<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2290190</hangar_id>
 <dok_id>GM0370</dok_id>
 <rm>1998/99</rm>
 <beteckning>70</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1998/99:70</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Socialdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>70</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1999-03-04 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:04:31</systemdatum>
 <publicerad>1999-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Könsstympning borttagande av kravet på dubbel straffbarhet</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GM0370/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GM0370</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GM0370</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1998/99:70&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Könsstympning - borttagande av kravet på dubbel&lt;br&gt;straffbarhet&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GM0370/prop_199899__70-1.png" style="width:44pt;height:56pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1998/99:70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 4 mars 1999&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Maj-Inger Klingvall&lt;br&gt;(Socialdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås en ändring i lagen (1982:316) med förbud mot&lt;br&gt;könsstympning av kvinnor, som innebär att kravet på dubbel straffbarhet&lt;br&gt;för brott mot lagen som begås utomlands tas bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 70&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut.................................................................3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring&amp;nbsp;i lagen (1982:316) med förbud mot&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;könsstympning av kvinnor................................................................3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning..............................................................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmänna utgångspunkter.................................................................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lagändring....................................................................7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ikraftträdande..................................................................................14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kostnadskonsekvenser....................................................................14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;F örfattningskommentar...................................................................15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Remissinstanser.........................................................................16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Remissammanställning.............................................................17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag.....................................................26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 Lagrådets yttrande.....................................................................27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 mars 1999...........28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsdatablad...........................................................................................29&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om&lt;br&gt;ändring i lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:316)&lt;br&gt;med förbud mot könsstympning av kvinnor&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i lagen (1982:316) med förbud mot köns-&lt;br&gt;stympning av kvinnor&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall införas en ny paragraf, 3 §, av följande ly-&lt;br&gt;delse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har begått brott enligt&lt;br&gt;denna lag döms vid svensk dom-&lt;br&gt;stol även om 2 kap. 2 eller 3 §&lt;br&gt;brottsbalken inte är tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om krav på till-&lt;br&gt;stånd att väcka åtal i vissa fall&lt;br&gt;finns i 2 kap. 5 § brottsbalken.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse av lagens rubrik 1998:407.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Bamkommittén, som har haft i uppdrag att göra en bred översyn av hur&lt;br&gt;svensk lagstiftning och praxis förhåller sig till åtagandena i barnkonven-&lt;br&gt;tionen, har i sitt betänkande Barnets bästa i främsta rummet (SOU&lt;br&gt;1997:116) anfört att könsstympning är ett så allvarligt brott att det bör&lt;br&gt;undantas från principen om dubbel straffbarhet. Kommittén har dock inte&lt;br&gt;lämnat något förslag till hur detta skall lösas lagtekniskt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom Regeringskansliet har därefter utarbetats en promemoria Köns-&lt;br&gt;stympning - borttagande av kravet på dubbel straffbarhet (Ds 1999:3).&lt;br&gt;Promemorian har behandlats vid ett remissmöte den 1 februari 1999.&lt;br&gt;Remissinstanserna har också beretts möjlighet att avge skriftliga syn-&lt;br&gt;punkter. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 1 och en&lt;br&gt;sammanställning av remissvaren i bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 11 februari 1999 att inhämta Lagrådets ytt-&lt;br&gt;rande över det lagförslag som finns i bilaga 3. Lagrådets yttrande finns i&lt;br&gt;bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:70&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Allmänna utgångspunkter&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;En grundläggande regel i vårt rättssystem är att alla människor skall vara&lt;br&gt;skyddade mot kränkningar av sin kroppsliga integritet. Denna princip&lt;br&gt;kommer till uttryck i bl.a. FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.&lt;br&gt;Könsstympning är inte bara ett brott mot rätten till kroppslig integritet,&lt;br&gt;den kan också sägas utgöra ett förnekande av kvinnans rätt till självstän-&lt;br&gt;dighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Könsstympning i det internationella samarbetet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det internationella samarbetet har frågan om könsstympning fatt ett allt&lt;br&gt;större utrymme på senare år. Det gäller t.ex. i FN:s övervakningskom-&lt;br&gt;mittéer av konventioner om mänskliga rättigheter, i FN:s barnfond&lt;br&gt;Unicef och i världshälsoorganisationen WHO. Mer aktiva åtgärder har&lt;br&gt;också krävts i slutdokumenten från FN:s olika världskonferenser under&lt;br&gt;1990-talet; i Wien 1993 om mänskliga rättigheter, i Kairo 1994 om be-&lt;br&gt;folkning och utveckling och i Peking 1995 om kvinnor. Konventionen&lt;br&gt;om avskaffande av alla former av diskriminering av kvinnor, som antogs&lt;br&gt;av FN:s generalförsamling 1979, nämner särskilt att länder måste vidta&lt;br&gt;alla nödvändiga åtgärder för att avskaffa alla sedvänjor som utgör dis-&lt;br&gt;kriminering av kvinnor. Konventionens övervakningskommitté har ar-&lt;br&gt;betat aktivt mot könsstympning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även FN:s kvinnokommission och FN:s kommission för mänskliga&lt;br&gt;rättigheter har engagerat sig i denna fråga. Vid 1997 års generalförsam-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ling har för första gången antagits en särskild resolution om kvinnlig&lt;br&gt;könsstympning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under sommaren 1998 hölls i Göteborg i samarbete mellan Göteborgs&lt;br&gt;stad och EU:s regionkommitté den andra konferensen om kvinnlig köns-&lt;br&gt;stympning i Europa. I den deklaration med rekommendation till hand-&lt;br&gt;lingsplan för Europa som antogs nämns särskilt att ”Europeiska länder&lt;br&gt;bör också sträva efter att förhindra att barn förs ut ur Europa för att ut-&lt;br&gt;sättas för kvinnlig könsstympning”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FN:s konvention om barnets rättigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FN:s konvention om barnets rättigheter har tillkommit för att stärka barns&lt;br&gt;rättigheter i världen, att ge barn egna självständiga rättigheter och att ge&lt;br&gt;barn fullt människovärde. Barnkonventionen bygger på fyra grundläg-&lt;br&gt;gande principer som genomsyrar alla särskilda rättigheter i konventionen&lt;br&gt;- principen om barnets bästa, om vikten av att lyssna till barnet, om dess&lt;br&gt;rätt till liv och utveckling samt varje barns rätt att utan diskriminering få&lt;br&gt;del av sina rättigheter. Barnkonventionens budskap kan sammanfattas i&lt;br&gt;tre ord - barn skall respekteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barnkonventionens artikel 24.3 ålägger staterna att vidta alla effektiva&lt;br&gt;och lämpliga åtgärder i syfte att avskaffa traditionella sedvänjor som är&lt;br&gt;skadliga för barns hälsa. Med ”traditionella sedvänjor” avses i första&lt;br&gt;hand omskärelse, eller könsstympning som det svenska begreppet nu&lt;br&gt;lyder, av flickor. Med ”effektiva åtgärder” avser konventionen lagstift-&lt;br&gt;ning som förbjuder sådana sedvänjor samt informationskampanjer som&lt;br&gt;syftar till att skapa medvetenhet om sedernas negativa konsekvenser för&lt;br&gt;barnets fysiska och psykiska hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare en artikel i barnkonventionen som är relevant i samman-&lt;br&gt;hanget är artikel 37 (a) som säger att inget barn får utsättas för tortyr eller&lt;br&gt;annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvinnlig könsstympning är således en fråga som handlar om mänsk-&lt;br&gt;liga rättigheter, barnets rättigheter och det är också en hälsofråga för&lt;br&gt;många kvinnor och barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppkomst, orsaker, utbredning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Könsstympning har en tusenårig tradition och det är ingen som riktigt vet&lt;br&gt;var och varför den har uppkommit. Det finns inte något stöd för kvinnlig&lt;br&gt;könsstympning i någon religion och den nämns vare sig i Koranen, Bi-&lt;br&gt;beln eller andra religiösa dokument, men den förekommer såväl bland&lt;br&gt;katoliker, protestanter, kopter, falasher (judar från Etiopien) och musli-&lt;br&gt;mer som animister (naturreligioner). Det är däremot inte ovanligt att&lt;br&gt;könsstympning av flickor motiveras med religiösa skäl. Traditionen är&lt;br&gt;mycket djupt rotad och det sociala trycket mycket hårt hos de folk som&lt;br&gt;praktiserar den. Enligt olika källor beräknas mer än 127 miljoner kvinnor&lt;br&gt;och barn i världen vara könsstympade. Könsstympning förekommer i ett&lt;br&gt;trettiotal länder, men är framförallt koncentrerad till afrikanska länder. I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;t.ex. Somalia, Etiopien och Eritrea är upp till 90-100 procent av flickorna&lt;br&gt;könsstympade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av de viktigaste orsakerna till att traditionen lever vidare är troligt-&lt;br&gt;vis att en könsstympad kvinna anses ha ett högre värde och en större&lt;br&gt;möjlighet att bli gift. Äktenskapet anses utgöra en förutsättning för att få&lt;br&gt;barn och särskilt i fattigare länder utgör barnen en trygghet och garanti&lt;br&gt;för att bli försörjd på ålderdomen. Om föräldrarna vill att deras döttrar&lt;br&gt;skall bli gifta och få ett gott liv, och även kunna ta hand om sina föräld-&lt;br&gt;rar, så måste också döttrarna könsstympas. På så vis lever traditionen&lt;br&gt;vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Könsstympningen genomförs någon gång mellan det att flickan är ny-&lt;br&gt;född till strax före puberteten, vanligast är mellan fem och femton års&lt;br&gt;ålder. På de flesta håll i Afrika och mellanöstern utförs ingreppet av out-&lt;br&gt;bildade ”barnmorskor” eller av äldre bykvinnor. Inom andra kulturer ge-&lt;br&gt;nomförs det av personer, män eller kvinnor, ur en viss samhällsklass eller&lt;br&gt;yrkesgrupp, eller betraktas som en särskild sysselsättning som går i arv.&lt;br&gt;Verksamheten är ofta respekterad och välbetald. Operationen utförs ofta&lt;br&gt;utan bedövning och vanligtvis under primitiva förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns olika typer av stympning; sunna, excision eller infibulation.&lt;br&gt;Vid sunna skärs delar av klitoris bort. Den mildaste formen är då enbart&lt;br&gt;förhuden skärs bort och/eller då klitoris prickas med ett vasst eller spet-&lt;br&gt;sigt föremål. Vid excision skärs klitoris och de inre blygdläpparna bort.&lt;br&gt;Vid infibulation, eller faraonisk omskärelse, skärs klitoris, de inre och de&lt;br&gt;yttre blygdläpparna bort. Sand, jord, örtblandningar, ibland även&lt;br&gt;djurspillning, läggs på för att förhindra blodflödet. Öppningen sys ihop&lt;br&gt;med tråd eller fästs med akaciataggar. Kvar lämnas ett hål, stort som ett&lt;br&gt;risgryn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingreppet medför många gånger svåra medicinska komplikationer.&lt;br&gt;Omedelbara komplikationer som kan tillstöta efter stympningen är&lt;br&gt;chock, blodförlust, stelkramp, svårigheter att urinera, underlivsinfektio-&lt;br&gt;ner och infektioner i urinvägarna. Nerver och stora blodkärl, de angrän-&lt;br&gt;sande vävnaderna, ändtarmsmynningen och urinrör kan bli skadade. Ope-&lt;br&gt;rationerna utförs med knivar, rakblad, saxar som inte är steriliserade och&lt;br&gt;då operationen ofta sker kollektivt, föreligger även risk for hiv-infektion.&lt;br&gt;Många flickor dör i samband med stympningen. Komplikationer på&lt;br&gt;längre sikt är cystor, fistlar, ständiga urinvägsinfektioner, svårigheter att&lt;br&gt;urinera, kroniska underlivsinfektioner som kan leda till infertilitet, smärt-&lt;br&gt;samma menstruationer m.m. Komplikationer under graviditeten är van-&lt;br&gt;liga eftersom normala test och undersökningar är svåra att göra. Många&lt;br&gt;kvinnor får dessutom allvarliga psykiska problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På en del håll i Afrika förekommer det att ingreppet utförs inom sjuk-&lt;br&gt;vården, med den paradoxen att flickorna riskerar att skadas än värre med&lt;br&gt;moderna instrument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:70&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förslaget till lagändring&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Brottet könsstympning undantas från principen&lt;br&gt;om dubbel straffbarhet som uttrycks i 2 kap. 2 § brottsbalken. Den&lt;br&gt;som begår ett brott mot lagen utomlands kan därigenom dömas vid&lt;br&gt;svensk domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som har svarat tillstyr-&lt;br&gt;ker förslaget i sak. Stockholms tingsrätt, Juridiska fakulteten vid Stock-&lt;br&gt;holms universitet, Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen reser invänd-&lt;br&gt;ningar mot den föreslagna lagstiftningstekniken och framfor att regeln&lt;br&gt;naturligen hör hemma i 2 kap. brottsbalken. Svea hovrätt ifrågasätter om&lt;br&gt;inte den föreslagna bestämmelsens avfattning medför att den svenska&lt;br&gt;straffrättsliga kompetensen beträffande utomlands begångna brott i före-&lt;br&gt;varande fall blir omotiverat vidsträckt. Enligt hovrätten bör de person-&lt;br&gt;kategorier som kan bli föremål för lagföring anges direkt i lag. Det är inte&lt;br&gt;en tillfredsställande lösning att gränserna för den svenska jurisdiktions-&lt;br&gt;rätten bestäms enbart genom Riksåklagarens tillämpning av reglerna om&lt;br&gt;diskretionär åtalsprövning. Liknande synpunkter har framförts av Juri-&lt;br&gt;diska fakulteten, Stockholms tingsrätt, Riksåklagaren och Barnens rätt i&lt;br&gt;samhället (BRIS). Det bör klart framgå av antingen lagen eller av mycket&lt;br&gt;kraftfulla motivuttalanden i vilka fall regeln avses tillämpas. Svea hovrätt&lt;br&gt;anför vidare att det bör vara tillräckligt, för att uppnå syftet med den fö-&lt;br&gt;reslagna lagändringen, att föreskriva att svensk domstol skall vara be-&lt;br&gt;hörig att behandla mål om brott mot lagen — även om bestämmelserna i&lt;br&gt;2 kap. 2 § andra och tredje styckena brottsbalken inte är tillämpliga.&lt;br&gt;Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen har framhållit att det kan komma&lt;br&gt;att uppstå bevissvårigheter, särskilt som förbudet framförallt riktar sig&lt;br&gt;mot föräldrar som kan komma i fråga för åtal för anstiftan eller medhjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Vid remissbehandlingen av Barn-&lt;br&gt;kommitténs betänkande mottogs kommitténs överväganden positivt av de&lt;br&gt;remissinstanser som yttrade sig i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i propositionen Strategi för att förverkliga FN:s kon-&lt;br&gt;vention om barnets rättigheter i Sverige (prop. 1997/98:182) aviserat att&lt;br&gt;frågan om en lagändring med syfte att ta bort kravet på dubbel straffbar-&lt;br&gt;het för brott mot lagen (1982:316) om könsstympning bereds i Rege-&lt;br&gt;ringskansliet med sikte på en proposition våren 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gällande rätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Könsstympning av flickor är förbjuden och straffbar i Sverige enligt sär-&lt;br&gt;skild lagstiftning sedan 1982. Även tidigare torde ingripanden mot köns-&lt;br&gt;stympning ha kunnat ske, men då med stöd av bestämmelserna i 3 kap.&lt;br&gt;brottsbalken. I lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning av&lt;br&gt;kvinnor anges i 1 § att ett ingrepp i de kvinnliga yttre könsorganen i syfte&lt;br&gt;att stympa eller åstadkomma andra bestående förändringar av könsorga-&lt;br&gt;nen inte far utföras. Förbudet gäller oavsett om samtycke till ingreppet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har lämnats eller inte. Även om kvinnan, eller vårdnadshavaren om det&lt;br&gt;gäller ett barn, uttryckligen begär ett ingrepp av detta slag får det således&lt;br&gt;inte utföras. Lagen syftar till att förhindra att kvinnlig könsstympning&lt;br&gt;utförs. Samtidigt är avsikten att markera ett avståndstagande från den&lt;br&gt;kvinnosyn som bruket av könsstympning ger uttryck för. Med ingrepp&lt;br&gt;menas i lagen alla typer av åtgärder från de mest omfattande till de minst&lt;br&gt;ingripande. Alla former av ingrepp är således otillåtna. Inte heller ett in-&lt;br&gt;grepp som innebär att man t.ex. efter en förlossning åter syr ihop en&lt;br&gt;kvinna som tidigare blivit omskuren torde kunna få förekomma (jfr prop.&lt;br&gt;1997/98:55 s.97).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som bryter mot förbudet i lagen kan dömas till fängelse i högst&lt;br&gt;fyra år. För grovt brott, dvs. i de fall ingreppet har medfört livsfara, all-&lt;br&gt;varlig sjukdom eller i annat fall inneburit ett synnerligen hänsynslöst be-&lt;br&gt;teende, är straffet fängelse i lägst två år och högst tio år. Även försök,&lt;br&gt;förberedelse och stämpling till brott, liksom underlåtelse att avslöja&lt;br&gt;könsstympning som är å fårde är straffbara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen beslutade i maj 1998 om en skärpt lagstiftning (prop.&lt;br&gt;1997/98:55, bet. 1997/98:JuU13, rskr 1997/98:250). Påföljden böter ut-&lt;br&gt;mönstrades ur straffskalan, samtidigt som straffskalan skärptes. Rege-&lt;br&gt;ringen anförde som motiv för att utmönstra böter ur straffskalan att gär-&lt;br&gt;ningen alltid måste anses vara allvarlig. Ett könsstympande ingrepp ger&lt;br&gt;också per definition svåra bestående och invalidiserande skador av olika&lt;br&gt;grad. Även om kvinnan själv begär att ingreppet skall utföras måste det&lt;br&gt;naturligen ifrågasättas om detta sker av någon i verklig mening fri vilja&lt;br&gt;från kvinnans sida. När det gäller det grova brottet, som avser de mest&lt;br&gt;ingripande stympningarna, är straffminimum fängelse i två år, eftersom&lt;br&gt;dessa ingrepp i de flesta fall är oerhört plågsamma och traumatiska och&lt;br&gt;innebär stor skada såväl fysiskt som psykiskt både på kort och på lång&lt;br&gt;sikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitieutskottet instämde i och underströk vad regeringen uttalade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kunna lagfora ett brott i Sverige som har begåtts utomlands,&lt;br&gt;krävs normalt att gärningen är straffbar även där den begicks - den s.k.&lt;br&gt;dubbla straffbarhetens princip. Härifrån görs vissa undantag, bl.a. vad&lt;br&gt;avser mycket grova brott och brott där Sverige genom internationella&lt;br&gt;åtaganden har förbundit sig att lagföra brott oavsett var de begåtts (2 kap.&lt;br&gt;2 - 3 a §§ brottsbalken). För de fall där gärningen är straffbar i det andra&lt;br&gt;landet, gäller vidare att det straff som får utdömas i Sverige inte får anses&lt;br&gt;som strängare än det svåraste straff som hade kunnat utdömas på gär-&lt;br&gt;ningsorten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan lagen med förbud mot könsstympning av kvinnor infördes 1982&lt;br&gt;har såvitt känt inget fall av könsstympning förts till åtal i Sverige. För&lt;br&gt;närvarande pågår dock en utredning vid Åklagarmyndigheten i Göteborg,&lt;br&gt;som gäller en somalisk flicka som misstänks ha blivit utsatt för köns-&lt;br&gt;stympning. Att det inte har anmälts fler fall till åklagare är emellertid inte&lt;br&gt;detsamma som att könsstympning inte förekommer. Enligt uppgifter som&lt;br&gt;har framförts under remissbehandlingen av detta ärende, finns ständigt&lt;br&gt;rykten i svang bland berörda invandrargrupper om att det går att få in-&lt;br&gt;greppet utfört i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av lagändring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots att könsstympning av kvinnor är förbjuden i Sverige, förekommer&lt;br&gt;det att flickor som bor i Sverige könsstympas. I vilken utsträckning det&lt;br&gt;sker i Sverige eller utomlands vet vi inte, bara att det förekommer. Det&lt;br&gt;bor drygt 5 000 flickor, varav cirka 2 000 är under 7 år, i Sverige som&lt;br&gt;ursprungligen kommer från länder där könsstympning praktiseras. Fler-&lt;br&gt;talet kommer dessutom från länder där bruket är så utbrett att mellan 80&lt;br&gt;och 100 procent av kvinnorna i dessa länder är könsstympade. Dessa&lt;br&gt;flickor är barn i riskzonen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många människor som har invandrat till och bosatt sig i ett annat land&lt;br&gt;har en önskan om att någon gång återvända till hemlandet och då är det&lt;br&gt;ofta hemlandets normer som återigen gäller. Det är en viktig förklaring&lt;br&gt;till att man vill hålla traditionen vid liv. Mycket tyder också på att tradi-&lt;br&gt;tionens starka kraft medför att föräldrar som kommer från länder där&lt;br&gt;könsstympning praktiseras och som får barn i Sverige kommer att fort-&lt;br&gt;sätta föra sedvänjan vidare. Risken finns att man försöker utföra ingrep-&lt;br&gt;pet under semestrar eller skollov på besök i hemlandet. Liknande erfa-&lt;br&gt;renheter finns i bl.a. Storbritannien, Frankrike och Danmark. I Storbri-&lt;br&gt;tannien har man haft flera fall där flickor som är uppväxta i England&lt;br&gt;sänts hem och stympats under skollov. Den brittiska socialtjänsten har&lt;br&gt;dessutom i flera fall varit inkopplad då man befarat att flickan skall åka&lt;br&gt;till hemlandet för att stympas. I Frankrike har man haft flera dödsfall av&lt;br&gt;flickor som stympats av operatörer som kommit till Frankrike och utfört&lt;br&gt;handlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föräldrarna har huvudansvaret för sina barn och är de som i första&lt;br&gt;hand skall se till att barnets behov av omvårdnad, trygghet och en god&lt;br&gt;fostran tillgodoses. Barn skall behandlas med aktning och får inte utsättas&lt;br&gt;för kränkande behandling. Detta är utgångspunkten i såväl svensk lag&lt;br&gt;som i barnkonventionen. Med barnkonventionen har barnets rättigheter&lt;br&gt;getts en självständig betydelse. Barnet erkänns i sin egen fundamentala&lt;br&gt;värdighet och individualitet. Barn är just i sin egenskap av barn särskilt&lt;br&gt;sårbara och har särskilda skyddsbehov. Samhället har ett ansvar att in-&lt;br&gt;gripa om barnet på föräldrarnas initiativ riskerar att könsstympas under&lt;br&gt;t.ex. en semestervistelse i hemlandet. Föräldrarnas rätt måste i sådana fall&lt;br&gt;stå tillbaka för barnets rätt till skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att samhället tydligt på olika sätt markerar att det inte&lt;br&gt;är tillåtet att könsstympa ett barn. Syftet med lagen med förbud mot&lt;br&gt;könsstympning av kvinnor är att ge flickor och unga kvinnor i Sverige ett&lt;br&gt;skydd mot att utsättas för könsstympning. Detta syfte överensstämmer&lt;br&gt;också med Sveriges åtaganden enligt barnkonventionen. Det är mot&lt;br&gt;denna bakgrund inte tillfredsställande att man utan risk för lagföring kan&lt;br&gt;kringgå lagen genom att låta flickor och unga kvinnor, som är bosatta&lt;br&gt;eller annars vistas i Sverige, könsstympas i länder där könsstympning&lt;br&gt;inte är straffbart. Svensk domstol bör därför ges behörighet att i sådana&lt;br&gt;fall döma för brott enligt lagen med förbud mot könsstympning av kvin-&lt;br&gt;nor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ett ingrepp sker utomlands utförs det vanligen av en person som&lt;br&gt;bor och verkar i det landet och som det normalt inte finns möjlighet att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 * Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagfora i Sverige. Det blir därför i praktiken framförallt föräldrar och&lt;br&gt;andra släktingar till barnet som kommer att kunna omfattas av den utvid-&lt;br&gt;gade domsrätten. Konsekvensen av lagändringen blir att dessa personer&lt;br&gt;riskerar att drabbas av lagföring och straff oavsett om de låter köns-&lt;br&gt;stympa barnet i Sverige eller om de i stället låter utföra ingreppet utom-&lt;br&gt;lands.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som flera remissinstanser har framhållit är den viktigaste effekten av&lt;br&gt;den föreslagna utvidgningen av domsrätten kanske inte att fler fall av&lt;br&gt;könsstympning kommer att leda till åtal. Viktigast är i stället den preven-&lt;br&gt;tiva effekt som en lagändring kan komma att få. Det är en viktig marke-&lt;br&gt;ring från lagstiftarens sida och en hjälp för föräldrar och unga flickor att&lt;br&gt;stå emot äldre släktingars och omgivningens krav på att flickorna skall&lt;br&gt;könsstympas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den valda lagstiftningstekniken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser, bl.a. Stockholms tingsrätt och Juridiska fakulteten&lt;br&gt;vid Stockholms universitet har ifrågasatt den valda lagstiftningstekniken,&lt;br&gt;och föreslagit att bestämmelsen om utvidgad domsrätt skall tas in direkt&lt;br&gt;i 2 kap. brottsbalken. Juridiska fakulteten har anfört att just barnkonven-&lt;br&gt;tionen är ett sådant internationellt åtagande som kan motivera att undan-&lt;br&gt;taget från dubbel straffbarhet för detta brott placeras i brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen instämmer i att det vore en fördel om samtliga bestämmel-&lt;br&gt;ser om svensk domsrätt samlades i 2 kap. brottsbalken. Det finns emel-&lt;br&gt;lertid redan i dag bestämmelser i speciallagstiftning som reglerar svensk&lt;br&gt;domsrätt för vissa specifika fall. För att åstadkomma en samlad reglering&lt;br&gt;krävs därför ytterligare överväganden, varvid även behovet av andra för-&lt;br&gt;ändringar av bestämmelserna om svensk domsrätt bör beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1998 års sexualbrottskommitté har i uppdrag att bl.a. utreda om det&lt;br&gt;nuvarande kravet på dubbel straffbarhet för sexualbrott mot och handel&lt;br&gt;med barn utomlands bör tas bort. Om kommittén bedömer att kravet bör&lt;br&gt;tas bort skall den föreslå förändringar i lagstiftningen och därvid särskilt&lt;br&gt;beakta vilken avgränsning som bör gälla för undantaget från kravet på&lt;br&gt;dubbel straffbarhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser mot bakgrund härav att resultatet av kommitténs ar-&lt;br&gt;bete bör avvaktas, varefter eventuella ändringar i brottsbalkens bestäm-&lt;br&gt;melser om svensk domsrätt bör genomföras i ett sammanhang. Därvid&lt;br&gt;kan det också finns skäl att överväga om inte lagen med förbud mot&lt;br&gt;könsstympning i dess helhet bör arbetas in i brottsbalken. Då det emel-&lt;br&gt;lertid är viktigt att snabbt få ett heltäckande skydd mot könsstympning,&lt;br&gt;bedömer regeringen att den bästa lagtekniska lösningen för närvarande är&lt;br&gt;att ta in undantaget från kravet på dubbel straffbarhét i den särskilda lag&lt;br&gt;där brottet könsstympning regleras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgränsning av den utvidgade domsrätten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att brott begångna utomlands skall omfattas av svensk domstols be-&lt;br&gt;hörighet bör det krävas att det finns ett berättigat svenskt intresse av att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svensk lag skall tillämpas och att svensk domstol skall kunna döma för&lt;br&gt;brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser har framfört att den föreslagna bestämmelsens&lt;br&gt;utformning medför att den svenska straffrättsliga kompetensen beträf-&lt;br&gt;fande utomlands begångna brott blir omotiverat vidsträckt och innebär att&lt;br&gt;fall som helt saknar anknytning till Sverige kan lagforas här. De anser det&lt;br&gt;otillfredsställande att gränserna för den svenska domsrätten närmare be-&lt;br&gt;stäms genom Riksåklagarens åtalsprövning och inte genom lag och ef-&lt;br&gt;terlyser i vart fall närmare vägledning för åtalsprövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande bestämmelser om svensk domsrätt över gärningar som har&lt;br&gt;begåtts utanför Sverige är generellt avfattade. Avsikten är emellertid inte&lt;br&gt;att åtal skall väckas i Sverige i samtliga de fall bestämmelserna om&lt;br&gt;domsrätt faktiskt medger det. Därför har i 2 kap. 5 § brottsbalken beträf-&lt;br&gt;fande de flesta fall där brott begåtts utanför Sveriges gränser föreskrivits&lt;br&gt;krav på tillstånd från regeringen eller den myndighet som regeringen be-&lt;br&gt;stämmer för att åtal skall få väckas. Till skillnad från brott som har be-&lt;br&gt;gåtts i Sverige gäller alltså inte principen om absolut åtalsplikt för dessa&lt;br&gt;fall. Genom regeringens eller, i de fall delegation har skett, Riksåklaga-&lt;br&gt;rens prövning kan de fall som leder till åtal i Sverige begränsas till situa-&lt;br&gt;tioner där det föreligger ett påtagligt svenskt intresse av att lagföring&lt;br&gt;kommer till stånd i Sverige. Enligt förordningen (1993:1467) med be-&lt;br&gt;myndigande för Riksåklagaren att förordna om väckande av åtal i vissa&lt;br&gt;fall är beslutanderätten t.ex när ett brott har begåtts utomlands av en&lt;br&gt;svensk medborgare eller utlänning med hemvist i Sverige delegerad till&lt;br&gt;Riksåklagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att beträffande nu aktuellt brott försöka att i lagen precisera de situa-&lt;br&gt;tioner där det föreligger ett sådant påtagligt svenskt intresse skulle strida&lt;br&gt;mot systematiken hos de nuvarande bestämmelserna om svensk domsrätt.&lt;br&gt;Det finns också en risk för att en mer preciserad bestämmelse skulle in-&lt;br&gt;nebära att möjligheterna att utreda och åtala fall av könsstympning som&lt;br&gt;har begåtts utomlands blev alltför begränsad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen förordar mot bakgrund härav en ordning som innebär att&lt;br&gt;bedömningen av vilka fall av könsstympning utomlands som bör leda till&lt;br&gt;åtal i Sverige görs i samband med prövningen av frågan om åtalstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått ovan är syftet med lagen med förbud mot könsstymp-&lt;br&gt;ning av kvinnor liksom den nu föreslagna lagändringen att ge flickor och&lt;br&gt;unga kvinnor i Sverige ett skydd mot att utsättas för könsstympning. Den&lt;br&gt;utvidgade domsrätten är således avsedd att hindra att flickor och unga&lt;br&gt;kvinnor som finns i Sverige förs utomlands för att där få ingrepp som är&lt;br&gt;förbjudna i Sverige utförda. Tillstånd till åtal bör därför i princip endast&lt;br&gt;beviljas i sådana fall. Svensk lag bör alltså inte tillämpas och svensk&lt;br&gt;domstol bör inte döma för brott som helt saknar anknytning till Sverige&lt;br&gt;och där det således inte finns något svenskt berättigat intresse av en ut-&lt;br&gt;vidgad domsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den anknytning som bör krävas för att lagföring skall ske i Sverige bör&lt;br&gt;såsom huvudregel föreligga redan vid tidpunkten för brottet. Det vore&lt;br&gt;inte rimligt om t.ex. asylsökande föräldrar skulle riskera att åtalas här om&lt;br&gt;de kom till Sverige med barn som tidigare könsstympats enligt traditio-&lt;br&gt;nerna i hemlandet. Det kan tänkas uppkomma gränsfall där det visserli-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gen finns en anknytning till Sverige vid tidpunkten för brottet men där&lt;br&gt;anknytningen är så svag att det ändå skulle te sig stötande att åtala här,&lt;br&gt;exempelvis när familjen endast har varit på tillfälligt besök i Sverige in-&lt;br&gt;nan ingreppet utfördes. Det kan också finnas fall där anknytningen till&lt;br&gt;Sverige var svag vid tidpunkten för brottet men där det ändå är motiverat&lt;br&gt;att bevilja tillstånd till åtal, exempelvis om familjen innan den kom till&lt;br&gt;Sverige vistats lång tid i något annat land där könsstympning inte är ac-&lt;br&gt;cepterat och föräldrarna därför måste ha varit införstådda med gärningens&lt;br&gt;förkastlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bedömningen huruvida tillstånd till åtal bör beviljas måste således gö-&lt;br&gt;ras med utgångspunkt från omständigheterna i det enskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om sekretess&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har anfört att brottet könsstympning, undantaget det&lt;br&gt;grova brottet, inte omfattas av den sekretessbrytande regeln i 14 kap. 2 §&lt;br&gt;femte stycket sekretesslagen (1980:100) och föreslår därför att ett tillägg&lt;br&gt;görs i den paragrafen. För personal inom hälso- och sjukvården och inom&lt;br&gt;socialtjänsten gäller sekretess med hänsyn till enskilds personliga för-&lt;br&gt;hållanden enligt 7 kap. 1 och 4 §§ sekretesslagen. Vid misstanke om brott&lt;br&gt;kan i vissa fall sekretessen brytas. Detta framgår av reglerna i 14 kap. 2 §&lt;br&gt;sekretesslagen. Det krävs dock att det är fråga om misstanke om brott&lt;br&gt;mot underårig enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken eller att det rör miss-&lt;br&gt;tanke om brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i&lt;br&gt;två år. När det gäller brottet könsstympning är som tidigare sagts, straffet&lt;br&gt;för normalbrottet fängelse i högst fyra år, för det grova brottet fängelse i&lt;br&gt;lägst två år och högst tio år. Det kan således i vissa fall föreligga sekre-&lt;br&gt;tesshinder för personal inom hälso- och sjukvården eller socialtjänsten att&lt;br&gt;anmäla misstänkt könsstympning till polis- eller åklagarmyndighet. I&lt;br&gt;praktiken torde det sällan vara något problem, eftersom den form av&lt;br&gt;könsstympning som vanligtvis praktiseras bland de invandrargrupper&lt;br&gt;som är aktuella är infibulation, vilket normalt torde bedömas som ett&lt;br&gt;grovt brott. Det förtjänar också att påpekas att det är misstanke om brott&lt;br&gt;som bryter sekretess, inte att brott är styrkt. Regeringen har beslutat di-&lt;br&gt;rektiv till en utredning (Offentlighetsprincipen och IT samt översyn av&lt;br&gt;sekretesslagen m.m. - dir. 1998:32) som bl.a. skall undersöka om den&lt;br&gt;s.k. tvåårsregeln i 14 kap. 2 § sekretesslagen i några situationer leder till&lt;br&gt;otillfredsställande resultat. En eventuell lagändring till följd av denna&lt;br&gt;översyn ligger emellertid flera år fram i tiden. Regeringen anser att det är&lt;br&gt;angeläget att frågan om sekretesshinder även i de fall det inte är fråga om&lt;br&gt;misstanke om grovt brott far en snabb lösning. Regeringen avser därför&lt;br&gt;att skyndsamt bereda frågan om undantag från sekretess för uppgift om&lt;br&gt;misstanke om brott mot lagen (1982:316) med förbud mot könsstymp-&lt;br&gt;ning av kvinnor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller enskilt bedriven hälso- och sjukvårdsverksamhet finns&lt;br&gt;bestämmelser om tystnadsplikt i lagen (1998:531) om yrkesverksamhet&lt;br&gt;på hälso- och sjukvårdens område. Någon motsvarande bestämmelse till&lt;br&gt;14 kap. 2 § sekretesslagen finns inte. Bestämmelsen om anmälnings-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skyldighet i 71 § socialtjänstlagen (1980:620) gäller även personal inom&lt;br&gt;yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet som berör barn och ungdom&lt;br&gt;om de i sin verksamhet far kännedom om något som kan innebära att&lt;br&gt;socialnämnden behöver ingripa till den underåriges skydd. En sådan om-&lt;br&gt;ständighet som att ett barn har könsstympats torde klart ligga inom ramen&lt;br&gt;för anmälningsskyldigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Preskriptionstid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BRIS har anfört att preskriptionsbestämmelsema kan medföra att föräld-&lt;br&gt;rar väntar med ingreppet till efter BVC-tiden och att ingreppet kommer&lt;br&gt;att upptäckas först på ungdomsmottagningen eller liknande, och före-&lt;br&gt;språkar därför en lång preskriptionstid. Preskriptionstiden för brottet&lt;br&gt;könsstympning följer de allmänna regler, som framgår av 35 kap. 1 §&lt;br&gt;brottsbalken. Det innebär att för normalbrottet gäller en preskriptionstid&lt;br&gt;om tio år, och för det grova brottet femton år. Detta torde tillgodose det&lt;br&gt;syfte som BRIS eftersträvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra åtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det räcker emellertid inte med lagstiftning för att bekämpa problemet&lt;br&gt;med könsstympning. Arbetet med att förhindra könsstympning handlar i&lt;br&gt;stor utsträckning om att förändra inställningen till denna sedvänja. Lag-&lt;br&gt;stiftning är dock ett sätt för samhället att markera vad som är icke-ac-&lt;br&gt;ceptabla beteenden. Såsom påpekats av flera remissinstanser kommer&lt;br&gt;dock den nya bestämmelsen i lagen att fa en viktig preventiv effekt. Från&lt;br&gt;Somaliska riksförbundet har bl.a. framförts att bestämmelsen kommer att&lt;br&gt;bli ett starkt stöd för såväl föräldrar som för unga kvinnor att stå emot&lt;br&gt;äldre släktingars och andra landsmäns krav på att de skall könsstympas.&lt;br&gt;Det är av stor vikt att den nu föreslagna lagändringen följs upp med in-&lt;br&gt;formationsinsatser riktade till såväl föräldrar som bam och ungdomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det viktigaste för att bekämpa könsstympning är att tillhandahålla&lt;br&gt;verktyg för att förhindra att könsstympning sker. Därför är förebyggande&lt;br&gt;insatser och att personer som kommer i kontakt med bam i riskzonen vet&lt;br&gt;vad de skall göra, hur de skall hantera situationen av stor betydelse. Soci-&lt;br&gt;altjänsten har en allmän skyldighet att se till att bam får växa upp under&lt;br&gt;goda levnadsförhållanden och att ett bam far det skydd och det stöd som&lt;br&gt;det behöver för att utvecklas gynnsamt. För myndigheter vars verksamhet&lt;br&gt;berör bam och ungdom, andra myndigheter inom hälso- och sjukvården&lt;br&gt;och socialtjänsten samt verksamma inom yrkesmässigt bedriven enskild&lt;br&gt;verksamhet föreligger en skyldighet att genast anmäla till socialnämnden&lt;br&gt;om de i sin verksamhet får kännedom om något som innebär att social-&lt;br&gt;nämnden måste ingripa till den underåriges skydd. Om det kommer till&lt;br&gt;socialnämndens kännedom att ett bam riskerar att påtagligt skadas till sin&lt;br&gt;hälsa eller utveckling kan socialnämnden ingripa och omhänderta bamet&lt;br&gt;för vård med stöd av lagen (1992:52) med särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;vård av unga (LVU). I den direkt akuta situationen finns det alltså en&lt;br&gt;möjlighet för personal på skolan, inom förskolan etc. att förhindra att ett&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bam förs ut ur landet för att könsstympas. Ett ingripande med stöd av&lt;br&gt;LVU är dock ingen lösning på sikt, eftersom LVU:s skyddsnät framför&lt;br&gt;allt är till för bam som far illa på ett annat sätt genom föräldrars bete-&lt;br&gt;ende. Här är det fråga om föräldrar som på alla andra sätt kan vara fullt&lt;br&gt;kapabla att ta hand om sina bam, men just denna fråga är så djupt kul-&lt;br&gt;turellt rotad, att trycket från äldre släktingar kan bli omöjligt att stå emot.&lt;br&gt;Den långsiktiga lösningen är en kombination av förbud och förebyg-&lt;br&gt;gande åtgärder. Ett effektivt skydd för dessa bam är också att de besöker&lt;br&gt;barnavårdscentral, förskola och skola. Där finns kompetent personal som&lt;br&gt;kan upptäcka om något är på gång. Socialtjänsten bör också utifrån sin&lt;br&gt;kunskap och kompetens hålla ett särskilt vakande öga över familjer där&lt;br&gt;döttrarna är i riskzonen. Regeringen har nyligen gett Socialstyrelsen i&lt;br&gt;uppdrag att vidareutveckla och initiera förebyggande projekt i bostads-&lt;br&gt;områden, där det bor många människor med ursprung från länder där&lt;br&gt;könsstympning praktiseras. För detta ändamål har regeringen avsatt&lt;br&gt;3 miljoner kronor under en treårsperiod. Regeringen förutsätter att&lt;br&gt;Socialstyrelsen inom ramen för detta uppdrag i samråd med invandrar-&lt;br&gt;och andra frivilligorganisationer utformar ett informationsmaterial om&lt;br&gt;den nu föreslagna lagändringen och därmed sammanhängande frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:70&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Ikraftträdande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Bestämmelsen om den utvidgade domsrätten&lt;br&gt;föreslås träda i kraft den 1 juli 1999. Några särskilda övergångs-&lt;br&gt;bestämmelser behövs inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Den föreslagna lagändringen bör&lt;br&gt;träda i kraft så snart som möjligt. En lämplig tidpunkt för ikraftträdande&lt;br&gt;är den 1 juli 1999. Det finns inte några behov av särskilda övergångs-&lt;br&gt;bestämmelser för den föreslagna lagändringen. Av grunderna för 5 §&lt;br&gt;brottsbalkens promulgationslag följer att den nya bestämmelsen inte får&lt;br&gt;ges retroaktiv verkan till den misstänktes nackdel.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Kostnadskonsekvenser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna utvidgningen av lagen bedöms inte innebära några mät-&lt;br&gt;bara ökade kostnader för rättsväsendet. De tillkommande arbetsuppgifter&lt;br&gt;som kan bli aktuella, får lösas inom nuvarande organisation och med den&lt;br&gt;personal som finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brottsoffermyndigheten har i sitt remissvar framhållit att lagändringen&lt;br&gt;kommer att öppna möjligheter för de utsatta flickoma/kvinnoma att i&lt;br&gt;vissa fall erhålla brottsskadeersättning för sina skador. Myndigheten be-&lt;br&gt;dömer dock den ökning av utbetald brottsskadeersättning som skulle bli&lt;br&gt;följden härav som ytterst marginell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;F örfattningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har begått brott enligt denna lag döms vid svensk domstol även&lt;br&gt;om 2 kap. 2 eller 3 § brottsbalken inte är tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om krav på tillstånd att väcka atal i vissa fall finns i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap. 5 § brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen är ny och har utformats efter förebild av andra bestäm-&lt;br&gt;melser där det saknas krav på dubbel straffbarhet. (jfr lydelsen av 49 §&lt;br&gt;fiskelagen (1993:787) och 17 § lag (1992:1140) om Sveriges ekonomiska&lt;br&gt;zon)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket föreskrivs att svensk domstol skall vara behörig att be-&lt;br&gt;handla mål om brott mot lagen även om domsrättsreglema i 2 kap. 2 eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § brottsbalken inte är tillämplig. Lagen kan härigenom tillämpas vid&lt;br&gt;svensk domstol när det gäller ett brott som har begåtts utomlands, oavsett&lt;br&gt;om gärningen är straffbar också i det land där den har begåtts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket innehåller en hänvisning till 2 kap. 5 § brottsbalken. Av&lt;br&gt;denna bestämmelse följer att åtal för brott som har förövats utom riket far&lt;br&gt;väckas endast efter förordnande av regeringen eller den som regeringen&lt;br&gt;har bemyndigat därtill. Ledning för bedömningen av i vilka fall åtal bör&lt;br&gt;väckas kan hämtas i den allmänna motiveringen på sidorna 11-12 under&lt;br&gt;rubriken Avgränsning av den utvidgade domsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Promemorian Borttagande av kravet på dubbel&lt;br&gt;straffbarhet vid könsstympning av kvinnor som&lt;br&gt;utförs utomlands&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanser:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Riksdagens ombudsmän&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Svea Hovrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Malmö tingsrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Stockholms tingsrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Kammarrätten i Stockholm&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Länsrätten i Uppsala län&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Domstolsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. Riksåklagaren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. Rikspolisstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. Brottsoffermyndigheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 .Invandrarverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.Svenska Unicef-kommittén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. Socialstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. Barnombudsmannen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet&lt;br&gt;lö.Institutionen för socialt arbete vid Umeå universitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17. Järns tälldhetsombudsmannen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.Ombudsmannen mot etnisk diskriminering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.1ntegrationsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20. Botkyrka kommun&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21. Göteborgs kommun&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22.Stockholms läns landsting&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23.Skaraborgs läns landsting&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24.Stiftelsen Stora Sköndal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25.Rädda Barnen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26.Svenska Kommunförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27.Sveriges advokatsamfund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28. BRIS - Barnens rätt i samhället&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29. BUP Elefanten Linköping&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30. Affosvenskamas riksförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 .Eritreanska riksförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32.Etiopisk-ortodoxa kyrkan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33.Somaliska riksförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34.Somaliska riksförbundet i Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35.Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige (ROKS)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36.Sveriges kvinnojourers riksförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanställning av remissyttranden över&lt;br&gt;promemorian Könsstympning - borttagande&lt;br&gt;av kravet på dubbel straffbarhet (Ds 1999:3)&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1. Riksdagens ombudsmän:&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens ombudsmän tillstyrker förslagen i sak.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2. Svea Hovrätt:&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten tillstyrker att brott mot lagen (1982:316) med förbud mot&lt;br&gt;könsstympning av kvinnor bör undantas från det krav på dubbel straff-&lt;br&gt;barhet som kommer till uttryck i 2 kap. 2 § andra stycket brottsbalken.&lt;br&gt;Hovrätten ifrågasätter emellertid om inte den föreslagna bestämmelsens&lt;br&gt;avfattning medför att den svenska straffrättsliga kompetensen beträffande&lt;br&gt;utomlands begångna brott i förevarande fall blir omotiverat vidsträckt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt hovrättens mening bör de personkategorier som kan bli föremål&lt;br&gt;för lagföring, om kravet på dubbel straffbarhet tas bort, anges direkt i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå syftet med den föreslagna lagändringen torde det enligt&lt;br&gt;hovrättens bedömning vara tillräckligt att föreskriva att svensk domstol&lt;br&gt;skall vara behörig att behandla mål om brott mot lagen med förbud mot&lt;br&gt;könsstympning av kvinnor även om bestämmelserna i 2 kap. 2 § andra&lt;br&gt;och tredje styckena brottsbalken inte är tillämpliga. Något skäl att un-&lt;br&gt;danta också bestämmelserna i 2 kap. 3 § brottsbalken vid lagens&lt;br&gt;tillämpning torde däremot inte finnas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3. Malmö tingsrätt:&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Malmö tingsrätt tillstyrker förslaget om undantaget från principen om&lt;br&gt;dubbel straffbarhet. Tingsrätten anser att det är acceptabelt att bestäm-&lt;br&gt;melsen förs in i speciallagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4. Stockholms tingsrätt:&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Tingsrätten instämmer i bedömningen att det bör gå att här bestraffa den&lt;br&gt;som har gjort sig skyldig till könsstympning utomlands även om gär-&lt;br&gt;ningen var tillåten där den utfördes. Frågan är hur detta skall göras lag-&lt;br&gt;tekniskt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den systematiskt intresserade undrar naturligtvis varför just köns-&lt;br&gt;stympning, bland alla brott, särbehandlas. Lagstiftaren har tidigare ansett&lt;br&gt;att brott med straffminimum på fyra års fängelse eller däröver är så all-&lt;br&gt;varliga att de inte bör vara underkastade kravet på dubbel straffbarhet.&lt;br&gt;Och nu lägger man till ett brott där straffminimum är så lågt som fäng-&lt;br&gt;else i 14 dagar. Det är klart att detta väcker frågan om lagstiftarens tidi-&lt;br&gt;gare ställningstagande var för försiktigt. Eller är det kanske så att det är&lt;br&gt;straffskalan för könsstympning som skall ändras så att den kommer upp i&lt;br&gt;samma nivå som de andra brotten? En annan systematisk fråga är varför&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regeln om den svenska lagstiftningens tillämplighet inte skall stå i 2 kap.&lt;br&gt;brottsbalken, vilket väl vore naturligast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den valda lagstiftningstekniken väcker också en annan fråga. Av pro-&lt;br&gt;memorian framgår att tanken är att den som skall straffas är den som har&lt;br&gt;hand om barnet och tar med det ut ur Sverige, utför en könsstympning&lt;br&gt;och sedan för barnet tillbaka hit. Däremot skall inte den som har gjort sig&lt;br&gt;skyldig till könsstympning innan barnet och förövaren fått någon anknyt-&lt;br&gt;ning till Sverige bestraffas. Denna viktiga begränsning skall emellertid&lt;br&gt;enligt förslaget inte framgå av lagen utan stå i motiven och få genomslag&lt;br&gt;genom åtalsprövningsregeln i 2 kap. 5 § brottsbalken. Det är en otill-&lt;br&gt;fredsställande lösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter ställningstagandet i prop. 1997/98:182 har departementets hu-&lt;br&gt;vuduppgift i detta ärende varit att analysera hur den lagtekniska frågan&lt;br&gt;skall lösas. Trots det innehåller promemorian ingen analys av konsek-&lt;br&gt;venserna av olika tänkbara lagtekniska lösningar. Tingsrätten föreslår att&lt;br&gt;beslutsunderlaget kompletteras med en sådan analys.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5. Kammarrätten i Stockholm:&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Från de synpunkter som kammarrätten har att beakta saknas skäl till erin-&lt;br&gt;ringar mot det remitterade förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6. Länsrätten i Uppsala län:&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Länsrätten tillstyrker förslaget. Länsrätten vill dock påpeka att ingripande&lt;br&gt;enligt LVU torde kunna ske inte enbart i den direkt akuta situationen,&lt;br&gt;utan i vissa fall även under en längre tid när det föreligger en påtaglig&lt;br&gt;risk för barnets hälsa eller utveckling i anledning av konkret misstanke&lt;br&gt;om att bamet kommer att föras utomlands för att könsstympas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7. Domstolsverket:&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket, som granskat promemorian ur domstolsväsendets och ur&lt;br&gt;lagteknisk synvinkel, tillstyrker förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8. Riksåklagaren:&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren (RÅ) har inga invändningar mot förslaget som sådant men&lt;br&gt;anser att man inte ska överskatta förslagets betydelse att lösa de aktuella&lt;br&gt;problemen. RÅ hänvisar till sid. 10 i promemorian och pekar på att det&lt;br&gt;finns länder där könsstympning är förbjudet men där brotten ändå begås.&lt;br&gt;Man bör ej hysa några större förhoppningar om ett ökat antal fall som&lt;br&gt;leder till åtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅ anser att det för svenska åklagare framöver kan uppstå bevis-&lt;br&gt;problem. Lagen riktar sig mot den som utför ingreppet i andra länder,&lt;br&gt;personer som det ej går att komma åt. Detta innebär att föräldrarna möj-&lt;br&gt;ligtvis kan åtalas för anstiftan eller medhjälp till brott. RÅ menar att det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;även då uppstår bevisproblem. En rad invändningar kan komma att dyka&lt;br&gt;upp, t.ex. att föräldrarna var oanande om vad som hade inträffat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅ vill också peka på att det finns en risk för kontraproduktiva fall,&lt;br&gt;t.ex. om föräldrar till en sjuk flicka tvekar att söka läkarvård med anled-&lt;br&gt;ning av att hon är könsstympad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget anser RÅ att problemen med bevisföring inte ska under-&lt;br&gt;skattas. RÅ anser också att regelsystematiskt hör regeln hemma i brotts-&lt;br&gt;balken och inte i speciallagen. RÅ hänvisar till och instämmer i Juridiska&lt;br&gt;fakultetens synpunkt om att det är viktigt med tydliga motivuttalanden i&lt;br&gt;vilka fall RÅ ska pröva åtalsfrågan.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9. Rikspolisstyrelsen:&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen har ingen erinran emot förslaget i sak. Vad gäller den&lt;br&gt;lagtekniska konstruktionen instämmer Rikspolisstyrelsen med Juridiska&lt;br&gt;fakulteten vid Stockholms universitet. Vidare vill även Rikspolisstyrel-&lt;br&gt;sen peka på de bevisproblem som kan dyka upp även för polisen, då hu-&lt;br&gt;vudbrottet äger rum utomlands.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10. Brottsoffermyndigheten:&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Brottsoffermyndigheten tillstyrker i alla delar den föreslagna ändringen i&lt;br&gt;lagen om förbud mot könsstympning av kvinnor och vill för egen del&lt;br&gt;endast tillägga följande. Det viktigaste motivet för lagändringen är pre-&lt;br&gt;ventionseffekten och det stöd lagen kommer att ge föräldrar som utsätts&lt;br&gt;för påtryckningar att låta utföra könsstympning på sitt bam. Dessutom&lt;br&gt;kan lagändringen komma att underlätta för den flicka/kvinna som utsätts&lt;br&gt;för könsstympning att utfå ett skadestånd till följd av brottet. Även denna&lt;br&gt;effekt är enligt Brottsoffermyndigheten viktig. När det gäller kostnads-&lt;br&gt;konsekvenser vill Brottsoffermyndigheten endast peka på att lagänd-&lt;br&gt;ringen kommer att öppna möjligheter för de utsatta flickoma/kvinnoma&lt;br&gt;att i vissa fall erhålla brottsskadeersättning för sina skador. Den ökning&lt;br&gt;av utbetald brottsskadeersättning som skulle bli följden härav bedöms bli&lt;br&gt;ytterst marginell.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11. Svenska UNICEF-kommittén.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;UNICEF-kommittén stödjer förslaget. Det är en viktig markering och har&lt;br&gt;en viktig preventiv effekt. Det är dock viktigt med information och att&lt;br&gt;den görs tillgänglig på många språk. Det förebyggande arbetet är viktigt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12. Socialstyrelsen:&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen tillstyrker förslaget om ändring i lagen (1982:316) med&lt;br&gt;förbud om könsstympning av kvinnor. Vidare anser Socialstyrelsen att&lt;br&gt;det är nödvändigt med fortsatt aktivt arbete med kompetensutveckling&lt;br&gt;och attitydförändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud mot könsstympning regleras i särskild lag och omfattas - med&lt;br&gt;undantag för gämingsmannaskap vid misstanke om grovt brott - inte av&lt;br&gt;den sekretessbrytande regeln i 14 kap. 2 § femte stycket sekretesslagen.&lt;br&gt;Socialstyrelsen anser därför att ett tillägg bör göras i denna paragraf av&lt;br&gt;innebörd att även misstanke om brott enligt lagen med förbud mot köns-&lt;br&gt;stympning av kvinnor begånget mot en underårig skall omfattas av den&lt;br&gt;sekretessbrytande bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13. Barnombudsmannen:&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Barnombudsmannen (BO) är i huvudsak positiv till att den dubbla straff-&lt;br&gt;barheten, vad det gäller könsstympning, tas bort. Även information är en&lt;br&gt;åtgärd som syftar till att avskaffa könsstympningen. BO vill särskilt un-&lt;br&gt;derstryka vikten av förebyggande insatser, såsom just information. Där-&lt;br&gt;för välkomnar BO Socialstyrelsens regeringsuppdrag angående projekt i&lt;br&gt;bostadsområden där det bor många människor med ursprung från länder&lt;br&gt;där könsstympning praktiseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BO understryker vidare vikten av att Sverige internationellt arbetar för&lt;br&gt;ett totalt avskaffande av könsstympning. Problemet med att flickor och&lt;br&gt;kvinnor könsstympas kommer minska i Sverige om fler stater vidtar ef-&lt;br&gt;fektiva åtgärder för att avskaffa denna skadliga sedvänja. Det är viktig att&lt;br&gt;attityderna också förändras i de stater där ingreppen fortfarande praktise-&lt;br&gt;ras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga som måste utredas närmare är hur länge en person ska ha&lt;br&gt;vistats i Sverige för att kunna lagforas i enlighet med lagen som förbju-&lt;br&gt;der könsstympning av kvinnor. På samma sätt måste det klargöras hur&lt;br&gt;länge ett bam ska ha vistats i Sverige för att skyddas av lagen. Vidare&lt;br&gt;måste vårdnadshavarens ansvar klargöras i de fall där släktingar i hem-&lt;br&gt;landet utfört stympningen mer eller mindre mot föräldrarnas vilja.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att socialnämnden ska kunna fullgöra sin skyldighet att ge bam&lt;br&gt;skydd och stöd, måste nämnden bli informerad om när bamet befinner&lt;br&gt;sig i en utsatt situation. BO vill peka på att det finns brister i hur anmäl-&lt;br&gt;ningsplikten i socialtjänstlagen fungerar i praktiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BO anser det viktigt att det görs en närmare utredning av hur LVU kan&lt;br&gt;användas i fall där flickor riskerar att könsstympas utomlands och pekar&lt;br&gt;på att alternativa lösningar bör utredas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14. Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet:&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Fakulteten ställer sig bakom förslaget i sak. Angående den lagtekniska&lt;br&gt;konstruktionen vill fakulteten framhålla att förslaget att göra en ändring i&lt;br&gt;speciallagen innebär en olycklig lagteknisk lösning. Vid en läsning av&lt;br&gt;brottsbalken är det omöjligt att se att det finns flera undantag från princi-&lt;br&gt;pen om dubbel straffbarhet. Det är obefogat att just i könsstympnings-&lt;br&gt;fallen göra ett undantag i speciallag. Fakulteten hänvisar till sid. 8 i pro-&lt;br&gt;memorian där undantagen tas upp. Med hänsyn till barnkonventionen,&lt;br&gt;som är ett internationellt åtagande, är det befogat med undantag i Brotts-&lt;br&gt;balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fakulteten menar vidare att när det gäller förordning för Riksåklagaren&lt;br&gt;att väcka åtal bör det framgå att detta endast gäller här bosatta personer,&lt;br&gt;ej asylsökande, jämför sid. 15 översta stycket samt sid. 18 sista stycket i&lt;br&gt;promemorian. Det är inte tillräckligt att det i en förordning föreskrivs det&lt;br&gt;som man vill komma åt utan det bör framgå redan i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;16. Jämställdhetsombudsmannen:&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Jämställdhetsombudsmannen, JämO, anser att förslaget med utvidgad&lt;br&gt;domsrätt är mycket positivt. Även om det är förbjudet enligt svensk rätt&lt;br&gt;finns det mycket som talar för att könsstympning utförs på&lt;br&gt;flickor/kvinnor med hemvist i Sverige. En ändring av lagen med förbud&lt;br&gt;mot omskärelse av kvinnor är en viktig och nödvändig markering från&lt;br&gt;lagstiftarnas sida. Lagförslaget innebär att kvinnors rätt till integritet för-&lt;br&gt;stärks och att samhället tillgodoser bamens rätt när föräldrarna inte för-&lt;br&gt;mår göra det.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering:&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) stödjer förslaget om att&lt;br&gt;könsstympning ska undantas från principen om dubbel straffbarhet. Om-&lt;br&gt;budsmannen vill betona vikten av att stödet till unga flickor med invand-&lt;br&gt;rarbakgrund stärks framöver. Det lagda förslaget innebär ett steg på vä-&lt;br&gt;gen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheterna måste i varje enskilt fall överväga tolkbehovet i sådana&lt;br&gt;situationer där det finns misstanke om könsstympning. Det är annars stor&lt;br&gt;risk för missförstånd. Det är viktigt att informera om vad svensk lagstift-&lt;br&gt;ning säger om könsstympning för nyanlända invandrare. Detta borde&lt;br&gt;kunna vara en uppgift för Integrationsverket eftersom de har en speciell&lt;br&gt;avdelning som arbetar med insatser för nyanlända.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fallet där ett bam på felaktiga grunder misstänktes ha blivit könsstym-&lt;br&gt;pad har blivit anmält till ombudsmannen mot etnisk diskriminering. I det&lt;br&gt;fallet hade inte mamman blivit erbjuden tolk. Hon hade inte heller blivit&lt;br&gt;informerad om misstankarna som gällde hennes dotter. Vidare hade hon&lt;br&gt;inte informerats om förbudet mot könsstympning. DO vill framhålla be-&lt;br&gt;hovet av tolk och information i sådana situationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DO anser avslutningsvis att konventionen om avskaffande av alla for-&lt;br&gt;mer av diskriminering av kvinnor kunde ha behandlats mer utförligt i&lt;br&gt;promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;18. Integrationsverket:&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Integrationsverket instämmer med ovanstående promemoria om att det är&lt;br&gt;angeläget att samhället tydligt markerar att könsstympning av bam bo-&lt;br&gt;satta i Sverige inte är tillåtet oavsett var i världen ingreppet sker. Därför&lt;br&gt;instämmer verket i förslaget att detta allvarliga brott bör undantas från&lt;br&gt;principen om dubbel straffbarhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;19. Botkyrka kommun:&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Botkyrka kommun tillstyrker den föreslagna utvidgningen av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;21. Stockholms läns landsting:&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Stockholms läns landsting har inget att erinra mot det framlagda försla-&lt;br&gt;get.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;23. Stiftelsen Stora Sköndal:&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Stiftelsen ser positivt på att Sverige tillsammans med Storbritannien är&lt;br&gt;föregångare i Europa med att ha den särskilda lagen med förbud mot&lt;br&gt;könsstympning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lagändring i sig hjälper dock inte det bam som drabbats av för-&lt;br&gt;äldrarnas lagbrott och alltså utsatts för könsstympning. Här kommer be-&lt;br&gt;hovet av beredskap och resurser i form av social och psykologisk kom-&lt;br&gt;petens in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att verkligen sätta barnet i fokus krävs alltså att man samtidigt med&lt;br&gt;förändrad lagstiftning och ett gediget upplysnings- och förebyggande-&lt;br&gt;arbete även bygger upp en beredskap - ekonomiskt och professionellt -&lt;br&gt;för att kunna möta barnet och familjen då könsstympning konstaterats. I&lt;br&gt;annat fall tvingas barnet, trots alla goda intentioner, bära den kanske&lt;br&gt;tyngsta bördan i sammanhanget. Stiftelsen vill med hänvisning till vad&lt;br&gt;ovan anförts varmt tillstyrka förslaget att bortta kravet på dubbel straff-&lt;br&gt;barhet gällande lagen om förbud mot könsstympning av kvinnor.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;24. Rädda Barnen:&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Rädda Barnens stödjer förslaget och anser att förslaget innebär en viktig&lt;br&gt;markering från samhällets sida. Rädda Barnen hänvisar till de kontakter&lt;br&gt;som förs med lokalkontor i Etiopien. I de kontakterna har det framgått att&lt;br&gt;man i Etiopien ser förslaget som viktigt och att en skärpt lagstiftning i&lt;br&gt;Sverige är ett stöd för det lokala arbetet i Etiopien.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rädda Barnen vill också understryka vikten av åen förebyggande verk-&lt;br&gt;samheten, dvs. upplysning och information som bl.a. innebär att mödra-&lt;br&gt;vårdscentraler, barnavårdscentraler och skolhälsovård vet om att det är&lt;br&gt;förbjudet med könsstympning och att socialtjänstens personal är insatt i&lt;br&gt;frågan och är medveten om könsstympningens skadliga konsekvenser&lt;br&gt;och att det är förbjudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget stödjer Rädda Barnen förslaget och avstår från att kom-&lt;br&gt;mentera den lagtekniska delen av förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;25. Svenska Kommunförbundet:&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Svenska Kommunförbundet har inga erinringar mot förslaget om att ta&lt;br&gt;bort kravet på dubbel straffbarhet vid könsstympning. Det är viktigt att så&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;långt som möjligt vidta åtgärder för att förhindra invalidiserande och Prop. 1998/99:70&lt;br&gt;kränkande ingrepp och behandling av bam och unga kvinnor. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;26. Sveriges Advokatsamfund:&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Advokatsamfundet avstår från att yttra sig över promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;27. BRIS - Barnens rätt i samhället:&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;BRIS stödjer förslaget. Det är viktigt med upplysning om könsstympning&lt;br&gt;och dess negativa konsekvenser. Det är vidare viktigt att denna informa-&lt;br&gt;tionskampanj riktas mot unga kvinnor - morgondagens mammor. Lag-&lt;br&gt;stiftningen kan innebära att man väntar med ingreppet till tiden efter be-&lt;br&gt;söken på barnavårdscentralen och att ingreppet först upptäcks då de unga&lt;br&gt;kvinnorna besöker t.ex. ungdomsmottagningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BRIS vill också peka på det interna kontrollsystem som förekommer.&lt;br&gt;Om flickor vill veta om de är könsstympade vänder man sig till varandra&lt;br&gt;och kontrollerar. Detta väcker ofta misstankar i onödan då det inte finns&lt;br&gt;tillräcklig kunskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BRIS anser att förslaget innebär en synnerligen kraftig utvidgning av&lt;br&gt;det straffbara området. Det behövs därför den avgränsning som nu före-&lt;br&gt;slås i samband med åtalsprövningen. Det är dock ett rättssäkerhets-&lt;br&gt;intresse att det avgränsas ytterligare genom kraftfulla motivuttalanden i&lt;br&gt;lagrådsremiss och propositionstext. BRIS hänvisar här till sid. 15 i pro-&lt;br&gt;memorian och menar att det finns svagheter i avsikten med bestämmel-&lt;br&gt;sen vad gäller att inte göra det möjligt att lagfora personer som kommer&lt;br&gt;hit som t.ex. asylsökande och där flickorna redan har blivit könsstym-&lt;br&gt;pade. Hur hantera personer som är här på semester? Vidare ifrågasätter&lt;br&gt;BRIS hur man ska veta när könsstympning har skett ”mot bättre vetande”&lt;br&gt;hos föräldrarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget anser BRIS att det i förslaget är för stor fixering vid&lt;br&gt;brottet. Fokuseringen bör istället ligga på barnet. När det gäller sid. 15 i&lt;br&gt;promemorian anser BRIS att synpunkter som de framfört bör utvecklas&lt;br&gt;för att Riksåklagaren ska kunna hantera detta. BRIS ser ej några större&lt;br&gt;svårigheter med att ta in bestämmelsen i särskild lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För övrigt har BRIS synpunkter på formuleringarna i den föreslagna&lt;br&gt;lagtexten, bl.a. att 2 kap. 1 § Brottsbalken tas in i bestämmelsen samt att&lt;br&gt;även brott som skett ”utom riket” tas med. BRIS vill avsluta med att be-&lt;br&gt;tona att det är viktigt med en bra regel men att den eventuellt är mer pe-&lt;br&gt;dagogiskt värd och kanske inte har så stor praktisk betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;28. BUP Elefanten Linköping:&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Från BUP-Elefantens sida ser vi det som ytterst angeläget att denna fråga&lt;br&gt;tages upp och att det sker en lagändring, där kravet på dubbel straffbarhet&lt;br&gt;tages bort när det gäller könsstympning av kvinnor/flickor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt som man med effektiva åtgärder förbjuder sådana sedvänjor&lt;br&gt;bör man ha informationskampanjer som syftar till att skapa medvetenhet&lt;br&gt;om sedernas negativa konsekvenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att avskaffa kravet på dubbel straffbarhet blir en tydlig markering och&lt;br&gt;förhoppningsvis även en hjälp till de föräldrar som planerar, eller genom&lt;br&gt;påtryckning tror att de måste ta sitt bam utomlands för att genomföra&lt;br&gt;könsstympning. Således kan borttagandet av den dubbla straffbarheten&lt;br&gt;bli ett förebyggande led i avskaffandet av denna för flickor/kvinnor för-&lt;br&gt;nedrande sedvänja. Lagändringen blir definitivt ett led i att värna om&lt;br&gt;bams/flickors rättighet till skydd mot förnedring och stympning i vårt&lt;br&gt;samhälle.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;32. Somaliska riksförbundet:&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Somaliska riksförbundet välkomnar förslaget. Förbundet anser att den lag&lt;br&gt;som gäller i Sverige är en viktig signal till släktingar i hemlandet. En&lt;br&gt;skärpt lagstiftning innebär ett stöd för föräldrar när de reser utanför Sve-&lt;br&gt;rige, både för föräldrarna och flickan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet anser dock att det har blivit alltför stor fokusering på att in-&lt;br&gt;grepp endast skulle ske utomlands. Det finns många rykten om att det går&lt;br&gt;att fa ingreppet utfört även i Sverige, dock inget som det finns bevis för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet saknar vidare ett stöd för de som redan har gått igenom in-&lt;br&gt;greppet. Dessa har en erfarenhet som kan föras vidare. Denna erfarenhet&lt;br&gt;tas inte tillvara. Det finns också en rädsla för myndigheter och en okun-&lt;br&gt;skap hos de sociala myndigheterna. Detta beror till stor del på att det&lt;br&gt;finns en ovilja att ha målgruppen med i den förebyggande verksamheten.&lt;br&gt;Kunskapen hos t.ex. somalierna tas inte tillvara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet anser att det finns en risk för att lagen kommer att leda till&lt;br&gt;utpekande, dvs. så fort en resa utomlands är aktuell uppstår misstanke om&lt;br&gt;planerad könsstympning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget är således lag både positivt och negativt. Det är viktigt&lt;br&gt;att fokusera på barnets rättigheter, inte föräldrarnas tillkortakommanden.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;33. Somaliska riksförbundet i Sverige:&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Somaliska riksförbundet stödjer förslaget. Förbundet anser att det är vik-&lt;br&gt;tigt med förebyggande åtgärder och en långsiktighet i det förebyggande&lt;br&gt;arbetet. Detta är speciellt viktigt med tanke på återvandring till hemlan-&lt;br&gt;det. Det är då viktigt att inte traditionen med könsstympning tar över&lt;br&gt;igen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt med lagstiftning på området. Tyvärr utförs könsstymp-&lt;br&gt;ning i många länder trots förbud. Somaliska riksförbundet vill också lyfta&lt;br&gt;fram ett fall där en somalisk kvinna som har bam på ett daghem i Rin-&lt;br&gt;keby får uppleva att personalen misstänker att en dotter har blivit omsku-&lt;br&gt;ren. Det uppstod problem då de sociala myndigheterna skulle ta flickan&lt;br&gt;med sig till läkarundersökning. Det visade sig inte vara fråga om någon&lt;br&gt;könsstympning. Mamman upplevde att daghemmet hade misstänkliggjort&lt;br&gt;henne p.g.a. hennes religion. Hon tog nu barnen ifrån daghemmet efter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att ha haft dem där i åtta år. Hon har nu tappat förtroende for dag-&lt;br&gt;hemspersonal. Detta exempel visar att det är viktigt med metoder för hur&lt;br&gt;ingrepp ska upptäckas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet vill också peka på att det vid familjeåterförening finns en&lt;br&gt;risk för att släktingar omskär flickor innan de skickas till Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslutningsvis är det således viktigt med förebyggande verksamhet i&lt;br&gt;form av upplysning och information, speciellt bland daghemspersonal&lt;br&gt;och inom socialtjänsten. Sedan 1960-talet har frågan om könsstympning&lt;br&gt;förts upp till diskussion bland somalier och sedvänjan med könsstymp-&lt;br&gt;ning kan härledas till faraonerna. Förhoppningsvis ska den förda debatten&lt;br&gt;innebära att framtida generationer av flickor kommer att kunna räddas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;34. Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige (ROKS):&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Vi anser att det är positivt att man ska se över detta regelverk då det idag&lt;br&gt;förekommer könsstympning av kvinnor i Sverige, trots förbud. Den ut-&lt;br&gt;vidgning av lagen som föreslås, anser vi ska åtföljas av någon form av&lt;br&gt;uppföljning - kontroll, så lagen kan användas konsekvent i de fall brott&lt;br&gt;mot lagen föreligger. Vi anser även att det är nödvändigt att öka infor-&lt;br&gt;mationsinsatsen för att medvetandegöra och utbilda de personalkatego-&lt;br&gt;rier som möter flickor och kvinnor, som kan ha könsstympats i Sverige&lt;br&gt;eller utomlands, t.ex. vårdpersonal, skolsköterskor, daghemspersonal och&lt;br&gt;socialtjänstens personal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi ställer oss bakom det föreliggande förslaget från Socialdeparte-&lt;br&gt;mentet med ovan nämnda tillägg.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;35. Sveriges kvinnojourers riksförbund:&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Förbundet stödjer förslaget i sin helhet och har inga synpunkter på den&lt;br&gt;lagtekniska utformningen. Förbundet vill kommentera den förebyggande&lt;br&gt;aspekten. Information i barnkonventionens anda bör vända sig till bam&lt;br&gt;och ungdomar. De ska informeras om att de har rätt att inte bli omskuma.&lt;br&gt;Socialstyrelsen bör ges i uppdrag att utforma Råd och anvisningar för&lt;br&gt;hälso- och sjukvården samt för socialtjänsten i syfte att betona myndig-&lt;br&gt;heternas ansvar att förhindra att en endaste flicka utsätts för stympning.&lt;br&gt;När det gäller läkarundersökningar bör det finnas rutiner för att flickor&lt;br&gt;undersöks löpande under hela uppväxttiden, på samma sätt som&lt;br&gt;undersökningar sker av pojkars könsorgan. Ingrepp kan upptäckas&lt;br&gt;samtidigt som personalen erhåller viktig kunskap. Målet för myndig-&lt;br&gt;heternas arbete i denna fråga måste vara att alla flickor skall nå vuxen&lt;br&gt;ålder med oskadat könsorgan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Lagrådsremissens lagförslag &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P-1998/99:70&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i lagen (1982:316) med förbud mot&lt;br&gt;könsstympning av kvinnor&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall införas en ny paragraf, 3 §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har begått brott enligt&lt;br&gt;denna lag döms vid svensk&lt;br&gt;domstol även om 2 kap. 2 eller 3 §&lt;br&gt;brottsbalken inte är tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om krav på&lt;br&gt;tillstånd att väcka åtal i vissa fall&lt;br&gt;finns i 2 kap. 5 § brottsbalken.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse av rubriken 1998:407&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådets yttrande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1999-02-24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. justitierådet Per Jermsten, justitierådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingegerd Westlander, regeringsrådet Susanne Billum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 11 februari 1999 (Socialdepartementet) har&lt;br&gt;regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om&lt;br&gt;ändring i lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Carin&lt;br&gt;Jahn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet - som med tillfredsställelse noterar att frågan om den lagtek-&lt;br&gt;niska lösningen inte är slutgiltigt avgjord - lämnar förslaget utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Socialdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 mars 1999&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Freivalds,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lindh, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Östros, Engqvist, Rosengren,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Larsson, Wämersson, Lejon, Lövdén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: Statsrådet Klingvall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1998/99:70 Könsstympning - borttag-&lt;br&gt;ande av kravet på dubbel straffbarhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Rättsdatablad&lt;/h2&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Författningsrubrik&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser som &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Celexnummer för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inför, ändrar, upp- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;bakomliggande EG-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;häver eller upprepar &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett normgivnings-&lt;br&gt;bemyndigande&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1982:316) med&lt;br&gt;förbud mot könsstymp-&lt;br&gt;ning av kvinnor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eländers Gotab 57794, Stockholm 1999&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1998/99:SoU12</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1999-03-10 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1999-03-10 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1999-03-11 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1999-03-25 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Socialdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 08:52:33</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GM0370</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:20:48</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Socialutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 08:52:33</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1998/99:SoU12</uppgift>
<ref_dok_id>GM01SoU12</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>SoU12</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Könsstympning - borttagande av kravet på dubbel straffbarhet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:70&lt;br/&gt;
Könsstympning - borttagande av kravet på dubbel straffbarhet</uppgift>
<ref_dok_id>GM02So19</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So19</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:70 Könsstympning - borttagande av kravet på dubbel straffbarhet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:70&lt;br/&gt;
Könsstympning - borttagande av kravet på dubbel straffbarhet</uppgift>
<ref_dok_id>GM02So20</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So20</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:70 Könsstympning - borttagande av kravet på dubbel straffbarhet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Karin Pilsäter  (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:70&lt;br/&gt;
Könsstympning - borttagande av kravet på dubbel straffbarhet</uppgift>
<ref_dok_id>GM02So19</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So19</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:70 Könsstympning - borttagande av kravet på dubbel straffbarhet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Karin Pilsäter  (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ragnwi Marcelind  och Ingemar Vänerlöv  (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:70&lt;br/&gt;
Könsstympning - borttagande av kravet på dubbel straffbarhet</uppgift>
<ref_dok_id>GM02So20</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So20</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:70 Könsstympning - borttagande av kravet på dubbel straffbarhet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ragnwi Marcelind  och Ingemar Vänerlöv  (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>