<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2307913</hangar_id>
 <dok_id>GM0353</dok_id>
 <rm>1998/99</rm>
 <beteckning>53</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1998/99:53</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Finansdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>53</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1999-03-04 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:04:20</systemdatum>
 <publicerad>1999-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Lag om betalningsöverföringar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GM0353/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GM0353</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GM0353</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1998/99:53&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Lag om betalningsöverföringar inom Europeiska&lt;br&gt;ekonomiska samarbetsområdet&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GM0353/prop_199899__53-1.png" style="width:41pt;height:70pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1998/99:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 4 mars 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lars-Erik Lövdén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(F inansdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås en ny lag om betalningsöverföringar inom Euro-&lt;br&gt;peiska ekonomiska samarbetsområdet. Den nya lagen bygger på EG-&lt;br&gt;direktivet 97/5/EG av den 27 januari 1997 om gränsöverskridande betal-&lt;br&gt;ningar. Syftet med lagen är att betalningsöverföringar till och från utlandet&lt;br&gt;skall bli snabbare och säkrare. Bestämmelserna är inte begränsade till&lt;br&gt;konsumenter, utan de riktar sig även till små och medelstora företag.&lt;br&gt;Regleringen får dock anses vara väsentligen konsumentinriktad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen omfattar betalningar upp till 50 000 euro. Av lagen följer en&lt;br&gt;skyldighet för banker och andra institut som bedriver gränsöverskridande&lt;br&gt;betalningsförmedling att informera kunderna om villkoren för en sådan&lt;br&gt;förmedling. Den svenska lagens krav på information föreslås vara&lt;br&gt;strängare än direktivets bestämmelser. Det föreslås också att det skall få ta&lt;br&gt;högst sex dagar för en betalning att komma fram till betalningsmottaga-&lt;br&gt;ren. Om pengarna förkommer under betalningsförmedlingen har avsända-&lt;br&gt;ren rätt att få tillbaka det förkomna beloppet, s.k. återbetalningsgaranti.&lt;br&gt;Denna garanti har dock begränsats till ett belopp motsvarande 12 500&lt;br&gt;euro.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagen föreslås träda i kraft den 14 augusti 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 53&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut..................................................................3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagförslag..........................................................................................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om betalningsöverföringar inom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.........................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i prisinformationslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1991:601)...........................................................................9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning.............................................................10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Närmare om direktivets innehåll......................................................11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förfarandet vid betalningsöverföring...............................................15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmänna synpunkter på lagregleringen..........................................17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Direktivets syfte m.m.........................................................17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Direktivets räckvidd..........................................................19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bör lagregleringen gå längre än direktivet?.......................22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Tillämplig lag....................................................................25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Tillämpning av allmänna kontraktsrättsliga regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och institutens ersättningsskyldighet när en&lt;br&gt;betalningsöverföring inte har verkställts............................27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sanktioner.........................................................................29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Reglering av tvister............................................................33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Force majeure....................................................................34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Tidsåtgång för en betalningsöverföring.............................36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtekniska frågor.............................................................38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.11 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Penningtvätt.......................................................................40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.12 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ikraftträdande....................................................................41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmänhetens bankombudsman.......................................................42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ekonomiska konsekvenser...............................................................43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Författningskommentar....................................................................44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om betalningsöverföringar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet..............44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i prisinformationslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1991:601).........................................................................53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 97/5/EG av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den 27 januari 1997 om gränsöverskridande betalningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(avskrift).................................................................................54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser avseende promemorian&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om betalningsöverföringar till och från andra stater inom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska unionen m.m. (Fi 97/3720).................................64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag..................................................65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 Lagrådets yttrande..................................................................71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 mars 1999............73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsdatablad............................................................................................74&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om betalningsöverföringar inom Europeiska ekonomiska samar-&lt;br&gt;betsområdet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i prisinformationslagen (1991:601).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:53&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;lag om betalningsöverföringar inom Europeiska&lt;br&gt;ekonomiska samarbetsområdet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag gäller betalning som en fysisk eller juridisk person&lt;br&gt;(beställare) gör från Sverige till en fysisk eller juridisk person&lt;br&gt;(betalningsmottagare) i en annan stat inom Europeiska ekonomiska sam-&lt;br&gt;arbetsområdet (EES) eller från en beställare i en sådan stat till en betal-&lt;br&gt;ningsmottagare i Sverige. Betalningen skall därvid utföras av en bank&lt;br&gt;eller annat företag, som utför betalningsöverföringar till utlandet, genom&lt;br&gt;att beloppet överförs till en bank eller annat motsvarande företag som be-&lt;br&gt;talningsmottagaren anlitar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen är endast tillämplig på betalningar som görs i euro eller någon&lt;br&gt;annan av EES-statemas valutor till ett högsta belopp motsvarande&lt;br&gt;50 000 euro.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller inte betalningsöverföringar som görs på uppdrag av bank-&lt;br&gt;er eller andra företag som avses i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definitioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § I denna lag avses med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förmedlande bank, en bank som medverkar i en betalningsöverföring&lt;br&gt;utan att ha anlitats av beställaren eller betalningsmottagaren,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;acceptdag. den dag då beställaren har erlagt det belopp och lämnat de&lt;br&gt;uppgifter som banken kräver för att kunna verkställa betalningsöverför-&lt;br&gt;ingen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bankdag. dag då banken har öppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i denna lag om bank gäller även sådana andra företag&lt;br&gt;som avses i 1 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Informationsskyldighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Banker som verkställer betalningsöverföringar skall informera kun-&lt;br&gt;derna om villkoren för en betalningsöverföring. Informationen skall läm-&lt;br&gt;nas skriftligen eller i elektronisk form. Den skall innehålla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den tid det tar att överföra ett belopp till den bank som betalnings-&lt;br&gt;mottagaren anlitar, med angivande av hur tiden beräknas, och den tid det&lt;br&gt;tar från det att betalningsmottagarens bank har tagit emot ett belopp till&lt;br&gt;dess att det betalningsmottagarens konto krediteras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. hur kundens kostnader för överföringen skall beräknas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den dag banken debiterar beställarens konto respektive krediterar be-&lt;br&gt;talningsmottagarens konto,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. hur de växlingskurser som används beräknas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lagens tillämpningsområde och bankens ersättningsskyldighet enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § när en betalningsöverföring inte verkställs och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. möjligheterna att fa klagomål och begäran om ersättning prövade när&lt;br&gt;ett uppdrag utförs felaktigt och hur kunden i så fall skall skall gå till väga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § En bank som har verkställt en betalningsöverföring eller tagit emot ett&lt;br&gt;överfört belopp skall lämna beställaren respektive betalningsmottagaren&lt;br&gt;tydlig information om överföringen. Informationen skall lämnas skriftli-&lt;br&gt;gen eller i elektronisk form. Den skall innehålla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. uppgifter som gör det möjligt för beställaren och betalningsmottaga-&lt;br&gt;ren att identifiera betalningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det belopp som betalningsöverföringen avsåg,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. samtliga kostnader för beställaren respektive betalningsmottagaren&lt;br&gt;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. den dag banken debiterat beställarens konto respektive krediterat be-&lt;br&gt;talningsmottagarens konto.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om beställaren har angett att kostnaderna helt eller delvis skall bäras av&lt;br&gt;betalningsmottagaren, skall den bank som betalningsmottagaren anlitar&lt;br&gt;informera honom om detta. Om valuta har växlats, skall den bank som har&lt;br&gt;utfört växlingen informera sin kund om den kurs som har använts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information behöver inte lämnas enligt denna paragraf om beställaren&lt;br&gt;eller betalningsmottagaren förklarar att han avstår från den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § I fråga om underlåtelse att lämna information enligt 3 och 4 §§ eller&lt;br&gt;som annars är av särskild betydelse från konsumentsynpunkt finns be-&lt;br&gt;stämmelser i marknadsföringslagen (1995:450).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överenskommelse om tid och kostnader för en betalningsöverföring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § När en bank åtar sig att verkställa en betalningsöverföring, skall ban-&lt;br&gt;ken på beställarens begäran lämna bindande utfästelse i fråga om tiden&lt;br&gt;och kostnaderna för överföringen. Motsvarande gäller för en bank som på&lt;br&gt;betalningsmottagarens begäran åtar sig att ta emot det belopp som en be-&lt;br&gt;talningsöverföring avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tid för utförande av en betalningsöverföring och ersättning vid&lt;br&gt;försening&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Det belopp som en betalningsöverföring avser skall överföras till den&lt;br&gt;bank som betalningsmottagaren anlitar senast före utgången av femte&lt;br&gt;bankdagen från acceptdagen, om inte beställaren och den anlitade banken&lt;br&gt;uttryckligen har kommit överens om någon annan tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den bank som beställaren anlitar är inte bunden av den angivna tids-&lt;br&gt;fristen eller överenskommen tidsfrist om den vidtar åtgärder med stöd av&lt;br&gt;lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Om det belopp som en betalningsöverföring avser inte har överförts&lt;br&gt;till den bank som betalningsmottagaren anlitar inom den tid som avses i&lt;br&gt;6 § eller 7 § första stycket, har beställaren rätt till ersättning av den bank&lt;br&gt;som han har anlitat. Ersättningen utgörs av ränta på beloppet enligt 6 §&lt;br&gt;räntelagen (1975:635) från den dag då beloppet senast skulle ha överförts&lt;br&gt;till den dag då överföringen skedde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det beror på en förmedlande bank att beloppet inte har överförts till&lt;br&gt;betalningsmottagarens bank inom den tid som avses i första stycket, skall&lt;br&gt;den förmedlande banken betala ersättning till beställarens bank beräknad&lt;br&gt;på det sätt som anges i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första och andra styckena gäller inte, om banken visar att dröjsmålet&lt;br&gt;beror på beställaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Den bank som betalningsmottagaren anlitar skall göra det belopp som&lt;br&gt;betalningsmottagaren skall erhålla tillgängligt för honom före utgången av&lt;br&gt;bankdagen efter den då beloppet överfördes till banken, om inte betal-&lt;br&gt;ningsmottagaren och banken har kommit överens om någon annan tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den bank som betalningsmottagaren anlitar är inte bunden av den an-&lt;br&gt;givna tidsfristen eller överenskommen tidsfrist om den vidtar åtgärder&lt;br&gt;med stöd av lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Om den bank som betalningsmottagaren anlitar inte har gjort det&lt;br&gt;belopp som han skall erhålla tillgängligt för honom inom den tid som av-&lt;br&gt;ses i 6 § eller 9 § första stycket, är betalningsmottagaren berättigad till&lt;br&gt;ersättning av banken. Ersättningen utgörs av ränta på beloppet enligt 6 §&lt;br&gt;räntelagen (1975:635) från den dag då beloppet senast skulle ha varit till-&lt;br&gt;gängligt för betalningsmottagaren till den dag då det blev tillgängligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte, om banken visar att dröjsmålet beror på betal-&lt;br&gt;ningsmottagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud mot avdrag för kostnader&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § En bank som medverkar vid en betalningsöverföring far inte göra&lt;br&gt;avdrag för kostnader från det belopp som skall överföras, om inte bestäl-&lt;br&gt;laren har angett att kostnaderna helt eller delvis skall bäras av betalnings-&lt;br&gt;mottagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den rätt till ersättning som den av betalningsmottagaren anlitade ban-&lt;br&gt;ken kan ha för förvaltning av hans konto i banken far inte dras av från det&lt;br&gt;överförda beloppet i samband med redovisningen av detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Om den bank som beställaren anlitar eller en förmedlande bank har&lt;br&gt;gjort avdrag för kostnader i strid med 11 §, skall beställarens bank på&lt;br&gt;hans begäran betala det avdragna beloppet till betalningsmottagaren eller,&lt;br&gt;om beställaren begär det, till honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en förmedlande bank har gjort avdrag för kostnader i strid med&lt;br&gt;11 § är banken skyldig att betala det avdragna beloppet till beställarens&lt;br&gt;bank eller, om denna begär det, till betalningsmottagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Har den bank som betalningsmottagaren anlitar gjort avdrag för&lt;br&gt;kostnader i strid med 11 §, är banken skyldig att betala det avdragna be-&lt;br&gt;loppet till betalningsmottagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningsskyldighet när en betalningsöverföring inte har&lt;br&gt;genomförts&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Om det belopp som en betalningsöverföring avser inte har överförts&lt;br&gt;till den bank som betalningsmottagaren anlitar, skall den bank beställaren&lt;br&gt;anlitar till honom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. betala tillbaka beloppet, dock högst motsvarande 12 500 euro,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. betala ränta på beloppet, dock på högst motsvarande 12 500 euro,&lt;br&gt;enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den dag då beställaren gav banken&lt;br&gt;uppdraget att utföra betalningsöverföringen till den dag då återbetalning&lt;br&gt;sker, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. ersätta de kostnader som beställaren har haft för betalningsöver-&lt;br&gt;föringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning som anges i första stycket 1-3 skall betalas till beställaren&lt;br&gt;inom fjorton bankdagar från det att han framställde begäran om ersätt-&lt;br&gt;ning, om inte det belopp som betalningsöverföringen avser dessförinnan&lt;br&gt;har överförts till betalningsmottagarens bank.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begäran enligt andra stycket far inte framställas före utgången av den&lt;br&gt;tid som avses i 6 § eller 7 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Bestämmelserna i 14 § tillämpas även på en förmedlande bank, som&lt;br&gt;har mottagit det belopp som en betalningsöverföring avser. Ersättningen&lt;br&gt;skall dock betalas till den bank som uppdrog åt den förmedlande banken&lt;br&gt;att medverka. Om anledningen till att betalningsöverföringen inte har ge-&lt;br&gt;nomförts är att den uppdragsgivande banken har lämnat felaktiga eller&lt;br&gt;bristfälliga instruktioner, gäller i stället att den förmedlande banken skall&lt;br&gt;vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att det belopp som betal-&lt;br&gt;ningsöverföringen avser skall betalas tillbaka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Om anledningen till att det belopp som en betalningsöverföring av-&lt;br&gt;ser inte har överförts till den bank som betalningsmottagaren anlitar är att&lt;br&gt;beställaren har lämnat sin bank felaktiga eller bristfälliga instruktioner&lt;br&gt;eller att en förmedlande bank, som beställaren själv har valt, inte har ut-&lt;br&gt;fört sitt uppdrag, gäller inte 14 och 15 §§. I stället skall beställarens bank&lt;br&gt;och övriga berörda banker vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för&lt;br&gt;att det belopp som betalningsöverföringen avser skall betalas tillbaka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om beloppet betalas tillbaka till beställarens bank, skall denna betala&lt;br&gt;beloppet till beställaren. De berörda bankerna är berättigade att göra av-&lt;br&gt;drag för de kostnader som återbetalningen har medfört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Om anledningen till att det belopp som en betalningsöverföring av- Prop. 1998/99:53&lt;br&gt;ser inte har överförts till den bank som betalningsmottagaren anlitar är att&lt;br&gt;en förmedlande bank, som har fått sitt uppdrag av betalningsmottagarens&lt;br&gt;bank, inte har utfört uppdraget, gäller inte 14 och 15 §§. I stället är betal-&lt;br&gt;ningsmottagarens bank skyldig att till betalningsmottagaren betala det&lt;br&gt;belopp som betalningsöverföringen avser, dock högst motsvarande 12 500&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;euro.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslutande bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Bestämmelserna i 8, 10 och 12-17 §§ inverkar inte på de rättigheter&lt;br&gt;som beställare, betalningsmottagare eller banker, som har medverkat vid&lt;br&gt;en betalningsöverföring, kan ha enligt annan lag eller enligt avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelsen i 14 § är till nackdel&lt;br&gt;för beställaren är utan verkan mot denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Att en bank inte fullgör en förpliktelse som banken har enligt denna&lt;br&gt;lag skall inte medföra någon påföljd som anges i lagen, om banken visar&lt;br&gt;att detta beror på ett hinder utanför bankens kontroll som den inte skäli-&lt;br&gt;gen kunde förväntas ha räknat med när avtalet ingicks och vars följder&lt;br&gt;den inte heller skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 14 augusti 1999.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;lag om ändring i prisinformationslagen (1991:601)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 3 § prisinformationslagen (1991:601) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda föreskrifter om infor-&lt;br&gt;mation till konsumenter finns i&lt;br&gt;konsumentkreditlagen (1992:830),&lt;br&gt;konsumentförsäkringslagen&lt;br&gt;(1980:38) och valutaväxlingslagen&lt;br&gt;(1996:1006).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda föreskrifter om infor-&lt;br&gt;mation till konsumenter finns i&lt;br&gt;konsumentkreditlagen (1992:830),&lt;br&gt;konsumentförsäkringslagen&lt;br&gt;(1980:38), valutaväxlingslagen&lt;br&gt;(1996:1006) och lagen (1999:000)&lt;br&gt;om betalningsöverföringar inom&lt;br&gt;Europeiska ekonomiska samar-&lt;br&gt;betsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 14 augusti 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1996:1010.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Europaparlamentet och rådet har antagit ett den 27 januari 1997 utfärdat&lt;br&gt;direktiv (97/5/EG) om gränsöverskridande betalningar, bilaga 1. Direkti-&lt;br&gt;vet har sin bakgrund i att de finansiella transaktionerna mellan olika stater&lt;br&gt;inom EU ständigt ökar. En betydande del av dessa transaktioner, såväl till&lt;br&gt;antal som till belopp, utgörs av betalningar över nationsgränserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet har föregåtts av att Europeiska kommissionen tidigare under&lt;br&gt;1990-talet vidtagit en rad olika åtgärder för att på frivillig väg försöka&lt;br&gt;åstadkomma förbättrade förhållanden i vissa hänseenden beträffande be-&lt;br&gt;talningsöverföringar till utlandet. Åtgärderna har avsett information till&lt;br&gt;kunder, kostnader för betalningsöverföringar - bl.a. undvikande av dub-&lt;br&gt;beldebitering av avgifter - och förkortning av tiden för verkställande av&lt;br&gt;betalningsöverföringar. Ansträngningarna ledde emellertid inte till några&lt;br&gt;större förbättringar. Kommissionen fann det därför till sist lämpligt och&lt;br&gt;nödvändigt att utarbeta och lägga fram förslag till ett direktiv i ämnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det åligger medlemsstaterna att senast den 14 augusti 1999 sätta i kraft&lt;br&gt;de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 12 mars 1997 uppdrog Finansdepartementet åt justitierådet Torkel&lt;br&gt;Gregow att utreda och föreslå hur bestämmelserna i det nämnda direktivet&lt;br&gt;kan införas i svensk lagstiftning. Utredningsmannen avlämnade den&lt;br&gt;18 december 1997 en promemoria i ämnet; PM angående betalningsöver-&lt;br&gt;föringar till och från andra stater inom Europeiska unionen m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-&lt;br&gt;serna finns i bilaga 2. Remissyttrandena finns tillgängliga i lagstiftnings-&lt;br&gt;ärendet (dnr Fi 97/3720).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 28 januari 1999 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över de lagförslag som finns i bilaga 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har den 19 februari 1999 yttrat sig över lagförslagen. Yttran-&lt;br&gt;det finns i bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har i sitt yttrande föreslagit ändringar i lagen om betalnings-&lt;br&gt;överföringar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Regering-&lt;br&gt;en har i propositionen följt Lagrådets förslag. Förslagen redovisas i avsnitt&lt;br&gt;6.5 och i författningskommentaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver vad som nu har angetts har vissa redaktionella ändringar gjorts i&lt;br&gt;lagförslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Närmare om direktivets innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Direktivet är tillämpligt på betalningar som en fysisk eller juridisk person&lt;br&gt;i en medlemsstat gör till någon i en annan medlemsstat och som på den&lt;br&gt;förres begäran verkställs av ett kreditinstitut eller något annat företag som&lt;br&gt;i sin verksamhet utför sådana betalningsöverföringar. En förutsättning är&lt;br&gt;dock att betalningen är utställd i någon av medlemsstaternas valutor eller i&lt;br&gt;ecu och att beloppet för betalningen inte överstiger värdet av 50 000 ecu.&lt;br&gt;Undantag har gjorts för fall då betalningsöverföring sker på begäran av ett&lt;br&gt;sådant företag som nyss nämnts eller av ett finansiellt institut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I materiellt hänseende behandlar direktivet frågor om skyldighet för fö-&lt;br&gt;retag som utför betalningsöverföringar att lämna information till kunder,&lt;br&gt;och företags åtagande beträffande den tid inom vilken en betalningsöver-&lt;br&gt;föring skall genomföras. Vidare i fråga om kostnader, dels skadestånds-&lt;br&gt;skyldighet när föreskriven tid inte iakttas, dels förbud mot avdrag för&lt;br&gt;kostnader från det belopp som avses med en betalningsöverföring. Om&lt;br&gt;avdrag ändå gjorts stadgas en skyldighet att betala vad som oriktigt avdra-&lt;br&gt;gits. Slutligen finns en återbetalningsskyldighet och skadeståndskyldighet&lt;br&gt;i fall då en betalningsöverföring inte har blivit utförd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i fortsättningen sägs om kreditinstitut avser även andra företag&lt;br&gt;som i sin verksamhet utför betalningsöverföringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om information ges bestämmelser om att kreditinstitut skall ge&lt;br&gt;såväl förhandsinformation om villkoren för betalningsöverföringar som&lt;br&gt;information efter det att en betalningsöverföring har utförts eller beloppet&lt;br&gt;mottagits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det förra hänseendet föreskrivs att kreditinstituten skall ställa skriftlig,&lt;br&gt;lättförståelig information om villkoren för betalningsöverföringar till sina&lt;br&gt;kunders förfogande och att informationen, när det är lämpligt, kan lämnas&lt;br&gt;i elektronisk form. Det anges också vissa uppgifter som därvid alltid skall&lt;br&gt;lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa uppgifter avser den tid det tar att utföra en betalningsöverföring&lt;br&gt;räknat tills beloppet krediteras det kreditinstitut som betalningsmottagaren&lt;br&gt;anlitar, varvid tidpunkten för periodens början skall vara klart angiven.&lt;br&gt;Vidare skall tiden från sådan kreditering tills beloppet krediteras betal-&lt;br&gt;ningsmottagarens konto anges. Grunden för beräkning av avgifter och&lt;br&gt;andra kostnader som kunden skall betala skall anges, den dag som i före-&lt;br&gt;kommande fall tillämpas för debitering eller kreditering, de möjligheter&lt;br&gt;kunden har att reklamera och kräva ersättning och hur de utnyttjas samt&lt;br&gt;vilka växlingskurser som används.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om information angående ett konkret betalningsöverföringsupp-&lt;br&gt;drag anges att kreditinstituten skall, efter utförande eller mottagande av en&lt;br&gt;betalningsöverföring, skriftligen ge sin kund tydlig och lättförståelig in-&lt;br&gt;formation, när det är lämpligt i elektronisk form, såvida inte kunden ut-&lt;br&gt;tryckligen avstår därifrån. Denna information skall alltid innehålla vissa&lt;br&gt;angivna uppgifter, nämligen om sådant som möjliggör för kunden att&lt;br&gt;identifiera betalningsöverföringen, om det ursprungliga beloppet som av-&lt;br&gt;ses med betalningsöverföringen, om summan av alla avgifter och andra&lt;br&gt;kostnader som skall betalas av kunden samt om den dag som i förekom-&lt;br&gt;mande fall tillämpas för debitering eller kreditering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 4 skall vidare betalningsmottagaren, om beställaren har Prop. 1998/99:53&lt;br&gt;angett att kostnaderna för betalningsöverföringen helt eller delvis skall&lt;br&gt;bäras av denne, informeras om detta av det kreditinstitut som han anlitar.&lt;br&gt;När ett belopp har växlats till annan valuta, skall det kreditinstitut som har&lt;br&gt;utfört växlingen informera sin kund om den kurs som har använts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5 innehåller föreskrift om skyldighet for ett kreditinstitut, som är&lt;br&gt;berett att utföra ett uppdrag beträffande en närmare angiven betalnings-&lt;br&gt;överföring, att på kundens begäran göra en utfästelse i fråga om tiden för&lt;br&gt;utförande av betalningsöverföringen och beträffande de avgifter och andra&lt;br&gt;kostnader som skall betalas, frånsett dem som är beroende av kursen för&lt;br&gt;valutaväxling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 6 ges bestämmelser om kreditinstituts förpliktelser i fråga om&lt;br&gt;tiden för genomförande av betalningsöverföringar. Det kreditinstitut som&lt;br&gt;den betalande (beställaren) anlitar skall utföra betalningsöverföringen&lt;br&gt;inom den tid som har överenskommits med beställaren. Om avtalad tid&lt;br&gt;inte iakttagits eller, då sådant avtal inte har träffats, beloppet inte har kre-&lt;br&gt;diterats det av betalningsmottagaren anlitade kreditinstitutet före utgången&lt;br&gt;av den femte bankdagen efter det att betalningsöverföringsuppdraget har&lt;br&gt;antagits och beställaren uppfyllt alla villkor beträffande ekonomisk täck-&lt;br&gt;ning och nödvändiga uppgifter, skall det av beställaren anlitade kreditin-&lt;br&gt;stitutet utge skadestånd till beställaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådant skadestånd skall utgå i form av ränta på det belopp som betal-&lt;br&gt;ningsöverföringen avser från den dag då beloppet senast skulle ha kredite-&lt;br&gt;rats det av betalningsmottagaren anlitade kreditinstitutet till den dag då&lt;br&gt;sådan kreditering skedde. Som ränta skall tillämpas en räntesats som an-&lt;br&gt;vänds vid beräknande av skadestånd och som fastställts efter bestäm-&lt;br&gt;melserna i den medlemsstat där det skadeståndsskyldiga kreditinstitutet&lt;br&gt;har sitt säte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det beror på ett förmedlande kreditinstitut att en betalningsöverfö-&lt;br&gt;ring inte har utförts inom den tid som angetts i det föregående, skall detta&lt;br&gt;enligt samma grunder ersätta det kreditinstitut som beställaren anlitat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det kreditinstitut som betalningsmottagaren anlitar inte har kredite-&lt;br&gt;rat dennes konto det belopp som betalningsöverföringen avser inom den&lt;br&gt;tid som har överenskommits eller, när sådan överenskommelse inte har&lt;br&gt;träffats, före utgången av bankdagen efter den dag då beloppet kreditera-&lt;br&gt;des kreditinstitutet, skall detta utge skadestånd till betalningsmottagaren.&lt;br&gt;Skadeståndet utgörs av ränta, enligt samma beräkningsgrunder som nyss&lt;br&gt;angetts, på beloppet från den dag då det senast skulle ha krediterats be-&lt;br&gt;talningsmottagarens konto till den dag då sådan kreditering skedde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från de föreskrifter om ersättningsskyldighet som nu angetts gäller un-&lt;br&gt;dantag i fall då det kreditinstitut som beställaren eller som betalnings-&lt;br&gt;mottagaren anlitar kan visa att förseningen beror på beställaren respektive&lt;br&gt;betalningsmottagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 6 föreskrivs slutligen att bestämmelserna om tiden for genom-&lt;br&gt;förande av betalningsöverföringar inte inverkar på de rättigheter som an-&lt;br&gt;nars tillkommer kunder och kreditinstitut, vilka har medverkat i genomfö-&lt;br&gt;randet av en betalningsöverföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om kostnader finns i artikel 7. Såväl det kreditinstitut&lt;br&gt;som beställaren anlitar som förmedlande kreditinstitut och det av betal-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningsmottagaren anlitade kreditinstitutet är, sedan beställaren uppfyllt alla&lt;br&gt;villkor, skyldigt att utföra betalningsöverföringen beträffande hela belop-&lt;br&gt;pet - dvs. att avdrag inte far göras för kostnader for överföringen - om&lt;br&gt;inte beställaren har föreskrivit att kostnaderna helt eller delvis skall bäras&lt;br&gt;av betalningsmottagaren. Denna bestämmelse inverkar dock inte på möj-&lt;br&gt;ligheten för det av betalningsmottagaren anlitade kreditinstitutet att ta ut&lt;br&gt;kostnader av denne för förvaltningen av hans konto enligt gällande regler&lt;br&gt;och bruk. Uttagande av sådana kostnader far dock inte ske för att undgå&lt;br&gt;den angivna skyldigheten att överföra hela beloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det kreditinstitut som beställaren anlitar eller ett förmedlande kre-&lt;br&gt;ditinstitut har gjort avdrag från det belopp som betalningsöverföringen&lt;br&gt;avser i strid med vad som föreskrivs i artikeln, är det av beställaren anlita-&lt;br&gt;de kreditinstitutet på beställarens begäran skyldigt att utan avdrag och på&lt;br&gt;egen bekostnad betala det avdragna beloppet till betalningsmottagaren,&lt;br&gt;om inte beställaren begär att beloppet skall krediteras honom. Det anges&lt;br&gt;särskilt att bestämmelsen inte inverkar på andra krav som kan framställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förmedlande kreditinstitut som har gjort avdrag i strid med bestäm-&lt;br&gt;melserna är skyldigt att, utan avdrag och på egen bekostnad, betala det&lt;br&gt;avdragna beloppet till det kreditinstitut som beställaren anlitar eller, om&lt;br&gt;detta så kräver, till betalningsmottagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 7 föreskrivs vidare att, om underlåtenheten att fullgöra skyldig-&lt;br&gt;heten att utföra en betalningsöverföring i enlighet med beställarens in-&lt;br&gt;struktioner har orsakats av det kreditinstitut som betalningsmottagaren&lt;br&gt;anlitar, detta kreditinstitut är skyldigt att på egen bekostnad kreditera be-&lt;br&gt;talningsmottagaren det felaktigt avdragna beloppet. Det anges också att&lt;br&gt;detta inte inverkar på andra anspråk som kan framställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8 innehåller bestämmelser om kreditinstituts återbetalningsskyl-&lt;br&gt;dighet i fall då en betalningsöverföring över huvud taget inte har verk-&lt;br&gt;ställts. Om beloppet som betalningsöverföringen avser, sedan uppdrag&lt;br&gt;därom har antagits av det kreditinstitut som beställaren anlitar, inte har&lt;br&gt;krediterats det av betalningsmottagaren anlitade kreditinstitutet, skall det&lt;br&gt;förra kreditinstitutet kreditera beställaren dels det nämnda beloppet, dock&lt;br&gt;högst motsvarande 12 500 ecu, dels ränta på beloppet från den dag då&lt;br&gt;begäran om betalningsöverföring framställdes till den dag då kreditering&lt;br&gt;sker. Räntan beräknas enligt de grunder som har angetts i det föregående.&lt;br&gt;Dessutom skall institutet ersätta de kostnader som beställaren har betalat.&lt;br&gt;Vad nu sagts anges inte inverka på andra krav som kan framställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nämnda beloppen skall göras tillgängliga för beställaren inom&lt;br&gt;14 bankdagar från hans begäran därom, om inte medel motsvarande det&lt;br&gt;belopp som betalningsöverföringen avser under mellantiden har kredite-&lt;br&gt;rats det av betalningsmottagaren anlitade kreditinstitutet. En sådan begä-&lt;br&gt;ran far inte framställas före utgången av den tidsfrist som gäller för verk-&lt;br&gt;ställande av betalningsöverföringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På samma sätt är varje förmedlande kreditinstitut, som har åtagit sig att&lt;br&gt;utföra ett betalningsöverföringsuppdrag, skyldigt att på egen bekostnad&lt;br&gt;återbetala beloppet avseende betalningsöverföringen, jämte därtill ankny-&lt;br&gt;tande ränta och kostnader, till det kreditinstitut som instruerade det att&lt;br&gt;utföra uppdraget. Om betalningsöverföringen inte har fullbordats på&lt;br&gt;grund av att det sistnämnda kreditinstitutet gett felaktiga eller ofullstän-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;diga instruktioner, skall det förmedlande kreditinstitutet så långt möjligt&lt;br&gt;bemöda sig att återbetala beloppet avseende betalningsöverföringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en betalningsöverföring inte har fullbordats på grund av att åtgär-&lt;br&gt;der inte har vidtagits av ett förmedlande kreditinstitut som valts av det av&lt;br&gt;betalningsmottagaren anlitade kreditinstitutet gäller, i stället för vad som&lt;br&gt;nyss redogjorts för, att det sistnämnda kreditinstitutet är skyldigt att ställa&lt;br&gt;beloppet till betalningsmottagarens förfogande, dock högst motsvarande&lt;br&gt;12 500 ecu.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ifall en betalningsöverföring inte har fullbordats på grund av att bestäl-&lt;br&gt;laren gett det av honom anlitade kreditinstitutet felaktiga eller ofullständi-&lt;br&gt;ga instruktioner eller därför att åtgärder inte har vidtagits av ett förmed-&lt;br&gt;lande kreditinstitut som uttryckligen valts av beställaren, gäller att det av&lt;br&gt;beställaren anlitade kreditinstitutet och övriga medverkande kreditinstitut&lt;br&gt;så långt möjligt skall bemöda sig att återbetala beloppet avseende betal-&lt;br&gt;ningsöverföringen .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anslutning härtill föreskrivs att, om det kreditinstitut som beställaren&lt;br&gt;anlitat har återfått beloppet, det är skyldigt att kreditera beställaren belop-&lt;br&gt;pet. I detta fall är kreditinstituten, däri inräknat det som beställaren anlitat,&lt;br&gt;inte skyldiga att återbetala upplupen ränta och kostnader och de får dra av&lt;br&gt;de omkostnader som återfåendet medfört, om dessa är styrkta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet innehåller också en bestämmelse rörande force majeure. De&lt;br&gt;kreditinstitut som medverkar i utförandet av en betalningsöverföring är&lt;br&gt;befriade från de skyldigheter som anges i direktivet om de kan åberopa&lt;br&gt;skäl för force majeure. Därmed förstås onormala och oförutsebara om-&lt;br&gt;ständigheter utom kontroll för den som åberopar force majeure och vars&lt;br&gt;konsekvenser inte skulle ha kunnat undvikas trots alla ansträngningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen anges i direktivet att medlemsstaterna skall svara för att det&lt;br&gt;finns lämpliga och effektiva förfaranden för handläggning av tvister rö-&lt;br&gt;rande reklamationer och ersättningsanspråk mellan en beställare och ett&lt;br&gt;av honom anlitat kreditinstitut eller mellan en betalningsmottagare och ett&lt;br&gt;av honom anlitat kreditinstitut, varvid redan existerande förfaranden kan&lt;br&gt;användas då det är lämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förfarandet vid betalningsöverföring&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i det följande utgår från det ordinära tillvägagångssättet vid&lt;br&gt;betalningsöverföring, nämligen att sådan överföring sker inom banksys-&lt;br&gt;temet. Uppgifterna avser hur förfarandet gestaltar sig för närvarande. Med&lt;br&gt;dagar avses bankdagar, dvs. dagar då bankerna är öppna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska banker har banker i andra länder med vilka de samarbetar&lt;br&gt;(korrespondentbanker). Betalningsöverföringar går över den svenska ban-&lt;br&gt;kens huvudkontor. En kunds begäran om betalningsöverföring till utlan-&lt;br&gt;det kan lämnas i muntlig eller skriftlig form eller på data. Svenska banker&lt;br&gt;är anknutna till ett clearingsystem. Betalningsöverföringsuppdrag förs in i&lt;br&gt;detta clearingsystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som lämnar ett betalningsöverföringsuppdrag har i allmänhet ett&lt;br&gt;konto i den bank som han anlitar. Betalningsmottagaren har också som&lt;br&gt;regel ett konto i den bank som skall ta emot beloppet för hans räkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kund kan lämna sitt betalningsuppdrag till ett bankkontor i lands-&lt;br&gt;orten. Uppdraget vidarebefordras då på elektronisk väg eller på något an-&lt;br&gt;nat liknande sätt till en avdelning för utlandsbetalningar inom banken, där&lt;br&gt;det normalt är framme senast nästa dag. Det innebär att betalningsöverfö-&lt;br&gt;ringen i sådant fall, jämfört med att uppdraget lämnas direkt till nämnda&lt;br&gt;avdelning, kan ta en dag mera i anspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska banker har konton i korrespondentbankema. Betalningen täcks&lt;br&gt;genom inköp av valuta i det land där betalningen skall ske. Detta tar två&lt;br&gt;dagar i anspråk. Korrespondentbanken debiterar den svenska banken be-&lt;br&gt;loppet. Detta förutsätter att det på den svenska bankens konto finns medel&lt;br&gt;i den utländska valutan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den bank som betalningsmottagaren anlitar är en annan än den&lt;br&gt;svenska bankens korrespondentbank, tar överförandet av beloppet till den&lt;br&gt;banken normalt längre tid. Ifall betalningsmottagaren inte har konto i ban-&lt;br&gt;ken, kan tiden öka ytterligare innan medlen är tillgängliga för honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad nu sagts avser betalningsöverföringar från Sverige till utlandet.&lt;br&gt;När betalning skall ske från utlandet till Sverige, blir förhållandet det om-&lt;br&gt;vända. Då en svensk bank far meddelande från en utländsk korrespon-&lt;br&gt;dentbank om betalning till en mottagare i Sverige, aviserar den svenska&lt;br&gt;banken den bank som betalningsmottagaren anlitar för det fall detta är en&lt;br&gt;annan bank. Från det att den svenska banken har fatt meddelande från den&lt;br&gt;utländska banken dröjer det i allmänhet två dagar innan banken erhåller&lt;br&gt;beloppet. Mottagarens bank aviserar kunden senast när banken har fatt&lt;br&gt;medlen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalning kan gå över ett tredje land. Detta har dock inte någon bety-&lt;br&gt;delse i sammanhanget. Avisering går alltid direkt till det land där utbetal-&lt;br&gt;ning skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sagda kan åskådliggöras genom följande exempel. Det räknas där-&lt;br&gt;vid enbart med bankdagar och bortses alltså från lördagar och helgdagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A, som vistas i Sverige, önskar betala ett belopp i lire till en person som&lt;br&gt;finns i Italien. A vänder sig dag 0 till ett bankkontor i landsorten och ger&lt;br&gt;banken i uppdrag att ombesörja betalningsöverföringen. B anlitar en an-&lt;br&gt;nan bank än någon av den svenska bankens korrespondentbanker i Italien.&lt;br&gt;A fullgör i samband med lämnandet av uppdraget vad som krävs av ho-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nom, dvs. lämnar behövliga uppgifter samt betalar till banken det belopp&lt;br&gt;som betalningsmottagaren skall ha jämte kostnader. Inbetalningen kan ske&lt;br&gt;kontant över disk eller t.ex. genom att banken bemyndigas dra beloppet&lt;br&gt;från ett konto som A har i banken. Dag 1 är uppdraget vidarebefordrat till&lt;br&gt;den svenska bankens huvudkontor i Stockholm där avdelningen for ut-&lt;br&gt;landsbetalningar finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det belopp som betalningen avser finns dag 3 i lire på den svenska&lt;br&gt;bankens konto i korrespondentbanken i Italien. Beloppet är då tillgängligt&lt;br&gt;för att kunna debiteras av korrespondentbanken. Det kan förmodas att&lt;br&gt;debitering sker samma dag, bl.a. med hänsyn till räntan. Hur fort det for&lt;br&gt;närvarande går för att beloppet därefter skall föras över till den bank som&lt;br&gt;B anlitar och av den banken göras tillgängligt för B kan inte närmare an-&lt;br&gt;ges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om man ser på den motsatta situationen, dvs. att B skall från Italien&lt;br&gt;betala ett belopp i svenska kronor till A i Sverige, är det på motsvarande&lt;br&gt;sätt svårt att närmare ange hur lång tid det för närvarande tar innan belop-&lt;br&gt;pet har blivit tillgängligt för en korrespondentbank i Sverige. Sedan så&lt;br&gt;skett, dröjer det någon dag innan beloppet har vidarebefordrats till A:s&lt;br&gt;bank, om detta är en annan än korrespondentbanken. Därefter tar det&lt;br&gt;högst en dag innan beloppet har förts över till A:s konto i banken. Om A&lt;br&gt;inte har konto i banken, tar det som regel något längre tid innan beloppet&lt;br&gt;har blivit tillgängligt för honom, eftersom medlen i sådana fall vanligtvis&lt;br&gt;tillställs mottagaren genom betalningsanvisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalningsöverföringar till utlandet medför större kostnader än inhems-&lt;br&gt;ka betalningsöverföringar. Detta sammanhänger med att de förra i all-&lt;br&gt;mänhet kräver fler åtgärder från bankens sida. Som exempel på sådana&lt;br&gt;åtgärder kan nämnas växling av lämnat belopp till annan valuta, utförliga-&lt;br&gt;re information och komplettering av lämnade uppgifter angående betal-&lt;br&gt;ningsmottagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmänna synpunkter på lagregleringen&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;6.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Direktivets syfte m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;År 1991 verkställdes över 100 miljoner transaktioner avseende betal-&lt;br&gt;ningsöverföringar mellan EU-statema. Antalet beräknas öka till minst&lt;br&gt;350 miljoner år 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet syftar till att betalningsöverföringar skall bli effektivare och&lt;br&gt;säkrare. Bestämmelserna avses bidra till utövandet av fria rörelser av bl.a.&lt;br&gt;kapital på den inre marknaden och till utvecklingen av den ekonomiska&lt;br&gt;och monetära unionen. Det anses föreligga ett samband mellan reglering-&lt;br&gt;en av betalningsöverföringar mellan stater inom EU och övergången till&lt;br&gt;den gemensamma valutan, euro. Ett smidigt system för betalningsöverför-&lt;br&gt;ingar bidrar till att underlätta övergången till euron, bl.a. genom att över-&lt;br&gt;gången görs snabbare och till mindre kostnader. Med hänsyn bl.a. härtill&lt;br&gt;är direktivet tillämpligt såväl på betalningar som görs i de i valutaunionen&lt;br&gt;deltagande medlemsstaternas nationella valutaenheter som euron (ecu&lt;br&gt;enligt direktivet). Se avsnitt 6.2 om bl.a. ersättandet av ecun mot euron.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet avser att säkerställa att insynen i, utförandet av och kvaliteten&lt;br&gt;hos betalningsöverföringar mellan EU-stater motsvarar de bästa inhemska&lt;br&gt;betalningssystemen. Ett ändamål är också att uppmuntra kreditinstituten&lt;br&gt;till att ompröva sina betalningssystem så att kvaliteten på de erbjudna&lt;br&gt;tjänsterna förbättras. Direktivet syftar alltså till att betalningar skall kunna&lt;br&gt;ske snabbt, säkert och till låg kostnad från en del av gemenskapen till en&lt;br&gt;annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna är inte begränsade till konsumenter. De riktar sig på&lt;br&gt;grund av den beloppsgräns som gäller i praktiken även till små och me-&lt;br&gt;delstora företag. Regleringen far dock anses vara väsentligen konsument-&lt;br&gt;inriktad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mera konkret avser bestämmelserna i direktivet informationen till kun-&lt;br&gt;der, tiden för verkställande av betalningsöverföringar och kostnaderna.&lt;br&gt;Dessutom regleras vad som gäller då ett uppdrag avseende betalnings-&lt;br&gt;överföring inte har blivit utfört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skriftlig information har hitintills saknats i stor utsträckning. När sådan&lt;br&gt;information har funnits, har den ofta varit ofullständig. Direktivet avser att&lt;br&gt;säkerställa att tillräcklig information lämnas av kreditinstituten dels i fråga&lt;br&gt;om de generella villkoren för en betalningsöverföring, dels beträffande&lt;br&gt;vissa förhållanden rörande konkreta uppdrag som ett kreditinstitut har&lt;br&gt;åtagit sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tiden för verkställande av betalningsöverföringar har ofta varit alltför&lt;br&gt;lång. I direktivet görs skillnad mellan det skede som består i överföring av&lt;br&gt;medlen till det kreditinstitut som betalningsmottagaren anlitar och skedet&lt;br&gt;därefter, dvs. tills beloppet har blivit tillgängligt för betalningsmottagaren.&lt;br&gt;Det uppställs en längsta tid för dessa överföringsåtgärder, om inte kre-&lt;br&gt;ditinstitutet och kunden har träffat överenskommelse om viss tid. När av-&lt;br&gt;talad tid eller den reglerade tiden överskrids, skall skadestånd betalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande kostnaderna syftar direktivets bestämmelser särskilt till att&lt;br&gt;motverka något som ofta förekommer för närvarande, nämligen dubbel-&lt;br&gt;debitering. Detta innebär att, trots att uppdragsgivaren (beställaren) har&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betalat erforderliga kostnader i samband med att betalningsuppdraget gavs Prop. 1998/99:53&lt;br&gt;till ett kreditinstitut, så görs avdrag för kostnader från det belopp som av-&lt;br&gt;ses tillkomma betalningsmottagaren under verkställandet av överför-&lt;br&gt;ingsuppdraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivets bestämmelser innebär att något avdrag för kostnader inte far&lt;br&gt;göras från det belopp som avses med betalningsöverföringen, om inte&lt;br&gt;beställaren har angett att kostnaderna, helt eller delvis, skall bäras av be-&lt;br&gt;talningsmottagaren. Om avdrag har skett i strid häremot, skall det av-&lt;br&gt;dragna beloppet tillställas betalningsmottagaren eller, i vissa fall, beställa-&lt;br&gt;ren eller det av denne anlitade kreditinstitutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nu angivna bestämmelserna om kostnader i förening med vad di-&lt;br&gt;rektivet innehåller om information syftar också till att minska kostnaderna&lt;br&gt;för betalningsöverföringar. I flertalet medlemsstater är bankerna anslutna&lt;br&gt;till clearingsystem. Via ett sådant genomförs betalningsöverföringar&lt;br&gt;snabbt och effektivt. Härigenom kan de också utföras till lägre kostnader.&lt;br&gt;I Sverige tillhandahåller Riksbanken sedan 1990 ett databaserat system&lt;br&gt;för avveckling av betalningar mellan deltagande institut, det s.k. RIX-&lt;br&gt;systemet. Över deltagarnas konton i RIX avvecklas de direkta betalning-&lt;br&gt;arna mellan bankerna, men även sådana betalningsuppdrag från kunder&lt;br&gt;som förmedlas från en bank till en annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt direktivet bör ett kreditinstitut i första hand träffa avtal med sina&lt;br&gt;kunder angående tiden för verkställande av betalningsöverföringen och&lt;br&gt;kostnader härför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet innehåller även närmare föreskrifter om återbetalningsskyl-&lt;br&gt;dighet i fall då en betalningsöverföring, sedan ett kreditinstitut har åtagit&lt;br&gt;sig uppdrag att utföra denna, över huvud inte har kommit till stånd. I så-&lt;br&gt;dant fall skall också skadestånd betalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om de skyldigheter som föreskrivs i direktivet gäller strikt an-&lt;br&gt;svar, frånsett fall av force majeure.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivets bestämmelser förväntas rationalisera de system som råder&lt;br&gt;beträffande betalningsöverföringar. Med ledning av förhandsinformation&lt;br&gt;skall kunder få möjlighet att välja mellan olika tjänster och olika kreditin-&lt;br&gt;stitut. Detta beräknas bidra till att minska kundernas kostnader för betal-&lt;br&gt;ningsöverföringar, samtidigt som dessa blir mera effektiva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En betalningsöverföring kan sägas bestå av två led. Det ena utgörs av&lt;br&gt;överföringen från det kreditinstitut, som har åtagit sig uppdraget av den&lt;br&gt;som skall betala, till det kreditinstitut som betalningsmottagaren anlitar.&lt;br&gt;Det andra utgörs av att det sistnämnda kreditinstitutet gör beloppet till-&lt;br&gt;gängligt för betalningsmottagaren. Betalningsöverföringen är inte avslut-&lt;br&gt;ad för beställarens del förrän beloppet har blivit tillgängligt för det kre-&lt;br&gt;ditinstitut som betalningsmottagaren anlitar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förra ledet kan kräva medverkan av andra kreditinstitut, ifall det&lt;br&gt;kreditinstitut som den betalande vänder sig till inte själv har något korre-&lt;br&gt;sponderande kreditinstitut i betalningslandet eller om det kreditinstitut&lt;br&gt;som betalningsmottagaren anlitar inte är korresponderande med det kre-&lt;br&gt;ditinstitut som skall utföra betalningsöverföringen. I Sverige torde så gott&lt;br&gt;som alla banker ha korresponderande banker i andra länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förhållande som har bidragit till de nuvarande bristerna är avsakna-&lt;br&gt;den av en mera fullständig integration av betalningssystemen i Europa.&lt;br&gt;Direktivets bestämmelser kan möjligen bidra till en ökad integration.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.2 Direktivets räckvidd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Lagen om betalningsöverföringar inom EES&lt;br&gt;skall omfatta kreditbetalningar som sker mellan staterna inom EES&lt;br&gt;upp till 50 000 euro eller motsvarande belopp i annan valuta som om-&lt;br&gt;fattas av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har tillstyrkt&lt;br&gt;promemorians förslag. Kammarrätten i Jönköping har anfört att räckvid-&lt;br&gt;den bör tydliggöras genom användandet av ordet kreditbetalningar för att&lt;br&gt;undvika lagtolkningsproblem. Finansinspektionen har ansett att det bör&lt;br&gt;övervägas om lagförslaget kan utvidgas till att omfatta även regler om&lt;br&gt;betalningsöverföringar inom Sverige. Svenska Bankföreningen har anfört&lt;br&gt;att den definition av gränsöverskridande betalning som ges i lagförslaget&lt;br&gt;har fått en alltför vid innebörd. I promemorian görs bl.a. uttalanden av&lt;br&gt;innebörd att direktivet är tillämpligt även på rena kontantöverföringar,&lt;br&gt;dvs. överföringar till utlandet som inte går till särskilt konto. Enligt före-&lt;br&gt;ningen saknas grund för att på så sätt utöka direktivets räckvidd. En sådan&lt;br&gt;utvidning skulle skapa en konkurrenssnedvridning för svenska banker i&lt;br&gt;förhållande till vad som gäller beträffande ansvaret hos de utländska ban-&lt;br&gt;ker som medverkar till en betalningsöverföring. Föreningen har vidare i&lt;br&gt;detta sammanhang tagit upp frågan om externa kronkonton skall omfattas&lt;br&gt;av lagen eller ej. Dessa betalningar görs inom landet men räknas som ut-&lt;br&gt;landsbetalningar i bankernas redovisning till Riksbanken. Föreningen&lt;br&gt;anser att dessa betalningar, som i praktiken inte är gränsöverskridande,&lt;br&gt;inte bör omfattas av lagen. Föreningen påpekar att bankernas hantering av&lt;br&gt;dessa betalningar skulle underlättas om det fortsatta lagstiftningsarbetet&lt;br&gt;gav ett entydigt besked härom. Svensk Handel har framfört att det är&lt;br&gt;självklart att en gränsöverskridande betalning kan initieras genom att be-&lt;br&gt;ställaren betalar in det belopp som skall överföras med check eller med&lt;br&gt;kontokort. Checken motsvarar i så fall kontant betalning över disk. Kon-&lt;br&gt;tokortsbetalningen innebär debitering av beställarens konto med det över-&lt;br&gt;förda beloppet. Det kan i detta hänseende inte vara någon skillnad om&lt;br&gt;betalning sker genom omedelbart uttag från eget konto eller genom elek-&lt;br&gt;troniskt uttag från eget konto via kontokort. Föreningen har vidare ansett&lt;br&gt;att ett förhöjt maximibelopp på nationell nivå inte kan anses stå i strid&lt;br&gt;med artikel 100a i Romfördraget. Finansbolagens Förening har anfört att&lt;br&gt;lagen inte bör begränsas till utlandsöverföringar utan bör gälla öven för&lt;br&gt;rent inhemska betalningsöverföringar. Svenska Fondhandlare för eningen&lt;br&gt;har framfört att det är viktigt att det tydligt framgår att lagen inte omfattar&lt;br&gt;värdepappershandel, eftersom betalningsrutinerna inom den med nödvän-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dighet måste vara mycket ensartat utformade och helt kopplade till leve-&lt;br&gt;ransledet i en värdepapperstransaktion. Föreningen har föreslagit ett till-&lt;br&gt;lägg till 1 § av innebörd att lagen utöver där angivet fall inte heller gäller&lt;br&gt;betalning som har samband med transaktioner i fråga om finansiella in-&lt;br&gt;strument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens forslag: Direktivet avser vad som enligt den&lt;br&gt;svenska texten kallas gränsöverskridande betalningar. I de engelska och&lt;br&gt;franska versionerna benämns företeelsen &amp;quot;cross-border credit transfers&amp;quot;&lt;br&gt;respektive &amp;quot;les virements transfrontaliers&amp;quot;. Det är alltså fråga om att över-&lt;br&gt;föra penningmedel från en person i en stat till en person i någon annan&lt;br&gt;stat (inom EU).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nu sagda förutsätter att den som ger ett kreditinstitut i uppdrag att&lt;br&gt;utföra en betalningsöverföring tillhandahåller denna det belopp som avses&lt;br&gt;med betalningen. I sin enklaste form kan detta göras genom att uppdrags-&lt;br&gt;givaren lämnar beloppet kontant över disk. Det kan också ske på andra&lt;br&gt;sätt, t. ex. genom att kreditinstitutet bemyndigas att dra beloppet från ett&lt;br&gt;konto som kunden har i kreditinstitutet. Kreditinstitutet kan givetvis också&lt;br&gt;ge kunden en kredit på beloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utanför direktivet faller däremot betalningar som görs med användande&lt;br&gt;av bl.a. check utskriven på mottagaren och kreditkort eller annat konto-&lt;br&gt;kort. I sådana fall erhåller betalningsmottagaren medel genom att beloppet&lt;br&gt;debiteras den betalningsskyldiges konto eller motsvarande. Detta har i&lt;br&gt;handlingarna uttryckts på det sättet att direktivet avser kreditbetalningar&lt;br&gt;men inte debetbetalningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet är också begränsat i vissa andra avseenden. Bestämmelserna&lt;br&gt;avser sålunda uteslutande betalningar som sker mellan stater vilka är&lt;br&gt;medlemmar i EU (se definitionen under f i artikel 2). Vidare gäller be-&lt;br&gt;stämmelserna endast i fråga om betalningar som görs i någon medlems-&lt;br&gt;stats valuta eller i ecu (artikel 1). En begränsning gäller även beträffande&lt;br&gt;beloppets storlek såtillvida att betalningar som överstiger värdet av&lt;br&gt;50 000 ecu faller utanför. De i direktivet införda begränsningar skall ock-&lt;br&gt;så återspeglas i den svenska lagen. Lagen skall således inte omfatta vär-&lt;br&gt;depappershandeln eller s.k. externa kronkonton.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt ett beslut av den 30 januari 1997 är bestämmelserna i direktivet&lt;br&gt;tillämpliga även i fråga om betalningar till och från stater som tillhör Eu-&lt;br&gt;ropeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Det innebär att direktivet&lt;br&gt;omfattar även betalningar i liechtensteinsk, isländsk och norsk valuta. I&lt;br&gt;artikel 1 i direktivet skall därför uttrycket ”medlemsstaternas valutor” er-&lt;br&gt;sättas med ”medlemsstaternas och EFTA-statemas valutor”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En närliggande fråga är om lagen bör bli tillämplig även på betalnings-&lt;br&gt;överföringar till och från stater som inte ingår i EU (eller EES). En sådan&lt;br&gt;utvidgning kan inte anses strida mot direktivet. En medlemsstat torde ju&lt;br&gt;vara oförhindrad att i en särskild lag reglera frågor av förevarande art i&lt;br&gt;förhållande till icke-medlemsstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en svensk lag blir generellt tillämplig på betalningsöverföringar&lt;br&gt;oavsett vilken annan stat som berörs, kan man utgå från att motsvarande&lt;br&gt;bestämmelser om längsta tid för utförandet och om kostnader m.m. inte&lt;br&gt;finns i icke-medlemsstater. Det innebär att olika bestämmelser skulle&lt;br&gt;gälla för skilda led i en betalningsöverföring. Detta skulle medföra en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;otillfredsställande ordning, som kanske också skulle kunna föranleda svå- Prop. 1998/99:53&lt;br&gt;righeter i tillämpningen och knappast underlätta transaktionerna för kun-&lt;br&gt;derna. Saken har även visst samband med frågan om direktivet skulle om-&lt;br&gt;fatta även betalningsöverföring i valutor som hör till stater vilka inte är&lt;br&gt;medlemmar i EU, något som diskuterats under tillkomsten av direktivet&lt;br&gt;men förkastats. Regeringen anser därför att en sådan reglering som nu&lt;br&gt;berörts inte bör förordas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämnts i det föregående innehåller direktivet vissa föreskrifter som&lt;br&gt;hänvisar till valutan ecu. Dessa rör de valutor som en betalningsöverfo-&lt;br&gt;ring kan avse för att direktivet skall vara tillämpligt (artikel 1) och den&lt;br&gt;begränsning till beloppet som gäller för återbetalningsskyldighet, när ett&lt;br&gt;betalningsöverföringsuppdrag inte har blivit utfört (artikel 8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 1 januari 1999 infördes den gemensamma valutan, euron, i elva av&lt;br&gt;EU:s medlemsstater. Euron ersatte därvid ecun till värdet 1 euro mot 1&lt;br&gt;ecu. Alla hänvisningar till ecu, bl.a. i förevarande direktiv, skall ersättas&lt;br&gt;med en hänvisning till euro. Mot bakgrund härav framstår det som lämp-&lt;br&gt;ligt att i förslaget ta upp euro som valuta i stället för ecu.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I direktivets bestämmelser talas om betalningsmottagarens konto i det&lt;br&gt;kreditinstitut som han anlitar. Detta kan synas innebära att en förutsätt-&lt;br&gt;ning för tillämpning av direktivet är att betalningsmottagaren har ett konto&lt;br&gt;i det kreditinstitutet. Så torde dock inte vara avsett. Enligt promemorian&lt;br&gt;framgår det av handlingarna i ärendet att bestämmelserna avses vara till-&lt;br&gt;lämpliga även om betalningsmottagaren inte har något särskilt konto.&lt;br&gt;Även tjänstmän inom kommissionen har uppgett att så är fallet. Det kre-&lt;br&gt;ditinstitut som mottagaren anlitar far då göra beloppet tillgängligt för ho-&lt;br&gt;nom på något annat sätt, t. ex. genom att utbetala det vid anfordran och&lt;br&gt;meddela honom detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en avvägning mellan å ena sidan en strikt tolkning av direktivet och&lt;br&gt;å andra sidan en mer konsumentvänlig tolkning bör det nämnas att direk-&lt;br&gt;tivet är väsentligen konsumentinriktat, vilket talar för att även betalnings-&lt;br&gt;mottagare utan konto skall kunna ta emot betalningar. Mot detta talar de&lt;br&gt;praktiska problem som betalningsmottagarens kreditinstitut kan ställas&lt;br&gt;inför om betalningsmottagaren inte har ett konto. Denne skall då nås på&lt;br&gt;annat sätt vilket i sin tur kan innebära att betalningsöverföringen tar läng-&lt;br&gt;re tid än vad som skulle kunna anses följa av direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att de praktiska olägenheter som kan uppstå för kre-&lt;br&gt;ditinstituten inte kan anses vara så betydande att betalningsmottagare utan&lt;br&gt;konto skall exkluderas från direktivets tillämpningsområde. Detta särskilt&lt;br&gt;mot bakgrund av att lagstiftningen i huvudsak är konsumentinriktad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser har anfört att lagen även bör omfatta rent in-&lt;br&gt;hemska betalningar och hänvisat till Betaltjänstutredningens betänkande&lt;br&gt;(SOU 1995:69). Det finns i och för sig skäl för att samma regler bör gälla&lt;br&gt;för gränsöverskridande betalningar som för betalningar inom landet. Frå-&lt;br&gt;gan kräver dock ytterligare överväganden. I sammanhanget kan nämnas&lt;br&gt;att kommissionen har fatt i uppdrag att skriva en rapport om bl.a. tidsåt-&lt;br&gt;gången mot bakgrund av den tekniska utvecklingen. Denna rapport skall&lt;br&gt;presenteras för Europarlamentet och rådet senast två år efter det att direk-&lt;br&gt;tivet har börjat tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.3&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Bör lagregleringen gå längre än direktivet?&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den svenska lagens krav på information före&lt;br&gt;och efter en betalningsöverföring skall vara strängare än direktivets&lt;br&gt;bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;br&gt;I promemorian har dock föreslagits att regeringen eller Finansinspektio-&lt;br&gt;nen, efter bemyndigande från regeringen, skall kunna meddela föreskrifter&lt;br&gt;om villkor och omständigheter av betydelse i informationshänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har tillstyrkt&lt;br&gt;promemorians forslag. Kammarrätten i Jönköping har påpekat att skärp-&lt;br&gt;ningen av informationsskyldigheten inte får verka konkurrensbegränsande&lt;br&gt;på ett internationellt plan. Finansinspektionen har pekat på att direktivet&lt;br&gt;inte är ett minimidirektiv utan ett direktiv avsett att harmonisera reglerna i&lt;br&gt;medlemsstaterna i ett visst avseende i och med att den företeelse som&lt;br&gt;regleras är gränsöverskridande. Inspektionen har ansett att de föreslagna&lt;br&gt;bestämmelserna i 3 och 4 §§ bör kompletteras med en bestämmelse om&lt;br&gt;vad som gäller angående en banks återbetalningsskyldighet för det fall en&lt;br&gt;betalningsöverföring misslyckas. Det är viktigt att kunden far klart för sig&lt;br&gt;vad som gäller i detta avseende. I promemorians lagförslag föreslås vidare&lt;br&gt;en bestämmelse där regeringen, eller Finansinspektionen, ges möjlighet&lt;br&gt;att utfärda föreskrifter om komplettering av ytterligare information än den&lt;br&gt;som anges i lagen. Finansinspektionen har emellertid ansett att den infor-&lt;br&gt;mation, med ovan angiven komplettering, som anges i förslaget är till-&lt;br&gt;räcklig ur konsumentsynpukt varför några ytterligare regler i föreskrifter&lt;br&gt;från inspektionen inte är nödvändiga. Konsumentverket har pekat på att&lt;br&gt;ordalydelsen i direktivet bättre än lagtexten klargör att det skall vara fråga&lt;br&gt;om förhandsinformation och lagtexten bör därför anpassas. Verket erinrar&lt;br&gt;om de bestämmelser om informationsskyldighet som finns i fastighets-&lt;br&gt;mäklarlagen (1995:400) och konsumentkreditlagen (1992:830). Vidare&lt;br&gt;bör enligt verket informationsreglema inledas med en allmän bestämmel-&lt;br&gt;se med innebörden att betalningsförmedlaren är skyldig att lämna sådan&lt;br&gt;information som är av särskild betydelse för beställaren (se 4 § 2 st mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen). Föreskrifter som anges i förslagets 3 och 4 §§ bör in-&lt;br&gt;nehålla skyldigheter för företagen att informera om att lagen bara är till-&lt;br&gt;lämplig på transaktioner understigande 50 000 euro. Det är av stor vikt att&lt;br&gt;sådana bestämmelser innehåller skyldighet att erinra om under vilka förut-&lt;br&gt;sättningar och med vilka belopp ersättning kan utgå om företaget miss-&lt;br&gt;lyckas med att genomföra en transaktion. Det bör också enligt Konsu-&lt;br&gt;mentverket framgå om mottagaren aviseras när pengarna har överförts till&lt;br&gt;dennes konto. Enligt förslagets 5 § skall vid underlåtenhet att lämna in-&lt;br&gt;formation enligt 3 och 4 §§ marknadsföringslagen tillämpas. Det bör för&lt;br&gt;tydlighets skull anges att handling som strider mot informationskravet&lt;br&gt;anses stå i strid med god marknadsföringssed enligt 4 § marknadsfö-&lt;br&gt;ringslagen. Kommerskollegium har anfört att det måste undvikas att lagen&lt;br&gt;ålägger svenska kreditinstitut ett väsentligt strängare ansvar för sina för-&lt;br&gt;pliktelser än vad som följer av direktivet. Svensk Handel har framfört ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;antal förslag till en mer långtgående lagreglering. Finansbolagens Före- Prop. 1998/99:53&lt;br&gt;ning har ansett att den angivna delegeringen av föreskriftsrätten går för&lt;br&gt;långt, i synnerhet då den inkluderar möjlighet för myndigheter att utfärda&lt;br&gt;föreskrifterna. Därvid beaktar föreningen att marknadsföringslagen kom-&lt;br&gt;mer att bli tillämplig även på sådan föreskrifter. Det innebär att tillämp-&lt;br&gt;ningen av sådan föreskrifter kan komma under Stockholms tingsrätts och&lt;br&gt;Marknadsdomstolens prövning. Föreningen anser att dessa domstolars&lt;br&gt;uppgifter inte bör vara att pröva tillämpningen av förvaltningsmyndighe-&lt;br&gt;ters föreskrifter utan av lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Det är tydligt att det inte är förenligt&lt;br&gt;med direktivets karaktär av skyddsreglering för bl.a. konsumenter att vid&lt;br&gt;införlivandet av direktivet införa bestämmelser, vilka är mindre förmånli-&lt;br&gt;ga för kunder än de som direktivet innehåller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn bl.a. till att direktivets föreskrifter inte kan anses vara sär-&lt;br&gt;skilt långtgående kan det däremot synas tilltalande att i vår lagstiftning&lt;br&gt;införa regler som är mer förmånliga för konsumenter och andra berörda&lt;br&gt;kunder än vad direktivet anger och i motsvarande mån mer ingripande&lt;br&gt;mot kreditinstitut. Av den hänvisning till artikel 100a i Romfördraget som&lt;br&gt;görs i ingressen till direktivet och som således utgör den rättsliga grunden&lt;br&gt;för direktivets bestämmelser följer att de nationella reglerna skall hamoni-&lt;br&gt;seras. Ett så pass detaljerat direktiv som det nu aktuella torde därmed inte&lt;br&gt;ge utrymme för någon större avvikelse från direktivets bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan sak är att ett kreditinstitut enligt direktivet far träffa avtal med&lt;br&gt;en kund om andra villkor än de som anges i direktivet på några punkter.&lt;br&gt;Det gäller den tid det tar att överföra ett belopp till det av betalningsmot-&lt;br&gt;tagaren anlitade kreditinstitutet respektive att göra det tillgängligt för be-&lt;br&gt;talningsmottagaren. Vidare får den som ger uppdraget att utföra betal-&lt;br&gt;ningsöverföringen bestämma att denna skall ske på betalningsmottagarens&lt;br&gt;bekostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan tilläggas att, som följer av redogörelsen i det föregående för&lt;br&gt;förfarandet vid betalningsöverföringar (se avsnitt 5), de svenska banker-&lt;br&gt;nas nuvarande praxis, som tillämpas även i förhållande till icke-&lt;br&gt;medlemsstater, är sådan att den i princip torde uppfylla de krav som upp-&lt;br&gt;ställs i direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots vad som sagts i det föregående kan det vara förtjänt av närmare&lt;br&gt;övervägande om det inte finns skäl att skärpa den svenska regleringen i&lt;br&gt;förhållande till direktivets bestämmelser i ett särskilt avseende, nämligen&lt;br&gt;då det gäller skyldigheten att informera kunder om villkoren för betal-&lt;br&gt;ningsöverföring och om förhållanden hänförliga till visst överföringsupp-&lt;br&gt;drag. Frågan om informationsskyldighet skiljer sig från övriga frågor som&lt;br&gt;regleras i direktivet så tillvida att den inte hör till själva verkställandet av&lt;br&gt;en betalningsöverföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mer långtgående bestämmelser om informationsskyldighet kan inte an-&lt;br&gt;ses stå i strid med direktivet. För en sådan tolkning talar ordalydelsen i&lt;br&gt;artiklarna 3 och 4 i direktivet, där det anges att ”Denna information skall&lt;br&gt;omfatta minst följande” respektive ”Denna information skall minst inne-&lt;br&gt;hålla”. Även punkten 8 i ingressen till direktivet anger att det är fråga om&lt;br&gt;minimikrav som är nödvändiga för att säkerställa att kunderna far till-&lt;br&gt;räcklig information. Sådana nationella bestämmelser torde inte heller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kunna orsaka olägenheter, inte ens ur ett konkurrensbegränsande per-&lt;br&gt;spektiv, på grund av att andra stater inte kan väntas ha motsvarande krav.&lt;br&gt;En fyllig information gagnar särskilt konsumenter, vilka i allmänhet inte&lt;br&gt;kan förväntas ha någon närmare kännedom på förhand om hur det i olika&lt;br&gt;hänseenden går till vid en betalningsöverföring och om de därtill förknip-&lt;br&gt;pade kostnaderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett exempel kan nämnas informationskravet i marknadsföringsla-&lt;br&gt;gen (1995:450), som är en lag som bygger på grundtanken att det an-&lt;br&gt;kommer på näringsidkarna själva att lämna tillräcklig information. Enligt&lt;br&gt;4 § i lagen skall vid marknadsföringen näringsidkaren lämna sådan in-&lt;br&gt;formation som är av särskild betydelse från konsumentsynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör dock beaktas att de uppgifter som enligt direktivet alltid skall&lt;br&gt;lämnas far anses vara förhållandevis långtgående och tillgodose de krav&lt;br&gt;på information som presumtiva och aktuella kunder i allmänhet rimligen&lt;br&gt;kan ha. Det är sålunda svårt att finna några ytterligare uppgifter av större&lt;br&gt;betydelse som alltid bör lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian anges dock att det inte kan bortses från att det i särskilda&lt;br&gt;fall kan finnas behov av ytterligare upplysningar. Därför föreslås att upp-&lt;br&gt;räkningen av de i direktivet angivna omständigheterna lämpligen kan&lt;br&gt;kompletteras med en mera allmänt hållen föreskrift, avseende andra vill-&lt;br&gt;kor respektive omständigheter av betydelse. Det föreslås därvid ankomma&lt;br&gt;på regeringen eller, efter bemyndigande, Finansinspektionen att närmare&lt;br&gt;precisera de villkor respektive omständigheter som avses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringen finns det emellertid för närvarande inte något behov&lt;br&gt;av att ge Finansinspektionen en rätt att genom föreskrifter precisera de i&lt;br&gt;direktivet angivna omständigheterna. De bestämmelser som finns i direk-&lt;br&gt;tivet torde som nyss angetts vara tillräckliga ur konsumentsynpunkt. Dock&lt;br&gt;finns det skäl att förtydliga informationsbestämmelsema i lagen på det sätt&lt;br&gt;som har föreslagits av flera remissinstanser. Därutöver bör det lämnas en&lt;br&gt;särskild anvisning till bestämmelserna i marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1995:450).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom bör det understrykas att det står kreditinstitut fritt att lämna&lt;br&gt;mera omfattande information än som föreskrivs i lagen. Denna möjlighet&lt;br&gt;kan utnyttjas bl.a. i konkurrenssyfte. Skulle Finansinspektionen i framti-&lt;br&gt;den trots allt finna ett behov av ytterligare reglering kan dessa, åtminstone&lt;br&gt;inledningsvis, ges formen av allmänna råd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.4 Tillämplig lag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Tillämplig lag vid tvister med anledning av&lt;br&gt;en gränsöverskridande betalningsöverföring regleras av Romkonven-&lt;br&gt;tionen. Det innebär att när ett uppdrag ges av en konsument blir lagen&lt;br&gt;på konsumentens bostadsort tillämplig på avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid andra fall torde som regel lagen i den stat, där det av beställaren&lt;br&gt;respektive betalningsmottagaren anlitade kreditinstitutet har sitt huvud-&lt;br&gt;kontor, tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens be-&lt;br&gt;dömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har inte haft erinringar mot förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: En särskild fråga är vilket lands&lt;br&gt;lag som skall tillämpas vid tvister i anledning av betalningsöverföringar&lt;br&gt;till och från utlandet. Frågan är att bedöma enligt allmänna internationellt&lt;br&gt;privaträttsliga principer. Den 1 juli 1998 inkorporerades konventionen&lt;br&gt;den 19 juni 1980 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom-&lt;br&gt;konventionen) i svensk rätt (prop. 1997/98:14 Romkonventionen - till-&lt;br&gt;lämplig lag for avtalsförpliktelser, bet. 1997/98:LU9, rskr. 1997/98:139).&lt;br&gt;Romkonventionen kompletteras av två protokoll om EG-domstolens tolk-&lt;br&gt;ning av konventionen. Dessa protokoll, som är avsedda att säkerställa en&lt;br&gt;enhetlig tolkning av konventionen, har ännu inte trätt i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En betalningsöverföring består som nämnts av olika led. I sin enklaste&lt;br&gt;form går överföringen till på så sätt att ett kreditinstitut, sedan det erhållit&lt;br&gt;medel av den betalande, överför motsvarande belopp till ett kreditinstitut i&lt;br&gt;den stat där betalningen skall ske, varefter det sistnämnda kreditinstitutet&lt;br&gt;gör beloppet tillgängligt för betalningsmottagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det kreditinstitut som har erhållit överföringsuppdraget inte självt&lt;br&gt;har något korresponderande kreditinstitut i betalningsstaten, far det anlita&lt;br&gt;ett kreditinstitut som har sådana kontakter och överföra beloppet till detta.&lt;br&gt;Ett sådant förfarande är dock knappast aktuellt i Sverige, i vart fall inte i&lt;br&gt;fråga om de större bankerna som alla torde ha korresponderande banker&lt;br&gt;inom EES. Det är vidare vanligt förekommande att det kreditinstitut som&lt;br&gt;betalningsmottagaren anlitar är ett annat än det överförande kreditinstitu-&lt;br&gt;tets korresponderande kreditinstitut. I sådant fall fordras att beloppet förs&lt;br&gt;över från det korresponderande kreditinstitutet till det som betalnings-&lt;br&gt;mottagaren anlitar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de båda sistnämnda fallen tillkommer alltså två led i överföringen av&lt;br&gt;betalningen från den betalande till betalningsmottagaren. De ytterligare&lt;br&gt;kreditinstitut som därvid medverkar är sådana som i direktivet benämns&lt;br&gt;förmedlande kreditinstitut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet utgår från att beställaren träffar avtal med ett kreditinstitut&lt;br&gt;om betalningsöverföring och att det föreligger ett avtal även mellan betal-&lt;br&gt;ningsmottagaren och det kreditinstitut som skall mottaga beloppet för&lt;br&gt;hans räkning. Avtalet mellan betalningsmottagaren och dennes kreditin-&lt;br&gt;stitut kan bestå endast i att mottagaren har konto i institutet. Man får&lt;br&gt;dock, som nyss angetts, räkna med att det inte alltid föreligger något avtal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ens i denna mening mellan betalningsmottagaren och det kreditinstitut Prop. 1998/99:53&lt;br&gt;som skall mottaga det överförda beloppet för hans räkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det av beställaren anlitade kreditinstitutet svarar gentemot beställaren&lt;br&gt;för att beloppet blir överfört till det av mottagaren anlitade kreditinstitutet&lt;br&gt;inom föreskriven tid och utan obehöriga avdrag för kostnader (artikel 6&lt;br&gt;punkt 1 och artikel 7 punkt 2). Det sistnämnda kreditinstitutet svarar i&lt;br&gt;förhållande till mottagaren för att det mottagna beloppet görs tillgängligt&lt;br&gt;för denne inom föreskriven tid och utan obehöriga avdrag för kostnader&lt;br&gt;(artikel 6 punkt 2 och artikel 7 punkt 3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det av beställaren anlitade kreditinstitutet svarar också mot beställaren&lt;br&gt;för att beloppet över huvud överförs till mottagarens kreditinstitut, dock&lt;br&gt;med viss begränsning till beloppet (artikel 8 punkt 1). På motsvarande sätt&lt;br&gt;svarar det senare kreditinstitutet gentemot betalningsmottagaren (artikel 8&lt;br&gt;punkt 2). Ett förmedlande kreditinstitut svarar för sina åtgärder i förhål-&lt;br&gt;lande till det kreditinstitut av vilket det har fått sina instruktioner (artikel 6&lt;br&gt;punkt 1 sista stycket, artikel 7 punkt 2 andra stycket och artikel 8 punkt 1&lt;br&gt;sista stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad nu sagts innebär att avtalsförhållanden med anledning av ärenden&lt;br&gt;om betalningsöverföring främst föreligger mellan beställaren och det av&lt;br&gt;honom anlitade kreditinstitutet, mellan ett sådant kreditinstitut och ett&lt;br&gt;förmedlande kreditinstitut samt mellan betalningsmottagaren och hans&lt;br&gt;kreditinstitut. Tvister kan närmast tänkas uppkomma i dessa avtalsförhål-&lt;br&gt;landen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det står parterna fritt att träffa överenskommelse om den lag som skall&lt;br&gt;tillämpas på deras avtal (artikel 3 i Romkonventionen). I fråga om konsu-&lt;br&gt;mentavtal skall konsumenten dock inte berövas det skydd som tillförsäk-&lt;br&gt;ras honom enligt tvingande regler i lagen i det land där han har sin vanliga&lt;br&gt;vistelseort, bl.a. ifall avtalet har föregåtts av annonsering där och konsu-&lt;br&gt;menten där vidtagit de för avtalets ingående nödvändiga åtgärderna eller&lt;br&gt;ifall hans motpart har mottagit beställningen där (se artikel 5 punkt 2 i&lt;br&gt;konventionen). Beträffande den närmare innebörden härav kan hänvisas&lt;br&gt;till prop. 1997/98:14 s. 43 f.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För fall då överenskommelse om lagval inte har ingåtts kan framhållas&lt;br&gt;följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det blir då det s.k. obligationsstatutet som skall tillämpas på de olika&lt;br&gt;avtalsförhållandena. Det innebär att lagen i det land som avtalet har när-&lt;br&gt;mast anknytning till skall tillämpas (se artikel 4 punkt 1 i Romkonventio-&lt;br&gt;nen, se även Bogdan, Svensk internationell privat- och processrätt, 4.&lt;br&gt;uppl. 1992, s. 225 ff). Sådan anknytning skall som regel anses finnas till&lt;br&gt;det land där den part som skall utföra den för avtalet karakteristiska pres-&lt;br&gt;tationen har sin vanliga vistelseort vid avtalsslutet eller, i fråga om en ju-&lt;br&gt;ridisk person, sin centrala förvaltning (artikel 4 punkt 2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då det gäller konsumentavtal skall dock, under samma förutsättningar&lt;br&gt;som gäller beträffande skydd enligt tvingande regler (se ovan), tillämpas&lt;br&gt;lagen i det land där konsumenten har sin vanliga vistelseort (artikel 5&lt;br&gt;punkt 3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad nu sagts torde i fråga om uppdrag som getts av en konsument i&lt;br&gt;allmänhet medföra att lagen på konsumentens bostadsort blir tillämplig på&lt;br&gt;avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För andra fall torde som regel lagen i den stat, där det av beställaren re-&lt;br&gt;spektive betalningsmottagaren anlitade kreditinstitutet har sitt huvud-&lt;br&gt;kontor, kunna tillämpas. Det innebär att i fråga om en betalningsöverfö-&lt;br&gt;ring från Sverige till utlandet bör svensk lag vara tillämplig vid en tvist&lt;br&gt;mellan beställaren och det av honom anlitade kreditinstitutet. Då det gäl-&lt;br&gt;ler en tvist mellan beställarens kreditinstitut och ett korresponderande&lt;br&gt;kreditinstitut i utlandet, torde utländsk lag bli tillämplig. Rörande betal-&lt;br&gt;ningsöverföring från utlandet till Sverige bör svensk lag bli tillämplig dels&lt;br&gt;beträffande rättsförhållandet mellan ett utländskt kreditinstitut och dess&lt;br&gt;svenska korresponderande kreditinstitut, dels beträffande rättsförhållandet&lt;br&gt;mellan betalningsmottagaren och dennes kreditinstitut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan erinras om att enligt 4 § lagen (1992:160) om utländska filialer&lt;br&gt;m.m. skall utländska företag och utomlands bosatta utländska medborga-&lt;br&gt;re, frånsett vissa undantag som här saknar aktualitet, anses som svenska&lt;br&gt;rättssubjekt vid bedömande bl.a. av om de i ett rättsförhållande, som gäl-&lt;br&gt;ler av dem i Sverige bedriven näringsverksamhet, lyder under svensk lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tilläggas kan att det torde sakna större betydelse vilket lands lag som&lt;br&gt;skall tillämpas i det enskilda fallet, eftersom det förutsätts att unionssta-&lt;br&gt;temas lagstiftning i ämnet i princip är överensstämmande. Frågan kan&lt;br&gt;dock fa praktisk betydelse t.ex. beträffande storleken på ränta som skall&lt;br&gt;utgå såsom skadestånd vid bl.a. dröjsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De begränsningar i fråga om den föreslagna lagens tillämpningsområde&lt;br&gt;som sålunda kommer att gälla i internationellt privaträttsligt hänseende&lt;br&gt;följer, som framgår av det anförda, av Romkonventionen och behöver inte&lt;br&gt;komma till direkt uttryck i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.5 Tillämpning av allmänna kontraktsrättsliga regler&lt;br&gt;och institutens ersättningsskyldighet när en&lt;br&gt;betalningsöverföring inte har verkställts&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Om en betalningsöverföring inte har verkställts&lt;br&gt;på det sätt som avtalats skall den anlitade banken vara skyldig att åter-&lt;br&gt;betala det förkomna beloppet. Det skall föreligga ett strikt ansvar upp&lt;br&gt;till 12 500 euro. Därutöver skall allmänna bestämmelser och principer&lt;br&gt;om skadestånd i kontraktsförhållanden vara tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har tillstyrkt för-&lt;br&gt;slaget. Finansinspektionen har ifrågasatt om bestämmelsen i förslagets&lt;br&gt;18 § är en begränsning jämfört med bestämmelsen i direktivet. Lagförsla-&lt;br&gt;get skulle vinna på att förtydligas så att direktivets konstruktion för ansva-&lt;br&gt;ret vid bristande eller felaktig fullgörelse av betalningsöverföringen tydli-&lt;br&gt;gare avspeglas i lagtexten. Det borde således bättre kunna klargöras att&lt;br&gt;det föreligger ett strikt ansvar upp till 12 500 ecu (numera euro), som inte&lt;br&gt;kan avtalas bort, och att det därutöver kan finnas en rätt till skadestånd i&lt;br&gt;enlighet med vad som särskilt avtalats eller följer av allmänna rättsgrund-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;satser. Inspektionen anför att ett exempel på en sådan allmän rättsgrund-&lt;br&gt;sats anges i Betaltjänstutredningen som i sitt betänkande SOU 1995:69&lt;br&gt;intagit synsättet att den som åtar sig ett uppdrag att medverka vid en be-&lt;br&gt;talningsöverföring bör kunna jämställas med den som åtagit sig att utföra&lt;br&gt;en tjänst av annat slag. De principer som finns i konsumenttjänstlagen bör&lt;br&gt;enligt betaltjänstutredningen därför kunna tillämpas. Det innebär att den&lt;br&gt;som utför en tjänst skall ansvara för direkta skador i enlighet med princi-&lt;br&gt;perna för kontrollansvar och för indirekta skador om felet beror på&lt;br&gt;vårdslöshet eller uppsåt vid utförandet. Såvitt avser begränsningen av det&lt;br&gt;belopp som skall återbetalas vid utebliven prestation torde grundprincipen&lt;br&gt;vara den att om någon betalningsöverföring av inbetalda medel inte skett&lt;br&gt;skall dessa betalas tillbaka till fullt belopp. Endast om den uteblivna&lt;br&gt;prestationen beror på någon omständighet som uppdragstagaren inte rår&lt;br&gt;över kan det bli aktuellt att diskutera en jämkning av beloppet ner till det&lt;br&gt;belopp på 12 500 euro som banken har ett strikt ansvar för. Svenska&lt;br&gt;Bankföreningen har förstått denna bestämmelse så att banken enligt all-&lt;br&gt;männa skadeståndsrättsliga regler svarar fullt ut vid egen försummelse&lt;br&gt;men att vid fall då ingen av de i betalkedjan deltagande bankerna varit&lt;br&gt;försumliga (dvs. det ligger utanför bankens kontrollansvar) den upp-&lt;br&gt;dragstagande banken ändå är skyldig att till beställaren maximalt erlägga&lt;br&gt;12 500 euro, dvs. en form av återbetalningsgaranti. Konsumentverket har&lt;br&gt;ansett att bestämmelserna i förslagets 14 och 18 §§ synes motsägelsefulla&lt;br&gt;och behöver förtydligas. Verket ifrågasätter också om 17 § är förenlig&lt;br&gt;med direktivets artikel 8 punkt 2. Allmänna reklamationsnämnden har&lt;br&gt;anfört att 18 § är för oklar och bör förtydligas. Svensk Handel har funnit&lt;br&gt;beloppsbegränsningen helt oacceptabel. Beställaren måste alltid lita på att&lt;br&gt;betalningen effektueras i banksystemet. Ingen annan än banken och dess&lt;br&gt;utländska partners har kontroll över systemet. Det absurda i förslaget kan&lt;br&gt;illustreras med en likartad situation på ett annat område, t.ex. en reklama-&lt;br&gt;tion av felaktiga skor. I det fallet skulle skobutiken återge en halv väns-&lt;br&gt;tersko till den reklamerande kunden. Svensk Handel anser att utebliven&lt;br&gt;överföring skall ersättas med hela det inbetalade beloppet. Finansbola-&lt;br&gt;gens Förening har ansett att det bör framgå av lagen att beloppet i sin hel-&lt;br&gt;het skall återbetalas om det kan återfinnas och att inblandade aktörer skall&lt;br&gt;vara skyldiga att eftersöka beloppet om det försvunnit. Begränsningen till&lt;br&gt;12 500 euro bör således, enligt föreningen, beskrivas som ett slags garanti&lt;br&gt;om vilket belopp som den som utfört uppdraget alltid är skyldig betala,&lt;br&gt;oavsett hur beloppet kommit bort. Det bör också framgå av lagen att åter-&lt;br&gt;betalningsskyldigheten i övrigt är vidare än så.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens förslag: Enligt direktivets artikel 8 skall, om&lt;br&gt;en betalningsöverföring inte har verkställts, den av beställaren anlitade&lt;br&gt;banken återbetala till honom det belopp som skulle överförts, dock högst&lt;br&gt;12 500 euro jämte ränta och kostnader. Bestämmelsen bör tolkas på så&lt;br&gt;sätt att det föreligger ett strikt ansvar för banken att återbetala belopp upp&lt;br&gt;till 12 500 euro. Denna återbetalningsgaranti kan inte avtalas bort. Beträf-&lt;br&gt;fande denna bestämmelse, liksom bestämmelserna i direktivet om påföljd&lt;br&gt;då föreskriven tid för verkställande av betalningsöverföring har överskri-&lt;br&gt;dits och då förbudet mot att göra avdrag för kostnader har överträtts anges&lt;br&gt;i direktivet att bestämmelserna inte inverkar på andra krav respektive rät-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tigheter som beställaren respektive kunder och kreditinstitut kan ha (se Prop. 1998/99:53&lt;br&gt;artikel 8 punkt 1 första stycket och artikel 6 punkt 4, artikel 7 punkt 2&lt;br&gt;första stycket, se även punkt 12 i ingressen till direktivet). Vad som för&lt;br&gt;svensk rätts del skulle kunna ligga till grund för en rätt till ersättning i&lt;br&gt;andra hänseenden än de som anges i direktivet synes, förutom vad som&lt;br&gt;kan följa av avtal mellan partema, närmast vara allmänna principer om&lt;br&gt;ersättningsskyldighet i kontraktsförhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att allmänna bestämmelser och principer om skadestånd i kontraktsför-&lt;br&gt;hållanden blir tillämpliga vid sidan av vad som gäller enligt en särskild&lt;br&gt;lagreglering av frågan om betalningsöverföring på grundval av direktivet&lt;br&gt;kan inte anses stå i strid med någon allmän grundsats i svensk rätt. Lag-&lt;br&gt;regleringen skall alltså utgå därifrån. Vid tillämpningen måste tillses att&lt;br&gt;allmänna regler inte kommer i konflikt med de nu förevarande bestäm-&lt;br&gt;melserna. Detta bör komma till uttryck i lagtexten, se 18 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har noterat att det av den föreslagna lagtexten till 14 § inte&lt;br&gt;kan utläsas vad som anges i författningskommentaren, nämligen att ränta&lt;br&gt;aldrig skall beräknas på högre belopp än 12 500 euro. Frågan om inne-&lt;br&gt;börden av ”beloppet” i punkt 2 i den föreslagna bestämmelsen bör därför&lt;br&gt;lämpligen bli föremål för ytterligare överväganden under det fortsatta lag-&lt;br&gt;stiftningsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kan dela Lagrådets uppfattning att 14 § bör förtydligas i&lt;br&gt;detta avseende. Som angavs i lagrådsremissen anser regeringen att direk-&lt;br&gt;tivets bestämmelse om återbetalningsgaranti skall tolkas på så sätt att&lt;br&gt;räntan inte kan beräknas på ett högre belopp än 12 500 euro även om&lt;br&gt;överföringen avsåg ett högre belopp. Denna uppfattning delas av tjänste-&lt;br&gt;män inom kommissionen och av andra medlemsstater. Även i detta sam-&lt;br&gt;manhang bör det dock observeras att banken utöver detta strikta betal-&lt;br&gt;ningsansvar kan, enligt avtalet eller allmänna principer om skadestånd,&lt;br&gt;vara skyldig att återbetala ett högre belopp än vad garantin omfattar. I&lt;br&gt;detta fall ränta beräknad på den del av ett förkommet belopp som översti-&lt;br&gt;ger 12 500 euro.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser har ansett att bestämmelsen i 18 § skall förtydli-&lt;br&gt;gas och att återbetalningsgarantin skall klargöras. Regeringen delar denna&lt;br&gt;bedömning och har därför justerat lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därutöver bör man naturligtvis kunna förvänta sig att samtliga inblan-&lt;br&gt;dade institut gör vad som står i deras makt att återfinna hela beloppet och&lt;br&gt;se till att beställaren hålls skadeslös utan att denne behöver inleda en ska-&lt;br&gt;deståndsrättslig process.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.6 Sanktioner&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: När det enligt direktivet skall utgå ränta skall&lt;br&gt;räntesatsen vara dröjsmålsräntan enligt räntelagen (1975:635). Vid un-&lt;br&gt;derlåtenhet att lämna information före och efter en betalningsöverfö-&lt;br&gt;ring enligt 3 och 4 §§ i den föreslagna lagen skall marknadsföringsla-&lt;br&gt;gen (1995:450) tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har tillstyrkt för-&lt;br&gt;slaget. Svenska Bankföreningen har framfört att räntelagens bestämmelse&lt;br&gt;om dröjsmålsränta har en för hög räntesats med tanke på de fall som kan&lt;br&gt;tänkas bli aktuella. Kommerskollegium har pekat på att det bör undersö-&lt;br&gt;kas hur övriga EU-länder avser att reglera frågan om sanktioner vid åsi-&lt;br&gt;dosättande av kreditinstitutens förpliktelser. Företagarnas Riksorganisa-&lt;br&gt;tion har ansett att det bör övervägas ett längre gående ansvar i de fall&lt;br&gt;överföringar fallerar och detta orsakar beställaren annan skada än som&lt;br&gt;kompenseras genom ränta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I fråga om fall då en betalningsöverfö-&lt;br&gt;ring inte har utförts inom föreskriven tid, då avdrag har gjorts för kostna-&lt;br&gt;der i strid med förbudet därom och då en betalningsöverföring över huvud&lt;br&gt;inte har kommit till stånd innehåller direktivet föreskrifter om sanktioner&lt;br&gt;(artiklarna 6-8). Dessa utgörs av skyldighet att utge skadestånd i form av&lt;br&gt;ränta, att överföra avdraget belopp samt att återbetala mottaget belopp&lt;br&gt;jämte skyldighet att betala ränta och ersätta kostnader. I närmast före-&lt;br&gt;gående avsnitt har nämnts att även allmänna skadeståndsrättsliga bestäm-&lt;br&gt;melser och principer kan bli tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om ränta på mottaget belopp, vid dröjsmål med en betalnings-&lt;br&gt;överföring eller då ett betalningsöverföringsuppdrag över huvud inte har&lt;br&gt;blivit utfört (artikel 6 och 8), anges i direktivet att räntan skall beräknas&lt;br&gt;med tillämpning av en räntesats, som utgör kompensation och som fast-&lt;br&gt;ställts i enlighet med de regler som antagits av den medlemsstat, i vilken&lt;br&gt;det företag som skall betala skadeståndet har sitt säte (artikel 2 definitio-&lt;br&gt;nen under k).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund härav framstår det som naturligt att beakta vad som före-&lt;br&gt;skrivs i räntelagen (1975:635). Där finns bestämmelser om avkastnings-&lt;br&gt;ränta och om dröjsmålsränta (5 och 6 §§, jfr 2-4 §§). Den förra motsvarar&lt;br&gt;diskontot ökat med två procentenheter och den senare diskontot ökat med&lt;br&gt;åtta procentenheter. Den ränta som avses i artikel 6 och 8 i direktivet mot-&lt;br&gt;svaras närmast av räntelagens dröjsmålsränta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Bankföreningen har emellertid framfört invändningar mot att i&lt;br&gt;de fall som är i fråga tillämpa en så hög ränta som den dröjsmålsränta som&lt;br&gt;gäller enligt räntelagen. Skälet för ståndpunkten är att en svensk bank&lt;br&gt;som har åtagit sig ett betalningsöverföringsuppdrag har att svara även för&lt;br&gt;en förmedlande banks handlande samt att den förmedlande bankens be-&lt;br&gt;talningsskyldighet gentemot den svenska banken (se artikel 6 punkt 1&lt;br&gt;ijärde stycket och artikel 8 punkt 1 fjärde stycket i direktivet) kan utgöras&lt;br&gt;av en ränta som grundas på en lägre och kanske betydligt lägre räntesats. I&lt;br&gt;sådant fall gör den svenska banken en slutlig förlust, trots att den inte&lt;br&gt;själv har förfarit felaktigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna mening utgår från att en utländsk förmedlande banks skade-&lt;br&gt;ståndsskyldighet gentemot beställarens svenska bank - och därmed rän-&lt;br&gt;tans storlek - är eller åtminstone kan vara att bedöma enligt den utländska&lt;br&gt;statens lag även vid en prövning av frågan vid svensk domstol. Som&lt;br&gt;framgår av vad som sagts i avsnitt 6.4. far man utgå från att den utländska&lt;br&gt;statens lag blir tillämplig beträffande denna fråga, om inte överenskom-&lt;br&gt;melse om lagvalet har träffats mellan parterna. Därav följer också att den&lt;br&gt;ränta som den utländska banken har att betala sannolikt skiljer sig, mer&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller mindre, från den ränta som den svenska banken skall betala till be- Prop. 1998/99:53&lt;br&gt;ställaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den utländska räntan kan vara lägre än den som väljs för svensk rätts&lt;br&gt;del, men den kan också vara högre; skillnaden kan vidare variera från tid&lt;br&gt;till annan. I det förra fallet gör den svenska banken en förlust, medan den&lt;br&gt;i det senare fallet blir ersatt fullt ut. Ju högre räntesats som väljs i den&lt;br&gt;svenska lagen, desto större blir givetvis risken för att den svenska banken&lt;br&gt;gör en förlust till följd av att utländsk lag föreskriver en lägre räntesats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnda förhållanden utgör emellertid, enligt regeringens mening, inte&lt;br&gt;tillräcklig anledning att välja någon annan räntesats än dröjsmålsränta&lt;br&gt;enligt räntelagen. Det är ett väl beprövat och känt sanktionsmedel. Det&lt;br&gt;saknas anledning att i detta sammanhang skapa ett lindrigare medel. Det&lt;br&gt;skall också framhållas att direktivets föreskrifter i ämnet utgår från att&lt;br&gt;varje medlemsstats interna regler på området skall vara avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då det gäller skyldigheten att informera kunder om villkor för betal-&lt;br&gt;ningsöverföring och om förhållanden hänförliga till viss betalnings-&lt;br&gt;överföring föreskrivs däremot inte i direktivet någon sanktion för det fall&lt;br&gt;att skyldigheten skulle åsidosättas. Fråga uppkommer då om det finns&lt;br&gt;anledning att i en lag om betalningsöverföringar ta upp en särskild sank-&lt;br&gt;tionsbestämmelse för sådana fall. I detta hänseende kan anföras följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som behöver hjälp med en betalningsöverföring till utlandet torde i&lt;br&gt;de allra flesta fall vända sig till en bank. Banker står under tillsyn av Fi-&lt;br&gt;nansinspektionen. Om en bank överträder bestämmelser som reglerar&lt;br&gt;bankens verksamhet, kan inspektionen ingripa genom att meddela var-&lt;br&gt;ning; ytterst kan bankens oktroj återkallas (7 kap. 16 § första stycket 5 och&lt;br&gt;andra stycket bankrörelselagen [1987:617]).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande filial, från vilken bankrörelse drivs av ett bankföretag som&lt;br&gt;är hemmahörande i ett land utanför EES, har inspektionen liknande be-&lt;br&gt;fogenheter (7 kap. 18 § bankrörelselagen). I 7 kap. 19 och 20 §§ samma&lt;br&gt;lag finns bestämmelser om bankföretag, som är hemmahörande i ett land&lt;br&gt;inom EES och som driver verksamhet här i landet från filial eller genom&lt;br&gt;direkt tillhandahållande av tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 19 § skall Finansinspektionen i första hand försöka komma till&lt;br&gt;rätta med regel överträdelser genom att utfärda förelägganden om rättelse.&lt;br&gt;Om det inte hjälper skall inspektionen underrätta behörig myndighet i&lt;br&gt;bankens hemland om överträdelsen så att den myndigheten kan vidta de&lt;br&gt;åtgärder mot banken som krävs för att åstadkomma rättelse. Eftersom det&lt;br&gt;är hemlandets myndigheter som har auktoriserat banken så har dessa&lt;br&gt;myndigheter också normalt större möjligheter att på ett effektivt sätt in-&lt;br&gt;gripa mot regelstridiga förfaranden. Hemlandets myndigheter skall hålla&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten i värdlandet underrättad om vilka åtgärder som vidtas&lt;br&gt;mot banken. Skulle banken inte upphöra med överträdelserna trots de&lt;br&gt;åtgärder som vidtagits av hemlandet eller beroende på att sådana åtgärder&lt;br&gt;visat sig otillräckliga eller av någon anledning inte kan genomföras i det&lt;br&gt;landet, så får inspektionen gå vidare i försöken att stoppa överträdelserna.&lt;br&gt;Vad som återstår är att förbjuda banken att göra nya åtaganden i Sverige.&lt;br&gt;Innan förbud meddelas skall tillsynsmyndigheten i hemlandet underrättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I brådskande fall kan Finansinspektionen meddela förbud utan att först&lt;br&gt;underrätta hemlandets behöriga myndighet. Även i brådskande fall måste&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;emellertid inspektionen först försöka komma till rätta med en rättsstridig&lt;br&gt;verksamhet genom ett föreläggande om rättelse. Följer inte banken detta&lt;br&gt;föreläggande kan inspektionen omedelbart förbjuda banken att göra nya&lt;br&gt;åtaganden. Underrättelse om att banken vägrat vidta erforderlig rättelse&lt;br&gt;och att förbud meddelats skall därefter sändas så snart som möjligt till&lt;br&gt;hemlandsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt direktivet kan betalningsöverföring utföras även av andra kre-&lt;br&gt;ditinstitut än banker. I Sverige är det i dessa fall fråga om institut som&lt;br&gt;driver finansieringsverksamhet och därmed står under Finansinspektio-&lt;br&gt;nens tillsyn såsom kreditmarknadsföretag (se 1 kap. 1 § första stycket 1, 2&lt;br&gt;och 5 och 2 § samt 5 kap. 1 § lagen [1992:1610] om finansieringsverk-&lt;br&gt;samhet). Beträffande kreditmarknadsföretag som överträder bestämmelser&lt;br&gt;vilka reglerar dessas verksamhet har inspektionen samma befogenheter&lt;br&gt;som i fråga om banker (5 kap. 17 § första stycket 3 och andra stycket&lt;br&gt;nämnda lag).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liknande befogenheter finns då det gäller filial, från vilken drivs verk-&lt;br&gt;samhet av ett utländskt kreditinstitut som är hemmahörande i ett land&lt;br&gt;utanför EES (5 kap. 19 § lagen om finansieringsverksamhet). Då det gäl-&lt;br&gt;ler kreditinstitut, som är hemmahörande i ett land inom EES och som dri-&lt;br&gt;ver verksamhet här i landet från filial eller genom direkt tillhandahållande&lt;br&gt;av tjänster, se 5 kap. 20 och 21 §§ och ovan beträffande bankfilialema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet utgår från att även andra företag än kreditinstitut, varvid med&lt;br&gt;företag avses inte bara juridiska utan också fysiska personer, kan verk-&lt;br&gt;ställa betalningsöverföringar (se definitionen under b i artikel 2). Man kan&lt;br&gt;inte utgå från att betalningsöverföringar kommer att ombesörjas endast av&lt;br&gt;företag som agerar på den finansiella marknaden och hanterar stora pen-&lt;br&gt;ningströmmar. Troligen bör det räknas med att företag av skilda slag kan&lt;br&gt;komma att ägna sig åt uppgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ifall det finns ett antal företag som medverkar i betalningsöverföringar&lt;br&gt;utan att stå under tillsyn av behörig myndighet, kan ingripande av det slag&lt;br&gt;som nyss nämnts inte vidtas från någon myndighet vid försummelser.&lt;br&gt;Detta kan dock inte betraktas som någon väsentlig eller avgörande olä-&lt;br&gt;genhet. Företaget svarar givetvis för sina försummelser på det sätt som&lt;br&gt;anges i den föreslagna lagen i enlighet med direktivet och även enligt all-&lt;br&gt;männa principer som blir tillämpliga vid sidan av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföringslagen (1995:450), som gäller då näringsidkare mark-&lt;br&gt;nadsför produkter (bl.a. tjänster) i sin verksamhet, är tillämplig i fråga om&lt;br&gt;marknadsföring som banker och andra företag tillämpar rörande betal-&lt;br&gt;ningsöverföring. En näringsidkare kan enligt den lagen åläggas att lämna&lt;br&gt;föreskriven information (se 15, 16 och 19-21 §§). Detta får också avseen-&lt;br&gt;de på sådan information som åsyftas i artikel 3 i direktivet, dvs. informa-&lt;br&gt;tion till eventuella kunder före ett avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det synes lämpligt att marknadsföringslagens bestämmelser om åtgär-&lt;br&gt;der vid underlåtenhet att lämna information i samband med marknadsfö-&lt;br&gt;ring far bli tillämpliga även på sådan information som enligt artikel 4 i&lt;br&gt;direktivet skall lämnas efter åtagande att verkställa en betalningsöverfö-&lt;br&gt;ring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör därför tas upp en särskild bestämmelse som hänvisar till mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen (jfr t.ex. 8 § konsumentförsäkringslagen [1980:38], 8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konsumentkreditlagen [1992:830] och 7 § lagen [1992:1672] om paketre- Prop. 1998/99:53&lt;br&gt;sor). Det torde kunna förutsättas att Konsumentombudsmannen kommer&lt;br&gt;att vara uppmärksam i fråga om försummelser beträffande informations-&lt;br&gt;skyldigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av det anförda finns det inte anledning att införa be-&lt;br&gt;stämmelser om någon särskild sanktion beträffande överträdelse av skyl-&lt;br&gt;digheten att informera kunder utöver vad som sagts om tillämpning av&lt;br&gt;marknadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensfrågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av handlingarna i ärendet framgår att frågan om konkurrens mellan kre-&lt;br&gt;ditinstituten har tillmätts stor betydelse vid utarbetandet av direktivet. Av-&lt;br&gt;sikten är att kreditinstituten skall konkurrera med varandra genom att er-&lt;br&gt;bjuda allmänheten tjänster i fråga om betalningsöverföring av bättre kva-&lt;br&gt;litet än som krävs enligt lagens bestämmelser. Det kan avse t.ex. den tid&lt;br&gt;inom vilken överföringen till det av betalningsmottagaren anlitade kre-&lt;br&gt;ditinstitutet skall ha utförts eller de kostnader som betalningsöverföring&lt;br&gt;betingar. Även beträffande information kan kreditinstituten tänkas erbjuda&lt;br&gt;sina kunder en bättre service än den som lagen och direktivet kräver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensfrågan innebär också att kreditinstitut inte far träffa sådana&lt;br&gt;avtal med varandra som strider mot regler och principer på området. För&lt;br&gt;svensk rätts del bör 6 § konkurrenslagen (1993:20) uppmärksammas, som&lt;br&gt;i princip förbjuder avtal vilka har till syfte att hindra, begränsa eller sned-&lt;br&gt;vrida konkurrensen på ett märkbart sätt eller som ger ett sådant resultat.&lt;br&gt;Vid utarbetandet av direktivet har diskuterats i vad mån avtal rörande oli-&lt;br&gt;ka frågor på området kan anses godtagbara. Som exempel på frågor som&lt;br&gt;inte far bli föremål för överenskommelser mellan banker nämns avgifter&lt;br&gt;för transaktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensfrågorna, vilka givetvis är mycket viktiga, ligger utanför&lt;br&gt;själva direktivet och påkallar inte någon bestämmelse i den nu aktuella&lt;br&gt;lagen. Det finns därför inte anledning att gå närmare in på frågorna här.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.7 Reglering av tvister&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Tvister som uppstår vid tillämpningen av&lt;br&gt;lagen kan lösas av befintliga tvistlösningsorgan, såsom Allmänna re-&lt;br&gt;klamationsnämnden eller allmän domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Endast Kammarrätten i Jönköping har anfört nå-&lt;br&gt;got i denna del. Kammarrätten noterar att det vid väckande av talan är&lt;br&gt;allmän domstol som berörs. Möjligen bör det finnas hänvisning i lagför-&lt;br&gt;slaget till befintligt system för tvistlösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Som nämnts i avsnitt 4 skall det enligt&lt;br&gt;direktivet finnas lämpliga och effektiva förfaranden för prövning av tvis-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 53&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ter angående klagomål och ersättningsanspråk mellan beställaren respek- Prop. 1998/99:53&lt;br&gt;tive betalningsmottagaren och det anlitade kreditinstitutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en kund anser att det kreditinstitut som anlitats har handlat felaktigt&lt;br&gt;eller försumligt vid fullgörande av uppdraget, kan kunden klaga hos kla-&lt;br&gt;gomålsansvarig i det aktuella kreditinstitutet. Ifall det efter utredning visar&lt;br&gt;sig att det finns skäl for klagomålen, kan det forväntas att kreditinstitutet&lt;br&gt;rättar sig därefter och ersätter kunden för eventuell förlust.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvitt rör konsumenter kan tvister också prövas av Allmänna reklama-&lt;br&gt;tionsnämnden. Näringsidkare godtar som regel nämndens avgöranden.&lt;br&gt;Här kan också nämnas att Konsumenterna bankbyrå i Stockholm samt&lt;br&gt;konsumentvägledare, som finns på vissa håll i landet, kan ge råd och&lt;br&gt;vägledning om en konsument har några frågor rörande bankernas tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En missnöjd kund kan givetvis också väcka talan vid domstol mot ve-&lt;br&gt;derbörande kreditinstitut bl.a. om rätt till ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De möjligheter som sålunda står dem till buds som har lämnat uppdrag&lt;br&gt;som rör betalningsöverföring torde uppfylla de krav som direktivet förut-&lt;br&gt;sätter.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.8 Force majeure&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Bestämmelsen om force majeure skall nära an-&lt;br&gt;slutatill direktivets lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: I promemorian föreslås en annorlunda utform-&lt;br&gt;ning av bestämmelsen om force majeure.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har tillstyrkt för-&lt;br&gt;slagen. Kammarrätten i Jönköping har anfört att lagtexten bör avfattas i&lt;br&gt;enlighet med direktivets lydelse. Svenska Bankföreningen har i huvudsak&lt;br&gt;anfört att en bestämmelse om force majeure bör innefatta också en lock-&lt;br&gt;out inom bankväsendet. Som skäl härför har föreningen angett att i Sveri-&lt;br&gt;ge är den fackliga anslutningen betydligt högre än i andra länder och rät-&lt;br&gt;ten till fackliga stridsåtgärder, dvs. såväl strejk som lockout, är reglerad i&lt;br&gt;vår grundlag ( 2 kap. 17 § regeringsformen). Det finns därför ett starkt&lt;br&gt;principiellt intresse av att strejk och lockout behandlas lika och att båda&lt;br&gt;parter inom bankväsendet har både formella och reella möjligheter att&lt;br&gt;vidta stridsåtgärder. Om balansen rubbas, genom att bankernas reella&lt;br&gt;möjligheter att vidta stridsåtgärder begränsas, kan detta långsiktigt leda&lt;br&gt;till ökade kostnader för bankerna, vilket i slutskedet kommer att drabba&lt;br&gt;kunderna. Även samhällets och enskilda kunders intresse av ett väl funge-&lt;br&gt;rande betalningssystem talar för en balans i detta hänseende Mot denna&lt;br&gt;bakgrund och med hänvisning till den speciella verksamhet som bankerna&lt;br&gt;bedriver måste lockout anses vara en omständighet som är att likställa&lt;br&gt;med force majeure. Konsumentverket har förordat att regeln skall ha sin&lt;br&gt;utgångspunkt i näringsidkarens kontrollansvar i enlighet med 31 § kon-&lt;br&gt;sumenttjänstlagen (1985:716) och 16 § lagen (1992:1672) om paketresor.&lt;br&gt;Kommerskollegium har anfört att det fortsatta lagstiftningsarbetet bör be-&lt;br&gt;akta de potentiellt negativa följderna för bankerna om lockout inom bank-&lt;br&gt;sektorn inte skulle rymmas i force majeure-begreppet i den svenska lagen.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svensk Handel har avstyrkt force majeure bestämmelsen och framfört att Prop. 1998/99:53&lt;br&gt;elektronisk överföring av belopp mellan länder inte är att likställa med&lt;br&gt;leverans av varor. Varor och egendom kan förstöras av naturkatastrofer&lt;br&gt;m.m. Överförda belopp finns alltid någonstans i systemet tillgängliga för i&lt;br&gt;systemet ingående banker. Därför finns inte skäl att göra banken fri från&lt;br&gt;återbetalningsskyldighet när ”belopp” försvinner i systemet. Svenska&lt;br&gt;Fondhandlareforeningen har instämt i Svenska Bankföreningens stånd-&lt;br&gt;punkt och ansett att det föreslagna undantaget från påföljd vid underlå-&lt;br&gt;tenhet att fullgöra en förpliktelse måste vidgas till att omfatta också lock-&lt;br&gt;out. I den svenska finansiella marknaden omfattas lockout regelmässigt av&lt;br&gt;det som brukar benämnas force majeureliknande händelser. Om lockout&lt;br&gt;inte skulle omfattas på vissa finansiella områden, skulle det otvivelaktigt&lt;br&gt;ge influenser också på andra områden, t.ex. värdepappershandeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I direktivet finns en bestämmelse om&lt;br&gt;att kreditinstitut som medverkar i en betalningsöverföring är befriade från&lt;br&gt;de förpliktelser som anges i direktivet, om de kan anföra skäl för force&lt;br&gt;majeure (artikel 9). Enligt artikeln avses med force majeure onormala och&lt;br&gt;oförutsebara omständigheter utom kontroll för den som åberopar sådan&lt;br&gt;grund för befrielse och vars konsekvenser inte skulle ha kunnat undvikas&lt;br&gt;trots alla ansträngningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definitionen i direktivet av begreppet force majeure grundas på den be-&lt;br&gt;stämmelse om force majeure som finns i artikel 4 punkt 6 i rådets direktiv&lt;br&gt;(90/314/EEG) av den 13 juni 1990 om paketresor, semesterpaket och and-&lt;br&gt;ra paketarrangemang. I den lag (1992:1672) om paketresor som utarbetats&lt;br&gt;på grundval av det direktivet har emellertid föreskriften om force majeure&lt;br&gt;införlivats genom en bestämmelse om s.k. kontrollansvar efter mönster&lt;br&gt;från bl. a. den nya köplagstiftningen (se 16 § lagen om paketresor).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bestämmelse om kontrollansvar ansågs därvid likvärdig med direk-&lt;br&gt;tivets regel om force majeure (se prop. 1992/93:95 s. 45 f. och 50). Det&lt;br&gt;bedömdes vara av värde att skadeståndsreglerna i lagen om paketresor i&lt;br&gt;princip överensstämde med motsvarande reglering i köplagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian anförs beträffande bestämmelsen om force majeure att&lt;br&gt;skillnaden inte torde vara särskilt stor mellan en bestämmelse om kon-&lt;br&gt;trollansvar och en föreskrift om force majeure, grundad på direktivets&lt;br&gt;regel därom. Bedömningen bör dock utgå från att en bestämmelse om&lt;br&gt;force majeure ger ett mera begränsat utrymme för undantag från de på-&lt;br&gt;följder som, i enlighet med direktivet, anges i den föreslagna lagen. Det&lt;br&gt;bör också beaktas att en betalningsöverföring alltid berör två länder, var-&lt;br&gt;vid olika led torde vara att bedöma enligt olika lagar, samt att det är an-&lt;br&gt;geläget att bestämmelserna är likartade i medlemsstaterna. Med hänsyn&lt;br&gt;till att förevarande lagreglering har visst samband med bestämmelser om&lt;br&gt;betalning av skulder kan också erinras om force majeure-regeln i 7 § and-&lt;br&gt;ra stycket lagen (1936:81) om skuldebrev.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grund av det anförda föreslås i promemorian en bestämmelse om att&lt;br&gt;en bank inte skall drabbas av någon påföljd som anges i lagen om under-&lt;br&gt;låtenheten beror på lag, avbrott i den allmänna samfärdseln eller annat&lt;br&gt;liknande hinder som inte kunnat förutses av banken vid avtalets ingående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En del remissinstanser har anfört att lagförslaget om force majeure inte&lt;br&gt;följer direktivets lydelse. Det har också framförts önskemål om att force&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;majeure-regeln bör ha sin utgångspunkt i näringsidkarens kontrollansvar i&lt;br&gt;enlighet med 31 § konsumenttjänstlagen och 16 § lagen om paketresor.&lt;br&gt;En särskild fråga, som har rests av några remissinstanser, är hur lockout&lt;br&gt;inom bankväsendet skall bedömas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar remissinstansernas bedömning att lagtexten skall ut-&lt;br&gt;formas i nära anslutning till direktivtexten. Såsom anförts i promemorians&lt;br&gt;förslag anknyter direktivets force majeure-regel till den definition av be-&lt;br&gt;greppet som finns i direktivet om paketresor, semesterpaket och andra&lt;br&gt;paketarrangemang. Vid införlivandet av det direktivet i svensk rätt inför-&lt;br&gt;des en bestämmelse om kontrollansvar som har sin motsvarighet i köplag-&lt;br&gt;stiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontroll an svaret bygger på 1980 års FN-konvention. Tekniskt är kon-&lt;br&gt;trollansvaret utformat så att det ställer upp fyra förutsättningar som alla&lt;br&gt;skall vara uppfyllda för att säljaren skall bli befriad från skadestånds-&lt;br&gt;ansvar. Säljaren har bevisbördan för att alla förutsättningar är uppfyllda.&lt;br&gt;För det första skall det föreligga ett hinder för avtalsenlig uppfyllelse. För&lt;br&gt;det andra skall hindret ligga utanför säljarens kontroll. För det tredje skall&lt;br&gt;hindret vara sådant att köparen inte skäligen kunde förväntas ha räknat&lt;br&gt;med det vid köpet. Och för det ijärde skall säljaren inte skäligen ha kun-&lt;br&gt;nat undvika eller övervinna hindret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en jämförelse mellan direktivets text om force majeure och de be-&lt;br&gt;stämmelser om kontrollansvar som finns i bl.a. köplagen (1990:931) kan&lt;br&gt;konstateras att bestämmelserna uppvisar stora likheter. Det ligger därför&lt;br&gt;nära till hands att införa en bestämmelse om kontrollansvar även i denna&lt;br&gt;lag. För detta talar också de omständigheterna att det är angeläget att be-&lt;br&gt;stämmelserna är likartade i medlemsstaterna och att de nära ansluter till&lt;br&gt;direktivets text. Det bör även beaktas att lagen är väsentligen konsument-&lt;br&gt;inriktad och att bestämmelser om kontrollansvar finns i andra lagar på&lt;br&gt;konsumentområdet, t.ex. konsumentköplagen (1990:932) och konsu-&lt;br&gt;menttjänstlagen (1985:716). Mot bakgrund härav ansluter sig regeringen&lt;br&gt;till Konsumentverkets bedömning och föreslår att det införs en bestäm-&lt;br&gt;melse om kontrollansvar som nära ansluter till direktivets text.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om en näringsidkares kontrollansvar i samband med en arbets-&lt;br&gt;konflikt har berörts i förarbetena till köplagen (prop. 1988/89:76 s. 110 f).&lt;br&gt;Huruvida en lockout kan anses utgöra ett hinder som ligger utanför en&lt;br&gt;banks kontroll eller inte får avgöras från fall till fall och slutligen av all-&lt;br&gt;män domstol.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.9 Tidsåtgång för en betalningsöverföring&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Om inte annat har avtalats skall en betalnings-&lt;br&gt;överföring ta högst fem bankdagar räknat från acceptdagen till belop-&lt;br&gt;pet har nått betalningsmottagarens bank.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget med undantag för Konsu-&lt;br&gt;mentverket som har ansett att regeln om vilken tid en transktion far ta är&lt;br&gt;alltför lösligt hållen och ger ingen påtryckning på företagen att reducera&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de långa tider som förekommer. Svensk Handel har framfört att tiden för Prop. 1998/99:53&lt;br&gt;utförande av betalningsöverföringar bör ses över i ljuset av den nya teknik&lt;br&gt;som används och återbetalningstiden i förslagets 14 § bör förkortas till sju&lt;br&gt;bankdagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Av direktivet framgår det att en betal-&lt;br&gt;ningsöverföring skall, om inte annat avtalats, ta högst fem bankdagar från&lt;br&gt;acceptdagen till det att beloppet har nått betalningsmottagarens bank.&lt;br&gt;Detta kan tyckas vara en lång tid, särskilt mot bakgrund av den tekniska&lt;br&gt;utvecklingen på det finansiella området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan har uppmärksammats under arbetet med direktivet. I artikel 12&lt;br&gt;och i ingressen till direktivet har införts en uppgift för kommissionen att,&lt;br&gt;senast två år efter det att direktivet har börjat tillämpas, lägga fram en&lt;br&gt;rapport till Europaparlamentet och rådet. I rapporten bör särskilt behand-&lt;br&gt;las frågan om vilken tidsfrist som skall gälla om någon sådan inte över-&lt;br&gt;enskommits mellan beställaren och det institut denne anlitat, med hänsyn&lt;br&gt;tagen såväl till den tekniska utvecklingen som till förhållandena i varje&lt;br&gt;medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet ger således för närvarande inte möjlighet att genom natio-&lt;br&gt;nella regler korta tiderna för betalningsöverföringar om principen om&lt;br&gt;harmonisering av reglerna skall hålla. Det bör dock påpekas att det står&lt;br&gt;instituten fritt att erbjuda kortare tider för sina betalningsöverföringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet utgår från att avtal helst skall träffas mellan kunden och ban-&lt;br&gt;ken om t.ex. tidsåtgången för en betalningsöverföring. Det kan ifrågasät-&lt;br&gt;tas om ett sådant avtal far vara mindre förmånligt för kunden än som an-&lt;br&gt;ges i lagen (och direktivet) för det fall att något avtal inte har träffats. Frå-&lt;br&gt;gan har praktisk betydelse då det gäller tiden för verkställande av en be-&lt;br&gt;talningsöverföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till stöd för att det inte skall vara tillåtet att ingå överenskommelse om&lt;br&gt;längre tid än som anges i direktivet kan anföras att föreskrifterna i direkti-&lt;br&gt;vet ger uttryck för en minimistandard och att den avtalsfrihet som förelig-&lt;br&gt;ger bör utövas inom den ram som direktivet anger. Det kan också beaktas&lt;br&gt;att direktivet har tillkommit bl.a. för att reducera de långa tider som före-&lt;br&gt;kommer på vissa håll och att direktivet kan förmodas utgå från att de tids-&lt;br&gt;frister som där angetts över lag bör kunna hållas. Med denna syn skulle ett&lt;br&gt;avtal inte få innebära en längre tid än fem bankdagar respektive en bank-&lt;br&gt;dag (se 7 och 9 §§).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Å andra sidan måste man utgå från att åtgärder vid betalningsöverföring&lt;br&gt;som skall vidtas i andra länder - närmast en förmedlande banks åtgärder -&lt;br&gt;på sina håll kommer att kräva längre tid än vad motsvarande åtgärder&lt;br&gt;vanligtvis tar i Sverige. Detta kan en svensk bank inte göra något åt och&lt;br&gt;bör då inte heller tvingas ingå ett avtal som sannolikt kommer att leda till&lt;br&gt;skadeståndsskyldighet på grund av överskridande av tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vad som upplysts kan det också förhålla sig så, att beställaren vill&lt;br&gt;ha ett belopp överfört till betalningsmottagarens bank först viss dag som&lt;br&gt;ligger mer än fem bankdagar fram i tiden, t.ex. därför att en vara som be-&lt;br&gt;loppet utgör betalning för först då skall levereras. Att beakta är vidare att&lt;br&gt;en kund, som anser att den tid som banken erbjuder är alltför lång, kan&lt;br&gt;vända sig till en annan bank. Direktivet innehåller inte heller något direkt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 53&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förbud mot avtal, som går ut på längre utförandetid än de tider som anges Prop. 1998/99:53&lt;br&gt;för fall då något avtal inte har träffats i saken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av det anförda synes övervägande skäl föreligga för att&lt;br&gt;direktivet inte hindrar att avtal träffas om längre tid för utförande av en&lt;br&gt;betalningsöverföring än de tider som anges i direktivet. Lagförslaget utgår&lt;br&gt;från denna innebörd.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.10 Lagtekniska frågor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Det skall införas en ny lag som skall betecknas&lt;br&gt;lag om betalningsöverföringar inom Europeiska ekonomiska samar-&lt;br&gt;betsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ingen remissinstans har haft något att erinra mot&lt;br&gt;att det införs en särskild lag om betalningsöverföringar. Ett antal remiss-&lt;br&gt;instanser har dock framfört synpunkter av lagteknisk karaktär. Bland an-&lt;br&gt;nat har Hovrätten för Övre Norrland och Finansinspektionen anfört att av&lt;br&gt;promemorian kan utläsas att med person avses både fysisk och juridisk&lt;br&gt;person. Lagtexten borde därför mot bakgrund av den konsumentvänliga&lt;br&gt;profilen förtydligas. Kammarrätten i Jönköping har funnit att rubriken på&lt;br&gt;lagen är väl lång och föreslår i stället ”lag om gränsöverskridande betal-&lt;br&gt;ningar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet”. Vidare behöver&lt;br&gt;genomgående i lagtexten enbart anges EES, eftersom alla EU-statema&lt;br&gt;ingår i nämnda område. Lagtexten bör dessutom när det gäller vilka som&lt;br&gt;kommer att utföra betalningsöverföringar nära ansluta till direktivets text.&lt;br&gt;På så sätt undviks problem vid en eventuell förändring av aktörer på den&lt;br&gt;svenska marknaden för betalningsöverföringar. Slutligen har Kammar-&lt;br&gt;rätten ansett att det är viktigt att i lagen ta in de definitioner som anges i&lt;br&gt;direktivet. Därigenom undviks problem vid lagtolkning. Marknadsdom-&lt;br&gt;stolen har framfört att ordet skadestånd bör bytas ut mot ersättning, efter-&lt;br&gt;som ränta inte är skadestånd enligt svensk terminologi. Domstolen har&lt;br&gt;vidare föreslagit en tilläggsändring i prisinformationslagen (1991:601).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: En första fråga är var bestämmelser i&lt;br&gt;ämnet bör tas upp, i någon redan befintlig lag på det finansiella området&lt;br&gt;eller i en särskild lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämnts i det föregående berör en reglering i första hand banker.&lt;br&gt;Den befintliga lag på det området som närmast kan komma i fråga är&lt;br&gt;bankrörelselagen. Där regleras främst den rörelse som en bank far driva.&lt;br&gt;Bestämmelserna är emellertid i princip allmänt hållna, dock att där finns&lt;br&gt;vissa närmare föreskrifter om t.ex. kreditgivning (2 kap. 13-19 §§). Att i&lt;br&gt;bankrörelselagen införa så detaljerade bestämmelser som direktivet kräver&lt;br&gt;skulle bryta systematiken i den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nu aktuella lagreglerna berör även andra kreditinstitut än banker.&lt;br&gt;Ifall bestämmelser i ämnet förs in i bankrörelselagen, måste motsvarande&lt;br&gt;reglering ske i en lag avseende sådana kreditinstitut. Lagen om finansie-&lt;br&gt;ringsverksamhet innehåller bestämmelser som beträffande kreditmark-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nadsföretag motsvarar bankrörelselagen. Bestämmelser om betalnings- Prop. 1998/99:53&lt;br&gt;överföring skulle i och för sig kunna tas upp i den lagen, eventuellt i form&lt;br&gt;av hänvisning till bankrörelselagens regler i saken. Som nämnts ovan kan&lt;br&gt;dock inte en sådan reglering förordas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då det gäller andra företag som berörs av direktivet uppkommer större&lt;br&gt;svårigheter att placera bestämmelser i någon redan gällande lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om vissa företeelser på det finansiella området som berör bl.a.&lt;br&gt;banker och andra företag finns för närvarande särskilda lagar. Som exem-&lt;br&gt;pel kan nämnas lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument,&lt;br&gt;lagen (1991:981) om värdepappersrörelse och lagen (1993:768) om åt-&lt;br&gt;gärder mot penningtvätt. Övervägande skäl talar för att på motsvarande&lt;br&gt;sätt ta upp de nu ifrågavarande bestämmelserna i en särskild lag vid sidan&lt;br&gt;av nyssnämnda lagar. Det föreslås att så sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet föranleder också vissa terminologiska frågor. Den företeelse&lt;br&gt;som direktivet behandlar benämns i den svenska versionen av direktivet&lt;br&gt;&amp;quot;gränsöverskridande betalningar&amp;quot;. Detta ansluter nära till den franska be-&lt;br&gt;teckningen, &amp;quot;les virements transfrontaliers&amp;quot;. I den engelska versionen an-&lt;br&gt;vänds uttrycket &amp;quot;cross-border credit transfers&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det på grund av sammanhanget inte behöver särskilt anges att åt-&lt;br&gt;gärden skall ske från ett land till ett annat, synes valet närmast stå mellan&lt;br&gt;orden &amp;quot;betalning&amp;quot; och &amp;quot;betalningsöverföring&amp;quot;. Det framstår som naturligt&lt;br&gt;att anse att betalningen görs av den som ger uppdraget till banken och vad&lt;br&gt;detta och andra medverkande banker utför är att överföra betalningen till&lt;br&gt;betalningsmottagaren i den andra staten. Det har därför synts lämpligt att&lt;br&gt;använda termen &amp;quot;betalningsöverföring&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då det i lagrubriken skall anges att det är fråga om betalningsöverfö-&lt;br&gt;ringar till andra stater synes naturligare att tala om &amp;quot;utlandet&amp;quot; än att an-&lt;br&gt;vända termen &amp;quot;gränsöverskridande&amp;quot;. Lagen skulle då kunna fa beteck-&lt;br&gt;ningen &amp;quot;lag om betalningsöverföringar till och från utlandet&amp;quot;. Det har&lt;br&gt;emellertid synts vara en fördel att det redan av rubriken framgår den geo-&lt;br&gt;grafiska begränsning som lagen skall ha. Det föreslås därför att lagen ges&lt;br&gt;rubriken &amp;quot;Lag om betalningsöverföringar inom Europeiska ekonomiska&lt;br&gt;samarbetsområdet&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som initierar ett ärende angående betalningsöverföring kallas i den&lt;br&gt;svenska versionen av direktivet &amp;quot;beställaren&amp;quot;. I den engelska versionen&lt;br&gt;används termen &amp;quot;originator&amp;quot; och i den franska &amp;quot;donneur d'ordre&amp;quot;. För den&lt;br&gt;svenska lagen synes valet närmast stå mellan &amp;quot;uppdragsgivaren&amp;quot;,&lt;br&gt;&amp;quot;beställaren&amp;quot; och &amp;quot;betalaren&amp;quot; (eller &amp;quot;den betalande&amp;quot;). Det kan nämnas att&lt;br&gt;adressaten benämns &amp;quot;betalningsmottagaren&amp;quot;. I promemorian har föresla-&lt;br&gt;gits termen &amp;quot;beställaren&amp;quot;, bl.a. med hänsyn till att även betalningsmottaga-&lt;br&gt;ren är uppdragsgivare beträffande hans anlitande av ett kreditinstitut. Re-&lt;br&gt;geringen delar denna bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I direktivet benämns det företag som för betalningsmottagarens räkning&lt;br&gt;skall mottaga det överförda beloppet såsom det företag som betalnings-&lt;br&gt;mottagaren har anlitat (se t.ex. artikel 6 punkt 2, artikel 7 punkt 3 och ar-&lt;br&gt;tikel 8 punkt 2). I de engelska och franska versionerna används uttrycken&lt;br&gt;&amp;quot;the beneficiary's institution&amp;quot; respektive &amp;quot;1'établissement du bénéficiaire&amp;quot;.&lt;br&gt;Mot det uttryck som används i den svenska versionen av direktivet kan&lt;br&gt;invändas att det inte alltid förhåller sig på det sättet att en betalningsmot-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tagare på förhand har vänt sig till en bank (eller annat företag) och upp-&lt;br&gt;dragit åt denna att mottaga beloppet för hans räkning. Utvecklingen synes&lt;br&gt;emellertid gå i den riktningen, i vart fall på det sättet att betalningsmotta-&lt;br&gt;garen har ett konto i den bank till vilken beloppet skall överföras. Det har&lt;br&gt;därför synts godtagbart att använda det nämnda uttrycket i lagtexten och&lt;br&gt;motiven, omväxlande med &amp;quot;betalningsmottagarens bank&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet utgår som nämnts från att inte bara banker och andra kre-&lt;br&gt;ditinstitut utan även andra typer av företag skall kunna utföra betalnings-&lt;br&gt;överföringar. Såsom berörts i det föregående torde för svenskt vidkom-&lt;br&gt;mande i praktiken till helt övervägande del banker vara aktuella. Mot&lt;br&gt;bakgrund härav finns anledning att avfatta lagreglerna med avseende på&lt;br&gt;banker och i en särskild bestämmelse ange att vad som föreskrivs om&lt;br&gt;banker även gäller andra företag som i sin verksamhet utför betalnings-&lt;br&gt;överföringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 promemorian har inte ansetts behövligt att ta upp motsvarighet till alla&lt;br&gt;de definitioner som direktivet innehåller. Endast för ett par fall har det&lt;br&gt;synts befogat att definiera begrepp som används i lagtexten. I övrigt fram-&lt;br&gt;går innebörden av använda termer av det sammanhang vari de förekom-&lt;br&gt;mer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagtexten skall, utan att avvika från direktivets lydelse, vara så lättläst&lt;br&gt;som möjligt. Som remissinstanserna har påpekat finns skäl att göra vissa&lt;br&gt;justeringar i lagförslaget. Regeringen återkommer till dessa justeringar i&lt;br&gt;författningskommentaren och i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.11 Penningtvätt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Lagen skall vara subsidiär i förhållande till la-&lt;br&gt;gen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: I promemorian har det inte lämnats något för-&lt;br&gt;slag som anger hur den föreslagna lagen förhåller sig till lagen (1993:768)&lt;br&gt;om åtgärder mot penningtvätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Svenska Bankföreningen har anfört att av varken&lt;br&gt;lagförslaget eller författningskommentaren kan utläsas hur den nu före-&lt;br&gt;slagna lagen förhåller sig till lagen (1993:768) om åtgärder mot penning-&lt;br&gt;tvätt. Däremot kan av åttonde stycket i ingressen till direktivet utläsas att&lt;br&gt;det inte avses påverka tillämpning av bestämmelserna i penning-&lt;br&gt;tvättsdirektivet. Det är således, enligt föreningen, angeläget att denna kol-&lt;br&gt;lision mellan lagarna undanröjs. Kommerskollegium har framfört att det&lt;br&gt;förhållandet att ett kreditinstitut försenar en betalningsöverföring till följd&lt;br&gt;av kontroller enligt penningtvättslagen inte bör leda till ansvar för brott&lt;br&gt;mot den föreslagna lagen om betalningsöverföringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt den svenska penningtvättslagen&lt;br&gt;är företag som driver bank-, livförsäkrings-, värdepappersrörelse eller&lt;br&gt;rörelse som står under Finansinspektionens tillsyn och som huvudsakligen&lt;br&gt;består i att utföra en eller flera av de verksamheter som anges i 3 kap. 1 §&lt;br&gt;2-13 lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet samt driver verk-&lt;br&gt;samhet enligt valutaväxlingslagen (1996:1006) skyldiga att kontrollera&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;identiteten hos den som vill inleda en affärsförbindelse med företaget.&lt;br&gt;Vidare åligger det företagen att granska alla transaktioner beträffande&lt;br&gt;vilka företaget har skäl att anta att transaktionen avser medel som härrör&lt;br&gt;från ett brottsligt förvärv av allvarligare slag. Riksdagen har den 17 febru-&lt;br&gt;ari 1999 antagit regeringens förslag i prop. 1998/99:19 Ändringar i lagen&lt;br&gt;(1993:768) om åtgärder mot penningtvätt (bet. 1998/99:JuU8, rskr.&lt;br&gt;1998/99:134). Regeringen har i propositionen bl.a. föreslagit att gransk-&lt;br&gt;ningsskyldigheten skall utvidgas till att avse alla transaktioner som skäli-&lt;br&gt;gen kan antas utgöra penningtvätt. Skyldigheten att noga granska dessa&lt;br&gt;typer av transaktioner kan i det enskilda fallet leda till att en av kunden&lt;br&gt;begärd transaktion inte kan utföras direkt med därpå följande försening i&lt;br&gt;överföringen. I promemorian berörs inte denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ingressen till direktivet (punkt 8) kan utläsas att detta direktiv inte på-&lt;br&gt;verkar tillämpningen av bestämmelserna i rådets direktiv 91/308/EEG av&lt;br&gt;den 10 juli 1991 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet&lt;br&gt;används för tvättning av pengar. Föreliggande direktiv är således subsidi-&lt;br&gt;ärt i förhållande till penningtvättsdirektivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På motsvarande sätt bör lagen om penningtvätt ha företräde framför den&lt;br&gt;nu föreslagna lagen. Vid en avvägning mellan om detta bör framgå av den&lt;br&gt;nya lagen eller om det är tillräckligt att det klargörs i motiven anser rege-&lt;br&gt;ringen att det är motiverat med ett förtydligande i de bestämmelser som&lt;br&gt;reglerar tidsåtgången för en betalningsöverföring (7 och 9 § §).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.12 Ikraftträdande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Lagen skall träda i kraft den 14 augusti 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Allmänna reklamationsnämnden har anfört att det&lt;br&gt;ur konsumenträttslig synpunkt är angeläget att lagen träder i kraft så snart&lt;br&gt;som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Mot bakgrund av lagens gränsöver-&lt;br&gt;skridande karaktär är det av vikt att den svenska lagen träder i kraft vid&lt;br&gt;samma tidpunkt som motsvarande lagar i övriga medlemsstater i EU trä-&lt;br&gt;der i kraft. Enligt uppgift torde majoriteten av medlemsstaterna föredra att&lt;br&gt;lagarna träder i kraft vid samma tidpunkt. Den tidpunkt vid vilken med-&lt;br&gt;lemsstaterna senast skall ha införlivat direktivets bestämmelser i nationell&lt;br&gt;lagstiftning är enligt direktivet den 14 augusti 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagens bestämmelser om bl. a. ersättning vid försening och återbetal-&lt;br&gt;ningsgaranti gör att det är betydelsefullt att de svenska bankerna inte för-&lt;br&gt;sätts i ett konkurrensmässigt sämre läge än sina utländska kollegor endast&lt;br&gt;på grund av att ett svenskt ikraftträdande tidigareläggs. Regeringen anser&lt;br&gt;därför att den svenska lagen bör träda i kraft den 14 augusti 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon särskild övergångsreglering krävs inte. Av allmänna principer&lt;br&gt;far anses följa att lagens bestämmelser blir tillämpliga endast på uppdrag&lt;br&gt;avseende betalningsöverföring som en bank åtar sig efter ikraftträdandet.&lt;br&gt;Tidigare uppdrag faller alltså utanför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Allmänhetens bankombudsman&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I december 1992 behandlade riksdagen regeringens proposition&lt;br&gt;1992/93:135 om åtgärder för att stärka det finansiella systemet. Med an-&lt;br&gt;ledning av propositionen väcktes en motion om allmänhetens bankom-&lt;br&gt;budsman. Utskottet tillstyrkte motionen och föreslog i bet. 1992/93 :NU 16&lt;br&gt;att det skulle tillsättas en utredning om en allmänhetens bankombudsman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Bankföreningen, Finansinspektionen och Konsumentverket&lt;br&gt;bildade därefter Stiftelsen Konsumenternas Bankbyrå. Stiftelsen Konsu-&lt;br&gt;menternas Bankbyrå har till uppgift att informera, vägleda och hjälpa&lt;br&gt;konsumenter i deras mellanhavanden med banker och andra kreditinstitut.&lt;br&gt;Regeringen lämnade den 14 oktober 1993 en proposition om inrättandet&lt;br&gt;av stiftelsen och stiftelsekapitalet till riksdagen (prop. 1993/94:83).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I bet. 1993/94:NU7 behandlade riksdagen den ovan nämnda proposi-&lt;br&gt;tionen. I två motioner framfördes återigen kravet på att en allmänhetens&lt;br&gt;bankombudsman borde utredas skyndsamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utskottet anförde bl.a. att utskottet hade erfarit att regeringen hade för&lt;br&gt;avsikt att tillsätta en utredning om en sådan ombudsman. Detta borde ske&lt;br&gt;snarast. Utskottet anförde vidare att om det i utredningsarbetet inte fram-&lt;br&gt;kommer starka skäl mot att en bankombudsman inrättas bör utredningen&lt;br&gt;överväga om det är mest ändamålsenligt med ett självständigt ombuds-&lt;br&gt;mannaämbete eller om en sådan funktion bör knytas till någon av de&lt;br&gt;myndigheter som nu är verksamma på området. I hemställan gav utskottet&lt;br&gt;regeringen till känna vad som anförts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen tillsatte i januari 1994 en särskild utredare som fick i upp-&lt;br&gt;drag att utreda frågan om en allmänhetens bankombudsman. Utredaren&lt;br&gt;lämnade sitt betänkande Allmänhetens bankombudsman (SOU 1994:79) i&lt;br&gt;maj samma år. Utredaren fann att starka skäl talade mot att en funktion&lt;br&gt;som bankombudsman inrättades och lade därför inte fram något förslag i&lt;br&gt;ämnet. Betänkandet remitterades inte av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 7 januari 1999 tillsatte regeringen en parlamentarisk kommitté som&lt;br&gt;skall lämna förslag om hur den framtida konsumentpolitiken skall kunna&lt;br&gt;ge människor förutsättningar att känna sig trygga som konsumenter och&lt;br&gt;ha ett starkt inflytande över sin vardagssituation. Kommittén skall särskilt&lt;br&gt;analysera målen och medlen för konsumentaspektema inom bl.a. området&lt;br&gt;finansiella tjänster. Kommittén skall bl.a. analysera konsumenternas be-&lt;br&gt;hov av information, rådgivning och möjligheter att föra talan när det gäl-&lt;br&gt;ler finansiella tjänster. Regeringen kommer med anledning därav att&lt;br&gt;överlämna ärendet med betänkandet Allmänhetens bankombudsman till&lt;br&gt;kommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom utredarens slutsats i betänkandet Allmänhetens bankombuds-&lt;br&gt;man och den nya kommitténs uppdrag anser regeringen att riksdagens&lt;br&gt;hemställan beträffande allmänhetens bankombudsman (p. 4 i bet.&lt;br&gt;1993/94:NU7, rskr. 1993/94:79) har efterkommits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Ekonomiska konsekvenser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grunden till direktivförslaget är de mindre goda erfarenheter som bl.a.&lt;br&gt;kommissionen gjort under 1990-talet av hur betalningar över gränserna&lt;br&gt;handhas av berörda finansiella institut. Det har t.ex. gällt brister i infor-&lt;br&gt;mationen, utdragna betalningstider och omotiverade kostnader för betal-&lt;br&gt;ningsmottagaren. Syftet med lagstiftningen är sålunda att minska dessa&lt;br&gt;brister och därmed allmänt öka effektiviteten och säkerheten i utlandsbe-&lt;br&gt;talningama. Detta bör på olika sätt komma hushåll och mindre företag till&lt;br&gt;del. Huruvida de direkta kostnaderna för betalningar kommer att minska&lt;br&gt;genom den nya lagen återstår att se men ökad genomlysning och informa-&lt;br&gt;tion kan förutses bidra till ökad konkurrens och i förlängningen billigare&lt;br&gt;tjänster. Med en tilltagande integration bl.a. genom införandet av valutau-&lt;br&gt;nionen kan betalningsöverföringar från hushåll och mindre företag också&lt;br&gt;förutses öka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det merarbete och de kostnader som lagen kan komma att innebära för&lt;br&gt;berörda finansiella institut kan därvid inte bedömas bli av en storleksord-&lt;br&gt;ning som menligt skulle reducera de samhällsekonomiska vinsterna. Inte&lt;br&gt;heller lagförslagets strikta betalningsansvar för den anlitade banken på&lt;br&gt;som mest 12 500 euro kan förutses öka det betalningsansvar som svenska&lt;br&gt;banker generellt ändå har enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För Finansinspektionen bedöms förslaget inte medföra några ökade till-&lt;br&gt;synskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några andra effekter på statsbudgeten kan inte förutses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Författningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;9.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om betalningsöverföringar inom&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Europeiska ekonomiska samarbetsområdet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om lagens tillämpningsområde. Den&lt;br&gt;motsvarar artikel 1 och delvis definitionerna under f, h och i i artikel 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen är tillämplig på betalningar som sker genom att ett belopp på&lt;br&gt;uppdrag av den betalande överförs av en bank eller annat företag, som&lt;br&gt;utför betalningsöverföringar till utlandet, från Sverige till en bank eller&lt;br&gt;sådant företag i en annan EES-stat eller på motsvarande sätt från en be-&lt;br&gt;ställare i en sådan stat till Sverige. Hur beloppet tillhandahålls banken&lt;br&gt;eller företaget - genom överlämnande av kontanta pengar, bemyndigande&lt;br&gt;att dra beloppet från ett konto eller på annat sätt - saknar betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beloppet överförs till en bank eller annat företag i den andra staten i&lt;br&gt;allmänhet genom användande av ett betalningssystem, men överförandet&lt;br&gt;kan också ske på andra sätt. I de allra flesta fall är såväl uppdragstagaren&lt;br&gt;som andra medverkande företag banker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att betalningen skall ske genom överförande av ett belopp på&lt;br&gt;uppdrag av den betalande utesluts från lagens tillämpning fall då någon&lt;br&gt;betalar mottagaren med check, kontokort eller på annat liknande sätt. Så-&lt;br&gt;dana fall avser debetbetalningar, medan lagen gäller kreditbetalningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen är tillämplig även om överföringen sker med hjälp av en för-&lt;br&gt;medlande bank i en icke-medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av första stycket framgår också benämningarna på den som skall betala&lt;br&gt;och den som skall ha betalningen, nämligen beställaren respektive betal-&lt;br&gt;ningsmottagaren. Dessa kan vara fysiska eller juridiska personer. Lagens&lt;br&gt;tilllämplighet hindras inte av att beställaren och betalningsmottagaren är&lt;br&gt;samma person. Det har inte ansetts behövligt att uttryckligen ange detta i&lt;br&gt;lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begränsningen till valutor och belopp anges i andra stycket. I lagtexten&lt;br&gt;har beaktats att valutakorgen ecu den 1 januari 1999 ersattes av den ge-&lt;br&gt;mensammavalutan, euro.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket anges att lagen inte gäller betalningsöverföringar som&lt;br&gt;görs på uppdrag av banker eller andra företag som i sin verksamhet med-&lt;br&gt;verkar i betalningsöverföringar till utlandet. Dessa undantas således från&lt;br&gt;lagens tillämpning om de är beställare av en betalningsöverföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definitioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet innehåller ett flertal definitioner av termer och uttryck som an-&lt;br&gt;vänds i bestämmelserna (artikel 2). Dessa avser såväl berörda företag och&lt;br&gt;personer som andra företeelser. Det har inte synts nödvändigt att i lagen ta&lt;br&gt;upp motsvarigheter till alla dessa förklaringar. I den mån termerna och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uttrycken används i lagen framgår som regel av sammanhanget vad som Prop. 1998/99:53&lt;br&gt;åsyftas. Det har därför endast ansetts behövligt med definition av uttryck-&lt;br&gt;en förmedlande bank, acceptdag och bankdag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom anges i första stycket är en förmedlande bank en bank som med-&lt;br&gt;verkar i en betalningsöverföring utan att anlitas av beställaren eller be-&lt;br&gt;talningsmottagaren (jfr artikel 2 punkt e). Det vanligaste exemplet torde&lt;br&gt;vara en bank som är korrespondentbank i betalningslandet till den bank&lt;br&gt;vilken har erhållit överföringsuppdraget av beställaren och som är en an-&lt;br&gt;nan än den bank som betalningsmottagaren anlitar. Förmedlande banks&lt;br&gt;skyldigheter regleras i 8, 12 och 15-17 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av vad som sägs i 16 § om en förmedlande bank som&lt;br&gt;beställaren själv har valt (jfr artikel 8 punkt 3 första stycket) kan framhål-&lt;br&gt;las att den bestämmelsen avser en annan bank än den som beställaren har&lt;br&gt;gett i uppdrag att verkställa betalningsöverföringen och där betalnings-&lt;br&gt;överföringen startar, men som beställaren likväl har valt själv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definitionen av termen acceptdag ansluter till artikel 2 punkt 1. Termen&lt;br&gt;används i 7 § (se även 8 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med Lagrådets förslag har det införts en definition av be-&lt;br&gt;greppet bankdag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till att betalningsöverföringar i Sverige nästan uteslutande&lt;br&gt;ombesörjs av banker har det synts lämpligt att avfatta lagtexten med av-&lt;br&gt;seende på banker och genom en hänvisning låta bestämmelserna gälla&lt;br&gt;även andra företag som verkställer sådana överföringar. En bestämmelse&lt;br&gt;härom har tagits upp i andra stycket av 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Informationsskyldighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rubriken har fått en ny lydelse i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna paragraf, som motsvarar artikel 3 i direktivet, ges föreskrifter&lt;br&gt;om den information som skall tillhandahållas av banker beträffande betal-&lt;br&gt;ningsöverföringar. Det är fråga om förhandsinformation angående betal-&lt;br&gt;ningsöverföringar i allmänhet som riktar sig till dem som avser att göra en&lt;br&gt;betalning till utlandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen innebär att en bank (eller annat företag) som åtar sig&lt;br&gt;uppdrag avseende betalningsöverföring är skyldig att tillhandahålla den&lt;br&gt;information som anges i paragrafen åt dem som är intresserade av att&lt;br&gt;överföra penningbelopp men som ännu inte har bestämt vilken bank som&lt;br&gt;skall anlitas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskriften om att upplysningarna skall lämnas i elektronisk form av-&lt;br&gt;ser t.ex. överbringande med hjälp av telefax, elektronisk post eller via&lt;br&gt;hemsida på Internet. Man far också räkna med att det tillkommer nya&lt;br&gt;hjälpmedel på det elektroniska området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 1 avser tidsåtgången under de två skeden som betalningsöverfö-&lt;br&gt;ringen består av, nämligen dels tiden fram till dess att ett belopp har över-&lt;br&gt;förts till den bank som betalningsmottagaren anlitar, dels från den tid-&lt;br&gt;punkten till dess att ett belopp har blivit tillgängligt för betalningsmotta-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 53&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;garen på hans konto. Det är väsentligt att utgångspunkten för beräkning Prop. 1998/99:53&lt;br&gt;av tiden för det första skedet klart anges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I direktivet används uttrycket att beloppet krediterats betalningsmotta-&lt;br&gt;garens konto, vilket synes bero på att det torde vara det vanligaste att en&lt;br&gt;betalningsmottagare har ett konto i den bank som han anlitar. Som nämnts&lt;br&gt;i den allmänna motiveringen är direktivet dock tillämpligt även om mot-&lt;br&gt;tagaren inte har något särskilt konto. I lagtexten används samma uttryck&lt;br&gt;som i direktivet. Om betalningsmottagaren inte har konto i banken, far&lt;br&gt;banken ställa beloppet till hans förfogande på något annat sätt, t.ex. ge-&lt;br&gt;nom att hålla beloppet tillgängligt på banken för utbetalning vid anfordran&lt;br&gt;eller genom att betala ut det med användande av betalningsanvisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då det gäller kostnader (punkt 2) talas i den engelska texten om&lt;br&gt;&amp;quot;commission fees and charges&amp;quot; och i den franska texten om &amp;quot;les commis-&lt;br&gt;sions et frais&amp;quot;. Det kan antas att därmed åsyftas dels avgift (provision) till&lt;br&gt;banken för dess arbete med betalningsöverföringen, dels ersättning för&lt;br&gt;kostnader som banken kan ha för överföringen närmast i form av utgift&lt;br&gt;för växling av valuta. Oavsett den närmare innebörden av nämnda termer&lt;br&gt;avser ordet kostnad att täcka alla kostnader som en betalningsöverföring&lt;br&gt;medför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 3 är av betydelse i fall då beställarens bank för utförande av över-&lt;br&gt;föringsuppdraget skall debitera beställarens konto eller betalningsmotta-&lt;br&gt;garens bank i fråga om mottagna medel skall kreditera mottagarens konto.&lt;br&gt;Debiterings- eller krediteringsdagen är avgörande för den tidpunkt till&lt;br&gt;vilken medlen är disponibla för beställaren respektive från vilken de är&lt;br&gt;disponibla för betalningsmottagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskriften i punkt 5 är grundläggande för att göra bankens kunder&lt;br&gt;medvetna om i vilken mån en betalningsöverföring omfattas av lagens&lt;br&gt;skydd. Det är betydelsefullt att kunderna redan i förväg får klart för sig att&lt;br&gt;lagen endast omfattar betalningar upp till 50 000 euro och att det finns en&lt;br&gt;återbetalningsgaranti upp till 12 500 euro.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande punkt 6 kan hänvisas till vad som har anförts i avsnitt 6.7.&lt;br&gt;Det krävs inte någon detaljerad redogörelse av möjligheterna att få rättel-&lt;br&gt;se.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som motsvarar artikel 4 i direktivet, behandlar frågan om in-&lt;br&gt;formation beträffande en utförd betalningsöverföring. Den avser fall då en&lt;br&gt;bank enligt uppdrag har verkställt en betalningsöverföring och då en bank&lt;br&gt;har mottagit ett belopp som har överförts. 1 det senare fallet torde inte&lt;br&gt;nödvändigtvis behöva föreligga något särskilt uppdrag, i vart fall om be-&lt;br&gt;talningsmottagaren har konto i banken. Informationen blir då det gäller&lt;br&gt;beställaren en redovisning om att uppdraget har fullgjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Angående föreskriften i första stycket om att lämna upplysningar i&lt;br&gt;elektronisk form kan hänvisas till vad som har sagts beträffande motsva-&lt;br&gt;rande föreskrift i 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En beställare kan ha lämnat åtskilliga uppdrag avseende betalnings-&lt;br&gt;överföring, även såvitt gäller samma betalningsmottagare. Bestämmelsen&lt;br&gt;i punkt 1 skall ses mot den bakgrunden. Uppgifter för identifiering kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avse t.ex. fakturanummer eller annan beteckning som beställaren har an- Prop. 1998/99:53&lt;br&gt;vänt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i punkt 2, som har samband med kostnadsfrågan, till-&lt;br&gt;godoser närmast betalningsmottagarens intresse. Genom uppgiften, jäm-&lt;br&gt;förd med det belopp som han har erhållit, kan han avgöra om någon kost-&lt;br&gt;nad under vägen har dragits av från det belopp som betalningen avsåg.&lt;br&gt;Jämför bestämmelsen i andra stycket första meningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om upplysningen enligt punkt 3 kan erinras om att kostnader för&lt;br&gt;en betalningsöverföring skall betalas av beställaren och inte far belasta det&lt;br&gt;belopp som avses med betalningsöverföringen, såvida inte beställaren har&lt;br&gt;föreskrivit att kostnaderna helt eller delvis skall bäras av betalningsmotta-&lt;br&gt;garen. Se även andra stycket första meningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande punkt 4 kan hänvisas till vad som sagts beträffande motsva-&lt;br&gt;rande föreskrift i 3 § punkt 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i andra stycket första meningen har samband med vad&lt;br&gt;som föreskrivs i 11 § (se även 12 och 13 §§).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I direktivet görs undantag från informationsskyldigheten i fall då kun-&lt;br&gt;den uttryckligen har avstått därifrån. En uttrycklig föreskrift härom har&lt;br&gt;tagits upp i paragrafens tredje stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen, som inte har någon motsvarighet i direktivet, erinrar om&lt;br&gt;att rätten enligt marknadsföringslagen kan ålägga en bank (eller annat&lt;br&gt;företag), normalt vid vite, att lämna föreskriven information (se 15, 16, 19&lt;br&gt;och 20 §§ marknadsföringslagen). I fall som inte är av större vikt kan fö-&lt;br&gt;reläggande meddelas av Konsumentombudsmannen (21 § nämnda lag).&lt;br&gt;Befogenheten gäller inte bara sådan information som avses i 3 §, dvs. som&lt;br&gt;ingår i marknadsföringen, utan också information enligt 4 § samt eventu-&lt;br&gt;ell övrig information som är av särskild betydelse för konsumenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överenskommelse om tid och kostnader för en betalningsöverföring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen behandlar frågan om avtal mellan kunden och banken. Den&lt;br&gt;motsvarar artikel 5 i direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet utgår från att avtal helst bör träffas mellan kunden och ban-&lt;br&gt;ken om de viktigaste villkoren i fråga om en betalningsöverföring, nämli-&lt;br&gt;gen tiden för verkställandet och de kostnader som kunden skall betala.&lt;br&gt;Enligt bestämmelsen är banken skyldig att göra en utfästelse i dessa hän-&lt;br&gt;seenden, om kunden begär det. Detta blir då givetvis bindande för banken&lt;br&gt;och utlöser ersättningsskyldighet, om tiden inte hålls (se 7 och 8 §§). Be-&lt;br&gt;träffande utfästelser om de kostnader som en kund skall betala undantas,&lt;br&gt;enligt direktivet, de kostnader som är avhängiga av den valutakurs som&lt;br&gt;kan komma att användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hinder torde inte föreligga mot att parterna träffar avtal även i andra&lt;br&gt;avseenden, t.ex. i fråga om den ersättning som skall utgå ifall tiden inte&lt;br&gt;hålls. I en sådan fråga får ett avtal inte inskränka den rätt som tillkommer&lt;br&gt;kunden enligt lagen men det kan vara mera generöst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen är i första hand tillämplig i förhållandet mellan beställa-&lt;br&gt;ren och den bank som han anlitar. Den kan dock åberopas även av en be-&lt;br&gt;talningsmottagare gentemot den bank som han anlitar. I sådant fall blir&lt;br&gt;bestämmelsen tillämplig närmast beträffande tiden för överförande av&lt;br&gt;beloppet till betalningsmottagaren. Beträffande kostnader kan bestämmel-&lt;br&gt;sen bli aktuell endast om beställaren har angett att kostnaderna helt eller&lt;br&gt;delvis skall bäras av betalningsmottagaren (jfr 11 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan i detta sammanhang framhållas att en bank måste anses berätti-&lt;br&gt;gad att vägra mottaga ett uppdrag avseende betalningsöverföring, t.ex.&lt;br&gt;ifall det framstår som osäkert om överföringen kan verkställas på det sätt&lt;br&gt;som kunden önskar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tid för utförande av en betalningsöverföring och ersättning vid&lt;br&gt;försening&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rubriken har fatt en ny lydelse i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar del av artikel 6 punkt 1 i direktivet. Den reglerar&lt;br&gt;frågan om den tid inom vilken en betalningsöverföring skall ha skett till&lt;br&gt;betalningsmottagarens bank.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen innebär att i första hand gäller vad beställaren och hans&lt;br&gt;bank har kommit överens om med stöd av 6 §. Om det inte finns en sådan&lt;br&gt;överenskommelse, gäller en tid av fem bankdagar räknat från den s.k.&lt;br&gt;acceptdagen (jfr 2 § första stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ifall en bank inte har träffat särskild överenskommelse med en kund om&lt;br&gt;den tid inom vilken betalningsöverföringen skall utföras men i sin infor-&lt;br&gt;mation enligt 3 § har angett viss tid för överförandet, kan uppkomma frå-&lt;br&gt;ga om vad som gäller. Det synes dock rimligt att banken far stå för de&lt;br&gt;uppgifter som den har lämnat på förhand, vilka utgör ett led i marknadsfö-&lt;br&gt;ringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag,&lt;br&gt;framgår det att åtgärder med stöd av lagen (1993:768) om åtgärder mot&lt;br&gt;penningtvätt har företräde framför den nya lagens bestämmelser. Då så-&lt;br&gt;dana åtgärder närmast torde påverka tidsåtgången för en betalningsöverfö-&lt;br&gt;ring har regeringen ansett det lämpligt att föra in bestämmelsen i denna&lt;br&gt;paragraf. Bestämmelsen har även kommenterats i avsnitt 6.11.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, mot-&lt;br&gt;svarar del av artikel 6 punkt 1 och 3 i direktivet och reglerar sanktionsfrå-&lt;br&gt;gan i fall då tiden har överskridits för det första skedet av en betalnings-&lt;br&gt;överföring, dvs. till dess att beloppet som skall betalas har överförts till&lt;br&gt;betalningsmottagarens bank.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i första stycket ansluter till 7 § och utgår alltså från att&lt;br&gt;det antingen finns en överenskommelse som avses i 6 § eller att det gäller&lt;br&gt;en tid av fem bankdagar från den s.k. acceptdagen. Ersättningen utgörs av&lt;br&gt;dröjsmålsränta på det belopp som avses med betalningsöverföringen. An-&lt;br&gt;gående valet av räntesats kan hänvisas till vad som har sagts i avsnitt 6.6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av första stycket följer att den bank som har åtagit sig uppdraget att&lt;br&gt;verkställa betalningsöverföringen svarar gentemot beställaren även för&lt;br&gt;försening från en förmedlande banks sida. I sådant fall är emellertid den&lt;br&gt;förmedlande banken enligt andra stycket ersättningsskyldig i förhållande&lt;br&gt;till beställarens bank.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör understrykas att ersättningsskyldighet enligt paragrafen inte&lt;br&gt;förutsätter att en bank har handlat felaktigt eller försumligt. Det är alltså&lt;br&gt;fråga om ett strikt ansvar, dock att banken går fri om det förelåg force&lt;br&gt;majeure (se 19 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beställaren bör inte ha rätt till ersättning om förseningen beror på ho-&lt;br&gt;nom själv, dvs. på grund av att han har lämnat felaktiga eller bristfälliga&lt;br&gt;upplysningar, i praktiken närmast i fråga om betalningsmottagaren eller&lt;br&gt;den bank som han anlitar. Föreskrift härom ges i tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen regleras frågan om den tid inom vilken den bank som be-&lt;br&gt;talningsmottagaren anlitar skall göra ett mottaget belopp tillgängligt för&lt;br&gt;betalningsmottagaren. Den motsvarar del av artikel 6 punkt 2 i direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande den närmare innebörden av bestämmelsen kan hänvisas till&lt;br&gt;vad som har sagts vid 7 § för där avsett fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om betalningsmottagaren har konto i banken, bör beloppet göras till-&lt;br&gt;gängligt för honom genom kreditering av kontot. Banken bör underrätta&lt;br&gt;kunden så snart som möjligt och senast när banken har erhållit beloppet.&lt;br&gt;Beloppet får anses vara tillgängligt för betalningsmottagaren i och med&lt;br&gt;krediteringen av kontot, även om han då inte har erhållit underrättelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall då en betalningsmottagare inte har konto i den bank som han an-&lt;br&gt;litar, kan banken översända beloppet till honom genom betalningsanvis-&lt;br&gt;ning eller på annat liknande sätt. Banken kan också hålla beloppet till&lt;br&gt;hans förfogande för utbetalning vid anfordran. Beloppet far även i det&lt;br&gt;senare fallet anses ha blivit tillgängligt för betalningsmottagaren när han&lt;br&gt;blev berättigad att förfoga över det, även om han då inte har nåtts av un-&lt;br&gt;derrättelse om betalningsöverföringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag,&lt;br&gt;reglerar åtgärder med stöd av lagen om åtgärder mot penningtvätt, se vi-&lt;br&gt;dare under kommentaren till 7 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf behandlar frågan om ersättningsskyldighet i fall då be-&lt;br&gt;talningsmottagarens bank inte har gjort ett mottaget belopp tillgängligt för&lt;br&gt;betalningsmottagaren i föreskriven tid. Den motsvarar del av artikel 6&lt;br&gt;punkt 2 och 3 i direktivet. Första stycket har utformats i enlighet med&lt;br&gt;Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande bestämmelsernas närmare innehåll kan hänvisas till vad&lt;br&gt;som vid 8 § har sagts om det fallet att den tid som gäller för överföring av&lt;br&gt;belopp till betalningsmottagarens bank har överskridits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud mot avdrag för kostnader&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf, som motsvarar artikel 7 punkt 1 i direktivet, behandlar&lt;br&gt;frågan om kostnader för betalningsöverföring. Den syftar till att motverka&lt;br&gt;dubbeldebitering, dvs. att någon medverkande bank under utförande av&lt;br&gt;betalningsöverföringen drar av kostnader för sin medverkan från det be-&lt;br&gt;lopp som skall betalas, trots att beställaren har betalt alla kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i första stycket utgår från principen att samtliga kostna-&lt;br&gt;der för en betalningsöverföring betalas av beställaren till den bank som&lt;br&gt;han anlitar och att ersättning för de eventuella kostnader som uppstår för&lt;br&gt;någon annan medverkande bank, t ex. den bank som betalningsmottaga-&lt;br&gt;ren anlitar, blir en fråga mellan den banken och beställarens bank. Det&lt;br&gt;kan förmodas att sådana frågor är eller blir lösta på förhand genom mera&lt;br&gt;generella överenskommelser mellan banker. Undantag från vad nu sagts&lt;br&gt;gäller endast då beställaren har angett att kostnaderna helt eller delvis&lt;br&gt;skall bäras av betalningsmottagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avdrag för kostnader från det belopp som betalningen avser far alltså&lt;br&gt;inte göras under verkställande av betalningsöverföringen i strid med be-&lt;br&gt;ställarens instruktioner. Bevisbördan för att beställaren har föreskrivit att&lt;br&gt;kostnaderna helt eller delvis skall bäras av betalningsmottagaren åvilar&lt;br&gt;den bank som gör avdrag för kostnader. Denna har att förvissa sig om&lt;br&gt;innebörden av beställarens instruktioner och handla därefter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket innebär att betalningsmottagarens bank visserligen är&lt;br&gt;oförhindrad att ta ut ersättning för administration av betalningsmottaga-&lt;br&gt;rens konto enligt vad som gäller därom men att detta inte far ske genom&lt;br&gt;avdrag från det överförda beloppet i samband med redovisningen av detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förevarande paragraf behandlar det fallet att förbudet mot debitering av&lt;br&gt;kostnader i 11 § har överträtts av beställarens bank eller en förmedlande&lt;br&gt;bank. Den motsvarar artikel 7 punkt 2 i direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För betalningsskyldighet krävs inte att avdraget har skett av oaktsamhet&lt;br&gt;eller försummelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket innebär att den av beställaren anlitade banken svarar&lt;br&gt;även för en förmedlande banks felaktiga avdrag. Beställarens bank ansva-&lt;br&gt;rar för ett korrekt förfarande i fråga om kostnader till dess att beloppet har&lt;br&gt;mottagits av den bank som betalningsmottagaren anlitar. Betalningen av&lt;br&gt;det avdragna beloppen skall ske på bankens egen bekostnad, vilket ut-&lt;br&gt;trycks i den engelska texten av direktivet med ”free of all deductions and&lt;br&gt;at its own cost” och i den svenska texten med ”på egen bekostnad och&lt;br&gt;utan ytterligare avdrag”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket är emellertid en förmedlande bank som har gjort&lt;br&gt;det otillåtna avdraget för kostnader betalningsansvarig gentemot beställa-&lt;br&gt;rens bank. Att den förmedlande banken enligt huvudregeln skall utge det&lt;br&gt;avdragna beloppet till beställarens bank och inte till betalningsmottagaren&lt;br&gt;torde ha sin grund i att det förutsatts att beställarens bank enligt bestäm-&lt;br&gt;melsen i första stycket har tillgodosett betalningsmottagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar artikel 7 punkt 3 i direktivet och behandlar det fallet&lt;br&gt;att betalningsmottagarens bank har gjort avdrag för kostnader i strid med&lt;br&gt;11 §■&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen utgår från att betalningsmottagarens bank är bunden av&lt;br&gt;beställarens instruktioner i fråga om kostnader, trots att något avtalsför-&lt;br&gt;hållande inte råder mellan dem. Det i direktivet använda uttrycket bestäl-&lt;br&gt;larens instruktioner tillgodoses med en hänvisning till 11 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningsskyldighet när en betalningsöverföring inte har&lt;br&gt;genomförts&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag och motsvarar&lt;br&gt;artikel 8 punkt 1 första-tredje styckena i direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medan 8 § avser det fallet att en betalningsöverföring har skett senare&lt;br&gt;än vad som gäller enligt avtal eller lagen, åsyftar denna paragraf situatio-&lt;br&gt;ner då en betalningsöverföring över huvud inte har blivit verkställd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket är återbetalningsskyldigheten beträffande det be-&lt;br&gt;lopp som skall överföras till en mottagare i utlandet begränsad till vad&lt;br&gt;som motsvarar 12 500 euro. I följd härav skall inte heller ränta beräknas&lt;br&gt;på högre belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafen svarar beställarens bank även för underlåtenhet eller&lt;br&gt;annat fel utav en förmedlande bank som den har anlitat (jfr 15 §). Betal-&lt;br&gt;ningsansvaret är strikt, frånsett force majeure-situationer. Insolvens hos en&lt;br&gt;förmedlande bank räknas inte som force majeure.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket reglerar det förhållandet att banken hinner överföra be-&lt;br&gt;loppet till betalningsmottagarens bank innan fristen om fjorton dagar har&lt;br&gt;gått ut. I sådana fall gäller inte bestämmelserna i första stycket. Emellertid&lt;br&gt;har beställaren rätt till dröjsmålsränta enligt 8 §. Bestämmelsen behandlas&lt;br&gt;i avsnitt 6.5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket anges den tidsfrist som gäller för beställarens begäran&lt;br&gt;om ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf, som reglerar en förmedlande banks ansvar motsvarar&lt;br&gt;artikel 8 punkt 1 sista stycket i direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I direktivet sägs att betalningsskyldighet åvilar varje förmedlande före-&lt;br&gt;tag som har accepterat ett uppdrag om betalningsöverföring. Det kan dock&lt;br&gt;inte rimligen vara avsett att en förmedlande bank som aldrig har mottagit&lt;br&gt;det belopp som skulle vara föremål för betalningsöverföringen skall ha ett&lt;br&gt;betalningsansvar. Denna ståndpunkt vinner stöd av att det i direktivbe-&lt;br&gt;stämmelsen används uttrycket betala tillbaka (&amp;quot;refönd&amp;quot;, &amp;quot;rembourser&amp;quot;).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beställaren kan inte själv rikta anspråk mot en förmedlande bank. Rätt&lt;br&gt;därtill tillkommer endast den bank som beställaren har anlitat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra meningen innebär att den förmedlande banken under den där an-&lt;br&gt;givna förutsättningen inte har någon återbetalningsskyldighet men att den&lt;br&gt;är skyldig att medverka till rimliga åtgärder som syftar till att beställaren&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall kunna återfå beloppet. Vilka åtgärder som kan krävas far bero på Prop. 1998/99:53&lt;br&gt;omständigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som innehåller vissa undantag från bestämmelserna i 14 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §§, motsvarar artikel 8 punkt 3 i direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan förmodas vara mindre vanligt att beställaren själv och inte den&lt;br&gt;av honom anlitade banken bestämmer vilken bank som skall anlitas som&lt;br&gt;förmedlande bank. När så likväl sker, far beställaren enligt första stycket&lt;br&gt;själv stå risken för att en sådan bank inte fullgör vad som åligger den.&lt;br&gt;Detsamma gäller om beställaren har lämnat sin bank felaktiga eller brist-&lt;br&gt;fälliga instruktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilka åtgärder som i de i första stycket angivna situationerna kan krävas&lt;br&gt;av de berörda bankerna beror på omständigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I direktivets motsvarighet till andra stycket anges också att de berörda&lt;br&gt;företagen i de aktuella fallen inte är skyldiga att återbetala avgifter och&lt;br&gt;räntor. Detta far emellertid anses framgå redan av första stycket. Någon&lt;br&gt;uttrycklig motsvarighet till nämnda föreskrift i direktivet har därför inte&lt;br&gt;ansetts behövlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen, som motsvarar artikel 8 punkt 2 i direktivet, görs ytterligare&lt;br&gt;undantag från 14 och 15 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den situation som bestämmelsen åsyftar - att felet har begåtts av en&lt;br&gt;förmedlande bank som har anlitats av betalningsmottagarens bank - kan&lt;br&gt;antas vara mindre vanlig. När det krävs en förmedlande bank i betal-&lt;br&gt;ningsmottagarens land, torde denna som regel anlitas av beställarens bank&lt;br&gt;i egenskap av korrespondentbank.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom i andra fall är betalningsansvaret strikt, frånsett situationer av&lt;br&gt;force majeure-karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslutande bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen har sin motsvarighet i direktivet i artikel 6 punkt 4, artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 punkt 2 första stycket och punkt 3 och artikel 8 punkt 1 första stycket.&lt;br&gt;Beträffande den närmare innebörden kan hänvisas till vad som har sagts i&lt;br&gt;avsnitt 6.5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan påpekas att lagförslagets föreskrifter om strikt ansvar i fråga&lt;br&gt;om skadeståndsskyldighet inte gäller vid tillämpning av sådana bestäm-&lt;br&gt;melser och principer som åsyftas i förevarande paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket klargörs att avtalsvillkor enligt 14 § som är till nackdel&lt;br&gt;för beställaren är ogiltiga. Om beställaren ingår ett sådant avtal som är&lt;br&gt;sämre än vad som anges i 14 § är avtalet ogiltigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som motsvarar artikel 9 i direktivet, innehåller en bestämmel-&lt;br&gt;se som befriar en bank från de påföljder som anges i lagen, om underlå-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tenheten att verkställa en betalningsöverföring på föreskrivet sätt har sin&lt;br&gt;grund i force majeure. Bestämmelsen avses omfatta även det fallet att&lt;br&gt;underlåtenheten hänför sig till en förmedlande bank.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen åsyftar extraordinära förhållanden av den art som en&lt;br&gt;bank inte kunnat förhindra. Den situationen att en förmedlande bank har&lt;br&gt;kommit på obestånd utgör inte force majeure. Det ankommer på den bank&lt;br&gt;som vill åberopa force majeure för en underlåtenhet att visa att förhållan-&lt;br&gt;dena varit sådana som avses i paragrafen. Bestämmelsen har utformats i&lt;br&gt;likhet med köplagstiftningens bestämmelser om kontrollansvar, vilket har&lt;br&gt;kommenterats i avsnitt 6.8.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.2 Förslaget till lag om ändring i prisinformationslagen&lt;br&gt;(1991:601)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om betalningsöverföringar inom Europeiska ekonomiska samar-&lt;br&gt;betsområdet innehåller särskilda bestämmelser om den information en&lt;br&gt;kund skall erhålla i samband med en betalningsöverföring. I paragrafen&lt;br&gt;görs en hänvisning till dessa bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Europaparlamentets och rådets direktiv 97/5/EG&lt;br&gt;av den 27 januari 1997 om gränsöverskridande&lt;br&gt;betalningar (avskrift)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD&lt;br&gt;HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemen-&lt;br&gt;skapen, särskilt artikel 100a i detta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av kommissionens förslag&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Europeiska monetära institutets yttrande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med tillämpning av förfarandet i artikel 189b i fördraget&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;, mot bak-&lt;br&gt;grund av det den 22 november 1996 av förlikningskommittén godkända&lt;br&gt;gemensamma utkastet, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Antalet gränsöverskridande finansiella transaktioner ökar stadigt allt-&lt;br&gt;eftersom genomförandet av den inre marknaden och utvecklingen mot en&lt;br&gt;fullständig ekonomisk och monetär union för med sig ökat handelsutbyte&lt;br&gt;och ökad rörlighet för personer inom gemenskapen. De gränsöverskri-&lt;br&gt;dande betalningarna utgör till antal och belopp en betydande del av dessa&lt;br&gt;gränsöverskridande transaktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Det är viktigt att privatpersoner och institut, särskilt små och medelsto-&lt;br&gt;ra institut, kan göra betalningar snabbt, säkert och till låg kostnad från en&lt;br&gt;del av gemenskapen till en annan. I enlighet med kommissionens medde-&lt;br&gt;lande om tillämpningen av Europeiska gemenskapernas konkurrensregler&lt;br&gt;på gränsöverskridande girosystem&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; borde ökad konkurrens på marknaden&lt;br&gt;för betalningar medföra bättre service och lägre kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Syftet med detta direktiv är att följa upp de framsteg som gjorts på vä-&lt;br&gt;gen mot fullbordandet av den inre marknaden, särskilt vad gäller liberali-&lt;br&gt;seringen av kapitalrörelserna, i avsikt att förverkliga en ekonomisk och&lt;br&gt;monetär union. Bestämmelserna i detta direktiv bör tillämpas på betal-&lt;br&gt;ningar utställda i medlemsstaternas valutor och ecu.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Europaparlamentet begärde i sin resolution av den 12 februari 1993&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; att&lt;br&gt;ett rådsdirektiv skulle utarbetas för att fastställa regler för insyn och kva-&lt;br&gt;litet i samband med genomförandet av gränsöverskridande transaktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; EGT nr C 360, 17.12.1994, s. 13, EGT nr C 199, 3.8.1995, s. 16.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; EGT nr C 236, 11.9.1995, s. 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Europaparlamentets yttrande av den 19 maj 1995 (EGT nr C 151, 19.6.1995, s. 370),&lt;br&gt;rådets gemensamma ståndpunkt av den 4 december 1995 (EGT nr C 353, 30.12.1995,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;s. 52) och Europaparlamentets beslut av den 13 mars 1996 (EGT nr C 96, 1.4.1996, s. 74)&lt;br&gt;Rådets beslut av den 19 december 1996 och Europaparlamentets beslut EGT av den 16&lt;br&gt;januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; EGT nr C 251, 27.9.1995, s. 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; EGT nr C 72, 15.3.1993, s. 158.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. De frågor som omfattas av detta direktiv bör behandlas skilda från de&lt;br&gt;systembetingade problem som fortfarande studeras av kommissionen. Det&lt;br&gt;kan visa sig nödvändigt att lägga fram ett nytt förslag som omfattar dessa&lt;br&gt;systembetingade frågor, särskilt frågan om avvecklingens slutgiltighet&lt;br&gt;(”settlement finality”).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Syftet med detta direktiv är att förbättra de gränsöverskridande betal-&lt;br&gt;ningarna och därigenom hjälpa Europeiska monetära institutet (EMI) att&lt;br&gt;fullgöra sin uppgift att främja effektiviteten hos gränsöverskridande trans-&lt;br&gt;aktioner för att förbereda den tredje fasen av den ekonomiska och mone-&lt;br&gt;tära unionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. För att kunna uppfylla de mål som anges i punkt 2 i ingressen bör detta&lt;br&gt;direktiv tillämpas på varje betalning vars belopp inte överstiger 50 000&lt;br&gt;ecu.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. I enlighet med artikel 3b tredje stycket i fördraget och för att kunna&lt;br&gt;säkerställa öppenhet och insyn, fastställs i detta direktiv de minimikrav&lt;br&gt;som är nödvändiga för att säkerställa att kunderna far tillräcklig informa-&lt;br&gt;tion såväl före som efter genomförandet av en gränsöverskridande betal-&lt;br&gt;ning. Dessa krav omfattar uppgifter om vilka möjligheter kunden har att&lt;br&gt;göra reklamationer och anföra besvär och hur dessa möjligheter kan ut-&lt;br&gt;nyttjas. I detta direktiv fastställs de minimikrav, särskilt vad gäller kvali-&lt;br&gt;teten, som de institut som genomför gränsöverskridande betalningar skall&lt;br&gt;uppfylla, inbegripet skyldigheten att uföra de gränsöverskridande betal-&lt;br&gt;ningarna i enlighet med kundens instruktioner. Detta direktiv överens-&lt;br&gt;stämmer med de principer som anges i kommissionens rekommendation&lt;br&gt;90/109/EEG av den 14 februari 1990, om insyn vad gäller bankernas be-&lt;br&gt;stämmelser angående gränsöverskridande finansiella transaktioner&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt;. Detta&lt;br&gt;direktiv påverkar inte tillämpningen av bestämmelserna i rådets direktiv&lt;br&gt;91/308/EEG av den 10 juni 1991 om åtgärder för att förhindra att det fi-&lt;br&gt;nansiella systemet används för tvättning av pengar&lt;sup&gt;8&lt;/sup&gt;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. Detta direktiv borde kunna bidra till att den maximala tidsåtgången för&lt;br&gt;genomförandet av en gränsöverskridande betalning förkortas och att de&lt;br&gt;institut som redan har mycket korta tidsfrister bibehåller dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1 den rapport som kommissionen skall lägga fram för Europarlamentet&lt;br&gt;och rådet senast två år efter det att detta direktiv har börjat tillämpas, bör&lt;br&gt;särskilt behandlas frågan om vilken tidsfrist som skall gälla om någon&lt;br&gt;sådan inte överenskommits mellan beställaren och det institut denne anli-&lt;br&gt;tat, med hänsyn tagen såväl till den tekniska utvecklingen som till förhål-&lt;br&gt;landena i varje medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. Instituten bör vara återbetalningsskyldiga om betalningen inte genom-&lt;br&gt;förts på det sätt som avtalats. Om denna återbetalningsskyldighet inte be-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt; EGT nr L 67, 15.3.1990, s. 39.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;8&lt;/sup&gt; EGT nr L 166, 28.6.1991, s. 77.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gränsas skulle den dock kunna medföra ett ansvar för instituten som&lt;br&gt;skulle kunna inverka menligt på deras möjligheter att uppfylla kraven på&lt;br&gt;solvens. Återbetalningsskyldigheten bör därför gälla upp till ett belopp av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 500 ecu.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. Artikel 8 påverkar inte de allmänna bestämmelserna i den nationella&lt;br&gt;lagstiftningen enligt vilka ett institut är ansvarigt gentemot beställaren om&lt;br&gt;en gränsöverskridande betalning inte genomförts på det sätt som avtalats&lt;br&gt;på grund av att institutet begått något fel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. Bland de omständigheter ett institut som medverkar i genomförandet&lt;br&gt;av en gränsöverskridande betalning kan ställas inför, inklusive omstän-&lt;br&gt;digheter i samband med en insolvenssituation, är det nödvändigt att skilja&lt;br&gt;ut omständigheter som beror på force majeure, och därför bör definitionen&lt;br&gt;av force majeure utgå från artikel 4.6 i rådets direktiv 90/314/EEG av den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 juni 1990 om paketresor, semesterpaket och andra paketarrangemang&lt;sup&gt;9&lt;/sup&gt;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.1 medlemsstaterna måste det finnas lämpliga och effektiva förfaranden&lt;br&gt;för att göra reklamationer och anföra besvär, så långt som möjligt inom&lt;br&gt;ramen för existerande förfaranden, för att lösa eventuella tvister mellan&lt;br&gt;kunder och institut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLI ANDE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i detta direktiv skall tillämpas på gränsöverskridande&lt;br&gt;betalningar utställda i medlemsstaternas valutor och i ecu upp till motsva-&lt;br&gt;rande 50 000 ecu, som beställts av andra än dem som anges i artikel 2 a,&lt;br&gt;2 b och 2 c och som genomförs av kreditinstitut och andra institut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definitioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta direktiv avses med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) kreditinstitut: ett institut enligt definitionen i artikel 1 i direktiv&lt;br&gt;77/780/EEG&lt;sup&gt;10&lt;/sup&gt;, liksom en inom gemenskapen belägen filial, enligt artikel&lt;br&gt;1 tredje strecksatsen i samma direktiv, till ett kreditinstitut som har sitt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;9&lt;/sup&gt; EGT nr L 158, 23.6.1990, s. 59.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;10&lt;/sup&gt; EGT nr L 322, 17.12.1977, s. 30, Direktivet senast ändrat genom direktiv 95/26/EG&lt;br&gt;(EGT nr L 168, 18.7.1995, s. 7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;huvudkontor utanför gemenskapen, och som inom ramen för sin verk-&lt;br&gt;samhet gör gränsöverskridande betalningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) annat institut: varje fysisk eller juridisk person, annan än ett kreditin-&lt;br&gt;stitut, som inom ramen för sin verksamhet gör gränsöverskridande betal-&lt;br&gt;ningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) finansinstitut: en inrättning enligt definitionen i artikel 4.1 i rådets&lt;br&gt;förordning (EG) nr 3604/93 av den 13 december 1993 om fastställandet&lt;br&gt;av definitioner för tillämpningen av det förbud mot positiv särbehandling&lt;br&gt;som anges i artikel 104a i fördraget&lt;sup&gt;11&lt;/sup&gt;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) institut: ett kreditinstitut eller annat institut; i fråga om artiklarna 6, 7&lt;br&gt;och 8 betraktas filialer till ett och samma kreditinstitut vilka är belägna i&lt;br&gt;olika medlemsstater och vilka gör gränsöverskridande betalningar som&lt;br&gt;olika institut,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) förmedlande institut: institut annat än det beställaren eller betal-&lt;br&gt;ningsmottagaren anlitat som deltar i genomförandet av en gränsöverskri-&lt;br&gt;dande betalning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) gränsöverskridande betalning: en betalning som utförs av ett institut&lt;br&gt;eller en filial till ett institut i en medlemsstat på en beställares initiativ i&lt;br&gt;syfte att överföra en summa pengar till en betalningsmottagare i ett institut&lt;br&gt;eller en filial till ett institut i en annan medlemsstat; beställaren och betal-&lt;br&gt;ningsmottagaren kan vara en och samma person,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;g) order om gränsöverskridande betalning: en villkorslös instruktion,&lt;br&gt;oavsett vilken form den har, som ges direkt av en beställare till ett institut,&lt;br&gt;om att göra en gränsöverskridande betalning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;h) beställare: en fysisk eller juridisk person som beställer en gränsöver-&lt;br&gt;skridande betalning till en betalningsmottagare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) betalningsmottagare: den slutliga mottagaren av en gränsöverskri-&lt;br&gt;dande betalning vars medel ställs till dennes förfogande på ett konto som&lt;br&gt;han kan förfoga över,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;j) kund: beställaren eller betalningsmottagaren beroende på samman-&lt;br&gt;hanget,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;k) referensräntesats: en representativ räntesats som används vid beräk-&lt;br&gt;ning av ersättning och som fastställs efter de regler som gäller i den med-&lt;br&gt;lemsstat där det institut som skall lämna ersättning till kunden är beläget,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;l) acceptdatum: det datum då alla villkor som ett institut ställt för att ut-&lt;br&gt;föra en gränsöverskridande betalning uppfyllts beträffande tillräcklig fi-&lt;br&gt;nansiell täckning och nödvändig information för att kunna utföra ordern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EGT nr L 332, 31.12.1993, s. 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING II&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;INSYN OCH ÖPPENHET I VILLKOREN FÖR&lt;br&gt;GRÄNSÖVERSKRIDANDE BETALNINGAR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhandsinformation om villkoren för gränsöverskridande&lt;br&gt;betalningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Instituten skall ställa skriftlig, lättförståelig information om villkoren for&lt;br&gt;gränsöverskridande betalningar till sina faktiska och potentiella kunders&lt;br&gt;förfogande, eventuellt i elektronisk form. Denna information skall omfatta&lt;br&gt;minst följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Uppgifter om hur lång tid det tar att genomföra en beställning på en&lt;br&gt;gränsöverskridande betalning från det att institutet har fått beställningen&lt;br&gt;till dess att beloppet krediteras kontot hos det institut som betalningsmot-&lt;br&gt;tagaren anlitar. Den tidpunkt då beräkningen av tiden inleds skall vara&lt;br&gt;klart angiven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Uppgifter om hur lång tid det tar efter det att en gränsöverskridande&lt;br&gt;betalning har tagits emot, innan det belopp som krediterats kontot hos det&lt;br&gt;institut som betalningsmottagaren anlitat överförs till betalningsmottaga-&lt;br&gt;rens konto.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Uppgifter om beräkningsgrunden for de kostnader och avgifter kun-&lt;br&gt;den skall betala till institutet, vid behov även räntesatserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Uppgifter om valuteringsdag, om institutet tillämpar sådan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Uppgifter om vilka möjligheter kunden har att göra reklamationer och&lt;br&gt;anföra besvär och hur dessa möjligheter kan utnyttjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Uppgifter om vilka växlingskurser som använts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information efter det att gränsöverskridande betalningar utförts&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Instituten skall, efter det att de utfört eller mottagit en gränsöverskridande&lt;br&gt;betalning, ge sina kunder klar, skriftlig och lättförståelig information,&lt;br&gt;eventuellt i elektronisk form, om kunderna inte uttryckligen avstår från&lt;br&gt;detta. Denna information skall minst innehålla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- uppgifter som gör det möjligt for kunden att identifiera den gräns-&lt;br&gt;överskridande betalningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- det ursprungliga beloppet för den gränsöverskridande betalningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- summan av alla kostnader och avgifter för kunden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- valuteringsdag, om institutet använder sådan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om beställaren har specificerat att avgifterna för den gränsöverskridan-&lt;br&gt;de betalningen helt eller delvis skall debiteras betalningsmottagaren, skall&lt;br&gt;denne informeras om detta av det institut han anlitar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När växling av valuta har ägt rum skall det institut som utfört växlingen&lt;br&gt;informera sin kund om vilken kurs som använts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING III&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;INSTITUTENS MINIMIFÖRPLIKTELSER BETRÄFFANDE&lt;br&gt;GRÄNSÖVERSKRIDANDE BETALNINGAR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institutets förpliktelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med undantag av de fall då ett institut inte vill göra affärer med en kund,&lt;br&gt;skall institutet, på kundens begäran, när det gäller en gränsöverskridande&lt;br&gt;betalning vars specifikationer är angivna, göra åtaganden angående&lt;br&gt;tidsåtgången för genomförandet av betalningen samt angående kostnader&lt;br&gt;och andra avgifter, med undantag av dem som är avhängiga av den valu-&lt;br&gt;takurs som kan komma att användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förpliktelser beträffande genomförandetid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Beställarens institut skall utföra den gränsöverskridande betalningen&lt;br&gt;inom den tid som överenskommits med beställaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När den överenskomna tiden inte iakttas eller överenskommelse om&lt;br&gt;tidsåtgång saknas och beloppet ännu fem bankdagar efter acceptdatumet&lt;br&gt;för ordern om gränsöverskridande betalning inte krediteras kontot hos det&lt;br&gt;institut betalningsmottagaren anlitat, skall beställaren ersättas av det in-&lt;br&gt;stitut han anlitat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningen utgörs av en ränta som beräknas på grundval av referens-&lt;br&gt;räntesatsen for det överförda beloppet för perioden mellan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- slutet av den sista dagen for den överenskomna tidsåtgången, eller i&lt;br&gt;avsaknad av en sådan, slutet av den femte bankdagen efter acceptdatumet&lt;br&gt;for ordern om gränsöverskridande betalning, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- den dag beloppet krediterats kontot hos det institut betalningsmotta-&lt;br&gt;garen anlitat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På samma sätt skall ett förmedlande institut ersätta det institut som be-&lt;br&gt;ställaren anlitat, om det förmedlande institutet är ansvarigt för att en&lt;br&gt;gränsöverskridande betalning inte genomförts inom den avtalade tiden&lt;br&gt;eller, om ingen tid avtalats, före slutet av den femte bankdagen efter ac-&lt;br&gt;ceptdatumet för ordern om gränsöverskridande betalning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Det institut som betalningsmottagaren anlitat skall göra det överförda&lt;br&gt;beloppet tillgängligt för betalningsmottagaren inom den tid som överens-&lt;br&gt;kommits med denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När den överenskomna tiden inte iakttas eller, i avsaknad av en sådan&lt;br&gt;överenskommelse, när beloppet inte krediterats mottagarens konto vid&lt;br&gt;slutet av den bankdag som följer efter den dag beloppet krediterats kontot&lt;br&gt;hos det institut som betalningsmottagaren anlitat, skall betalningsmottaga-&lt;br&gt;rens institut gottgöra denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningen utgörs av en ränta som beräknas på grundval av referens-&lt;br&gt;räntesatsen for betalningsbeloppet för perioden mellan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- sista dagen för den överenskomna tidsåtgången eller, om ingen över-&lt;br&gt;enskommelse om tid föreligger, den bankdag som följer efter den dag&lt;br&gt;beloppet krediterats kontot hos det institut som betalningsmottagaren an-&lt;br&gt;litat, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- det datum beloppet krediteras betalningsmottagarens konto.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Ingen ersättning skall utgå enligt punkterna 1 och 2 när det institut som&lt;br&gt;beställaren anlitat, respektive det institut som betalningsmottagaren anli-&lt;br&gt;tat, kan fastställa att förseningen beror på beställaren respektive betal-&lt;br&gt;ningsmottagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. De föregående punkterna 1, 2 och 3 påverkar på inget sätt de rättigheter&lt;br&gt;som kunder och institut som medverkat vid genomförandet av en gräns-&lt;br&gt;överskridande betalning har i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldigheten att göra den gränsöverskridande betalningen i enlighet&lt;br&gt;med instruktionerna på betalningsordern&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Det institut som beställaren anlitat, eventuella förmedlande institut och&lt;br&gt;det institut som betalningsmottagaren anlitat, är från acceptdatumet för&lt;br&gt;ordern om gränsöverskridande betalning skyldiga att genomföra betal-&lt;br&gt;ningen till dess fulla belopp, om inte beställaren har specificerat att om-&lt;br&gt;kostnaderna för den gränsöverskridande betalningen helt eller delvis skall&lt;br&gt;betalas av betalningsmottagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i föregående stycke påverkar inte möjligheterna för&lt;br&gt;betalningsmottagarens institut att belasta mottagaren för kostnader avse-&lt;br&gt;ende förvaltningen av dennes konto i överensstämmelse med gällande&lt;br&gt;regler och sedvana. En sådan avgift far dock inte användas av institutet i&lt;br&gt;syfte att kringgå de skyldigheter som anges i föregående stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Utan att detta påverkar andra krav som beställaren anför, är det institut&lt;br&gt;beställaren anlitat, när detta eller ett förmedlande institut har gjort ett av-&lt;br&gt;drag från betalningsbeloppet i strid med punkt 1, skyldigt att, om beställa-&lt;br&gt;ren så kräver, överföra det avdragna beloppet till betalningsmottagaren,&lt;br&gt;utan något avdrag och för egna medel, om inte beställaren begär att be-&lt;br&gt;loppet skall krediteras honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje förmedlande institut som reducerat beloppet i strid med bestäm-&lt;br&gt;melserna i punkt 1 är skyldigt att, på egen bekostnad och utan ytterligare&lt;br&gt;avdrag, överföra det avdragna beloppet till det institut som beställaren&lt;br&gt;anlitat, eller, om detta institut så kräver, till mottagaren av den gränsöver-&lt;br&gt;skridande betalningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. När det institut som betalningsmottagaren anlitat inte har fullgjort sin&lt;br&gt;skyldighet att utföra den gränsöverskridande betalningen i överensstäm-&lt;br&gt;melse med beställarens instruktioner, är detta institut skyldigt att med eg-&lt;br&gt;na medel kreditera mottagaren det felaktigt avdragna beloppet, utan att&lt;br&gt;detta påverkar andra krav som beställaren anför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institutens återbetalningsskyldighet vid betalningar som inte&lt;br&gt;genomförts på det sätt som avtalats&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Utan att detta påverkar andra krav som beställaren framställer skall det&lt;br&gt;institut som beställaren anlitat, om detta institut accepterat en gränsöver-&lt;br&gt;skridande betalningsorder och det överförda beloppet inte krediterats&lt;br&gt;kontot hos det institut som betalningsmottagaren anlitat, vara skyldigt att&lt;br&gt;kreditera beställaren hela beloppet eller högst 12 500 ecu om betalnings-&lt;br&gt;beloppet överstiger denna summa, jämte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ränta som beräknas på grundval av referensräntesatsen för betalnings-&lt;br&gt;beloppet för perioden mellan den dag då en begäran om en gränsöverskri-&lt;br&gt;dande betalning gjordes och krediteringsdatumet, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- de utgifter som beställaren haft för den gränsöverskridande betalning-&lt;br&gt;en.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa belopp skall ställas till beställarens förfogande inom ijorton&lt;br&gt;bankdagar efter hans begäran, om inte ett belopp som motsvarar ordern&lt;br&gt;om gränsöverskridande betalning under mellantiden överförts till ett&lt;br&gt;konto hos det institut betalningsmottagaren anlitat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta krav kan inte göras gällande före utgången av den tidsfrist för ge-&lt;br&gt;nomförandet av den gränsöverskridande betalning som överenskommits&lt;br&gt;mellan det institut som beställaren anlitat och denne, eller om ingen tid&lt;br&gt;avtalats, utgången av den tidsfrist som anges i artikel 6.1 andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På samma sätt är varje förmedlande institut som har accepterat en order&lt;br&gt;om gränsöverskridande betalning skyldigt att med egna medel betala till-&lt;br&gt;baka det överförda beloppet jämte ränta och omkostnader till det institut&lt;br&gt;som gav instruktioner om betalningen. Om den gränsöverskridande betal-&lt;br&gt;ningen inte genomförts på det sätt som avtalats på grund av att det sist-&lt;br&gt;nämnda institutet gett felaktiga eller ofullständiga instruktioner, skall det&lt;br&gt;förmedlande institutet i görligaste mån bemöda sig om att betala tillbaka&lt;br&gt;beloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om anledningen till att en gränsöverskridande betalning inte har ge-&lt;br&gt;nomförts på det sätt som avtalats är att ett förmedlande institut som valts&lt;br&gt;av det institut betalningsmottagaren anlitat inte genomfört den, är det se-&lt;br&gt;nare institutet, trots vad som sägs i punkt 1, skyldigt att ställa detta be-&lt;br&gt;lopp, dock högst 12 500 ecu, till betalningsmottagarens förfogande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om en gränsöverskridande betalning inte har genomförts på det sätt&lt;br&gt;som avtalats på grund av att beställaren har gett sitt institut felaktiga in-&lt;br&gt;struktioner, eller på grund av att ett förmedlande institut som uttryckligen&lt;br&gt;valts av beställaren inte har utfört ordern om gränsöverskridande betal-&lt;br&gt;ning, skall det institut som beställaren anlitat och övriga institut som med-&lt;br&gt;verkat i transaktionen utan hinder av punkt 1 bemöda sig om att i görli-&lt;br&gt;gaste mån betala tillbaka beloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det institut som beställaren anlitat fått beloppet återbetalt, är det&lt;br&gt;skyldigt att kreditera beställarens konto med beloppet. I detta fall är insti-&lt;br&gt;tuten, inklusive det institut som beställaren anlitat, inte skyldiga att åter-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betala avgifter och upplupna räntor och far dra av de dokumenterade om-&lt;br&gt;kostnader som återbetalningen medfört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Force majeure&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots vad som sägs i direktiv 91/308/EEG, är de institut som medverkar&lt;br&gt;vid genomförandet av en gränsöverskridande betalning befriade från skyl-&lt;br&gt;digheterna i det här direktivet, om de kan åberopa force majeure - varmed&lt;br&gt;skall forstås osedvanliga eller oförutsägbara omständigheter som den som&lt;br&gt;åberopar dem inte har något inflytande över, och som han inte har någon&lt;br&gt;möjlighet att avvärja, ens om han visar största möjliga försiktighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglering av tvister&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall se till att det finns lämpliga och effektiva förfaran-&lt;br&gt;den för att göra reklamationer och anföra besvär för att reglera eventuella&lt;br&gt;tvister mellan en beställare och det institut han anlitat, eller mellan en be-&lt;br&gt;talningsmottagare och det institut han anlitat, så långt möjligt inom ramen&lt;br&gt;för existerande förfaranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVDELNING IV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVSLUTANDE BESTÄMMELSER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som&lt;br&gt;är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 14 augusti 1999. De&lt;br&gt;skall genast underrätta kommissionen om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När medlemsstaterna antar dessa lagar och andra författningar, skall&lt;br&gt;dessa innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan&lt;br&gt;hänvisning när de offentliggörs. Närmare regler för denna hänvisning&lt;br&gt;fastställs av medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till de&lt;br&gt;centrala bestämmelser i lagar och andra författningar som de antar inom&lt;br&gt;det område som omfattas av detta direktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rapport till Europaparlamentet och rådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senast två år efter det att det här direktivet har börjat tillämpas skall&lt;br&gt;kommissionen till Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport om&lt;br&gt;tillämpningen, vid behov åtföljd av förslag till ändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av rådande forhållanden i varje medlemsstat och den&lt;br&gt;tekniska utveckling som skett, skall denna rapport speciellt behandla frå-&lt;br&gt;gan om de tidsfrister som fastställs i artikel 6.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska&lt;br&gt;gemenskapernas officiella tidning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mottagare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utfärdat i Bryssel den 27 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På Europaparlamentets vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;J.M. GIL-ROBLES&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På rådets vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;G. ZALM&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanser avseende&lt;br&gt;promemorian om betalningsöverföringar till och&lt;br&gt;från andra stater inom Europeiska unionen m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;(Fi 97/3720)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttrande över promemorian avgetts av Sveriges riksbank,&lt;br&gt;Hovrätten för Övre Norrland, Kammarrätten i Jönköping, Marknadsdom-&lt;br&gt;stolen, Finansinspektionen, Riksgäldskontoret, Svenska Bankföreningen,&lt;br&gt;Konsumentverket, Allmänna reklamationsnämnden, Kommerskollegium,&lt;br&gt;Konkurrensverket, Svensk Handel, Svenska arbetsgivareföreningen&lt;br&gt;(SAF), Företagarnas Riksorganisation, Finansbolagens Förening, Svenska&lt;br&gt;Fondhandlareföreningen och Sveriges Transportindustriförbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers&lt;br&gt;Centralorganisation (SACO), Landsorganisationen i Sverige (LO) och&lt;br&gt;Sveriges försäkringsförbund har förklarat sig avstå från att lämna remiss-&lt;br&gt;yttranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;lag om betalningsöverföringar inom Europeiska ekonomiska&lt;br&gt;samarbetsområdet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag gäller betalning som en fysisk eller juridisk person&lt;br&gt;(beställare) gör från Sverige till en fysisk eller juridisk person&lt;br&gt;(betalningsmottagare) i en annan stat inom Europeiska ekonomiska sam-&lt;br&gt;arbetsområdet (EES) eller från en beställare i en sådan stat till en betal-&lt;br&gt;ningsmottagare i Sverige. Betalningen skall utföras av en bank eller annat&lt;br&gt;företag, som i sin verksamhet medverkar i betalningsöverföringar till ut-&lt;br&gt;landet, genom att beloppet överförs till en bank eller annat företag som&lt;br&gt;betalningsmottagaren anlitar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen är endast tillämplig på betalningar som görs i euro eller någon&lt;br&gt;annan av EES-statemas valutor till ett högsta belopp motsvarande&lt;br&gt;50 000 euro.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller inte betalningsöverföringar som görs på uppdrag av bank-&lt;br&gt;er eller andra företag som nämns i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definitioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § I denna lag avses med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förmedlande bank: en bank som medverkar i en betalningsöverföring&lt;br&gt;utan att anlitas av beställaren eller betalningsmottagaren,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;acceptdag: den dag då beställaren har erlagt det belopp och lämnat de&lt;br&gt;uppgifter som banken kräver för att kunna verkställa betalningsöverför-&lt;br&gt;ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i denna lag om bank gäller även sådana andra företag&lt;br&gt;som nämns i 1 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information om villkoren för en betalningsöverföring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Banker som verkställer betalningsöverföringar skall informera kun-&lt;br&gt;derna om villkoren för en betalningsöverföring. Informationen skall läm-&lt;br&gt;nas skriftligen eller i elektronisk form. Den skall innehålla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 den tid det tar att överfora ett belopp till den bank som betalnings-&lt;br&gt;mottagaren anlitar, med angivande av hur tiden beräknas, och den tid det&lt;br&gt;tar från det att betalningsmottagarens bank har tagit emot ett belopp till&lt;br&gt;dess att det betalningsmottagarens konto krediteras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. hur de kostnader som kunden skall betala beräknas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den dag banken debiterar beställarens konto eller krediterar be-&lt;br&gt;talningsmottagarens konto,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. hur de växlingskurser som används beräknas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lagens tillämpningsområde och bankens ersättningsskyldighet när en&lt;br&gt;betalningsöverföring inte verkställs och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. möjligheterna att få klagomål och begäran om ersättning prövade när&lt;br&gt;ett uppdrag utförs felaktigt och hur kunden i så fall skall skall gå till väga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information efter det att en betalningsöverföring utförts&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § En bank som har verkställt en betalningsöverföring eller tagit emot ett&lt;br&gt;överfört belopp skall lämna beställaren respektive betalningsmottagaren&lt;br&gt;tydlig information om överföringen. Informationen skall lämnas skriftli-&lt;br&gt;gen eller i elektronisk form. Den skall innehålla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. uppgifter som gör det möjligt för beställaren och betalningsmottaga-&lt;br&gt;ren att identifiera betalningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det ursprungliga beloppet som betalningsöverföringen avsåg,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. samtliga kostnader som beställaren eller betalningsmottagaren skall&lt;br&gt;betala och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. den dag banken debiterar beställarens konto eller krediterar be-&lt;br&gt;talningsmottagarens konto.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om beställaren har angett att kostnaderna helt eller delvis skall bäras av&lt;br&gt;betalningsmottagaren, skall den bank som betalningsmottagaren anlitar&lt;br&gt;informera honom om detta. Om valuta har växlats, skall den bank som har&lt;br&gt;utfört växlingen informera sin kund om den kurs som har använts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information behöver inte lämnas enligt denna paragraf, om beställaren&lt;br&gt;eller betalningsmottagaren förklarar att han avstår från den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § I fråga om underlåtelse att lämna information enligt 3 och 4 §§ eller&lt;br&gt;som annars är av särskild betydelse från konsumentsynpunkt finns be-&lt;br&gt;stämmelser i marknadsföringslagen (1995:450).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överenskommelse om tid och kostnader för en betalningsöverföring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § När en bank åtar sig att verkställa en betalningsöverföring, skall ban-&lt;br&gt;ken på beställarens begäran förbinda sig beträffande tiden och kostnader-&lt;br&gt;na för överföringen. Motsvarande gäller för en bank som på betalnings-&lt;br&gt;mottagarens begäran åtar sig att ta emot det belopp som en betalnings-&lt;br&gt;överföring avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tid för utförande av en betalningsöverföring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Det belopp som en betalningsöverföring avser skall överföras till den&lt;br&gt;bank som betalningsmottagaren anlitar senast före utgången av femte&lt;br&gt;bankdagen från acceptdagen, om inte beställaren och den anlitade banken&lt;br&gt;uttryckligen har kommit överens om någon annan tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den bank som beställaren anlitar är inte bunden av den angivna tids-&lt;br&gt;fristen om den vidtar åtgärder med stöd av lagen (1993:768) om pen-&lt;br&gt;ningtvätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Om det belopp som en betalningsöverföring avser inte har överförts&lt;br&gt;till den bank som betalningsmottagaren anlitar inom den tid som avses i&lt;br&gt;7 §, har beställaren rätt till ersättning av den bank som han har anlitat.&lt;br&gt;Ersättningen utgörs av ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635)&lt;br&gt;från den dag då beloppet senast skulle ha överförts till den dag då överfö-&lt;br&gt;ringen skedde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det beror på en förmedlande bank att beloppet inte har överförts till&lt;br&gt;betalningsmottagarens bank inom den tid som avses i 7 §, skall den för-&lt;br&gt;medlande banken betala ersättning till beställarens bank beräknat på det&lt;br&gt;sätt som anges i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första och andra styckena gäller inte, om banken visar att dröjsmålet&lt;br&gt;beror på beställaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Den bank som betalningsmottagaren anlitar skall göra det belopp som&lt;br&gt;betalningsöverföringen avser tillgängligt för honom före utgången av&lt;br&gt;bankdagen efter den då beloppet överfördes till banken, om inte betal-&lt;br&gt;ningsmottagaren och banken har kommit överens om någon annan tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den bank som betalningsmottagaren anlitar är inte bunden av den an-&lt;br&gt;givna tidsfristen om den vidtar åtgärder med stöd av lagen (1993:768) om&lt;br&gt;penningtvätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Om den bank som betalningsmottagaren anlitar inte har gjort det&lt;br&gt;belopp som betalningsöverföringen avser tillgängligt för honom inom den&lt;br&gt;tid som avses i 9 §, är betalningsmottagaren berättigad till ersättning av&lt;br&gt;banken. Ersättningen utgörs av ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen&lt;br&gt;(1975:635) från den dag då beloppet senast skulle ha varit tillgängligt för&lt;br&gt;betalningsmottagaren till den dag då det blev tillgängligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte, om banken visar att dröjsmålet beror på betal-&lt;br&gt;ningsmottagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnader&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § En bank som medverkar vid en betalningsöverföring far inte göra&lt;br&gt;avdrag för kostnader från det belopp som skall överföras, om inte bestäl-&lt;br&gt;laren har angett att kostnaderna helt eller delvis skall bäras av betalnings-&lt;br&gt;mottagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den rätt till ersättning som den av betalningsmottagaren anlitade ban-&lt;br&gt;ken kan ha för förvaltningen av hans konto i banken far inte utnyttjas i&lt;br&gt;strid med första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Om den bank som beställaren anlitar eller en förmedlande bank har&lt;br&gt;gjort avdrag för kostnader i strid med 11 §, skall beställarens bank på&lt;br&gt;hans begäran betala det avdragna beloppet till betalningsmottagaren eller,&lt;br&gt;om beställaren begär det, till honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en förmedlande bank har gjort avdrag för kostnader i strid med&lt;br&gt;11 § är banken skyldig att betala det avdragna beloppet till beställarens&lt;br&gt;bank eller, om denna begär det, till betalningsmottagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Har den bank som betalningsmottagaren anlitar gjort avdrag för&lt;br&gt;kostnader i strid med 11 §, är banken skyldig att betala det avdragna be-&lt;br&gt;loppet till betalningsmottagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningsskyldighet när en betalningsöverföring inte har verkställts&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Om det belopp som en betalningsöverföring avser inte har överförts&lt;br&gt;till den bank som betalningsmottagaren anlitar, skall den bank beställaren&lt;br&gt;anlitar till honom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. betala tillbaka beloppet, dock högst motsvarande 12 500 euro,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. betala ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den&lt;br&gt;dag då beställaren gav banken uppdraget att utföra betalningsöverföringen&lt;br&gt;till den dag då återbetalning sker, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. ersätta de kostnader som beställaren har haft för betalningsöver-&lt;br&gt;föringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De belopp som anges i första stycket skall betalas till beställaren inom&lt;br&gt;Norton bankdagar från det att han framställde begäran om ersättning. Så-&lt;br&gt;dan begäran far inte framställas före utgången av den tid som avses i 7 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte, om det belopp som betalningsöverföringen&lt;br&gt;avser har överförts till betalningsmottagarens bank innan den tid som an-&lt;br&gt;ges i andra stycket första meningen har gått ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Bestämmelserna i 14 § tillämpas även på en förmedlande bank, som&lt;br&gt;har mottagit det belopp som en betalningsöverföring avser. Beloppet skall&lt;br&gt;dock betalas till den bank som uppdrog åt den förmedlande banken att&lt;br&gt;medverka. Om anledningen till att betalningsöverföringen inte har utförts&lt;br&gt;är att den uppdragsgivande banken har gett felaktiga eller bristfälliga in-&lt;br&gt;struktioner, gäller i stället att den förmedlande banken skall vidta de åt-&lt;br&gt;gärder som skäligen kan krävas för att det belopp som betalnings-&lt;br&gt;överföringen avser skall betalas tillbaka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Om anledningen till att det belopp som en betalningsöverföring av-&lt;br&gt;ser inte har överförts till den bank som betalningsmottagaren anlitar är att&lt;br&gt;beställaren har gett sin bank felaktiga eller bristfälliga instruktioner eller&lt;br&gt;att en förmedlande bank, som beställaren själv har valt, inte har utfört sitt&lt;br&gt;uppdrag, gäller inte 14 och 15 §§. I stället skall beställarens bank och öv-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;riga berörda banker vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att det&lt;br&gt;belopp som betalningsöverföringen avser skall betalas tillbaka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om beloppet betalas tillbaka till beställarens bank, skall denna betala&lt;br&gt;beloppet till beställaren. De berörda bankerna är berättigade att göra av-&lt;br&gt;drag för de kostnader som återbetalningen har medfört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Om anledningen till att det belopp som en betalningsöverföring av-&lt;br&gt;ser inte har överförts till den bank som betalningsmottagaren anlitar är att&lt;br&gt;en förmedlande bank, som har fatt sitt uppdrag av betalningsmottagarens&lt;br&gt;bank, inte har utfört uppdraget, gäller inte 14 och 15 §§. I stället är betal-&lt;br&gt;ningsmottagarens bank skyldig att till betalningsmottagaren betala det&lt;br&gt;belopp som betalningsöverföringen avser, dock högst motsvarande 12 500&lt;br&gt;euro.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslutande bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Bestämmelserna i 8, 10 och 12-17 §§ inverkar inte på de rättigheter&lt;br&gt;som beställare, betalningsmottagare eller banker, som har medverkat vid&lt;br&gt;en betalningsöverföring, kan ha enligt annan lag eller enligt avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelsen i 14 § är till nackdel&lt;br&gt;för beställaren är utan verkan mot denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Att en bank inte fullgör en förpliktelse som banken har enligt denna&lt;br&gt;lag skall inte medföra någon påföljd som anges i lagen, om banken visar&lt;br&gt;att detta beror på ett hinder utanför bankens kontroll som den inte skäli-&lt;br&gt;gen kunde förväntas ha räknat med när avtalet ingicks och vars följder&lt;br&gt;den inte heller skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 14 augusti 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;lag om ändring i prisinformationslagen (1991:601)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 3 § prisinformationslagen (1991:601) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda föreskrifter om infor-&lt;br&gt;mation till konsumenter finns i&lt;br&gt;konsumentkreditlagen (1992:830),&lt;br&gt;konsumentförsäkringslagen&lt;br&gt;(1980:38) och valutaväxlingslagen&lt;br&gt;(1996:1006).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;sup&gt;12&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda föreskrifter om infor-&lt;br&gt;mation till konsumenter finns i&lt;br&gt;konsumentkreditlagen (1992:830),&lt;br&gt;konsumentförsäkringslagen&lt;br&gt;(1980:38), valutaväxlingslagen&lt;br&gt;(1996:1006) och lagen (1999:000)&lt;br&gt;om betalningsöverföringar inom&lt;br&gt;Europeiska ekonomiska samar-&lt;br&gt;betsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 14 augusti 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1996:1010.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådets yttrande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1999-02-19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. justitierådet Per Jermsten, justitierådet&lt;br&gt;Ingegerd Westlander, regeringsrådet Susanne Billum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 28 januari 1999 (Finansdepartementet) har&lt;br&gt;regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om betalningsöverföringar inom Europeiska ekonomiska&lt;br&gt;samarbetsområdet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i prisinformationslagen (1991:601).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn&lt;br&gt;Carina Crantz.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om betalningsöverföringar inom Europeiska ekonomiska&lt;br&gt;samarbetsområdet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rubrikerna före 3 § och 4 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 3 §, under särskild rubrik, ges bestämmelser om skyldighet för bank,&lt;br&gt;eller annat foretag som utför betalningsöverföringar, att informera kun-&lt;br&gt;derna om villkoren för en sådan överföring. 4 och 5 §§ föregås av rubri-&lt;br&gt;ken &amp;quot;Information efter det att en betalningsöverföring utförts&amp;quot;. Föreslagna&lt;br&gt;bestämmelser därom ges i 4 §. Följande paragraf innehåller en hänvisning&lt;br&gt;till bestämmelser i marknadsföringslagen som avser information enligt&lt;br&gt;såväl 3 § som 4 §. Med hänsyn härtill och då 6 § innehåller bestämmelser&lt;br&gt;som ur kronologisk synpunkt närmast bort ha sin plats efter 3 §, förordar&lt;br&gt;Lagrådet att de föreslagna rubrikerna före 3 § och 4 och 5 §§ ersätts med&lt;br&gt;en gemensam rubrik före 3 § med lydelsen &amp;quot;Informationsskyldighet&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7-10 §§ samt 2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 7 § första stycket anges att det belopp som en betalningsöverföring avser&lt;br&gt;skall överföras till den bank som betalningsmottagaren anlitar &amp;quot;senast före&lt;br&gt;utgången av femte bankdagen efter acceptdagen&amp;quot;, om inte beställaren och&lt;br&gt;den anlitade banken uttryckligen har kommit överens om annan tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det i samma paragrafs andra stycke sedan hänvisas till &amp;quot;den angivna&lt;br&gt;tidsfristen&amp;quot; kan tvekan möjligen uppstå om vad som avses därmed. För att&lt;br&gt;undvika ett missförstånd bör enligt Lagrådets mening efter de citerade&lt;br&gt;orden tillfogas &amp;quot;eller överenskommen tidsfrist&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av nyss anförda skäl bör &amp;quot;7 §&amp;quot; i 8 § första stycket ersättas med &amp;quot;6 § eller&lt;br&gt;7 § första stycket&amp;quot; samtidigt som &amp;quot;7 §&amp;quot; i andra stycket i förevarande para-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;graf ändras till &amp;quot;första stycket&amp;quot;. Vidare bör 9 § andra stycket ändras på&lt;br&gt;motsvarande sätt som föreslagits beträffande 7 § andra stycket. I 10 §&lt;br&gt;första stycket bör slutligen hänvisningen till 9 § ändras att avse &amp;quot;6 § eller&lt;br&gt;9 § första stycket&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 7 § och 9 § används begreppet &amp;quot;bankdagen&amp;quot;. Enligt Lagrådets mening är&lt;br&gt;det inte givet att detta begrepp är helt entydigt. Lagrådet förordar därför&lt;br&gt;att 2 som bl.a. innehåller en definition av &amp;quot;acceptdag&amp;quot;, kompletteras&lt;br&gt;med en närmare beskrivning av vad som avses med &amp;quot;bankdag&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till att 8 och 10 §§ innehåller föreskrifter om rätt till ersätt-&lt;br&gt;ning i vissa fall föreslår Lagrådet också att rubriken före 7-10 §§ ges föl-&lt;br&gt;jande lydelse: &amp;quot;Tid för utförande av en betalningsöverföring och ersätt-&lt;br&gt;ning vid försening&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om rätt till ersättning när en betal-&lt;br&gt;ningsöverföring inte har genomförts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet noterar till en början att det av den föreslagna lagtexten i första&lt;br&gt;stycket 2 inte kan utläsas vad som anges i författningskommentaren,&lt;br&gt;nämligen att ränta aldrig skall beräknas på högre belopp än 12 500 euro.&lt;br&gt;Frågan om rätta innebörden av &amp;quot;beloppet&amp;quot; i punkt 2 bör därför lämpligen&lt;br&gt;bli föremål för ytterligare övervägande under det fortsatta lagstiftningsar-&lt;br&gt;betet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad angår andra och tredje styckena i paragrafen skulle enligt Lagrådets&lt;br&gt;mening deras innehåll komma till tydligare uttryck om styckena ges föl-&lt;br&gt;jande lydelser:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Ersättning som anges i första stycket 1-3 skall betalas till beställaren&lt;br&gt;inom fjorton bankdagar från det att han framställde begäran om ersätt-&lt;br&gt;ning, om inte det belopp som betalningsöverföringen avser dessförinnan&lt;br&gt;har överförts till betalningsmottagarens bank.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begäran enligt andra stycket far inte framställas före utgången av den tid&lt;br&gt;som avses i 6 § eller 7 § första stycket&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i prisinformationslagen (1991:601)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Finansdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 mars 1999&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Freivalds,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lindh, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Östros, Engqvist, Rosengren,&lt;br&gt;Larsson, Wämersson, Lejon, Lövdén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Lövdén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1998/99:53 lag om&lt;br&gt;betalningsöverföringar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Rättsdatablad&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1998/99:53&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Författningsrubrik&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser som &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Celexnummer för bak-&lt;br&gt;inför, ändrar, upp- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;omliggande EG-regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;häver eller upprepar&lt;br&gt;ett normgivnings-&lt;br&gt;bemyndigande&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lag om betalningsöverfo-&lt;br&gt;ringar inom Europeiska&lt;br&gt;ekonomiska samarbets-&lt;br&gt;området&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;397L0005&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eländers Gotab 57789, Stockholm 1999&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1998/99:FiU19</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1998/99:FiU19</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1999-03-10 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1999-03-10 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1999-03-11 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1999-03-25 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Finansdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-21 20:41:42</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GM0353</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:20:46</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Finansutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-21 20:41:42</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1998/99:FiU19</uppgift>
<ref_dok_id>GM01FiU19</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1998/99</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>FiU19</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Lag om betalningsöverföringar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>