
<h2>m.m.</h2>
<h3>12.1 Inledning</h3>
<p>Konventionellt avfall används här som en beteckning på avfall som be-<br>står av uttjänta produkter, varor, förpackningar och annat avfall som inte<br>är en direkt följd av industriell produktionsprocess eller verksamhet.<br>Konventionellt avfall omfattar bl.a. hushållsavfall och därmed jämförbart<br>avfall från offentlig och privat verksamhet. I det här avsnittet behandlas<br>frågor om skattebefrielse för vissa typer av konventionellt avfall, dels<br>sådana som diskuteras av utredningen, dels sådana som tagits upp av oli-<br>ka remissinstanser. Regeringens ställningstagande till de uppkomna frå-<br>gorna redovisas, dvs. i vissa fall föreslås att skattebefrielse medges och i<br>andra fall finner regeringen inte skäl till detta.</p>
<h3>12.2 Sanering av mark- och vattenområden</h3>
<p>12.2.1 Förorenad jord från marksanering</p>
<p>Regeringens förslag: Förorenad jord från marksanering skall skatte-<br>befrias.</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>59</p>
<p>Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Vägverket, Statens naturvårdsverk och Ragn-<br>Sells AB anser att förorenad jord skall omfattas av skatten. Länsstyrelsen<br>i Gävleborgs län menar att skattebefrielse endast skall komma i fråga för<br>jord och sediment som har behandlats. Västmanlands Avfallsaktiebolag<br>anser att någon generell skattebefrielse inte skall införas, utan att en<br>prövning från fall till fall bör ske genom en särskild dispensregel. Enligt<br>WMI Sellbergs AB bör huvudprincipen vara att förorenad jord skall vara<br>skattepliktig, men att avdrag skall kunna göras i de fall då det inte finns<br>något alternativ till deponering. Kemikontoret menar att det är tveksamt<br>om ny teknik som gör att deponering inte blir nödvändig finns tillgänglig<br>redan år 2002 och anser att avdraget för skatt på förorenad jord i stället<br>skall vara föremål för den kontinuerliga omprövning, som föreslås gälla<br>för huvuddelen av de skattebefriade avfallsslagen.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Naturvårdsverket har tillsammans<br>med länsstyrelser och kommuner genomfört en nationell kartläggning av<br>förorenade områden, s.k. efterbehandlingsobjekt. Kartläggningen omfat-<br>tar deponier, markområden och sediment som förorenats av industriell<br>eller annan verksamhet. Hittills har ca 2 000 misstänkt eller bekräftat<br>förorenade områden identifierats. Utöver dessa beräknas ytterligare ett<br>antal tusen områden att identifieras i de inventeringar som nu pågår.<br>Många av dessa områden är så förorenade att de behöver efterbehandlas<br>(saneras). De efterbehandlingar som hittills genomförts har framför allt<br>inneburit uppschaktning och deponering av obehandlade massor, vilket i<br>praktiken innebär att man flyttar problemen.</p>
<p>Strävan efter hushållning och återanvändning bör i stället styra val av<br>saneringsmetod. Metoder som möjliggör återanvändning av jord bör pri-<br>oriteras framför schaktning och deponering. För att efterbehandlingen<br>skall vara effektiv och meningsfull bör föroreningarna i massorna i första<br>hand destrueras så att jorden kan återanvändas. Deponering av obehand-<br>lade massor bör endast förekomma när det inte finns någon fungerande<br>behandlingsteknik. Tillgång till behandlingsteknik och behandlingskapa-<br>citet är en förutsättning för en utveckling i linje med kretsloppsprincipen.<br>Den avgörande faktorn för en etablering och utveckling av behandlings-<br>tekniken är dock den faktiska efterfrågan på behandling.</p>
<p>Deponering är i dagsläget betydligt billigare än behandling. Ett infö-<br>rande av en avfallsskatt på förorenad jord skulle å ena sidan positivt kun-<br>na stimulera efterfrågan på behandlingsmetoder som reducerar mängden<br>massor som behöver deponeras. Det skulle vara en tydlig signal till såväl<br>de företag som innehar de förorenade massorna som behandlingsföreta-<br>gen att kretsloppsprincipen bör gälla även på detta område. Det skulle<br>vidare vara ett incitament för företag med efterbehandlingsproblem att<br>aktivt söka efter och stödja forskning och utveckling av behand-<br>lingsteknik samtidigt som behandlingsföretagen skulle ha lättare att kon-<br>kurrera med deponering.</p>
<p>En avfallsskatt skulle å andra sidan kunna leda till att intresset för att<br>överhuvudtaget genomföra saneringar minskar. Om den tänkta åtgärden<br>endast är att flytta den förorenade jorden till en deponi, kan det dock i</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>60</p>
<p>många fall ifrågasättas om man ändå inte bör avvakta med åtgärden. Med<br>tanke på att det vid behandling är fråga om ny teknik och att resultatet av<br>åtgärden inte är helt klarlagt, riskerar man trots behandling att fa depone-<br>ra jorden och därmed belastas av en skatt. Detta kan leda till att efterfrå-<br>gan på behandlingsteknik ändå uteblir. Även om Naturvårdsverket har<br>presenterat riktvärden för förorenad jord, kan alltjämt finnas en osäkerhet<br>om möjligheterna att återanvända behandlad jord.</p>
<p>Sammantaget anser regeringen att det visserligen finns starka skäl för<br>att skatt skall tas ut på förorenad jord som deponeras men den osäkerhet<br>som föreligger om bl.a. möjligheten att återanvända behandlad jord med-<br>för dock att skatten kan tas som intäkt för att inte nu vidta nödvändiga<br>saneringar respektive investeringar i ny teknik. Förorenad jord från<br>marksanering, som t.ex. efterbehandling av områden som förorenats ge-<br>nom industriell verksamhet, föreslås därför bli skattebefriad. Senast vid<br>utgången av år 2002 bör dock ny och tillgänglig teknik finnas som gör att<br>förorenad jord inte längre behöver deponeras. Skattefriheten bedöms då<br>kunna upphöra. Som nämnts ovan avser dock regeringen att noga följa<br>avfallshanteringens utveckling och kontinuerligt pröva förutsättningarna<br>för skattebefrielse.</p>
<p>Eftersom det är av vikt både för skattskyldiga och beskattningsmyn-<br>digheten att skattelagstiftningen innehåller klara och enhetliga regler för<br>skatteläggning bör regler om dispensgivning i enskilda fall undvikas. Det<br>bör inte heller i skattelagen ges möjlighet för regeringen eller enskild<br>myndighet att bevilja dispenser i särskilda fall. Ej heller bör avdragsrätt<br>göras beroende av en enskild myndighets bedömning. Vikten av att und-<br>vika individuella dispenser och myndigheters skönsmässiga bedömning<br>beträffande avdragsrätt har understrukits redan ovan i avsnitt 9.</p>
<p>12.2.2 Muddermassor</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>Regeringens förslag: Muddermassor från sanering och fördjupning<br>av vattenområden skall befrias från skatt.</p>
<p>Utredningens förslag: Stämmer i huvudsak överens med regeringens<br>förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser lämnar förslaget utan<br>erinran. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att endast oför-<br>orenade muddermassor skall vara skattefria samt att lagtexten bör om-<br>formuleras så att även massor från fördjupningsmuddring omfattas.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Med muddring avses åtgärder för att<br>fördjupa eller restaurera ett vattenområde. De muddermassor som upp-<br>kommer till följd av sanering av sjöar, hamnar m.m. kan många gånger<br>vara kraftigt förorenade. Ibland muddras vattensystemen som en efterbe-<br>handlings- eller saneringsåtgärd, men hittills har det oftast skett av an-<br>läggnings- och farbarhetsskäl. Beroende på syfte sker hanteringen med<br>olika ambitionsnivå från miljösynpunkt.</p>
<p>61</p>
<p>Med tanke på eventuellt föroreningsinnehåll i muddermassorna bör<br>dessa deponeras, i stället för att som i dag alltför ofta sker, åter tippas i<br>vattnet på annan plats. En skatt på muddermassor riskerar att motverka<br>detta syfte. Muddermassor som deponeras bör därför av miljöskäl vara<br>skattebefriade. Skattebefrielsen bör omfatta såväl rena som förorenade<br>muddermassor, eftersom det annars finns risk för att rena muddermassor<br>transporteras bort från arbetsområdet och tippas i annat vattenområde. En<br>sådan ordning är inte lämplig ur miljösynpunkt.</p>
<p>Lagtexten har i förhållande till utredningsförslaget givits en tydligare<br>utformning. Massor från såväl saneringsmuddring- som fördjupnings-<br>muddring omfattas alltså av skattefrihet.</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>12.2.3 Omdeponering av avfall från sanering av upplag för<br>farligt avfall</p>
<p>Regeringens förslag: Avfall från sanering av upplag för farligt avfall<br>skall skattebefrias.</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen behandlar inte problem i samband<br>med omdeponering av farligt avfall.</p>
<p>Remissinstanserna: WMISellbergs AB anser att omdeponering av av-<br>fall bör vara skattebefriat eftersom material som redan är deponerat en-<br>dast flyttas av miljömässiga skäl. En skatt på dessa massor skulle kraftigt<br>motverka incitamentet för en förbättrad deponering av massorna.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Av en inventering gjord 1993 av<br>Naturvårdsverket (projektnummer 93123) framgår att det runt om i lan-<br>det finns ett flertal upplag för farligt avfall. I många fall förvaras avfallet<br>på ett otillfredsställande sätt, exempelvis i containrar. I rapporten fram-<br>hålls att upplagen kan karaktäriseras som långtidsförvar och att bestän-<br>digheten i konstruktionerna är låg. Läckage av vatten förekommer såväl i<br>toppskikt som i bottenskikt.</p>
<p>Det är önskvärt att denna typ av avfall flyttas till deponier med från<br>miljösynpunkt godtagbar standard. En skatt på dessa omdeponerade av-<br>fall kan medföra en risk för att nödvändiga åtgärder inte vidtas. Av mil-<br>jöskäl bör därför avfall från sanering av upplag för farligt avfall skattebe-<br>frias. Däremot anser regeringen inte, av vare sig miljöskäl eller andra<br>skäl, att det är miljömässigt motiverat att generellt undanta all omdepo-<br>nering från beskattning.</p>
<h3>12.3 Vissa fall av vattenrening</h3>
<p>12.3.1 Slam från behandling av lakvatten från anläggning där<br>gips deponeras</p>
<p>Regeringens förslag: Slam från behandling av lakvatten från anlägg-<br>ning där gips deponeras skall skattebefrias.</p>
<p>62</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen behandlar inte frågan om skatte-<br>befrielse för slam från behandling av lakvatten från anläggningen där<br>gips deponeras.</p>
<p>Remissinstanserna: Kemikontoret och Hydro Agri AB anser att slam<br>från en vattenreningsanläggning till den gipsdeponi som Hydro Agri AB<br>anlagt i anslutning till en ö i Öresund skall befrias från skatt.</p>
<p>Bakgrunden till regeringens förslag: Hydro Agri AB drev t.o.m. maj<br>1992 en fosforsyrafabrik i Landskrona. Gips uppkom som biprodukt vid<br>den industriella hanteringen. Eftersom det inte fanns någon marknad for<br>gips deponerades den från 1978 fram till 1992 inom ett ca 32 ha stort<br>invallat grundområde i Öresund i anslutning till ön Gråen. Före 1978<br>pumpades och löstes gipsen i Öresund. På grund av gipsens innehåll av<br>fosfater (rest av fosforsyra), fluorider samt mindre mängder av metaller-<br>na arsenik, krom, kadmium, kvicksilver, zink, nickel och bly beslutades<br>att skapa en ny anläggning där gips kunde deponeras. Dåvarande Kon-<br>cessionsnämnden för miljöskydd gav tillstånd till detta 1975.</p>
<p>Mellan åren 1978-1992 deponerades totalt 4 miljoner m<sup>3</sup> gips inom<br>området. Så länge fosforsyrafabriken var i drift togs allt lakvatten om<br>hand och användes i fabriken som processvatten. Systemet var således<br>slutet på vattensidan.</p>
<p>När fabriken stängdes och deponeringen av gips upphörde 1992, inne-<br>höll deponin porvatten samt vatten i diken och bassänger. Detta vatten<br>innehöll urlakade lättlösliga föroreningar såsom fosfat, fluorid samt vissa<br>metaller (arsenik, kadmium, krom, nickel och bly). Vattnets pH-värde<br>var ca 1,5.</p>
<p>Efter tillstånd från dåvarande Koncessionsnämnden för miljöskydd<br>under 1993 uppfördes en vattenreningsanläggning för behandling av dels<br>upplagrat vatten på ön, dels framtida bildat lakvatten från fallen neder-<br>börd över området. I tillståndet meddelades rätt att dels behandla och<br>släppa ut renat lakvatten, dels att deponera bildat slam innehållande<br>samma typ och mängd föroreningar men nu överförda i en svårlöslig<br>form.</p>
<p>I vattenreningen behandlas 150 000-200 000 m<sup>3</sup> vatten per år med<br>kalk. Därvid fälls de lättlösliga föroreningarna i lakvattnet ut till svårlös-<br>liga föreningar av typen kalciumfosfat och kalciumfluorid. Metallerna<br>bildar svårlösliga hydroxider. Reningsgraden är mycket hög eller större<br>än 99 %. Det renade vattnet släpps ut i Öresund. Det från reningsproces-<br>sen bildade slammet pumpas tillbaka till bassänger på gipsdeponin.<br>Slammet innehåller samma typer av föroreningar som tagits ut via lak-<br>vattnet dock att de föreligger i en svårurlakad form. Den årliga mängden<br>slam utgör för närvarande 30 000^40 000 ton.</p>
<p>Enligt koncessionsvillkor skall Hydro Agri AB senast i april 1999 till<br>länsstyrelsen inge en plan för avställning av deponin. Enligt bolaget<br>kommer planen att innehålla en kort redovisning av genomförda avställ-<br>ningsåtgärders (släntlutningar, täcknings- och dräneringsföretag m.m.)<br>nuvarande status inklusive slamdeponier, redovisning av genomförda<br>utredningar och en strategiplan för framtida avställningsåtgärder. Bolaget<br>gör bedömningen att det under överskådlig framtid (minst 10 år) kommer</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>63</p>
<p>att finnas behov att behandla lakvatten från gipsdeponin och deponera<br>bildat slam på ön.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Det slam som uppkommer vid be-<br>handlingen av lakvatten från gipsdeponin är till sitt ursprung jämförbart<br>med slam från lakvattenrening på exempelvis kommunala deponier. Så-<br>dant slam omfattas inte av den föreslagna avfallsskatten, eftersom det<br>inte förs in till avfallsanläggningen utan uppkommer vid behandlingen på<br>deponin. I fallet med gipsdeponin i Landskrona sker lakvattenbehand-<br>lingen på annan plats, dvs. utanför den skattepliktiga avfallsanläggning-<br>en, varefter det uppkomna slammet förs tillbaka till deponin. Det finns<br>enligt regeringens uppfattning inga avgörande skäl för att i skattehänse-<br>ende behandla de båda fallen olika.</p>
<p>Föroreningshalterna i lakvattnet beräknas minska under den komman-<br>de tioårsperioden. Därav följer att producerade slammängder också<br>kommer att minska. Det är dock inte möjligt att med säkerhet ange inom<br>vilken tidsram denna utveckling kommer att kunna ske. Möjlighet finns<br>dock att deponeringen av slammet helt upphör i framtiden. Regeringen<br>kommer att följa arbetet med avställning av den aktuella deponin och<br>pröva i vad mån det alltjämt finns behov av skattebefrielse.</p>
<p>12.3.2 Avfall från rening av kommunalt avloppsvatten som<br>förorenats på grund av verksamhet vid Falu koppargruva</p>
<p>Regeringens förslag: Skatt skall inte tas ut på avfall från rening av<br>kommunalt avloppsvatten som förorenats på grund av verksamhet vid<br>Falu koppargruva.</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen behandlar inte frågan om skatte-<br>befrielse för avfall från rening av kommunalt avloppsvatten som förore-<br>nats av gruvvatten.</p>
<p>Remissinstanserna: Svenska Gruvföreningen och Falu kommun anser<br>att rester från rening av vatten från den nu nedlagda Falu koppargruva<br>bör skattebefrias. Falu kommun menar att skattebefrielse bör gälla även<br>rester från rening av kommunalt avloppsvatten som förorenats av avfall<br>från gruvindustriell verksamhet.</p>
<p>Bakgrunden till regeringens förslag: Gruvverksamheten i Falu kop-<br>pargruva är numera nedlagd, men av bl.a. kulturhistoriska skäl sker allt-<br>jämt länspumpning av vatten från gruvans övre delar för att möjliggöra<br>att gruvan hålls öppen för besökare. Länshållningsvattnet avleds till<br>kommunens reningsverk. Eftersom vattnet innehåller höga halter av järn<br>och sulfat har kommunen valt att utnyttja det som fallningskemikalie i<br>det kommunala reningsverket.</p>
<p>Gruvavfall, sand och stenmaterial har under årens lopp lagts upp på ett<br>stort antal områden och använts som utfyllnadsmaterial vid uppbyggna-<br>den av Falu stad. Stora mängder metaller, bl.a. järn och zink, finns bland<br>dessa utfyllnadsmassor, vilket far till följd att metallbemängt grundvatten<br>läcker in till avloppsledningsnätet.</p>
<p>64</p>
<p>Vid det kommunala reningsverket avskiljs metaller vid rening av det Prop. 1998/99:84<br>kommunala avloppsvattnet och länshållningsvattnet från gruvan. Det<br>slam som uppkommer är så förorenat att det klassas som farligt avfall.<br>Mängden uppgår till ca 13 000 ton per år. Hälften av slammet härrör från<br>länshållningsvattnet och hälften från det vanliga avloppsvattnet.</p>
<p>Skälen for regeringens förslag: Det är av kulturhistoriska skäl bety-<br>delsefullt att den nerlagda koppargruvan i Falun hålls öppen för besöka-<br>re. Även om det av miljöskäl kan resas vissa invändningar mot att man<br>med länshållningsvattnet förfar på sådant sätt att det påverkar det kom-<br>munala slammet, kan det enligt regeringens uppfattning inte anses rimligt<br>att i detta fall utarbeta nya former för rening av länshållningsvattnet.</p>
<p>Det kommunala avloppsvattnet i Falun förorenas genom oavsiktligt<br>inläckande mängder förorenat vatten som härrör från avfall från äldre<br>tiders gruvhantering i staden. Slammet klassa som nämnts ovan som far-<br>ligt avfall.</p>
<p>Sammantaget anser regeringen att de speciella omständigheter som fö-<br>religger i det aktuella fallet bör medföra att skatt i nuläget inte skall tas ut<br>på avfall från rening av kommunalt avloppsvatten som förorenats på<br>grund av verksamhet vid Falu gruva.</p>
<p>Lagrådet har i sitt yttrande ifrågasatt om inte bestämmelsen bör fa en<br>mer allmän räckvidd, så att den gäller även beträffande verksamhet vid<br>andra nedlagda gruvor än Falu koppargruva. Det har under ärendets be-<br>redning inte framkommit att motsvarande problem skulle finnas i andra<br>kommuner. Det finns vidare en risk att en mer generell formulering inne-<br>bär att även andra platser eller kommuner som faktiskt har möjlighet till<br>alternativ hantering av sitt avfall omfattas av skattebefrielse. Mot den<br>bakgrunden anser regeringen trots allt att bestämmelsen bör begränsas till<br>sådant avfall som uppstår på grund av verksamhet vid Falu koppargruva.</p>
<h3>12.4 Asbesthaltigt avfall</h3>
<p>Regeringens förslag: Asbesthaltigt avfall skall skattebefrias.</p>
<p>Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens förslag.<br>Remissinstanserna: Remissinstanserna lämnar förslaget utan erinran.<br>Skälen för regeringens förslag: Asbestavfall, bestående av omhän-<br>dertagna takplattor, rör, isoleringsmaterial m.m. från ombyggnader och<br>rivningsarbeten, skall av hälsoskyddsskäl snarast möjligt deponeras och<br>täckas. Regler för denna hantering har utarbetats av Arbetarskyddsstyrel-<br>sen och Naturvårdsverket. Asbest får inte blandas med annat avfall och<br>kräver dessutom en specialhantering. Avgiften för denna uppgår till<br>mellan 300 och 500 kr per ton. En avfallsskatt ovanpå denna avgift ökar<br>risken för att asbestavfallet inte omhändertas på rätt sätt eller på rätt an-<br>läggning. Av miljöskäl bör således asbesthaltigt avfall skattebefrias.</p>
<p>65</p>
<p>3 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 84</p>
<h3>12.5</h3>
<h3>Bygg- och rivningsavfall</h3>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>Regeringens förslag: Skatt skall tas ut på bygg- och rivningsavfall.</p>
<p>Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Byggentreprenörerna hävdar att skattefrihet skall<br>gälla för bygg- och rivningsavfall, eftersom branschen åtagit sig ett fri-<br>villigt producentansvar med målsättningen att halvera byggsektorns av-<br>fall till deponering.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Med bygg- och rivningsavfall menas<br>avfall från nyproduktion, renovering, ombyggnad o. dyl. av byggnader<br>och andra anläggningar samt avfall från rivningsarbeten. Rena jord- och<br>schaktmassor omfattas inte.</p>
<p>Det underlag som presenterats av utredningen visar att det finns goda<br>förutsättningar att mängden bygg- och rivningsavfall som deponeras<br>kommer att minska markant under de närmaste åren. Byggsektorn har<br>åtagit sig ett frivilligt miljöansvar avseende bygg- och rivningsavfall.<br>Detta innebär bl.a. att utarbeta byggvarudeklarationer, att bättre omhän-<br>derta farligt avfall, att källsortera avfallet och att till år 2000 halvera den<br>avfallsmängd som deponeras. Det frivilliga miljöansvaret innebär dock<br>inte att en skatt skulle sakna styrande effekt vad gäller möjligheterna att<br>finna alternativ till deponering. I likhet med utredningen anser därför<br>regeringen inte skäl föreligga att medge något undantag från beskattning<br>beträffande bygg- och rivningavfall.</p>
<h3>12.6 Kommunalt avloppsslam</h3>
<p>Regeringens förslag: Skatt skall tas ut på kommunalt avloppsslam.</p>
<p>Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Svenska Vatten- och Avloppsverksföreningen an-<br>ser att det kommunala avloppsslammet bör undantas från skatten och<br>pekar bl.a. på risken för att skatten leder till ökad, energikrävande slam-<br>förbränning. Kommunförbundet Västerbotten föreslår att oavvattnat slam<br>från reningsverk som inte är försedda med avvattningsutrustning och<br>slam från enskilda anläggningar skall vara befriade från avfallsskatt fram<br>till år 2005. Därigenom kan glesbygdskommunerna bygga upp hante-<br>ringssystem och anläggningar som står i samklang med de övergripande<br>målsättningarna att avfallsmängden skall minska och det organiska mate-<br>rialet återföras till kretsloppet.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I kommunalt avloppsslam ingår slam,<br>rens och sand från kommunal avloppsrening men också slamvatten från<br>enskilda avloppsanläggningar som tillförs avloppsreningsverken via<br>slamsugningsfordon.</p>
<p>Den totala mängden slam kan minska genom effektivare avvattning. I<br>dag används ca en tredjedel av slammet inom jordbruket. Den använd-<br>ningen kommer att kunna öka efterhand som allt mer slam uppnår en</p>
<p>66</p>
<p>miljökvalitet som motsvarar vad som överenskommits mellan Natur-<br>vårdsverket, Lantbrukarnas Riksförbund och Svenska Vatten- och Av-<br>loppsverksföreningen. Vidare kan samkompostering ske av slam med<br>bark, torv och liknande strukturmaterial för framställning av slamjord.<br>Sammantaget medför detta att den mängd slam som deponeras kan mins-<br>ka väsentligt, enligt utredningens bedömning med drygt 60 %. Mot den<br>angivna bakgrunden bör kommunalt avloppslam vara föremål för be-<br>skattning.</p>
<p>Som framgått av avsnitt 8 anser regeringen att fysiskt instabila avfall,<br>som slam, inte bör deponeras eftersom de markant ökar risken för sätt-<br>ningar i deponin. Stora vattenmängder i avfallet medför också att lakvat-<br>tenproduktionen kommer igång mycket tidigare och blir större totalt. Det<br>är därför i normalfallet bättre att vattenfasen i ett slam skiljs ut före de-<br>poneringen, och vid behov behandlas separat vid källan, än att vattnet<br>läcker ut från en deponi med risk för att då mer förorenat spridas till om-<br>givningen.</p>
<p>Det är således från miljösynpunkt befogat att avvattna slammet innan<br>det deponeras och avfallsskatten är ett effektivt instrument för att åstad-<br>komma detta. Det finns enligt regeringens bedömning inte tillräckligt<br>starka skäl för att tidsmässigt uppskjuta beskattningen av oavvattnat av-<br>loppsslam jämfört med den tidpunkt då andra avfallstyper skall beskattas.</p>
<p>Regeringen finner inte skäl att befria enskilda anläggningar på det sätt<br>Kommunförbundet Västerbotten föreslår.</p>
<p>Beträffande risken för ökad slamförbränning framgår av avsnitt 5 att<br>frågan om skatt på avfallsförbränning kan komma att analyseras på nytt<br>om utvecklingen går mot en omotiverad ökning av sådan förbränning.</p>
<h3>12.7 Avfall från energiutvinning</h3>
<p>12.7.1 Biobränsleaska</p>
<p>Regeringens förslag: Skatt skall tas ut på biobränsleaska.</p>
<p>Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Skogsstyrelsen anser att den skattesats som ut-<br>redningen föreslår inte är tillräckligt högt satt för att en marknad för<br>kompensationsgödsling av skogsmark skall uppstå på kort sikt. En rad<br>institutionella trögheter bidrar till att försvåra askåterföring till skogs-<br>mark i stor skala. Skogsindustrierna menar att biobränsleaskor under en<br>treårsperiod bör vara skattebefriade eftersom det saknas riktlinjer för hur<br>storskalig spridning i skogsmark skall ske. Även Svenska Kraftverksföre-<br>ningen, Sågverkens Riksförbund och Stor-Stockholms Energi AB anser att<br>man av motsvarande skäl bör avvakta med en skatt på biobränsleaskor.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: En viktig förutsättning för att uppnå<br>en uthållig biologisk produktion är i många fall att näringsämnen kan<br>återföras till marken där biobränsle har skördats. Därmed kan depone-<br>ringen av biobränsleaskor minska. Intresset för återföring av biobränsle-<br>askor till skogsmark har ökat under de senaste åren. Askan innehåller<br></p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>67</p>
<p>näringsämnen, som i vissa områden kan ge ökad skogstillväxt och mot- Prop. 1998/99:84<br>verka markförsurning. Årligen uppkommer ca 300 000 ton biobränsleas-<br>ka.</p>
<p>Askornas kvalitet är en avgörande förutsättning för askåterföring. Sta-<br>bilitet, långsamlöslighet och tungmetallinnehåll är viktiga egenskaper att<br>ta hänsyn till vid storskalig och rationell återföring av aska. Skogsstyrel-<br>sen, Närings- och teknikutvecklingsverket och Naturvårdsverket presen-<br>terade i maj 1997 en rapport, Storskalig askåterföring, förutsättningar och<br>hinder. Av rapporten framgår att det krävs förtydligande av de regler som<br>styr verksamheten. Bl.a. nämns att det krävs ett klargörande av behovet<br>att justera riktlinjerna beträffande askkvaliteter, doser och spridning. I<br>lagrådsremissen om skatt på avfall angav regeringen att en förutsättning<br>för att beskatta deponering av biobränsleaskor är att riktlinjer finns som<br>gör det möjligt att återföra aska.</p>
<p>Skogsstyrelsen har beslutat om allmänna råd och tagit fram tagit fram<br>rekommendationer för askåterföring. Detta skall kompletteras med tillåt-<br>na halter av tungmetaller. Det innebär att det vid införandet av skatten<br>kommer att finnas det beslutsunderlag som behövs för askåterföring.</p>
<p>Eftersom skogsbränslehanteringen är under utveckling ger de allmänna<br>råden och rekommendationerna dock relativt stort handlingsutrymme.<br>För storskalig och rationell hantering av askorna krävs det fortsatt ut-<br>veckling av teknik och metoder. Härutöver finns det också behov av<br>fortlöpande informationsinsatser inom området.</p>
<p>Statens strålskyddsinstitut kommer att besluta om en policy avseende<br>cesiumhaltiga askor. I denna kommer förutsättningarna för återföring av<br>cesiumhaltiga askor till skogen att anges.</p>
<p>Regeringen aföreslår mot denna bakgrund att biobränsleaskor omfattas<br>av avfallsskatten. Skatten kommer att stimulera teknikutvecklingen bl.a.<br>vad gäller framställning av aska och askornas kvalitet. Men främst sti-<br>mulerar den till angelägen återföring av näringsämnen till skogen och<br>därmed en minskad deponering.</p>
<p>Eftersom det inte finns något alternativt omhändertagande som kan<br>främjas genom avfallsskatten, skulle det vara önskvärt att de askor, vars<br>egenskaper inte ryms inom ramen för Strålskyddsinstitutets policy, un-<br>dantas från beskattning. Ett sådant undantag kommer dock att medföra<br>betydande kontrollproblem. Dessutom rör det sig om mycket små voly-<br>mer i förhållande till den totala mängden biobränsleaskor, enligt uppgif-<br>ter från Strålskyddsinstitutet 750-3000 ton per år. Mot den bakgrunden<br>är det inte rimligt att undanta dessa askor.</p>
<p>12.7.2 Övrigt avfall från energiutvinning</p>
<p>Regeringens förslag: Även övrigt avfall från energiutvinning bör<br>omfattas av skatten.</p>
<p>Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens förslag.</p>
<p>68</p>
<p>Remissinstanserna: Göteborgsregionens Avfallsaktiebolag anser att<br>stabiliserade rökgasreningsprodukter bör skattebefrias. Svenska Kraft-<br>verksföreningen menar att restprodukter som inte kan eller får återanvän-<br>das bör befrias från skatt. Stor-Stockholms Energi AB anser att aska och<br>slagg från eldning av fossilbränslen och avfall bör undantas från skatten.</p>
<p>Skälen for regeringens förslag: Som tidigare framhållits skall av-<br>fallsskatten styra mot minskad deponering. Detta kan ske genom att av-<br>fallet återanvänds, materialåtervinns eller utnyttjas för energiändamål.<br>Skatten skall emellertid också styra mot minskad uppkomst av avfall som<br>inte kan användas på dessa sätt. Det kan ske genom realistiska process-<br>förändringar, val av råvaror eller andra åtgärder.</p>
<p>Svenska Kraftverksföreningen anför att skattefrihet bör gälla för avfall<br>som inte kan eller far användas på grund av avfallets egenskaper eller på<br>grund av att myndigheterna inte lämnar tillstånd till återanvändning. Vi-<br>dare bör, enligt föreningen, skattefrihet gälla för avfall som inte kan av-<br>sättas eftersom det saknas marknad för avfallet i Sverige.</p>
<p>Den bedömning som föreningen gör baseras endast på en analys av av-<br>fallet och dess användning men inte hur avfallskatten kan vara styrande<br>vad gäller val av råvara, processförändringar etc. Om inte hänsyn tas till<br>t.ex. val av råvara skulle avfallsskatten kunna fa en motsatt styreffekt där<br>rent avfall från energiutvinning skattebeläggs medan förorenade restpro-<br>dukter skattebefrias. Skatten skulle kunna leda till att man prioriterar sa-<br>meldning av exempelvis kol och biobränslen varvid avfallet då blir skat-<br>tebefriat, medan användande av enbart biobränsle skulle ge upphov till<br>ett beskattat avfall. Detta ligger inte i linje med intentionerna bakom<br>skatten och inte heller i linje med Sveriges tidigare nämnda strävan mot<br>en uthållig energiförsörjning.</p>
<p>För kolaskor, i första hand bottenaskor, kan återanvändning som fyll-<br>nadsmassa vid t.ex. vägbyggen bli aktuell. Kraftverksföreningen påpekar<br>att tillstånds givingen är komplicerad med särskilt tillstånd för varje an-<br>vändningstillfalle och ofta så långa handläggningstider att avsättnings-<br>möjligheterna hinner bli överspelade innan tillstånd erhållits. Det är vik-<br>tigt att ambitionen med skatten, att styra mot minskad deponering och<br>ökad återvinning, inte motverkas av en omständlig tillståndsgivning. Det<br>är därför angeläget att berörda myndigheter tar fram generella kriterier så<br>att beslut om tillståndsgivning kan tas utan onödig tidsutdräkt.</p>
<p>Någon skatt föreslås inte på avfall som förs till förbränning. Däremot<br>beskattas det avfall, i form av slagg och aska, som uppstår efter förbrän-<br>ningen om det deponeras. Mängden sådant avfall uppgår till ca 15-25 %<br>av det ursprungliga avfallets vikt. Även om avsättning i stor utsträckning<br>skulle komma att saknas för slaggen och askan är en faktisk skattebelast-<br>ning på 15-25 % rimlig. Dels för att det stimulerar till avfallsminskning<br>och dels med tanke på den miljöbelastning som deponering av dessa av-<br>fall ger.</p>
<p>Sammanfattningsvis finner regeringen inte skäl att medge skattebefri-<br>else för avfall från energiutvinning. Det är dock, som tidigare framhållits,<br>önskvärt att berörda myndigheter tar fram kriterier som gör det möjligt<br>att i högre utsträckning än i dag utnyttja detta avfall.</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>69</p>
<h2>13 Skattebefrielse för vissa branschspecifika</h2>
<h2>avfall</h2>
<h3>13.1 Inledning</h3>
<p>Med begreppet branschspecifikt avfall avses avfall som uppkommer som<br>en direkt följd av företagens produktion. Avsnitt 13 behandlar frågor om<br>skattebefrielse för vissa typer av branschspecifikt avfall. Det rör sig om<br>sådana som behandlats av utredningen men även om sådana som tagits<br>upp av vissa remissinstanser samt skattebefrielser som yrkats efter det att<br>lagrådsremissen presenterades. I avsnittet redovisar regeringen i vilka fall<br>den anser att skattebefrielse bör medges och de fall som regeringen inte<br>funnit motiverade för skattebefrielse.</p>
<h3>13.2 Avfall från gruvor och mineralutvinning</h3>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>Regeringens förslag: Avfallsskatt skall inte tas ut på fluor- och sva-<br>velhaltigt avfall från rökgasrening vid tillverkning av jämmalmspel-<br>lets.</p>
<p>Utredningens förslag: Stämmer i huvudsak överens med regeringens<br>förslag. Utredningen föreslår dock endast att fluorhaltigt slam från till-<br>verkning av jämmalmspellets skall skattebefrias.</p>
<p>Remissinstanserna lämnar förslaget utan erinran. Svenska Gruvföre-<br>ningen menar att med den av utredningen föreslagna lydelsen av undan-<br>taget omfattas inte visst avfall från rökgasrening vid en anläggning i Ki-<br>runa. Föreningen yrkar att undantaget ändras och formuleras på så sätt att<br>avfallet omfattas.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: LKAB driver de pelletsverk som<br>finns i Sverige. De är belägna i Kiruna, Svappavaara och Malmberget.<br>Vid tillverkning av jämmalmspellets avgår stoft och en gas. Gasen renas<br>från stoftet, vilket medför att en jämhaltig slurry uppkommer. Detta av-<br>fallsslag har behandlats i avsnitt 10.</p>
<p>Den gas som återstår efter det att det jämhaltiga stoftet avlägsnats har<br>tidigare ansetts vara harmlös. På senare tid har det emellertid upptäckts<br>att gasen innehåller stora halter av fluor och svavel, varpå ett nytt steg i<br>reningsprocessen införts. Gasresterna renas således ytterligare före ut-<br>släpp. Från denna reningsprocess uppkommer ett fluor- och svavelhaltigt<br>stoft som deponeras. Mängden uppgår till ca 17 200 ton per år. Stoftet<br>deponeras på separata deponier. Det fluor- och svavelhaltiga stoftet här-<br>rör således från gasreningen.</p>
<p>Det saknas för närvarande kunskap om i vilken grad det fluor- och<br>svavelhaltiga stoftet skulle kunna återvinnas. En avfallsskatt kan ha viss<br>pådrivande effekt för en sådan utveckling. Det är dock inte troligt att mer<br>än en mindre del av de uppkomna mängderna kan återtas före år 2005.<br>För huvuddelen återstår då deponering som enda alternativ, vilket från<br>miljömässiga aspekter måste anses vara den bästa lösningen för närva-</p>
<p>70</p>
<p>rande. Regeringen finner därför att det fluor- och svavelhaltiga stoftet<br>från rökgasrening vid tillverkning av jämmalmspellets bör skattebefrias.</p>
<p>Beträffande frågan om skattebefrielse for bergrester och avfallssand<br>från gruvindustriell verksamhet hänvisas till avsnitt 10.1.</p>
<h3>13.3 Avfall från trävaruindustrin</h3>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>Regeringens förslag: Branschspecifikt avfall från trävaruindustrin<br>skall omfattas av skatten.</p>
<p>Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens forslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Sågverkens Riksförbund anser att spillbark och<br>aska från biobränslen bör undantas från avfallsskatt. Om skatt tas ut på<br>spillbark bör den beräknas efter den torra vikten bark, varvid hänsyn tas<br>till andelen vatten,jord, sten och grus m.m.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Inom trävaruindustrin uppkommer ca<br>6 miljoner ton branschspecifikt avfall per år. Huvuddelen av detta avfall<br>går redan i dag till återvinning och energiproduktion. Den spillbark som<br>deponeras är ofta blöt eller förorenad med jord, sten och dylikt. Tenden-<br>sen är dock att spillbark till deponering minskar. Ökad förbränning och<br>kompostering blir möjlig om sten, grus och sand avskiljs från barken och<br>om våt bark torkas eller pressas så att den får ett högre energivärde. Ut-<br>redningen har också bedömt att deponeringen av spillbark bör kunna<br>minska med 50 % före år 2005. Mot den bakgrunden finner regeringen<br>inte skäl att undanta barken från beskattning. Som framgått av avsnitt 8<br>anser regeringen att det bl.a. av kontrollskäl inte bör komma i fråga att<br>fastställa skatten efter en beräkning av vad avfallet väger i torrt skick.<br>Någon avräkning för vatten m.m. bör således inte förekomma.</p>
<p>Av avsnitt 12.7.1 framgår att regeringen anser att biobränsleaska bör<br>vara föremål för beskattning.</p>
<h3>13.4 Avfall från massa- och pappersindustrin</h3>
<p>13.4.1 Generell skattebefrielse för avfall från massa- och</p>
<p>pappersindustrin</p>
<p>Regeringens förslag: Generell skattebefrielse för branschspecifikt<br>avfall från massa- och pappersindustrin skall inte medges.</p>
<p>Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Skogsindustrierna anser att inget av det<br>branschspecifika avfallet från skogsindustrin skall omfattas av skatten.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Inom massa- och pappersindustrin<br>uppkommer ca 2,5 miljoner ton branschspecifikt avfall per år, varav ca 1<br>miljon ton deponeras i dag. Som framgått av avsnitt 5 anser regeringen<br>inte det finnas skäl att generellt undanta branschspecifikt avfall. I stället</p>
<p>71</p>
<p>får avfallsslagen bedömas var för sig. Enligt regeringens mening finns<br>också stora möjligheter för skogsindustrin att ytterligare minska depone-<br>ringen av branschspecifikt avfall. Något generellt undantag bör därför<br>inte komma i fråga.</p>
<p>13.4.2 Grönlutslam</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>Regeringens förslag: Avfallsskatt skall inte tas ut för grönlutslam.</p>
<p>Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens förslag.<br>Remissinstanserna: Remissinstanserna lämnar förslaget utan erinran.<br>Skälen för regeringens förslag: Grönlutslam är en restprodukt som<br>genereras i sulfatmassafabrikers system för återvinning av kemikalier.<br>Det uppkommer i stor mängd och är svårt att reducera. Allt grönlutslam<br>deponeras i dag, i regel tillsammans med kalkgrus och mesa på brukens<br>egna deponier. Mängden slam uppskattas till ca 100 000 ton per år.</p>
<p>Grönlutslammets innehåll av tungmetallerna kadmium, krom, nickel<br>och zink anses vara relativt högt. De halter som förekommer överstiger<br>redan nu exempelvis de gränsvärden som gäller för att kommunalt av-<br>loppsslam skall kunna återföras till jordbruksmark. En ökad slutning av<br>processerna leder till att grönlutslammets metallinnehåll höjs ytterligare.<br>Att återföra grönlutslam till skog, i likhet med vad som eftersträvas för<br>biobränsleaskor, bedöms inte vara realistiskt i dagsläget. Förutom ett<br>högre metallinnehåll saknar grönlutslammet också bioaskans värdefulla<br>näringsämnen som ju utgör ett starkt motiv till att askorna bör återföras<br>till skogen eller annan lämplig odlingsmark.</p>
<p>Regeringen anser således att grönlutslam skall skattebefrias.</p>
<p>13.4.3 Avfall från upparbetning av returpapper</p>
<p>Regeringens förslag: Avfallsskatt skall inte tas ut för returfiberavfall<br>och avsvärtningsslam från upparbetning av returpapper.</p>
<p>Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna lämnar förslaget utan erinran.</p>
<p>Bakgrunden till regeringens förslag: Returpapper samlas in runt om<br>i landet och upparbetas vid drygt ett tiotal olika pappersbruk. Vid pap-<br>persbrukens hantering av returpapper uppkommer dels returfiberavfall,<br>dels avsvärtningsslam.</p>
<p>Returfiberavfallet består av fiber, sand, plast, ståltråd, lim och andra<br>föroreningar som förekommer i det insamlade pappersavfallet. Mängden<br>returfiberavfall uppgår årligen till ca 250 000 ton, varav i dag 70 000 ton<br>återvinns, 30 000 ton förbränns och resterande 150 000 ton deponeras.<br>Utredningen beräknar att mängden returfiberavfall till deponering bör<br>kunna minskas med 50 % till år 2005. För att kunna förbränna materialet<br>krävs i regel förbehandling med rivare, rnagnetavskiljare och sikt. Detta<br></p>
<p>72</p>
<p>innebär att det i dag endast förekommer förbränning av delar av returfi-<br>beravfallet på de större pappersbruken. Då pappersåtervinningen ökar<br>framöver medför detta att även mängden returfiberavfall kommer att öka.</p>
<p>Avsvärtningsslam uppstår vid massatillverkning baserad på returpap-<br>per och består huvudsakligen av oljehaltigt färgpigment. Mängden av-<br>svärtningsslam uppgår till ca 220 000 ton per år, varav 120 000 ton i dag<br>går till förbränning och resterande 100 000 ton deponeras. Utredningen<br>beräknar att den avfallsmängd som deponeras bör kunna minskas med<br>50% till år 2005.</p>
<p>Metallhalterna är visserligen relativt låga, men slammet har låg kväve-<br>och fosforhalt och är därför mindre intressant som jordförbättringsmedel.<br>Returpappersbruken deponerar i regel avsvärtningsslammet medan bruk<br>med egna lämpliga fastbränslepannor om möjligt eldar upp slammet efter<br>avvattning. Slammet har ett högt fiberinnehåll och används ofta för att<br>underlätta avvattningen av andra slam. Slammet kan innehålla höga hal-<br>ter organiskt och oorganiskt material och vara blandat med fines och<br>fyllmedel. I synnerhet slam som härrör från upparbetning av veckotid-<br>ningspapper innehåller mycket oorganiskt material, huvudsakligen kaolin<br>och kalciumkarbonat.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Som utredningen redovisar finns go-<br>da möjligheter att fram till år 2005 avsevärt minska avfallsmängderna<br>inom returpappersindustrin. Detta torde särskilt gälla avsvärtningsslam-<br>met, där en ökad grad av förbränning i kombination med möjligheter att<br>använda aska som fyllnadsmaterial bör innebära att deponeringen kan<br>minska. Även vad gäller returfiberavfallet torde dock finnas möjligheter<br>att genom sortering och andra åtgärder minska den mängd sådant avfall<br>som deponeras. En skatt bör i och för sig kunna verka pådrivande i den<br>riktningen.</p>
<p>En av de grundläggande principerna för statsmakternas syn på avfalls-<br>hanteringen är att avfallet tas om hand utifrån sina egenskaper, vilket<br>förutsätter att uppkommet avfall delas upp i fraktioner med lämpliga<br>egenskaper och att dessa styrs till rätt omhändertagandemetod. Hushål-<br>lens källsortering av papper har goda möjligheter att medföra en ökad<br>pappersåtervinning, vilket av miljö- och resursskäl bör stimuleras och<br>också utgör en viktig del av det kretsloppsanpassade samhället. Retur-<br>pappersindustrin befinner sig dock ännu i ett uppbyggnadsskede och en<br>skatt på avsvärtningsslam och returfiberavfall riskerar att leda till en<br>minskad användning av returpapper och därmed minskade möjligheter<br>till pappersåtervinning. Mot bakgrund härav anser regeringen att miljö-<br>och naturresursskäl medför att skattebefrielse i vart fall i ett inlednings-<br>skede bör ges för avsvärtningsslam och returfiberavfall som uppkommer<br>vid returpappersbrukens upparbetning av returpapper. Regeringen har för<br>avsikt att noga följa utvecklingen mot minskat deponeringsbehov inom<br>branschen och gör den bedömningen att skattebefrielsen på sikt bör kun-<br>na upphöra.</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>73</p>
<h3>13.5</h3>
<h3>Askor från eldning av avsvärtningsslam</h3>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>Regeringens förslag: Avfallsskatt skall inte tas ut för askor från eld-<br>ning av avsvärtningsslam.</p>
<p>Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna lämnar förslaget utan erinran.</p>
<p>Bakgrunden till regeringens förslag: Av avsnitt 13.4.3 framgår att<br>120 000 ton av det avsvärtningsslam som uppkommer vid massatillverk-<br>ning baserat på returpapper går till förbränning i brukens fastbränslepan-<br>nor. Sådana pannor finns främst vid de bruk som använder såväl färskfi-<br>ber som returfiber.</p>
<p>Askhalten är hög vid förbränning av avsvärtningsslam på grund av den<br>höga halten av oorganiskt material (fyllmedel). Nästan all aska deponeras<br>i dag. För att kunna hanteras lättare, fuktas askan före deponering. Enligt<br>utredningen uppgår den totala mängden aska från förbränning av av-<br>svärtningsslam till ca 45 000 ton per år.</p>
<p>Som framgått ansåg utredningen att denna aska inte borde beskattas.<br>Frågan kom dock inte att uttryckligen behandlas i lagrådsremissen. Detta<br>har påpekats av Skogsindustrierna och Stora Kopparbergs Bergslags AB.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Det pågår ett antal försök att utnyttja<br>olika askor från skogsindustrin. Bland de intressantaste alternativen är<br>användning som fyllnadsmaterial, antingen direkt vid vägbyggen eller<br>som ballast i betong. En skatt bör i och för sig kunna verka pådrivande i<br>riktning mot alternativ användning av askan.</p>
<p>Bränslevärdet på avsvärtningsslam är dock lågt varför det finns en<br>överhängande risk att förbränning av slammet skulle upphöra om depo-<br>nering av askorna beskattades. I stället för att förbränna avsvärt-<br>ningsslammet skulle slammet sannolikt deponeras eftersom deponering<br>av slammet i sig är skattebefriat. Som framgått av avsnitt 5 anser rege-<br>ringen att förbränning i förbränningsanläggningar är ett bättre alternativ<br>än deponering av avfall. Mot den bakgrunden anser regeringen att askor<br>från eldning av avsvärtningsslam skall skattebefrias åtminstone i ett in-<br>ledningsskede.</p>
<h3>13.6 Avfall från kemisk industri</h3>
<p>13.6.1 Slam från framställning av dikalciumfosfat,<br>kalciumklorid och natriumfosfat</p>
<p>Regeringens förslag: Slam från framställning av dikalciumfosfat,<br>kalciumklorid och natriumfosfat skall vara skattebefriat.</p>
<p>Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens förslag.<br>Remissinstanserna: Remissinstanserna lämnar förslaget utan erinran.<br>Bakgrunden till regeringens förslag: I Sverige bedrivs industriell<br>framställning av dikalciumfosfat, kalciumklorid och natriumfosfat av ett<br></p>
<p>74</p>
<p>foretag, Kemira Kemi AB i Helsingborg. Vid dessa processer uppkom-<br>mer rester i form av ett oorganiskt, metallhaltigt slam.</p>
<p>Dikalciumfosfat är ett mineralfoderfosfat som används inom husdjurs-<br>näringen. Framställningen av denna produkt grundar sig på en speciell<br>typ av råfosfat, s.k. Marockofosfat. I processen upplöses råfosfatet i salt-<br>syra och därefter följer olika processteg, som bl.a. innebär utfallning av<br>fluor samt kadmium, arsenik och andra tungmetaller. Vid företaget sker<br>även framställning av andra fosfatprodukter, såsom natriumpolyfosfat.<br>Användningsområdet för denna produkt är som tvättmedelskomponent.<br>Kalciumklorid används för dammbindning på grusvägar, inom oljeborr-<br>ningsindustrin m.m. Vid tillverkningen av kalciumklorid utnyttjas rest-<br>lösningar från dikalciumfosfatprocessen.</p>
<p>Avfallsslammet från dikalciumfosfatproduktionen förs till en s.k.<br>slamstation, där neutralisation och filtrering sker. Avfallsslammet blan-<br>das där med avfallsslam från natriumfosfatproduktionen. Efter denna<br>blandning och neutralisering med kalk erhålls ett filtrerbart slam som kan<br>avskiljas i s.k. filterpressar. Mängden fosfatslam uppgår till ca 55 000 ton<br>per år och deponeras vid företagets egen deponeringsanläggning. Den<br>deponerade mängden motsvarar ca 25 000 ton fast substans.</p>
<p>Även vid produktionen av kalciumklorid måste en rening ske, vilket<br>ger upphov till ett avfallsslam som deponeras under samma förhållanden<br>som fosfatslammet. Kalciumkloridslammet uppgår till ca 10 000 ton per<br>år, vilket motsvarar 2 300 ton fast substans. Slammet innehåller tungme-<br>taller av olika slag.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: En förutsättning för att dikalciumfos-<br>fat, kalciumklorid och natriumfosfat skall kunna framställas är att de för-<br>oreningar som ingår i råvarorna avskiljs genom olika reningssteg. De<br>föroreningar som via råvarorna tillförs processerna är bl.a. tungmetaller-<br>na kadmium, arsenik och krom. Dessa föroreningar anrikas i avfallet och<br>omöjliggör en användning av avfallet i t.ex. gödselmedel. Framställning-<br>en av dikalciumfosfat grundar sig på en speciell typ av råfosfat, varför<br>möjligheterna till en minskning av avfallsmängden via ändringar av råva-<br>ruflödet synes vara begränsade. Slammet innehåller vidare stora mängder<br>halogener (exempelvis fluor och klor), vilka hittills har förhindrat möjlig-<br>heterna till att finna tekniska lösningar för en återanvändning av avfallet i<br>någon form. Sammantaget anser regeringen att deponering i dag far anses<br>vara det miljömässigt bästa sättet att ta om hand de slammängder som<br>härrör från kemiska processer avseende framställning av dikalciumfosfat,<br>kalciumklorid och natriumfosfat. Dessa avfallsslag bör därför medges<br>skattebefrielse.</p>
<p>13.6.2 Kalciumfluoridslam från framställning av</p>
<p>aluminiumfluorid</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>Regeringens förslag: Kalciumfluoridslam från framställning av alu-<br>miniumfluorid skall vara skattebefriat.</p>
<p>75</p>
<p>Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens förslag.<br>Remissinstanserna: Remissinstanserna lämnar förslaget utan erinran.<br>Bakgrunden till regeringens förslag: Endast ett foretag, Alufluor AB<br>i Helsingborg, bedriver framställning av aluminiumfluorid i Sverige.<br>Aluminiumfluorid kan tillverkas enligt två olika metoder. Enligt den ena<br>metoden, som tillämpas av Alufluor AB, används fluorkiselsyra som<br>fluorkälla. Enligt den andra metoden används jungfruliga mineraler som<br>fluorkälla.</p>
<p>Den producerade aluminiumfluoriden används som flussmedel vid<br>produktion av primäraluminium. Den smältelektrolys varigenom primär-<br>aluminium utvinns ur aluminiumoxid kräver normalt en mycket hög<br>temperatur, ca 2 000°C, men genom tillsats av bland annat aluminium-<br>fluorid ändras vissa parametrar med följd att temperaturen kan sänkas till<br>ca 980°C. Härigenom kan energiförbrukningen vid aluminiumframställ-<br>ningen väsentligt minskas.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: När aluminiumfluorid tillverkas av<br>fluorkiselsyra, vilket är en biprodukt från en annan tillverkningsprocess,<br>sparas naturresurser. Om inte fluorkiselsyran användes för detta ändamål<br>skulle den deponeras eftersom den är miljö- och kanske hälsofarlig, vil-<br>ket gör den olämplig för all annan användning.</p>
<p>Användandet av fluorkiselsyra vid tillverkningen av aluminiumfluorid<br>framstår således i sammanhanget som mer eftersträvansvärd eftersom<br>dels ett annars oanvändbart material faktiskt kommer till användning,<br>dels att mineraler inte behöver brytas i naturen, vilket alltså är en bespa-<br>ring av naturresurserna.</p>
<p>Då fluorkiselsyra används som råvara vid framställningen av alumini-<br>umfluorid uppkommer ett avfall i form av ett slam med fluorhaltig mo-<br>derlut, som efter neutralisering bildar kalciumfluorid. Varje år uppkom-<br>mer 10 000-12 000 ton sådant slam.</p>
<p>Fluorförlusten beror på de kemiska förhållandena under processen och<br>någon realistisk processförändring som skulle kunna förbättra detta är för<br>närvarande inte känd. Inte heller byte av råvaror påverkar detta förhål-<br>lande.</p>
<p>Kalciumfluoridens fysikaliska egenskaper och dess kemiska bestånds-<br>delar gör att möjligheterna att finna alternativ till deponering av slammet<br>far anses som små. Det finns inga möjligheter att avsätta den kalcium-<br>fluorid som uppkommer som avfall vid aluminiumfluoridtillverkning.<br>Med hänsyn till slammets metallinnehåll anser regeringen att deponering<br>är den miljömässigt bästa formen av omhändertagande av detta avfall och<br>att skattefrihet därför bör medges.</p>
<p>13.6.3 Gipsslam från framställning av uppkolningsmedel</p>
<p>Regeringens förslag: Skatt skall inte tas ut på gipsslam från fram-<br>ställning av uppkolningsmedel.</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>76</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen behandlar inte frågan om skatte-<br>befrielse for gipsslam från framställning av uppkolningsmedel.</p>
<p>Remissinstanserna: Kemikontoret och Superior Graphite Europé<br>Swedish Bransch AB anser att gipsslam från framställning av uppkol-<br>ningsmedel bör skattebefrias, eftersom alternativ till deponering av av-<br>fallet saknas och skatten i detta fall alltså skulle sakna styrande effekt.</p>
<p>Bakgrunden till regeringens förslag: Superior Graphite Europé Swe-<br>dish Branch AB är en filial till ett amerikanskt bolag. Verksamheten i<br>Sverige sker i Sundsvall och har bedrivits sedan 1994.1 dag tillverkas en<br>enda produkt, ett uppkolningsmedel som levereras till gjuteri- och stålin-<br>dustrin i främst Europa. Så vitt framkommit är företaget ensamt i Sverige<br>om att framställa sådant uppkolningsmedel.</p>
<p>Tillverkningen går till på så sätt att petroleumkoks med en svavelhalt<br>om ca 3 % hettas upp i en inert atmosfär till 2500°C. Vid den temperatu-<br>ren drivs svavel och andra föroreningar bort och kvar blir ett kolmaterial<br>med en mycket hög renhetsgrad, ca 99,8 %. Föroreningarna drivs bort i<br>gasform och gasen måste renas innan den släpps ut till atmosfären. Re-<br>ningen sker i en venturiskrubber och föreningen gips bildas. Gipset av-<br>vattnas och ett gipsslam uppkommer som består till 50 % av vatten och<br>50 % av en mängd olika föroreningar. Slammet deponeras sedan. Mäng-<br>den gipsslam beräknas under 1998 uppgå till ca 7 000 ton.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt vad som framkommit finns det<br>endast mycket begränsade möjligheter att inom en överskådlig framtid<br>genom realistiska processförändringar på ett markant sätt minska mäng-<br>den uppkommet gipsslam från framställning av uppkolningsmedel. Inte<br>heller bedöms skatten kunna utgöra ett verksamt styrmedel så till vida att<br>mängden deponerat avfall härigenom skulle kunna minskas genom åter-<br>användning, återvinning för materialutnyttjande eller energiutnyttjande.<br>Eftersom miljömässigt acceptabla alternativ till deponering för närvaran-<br>de saknas, bör således skattebefrielse medges för det aktuella avfallssla-<br>get.</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>13.6.4 Elfilterstoft och andra rester från framställning av<br>kalciumkarbid m.m.</p>
<p>Regeringens förslag: Elfilterstoft från framställning av kalciumkar-<br>bid skall vara befriat från skatt. Skattebefrielse skall inte medges för<br>sot och kiseljäm från sådan framställning, inte heller för kloratslam<br>från framställning av natriumklorat.</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen behandlar inte frågan om skatte-<br>befrielse för rester från framställning av vare sig kalciumkarbid eller nat-<br>riumklorat.</p>
<p>Remissinstanserna: Kemikontoret och Casco Products AB anser att<br>elfilterstoft, sot och kiseljäm från framställning av kalciumkarbid samt<br>kloratslam från framställning av natriumklorat bör undantas från skatten,</p>
<p>77</p>
<p>eftersom det i dag saknas miljömässigt acceptabla alternativ till depone- Prop. 1998/99:84<br>ring för dessa avfallsslag.</p>
<p>Bakgrunden till regeringens förslag: Kalciumkarbid är en produkt<br>som främst används för avsvavling av råjärn och vid framställning av<br>acetylen. Casco Products AB är i Sverige det enda företag som framstäl-<br>ler kalciumkarbid. Produktionsanläggningen är belägen i Stockvik utan-<br>för Sundsvall.</p>
<p>Kalciumkarbid framställs i en elektrisk reduktionsugn, där bränd kalk<br>och koks smälts ihop med elektrisk kraft som energikälla. Gaserna från<br>ugnen renas från stoft i ett elektrofilter. Elfilterstoffet består till största<br>delen av kalcium- och magnesiumoxider och innehåller en mindre mängd<br>kol. Mängden elfilterstoft vid nuvarande produktionsvolym uppgår till ca<br>1 700 ton per år. Stoftet innehåller stora mängder föroreningar från råva-<br>rorna. Föroreningarna består av magnesium, järn, kisel, cyanid och alu-<br>minium och är av så stor omfattning att återföring till karbidugnen skulle<br>störa processen.</p>
<p>Sot tas ut manuellt via manluckor från den övre delen av karbidugnen.<br>Egenskapsmässigt liknar sotet elfilterstoft, men det innehåller dock högre<br>halter av kol och kalciumoxid än detta. Innehållet av kisel och aluminium<br>är så högt att en återföring till karbidugnen är utesluten. Hög cyanidhalt<br>gör alternativa användningar ointressanta. Mängden sot från karbidugnen<br>uppgår till ca 70 ton per år.</p>
<p>Kiseljäm uppkommer som en slagg i karbidugnen genom att förore-<br>ningarna kisel och järn reagerar. Kiseljäm tappas ut tillsammans med<br>karbidsmältan. Efter kylning och krossning kan kiseljäm avskiljas med<br>magnetseparator. Mängden kiseljäm uppgår för närvarande till 50 ton per<br>år. Kisel och järn finns i råvarorna kalksten och koks. Råvaror med låga<br>halter kisel och järn används av företaget och det bedöms inte som rea-<br>listiskt att ytterligare kunna minska mängden kiseljäm. Kiseljäm kan inte<br>återföras i processen. Det kiseljäm som avskiljs har så dålig och ojämn<br>kvalitet att inget stålverk har varit intresserat av att ta hand om det.</p>
<p>I Casco Products AB:s regi sker även framställning av natriumklorat<br>genom elektrolys av koksalt i lösning. Processlösningen renas från järn-<br>oxider genom filtrering i en kammarfilterprocess. Som tillsatsråvara i<br>kloratprocessen finns ett kromat, som kontaminerar slammet. Mängden<br>kloratslam uppgår till ca 10 ton per år. S lammets innehåll av krom och<br>andra ämnen, som t.ex. klorider och natrium begränsar alternativa an-<br>vändningsområden.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Så vitt framkommit kan inte mäng-<br>den elfilterstoft minskas genom ändrad ugnsdrift eller val av andra råva-<br>ror. Eftersom stoftet innehåller en hög halt cyanid (ca 0,5 % totalcyanid)<br>saknas alternativa användningsområden för stoftet. Mot bakgrund av vad<br>som framkommit rörande elfilterstoftet anser regeringen att deponering<br>far anses vara den miljömässigt bästa formen av omhändertagande för<br>detta avfallsslag samt att en skatt skulle sakna styreffekt. Elfilterstoft från<br>framställning av kalciumkarbid bör därför skattebefrias.</p>
<p>Motsvarande skäl kan visserligen, i vart fall i viss utsträckning, anföras<br>även beträffande sot och kiseljäm från karbidtillverkningen samt klo-<br>ratslammet. Det rör sig dock i samtliga dessa fall om ringa mängder av-<br></p>
<p>78</p>
<p>fall. Regeringen har i avsnitt 9, som en allmän utgångspunkt för bevil-<br>jande av skattefrihet, angett att skattebefrielse inte bör komma i fråga för<br>avfallsslag, vars årsvolym uppgår till ringa mängder. Mot den bakgrun-<br>den finner inte regeringen skäl att medge skattebefrielse för vare sig sot<br>och kiseljäm från karbidtillverkningen eller för kloratslam. Inte i något<br>av dessa fall beräknas avfallsmängden överstiga 100 ton per år; för klo-<br>ratslammets del är mängden endast 10 ton per år.</p>
<h3>13.7 Avfall från järn-, stål- och metallindustrin</h3>
<p>13.7.1 Inledning</p>
<p>Inom järn- och stålindustrin uppkommer en rad olika avfall med varie-<br>rande egenskaper. Bl.a. uppkommer slagger vid olika slag av metallur-<br>giska processer. Utöver dessa finns det avfallsslag som inte härrör från<br>järn- och stålindustrin men från övrig metallindustri. Samtliga avfallsslag<br>som tagits under övervägande behandlas nedan.</p>
<p>13.7.2 Slagger från metallurgiska processer</p>
<p>Regeringens förslag: Skatt skall inte tas ut på slagger från metallur-<br>giska processer.</p>
<p>Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens förslag.<br>Remissinstanserna lämnar förslaget utan erinran.</p>
<p>Bakgrunden till regeringens förslag: Metallurgiska processer före-<br>kommer inom järn- och stålindustrin. Vidare hör framställning av icke-<br>jämmetaller och ferrolegeringar till de metallurgiska processerna. Vid<br>samtliga de nu nämnda processerna uppkommer avfall i form av slagger.</p>
<p>Järn- och stålindustrin</p>
<p>Stål är en legering av järn och kol samt olika legeringsmetaller. Vanligen<br>skiljer man mellan verk som utgår från malm, s.k. integrerade verk<br>(syrgasstålverk) och de som använder skrot som råvara (elektrostålverk).<br>I ett integrerat verk kan tillverkningsprocessen delas upp i råjärnsfram-<br>ställning (koksverk, sintring och masugn), stålframställning samt varm-<br>respektive kallbearbetning (valsning och efterföljande färdigställnings-<br>operationer av stålet).</p>
<p>I de malmbaserade verken kan man utgå från två olika typer av sinter,<br>antingen pellets (kulsinter) eller pannsinter. Den svenska järn- och stål-<br>industrin använder sig numera uteslutande av pellets som råmaterial för<br>råjämsframställningen. Pellets framställs av ett svenskt företag, LKAB. I<br>övriga europeiska stålverk används både pannsinter och pellets.</p>
<p>De helt dominerande mängderna avfall från järn- och stålindustrin,<br>drygt 1 miljon ton per år, utgörs av slagger från raffineringen av olika<br>smältor. Slagger uppkommer dels vid masugnsprocessen, dels vid vidare-<br></p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>79</p>
<p>förädlingen i stålverket. Mängden slagg beror på fororeningsmängden i Prop. 1998/99:84<br>ingående råvaror. Av den uppkomna slaggmängden deponeras drygt 300<br>000 ton årligen.</p>
<p>Masugnsslagg</p>
<p>I masugnen tillsätts sinter, kalk och koks i ugnens övre del varefter järn-<br>oxiden reduceras till råjärn. I masugnens nedre del sker slutreduktionen<br>av malmen. Vid hanteringen i masugnar uppkommer avfall i form av<br>slagger. Mängden uppgår totalt till ca 510 000 ton per år. Ingen depone-<br>ring sker av denna typ av slagg, utan den kan i sin helhet återanvändas<br>externt. Masugnsslaggen är stabil och har även en viss isolerande förmå-<br>ga. Den används främst som vägbyggnadsmaterial och ersätter därvid<br>naturmaterial, såsom t.ex. naturgrus.</p>
<p>Stålugnsslagg</p>
<p>Det råjärn som erhålls genom masugnsprocessen förädlas vidare i stål-<br>verk. I syrgasstålverken finns s.k. LD-ugnar, vari kolhalten i råjärnet<br>sänks med hjälp av syrgas. Genom denna process utvinns råstål. Slagg<br>från syrgasstålverken recirkuleras till masugnen för återvinning av me-<br>tall- och kalkinnehåll. Ingen extern användning sker for närvarande, vil-<br>ket beror på att denna typ av slagg innehåller höga kalkhalter. Kalkhal-<br>tema gör slaggen mindre hållfast och därför mindre lämpad som utfyll-<br>nadsmaterial. Totalt uppkommer årligen ca 250 000 ton slagg från syr-<br>gasstålverken, varav 29 % eller 72 500 ton deponeras. Det rör sig om de<br>slaggrester som blir över efter recirkuleringen i masugnen, dvs. efter<br>återvinningen av metall- och kalkinnehåll.</p>
<p>I de skrotbaserade verken (elektrostålverk) erhålls råstål genom en<br>smältprocess i ljusbågsugn (LB-ugn). Ca 270 000 ton slagg från sådana<br>processer uppkommer årligen och ungefär 84 % eller 227 000 ton depo-<br>neras. Det förekommer i viss mindre utsträckning att denna slagg an-<br>vänds för marktäckning inom industriområden och liknande, där kraven<br>på hållfasthet inte är lika stora som vid vägbyggen. Ingen intern återan-<br>vändning är möjlig. Man försöker dock att så effektivt som möjligt ut-<br>nyttja slaggens kemiska kapacitet för att ta hand om ämnen som inte är<br>önskvärda i stålet. Det är därefter inte möjligt att återföra slaggen till ug-<br>nen ytterligare en gång eftersom dess reningskapacitet redan är utnyttjad.<br>Någon annan användning for slaggen i processerna finns inte.</p>
<p>Slaggernas föroreningsinnehåll m.m.</p>
<p>Slaggens sammansättning och miljöegenskaper varierar med stålprodukt<br>och processer. Stålugnsslaggen består huvudsakligen av oxider såsom<br>FeO, CaO, SiO<sub>2</sub>, A1<sub>2</sub>O<sub>3</sub> och MgO och har genom de fysikaliska<br>/mekaniska egenskaperna likheter med naturliga berg- och krossmaterial.<br>Men slaggen innehåller också spårmetaller och andra föroreningar från<br>framförallt metallskrot. Många slagger innehåller stora mängder kalk,</p>
<p>80</p>
<p>som gör att slaggen vid eller efter stelnandet antingen expanderar eller<br>faller sönder som stoft. Kalken är det viktigaste ämnet för att ta hand om<br>föroreningar och möjligheterna att ändra kalkinsatsen är begränsade.</p>
<p>Visserligen har slaggema oftast materialegenskaper som gör dem in-<br>tressanta att använda som anläggningsmaterial, men avsättningen har<br>hittills varit begränsad och varierande i tiden. Med tanke på förore-<br>ningsinnehållet i en del av slaggema har det ansetts tveksamt från mil-<br>jösynpunkt att i dagsläget alltför kraftigt styra mot ett utnyttjande utanför<br>kontrollerade deponier.</p>
<p>Raffineringen av olika smältor sker för att minska föroreningsmäng-<br>dema i dessa och kräver tillsats av slaggbildare samt förbrukning av<br>energi. Det ligger därför i företagens intresse att begränsa slaggmängder-<br>na så långt som bedöms möjligt. Slaggmängdema har ungefar halverats<br>under de senaste 20-30 åren och Sverige ligger långt före de flesta andra<br>länder i detta avseende. En skatt skulle möjligen bidra till att slaggmäng-<br>dema kunde reduceras ytterligare en del. Reduktionen torde dock inte stå<br>i paritet till de processförändringar som skulle krävas.</p>
<p>En minskning av framtida slaggmängder kommer troligen framförallt<br>att bero på förbättrade konstruktioner av produkter som innehåller stål,<br>som medger bättre skrotsortering och därigenom innehåller mindre<br>mängder av icke jämhaltigt material.</p>
<p>Framställning av ferrolegeringar</p>
<p>Ferrolegeringar är legeringar av järn med ämnen som ger stål de speciella<br>egenskaper som erfordras för vissa användningsområden. Tillverkningen<br>av ferrolegeringar sker genom elektrotermisk reduktion av oxidiska<br>malmer i elektriska ljusbågsugnar. Som reduktionsmedel tillförs koks.<br>Krominnehållande malm eller koncentrat används som råvara. Krområ-<br>varan, som alltid innehåller mineralet kromit, kan variera i sin samman-<br>sättning varför varierande mängder av olika slaggbildare som kvarts,<br>dolomit och bauxit tillsätts. I Sverige är det i dag endast ett företag, Var-<br>gön Alloys AB, som bedriver framställning av ferrolegeringar. Företaget<br>framställer två typer av ferrolegeringar, ferrokisel och ferrokrom.</p>
<p>I ugnen reagerar kol från koksen med krom- och järnoxider i malmen.<br>Resultatet blir en jäm-kromlegering med ca 5 % kol. Från framställning-<br>en av ferrokrom uppkommer slagg. Framställningen av ferrokiesel ger<br>inte upphov till slaggrester. I medeltal uppkommer årligen ca 150 000 ton<br>ferrokromslagg. I viss mindre utsträckning sker återföring av ferrokrom-<br>slaggen till ugnen för utvinning av metallrester.</p>
<p>Ingen deponering sker av ferrokromslagg, utan slaggen finner avsätt-<br>ning för väg- och husbyggnadsändamål. Ferrokromslagg har en mycket<br>låg kalkhalt, vilket innebär att produkten har en hög hållfasthet och alltså<br>inte - som fallet är med stålugnsslagg - lätt vittrar sönder.</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>81</p>
<p>Framställning av ickejärnmetaller</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>Koppar, zink och bly - samt i viss mindre utsträckning ädelmetaller som<br>guld och silver - framställs oftast i integrerade anläggningar bestående av<br>ett flertal olika verk. Avfall i form av slagg uppkommer i kopparsmält-<br>verk, slaggfumingverk samt i blykaldoverk.</p>
<p>Kopparframställning kan ske såväl från malmer som genom återvin-<br>ning och omsmältning av skrotmaterial. I kopparsmältverket börjar pro-<br>cessen med att kopparsmältmaterial - i huvudsak anrikad kopparmalm,<br>s.k. kopparsliger - passerar genom en rostningsprocess, där bl.a. delar av<br>råmaterialets svavel oxideras bort. Det varma rostgodset smälts sedan i<br>en elektrisk motståndsugn (kopparhytta), som innehåller elektroder av<br>grafit. I den mån koppar återvinns från skrotmaterial, torkas skrotmateri-<br>alet vid behov i elektriska torkugnar och följer därefter rostgodset genom<br>processen.</p>
<p>Under smältningen bildas två skikt; ett övre som består av slagg och ett<br>undre av skärsten. Den flytande skärstenen transporteras till konverter-<br>hallen där materialet genomgår en konvertering. Detta innebär att kop-<br>parsulfid omvandlas till metallisk koppar. Till följd av konverteringen<br>erhålls råkoppar. Efter reducering av syremängden i anodugnar och upp-<br>gjutning till anoder raffineras råkopparen på elektrolytisk väg. Härige-<br>nom erhålls högren koppar i form av plattor.</p>
<p>Den slagg som uppkommer i samband med den ovan nämnda smält-<br>ningsprocessen innehåller gråberg och järn samt mindre mängder zink<br>och bly. Slaggen förs i flytande form till ett slaggfumingverk, där zinken,<br>järnet och blyet avskiljs. Slagg kommer också från blykaldoverket. I fu-<br>mingugnen reduceras zinkoxiden till zinkmetall samtidigt som järnoxi-<br>den reduceras till järn. Från fumingugnen faller zinken ut som stoft.<br>Stoftet avskiljs i elektrofilter i en gasreningsanläggning och raffineras<br>vidare i en roterande klinkerugn. Oönskade ämnen avskiljs och till följd<br>av behandlingen i klinkerugnen erhålls zinkklinkers, som förädlas till<br>zinkmetall i ett zinkverk.</p>
<p>All fallande slagg från kopparsmältugnen upparbetas i slaggfuming-<br>verket för återvinning av metaller. Utgående slagg från fumingen granu-<br>leras i vatten, varvid en produkt som kallas jämsand uppstår. Jämsanden<br>är en glasartad, kemiskt stabil förening. En betydande andel säljs och<br>används som fyllnadsmaterial vid vägbyggnad och grundläggning. En<br>mindre del säljs som blästermedel.</p>
<p>Under 1996 producerades ca 265 000 ton granulerad slagg, varav ca<br>165 000 ton såldes och resten, dvs. ca 100 000 ton deponerades. Anled-<br>ningen till att en större andel inte kan avyttras är att det kopparsmältverk<br>som finns i Sverige är beläget i norra delen av landet och att transport-<br>kostnaderna blir alltför höga om avyttringen skall ske långt bort från<br>kopparsmältverket. Möjligheten till avsättning inom rimliga transportav-<br>stånd från kopparsmältverket är begränsad, vilket motiverar att endast en<br>begränsad avsättning är möjlig.</p>
<p>Framställning av bly uppvisar betydande likheter med kopparfram-<br>ställningen. Blysliger upparbetas i ett blykaldoverk till råbly, som sedan<br>transporteras till raffineringsavdelningen där slutlig rening sker. Råbly<br></p>
<p>82</p>
<p>erhålls till följd av processen i en smältugn och råblyet raffineras innan<br>det slutligen gjuts till tackor. Det finns två blykaldoverk i Sverige, varav<br>ett är en del av en integrerad anläggning med bl.a. kopparsmältverk.</p>
<p>Vid blykal do verken uppkommer årligen ca 21 500 ton blyslagg som i<br>sin helhet deponeras. Det metallinnehåll som finns i slaggen är inte möj-<br>ligt att upparbeta av ekonomiska och kvalitetsmässiga skäl, eftersom<br>slaggen innehåller en hög andel andra föroreningar.</p>
<p>Avfall i form av slagger uppkommer även vid sådana ickejämmetall-<br>verk, som uteslutande använder skrot som råvara. Det finns ett 10-tal<br>sådana mindre, skrotbaserade verk i Sverige. Endast mindre mängder<br>slagg uppkommer dock vid deras hantering, uppskattningsvis samman-<br>lagt 10 000 ton per år. Av dessa torde merparten deponeras.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Mot bakgrund av vad som anförts i<br>ovanstående avsnitt anser regeringen att skattebefrielse bör gälla för<br>slagger från metallurgiska processer, åtminstone i ett inledningsskede.</p>
<p>Skattebefrielsen skulle innebära att samtliga företag som har produk-<br>tion av järn och stål omfattas (14 stycken). I praktiken kommer skattebe-<br>frielsen att aktualiseras vad gäller stålugnsslaggen, medan masugnsslag-<br>gen i sin helhet avyttras och således inte deponeras.</p>
<p>Vad gäller ickejämmetallindustrin berörs ett företag av skattefriheten<br>för den s.k. granulerade slaggen, medan blyslagg uppkommer vid proces-<br>serna hos två företag. Härtill kommer ett tiotal mindre företag, som<br>sysslar med metallåtervinning vid skrotbaserade verk, som i varierande<br>grad kan komma att beröras av skattefriheten.</p>
<p>Framställning av ferrolegeringar är en metallurgisk process, vilket in-<br>nebär att de slagger som uppkommer i processen i och för sig faller in<br>under den skattefria posten "slagger från metallurgiska processer". Efter-<br>som någon deponering av ferrokromsslagg inte sker torde dock undanta-<br>get i praktiken inte komma att aktualiseras för denna typ av slagger.</p>
<p>Ett ökat utnyttjande av slaggema bör dock eftersträvas. Det största<br>hindret för att en marknad skall skapas torde vara det motstånd som finns<br>att utnyttja restprodukter och avfall, dels av miljöskäl, men också på<br>grund av variationer i teknisk kvalitet och tillgång. Stor betydelse far<br>härvid, i synnerhet vad gäller stålugnsslaggen, om sektors- och mil-<br>jömyndigheterna kan ena sig om miljökriterier för återvinning av slagg i<br>vägkroppar och i andra utfyllnader. En skatt borde kunna öka intresset<br>hos producenterna för att övervinna dessa hinder och "övertyga" mark-<br>naden. Av skäl som ovan angivits har regeringen dock bedömt att man<br>bör avvakta med skatt på nämnda avfallsslag.</p>
<p>13.7.3 Stoft och slam från rening av gaser från framställning av<br>råjärn och råstål</p>
<p>Regeringens förslag: Stoft och slam från rening av gaser från fram-<br>ställning av råjärn och råstål skall inte beskattas.</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>83</p>
<p>Utredningens förslag: Enligt utredningens förslag skall skattefrihet<br>för stoft och slam från rening av gaser från framställning av råjärn och<br>råstål inte gälla.</p>
<p>Remissinstanserna: Jernkontoret anser att skattefrihet skall gälla för<br>stoft och slam från rening av gaser från framställning av råjärn och råstål.</p>
<p>Bakgrunden till regeringens förslag: Vid tillverkningen av råjärn<br>och råstål avgår stora mängder stoft. Normalt ligger stoftmängden på 10-<br>20 kg per ton råjäm/råstål. Avskiljningen av detta stoft sker i filter och<br>emissionen till luft är i dag ca 0,1-0,3 kg per ton råjäm/råstål. Avskilj-<br>ningen sker oftast i torra filter, men på grund av explosionsrisk används<br>ibland våta filter. Det avskilda stoftet består av oxider som återspeglar<br>vilken produkt som har tillverkats och vilket jämhaltigt material som<br>använts.</p>
<p>Masugnsslam</p>
<p>Vid våtrening av avgaser från masugnen uppkommer slam. Det rör sig<br>årligen om ca 21 000 ton masugnsslam. Hela den mängden deponeras i<br>dag. Slammet är problematiskt p.g.a. låg torrsubstanshalt, men framför<br>allt p.g.a. zinkhalten. Detta gör det svårt att återta slammet eftersom<br>masugnen bara klarar en viss zinkmängd innan den "kladdar igen". Zink-<br>halten i det slam som genereras är betydligt högre än i stoftet, vilket för-<br>svårar ett återtagande.</p>
<p>När de svenska stålverken tidigare använde pannsinter gick processen<br>till på så sätt att man hällde ut finkomig malm till kakor (pannsinter).<br>Detta skedde i anslutning till stålverket och det var en bra process för att<br>ta hand om och återvinna finkomiga restprodukter. Inte minst av miljö-<br>skäl har de svenska malmbaserade stålverken numera gått över till att<br>basera stålframställningen på pellets. Någon möjlighet att återvinna det<br>finkomiga slammet i sinterverk finns alltså inte längre i Sverige.</p>
<p>Inga verk med pelletsugnar återtar masugnsslammet. Vissa begränsade<br>försök pågår dock med att undersöka möjligheterna av att göra briketter<br>av det zinkfattiga slammet.</p>
<p>Försök pågår också vid ett par verk i Europa att separera slammet i en<br>zinkrik och en zinkfattig fraktion genom hydrocyklonering. Inom över-<br>skådlig tid ses dock ingen möjlighet att generellt kunna återanvända<br>masugnsslammet. Även om separationsförsöken i framtiden lyckas måste<br>ändå den zinkrika delen av slammet deponeras.</p>
<p>Ett alternativ att göra masugnsslammet återtagbart till masugnarna är<br>att övergå till användning av zinkfritt kylskrot. Skrot används i LD-<br>ugnama för kylning. Huvuddelen av zinken i dagens masugnsslam härrör<br>från zinkhaltigt kylskrot. En stor del av de svenska stålföretagens egna<br>produkter rostskyddas främst med zink. Zink förekommer inte naturligt i<br>råvarorna utan kommer in genom stålskrot, eftersom stålet belagts med<br>zink som korrosionsskydd.</p>
<p>En tänkbar styrning vore att de malmbaserade verken använder zink-<br>fritt kylskrot, medan skrotstålverken, eller endast några av dessa, tar hand<br>om det zinkrika skrotet. Härigenom får man höga zinkhalter som skulle<br></p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>84</p>
<p>kunna möjliggöra utvinning av zink på ett effektivt sätt. Det finns dock<br>begränsningar även för skrotstålverken. Alltför mycket zink i skrotmixen<br>kan innebära driftsstörningar bl.a. i stränggjutningsprocessen. Det finns<br>exempel på skrotbaserade verk på kontinenten som har begränsat hur<br>mycket zink de tillåter. Bekymret i Sverige är att när det gäller stora<br>mängder olegerat skrot finns det bara ett stålverk som kan ta hand om<br>dessa. Övriga stålverk tillverkar specialstål av olika slag och har ofta sär-<br>skilda krav på skrotet.</p>
<p>Masugnsstoft</p>
<p>I masugnen kombineras våt- och torrening av de stoftbemängda avgaser-<br>na. De torra stoftema kallas masugnsstoft. Det finns två olika typer av<br>masugnsstoft. Den ena är det stoft som samlas upp i cykloner, som ett<br>första reningssteg för masugnsgasen. Det andra slaget av masugnsstoft<br>kommer från reningen av utsugen luft från gjuthallen etc. Totalt upp-<br>kommer ca 7 000 masugnsstoft per år, varav 5 700 ton deponeras.</p>
<p>Masugnsstoftet innehåller järn och kol, som är attraktiva ingredienser i<br>de briketter som återförs till masugnen. Generingen av stoft orsakas till<br>största delen av sönderfallande beskickning, vilket innebär att de fysiska<br>egenskaperna hos pellets, koks och slaggbildare har stor betydelse. Över-<br>gången från användning av pannsinter till pellets har medfört en annan<br>kvalitet på stoftet, vilket gör det svårt att blanda in i briketter. Stoftet<br>sänker hållfastheten på briketten, vilket ger materialsönderfall i ugnen<br>och ökar masugnarnas förbrukning av kol och koks. Utvecklingsarbete<br>pågår dock i syfte att söka få fram en hållfast och funktionsduglig brikett,<br>där en större andel av masugnsstoftet kan återanvändas.</p>
<p>LD-slam och LD-stoft</p>
<p>I syrgasstålverkens LD-ugnar utvinns råstål från råjärn. Syrgasstålverken<br>är alltså malmbaserade - s.k. primära - stålverk. Vid rening av avgaser<br>från LD-ugnen uppkommer slam och stoft. S lammet uppkommer vid<br>våtrening av avgaserna, medan stoftet uppkommer vid kombinerad våt-<br>och torrening av stoftbemängda avgaser. Mängden LD-slam som upp-<br>kommer årligen är ca 48 000 ton. Allt LD-slam deponeras i dag. Vad<br>gäller LD-stofitet sker en intern återanvändning av 28 000 ton, medan<br>resterande 2 800 ton deponeras.</p>
<p>Zinkhalterna är av sådan nivå att slammet inte kan återtas. Inom över-<br>skådlig tid ses ingen lösning hur zinkrening kan ske av slammet. Forsk-<br>ning pågår vad gäller minskad stoftavgång. Flera möjligheter att be-<br>handla slammet har undersökts och den mest lovande är insmältning av<br>slammet i flytande LD-slagg. Försök har även gjorts att söka smälta in<br>LD-stoft i den flytande LD-slaggen. Vidare har mindre provkvantiteter<br>LD-slam och LD-stoft lämnats för omhändertagande till ett integrerat<br>verk för framställning av koppar, zink och bly. Det är ännu för tidigt att<br>utvärdera resultatet av dessa provkörningar.</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>85</p>
<p>Ett alternativ är att foretagen endast utnyttjar zinkfritt eller zinkfattigt<br>skrot for kylning. Härigenom skulle det zinkrika skrotet gå till sekundära<br>verk där halterna zink i genererat stoft kan bli högre och underlätta en<br>upparbetning av zink. Som utvecklats ovan beträffande masugnsslam är<br>dock en sådan övergång praktiskt svårgenomförbar för de svenska stål-<br>verken beroende på dess inriktning på framställning av högkvalitativt<br>specialstål.</p>
<p>LB-stoft</p>
<p>I de skrotbaserade stålverken (elektrostålverk) erhålls råstål genom en<br>smältprocess i ljusbågsugn (LB-ugn). Till följd av processen uppkommer<br>ett stoft, vars sammansättning - beroende på föroreningar i tillsatt skrot<br>och producerad stålkvalitet - kan variera mycket. Ett stoft från ett han-<br>delsstålverk innehåller höga halter av bly och zink samt en del kadmium<br>medan ett stoft från tillverkning av rostfritt stål innehåller höga halter av<br>nickel, krom och molybden. Alla stoftema innehåller så mycket tungme-<br>taller att utlakningen av metaller kan bli omfattande.</p>
<p>Totalt uppkommer årligen ca 35 500 ton LB-stoft, varav i dag depone-<br>ras ca 11 000 ton.</p>
<p>Tillverkning av rostfritt stål sker i dag vid tre svenska stålverk. Stoft<br>från den rostfria produktionen innehåller krom och nickel och går till<br>återvinning hos ett svenskt företag där dessa metaller samt järn och zink<br>utvinns. Allt stoft från rostfri stålproduktion återvinns på detta sätt, var-<br>för alltså inget deponeras.</p>
<p>Stoft från tillverkning av olegerat stål, vilket har en hög zinkhalt,<br>skickas till ett integrerat verk för framställning av koppar, zink och bly<br>för upparbetning av zinkinnehållet. Sådant stoft erhålles vid tre verk. Öv-<br>riga stålverk har stoft med alltför låga halter av olika metaller för att det<br>skall vara rimligt med en termisk upparbetning. Dessa stoft kommer från<br>olika specialstålverk. Dessa specialstålverk står för en mindre del av LB-<br>stoftet.</p>
<p>Det lågzinkhaltiga stoftet (mindre än 10 % zink) och stoft från låglege-<br>rad ståltillverkning är det inte befogat att upparbeta, p.g.a. energianvänd-<br>ningen vid upparbetningen, transporter m.m. Det rör sig om olegerat stål<br>(armeringsjäm och liknande) och endast ett fåtal stålverk sysslar med<br>detta, varför det lågzinkhaltiga stoftet står för en mindre del av LB-stoftet<br>totalt sett.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Vad gäller huvuddelen av de av-<br>fallsslag som redovisats i detta avsnitt pågår i varierande grad försöks-<br>verksamhet i syfte att bl.a. söka utveckla möjliga sätt att utvinna värde-<br>fulla metaller ur avfallet och därigenom minska den mängd som slutligen<br>går till deponering. Ännu har dock inte försöken nått så långt att någon<br>entydig utvärdering kan göras av dem. Regeringens bedömning är därför<br>att situationen för närvarande är sådan att det generellt sett far anses sak-<br>nas realistiska alternativ till deponering av de angivna avfallsslagen. De<br>bör därför inledningsvis undantas från skatten. Vid utgången av år 2004<br>bör dock prövas om ny och tillgänglig teknik finns som gör att av-</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>86</p>
<p>fallsslagen inte längre behöver deponeras. Skattebefrielsen bedöms då Prop. 1998/99:84<br>kunna upphöra.</p>
<p>13.7.4 Oljehaltigt glödskalsslam</p>
<p>Regeringens förslag: Oljehaltigt glödskalsslam skall befrias från<br>skatt.</p>
<p>Utredningens förslag: Enligt utredningens förslag skall oljehaltigt<br>glödskalsslam beskattas.</p>
<p>Remissinstanserna: Jernkontoret anser att skatteavdrag skall kunna<br>göras för oljehaltigt glödskalsslam.</p>
<p>Bakgrund till regeringens förslag: Vid stränggjutning och valsning<br>bildas på stålytan ett oxidskikt eftersom materialtemperaturen är hög.<br>Detta skikt, som kallas glödskal, måste sitta ganska löst for att kunna<br>avlägsnas. En hel del lossnar i samband med hanteringen av stålet vid<br>gjutningen och valsningen. Återstoden tas bort genom bl.a. betning i sy-<br>ror.</p>
<p>Reningsanläggningen för processvatten från stränggjutning och varm-<br>valsning av stål består normalt av flera steg. Till att börja med samlas det<br>rena glödskalet upp i en glödskalsgrop och över 90 % av detta kan åter-<br>vinnas i dag. Nästa reningssteg är sedimentationsbassänger där huvud-<br>delen av oljan avlägsnas från ytan. De fasta och ganska finkomiga parti-<br>klarna, som är glödskal bemängda med olja, sjunker däremot till botten.<br>Detta är oljehaltigt glödskalsslam.</p>
<p>Glödskalsslammet består av metalloxider (50-65 %), olja (5-30 %)<br>och vatten. Oljan kommer från fett och olja från smörjning av maskiner. I<br>slammet som kommer från stränggjutningen finns dessutom gjutpulvs-<br>rester, som innehåller alkali. Årligen uppkommer det 5 700 ton oljehal-<br>tigt glödskalsslam och allt deponeras.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Oljan och alkaliinnehållet gör att<br>glödskalsslammet inte kan retumeras till masugnarna. Slammets innehåll<br>av såväl oxider som olja gör det också olämpligt att återta i stålugnama.<br>Elektrostålugnar som smälter skrot är inte heller lämpade för reducering<br>av oxider till metall och oljeinnehållet kan även ge upphov till driftsstör-<br>ningar i ugnen och utsläpp av kolväten. Någon teknisk möjlighet att åter-<br>använda glödskalsslammet synes inte finnas för närvarande och inte hel-<br>ler möjligheter att i någon nämnvärd omfattning minska uppkomsten av<br>detta avfall. Deponering får därför anses vara det från miljösynpunkt<br>bästa sättet att hantera dessa slammängder och oljehaltigt glödskalsslam<br>bör därför inledningsvis vara undantaget från skatten. Vid utgången av år<br>2004 bör dock prövas om ny och tillgänglig teknik finns som gör att av-<br>fallsslagen inte längre behöver deponeras. Skattebefrielsen bedöms då<br>kunna upphöra.</p>
<p>87</p>
<p>13.7.5 Metallhydroxidslam</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>Regeringens förslag: Metallhydroxidslam skall befrias från skatt.</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen föreslår ingen skattebefrielse för<br>metallhydroxidslam.</p>
<p>Remissinstanserna: Jernkontoret anser att det är angeläget att skatte-<br>avdrag gäller för metallhydroxidslam.</p>
<p>Bakgrunden till regeringens förslag: Vid upphettning av stål till hö-<br>ga temperaturer bildas ett oxidskikt på ytan som måste avlägsnas innan<br>efterföljande ytbeläggning eller bearbetning. Detta görs genom ett bet-<br>ningsförfarande, varvid oxidskiktet behandlas med syra eller genom<br>elektrolys. Betat material sköljs i vatten. Betbaden har begränsad livs-<br>längd eftersom ökad koncentration av metalljoner och minskad andel fri<br>syra hämmar betningsprocessen.</p>
<p>Vid tillverkning av kolstål och olegerade stål sker betningen i saltsyra<br>eller svavelsyra. De förbrukade baden innehåller förutom syra även löst<br>järn och lägre koncentrationer av mangan och kisel. Möjligheten till åter-<br>vinning av syra från betbad är god vid denna tillverkning. Saltsyran åter-<br>vinns nästan fullständigt. Av metallinnehållet tillverkas järnoxid som kan<br>utnyttjas bl.a. inom farg- och elektronikindustrin. Även förbrukade sva-<br>velsyrabad kan regenereras. Jäminnehållet fälls ut som jämsulfat som<br>senare kan användas bl.a. som fallningskemikalie vid avloppsrening. Det<br>återstår dock även efter dessa processer sköljvatten och förbrukade betsy-<br>rarester som inte kan regenereras. Dessa neutraliseras med kalk varvid<br>metallhydroxidslam fälls ut och slammet deponeras därefter.</p>
<p>Vid tillverkning av rostfritt stål används vanligen en blandning av sal-<br>petersyra och fluorvätesyra vid betningen. Förbrukade bad innehåller<br>förutom järn även krom, nickel och molybden. I vissa fall kan den fria<br>syran tas till vara från förbrukade bad. Metallerna hålls dock fortfarande i<br>lösning vilket innebär att mängden metallhydroxidslam inte kan minskas<br>i den efterföljande processen för avloppsvattenrening. I vattenreningen<br>leds en vätskefas bestående av metallkomplex, bl.a. metallfluorider, till-<br>sammans med övriga förbrukade betbad och sköljvatten till en anlägg-<br>ning för neutralisering med kalk. Där falls metallhydroxider och kalcium-<br>fluorid med flera föreningar ut.</p>
<p>Landets 14 stålverk genererar tillsammans 50 000 ton metallhydrox-<br>idslam per år. Dessutom uppkommer metallhydroxidslam inom verk-<br>stadsindustrin. Mängderna inom verkstadsindustrin är dock små.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Det finns i dag fungerande och etab-<br>lerade metoder för upparbetning av saltsyra- respektive svavelsyrabad<br>vid tillverkning av kolstål och olegerade stål. Trots detta måste vissa bad<br>samt allt sköljvatten neutraliseras vilket medför att metallhydroxidslam<br>bildas vid reningen.</p>
<p>Beträffande tillverkning av rostfritt stål finns försök med att återvinna<br>metaller från betbad och att upparbeta slammet så att metallinnehållet<br>kan upparbetas. I Sverige finns en anläggning för plasmareduktion men<br>anläggningens process medger inte behandling av hydroxidslam på grund<br></p>
<p>88</p>
<p>av höga kalcium- och fluoridhalter. Några fullskaleanläggningar finns Prop. 1998/99:84<br>utomlands, i första hand utanför Europa, men de måste anses som för-<br>söksanläggningar.</p>
<p>Det pågår således försöksverksamhet i syfte att utnyttja metallhy drox-<br>idslammet. För närvarande är dock situationen sådan att det får anses<br>saknas realistiska möjligheter att återvinna material ur metallhydroxid-<br>slammet eller att minska den uppkomna mängden. Eftersom miljömässigt<br>acceptabla alternativ till deponering saknas bör skattebefrielse således<br>medges, i vart fall i ett inledningsskede. Vid utgången av år 2004 bör<br>dock prövas om ny och tillgänglig teknik finns som gör att avfallsslagen<br>inte längre behöver deponeras. Skattebefrielsen bedöms då kunna upphö-<br>ra.</p>
<p>13.7.6 Stoft och slam från rening av rökgaser och processvatten<br>vid framställning av koppar, zink och bly</p>
<p>Regeringens förslag: Stoft och slam från rening av rökgaser och pro-<br>cessvatten vid framställning av koppar, zink och bly skall befrias från<br>skatt.</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen föreslår att stoft och slam från re-<br>ning av rökgaser eller processvatten vid framställning av koppar, zink<br>och bly skall beskattas.</p>
<p>Remissinstanserna: Svenska Gruvföreningen och Boliden AB anser<br>att skattefrihet skall gälla för stoft och slam från rening av rökgaser och<br>processvatten vid framställning av koppar, zink och bly.</p>
<p>Bakgrunden till regeringens förslag: I avsnitt 13.7.1 har redogjorts<br>för processen vid framställning av icke-jämmetaller och hur avfall i form<br>av slagg uppkommer. Förutom slagger medför också processerna avfall i<br>form av stoft och slam i samband med rening av rökgaser och pro-<br>cessvatten. Vid rening av rökgaser vid framställning av koppar, zink och<br>bly uppkommer avfall i form av stoft från fumingverk (3 500 ton per år),<br>stoft från konverter (4 000 ton per år), rostugnsstofl (500 ton per år) och<br>100 ton gasreningsslam. Dessutom uppkommer vid rening av pro-<br>cessvatten 1 200 ton avfall i form av fluoridslam. Avfallet genereras vid<br>ett verk i Sverige, Bolidens AB:s anläggning Rönnskärsverken.</p>
<p>Beträffande stoft från fumingverk och konverter har upparbetningsal-<br>temativ med syfte att tillvarata stoftemas värdemetaller och samtidigt<br>undvika ytterligare oönskad avfallsgenering undersökts under den se-<br>naste 10-årsperioden. Flera olösta problem har dock uppstått, men man<br>undersöker möjligheten att avyttra stoft från fumingverk och konverter<br>för upparbetning hos för ändamålet bättre anpassade metallproducenter<br>av bly och zink.</p>
<p>Vad gäller rostugnsstoftet har mängden kraftigt sänkts under senare år<br>som en konsekvens av minskat arsenik ingående med råmaterial. Sedan<br>produktionen av arsenikprodukter avvecklats vid det aktuella verket sak-<br>nas realistiska upparbetningsaltemativ.</p>
<p>89</p>
<p>Gasreningsslammet är rikt på kvicksilver. Ansträngningar har gjorts<br>för att hitta upparbetningsaltemativ, men på grund av bl.a. arbetsmiljö-<br>skäl har dessa ansträngningar avbrutits.</p>
<p>För att slutjustera pH-värdet och avlägsna fluorid från vatten vid vat-<br>tenreningsverket tillsätts kalk varvid en gipsfallning, fluoridslam, upp-<br>står. De dominerande källorna för fluor till processen är askor och stål-<br>verksstoft. Slammet saknar ekonomiskt värde. Det är t.ex. orealistiskt att<br>söka utvinna bly ur det.</p>
<p>Skäl för regeringens förslag: Försök pågår med att utnyttja metallin-<br>nehåll eller att avyttra delar av de nu aktuella avfallen. Avfallsmängderna<br>kan också i framtiden minska genom att mindre föroreningar kommer in i<br>processerna med skrotet. Regeringen gör dock den bedömningen att det<br>för närvarande inte finns realistiska alternativ till deponering för dessa<br>avfall (sammanlagt 9 300 ton) och de bör därför inledningsvis undantas<br>från skatten. Vid utgången av år 2004 bör dock prövas om ny och till-<br>gänglig teknik finns som gör att avfallsslagen inte längre behöver depo-<br>neras. Skattebefrielsen bedöms då kunna upphöra.</p>
<p>13.7.7 Katodrester och annat avfall från framställning av<br>aluminium</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>Regeringens förslag: Skattebefrielse skall medges för katodrester,<br>elektrofilterstoft, blästerstoft och kolavfall från framställning av alu-<br>minium.</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen behandlar inte närmare frågan om<br>skattebefrielse för avfall från framställning av aluminium.</p>
<p>Remissinstanserna: Kemikontoret och Gränges Metall AB<br>(nuvarande Kubikenborg Aluminium AB) anser att skatt inte bör tas ut för<br>katodrester, elektrofilterstoft, blästerstoft och kolavfall från framställning<br>av aluminium, eftersom det i dag saknas miljömässigt acceptabla alter-<br>nativ till deponering för dessa avfallsslag.</p>
<p>Bakgrunden till regeringens förslag: Aluminium kan framställas ge-<br>nom såväl smältelektrolys som återvinning och omsmältning av skrot-<br>material. Genom elektrolys utvinns ren aluminiummetall (s.k. primä-<br>raluminium) ur aluminiumoxid. Aluminiumoxid erhålls genom rening av<br>bauxit. Vare sig brytning av bauxit eller den efterföljande reningen sker i<br>Sverige, utan aluminiumoxid importeras hit. Kubikenborg Aluminium<br>AB är det enda större svenska företag, som framställer aluminium. Fram-<br>ställningen av primäraluminium sker i Sundsvall.</p>
<p>Den elektrolysugn som används för att utvinna primäraluminium är ut-<br>rustad med anod- och katodblock, vars huvudbeståndsdelar är kol, samt<br>en kryolitsmälta. Aluminiumoxiden löses i den heta kryolitsmältan och<br>genom den smälta massan leds likström, som sönderdelar aluminiumoxi-<br>den. Till följd av processen bildas aluminiummetall vid katodblocket.<br>Metallen tappas ur ugnen i flytande form och förs till en varmhållnings-<br>och legeringsugn.</p>
<p>90</p>
<p>Vid den smältelektrolys varigenom aluminium framställs ur aluminiu-<br>moxid uppstår avfall. Det rör sig bl.a. om katodrester, elektrofilter- och<br>blästerstoft samt kolavfall.</p>
<p>I elektrolysugnen utgörs ugnens botten av katoden, som är en plåtlåda<br>infordrad med isolertegel och kolblock. Under ugnens livslängd tränger<br>fluroidsalter in i infordringsmaterialet, sprickor uppstår på grund av vär-<br>mespänningar och katoden utsätts for nötning och mekaniska skador.<br>Resultatet blir slutligen en jämhaltig aluminiummetall, som framtvingar<br>en utslagning av ugnen. En startad ugn stängs inte av förrän fel uppstår<br>på katoden varvid denna byggs om. Det enda sättet att minska katodav-<br>fallet bedöms vara att öka livslängden hos katodema. Detta uppnås ge-<br>nom noggrann katoduppbyggnad med förstklassigt infordringsmaterial<br>och bästa tänkbara driftsförhållanden.</p>
<p>Katodrestema uppgår till ca 3 400 ton per år. Avfallet är starkt förore-<br>nat av salter och bedöms inte kunna bli föremål för någon form av åter-<br>användning.</p>
<p>1972 införde bolaget en ny fluoridåtervinningsteknik, varigenom det<br>blev möjligt att effektivt återföra fluoridema till processerna och avlasta<br>omgivningen. Ett av verken på företagets produktionsanläggning har ug-<br>nar som är utrustade med s.k. Söderbergsanoder. För att kunna använda<br>den nya återvinningstekniken utrustades detta verk med ett elektrofilter<br>för att hindra att järn ackumuleras i retursystemet.</p>
<p>Elektrofilterstoftet uppgår till ca 860 ton per år och innehåller ett flertal<br>föroreningar som omöjliggör en återanvändning av avfallet i någon form.</p>
<p>I ett annan av företagets verk används en annan form av anod, som är<br>uppbyggd av färdigtillverkade, importerade block. När ett kolblock har<br>förbrukats återstår en rest, som återförs till tillverkaren för tillverkning av<br>nya block. Under 1995 retumerades på detta sätt ca 1 900 ton kolrester.<br>De kolrester som retumeras måste dock vara helt fria från badmaterial för<br>att inte kvaliteten hos de nya blocken skall påverkas. Detta uppnås ge-<br>nom en sandblästring av anodblocken. Det badförorenade blästerstoftet<br>uppgår till ca 100 ton per år.</p>
<p>Förutom de ovan nämnda avfallsslagen uppstår vid aluminiumfram-<br>ställningen även ett allmänt kolavfall. Avfallet härrör från olika arbets-<br>moment, som t.ex. sotning av ugnar, sågning av anoder och bilning av<br>anodojämnheter. Detta avfall uppgår till ca 3 600 ton per år och innehål-<br>ler varierande mängd föroreningar.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Framställningen av aluminium gene-<br>rerar en rad föroreningar. Till följd av upphettningen i elektrolysugnen<br>genomsyras katodema under sin livslängd av fluorider, tjärämnen och<br>aluminium. Så vitt framkommit har i Sverige utvecklingen med ökad<br>livslängd hos katodema drivits långt. Den uppkomna mängden avfall kan<br>därför i dagsläget inte rimligen minskas i nämnvärd mån.</p>
<p>Det finns endast en fabrik för framställning av primäraluminium i Sve-<br>rige. På andra håll i världen, främst i USA och i Kanada, finns betydligt<br>fler och större fabriker och där bedrivs forskning och utveckling i syfte<br>att göra det möjligt att rena katodavfallet från fluorid och därefter ut-<br>nyttja energiinnehållet i avfallet för värmealstring. Mot bakgrund av de<br>svenska förhållandena, far det dock under överskådlig tid bedömas att</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>91</p>
<p>möjlighet saknas att här i landet med sådana metoder minska den mängd<br>katodavfall som går till deponering. Eftersom miljömässigt acceptabla<br>alternativ till deponering således saknas bör katodrester från framställ-<br>ning av aluminium skattebefrias.</p>
<p>Den nu förekommande fluoridåtervinningstekniken har inneburit klara<br>förbättringar i miljöhänseende. En konsekvens av den tekniken är dock<br>att järn ackumuleras och detta måste på något sätt föras ut ur processen.<br>Detta sker genom ett elektrofilter. Det stoft som samlas upp i filtret är i<br>hög grad förorenat och med nuvarande kunskap och teknik saknas möj-<br>lighet att omhänderta stoftet på annat sätt än genom deponering. Även<br>elektrofilterstoftet bör därför undantas från beskattning.</p>
<p>Blästringen av anodblocken sker i syfte att rengöra dem och därigenom<br>göra materialet lämpat för upparbetning till nya anodblock. Denna åter-<br>vinningsteknik bör stimuleras. Det stoft som uppkommer vid blästringen<br>är, i likhet med övrigt stoft som härrör från aluminiumframställningen,<br>starkt förorenat av bl.a. fluorider, för vilka alternativ till deponering i<br>slutändan inte finns. Skattebefrielse bör därför medges. Detsamma gäller<br>för det allmänna kolavfall som uppkommer under de processteg som le-<br>der fram till att den flytande metallen framställs.</p>
<p>13.7.8 Stoft och slam från rening av rökgaser från framställning<br>av ferrolegeringar</p>
<p>Regeringens förslag: Stoft och slam från rening av rökgaser från<br>framställning av ferrolegeringar skall skattebefrias.</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen behandlar inte frågan om skatte-<br>befrielse för avfall från rening av rökgaser från framställning av ferrole-<br>geringar.</p>
<p>Remissinstanserna: Vargön Alloys AB anser att branschspecifikt av-<br>fall generellt bör skattebefrias. Bolaget påtalar de negativa konsekvenser<br>som en skatt skulle medföra vad gäller rökgasreningsstoftet från fram-<br>ställning av ferrolegeringar.</p>
<p>Bakgrunden till regeringens förslag: Ferrolegeringar är legeringar av<br>järn med ämnen som ger stål de speciella egenskaper som erfordras för<br>vissa användningsområden. Tillverkningen av ferrolegeringar sker ge-<br>nom elektrotermisk reduktion av oxidiska malmer i elektriska reduktion-<br>sugnar med koks som reduceringsmedel. Den färdiga legeringen tappas<br>ur ugnen och efter avkylning och stelning krossas den och sorteras i<br>lämplig styckestorlek. Vargön Alloys AB är numera det enda företag<br>som tillverkar ferrolegeringar i Sverige.</p>
<p>Den råvara som Vargön Alloys AB använder vid framställningen av<br>ferrolegeringar utgörs av kromoxid. Gaser från processen innehåller stora<br>mängder kromoxid och vid full produktion avskiljs i reningsutrustning-<br>arna vid företagets ugnar ca 10 000 ton torrt rökgasstoft per år. Stoftet är<br>finkomigt och tar när det fuktas upp vatten i så hög grad att vikten prak-<br>tiskt taget fördubblas.</p>
<p>92</p>
<p>Via ett våtanrikningsförfarande kan delar av stoftet avskiljas och efter<br>brikettering användas som ersättning for krommalm i företagets ugnar.<br>Det fuktiga avfallet från processen skulle innehålla mindre mängd fast<br>material, men i gengäld väga mer.</p>
<p>Skälen for regeringens förslag: Så vitt framkommit kan inte mäng-<br>den rökgasreningsstoft i någon markant utsträckning minskas genom<br>ändrad ugnsdrift eller val av andra råvaror. Upparbetning av avfallet kan<br>visserligen äga rum genom utvinning av kromoxid, vilket kan recirkule-<br>ras i framställningsprocessen. En sådan metod medför dock, enligt till-<br>gängliga uppgifter, att betydligt större mängder avfall genereras i form av<br>slam med hög vattenhalt. Möjligheterna att avvattna slammet bör under-<br>sökas, men regeringen anser inte i dagsläget att det är rimligt att låta<br>skatten omfatta det avfall som uppkommer vid rening av rökgaser från<br>framställning av ferrolegeringar. Regeringen har dock för avsikt att noga<br>följa utvecklingen på området och bedömer möjligheterna av att i framti-<br>den kunna slopa skattefriheten som goda, i takt med att metoder för åter-<br>vinning av delar av det uppkomna avfallet utvecklas.</p>
<h3>13.8 Avfall från verkstadsindustrin</h3>
<p>Regeringens förslag: Gjuterisand skall skattebefrias.</p>
<p>Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Svenska Gjuteriföreningen anser att utredningens<br>bedömning att gjuterisand inte behöver deponeras efter år 2002 grundar<br>sig på felaktiga antaganden.</p>
<p>Bakgrunden till regeringens förslag: Gjuteri industrin omfattar ca<br>200 företag i Sverige fördelade över hela landet och består till övervä-<br>gande del av små och medelstora företag. Antalsmässigt dominerar rena<br>småföretag med mindre än 50 anställda.</p>
<p>Gjuteriema använder sand bunden med olika typer av bindemedel vid<br>framställning av de formar som bildar gjutgodsets ytterkonturer, respek-<br>tive kärnor som skapar håligheten i godset. En stor del av sanden återcir-<br>kuleras i systemet men en viss del måste av olika skäl tas ur systemet,<br>s.k. överskottssand. Årligen bildas ca 200 000-250 000 ton överskotts-<br>sand. Av den deponeras ca 160 000 ton.</p>
<p>Överskottssanden kan i princip delas upp efter typen av bindemedel<br>som används. De två huvudkategorierna är sand bunden med bentonit<br>(lera) och sand bunden med kemiska bindemedel. Årligen deponeras<br>70 000-80 000 ton bentonitbunden sand och 70 000-80 000 ton kemiskt<br>bunden sand.</p>
<p>När det gäller sand som är bunden med bentonit sker en kontinuerlig<br>recirkulation med upp till 90-95% av sanden. Ca 5-10% måste emellertid<br>lämna systemet. Av produktionstekniska skäl får man ett kontinuerligt<br>materialtillskott till systemet. Materialen består av sand från kärnor, er-<br>sättning av förbrukat bindemedel (bentonit) samt ersättning av förbrukat<br>kolhaltigt material (stenkolssot). Till detta krävs oftast ett visst tillskott<br></p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>93</p>
<p>av jungfrulig sand för att balansen i systemet skall upprätthållas. Anled- Prop. 1998/99:84<br>ningen till att ett tillskott av sand krävs i form av s.k. nysand och käm-<br>retursand är att sanden i systemet utsätts för stora termiska och mekanis-<br>ka belastningar vilket ger upphov till en förslitning av sandkornen samti-<br>digt som förbränd bentonit fastnar på sandkornen. Det bildas även en<br>finfraktion i sanden. Om detta tillåts fortlöpa utan någon uppfriskning<br>kommer sandsystemet att kollapsa och det blir omöjligt att framställa<br>gjutgods. Den nytillsatta sanden skall även förses med en beklädnad av<br>sot och bentonit för att fungera i systemet dvs. ju mer nysand och käm-<br>retursand som tillsätts ju mer sot och bentonit måste tillsättas. Trots att<br>den största delen av sanden återcirkuleras internt kommer det på grund<br>av de stora volymer som hanteras att skapas en ansenlig mängd över-<br>skottssand. Denna sand måste lämna systemet för att det inte skall<br>svämma över. Gjutresultatet är således direkt beroende av att sandens<br>komstorlek och halt av finandelar hålls konstant.</p>
<p>När det gäller sand bunden med kemiska bindemedel är den generellt<br>svårare att recirkulera internt i gjuteriema. För dessa sänder återcikuleras<br>normalt ca 50-85%. Mindre gjuterier har ofta svårt att klara av den in-<br>vestering som krävs för en sandregenereringsutrustning. Deras sand an-<br>vänds därför endast en gång varefter den deponeras. Orsaken till den läg-<br>re återvinnings graden, jämfört med den bentonitbundna sanden, är dels<br>att man ofta har en högre termisk och mekanisk belastning på denna<br>sandtyp och dels att bindemedlen inte tål alltför höga resthalter av gamla<br>bindemedel på sandkornen. Man far en ackumulering av för bindemedlen<br>skadliga ämnen i sanden. 40 000-50 000 ton av den kemiskt bundna san-<br>den omfattas av Naturvårdsverks "Riktlinjer för fenolhaltig avfallssand<br>från gjuterier" RR 1980:1. Enligt dessa riktlinjerna skall fenolinnehållan-<br>de sand deponeras på avfallsupplag med lakvattenrening alternativt på ett<br>tillståndsprövat avfallsupplag som inte nödvändigtvis behöver ha lakvat-<br>tenrening.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt regeringens bedömning bör en<br>ytterligare återanvändning av gjuterisanden kunna ske i framtiden. Vida-<br>re bör gjuterisanden i högre grad än i dag kunna finna alternativa an-<br>vändningsområden. Detta förutsätter emellertid en större acceptans från<br>myndigheter och andra aktörer att använda gjuterisanden som t.ex. ut-<br>fyllnadsmaterial. För närvarande far dock deponering eller användning<br>på deponier för flertalet företag anses vara den enda tillgängliga och från<br>miljösynpunkt acceptabla avfallslösningen. Gjuterisand bör därför bli<br>skattebefriat.</p>
<p>Utredningen har gjort den bedömningen att det fr.o.m. år 2002 bör fin-<br>nas ny och tillgänglig teknik som gör att gjuterisanden inte behöver de-<br>poneras och att skattefriheten då också bör upphöra. Enligt regeringens<br>mening bör i viss mån ny teknik men framför allt alternativa använd-<br>ningsområden medföra ett kraftigt minskat behov av deponering i framti-<br>den. Det är dock inte möjligt att nu med säkerhet kunna uttala att skatte-<br>befrielsen kan upphöra redan år 2002.</p>
<p>94</p>
<h3>13.9</h3>
<h3>Avfall från tillverkning av stenull</h3>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>Regeringens förslag: Avfallsskatt skall tas ut på avfall från tillverk-<br>ning av stenull.</p>
<p>Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte kommenterat detta av-<br>fallsslag.</p>
<p>Bakgrunden till regeringens förslag: Partek Rockwool AB har in-<br>kommit med en skrivelse till regeringen, i vilken bolaget yrkar att det<br>avfall som uppkommer vid stenullstillverkning undantas. Det avfall som<br>uppkommer uppgår till ca 33 000 ton per år, varav 28 000 ton ullavfall,<br>4 000 ton jämhaltigt avfall och 1 000 ton stoft.</p>
<p>Enligt bolaget bör ett tidsbegränsat undantag ges för ullavfall och icke<br>tidsbegränsade undantag för jämhaltigt avfall samt stoft.</p>
<p>Bolaget menar att en återföring av ullavfallet till processen förutsätter<br>att avfallet briketteras. Bolaget, tillsammans med två andra intressenter,<br>har under våren 1997 uppfört en briketteringsanläggning i Hällekis till en<br>kostnad av 30 mkr och planerar i första hand att ta tillvara ullavfallet från<br>Hällekisfabriken för att senare, efter ytterligare investeringar om ca 15<br>mkr, inom en period av 3-5 år utnyttja briketter även vid övriga fabriker.<br>Planerad brikettering kommer att genomföras oavsett lagen om skatt på<br>avfall.</p>
<p>När det gäller det jämhaltiga avfallet bedöms den planerade brikette-<br>ringen att bidra till att mängden jämhaltigt avfall minskar, eftersom bri-<br>ketterna kommer att innehålla mindre mängder järn än nuvarande råva-<br>ror.</p>
<p>Av Naturvårsverkets rapport "Mål för särskilda avfallstyper" framgår<br>att återvinning genom brikettering ger ekonomiska besparingar genom<br>minskad energi- och råvaruåtgång men också ökade kostnader genom<br>investeringar i återvinningsanläggningar. I rapporten sägs att satsningar-<br>na på avfallsåtervinning innebär att i stort sett allt ullavfall kommer att<br>kunna återvinnas omkring år 2000. Naturvårdsverket bedömer att de nu-<br>varande fallande avfallsmängderna bör kunna reduceras med mer än<br>90 % till år 2000.</p>
<p>Skäl för regeringens förslag: Utgångspunkten för att medge skattebe-<br>frielse för vissa avfallsslag är att det för dessa under en överskådlig tid<br>inte finns några miljömässigt acceptabla alternativ till deponering och att<br>möjligheterna att minska avfallsmängderna genom processförändringar,<br>val av råvara etc. är avsevärt begränsade. Mot bakgrund av vad som<br>framkommit av bolagets skrivelse samt av Naturvårdsverkets rapport<br>finns det i det här fallet dock stora möjligheter att minska mängden avfall<br>väsentligt genom brikettering. Regeringen anser inte att det är rimligt att<br>dela upp bolagets avfall i olika poster. Även det jämhaltiga avfallet<br>minskar uppenbarligen också genom brikettering. Enligt regeringens<br>uppfattning finns därför inte skäl för skattebefrielse.</p>
<p>95</p>
<h3>13.10 Avfall från glasåtervinning</h3>
<p>Regeringens förslag: Avfallsskatt skall inte tas ut på avfall från<br>rensprocessen vid upparbetning av återvunnet glas.</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen behandlar inte avfall som upp-<br>kommer vid återvinning av glas.</p>
<p>Remissinstanserna: Svensk Glasåtervinning AB anser att det avfall<br>som erhålls efter återvinning av glas skall befrias från avfallsskatt.</p>
<p>Bakgrunden till regeringens förslag: Svensk Glasåtervinning AB är<br>det materialbolag som centralt for hela Sverige tar emot glas for återvin-<br>ning. Verksamheten bedrivs i Askersunds kommun. Glasinsamlingen har<br>ökat starkt sedan starten i mitten av 1980-talet. Efter införandet av pro-<br>ducentansvaret 1994 har bolaget byggt upp insamlingssystem och etable-<br>rat en fungerande glasinsamling i samtliga landets kommuner. År 1996<br>uppgick insamlingen till 120 000 ton, vilket motsvarar en återvinnings-<br>grad på 72 %. Den största delen av det återvunna glaset används som<br>råvara vid nytillverkning av forpackningsglas. Glasbruk i Sverige och<br>Norge köper en rensad och processad råvara och tillsätter upp till 90 % i<br>smältan vid nytillverkning av glasförpackningar.</p>
<p>Vid anläggningen i Askersund rensas och krossas glaset till ny råvara.<br>I rensprocessen avlägsnas föroreningar som följer med glaset vid insam-<br>lingen. Det rör sig om sådant som naturligt tillhör glasförpackningar t.ex.<br>lock och kapsyler, etiketter och metallfolier. Vidare förekommer också<br>annat skräp som lämnas i insamlingsbehållama. Mest frekvent härvid är<br>transportemballage som pappers- och plastkassar samt porslin, keramik<br>och stengods. Föroreningarna ställer till stora problem. Porslinsskärvor<br>smälter inte i glasbrukens ugnar och måste sorteras bort. Samma gäller<br>for metallföroreningar, som kan orsaka missfargning av glasmassan eller<br>i värsta fall skador på smältugnarna.</p>
<p>Rensningen sker både manuellt och maskinellt. Den teknik som an-<br>vänds är konventionell för glasåtervinningsanläggningar i Europa. I ett<br>första steg sker en manuell grovrensning och därefter krossas och sorte-<br>ras skärven maskinellt i flera steg. Lätta material som etiketter, plast,<br>korkar och aluminiumkapsyler avskiljs med vakuumsug. Jämförorening-<br>ar, främst burklock och stålkapsyler, tas bort med hjälp av magneter. Av-<br>skiljning av porslin, keramik och ickemagnetiska metaller sker med tek-<br>nik som utvecklats specifikt for glasåtervinning. Porslin och keramik<br>detekteras med hjälp av laserljus och kvarvarande metaller på elektro-<br>magnetisk väg. Efter detektion blåses föroreningarna ur glasflödet med<br>hjälp av tryckluft. Avskiljningsmetoden gör även att vissa glasförluster<br>uppkommer.</p>
<p>Det avfall som frånskiljs uppgår till 12 000-15 000 ton per år. Huvud-<br>delen är en biandfraktion av papper, plast, metall, keramik, porslin, sten,<br>glas och annat som deponeras. Burklock och kapsyler avskiljs separat<br>och lämnas till metallåtervinning.</p>
<p>Skälen för regeringen förslag: Enligt regeringens bedömning bör det<br>för glasåtervinningens del finnas möjligheter att minska de mängder av-</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>96</p>
<p>fall som deponeras. En avfallskatt skulle emellertid innebära en ökad Prop. 1998/99:84<br>kostnad för den råvara som uppkommer vid återvinningen. Det i sin tur<br>medför att återvunnet glas får svårt att konkurrera och att mer av jung-<br>fruliga råvaror används vid glastillverkning. Regeringen anser därför att<br>avfall från rensprocessen vid upparbetning av återvunnet glas, i likhet<br>med returpappersindustrins avfall, av miljö- och naturresursskäl bör vara<br>skattebefriat.</p>
<h3>13.11 Avfall från fragmenteringsindustrin</h3>
<p>Regeringens förslag: Avfallsskatt skall tas ut på avfall från frag-<br>menteringsindustrin.</p>
<p>Utredningens förslag: Stämmer överens med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte kommenterat försla-<br>get.</p>
<p>Bakgrunden till regeringens förslag: Återvinningsindustrierna har<br>inkommit till regeringen med en skrivelse i vilken de framhåller att rester<br>som uppkommer i samband med återvinning av järn och metallskrot och<br>som måste deponeras av miljöskäl skall undantas från skatteplikt.</p>
<p>Fragmentering är en metod för återvinning av järn- och metallskrot. På<br>en fragmenteringsanläggning omhändertas utskrotade bilvrak från bil-<br>skrotningsföretag men även industriskrot och annat järn- och metallskrot<br>från kommunala återvinningsstationer. Genom fragmentering forädlas<br>bilvraken, industriskroten och annan skrot till råvaror för industrin.<br>Fragmentering innebär således att skrotet mals sönder och sorteras i olika<br>fraktioner. De utsorterade materialen kan sedan användas som råvaror för<br>olika industrier.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Regeringen anser att det inte finns<br>skäl för skattebefrielse i det aktuella fallet. Den som har skrot i sin ägo<br>och vill göra sig av med det har två alternativ. Det första alternativet in-<br>nebär att skrotet lämnas till återvinningsindustrin som eventuellt betalar<br>för skrotet eller möjligen tar betalt med en viss summa för att ta emot<br>skrotet. Det andra alternativet är att skrotet lämnas till en kommunal av-<br>fallsanläggning, vid vilken en avgift minst motsvarande avfallsskatten<br>troligen skulle behöva erläggas.</p>
<p>Mot den bakgrunden anser inte regeringen att det finns risk för att<br>skatten motverkar återvinning av skrot. Vidare torde det vara fråga om ett<br>mycket hetrogent avfall och det verkar inte troligt att det inte skulle gå att<br>få avsättning for delar av avfallet.</p>
<p>Vad gäller behandlingen av de restprodukter som trots allt deponeras<br>hänvisas till avsnitt 6.</p>
<p>97</p>
<p>4 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 84</p>
<h2>14 Konsekvenserna av en avfallskatt</h2>
<h3>14.1 Konsekvenser av en skatt på konventionellt avfall</h3>
<p>14.1.1 Inledning</p>
<p>I detta avsnitt görs en bedömning av hur avfallsskatten, i kombination<br>med andra styrmedel kommer att påverka hanteringen och deponeringen<br>av konventionellt avfall under de närmaste 8-10 åren. Förutom avfalls-<br>skatten ligger de styrmedel för minskad deponering, som beskrivits i av-<br>snitt 4.5, till grund för analyserna. Här ingår således producentansvaret,<br>ökade krav på deponier m.m. Materialet har inte ifrågasatts av remissin-<br>stanserna.</p>
<p>Trots att regeringens förslag i avfallspropositionen på vissa punkter<br>skiljer sig från utredningens samt frångår utredningens förslag om<br>ikraftträdandedatum gör regeringen bedömningen att utredningens analy-<br>ser ändå kan ligga till grund för en bedömning av avfallsskattens konsek-<br>venser på konventionellt avfall.</p>
<p>14.1.2 Total avfallsmängd</p>
<p>Mängden konventionellt avfall uppgick under 1994 till totalt 8 330 000<br>ton. Fram till år 2005 bedöms mängden minska med ca 555 000 ton.</p>
<p>14.1.3 Materialåtervinning</p>
<p>År 1994 återvanns 1 835 000 ton avfall. Återvinningen bedöms under de<br>kommande åren öka med så mycket som ca 1 105 000 ton, varav ca<br>270 000 ton kan sägas bero på en avfallsskatt.</p>
<p>14.1.4 Biologisk behandling och energiutvinning</p>
<p>210 000 ton avfall behandlades biologiskt år 1994. Biologisk behandling<br>bedöms kunna öka med ca 220 000 ton fram till år 2005. Skatten bedöms<br>fa stor påverkan på hushållsavfall och industrislam som antingen förs till<br>befintliga kompostverk med ledig kapacitet, strängkomposteras på upp-<br>lagen eller rötas. Energiutvinningen ökar bl.a. i samband med att mer<br>avfall behandlas i rötreaktorer. Vid reaktorrötning är det möjligt att ut-<br>vinna ca 0,8 MWh per ton avfall. Vid en ökad tillförsel med 50 000 ton<br>kan ca 40 000 MWh deponigas utvinnas.</p>
<p>14.1.5 Avfallsförbränning och energiutvinning</p>
<p>1994 förbrändes ca 1 760 000 ton avfall. Förbränning med energiutvin-<br>ning bör i kombination med säsongslagring av avfallsbränsle kunna öka<br>med nästan 20 % fram till år 2005. Avfall med brännbara fraktioner, som</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>98</p>
<p>i dag deponeras, beräknas föras över till befintliga värme- och kraftvär-<br>meverk som kan ta emot mer avfallsbränsle.</p>
<p>Under 1994 utvanns sammanlagt 4,3 miljoner MWh värme och el ur<br>1,29 miljoner ton hushållsavfall och ur 0,38 miljoner ton industriavfall.</p>
<p>Enligt prognoserna kommer förbränning av både hushållsavfall och in-<br>dustriavfall att öka, även om förbränning av hushållsavfall ökar mest.</p>
<p>Industriavfall har ca 50 % högre värmevärde än hushållsavfall. Vär-<br>mevärdet i hushållsavfall bedöms dock stiga genom styrmedel som ökar<br>sorteringen och för över organiska fraktioner med lågt värmevärde från<br>förbränning till biologisk behandling. Vidare kommer säsongslagringen<br>av avfallsbränsle att öka möjligheterna att utvinna energin. Många avfall-<br>svärmeverk kan i dag inte köras med full kapacitet på sommaren då vär-<br>mebehovet är litet, medan andra har brist på avfallsbränsle under vinter-<br>säsongen.</p>
<p>Med hänsyn till att energivärdet kommer att öka, men att flera avfalls-<br>värmeverk kan antas ha fortsatt leveransbegränsning på sommaren, kan<br>den praktiskt möjliga energiutvinningen före år 2005 beräknas till ca 5,7<br>miljoner MWh per år. Detta är en ökning jämfört med 1994 med 1,4<br>miljoner MWh eller med ca 33 %.</p>
<p>14.1.6 Effekt på deponerad avfallsmängd</p>
<p>År 1994 deponerades 4 525 000 ton konventionellt avfall. Effekten av de<br>styrmedel som påverkar deponeringen beräknas bli att den årliga depone-<br>ringen av konventionellt avfall minskar med 2 220 000 ton. I förhållande<br>till år 1994 beräknas alltså en halvering av de deponerade mängderna<br>ske. Av denna minskning kan ca 30 % härledas som en effekt av skatten.<br>Skatten far stor påverkan på hanteringen av flertalet avfall.</p>
<p>14.1.7 Effekt på antalet avfallsupplag</p>
<p>Det finns i dag ca 300 avfallsupplag för konventionella avfall, varav ca<br>170 under 1994 mottog mindre än 10 000 ton avfall för deponering. Ge-<br>nom Naturvårdsverkets Allmänna råd för deponering och när åtgärderna i<br>prop 1996/97:172 Hantering av uttjänta varor i ett uthålligt samhälle - ett<br>ansvar för alla fullständigt genomförs, skärps kraven på miljöskyddsåt-<br>gärder vid deponering. Dessa skärpningar kommer att leda till att antalet<br>deponier som kan ta emot t.ex. hushållsavfall minskar.</p>
<p>Med hänsyn till storleksordning och geografisk fördelning bedömer<br>Renhållningsverksföreningen att antalet deponier för s.k. "kommunalt<br>avfall" reduceras till hälften fram till år 2005. Även om deponeringen på<br>en liten avfallsanläggning upphör kan det emellertid finnas behov att ut-<br>nyttja området för sortering, kompostering, återvinning, lagring, omlast-<br>ning och liknande verksamhet. Deponin är från miljösynpunkt lämplig<br>för just sådan verksamhet.</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>99</p>
<p>14.1.8 Transporter</p>
<p>När mindre deponier stängs och ersätts av ett förre antal större deponier<br>med större insamlingsområden kan insamlat avfall behöva transporteras<br>längre sträckor till slutbehandling. Ökade deponikostnader beräknas dock<br>leda till en avfallsminskning, varför konsekvensen av ett minskande antal<br>deponier inte automatiskt behöver bli ökat transportarbete. Små deponier<br>finns främst i glesbygd där förutsättningarna är goda för hushållen att<br>själva kompostera trädgårds- och matavfall. Detta ger möjlighet för<br>kommunen att minska antalet årliga sophämtningar. Till transporterna vid<br>insamlingen av hushållsavfall går omkring 90 % av ett sopfordons totala<br>bränsleförbrukning, medan förbrukningen vid transporter till behandling<br>i regel understiger 10 %. Glesare hämtning av en mindre mängd ger där-<br>för normalt en bränslebesparing som mer än väl kompenserar bränslebe-<br>hovet vid längre köming till en regional anläggning.</p>
<p>För att brännbart avfall skall kunna utnyttjas för energiutvinning kom-<br>mer antalet regionala transporter med omlastning att öka. Då lasten med<br>avfallsbränsle kan utnyttjas för energiutvinning erhålls dock en positiv<br>energibalans.</p>
<p>14.1.9 Ökade deponikostnader</p>
<p>Kostnaden för deponering har varierat stort. Åren 1995-1996 kunde dock<br>den genomsnittliga kostnaden sägas uppgå till ca 200 kr exklusive moms<br>per ton avfall som deponeras. Av denna kostnad kan drygt 60 % (ca 120<br>kr per ton) uppskattas vara fasta och knappt 40 % (ca 80 kr per ton) vara<br>rörliga utgifter. För en deponi på vilken det årligen deponeras 50 000 ton<br>skulle således den fasta årskostnaden då vara 6 mkr och den rörliga<br>årskostnaden 4 mkr eller tillsammans 10 mkr. Den fasta kostnaden för-<br>ändras i regel inte även om deponeringen skulle minska, utan ligger i<br>princip fast så länge avfall deponeras och så länge det behövs en organi-<br>sation som sköter och ansvarar för anläggning och drift.</p>
<p>Fram till år 2005 bedöms dock förutsättningarna för deponeringen att<br>förändras. Den deponerade avfallsmängden kommer enligt prognoserna<br>att halveras vilket i exemplet ovan innebär att avfallstillförseln 1995-<br>1996 på 50 000 årston minskar till ca 25 000 årston år före 2005. Senast<br>år 2008 skall deponier också vara försedda med miljöskyddsåtgärder som<br>uppfyller högt ställda miljökrav enligt prop. 97/98:145.</p>
<p>Den enhetskostnad som år 1995-1996 bedömdes vara ca 200 kr per ton<br>och årskostnad på 10 mkr ökar från och med skatten införs till 620 kr per<br>ton medan årskostnaden beräknas uppgå till ca 15,5 mkr. Dessa föränd-<br>ringar beror till viss del på ökade kostnader för miljöskyddsåtgärder men<br>till större delen på att deponeringen beräknas halveras till 25 000 ton.<br>Dessutom tillkommer kostnader för sådana avfallsminskande åtgärder<br>som måste genomföras för att deponeringen skall kunna sänkas till<br>25 000 ton före år 2005. Det kan gälla kostnader för sortering, lagring,<br>kompostering, flisning m.m. Det kan också gälla kostnader för ombygg-<br>nader, extra sopbehållare, separat hämtning av olika avfallsfraktioner etc.<br>för att kunna förbättra källsorteringen. Dessa åtgärdskostnader kan till<br></p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>100</p>
<p>viss del reduceras av besparingar i insamlingsledet när en mindre mängd Prop. 1998/99:84<br>avfall behöver samlas in. Den samlade effekten av kostnadsökningar och<br>besparingar går inte att bedöma generellt då utfallet till stor del beror på<br>lokala förhållanden.</p>
<p>14.1.10 Konsekvenser för hushållen m.fl.</p>
<p>För en kommun, som eftersträvar ekonomisk balans mellan utgifter och<br>intäkter och som inte får gå med "vinst", kommer utvecklingen av en-<br>hetskostnaden att styra vilken deponiavgift (behandlingstaxa) som måste<br>tas ut for hushållens och foretagens avfall. 1995-1996 års deponiavgift<br>på 200 kr måste år 2005 höjas till minst 620 kr per ton eller med minst<br>210 % jämfört med taxenivån 1995-1996. Denna höjning gäller för fo-<br>retag som kan dra av inbetald moms. För hushåll, som inte är redovis-<br>ningsskyldiga för mervärdesskatt, tillkommer 25 % på avgifterna. Om-<br>kring år 2005 blir den jämförbara deponiavgiften for hushållsavfall såle-<br>des 775 kr per ton.</p>
<h3>14.2 Konsekvenser av en skatt på branschspecifikt avfall</h3>
<p>14.2.1 Inledning</p>
<p>Liksom i avsnittet om konventionellt avfall bygger analysen av konsek-<br>venserna för branschspecifikt avfall på skatten i kombination med andra<br>styrmedel, dvs. producentansvaret, ökade krav på deponier m.m. Det av<br>utredningen redovisade materialet, vilket inte heller här har ifrågasatts av<br>remissinstanserna, ligger till grund också för bedömningen av konsek-<br>venserna av en skatt på branschspecifikt avfall.</p>
<p>14.2.2 Effekt på deponerad avfallsmängd</p>
<p>Totalt under år 1995 deponerades uppskattningsvis 3 460 000 ton<br>branschspecifikt avfall. I denna siffra ingår inte de stora mängderna berg-<br>rester och avfallssand m.m. som uppkommer inom gruvindustrin. De<br>styrmedel som tillsammans med skatten påverkar den framtida depone-<br>ringen beräknas innebära en minskning av deponeringen av branschspe-<br>cifika avfall med ca 18 % fram till år 2005. Effekterna varierar dock<br>mycket mellan branscherna. Medan styrmedlen har en ringa effekt på<br>avfall från gruvor och mineralutvinning bedöms jord- och stenindustri<br>kunna minska deponering med nära 50 %.</p>
<p>14.2.3 Industrins kostnadsökning på grund av skatten</p>
<p>Intäkterna från skatten beräknas inledningsvis uppgå till 330 mkr brutto<br>per år. De största intäkterna kommer från massa- och pappersindustrin.</p>
<p>Skatten kommer att öka industrins kostnader i förhållande till bran-<br>schernas förädlingsvärde 1994 med i genomsnitt 0,12 % år 2005.</p>
<p>5 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 84</p>
<p>14.3</p>
<h3>Kostnader för administration och kontroll av skatten Prop. 1998/99:84</h3>
<p>Kostnaden for skatteförvaltningens administration och kontroll av den<br>föreslagna avfallsskatten har av Riksskatteverket beräknats till 2,9 mkr<br>per år. Beräkningen grundar sig bl.a. på att ungefär hundra av de största<br>företagen i genomsnitt kontrolleras genom revision vart tredje år och de<br>tvåhundra därpå största företagen vart femte år. De övriga företagen<br>kontrolleras, för att upprätthålla kontrollens preventiva effekt, i genom-<br>snitt vart tionde år.</p>
<p>Riksrevisionsverket har anfört att en skattekontroll i den omfattning<br>som angetts ovan inte kan komma tillstånd utan en direkt styrning från<br>riksdagen eller regeringen. Samtidigt anser verket att kontrollintensiteten<br>och principen om att samtliga skattskyldiga skall kontrolleras genom<br>revision framstår som orealistisk utifrån beskattningsmässiga utgångs-<br>punkter. Skatteförvaltningen måste ha ett kontrollansvar även över av-<br>fallsskatten och arbeta mot sitt övergripande mål att rätt skatt skall beta-<br>las på rätt sätt. Riksrevionsverket anser emellertid inte att det är rimligt<br>att skattemyndigheterna primärt skulle ha miljömässiga överväganden<br>som utgångspunkt för kontrollverksamheten avseende avfallsskatten.</p>
<p>Regeringen vill i denna del anföra att den skattemässiga kontrollen av<br>avfallsskatten bör ske på samma villkor som gäller för övriga punktskat-<br>ter. De prioriteringar av kontrollinsatser som görs, inom givna ekono-<br>miska ramar, skall ha skattemässiga utgångspunkter. Det är således inte<br>regeringens avsikt att särskilt reglera hur kontrollverksamheten beträf-<br>fande avfallsskatten skall bedrivas.</p>
<p>Det är uppenbart att administrationen av avfallsskatten ger upphov till<br>merarbete inom skatteförvaltningen. Arbetet är emellertid enligt rege-<br>ringens bedömning inte av större omfattning än att kostnaderna för det<br>bör kunna rymmas inom befintliga resursramar.</p>
<p>Lagen innebär också att de allmänna förvaltningsdomstolarna får en ny<br>typ av mål. Målmängden bedöms dock inte bli särskilt omfattande med<br>tanke på det förhållandevis fatal aktörer som beräknas bli skattskyldiga. I<br>dagsläget bedöms skatten inte leda till några nämnvärt ökade kostnader<br>för de allmänna förvaltningsdomstolarna. Eventuellt ökade kostnader<br>skall finansieras inom befintlig ram för domstolsväsendet. En bättre be-<br>dömning av de allmänna domstolarnas eventuella behov av ökade resur-<br>ser med anledning av lagen, torde dock kunna göras när lagen har varit i<br>kraft ett par år.</p>
<h3>14.4 Illegal deponering</h3>
<p>Det har framförts farhågor att den illegala deponeringen kan komma att<br>öka om skatten upplevs som för hög. Illegal deponering är, enligt Natur-<br>vårdsverkets rapport "Illegal deponering i Sverige, rapport 4598", inte<br>omfattande i dagsläget. I takt med att kostnaderna för att ta hand om av-<br>fall ökar kan emellertid risken för illegal deponering öka. För att förhind-<br>ra detta krävs en effektivare tillsyn och kontroll över avfallsflödena.</p>
<p>102</p>
<p>Regeringen har i prop 1996/97:172 Hantering av uttjänta varor i ett ut-<br>hålligt samhälle - ett ansvar för alla, föreslagit att tillståndsplikten för<br>avfallstransporter utökas till att omfatta alla yrkesmässiga transporter.<br>För verksamheter som inte omfattas av tillståndsplikt föreslås en registre-<br>ring. Vidare skall de som lämnar, transporterar och på annat sätt hanterar<br>avfall vara skyldiga att lämna uppgifter om avfallets mängd, art och ur-<br>sprung. Förslagen har införts i renhållningsförordningen (1998:902) som<br>trädde i kraft den 1 januari 1999.</p>
<p>Åtgärderna med tillstånd och registrering bör få en bra styreffekt som<br>motverkar illegal deponering. För många mindre företag och hushåll som<br>mer sporadiskt kör bort grov-, bygg- eller grönavfall kommer högre av-<br>gifter dock att bli ett ekonomiskt incitament att finna billigare kvittbliv-<br>ning än att lämna avfallet till en avfallsanläggning. Risken för illegal de-<br>ponering, men kanske framförallt för ökad nedskräpning, kan emellertid<br>inte kvantifieras. Man kan således inte bortse från risken för ökad illegal<br>deponering och nedskräpning som en följd av ökade kostnader för depo-<br>nering. Det är därför viktigt att tillsynsmyndigheterna följer utveckling-<br>en. Ett behov av ökad tillsyn och kontroll kan inte uteslutas. Denna fråga<br>far dock beredas vidare i samband med att anslagen för regeringens<br>myndigheter fastställs i den årliga budgetprocessen.</p>
<h3>14.5 Förslagets offentlig-finansiella effekter</h3>
<p>Införandet av skatt på deponerat avfall beräknas ge en förstärkning av<br>statsbudgeten brutto på 1,36 mdkr per år. Det branschspecifika avfallet<br>beräknas svara för 0,36 mdkr, medan det konventionella avfallet förvän-<br>tas ge 1,00 mdkr. Totalt sett beräknas knappt 20 % av skatten belsta hus-<br>hållen. I förhållande till Deponiskatteutredningens förslag har vissa juste-<br>ringar gjorts genom att antalet fall av skattebefrielse har ökat. Dessa be-<br>räknas dock ha en mycket begränsad påverkan på skatteintäkterna, i<br>storleksordningen 0,06 mdkr.</p>
<p>De beräknade effekterna på statsbudgeten ges av nedanstående tabell.<br>Vid beräkningarna av nettoeffekterna har hänsyn tagits till olika slag av<br>indirekta effekter. Till den del skatten utgår på näringslivet påverkas and-<br>ra skattebaser genom att en övervältring på lönerna antas ske, vilket re-<br>ducerar underlaget för inkomstskatt och sociala avgifter. Till den del<br>skatten belastar hushållen påverkas konsumentpriserna, vilket med viss<br>fördröjning påverkar skatteskalan och offentliga utgifter (via KPI-<br>beroende transfereringar).</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>Tabell 1 Kassamässiga effekter på staten och offentlig sektor 2000-2002, samt varaktig<br>nettoeffekt på offentlig sektor av införandet av skatt på deponerat avfall</p>
<p>Miljarder kronor</p>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>2000</p></td><td>
<p>2001</p></td><td>
<p>2002</p></td><td>
<p>Varaktig<br>nettoeffekt</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Staten</p></td><td>
<p>1,09</p></td><td>
<p>1,17</p></td><td>
<p>1,10</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Offentlig sektor</p></td><td>
<p>1,04</p></td><td>
<p>1,09</p></td><td>
<p>1,01</p></td><td>
<p>1,06</p></td></tr>
</table>
<p>103</p>
<h2>15</h2>
<h2>Ikraftträdande m.m.</h2>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>Regeringens förslag: Lagen om skatt på avfall skall träda i kraft den<br>1 januari 2000.</p>
<p>Utredningens forslag: Utredningen föreslår att skatten skall träda i<br>kraft den 1 januari 1998.</p>
<p>Remissinstanserna: Svenska Renhållningsverksföreningen, Sydvästra<br>Skånes Avfallsaktiebolag och Kommunförbundet Västerbotten anser att<br>branschen behöver en tidsperiod om minst 9 månader mellan riksdagsbe-<br>slut och ikraftträdande av den nya lagstiftningen för att hinna utarbeta<br>nya administrativa rutiner och liknande. WMI Sellbergs AB anser att den-<br>na tidsperiod måste uppgå till minst ett år.</p>
<p>Bakgrunden till regeringens förslag: Svenska Renhållningsverksfö-<br>reningen och Kommunförbundet har inkommit med en skrivelse till rege-<br>ringen i vilken de påpekar att lagen inte bör träda i kraft förrän tidigast 1<br>januari år 2000 under förutsättning att riksdagen fattar beslut under våren<br>1999. Skogsindustrierna hemställer i en skrivelse till regeringen att tiden<br>mellan riksdagsbeslut och ikraftträdande bör vara minst sex månader.<br>Jernkontoret, som också inkommit med en skrivelse, anser att tiden mel-<br>lan riksdagsbeslut och ikraftträdande bör uppgå till minst ett år. Samtliga<br>anför som skäl behovet av tillräcklig tid för att investera i vågar samt<br>ställa om rutiner etc.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Införandet av en avfallsskatt kommer<br>för alla blivande skattskyldiga att innebära att de måste se över sina ruti-<br>ner och internt skapa system som gör det möjlig att redovisa skatten på<br>ett korrekt sätt. För vissa skattskyldiga kan skatten även innebära att vis-<br>sa byggnationer måste till. Dessutom kommer Riksskatteverkets före-<br>skrifter och rekommendationer att kunna ha betydelse för hur de skatt-<br>skyldiga skall lägga upp verksamheten, t.ex. vad gäller redovisning av<br>skatten på annat sätt än genom vägning.</p>
<p>För att skatten skall kunna fungera tillfredsställande för såväl de en-<br>skilda skattskyldiga som för beskattningsmyndigheten behövs en rimlig<br>tid att utarbeta nödvändiga rutiner. Enligt regeringens bedömning bör<br>skatten därför träda i kraft den 1 januari 2000.</p>
<p>Lagen om skatt på avfall föranleder följdändringar i lagen (1984:151)<br>om punktskatter och prisregleringsavgifter, LPP. Den nya skattelagen bör<br>föras in i uppräkningen i 1 kap. 1 § första stycket LPP av lagar som om-<br>fattas av denna lag. Vidare föreslås att redovisningsperioden för avfalls-<br>skatten skall vara kalenderkvartal, vilket avviker från den redovisnings-<br>period som regelmässigt gäller beträffande övriga punktskatter. Detta<br>föranleder ett tillägg i 2 kap. 3 § första stycket LPP.</p>
<p>104</p>
<h2>16 F örfattningskommentar</h2>
<h3>16.1 Förslaget till lag om skatt på avfall</h3>
<p>I paragrafen slås fast under vilka förutsättningarna avfallsskatt skall tas<br>ut. Man kan generellt tala om två olika situationer där uttag av skatt kan<br>bli aktuellt, dels när avfall fors in till en avfallsanläggning (första styck-<br>et), dels när avfall uppkommer inom en anläggning där huvudsakligen<br>annan verksamhet än avfallshantering bedrivs (andra stycket).</p>
<p>Inledningsvis bör något sägas om beskattningsförfarandet, dvs. den<br>skattetekniska metod som används för uttaget av avfallsskatten. Enligt<br>förslaget skall skatten tas ut efter en nettodeponimetod, vilket närmare<br>har utvecklats i avsnitt 7.1. Detta innebär, vad gäller avfallsanläggningar<br>enligt första stycket, att skatteplikten omfattar i princip allt avfall som<br>förs in till en skattepliktig avfallsanläggning. Beträffande anläggningar<br>enligt andra stycket gäller skatteplikt för allt avfall som uppkommer in-<br>om aktuellt slag av anläggning. Med avfall jämställs annat material som<br>förs in till en avfallsanläggning, se 2 § och kommentaren i anslutning till<br>detta lagrum. I den mån inte annat särskilt anges, används begreppet av-<br>fall i den fortsatta framställningen i författningskommentaren i den bety-<br>delse det ges i 2 § vad gäller skattepliktiga avfallsanläggningar. Beträf-<br>fande innebörden av begreppet avfall vad gäller anläggningar enligt and-<br>ra stycket, se uttalanden i avsnitt 6 samt i det följande.</p>
<p>Rent praktiskt innebär nettodeponimetoden att allt som förs in till en<br>avfallsanläggning, dvs. oavsett om det rör sig om något som defmitions-<br>mässigt är att anse som avfall eller ej - blir föremål för beskattning i och<br>med att det förs in till anläggningen. Avsikten med skatten är dock att<br>endast avfall som deponeras skall belastas med skatt. Detta åstadkoms<br>genom att den skattskyldige i sin deklaration far göra avdrag för skatt på<br>avfall som förts ut från anläggningen, jfr vidare i anslutning till 10 §<br>första stycket 1 a. Genom avdrag i 10 § åstadkoms även skattefrihet för<br>vissa typer av avfall. I 6 § finns bestämmelser om vissa fall där undantag<br>från skatteplikt föreslås gälla, jfr vidare kommentaren i anslutning till<br>detta lagrum.</p>
<p>Begreppet avfallsanläggning bör ges en relativt vid innebörd och alltså<br>omfatta varje plats där någon form av hantering av avfall sker. Vad gäller<br>innebörden av begreppen avfall och avfallsanläggning hänvisas till av-<br>snitt 6.</p>
<p>Tillståndsplikt eller anmälningsskyldighet enligt 9 kap. miljöbalken<br>gäller för flertalet av de anläggningar som ryms inom begreppet avfalls-<br>anläggning. Huvuddelen av de avfallsanläggningar som bör komma i<br>fråga för skatteplikt torde ha prövats med stöd av punkten 90.004 i bila-<br>gan till förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd, som<br>omfattar upplag för, eller anläggning för behandling av, avfall från hus-<br>håll, sjukhus, industri, bygg- och rivningsverksamhet, hästsportanlägg-<br>ning, reningsanläggning eller därmed jämförlig inrättning. Detta innebär<br>bl.a. att deponering av slam, som vanligen äger rum på särskilda s.k.<br></p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>105</p>
<p>slamtippar, omfattas av prövningsplikten enligt miljöskyddslagstiftning-<br>en.</p>
<p>Vissa anläggningar är emellertid endast samrådspliktiga med stöd av<br>12 kap. 6 § miljöbalken. Det rör sig om anläggningar där rena naturmate-<br>rial tas om hand, eller med andra ord huvudsakligen s.k. schaktmassetip-<br>par för rena jordmassor. Jfr beträffande sådana anläggningar vad som<br>nedan under 3 § sägs om skattefrihet.</p>
<p>I sammanhanget bör nämnas att även om tillståndsplikt eller anmäl-<br>ningsskyldighet föreligger för en viss form av verksamhet enligt den nu-<br>varande miljöskyddslagstiftningen, innebär inte detta att alla anläggning-<br>ar faktiskt har tillståndsprövats och getts tillstånd enligt miljöskyddsla-<br>gen (1969:387). Miljöskyddslagen, som nu ersatts av miljöbalken, trädde<br>i kraft den 1 juli 1969 och av punkten 4 av övergångsbestämmelserna till<br>lagen framgår att beslut som meddelats om åtgärd till skydd mot miljö-<br>farlig verksamhet enligt tidigare gällande ordning skall fortsätta att till-<br>lämpas till dess annorlunda förordnas. Miljöbalken ändrar inte detta för-<br>hållande. Av 4 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken framgår<br>att de föreskrifter som har meddelats före miljöbalkens ikraftträdande<br>alltjämt skall gälla, om de inte hunnit ersättas av nya föreskrifter. Sådana<br>föreskrifter skall anses meddelade med stöd av motsvarande bestämmel-<br>ser i balken. Av landets ca 300 anläggningar för konventionellt avfall har<br>alltjämt ett 20-tal anläggningar sådan dispens för verksamheten.</p>
<p>Den föreslagna skattelagstiftningen innebär dock ingen direkt koppling<br>mellan skatteplikt enligt skattelagen och prövningsplikt enligt annan lag-<br>stiftning, som t.ex. förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälso-<br>skydd. Det ankommer således på beskattningsmyndigheten att i varje<br>enskilt fall pröva i vad mån de lagliga förutsättningarna för skatteplikt<br>föreligger. Som ett led i den prövningen ingår att bedöma om det rör sig<br>om en avfallsanläggning. Så vitt kan bedömas bör dock detta vanligen<br>inte bereda beskattningsmyndigheten några större svårigheter. Vidare<br>måste förutsättas att beskattningsmyndigheten i sin verksamhet kommer<br>att ha ett nära samarbete med miljötillsynsmyndighetema och därigenom<br>kunna dra nytta av den erfarenhet och kunskap rörande avfallshantering<br>som finns hos tjänstemän vid dessa myndigheter.</p>
<p>Den omständigheten att en avfallsanläggning inte är tillståndsprövad<br>enligt miljöskyddslagstiftningen, trots att den omfattas av tillståndsplikt<br>enligt den lagstiftningen, saknar alltså i princip betydelse för om anlägg-<br>ningen är skattepliktig enligt skattelagen. Om beskattningsmyndigheten<br>genom revisionsverksamhet finner en anläggning där avfallshantering<br>bedrivs illegalt, dvs. utan erforderligt tillstånd eller dispens enligt miljö-<br>skyddslagstiftningen, kan alltså beslut om skattläggning fattas, under<br>förutsättning att de i 1 § angivna rekvisiten för skatteplikt är uppfyllda.</p>
<p>Branschspecifikt avfall som uppkommer i samband med industriell<br>produktion tas ofta om hand på industrins egna deponier. Dessa kan vara<br>fristående anläggningar som är fysiskt åtskilda från den industriella verk-<br>samheten. I detta fall bör de skattetekniskt behandlas enligt första styck-<br>et, dvs. ingen skillnad görs mellan dessa anläggningar och andra anlägg-<br>ningar där avfall tas om hand.</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>106</p>
<p>Det förekommer dock att industrins branschspecifika avfall tas om<br>hand inom ramen for den industriella verksamheten. Omhändertagandet<br>sker med andra ord internt inom den anläggning där den industriella<br>verksamheten bedrivs. För industriell verksamhet gäller tillståndsplikt<br>eller anmälningsplikt med stöd av bestämmelser i 9 kap. miljöbalken, se<br>bilagan till förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. För<br>att täcka in denna avfallshantering i skattelagen har en bestämmelse ska-<br>pats i andra stycket av 1 §. Begreppet anläggning där huvudsakligen an-<br>nan verksamhet än avfallshantering bedrivs är dock avsiktligen vitt for-<br>mulerat. Det täcker således inte enbart uppkomsten av avfall inom ramen<br>för industriell verksamhet, även om detta kan bedömas utgöra den över-<br>vägande delen av fall som kan komma i fråga vid tillämpningen av andra<br>stycket.</p>
<p>Vad gäller avfall inom en anläggning där huvudsakligen annan verk-<br>samhet än avfallshantering bedrivs gäller, som framgått av redogörelsen<br>ovan, att skatteplikten endast omfattar avfall som uppkommer inom en<br>sådan anläggning. Om avfall som uppkommit på annat håll fors in till en<br>anläggning enligt andra stycket och där deponeras, inträder inte skatte-<br>plikt enligt denna punkt. I detta fall, som endast undantagsvis torde upp-<br>komma i praktiken, bör dock anläggningen kunna falla in under första<br>stycket. I princip torde inget således hindra att samma anläggning un-<br>dantagsvis skulle kunna bli skattepliktig med stöd av såväl första som<br>andra punkten.</p>
<p>Enbart den omständigheten att en anläggning kan betraktas som en av-<br>fallsanläggning är dock inte tillräckligt för att det avfall som förs in till<br>anläggningen skall omfattas av skatteplikt. En ytterligare förutsättning är<br>att det vid avfallsanläggningen deponeras avfall eller att avfall förvaras<br>där under längre tid än tre år. Avsikten är att en generell bedömning skall<br>göras av verksamheten på anläggningen. Det är alltså inte meningen att<br>varje enskild transport av avfall som förs in till anläggningen eller varje<br>parti avfall som uppkommer inom den industriella verksamheten skall<br>uppfylla kravet på deponering eller förvaring under viss tid. Om depone-<br>ring eller förvaring av avfall under längre tid än tre år sker av något av-<br>fall, inträder skatteplikt för allt avfall som förs in till en avfallsanlägg-<br>ning respektive uppkommer inom en sådan anläggning som avses i andra<br>stycket. Det har alltså ingen betydelse om det enskilda partiet avfall de-<br>poneras, förvaras under längre tid än tre år eller blir föremål för någon<br>form av behandling.</p>
<p>Vad gäller innebörden av begreppen deponering och förvaring under<br>längre tid än tre år hänvisas till vad som sagts i avsnitt 6.1. I den mån<br>ytterligare vägledning behövs för beskattningsmyndighetens tillämpning<br>bör Riksskatteverket efter samråd med Naturvårdsverket meddela före-<br>skrifter eller rekommendationer i dessa frågor.</p>
<p>För att skatteplikt skall gälla för en viss anläggning gäller slutligen att<br>anläggningen tillförs respektive det på anläggningen uppkommer farligt<br>avfall eller annat än sådant avfall om mängden överstiger 50 ton per år.<br>Enligt punkten 90.004 i bilagan till förordningen om miljöfarlig verk-<br>samhet och hälsoskydd gäller en gräns om 50 ton för tillståndsprövning<br>av en avfallsanläggning där deponering sker. Det har bedömts som<br></p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>107</p>
<p>lämpligt att tillämpa denna gräns på samtliga anläggningar som blir<br>skattepliktiga enligt lagen om skatt på avfall. För farligt avfall gäller<br>dock ingen gräns för tillståndsprövningen (se punkten 90.006 i bilagan<br>till förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd) och någon<br>mängdgräns föreskrivs inte heller i skattelagen för anläggningar som tar<br>emot sådant avfall.</p>
<p>Om det kan konstateras att mängden avfall som förs in till respektive<br>uppkommer vid en skattepliktig anläggning överstiger 50 ton per år skall<br>skatt betalas för allt avfall. Någon frigräns om 50 ton gäller alltså inte.<br>Denna mängd är endast avgörande för om skatteplikt överhuvudtaget<br>skall gälla för anläggningen. Vad som är avgörande för bedömningen är<br>den mängd avfall som förs in respektive uppkommer inom anläggningen.<br>I denna mängd bör räknas in allt avfall, dvs. även sådant som aldrig re-<br>dovisas i deklarationen på grund av att undantag från skatteplikt gäller<br>för avfallet med stöd av 6 § första stycket 2 a-c.</p>
<p>Om det först efter årets slut visar sig att den mottagna respektive upp-<br>komna mängden överstiger den angivna gränsen, påför beskattningsmyn-<br>digheten den skattskyldige skatt för redovisningsperioderna under det<br>gångna året. Beskattningsmyndigheten bör därvid vid behov efter<br>skönsmässig grund kunna uppskatta den mängd avfall som har förts in<br>till respektive uppkommit inom anläggningen och därför skall beskattas.</p>
<p>En liknande situation kan aktualiseras i det fall då det beträffande allt,<br>som förs in eller uppkommer vid en skattepliktig anläggning, kan antas<br>att det endast kommer att förvaras på anläggningen under kortare tid än<br>tre år, men det sedermera visar sig att det ligger kvar under längre tid.<br>Avsikten att förvara ämnet under kortare tid än tre år har alltså inte full-<br>följts och beskattningsmyndigheten påför då den skattskyldige skatt för<br>redovisningsperioderna som avser tiden från det att avfallet fördes in re-<br>spektive uppkom på den skattepliktiga anläggningen.</p>
<p>Med farligt avfall avses enligt 1 § förordningen (1998:948) om farligt<br>avfall sådant avfall som finns upptaget i bilaga 2 till den aktuella förord-<br>ningen eller annat avfall som företer någon eller några av de egenskaper<br>som anges i bilaga 3 till samma förordning. Begreppet farligt avfall an-<br>vänds även i förordningen (1998:954) om miljöfarliga batterier. Begrep-<br>pet farligt avfall bör vid tillämpningen av den nya skattelagen ges samma<br>innebörd som det har enligt miljöskyddslagstiftningen. Som farligt avfall<br>räknas bl.a. färg- och lackavfall samt avfall som innehåller kvicksilver,<br>arsenik eller PCB.</p>
<p>Den angivna mängdgränsen om 50 ton gäller för varje år och aktualise-<br>ras alltså inte enbart i samband med beskattningsmyndighetens bedöm-<br>ning av om en existerande anläggning vid skattens ikraftträdande eller en<br>nystartad anläggning vid senare tidpunkt skall komma att bli skatteplik-<br>tig. Av bestämmelsen följer således att en anläggning, där nya av-<br>fallsmassor inte längre tillförs eller uppkommer, upphör att omfattas av<br>skatteplikten och den som bedriver verksamheten bör därmed avregistre-<br>ras som skattskyldig (jfr nedan under 7 §).</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>108</p>
<p>2§</p>
<p>Som framgått ovan av kommentarerna i anslutning till 1 § innebär den<br>nettodeponimetod, som föreslås tillämpas för avfallsskattens del, att inte<br>endast vad som definitionsmässigt kan rymmas inom begreppet avfall<br>skall omfattas av skatteplikt. Skatteplikten inträder i stället för allt som<br>förs in till en avfallsanläggning (jfr dock under 6 § om vissa undantag). I<br>förenklingssyfte föreskrivs därför i 2 § att med avfall enligt lagen skall<br>jämställas annat material som förs in till en avfallsanläggning. Lagregle-<br>ringen blir härigenom enklare, genom att endast ordet avfall genomgåen-<br>de behöver användas, i stället för den tyngre skrivningen avfall och annat<br>material. Endast i ett fall i lagtexten har en särlösning valts, se 6 § första<br>stycket 1.</p>
<p>3§</p>
<p>Av första stycket 1 a och b följer att skatt inte skall tas ut för vissa typer<br>av naturmaterial som deponeras på en anläggning där deponering eller<br>förvaring under längre tid än tre år uteslutande sker av ett eller flera slag<br>av uppräknade avfall. Det rör sig om jord, grus, lera, skiffer, kalkstoft,<br>kalksten eller annan sten samt bergrester från gruvindustriell verksamhet.<br>Som utvecklats i avsnitt 10.1 bör närmare definitioner av dessa av-<br>fallsslag, i den mån det bedöms nödvändigt för rättstillämpningen, anges<br>i föreskrifter eller rekommendationer som ges ut av Riksskatteverket ef-<br>ter samråd med Naturvårdsverket. Som framgått av kommentarerna un-<br>der 1 §, omfattas anläggningar där enbart sådana rena naturmassor depo-<br>neras eller förvaras i och för sig inte av tillståndsplikt enligt miljö-<br>skyddslagstiftningen men uppfyller kraven för skatteplikt enligt 1 §. Ge-<br>nom 3 § första stycket 1 a och b åstadkoms alltså skattefrihet för de sär-<br>skilda anläggningar där uppräknade avfallsslag deponeras eller förvaras<br>under längre tid än tre år.</p>
<p>I punkten 1 c föreslås ett undantag från skatteplikten vad gäller an-<br>läggningar där deponering eller förvaring under längre tid än tre år sker<br>av avfallssand. Avfallssand uppstår som en restprodukt vid gruvindustri-<br>ell verksamhet (jfr under avsnitt 10.1). Med sådan verksamhet bör förstås<br>utvinning av metallmalm, dvs. jämmalmsutvinning och utvinning av icke<br>järnmalm utom uran- och toriummalm. Gruvindustriell verksamhet bör<br>alltså inte omfatta annan mineralutvinning (SNI 14). Deponering av av-<br>fallssand sker i dag vid anläggningar som finns hos det företag som be-<br>driver den anriknings- och avskilj ningsverksamhet varigenom avfalls-<br>sanden uppkommer. Deponeringen sker vanligen i särskilda sandmaga-<br>sin. Det förekommer dock även att avfallssanden förs tillbaka till gruvor-<br>na och där deponeras.</p>
<p>Vanligen torde på anläggningar som omfattas av 3 § första stycket 1<br>deponeras antingen material enligt a, b eller c. Det bör för friheten från<br>skatteplikt dock sakna betydelse om flera av avfallsslagen samdeponeras.<br>Observera dock att en särreglering gäller för slam från gruvvattenrening<br>och jämhaltigt avfall från rökgasrening vid tillverkning av jämmalm-<br>spellets, se nedan. Det är alltså möjligt att skattefritt deponera t.ex. ber-</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>109</p>
<p>grester och avfallssand på samma anläggning. Om emellertid något av de<br>uppräknade avfallsslagen deponeras på en anläggning där deponering<br>sker även av annat avfall än som omfattas av uppräkningen i första<br>stycket 1, gäller inte skattefrihet för de uppräknade avfallsslagen. Om<br>t.ex. jord förs in på en avfallsanläggning enligt 1 § första stycket, skall<br>alltså skatt betalas för jorden. Skattefriheten knyts således i de angivna<br>fallen till typen av anläggning och inte till avfallsslaget i sig.</p>
<p>Som närmare beskrivits i avsnitt 10.1 pumpas grundvatten bort ur gru-<br>vor i samband med gruvdriften. Skattefrihet föreslås i punkten 1 c för det<br>slam och annat avfall som uppkommer vid reningen av vatten från gru-<br>vindustriell verksamhet samt för sådant jämhaltigt avfall som uppkom-<br>mer från rökgasrening vid tillverkningen av jämmalmspellets. Av andra<br>stycket följer dock att en förutsättning för skattefrihet är att avfallet från<br>vattenreningen och det jämhaltiga avfallet som beskrivits ovan deponeras<br>eller förvaras tillsammans med avfallssanden. Det är dock ingenting -<br>rent lagtekniskt - som hindrar att avfallssand och avfall från vattenrening<br>eller jämhaltigt avfall som uppkommit från rökgasrening vid tillverkning<br>av jämmalmspellets deponeras tillsammans med något annat av de upp-<br>räknade avfallsslagen i punkterna 1 a eller 1 b. I praktiken torde dock<br>detta sällan - om ens någonsin - förekomma.</p>
<p>Av första stycket 2 följer att en anläggning där uteslutande radioaktivt<br>avfall deponeras undantas från skatteplikt. I detta fall far, i den mån det<br>skulle aktualiseras, inte samdeponering förekomma med något av de tidi-<br>gare i paragrafen uppräknade avfallsslagen för att undantag från skatte-<br>plikt skall gälla.</p>
<p>4§</p>
<p>Skatten skall betalas med visst belopp per ton skattepliktigt avfall. Enligt<br>huvudregeln skall vägning av avfallet ske, men vissa möjligheter ges för<br>att bestämma skatten på annan grund, se vidare i anslutning till 5 §.</p>
<p>5§</p>
<p>Som framgått av 4 § föreslås att skatten skall vara viktbaserad, dvs. tas ut<br>med visst belopp per ton avfall. Vägning aktualiseras dels vid införsel<br>respektive uppkomst av avfallet, dels vid utförsel från anläggningen<br>(avdrag enligt 1 § första stycket 1 a. Huvudregeln bör därför vara att<br>samtliga skattepliktiga anläggningar utrustas med våg eller att det i vart<br>fall finns vägningsmöjligheter att tillgå i omedelbar anslutning till an-<br>läggningen. Som närmare utvecklats i avsnitt 8 har regeringen inte ansett<br>att ett krav på installation av våg generellt bör gälla för de skattepliktiga<br>anläggningarna. Ett alternativ till egen våg skulle kunna vara att utnyttja<br>andra verksamheters vågar, t.ex. sådana som finns på vägstationer, as-<br>faltverk, grustag m.fl. anläggningar eller att transportfordonen är utrusta-<br>de med våg.</p>
<p>Om tillförsel sker i mindre omfattning eller det annars finns särskilda<br>skäl ges i paragrafens andra stycke möjlighet att bestämma skatten på<br></p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>110</p>
<p>annan grund än vägning av det skattepliktiga materialet. Det förefaller<br>naturligt att lägre krav på exakthet kan ställas på de avfallsslag, som vis-<br>serligen skall redovisas i deklarationen, men som på grund av avdrags-<br>rätten enligt 10 § inte skall medföra några beskattningskonsekvenser.<br>Inom i synnerhet industrin kan också förekomma homogena avfallsslag,<br>t.ex. i form av slam, för vilka en installation av våg skulle medföra bety-<br>dande kostnader men där möjligheter föreligger att genom volymbestäm-<br>ning ändå ge en tillförlitlig vikt.</p>
<p>Som exempel på möjlig annan grund för skatteberäkningen kan - i vart<br>fall för anläggningar som tar emot en begränsad mängd avfall - tänkas att<br>den i tillståndet angivna maximivikten per år tillämpas. Vidare bör en<br>omräkning från volym kunna ske i den mån det på en anläggning endast<br>deponeras ett eller ett fåtal homogena slag av branschspecifikt avfall eller<br>för ett visst avfallsslag om det deponeras separat.</p>
<p>Av 4 kap. 13 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisreglerings-<br>avgifter framgår att om den skattskyldiges uppgifter inte kan läggas till<br>grund för en tillförlitlig beräkning eller om det saknas uppgifter från den<br>skattskyldige, får ett beskattningsbeslut fattas efter skälig grund.</p>
<p>Riksskatteverket bör meddela föreskrifter eller rekommendationer om<br>den närmare tillämpningen av bestämmelserna i 5 §.</p>
<p>I paragrafen regleras de fall, där som skatteteknisk metod för att uppnå<br>skattefrihet valts undantag från skatteplikt. Genom att undanta vissa ut-<br>pekade avfall och material samt behandlingsformer från skatteplikt upp-<br>nås att mängden inte skall redovisas i deklarationen. I paragrafen görs<br>således visst undantag från den generella regeln i 1 § att allt som förs in<br>till en avfallsanläggning respektive avfall som uppkommer vid en annan<br>skattepliktig anläggning omfattas av skatteplikt.</p>
<p>Eftersom skattskyldigheten inträder när material förs in till avfallsan-<br>läggningen, måste vid den tidpunkten avgöras att det rör sig om något<br>som omfattas av undantagsregeln, för att den skattskyldige inte skall be-<br>höva redovisa materialet i deklarationen. En förutsättning enligt bestäm-<br>melsen är att materialet är avsett att användas för visst ändamål. Om det<br>sedermera visar sig att avsikten inte fullföljts, utan materialet i stället<br>tagits om hand på annat sätt, skall rättelse av avgiven deklaration ske och<br>skatt betalas.</p>
<p>6 § första stycket 1 första ledet</p>
<p>Av bestämmelsen följer att avfallsskatt inte skall betalas för material som<br>är avsett att användas för driften av avfallsanläggningen. De produkter<br>som avses är sådana som är nödvändiga för den dagliga driften av an-<br>läggningen och för vilka det är uppenbart att skatt inte skall tas ut. Det<br>rör sig om t.ex. material för uppförande och underhåll av driftsbyggna-<br>der, motordrivna fordon och arbetsredskap, drivmedel, kontorsutrustning<br>och annat förbrukningsmaterial.</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>111</p>
<p>Begreppet ”driften av en anläggning" bör inte omfatta vare sig botten-<br>tätning, mellan- och sluttäckning eller andra konstruktionsarbeten, inte<br>heller stabilisering av askor och dylikt. Skattefrihet för material som an-<br>vänds för sådana ändamål kan i stället i viss utsträckning åstadkommas<br>genom avdrag enligt 10 § första stycket 1 c.</p>
<p>I syfte att markera att de produkter som bör komma i fråga vid tillämp-<br>ningen av denna bestämmelse regelmässigt inte utgörs av föremål som<br>någon gör sig av med, har begreppet material valts. Som framgått under<br>2 § används annars genomgående begreppet avfall i skattelagen. Om av-<br>fall undantagsvis kan komma till användning för driften av avfallsan-<br>läggningen, kan avdragsbestämmelsen i 10 § första stycket 1 b utnyttjas<br>för att uppnå skattefrihet, jfr i anslutning till detta lagrum.</p>
<p>Punkten 1 är endast tillämplig beträffande avfallsanläggningar, dvs.<br>anläggningar som är skattepliktiga enligt 1 § första stycket, jfr under av-<br>snitt 10.2.</p>
<p>6 § första stycket 1 andra ledet</p>
<p>I 2 § anges att som avfall i skattelagens mening skall anses allt som förs<br>in till en avfallsanläggning. Bestämmelsen har medvetet gjorts vid men<br>en strikt tolkning innebär att även material som inte kan påstås ha ett di-<br>rekt samband med avfallshanteringen skulle omfattas av beskattnings-<br>reglerna. Genom regleringen i förevarande led undviks detta. Exempel på<br>material som inte har ett direkt samband med avfallshanteringen kan vara<br>de anställdas eller besökares fordon och andra tillhörigheter.</p>
<p>6 § första stycket 2 a</p>
<p>Genom punkten uppnås skattefrihet för avfall som är avsett att komposte-<br>ras eller reaktorrötas inom en skattepliktig anläggning. Vad som avses<br>med kompostering och reaktorrötning behandlas i avsnitt 10.3. I prakti-<br>ken torde undantaget endast komma att aktualiseras vad gäller avfallsan-<br>läggningar, men bestämmelsens utformning gör det även möjligt att till-<br>lämpa det på anläggningar som kan vara skattepliktiga enligt 1 § andra<br>stycket.</p>
<p>6 § första stycket 2 b</p>
<p>Enligt första stycket 2 b gäller skattebefrielse för avfall som är avsett att<br>förbrännas inom en skattepliktig anläggning. Undantaget torde i prakti-<br>ken bli relevant såväl för avfallsanläggningar som för anläggningar som<br>kan vara skattepliktiga enligt 1 § andra stycket.</p>
<p>6 § första stycket 2 c</p>
<p>Genom denna punkt uppnås skattebefrielse för avfall som är avsett att<br>användas för tillverkning av fast lagringsbart bränsle. T.ex. finns det an-<br>läggningar som har flisanläggningar eller som tillverkar pellets av hus-<br></p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>112</p>
<p>hållsavfall, se vidare i avsnitt 10.3. Möjligheten till undantag gäller för<br>såväl avfallsanläggningar som anläggningar där det huvudsakligen be-<br>drivs annan verksamhet än avfallshantering.</p>
<p>6 § andra stycket</p>
<p>De jordmassor, rötrester och den metangas som uppkommer till följd av<br>kompostering och reaktorrötning bör anses utgöra en del av själva be-<br>handlingsprocessen och bör alltså inte beskattas, såvida dessa inte depo-<br>neras. Det är endast eventuella föroreningsrester, som sållas bort innan<br>jorden avyttras eller som sorteras bort vid tillverkning av fast lagrings-<br>bart bränsle som bör omfattas av regleringen i detta stycke. Det kan röra<br>sig om t.ex. krossat glas och liknande. Dessa rester deponeras regelmäs-<br>sigt. Även sådan aska som uppkommer vid förbränning bör beskattas.<br>Beträffande en särreglering angående aska från eldning av avsvärt-<br>ningsslam, se 10 § första stycket 10. Om återanvändning ändock skulle<br>kunna aktualiseras i dessa fall, uppnås skattefrihet i och med att resterna<br>förs ut från anläggningen (se 10 § första stycket 1 a).</p>
<p>7 J första stycket</p>
<p>I den nya miljöbalken används begreppet den som bedriver verksamhet<br>om det subjekt som skall söka tillstånd m.m. enligt balken. Det är lämp-<br>ligt att använda samma begreppsterminologi även inom skatteområdet.<br>Skattskyldighetsbegreppet knyts därför till den som bedriver verksam-<br>heten på en skattepliktig anläggning.</p>
<p>I den tidigare miljöskyddslagen (1969:387) användes begreppet utöva-<br>re. Begreppet har dock inte närmare beskrivits i förarbetena till miljö-<br>skyddslagstiftningen. I dåvarande Koncessionsnämndens för miljöskydd<br>praxis har tillståndet ansetts följa verksamheten och som utövare har be-<br>traktats den som driver verksamheten. Stor vikt vid bedömningen av vem<br>som skall anses som utövare har lagts vid vem som har den rättsliga och<br>faktiska kontrollen över verksamheten.</p>
<p>Den praxis som sålunda utformats bör vara vägledande även för att av-<br>göra vem som i skattelagens mening skall anses bedriva verksamheten<br>och därmed vara skattskyldig. Detta innebär alltså att om en innehavare<br>av ett miljötillstånd överlåter verksamheten till någon, på sådant sätt att<br>denne far den rättsliga och faktiska kontrollen över verksamheten, inträ-<br>der den till vilken verksamheten överlåtits som skattskyldig. Om däremot<br>den dagliga driften sköts t.ex. på entreprenad, utan att rättslig och faktisk<br>kontroll övergått på entreprenören, kan något nytt subjekt som bedriver<br>verksamheten inte anses ha uppkommit och således inte heller en ny<br>skattskyldig.</p>
<p>Även då miljötillstånd saknas bör det vara möjligt att avgöra vem som<br>bedriver verksamheten på anläggningen. I många fall bör fastighetsäga-<br>ren kunna anses ha sådan kännedom om vad som sker på hans mark att<br>han kan anses vara den som bedriver verksamheten.</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>113</p>
<p>7 J andra stycket</p>
<p>Den myndighet som i första instans skall besluta om skatt enligt lagen<br>(beskattningsmyndigheten) är, i likhet med vad som i dag gäller för övri-<br>ga punktskatter, Skattemyndigheten i Gävle. Särskilda skattekontoret i<br>Ludvika ansvarar för uppbörden av punktskatter. Att den skattskyldige<br>själv skall anmäla sig till beskattningsmyndigheten framgår av 2 § för-<br>ordningen (1984:247) om punktskatter och prisregleringsavgifter.</p>
<p>Om det inte längre tillförs eller uppkommer avfall på en anläggning,<br>omfattas anläggningen inte av skatteplikt. En avregistrering av den skatt-<br>skyldige bör då ske (jfr under 1 §).</p>
<p>8§</p>
<p>I paragrafen regleras när skattskyldigheten inträder. Vad gäller första och<br>andra punkterna hänvisas till vad som anförts under 1 § samt i avsnitt 6.</p>
<p>Kompostering eller reaktorrötning som avses i 6 § första stycket 2 a far<br>vanligen anses slutförd i och med att de uppkomna jordmassorna, rötres-<br>tema eller metangasen avyttras. T.ex. efterkompostering bör alltså kunna<br>äga rum inom anläggningen utan att skattekonsekvenser aktualiseras.</p>
<p>När det gäller förbränning inträder skattskyldigheten efter det att för-<br>bränningen slutförts.</p>
<p>På motsvarande sätt inträder skattskyldigheten för de föroreningsrester<br>som uppkommer vid tillverkning av fast lagringsbart bränsle i och med<br>att tillverkningen slutförts.</p>
<p>9§</p>
<p>I lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter (LPP)<br>finns allmänna regler om skattekontroll, beskattningsbeslut, betalning av<br>skatt, överklagande m.m. Dessa förfaranderegler skall tillämpas även på<br>avfallsskatten. Dock skall beträffande redovisningsperiodens längd gälla<br>avvikande regler.</p>
<p>Som närmare utvecklats i avsnitt 7.3 anser regeringen att kalender-<br>kvartal är en lämplig redovisningsperiod för avfallsskatten. Redovisning<br>skall således ske för perioderna januari-mars, april-juni, juli-september<br>och oktober-december.</p>
<p>En bruttometod bör, i likhet med vad som gäller för övriga punktskat-<br>ter, tillämpas vid redovisningen av skatten, jfr 2 kap. 7 § LPP. Rent<br>praktiskt innebär detta att den skattskyldige i sin deklaration skall redovi-<br>sa den mängd material som under perioden förts in till eller uppkommit<br>på anläggningen - med de undantag som kan följa av 6 § - och därefter<br>särredovisa de avfallsmängder som hänför sig till de olika avdragsmöj-<br>lighetema i 10 §. Ett positivt nettobelopp skall därefter betalas in till sta-<br>ten. Överstiger å andra sidan avdragen för en redovisningsperiod skattens<br>bruttobelopp för perioden, skall det överskjutande beloppet, enligt 5 kap.<br>6 § LPP, återbetalas till den skattskyldige.</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>114</p>
<p>io§</p>
<p>Som framgår av kommentaren till första stycket 1 a far avdrag göras för<br>avfall som förts ut från anläggningen. En förutsättning för denna av-<br>dragsrätt är dock att det avfall som förts ut också har tagits upp till be-<br>skattning.</p>
<p>Någon avdragsrätt föreligger således inte för avfall som finns på an-<br>läggningarna redan när lagen träder i kraft och därefter förs ut. Inte heller<br>kompostmassor, rötrester eller metangas som uppkommer efter de be-<br>handlingsmetoder som angetts i 6 § första stycket 2, dvs. kompostering<br>och reaktorrötning, kan medföra rätt till avdrag eftersom det avfall som<br>använts i processen undantagits från beskattning.</p>
<p>För tydlighets skull bör påpekas att om ett avfall förs in eller uppkom-<br>mer under en redovisningsperiod men förs ut under samma period, skall<br>avfallet först tas upp till beskattning, vilket i sin tur ger rätt till avdrag.<br>Nettoeffekten blir således noll men de båda leden skall redovisas i dekla-<br>rationen.</p>
<p>10 § första stycket 1 a</p>
<p>Genom denna punkt uppnås att skatten endast belastar det avfall som<br>slutligt deponeras på anläggningen. Mängden material för vilket avdrag<br>medges bestäms enligt reglerna i 5 §, dvs. i normalfallet genom vägning.<br>Endast sådant material som tagits upp till beskattning kan komma i fråga<br>för avdrag.</p>
<p>Om det avfall som förs ut redan är skattebefriat genom annan avdrags-<br>rätt, t.ex. slagger från metallurgiska processer, medför utförseln inte en<br>ytterligare möjlighet till avdrag.</p>
<p>Avdrag medges dock inte för lak- och reningsvatten som förs ut från<br>anläggningen. Med lakvatten avses nederbörds-, yt- eller grundvatten<br>som innehålls i deponin, lämnar deponin efter passage genom avfallet<br>eller som ytavrinner från avfallet. Med reningsvatten avses sådant vatten<br>som härrör från en reningsprocess inom anläggningen. Det kan t.ex. röra<br>sig om rening av oljebemängt vatten, där vattnet och föroreningarna se-<br>pareras. Det vatten som återstår kallas i skattelagen för reningsvatten.<br>Motsvarande inskränkning i avdragsrätten föreslås också för gas som<br>bildats vid nedbrytning av organiskt avfall (jfr under avsnitt 7.2.3).</p>
<p>10 § första stycket 1 b</p>
<p>Det kan tänkas att en del av det material som kommer in på en avfalls-<br>anläggning och som tas upp till beskattning senare visar sig användbart i<br>själva driften av anläggningen. För sådant material, som inte har kunnat<br>undantas redan genom regeln i 6 § första stycket 1, skapas skattefrihet<br>genom en avdragsmöjlighet. Det bör i praktiken röra sig om material som<br>kommit in till anläggningen tillsammans med annat avfall och som vid<br>senare sortering visar sig gå att använda som förbrukningsmaterial eller<br>liknande.</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>115</p>
<p>Vidare kan det förekomma att avfall, som uppkommer på industrian-<br>läggningar med interna deponier och som varit föremål för beskattning, i<br>ett senare skede kan användas i den industriella processen, t.ex. som<br>bränsle. För det avfall som återanvänds på detta sätt föreligger avdrags-<br>rätt i enlighet med första stycket 1 b. Av första stycket 1 a följer att av-<br>drag också medges för det avfall som förts ut från en industrianläggning.</p>
<p>10 § första stycket 1 c</p>
<p>Under denna punkt medges skattefrihet för vissa material som den som<br>bedriver deponeringsverksamheten använder för att sköta verksamheten<br>på ett korrekt och ändamålsenligt sätt. Som framgått av avsnitt 11 avses<br>härmed konstruktions- och anläggningsarbeten inom anläggningen, slut-<br>täckning, stabilisering av askor o.dyl. För en närmare beskrivning av vad<br>som skall anses ingå som konstruktions- och anläggningsarbeten hänvi-<br>sas till nämnda avsnitt. Skattefrihet gäller dock inte för s.k. mellantäck-<br>ning, se nedan vid kommentaren till andra stycket.</p>
<p>Material som blir aktuella för skattefrihet med stöd av bestämmelsen är<br>dels inköpta material, dels avfall som uppfyller motsvarande kvalitets-<br>krav från tekniska respektive miljömässiga synpunkter och som därför<br>normalt tas emot till nolltaxa. Regeringen har valt att föreslå en generell<br>bestämmelse om skattefrihet för material som används för de angivna<br>ändamålen, i stället för att söka göra en uppräkning av tillämpliga pro-<br>dukter. Rättspraxis får utvisa vilka produkter som - inte minst beroende<br>på den tekniska utvecklingen - kan bli aktuella i sammanhanget och i de<br>föreskrifter eller rekommendationer som meddelas med anledning av<br>lagen bör närmare ledning för tillämpningen av bestämmelsen kunna ges.<br>De naturmaterial och avfallsslag som utifrån dagens kunskap kan komma<br>att bli aktuella för skattefrihet med stöd av punkten 1 c är exempelvis<br>följande.</p>
<p>1. Cefyll och bentonit för tätning.</p>
<p>2. Matjord och bark för sluttäckning, släntbeklädnad, planterings- och<br>vegetationsytor.</p>
<p>3. Schaktmassor, tegel- och betongkross samt slaggrus som, i enlighet<br>med tillståndshandlingar och konstruktionsritningar, används för utfyll-<br>nad, byggande av permanenta vägar, vallar och ledningar m.m. inom an-<br>läggningen.</p>
<p>4. Askor, kalk, specialcement och liknande tillsatsmedel som används<br>för att stabilisera och solidifiera avfall som deponeras.</p>
<p>I tillståndet att bedriva deponeringsverksamhet anges i vad mån mas-<br>sorna måste stabiliseras. Det bör ankomma på den som bedriver verk-<br>samheten att avgöra i vad mån han vill använda mottaget avfall, som<br>uppfyller såväl tekniska som miljömässiga krav - t.ex. kalkrika massor -<br>eller köpa in nytt material för detta ändamål. Av kontrollskäl bör dock<br>endast stabilisering som har skett inom en skattepliktig anläggning kunna<br>utgöra grund för avdragsrätt.</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>116</p>
<p>10 § första stycket 2</p>
<p>Avdragsrätten enligt denna punkt avser förorenad jord som härstammar<br>från sanering av industrifastigheter, kemikalieolycksplatser och liknande.<br>Saneringen - eller efterbehandlingen - av ett markområde kan innebära<br>att föroreningarna i jorden genom olika åtgärder destrueras eller koncent-<br>reras, med följd att ett avfall av varierande omfattning uppkommer. Av<br>den aktuella avdragsbestämmelsen följer att detta avfall, när det förs till<br>en avfallsanläggning, skall skattebefrias. Skälen för detta har närmare<br>utvecklats i avsnitt 12.2.1. För att skattefrihet skall medges gäller inte<br>krav på att någon annan åtgärd vidtagits med massorna än att dessa bort-<br>forslats från ett förorenat område och förts till avfallsanläggningen. Det<br>finns alltså inte för skattefrihet något krav på att vidare behandling skall<br>ha vidtagits med jorden.</p>
<p>Huvuddelen av de fall där avdragspunkten torde komma att aktualise-<br>ras beräknas avse förorenad jord från marksanering som förs in till en<br>skattepliktig avfallsanläggning. Lagtextens formulering utesluter dock<br>inte att avdragsrätten också kan tillämpas i det fall då ett markområde<br>saneras inom en industrianläggning, för vilken skatteplikt råder enligt 1 §<br>andra stycket, och deponeras inom denna anläggning. Skatteplikt för den<br>förorenade jorden aktualiseras således först i samband med saneringen av<br>markområdet. Miljölagstiftningens regelverk far användas för att tillgo-<br>dose att deponeringen sker under miljömässigt godtagbara förhållanden.</p>
<p>10 § första stycket 3</p>
<p>Med muddring avses, enligt Naturvårdsverkets Allmänna råd (85:4)<br>Muddring och muddermassor, de åtgärder som vidtas för att fördjupa<br>eller restaurera ett vattenområde. Fördjupningen kan åstadkommas ge-<br>nom grävning, sprängning, uppsugning eller bortspolning av sediment.<br>För de avfall som uppkommer vid dessa åtgärder föreligger således rätt<br>till avdrag. Jfr vidare vad som anförts under avsnitt 12.2.2.</p>
<p>10 § första stycket 4</p>
<p>Naturvårdsverket har i samarbete med företaget Geodesign AB under<br>1993 gjort en inventering av befintliga upplag för miljöfarligt avfall.<br>Numera används begreppet farligt avfall. Resultatet av denna inventering<br>föreligger i en skriftlig rapport som upprättats den 10 september 1993<br>(projekt nr 93123). Rapportens underlag kan användas för en bedömning<br>av vilka upplag som kan komma i fråga för tillämpning av avdragsbe-<br>stämmelsen. Det är dock givetvis ingen förutsättning för avdragsrätt att<br>upplaget redovisats i den nämnda rapporten.</p>
<p>Flertalet upplag torde ha miljötillstånd för deponering av farligt avfall,<br>men ett sådant tillstånd bör inte vara en förutsättning för att avdrag skall<br>kunna medges. Beträffande innebörden av begreppet farligt avfall, se<br>förordningen (1998:948) om farligt avfall.</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>117</p>
<p>10 § första stycket 5</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>Det slam som blir aktuellt för skattebefrielse med stöd av denna punkt<br>har ingående behandlats under avsnitt 12.3.1.1 praktiken torde, så vitt är<br>känt, bestämmelsen i dag endast komma att aktualiseras vad gäller före-<br>taget Hydro Agri AB:s gipsdeponi på ön Gråen i Öresund. Den anlägg-<br>ningen bör betraktas som en skattepliktig anläggning. Det lakvatten som<br>förs ut från anläggningen berättigar inte till avdrag (se första stycket 1 a).<br>Lakvattnet renas utanför den skattepliktiga anläggningen och slammet<br>förs därefter in till deponin och deponeras där. Skatteplikt uppstår i och<br>med införseln för slammet. I skattedeklarationen far dock företaget, med<br>stöd av den aktuella punkten, göra avdrag för skatten på slammet. Någon<br>skattekonsekvens uppstår alltså i praktiken inte för slammet.</p>
<p>10 § första stycket 6</p>
<p>Jfr under avsnitt 12.3.2.</p>
<p>10 § första stycket 7</p>
<p>Avfallsslaget asbest har behandlats i avsnitt 12.4. Vidare har Naturvårds-<br>verket utfärdat Allmänna råd (87:3) Deponering av asbest.</p>
<p>Begreppet asbesthaltigt avfall bör tolkas restriktivt. Det bör således<br>inte vara möjligt att kunna åberopa punkten som stöd för att uppnå skat-<br>tebefrielse för osorterat rivningsavfall, där endast en mindre del utgörs av<br>takplattor, rör och liknande som innehåller asbest. I den mån det är prak-<br>tiskt möjligt och sker i enligt med de riktlinjer för hantering av asbestav-<br>fall, som utarbetats av Arbetarskyddsstyrelsen och Naturvårdsverket, bör<br>asbesten redan innan införseln till avfallsanläggningen avskiljas från öv-<br>rigt material. Om detta av hälsoskyddsskäl inte är möjligt bör dock skat-<br>tefrihet kunna komma i fråga för asbesthaltigt material.</p>
<p>10 § första stycket 8</p>
<p>Denna punkt avser avfall som uppkommer som rester vid rening av fluor-<br>och svavelhaltiga rökgaser vid tillverkning av jämmalmspellets. Jfr under<br>avsnitt 13.2.</p>
<p>10 § första stycket 9</p>
<p>För en närmare beskrivning av grönlutslam hänvisas till avsnitt 13.4.2.</p>
<p>10 § första stycket 10</p>
<p>Returfiberavfall och avsvärtningsslam från upparbetning av returpapper<br>behandlas under avsnitt 13.4.3.</p>
<p>118</p>
<p>10 § första stycket 11</p>
<p>Jfr under avsnitt 13.6.1.</p>
<p>10 § första stycket 12</p>
<p>Jfr under avsnitt 13.6.2.</p>
<p>10 § första stycket 13</p>
<p>Jfr under avsnitt 13.6.3.</p>
<p>10 § första stycket 14</p>
<p>Jfr under avsnitt 13.6.4.</p>
<p>10 § första stycket 15</p>
<p>Inom järn- och stålverken uppkommer en rad olika avfall i olika stora<br>mängder och med varierande egenskaper. De helt dominerande mängder-<br>na utgörs av slagger från raffineringen av olika smältor. Slagger av mot-<br>svarande slag förekommer vid flera andra metallproducerande verksam-<br>heter. Begreppet metallurgiska processer används inom energiskatte-<br>lagstiftningen och Riksskatteverket har i detta sammanhang utfärdat re-<br>kommendationer om vad som bör innefattas i begreppet (se RSV Ip<br>1993:1 s.16). Inom järn- och stålindustrin rör det sig om den del av pro-<br>cessen som börjar med sintertillverkning och slutar med göt, ämnen eller<br>gjutgods. För ickejämmetaller och ferrolegeringar omfattas de processteg<br>som innebär sintring, smältning eller reduktion. Bränning av kalksten och<br>dolomit anses inte tillhöra den metallurgiska processen. För närmare be-<br>skrivning hänvisas till avsnitt 13.7.1.</p>
<p>10 § första stycket 16</p>
<p>Denna punkt avser det avfall i form av stoft och slam som uppkommer<br>från rening av gaser från framställning av råjärn och råstål. Jfr under av-<br>nitt 13.7.2.</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>10 § första stycket 17</p>
<p>Punkten avser oljehaltigt glödskalsslam som uppkommer i samband med<br>stränggjutning och valsning. Jfr under avsnitt 13.7.3.</p>
<p>119</p>
<p>10 § första stycket 18</p>
<p>Genom denna punkt åstadkoms skattefrihet för det metallhydroxidslam<br>som uppkommer i samband med upphetning av stål till höga temperatu-<br>rer. Jfr under avsnitt 13.7.4.</p>
<p>10 § första stycket 19</p>
<p>Denna punkt avser sådant stoft och slam som uppkommer vid rening av<br>rökgaser och processvatten vid framställning av koppar, zink och bly. Jfr<br>under avsnitt 13.7.5.</p>
<p>10 § första stycket 20</p>
<p>Jfr under avsnitt 13.7.6.</p>
<p>10 § första stycket 21</p>
<p>Jfr under avsnitt 13.7.7.</p>
<p>10 § första stycket 22</p>
<p>Denna punkt avser den sand som uppkommer som ett avfall efter gjut-<br>ning inom stål-, metall- och verkstadsindustrierna, se vidare under avsnitt<br>13.8.</p>
<p>10 § första stycket 23</p>
<p>Avfall från glasåtervinning har behandlats i avsnitt 13.10. Vad som bör<br>komma i fråga för avdragsrätt är, som närmare utvecklats i det nämnda<br>avsnittet, föroreningar i form av kapsyler, porslin, plastkassar och lik-<br>nande som sorteras ut vid den rensprocess som är en nödvändighet för att<br>en faktisk återvinning av den insamlade glasmassan skall kunna ske.</p>
<p>10 § andra stycket</p>
<p>Med mellantäckning avses den täckning som dagligen sker för att bl.a.<br>minska olägenheter av lukt, nedskräpning m.m. Ett synonymt begrepp är<br>arbetstäckning. Avfall som används för sådant ändamål medför inte rätt<br>till avdrag enligt första stycket 1 c. Det är härvid utan betydelse om det<br>som används för mellantäckning är inköpt material eller om det är avfall<br>som omhändertagits mot betalning.</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>120</p>
<h3>16.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:151) om<br>punktsskatter och prisregleringsavgifter</h3>
<p>1 kap. 1 §</p>
<p>Ändringen innebär endast att lagen om skatt på avfall har lagts till i första<br>stycket.</p>
<p>2 kap. 3 §</p>
<p>I normala fall är kalendermånad redovisningsperiod för punktskatter. För<br>avfallsskatten är den dock ett kalenderkvartal. Avfallsskatten har därför<br>förts in i första stycket andra meningen där det anges vilka punktskatter<br>som avviker från den gängse redovisningsperioden.</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>121</p>
<h2>Förteckning över remissinstanser m.fl.</h2>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Göta Hovrätt, Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i Kopparbergs län,<br>Kommerskollegium, Banverket, Vägverket, Riksrevisionsverket, Riks-<br>skatteverket, Närings- och teknikutvecklingsverket, Konkurrensverket,<br>Boverket, Skogsstyrelsen, Jernkontoret, Länsstyrelsen i Stockholms län,<br>Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län,<br>Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Statens<br>naturvårdsverk, Koncessionsnämnden for miljöskydd, Kemikalieinspek-<br>tionen, Stockholms stad, Helsingborgs stad, Borås kommun, Borlänge<br>kommun, Luleå kommun, Byggentreprenörerna, Företagarnas Riksorga-<br>nisation, Göteborgsregionens Avfallsaktiebolag, Kemikontoret, Landsor-<br>ganisationen i Sverige, Ragn-Sells AB, WMI Sellbergs AB, Skogsindust-<br>rierna, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska Fjärrvärmeföreningen,<br>Svenska Gjuteriföreningen, Svenska Gruvföreningen, Svenska Kommun-<br>förbundet, Svenska Kraftverksföreningen, Svenska Naturskyddsföre-<br>ningen, Svenska Renhållningsverksföreningen, Svenska åkeriförbundet,<br>Sveriges Industriförbund, Sydvästra Skånes Avfallsaktiebolag, Tjänste-<br>männens Centralorganisation, Västmanlands Avfallsaktiebolag, Svensk<br>Glasåtervinning AB, Nässjö Affärsverk AB, GANSCA Deponi AB, Cas-<br>co Products AB, Superior Graphite Europé Swedish Branch AB, Samar-<br>bete om Skånskt Avfall, Hydro Agri AB, Gränges Metall AB, Sågver-<br>kens Riksförbund, Renoma AB, Professor Bengt Nihlgård och Dr Torleif<br>Bramryd, Ekologiska Institutionen vid Lunds Universitet, Falu kommun,<br>Skånes Naturvårdsförbund, Grus och Makadamföreningen, Vargön Al-<br>loys AB, Företagens Uppgiftslämnardelegation, Söderhalls Renhåll-<br>ningsverk AB, Kommunförbundet Västerbotten, Svenska Vatten- och<br>Avloppsverksföreningen, Stor-Stockholms Energi AB, Svenska Revi-<br>sorssamfundet, Lars Löfstedt och Cementa AB.</p>
<p>Efter att lagrådsremissen presenterades 5 juni 1997 har ytterligare<br>kommentarer mottagits från Boliden AB, Partek Rockwool AB, Svenska<br>Kalkföreningen, Gnosjö kommun, Econova Energi AB, Återvinningsin-<br>dustriema, Stora Kopparbergs Bergslags AB, Betongvaruindustrins Riks-<br>förbund, Svenska Fabriksbetongföreningen, D.A.Mattsson AB och<br>Trestadsregionens Avfallsaktiebolag.</p>
<p>122</p>
<h2>Lagrådsremissens lagförslag</h2>
<h3>Förslag till lag om skatt på avfall</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<p>Lagens tillämpningsområde</p>
<p>1 § Skatt (avfallsskatt) skall betalas till staten enligt denna lag för</p>
<p>1. avfall som förs in till en avfallsanläggning, eller</p>
<p>2. avfall som uppkommer inom en anläggning där huvudsakligen an-<br>nan verksamhet än avfallshantering bedrivs.</p>
<p>Avfallsskatt skall betalas om vid anläggningen avfall deponeras eller<br>förvaras under längre tid än ett år och om anläggningen tillförs eller det<br>på anläggningen uppkommer</p>
<p>1. farligt avfall, eller</p>
<p>2. annat avfall än som avses under 1, om mängden avfall överstiger 50<br>ton per år.</p>
<p>2 § Bestämmelserna i 1 § gäller dock inte för anläggningar där depone-<br>ring eller förvaring under längre tid än ett år sker uteslutande av</p>
<p>1. ett eller flera av följande avfallsslag, nämligen</p>
<p>a) gråberg,</p>
<p>b) jord, sten, grus, lera, skiffer eller kalksten,</p>
<p>c) avfallssand från gruvindustriell verksamhet och avfall från vattenre-<br>ning vid sådan verksamhet, eller</p>
<p>2. radioaktivt avfall.</p>
<p>I fråga om avfall från vattenrening vid gruvindustriell verksamhet gäl-<br>ler första stycket 1 endast under förutsättning att deponering eller förva-<br>ring sker tillsammans med avfallssand från sådan verksamhet.</p>
<p>3 § Med avfall enligt denna lag jämställs annat material som förs in till<br>en avfallsanläggning.</p>
<p>Skattebelopp m.m.</p>
<p>4 § Avfallsskatt skall betalas med 250 kronor per ton avfall.</p>
<p>5 § Avfallsskatt skall bestämmas på grundval av vägning av det avfall<br>som förs in till eller uppkommer vid anläggningen.</p>
<p>Om den mängd avfall som förs in till eller uppkommer vid en anlägg-<br>ning är av mindre omfattning eller det av någon annan anledning finns<br>särskilda skäl får avfallsskatten bestämmas på annan grund än vägning.</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Undantag från skatteplikt</p>
<p>6 § Avfallsskatt skall inte betalas för</p>
<p>123</p>
<p>1. material som är avsett att användas för driften av avfallsanläggning-<br>en eller som förs in till anläggningen utan direkt samband med avfalls-<br>hanteringen,</p>
<p>2. park- och trädgårdsavfall som är avsett att inom anläggningen be-<br>handlas genom kompostering.</p>
<p>Avfallsskatt skall dock betalas för rester som uppstår efter genomförd<br>behandling enligt första stycket 2.</p>
<p>Vem som är skattskyldig</p>
<p>7 § Skyldig att betala avfallsskatt är den som bedriver verksamheten på<br>en skattepliktig anläggning.</p>
<p>Den som är skattskyldig skall vara registrerad hos beskattningsmyn-<br>digheten.</p>
<p>Skattskyldighetens inträde</p>
<p>8 § Skyldigheten att betala avfallsskatt inträder i fall som avses i</p>
<p>1. 1 § första stycket 1 när avfall förs in till anläggningen,</p>
<p>2. 1 § första stycket 2 när avfall uppkommer och i</p>
<p>3. 6 § andra stycket när behandlingen har slutförts.</p>
<p>Avdrag i deklaration</p>
<p>9 § I en deklaration som avser avfallsskatt får avdrag göras för skatt på</p>
<p>1. avfall som</p>
<p>a) förts ut från anläggningen, dock inte lakvatten och deponigas,</p>
<p>b) använts för driften av anläggningen,</p>
<p>c) använts för konstruktionsarbeten inom anläggningen eller för att där<br>åstadkomma en milj osäker deponering,</p>
<p>2. förorenad jord från marksanering,</p>
<p>3. muddermassor från sanering och fördjupning av vattenområden,</p>
<p>4. avfall från sanering av upplag för farligt avfall,</p>
<p>5. slam från behandling av lakvatten från gipsdeponi,</p>
<p>6. avfall från rening av kommunalt avloppsslam som förorenats på<br>grund av verksamhet vid Falu koppargruva,</p>
<p>7. asbesthaltigt avfall,</p>
<p>8. fluorhaltigt och jämhaltigt avfall från rökgasrening vid tillverkning<br>av jämmalmspellets,</p>
<p>9. grönlutslam från kausticeringsprocesser,</p>
<p>10. returfiberavfall och avsvärtningsslam från upparbetning av retur-<br>papper,</p>
<p>11. slam från framställning av dikalciumfosfat, kalciumklorid och nat-<br>riumfosfat,</p>
<p>12. kalciumfluoridslam från framställning av aluminiumfluorid,</p>
<p>13. gipsslam från framställning av uppkolningsmedel,</p>
<p>14. elfilterstoft från framställning av kalciumkarbid,</p>
<p>15. slagger från metallurgiska processer,</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>124</p>
<p>16. katodrester, elektrofilterstoft, blästerstoft och kolavfall från fram-<br>ställning av aluminium,</p>
<p>17. stoft och slam från rening av rökgaser från framställning av ferro-<br>legeringar,</p>
<p>18. gjuterisand,</p>
<p>19. avfall från rensprocessen vid upparbetning av återvunnet glas.</p>
<p>Avdrag enligt första stycket 1 c får dock inte göras för skatt på avfall<br>som använts för mellantäckning.</p>
<p>Avdrag enligt första stycket far endast avse skatt på sådant avfall som<br>tagits upp till beskattning.</p>
<p>Förfarandet</p>
<p>10 § Redovisningsperioden för avfallsskatten är kalenderkvartal. I övrigt<br>gäller för avfallsskatten bestämmelserna i lagen (1984:151) om punkt-<br>skatter och prisregleringsavgifter om förfarandet vid beskattningen.</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.</p>
<p>125</p>
<h2>Lagrådets yttrande</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-06-10</p>
<p>Närvarande: justitierådet Staffan Magnusson, f.d. presidenten<br>i Försäkringsöverdomstolen Leif Ekberg, regeringsrådet Leif Lindstam.</p>
<p>Enligt en lagrådsremiss den 5 juni 1997 (Finansdepartementet) har rege-<br>ringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över ett förslag till lag om<br>skatt på avfall.</p>
<p>Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Susanne<br>Åkerfeldt och kammarrättsassessorn Rolf Bohlin.</p>
<p>Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:</p>
<p>I 1 § har tagits in de grundläggande reglerna om i vilka situationer av-<br>fallsskatt skall betalas, medan 2 § innehåller undantagsbestämmelser för<br>vissa anläggningar. Enligt 3 § skall med avfall enligt lagen jämställas<br>annat material som förs in till en avfallsanläggning.</p>
<p>Lagrådet föreslår till en början att bestämmelserna i 1 § disponeras om<br>och förtydligas. Bl.a. bör i skilda stycken behandlas situationer då avfall<br>förs in till en avfallsanläggning och situationer då avfall uppkommer in-<br>om en anläggning där det huvudsakligen bedrivs annan verksamhet än<br>avfallshantering.</p>
<p>I 1 § - liksom på flera andra ställen i lagen - används ordet "depone-<br>ring". Det framgår av remissprotokollet att härmed menas en slutlig för-<br>varing. Lagrådet förordar att en definition tas in i 1 §.</p>
<p>Den föreslagna bestämmelsen i 3 § har ett sådant nära samband med<br>1 § att den bör bilda en 2 §. Lagtexten bör justeras något, så att det klart<br>framgår att paragrafen är tillämplig bara på material som förs in till en<br>sådan avfallsanläggning som avses i 1 § första stycket.</p>
<p>Även de föreslagna reglerna i 2 § - som bör bilda 3 § - bör justeras<br>något. Bl.a. bör, i stället för ordet "gråberg", användas uttrycket<br>"bergrester från gruvindustriell verksamhet" (jfr uttalandena i remiss-<br>protokollet).</p>
<p>Lagrådet föreslår att 1-3 §§ far följande lydelse:</p>
<p>" 1 § Skatt (avfallsskatt) skall betalas till staten enligt denna lag för av-<br>fall som förs in till en avfallsanläggning där farligt avfall eller annat av-<br>fall till en mängd av mer än 50 ton per år slutligt förvaras (deponeras)<br>eller förvaras under längre tid än ett år.</p>
<p>Avfallsskatt skall också betalas för avfall som uppkommer inom en<br>anläggning där det huvudsakligen bedrivs annan verksamhet än avfalls-<br>hantering, om farligt avfall eller annat avfall till en mängd av mer än 50<br>ton per år deponeras inom anläggningen eller förvaras där under längre<br>tid än ett år.</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>126</p>
<p>2 § Med avfall jämställs annat material som förs in till en avfallsan-<br>läggning som avses i 1 § första stycket.</p>
<p>3 § Bestämmelserna i 1 § gäller inte för anläggningar där deponering<br>eller förvaring sker uteslutande av</p>
<p>1. ett eller flera av följande avfallsslag, nämligen</p>
<p>a) jord, grus, lera, skiffer, kalksten eller annan sten,</p>
<p>b) bergrester från gruvindustriell verksamhet,</p>
<p>c) avfallssand från gruvindustriell verksamhet och avfall från vatten-<br>rening vid sådan verksamhet, eller</p>
<p>2. radioaktivt avfall.</p>
<p>I fråga om avfall från vattenrening vid gruvindustriell verksamhet gäl-<br>ler första stycket 1 endast under förutsättning att deponering eller förva-<br>ring sker tillsammans med avfallssand från sådan verksamhet."</p>
<p>Som följd av vad Lagrådet nu har föreslagit får vissa ändringar göras i<br>hänvisningarna i 8 §.</p>
<p>Enligt 5 § första stycket skall avfallsskatt bestämmas på grundval av<br>vägning av det avfall som förs in till eller uppkommer vid den anlägg-<br>ning som det är fråga om. Avfallsskatten får dock, enligt vad som sägs i<br>5 § andra stycket, bestämmas på annan grund än vägning, om den mängd<br>avfall som förs in till eller uppkommer vid en anläggning är av mindre<br>omfattning eller det av någon annan anledning finns särskilda skäl.</p>
<p>I remissprotokollet har inte lämnats något exempel på situationer då<br>det - vid sidan om sådana fall då anläggningen är av mindre omfattning -<br>skulle kunna anses föreligga särskilda skäl för att bestämma avfallsskat-<br>ten på en annan grund än vägning. Lagrådet anser det önskvärt med ett<br>uttalande i denna fråga.</p>
<p>När det gäller förfarandet vid bestämmandet av avfallsskatt är avsikten<br>att reglerna i lagen (1984:151) om punktskatter och prisreglerings-<br>avgifter i allt väsentligt skall gälla. En bestämmelse härom har tagits in i<br>10 §.</p>
<p>Av hänvisningen till 1984 års lag följer bl.a. att den som är skattskyl-<br>dig skall redovisa skatten till beskattningsmyndigheten genom att lämna<br>deklaration. Enligt 9 § i det remitterade förslaget får i en deklaration<br>avdrag göras för skatt på en rad olika slag av avfall m.m.</p>
<p>Enligt Lagrådets mening är det naturligast att låta hänvisningen till<br>1984 års lag komma före bestämmelserna om avdrag i en deklara-tion.<br>Hänvisningen bör alltså tas in i 9 §. Härvid bör - efter förebild av vissa<br>andra lagar på punktskatteområdet - en viss omformulering ske i förhål-<br>lande till remissförslaget. 9 § bör också innehålla den speciella regel om<br>redovisningsperiod för avfallsskatt som har tagits in i 10 § i det remitte-<br>rade förslaget.</p>
<p>Lagrådet förordar att 9 § ges följande utformning:</p>
<p>"I fråga om förfarandet vid beskattningen gäller bestämmelserna i la-<br>gen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.<br>Redovisningsperioden för avfallsskatt är dock kalenderkvartal."</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>127</p>
<p>När det gäller 9 § i det remitterade förslaget - som bör bilda 10 § - före-<br>slår Lagrådet vissa justeringar. Bl.a. bör, i stället för ordet "deponigas",<br>användas uttrycket "gas som har bildats vid nedbrytning av organiskt<br>avfall". Vidare bör ordet "gipsdeponi" bytas ut mot orden "anläggning<br>där gips deponeras". Lagrådet anser också att 9 § tredje stycket är onö-<br>digt och att det därför bör kunna utgå.</p>
<p>I 9 § första stycket punkt 6 talas om "avfall från rening av kommunalt<br>avloppsslam som förorenats på grund av verksamhet vid Falu koppar-<br>gruva". Enligt Lagrådets uppfattning kan det ifrågasättas om inte be-<br>stämmelsen bör fa en mer allmän räckvidd, så att den gäller även be-<br>träffande verksamhet vid andra nedlagda gruvor än Falu koppargruva.</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>128</p>
<h2>F inansdepartementet</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 april 1999</p>
<p>Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-<br>Wallén, Frei valds, Åsbrink, Ulvskog, Sahlin, von Sydow, Klingvall,<br>Pagrotsky, Engqvist, Rosengren, Larsson, Wämersson, Lejon, Lövdén</p>
<p>Föredragande: statsrådet Åsbrink</p>
<p>Prop. 1998/99:84</p>
<p>Regeringen beslutar proposition 1998/99:84 Lag om skatt på avfall</p>
<p>129</p>
<p>Eländers Gotab 57918, Stockholm 1999</p>
11att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till?11att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen tillbifall=utskottet1998/99:SkU20?INLInlämning1999-03-10 00:00:00planerat60hanteringBBordläggning1999-04-13 00:00:00inträffat2hanvisningINLInlämning1999-04-13 00:00:00inträffat60hanteringHÄNHänvisning1999-04-14 00:00:00inträffat3hanvisningMOTMotionstid slutar1999-04-28 00:00:00inträffat4hanvisninginlamnatavInlämnat avFinansdepartementet2014-11-23 14:45:28statustextstatustextÄrendet är avslutatGM03842019-05-22 17:20:49tilldelatTilldelatSkatteutskottet2014-11-23 14:45:28behandlas_i1998/99:SkU20GM01SkU20bet1998/99SkU20Lag om skatt på avfallBetänkandeföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1998/99:84<br/>
Lag om skatt på avfallGM02Sk27mot1998/99Sk27med anledning av prop. 1998/99:84 Lag om skatt på avfallMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1998/99:84<br/>
Lag om skatt på avfallGM02Sk28mot1998/99Sk28med anledning av prop. 1998/99:84 Lag om skatt på avfallMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1998/99:84<br/>
Lag om skatt på avfallGM02Sk29mot1998/99Sk29med anledning av prop. 1998/99:84 Lag om skatt på avfallMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1998/99:84<br/>
Lag om skatt på avfallGM02Sk30mot1998/99Sk30med anledning av prop. 1998/99:84 Lag om skatt på avfallMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1998/99:84<br/>
Lag om skatt på avfallGM02Sk31mot1998/99Sk31med anledning av prop. 1998/99:84 Lag om skatt på avfallMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1998/99:84<br/>
Lag om skatt på avfallGM02Sk26mot1998/99Sk26med anledning av prop. 1998/99:84 Lag om skatt på avfallMotionföljdmotionav Bo Lundgren m.fl. (M)<br/>
med anledning av prop. 1998/99:84<br/>
Lag om skatt på avfallGM02Sk27mot1998/99Sk27med anledning av prop. 1998/99:84 Lag om skatt på avfallav Bo Lundgren m.fl. (M)Motionföljdmotionav Gudrun Lindvall (MP)<br/>
med anledning av prop. 1998/99:84<br/>
Lag om skatt på avfallGM02Sk31mot1998/99Sk31med anledning av prop. 1998/99:84 Lag om skatt på avfallav Gudrun Lindvall (MP)Motionföljdmotionav Holger Gustafsson m.fl. (KD)<br/>
med anledning av prop. 1998/99:84<br/>
Lag om skatt på avfallGM02Sk30mot1998/99Sk30med anledning av prop. 1998/99:84 Lag om skatt på avfallav Holger Gustafsson m.fl. (KD)Motionföljdmotionav Kjell-Erik Karlsson m.fl. (V)<br/>
med anledning av prop. 1998/99:84<br/>
Lag om skatt på avfallGM02Sk28mot1998/99Sk28med anledning av prop. 1998/99:84 Lag om skatt på avfallav Kjell-Erik Karlsson m.fl. (V)Motionföljdmotionav Raimo Pärssinen m.fl. (S)<br/>
med anledning av prop. 1998/99:84<br/>
Lag om skatt på avfallGM02Sk26mot1998/99Sk26med anledning av prop. 1998/99:84 Lag om skatt på avfallav Raimo Pärssinen m.fl. (S)Motionföljdmotionav Yvonne Ruwaida m.fl. (MP)<br/>
med anledning av prop. 1998/99:84<br/>
Lag om skatt på avfallGM02Sk29mot1998/99Sk29med anledning av prop. 1998/99:84 Lag om skatt på avfallav Yvonne Ruwaida m.fl. (MP)Motion