<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2307872</hangar_id>
 <dok_id>GM0368</dok_id>
 <rm>1998/99</rm>
 <beteckning>68</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1998/99:68</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Försvarsdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>68</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1999-03-04 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:04:31</systemdatum>
 <publicerad>1999-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Lag om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GM0368/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GM0368</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GM0368</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1998/99:68&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Lag om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GM0368/prop_199899__68-1.png" style="width:41pt;height:70pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1998/99:68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 4 mars 1999&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Björn von Sydow&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(F örsvarsdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås en lag om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten.&lt;br&gt;För den som tjänstgör i internationell fredsfrämjande verksamhet är ris-&lt;br&gt;ken att skadas och invalidiseras högre än i många andra verksamheter.&lt;br&gt;Regeringen föreslår därför vissa regler för att förbättra det socialrättsliga&lt;br&gt;skyddet. Försvarsmaktens ansvar för rehabilitering av personer som ska-&lt;br&gt;das under sin anställning i utlandsstyrkan förtydligas och förstärks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett led i arbetet med att söka minska risken för skador och invali-&lt;br&gt;ditet för de anställda i utlandsstyrkan föreslår regeringen att vissa delar i&lt;br&gt;arbetsmiljölagen (1977:1160) skall gälla även utomlands. Den nya lagen&lt;br&gt;innehåller också viss särreglering av arbetsrättslig karaktär. Lagen före-&lt;br&gt;slås träda i kraft den 1 juli 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 68&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut.................................................................3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten.................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning..............................................................7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Försvarsmaktens internationella verksamhet....................................8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Verksamhetens utveckling..................................................8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sändande av väpnad styrka till ett annat land.....................8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Försvarets internationella kommando.................................9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Fredsfrämjande verksamhet..............................................................9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagens tillämpningsområde............................................................10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Tillämpning av vissa lagar..............................................................12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Försvarsmaktens arbetsmiljöansvar..................................12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Anställningsform, semester och arbetstid m.m................14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Regler vid prövning av arbetsskada..................................16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Rehabiliteringsansvaret...................................................................17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;F örsvarsmaktens rehabiliteringsansvar.............................17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Begränsning av rehabiliteringsansvaret i tiden m.m.........21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ersättning till anhöriga.....................................................22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Överklagande..................................................................................23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 &amp;nbsp;Kostnadskonsekvenser....................................................................24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 &amp;nbsp;Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser...................................25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 &amp;nbsp;F örfattningskommentar...................................................................25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet SOU 1998:30&lt;br&gt;Utlandsstyrkan.......................................................................31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Betänkandets forslag till lagtext............................................34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över&lt;br&gt;betänkandet Utlandsstyrkan..................................................37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag.................................................38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 &amp;nbsp;Lagrådets yttrande.................................................................41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 mars 1999...........43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:68&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om&lt;br&gt;utlandsstyrkan inom Försvarsmakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 * Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:68&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Förslag till lag om utlandsstyrkan inom&lt;br&gt;Försvarsmakten&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagens tillämpningsområde&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag skall tillämpas på de anställda i utlandsstyrkan inom För-&lt;br&gt;svarsmakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I utlandsstyrkan far endast sådan militär och civil personal anställas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som behövs för internationell verksamhet utomlands i syfte att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. avvärja risk för en väpnad konflikt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. hejda en pågående väpnad konflikt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. övervaka överenskommelser om fred och vapenstillestånd, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. skapa förutsättningar för varaktig fred och säkerhet genom humani-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tärt arbete i samband med en väpnad konflikt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Tillämpning av vissa lagar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2 § För de anställda i utlandsstyrkan skall följande bestämmelser i ar-&lt;br&gt;betsmiljölagen (1977:1160) gälla även utomlands, om inte tjänstgörings-&lt;br&gt;förhållandena hindrar detta:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-2 kap. 1-8 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-3 kap. 1-4, 6 och 12 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- 6 kap. 1-6 §§, 6 a § första stycket första och andra meningen och&lt;br&gt;andra stycket samt 8 och 9 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § För de anställda i utlandsstyrkan skall följande bestämmelser inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gälla:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. 15-17 §§ lagen (1982:80) om anställningsskydd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. 12 § semesterlagen (1977:480), samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. arbetstidslagen (1982:673).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § En anställning i utlandsstyrkan skall vara tidsbegränsad och avse ti-&lt;br&gt;den för både utbildning och tjänstgöring. Anställningen får dock tidsbe-&lt;br&gt;gränsas till att avse endast utbildningstiden eller tjänstgöringstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid uppsägning av anställning före anställningstidens utgång gäller en&lt;br&gt;uppsägningstid av tre månader för både arbetsgivare och arbetstagare.&lt;br&gt;Arbetsgivaren får dock bevilja den anställde kortare uppsägningstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den anställde genomgått utbildning för tjänstgöring utan att få&lt;br&gt;godkända vitsord, får arbetsgivaren säga upp anställningen med en upp-&lt;br&gt;sägningstid av en månad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Vid tjänstgöring utomlands gäller lagen (1976:380) om arbetsskade-&lt;br&gt;försäkring från det att den första färden till tjänstgöringsplatsen påbörjas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till det att den sista färden från tjänstgöringsplatsen avslutas. Skada som&lt;br&gt;inträffar under denna tid skall anses som arbetsskada, om övervägande&lt;br&gt;skäl talar för det. Skador som inträffar under semester eller motsvarande&lt;br&gt;ledighet utom tjänstgöringslandet skall omfattas av lagens skydd endast&lt;br&gt;om det finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövning av om en anställd drabbats av en arbetsskada skall bevis-&lt;br&gt;reglerna i 7 och 8 §§ lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd till-&lt;br&gt;lämpas för den tid som avses i första stycket, om det är förmånligare för&lt;br&gt;den enskilde än en tillämpning av motsvarande regler i lagen om arbets-&lt;br&gt;skadeförsäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av lagen om arbetsskadeförsäkring utgör livränteun-&lt;br&gt;derlaget minst fem basbelopp.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Rehabilitering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;6 § Om någon skadas under anställning i utlandsstyrkan, skall Försvars-&lt;br&gt;makten i samråd med den skadade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. utreda behovet av åtgärder för att den skadade skall återfå full ar-&lt;br&gt;betsförmåga eller för att stärka den skadades möjligheter att i framtiden&lt;br&gt;försörja sig genom förvärvsarbete,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om det är möjligt, ge den skadade lämplig arbetsträning inom ramen&lt;br&gt;för Försvarsmaktens verksamhet, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. medverka till att den skadade far tillgång till lämplig yrkesutbildning&lt;br&gt;eller fortbildning som är ägnad att stärka hans eller hennes förvärvsför-&lt;br&gt;måga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § I fall som avses i 6 § 3 skall Försvarsmakten ge ekonomiskt stöd till&lt;br&gt;en utbildning som föranleds av eller förlängs till följd av skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsmakten skall också ge stöd till andra åtgärder som främjar den&lt;br&gt;skadades återgång till arbetslivet samt till anskaffande av hjälpmedel som&lt;br&gt;den skadade behöver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stöd enligt första och andra stycket ges endast om det inte skall till-&lt;br&gt;handahållas av någon annan till följd av andra bestämmelser och om det&lt;br&gt;framstår som skäligt med hänsyn till skadan och omständigheterna i öv-&lt;br&gt;rigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Försvarsmakten har ett ansvar enligt 6 och 7 §§ under en tid av tre år&lt;br&gt;från det att åtgärder enligt 6 § 2 och 3 kan inledas. Om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl, skall åtgärderna utsträckas under ytterligare två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Vid fullgörandet av de uppgifter som avses i 6 och 7 §§ skall För-&lt;br&gt;svarsmakten samarbeta med försäkringskassan, länsarbetsnämnden och&lt;br&gt;andra berörda myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsmaktens åtgärder bör samordnas med en eventuell arbetsgiva-&lt;br&gt;res.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Försvarsmaktens ansvar enligt 6 och 7 §§ innebär ingen inskränk-&lt;br&gt;ning i det ansvar som den skadades arbetsgivare har enligt 2 kap. och 3&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kap. 2 a § arbetsmiljölagen (1977:1160) samt 22 kap. lagen (1962:381) Prop. 1998/99:68&lt;br&gt;om allmän försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Ersättning till anhöriga&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;11 § Om en anhörigs medverkan är av särskild betydelse för den skada-&lt;br&gt;des rehabilitering, skall Försvarsmakten efter ansökan ge den anhörige&lt;br&gt;skälig ersättning för kostnader som en sådan insats orsakar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en anställd i utlandsstyrkan förolyckas eller skadas så svårt att&lt;br&gt;sjukhusvård krävs, skall Försvarsmakten efter ansökan av de anhöriga&lt;br&gt;ersätta dem för skäligt antal resor till den förolyckade eller skadade samt&lt;br&gt;uppehälle och tidsspillan vid sådan resa efter samma grunder som gäller i&lt;br&gt;fråga om ersättning av allmänna medel till vittnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i andra stycket skall Försvarsmakten efter ansökan&lt;br&gt;även ge skäligt bidrag till kostnader för psykosocialt stöd till anhöriga&lt;br&gt;som är i behov av det och om det framstår som skäligt med hänsyn till&lt;br&gt;omständigheterna i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Överklagande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;12 § Beslut enligt 6-8 §§ och 11 § får överklagas hos allmän förvalt-&lt;br&gt;ningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrät-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999. Bestämmelserna i 6-11 §§&lt;br&gt;skall tillämpas även i fråga om tidigare anställda i utlandsstyrkan som&lt;br&gt;skadats efter utgången av år 1992. Ersättning enligt 11 § gäller endast&lt;br&gt;kostnader som uppkommit efter den 30 juni 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:68&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Den 23 januari 1997 beslutade regeringen om direktiv (dir. 1997:21) till&lt;br&gt;en särskild utredare med uppdrag att se över reglerna for Försvarsmak-&lt;br&gt;tens fredsfrämjande verksamhet utomlands. Med stöd av regeringens&lt;br&gt;bemyndigande förordnade chefen för Försvarsdepartementet, statsrådet&lt;br&gt;Björn von Sydow, rättschefen Susanne Billum att vara särskild utredare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen som antog namnet Utredningen om utlandsstyrkan fick i&lt;br&gt;uppdrag att samla grunderna för verksamheten, anställning av personal&lt;br&gt;samt personalens skyldigheter och förmåner i en förordning. Utredningen&lt;br&gt;skulle också göra en saklig prövning av gällande regler och rutiner,&lt;br&gt;främst med inriktning på dem som tillämpas vid personskador, samt läm-&lt;br&gt;na förslag till förbättringar. Utredningens förslag kräver delvis lagform&lt;br&gt;varför utredningen lämnat förslag till en lag om utlandsstyrkan inom För-&lt;br&gt;svarsmakten. Huvuddelen av utredningens förslag finns i en till lagen&lt;br&gt;knuten förordning om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten. Förord-&lt;br&gt;ningsförslaget behandlas dock inte i lagrådsremissen. Utredningen läm-&lt;br&gt;nade sitt betänkande (SOU 1998:30) Utlandsstyrkan i januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1. Det lagförslag som&lt;br&gt;läggs fram i betänkandet finns i bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över de remissin-&lt;br&gt;stanser som har yttrat sig finns i bilaga 3. Remissyttrandena och en&lt;br&gt;sammanställning av dessa finns tillgängliga i Försvarsdepartementet (dnr&lt;br&gt;Fo98/370/RS).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 28 januari 1999 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bila-&lt;br&gt;ga 5. Lagrådets synpunkter är i huvudsak av allmän karaktär. I proposi-&lt;br&gt;tionen har regeringen följt Lagrådets förslag att inte genomföra ett förbud&lt;br&gt;mot överklagande i vissa fall. Detta har resulterat i att regeringen har&lt;br&gt;formulerat om lagförslaget i de delar det behandlar rehabilitering och&lt;br&gt;ersättning till anhöriga så att det far karaktären av rättighetslagstiftning&lt;br&gt;och därmed bättre lämpar sig för en eventuell domstolsprövning. Vi åter-&lt;br&gt;kommer till denna fråga i avsnitt 9. Med anledning av vad som före-&lt;br&gt;kommit vid lagrådsföredragningen har vidare viss redaktionell ändring&lt;br&gt;gjorts i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1** Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 68&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Försvarsmaktens internationella verksamhet &lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P-1998/99:68&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Verksamhetens utveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den första fredsbevarande styrkan skapades år 1956 för att övervaka det&lt;br&gt;vapenstilleståndsavtal som träffats efter Suez-krisen. Dessförinnan hade&lt;br&gt;svenska trupper under FN-flagg efter säkerhetsrådets rekommendation&lt;br&gt;tjänstgjort i Sydkorea. Efter insatsen vid Suez följde under början av&lt;br&gt;1960-talet den fredsfrämjande insatsen i Kongo och därefter en rad insat-&lt;br&gt;ser som främst var koncentrerade till regionen kring östra Medelhavet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag grundar sig Försvarsmaktens internationella engagemang till stor&lt;br&gt;del på samarbete inom olika internationella organ såsom Förenta natio-&lt;br&gt;nerna, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, Västeurope-&lt;br&gt;iska unionen och försvarsalliansen Nato inom ramen för Partnerskap för&lt;br&gt;fred. Dessa genomför såväl övningar som kurser och inspektioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan av den utbildning m.m. som sker inom ramen för Part-&lt;br&gt;nerskap för fred har bl.a. minröjningsinsatser som utförts vid den baltiska&lt;br&gt;kusten ägt rum. Utbildning av baltiska soldater har också skett för att de&lt;br&gt;skall kunna bilda ett eget fredsfrämjande förband, baltbat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sändande av väpnad styrka till ett annat land&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler om när svensk trupp får sändas utomlands finns i 10 kap. rege-&lt;br&gt;ringsformen. Enligt 10 kap. 9 § regeringsformen far regeringen sätta in&lt;br&gt;rikets försvarsmakt eller delar av den i strid för att möta ett väpnat an-&lt;br&gt;grepp mot riket. I övrigt far svensk väpnad styrka sättas in i strid eller&lt;br&gt;sändas till ett annat land endast om riksdagen medger det, om det är till-&lt;br&gt;låtet enligt en lag som anger förutsättningarna för åtgärden eller om skyl-&lt;br&gt;digheten att vidta åtgärden följer av internationell överenskommelse eller&lt;br&gt;förpliktelse som har godkänts av riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har beslutat om två lagar där regeringen bemyndigas att be-&lt;br&gt;sluta i sådana frågor. Den ena är lagen (1992:1153) om väpnad styrka för&lt;br&gt;tjänstgöring utomlands. Enligt den lagen får regeringen på begäran av&lt;br&gt;Förenta nationerna eller Organisationen för säkerhet och samarbete i Eu-&lt;br&gt;ropa (OSSE) ställa en väpnad styrka till förfogande för fredsbevarande&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den andra är lagen (1994:588) om utbildning för fredsfrämjande verk-&lt;br&gt;samhet. Enligt den lagen far regeringen sända en väpnad styrka till utlan-&lt;br&gt;det i den mån den skall delta i utbildning för fredsfrämjande verksamhet&lt;br&gt;inom ramen för internationellt samarbete. Lagen kom till främst för att ge&lt;br&gt;regeringen befogenhet att sända väpnad styrka till övningar inom ramen&lt;br&gt;för samarbetet inom Partnerskap för fred (PFF).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen far också, som ovan nämnts, utan riksdagens hörande sän-&lt;br&gt;da trupp utomlands då det följer av en internationell överenskommelse&lt;br&gt;som godkänts av riksdagen. Detta stadgande har tillkommit med hänsyn&lt;br&gt;till artikel 43 i FN-stadgan, som innebär att medlemsstaterna är skyldiga&lt;br&gt;att på säkerhetsrådets begäran ställa väpnade styrkor till rådets förfogan-&lt;br&gt;de.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De situationer då en väpnad styrka far sändas till utlandet regleras så-&lt;br&gt;ledes i 10 kap. 9 § regeringsformen. Det förekommer dock att enheter ur&lt;br&gt;Försvarsmakten sänds utomlands för att delta i internationellt arbete utan&lt;br&gt;att det är fråga om situationer som omfattas av 10 kap. 9 § regeringsfor-&lt;br&gt;men. Enheten som sänds utomlands bedöms då inte vara en väpnad styr-&lt;br&gt;ka i regeringsformens mening. Det är således inte beväpning i sig som&lt;br&gt;medför att en styrka skall ses som väpnad. Regeringsformens bestäm-&lt;br&gt;melse har tolkats på så sätt att en styrka kan ha beväpning för självför-&lt;br&gt;svar utan att för den skull betraktas som väpnad. Ett exempel där rege-&lt;br&gt;ringen sänt en i och för sig beväpnad trupp utomlands utan att höra riks-&lt;br&gt;dagen är när ett faltsjukhus sändes till Saudiarabien till följd av Gulf-&lt;br&gt;kriget. Fältsjukhuset med personal ansågs endast vara beväpnat för själv-&lt;br&gt;försvar och utgjorde därför enligt regeringens mening inte väpnad styrka&lt;br&gt;i regeringsformens mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 Försvarets internationella kommando&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarets internationella centrum ombildades den 1 juli 1997 till För-&lt;br&gt;svarets internationella kommando. Man behöll dock det inarbetade nam-&lt;br&gt;net Swedint. Swedint är den enhet inom Försvarsmakten som fungerar&lt;br&gt;som Sveriges kompetenscenter för internationell fredsfrämjande verk-&lt;br&gt;samhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Swedints uppgifter ingår att organisera, utbilda och understödja de&lt;br&gt;fredsfrämjande insatser som Sverige medverkar i. Swedint sköter således&lt;br&gt;rekryteringen till utlandsstyrkan. Anställningen av dem som ingår i för-&lt;br&gt;banden sker i utlandsstyrkan. Eftersom Swedint, som ovan nämnts, är en&lt;br&gt;del av Försvarsmakten är det alltså Försvarsmakten som är arbetsgivare&lt;br&gt;för den som anställs i utlandsstyrkan. Denna anställning sker särskilt.&lt;br&gt;Detta innebär att en anställning i övrigt i Försvarsmakten inte medför&lt;br&gt;någon skyldighet att tjänstgöra i utlandsstyrkan. En anställning för delta-&lt;br&gt;gande i utlandsstyrkan är således frivillig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildningen som genomförs för dem som skall ingå i svenska freds-&lt;br&gt;främjande insatser avser såväl militärer som civila, t.ex. poliser och sjuk-&lt;br&gt;vårdspersonal. Vid sidan av denna typ av utbildning genomförs också&lt;br&gt;kurser inom ramen för Partnerskap för fred.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under ett år anställs ungefar 2 500 personer i utlandsstyrkan. I novem-&lt;br&gt;ber 1998 uppgick antalet anställda i utlandsstyrkan till 778. Den sam-&lt;br&gt;manlagda kostnaden för Swedints verksamhet uppgick till ca 650 miljo-&lt;br&gt;ner kr under år 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:68&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Fredsfrämjande verksamhet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Fredsfrämjande verksamhet är inte något helt entydigt begrepp. De freds-&lt;br&gt;främjande insatserna bygger i regel på beslut av Förenta nationerna, men&lt;br&gt;någon egentlig definition av sådana insatser finns inte i FN-stadgan. I&lt;br&gt;stället har en avgränsning av vad som anses höra till fredsfrämjande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verksamhet vuxit fram efterhand. I Sverige har begreppet fått inkludera&lt;br&gt;konfliktförebyggande, fredsskapande, fredsbevarande, fredsframtvingan-&lt;br&gt;de och fredsbyggande insatser. Avväpning och avrustning har också an-&lt;br&gt;setts kunna ingå som en fredsfrämjande åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konfliktförebyggande insatser genomfors för att hindra att en väpnad&lt;br&gt;konflikt utbryter i ett visst område där det finns en överhängande risk för&lt;br&gt;en sådan. I konfliktförebyggande insatser ingår bland annat politiskt age-&lt;br&gt;rande, preventiv diplomati samt institutionellt och humanitärt bistånd.&lt;br&gt;Även placering av observatörer, civilpoliser eller förband kan förekom-&lt;br&gt;ma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fredsskapande insatser har till syfte att genom fredliga medel, t.ex.&lt;br&gt;medling och annan diplomatisk verksamhet, fa stridande parter till upp-&lt;br&gt;görelser om fred eller vapenvila.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fredsbevarande insatser i traditionell bemärkelse avser insatser som&lt;br&gt;görs efter ett freds- eller eldupphöravtal. Insatserna baseras på partemas&lt;br&gt;medgivande samt på en opartisk inställning till konflikten. Våldsanvänd-&lt;br&gt;ning kan förekomma inom ramen för självförsvar. Det använda våldet&lt;br&gt;skall då vara ett direkt svar på en motsvarande åtgärd från någon av par-&lt;br&gt;tema, våldet skall stå i proportion till vad angriparen använt och våldet&lt;br&gt;skall inte förorsaka onödig skada eller onödigt lidande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fredsframtvingande insatser utförs för att med militärt våld, eller hot&lt;br&gt;om militärt våld, upprätthålla eller återställa fred i ett område. Denna typ&lt;br&gt;av insatser kan alltså innebära våldsanvändning utöver vad som kan an-&lt;br&gt;ses vara självförsvar. Både våldsanvändningen och själva insatsen i sig&lt;br&gt;kan ske utan medgivande från partema i konflikten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fredsbyggande insatser syftar till att stärka och bygga upp institutioner&lt;br&gt;och infrastruktur i ett land som drabbats av en konflikt. De har samtidigt&lt;br&gt;en konfliktförebyggande funktion genom att undanröja riskerna för att&lt;br&gt;konflikten skall blossa upp på nytt.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Lagens tillämpningsområde&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den nya lagen skall tillämpas på alla som är an-&lt;br&gt;ställda i utlandsstyrkan inom Försvarsmakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I utlandsstyrkan anställs endast den personal som behövs för interna-&lt;br&gt;tionell verksamhet utomlands för vissa i lagen angivna syften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Lagen skall tillämpas på de anställda i utlands-&lt;br&gt;styrkan inom Försvarsmakten. En definition av vad som avses med inter-&lt;br&gt;nationell fredsfrämjande verksamhet bör finnas för att kunna avgränsa&lt;br&gt;vilka som skall anställas i utlandsstyrkan. Utlandsstyrkans uppdrag har&lt;br&gt;militär och polisiär anknytning varför det finns skäl till att ha en snävare&lt;br&gt;definition av internationell fredsfrämjande verksamhet än den gängse&lt;br&gt;definitionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Försvarsmakten anser att det finns insatser som&lt;br&gt;inte kan kategoriseras enligt förslaget utan är sådana som är nästan helt&lt;br&gt;humanitära. Försvarsmakten hävdar också att en avgränsning av utlands-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;styrkans verksamhet bör göras på annat sätt än genom att ändra på den&lt;br&gt;gängse definitionen av begreppet fredsfrämjande verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Officersförbundet anser att definitionen i sig är enkel men svår att till-&lt;br&gt;lämpa. Det kan ifrågasättas vad som avses med att skapa förutsättningar&lt;br&gt;för en varaktig fred. Officersförbundet har påpekat att flera s.k. missioner&lt;br&gt;är helt obeväpnade. Även Arbetsgivarverket påtalar att det är svårt att&lt;br&gt;avgöra i vilka situationer och när utlandsstyrkan far användas för freds-&lt;br&gt;främjande verksamhet utomlands.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt har remissinstanserna tillstyrkt eller inte haft några invänd-&lt;br&gt;ningar mot utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Särregleringarna som föreslås i denna&lt;br&gt;lag är motiverade med hänsyn till den specifika hotbild som tjänstgöring-&lt;br&gt;en i utlandsstyrkan medför. Regeringen vill med lagförslaget öka skyddet&lt;br&gt;för den enskilde när denne ställer upp i en för den enskilde, relativt sett,&lt;br&gt;farlig verksamhet. Arbetet utförs på platser där väpnade konflikter pågår&lt;br&gt;eller där det i vart fall finns risk för sådana. De föreslagna bestämmelser-&lt;br&gt;na bör tillämpas på sådan personal som särskilt anställs för tjänstgöring i&lt;br&gt;utlandsstyrkan. Bestämmelserna bör omfatta såväl militär som civil per-&lt;br&gt;sonal. Utredningen har föreslagit att endast den personal som behövs för&lt;br&gt;internationell fredsfrämjande verksamhet far anställas. Vidare har utred-&lt;br&gt;ningen ansett att man därför i lag måste definiera vad som avses med&lt;br&gt;internationell fredsfrämjande verksamhet. Även regeringen anser att det i&lt;br&gt;lagen bör anges för vilken verksamhet som personal får anställas i ut-&lt;br&gt;landsstyrkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fredsfrämjande verksamhet är, som framgår av avsnitt 5, inte något&lt;br&gt;helt entydigt begrepp. Fredsfrämjande verksamhet bygger i regel på be-&lt;br&gt;slut av Förenta nationerna. Någon definition av begreppet finns dock inte&lt;br&gt;i FN-stadgan. I stället har en avgränsning av vad som hör till fredsfräm-&lt;br&gt;jande verksamhet vuxit fram efter hand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om man i lag definierar ett begrepp som är allmänt förekommande så-&lt;br&gt;väl i Sverige som internationellt bör man iaktta en viss försiktighet. Sär-&lt;br&gt;skilt om den legala definitionen delvis avviker från den definition som&lt;br&gt;anses vara den gängse definitionen. Det finns en påtaglig risk att en&lt;br&gt;tillämpare som &amp;quot;vet&amp;quot; vad som avses med begreppet inte uppmärksammar&lt;br&gt;att begreppet har en annan innebörd i situationer som är att hänföra till&lt;br&gt;tillämpning av lagen. Felaktig tillämpning kan leda till att enskildas rät-&lt;br&gt;tigheter blir oklara. Tydliga regler måste eftersträvas. Att ha en definition&lt;br&gt;som finns inom militär doktrin och inom det utrikes- och säkerhetspoli-&lt;br&gt;tiska arbetet och en annan definition när det är fråga om utlandsstyrkan&lt;br&gt;framstår därför inte som lämpligt. De föreslagna reglerna i lagen om ut-&lt;br&gt;landsstyrkan inom Försvarsmakten bör därför inte vara avhängiga av en&lt;br&gt;definition av internationell fredsfrämjande verksamhet. I vissa situationer&lt;br&gt;skulle en sådan konstruktion kunna innebära ett sämre skydd för en en-&lt;br&gt;skild som skadas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stället för en definition av vad som är internationell fredsfrämjande&lt;br&gt;verksamhet bör man i lagen ange den verksamhet som avses och som&lt;br&gt;anställning i utlandsstyrkan far ske för. Denna verksamhet är sådan som&lt;br&gt;utförs i syfte att avvärja risk för en väpnad konflikt, hejda en pågående&lt;br&gt;väpnad konflikt, övervaka överenskommelser om fred och vapenstille-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stånd eller skapa förutsättningar för varaktig fred och säkerhet genom&lt;br&gt;humanitärt arbete i samband med en väpnad konflikt. De nämnda upp-&lt;br&gt;gifterna kan innebära såväl väpnad tjänst och våldsanvändning som hu-&lt;br&gt;manitärt arbete. I uppdraget kan också utbildnings- och informationsin-&lt;br&gt;satser ingå. Avgränsningen i lagen innebär att man inte kan anställa per-&lt;br&gt;soner i utlandsstyrkan som tjänstgör utomlands med enbart humanitärt&lt;br&gt;arbete utan någon anknytning till en väpnad konflikt, t.ex. personal som&lt;br&gt;deltar för att rädda liv eller bygga upp en infrastruktur i ett land som&lt;br&gt;drabbats av en naturkatastrof. Däremot finns det inget som hindrar att&lt;br&gt;regeringen beslutar särskilt för ett visst uppdrag att bl.a. motsvarande&lt;br&gt;rehabiliteringsbestämmelser som här föreslås för utlandsstyrkans perso-&lt;br&gt;nal skall gälla även för grupper som tjänstgör under andra mycket risk-&lt;br&gt;fyllda betingelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att verksamheten skall vara internationell innebär inte att all tjänstgö-&lt;br&gt;ring måste ske utomlands men att de huvudsakliga arbetsuppgifterna&lt;br&gt;skall vara förlagda till utlandet och att tiden i Sverige i princip bara bör&lt;br&gt;ägnas åt förberedelser och efterarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:68&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Tillämpning av vissa lagar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;7.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Försvarsmaktens arbetsmiljöansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Arbetsmiljölagen (1977:1160) skall till viss del&lt;br&gt;gälla även när utlandsstyrkan inom Försvarsmakten tjänstgör utom-&lt;br&gt;lands.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer i princip med regeringens. Ut-&lt;br&gt;redningen har dock föreslagit att hela 2 och 3 kap. arbetsmiljölagen&lt;br&gt;(1977:1160) skall gälla när utlandsstyrkan tjänstgör utomlands.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Försvarsmakten har avstyrkt förslaget främst på&lt;br&gt;den grunden att lagen i princip inte är tillämpbar utanför Sveriges gränser&lt;br&gt;samt att det i den verksamhet som utlandsstyrkan genomför finns många&lt;br&gt;aktörer som påverkar Försvarsmaktens möjligheter som arbetsgivare att&lt;br&gt;fullt ut svara för arbetsmiljön och säkerheten. Vidare anser man att det är&lt;br&gt;svårt att skapa förutsättningar för ett långsiktigt arbetsmiljöarbete. Arbe-&lt;br&gt;tarskyddsstyrelsen ställer sig tveksam till förslaget bl.a. med hänsyn till&lt;br&gt;oklarhet huruvida Arbetarskyddstyrelsens föreskrifter skall gälla eller&lt;br&gt;inte samt att skyddsombudens makt att verka utomlands har uteslutits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Grunden för arbetsmiljöarbetet i Sve-&lt;br&gt;rige är bestämmelserna i arbetsmiljölagen. Syftet med arbetsmiljölagens&lt;br&gt;bestämmelser är att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet samt att&lt;br&gt;uppnå en god arbetsmiljö. Inom Försvarsmakten har osäkerhet rått i fråga&lt;br&gt;om i vilken omfattning arbetsmiljölagen är tillämplig vid utlandsstyrkans&lt;br&gt;verksamhet utomlands. Skadeförebyggande arbete har dock alltid före-&lt;br&gt;kommit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förarbetena till arbetsmiljölagen sägs att lagen i princip inte är till-&lt;br&gt;lämplig utanför landets gränser. Av förarbetena framgår dock också att&lt;br&gt;lagen bör tillämpas i möjlig utsträckning vid svenska beskickningar och&lt;br&gt;missioner (jfr prop. 1976/77:149 s. 213 ff.). Utredningen har argumente-&lt;br&gt;rat i frågan och kommit fram till att starka skäl talar för att lagen åt-&lt;br&gt;minstone delvis är tillämplig när anställda i utlandsstyrkan tjänstgör ut-&lt;br&gt;omlands. Utredningen har dock ändå funnit att det finns skäl att förtydli-&lt;br&gt;ga detta genom att särskilt i denna lag ange vilka bestämmelser som skall&lt;br&gt;gälla för utlandsstyrkan utomlands.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anställningsavtal i utlandsstyrkan far anses ha en sådan anknytning till&lt;br&gt;Sverige att svensk lag bör tillämpas även när tjänstgöringen sker utom-&lt;br&gt;lands. De ambitioner som finns på arbetsmiljöområdet bör om möjligt&lt;br&gt;även beaktas hos svenska myndigheter utomlands. Regeringen anser där-&lt;br&gt;för att det finns starka skäl för att delar av arbetsmiljölagen skall gälla&lt;br&gt;utlandsstyrkan även utomlands. För att undanröja de tveksamheter som i&lt;br&gt;dag kan råda om lagens tillämplighet anser vi, i likhet med utredningen,&lt;br&gt;att det i denna lag särskilt bör anges vilka bestämmelser i arbetsmiljöla-&lt;br&gt;gen som skall gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De delar av lagen som bör tillämpas finns främst i 2 och 3 kap. 12 kap.&lt;br&gt;regleras närmare hur arbetsmiljön skall vara beskaffad i olika hänseen-&lt;br&gt;den, medan bestämmelser om arbetsgivarens och arbetstagarens allmänna&lt;br&gt;skyldigheter finns i 3 kap. Utöver detta finns det anledning att tillämpa&lt;br&gt;vissa av bestämmelserna i 6 kap. Detta behandlar samverkan mellan ar-&lt;br&gt;betsgivare och arbetstagare och innehåller regler om skyddsombud och&lt;br&gt;skyddskommittéer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under utbildningstiden i Sverige gäller arbetsmiljölagen utan begräns-&lt;br&gt;ningar. Detta innebär att skyddsombud skall finnas och, om de anställda i&lt;br&gt;en viss styrka uppgår till minst femtio att en skyddskommitté skall vara&lt;br&gt;upprättad. Även den samling ett snabbinsatsförband gör inför en insats,&lt;br&gt;är tillräcklig för att skyddsombud skall utses och skyddskommitté till-&lt;br&gt;sättas. Det finns ingen anledning att skyddsombuden och de som ingår i&lt;br&gt;skyddskommittéerna inte skulle fortsätta att upprätthålla sina uppdrag&lt;br&gt;utomlands, även om befogenheterna förändras. Hanteringen av arbets-&lt;br&gt;miljöfrågor kommer då att organiseras på samma sätt som i Sverige och&lt;br&gt;därmed på ett sätt som de anställda i utlandsstyrkan är vana vid. För att&lt;br&gt;förebygga skador är det viktigt att informationen från dem som utför ett&lt;br&gt;visst arbete om vilka risker det medför verkligen når dem som bestäm-&lt;br&gt;mer hur det skall utföras. Regeringen anser därför att skyddsombuden&lt;br&gt;kan ha en viktig betydelse som informationslänkar mellan de anställda&lt;br&gt;och ledningen inom utlandsstyrkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund bör reglerna om att utse skyddsombud och&lt;br&gt;skyddskommitté m.m. gälla även vid tjänstgöring i utlandsstyrkan utom-&lt;br&gt;lands. De regler, exempelvis den om stoppningsrätt, som innebär befo-&lt;br&gt;genhet att vidta åtgärder som har ingripande verkan skall dock inte gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetarskyddsstyrelsens tveksamhet till förslaget bottnar i en osäker-&lt;br&gt;het om huruvida föreskrifter till arbetsmiljölagen även kommer att vara&lt;br&gt;tillämpliga. Regeringen anser att det av allmänna principer följer att För-&lt;br&gt;svarsmakten även skall tillämpa de föreskrifter som utfärdats med stöd&lt;br&gt;av de bestämmelser i arbetsmiljölagen som vi föreslår skall gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om de ovan nämnda bestämmelserna i arbetsmiljölagen som hu-&lt;br&gt;vudregel bör tillämpas, kan emellertid tjänstgöringsförhållandena vara&lt;br&gt;sådana att det i vissa fall inte är fullt möjligt. Det kan därför finnas an-&lt;br&gt;ledning att i viss mån begränsa skyldigheten att tillämpa de nämnda be-&lt;br&gt;stämmelserna. En lämplig begränsning är att de skall tillämpas om inte&lt;br&gt;tjänstgöringsförhållandena hindrar det. Denna begränsning skall tolkas&lt;br&gt;restriktivt. Det bör krävas att varje enskilt undantag från tillämpning av&lt;br&gt;arbetsmiljölagen framstår som rimligt med hänsyn till den rådande situa-&lt;br&gt;tionen. De skadeförebyggande åtgärderna far inte innebära att Sverige&lt;br&gt;inte kan uppfylla sina åtaganden i den internationella verksamheten. Att&lt;br&gt;svensk trupp i vissa fall står under utländskt befal bör därför normalt sett&lt;br&gt;inte föranleda någon förändring i t.ex. skyddsombudens och skydds-&lt;br&gt;kommittéernas verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 Anställningsform, semester och arbetstid m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Bestämmelsen i 12 § semesterlagen (1977:480)&lt;br&gt;hur semesterledighet skall förläggas skall inte tillämpas på den som är&lt;br&gt;anställd i utlandsstyrkan. Inte heller arbetstidslagen (1982:673) skall&lt;br&gt;tillämpas på den som är anställd i utlandsstyrkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen regleras att en anställning i utlandsstyrkan skall vara tidsbe-&lt;br&gt;gränsad och vad som skall gälla vid uppsägning av anställning före&lt;br&gt;anställningstidens utgång. I lagen skall också anges att det inte behö-&lt;br&gt;ver lämnas besked enligt 15-17 §§ lagen (1976:580) om anställnings-&lt;br&gt;skydd om att tidsbegränsad anställning inte kommer att fortsätta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer i princip med regeringens. Ut-&lt;br&gt;redningen har dock föreslagit att reglerna om anställningsformen och&lt;br&gt;uppsägning av anställning före anställningstidens utgång skall regleras i&lt;br&gt;den till lagen hörande förordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har i huvudsak godtagit förslaget i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: En anställning i utlandsstyrkan har så&lt;br&gt;stark anknytning till Sverige att semesterlagen (1977:480), arbetstidsla-&lt;br&gt;gen (1982:673) och lagen (1976:580) om anställningsskydd, i huvudsak&lt;br&gt;torde vara tillämpliga även när utlandsstyrkan tjänstgör utomlands.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 12 § semesterlagen finns bestämmelser om rätt till förläggning av&lt;br&gt;semestern under viss tid på året. Detta innebär att en arbetstagare har rätt&lt;br&gt;att få minst fyra veckor av sin semester under juni till och med augusti&lt;br&gt;månad. Förhållandena på tjänstgöringsplatsen kan dock vara sådana att&lt;br&gt;ledighet under just dessa sommarmånader inte är möjlig, och detta är inte&lt;br&gt;något som Sverige kan råda över. Regeringen anser därför att denna be-&lt;br&gt;stämmelse inte skall tillämpas på utlandsstyrkans personal. Av samma&lt;br&gt;anledning, dvs. skäl som Sverige inte kan råda över, bör inte heller ar-&lt;br&gt;betstidslagen, enligt vår mening, vara tillämplig på utlandsstyrkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regleringen innebär att arbetstidslagen inte heller är tillämplig när ut-&lt;br&gt;landsstyrkan är under utbildning eller vid tjänstgöring i Sverige. Offi-&lt;br&gt;cersförbundet har dock efterlyst tydligare regler om att arbetstidslagens&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regler skall gälla vid utbildning och tjänstgöring i Sverige. Behov av att Prop. 1998/99:68&lt;br&gt;kunna organisera styrkor för snabb avfard till ett s.k. missionsområde&lt;br&gt;utan att vara styrd av arbetstidslagar kan uppkomma. Den tid som styrkan&lt;br&gt;befinner sig i Sverige är dessutom normalt sett kort. Regeringen anser&lt;br&gt;därför att särregleringen inte behöver begränsas till tjänstgöringen utom-&lt;br&gt;lands. Försvarsmakten har dock, enligt vår mening, ett generellt ansvar&lt;br&gt;för att de anställda inte utsätts för orimliga arbetsvillkor vid tjänstgöring&lt;br&gt;och utbildning i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag regleras flera avsteg från lagen om anställningsskydd i förord-&lt;br&gt;ningen (1984:309) om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten. I den för-&lt;br&gt;ordningen regleras bl.a. att arbetsgivaren inte behöver lämna besked en-&lt;br&gt;ligt 15-17 §§ lagen om anställningsskydd om att den tidsbegränsade an-&lt;br&gt;ställningen inte kommer att fortsätta. Det ligger i uppdragets natur att&lt;br&gt;anställningen inte kommer att förlängas. Den enskilde anställs för att&lt;br&gt;delta i ett visst uppdrag och det är oftast fråga om anställningar för korta-&lt;br&gt;re tid. I detta fall torde det inte finnas något arbetstagarintresse som mo-&lt;br&gt;tiverar att sådant besked bör lämnas. Aktuell reglering i lagen om an-&lt;br&gt;ställningsskydd framstår därför som obehövlig och skapar onödiga admi-&lt;br&gt;nistrativa åtgärder. I förordningen regleras också att anställningen skall&lt;br&gt;vara tidsbegränsad. Den ordningen bör i sak bestå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I princip skulle undantag från lagen om anställningsskydd alltjämt&lt;br&gt;kunna regleras i förordning med stöd av 42 § 3 stycket lagen (1994:260)&lt;br&gt;om offentlig anställning. Av den lagen följer att för arbetstagare som av-&lt;br&gt;ses i lagens 1 §, t.ex. arbetstagare hos myndigheter under regeringen,&lt;br&gt;skall också föreskrifter i andra författningar än lagar tillämpas även om&lt;br&gt;föreskrifterna avviker från lagen om anställningsskydd. Eftersom vi nu&lt;br&gt;föreslår en lag om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten anser vi att det&lt;br&gt;finns anledning att reglera dessa frågor i lagen i stället för i en förord-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av lagen om anställningsskydd följer också att huvudregeln är att en&lt;br&gt;tidsbegränsad anställning upphör utan föregående uppsägning vid an-&lt;br&gt;ställningstidens utgång eller när arbetet är slutfört. I förordningen om&lt;br&gt;utlandsstyrkan inom Försvarsmakten regleras i dag uppsägning av tids-&lt;br&gt;begränsad anställning i förtid. Uppsägningstiden är tre månader. Arbets-&lt;br&gt;givaren far dock bevilja den anställde kortare uppsägningstid. För det fall&lt;br&gt;att den anställde inte får godkända vitsord efter genomgången utbildning&lt;br&gt;får arbetsgivaren säga upp anställningen med en uppsägningstid av en&lt;br&gt;månad. Behov av dessa bestämmelser finns alltjämt. Försvarsmakten och&lt;br&gt;Sverige styr inte alltid över längden av de uppdrag som utlandsstyrkan&lt;br&gt;skickas iväg på. Regeringen anser att det vore orimligt att binda För-&lt;br&gt;svarsmakten vid anställningar längre än tre månader för t.ex. uppdrag&lt;br&gt;som inte blir av eller återkallas efter kort tid. Skäl har inte heller fram-&lt;br&gt;kommit för att ompröva bestämmelsen i någon del. Bestämmelsen i för-&lt;br&gt;ordningen om att uppsägningstiden bestäms till en månad om den an-&lt;br&gt;ställde inte klarar utbildningen har inte heller ifrågasatts och regeringen&lt;br&gt;finner inte heller någon anledning till att inte behålla även denna. Rege-&lt;br&gt;ringen anser att även dessa bestämmelser skall föras in i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1*** Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3 Regler vid prövning av arbetsskada&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Vid tillämpning av lagen (1976:380) om ar-&lt;br&gt;betsskadeförsäkring skall, om övervägande skäl talar för det, alla ska-&lt;br&gt;dor som inträffar från det att den första färden till tjänstgöringsplatsen&lt;br&gt;påbörjas och till det att den sista färden från tjänstgöringsplatsen av-&lt;br&gt;slutats anses som arbetsskada. Undantag görs för semester eller mot-&lt;br&gt;svarande ledighet som tillbringas utom tjänstgöringslandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De bevisregler som är förmånligast för den enskilde skall tillämpas&lt;br&gt;vid prövning av om en anställd har drabbats av en arbetsskada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Livränteunderlaget bestäms till minst fem basbelopp vid tillämp-&lt;br&gt;ning av lagen om arbetsskadeförsäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens. Utred-&lt;br&gt;ningen har dock en annan lagteknisk lösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Länsrätten i Göteborg anser att livränteunderla-&lt;br&gt;get vid tillämpning av lagen om arbetsskadeförsäkring är för lågt och att&lt;br&gt;det istället bör bestämmas till sju basbelopp. Försvarsmakten har ifråga-&lt;br&gt;satt om inte en reglering av skyddstiden behövs samt ansett att det är&lt;br&gt;önskvärt att samma minimiregler som gäller för totalförsvarspliktiga&lt;br&gt;skall gälla för anställda i utlandsstyrkan, dvs. att det ovan nämnda liv-&lt;br&gt;ränteunderlaget varierar mellan 4 och 5 basbelopp beroende på den ska-&lt;br&gt;dades ålder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringskasseförbundet och Försäkringskassan i Västmanlands län&lt;br&gt;efterlyser ett klargörande av de praktiska effekterna av att livränteunder-&lt;br&gt;laget avviker från gällande regler i lagen om allmän försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I dag lämnas det enligt 17 § förord-&lt;br&gt;ningen (FFS 1984:31) om förmåner till anställd i utlandsstyrkan inom&lt;br&gt;Försvarsmakten ersättning för sjukdom eller skada som uppkommit un-&lt;br&gt;der tjänstgöring utomlands enligt de grunder som anges i lagen&lt;br&gt;(1976:380) om arbetsskadeförsäkring. I tjänstgöringen utomlands inbe-&lt;br&gt;grips färd från Sverige till förrättningsplatsen och åter. En förutsättning&lt;br&gt;för ersättning är dock att skadan eller sjukdomen skulle ha medfört rätt&lt;br&gt;till ersättning enligt lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd, om&lt;br&gt;den lagen hade varit tillämplig på den anställde. Regeln innebär att pröv-&lt;br&gt;ningen av om en skada eller sjukdom ådragits i arbetet skall göras enligt&lt;br&gt;antingen lagen om arbetsskadeförsäkring eller lagen om statligt per-&lt;br&gt;sonskadeskydd beroende på vilken av lagarna som ger det förmånligaste&lt;br&gt;resultatet för den enskilde. Regleringen innebär också att bevisreglema i&lt;br&gt;7 och 8 §§ lagen om statligt personskadeskydd skall tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlandsstyrkans personal tjänstgör under speciella förhållanden. Hot-&lt;br&gt;bilden är i princip densamma, oavsett om utlandsstyrkans personal ligger&lt;br&gt;och sover, äter mat, ägnar sig åt vapenvård eller tjänstgör i skarpa lägen.&lt;br&gt;Med hänsyn till den hotbild som finns på platser dit utlandsstyrkan&lt;br&gt;skickas och för att söka åstadkomma klara och enkla regler anser rege-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ringen att det finns skäl för att i denna lag särskilt klargöra under vilken&lt;br&gt;tid som det skydd som följer av lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäk-&lt;br&gt;ring skall gälla för anställda i utlandsstyrkan. Regeringen anser dock att&lt;br&gt;det inte finns någon anledning att låta det stärkta skyddet även omfatta&lt;br&gt;semestervistelse på orter där hotbilden saknas. Undantag görs därför för&lt;br&gt;ledighet som inte tillbringas i tjänstgöringslandet, om inte särskilda skäl&lt;br&gt;talar för att skyddet skall gälla även då. Särskilda skäl är t.ex. att kortare&lt;br&gt;ledighet förläggs till en plats i närheten av missionsområdet där hotbilden&lt;br&gt;för den enskilde på grund av hans eller hennes anställning i utlandsstyr-&lt;br&gt;kan är densamma som på tjänstgöringsplatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som till följd av en arbetsskada har fått sin förmåga att skaffa sig&lt;br&gt;inkomst genom arbete nedsatt har enligt lagen om arbetsskadeförsäkring&lt;br&gt;i vissa fall rätt till livränta. I likhet med utredningen anser regeringen att&lt;br&gt;ett garanterat livränteunderlag om fem basbelopp är väl avvägt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:68&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rehabiliteringsansvaret&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;8.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Försvarsmaktens rehabiliteringsansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Försvarsmakten skall utreda rehabiliteringsbe-&lt;br&gt;hovet, planera insatserna samt stödja och hjälpa den skadade så att&lt;br&gt;han eller hon får lämplig arbetsträning eller utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsmakten skall ekonomiskt bidra till en utbildning som moti-&lt;br&gt;veras av eller förlängs till följd av skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsmakten skall även ekonomiskt bidra till andra särskilda re-&lt;br&gt;habiliteringsinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;br&gt;Utredningen har dock i fråga om bestämmelserna om ekonomiskt stöd&lt;br&gt;valt en annan lagteknisk lösning som innebär att bestämmelserna utfor-&lt;br&gt;mats som handlingsregler för Försvarsmakten och inte som rättighetslag-&lt;br&gt;stiftning för den enskilde. Utredningen har även föreslagit att det av la-&lt;br&gt;gen skall framgå att Försvarsmakten för varje anställd som skadas all-&lt;br&gt;varligt skall utse en särskild person som har ansvar för att den skadade&lt;br&gt;får lämplig rehabilitering. Utredningen har även föreslagit att det av la-&lt;br&gt;gen skall framgå att Försvarsmakten har ansvar för den skadades sociala&lt;br&gt;rehabilitering samt att myndigheten skall förmedla kontakter med andra&lt;br&gt;myndigheter och organisationer som förfogar över insatser som kan un-&lt;br&gt;derlätta den skadades återgång till arbetslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Försvarsmakten anser att det inte är ändamålsen-&lt;br&gt;ligt att bygga upp en annan organisation för rehabilitering av de anställda&lt;br&gt;i utlandsstyrkan än vad som skall gälla för andra anställda inom För-&lt;br&gt;svarsmakten. Myndigheten anser att det i stället är angeläget att kunna&lt;br&gt;peka på att samma regler gäller i båda fallen. Länsrätten i Göteborg an-&lt;br&gt;ser att Försvarsmaktens roll kommer att vara att ha det övergripande an-&lt;br&gt;svaret för att rätt åtgärder och beslut fattas hos övriga myndigheter vars&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ansvarsområden skall samordnas, varför en särskild fristående organisa-&lt;br&gt;tion bör bildas inom Försvarsmakten för detta. Arbetsgivarverket menar&lt;br&gt;att Försvarsmaktens rehabiliteringsansvar bör utformas som ett komple-&lt;br&gt;ment till det ansvar som övriga aktörer med ansvar för rehabilitering har.&lt;br&gt;Försäkringskasseförbundet anser att Försvarsmakten bör åläggas att&lt;br&gt;samverka med försäkringskassan. Statens trygghetsnämnd anser att det är&lt;br&gt;viktigt att det klargörs vilken instans som har huvudansvaret för rehabi-&lt;br&gt;literingen, Försvarsmakten eller försäkringskassan. Myndigheten efter-&lt;br&gt;frågar även närmare regler för hur stort ekonomiskt stöd som ska lämnas&lt;br&gt;och hur samordningen skall ske med andra ersättningsformer. Officers-&lt;br&gt;förbundet har ifrågasatt om Försvarsmaktens verksamhet primärt lämpar&lt;br&gt;sig för rehabiliteringsåtgärder annat än för tidigare försvarsmaktsanställ-&lt;br&gt;da. I övrigt har remissinstanserna tillstyrkt eller inte haft några invänd-&lt;br&gt;ningar mot förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Sedan den 1 januari 1997 har För-&lt;br&gt;svarsmakten ett rehabiliteringsansvar för alla som varit anställda i ut-&lt;br&gt;landsstyrkan och som skadats efter år 1992. Detta är reglerat i 15 § för-&lt;br&gt;ordningen (1984:309) om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten. Ansvaret&lt;br&gt;innebär att Försvarsmakten skall se till att de rehabiliteringsuppgifter&lt;br&gt;som en arbetsgivare har enligt 22 kap. lagen (1962:381) om allmän för-&lt;br&gt;säkring fullgörs. Ansvaret fråntar inte den skadades eventuella arbetsgi-&lt;br&gt;vare dess ansvar för rehabilitering av den skadade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att Försvarsmakten bör ha ansvaret för rehabilitering av även de tidi-&lt;br&gt;gare anställda i utlandsstyrkan är inte ifrågasatt. Däremot kan det ifråga-&lt;br&gt;sättas om det sätt på vilket ansvaret reglerats är ändamålsenligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetsgivares rehabiliteringsansvar gentemot en anställd grundar&lt;br&gt;sig i dag på lagen om allmän försäkring och arbetsmiljölagen&lt;br&gt;(1977:1160). Dessa lagar kompletteras av lagen (1982:80) om anställ-&lt;br&gt;ningsskydd. Det rehabiliteringsansvar Försvarsmakten har mot dem som&lt;br&gt;tidigare varit anställda i utlandsstyrkan men som inte är anställda tills&lt;br&gt;vidare inom Försvarsmakten består endast av reglerna i en av dessa lagar,&lt;br&gt;nämligen lagen om allmän försäkring. Det är inte heller möjligt att låta&lt;br&gt;Försvarsmaktens ansvar omfatta hela den rättsliga grunden för en arbets-&lt;br&gt;givares rehabiliteringsansvar. Detta talar för att en annan lösning än den&lt;br&gt;nu valda är att föredra. Man bör även beakta att reglerna i 22 kap. lagen&lt;br&gt;om allmän försäkring är föremål för utvärdering. I betänkandet Arbetsgi-&lt;br&gt;varens rehabiliteringsansvar, SOU 1998:104, som för närvarande bereds&lt;br&gt;inom Regeringskansliet, föreslås att den enskilde skall ha samma rättig-&lt;br&gt;heter som i dag. Däremot har det visat sig att vissa mindre arbetsgivare&lt;br&gt;har svårt att leva upp till det ansvar som de har enligt 22 kap. lagen om&lt;br&gt;allmän försäkring. Delar av rehabiliteringsansvaret har därför i förslaget&lt;br&gt;flyttats över från arbetsgivaren till försäkringskassan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsmakten är en arbetsgivare med goda förutsättningar att ha en&lt;br&gt;väl fungerande organisation för att fullgöra ett långtgående rehabilite-&lt;br&gt;ringsansvar. Det är en fördel för den enskilde om rehabiliteringsansvaret&lt;br&gt;ligger hos Försvarsmakten. Försvarsmakten torde ha bättre möjligheter&lt;br&gt;att se till den enskildes särskilda behov och situation eftersom myndig-&lt;br&gt;heten på ett annat sätt än försäkringskassan kan ha förståelse och kun-&lt;br&gt;skap om den mycket speciella verksamhet som den skadade har tjänst-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gjort i. Sammantaget anser regeringen att det finns skäl för att komplette-&lt;br&gt;ra rehabiliteringsansvaret så som det är reglerat i 22 kap. lagen om all-&lt;br&gt;män försäkring och att särskilt ange Försvarsmaktens ansvar i detta avse-&lt;br&gt;ende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsmakten bör fa så stor handlingsfrihet som möjligt i sitt arbete&lt;br&gt;med att rehabilitera personer som skadas i sin tjänstgöring i utlandsstyr-&lt;br&gt;kan. Vi vill att det skall vara möjligt för Försvarsmakten att finna den&lt;br&gt;bästa möjliga lösningen för varje enskild person som behöver sådana&lt;br&gt;åtgärder. Ingen skada är lik den andra och framför allt har varje enskild&lt;br&gt;individ sina specifika behov som behöver tillgodoses för att det bästa&lt;br&gt;möjliga rehabiliteringsresultatet skall kunna uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna bestämmelserna om rehabilitering är inte i sig av sådan&lt;br&gt;art att de behöver lagform. Allmänna bestämmelser om rehabilitering av&lt;br&gt;skadade finns dock, som ovan nämnts, i 22 kap. lagen om allmän försäk-&lt;br&gt;ring. Vårt lagförslag är att se som en förbättring och ett komplement till&lt;br&gt;den lagens bestämmelser. Lagförslagets bestämmelser är centrala för den&lt;br&gt;enskilde som skadats. Reglerna utgör en del av ett regelkomplex för re-&lt;br&gt;habilitering. Vi finner det mest naturligt och lämpligt att även dessa be-&lt;br&gt;stämmelser regleras i lag. Samtliga bestämmelser om rehabilitering som&lt;br&gt;är av central betydelse far då samma dignitet i lagteknisk mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild fråga är vid vilka psykiska besvär Försvarsmakten skall bi-&lt;br&gt;stå en tidigare anställd. Enligt regeringens uppfattning är det endast i de&lt;br&gt;fall då de psykiska besvären tydligt har sin orsak i händelser efter det att&lt;br&gt;anställningen upphört eller i andra faktorer som uppenbart saknar sam-&lt;br&gt;band med tjänstgöringen som Försvarsmakten inte bör ha något ansvar&lt;br&gt;för att bistå med stöd till rehabiliteringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetslivsinriktad rehabilitering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det första steget i rehabiliteringsprocessen är en utredning av behovet av&lt;br&gt;åtgärder för att den skadade skall återfå full arbetsförmåga eller för att&lt;br&gt;förstärka den skadades möjligheter att i framtiden försörja sig genom&lt;br&gt;förvärvsarbete. Denna utredning skall göras i samråd med den skadade&lt;br&gt;och bör inledas så tidigt som möjligt så att den medicinska rehabilite-&lt;br&gt;ringen kan samordnas med den sociala och arbetsmarknadsmässiga. Re-&lt;br&gt;geringen delar utredningens uppfattning att det är lämpligt att utredning-&lt;br&gt;en resulterar i en skriftlig plan, som kan upprättas med ledning av be-&lt;br&gt;stämmelserna i 22 kap. lagen om allmän försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De huvudsakliga formerna för arbetslivsinriktad rehabilitering är ar-&lt;br&gt;betsträning och utbildning. Arbetsträning innebär att den skadades för-&lt;br&gt;måga att klara ett arbete som han eller hon redan före skadan hade kom-&lt;br&gt;petens för övas upp. I de fall lämplig arbetsträning inte kan anordnas in-&lt;br&gt;om Försvarsmakten bör kontakter med myndigheter eller andra där trä-&lt;br&gt;ningen skulle kunna genomföras förmedlas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att den skadade skall kunna återgå till förvärvslivet är utbildning&lt;br&gt;som syftar till att höja kompetensen till en sådan nivå att den skadade&lt;br&gt;trots eventuellt kvarstående funktionshinder blir attraktiv på arbetsmark-&lt;br&gt;naden av största vikt. Utbildningens betydelse accentueras av att många&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av de anställda i utlandsstyrkan är unga och ännu inte hunnit skaffa sig Prop. 1998/99:68&lt;br&gt;den utbildning de tänkt. Även för dem som redan har en utbildning kan&lt;br&gt;en ny bli nödvändig om skadan förhindrar arbete inom det område där&lt;br&gt;den skadade tidigare arbetat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser därför att Försvarsmakten skall ge ekonomiskt stöd&lt;br&gt;till en utbildning som motiverats av eller förlängts till följd av skadan.&lt;br&gt;Utgångspunkten bör vara att den skadade i vart fall inte skall försättas i&lt;br&gt;en sämre ekonomisk situation än om han eller hon kunnat fullfölja sina&lt;br&gt;ursprungliga utbildnings- eller yrkesplaner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till samhällets utveckling kommer det i praktiken inte&lt;br&gt;sällan att krävas längre utbildningar på universitetsnivå. Ibland kan då&lt;br&gt;frågan uppkomma om den utbildning den skadade önskar är rimlig både i&lt;br&gt;förhållande till kostnader och den skadades förutsättningar. En avvägning&lt;br&gt;får göras i varje enskilt fall. Den enskildes önskemål bör dock väga tungt.&lt;br&gt;I detta sammanhang kan även erinras om att regeln inte innebär att För-&lt;br&gt;svarsmakten nödvändigtvis skall bekosta hela utbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet med rehabiliteringen bör vara att den skadades kompetens höjs&lt;br&gt;så att han eller hon kan fa ett tillfredsställande arbete på den öppna ar-&lt;br&gt;betsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsmaktens stöd skall ses som ett komplement till annat stöd som&lt;br&gt;lämnas till den enskilde. Vid bedömningen av om stöd skall lämnas&lt;br&gt;måste alltid prövas om stödet framstår som skäligt med hänsyn till om-&lt;br&gt;ständigheterna i det enskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Både under den tid arbetsträning och utbildning pågår och sedan den&lt;br&gt;skadades kompetens höjts genom sådana åtgärder bör Försvarsmakten&lt;br&gt;förmedla kontakter med andra myndigheter och organisationer som för-&lt;br&gt;fogar över insatser som kan underlätta den skadades återgång till arbets-&lt;br&gt;livet, se nedan under avsnitt 8.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall skadan lett till ett fysiskt handikapp kan den skadade vara i&lt;br&gt;behov av hjälpmedel för kunna återgå till att försörja sig genom för-&lt;br&gt;värvsarbete och för att kunna leva ett aktivt och självständigt liv. För-&lt;br&gt;svarsmakten bör i dessa fall inte ensam bekosta hjälpmedlen i den mån&lt;br&gt;sådana kan erbjudas på annat sätt inom samhället. Däremot kan det fin-&lt;br&gt;nas anledning för Försvarsmakten att förbättra den skadades situation&lt;br&gt;genom att bistå med medel så att hjälpmedel av särskild art eller kvalitet&lt;br&gt;kan anskaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Social rehabilitering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsmaktens rehabiliteringsansvar skall inte enbart vara inriktat på&lt;br&gt;att den skadade skall återfå så god förvärvsförmåga som möjligt. Rege-&lt;br&gt;ringen delar utredningens mening om att den sociala rehabiliteringen är&lt;br&gt;minst lika viktig. Om det visar sig att den skadade inte anses kunna åter-&lt;br&gt;gå till förvärvsarbete, skall Försvarsmaktens insatser inriktas på att stödja&lt;br&gt;den skadades möjligheter att leva ett aktivt och självständigt liv. Rege-&lt;br&gt;ringen avser att återkomma i detta avseende i förordningen till lagen.&lt;br&gt;Inom ramen för den föreslagna 7 § om ersättning för t.ex. hjälpmedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommer Försvarsmakten att kunna bistå den enskilde ekonomiskt även Prop. 1998/99:68&lt;br&gt;när den skadade har bedömts inte kunna komma att återgå till arbetslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsmaktens rehabiliteringsorganisation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På samma sätt som för arbetsgivarnas allmänna rehabiliteringsansvar bör&lt;br&gt;det särskilt föreskrivas att Försvarsmakten skall ha en på lämpligt sätt&lt;br&gt;organiserad rehabiliteringsorganisation för att det ansvar som beskrivits&lt;br&gt;ovan skall kunna genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen anser att huvudansvaret inom denna rehabiliteringsorga-&lt;br&gt;nisation skall vila på en särskild person som skall se till att den skadade&lt;br&gt;far det stöd och den hjälp som behövs. Regeringen anser dock inte att det&lt;br&gt;finns tillräckligt skäl för att i lag reglera hur denna organisation skall se&lt;br&gt;ut. Regeringen kommer i stället att återkomma i förordningen till detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2 Begränsning av rehabiliteringsansvaret i tiden m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Försvarsmaktens sociala och arbetslivsinriktade&lt;br&gt;rehabiliteringsansvar enligt denna lag skall bestå under tre år. Tiden&lt;br&gt;skall dock kunna förlängas med ytterligare två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsmakten skall samarbeta med andra berörda myndigheter&lt;br&gt;och samordna sina rehabiliteringsinsatser med eventuell annan arbets-&lt;br&gt;givares åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Länsrätten i Göteborg anser att någon tidsbe-&lt;br&gt;gränsning inte skall gälla för den som har fatt psykiska skador till följd&lt;br&gt;av tjänstgöring i utlandsstyrkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Rehabiliteringsinsatserna enligt lagen&lt;br&gt;om allmän försäkring begränsas i princip till ett års tid med hänsyn till&lt;br&gt;reglerna om rehabiliteringspenning. Vissa möjligheter till förlängning&lt;br&gt;finns dock. Arbetsgivares rehabiliteringsansvar gäller dock så länge an-&lt;br&gt;ställningen fortgår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsmaktens rehabiliteringsansvar bör bestå under en längre tid.&lt;br&gt;Regeringen anser att tre år är en rimlig gräns. I vissa fall kan det dock&lt;br&gt;vara befogat med ännu längre tid. Vid vissa svårare skador kan arbetsträ-&lt;br&gt;ning m.m. ta särskilt lång tid i anspråk. Det kan också förekomma att den&lt;br&gt;utbildning som ansetts lämplig tar längre tid än tre år. Det bör därför fin-&lt;br&gt;nas möjlighet att utsträcka ansvaret ytterligare två år om det finns sär-&lt;br&gt;skilda skäl. Om en rehabiliteringsåtgärd befinner sig i sitt slutskede när&lt;br&gt;denna tid löpt ut finns det inget som hindrar Försvarsmakten att låta slut-&lt;br&gt;föra åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan är då från när denna tidsfrist skall börja löpa. Att låta tidsfristen&lt;br&gt;löpa från tidpunkten för skadan är inte lämpligt med hänsyn till hur olika&lt;br&gt;lång tid som kan krävas för att en skadad skall bli så medicinskt återställd&lt;br&gt;att rehabiliteringen kan påbörjas. Tidsfristen bör därför enligt regeringens&lt;br&gt;mening räknas från och med den tidpunkt då de faktiska rehabiliterings-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åtgärderna kan inledas. När denna tidpunkt inträffar far avgöras från fall&lt;br&gt;till fall. Att regeln för hur länge Försvarsmaktens rehabiliteringsansvar&lt;br&gt;kvarstår byggts upp på detta sätt innebär att utredningen av behovet av&lt;br&gt;åtgärder kommer att genomföras innan tidsfristen börjar löpa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan av Försvarsmakten finns myndigheter och andra som har an-&lt;br&gt;svar för rehabiliteringen av en skadad. I de flesta fall är deras inbördes&lt;br&gt;samarbete reglerat och beroende av vilken ställning den skadade har, till&lt;br&gt;exempel som arbetstagare. Att någon skyldighet för de andra inblandade&lt;br&gt;att samarbeta med Försvarsmakten inte följer av regleringen hindrar inte&lt;br&gt;att Försvarsmakten åläggs att samarbeta med exempelvis försäkringskas-&lt;br&gt;san och länsarbetsnämnden. Med hänsyn till att även dessa myndigheter&lt;br&gt;har ansvar för rehabilitering och att Försvarsmaktens insatser kan främja&lt;br&gt;rehabiliteringen borde inga hinder möta för samarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt när det gäller utredningen om den skadades behov av insatser&lt;br&gt;och den planering som genomförts kan det finnas anledning till samar-&lt;br&gt;bete med försäkringskassan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall den skadade har en annan arbetsgivare än Försvarsmakten,&lt;br&gt;som därmed också har ansvar för rehabilitering, skall Försvarsmaktens&lt;br&gt;arbetsuppgifter som huvudregel samordnas med arbetsgivarens. I de fall&lt;br&gt;arbetsgivaren bidrar till att den skadade far en tillfredsställande rehabili-&lt;br&gt;tering kan Försvarsmaktens åtgärder begränsas till en kontroll att så sker.&lt;br&gt;1 vissa fall, till exempel då det är fråga om en arbetsgivare med en verk-&lt;br&gt;samhet av liten omfattning, finns kanske inte förutsättningarna för en&lt;br&gt;tillfredsställande rehabilitering. Försvarsmakten bör då ta ett större an-&lt;br&gt;svar. Meningen är dock inte att den skadades eventuella arbetsgivare&lt;br&gt;skall kunna dra fördel av Försvarsmaktens rehabiliteringsansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3 Ersättning till anhöriga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Anhöriga till den som skadas skall få ersättning&lt;br&gt;för vissa kostnader från Försvarsmakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Utredningen&lt;br&gt;har dock föreslagit att delar av systemet skall regleras i förordning samt&lt;br&gt;att delar av systemet konstrueras som handlingsregler för Försvarsmak-&lt;br&gt;ten och inte som rättighetslagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har tillstyrkt eller inte haft några synpunkter på&lt;br&gt;förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Det är ofta ytterst väsentligt för re-&lt;br&gt;sultatet av övriga rehabiliteringsinsatser att de anhöriga engagerar sig i&lt;br&gt;rehabiliteringen av en skadad. Försvarsmakten bör därför sträva efter att i&lt;br&gt;samråd med den skadade uppmuntra och stödja sådant engagemang från&lt;br&gt;de anhörigas sida. Ibland kan dock en medverkan i rehabiliteringen bli&lt;br&gt;omfattande eller på annat sätt mycket ekonomiskt kännbar för den anhö-&lt;br&gt;rige, samtidigt som rehabiliteringssynpunkter talar starkt för att den an-&lt;br&gt;höriges insatser bör fortsätta. Regeringen anser att Försvarsmakten i så-&lt;br&gt;dana fall skall ge den anhörige skälig ersättning för de kostnader som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppstår. Det kan t.ex. röra sig om ökade boendekostnader, kostnader för&lt;br&gt;barntillsyn, kostnader för resor till en plats där arbetsträning eller andra&lt;br&gt;rehabiliteringsinsatser äger rum eller dylikt. Regeringen delar utredning-&lt;br&gt;ens synpunkt att ersättning inte skall utgå för utebliven arbetsinkomst&lt;br&gt;bl.a. med hänsyn till den rätt till ledighet som i så fall också måste över-&lt;br&gt;vägas. Frågan bör såsom utredningen konstaterat behandlas i ett vidare&lt;br&gt;sammanhang som beaktar också andra anhörigas välmotiverade önskan&lt;br&gt;att medverka i rehabilitering av sina närmaste.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en anställd i utlandsstyrkan skadas svårt, är det även rimligt att de&lt;br&gt;anhöriga får möjlighet att möta honom eller henne vid ankomsten till&lt;br&gt;Sverige. Motsvarande bör gälla även vid ett dödsfall. När någon som&lt;br&gt;skadats är i behov av långvarig läkarvård kan det också finnas anledning&lt;br&gt;att bistå de anhöriga med ersättning för minst ett besök per månad under&lt;br&gt;tiden för sjukhusvistelsen. En sådan ersättning bör ges för resa, uppehälle&lt;br&gt;och för förlorad inkomst. Regeringen anser att den lämpligen bör ges&lt;br&gt;efter samma grunder som gäller i fråga om ersättning av allmänna medel&lt;br&gt;till vittnen m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ovan nämnts har ofta anhörigas stöd avgörande betydelse för en&lt;br&gt;framgångsrik rehabilitering av den skadade. Men även de anhöriga kan&lt;br&gt;själva vara i behov av psykosocialt stöd. Regeringen anser, i likhet med&lt;br&gt;utredningen, att Försvarsmakten bör ta ett ansvar för att sådana behov&lt;br&gt;hos de anhöriga tillgodoses. Försvarsmakten skall därför vid behov ge&lt;br&gt;skäligt ekonomiskt bidrag till kostnader för sådant psykosocialt stöd till&lt;br&gt;anhöriga som Försvarsmakten inte själv kan tillhandahålla. Samtliga&lt;br&gt;regler om ersättning bör vara samlade på ett ställe.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Överklagande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Beslut med stöd av bestämmelserna om rehabi-&lt;br&gt;litering och ersättning till anhöriga far överklagas till allmän förvalt-&lt;br&gt;ningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningen, som till övervägande del inte&lt;br&gt;formulerat sitt förslag som rättighetslagstiftning, har ansett att Försvars-&lt;br&gt;maktens beslut med stöd av denna lag inte bör kunna överklagas. Där-&lt;br&gt;emot bör det finnas möjlighet för den enskilde att begära omprövning av&lt;br&gt;beslut inom Försvarsmakten. Omprövningen bör då ske på en högre nivå&lt;br&gt;än där det ursprungliga beslutet fattades. Utredningen har föreslagit att&lt;br&gt;bestämmelsen om ersättning till anhöriga enligt 11 § andra och tredje&lt;br&gt;stycket i regeringens lagförslag skall regleras i förordningen och att be-&lt;br&gt;slut med stöd av de bestämmelserna skall kunna överklagas till allmän&lt;br&gt;förvaltningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Kammarrätten i Jönköping har ifrågasatt om för-&lt;br&gt;budet att överklaga står i överensstämmelse med artikel 6 i konventionen&lt;br&gt;(den 4 november 1950) angående skydd för de mänskliga rättigheterna&lt;br&gt;och de grundläggande friheterna (nedan benämnd Europakonventionen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivarverket har efterlyst ett mer omfattande resonemang gällan-&lt;br&gt;de kopplingen till lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Karlstads kommun har avstyrkt förslaget på den grunden att det är an-&lt;br&gt;geläget att myndighetsutövning mot enskilda skall kunna överklagas till&lt;br&gt;domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: De föreslagna bestämmelserna skall&lt;br&gt;ses som ett komplement till bl.a det allmännas stöd och åtgärder. För att&lt;br&gt;kunna tillgodose den enskildes behov av insatser är det viktigt att För-&lt;br&gt;svarsmakten ges så stor handlingsfrihet som möjligt vid bestämmandet&lt;br&gt;av stödåtgärder. Utredningens förslag till bestämmelser innebär att För-&lt;br&gt;svarsmakten i vissa situationer &amp;quot;får&amp;quot; bistå den enskilde och dennes anhö-&lt;br&gt;riga. Vid en rättslig bedömning är sådana regler inte att anse som rättig-&lt;br&gt;heter i egentlig mening. Bestämmelserna i den utformningen är alltså inte&lt;br&gt;att betrakta som en rättighetslagstiftning och lämpar sig därför mindre&lt;br&gt;väl för domstolsprövning. Lagrådet har dock ifrågasatt om förbudet mot&lt;br&gt;överklagande, om än formellt korrekt, ändå bör genomföras med hänsyn&lt;br&gt;till de förväntningar hos den enskilde som kan uppkomma till följd av&lt;br&gt;bestämmelser av denna typ. Med hänsyn därtill har regeringen omfor-&lt;br&gt;mulerat förslaget så att det får karaktären av rättighetslagstiftning och&lt;br&gt;därmed lämpar sig bestämmelserna bättre för en eventuell domstolspröv-&lt;br&gt;ning. Skäl saknas att i denna situation överväga en möjlighet till ompröv-&lt;br&gt;ning av Försvarsmaktens beslut i enlighet med utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Kostnadskonsekvenser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har i betänkandet också tagit upp vissa förändringar i för-&lt;br&gt;månssystemet som kan regleras i förordnings form, bl.a. frågan om risk-&lt;br&gt;garantibelopp. Vidare har utredningen föreslagit att vissa särskilda eko-&lt;br&gt;nomiska satsningar bör göras för att förbättra arbetsmiljön för utlands-&lt;br&gt;styrkan. Utredningen har därutöver analyserat vilka ekonomiska konsek-&lt;br&gt;venser som utredningens förslag kommer att medföra. Remissinstanserna&lt;br&gt;har i dessa delar i stort sett inte framfört några synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i sina förslag i vissa delar valt andra författningstek-&lt;br&gt;niska lösningar. Bl.a. har förslag som utredningen ansett kunna regleras i&lt;br&gt;förordningsform i stället tagits in i lagförslaget. Däremot har regeringen&lt;br&gt;till skillnad från utredningen den uppfattningen att vissa andra författ-&lt;br&gt;ningsförslag bl.a. om koordinatörer, inte bör lagregleras. Frågan om ut-&lt;br&gt;formningen av riskgarantibelopp - som bör regleras i förordning - avser&lt;br&gt;regeringen behandla i förordningsarbetet. För att kunna göra en samlad&lt;br&gt;kostnadsanalys kan vi emellertid redan nu anmäla att vi inte kommer att&lt;br&gt;helt följa utredningens förslag i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om kostnadskonsekvensema av förslaget kan följande sägas.&lt;br&gt;Utredningen har i fråga om rehabiliteringsansvaret m.m. beräknat att för-&lt;br&gt;slaget kan medföra en kostnadsökning om cirka 500 000 kronor per år.&lt;br&gt;Regeringen delar utredningens bedömning att det i lagförslaget angivna&lt;br&gt;rehabiliteringsansvaret m.m. inte medför några större kostnadsökningar.&lt;br&gt;Införandet av en regel som gör arbetsmiljölagen gällande för utlandsstyr-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan vid tjänstgöring utomlands kan inte heller medföra några kostnads- Prop. 1998/99:68&lt;br&gt;ökningar. På längre sikt bör detta ses som en investering som medför&lt;br&gt;kostnadsminskningar eftersom ett välutfört och fungerande miljöarbete&lt;br&gt;leder till minskade arbetsskador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om förslaget om en nedre gräns om fem basbelopp för beräk-&lt;br&gt;ning av livränta har utredningen inte ansett detta medföra några kost-&lt;br&gt;nadsökningar. Regeringen delar utredningens bedömning att förslaget i&lt;br&gt;denna del inte medför några ökade kostnader. Kostnaderna för regering-&lt;br&gt;ens förslag i övrigt skall finansieras inom utgiftsområde 6 Totalförsvar,&lt;br&gt;anslaget A2 Fredsfrämjande truppinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till lagens bestämmelser om rehabilitering och ersättning till anhöriga&lt;br&gt;kopplas överklagandebestämmelser. Överklagandebestämmelsen vad&lt;br&gt;gäller beslut som fattas med stöd av lagens rehabiliteringsbestämmelser&lt;br&gt;innebär inte någon kostnadsmässig förändring i förhållande till gällande&lt;br&gt;reglering. I fråga om beslut som fattas med stöd av reglerna om ersätt-&lt;br&gt;ning till anhöriga som överklagas har regeringen ingen anledning att upp-&lt;br&gt;skatta att det kan bli fråga om annat än något enstaka mål. Kostnaden kan&lt;br&gt;bedömas som mycket ringa och får därför i sammanhanget betraktas som&lt;br&gt;marginell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den särskilda ekonomiska satsning på arbetsmiljöområdet på cirka 10&lt;br&gt;miljoner kronor på tre år som utredningen föreslagit anser regeringen inte&lt;br&gt;nu skall behandlas i samband med detta lagförslag. Vi avser att åter-&lt;br&gt;komma i annat sammanhang i denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Författningsförslagen kan träda i kraft tidigast den 1 juli 1999. De före-&lt;br&gt;slagna bestämmelserna bör gälla från ikraftträdandet. Dock bör det reha-&lt;br&gt;biliteringssystem som Försvarsmakten tillämpar för anställda i utlands-&lt;br&gt;styrkan vara enhetligt. De nya rehabiliteringsbestämmelsema bör därför&lt;br&gt;tillämpas även på tidigare anställda i utlandsstyrkan som skadats efter&lt;br&gt;utgången av år 1992. I fråga om ersättning till anhöriga innebär denna&lt;br&gt;reglering att ersättning i sådana fall kan betalas ut för ersättningsgilla&lt;br&gt;kostnader som uppkommit efter det att lagen trätt ikraft. Skadan som den&lt;br&gt;enskilde drabbats av, och som en anhörig grundar sitt anspråk på, måste&lt;br&gt;dock ha uppstått efter utgången av 1992.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;12 Författningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1§&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Lagens tillämpningsområde styrs av bestämmelsen i 1 §. Vilka som skall&lt;br&gt;anställas i utlandsstyrkan framgår av andra stycket. Det är endast den&lt;br&gt;militära och civila personal som behövs för en viss internationell verk-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samhet utomlands som far anställas i utlandsstyrkan. Internationell verk- Prop. 1998/99:68&lt;br&gt;samhet som avses är verksamhet som syftar till att avvärja risk för en&lt;br&gt;väpnad konflikt, hejda en pågående väpnad konflikt, övervaka överens-&lt;br&gt;kommelser om fred och vapenstillestånd samt att skapa förutsättningar&lt;br&gt;för varaktig fred och säkerhet genom humanitärt arbete i samband med&lt;br&gt;en väpnad konflikt. En missions huvuduppgift kan omfatta ett eller flera&lt;br&gt;av de ändamål som personal får anställas i utlandsstyrkan for.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anställning i utlandsstyrkan kan bara ske när Försvarsmakten deltar i&lt;br&gt;en viss insats. Att endast den personal som behövs får anställas i utlands-&lt;br&gt;styrkan innebär inte att det är varje enskild persons uppgift som skall&lt;br&gt;ställas i forhållande till uppdragets syfte. Av betydelse är den huvudsak-&lt;br&gt;liga verksamheten för gruppen och om personens uppgifter behövs för att&lt;br&gt;hela uppdraget skall kunna genomföras. Den personal som t.ex. står för&lt;br&gt;matlagningen till den övriga styrkan kan och skall således anställas i ut-&lt;br&gt;landsstyrkan. Detta innebär också att personal som Sverige ställer till&lt;br&gt;förfogande till internationella organisationers sekretariat inte kan anstäl-&lt;br&gt;las i utlandsstyrkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen innebär alltså inte att alla som tjänstgör inom interna-&lt;br&gt;tionell verksamhet inom Försvarsmakten skall vara anställda i utlands-&lt;br&gt;styrkan. I detta sammanhang kan även erinras om att det av 2 § lagen&lt;br&gt;(1992:1153) om väpnad styrka for tjänstgöring utomlands framgår att&lt;br&gt;anställning i utlandsstyrkan skall ske särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2§&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges vilka delar av arbetsmiljölagen (1977:1160) som skall&lt;br&gt;tillämpas då anställda i utlandsstyrkan tjänstgör utomlands. Bestämmel-&lt;br&gt;sen motiveras närmare i avsnitt 7.1. Regeln innebär att vissa delar av ka-&lt;br&gt;pitlen om bestämmelserna om arbetsmiljöns beskaffenhet och om all-&lt;br&gt;männa skyldigheter blir tillämpliga. Arbetsmiljöåtgärdema måste dock&lt;br&gt;anpassas till arbetets särskilda karaktär. Detta innebär inte att högre ska-&lt;br&gt;derisker än vid en arbetsplats i Sverige skall accepteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare skall vissa av bestämmelserna om skyddsombud och skydds-&lt;br&gt;kommittéer tillämpas. Deras befogenhet är dock begränsad med hänsyn&lt;br&gt;till att det är fråga om arbete utomlands. I fråga om förfarande m.m. kan&lt;br&gt;ledning sökas i arbetsmiljölagens regler även om de inte är direkt till-&lt;br&gt;lämpliga i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsteg från arbetsmiljölagens regler far göras om en tillämpning hind-&lt;br&gt;ras av tjänstgöringsförhållandena. Varje avsteg måste dock framstå som&lt;br&gt;motiverat med hänsyn till den rådande situationen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3§&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i första punkten har forts över från förordningen&lt;br&gt;(1984:309) om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten och innebär att be-&lt;br&gt;sked inte behöver lämnas om att tidsbegränsad anställning inte kommer&lt;br&gt;att fortsätta. Någon saklig ändring är inte avsedd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra punkten i bestämmelsen innebär att 12 § semesterlagen&lt;br&gt;(1977:480), som anger att arbetstagaren har rätt att ta ut sin semester un-&lt;br&gt;der viss tid på året, inte gäller. Anställda i utlandsstyrkan har därmed&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bara rätt att förlägga sin semester under denna tid på året om Försvars-&lt;br&gt;makten går med på det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av tredje punkten följer att inte heller arbetstidslagen (1982:673) skall&lt;br&gt;tillämpas på de anställda i utlandsstyrkan. För att kunna organisera styr-&lt;br&gt;kor för snabb avförd till ett s.k. missionsområde är Försvarsmakten inte&lt;br&gt;heller bunden av arbetstidslagen vid tjänstgöring och utbildning i Sveri-&lt;br&gt;ge-&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4§&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i första stycket har i huvudsak förts över från förordning-&lt;br&gt;en (1984:309) om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten. Någon saklig&lt;br&gt;ändring är inte avsedd. Att tidsbegränsad anställning får avse tjänstgö-&lt;br&gt;ringstiden har införts för att möjliggöra att de som anställts enbart för&lt;br&gt;utbildningstiden skall kunna anställas för enbart tjänstgöringstiden om&lt;br&gt;det behövs. Den tidsbegränsade anställningen kan antingen gälla för viss&lt;br&gt;tid eller tills vidare dock längst till visst datum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra och tredje stycket har också förts över från förordningen om ut-&lt;br&gt;landsstyrkan inom Försvarsmakten. Bestämmelserna innebär att en tids-&lt;br&gt;begränsad anställning kan sägas upp före anställningstidens utgång. Nå-&lt;br&gt;gon saklig ändring är inte heller här avsedd.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5§&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen innebär bland annat att skador som inträffar även under&lt;br&gt;fritid kan medföra ersättning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeför-&lt;br&gt;säkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av första stycket framgår att all tid från det att den första färden till&lt;br&gt;tjänstgöringsplatsen påbörjas till det att den sista färden från tjänstgö-&lt;br&gt;ringsplatsen avslutas är arbetstid när man enligt lagen om arbetsskadeför-&lt;br&gt;säkring tar ställning till om en skada eller en sjukdom har uppkommit i&lt;br&gt;arbetet. När någon har skadats eller drabbats av en sjukdom prövas först&lt;br&gt;om det har inträffat under den tid som försäkringen avser. Därefter prö-&lt;br&gt;vas om det är en sådan skada eller sjukdom som omfattas av försäkring-&lt;br&gt;en. Vid denna sistnämnda prövning skall, enligt andra stycket, de bevis-&lt;br&gt;regler som är förmånligast för den enskilde tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast om det finns särskilda skäl omfattar skyddet skador och sjuk-&lt;br&gt;domar som den enskilde drabbas av under ledighet som tillbringas i annat&lt;br&gt;land än tjänstgöringslandet. Utförs arbetet i flera länder, som ofta är fallet&lt;br&gt;vid konflikter i gränstrakter, betraktas samtliga dessa som tjänst görings-&lt;br&gt;land. Särskilda skäl kan föreligga om den enskilde under sin ledighet&lt;br&gt;vistas i ett grannland där hotbilden är densamma som i tjänstgöringslan-&lt;br&gt;det. Detta innebär att vid tjänstgöring i gränsområden omfattar skyddet&lt;br&gt;normalt sett vistelser även i grannlandet trots att den anställde inte är sta-&lt;br&gt;tionerad där. En så kallad fritidsskada som omfattas av undantaget är&lt;br&gt;t.ex. när en anställd i utlandsstyrkan under ledig tid i ett grannland utsätts&lt;br&gt;för misshandel eller annat våld i sin egenskap av anställd i utlandsstyr-&lt;br&gt;kan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket innebär att prövningen av om en skada är en arbetsskada&lt;br&gt;skall ske enligt regler om samband och skadekriterier i den av de båda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagarna som ger det förmånligaste resultatet för den enskilde. Ersättning&lt;br&gt;betalas dock alltid ut enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket utgör en undre gräns till skydd för dem som vid en ar-&lt;br&gt;betsskada annars skulle få mycket låg livränta.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6§&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen, som också motiveras i avsnitt 8, anger de grundläggande&lt;br&gt;momenten i de åtgärder Försvarsmakten skall vidta för att rehabilitera&lt;br&gt;den som skadats under tjänstgöring i utlandsstyrkan. Åtgärderna skall&lt;br&gt;riktas till dem som på grund av skada drabbats av invaliditet eller ned-&lt;br&gt;sättning av arbetsförmågan. Av första punkten följer att Försvarsmakten i&lt;br&gt;samråd med den skadade skall utreda vilka specifika behov som den ska-&lt;br&gt;dade har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att ordet ”skadas” använts innebär inte att rehabiliteringsansvaret en-&lt;br&gt;bart skall aktualiseras då skadan orsakats av olyckshändelse. Rehabilite-&lt;br&gt;ring bör även komma i fråga vid fall som enligt praxis skulle anses vara&lt;br&gt;arbetssjukdom. Detta gäller exempelvis vissa sjukdomar och parasiter&lt;br&gt;som finns inom uppdragsområdet och som är svåra att skydda sig mot på&lt;br&gt;grund av tjänstgöringsförhållandena. Dessutom bör även vissa skadeför-&lt;br&gt;lopp som är för utsträckta för att betecknas som olyckor, innefattas om&lt;br&gt;orsaken kan hänföras till deltagandet i utlandsstyrkans verksamhet. An-&lt;br&gt;svaret omfattar såväl fysiska som psykiska skador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsträning innebär att den skadade övar upp sin förmåga att klara&lt;br&gt;ett arbete som han eller hon redan före skadan hade kompetens för. Detta&lt;br&gt;kan ofta ske inom ramen för Försvarsmaktens verksamhet som spänner&lt;br&gt;över ett stort falt. Av andra punkten följer att Försvarsmakten skall söka&lt;br&gt;finna lämplig arbetsträning inom myndigheten. Om den skadade har en&lt;br&gt;arbetsgivare, är Försvarmaktens ansvar för att finna lämplig arbetsträning&lt;br&gt;subsidiärt, se vidare författningskommentaren till 9 §. I de fall lämplig&lt;br&gt;arbetsträning inte kan anordnas inom Försvarsmakten bör kontakter med&lt;br&gt;myndigheter eller andra där träningen skulle kunna genomföras förmed-&lt;br&gt;las.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsmakten skall enligt tredje punkten medverka till att den skada-&lt;br&gt;de far den utbildning som han eller hon behöver för att bli attraktiv på&lt;br&gt;arbetsmarknaden. Utbildningens betydelse accentueras av att många av&lt;br&gt;de anställda i utlandsstyrkan är unga och ännu inte hunnit skaffa sig den&lt;br&gt;utbildning de tänkt. Även för dem som redan har en utbildning kan en ny&lt;br&gt;bli nödvändig om skadan förhindrar arbete inom det område där den ska-&lt;br&gt;dade tidigare har arbetat. Även någon typ av fortbildning kan vara av&lt;br&gt;betydelse för att förbättra möjligheterna att få ett arbete. Längre utbild-&lt;br&gt;ningar på universitetsnivå kan förekomma.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7§&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Omfattningen av det stöd som anges i paragrafen får prövas individuellt.&lt;br&gt;Bestämmelsens första stycke innebär att Försvarsmakten i vissa fall skall&lt;br&gt;ge den skadade ekonomiskt stöd till utbildning. Ekonomiskt stöd till ut-&lt;br&gt;bildning behöver kanske t.ex. inte ges för hela utbildningskostnaden, utan&lt;br&gt;behovet får avvägas med hänsyn till den skadades kvarstående funk-&lt;br&gt;tionshinder och andra konsekvenser av skadan. Vidare bör andra in-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;komstmöjligheter beaktas. I många fall torde det bli fråga om att komp-&lt;br&gt;lettera andra förmåner så att den skadade far en reell ekonomisk möjlig-&lt;br&gt;het att fullgöra den avsedda utbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa fall kan den sociala och arbetslivsinriktade rehabiliteringen&lt;br&gt;gynnas av att den allmänna sjukvården kompletteras. Detta kan avse så-&lt;br&gt;dan vård som inte omfattas av den allmänna vården, exempelvis vissa&lt;br&gt;former av psykosocialt stöd. I andra fall kan särskilda insatser behövas&lt;br&gt;för att påskynda den medicinska rehabiliteringen även om lämplig be-&lt;br&gt;handling i och för sig skulle ha kunnat fås inom den allmänna vården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall skadan lett till ett fysiskt handikapp kan den skadade vara i&lt;br&gt;behov av hjälpmedel för att kunna återgå till att försörja sig själv genom&lt;br&gt;förvärvsarbete och för att kunna leva ett aktivt och självständigt liv. En-&lt;br&gt;ligt andra stycket skall Försvarsmakten därför ge stöd även till andra åt-&lt;br&gt;gärder. Försvarsmakten bör i dessa fall inte ensam bekosta hjälpmedlen i&lt;br&gt;den mån sådana erbjuds på annat sätt inom samhället. Däremot kan det&lt;br&gt;finnas anledning för Försvarsmakten att förbättra den skadades situation&lt;br&gt;genom att bistå med medel så att hjälpmedel av särskild art eller kvalitet&lt;br&gt;kan anskaffas. Försvarsmaktens kostnader blir således subsidiära i för-&lt;br&gt;hållande till vad som normalt skall utgå från andra myndigheter för&lt;br&gt;hjälpmedel m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom framgår av tredje stycket och vad som ovan sagts skall stödet&lt;br&gt;endast ges om det inte tillhandahålls av annan till följd av andra bestäm-&lt;br&gt;melser och om det framstår som skäligt med hänsyn till samtliga omstän-&lt;br&gt;digheter.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8§&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen uttrycker hur långt Försvarsmaktens rehabiliteringsansvar&lt;br&gt;sträcker sig i tiden. Den treåriga tidsfristen inleds i princip när en arbets-&lt;br&gt;träning eller en utbildning kan inledas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skäl att utsträcka åtgärderna utöver tre år kan föreligga exempelvis om&lt;br&gt;den skadades tillstånd är sådant att den medicinska rehabiliteringen&lt;br&gt;måste pågå jämsides med utbildning eller arbetsträning och kräver så&lt;br&gt;mycket tid att de övriga insatserna blir lidande. Andra exempel är att den&lt;br&gt;skadade gör stora framsteg mot slutet av treårsperioden och det därmed&lt;br&gt;inte kan anses rimligt att avbryta åtgärderna eller att den utbildning den&lt;br&gt;skadade genomför är så lång att det inte inom treårstiden går att bedöma&lt;br&gt;om studierna kommer att försenas på grund av skadan.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9§&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Av första stycket framgår att Försvarsmakten skall samarbeta med andra&lt;br&gt;myndigheter vid genomförandet av rehabiliteringen så att samtliga resur-&lt;br&gt;ser som finns tillgängliga i samhället kommer till användning på ett för&lt;br&gt;den skadade adekvat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den skadades eventuella arbetsgivare har i stora delar samma ansvar&lt;br&gt;för rehabilitering som Försvarsmakten. Därför bör, såsom framgår av&lt;br&gt;andra stycket, insatserna samordnas. I de fall en eventuell arbetsgivare&lt;br&gt;tar ett stort ansvar för rehabiliteringen bör Försvarsmaktens åtgärder i de&lt;br&gt;flesta fall kunna inskränkas till enbart avstämning av hur rehabiliteringen&lt;br&gt;förlöper. I särskilt svåra fall som kräver omfattande resurser kan det dock&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finnas skäl för Försvarsmakten att bidra med ytterligare resurser utöver&lt;br&gt;vad arbetsgivaren kan erbjuda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan också finnas anledning att erbjuda möjligheten till arbetsträ-&lt;br&gt;ning inom Försvarsmakten i de fall lämplig sådan träning inte kan anord-&lt;br&gt;nas hos arbetsgivaren.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10 §&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Av bestämmelsen framgår att den skadades eventuella arbetsgivare allt-&lt;br&gt;jämt har kvar sitt rehabiliteringsansvar.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11 §&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I vissa särskilda fall kan det finnas ett behov av att någon anhörig till den&lt;br&gt;skadade medverkar vid rehabiliteringen. Med anhörig avses person som&lt;br&gt;har en mycket nära social relation till den skadade eller avlidne. För-&lt;br&gt;svarsmakten i dessa fall, vilket följer av första stycket, skall ge skälig&lt;br&gt;ersättning för de kostnader medverkan i rehabiliteringen medför för den&lt;br&gt;anhörige. I vilka fall en anhörig bör medverka i rehabiliteringen bör be-&lt;br&gt;stämmas utifrån den skadades behov och det bör stå klart att detta främjar&lt;br&gt;rehabiliteringen. Som exempel på kostnader som kan ersättas kan nämnas&lt;br&gt;ökade boendekostnader, kostnader för resor och kostnader för barntill-&lt;br&gt;syn. Ersättning för förlorad arbetsinkomst eller ersättning för utfört ar-&lt;br&gt;bete räknas inte hit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom regeln i andra stycket får anhöriga till de anställda ersättning&lt;br&gt;för vissa kostnader som uppkommer till följd av att den anhörige skall ta&lt;br&gt;emot den som förolyckats och för att möta eller besöka den som skadats&lt;br&gt;svårt. Ersättning kan således betalas ut för resekostnader samt kostnader&lt;br&gt;för uppehälle och tidsspillan. Ingen begränsning har angetts för antalet&lt;br&gt;resor. Ett riktmärke kan dock vara en resa per månad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av tredje stycket följer att Försvarsmakten skall ge ekonomiskt bidrag&lt;br&gt;till krisstöd eller annat psykosocialt stöd till ovannämnda anhöriga, dvs. i&lt;br&gt;fall då den anställde dödats eller skadats svårt. Stödet skall dock föregås&lt;br&gt;av en skälighetsprövning i det enskilda fallet. Alla omständigheter av&lt;br&gt;betydelse bör då vägas in såsom t.ex. den anhöriges relation till den ska-&lt;br&gt;dade, behovet av stöd, skadans art och möjligheten att erhålla professio-&lt;br&gt;nell hjälp från annat håll.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12 §&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen, som fatt annan innebörd efter lagrådets yttrande, anges att&lt;br&gt;beslut som fattas med stöd av lagens bestämmelser om rehabilitering i&lt;br&gt;6-8 §§ och beslut om ersättning till anhöriga enligt 11 § får överklagas&lt;br&gt;till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagan-&lt;br&gt;de till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Lagen träder i kraft den 1 juli 1999. Att 6-11 §§ skall tillämpas på ti-&lt;br&gt;digare anställda i utlandsstyrkan som skadats efter utgången av år 1992&lt;br&gt;innebär att dessa liksom i dag skall omfattas av Försvarsmaktens rehabi-&lt;br&gt;literingsansvar. Se i övrigt avsnitt 11.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av betänkandet SOU 1998:30 Ut-&lt;br&gt;landsstyrkan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har haft i uppdrag att se över reglerna for Försvarsmaktens&lt;br&gt;internationella fredsfrämjande verksamhet utomlands med tonvikt på&lt;br&gt;regler och rutiner som tillämpas vid personskador samt att föreslå för-&lt;br&gt;bättringar. Som grund för dessa förslag har utredningen ägnat särskild&lt;br&gt;uppmärksamhet åt att analysera riskerna i utlandsstyrkans verksamhet,&lt;br&gt;den skadeförebyggande verksamheten samt omhändertagandet då en per-&lt;br&gt;sonskada inträffar.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Hög risk for allvarliga personskador&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Att tjänstgöra i internationell fredsfrämjande verksamhet innebär förhöj-&lt;br&gt;da risker att skadas och invalidiseras. Den statistik utredningen inhämtat&lt;br&gt;visar att skaderiskema är väsentligt högre än för de mest skadedrabbade&lt;br&gt;yrkena i Sverige. Både risken att skadas och att invalidiseras är ungefar&lt;br&gt;tre gånger så hög. I förhållande till dem som fullgör värnplikt är skillna-&lt;br&gt;derna inte lika stora, men det beror på att även denna grupp utsätts för&lt;br&gt;väsentligt större skaderisker än vad som förekommer i arbetslivet. Statis-&lt;br&gt;tiken visar också att det är de meniga soldaterna i utlandsstyrkan som&lt;br&gt;löper de största riskerna att skadas och invalidiseras. Verksamheten in-&lt;br&gt;nebär dessutom en särskild risk för allvarliga psykiska skador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De höga skaderiskema motiverar särskilda satsningar för de anställda i&lt;br&gt;internationellt fredsfrämjande insatser. Detta motiveras också av att de&lt;br&gt;anställda frivilligt utsätter sig för fara för att fullfölja Sveriges åtaganden&lt;br&gt;till stöd för världsfreden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår i korthet följande.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Det skadeförebyggande arbetet utökas och intensifieras&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;• Försvarsmakten skall i princip ha samma arbetsmiljöansvar utomlands&lt;br&gt;som i Sverige. Detta innebär bl. a. att det skall finnas skyddsombud&lt;br&gt;och skyddskommittéer vid de svenska missionerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• 10 miljoner kronor satsas särskilt på arbetsmiljöarbete inom Försvars-&lt;br&gt;makten. Medlen skall betalas ut under en treårsperiod. De skall bl.a.&lt;br&gt;användas till en översyn av olika riskmoment inom den fredsfrämjan-&lt;br&gt;de verksamheten och till att skapa ökad medvetenhet om betydelsen av&lt;br&gt;skadeförebyggande åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Kriterierna för antagning modifieras. Särskild vikt skall läggas vid de&lt;br&gt;sökandes omdöme och personliga mognad.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Det praktiska omhändertagandet av dem som skadats under tjänstgö-&lt;br&gt;ring förbättras&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;• Försvarsmaktens ansvar för social och arbetslivsinriktad rehabilitering&lt;br&gt;av dem som skadats under tjänstgöringen förtydligas och definieras.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsmakten skall utreda rehabiliteringsbehovet, planera insatserna&lt;br&gt;och hjälpa och stödja den skadade så att han eller hon får lämplig ar-&lt;br&gt;betsträning eller utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Försvarsmakten skall kunna ge bidrag till en utbildning som motiveras&lt;br&gt;av eller förlängs till följd av skadefallet. Detta gäller även högre studi-&lt;br&gt;er.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Försvarsmakten skall även kunna ge bidrag till andra särskilda rehabi-&lt;br&gt;literingsinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Särskilda insatser skall göras för att stärka den skadades möjligheter&lt;br&gt;att leva ett aktivt och självständigt liv, också i de fall arbetsförmåga&lt;br&gt;inte kan uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• För varje anställd som skadas allvarligt skall det utses en särskild per-&lt;br&gt;son som har ansvar för att den skadade får lämplig rehabilitering&lt;br&gt;(koordinatör). Koordinatören skall dessutom kunna hjälpa den skada-&lt;br&gt;de med praktiska eller ekonomiska angelägenheter, såsom att fa ut er-&lt;br&gt;sättning på grund av skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Försvarsmakten skall ha ett särskilt ansvar att undersöka om de tidiga-&lt;br&gt;re anställda drabbats av skador.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Det ekonomiska skyddet för de skadade förbättras&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;• Ersättningen enligt Statens riskgaranti höjs totalt sett samtidigt som&lt;br&gt;den omstruktureras. Högst ersättning skall betalas till dem som ska-&lt;br&gt;dats av händelser som har direkt samband med den fredsfrämjande in-&lt;br&gt;satsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• En särskild livsvarig livränta införs för de svårast skadade. Den är&lt;br&gt;skattefri och kan utgå med som mest två basbelopp per år, motsvaran-&lt;br&gt;de ca. 6 000 kr i månaden i dagens penningvärde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Ersättningen vid dödsfall koncentreras till de närmast anhöriga. Sär-&lt;br&gt;skilda belopp utgår till make eller sambo och barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Den som skadas under tjänstgöring får i princip alltid sjukersättning&lt;br&gt;minst motsvarande sjukpenning och rehabiliteringspenning räknad på&lt;br&gt;lönen under tjänstgöringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Om den anställde drabbas av arbetsskada skall arbetsskadelivräntan&lt;br&gt;alltid baseras på minst fem basbelopp vid full nedsättning av arbets-&lt;br&gt;förmågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• En tidigare anställd som skadats under anställningen far under tre år&lt;br&gt;efter det att anställningen avslutats samma sjukvårdsförmåner som&lt;br&gt;under tjänstgöringen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Stöd till de skadades anhöriga införs&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;• Anhöriga skall fa ersättning för att kunna möta vid hemkomsten till&lt;br&gt;Sverige och därefter besöka en skadad på sjukhus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Anhöriga som medverkar vid en skadads rehabilitering skall kunna fa&lt;br&gt;ersättning för kostnader som detta orsakar. Vid svårare skador skall&lt;br&gt;Försvarsmakten kunna ge bidrag till kostnader för krisstöd och annat&lt;br&gt;psykosocialt stöd till anhöriga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Anhöriga skall också kunna få bistånd och vägledning i praktiska och&lt;br&gt;ekonomiska frågor genom den skadades koordinatör.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Regleringen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag kräver delvis lagform. Vissa bestämmelser har där-&lt;br&gt;för sammanförts i en lag om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten. Hu-&lt;br&gt;vuddelen av bestämmelserna återfinns i en till lagen knuten förordning&lt;br&gt;om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den föreslagna lagen definieras även begreppet internationell freds-&lt;br&gt;främjande verksamhet, vilket bildar utgångspunkt för avgränsningen av&lt;br&gt;utlandsstyrkans verksamhet i förhållande till annan internationell verk-&lt;br&gt;samhet som bedrivs av Försvarsmakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Betänkandets förslag till lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagens tillämpningsområde&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag tillämpas på de anställda i utlandsstyrkan inom Försvars-&lt;br&gt;makten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § I utlandsstyrkan anställs endast den militära och civila personal som&lt;br&gt;behövs för internationell fredsfrämjande verksamhet utomlands.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Med internationell fredsfrämjande verksamhet avses insatser utom-&lt;br&gt;lands i syfte att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. avvärja risk för en väpnad konflikt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. hejda en pågående väpnad konflikt, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. övervaka överenskommelser om fred och vapenstillestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med internationell fredsfrämjande verksamhet avses även andra upp-&lt;br&gt;gifter som fullgörs i samband med insatser enligt 1-3 och som behövs för&lt;br&gt;att skapa förutsättningar för en varaktig fred.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Tillämpning av vissa lagar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4 § I fråga om de anställda i utlandsstyrkan skall 2 och 3 kap., 6 kap.&lt;br&gt;1-6 §§, 6 a § första stycket första och andra satsen samt andra stycket&lt;br&gt;samt 8 och 9 §§ arbetsmiljölagen (1977:1160) tillämpas även utomlands,&lt;br&gt;om inte tjänstgöringsförhållandena hindrar detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § I fråga om de anställda i utlandsstyrkan skall följande bestämmelser&lt;br&gt;inte tillämpas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. 15-17 §§ lagen (1982:80) om anställningsskydd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. 12 § semesterlagen (1977:480), samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. arbetstidslagen (1982:673).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Vid prövning av om en anställd drabbats av en arbetsskada skall 7&lt;br&gt;och 8 §§ lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd tillämpas om&lt;br&gt;det är förmånligare för den enskilde än en tillämpning av motsvarande&lt;br&gt;regler i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av lagen om arbetsskadeförsäkring utgör livränteun-&lt;br&gt;derlaget minst fem basbelopp.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Social och arbetslivsinriktad rehabilitering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;7 § Om någon skadas under anställning i utlandsstyrkan skall Försvars-&lt;br&gt;makten i samråd med den skadade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. utreda behovet av åtgärder för att den skadade skall återfå full ar-&lt;br&gt;betsförmåga eller för att stärka den skadades möjligheter att i framtiden&lt;br&gt;försörja sig genom förvärvsarbete,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om det är möjligt, bereda den skadade lämplig arbetsträning inom&lt;br&gt;ramen för Försvarsmaktens verksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. medverka till att den skadade får tillgång till lämplig yrkesutbildning&lt;br&gt;eller annan fortsatt utbildning som är ägnad att stärka hans eller hennes&lt;br&gt;förvärvsförmåga, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. förmedla kontakter med andra myndigheter och organisationer som&lt;br&gt;förfogar över insatser som kan underlätta den skadades återgång till ar-&lt;br&gt;betslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § I fall som avses i 7 § 3 får Försvarsmakten ge ekonomiskt stöd till en&lt;br&gt;utbildning som föranletts av eller förlängts till följd av skadefallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsmakten får också ge stöd till andra åtgärder som främjar den&lt;br&gt;skadades återgång till arbetslivet samt till anskaffande av de hjälpmedel&lt;br&gt;som den skadade kan vara i behov av.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en anhörigs medverkan är av särskild betydelse för den skadades&lt;br&gt;rehabilitering får Försvarsmakten ge den anhörige ersättning för kostna-&lt;br&gt;der som föranleds av en sådan insats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Om den skadade efter utredning enligt 7 § 1 inte anses kunna återgå&lt;br&gt;till förvärvsarbete skall Försvarsmaktens åtgärder inriktas på att stärka&lt;br&gt;den skadades möjligheter att leva ett aktivt och självständigt liv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller om den skadade drabbats av allvarliga men som inte&lt;br&gt;hindrar förvärvsförmågan men i övrigt påverkar livsföringen avsevärt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Om någon skadas under anställning i utlandsstyrkan och det finns&lt;br&gt;anledning att anta att skadan kan leda till bestående funktionshinder eller&lt;br&gt;annars är av allvarlig art, skall Försvarsmakten utse en person som skall&lt;br&gt;stödja och bistå den skadade (koordinatör).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Försvarsmaktens ansvar enligt 7-9 §§ kvarstår under en tid av tre år&lt;br&gt;från det att åtgärder enligt 7 § 2 och 3 kan inledas. Om särskilda skäl fö-&lt;br&gt;religger kan åtgärderna utsträckas under ytterligare två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Vid fullgörandet av de uppgifter som avses i 7-9 §§ skall Försvar-&lt;br&gt;smakten samarbeta med försäkringskassan, länsarbetsnämnden och andra&lt;br&gt;berörda myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsmaktens åtgärder bör samordnas med en eventuell arbetsgiva-&lt;br&gt;res.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Försvarsmaktens ansvar enligt 7-9 §§ innebär ingen inskränkning i&lt;br&gt;det ansvar som enligt 2 kap. och 3 kap. 2 a § arbetsmiljölagen&lt;br&gt;(1977:1160) samt 22 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring åvilar&lt;br&gt;den skadades arbetsgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Omprövning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;14 § Om den skadade inte är nöjd med ett beslut enligt 7-9 §§ kan han&lt;br&gt;eller hon begära att beslutet omprövas av Försvarsmakten. Det ompröva-&lt;br&gt;de beslutet kan inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Bestämmelserna i 7-13 §§&lt;br&gt;skall tillämpas även i fråga om tidigare anställda i utlandsstyrkan som&lt;br&gt;skadats efter utgången av år 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över&lt;br&gt;betänkandet Utlandsstyrkan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Arbetsdomstolen, Göta hovrätt, Kammarrätten i Jönköping, Länsrätten i&lt;br&gt;Göteborg, Domstolsverket, Rikspolisstyrelsen, Försvarsmakten, Statens&lt;br&gt;räddningsverk, Riksförsäkringsverket, Försäkringskasseförbundet (jämte&lt;br&gt;yttrande från Försäkringskassan i Stockholms län, Uppsala läns allmänna&lt;br&gt;försäkringskassa, Östergötlands läns allmänna försäkringskassa, Bohus-&lt;br&gt;läns allmänna försäkringskassa, Västmanlands läns allmänna försäk-&lt;br&gt;ringskassa, Jämtlands läns försäkringskassa, Västerbottens läns allmänna&lt;br&gt;försäkringskassa och Göteborgs allmänna försäkringskassa), Socialsty-&lt;br&gt;relsen, Kammarkollegiet, Generaltullstyrelsen, Statens trygghetsnämnd,&lt;br&gt;Högskoleverket, Arbetsmarkandsstyrelsen, Arbetarskyddsstyrelsen, Offi-&lt;br&gt;cersförbundet, Sveriges Reservofficerares förbund, Sveriges akademikers&lt;br&gt;centralorganisation (jämte yttrande från SACO-försvar), Statens arbets-&lt;br&gt;givarverk, Landstingsförbundet, Stockholms läns landsting, Kristianstads&lt;br&gt;läns landsting, Svenska kommunförbundet, Göteborgs kommun, Karl-&lt;br&gt;stads kommun, Sollefteå kommun, Trafikskadenämnden samt Svenska&lt;br&gt;kyrkan jämte yttrande från Svenska kyrkans kriscentrum - Vårsta Diako-&lt;br&gt;nigård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Förslag till lag om utlandsstyrkan inom Försvar-&lt;br&gt;smakten&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagens tillämpningsområde&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag skall tillämpas på de anställda i utlandsstyrkan inom För-&lt;br&gt;svarsmakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I utlandsstyrkan får endast sådan militär och civil personal anställas&lt;br&gt;som behövs för internationell verksamhet utomlands i syfte att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. avvärja risk för en väpnad konflikt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. hejda en pågående väpnad konflikt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. övervaka överenskommelser om fred och vapenstillestånd, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. skapa förutsättningar för varaktig fred och säkerhet genom humani-&lt;br&gt;tärt arbete i samband med en väpnad konflikt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Tillämpning av vissa lagar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2 § För de anställda i utlandsstyrkan skall följande bestämmelser i ar-&lt;br&gt;betsmiljölagen (1977:1160) gälla även utomlands, om inte tjänstgörings-&lt;br&gt;förhållandena hindrar detta:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-2 kap. 1-8 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-3 kap. 1—4, 6 och 12 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- 6 kap. 1-6 §§, 6 a § första stycket första och andra meningen och&lt;br&gt;andra stycket samt 8 och 9 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § För de anställda i utlandsstyrkan skall följande bestämmelser inte&lt;br&gt;gälla:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. 15-17 §§ lagen (1982:80) om anställningsskydd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. 12 § semesterlagen (1977:480), samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. arbetstidslagen (1982:673).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § En anställning i utlandsstyrkan skall vara tidsbegränsad och avse ti-&lt;br&gt;den för både utbildning och tjänstgöring. Anställningen får dock tidsbe-&lt;br&gt;gränsas till att avse endast utbildningstiden eller tjänstgöringstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid uppsägning av anställning före anställningstidens utgång gäller en&lt;br&gt;uppsägningstid av tre månader för både arbetsgivare och arbetstagare.&lt;br&gt;Arbetsgivaren får dock bevilja den anställde kortare uppsägningstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den anställde genomgått utbildning för tjänstgöring utan att få&lt;br&gt;godkända vitsord, får arbetsgivaren säga upp anställningen med en upp-&lt;br&gt;sägningstid av en månad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Vid tjänstgöring utomlands gäller lagen (1976:380) om arbetsskade-&lt;br&gt;försäkring från det att den första färden till tjänstgöringsplatsen påbörjas&lt;br&gt;till det att den sista färden från tjänstgöringsplatsen avslutas. Skada som&lt;br&gt;inträffar under denna tid skall anses som arbetsskada, om övervägande&lt;br&gt;skäl talar för det. Skador som inträffar under semester eller motsvarande&lt;br&gt;ledighet utom tjänstgöringslandet skall omfattas av lagens skydd endast&lt;br&gt;om det finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövning av om en anställd drabbats av en arbetsskada skall bevis-&lt;br&gt;reglerna i 7 och 8 §§ lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd till-&lt;br&gt;lämpas för den tid som avses i första stycket, om det är förmånligare för&lt;br&gt;den enskilde än en tillämpning av motsvarande regler i lagen om arbets-&lt;br&gt;skadeförsäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av lagen om arbetsskadeförsäkring utgör livränteun-&lt;br&gt;derlaget minst fem basbelopp.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Rehabilitering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;6 § Om någon skadas under anställning i utlandsstyrkan, skall Försvars-&lt;br&gt;makten i samråd med den skadade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. utreda behovet av åtgärder för att den skadade skall återfå full ar-&lt;br&gt;betsförmåga eller för att stärka den skadades möjligheter att i framtiden&lt;br&gt;försörja sig genom förvärvsarbete,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om det är möjligt, ge den skadade lämplig arbetsträning inom ramen&lt;br&gt;för Försvarsmaktens verksamhet, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. medverka till att den skadade får tillgång till lämplig yrkesutbildning&lt;br&gt;eller fortbildning som är ägnad att stärka hans eller hennes förvärvsför-&lt;br&gt;måga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § I fall som avses i 6 § 3 far Försvarsmakten ge ekonomiskt stöd till en&lt;br&gt;utbildning som föranleds av eller förlängs till följd av skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsmakten far också ge stöd till andra åtgärder som främjar den&lt;br&gt;skadades återgång till arbetslivet samt till anskaffande av hjälpmedel som&lt;br&gt;den skadade behöver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Försvarsmakten har ett ansvar enligt 6 och 7 §§ under en tid av tre år&lt;br&gt;från det att åtgärder enligt 6 § 2 och 3 kan inledas. Om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl, kan åtgärderna utsträckas under ytterligare två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Vid fullgörandet av de uppgifter som avses i 6 och 7 §§ skall För-&lt;br&gt;svarsmakten samarbeta med försäkringskassan, länsarbetsnämnden och&lt;br&gt;andra berörda myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarsmaktens åtgärder bör samordnas med en eventuell arbetsgiva-&lt;br&gt;res.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Försvarsmaktens ansvar enligt 6 och 7 §§ innebär ingen inskränk-&lt;br&gt;ning i det ansvar som den skadades arbetsgivare har enligt 2 kap. och 3&lt;br&gt;kap. 2 a § arbetsmiljölagen (1977:1160) samt 22 kap. lagen (1962:381)&lt;br&gt;om allmän försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Ersättning till anhöriga&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;11 § Om en anhörigs medverkan är av särskild betydelse för den skada-&lt;br&gt;des rehabilitering får, Försvarsmakten ge den anhörige ersättning för&lt;br&gt;kostnader som en sådan insats orsakar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en anställd i utlandsstyrkan förolyckas eller skadas så svårt att&lt;br&gt;sjukhusvård krävs, skall Försvarsmakten efter ansökan av de anhöriga&lt;br&gt;ersätta dem för skäligt antal resor till den förolyckade eller skadade samt&lt;br&gt;uppehälle och tidsspillan vid sådan resa efter samma grunder som gäller i&lt;br&gt;fråga om ersättning av allmänna medel till vittnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i andra stycket far Försvarsmakten även ge skäligt bi-&lt;br&gt;drag till kostnader för psykosocialt stöd till anhöriga som är i behov av&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Överklagande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;12 § Beslut enligt 11 § andra stycket får överklagas hos allmän förvalt-&lt;br&gt;ningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrät-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut enligt 6 och 7 §§ samt 11 § första och tredje styckena får inte&lt;br&gt;överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999. Bestämmelserna i 6-11 §§ skall&lt;br&gt;tillämpas även i fråga om tidigare anställda i utlandsstyrkan som skadats&lt;br&gt;efter utgången av år 1992. Ersättning enligt 11 § gäller endast kostnader&lt;br&gt;som uppkommit efter den 1 juli 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådets yttrande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll vid sammanträde 1999-03-01&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet&lt;br&gt;Gertrud Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 28 januari 1999 (Försvarsdepartementet) har&lt;br&gt;regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om&lt;br&gt;utlandsstyrkan inom Försvarsmakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Maria Hedegård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6-8, 11 och 12 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om rehabilitering i 6 - 8 §§ får till dels ses mot bak-&lt;br&gt;grund av det föreslagna överklagande förbudet i 12 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rehabiliteringsreglema har i betydande utsträckning gett Försvarsmakten&lt;br&gt;möjlighet att fritt bestämma vilka åtgärder som skall vidtas och vilket&lt;br&gt;stöd som skall utges i varje enskilt skadefall. Åtgärderna och stöden skall&lt;br&gt;ses som komplement till bl.a. det allmännas åtgärder och stöd. Det fram-&lt;br&gt;står i sig som tilltalande att Försvarsmakten ges denna handlingsfrihet;&lt;br&gt;något som för de skadade som kommer i åtnjutande av stöd i många fall&lt;br&gt;kan innebära en förbättring i förhållande till vad som kan komma i fråga&lt;br&gt;enligt det generella socialförsäkringssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan sägas att bestämmelserna i 6 - 8 §§ (och i 11 § första och tredje&lt;br&gt;styckena) inte är rättigheter i egentlig mening för den enskilde och att&lt;br&gt;man därför kan avstå från regler om överklagande. I lagrådsremissen har&lt;br&gt;också framförts att bestämmelserna lämpar sig mindre väl för domstol-&lt;br&gt;sprövning, eftersom de inte ger anvisningar om under vilka förutsätt-&lt;br&gt;ningar t.ex. stöd skall utges. Allt detta må vara riktigt, men behovet av&lt;br&gt;överklagande kan måhända inte alltid styras av dessa argument och Lag-&lt;br&gt;rådet vill peka på några komplikationer med överklagandeförbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ifrågavarande bestämmelserna om rehabilitering och ersättning till&lt;br&gt;anhöriga har fått en sådan utformning att det som Försvarsmakten &amp;quot;far&amp;quot;&lt;br&gt;göra lätt kan uppfattas som en sådan skyldighet som för den enskilde ter&lt;br&gt;sig som en rättighet. Till detta kommer uttalanden i remissen om att re-&lt;br&gt;habiliteringsreglema är att se som en förbättring och ett komplement till&lt;br&gt;bestämmelserna i lagen om allmän försäkring och att de föreslagna reg-&lt;br&gt;lerna är centrala för den enskilde som skadats. Dessa och liknande utta-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;landen är ägnade att skapa förväntningar. Om dessa inte infrias, kan det&lt;br&gt;för den enskilde te sig orimligt att inte kunna får en domstolsprövning av&lt;br&gt;det negativa beslutet. Samma situation kan uppkomma om en skadad&lt;br&gt;eller anhörig får stöd medan en annan blir utan, fastän de vid jämförelse&lt;br&gt;med varandra anser sig vara försatta i likvärdiga omständigheter. Bl.a.&lt;br&gt;dessa förhållanden gör att Lagrådet vill ifrågasätta om förbudet mot&lt;br&gt;överklagande, om än formellt korrekt, bör genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skulle överklagandeförbudet bibehållas, bör övervägas om inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 och 8 §§ skall omformuleras något, så att de inte uppfattas som skyl-&lt;br&gt;digheter som kan omvandlas till rättigheter. Sålunda skulle 6 § kunna&lt;br&gt;inledas: &amp;quot;Om någon skadas under anställning i utlandsstyrkan, far För-&lt;br&gt;svarsmakten, utöver vad som kan följa av 22 kap. lagen (1962:381) om&lt;br&gt;allmän försäkring, i samråd med den skadade...&amp;quot;. Bestämmelsen i 8 §&lt;br&gt;skulle kunna börja t.ex.: &amp;quot;Försvarsmaktens ansvar enligt 6 och 7 §§ kvar-&lt;br&gt;står under en tid av tre år...&amp;quot;. Slutligen torde det föreligga behov av att&lt;br&gt;komplettera 12 § andra stycket med ett förbud att överklaga också beslut&lt;br&gt;enligt 8 §, eftersom det enligt sistnämnda paragraf dels kan komma att&lt;br&gt;ställas krav på åtgärder och stöd inom treårsperioden, dels skall göras en&lt;br&gt;prövning av om särskilda skäl föreligger för att utsträcka åtgärderna yt-&lt;br&gt;terligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;F örsvarsdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 mars 1999&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Freivalds,&lt;br&gt;Lindh, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Östros, Engqvist, Rosengren, Lars-&lt;br&gt;son, Wämersson, Lejon, Lövdén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet von Sydow&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1998/99:68 Lag om utlandsstyrkan inom&lt;br&gt;Försvarsmakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eländers Gotab 57792, Stockholm 1999&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till lag om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till lag om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1998/99:FöU8</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1999-03-08 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1999-03-10 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1999-03-10 00:00:00</datum>
<status>planerat</status>
<ordning>60</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1999-03-11 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1999-03-25 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Försvarsdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 13:55:22</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GM0368</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:20:47</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Försvarsutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 13:55:22</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1998/99:FöU8</uppgift>
<ref_dok_id>GM01FöU8</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>FöU8</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Lag om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:68&lt;br/&gt;
Lag om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten</uppgift>
<ref_dok_id>GM02Fö17</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fö17</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:68 Lag om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:68&lt;br/&gt;
Lag om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten</uppgift>
<ref_dok_id>GM02Fö18</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fö18</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:68 Lag om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:68&lt;br/&gt;
Lag om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten</uppgift>
<ref_dok_id>GM02Fö19</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fö19</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:68 Lag om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:68&lt;br/&gt;
Lag om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten</uppgift>
<ref_dok_id>GM02Fö20</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fö20</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:68 Lag om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:68&lt;br/&gt;
Lag om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten</uppgift>
<ref_dok_id>GM02Fö21</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fö21</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:68 Lag om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Berit Jóhannesson  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:68&lt;br/&gt;
Lag om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten</uppgift>
<ref_dok_id>GM02Fö17</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fö17</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:68 Lag om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Berit Jóhannesson  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Henrik Landerholm  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:68&lt;br/&gt;
Lag om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten</uppgift>
<ref_dok_id>GM02Fö20</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fö20</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:68 Lag om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Henrik Landerholm  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Jan Erik Ågren  m.fl. (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:68&lt;br/&gt;
Lag om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten</uppgift>
<ref_dok_id>GM02Fö21</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fö21</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:68 Lag om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Jan Erik Ågren  m.fl. (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lars Ångström  m.fl. (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:68&lt;br/&gt;
Lag om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten</uppgift>
<ref_dok_id>GM02Fö18</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fö18</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:68 Lag om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lars Ångström  m.fl. (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Marianne Andersson  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1998/99:68&lt;br/&gt;
Lag om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten</uppgift>
<ref_dok_id>GM02Fö19</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fö19</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1998/99:68 Lag om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Marianne Andersson  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>