<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2289091</hangar_id>
 <dok_id>GM0374</dok_id>
 <rm>1998/99</rm>
 <beteckning>74</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1998/99:74</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Försvarsdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>74</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1999-03-04 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:04:41</systemdatum>
 <publicerad>1999-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Förändrad omvärld - omdanat försvar</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GM0374/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GM0374</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GM0374</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1998/99:74&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Förändrad omvärld - omdanat försvar&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GM0374/prop_199899__74-1.png" style="width:43pt;height:54pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 4 mars 1999&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Björn von Sydow&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(F örsvarsdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen beskrivs de senaste årens utveckling i omvärlden och&lt;br&gt;dess betydelse för Europas och Sveriges säkerhet. Regeringen bedömer&lt;br&gt;att den för Sverige grundläggande positiva säkerhetspolitiska&lt;br&gt;utvecklingen under 1990-talet fortsätter, även om osäkerheten om&lt;br&gt;utvecklingen i Ryssland består. Enligt regeringens bedömning ter sig ett&lt;br&gt;invasionsföretag syftande till ockupation av Sverige inte möjligt att&lt;br&gt;genomföra under de närmaste tio åren, förutsatt att vi har en&lt;br&gt;grundläggande försvarsförmåga. Väpnade angrepp främst genom luften&lt;br&gt;eller genom insatser mot begränsade mål i Sverige eller andra typer av&lt;br&gt;avsiktliga hot och påtryckningar är dock enligt regeringens bedömning&lt;br&gt;möjliga att genomföra även i nuvarande omvärldsläge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att nästa försvarsbeslut skall omfatta åren 2002 -&lt;br&gt;2004. Regeringen lägger vidare fram förslag till säkerhetspolitikens mål&lt;br&gt;och till försvarspolitikens inriktning samt i fråga om fortsatt utveckling&lt;br&gt;av förmågan till anpassning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen lägger också fram förslag till inriktningar i två&lt;br&gt;hänseenden. Den ekonomiska ramen för utgiftsområde 6 Totalförsvar&lt;br&gt;skall för varje år under perioden 2002 - 2004 vara 4 miljarder kronor&lt;br&gt;mindre än ramen för år 2001. Ett omställningsbidrag anslås med 3&lt;br&gt;miljarder kronor år 2002 och med 1 miljard kronor år 2003. Den s.k.&lt;br&gt;teknikfaktorn föreslås bli avskaffad fr.o.m. år 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen lämnas förslag i fråga om operativa förmågor för det&lt;br&gt;militära försvaret och till utveckling av Försvarsmaktens&lt;br&gt;krigsorganisation. Vidare föreslås övergripande mål för det civila&lt;br&gt;förvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen redovisar regeringen sina bedömningar bl.a. när det Prop. 1998/99:74&lt;br&gt;gäller personal, materielförsörjning och ledningsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut.......................................................................6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Ärendet och dess beredning....................................................................7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Inledning.................................................................................................9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 Politiska utgångspunkter.............................................................9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 Den fortsatta försvarspolitiska processen..................................12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 De senaste årens utveckling i omvärlden och dess betydelse för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europas och Sveriges säkerhet........................................................14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 Den globala utvecklingen - några huvuddrag............................15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 Det europeiska och euro-atlantiska säkerhetssystemet.............19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.1 Europeiska unionen.................................................20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.2 Organisationen för säkerhet och samarbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i Europa (OS SE)...............................................................21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.3 Europeisk krishantering...........................................21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.4 Nato och dess reformering och utvidgning..............22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.5 Det utvidgade samarbetet i Partnerskap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för fred (PFF)....................................................................23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.6 Euro-atlantiska partnerskapsrådet (EAPR)..............24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.7 Västeuropeiska unionen (VEU)...............................25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.8 Konventionell rustningskontroll i Europa...............25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 Nationella intressen...................................................................26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.1 Förenta staterna........................................................27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.2 Ryssland...................................................................29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.3 Tyskland..................................................................31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.4 Frankrike..................................................................32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.5 Storbritannien..........................................................33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.6 Danmark...................................................................34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.7 Finland.....................................................................35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.8 Norge.......................................................................36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.9 Estland, Lettland och Litauen..................................37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.10 Polen......................................................................38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 Det säkerhetspolitiska läget i Sveriges närområde....................39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5 Militärstrategisk utveckling i Sveriges närområde...................40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5.1 Utvecklingen i den ryska krigsmakten....................41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5.2 Militära operationsmöjligheter i närområdet...........43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Säkerhetspolitikens mål och inriktning av försvarspolitiken&amp;nbsp;m.m.......44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 Försvarspolitikens avgränsning och roll i säkerhetspolitiken ...44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 Säkerhetspolitikens mål m.m....................................................48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 Försvarspolitikens inriktning....................................................51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4 Behov av beredskap och förmåga till anpassning.....................62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4.1 Beredskap.................................................................62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4.2 Fortsatt utveckling av förmågan till anpassning......65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.5 Samband mellan hotbildsförändringar och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;totalförsvarsresursemas utveckling..................................72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.5.1 Bakgrund och metod................................................72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.5.2 Exempel på tänkta omvärldsutvecklingar (målbilder)73 Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.5.3 Sambandet mellan Försvarsmaktens uppgifter och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;operativa förmågor............................................................75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.6 Inriktning av Sveriges deltagande med totalförsvarsresurser i&lt;br&gt;internationellt säkerhetssamarbete....................................77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.6.1 Former och legala grunder för internationellt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;säkerhetssamarbete...........................................................77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.6.2 Internationellt säkerhetsfrämjande samarbete.........80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.6.3 Deltagande med försvarsresurser m.m. i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fredsfrämjande verksamhet...............................................90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Ekonomi...............................................................................................94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 Internationell jämförelse...........................................................94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 Utveckling av totalförsvarsutgifterna i Sverige&amp;nbsp;1992 - 2004 ....95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3 Totalförsvarets ekonomi år 2000 - 2004...................................96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Det militära försvaret..........................................................................101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 Operativa förmågor och beredskap.........................................101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 Krigsorganisationens utveckling.............................................103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3 Grundorganisationens utveckling............................................108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.4 Förmåga och organisation för internationellt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;säkerhetssamarbete inom det militära försvaret m.m....................111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.5 Materielförsörjning..................................................................118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.5.1 Behovet av materiel inom det militära försvaret... 118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.5.2 Försvarsindustri.....................................................119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.5.3 Kompetensområden...............................................120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.5.4 Forskning och teknikutveckling............................123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.5.5 Materielförsörjningsprocessen...............................124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.5.6 Exportstödjande verksamhet..................................125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.5.7 Inriktning av mellanstatligt samarbete på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;materielområdet..............................................................126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Personal..............................................................................................129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1 Inledning..................................................................................129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2 Totalförsvarsplikt....................................................................131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3 Försvarsmaktens utbildningsverksamhet................................136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3.1 Bakgrund................................................................136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3.2 Nivåhöjande yrkesofficersutbildning.....................137&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3.3 Icke nivåhöjande yrkesofficersutbildning..............140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3.4 Reservofficersutbildning........................................141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3.5 Kvalitetssäkring, meritvärdering m.m...................142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3.6 Resursfrågor m.m..................................................144&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3.7 Genomförandet......................................................146&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.4 Övriga personalfrågor.............................................................146&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Det civila försvaret m.m.....................................................................152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1 Förmågor inom det civila försvaret.........................................152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2 Den fortsatta inriktningen av planeringen för det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;civila försvaret...............................................................................153&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.3 Funktionen Ordning och säkerhet...........................................157&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.4 Funktionen Telekommunikationer..........................................159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.5 Delfunktionen Elförsörjning...................................................162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.6 Ekonomisk politik i kriser och krig.........................................171&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.7 Vissa planeringsfrågor vad gäller det civila försvaret och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred.............174&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Ledningsfrågor.................................................................................177&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1 Bakgrund...............................................................................177&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2 Det militära ledningssystemet...............................................179&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3 Ledningssystem för det civila försvaret................................180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4 Ledning och samordning vid svåra påfrestningar på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samhället i fred..............................................................................180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.5 Samlad översyn av lednings- och samordningsfrågorna.......185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.6 Informationskrigföring..........................................................186&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.7 Informationsberedskap inför svåra påfrestningar på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samhället i fred..............................................................................189&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Samhällets räddningstjänst...............................................................192&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna.................................................................................197&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olika länders försvarsutgiffer mellan åren 1970 - 1998........................199&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förkortningar och benämningar............................................................204&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 mars 1999.........207&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. godkänner regeringens förslag att nästa försvarsbeslutsperiod skall&lt;br&gt;omfatta åren 2002 - 2004 (avsnitt 3.2),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. godkänner regeringens förslag till säkerhetspolitikens mål m.m.&lt;br&gt;(avsnitt 5.2),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. godkänner regeringens förslag till försvarspolitikens inriktning (avsnitt&lt;br&gt;5.3.),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. godkänner regeringens förslag i fråga om fortsatt utveckling av&lt;br&gt;förmågan till anpassning (avsnitt 5.4.2),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. godkänner regeringens förslag beträffande inriktning ifråga om den&lt;br&gt;ekonomiska ramen och inriktning ifråga om omställningsbidrag (avsnitt&lt;br&gt;6.3),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. godkänner regeringens förslag att den särskilda uppräkningen av&lt;br&gt;anslaget för anskaffning av materiel med den s.k. teknikfaktorn skall&lt;br&gt;upphöra från och med år 2000 (avsnitt 6.3),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. godkänner regeringens förslag i fråga om operativa förmågor för det&lt;br&gt;militära försvaret (avsnitt 7.1),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. godkänner regeringens förslag till utveckling av Försvarsmaktens&lt;br&gt;krigsorganisation (avsnitt 7.2),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. godkänner regeringens förslag till övergripande mål för det civila&lt;br&gt;försvaret (avsnitt 9.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Nu gällande försvarsbeslut som omfattar åren 1997 - 2001 uppdelades i&lt;br&gt;två etapper. Den första etappen beslutade riksdagen om hösten 1995&lt;br&gt;(prop. 1995/96:12, bet. 1995/96 :UFöUl, rskr. 1995/96:44, bet.&lt;br&gt;1995/96:FöUl, rskr. 1995/96:45 - 46). Den omfattade statsmakternas&lt;br&gt;ställningstaganden till säkerhets- och försvarspolitiken, övergripande mål&lt;br&gt;och uppgifter för totalförsvaret, övergripande principiella frågor om&lt;br&gt;totalförsvarets utformning och struktur samt ekonomin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den andra etappen beslutade riksdagen om hösten 1996 (prop.&lt;br&gt;1996/97:4, bet. 1996/97:UFöUl, rskr. 1996/97:36, bet. 1996/97:FöUl,&lt;br&gt;rskr. 1996/97:109). Den omfattade statsmakternas ställningstagande till&lt;br&gt;den närmare inriktningen för det militära försvarets krigsorganisation, det&lt;br&gt;militära försvarets grundorganisation i fred samt den närmare&lt;br&gt;inriktningen av det civila försvarets verksamhet i krig och fred.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den första etappen beslutade riksdagen att säkerhetspolitiska&lt;br&gt;kontrollstationer skulle genomföras under försvarsbeslutsperioden.&lt;br&gt;Kontrollstationer skall enligt försvarsbeslutet bidra till att det sker en&lt;br&gt;fortlöpande politisk prövning av det säkerhetspolitiska läget och dess&lt;br&gt;konsekvenser för totalförsvarets beredskap, omfattning, utveckling och&lt;br&gt;förnyelse. En kontrollstation genomfördes i samband med&lt;br&gt;försvarsbeslutets andra etapp medan ytterligare en kontrollstation&lt;br&gt;planerades till år 1998. Dock beslutade riksdagen på regeringens förslag&lt;br&gt;under våren 1998 att senarelägga den till år 1999 (prop. 1997/98:83, bet.&lt;br&gt;1997/98:FöU10, rskr. 1997/98:269). Underlagsarbetet inför&lt;br&gt;kontrollstationen har nu genomförts och regeringens överväganden samt&lt;br&gt;förslag framgår av föreliggande proposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 12 januari 1995 att Försvarsberedningen&lt;br&gt;skall svara för samråd mellan företrädare för regeringen och företrädare&lt;br&gt;för riksdagspartierna rörande det långsiktiga försvarsbeslutet. I&lt;br&gt;rapporterna Svensk säkerhetspolitik i ny omvärldsbelysning (Ds 1998:9)&lt;br&gt;och Förändrad omvärld - omdanat försvar (Ds 1999:2) har&lt;br&gt;Försvarsberedningen redovisat sina överväganden inför den andra&lt;br&gt;säkerhetspolitiska kontrollstationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 21 augusti 1997 om att tillsätta en&lt;br&gt;arbetsgrupp för att utreda frågor om skyldigheter och befogenheter vid&lt;br&gt;svåra påfrestningar på samhället i fred för vissa myndigheter, kommuner&lt;br&gt;och landsting. Arbetsgruppen har den 6 maj 1998 lämnat sitt betänkande&lt;br&gt;Skyldigheter och befogenheter vid svåra påfrestningar på samhället i fred&lt;br&gt;(Ds 1998:32). Betänkandet har remissbehandlats. Remissyttrandena finns&lt;br&gt;tillgängliga i Försvarsdepartementet (dnr Fo98/172/CIV). En förteckning&lt;br&gt;över remissinstanserna framgår av bilaga 1. Regeringen behandlar&lt;br&gt;betänkandet i avsnitt 10.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bemyndigade den 5 december 1996 chefen för&lt;br&gt;Försvarsdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;genomfora en översyn av det militära försvarets skolverksamhet. Prop. 1998/99:74&lt;br&gt;Utredningen har den 10 mars 1998 lämnat sitt slutbetänkande (dir.&lt;br&gt;1996:10) Försvarsmaktsgemensam utbildning för framtida krav (SOU&lt;br&gt;1998:42). Betänkandet har remissbehandlats. Remissyttrandena finns&lt;br&gt;tillgängliga i Försvarsdepartementet (dnr Fo98/668/MIL). En förteckning&lt;br&gt;över remissinstanserna framgår av bilaga 1. Regeringen behandlar&lt;br&gt;betänkandet i kapitel 8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bemyndigade den 19 december 1996 chefen för&lt;br&gt;Försvarsdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att&lt;br&gt;genomföra en översyn av mål och medel för Statens räddningsverk (dir.&lt;br&gt;1996:11). Utredningen har den 27 april 1998 lämnat sitt slutbetänkande&lt;br&gt;Räddningstjänsten I Sverige - Rädda Och Skydda (SOU. 1998:59).&lt;br&gt;Utredningens betänkande har remissbehandlats. Remissyttrandena finns&lt;br&gt;tillgängliga i Försvarsdepartementet (dnr Fo98/1078/CIV). En&lt;br&gt;förteckning över remissinstanserna framgår av bilaga 1. Regeringen&lt;br&gt;behandlar betänkandet i kapitel 11.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 2 juli 1998 att en översyn skulle göras av&lt;br&gt;principerna för den särskilda planläggningen för riksstyrelsens&lt;br&gt;verksamhet vid höjd beredskap m.m. Planeringen har i allt väsentligt&lt;br&gt;grundats på överväganden som ligger relativt långt tillbaka i tiden. Ett&lt;br&gt;viktigt motiv till utredningen var att anpassa planeringen till den&lt;br&gt;säkerhetspolitiska utvecklingen. En med anledning därav tillkallad&lt;br&gt;särskild utredare har den 3 februari 1999 lämnat sin rapport om den&lt;br&gt;särskilda planläggningen och förslag rörande förberedelser för att&lt;br&gt;säkerställa ledningsförmågan hos rikets högsta och centrala ledning (dnr&lt;br&gt;FÖ1999/232/SP). Rapporten är under remissbehandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 12 december 1996 att en arbetsgrupp skulle&lt;br&gt;tillsättas inom Regeringskansliet med uppdrag att följa utvecklingen av&lt;br&gt;hot och risker inom området informationskrigsföring. Arbetsgruppen har&lt;br&gt;lämnat två rapporter om åtgärder och skydd mot informationskrigsföring&lt;br&gt;varav den andra lämnades den 1 september 1998. Den andra rapporten&lt;br&gt;remissbehandlades och yttrandena finns tillgängliga i&lt;br&gt;Försvarsdepartementet (dnr Fo98/1828/MIL). En förteckning över&lt;br&gt;remissinstanserna framgår av bilaga 1. Regeringen behandlar&lt;br&gt;betänkandet i avsnitt 10.6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På uppdrag av regeringen den 2 april 1998 har Högskoleverket lämnat&lt;br&gt;rapporten En försvarshögskola på väg mot akademin (Högskoleverket&lt;br&gt;1998:37 R). Regeringen behandlar rapporten i avsnitt 8.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under år 1998 har Riksrevisionsverket i två rapporter behandlat frågor&lt;br&gt;som rör officerarna i Försvarsmakten. I rapporten (RRV 1998:20)&lt;br&gt;behandlas förmåner och formerna för lönebildning, tillämpning av avtal&lt;br&gt;m.m. för anställda vid Försvarsmakten. Rapporten (RRV 1998:47) tar&lt;br&gt;upp vissa strukturella obalanser i Försvarsmakten för officerarna. Dessa&lt;br&gt;frågor behandlas under avsnitt 8.4 Övriga personalfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen framgår regeringens förslag till riksdagsbeslut&lt;br&gt;avseende den ekonomiska planeringsramen för åren 2002 - 2004 och&lt;br&gt;ändrad inriktning av totalförsvaret. Regeringen återkommer i den&lt;br&gt;ekonomiska vårpropositionen angående utgiftsramar för utgiftsområde 6&lt;br&gt;Totalförsvar för åren 2000, 2001 och 2002.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Inledning&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;3.1 Politiska utgångspunkter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Försvarspolitiken i Sverige har sedan länge genomgått en fördjupad&lt;br&gt;översyn vart femte år. Statsmakterna har därvid fattat beslut om&lt;br&gt;säkerhetspolitikens mål och försvarspolitikens inriktning för den&lt;br&gt;kommande försvarsbeslutsperioden. Slutlig ställning till de enskilda&lt;br&gt;årens verksamhet tas av riksdagen genom beslut med anledning av de&lt;br&gt;årliga budgetpropositionerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nu gällande försvarsbeslut avser perioden 1997 - 2001. Beslutet&lt;br&gt;bygger på en överenskommelse mellan Socialdemokraterna och&lt;br&gt;Centerpartiet. I 1999 års kontrollstation prövas om den säkerhetspolitiska&lt;br&gt;utvecklingen ger anledning att modifiera gällande försvarsbeslut. Med&lt;br&gt;anledning av den säkerhetspolitiska utvecklingen föreslår regeringen i&lt;br&gt;denna proposition att försvarspolitiken ges en ny inriktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsberedningen har tagit fram ett underlag för denna proposition.&lt;br&gt;Försvarsberedningens rapport Förändrad omvärld - omdanat försvar&lt;br&gt;utgjorde också utgångspunkten för de överläggningar som&lt;br&gt;försvarsministern på statsministerns uppdrag förde den 12 januari - 2&lt;br&gt;februari 1999 med företrädare för partier som har en likartad grundsyn på&lt;br&gt;det försvars- och säkerhetspolitiska området, Centerpartiet, Folkpartiet&lt;br&gt;liberalerna, Kristdemokraterna och Moderata samlingspartiet. Syftet med&lt;br&gt;överläggningarna var att inför 1999 års kontrollstation nå en fördjupad,&lt;br&gt;blocköverskridande samsyn kring försvarspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhandlingarna med dessa partier fördes i en öppen och konstruktiv&lt;br&gt;anda. Samtliga närvarande partier visade förståelse för de problem som&lt;br&gt;omstruktureringen av försvaret kommer att innebära och visade en vilja&lt;br&gt;att hitta hållbara lösningar. Förhandlingarna ledde emellertid inte till den&lt;br&gt;breda överenskommelse som var den uttalade ambitionen från samtliga&lt;br&gt;deltagande partiföreträdare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgående från den samsyn i de flesta frågor, utom ekonomin, som kom&lt;br&gt;till uttryck under förhandlingarna mellan de fem partierna enades&lt;br&gt;Socialdemokraterna och Centerpartiet den 3 februari 1999 om&lt;br&gt;försvarspolitikens inriktning samt inriktningen för den ekonomiska&lt;br&gt;ramen för perioden 2002 - 2004. Överenskommelsen ligger till grund för&lt;br&gt;denna kontrollstationsproposition.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Viktiga frågor&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den analys och de slutsatser som Försvarsberedningen presenterade i sin&lt;br&gt;rapport om den säkerhetspolitiska utvecklingen i omvärlden har&lt;br&gt;avgörande betydelse för de förslag som regeringen lämnar i denna&lt;br&gt;proposition. Sedan det kalla krigets slut har vårt säkerhetspolitiska läge&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;successivt förbättrats även om osäkerheten i Ryssland består.&lt;br&gt;Utvecklingen har nu gått så långt och blivit så befäst att det finns klar&lt;br&gt;anledning att utnyttja läget till att sänka kostnaderna för försvaret och&lt;br&gt;genomföra en omstrukturering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att säkra den positiva utvecklingen är det viktigt att det euro-&lt;br&gt;atlantiska säkerhetssamarbetet utvecklas, och inte minst att Ryssland&lt;br&gt;fortsätter att delta. Sveriges säkerhet och välfärd är i hög grad beroende&lt;br&gt;av utvecklingen i omvärlden och av att vi samverkar med andra länder.&lt;br&gt;Vi deltar både militärt och civilt på flera platser i världen. Våra insatser&lt;br&gt;till stöd för FN:s och OSSE:s arbete för fred och säkerhet, liksom i PFF,&lt;br&gt;stärker också vår egen säkerhet. Det internationella säkerhetssamarbetet&lt;br&gt;behöver alltmer sättas i förgrunden i Sveriges försvars- och&lt;br&gt;säkerhetspolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen anges hur detta bör ske genom ett utvecklat och&lt;br&gt;fördjupat samarbete främst inom EU, med Nato och dess partnerländer&lt;br&gt;och i Östersjöregionen. EU-medlemskapet är ett nav för vårt deltagande i&lt;br&gt;det europeiska arbetet för fred och säkerhet. Amsterdamfördraget&lt;br&gt;utvecklar ytterligare våra möjligheter att samarbeta inom försvars- och&lt;br&gt;säkerhetspolitiken när det gäller krishantering och fredsfrämjande&lt;br&gt;verksamhet. Våra totalförsvarsresurser behöver utvecklas så att vi&lt;br&gt;långsiktigt kan höja ambitionen inom fredsfrämjande området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under de närmaste tio åren ter sig ett invasionsföretag syftande till&lt;br&gt;ockupation av Sverige inte möjligt att genomföra så länge Sverige har en&lt;br&gt;grundläggande försvarsförmåga. Vi kan däremot inte avskriva väpnade&lt;br&gt;angrepp mot begränsade mål i Sverige .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige måste även i framtiden ha betydande försvarsresurser, både&lt;br&gt;militära och civila, för att trygga vår nationella säkerhet och för att vi&lt;br&gt;internationellt skall kunna bidra till fred och säkerhet. Försvarspolitiken&lt;br&gt;måste emellertid - oberoende av vilken ekonomisk nivå som väljs -&lt;br&gt;anpassas till läget i omvärlden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Idag har Sverige ett invasionsförsvar. Detta måste nu ersättas med en&lt;br&gt;organisation som främst utformas för att under det närmaste decenniet&lt;br&gt;kunna hävda Sveriges territoriella integritet, försvara landet mot vapen-&lt;br&gt;insatser genom luften och andra typer av mer begränsade angrepp samt&lt;br&gt;kunna skydda landet mot allvarliga konsekvenser av angrepp mot&lt;br&gt;infrastruktur. Den nya organisationen skall stärka vår förmåga att delta i&lt;br&gt;det internationella säkerhetssamarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergången till en ny organisation av det militära försvaret, kommer&lt;br&gt;att ta tid och bör därför inledas under innevarande försvarsbeslutsperiod.&lt;br&gt;Uppbyggnad av nya krigsförband tar dock längre tid. Den förändrade&lt;br&gt;Försvarsmakten bör sedan organiseras med en insatsorganisation som har&lt;br&gt;förmåga att redan i grundberedskap lösa de försvarsuppgifter som&lt;br&gt;riksdagen beslutar. Vad som behövs är ett antal högt prioriterade och&lt;br&gt;mångsidigt användbara krigsförband, som dock är avsevärt farre än vad&lt;br&gt;vi har idag. Krigsförbanden skall upprätthålla aktuella beredskapskrav,&lt;br&gt;ha förmåga att hävda nationens territoriella integritet och medverka till&lt;br&gt;att lösa de internationella uppgifter Sverige åtar sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insatsorganisationen kompletteras med kompetenser som därutöver&lt;br&gt;erfordras för att kunna anpassa försvarsförmågan till förändrade&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppgifter som kan bli aktuella på sikt. När vi nu står inför stora&lt;br&gt;förändringar är det viktigt att säkerställa kompetenser inom områden som&lt;br&gt;vi behöver för framtiden, men samtidigt är det nödvändigt att många av&lt;br&gt;de krigsförbandstyper som enbart har uppgifter för att möta ett större&lt;br&gt;invasionsföretag utgår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi måste säkerställa en förmåga att anpassa försvarsresursema, om&lt;br&gt;läget i omvärlden i framtiden skulle förändras. Genom en utvecklad&lt;br&gt;underrättelsetjänst och forskning, förbättrad planering för alternativ,&lt;br&gt;reducerade bindningar och utökat materielsamarbete vill regeringen&lt;br&gt;stärka förmågan till anpassning av försvarsförmågan. Vi skall satsa på&lt;br&gt;kunnande inom områden som är viktiga för framtiden. Vi skall avstå från&lt;br&gt;sådant som inte längre behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omställningen av struktur och resurser inom totalförsvaret skall starta&lt;br&gt;omgående och genomföras så snart som möjligt. Genom de bindningar&lt;br&gt;som finns i personal, anläggningar och uteliggande beställningar kommer&lt;br&gt;det dock att ta tid innan några ekonomiska vinster kan nås. Förändringar&lt;br&gt;av krigs- och grundorganisation bör dock efter riksdagens beslut kunna&lt;br&gt;genomföras från och med år 2000. Den totala utbildningsvolymen av&lt;br&gt;värnpliktiga under åren 2000 och 2001 bör begränsas till ca 15 000 per&lt;br&gt;år. Antalet civilpliktiga bör i princip halveras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det nu, mot bakgrund av det säkerhetspolitiska läget, är möjligt att&lt;br&gt;minska försvarets storlek leder det ofrånkomligen till konsekvenser även&lt;br&gt;på materielsidan. Det blir inte längre möjligt att upprätthålla en bred&lt;br&gt;övervägande inhemsk materielförsörjning inom de budgetramar som vi&lt;br&gt;förutser. Samtidigt måste vi försäkra oss om att kunna få tillgång till den&lt;br&gt;kompetens och materiel som behövs i kristider. Av stor vikt är att&lt;br&gt;tillgodose luftförsvarets behov av kvalificerad materiel, där bl.a.&lt;br&gt;Gripensystemet spelar en central roll. Det kommer att behövas ett utökat&lt;br&gt;internationellt samarbete inom en rad områden. Detta samarbete skall&lt;br&gt;säkra strategiska kompetenser, skapa ömsesidiga industriella beroenden&lt;br&gt;över nationsgränserna och säkra en framsynt försörjnings- och&lt;br&gt;forskningsprocess.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med den omvärldsbedömning regeringen gör och den förändrade&lt;br&gt;hotbilden som utgår från Försvarsberedningens rapport är det rimligt att&lt;br&gt;utgifterna till totalförsvaret minskas under nästa försvarsbeslutsperiod,&lt;br&gt;dvs. åren 2002 - 2004. Inriktningen bör vara att den ekonomiska ramen&lt;br&gt;för varje år under perioden skall vara 4 miljarder kronor mindre än den&lt;br&gt;ekonomiska ramen för år 2001, exklusive den materielförskjutning som&lt;br&gt;riksdagen beslutade våren 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder bör vidtas redan fr.o.m. innevarande år dels för att möjliggöra&lt;br&gt;en minskning av den ekonomiska ramen under nästa&lt;br&gt;försvarsbeslutsperiod, dels för att kunna hantera problemen under&lt;br&gt;innevarande beslutsperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under de politiska överläggningarna inför kontrollstationen har&lt;br&gt;identifierats ett antal åtgärder som bedöms kunna frigöra minst 1 miljard&lt;br&gt;kronor under åren 1999 - 2001. Åtgärderna omfattar främst minskade&lt;br&gt;värn- och civilpliktsvolymer under åren 2000 respektive 2001 samt&lt;br&gt;strukturförändringar i Försvarsmaktens krigs- och grundorganisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör vidare prövas om förhandlingar kan inledas med berörd&lt;br&gt;industri för att kunna avtala om förskjutningar av materielleveranser för&lt;br&gt;att kunna frigöra medel till angelägna utvecklingsprojekt. Även andra&lt;br&gt;möjligheter till besparingar inom utgiftsområdet bör prövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett omställningsbidrag erfordras. Detta får användas för kostnader som&lt;br&gt;hänger samman med de strukturförändringar inom Försvarsmaktens&lt;br&gt;krigs- och grundorganisation som påbörjas och genomförs under&lt;br&gt;innevarande försvarsbeslutsperiod samt för de förskjutningar av&lt;br&gt;materielleveranser som genomförs för att lösa resursproblem före år&lt;br&gt;2002.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inriktningen bör vara att omställningsbidraget anslås med 3 miljarder&lt;br&gt;kronor år 2002 och med 1 miljard kronor år 2003.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.2 Den fortsatta försvarspolitiska processen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Nästa försvarsbeslutsperiod skall omfatta åren&lt;br&gt;2002 - 2004.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Den parlamentariskt sammansatta&lt;br&gt;Försvarsberedningen bör även i fortsättningen svara för samråd mellan&lt;br&gt;regeringen och riksdagspartierna om den långsiktiga inriktningen av&lt;br&gt;försvars- och säkerhetspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsberedningen bör vidare följa den säkerhetspolitiska&lt;br&gt;utvecklingen i omvärlden och inför regeringens förslag till riksdagen i&lt;br&gt;viktigare långsiktiga försvars- och säkerhetspolitiska frågor redovisa sin&lt;br&gt;syn på dessa. Till de rapporter som Försvarsberedningen lämnar skall&lt;br&gt;ledamöterna ha möjlighet att foga eventuella avvikande meningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag och bedömning: Regeringen bedömer&lt;br&gt;att den säkerhetspolitiska utvecklingen även i framtiden kommer att&lt;br&gt;förändras i sådan omfattning och i sådan takt att den svenska försvars-&lt;br&gt;och säkerhetspolitiska inriktningen behöver prövas oftare än som nu&lt;br&gt;genom femåriga försvarsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser därför att nästa försvarsbeslutsperiod bör vara tre år&lt;br&gt;vilket möjliggör en tätare omprövning än hittills med ett bibehållet&lt;br&gt;långsiktigt perspektiv. Försvarsbeslutet år 2001 bör därför omfatta en&lt;br&gt;inriktning av verksamheten för treårsperioden. En ekonomisk&lt;br&gt;planeringsram bör fastställas för att uttrycka ambitionsnivån för&lt;br&gt;verksamheten under den kommande försvarsbeslutsperioden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Totalförsvarets planering är en del i den statliga budgetprocessen. Med&lt;br&gt;riksdagens fastställda inriktning av försvars- och säkerhetspolitiken som&lt;br&gt;utgångspunkt bör den prövas varje år under en försvarsbeslutsperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att nästa&lt;br&gt;försvarsbeslut skall avse perioden 2002 - 2004 och fattas i etapper, med&lt;br&gt;början i och med denna kontrollstationsproposition. Nödvändiga&lt;br&gt;omställningsåtgärder bör genomföras så snart som möjligt redan under&lt;br&gt;innevarande beslutsperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande säkerhetspolitikens mål, vissa övergripande frågor Prop. 1998/99:74&lt;br&gt;avseende försvarspolitikens inriktning och ekonomin lämnar regeringen&lt;br&gt;förslag redan i denna proposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att på grundval av den nu föreliggande&lt;br&gt;kontrollstationspropositionen och riksdagens kommande&lt;br&gt;ställningstaganden till den ta fram ett fördjupat underlag så att ytterligare&lt;br&gt;en proposition om försvarspolitikens inriktning kan lämnas till riksdagen&lt;br&gt;hösten 1999. Därmed kan riksdagen ta ställning till flertalet av&lt;br&gt;huvudfrågorna i försvarsbeslutet avseende åren 2002 - 2004. Denna etapp&lt;br&gt;i nästa försvarsbeslut bör enligt regeringens mening bl.a. behandla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- vilken operativ förmåga som Sverige i olika tidsperspektiv bör&lt;br&gt;kunna utöva med totalförsvarsresurser både nationellt och&lt;br&gt;internationellt och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- den militära insats- och grundorganisationens och övriga&lt;br&gt;totalförsvarsresursers utveckling till och med år 2004.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under år 2000 kan kompletterande beslut behöva fattas av riksdagen i&lt;br&gt;vissa återstående större frågor, t.ex. avseende pliktsystemets tillämpning,&lt;br&gt;det samlade systemet för personalförsörjning och inriktningen av&lt;br&gt;materielförsörjningen. Resterande ställningstaganden i försvarsbeslutet&lt;br&gt;avseende åren 2002 - 2004 bör göras av riksdagen hösten 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att den parlamentariskt sammansatta&lt;br&gt;Försvarsberedningen även i fortsättningen bör svara för samråd mellan&lt;br&gt;regeringen och riksdagspartierna om den långsiktiga inriktningen av&lt;br&gt;försvars- och säkerhetspolitiken. Försvarsberedningen bör vidare följa&lt;br&gt;den säkerhetspolitiska utvecklingen i omvärlden och inför regeringens&lt;br&gt;förslag till riksdagen i viktigare långsiktiga försvars- och&lt;br&gt;säkerhetspolitiska frågor redovisa sin syn på dessa. Till de rapporter som&lt;br&gt;Försvarsberedningen lämnar skall ledamöterna ha möjlighet att foga&lt;br&gt;eventuella avvikande meningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 De senaste årens utveckling i omvärlden och&lt;br&gt;dess betydelse för Europas och Sveriges&lt;br&gt;säkerhet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Den för Sverige grundläggande positiva&lt;br&gt;säkerhetspolitiska utvecklingen under 1990-talet fortsätter, även om&lt;br&gt;osäkerheten om utvecklingen i Ryssland består.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom det fördjupade euro-atlantiska säkerhetssamarbetet skapas&lt;br&gt;förbättrade förutsättningar att hantera konflikter som likväl kvarstår i&lt;br&gt;delar av Europa och dess närhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De gemensamma insatserna på Balkan fortsätter. Fortsatta insatser&lt;br&gt;kommer sannolikt att vara nödvändiga för lång tid framöver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vår säkerhet och välfärd är i hög grad beroende av ett gemensamt&lt;br&gt;ansvarstagande för fred och säkerhet i Europa och att Sverige bidrar&lt;br&gt;till detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU är av grundläggande betydelse för att varaktigt trygga stabilitet&lt;br&gt;och säkerhet i Europa. Regeringen ser med oro på den tveksamhet&lt;br&gt;inför en fortsatt utvidgning som vissa medlemsländer har gett uttryck&lt;br&gt;för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nato och dess samarbete med partnerländer spelar en central roll för&lt;br&gt;krishanteringen i Europa. Nato-medlemskapet för Ungern, Tjeckien&lt;br&gt;och Polen tillmötesgår dessa länders önskemål. Härigenom har den av&lt;br&gt;alla OSSE-länders godtagna principen bekräftats, nämligen att varje&lt;br&gt;land har rätt att självt välja sin säkerhetspolitiska linje. De&lt;br&gt;överenskommelser som träffats med Ryssland om samarbete, den&lt;br&gt;återhållsamhet som NATO visat vad gäller gruppering av militära&lt;br&gt;resurser och det fördjupade samarbetet inom Partnerskap för fred, har&lt;br&gt;gjort att utvidgningsprocessen kunnat genomföras på ett sätt som&lt;br&gt;bidragit till en positiv säkerhetspolitisk utveckling i Europa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det breda praktiska samarbetet i Östersjöområdet samt de nordiska&lt;br&gt;ländernas tilltagande säkerhetssamarbete sinsemellan och med främst&lt;br&gt;de baltiska länderna ger ett väsentligt bidrag till säkerheten i regionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De tre baltiska staterna eftersträvar medlemskap i både EU och&lt;br&gt;Nato. EU-medlemskapet, som bör utgöra en fördel också för&lt;br&gt;Ryssland, understöds inom unionen starkt av Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det största hotet mot säkerheten i Nordeuropa i dagsläget&lt;br&gt;sammanhänger med en fortsatt instabilitet i Ryssland. Osäkerheten&lt;br&gt;kvarstår om Rysslands inrikespolitiska utveckling och de&lt;br&gt;konsekvenser den kan föra med sig för landets relationer till&lt;br&gt;omvärlden. Den ekonomiska krisen i landet fortsätter att fördjupas.&lt;br&gt;Utrymmet för vidmakthållande eller reformering av den militära&lt;br&gt;kapaciteten är mycket begränsat. Det utrikespolitiska agerandet&lt;br&gt;präglas av samarbete med länder både i Väst och i Asien men också&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av ett hävdande av egna intressen både mot Väst och mot länder i det&lt;br&gt;egna närområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett invasionsföretag syftande till ockupation av Sverige ter sig inte&lt;br&gt;möjligt att genomfora under de närmaste tio åren, förutsatt att vi har&lt;br&gt;en grundläggande försvarsförmåga. Väpnade angrepp främst genom&lt;br&gt;luften eller genom insatser mot begränsade mål i Sverige eller andra&lt;br&gt;typer av avsiktliga hot och påtryckningar är dock enligt regeringens&lt;br&gt;bedömning möjliga att genomföra även i nuvarande omvärldsläge. De&lt;br&gt;skulle kunna aktualiseras i samband med akuta kriser i vårt&lt;br&gt;närområde. Syftet skulle kunna vara att störa det svenska samhällets&lt;br&gt;funktion eller att påverka Sveriges agerande. Den ökade spridningen&lt;br&gt;av massförstörelsevapen och den i vissa fall bristande kontrollen över&lt;br&gt;dem ger också anledning till oro.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Den globala utvecklingen - några huvuddrag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Europas och Sveriges säkerhet och välfärd är i tilltagande utsträckning&lt;br&gt;beroende av utvecklingen i omvärlden. Lokalt initierade motsättningar&lt;br&gt;och konflikter kan få verkningar direkt och indirekt långt utanför det&lt;br&gt;aktuella konfliktområdet och därmed hota internationell fred och&lt;br&gt;säkerhet. Krigen på västra Balkan, i Afghanistan, Somalia, Rwanda och&lt;br&gt;Sudan visar att inomstatliga konflikter med etniska och religiösa&lt;br&gt;förtecken blivit allt större regionala problem med konsekvenser även&lt;br&gt;globalt. Därtill har vi i Sverige, liksom i andra länder, anledning att&lt;br&gt;bedöma vår säkerhet i ljuset av ett bredare spektrum av hot och risker -&lt;br&gt;allt ifrån de direkta militära konfliktriskema till de hot som följer av den&lt;br&gt;globala utvecklingen och det moderna samhällets sårbarhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konflikternas parter, som kan vara grupper av länder, enskilda sådana&lt;br&gt;eller icke-statliga organisationer och rörelser, kan vilja påverka&lt;br&gt;omvärlden t.ex. genom att störa försörjningen med strategiska varor och&lt;br&gt;genom sabotage, terror och utpressning. De alltmer utvecklade globala&lt;br&gt;kommunikationerna, det komplexa moderna samhället och tillkomsten av&lt;br&gt;nya typer av vapen och andra medel för påverkan gör det möjligt även för&lt;br&gt;små grupper att få stor verkan över stora områden och avstånd. Det finns&lt;br&gt;också risker för oavsiktlig påverkan på omvärlden genom t.ex. stora&lt;br&gt;radioaktiva utsläpp eller avbruten leverans av strategiska produkter till&lt;br&gt;följd av bristande kontroll, strider eller kaotiska förhållanden i ett lokalt&lt;br&gt;område. Omfattande migration av människor på flykt undan krig,&lt;br&gt;förföljelse, svält och umbäranden kan också skapa avsevärda humanitära&lt;br&gt;problem som bara kan hanteras genom brett internationellt samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt finns en tendens, tydlig redan inför det senaste&lt;br&gt;försvarsbeslutet, att regionala konflikter i grunden förblir regionala och&lt;br&gt;inte på samma sätt som under det kalla kriget riskerar att trappas upp till&lt;br&gt;en allvarligare stormaktsmotsättning. Vi ser i allt fler konflikter att den&lt;br&gt;klassiska folkrättens åtskillnad mellan mellanstatliga konflikter och&lt;br&gt;inbördeskrig suddas ut. Gångna tiders stormaktsinblandning ersätts ofta&lt;br&gt;av grannstaters intervention. Detta förhållande riskerar emellertid&lt;br&gt;samtidigt att sänka tröskeln för att regionala konflikter skall trappas upp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till väpnad nivå. I vissa fall söker stormakterna att gemensamt hantera de&lt;br&gt;hot som lokala konflikter kan utgöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kärnvapnen utgör alltjämt en viktig faktor i den internationella&lt;br&gt;säkerhetspolitiken. Detta beror bl.a. på att de fem kämvapenmakterna,&lt;br&gt;trots att flera av länderna genomfört långtgående reduktioner, fortfarande&lt;br&gt;inte uppfyllt sina åtaganden gentemot de stater som inte har kärnvapen&lt;br&gt;och på att flera nya stater skaffar sig förmåga att utveckla kärnvapen. Det&lt;br&gt;går inte heller att bortse från att det finns ett samband mellan dessa båda&lt;br&gt;faktorer. Under senare år har emellertid riskerna för spridning av&lt;br&gt;massförstörelsevapen och farhågorna for terroristaktioner med sådana&lt;br&gt;vapen uppmärksammats i allt större utsträckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De fall när en sådan spridning av massförstörelsevapen faktiskt skett&lt;br&gt;eller befaras ha skett är inte längre möjliga att betrakta som enbart lokala&lt;br&gt;eller regionala hot. Skulle massförstörelsevapen komma till användning&lt;br&gt;kan framförallt de politisk-psykologiska konsekvenserna bli närmast&lt;br&gt;oöverskådliga. Ett allvarligt hot mot den globala säkerheten utgör därför&lt;br&gt;de stater i Nordafrika, Mellanöstern och Östasien som strävar efter att&lt;br&gt;komma i besittning av icke-konventionella stridsmedel och i flera fall&lt;br&gt;också lyckats uppnå detta. Under senare tid har framförallt Iraks&lt;br&gt;ansträngningar att utveckla såväl kärnvapen som biologiska och kemiska&lt;br&gt;vapen med tillhörande vapenbärare stått i blickpunkten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Provsprängningarna i Indien och Pakistan våren 1998 har visat att&lt;br&gt;kärnvapen fortsatt tillmäts stor säkerhetspolitisk betydelse. De båda&lt;br&gt;ländernas kämvapenambitioner riskerar att tillsammans med Kinas&lt;br&gt;fortsatta utplacering av kärnvapen utgöra ett destabiliserande element i&lt;br&gt;regionen och dess närområde bl.a. mot bakgrund av konflikterna i&lt;br&gt;Kashmir och i angränsande områden. Relationen mellan Indien och&lt;br&gt;Pakistan baseras idag på en labil terrorbalans. För Indien torde emellertid&lt;br&gt;Kinas fortsatta militära upprustning, även på kämvapenområdet, ha&lt;br&gt;spelat en lika stor, om inte större roll som drivkraft bakom landets&lt;br&gt;kämvapenambitioner. Provsprängningarna utgör en allvarlig utmaning&lt;br&gt;mot gällande avtal om rustningskontroll. Det är av stor betydelse att&lt;br&gt;avtalen upprätthålls. I Ryssland har kärnvapen getts en utökad roll i&lt;br&gt;landets forsvarsplanering for att uppväga de konventionella styrkomas&lt;br&gt;försvagning. Till följd av brister i befintliga kontrollsystem, allvarliga&lt;br&gt;ekonomiska problem och utbredd kriminalitet finns risker för spridning&lt;br&gt;av kärnvapenkomponenter, kämvapenteknik och kärnvapenkunnande.&lt;br&gt;Det är något som tas på allvar av det internationella samfundet, liksom&lt;br&gt;också av de ryska myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid den bedömning som nu kan göras om hot och risker som på ett&lt;br&gt;eller annat sätt berör Europa är det, vid sidan om den osäkerhet som&lt;br&gt;präglar utvecklingen i Ryssland, framförallt säkerhetsfrågorna i södra&lt;br&gt;och sydöstra Europa, i Kaukasus samt i Mellanöstern och Nordafrika,&lt;br&gt;som kommer att tillmätas betydelse under åren framöver. Ett stort antal&lt;br&gt;konflikter i dessa regioner består eller har till och med förvärrats under&lt;br&gt;de senaste åren. Inte minst gäller detta den fortsatt mycket allvarliga&lt;br&gt;krisen mellan Irak och FN rörande FN:s möjligheter att kontrollera att&lt;br&gt;Irak eliminerat sina massförstörelsevapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På Balkan är det framförallt den sedan i början av år 1998 allvarligt&lt;br&gt;förvärrade konflikten i Kosovo som tilldragit sig det internationella&lt;br&gt;samfundets ökade uppmärksamhet och engagemang. Antalet flyktingar&lt;br&gt;som ett resultat av konflikten överstiger en kvarts miljon. Efter&lt;br&gt;Natoländemas hot om militärt ingripande under hösten 1998 har&lt;br&gt;konflikten intemationaliserats ytterligare bl.a. genom OSSE:s och Natos&lt;br&gt;verifikations- och övervakningsuppdrag. Trots denna utveckling&lt;br&gt;förefaller vägen till en långsiktig lösning av konflikten ännu mycket lång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De svåra konflikter som pågått under lång tid i Afrika söder om Sahara&lt;br&gt;och den olösta konflikten mellan Indien och Pakistan ger också anledning&lt;br&gt;till oro. Detsamma gör den osäkra utvecklingen i Nordkorea. Förutom de&lt;br&gt;vittomfattande mänskliga konsekvenserna som är en följd av Nordkoreas&lt;br&gt;djupa strukturella försörjningskris, kan utvecklingen få en&lt;br&gt;destabiliserande verkan både på och utanför den koreanska halvön. Den&lt;br&gt;riskerar i värsta fall att utlösa en öppen konflikt med Sydkorea.&lt;br&gt;Nordkoreas uppskjutning av en ny medeldistansraket i augusti 1998&lt;br&gt;illustrerar osäkerheten i den militärstrategiska bedömningen avseende&lt;br&gt;Ostasien. Mot bakgrund av de nordkoreanska försöken att producera&lt;br&gt;kärnvapen och landets samarbete med andra länder som befaras utveckla&lt;br&gt;kärnvapen framstår detta som en särskilt farlig utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur säkerhetssituationen kommer att se ut i Asien under de kommande&lt;br&gt;åren är svårt att förutse. Av avgörande betydelse för regionens framtid är&lt;br&gt;att den säkerhetspolitiska balansen inte rubbas på sätt som skapar en&lt;br&gt;sådan ökad osäkerhet i relationerna mellan regionens huvudaktörer att&lt;br&gt;den leder till en rustningskapplöpning. Säkerhetspolitisk stabilitet krävs&lt;br&gt;för att handel och investeringar, miljösamarbete etc. inte skall hotas av&lt;br&gt;sönderfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Idag och för överskådlig framtid utgör USA:s närvaro en viktig&lt;br&gt;stabiliserande faktor och en säkerhetspolitisk garanti för Japan liksom för&lt;br&gt;stabiliteten på den koreanska halvön och för Taiwans och flera andra&lt;br&gt;sydostasiatiska länders säkerhet. Så länge försvarsavtalet mellan USA&lt;br&gt;och Japan är i kraft torde Japan inte se behov av utbyggnad av det egna&lt;br&gt;försvaret, vilket skulle kunna äventyra stabiliteten. Samtidigt balanseras&lt;br&gt;riskerna för regional kinesisk dominans. Om USA skulle reducera sin&lt;br&gt;närvaro, skulle en betydande osäkerhet kunna uppstå i de&lt;br&gt;säkerhetspolitiska relationerna mellan Kina och Japan. Långsiktigt är&lt;br&gt;osäkerheten betydande. Utvecklingen i Kina är i detta sammanhang en&lt;br&gt;huvudfaktor i regionens utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kina är världens mest folkrika stat och en växande stormakt, vars&lt;br&gt;politiska och ekonomiska betydelse under de senaste två decennierna&lt;br&gt;ökat avsevärt. Sedan reformpolitiken inleddes för 20 år sedan har Kina&lt;br&gt;uppvisat en hög ekonomisk tillväxt och nått betydande resultat som&lt;br&gt;markerar övergången från plan- till marknadsekonomi. Den demokratiska&lt;br&gt;utvecklingen går dock långsamt i Kina.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kina är en av världens kämvapennationer. Det kinesiska försvaret har&lt;br&gt;moderniserats genom en omfattande anskaffning av högtekniska&lt;br&gt;vapensystem. Därmed har Kina en allt mer utvecklad förmåga att verka&lt;br&gt;långt utanför det egna fastlandet. Allt detta måste också ses i samband&lt;br&gt;med de territoriella konflikter Kina har med en rad av sina grannländer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bl.a. i Sydkinesiska sjön och med Taiwan. Det kinesiska försvarets&lt;br&gt;modernisering är av central betydelse såväl för landets utrikes- och&lt;br&gt;säkerhetspolitik som för den inrikespolitiska reform- och&lt;br&gt;strukturomvandlingsprocessen. Inte minst Kinas grannländer upplever en&lt;br&gt;grundläggande osäkerhet om hur Kina kan komma att använda sin&lt;br&gt;växande styrka och hävda sina intressen, när dessa kommer i konflikt&lt;br&gt;med omvärldens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under de senaste åren har de beroendeförhållanden som den&lt;br&gt;fortgående ekonomiska integrationen mellan stater medför, kommit allt&lt;br&gt;mer i blickpunkten. Internationell handel, internationellt industriellt&lt;br&gt;samarbete, internationella investeringar och den internationella&lt;br&gt;kapitalmarknaden har ökat i omfattning och betydelse. Såväl den snabba&lt;br&gt;tekniska utvecklingen som de omfattande avregleringarna på&lt;br&gt;kapitalmarknaden har bidragit till detta. Ekonomins globalisering far allt&lt;br&gt;större betydelse för enskilda länder och sätter samtidigt gränser för den&lt;br&gt;nationella handlingsfriheten. De ekonomiska och handelspolitiska&lt;br&gt;frågorna väger samtidigt tyngre i relationerna mellan världens länder och&lt;br&gt;har därmed också fått större säkerhetspolitisk betydelse. Den ökade&lt;br&gt;internationaliseringen gör bl.a. villkoren för internationell handel till ett&lt;br&gt;viktigt medel för ökad säkerhet men också för påverkan i de&lt;br&gt;internationella relationerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den finanskris som började i Asien år 1997 visar hur ekonomins&lt;br&gt;globala effekter kan variera högst avsevärt. Den har medfört stark&lt;br&gt;politisk och social oro i flera asiatiska länder, framförallt i Indonesien,&lt;br&gt;världens ijärde folkrikaste land, men även i Malaysia. Krisen har även&lt;br&gt;påverkat andra delar av världen. De potentiella säkerhetspolitiska&lt;br&gt;konsekvenserna torde vara störst i Ryssland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FN har i kraft av sitt stadgeenliga ansvar för internationell fred och&lt;br&gt;säkerhet en central roll i det internationella samfundets fredsfrämjande&lt;br&gt;verksamhet. De 185 medlemsstaterna ger organisationen en global&lt;br&gt;legitimitet. Detta erbjuder möjligheter till bred internationell samverkan&lt;br&gt;också mellan stater med skilda politiska och ekonomiska strukturer. FN:s&lt;br&gt;styrka ligger också i att organisationen har en bred inriktning på säkerhet&lt;br&gt;med såväl politiska, militära, ekonomiska som sociala dimensioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är dock uppenbart att förändringar krävs för att FN mer effektivt&lt;br&gt;skall kunna utnyttja de möjligheter som det förändrade internationella&lt;br&gt;läget skapat, exempelvis för att förebygga konflikter. Även om den&lt;br&gt;förebyggande verksamheten utvecklas kommer FN och andra&lt;br&gt;internationella organisationer dock under överskådlig tid att tvingas&lt;br&gt;hantera en mängd akuta kriser, konflikter och katastrofer. Förmågan att&lt;br&gt;medverka i ett brett spektrum av fredsfrämjande och humanitära insatser&lt;br&gt;kommer att behöva utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FN kan dock inte axla ansvaret för ledningen av operationer med trupp&lt;br&gt;för omfattande och utdragna insatser av fredsframtvingande karaktär.&lt;br&gt;Erfarenheterna från bl.a. Somalia, Rwanda och f.d. Jugoslavien har visat&lt;br&gt;på svårigheterna för FN att på egen hand genomföra insatser av detta&lt;br&gt;slag. Säkerhetsrådets beslutsförmåga hämmas idag av stor politisk och&lt;br&gt;finansiell återhållsamhet hos ledande rådsmedlemmar - inte minst vad&lt;br&gt;gäller nya fredsfrämjande insatser och behovet av att utvidga och anpassa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;existerande operationer. FN:s beslutsförmåga har blockerats av de skilda&lt;br&gt;uppfattningar som råder bland de permanenta medlemmarna i&lt;br&gt;säkerhetsrådet, vilket särskilt har visat sig i hanteringen av konflikterna&lt;br&gt;på västra Balkan och med Irak. Det är vidare särskilt angeläget att&lt;br&gt;förutsättningar skapas för att förbättra FN:s finansiella situation. Förenta&lt;br&gt;staterna har mot bakgrund av sin stora skuld därvid ett särskilt ansvar.&lt;br&gt;Trots ihärdiga ansträngningar från den amerikanska administrationens&lt;br&gt;sida har kongressen ännu inte godkänt en betalning av den amerikanska&lt;br&gt;skulden till FN.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En delvis ny arbetsfördelning har utkristalliserats som innebär att FN i&lt;br&gt;större utsträckning auktoriserar regionala organisationer eller koalitioner&lt;br&gt;av stater att genomföra vissa insatser, allt i enlighet med FN-stadgans&lt;br&gt;kapitel VIII. Förutom i Gulfkriget åren 1990 och 1991 skedde detta också&lt;br&gt;i Somalia år 1992, i Bosnien från slutet av år 1995 och i Albanien år&lt;br&gt;1997. Sverige har därvid framhållit att en begäran från FN:s säkerhetsråd&lt;br&gt;eller beslut som fattas av OSSE är en förutsättning för vårt deltagande i&lt;br&gt;sådana insatser. Genom den nya typen av fredsfrämjande insatser har&lt;br&gt;frågan om nödvändigheten av FN-mandat börjat att diskuteras bl.a. inom&lt;br&gt;EU och Nato, både från folkrättsliga och säkerhetspolitiska&lt;br&gt;utgångspunkter.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Det europeiska och euro-atlantiska säkerhetssystemet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De senaste åren har präglats av en intensiv förhandlingsprocess om den&lt;br&gt;framtida säkerhetsstrukturen i Europa. Påtagliga förändringar har skett&lt;br&gt;bland organisationerna som har att hantera säkerheten och stabiliteten på&lt;br&gt;den europeiska kontinenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det euro-atlantiska säkerhetssystemet har i ökande utsträckning blivit&lt;br&gt;avtalsbundet. Därvid skapas institutionaliserade former för&lt;br&gt;säkerhetspolitiskt samarbete. Det bidrar till ökad öppenhet och ökat&lt;br&gt;förtroende och kan på sikt även leda till snabbare och effektivare&lt;br&gt;krishantering. Ett viktigt exempel är undertecknandet i maj 1997 av&lt;br&gt;grunddokumentet (Founding Act) mellan Ryssland och Nato. Ett särskilt&lt;br&gt;Nato-Rysslandsråd upprättades för konsultation och koordination samt,&lt;br&gt;när så bedöms möjligt, även för gemensamt beslutsfattande. Den efter&lt;br&gt;hand allt mer utvecklade demokratin i de forna kommunistiska&lt;br&gt;enpartistatema i Europa i kombination med det framväxande regelverket&lt;br&gt;för mellanstatliga relationer gör utvecklingen i en allt större del av&lt;br&gt;Europa mer förutsägbar än tidigare. Risken minskar därmed också för att&lt;br&gt;intressemotsättningar skall trappas upp till öppna konflikter och krig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De steg som tagits mot ökad avtalsbindning av säkerhetsfrågorna de&lt;br&gt;senaste åren är välkomna. Samtidigt är det nödvändigt att notera att&lt;br&gt;många ytterligare steg återstår innan alla länder i Europa har kunnat&lt;br&gt;uppnå sådana säkerhetslösningar som de själva eftersträvar. Det finns på&lt;br&gt;den europeiska kontinenten åtskilligt kvar av motstridiga intressen och&lt;br&gt;misstro mellan länder och befolkningsgrupper som ger anledning till oro&lt;br&gt;och som innebär en risk för nya eller fortsatta lokala och regionala&lt;br&gt;konflikter, särskilt i sydöstra Europa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.2.1&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Europeiska unionen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU är av grundläggande betydelse för att varaktigt trygga stabilitet och&lt;br&gt;säkerhet i Europa. Samarbetet i EU skapar förutsättningar för att&lt;br&gt;gemensamma värderingar och normer skall spridas och tillämpas genom&lt;br&gt;det nät av relationer och ömsesidiga beroenden som på stor bredd växer&lt;br&gt;fram och berör hela samhället. Det är en process som kommer att ta tid&lt;br&gt;och som kan stöta på svårigheter när olika särintressen uppfattas som&lt;br&gt;otillräckligt tillgodosedda. Men det är också ett samarbete mellan&lt;br&gt;demokratier som successivt kan lösa upp motsättningar och&lt;br&gt;intressekonflikter och öka den inbördes solidariteten och det ömsesidiga&lt;br&gt;beroendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU:s förestående utvidgning och utökade ekonomiska samarbete med&lt;br&gt;länder i EU:s närområde har stor betydelse på det säkerhetspolitiska&lt;br&gt;planet. EU ställer på sina medlemsländer bl.a. krav på en institutionell&lt;br&gt;stabilitet som garanterar demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter&lt;br&gt;och respekt för och skydd av minoriteter. Detta har redan haft avsevärda&lt;br&gt;positiva effekter i kretsen av kandidatländer. Utsikterna till medlemskap&lt;br&gt;har inneburit att kandidatländerna gjort stora ansträngningar för att lösa&lt;br&gt;kvarvarande konflikter med sina grannländer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska rådet beslöt vid sitt möte i Luxemburg i december 1997 att&lt;br&gt;inleda den anslutningsprocess som omfattar tio kandidatländer i Central-&lt;br&gt;och Östeuropa samt Cypern. Under år 1998 har realförhandlingar inletts&lt;br&gt;med Polen, Tjeckien, Ungern, Slovenien, Estland och Cypern. Parallellt&lt;br&gt;härmed har förberedelser pågått för förhandlingar med Bulgarien,&lt;br&gt;Rumänien, Slovakien, Lettland och Litauen. Dessutom har Malta på nytt&lt;br&gt;aktualiserat sin ansökan om EU-medlemskap. EU-kommissionen skall&lt;br&gt;regelbundet till rådet lämna lägesrapporter om de framsteg varje&lt;br&gt;kandidatland gör samt i förekommande fall, rekommendera att&lt;br&gt;realförhandlingar inleds med ytterligare något eller några kandidatländer.&lt;br&gt;EU-kommissionen presenterade i november 1998 en första sådan&lt;br&gt;lägesrapport. Rapporten visar att betydande framsteg gjorts inte minst i&lt;br&gt;Lettland och Litauen. Förutsatt att reformtakten fortsätter på nuvarande&lt;br&gt;sätt skulle ett beslut kunna fattas om att inleda realförhandlingar,&lt;br&gt;åtminstone med Lettland, vid EU-toppmötet i Helsingfors i december&lt;br&gt;1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns dock beklagliga tendenser, märkbara bl.a. vid EU-toppmötet&lt;br&gt;i Wien i december 1998, som innebär att många av EU:s nuvarande&lt;br&gt;medlemsstater nu mer än tidigare betonar den tid utvidgningsprocessen&lt;br&gt;kommer att ta. Det kan antas att unionen under år 1999 kommer att vara&lt;br&gt;mycket upptagen av den gemensamma valutans införande och&lt;br&gt;uppgörelsen om EU:s interna hushållning för de kommande åren, den s.k.&lt;br&gt;Agenda 2000. Dessutom är det val till EU-parlamentet och en ny&lt;br&gt;kommission skall utses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.2&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Organisationen for säkerhet och samarbete i Europa&lt;br&gt;(OSSE)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OSSE har stärkt sin ställning som fredsfrämjare i Europa. Dess&lt;br&gt;förmåga till snabba och flexibla faltinsatser har blivit ett centralt inslag i&lt;br&gt;europeisk säkerhet. Även före organisationens engagemang i Kosovo har&lt;br&gt;den utfört ett mycket väsentligt arbete genom de faltmissioner som den&lt;br&gt;har upprättat i ett femtontal länder. OSSE har utvecklat ett aktivt&lt;br&gt;samarbete om mänskliga rättigheter, demokrati och valövervakning&lt;br&gt;genom ODIHR (OSSE:s kontor för mänskliga rättigheter och&lt;br&gt;demokratiska institutioner). Högkommissarien för nationella minoriteter&lt;br&gt;har genom sitt tidiga, aktiva och långsiktiga agerande i ett tiotal länder&lt;br&gt;framgångsrikt bidragit till att minska spänningar och förebygga&lt;br&gt;konflikter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OSSE har på grund av ett brett säkerhetsbegrepp och genom sitt&lt;br&gt;arbetssätt utvecklats till en central aktör i det europeiska säkerhetsarbetet.&lt;br&gt;Organisationen har därvidlag flera komparativa fördelar: ett brett&lt;br&gt;medlemskap, flexibilitet, en stark och snabbt växande fältorganisation&lt;br&gt;och ett gemensamt agerande grundat på gemensamma normer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den verifikationsmission som OSSE inledde i Kosovo hösten 1998&lt;br&gt;utgör organisationens i särklass största utmaning någonsin. Uppgiften att&lt;br&gt;verifiera att FN:s säkerhetsrådsresolution 1199 efterlevs är stor och&lt;br&gt;komplex, särskilt eftersom den saknar den säkerhetsmässiga grund som&lt;br&gt;Daytonavtalet och den Natoledda IFOR/SFOR-insatsen gett i Bosnien. I&lt;br&gt;uppgiften ingår övervakning av eldupphör och trupptillbakadragande,&lt;br&gt;stöd för humanitära insatser och flyktingåtervändande, övervakning av&lt;br&gt;respekten för mänskliga rättigheter och stöd för uppbyggnaden av ett&lt;br&gt;demokratiskt samhälle. OSSE skall övervaka kommande val i Kosovo&lt;br&gt;och bidra till att bygga upp polisväsendet i provinsen. Med&lt;br&gt;Kosovoinsatsen kommer OSSE under 1999 att ha upp till 5 000 personer&lt;br&gt;i olika missioner vilket kommer att ställa stora och snabbt ökande krav på&lt;br&gt;organisationen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.2.3 Europeisk krishantering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att Europas stater, som nu sker i Bosnien och i Kosovo,&lt;br&gt;verkligen är beredda att axla ett större ansvar för säkerhetsbyggande och&lt;br&gt;krishantering i första hand inom Europa men också i ett vidare&lt;br&gt;sammanhang. Europas förmåga till krishantering måste stärkas. Europa&lt;br&gt;far inte i hög grad förbli avhängig en ingalunda självklart given&lt;br&gt;amerikansk vilja att engagera sig både politiskt och militärt i andra&lt;br&gt;konflikter än sådana som bedöms röra vitala amerikanska intressen.&lt;br&gt;Samtidigt är det ett grundläggande europeiskt intresse att vidmakthålla&lt;br&gt;ett starkt amerikanskt engagemang i Europa. En stärkt europeisk&lt;br&gt;krishanteringsförmåga skall därför ses som ett komplement till det&lt;br&gt;transatlantiska samarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett viktigt inslag i EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik&lt;br&gt;(GUSP) är att förebygga konflikter. Förberedelser har inletts för att&lt;br&gt;upprätta en gemensam enhet för politisk planering och tidig förvarning&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(analysenhet) inom EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Det&lt;br&gt;knyts också förhoppningar till tillsättandet av en talesman på hög nivå för&lt;br&gt;den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken som skall bidra till att&lt;br&gt;stärka ett mera samordnat uppträdande från EU:s sida i dessa frågor.&lt;br&gt;Avgörande är dock förmågan att ena sig om beslut. Aldrig så goda&lt;br&gt;beslutsmekanismer kan inte ersätta en bristande vilja att agera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amsterdamfördraget innebär att kopplingen mellan EU och VEU&lt;br&gt;stärks. På svenskt-finskt initiativ fastställer det nya fördraget att de s.k.&lt;br&gt;Petersbergsuppgiftema, dvs. fredsfrämjande och humanitära insatser,&lt;br&gt;skall bli en grundläggande beståndsdel i EU:s säkerhetspolitiska&lt;br&gt;samarbete. Att förebygga och hantera konflikter har därigenom blivit en&lt;br&gt;del av Amsterdamfördraget. EU lägger fast den övergripande politiska&lt;br&gt;ramen och tar initiativet till insatserna, som sedan utförs av VEU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under hösten 1998 har diskussionen bland EU:s medlemsländer&lt;br&gt;intensifierats om hur EU ytterligare skall kunna stärka sin&lt;br&gt;krishanteringsförmåga. Erfarenheterna från Bosnien, Albanien och nu&lt;br&gt;senast Kosovo har bidragit till detta. Om Europa skall kunna spela en&lt;br&gt;ökad roll inom krishantering, krävs politisk vilja i kombination med en&lt;br&gt;effektiv och trovärdig europeisk militär förmåga. Europa måste ha&lt;br&gt;förmåga att agera militärt när USA inte kan eller vill delta. Detta handlar&lt;br&gt;inte om att dubblera Natos roll, men däremot om att snabbt och brett&lt;br&gt;genomföra den europeiska säkerhets- och försvarsidentiteten (ESDI) i&lt;br&gt;Nato. Det handlar också om att skapa en ändamålsenlig struktur för&lt;br&gt;beslutsfattande i EU, där unionen har förmåga att fatta strategiska beslut&lt;br&gt;om europeiska militära operationer. Ett starkare och mer effektivt Europa&lt;br&gt;bidrar därigenom också till att stärka Nato.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att stärka samarbetet i Europa på detta område, liksom EU:s roll&lt;br&gt;härvidlag, är en avgörande fråga som rör både EU-ländemas&lt;br&gt;grundläggande säkerhetspolitiska intressen och den transatlantiska&lt;br&gt;länkens fortsatta betydelse. Sannolikt handlar det därför om en flerårig&lt;br&gt;process. Natotoppmötet i Washington i april 1999 och EU:s toppmöte i&lt;br&gt;Köln i juni samma år torde emellertid utgöra viktiga steg i den fortsatta&lt;br&gt;processen. Det förtjänar att påpekas i sammanhanget att såväl&lt;br&gt;Storbritannien som Frankrike redan idag besitter en ansenlig militär&lt;br&gt;interventionsförmåga och därtill målmedvetet ökar satsningarna&lt;br&gt;ytterligare på insatsförband med hög beredskap.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.2.4 Nato och dess reformering och utvidgning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Efter det kalla krigets slut och sedan hotet om ett ödeläggande storkrig i&lt;br&gt;Europa i allt väsentligt försvunnit har Nato kommit att genomgå stora&lt;br&gt;förändringar. Natos omvandlingsprocess omfattar fyra sammanhängande&lt;br&gt;områden: utvidgningen, Rysslandsrelationen, den europeiska säkerhets-&lt;br&gt;och försvarsidentiteten samt den inre reformeringen. Till de inre&lt;br&gt;reformerna hör hela Natos omstrukturering i riktning från de traditionella&lt;br&gt;territorialförsvarsuppgiftema mot att leda och genomföra&lt;br&gt;krishanteringsinsatser. Därigenom har Nato kommit att etablera sig som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den centrala aktören för större militära krishanteringsoperationer på den&lt;br&gt;europeiska kontinenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Natotoppmötet i Washington i april 1999 blir det första med Polen,&lt;br&gt;Tjeckien och Ungern som fullvärdiga Natomedlemmar. En viktig punkt&lt;br&gt;på toppmötets dagordning blir antagandet av Natos nya strategiska&lt;br&gt;grundsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nato har i sin förändringsprocess bl.a. att beakta en fördröjd&lt;br&gt;återintegrering av Frankrike i Natos militära samarbete, krympande&lt;br&gt;försvarsanslag bland nuvarande medlemsländer och starkt begränsade&lt;br&gt;ekonomiska resurser hos de tre nya medlemsländerna. Vidare, och mera&lt;br&gt;fundamentalt, är den tveksamhet som flera Natoländer känner inför en&lt;br&gt;fortsatt utvidgningsprocess, eller i vart fall inför hur snart nästa omgång&lt;br&gt;kan eller bör inledas och med vilka länder. Detta medför en fortsatt&lt;br&gt;osäkerhet, inte minst med hänsyn till Rysslands motstånd till en fortsatt&lt;br&gt;utvidgningsprocess, men även inför vad vissa Natoländer anser vara&lt;br&gt;risken att alliansens sammanhållning och effektivitet äventyras, om Nato&lt;br&gt;utvidgas ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kommunikén från Madridmötet sommaren 1997 slås dock fast att&lt;br&gt;Nato förblir Öppet för alla demokratiska stater i Europa. Inget land&lt;br&gt;utesluts på förhand på grund av sitt geografiska läge. Medlemskapet&lt;br&gt;måste dock tjäna Natos politiska och strategiska intressen samt bidra till&lt;br&gt;hela Europas säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör ligga i Rysslands intresse att medverka till europeiska&lt;br&gt;säkerhetslösningar som begränsar behovet av egen rustning och kan&lt;br&gt;underlätta sådant samarbete med väst som främjar Rysslands&lt;br&gt;reformarbete. Ett Europa som koncentrerar sig på att utforma sina&lt;br&gt;militära resurser för krishantering och som tillsammans med USA och&lt;br&gt;Kanada alltmer inriktar Nato mot ett brett säkerhetssamarbete i hela&lt;br&gt;Europa bör ligga i linje med ryska nationella intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheterna från Bosnien och implementeringen av Daytonavtalet&lt;br&gt;har påskyndat reformeringen av Nato och klarare definierat de roller som&lt;br&gt;olika säkerhetsorganisationer kan och bör spela i internationell&lt;br&gt;krishantering. Utvecklingen i Bosnien har även visat behovet av att EU&lt;br&gt;kan uppträda som en enad och stark aktör men också tydliggjort EU:s&lt;br&gt;begränsningar i dagsläget. Den har demonstrerat behovet av Natos&lt;br&gt;krishanteringsförmåga för Europas säkerhet och vikten av amerikansk&lt;br&gt;närvaro. Betydelsen av en fungerande samordning mellan civila och&lt;br&gt;militära resurser är ytterligare en viktig erfarenhet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.2.5 Det utvidgade samarbetet i Partnerskap för fred (PFF)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Samarbetet inom Partnerskap för fred (PFF) utgör ett viktigt politiskt och&lt;br&gt;militärt instrument för samverkan mellan Nato och länder utanför Nato.&lt;br&gt;Detta samarbete inleddes år 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PFF-samarbetet syftar till att utveckla den internationella&lt;br&gt;krishanteringsförmågan och att skapa allmänt förtroende. För de länder&lt;br&gt;som strävar efter Natomedlemskap utgör samarbetet inom PFF också i&lt;br&gt;praktiken ett slags förberedelse för medlemskap. Förutom att PFF-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ländernas försvarsplaneringsprocess för krishantering (Planning and&lt;br&gt;Review Process, PARP) har gjorts mer omfattande har PFF-övningama&lt;br&gt;successivt gjorts mer komplexa. De omfattar nu alla slags fredsfrämjande&lt;br&gt;moment och samverkan mellan samtliga försvarsgrenar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För länderna i Östersjöregionen spelar PFF-samarbetet en viktig&lt;br&gt;förtroende- och säkerhetsskapande roll länderna emellan. I det&lt;br&gt;sammanhanget är det särskilt viktigt att stärka de baltiska ländernas&lt;br&gt;förmåga att delta och att uppmuntra ryskt deltagande i PFF-samarbetet.&lt;br&gt;Sverige har gjort en rad särskilda ansträngningar i detta syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principer för planering och ledning av fredsfrämjande operationer&lt;br&gt;utvecklas inom ramen för det fördjupade PFF-samarbetet. Det är&lt;br&gt;väsentligt att länder som deltar i fredsfrämjande insatser får bättre&lt;br&gt;möjligheter att tidigt medverka i och påverka planering och ledning av en&lt;br&gt;insats både i dess praktiska och operativa del. Det är tillfredsställande att&lt;br&gt;detta nu sker genom att partnerländer i ökad utsträckning får delta med&lt;br&gt;personal i relevanta staber och enheter. Det är också värdefullt att&lt;br&gt;åtgärder för att påskynda långsiktig och operativ planering - genom&lt;br&gt;inventering av tillgängliga styrkor och resurser - håller på att genomföras&lt;br&gt;inom Nato/PFF, VEU och FN.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av stor vikt är också att former och resurser för internationell&lt;br&gt;krishantering är under utveckling, exempelvis genom Natos nya flexibla&lt;br&gt;lednings- och kommandostruktur benämnd Combined Joint Task Force&lt;br&gt;(CJTF). Många länder lägger ökad vikt vid att kunna använda nationella&lt;br&gt;styrkor med hög beredskap för flera slags uppgifter eller uppsätta nya&lt;br&gt;styrkor för internationella insatser. Ett stort antal länder samarbetar i&lt;br&gt;ökande grad med syfte att sätta upp gemensamma styrkor och att&lt;br&gt;förbättra möjligheterna att snabbt kunna sätta in dessa.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.2.6 Euro-atlantiska partnerskapsrådet (EAPR)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I det nya samarbete som växt fram i Europa sedan Nato lanserade&lt;br&gt;Partnerskap för fred (PFF) år 1994 är Euro-atlantiska partnerskapsrådet&lt;br&gt;(EAPR), som bildades år 1997, avsett att spela en dubbel roll. Den ena&lt;br&gt;rollen är som forum för politiska konsultationer och den andra som ram&lt;br&gt;för praktiskt samarbete mellan Nato- och partnerländer. EAPR är ingen&lt;br&gt;organisation i formell mening. Dess struktur är uppbyggd kring Natos&lt;br&gt;struktur och däri ligger också dess säkerhetspolitiska mervärde.&lt;br&gt;Huvuddelen av det praktiska samarbetet bedrivs inom PFF. En viktig&lt;br&gt;målsättning med EAPR är att göra partnersamarbetet mer operativt. Det&lt;br&gt;är viktigt att varje land självt kan välja omfattning och djup på sitt&lt;br&gt;engagemang i partnersamarbetet så att förutsättningar skapas för att&lt;br&gt;länder med vitt skilda intressen skall kunna delta. Samtidigt sätter just&lt;br&gt;dessa skilda intressen och ambitionsnivåer gränser för EAPR:s&lt;br&gt;utvecklingsmöjligheter. En annan begränsning utgörs av Natoländemas&lt;br&gt;behov av att slå vakt om alliansens särställning och integritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.2.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Västeuropeiska unionen (VEU)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Västeuropeiska unionen (VEU) är teoretiskt sett redo att ta på sig relativt&lt;br&gt;omfattande krishanteringsinsatser. Organisationens förmåga att agera har&lt;br&gt;dock hämmats av medlemsländernas syn på europeisk försvars- och&lt;br&gt;säkerhetspolitik, och främst i synen på USA:s roll i Europa inom dessa&lt;br&gt;områden. Det är ett grundläggande europeiskt intresse att den&lt;br&gt;transatlantiska länken förblir stark. Inför konkreta kriser har européernas&lt;br&gt;strävan att involvera USA på den europeiska kontinenten lett till att rent&lt;br&gt;europeiska militära insatser genom VEU hittills inte har aktualiserats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt finns bland européerna en medvetenhet om att de kommer&lt;br&gt;att behöva ta större ansvar för att hantera kriser i Europa. Även om&lt;br&gt;utvecklingen inom Nato/PFF och VEU har stått i fokus för dessa&lt;br&gt;diskussioner har, som redogjorts för i tidigare avsnitt, debatten nu&lt;br&gt;intensifierats bland EU:s medlemsländer om unionens roll härvidlag.&lt;br&gt;Förutom den politiska kopplingen till EU har VEU en stark militär&lt;br&gt;koppling till Nato. Nato har beslutat att VEU skall kunna använda sig av&lt;br&gt;Nato-resurser för att genomföra insatser. I första hand handlar det om att&lt;br&gt;VEU skall kunna utnyttja Natos ledningsstrukturer, men även resurser&lt;br&gt;för operativ och långsiktig planering. Sverige jämte några andra länder är&lt;br&gt;observatörer i VEU. Observatörsländema har inbjudits att delta i den&lt;br&gt;långsiktiga försvarsplaneringen av VEU-ledda operationer. Det&lt;br&gt;inflytande som observatörsländema har uppnått i VEU är en viktig faktor&lt;br&gt;att beakta om VEU:s uppgifter skulle komma att tas över av andra&lt;br&gt;organisationer, vilket är ett av de alternativ som har varit uppe för&lt;br&gt;diskussion under hösten 1998.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.2.8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Konventionell rustningskontroll i Europa&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den europeiska rustningskontrollen har fortfarande en omistlig roll som&lt;br&gt;stabiliserande faktor i den pågående omvälvningen av den europeiska&lt;br&gt;säkerhetspolitiska strukturen. Det är också svårt att tänka sig en&lt;br&gt;europeisk säkerhetsordning som inte vilar bl.a. på ett stabilt system av&lt;br&gt;rustningskontrollåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Wiendokumentet antogs år 1990 och reviderades senast år 1994. Det&lt;br&gt;utgör, tillsammans med Uppförandekoden om politiska och militära&lt;br&gt;aspekter på säkerhet och avtalet om konventionella styrkor i Europa&lt;br&gt;(CFE-avtalet), kärnan i detta system. Wiendokumentet och CFE-avtalet&lt;br&gt;kompletterar varandra. CFE-avtalet ger betydande öppenhet om, och&lt;br&gt;begränsning av, innehavet av vissa kategorier av vapen. Wiendokumentet&lt;br&gt;är bredare och mer samarbetsinriktat. Särskilt viktig är öppenheten om&lt;br&gt;militär övningsverksamhet. Åtgärder som syftar till öppenhet&lt;br&gt;(verifikation m.m.) har relativt sett ökat i betydelse i förhållande till&lt;br&gt;kvantitativa begränsningar. Betydande nedskärningar av militära styrkor&lt;br&gt;har gjorts under de senaste åren. Även om Sverige inte är avtalsslutande&lt;br&gt;part i CFE-avtalet, har detta avtal betydelse för Sveriges säkerhet genom&lt;br&gt;de militära begränsningar och den öppenhet som avtalet föreskriver&lt;br&gt;också vad gäller Sveriges närområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Wiendokumentet bygger på att länderna ger information om förband&lt;br&gt;(inklusive organisation och materiel) och deras aktiviteter samt om&lt;br&gt;försvarsplanering. Dessutom begränsas möjligheterna att genomföra&lt;br&gt;mycket stora övningar. För närvarande pågår ett arbete med att uppdatera&lt;br&gt;Wiendokumentet. Det reviderade dokumentet kommer sannolikt att antas&lt;br&gt;vid OSSE:s toppmöte hösten 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;CFE-avtalet undertecknades av Natos och Warszawapaktens&lt;br&gt;medlemsländer år 1990. Avtalet begränsar respektive ländergrupps&lt;br&gt;innehav av fem kategorier av tung materiel: stridsvagnar, pansrade&lt;br&gt;stridsfordon, artilleri, stridsflygplan och attackhelikoptrar (s.k. TLE,&lt;br&gt;Treaty Limited Equipment). Över 50 000 enheter TLE har förstörts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 samband med Natoutvidgningen blev behovet att anpassa avtalet till&lt;br&gt;det nya säkerhetspolitiska läget i Europa akut. Avtalets nuvarande&lt;br&gt;struktur med två ländergrupper blir obsolet när tre länder &amp;quot;byter sida&amp;quot;&lt;br&gt;från östgruppen (f.d. Warszawapakten) till västgruppen, Nato. Ryssland&lt;br&gt;kräver att den s.k. flankregimen, som begränsar Rysslands möjligheter att&lt;br&gt;hålla materiel i nordväst och i syd, avskaffas. Natoländema kräver&lt;br&gt;flexibilitet för att vid behov kunna stationera Natotrupp i de nya&lt;br&gt;medlemsländerna, något som Ryssland motsätter sig. Det är ett viktigt&lt;br&gt;svenskt intresse att substansen i den nuvarande flankregimen bevaras i&lt;br&gt;det modifierade avtalet. Det nya avtalet kommer att innehålla en klausul&lt;br&gt;för att möjliggöra anslutning av nya stater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Open Skies-avtalet är ett juridiskt bindande avtal med karaktären av&lt;br&gt;förtroende- och säkerhetsskapande åtgärd. Det ger medlemsstaterna rätt&lt;br&gt;att genomföra spaningsflygningar över varandras territorier. Avtalet har&lt;br&gt;inte trätt i kraft då Ryssland, Ukraina och Vitryssland ännu inte ratificerat&lt;br&gt;det. Trots detta pågår en omfattande verksamhet i avtalets anda. Sverige&lt;br&gt;är för närvarande observatör, men har möjlighet att söka tillträde till&lt;br&gt;Open Skies under sex månader från det att avtalet trätt i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en bedömning av rustningskontrollens militärstrategiska betydelse&lt;br&gt;måste den militärtekniska och operativa utvecklingen beaktas. Befintliga&lt;br&gt;överenskommelser utgår från 1980-talets operativa förhållanden där&lt;br&gt;storskaliga operationer i Centraleuropa utgjorde en väsentlig del av&lt;br&gt;hotbilden. Utvecklingen mot allt större betoning av förbandens kvalitet i&lt;br&gt;förhållande till kvantitet, rörlighet, informationskrigföring,&lt;br&gt;vapensystemens väsentligt ökade precision m.m. riskerar att göra dagens&lt;br&gt;överenskommelser successivt mindre relevanta. Den säkerhetspolitiska&lt;br&gt;situationen är också idag betydligt mer mångfacetterad.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Nationella intressen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De senaste åren har präglats av fortsatta förhandlingar om den framtida&lt;br&gt;säkerhetsstrukturen i Europa. Även om internationella institutioner och&lt;br&gt;organisationer har en viss oberoende påverkan, så är det främst enskilda&lt;br&gt;staters nationella intressen som avgör den säkerhetspolitiska&lt;br&gt;utvecklingen. I det följande redovisas i huvudsak ländernas nationella&lt;br&gt;intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.3.1&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Förenta staterna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;USA är i dag den enda staten med globala intressen och med resurser att&lt;br&gt;hävda dessa och är därmed den enda supermakten i världen. För första&lt;br&gt;gången sedan det kalla krigets början upplever man från amerikanskt håll&lt;br&gt;inte längre något hot mot det egna landets existens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ryssland uppmärksammas alltjämt starkt i den amerikanska&lt;br&gt;utrikespolitiken men betraktas i realiteten ej längre som ett militärt hot,&lt;br&gt;trots den kvarvarande strategiska kämvapenförmågan. Inte heller det&lt;br&gt;kämvapenbeväpnade Kina betraktas i dagsläget som ett direkt hot mot&lt;br&gt;Förenta staterna, även om Kina i och för sig har kapacitet att nå det&lt;br&gt;amerikanska fastlandet med kärnvapen och även om dess utveckling på&lt;br&gt;sikt reser frågetecken. Bägge länderna förväntas emellertid försöka&lt;br&gt;minska amerikanskt inflytande i de egna intressesfärerna. Vare sig&lt;br&gt;Ryssland eller Kina avskrivs dock helt som potentiella hot på sikt, vilket&lt;br&gt;motiverar bibehållen amerikansk förmåga att möta större utmaningar från&lt;br&gt;dessa länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den amerikanska hotbilden beskrivs numera framförallt i termer av&lt;br&gt;regional instabilitet, där vissa makter hotar Förenta staternas och dess&lt;br&gt;allierades politiska, ekonomiska och militära intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stabila relationer med Ryssland utgör alltjämt en av hörnstenarna i&lt;br&gt;amerikansk utrikespolitik. Förenta staterna söker inte bara bredda och&lt;br&gt;fördjupa de bilaterala relationerna med Ryssland utan har också bistått&lt;br&gt;landet i dess ekonomiska reformprogram och strävan att integreras i&lt;br&gt;världsekonomin. Därtill är det främst USA som varit pådrivande vad&lt;br&gt;gäller ett utökat samarbete mellan Nato och Ryssland. Man ser dock på&lt;br&gt;den senaste tidens utveckling i Ryssland med tilltagande oro.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kina utmålas tidvis som USA:s kanske allra största framtida&lt;br&gt;säkerhetspolitiska utmaning. Förenta staternas relationer med Kina har&lt;br&gt;överlag förbättrats under president Clintons andra mandatperiod och är&lt;br&gt;idag bättre än någonsin sedan massakern på Himmelska fridens torg år&lt;br&gt;1989. Två frågor har särskilt orsakat spänning, nämligen den ansträngda&lt;br&gt;relationen mellan Kina och Taiwan och de nya riktlinjer för säkerhet som&lt;br&gt;Förenta staterna avtalade med Japan år 1997. Relationerna med Kina&lt;br&gt;torde i ökad utsträckning präglas av de problem och möjligheter som är&lt;br&gt;förknippade med Kinas allt större tyngd i världsekonomin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hotbilden omfattar således inte längre i första hand en global&lt;br&gt;supermaktskonfrontation, men ej heller enbart nya s.k. lågnivåhot. Den&lt;br&gt;militära komponenten i hotbilden finns i högsta grad kvar. Ytterst&lt;br&gt;handlar det både om hur man skall hantera stater som t.ex. Irak, Iran,&lt;br&gt;Förbundsrepubliken Jugoslavien och Nordkorea och om de&lt;br&gt;intressekonflikter som även fortsättningsvis kan uppstå med stormakterna&lt;br&gt;Ryssland och Kina.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nato torde under överskådlig tid förbli USA:s främsta instrument för&lt;br&gt;politiskt inflytande i Europa och för möjligheterna att främja säkerheten&lt;br&gt;och stabiliteten på hela den europeiska kontinenten och i&lt;br&gt;Medelhavsområdet. Ett politiskt stabilt och ekonomiskt starkt Europa&lt;br&gt;gagnar naturligtvis också USA:s omfattande ekonomiska intressen på&lt;br&gt;kontinenten. Till detta kommer Natos stora betydelse för USA mot&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bakgrund av dess omfattande ekonomiska, politiska och militära&lt;br&gt;intressen också i Mellanöstern. Denna region hör fortsatt till världens&lt;br&gt;säkerhetspolitiskt mest känsliga områden genom sina djupa och&lt;br&gt;komplexa motsättningar, oljetillgångar, utsatta läge och fortgående&lt;br&gt;kvalitativa och kvantitativa militära upprustning. För Förenta staterna&lt;br&gt;liksom för Europa utgör Nato, under amerikanskt ledarskap, kärnan och&lt;br&gt;motorn i det transatlantiska säkerhetssamarbetet. Nato utgör också ett&lt;br&gt;effektivt hinder mot en renationalisering av Europas försvar och den&lt;br&gt;yttersta garanten för säkerhet och stabilitet på den europeiska&lt;br&gt;kontinenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På lång sikt är det av flera skäl inte uteslutet att USA:s&lt;br&gt;säkerhetspolitiska engagemang i Europa minskar. Ett möjligt problem är&lt;br&gt;att USA och de europeiska Natomedlemmama kommer att ha olika syn&lt;br&gt;på hur en allvarligare framtida kris eller konflikt bör hanteras. USA kan&lt;br&gt;också komma att engageras av konflikter i andra delar av världen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förenta staterna fortsätter att anpassa sin försvarsmakt till den nya&lt;br&gt;situation som råder efter det kalla krigets slut. Ambitionen är att kunna&lt;br&gt;utföra alla slags operationer från kollektivt försvar till fredsbevarande&lt;br&gt;insatser. Konkret innebär detta att USA tillsammans med sina allierade&lt;br&gt;skall ha förmåga att utkämpa två större regionala konflikter nästan&lt;br&gt;samtidigt. Traditionella militära uppgifter står i centrum även om&lt;br&gt;krishantering tillmäts ökad vikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt har USA sedan 1980-talets senare hälft genomfört betydande&lt;br&gt;neddragningar av sitt militära försvar, nära 40 procent i minskade anslag.&lt;br&gt;I fråga om stående styrkor innebär detta en minskning från 2,2 miljoner&lt;br&gt;man till omkring 1,4 miljoner. Av dessa är drygt 200 000 stationerade&lt;br&gt;utomlands, varav ungefär hälften i Asien (Japan och Sydkorea) och&lt;br&gt;hälften i Europa och Mellanöstern. På kämvapensidan har neddragningen&lt;br&gt;varit ännu mer långtgående. Innebörden av den samlade neddragningen&lt;br&gt;är dock att man väsentligen har behållit en bantad, om än modernare,&lt;br&gt;version av den försvarsstruktur som byggdes upp under det kalla kriget.&lt;br&gt;President Clinton presenterade i början av år 1999 ett förslag om att öka&lt;br&gt;försvarsutgiftema med ca 110 miljarder dollar de närmaste 6 åren vilket,&lt;br&gt;förutsatt att det godkänns av Kongressen, skulle bli den första&lt;br&gt;substantiella ökningen av försvarsutgiftema på 15 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till bilden skall också läggas USA:s mycket starka militärteknologiska&lt;br&gt;försteg som gör sig gällande särskilt i fråga om tillämpningen av&lt;br&gt;informationsteknik på krigföring. Det är denna utveckling, vanligen&lt;br&gt;sammanfattad i beteckningen Revolution in Military Affairs (RMA), som&lt;br&gt;mer än något annat driver utformningen av det amerikanska försvaret för&lt;br&gt;närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amerikansk militär överlägsenhet torde komma att bestå under&lt;br&gt;överskådlig tid. Tendensen i amerikanskt militärt tänkande är att betona&lt;br&gt;de konventionella stridskrafterna som militärt instrument framför&lt;br&gt;massförstörelsevapen, även om kärnvapen behåller sin betydelse för&lt;br&gt;avskräckning och som yttersta garant. Detta hänger samman med den&lt;br&gt;stora amerikanska konventionella överlägsenheten och den numera stora&lt;br&gt;förstörelsekapaciteten och precisionen också hos dessa vapen. USA:s&lt;br&gt;sårbarhet gentemot massförstörelsevapen gör samtidigt att man ger ökad&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;prioritet åt att förhindra spridningen av dessa vapen. Hit hör också ett allt Prop. 1998/99:74&lt;br&gt;större intresse för missilförsvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett framtida läge kan inte uteslutas att USA har färre styrkor men en&lt;br&gt;ökad förmåga att agera militärt på stora avstånd och att en sådan&lt;br&gt;utveckling i kombination med budgethänsyn leder till nedskärningar av&lt;br&gt;amerikansk trupp utomlands.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.3.2 Ryssland&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den senaste tidens politiska och ekonomiska utveckling i Ryssland har&lt;br&gt;blottlagt och tydliggjort en rad grundläggande och svårlösta problem i&lt;br&gt;den redan mycket svåra omdaningsprocess som Ryssland genomgår.&lt;br&gt;Osäkerheten kvarstår om Rysslands inrikespolitiska utveckling och de&lt;br&gt;konsekvenser den kan föra med sig för landets relationer till omvärlden.&lt;br&gt;Den ekonomiska krisen fortsätter samtidigt att fördjupas. Krisen beror på&lt;br&gt;ett flertal orsaker såsom grundläggande svagheter och strukturfel i&lt;br&gt;Rysslands ekonomiska och politiska system, åratal av svag finanspolitik,&lt;br&gt;maktkamp mellan olika politiska och finansiella intressegrupper samt&lt;br&gt;yttre omvärldsfaktorer (Asienkrisen och låga olje- och råvarupriser).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det faktum att Ryssland till följd av krisen har blivit en fattigare stat&lt;br&gt;gör att ekonomiska frågor och exportfrämjandet (sannolikt främst av&lt;br&gt;råvaror och krigsmateriel) kan förväntas få ökad vikt i landets&lt;br&gt;förbindelser med omvärlden. Tvånget att söka omförhandling av&lt;br&gt;utlandsskulden och behovet av fortsatt internationellt kapitalflöde till&lt;br&gt;Ryssland talar för att landet måste fortsätta samarbetet med de&lt;br&gt;internationella finansiella institutionerna och beakta deras villkor.&lt;br&gt;Rysslands beroende av exportinkomster från olja, gas och andra råvaror&lt;br&gt;kommer sannolikt att öka än mer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är för stabilitet och säkerhet i Ryssland, Europa och världen av stor&lt;br&gt;betydelse att den ryska politiska och ekonomiska reformprocessen kan&lt;br&gt;fortsätta. Den senaste utvecklingen visar dock att detta är en långvarig&lt;br&gt;och komplicerad process. Den ryska demokratin, marknadsekonomin och&lt;br&gt;rättsstaten kommer att ta lång tid att bygga upp samtidigt som det förblir&lt;br&gt;nödvändigt att Ryssland fortsätter att inordnas i det euro-atlantiska&lt;br&gt;säkerhetssamarbetet. Det är av synnerlig vikt att denna process får ett&lt;br&gt;starkt stöd från omvärlden, även om möjligheterna att påverka den i&lt;br&gt;många fall är begränsade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller utrikes- och säkerhetspolitiken eftersträvar Ryssland goda&lt;br&gt;kontakter med väst, men bilden innehåller också inslag av en mer&lt;br&gt;utpräglad rysk intressepolitik. De senare har bl.a. tagit sig uttryck i&lt;br&gt;anspråk på en särställning för Ryssland i det egna närområdet, tal om&lt;br&gt;ansvar för ryskspråkiga i utlandet, krav på en ökad roll i europeisk politik&lt;br&gt;samt motstånd mot utvidgningen av Nato. Även om fokuseringen vid&lt;br&gt;relationen till USA kvarstår har Ryssland lagt en viss ökad tonvikt på&lt;br&gt;relationen till Västeuropa och EU, möjligen för att motverka det&lt;br&gt;amerikanska inflytandet. Ryssland har också i ökad utsträckning betonat&lt;br&gt;vikten av förbindelserna med flera länder i Asien.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den inrikespolitiska krisen i Ryssland har inte på något avgörande sätt&lt;br&gt;påverkat huvudlinjen i Rysslands förhållande och samarbete till väst. Det&lt;br&gt;är dock i detta sammanhang värt att notera att Ryssland har visat en&lt;br&gt;tilltagande obenägenhet att stödja västliga initiativ i FN:s säkerhetsråd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är tydligt att det i Ryssland finns en önskan att bibehålla inflytande&lt;br&gt;i närområdet, i första hand i de tidigare sovjetrepublikerna, &amp;quot;det nära&lt;br&gt;utlandet&amp;quot;. Ryssland har vid upprepade tillfällen markerat att man anser&lt;br&gt;sig ha särskilda intressen också i de baltiska länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I analysen av Rysslands förhållande till sina grannar är det viktigt att&lt;br&gt;notera de inrikespolitiska drivkrafternas betydelse. Det har hittills inte&lt;br&gt;varit möjligt för någon ledande rysk politiker att mobilisera&lt;br&gt;revanschistiska stämningar hos det ryska folket, vars energi och intresse&lt;br&gt;ägnas åt att klara den hårda vardagen. Dock kan man notera att enskilda&lt;br&gt;politiker i sina ambitioner att bygga upp sin position inför de kommande&lt;br&gt;presidentvalen använt nationalistisk retorik gentemot, i första hand,&lt;br&gt;Ukraina och de baltiska staterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur Natos utvidgningsprocess utvärderas i Ryssland och påverkar&lt;br&gt;landets strategiska utgångspunkter kommer att bero såväl på den&lt;br&gt;inrikespolitiska utvecklingen som på hur samarbetet med USA och Nato&lt;br&gt;utvecklas. Från rysk sida motsätter man sig en fortsatt utvidgning av&lt;br&gt;Nato, i synnerhet om den skulle inkludera de baltiska staterna och&lt;br&gt;Ukraina. Ryssland har dock tvingats att acceptera Polens, Tjeckiens och&lt;br&gt;Ungerns inträde i Nato. Arbetet i Nato-Rysslandsrådet, där Ryssland och&lt;br&gt;Nato kunnat diskutera frågor av gemensamt intresse, har gett blandat&lt;br&gt;resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska unionen betraktas från rysk sida främst som en&lt;br&gt;handelspolitisk sammanslutning och som sådan av stor betydelse.&lt;br&gt;Ryssland välkomnar EU:s utvidgning, och man ser positivt på&lt;br&gt;medlemskap för de baltiska länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samarbetet inom Oberoende staters samvälde (OSS) är ett viktigt&lt;br&gt;forum for Rysslands möjlighet till inflytande i de forna&lt;br&gt;sovjetrepublikerna. Det är främst de infrastrukturella kopplingarna och&lt;br&gt;beroendet av den ryska ekonomin och energitillgångar som möjliggör en&lt;br&gt;fortsatt stark ställning för Ryssland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hela OSS-området utgör något av ett minfält av potentiella kriser och&lt;br&gt;konflikter. I Vitryssland tilltar den politiska, ekonomiska och sociala&lt;br&gt;instabiliteten. Ukraina har särskild betydelse för Ryssland till följd av&lt;br&gt;landets storlek och strategiskt viktiga läge, och för att det finns tio&lt;br&gt;miljoner ukrainska ryssar inom dess gränser. Ukraina värnar om sitt&lt;br&gt;oberoende samtidigt som det finns en variation i fråga om språk, religion&lt;br&gt;och kultur. Moldavien är i själva verket delat i två delar, en rysk och en&lt;br&gt;moldavisk. I Kazakstan är en tredjedel av befolkningen ryssar. Armenien,&lt;br&gt;Azerbajdzjan och Georgien lever alla på randen till väpnad konflikt och&lt;br&gt;med den ryska krigsmakten redo att ingripa. I Tadzj ikistan utkämpar den&lt;br&gt;ryska armén ett inbördeskrig mot islamiska extremister som stöds av&lt;br&gt;talibanema i Afghanistan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yttre hot anses i första hand utgöras av andra staters utnyttjande av&lt;br&gt;Rysslands svaghetstillstånd. När det gäller militära hot är den ryska&lt;br&gt;bedömningen att det i praktiken inte föreligger någon risk för en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;storskalig aggression mot Ryssland inom en överskådlig framtid. Man&lt;br&gt;uttrycker dock en oro för det försprång som många andra länder har på&lt;br&gt;det militärtekniska området. Spridning av kärnvapen och andra&lt;br&gt;massförstörelsevapen, samt teknologi för att framställa dem, förs också&lt;br&gt;fram som ett framtida problem i den ryska hotanalysen. I Rysslands&lt;br&gt;militärdoktrin anges att de mest sannolika militära hoten återfinns längs&lt;br&gt;landets sydflank: i Sydösteuropa, Transkaukasus, Mellanöstern,&lt;br&gt;Centralasien och Sydostasien. Även ett undertryckande av&lt;br&gt;utlandsryssamas rättigheter ses som ett hot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kaukasus har i ett historiskt perspektiv betraktats som Rysslands&lt;br&gt;&amp;quot;bakgård&amp;quot;. Ryssland strävar fortfarande efter att säkra ett långvarigt&lt;br&gt;inflytande i området. Kaukasus är av betydelse såväl för den&lt;br&gt;säkerhetspolitiska utvecklingen i Centralasien som för den framtida&lt;br&gt;energiförsörjningen i världen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de centralasiatiska republikerna norr om Persiska viken avtecknar sig&lt;br&gt;sedan flera år tillbaka en begynnande geostrategisk rivalitet mellan&lt;br&gt;främst Ryssland och USA om oljan och gasen i och kring Kaspiska&lt;br&gt;havet. Även Kina, i sin egenskap av blivande energiimportör under 2000-&lt;br&gt;talet, har intressen i de kaspiska energitillgångama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Både USA och Ryssland säger sig eftersträva stabilitet och välstånd i&lt;br&gt;regionen och torde i praktiken ha ett gemensamt intresse av att motverka&lt;br&gt;sönderfall, inbördeskrig och etnisk splittring i de ännu bräckliga nyblivna&lt;br&gt;staterna. Framförallt fruktar såväl USA som Ryssland att extremistiska&lt;br&gt;islamiska rörelser skall sprida sig till området och skaka om hela den&lt;br&gt;nuvarande ordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ryssland har förbättrat sina relationer med flera länder i Asien. De&lt;br&gt;sista allvarliga problemen i gränsfrågan med Kina är lösta, vilket har&lt;br&gt;öppnat nya möjligheter för utvidgad handel och regionalt samarbete&lt;br&gt;mellan länderna. Relationen med Japan fortsätter att förbättras och&lt;br&gt;territorialtvisten om de södra Kurilema tillåts inte längre förhindra&lt;br&gt;utvecklandet av nära kontakter på alla nivåer. Goda relationer till de stora&lt;br&gt;länderna i Asien är viktiga, inte minst för att i möjligaste mån&lt;br&gt;upprätthålla krigsmaterielexporten till dessa länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De väpnade styrkornas operativa förmåga har sjunkit kontinuerligt&lt;br&gt;sedan Sovjetunionens sönderfall. Detta redovisas närmare i avsnitt 4.5.1.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.3.3 Tyskland&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Tysklands säkerhetspolitiska läge har förbättrats mer dramatiskt än för&lt;br&gt;något annat land i Europa som en följd av förändringarna i den&lt;br&gt;europeiska säkerhetsstrukturen efter det kalla krigets slut. Från att ha&lt;br&gt;varit delat av järnridån kommer Tyskland att inom överskådlig tid vara&lt;br&gt;omgivet av grannar som är medlemmar i samma organisationer som&lt;br&gt;Tyskland självt. Därmed kommer det återförenade Tyskland att ha&lt;br&gt;uppnått ett av sina viktigaste säkerhetspolitiska mål, nämligen att&lt;br&gt;förhindra att landets östgräns sammanfaller med EU:s och Natos&lt;br&gt;östgränser. Detta har flera praktiska konsekvenser, dels undviker man att&lt;br&gt;spänningar och potentiellt destabiliserande välståndsklyftor uppstår vid&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tysklands gränser, dels ökar Tysklands inflytande och utrikespolitiska&lt;br&gt;svängrum genom att landet förvandlas till en europeisk centralmakt även&lt;br&gt;i geografisk bemärkelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tyskland har samtidigt under de senaste årens omdaning konsekvent&lt;br&gt;strävat efter att bevara respektive bygga upp en förtroendefull relation till&lt;br&gt;sina grannländer och till Ryssland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tysklands grannskap med de öst- och centraleuropeiska länderna gör&lt;br&gt;instabilitetshoten (organiserad brottslighet, okontrollerad migration, etc.)&lt;br&gt;mera kännbara för Tyskland än för många andra länder och har bidragit&lt;br&gt;till Tysklands starka engagemang för såväl Natos som EU:s utvidgning.&lt;br&gt;Samtidigt framhåller Tyskland territorialförsvarets fortsatta betydelse.&lt;br&gt;Även detta hänger samman med landets geografiska läge. Tysklands&lt;br&gt;relativa närhet till Ryssland gör att man, trots Natos utvidgning, österut&lt;br&gt;inte kan bortse från konsekvenserna för Tyskland om utvecklingen i&lt;br&gt;Ryssland skulle utvecklas i en mer långtgående och varaktigt negativ&lt;br&gt;riktning. Detta är också en förklaring till den stora betydelse som&lt;br&gt;Tyskland tillmäter CFE-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förändrade säkerhetspolitiska läget och spartvånget i statsbudgeten&lt;br&gt;har under senare år lett till en tydlig bantning av försvarsbudgeten&lt;br&gt;samtidigt som försvaret ställs inför nya krav. Försvarets huvuduppgift&lt;br&gt;beskrivs fortfarande vara territorialförsvaret, men i enlighet med nya&lt;br&gt;politiska krav måste försvaret numera även kunna fungera som&lt;br&gt;instrument vid krishantering och i fredsbevarande operationer. Målet att&lt;br&gt;öka den internationella insatsförmågan ska ses i ljuset av Tysklands&lt;br&gt;anspråk på en vidgad internationell roll liksom också av ett ökat tryck&lt;br&gt;från de allierade, främst USA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1995 inleddes omstruktureringen av försvaret. Utformningen av den&lt;br&gt;nya försvarsstrukturen innebär framförallt personalreduceringar och&lt;br&gt;uppbyggande av krisreaktionsstyrkoma (KRK). Den nya&lt;br&gt;försvarsstrukturen skall vara genomförd till år 2002 och försvarets&lt;br&gt;storlek skall totalt omfatta 340 000 man varav drygt 50 000 skall tillhöra&lt;br&gt;KRK.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.3.4 Frankrike&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt fransk uppfattning kan Europa inte bli utrikes- och&lt;br&gt;säkerhetspolitiskt trovärdigt med mindre än att man skaffar sig&lt;br&gt;gemensamma försvarsresurser. Frankrike vill se en tydligare europeisk&lt;br&gt;ledningsstruktur inom Nato och en förstärkning av Natos politiska&lt;br&gt;konsultationsprocess. Frankrike torde således eftersträva större europeisk&lt;br&gt;handlingsmarginal inom, eller i vart fall i nära samverkan med, Nato.&lt;br&gt;Man strävar pragmatiskt efter att försöka uppnå framsteg även när det&lt;br&gt;gäller den renodlat europeiska militära förmågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fördjupning av det försvarsindustriella samarbetet tillmäts särskilt stor&lt;br&gt;betydelse. Frankrike har varit pådrivande när det gäller uppbyggnaden av&lt;br&gt;gemensamma institutioner för detta samarbete (WEAG, WEAO,&lt;br&gt;OCCAR) samtidigt som omstruktureringen av den franska industrin nu&lt;br&gt;ser ut att accelerera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För Frankrike förblir det tysk-franska samarbetet centralt även om det&lt;br&gt;också inrymmer en rad problem. Under hela debatten om Natos&lt;br&gt;utvidgning har Frankrike och Tyskland drivit delvis skilda linjer.&lt;br&gt;Bedömningen av olika krishärdar samt lämpligheten av europeiska&lt;br&gt;insatser har ibland gått isär. Även om det tysk-franska samarbetet förblir&lt;br&gt;centralt, ser Frankrike ökade möjligheter till variabla allianser, inte minst&lt;br&gt;med britterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europas mest omedelbara säkerhetsproblem finns enligt fransk syn&lt;br&gt;kring Medelhavet och i Balkanområdet. Även om man anser att&lt;br&gt;utvecklingen i Ryssland ännu innehåller ett stort mått av osäkerhet ses&lt;br&gt;Ryssland i dag som en europeisk stormakt med vilken politiskt samarbete&lt;br&gt;och partnerskap bör eftersträvas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1997 fattade Frankrike ett beslut om ett nytt försvar. Det innebar&lt;br&gt;bl.a. en kraftig minskning av försvarsanslaget som primärt påverkade&lt;br&gt;materielområdet. Under år 1998 tillfördes dock ett extra tillskott för&lt;br&gt;materielanskaffning för de kommande fyra åren. Som ett resultat av&lt;br&gt;framförallt erfarenheterna från Gulfkriget, men också Bosnien, föreslog&lt;br&gt;presidenten att den allmänna värnplikten skulle avskaffas och&lt;br&gt;försvarsmakten professionaliseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nya försvaret byggs upp kring fyra operativa funktioner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Kämvapenavskräckning, baserad på strategiska ubåtar och flyg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Förebyggande av kriser och konflikter, baserat på permanent närvaro i&lt;br&gt;för Frankrike känsliga områden, god underrättelsetjänst samt genom&lt;br&gt;insatsstyrkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Insatsförmåga, framförallt på den europeiska kontinenten men även&lt;br&gt;globalt, såväl nationellt, bilateralt som multilateralt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Skydd av det egna territoriet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 2002 skall den franska armén enligt planerna kunna genomföra en&lt;br&gt;insats med upp till 50 000 man i en Natooperation eller med 30 000 man&lt;br&gt;i en alternativ insats under ett års tid. I det senare fallet skall en parallell&lt;br&gt;insats kunna genomföras med en avlösningsbar styrka på 5 000 man.&lt;br&gt;Härutöver förutses en permanent närvaro utomlands med ca 20 000 man,&lt;br&gt;varav 5 600 i Afrika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.3.5 Storbritannien&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Storbritannien värnar traditionellt om den transatlantiska länken, Natos&lt;br&gt;fortbestånd och sin starka ställning i Nato. Ett starkt Nato kommer även i&lt;br&gt;fortsättningen att prioriteras som plattform för Storbritanniens&lt;br&gt;säkerhetspolitiska agerande i Europa. Samtidigt kan konstateras att de&lt;br&gt;långtgående säkerhetspolitiska förändringarna i Europa sedan det kalla&lt;br&gt;krigets slut på ett grundläggande sätt påverkat Storbritanniens ställning i&lt;br&gt;Europa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheterna från Bosnien, Albanien och Kosovo har övertygat&lt;br&gt;britterna om att Europa måste spela en ökad roll inom krishantering och&lt;br&gt;att detta kräver politisk vilja i kombination med en effektiv och trovärdig&lt;br&gt;europeisk militär förmåga. Nato förblir grundvalen för Storbritanniens&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;säkerhet, men Europa måste ha förmågan att agera militärt när USA inte&lt;br&gt;kan eller vill delta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Storbritannien fortsätter således, trots de betydande nedskärningarna i&lt;br&gt;sitt försvar, att fasta stor vikt vid sin militära krishanteringsförmåga.&lt;br&gt;Dess ansenliga kapacitet härvidlag demonstrerades under Gulfkriget och&lt;br&gt;har under de senaste åren manifesterats genom den centrala roll&lt;br&gt;Storbritannien har spelat och fortsätter att spela tillsammans med Förenta&lt;br&gt;staterna och Frankrike i Bosnien.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I juli 1998 publicerade labourregeringen en vitbok om försvaret,&lt;br&gt;Strategic Defence Review, som visar ett tydligt samband mellan utrikes-&lt;br&gt;och säkerhetspolitiska målsättningar och militär operativ förmåga.&lt;br&gt;Vitboken innehåller långtgående förslag för en övergripande&lt;br&gt;försvarsstrategi för perioden fram till år 2015, men med stark betoning på&lt;br&gt;åtgärder under innevarande mandatperiod fram till år 2002. Vitboken&lt;br&gt;innehåller en fortsatt tydlig prioritering av krishantering och&lt;br&gt;interventionsförmåga. I praktiken satsar Storbritannien på insatsförband&lt;br&gt;med hög beredskap. Strategisk rörlighet till havs och i luften förstärks.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.3.6 Danmark&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Danmark är det enda nordiska land som är medlem i både EU och Nato.&lt;br&gt;Det gör landet till en särskilt intressant samarbetspartner för de länder i&lt;br&gt;regionen som är på väg att bli eller har som främsta mål att bli medlem i&lt;br&gt;dessa organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Danmarks säkerhetspolitiska situation har efter det kalla kriget radikalt&lt;br&gt;förändrats och förbättrats. Från att ha varit en stat nära&lt;br&gt;Warszawapaktsländer i Östersjön har man nu ett militärstrategiskt&lt;br&gt;skyddat läge bakom det förenade Tyskland och Polen och med en stärkt&lt;br&gt;roll för Nato i Östersjön. Dansk säkerhetspolitik syftar i det nya läget än&lt;br&gt;mer markerat än tidigare till att, med framförallt Natos hjälp,&lt;br&gt;vidmakthålla en stark multinationell ram för det säkerhetspolitiska&lt;br&gt;samarbetet i norra Europa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Danmark har bl.a. mot denna bakgrund engagerat sig starkt för ett ökat&lt;br&gt;samarbete i Östersjöområdet och för att förmå USA att utöka sitt&lt;br&gt;engagemang i området. De stora ansträngningarna för att behålla det&lt;br&gt;nuvarande subregionala Natokommandot i Karup liksom den aktiva&lt;br&gt;rollen till stöd för de baltiska staternas försvarsuppbyggnad och Natos&lt;br&gt;engagemang i området bör ses i detta ljus. Danmark stöder aktivt de&lt;br&gt;baltiska staternas ansökan om Natomedlemskap och satsar en ökande del&lt;br&gt;av sin försvarsbudget på internationella insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett danskt medlemskap i VEU är ännu inte aktuellt och kan bara&lt;br&gt;komma ifråga efter en ny folkomröstning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det danska försvarets internationella engagemang är fortsatt högt. Den&lt;br&gt;internationella brigaden skall med kort varsel kunna delta i olika&lt;br&gt;operationer under FN:s, Natos eller OSSE:s mandat. Den danska&lt;br&gt;försvarskommissionen som presenterade sin rapport i november 1998&lt;br&gt;konstaterar att det sannolikt inte kommer att uppstå några militära hot&lt;br&gt;mot Danmark under de närmaste tio åren, och att Danmark nu i ännu&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;högre grad än hittills kan koncentrera sig på internationella Prop. 1998/99:74&lt;br&gt;fredsfrämjande uppgifter. En högre ambitionsnivå på området förutses&lt;br&gt;inom alla tre försvarsgrenar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.3.7 Finland&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ur Finlands synvinkel utgör Ryssland, Europeiska unionen och Nato de&lt;br&gt;mest centrala faktorerna i den europeiska säkerhetsutvecklingen.&lt;br&gt;Finlands främsta utrikes- och säkerhetspolitiska prioritering är att fast&lt;br&gt;förankra landet i de västliga samarbetsstrukturema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Statsrådets försvars- och säkerhetspolitiska redogörelse från den 17&lt;br&gt;mars 1997 görs följande bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemskapet i EU innebär formellt inga militära säkerhetsgarantier&lt;br&gt;för Finland men medlemskapet medför ett skydd som baserar sig på&lt;br&gt;gemensamt ansvar. Granden för unionen är uppfattningen att unionens&lt;br&gt;och dess medlemsstaters säkerhet är oskiljaktiga. Som medlem av&lt;br&gt;unionen kan Finland inte vara neutralt i en konflikt mellan Europeiska&lt;br&gt;unionen och en tredje part. Medlemskapet i EU förstärker Finlands&lt;br&gt;säkerhetspolitiska ställning och höjer tröskeln för påtryckningar mot&lt;br&gt;Finland. Den politiska verkan av medlemskapet i EU och därmed eurons&lt;br&gt;införande är lika stor som den ekonomiska. För Finland, som Rysslands&lt;br&gt;grannstat, är säkerhetsproblemen som rör Ryssland och den militära&lt;br&gt;stabiliteten i närområdet frågor av största vikt. Initiativet med den&lt;br&gt;nordliga dimensionen är ett konkret exempel på hur Finland aktivt söker&lt;br&gt;underlätta försöken att fa med den ryska stormakten i ett fredligt&lt;br&gt;ekonomiskt samarbete, som knyter Ryssland närmare Europa och som&lt;br&gt;skall förhindra framtida politiska och militära motsättningar. Bland&lt;br&gt;viktigare konkreta frågor som nämns för detta samarbete är miljö, energi&lt;br&gt;och kärnsäkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är för Finland viktigt att Förenta staterna förbinder sig till Europas&lt;br&gt;säkerhet och att Nato bevarar sin funktionsduglighet. Sveriges&lt;br&gt;säkerhetspolitiska beslut är en viktig faktor för Finlands säkerhet på&lt;br&gt;grand av ländernas speciella historiska förhållanden och gemensamma&lt;br&gt;intressen. Finland deltar aktivt i Östersjörådet och i de multinationella&lt;br&gt;stödprojekten till de baltiska länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsmakten spelar en central roll i finsk säkerhetspolitik. Ett&lt;br&gt;trovärdigt försvar är en oundgänglig del av säkerhetspolitikens&lt;br&gt;utveckling. Till grund för försvarsplaneringen och utvecklingen av&lt;br&gt;försvarssystemen ligger tre typer av hot och kriser: 1) politisk och militär&lt;br&gt;påtryckning, som är förknippad med militärt hot samt en begränsad&lt;br&gt;användning av ett sådant hot, 2) ett överraskande strategiskt överfall med&lt;br&gt;syfte att lamslå livsviktiga objekt samt att underkuva rikets ledning, samt&lt;br&gt;3) ett omfattande anfall med målet att erövra strategiskt viktiga områden&lt;br&gt;eller att utnyttja Finlands territorium mot tredje part. Icke-militära hot ser&lt;br&gt;man främst i form av kämenergikatastrofer, problem i samband med&lt;br&gt;nedmonteringen av kärnvapen, traditionella miljöhot, organiserad&lt;br&gt;brottslighet och olaglig invandring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare förbereder man sig inom försvarsplaneringen på att förhindra&lt;br&gt;att verkningarna av en kris som blossar upp i närområdet sträcker sig in&lt;br&gt;på Finlands territorium. Genom upprättandet av särskilda&lt;br&gt;beredskapsbrigader av ny typ vill man framförallt förbättra sin förmåga&lt;br&gt;att snabbt förebygga och avvärja ett strategiskt överfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Finlands egna resurser inte är tillräckliga, kan Finland enligt FN:s&lt;br&gt;stadga begära andra länders hjälp för att avvärja ett angrepp. Skapandet&lt;br&gt;av beredskap att ta emot hjälp måste beaktas när försvaret utvecklas. Ett&lt;br&gt;aktivt deltagande i krishanteringssamarbetet inom ramen för Natos&lt;br&gt;partnerskapsprogram och VEU bedöms också förbättra Finlands militära&lt;br&gt;samarbetsförmåga (interoperabilitet) och ökar således indirekt Finlands&lt;br&gt;säkerhet. Finland är tillsammans med Sverige, bland de mest aktiva&lt;br&gt;partnerländerna i PFF och EAPR. Man konstaterar också från finsk sida&lt;br&gt;att den ökade samstämmigheten i de säkerhetspolitiska bedömningarna i&lt;br&gt;Sverige och Finland utgör en grund för en utvidgning av det inbördes&lt;br&gt;samarbetet mellan länderna. Den finska militärledningen tillmäter också&lt;br&gt;samarbetet på försvarsmaterielområdet en stor betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finska försvaret har under 1997 påbörjat en strukturförändring.&lt;br&gt;Den grundläggande inriktningen är även fortsättningsvis ett&lt;br&gt;riksomfattande försvar baserat på allmän värnplikt. Tjänstgöringstider&lt;br&gt;och utbildningssystem håller dock på att förnyas. Det finska försvaret&lt;br&gt;utvecklas till att omfatta en mindre organisation med höjd kvalitet.&lt;br&gt;Försvarsmaktens operativa förmåga har förbättrats genom tillförsel av&lt;br&gt;artilleri, stridsvagnar och radarstationer. Införandet av nytt flygsystem,&lt;br&gt;F/A-18 fortsätter. Finland kommer även att erhålla avancerade ryska&lt;br&gt;luftvämsrobotar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.3.8 Norge&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Norge är för närvarande det enda Natoland som har en gemensam&lt;br&gt;landgräns med Ryssland. Rysslands prioritering av Nordflottan och den&lt;br&gt;allt tydligare koncentrationen i norr av de strategiska&lt;br&gt;kärnvapenbestyckade ubåtarna gör att Kolahalvön och Barentsområdet&lt;br&gt;från norskt håll bedöms ha fortsatt stor strategisk betydelse. Osäkerheten&lt;br&gt;om utvecklingen i Ryssland, kombinerad med en fortsatt betydande&lt;br&gt;militär kapacitet i anslutning till norskt territorium gör att den ryska&lt;br&gt;dimensionen förblir helt central i norsk försvars- och säkerhetspolitik.&lt;br&gt;Det militära hotet i traditionell mening har dock starkt reducerats och&lt;br&gt;risken för ett militärt angrepp mot Norge i en nära framtid bedöms vara&lt;br&gt;obefintlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Norge bygger sin säkerhetspolitik och sitt försvar på medlemskapet i&lt;br&gt;Nato. För Norge, som inte är medlem av EU, framstår&lt;br&gt;Natomedlemskapet som den viktigaste möjligheten att utöva inflytande i&lt;br&gt;det transatlantiska försvars- och säkerhetspolitiska samarbetet. Norge är&lt;br&gt;samtidigt starkt beroende av förstärkningar från det övriga Nato.&lt;br&gt;Följaktligen är det av fundamental betydelse att undvika en nedtrappning&lt;br&gt;av alliansmedlemmarnas intresse i och konkreta förpliktelser gentemot&lt;br&gt;Norge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Norges förhållande till Ryssland är tudelat. Man upplever fortfarande&lt;br&gt;landet som ett framtida potentiellt hot men man ser också möjligheter till&lt;br&gt;ett utvecklat samarbete i Barentsregionen och bilateralt vad gäller de&lt;br&gt;gemensamma naturresurserna i norr. I det bilaterala samarbetet har inte&lt;br&gt;minst försvarsmiljöfrågor på Kolahalvön prioriterats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Norges förhållande till de övriga nordiska länderna har successivt&lt;br&gt;ändrat karaktär. Den nordiska dimensionen har fått ökad betydelse i&lt;br&gt;norsk säkerhetspolitik. Norge deltar i Östersjörådet och stödjer aktivt&lt;br&gt;utvecklingen av de baltiska ländernas försvar för att stärka ländernas&lt;br&gt;suveränitet och säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det senaste året har inneburit en rad förändringar avseende norskt&lt;br&gt;deltagande i olika internationella insatser. Norge har av resursskäl&lt;br&gt;tvingats fatta beslut om att avbryta sitt engagemang i Libanon, samtidigt&lt;br&gt;som engagemanget i Unpredep i Makedonien har utökats. Därtill deltar&lt;br&gt;Norge i den Natoledda flygövervakningen över Kosovo samtidigt som&lt;br&gt;man är hårt engagerad i OSSE:s Kosovomission. Vidare strävar Norge&lt;br&gt;efter att öka samarbetet inom PFF och antalet övningar i PFF:s anda.&lt;br&gt;Norge har bl.a. inbjudit Ryssland att delta i övningen Barents Peace år&lt;br&gt;1999 i Finnmark.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.3.9 Estland, Lettland och Litauen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Alla de tre baltiska länderna fäster stor vikt vid att söka åstadkomma en&lt;br&gt;så bred och djup förankring som möjligt i de västliga strukturerna, med&lt;br&gt;medlemskap i både Nato och EU som främsta mål. På det ekonomiska&lt;br&gt;området har redan en betydande omställning skett mot marknadsekonomi&lt;br&gt;och ökad västhandel. Trots att oron över ett direkt hot från grannen i&lt;br&gt;öster har minskat är det från Ryssland som de potentiella hoten anses&lt;br&gt;komma, men då främst i form av politiska och ekonomiska&lt;br&gt;påtryckningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De baltiska länderna har gjort betydande ansträngningar för att&lt;br&gt;normalisera sina relationer med Ryssland och i samförstånd reglera&lt;br&gt;utestående frågor men upplever ofta bristande gensvar från rysk sida och&lt;br&gt;känner sig i stället utsatta för påtryckningar och maktpolitik. Samarbetet&lt;br&gt;med de nordiska länderna ser man som säkerhetspolitiskt viktigt, men det&lt;br&gt;ersätter inte behovet av en nära knytning till de stora västländerna. Som&lt;br&gt;små länder med begränsade resurser i omedelbar närhet av Ryssland har&lt;br&gt;de baltiska länderna som en viktig strategi att öka sina möjligheter till ett&lt;br&gt;medlemskap såväl i Nato som i EU. Det finns bland de baltiska folken en&lt;br&gt;oro för att lämnas åt sitt öde av väst eller att &amp;quot;säljas ut&amp;quot; för andra&lt;br&gt;intressen hos stormakterna. Detta illustreras inte minst av reaktionen från&lt;br&gt;de baltiska staterna på den försvagning av CFE-avtalets&lt;br&gt;flanköverenskommelse som framförhandlades år 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Natos toppmöte i Madrid år 1997 innebar ett positivt steg i de baltiska&lt;br&gt;ländernas strävan efter ett alliansmedlemskap. Visserligen ingick de&lt;br&gt;baltiska länderna inte i den grupp länder som först erbjöds medlemskap,&lt;br&gt;men &amp;quot;den öppna dörren&amp;quot; kom att uttryckas tydligare än väntat. Förenta&lt;br&gt;staterna har genom US-Baltic Charter, som undertecknades av USA:s&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och de baltiska ländernas presidenter i januari 1998, bl.a. uttryckt stöd för&lt;br&gt;de baltiska ländernas strävanden att bli medlemmar i Nato.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De tre länderna håller alla på att bygga upp försvar, gränsbevakning&lt;br&gt;och andra säkerhetsfunktioner från ett utgångsläge som var synnerligen&lt;br&gt;begränsat. Samarbetet mellan länderna på dessa områden utvecklas&lt;br&gt;också. De nordiska länderna och de större västländerna stöder på olika&lt;br&gt;sätt upprättandet av för en stat normala säkerhetsfunktioner i de tre&lt;br&gt;länderna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.3.10 Polen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;För Polen var Natos utvidgningsbeslut och EU-kommissionens förslag&lt;br&gt;till nya medlemmar två stora steg mot en slutlig bekräftelse på att landet&lt;br&gt;tillhör väst. Även om landet inte befarar något militärt hot mot sitt&lt;br&gt;territorium under överskådlig tid vill man inte befinna sig i en&lt;br&gt;odefinierad säkerhetspolitisk gråzon mellan Ryssland och Nato. Därför är&lt;br&gt;ett medlemskap i Nato det främsta målet för polsk säkerhetspolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De säkerhetspolitiska ansträngningarna i Polen begränsas inte till att&lt;br&gt;vinna inträde i Nato och EU, utan man vidtar också en rad åtgärder för att&lt;br&gt;skapa en gynnsam utveckling i de grannländer som inte innefattas av en&lt;br&gt;första utvidgning. Polen har bl.a. inlett ett militärt samarbete med&lt;br&gt;Ukraina och Litauen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en konsekvens av Natoutvidgningen är en dansk-tysk-polsk&lt;br&gt;armékår under utveckling och skall formellt iståndsättas våren 1999.&lt;br&gt;Utöver traditionella uppgifter såsom försvar av territoriet och&lt;br&gt;internationella insatser skall kåren också kunna användas för civil&lt;br&gt;katastrofhjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det polska försvarets anpassning till Nato kommer att medföra en&lt;br&gt;substantiell omstrukturering. Det kommer att krävas en omfattande&lt;br&gt;modernisering av materielen samt en reduktion och omskolning av&lt;br&gt;personal. En stor del av den befintliga materielen är, genom sitt&lt;br&gt;sovjetiska ursprung, svår att upp gradera och underhålla samt stämmer&lt;br&gt;inte med Natostandard.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En 15-årig plan för det polska försvarets modernisering och&lt;br&gt;omstrukturering är godkänd av regeringen och presidenten men är ännu&lt;br&gt;inte godkänd av parlamentet. Försvarsplanen syftar till att skapa en mer&lt;br&gt;professionell försvarsmakt med fler kontraktsanställda än idag (upp till&lt;br&gt;60 procent av hela personalstyrkan). Planen innebär att Polen drar ned till&lt;br&gt;ca 180 000 man och att närmare 80 försvarsanläggningar läggs ner.&lt;br&gt;Sammanlagt kommer ca en tredjedel av den militära infrastrukturen att&lt;br&gt;avyttras eller rivas. Försvarsbudgeten kommer att ligga på ungefar&lt;br&gt;nuvarande nivå de närmaste åren. Tonvikt läggs på Natoanpassning,&lt;br&gt;materielanskaffning, ledning och personal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.4 Det säkerhetspolitiska läget i Sveriges närområde&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De senaste årens säkerhetspolitiska förändringar i Europa omfattar även&lt;br&gt;Sveriges närområde, som uppvisar en stor mångfald vad gäller ländernas&lt;br&gt;säkerhetspolitiska val. EU:s och Natos utvidgningsprocesser påverkar&lt;br&gt;direkt Estland, Lettland, Litauen och Polen. Polens Natomedlemskap får&lt;br&gt;redan i närtid konkreta konsekvenser for grannländerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I nuläget består Nordkalottens grundläggande kämvapenstrategiska&lt;br&gt;betydelse, även om kämvapenavskräckningen inte står lika mycket i&lt;br&gt;fokus som tidigare. Markbaserade vapenbärare kommer sannolikt att få&lt;br&gt;ökad betydelse i Ryssland i förhållande till de dyrare strategiska&lt;br&gt;ubåtarna. Nordkalottens kämvapenstrategiska betydelse kan därför&lt;br&gt;komma att avta på sikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nordiska ländernas och andra västländers säkerhetsfrämjande&lt;br&gt;samarbete med främst de baltiska länderna har vidareutvecklats. Intresset&lt;br&gt;för säkerhetspolitiskt samarbete mellan de nordiska länderna har ökat.&lt;br&gt;PFF-samarbetet i området har ökat. Förenta staterna har stärkt sitt&lt;br&gt;engagemang i regionen och särskilt i de baltiska länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare tid har en rad förslag som berör säkerheten i&lt;br&gt;Östersjöområdet presenterats av olika länder. Det ryska förslaget om&lt;br&gt;säkerhet och stabilitet i Östersjöområdet från hösten 1997 syftade bl.a.&lt;br&gt;till att skapa en &amp;quot;pakt&amp;quot; i området. Frankrike, Tyskland, Danmark, m.fl.,&lt;br&gt;har föreslagit olika slags regionala fora inom ramen för OSSE eller&lt;br&gt;EAPR.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fast regional säkerhetsstruktur i Östersjöområdet skulle strida mot&lt;br&gt;Parisstadgans principer om säkerhetens odelbarhet och alla staters rätt att&lt;br&gt;själva välja säkerhetspolitisk väg. Det finns inget behov av regionala&lt;br&gt;särlösningar i Östersjöområdet, utan dess säkerhet måste utgöra en del i&lt;br&gt;en alleuropeisk och euro-atlantisk säkerhetsordning. Däremot bör det&lt;br&gt;praktiska regionala samarbetet fortsätta att utvecklas på alla plan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Östersjöområdet har det europeiska säkerhetssystemet ännu inte fått&lt;br&gt;en utformning som svarar mot alla parters önskemål. En grundläggande&lt;br&gt;utgångspunkt måste vara den av alla OSSE-länder godtagna principen&lt;br&gt;om att varje land själv har rätt att välja sin säkerhetspolitiska linje.&lt;br&gt;Samtidigt har alla länder en skyldighet att se till den europeiska helheten&lt;br&gt;och att inte söka säkerhet på andra länders bekostnad. Dessa principer&lt;br&gt;står, var och en för sig, på egna ben. Varje land måste få göra sina egna&lt;br&gt;avvägningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är betydelsefullt att Ryssland kan utveckla sitt samarbete med väst&lt;br&gt;och att detta kommer till uttryck i det regionala samarbetet i&lt;br&gt;Östersjöområdet. För att förbättra möjligheterna för att en rysk politisk&lt;br&gt;och ekonomisk reformprocess skall lyckas är det väsentligt att den ryska&lt;br&gt;befolkningen får egna erfarenheter av de västliga samhällena och deras&lt;br&gt;demokratiska former, rättsväsenden, sociala och marknadsekonomiska&lt;br&gt;system.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;S:t Petersburg är den naturliga knutpunkten för Rysslands&lt;br&gt;västsamarbete i Östersjöregionen. Men det är viktigt att också de tidigare&lt;br&gt;helt slutna sovjetiska militära basområdena i Kaliningrad och Murmansk&lt;br&gt;inkluderas i det regionala samarbetet. Deras geografiska position ger&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förutsättningar för ett vittförgrenat ekonomiskt och socialt samarbete&lt;br&gt;med många länder i norra Europa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;USA har under det senaste året visat ett starkt ökat intresse for&lt;br&gt;säkerheten i Östersjöområdet. Under hösten 1997 lanserades ett&lt;br&gt;&amp;quot;nordösteuropeiskt initiativ&amp;quot; med följande huvudpunkter: förstärkning av&lt;br&gt;USA:s förbindelser med länderna i regionen, hjälp till de baltiska staterna&lt;br&gt;för att skapa förutsättningar for medlemskap i de europeiska och euro-&lt;br&gt;atlantiska organisationerna (EU och Nato) samt utökat samarbete med&lt;br&gt;Ryssland, i synnerhet dess nordvästra del. Det amerikanska&lt;br&gt;engagemanget manifesterades i ett särskilt dokument, en amerikansk-&lt;br&gt;baltisk stadga (charter), som undertecknades i Washington den 16 januari&lt;br&gt;1998 av USA:s och de baltiska staternas presidenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förenta staternas engagemang och samarbete i olika former med alla&lt;br&gt;länder i norra Europa är av vital betydelse och bidrar till att inlemma och&lt;br&gt;förankra det nordiska området i det euro-atlantiska säkerhetssamarbetet.&lt;br&gt;Det är av stor vikt att USA:s engagemang består och att&lt;br&gt;förankringsprocessen fortsätter.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.5 Militärstrategisk utveckling i Sveriges närområde&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De säkerhetspolitiska förändringarna de senaste åren har inneburit&lt;br&gt;minskad spänning i Nordeuropa. De förändrade förutsättningarna har&lt;br&gt;skapat nya möjligheter för länderna i norra Europa att söka de&lt;br&gt;säkerhetsarrangemang som bäst svarar mot behoven i denna nya&lt;br&gt;situation. Det största hotet mot säkerheten i Nordeuropa som regeringen&lt;br&gt;kan se i dagsläget sammanhänger med en fortsatt instabilitet i Ryssland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Demokratiseringsprocessen i Ryssland fortgår men demokratin har&lt;br&gt;ännu inte konsoliderats. Skulle denna process avbrytas och ersättas med&lt;br&gt;ett auktoritärt Ryssland skulle det påverka säkerheten negativt i Europa.&lt;br&gt;Likaså kan ett tilltagande instabilt Ryssland få konsekvenser långt&lt;br&gt;utanför landets gränser i form av ökad risk for spridning av&lt;br&gt;massförstörelsevapen, miljöproblem, kärnkraftsolyckor och svält m.m.&lt;br&gt;Såväl en instabil som en auktoritär utveckling i Ryssland skulle ställa&lt;br&gt;ökade krav på det internationella samfundet och särskilt på länder i&lt;br&gt;Rysslands närhet att ha beredskap att hantera de problem som då kan&lt;br&gt;uppstå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kolahalvön utgör fortfarande basområde för huvuddelen av Rysslands&lt;br&gt;strategiska ubåtar och kommer inom de närmaste åren att eventuellt&lt;br&gt;också att bli det enda basområdet för dessa styrkor. Detta förhållande och&lt;br&gt;det faktum att Barents hav är huvudsakligt operationsområde för de&lt;br&gt;strategiska ubåtarna understryker områdets vikt for Ryssland. Samtidigt&lt;br&gt;som de strategiska ubåtarnas tillgänglighet har reducerats är styrkornas&lt;br&gt;betydelse för den ryska krigsmakten avhängig den bedömning man från&lt;br&gt;rysk sida gör av dessa och övriga kämvapenstyrkors sårbarhet respektive&lt;br&gt;möjlighet att bidra till en rysk andraslagsförmåga. Som nämnts ovan i&lt;br&gt;avsnitt 4.4 kan dock Nordkalottens kämvapensstrategiska betydelse&lt;br&gt;komma att avta på sikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förenta staterna med sin dominerande militära kapacitet bibehåller&lt;br&gt;dock sitt strategiska och säkerhetspolitiska intresse för regionen och är&lt;br&gt;det land utanför norra Europa som militärt har störst möjlighet att&lt;br&gt;påverka en kris eller konflikt i regionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det polska medlemskapet i Nato medför en ny strategisk situation i&lt;br&gt;Östersjöområdet. Polen får genom sin allt mer tydliga förankring i de&lt;br&gt;västliga strukturerna en tyngre roll och ett större ansvar som&lt;br&gt;säkerhetspolitisk aktör i vårt södra närområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de flesta länder i vårt närområde sker en ökad satsning på&lt;br&gt;internationell krishantering och som ett led i detta fördjupas och&lt;br&gt;utvecklas samverkansförmågan och den gemensamma&lt;br&gt;övningsverksamheten inom ramen för PFF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Taktiska kärnvapen förekommer i betydande mängd i den ryska delen&lt;br&gt;av Östersjöområdet. Deras antal regleras av de ensidiga ryska och&lt;br&gt;amerikanska deklarationerna från åren 1991-92 om reduktion av de totala&lt;br&gt;arsenalerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förhandlingar som för närvarande pågår om en revidering av CFE-&lt;br&gt;avtalet kan komma att påverka situationen avseende konventionella&lt;br&gt;stridskrafter också i vårt närområde bl.a. genom flankreglemas&lt;br&gt;utformning och möjligheten av att fler länder ansluter sig till avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.5.1 Utvecklingen i den ryska krigsmakten&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;En reformering av den ryska krigsmakten har inletts men processen har&lt;br&gt;hittills gått trögt och ytterligare försvårats av den ekonomiska krisen. De&lt;br&gt;allt sämre ekonomiska utsikterna för krigsmakten gör att det inte är&lt;br&gt;troligt att man kan uppnå en mindre och mer modem krigsmakt till år&lt;br&gt;2005, vilket är målet med militärreformen. Därtill är det svårt att se&lt;br&gt;någon snar lösning på de sociala problem och den demoralisering som&lt;br&gt;utvecklas inom krigsmakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De mycket allvarliga problemen inom krigsmakten har medfört att&lt;br&gt;ledningsförmågan är starkt reducerad. Det är svårt att bedöma vilka&lt;br&gt;möjligheter som finns att bygga upp en ny ledningsförmåga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ju längre tid det tar att genomföra en försvarsreform desto sämre blir&lt;br&gt;förutsättningarna att tillväxa. Efter hand närmar sig också den tidpunkt&lt;br&gt;då det inte längre är möjligt att iståndsätta befintliga förband.&lt;br&gt;Möjligheterna att mobilisera ytterligare förband är mycket begränsade.&lt;br&gt;De få delar av krigsmakten som endast i mindre utsträckning drabbats av&lt;br&gt;problemen inom krigsmakten kan dock alltjämt utgöra kärnor i en ny&lt;br&gt;organisation även vid en snabbare tillväxt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Markstridskrafternas numerär har fortsatt att minska även under den&lt;br&gt;senare delen av dvs.talet. Krigsdugligheten vid kvarvarande förband är&lt;br&gt;på en kritiskt låg nivå. Endast ett fåtal divisionsförband torde vara&lt;br&gt;stridsdugliga. Luftlandsättningstrupperna och specialtruppema (spetsnaz)&lt;br&gt;avviker i viss mån från detta mönster. Detsamma gäller för ett mindre&lt;br&gt;antal prioriterade förband som är tänkta att utgöra bas för en ny struktur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa delsystem inom flygstridskraftema är i teknisk paritet med&lt;br&gt;motsvarande system i väst vilket innebär att en stor del skulle kunna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;användas taktiskt för en lång tid framöver. Tillgången till dessa Prop. 1998/99:74&lt;br&gt;delsystem skapar förutsättningar för att kunna upprätthålla en relativt stor&lt;br&gt;volym av kvalificerade flygstridskrafter. En förutsättning för att&lt;br&gt;upprätthålla idag tillgängliga flygstridskrafter är dock att man löser de&lt;br&gt;nuvarande problemen med att underhålla befintlig materiel. Lyckas man&lt;br&gt;inte med detta minskar successivt tillgången till taktiskt användbara&lt;br&gt;flygplan. Tillgången till flygplan är inte det enda problemet utan det&lt;br&gt;fordras även en väsentligt ökad flygträning för att få till stånd en större&lt;br&gt;fungerande organisation. Den genomsnittliga flygtiden för piloterna har&lt;br&gt;fortsatt att minska de senaste åren och är mycket låg i många förband.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det militära transportflyget används i ökad utsträckning för civila&lt;br&gt;transportuppdrag vilket fört med sig att flygplanen har underhållits&lt;br&gt;samtidigt som piloterna getts flygträning. Det generella utbildningsläget&lt;br&gt;medger dock inte att några större militära operationer genomförs utan&lt;br&gt;omfattande övning och kompletterande utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande antar Ryssland en avsevärt mer defensiv marin strategi&lt;br&gt;än tidigare. För Östersjömarinen torde uppgifterna bestå i försvar av&lt;br&gt;basområden, skydd av sjöfart, främst mellan Kaliningrad och S:t&lt;br&gt;Petersburg samt underrättelseinhämtning. Dessutom har man viss&lt;br&gt;möjlighet att enskilt eller tillsammans med flygstridskrafter genomföra&lt;br&gt;enstaka offensiva eller framskjutet defensiva uppgifter mot begränsade&lt;br&gt;mål. Sjöstridskraftemas utskjutningsanordningar för taktiska kärnvapen&lt;br&gt;finns fortfarande kvar även om kärnladdningarna för närvarande lagras&lt;br&gt;på land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Ryssland finns alltjämt stor tillgång till kemiska stridsmedel som&lt;br&gt;skulle kunna sättas in även långt utanför det egna landet. Det går inte&lt;br&gt;heller att utesluta att den forskning som bedrivs på det biotekniska&lt;br&gt;området, främst det gentekniska, kan komma att användas för att&lt;br&gt;utveckla B-stridsmedel. Den internationella kontrollen av kemiska vapen&lt;br&gt;är av vikt för att förhindra spridning och utveckling av dessa typer av&lt;br&gt;vapen. Det är också önskvärt att liknande mekanismer införs för kontroll&lt;br&gt;av biologiska vapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ryssland har också ett stort antal kärnvapen, såväl taktiska som&lt;br&gt;strategiska. Att underhålla dessa system är dock kostnadskrävande och&lt;br&gt;det är en betungande uppgift för den redan hårt ansträngda krigsmakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De konventionella stridskrafternas sjunkande status och operativa&lt;br&gt;förmåga är en av förklaringarna till att Ryssland i sina senaste två&lt;br&gt;officiellt fastställda riktlinjer för säkerhetspolitiken övergått till en&lt;br&gt;avsevärt starkare framtoning av kärnvapen som ett avskräckningsmedel.&lt;br&gt;Riktlinjerna anger inte längre att Ryssland avstår från att börja använda&lt;br&gt;kärnvapen och ett flertal fall anges som skulle kunna utlösa en&lt;br&gt;vedergällningsattack med kärnvapen. Enligt riktlinjerna utesluts inte&lt;br&gt;heller en användning av taktiska kärnvapen i lokala konflikter eller vid&lt;br&gt;angrepp från en stat som är allierad med en kämvapenmakt. En sådan&lt;br&gt;insats eller hot om en sådan i vårt närområde skulle självfallet fa mycket&lt;br&gt;allvarliga konsekvenser för Sveriges säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;START-II avtalet om reducering av strategiska kärnvapen har ännu&lt;br&gt;inte ratificerats av det ryska parlamentet. Framförallt har kritik riktats&lt;br&gt;mot kostnaderna för att genomföra avtalet, i synnerhet vad gäller den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreskrivna omvandlingen av kämvapensystem med flera stridsspetsar&lt;br&gt;till system med en stridsspets.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon materielanskaffning av nämnvärd omfattning kommer inte att&lt;br&gt;kunna göras under de närmaste åren till den ryska krigsmakten. Den&lt;br&gt;ryska materielutvecklingen är därför beroende av möjligheter till export.&lt;br&gt;Exportmöjligheterna har drabbats hårt av den globala ekonomiska krisen.&lt;br&gt;I några industrisektorer har man lyckats upprätthålla en viss produktion&lt;br&gt;och utveckling av konkurrenskraftig materiel. Det gäller särskilt inom&lt;br&gt;den ryska flyg-, missil-, ubåts- och rymdindustrin. Förmågan att&lt;br&gt;vidmakthålla och utveckla kompetens är avgörande för om och när&lt;br&gt;Ryssland kan börja utforma en modem krigsmakt i enlighet med&lt;br&gt;reformplanema.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.5.2 Militära operationsmöjligheter i närområdet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna att skapa en rysk förmåga att genomföra större militära&lt;br&gt;operationer i det nordeuropeiska området är i dagsläget än mer&lt;br&gt;begränsade i förhållande till mitten av 1990-talet. En omfattande&lt;br&gt;uppbyggnad av den ryska krigsmakten kräver en målmedveten satsning&lt;br&gt;och stora ekonomiska uppoffringar för det ryska samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det går dock inte att helt utesluta möjligheten att Ryssland vid ett&lt;br&gt;radikalt förändrat politiskt klimat försöker bygga upp styrkor baserade på&lt;br&gt;den krigsmateriel man har idag. Det omfattande kontrollsystem som&lt;br&gt;utvecklats bl.a. inom ramen för OSSE möjliggör en ökad insyn och&lt;br&gt;försvårar en omfattande iståndsättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning är att ett invasionsföretag syftande till&lt;br&gt;ockupation av Sverige inte ter sig möjligt att genomföra under de&lt;br&gt;närmaste tio åren, förutsatt att vi har kvar en grundläggande&lt;br&gt;försvarsförmåga. Ett angrepp mot ett baltiskt land torde dock efter viss&lt;br&gt;iståndsättning kunna genomföras på kort sikt, vilket tydligt skulle få&lt;br&gt;negativa konsekvenser för Europas och Sveriges säkerhet. I samband&lt;br&gt;med allvarligare incidenter och kriser i vårt direkta närområde kan&lt;br&gt;Sverige redan på kort sikt komma att bli föremål för begränsade militära&lt;br&gt;operationer eller hot om sådana. I ett sådant läge skulle begränsade sjö-&lt;br&gt;och flygstridskrafter, kryssningsrobotar och ballistiska missiler kunna&lt;br&gt;sättas in mot svenska enheter eller svenskt territorium. På medellång sikt&lt;br&gt;kan andra medel som Q ärrstridskrafter med mer utvecklad&lt;br&gt;precisionsbekämpningförmåga och mindre insatsförband komma att&lt;br&gt;användas i sådana operationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det går inte heller att utesluta hot om insats med större eller mindre&lt;br&gt;inslag av alternativa metoder som informationskrigföring eller&lt;br&gt;massförstörelsevapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Säkerhetspolitikens mål och inriktning av&lt;br&gt;försvarspolitiken m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 Försvarspolitikens avgränsning och roll i&lt;br&gt;säkerhetspolitiken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Sveriges säkerhetspolitiska läge är gott.&lt;br&gt;Även om osäkerheten om utvecklingen i Ryssland består, finns det&lt;br&gt;anledning att utnyttja läget till att sänka kostnaderna för vårt försvar&lt;br&gt;och genomföra en omstrukturering av detta. För att säkra den positiva&lt;br&gt;utvecklingen är det viktigt att det euro-atlantiska säkerhetssamarbetet&lt;br&gt;utvecklas och inte minst att Ryssland fortsätter att delta. Sveriges&lt;br&gt;säkerhet och välfärd är i hög grad beroende av utvecklingen i&lt;br&gt;omvärlden och av att vi samverkar med andra länder inom utrikes-&lt;br&gt;och säkerhetspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges internationella säkerhetssamarbete behöver utvecklas och&lt;br&gt;fördjupas. Vi deltar både militärt och civilt på flera platser i världen.&lt;br&gt;Våra insatser till stöd för FN:s och OSSE:s arbete för fred och&lt;br&gt;säkerhet stärker också vår egen säkerhet. EU-medlemskapet är ett nav&lt;br&gt;för vårt deltagande i det europeiska arbetet för fred och säkerhet.&lt;br&gt;Amsterdamfördraget utvecklar ytterligare våra möjligheter att&lt;br&gt;samarbeta inom försvars- och säkerhetspolitiken när det gäller&lt;br&gt;krishantering och fredsfrämjande verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårt samarbete med Nato och andra partnerländer i Euro-atlantiska&lt;br&gt;partnerskapsrådet och inom Partnerskap för fred samt vårt breda&lt;br&gt;säkerhetssamarbete i Norden och i Östersjöregionen är till nytta för&lt;br&gt;den samlade säkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Under det kalla kriget var ett&lt;br&gt;storkrig mellan maktblocken i Europa det helt dominerande hotet och&lt;br&gt;Sveriges säkerhetspolitik fokuserades på att söka undvika att Sverige&lt;br&gt;skulle dras in i ett sådant krig. Försvaret inriktades därvid helt på att&lt;br&gt;kunna möta ett väpnat angrepp i form av en invasion av landets&lt;br&gt;territorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Idag fokuseras intresset på en säkerhetspolitiskt mer mångfacetterad&lt;br&gt;bild av tänkbara yttre risker och hot mot vårt lands säkerhet. Den sträcker&lt;br&gt;sig från de mer traditionella säkerhetspolitiska hoten mot vårt lands&lt;br&gt;territorium, som vi inte kan utesluta på lång sikt, via mer begränsade&lt;br&gt;väpnade angrepp till olika typer av sabotagehandlingar. Även de&lt;br&gt;instrument som står till förfogande har utvecklats från militära medel till&lt;br&gt;t.ex. hot med massförstörelsevapen och informationskrigföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har efter det kalla kriget inom ramen för det allt bredare&lt;br&gt;internationella säkerhetssamarbetet betydligt större möjligheter än&lt;br&gt;tidigare att påverka förhållandena i omvärlden. Vårt medlemskap i EU&lt;br&gt;spelar här en central roll. Sverige bedriver också i ökande omfattning ett&lt;br&gt;samarbete med Nato inom ramen för Euro-atlantiska partnerskapsrådet,&lt;br&gt;Partnerskap för fred och i de pågående fredsfrämjande insatserna på&lt;br&gt;Balkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att delta i internationell fredsfrämjande verksamhet kan vi idag&lt;br&gt;direkt påverka säkerhetsläget. Vi kan aktivt medverka till en utveckling i&lt;br&gt;omvärlden som minskar riskerna för konflikter och krig och bidrar till&lt;br&gt;varaktigt förtroendefulla och fredliga relationer mellan alla länder. Detta&lt;br&gt;omfattar också ett aktivt deltagande i konflikthantering vid uppkomna&lt;br&gt;kriser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns i vårt samhälle hot och risker som följer av den tekniska&lt;br&gt;utvecklingen och de moderna, allt mer komplexa samhällenas sårbarhet.&lt;br&gt;Dessa kan i viss mån uppvägas av den robusthet man försöker bygga in i&lt;br&gt;moderna system samt av de stora samhälleliga resurser i övrigt som rätt&lt;br&gt;organiserade kan användas för att hantera störningar av olika slag.&lt;br&gt;Problemen måste likväl ständigt uppmärksammas. Katastrofartade&lt;br&gt;olyckor och andra extraordinära situationer kan medföra svåra&lt;br&gt;påfrestningar, t.ex. genom allvarliga störningar i infrastrukturen. I&lt;br&gt;säkerhetspolitiken bör därför, med de begränsningar som anges i det&lt;br&gt;följande, ingå att förebygga och skapa en beredskap att hantera&lt;br&gt;extraordinära situationer som utan att direkt hota landets fred och&lt;br&gt;självständighet likväl kan innebära svåra påfrestningar på samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt som säkerhetsbegreppet vidgas är det inte rimligt eller&lt;br&gt;hanterligt att anse att allt som kan påverka landets och medborgarnas&lt;br&gt;situation har säkerhetspolitisk relevans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhetspolitiken bör enligt regeringens mening avse sådana hot mot&lt;br&gt;säkerheten som kan innebära snabba och allvarliga försämringar av&lt;br&gt;samhällets normala funktioner. Det innebär att hoten måste ha en viss&lt;br&gt;dignitet (dvs. avse samhället eller många människor snarare än enskilda&lt;br&gt;verksamheter eller individer). Sådana hot har ofta även försvarspolitisk&lt;br&gt;relevans genom att totalförsvarsresurser i större eller mindre utsträckning&lt;br&gt;kan användas för att hantera dem, om de skulle inträffa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Risken för att säkerhetspolitiska hot av här angivet slag kan uppstå&lt;br&gt;kommer i sin tur att bero av långsiktiga förändringar av&lt;br&gt;samhällsförhållanden och relationer mellan länder. En viktig del av&lt;br&gt;säkerhetspolitiken är att långsiktigt söka påverka förhållandena i&lt;br&gt;omvärlden så att riskerna för säkerhetspolitiska hot minskar. Hit räknas&lt;br&gt;t.ex. insatser för att stärka utvecklingen av demokratiska stater och en&lt;br&gt;internationell rättsordning, insatser för att främja fredlig konfliktlösning,&lt;br&gt;insatser för att öka kämkraftssäkerheten i öst och gemensam hantering av&lt;br&gt;uppkommande kriser samt samarbete inom PFF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot bör inte som säkerhetspolitiska hot i sig betraktas sådana&lt;br&gt;tänkbara försämringar i levnadsstandard och livsvillkor som kan&lt;br&gt;förknippas med långsiktiga förändringar av handel och industriella&lt;br&gt;villkor, utarmning av naturresurser, sociala förhållanden, miljöförstöring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och klimatförändringar etc.. Sådana frågor bör främst behandlas inom&lt;br&gt;andra politikområden än försvars- och säkerhetspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje nation har enligt artikel 51 i FN-stadgan rätt till självförsvar i&lt;br&gt;händelse av väpnat angrepp. Enligt regeringsformen får regeringen sätta&lt;br&gt;in Försvarsmakten eller del därav i strid för att möta väpnat angrepp mot&lt;br&gt;riket. Svensk väpnad styrka får i övrigt sättas in i strid eller sändas till&lt;br&gt;annat land endast om riksdagen medger det, om det är medgivet i lag&lt;br&gt;eller skyldighet att vidta åtgärder följer av internationell&lt;br&gt;överenskommelse eller förpliktelse som godkänts av riksdagen. Av&lt;br&gt;förarbetena till regeringsformen framgår att uttrycket väpnat angrepp&lt;br&gt;knyter an till artikeln i FN-stadgan. Regeringens rätt att disponera&lt;br&gt;försvarskrafterna på detta sätt är alltså beroende av ett väpnat angrepp&lt;br&gt;från en annan stat. Grundlagen hindrar dock inte att&lt;br&gt;totalförsvarsresursema används för andra syften. Även om de&lt;br&gt;bestämmelser i lag som reglerar totalförsvaret utgår från att den primära&lt;br&gt;uppgiften är att försvara riket mot väpnat angrepp, föreskriver de&lt;br&gt;nämligen också att totalförsvarsresursema skall utformas så att de även&lt;br&gt;kan användas vid internationella fredsfrämjande och humanitära insatser&lt;br&gt;samt stärka samhällets förmåga att förebygga och hantera svåra&lt;br&gt;påfrestningar på samhället i fred.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid onormala förhållanden behåller en myndighet sitt ansvar för sitt&lt;br&gt;verksamhetsområde. Detta gäller även vid svåra påfrestningar i fred. Det&lt;br&gt;är regeringens uppgift att närmare ange ansvarsförhållandena för de olika&lt;br&gt;slag av åtgärder som myndigheterna skall vidta för att klara sina&lt;br&gt;uppgifter härvidlag. Som nyss nämnts skall totalförsvarsresurser kunna&lt;br&gt;ställas till myndigheternas förfogande i sådana situationer. För att&lt;br&gt;säkerställa en tillräcklig ledningsförmåga måste ansvarsförhållanden,&lt;br&gt;både när det gäller ansvar inom en samhällssektor och ansvar inom ett&lt;br&gt;geografiskt område, vara tydliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det vidgade säkerhetsbegreppet gör det nödvändigt att klarare&lt;br&gt;precisera i vilken utsträckning det är möjligt att använda&lt;br&gt;totalförsvarsresursema mot sådana hot som inte är väpnade angrepp i den&lt;br&gt;nämnda folkrättsliga bemärkelsen. Som framgått av det föregående&lt;br&gt;täcker nämligen den vidgade säkerhetssynen och säkerhetspolitiken ett&lt;br&gt;helt spektrum av hot i både krig och fred. I denna hotskala ingår fall som&lt;br&gt;ligger mellan en invasion syftande till ockupation av hela eller delar av&lt;br&gt;landet (väpnat angrepp med en stat som aktör) och brott, olyckor m.m.&lt;br&gt;som helt tas om hand av civila myndigheter. Ett exempel på sådana fall&lt;br&gt;är aktörer, som inte är stater och som använder avancerade vapen,&lt;br&gt;inkluderande icke-konventionella vapen. Att använda totalförsvars-&lt;br&gt;resursema för att tillgodose humanitära ändamål torde inte möta några&lt;br&gt;hinder från legala utgångspunkter. Frågan om att kunna använda&lt;br&gt;Försvarsmaktens resurser i en stridsliknande situation som inte är ett&lt;br&gt;väpnat angrepp är emellertid mer komplicerad mot bakgrund av den&lt;br&gt;angivna grundlagsbestämmelsen. I sammanhanget kan erinras om&lt;br&gt;uttalandet i prop. 1995/96:12 om att den sedan länge i vårt land gällande&lt;br&gt;grundsatsen att militärt tvång eller våld inte skall brukas mot den egna&lt;br&gt;befolkningen eller andra civila utgör en självklar begränsning.&lt;br&gt;Försvarsutskottet delade regeringens uttalande (bet. 1995/96:FöUl) och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har nyligen i enighet åter gett uttryck för denna uppfattning (bet. Prop. 1998/99:74&lt;br&gt;1998/99: FöU2.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Exempel på hotsituationer som ligger inom ett vidare spektrum är&lt;br&gt;följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Väpnat angrepp, med annat syfte än ockupation och av begränsad&lt;br&gt;omfattning, som kan sättas in med kort förvarning. Det skulle t.ex.&lt;br&gt;kunna röra sig om fj ärrstridskrafter (flyg, kryssningsmissiler,&lt;br&gt;ballistiska missiler) som kan utgå direkt från sin fredsgruppering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Angrepp av förtäckt typ, dvs. angriparen, som kan vara såväl en stat&lt;br&gt;som en organisation, är svår att identifiera, och där nya typer av&lt;br&gt;påverkansmedel såsom angrepp mot informationssystem utnyttjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Aktörer, som inte är stater, som utnyttjar avancerade vapen&lt;br&gt;inkluderande icke-konventionella vapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Svåra påfrestningar på samhället i fred, där tidsförhållandena är&lt;br&gt;knappa och totalförsvarsresurser behöver utnyttjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att fall av den karaktär som exemplen illustrerar utgör&lt;br&gt;de mest troliga hoten mot Sveriges säkerhet under det närmaste&lt;br&gt;decenniet. Det finns därför anledning att säkerställa att vi på ett effektivt&lt;br&gt;sätt har möjligheter att möta sådana hot. Försvarsberedningen har för sin&lt;br&gt;del konstaterat att det finns en konflikt mellan gällande lagstiftning och&lt;br&gt;vad som förefaller vara det mest effektiva sättet att möta dessa nutida&lt;br&gt;hotbilder. Ett gemensamt drag för ovanstående typer av fall är att&lt;br&gt;förvarningstidema kan vara mycket korta och att en blandning av civila&lt;br&gt;resurser och totalförsvarsresurser kan komma att behövas. Följande&lt;br&gt;problem kan uppstå när de hot som här skisserats skall mötas:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Hur skall sådana hot förebyggas och hanteras?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Hur skall ansvarsfördelningen och samordningen mellan&lt;br&gt;myndigheterna se ut?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Hur skall man på enklaste sätt ställa totalförsvarsresurser till civila&lt;br&gt;myndigheters förfogande?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Fungerar ledningssystemen tillfredsställande i samordnade civil-&lt;br&gt;militära insatser som genomförs med kort varsel?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det är nödvändigt att Sverige utvecklar sin förmåga&lt;br&gt;att möta ovan skisserade hotsituationer. Härvid måste såväl&lt;br&gt;totalförsvarsresurser som samhällets övriga resurser kunna komma till&lt;br&gt;användning. Regeringen anser att en översyn bör göras av&lt;br&gt;ändamålsenligheten i nuvarande lagar och andra föreskrifter för att kunna&lt;br&gt;komma till rätta med nu angivna problem och utforma förbättrade&lt;br&gt;samarbetsformer mellan olika berörda myndigheter och enskilda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En departemental genomgång skall således göras av de olika berörda&lt;br&gt;sektorerna inom samhället för att belysa behovet av åtgärder samt&lt;br&gt;behovet av förändrade regler (se vidare kapitel 10). En samlad översyn&lt;br&gt;skall vidare göras av de militära och civila ledningssystemen (se vidare&lt;br&gt;kapitel 10). En särskild utredare skall analysera och lämna förslag till&lt;br&gt;vissa principer för att åstadkomma en förbättrad helhetssyn när det gäller&lt;br&gt;planeringen för civilt försvar och beredskapen mot svåra påfrestningar på&lt;br&gt;samhället i fred (se vidare kapitel 9).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den pågående pliktutredningen skall vidare vid genomgången av&lt;br&gt;pliktsystemet överväga om det också bör införas en skyldighet att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tjänstgöra vid svåra påfrestningar på samhället i fred. Dessa Prop. 1998/99:74&lt;br&gt;överväganden skall avse en precisering av i vilka situationer en sådan&lt;br&gt;plikt skulle vara möjlig att använda, möjligheten av att med plikt utbilda&lt;br&gt;personal för att hantera svåra påfrestningar på samhället i fred och&lt;br&gt;möjligheten av att införa en plikt att tjänstgöra om en sådan påfrestning&lt;br&gt;skulle inträffa (se vidare kapitel 8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang bör också nämnas att en översyn skall göras av&lt;br&gt;räddningstjänstlagen (se vidare kapitel 11).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Säkerhetspolitikens mål m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Sveriges säkerhetspolitik syftar ytterst till att&lt;br&gt;bevara vårt lands fred och självständighet. Vårt säkerhetspolitiska mål&lt;br&gt;är att i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en&lt;br&gt;handlingsfrihet att, såsom enskild nation och i samverkan, kunna&lt;br&gt;utveckla vårt samhälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vår säkerhetspolitik har såväl en nationell som en internationell&lt;br&gt;dimension.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nationellt skall vi kunna möta militära hot som direkt berör&lt;br&gt;Sverige. Vi skall också förebygga och kunna hantera situationer som&lt;br&gt;utan att direkt hota Sveriges fred och självständighet ändå skulle&lt;br&gt;kunna innebära snabba och allvarliga försämringar av samhällets&lt;br&gt;normala funktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det säkerhetspolitiska läget försämras, skall vår säkerhetspolitik&lt;br&gt;bidra till att spänningen i omvärlden och särskilt i vårt närområde&lt;br&gt;begränsas. Vi skall kunna försvara vårt territorium mot kränkningar&lt;br&gt;och angreppshandlingar var de än sker och vi skall kunna agera för att&lt;br&gt;tillvarata svenska intressen. Vi skall kunna motstå hot och&lt;br&gt;påtryckningar och möta insatser som riktas mot funktioner och värden&lt;br&gt;i det svenska samhället och som syftar till att påverka vårt agerande&lt;br&gt;och samhällets funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi skall också söka förebygga att vårt samhälle utsätts för svåra&lt;br&gt;påfrestningar i fred genom den robusthet och förmåga till omställning&lt;br&gt;som byggs in i det fredstida samhället. Det skall därutöver finnas en&lt;br&gt;beredskap att hantera de påfrestningar som likväl kan uppstå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges militära alliansfrihet syftande till att vårt land skall kunna&lt;br&gt;vara neutralt i händelse av krig i vårt närområde består. Den&lt;br&gt;förutsätter att vi har en betryggande försvarsförmåga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den militära alliansfriheten sätter, bortsett från avtal om ömsesidigt&lt;br&gt;stöd till försvar mot väpnat angrepp, inga hinder för ett svenskt&lt;br&gt;allsidigt och aktivt deltagande i internationellt säkerhetssamarbete.&lt;br&gt;Detta gäller även inom det militära området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationellt skall vi i samverkan med andra stater aktivt verka för&lt;br&gt;fred och ökad säkerhet i omvärlden och därmed också för oss själva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige skall stödja FN:s globala insatser för fred och säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f Europa är vårt säkerhetspolitiska mål att varaktigt säkra ett&lt;br&gt;förtroendefullt och nära samarbete mellan alla stater. Detta skall nås&lt;br&gt;främst genom samarbetet inom EU och med de euro-atlantiska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;säkerhetsstrukturerna samt genom det regionala samarbetet inom&lt;br&gt;Östersj öområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige skall ge bidrag till gemensamma fredsfrämjande och&lt;br&gt;humanitära insatser både i och utom Europa. Det är också ett svenskt&lt;br&gt;mål att fa till stånd en effektiv och väl fungerande euro-atlantisk&lt;br&gt;krishanteringsförmåga som med begäran från FN eller beslut av&lt;br&gt;OSSE kan bidra till att främja samarbete och fredlig konfliktlösning i&lt;br&gt;Europa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige skall på det fredsfrämjande området sträva efter att&lt;br&gt;samarbeta med Europas alla säkerhetsorganisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Genom riksdagens beslut i den första&lt;br&gt;etappen av det senaste försvarsbeslutet fastslogs säkerhetspolitikens mål&lt;br&gt;för perioden 1996 till och med 2001.Regeringen anser att vissa&lt;br&gt;modifieringar bör göras i målen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges säkerhetspolitik syftar ytterst till att bevara vårt lands fred och&lt;br&gt;självständighet. Vårt säkerhetspolitiska mål är att i alla lägen och i&lt;br&gt;former som vi själva väljer trygga en handlingsfrihet att, såsom enskild&lt;br&gt;nation och i samverkan, kunna utveckla vårt samhälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vår säkerhetspolitik har såväl en nationell som en internationell&lt;br&gt;dimension.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nationellt skall vi kunna möta militära hot som direkt berör Sverige.&lt;br&gt;Svårast bland dem är väpnade angrepp riktade mot vårt lands frihet och&lt;br&gt;självständighet. Vi skall också förebygga och kunna hantera situationer&lt;br&gt;som utan att direkt hota Sveriges fred och självständighet ändå skulle&lt;br&gt;kunna innebära snabba och allvarliga försämringar av samhällets normala&lt;br&gt;funktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationellt skall vi i samverkan med andra stater aktivt verka för&lt;br&gt;fred och ökad säkerhet. Genom att verka för en stärkt internationell&lt;br&gt;rättsordning och genom att medverka till konfliktförebyggande insatser,&lt;br&gt;gemensam krishantering samt försoning och uppbyggnad efter kriser och&lt;br&gt;konflikter kan vi bidra till ökad säkerhet i omvärlden och därmed också&lt;br&gt;för oss själva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhetspolitikens båda dimensioner formas i ett kontinuerligt&lt;br&gt;samspel mellan främst utrikespolitiska och försvarspolitiska åtgärder.&lt;br&gt;Beredskapen mot snabba och allvarliga försämringar av samhällets&lt;br&gt;normala funktion åstadkoms emellertid i stor utsträckning utanför&lt;br&gt;utrikes- och försvarspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges säkerhet måste ses i ett globalt perspektiv. Av central&lt;br&gt;betydelse är FN:s insatser för fred och säkerhet. Sverige lägger stor vikt&lt;br&gt;vid att världssamfundet på olika sätt tidigt kan ingripa i lokala och&lt;br&gt;regionala konflikter. Ansträngningar för att hindra ytterligare spridning&lt;br&gt;av massförstörelsevapen har stor betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Europa är vårt säkerhetspolitiska mål att varaktigt säkra ett&lt;br&gt;förtroendefullt och nära samarbete mellan alla stater. Samarbetet inom&lt;br&gt;EU och med de euro-atlantiska säkerhetsstrukturerna är härvid av stor&lt;br&gt;betydelse. Det är vår övertygelse att Sveriges säkerhet i allt högre grad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;måste grundas på gemensam säkerhet byggd på hållfasta politiska och&lt;br&gt;ekonomiska relationer mellan demokratiska stater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är ett grundläggande svenskt intresse att utvecklingen också i&lt;br&gt;Central- och Östeuropa leder till en fortsatt demokratisk utveckling,&lt;br&gt;ekonomiska och sociala framsteg, förbättrad miljö samt en ökad&lt;br&gt;öppenhet mot omvärlden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vår del är det regionala samarbetet inom Östersjöområdet av&lt;br&gt;central betydelse. Det nordiska försvars- och säkerhetspolitiska&lt;br&gt;samarbetet har under de senaste åren utvecklats genom regelmässiga&lt;br&gt;överläggningar på utrikes- och försvarsministemivå, ett långtgående&lt;br&gt;samarbete i fredsfrämjande verksamhet, ett fördjupat materielsamarbete&lt;br&gt;m.m. Sverige och Finland har därutöver ett särskilt samarbete i&lt;br&gt;säkerhets- och försvarspolitiska frågor. Sveriges säkerhetsffämjande&lt;br&gt;samarbete med de baltiska länderna tillmäts stor vikt. Detta kommer bl.a.&lt;br&gt;till uttryck genom vårt starka agerande för de baltiska staternas&lt;br&gt;integration i Europeiska unionen, vilket är ett viktigt säkerhetspolitiskt&lt;br&gt;intresse för Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att Ryssland inlemmas i samarbetet i Östersjöregionen har stor&lt;br&gt;säkerhetspolitisk betydelse. Det är också av stor vikt att strandstatema&lt;br&gt;Polen och Tyskland aktivt deltar i det breda samarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges militära alliansfrihet syftande till att vårt land skall kunna&lt;br&gt;vara neutralt i händelse av krig i vårt närområde består. Den förutsätter&lt;br&gt;att vi har en betryggande försvarsförmåga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att vidmakthålla en trovärdig grund för totalförsvarets&lt;br&gt;långsiktiga styrka och anpassningsbarhet bidrar Sverige till den&lt;br&gt;säkerhetspolitiska stabiliteten och skapar förutsättningar för nationell&lt;br&gt;handlingsfrihet. Vår militära alliansfrihet medverkar till att undvika&lt;br&gt;konflikter och spänning i norra Europa och ger oss goda möjligheter att&lt;br&gt;utveckla förtroendefulla relationer och samarbete för ökad säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är Sverige självt som definierar den närmare innebörden av den&lt;br&gt;militära alliansfriheten. Den sätter, bortsett från avtal om ömsesidigt stöd&lt;br&gt;till försvar mot väpnat angrepp, inga hinder för ett svenskt allsidigt och&lt;br&gt;aktivt deltagande i det allt mer fördjupade internationella&lt;br&gt;säkerhetssamarbetet. Detta gäller även inom det militära området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är en svensk strävan att ge bidrag till gemensamma fredsfrämjande&lt;br&gt;och humanitära insatser både i och utom Europa. Det är också ett svenskt&lt;br&gt;mål att få till stånd en effektiv och väl fungerande euro-atlantisk&lt;br&gt;krishanteringsförmåga som med begäran från FN eller beslut av OS SE&lt;br&gt;kan bidra till att främja samarbete och fredlig konfliktlösning i Europa.&lt;br&gt;Det är ett klart svenskt intresse att förmågan till internationell samverkan&lt;br&gt;utvecklas genom teknisk anpassning och utbildning samt genom&lt;br&gt;samövningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vår strävan är att på det fredsfrämjande området samarbeta med&lt;br&gt;Europas alla säkerhetsorganisationer. Jämsides med vår medverkan i FN&lt;br&gt;och OSSE deltar vi sålunda i EU:s gemensamma utrikes- och&lt;br&gt;säkerhetspolitik samt samarbetar med Nato och flertalet övriga&lt;br&gt;europeiska stater inom ramen för det Euro-atlantiska partnerskapsrådet&lt;br&gt;(EAPR) och Partnerskap för fred (PFF). Vi är vidare en aktiv observatör i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Västeuropeiska unionen (VEU). Därtill kan nämnas det regionala och&lt;br&gt;bilaterala samarbetet med våra grannländer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det säkerhetspolitiska läget försämras, skall vår säkerhetspolitik&lt;br&gt;bidra till att spänningen i omvärlden och särskilt i vårt närområde&lt;br&gt;begränsas. Vi skall kunna forsvara vårt territorium mot kränkningar och&lt;br&gt;angreppshandlingar var de än sker och vi skall kunna agera för att&lt;br&gt;tillvarata svenska intressen. Vi skall kunna motstå hot och påtryckningar&lt;br&gt;och möta insatser som riktas mot funktioner och värden i det svenska&lt;br&gt;samhället och som syftar till att påverka vårt agerande och samhällets&lt;br&gt;funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi skall också söka förebygga att vårt samhälle utsätts for svåra&lt;br&gt;påfrestningar i fred genom den robusthet och förmåga till omställning&lt;br&gt;som byggs in i det fredstida samhället. Det skall därutöver finnas en&lt;br&gt;beredskap att hantera de påfrestningar som likväl kan uppstå.&lt;br&gt;Beredskapen skall avse extraordinära situationer som kan uppstå genom&lt;br&gt;snabba och allvarliga försämringar av samhällets funktion.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Försvarspo litikens inriktning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Totalförsvarsresursema skall kunna användas&lt;br&gt;för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- försvara Sverige mot väpnat angrepp,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- hävda vår territoriella integritet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- bidra till fred och säkerhet i omvärlden och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- stärka det svenska samhället vid svåra påfrestningar i fred.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För försvar av Sverige mot väpnat angrepp och hävdande av vår&lt;br&gt;territoriella integritet skall reducerade resurser avsättas när det gäller&lt;br&gt;antal förband, beredskapskrav m.m. Möjligheter till en anpassning till&lt;br&gt;uppkommande nya hot skall byggas in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De fysiska resurser som avdelas för svenska bidrag till fred och&lt;br&gt;säkerhet i omvärlden skall i de flesta fall vara desamma som avses för&lt;br&gt;försvar mot väpnat angrepp och för att stärka det svenska samhället&lt;br&gt;vid svåra påfrestningar i fred. Främst vad gäller markförband och&lt;br&gt;vissa specialresurser skall de internationella behoven påverka&lt;br&gt;dimensioneringen. På sikt bör ökade resurser kunna avdelas för&lt;br&gt;internationell verksamhet genom att en del av de resurser tas i anspråk&lt;br&gt;som kan frigöras genom neddragningen av förmågan till&lt;br&gt;invasionsförsvar. Detta är dock något som kommer att ta tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det civila försvaret skall omfattningen av förberedelserna när&lt;br&gt;det gäller väpnat angrepp minskas, men nya inslag som kan följa av&lt;br&gt;andra former av väpnat angrepp än invasion måste uppmärksammas.&lt;br&gt;Inom givna ekonomiska ramar bör förmågan till internationella&lt;br&gt;insatser och att stärka det svenska samhället vid svåra påfrestningar i&lt;br&gt;fred öka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insatser med massförstörelsevapen utgör ett hot som i ökad&lt;br&gt;utsträckning måste beaktas i planeringen mot väpnat angrepp, i bidrag&lt;br&gt;till fred och säkerhet i omvärlden samt när det gäller att stärka det&lt;br&gt;svenska samhället vid svåra påfrestningar i fred.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;IT-relaterade hot måste uppmärksammas på stor bredd såväl inom&lt;br&gt;totalförsvaret som inom annan samhällsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: De beslut som fattas inom ramen för&lt;br&gt;försvarspolitiken berör resurser och verksamhet inom Försvarsmakten,&lt;br&gt;vad som finansieras över totalförsvarsramen för olika funktioner av civilt&lt;br&gt;försvar, verksamheten vid vissa nämnder och vid försvarssektorns&lt;br&gt;stödmyndigheter samt all verksamhet som därutöver bedrivs för att&lt;br&gt;förbereda Sverige för krig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt måste försvarspolitiken bedrivas och uppbyggnaden av&lt;br&gt;försvarsresurser ske med en helhetssyn på hanteringen av hot och risker&lt;br&gt;inom alla samhällssektorer. Strävan bör vara att få till stånd ett så&lt;br&gt;effektivt utnyttjande som möjligt av de samlade resurser som samhället&lt;br&gt;satsar för att trygga sin säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvar av Sverige mot väpnat angrepp och hävdande av vår&lt;br&gt;territoriella integritet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är av två skäl mycket svårt att föreställa sig att ett hot om en invasion&lt;br&gt;av Sverige, som syftar till att ockupera landet skulle kunna utvecklas&lt;br&gt;under det närmaste decenniet, förutsatt att vi har kvar en grundläggande&lt;br&gt;försvarsförmåga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det första är beredskapen hos de militära styrkorna i vår omvärld&lt;br&gt;mycket begränsad. Särskilt gäller detta Ryssland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det andra präglas inte den säkerhetspolitiska situationen i vårt&lt;br&gt;närområde av så starka politiska motsättningar att Sverige riskerar att&lt;br&gt;dras in i ett krig. Tvärtom går utvecklingen mot ett ökat&lt;br&gt;säkerhetssamarbete trots vissa kvarvarande motsättningar och delvis&lt;br&gt;motstridiga intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den politiska situationen skulle visserligen relativt snabbt kunna&lt;br&gt;förändras, inte minst mot bakgrund av den politiska och ekonomiska&lt;br&gt;turbulensen i Ryssland. Det kommer dock att ta lång tid för att i&lt;br&gt;avgörande grad förändra beredskapen inom de militära resurserna i&lt;br&gt;Ryssland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att invasionshotet ter sig avlägset beror till del på att Sverige har en&lt;br&gt;viss förmåga till insats mot angreppsföretag mot landet redan idag och att&lt;br&gt;vi har skapat förutsättningar för att denna förmåga vid behov snabbt kan&lt;br&gt;anpassas till en erforderlig nivå. Avsaknaden av sådana resurser skulle&lt;br&gt;utgöra en situation som gjorde oss synnerligen utsatta för hot och&lt;br&gt;påtryckningar och känsliga för de politiska förändringar av läget särskilt i&lt;br&gt;öst som ingalunda kan uteslutas. Därför krävs att Sverige har en sådan&lt;br&gt;beredskap som gör det möjligt att möta de mer begränsade väpnade hot&lt;br&gt;som direkt kan beröra Sverige vid en kris som utvecklas ur nuvarande&lt;br&gt;omvärldsläge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det måste alltid finnas en förmåga att hävda landets territoriella&lt;br&gt;integritet. Sveriges totalförsvar måste vid en krissituation i omvärlden&lt;br&gt;successivt kunna höja beredskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder måste även kunna vidtas i ett längre tidsperspektiv mot&lt;br&gt;förändrade hot. Anpassningsfilosofin blir här av central betydelse.&lt;br&gt;Sammantaget bör dock relativt sett minskad vikt läggas vid förmågan att&lt;br&gt;möta väpnat angrepp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan i dagsläget finns en rad olika medel som skulle kunna användas&lt;br&gt;vid ett angrepp mot Sverige. Militära förband innehållande olika typer av&lt;br&gt;vapensystem kan utnyttjas. Allt fler stater utanför Europa anskaffar&lt;br&gt;vapensystem med mycket långa räckvidder såsom kryssningsmissiler och&lt;br&gt;ballistiska missiler. En kombination av ökad precision och sprängverkan&lt;br&gt;gör att stor verkan kan nås även med konventionella medel. Trots&lt;br&gt;överenskommelser på rustningskontroll- och nedrustningssidan utgör&lt;br&gt;nukleära, biologiska och kemiska vapen (NBC-vapen) fortfarande ett hot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om en invasion med syfte att ockupera Sverige inom det&lt;br&gt;närmaste decenniet inte ter sig möjlig att genomföra, utesluter detta dock&lt;br&gt;inte riskerna för våld eller hot om våld och skadegörelse mot viktiga&lt;br&gt;funktioner och värden i det svenska samhället eller mot betydande&lt;br&gt;svenska intressen i omvärlden. Syftet skulle kunna vara att påverka&lt;br&gt;Sveriges agerande i någon internationell fråga eller konflikt där vi är&lt;br&gt;involverade eller att på annat sätt nå fördelar med ett angrepp eller hot&lt;br&gt;om angrepp mot Sverige eller kränkning av svensk suveränitet utan att&lt;br&gt;för den skull behöva gå så långt som att ockupera hela eller delar av&lt;br&gt;landet. Det skall inte råda något tvivel om vår förmåga att stå emot&lt;br&gt;militära påtryckningar i syfte att påverka vår politiska vilja eller våra&lt;br&gt;möjligheter att hålla Sverige utanför en väpnad konflikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omfattande sabotage eller terroraktioner mot viktiga&lt;br&gt;infrastruktursystem som elförsörjning eller telekommunikationer kan&lt;br&gt;ingå i en utveckling mot någon form av väpnat angrepp. Förmågan till&lt;br&gt;analys av det säkerhetspolitiska läget i vår omvärld är avgörande för våra&lt;br&gt;förutsättningar att identifiera angriparen och kunna avgöra om denna&lt;br&gt;form av handlingar utförts av enskilda, eller kan härledas till främmande&lt;br&gt;makt. Så länge det handlar om enskilda brottslingars verksamhet har de&lt;br&gt;rättsvårdande myndigheterna det primära ansvaret för att hantera&lt;br&gt;situationen, även om därvid också totalförsvarsresurser under vissa&lt;br&gt;förutsättningar skall kunna utnyttjas (se avsnitt 5.1). Rör det sig om ett&lt;br&gt;väpnat angrepp från en främmande makt skall det mötas av vårt samlade&lt;br&gt;totalförsvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På lång sikt går det inte att utesluta möjligheten av att ett invasionshot&lt;br&gt;skulle kunna växa upp igen. Militärstrategiska förändringar och en ny&lt;br&gt;generation av förband medför att ett sådant invasionshot kommer att se&lt;br&gt;annorlunda ut än de gjorde under det kalla kriget. Innan ett sådant hot&lt;br&gt;kan bli verklighet kan det dock bedömas bli en försämring av det&lt;br&gt;säkerhetspolitiska läget som kommer att ta lång tid i anspråk och som&lt;br&gt;kommer att vara iakttagbar såväl i form av politiska som av militära&lt;br&gt;förändringar av stor omfattning. Försvarspolitiken måste omfatta&lt;br&gt;åtgärder för att vi skall kunna uppfatta och värdera sådana förändringar&lt;br&gt;och skapa en grund för att vi på ett betryggande sätt skall kunna utveckla&lt;br&gt;den egna försvarsförmågan i takt med hotande förändringar i omvärlden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige måste således ha en grundläggande förmåga att kunna möta&lt;br&gt;angrepp mot landet var de än sker och ha betryggande förutsättningar att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vid behov kunna anpassa försvarsförmågan till utvecklingen i omvärlden.&lt;br&gt;En grundkapacitet måste finnas att med stor flexibilitet kunna möta olika&lt;br&gt;typer av hot. Ett skäl till det är de svårigheter som kan finnas att i tid fatta&lt;br&gt;beslut om att stärka försvarsförmågan. Ett annat skäl är att det på många&lt;br&gt;områden tar så lång tid att utveckla kompetens och förmåga att det inte&lt;br&gt;ter sig möjligt att mer än marginellt anpassa dessa till iakttagbara&lt;br&gt;förändringar av omvärldsläget. I andra avseenden däremot bör Sverige&lt;br&gt;kunna förlita sig på väl förberedda möjligheter att anpassa&lt;br&gt;försvarsförmågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bidrag till fred och säkerhet i omvärlden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att inom totalförsvaret skall verksamhet kunna bedrivas&lt;br&gt;på det säkerhetsskapande området. Resurserna inom totalförsvaret skall&lt;br&gt;vidare kunna användas för humanitära och fredsfrämjande insatser. Detta&lt;br&gt;innebär sammantaget att en ändring bör göras i förhållande till det&lt;br&gt;tidigare försvarsbeslutet på så sätt att totalförsvarsresursema skall kunna&lt;br&gt;användas för att bidra till fred och säkerhet i omvärlden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har en lång tradition av aktiv säkerhetspolitisk och&lt;br&gt;säkerhetsfrämjande verksamhet, vilket bl.a. tagit sig uttryck i 80 000&lt;br&gt;svenskars deltagande i olika typer av fredsfrämjande verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter det kalla krigets slut har det svenska deltagandet i&lt;br&gt;krishanteringsoperationer breddats och fördjupats. Härvidlag har det&lt;br&gt;svenska deltagandet i den internationella krishanteringsinsatsen i Bosnien&lt;br&gt;spelat stor roll. Sverige var ett av de första länder som ställde trupp till&lt;br&gt;FN:s och Unprofors förfogande i Bosnien. Det svenska deltagandet avsåg&lt;br&gt;att bidra till det internationella samfundets konfliktlösning och visa&lt;br&gt;beredskap, bl.a. mot bakgrund av EU-medlemskapet, samt att solidariskt&lt;br&gt;axla bördorna för att trygga fred och säkerhet i Europa. Svensk trupp&lt;br&gt;deltar också i den Nato-ledda insatsen i Bosnien för att säkerställa&lt;br&gt;Daytonavtalets efterlevnad. Bl.a. de höga kostnaderna förknippade med&lt;br&gt;dagens relativt tunga insatser har dock medfört att numerären begränsats&lt;br&gt;i förhållande till tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För Sverige har deltagandet grundat sig på en sammanflätning av&lt;br&gt;motiv som präglas både av nationellt intresse och internationell&lt;br&gt;solidaritet. Det kan inte anses vara förenligt med våra värderingar att&lt;br&gt;passivt åse en mänsklig katastrof på Balkan, samtidigt som Sverige har&lt;br&gt;goda försvarsmässiga resurser för att bidra till att dämpa det mänskliga&lt;br&gt;lidandet. Genom att verka förebyggande för att skapa förtroende och&lt;br&gt;minska risken för att konflikter skall uppstå, genom att medverka till att&lt;br&gt;försöka bilägga konflikter och till uppbyggnad av fungerande samhällen&lt;br&gt;efter konflikter söker världssamfundet och olika grupperingar av stater i&lt;br&gt;internationell samverkan att bidra till fred och säkerhet. Genom att delta i&lt;br&gt;denna verksamhet verkar Sverige också för sin egen säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är för Sveriges säkerhet väsentligt att respekten för internationell&lt;br&gt;rätt upprätthålls. Det är vidare av stor vikt att inte lokala konflikter&lt;br&gt;trappas upp och sprids utan kan lösas. Världssamfundet måste då kunna&lt;br&gt;ingripa för att söka bilägga konflikter eller till sist med tvingande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åtgärder agera mot den eller de som hotar internationell fred och&lt;br&gt;säkerhet. Sverige har således både intresse av och ansvar för att&lt;br&gt;medverka till att så kan ske. Därmed bidrar vi till att det samarbete som&lt;br&gt;utvecklats för Europas säkerhet består och fördjupas och till att förhindra&lt;br&gt;att den europeiska säkerhetspolitiken åternationaliseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vår säkerhetspolitiska linje utgör inget hinder för ett aktivt deltagande&lt;br&gt;i uppbyggandet av vare sig en europeisk eller en gemensam euro-&lt;br&gt;atlantisk krishanteringsförmåga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta säkerhetssamarbete har också i sig en förtroendeskapande&lt;br&gt;dimension. Totalförsvarsresurser kan användas för att bistå de baltiska&lt;br&gt;staterna i uppbyggandet av de försvar som de, liksom varje oberoende&lt;br&gt;nation, har rätt till. Sverige bör också verka för att i ökad utsträckning&lt;br&gt;involvera Ryssland i det euro-atlantiska säkerhetssamarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerheten i närområdet måste alltid stå i centrum för Sveriges&lt;br&gt;försvarsansträngningar. Det svenska försvaret måste ha förmåga att&lt;br&gt;förhindra spridning till svenskt territorium av eventuella kriser och&lt;br&gt;väpnade konflikter i vårt närområde. Samtidigt måste Sverige kunna&lt;br&gt;bidra till att dämpa och bilägga konflikter i vårt närområde i samverkan&lt;br&gt;med andra länder och efter begäran av FN eller beslut som fattas av&lt;br&gt;OSSE, ställa väpnad styrka till förfogande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom den nordiska kretsen ter sig säkerhets- och försvarsmässigt&lt;br&gt;samarbete som naturligt. Vårt gemensamma uppträdande i Bosnien är ett&lt;br&gt;konkret och framgångsrikt exempel på detta samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges prioritering av närområdet och Europa förenas med ett&lt;br&gt;fortsatt engagemang för den globala säkerheten. I dagens värld betyder&lt;br&gt;gränser och avstånd mindre än förr. Det innebär att Sveriges avsikt att ta&lt;br&gt;sitt internationella ansvar och samtidigt tillgodose svenska intressen, har&lt;br&gt;sin tillämpning också i ett vidare geografiskt perspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lokala konflikter i en rad stater kan få konsekvenser inte bara i ett&lt;br&gt;regionalt utan också i ett globalt perspektiv. Det finns risk för att&lt;br&gt;allvarliga konfrontationer uppkommer med stater där en eller några av&lt;br&gt;dem redan har eller är på väg att skaffa sig massförstörelsevapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nutida snabba nyhetsförmedlingen innebär att människor i större&lt;br&gt;utsträckning än tidigare görs medvetna om de brott som begås mot&lt;br&gt;grundläggande mänskliga rättigheter på olika håll i världen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av Sveriges tillgång till betydande kompetens och&lt;br&gt;resurser inom totalförsvarets område måste det finnas en svensk&lt;br&gt;beredskap att bidra till det globala samarbetet för ökad säkerhet också&lt;br&gt;med totalförsvarsresurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det svenska bidraget bör utformas så att det är förenligt med och&lt;br&gt;bidrar till att förverkliga våra övergripande säkerhetspolitiska mål samt&lt;br&gt;bidrar med sådan förmåga där Sverige innehar en för ändamålet relevant&lt;br&gt;kompetens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det säkerhetspolitiska läge som råder bör relativt sett ökad vikt läggas&lt;br&gt;vid totalförsvarsresursemas bidrag till fred och säkerhet i omvärlden.&lt;br&gt;Den förmåga till operativa insatser som vi successivt bygger upp har sin&lt;br&gt;mest omedelbara och efterfrågade tillämpning i det internationella&lt;br&gt;säkerhetssamarbetet. De militära och civila insatserna inom denna ram&lt;br&gt;bidrar direkt till att hantera de dagsaktuella hoten mot säkerheten och de&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svenska förbanden har visat god kompetens i det internationella Prop. 1998/99:74&lt;br&gt;samarbetet. Samtidigt far personalen handfasta och värdefulla&lt;br&gt;erfarenheter av betydelse också för vår förmåga att försvara landet mot&lt;br&gt;angrepp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige önskar spela en viktig roll för det internationella&lt;br&gt;säkerhetssamarbetet. En förening av traditioner, värderingar, intressen&lt;br&gt;samt tillgång till i sammanhanget värdefulla resurser gör det angeläget&lt;br&gt;för Sverige att ge ett fullödigt bidrag till fred och säkerhet, i vilket&lt;br&gt;försvarspolitiken har en tydlig och väl definierad roll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att stärka det svenska samhället vid svåra påfrestningar i fred&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hanteringen av svåra påfrestningar på samhället i fred måste beaktas&lt;br&gt;inom flertalet samhällssektorer. Grundprincipen är att varje sektor själv&lt;br&gt;ansvarar för att kunna hantera de störningar och påfrestningar som kan&lt;br&gt;drabba sektorn. Inte minst bör detta ske genom att redan från början&lt;br&gt;bygga in en robusthet mot störningar vid uppbyggnad av resurser och&lt;br&gt;utformning av system. Genom försvarspolitiken skapas emellertid&lt;br&gt;betydande resurser som kan bidra till förmågan att hantera svåra&lt;br&gt;påfrestningar. Försvarspolitiken bör utformas med hänsyn härtill. Detta&lt;br&gt;innebär inte någon förändring av ansvars- och rollfördelningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen om beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i&lt;br&gt;fred (prop. 1996/97:11) uttalades en ambition om att särskilt god&lt;br&gt;beredskap bör finnas inom följande områden: nedfall av radioaktiva&lt;br&gt;ämnen, svåra störningar i samhällets infrastruktur (el, tele, vatten,&lt;br&gt;radio/TV), översvämningar och dammbrott, massflykt av asyl- och&lt;br&gt;hjälpsökande, allvarlig smitta, effekterna av terroristattacker,&lt;br&gt;kemikalieolyckor och störningar i samhällsviktiga datasystem.&lt;br&gt;Regeringen lämnade i december 1998 den senaste årliga redovisningen&lt;br&gt;avseende beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred (skr.&lt;br&gt;1998/99:33).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rapporten (Ds 1998:32) Skyldigheter och befogenheter vid svåra&lt;br&gt;påfrestningar på samhället i fred diskuteras vad som avses med en svår&lt;br&gt;påfrestning på samhället i fred. Enligt rapporten utgör en svår påfrestning&lt;br&gt;inte en enskild händelse i sig exempelvis en olycka, ett sabotage osv.&lt;br&gt;utan det är ett tillstånd som kan uppstå när en eller flera händelser&lt;br&gt;utvecklar sig eller eskalerar till att omfatta flera delar av samhället.&lt;br&gt;Tillståndet är av en sådan omfattning att det uppstår allvarliga störningar&lt;br&gt;i viktiga samhällsfunktioner eller att det hotar grundläggande värden av&lt;br&gt;olika slag i samhället och kräver att insatser från flera olika myndigheter&lt;br&gt;och organ samordnas för att kunna hantera situationen och därmed&lt;br&gt;begränsa konsekvenserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svåra fredstida påfrestningar kan enligt rapporten sägas utgöra olika&lt;br&gt;slag av extrema situationer med låg sannolikhet som skiljer sig åt i sak.&lt;br&gt;De områden som anges i propositionen om svåra påfrestningar på&lt;br&gt;samhället i fred är exempel på inom vilka områden sådana situationer&lt;br&gt;kan uppstå. Exemplifieringen är givetvis inte heltäckande men&lt;br&gt;tillsammans täcker områdena ett brett spektrum av möjliga händelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt rapporten är det inte möjligt eller ens önskvärt att i generella Prop. 1998/99:74&lt;br&gt;termer dra en skarp gräns mellan vad som är en händelse som kan&lt;br&gt;innebära en svår påfrestning på samhället i fred och vad som inte är det.&lt;br&gt;Eftersom samhället skall ha en beredskap och förmåga att hantera alla&lt;br&gt;typer av händelser i fred är det sålunda inte heller nödvändigt att&lt;br&gt;definiera en sådan generell gräns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svåra fredstida påfrestningar avser således extrema situationer som&lt;br&gt;förorsakas av plötsligt inträffade händelser och hot av icke-militär natur.&lt;br&gt;Avancerade vapen och vapensystem kan komma att innehas även av&lt;br&gt;andra aktörer än stater. Allvarliga hot skulle därmed kunna riktas mot oss&lt;br&gt;utan att det därför är fråga om väpnat angrepp. De kan t.ex. omfatta&lt;br&gt;sabotagehandlingar utförda av andra grupper och organisationer än stater,&lt;br&gt;riktade mot viktiga samhällsfunktioner. De medel som används kan&lt;br&gt;medföra fysisk förstörelse men kan också innefatta manipulation av&lt;br&gt;informationssystem, propaganda och desinformation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med bistånd av totalförsvarsresurser skall vara att i&lt;br&gt;extraordinära lägen kunna stärka det normala ffedssamhällets förmåga att&lt;br&gt;hantera risker och störningar. Olika aspekter på användningen av&lt;br&gt;totalförsvarsresurser vid svåra påfrestningar måste beaktas i planeringen&lt;br&gt;inom totalförsvaret. Skall resurserna kunna användas bör man genomföra&lt;br&gt;en kontinuerlig övnings- och utbildningsverksamhet i att delta i&lt;br&gt;hanterandet av svåra påfrestningar. Särskilt viktigt är att öva hur&lt;br&gt;totalförsvarsresursema på bästa sätt skall underställas de ansvariga&lt;br&gt;myndigheterna i deras reguljära myndighetsutövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utnyttjandet av sektorövergripande resurser i akuta situationer kan&lt;br&gt;innebära ett ledningsproblem. Därför bör också ledningsseminarier och&lt;br&gt;ledningsövningar ingå i utformningen av samhällets totala resurser for att&lt;br&gt;hantera svåra påfrestningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En helhetssyn bör eftersträvas för att vi ska kunna utnyttja samhällets&lt;br&gt;samlade resurser for att hantera hot och risker i såväl krig som fred.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hoten från kärnvapen samt biologiska och kemiska vapen (N-, B- och C-&lt;br&gt;vapen)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Icke-spridningsfördraget mot kärnvapen har idag tillträtts av de flesta&lt;br&gt;länder. Genom provstoppsavtalet har en stark politisk norm mot&lt;br&gt;kärnsprängningar skapats. Nedrustningsprocessen fortsätter men tar lång&lt;br&gt;tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Risker för kärnvapenspridning och kämvapenanvändning kvarstår&lt;br&gt;dock. Spridningsriskerna gäller både kämvapenkomponenter och&lt;br&gt;kunskaper. En konkret del av det globala kämvapenhotet utgörs också av&lt;br&gt;riskerna for att terrorister skulle kunna förvärva eller utveckla kärnvapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sannolikheten för ett kärnvapenkrig mellan de fem kämvapenstatema&lt;br&gt;har dramatiskt minskat efter det kalla krigets slut. Emellertid torde&lt;br&gt;riskerna för kärnvapenanvändning främst vara knutna till uppblossande&lt;br&gt;konflikter i Syd- och Nordostasien och i Mellanöstern. Möjligheten av&lt;br&gt;terroristaktioner innefattande kärnvapen samt sabotage kan heller inte&lt;br&gt;uteslutas. Spridningen av vapenbärare, framförallt sådana med längre&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;räckvidder, utgör ett allvarligt problem och gäller även för B- och C-&lt;br&gt;vapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;B- och C-vapenkonventionema förbjuder utveckling, produktion,&lt;br&gt;innehav och användning av B- och C-stridsmedel. Dessa konventioner&lt;br&gt;har dock ännu inte erhållit universell anslutning. Beträffande B-&lt;br&gt;vapenkonventionen pågår för närvarande förhandlingar om ett&lt;br&gt;kontrollsystem för dess efterlevnad. En viss osäkerhet råder om huruvida&lt;br&gt;ämnen som idag ej behöver deklareras enligt C-vapenkonventionen har&lt;br&gt;använts som grundkomponenter i tänkbara nya C-vapensystem. Tekniska&lt;br&gt;möjligheter att med begränsade resurser framställa B- och C-stridsmedel&lt;br&gt;finns. Inte bara stater utan också icke-statliga aktörer skulle kunna&lt;br&gt;utnyttja dessa möjligheter. Den snabba civila utvecklingen inom kemi-&lt;br&gt;och bioteknikområdena skulle kunna missbrukas för framtagning av nya&lt;br&gt;typer av B- och C-vapen. B- och C-stridsmedel är förhållandevis billiga&lt;br&gt;vapen som kan ge stor effekt inte minst psykologiskt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om det samlade säkerhetspolitiska läget har förbättrats finns&lt;br&gt;således ett relativt sett ökat hot från massförstörelsevapen såväl i&lt;br&gt;händelse av att Sverige trots allt skulle utsättas för krigshandlingar som&lt;br&gt;vid svenska insatser i internationella operationer och i samband med&lt;br&gt;terrorism.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;N-, B- eller C-insatser utgör således ett hot som i ökad utsträckning&lt;br&gt;bör beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 17 juni 1998 att analysera vilka anspråk den&lt;br&gt;internationella utvecklingen vad gäller N-, B-, och C-vapen ställer på&lt;br&gt;förmågan inom Regeringskansliet, Försvarsmakten och samhället i övrigt&lt;br&gt;att hantera frågor relaterade till sådana vapen. I analysen ingår också att&lt;br&gt;se över forskningen inom skydd mot nukleära, biologiska och kemiska&lt;br&gt;stridsmedel, dess finansiering och huvudmannaskap. En rapport kommer&lt;br&gt;att färdigställas under våren 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förberedelserna för ett försvar mot väpnat angrepp bör även i&lt;br&gt;fortsättningen, när det gäller kärnvapen, inriktas på åtgärder för att&lt;br&gt;minska verkningarna av ett radioaktivt nedfall från&lt;br&gt;kärnvapensprängningar samt att undvika brister i skyddet när det gäller&lt;br&gt;elektromagnetisk puls (EMP). Skyddet mot biologiska stridsmedel bör&lt;br&gt;främst inriktas på antisabotageåtgärder och medicinsk beredskap. Målet&lt;br&gt;för vår beredskap mot kemiska vapen skall vara att ett begränsat&lt;br&gt;utnyttjande, vid ett angrepp mot vårt land, inte skall kunna ge en&lt;br&gt;angripare några avgörande fördelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid olika typer av internationella insatser bör åtgärder vidtas så att&lt;br&gt;svensk personal i möjligaste mån skyddas mot verkningarna av&lt;br&gt;massförstörelsevapen, avsiktligt eller oavsiktligt vållade incidenter vid&lt;br&gt;kärnkraftverk och vid lager eller transport av giftiga kemikalier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Risken för terroristinsatser med N-, B- eller C-vapen kan inte&lt;br&gt;negligeras. Behovet av en lednings- och räddningsförmåga i NBC-miljö,&lt;br&gt;samt en förberedd hälso- och sjukvårdsorganisation måste&lt;br&gt;uppmärksammas i ökad omfattning, inte minst i samband med Sveriges&lt;br&gt;deltagande i internationell fredsfrämjande och humanitär verksamhet.&lt;br&gt;Det är angeläget att våra beredskapsresurser även planeras mot och går&lt;br&gt;att utnyttja vid en NBC-katastrof i fred.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har länge varit starkt engagerat i nedrustningssträvanden på&lt;br&gt;NBC-området. Det är av stor vikt att Sverige fortsätter att hålla en&lt;br&gt;fortsatt hög profil i internationellt rustnings-, kontrolls- och&lt;br&gt;nedrustningsarbete, i export- och importkontrollsammanhang. En ökad&lt;br&gt;underrättelseverksamhet är också av stor betydelse. Svensk teknisk&lt;br&gt;kompetens bör tillvaratas i frågor som gäller exempelvis metoder för att&lt;br&gt;övervaka olika nedrustningsavtal, för destruktion av C-vapen och friställt&lt;br&gt;kämvapenmaterial och för att upptäcka och eliminera NBC-hot från icke-&lt;br&gt;statliga aktörer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget bedömer regeringen, mot bakgrund av NBC-vapnens&lt;br&gt;ökade aktualitet, att beredskapen inom totalförsvaret måste förbättras och&lt;br&gt;att därför en ökad satsning på såväl beredskap som kunskaper inom&lt;br&gt;NBC-området är nödvändig. Forskning inom området har grundläggande&lt;br&gt;betydelse för kunskap och beredskap mot NBC-hot. Den ger också&lt;br&gt;grund för statsmakternas hotbedömningar och andra säkerhetspolitiska&lt;br&gt;ställningstaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Informationskrigföring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Informationskrigföring kan sägas bestå av tre huvudelement:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- hot rörande informationsteknikens funktionssätt (IT-säkerhet),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- hot rörande informationens innehåll (underrättelsetjänst, psykologiska&lt;br&gt;operationer) och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- operationskonst för att kunna använda och samordna dessa hotformer i&lt;br&gt;tid och rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt många bedömare befinner sig de rika delarna av världen nu vid&lt;br&gt;ingången till vad som kan kallas ett nätverkssamhälle. En sådan&lt;br&gt;strukturförändring gör sig märkbar när det gäller såväl teknik,&lt;br&gt;samhällsorganisation som kultur och värderingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten till kvalificerade IT-relaterade angrepp bestäms främst av&lt;br&gt;tillgången till kompetens på området. Vidare möjliggör globaliseringen&lt;br&gt;av kommunikationsnätverken att angrepp kan riktas från stort geografiskt&lt;br&gt;avstånd. Brotts- och terroristorganisationer kan vara lika aktuella och&lt;br&gt;farliga angripare som stater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis talar mycket för att en säkerhetsmiljö där&lt;br&gt;kvalificerade IT-relaterade hot måste beaktas kommer att präglas av&lt;br&gt;komplexitet och dynamik. För att kunna hantera en sådan situation på ett&lt;br&gt;adekvat sätt krävs kvalificerad kompetens för att följa och löpande&lt;br&gt;bedöma utvecklingen. Det är vidare angeläget att utveckla samarbete&lt;br&gt;kring dessa säkerhetsfrågor internationellt och mellan offentlig och privat&lt;br&gt;sektor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utveckling av lagstiftning, internationella överenskommelser och&lt;br&gt;andra regelverk är av stor betydelse. Det är dock sällan lämpligt eller ens&lt;br&gt;möjligt att rikta sådana åtgärder mot tänkbara aktörers tillgång till &amp;quot;IT-&lt;br&gt;vapen&amp;quot; eftersom dessa knappast kan skiljas från innehav av legitima IT-&lt;br&gt;resurser. Regelverken bör därför kompletteras med aktiva&lt;br&gt;försvarsåtgärder mot IT-relaterade hot. Åtgärderna, när det gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kvalificerade hot, syftar främst till att skapa förutsättningar for att&lt;br&gt;upptäcka angrepp och vidta motåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att IT-relaterade hot måste uppmärksammas på stor&lt;br&gt;bredd i samhället såväl inom totalförsvaret som inom annan&lt;br&gt;samhällsverksamhet. Åtgärder för att hantera hot om&lt;br&gt;informationskrigföring bör avvägas mot övriga säkerhetshöjande&lt;br&gt;åtgärder inom infrastrukturområdet. Ledningssystemens robusthet bör&lt;br&gt;särskilt beaktas. Regeringen återkommer till ämnet i avsnitt 10.6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Materielförsörj ning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges militära alliansfrihet förutsätter att vi har kapacitet att&lt;br&gt;självständigt försvara vårt eget territorium. Denna förmåga har tidigare&lt;br&gt;understötts av en omfattande inhemsk försvarsindustri. Till följd av&lt;br&gt;minskade försvarsbeställningar, ökad internationell konkurrens och en i&lt;br&gt;många fall allt större teknisk komplexitet, måste&lt;br&gt;försvarsmaterielproducentema i såväl Sverige som internationellt söka&lt;br&gt;ökat industriellt samarbete. Det är väsentligt för Sverige att på ett&lt;br&gt;kostnadseffektivt sätt kunna tillgodose svenska försvarets behov av&lt;br&gt;kvalificerad materiel. En större integration av Sveriges försvarsindustri i&lt;br&gt;den europeiska skapar också förutsättningar för att vitala behov skall&lt;br&gt;kunna tillgodoses även i ett läge med ökande efterfrågan och knapphet på&lt;br&gt;strategiska produkter. Mot denna bakgrund är det av stort svenskt&lt;br&gt;intresse att delta i det politiska samarbetet till stöd för en omstrukturering&lt;br&gt;av den europeiska försvarsindustrin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsmakten har ett stort innehav av försvarsmateriel. I löpande&lt;br&gt;försvarsmaterielkontrakt finns betydande belopp bundna i redan gjorda&lt;br&gt;materielbeställningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsmaktens uppgifter ställer idag nya krav. Även om&lt;br&gt;angreppshotet är begränsat finns det behov av materiell förnyelse. En på&lt;br&gt;sikt höjd förmåga till internationella insatser ställer i vissa fall krav på&lt;br&gt;kompletterande materielanskaffning. Slutligen kan inte minst&lt;br&gt;anpassningsfilosofin medföra ökade önskemål om satsningar på studier,&lt;br&gt;forskning och tidig materielutveckling inom valda områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Osäkerheterna rörande det militära försvarets framtida behov av&lt;br&gt;materiel är i dag större än under det kalla krigets dagar. I viss&lt;br&gt;utsträckning kan problemet lösas genom att flexibla system anskaffas,&lt;br&gt;dvs. system som kan användas for en bred uppsättning av operativa&lt;br&gt;uppgifter. Riskerna för att ny materiel skall vara begränsat användbar kan&lt;br&gt;reduceras genom kortare framtagningstider, dvs. tiderna för studier,&lt;br&gt;utveckling och tillverkning. En följd av detta är att beläggningarna vid&lt;br&gt;försvarsmaterieltillverkande svensk industri blir mer ojämn, vilket&lt;br&gt;åtminstone på kort sikt kan orsaka problem. Demonstratorer och&lt;br&gt;typsystem kan tas fram utan att bindningar görs till framtida&lt;br&gt;serietillverkning. Produktionförberedelser kan behöva göras for&lt;br&gt;materielsystem som anskaffas i små volymer initialt men där ytterligare&lt;br&gt;tillverkning kan bli aktuell. Utvecklingsmöjligheter bör i görligaste mån&lt;br&gt;byggas in i systemen. Till denna utvecklings- och produktionstid bör&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;också läggas de tider som fordras för att erhålla operativa förband väl&lt;br&gt;förberedda att gå i strid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stagnerande eller krympande försvarsbudgetar i många västländer&lt;br&gt;medför behov av att dela utvecklingskostnader med andra länder och att&lt;br&gt;dessutom fa större volymer. Särskilt för större system kommer en&lt;br&gt;omstrukturering på produktionssidan att leda till färre leverantörer och&lt;br&gt;därmed minskad konkurrens. Dock har den internationella&lt;br&gt;försvarsmaterielmarknaden vad gäller större system inte heller hittills&lt;br&gt;utmärkt sig för någon väl fungerande konkurrens. Minskande&lt;br&gt;ekonomiska ramar leder till en hårdare prioritering av nya&lt;br&gt;utvecklingsprojekt. Den tekniska utvecklingen går snabbt inom flera&lt;br&gt;områden av militärt intresse. Möjligheterna att utnyttja civil teknologi&lt;br&gt;förekommer såväl på system-, delsystem som komponentnivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenskt deltagande i internationella fredsfrämjande och humanitära&lt;br&gt;insatser ställer krav på god samverkansförmåga. Särskilt inom&lt;br&gt;ledningsområdet kan detta skapa incitament för gemensam&lt;br&gt;systemutveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten måste som beställare av försvarsmateriel vidta åtgärder för att&lt;br&gt;materielförsörjningen skall vara bättre lämpad till förändrade&lt;br&gt;förutsättningar. Sverige skall aktivt delta i och hävda svenska intressen i&lt;br&gt;de olika fora som har inflytande på den fortsatta processen. Vi bör&lt;br&gt;medverka till ökad samsyn mellan EU-länderna av regler för&lt;br&gt;försvarsupphandling m.m. Det är angeläget att svenska myndigheter i&lt;br&gt;ökad utsträckning medverkar i detta samarbete så att industrin kan delta i&lt;br&gt;den just nu snabba internationella omstruktureringen. Sverige kan&lt;br&gt;därigenom säkerställa tillgång till väsentliga kompetenser och underlätta&lt;br&gt;materielförsörjningen i en anpassningssituation. Önskemål om prestanda&lt;br&gt;för nya system bör diskuteras med potentiella samarbetsländer.&lt;br&gt;Incitament till utnyttjande av civila system och komponenter bör finnas.&lt;br&gt;Möjligheterna att utnyttja en stegvis process vid materielupphandling bör&lt;br&gt;tillvaratas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att få till stånd ett aktivt internationellt samarbete fordras&lt;br&gt;gemensamma projekt. Deltagande i internationella fora och förändringar&lt;br&gt;av försvarsindustrins struktur och ägandeförhållanden kan inte ensamt&lt;br&gt;ersätta behovet av nya projekt som motor i förändringsarbetet.&lt;br&gt;Regeringen återkommer till materielförsörjningsfrågor i avnsitt 7.5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.4&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Behov av beredskap och förmåga till anpassning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.4.1 Beredskap&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Även i nuvarande omvärldsläge kan&lt;br&gt;Sverige utsättas för mer begränsade väpnade hot eller våld och&lt;br&gt;skadegörelse riktade mot viktiga samhällsfunktioner och värden i det&lt;br&gt;svenska samhället. Sverige måste ha beredskap att möta denna typ av&lt;br&gt;hot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av den vidgade säkerhetssynen skall beredskapen&lt;br&gt;också gälla andra typer av hot och påfrestningar som kan uppstå i det&lt;br&gt;fredstida samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett något längre perspektiv, upp till cirka ett år, finns det behov av&lt;br&gt;att kunna möta begränsade väpnade angrepp mot Sverige från en&lt;br&gt;angripare som haft viss förberedelsetid att bygga upp och iståndsätta&lt;br&gt;sina styrkor. Sveriges militära förmåga skall vara sådan att en tänkt&lt;br&gt;angripare måste vidta omfattande förberedelser för att kunna hota&lt;br&gt;Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hot om väpnat angrepp mot landet, liksom risken för att icke-&lt;br&gt;militära medel används i syfte att utöva påtryckningar, kan i&lt;br&gt;nuvarande omvärldsläge bl. a. tänkas uppstå till följd av en kris i vårt&lt;br&gt;östra närområde. Vi måste ha förmåga att i nuvarande omvärldsläge&lt;br&gt;kunna förhindra att spridningseffekterna av en väpnad konflikt berör&lt;br&gt;svenskt territorium. Sverige skall också ha förmåga att samverka med&lt;br&gt;andra länder i syfte att genomföra fredsfrämjande insatser.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Inriktning av beredskapen i nuvarande omvärldsläge&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i nuvarande omvärldsläge kan Sverige utsättas för mer begränsade&lt;br&gt;väpnade hot eller våld och skadegörelse riktade mot viktiga&lt;br&gt;samhällsfunktioner och värden i det svenska samhället. Sverige måste ha&lt;br&gt;beredskap att möta denna typ av hot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av den vidgade säkerhetssynen skall beredskapen också&lt;br&gt;gälla andra typer av hot och påfrestningar som kan uppstå i det fredstida&lt;br&gt;samhället. När det gäller sådana händelser som kan medföra svåra&lt;br&gt;påfrestningar på samhället behöver en beredskap finnas inom ett stort&lt;br&gt;antal samhällssektorer för att minimera konsekvenserna av sådana&lt;br&gt;händelser. Ansvaret för hanteringen av dessa åligger alla berörda&lt;br&gt;samhällssektorer. Totalförsvarsresursema skall dock utformas så att de&lt;br&gt;även kan stärka samhällets förmåga att förebygga och hantera svåra&lt;br&gt;påfrestningar på samhället. Det är i sammanhanget viktigt att beakta den&lt;br&gt;helhetssyn som skall prägla den verksamhet som syftar till att hantera&lt;br&gt;olika hot och risker. Åtgärder av det slag som vidtas mot det väpnade&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;angreppet kan ha stor effekt när det gäller svåra påfrestningar på&lt;br&gt;samhället i fred och omvänt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots att det finns betydande mängder konventionella och icke-&lt;br&gt;konventionella stridsmedel i Sveriges närområde, föreligger inga&lt;br&gt;omedelbara hot mot Sverige. Dagens omvärldsläge präglas av&lt;br&gt;säkerhetssamarbete inom det euro-atlantiska området, vilket lägger&lt;br&gt;politiska restriktioner på benägenheten att använda de militära medlen.&lt;br&gt;En grundläggande politisk osäkerhet och med den förknippad&lt;br&gt;konfliktpotential, kvarstår dock i delar av vårt östra närområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kombinationen av militär potential och politisk osäkerhet i vår&lt;br&gt;omvärld gör emellertid att man måste räkna med att det finns en viss risk&lt;br&gt;för att väpnade hot av mer begränsat slag kan uppstå. För att denna risk&lt;br&gt;skall kunna reduceras, måste Sverige ha en sådan beredskap som gör det&lt;br&gt;möjligt att möta väpnade hot som direkt kan beröra Sverige vid en kris&lt;br&gt;som utvecklas ur nuvarande omvärldsläge. Sverige måste ha en ständig&lt;br&gt;beredskap att kunna möta och avvisa kränkningar av Sveriges territoriella&lt;br&gt;integritet och sådana begränsade hot som kan riktas mot landet i syfte att&lt;br&gt;utöva påtryckningar på oss. Detta ställer beredskapskrav på hela&lt;br&gt;totalförsvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett något längre perspektiv, upp till cirka ett år, finns det behov av att&lt;br&gt;kunna möta begränsade väpnade angrepp mot Sverige från en angripare&lt;br&gt;som haft viss förberedelsetid att bygga upp och iståndsätta sina styrkor.&lt;br&gt;Sveriges militära förmåga skall vara sådan att en tänkt angripare måste&lt;br&gt;vidta omfattande förberedelser för att kunna hota Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebörden av möjliga militära angreppshot mot Sverige beror således&lt;br&gt;på förhållandet mellan en angripares militära förmåga och resurser och&lt;br&gt;Sveriges militära förmåga och resurser. Sänks Sveriges beredskap för&lt;br&gt;mycket, ökar en angripares möjligheter att även med utnyttjande av&lt;br&gt;begränsade militära resurser uppnå sina politiska och militära mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ovan beskrivna kraven på beredskap överensstämmer med den&lt;br&gt;ändring av målet för Försvarsmaktens beredskap som riksdagen&lt;br&gt;beslutade våren 1998 (prop. 1997/98:84, bet. 1997/98:FöUl 1, rskr.&lt;br&gt;1997/98:268).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Väpnade angrepp eller hot om sådana mot mål i Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kunna fastställa de uppgifter som försvaret skall kunna lösa och&lt;br&gt;de operativa förmågor som följer härav, måste man föreställa sig ett antal&lt;br&gt;scenarier för en tänkbar utveckling som skulle kunna leda till att väpnade&lt;br&gt;hot kan uppstå mot Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bestämning av de uppgifter som skall lösas och den operativa&lt;br&gt;förmåga som krävs för att hantera de olika utvecklingsmöjligheterna,&lt;br&gt;skall inte varje tänkbar kombination av utvecklingsmöjligheter täckas,&lt;br&gt;utan bedömningar göras både av vilka scenarier som är farligast och mest&lt;br&gt;sannolika. Det är viktigt att tillämpa ett dynamiskt förhållningssätt vid&lt;br&gt;problemlösningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hot om väpnat angrepp mot landet, liksom risken för att icke-militära&lt;br&gt;medel används i syfte att utöva påtryckningar, kan i nuvarande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omvärldsläge bl. a. tänkas uppstå till följd av en kris eller väpnad konflikt&lt;br&gt;i vårt östra närområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De tänkbara väpnade konflikterna kan antas vara av mindre omfattning&lt;br&gt;än de som skulle ha utlösts av en konflikt i vårt närområde under det&lt;br&gt;kalla kriget. Å andra sidan råder osäkerheter om omvärldens vilja till&lt;br&gt;gemensam krishantering om krisförloppet är otydligt och inga vitala eller&lt;br&gt;gemensamma intressen synes stå på spel. Det som på avstånd kan&lt;br&gt;förefalla vara en begränsad konflikt, kan ur svenskt perspektiv anta helt&lt;br&gt;andra och mera hotande proportioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om Sverige inte skulle utgöra det primära målet for angriparen&lt;br&gt;eller centrum för stridshandlingama, kan landet komma att beröras av&lt;br&gt;spridningseffekterna av en sådan konflikt. I en sådan situation kan landet&lt;br&gt;t.ex. utsättas för hastigt och snabbt genomförda operationer som&lt;br&gt;vedergällning för en förment kränkning eller för att återta personal eller&lt;br&gt;materiel som på något sätt kommit under svensk jurisdiktion. Försvaret&lt;br&gt;måste därför ha förmåga att i nuvarande omvärldsläge kunna förhindra&lt;br&gt;att spridningseffekterna av en väpnad konflikt berör svenskt territorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige skall kunna uppvisa en sådan robust kombination av&lt;br&gt;demokratisk stabilitet och militär förmåga, att ingen part i en konflikt i&lt;br&gt;vårt östra närområde kan frestas tro att vår politiska vilja låter sig&lt;br&gt;påverkas av militära hot och påtryckningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hotet mot Sverige kan riktas mot landets gräns till havs, på land och i&lt;br&gt;luften, men även ta formen av angrepp i begränsad omfattning eller hot&lt;br&gt;om angrepp mot befolkningscentra, samhällsfunktioner eller delar av&lt;br&gt;svenskt territorium. Syftet kan vara att begränsa vår politiska och&lt;br&gt;territoriella suveränitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett hot mot Sverige kan i första hand förmodas ha sitt ursprung i en&lt;br&gt;konflikt i vårt östra närområde. Man bör även ta med i beräkningen att ett&lt;br&gt;väpnat angrepp mot Sverige kan ha sitt ursprung bortom Sveriges&lt;br&gt;närområde och t.ex. vara relaterat till svenskt deltagande i internationell&lt;br&gt;krishantering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är rimligt att anta att ett hot mot Sverige emanerar från en eller&lt;br&gt;flera stater, men det kan också uppstå situationer då det råder oklarhet&lt;br&gt;om vem som ligger bakom det aktuella hotet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är troligt att det i första hand är konventionella militära&lt;br&gt;stridskrafter som kan komma till användning mot Sverige, men risken för&lt;br&gt;terrorhandlingar som inslag i krigföringen och användning av&lt;br&gt;massförstörelsevapen kan inte uteslutas. En eventuell användning av&lt;br&gt;kärnvapen får antas vara konsekvensen av medvetna beslut, men risken&lt;br&gt;för oavsiktliga väpnade angrepp till följd av brister i förvarnings- och&lt;br&gt;säkerhetssystem måste beaktas liksom B- och C-hotet mot&lt;br&gt;civilbefolkningen. Även störningar av känsliga IT-system kan vara ett&lt;br&gt;inslag i ett väpnat angrepp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.4.2&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Fortsatt utveckling av förmågan till anpassning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Förmågan till anpassning skall även&lt;br&gt;fortsättningsvis tillmätas stor vikt vid utformningen av&lt;br&gt;totalförsvarsresursema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anpassningsförmågan skall förbättras genom att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- underrättelsetjänsten utvecklas med hänsyn till anpassningens&lt;br&gt;behov,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kunnandet utvecklas om olika typer av hot och hur de kan mötas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- planer för anpassningsåtgärder utarbetas i ett femårsperspektiv,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- åtgärder vidtas för att reducera bindningarna i personal och&lt;br&gt;materiel och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- materielförsörjning i internationellt samarbete främjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: För att en anpassning av&lt;br&gt;totalförsvarsförmågan skall kunna komma till stånd i tid, krävs&lt;br&gt;förmåga att tidigt upptäcka och tolka omvärldsförändringar samt&lt;br&gt;medvetenhet om vikten av tidiga beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att på ett effektivt sätt kunna genomföra anpassningsåtgärder&lt;br&gt;behöver förberedelser göras såväl för att kunna tillföra nya&lt;br&gt;försvarsförmågor som att minska ambitionen inom lägre prioriterade&lt;br&gt;områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anpassning kan ske inom befintliga eller förändrade ekonomiska&lt;br&gt;ramar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens förslag och bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Behov av anpassning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges säkerhetspolitiska situation har som tidigare nämnts förbättrats&lt;br&gt;efter det kalla krigets slut. Den säkerhetspolitiska utvecklingen av&lt;br&gt;betydelse för Sverige har under 1990-talet karaktäriserats av en större&lt;br&gt;föränderlighet. För att kunna möta ett flertal möjliga&lt;br&gt;omvärldsutvecklingar har en anpassningsfilosofi valts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tanken bakom anpassningsfilosofin för försvaret är att tidiga signaler&lt;br&gt;rörande förändringar i vår säkerhetspolitiska situation skall kunna&lt;br&gt;upptäckas i så god tid att vi står väl rustade när förändringarna har&lt;br&gt;inträffat. Det krävs en medvetenhet om vikten av tidiga beslut och&lt;br&gt;genomtänkta förberedelser för att denna filosofi skall fungera väl i det&lt;br&gt;praktiska arbetet. Det finns internationellt många exempel på att&lt;br&gt;förvamingssignaler inte har uppfattats eller att man inte har tagit hänsyn&lt;br&gt;till dem. Detta är inget unikt för försvarssektom. Fall finns även inom&lt;br&gt;andra delar av samhället, där omvärldsförändringar inte har fått&lt;br&gt;genomslag på verksamheten i tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att lämplig anpassning skall få en rimlig möjlighet att komma till&lt;br&gt;stånd fordras en väl fungerande kedja från tidig igenkänning av signaler&lt;br&gt;till genomförande av åtgärder. De processer och kompetenser som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behövs för en god anpassningsförmåga kan analyseras på olika sätt. Här&lt;br&gt;diskuteras anpassning utgående från följande steg:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- vilka signaler om ett förändrat omvärldsläge kan vi få,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- vilka kapaciteter behövs för att upptäcka och tolka dessa signaler,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- vilka krav ställs på beslutsprocessen för att beslut om&lt;br&gt;anpassningsåtgärder skall tas i tid och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- vilka kompetenser, förberedda handlingsalternativ etc. bör finnas för att&lt;br&gt;beslut om anpassning skall förändra försvaret inom rimlig tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Exempel på viktigare omvärldsförändringar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsberedningen har i sin rapport (Ds 1999:2) redovisat ett antal&lt;br&gt;omvärldsutvecklingar. Dessa återges nedan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De kanske allra största och viktigaste frågetecknen kring den framtida&lt;br&gt;säkerhetspolitiska utvecklingen i Europa, med inverkan också på vårt närområde,&lt;br&gt;gäller Ryssland. En annan viktig fråga gäller den Europeiska unionens fortsatta&lt;br&gt;utveckling, både vad avser en fördjupad integration som en fortsatt utvidgning och&lt;br&gt;de eventuella problem som kan drabba dessa processer. En tredje fråga av&lt;br&gt;fundamental säkerhetspolitisk betydelse inte bara för Sverige, utan för hela Europa,&lt;br&gt;gäller USA:s fortsatta engagemang för säkerheten och stabiliteten på den&lt;br&gt;europeiska kontinenten. Hur detta engagemang gestaltar sig framgent är&lt;br&gt;naturligtvis av grundläggande betydelse för medlemsländernas säkerhet, för&lt;br&gt;alliansens fortsatta utvidgning, men även för Natos roll som den centrala aktören&lt;br&gt;för större militära krishanteringsinsatser utanför Natoområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den osäkra utvecklingen i Ryssland medför att ett antal scenarier på längre sikt&lt;br&gt;är tänkbara. Ett demokratiskt och marknadsinriktat Ryssland är en möjlighet. En&lt;br&gt;annan är en mer isolerad, auktoritär och västfientlig statsledning vars målsättning&lt;br&gt;kan vara att återerövra Rysslands ställning som stormakt. Ett tredje tänkbart&lt;br&gt;scenario är ett Ryssland med en successivt svagare centralmakt och en önskan om&lt;br&gt;ökad autonomi, eller full självständighet, i vissa regioner. Ett sådant scenario kan i&lt;br&gt;förlängningen leda till en uppdelning av Ryssland och problem liknande de som&lt;br&gt;uppstod vid Förbundsrepubliken Jugoslaviens delning. Slutligen kan utvecklingen i&lt;br&gt;Ryssland under många år komma att präglas av ökade sociala klyftor, en bräcklig&lt;br&gt;demokrati, korruption och en svag eller näst intill obefintlig ekonomisk tillväxt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen inom Europeiska unionen går mot en fortsatt fördjupning och&lt;br&gt;breddning av samarbetet. Men EU:s långsiktiga utveckling är ingalunda given.&lt;br&gt;Unionens utvidgning kan drabbas av förseningar och en rad mer eller mindre&lt;br&gt;allvarliga problem. En grundläggande fråga i detta sammanhang är i vilken&lt;br&gt;utsträckning EU:s effektivitet och samarbetsområden kommer att påverkas . EU-&lt;br&gt;samarbetet kan - för att undvika handlingsförlamning - i ännu högre grad än nu&lt;br&gt;komma att präglas av att olika medlemsländer går olika långt och olika fort fram i&lt;br&gt;sitt samarbete. Betydelsefullt i sammanhanget är även hur de länder i Europa som&lt;br&gt;varken blir medlemmar i EU eller Nato påverkas av ett sådant dubbelt utanförskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På lång sikt är det av flera skäl inte uteslutet att USA:s säkerhetspolitiska&lt;br&gt;engagemang i Europa minskar. Detta kan orsakas av att USA och de europeiska&lt;br&gt;Nato-medlemmarna har olika syn på hur en allvarligare framtida kris eller konflikt&lt;br&gt;bör hanteras. Större kriser och konflikter i Asien kan komma att kräva ökad&lt;br&gt;amerikansk uppmärksamhet och därmed ges ökad prioritet i förhållande till dem i&lt;br&gt;Europa. Vidare kan en hårdnande konkurrens handelsblocken emellan leda till&lt;br&gt;allvarliga friktioner, som i förlängningen riskerar att spilla över på&lt;br&gt;säkerhetspolitiken och minska den amerikanska viljan att stanna kvar i Europa på&lt;br&gt;nuvarande militära nivå. Slutligen kan USA av resursskäl komma att reducera sina&lt;br&gt;säkerhetspolitiska åtaganden på den europeiska kontinenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om Nato under överskådlig tid torde förbli USA:s främsta instrument för Prop. 1998/99:74&lt;br&gt;politiskt inflytande i Europa och för möjligheterna att främja säkerheten och&lt;br&gt;stabiliteten på den europeiska kontinenten, är flera alternativa utvecklingar för&lt;br&gt;alliansen möjliga. En fortsatt utvidgning av alliansen kan av olika skäl komma att&lt;br&gt;skjutas upp på obestämd tid, vilket kan få mer eller mindre långtgående&lt;br&gt;konsekvenser för kandidatländerna. Alliansen kan, på grund av redan gjorda&lt;br&gt;åtaganden - särskilt på Balkan, bli mer restriktiv inför nya krishanteringsinsatser.&lt;br&gt;Med hänsyn till USA:s fortsatt dominerande ställning inom Nato, påverkas&lt;br&gt;alliansen i allra högsta grad av varje viktigare förändring av USA:s förhållande till&lt;br&gt;Europa. Skulle USA minska sin roll i Nato, och alliansen i ökad utsträckning&lt;br&gt;&amp;quot;europeiseras&amp;quot;, skulle dess handlingskraft också kunna bli lidande då en sådan&lt;br&gt;utveckling kan tänkas leda till ökad europeisk rivalitet inom alliansen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av särskild betydelse för svensk säkerhetspolitik är hur vårt östra närområdet&lt;br&gt;påverkas av utvecklingen i Ryssland, EU och USA. En tänkbar utveckling är att&lt;br&gt;EU utvidgas till att omfatta de baltiska staterna, att Ryssland utvecklas&lt;br&gt;demokratiskt och i marknadsekonomisk riktning, och att USA bibehåller sitt starka&lt;br&gt;engagemang för Europas säkerhet. Området öster om Östersjön kan i detta fall&lt;br&gt;utgöra en brygga mellan framförallt Ryssland och EU. Anspråk på svensk&lt;br&gt;försvarskapacitet kan rimligen minska i ett sådant läge. Ett Ryssland som har&lt;br&gt;ambitionen att återerövra sin ställning som stormakt i kombination med ett&lt;br&gt;ekonomiskt och politiskt svagt EU och ett USA med en försvagad bindning till&lt;br&gt;Europa, kan å andra sidan ställa de baltiska staterna, Finland och Sverige inför&lt;br&gt;betydande problem. Vårt östra närområde kan i detta fall bli något av en buffertzon&lt;br&gt;mellan Öst- och Västeuropa. Rysslands vilja och möjlighet att utöva påtryckningar&lt;br&gt;eller agera militärt mot sina grannländer torde dock komma att begränsas. Ett&lt;br&gt;sådant agerande skulle rimligen innebära ett högt politiskt och ekonomiskt pris och&lt;br&gt;också eventuellt motaktioner. Därtill kommer de mycket betungande&lt;br&gt;säkerhetsproblem som Ryssland redan i dag upplever i den södra delen av&lt;br&gt;Ryssland och eventuellt också den militära närvaro som Ryssland även&lt;br&gt;fortsättningsvis torde anse sig behöva i öster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller militära styrkor och medel som kan utnyttjas för våld kan flera&lt;br&gt;olika scenarier tänkas. USA och Nato kan komma att engagera sig djupare för de&lt;br&gt;baltiska staternas säkerhet, vilket i sin tur kan leda till att dessa i sinom tid blir&lt;br&gt;medlemmar av Nato, utan att detta för den skull leder till några mer långtgående&lt;br&gt;motåtgärder från rysk sida. Tänkbart är även att de baltiska staternas medlemskap&lt;br&gt;skjuts på framtiden trots successivt djupare fortsatt engagemang från USA och&lt;br&gt;Nato, medan balternas medlemskap i EU däremot förverkligas. I bägge fallen kan&lt;br&gt;en fortsatt uppbyggnad av de baltiska staternas försvarsmakter komma att ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En motsatt utveckling, dvs. att Nato visar relativt svagt intresse för de baltiska&lt;br&gt;ländernas säkerhet är naturligtvis också tänkbar. De militära styrkerelationerna i&lt;br&gt;Östersjö-regionen, med dess politiska och säkerhetspolitiska implikationer, kan&lt;br&gt;förändras om Rysslands militära styrka byggs upp med ett starkt inslag av sådana&lt;br&gt;vapen som ger Ryssland ökad fjärrbekämpningsförmåga. Detta gäller i ännu högre&lt;br&gt;grad om Ryssland väsentligen ökar sin mark- och sjöstridsförmåga så att&lt;br&gt;operationer kan genomföras över Östersjön och genom Finland mot Sverige.&lt;br&gt;Utöver de signaler som utvecklingen enligt ovan ger upphov till är viktigare&lt;br&gt;förändringar av framförallt CFE-avtalet, som berör militära begränsningar i vårt&lt;br&gt;närområde, av grundläggande betydelse för vår säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upptäckt och tolkning av signaler avseende omvärldsförändringar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller att identifiera och tolka de ofta svaga signaler som kan&lt;br&gt;föranleda ett anpassningsbeslut, dvs. en strategi för successiva beslut om&lt;br&gt;anpassningsåtgärder bör bl.a. följande beaktas:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- en mångfald av underrättelseinformation är viktig för att öka Prop. 1998/99:74&lt;br&gt;sannolikheten för upptäckt av signaler,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- förändringar som sker i små steg kan vara svåra att tolka innan det&lt;br&gt;riskerar att bli alltför sent,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- det är ofta svårt att förutspå händelseutvecklingar som kraftigt avviker&lt;br&gt;från en fortsättning av de senare årens mönster. Ännu svårare är det att&lt;br&gt;ange tidpunkter för sådana händelser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- för anpassningsbeslut (i motsats till beredskapsbeslut) är traditionell&lt;br&gt;militär underrättelseverksamhet av relativt sett mindre betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta medför att omvärldsanalysema med nödvändighet blir mer&lt;br&gt;spekulativa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlaget för politiska beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är ofrånkomligt att beslut om anpassningsåtgärder kommer att fattas&lt;br&gt;under betydande osäkerheter. Om anpassningsåtgärder skall hinna vidtas&lt;br&gt;måste beslut och andra ställningstaganden grundas på då befintligt&lt;br&gt;underlag, vilka i efterhand kan komma att ifrågasättas. Detta är ett&lt;br&gt;nödvändigt politiskt risktagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmåga att vidta anpassningsåtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Signaler om en från våra utgångspunkter oönskad omvärldsutveckling&lt;br&gt;kan mötas på några principiellt olika sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- utvecklingen kan aktivt motverkas. Möjligheterna till detta är nu större&lt;br&gt;beroende på det kalla krigets slut och vårt medlemskap i EU och i andra&lt;br&gt;internationella organisationer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- genom att en bred och flexibel totalförsvarsstruktur väljs som kan möta&lt;br&gt;många olika typer av hot och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- genom att bygga in en anpassningsförmåga för tillväxt eller förändrad&lt;br&gt;inriktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I praktiken måste man välja en kombination av de tre olika sätten. Ett&lt;br&gt;flexibelt totalförsvar, innebärande en hög grad av säkerhet, som&lt;br&gt;fortlöpande och redan från början är starkt nog att kunna möta alla&lt;br&gt;tänkbara utvecklingar blir för dyrt. Ett utpräglat anpassningsförsvar&lt;br&gt;ställer orealistiskt stora krav på beslutsfattande och&lt;br&gt;försvarsproduktionsapparaten. Möjligheterna att påverka utvecklingen i&lt;br&gt;en för våra syften gynnsam riktning bör självfallet tas till vara. Signaler&lt;br&gt;kan naturligtvis också komma som visar en för oss önskad&lt;br&gt;omvärldsutveckling. Detta kan innebära att totalförsvarsresursema inom&lt;br&gt;vissa områden kan reduceras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anpassningsåtgärder kan behöva vidtas mot en rad förändringar i den&lt;br&gt;gjorda bedömningen av hot och risker mot vilken vi har utformat vårt&lt;br&gt;totalförsvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan också göras förändringar i den politiska bedömningen av den&lt;br&gt;relativa vikt olika typer av hot och risker skall tillmätas. Dessa&lt;br&gt;förändringar kan leda till ett behov av att vidta anpassningsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förändringar av hot och risker bedöms kunna ske snabbare nu än under&lt;br&gt;det kalla kriget. Behovet av att kunna genomföra anpassningsåtgärder&lt;br&gt;ökar därför. Det är då rimligt att en större andel av resurser som anslås&lt;br&gt;för att möta hot och risker går till åtgärder för att förbättra&lt;br&gt;anpassningsförmågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En säkerhetspolitisk förändring kan ofta tänkas ställa krav på snabb&lt;br&gt;anpassning i vissa avseenden och samtidigt mer långsiktig i andra.&lt;br&gt;Möjliga tider för anpassningsåtgärder är ofta svåra att bedöma. De&lt;br&gt;kortsiktiga beredskapsåtgärder som vidtas för att snabbt höja den&lt;br&gt;befintliga organisationens förmåga bör avvägas mot behovet att också&lt;br&gt;stärka den långsiktiga försvarsförmågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Totalförsvaret utmärker sig sedan länge av en långsiktig planering.&lt;br&gt;Såväl personalutveckling som utveckling och produktion av materiel&lt;br&gt;omfattar långa tidsperioder. På den civila sidan har många&lt;br&gt;infrastrukturella investeringar lång livslängd. Det har funnits och finns i&lt;br&gt;viss utsträckning fortfarande goda skäl för dessa förhållanden. Samtidigt&lt;br&gt;medför långsiktigheten omfattande bindningar i personal och materiel.&lt;br&gt;När man nu, beroende på omvärldsförändringar, önskar ett mer&lt;br&gt;dynamiskt totalförsvar kommer detta att innebära genomgripande&lt;br&gt;förändringar. Dessa förändringar kommer att ta relativt lång tid om&lt;br&gt;personal och försvarsindustribeställningar skall reduceras. En snabbare&lt;br&gt;omställning betyder vissa tillkommande kostnader. En sådan väg bör&lt;br&gt;dock enligt regeringen väljas då en förbättrad anpassningsförmåga kan&lt;br&gt;behövas under lång tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att anpassningsförmågan skall förbättras genom att:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- underrättelsetjänsten utvecklas med hänsyn till anpassningens behov,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kunnandet utvecklas om olika typer av hot och hur de kan mötas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- planer för anpassningsåtgärder utarbetas i ett femårsperspektiv,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- åtgärder vidtas för att reducera bindningarna i personal och materiel och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- materielförsörjning i internationellt samarbete främjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Osäkerheterna om vår framtida säkerhetspolitiska miljö ställer nya&lt;br&gt;krav på underrättelsetjänst, forskning och beslutsfattande. En större&lt;br&gt;dynamik, nya aktörer och nya medel som kan tillgripas vid konflikter&lt;br&gt;medför en ökad komplexitet och försvårar möjligheterna att göra&lt;br&gt;prognoser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskansliet avser att ytterligare utveckla sin kompetens och sina&lt;br&gt;arbetsformer för att tidigt kunna upptäcka säkerhetspolitiska förändringar&lt;br&gt;i omvärlden och analysera deras konsekvenser för Sveriges säkerhet och&lt;br&gt;behovet av att vidta eventuella anpassningsåtgärder. Arbetet inför den nu&lt;br&gt;aktuella kontrollstationen har utgjort ett steg i denna riktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kommitté har tillsatts för att se över underrättelsetjänstens&lt;br&gt;uppgifter, ledning och utformning. Kommittén skall bl.a. lägga fram&lt;br&gt;förslag till en ordning som innebär att statsmakterna får tidig och relevant&lt;br&gt;tillgång till uppgifter som är av betydelse för frågan om vad som behöver&lt;br&gt;göras för att anpassa totalförsvaret till förändringar i omvärlden.&lt;br&gt;Kommittén skall lämna ett betänkande våren 1999. Regeringen anser att&lt;br&gt;det är väsentligt att underrättelsetjänsten utvecklas med hänsyn till de&lt;br&gt;behov som anpassningen ställer på tidig förvarning och analys av den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;säkerhetspolitiska miljön såväl för utvecklingen inom militärt som civilt&lt;br&gt;försvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutsförmåga kombinerad med ett brett kunnande utgör en&lt;br&gt;nödvändig förutsättning för att kunna föreslå förändrad inriktning av&lt;br&gt;totalförsvaret mot nytillkomna hotbilder och för att kunna öka förmågan&lt;br&gt;inom totalförsvaret med ny eller modifierad inriktning.&lt;br&gt;Förändringsförmågan ställer stora krav på kompetens och på en väl&lt;br&gt;utvecklad färdighet att genomföra organisations- och&lt;br&gt;uppgiftsförändringar redan i den fredstida verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att man skall kunna genomföra anpassningsåtgärder på medellång&lt;br&gt;och lång sikt är det enligt regeringen väsentligt att det inom&lt;br&gt;totalförsvarssektom finns kunnande om olika typer av hot och om vilka&lt;br&gt;medel som är lämpliga mot olika typer av hot. Det är mot denna&lt;br&gt;bakgrund angeläget att fortlöpande följa, analysera och skaffa praktiska&lt;br&gt;erfarenheter från utvecklingen i omvärlden såväl för militära som civila&lt;br&gt;behov. Detta kunnande måste omfatta alla dimensioner - taktik och&lt;br&gt;organisation likaväl som teknik. Detta berör t.ex. vår medverkan i&lt;br&gt;internationella insatser och forskningssamverkan med andra länder.&lt;br&gt;Teknikdemonstratorer och olika typer av simuleringar kan vara viktiga&lt;br&gt;hjälpmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att skapa tilltro till anpassningsprincipen som styrande för&lt;br&gt;totalförsvarets dimensionering och utformning är det dock angeläget att&lt;br&gt;även utarbeta planer som på medellång sikt på ett övertygande sätt visar&lt;br&gt;hur försvarsförmågan kan ökas. Det är således angeläget med en&lt;br&gt;planering som belyser vilken organisation i stort som kan bli krigsduglig&lt;br&gt;på mindre än fem år och för beredskapsverksamheten inom civilt försvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En planering behövs för att säkerställa att materiel som tar lång tid att&lt;br&gt;anskaffa finns samt att personal med lämplig utbildnings- och&lt;br&gt;erfarenhets grund kan disponeras i ett utgångsläge för att när så önskas&lt;br&gt;skapa en fungerande och duglig organisation. Det är då angeläget att&lt;br&gt;materielanskaffning eller vidmakthållande av materiel sker i förhållande&lt;br&gt;till de tidskrav som sätts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett brett spektrum av åtgärder som ger resultat på olika lång sikt bör&lt;br&gt;således vara förberedda men det kan konstateras att planeringen inom&lt;br&gt;totalförsvaret ännu inte är fullt utvecklad i detta avseende. Planeringen&lt;br&gt;har varit koncentrerad till att skapa förmåga att höja krigsdugligheten på&lt;br&gt;kort sikt, ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är troligen inte meningsfullt att i&lt;br&gt;anpassningsplaneringssammanhang ha planer som omfattar längre tid än&lt;br&gt;cirka fem år. Ett motiv är att en längre anpassningsperiod i större&lt;br&gt;utsträckning måste baseras på att regeringen fattar successiva beslut bl.a.&lt;br&gt;beroende på att vår strategi och styrkeuppbyggnad behöver justeras efter&lt;br&gt;hand som ny information blir tillgänglig. Däremot är det viktigt att ange&lt;br&gt;vilka särskilda åtgärder som man vill vidta för att skapa långsiktiga&lt;br&gt;handlingsmöjligheter för tiden bortom de närmaste fem åren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande systemförändringar kan vidtas för att på sikt utveckla ett&lt;br&gt;totalförsvar där reduceringar underlättas:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- en flexibel beredskapsplanering och nya former för samverkan inom&lt;br&gt;civilt försvar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- försvarsmaterielkontrakten görs mindre långsiktigt bindande. Dessa&lt;br&gt;åtgärder kan medföra att styckkostnadema för materiel i vissa fall blir&lt;br&gt;högre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ökad personalrörlighet och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- lokaler, mark, anordningar för utbildning och övning hyrs på kortare&lt;br&gt;sikt. Realiserbarheten och den ekonomiska rationaliteten för&lt;br&gt;hyresalternativ behöver självfallet först prövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anpassningsåtgärder kan behöva vidtas under olika ekonomiska&lt;br&gt;omständigheter. Totalförsvarets ram kan vara växande, oförändrad eller&lt;br&gt;minskande. I samtliga fall kan man emellertid ställas inför problemet att&lt;br&gt;ambitionssänkningar måste göras inom vissa områden för att man skall&lt;br&gt;ha råd med ambitionshöjningar inom andra. Av detta skäl är det viktigt&lt;br&gt;att inte bara förbereda anpassningsåtgärder utan också att reducera&lt;br&gt;bindningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges militära alliansfrihet förutsätter att vi har förmåga att&lt;br&gt;självständigt försvara vårt eget territorium. Denna förmåga har tidigare&lt;br&gt;understötts av en omfattande inhemsk försvarsindustri. Efter det kalla&lt;br&gt;krigets slut har i de flesta länder beställningarna av försvarsmateriel&lt;br&gt;minskat främst räknat i antalet enheter. Den internationella konkurrensen&lt;br&gt;har ökat samtidigt som försvarssystemen blivit mer sammansatta och&lt;br&gt;innehåller ett större inslag av civil teknik. Av dessa skäl måste&lt;br&gt;försvarsmaterielproducentema i såväl Sverige som internationellt söka&lt;br&gt;ökat industriellt samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att få till stånd ett aktivt internationellt samarbete fordras&lt;br&gt;gemensamma projekt. Deltagande i internationella fora och förändringar&lt;br&gt;av försvarsindustrins struktur och ägandeförhållanden kan inte ersätta&lt;br&gt;behovet av nya projekt som motor i förändringsarbetet. Se vidare avsnitt&lt;br&gt;7.5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskning kan ge värdefulla bidrag till förståelsen av&lt;br&gt;omvärldsutvecklingen och därmed av vår säkerhetspolitiska situation.&lt;br&gt;Det vidgade säkerhetsbegreppet fordrar en bred täckning av&lt;br&gt;omvärldsutvecklingen. Analyser kräver bidrag från många&lt;br&gt;forskningsområden, samhällsvetenskapliga såväl som naturvetenskapliga&lt;br&gt;och tekniska. Dessa analyser behövs för såväl långsiktiga som kortsiktiga&lt;br&gt;åtgärder inom Försvarsmakten och det civila försvaret. Olika indikatorer&lt;br&gt;kan ge varningssignaler beträffande oönskade utvecklingar. En god&lt;br&gt;kunskap om konfliktanledningar, val av medel i olika konflikter och&lt;br&gt;konfliktdynamik kan i bästa fall innebära att man kan förebygga&lt;br&gt;oönskade utvecklingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Väpnade konflikters framtida karaktär är ett väsentligt&lt;br&gt;forskningsområde av stor betydelse för utformningen av vår framtida&lt;br&gt;krishanteringsförmåga. Bilder av framtida krig där teknisk överlägsenhet&lt;br&gt;är av avgörande betydelse ställs mot så kallade asymmetriska krig där&lt;br&gt;den tekniska överlägsenheten neutraliseras genom val av stridsfält eller&lt;br&gt;genom att utnyttja nya stridssätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårt sårbara samhälle kan vara ett möjligt mål för en angripare.&lt;br&gt;Funktioner som informationsbehandling, energiförsörjning och&lt;br&gt;kommunikationer kan bli utsatta under en konflikt eller annan anledning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskning kan ge bidrag både till analyser av svaga länkar och förslag till&lt;br&gt;robustare lösningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En snabb teknisk utveckling både av särskild militärteknik och av civil&lt;br&gt;teknik som kan utnyttjas militärt, kan medföra snabba och i värsta fall&lt;br&gt;överraskande hotförändringar. Forskning är ett sätt att skapa förvarning.&lt;br&gt;Forskning kan dessutom ta fram medel för att möta dessa hot och säkra&lt;br&gt;att också Sverige kan exploatera nya tekniska möjligheter som&lt;br&gt;teknikutvecklingen i hela dess bredd kan erbjuda. En starkare koppling&lt;br&gt;mellan (militär)teknisk forskning och (försvars)industri och mellan&lt;br&gt;forskning och krigsförbanden kan korta ner tider för anpassningsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.5 Samband mellan hotbildsförändringar och&lt;br&gt;totalförsvarsresursemas utveckling&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;5.5.1 Bakgrund och metod&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i prop. 1997/98:83 redovisat inriktningen av en&lt;br&gt;förändrad styrning av Försvarsmakten. Riksdagen har bifallit förslaget&lt;br&gt;(bet. 1997/98:FöU10, rskr. 1997/98:269). Utgående från denna styrning&lt;br&gt;redovisas nedan sambandet mellan hotbildsförändringar och&lt;br&gt;totalförsvarsresursemas utveckling, dvs. hur man kommer från&lt;br&gt;säkerhetspolitikens mål via försvarspolitikens inriktning (inklusive&lt;br&gt;uppgifter för totalförsvaret) till krav på operativa förmågor som i sin tur&lt;br&gt;leder till olika krigsförbandstyper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen fattar vid olika tillfållen beslut om säkerhetspolitikens mål,&lt;br&gt;försvarspolitikens inriktning, krav på operativa förmågor samt&lt;br&gt;stridskrafternas utformning. Regeringen har i detta kapitel lagt fram&lt;br&gt;förslag till riksdagen vad avser säkerhetspolitikens mål och&lt;br&gt;försvarspolitikens inriktning. I kapitel 7 läggs förslag fram till operativa&lt;br&gt;förmågor. Regeringen avser att återkomma till riksdagen under hösten&lt;br&gt;med förslag till framtida organisation av de militära stridskrafterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den metod som redovisas nedan beskriver det nämnda sambandet samt&lt;br&gt;hur planeringsprocessen mellan regeringen och Försvarsmakten bedrivs.&lt;br&gt;Metoden är i första hand ett underlag för planeringen av det militära&lt;br&gt;försvarets organisation och utveckling men bör också kunna användas för&lt;br&gt;planeringen och utvecklingen av det civila försvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ambitionen att relatera verksamheten till ett antal tänkta&lt;br&gt;omvärldsutvecklingar (målbilder) bör utvecklas och användas i&lt;br&gt;totalförsvarsplaneringen. En målbild är en av planeringsförutsättningarna&lt;br&gt;för de uppgifter och krav som en tänkbar utveckling i omvärlden bedöms&lt;br&gt;kunna innebära för Försvarsmaktens utformning om tio år. Det operativa&lt;br&gt;inflytandet bör kunna följas i ett helhetsresonemang hela vägen från&lt;br&gt;omvärldsförändring till behov av förbandstyper inom det militära&lt;br&gt;försvaret. Utvecklingen av de svenska totalförsvarsresursema bör utgå&lt;br&gt;från de resurser som kommer att erfordras i flertalet av dessa tänkta&lt;br&gt;omvärldsutvecklingar (målbilder).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En antagen omvärldsförändring och politisk vilja utgör i ett första steg Prop. 1998/99:74&lt;br&gt;grunden för målbilder för Försvarsmaktens inriktning. Målbilderna ligger&lt;br&gt;i sin tur till grund för de krav på operativa förmågor som respektive&lt;br&gt;försvarsmaktsuppgift ger upphov till. Slutligen beskrivs kopplingen&lt;br&gt;mellan de operativa förmågorna och olika förbandstyper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsmaktens resurser indelas i en insatsorganisation som består av&lt;br&gt;krigsförband med förmåga att möta ett begränsat väpnat angrepp,&lt;br&gt;upprätthålla territoriell integritet, delta i internationella insatser och&lt;br&gt;stödja samhället vid svåra påfrestningar i fred. Härutöver erfordras&lt;br&gt;kompetenser för att i det längre tidsperspektivet kunna möta ett väpnat&lt;br&gt;angrepp vid ett i grunden förändrat omvärldsläge. Möjlighet finns&lt;br&gt;därmed att successivt anpassa resurserna till den faktiska utvecklingen i&lt;br&gt;omvärlden med insatsorganisationen som grund.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.5.2 Exempel på tänkta omvärldsutvecklingar (målbilder)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Försvarsberedningen har i sin rapport (Ds 1999:2) redovisat ett antal&lt;br&gt;exempel på omvärldsutvecklingar. Dessa återges nedan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Exempel A: Rysslands utveckling präglas av en blandning av såväl demokratiska&lt;br&gt;som auktoritära drag. Inflytandet över OSS förstärks. Miltärreformen genomförs&lt;br&gt;och en viss kvalitativ förbättring sker. Ekonomin förbättras. Västvärlden stödjer&lt;br&gt;utvecklingen. Risk finns fortfarande för politiska bakslag i Ryssland som kan&lt;br&gt;medföra konflikter med väst och utgöra ett hot mot grannländer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den möjliga, svenska politiska viljan i detta exempel är ett stöd för de ryska&lt;br&gt;ambitionerna att utveckla demokratiska principer och marknadsekonomi men&lt;br&gt;också ha kvar en betryggande försvarsförmåga som säkerhet för eventuella&lt;br&gt;uppkommande kriser och konflikter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målbilden för den svenska totalförsvarsplaneringen motsvarar dagens vad avser&lt;br&gt;stöd till samhället, territoriell integritet och internationella insatser. Ett begränsat&lt;br&gt;väpnat angrepp som inte syftar till ockupation men med avsiktliga kränkningar&lt;br&gt;eller vapenmakt vill påtvinga oss en icke önskad vilja, skall i ett kortare&lt;br&gt;tidsperspektiv kunna mötas. Ett omfattande väpnat angrepp syftande till ockupation&lt;br&gt;av hela eller delar av landet ter sig inte möjligt att genomföra under de närmaste tio&lt;br&gt;åren förutsatt att vi har kvar en grundläggande försvarsförmåga, men skulle kunna&lt;br&gt;aktualiseras i ett nytt militärstrategiskt läge, på mycket lång sikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Scenariot innebär jämfört med 1996 års försvarsbeslut inga stora förändringar i&lt;br&gt;försvarsplaneringen utom den utökade anpassningstiden för att kunna möta ett&lt;br&gt;omfattande väpnat angrepp. De förändrade krav på egna förbandstyper som kan&lt;br&gt;ses är en minskad volym av tillgängliga enheter med renodlad förmåga att möta&lt;br&gt;specialiserade förband och vapensystem som för närvarande inte utgör något&lt;br&gt;aktuellt hot mot Sverige men som skulle kunna uppträda i framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Exempel B: Utvecklingen i Ryssland går långsamt. Miltärreformen och den&lt;br&gt;kvalitativa förnyelsen försenas påtagligt. Västeuropas och USA:s militära intressen&lt;br&gt;koncentreras till söder och sydöst om Europa. Brist på kontroll över och spridning&lt;br&gt;av massförstörelsevapen utgör ett växande problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den möjliga, svenska politiska viljan är även i detta exempel att stödja de ryska&lt;br&gt;ambitionerna att utveckla demokratiska principer och marknadsekonomi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målbilden för den svenska totalförsvarsplaneringen blir att kunna möta ett&lt;br&gt;otydligare och bredare hotspektrum. Väpnade angrepp kan endast ske med&lt;br&gt;begränsad uthållighet. Särskild uppmärksamhet bör riktas på de geografiska&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;prioriteringarna i ett läge då Nordkalottens betydelse kan nedgå, främst beroende&lt;br&gt;på Rysslands svårigheter att vidmakthålla de strategiska ubåtssystemen och&lt;br&gt;Kolabaserna, minskande numerär och behovet av att prioritera i södra riktningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tyngdpunktsförändring som kan ses for svensk försvarsplanering är främst&lt;br&gt;den utökade anpassningstiden för att kunna möta mer omfattande angrepp. Kraven&lt;br&gt;på operativa förmågor i stöd till samhället, territoriell integritet och begränsat&lt;br&gt;väpnat angrepp i det kortare tidsperspektivet kvarstår. Anspråken ökar på att&lt;br&gt;Sverige skall bidraga till internationella insatser i Europas oroliga randområden.&lt;br&gt;Förmågan att möta ett omfattande väpnat angrepp i det långa tidsperspektivet kan&lt;br&gt;nedtonas ytterligare, jämfört med exempel A. Om Nordkalottens betydelse nedgår&lt;br&gt;minskar behovet att kunna föra strid i arktisk miljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Exempel C: Regionalisering, sönderfall och laglöshet präglar Ryssland. Bristen på&lt;br&gt;kontroll över militära resurser ökar. Västvärlden har svårt att påverka utvecklingen&lt;br&gt;men stärker sin förmåga att ingripa i kriser i Rysslands närområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den möjliga svenska, politiska viljan i detta exempel kan vara att ställa krav på&lt;br&gt;internationellt samordnade åtgärder för att hävda demokratiska principer i vårt&lt;br&gt;närområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målbilden för den svenska totalförsvarsplaneringen blir i likhet med föregående&lt;br&gt;exempel att kunna möta ett otydligare och bredare hotspektrum. Angrepp och&lt;br&gt;andra åtgärder riktade mot Sverige kan i första hand tänkas från någon part i det&lt;br&gt;sönderfallande Ryssland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stöd till samhället, territoriell integritet, och det begränsade väpnade angreppet i&lt;br&gt;det kortare tidsperspektivet ges ett proportionellt betydligt större&lt;br&gt;planeringsutrymme än idag. Väpnat angrepp-förmågan i det långa tidsperspektivet&lt;br&gt;kan nedgå, bortsett från enstaka kompetensområden. Vissa kompetensområden&lt;br&gt;måste utvecklas, exempelvis den internationella ledningsförmågan och NBC (möta&lt;br&gt;spridningsrisken). Övervakningsförbandens betydelse ökar och högrörliga, mindre&lt;br&gt;insatsförband bör prioriteras. Samhällets förmåga att hantera fredstida svåra&lt;br&gt;påfrestningar kan behöva öka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Exempel D: Oberoende av utvecklingen i Ryssland kan det västliga Europa komma&lt;br&gt;att stärka sitt försvarssamarbete och utveckla en större självständig förmåga till&lt;br&gt;krishantering med såväl militära som civila medel. Eventuellt kan en sådan&lt;br&gt;utveckling kombineras med ett amerikanskt tillbakadragande från Europa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den möjliga, svenska politiska viljan kan vara att stödja en långsiktig och tydlig&lt;br&gt;europeisk säkerhetsdimension som utvecklas och integreras med EU-samarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målbilden och dimensionerande för den svenska totalförsvarsplaneringen blir en&lt;br&gt;mångsidig, men till volymen begränsad, förmåga till insatser i ett helt spektrum av&lt;br&gt;operationer med uttalad interoperabilitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tyngdpunktsförändring i vår försvarsplanering kan bli kravet på en utvecklad&lt;br&gt;interoperabilitet, främst vad gäller ledningssystemutvecklingen. Förbandsvolymer&lt;br&gt;för väpnat angrepp och internationell integritet kan komma att påverkas av&lt;br&gt;nordiska samarbeten (t ex Nordisk brigad, svenskt-finskt samarbete vad avser&lt;br&gt;övervakning). Kravet på stöd till samhället och territoriella integritet-förmågor&lt;br&gt;kvarstår. Anspråken ökar på Sveriges deltagande i Europas säkerhetssamarbete&lt;br&gt;också med civila medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Exempel D kan kombineras med endera A, B eller C.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Totalförsvaret behöver i samtliga fall (A-D) kunna hävda Sveriges territoriella&lt;br&gt;integritet, försvara landet mot vapeninsatser genom luften, kunna agera mot&lt;br&gt;geografiskt begränsade områden och mindre styrkor samt kunna skydda landet mot&lt;br&gt;allvarliga konsekvenser av angrepp mot infrastrukturen. I samtliga fall behövs&lt;br&gt;också en förmåga att kunna stödja samhället vid svåra påfrestningar i fred. I&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;scenarierna B, C och D behöver Sverige en utvecklad förmåga till internationella Prop. 1998/99:74&lt;br&gt;insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En övergripande slutsats är att de operativa förmågor, förbandstyper och andra&lt;br&gt;funktioner som har koppling till dessa uppgifter bör ingå i en insatsorganisation för&lt;br&gt;Försvarsmakten och i motsvarande funktioner inom det civila försvaret. Förmågan&lt;br&gt;att kunna anpassa och tillväxa mot väpnade angrepp av större omfattning bör&lt;br&gt;tillgodoses med en kompetensorganisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det behöver dessutom finnas en beredskap inom civila fredstida&lt;br&gt;samhällsfunktioner för att möta hot som sabotage och informationskrigföring.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.5.3 Sambandet mellan Försvarsmaktens uppgifter och&lt;br&gt;operativa förmågor&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I 1996 års försvarsbeslut angavs operativa förmågor kopplade till de fyra&lt;br&gt;försvarsmaktsuppgiftema. Med det delvis förändrade omvärldsläget som&lt;br&gt;grund finns det möjlighet att begränsa antalet operativa förmågor för det&lt;br&gt;väpnade angreppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande exemplifieras behovet av operativa förmågor med&lt;br&gt;nedanstående indelning som försvarsberedningen redovisat i sin rapport&lt;br&gt;(Ds 1999:2):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Territoriell integritet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- förmåga att upptäcka samt avvisa kränkningar och säkerhetshot mot vårt&lt;br&gt;territorium i samverkan med övriga berörda myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Väpnat angrepp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-förmåga att i rådande omvärldsläge och styrkeförhållande kunna möta ett väpnat&lt;br&gt;angrepp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-förmåga att anpassa verksamheten till förändrade förutsättningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-förmåga att upprätthålla luftförsvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- förmåga att efter högst ett års höjning av beredskapen bekämpa ett i tid och rum&lt;br&gt;begränsat angrepp mot vårt territorium&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- förmåga att på lång sikt eller efter flerårig anpassning bekämpa en invasion mot&lt;br&gt;vårt territorium&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella insatser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- förmåga att genomföra humanitära insatser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- förmåga att genomföra säkerhetsfrämjande verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- förmåga att genomföra fredsfrämjande verksamhet tillsammans med andra stater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stöd till det svenska samhället vid svåra påfrestningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- förmåga att ge stöd vid svåra påfrestningar på samhället i fred.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sambandet mellan Försvarsmaktens operativa förmågor och förbandstyper&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Valet av förbandstyper för att motsvara kraven i en efterfrågad operativ förmåga är&lt;br&gt;starkt situationsanpassad. En uthållighetsdimension måste beaktas. Möjligheten att&lt;br&gt;kunna välja mellan flera förbandstyper för en typsituation ger uthållighet och&lt;br&gt;skapar flexibilitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet förbandstyper uppfyller flera krav på operativa förmågor. En strävan är&lt;br&gt;att flertalet förbandstyper skulle ha sådan mångsidighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Operativa handlingsregler för Försvarsmaktens fortsatta utveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En Försvarsmaktens insatsorganisation organiseras för att hävda territoriell&lt;br&gt;integritet och kunna genomföra internationella insatser samt för att sättas in i&lt;br&gt;väpnad strid mot de begränsade angrepp som är tänkbara i ett kortare&lt;br&gt;tidsperspektiv. Inom ramen för dessa uppgifter bör försvarsmakten besitta förmåga&lt;br&gt;i förband och funktioner. Från insatsorganisationen överförs efterhand personal&lt;br&gt;och viss materiel till den organisation som på sikt (beredskapsanpassat beroende på&lt;br&gt;hotbild) skall kunna möta ett mer omfattande väpnat angrepp. Resterande del av&lt;br&gt;Försvarsmakten utgörs av en kompetensorganisation, där kompetensen för väpnad&lt;br&gt;strid inom ett bredare spektrum av operativa uppgifter vidmakthålls och utvecklas.&lt;br&gt;Denna kompetens bör utgöra en grund för utveckling av Försvarsmaktens&lt;br&gt;operativa krav på förmågor och nya kompetensområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hävda territoriell integritet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmåga motsvarande dagens bör finnas inom insatsorganisationen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvara landet mot väpnat angrepp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmågan att möta väpnat angrepp i ett längre tidsperspektiv skapas genom&lt;br&gt;anpassning baserad på tre komponenter. Dessa är dels förband som ingår i&lt;br&gt;insatsorganisationen, vilka är dimensionerade mot kraven för begränsat väpnat&lt;br&gt;angrepp, territoriell integritet och internationella insatser, dels den personal som&lt;br&gt;efter genomförd utbildning under 4-6 år kvarstår i Försvarsmaktens organisation&lt;br&gt;och dels den s k kompetensorganisationen. Erforderlig volym och uthållighet&lt;br&gt;skapas efter beslut om anpassning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genomföra internationella insatser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa förband och funktioner skall på sikt utvecklas inom insatsorganisationen och&lt;br&gt;ges förhöjd internationell insatsförmåga Övriga förband inom insatsorganisationen&lt;br&gt;utbildas mot väpnad strid inom ramen för begränsade angrepp, territoriell integritet&lt;br&gt;och internationella insatser med en successivt ökad interoperabilitet och förmåga&lt;br&gt;till fredsframtvingande insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kraven på Försvarsmaktens internationella förmåga utvecklas bl a inom ramen&lt;br&gt;för PARP (Planning And Review Process). Förband och funktioner avdelade för&lt;br&gt;internationella insatser skall kunna utnyttjas för internationell krishantering inom&lt;br&gt;ramen för CJTF (Combined Joint Task Forcesj-konceptets principer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genomföra stöd till samhället&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stöd till samhället bedöms tillgodoses inom ramen för Försvarsmaktens operativa&lt;br&gt;förmågor territoriell integritet och internationella insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den metod och de exempel som beskrivits ovan bör utgöra grund för&lt;br&gt;Försvarsmaktens fortsatta arbete med att precisera målbilder för planeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.6 Inriktning av Sveriges deltagande med&lt;br&gt;totalförsvarsresurser i internationellt&lt;br&gt;säkerhetssamarbete&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.6.1 Former och legala grunder för internationellt&lt;br&gt;säkerhetssamarbete&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Begrepp&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det internationella säkerhetspolitiska samarbetet - kortfattat benämnt&lt;br&gt;säkerhetssamarbetet - har efter det kalla krigets slut blivit alltmer&lt;br&gt;omfattande och mångfacetterat. Det kan uppdelas i följande&lt;br&gt;huvudområden: säkerhetsfrämjande samarbete, fredsfrämjande och&lt;br&gt;humanitär verksamhet samt ömsesidiga säkerhetsgarantier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhetsfrämjande samarbete syftar till att upprätthålla respekten för&lt;br&gt;mänskliga rättigheter, hantera motsättningar inom ramen för en&lt;br&gt;internationell rättsordning och minska risken för att mellanstatliga eller&lt;br&gt;inomstatliga konflikter skall uppstå. Sådant samarbete sker i första hand&lt;br&gt;med andra än försvarsrelaterade medel och omfattar bl.a. insatser för&lt;br&gt;fördjupad demokrati och för ekonomisk integration. Det kan innefatta&lt;br&gt;bistånd för att bidra till ett lands utveckling och förbättring av&lt;br&gt;levnadsförhållanden som annars skulle kunna utgöra en grogrund för&lt;br&gt;konflikter. I samarbetet ingår också försvarsrelaterade åtgärder som&lt;br&gt;förtroendeskapande åtgärder och rustningsbegränsning samt uppbyggnad&lt;br&gt;av kompetens och förmåga för att i internationell samverkan kunna&lt;br&gt;hantera lokala och regionala eventuellt uppkommande konflikter och&lt;br&gt;kriser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fredsfrämjande och humanitär verksamhet syftar till att i internationell&lt;br&gt;samverkan hantera situationer då internationell fred och människors och&lt;br&gt;samhällens säkerhet hotas. Det kan röra sig om att väpnade konflikter har&lt;br&gt;utbrutit eller hotar att utbryta mellan länder eller inom länder så att&lt;br&gt;grundläggande mänskliga rättigheter kränks. Det kan också röra sig om&lt;br&gt;naturkatastrofer, stora olyckor och andra extraordinära situationer som på&lt;br&gt;ett allvarligt sätt äventyrar människors säkerhet och samhällenas&lt;br&gt;funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fredsfrämjande och humanitär verksamhet omfattar bl.a.&lt;br&gt;konfliktförebyggande åtgärder, där även militära resurser kan utnyttjas,&lt;br&gt;för att medla och söka förhindra att motsättningar trappas upp till&lt;br&gt;väpnade konflikter. Den kan också omfatta fredsbevarande insatser med&lt;br&gt;civila och militära medel för att upprätthålla ett överenskommet&lt;br&gt;vapenstillestånd eller för att i förebyggande syfte gruppera förband. Även&lt;br&gt;fredsframtvingande insatser för att säkerställa en konfliktlösning kan&lt;br&gt;innefattas i verksamheten. Humanitära insatser sker främst med civila&lt;br&gt;medel men där militära resurser också kan vara användbara i&lt;br&gt;ansträngningarna för att bistå människor som drabbats av konflikter,&lt;br&gt;naturkatastrofer eller andra extraordinära situationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fredsfrämjande och humanitära insatser karakteriseras av att de ofta är&lt;br&gt;multifunktionella, dvs. att de omfattar en komplicerad och för varje&lt;br&gt;konflikt unik blandning av diplomatiska, militära och civila element.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ömsesidiga säkerhetsgarantier avser utfästelser mellan länder att bistå&lt;br&gt;varandra med militära och andra medel för den händelse något eller några&lt;br&gt;länder i en allians skulle utsättas för väpnat angrepp. Trots att något&lt;br&gt;angreppshot knappast upplevs som aktuellt idag förblir de ömsesidiga&lt;br&gt;säkerhetsgarantierna grunden t.ex. för Natosamarbetet. Den faktiska&lt;br&gt;utvecklingen av den gemensamma militära operationsförmågan ställer&lt;br&gt;dock i allt större utsträckning krav på att kunna genomföra flexibla&lt;br&gt;krishanteringsinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges säkerhetspolitik omfattar idag ett brett deltagande i&lt;br&gt;internationellt säkerhetspolitiskt samarbete. Det enda undantaget utgör&lt;br&gt;sådant säkerhetssamarbete som omfattar ömsesidiga säkerhetsgarantier.&lt;br&gt;Detta utesluter dock inte att Sverige bistår en annan FN-medlem eller tar&lt;br&gt;emot bistånd vid verkställande av de åtgärder vilka säkerhetsrådet&lt;br&gt;beslutat, i enlighet med artikel 49 i FN-stadgan.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Legala grunder&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 1 i FN-stadgan är FN:s främsta uppgift att upprätthålla&lt;br&gt;internationell fred och säkerhet. Sveriges agerande i FN styrs bl.a. av&lt;br&gt;grundsatsen att stadgans bestämmelser i alla avseenden måste efterlevas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De fredsbevarande operationerna har efterhand kommit att bli ett av&lt;br&gt;FN:s viktigaste instrument för att upprätthålla fred och säkerhet. Själva&lt;br&gt;uttrycket &amp;quot;fredsbevarande&amp;quot; finns dock inte nämnt i stadgan varför olika&lt;br&gt;insatser har kommit att grundas på uttolkningar av stadgans innebörd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitel VI i stadgan behandlar fredlig lösning av tvister medan kapitel&lt;br&gt;VII rör inskridande i händelse av hot mot freden, fredsbrott och&lt;br&gt;angreppshandlingar. Enligt det senare kapitlet kan FN:s säkerhetsråd&lt;br&gt;fatta beslut om militära tvångsåtgärder för att upprätthålla eller återställa&lt;br&gt;internationell fred och säkerhet. Detta regleras i artikel 42 och en till&lt;br&gt;denna knuten särskild procedur (art. 43 - 47). I artikel 43 anges särskilt&lt;br&gt;att samtliga medlemsstater utfaster sig att på säkerhetsrådets anmodan&lt;br&gt;och enligt särskilda avtal ställa bl.a. väpnade styrkor till rådets&lt;br&gt;förfogande. Vid Koreakriget år 1950 och Gulfkriget åren 1990 - 91&lt;br&gt;fattade säkerhetsrådet beslut om militära tvångsåtgärder, men inte ens i&lt;br&gt;dessa fall agerade rådet med uttryckligt stöd av artiklarna 42 och 43. Vid&lt;br&gt;det första tillfallet antog rådet endast en rekommendation om militärt&lt;br&gt;bistånd till Sydkorea. I det senare fallet bemyndigade rådet de allierade&lt;br&gt;medlemsstater som samarbetade med Kuwait att använda alla&lt;br&gt;nödvändiga medel om inte Irak lämnade Kuwait. I samband med&lt;br&gt;Gulfkriget uppmanade säkerhetsrådet dessutom medlemsstaterna att&lt;br&gt;överväga lämpligt stöd till de allierades insats. I Sveriges fall ledde detta&lt;br&gt;till att vi bidrog med ett faltsjukhus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare är det även väsentligt att notera kapitel VIII i stadgan som rör&lt;br&gt;regionala avtal och organisationer. Enligt detta kan säkerhetsrådet bl.a.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bemyndiga regionala organisationer att genomfora insatser inklusive Prop. 1998/99:74&lt;br&gt;militära tvångsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får som framgått ovan sätta in landets försvarsmakt eller&lt;br&gt;del därav i strid för att möta väpnat angrepp mot Sverige. I övrigt får&lt;br&gt;svensk väpnad styrka sättas in i strid eller sändas till ett annat land endast&lt;br&gt;om riksdagen medger det, om det är medgivet i lag som anger&lt;br&gt;förutsättningarna för åtgärden eller om en skyldighet att vidta åtgärden&lt;br&gt;följer av internationell överenskommelse eller förpliktelse som riksdagen&lt;br&gt;godkänt. Den senast angivna förutsättningen har traditionellt ansetts&lt;br&gt;tillämplig på t.ex. FN-stadgans artikel 43 men har aldrig uttryckligen&lt;br&gt;tillämpats beträffande svensk väpnad styrka. Av det nämnda följer att&lt;br&gt;riksdagen således på något sätt måste godkänna att en svensk väpnad&lt;br&gt;styrka sänds utomlands. Riksdagen har stiftat två särskilda lagar, lagen&lt;br&gt;(1992:1153) om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands och lagen&lt;br&gt;(1994:588) om utbildning för fredsfrämjande verksamhet, där&lt;br&gt;beslutanderätten delegerats till regeringen. Enligt lagen om väpnad styrka&lt;br&gt;för tjänstgöring utomlands finns möjlighet för regeringen att efter&lt;br&gt;begäran av FN eller beslut som fattas av OSSE ställa väpnad styrka till&lt;br&gt;förfogande för fredsbevarande verksamhet utomlands. Enligt lagen om&lt;br&gt;utbildning för fredsfrämjande verksamhet far regeringen sända en väpnad&lt;br&gt;styrka utomlands för att delta i utbildning för fredsfrämjande verksamhet.&lt;br&gt;Av motiven till lagen om utbildning för fredsfrämjande verksamhet&lt;br&gt;(prop. 1993/94:244 s. 7-8) framgår att den tillkom främst för att&lt;br&gt;möjliggöra ett deltagande av svensk trupp utomlands vid övningar inom&lt;br&gt;ramen för Partnerskap för fred, utan att riksdagen skall behöva höras vid&lt;br&gt;varje tillfälle när sådan övningsverksamhet är aktuell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förekommer emellertid att enheter ur Försvarsmakten sänds&lt;br&gt;utomlands för att delta i annat internationellt samarbete än som avses i de&lt;br&gt;nyss beskrivna lagarna. Sådant utsändande har då skett efter beslut av&lt;br&gt;regeringen men utan riksdagens hörande. Detta kan ske om enheterna&lt;br&gt;inte bedöms vara väpnade styrkor i regeringsformens mening. I motiven&lt;br&gt;till lagen om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands (prop. 1992/93:77&lt;br&gt;s. 7) sägs: &amp;quot;Endast för det fall att en styrka som skall sändas utomlands&lt;br&gt;utrustas på sådant sätt att den kan betecknas som väpnad faller frågan om&lt;br&gt;dess användning inom lagens tillämpningsområde&amp;quot;. Vidare sägs i&lt;br&gt;motiven (prop. s. 8): &amp;quot;Av konstitutionellt intresse är endast personer som&lt;br&gt;vid varje tidpunkt satts in för att tjänstgöra utomlands i väpnad tjänst. Det&lt;br&gt;saknas därför anledning att i lag begränsa möjligheten att därutöver&lt;br&gt;anställa personal för annan verksamhet än väpnad tjänst.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om utsänd personal skall bedömas vara en väpnad styrka eller&lt;br&gt;ej uppkom beträffande det faltsjukhus i Saudiarabien som Sverige i&lt;br&gt;början på år 1991 på Storbritanniens förfrågan ställde till förfogande i&lt;br&gt;samband med Gulf-kriget. Regeringen beslöt i detta fall, utan att inhämta&lt;br&gt;riksdagens samtycke, att Sverige skulle bidra med ett bemannat&lt;br&gt;fältsjukhus. Fältsjukhuset med personal ansågs endast vara beväpnat för&lt;br&gt;självförsvar och utgjorde därför enligt regeringens uppfattning inte en&lt;br&gt;väpnad styrka i regeringsformens mening. Regeringens handläggning av&lt;br&gt;ärendet granskades av konstitutionsutskottet. Granskningen gav inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anledning till något särskilt uttalande från utskottets sida (bet.&lt;br&gt;1990/91 :KU30).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samma bedömning har gjorts av regeringen såvitt avser de senaste&lt;br&gt;årens minröjningsinsatser i Baltikum. Minröjningsfartygen har då inte&lt;br&gt;ansetts utgöra en väpnad styrka i regeringsformens mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fredsbevarande operationer anses normalt ligga inom ramen för en&lt;br&gt;fredlig lösning av tvister i enlighet med FN-stadgans kapitel VI men i&lt;br&gt;vissa fall som t.ex. i f.d. Jugoslavien har mandatet, vad avser&lt;br&gt;våldsanvändning, till viss del utformats med stöd av kapitel VII.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver FN-stadgan utgör OSSE:s Helsingforsdokument (1992) ett&lt;br&gt;grundläggande dokument för svenskt agerande på det aktuella området.&lt;br&gt;Petersbergsdeklarationen från VEU:s ministerrådsmöte 1992 inriktar&lt;br&gt;organisationen mot krishantering samt fredsbevarande och&lt;br&gt;fredsfrämjande insatser. Även Aténdokumentet från år 1993, utarbetat&lt;br&gt;inom ramen för NACC/PFF med dess begreppsförklaringar för den&lt;br&gt;fredsfrämjande verksamheten, har relevans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.6.2 Internationellt säkerhetsfrämjande samarbete&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Sverige bör aktivt delta i en fördjupad&lt;br&gt;dialog om hur EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik kan&lt;br&gt;stärkas och särskilt om hur formerna för en förbättrad&lt;br&gt;krishanteringsfömåga skall se ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige bör med kraft inrikta sig på en utveckling och fördjupning&lt;br&gt;av EAPR och PFF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige bör utveckla samarbetet med USA i syfte att främja det&lt;br&gt;amerikanska engagemanget i förhållanden av betydelse för Sveriges&lt;br&gt;säkerhet, bl.a. i norra Europa och på Balkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige bör aktivt delta i samarbete inom ramen för vårt&lt;br&gt;observatörsskap i VEU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige bör utveckla det nordiska försvarsrelaterade samarbetet&lt;br&gt;bl.a. genom upprättande av en gemensam nordisk brigad för&lt;br&gt;fredsfrämjande insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stödet till de baltiska ländernas uppbyggnad av totalförsvar och&lt;br&gt;andra säkerhetsfunktioner bör utvecklas och fördjupas, liksom vårt&lt;br&gt;säkerhetssamarbete med Polen och Tyskland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige bör lägga stor vikt vid att söka utveckla de&lt;br&gt;försvarsrelaterade kontakterna och samarbetet med vissa områden i&lt;br&gt;Ryssland (särskilt Kaliningrad, St:Petersburg och Murmansk).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Förenta nationerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förenta nationernas särskilda ansvar för internationell fred och säkerhet&lt;br&gt;och som upprätthåll are av folkrätten spelar en avgörande roll för Sveriges&lt;br&gt;internationella engagemang. Det är av stor betydelse att Sverige fortsätter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sin långa tradition att aktivt medverka i FN:s fredsfrämjande verksamhet&lt;br&gt;och därmed ta sitt ansvar för att FN kan fullfölja sina uppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FN saknar idag förmåga att operativt leda större fredsfrämjande&lt;br&gt;insatser med utpräglat fredsframtvingande inslag. De flesta&lt;br&gt;medlemsstater vill inte överlämna befalsrätten över sina trupper till FN.&lt;br&gt;Insatsen i Bosnien visar på behovet av andra lösningar. Nato har i Europa&lt;br&gt;fatt en allt viktigare roll att fylla i detta avseende. Regeringen anser att&lt;br&gt;det är väsentligt att FN:s förmåga stärks att genomföra fredsfrämjande&lt;br&gt;insatser av den karaktär som FN-stadgans kapitel VI avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fredsbevarande insatser kräver ett nära samspel mellan civila och&lt;br&gt;militära resurser. Det är ett område där Sverige har en lång och gedigen&lt;br&gt;erfarenhet och därför kan spela en fortsatt aktiv roll, inte minst när det&lt;br&gt;gäller att överföra kunskap och erfarenheter till andra internationella&lt;br&gt;aktörer. Sverige bidrar t.ex. genom utbildningsinsatser till att förbättra&lt;br&gt;krishanteringsförmågan hos länder i södra Afrika. Det är en angelägen&lt;br&gt;uppgift även framledes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett led i att stärka FN:s förmåga att leda och utföra&lt;br&gt;fredsbevarande och multifunktionella insatser deltar Sverige tillsammans&lt;br&gt;med andra länder i bildandet av en multinationell brigad (UN Shirbrig),&lt;br&gt;som med kort varsel kan ställas till FN:s förfogande i fredsbevarande&lt;br&gt;insatser, i enlighet med kapitel VI. Denna kan sättas in i sin helhet eller i&lt;br&gt;mindre enheter, t.ex. ledningsfunktion. Brigaden skulle även kunna&lt;br&gt;användas för utbildningsinsatser, t.ex. i Afrika. Sveriges förmåga att med&lt;br&gt;kort varsel medverka till insatser har stärkts genom inrättandet av&lt;br&gt;snabbinsatsstyrkan (Swerap).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige skall särskilt bidra till FN med viss specialkompetens som är&lt;br&gt;särskilt efterfrågad av FN som t.ex. ledningsfunktioner, civilpoliser,&lt;br&gt;observatörer, ammunitions- och minröjning, transporter, logistik samt&lt;br&gt;sjukvård. Samordningen och arbetsfördelningen mellan de nordiska&lt;br&gt;länderna utgör en betydelsefull tillgång i detta sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att stärka och utveckla FN:s förmåga att leda fredsfrämjande&lt;br&gt;operationer bör Sverige verka för inrättandet av ett mobilt FN-&lt;br&gt;högkvarter. Detta kan bestå av både civila och militära enheter. En&lt;br&gt;utvecklad analysfunktion i FN skulle vara ett annat viktigt steg i denna&lt;br&gt;riktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OSSE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det stora antalet medlemsländer och OSSE:s breda register av&lt;br&gt;konfliktförebyggande verktyg möjliggör ett brett och aktivt&lt;br&gt;informationsutbyte, inte minst om begynnande kriser. Det kommer även i&lt;br&gt;framtiden att vara nödvändigt med en stabil rustningskontrollstruktur.&lt;br&gt;Det omfattande rustningskontrollarbetet, inkluderande den&lt;br&gt;verifikationsverksamhet som bedrivs inom ramen för OSSE, bidrar till en&lt;br&gt;ökad avspänning i Europa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OSSE har även ett stort antal faltmissioner med högst varierande&lt;br&gt;uppgifter. Det rör allt från små missioner för att stärka demokratiska&lt;br&gt;institutioner till större missioner av den typ som nu genomförs i Kosovo.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är väsentligt att Sverige fortsatt har en beredskap att bidra med&lt;br&gt;personal till OSSE:s faltmissioner. Det kräver tillgång till kompetent&lt;br&gt;personal såväl inom Sverige, i Wien, som på plats i olika missioner för&lt;br&gt;att aktivt följa och påverka utvecklingen av organisationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige bör fortsatt vara pådrivande i arbetet med att modernisera&lt;br&gt;Wiendokumentet från år 1994. Den insyn som ömsesidiga inspektioner&lt;br&gt;ger utgör i sig en förtroendeskapande åtgärd och den utvidgade&lt;br&gt;införandet av övriga säkerhets- och förtroendeskapande åtgärder bidrar&lt;br&gt;starkt till den långsiktiga uppbyggnaden av säkerheten i Europa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nato&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som närmare utvecklats i kapitel 4 kom framförallt insatserna i Bosnien&lt;br&gt;att fungera som en katalysator for en rad förändringar beträffande Natos&lt;br&gt;roll i det euro-atlantiska säkerhetssystemet. Nato ägnar nu en allt större&lt;br&gt;del av verksamheten åt krishantering utanför Natoländemas egna&lt;br&gt;territorier, utveckling av samarbetet med Ryssland, och ökat samarbete&lt;br&gt;med icke-alliansanslutna länder, såsom Sverige. Därigenom har Nato&lt;br&gt;kommit att etablera sig som den centrala aktören för större militära&lt;br&gt;krishanteringsoperationer i Europa och dess närområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det Euro-atlantiska partnerskapsrådet (EAPR) har, sedan det skapades&lt;br&gt;år 1997, blivit ett viktigt forum för att utveckla samarbetet mellan Nato&lt;br&gt;och partnerländer. Arbetet för att stärka den europeiska&lt;br&gt;krishanteringsförmågan fortsätter inom ramen för Partnerskap för fred,&lt;br&gt;PFF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Euro-atlantiska partnerskapsrådet (EAPR)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samarbetet inom EAPR ökar partnerländemas möjligheter att på olika&lt;br&gt;nivåer erhålla information, hålla överläggningar och eventuellt fatta&lt;br&gt;gemensamma beslut med Nato i PFF- och krishanteringsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som den politiska ramen för PFF-frågor utgör EAPR ett forum för&lt;br&gt;säkerhetspolitiska konsultationer. Sverige arbetar aktivt för att utveckla&lt;br&gt;dess samarbetsformer. Tyngdpunkten i EAPR bör ligga på militär&lt;br&gt;krishantering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har från svensk sida sett EAPR som ett forum för icke Natoländer&lt;br&gt;att fa inflytande på utformning och inriktning av aktiviteter som är&lt;br&gt;gemensamma för Nato och dessa länder. Vi har i synnerhet hävdat att&lt;br&gt;partnerländer måste få adekvat insyn och inflytande i planerings-,&lt;br&gt;besluts- och stymingsprocessen rörande krishanteringsoperationer där de&lt;br&gt;avser att delta, eller redan deltar med trupp. Sverige har i EAPR&lt;br&gt;framförallt drivit frågan om ett s.k. politiskt-militärt ramverk för framtida&lt;br&gt;Natoledda PFF-operationer. Att göra detta till en svensk profilfråga har&lt;br&gt;varit naturligt mot bakgrund av att vi från svensk sida sett militär&lt;br&gt;krishantering som en huvuduppgift för EAPR/PFF. Målsättningen är att&lt;br&gt;ett ramverk skall kunna antas vid Natos och EAPR:s toppmöte i&lt;br&gt;Washington i april 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett viktigt mål är bl.a. att den utvidgade militärkommittén (EAPMC), Prop. 1998/99:74&lt;br&gt;vilken upprättats inom EAPR och &amp;quot;Policy Coordination Group&amp;quot; (PCG),&lt;br&gt;får en reell roll i konsultationsprocessen inför och under en&lt;br&gt;krishanteringsoperation där partnerländer deltar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EAPR erbjuder också ökade möjligheter till ett fördjupat samarbete&lt;br&gt;kring insatser med civila resurser i fredstida kriser. Det är också ett&lt;br&gt;område där Ryssland tar aktiv del. Det är angeläget att fördjupa&lt;br&gt;samarbetet om civil krishantering för att främja säkerheten inte minst i&lt;br&gt;Östersjöregionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att verksamheten inom EAPR koordineras med den&lt;br&gt;verksamhet avseende katastrofbistånd som bedrivs av andra&lt;br&gt;organisationer, t.ex. inom FN-systemet. En ökad civil-militär samverkan&lt;br&gt;bidrar till möjligheterna att gemensamt hantera uppstående kriser och&lt;br&gt;katastrofer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige driver bl.a. tillsammans med USA och Polen ett arbete för att&lt;br&gt;utveckla det försvarsmässiga miljösamarbetet inom ramen för EAPR. Det&lt;br&gt;innefattar en strävan att införa gemensamma riktlinjer för miljöhänsyn i&lt;br&gt;militär planering och verksamhet inom hela EAPR-området. Programmet&lt;br&gt;bygger på ett svenskt-amerikansk dokument som utvecklats i samråd&lt;br&gt;mellan ett trettiotal EAPR-Iänder. Miljöarbetet är ett område som bör&lt;br&gt;utvecklas inom ramen för EAPR.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett vidareutvecklande av EAPR är ett viktigt steg mot att skapa en&lt;br&gt;effektiv internationell krishanteringsförmåga som kan främja säkerhet&lt;br&gt;och fred i Europa. Sverige avser att även i fortsättningen att vara en aktiv&lt;br&gt;part i detta arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Partnerskap för fred (PFF)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige deltar sedan år 1994 i samarbetet inom ramen för PFF&lt;br&gt;tillsammans med 43 länder. Förutom de 16 Nato-ländema deltar bl.a.&lt;br&gt;Finland, Schweiz, Österrike och samtliga länder i f.d. Warszawapakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsammans med andra Nato- och partnerländer har Sverige aktivt&lt;br&gt;verkat för en vidareutveckling och fördjupning av PFF-samarbetet, inte&lt;br&gt;minst eftersom det stärker Sveriges och andra länders förmåga att delta i&lt;br&gt;internationella fredsfrämjande och humanitära operationer. Det bidrar&lt;br&gt;också till att bygga upp en gemensam europeisk krishanteringsförmåga&lt;br&gt;med en tydlig nordamerikansk medverkan. De nio civila&lt;br&gt;planeringskommittéerna har öppnats för partnerländema. Flera&lt;br&gt;funktionsansvariga myndigheter har nu möjlighet till insyn i&lt;br&gt;planeringsarbetet. Således medför det fördjupade PFF-samarbetet en&lt;br&gt;ökad öppenhet och ett stärkt förtroende inom PFF-kretsen, vilket är&lt;br&gt;säkerhetsskapande i sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har redan från PFF-samarbetets början varit ett av de mest&lt;br&gt;aktiva partnerländerna. Allt eftersom PFF-samarbetet har utvecklats har&lt;br&gt;övningsverksamheten blivit mer sammansatt. Den innefattar idag&lt;br&gt;övningar för alla typer av krishantering utanför de kollektiva&lt;br&gt;försvarsförpliktelsema i Natofördragets artikel 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige bör aktivt verka för att samarbetet inom PFF i ökad Prop. 1998/99:74&lt;br&gt;utsträckning omfattar förberedelser för tänkbara fredsfrämjande insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrande för Sveriges engagemang i PFF bör vara följande syften:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Att fördjupa det praktiska regionala PFF-samarbetet och främja ett&lt;br&gt;aktivt engagemang från de större västeuropeiska länderna och USA i&lt;br&gt;Östersjöregionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Att bidra till ökat förtroende och ökad öppenhet mellan länderna i&lt;br&gt;Östersjöregionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Att aktivt bidra till att främja de baltiska staternas möjligheter att delta i&lt;br&gt;PFF-samarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Att djupare involvera Ryssland i den europeiska säkerhetsstrukturen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Att till andra länder förmedla våra kunskaper och erfarenheter från&lt;br&gt;internationella insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Att främja Sveriges förmåga att delta i internationella insatser och&lt;br&gt;aktivt bidra till en gemensam krishanteringsförmåga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta innebär konkret att:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Sverige bör vidareutveckla förmågan att samverka med andra länder&lt;br&gt;inom ramen för PFF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- De övningar som äger rum i vårt närområde och i regioner där Sverige&lt;br&gt;har ett särskilt säkerhetspolitiskt intresse bör prioriteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Svenskt deltagande bör ske i successivt mer sammansatta och&lt;br&gt;multifunktionella övningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- De aktiviteter vi väljer att delta i bör bidra till att stärka vår förmåga att&lt;br&gt;samverka med Nato- och partnerländer i internationella insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Sverige bör ge hög prioritet åt att främja främst de baltiska ländernas&lt;br&gt;och Rysslands deltagande i PFF-samarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PFF-samarbetet fördjupas för närvarande bl.a. genom inrättandet av&lt;br&gt;stabstjänster (Partner Staff Elements) som möjliggör för officerare från&lt;br&gt;partnerländema att verka som internationella officerare med ansvar för&lt;br&gt;PFF-frågor i Natostaber. En liknande samarbetsform utvecklas på det&lt;br&gt;civila området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har initiativ tagits för att skapa dels ett konsortium av&lt;br&gt;försvarshögskolor och andra säkerhetspolitiska institutioner, dels ett&lt;br&gt;nätverk av centra för datorstödd övnings- och simuleringsverksamhet.&lt;br&gt;Sverige bör lägga särskild vikt vid att bidra till utvecklingen av dessa två&lt;br&gt;initiativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige föreslog år 1996 att det inom ramen för PFF-samarbetet också&lt;br&gt;skulle upprättas särskilda centra för övning och utbildning. Sverige&lt;br&gt;etablerade påföljande år som första partnerland ett sådant centrum i&lt;br&gt;Almnäs och utvecklingen av detta är en viktig grund för Sveriges&lt;br&gt;fortsatta PFF-engagemang, inte minst vad gäller att ytterligare involvera&lt;br&gt;länderna kring Östersjön i PFF-samarbetet. En viktig strävan i&lt;br&gt;utvecklingen av centrumet bör vara att öka den internationella närvaron&lt;br&gt;bl.a. genom att inrätta ett antal internationella tjänster där. Det är också&lt;br&gt;angeläget att aktiviteter utvecklas i syfte att förbättra samverkan mellan&lt;br&gt;civila och militära resurser, inom ramen för centret och PFF i stort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att partnerländema får en ökad roll i ledning och&lt;br&gt;genomförande av PFF-övningar utan att den nära kopplingen till Nato&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;försvagas. Sverige bör vara berett att åta sig en sådan roll i framtida PFF-&lt;br&gt;övningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att utveckla den svenska samverkansförmågan deltar Sverige&lt;br&gt;inom ramen för PFF-samarbetet sedan år 1995 i Natos planerings- och&lt;br&gt;översynsprocess, den s.k. Planning and Review Process (PARP).&lt;br&gt;Processen syftar till att identifiera, utveckla och värdera resurser som&lt;br&gt;partnerländema skulle kunna bidra med i fredsfrämjande och humanitära&lt;br&gt;övningar samt i insatser tillsammans med förband från Nato- och&lt;br&gt;partnerländer. Särskilda mål för samverkansförmåga fastställs i en dialog&lt;br&gt;mellan varje enskilt partnerland och Nato. Processen bygger på&lt;br&gt;frivillighet och att varje land självt bestämmer inom vilka områden och i&lt;br&gt;vilken utsträckning som samverkansförmågan skall förbättras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den vidareutveckling av PARP som för närvarande pågår innebär att&lt;br&gt;de samverkansmål som utgör grunden för arbetet utvecklas till att även&lt;br&gt;beskriva de förmågor som efterfrågas och de resurser som&lt;br&gt;partnerländema väljer att ställa till förfogande för fredsfrämjande&lt;br&gt;insatser. Detta utgör ett steg mot en gemensam planering för&lt;br&gt;fredsfrämjande insatser. Partnerländemas inflytande i PARP skall stärkas&lt;br&gt;genom att dessa tillsammans med Nato utarbetar och kommer överens&lt;br&gt;om vilka riktlinjer som skall ligga till grund för kommande arbetsperiod.&lt;br&gt;Öppenheten i processen skall öka genom att partnerländema på frivillig&lt;br&gt;grund ges möjlighet att delge information kring det egna landets&lt;br&gt;deltagande till andra partnerländer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige bör utveckla samverkansförmågan i enlighet med de&lt;br&gt;prioriteringsgrunder för olika typer av insatser som redovisas i avsnitt&lt;br&gt;5.6.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ökad samordning mellan civila och militära resurser i&lt;br&gt;internationella insatser ställer ökade krav på samverkansförmåga inte&lt;br&gt;bara nationellt utan också mellan länder. Det är något som har visat sig&lt;br&gt;inte minst i samband med Bosnieninsatsen. Inom ramen för PFF bör det&lt;br&gt;därför utvecklas samverkansmål på det civila området på liknande sätt&lt;br&gt;som har skett på den militära sidan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att ett fortsatt aktivt svenskt deltagande i PFF är av&lt;br&gt;största vikt. Det innefattar bl.a. förövningar och andra förberedelser inför&lt;br&gt;tänkbara fredsfrämjande insatser, ett fortsatt aktivt deltagande i PARP-&lt;br&gt;processen, vidare utveckling av PFF-centret, deltagande i komplexa och&lt;br&gt;multifunktionella övningar samt en utveckling av det regionala praktiska&lt;br&gt;samarbetet inom ramen för PFF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;VEU&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med att Amsterdamfördraget träder i kraft under år 1999&lt;br&gt;kommer kopplingen mellan EU och VEU att stärkas. På svenskt-finskt&lt;br&gt;initiativ fastställer det nya fördraget att de s.k. Petersbergsuppgiftema,&lt;br&gt;dvs. humanitära, fredsbevarande och fredsfrämjande insatser, skall bli ett&lt;br&gt;huvudinslag i EU:s säkerhetspolitiska samarbete. Unionen lägger fast den&lt;br&gt;övergripande politiska ramen och tar initiativet till insatserna, som sedan&lt;br&gt;utförs av VEU. Alla medlemsstater i EU som själva väljer att bidra till en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;insats har möjlighet att delta på lika villkor i planering och Prop. 1998/99:74&lt;br&gt;beslutsfattande i VEU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom förändringarna vad gäller Sveriges och övriga&lt;br&gt;observatörsländers rättigheter vid konkreta insatser, har samarbetet&lt;br&gt;generellt breddats för observatörsländema såvitt gäller&lt;br&gt;Petersbergsuppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De resurser som Sverige utvecklar inom ramen för Nato/PFF kan&lt;br&gt;också göras tillgängliga för VEU och vice versa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;VEU har för närvarande en pågående operation, MAPE, som är en&lt;br&gt;rådgivande polisinsats med uppgiften att stärka den demokratiska&lt;br&gt;utvecklingen inom det albanska polisväsendet. Sverige bidrar med&lt;br&gt;personal till insatsen i Albanien och i VEU:s militära stab. Successivt har&lt;br&gt;EU ökat sitt intresse att använda sig av VEU och i linje med detta också&lt;br&gt;anmodat VEU att genomföra en rådgivningsinsats på&lt;br&gt;minröjningsområdet i Kroatien.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsplaneringsprocessen och VEU:s övningsverksamhet utgör två&lt;br&gt;viktiga instrument för att öka VEU:s operativa förmåga. Sverige stöder&lt;br&gt;denna utveckling. Vägledande för svensk politik är att vi inte ser något&lt;br&gt;motsatsförhållande mellan VEU och Nato/PFF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nordiska länderna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nordiska ländernas intresse för att samarbeta kring försvars- och&lt;br&gt;säkerhetspolitiska frågor har ökat väsentligt under senare delen av 1990-&lt;br&gt;talet. Sedan november 1997 deltar även de nordiska försvarsministrarna&lt;br&gt;vid Nordiska rådets årliga sessioner. Vid dessa tillfallen lämnas en&lt;br&gt;gemensam nordisk försvarspolitisk redogörelse. Vidare kan noteras att i&lt;br&gt;stort sett samtliga försvars- och säkerhetspolitiska frågor numera&lt;br&gt;diskuteras inom den nordiska kretsen för att komma fram till&lt;br&gt;gemensamma ställningstaganden och åtgärder m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kärnan i det nordiska försvarsrelaterade samarbetet utgörs främst av&lt;br&gt;verksamhet inom det fredsfrämjande området. Inom samarbetsstrukturen&lt;br&gt;Nordcaps (Nordic Coordinated Arrangement for Military Peace Support)&lt;br&gt;samordnar de nordiska länderna sina resurser. Genom Nordcaps kan de&lt;br&gt;nordiska länderna även förbättra sin förmåga att agera gemensamt inför&lt;br&gt;beslut om och vid deltagande i fredsfrämjande operationer.&lt;br&gt;Samarbetsstrukturen bidrar även till ett intensifierat informationsutbyte&lt;br&gt;och ett fördjupat utbildnings- och materielsamarbete. Inom Nordcaps bör&lt;br&gt;det finnas en ökad öppenhet för samarbete med närstående länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra nordiska samarbetsområden är säkerhetsfrämjande insatser i de&lt;br&gt;baltiska länderna, minröjning och den årliga fredsfrämjande övningen i&lt;br&gt;PFF:s anda, Nordic Peace. Sedan år 1994 finns ett avtal om nordiskt&lt;br&gt;försvarsmaterielsamarbete. Inom ramen för detta arbetar ett tjugotal olika&lt;br&gt;grupper. Ett nordiskt säkerhetspolitiskt forskningsprogram håller på att&lt;br&gt;etableras. Sedan år 1997 finns även en nordisk handlingsplan rörande&lt;br&gt;försvarsrelaterat miljösamarbete. Det omfattar bl.a. gemensamma mål&lt;br&gt;och en gemensam syn på återställandeåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom ett intensivt multilateralt nordiskt samarbete bedriver Sverige&lt;br&gt;även ett omfattande bilateralt samarbete med de nordiska länderna.&lt;br&gt;Under våren 1998 fattades beslut om att fördjupa och utveckla det&lt;br&gt;försvarsrelaterade samarbetet med Finland. Den svensk-finska&lt;br&gt;överenskommelsen innebär bl.a. fördjupat försvarsmaterielsamarbete,&lt;br&gt;kostnadseffektiva övningar, utökat samarbete inom&lt;br&gt;krishanteringsområdet, växeltjänstgöring på departements- och&lt;br&gt;myndighetsnivå samt utökat lärar-, elev- och forskarutbyte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns flera starka skäl för att fördjupa och utveckla såväl det&lt;br&gt;multilaterala som det bilaterala försvarsrelaterade samarbetet mellan de&lt;br&gt;nordiska länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det första har de nordiska länderna likartade utgångspunkter och&lt;br&gt;intressen i flera säkerhetspolitiska frågor. Detta har förstärkts genom&lt;br&gt;Sveriges och Finlands EU-medlemskap och de nordiska ländernas&lt;br&gt;samarbete inom ramen för PFF och vid internationella operationer.&lt;br&gt;Denna värdegemenskap har en stabiliserande inverkan på läget i&lt;br&gt;nordvästra Europa och utgör en plattform för utökat samarbete.&lt;br&gt;Gemensamma insatser i Östersjöområdet och i Arktis- och&lt;br&gt;Barentsområdet är fortsatt mycket betydelsefulla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det andra är det nordiska samarbetet viktigt i den pågående&lt;br&gt;processen med att utveckla den europeiska säkerhetsarkitekturen. Ett&lt;br&gt;utökat nordiskt samarbete har stor betydelse för att de nordiska och&lt;br&gt;nordeuropeiska intressena tillvaratas på bästa sätt. Samordnade och&lt;br&gt;gemensamma insatser kan dessutom göra de nordiska ländernas bidrag&lt;br&gt;till det internationella säkerhetssamarbetet både effektivare och mer&lt;br&gt;betydelsefulla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det tredje har de nordiska länderna ett gemensamt intresse att&lt;br&gt;förankra hela regionen, dvs. även de baltiska staterna och Ryssland, i ett&lt;br&gt;europeiskt och transatlantiskt sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det fjärde är ett ökat nordiskt samarbete positivt inom det&lt;br&gt;fredsfrämjande området. Genom att samordna de nordiska resurserna kan&lt;br&gt;den fredsfrämjande verksamheten förbättras och bli mer effektiv.&lt;br&gt;Samarbetet inom den nordisk-polska brigaden i Bosnien och inom&lt;br&gt;Unpredep i Makedonien har bl.a. inneburit nya erfarenheter av operativt&lt;br&gt;samarbete i fredsfrämjande insatser. Utifrån dessa erfarenheter kan det&lt;br&gt;nordiska samarbetet vidareutvecklas i syfte att skapa större militär och&lt;br&gt;politisk slagkraft i det fredsfrämjande arbetet. Det nordiska samarbetet&lt;br&gt;bör utvecklas ytterligare med bl.a. upprättandet av en nordisk&lt;br&gt;fredsfrämjande brigad, med förmåga att delta i fredsfrämjande insatser&lt;br&gt;med stöd av FN-stadgans kapitel VII. Brigaden kan på sikt bidra till en&lt;br&gt;ökad samverkansförmåga, i enlighet med den standard som utvecklas&lt;br&gt;inom ramen för PFF-samarbetet. En nordisk brigad skulle ge&lt;br&gt;förutsättningar för större inflytande och påverkansmöjligheter i FN och&lt;br&gt;Nato. Det nordiska samarbetet bör även utvecklas för sjö- och&lt;br&gt;flygstridskrafter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges och Finlands likartade säkerhetspolitiska förutsättningar,&lt;br&gt;geografiska närhet, militära alliansfrihet och medlemskap i EU gör det&lt;br&gt;särskilt naturligt för länderna att ytterligare utveckla och fördjupa sitt&lt;br&gt;bilaterala samarbete. Gemensamt agerande inom PFF, EAPR, EU, VEU&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och OSSE innebär en starkare position att aktivt driva utvecklingen&lt;br&gt;framåt i den europeiska säkerhetsarkitekturen. Det försvarsrelaterade&lt;br&gt;bilaterala samarbetet med Danmark och Norge bör fördjupas och&lt;br&gt;utvecklas särskilt inom ovan nämnda områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Östersj öregionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Östersjöregionens utveckling är i många avseenden mycket positiv.&lt;br&gt;Samarbetet mellan länderna runt Östersjön har breddats och fördjupats&lt;br&gt;under senare år vilket bidrar till att säkerheten för regionens länder&lt;br&gt;stärkts. Östersjöstatemas råd har här en viktig funktion att fylla. För&lt;br&gt;svensk del är stärkandet av samarbetet och säkerheten i Östersjöregionen&lt;br&gt;en central del av vår säkerhetspolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett grundläggande mål för den svenska politiken är att&lt;br&gt;Östersjöregionen förblir en naturlig del av det euro-atlantiska&lt;br&gt;säkerhetssystemet och att inga särarrangemang skapas för denna region.&lt;br&gt;Detta förutsätter ett fortsatt starkt engagemang i Östersjöregionen från de&lt;br&gt;tongivande länderna inom Europa samt från USA. Detta bidrar till att&lt;br&gt;ingen enskild stat i regionen får ett otillbörligt inflytande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En högt prioriterad fråga för Sverige förblir att bidra till att länderna i&lt;br&gt;Östersjöregionen skall kunna finna långsiktiga säkerhetslösningar som&lt;br&gt;tillgodoser ländernas egna önskemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En huvudmålsättning för svensk säkerhetspolitik är att hindra att&lt;br&gt;konflikter uppstår i vårt närområde. Viktiga medel för detta är främjandet&lt;br&gt;av en demokratisk utveckling och etablering av väl förankrade och&lt;br&gt;fungerande civila strukturer. Den förestående EU-utvidgningen har&lt;br&gt;härvidlag en central betydelse. Sverige bidrar genom att stödja&lt;br&gt;uppbyggandet av totalförsvarsstrukturer under demokratisk kontroll och&lt;br&gt;med god förankring i det civila samhället. Mot bakgrund av vunna&lt;br&gt;erfarenheter bör därför stödet till de baltiska ländernas uppbyggnad av&lt;br&gt;totalförsvar och andra säkerhetsfunktioner utvecklas och fördjupas. Vårt&lt;br&gt;stöd och andra länders stöd har stor betydelse för konsolideringen av de&lt;br&gt;baltiska ländernas suveränitet men också för deras fortsatta integration i&lt;br&gt;de euro-atlantiska säkerhetsstrukturerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många av de insatser som nu görs bör också kunna effektiviseras&lt;br&gt;genom en samordning mellan olika bidragsgivare. Samarbetet inom det&lt;br&gt;s.k. BALTSEA (Baltic Security Assistance Group) bidrar till denna&lt;br&gt;samordning. Koordinering sker endast mot bakgrund av de lösningar och&lt;br&gt;planer för försvarsuppbyggnad som de baltiska staterna själva väljer.&lt;br&gt;Rådgivning och kunskapsöverföring inom hela totalförsvarsområdet är&lt;br&gt;grundläggande såväl för förmåga att utbilda officerare som civila&lt;br&gt;befattningshavare inom försvarssektom. För detta kan den svenskledda&lt;br&gt;uppbyggnaden av en gemensam baltisk försvarshögskola, Baltic Defence&lt;br&gt;College, i Estland utgöra exempel. Det är väsentligt att den&lt;br&gt;rådgivningsverksamhet om totalförsvarsfrågor som Sverige bistått med&lt;br&gt;fortsätter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att Sverige bidrar till att, när så är möjligt, uppmuntra till&lt;br&gt;gränsöverskridande samarbete mellan regionens länder. Detta gäller&lt;br&gt;särskilt mellan de baltiska länderna och Ryssland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det säkerhets- och försvarsrelaterade samarbetet med andra länder i&lt;br&gt;Östersjöregionen bör också utvecklas vidare. Detta gäller särskilt&lt;br&gt;samarbetet med Polen och Tyskland. Båda länderna är stora&lt;br&gt;Östersjöstater vars engagemang i regionen är viktigt för stabilitet och&lt;br&gt;säkerhet. Tyskland är en viktig potentiell samarbetspartner inte minst i&lt;br&gt;internationella fredsfrämjande insatser. Polen och Sverige har en&lt;br&gt;gemensam erfarenhet av deltagande i fredsfrämjande verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom det samarbete som länderna inom regionen själva initierar är&lt;br&gt;det av vikt att det multilaterala engagemanget vidareutvecklas. Inom PFF&lt;br&gt;har ett antal aktiviteter genomförts om frågor relevanta för&lt;br&gt;Östersjöregionen, t.ex. det möte som hölls i Visby i maj 1998 i svensk&lt;br&gt;regi om erfarenheter av praktiskt PFF-samarbete. PFF bidrar också till att&lt;br&gt;stödja bl.a. de baltiska ländernas ansträngningar att bygga upp nationella&lt;br&gt;försvarsmakter. Regionalt kan PFF-samarbetet förbättras bl.a. genom att&lt;br&gt;höja samverkansförmågan inom räddningstjänst och kustbevakning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige bör också verka för att EU:s engagemang i regionen utökas.&lt;br&gt;EU-medel borde i större utsträckning kunna användas för att stärka&lt;br&gt;uppbyggnaden av säkerhetsrelaterade strukturer i de baltiska staterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige och Finland presenterade våren 1998 ett initiativ inom ramen&lt;br&gt;för OSSE:s säkerhetsforum för förtroendeskapande åtgärder i&lt;br&gt;Östersjöområdet. Det innebar ett erbjudande till grannländerna att på&lt;br&gt;ömsesidig grund göra ett utvärderingsbesök och en inspektion såväl i&lt;br&gt;Sverige och som i Finland enligt Wiendokumentets bestämmelser. I&lt;br&gt;Säkerhetsforums diskussioner har både Sverige och Finland avvisat en&lt;br&gt;ordning med fasta regionala grupper eftersom dessa skulle riskera att&lt;br&gt;skapa intrycket av att Östersjöregionens säkerhet kan separeras från det&lt;br&gt;euro-atlantiska områdets säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i Östersjöområdet spelar Sverige en aktiv roll när det gäller&lt;br&gt;försvarsmiljön. Sverige driver tillsammans med USA tre&lt;br&gt;försvarsmiljöprojekt i de tre baltiska staterna. Projekten finansieras inom&lt;br&gt;den s.k. Östersjömiljarden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill även erinra om att ett av samarbetsområdena i&lt;br&gt;handlingsprogrammet för nordiskt försvarsmiljösamarbete är hjälp till de&lt;br&gt;baltiska staterna, Polen och Ryssland. USA medverkar i denna del av det&lt;br&gt;nordiska samarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ryssland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mellan Sverige och Ryssland finns idag inom vissa försvarsrelaterade&lt;br&gt;områden ett relativt väl utvecklat och fungerande bilateralt samarbete.&lt;br&gt;Det gäller bl.a. inom räddningstjänst och kustbevakning. Varje år sker&lt;br&gt;utbyten, t.ex. förbandsbesök mellan de ryska och svenska&lt;br&gt;försvarsmakten. Kontakter har också etablerats inom forsknings- och&lt;br&gt;utbildningsområdet. Regeringen anser att det är av särskild betydelse att&lt;br&gt;dessa inledande kontakter ges reella möjligheter att resultera i konkreta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;projekt. Regeringen anser vidare att utvecklingen mot utökade och&lt;br&gt;breddade kontaktytor bör fortsätta. Särskilt viktigt är att utveckla sådant&lt;br&gt;samarbete med Kaliningrad, S:t Petersburgregionen och&lt;br&gt;Murmanskregionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett viktigt syfte med samarbetet är att bidra till att Ryssland involveras&lt;br&gt;i det euro-atlantiska säkerhetssystemet. Huvuddelen av detta arbete&lt;br&gt;bedrivs i multilaterala fora som EAPR/PFF och Nato-Rysslands-rådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ser det som angeläget att Sverige fortsatt uppmuntrar ett&lt;br&gt;ryskt deltagande i PFF-aktiviteter. Erfarenhetsutbyte och samarbete kring&lt;br&gt;säkerhetsfrämjande verksamhet och fredsfrämjande insatser bör&lt;br&gt;utvecklas ytterligare med Ryssland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den bilaterala relationen mellan Sverige och Ryssland är det&lt;br&gt;förtroendeskapande inslaget en viktig del. De personkontakter som byggs&lt;br&gt;upp och den kunskap som förvärvas genom bl. a. besöksutbyte mellan de&lt;br&gt;båda ländernas försvarsmakter, bidrar till öppenhet och förtroende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samarbetet försvåras för närvarande av Rysslands ekonomiska kris och&lt;br&gt;den pågående omställningsprocessen i det ryska samhället och inte minst&lt;br&gt;i den ryska krigsmakten. Det är därför angeläget att samarbetet bedrivs&lt;br&gt;med ett långsiktigt perspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förenta staterna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är väsentligt att Förenta staterna bibehåller sitt engagemang för&lt;br&gt;säkerheten i norra Europa. Det säkerhetssamarbete som Sverige har med&lt;br&gt;Förenta staterna bidrar till detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svensk-amerikanska bilaterala relationen har också visat sig vara&lt;br&gt;av värde i sammanhang utanför det svenska närområdet, t.ex. i Bosnien&lt;br&gt;och Makedonien. Den amerikanska medverkan med markförband i&lt;br&gt;Bosnien har varit en politisk och militär förutsättning för genomförandet&lt;br&gt;av IFOR och SFOR.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samarbetet med Förenta staterna sker i en rad säkerhetspolitiska fora.&lt;br&gt;Sverige har inom ramen för EAPR och PFF aktivt samarbetat med&lt;br&gt;Förenta staterna i frågor av gemensamt intresse. Detta har bidragit till&lt;br&gt;Sveriges möjligheter att aktivt driva ett antal viktiga frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämnts ovan har Sverige ett mycket nära och omfattande&lt;br&gt;försvarsmiljösamarbete med USA. En huvudpunkt i detta är att driva&lt;br&gt;genomförandet av miljöprogrammet i EAPR-regionen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.6.3 Deltagande med försvarsresurser m.m. i fredsfrämjande&lt;br&gt;verksamhet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Sverige bör kunna delta i den&lt;br&gt;fredsfrämjande och humanitära verksamheten på största möjliga bredd&lt;br&gt;med de resurser som står till förfogande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: På sikt bör ökade resurser kunna&lt;br&gt;avdelas för internationell verksamhet vilket medger en ökad förmåga att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bidra med försvarsresurser i fredsfrämjande och humanitär verksamhet.&lt;br&gt;Det kan komma att ta tid att skapa en sådan ökad förmåga. Det finns&lt;br&gt;därför ett behov att skilja på vilka förändringar som är möjliga i närtid,&lt;br&gt;respektive på medellång till lång sikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller prioriteringar ifråga om Försvarsmakten se avsnitt 7.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efterfrågade resurser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efterfrågan på bidrag till internationella insatser har varierat kraftigt över&lt;br&gt;tiden och har i Europa på senare tid dominerats av förhållandena på&lt;br&gt;Balkan. Generellt kan dock sägas att när väl en politisk vilja att ingripa&lt;br&gt;föreligger så är efterfrågan stor på flexibla markstridsförband som kan&lt;br&gt;sättas in snabbt. Behovet av samverkan mellan civila och militära&lt;br&gt;insatser har accentuerats i takt med att synen på konflikthantering har&lt;br&gt;vidgats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller mer omfattande fredsfrämjande insatser med&lt;br&gt;fredsframtvingande inslag gäller att ju större förband ett land kan erbjuda&lt;br&gt;ensamt eller tillsammans med andra, desto mer intressant blir landet som&lt;br&gt;partner. Ett sätt för mindre länder är att samöva sina fredsfrämjande&lt;br&gt;förband i multinationella formationer. Av detta skäl är utvecklingen av&lt;br&gt;bl.a. en nordisk brigad för fredsfrämjande insatser intressant ur ett&lt;br&gt;svenskt perspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För mer begränsade och specialiserade insatser finns en efterfrågan på&lt;br&gt;markförband och andra resurser för t.ex. ammunitions- och minröjning,&lt;br&gt;stabstjänst, transporter, hälso- och sjukvård och övervakning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns idag inte någon efterfrågan på svenskt stridsflyg i&lt;br&gt;fredsfrämjande insatser. Däremot efterfrågas flygtransportkapacitet. Det&lt;br&gt;kan dock även bli aktuellt med deltagande i spaningsuppgifter. Inte heller&lt;br&gt;svenska marina resurser är efterfrågade med undantag för minröjning i&lt;br&gt;grunda vatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid internationella insatser är civila resurser efterfrågade. Det kan röra&lt;br&gt;sig om resurser som räddningstjänstpersonal, teletekniskt utbildad&lt;br&gt;personal, ämnesexperter samt transportfordon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begränsande faktorer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges möjligheter att bidra till fredsfrämjande verksamhet begränsas&lt;br&gt;av ett antal faktorer. En första och uppenbar begränsande faktor utgörs av&lt;br&gt;vilka ekonomiska resurser som kan ställas till förfogande. På sikt bör&lt;br&gt;ökade resurser kunna avdelas för internationell verksamhet genom att ta&lt;br&gt;en del av de resurser i anspråk som kan frigöras genom neddragningen av&lt;br&gt;förmågan till invasionsförsvar. Detta är dock något som kommer att ta&lt;br&gt;tid. Ett utökat svenskt deltagande i internationell verksamhet kommer&lt;br&gt;därför inte att vara möjligt att realisera i närtid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet totalförsvarspliktiga som genomgår utbildning kan med&lt;br&gt;nuvarande villkor påverka rekryteringen till internationell tjänstgöring.&lt;br&gt;Tillämpningen av pliktsystemet är för närvarande under utredning.&lt;br&gt;Likaså diskuteras skyldigheten för anställd personal att medverka i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;internationella insatser. Regeringen anser att det är av vikt att den&lt;br&gt;anställda personalen ser den internationella tjänstgöringen som en&lt;br&gt;naturlig och integrerad del av yrket. Viktiga faktorer for vårt framtida&lt;br&gt;vägval är bl.a. hur snabbt vi vill kunna ställa resurser till förfogande, hur&lt;br&gt;stora enheter vi vill kunna ha i internationell tjänst samtidigt och vilken&lt;br&gt;uthållighet dessa skall ha. Personalens deltagande i internationell&lt;br&gt;verksamhet utvecklas ytterligare i kapitel 8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Var och under vilka omständigheter Sverige skall delta begränsas&lt;br&gt;också av rent praktiska skäl. Få länder har idag möjlighet att&lt;br&gt;flygtransportera stora enheter och tung materiel vilket begränsar&lt;br&gt;möjligheterna att snabbt sätta in enheter i fredsframtvingande&lt;br&gt;operationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En större fredsfrämjande insats med svenska resurser kommer alltid att&lt;br&gt;ske i samverkan med andra länder. Vilka resurser vi kan ställa till&lt;br&gt;förfogande kommer därför också att vara beroende av vilken&lt;br&gt;samverkansförmåga vi har. Ju större enheter vi sänder desto lägre blir&lt;br&gt;kraven på samverkansförmåga på lägre nivå. Detta gäller dock främst för&lt;br&gt;markförband.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Civila resurser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige kan även bidra med civila resurser till fredsfrämjande och&lt;br&gt;humanitära insatser. En ökad samverkan mellan civila och militära&lt;br&gt;resurser har identifierats som ett viktigt inslag för att kunna genomföra&lt;br&gt;komplexa krishanteringsinsatser. Regeringen ser det därför som&lt;br&gt;väsentligt att fortsatt se över förutsättningarna för ett utnyttjande av&lt;br&gt;civila resurser i fredsfrämjande verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådana civila resurser kan hämtas från flera olika samhällssektorer och&lt;br&gt;myndighetsområden, t.ex. räddningstjänsten, hälso- och sjukvården,&lt;br&gt;polisen samt från verksamhet inom biståndsområdets olika delar. I dessa&lt;br&gt;fall handlar det normalt om insatser med resurser som hämtas från&lt;br&gt;myndigheternas normala verksamhet och inte med de kompletterande&lt;br&gt;resurser som anskaffas särskilt för totalförsvar. Insatser med civila&lt;br&gt;resurser kan ha varierande omfattning och kan, beroende på efterfrågan&lt;br&gt;och situation, antingen ske som en fristående civil insats eller i samband&lt;br&gt;med insatser med militära resurser. När insatsen sker samtidigt med&lt;br&gt;militära resurser är det av stor vikt att förberedelser och insatser sker&lt;br&gt;samordnat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de kompletterande resurser som anskaffas särskilt för totalförsvar&lt;br&gt;finns vissa begränsningar när det gäller användbarheten vid&lt;br&gt;internationella insatser. Detta förhållande beror främst på att det civila&lt;br&gt;försvaret endast utgör en begränsad del av samhällets samlade åtgärder&lt;br&gt;inom en samhällssektor. Verksamheten i sådana samhällssektorer,&lt;br&gt;exempelvis räddningstjänst eller hälso- och sjukvård, bedrivs redan i&lt;br&gt;fredstid av stat, landsting, kommun och näringsliv där den ordinarie&lt;br&gt;verksamheten är föranledd av det fredstida samhällets krav. Dessa krav&lt;br&gt;är utformade utifrån medborgarnas behov av sjukvård, räddningstjänst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;m.m. De förmågor som utvecklas inom det civila försvaret är särskilt Prop. 1998/99:74&lt;br&gt;anpassade för de speciella krav som kan ställas utifrån krigsförhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa åtgärder som vidtas för det civila försvaret är därmed ytterst&lt;br&gt;dimensionerade av ett väpnat angrepp mot Sverige vilket gör att de inte&lt;br&gt;alls kan användas i internationella insatser. Exempel på sådana åtgärder&lt;br&gt;är investeringar i fysiskt skydd och fasta sambandsresurser inom&lt;br&gt;befolkningsskyddet, räddningstjänsten, regional och kommunal ledning&lt;br&gt;samt i investeringar inom energi- och telekommunikationsområdena.&lt;br&gt;Resurserna för civilt försvar skall i allmänhet, när så är möjligt utifrån&lt;br&gt;vad som ovan sagts, anpassas till och kunna användas vid internationella&lt;br&gt;fredsfrämjande och humanitära insatser. På samma sätt skall dessa&lt;br&gt;resurser även kunna användas vid svåra påfrestningar på samhället i fred.&lt;br&gt;Sammantaget innebär detta att civila resurser för internationella insatser&lt;br&gt;dels kan hämtas från ordinarie verksamheter i samhället, dels kan hämtas&lt;br&gt;från de resurser som byggs upp för det civila försvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Ekonomi&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;6.1 Internationell jämförelse&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Att göra jämförelser av försvarsutgifiter över tiden och mellan länder&lt;br&gt;innebär betydande svårigheter bl.a. då praxis om vad som inräknas i&lt;br&gt;försvarsutgiftema varierar mellan länder och det är svårt att på ett&lt;br&gt;rättvisande sätt ta hänsyn till växelkursförändringar och inflation. Detta&lt;br&gt;gör absolutjämförelser vanskliga. Trots detta kan jämförelser mellan&lt;br&gt;tidsserier ge intressant information om utvecklingstendenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarets forskningsanstalt har sedan lång tid samlat in och bearbetat&lt;br&gt;offentlig information om olika länders försvarsutgifter i syfte att så långt&lt;br&gt;det låter sig göras genomföra internationella jämförelser. I diagram i&lt;br&gt;bilaga 2 redovisas på grundval av detta material försvarsutgiftema under&lt;br&gt;1970-, 1980- och 1990-talen för ett urval av länder. De redovisas dels&lt;br&gt;som andel av bruttonationalprodukten (BNP), dels omräknat till ett fast&lt;br&gt;penningvärde uttryckt i inhemsk valuta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett genomgående drag för de redovisade länderna är att&lt;br&gt;försvarsutgiftemas andel av BNP minskar över tiden. Det beror inte&lt;br&gt;minst på att den ekonomiska tillväxten främst utnyttjats på andra&lt;br&gt;områden än försvar. Sveriges försvarsutgifter mätta som andel av BNP&lt;br&gt;ligger idag på något över 2 procent vilket är samma nivå som i Norge,&lt;br&gt;lägre än i Frankrike, Storbritannien och USA, som ligger kring 3 procent,&lt;br&gt;men högre än i Danmark, Finland, Nederländerna och Tyskland, som&lt;br&gt;ligger mellan 1,5 och 2 procent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges försvarsutgifter har i fast penningvärde varierat endast i ringa&lt;br&gt;grad jämfört med många andra länder. De flesta här beskrivna länder&lt;br&gt;ökade under det kalla kriget sina försvarsutgifter mer än vad Sverige&lt;br&gt;gjorde men har i många fall också gjort större reduceringar efter det kalla&lt;br&gt;kriget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de nordiska länderna har Danmark legat på en konstant utgiftsnivå&lt;br&gt;under lång tid. Norges försvarsutgifter ökade fram till mitten av 1980-&lt;br&gt;talet men har sedan i huvudsak varit konstanta. Finlands försvarsutgifter&lt;br&gt;ökade starkt till och med 1980-talet men har under 1990-talet med vissa&lt;br&gt;svängningar legat på en konstant nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regel blir det även med realt oförändrade försvarsutgifter nödvändigt&lt;br&gt;att successivt minska försvarsorganisationens storlek. Det beror på att&lt;br&gt;försvarsmaterielen tenderar att per enhet bli alltmer effektiv men också&lt;br&gt;dyrare eftersom fler och mer kvalificerade funktioner ingår i respektive&lt;br&gt;enhet. Motsvarande gäller för personal ingående i krigsorganisationen,&lt;br&gt;eftersom normalt en antalsmässigt mindre, men bättre utbildad, personal&lt;br&gt;behövs för att utnyttja dessa mer kvalificerade enheter. Dock ökar den&lt;br&gt;kvarvarande personalens effektivitet i krig med de nya vapnen och dess&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;produktivitet i fred med nya hjälpmedel och metoder. Vad det till sist&lt;br&gt;betyder för försvarsförmågan beror också på hur tänkbara angripares&lt;br&gt;resurser utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller utvecklingen i Ryssland och i Öst- och Centraleuropa i&lt;br&gt;övrigt finns det inte möjligheter att på samma sätt utgå från offentlig&lt;br&gt;statistik utan de uppskattningar som kan göras blir mycket grövre. Klart&lt;br&gt;är dock att försvarsutgiftema nu är långt mindre än de var under&lt;br&gt;Warszawapaktens tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samtliga redovisade länder pågår en omstrukturering av försvaret.&lt;br&gt;Den får till följd såväl ett minskat personalbehov som minskande&lt;br&gt;beställningar av försvarsmateriel. Takten i erforderliga förändringar&lt;br&gt;påverkas av hänsyn till såväl arbetsmarknad som industrins villkor.&lt;br&gt;Sverige använder idag ca en tredjedel av Försvarsmaktens anslag för&lt;br&gt;anskaffning och utveckling av materiel. En andel som i en internationell&lt;br&gt;jämförelse är hög. Resterande delar av anslaget A3 Utveckling och&lt;br&gt;investeringar används till underhåll och avveckling av materiel, drift och&lt;br&gt;administration av materiel, befästningar samt forskning och&lt;br&gt;teknikutveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finland använder också en stor andel av anslagen för materiel. Norge,&lt;br&gt;Storbritannien och USA ligger något lägre medan Danmark,&lt;br&gt;Nederländerna och i synnerhet Tyskland ligger klart lägre. Frankrike har&lt;br&gt;en stor försvarsindustri men landets budgetmässiga redovisning är svår&lt;br&gt;att jämföra med andra länders.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett led i omstruktureringen finns i länder med egen&lt;br&gt;försvarsindustri en strävan att upprätthålla en hög nivå på forskning och&lt;br&gt;utveckling. Detta har dock i regel visat sig svårt att genomföra i&lt;br&gt;praktiken. Ett viktigt undantag utgör dock USA, där forskning och&lt;br&gt;utveckling numera får nästan lika stora anslag som&lt;br&gt;materielanskaffningen. I Ryssland prioriteras forskning och utveckling&lt;br&gt;starkt inom de små medel som överhuvud taget kan avdelas för materiel.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.2 Utveckling av totalförsvarsutgifterna i Sverige 1992 -&lt;br&gt;2004&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Nedan redovisas utvecklingen av totalförsvarets anslag under tre&lt;br&gt;försvarsbeslutsperioder budgetåren 1992/93 - 2004, angivet i 1999 års&lt;br&gt;prisläge. För perioden 2002 - 2004 anges regeringens inriktning i&lt;br&gt;enlighet med förslagen i denna proposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tilldelade och beräknade anslag för Totalförsvaret (1999-års priser)&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GM0374/prop_199899__74-2.png" style="width:282pt;height:151pt;"/&gt;
&lt;h3&gt;6.3 Totalförsvarets ekonomi år 2000 - 2004&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: För att hantera problemen under innevarande&lt;br&gt;försvarsbeslutsperiod anser regeringen att minst 1 miljard kronor kan&lt;br&gt;frigöras genom främst minskade värn- och civilpliktsvolymer under åren&lt;br&gt;2000 och 2001 samt minskningar inom Försvarsmaktens krigs- och&lt;br&gt;grundorganisation. Vidare bör förhandlingar inledas med berörd industri&lt;br&gt;om förskjutningar av materielleveranser i syfte att kunna frigöra medel&lt;br&gt;till angelägna utvecklingsprojekt. Även andra besparingsåtgärder bör&lt;br&gt;prövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att ett omställningsbidrag erfordras.&lt;br&gt;Omställningsbidraget får användas för kostnader som hänger samman&lt;br&gt;med de strukturförändringar inom Försvarsmaktens krigs- och&lt;br&gt;grundorganisation som påbörjas och genomförs under innevarande&lt;br&gt;försvarsbeslutsperiod samt för de förskjutningar av materielleveranser&lt;br&gt;som genomförs för att lösa resursproblem före år 2002.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Inriktningen är att omställningsbidraget anslås&lt;br&gt;med 3 miljarder kronor år 2002 och med 1 miljard kronor år 2003.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inriktningen är vidare att den ekonomiska ramen för utgiftsområde 6&lt;br&gt;Totalförsvar för varje år under perioden 2002 - 2004 skall vara 4&lt;br&gt;miljarder kronor mindre än den ram för 2001 som godkändes av&lt;br&gt;riksdagen våren 1998, exklusive den materielförskjutning som riksdagen&lt;br&gt;beslutade våren 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den särskilda uppräkningen av anslaget för anskaffning av materiel&lt;br&gt;med den s.k. teknikfaktom skall upphöra från och med år 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning och förslag: Regeringen anser att&lt;br&gt;det gynnsamma säkerhetspolitiska läget och behovet av en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omstrukturering av totalförsvaret från inriktning och dimensionering för&lt;br&gt;ett invasionshot mot en mer mångfacetterad hotbild medför att en&lt;br&gt;minskning och ominriktning av totalförsvaret skall genomföras. Detta&lt;br&gt;innebär bl.a. en reduktion av antalet förband i krigsorganisationen, av&lt;br&gt;antalet utbildningsplattformar och av omfattningen av olika&lt;br&gt;stödfunktioner. Materielförsörjningen bör anpassas till det nya&lt;br&gt;säkerhetspolitiska läget och den nya organisationens förändrade behov.&lt;br&gt;En fortsatt förnyelse och utveckling bör, trots begränsningarna av&lt;br&gt;invasionsförsvaret, genomföras för att kunna medverka i internationella&lt;br&gt;insatser och för att följa med i den militärtekniska utvecklingen och&lt;br&gt;skapa handlingsfrihet inför framtiden. Regeringen har uppdragit åt&lt;br&gt;Försvarsmakten att senast den 19 maj 1999 redovisa en planering för&lt;br&gt;denna minskning och ominriktning (se vidare avsnitt 7.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det civila försvaret skall anpassas till det nya säkerhetspolitiska läget.&lt;br&gt;Regeringen har mot bakgrund av detta uppdragit åt ÖCB att senast den&lt;br&gt;17 maj 1999 redovisa ekonomiska konsekvenser för det civila försvaret&lt;br&gt;då planeringen av beredskapsförberedelser anpassas till den nya&lt;br&gt;hotbilden. I detta ingår att bedöma vilka beredskapsinvesteringar som&lt;br&gt;inte är nödvändiga att genomföra samt omfattningen på de ekonomiska&lt;br&gt;resurser som därmed frigörs. Analys och förslag till åtgärder skall avse&lt;br&gt;perioden 1999 till 2001. I avsnitt 8.5.2. redogör regeringen för den&lt;br&gt;fortsatta inriktningen vad gäller utbildning av totalförsvarspliktiga för det&lt;br&gt;civila försvaret. Utbildningsvolymen skall enligt regeringen minskas till&lt;br&gt;2 100 under åren 2000 och 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekonomiska ramar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att de ekonomiska ramarna som riksdagen beslutade&lt;br&gt;våren 1998 för åren 2000 och 2001 för totalförsvaret skall vara&lt;br&gt;oförändrade samt att Försvarsmaktens anslag vid utgången av år 2001&lt;br&gt;inte skall ha någon kvarstående belastning i form av utnyttjad&lt;br&gt;anslagskredit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer att åtgärder bör vidtas redan fr.o.m. innevarande&lt;br&gt;år dels för att möjliggöra en minskning av den ekonomiska ramen under&lt;br&gt;nästa försvarsbeslutsperiod, dels för att kunna hantera problemen under&lt;br&gt;innevarande försvarsbeslutsperiod, vilka har medfört att den planerade&lt;br&gt;verksamheten inte ryms inom de av riksdagen och regeringen beslutade&lt;br&gt;ekonomiska ramarna. Utrymme behöver skapas för teknisk utveckling&lt;br&gt;och för de angelägna materielprojekt som för närvarande inte inryms i&lt;br&gt;planeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under de politiska överläggningarna inför kontrollstationen har&lt;br&gt;identifierats ett antal åtgärder som bedöms kunna frigöra minst 1 miljard&lt;br&gt;kronor under åren 1999 - 2001. Åtgärderna omfattar främst minskade&lt;br&gt;värn- och civilpliktsvolymer under åren 2000 respektive 2001 samt&lt;br&gt;reduceringar av Försvarsmaktens krigs- och grundorganisation (se vidare&lt;br&gt;kapitel 7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser vidare att pröva om förhandlingar kan inledas med&lt;br&gt;berörd industri för att kunna avtala om förskjutningar av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 74&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;materielleveranser för att kunna frigöra medel till angelägna Prop. 1998/99:74&lt;br&gt;utvecklingsprojekt. Regeringen prövar vidare andra möjligheter till&lt;br&gt;besparingar inom utgiftsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskansliet har under januari månad 1999 påbörjat ett arbete&lt;br&gt;som syftar till att inventera möjliga besparings- och&lt;br&gt;rationaliseringsåtgärder redan under innevarande år. Avsikten med&lt;br&gt;inventeringen är att undersöka möjligheterna till att skapa ekonomiskt&lt;br&gt;utrymme för att kunna genomföra viktiga och tidskritiska materielprojekt&lt;br&gt;på kort sikt. Inventeringsarbetet berör hela utgiftsområde 6 Totalförsvar.&lt;br&gt;I de fall riksdagens ställningstagande behövs återkommer regeringen till&lt;br&gt;riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att hantera närtidsproblemen och de obalanser som föreligger är&lt;br&gt;det nödvändigt dels att verksamheten genomförs i nära samarbete mellan&lt;br&gt;Regeringskansliet, Försvarsmakten, Försvarets materielverk och andra&lt;br&gt;berörda myndigheter, dels att erforderliga förskjutningar mellan&lt;br&gt;budgetåren sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att ett omställningsbidrag erfordras. Detta far&lt;br&gt;användas för kostnader som hänger samman med de strukturförändringar&lt;br&gt;inom Försvarsmaktens krigs- och grundorganisation som påbörjas och&lt;br&gt;genomförs under innevarande försvarsbeslutsperiod samt för de&lt;br&gt;förskjutningar av materielleveranser som genomförs för att lösa&lt;br&gt;resursproblem före år 2002.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår därför att ett omställningsbidrag anslås med 3&lt;br&gt;miljarder kronor år 2002 och 1 miljard kronor år 2003.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att åtgärder börjar vidtas redan under år 1999 för att&lt;br&gt;anpassa Försvarsmaktens krigs- och grundorganisationen till den&lt;br&gt;framtida strukturen. Vikten av detta understryks även av att det tar viss&lt;br&gt;tid innan beslut om förändringar i organisationen får fullt&lt;br&gt;verksamhetsmässigt och ekonomiskt genomslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den omstrukturering som kommer att påbörjas under år 1999 medger&lt;br&gt;att den ekonomiska ramen för totalförsvaret kan minskas. Regeringen&lt;br&gt;anser att inriktningen skall vara att den ekonomiska ramen för&lt;br&gt;totalförsvaret för varje år under perioden 2002 - 2004 skall vara 4&lt;br&gt;miljarder kronor mindre än den ekonomiska ramen för år 2001 som&lt;br&gt;riksdagen godkände våren 1998, exklusive den materielförskjutning som&lt;br&gt;riksdagen beslutade för totalförsvaret med anledning av den ekonomiska&lt;br&gt;vårpropositionen budgetåret 1995/96 (prop,1995/96:150, 1995/96:FiU10,&lt;br&gt;rskr. 1995/96:304). Förskjutningen innebar att Försvarsmaktens anslag&lt;br&gt;minskades med 2 miljarder kronor år 1998. Detta belopp kommer enligt&lt;br&gt;beslutet att återläggas under åren 2000 och 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen återkommer i 1999 års ekonomiska vårproposition med&lt;br&gt;förslag till ekonomiska ramar för åren 2000 &amp;nbsp;-&amp;nbsp;&amp;nbsp;2002 samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omställningsbidrag för år 2002.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Teknikfaktorn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Teknikfaktom, som är en särskild omräkningsfaktor om 1,5 procent&lt;br&gt;utöver den gängse pris- och löneomräkningen på materielandelen av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsmaktens anslag (försvarsprisindex), infördes genom 1992 års&lt;br&gt;försvarsbeslut. Enligt 1992 års försvarsbeslutsproposition visade&lt;br&gt;erfarenheterna att den tekniska utvecklingen for försvarsmateriel&lt;br&gt;medförde ökade utgifter i förhållande till det som var känt vid&lt;br&gt;beställningstillfället. För att säkerställa att planerad materielanskaffning&lt;br&gt;skulle kunna genomföras beslutade riksdagen på regeringens förslag att&lt;br&gt;Försvarsmaktens anslag för materiel skulle räknas upp med&lt;br&gt;teknikfaktom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1996 års totalförsvarsbeslut angavs att regeringen avsåg att ta upp&lt;br&gt;systemet med teknikfaktom till omprövning i anslutning till den&lt;br&gt;säkerhetspolitiska kontrollstationen år 1998. Kontrollstationen flyttades&lt;br&gt;sedermera till år 1999 (prop. 1997/98:84, bet. 1997/98:FöUl 1, rskr.&lt;br&gt;1997/98:268).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gav den 22 december 1998 Riksrevisionsverket i uppdrag&lt;br&gt;att granska vilken påverkan den tekniska utvecklingen haft på&lt;br&gt;kostnadsutvecklingen när det gäller försvarsmateriel. Syftet med&lt;br&gt;uppdraget var att erhålla ytterligare underlag inför regeringens&lt;br&gt;omprövning av teknikfaktom. Försvarets materielverk bistod&lt;br&gt;Riksrevisionsverket i arbetet. Uppdraget redovisades den 10 februari&lt;br&gt;1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksrevisionsverket valde i samråd med Försvarets materielverk ut tre&lt;br&gt;materielsystem (Stridsvagn 122, Torped 62, stridslednings- och&lt;br&gt;luftbevakningscentral, STRIC) att studera. Materielsystemen&lt;br&gt;analyserades utifrån grundbeställningar och tillkommande&lt;br&gt;prisjusteringar. Ambitionsförändringar i förhållande till&lt;br&gt;grundbeställningama togs bort i underlaget med visst undantag för&lt;br&gt;STRIC. Jämförelser har därefter gjorts med den uppräkning som görs av&lt;br&gt;materielanslagen med försvarsprisindex och teknikfaktom. Av RRV:s&lt;br&gt;rapport framgår att erhållen priskompensation medfört en procentuellt&lt;br&gt;sett kraftig överkompensation för försvarsmateriel med liten andel&lt;br&gt;utvecklingskostnader (Stridsvagn 122: faktisk kostnadsökning 142,5&lt;br&gt;miljoner kronor, erhållen priskompensation 373,5 miljoner kronor vilket&lt;br&gt;medför en överkompensation på ca 162 procent. Torped 62: faktisk&lt;br&gt;kostnadsökning 23,5 miljoner kronor, erhållen priskompensation 53&lt;br&gt;miljoner kronor vilket medför en överkompensation på ca 126 procent).&lt;br&gt;För det högteknologiska systemet STRIC har dock Försvarsmakten blivit&lt;br&gt;underkompenserad (STRIC: faktisk kostnadsökning 529 miljoner kronor,&lt;br&gt;erhållen priskompensation 447,6 miljoner kronor vilket motsvarar en&lt;br&gt;underkompensation på ca 15 procent). Riksrevisionsverket föreslår att&lt;br&gt;priskompensationssystemet med generell teknikfaktoruppräkning efter&lt;br&gt;noggrann prövning bör ses över och eventuellt ersättas med ett system&lt;br&gt;där kompensation lämnas när det är motiverat av teknikutvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att den årliga uppräkningen med teknikfaktom om&lt;br&gt;1,5 procent av Försvarsmaktens materielanslag skall avskaffas från och&lt;br&gt;med år 2000. Regeringen finner att motiv saknas för en generell&lt;br&gt;kostnadsuppräkning av Försvarsmaktens materielanslag utöver&lt;br&gt;försvarsprisindex.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att försvarets priskompensationssystem skall vara&lt;br&gt;jämförbart med vad som gäller för den övriga statsförvaltningen.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att ytterligare bereda frågan om försvarets Prop. 1998/99:74&lt;br&gt;priskompensationssystem och vid behov återkommer regeringen i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att utrymmet för teknisk förnyelse bör skapas genom&lt;br&gt;att reservera medel inom fastställda ekonomiska ramar. Detta kan ske&lt;br&gt;genom att regeringen tydligare målstyr användningen av medel för&lt;br&gt;forskning- och teknikutveckling samt föreskriver att medel inom ramen&lt;br&gt;för nuvarande anslaget A3 Utveckling och investeringar reserveras för&lt;br&gt;detta ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A nslagsför ordningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens och riksdagens uppfattning har varit att övergången till full&lt;br&gt;tillämpning av anslagsförordningen (1996:1189) skall vara&lt;br&gt;verksamhetsneutral och statsfinansiellt neutral se bl.a.&lt;br&gt;budgetpropositionen för år 1999, Utgiftsområde 6 Totalförsvar s. 13.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ominriktningen av Försvarsmakten innebär att materielanskaffningen&lt;br&gt;anpassas till den nya organisationens behov. Regeringen anser att&lt;br&gt;eventuella konsekvenser av anslagsförordningen därmed inte är möjliga&lt;br&gt;att urskilja och följa upp. Regeringen avser därför inte att ytterligare följa&lt;br&gt;upp konsekvenserna av anslagsförordningen utan anser att dessa tas om&lt;br&gt;hand genom det föreslagna omställningsbidraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Det militära försvaret&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;7.1 Operativa förmågor och beredskap&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Som en följd av det förändrade omvärldsläget&lt;br&gt;finns ett behov av att förändra de operativa förmågorna. Försvarsmakten&lt;br&gt;skall därför ha följande förmågor:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad avser uppgiften försvar mot väpnat angrepp skall&lt;br&gt;F örs varsmakten:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ha förmåga att upptäcka, analysera och möta hot om begränsade&lt;br&gt;insatser mot Sverige med i första hand fj ärrstridsmedel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ha förmåga att minska verkningarna av NBC-stridsmedel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ha förmåga som skapar handlingsfrihet att hantera förändrade&lt;br&gt;förutsättningar i framtiden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ha förmåga till skyddsåtgärder vid begränsade insatser mot civila och&lt;br&gt;militära funktioner och infrastruktur,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ha förmåga att hantera informationskrigföring och bidra till samhällets&lt;br&gt;totala motståndsförmåga,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ha förmåga att möta avsiktliga intrång på vårt territorium.&lt;br&gt;Försvarsmakten skall också på kort sikt (enstaka år):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kunna utveckla förmåga till skyddsåtgärder som medför att samhället&lt;br&gt;kan motstå bekämpning av samhällsfunktioner och infrastruktur,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kunna utveckla förmåga att möta insatser av 1] ärrstridsmedel och&lt;br&gt;begränsade luftrörliga insatsstyrkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsmakten skall vidare på medellång sikt (inom fem år), efter&lt;br&gt;beslut om anpassningsåtgärder, kunna utveckla förmåga att möta mer&lt;br&gt;omfattande militära operationer och på lång sikt (mer än tio år) kunna&lt;br&gt;utveckla förmåga mot flera olika typer av väpnade angrepp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande uppgiften att hävda svensk territoriell integritet skall&lt;br&gt;Försvarsmakten:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kunna upptäcka och ingripa mot varje form av kränkning av territoriet.&lt;br&gt;Förmågan skall, särskilt i Östersjöområdet, snabbt kunna ökas i anslutning&lt;br&gt;till akuta kriser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande uppgiften bidra till fred och säkerhet i omvärlden skall&lt;br&gt;Försvarsmakten:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kunna delta i fredsframtvingande och fredsbevarande insatser med&lt;br&gt;markförband i Europa och dess närhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kunna genomföra fredsbevarande insatser med markförband även&lt;br&gt;globalt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kunna medverka globalt i fredsfrämjande och humanitär verksamhet&lt;br&gt;med transportresurser, minröjningskapacitet och andra specialenheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kunna delta med mark-, sjö- och luftstridskrafter i övningsverksamhet&lt;br&gt;inom ramen för det säkerhetsfrämjande samarbetet, främst i närområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På medellång sikt skall Försvarsmakten även&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kunna delta i begränsade fredsframtvingande foretag med markförband&lt;br&gt;globalt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kunna delta i fredsbevarande insatser med sjö- och luftstridskrafter i&lt;br&gt;vårt närområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgiften stärka det svenska samhället vid svåra påfrestningar i fred&lt;br&gt;skall inte vara dimensionerande. Uppgiften skall däremot beaktas vid&lt;br&gt;den närmare utformningen av de olika försvarsresursema. Förberedelser&lt;br&gt;i övrigt som underlättar ett snabbt och smidigt resursutnyttjande skall&lt;br&gt;vara vidtagna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Försvarsmaktens organisation måste kunna&lt;br&gt;variera sin beredskap i förhållande till akuta kriser och hot i vårt&lt;br&gt;närområde. Det måste finnas en grundberedskap och förmåga att höja&lt;br&gt;beredskapen for att möta de hot som kan uppstå inom ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens förslag och bedömning: Grunden för det&lt;br&gt;militära försvaret är förmåga till väpnad strid. I framtiden blir det allt&lt;br&gt;viktigare att kunna hantera hela skalan av väpnade hot och angrepp från&lt;br&gt;väpnad strid med enklare vapensystem till ett högteknologiskt krig&lt;br&gt;innefattande resurser som från långa avstånd kan slå ut vitala&lt;br&gt;samhällsfunktioner och militära resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett invasionsföretag syftande till ockupation av Sverige ter sig inte&lt;br&gt;möjligt att genomföra under det närmaste decenniet, förutsatt att vi har&lt;br&gt;kvar en grundläggande försvarsförmåga. Ett invasionsföretag ter sig&lt;br&gt;därmed än mer avlägset än det gjorde inför 1996 års försvarsbeslut.&lt;br&gt;Väpnade angrepp främst genom luften eller genom sabotageinsatser mot&lt;br&gt;begränsade mål i Sverige eller andra typer av avsiktliga hot och&lt;br&gt;påtryckningar är dock enligt regeringens bedömning alltjämt möjliga att&lt;br&gt;genomföra även i nuvarande omvärldsläge. De skulle kunna aktualiseras&lt;br&gt;i samband med akuta kriser i vårt närområde. Syftet skulle kunna vara att&lt;br&gt;störa det svenska samhällets funktion eller att påverka Sveriges agerande.&lt;br&gt;Den ökade spridningen av massförstörelsevapen och den i vissa fall&lt;br&gt;bristande kontrollen över dem ger i detta sammanhang också anledning&lt;br&gt;till oro.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmågan att möta sådana angrepp måste också kunna anpassas efter&lt;br&gt;det säkerhetspolitiska läget genom variationer i beredskap och förmåga&lt;br&gt;att omforma Försvarsmakten med hänsyn till de militära hot som kan&lt;br&gt;uppkomma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att öka möjligheten att följa upp Försvarsmaktens förmågor avser&lt;br&gt;regeringen i regleringsbrev för Försvarsmakten bl.a. att kräva in&lt;br&gt;återrapportering av hur förmågorna tillgodoses och till vilken grad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det måste finnas en grundberedskap med förmåga till&lt;br&gt;underrättelsetjänst och ledning, visst luftförsvar mot ljärrstridsmedel,&lt;br&gt;dvs. kryssningsrobotar, ballistiska robotar och flyg med långräckviddiga&lt;br&gt;vapen, och skadeavhjälpande förmåga mot insatser av sådana, viss&lt;br&gt;bevakning och skydd mot sabotage, förmåga att möta mycket begränsade&lt;br&gt;luftlandsättningar samt förmåga att övervaka territoriet och förmåga att&lt;br&gt;avvisa kränkningar mot detta. Informationskrigföring kommer sannolikt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att utgöra en väsentlig del i sådana fall. Förmågan skall utformas med&lt;br&gt;hänsyn till både hotens styrka och de hotade samhällsfunktionernas och&lt;br&gt;infrastrukturens sårbarhet vid bekämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsmakten skall ha förmåga att höja beredskapen för att möta de&lt;br&gt;hot mot Sveriges territoriella integritet som kan uppstå redan i närtid.&lt;br&gt;Beredskap skall också finnas för att möta sådana hot som kan riktas mot&lt;br&gt;landet i syfte att utöva påtryckning. Beredskapsökningama skall kunna&lt;br&gt;säkerställa att fortsatta beredskapshöjningar och beslut om&lt;br&gt;anpassningsåtgärder kan genomföras i tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skall finnas förmåga att skydda koncentrationen av känslig civil&lt;br&gt;och militär infrastruktur i storstadsområdena. Vidare skall förmåga finnas&lt;br&gt;att skydda civila nyckelresurser och militära basområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resurser och förberedelser skall finnas som på kort sikt, enstaka år,&lt;br&gt;medger höjning av förmågan att möta angrepp med fjärrstridsmedel och&lt;br&gt;begränsade militära aktioner till sjöss samt skapar förmåga att verka med&lt;br&gt;sammansatta förband mot luftburna insatsstyrkor. Totalförsvaret skall&lt;br&gt;därvid kunna höja förmågan att lämna samordnat stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt med att beredskapen höjs skall förmågan kunna ökas att&lt;br&gt;möta stridshandlingar och operationer efter en uppbyggnadsperiod.&lt;br&gt;Resurser och förberedelser skall därför finnas som inom medellång sikt,&lt;br&gt;cirka fem år, ytterligare medger väsentlig höjning av förmågan. Därvid&lt;br&gt;skall förmågan att möta angrepp med fjärrstridsmedel kunna ökas. Detta&lt;br&gt;ställer krav på att vår förmåga att möta sådana operationer kan ökas i&lt;br&gt;motsvarande grad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På lång sikt, mer än tio år, finns behov av förmåga att kunna möta mer&lt;br&gt;omfattande väpnade angrepp och operationer mot Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.2 Krigsorganisationens utveckling&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Försvarsmakten skall utvecklas till en&lt;br&gt;insatsorganisation som kan lösa de uppgifter som riksdagen beslutar.&lt;br&gt;Insatsorganisationen skall bestå främst av krigsförband och&lt;br&gt;dimensioneras för att försvara landet mot väpnade angrepp, hävda&lt;br&gt;territoriell integritet samt kunna delta i internationell verksamhet. För att&lt;br&gt;säkerställa möjligheten till anpassning skall Försvarsmaktens&lt;br&gt;organisation utformas så att den inom en femårsperiod kan tillväxa eller&lt;br&gt;anpassas till den militärstrategiska utvecklingen i närområdet.&lt;br&gt;Kompetenser skall därutöver finnas som omfattar samtliga de operativa&lt;br&gt;förmågor som erfordras för att i ett längre perspektiv kunna möta andra&lt;br&gt;former av väpnade angrepp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Kustbevakningens möjligheter att samverka&lt;br&gt;med Försvarsmakten och utnyttja Försvarsmaktens resurser måste öka&lt;br&gt;liksom samordningen av ledningsresursema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag och bedömning: På grund av det&lt;br&gt;förändrade omvärldsläget finns det skäl att för det närmaste decenniet&lt;br&gt;anpassa ambitionen för totalförsvarets förmåga att möta väpnat angrepp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till de mer begränsade fall som under denna tid ter sig som&lt;br&gt;genomförbara. Det militära försvaret måste dock ha handlingsfrihet att&lt;br&gt;kunna anpassas till nya typer av angreppshot som på lång sikt skulle&lt;br&gt;kunna uppstå. Sammantaget bör det i grunden gynnsamma&lt;br&gt;säkerhetspolitiska läget och omstruktureringen från invasionsforsvar till&lt;br&gt;en mångfacetterad hotbild leda till en minskning och ominriktning av&lt;br&gt;Försvarsmaktens organisation, av antalet förband i krigsorganisationen,&lt;br&gt;av antalet enheter av olika vapensystem, av antalet&lt;br&gt;utbildningsplattformar och av omfattningen av olika stödfunktioner.&lt;br&gt;Materielanskaffningen kan reduceras med hänsyn till det nya&lt;br&gt;säkerhetspolitiska läget och den nya organisationens förändrade behov.&lt;br&gt;En fortsatt förnyelse och utveckling kommer, trots begränsningarna i&lt;br&gt;invasionsförsvaret, att erfordras för internationella insatser och för att vi&lt;br&gt;skall kunna följa med i den militärtekniska utvecklingen och skapa&lt;br&gt;handlingsfrihet för framtiden. Försvarsberedningen anser att det finns&lt;br&gt;behov av samverkan och samutnyttjande av de maritima resurser som&lt;br&gt;Sverige disponerar genom Kustbevakningen och Försvarsmakten.&lt;br&gt;Regeringen delar beredningens uppfattning och kommer därför att ge de&lt;br&gt;båda myndigheterna i uppdrag att inkomma med underlag till sådana&lt;br&gt;förändringar. Förutom samordning av Försvarsmaktens och&lt;br&gt;Kustbevakningens ledningsresurser bör även frågor om t.ex. utnyttjande&lt;br&gt;av militära fartyg i Kustbevakningens tjänst ses över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Långsiktig inriktning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De redan gjorda åtagandena i försvarsplaneringen begränsar förmågan att&lt;br&gt;snabbt genomföra förändringar. En omedelbar omställning skulle därför&lt;br&gt;medföra svåra konsekvenser varför övergången till en ny organisation av&lt;br&gt;det militära försvaret bör omfatta den resterande tiden av innevarande&lt;br&gt;försvarsbeslutsperiod. Uppbyggnaden av nya krigsförband i&lt;br&gt;insatsorganisationen tar dock längre tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den förändrade Försvarsmakten skall organiseras med en kärna med&lt;br&gt;förmåga att lösa de uppgifter som riksdagen beslutar. Kärnan skall bestå&lt;br&gt;av högt prioriterade krigsförband, en s.k. insatsorganisation, och de&lt;br&gt;kompetenser som tillgodoser förmågan att redan i grundberedskap lösa&lt;br&gt;de försvarsuppgifter som, med hänsyn taget till det rådande&lt;br&gt;säkerhetspolitiska läget, är prioriterade. De i insatsorganisationen&lt;br&gt;ingående krigsforbanden består inledningsvis av kvalificerade förband&lt;br&gt;som finns i dagens krigsorganisation, t.ex. mekaniserade brigader, JAS&lt;br&gt;39-förband, de modernaste fartygsförbanden m.m. Därutöver måste det&lt;br&gt;finnas kompetenser för tillkommande uppgifter t.ex. beredskaphöjningar,&lt;br&gt;tillväxt eller förändringar som ställer krav på nya operativa förmågor.&lt;br&gt;Den personella kompetensen är viktigast att upprätthålla och utveckla.&lt;br&gt;Dessutom krävs utvecklings- och produktionskompetens inom industrin&lt;br&gt;samt en bred forskning. Kärnan utgör grund för den långsiktiga&lt;br&gt;anpassningsförmågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att utforma den framtida insatsorganisationen skall en modell&lt;br&gt;tillämpas som i olika steg beskriver behov av operativ förmåga och vilka&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;krigsförband som erfordras för att lösa uppgifterna. Modellen finns&lt;br&gt;ytterligare beskriven i avsnitt 5.5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det första steget beskrivs hur omvärldsläget påverkar&lt;br&gt;Försvarsmaktens huvuduppgifter. I nästa steg analyseras de behov av&lt;br&gt;operativ förmåga som följer därav. I det avslutande steget konkretiseras&lt;br&gt;insatsorganisationen och behovet av kompetenser som tillgodoser en&lt;br&gt;långsiktig anpassningsförmåga och som ryms inom de ekonomiska ramar&lt;br&gt;som statsmakterna beslutar. Insatsorganisationen skall kunna klara olika&lt;br&gt;ambitionsnivåer och en varierad resurstilldelning utan omfattande&lt;br&gt;organisationsförändringar. Graden av måluppfyllnad skall i stället kunna&lt;br&gt;varieras i de olika operativa förmågorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har uppdragit till Försvarsmakten att senast den 19 maj&lt;br&gt;1999 redovisa förslag till vilka krigsförband som insatsorganisationen&lt;br&gt;bör innehålla, vilka kompetenser som behövs därutöver för den&lt;br&gt;långsiktiga anpassningsförmågan samt förslag till dimensionering av&lt;br&gt;grundorganisationen. Regeringen har tidigare i regleringsbrevet för år&lt;br&gt;1999 uppdragit till Försvarsmakten att senast den 19 maj 1999 redovisa&lt;br&gt;förslag till ytterligare beredskapssänkningar. Regeringen anser bl.a. mot&lt;br&gt;bakgrund av försvarsberedningens rapport och de politiska&lt;br&gt;överläggningar som därefter skett i försvarsfrågan att förslagen till&lt;br&gt;beredskapssänkningama även bör kunna omfatta förslag till&lt;br&gt;vakantsättning av vissa förband. Regeringen avser att fatta beslut om&lt;br&gt;beredskapssänkningar och vakantsättning av vissa förband i juni 1999.&lt;br&gt;Regeringen har fått möjlighet att göra detta genom riksdagens beslut&lt;br&gt;våren 1998 om ändringen av målet för Försvarsmaktens beredskap.&lt;br&gt;Förslag om när krigsförband kan utgå ur den nuvarande&lt;br&gt;krigsorganisationen avser regeringen förelägga riksdagen under hösten&lt;br&gt;1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De i insatsorganisationen ingående förbanden bör organiseras som&lt;br&gt;krigsförband och ges en komplett utbildning som svarar mot uppgifterna.&lt;br&gt;Dessa förband skall kunna upprätthålla aktuella beredskapskrav, ha&lt;br&gt;förmåga att upprätthålla territoriell integritet och lösa de internationella&lt;br&gt;uppgifterna. Antalet krigsförband ingående i insatsorganisationen bör&lt;br&gt;begränsas, jämfört med dagens organisationsvolym. De ingående&lt;br&gt;krigsförbandstyperna skall representera en stor bredd, för att i huvudsak&lt;br&gt;utgöra grund för Försvarsmaktens kompetensbas. De krigsförbandstyper&lt;br&gt;som enbart har uppgifter att möta ett större invasionshot skall utgå eller&lt;br&gt;begränsas till ett sådant antal att kompetensen kan bevaras.&lt;br&gt;Försvarsmaktens organisation skall vid behov och som längst inom ett år&lt;br&gt;kunna öka beredskapen fullt ut för att var som helst i landet kunna möta&lt;br&gt;de begränsade väpnade angrepp som trots allt kan inträffa i det rådande&lt;br&gt;omvärldsläget. Insatsorganisationens krigsförband skall efter en veckas&lt;br&gt;mobiliseringsförberedelsetid kunna genomföra mobilisering inom några&lt;br&gt;dygn. De internationella insatserna kräver andra beredskapstider.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att säkerställa möjligheterna till anpassning skall&lt;br&gt;insatsorganisationen utformas så att den inom en femårsperiod kan&lt;br&gt;tillväxa eller anpassas till den militärstrategiska utvecklingen i&lt;br&gt;närområdet. Sådana förändringar kan med hänsyn till svårigheterna att&lt;br&gt;fatta beslut om anpassning behöva ske när militärstrategiska förändringar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;redan påbörjats i omvärlden. Förändringar i omvärlden kan innebära att&lt;br&gt;hela funktioner behöver tillväxa, vilket ställer krav på en god förmåga att&lt;br&gt;nyttja eller förändra de kompetenser som i första hand finns i&lt;br&gt;insatsorganisationen. Sådana kompetenser som inte har en given plats i&lt;br&gt;insatsorganisationen men som kan komma att erfordras för att möta ett&lt;br&gt;förändrat omvärldsläge, bör utpekas. Det kan exempelvis vara&lt;br&gt;förbandstyper med renodlad förmåga att möta specialiserade förband och&lt;br&gt;vapensystem som för närvarande inte utgör något aktuellt hot mot&lt;br&gt;Sverige men som skulle kunna uppträda i framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillväxt förutsätts ske genom en ökning av befintliga krigsförbands&lt;br&gt;storlek, genom ny eller kompletterad utbildning, förtätning med&lt;br&gt;kvalificerad förrådsställd eller nyanskaffad materiel samt genom att nya&lt;br&gt;krigsförband tillkommer. Med undantag av kaderbemannade större&lt;br&gt;krigsförbandstyper (brigadledning etc.) bör nyuppsatta krigsförband inte&lt;br&gt;vara större än bataljon när det gäller markstridsförband eller motsvarande&lt;br&gt;för sjö- och luftstridsförband. Att från grunden skapa större krigsförband&lt;br&gt;inom fem år bedöms som tveksamt och bör inte utgöra en&lt;br&gt;planeringsgrund. En hög personell kompetens, materiell kvalitet,&lt;br&gt;tillräcklig produktionskapacitet i grundorganisationen och hög&lt;br&gt;ledningsförmåga utgör tillsammans med en försvarsmaterielförsörjning&lt;br&gt;grunden för tillväxtförmågan. Befälens kompetens behöver utvecklas&lt;br&gt;genom att utbildning och övningar genomförs med krigsförband av sådan&lt;br&gt;storlek att såväl funktioner som ledning kan övas och samtränas. Den i&lt;br&gt;insatsorganisationen utbildade värnpliktiga personalen bör kvarstå i ca&lt;br&gt;fem år för att utgöra en grund för såväl tillväxtförmågan som för&lt;br&gt;territorialförsvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det militära försvaret skall vid en ytterligare förbättrad&lt;br&gt;säkerhetspolitisk situation kunna dimensioneras för en minskad&lt;br&gt;resurstilldelning och sänkt grundberedskap. Vid en sådan anpassning mot&lt;br&gt;lägre försvarsförmåga bevaras sådana kompetenser som är nödvändiga&lt;br&gt;för att tillväxa mot en ökad försvarsförmåga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insatsorganisationen skall på lång sikt kunna ges förmåga att kunna&lt;br&gt;möta ett mer omfattande väpnat angrepp som berör landet. För att kärnan&lt;br&gt;skall kunna utvecklas till en sådan insatsorganisation erfordras en&lt;br&gt;försvarsplanering som på ett betryggande sätt identifierar gränssättande&lt;br&gt;resurser och kontinuerligt analyserar omvärldsutvecklingen.&lt;br&gt;Försvarsmaktens operativa förmågor skall fortlöpande värderas och som&lt;br&gt;ett resultat av detta skall planering och verksamhet förändras. En&lt;br&gt;insatsorganisation i överensstämmelse med ovan beskrivna inriktning&lt;br&gt;innehåller, under förutsättning att omvärldsutvecklingen är positiv, färre&lt;br&gt;och andra typer av krigsförband än vad invasionsförsvaret ställde krav&lt;br&gt;på.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framtidens konflikter ställer även nya krav på ledningsförmågan.&lt;br&gt;Regeringen kommer därför att ge Försvarsmakten och ÖCB i uppdrag att&lt;br&gt;se över ledningsorganisationen, vilket framgår av kapitel 10.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundläggande för utformningen av det framtida militära försvaret är&lt;br&gt;förmågan till väpnad strid anpassad till den stridsmiljö som bedöms&lt;br&gt;komma att finnas i framtiden. Detta innebär en förändrad syn på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stridskrafternas utnyttjande och ställer, förutom förändrade krav på Prop. 1998/99:74&lt;br&gt;Försvarsmaktens organisation, även andra krav på taktik och materiel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stridskrafterna skall ha förmåga att uppträda i flexibla&lt;br&gt;krigsförbandsstrukturer, organiserade efter situationens behov. Insatser&lt;br&gt;skall även kunna genomföras i samordnade operationer med alla typer av&lt;br&gt;stridskrafter. Kombinationen av kvalificerade vapensystem, långa&lt;br&gt;avstånd, snabba och intensiva händelseförlopp samt strävan att minimera&lt;br&gt;förluster i de egna krigsförbanden medför ett behov av kvalificerade&lt;br&gt;stridskrafter med hög taktisk och operativ rörlighet i syfte att kunna&lt;br&gt;genomföra strid över stort djup.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta ställer bl.a. krav på att det finns krigsförband som med hög&lt;br&gt;taktisk och operativ rörlighet kan identifiera och leda bekämpning av&lt;br&gt;mark-, sjö- och luftmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller Försvarsmaktens förmåga att delta i internationella insatser&lt;br&gt;anser regeringen att markstridskraftema har en högre användbarhet än&lt;br&gt;sjö- och luftstridskrafterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Territorialförsvaret skall bestå av behovssammansatta krigsförband&lt;br&gt;med förmåga att skydda befolkningen och infrastrukturen samt att stödja&lt;br&gt;de operativa krigsförbanden på svenskt territorium. De skall kunna lösa&lt;br&gt;uppgifter med varierande krav på eldkraft, rörlighet och skyddsnivå. Ett&lt;br&gt;ökat behov av krigsförband för strid i tätbebyggda områden skall kunna&lt;br&gt;tillgodoses. Hemvärnet ingår i territorialförsvaret och far där en allt&lt;br&gt;större betydelse. Hemvärnets uppgifter kommer att vidgas och kraven på&lt;br&gt;att modern materiel tillförs ökar. Utbildningsmetoder och samträning i&lt;br&gt;krigsförband måste utvecklas för att hemvärnet skall kunna anpassas,&lt;br&gt;såväl vad avser uppgifter som volym, till behoven av operativa förmågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stödfunktionerna skall ha förmåga att uppträda i samma insatsmiljöer&lt;br&gt;som krigsförbanden. De skall ha förmåga att med samma tidskrav och&lt;br&gt;med ett autonomt uppträdande kunna lämna stöd till behovssammansatta&lt;br&gt;insatsstyrkor. Civila resurser bör i högre grad utnyttjas för t.ex.&lt;br&gt;förnödenhetsförsörjning. Skydd mot NBC- och informationskrigföring&lt;br&gt;skall vidareutvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inriktning för de närmaste åren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den framtida insatsorganisationen kommer att vara mindre till sin&lt;br&gt;omfattning i jämförelse med dagens krigsorganisation men skall svara&lt;br&gt;mot de höga krav som kommer att ställas både i det korta och det långa&lt;br&gt;perspektivet. Vidden i uppgifterna, både vad gäller tidsperspektiv och&lt;br&gt;innehåll, ställer krav på stor bredd av kompetenser. Det är av stor vikt att&lt;br&gt;rätt kompetenser bevaras när de närtida förändringarna sker. Inte minst&lt;br&gt;bör det internationella materielsamarbetet fullföljas. Tidigare&lt;br&gt;erfarenheter har visat att det är ett omfattande och kostnadskrävande&lt;br&gt;arbete att återta eller tillskapa en ny kompetens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsmaktens uppgifter i de olika tidsperspektiven måste granskas&lt;br&gt;och analyseras i förhållande till redan beslutade beredskapssänkningar,&lt;br&gt;aktuellt omvärldsläge och den ovan föreslagna inriktningen. Den&lt;br&gt;operativa planeringen och beredskapen måste förändras för att svara mot&lt;br&gt;den föreslagna inriktningen. Det finns dock möjligheter till ytterligare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beredskapssänkningar för sjö- och luftstridskraftema. Regeringen kan&lt;br&gt;besluta om sådana beredskapssänkningar inom ramen för det nämnda&lt;br&gt;riksdagsbeslutet våren 1998 om ändring av målet för Försvarsmaktens&lt;br&gt;beredskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad som anförts i Försvarsberedningens rapport finns&lt;br&gt;det ett behov av en ökad satsning på internationell fredsfrämjande&lt;br&gt;verksamhet. En omställning bör ske så snart det är möjligt så att den&lt;br&gt;samlade förmågan till internationell verksamhet med&lt;br&gt;totalförsvarsresurser stärks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inriktning för fortsatt materielanskaffhing&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i 1999 års regleringsbrev gett Försvarsmakten i uppgift&lt;br&gt;att senast den 15 juni 1999 redovisa en genomarbetad materielplan i 1999&lt;br&gt;års prisläge. Denna materielplan skall utgå från den framtida inriktningen&lt;br&gt;av det militära försvaret och de ekonomiska ramar som har beslutats av&lt;br&gt;riksdagen. Regeringen kommer därefter att i budgetpropositionen&lt;br&gt;redovisa för riksdagen om innehåll, omfattning m.m. i denna&lt;br&gt;materielplan och även redovisa för riksdagen de materielobjekt som&lt;br&gt;fortsättningsvis bör styras med objektsramar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsmakten har ett stort innehav av försvarsmateriel. I löpande&lt;br&gt;försvarsmaterielkontrakt finns betydande belopp bundna i redan gjorda&lt;br&gt;materielbeställningar. Försvarsmakten skall som utgångspunkt för&lt;br&gt;materielplanen utgå från följande inriktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtliga planerade och pågående materielbeställningar skall ses över&lt;br&gt;och omprövas mot bakgrund av den nya organisationen gällande&lt;br&gt;ekonomiska förutsättningar, krav på internationellt samarbete,&lt;br&gt;exportstödjande verksamhet och bevarande av prioriterad kompetens&lt;br&gt;inom landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Leveranstakten av materiel i nu liggande beställningar bör omprövas&lt;br&gt;för att kunna frigöra medel i närtid.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.3 Grundorganisationens utveckling&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Försvarsmaktens grundorganisation skall&lt;br&gt;omstruktureras för att bättre ta till vara Försvarsmaktens möjligheter&lt;br&gt;till och behov av samordnad verksamhet för effektivare och mer&lt;br&gt;rationell utbildning och övning av förband. Omstruktureringen skall&lt;br&gt;leda till bättre möjligheter till samträning, förbättrad systemkunskap,&lt;br&gt;tillväxtförmåga och flexibilitet. I arbetet med omstruktureringen skall&lt;br&gt;en utvecklad analys- och beslutsmodell tillämpas. Omstruktureringen&lt;br&gt;skall inledas omedelbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen for regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Långsiktig inriktning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En framtida grundorganisation måste enligt regeringens mening av&lt;br&gt;militärstrategiska skäl medge en flexibel och rationell produktion inom&lt;br&gt;Försvarsmakten. Den skall medge utbildning och övning under olika&lt;br&gt;militärgeografiska och klimatologiska förutsättningar. Den skall vidare&lt;br&gt;medge samträning av operativa krigsförband samt&lt;br&gt;kompetensuppbyggnad och personalutveckling. Av betydelse är också att&lt;br&gt;varje förband skall kunna utnyttjas för olika ändamål, vilket understryker&lt;br&gt;behovet av att etablera en likartad förbandsstruktur för Försvarsmaktens&lt;br&gt;operativa krigsförband, oavsett uppgift. Hänsyn skall också tas till det&lt;br&gt;övriga totalförsvarets behov och förutsättningar för militär-civil&lt;br&gt;samverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsmaktens framtida verksamhet skall syfta till att uppnå de i&lt;br&gt;avsnitt 7.1 redovisade kraven på förmågor. Dessa krav syftar i sin tur till&lt;br&gt;att lösa Försvarsmaktens uppgifter. Det är nödvändigt att Försvarsmakten&lt;br&gt;kontinuerligt bedriver olika grundläggande verksamheter för att kunna&lt;br&gt;vidmakthålla dessa förmågor. I annat fall riskerar kompetensen att gå&lt;br&gt;förlorad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen konstaterar att grundorganisationens möjligheter att höja&lt;br&gt;beredskapen inom ett år och att tillväxa inom fem år styrs av det&lt;br&gt;grundläggande behovet av krigsförband och det sätt på vilket&lt;br&gt;produktionen av krigsförband genomförs. Även det merbehov av resurser&lt;br&gt;som grundorganisationen har för att klara ett tillväxtmål är beroende av&lt;br&gt;hur produktionen genomförs. Kraven på förmåga till anpassning i olika&lt;br&gt;tidsperspektiv har således stort inflytande över grundorganisationens&lt;br&gt;framtida struktur och flexibilitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer att dagens grundorganisation innehåller en&lt;br&gt;betydande överkapacitet i förhållande till det framtida utbildningsbehovet&lt;br&gt;och kravet på utbildningskapacitet. Enligt regeringens mening är det&lt;br&gt;därför nödvändigt att den organisatoriska grundstrukturen förändras så&lt;br&gt;att den kan medge en ändamålsenlig och rationell produktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser sammanfattningsvis att det är väsentligt att&lt;br&gt;Försvarsmaktens grundorganisation omstruktureras på ett genomgripande&lt;br&gt;sätt. En sådan grundläggande omstrukturering måste enligt regeringen&lt;br&gt;kompletteras med en ständigt pågående inre rationalisering. Härigenom&lt;br&gt;kan grunden läggas för en ny organisationsstruktur som tillvaratar&lt;br&gt;Försvarsmaktens möjligheter till och behov av samordnad verksamhet&lt;br&gt;för effektivare och mer rationell utbildning och övning av krigsförband&lt;br&gt;inom ramen för myndighetens nya och förändrade uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inriktning för de närmaste åren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är väsentligt att grundorganisationen och en framtida&lt;br&gt;omstrukturering styrs av Försvarsmaktens huvuduppgifter. Det är också&lt;br&gt;viktigt att åtgärder börjar vidtas under år 1999 för att anpassa&lt;br&gt;grundorganisationen till den framtida strukturen för Försvarsmaktens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verksamhet. Vikten av detta understryks av att det tar viss tid innan&lt;br&gt;beslut om förändringar i grundorganisationen får fullt&lt;br&gt;verksamhetsmässigt och ekonomiskt genomslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att svara mot de krav som den framtida Försvarsmaktens&lt;br&gt;insatsorganisation ställer avseende bl.a. samträning och förbättrad&lt;br&gt;systemkunskap, bör grundorganisationen tydligare än hittills inriktas mot&lt;br&gt;en integrerad verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett antal faktorer är av särskild betydelse när det gäller&lt;br&gt;omstruktureringen. Grundorganisationen måste redan från början&lt;br&gt;utvecklas mot den långsiktiga inriktningen av insatsorganisationen och&lt;br&gt;kompetenser. De operativa krav som Försvarsmaktens huvuduppgifter&lt;br&gt;kontinuerligt ställer måste kunna uppfyllas och produktiviteten i&lt;br&gt;förbandsverksamheten måste öka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De överväganden som regeringen gjort leder till slutsatsen att&lt;br&gt;utbildning och utveckling av utbildningsplatser bör samordnas regionalt&lt;br&gt;för att möjliggöra samövning av krigsförband och funktioner. Genom en&lt;br&gt;sådan samordning och kraftsamling möjliggörs en effektivare produktion&lt;br&gt;som i sin tur svarar mot kraven på en bredare kompetensutveckling i&lt;br&gt;befalskåren. När grundorganisationen omstruktureras måste hänsyn tas&lt;br&gt;till bl.a. behovet av stödkapacitet, operativa krav på anpassningsförmåga,&lt;br&gt;avstånd till upptagningsområde av totalförsvarspliktiga samt lokala&lt;br&gt;utbildningsförutsättningar. Härutöver är det angeläget att det görs&lt;br&gt;övergripande konsekvensvärderingar från miljösynpunkt av en&lt;br&gt;omstrukturerad fredsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En nödvändig samordning av verksamheten kan dock få konsekvenser&lt;br&gt;som måste beaktas i det fortsatta arbetet. Genomgående gäller att&lt;br&gt;samordningen kan föranleda behov av kompletterande investeringar och&lt;br&gt;kräva förnyade miljöprövningar på kvarvarande orter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis bör således det fredstida produktions- och&lt;br&gt;ledningssystemet rationaliseras och effektiviseras och&lt;br&gt;grundorganisationen därmed minskas. Detta ger enligt regeringens&lt;br&gt;mening bättre möjligheter till samträning, förbättrad systemkunskap,&lt;br&gt;tillväxtförmåga och flexibilitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att i den nu inledda omstruktureringen av&lt;br&gt;Försvarsmaktens grundorganisation tillämpa en utvecklad analys- och&lt;br&gt;beslutsmodell för förändringsarbetet. Syftet med modellen är bl.a. att&lt;br&gt;åstadkomma ett tillförlitligt och korrekt beslutsunderlag och att skapa&lt;br&gt;förutsättningar för att kunna följa upp hela Försvarsmaktens&lt;br&gt;organisatoriska struktur. I korthet innebär modellen följande. I ett första&lt;br&gt;steg redovisar Försvarsmakten kostnaderna för fortsatt och oförändrad&lt;br&gt;verksamhet för varje verksamhetsställe. I ett andra steg utarbetas inom&lt;br&gt;Regeringskansliet närmare anvisningar för vilka förutsättningar eller&lt;br&gt;restriktioner som skall gälla i det fortsatta urvalsarbetet. Steg ett och två&lt;br&gt;genomförs parallellt. I ett därpå följande tredje steg utarbetas&lt;br&gt;ändringsförslag. I det ljärde steget redovisar regeringen under hösten&lt;br&gt;1999 sina konkreta förslag för riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har således den 4 februari 1999 uppdragit åt&lt;br&gt;Försvarsmakten att, i samråd med Fortifikationsverket, senast den 3 maj&lt;br&gt;1999 redovisa ett underlag för verksamheten vid Försvarsmaktens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samtliga verksamhetsställen under oförändrade strukturella betingelser.&lt;br&gt;Underlaget skall innehålla en redovisning av olika kvalitativa aspekter&lt;br&gt;och kvantitativa variabler. Parallellt med detta myndighetsarbete&lt;br&gt;utarbetar Regeringskansliet riktlinjer, principer och restriktioner för det&lt;br&gt;fortsatta arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.4 Förmåga och organisation för internationellt&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;säkerhetssamarbete inom det militära försvaret m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: En ny organisation och ett nytt&lt;br&gt;utbildningssystem bör införas för att möta kraven på en utökad&lt;br&gt;kontinuerlig internationell insatsförmåga. Härvid bör en alternativ&lt;br&gt;användning av krigsförbanden eftersträvas så att en likartad&lt;br&gt;förbandsstruktur skapas oavsett uppgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flexibelt sammansatta markstridsförband som i första hand består&lt;br&gt;av batalj onsförband om 700 -1 200 man bör organiseras.&lt;br&gt;Kompaniförband bör kunna förstärka batalj onsförbanden.&lt;br&gt;Förbandstypema bör kunna utnyttjas för såväl fredsframtvingande&lt;br&gt;som fredsbevarande insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjöstridskrafterna bör kunna delta i fredsfrämjande och humanitära&lt;br&gt;insatser i vårt närområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Luftstridskraftema bör ges en ökad interoperabilitet så att förmågan&lt;br&gt;till insatser och deltagande i fredsfrämjande insatser med spaningsflyg&lt;br&gt;och transportflyg förbättras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Att delta i internationellt&lt;br&gt;säkerhetssamarbete har blivit en allt viktigare uppgift för det militära&lt;br&gt;försvaret. Det är ett svenskt intresse att aktivt delta i det internationella&lt;br&gt;säkerhetssamarbetet. Försvarsmaktens internationella insatsförmåga bör i&lt;br&gt;allt högre grad prioriteras och utvecklas. En förbättrad internationell&lt;br&gt;insatsförmåga kräver på sikt en ny organisation av och ett nytt&lt;br&gt;utbildningssystem för de militära resurserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Multifunktionella fredsfrämjande och humanitära insatser ställer stora&lt;br&gt;krav på deltagande enheter. Förmågan att delta i fredsframtvingande&lt;br&gt;insatser bör därför utgöra grunden i utvecklingen och utbildningen av&lt;br&gt;olika krigsförband så att vi vid behov kan bidra till att en eskalering av en&lt;br&gt;konflikt kan hanteras. Erfarenheter, inte minst från insatserna i Bosnien-&lt;br&gt;Hercegovina och Makedonien visar att militära krigsförband skall kunna&lt;br&gt;agera fredsframtvingande även om dess uppgifter är fredsbevarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den operativa planeringen som är grunden för taktikutveckling,&lt;br&gt;utarbetande av reglementen, utbildning och organisation av krigsförband,&lt;br&gt;officers- och vämpliktsutbildning bör utvecklas för att också tillgodose&lt;br&gt;internationell verksamhet. Operativa scenarier för Försvarsmaktens&lt;br&gt;internationella insatser är en viktig utgångspunkt för förändringar i&lt;br&gt;Försvarsmaktens organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försöksverksamhet för internationell verksamhet bör utvecklas i syfte&lt;br&gt;att utveckla nya krigsförband och metoder för officers- och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vämpliktsutbildning samt i syfte att kontinuerligt kunna försörja Prop. 1998/99:74&lt;br&gt;utlandsstyrkan med personal. Ett förändrat rekryteringssystem bör&lt;br&gt;övervägas. Ett sådant system kan innefatta förutsättningar så att&lt;br&gt;personalen redan vid mönstring, vid inryckning till värnpliktstjänstgöring&lt;br&gt;eller under grundutbildning kan anmäla intresse för utlandstjänstgöring.&lt;br&gt;En sådan intresseanmälan skulle förenkla rekrytering av personal till&lt;br&gt;utlandsstyrkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De krigsförband som nu utbildas har en annan sammansättning av&lt;br&gt;kompetenser än de krigsförband som används internationellt. Våra&lt;br&gt;begränsade resurser ställer dock krav på altemativanvändning av svenska&lt;br&gt;krigsförband och strävan bör vara att på sikt uppnå en likartad&lt;br&gt;förbandsstruktur oavsett uppgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krigsförband måste således kunna användas såväl för det nationella&lt;br&gt;försvaret som för internationella insatser. Att delta i internationella&lt;br&gt;insatser ställer krav på samverkansförmåga. De samverkansmål som har&lt;br&gt;identifierats inom ramen för PFF:s planeringsprocess (PARP) tjänar som&lt;br&gt;grund för att samtliga krigsförband i utlandsstyrkan skall kunna uppnå&lt;br&gt;erforderlig samverkansförmåga. Detta är inte minst viktigt för att&lt;br&gt;krigsförband skall kunna uppträda dels inom en nordisk fredsfrämjande&lt;br&gt;brigad, dels inom den multinationella snabbinsatsbrigaden Shirbrig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillgång till snabbinsatsförband underlättar en insats med militär trupp&lt;br&gt;mycket kort tid efter det att ett politisk beslut har fattats. Sveriges&lt;br&gt;snabbinsatsförmåga kan utvecklas ytterligare på sikt och strävan bör vara&lt;br&gt;att kunna sätta in krigsförband i ett operationsområde inom trettio dagar&lt;br&gt;efter ett beslut därom. Detta skulle öka möjligheten att tidigt kunna avge&lt;br&gt;konkreta avsiktsförklaringar att delta i en fredsfrämjande insats. En&lt;br&gt;konkret avsiktsförklaring ökar trovärdigheten som truppbidragare och&lt;br&gt;medger en ökad insyn och inflytande i planeringen, ledningen och&lt;br&gt;genomförandet av insatsen. Detta är inte minst viktigt för att säkerställa&lt;br&gt;att svenska militära krigsförband används på ett säkert och effektivt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsmakten behöver i normalfallet tre månader för att organisera&lt;br&gt;andra krigsförband än snabbinsatsförband. Erfarenheter visar tydligt på&lt;br&gt;vikten av en tidig insats med tillräckligt stora enheter för att förhindra att&lt;br&gt;en konflikt utvecklas. För att ytterligare öka Sveriges förmåga att delta i&lt;br&gt;t.ex. förebyggande insatser bör strävan vara att minska tiden för att&lt;br&gt;organisera andra krigsförband än snabbinsatsförband från tre till två&lt;br&gt;månader. För viss personal bör kortare tidskrav gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brigad- och högre ledningsfunktioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att säkerställa svenskt inflytande i ledningen av de insatser där vi&lt;br&gt;deltar med krigsförband och för att möjliggöra ett eventuellt deltagande i&lt;br&gt;internationella förbandsledningar av större insatser, bör&lt;br&gt;beredskapskontrakt motsvarande snabbinsatsstyrkans tecknas med&lt;br&gt;kvalificerad stabspersonal. Sådan personal ökar Sveriges förmåga att&lt;br&gt;delta i exempelvis en nordisk brigad eller andra multifunktionella staber.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Markstridskrafter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige bör samtidigt kunna ha en snabbinsatsstyrka, en flexibelt&lt;br&gt;sammansatt bataljon samt en kompanienhet insatta utomlands.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mekaniserade snabbinsatsbataljoner omfattande 700 - 1 000 man bör&lt;br&gt;på sikt utvecklas för att en förbättrad snabbinsatsförmåga skall uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare bör flexibelt sammansatta mekaniserade bataljoner som&lt;br&gt;omfattar mellan 700 och 1 200 man organiseras. De mekaniserade&lt;br&gt;bataljonerna kan vara mer flexibelt sammansatta eftersom de inte&lt;br&gt;behöver ha en lika hög insatsberedskap som snabbinsatsbataljonema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver batalj onsförbanden bör på sikt kompaniförband organiseras.&lt;br&gt;Storleken på kompaniförbanden bör utformas efter de uppgifter som de&lt;br&gt;förväntas lösa. Kompaniförbanden bör kunna förstärka ovanstående&lt;br&gt;svenska bataljonsenheter. Såväl bataljonerna som kompanierna bör&lt;br&gt;kunna användas för såväl fredsframtvingande som fredsbevarande&lt;br&gt;insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtliga enheter i utlandsstyrkan måste kunna omsättas kontinuerligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnaderna för en internationell insats med en bataljon under ett år&lt;br&gt;uppgår till mellan ca 700 och 1 000 miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bataljonerna och kompanierna bör på sikt nå en sådan&lt;br&gt;samverkansförmåga att de skall kunna ingå i Nato-ledda&lt;br&gt;krishanteringsinsatser. Denna planeringsinriktning ger delar av den&lt;br&gt;svenska utlandsstyrkan möjlighet att även ingå i en nordisk&lt;br&gt;fredsfrämjande brigad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Snabbinsatsbataljonema måste vara väl samövade som&lt;br&gt;bataljonsenheter, ha hög skyddsnivå samt egen förmåga till&lt;br&gt;ammunitions- och minröjning och andra ingenjöruppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flexibelt sammansatta bataljonerna bör kunna sättas samman med&lt;br&gt;hänsyn till mandatets och uppgiftens natur. Resurser finns redan idag för&lt;br&gt;att exempelvis organisera bataljonerna med kvalificerade stridsvagns-&lt;br&gt;och stridsfordonskompanier för utpräglade fredsframtvingande uppgifter&lt;br&gt;eller med hjulgående pansarskyttefordon och lätta splitterskyddade&lt;br&gt;fordon beroende på vilka krav den operativa miljön ställer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledningsfunktioner, ammunitions- och minröjning, logistik och&lt;br&gt;sjukvård är resurser som är särskilt efterfrågade av FN. Därför bör stabs-&lt;br&gt;altemativt ledningskompani för en brigad, ingenjörkompani med&lt;br&gt;ammunitions- och minröjningsförmåga, logistikkompani samt ett&lt;br&gt;sjukhuskompani på sikt organiseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa kompaniförband med specialkompetenser utöver de här angivna,&lt;br&gt;kan utgöra en del av de flexibelt sammansatta bataljonerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Helikoptrar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheter från SFOR visar att behov av helikoptrar finns i dag inom&lt;br&gt;t.ex. den nordisk-polska brigaden och inom den nordiska bataljonen inom&lt;br&gt;Unpredep. De nordiska länderna har dock idag inte erforderlig kapacitet&lt;br&gt;för att kunna ställa helikopterförband till förfogande för dessa insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Helikoptrar är lämpliga för rekognoscering, patrullering och&lt;br&gt;övervakning, som komplement till markstridsförbandens verksamhet,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samt for personal- och sjuktransporter. Helikoptrar ökar säkerheten för Prop. 1998/99:74&lt;br&gt;markpersonalen, särskilt vad gäller möjligheten till snabb evakuering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Specialfunktioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid fredsfrämjande och humanitära insatser är det viktigt att söka&lt;br&gt;upprätta samarbete mellan parterna i konflikten och skapa en generell&lt;br&gt;miljö av säkerhet för såväl den inhemska befolkningen som för personal i&lt;br&gt;internationella organisationer som verkar i konfliktområdet. Särskilda&lt;br&gt;enheter för kommunikation med parterna i en konflikt kan användas för&lt;br&gt;att uppnå ökat samarbete och säkerhet. I Bosnien-Hercegovina&lt;br&gt;understöds den nordisk-polska brigaden av den amerikanska divisionen i&lt;br&gt;detta avseende med goda erfarenheter som resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En mindre enhet, alternativt enskilda officerare, bör utbildas för att&lt;br&gt;understödja främst de svenska förbanden med att utarbeta information till&lt;br&gt;parterna i en konflikt. Organisation, omfattning och uthållighet för ett&lt;br&gt;sådant förband bör närmare studeras. Möjligheterna att använda&lt;br&gt;reservofficerare med en lämplig civil kompetens för dessa uppgifter bör&lt;br&gt;ses över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Minröjningsförmåga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vikten av svensk minröjningskapacitet för internationella fredsfrämjande&lt;br&gt;och humanitära insatser har betonats under de senaste åren.&lt;br&gt;Totalförsvarets ammunitions- och minröjningscentrum (SWEDEC) har&lt;br&gt;upprättats, initiativ till nordisk samordning har tagits och nyligen&lt;br&gt;avslutades den svenska minröjningsinsatsen i Västsahara.&lt;br&gt;Minröjningsförmågan bör ytterligare utvecklas bl.a. genom forskning,&lt;br&gt;materielutveckling och utbildning. En viktig förmåga i sammanhanget är&lt;br&gt;teknik för att lokalisera minor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stresshantering efter traumatiska upplevelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmåga att hantera stress efter svåra olyckor, gisslansituationer eller&lt;br&gt;andra traumatiska situationer för personalen i utlandsstyrkan bör&lt;br&gt;utvecklas. Därvid bör erfarenheter från de i Sverige verksamma&lt;br&gt;grupperna för psykiskt och socialt omhändertagande (POS OM) vara en&lt;br&gt;grund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underrättelsetjänst vid fredsfrämjande insatser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underrättelsetjänst är en viktig funktion för möjligheterna till framgång i&lt;br&gt;fredsfrämjande och humanitära insatser. Detta har erfarenheterna från&lt;br&gt;den svenska underrättelsetjänstens samarbete med Nato- och&lt;br&gt;partnerländer inom ramen för SFOR i Bosnien-Hercegovina visat. En&lt;br&gt;god underrättelsetjänst förbättrar såväl säkerheten för krigsförbanden och&lt;br&gt;för civil personal som tjänstgör i området som möjligheterna att lösa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppgiften. Underrättelsetjänsten bör ytterligare utveckla samverkan med Prop. 1998/99:74&lt;br&gt;andra länder inom ramen för fredsfrämjande verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjö- och luftstridskrafter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska sjö- och flygstridskrafter, förutom transportflyget och marin&lt;br&gt;minröjning, har i begränsad omfattning varit efterfrågade för&lt;br&gt;fredsfrämjande och humanitära insatser. I takt med att sjö- och&lt;br&gt;flygstridskrafter erhåller en förbättrad samverkansförmåga, bl. a. genom&lt;br&gt;deltagande i säkerhetsfrämjande samarbete såsom PFF-verksamhet, kan&lt;br&gt;efterfrågan på sjö- och flygstridskrafter för fredsfrämjande och&lt;br&gt;humanitära insatser komma att öka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I många avseenden har de svenska fartygsförbanden särskilda&lt;br&gt;förmågor, som kan bli efterfrågade i fredsfrämjande och humanitära&lt;br&gt;insatser i maritima miljöer som liknar vårt svenska geografiska&lt;br&gt;närområde. Sjöstridskraftema har under 1990-talet ökat sin förmåga att&lt;br&gt;bidra till fredsfrämjande och humanitär verksamhet, inte minst genom ett&lt;br&gt;aktivt deltagande i säkerhetsfrämjande samarbete såsom PFF och&lt;br&gt;minröjningsoperationema vid den baltiska kusten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjöstridskrafter bör även fortsättningsvis kunna delta i&lt;br&gt;övningsverksamhet inom ramen för det säkerhetsfrämjande samarbetet,&lt;br&gt;främst i närområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På sikt och i takt med att erforderliga ekonomiska resurser kan avsättas&lt;br&gt;bör Sverige även kunna delta i fredsfrämjande och humanitära insatser&lt;br&gt;med sjöstridskrafter i vårt närområde. Utveckling av sjöstridskraftemas&lt;br&gt;förmåga att delta i fredsframtvingande insatser har lägre prioritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De viktigaste åtgärderna för att fartygsförbanden skall kunna ges den&lt;br&gt;nödvändiga förmågan att delta i fredsfrämjande och humanitära insatser&lt;br&gt;omfattar bl.a. förändringar avseende uttagning av personal, fortsatt högt&lt;br&gt;PFF-övningsdeltagande och materiella anpassningar främst avseende&lt;br&gt;samband, stridsledning, igenkänning, försörjning till sjöss samt&lt;br&gt;skyddsförmåga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De enheter som i första hand avses för ett framtida deltagande i&lt;br&gt;fredsfrämjande och humanitära insatser är kustkorvetter och&lt;br&gt;minröjningsfartyg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige bör fortsatt bidra med transportflyg för internationell&lt;br&gt;fredsfrämjande, humanitär och säkerhetsfrämjande verksamhet då detta&lt;br&gt;ofta är en mycket efterfrågad resurs. Fler transportplan bör på sikt få en&lt;br&gt;utökad motmedelsförmåga, dvs. en förmåga att uppträda i en fientlig&lt;br&gt;miljö. Inte minst erfarenheterna från transportflygets insatser i&lt;br&gt;fredsfrämjande och humanitärt syfte under kriget i Bosnien-Hercegovina&lt;br&gt;visar på detta behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige bör ta initiativ till att utveckla ledningsstaber för&lt;br&gt;flygtransporter i samband med internationella insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flygstridskrafterna har under de senaste åren i viss mån utökat sin&lt;br&gt;förmåga att kunna delta i fredsfrämjande, humanitära och&lt;br&gt;säkerhetsfrämjande verksamhet. För att svenskt stridsflyg skall kunna&lt;br&gt;delta i fredsfrämjande insatser krävs flygsäkerhetsmässig och taktisk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grundläggande anpassning av flygsystemen till internationell standard.&lt;br&gt;Detta kan av kostnadsskäl genomföras i större omfattning först på lång&lt;br&gt;sikt. När de ekonomiska förutsättningarna så medger såvitt gäller&lt;br&gt;flygstridskrafterna bör i första hand åtgärder vidtas för att svenskt&lt;br&gt;stridsflyg skall kunna utföra spaningsuppgifter i fredsfrämjande insatser.&lt;br&gt;I närtid bör svenskt stridsflyg kunna delta i viss övningsverksamhet inom&lt;br&gt;ramen för det säkerhetsfrämjande samarbetet, främst i närområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personal i särskild beredskap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personal i särskild beredskap omfattar 15 officerare. Gruppen bör bli&lt;br&gt;större och fa vidgad kompetens. Syftet är att snabbt, inom en vecka,&lt;br&gt;kunna förstärka krigsförbanden inom utlandsstyrkan eller möjliggöra&lt;br&gt;uppträdande inom internationella militära eller civila organisationer för&lt;br&gt;såväl fredsfrämjande, säkerhetsfrämjande som humanitär verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gruppen bör innehålla både militär och civil personal.&lt;br&gt;Reservofficerares civila kompetens bör kunna utnyttjas i större&lt;br&gt;utsträckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I gruppen bör även ingå personal för att Sverige fortsatt skall kunna&lt;br&gt;hålla en hög beredskap att rekrytera och anställa bl.a. militärobservatörer&lt;br&gt;inom ramen för t.ex. EU eller OSSE för insatser där militär kompetens är&lt;br&gt;efterfrågad. Gruppen kan även användas för rekrytering av svensk&lt;br&gt;personal till CJTF-staber.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Materielförsörjning för internationell tjänst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krigsförband som skall sättas in i internationella insatser fordrar för&lt;br&gt;uppgiften lämplig materiel som är väl avpassad för uppgiften och den&lt;br&gt;miljö den skall verka i. Krigsförband i utlandsstyrkan kommer att&lt;br&gt;uppträda tillsammans med krigsförband från andra nationer med krav på&lt;br&gt;samverkansförmåga för att öka svensk trupps säkerhet samt för att på&lt;br&gt;bästa sätt lösa förelagda uppgifter. Den materiella samverkansförmågan&lt;br&gt;bygger på att en gemensam standard utnyttjas. Inom Europa och Nato&lt;br&gt;finns alltjämt många olika standarder, men det pågår i olika kommittéer&lt;br&gt;och arbetsgrupper ett arbete för att försöka uppnå en gemensam standard.&lt;br&gt;Sverige bör fortsätta delta i dessa för att dels påverka, dels analysera&lt;br&gt;denna utveckling inför våra beslut om materiell standard.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Materielstrukturen bör dimensioneras för deltagande i&lt;br&gt;fredsframtvingande insatser som efterhand övergår till att vara&lt;br&gt;fredsbevarande. Materielförsörjningen av förband ingående i&lt;br&gt;utlandsstyrkan genomförs så att krigsförbanden över tiden innehåller de&lt;br&gt;resurser som är en förutsättning för en insats. Principen bör vara att&lt;br&gt;materiel som är avsedd för vårt nationella försvar utgör huvuddelen av&lt;br&gt;materielen. Dessutom måste viss uppdragsspecifik materiel anskaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid nyanskaffning av materiel bör nytta för internationell verksamhet&lt;br&gt;vägas in som en viktig faktor i prioriteringar mellan olika materielslag&lt;br&gt;avsedda för att lösa Försvarsmaktens uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att uppdra åt Försvarsmakten att i samverkan med&lt;br&gt;Försvarshögskolan, Försvarets forskningsanstalt och Försvarets&lt;br&gt;materielverk genomfora en fördjupad interoperabilitetsstudie.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör den samlade bedömningen att det idag inte finns något&lt;br&gt;behov av att inrätta ytterligare permanenta övningsområden för&lt;br&gt;internationell verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samordning mellan civil och militär verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samarbete mellan civil och militär verksamhet förekommer på olika&lt;br&gt;nivåer såväl nationellt som internationellt. I Sverige har detta samarbete&lt;br&gt;pågått sedan länge inom ramen för totalförsvaret. Det ökade&lt;br&gt;säkerhetssamarbetet har dock medfört viss oklarhet över vad civilt och&lt;br&gt;militärt samarbete innebär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett begrepp som ofta används för civilt och militärt samarbete är det&lt;br&gt;engelska begreppet CIMIC (Civil-military cooperation). CIMIC är&lt;br&gt;traditionellt en militär stabsfunktion som har till uppgift att sköta&lt;br&gt;förbindelserna med allmänheten och de civila myndigheter och&lt;br&gt;organisationer som är verksamma i ett operationsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter hand som det internationella samfundet utvecklar förmågan att&lt;br&gt;genomföra s.k. multifunktionella insatser, dvs. samarbete mellan&lt;br&gt;politiska, militära och civila organ, har begreppet CIMIC fått en vidare&lt;br&gt;innebörd. Samarbete mellan civil och militär verksamhet, där CIMIC är&lt;br&gt;en del, bör därför ses som en samordning mellan civila och militära&lt;br&gt;aktörer på olika nivåer. Samordningen bör omfatta fredsfrämjande och&lt;br&gt;humanitär verksamhet inom ramen för t.ex. fredsbevarande- eller&lt;br&gt;fredsframtvingande insatser och det säkerhetsfrämjande samarbetet inom&lt;br&gt;ramen för t.ex. FN och PFF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det senaste försvarsbeslutet betonades nödvändigheten av civil och&lt;br&gt;militär samordning och att den framförallt måste ske i insatsområdet och&lt;br&gt;vila på en ökad samverkansförmåga. För att skapa förutsättningar för&lt;br&gt;detta samlokaliserades en del av Räddningsverkets personal till&lt;br&gt;Försvarsmaktens internationella kommando och en särskild utredare&lt;br&gt;utsågs för att närmare utreda formerna för samordning av viss civil och&lt;br&gt;militär utbildning inför internationella fredsfrämjande och humanitära&lt;br&gt;insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa åtgärder syftar till att förbättra samordningen av civil och militär&lt;br&gt;verksamhet såväl före, under som efter en insats. Den särskilde utredaren&lt;br&gt;kommer att redovisa sina slutsatser den 1 april 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella fredsfrämjande styrkor utför allt oftare sin&lt;br&gt;säkerhetsrelaterade verksamhet i områden som också har stora&lt;br&gt;biståndsbehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheterna från de senaste årens insatser i konfliktsituationer visar&lt;br&gt;också tydligt på behovet av en bättre samordning mellan alla de&lt;br&gt;komponenter som ingår i det internationella samfundets stöd till de&lt;br&gt;drabbade områdena. Dessa behov finns på såväl nationell som&lt;br&gt;internationell nivå och gäller alla stadier i verksamheten, planering,&lt;br&gt;utbildning, genomförande och uppföljning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att Sverige på ett aktivt sätt bidrar till att det&lt;br&gt;internationella samfundets agerande i konfliktområden effektiviseras och&lt;br&gt;rationaliseras. Detta kan ske bland annat genom att Sverige i olika&lt;br&gt;internationella sammanhang verkar för en ökad samordning på alla&lt;br&gt;nivåer mellan de olika aktörerna. Det är också viktigt att lägga en grund&lt;br&gt;för ett effektivt svenskt agerande genom att nationellt betrakta civila och&lt;br&gt;militära resurser som olika verktyg i en och samma övergripande insats&lt;br&gt;att bistå konflikt- och krisdrabbade områden och samhällen. Härvidlag&lt;br&gt;bör ett förbättrat samarbete mellan försvars- och biståndsmyndigheter&lt;br&gt;utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.5 Materielförsörjning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.5.1 Behovet av materiel inom det militära försvaret&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Försvarsmaktens framtida uppgifter ställer krav utöver vad den befintliga&lt;br&gt;materielen sammantaget kan tillgodose. Även om angreppshotet är&lt;br&gt;begränsat finns det behov av materiell förnyelse. En på sikt höjd förmåga&lt;br&gt;till internationella insatser ställer i vissa fall krav på kompletterande&lt;br&gt;materielanskaffning. Slutligen kan kravet på anpassningsförmåga&lt;br&gt;medföra ökade behov av satsningar på studier, forskning och tidig&lt;br&gt;materielutveckling inom valda områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Osäkerheterna rörande det militära försvarets framtida behov av&lt;br&gt;materiel är idag större än under det kalla krigets dagar. I viss utsträckning&lt;br&gt;kan problemet lösas genom att flexibla system anskaffas, dvs. system&lt;br&gt;som kan användas för en bred uppsättning av operativa uppgifter.&lt;br&gt;Riskerna för att ny materiel skall vara begränsat användbar kan reduceras&lt;br&gt;genom kortare framtagningstider, dvs. tiderna för studier, utveckling och&lt;br&gt;tillverkning. En följd av detta är att beläggningen vid&lt;br&gt;försvarsmaterieltillverkande svensk industri blir mer ojämn, vilket&lt;br&gt;åtminstone på kort sikt kan orsaka problem. Demonstratorer och&lt;br&gt;typsystem kan tas fram utan att bindningar görs till framtida&lt;br&gt;serietillverkning. Produktionförberedelser kan behöva göras för&lt;br&gt;materielsystem som anskaffas i små volymer initialt men där ytterligare&lt;br&gt;tillverkning kan bli aktuell. Utvecklingsmöjligheter bör i görligaste mån&lt;br&gt;byggas in i system. Till denna utvecklings- och produktionstid bör också&lt;br&gt;läggas den tid som fordras för att erhålla operativa krigsförband.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anpassningsförmågan främjas av att det inom landet finns en kunskap&lt;br&gt;om hela systemet (s.k. systeminsikt) kombinerad med&lt;br&gt;delsystemkompetens inom viktiga områden. En förutsättning är vidare att&lt;br&gt;en kompetent köpare finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det militära försvarets materielförsörjning i ett framtida&lt;br&gt;anpassningsläge kan tillgodoses genom:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- användning av den materiel som redan finns inom det militära&lt;br&gt;försvaret,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- uppgradering av denna materiel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- inköp av ny materiel som produceras i Sverige och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- import av materiel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att göra åtskillnad mellan å ena sidan möjligheter till&lt;br&gt;materiell förnyelse vid en beredskapshöjning och å andra sidan höjning&lt;br&gt;av krigsdugligheten vid krigsförbanden vid tillväxt. En höjning av&lt;br&gt;krigsduglighet inom ett år kan enligt regeringens mening inte baseras på&lt;br&gt;att en materiell förnyelse kan ske annat än i begränsad omfattning.&lt;br&gt;Däremot är möjligheterna till förnyelse och nyproduktion av materiel av&lt;br&gt;central betydelse när det gäller långsiktig anpassning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.5.2 Försvarsindustri&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Vår framtida industriella förmåga kommer&lt;br&gt;att ha en struktur där ömsesidiga industriella beroenden över&lt;br&gt;nationsgränserna utgör ett väsentligt inslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning: Under trycket av en vikande&lt;br&gt;internationell försvarsmaterielmarknad och skärpt konkurrens, främst&lt;br&gt;från USA, intensifieras ansträngningarna att förbättra förutsättningarna&lt;br&gt;för och genomförandet av nödvändiga omstruktureringsåtgärder inom&lt;br&gt;den europeiska försvarsindustrin. Ett europeiskt beroendeförhållande och&lt;br&gt;samarbete med USA kommer dock även fortsättningsvis att utgöra ett&lt;br&gt;viktigt inslag i förutsättningarna för en europeisk teknologi- och&lt;br&gt;materielförsörjning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvaret för den försvarsindustriella omstruktureringen vilar i&lt;br&gt;huvudsak på industriföretagen. Företagens ägarstruktur samt nationella&lt;br&gt;och internationella regler som styr villkoren för produktion av och handel&lt;br&gt;med försvarsmateriel innebär emellertid att staterna har ett stort ansvar&lt;br&gt;för att möjliggöra och underlätta önskvärd omstrukturering. De måste&lt;br&gt;som beställare av försvarsmateriel vidta åtgärder för att&lt;br&gt;materielförsörjningen bättre skall kunna anpassas till förändrade&lt;br&gt;förutsättningar. Sverige skall aktivt delta i och hävda svenska intressen i&lt;br&gt;de olika fora som har inflytande på den fortsatta processen. Vi bör&lt;br&gt;medverka till ökad samsyn mellan EU-länderna av regler för&lt;br&gt;försvarsupphandling m.m. Det är också angeläget att svenska&lt;br&gt;myndigheter i ökad utsträckning medverkar i dessa samarbeten så att&lt;br&gt;industrin kan delta i den pågående internationella omstruktureringen.&lt;br&gt;Sverige kan därigenom säkerställa tillgång till väsentliga kompetenser&lt;br&gt;och underlätta materielförsörjningen i en anpassningssituation. Önskemål&lt;br&gt;om prestanda för nya materielsystem bör diskuteras med potentiella&lt;br&gt;samarbetsländer. Incitament till utnyttjande av civila system och&lt;br&gt;komponenter bör finnas. Möjligheterna att i större utsträckning utnyttja&lt;br&gt;en stegvis process vid materielupphandling bör tas till vara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För ett aktivt internationellt samarbete fordras gemensamma projekt.&lt;br&gt;Deltagande i internationella fora och förändringar av försvarsindustrins&lt;br&gt;struktur och ägandeförhållanden kan inte ersätta behovet av nya projekt&lt;br&gt;som drivkraft i förändringsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsindustrin i Europa kännetecknas av överkapacitet varför en&lt;br&gt;konsoliderings- och rationaliseringsprocess pågår inom ett antal&lt;br&gt;produktområden. Konsolideringen av försvarsindustrin i Europa har dock&lt;br&gt;inte kommit lika långt som i USA. Integrationen har i mycket liten&lt;br&gt;utsträckning medfört sammanslagningar i större skala. Den europeiska&lt;br&gt;försvarsindustriella basen är därför fortfarande splittrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnaderna för produktutveckling av försvarsmateriel är höga. En&lt;br&gt;orsak är att utvecklingen ofta ligger nära gränserna för det tekniskt&lt;br&gt;möjliga, vilket innebär höga kostnader och en hög riskfaktor.&lt;br&gt;Produktionen kännetecknas även av korta serielängder, långa&lt;br&gt;framtagningstider och att speciella militära krav ställs. För att svensk&lt;br&gt;försvarsindustri framgångsrikt skall kunna hävda sina intressen i en&lt;br&gt;europeisk omstrukturering krävs dels att industrin kan erbjuda intressant&lt;br&gt;teknisk kompetens och konkreta fömyelseplaner på viktiga&lt;br&gt;materielområden, dels att gynnsamma förhållanden och förutsättningar&lt;br&gt;skapas av statsmakterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1996 års totalförsvarsproposition anförde regeringen att&lt;br&gt;Försvarsmaktens materielanskaffning framöver inte kommer att vara av&lt;br&gt;en sådan omfattning att den utgör en tillräcklig hemmamarknad för stora&lt;br&gt;delar av den svenska försvarsindustrin. Enligt propositionen var det inte&lt;br&gt;heller möjligt att genom särskilda satsningar bevara inhemsk kompetens,&lt;br&gt;annat än för ett fåtal områden. Regeringen gör inte nu någon annan&lt;br&gt;bedömning. Regeringen anser därför att den framtida industriella&lt;br&gt;förmågan kommer att ha en struktur där ömsesidiga industriella&lt;br&gt;beroenden utgör ett väsentligt inslag och där regeringen även ser behov&lt;br&gt;av ett ökat mellanstatligt samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill peka på att minskade materielbeställningar från det&lt;br&gt;svenska försvaret kommer att utsätta svensk försvarsindustri för&lt;br&gt;påfrestningar. Enligt regeringens bedömning kan statsmakterna dock&lt;br&gt;under ett övergångsskede genom lämpliga utvecklingsuppdrag och&lt;br&gt;upphandling söka underlätta industrins möjligheter att medverka i&lt;br&gt;pågående omstrukturering och internationellt samarbete. Detta gäller&lt;br&gt;sådan industri som av försvarspolitiska skäl är av intresse för framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.5.3 Kompetensområden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Följande kriterier bör ligga till grund för&lt;br&gt;urval av strategiska kompetenser:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- de skall avse specifika svenska förhållanden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- de skall omgärdas av hög sekretess, nationellt eller internationellt&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- de skall vara av väsentlig betydelse för vår förmåga att anpassa&lt;br&gt;befintliga system till ändrade krav och behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Berörda myndigheter bör få i uppdrag att, mot bakgrund av&lt;br&gt;Försvarsmaktens långsiktiga utveckling, föreslå vilka strategiska&lt;br&gt;kompetenser som Sverige behöver ha tillgång till samt ange hur dessa&lt;br&gt;skall säkerställas, omfattningen av de strategiska kompetenserna och&lt;br&gt;var de bör finnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: De baskompetenser som lades fast&lt;br&gt;i 1996 års totalförsvarsbeslut kan enligt regeringen behöva omprövas mot&lt;br&gt;bakgrund av en utvecklad syn på anpassningsförmåga, minskade&lt;br&gt;materielbeställningar samt den pågående utvecklingen inom&lt;br&gt;försvarsindustrin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en första fas bör sådana kompetensområden identifieras som alltid i&lt;br&gt;någon form skall finnas i Sverige. Sådana kompetensområden benämns&lt;br&gt;fortsättningsvis strategiska kompetenser. Dessa kan finnas hos&lt;br&gt;myndigheter, organisationer eller hos industrin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den andra fasen är att identifiera utvecklings- och produktionsresurser&lt;br&gt;som behövs för att möjliggöra förmåga till materiell anpassning och var&lt;br&gt;dessa resurser skall finnas. Identifierade behov skall utgöra grunden för&lt;br&gt;basresurser för materiell anpassningsförmåga. Dessa benämns&lt;br&gt;fortsättningsvis industriella kompetenser och återfinns huvudsakligen i&lt;br&gt;industrin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strategiska kompetenser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen beslutade i 1995 års försvarsbeslut (etapp 1) att en inhemsk&lt;br&gt;kompetens skulle säkerställas inom områdena telekrigteknik, avancerad&lt;br&gt;signaturanpassningsteknik, undervattensteknik, flygteknik samt inom&lt;br&gt;underhåll och vidmakthållande av de system som ingår i&lt;br&gt;krigsorganisationen. Behovet av baskompetenser har nu förändrats.&lt;br&gt;Regeringen vill i stället lyfta fram fler men betydligt snävare avgränsade&lt;br&gt;områden för att bevara den inhemska kompetensen. Sådana kompetenser&lt;br&gt;kan benämnas strategiska om de uppfyller något av följande kriterier:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- de skall avse specifika svenska förhållanden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- de skall omgärdas av hög sekretess, nationellt eller internationellt,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- de skall vara av väsentlig betydelse för vår förmåga att anpassa&lt;br&gt;befintliga system till ändrade krav och behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De strategiska kompetenserna är enligt regeringen en nödvändig&lt;br&gt;förutsättning för att staten skall kunna vara en kompetent beställare av&lt;br&gt;försvarsmateriel. I de strategiska kompetenserna ingår också att besitta&lt;br&gt;ett antal förmågor på hela bredden av för det militära försvaret viktiga&lt;br&gt;områden, men där kraven på kompetensens djup kan variera beroende på&lt;br&gt;områdenas karaktär. De strategiska kompetenserna utgör delar av&lt;br&gt;följande områden: Telekrigteknik, undervattensteknik, avancerad&lt;br&gt;signaturanpassningsteknik, flygteknik för vidmakthållande av JAS39,&lt;br&gt;vidmakthållande och underhåll av system i krigsförbanden,&lt;br&gt;ledningssystemteknik, vapenteknik och ballistiskt skydd, Människa-&lt;br&gt;System-Interaktion, systemteknik för obemannade farkoster,&lt;br&gt;informationskrigsteknik, skydd mot NBC-stridsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industriellt kan de strategiska kompetenserna genomgående beskrivas&lt;br&gt;som smala nischer. Det är emellertid inte givet att berörd kompetens skall&lt;br&gt;finnas vid industrin. Den kan mycket väl finnas hos myndigheter eller&lt;br&gt;organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att i särskild ordning pröva vilka strategiska Prop. 1998/99:74&lt;br&gt;kompetenser som Sverige behöver, omfattningen av dessa, hur de kan&lt;br&gt;säkerställas samt var de bör finnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industriella kompetenser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De strategiska kompetenserna utgör en väsentlig grund för försvarets&lt;br&gt;anpassningsförmåga. En industriell kompetens, även utanför de&lt;br&gt;strategiska områdena, förstärker trovärdigheten av förmågan. Den&lt;br&gt;industriella kompetensen kan utgöras av tydligt definierade kompetenser&lt;br&gt;inom svensk försvarsindustri av direkt betydelse för&lt;br&gt;anpassningsförmågan eller för att stödja de strategiska kompetenserna.&lt;br&gt;Det finns tre faktorer som påverkar tillgången till kompetenser som kan&lt;br&gt;utgöra resurser för anpassning och strategiska kompetenser, nämligen&lt;br&gt;upprätthållande av kompetens inom landet, understödjande av&lt;br&gt;konkurrenskraft samt mellanstatlig samverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det militära försvaret är i behov av en industriell förmåga på områden&lt;br&gt;där Sverige bör undvika ett ensidigt beroende. Understödjande av&lt;br&gt;konkurrenskraft och mellanstatlig samverkan är områden för ömsesidiga&lt;br&gt;beroenden, det förstnämnda mellan industrier och det sistnämnda mellan&lt;br&gt;stater. Den industriella kompetensen måste således värderas utifrån det&lt;br&gt;förhållandet att Sverige är ensidigt eller ömsesidigt beroende inom&lt;br&gt;respektive område. Ömsesidigt industriellt beroende skapas främst efter&lt;br&gt;företagsekonomiska överväganden, medan det för stater ömsesidiga&lt;br&gt;beroendet utgår från respektive stats säkerhetspolitik. I det senaste&lt;br&gt;totalförsvarsbeslutet bestämde riksdagen att Sverige bör inrikta sina&lt;br&gt;ansträngningar på att skapa ett ömsesidigt internationellt beroende för att&lt;br&gt;därigenom ta till vara de fördelar och minimera de risker som är&lt;br&gt;förknippade med ett ensidigt internationellt beroende. Denna inriktning&lt;br&gt;är fortsatt relevant.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samverkan mellan svensk och utländsk industri kan i vissa fall ge&lt;br&gt;Sverige tillgång till modernare och för oss mer lämpad materiel än vad&lt;br&gt;direktköp skulle kunna ge. Industriell kompetens skall säkerställa att&lt;br&gt;Sverige i framtida samarbete kan vidmakthålla och utveckla de&lt;br&gt;kompetenser som är av stor betydelse för svensk materielförsörjning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.5.4 Forskning och teknikutveckling&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Svensk försvarsforskning och&lt;br&gt;teknikutveckling bör inriktas mot att dels skapa förutsättningar för det&lt;br&gt;framtida militära försvaret, dels upprätthålla de strategiska&lt;br&gt;kompetenserna och att utveckla kompetenser inom områden där&lt;br&gt;Sverige har konkurrensfördelar. Vidare bör samverkansformer mellan&lt;br&gt;utförare inom forskning och teknikutveckling, användare och industri&lt;br&gt;utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationell samverkan beträffande forskning och&lt;br&gt;teknikutveckling inom totalförsvaret bör eftersträvas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskningen och teknikutvecklingen bör också beakta de krav som&lt;br&gt;internationella operationer och minröjningsförmåga ställer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskild vikt bör läggas på att sammanlänka civil forskning och&lt;br&gt;teknikutveckling med försvarets behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under år 1999 bör en översyn av totalförsvarets framtida behov och&lt;br&gt;inriktning av forskning och teknikutveckling påbörjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Hur försvaret skall utvecklas&lt;br&gt;påverkar såväl omfattningen som inriktningen av forskning och&lt;br&gt;teknikutveckling samtidigt som forskningsresultaten påverkar försvarets&lt;br&gt;framtida inriktning. Detta gäller i synnerhet om försvaret ska ha förmåga&lt;br&gt;till anpassning där forskning och analyser måste utgöra en grund för&lt;br&gt;prioriteringar mellan olika handlingsalternativ. Även när det gäller&lt;br&gt;fredsfrämjande verksamhet kan forskning och analyser påverka&lt;br&gt;förutsättningarna för olika typer av insatser. Regeringen anser att särskild&lt;br&gt;vikt bör läggas vid att sammanlänka civil forskning och teknikutveckling&lt;br&gt;med försvarets behov och tillämpningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att internationell samverkan beträffande forskning&lt;br&gt;och teknikutveckling för Sveriges del är nödvändig. Förutom att det ger&lt;br&gt;möjligheter till utökat informationsutbyte kan det leda till delade&lt;br&gt;kostnader, större forskningsgrupper och möjligheter att delta i projekt&lt;br&gt;som annars skulle vara för stora för ett enskilt land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ökad förmåga till internationella insatser ställer särskilda krav på&lt;br&gt;forskning och teknikutveckling i framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Effektiv medverkan i olika typer av internationella minröjningsinsatser&lt;br&gt;i mindrabbade länder ställer också krav på forskning och&lt;br&gt;teknikutveckling. Idag sker en omfattande utveckling av materiel främst&lt;br&gt;inom sensorområdet och beträffande utrustning för maskinell minröjning.&lt;br&gt;Det krävs prov och försök med nyutvecklad materiel där störst intresse&lt;br&gt;bör ägnas den teknik och den materiel som i närtid kan få operativ&lt;br&gt;användning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskning och analyser har betydelse för vår förmåga till anpassning i&lt;br&gt;hela kedjan från tidiga identifieringar av förändringar i vår omvärld till&lt;br&gt;utvärdering av alternativa åtgärder. I underlag för beslut om&lt;br&gt;anpassningsåtgärder bör bl.a. en omfattande analysverksamhet ingå. Den&lt;br&gt;bör kännetecknas av pluralism. Förmåga att utveckla och vid behov&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppgradera demonstratorer som kan tillgodose olika behov samt Prop. 1998/99:74&lt;br&gt;inriktning mot modellering och simulering utgör viktiga instrument för&lt;br&gt;att möjliggöra genomförande av anpassning. Generellt kan sägas att&lt;br&gt;serietillverkning av produkter får relativt sett mindre betydelse medan&lt;br&gt;forskning och teknikutveckling för att skapa handlingsalternativ får&lt;br&gt;större betydelse. Betydelsen av de olika kriterier som ligger till grund för&lt;br&gt;val av strategiska kompetenser kan genom ökad internationell samverkan&lt;br&gt;på sikt komma att förändras. Samtidigt torde en inriktning av forskning&lt;br&gt;och tekniksatsningar på områden där Sverige har särskilt goda&lt;br&gt;förutsättningar i en internationellt integrerad försvarsindustri få ökad&lt;br&gt;betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att en viktig uppgift för svensk försvarsforskning och&lt;br&gt;teknikutveckling blir att, utöver upprätthållande av de strategiska&lt;br&gt;kompetenserna, i samverkan med internationell forskning och industri&lt;br&gt;utveckla kompetenser inom områden där Sverige har konkurrensfördelar&lt;br&gt;i en alltmer internationellt och civilt integrerad försvarsindustri.&lt;br&gt;Regeringen anser vidare att samverkansformer mellan utförare inom&lt;br&gt;forskning och teknikutveckling, användare och industri bör utvecklas.&lt;br&gt;Särskild vikt bör därvid läggas på att sammanlänka civil forskning och&lt;br&gt;teknikutveckling med försvarets behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen beslutade år 1993 (prop. 1992/93:170, bet. 1992/93:FöUl3,&lt;br&gt;rskr. 1992/93:393) om förändringar när det gäller forskning och&lt;br&gt;utveckling för totalförsvaret, bl.a. när det gäller utökad&lt;br&gt;uppdragsfinansiering. Eftersom det nu har gått en tid sedan dessa&lt;br&gt;reformer genomfördes och eftersom totalförsvaret nu står inför stora&lt;br&gt;förändringar avser regeringen under år 1999 besluta om en översyn av&lt;br&gt;forskning och teknikutveckling inom totalförsvaret.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.5.5 Materielförsörjningsprocessen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Ett samlat utvecklings- och&lt;br&gt;effektiviseringsarbete avseende materielförsörjningsprocessen bör&lt;br&gt;påbörjas under år 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser att en utveckling&lt;br&gt;och effektivisering av materielförsörjningsprocessen är en viktig&lt;br&gt;förutsättning för att Försvarsmakten skall kunna inriktas mot en större&lt;br&gt;anpassningsförmåga. Regeringen avser att under år 1999 besluta om ett&lt;br&gt;samlat sådant utvecklings- och effektiviseringsarbete. Viktiga inslag i&lt;br&gt;detta är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ökat internationellt samarbete,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ökad satsning på tidiga skeden av materielprocessen genom forskning,&lt;br&gt;teknikutveckling, modellering och simulering samt utveckling och&lt;br&gt;anskaffning av demonstratorer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- förbättrad samverkan mellan forskning, industri och försvar i&lt;br&gt;integrerade utvecklingsteam,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ökad användning av civila industriella resurser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- satsning på systemledning på hög nivå,&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ökat inslag av direktanskaffning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- användning av olika slag av optioner, bl.a. tillverkningsoptioner med&lt;br&gt;begränsad optionstid,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- leasing eller anskaffning tillsammans med andra länders&lt;br&gt;försvarsmakter, som ett led i att bygga upp användarkompetens i&lt;br&gt;Försvarsmakten och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- anpassning av underhållsresursema till beredskapskrav och&lt;br&gt;insatsorganisation samt en översyn av fördelningen av ägandet av&lt;br&gt;resurserna mellan staten och industrin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har nyligen uppdragit åt Försvarets materielverk att, i&lt;br&gt;samverkan med berörda myndigheter och försvarsindustrin, göra en&lt;br&gt;översyn av landets samlade provningsresurser för Försvarsmaktens&lt;br&gt;behov.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.5.6 Exportstödjande verksamhet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Regeringen avser att se över om nuvarande&lt;br&gt;stöd till svensk försvarsindustris exportansträngningar och&lt;br&gt;internationella samverkan är tillräckligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: För att Försvarsmaktens behov av&lt;br&gt;inhemsk försvarsindustrien kapacitet skall kunna tillgodoses krävs att de&lt;br&gt;svenska företagen har möjlighet att exportera och delta i det&lt;br&gt;internationella samarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I proposition 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse konstateras att för att&lt;br&gt;de svenska företagens exportpotential skall kunna utnyttjas är det viktigt&lt;br&gt;att regeringen och svenska myndigheter på ett aktivt och strukturerat sätt&lt;br&gt;stöder försvarsindustrins exportansträngningar, under förutsättning att&lt;br&gt;exportansträngningarna står i överensstämmelse med riktlinjerna för&lt;br&gt;krigsmaterielexport.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsutskottet har i betänkande 1998/99:FöUl anmodat regeringen&lt;br&gt;att i en situation med en vikande internationell försvarsindustrimarknad&lt;br&gt;och skärpt konkurrenssituation, från främst Förenta staterna, vidta&lt;br&gt;ytterligare åtgärder i syfte att skapa bättre förutsättningar för angelägna&lt;br&gt;exportframgångar för viktiga försvarsmaterielprojekt, däribland JAS 39&lt;br&gt;Gripen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att ett aktivt, samordnat och strukturerat exportstöd&lt;br&gt;från Regeringskansliet och myndigheter har bidragit till att&lt;br&gt;exportframgångar kunnat uppnås. Såsom tidigare konstaterats har&lt;br&gt;Sveriges medverkan i det internationella försvarsmaterielsamarbetet ökat&lt;br&gt;påtagligt. Regeringen konstaterar också att i takt med att&lt;br&gt;exportframgångar uppnås för våra viktigaste materielprojekt så ökar&lt;br&gt;försvarsindustrins behov av exportstöd. Det är därför angeläget att se&lt;br&gt;över om nuvarande organisation och resurser för direkt och indirekt&lt;br&gt;exportstödjande verksamhet vid Regeringskansliet och myndigheter är&lt;br&gt;ändamålsenliga och tillräckliga som stöd för svensk försvarsindustris&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;exportansträngningar och internationella samverkan. Vidare kommer Prop. 1998/99:74&lt;br&gt;regeringen att analysera hur försvarsattachéma kan merutnyttjas i&lt;br&gt;exportstödjande åtgärder. Regeringen kommer i budgetpropositionen att&lt;br&gt;lämna de förslag som behövs och informera riksdagen om de åtgärder&lt;br&gt;och förändringar som eventuellt behöver vidtas för att skapa erforderligt&lt;br&gt;stöd till exportframgångar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.5.7 Inriktning av mellanstatligt samarbete på&lt;br&gt;materielområdet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Vårt samarbete med andra stater på&lt;br&gt;materielområdet bör öka. Samarbetet bör bedrivas med sådan&lt;br&gt;inriktning och omfattning som långsiktigt tillgodoser det militära&lt;br&gt;försvarets intresse av att kunna skaffa materiel av hög kvalitet till bra&lt;br&gt;villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Sverige deltar i det internationella&lt;br&gt;försvarsmaterielsamarbetet bilateralt och multilateralt i olika&lt;br&gt;internationella organisationer och andra samarbetsorgan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges bilaterala materielsamarbete regleras genom särskilda&lt;br&gt;samarbetsöverenskommelser med ett stort antal länder. Samarbetet syftar&lt;br&gt;till att vidmakthålla och utveckla inhemsk kompetens, särskilt på&lt;br&gt;prioriterade områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mellan de nordiska länderna finns ett ramavtal från år 1994 med målet&lt;br&gt;att etablera en gemensam nordisk marknad för försvarsmateriel.&lt;br&gt;Samarbetet går ut på att identifiera gemensamma framtida utvecklings-&lt;br&gt;och anskaffningsprojekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom den Europeiska unionen (EU) pågår ett arbete som syftar till att&lt;br&gt;pröva förutsättningarna för och föreslå åtgärder som kan leda till ökat&lt;br&gt;samarbete på försvarsmaterielområdet mellan medlemsstaterna.&lt;br&gt;Kommissionens förslag till åtgärder innebär att instrumenten både under&lt;br&gt;första och andra pelaren utnyttjas i större omfattning, kompletterade med&lt;br&gt;särskilda regler som är specifika för krigsmaterielområdet. I&lt;br&gt;meningsutbytet om kommissionens förslag redovisar medlemsstaterna&lt;br&gt;olika syn på frågorna om, när, hur och i så fall i vilken omfattning man är&lt;br&gt;beredd att binda sig för åtgärder som kan innebära att man avhänder sig&lt;br&gt;nationell bestämmanderätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges deltagande i Nato inom ramen för PFF (Partnerskap för fred)&lt;br&gt;har på materielområdet till syfte att öka förmågan till samverkan mellan&lt;br&gt;partnerskapsländerna och avser företrädesvis frågor om standardisering,&lt;br&gt;interoperabilitet och kvalitetssäkring. I likhet med flera andra PFF-länder&lt;br&gt;samarbetar Sverige också med Namsa (Nato Maintenance and Supply&lt;br&gt;Agency) avseende gemensam anskaffning och lagerhållning av&lt;br&gt;reservdelar samt tillhandahållande av underhålls- och reparationsresurser&lt;br&gt;för ett antal helt eller delvis gemensamma vapensystem. Regeringen har&lt;br&gt;vidare bemyndigat Försvarets materielverk att söka svenskt medlemskap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i Nimic (Nato Insensitive Munition Information Center). Organisationen&lt;br&gt;är ett forum för informationsutbyte och viss forskningsverksamhet på&lt;br&gt;området ammunitionssäkerhet, vilken är öppen även för stater utanför&lt;br&gt;Nato.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hösten 1997 blev Sverige observatör i WEAG (Western European&lt;br&gt;Armaments Group) i likhet med andra observatörsländer i&lt;br&gt;Västeuropeiska unionen (VEU). Observatörsskapet i WEAG innebär för&lt;br&gt;svensk del att vi nu deltar i det arbetet i de tre paneler som verksamheten&lt;br&gt;är organiserad i. För att effektivisera samarbetet har vissa delar av&lt;br&gt;aktiviteterna på forskningsområdet i den andra panelen på senare tid förts&lt;br&gt;över till WEAO (Western European Armaments Organisation) som&lt;br&gt;därmed fått en självständig legal identitet under VEU. Sverige deltar&lt;br&gt;vidare i ett arbete inom WEAG som syftar till att identifiera nödvändiga&lt;br&gt;åtgärder för att en gemensam materielmyndighet skall kunna inrättas,&lt;br&gt;vilket skulle utvidga uppgifterna för WEAO till att inte enbart avse&lt;br&gt;forskningssamarbete. Detta kommer att aktualisera ett svenskt&lt;br&gt;medlemskap i WEAG. Detta står i överensstämmelse med regeringens&lt;br&gt;uppfattning i 1996 års totalförsvarsproposition att Sverige bör eftersträva&lt;br&gt;att ingå i WEAG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan år 1996 samarbetar Frankrike, Italien, Storbritannien och&lt;br&gt;Tyskland inom ramen för OCCAR (Organisme Conjoint de Coopération&lt;br&gt;en Matiére d'Armement, den gemensamma organisationen för samarbete&lt;br&gt;om försvarsmateriel) i syfte att leda gemensamma utvecklings- och&lt;br&gt;upphandlingsprojekt. OCCAR-ländema har i september 1998 givit&lt;br&gt;samarbetet en legal bas för verksamheten som innebär att organisationen&lt;br&gt;självständigt kan fatta för deltagarländerna bindande beslut. För att bidra&lt;br&gt;till att en starkare europeisk försvarsindustrien plattform etableras och&lt;br&gt;för att främja fortsatt svensk integrering i europeiskt&lt;br&gt;försvarsmaterielsamarbete har regeringen uppdragit åt Försvarets&lt;br&gt;materielverk att inleda förhandlingar om ett samarbetsavtal med&lt;br&gt;OCCAR. Ett sådant samarbetsavtal innebär att Sverige kan delta i sådana&lt;br&gt;materielprojekt som är av intresse för oss.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsministrarna i Frankrike, Italien, Spanien, Storbritannien,&lt;br&gt;Sverige och Tyskland har i en avsiktsförklaring i juli 1998 gett uttryck&lt;br&gt;för en gemensam vilja att samarbeta för att underlätta en omstrukturering&lt;br&gt;av europeisk försvarsindustri. Därvid har sex områden identifierats som&lt;br&gt;särskilt viktiga: leveranssäkerhet, exportrutiner, harmonisering av&lt;br&gt;militära krav, forskning och teknologi, säkerhetsskydd samt hantering av&lt;br&gt;teknisk information. Arbetet skall vara slutfört under år 1999.&lt;br&gt;Industriministrarna i ovannämnda länder har i januari 1999 redovisat en&lt;br&gt;gemensam inställning till vissa industripolitiska förutsättningar, avsedda&lt;br&gt;att underlätta samarbete inom den europeiska flyg- och flygrelaterade&lt;br&gt;försvarsindustrin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att Sverige deltar i internationellt materielsamarbete.&lt;br&gt;Utgångspunkten för vårt deltagande bör i första hand vara tydligt&lt;br&gt;definierade behov i olika lägen och att ekonomiska vinster kan göras. En&lt;br&gt;viktig strävan bör därvid vara att så tidigt som möjligt identifiera&lt;br&gt;framtida samarbetsmöjligheter, om möjligt redan på forsknings- och&lt;br&gt;utvecklingsstadiet. Samarbete i projekt kan för vissa typer av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;försvarsmateriel utgöra ett viktigt inslag för att förbättra effektiviteten i&lt;br&gt;materielförsörjningen. Det är också av starkt svenskt intresse att delta i&lt;br&gt;samarbetet för en omstrukturering av den europeiska försvarsindustrin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bilaterala materielsamarbetet bör bedrivas i första hand med&lt;br&gt;sådana länder som Sverige har nytta av för att vidmakthålla och utveckla&lt;br&gt;kompetenser som bör finnas i landet för att tillgodose våra behov. Därför&lt;br&gt;är det angeläget för oss att samarbeta med länder vars högteknologi vi&lt;br&gt;har ett intresse att fa del av. Ett annat viktigt syfte är att, inom ramen för&lt;br&gt;krigsmateriellagstiftningen, främja den svenska försvarsindustrins export&lt;br&gt;av materiel för att därigenom kunna bevara kompetens inom landet och&lt;br&gt;minska Försvarsmaktens kostnader för materiel. Detta innebär i praktiken&lt;br&gt;att vissa länder i kraft av sin teknologiska ställning kommer att&lt;br&gt;prioriteras framför andra. När det gäller samarbetet inom huvuddelen av&lt;br&gt;våra inhemska teknologiområden intar därför Frankrike, Storbritannien,&lt;br&gt;Tyskland och USA från denna utgångspunkt en särställning. 1 detta&lt;br&gt;sammanhang bör betonas att det europeiska samarbetet bör bedrivas så&lt;br&gt;att det inte inverkar menligt på de transatlantiska relationerna på&lt;br&gt;materielområdet. Inom vissa teknikområden av stor militär betydelse&lt;br&gt;finns inget alternativ till USA som samarbetspartner. Även de nordiska&lt;br&gt;länderna intar en särställning som är av väsentlig betydelse för vårt&lt;br&gt;bilaterala samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har också ett intresse att samarbeta med länder från ett snävare&lt;br&gt;och mer renodlat säkerhetspolitiskt perspektiv i vilket de enskilda&lt;br&gt;ländernas framtida utveckling står i centrum. Hit hör främst länderna i&lt;br&gt;vårt omedelbara närområde, särskilt de baltiska staterna, där bl. a.&lt;br&gt;behovet av kunskapsstöd i form av utbildning, träning och andra&lt;br&gt;kompetenshöj ande insatser kommit att öka i omfattning under senare tid.&lt;br&gt;På sikt kan ett materielsamarbete med dessa länder fa ökad betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För svenskt vidkommande är det viktigt att delta i multilaterala fora för&lt;br&gt;att härigenom identifiera framtida samarbetsmöjligheter och för att&lt;br&gt;medverka till att forsknings- och utvecklingsresurser utnyttjas rationellt i&lt;br&gt;ett europeiskt perspektiv. Av samma skäl är det angeläget att verka inom&lt;br&gt;ramen för det nordiska samarbetet. Detta samarbete bör också kunna&lt;br&gt;utnyttjas för att effektivisera verksamheten i andra europeiska&lt;br&gt;samarbetsorgan som de nordiska länderna deltar i, exempelvis WEAG.&lt;br&gt;Åtgärder i detta syfte kräver ökad samordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett nära materielsamarbete är dessutom önskvärt för att på sikt&lt;br&gt;möjliggöra full interoperabilitet vid internationell samverkan med&lt;br&gt;förband. Samarbetet inom ramen för PFF har här en väsentlig roll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är också viktigt från svensk sida att aktivt verka för att stärka den&lt;br&gt;europeiska teknologiska och försvarsindustriella basen. Samarbetet inom&lt;br&gt;EU har stor betydelse i detta syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Personal&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;8.1 Inledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I 1996 års totalförsvarsproposition redovisade regeringen sin syn på&lt;br&gt;personalförsörjningen till i första hand Försvarsmakten. I pliktfrågan&lt;br&gt;angavs i huvudsak vilken fördelning av pliktpersonalen som borde ske&lt;br&gt;mellan det militära och det civila försvaret med den inriktningen att cirka&lt;br&gt;29 000 fördes till det militära försvaret, med vissa neddragningar under&lt;br&gt;åren 1998 och 1999, och 5 000 till det civila försvaret vid&lt;br&gt;försvarsbeslutsperiodens slut. I anslutning till den säkerhetspolitiska&lt;br&gt;kontrollstationen borde enligt regeringen en förnyad bedömning göras av&lt;br&gt;den nämnda fördelningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om den anställda personalen vid Försvarsmakten togs i den&lt;br&gt;ovan nämnda propositionen i huvudsak upp frågor om minskning av&lt;br&gt;antalet anställda, åldersstruktur, personalrörlighet och utveckling av såväl&lt;br&gt;den militära som den civila personalens kompetens. Regeringen&lt;br&gt;konstaterade att de flesta av de åtgärder som behandlades var sådana att&lt;br&gt;de borde regleras genom avtal mellan parterna. Regeringen fann då inte&lt;br&gt;skäl att ingripa i parternas ansvar för dessa frågor. Regeringen ansåg&lt;br&gt;också att en översyn av utbildningssystemet för yrkes- och&lt;br&gt;reservofficerare borde göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regeringens skrivelse (skr. 1997/98:4) Totalförsvar i förnyelse&lt;br&gt;redovisade regeringen såväl pliktfrågor som frågor om den anställda&lt;br&gt;personalen. I pliktfrågan anförde regeringen att den avsåg att tillsätta en&lt;br&gt;utredning med uppdrag att göra en översyn av tillämpningen av&lt;br&gt;pliktsystemet och andra pliktfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 25 september 1997 beslutade regeringen om direktiv till en&lt;br&gt;utredning om en översyn av totalförsvarspliktens tillämpning och andra&lt;br&gt;pliktfrågor m.m. Vidare beslutade regeringen den 17 juni 1998 om&lt;br&gt;tilläggsdirektiv till utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I december 1996 tillkallade regeringen en särskild utredare med&lt;br&gt;uppdrag att genomföra en översyn av det militära försvarets&lt;br&gt;skolverksamhet. Utredningen avlämnade i augusti 1997 delbetänkandet&lt;br&gt;(SOU 1997:112) En samordnad militär organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen redovisade sina förslag och bedömningar med anledning&lt;br&gt;av betänkandet i budgetpropositionen för år 1998. Utredningen har&lt;br&gt;därefter i mars 1998 till regeringen överlämnat slutbetänkandet (SOU&lt;br&gt;1998:42) Försvarsmaktsgemensam utbildning för framtida krav.&lt;br&gt;Slutbetänkandet har remissbehandlats. Regeringen har därvid funnit&lt;br&gt;anledning att för riksdagen redovisa sin syn på de förslag som&lt;br&gt;utredningen gett i slutbetänkandet. Ärendet tas närmare upp i avsnitt 8.3&lt;br&gt;F örsvarsmaktens utbildningsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På uppdrag av regeringen har Högskoleverket lämnat rapporten En&lt;br&gt;försvarshögskola på väg mot akademin (Högskoleverket 1998:37 R).&lt;br&gt;Rapporten behandlas också i ovannämnda avsnitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksrevisionsverket har i två rapporter under år 1998 behandlat frågor&lt;br&gt;som rör officerarna i Försvarsmakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rapporten RRV 1998:20 har frågor om förmåner och formerna för&lt;br&gt;lönebildning, tillämpning av avtal m.m. for anställda vid Försvarsmakten&lt;br&gt;behandlats. Rapporten har redovisats i 1999 års budgetproposition. I&lt;br&gt;rapporten har Riksrevisionsverket särskilt riktat kritik mot den höga&lt;br&gt;löneutvecklingen, omfattningen och storleken av olika lönetillägg för&lt;br&gt;yrkesofficerama samt lönetilläggens relation till verksamhetsintresset.&lt;br&gt;Riksrevisionsverket anser vidare att det finns starka skäl att i&lt;br&gt;resultatdialogen med myndighetsledningen ställa större krav på ett&lt;br&gt;arbets givarbeteende i linje med verksamhetsintresset.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i oktober 1998 uppdragit åt Försvarsmakten att&lt;br&gt;redovisa vad myndigheten har gjort och vad myndigheten avser att göra&lt;br&gt;för att komma till rätta med de problem som tagits upp i rapporten. Med&lt;br&gt;anledning därav har Försvarsmakten inkommit med en redovisning i&lt;br&gt;frågan och i huvudsak angett följande. Försvarsmaktens skolor och&lt;br&gt;förband utövar det direkta arbetsgivaransvaret mot de anställda vid&lt;br&gt;förbandet respektive skolan. Ett ansvar åläggs därvid chefer i&lt;br&gt;organisationen att tillämpa avtalade regler om lön, arbetstid och andra&lt;br&gt;förmåner. I denna roll, framhåller Försvarsmakten, behöver cheferna stöd&lt;br&gt;från Försvarsmaktens högkvarter för att kunna tillämpa avtalen på ett&lt;br&gt;mellan parterna avsett sätt. Det finns därför återkommande behov av&lt;br&gt;information och utbildning. Vidare har förband och skolor fått i uppdrag&lt;br&gt;att genomföra lönerevisionsförhandlingar under år 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under år 1999 avser Försvarsmakten vidare att genomföra inspektioner&lt;br&gt;för att säkerställa efterlevnaden av kollektivavtalens tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Försvarsmaktens förhandlingsplan för RALS 1998 - 2001&lt;br&gt;framgår att parterna är överens om att ta upp de berörda avtalsområdena&lt;br&gt;för att finna gemensamma lösningar som tillgodoser dels&lt;br&gt;verksamhetsintresset, dels de anställdas behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av vad Försvarsmakten anfört vill regeringen särskilt&lt;br&gt;understryka vikten av att Försvarsmakten som ansvarig arbetsgivare&lt;br&gt;beaktar vad Riksrevisionsverket fört fram i sina rapporter. Regeringen&lt;br&gt;avser vidare att särskilt följa utvecklingen av Försvarsmaktens&lt;br&gt;arbetsgivarfunktion. Regeringen kommer med anledning av vad som&lt;br&gt;sagts i det föregående att ge Riksrevisionsverket i uppdrag att göra en&lt;br&gt;jämförande uppföljning under år 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rapporten RRV 1998:47 har Riksrevisionsverket tagit upp vissa&lt;br&gt;strukturella obalanser som finns i Försvarsmakten när det gäller&lt;br&gt;officerarna. Rapporten har varit föremål for remissbehandling. En del av&lt;br&gt;de problem som tas upp i rapporten har regeringen tidigare&lt;br&gt;uppmärksammat Försvarsmakten på och också redovisat för riksdagen.&lt;br&gt;Andra frågor är av den arten att de inte kan lösas direkt utan kräver en&lt;br&gt;långsiktig lösning. Regeringen tar upp dessa frågor i avsnitt 8.4 Övriga&lt;br&gt;personalfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Försvarsmaktens underlag till den säkerhetspolitiska Prop. 1998/99:74&lt;br&gt;kontrollstationen år 1999 har Försvarsmakten framhållit att dagens&lt;br&gt;personalförsörjningssystem i fråga om officerare inte svarar mot de krav&lt;br&gt;som den framtida organisationen ställer. Försvarsmakten framhåller&lt;br&gt;därför att ett nytt system bör tas fram. Försvarsmakten avser därför att&lt;br&gt;påbörja en översyn av dagens system med syfte att ge statsmakterna&lt;br&gt;underlag för de beslut som behövs om slutlig utformning och införande&lt;br&gt;av ett nytt system.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har gett Försvarsmakten i uppdrag att senast den 19 maj&lt;br&gt;1999 redovisa en samlad principiell syn på myndighetens framtida&lt;br&gt;personalförsörjning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av vad som nu har anförts anser regeringen, särskilt med&lt;br&gt;de osäkerheter som råder i Försvarsmaktens underlag när det gäller&lt;br&gt;personalfrågorna i vid bemärkelse och de förestående omfattande&lt;br&gt;omstruktureringarna av Försvarsmakten, att det inte nu är möjligt att ge&lt;br&gt;en samlad syn på ett framtida personalförsörjningssystem för&lt;br&gt;Försvarsmakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen återkommer i det följande med sin syn på vissa principiella&lt;br&gt;frågor främst vad det gäller pliktfrågan och personalförsörjning i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.2 Totalförsvarsplikt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Totalförsvarets personalförsörjning bör även i&lt;br&gt;fortsättningen huvudsakligen tryggas genom ett system med plikttjänst-&lt;br&gt;göring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Totalförsvarets krav på förmåga att kunna möta ett väpnat angrepp bör&lt;br&gt;vara dimensionerande för det framtida pliktsystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inriktningen för det militära försvaret bör vara att inte fler&lt;br&gt;totalförsvarspliktiga tas ut till grundutbildning än det antal som krävs för&lt;br&gt;Försvarsmaktens framtida organisation. För åren 2000 och 2001 bör&lt;br&gt;utbildningsvolymema för det militära försvaret kunna minskas till cirka&lt;br&gt;15 000 totalförsvarspliktiga per år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom det civila försvaret bör utbildningsvolymen för det kommunala&lt;br&gt;behovet kunna minskas från innevarande års volym om ca 3 000&lt;br&gt;totalförsvarspliktiga till ca 1 500 totalförsvarspliktiga per år under åren&lt;br&gt;2000 och 2001. Utbildning av totalförsvarspliktiga för det statliga&lt;br&gt;behovet skall även fortsättningsvis ske till ett antal om ca 600&lt;br&gt;totalförsvarspliktiga för åren 2000 och 2001.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bakgrund till regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Allmänt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1996 års totalförsvarsbeslut lade riksdagen och regeringen fast vissa&lt;br&gt;principer för totalförsvarsplikten. Dessa principer innebär följande. Det&lt;br&gt;svenska försvaret skall vara så uppbyggt och organiserat att det är en&lt;br&gt;angelägenhet för hela befolkningen. Det är av stor betydelse att&lt;br&gt;medborgarna känner ansvar för och efter förmåga medverkar till Sveriges&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;försvar. Detta tillgodoses bäst genom ett system med plikttjänstgöring.&lt;br&gt;Ett yrkesförsvar kan inte skapa den motståndsvilja och styrka som ett&lt;br&gt;försvar av hela landet kräver. För ett land som Sverige med stor yta och&lt;br&gt;liten befolkning krävs det numerärt ett förhållandevis stort försvar.&lt;br&gt;Genom att pliktpersonalen representerar vitt skilda samhällssektorer&lt;br&gt;bidrar systemet dessutom till en kunskapsbredd och stor allmän&lt;br&gt;erfarenhet inom det svenska försvaret. Den svenska totalförsvarsplikten&lt;br&gt;har också avsevärd betydelse för försvarets förankring i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som angavs inledningsvis tillsattes i början av år 1998 en&lt;br&gt;parlamentarisk utredning med uppgift att göra en översyn av&lt;br&gt;tillämpningen av systemet med totalförsvarsplikt (Fö 1998:01). Enligt&lt;br&gt;direktiven (dir. 1997:108) skall utredningen främst utreda frågor om&lt;br&gt;inskrivningssystemet, uppskovsreglema, utbildningsreserven,&lt;br&gt;utbildningstidernas längd, pliktutbildningen för kvinnor, avgångar samt&lt;br&gt;utbildningens meritvärde. Även vissa frågor som rör lagen (1994:1811)&lt;br&gt;om disciplinansvar inom totalförsvaret m.m. skall utredas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen skall även överväga om ett pliktsystem för tjänstgöring&lt;br&gt;vid svåra påfrestningar på samhället i fred skall införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom tilläggsdirektiv (dir. 1998:49) har utredningen fatt i uppdrag att&lt;br&gt;överväga och föreslå förändringar som i förhållande till nuvarande&lt;br&gt;ordning medför att pliktsystemet blir flexiblare och mer anpassat till&lt;br&gt;rådande säkerhets- och försvarspolitiska förutsättningar samt gör det&lt;br&gt;möjligt att vid behov öka Sveriges internationella insatser, överväga och i&lt;br&gt;förekommande fall föreslå förändringar som medför att plikttjänstgöring&lt;br&gt;i större utsträckning kan fullgöras i eller i närheten av den ort där den&lt;br&gt;totalförsvarspliktige är bosatt. Utredningen fick vidare i uppdrag att&lt;br&gt;överväga och föreslå eventuella förändringar av påföljd för brott mot&lt;br&gt;totalförsvarsplikten, överväga om personskadeskyddet bör förändras för&lt;br&gt;de totalförsvarspliktiga och i förekommande fall komma med förslag&lt;br&gt;samt uppmärksamma de effekter som förslagen i övrigt kan få på de&lt;br&gt;förmåner som gäller för den som fullgör plikttjänstgöring. Utredningen&lt;br&gt;skall redovisa sina förslag i början av år 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Värnpliktsvolymer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1996 års totalförsvarsbeslut angavs att inriktningen för antalet total-&lt;br&gt;försvarspliktiga som fullgör värnplikt under försvarsbeslutsperioden&lt;br&gt;skulle vara 25 000 per år utom såvitt avser åren 1998 och 1999 då en&lt;br&gt;tillfällig neddragning fick göras med 4 000 per år. I samband med stats-&lt;br&gt;makternas behandling av de allvarliga problem som uppstått i Försvars-&lt;br&gt;maktens ekonomi och planering beslutade regeringen i mars 1998 att&lt;br&gt;fördelningen av totalförsvarspliktiga för det militära försvaret fick för år&lt;br&gt;1998 minskas med ytterligare 3 500 och för år 1999 med ytterligare 200.&lt;br&gt;Detta innebär att 17 500 inplanerades för vämpliktsutbildning under år&lt;br&gt;1998. Enligt regleringsbrevet för år 1999 för Försvarsmakten är&lt;br&gt;inriktningen att ca 18 000 värnpliktiga skall fullgöra utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att Försvarsmakten skall kunna utveckla vämpliktssystemet har&lt;br&gt;regeringen, på förslag från Försvarsmakten, i augusti 1998 ändrat&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förordningen (1995:238) om totalförsvarsplikt på så sätt att lägsta tid för Prop. 1998/99:74&lt;br&gt;vämpliktsutbildning skall vara 80 dagar. Försvarsmakten avser att&lt;br&gt;bedriva försök med förkortad grundutbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Försvarsmaktens underlag till den säkerhetspolitiska&lt;br&gt;kontrollstationen anförs att uttagningen av totalförsvarspliktiga för&lt;br&gt;Försvarsmakten bör grundas på ökad grad av eget åtagande inom&lt;br&gt;pliktsystemets ram. Meritvärdet av fullgjord värnplikt bör öka.&lt;br&gt;Nuvarande ekonomiska ersättning bör förstärkas för den som fullgör lång&lt;br&gt;grundutbildning. En förutsättning för att nå de vämpliktsvolymer som&lt;br&gt;erfordras för att kunna genomföra internationell verksamhet är enligt&lt;br&gt;Försvarsmakten att ekonomiska och andra incitament ses över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsmakten har också i underlaget framfört en alternativ&lt;br&gt;utbildningsgång. Enligt denna rycker vissa totalförsvarspliktiga in till&lt;br&gt;tjänstgöring först efter det att de har genomfört sina civila studier. Detta&lt;br&gt;skulle innebära att individens civila kompetens utgör grund för var och i&lt;br&gt;vilken befattning den totalförsvarspliktige genomför sin tjänst. Detta&lt;br&gt;torde enligt Försvarsmakten innebära att den tillförs en mängd&lt;br&gt;högskoleutbildade individer som under grundutbildningen tillför&lt;br&gt;Försvarsmakten sin kompetens. Dessa skulle med fördel kunna fördelas&lt;br&gt;till utbildningsplatser med förkortad utbildning. Alternativet behöver&lt;br&gt;enligt Försvarsmakten studeras vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avseende totalförsvarspliktiga i stödproduktion redovisar&lt;br&gt;Försvarsmakten att utbildning av mobiliserings- och förrådsvämpliktiga&lt;br&gt;skall upphöra. Däremot avser Försvarsmakten att även fortsättningsvis&lt;br&gt;utbilda bevaknings- och depåvämpliktiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Civilpliktsvolymer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt totalförsvarsbeslutet år 1996 skall planeringen utgå från att 5 000&lt;br&gt;totalförsvarspliktiga per år utbildas inom det civila försvaret vid&lt;br&gt;försvarsbeslutsperiodens slut. På sikt skulle inriktningen vara att&lt;br&gt;successivt utöka utbildningen till ca 10 000 per år. I rapporten RRV&lt;br&gt;1996:6 har Riksrevisionsverket redovisat sin granskning av&lt;br&gt;genomförandet och konsekvenserna av riksdagsbesluten år 1994 och&lt;br&gt;1996 att förstärka det civila försvaret med grundutbildad pliktpersonal&lt;br&gt;för kommunernas behov. Enligt RRV saknas för närvarande en fastställd&lt;br&gt;och rättvisande bild av behovet. Det framgår även att det anmälda&lt;br&gt;behovet är kraftigt överdimensionerat i de preliminära bedömningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt underlag från ÖCB skulle en utbildningsvolym om cirka 5 000&lt;br&gt;totalförsvarspliktiga per år från år 2001 vara möjlig. I antalet 5 000 ingår&lt;br&gt;även cirka 2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;000 totalförsvarspliktiga för utbildning till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;flygplatsbrandmän, räddningsmän, banreparatörer och befattningar inom&lt;br&gt;elförsörjningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ÖCB har anfört svårigheter med att lämna en slutlig bedömning om&lt;br&gt;kommunernas behov av civila beredskapsmän. Detta beror på att de&lt;br&gt;beställningar som föreligger från landets kommuner utgår från ett&lt;br&gt;preliminärt bedömt behov. En svårighet är att de civila&lt;br&gt;krigsorganisationerna vid myndigheter och kommuner kommit olika&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;långt i de analyser av förstärkningsbehov som skall ligga till grund för&lt;br&gt;bedömt personalbehov. Bemanningsanvariga myndigheter och&lt;br&gt;kommuner måste således inkomma med ett säkrare underlag innan&lt;br&gt;uppgift om slutligt behov av civila beredskapsmän kan anges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ÖCB har även föreslagit att totalförsvarspliktiga skall kunna utbildas&lt;br&gt;för uppgifter inom en regional förstärkningsresurs. En sådan&lt;br&gt;förstärkningsresurs bör inrättas av regeringen och avse uppgifter inom&lt;br&gt;områdena hälso- och sjukvård, flyktingmottagandet, miljöskydd och&lt;br&gt;räddningstjänst. De regionala förstärkningsresursema föreslås bli&lt;br&gt;uppbyggda länsvis och dimensioneras med hänsyn till länens behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ÖCB föreslår vidare att det bör övervägas att införa utbildningar för&lt;br&gt;totalförsvarspliktiga för uppgifter inom gränsövervakning och bevakning.&lt;br&gt;ÖCB:s förslag innebär att man bör se över uppgifter och utbildning till&lt;br&gt;beredskapspolis och även överväga direktinskrivning i samband med&lt;br&gt;mönstring till beredskapspolisorganisationen. Man bör även överväga en&lt;br&gt;utbildningstid längre än 60 dagar till befattning som beredskapspolis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen till regeringens bedömning: Regeringen finner inte skäl att&lt;br&gt;föreslå några ändringar av de principer om totalförsvarets&lt;br&gt;personalförsörjning som lades fast i totalförsvarsbeslutet år 1996.&lt;br&gt;Tillämpningen av pliktsystemet har ifrågasatts och denna och flera andra&lt;br&gt;frågor utreds för närvarande av 1998 års Pliktutredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grunden för ett framtida pliktsystems utformning och tillämpning&lt;br&gt;måste vara behoven baserade på vilka uppgifter som skall kunna lösas&lt;br&gt;med totalförsvaret. Såväl antalet totalförsvarspliktiga som årligen skall&lt;br&gt;utbildas som utbildningens innehåll skall grundas på dessa behov.&lt;br&gt;Uppgiften att möta ett väpnat angrepp skall vara dimensionerande för&lt;br&gt;det framtida pliktsystemet. Antalet årligen utbildade totalförsvarspliktiga&lt;br&gt;måste även kunna vara basen för de krigsförband som skall ställas till&lt;br&gt;förfogande i internationella insatser. Frågan om viss pliktpersonal kan&lt;br&gt;behöva utbildas för att kunna göra insatser vid svåra påfrestningar på&lt;br&gt;samhället i fred utreds av Pliktutredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots Pliktutredningens pågående arbete anser regeringen att någon&lt;br&gt;form av ställningstagande i vissa frågor redan nu är nödvändigt. En fråga&lt;br&gt;att ta ställning till i kontrollstationen är huruvida fördelningen av&lt;br&gt;pliktpersonalen för det militära respektive det civila försvaret skall&lt;br&gt;förändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beroende på övergången till ny krigsorganisation och förändringar i&lt;br&gt;grundorganisationen skall vämpliktsvolymen för åren 2000 och 2001&lt;br&gt;reduceras till cirka 15 000 totalförsvarspliktiga per år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även för det civila försvaret bedömer regeringen att en minskning bör&lt;br&gt;göras. För det kommunala behovet bör utbildningsvolymen kunna&lt;br&gt;minska från innevarande års volym om ca 3 000 totalförsvarspliktiga till&lt;br&gt;ca 1 500 per år under åren 2000 och 2001. Regeringen avser uppdra åt&lt;br&gt;berörda myndigheter att analysera konsekvenserna av den minskning av&lt;br&gt;antal utbildade totalförsvarspliktiga inom det civila försvaret som&lt;br&gt;regeringen beslutat för åren 2000 och 2001. Regeringen avser vidare låta&lt;br&gt;utreda behovet av totalförsvarspliktiga för det civila försvaret efter år&lt;br&gt;2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Totalförsvarets pliktverk har mot bakgrund av den osäkerhet som råder&lt;br&gt;om Försvarsmaktens framtida utbildningsorganisation hemställt om att&lt;br&gt;det far göras förenklingar i inskrivningsbesluten. Pliktverket anser därvid&lt;br&gt;bl.a. att inskrivningsbesluten vid mönstringen bör ersättas med&lt;br&gt;preliminära inskrivningsbeslut som senare följs av slutliga&lt;br&gt;inskrivningsbeslut. Pliktverket lämnar därvid förslag på hur detta&lt;br&gt;författningstekniskt skall lösas genom bl.a. ändringar i lagen (1994:1809)&lt;br&gt;om totalförsvarsplikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att de problem som Pliktverket tar upp kan hanteras&lt;br&gt;inom ramen för gällande bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att utbildningstidernas längd inom framförallt det&lt;br&gt;militära försvaret bör omprövas. Det kan ifrågasättas om inte de&lt;br&gt;nuvarande utbildningstiderna överlag kan kortas. Försvarsmakten bör&lt;br&gt;därför göra en genomgång av alla utbildningstider för de olika&lt;br&gt;befattningarna. För en stor del av de totalförsvarspliktiga inom&lt;br&gt;Försvarsmakten bör en utbildningstid om sex månader kunna vara&lt;br&gt;tillräcklig. För vissa befattningar torde dock en längre utbildningstid&lt;br&gt;erfordras. Det kan även övervägas att för kvalificerade befattningar&lt;br&gt;använda anställd personal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att ha en relativt snabb omsättning av totalförsvarspliktiga i&lt;br&gt;förbanden minskar behovet av repetitionsövningar. Det kan dock&lt;br&gt;genomföras korta övningar där totalförsvarspliktiga och officerare åter&lt;br&gt;får bekanta sig med bl.a. sitt vapensystem genom simulatorträning.&lt;br&gt;Denna form av övningar är organisatoriskt betydligt lättare att planera&lt;br&gt;och genomföra och ger en hel del färdighet för individen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar i övrigt vad Försvarsmakten anfört om&lt;br&gt;totalförsvarspliktiga i stödproduktion. Regeringen vill i sammanhanget&lt;br&gt;särskilt kommentera frågan om bemanning av bevakningsplutoner. I&lt;br&gt;1996 års totalförsvarsproposition bedömde regeringen att&lt;br&gt;bevakningsplutoner borde förberedas för att i ett anpassningsskede kunna&lt;br&gt;bemannas genom överföring av totalförsvarspliktiga med militär&lt;br&gt;grundutbildning. Försvarsutskottet har poängterat att denna fråga bör&lt;br&gt;analyseras och utvärderas i samband med framtagande av hemvärnets&lt;br&gt;framtida organisation. I den senaste redogörelsen i skr. 1997/98:75 av&lt;br&gt;regeringens behandling av riksdagens skrivelser till regeringen anmäldes&lt;br&gt;på s. 53, mom. 49 att ärendet bereds. Med hänvisning till den nu&lt;br&gt;initierade större omstruktureringen av det militära försvaret får&lt;br&gt;regeringen härmed anmäla att denna specifika fråga inte nu längre bör&lt;br&gt;beredas separat utan ingå inom ramen för utformningen av&lt;br&gt;territorialförsvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att närmare överväga vilka former som arbetet med&lt;br&gt;de ovan nämnda frågorna bör ha. Tidsplanen för det fortsatta arbetet bör&lt;br&gt;därvid samordnas med underlagsframtagningen i övrigt inför nästa&lt;br&gt;försvarsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.3&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Försvarsmaktens utb ildningsverksamhet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8.3.1 Bakgrund&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I 1996 års försvarsproposition anförde regeringen att Försvarsmaktens&lt;br&gt;verksamhet, av såväl principiella som ekonomiska skäl, så långt möjligt&lt;br&gt;borde samordnas. Regeringen konstaterade att det bedrivs en omfattande&lt;br&gt;utbildningsverksamhet vid ett stort antal skolor. Dessa skolor speglar i&lt;br&gt;betydande utsträckning försvarsgrens- och truppslagsuppdelningen. Inom&lt;br&gt;områden som teknik, skydd, hälso- och sjukvård, IT och även olika typer&lt;br&gt;av mer generell officersutbildning, bedrivs utbildning på flera skolor. I&lt;br&gt;propositionen framhölls att man därför kunde ifrågasätta om inte sådan&lt;br&gt;utbildning i högre grad dels borde ske gemensamt för Försvarsmakten,&lt;br&gt;dels kunde samordnas och samutnyttjas för utbildning i civil&lt;br&gt;krishantering och civila beredskapsförberedelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen framhöll vidare att skolverksamheten inom&lt;br&gt;Försvarsmakten utretts tidigare men att något samlat grepp med&lt;br&gt;utgångspunkt i ett såväl civilt som militärt behov inte tidigare hade tagits.&lt;br&gt;Med anledning härav anmälde regeringen att en särskild utredare skulle&lt;br&gt;tillkallas för att se över utbildningen av främst anställd militär och civil&lt;br&gt;personal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 5 december 1996 bemyndigade regeringen dåvarande chefen för&lt;br&gt;Försvarsdepartementet att tillkalla en särskild utredare. Med stöd av detta&lt;br&gt;bemyndigande utsågs landshövdingen Gunnar Björk till särskild utredare.&lt;br&gt;Det övergripande utredningsuppdraget innebar att förslag skulle lämnas&lt;br&gt;som syftar till att visa hur utbildningsverksamheten för främst anställd&lt;br&gt;personal inom Försvarsmakten kan bedrivas och samordnas så att de&lt;br&gt;samlade resurserna utnyttjas bättre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningsarbetet har bedrivits i två etapper. I augusti 1997 avlämnade&lt;br&gt;utredningen delbetänkandet En samordnad militär skolorganisation (SOU&lt;br&gt;1997:112), vari utredningen presenterade förslag som i första hand&lt;br&gt;berörde den organisatoriska strukturen för skolverksamheten. Dessa&lt;br&gt;förslag behandlade regeringen i 1998 års budgetproposition. Regeringen&lt;br&gt;föreslog bl.a. och i likhet med utredningen att&lt;br&gt;försvarsmaktsgemensamma organisationsenheter inom ramen för&lt;br&gt;officers- och krigshögskoleprogrammen skulle inrättas och lokaliseras till&lt;br&gt;Halmstad, Stockholm och Östersund. Riksdagen beslutade i december&lt;br&gt;1997 i enlighet med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har därefter behandlat den mer detaljerade utformningen&lt;br&gt;av och inriktningen för en ny struktur för officersutbildningen, där&lt;br&gt;inrättandet av de försvarsmaktsgemensamma organisationsenheterna&lt;br&gt;utgjorde en betydelsefull utgångspunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 10 mars 1998 överlämnade utredningen sitt slutbetänkande&lt;br&gt;Försvarsmaktsgemensam utbildning för framtida krav (SOU 1998:42).&lt;br&gt;Slutbetänkandet har remissbehandlats. I det följande redovisas utredarens&lt;br&gt;utgångspunkter och förslag samt vissa av remissinstansernas synpunkter&lt;br&gt;och regeringens ställningstagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hittillsvarande officersutbildning utgår från det befålssystem som&lt;br&gt;tillämpas för Försvarsmakten och som benämns Ny befålsordning för det&lt;br&gt;militära försvaret (prop. 1977/78:24, bet. 1997/98:FöU:10, rskr.&lt;br&gt;1997/98:179). Utredningen betonar att utformningen av en ny&lt;br&gt;utbildningsstruktur även skall rymmas inom ny befålsordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nivåhöjande officersutbildningen har inom ramen för ny&lt;br&gt;befålsordning bedrivits vid officershögskola, krigshögskola samt vid&lt;br&gt;Försvarshögskolan (f.d. Militärhögskolan). Beträffande de två&lt;br&gt;förstnämnda skolorna har armén, flygvapnet och marinen haft sina egna&lt;br&gt;skolor respektive utbildningsprogram. Gemensamt har dock varit att den&lt;br&gt;inledande och tillika grundläggande utbildningen varit principiellt lika&lt;br&gt;för alla aspiranter oavsett framtida uppgift och roll inom Försvarsmakten.&lt;br&gt;Först längre fram i utbildningssystemet har den nivåhöjande utbildningen&lt;br&gt;varit inriktad mot de krav och uppgifter som tillkommer högre chefer.&lt;br&gt;Regeringen har i officersförordningen (1994:882) närmare reglerat frågor&lt;br&gt;om utbildning, anställning och befordran m.m. av officerare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen konstaterar att det finns ett antal viktiga faktorer som i&lt;br&gt;betydande utsträckning ligger till grund för de krav som kommer att&lt;br&gt;ställas på framtidens officerare och som kommer att påverka&lt;br&gt;utbildningens utformning. Förutom uppgifter som faller inom&lt;br&gt;Försvarsmaktens huvuduppgifter ställs bl.a. krav på officeren att inom&lt;br&gt;ramen för riktiga etiska och moraliska normer kunna hantera den av&lt;br&gt;riksdagen beslutade anpassningsprincipen samt att kunna behärska och&lt;br&gt;dra fördel av den snabba utvecklingen inom teknik- och IT-området. Till&lt;br&gt;detta skall även fogas att den miljö som officeren potentiellt skall verka i&lt;br&gt;blir alltmer svårförutsägbar och diffus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har särskilt framhållit betydelsen av att&lt;br&gt;utbildningsverksamheten samordnas och att en enhetlig struktur&lt;br&gt;organiseras. Dessutom har Försvarsmaktens behov av olika kompetenser&lt;br&gt;beaktats samt förhållandet att blivande officerare kommer att ha en högst&lt;br&gt;varierande bakgrund då officersutbildningen påbörjas. Sammantaget&lt;br&gt;framhåller utredningen att detta lett till slutsatsen att en mer flexibel och&lt;br&gt;anpassningsbar utbildningsstruktur måste skapas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8.3.2 Nivåhöjande yrkesofficersutbildning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: En ny programstruktur för den&lt;br&gt;grundläggande och de nivåhöjande yrkesofficersutbildningarna bör&lt;br&gt;införas som ersätter nuvarande utbildningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningen föreslår att ett yrkesofficersprogram&lt;br&gt;motsvarande 80 poäng&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; inrättas för den grundläggande&lt;br&gt;yrkesofficersutbildningen. Programmet ersätter de nuvarande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Utredningen har av olika skäl valt att ange de olika utbildningsmomentens omfattning&lt;br&gt;genom att ange visst antal poäng. Varje poäng kan generellt sett anses motsvara en&lt;br&gt;studievecka.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;137&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;officershögskoleprogrammen. I programmet skall ingå 20 poäng Prop. 1998/99:74&lt;br&gt;forsvarsmaktsgemensam utbildning, 20 poäng försvarsgrensgemensam&lt;br&gt;utbildning samt 40 poäng befattningsutbildning. 25 procent av&lt;br&gt;programmet skall vara avdelat för individuella val i form av s.k.&lt;br&gt;specialkurser. De gemensamma utbildningsdelama skall bedrivas vid&lt;br&gt;militärhögskola medan befattningsutbildningen skall bedrivas vid&lt;br&gt;funktionsskola.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har övervägt olika alternativ beträffande tidslängden för&lt;br&gt;programmet. Utredningen har dock funnit att ett bibehållande av&lt;br&gt;nuvarande utbildningstid om två år är ändamålsenlig ur flera synvinklar.&lt;br&gt;Eftersom den grundläggande utbildningen måste kompletteras med annan&lt;br&gt;fack- och befattningsutbildning i olika omfattning, kommer den&lt;br&gt;obligatoriska utbildningen att efter hand alltmer återspegla en tidsmässigt&lt;br&gt;lämplig och tillika relevant ”minsta gemensam nämnare” för olika&lt;br&gt;officerskategorier. Detta förhållande bedömer utredningen vara&lt;br&gt;ekonomiskt rationellt eftersom tidigare erfarenhet visat att tilldelad&lt;br&gt;utbildningstid fylls ut oavsett om detta är av absolut vikt för att officeren&lt;br&gt;skall kunna utöva sin yrkesroll. Utredningen konstaterar vidare att en&lt;br&gt;förändring av utbildningstiden för den obligatoriska delen inte kommer&lt;br&gt;att innebära någon skillnad för den sammanlagda utbildningstiden&lt;br&gt;eftersom fack- och befattningsutbildning i likhet med idag kommer att&lt;br&gt;förläggas efter avlagd yrkesofficersexamen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår vidare att ett taktiskt program inrättas för den&lt;br&gt;nivåhöjande yrkesofficersutbildningen motsvarande 40 poäng.&lt;br&gt;Programmet ersätter det nuvarande krigshögskoleprogrammet. I&lt;br&gt;programmet skall ingå fem poäng forsvarsmaktsgemensam utbildning&lt;br&gt;samt 35 poäng försvarsgrensgemensam utbildning eller&lt;br&gt;befattningsutbildning. De gemensamma utbildningsdelama skall bedrivas&lt;br&gt;vid militärhögskola medan befattningsutbildningen skall bedrivas vid&lt;br&gt;funktionsskola.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen anför att det taktiska programmet i många avseenden är&lt;br&gt;nära relaterat till yrkesofficersprogrammet. Mot bakgrund av att det&lt;br&gt;inledande programmet föreslås vara tvåårigt har utredningen funnit att&lt;br&gt;den därefter följande nivåhöjande utbildningen bör vara ettårig.&lt;br&gt;Utredningen framhåller att även här kan den ”minsta gemensamma&lt;br&gt;nämnaren” sägas ha varit styrande för en forsvarsmaktsgemensam&lt;br&gt;utbildningsstruktur. Detta innebär en sammanlagd utbildningstid för de&lt;br&gt;två programmen om tre år (120 poäng).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för den högre nivåhöjande yrkesofficersutbildningen&lt;br&gt;föreslår utredningen att ett stabsprogram, och ett chefsprogram inrättas&lt;br&gt;som båda genomförs vid Försvarshögskolan. Stabsprogrammet, som&lt;br&gt;ersätter nuvarande taktiska kurs, föreslås omfatta 40 poäng och&lt;br&gt;chefsprogrammet, som ersätter nuvarande chefsutbildning, föreslås&lt;br&gt;omfatta högst 100 poäng.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viktiga utgångspunkter för utredningen har varit att den högre&lt;br&gt;officersutbildningen skall anpassas till de föregående utbildnings-&lt;br&gt;programmen samt att utbildningen utformas så att dessa officerare blir&lt;br&gt;mer användbara för Försvarsmakten. Detta bör i sin tur leda till ett&lt;br&gt;antalsmässigt minskat utbildningsbehov inom dessa officerskategorier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna delar i huvudsak utredningens&lt;br&gt;förslag till en ny utbildningsstruktur för den grundläggande och de därpå&lt;br&gt;följande nivåhöjande utbildningsstegen. Försvarsmakten, som är positiv&lt;br&gt;till utredningens förslag, framhåller betydelsen av att ett&lt;br&gt;utbildningssystem utvecklas så att det täcker Försvarsmaktens behov och&lt;br&gt;inom ramen för detta behov tar tillvara den enskildes förutsättningar.&lt;br&gt;Varje program skall ge en grundläggande kunskap och förmåga inom&lt;br&gt;officersyrket och leda till examen. Det är sedan genom praktisk&lt;br&gt;tjänstgöring och kompletterande befattningsutbildning som erforderlig&lt;br&gt;yrkeskompetens erhålls. Sammantaget innebär detta, enligt&lt;br&gt;Försvarsmakten, att personalens kompetens kan utvecklas och anpassas&lt;br&gt;till de förmågor som efterfrågas av statsmakterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarshögskolan anser att den grundläggande officersutbildningen&lt;br&gt;bör avslutas med ett försvarsmaktsgemensamt skede och inte som&lt;br&gt;utredningen föreslår inledas med ett sådant skede. Detta skulle, enligt&lt;br&gt;skolan, kunna leda till att olika officerskategorier fick bättre förståelse&lt;br&gt;för varandras roller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Officersförbundet och Mitthögskolan föreslår att den grundläggande&lt;br&gt;officersutbildningen görs treårig. Officersförbundet föreslår vidare att&lt;br&gt;den obligatoriska utbildningen för yrkesofficerare även skall omfatta det&lt;br&gt;taktiska programmet och fackprogrammet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Regeringen delar i allt väsentligt&lt;br&gt;utredningens slutsatser och därmed dess förslag. Regeringen anser att&lt;br&gt;den föreslagna programstrukturen och terminsindelningen för&lt;br&gt;yrkesofficersprogrammet är ändamålsenlig och bidrar till den flexibilitet&lt;br&gt;och anpassningsbarhet som är eftersträvansvärd. Den lägger också&lt;br&gt;grunden för en långsiktig kompetensutveckling som svarar dels mot&lt;br&gt;individuella önskemål, dels mot Försvarsmaktens behov. Den föreslagna&lt;br&gt;inriktningen bidrar också till att officersaspiranten kan ges en bredare och&lt;br&gt;mer grundläggande kompetens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande programmets tidsmässiga längd delar regeringen&lt;br&gt;utredningens uppfattning och slutsatser. Redan idag äger en relativt&lt;br&gt;omfattande befattningsutbildning rum i form av handledd&lt;br&gt;praktiktjänstgöring efter nuvarande officershögskoleprogram.&lt;br&gt;Regeringen finner inte några avgörande skäl för att ändra på detta&lt;br&gt;förhållande. I sammanhanget vill regeringen betona vikten av att&lt;br&gt;utbildning som eventuellt kommer att äga rum utanför nämnda&lt;br&gt;utbildningsprogram kvalitetssäkras och meritvärderas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande det taktiska programmet och stabs- repektive&lt;br&gt;chefsprogrammet delar regeringen utredningens slutsatser och därmed&lt;br&gt;dess förslag. Den av utredningen föreslagna anpassningen av&lt;br&gt;utbildningarna är nödvändig mot bakgrund av yrkesofficersprogrammets&lt;br&gt;utformning. Regeringen har uppdragit åt Försvarsmakten att senast den&lt;br&gt;19 maj 1999 redovisa en bedömning av den framtida utbildningsvolymen&lt;br&gt;vad avser officersutbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8.3.3&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Icke nivåhöjande yrkesofficersutbildning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Ett särskilt fackprogram bör införas inom&lt;br&gt;ramen för de icke-nivåhöjande yrkesofficersutbildningama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningen föreslår att ett ettårigt fackprogram&lt;br&gt;motsvarande 40 poäng skapas. Utgångspunkten för utredningens förslag&lt;br&gt;har varit att det finns ett uttalat behov av att tillgodose Försvarsmakten&lt;br&gt;med officerare som har fördjupade kunskaper, insikter och färdigheter&lt;br&gt;för att kunna tjänstgöra och utvecklas i befattningar. För närvarande&lt;br&gt;tillgodoses delar av detta behov genom en riklig tillgång på olika typer av&lt;br&gt;fackkurser med varierande inriktning och omfång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund har utredningen funnit det vara relevant att&lt;br&gt;föreslå inrättandet av ett s.k. fackprogram. Officeren ges härigenom&lt;br&gt;möjlighet att utvecklas inom ett ämnesområde som hon eller han finner&lt;br&gt;intressant och som samtidigt fyller ett kompetensbehov i&lt;br&gt;Försvarsmakten. Fackprogrammet skall kunna genomföras efter godkänd&lt;br&gt;examen från endera den grundläggande officersutbildningen eller efter&lt;br&gt;något av de därpå följande nivåhöjande utbildningsprogrammen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen betonar att fackprogrammet inte skall ses som någon&lt;br&gt;återvändsgränd utan att det skall finnas möjlighet att fortsätta med&lt;br&gt;nivåhöjande utbildningsprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har inga principiella invändningar mot förslaget att&lt;br&gt;ett fackprogram inrättas. Försvarsmakten konstaterar att&lt;br&gt;utbildningssystemet måste vara utformat så att den som söker sig till&lt;br&gt;officersyrket ges möjlighet att tidigt söka sin yrkesinriktning såväl vad&lt;br&gt;gäller nivå som kompetensområden. Under överskådlig tid kommer&lt;br&gt;Försvarsmakten att ha ett ökande behov av fördjupande kompetens inom&lt;br&gt;såväl enskilda system som olika funktioner, varför&lt;br&gt;kompetensutvecklingssystemet måste ges möjligheter att täcka in även&lt;br&gt;detta behov. Försvarets materielverk ser det som positivt att det inom&lt;br&gt;ramen för ny befålsordning skapas utökade möjligheter för att möta&lt;br&gt;Försvarsmaktens framtida behov av specialistkompetens. Förslaget med&lt;br&gt;fackprogram innebär, enligt verket, ett oklassificerat sätt att tillgodose&lt;br&gt;verksamhetens behov utan kategoriindelning och benämning inom det&lt;br&gt;unika svenska enbefalssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser att ett&lt;br&gt;fackprogram kommer att medföra väsentliga fördelar. Detta bidrar till en&lt;br&gt;flexibilitet i utbildningssystemet som medverkar dels till att den&lt;br&gt;enskildes behov av utveckling kan uppfyllas, dels till att&lt;br&gt;Försvarsmaktens behov av särskilda kompetenser kan tillgodoses.&lt;br&gt;Möjligheterna för den enskilde att göra karriär utan att därför med&lt;br&gt;nödvändighet behöva byta nivå bör enligt regeringens mening härmed&lt;br&gt;underlättas. En nackdel med det hittillsvarande systemet har därmed&lt;br&gt;avhjälpts. Regeringen anser vidare att införandet av programmet kommer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att medföra att den mer fackmässiga utbildningen kan systematiseras på Prop. 1998/99:74&lt;br&gt;ett bättre sätt än hittills.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8.3.4 Reservofficersutbildning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: En ny programstruktur för&lt;br&gt;reservofficersutbildningen bör införas som ersätter nuvarande&lt;br&gt;utbildningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utredningen föreslår att ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;reservofficersprogram för den grundläggande reservofficersutbildningen&lt;br&gt;inrättas. Programmet föreslås omfatta 40 poäng och ersätta nuvarande&lt;br&gt;reservofficerskurs inom officershögskoleprogrammet. Den därpå&lt;br&gt;följande nivåhöjande utbildningen föreslås för majoriteten omfatta en&lt;br&gt;kurs om fem poäng och ersätta nuvarande reservofficerskurs inom&lt;br&gt;krigshögskoleprogrammet. Den högre reservofficersutbildningen föreslås&lt;br&gt;omfatta en kurs om sex poäng och ersätta både nuvarande taktisk kurs&lt;br&gt;och chefskurs vid Försvarshögskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen framhåller att reservofficerarna är en viktig och&lt;br&gt;oumbärlig resurs inom Försvarsmaktens krigsorganisation. Samtidigt&lt;br&gt;betonar utredningen att kraven på framtidens yrkesofficer och nya och&lt;br&gt;förändrade uppgifter för Försvarsmakten även gäller reservofficerarna i&lt;br&gt;väsentliga avseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reservofficersutbildningen skall enligt utredningen i första hand&lt;br&gt;utformas som befattningsutbildning och i största möjliga mån samordnas&lt;br&gt;med yrkesofficersutbildningen. Utredningen betonar dock att&lt;br&gt;reservofficersprogrammet måste kunna kompletteras med alternativa&lt;br&gt;utbildningsformer för att tillgodose både individens önskemål och&lt;br&gt;Försvarsmaktens behov av olika kompetenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande de efterföljande nivåhöjande utbildningarna föreslår&lt;br&gt;utredningen att nuvarande utbildningsprogram utgår och ersätts med en&lt;br&gt;högre reservofficerskurs. Härigenom bedöms de nya kraven på&lt;br&gt;reservofficeren kunna tillgodoses på ett bättre sätt samtidigt som en&lt;br&gt;högre grad av flexibilitet erhålls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Reservofficersförbundet anför vissa invändningar&lt;br&gt;mot den struktur som utredningen föreslår. Förbundet vänder sig mot att&lt;br&gt;reservofficeren skall kunna användas för uppgifter inom&lt;br&gt;grundorganisationen som korttidsanställd specialist. I övrigt framhåller&lt;br&gt;förbundet betydelsen av att utbildningen anpassas till civila utbildningars&lt;br&gt;terminsindelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Regeringen delar i allt väsentligt&lt;br&gt;utredningens slutsatser och därmed dess förslag till utformning av&lt;br&gt;reservofficersutbildningen. Det är väsentligt att relevanta förutsättningar&lt;br&gt;skapas för att reservofficerens roll och funktion utvecklas och breddas&lt;br&gt;utan att de grundläggande principerna förändras. De av utredningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreslagna förändringarna av utbildningsstrukturen bidrar på ett Prop. 1998/99:74&lt;br&gt;ändamålsenligt sätt till en utveckling i denna riktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller Reservofficersförbundets mer principiella invändning&lt;br&gt;mot användandet av reservofficerare i grundorganisationen gör&lt;br&gt;regeringen följande bedömning. Som anförts på annan plats i denna&lt;br&gt;proposition torde tidigare gällande syn på separerad grund- respektive&lt;br&gt;krigsorganisation få minskad aktualitet. I Försvarsmaktens framtida&lt;br&gt;organisation är det angeläget att personalens kompetens anpassas till&lt;br&gt;detta. Enligt regeringens mening har också statsmakterna redan i 1996&lt;br&gt;års totalförsvarsbeslut bejakat möjligheterna till ett ökat utnyttjande av&lt;br&gt;reservofficerare inom ramen för den verksamhet som brukar förknippas&lt;br&gt;med begreppet grundorganisation.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8.3.5 Kvalitetssäkring, meritvärdering m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det är av stor betydelse att frågorna om&lt;br&gt;kvalitetssäkring och meritvärdering, samarbete med övrigt&lt;br&gt;högskoleväsende samt kontinuiteten mellan de militära&lt;br&gt;utbildningsprogrammen ges en tydlig lösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens forslag: Utredningen föreslår att en gemensam&lt;br&gt;utbildningsstruktur för alla nivåer skapas genom att Försvarshögskolan&lt;br&gt;får en samordnande roll vad gäller kvalitetssäkring och meritvärdering,&lt;br&gt;samarbete med övriga högskoleväsendet samt kontinuiteten i&lt;br&gt;utbildningsverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande den utbildning som skall bedrivas vid militärhögskola&lt;br&gt;konstaterar utredningen, att eftersom tre organisationsenheter skall&lt;br&gt;bedriva samma utbildning kommer ett stort och dessutom nödvändigt&lt;br&gt;behov av samordning inom flera områden och funktioner att aktualiseras.&lt;br&gt;Utredningen konstaterar att chefen för respektive organisationsenhet&lt;br&gt;kommer att lyda under huvudansvarig funktion i högkvarteret och att&lt;br&gt;produktionsledning av verksamheten bör ske på detta sätt. Inom ramen&lt;br&gt;för de överväganden som gjorts har utredningen funnit tre&lt;br&gt;omständigheter av stor vikt. Det gäller dels den pågående hanteringen av&lt;br&gt;Försvarshögskolans och Försvarsmaktens framställan om meritvärdering,&lt;br&gt;dels att kontinuiteten kan upprätthållas mellan de olika&lt;br&gt;utbildningsprogrammen, dels hur de största synergieffektema kan uppnås&lt;br&gt;med annan utbildningsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen noterar att produktionsledning inom Försvarsmakten&lt;br&gt;innebär att den grundläggande samt den därpå följande nivåhöjande&lt;br&gt;officersutbildningen även fortsättningsvis är att betrakta som&lt;br&gt;inomverksutbildning. Som ett kriterium för högskoleutbildning brukar&lt;br&gt;anges att utbildningen inte är att betrakta som inomverksutbildning.&lt;br&gt;Utredningen anser emellertid att detta förhållande kan bestå tills vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare framhåller utredningen betydelsen av att Försvarshögskolan får&lt;br&gt;en samordnande roll beträffande kontinuiteten mellan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;142&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utbildningsprogrammen, vilket är en viktig del i en gemensam Prop. 1998/99:74&lt;br&gt;utbildningsstruktur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen for även ett resonemang kring samarbetet med det övriga&lt;br&gt;högskoleväsendet. Utredningen konstaterar att det är av stor vikt att&lt;br&gt;samhällets resurser utnyttjas optimalt så att högsta kvalitet erhålls till&lt;br&gt;lägsta pris. Vidare bör inte Försvarsmakten och Försvarshögskolan&lt;br&gt;bedriva utbildningsverksamhet som kan erhållas inom det allmänna&lt;br&gt;utbildningsväsendet. Utredningen noterar dock att kostnaden för&lt;br&gt;uppdragsutbildningen, som ligger närmast till hands, i flera fall är högre&lt;br&gt;än om Försvarsmakten anställer egna lärare för utbildningsuppgiften. Det&lt;br&gt;saknas därmed ekonomiska incitament för att ytterligare utöka&lt;br&gt;samarbetet med högskoleväsendet. Ett framtida samarbete med det civila&lt;br&gt;högskoleväsendet måste därför finna former där kostnaderna kan fördelas&lt;br&gt;på ett för bägge parter mer neutralt sätt, varvid samhällsekonomisk&lt;br&gt;rationalitet kan uppnås. Försvarshögskolan bedöms här fa en viktig&lt;br&gt;samordnande roll i framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslutningsvis konstaterar utredningen att den föreslagna&lt;br&gt;utbildningsstrukturen bedöms gynna den nu pågående processen med att&lt;br&gt;akademisera officersprogrammen. Utbildningsstrukturen ger också enligt&lt;br&gt;utredningen förutsättningar för att söka ett bredare samarbeta med andra&lt;br&gt;myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna.* Ett flertal remissinstanser berör frågan om&lt;br&gt;meritvärdering och betydelsen av att denna fråga löses. Stockholms&lt;br&gt;universitet, Uppsala universitet, Linköpings universitet, Kungliga&lt;br&gt;Tekniska Högskolan, Högskolan i Karlstad och Mitthögskolan framhåller&lt;br&gt;att det är fullt möjligt och även önskvärt att samverkan med&lt;br&gt;militärhögskola respektive Försvarshögskolan utökas. Härigenom kan&lt;br&gt;även önskvärd kvalitetssäkring uppnås och erhållas. Flera högskolor&lt;br&gt;vänder sig dock mot resonemanget att det skulle vara för dyrt med&lt;br&gt;uppdragsutbildning och att detta i sin tur skulle motverka att ytterligare&lt;br&gt;samverkan kommer till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med utgångspunkt från föreslaget kursinnehåll har flera högskolor&lt;br&gt;anmält att de kan bidra med relevant utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högskoleverkets rapport: Högskoleverket har på regeringens uppdrag&lt;br&gt;haft att bedöma hur Försvarshögskolans nivåhöjande officersutbildning&lt;br&gt;och kompetenshöjande utbildning inom de civila delarna av totalförsvaret&lt;br&gt;förhåller sig till likartad utbildning inom högskolan vad avser nivå och&lt;br&gt;kvalitet. De utbildningar som har bedömts är stabs- och chefsprogrammet&lt;br&gt;samt en planerad utbildning vid Försvarshögskolan för de civila delarna&lt;br&gt;av totalförsvaret, benämnd totalförsvarsprogrammet. Bedömningen har&lt;br&gt;gällt utbildningarnas högskolemässighet, dvs. om de till sitt innehåll och&lt;br&gt;sin uppläggning uppfyller de krav som anges i högskolelagen och&lt;br&gt;högskoleförordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högskoleverket har därvid anfört i huvudsak följande. Andelen&lt;br&gt;forskarutbildade lärare är vid Försvarshögskolan alltjämt mycket låg men&lt;br&gt;den forskning och forskarutbildning som bedrivs vid Försvarshögskolan&lt;br&gt;är jämförbar med högskoleområdet i övrigt. En hel del återstår för att nå&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;143&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;önskvärd bredd och önskvärt djup i fråga om kompetensmiljön vid&lt;br&gt;högskolan. Enligt verket råder ett strukturellt problem i fråga om de&lt;br&gt;militära lärarnas förordnandetider och tjänstgöringens meritvärde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En slutsats beträffande utbildningsprogrammen är att stabs- och&lt;br&gt;chefsprogrammen sedda i ett sammantaget perspektiv är fullt jämförbara&lt;br&gt;med minst treåriga civila yrkesutbildningar inom högskolan, såsom&lt;br&gt;utbildning till högskoleingenjör och civilingenjör, utbildningar inom&lt;br&gt;vårdområdet eller vissa lärarutbildningar. Som enskilt program motsvarar&lt;br&gt;chefsprogrammet väl en yrkesutbildning inom högskolan. Det ettåriga&lt;br&gt;stabsprogrammet är fullt jämförbart med första året av utbildningarna till&lt;br&gt;högskoleingenj ör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt rapporten har den redovisade bedömningen även tagit sikte på&lt;br&gt;den förväntade situationen vid Försvarshögskolan när föreslagna&lt;br&gt;reformer genomförts. Försvarshögskolan bör då enligt rapporten kunna&lt;br&gt;ansöka om examinationsrätt och författningsmässig reglering av sin&lt;br&gt;verksamhet i anslutning till högskolelag och högskoleförordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har inte ingått i uppdraget att lägga förslag till åtgärder. I rapporten&lt;br&gt;har man dock konkretiserat sina slutsatser i form av ett antal&lt;br&gt;rekommendationer till förändringar som bör kunna förstärka och&lt;br&gt;underlätta Försvarshögskolans utveckling som akademisk läroanstalt.&lt;br&gt;Rekommendationerna avser lärarkompetens och kompetensmiljö,&lt;br&gt;utbildningarnas innehåll och pedagogik samt om utbildningarnas&lt;br&gt;institutionella och infrastrukturella förutsättningar. Man bör bedöma&lt;br&gt;utbildningarna på nytt om fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser i likhet med&lt;br&gt;utredningen och vad som framkommit i Högskoleverkets rapport, att det&lt;br&gt;är av stor betydelse att frågorna om kvalitetssäkring och meritvärdering,&lt;br&gt;samarbete med övrigt högskoleväsende samt kontinuiteten ges en&lt;br&gt;lösning. Det är i första hand en uppgift för Försvarshögskolan att vidta&lt;br&gt;de åtgärder som behövs. Regeringen kommer successivt att pröva&lt;br&gt;behovet av särskilda beslut.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8.3.6 Resursfrågor m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Den nya utbildningsstrukturen bedöms&lt;br&gt;sammantaget medföra lägre kostnader i förhållande till den hittills&lt;br&gt;tillämpade utbildningsstrukturen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningen erinrar om att de ekonomiska&lt;br&gt;besparingarna och övriga konsekvenser som beräknades bli resultatet av&lt;br&gt;utredningens förslag avseende förändringar i den organisatoriska&lt;br&gt;strukturen redovisades i utredningens delbetänkande. Dessutom&lt;br&gt;redovisades konsekvenserna av att införa militärhögskolor. Den&lt;br&gt;huvudsakliga besparingen av utredningens förslag är därmed redan&lt;br&gt;redovisad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;144&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen konstaterar att en ny utbildningsstruktur av naturliga skäl&lt;br&gt;innebär att vissa initialkostnader uppstår, bl.a. för övergångsåtgärder,&lt;br&gt;anpassning av utbildningssystem och utarbetande av nya kursplaner.&lt;br&gt;Kostnaderna är dock starkt beroende av de produktionslösningar som&lt;br&gt;kommer att väljas. Utredningen har valt att jämföra dagens&lt;br&gt;utbildningsstruktur med den föreslagna genom att beräkna antalet&lt;br&gt;elevpoäng, vilket anger den tid eleven använder för att uppnå en&lt;br&gt;studiepoäng. En elevpoäng motsvarar i detta sammanhang en&lt;br&gt;studievecka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av analysen framgår att den nya utbildningstrukturen, med&lt;br&gt;utgångspunkt från dagens utbildningsvolymer, totalt sett kommer att&lt;br&gt;innebära ett utökat antal studieveckor. Utredningen redovisar emellertid&lt;br&gt;kompletterande åtgärder som tillsammans innebär att den nya strukturen&lt;br&gt;kommer att kräva närmare 700 studieveckor mindre än vad&lt;br&gt;hittillsvarande struktur och utbildningsvolymer kräver. Utredningen&lt;br&gt;konstaterar vidare att det inte går att påvisa några specifika besparingar&lt;br&gt;på kort sikt. Positiva effekter, både ekonomiska och andra av en ny&lt;br&gt;utbildningsstruktur måste bedömas på lång sikt, där t.ex.&lt;br&gt;kvalitetsaspekterna är av stor betydelse. Utredningens sammantagna&lt;br&gt;bedömning är att det finns klara resursmässiga skäl för att införa den nya&lt;br&gt;utbildningsstrukturen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Riksrevisionsverket har anfört att beräkningar av de&lt;br&gt;ekonomiska konsekvenserna av förslagen saknas. Enligt verkets egna&lt;br&gt;beräkningar kommer utredningens förslag att innebära ökade kostnader&lt;br&gt;som sträcker sig över en lång tidsperiod. Orsakerna härtill är bl.a. att&lt;br&gt;utredningen felaktigt tillgodogjort sig besparingseffekter av att minska&lt;br&gt;utbildningstiden för det taktiska programmet med ett år samt att behovet&lt;br&gt;av antalet officerare minskat, vilket borde leda till att kostnaderna för&lt;br&gt;utbildningen totalt sett också kan minskas. I övrigt redogör verket för ett&lt;br&gt;antal strukturella problem inom ramen för Försvarsmaktens&lt;br&gt;personalförsörjning. Verket presenterar även förslag till åtgärder för att&lt;br&gt;komma till rätta med dessa problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Regeringen noterar att utredningen&lt;br&gt;valt att analysera de ekonomiska konsekvenserna av förslagen genom att&lt;br&gt;beräkna skillnaden i antalet studieveckor, s.k. elevpoäng, mellan&lt;br&gt;nuvarande och föreslagen struktur. I likhet med utredningen anser&lt;br&gt;regeringen att en ny inriktning och utformning av utbildningsstrukturen&lt;br&gt;måste bedömas på lång sikt och i ett brett perspektiv varvid andra mer&lt;br&gt;kvalitativa aspekter beaktas. Okad och förbättrad kompetens kräver&lt;br&gt;resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har vid sin analys av Riksrevisionsverkets synpunkter&lt;br&gt;funnit att ett antal av dessa är relevanta när en samlad bedömning av den&lt;br&gt;nya utbildningsstrukturen skall göras. Samtidigt konstaterar regeringen&lt;br&gt;att Riksrevisionsverket fokuserat sitt yttrande på omständigheter och&lt;br&gt;förhållanden som inte legat inom utredningens uppdrag att bedöma. De&lt;br&gt;påpekanden som Riksrevisionsverket gjort är dock betydelsefulla för det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fortsatta utvecklingsarbetet avseende frågor rörande Försvarsmaktens&lt;br&gt;personalförsörjning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer i likhet med utredningen att den nya strukturen&lt;br&gt;sammantaget medför lägre kostnader i förhållande till den hittillsvarande.&lt;br&gt;Mot bakgrund av riksdagens beslut med anledning av 1998 års&lt;br&gt;budgetproposition om den organisatoriska skolstrukturen anser&lt;br&gt;regeringen att det är av stor betydelse att den nya utbildningsstrukturen&lt;br&gt;införs under innevarande år. Emellertid anser regeringen att det är av stor&lt;br&gt;vikt att en samlad och genomarbetad analys görs av samtliga kostnader&lt;br&gt;för utbildningssystemet. En sådan analys bör beakta konsekvenserna av&lt;br&gt;ett nytt personalförsörjningssystem, den organisatoriska strukturen,&lt;br&gt;utbildningsvolymer samt Riksrevisionsverkets påpekanden. Regeringen&lt;br&gt;avser att under innevarande år ge Försvarsmakten och Försvarshögskolan&lt;br&gt;i uppdrag att skyndsamt genomföra analysen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8.3.7 Genomförandet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Den nya utbildningsstrukturen bör införas&lt;br&gt;fr.o.m. höstterminen 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Genomförande av det nya&lt;br&gt;utbildningssystemet bör ske från den 1 juli 1999. Regeringen har&lt;br&gt;härvidlag erfarit att Försvarsmakten för närvarande förbereder den första&lt;br&gt;utbildningsstarten i den nya strukturen fr.o.m. höstterminen 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att återkomma till riksdagen om vilka eventuella&lt;br&gt;åtgärder och beslut som framdeles kan behöva vidtas, t.ex. beträffande&lt;br&gt;studiefinansieringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De principer som nu redovisats om en ny utbildningsstruktur är enligt&lt;br&gt;regeringens bedömning inte beroende av eventuella förändringar av&lt;br&gt;Försvarsmaktens struktur och volym.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.4 Övriga personalfrågor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det är av stor vikt att ett nytt&lt;br&gt;personalförsörjningssystem för Försvarsmakten tas fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anställningsbeslut och vissa befattningsplaceringar på överstenivå bör&lt;br&gt;delegeras från regeringen till Försvarsmakten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Inledning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framhållits tidigare vill regeringen understryka att det är av stor vikt&lt;br&gt;att ett nytt personalförsörjningssystem tas fram. Detta bör innefatta alla&lt;br&gt;personalkategorier således även reservofficerare, pliktpersonal och&lt;br&gt;frivilliga. I ett sådant personalförsörjningssystem bör&lt;br&gt;jämställdhetsfrågoma fa en framträdande roll. Regeringen har, som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;146&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nämnts tidigare uppdragit åt Försvarsmakten att senast den 19 maj 1999&lt;br&gt;redovisa en samlad syn på myndighetens framtida personalförsörjning.&lt;br&gt;Först därefter avser regeringen att överväga om ytterligare utredning eller&lt;br&gt;uppdrag behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande vill regeringen peka på vissa problemställningar vad&lt;br&gt;gäller personalfrågorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anställda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framhållits i det föregående har tidigare undersökningar och&lt;br&gt;Försvarsmaktens underlag visat på att det råder vissa strukturella&lt;br&gt;obalanser i Försvarsmakten när det gäller den anställda personalen.&lt;br&gt;Riksrevisionsverket har tagit upp dessa i en av sina rapporter och&lt;br&gt;diskuterat vissa lösningar på problemen. Även Försvarsmakten har i&lt;br&gt;underlaget tagit upp dessa frågor och menar att det måste tas fram ett nytt&lt;br&gt;system för försörjning med personal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga som måste lösas gäller åldersstrukturen hos officerarna. Man&lt;br&gt;måste enligt regeringen se till att officerare kan lämna Försvarsmakten&lt;br&gt;genom exempelvis yrkesväxling. En långsiktig lösning kan vara att&lt;br&gt;officersyrket inte längre skall ses som ett livstidsyrke. Ett sätt kan vara&lt;br&gt;att reservofficerare anställs i grundorganisationen på begränsad tid som&lt;br&gt;dock kan vara något längre än de tre år som för närvarande är den längsta&lt;br&gt;tiden. För övrigt har regeringen i 1999 års regleringsbrev för&lt;br&gt;Försvarsmakten anfört att Försvarsmakten ska ta till vara alla möjligheter&lt;br&gt;som finns för att minska den anställda personalens antal. Härvid skall&lt;br&gt;Försvarsmakten särskilt beakta möjligheterna till yrkesväxling mot&lt;br&gt;utbildningssektom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen noterar att problemet med åldersstrukturen bland&lt;br&gt;Försvarsmaktens civilanställda blir allt större. Efter flera år av&lt;br&gt;rationaliseringar enligt anciennitetsprincipen blir bördan tung för dem&lt;br&gt;som är kvar i organisationen. Det är även fortsättningsvis en&lt;br&gt;frågeställning som skall hanteras mellan arbetsgivare och&lt;br&gt;arbetstagarorganisationerna. Regeringen vill markera sin oro och&lt;br&gt;framhålla behovet av att försöka finna ansvarsfulla lösningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Försvarsmaktens underlag har frågan om skyldighet för&lt;br&gt;yrkesofficeren att tjänstgöra i utlandsstyrkan tagits upp. Försvarsmakten&lt;br&gt;anser att synen på frivillighet bör övervägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det är av vikt att yrkesofficerarna framdeles ser&lt;br&gt;den internationella tjänstgöringen som en naturlig och integrerad del av&lt;br&gt;yrket. För de yrkesofficerare som anställs i framtiden bör detta komma&lt;br&gt;till uttryck i anställningsavtalen. Redan ingångna anställningsavtal bör&lt;br&gt;däremot inte retroaktivt ges ett förändrat innehåll härvidlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reservofficerare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1996 års försvarsbeslutsproposition anförde regeringen att det inte&lt;br&gt;fanns något behov av att minska reservofficerarna med något bestämt&lt;br&gt;antal. Reservofficeramas avtalade tjänstgöring måste dock enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regeringen avpassas mot den nya insatsorganisationen och behovet av&lt;br&gt;anpassning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reservofficerama är en personalgrupp som de senaste åren upplevt&lt;br&gt;stora förändringar beträffande uppgifter och tjänstgöringsförhållanden. I&lt;br&gt;takt med att repetitionsövningar och andra övningstillfallen minskat i stor&lt;br&gt;omfattning har reservofficeramas möjligheter att fa den övning som de&lt;br&gt;behöver för sin kompetensutveckling nästan försvunnit.&lt;br&gt;Reservofficerama har uttryckt sin oro över att Försvarsmaktens underlag&lt;br&gt;inte tillräckligt redogör för hur reservofficerama skall utnyttjas i den&lt;br&gt;framtida Försvarsmakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill särskilt framhålla reservofficeramas stora betydelse&lt;br&gt;när det gäller att tillföra kompetens till det militära försvaret.&lt;br&gt;Reservofficerama utgör också en betydelsefull förutsättning för vårt&lt;br&gt;anpassningsförsvar. Det är viktigt med en god kompetensutveckling för&lt;br&gt;reservofficerama och denna ges bäst genom att reservofficerama får&lt;br&gt;ordentliga möjligheter till tjänstgöring. I den framtida&lt;br&gt;försvarsmaktsstrukturen som beskrivits tidigare bedömer regeringen att&lt;br&gt;reservofficerama kan få en avsevärt ökad betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att reservofficerama bättre bör kunna utnyttjas för&lt;br&gt;tjänstgöring i grundorganisationen. Detta bör kunna bidra till en bättre&lt;br&gt;balans i åldersstrukturen hos yrkesofficerarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fortsatt rekrytering är nödvändig dels för att kunna balansera&lt;br&gt;reservofficeramas åldersstruktur och kunna uppfylla krigsorganisationens&lt;br&gt;behov, dels för att kunna bemanna internationella uppdrag och behålla&lt;br&gt;Försvarsmaktens förankring i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon allmän skyldighet för reservofficerare att tjänstgöra i&lt;br&gt;internationell tjänst anser regeringen inte bör införas. Reservofficerare&lt;br&gt;bör dock erbjudas möjlighet att teckna kontrakt för att därefter vara&lt;br&gt;tillgängliga för internationella insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frivilligpersonal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsmakten har i underlaget ansett att frivilligverksamheten inom det&lt;br&gt;militära försvaret bör ligga på i stort sett samma nivå som tidigare.&lt;br&gt;Försvarsmakten anser även att stödet till hemvärnet skall bibehållas vid&lt;br&gt;nuvarande nivå. Regeringen har i avsnitt 7.2 redovisat sin syn på&lt;br&gt;hemvärnets framtida roll. Regeringen anser vidare att all&lt;br&gt;frivilligverksamhet har stor betydelse men att dess inriktning måste&lt;br&gt;anpassas till de förändringar som sker i totalförsvaret i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ÖCB har i sitt underlag bl.a. föreslagit en modifiering av nuvarande&lt;br&gt;inriktning för de frivilliga försvarsorganisationerna inom det civila&lt;br&gt;försvaret. Man föreslår att verksamheten inriktas mot en omedelbar&lt;br&gt;förmåga att medverka vid svåra påfrestningar på samhället i fred och vid&lt;br&gt;internationella insatser samt en förmåga att på sikt kunna medverka till&lt;br&gt;personalförsörjningen inom totalförsvaret inför ett väpnat angrepp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som motiv till förslaget anger ÖCB bl.a. att bemanningsansvariga&lt;br&gt;myndigheter inte, i samma utsträckning som tidigare, efterfrågar&lt;br&gt;frivilligpersonal till sina krigsorganisationer. Även RRV anger i sin&lt;br&gt;rapport RRV 1996:6 att frivilliga inte används i den kommunala&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;krigsorganisationen i den utsträckning som skulle vara möjligt. För&lt;br&gt;frivilliga försvarsorganisationer med uppgifter inom det militära&lt;br&gt;försvaret och för organisationer med uppgifter både inom det militära och&lt;br&gt;det civila försvaret framhåller ÖCB att Försvarsmaktens behov av&lt;br&gt;frivilliga i krigsorganisationen även i fortsättningen skall var styrande för&lt;br&gt;avtalstecknandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att vad ÖCB framfört i sitt underlag kan ligga till&lt;br&gt;grund för en djupare analys och utredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefstillsättningar i Försvarsmakten, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 34 § förordningen (1994: 642) med instruktion för Försvarsmakten&lt;br&gt;beslutar regeringen på eget initiativ om anställning som överbefälhavare,&lt;br&gt;ställföreträdande överbefälhavare, militärbefälhavare och generalläkare&lt;br&gt;samt som chef i högkvarteret för enheterna för operativ ledning,&lt;br&gt;krigsförbandsledning, grundorganisationsledning, underrättelse- och&lt;br&gt;säkerhetstjänst, planering, personal och intemrevision. Anställningarna&lt;br&gt;gäller för bestämd tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar vidare efter anmälan om anställning av militär&lt;br&gt;tjänsteman som överste (motsv) t.o.m. generalmajor (motsv) samt av&lt;br&gt;civil tjänsteman som chefsjurist och avdelningschef i högkvarteret (34 §&lt;br&gt;första stycket). Regeringen beslutar också om placering som&lt;br&gt;försvarsattaché och på befattning som militär rådgivare vid Sveriges&lt;br&gt;ständiga representation vid FN och vid Sveriges ständiga delegation vid&lt;br&gt;OSSE samt på vissa högre befattningar i myndigheten (34 § andra&lt;br&gt;stycket och bilaga 3). I en bilaga till officersförordningen (1994:882) har&lt;br&gt;regeringen angett vilka tjänstegrader som det finns för officerare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens beslut med anledning av prop. 1993/94:185&lt;br&gt;Förvaltningsmyndigheternas ledning innebar att tillsättningar på nivån&lt;br&gt;närmast under myndighetschefema i de flesta fall borde kunna delegeras&lt;br&gt;till myndigheterna. Samma delegeringsprincip borde också gälla för&lt;br&gt;chefstjänster i en sådan regional organisation som utgör en del av en&lt;br&gt;större central myndighet. Undantag kunde dock behöva göras med&lt;br&gt;hänsyn till den särskilda karaktären av en del tjänster, t.ex. inom det&lt;br&gt;militära försvarets område (s. 21).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i propositionen (prop. 1997/98:136) Statlig förvaltning&lt;br&gt;i medborgarnas tjänst beträffande chefsförsöjningen (s. 50) angett&lt;br&gt;följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Regeringen anser, i likhet med de flesta remissinstanser, att dess&lt;br&gt;utnämningsansvar inte bör utvidgas. Det skulle innebära ett avsteg från&lt;br&gt;den styrform som under senare år har introducerats i statsförvaltningen&lt;br&gt;och bidragit till att utveckla och effektivisera den. Det skulle vidare&lt;br&gt;rimma dåligt med det till myndigheterna delegerade ansvaret för den inre&lt;br&gt;organisationen, om regeringen börjar utnämna vissa avdelningschefer. I&lt;br&gt;linje med riksdagens riktlinjer år 1994 (prop. 1993/94:185 s. 20 ff, bet.&lt;br&gt;1993/94:KU42, rskr. 1993/94:381) bör därför regeringens utnämningar&lt;br&gt;även i fortsättningen renodlas till att gälla i huvudsak myndighetschefer.&lt;br&gt;Det är naturligt att dessa i sin tur ges förtroende att själva utse sina&lt;br&gt;närmaste medarbetare. Detta utesluter inte att regeringen i vissa fall, t.ex.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på grund av verksamhetens omfattning eller särskilda betydelse, kan&lt;br&gt;välja att tillsätta en överdirektör som ingår i verksledningen och&lt;br&gt;dessutom är generaldirektörens ställföreträdare. Regeringen anser för&lt;br&gt;övrigt att titeln överdirektör bör förbehållas dem som utses av&lt;br&gt;regeringen.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anställning som överste (motsv) och högre sker genom separata beslut&lt;br&gt;för varje särskild gradnivå. Tjänstegradema som uttryck för anställningen&lt;br&gt;är därvid knutna till olika nivåer i organisationen och möjliggör placering&lt;br&gt;på en stor mängd chefsbefattningar, ca 300 stycken, vilka anses kräva&lt;br&gt;den aktuella kompetensnivån. Huvuddelen av dessa chefsbefattningar&lt;br&gt;ligger i det tredje och fjärde ledet under myndighetschefens nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantagsmöjligheten i riksdagsbeslutet för det militära försvaret&lt;br&gt;hindrar i och för sig inte att regeringen tillsätter chefer långt ned i&lt;br&gt;organisationen, om det finns skäl för det. I den myndighetsstruktur som&lt;br&gt;gällde försvaret före den 1 juli 1994 var chefsbefattningarna även på de&lt;br&gt;lägre nivåerna ofta förenade med uppgiften att vara lokal eller regional&lt;br&gt;myndighetschef med visst självständigt ansvar, t.ex. på det disciplinära&lt;br&gt;området och annan myndighetsutövning. Trots att dessa&lt;br&gt;befattningshavare inte lydde direkt under regeringen, kunde det därför&lt;br&gt;framstå som naturligt att tillsättningarna beslutades av regeringen. När&lt;br&gt;myndigheten Försvarsmakten skapades den 1 juli 1994 ändrades&lt;br&gt;förutsättningarna. Det finns därför inte längre samma anledning för&lt;br&gt;regeringen att tillsätta chefer på de lägre nivåerna. För denna ståndpunkt&lt;br&gt;talar också den ansenliga mängd ärenden som det här är fråga om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En rimlig anpassning till intentionerna i riksdagsbeslutet bör därför&lt;br&gt;vara att regeringen har kvar tillsättningarna för den chefsnivå som ligger&lt;br&gt;närmast under myndighetschefen men delegerar anställningarna på de&lt;br&gt;lägre nivåerna till Försvarsmakten. De ärenden som alltså bör delegeras&lt;br&gt;gäller anställningarna som överste eller kommendör. Antalet sådana&lt;br&gt;anställningar uppgår till ca 200. Anställningar på avdelningschefsnivån&lt;br&gt;bör också delegeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bör besluta om placering på vissa chefsbefattningar som&lt;br&gt;kan anses särskilt viktiga och förenade med stort ansvar. Även placering&lt;br&gt;som försvarsattaché och militär rådgivare bör beslutas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är en uppgift för regeringen att närmare utforma de författningar&lt;br&gt;som reglerar dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan några år har Försvarsmakten på olika sätt anmält att man önskar&lt;br&gt;ändra i nuvarande tjänstegradsystem för yrkesofficerare. Tanken är att&lt;br&gt;den nuvarande tjänstegraden överste av 1. graden eller kommendör av 1.&lt;br&gt;graden (ca 80 st) skall utmönstras. För ungefar hälften av dagens&lt;br&gt;befattningar med denna grad bör enligt Försvarsmakten införas&lt;br&gt;tjänstegraden brigadgeneral (30 - 40 st). Motivet för detta har angetts&lt;br&gt;vara att det numera nästan bara är Sverige som inte har brigadgeneraler.&lt;br&gt;Det utökade internationella samarbetet har härigenom försvårats. De&lt;br&gt;övriga nordiska länderna har nyligen infört brigadgeneralsgraden.&lt;br&gt;Regeringen anser att denna fråga bör beredas ytterligare innan ställning&lt;br&gt;tas till förslaget. Frågor som särskilt bör analyseras rör antal&lt;br&gt;befattningshavare med den nya graden, införande och&lt;br&gt;övergångsbestämmelser samt konsekvenser i övrigt. Även&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;150&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsmaktens redovisning angående personalförsörjning respektive Prop. 1998/99:74&lt;br&gt;målbilder senast den 19 maj 1999 har betydelse for denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att återkomma till riksdagen i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Det civila försvaret m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;9.1 Förmågor inom det civila försvaret&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Det övergripande målet för det civila försvaret&lt;br&gt;och för utformningen av resurserna skall vara att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- värna civilbefolkningen, trygga en livsnödvändig försörjning,&lt;br&gt;säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna och bidra till&lt;br&gt;Försvarsmaktens förmåga vid ett väpnat angrepp och krig i vår&lt;br&gt;omvärld,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;bidra till fred och säkerhet i omvärlden och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- stärka samhällets förmåga att förebygga och hantera svåra&lt;br&gt;påfrestningar på samhället i fred.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Väpnat angrepp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningarna för totalförsvaret när det gäller försvar mot väpnat&lt;br&gt;angrepp har redovisats i kapitel 5. En omställning från ett&lt;br&gt;invasionsförsvar till ett försvar mot mer begränsade eller andra former av&lt;br&gt;väpnat angrepp innebär enligt regeringen en grundläggande förändring av&lt;br&gt;kraven även på förmågan inom det civila försvaret. Det handlar dels om&lt;br&gt;nya förutsättningar när det gäller uppgifter att värna civilbefolkningen,&lt;br&gt;trygga en livsnödvändig försörjning och säkerställa de viktigaste&lt;br&gt;samhällsfunktionerna, dels om nya eller förändrade krav på stöd till det&lt;br&gt;militära försvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att för uppgiften försvar mot väpnat angrepp skall&lt;br&gt;det inom det civila försvaret genom en tillräckligt hög grundberedskap&lt;br&gt;alltid finnas en förmåga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- som skapar handlingsfrihet att hantera förändrade förutsättningar i&lt;br&gt;framtiden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att motstå hot om begränsade insatser mot civila funktioner eller&lt;br&gt;infrastruktur. Insatserna kan bestå av sabotage eller fj ärrstridsmedel&lt;br&gt;utrustade med konventionella vapen eller massförstörelsevapen och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att kunna stödja Försvarsmaktens verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det civila försvaret skall vidare på kort sikt (enstaka år) kunna&lt;br&gt;utveckla en sådan förmåga hos viktiga samhällsfunktioner att samhället&lt;br&gt;kan motstå mer omfattande insatser av fj ärrstridsmedel och begränsade&lt;br&gt;luftrörliga insatsstyrkor. Det civila försvaret skall kunna bidra till den&lt;br&gt;samlade förmågan att på medellång sikt (inom fem år) kunna möta ett&lt;br&gt;väpnat angrepp som innebär mer omfattande militära operationer och att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;152&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på lång sikt (mer än tio år) kunna möta flera olika typer av väpnade Prop. 1998/99:74&lt;br&gt;angrepp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bidrag till fred och säkerhet i omvärlden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kapitel 5 redovisas inriktningen av Sveriges deltagande med&lt;br&gt;försvarsresurser i internationellt säkerhetssamarbete. Som sägs där har&lt;br&gt;det internationella säkerhetssamarbetet blivit alltmer omfattande och&lt;br&gt;mångfacetterat. En stor del av samarbetet sker med andra än&lt;br&gt;försvarsrelaterade medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom redogjorts för i kapitel 5 anser regeringen att en ändring bör&lt;br&gt;göras i förhållande till det tidigare försvarsbeslutet så att&lt;br&gt;totalförsvarsresursema skall kunna användas för att bidra till fred och&lt;br&gt;säkerhet i omvärlden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stärka samhällets förmåga att förebygga och hantera svåra&lt;br&gt;påfrestningar i fred&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många situationer kan tänkas innebära en svår påfrestning på samhället.&lt;br&gt;Det kan röra sig om katastrofartade olyckor, naturkatastrofer, tekniska fel&lt;br&gt;i viktig utrustning, sabotage, allvarlig smitta eller andra extrema&lt;br&gt;situationer av en sådan omfattning att det uppstår snabba och allvarliga&lt;br&gt;försämringar av samhällets funktion. Vid sådana påfrestningar krävs en&lt;br&gt;samordning av insatser från flera olika myndigheter och organ för att&lt;br&gt;hantera situationen och begränsa konsekvenserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inriktningen av beredskapen mot svåra fredstida påfrestningar&lt;br&gt;fastställdes av statsmakterna våren 1997 (prop. 1996/97:11 bet.&lt;br&gt;1996/97:FöU5, rskr. 1996/97:203).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resurserna inom det civila försvaret skall snabbt och smidigt kunna&lt;br&gt;utnyttjas för att stödja samhället vid svåra påfrestningar i fred. Särskilt&lt;br&gt;gäller detta vissa ledningssystem och ledningsresurser, personal, materiel&lt;br&gt;och varor i lager, sjukvårdsutrustning, vattenreningsutrustning och&lt;br&gt;resurser i övrigt som identifierats som lämpliga vid svåra påfrestningar i&lt;br&gt;fred.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.2 Den fortsatta inriktningen av planeringen för det&lt;br&gt;civila försvaret&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Resurserna inom det civila försvaret skall i&lt;br&gt;allmänhet, när så är möjligt, anpassas till och kunna ingå vid&lt;br&gt;internationella fredsfrämjande och humanitära insatser. Dessa resurser&lt;br&gt;skall även kunna användas vid svåra påfrestningar på samhället i fred.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den förändrade hotbilden medför att satsningar även i fortsättningen&lt;br&gt;behöver vidtas för att minska sårbarheten i infrastrukturen medan&lt;br&gt;däremot åtgärder främst vad gäller försörjningsberedskapen samt&lt;br&gt;skyddrumsbyggande bör kunna minska väsentligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;153&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Det vidgade säkerhetsbegreppet&lt;br&gt;utgör en grundläggande utgångspunkt för det civila försvaret. Åtgärder&lt;br&gt;för att förebygga och hantera olika hot och risker inom ramen för det&lt;br&gt;vidgade säkerhetsbegreppet sker genom satsningar på stor bredd inom&lt;br&gt;många samhällssektorer. En helhetssyn skall i ökad utsträckning prägla&lt;br&gt;samhällets hantering av hot och risker av olika slag liksom&lt;br&gt;uppbyggnaden av samhällets resurser för dessa ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När försvar mot invasion inte längre skall vara dimensionerande vid&lt;br&gt;utformningen av totalförsvaret krävs en grundläggande analys och en&lt;br&gt;förutsättningslös prövning. Försvarsmaktens krav på stöd förändras när&lt;br&gt;det militära försvaret inriktas på att möta andra former av väpnat&lt;br&gt;angrepp. Förberedelser för produktion av varor och tjänster, lagring av&lt;br&gt;förnödenheter för det militära försvarets behov, stöd med civila&lt;br&gt;transporter, m.m. kommer att minska. Nya förutsättningar blir styrande&lt;br&gt;när det gäller uppgifterna att värna civilbefolkningen, trygga en&lt;br&gt;livsnödvändig försörjning och säkerställa de viktigaste&lt;br&gt;samhällsfunktionerna. Kraven på uthållighet vid ett väpnat angrepp kan&lt;br&gt;sättas betydligt lägre än tidigare och omfattningen av fysiska&lt;br&gt;skyddsåtgärder kan generellt sett begränsas ytterligare. Inom vissa&lt;br&gt;infrastrukturområden kvarstår dock behovet av åtgärder. Det handlar&lt;br&gt;emellertid även om att ta hänsyn till de nya inslag som kan följa av andra&lt;br&gt;former av väpnat angrepp än invasion. En kontinuerlig analys krävs av&lt;br&gt;konfliktmönster och den moderna krigföringens konsekvenser för&lt;br&gt;civilbefolkningen och civila funktioner i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Infrastruktur&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen i samhället går mot en ökad användning av allt mer&lt;br&gt;avancerad informationsteknik. System utvecklas och förbättras i ett&lt;br&gt;mycket högt tempo. Mängden information ökar i samhället och&lt;br&gt;information i olika former kan förmedlas snabbare och till en allt större&lt;br&gt;grupp mottagare. Samtidigt som systemen utvecklas och förbättras blir&lt;br&gt;de allt mer sammansatta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att samhället blir allt mer beroende av sammansatta IT-system&lt;br&gt;ökar även sårbarheten. Beroendet gör att många vitala&lt;br&gt;samhällsfunktioner har svårigheter att lösa sina uppgifter om IT-system&lt;br&gt;slås ut. Det kan gälla system för värme, vatten, administrativa uppgifter&lt;br&gt;m.m. Regeringen anser därför att åtgärder skall vidtas för att minska&lt;br&gt;sårbarheten i de samhällsviktiga IT-systemen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att planering för det civila försvaret i ökad&lt;br&gt;utsträckning skall inriktas mot att säkra viktiga infrastrukturområden och&lt;br&gt;därmed minska sårbarheten i de för beredskapsförmågan gränssättande&lt;br&gt;faktorerna. Eftersom vissa system, t.ex. elförsörjningen, är så uppbyggda&lt;br&gt;att en helt säker försörjning aldrig kan uppnås måste olika former av&lt;br&gt;reservåtgärder vidtas för att minska konsekvenserna av avbrott och&lt;br&gt;störningar. Regeringen uppdrog i december 1997 åt ÖCB att i samråd&lt;br&gt;med berörda funktionsansvariga myndigheter och Försvarsmakten&lt;br&gt;redovisa i vilken utsträckning sårbarheten hos den civila infrastrukturen,&lt;br&gt;främst telekommunikationerna, elförsörjningen och datasystemen, kan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bedömas vara gränssättande för totalförsvarsförmågan vid olika Prop. 1998/99:74&lt;br&gt;antaganden om de resurser som en angripare kan sätta in. Slutredovisning&lt;br&gt;skall ske senast den 1 mars 2000. Regeringen avser vidare uppdra åt&lt;br&gt;Försvarets forskningsanstalt att sammanfatta och utvärdera de studier&lt;br&gt;som under senare år genomförts avseende bl.a. hot mot infrastrukturen,&lt;br&gt;främst elförsörjning och telekommunikation. I avsnitt 9.4 och 9.5&lt;br&gt;redovisas de åtgärder som regeringen anser skall genomföras inom&lt;br&gt;funktionen Telekommunikationer och inom delfunktionen Elförsörjning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns i många fall både förmåga och vilja att på illegal väg fa&lt;br&gt;tillgång till informationssystem för att därmed kunna förvränga eller&lt;br&gt;förstöra viktig information. Detta kan vara en del i en krigsaktivitet men&lt;br&gt;det kan också vara ett medel som utnyttjas av grupper eller enskilda&lt;br&gt;aktörer. Informationskrigföring bedöms potentiellt vara en viktig metod&lt;br&gt;för att försöka påverka ett lands lednings- och informationssystem.&lt;br&gt;Arbetet med att säkra viktiga system mot olika former av intrång,&lt;br&gt;informationskrig, blir enligt regeringen därmed en viktig fråga. I kapitel&lt;br&gt;5 och avsnitt 10.6 behandlas IT-relaterade hot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försörjningsberedskap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De fredstida handelsmönstren, företagens internationalisering,&lt;br&gt;utvecklingen av multilaterala organ som t.ex.&lt;br&gt;Världshandelsorganisationen (WTO) samt inte minst vårt medlemskap i&lt;br&gt;EU m.m. pekar mot att handeln kommer att fortgå någorlunda ostörd&lt;br&gt;långt in i en eventuell framtida kris. Den internationella utvecklingen&lt;br&gt;med ökad integration och starkare ömsesidigt beroende minskar riskerna&lt;br&gt;från försörjningssynpunkt. Samtidigt innebär den ökade globala&lt;br&gt;konkurrensen och den allt snabbare tekniska utvecklingen en förändring&lt;br&gt;av det svenska näringslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att ovan nämnda förändringar, tillsammans med den&lt;br&gt;ändrade inriktningen för Försvarsmaktens planering, medför nya&lt;br&gt;förutsättningar för planering av försörjningsberedskapen. Enligt&lt;br&gt;regeringen bör de myndigheter som har ansvar för försörjningsfunktioner&lt;br&gt;tillsammans med de myndigheter som är ansvariga för stödfunktioner&lt;br&gt;samt Försvarsmakten närmare analysera dessa förändringar.&lt;br&gt;Utgångspunkten för detta arbete bör vara en väsentlig minskning av&lt;br&gt;statens insatser. Tonvikten bör ligga på att analysera påverkan på fler än&lt;br&gt;ett område eller en funktion, t.ex. utrikeshandeln och transportsektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare anser regeringen att Sverige bör utveckla de internationella&lt;br&gt;samarbetsformema på försörjningsområdet, särskilt vad gäller Nato/PFF,&lt;br&gt;de civila planeringskommittéerna under Civil Emergency Planning&lt;br&gt;Committee (SCEPC). Krissamarbetsavtalen med Finland och Norge bör&lt;br&gt;anpassas till de nya förutsättningarna. Regeringen avser även att se över&lt;br&gt;möjligheten att vid senare tillfälle lyfta upp försörjningsfrågor på EU:s&lt;br&gt;agenda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beredskapslagring, särskilt av råvaror, bör mot bakgrund av de&lt;br&gt;förändrade förutsättningarna så långt möjligt kunna ersättas med andra&lt;br&gt;metoder. Regeringen avser därför att ge berörda myndigheter i uppdrag&lt;br&gt;att använda nya metoder för att trygga försörjningsförmågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmåga och organisation för internationellt säkerhetssamarbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resurser för det civila försvaret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I totalförsvarspropositionen (1996/97:4) angavs att resurser inom det&lt;br&gt;civila försvaret skall kunna utnyttjas vid genomförandet av&lt;br&gt;internationella fredsfrämjande och humanitära insatser. ÖCB har ett&lt;br&gt;samordningsansvar och har på regeringens uppdrag inventerat vilka&lt;br&gt;resurser inom det civila försvaret som kan nyttjas för internationella&lt;br&gt;insatser. Inom det civila försvarets 18 funktioner kan man urskilja en&lt;br&gt;säkerhetsfrämjande kompetens i form av utbyte av erfarenheter och&lt;br&gt;uppbyggande av nätverk inom ramen för PFF-samarbetet. Detta arbete är&lt;br&gt;främst koncentrerat till Sveriges närområde. I syfte att kunna möta ett&lt;br&gt;väpnat angrepp införskaffar och lagrar vissa funktioner materiel som i&lt;br&gt;vissa fall kan nyttjas vid internationella insatser, t.ex. läkemedel, pumpar,&lt;br&gt;broar, elverk och NBC-skydd. Ett eventuellt ianspråkstagande för&lt;br&gt;internationella insatser är emellertid förknippat med kostnader och bör&lt;br&gt;inte göras utan säkerhetspolitisk analys. Det krävs enligt regeringen en&lt;br&gt;mer ingående analys av vilka civila försvarsresurser som det finns behov&lt;br&gt;av och som är tillgängliga. Det måste betonas att detta slag av resurser&lt;br&gt;utgör en mycket liten del av det civila samhällets resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resurser hos Statens räddningsverk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens räddningsverk (SRV) har till uppgift att upprätthålla beredskap&lt;br&gt;för att genomföra räddnings- och katastrofinsatser samt att ha kapacitet&lt;br&gt;för att medverka i den inledande återuppbyggnadsfasen i krigs- och&lt;br&gt;krisdrabbade länder. De svenska katastrof- och räddningsinsatser som&lt;br&gt;kan genomföras utformas i enlighet med vad som efterfrågas av&lt;br&gt;internationella organisationer och FN-systemet. Det svenska sättet att i&lt;br&gt;huvudsak med personella och materiella resurser ur ordinarie&lt;br&gt;räddningstjänst direkt organisera internationella räddningsstyrkor är en&lt;br&gt;kostnadseffektiv modell som uppmärksammats i internationella&lt;br&gt;sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SRV har i enlighet med regeringens intentioner utvecklat en rad s.k.&lt;br&gt;insatspaket som kan nyttjas vid internationella hjälpinsatser.&lt;br&gt;Insatspaketen har utvecklats i samarbete med Sida och berörda FN-organ.&lt;br&gt;Ett arbete har påbörjats att utveckla ett nordiskt samarbete kring&lt;br&gt;insatspaketen. SRVs beredskap och kapacitet för räddnings- och&lt;br&gt;katastrofinsatser är en viktig del i civil-militär samverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övergången från katastrofinsatser till inledande återuppbyggnad kan&lt;br&gt;SRV ta till vara förvärvade kunskaper, etablerade nätverk och&lt;br&gt;organisation och investeringar i utrustning som tillkommit under&lt;br&gt;katastroffasen. SRV bör i nära samverkan med Försvarsmakten utveckla&lt;br&gt;sin förmåga som en av aktörerna på minröjningsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattande bedömning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av vad som redovisats i kapitel 5 om fortsatt utveckling av&lt;br&gt;förmågan till långsiktig anpassning bör möjligheterna att långsiktigt&lt;br&gt;förändra det civila försvarets inriktning ytterligare analyseras. Säkerhets-&lt;br&gt;och beredskapsaspekter måste beaktas tidigt i samhällsplaneringen.&lt;br&gt;Många av de åtgärder som syftar till att åstadkomma en grundläggande&lt;br&gt;robusthet inom viktiga infrastrukturområden måste genomföras i&lt;br&gt;samband med samhällets långsiktiga investeringar i dessa. Inom andra&lt;br&gt;områden bör eftersträvas metoder för att åstadkomma en högre grad av&lt;br&gt;flexibilitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resurserna inom det civila försvaret skall i allmänhet, när så är&lt;br&gt;möjligt, anpassas till och kunna ingå vid internationella fredsfrämjande&lt;br&gt;och humanitära insatser. På samma sätt skall dessa resurser även kunna&lt;br&gt;användas vid svåra påfrestningar på samhället i fred. Sammantaget&lt;br&gt;innebär detta att civila resurser för internationella insatser dels kan&lt;br&gt;hämtas från ordinarie verksamheter i samhället, dels kan hämtas från de&lt;br&gt;resurser som byggs upp inom det civila försvaret. De civila resurserna&lt;br&gt;skall kunna användas längs hela skalan av olyckor, från vardagsolyckor&lt;br&gt;till svåra påfrestningar i fred, såväl inom Sverige som vid internationella&lt;br&gt;insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer att den förändrade hotbilden medför att&lt;br&gt;satsningar även i fortsättningen behöver göras för att minska sårbarheten&lt;br&gt;i infrastrukturen medan däremot åtgärder främst vad gäller&lt;br&gt;försörjningsberedskapen samt skyddrumsbyggande bör kunna minska&lt;br&gt;väsentligt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.3 Funktionen Ordning och säkerhet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Justitiedepartementets ansvarsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Under försvarsbeslutsperioden skall 1 500&lt;br&gt;totalförsvarspliktiga utbildas till den särskilda&lt;br&gt;beredskapspolisorganisationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon utbyggnad av den allmänna beredskapspolisorganisationen&lt;br&gt;skall inte ske under försvarsbeslutsperioden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör finnas en beredskap att kunna anpassa utbildning och&lt;br&gt;uppgifter i enlighet med vad som kan komma att bli resultatet av&lt;br&gt;Kombattantutredningens förslag, sådana förslag som Pliktutredningen&lt;br&gt;presenterar år 2000 samt av resultatet av en eventuell översyn enligt&lt;br&gt;Överstyrelsen för civil beredskaps förslag om bl.a. direktinskrivning&lt;br&gt;av totalförsvarspliktiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anmälde i 1996 års&lt;br&gt;totalförsvarsproposition (prop. 1996/97:4) att inriktningen bör vara att&lt;br&gt;under försvarsbeslutsperioden utöka beredskapspolisens organisation till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;157&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att totalt omfatta 15 000. Den utvidgade beredskapspolisorganisationen&lt;br&gt;omfattar en särskild del på 5 000 och en allmän del på 10 000&lt;br&gt;beredskapspoliser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen informerade riksdagen i budgetproposition 1998/99:1&lt;br&gt;utgiftsområde 6 Totalförsvar, under avsnitt 4.5 Ordning och säkerhet att&lt;br&gt;utbyggnaden av den särskilda beredskapspolisen inte har kunnat&lt;br&gt;genomföras i den takt som var avsedd. Rikspolisstyrelsen har den 16&lt;br&gt;november 1998 på regeringens uppdrag redovisat vilka konsekvenser&lt;br&gt;som uppstår för funktionens förmåga om målsättningen i försvarsbeslutet&lt;br&gt;inte kan uppnås. Enligt Rikspolisstyrelsen minskar polisens förmåga att&lt;br&gt;kortsiktigt medverka i de planerade uppgifterna inom totalförsvaret.&lt;br&gt;Detta skall dock ställas mot att det säkerhetspolitiska läget gör att risken&lt;br&gt;för ett behov av insatser inom området är mycket litet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsberedningen anger i sin rapport att utbildning av&lt;br&gt;totalförsvarspliktiga bör anpassas till en väsentligt nedtonad beredskap&lt;br&gt;mot invasion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I september 1998 lämnade Kombattantutredningen sin rapport (SOU&lt;br&gt;1998:123) Folkrättslig status m.m. till regeringen. Rapporten bereds för&lt;br&gt;närvarande inom Regeringskansliet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ÖCB har föreslagit en översyn av uppgifter och utbildning till&lt;br&gt;beredskapspolisen. Bland annat föreslås att direktinskrivning av&lt;br&gt;totalförsvarspliktiga bör ske samt att en utbildningstid längre än 60 dagar&lt;br&gt;övervägs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beredskapspoliser kan med nuvarande regelverk endast användas vid&lt;br&gt;höjd beredskap. Den särskilda beredskapspolisen skall i en sådan&lt;br&gt;situation tillsammans med den befintliga allmänna beredskapspolisen&lt;br&gt;utgöra en kvalificerad resurs vid exempelvis bevakning av skyddsobjekt&lt;br&gt;samt en resursförstärkning för polisen vid upprätthållande av allmän&lt;br&gt;ordning och säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av vad Rikspolisstyrelsen redovisat och av vad&lt;br&gt;Försvarsberedningen uttalat anser regeringen att en ominriktning av den&lt;br&gt;särskilda beredskapspolisorganisationen är motiverad. Antalet utbildade&lt;br&gt;totalförsvarspliktiga avsedda för denna bör kunna sänkas från 5 000 till&lt;br&gt;1 500 under försvarsbeslutsperioden. Någon utbyggnad av den allmänna&lt;br&gt;beredskapspolisorganisation bör inte ske under försvarsbeslutsperioden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller utrustning av beredskapspolisorganisationen anser&lt;br&gt;regeringen att inköp bör begränsas till att omfatta främst personlig&lt;br&gt;utrustning (uniform, skyddsmateriel m.m.). I frågan om skjutvapen till&lt;br&gt;den särskilda beredskapspolisen anser regeringen att man bör begränsa&lt;br&gt;anskaffningen till vad som behövs för utbildnings- och övningsändamål.&lt;br&gt;En fullständig beväpning bör kunna anstå till ett anpassningsskede.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;158&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.4&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Funktionen Telekommunikationer&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringsdepartementets ansvarsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: &amp;nbsp;&amp;nbsp;Med nuvarande ekonomiska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förutsättningar kommer telekommunikationens säkerhet inför både&lt;br&gt;allvarliga störningar i fred och i höjd beredskap i huvudsak vara&lt;br&gt;godtagbara inom några år. Bedömningen är dock osäker eftersom&lt;br&gt;utvecklingen inom telfunktionen går mycket snabbt och nya&lt;br&gt;sårbarheter men också nya möjligheter kan uppstå. Regeringen anser&lt;br&gt;att en uppföljning av genomgången av telefunktionen skall&lt;br&gt;genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund till regeringens bedömning: Regeringen har i&lt;br&gt;budgetpropositionen for år 1999 (prop. 1998/99:1) redovisat&lt;br&gt;bedömningen att det finns brister inom funktionen Telekommunikationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid riksdagens beredning av propositionen framhöll Försvarsutskottet&lt;br&gt;att det alltjämt föreligger avgörande brister inom telefunktionen, samt att&lt;br&gt;det efterfrågar en utförligare redovisning vad avser förmågan inom&lt;br&gt;funktionen (bet. 1998/99:FöUl). Denna redovisning lämnas nedan.&lt;br&gt;Enligt utskottet bör en funktionsutvärdering genomföras snarast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Funktionen Telekommunikationer omfattar kommunikation av&lt;br&gt;telemeddelanden, dvs. ljud, text, bild, data eller information i övrigt som&lt;br&gt;förmedlas med hjälp av radio eller genom ljus eller elektromagnetiska&lt;br&gt;svängningar som utnyttjar särskilt anordnad ledare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Post- och telestyrelsen (PTS) är sektorsmyndighet för teleområdet och&lt;br&gt;funktionsansvarig myndighet för funktionen Telekommunikationer. PTS&lt;br&gt;upphandlar åtgärder för att tillgodose samhällets behov av uthålliga&lt;br&gt;telekommunikationer i krig och mot fredstida hot. Telemarknaden i&lt;br&gt;Sverige, där en stor mängd olika operatörer verkar, är fullt liberaliserad.&lt;br&gt;Av naturliga skäl sker därför arbetet inom telefunktionen ofta i nära&lt;br&gt;samarbete med operatörerna. Verksamheten inom funktionen skall&lt;br&gt;bedrivas så att totalförsvarets och det övriga samhällets behov av&lt;br&gt;teletjänster under höjd beredskap tillgodoses. Verksamheten skall även&lt;br&gt;bedrivas så att de resurser och den beredskap som skapas också skall&lt;br&gt;kunna utnyttjas vid svåra påfrestningar på samhället i fred samt vid&lt;br&gt;insatser för att stärka internationellt samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhällets ökade beroende av väl fungerande telekommunikationer&lt;br&gt;minskar toleransen för avbrott och störningar. Kraven blir allt högre och&lt;br&gt;samhällsviktiga funktioner förlitar sig alltmer på att kommunikation&lt;br&gt;inom tele- och dataområdet fungerar med stor säkerhet. Vissa drag i&lt;br&gt;utvecklingen är positiva från sårbarhetssynpunkt. Tekniken är i hög grad&lt;br&gt;digitaliserad med ökad kapacitet, funktionssäkerhet och minskad risk för&lt;br&gt;avlyssning som positiva konsekvenser. Den starka kommersiella&lt;br&gt;utvecklingen medför att en mångfald av fysiska och logiska nät växer&lt;br&gt;fram såväl inom de fasta som mobila telenäten. Den snabba&lt;br&gt;teknikutvecklingen med nya tjänster medför emellertid också en ökad&lt;br&gt;sårbarhet. Intemetutvecklingen medför en ökad risk för att obehöriga, var&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som helst i världen, kan göra intrång och manipulera i dåligt skyddade Prop. 1998/99:74&lt;br&gt;datasystem. Det blir ännu viktigare att kunna skydda infrastrukturen inte&lt;br&gt;endast mot fysiska angrepp utan även mot allt mer sofistikerade attacker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddet mot sådan informationskrigföring är otillräcklig. Den tekniska&lt;br&gt;utvecklingen och konkurrensen leder till ökad koncentration av teknik&lt;br&gt;och centralisering av nyckelfunktioner inom övervakning och styrning&lt;br&gt;av näten. Telekommunikationsfunktionen är sårbar för&lt;br&gt;precisionsbekämpning med långräckviddiga luftbuma vapen. Sårbarheten&lt;br&gt;gäller alla samhällsviktiga teleoperatörer och beror i huvudsak på att viss&lt;br&gt;vital teleutrustning fortfarande är koncentrerad i otillräckligt skyddade&lt;br&gt;lokaler. Några viktiga driftledningar saknar fortfarande tillräckligt skydd.&lt;br&gt;Funktionen är också sårbar för långa elavbrott. Mindre teleanläggningar&lt;br&gt;klarar elavbrott enstaka timmar och större teleanläggningar enstaka dygn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturkatastrofer, sabotage och terroristhandlingar mot telesystem och&lt;br&gt;samhällets elförsörjning samt intrång via telenät i teleoperatörernas styr-&lt;br&gt;och övervakningsnät med stödsystem kan bedömas vara fredstida hot&lt;br&gt;mot telekommunikationerna. Svåra snöoväder eller andra störningar i&lt;br&gt;elförsörjningen kan leda till långa elavbrott som kan medföra att&lt;br&gt;telekommunikationerna slutar att fungera inom mindre eller större&lt;br&gt;områden. Fysiskt sabotage kan göras mot teleanläggningar, kablar och på&lt;br&gt;yttre delar av radiolänk- och radioanläggningar. HPM (Högeffekt Pulsad&lt;br&gt;Mikrovågsstrålning) anses vara ett tänkbart terroristvapen som kan göra&lt;br&gt;skada på elektroniska system. Möjligheter saknas för närvarande att&lt;br&gt;prioritera samhällsviktiga abonnenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Regeringen bedömer att, trots de&lt;br&gt;åtgärder som vidtagits de senaste åren, risken fortfarande är stor att&lt;br&gt;telekommunikationerna kan lamslås vid en stor insats över hela landet av&lt;br&gt;precisionsstyrda luftburna vapen med lång räckvidd eller en avancerad&lt;br&gt;intrångsattack via telenät mot teleoperatörernas styr- och&lt;br&gt;övervakningsnät. Risk föreligger att ett sådant angrepp kan sättas in med&lt;br&gt;kort förvarning vid en konflikt som kan beröra Sveriges säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis gör regeringen bedömningen att&lt;br&gt;teknikutvecklingen och den kommersiella utvecklingen bidrar till ökad&lt;br&gt;tillgång på nya kommunikationsmöjligheter. Det bidrar till att öka&lt;br&gt;telekommunikationernas robusthet om de positiva effekterna tillvaratas&lt;br&gt;på ett framsynt sätt. Utvecklingen medför dock även en ökad sårbarhet.&lt;br&gt;Det är av största vikt att skydda telekommunikationerna mot både fysiska&lt;br&gt;angrepp och IT-relaterade attacker. Kompetens avseende hantering av&lt;br&gt;svåra störningar på telefunktionen måste finnas inom PTS och hos de&lt;br&gt;viktigaste teleoperatörerna. Regeringens bedömning är att med&lt;br&gt;nuvarande ekonomiska förutsättningar kommer telekommunikationernas&lt;br&gt;säkerhet inför både allvarliga störningar i fred och höjd beredskap att&lt;br&gt;vara i huvudsak godtagbar inom några år. Bedömningen är dock osäker&lt;br&gt;eftersom utvecklingen inom området går mycket fort och skyddet kan&lt;br&gt;behöva anpassas därefter. Bedömningen utgår ifrån att de åtgärder som&lt;br&gt;framgår av nedan/ovan redovisad inriktning genomförs under angiven&lt;br&gt;tidsperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ÖCB utförde under år 1996 en utvärdering av telefunktionen. ÖCB och&lt;br&gt;PTS var av samma uppfattning beträffande planeringsinriktning samt&lt;br&gt;beredskapsförmågan inom funktionen. Av vad som framgår ovan gör&lt;br&gt;regeringen den bedömningen att funktionens förmåga att motstå ett&lt;br&gt;väpnat angrepp i huvudsak kommer att vara godtagbar inom några år. I&lt;br&gt;dagsläget bedöms dock förmågan som icke godtagbar. Detta innebär att&lt;br&gt;det finns anledning följa upp 1996 års funktionsgenomgång för att&lt;br&gt;närmare kunna undersöka hur arbetet med minska&lt;br&gt;telekommunikationsfunktionens sårbarhet fortskrider.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att funktionen Telekommunikationer är en&lt;br&gt;nyckelfunktion för totalförsvaret, som vid ett väpnat angrepp måste&lt;br&gt;fungera med hög säkerhet. Samhällets beroende av fungerande&lt;br&gt;telekommunikationer gör att funktionen kan vara en gränssättande faktor&lt;br&gt;för hela totalförsvarets samlade förmåga. Sårbarheten måste därför&lt;br&gt;efterhand byggas bort eller begränsas och säkerheten ökas i telenäten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PTS föreslår i en rapport om beredskapsverksamheten att inriktningen&lt;br&gt;av planeringen skall bedrivas enligt följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Åtgärder vidtas mot intrång och systematisk manipulation av vitala&lt;br&gt;funktioner i teleoperatörernas nät.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Försöksvis etableras en organisation för att hantera, utreda och&lt;br&gt;förebygga incidenter i teleoperatörernas datanät.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- En satsning görs på förstärkning och mångfald i transmissionsnät&lt;br&gt;inom områden där den kommersiella utvecklingen inte ger tillräcklig&lt;br&gt;säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Genom förberedda hopkopplingspunkter skall flera transmissions-&lt;br&gt;ägares optokabelnät kunna samutnyttjas i situationer med svåra och&lt;br&gt;många skador i näten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Vitala delar av Intemets nationella funktionalitet identifieras och&lt;br&gt;skyddas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Alla viktiga teleoperatörers driftledningar ges möjlighet att vid höjd&lt;br&gt;beredskap grupperas i bergskyddade utrymmen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Prioritetssystem för samhällsviktiga abonnenter införs, i såväl fast&lt;br&gt;som mobil telefoni.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Ytterligare anskaffning av reservkraftaggregat genomförs för att&lt;br&gt;kunna upprätthålla teletrafik vid långvariga elavbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Särskilda funktionsövningar genomförs för att träna teleoperatörernas&lt;br&gt;driftledningar och ledningsansvariga att hantera svåra påfrestningar på&lt;br&gt;samhället i fred och förmåga att upprätthålla teletrafik även i krig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Representera Sverige i Civil Communications Planning Committee i&lt;br&gt;Nato inom ramen för PFP.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Särskilda insatser görs för att vidtagna och planerade åtgärder skall&lt;br&gt;bidra till att stärka det internationella samarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att inriktningen av planeringen är rimlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;161&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.5 Delfunktionen Elförsörjning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Näringsdepartementets ansvarsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Vitala funktioner i samhället är beroende&lt;br&gt;av tillgång till el för att kunna upprätthållas. Det är inte möjligt att&lt;br&gt;säkerställa en helt stömingsfri elförsörjning i händelse av krig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är ett samhällsintresse att minska beroendet av en fungerande&lt;br&gt;ordinarie elförsörjning i vitala samhällsfunktioner. Samhällsviktig&lt;br&gt;verksamhet som oundgängligen måste fungera bör säkra tillgången till&lt;br&gt;el för situationer då den ordinarie elförsörjningen inte fungerar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder som vidtas för att kunna upprätthålla och återupprätta&lt;br&gt;elförsörjningen i krig är angelägna och bidrar långsiktigt till en höjd&lt;br&gt;beredskapsförmåga. De statliga insatserna inom området bör ges&lt;br&gt;fortsatt hög prioritet. En översyn av beredskapsplaneringen bör&lt;br&gt;genomföras med syfte att bl.a. pröva nivån i de statliga åtagandena&lt;br&gt;inom området och utveckla målen för verksamheten.&lt;br&gt;Forskningsinsatserna på området skall tydligare kopplas till de&lt;br&gt;operativa beredskapsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet med att utveckla en samordnad strategi för&lt;br&gt;beredskapsåtgärder inom elförsörjningen och hos elanvändare bör&lt;br&gt;fortsätta. Ytterligare insatser för att upprätta och upprätthålla&lt;br&gt;försörjning med reservkraft hos viktiga elanvändare i samband med&lt;br&gt;störningar i krigs- och fredstid bör övervägas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen for regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i budgetpropositionen för år 1999 (prop. 1998/99:1)&lt;br&gt;redovisat bedömningen att det finns betydande brister inom&lt;br&gt;delfunktionen Elförsörjning vad gäller möjligheterna att upprätthålla&lt;br&gt;förmågan inom elförsörjning i samband med störningar vid höjd&lt;br&gt;beredskap. Vid riksdagens beredning av budgetpropositionen framhöll&lt;br&gt;Försvarsutskottet att det ser med stor oro mot att det alltjämt föreligger&lt;br&gt;avgörande brister i delfunktionens förmåga (bet. 1998/99 :FöUl). Enligt&lt;br&gt;utskottet bör en funktionsutvärdering av delfunktionen genomföras&lt;br&gt;snarast. Utskottet anförde vidare att det förutsatte att regeringen&lt;br&gt;återkommer till riksdagen med en utförlig redovisning i samband med&lt;br&gt;1999 års kontrollstation. Denna redovisning lämnas nedan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhällets elberoende och elförsörjningens sårbarhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En från beredskapsynpunkt viktig tendens i samhällsutvecklingen är ett&lt;br&gt;under lång tid allmänt tilltagande teknikberoende. Detta beroende har&lt;br&gt;förstärkts allt mer under de senaste decennierna. De tekniska lösningar&lt;br&gt;som utnyttjas är i mycket stor utsträckning baserad på någon form av&lt;br&gt;elanvändning. Det gäller till exempel telekommunikationer och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;datorsystem men även produktions- och uppvärmningssystem. Prop. 1998/99:74&lt;br&gt;Sammantaget leder detta till ett allt större elberoende i samhällsviktiga&lt;br&gt;funktioner och verksamheter. Därmed minskar toleransen för avbrott och&lt;br&gt;störningar i elförsörjningen i hela samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elavbrott kan, förutom att leda till omfattande störningar i viktiga&lt;br&gt;samhällsfunktioner, också förorsaka betydande materiella skador och&lt;br&gt;ekonomiska förluster hos elkunderna. I vissa fall kan störningar utgöra&lt;br&gt;ett hot mot individens överlevnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det svenska elsystemet är sårbart och svårt att skydda från omfattande&lt;br&gt;och målmedveten förstörelse som kan inträffa i samband med höjd&lt;br&gt;beredskap. Genom att försämra elförsörjningen kan en angripare med&lt;br&gt;förhållandevis enkla medel indirekt störa vitala funktioner i samhället&lt;br&gt;och därigenom minska landets försvarsförmåga. Elförsörjningen kan&lt;br&gt;därför antas vara ett högt prioriterat mål vid ett angrepp mot Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudorsaken till elsystemets sårbarhet är dess uppbyggnad och&lt;br&gt;geografiska struktur. Detta är sin tur en följd av bl.a. de naturliga,&lt;br&gt;tekniska och historiska förutsättningarna för elproduktion i landet och de&lt;br&gt;stordrifts- och samordningsfördelar som finns inom elförsörjningen.&lt;br&gt;Elproduktionen sker huvudsakligen i ett större antal&lt;br&gt;vattenkraftanläggningar i norr, i kärnkraftverk och i ett begränsat antal&lt;br&gt;stora värmekraftanläggningar i söder. Tyngdpunkten i elförsörjningen&lt;br&gt;finns i södra Sverige och i centralorter längs Norrlandskusten. Normalt&lt;br&gt;måste stora mänger kraft överföras från norr till söder. Kraften från de&lt;br&gt;stora värmekraftanläggningama måste också överföras långa sträckor.&lt;br&gt;Kraftöverföringen från produktionsanläggningar till förbrukare sker via&lt;br&gt;det landsomfattande och sammanhängande överföringssystemet som&lt;br&gt;delas in i tre nivåer. Kraftöverföring mellan landets regioner sker via det&lt;br&gt;landsomfattande stamnätet, till vilket utlandsförbindelserna är anslutna.&lt;br&gt;Från stamnätet transformeras kraften ned till lägre spänningsnivåer för&lt;br&gt;överföring på regionala nät. Därefter sker ytterligare nedtransformering&lt;br&gt;för överföring på lokala nät. Produktionsanläggningar och större&lt;br&gt;förbrukare är vanligtvis anknutna till stamnätet eller regionala nät.&lt;br&gt;Lokalnäten försörjer hushåll och andra elkunder med låg elförbrukning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överföringsförbindelser med utlandet möjliggör kraftutbyte med&lt;br&gt;Norge, Finland, Danmark och Tyskland. Genom det samkörande nätet&lt;br&gt;skapas möjligheter att utnyttja elkraftproduktionen på ett ekonomiskt sätt&lt;br&gt;och till en hög tillgänglighet vilket bidrar till att elleveransema blir av&lt;br&gt;hög kvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att tillfredsställa det momentana behovet av el, det s.k.&lt;br&gt;effektbehovet, beror under huvuddelen av året i hög grad på&lt;br&gt;överföringsförmågan i systemet. Vid tillfallen med mycket hög&lt;br&gt;elförbrukning i fredstida, främst mycket kalla vinterdagar, kan förmågan&lt;br&gt;begränsas främst av tillgången till produktionskapacitet. Den långsiktiga&lt;br&gt;förmågan att försörja landet med elkraft, dvs. energibehovet, beror av&lt;br&gt;såväl överförings- som produktionsförmågan. Överföringsförmågan&lt;br&gt;beror främst på stamnätets kapacitet. Så länge det är intakt kan inga stora&lt;br&gt;försörjningsproblem förväntas uppstå. Stamnätet är således av central&lt;br&gt;betydelse i det svenska elsystemet. Beroende på att elproduktionen är&lt;br&gt;spridd på ett stort antal anläggningar krävs det omfattande insatser mot&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kraftproduktionen för att åstadkomma mer omfattande störningar i&lt;br&gt;elförsörjningen. Att reducera överföringsförmågan kräver betydligt färre&lt;br&gt;insatser. Elförsörjningen är sårbar för precisionsbekämpning med&lt;br&gt;långräckviddiga luftbuma vapen. Ett problem är också bristande tillgång&lt;br&gt;på personella bevakningsresurser som kan sättas in för att skydda viktiga&lt;br&gt;anläggningar inom elförsörjningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En angripare kan förväntas slå mot ledningar och anläggningar i&lt;br&gt;stamnätet och regionala nät i försvarsviktiga regioner. Vidare kan en&lt;br&gt;angripare genom att slå ut driftledningscentraler och&lt;br&gt;kommunikationssystem försvåra ledning av produktion och distribution.&lt;br&gt;En angripare kan för insatserna disponera sabotageförband,&lt;br&gt;flygstridskrafter inklusive missiler och robotar samt konventionella&lt;br&gt;markstridskrafter. I framtiden kan mer okonventionella vapen -&lt;br&gt;exempelvis koltrådsbomber, EMP (Elektromagnetisk puls) och intrång i&lt;br&gt;datorsystem - utgöra ett växande hot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det svenska elsystemet skulle ha varit mer decentraliserat och&lt;br&gt;baserad på små och medelstora elproduktionsanläggningar lokaliserade i&lt;br&gt;nära anslutning till konsumtionscentra skulle sårbarheten i&lt;br&gt;elförsörjningen sannolikt ha varit lägre än i det befintliga elsystemet. Ett&lt;br&gt;sådant hypotetiskt system skulle ha varit en fördel från&lt;br&gt;beredskapssynpunkt. Det finns dock avgörande stordrifts- och&lt;br&gt;samordningsfördelar med det befintliga elsystemets uppbyggnad inom&lt;br&gt;såväl produktion som överföring av el. Denna uppbyggnad har under&lt;br&gt;flera decennier bidragit till en god och säker tillgång till el till låga priser,&lt;br&gt;ett förhållande som varit till stor nytta för hushållen och näringslivets&lt;br&gt;konkurrenskraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder för minskad störningskänslighet ifred och krig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elförsörjningen kan göras mindre sårbar genom att elsystemet i&lt;br&gt;förebyggande syfte görs mer robust och motståndskraftigt i samband med&lt;br&gt;om- och utbyggnad och införande av ny teknik inom elförsörjningen,&lt;br&gt;samt genom en beredskap att vidta skadeavhjälpande åtgärder vid&lt;br&gt;störningar. Kostnaderna för och de tekniska svårigheterna med att helt&lt;br&gt;förhindra att det svenska elsystem drabbas av störningar är emellertid&lt;br&gt;som framgår av redogörelsen ovan mycket stora, särskilt om de skulle&lt;br&gt;genomföras på kort sikt. Åtgärderna måste därför inriktas på att minska&lt;br&gt;sårbarheten i elförsörjningen och beroendet inom viktiga&lt;br&gt;samhällsfunktioner av den ordinarie elförsörjningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagen inom elförsörjningen har, enligt vad som närmare beskrivits&lt;br&gt;i regeringens skrivelse Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället&lt;br&gt;i fred, (skr. 1998/99:33), skyldighet att vidta åtgärder för att förebygga&lt;br&gt;och avhjälpa störningar som inträffar i fredstid. Dessa störningar&lt;br&gt;sammanhänger erfarenhetsmässigt med väderrelaterade skador på nät på&lt;br&gt;lägre spänningsnivåer. Den krigstida skadebilden kan antas skilja sig från&lt;br&gt;den fredstida bl.a. så till vida att de skador som kan uppstå är mer&lt;br&gt;omfattande och komplexa. Vidare förskjuts sannolikt tyngdpunkten i&lt;br&gt;störningarna från lokalnäts- till regional- och stamnätsnivåema. Vissa av&lt;br&gt;de åtgärder som genomförs för att uppnå en god leveranssäkerhet i fred&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förstärker elförsörjningen också i fredstid. De åtgärder som krävs för att&lt;br&gt;åstadkomma god leveranssäkerhet i krig är dock betydligt mer&lt;br&gt;omfattande och av en annan karaktär än vad som krävs för den fredstida&lt;br&gt;leveranssäkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom elförsörjningen har det sedan 1930-talet vidtagits&lt;br&gt;beredskapsåtgärder - s.k. elberedskap - med syfte att minska sårbarheten&lt;br&gt;och öka driftsäkerheten i elförsörjningen i krig. Åtgärderna har omfattat&lt;br&gt;bl.a. skydd mot sabotage och luftanfall (fortifikatoriskt skydd), förbättrad&lt;br&gt;flexibilitet i överföringsnät och styrsystem, tillskapande av&lt;br&gt;reservanläggningar och reparationsberedskap. Även organisatoriska&lt;br&gt;förberedelser som exempelvis planläggning, utbildning och övning har&lt;br&gt;genomförts. Regeringen har tidigare redogjort närmare för formerna för&lt;br&gt;detta arbete och för tidigare ansvarsförhållanden inom elberedskapen&lt;br&gt;(prop. 1996/97:4, s. 274 och prop. 1996/97:86).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 1 juli 1997 trädde elberedskapslagen (1997:288) i kraft (prop.&lt;br&gt;1996/97:86, bet. 1996/97:FöU6, rskr. 1996/97:204). Elberedskapslagen&lt;br&gt;ersatte lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa&lt;br&gt;kraftanläggningar m.m. (krigsskyddslagen). Elberedskapslagen reglerar&lt;br&gt;ansvaret för den planering och de åtgärder som behövs för att kunna&lt;br&gt;tillgodose elförsörjningen vid höjd beredskap. Huvudprincipen är att&lt;br&gt;elföretagen är skyldiga att vidta åtgärder som beslutas med stöd av lagen&lt;br&gt;för att tillgodose elförsörjningen vid höjd beredskap. Beslut om åtgärder&lt;br&gt;kan avse såväl anläggningar som verksamhet. Beslutade åtgärder är med&lt;br&gt;vissa undantag ersättningsberättigande. Ersättningen finansieras genom&lt;br&gt;elberedskapsavgiften, som är en offentligrättsligt reglerad avgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En beredskapsåtgärd är i princip varje åtgärd som beslutas i enlighet&lt;br&gt;med lagens syfte att tillgodose elförsörjningen i landet vid höjd&lt;br&gt;beredskap. Den nya lagen tar bl.a. sikte på beredskapsåtgärder i&lt;br&gt;anläggningar av väsentlig betydelse för elförsörjningen inom landet eller&lt;br&gt;inom en ort eller ett område. Det kan exempelvis gälla viktiga&lt;br&gt;produktions-, överförings- eller driftledningsanläggningar. För mindre&lt;br&gt;anläggningar torde det endast i undantagsfall vara aktuellt med&lt;br&gt;beredskapsåtgärder. I lagen har inte närmare preciserats eller&lt;br&gt;exemplifierats vilka beredskapsåtgärder som skall vidtas. Ett stort antal&lt;br&gt;olika slag av beredskapsåtgärder kan aktualiseras för att därigenom&lt;br&gt;åstadkomma en hög funktions- och systemsäkerhet. Behovet kan ändras&lt;br&gt;över tiden, exempelvis till följd av teknik- och hotbildsförändringar. Det&lt;br&gt;är en uppgift för regeringen, eller efter regeringens bemyndigande&lt;br&gt;elberedskapsmyndigheten, att närmare ange åtgärder som kan utgöra&lt;br&gt;beredskapsåtgärder. I det enskilda fallet avgör förhållandena vid den&lt;br&gt;aktuella anläggningen eller verksamheten, dess placering och funktion i&lt;br&gt;elsystemet samt dess betydelse för elförsörjningen vid höjd beredskap&lt;br&gt;vilka åtgärder som skall genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland de åtgärder som kan bli aktuella kan nämnas fysiska&lt;br&gt;skyddsåtgärder vid elektriska anläggningar och driftledningsanläggningar,&lt;br&gt;t.ex. avseende anläggningens placering, val av byggnadsmaterial,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;165&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dimensionering av grund, väggar och tak, inhägnad och larm. Vidare kan Prop. 1998/99:74&lt;br&gt;det vara fråga om funktionella åtgärder for att åstadkomma drift av&lt;br&gt;elsystemet i separata delsystem i händelse av att stamnätet sätts ur funktion&lt;br&gt;(s.k. ö-drift), liksom för att möjliggöra styrning och prioritering av&lt;br&gt;elleveranser. Åtgärder för att säkerställa drift- och övervakningssystemets&lt;br&gt;funktion kan också bli aktuella. Vidare kan det bli fråga om anskaffning&lt;br&gt;och lagring av reservdelar och andra stödresurser, utbildning av&lt;br&gt;reparationspersonal, utbildning och övning av egen och krigsplacerad&lt;br&gt;personal samt krigsplanläggning av annan verksamhet som omfattas av&lt;br&gt;lagens bestämmelser. Även sådana åtgärder som är inriktade på företagens&lt;br&gt;medverkan vid ransoneringar och andra förbrukningsregleringar, såsom&lt;br&gt;exempelvis systemanpassning, informationsbearbetning, utbildning,&lt;br&gt;övning och annan planering omfattas av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndighetsansvar och organisation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delfunktionen Elförsörjning inom funktionen Energiförsörjning&lt;br&gt;inrättades år 1997 (prop. 1996/97:4, bet. 1996/97:FöUl, rskr.&lt;br&gt;1996/97:112). Det skedde för att skapa förutsättningar för ett effektivt&lt;br&gt;och målinriktat beredskapsarbete inom elförsörjningen respektive övriga&lt;br&gt;delarna av energiförsörjningen. Ansvaret för funktionen lades på&lt;br&gt;Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät). Inom funktionen har&lt;br&gt;också Statens Kämkraftinspektion (SKI) och Elsäkerhetsverket uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kraftnät driver och förvaltar det svenska stamnätet och de&lt;br&gt;statligt ägda utlandsförbindelserna (prop. 1990/91:87, bet.&lt;br&gt;1990/91:NU38, rskr. 1990/91:318) och har därmed operativa uppgifter&lt;br&gt;inom elförsörjningen. Svenska kraftnät är sedan den 1 juli 1997&lt;br&gt;elberedskapsmyndighet enligt elberedskapslagen (1997:288) (prop.&lt;br&gt;1996/97:86, bet. 1996/97:FöU6, rskr. 1996/97:204).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ansvarig myndighet för delfunktionen Elförsörjning skall Svenska&lt;br&gt;kraftnät i fredstid delta i gemensam verksamhet för funktionen&lt;br&gt;Energiförsörjning, såsom exempelvis studier, planering och övningar.&lt;br&gt;Vidare ingår att samordna, inrikta och utöva tillsyn över elföretagens&lt;br&gt;beredskapsförberedelser, samt att utbilda och öva krigsplacerad personal&lt;br&gt;och civilpliktiga inom delfunktionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid höjd beredskap skall Svenska kraftnät leda och samordna&lt;br&gt;elförsörjningens resurser och att ta fram underlag för beslut om&lt;br&gt;prioriteringar av elanvändningen. Vidare ingår ett övergripande ansvar&lt;br&gt;för reparationer och underhåll av anläggningar i elsystemet. I ansvaret&lt;br&gt;ligger också att i samband med förbrukningsreglering av el svara för&lt;br&gt;verkställigheten av tillämpningsföreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elberedskapsarbetet bedrivs också på en regional nivå inom tre&lt;br&gt;elregioner som är Svenska kraftnäts regional organ på&lt;br&gt;elberedskapsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid Svenska kraftnät skall finnas ett råd som har insyn i verksamheten&lt;br&gt;med elberedskap (insynsråd). Rådet har till uppgift att bevaka det övriga&lt;br&gt;totalförsvarets och elföretagens intressen i frågor om elberedskap. Rådet&lt;br&gt;skall ges tillfälle att yttra sig i frågor av principiell eller större betydelse&lt;br&gt;som rör inriktning på beredskapsåtgärder, föreskrifter och ålägganden om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;166&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beredskapsåtgärder. Rådet består av företrädare för bl.a. Statens Prop. 1998/99:74&lt;br&gt;energimyndighet, ÖCB, civilbefälhavama, Försvarets forskningsanstalt&lt;br&gt;(FOA) och elbranschen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SKI är central förvaltnings- och tillsynsmyndighet för kärnteknisk&lt;br&gt;verksamhet. I verksamheten ingår bl.a. att granska säkerheten i&lt;br&gt;kärntekniska anläggningar. Inspektionen beslutar om driftstillstånd för&lt;br&gt;kärnkraftverken. Dess uppgifter är i huvudsak oförändrade under höjd&lt;br&gt;beredskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elsäkerhetsverket utövar med stöd av ellagen tillsyn över och utfärdar&lt;br&gt;föreskrifter om elsäkerhet. Under höjd beredskap har verket till uppgift&lt;br&gt;att i samråd med Svenska kraftnät utforma riktlinjer för&lt;br&gt;elsäkerhetsverksamheten med avseende på forhållanden under höjd&lt;br&gt;beredskap och härvid medge nödvändiga avsteg från fredstida krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inriktningen av beredskapsplaneringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har i samband med 1996 års totalförsvarsbeslut (prop.&lt;br&gt;1996/97:4, bet. 1996/97:FöUl, rskr. 1996/97:112) fastställt mål för&lt;br&gt;funktionen Energiförsörjning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anger närmare mål och inriktning för beredskapsåtgärder i&lt;br&gt;regleringsbrev till myndigheterna, senast år 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) redovisade sommaren&lt;br&gt;1997 i samråd med Svenska kraftnät en strategi för funktionen&lt;br&gt;Energiförsörjning. Vad gäller delfunktionen Elförsörjning redovisades&lt;br&gt;följande övergripande strategi&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;att med långsiktig inriktning och systemanpassade åtgärder&lt;br&gt;åstadkomma bästa möjliga beredskap till lägsta möjliga kostnad och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att genomföra åtgärder av betydelse for den långsiktiga beredskapen&lt;br&gt;och skapa förutsättningar för snabb höjning av beredskapen då så&lt;br&gt;motiveras av säkerhetspolitiska skäl eller då regeringen annars&lt;br&gt;bestämmer det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kraftnät framhåller att ett genomförande av strategin&lt;br&gt;förutsätter ett omfattande utrednings- och analysarbete med tyngdpunkt&lt;br&gt;under de första två till tre åren av perioden. Därigenom kan ett underlag&lt;br&gt;för beslut om kostnadseffektiva och systemanpassade åtgärder för fred&lt;br&gt;och krig säkerställas liksom en integrering av beredskapsåtgärder för fred&lt;br&gt;och krig åstadkommas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kraftnät har redovisat en verksamhetsplan för perioden 1997&lt;br&gt;till 2001. Enligt planerna inriktas elberedskapen på åtgärder som ökar&lt;br&gt;elförsörjningens uthållighet i ett långsiktigt perspektiv och skall ge&lt;br&gt;förutsättningar för anpassning av handlingsberedskapen till eventuella&lt;br&gt;förändringar i den säkerhetspolitiska bilden. Planeringen utgår ifrån att&lt;br&gt;Sverige i krig kan tvingas försörjas med inhemsk elproduktion och att&lt;br&gt;kärnkraftverken inte kan utnyttjas under hela eller delar av&lt;br&gt;krigsförloppet. Detta kan innebära att reservkraftanläggningar måste&lt;br&gt;kunna utgöra basproduktionen i krig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elsystemet måste så långt som möjligt kunna drivas i ett sammanhållen&lt;br&gt;nationell drift. Om detta omöjliggörs skall försörjningen kunna ske i&lt;br&gt;separata delsystem (s.k. ö-drift), medan åtgärder vidtas för återgång till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nationellt sammanhållen drift. Resurer skall upprätthållas för&lt;br&gt;kraftsamlade reparationsinsatser på nationell och regional nivå. Åtgärder&lt;br&gt;i infrastrukturen syftande till ett flexibelt nyttjande av elsystemet,&lt;br&gt;exempelvis åtgärder för ö-drift, åtgärder för fysiskt och tekniskt skydd,&lt;br&gt;exempelvis driftledningsanläggningar och vitala anläggningar i&lt;br&gt;elsystemet, samt reparationsberedskap skall prioriteras framför åtgärder&lt;br&gt;för kortsiktig handlingsberedskap såsom lagring av bränsle för&lt;br&gt;elproduktion och anskaffning av viss reservdelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder för ökad säkerhet i elförsörjningen i områden av betydelse för&lt;br&gt;totalförsvaret prioriteras framför åtgärder för lägre prioriterade områden.&lt;br&gt;Anläggningar i stamnätet och regionala nät av särskild betydelse för&lt;br&gt;totalförsvaret skall skyddas genom fortifikatoriska åtgärder och vara&lt;br&gt;förberedda för personell bevakning. Bevakning bör kunna inrättas vid&lt;br&gt;stora eller av andra skäl vitala produktionsanläggningar samt vid större&lt;br&gt;driftcentraler. Elföretagen skall stimuleras att upprätthålla frivilliga&lt;br&gt;driftväm. Rationella och effektiva former för ledning, samordning och&lt;br&gt;uppföljning av driftvämens verksamhet skall utvecklas. Samverkan och&lt;br&gt;samövning med övriga bevakningsresurser skall förbättras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder skall vidtas för att förbättra NBC-skyddet, i första hand vad&lt;br&gt;gäller personligt överlevnadsskydd. Behovet av utvecklat&lt;br&gt;uppgiftanknutet skydd skall utredas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samverkan skall etableras för medverkan i internationella humanitära&lt;br&gt;insatser och samverkan med de nordiska grannländerna skall utvecklas.&lt;br&gt;Med övriga europeiska länder skall samverkan etableras inom ramen för&lt;br&gt;befintliga samarbetsorgan på elområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder skall vidtas för att stimulera företagen till en förbättrad&lt;br&gt;storstömingsberedskap och att samordna denna beredskap. En ny,&lt;br&gt;utbildad och övad krigsorganisation bör träda ikraft år 2000 (sedermera&lt;br&gt;reviderat till år 2003). I arbetet bör ingå etablering av skyddade&lt;br&gt;uppehållsplatser för ledningsorganen samt utveckling och i drifttagning&lt;br&gt;av kommunikationssystemen och system för datoriserat ledningsstöd.&lt;br&gt;Kompletterande utbeckling av organisationens kompetens, arbetssätt,&lt;br&gt;ledningsstöd och samverkansformer skall vara slutförd före utgången av&lt;br&gt;år 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande anvisas ca 215 miljoner kronor per år till&lt;br&gt;elberedskapen. Därutöver tillkommer de ca 20 miljoner kronor per år&lt;br&gt;som Svenska kraftnät avsätter ur egna medel för beredskapsåtgärder&lt;br&gt;inom den egna verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamheten med elberedskap har bedrivits enligt den ovan&lt;br&gt;redovisade huvudinriktningen sedan år 1997. Regeringens bedömning är&lt;br&gt;att beredskapsläget inom delfunktionen har förbättrats under dessa år.&lt;br&gt;Regeringen har, under förutsättning av de resurser som statsmakterna för&lt;br&gt;närvarande anslår till verksamheten, ingen anledning att befara att&lt;br&gt;beredskapsarbetet inom elförsörjningen brister eller bedrivs med en&lt;br&gt;felaktig inriktning. En snabb höjning av förmågan inom delfunktionen är&lt;br&gt;svår och kostsam att genomföra och torde inte vara förenlig med krav på&lt;br&gt;kostnadseffektivtet. Det är, bl.a. mot bakgrund av de förutsättningar som&lt;br&gt;gäller för elsystemets sårbarhet, inte realistiskt att förvänta några snabba&lt;br&gt;höjningar i förmågan. Elberedskapen är ett långsiktigt verkande arbete.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pågående utrednings- och åtgärdsprojekt bedöms exempelvis av Svenska&lt;br&gt;kraftnät inom fem till tio år öka uthålligheten i de nationella och&lt;br&gt;regionala näten i Syd- och Mellansverige. Även möjligheterna att&lt;br&gt;upprätthålla en begränsad elproduktion i regionala och lokala nät (s.k. ö-&lt;br&gt;drift) inom Syd- och Mellansverige vid långvariga elavbrott bedöms öka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i samband med 1999 års budgetproposition anfört att&lt;br&gt;en genomgång av funktionen Energiförsörjning skall ske inom de&lt;br&gt;närmaste åren. Försvarsutskottet har i denna fråga anfört att sådana&lt;br&gt;utvärderingar snarast bör genomföras. Mot denna bakgrund avser&lt;br&gt;regeringen att genomföra en översyn av delfunktionen Elförsörjning. En&lt;br&gt;sådan översyn skall bl.a. uppmärksamma de nuvarande&lt;br&gt;beredskapsinsatsemas omfattning, inriktning och förväntade resultat i&lt;br&gt;förhållande till totalförsvarets behov samt överväga behovet av&lt;br&gt;förändringar i dessa avseenden. Härvid är det enligt regeringens&lt;br&gt;bedömning angeläget att utveckla mer detaljerade kvantitativa och&lt;br&gt;tidsmässiga mål beträffande förmågan att försörja geografiska områden&lt;br&gt;och viktiga samhällsfunktioner. Sådana mål skall tas fram för alternativa&lt;br&gt;antaganden om beredskapsinsatsemas finansiella omfattning. Regeringen&lt;br&gt;kommer i ett senare skede att ta ställning till närmare former för&lt;br&gt;översynen, bl.a. vad gäller en utvärdering av erfarenheterna av&lt;br&gt;elberedskapslagen med dess tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FOA bedriver ett forskningsarbetet beträffande beredskapen inom&lt;br&gt;infrastrukturområdena. Arbetet finansieras med medel som regeringen&lt;br&gt;disponerar. Också ÖCB bedriver ett forskningsarbete inom området.&lt;br&gt;Dessa forskningsinsatser bör föras vidare och kopplas tydligare till det&lt;br&gt;operativa beredskapsarbete som bedrivs av de ansvariga myndigheterna&lt;br&gt;på infrastrukturområdena. Forskningsinsatserna bör bl.a. inriktas på&lt;br&gt;frågan om hur förutsättningarna för elberedskapen förändras till följd av&lt;br&gt;omställningen av energisystemet och den ökade integrationen inom&lt;br&gt;energimarknadsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder för att minska beroendet av ordinarie elförsörjning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i skr. 1998/99:33 om Beredskapen mot svåra&lt;br&gt;påfrestningar på samhället i fred redovisat vissa förhållanden och&lt;br&gt;överväganden rörande åtgärder för att minska beroende av den ordinarie&lt;br&gt;elförsörjningen. I betydande utsträckning är dessa överväganden&lt;br&gt;relevanta även vad gäller krigstida förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elsystemet kan aldrig göras så säkert att en helt stömingsfri&lt;br&gt;elförsörjning kan garanteras varken i fred eller krig. Vissa verksamheter&lt;br&gt;är emellertid av en sådan betydelse för samhället och totalförsvaret att de&lt;br&gt;oundgängligen måste fungera även i situationer utan en ordinarie&lt;br&gt;elförsörjning. Parallellt med åtgärderna för att minska elsystemets&lt;br&gt;känslighet för störningar bör därför åtgärder vidtas för att minska&lt;br&gt;beroendet av den ordinarie elförsörjningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vissa verksamheter som är viktiga för totalförsvaret lämnas&lt;br&gt;ekonomiskt stöd ur den ekonomiska ramen för det civila försvaret för&lt;br&gt;installation av reservkraftaggregat. Det gäller inom bl.a. teleområdet,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sjukvården och den kommunaltekniska försörjningen. Statliga myndigheter&lt;br&gt;och andra anskaffar också reservkraft med finansiering på annat sätt än via&lt;br&gt;anslag ur den ekonomiska ramen för det civila försvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den framtida stödgivningen bör i större utsträckning än hittills&lt;br&gt;samordnas med åtgärder som vidtas med syfte att förbättra&lt;br&gt;förutsättningarna att upprätthålla och återupprätta elförsörjningen i&lt;br&gt;samband med störningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ÖCB har på regeringens uppdrag föreslagit riktlinjer för den fortsatta&lt;br&gt;statliga stödgivningen för anskaffning och installation av&lt;br&gt;reservkraftaggregat. Enligt uppdraget skall riktlinjerna säkerställa att en&lt;br&gt;samordning sker med de åtgärder som vidtas inom elsystemet för att&lt;br&gt;tillgodose elförsörjningen vid höjd beredskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt ÖCBs bedömning bör en helhetssyn anläggas på anskaffning av&lt;br&gt;reservkraftverk. Vidare bör enhetlighet i bidragsgivningen eftersträvas.&lt;br&gt;En samlad prioritering bör göras så att i första hand de funktioner och&lt;br&gt;verksamheter som i sammanhanget är viktigast förses med reservkraft.&lt;br&gt;ÖCB föreslår därför att anskaffningen av reservkraft skall omfattas av&lt;br&gt;det årliga planeringsunderlaget som inges av de funktionsansvariga&lt;br&gt;myndigheterna. Vidare föreslås att den bidragsgivning som ÖCB och&lt;br&gt;Socialstyrelsen (SoS) bedrivit skall fortsätta i huvudsak som tidigare.&lt;br&gt;Tydligare krav bör i framtiden ställas på bränsleförsörjning, personalstöd&lt;br&gt;och provkörning av aggregaten. Den inventering av tillgången som&lt;br&gt;länsstyrelserna har gjort under år 1996 och år 1997 bör kontinuerligt&lt;br&gt;uppdateras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens bedömning fordras ytterligare utredningsarbete&lt;br&gt;innan ett ställningstagande kan göras till riktlinjerna för den framtida&lt;br&gt;statliga stödgivningen till reservkraftaggregat. Bland annat bör formerna&lt;br&gt;för samordning med de statliga insatserna inom elförsörjningen utvecklas&lt;br&gt;ytterligare. En annan viktig fråga är omfattningen av stödgivningen samt&lt;br&gt;dess inriktning. Slutligen bör också övervägas om det finns anledning att&lt;br&gt;rikta krav på att installation i fredstid av reservaggregat för vissa särskilt&lt;br&gt;vitala funktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ÖCB har föreslagit att inrättandet av s.k. reservkraftpooler utreds&lt;br&gt;närmare. Enligt ÖCB skulle intressenter i sådana pooler kunna vara bl.a.&lt;br&gt;kommuner, landsting, statliga myndigheter, eldistributörer och&lt;br&gt;försäkringsbolag. Ett arbete pågår med att samla intressenter kring&lt;br&gt;sådana pooler. Enligt ÖCB bör dock frågan utredas ytterligare, bl.a.&lt;br&gt;beträffande de juridiska och ekonomiska aspekterna. Regeringen delar&lt;br&gt;denna bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid omfattande elavbrott som blir bestående, exempelvis till följd av&lt;br&gt;transformatorhaveri, kan en möjlighet att minska störningarnas&lt;br&gt;konsekvenser vara omfördelning av reservkraftaggregat till det drabbade&lt;br&gt;området. Förutsättningarna för en sådan omfördelning bör utredas&lt;br&gt;ytterligare bl.a. på basis underlaget om tillgången på reservkraftaggregat.&lt;br&gt;En annan viktig förutsättning är att det finns personal som kan installera&lt;br&gt;och handha aggregaten och att det finns möjlighet att långsiktigt försörja&lt;br&gt;aggregaten med bränsle. Om en närmare analys visar att detta är en&lt;br&gt;lämplig åtgärd bör planer för omfördelning i stömingssituationer tas&lt;br&gt;fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett särskilt problem i samband med elavbrott är det stora elberoendet&lt;br&gt;inom uppvärmningssektom. I stort sett alla uppvärmningssystem är&lt;br&gt;beroende av en kontinuerlig elförsörjning för att bl.a. cirkulationspumpar&lt;br&gt;i fastigheter och ljärrvärmesystem skall fungera. NUTEK har på&lt;br&gt;regeringens uppdrag övervägt insatser för att förbättra förmågan att&lt;br&gt;upprätthålla värmeförsörjningen vid långvariga elavbrott, men särskild&lt;br&gt;inriktning på ljärrvärmesektom. Enligt NUTEK är elberoendet stort inom&lt;br&gt;alla led i ljärrvärmessektom. För att säkra systemen för elavbrott krävs&lt;br&gt;åtgärder i värmeproduktionsanläggningar, ljärrvärmesystem och i de&lt;br&gt;enskilda fastigheterna. NUTEK föreslår bl.a. fortsatta satsningar på ö-&lt;br&gt;drift och åtgärder för separat strömförsörjning till värmecentraler som&lt;br&gt;finansieras med bidragsmedel. Vidare föreslås att kommunerna skall ha&lt;br&gt;handlingsprogram för krisförsörjning inom energiområdet och att&lt;br&gt;Energimyndigheten får i uppdrag att stödja kommunerna. Regeringen&lt;br&gt;instämmer i huvudsak i NUTEKs bedömningar och förslag. En översyn&lt;br&gt;bör göras av kommunernas beredskap att upprätthålla en livsnödvändig&lt;br&gt;värmeförsörjning till kommuninnevånarna. Översynen bör även innefatta&lt;br&gt;förslag till eventuella åtgärder om så erfordras. Det är en uppgift för&lt;br&gt;Energimyndigheten att genomföra detta och att lämna kommuner de stöd&lt;br&gt;som erfordras för att ta fram planer för krisförsörjning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bl.a. mot bakgrund av vad som anförts ovan överväger regeringen för&lt;br&gt;närvarande vilka ytterligare åtgärder som bör initieras för att minska&lt;br&gt;beroende av ordinarie kontinuerlig elförsörjning. Regeringen avser&lt;br&gt;inledningsvis bl.a. att ta initiativ till utredningar av frågorna om den&lt;br&gt;framtida stödgivningen till reservkraft, om fördelning av reservkraft-&lt;br&gt;aggergat och värmeförsörjningens elberoende. Berörda myndigheter&lt;br&gt;kommer att involveras i detta arbete.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.6 Ekonomisk politik i kriser och krig&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Finansdepartementets ansvarsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Planeringen av den ekonomiska politiken&lt;br&gt;inför krissituationer bör utgå från att det övervägande ansvaret för att&lt;br&gt;målen för den ekonomiska politiken skall kunna uppnås vilar på&lt;br&gt;generella ekonomisk-politiska åtgärder. Detta innebär att reglerande&lt;br&gt;åtgärder av mer omfattande slag förutsätts inte behöva sättas i kraft&lt;br&gt;förrän i ett sent skede i en krissituation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att denna bedömning även bör ligga till grund för&lt;br&gt;den planering och de övriga beredskapsförberedelser som olika&lt;br&gt;funktionsansvariga myndigheter inom den civila delen av&lt;br&gt;totalförsvaret är skyldiga att utföra. Regeringen har för avsikt att se&lt;br&gt;över de instrument som finns för att klara uppgifter i krissituationer av&lt;br&gt;skilda slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beredskapsdelegationens förslag: I 1996 års totalförsvarsproposition&lt;br&gt;orienterade regeringen riksdagen om sin avsikt att inrätta en särskild&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;171&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beredskapsdelegation för ekonomisk politik. Delegationen, som inledde&lt;br&gt;sitt arbete år 1997, genomför förberedelsearbete på det ekonomisk-&lt;br&gt;politiska området inför kriser och krig så att olika instansers åtgärder&lt;br&gt;skall bli konsistenta och rimligt balanserade. Arbetsområdet för&lt;br&gt;delegationen är åtgärder inom främst finanspolitiken, penningpolitiken&lt;br&gt;och utrikeshandeln som syftar till att i krissituationer främja viktiga mål&lt;br&gt;på den ekonomiska politikens och försörjningens områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en grundval för sitt arbete har delegationen analyserat de åtgärder&lt;br&gt;som ingår i dagens krisberedskap. I en promemoria (1998-11-27) har&lt;br&gt;delegationen sammanfattat sin bedömning av förutsättningarna att&lt;br&gt;använda regleringar i den ekonomiska politiken i krissituationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beredskapsdelegationens förslag överensstämmer med regeringens&lt;br&gt;bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: I planeringen av den ekonomiska&lt;br&gt;politiken och försörjningen inför kriser av olika slag har under&lt;br&gt;efterkrigstiden ingått att reglerande åtgärder vid behov skall kunna sättas&lt;br&gt;in. Denna beredskap har i stor utsträckning byggt på de system som&lt;br&gt;användes och de erfarenheter som vanns under krigsåren. En&lt;br&gt;administrativ planering har funnits för att reglering av utrikeshandel,&lt;br&gt;reglering av valuta och krediter samt prisreglering och ransonering vid&lt;br&gt;behov skall kunna sättas i kraft vid krig eller krigsfara eller i andra&lt;br&gt;utomordentliga situationer. Systemen har på många områden efter hand&lt;br&gt;tagits ur bruk, men kom under lång tid att ingå i olika myndigheters&lt;br&gt;åtgärdsarsenal inför en eventuellt förnyad avspärmingssituation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen såväl i Sverige som i vår omvärld har lett till att dessa&lt;br&gt;traditionella regleringsinstrument fått allt mindre relevans. Dessutom har&lt;br&gt;de för systemens administration nödvändiga organisationerna i stor&lt;br&gt;utsträckning avvecklats eller lagts i malpåse. Regleringsinstrumenten har&lt;br&gt;därmed på de flesta områden kommit att förlora sin aktualitet och det&lt;br&gt;skulle i de flesta fall ta lång tid att sätta dem i sådant skick att de kan tas i&lt;br&gt;bruk för bredare tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av mycket stor betydelse i sammanhanget är också att Sveriges&lt;br&gt;medlemskap i EU ger nya möjligheter och förutsättningar för den&lt;br&gt;ekonomiska politiken och försörjningspolitiken i krissituationer. Det far&lt;br&gt;förutsättas att medlemskapets alla dimensioner skall gälla och utnyttjas&lt;br&gt;även i situationer där det råder säkerhetspolitisk spänning, oro för krig,&lt;br&gt;krigsfara eller krig i Europa. Den svenska ekonomiska och&lt;br&gt;försörjningsinriktade politiken bör utgå från att handel och andra&lt;br&gt;ekonomiska förbindelser med EU:s medlemsstater vidmakthålls så länge&lt;br&gt;detta är fysiskt möjligt. Det är dock i dagsläget naturligtvis inte möjligt&lt;br&gt;att förtutsäga hur vår omvärld kommer att reagera i en eventuell framtida&lt;br&gt;svår krissituation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemskapet innebär att Sverige inte längre för egen handels-,&lt;br&gt;jordbruks- och fiskepolitik. Sverige medverkar till att en inre marknad&lt;br&gt;finns som kännetecknas av fri rörlighet för varor, personer, tjänster och&lt;br&gt;kapital mellan medlemsstaterna, samt att det finns en ordning som&lt;br&gt;säkerställer att konkurrensen inom den inre marknaden inte snedvrids.&lt;br&gt;Det är uppenbart att nationella reglerande ingrepp i handeln med andra&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medlemsstater, handeln med tredje land, restriktioner för utrikes Prop. 1998/99:74&lt;br&gt;betalningar och kapitalrörelser samt prisregleringar och ransoneringar&lt;br&gt;skulle störa den inre marknadens funktion och snedvrida konkurrensen.&lt;br&gt;De undantagsmöjligheter som Romfördraget rymmer är knappast&lt;br&gt;avsedda att kunna användas av en medlemsstat för att avskärma sig från&lt;br&gt;Unionen och dess medlemsstater. Dock far det i en krissituation&lt;br&gt;naturligtvis ytterst bli fråga om en politisk bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De grundläggande förändringar som inträtt under senare år gör att&lt;br&gt;regeringen anser att det är både möjligt och nödvändigt att i viss&lt;br&gt;utsträckning omvärdera den för olika krissituationer planerade&lt;br&gt;användningen av nationella reglerande ingrepp i utrikeshandel och&lt;br&gt;utrikes betalningar samt ransonering och prisreglering som instrument i&lt;br&gt;den ekonomiska politiken i krissituationer. Regeringen gör följande&lt;br&gt;sammanfattande bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Det är ett starkt svenskt intresse att i en krissituation så länge som&lt;br&gt;möjligt söka upprätthålla en oreglerad utrikeshandel. Handelsutbytet med&lt;br&gt;främst EU:s medlemsstater är av vital betydelse för Sveriges&lt;br&gt;varuförsörjning. Särskild reglering av utrikeshandeln med&lt;br&gt;medlemsstaterna eller utomstående stater bör därför antas inte komma i&lt;br&gt;fråga så länge handelsutbytet kan ske utan mycket stora och allvarliga&lt;br&gt;bortfall. Det betyder att reglering av utrikeshandeln knappast är aktuell&lt;br&gt;innan krigshandlingar omöjliggör sådan handel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Möjligheten att med någon form av valutareglering hålla&lt;br&gt;växelkursen eller valutareserven vid en högre nivå än den som motsvarar&lt;br&gt;marknadernas värdering är i det närmaste obefintlig. När Sverige har&lt;br&gt;undantag från att delta i EMU, och således har en möjlighet att föra en&lt;br&gt;nationell valutapolitik, bör det därför antas att någon traditionell&lt;br&gt;valutareglering inte kommer att införas. Först om reglering av&lt;br&gt;utrikeshandeln behöver sättas i kraft kan det troligen bli aktuellt med&lt;br&gt;någon form av valutareglering som då främst syftar till att vid behov ge&lt;br&gt;staten tillgång till utländsk valuta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Breda ransoneringar och prisregleringar av varor som används av&lt;br&gt;hushåll och företag kräver stora administrationer för att fungera&lt;br&gt;nödtorftigt. Sådana organisationer kan knappast hållas förberedda utan&lt;br&gt;får byggas upp vid behov. Detta tar tid. Regleringar av detta slag vållar i&lt;br&gt;sig så stora effektivitetsnedsättningar i samhällsekonomin att de är&lt;br&gt;möjliga att tänka sig först i en situation där varumarknaderna praktiskt&lt;br&gt;taget helt har upphört att fungera. Så länge en viss utrikeshandel&lt;br&gt;förekommer och bidrar till att skapa jämvikt på marknaderna kan det&lt;br&gt;knappast vara aktuellt med breda ransoneringar och prisregleringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De bedömningar regeringen gör innebär att nationella regleringar&lt;br&gt;under de nu aktuella förutsättningarna bör antas komma att sättas i kraft&lt;br&gt;avsevärt senare i krissituationer än vad som hittills antagits eller införas&lt;br&gt;med starkt begränsade tillämpningsområden. I båda fallen innebär det att&lt;br&gt;den allmänna ekonomiska politiken, som syftar till att stabilisera&lt;br&gt;samhällsekonomin, att styra resurser till angelägna användningsområden&lt;br&gt;och att motverka en ogynnsam inkomstfördelning, bör förutsättas komma&lt;br&gt;att bedrivas utan egentligt stöd av de traditionella regleringsinstrumenten&lt;br&gt;allt längre in i en krissituation. Ett större ansvar kommer därmed att vila&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på mer generella ekonomisk-politiska åtgärder för att uppnå målen för&lt;br&gt;den ekonomiska politiken. Dessa instrument kan därför behöva utvecklas&lt;br&gt;för att kunna klara uppgifterna i krissituationer av skilda slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De bedömningar som nu redovisats avser krissituationer där&lt;br&gt;störningarna är måttliga eller ganska svåra. I mycket allvarliga kriser där&lt;br&gt;väsentliga varu- och finansmarknader i vårt land har upphört att fungera&lt;br&gt;kan statsledningen för att söka uppnå oavvisliga nationella mål behöva&lt;br&gt;tillgripa enkla och handfasta reglerande åtgärder. Regeringen anser&lt;br&gt;därför att de förändrade förutsättningarna för att använda regleringar i&lt;br&gt;krissituationer bör ligga till grund för en översyn av den planering och de&lt;br&gt;övriga beredskapsförberedelser som olika funktionsansvariga&lt;br&gt;myndigheter inom den civila delen av totalförsvaret är skyldiga att&lt;br&gt;utföra.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.7 Vissa planeringsfrågor vad gäller det civila försvaret&lt;br&gt;och beredskapen mot svåra påfrestningar på&lt;br&gt;samhället i fred&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Formerna för att på ett effektivt och&lt;br&gt;rationellt sätt kunna möta ett bredare spektrum av hot och risker måste&lt;br&gt;successivt utvecklas. Utgångspunkten bör härvid vara en förbättrad&lt;br&gt;helhetssyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild utredare bör utses som skall analysera och lämna&lt;br&gt;förslag till vissa principer för att åstadkomma en förbättrad helhetssyn&lt;br&gt;när det gäller planeringen för civilt försvar och beredskapen mot svåra&lt;br&gt;påfrestningar på samhället i fred.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Civilt försvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens beslut åren 1995 och 1996 om säkerhets- och&lt;br&gt;försvarspolitiken innebar en ny syn på samhällets hantering av hot och&lt;br&gt;risker. Det framhölls i besluten att samhällets resurser för dessa ändamål&lt;br&gt;skall användas så effektivt som möjligt och att hanteringen av olika hot&lt;br&gt;och risker därför skall präglas av en helhetssyn. En integrering av&lt;br&gt;resurserna för fred och krig skall eftersträvas. Totalförsvarsresursema&lt;br&gt;skall utformas så att de även kan användas vid internationella&lt;br&gt;fredsfrämjande och humanitära insatser och stärka samhällets förmåga att&lt;br&gt;förebygga och hantera svåra påfrestningar på samhället i fred.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det civila försvaret innebar besluten att verksamhet som tidigare&lt;br&gt;varit inriktad på att tillgodose kraven under höjd beredskap nu måste&lt;br&gt;beakta även ett bredare spektrum av hot och risker. I många avseenden&lt;br&gt;har de strukturer och former som utvecklats för samordning av den&lt;br&gt;traditionella totalförsvarsverksamheten kunnat utnyttjas även för de nya&lt;br&gt;uppgifterna. Regeringen anser att det fortfarande finns behov av att finna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;174&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nya lösningar for att fullt ut kunna utforma och utnyttja de samlade Prop. 1998/99:74&lt;br&gt;resurserna på ett effektivt och rationellt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skall finnas en beredskap att hantera de påfrestningar som kan uppstå&lt;br&gt;i samhället. Beredskapen skall avse extraordinära situationer som kan&lt;br&gt;uppstå genom snabba och allvarliga försämringar av samhällets funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Planeringen mot svåra påfrestningar på samhället i fred är inte en del&lt;br&gt;av totalförsvarsplaneringen utan genomförs inom ramen för berörda&lt;br&gt;departements och myndigheters normala planering. Enligt 1996 års&lt;br&gt;totalförsvarsbeslut skall emellertid, som ovan nämnts,&lt;br&gt;totalförsvarsresursema kunna användas för att stödja samhället vid svåra&lt;br&gt;fredstida påfrestningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället syftar till att kunna&lt;br&gt;bedöma samhällets förmåga att förebygga och hantera extrema fredstida&lt;br&gt;situationer samt att vid behov kunna vidta åtgärder för att förbättra denna&lt;br&gt;förmåga. Förebyggande åtgärder och förberedelser för krishantering&lt;br&gt;genomförs hos både sektor- och områdesansvari ga myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i en skrivelse till riksdagen i december 1998 (skr.&lt;br&gt;1998/99:33) redovisat utvecklingen av beredskapsförmågan när det gäller&lt;br&gt;beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av ett sammanhängande planeringssystem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den verksamhet som syftar till att skapa en förmåga att möta ett&lt;br&gt;väpnat angrepp finns en väl förankrad och fungerande struktur för att&lt;br&gt;samordna samhällets insatser. Formerna för att på ett effektivt och&lt;br&gt;rationellt sätt kunna möta ett bredare spektrum av hot och risker måste&lt;br&gt;emellertid enligt regeringen successivt utvecklas. Utgångspunkten bör&lt;br&gt;härvid vara en förbättrad helhetssyn. Betydande samordningsvinster bör&lt;br&gt;kunna uppnås med helhetsynen som grund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avvägningar och prioriteringar av åtgärder när det gäller väpnat&lt;br&gt;angrepp, svåra påfrestningar i fred och civila internationella&lt;br&gt;fredsfrämjande och humanitära insatser bör enligt regeringen ske på ett&lt;br&gt;systematiskt sätt. Det handlar därvid dels om avvägningar mellan&lt;br&gt;åtgärder som i dag finansieras inom den ekonomiska planeringsramen för&lt;br&gt;det civila försvaret, dels om avvägningar mellan åtgärder som finansieras&lt;br&gt;inom denna ram och åtgärder som finansieras inom andra&lt;br&gt;utgiftsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att finansiera beredskapsåtgärder avseende krig finns särskilda&lt;br&gt;medel avsatta inom den civila ekonomiska planeringsramen&lt;br&gt;(utgiftsområde 6 Totalförsvar). De brister som successivt kan visa sig&lt;br&gt;inom området svåra påfrestningar avhjälps genom åtgärder som&lt;br&gt;finansieras av respektive myndighets anslag inom andra utgiftsområden.&lt;br&gt;Åtgärderna kommer således att avvägas mot åtgärder för andra fredstida&lt;br&gt;uppgifter men inte mot andra beredskapsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f dag delas samhället planeringsmässigt in i sektorer (svåra&lt;br&gt;påfrestningar) respektive funktioner (civilt försvar). I flera fall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sammanfaller indelningen och det är ofta samma myndigheter som ingår&lt;br&gt;och har uppgifter inom såväl en sektor som inom en funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande funktionsindelning inom det civila försvaret har använts&lt;br&gt;under ca tio år. Det gäller även den ekonomiska planeringsramen. Genom&lt;br&gt;den forändrade hotbilden har förutsättningarna for både&lt;br&gt;funktionsindelningen och indelningen ”inom/utom den ekonomiska&lt;br&gt;planeringsramen” förändrats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av detta anser regeringen att en utredare skall se över nu&lt;br&gt;gällande planeringssystem för civilt försvar och for beredskapen mot&lt;br&gt;svåra påfrestningar på samhället i fred. I detta ligger att pröva hur de&lt;br&gt;nuvarande samordningssystemen kan utvecklas. Utredaren bör föreslå&lt;br&gt;former för en planering som tillgodoser samhällets förmåga att möta&lt;br&gt;olika slag av hot och att kunna bidra till fred och säkerhet i omvärlden.&lt;br&gt;Nuvarande funktionsindelning inom det civila försvaret samt&lt;br&gt;myndigheternas roller skall prövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser vidare att en utgångspunkt för utredningen skall vara&lt;br&gt;att med tillämpning av ansvarsprincipen bygga beredskapen underifrån,&lt;br&gt;dvs. utgångspunkten skall vara det fredstida samhällets ansvarsfördelning&lt;br&gt;samt samlade förmåga och att åtgärder sedan successivt vidtas utefter&lt;br&gt;hela hotskalan från svåra påfrestningar till väpnat angrepp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omdaningen av det civila försvaret kan till vissa delar påbörjas under&lt;br&gt;innevarande period parallellt med den nämnda utredningen inför nästa&lt;br&gt;försvarsbeslut. Detta kan ske genom att utnyttja den ordinarie&lt;br&gt;budgetprocessen med planeringsunderlag inför åren 2000 och 2001. Det&lt;br&gt;studiematerial som myndigheterna lämnade i oktober 1998 samt det&lt;br&gt;material som ÖCB tar fram till den 17 maj angående&lt;br&gt;beredskapsinvesteringar m.a.a. minskat invasionshot kan ligga till grund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver arbetet med planeringsunderlag kan ett konkret arbete påbörjas&lt;br&gt;med att revidera beredskapsinriktningen med efterföljande inriktnings-&lt;br&gt;och prioriteringsdokument mot bakgrund av att förberedelser mot&lt;br&gt;invasion skall minskas men andra former av väpnat angrepp&lt;br&gt;uppmärksammas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheter från arbetet med planeringsunderlaget och nya&lt;br&gt;inriktningar kan även utgöra värdefulla bidrag i den föreslagna&lt;br&gt;utredarens analys inför nästa totalförsvarsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Ledningsfrågor&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Regeringen anser att det militära och civila&lt;br&gt;forsvarets ledningsorganisation bör utredas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser också att en genomgång av bestämmelserna inom&lt;br&gt;de olika sektorer som kan bli berörda av en svår påfrestning på&lt;br&gt;samhället i fred är nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härefter bör en samlad översyn av lednings- och&lt;br&gt;samordningsfrågorna inom det militära och civila försvaret samt för&lt;br&gt;svåra påfrestningar på samhället i fred genomföras så att ett&lt;br&gt;övergripande beslut kan fattas senast år 2001. En sådan översyn&lt;br&gt;hindrar dock inte att vissa förändringar kan genomföras redan i närtid.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.1 Bakgrund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Försvarsberedningen anser i sin rapport att de förändrade kraven och&lt;br&gt;förutsättningarna, främst den nya hotbilden, aktualiserar relativt stora&lt;br&gt;förändringar av det nuvarande ledningssystemet. Beredningen menar att&lt;br&gt;det handlar om väsentliga förändringar av den organisation och det&lt;br&gt;arbetssätt som efter hand utvecklats under en femtioårsperiod och att det&lt;br&gt;därför krävs en samlad översyn av ledningssystemet. Översynen bör&lt;br&gt;genomföras så att beslut kan fattas senast i samband med nästa&lt;br&gt;försvarsbeslut. Försvarsberedningen anser dock att en sådan översyn inte&lt;br&gt;hindrar att man redan i närtid kan genomföra vissa förändringar av&lt;br&gt;ledningssystemet, t.ex. en reducering av antalet regionala ledningsnivåer&lt;br&gt;och införande av en internationell ledningsstab.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Försvarsberedningen bör ledningssystemet utformas så att ett&lt;br&gt;tydligt sammanhang och en kontinuitet över hela spektrumet av hot och&lt;br&gt;risker kan uppnås. Beredningen menar att det inte längre finns lika&lt;br&gt;tydliga steg eller skeden som förändringar av ansvarsförhållanden eller&lt;br&gt;organisationsmönster kan knytas till. Vardagsförhållandena bör vara&lt;br&gt;utgångspunkten. Ansvaret skall vara odelat och omfatta hela spektrumet&lt;br&gt;av hot och risker. Avvägningar, prioriteringar och samordning skall ske,&lt;br&gt;förutom av riksdag och regering, på läns- och kommunnivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller de särskilda kraven på ledningssystemet vid krig och&lt;br&gt;krigsfara, ledning av totalförsvaret, anser beredningen att kraven på&lt;br&gt;uthållighet kan reduceras. En mera uttalad prioritering mellan olika&lt;br&gt;samhällssektorer avseende deras roll i ledningssystemet torde vara&lt;br&gt;möjlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsberedningen anser vidare att man måste beakta kraven på&lt;br&gt;snabbhet i beslutsfattandet, förmåga att kunna leda flera samhällssektorer&lt;br&gt;samt risken för informationskrigföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;177&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även för ledningssystemet är förmågan till anpassning av central&lt;br&gt;betydelse. Det måste finnas möjligheter att på sikt kunna hantera&lt;br&gt;hotbilder som skiljer sig från de som framträder i det kortare&lt;br&gt;tidsperspektivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tydligt sammanhang mellan olika delar av hotspektrumet utgör en&lt;br&gt;grundläggande förutsättning för att kunna skapa en erforderlig robusthet&lt;br&gt;och försvarsförmåga. Från ledningssynpunkt bör ansvar för att fastlägga&lt;br&gt;krav, genomföra förberedelser och utöva ledning i en akut situation&lt;br&gt;hänga samman sinsemellan och med ansvaret för finansieringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grundläggande utgångspunkt bör vara det odelade ansvaret. En&lt;br&gt;ansvarig myndighet har härigenom en skyldighet att klarlägga vilka&lt;br&gt;åtgärder som krävs för verksamheten vid olika former av påfrestningar&lt;br&gt;och för olika uppgifter över hela skalan från vardag till och med&lt;br&gt;relevanta former av väpnade angrepp. Kraven bör formuleras av&lt;br&gt;regeringen, som också ansvarar för avvägning och samordning på&lt;br&gt;nationell nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om huruvida de nuvarande två regionala nivåerna bör&lt;br&gt;bibehållas har varit aktuell vid flera tillfallen under 1990-talet.&lt;br&gt;Försvarsmakten har i underlaget inför den säkerhetspolitiska&lt;br&gt;kontrollstationen redovisat en inriktning som innebär en territoriell nivå,&lt;br&gt;som är ett mellanting mellan nuvarande militärområden och&lt;br&gt;försvarsområden. ÖCB anser att en annan territoriell indelning eller farre&lt;br&gt;nivåer inom det militära försvaret aktualiserar frågan om&lt;br&gt;civilbefålhavarorganisationens framtid. ÖCB anser vidare att det måste&lt;br&gt;finnas en viss civil operativ kompetens och förmåga mellan nivåerna&lt;br&gt;regering och länsstyrelse för att klara de länsövergripande uppgifter som&lt;br&gt;kvarstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den förändrade synen på hotbilden understryker de redan kända&lt;br&gt;praktiska problemen att vid beredskapshöjningar förändra&lt;br&gt;ledningssystemet genom att införa ytterligare en civil nivå. Kravet på en&lt;br&gt;överensstämmelse mellan ledningsstruktur i den normala verksamheten&lt;br&gt;och vid en svår påfrestning eller i krig förstärks. Utgångspunkten bör&lt;br&gt;därför vara en reduktion till en regional ledningsnivå, som innebär att ett&lt;br&gt;antal länsstyrelser samverkar med en militär territoriell chef. En&lt;br&gt;ändamålsenlig geografisk indelning måste därvid utformas. Vidare krävs&lt;br&gt;en analys av vilka av de uppgifter som nu åvilar civilbefålhavama som&lt;br&gt;bör omfördelas till central nivå respektive länsnivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sammanhanget bör framhållas betydelsen av att Försvarsmaktens&lt;br&gt;interna ledningssystem utformas för att underlätta samordningen med&lt;br&gt;samhället i övrigt, t.ex. genom att samverkanslinjema är desamma&lt;br&gt;oberoende av vilken uppgift som för tillfället är aktuell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den förändrade synen på hotbilden påverkar direkt utformningen av&lt;br&gt;ledningsorganisationen för att kunna möta väpnade angrepp. Eftersom&lt;br&gt;risken för invasion syftande till ockupation inte skall vara&lt;br&gt;dimensionerande medges en minskning av kraven på uthållighet i&lt;br&gt;försvaret. För det civila försvaret innebär detta att de tidsmässiga kraven&lt;br&gt;på varje funktions förmåga att fungera under krigsliknande förhållanden&lt;br&gt;kan minskas. Det innebär också att behovet av att samordna all&lt;br&gt;samhällsverksamhet kan reduceras eftersom många funktioner som har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stor betydelse under ett långt krigsförlopp, där hela landet utsätts for&lt;br&gt;krigets påfrestningar, inte har samma roll vid kortare och mera&lt;br&gt;begränsade angrepp. Som framgår av avsnitt 9.2 skall planeringen för det&lt;br&gt;civila försvaret i ökad utsträckning inriktas mot att säkra viktiga&lt;br&gt;infrastrukturområden. Ledningssystem för det civila försvaret bör&lt;br&gt;därmed i ökad utsträckning kunna koncentreras till en kärna av vitala&lt;br&gt;samhällsfunktioner. Grundprincipen från 1992 års försvarsbeslut att&lt;br&gt;myndigheterna bedriver verksamheten på ordinarie platser så länge det är&lt;br&gt;möjligt blir emellertid än mer tillämplig. Åtgärder för att öka robustheten&lt;br&gt;på dessa platser, inklusive tåligheten mot olika slag av fredstida&lt;br&gt;påfrestningar, bör efter hand vidtas. För vissa myndigheter kan en&lt;br&gt;överflyttning av verksamheten till t.ex. en regional organisationsenhet&lt;br&gt;vara ett alternativ. Det förtjänar att framhållas att i krigssituationen&lt;br&gt;kommer mycket av verksamheten att i praktiken ledas på lägre nivåer&lt;br&gt;eftersom den centrala nivåns behov och möjligheter att aktivt ingripa&lt;br&gt;minskar.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.2 Det militära ledningssystemet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Framtidens konflikter ställer nya krav även på ledningsförmågan. Det&lt;br&gt;krävs god ledningsförmåga även i den oklara övergången mellan fred och&lt;br&gt;krig. Ledningsstrukturen bör därför förändras mot ett ledningssystem&lt;br&gt;med god förmåga att utnyttja teknikutveckling. Detta gäller inte minst&lt;br&gt;civil ledningsteknik, samverkan med civila och internationella&lt;br&gt;ledningsorgan och tillgodoseende av både organisationens omedelbara&lt;br&gt;ledningsbehov och de ledningsbehov som tillkommer i takt med att&lt;br&gt;krigsförbanden tillväxer. Även förmåga att hantera ett brett spektrum av&lt;br&gt;angrepp av mer eller mindre traditionellt slag är av betydelse i&lt;br&gt;sammanhanget. Ledningssystemet skall ha god uthållighet och förmåga&lt;br&gt;att kunna fungera även i starkt störd miljö. Ansvarsförhållanden,&lt;br&gt;samverkans-, lednings- och rapporteringslinjer bör vara desamma i alla&lt;br&gt;lägen och om möjligt även vid internationella insatser. Ledning och&lt;br&gt;samverkan på den högsta nivån måste kunna ske från geografiskt skilda&lt;br&gt;platser som funktionellt utgör en enhet. Det är därutöver nödvändigt att&lt;br&gt;koncentrera kompetensen till färre nivåer och enheter än för närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsmaktens högsta ledning består av ett högkvarter. Högkvarteret&lt;br&gt;bör disponera en eller flera insatsledningar utan territoriellt ansvar,&lt;br&gt;varvid möjligheterna att integrera de operativa och taktiska&lt;br&gt;ledningsnivåerna skall tillvaratas. Insatsledningama skall kunna leda&lt;br&gt;behovssammansatta styrkor av krigsförband. Delar av insatsledningar&lt;br&gt;skall kunna ingå i multinationella styrkor samt i en internationell&lt;br&gt;ledningsstab.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den regionala ledningsnivån bör bestå av en territoriell ledning med&lt;br&gt;ansvar för samverkan med totalförsvarets civila delar samt utgöra stöd&lt;br&gt;till de operativa styrkorna. Den territoriella ledningsorganisationen bör&lt;br&gt;vara behovssammansatt beroende på militärgeografi, infrastruktur och&lt;br&gt;uppgifter. Även den civila ledningsstrukturens utformning bör beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att mot denna bakgrund uppdra åt Försvarsmakten att&lt;br&gt;närmare redovisa förslag till utformning av det militära&lt;br&gt;ledningssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ledningssystem för det civila försvaret&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den förändrade hotbilden ställer krav på en ny form av ledningsstruktur&lt;br&gt;inom det civila försvaret. Ledningsstrukturen skall vara så utformad att&lt;br&gt;ledning kan utföras vid olika slag av hot om väpnat angrepp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanhanget mellan olika delar av hotspektrat måste säkerställas.&lt;br&gt;Ansvaret för att fastlägga krav, genomfora förberedelser och utöva&lt;br&gt;ledning i en akut situation måste hänga samman sinsemellan och med&lt;br&gt;ansvaret för finansieringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att säkerställa en tillräcklig ledningsförmåga måste&lt;br&gt;ansvarsförhållandena, både när det gäller ansvar inom en samhällssektor&lt;br&gt;och ansvar inom ett geografiskt område, vara tydliga. De&lt;br&gt;områdesansvariga myndigheternas ledningsansvar och övergripande&lt;br&gt;samordningsansvar måste därvid tydliggöras. Regeringen, länsstyrelserna&lt;br&gt;och kommunerna har viktiga roller, både vad gäller samordning av&lt;br&gt;förberedelser, dvs. beredskap i vid mening, och ledning i akuta&lt;br&gt;situationer. Organisation och kompetens, liksom befogenheter och&lt;br&gt;skyldigheter, måste motsvara kraven på krishanteringsförmåga.&lt;br&gt;Regeringen avser att återkomma till ÖCB med uppdrag rörande underlag&lt;br&gt;för en förändring av ledningssystemet för det civila försvaret.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ledning och samordning vid svåra påfrestningar på&lt;br&gt;samhället i fred&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Bakgrund&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred har behandlats&lt;br&gt;vid ett flertal tillfallen under senare år. Frågan har bl.a. behandlats i&lt;br&gt;regeringens proposition Beredskapen mot svåra påfrestningar på&lt;br&gt;samhället i fred (prop. 1996/97:11, bet. 1996/97:FöU5, rskr.&lt;br&gt;1996/97:203) samt i regeringens skrivelser Totalförsvar i förnyelse (rskr.&lt;br&gt;1997/98:4) och Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred&lt;br&gt;(rskr. 1998/99:33).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett av de områden som ägnats särskild uppmärksamhet är hur&lt;br&gt;samhällets åtgärder vid svåra påfrestningar skall ledas och samordnas.&lt;br&gt;Området har bl.a. behandlats i Hot- och riskutredningens&lt;br&gt;huvudbetänkande (SOU 1995:19) Ett säkrare samhälle och i&lt;br&gt;departementspromemorian (Ds 1996:4) Regeringens och myndigheternas&lt;br&gt;befogenheter vid svåra påfrestningar på samhället. I bägge fallen&lt;br&gt;lämnades förslag till författningsändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hot- och riskutredningens författningsförslag innebar en utvidgning av&lt;br&gt;räddningstjänstlagen. Vid remissbehandlingen av betänkandet framfördes&lt;br&gt;emellertid i denna del kritik mot den lagtekniska lösningen. I&lt;br&gt;departementspromemorian föreslogs en reglering genom en lag om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särskilda befogenheter vid svåra påfrestningar på samhället. Vid Prop. 1998/99:74&lt;br&gt;remissbehandlingen godtogs i huvudsak den lagtekniska lösningen med&lt;br&gt;reservation för att det saknades en analys av hur den föreslagna lagen&lt;br&gt;förhöll sig mot annan lagstiftning. Härutöver framfördes även&lt;br&gt;remisskritik angående vissa sakförhållanden såsom ansvarsfördelningen&lt;br&gt;mellan olika organ samt ersättningsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anförde i propositionen Beredskapen mot svåra&lt;br&gt;påfrestningar på samhället i fred (prop. 1996/97:11) att insatser i en&lt;br&gt;krissituation måste kunna ske snabbt och smidigt och utan tveksamheter&lt;br&gt;om beslutsgång och beslutskompetens. Det är därför särskilt viktigt att de&lt;br&gt;ledningsmetoder som tillämpas i samhället under normala förhållanden&lt;br&gt;så långt som möjligt tillämpas också i en krissituation för att undvika&lt;br&gt;oklarheter om ansvarsförhållanden. Vad gäller förslagen om lagstiftning&lt;br&gt;ansåg regeringen att den ovan nämnda remisskritiken innebar att frågan&lt;br&gt;borde övervägas ytterligare innan ett ställningstagande sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsutskottet anförde i betänkandet 1996/97:FöU5 att utskottet i&lt;br&gt;stort ställde sig bakom vad regeringen föreslagit om åtgärder mot svåra&lt;br&gt;påfrestningar på samhället i fred. När det gällde ledningsprincipema&lt;br&gt;ansåg utskottet dock att regeringen med förtur borde se över dessa frågor&lt;br&gt;och återkomma till riksdagen med förslag till erforderliga&lt;br&gt;författningsändringar. Utskottet ansåg bl.a. att uppgifterna för en&lt;br&gt;krishantering måste kunna delegeras i ledningskedjan - regering,&lt;br&gt;länsstyrelse och kommun. Vidare anfördes att regeringens,&lt;br&gt;länsstyrelsernas och kommunernas skyldigheter och befogenheter vid&lt;br&gt;hanteringen av en svår påfrestning mot samhället i fred måste vila på en&lt;br&gt;tydlig grund. En tillräcklig förmåga måste sålunda säkerställas så att&lt;br&gt;risken för och konsekvenserna av en svår påfrestning på samhället&lt;br&gt;minskar. Enligt utskottets mening måste myndigheterna kunna vidta&lt;br&gt;förberedelser för att kunna hantera en svår påfrestning. Sådana&lt;br&gt;förberedelser är bl.a. planering, övning och utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förslag av arbetsgruppen Ledningskedjan&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 21 augusti 1997 att det skulle tillsättas en&lt;br&gt;arbetsgrupp inom Regeringskansliet för att utreda vissa frågor om&lt;br&gt;skyldigheter och befogenheter vid svåra påfrestningar på samhället i fred.&lt;br&gt;Arbetsgruppen hade bl.a. till uppgift att behandla vad som anfördes i&lt;br&gt;Försvarsutskottets betänkande 1996/97:FöU5 enligt ovan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen överlämnade sin slutrapport till Försvarsdepartementet&lt;br&gt;den 6 maj 1998. Rapporten behandlade generella utgångspunkter för&lt;br&gt;arbetet med att hantera svåra påfrestningar i fred samt hur ansvars-,&lt;br&gt;kompetens- och befogenhetsfördelningen mellan olika aktörer bör&lt;br&gt;fördelas. Rapporten avslutades med förslag till hur arbetet med&lt;br&gt;författningsreglering bör bedrivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt arbetsgruppen har ett av problemen i det hittillsvarande arbetet&lt;br&gt;varit att det inte finns någon enhetlig uppfattning om vad en svår&lt;br&gt;påfrestning på samhället i fred innebär. Arbetsgruppen anser heller inte&lt;br&gt;att det är möjligt att ge en entydig definition på vad en svår påfrestning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;181&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på samhället i fred är. En svår påfrestning är inte ett homogent begrepp,&lt;br&gt;utan en företeelse vars karaktär varierar mellan olika samhällssektorer.&lt;br&gt;Det är inte heller möjligt, eller ens önskvärt, att i generella termer dra en&lt;br&gt;skarp gräns mellan vad som är en händelse som kan innebära en svår&lt;br&gt;påfrestning på samhället i fred och vad som inte är det. Begreppet svår&lt;br&gt;påfrestning är således ett sätt att beskriva en situation som har eskalerat&lt;br&gt;och som påverkar flera delar av samhället, vilket i sin tur kräver speciella&lt;br&gt;åtgärder. Det är vidare inte möjligt att i förväg förutse alla de områden&lt;br&gt;och typer av händelser som kan innebära att en svår påfrestning på&lt;br&gt;samhället kan inträffa. I takt med att arbetet inom respektive sektor&lt;br&gt;utvecklas kommer områdena att förändras, inte minst mot bakgrund av&lt;br&gt;samhällsutvecklingen. Det är inte möjligt att i generella termer ange alla&lt;br&gt;de åtgärder som kommer att behöva vidtas inom staten, kommunerna&lt;br&gt;eller landstingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ansvarsfördelning som förekommer inom ramen för de olika&lt;br&gt;samhällssektorerna (t.ex. polis, räddningstjänst och hälso- och sjukvård)&lt;br&gt;bör enligt arbetsgruppen utgöra grunden för samhällets åtgärder vid&lt;br&gt;olyckor, inklusive en situation som innebär att en svår påfrestning&lt;br&gt;uppstår. Då en svår påfrestning enligt arbetsgruppens beskrivning&lt;br&gt;innebär att flera samhällssektorer berörs, kan det dock krävas en&lt;br&gt;koordinerad och koncentrerad insats av flera aktörer. Detta kan i sin tur&lt;br&gt;leda till ett behov av s.k. sektorsgemensamma och sektorsövergripande&lt;br&gt;beslut med tillhörande prioriteringar och inriktningar. Arbetsgruppen&lt;br&gt;anger vissa exempel på bestämmelser som medger denna typ av beslut&lt;br&gt;såsom räddningstjänst-, smittskydds- samt växt- och&lt;br&gt;dj ursj ukdomslagstiffningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund anser arbetsgruppen att behovet av ytterligare&lt;br&gt;åtgärder och åtföljande författningsreglering bör granskas genom att man&lt;br&gt;inom varje berörd samhällssektor går igenom den lagstiftning som kan&lt;br&gt;bli aktuell att tillämpa vid händelser som kan utvecklas till en svår&lt;br&gt;påfrestning på samhället i fred. Som ovan nämns finns redan sådana&lt;br&gt;befogenheter på vissa områden och en inventering av andra berörda&lt;br&gt;lagområden bör ge underlag för vilka författningsändringar som kan&lt;br&gt;behöva vidtas i övrigt. Eventuella brister kan därmed åtgärdas inom&lt;br&gt;ramen för respektive sektorslagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För händelser som inte kan hanteras inom ramen för det sektoriella&lt;br&gt;ansvaret bör efter denna genomgång övervägas att ge vissa generella&lt;br&gt;befogenheter till regeringen och berörda länsstyrelser (s.k. områdesvis&lt;br&gt;ansvariga organ). Arbetsgruppen vill dock betona att det områdesvisa&lt;br&gt;ansvaret inte innebär att den sektoriella ledningen skall övertas utan att&lt;br&gt;denna bör ses som en stödjande, kompletterande och inriktande&lt;br&gt;verksamhet. Arbetsgruppen understryker att detta överensstämmer med&lt;br&gt;vad statsmakterna tidigare sagt i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen konstaterar vidare att det kan behövas stöd för de&lt;br&gt;områdesvis ansvariga myndigheterna i deras arbete med planering,&lt;br&gt;utbildning och övning för svåra påfrestningar på samhället i fred samt&lt;br&gt;vidare för utrustande av dessa myndigheters ledningsorganisationer.&lt;br&gt;Arbetsgruppen rekommenderar att ÖCB, i samverkan med bl.a.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;civilbefalhavama, bör ges denna typ av uppgifter. En av arbetsgruppens&lt;br&gt;ledamöter motsätter sig i ett särskilt yttrande en sådan ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen anser att de finansieringsprinciper som tillämpas enligt&lt;br&gt;normala ansvarsförhållanden också bör tillämpas vid finansieringen av&lt;br&gt;åtgärder mot och vid svåra påfrestningar. Varje ansvarig myndighet bör&lt;br&gt;inom ramen för sin ordinarie budget således svara för sina respektive&lt;br&gt;kostnader för de åtgärder som i förväg vidtas för att minimera risker och&lt;br&gt;begränsa konsekvenser. För de kostnader som kan uppstå när en händelse&lt;br&gt;riskerar att inträffa eller har inträffat, föreslår arbetsgruppen att riksdagen&lt;br&gt;bemyndigar regeringen att utnyttja en kredit kopplad till ett visst anslag i&lt;br&gt;Riksgäldskontoret. Regeringen kan därefter i efterhand fördela ut&lt;br&gt;kostnaderna på berörda sektorer, landsting och kommuner eller begära&lt;br&gt;riksdagens godkännande i de fall kostnader bör belasta statsbudgeten&lt;br&gt;kollektivt. Avsikten är att tillämpa motsvarande system för&lt;br&gt;kostnadsfördelningen mellan stat och kommun som gäller vid insatser&lt;br&gt;enligt räddningstjänstlagen, d.v.s. att varje kommun svarar för&lt;br&gt;kostnaderna upp till en viss nivå och att staten ersätter kostnaderna&lt;br&gt;därutöver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen har slutligen inte valt att använda begreppet&lt;br&gt;ledningskedjan för att beskriva ledningen vid svåra påfrestningar på&lt;br&gt;samhället i fred. Därigenom undviks missförståndet att ledning vid svåra&lt;br&gt;påfrestningar på samhället i fred skulle ske i en separat&lt;br&gt;ledningsorganisation utanför de normala ledningsförhållandena. Detta&lt;br&gt;väljer arbetsgruppen särskilt att framhålla, då den s.k. CICU-utredningen&lt;br&gt;i betänkandet Utvecklad samordning inom det civila försvaret och&lt;br&gt;fredsräddningstjänsten (SOU 1996:86) använde begreppet&lt;br&gt;ledningskedjan för att beskriva ledningsförhållandena under höjd&lt;br&gt;beredskap.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Remissinstanserna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens rapport har remissbehandlats. Remissyttrandena finns&lt;br&gt;samlade i Försvarsdepartementet (dnr Fo98/172/CIV). De flesta&lt;br&gt;remissinstanserna ställer sig bakom förslaget om en sektorsvis&lt;br&gt;genomgång av nuvarande bestämmelser. Härvid påpekar dock Statens&lt;br&gt;kärnkraftsinspektion att de flesta av arbetsgruppens rekommendationer&lt;br&gt;redan är omhändertagna inom det egna sektorsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller arbetsgruppens förslag till olika former av generell&lt;br&gt;reglering för s.k. områdesvis ansvariga organ är meningarna delade. Flera&lt;br&gt;remissinstanser instämmer i huvudsak i arbetsgruppens förslag och är&lt;br&gt;positiva till ett fortsatt arbete i detta avseende. Detta gäller bl.a.&lt;br&gt;länsstyrelserna i Skåne län, Södermanlands län, Västernorrlands län och&lt;br&gt;Norrbottens län. Även vissa centrala myndigheter är positiva till&lt;br&gt;förslaget såsom Statens invandrarverk, Socialstyrelsen, Post- och&lt;br&gt;telestyrelsen och Statens jordbruksverk. Även ÖCB är i huvudsak positiv&lt;br&gt;till förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några sektorsansvariga myndigheter framför däremot kritik mot&lt;br&gt;förslaget i denna del. Således anser Kustbevakningen att strävan att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;183&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;säkerställa ledningsförmågan inte får innebära en övergång från ett&lt;br&gt;tydligt sektorsansvar till ett diffust områdesansvar. Vidare anser Statens&lt;br&gt;räddningsverk att eftersom varken problem eller lösningar kunnat&lt;br&gt;tydliggöras bättre, måste det starkt ifrågasättas om det överhuvudtaget&lt;br&gt;finns anledning att försöka ta fram nya regler om ansvar och&lt;br&gt;befogenheter. Räddningsverket anser också att starka principiella&lt;br&gt;betänkligheter kan resas mot att i fredstid överge normala fredstida&lt;br&gt;ansvars- och ledningsstrukturer till förmån för ett ledningssystem som&lt;br&gt;utformats enbart utifrån totalförsvarets förutsättningar och behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknadsstyrelsen ifrågasätter vidare om det verkligen behövs&lt;br&gt;några ytterligare resurser eller behov av annan stödjande verksamhet&lt;br&gt;utöver nuvarande ansvarsområden. Styrelsen anser att det torde räcka&lt;br&gt;med att utveckla samverkan mellan berörda myndigheter bl.a. i form av&lt;br&gt;information om ansvar, roller, resurser, materieltillgångar,&lt;br&gt;expertkompetenser, ledningsresurser m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om kommunernas roll anser Svenska kommunförbundet att&lt;br&gt;kommunerna redan idag har ett ansvar för att dels medverka vid&lt;br&gt;händelser som kan innebära en svår påfrestning på samhället i fred, dels&lt;br&gt;att hålla en beredskap och förmåga för detta innefattande skyldighet att&lt;br&gt;öva, utbilda och utrusta en ledningsorganisation. Nästa alla kommuner&lt;br&gt;har därmed en ledningsorganisation för att hantera svåra påfrestningar.&lt;br&gt;Förbundet anser dock att det kan vara klarläggande att dessa skyldigheter&lt;br&gt;tydligare framgår i lagstiftningen samt att det även kan vara påkallat att&lt;br&gt;utreda vissa kommunalrättsliga problem avseende beslutsbefogenheter&lt;br&gt;när en händelse berör flera olika nämnders verksamhetsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller landstingen framhåller Landstinget z Blekinge att&lt;br&gt;utredningens försök att dela in ansvaret områdesvis och sektorsvis verkar&lt;br&gt;tilltalande. Tveksamhet finns dock kring dess tillräcklighet eftersom&lt;br&gt;många myndigheter, inte minst landsting, har både områdes- och&lt;br&gt;sektorsansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En återkommande synpunkt bland remissinstanserna rör även&lt;br&gt;svårigheterna med att definiera vad en svår påfrestning innebär och&lt;br&gt;anknyter härvid till den diskussion som på denna punkt förs i&lt;br&gt;arbetsgruppens rapport. Således framhåller ÖCB att frånvaron av en&lt;br&gt;entydig definition kan medföra problem om myndigheterna skall ges&lt;br&gt;särskilda befogenheter för att hantera denna typ av händelser. Även&lt;br&gt;Rikspolisstyrelsen framför en liknande uppfattning och anför att en&lt;br&gt;entydig definition skulle underlätta utformningen av författningsstödet&lt;br&gt;och den framtida tillämpningen av lagreglerna. Statens räddningsverk&lt;br&gt;skriver i detta sammanhang att införandet av ett liknande system för&lt;br&gt;kostnadsfördelning mellan stat och kommun som gäller vid insatser&lt;br&gt;enligt räddningstjänstlagen, skulle kräva en definition av begreppet svåra&lt;br&gt;påfrestningar på samhället.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen Ledningskedjans rapport utgör ett viktigt bidrag till&lt;br&gt;arbetet med att förbättra beredskapen mot svåra påfrestningar på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;184&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samhället i fred och så gör även de remissyttranden som avgivits.&lt;br&gt;Arbetsgruppens rapport har i vissa avseenden redan behandlats av&lt;br&gt;regeringen. Sålunda anfördes i skr. 1998/99:33 bl.a. att regeringen i allt&lt;br&gt;väsentligt inte hade något att invända mot arbetsgruppens beskrivning&lt;br&gt;och karakteristik av vad en svår påfrestning på samhället i fred innebär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hanteringen av svåra påfrestningar på samhället i fred måste beaktas i&lt;br&gt;flertalet samhällssektorer. Grundprincipen är att varje sektor själv&lt;br&gt;ansvarar för att kunna hantera de störningar och påfrestningar som kan&lt;br&gt;drabba sektorn. Inte minst bör detta ske genom att redan från början&lt;br&gt;bygga in en robusthet mot störningar vid uppbyggnad av resurser och&lt;br&gt;utformning av system. Genom försvarspolitiken skapas emellertid&lt;br&gt;betydande resurser som kan bidra till förmågan att hantera svåra&lt;br&gt;påfrestningar. Försvarspolitiken bör utformas med hänsyn härtill. Detta&lt;br&gt;innebär inte någon förändring av ansvars- och rollfördelningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med bistånd av totalförsvarsresurser skall vara att i&lt;br&gt;extraordinära lägen kunna stärka det normala ffedssamhällets förmåga att&lt;br&gt;hantera risker och störningar. Olika aspekter på användandet av&lt;br&gt;totalförsvarsresurser vid svåra påfrestningar måste beaktas i planeringen&lt;br&gt;inom totalförsvaret. Skall resurserna kunna användas bör en kontinuerlig&lt;br&gt;övnings- och utbildningsverksamhet i att delta i hanterandet av svåra&lt;br&gt;påfrestningar genomföras. Särskilt viktigt är det att öva hur totalförsvars-&lt;br&gt;resursema på bästa sätt skall underställas de ansvariga myndigheterna i&lt;br&gt;deras reguljära myndighetsutövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utnyttjande av sektorsövergripande resurser i akuta situationer kan&lt;br&gt;innebära ett ledningsproblem. Därför bör också ledningsseminarier och&lt;br&gt;ledningsövningar ingå i utformningen av samhällets totala resurser för att&lt;br&gt;hantera svåra påfrestningar. En helhetssyn bör eftersträvas för att vi ska&lt;br&gt;kunna utnyttja samhällets samlade resurser för att hantera hot och risker i&lt;br&gt;såväl krig som fred.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har beslutat att inom Regeringskansliet låta genomföra en&lt;br&gt;sektorvis genomgång av behovet av åtgärder och en översyn av&lt;br&gt;författningsreglering m.m. inom de områden som kan bli berörda vid&lt;br&gt;svåra påfrestningar på samhället i fred.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genomgången av sektorslagstiftningen bör härutöver kunna ligga till&lt;br&gt;grund för en bedömning av behovet av eventuell generell&lt;br&gt;författningsreglering och regeringens överväganden av vissa övriga&lt;br&gt;frågor inom området såsom finansiering och stöd m.m. En fråga som&lt;br&gt;därvid särskilt bör prövas är hur Försvarsmaktens kostnader för insatser&lt;br&gt;som genomförs vid svåra påfrestningar på samhället i fred skall täckas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.5 Samlad översyn av lednings- och&lt;br&gt;samordningsfrågorna&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Då begreppet ledning används bör jämförelser med ledningsförhållanden&lt;br&gt;inom det militära försvaret göras med viss försiktighet. Begreppet&lt;br&gt;ledning innebär i många fall samordning och samverkan mellan&lt;br&gt;myndigheter och andra organisationer snarare än ett obrutet vertikalt&lt;br&gt;ledningsförhållande mellan över- och underordnade enheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar Försvarsberedningens uppfattning att de förändrade Prop. 1998/99:74&lt;br&gt;kraven och förutsättningarna aktualiserar relativt stora förändringar av&lt;br&gt;nuvarande ledningssystem i vid mening. Som redovisats i tidigare avsnitt&lt;br&gt;avser regeringen låta utreda lednings- och samordningfrågor inom det&lt;br&gt;militära och civila försvaret samt för svåra påfrestningar på samhället i&lt;br&gt;fred. En samlad översyn av lednings- och samordningsfrågorna bör&lt;br&gt;härefter göras. Den samlade översynen bör genomföras så att ett&lt;br&gt;övergripande beslut om lednings- och samordningsfrågorna kan fattas&lt;br&gt;senast år 2001. Vidare bör Försvarsberedningen ges möjlighet att följa&lt;br&gt;arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer det dock som möjligt att redan nu göra vissa&lt;br&gt;förändringar i enlighet med beredningens rekommendationer.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.6 Informationskrigföring&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det är mycket angeläget att ägna fortsatt&lt;br&gt;uppmärksamhet åt hotbild och sårbarhetsproblematik på&lt;br&gt;informationskrigföringsområdet. Det är också angeläget att&lt;br&gt;förutsättningarna för internationell samverkan belyses i det fortsatta&lt;br&gt;arbetet. I sammanhanget bör de folkrättsliga frågorna behandlas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund till regeringens bedömning: 1 regeringens proposition&lt;br&gt;1996/97:11 Beredskapen mot svåra påfrestningar i samhället i fred och i&lt;br&gt;1996 års totalförsvarsproposition uppmärksammade regeringen det&lt;br&gt;växande hotet inom området informationskrigföring. Detta har nu&lt;br&gt;ytterligare understrukits i Försvarsberedningens slutrapport (Ds 1999:2)&lt;br&gt;från januari i år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I december 1996 tillsatte regeringen en arbetsgrupp om&lt;br&gt;informationskrigföring inom Regeringskansliet med uppdrag att följa&lt;br&gt;utvecklingen av hot och risker inom området informationskrigföring. I&lt;br&gt;gruppens uppgifter ingår också att sprida kunskap om vad&lt;br&gt;informationskrigföring innebär, komma med förslag till&lt;br&gt;ansvarsfördelning samt föreslå riktlinjer för en strategi på området.&lt;br&gt;Arbetsgruppen har hittills lämnat två rapporter till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen uppdrog vidare våren 1997 åt Statskontoret att utarbeta en&lt;br&gt;sammanhållen strategi för IT-säkerhet avseende samhällets&lt;br&gt;informationsförsörjning. I uppdraget ingick att precisera statens ansvar&lt;br&gt;och ange hur säkerhetsarbete kan inordnas i det nationella&lt;br&gt;handlingsprogrammet för IT, samt hur arbetet med IT- säkerhetsfrågorna&lt;br&gt;bör organiseras och fördelas mellan olika statliga myndigheter.&lt;br&gt;Statskontoret skulle enligt uppdraget även lämna förslag till&lt;br&gt;ansvarsfördelningen mellan myndigheter inom området. Strategin som&lt;br&gt;Statskontoret uppdrogs att utarbeta skulle innehålla långsiktiga&lt;br&gt;övergripande gemensamma mål samt förhållnings- och tillvägagångssätt&lt;br&gt;för samhällets IT-säkerhet. Uppdraget omfattar även förslag till hur&lt;br&gt;Sveriges medverkan i det internationella IT-säkerhetsarbete skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;186&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;koordineras. Statskontorets rapport har remissbehandlats.&lt;br&gt;Remissinstansernas svar bereds för närvarande inom Regeringskansliet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har lämnat särskilda uppdrag till Försvarshögskolan och&lt;br&gt;Styrelsen för psykologiskt försvar på informationskrigföringens område.&lt;br&gt;Myndigheterna redovisar årligen uppdraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontorets rapport: Den 24 juni 1998 överlämnade Statskontoret&lt;br&gt;rapporten Sammanhållen strategi för samhällets IT-säkerhet. I rapporten&lt;br&gt;föreslår Statskontoret att regeringen med ledning av förslagen i utredning&lt;br&gt;formulerar en sammanhållen strategi för informationssäkerhet där mål,&lt;br&gt;roller och ansvar preciseras. Statskontoret föreslår bl.a.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- en övergripande krishanteringsorganisation för IT-säkerhet på&lt;br&gt;nationell nivå med ett rättsligt stöd för att vidta åtgärder i situationer som&lt;br&gt;medför svåra påfrestningar på samhället såväl i fredstid som i krigstid,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att ansvaret för samordning av IT-säkerhetsarbetet i den offentliga&lt;br&gt;förvaltningen bör samlas hos en enda aktör, ÖCB, som bör sammanställa&lt;br&gt;och analysera rapporter om incidenter och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ett generellt införande av en grundläggande säkerhetsnivå i likhet&lt;br&gt;med den som ÖCB formulerat i föreskrifter och allmänna råd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag av arbetsgruppen om informationskrigföring: Av&lt;br&gt;arbetsgruppens rapporter framgår att informationskrigföring omfattar&lt;br&gt;åtgärder för att komma åt, påverka eller utnyttja andra aktörers&lt;br&gt;information och informationssystem samtidigt som man skyddar sin egen&lt;br&gt;information och sina egna informationssystem. Ett viktigt inslag i&lt;br&gt;informationskrigföringen är att påverka beslutsprocessen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag avser både direkt och indirekt strukturen på&lt;br&gt;totalförsvarets ledningssystem och de satsningar som görs på detta&lt;br&gt;område. Förslagen avser förändrade samverkansformer, delgivning,&lt;br&gt;utbildning m.m. på underrättelseområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hotbild och sårbarhetsproblematik på informationskrigföringsområdet&lt;br&gt;är till sin natur sektorsövergripande. För att koordinera och inrikta&lt;br&gt;skyddsåtgärder m.m. föreslår arbetsgruppen att ett nytt&lt;br&gt;samordningsorgan inrättas på central nivå, t.ex. vid ÖCB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att på motsvarande sätt kunna hantera departementsövergripande&lt;br&gt;frågor föreslås även inrättande av en permanent samordningsgrupp inom&lt;br&gt;Regeringskansliet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nya former av såväl passiva som aktiva skyddsåtgärder efterlyses av&lt;br&gt;arbetsgruppen, bl.a. genom att via ”auktoriserade” intrångsförsök söka&lt;br&gt;finna svagheter i samhällsviktiga informationssystem. Enligt&lt;br&gt;arbetsgruppen bör kostnadseffektiva och sektorsövergripande&lt;br&gt;organisatoriska lösningar tillskapas. Arbetsgruppen föreslår vidare&lt;br&gt;inrättande av en samordnande IT-kontrollfunktion för statsförvaltningen.&lt;br&gt;Försvarsmakten (Totalförsvarets signalskyddssamordning, TSA) kan&lt;br&gt;vara en lämplig bas för denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen föreslår att en särskild funktion tillskapas under Post-&lt;br&gt;och telestyrelsens ledning med uppgift att utan tidsfördröjning se till att&lt;br&gt;informationsattacker mot statliga informationssystem och kritiska&lt;br&gt;infrastrukturer avstyrs och upphör. Funktionen föreslås också stödja&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;återställandet av informationssystemen vid större informationsattacker.&lt;br&gt;Enligt förslaget skall även motsvarande privata funktioner kunna ansluta&lt;br&gt;sig. Arbetsgruppen anser att det bör övervägas om även samhällsviktiga&lt;br&gt;teleoperatörer via koncessionregler skall åläggas att ansluta sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen föreslår att rapporteringsplikt införs för IT-relaterade&lt;br&gt;incidenter inom statsförvaltningen. Arbetsgruppen föreslår vidare&lt;br&gt;inrättande av en statistikenhet för IT-incidenter med uppgift att skapa en&lt;br&gt;helhetsbild rörande karaktär och omfattning av avsiktliga IT-incidenter i&lt;br&gt;samhället. En återhållande faktor för den privata sektorn att rapportera&lt;br&gt;incidenter till polis och andra myndigheter är offentlighetsprincipen. För&lt;br&gt;ett företag eller bank som drabbas är det av stor vikt att sådana uppgifter&lt;br&gt;ej blir offentliga. Den instans som bäst torde kunna samordna den privata&lt;br&gt;sektorn är Näringslivets Säkerhetsdelegation (NSD), varför närmare&lt;br&gt;statliga samverkansformer med NSD bör prövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsmakten har genom Totalförsvarets signalskyddssamordning&lt;br&gt;(TSA)verksamhet etablerat ett stort kunnande samt har ett stort&lt;br&gt;förtroende inom signalskyddsområdet. Arbetsgruppen föreslår att&lt;br&gt;Försvarsmaktens ansvarsområde beträffande signalsky ddstjänsten&lt;br&gt;gentemot totalförsvaret, som förvaltas av TSA, vidgas till att även&lt;br&gt;omfatta civila totalförsvarsviktiga informationssystem. Arbetsgruppen&lt;br&gt;pekar också på att lagstiftningen behöver moderniseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Attacker mot informationssystem kan passera många olika länder&lt;br&gt;innan de når sin slutdestination. För att spåra och förhindra dessa attacker&lt;br&gt;måste en aktiv internationell samverkan ske för att nå kollektiv säkerhet i&lt;br&gt;det globala informationssamhället. I USA har en presidentkommission&lt;br&gt;rörande kritisk infrastruktur rekommenderat långtgående ekonomiska&lt;br&gt;satsningar och åtgärder i förvaltningsstrukturen för att bättre kunna möta&lt;br&gt;detta nya hot. Även i flertalet andra västländer pågår liknande&lt;br&gt;utredningar, dock inte av samma omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen anser att det är angeläget att förutsättningarna för&lt;br&gt;internationell samverkan belyses i det fortsatta arbetet. Likaså pekar&lt;br&gt;arbetsgruppen på vikten av att få folkrättsliga frågor belysta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Arbetsgruppens andra rapport remissbehandlades&lt;br&gt;hösten 1998. Mot bakgrund av att det samtidigt pågick en beredning av&lt;br&gt;Statskontorets rapport remitterades inte arbetsgruppens förslag angående&lt;br&gt;en samordningsgrupp inom Regeringskansliet och ett nytt&lt;br&gt;samordningsorgan på central nivå. Remissinstanserna ställer sig i allt&lt;br&gt;väsentligt bakom de remitterade förslagen. Remissyttrandena finns&lt;br&gt;samlade i Försvarsdepartementet (dnr Fo98/1828/MIL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Gränsdragningen mellan vad som&lt;br&gt;är att betrakta som åtgärder för att motstå informationskrigföring och&lt;br&gt;åtgärder för att öka IT-säkerheten är enligt regeringen i stor utsträckning&lt;br&gt;diffus. Utvecklingen av hot och risker inom området&lt;br&gt;informationskrigföring ställer ökade krav på den grundläggande IT-&lt;br&gt;säkerheten i samhället och accentuerar behovet av en sammanhållen&lt;br&gt;strategi för informationskrigföring och samhällets IT-säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;188&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl Statskontoret som arbetsgruppen om informationskrigföring har Prop. 1998/99:74&lt;br&gt;i sina rapporter understrukit vikten av en bättre samordning av IT-&lt;br&gt;säkerhetsarbetet och skyddet mot informationskrigföring. Regeringen&lt;br&gt;delar utredningarnas bedömningar att samordningen behöver förbättras.&lt;br&gt;Frågan om vad samordningsansvaret bör omfatta och hur det skall&lt;br&gt;organiseras kommer att behandlas inom ramen för den i avsnitt 9.7&lt;br&gt;angivna utredningen rörande planeringssystem för det civila försvaret&lt;br&gt;och beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kommer i det fortsatta utrednings- och beredningsarbetet&lt;br&gt;att överväga möjligheterna att införa ett system för rapportering och&lt;br&gt;analys av incidenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser vidare att pröva förutsättningarna att inrätta en&lt;br&gt;särskild funktion för att motverka attacker mot informationssystem&lt;br&gt;liksom om det finns skäl att utvidga ansvarsområdet beträffande&lt;br&gt;signalskyddstjänsten i enlighet med arbetsgruppens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ge underlag för ett eventuellt införande av en IT-&lt;br&gt;kontrollfunktion kommer regeringen att uppdra åt Försvarsmakten att&lt;br&gt;genomföra en försöksverksamhet inom försvarssektorn under år 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att frågan om andra aktiva åtgärder inom området&lt;br&gt;bör studeras vidare. Vidare anser regeringen att de ovan nämnda&lt;br&gt;åtgärderna kan medföra att lagstiftningen bör ses över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fortsatt och fördjupad analys av frågor som rör skyddet mot&lt;br&gt;informationskrigföring är enligt regeringens bedömning nödvändig.&lt;br&gt;Liksom arbetsgruppen anser regeringen att det är angeläget att&lt;br&gt;förutsättningarna för internationell samverkan och att de folkrättsliga&lt;br&gt;frågorna belyses i det fortsatta arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.7 Informationsberedskap inför svåra påfrestningar på&lt;br&gt;samhället i fred&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen framhöll i prop. 1996/97:11 om beredskapen mot svåra&lt;br&gt;påfrestningar på samhället i fred att en effektiv informationsverksamhet&lt;br&gt;är av avgörande betydelse för att myndigheter och andra organ skall&lt;br&gt;kunna genomföra de åtgärder som behövs vid svåra påfrestningar på&lt;br&gt;samhället i fred. I propositionen aviserades den uppgift som Styrelsen för&lt;br&gt;psykologiskt försvar senare fick [förordning (1997:1196) om ändring av&lt;br&gt;förordningen (1988:853) med instruktion för Styrelsen för psykologiskt&lt;br&gt;försvar] att bl.a. ge råd och rekommendationer till myndigheter och organ&lt;br&gt;om informationen vid svåra fredstida påfrestningar och att, om en&lt;br&gt;myndighet så begär, kunna lämna expertstöd för informationsgivningen&lt;br&gt;vid en svår påfrestning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i skr. 1998/99:33 Beredskap vid svåra påfrestningar på&lt;br&gt;samhället i fred anmält att bl.a. informationsberedskapen kommer att&lt;br&gt;behandlas i 1999 års kontrollstation. Regeringen återkommer här till&lt;br&gt;frågan och vill framhålla följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En god informationsberedskap innebär att de verksamheter som&lt;br&gt;omfattas av beredskapskrav har sådana planer, sådana personalresurser&lt;br&gt;inte minst i form av erfaren, utbildad och övad personal, och sådana&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;189&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tekniska hjälpmedel att informationsverksamheten vid extrema Prop. 1998/99:74&lt;br&gt;situationer snabbt kan påbörjas och sedan fortgå under lång tid och med&lt;br&gt;hög belastning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att kunna hantera kriskommunikationen blir i situationer av detta slag&lt;br&gt;avgörande för möjligheterna att vidmakthålla förtroende och förmedla&lt;br&gt;information som leder till rationella åtgärder hos berörda myndigheter&lt;br&gt;och människor. Kriskommunikation är i hög grad en dubbelsidig process&lt;br&gt;som också förutsätter att människorna har sådant förtroende för de olika&lt;br&gt;samhälleliga verksamheterna att de naturligt söker kontakt med dessa och&lt;br&gt;diskuterar uppgifter, åtgärder och information på ett öppet sätt. En god&lt;br&gt;kommunikativ förmåga hos lokala samhällsorgan är också viktig för att&lt;br&gt;människor som befinner sig i en svår psykisk eller fysisk situation skall&lt;br&gt;kunna fa sådan direkt mänsklig hjälp, råd och stöd att deras svårigheter i&lt;br&gt;görligaste mån kan avhjälpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under normala förhållanden arbetar de offentliga organen och&lt;br&gt;massmedierna kontinuerligt med olika informationsinsatser. Fredstida&lt;br&gt;samhälleliga påfrestningar innebär för medierna inte med nödvändighet&lt;br&gt;kraftigt förändrade eller ovana förhållanden. Medierna är vana vid och&lt;br&gt;har beredskap för omfattande och kontinuerliga informationsinsatser&lt;br&gt;även under störda förhållanden i samhället. För de olika offentliga&lt;br&gt;organen är däremot svåra fredstida påfrestningar något som kan leda till&lt;br&gt;stora problem för de enskilda verksamheternas informationsinsatser om&lt;br&gt;inte särskilda beredskapsplaner för information snabbt kan sättas i verket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Händelseförlopp av allvarlig karaktär ger oftast återverkningar i en&lt;br&gt;eller flera kommuners verksamhet. Det är också här som medborgarnas&lt;br&gt;krav på fullständig och konkret information från ansvariga organ, liksom&lt;br&gt;snabb och korrekt nyhetsförmedling snabbast gör sig märkbar. Här kan&lt;br&gt;nämnas att Styrelsen för psykologiskt försvar sedan flera år bedrivit&lt;br&gt;återkommande utbildnings- och övningsverksamhet genom&lt;br&gt;länsstyrelserna direkt riktad mot de kommunala organen med syftet att&lt;br&gt;kontinuerligt hålla deras informationsberedskap på en tillfredsställande&lt;br&gt;nivå. Utbildnings- och övningsverksamhet äger också rum med centrala&lt;br&gt;myndigheter och regionala myndigheter vad avser informationstjänst,&lt;br&gt;informationsberedskap etc. En erfarenhet från olika övningar som&lt;br&gt;genomförts torde också vara att det från de offentliga organens sida på&lt;br&gt;alla nivåer är vanligt att kraftigt underskatta det stora informationsbehov&lt;br&gt;som uppstår vid en samhällsstöming. Vidare förekommer det ofta att&lt;br&gt;resurser för att kunna möta kravet på fullständig och konkret information&lt;br&gt;inte avsatts. Informationstjänsten ges inte alltid den viktiga strategiska&lt;br&gt;och operativa roll som den bör ha i omedelbar närhet till ledning och&lt;br&gt;samordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att framhålla betydelsen av att myndigheter som kan&lt;br&gt;komma att omfattas av svåra påfrestningar på samhället i fred har en&lt;br&gt;inövad förmåga att finna former för samråd och samverkan kring&lt;br&gt;informationsgivningen. Om så inte är fallet finns uppenbara risker för att&lt;br&gt;den information som lämnas från olika håll kan bli svårbegriplig och&lt;br&gt;tvetydig. Detta kan innebära en allvarlig informationskris som snabbt kan&lt;br&gt;leda till stor misstro mot samhällsorganen och skapa långvariga&lt;br&gt;förtroendekriser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämnts i avsnitt 10.4 har regeringen beslutat om en sektorvis&lt;br&gt;genomgång av de författningar som kan ha betydelse för beredskapen&lt;br&gt;mot svåra fredstida påfrestningar. Genomgången kommer även att avse&lt;br&gt;andra frågor av betydelse för beredskapen. En av dessa frågor gäller&lt;br&gt;informationsberedskapen inom olika samhällssektorer. Det är enligt&lt;br&gt;regeringens mening ytterst angeläget att de eventuella brister som kan&lt;br&gt;framkomma vid en sådan genomgång avhjälps.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;191&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Samhällets räddningstjänst&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Regeringen avser att låta genomfora en&lt;br&gt;översyn av räddningstjänstlagen (1986:1102) och följ dförfattningar&lt;br&gt;till denna. För denna översyn skall bl.a. lämnade bedömningar och&lt;br&gt;förslag i Räddningsverksutredningens betänkande Räddningstjänsten I&lt;br&gt;Sverige - Rädda Och Skydda (SOU 1998:59) i huvudsak ligga till&lt;br&gt;grund.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bakgrund&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Statens räddningsverk bildades år 1986 genom att uppgifter från bland&lt;br&gt;annat Civilförsvarsstyrelsen och Statens brandnämnd sammanfördes&lt;br&gt;under en myndighet. Riksdagen beslutade år 1986 om en ny&lt;br&gt;räddningstjänstlag (1986:1102), som trädde i kraft den 1 januari 1987.&lt;br&gt;Denna lag innebar en samlad reglering av samhällets räddningstjänst och&lt;br&gt;även en modernisering av räddningstjänstens utbildningsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare delen av 1980-talet inriktades Räddningsverkets&lt;br&gt;verksamhet mot en fortsatt utveckling av räddningstjänstutbildningen och&lt;br&gt;på integrationen fred-krig inom metod-, teknik- och&lt;br&gt;utbildningsområdena. En betydande del av utvecklingsverksamheten&lt;br&gt;inriktades mot områdena transport av farligt gods, oljeskadeskydd,&lt;br&gt;beredskap mot kärnenergi- och kemikalieolyckor, tillämpning av&lt;br&gt;riskanalyser samt samordning mellan statlig och kommunal&lt;br&gt;räddningstjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 1990-talet har verksamheten präglats av internationaliseringen,&lt;br&gt;t.ex. EU-samarbetet, genomförande av internationella civila humanitära&lt;br&gt;katastrof- och räddningsinsatser samt det säkerhetsfrämjande arbetet i&lt;br&gt;Central- och Östeuropa. Vidare har införandet den 1 juli 1995 av lagen&lt;br&gt;(1994:1720) om civilt försvar och ändringar i räddningstjänstlagen haft&lt;br&gt;betydelse genom att kommuner nu fått ett ansvar för att organisera och&lt;br&gt;planera för en räddningstjänst under höjd beredskap. Den statliga&lt;br&gt;civilförsvarsorganisationen har avvecklats och kommunerna har tagit&lt;br&gt;över hanteringen av den statliga utrustningen för befolkningsskydd och&lt;br&gt;räddningstjänst i krig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom riksdagens beslut med anledning av 1996 års&lt;br&gt;totalförsvarsproposition, Totalförsvar i förnyelse (prop. 1996/97:4, bet.&lt;br&gt;1996/97:FöUl, rskr. 1996/97:109) har fastställts att principen om&lt;br&gt;helhetssyn skall tillämpas. En helhetssyn bör således prägla samhällets&lt;br&gt;satsningar och åtgärder för att förebygga och hantera hot och risker i&lt;br&gt;såväl fred som krig. Detta innebär bl.a. att totalförsvarsresursema skall&lt;br&gt;utformas så att de även kan användas vid internationella fredsfrämjande&lt;br&gt;och humanitära insatser och stärka samhällets förmåga att förebygga och&lt;br&gt;hantera svåra påfrestningar på samhället i fred.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;192&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I totalförsvarspropositionen anges att en särskild utredare skall&lt;br&gt;tillsättas i syfte att se över mål och medel for Räddningsverkets&lt;br&gt;verksamhetsområde.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Utredningens förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bemyndigade den 19 december 1996 chefen för&lt;br&gt;Försvarsdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att&lt;br&gt;genomföra en översyn av mål och medel för Statens räddningsverk.&lt;br&gt;Utredningen överlämnade sitt slutbetänkande till regeringen den 27 april&lt;br&gt;1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen gör bedömningar och lämnar förslag om principer för det&lt;br&gt;offentliga åtagandet när det gäller verksamhetsområdet Skydd mot&lt;br&gt;olyckor. Utgångspunkten i fråga om fördelningen mellan enskilda och&lt;br&gt;det offentliga är att enskilda personer och företag har ansvar för att&lt;br&gt;skydda sitt liv, sin egendom samt för att inte förorsaka olyckor, medan&lt;br&gt;det offentliga ansvarar för skydd av miljön och andra samhälleliga&lt;br&gt;intressen. Först när den enskilde inte själv klarar att skydda sig är det ett&lt;br&gt;offentligt ansvar att ingripa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår för verksamhetsområdet att effektmål formuleras,&lt;br&gt;som skall utgöra grund för statens inriktning av verksamheten.&lt;br&gt;Effektmålen skall sedan kunna brytas ned till verksamhetsmål, som olika&lt;br&gt;myndigheter och andra aktörer skall leva upp till. Uppföljning och&lt;br&gt;utvärdering skall göras utifrån de uppställda målen och bör fokusera på&lt;br&gt;resultat och effekter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår vidare en total översyn av räddningstjänstlagen,&lt;br&gt;räddningstjänstförordningen samt vissa författningar som är kopplade till&lt;br&gt;dessa. Utredningen lämnar härutöver bl. a. följande konkreta förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvaret för den operativa insatsen vad gäller eftersökning av&lt;br&gt;försvunna personer, även vad gäller Ijällräddning, bör enligt utredningen&lt;br&gt;flyttas från polisen till den kommunala räddningstjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande former för att regeringen, den myndighet regeringen utser&lt;br&gt;eller länsstyrelsen tar över ansvaret för en kommunal räddningsinsats bör&lt;br&gt;förändras. Staten bör kunna gå in med olika åtgärder och ansvara för&lt;br&gt;vissa uppgifter samtidigt som insatsen fortfarande leds av&lt;br&gt;räddningsledaren, som också har kvar ansvaret. Behov finns även att&lt;br&gt;inrätta nationella och regionala förstärkningsresurser i form av personal&lt;br&gt;och materiel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kommunala eller den statliga räddningstjänsten skall vara ansvarig&lt;br&gt;för att utreda olycksorsak och olycksförlopp samt analysera hur&lt;br&gt;insatserna har fungerat vid en räddningsinsats. Det bör vara en uppgift&lt;br&gt;för räddningstjänsten, i den mån det inte faller på polisen, att utföra s.k.&lt;br&gt;olycksförloppsutredningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansieringsfrågorna i de olika skeendena har belysts av utredningen,&lt;br&gt;som konstaterar att nu gällande praxis fungerar väl och bör tillämpas&lt;br&gt;även i fortsättningen. Verksamhetsutövarna bör också framgent, efter en&lt;br&gt;olycka, bära kostnaderna för återställningsskedet. Vissa&lt;br&gt;finansieringsfrågor bör prövas i en författningsöversyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;193&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande Räddningsverkets framtida ansvar och uppgifter föreslår&lt;br&gt;utredningen en indelning i nya verksamhetsgrenar. Räddningsverket&lt;br&gt;föreslås få ett sammanhållande ansvar för verksamhetsgrenen Skydd mot&lt;br&gt;olyckor inklusive tillsyn. Övriga verksamhetsgrenar föreslås vara&lt;br&gt;Särskilda myndighetsuppgifter avseende transport av farligt gods,&lt;br&gt;beredskap mot kämenergiolyckor, kemikalieolyckor, naturolyckor samt&lt;br&gt;miljöfrågor inom sektorn, Stöd och utveckling åt statlig och kommunal&lt;br&gt;räddningstjänst samt Internationella hjälpinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad beträffar verksamhet under höjd beredskap föreslår utredaren en&lt;br&gt;uppdelning av anslaget för Statens räddningsverk i en fredsdel och en del&lt;br&gt;för höjd beredskap, befolkningsskydd, utbildning och övning samt&lt;br&gt;tillsyn, riskhantering forskning, utveckling och tillsyn. Förslaget innebär&lt;br&gt;att funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst förändras innehålls-&lt;br&gt;och ansvarsmässigt. Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) föreslås&lt;br&gt;tillsammans med Boverket svara för befolkningsskyddet och&lt;br&gt;Räddningsverket för samhällets räddningstjänst. För räddnings- och&lt;br&gt;ledningscentraler bör fördelningskriterier tas fram vad avser fredsnytta&lt;br&gt;respektive nytta under höjd beredskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Räddningstjänstutbildningen bör enligt utredningen bedrivas med&lt;br&gt;hänsyn tagen till kommunernas behov. Samverkan mellan&lt;br&gt;Räddningsverket och andra utbildningsamordnare bör utvecklas. Vidare&lt;br&gt;bör Räddningsverkets skolor ses som en gemensam utbildningsplattform.&lt;br&gt;Dessa frågor rörande utbildningen bör bli föremål för samlade&lt;br&gt;överväganden och förhandlingar mellan stat och kommun. Utbildningen&lt;br&gt;av civilpliktiga bör i fortsättningen samordnas och administreras av&lt;br&gt;Räddningsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har även belyst kommunernas, länsstyrelsernas och&lt;br&gt;Räddningsverkets tillsyn, riskhanteringen samt miljöarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därutöver har utredningen gjort ett antal överväganden och&lt;br&gt;bedömningar vilka redan nu har resulterat i förändringar och i viss mån&lt;br&gt;anpassning av Räddningsverkets arbetssätt och hantering av olika&lt;br&gt;ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Remissinstanserna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Betänkandet har remissbehandlats. Remissyttrandena finns tillgängliga i&lt;br&gt;Försvarsdepartementet (dnr Fo98/1078/CIV).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har generellt ställt sig positiva till de bedömningar&lt;br&gt;och förslag utredningen lämnat i betänkandet. Några remissinstanser,&lt;br&gt;däribland Arbetarskyddsstyrelsen och Sprängämnesinspektionen, framför&lt;br&gt;dock vissa principiella synpunkter som bl.a. avser fördelningen av&lt;br&gt;myndighetsuppgifter på det olycksförebyggande området. På vissa&lt;br&gt;punkter har härutöver enskilda remissinstanser, bl.a. Svenska&lt;br&gt;kommunförbundet vad gäller utbildningsfrågor, föreslagit ytterligare&lt;br&gt;utredning. Samtliga remissinstanser som yttrat sig biträder utredarens&lt;br&gt;förslag om en total författningsöversyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Stockholms län tillstyrker utredningens förslag&lt;br&gt;angående effektmål. Sveriges Civilförsvarsförbund anser att målen bör&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utformas med beaktande av skilda förutsättningar som gäller beroende på&lt;br&gt;bl.a. geografisk hemvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet remissinstanser avstyrker förslaget om ändrat ansvar för&lt;br&gt;eftersökning av försvunna personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kustbevakningen och Försvarets forskningsanstalt avstyrker förslaget&lt;br&gt;om att staten skall kunna gå in med olika åtgärder och ansvara för vissa&lt;br&gt;uppgifter vid en räddningsinsats med hänvisning till att oklarheter i&lt;br&gt;ledningsförhållanden kan uppstå. Arbetarskyddsstyrelsen, Kemikontoret&lt;br&gt;och Sprängämnesinspektionen avstyrker förslaget mot bakgrund av&lt;br&gt;kompetensfrågan. Övriga remissinstanser tillstyrker förslaget eller&lt;br&gt;lämnar det utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstansernas uppfattning i fråga om finansieringen av de olika&lt;br&gt;skedena i räddningstjänsten är delade. Flera instanser anser att detta bör&lt;br&gt;vara en fråga för den föreslagna författningsöversynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ambitionerna i utredarens förslag om ny verksamhetsindelning delas&lt;br&gt;av Civilförsvarsförbundet. Sprängämnesinspektionen ser utredningens&lt;br&gt;förslag som ett övertagande av en uppgift för regeringen där ett flertal&lt;br&gt;departement är berörda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ÖCB biträder utredningens förslag att ansvarsmässigt dela funktionen&lt;br&gt;Befolkningsskydd och räddningstjänst i två funktioner. Statens&lt;br&gt;räddningsverk ifrågasätter om en delning av funktionen kommer att leda&lt;br&gt;till en rationell och samhällsekonomisk hantering av frågan.&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Stockholms län avstyrker förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig i stort till de principer utredningen har fört fram&lt;br&gt;om det offentliga åtagandet och anser att det kan finnas skäl att fortsatt&lt;br&gt;överväga arbetsformerna avseende samhällets skydd mot olyckor och de&lt;br&gt;myndighetsuppgifter m.m. som sammanhänger med detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett flertal av de frågor som behandlas i betänkandet är av sådan&lt;br&gt;karaktär att de fordrar ändringar i gällande föreskrifter. Regeringen avser&lt;br&gt;att låta göra en översyn av räddningstjänstlagen och följ dförfattningar.&lt;br&gt;För denna översyn skall utredningens bedömningar och förslag i&lt;br&gt;huvudsak ligga till grund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersökning av försvunna personer bör alltjämt vara en polisiär&lt;br&gt;uppgift, men ökad samordning med den kommunala räddningstjänsten&lt;br&gt;bör eftersträvas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller frågan om nationella och regionala förstärkningsresurser&lt;br&gt;har regeringen under år 1998 uppdragit åt Statens räddningsverk att&lt;br&gt;inrätta sådana på sju platser i landet. Vidare genomförs idag s.k.&lt;br&gt;olycksförloppsutredningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det tidigare anslaget Statens räddningsverk samt verksamhet inom&lt;br&gt;funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst har fr.o.m. år 1999&lt;br&gt;uppdelats på två anslag - ett anslag avseende Statens räddningsverk inom&lt;br&gt;funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst och ett anslag&lt;br&gt;avseende Statens räddningsverk: Samhällets skydd mot olyckor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag om en förändring innehålls- och ansvarsmässigt av funktionen&lt;br&gt;Befolkningsskydd och räddningstjänst samt vissa utbildningsfrågor vad&lt;br&gt;gäller civilpliktiga bör närmare prövas av den i kapitel 9 nämnda&lt;br&gt;utredningen om vissa principer för att åstadkomma en förbättrad&lt;br&gt;helhetssyn när det gäller planeringen för det civila försvaret och&lt;br&gt;beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om ansvarsfördelning för och vid räddningstjänstutbildning bör&lt;br&gt;enligt regeringens mening bli föremål för samlade överväganden och&lt;br&gt;klaras ut mellan stat och kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olycksförloppsutredningar har under senare år på initiativ av&lt;br&gt;Räddningsverket genomförts i ett flertal fall. Fram till och med år 1997&lt;br&gt;har ca 300 sådana utredningar utförts av räddningstjänsten. Regeringen&lt;br&gt;anser det viktigt att genom sådana utredningar bygga upp en&lt;br&gt;kunskapsbank om åtgärder som kan användas i det förebyggande skedet,&lt;br&gt;insatsskedet och i återställningsskedet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar i huvudsak utredningens syn på finansiering av&lt;br&gt;åtgärder vid de olika skedena av en räddningsinsats. Frågan om&lt;br&gt;kostnadsfördelningen mellan stat och kommun bör lösas genom&lt;br&gt;förhandlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;196&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Remissinstanserna&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förteckning över remissinstanserna som beretts tillfälle att yttra sig över&lt;br&gt;följande betänkanden och rapporter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Betänkande av Räddningsverksutredningen Räddningstjänsten I&lt;br&gt;Sverige - Rädda Och Skydda (SOU 1998:59)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen, Försvarsmakten, Totalförsvarets pliktverk,&lt;br&gt;Kustbevakningen, Överstyrelsen för civil beredskap, Statens&lt;br&gt;räddningsverk, Styrelsen för psykologiskt försvar, Försvarets&lt;br&gt;forskningsanstalt, Civilbefälhavaren i Södra civilområdet,&lt;br&gt;Civilbefälhavaren i Mellersta civilområdet, Civilbefälhavaren i Norra&lt;br&gt;civilområdet, Svenska röda korset, Sveriges civilförsvarsförbund,&lt;br&gt;Socialstyrelsen, Sjöfartsverket, Luftfartsverket, Statens Meteorologiska&lt;br&gt;och Hydrologiska institut, Statskontoret, Riksrevisionsverket,&lt;br&gt;Arbetsmarknadsstyrelsen, Boverket, Arbetarskyddsstyrelsen, Spräng-&lt;br&gt;ämnesinspektionen, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Uppsala län, Länsstyrelsen i Kalmar län, Länsstyrelsen i Västerbottens&lt;br&gt;län, Statens naturvårdsverk, Fjällsäkerhetsrådet, Kemikalieinspektionen,&lt;br&gt;Statens strålskyddsinstitut, Statens kämkraftsinspektion, Svenska&lt;br&gt;kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska Brandförsvars-&lt;br&gt;föreningen, Sveriges Akademikers Centralorganisation, Tjänstemännens&lt;br&gt;Centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige, Svenska&lt;br&gt;Arbetsgivareföreningen, Sida, Civilpliktsrådet, Lunds Tekniska&lt;br&gt;Högskola, Svenska Brukshundklubben, Svenska Livräddningssällskapet,&lt;br&gt;Facket för Service och Kommunikation, Svenska brandbefälets&lt;br&gt;riksförbund, Brandmännens riksförbund, Sveriges Skorstensfej ar-&lt;br&gt;mästares Riksförbund och Giftinformationscentralen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Betänkande Skyldigheter och befogenheter vid svåra påfrestningar på&lt;br&gt;samhället i fred (Ds 1998:32)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen, Säkerhetspolisen, Statens invandrarverk,&lt;br&gt;Försvarsmakten, Kustbevakningen, Överstyrelsen för civil beredskap,&lt;br&gt;Statens räddningsverk, Styrelsen för psykologiskt försvar, Försvarets&lt;br&gt;forskningsanstalt, Civilbefälhavama i Södra och Norra civilområdena,&lt;br&gt;Socialstyrelsen, Smittskyddsinstitutet, Post- och Telestyrelsen,&lt;br&gt;Riksrevisionsverket, Statens jordbruksverk, Statens livsmedelsverk,&lt;br&gt;Arbetsmarknadsstyrelsen, Närings- och teknikutvecklingsverket,&lt;br&gt;Svenska Kraftnät, Statens energimyndighet, Länsstyrelserna i&lt;br&gt;Södermanlands, Kronobergs, Skåne, Västemorrlands och Norrbottens&lt;br&gt;län, Statens strålskyddsinstitut, Statens kämkraftsinspektion,&lt;br&gt;Simrishamns, Halmstads, Hjo, Degerfors, Arjeplogs och Luleå&lt;br&gt;kommuner, Stockholms läns landsting, Landstinget Blekinge,&lt;br&gt;Västerbottens läns landsting och Svenska kommunförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;197&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Betänkande Försvarsmaktgemensam utbildning för framtida krav&lt;br&gt;(SOU 1998:42)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsmakten, Överstyrelsen för civil beredskap, Försvarets&lt;br&gt;materielverk, Försvarets forskningsanstalt, Flygtekniska försöks-&lt;br&gt;anstalten, Fortifikationsverket, Försvarets radioanstalt, Försvars-&lt;br&gt;högskolan, Totalförsvarets pliktverk, Kustbevakningen, Statens&lt;br&gt;räddningsverk, Styrelsen för psykologiskt försvar, Riksrevisionsverket,&lt;br&gt;Högskoleverket, Statens skolverk, Verket för högskoleservice,&lt;br&gt;Statskontoret, Sjöfartsverket, Uppsala universitet, Lunds universitet,&lt;br&gt;Stockholms universitet, Linköpings universitet, Tekniska högskolan i&lt;br&gt;Stockholm, Handelshögskolan i Stockholm, Göteborgs universitet,&lt;br&gt;Högskolan i Karlstad, Mitthögskolan, Sveriges Akademikers&lt;br&gt;Centralorganisation, Officersförbundet, Reservofficersförbundet&lt;br&gt;Försvarets Civila Tjänstemannaförbund och Facket för Service och&lt;br&gt;Kommunikation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Rapport 2 från arbetsgruppen Informationskrigföring om åtgärder och&lt;br&gt;skydd mot informationskrigföring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsmakten, Överstyrelsen för civil beredskap, Styrelsen för&lt;br&gt;psykologiskt försvar, Försvarets materielverk, Försvarets radioanstalt,&lt;br&gt;Försvarets forskningsanstalt, Rikspolisstyrelsen, Post- och telestyrelsen,&lt;br&gt;Riksrevisionsverket, Statskontoret, IT-kommissionen, Svenska&lt;br&gt;arbetsgivarföreningen och 1996 års underrättelsekommitté.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;198&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Olika länders försvarsutgifter mellan åren 1970 -&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1998&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I nedanstående diagram presenteras nio länders försvarsutgifter dels till&lt;br&gt;ett fast 1990-års penningvärde (anges i respektive lands egen valuta) och&lt;br&gt;som procentuell andel av varje lands bruttonationalprodukt (BNP).&lt;br&gt;Källan till följande uppgifter är Försvarets forskningsanstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Diagram 1. USA:s försvarsutgifter 1970 - 1998, i 1990-års penningvärde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(inhemsk valuta) och som andel av BNP (procent)&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GM0374/prop_199899__74-3.png" style="width:276pt;height:180pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Diagram 2. Storbritanniens försvarsutgifter 1970 - 1998, i 1990-års penningvärde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(inhemsk valuta) och som andel av BNP (procent)&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GM0374/prop_199899__74-4.png" style="width:282pt;height:180pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Försvarsutgifter, Miljarder brittiska pund (kurval &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Försvarsutg.. Miljarder amerikanska dollar (kurval&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;199&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Diagram 3. Frankrikes försvarsutgifter 1970 - 1998, i 1990-års penningvärde&lt;br&gt;(inhemsk valuta) och som andel av BNP (procent)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsutgifter, Andel av BNP (%) [staplar! &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Försvarsutgifter. Andel sy BNP (%) [staplar]&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GM0374/prop_199899__74-5.png" style="width:264pt;height:181pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Diagram 4. (Väst-)Tysklands försvarsutgifter 1970 - 1998, i 1990-års penningvärde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(inhemsk valuta) och som andel av BNP (procent)&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GM0374/prop_199899__74-6.png" style="width:264pt;height:180pt;"/&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GM0374/prop_199899__74-7.png" style="width:10pt;height:78pt;"/&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GM0374/prop_199899__74-8.png" style="width:6pt;height:7pt;"/&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GM0374/prop_199899__74-9.png" style="width:19pt;height:148pt;"/&gt;
&lt;p&gt;200&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Diagram 5. Danmarks försvarsutgifter 1970 - 1998, i 1990-års penningvärde&lt;br&gt;(inhemsk valuta) och som andel av BNP (procent)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lifter. Andel av BNP &amp;lt;%&amp;gt; Islaolarl&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GM0374/prop_199899__74-10.png" style="width:264pt;height:180pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Diagram 6. Sveriges försvarsutgifter 1970 - 1998, i 1990-års penningvärde&lt;br&gt;(inhemsk valuta) och som andel av BNP (procent)&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GM0374/prop_199899__74-11.png" style="width:282pt;height:182pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Försvarsutgifter. Miljarder svenska kronor Ikurval&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;201&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Diagram 7. Norges försvarsutgifter 1970 - 1998, i 1990-års penningvärde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(inhemsk valuta) och som andel av BNP (procent)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GM0374/prop_199899__74-12.png" style="width:11pt;height:112pt;"/&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GM0374/prop_199899__74-13.png" style="width:274pt;height:144pt;"/&gt;
&lt;p&gt;BNP-andel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;F-utg./ (kpi)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Diagram 8. Nederländernas försvarsutgifter 1970 - 1998, i 1990-års penningvärde&lt;br&gt;(inhemsk valuta) och som andel av BNP (procent)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ter. Andel av BNP (%&amp;gt; Istaolarl&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GM0374/prop_199899__74-14.png" style="width:273pt;height:160pt;"/&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GM0374/prop_199899__74-15.png" style="width:134pt;height:19pt;"/&gt;
&lt;p&gt;202&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Diagram 9. Finlands försvarsutgifter 1970 - 1998, i 1990-års penningvärde&lt;br&gt;(inhemsk valuta) och som andel av BNP (procent)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsutgifter. Andel av BNP (%) (staplar!&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GM0374/prop_199899__74-16.png" style="width:273pt;height:158pt;"/&gt;
&lt;p&gt;BNP-andei&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;F-utg./ (kpi)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;203&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förkortningar och benämningar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Följande förkortningar och benämningar av internationella truppinsatser,&lt;br&gt;övningar och samarbetsorgan samt militära vapensystem m.m. används i&lt;br&gt;denna proposition.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Principer för förkortningar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Om förkortningen uttalas bokstav för bokstav används versaler (PFF,&lt;br&gt;MTS). Det samma gäller för förkortningar som uttalas som ett ord och&lt;br&gt;som har en eller två stavelser (PARP).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall förkortningen uttalas som ett ord och har tre eller fler stavelser&lt;br&gt;används versal begynnelsebokstav (Unpredep). Under förutsättning att&lt;br&gt;förkortningen är allmänt känd kan denna princip även användas för&lt;br&gt;förkortningar med två stavelser och som uttalas som ett ord (Nato).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde är förkortningarna&lt;br&gt;på internationella övningar och insatser, vapensystem och&lt;br&gt;samarbetsorgan att betrakta som allmänt kända. Därför skrivs sådana&lt;br&gt;förkortningar med gemena bokstäver efter versal begynnelsebokstav&lt;br&gt;även om de endast har två stavelser (Namsa, Swerap).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell Bl Förkortningar och benämningar&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Förkortningar och benämningar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Förklaring&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ag IW&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgrupp i Regeringskansliet inom området informationskrigföring.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Baltsea&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Baltic Security Assistance Group (organ för koordinering av det försvarsrelaterade&lt;br&gt;stödet till de baltiska staterna)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Barents Peace&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Militär övning i PFF:S anda, bl.a. är Ryssland inbjuden att delta, övningen äger rum i&lt;br&gt;juni 1999 i Finnmark, Norge.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;CFE-avtalet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Conventional Armed Forces in Europé Treaty&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;CICU-utredningen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Utredningen om uppgifterna på central nivå inom det civila försvaret och&lt;br&gt;fredsräddningstjänsten.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Cimic&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Civil Military Cooperation&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;CJTF&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Combined JointTask Forces (multinationella förband för specifika uppdrag)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;EAPMC&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Euro-Atlantic Partnership Military Committee (militärkommitté i EAPR-format)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;EAPR&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Euro-Atlantiska Partnerskapsrådet (EAPR utgör en ram för PFF-samarbetet och är ett&lt;br&gt;forum för konsultationer mellan Nato- och partnerländema.)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;EMP&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Elektromagnetisk puls&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ESDI&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;European Security and Defence Identity&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;F/A-18&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;USA-tillverkade jakt- och attackflygplan 18 Hornet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;GUSP&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik (inom EU)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;HPM&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Högeffekt pulsad mikrovågsstrålning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;IFOR&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Implementation Force (f.d. multinationell fredsstyrka i forna Jugoslavien)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;JAS 39&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Jakt-, attack- och spaningsflygplan 39 Gripen.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;204&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;KRK&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tyska s.k. krisreaktionsstyrkor. Under uppbyggnad.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;MAPE&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Multinational Advisory Police Element (VEU:s rådgivande polisinsats i Albanien)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;NACC&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;North Atlantic Cooperation Council (Nordatlantiska samarbetsrådet, har ersatts av&lt;br&gt;EAPR)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Namsa&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nato Maintenance and Supply Agency (organisation inom Nato med ansvar för&lt;br&gt;underhåll av vapensystem och utrustning)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;NBC-vapen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nukleära, biologiska och kemiska vapen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nimic&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nato Insensitive Munition Information Center (forum för informationsutbyte och viss&lt;br&gt;forskningsverksamhet på området ammunitionssäkerhet. öppet även för stater utanför&lt;br&gt;Nato)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nordcaps&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nordic Coordinated Arrangement for Military Peace Support. Nordisk&lt;br&gt;samarbetsstrukturför frågor rörande internationella fredsfrämjande insatser.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;NSD&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Näringslivets Säkerhetsdelegation&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Occar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Organisme Conjointe de Coopération en Matiére d’Armament (organisation för&lt;br&gt;samarbete i försvarsmaterielfrågor mellan Frankrike, Italien, Storbritannien och&lt;br&gt;Tyskland)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Open Skies-avtalet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Juridiskt bindande avtal som avser observationsflygningar över medlemsstaternas&lt;br&gt;territorier.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;OSS&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Oberoende Staters Samvälde (samarbetsforum för ett antal av de forna&lt;br&gt;sovjetrepublikerna)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;OSSE&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Organisationen för Säkerhet och Samarbete i Europa.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;PARP&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Planning and Review Process (PFF-ländernas försvarsplaneringsprocess för&lt;br&gt;krishantering och interoperabilitet)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;PCG&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Policy Coordination Group&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;PFF&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Partnerskap För Fred (forum för samarbete mellan Nato-medlemmar och vissa icke&lt;br&gt;Nato-medlemmar)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Posom&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Samlingsnamn för åtgärder inom området &amp;quot;psykiskt och socialt omhändertagande&amp;quot;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;RALS 1998-2001&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ramavtal om löner m.m. för perioden år 1998-2001 för arbetstagare hos staten&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;RMA&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Revolution in military affairs (samlingsnamn för den snabba utvecklingen inom&lt;br&gt;tillämpningen av informationsteknik på krigföring)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;SCEPC&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Senior Civil Emergency Planning Committee (Högre civila beredskapskommittén)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;SFOR&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Stabilization Force (Nato-ledd multinationell fredsstyrka i Bosnien-Hercegovina)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Shirbrig&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Multinational United Nations Stand-by Forces High Readiness Brigade (internationell&lt;br&gt;snabbinsatsstyrka som är under uppbyggnad)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;START-II avtalet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Strategic Arms Reduction Treaty (bilateralt avtal mellan USA och Ryssland om&lt;br&gt;strategiska vapen)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;STRIC&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Stridsledningscentral&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Swedec&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Swedish Demining Center (Totalförsvarets ammunitions- och minröjningscentrum)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Swerap&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Swedish Rapid Reaction Force (den svenska snabbinsatsstyrkan för internationella&lt;br&gt;truppinsatser)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;TLE&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Treaty Limited Equipment (fem kategorier av tung försvarsmateriel vars antal&lt;br&gt;begränsas i CFE-avtalet)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;TSA&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Totalförsvarets signalskyddssamordning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Unpredep&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;United Nations Preventive Deployment (FN:S preventiva mission i f.d. jugoslaviska&lt;br&gt;republiken Makedonien)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;US-Baltic Charter&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Samarbetsstadga mellan USA och de baltiska staterna&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;WEAG&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Western European Armaments Group (samarbetsforum inom området försvarsmateriel)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;WEAO&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Western European Armaments Organisation (integrerad del av VEU för samarbete inom&lt;br&gt;området försvarsmateriel, f.n. främst forskningssamarbete)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;205&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;VEU&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Västeuropeiska unionen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;WTO&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;World Trade Organisation (Världshandelsorganisationen, global&lt;br&gt;samarbetsorganisation för kontroll av internationell handel)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ö-drift&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Fortsatt drift av elsystem i separata delsystem i händelse av att stamnätet sätts ur&lt;br&gt;funktion&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;206&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:74&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;F örsvarsdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 mars 1999&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Freivalds,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lindh, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Östros, Engqvist, Rosengren,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Larsson, Wämersson, Lejon, Lövdén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet von Sydow&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1998/99:74 Förändrad omvärld -&lt;br&gt;omdanat försvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eländers Gotab 57770, Stockholm 1999&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner regeringens förslag att nästa försvarsbeslutsperiod skall omfatta åren 2002-2004 (avsnitt 3.2)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner regeringens förslag att nästa försvarsbeslutsperiod skall omfatta åren 2002-2004 (avsnitt 3.2)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1998/99:FöU5</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner regeringens förslag till säkerhetspolitikens mål m.m. (avsnitt 5.2)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1998/99:UFöU1</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner regeringens förslag till säkerhetspolitikens mål m.m. (avsnitt 5.2)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner regeringens förslag till försvarspolitikens inriktning (avsnitt 5.3)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner regeringens förslag till försvarspolitikens inriktning (avsnitt 5.3)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1998/99:FöU5</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>4</nummer>
<beteckning>4</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner regeringens förslag i fråga om fortsatt utveckling av förmågan till anpassning (avsnitt 5.4.2)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1998/99:FöU5</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>4</nummer>
<beteckning>4</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner regeringens förslag i fråga om fortsatt utveckling av förmågan till anpassning (avsnitt 5.4.2)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>5</nummer>
<beteckning>5</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner regeringens förslag beträffande inriktning i fråga om den ekonomiska ramen och inriktning i fråga om omställningsbidrag (avsnitt 6.3)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>5</nummer>
<beteckning>5</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner regeringens förslag beträffande inriktning i fråga om den ekonomiska ramen och inriktning i fråga om omställningsbidrag (avsnitt 6.3)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1998/99:FöU5</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>6</nummer>
<beteckning>6</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner regeringens förslag att den särskilda uppräkningen av anslaget för anskaffning av materiel med den s.k. teknikfaktorn skall upphöra från och med år 2000 (avsnitt 6.3)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1998/99:FöU5</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>6</nummer>
<beteckning>6</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner regeringens förslag att den särskilda uppräkningen av anslaget för anskaffning av materiel med den s.k. teknikfaktorn skall upphöra från och med år 2000 (avsnitt 6.3)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>7</nummer>
<beteckning>7</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner regeringens förslag i fråga om operativa förmågor för det militära försvaret (avsnitt 7.1)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>7</nummer>
<beteckning>7</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner regeringens förslag i fråga om operativa förmågor för det militära försvaret (avsnitt 7.1)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1998/99:FöU5</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>8</nummer>
<beteckning>8</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner regeringens förslag till utveckling av Försvarsmaktens krigsorganisation (avsnitt 7.2)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1998/99:FöU5</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>8</nummer>
<beteckning>8</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner regeringens förslag till utveckling av Försvarsmaktens krigsorganisation (avsnitt 7.2)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>9</nummer>
<beteckning>9</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner regeringens förslag till övergripande mål för det civila försvaret (avsnitt 9.1).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>9</nummer>
<beteckning>9</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner regeringens förslag till övergripande mål för det civila försvaret (avsnitt 9.1).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1998/99:FöU5</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1999-03-08 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1999-03-09 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1999-03-10 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1999-03-24 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Försvarsdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 03:10:41</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GM0374</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:20:48</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Försvarsutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 03:10:41</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1998/99:FöU5</uppgift>
<ref_dok_id>GM01FöU5</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>FöU5</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Försvarspolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1998/99:UFöU1</uppgift>
<ref_dok_id>GM01UFöU1</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>UFöU1</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Sveriges säkerhetspolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:74&lt;br/&gt;
Förändrad omvärld - omdanat försvar</uppgift>
<ref_dok_id>GM02Fö5</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fö5</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:74 Förändrad omvärld - omdanat försvar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:74&lt;br/&gt;
Förändrad omvärld - omdanat försvar</uppgift>
<ref_dok_id>GM02Fö6</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fö6</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:74 Förändrad omvärld - omdanat försvar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:74&lt;br/&gt;
Förändrad omvärld - omdanat försvar</uppgift>
<ref_dok_id>GM02Fö7</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fö7</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:74 Förändrad omvärld - omdanat försvar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:74&lt;br/&gt;
Förändrad omvärld - omdanat försvar</uppgift>
<ref_dok_id>GM02Fö8</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fö8</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:74 Förändrad omvärld - omdanat försvar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:74&lt;br/&gt;
Förändrad omvärld - omdanat försvar</uppgift>
<ref_dok_id>GM02Fö9</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fö9</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:74 Förändrad omvärld - omdanat försvar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:74&lt;br/&gt;
Förändrad omvärld - omdanat försvar</uppgift>
<ref_dok_id>GM02Fö10</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fö10</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:74 Förändrad omvärld - omdanat försvar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:74&lt;br/&gt;
Förändrad omvärld - omdanat försvar</uppgift>
<ref_dok_id>GM02Fö11</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fö11</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:74 Förändrad omvärld - omdanat försvar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:74&lt;br/&gt;
Förändrad omvärld - omdanat försvar</uppgift>
<ref_dok_id>GM02Fö12</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fö12</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:74 Förändrad omvärld - omdanat försvar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:74&lt;br/&gt;
Förändrad omvärld - omdanat försvar</uppgift>
<ref_dok_id>GM02Fö13</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fö13</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:74 Förändrad omvärld - omdanat försvar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:74&lt;br/&gt;
Förändrad omvärld - omdanat försvar</uppgift>
<ref_dok_id>GM02Fö14</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fö14</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:74 Förändrad omvärld - omdanat försvar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:74&lt;br/&gt;
Förändrad omvärld - omdanat försvar</uppgift>
<ref_dok_id>GM02Fö15</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fö15</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:74 Förändrad omvärld - omdanat försvar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:74&lt;br/&gt;
Förändrad omvärld - omdanat försvar</uppgift>
<ref_dok_id>GM02Fö16</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fö16</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:74 Förändrad omvärld - omdanat försvar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Barbro Hietala Nordlund  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:74&lt;br/&gt;
Förändrad omvärld - omdanat försvar</uppgift>
<ref_dok_id>GM02Fö16</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fö16</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:74 Förändrad omvärld - omdanat försvar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Barbro Hietala Nordlund  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Berit Jóhannesson  (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:74&lt;br/&gt;
Förändrad omvärld - omdanat försvar</uppgift>
<ref_dok_id>GM02Fö8</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fö8</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:74 Förändrad omvärld - omdanat försvar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Berit Jóhannesson  (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Carl Bildt  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:74&lt;br/&gt;
Förändrad omvärld - omdanat försvar</uppgift>
<ref_dok_id>GM02Fö6</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fö6</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:74 Förändrad omvärld - omdanat försvar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Carl Bildt  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Elizabeth Nyström  och Lars Björkman  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:74&lt;br/&gt;
Förändrad omvärld - omdanat försvar</uppgift>
<ref_dok_id>GM02Fö5</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fö5</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:74 Förändrad omvärld - omdanat försvar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Elizabeth Nyström  och Lars Björkman  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Kjell Eldensjö  (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:74&lt;br/&gt;
Förändrad omvärld - omdanat försvar</uppgift>
<ref_dok_id>GM02Fö10</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fö10</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:74 Förändrad omvärld - omdanat försvar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Kjell Eldensjö  (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Krister Örnfjäder  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:74&lt;br/&gt;
Förändrad omvärld - omdanat försvar</uppgift>
<ref_dok_id>GM02Fö12</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fö12</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:74 Förändrad omvärld - omdanat försvar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Krister Örnfjäder  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lars Leijonborg  (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:74&lt;br/&gt;
Förändrad omvärld - omdanat försvar</uppgift>
<ref_dok_id>GM02Fö7</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fö7</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:74 Förändrad omvärld - omdanat försvar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lars Leijonborg  (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lars Ångström  m.fl. (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:74&lt;br/&gt;
Förändrad omvärld - omdanat försvar</uppgift>
<ref_dok_id>GM02Fö15</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fö15</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:74 Förändrad omvärld - omdanat försvar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lars Ångström  m.fl. (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lars Ångström  m.fl. (MP, C, FP, V, KD, M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:74&lt;br/&gt;
Förändrad omvärld - omdanat försvar</uppgift>
<ref_dok_id>GM02Fö14</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fö14</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:74 Förändrad omvärld - omdanat försvar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lars Ångström  m.fl. (MP, C, FP, V, KD, M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Mariann Ytterberg  och Barbro Hietala Nordlund  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:74&lt;br/&gt;
Förändrad omvärld - omdanat försvar</uppgift>
<ref_dok_id>GM02Fö11</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fö11</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:74 Förändrad omvärld - omdanat försvar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Mariann Ytterberg  och Barbro Hietala Nordlund  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Sonja Fransson  och Arne Kjörnsberg  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:74&lt;br/&gt;
Förändrad omvärld - omdanat försvar</uppgift>
<ref_dok_id>GM02Fö13</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fö13</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:74 Förändrad omvärld - omdanat försvar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Sonja Fransson  och Arne Kjörnsberg  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Åke Carnerö  m.fl. (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:74&lt;br/&gt;
Förändrad omvärld - omdanat försvar</uppgift>
<ref_dok_id>GM02Fö9</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fö9</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:74 Förändrad omvärld - omdanat försvar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Åke Carnerö  m.fl. (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>